Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i epizootilagen (1935: 105) m. m

1970-03-20 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:113, Med förslag till lag om ändring i epizootilagen (1935: 105) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

1

Nr 113

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i epizootilagen (1935: 105) m. m.; given

Stockholms slott den 20 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i epizootilagen (1935: 105),

2) lag om ändring i förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion

hos djur m. m.,

3) lag om upphävande av förordningen (1961:307) med vissa bestämmelser

till förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att epizootilagens tillämpning på viss djursjukdom

genomgående görs beroende av Kungl. Maj:ts beslut. Lagen föreslås

kunna tillämpas även på andra djur än husdjur. Vidare föreslås att förordningen

om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. blir tillämplig

på sjukdomen smittsam kastning hos häst. Förordningen med vissa bestämmelser

till förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos

husdjur föreslås bli upphävd. Vidare föreslås att högre ersättning av statsmedel

skall i vissa fall kunna utgå för skada på grund av salmonellainfektion.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 113

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i epizootilagen (1935:105)

Härigenom förordnas i fråga om epizootilagen (1935: 105)1,

dels att i 3 § 1 och 2 mom., 4 § 1 och 2 mom. samt 6—9 §§ ordet ”medicinalstyrelsen”

skall bytas ut mot ”veterinärstyrelsen”,

dels att lagens rubrik samt 1, 5 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Lag om bekämpande av smittsamma

husdjurssjukdomar (epizooti
lag)
1

§

1 mom. Denna lag äger tillämpning

å följande sjukdomar:

1. mul- och klövsjuka (aphtae

epizooticae) hos klövbärande djur,

2. boskapspest hos idisslande djur

(pestis bovina),

3. elakartad lungsjuka hos nötkreatur

(pleuropneumonia bovis contagiosa),

4. svinpest (pestis suis),

5. rots (malleus) hos häst,

6. vattuskräck (rabies) hos husdjur,

7. koppor hos får (variolae ovinae),

8. mjältbrand (anthrax) hos husdjur,

9. frasbrand hos idisslande djur

(emphysema infectiosum bovis),

10. skabb (psoroptes- eller sarcoptesskabb)

hos får och häst (scabies

ovis et equi),

11. hönspest (pestis gallinarum)

och hönskolera (fågelseptikämi)

(pasteurellosis avis, septicaemia haemorrhagica

avis) samt

1 Senaste lydelse av

3 § 2 mom. 1941: 341 6 § 1941: 341

4 § 1 mom. » 8 § »

4 § 2 mom. » 9 § »

(Föreslagen lydelse)

Epizootilag

Denna lag äger i den utsträckning

Konungen förordnar tillämpning på

djursjukdomar som kunna spridas

genom smitta bland djur eller från

djur till människa.

Om bekämpande av salmonellainfektion

hos djur finnas särskilda bestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 113 år 1970

3

(Nuvarande lydelse)

12. smittsam kastning hos häst

(abortus infectiosus equi).

2 mom. Angriper någon av de

under 1 mom. upptagna sjukdomar

andra djur än som vid den sjukdomen

nämnts och uppkommer därigenom

fara för smittas spridande till

människor eller husdjur, förfares i

tillämpliga delar i enlighet med stadgandena

i denna lag.

3 mom. Visar sig hos husdjur

annan sjukdom än i 1 mom. nämnts

så elakartad och smittsam, att den

kan anses jämförlig med där upptagna

sjukdomar, må Konungen på

framställning av medicinalstyrelsen

eller länsstyrelse besluta, att i denna

lag givna stadganden helt eller delvis

skola lända till efterrättelse med avseende

å sjukdomen. Över sådan

framställning av länsstyrelse skall

medicinalstyrelsen höras

Vad nu stadgats gälle ock, där

annan sjukdom än i 1 mom. nämnts

uppträder bland andra djur än husdjur

under sådana förhållanden, att

den kan anses innebära fara för människor

eller husdjur.

4 mom. I fråga om bekämpande

av sjukdomar bland arméns hästar

och övriga djurbestånd är denna

lag tillämplig endast i den mån

Konungen därom särskilt förordnar.

5

Inträffar sjukdom som avses i denna

lag, må medicinalstyrelsen, där

Konungen så föreskrivit, för sjukdomens

hämmande besluta, att nedslaktning

eller dödande antingen av

hel besättning, i vilken smitta inkommit

eller misstänkes hava inkommit,

eller ock av vissa sjuka eller

för sjukdom misstänkta djur skall

äga rum. Till förekommande av smittas

spridande må medicinalstyrelsen

i den utsträckning som prövas erforderlig

jämväl förordna om dödande

av mindre husdjur, såsom fjä
1

Senaste lydelse 1941: 341.

(Föreslagen lydelse)

V

Inträffar sjukdom som avses i denna

lag, må veterinärstyrelsen, där

Konungen så föreskrivit, för sjukdomens

hämmande besluta, att nedslaktning

eller dödande antingen av

hel besättning, i vilken smitta inkommit

eller misstänkes hava inkommit,

eller ock av vissa sjuka eller för sjukdom

misstänkta djur skall äga rum.

Till förekommande av smittas spridande

må veterinär styr elsen i den

utsträckning som prövas erforderlig

jämväl förordna om dödande av

mindre husdjur, såsom fjäderfän,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

(Nuvarande lydelse)

derfän, kaniner, hundar och kattor,

oaktat de icke äro angripna av sjukdom

eller därför misstänkta.

Medicinalstyrelsen må, då så anses

lämpligt till förekommande eller

bekämpande av i denna lag avsedd

sjukdom, påbjuda att skyddsympning

av djur skall verkställas.

Medicinalstyrelsen tillkommer

dels att meddela förbud mot införsel

eller utförsel av djur, produkter

och varor, som kunna bidraga

till spridande av smitta, att gälla

mellan skilda delar av riket, dels

ock att utfärda erforderliga föreskrifter

angående smittrening i anledning

av sjukdom som avses i denna

lag.

12

Förseelse mot denna lag eller enligt

densamma meddelade bestämmelser

straffes med dagsböter.

Dömes någon till ansvar för förseelse,

som avses i första stycket, må

domstolen på talan av allmän åklagare

förordna, att rätt till sådan ersättning

av allmänna medel för kostnad

eller förlust, som må utgå med

stöd av denna lag, helt eller delvis

skall vara förverkad.

Innefattar förseelsen olovlig införsel,

utförsel eller annan förflyttning

av djur, produkter eller varor som

kunna bidraga till spridande av

1 Senaste lydelse 1948: 458.

(Föreslagen lydelse)

kaniner, hundar och kattor, oaktat

de icke äro angripna av sjukdom eller

därför misstänkta.

Veterinärstyrelsen må till förekommande

eller bekämpande av i

denna lag avsedd sjukdom besluta

om skyddsympning eller behandling

av djur och, i den mån Konungen

föreskrivit det, särskild undersökning

av djur i kontrollsyfte eller för

orientering om sjukdomens utbredning.

Veterinärstyrelsen tillkommer

dels att meddela förbud mot införsel

eller utförsel av djur, produkter

och varor, som kunna bidraga till

spridande av smitta, att gälla mellan

skilda delar av riket, dels

ock att utfärda erforderliga föreskrifter

angående smittrening i anledning

av sjukdom som avses i denna

lag.

Fjäderfä får ej hållas i ladugård

på annat ställe än i utrymme som

är avskilt från ladugården i övrigt på

sätt veterinärstyrelsen bestämmer.

§•*

Till böter dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 §, 3 § 1 mom. sista

punkten, 5 § sista stycket eller 7 §,

eller

2. bryter mot föreskrift eller förbud

som meddelats med stöd av 3 § 2

mom., i § 1 mom. eller 5 § tredje

stycket.

Finnes någon skyldig till brott

som avses i första stycket, får domstolen

förordna att rätt till ersättning

enligt 8 § helt eller delvis skall

gå förlorad.

Innefattar brott som avses i första

stycket olovlig införsel, utförsel eller

annan förflyttning av djur, produkter

eller varor som kunna bidraga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

(Nuvarande lydelse)

smitta må domstolen tillika på talan

av allmän åklagare förklara sådan

egendom eller, om den icke kan tillrättaskaffas,

dess värde förbrutet.

Vad sålunda skall anses förbrutet

tillfaller kronan.

Avskrift av utslag som här avses

skall av domstolen översändas till

medicinalstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

till spridande av smitta, skall sådan

egendom förklaras förverkad, om det

ej är uppenbart obilligt. 1 stället för

egendomen kan dess värde förklaras

förverkat.

Avskrift av dom i mål om ansvar

för brott som avses i första stycket

skall sändas till veterinärstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

2) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1961: 309) om bekämpande av

salmonellainfektion lios djur m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen (1961:309) om bekämpande

av salmonellainfektion hos djur m. in. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §.‘

Denna förordning avser salmonel- Denna förordning avser salmonellainfektion

hos husdjur och hos and- lainfektion hos husdjur och hos

ra djur som hållas i fångenskap, andra djur som hållas i fångenskap.

I fråga om smittsam kastning hos

häst skall dock i stället gälla vad

därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

3) Förslag

till

Lag

om upphävande av förordningen (1961: 307) med vissa bestämmelser till

förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur

Härigenom förordnas, att förordningen (1961:307) med vissa bestämmelser

till förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur

skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1970.

1 Senaste lydelse 1970: 76.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Wickman, Morerg, Bengtsson, Norling, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i

epizootilagen m. m. och anför.

I skrivelse den 10 juli 1969 har veterinärstyrelsen föreslagit att högre

ersättning av statsmedel skall utgå i fall av salmonellainfektion hos fjäderfäbesättning,

som står under särskild salmonellakontroll, och när däggdjur

som är kronisk bärare av sådan infektion måste avlivas. Över förslaget har

efter remiss yttranden avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, länsstyrelserna i Östergötlands,

Kristianstads, Hallands och Skaraborgs län, Broiler-Intressenters förening,

Föreningen Svensk fjäderfäskötsel, Köttbranschens riksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF), Svenska kommunförbundet, Sveriges

lantbruksförbund efter hörande av Sveriges slakteriförbund, Svenska mejeriernas

riksförening och Svenska ägghandelsförbundet samt av Sveriges veterinärförbund.

Länsstyrelserna har bifogat yttranden från länsveterinären

i resp. län. Vidare har yttranden bifogats, av länsstyrelsen i Östergötlands

län från Köttproducentklubben i Östergötland och norra Småland, av länsstyrelsen

i Kristianstads län från Skånes provinsförbund av RLF och av

länsstyrelsen i Skaraborgs län från länsläkaren.

I skrivelse den 8 januari 1970 har veterinärstyrelsen vidare föreslagit

vissa ändringar i epizootilagen innebärande bl. a. att lagens tillämpning på

viss sjukdom blir helt beroende av Kungl. Maj :ts förordnande. Över förslaget

har yttranden avgetts av socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen,

länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län, veterinärhögskolan,

statens veterinärmedicinska anstalt och Sveriges lantbruksförbund.

Socialstyrelsen har bifogat yttranden från statens bakteriologiska laboratorium

och länsläkarorganisationen i Västernorrlands län och länsstyrelsen

i Kristianstads län från länsveterinären i länet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970 7

Sedan ärendena därefter ytterligare övervägts inom jordbruksdepartementet,

anhåller jag nu att få ta upp dem till behandling.

Nuvarande bestämmelser

Epizootilagen (1935:105, ändrad 1941:341, 1948:458) tillämpas på följande

i lagen uppräknade sjukdomar, nämligen mul- och klövsjuka hos klövbärande

djur, boskapspest hos idisslande djur, elakartad lungsjuka hos nötkreatur,

svinpest, rots hos häst, vattuskräck hos husdjur, koppor hos får,

mjältbrand hos husdjur, frasbrand hos idisslande djur, skabb hos får och

häst, hönspest och hönskolera samt smittsam kastning hos häst (1 § 1

mom.). Lagen tillämpas även om någon av de uppräknade sjukdomarna

angriper andra djur än som nämnts vid sjukdomen och fara därigenom

uppkommer för att smitta sprids till människor eller husdjur (1 § 2 mom.).

Vidare kan Kungl. Maj:t på framställning av veterinärstyrelsen eller länsstyrelse

besluta att lagen skall tillämpas också på annan sjukdom, om

den visat sig så elakartad och smittsam att den kan anses jämförlig med

de uppräknade (1 § 3 mom.). Med stöd av sistnämnda bestämmelse har

epizootilagen gjorts tillämplig på ytterligare ett antal sjukdomar. I fråga

om bekämpande av sjukdomar bland arméns hästar och övriga djurbestånd

tillämpas lagen endast i den mån Kungl. Maj :t särskilt förordnar

därom (1 § 4 mom.). Om sjukdom inträffar, som är eller misstänks vara

någon av dem som avses i lagen, föreligger anmälningsskyldighet för djurägaren

(2 §). Lagen ger vidare föreskrifter bl. a. om skyldighet för veterinär

att förklara misstänkt ställe spärrat, för länsstyrelse att förklara det

smittat eller misstänkt för smitta och omkringliggande område för skyddsområde

(3 § 2 mom. och 4 § 1 mom.). För att hindra sjukdomens spridning

får veterinärstyrelsen, där Kungl. Maj :t föreskrivit det, besluta om nedslaktning

av besättning och påbjuda skyddsympning av djur. Styrelsen

kan vidare meddela förbud mot införsel eller utförsel av djur m. m. som

kan bidra till att smitta sprids och meddela föreskrifter om smittrening

(5 S).

Ersättning av allmänna medel för kostnad eller förlust som föranletts

av stadgande i lagen eller enligt densamma meddelade bestämmelser utgår

enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar (8 §). Förseelse mot

lagen eller enligt densamma meddelade bestämmelser bestraffas med dagsböter

(12 § första stycket).

Tillämpningsbestämmelser till lagen finns i kungörelsen (1935: 106) med

närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,

i fortsättningen kallad epizootikungörelsen (ändrad senast 1967:

399).

Förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

djur in. in., i fortsättningen kallad salmonella!örordningen, (ändrad 1970:

76) innehåller föreskrifter om bekämpande av andra former av salmonella

hos djur än smittsam kastning hos häst (1 §). Om däggdjur är att anse

som kronisk bärare av salmonellainfektion får veterinärstyrelsen förordna

att djuret skall avlivas. Om det i annat fall är nödvändigt att avliva däggdjur

för att en salmonellainfektion skall kunna bekämpas kan Kungl. Maj :t

förordna därom. Veterinärstyrelsen får under samma förutsättningar förordna

att djur av annat slag avlivas eller att ägg som inlagts för kläckning

oskadliggörs (4 §). Ersättning av allmänna medel för kostnad eller förlust

som föranletts av stadgande i förordningen eller enligt densamma meddelade

bestämmelser utgår i den omfattning Kungl. Maj :t föreskriver. Enligt

kungörelsen (1961:310) med närmare föreskrifter om bekämpande av

salmonellainfektion hos djur, i fortsättningen kallad salmonellakungörelsen,

skall för djur utom hund eller katt som avlivas efter förordnande enligt

4 § salmonellaförordningen samt för ägg som oskadliggörs efter sådant

förordnande utgå ersättning av statsmedel med tre fjärdedelar av det värde

egendomen skulle haft om infektionen ej förekommit. Om ägaren helt

eller delvis kan tillgodogöra sig nedslaktat djur skall värdet minskas med

slaktproduktens värde (4 §). Om ersättning av statsmedel bör av särskilda

skäl utgå i annat hänseende eller med högre belopp än som sägs i bl. a.

4 §, skall ärendet underställas Kungl. Maj :ts prövning (5 §).

Förordningen (1961: 307) med vissa bestämmelser till förebyggande av

nötkreatur stub er kulos och brucellos hos husd jur ger veterinärstyrelsen rätt

att i erforderlig omfattning förordna om fortlöpande kontrollundersökningar

av nötkreatur med tuberkulin och av mjölk enligt den så kallade

ABR-metoden för att utröna i vad mån ifrågavarande sjukdomar förekommer

inom landets kreatursbesättningar (1 §). Fjäderfä får inte hållas i

ladugård på annan plats än i utrymme som är avskilt från ladugården i

övrigt på sätt veterinärstyrelsen bestämmer (5 §). Epizootilagen gjordes

tillämplig på sjukdomarna genom kungörelsen (1961: 308) om bekämpande

av nötkreatur stub er kulos hos klövbärande husdjur och häst samt av

brucellos hos klövbärande husdjur.

Yeterinärstyrelsens skrivelser och remissyttrandena

Högre ersättning i vissa fall vid salmonellainfektion. Veterinär styrelsen

anför att salmonellainfektioner kan sprida sig snabbt både till människor

och djur i samband med att broiler- och annan fjäderfäproduktion numera

koncentreras till större enheter. De ekonomiska konsekvenserna av en nedsmittning

blir samtidigt betydligt allvarligare. Sjukdomsförloppet och infektionens

utbredning i en smittad besättning beror till stor del på hur

driften är upplagd och den allmänna hygienen på stället. Även en välskött

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 113 år 1970

9

besättning kan emellertid angripas av salmonella, t. ex. genom fodermedel.

En fortlöpande bakteriologisk kontroll som sätts in på tidigt stadium i

varje produlctionsled (avelsdjur och föräldradjur — kläckeri — ungdjur)

och kombineras med fortlöpande veterinär övervakning av de hygieniska

förhållandena är därför synnerligen önskvärd. En sådan ordning ställer

sig emellertid relativt dyrbar och har därför hittills kommit till stånd i blott

ett fåtal fall. Det är enligt styrelsen ej tillräckligt med råd och anvisningar

utan det fordras en mera påtaglig stimulans. Styrelsen vill inte förorda

att man lagstiftningsvägen ställer upp vissa generella krav, eftersom det

skulle bli svårt att övervaka efterlevnaden. Styrelsen finner det tills vidare

lämpligare med något slags kompensation för frivilligt vidtagna åtgärder.

Kompensation kan lämnas t. ex. i form av rabattering av kostnaden för

bakteriologiska undersökningar. Styrelsen vill emellertid för sin del i stället

förorda att ersättning medges med hela värdet i stället för som nu med

tre fjärdedelar, om avlivning av djur eller destruktion av ägg behöver tillgripas

i fjäderfäbesättning som i fråga om driften och driftskontrollen uppfyller

föreskrifter som veterinärstyrelsen meddelar. Föreskrifterna avses innehålla

bestämmelser om lokaler, driftens uppläggning och omfattningen

av hygienisk övervakning och bakteriologisk kontroll i olika produktionsled.

Om ett sådant system införs anser sig styrelsen ha anledning förvänta

att en effektiv kontroll genomförs i första hand bland de större uppfödningsenheterna

och efter hand också bland de mindre.

Vad beträffar kostnaderna anför veterinärstyrelsen att de av staten utgivna

ersättningarna för avlivade djur och oskadliggjorda ägg i fjäderfäbesättningar

uppgått för år 1964 till 104 908 kronor, för år 1965 till 92 661

kronor, för år 1966 till 262 629 kronor, för år 1967 till 313 258 kronor och

för år 1968 till 294 477 kronor. Med utgångspunkt från kostnaderna för de

senaste tre åren skulle en ersättning till fulla värdet innebära en årlig kostnadsökning

för staten med omkring 100 000 kronor. Styrelsen framhåller

att det dock är omöjligt att på förhand beräkna hur stor del av besättningarna

som kommer med i en kontroll av förut nämnt slag och inte heller i vilken

omfattning djur i kontrollerade besättningar måste avlivas. Eftersom styrelsen

räknar med att de stora producenterna av fjäderfä kommer att underkasta

sig kontrollen torde man — i varje fall på sikt — kunna räkna

med minskat behov av medel till ersättning för avlivade djur in. m. Genom

den föreslagna åtgärden bör risken också minska för överföring av salmonellasmitta

till människa genom fjäderfäprodukter. Den statsfinansiella

vinsten härav är dock svår att beräkna.

Veterinärstyrelsen anför vidare att skälet till att ersättningen begränsades

till tre fjärdedelar av livvärdet närmast var att djurägaren i viss mån själv

borde stå ett ansvar då salmonellainfektion förekom. Förekomsten av kroniska

smittbärare bland däggdjur (hittills endast nötkreatur och avelssvin)

har emellertid inte visat något samband med hygienen och skötselförhållan
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

dena. Någon anledning att begränsa ersättningen för sådana djur finner styrelsen

därför inte föreligga. Det är sällan som kroniska smittbärare påvisas

i salmonellasmittade nötkreaturs- och svinbesättningar. Kostnaden för nedslaktning

av nötkreatur uppgick år 1964 till 11 259 kronor, år 1965 till 11 869

kronor, år 1966 till 10 163 kronor, år 1967 till 10 290 kronor och år 1968

till 17 124 kronor. För nedslaktade svin utgick ersättning endast år 1966 och

utgjorde 2 400 kronor. Ersättning till fulla livvärdet för nedslaktade nötkreatur

och svin kommer således att innebära endast ringa merkostnad per år.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Ändring i epizootilagen m. m. Veterinärstyrelsen erinrar om att den ökade

internationella handeln med levande djur och animaliska produkter, i första

hand livsmedel, och det allmänt ökade resandet har medfört en betydligt

stegrad risk för införsel till Sverige av smitta. Det ankommer på styrelsen

att så långt görligt söka skydda landet mot införsel av smittämnen som kan

spridas bland djur och därvid både sådana som kan utgöra ett hot mot djurbeståndet

och sådana som i första hand är av betydelse genom att de kan

överföras från djur till människa. Den ökade rörligheten och de därmed

ökade riskerna för att sjukdom som tidigare inte påvisats i landet kan komma

att uppträda ger styrelsen anledning att föreslå att epizootilagstiftningen

principiellt förenklas så att frågan om epizootilagens tillämpningsområde,

d. v. s. vilka sjukdomar den skall beröra, helt görs beroende av Kungl. Maj :ts

beslut. Likaså bör det enligt styrelsen ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma

begränsningen av aktuell sjukdom till visst djurslag. I stället för en

uppräkning av sjukdomar i 1 § epizootilagen föreslås att samtliga berörda

sjukdomar anges i epizootikungörelsen. 1 § epizootilagen, som i första hand

avser husdjur, bör enligt styrelsen formuleras på ett sätt så att möjlighet

öppnas för en vidare tillämpning, t. ex. i fråga om rabies hos räv och vissa

sjukdomar i fiskodlingar.

Sjukdomen smittsam kastning hos häst, som orsakas av en salmonellabakterie,

föreslår styrelsen överförd till salmonellaförordningen.

Med hänsyn till att bekämpandet av sjukdomarna nötkreaturstuberkulos

och brucellos hos husdjur nu får anses avslutat och även de obligatoriska

tuberkulinundersökningarna — frånsett vissa försäljningsundersökningar

— avses upphöra under år 1970, föreslår styrelsen att förordningen (1961:

307) med vissa bestämmelser till förebyggande av nötkreaturstuberkulos

och brucellos hos husdjur upphävs och att sjukdomarna i stället förs över

till epizootikungörelsen. Den möjlighet till kontrollundersökningar som förordningen

medger bör enligt styrelsens uppfattning tas in i epizootilagen.

Styrelsens förslag har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

11

Departementschefen

Högre ersättning i vissa fall vid salmonellainfektion

Utgifter som åvilar statsverket med anledning av bekämpandet av de

smittsamma husdjurssjukdomarna bestrids från det under nionde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,

m. m. Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med ett belopp

av 1,4 milj. kronor (prop. 1969: 1 bil. 11, JoU 1, rskr 9). I 1970 års statsverksproposition

har för ändamålet för budgetåret 1970/71 föreslagits oförändrat

belopp.

Om ett däggdjur är att anse som kronisk bärare av salmonellainfektion,

kan veterinärstyrelsen enligt salmonellaförordningen förordna att djuret

skall avlivas. Påkallas det i annat fall för bekämpande av sådan infektion

att ett däggdjur avlivas, får Kungl. Maj :t förordna därom. Om det av samma

skäl är nödvändigt att avliva djur av annat slag eller att ägg som inlagts

för kläckning oskadliggörs, kan veterinärstyrelsen förordna därom. För annat

djur än hund och katt som avlivas och för ägg som oskadliggörs efter

sådant förordnande utgår enligt salmonellakungörelsen ersättning av statsmedel

med tre fjärdedelar av det värde egendomen skulle ha haft om infektionen

ej förekommit. Skälet till att ersättningen begränsats är närmast

att djurägaren ansetts böra själv stå viss risk vid salmonellainfektion. För

att förebygga uppkomsten av salmonellainfektion eller i varje fall begränsa

skadorna av en sådan infektion i fjäderfäbesättningar har veterinärstyrelsen

föreslagit en fortlöpande bakteriologisk kontroll som sätts in på tidigt stadium

i varje produktionsled. Anslutningen till kontrollen föreslås bli frivillig.

Den som ansluter sig skall vara skyldig att följa de föreskrifter styrelsen

meddelar beträffande lokaler, driftens uppläggning m. m. För att stimulera

fjäderfäproducenterna att ansluta sig till en sådan kontroll föreslår

styrelsen att ersättning skall utgå för hela värdet, om djur behöver avlivas

eller ägg förstöras. Förutsättning härför skall dock vara att fjäderfäbesättningen

i fråga om driften och driftskontrollen uppfyller de fordringar

styrelsen ställer. Styrelsen anser att det finns anledning räkna med att

de stora producenterna av fjäderfä och efter hand även de mindre kommer

att underkasta sig kontrollen. Den årliga kostnadsökningen för staten

beräknas av styrelsen till omkring 100 000 kronor. På sikt kan man dock räkna

med att behovet av medel till ersättning för avlivade djur m. m. minskar.

Därtill kommer vinsten av att risken minskar för överföring av salmonellasmitta

till människa genom fjäderfäprodukter. — Förekomsten av kroniska

smittbärare bland däggdjur har enligt veterinärstyrelsen inte visat något

samband med hygienen och skötselförhållandena. Styrelsen anser därför

att det inte finns anledning att begränsa ersättningen för sådana djur. Kroniska

smittbärare har påvisats endast i ett fåtal salmonellasmittade nötkrea
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 113 år 1970

turs- och svinbesättningar. Ersättning till fulla livvärdet för nedslaktade

nötkreatur och svin innebär enligt styrelsen endast ringa merkostnad per år.

Veterinärstyrelsens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Jag anser också att det är angeläget att ta till vara möjligheterna

att förebygga salmonellainfektion och begränsa skadorna av en

redan utbruten infektion. Det av styrelsen föreslagna kontrollsystemet i fråga

om fjäderfäbesättningar kan bli ett effektivt medel för detta syfte. Som

styrelsen föreslagit bör anslutningen till kontrollen vara frivillig. För att

stimulera fjäderfäuppfödare att ansluta sig till kontrollen föreslår jag att

för djur eller ägg i fjäderfäbesättning, som sedan minst sex månader står

under särskild salmonellakontroll enligt föreskrifter som meddelas av veterinärstyrelsen,

ersättning skall kunna utgå med 90 % av det värde som

egendomen skulle haft om infektion inte förekommit. Om fjäderfäuppfödaren

inte ansluter sig till kontrollen, bör enligt min mening viss ersättning

ändå kunna utgå, eftersom en djurägare genom egna åtgärder aldrig helt kan

skydda sin besättning mot salmonellasmitta. Ersättning bör i sistnämnda fall

utgå med 60 % av egendomens värde. Jag vill i sammanhanget erinra om att

Kungl. Maj :t, om särskilda skäl föreligger, kan medge att ersättningen får

utgå med högre belopp än som nu angetts. Som fjäderfä bör räknas böns,

kalkon, anka, tamgås och tamduva. Vad beträffar däggdjur som är att anse

som kronisk bärare av salmonellainfektion bör likaså ersättning kunna utgå

med 90 % av egendomens värde. Merkostnaden torde rymmas inom ramen

för befintliga anslag.

Ändring i epizootilagen m. m.

Gällande bestämmelser om bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar

finns i epizootilagen, epizootikungörelsen, salmonellaförordningen, förordningen

med vissa bestämmelser till förebyggande av nötkreaturstuberkulos

och brucellos hos husdjur och ett flertal kungörelser, varigenom epizootilagen

gjorts tillämplig på olika djursjukdomar.

Epizootilagen är tillämplig på ett antal sjukdomar som anges i lagen. Genom

de nyssnämnda kungörelserna och brev till veterinärstyrelsen har lagen

gjorts tillämplig på ytterligare sjukdomar.

Veterinärstyrelsen erinrar om att den ökade internationella handeln och

det ökade resandet för med sig risker för att sjukdom som tidigare inte påvisats

i landet kan komma att uppträda. Styrelsen föreslår därför att epizootilagen

förenklas så att frågan om vilka sjukdomar och djur lagen skall

beröra görs beroende av Kungl. Maj:ts beslut. Förslaget innebär även att

epizootilagens tillämplighet inte begränsas till husdjur. Samtliga remissinstanser

tillstyrker förslaget. Även jag finner det ändamålsenligt och förordar

att det genomförs. Härigenom kommer epizootibestämmelserna att närmare

ansluta sig till bestämmelserna i smittskyddslagen (1968:231) och smitt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

13

skyddskungörelsen (1968: 234). Eftersom epizootilagen föreslås bli tillämplig

även på andra djur än husdjur bör lagens rubrik ändras till epizootilag.

Bestämmelsen i 1 § 4 mom. för arméns hästar och övriga djurbestånd torde

vara överflödig och kan utgå. Straff- och förverkandebestämmelserna bör

moderniseras.

Bekämpandet av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur är enligt

veterinärstyrelsen avslutat och förordningen med vissa bestämmelser till

förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur kan därför

upphävas. Erforderliga bestämmelser för bekämpning av dessa sjukdomar

m. in. kan införas i epizootilagen och epizootikungörelsen.

Jag biträder vidare veterinärstyrelsens förslag att salmonellaförordningen

i stället för epizootilagen görs tillämplig på sjukdomen smittsam kastning

hos häst, som orsakas av en salmonellabakterie.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t i proposition

föreslår riksdagen att

1) antaga inom jordbruksdepartementet upprättade förslag

till

a) lag om ändring i epizootilagen (1935: 105),

b) lag om ändring i förordningen (1961: 309) om bekämpande

av salmonella^ ektion hos djur m. m.,

c) lag om upphävande av förordningen (1961:307) med

vissa bestämmelser till förebyggande av nötkreaturstuberkulos

och brucellos hos husdjur.

2) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för ersättning

vid utbrott av salmonellainfektion.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700240

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1970:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i epizootilagen s. 1 i texten
  2. 3LU 1970:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i epizootilagen s. 1 i texten