Sök i Ratio Lex

Angående avgifterna i postverkets tidningsrörelse

1970-04-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:112, Angående avgifterna i postverkets tidningsrörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1970

1

Nr 112

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avgifterna i

postverkets tidningsrörelse; given Stockholms slott

den 3 april 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över vad föredragande departementschefen anfört.

GUSTAF ADOLF

Bengt Norling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas de riktlinjer som i fortsättningen avses gälla

vid bestämmandet av avgifterna i postverkets tidningsrörelse. I fråga om

formerna för bestämning och utformning av tidningsavgifterna avses den

av 1961 års riksdag anvisade ordningen alltjämt skola tillämpas. Detta

innebär att avgifterna faställs av Kungl. Maj :t sedan överläggningar ägt rum

mellan postverket och företrädare för tidningsutgivarna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 112

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1970

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 3 april 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avgifterna

i postverkets tidningsrörelse och anför

1. Inledning

Nuvarande bemyndigande m. m.

Alltsedan år 1908 har riksdagen genom successiva beslut lämnat Kungl.

Maj :t tidsbegränsade bemyndiganden att besluta i fråga om vissa postavgifter.

Senast har 1966 års riksdag (prop. 36, BeU 27, rskr 154) gett Kungl.

Maj :t ett sådant bemyndigande avseende tiden den 1 januari 1967—den 31

december 1970. Ifrågavarande bemyndigande innefattar bl. a. avgifterna inom

postverkets tidningsrörelse.

I prop. 1968:92 föreslogs bl. a. att postmedlens karaktär av bevillning

skulle slopas genom ändring av 60 § regeringsformen.

Konstitutionsutskottet (KU 20) tillstyrkte förslaget men framhöll — i anledning

av vissa motioner angående beslutanderätten i fråga om avgifterna

för postbefordran av tidningar — att särskilda synpunkter gjorde sig gällande

på detta område. Även efter den nu föreslagna reformens genomförande

borde därför enligt utskottets mening ändringar i dessa avgifter underställas

riksdagen. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (rskr 279). Det

vilande grundlagsförslaget anmäldes ånyo vid 1969 års riksdag genom konstitutionsutskotlets

memorial nr 2 och antogs slutligt av riksdagen (rskr

56, SFS 23).

Hemställan om utredning av tidningstaxorna

Vid utskottsbehandlingen av propositionen om nyssnämnda bemyndigande

anförde bevillningsutskottet — i anledning av vissa motioner angående avgifterna

i tidningsrörelsen — att avgifterna borde anpassas så att rörelsen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970

kunde bära en skälig andel av postverkets kostnader. Utskottet sade sig vidare

vara medvetet om att det nuvarande avgiftssystemet var behäftat med

vissa bristfälligheter. Med hänsyn härtill och då den nuvarande avgiftssätthiiigen

på längre sikt inte kunde anses förenlig med en från företagsekonomiska

utgångspunkter sund avgiftspolitik förordade utskottet att tidningstaxorna

blev föremål för övérsyn. Denna borde syfta till att åstadkomma en

mer differentierad och kostnadsföljsain taxekonstruktion än den nuvarande.

Målsättningen för avgiftspolitiken i tidningsrörelsen torde kunna uppnås

först efter viss övergångsperiod. Det borde emellertid tillses att den successiva

anpassningen av taxorna till de faktiska distributionskostnaderna skedde

med minsta möjliga tidsutdräkt så alt man så snart som möjligt uppnådde

tillfredställande kostnadstäckning i tidningsrörelsen. I anledning härav

hemställde utskottet att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om

utredning i syfte att åstadkomma en mer differentierad och kostnadsföljsain

konstruktion av taxorna i postverkets tidningsrörelse. Riksdagen fattade beslut

i överensstämmelse härmed.

Utredningsuppdraget m. m.

Med stöd av riksdagens beslut tillkallade Kungl. Maj :t den 29 juni 1966

bankdirektören R. G. Renlund att vara utredningsman med uppgift alt — i

samarbete med företrädare för postverket, Svenska Tidningsutgivareföreningen

och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté — göra en översyn

av avgiftssättningen inom postverkets tidningsrörelse. Vid översynen

borde — med utgångspunkt främst från redan verkställda kostnadsundersökningar

— möjligheterna övervägas att åstadkomma en avgiftssättning,

som i större utsträckning tog hänsyn till olika tidningskategoriers anspråk

på postverkets tjänster. För utredningen antogs benämningen tidningstaxeutredningen.

Tidningstaxeutredningen har den 29 augusti 1969 avgivit betänkandet

Taxesyslemet i postverkets tidningsrörelse (SOU 1969:39). Häri framläggs

förslag om vägledande principer (exempel) för utformningen av taxesystemet

i postverkets tidningsrörelse.

Över betänkandet har yttranden avgivits av postverket, statens järnvägar,

statskontoret, riksrevisionsverket och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor.

Härjämte har yttranden avgivits av Svenska Tidningsutgivareföreningen,

Fack- och Konsumentpressens Postkommitté, Svenska Arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemannens

riksförbund, Sveriges Akademikers centralorganisation och

Riksförbundet Landsbygdens folk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Ma j. ts proposition nr 112 år 1970

2. Gällande bestämmelser m. m.

Distributionen av tidningar faller i Sverige inte under postmonopolet utan

den sker förutom genom postverket även genom andra distributionsorgan.

Ur postal synpunkt är tidningarna till sin natur trycksaker och kan försändas

på de villkor, som allmänt gäller för sådana, framför allt då trycksakskorsband.

Detta försändningssätt används vid tidningsförsändning från

privatpersoner. Sedan länge har det emellertid funnits särskilda förmånligagare

villkor för tidningsförsändning från utgivarna. Rätten att fastställa

dessa villkor har under senare år av riksdagen delegerats till Kungl. Maj :t

för perioder om fyra år i taget. Med stöd härav har Kungl. Maj: t årligen

meddelat den s. k. postala tidningskungörelsen.

Avgifterna och villkoren i postala tidningskungörelsen (1968: 489) (ändrad

1969: 527) tillämpas vid postbefordran av periodisk skrift, som trycks

och utges inom landet och som har karaktär av tidning samt uppfyller vissa

angivna villkor om utgivningsbevis, införandet i postverkets tidningsregister

och tidningstaxa in. in. Även vissa regler i fråga om innehållets utformning

gäller. Tidningens huvudsakliga syfte får bl. a. ej vara att göra reklam

för ett eller flera samverkande affärsföretag. Sådan reklam får omfatta högst

25 % av tidningens innehåll. Vidare får mängden annonser för olika företag

e. d. uppta högst 75 % av innehållet. De distributionsformer som tillämpas

är dels adresserade utgivarkorsband, dels oadresserade utgivarkorsband,

vilken form är avsedd för tidningar, som kominer ut med minst två nummer

i veckan och som har minst 1 000 oadresserade exemplar för postbefordran.

För distribution till återförsäljare och ombud finns försändelseslaget kommissionärskorsband,

som kan användas av tidningar som kommer ut med

minst 12 nummer om året.

Som bilaga till postala tidningskungörelsen är intagen en förteckning över

avgifter för postbefordran in. in. enligt postala tidningskungörelsen. Enligt

bilagan förekommer fyra typer av avgifter, nämligen grundavgift, befordringsavgift

för tidningar, befordringsavgift för tidningsbilagor samt avgift

för förmedling av expeditionsavgift. I fråga om befordringsavgift för tidningar

finns en uppdelning avseende avgifter för adresserat utgivarkorsband,

oadresserat utgivarkorsband samt kommissionärskorsband. Befordringsavgiften

omfattar i sin tur komponenterna exemplaravgift (ej kommissionärskorsband),

viktavgift, bokföringsavgift (endast oadresserade utgivarkorsband)

och försändelseavgift (endast kommissionärskorsband).

Ärliga överläggningar om tidningsavgifterna för nästkommande år sker

mellan postverket och tidningarnas organisationer — Svenska Tidningsutgivareföreningen

och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté. Riktlinjerna

för postverkets taxepolitik i tidningsrörelsen har senast angivits i det

förut nämnda betänkandet av bevillningsutskottet (BeU 1966:27). Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970

5

Maj :t har därför — på förslag av postverket — årligen fastställt avgiftshöjningar

som inneburit kompensation för inträffade kostnadsökningar. Taxorna

har dessutom i viss utsträckning anpassats till större kostnadsfölj samhet.

Postverkets nuvarande tidningsrörelse är en av verkets mera betydande

rörelsegrenar. Den omfattar befordran av ca 650 milj. tidningsexemplar per

år eller ca 32 % av hela antalet postbefordrade brev- och tidningsförsändelser.

Motsvarande viktandel är 59 %. För budgetåret 1968/69 utgjorde intäkterna

från tidningsrörelsen 96 milj. kr. eller ca 12 % av intäkterna från

samtliga brev- och tidningsförsändelser, medan kostnaderna beräknats uppgå

till 160 milj. kr. Enligt postverkets beräkningar utgör sålunda den bristande

särkostnadstäckningen på tidningsrörelsen f. n. drygt 60 milj. kr. per

år.

3. Utredningen

Taxesystem i tidningsrörelsen enligt principen ”pris efter prestation”

Eu arbetsgrupp inom utredningen i vilken ingått utredningsmannen samt

representanter för postverket, Svenska Tidningsutgivareföreningen och

Fack- och Konsumentpressens Postkommitté bär utarbetat exempel på

taxesystem, som så långt möjligt är baserade på principen ”pris efter prestation”.

Om en taxa skall vara kostnadsfölj sam måste kostnaderna beräknas för

olika erbjudna prestationer. För att beräkna dessa kostnader krävs kännedom

om vilka faktorer som är kostnadsbestämmande inom resp. kostnadsställen.

Alla kostnader går emellertid inte att på ett objektivt sätt

hänföra till prestationer, utan måste täckas genom ett på subjektiva grunder

fastställt bidrag till samkostnaderna. Postverkets avgifter kan därför

inte vara lika med enbart särkostnaderna. Med en kostnadsfölj sam taxa

måste i stället avses en taxa där avgifter beräknas med hjälp av faktorer

som står i ett så nära samband som är praktiskt möjligt med de särkostnadsbestämmande

faktorerna.

För att en taxa skall vara praktiskt hanterbar bör den vidare vara uppbyggd

så att avgifterna bestäms av ett fåtal lätt mätbara storheter. I nuvarande

tidningstaxa bestäms postavgifterna för en tidning av sex faktorer,

nämligen periodiciteten, antalet editioner, antalet exemplar, vikten i

kg., antalet utdelnings- och indragningskort och — beträffande kommissionärskorsband

— antalet försändelser.

Arbetsgruppen har summerat särkostnaderna inom olika kostnadsslag

och kostnadsställen med hänsyn till kostnadsbestämmande faktorer och

grupperat dem i fem tänkbara taxekomponenter.

I fråga om kostnaderna för adresserade och oadresserade utgivarkors
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1970

band har arbetsgruppen konstaterat att de genomsnittliga kostnaderna är

högre för de oadresserade än för de adresserade.

Frågan om i taxesystemet hänsyn skall las till de kostnadsvariationer

som uppstår på grund av befordringssträckornas olika längd för de skilda

tidningsexemplaren har också behandlats. I ett kostnadsföljsamt taxesystem

bör sådan hänsyn tas, vilket innebär att någon form av zontaxa tillämpas.

Det är av praktiska skäl uteslutet, att särskilt taxera varje enskild tidningsförsändelse

efter befordringssträekans längd. I likhet med vad den år 1955

tillsatta tidningsförordningsutredningen föreslog i sitt betänkande har därför

arbetsgruppen funnit det lämpligt att använda s. k. medeltransportavstånd,

dvs. medeltalet av befordringssträckorna för samtliga exemplar

av ett visst tidningsnummer. Vid de undersökningar som utredningen gjort

i fråga om zontaxa har man tillämpat zoner om 25 km, dvs. ändringar i

taxesystemet görs för varje gång medeltransportavståndet passerar gränserna

mellan dessa zoner.

I samband med diskussionerna om en eventuell zontaxa i avgiftssystemet

har från Tidningsutgivareföreningens sida framförts önskemål om att

man borde undersöka kostnaderna för järnvägstransporter och för landsvägstransporter

var för sig. Efter företagen undersökning anser emellertid

utredningen, att befordringskostnaderna på järnväg och på landsväg vid

ett eventuellt mförande av zonlaxa bör beräknas gemensamt.

Att införa en tilläggsavgift i det egentliga taxesystemet för obekvämt

format har inte ansetts lämpligt. Om eu sådan avgift skulle införas anses

det mest ändamålsenligt att den i så fall regleras genom en specialregel

utanför det egentliga taxesystemet.

Arbetsgruppen har i sitt exempel på taxesystem enligt principen ”pris

efter prestation” utarbetat följande taxekomponenter. För varje komponent

anges vilka kostnader som i första hand avses täckas med avgiften.

Grundavgift. Kostnader för vissa allmänna göromål i tidningsrörörelsen,

såsom administration, utgivning av den inländska tidningstaxan,

framräkning av medeltransportavstånd, utredningar av olika slag m. m.

Avgiften utgår med enhetligt belopp per tidningsedition.

Inlämningsavgif t. Kostnader för redovisningsgranskning samt

revision och granskning av U-journalen, där avgifterna för utgivar- och

kommissionärskorsband debiteras. Kostnader för tidningsexemplarens mottagande

vid utgivningspostanstalten. Avgiften utgår med enhetligt belopp

per inlämningsuppgift, som lämnas till utgivningspostanstalten.

Bokfö ringsav gift. Kostnader för befordran av utdelnings- och

indragningskorten meilan tidningsföretaget och utdelningspostanstalten

samt omvänt. Kostnader för bokföring vid utdelningspostanstalten, när

oadresserade utgivarkorsband används. Avgiften utgår med enhetligt belopp

per utdelnings- och indragningskort.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970

7

Försändelseavgift för kommdssionärskorsband.

Kostnader för avgående sortering samt för sorteringsarbetet hos postombnd

och lantbrevbärare. Dessa försändelser skall avhämtas vid postanstalten

av mottagaren men utdelas av postombud och lantbrevbärare. Avgiften

utgår med enhetligt belopp per försändelse oavsett försändelsens vikt.

Exemplaravgift. Kostnader för tidningsexemplarens sortering såväl

på utgivningspostanstalten som på förmedlande postanstalter och på

utdelningspostanstalten. Kostnader för förarbete och turarbete vid stadsbrevbäring

och lantbrevbäring. Kostnader för sortering inom järnvägsposten

samt vissa lokalkostnader. Avgiften är differentierad med hänsyn till

den befordringshastighet som tidningen utnyttjar (0—1-, 0—2- eller 0—3- behandling).

Viktavgift. Transportkostnader av alla slag samt vissa andra kostnader

vid ankommande och avgående avdelningarna. Vissa kostnader vid

järnvägsposten. Kostnader för inventarier, förbrukningsartiklar samt blanketter.

Den del av viktavgiften som avser rörliga kostnader är differentierad

som en zontaxa med 25 km-zoner. Zontaxan tillämpas för samtliga tidningar

som befordras som utgivar- och kommissionär skor sband.

Enligt det redovisade taxesystemet kommer dagstidningar som nu har

låg exemplaravgift att få höjda totalavgifter i jämförelse med gällande taxesystem.

Detta beror i första band på alt antalet postbehandlade tidningsexemplar

är den helt dominerande kostnadsbestämmande faktorn, vilket

inte i samma utsträckning beaktats i gällande taxa. Denna avgiftshöjning

uppvägs dock i viss mån genom införandet av zontaxa. I vissa lägen uppstår

direkta avgiftssänkningar härigenom. Detta gäller särskilt tyngre tidningar

med korta avstånd. För tidningar med mindre än två nr per vecka

torde i regel uppstå avgiftssänkningar i jämförelse med nuvarande system.

Taxesystem i tidningsrörelsen med inslag av principen ”pris efter bärkraft”

Om man önskar ändra postavgifternas belastning på de olika tidningarna

skulle kunna övervägas att införa en komponent i taxesystemet som även

tar viss hänsyn till principen ”pris efter bärkraft”. Den betoning på viktavgiften

som finns i det nuvarande avgiftssystemet kan i viss mån sägas

vara ett uttryck för denna princip.

De flesta tidningar innehåller en redaktionell avdelning och en mera kommersiell

avdelning, där annonserna dominerar. Gränsen mellan dessa båda

avdelningar är för de flesta tidningar innehållsmässigt relativt tydlig. Om

man skulle anse det önskvärt att belasta tidningarnas kommersiella avdelningar

mer än de redaktionella torde en lämplig metod härför vara någon

form av särtaxering av de delar av tidningarnas innehåll som utgörs av annonser

och textreklam. En speciell tilläggsavgift för tidningarnas annonsdelar

skulle kunna läggas på viktavgiften och tillämpas på samtliga i post
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970

verkets tidningstaxa införda tidningar. För att systemet inte skall bli för

komplicerat är det lämpligt att indela tidningarna i grupper med hänsyn

till annonsernas andel så att omräkningar inte behöver göras vid mindre

förändringar av annonsdelen. Annonstaxan kan läggas ovanpå det tidigare

nämnda taxeexemplet, grundat på principen ”pris efter prestation”.

Metoder för kostnadstäckning i postverkets tidningsrörelse

Med anledning av direktiven i bevillningsutskottets betänkande har utredningen

även ansett det nödvändigt att överväga olika metoder för att

uppnå full kostnadstäckning i postverkets tidningsrörelse.

Den bristande särskostnadstäckningen i lidningsrörelsen beräknas enligt

postverket f. n. uppgå till minst ca 60 milj. kr. per år. Dessutom erfordras

enligt postverkets mening ett skäligt bidrag till täckning av samkostnaderna.

Utredningen konstaterar att avgifterna i tidningsrörelsen i de flesta fall

ligger betydligt under avgifterna för övriga jämförbara försändelseslag,

särskilt i de lägre viktklasserna, trots att försändelserna i tidningsrörelsen

åtnjuter bättre service i postalt hänseende.

Olika metoder för reducering av förlusten genom successiva höjningar

av avgifterna har vid tidigare tillfällen diskuterats vid överläggningarna mellan

representanter för postverket och för tidningarna. Från postverkets

sida har framförts att verket för varje år bör få kompensation för inträffade

kostnadsökningar samt därutöver även elt bidrag till täckning av den

återstående förlusten. När det gäller längden av den period under vilken

förlusten i tidningsrörelsen skall inhämtas råder olika meningar. Postverket

anser att olägenheterna med förlusten snarast måste avskaffas och att

man inte kan tillstyrka längre period i detta avseende än fem år. Från tidningarnas

sida hävdas, att det inte är möjligt för tidningsföretagen att snabbt

anpassa sig till högre postavgifter av marknadsmässiga skäl.

Utredningen framhåller i sammanhanget att 1967 års pressutredning

beräknat andelen postavgifler i dagstidningsföretagens budget till 3,1 %.

Fack- och Konsumentpressens Poslkommitté har framhållit att motsvarande

andel för tidningar med anknytning till denna sammanslutning i regel

uppgår till 20 %. Skillnaden beror till stor del på att dagstidningsföretagen

distribuerar tidningar även på annat sätt än genom postverket.

Inom utredningen har även diskuterats, om staten genom särskilt anslag

till postverket borde bidra till täckandet av förlusten i tidningsrörelsen.

I sammanhanget anges tre olika metoder för en uppräkning av avgifterna

så att kostnadstäckning erhålls efter fem år. De olika metoderna baserar

sig på principen ”pris efter prestation”, principen ”pris efter bärkraft”

samt en kombination med bidrag av statsmedel.

Med utgångspunkt från en laxa enligt principen ”pris efter prestation”

har vissa påslag på de olika laxekomponenterna gjorts så att en

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1970

9

inarbetning av den beräknade förlusten på 60 milj. kr. skall kunna ske på

1''eni år. Beräknat i fasta priser uppgår de genomsnittliga procentuella höjningarna

av avgifterna per år till 11,9 % det första, 9,9 % del andra, 9,1 %

det tredje, 9,1 % det fjärde och 7,6 % del femte året. Med hänsyn till att

taxan skall vara koslnadsföljsam kommer den genomsnittliga exemplaravgiften

att öka medan den genomsnittliga viktavgiften blir lägre än vad

den är f. n.

Uet tidigare redovisade taxeförslaget med inslag av principen ”p r i s

efter bärkraf t” innehåller en särskild tilläggsavgift på de delar av

tidningarnas innehåll som kan hänföras till textreklam och annonser. Den

utgår med en viss avgift per kg. för denna andel. I detta sammanhang har

föreslagits ett påslag av 50 öre per kg. för fjärde året och ett påslag av 1 kr.

för femte året under förutsättning av oförändrat kostnadsläge. Övriga taxekomponenter

blir frånsett grundavgiften oförändrade under fjärde och

femte åren. Dessa påslag medför i stort sett samma totala intäktsförbättring

för postverket som uppnås i det föregående exemplet med de genomsnittliga

procentuella påslagen för samtliga taxekomponenter. Både Tidningsutgivareföreningen

och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté

har emellertid avvisat tanken på en särskild tilläggsavgift för tidningarnas

annonsdelar.

1 fråga om ett eventuellt statsbidrag konstaterar utredningen, att

från både Tidningsutgivareföreningens och Fack- och Konsumentpressens

Postkommittés sida har framhållits att ett anslag av statsmedel till postverket

bör utgå för förlusten i tidningsrörelsen. Sedan en mycket lång tid

tillbaka har en subventionering av tidningsrörelsen skett via förlust över

postverkets driftbudget och därigenom konserverat ett kostnadsläge till vilket

tidningarna anpassat och planerat sina kostnader och intäkter.

Om driftbidrag av statsmedel skall tillföras postverket kan emellertid enligt

utredningen övervägas att begränsa detta till att endast avse kostnadstäckning

för vissa tidningar. Vid en bedömning av denna fråga har man

behov av olika gruppindelningar av tidningar. Utredningen har givit förslag

på två indelningar, en grundad på tidningarnas periodicitet och en

grundad på en inom postverket gjord bedömning av tidningarnas karaktär.

Härvid har vid den första metoden indelning skett i 7 nr per vecka,

2—6 nr per vecka, 1 nr per vecka samt mindre än 1 nr per vecka. Enligt

den andra indelningsmetoden uppspaltas tidningarna i dagstidningar, underhållstidningar,

tidningar som är utgivna av ideella föreningar och sammanslutningar,

personaltidningar, facktidningar, tidningar delvis med syfte

att göra reklam samt övriga tidningar.

Ett system där staten lämnar ett bidrag endast för vissa typer av tidningar

måste emellertid i många fall medföra besvärliga gränsdragningsproblem.

Utredningen föreslår därför inrättandet av en nämnd med representanter

för bl. a. postverket och tidningarna till vilken parterna kunde hänskjuta

frågan för avgörande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970

En annan metod för bestämmandet av statsbidraget skalle enligt utredningen

vara att låta detta utgöra samma belopp som motsvarar de förut

föreslagna tilläggsavgifterna för tidningarnas annonsdelar enligt taxeexemplet

”pris efter bärkraft”.

Utredningen framhåller slutligen att i de olika taxeförslagen ingen hänsyn

tagits till de kostnadsökningar som kan inträffa under den angivna

femårsperioden. Det torde därför bli erforderligt att höja avgifterna ytterligare

till följd härav.

Utredningens förslag

Enligt det exempel på kostnadsföljsamt taxesystem som framräknats av

arbetsgruppen uppkommer ett ökat tryck på exemplaravgiften i jämförelse

med nuvarande taxesystem. För att få en så mjuk övergång som möjligt till

ett mera kostnadsföljsamt system har parterna i princip varit överens om

att det ökade trycket på exemplaravgiften inte kan införas på en gång.

Den s. k. fria uppköpsrätten — d. v. s. rätten för en tidning som behandlas

som B-post att mot de angivna avgifterna i taxesystemet utan särskild

prövning övergå till behandling som A-post — har även diskuterats. Tidningsutgivareföreningen

har ansett att denna rätt borde kunna införas omedelbart.

Fack- och Konsumentpressens Postkommitté har i princip hävdat

att fri uppköpsrätt bör införas. Postverket har framhållit att detta inte

kan ske förrän full kostnadstäckning erhållits i tidningsrörelsen och skillnaderna

i avgiftssystemet mellan A- och B-post gjorts helt kostnadsanpassade

så att de motsvarar de kostnadsökningar som uppstår för verket vid

en övergång från B-post till A-post.

Ingående diskussioner har även förts om zontaxa skall ingå i systemet

eller inte. Parterna har varit eniga om att konstruktionen av zontaxan och

förutsättningarna för dess införande bör kunna omprövas sedan erfarenheter

vunnits av systemet.

Parterna har enats om ett förslag till bas för taxesystemet. Enligt detta

skall bl. a. zontaxa tillämpas för tidningar med 2—7 nr per vecka och enhetlig

viktavgift för övriga tidningar.

Parterna har även varit eniga i fråga om metoden för en subventionering

av tidningsrörelsen. Subventioneringen bör i förekommande fall avse den

skillnad som uppkommer mellan intäkterna av ett nytt taxesystem i tidningsrörelsen

och postverkets faktiska kostnader för rörelsegrenen.

Utredningen anser att arbetsgruppens taxesystem som beskrivits på

sid. 5 ff i princip ger ett klart uttryck för en taxa byggd på principen,

”pris efter prestation”. Den bör därför kunna vara vägledande för de årliga

diskussioner om taxesystemets utformning som förs mellan representanter

för tidningarna och för postverket. Detta innebär bl. a. — med hänsyn till

alt det visat sig att kostnaderna för tidningsförsändelsernas behandling till

större del beror på antalet tidningsexemplar och endast till en mindre del

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1970

på dessas vikt — att en ökad tonvikt bör läggas på exemplaravgifterna i systemet

samt all skillnaderna i exemplaravgifter mellan A-tidningar och

B-tidningar successivt bör ökas.

Med hänsyn till de skäl som Tidningsutgivareföreningen och Fack- och

Konsumentpressens Postkommitté anfört i fråga om svårigheterna vid

övergången till ett noggrant kostnadsföljsamt system tillstyrker utredningen

emellertid en mjuk övergång till det nya taxesystemet.

Även om i utredningens direktiv antytts möjligheterna av eu subventionering

av postverkets tidningsrörelse övergångsvis kan frågan om införandet

av ett årligt anslag av statsmedel till postverket för förlusten på tidningsrörelsen

anses ej direkt ha ingått i utredningsuppdraget. Enligt utredningens

mening bör denna fråga i första hand bedömas från politiska

och statsfinansiella synpunkter.

Utredningen förordar sålunda att de riktlinjer, som varit vägledande för

arbetsgruppens utformning av taxesystem, kommer till uttryck snarast

möjligt vid det nya systemets tillämpning men ansluter sig dock — med

hänsyn till tidningsorganisationernas bestämda uppfattning — till förslaget

om införande av ett särskilt statsanslag, som motsvarar den av postverket

beräknade förlusten i tidningsrörelsen om 60 milj. kr. per år.

Om särskilda skäl anses föreligga att statsbidrag bör utgå endast för vissa

grupper av tidningar kan en gruppindelning efter tidningarnas karaktär

enligt den modell som framtagits av postverket tjäna som vägledning. I fråga

om sålunda ej statsbidragsberättigade tidningar föreslår utredningen att

för dem tillämpas ett avgiftssystem, som är grundat på utredningens

förslag till bassystem med årliga avgiftshöjningar, som leder till kostnadstäckning

för postverket inom fem år.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser ansluter sig i princip till utredningens uttalande

att full kostnadstäckning i postverkets tidningsrörelse bör uppnås. Däremot

finns delade meningar, om detta skall ske avgiftsvägen eller genom statlig

subventionering. I fråga om utformningen och omfattningen av subventioneringen

finns även olika uppfattningar.

Beträffande kostnadstäckning avgiftsvägen framhåller

postverket, att som affärsverk man helst såg att kostnadstäckning kunde

uppnås via avgifterna. Därvid skulle något av utredningens taxeförslag

enligt principerna ”pris efter prestation” eller ”pris efter bärkraft” tillämpas.

Statens järnvägar framhåller, att den nuvarande metoden för täckning

av förlusten i tidningsrörelsen genom bidrag från andra rörelsegrenar,

främst brevrörelsen, så snart som möjligt bör avskaffas. Av samma uppfattning

är näringsfrihetsombudsmannen, Landsorganisationen och Tjänstemännens

centralorganisation, varvid näringsfrihetsombudsmannen och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1970

Landsorganisationen särskilt framhåller att prissättningen bör vara sådan,

att den i så stor utsträckning som möjligt ansluter sig till skillnader i kostnader

för olika tidningar. Tjänstemännens centralorganisation finner det

befogat med den mjuka övergång som utredningen förordat när det gäller

att införa det nya systemet. Fack- och Konsumentpressens Postkommitté

och Riksförbundet Landsbygdens folk anser däremot att vid övergången till

det nya taxesystemet man så snabbt som möjligt bör tillämpa principen

”pris efter prestation”. Såväl de nu nämnda remissinstanserna som Sveriges

Akademikers centralorganisation hävdar, att postavgifter och övriga befordringsvillkor

måste fastställas efter samma grunder för alla tidningar antingen

de tillhör kategorien fackpress, veckopress eller dagspress.

Enligt riksrevisionsverkets och statens järnvägars mening uppfyller inte

utredningens förslag kravet på att avgifterna även skall medge bidrag till

samkostnaderna beroende på den av utredningen föreslagna subventioneringen.

I fråga om kostnaderna i tidningsrörelsen har Svenska Tidningsutgivareföreningen

framhållit att föreningen inte kan godta de av postverket

framlagda undersökningarna som underlag för ett rättvisande resultat.

Föreningen vill därför understryka nödvändigheten av fortsatta kostnadsundersökningar

för att närmare klarlägga de kostnadsskillnader som anses

föreligga. Enligt statskontoret bör utredningens förslag betraktas som eu

provisorisk lösning. Förhållandena inom tidningsrörelsen i dag — på vilka

kostnadsberäkningarna grundats — kan nämligen ändras i framtiden bl. a.

genom den förändring i distributionssätt som samdistributionsrabatten kan

medföra. Särskilda dislributionsföretag kan väntas överta en ökad andel

av distributionen av dagstidningar. Om nu postverkets distributionsvolym

skulle minska måste dess kostnader slås ut på denna mindre volym och

alltså, vid en kostnadsanpassad avgiftssättning leda till högre avgifter och

eventuellt ytterligare minskande distributionsvolym.

Till utredningens förslag om subvention er ing via ett årligt anslag

av statsmedel för alt utjämna den bristande särkostnadstäckningen för

lidningsförsändelserna ansluter sig — med varierande uppfattningar om

subventionens omfattning och varaktighet — postverket, statskontoret, riksrevisionsverket,

näringsfrihetsombudsmannen, Landsorganisationen, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges Akademikers centralorganisation,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska Tidningsutgivareförening och

Fack- och Konsumentpressens Postkommitté. Statens järnvägar framhåller,

att detta kan negativt påverka kvantiteten av de tidningsförsändelser som

inlämnas till befordring direkt med SJ och därmed leda till minskade intäkter

för SJ.

I fråga om omfattningen av subventioner ingen framhåller

postverket att ett eventuellt statsanslag i och för sig inte behöver omfatta

samtliga tidningar men att det underlättar tillämpningen av taxesystemet

om man inte gör några inskränkningar. Även Svenska Tidnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1970

utgivareföreningen och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté ställer

sig tveksamma till inskränkningar i fråga om bidrag. Riksrevisionsverket,

näringsfrihetsombudsmannen, Tjänstemännens centralorganisation och

Landsorganisationen framhåller önskvärdheten av att ett stöd endast förbehålls

de från samhällets synpunkt mest angelägna tidningarna, varvid riksrevisionsverket

föreslår subvention endast till den del den berör dagstidningar

med 2—7 nr per vecka och tidningar av dagspresskaraktär med 1 nr

per vecka.

Några remissinstanser har berört frågan om en tidsbegränsad

subventionering. Näringsfrihetsombudsmannen anser att en långvarig

subventionering skulle öka riskerna för negativa verkningar på tidningsdistributionens

effektivitet och inte kan anses förenlig med frikonkurrenssynpunkterna.

Tidningsföretagen bör därför gradvis anpassa sig till ett

taxesystem som innebär full kostnadstäckning. Även Landsorganisationen

och Tjänstemännens centralorganisation räknar med att subventionering

skall behövas endast under en övergångsperiod.

Som alternativ till subventioneringen framhåller statskontoret att postverket

strikt företagsekonomiskt sett borde sträva efter att lägga ned

tidningsverksamheten. Nedläggning av rörelsen borde löna sig

även om samtliga särkostnader skulle kvarstå fem å sex år och samtidigt

alla intäkterna skulle falla bort genast.

I fråga om den s. k. fria uppköps rätten — dvs. rätten för en

B-tidning att mot avgift enligt taxesystemet utan särskild prövning övergå

till A-postbehandling — har Tjänstemännens centralorganisation och Fackoch

Konsumentpressens Postkommitté framhållit som angeläget att denna

rätt införs. Sistnämnda remissinstans liksom Sveriges Akademikers centralorganisation

och Riksförbundet Landsbygdens folk poängterar befordringshastighetens

stora betydelse i taxesystemet.

4. Departementschefen

Kungl. Maj:t har av 1966 års riksdag bemyndigats att för tiden t. o. in.

år 1970 bestämma avgifterna i postverkets tidningsrörelse. Då 1968 och

1969 års riksdagar visserligen upphävt postmedlens karaktär av bevillning

men samtidigt uttalat att avgifterna för postbefordran av tidningar även

framgent bör underställas riksdagen, vill jag nu ta upp frågan om riktlinjerna

för bestämning och utformning av nämnda avgifter.

Jag vill i sammanhanget erinra om att 1966 års riksdag — i samband

med att det nu gällande bemyndigandet lämnades — anhöll om utredning

i syfte att åstadkomma en mer differentierad och kostnadsföljsam konstruktion

av taxorna i postverkets tidningsrörelse. I det i riksdagens skrivelse

åberopade betänkandet av bevillningsutskottet framhölls i sammanhanget

bl. a. att det kunde bli aktuellt att ompröva den inbördes avgiftsrelationen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970

mellan olika typer av tidningar. Den företagsekonomiska målsättningen

för avgiftspolitiken i tidningsrörelsen måste enligt utskottet även beaktas

vid utformningen av taxesystemet. En viss subventionering av tidningarna

via postavgifterna torde dock inte kunna undvikas under en övergångsperiod.

Det borde emellertid tillses att den successiva anpassningen av

taxorna till de faktiska distributionskostnaderna skedde med minsta möjliga

tidsutdräkt. — I anledning av riksdagens anhållan tillkallade dåvarande

chefen för kommunikationsdepartementet eu utredningsman med

uppgift att — i samarbete med företrädare för postverket och tidningsutgivarna

— verkställa en översyn av avgiftssättningen inom postverkets tidningsrörelse.

Den s. k. tidningstaxeutredningen har numera avgett sitt betänkande.

Sammanfattningsvis kan i fråga om utredningens förslag konstateras

följande. Taxesystemet tänkes omfatta komponenterna grundavgift, bokföringsavgift,

försändelseavgift för kommissionärskorsband, exemplaravgift

samt viktavgift. Zontaxa för viktavgiften tillämpas i fråga om vissa tidningar

och fast viktavgift för övriga tidningar. På grundval av gjorda undersökningar

beträffande kostnadernas fördelning inom postverkets tidningsrörelse

har utredningen framräknat ett exempel på kostnadsföljsam

taxa, där avgifterna så långt möjligt fördelats på de olika komponenterna

efter principen ”pris efter prestation”. Exemplet bör enligt utredningen

kunna vara vägledande vid de årliga överläggningar om taxesättningen

och taxesystemets utformning som även framgent förutsätts äga

rum mellan postverket och tidningarna. Med hänsyn till att kostnaderna

för tidningsförsändelsernas distribution till större delen bestäms av antalet

behandlade tidningsexemplar och endast till en mindre del av försändelsernas

vikt bygger den förordade taxemodellen bl. a. på ett ökat uttag

genom exemplaravgiften. Den är vidare utformad så att den tar hänsyn

till förekommande skillnader i befordringshastighet (befordringsstandard)

mellan olika typer av tidningar. För att få en någorlunda mjuk övergång

till ett kostnadsföljsamt system förordar utredningen, att det ökade

uttaget genom exemplaravgiften kommer till stånd successivt.

Förutom frågan om en ändrad utformning av taxesystemet har utredningen

— utan att detta förutsatts i utredningsuppdraget men på begäran

av företrädare för tidningspressen — till behandling tagit upp frågan om

ett särskilt anslag över riksslaten för alt täcka underskottet i tidningsrörelsen.

Utredningen bär ställt sig positiv till att en sådan medelsanvisning

sker med belopp motsvarande det av postverket beräknade särkoslnadsunderskottet.

Utredningen har även, för det fall statsbidrag anses böra

begränsas till vissa grupper av tidningar, skisserat en tänkbar gruppindelning

efter tidningarnas karaktär.

Det är enligt min mening otillfredsställande att låta andra rörelsegrenar

inom postverket bära underskottet i tidningsrörelsen. Som bevillningsutskottet

framhållit i sitt tidigare nämnda betänkande bör därför eftersträvas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1970

15

en successiv anpassning av taxorna till de faktiska distributionskostnaderna.

t fråga om takten i denna anpassning är jag medveten om att en alltför

snabb avtrappning av underskottet kan skapa problem för åtminstone vissa

delar av pressen. Anpassningen får med hänsyn härtill ske på någon

sikt, varvid målsättningen emellertid bör vara klar. De avgifter som årligen

fastställs bör därför — förutom täckning av kostnadsökningen sedan närmast

föregående avgiftshöjning — medge en påtaglig inhämtning av underskottet.

Någon medelsanvisning över ett särskilt riksstatsanslag för att

— i avvaktan på att en sådan anpassning kommer till stånd — täcka underskottet

i tidningsrörelsen är jag inte beredd att tillstyrka.

Mot tidningstaxeutredningens förslag till ändrad utformning av laxesystemel

har jag i stor sett inte något alt invända. Förslaget synes sålunda

tillgodose de önskemål som uttalats av 1966 års riksdag om en på en gång

differentierad och kostnadsföljsam konstruktion av taxorna i tidningsrörelsen.

De av utredningen förordade riktlinjerna bör därför i princip kunna

läggas till grund vid utformningen av de framtida tidningsavgifterna.

Då eu omläggning till mera kostnadsföljsamma taxor innebär förskjutningar

i avgiftsrelationerna i förhållandet mellan olika slags tidningar, synes

även i detta fall en successiv anpassning böra eftersträvas. Den takt i vilken

anpassningen bör komma till stånd, får därvid lämpligen övervägas i

samband med den årliga prövningen av tidningsavgifternas storlek.

I fråga om sättet för bestämning och utformning av taxorna hyser jag

uppfattningen, att även i fortsättningen den av 1961 års riksdag anvisade

ordningen för taxesättning bör tillämpas, nämligen att avgifterna fastställs

av Kungl. Maj :t, sedan överläggningar i taxefrågan ägt rum mellan

postverket och företrädare för tidningsutgivarna. De i det föregående angivna

riktlinjerna bör därvid vara vägledande.

Efter några år — förslagsvis efter en fyraårsperiod — torde Kungl. Maj :t

böra återkomma till riksdagen för att redovisa erfarenheterna av tillämpningen

av de i det föregående angivna riktlinjerna.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t bereder

riksdagen tillfälle

att avge yttrande med anledning av vad jag sålunda anfört.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700245

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1972 nr 4 s. 207, på s. 212 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1972 s. 207 Utredningsuppdrag s. 212 i texten