Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

1970-03-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:111, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr iil år 1970

1

Nr 111

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen (1928: 370); given

Stockholms slott den 20 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:

370).

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vissa avgångsersättningar till friställd arbetstagare

skall vara delvis skattefria liksom nu gäller för avgångsersättningar

enligt s. k. kollektiv avgångsbidragsförsäkring (AGB). Förslaget avser ersättningar

som utbetalas av staten efter liknande grunder som bidrag enligt

AGB-försäkring. Bestämmelserna föreslås gälla fr. o. m. 1970 års taxering

och få retroaktiv tillämpning även i fråga om 1967—1969 års taxering.

Vidare föreslås att arbetstagare, som något av åren 1967—1969 taxerats

för avgångsersättning från staten, skall få rätt att anföra besvär i särskild

ordning för att få restitution av skatten på en del av ersättningsbeloppet.

Slutligen föreslås att den skattefrihet som nu gäller i fråga om vissa förmåner

till värnpliktiga utsträcks att gälla även motsvarande ersättningar

till hemvärnspersonal m. fl., som genomgår frivillig utbildning inom totalförsvaret.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 111

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 1 mom samt punkterna 6 och 11 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

32 §.

1 m o m.1 Till intäkt----

Som intäkt---------

Sådan ersättning på grund av kollektiv

avgångsbidragsförsäkring som

tecknas av arbetsgivare till förmån

för arbetstagare och som bestämmes

med hänsyn även till andra omständigheter

än den försäkrades levnadsålder

och anställningstid räknas endast

delvis som intäkt av tjänst på

sätt närmare angives i punkt 11 av

anvisningarna.

Har tjänsteinnehavare

--§ avses.

----med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv

avgångsbidragsförsäkring som

tecknas av arbetsgivare till förmån

för arbetstagare och som bestämmes

med hänsyn även till andra omständigheter

än den försäkrades levnadsålder

och anställningstid räknas endast

delvis som intäkt av tjänst på

sätt närmare angives i punkt 11 av

anvisningarna. Motsvarande gäller i

fråga om sådan avgångsersättning

som annorledes än på grund av kollektiv

avgångsbidragsförsäkring utbetalas

av staten till arbetstagare.

— annan fastighet.

Anvisningar

till 32 §.

6.2 Värnpliktig för----— — skattepliktig intäkt.

För annan----------— § krigsavlöningsreglementet.

Den för------------deras bestridande.

Familjebidrag, vilket —---------— i fråga.

1 Senaste lydelse 1967: 159.

2 Senaste lydelse 1966: 274.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

3

(Nuvarande lydelse)

Vad ovan i första och fjärde styckena

sägs skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan personal

vid krigsmakten som avlönas

enligt de för värnpliktiga gällande

grunder, vapenfri tjänstepliktig, civilförsvarspliktig

som inkallats till

tjänstgöring enligt 12 § civilförsvarslagen

och annan som avlönas

enligt för civilförsvarspliktiga gällande

grunder. Civilförsvarspenning

likställes med penningbidrag.

It.1 Med bestämmelsen i 32 § 1

mom. tredje stycket avses sådan

kollektiv avgångsbidragsförsäkring

som meddelas av Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag. Ersättning på

grund av dylik försäkring utgår dels

med ett s. k. A-belopp, som bestämmes

med hänsyn endast till den försäkrades

levnadsålder och anställningstid,

dels med ett s. k. B-belopp,

som bestämmes med hänsyn även

till övriga omständigheter i det enskilda

fallet. Som intäkt av tjänst

räknas dels ersättningens A-belopp,

dels den del av ersättningens B-belopp

som överstiger ett belopp, motsvarande

två gånger det basbelopp

som fastställts för januari månad

under taxeringsåret med stöd av 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i —-----

aktiebolag.

(Föreslagen lydelse)

Vad ovan i första och fjärde styckena

sägs skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om annan personal

vid krigsmakten som avlönas enligt

de för värnpliktiga gällande grunder,

vapenfri tjänstepliktig, hemvärnspersonal

och annan personal

som frivilligt fullgör utbildning för

att nå eller bibehålla kompetens för

placering inom totalförsvaret, civilförsvarspliktig

som inkallats till

tjänstgöring enligt 12 § civilförsvarslagen

och annan som avlönas

enligt för civilförsvarspliktiga gällande

grunder. Civilförsvarspenning

likställes med penningbidrag.

11. Med bestämmelsen i 32 § 1

mom. tredje stycket om kollektiv avgångsbidragsförsäkring

avses sådan

försäkring som meddelas av Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag.

Ersättning på grund av dylik försäkring

utgår dels med ett s. k. A-belopp,

som bestämmes med hänsyn

endast till den försäkrades levnadsålder

och anställningstid, dels med

ett s. k. B-beiopp, som bestämmes

med hänsyn även till övriga omständigheter

i det enskilda fallet. Som

intäkt av tjänst räknas dels ersättningens

A-belopp, dels den del av ersättningens

B-belopp som överstiger

ett belopp, motsvarande två gånger

det basbelopp som fastställts för januari

månad under taxeringsåret med

stöd av 1 kap. 6 § lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring.

----Arbetsmarknadens försäkrings
-

1 Senaste lydelse 1967: 159.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Med bestämmelsen i 32 § 1 mom.

tredje stycket om avgångsersättning

som utgår annorledes än på grund

av kollektiv avgångsbidragsförsäkring

avses sådan avgångsersättning

som staten utbetalar till arbetstagare

och som utgår enligt motsvarande

grunder som ersättning på grund av

kollektiv avgångsbidragsförsäkring i

Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna

tillämpas, såvitt gäller statlig avgångsersättning, på ersättning

av detta slag som utbetalats efter utgången av år 1965. I övrigt tillämpas

de nya bestämmelserna första gången vid 1970 års taxering.

Har någon under något av åren 1967—1969 taxerats för statlig avgångsersättning

som avses i 32 § 1 mom. tredje stycket får han anföra besvär

över taxeringen i särskild ordning. I sådant fall får besvär anföras även av

taxeringsintendent till den skattskyldiges förmån. Rörande besvär enligt

detta stycke gäller 100, 101, 103 och 104 §§ taxeringsförordningen (1956:

623) i tillämpliga delar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattning av

viss statlig avgångsersättning m. m. och anför.

Inledning

Den sedan länge pågående strukturrationaliseringen inom det svenska

näringslivet medför på längre sikt otvivelaktigt fördelar för de anställda.

Driftinskränkning eller nedläggning utgör emellertid ofta ett ofrånkomligt

led vid driftmässig ändring av en verksamhet. För de anställda uppkommer

då ej sällan svårigheter och påfrestningar av ekonomisk och annan

natur. Den som avskedas i samband med rationaliseringen kan ha svårt

att få ny anställning. Särskilt gäller detta i fråga om äldre arbetstagare

och fysiskt eller psykiskt handikappade personer.

Mot denna bakgrund har träffats särskilda överenskommelser mellan

Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF) samt mellan LO och Kooperationens förhandlingsorganisation

(KFO). På grund härav är arbetstagare under vissa förutsättningar berättigad

till avgångsbi drag om han avskedas utan egen för skylian. Detta möjliggörs

genom att alla arbetsgivare som är anslutna till SAF tecknar kollektiv

avgångsbidragsförsäkring (AGB-försäkring) i Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag (AFA) till förmån för sina anställda. Arbetsgivare

tillhörande KFO tecknar motsvarande försäkring i Folksam. Annan AGBförsäkring

än den nu nämnda har hittills inte meddelats av dessa anstalter.

I övriga försäkringsanstalter förekommer f. n. ej alls någon AGB-försäkring.

För bl. a. statsanställd arbetskraft som friställs på grund av strukturrationalisering

tillämpas andra former av avgångsersättning än sådana som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

bygger på försäkring. I vissa fall innebär detta att ersättning utgår under

villkor och med belopp som nära ansluter till AGB-försäkringens. Detta

kan gälla även i fråga om sådan avgångsersättning av statsmedel som under

särskilda förutsättningar utgått och framdeles kan komma att utgå

till avskedad icke statsanställd personal.

I kommunalskattelagen (1928 : 370), KL, finns specialbestämmelser om

beskattning av avgångsersättning som utgår på grund av försäkring till friställd

arbetstagare. Dessa bestämmelser gäller endast kollektiv avgångsbidragsförsäkring,

dvs. AGB-försäkring. KL innehåller också särskilda bestämmelser

om beskattning av viss statlig avgångsersättning till småbrukare.

Gemensamt för dessa skattebestämmelser är att de innebär en inte

oväsentlig skattelindring för mottagaren av bidrag eller ersättning genom

att viss del av beloppet är skattefri. För alla andra former av avgångsersättning

gäller däremot KL:s generella regler om inkomstbeskattning. I och

för sig beloppsmässigt och i övrigt likartade ersättningar i samband med

avskedanden på grund av driftmässig ändring beskattas således inte enligt

enhetliga regler.

Dessa förhållanden uppmärksammas av 1968 års bevillningsutskott som i

sitt av riksdagen godkända betänkande BeU 1968: 60 (rskr 347) framhöll

att vissa avgångsersättningar av statsmedel till anställda vid hampberedningsverket

i Visby och linberedningsverket i Laholm skattemässigt borde

bedömas enligt KL:s bestämmelser rörande AGB-försäkring. Enligt utskottets

mening borde sålunda denna skattelagstiftning anses omfatta även

statliga avgångsersättningar som inte utgår efter gynnsammare grunder

än ersättning på grund av AGB-försäkring.

I ett av regeringsrätten den 9 september 1969 avgjort skattemål har avgångsersättning

av statsmedel till arbetstagare vid linberedningsverket i

Laholm i sin helhet ansetts utgöra skattepliktig inkomst. KL:s bestämmelser

om beskattning av ersättning på grund av AGB-försäkring har således

inte ansetts tillämpliga på annan avgångsersättning.

Eftersom jag inte anser det uppkomna läget tillfredsställande har jag

som svar på en enkel fråga den 30 oktober 1969 i riksdagens andra kammare

förklarat mig beredd att anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t och

föreslå åtgärder för att tillgodose riksdagens intentioner beträffande beskattningen

av statlig avgångsersättning.

Gällande skatterätt

För den skatterättsliga behandlingen av avgångsersättning gäller som jag

nyss framhållit i princip KL:s generella bestämmelser om beskattning av

inkomst från förvärvskälla. Utgör ersättningen någon form av kompensation

för förlorad arbetsförtjänst är sålunda bestämmelserna i 32 § KL till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ltl år 1970 7

lämpliga. Ersättningen utgör intäkt av tjänst och är i sin helhet skattepliktig.

I fråga om sådan avgångsersättning till avskedad arbetstagare som utgår

på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring gäller emellertid särskilda

regler. Dessa är intagna i 32 § tredje stycket KL och punkt It av

anvisningarna till paragrafen. Bestämmelserna avser dock endast AGB-försäkring

av den typ som meddelas av AFA och Folksam.

Ersättning på grund av AGB-försäkring är uppdelad på ett A-belopp och

ett B-belopp. Skattebestämmelserna innebär att hela A-beloppet utgör intäkt

av tjänst. Detta belopp, som bestäms med hänsyn till den avskedades

levnadsålder och anställningstid, är sålunda i sin helhet skattepliktigt. Bbeloppet

är beroende även av andra omständigheter i det enskilda fallet än

levnadsålder och anställningstid. För detta senare belopp gäller en begränsad

skatteplikt. B-beloppet räknas nämligen som intäkt av tjänst endast

till den del det överstiger ett belopp motsvarande två gånger basbeloppet

enligt lagen (1962 : 381) om allmän försäkring. Beräkningen skall grundas

på det basbelopp som fastställs för januari månad under taxeringsåret

och kan leda till skattefrihet för B-belopp upp till f. n. 12 000 kr.

Förutom dessa specialbestämmelser som rör inkomst av tjänst finns liknande

bestämmelser i fråga om inkomst av jordbruksfastighet. Dessa är intagna

i punkt 10 av anvisningarna till 21 § KL. Anvisningspunkten innebär

att statlig avgångsersättning, här kallad avgångsbidrag, till jordbrukare

som upphör med sitt jordbruk visserligen i princip utgör intäkt av jordbruksfastighet

men i vissa fall är skattefri. Skattefrihet föreligger sålunda

när ersättning utgår till småbrukare som är födda år 1912 eller tidigare

eller till sådana yngre småbrukare som av sociala skäl ansetts böra jämställas

med de äldre. Detta kommer i författningstexten till uttryck genom

att skattefriheten för avgångsersättningen görs beroende av om jordbrukaren

fått eller haft rätt att få ett särskilt övergångsbidrag av statsmedel.

Det särskilda övergångsbidraget utbetalas till vissa småbrukare såsom en av

stödåtgärderna i samband med jordbrukets rationalisering.

Utöver de nämnda bestämmelserna innehåller KL inga liknande specialbestämmelser

om avgångsersättning. Fråga i vad mån ömmande omständigheter

skall anses föreligga i det enskilda fallet till följd av friställning får

bedömas enligt bestämmelserna i skattelag om avdrag för nedsatt skatteförmåga.

AGB -f örsäkring

Genom AGB-försäkringen har en form av avgångsersättning tillskapats

som med hänsyn till försäkringsvillkor och övriga omständigheter ansetts

kunna motivera speciella hänsyn vid beskattningen. Utformningen av den
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

na försäkring är därför av särskilt intresse i förevarande sammanhang.

I prop. 1967: 39 lämnas en närmare redogörelse för försäkringens innebörd

och tillkomst. Jag kan därför hänvisa till denna redogörelse och här begränsa

mig till att i korthet redovisa vad som f. n. gäller på detta område.

Ersättning på grund av AGB-försäkring utgår till försäkrad arbetstagare

som utan egen förskyllan avskedas i samband med driftmässig ändring av

den verksamhet, där han är anställd. Försäkringsskyddet inträder den dag

då arbetstagaren varit oavbrutet anställd och utfört avlönat arbete under

fem år hos arbetsgivare med gällande försäkring. Arbetstagaren skall ha

fyllt 50 år. Är han yngre krävs att hans anställningsår och levnadsår sammanlagda

uppgår till minst 60 år. Sedan försäkringsskyddet inträtt täcker

det tiden fram till dess den försäkrade arbetstagaren fyller 67 år under

förutsättning att han utan längre avbrott under denna tid utfört avlönat

arbete hos arbetsgivaren. Försäkringsskyddet är vidare utformat så, att det

täcker även arbetstagare inom branscher där arbete normalt utförs hos flera

än en arbetsgivare.

Ersättning på grund av AGB-försäkring består av två delbelopp, A-belopp

och B-belopp. A-beloppet utgår med 100 kr. för varje fullt anställningsår

av den tid som arbetstagaren varit anställd och utfört avlönat

arbete. Bätt att få ut A-belopp föreligger för försäkrad arbetstagare om de

nyss nämnda förutsättningarna beträffande levnadsålder och anställningstid

är uppfyllda. I vissa fall, exempelvis vid inträffad arbetsoförmåga, kan

A-belopp utgå även om de krav inte är uppfyllda som annars ställs på bl. a.

levnadsålder och anställningstid. A-belopp utgår då med belopp som försäkringsanstalten

finner skäligt.

A-belopp utgår vid tidpunkten för avskedandet och bestäms som framgått

i princip med hänsyn till den avskedades levnadsålder och anställningstid.

Ersättningens B-belopp utgår med högst 6 000 kr. Arbetstagare som fått

fullt eller reducerat A-belopp har rätt till B-belopp, om han fyllt 62 men

ej 67 år. Mellan 62 och 65 år kan fullt B-belopp utgå. Därefter reduceras

B-beloppet först till 5 500 kr. och slutligen till högst 5 000 kr. Också avskedad

som inte fyllt 62 år men fått A-belopp kan erhålla B-belopp. Detta

är dock reducerat enligt en särskild tabell som är intagen i försäkringsvillkoren.

Enligt tabellen är lägsta ålder som kan komma i fråga i samband

med B-belopp 50 år.

B-belopp kan utgå vid tidpunkt som ligger inom fem år räknat från avskedandet.

Särskilda omständigheter i det enskilda fallet måste emellertid

ha framkommit och den avskedade får inte ha fyllt 62 år när han friställdes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

9

Statlig avgångsersättning

De statliga aktiebolagen är som arbetsgivare anslutna till AGB-systemet

i AFA. Kollektivanställd arbetskraft omfattas därför också i dessa bolag av

det nyss redovisade försäkringsskyddet.

Inom statliga verksamheter i övrigt tillämpas däremot andra system för

avgångsersättning, olika i skilda verksamheter. Det skall dock understrykas

att man inom exempelvis de affärsdrivande verken i första hand söker undvika

avskedanden vid driftmässig ändring. Man söker i stället omplacera

övertalig personal antingen inom annan statlig verksamhet eller inom privat

verksamhet. Spärr mot nyanställning under längre eller kortare övergångsperioder

är en annan utväg som gör det möjligt att låta i och för sig

övertalig personal kvarstå som anställda inom verksamheten. Visar sig dessa

åtgärder otillräckliga eller inte genomförbara utgår emellertid avgångsersättning.

Denna kan för äldre arbetskraft utgöras av årlig ersättning motsvarande

full ålderspension. För yngre avskedade kan i stället tillämpas ett

system med engångsbelopp som motsvarar en eller flera verkliga eller, i fråga

om timavlönade, beräknade månadslöner.

Exempel på en annan typ av avgångsersättning inom statlig verksamhet

finns inom skogsbruket. Mellan skogsstyrelsen samt civilförvaltningens

personalorganisation och Svenska skogsarbetareförbundet gäller sålunda en

överenskommelse om avgångsersättning, kallad avgångsbidrag, till kollektivanställda

arbetare. Styrelsen förbinder sig att under ett antal år avsätta

medel till en särskild avgångsbidragsfond. Under förutsättningar och villkor

i övrigt som i mycket överensstämmer med vad som gäller inom AFA:s

AGB-försäkring utbetalas från fonden ersättning till avskedad arbetskraft.

En överenskommelse av samma innebörd reglerar avgångsersättningarna

till kollektivanställd arbetskraft hos domänverket.

I vissa fall förekommer att statlig avgångsersättning utgår också till avskedade

som inte är anställda i statlig verksamhet. Det kan gälla avskedade

i enskild statsunderstödd verksamhet. Exempel på sådan avgångsersättning

utgör de ersättningar av statsmedel som vid årsskiftet 1966/67 utgick

till avskedade vid hampberedningsverket i Visby och linberedningsverket i

Laholm. Dessa ersättningar bestod av ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp.

Storleken av dessa belopp överensstämde liksom förutsättningarna för utbetalning

av ersättningen i stora drag med vad som gäller i fråga om ersättning

på grund av AGB-försäkring. Grundbeloppet utgjorde lägst 1 000 och

högst 2 000 kr. beroende på anställningstidens längd. Tilläggsbeloppet var

minst 1 000 och högst 6 000 kr., avvägt med hänsyn till den avskedades levnadsålder

vid tidpunkten för avskedandet. För handikappad avskedad utgjorde

avgångsersättningen högst 8 000 kr. oberoende av ålder och anställningstid.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Departementschefen

Det torde inte kunna undvikas att strukturförändringarna inom näringslivet

i vissa fall medför besvärliga ekonomiska och andra problem för

arbetstagarna. Särskilt hårt kan äldre eller handikappade personer träffas

om de friställs i samband med driftomläggningar på arbetsplatsen. Det

kan ofta vara svårt att få ny eller likvärdig anställning.

I syfte att ekonomiskt lindra verkningarna härav utgår avgångsersättning

till de avskedade under förutsättningar som jag berört i det föregående.

Denna är av skiftande slag, såsom ersättning på grund av AGB-försäkring

i AFA eller Folksam, bidrag från skogsstyrelsens eller domänverkets

avgångsbidragsfond eller avgångsersättning av statsmedel av den typ

som vid årsskiftet 1966/67 utbetalades till avskedade vid hampberedningsverket

i Visby och linberedningsverket i Laholm.

Vid beskattning av avgångsersättning till avskedad gäller som huvudregel

att hela ersättningen utgör intäkt av tjänst för mottagaren. Skatteplikten

är i princip oberoende av om arbetsgivare eller annat organ utbetalar

ersättningen och det saknar även betydelse hur stor ersättningen är och hur

den är utformad. Frågan i vad mån hänsyn i beskattningshänseende skall

tas till ömmande omständigheter i det enskilda fallet får i princip bedömas

endast enligt skattelagarnas bestämmelser om avdrag för nedsatt

skatteförmåga. Eftersom den avskedade under beskattningsår då han uppbär

avgångsersättning ofta har även annan skattepliktig inkomst, får tilllämpningen

av dessa bestämmelser dock en mera begränsad räckvidd. I stället

kan viss skattelindring oberoende av ömmande omständigheter komma

den avskedade till godo genom tillämpning av förordningen (1951: 763) angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. För egen

del vill jag understryka dessa huvudprincipers betydelse i beskattningssystemet.

Starka skäl krävs för att motivera undantagsbestämmelser.

De speciella undantagsbestämmelserna om beskattning av AGB-ersättning

från AFA eller Folksam bör ses mot denna bakgrund. Fullständig

skatteirihet för AGB-ersättningen har därför inte kunnat ifrågakomma.

Detta gäller även med hänsyn till det krav som taxeringsförordningen

(1956 : 623) uppställer på en i görlig mån likformig och rättvis taxering.

Skulle skattefrihet ha införts för hela AGB-ersättningen skulle detta krav

inte kunna uppfyllas. Av de grunder som gäller för AGB-ersättningens Bbelopp

får emellertid anses framgå att en utbetalning av B-belopp i motsats

till utbetalning av A-belopp förutsätter att ömmande omständigheter finns

i det enskilda fallet. Med hänsyn härtill har skattefrihet för B-belopp

i och för sig ansetts utgöra en principiellt sett försvarbar och i materiella

hänseenden godtagbar väg att bereda den avskedade en lättnad också vid

beskattningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Även om B-belopp f. n. inte utgår med belopp som överstiger 6 000 kr.

har dock en begränsning av skattefriheten ansetts motiverad. Begränsningen

motsvarar ett belopp av två gånger basbeloppet enligt lagen om allmän

försäkring. Beräkningen av det skattefria beloppet skall göras på grundval

av det basbelopp som fastställs för januari månad under taxeringsåret.

Detta basbelopp utgör för januari 1970 6 000 kr. och gränsen för skattefriheten

för B-belopp ligger därför nu vid 12 000 kr.

Jag finner ingen anledning att frångå de värderingar som utgör grunden

för bestämmelserna om beskattning av ersättning på grund av AGB-försäkring.

Att dessa endast är tillämpliga på avgångsersättning som utgår på

grund av försäkring och då endast kollektiv avgångsbidragsförsäkring av

den nuvarande AFA- eller Folksamtypen måste från tillämpningssynpunkt

anses fördelaktigt. Därigenom underlättas nämligen bedömningen av ersättningens

behandling i beskattningshänseende för både skattskyldiga och skattemyndigheter.

Givna förutsättningar för skattefrihet är klara. Enligt min

meningen är nuvarande gränsdragning i fråga om AGB-ersättningens skattefria

del tillfredsställande också beloppsmässigt sett. För den övervägande

delen av näringslivet synes vidare kollektiv avgångsbidragsförsäkring av

AFA- och Folksam-typ utgöra en från olika synpunkter väl avpassad metod

att på ett fullt betryggande sätt åstadkomma lindring av ekonomiska svårigheter

för dem som drabbas av friställning.

Vad jag nu sagt innebär bl. a. att en utvidgning av nuvarande ram för

skattefriheten på området skulle kunna medföra praktiska svårigheter.

Detta talar emot en sådan utvidgning. Vad som vidare talar häremot är, att

det för större delen av näringslivet måste anses naturligt att begagna sig

av AGB-försäkringen. En utvidgad ram för skattefriheten kan därför enligt

min mening inte anses motiverad allmänt sett. Trots att gällande rätt medger

skattefrihet endast för särskild avgångsersättning på grund av speciell försäkring,

anser jag sålunda nuvarande ram för skattefrihet på området i

princip riktig och väl anpassad för behoven inom den övervägande delen av

näringslivet.

Inom vissa delar av näringslivet framstår AGB-försäkringen emellertid

inte som den mest naturliga lösningen. Detta gäller särskilt inom statlig

verksamhet som inte drivs i form av aktiebolag. Exempel utgör här skogsstyrelsens

och domänverkets verksamhetsområden, där ett annat system

tillämpas för avgångsersättningar till friställd kollektivanställd arbetskraft.

Villkoren och ersättningsbeloppen överensstämmer emellertid nära med

AGB-försäkringens. Det är dock inte fråga om någon försäkring utan om i

särskild ordning uppbyggda avgångsbidragsfonder. Ersättningar från fonderna

utbetalas med ett A-belopp och ett B-belopp. A-beloppet utgår med

100 kr. för varje anställningsår som omfattar en tjänstgöringstid av minst

250 dagar. B-beloppet kan utgå med högst 6 000 kr.

Inom dessa och andra grenar av statlig verksamhet kan staten sägas stå

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1970

självrisk beträffande ekonomisk gottgörelse i form av avgångsersättning.

Enligt gällande skatterätt är som framgått dessa avgångsersättningar skattepliktiga

i sin helhet och oberoende av om uppdelning av ersättningarna görs

på A-belopp och B-belopp eller på annat liknande sätt. De kan också utgå

i form av ett större eller mindre antal månadslöner i ett för allt eller i

form av förtidspension. Att här närmare redogöra för dessa olika ersättningsformer

för emellertid för långt. Det bör dock ånyo understrykas att

samtliga dessa ersättningar i princip är skattepliktiga.

Statens självrisk i fråga om sådan avgångsersättning bör enligt min

mening ses som den naturliga lösningen inom de områden det här gäller. Med

hänsyn härtill måste det anses mindre lämpligt att AGB-ersättning från

AFA, Folksam eller annan försäkringsanstalt i beskattningshänseende behandlas

på ett sätt och statlig, materiellt sett likvärdig avgångsersättning

på ett annat. Direkt otillfredsställande är detta förhållande när den statliga

avgångsersättningen till sin allmänna uppbyggnad direkt anpassats efter de

villkor som gäller för AGB-ersättningen.

Också i fråga om viss annan statlig avgångsersättning leder nuvarande

skatteregler till otillfredsställande resultat. Jag syftar i första hand på ersättning

av statsmedel av det slag som vid årsskiftet 1966/67 utgick till

avskedade vid hampberedningsverket i Visby och linberedningsverket i Laholm.

Ersättningen i Visby- och Laholmsfallen bestod av ett grundbelopp

om lägst 1 000 och högst 2 000 kr. samt ett tilläggsbelopp om lägst 1 000

och högst 6 000 kr. Grundbeloppet var beroende av anställningstidens längd.

Tilläggsbeloppet anknöt däremot till den avskedades levnadsålder vid tidpunkten

för avskedandet. Till handikappade utgick högst 8 000 kr., oberoende

av ålder och anställningstid. Dessa ersättningar utbetalades på

grund av särskilt beslut av Kungl. Maj :t. Motsvarande statlig avgångsersättning

kan tänkas komma i fråga även inom annan verksamhet som staten

anser sig böra främja genom speciella bidragsformer.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden anser jag att samma möjligheter

till skattelindring bör finnas för den som får statlig avgångsersättning

som för den som får AGB-ersättning från AFA eller Folksam. Jag föreslår att

beskattningsreglerna kompletteras i sådant syfte. En lösning kan då vara

att genom uppräkning i KL ange de statliga avgångsersättningar som bör likställas

med AGB-ersättningen. Formerna för de statliga avgångsersättningarna

är emellertid inte givna en gång för alla. Nya sådana kan tillkomma

och äldre avvecklas. Självfallet sker också ändringar från tid till annan i villkoren

för AGB-försäkringen. Då gäller det emellertid en enda försäkringsform

och det är inte svårt att anpassa skattebestämmelserna till denna eller

en utbyggd AGB-försäkring till skattebestämmelserna. Rent praktiska skäl

talar därför för att nya bestämmelser om statliga avgångsersättningar i KL

utformas så, att de direkt hänvisar till vad som gäller för ersättning på grund

av AGB-försäkring. Därigenom bibehålls huvudprincipen om skatteplikt för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

uppburen avgångsersättning och skattefrihet i det enskilda fallet för viss

del av ersättningsbeloppet. Bestämmelserna bör innebära att vad som gäller

i fråga om AGB-ersättning från AFA eller Folksom skall gälla också beträffande

sådan avgångsersättning som utbetalas av staten till arbetstagare

och som inte utgår efter förmånligare grunder än AGB-ersättningen. Med en

sådan utformning kommer bestämmelserna att innefatta avgångsersättningar

av statsmedel till anställda såväl i statlig som i annan verksamhet.

I praktiken torde inte kunna undvikas att svårigheter emellanåt kan föreligga

att bedöma i vad mån viss statlig avgångsersättning är jämförbar

med AGB-ersättning. Det synes böra ankomma på riksskatteverket att genom

anvisningar vägleda taxeringsmyndigheter och skattskyldiga i sådana

frågor.

Jag föreslår lagstiftning i enlighet med vad jag nu anfört. Detta innebär

ändring av 32 § 1 mom. KL och punkt 11 av anvisningarna till paragrafen.

De nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. 1970 års taxering. I likhet med

vad bevillningsutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända betänkande

BeU 1968: 60 anser jag vidare att de avgångsersättningar av statsmedel som

vid årsskiftet 1966/67 utbetalades till avskedande vid hampberedningsverket

i Visby och linberedningsverket i Laholm bör vara delvis skattefria. Skattefriheten

bör här avse ersättningens s. k. tilläggsbelopp. Enligt min mening

motsvarar detta tilläggsbelopp i stort sett AGB-försäkringens skattefria B-belopp.

Vidare bör av handikappbelopp om 8 000 kr. viss del jämställas med

tilläggsbelopp och således vara skattefri. Denna skattefria del bör skäligen

kunna bestämmas till 6 000 kr.

Motsvarande skattefrihet bör gälla även beträffande annan statlig avgångsersättning

som inte utgått enligt förmånligare grunder än AGB-ersättningens

B-belopp men som beskattats vid taxering något av åren 1967—

1969.

De nya bestämmelserna bör sålunda ges retroaktiv verkan beträffande

1967—1969 års taxeringar. Har arbetstagare något av de nämnda åren taxerats

för sådan statlig avgångsersättning som enligt vad jag nyss sagt bör

vara skattefri till viss del bör detta enligt min mening kunna rättas till

genom att den skattskyldige och taxeringsintendenten får rätt att anföra

besvär över taxeringen i särskild ordning.

Jag förordar att regler som gör det möjligt att vidta sådan rättelse införs

i form av övergångsbestämmelser till den föreslagna lagändringen i KL.

I övergångsbestämmelserna bör hänvisning göras till 100, 101, 103 och 104 §§

taxeringsförordningen.

Slutligen vill jag föreslå en ändring av punkt 6 av anvisningarna till 32 §

KL som inte har något samband med det föregående.

Genom prop. 1970: 18 har Kungl. Maj :t föreslagit årets riksdag att godkänna

nya grunder för hemvärnets, de frivilliga försvarsorganisationernas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

och vissa andra till totalförsvaret knutna organisationers utbildning och

verksamhet. Enligt förslaget ansluter bl. a. den frivilliga personalens ekonomiska

förmåner i princip till vad som gäller för värnpliktig personal. Förutom

utökning av s. k. värnpliktssociala förmåner såsom exempelvis familjebidrag

föreslås införande av premier för genomgången frivillig utbildning.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1970.

Punkt 6 av anvisningarna till 32 § KL innehåller bestämmelser om skattefrihet

för en rad förmåner som värnpliktig erhåller. Skattefria är bl. a.

värnpliktigas naturaförmåner, det under fredstjänstgöring utgående penningbidraget,

utbildningspremie, tjänstgöringspremie och utryckningsbidrag.

Även familjebidrag är skattefritt, när det inte är fråga om näringsbidrag.

Enligt uttrycklig bestämmelse gäller motsvarande skattefrihet för

såväl vapenfria tjänstepliktigas som civilförsvarspliktigas förmåner.

Jag vill därför föreslå sådan ändring av nämnda anvisningspunkt att den

skattefrihet som gäller förmåner som utgår till värnpliktig, vapenfri tjänsteplikt^

och civilförsvarspliktig utsträcks till att gälla även motsvarande

ersättningar till hemvärnspersonal och annan personal som frivilligt fullgör

utbildning för att nå eller bibehålla kompetens för placering inom totalförsvaret.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat

förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928 :370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 7C02C5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1970:38 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1995 ref. 15 ur registret