Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m

1970-04-17 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:127, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1970

1

Nr 127

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning

vid förundersökning angående grovt narkotikabrott

m. m.; given Stockholms slott den 17 april 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen

(1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott

m. m.

GUSTAF ADOLF

Lennart Gei jer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning

angående grovt narkotikabrott m. m. erhåller fortsatt giltighet till

utgången av j uni 19 71.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 127

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1970

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid

förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

Härigenom förordnas, att lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid för

undersökning angående grovt narkotikabrott m. m., vilken lag gäller till ut

gången av juni 1970, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1971.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1970

3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

3 april 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Länge, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet

av lagen om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott

m. m. och anför.

Inledning

I en proposition som bifölls av 1968 års riksdag (prop. 1968: 7, SU 37,

rskr 98, 2LU 1, rskr 81) drogs riktlinjer upp för samhällets bekämpande av

den illegala narkotikahanteringen och av det tilltagande missbruket av narkotiska

preparat.

Ytterligare åtgärder vidtogs på ett flertal områden genom lagstiftning

som antogs av 1969 års riksdag. I detta sammanhang antogs bl. a. lagen

(1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott

m. m. (telefonavlyssningslagen), jfr prop. 1969: 5, 1LU 16, rskr 81.

Lagen är tidsbegränsad och gäller till utgången av juni 1970.

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse den 6 mars 1970 till chefen för justitiedepartementet

lämnat en redogörelse för den hittillsvarande tillämpningen

av lagen och för det nuvarande läget inom den illegala narkotikahanteringen

samt till Kungl. Maj :ts prövning överlämnat frågan om förlängning

av telefonavlyssningslagen.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av justitiekanslern

(JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, Stockholms rådhusrätt, socialstyrelsen

och Sveriges advokatsamfund.

Gällande ordning

Ingrepp i telefonhemligheten får företas endast i mycket begränsad utsträckning.

Allmänna bestämmelser om telefonavlyssning finns i 27 kap.

16 § rättegångsbalken (RB). Enligt dessa bestämmelser får avhörande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1970

telefonsamtal medges endast när någon kan skäligen misstänkas för brott,

för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Sådant tillstånd

får meddelas endast av rätten på yrkande av undersökningsledaren

eller åklagaren. Som förutsättning gäller att åtgärden skall vara av synnerlig

betydelse för utredningen. Beslutet får avse samtal till och från telefonapparat,

som innehas av den misstänkte eller kan antas komma att begagnas

av honom. Tillståndet skall meddelas att gälla viss tid, högst en vecka, från

den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare. Beträffande

granskning av uppteckning som gjorts när samtal avlyssnats skall vad som

föreskrivs i 27 kap. 12 § RB om undersökning och granskning av enskild

handling äga tillämpning. Hänvisningen innebär bl. a. att uppteckningen

inte får närmare undersökas av annan än rätten, undersökningsledaren eller

åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan som anlitas för eller hörs under

utredningen granska uppteckningen efter anvisning av rätten, undersökningsledaren

eller åklagaren. Av 27 kap. 16 § RB följer slutligen att, i den

mån uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för utredningen,

skall den efter granskningen omedelbart förstöras.

Bestämmelser om telefonavlyssning finns även i 5 § lagen (1952:98)

med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken lag är

tillämplig endast när fråga är om vissa brott mot rikets säkerhet. Dessa bestämmelser

bygger på RB:s bestämmelser i ämnet men går avsevärt längre

än dessa.

Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid har successivt förlängts, senast

för tiden t. o. m. den 30 juni 1970. I proposition (1970: 100) har föreslagits

förlängning av lagen till utgången av juni 1972.

Telefonavlyssningslagen innebär att bestämmelserna i 27 kap. 16 § RB

äger motsvarande tillämpning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott

eller grov varusmuggling om smugglingen gällt narkotika som avses

i narkotikaförordningen (1962: 704), trots att för brottet är stadgat

lindrigare straff än fängelse i två år. Giltighetstiden för tillstånd till avlyssning

får dock bestämmas till högst en månad från den dag då tillståndet

delgavs telefonanstaltens föreståndare.

I samband med att telefonavlyssningslagen antogs, skärptes straffen för

grovt narkotikabrott och grov varusmuggling som gällt narkotika till maximum

sex och minimum ett års fängelse (prop. 1969: 13, 2LU 7, rskr 83,

SFS 1969:33 och 34).

Vid telefonavlyssningslagens tillkomst uttalade föredragande departementschefen

bl. a. följande. Telefonavlyssning utgör ett allvarligt ingrepp i

den personliga integriteten och bör därför användas ytterligt restriktivt.

Telefonavlyssning som ett medel för att skaffa bindande bevisning mot de

grövsta profitörerna inom narkotikabranschen är emellertid inte oförenlig

med denna inställning. Det är i praktiken inte fråga om någon stor grupp

av misstänkta som skulle bli föremål för telefonavlyssning. Det rör sig om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1970

5

personer som misstänks för att ha gjort sig skyldiga till brott som i fråga

om samhällsfarlighet och hänsynslöshet är jämförliga med andra brott beträffande

vilka telefonavlyssning redan nu är tillåten. Den utbredning och

förgrovning av narkotikabrottsligheten som skett och som motiverar en

straff skärpning gör det också angeläget att polisen får tillgång till sådana

spaningsåtgärder att de grövsta brottslingarna kan avslöjas. Lagen bör göras

tidsbegränsad så att riksdagen inom relativt kort tid får tillfälle att pröva

dess verkningar.

Första lagutskottet anförde i sitt utlåtande att utskottet delar departementschefens

uppfattning att ett så allvarligt ingrepp i den personliga integriteten

som telefonavlyssning bör användas ytterligt restriktivt och tillgripas

endast när tungt vägande skäl föreligger och då kringgärdas med betryggande

rättssäkerhetsgarantier. Enligt utskottets mening är situationen

sådan att enskilda intressen i viss utsträckning bör få vika inför nödvändigheten

av att polisens spaningsarbete blir så effektivt som möjligt. Det

krav på stränga regler till skydd för rättssäkerheten, som måste uppställas

vid ingrepp i telefonhemligheten, kan enligt utskottet uppfyllas på ett tillfredsställande

sätt genom den föreslagna lagens uttryckliga anknytning till

27 kap. 16 § RB. Utskottet anförde vidare att en betydelsefull rättssäkerhetsgaranti

ligger däri att på grund av lagens tidsbegränsning redan kommande

års riksdag får tillfälle att pröva lagens verkningar om fråga uppkommer

om förlängning av giltighetstiden. I sådant fall synes det erforderligt att i

propositionen lämnas en redogörelse för de erfarenheter som vunnits av lagens

tillämpning, bl. a. huruvida den avsedda effekten nåtts.

Rikspolisstyrelsens framställning

Beträffande den hittillsvarande tillämpningen av lelefonavlyssningslagen

anför rikspolisstyrelsen att annan undersökningsledare än åklagare inte

har gjort framställning om telefonavlyssning. För att kunna i detalj följa

tillämpningen av lagen och bevaka att tillämpningen blir restriktiv anmäls

samtliga ärenden rörande ifrågasatt telefonavlyssning för rikspolischefen

innan föredragning sker för vederbörande åklagare. Vidare har —

sedan lagen trädde i kraft — vid praktiskt taget varje sammanträde med

de parlamentariska ledamöterna i rikspolisstyrelsen ingående redovisning

lämnats för utvecklingen av den grova narkotikabrottsligheten och tillämpningen

av lagen. Åtta sammanträden med rikspolisstyrelsen in pleno har

ägt rum sedan lagens ikraftträdande.

Totalt har domstol i 23 ärenden meddelat tillstånd till telefonavlyssning

enligt lagen. Inte i något fall har domstol lämnat åklagares framställning

om tillstånd utan bifall. I fyra ärenden avser meddelade tillstånd nu pågående

förundersökningar, medan tillstånden i övriga ärenden har upphört

att gälla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1970

Normalt har varje ärende omfattat endast en person. Så är fallet med

20 ärenden. Av övriga tre ärenden har två vardera omfattat två personer

och ett ärende fyra personer. Sammanlagda antalet uppgår alltså till 28

personer. Endast för fyra kvarstår avlyssningen.

Avlyssningsperioderna har varierat i längd. Den kortaste perioden har

omfattat endast en vecka. Den längsta perioden har — efter domstolens

förlängning av tillståndet — sträckt sig över fem månader. Genomsnittstiden

ligger uppskattningsvis på 1—2 månader.

I 15 av 19 avslutade ärenden (i fortsättningen kallade de 15 ärendena)

har medgiven avlyssning lett till spaningsresultat som haft helt avgörande

betydelse för utredningen och som annars inte skulle ha kunnat uppnås

ens med mycket stora och tidsödande spaningsinsatser.

I två av de övriga avslutade ärendena framkom uppgifter som visade

att illegal handel med narkotika pågick. Inför domstol hållbar bevisning ansågs

emellertid inte kunna förebringas, varför avlyssningen upphörde utan

att ärendena gick till åtal. I återstående två avslutade ärenden framkom

under avlyssningen inte något som tydde på illegal narkotikahantering,

varför även i dessa ärenden avlyssningen upphörde utan vidare åtgärd. I

annat sammanhang har det dock visat sig att misstanken i ett av sistnämnda

två ärenden var befogad. Av 19 avslutade ärenden har således endast

ett ärende inte lett till verifiering i någon form av de misstankar som i inledningsskedet

legat till grund för domstolens beslut om avlyssning.

Sammanlagt har ett 80-tal personer dömts eller på annat sätt lagförts för

grova narkotikabrott i samband med utredningarna i de 15 ärendena. Ytterligare

ett antal personer undergår rättspsykiatrisk undersökning på grund

av misstanke om sådana brott och slutligen är ett tiotal personer häktade i

sin frånvaro i dessa ärenden. De allra flesta av dessa personer torde befinna

sig utomlands.

Störa kvantiteter illegal narkotika har smugglats och/eller sålts av dem

som dömts eller häktats i de 15 ärendena. En överslagsberäkning tyder

på att till de inblandade bevisligen kan härledas mer än 200 kg cannabisharts,

tiotals kg råopium, åtskilliga tusen doser LSD samt centralstimulantia

som — omräknat i tabletter — motsvarar minst en miljon tabletter. Sistnämnda

siffra är endast en mycket försiktig uppskattning; de verkliga kvantiteterna

ligger troligen betydligt över miljonen.

I samband med de uppföljande utredningarna av de 15 ärendena har

även annan grov brottslighet uppdagats. Som exempel kan nämnas att i

ett ärende beslagtogs 60 tändkapslar, 6 kg dynamit, 1 pistol med ammunition,

falska legitimationshandlingar, 52 000 kr. i kontanter jämte värdehandlingar

och annat stöldgods till ett värde av cirka 140 000 kr. Stöldgodset

kunde härledas till inbrottskupper där gods och kontanter till ett

värde av 350 000 kr. stulits. Uppgifter, som framkommit vid telefonavlyssning

och som tytt på annan brottslighet än narkotikabrott, har dock själv
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1970

fallet inte föranlett någon åtgärd från polisens sida. Endast sådana andra

brott, som uppdagats genom konventionella spaningsmetoder, har föranlett

ingripanden.

En rad organiserade smugglings- och försäljningsligor har avslöjats med

hjälp av telefonavlyssning. Några exempel må nämnas. En organisation —

som sysslade med smuggling och försäljning av cannabisharts, opium och

LSD — omfattade minst 29 medlemmar. Av dessa är cirka 20 dömda medan

7 är anhållna eller häktade i sin frånvaro. En annan liga — som handlade

med centralstimulantia — hade ungefär 15 medlemmar. De allra flesta av

dessa är nu dömda. En tredje organisation — även denna sysselsatt med

centralstimulantia — har hittills endast delvis kunnat lagforas. Knappt ett

15-tal personer har dömts.

Det hittills sagda visar att lagen tillämpats med synnerligen stor restriktivitet

och endast i särskilt angelägna fall där mycket starka misstankar

förelegat om illegal handel med narkotika i stor skala. Rent allmänt torde

kunna sägas att polisen under lagens hittillsvarande tillämpningstid kunnat

kartlägga och hindra den illegala narkotikahandeln på ett sätt som

tidigare inte varit möjligt.

Narkotikabeslagen och de ingripanden i övrigt som polisen gjort mot vittförgrenade

försäljningsorganisationer har påtagligt avspeglats i tillgången

på narkotika på den illegala marknaden. För närvarande torde brist råda på

vissa slag av narkotika — i synnerhet synes detta vara fallet i fråga om

centralstimulerande medel.

Emellertid måste konstateras att det fortfarande förekommer organiserad

smuggling till och distribution av narkotika i landet. Efterfrågan på

narkotika är alltjämt så stor och priserna följaktligen så höga att Sverige

fortfarande utgör en mycket attraktiv marknad för försäljning i stor skala

av illegal narkotika. Även om en rad välorganiserade smugglings- och försäljningsorganisationer

avslöjats under det gångna året, är det för polisen

känt att ytterligare sådana organisationer opererar på den svenska marknaden.

Härtill kommer — med hänsyn till de stora ekonomiska vinstintressen

som ligger i den illegala narkotikahandeln — att nya organisationer

är beredda att arbeta sig in på marknaden så snart en marknadsandel blir

ledig till följd av att en organisation avslöjats. Som exempel på beloppens

storlek kan nämnas att en enda organisation under enbart cirka sex månader

år 1969 illegalt som betalning för narkotika utförde valuta från Sverige

till Västtyskland för ett belopp som uppgick till ungefär 500 000 kr. Totalt

torde valutautflödet årligen uppgå till åtskilliga miljoner kr. Vid inköpskällan

på den europeiska kontinenten kostar fenmetralin 90 kr. per kg under

det att kilopriset i Stockholm f. n. är — lågt räknat — cirka 90 000 kr. Vid

vissa tider har kilopriset i de yttersta leden uppgått till 250 000 kr. och mer.

De organisationer eller syndikat som arbetar i Sverige — i synnerhet sådana

som sysslar med centralstimulantia av olika slag — är ytterst välorga
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1970

niserade. I toppen på varje organisation sitter alltid en enda chef, som under

sig har ett antal sous-chefer. Dessa svarar var och en för sin del av organisationen.

Chefen har ingen personlig befattning med narkotika utan den sysslan

sköts helt av sous-cheferna. Ofta har han en rörelse av oskyldigt slag

som kamouflage för sin egentliga verksamhet. Han har alltid förbindelse

med en storleverantör av narkotika som befinner sig utomlands.

Sous-cheferna har under sig en kedja av underleverantörer som var och

en har hand om allt mindre narkotikapartier ju längre ned i kedjan de

befinner sig. Ytterst få medlemmar är narkomaniserade. Endast i de yttersta

leden torde missbruk förekomma. De olika leden i kedjan känner sällan till

någon annan i organisationen än den som befinner sig närmast över och

under dem. Chefen är så gott som alltid okänd för alla utom sous-cheferna.

Organisationerna är således mycket professionellt uppbyggda. Även deras

sätt att arbeta är professionellt. Kontroller för att upptäcka eventuell

skuggning är rutin. Täckord och olika former av kod är vanliga. Personliga

möten undviks. Brevlådor av olika slag används. Avlyssning av polisradionätet

utnyttjas.

All narkotika på den illegala marknaden i Sverige smugglas in i landet.

När det gäller centralstimulantia synes narkotika f. n. ytterst komma från

företag i Italien. Genom bulvanköp och liknande kommer substanserna sedan

i händerna på internationella smugglare som på järnväg eller annat sätt

för narkotika norrut genom Europa. Partierna kan uppgå till 40—50 kg per

gång. Någonstans på den norra delen av den europeiska kontinenten — under

det senaste året oftast i Nordtyskland — sker omlastning. Med hjälp av

maskiner fylls substanserna på kapslar. Storgrossisterna, som har kontakt

med organisationschefer i Sverige, underrättar sedan dessa om att narkotika

finns till salu, varefter beställningar kommer från Sverige. Sedan smugglas

narkotika i partier om 10 000—20 000 kapslar per gång (omräknat i tablettform

ungefär 100 000—300 000 tabletter) till Sverige där partierna tas om

hand av den beställande organisationen för försäljning på den svenska marknaden.

Härefter för kuriren tillbaka likvid för tidigare levererade partier till

grossisten.

Den svenska polisen har på olika sätt lyckats kartlägga centralstimulantians

ursprung och spridningsvägar till Sverige. Emellertid kan något effektivt

internationellt polissamarbete inte etableras för att stoppa den från utlandet

dirigerade smugglingen till Sverige, eftersom de substanser det här

rör sig om sällan klassas som narkotika utanför Skandinavien. Till följd

av skillnaderna mellan den svenska lagstiftningen och lagstiftningen i centralstimulantians

ursprungs- och transitoländer är den svenska polisen hänvisad

till att sätta in sina motåtgärder först sedan narkotika är på väg in

i landet. Om de insmugglade partierna inte kan tas genast vid ankomsten

till Sverige är risken stor för en omedelbar spridning på den illegala marknaden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1970

Vad hittills sagts har belyst den professionalisering som den illegala hanteringen

av centralstimulantia undergått under senare tid. Det måste konstateras

att vi på detta område numera har en organiserad brottslighet av

helt internationellt slag. Emellertid har även den andra stora delen av narkotikamarknaden

— den som omfattar handeln med cannabis —- förändrats

under år 1969. Förändringarna i den delen omfattar inte så mycket formerna

för handeln som mera de slag av narkotika som omsätts. Tydliga

tecken kan iakttas som tyder på en förskjutning bland cannabismissbrukarna

till betydligt farligare preparat som exempelvis LSD. Antalet beslag

av LSD har ökat påtagligt enbart under andra halvåret 1969. Det verkar

som om vissa cannabismissbrukare söker sig över till de starkare — och

betydligt farligare — upplevelser som LSD ger.

Vidare har observationer gjorts som kan peka på att heroin börjar vinna

terräng i Sverige. Tecknen är ännu så länge inte helt säkra, men det kan

misstänkas att utländska syndikat undersöker den svenska marknaden för

att se om avsättningen kan bli lönsam.

Då det gäller LSD och heroin är både ursprungsländer och smuggelvägar

mycket ofullständigt kartlagda. Troligen har något bestämt mönster ännu

inte hunnit utveckla sig.

Mot bakgrunden av det nu sagda — den välorganiserade distributionen

av centralstimulantia, skillnaderna i lagstiftning i fråga om handeln med

centralstimulantia, den begynnande övergången från cannabis till andra

hallucinogener, heroinets uppdykande och den ofullständiga kartläggningen

av spridningsvägarna för LSD och heroin —- anser rikspolisstyrelsen

att polisens aktion mot den illegala narkotikahanteringen måste fortsätta

med all kraft. Den minsta försvagning av polisens insatser — vare sig det

gäller personella eller materiella insatser — kommer ofelbart att ge till

resultat att den effektiva kontroll, som polisen f. n. ändock har över marknaden,

går förlorad.

Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är det inte möjligt att med enbart

konventionella spaningsmetoder ens något så när behålla greppet över den

grova illegala narkotikahanteringen. Med enbart vanliga spaningsmetoder,

skulle krävas spaningsinsatser av sådan storleksordning att det måste anses

helt orealistiskt att tillföra polisen sådana resurser. Ändå skulle man inte

komma åt de ledande profitörerna.

Mot samhällets intresse av att komma till rätta med den grova narkotikabrottsligheten

måste självfallet noga vägas individens rätt till så stor integritet

som möjligt. Det sätt på vilket telefonkontroll använts under det

gångna året kan inte enligt rikspolisstyrelsens mening anses ha obehörigen

kränkt individens integritet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1970

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förlängning av lagens giltighetstid.

JK anser att det av rikspolisstyrelsens redogörelse framgår att telefonavlyssning

använts med restriktivitet och urskilning samt att den haft en

brottsbekämpande effekt som inte varit möjlig att uppnå med andra medel.

Anledning saknas att ifrågasätta rikspolisstyrelsens bedömning av telefonavlyssningens

värde som spaningsmetod i kampen mot narkotikabrottsligheten.

Även om polisen genom att sätta in stora resurser förmått

etablera en viss kontroll över den illegala narkotikahanteringen förefaller

läget att vara så labilt, att en försvagning av polisens resurser inte bör

komma ifråga. Det kan inte nog framhävas, att telefonavlyssning innebär

ett så allvarligt ingrepp i den enskildes rätt, att den endast bör få förekomma

för att uppdaga allvarlig brottslighet som inte är åtkomlig med sedvanliga

spaningsmetoder. Såvitt känt har personer som inte begått brott inte

utsatts för vådor i integritetshänseende under den tid telefonavlyssningen

tillämpats. F. n. talar övervägande skäl för att lagen ges fortsatt tidsbegränsad

giltighet. JK följer tillämpningen av lagstiftningen om telefonavlyssning

med särskild uppmärksamhet.

RÅ framhåller, att lagen är så konstruerad att framställning till domstol

om tillstånd till telefonavlyssning alltid skall göras av åklagare och avse

visst ärende, där skälig misstanke finns mot bestämd person för särskilt

angivet brott. Telefonavlyssning kan alltså inte begagnas i allmänt spaningssyfte.

I de fall, då meddelat tillstånd till avlyssning lett till avslöjande

av narkotikabrott, har de uppgifter som kommit fram genom avlyssningen

inte åberopats som bevis i målet utan endast använts som hjälpmedel

för att få fram bevisning av mer konventionellt slag mot den misstänkte.

Enligt Rå:s cirkulär nr 56 bör distriktsåklagare som överväger att

begära tillstånd till telefonavlyssning rådgöra med vederbörande statsåklagare.

De i rikspolisstyrelsens skrivelse lämnade uppgifterna om antalet

hittills handlagda ärenden angående telefonavlyssning i narkotikamål

stämmer överens med av RÅ kända förhållanden. Möjligheten att använda

telefonavlysning vid förundersökning rörande grova narkotikabrott, där

andra spaningsmetoder gett negativt resultat, har visat sig vara av väsentlig

betydelse. De stränga förutsättningar som föreskrivits för tillämpningen och

den restriktivitet med vilken telefonavlyssning använts i praxis synes motsvara

berättigade anspråk på rättssäkerhet för den enskilde. RÅ tillstyrker

fortsatt giltighet av lagen.

Svea hovrätt framhåller att telefonavlyssning som spaningsmetod utgör

ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten och bör användas restriktivt.

När det gäller åtminstone de grövsta formerna av illegal narkotikahantering

bör emellertid enligt hovrättens mening polisens behov av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1970

effektiva spaningsmetoder kunna ges företräde framför enskilda intressen.

Av rikspolisstyrelsens redogörelse framgår, att lagen om telefonavlyssning

lämnat värdefulla spaningsresultat och tillämpats med allt rimligt beaktande

av individens krav på integritet. Situationen på narkotikaområdet är

uppenbarligen sådan, att det framstår som synnerligen angeläget, att polisen

ges särskilda möjligheter att bekämpa den grova illegala narkotikahanteringen.

Hovrätten tillstyrker att lagen förlängs, förslagsvis till utgången

av juni 1972.

Stockholms rådhusrätt anser att införseln och spridningen av narkotika

i större partier, särskilt när det gäller centralstimulerande medel, på senare

tid utvecklat sig till en organiserad brottslighet som måste kräva betydande

insatser från polisen. Enligt rådhusrättens mening utmärks också denna

brottslighet av en förslagenhet i övrigt som kan leda till snabba förändringar

i tillvägagångssättet vid den illegala narkotikahanteringen med därav

följande ökade spaningssvårigheter för polisen. På grund av det anförda

och med hänsyn till narkotikamissbrukets förödande verkningar anser

rådhusrätten det vara av stor vikt att lagen får förlängd giltighetstid.

Till undvikande av missförstånd angående den formella handläggningen

anmärker rådhusrätten att beslut om förlängning av tillstånd till avlyssning

inte meddelats. Däremot har efter ny ansökan beviljats tillstånd till

avlyssning av telefoner för vilka redan tidigare sådant tillstånd gällt.

Även socialstyrelsen och Sveriges advokatsamfund tillstyrker fortsatt giltighet

av lagen om telefonavlyssning.

Departementschefen

Riktlinjer för att bekämpa den illegala narkotikahanteringen och narkotikamissbruket

antogs av riksdagen våren 1968. I enlighet med ett tiopunktsprogram

som fastställdes av Kungl. Maj :t i december 1968 har en omfattande

aktion bedrivits mot narkotikahanteringen och narkotikamissbruket.

Aktionen innefattar bl. a. utvidgad upplysningsverksamhet, förstärkta vårdinsatser

och en kraftansamling av polisens och tullens resurser med inriktning

på att uppdaga narkotikabrott.

Som ett särskilt medel i kampen mot narkotikamissbruket antog riksdagen

förra året telefonavlyssningslagen, som medger att telefonavlyssning

används under förundersökning när det finns skälig misstanke mot någon

för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avsett narkotika.

Lagens giltighetstid begränsades till utgången av juni 1970.

Av den redogörelse som rikspolisstyrelsen nu har lämnat framgår, att domstol

har meddelat tillstånd till telefonavlyssning i 23 ärenden. Inte i något

fall har åklagares framställning lämnats utan bifall. 20 av ärendena har omfattat

en person, två ärenden har omfattat två personer och ett ärende fyra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1970

personer. Sammanlagda antalet personer som har berörts av tillstånd till

telefonavlyssning är alltså 28. Genomsnittstiden för avlyssningen uppgår till

en å två månader. Rikspolisstyrelsen uppger att avlyssningen i 15 av 19 avslutade

ärenden har lett till spaningsresultat som har haft helt avgörande betydelse

för utredningen. I två ärenden framkom uppgifter om att illegal narkotikahandel

pågått, men på grund av bristande bevis ledde ärendena inte till

åtal. I återstående två ärenden framkom under avlyssningen inte något som

tydde på narkotikabrott. I annat sammanhang har misstanken i ett av dessa

ärenden visat sig befogad. Av 19 avslutade ärenden har sålunda endast ett

ärende inte lett till verifiering i någon form av de misstankar som legat till

grund för domstolens beslut om avlyssning. Av redogörelsen framgår vidare

att ett 80-tal personer dömts eller på annat sätt lagförts för grova narkotikabrott

i samband med utredningarna i 15 av ärendena. Ett tiotal personer

är häktade i sin frånvaro. Mer än 200 kg cannabisharts, ett tiotal kg råopium,

åtskilliga tusen doser LSD samt centralstimulantia motsvarande

minst en miljon tabletter kan bevisligen härledas till dem som dömts eller

häktats i 15 av ärendena.

När det gäller det nuvarande läget på narkotikafronten konstaterar rikspolisstyrelsen

att det torde råda brist på vissa slag av narkotika — främst

centralstimulerande medel — alt efterfrågan alltjämt är stor och priserna

höga. En rad smugglings- och försäljningsorganisationer har avslöjats

under föregående år och polisen har kännedom om ytterligare sådana organisationer

som opererar i Sverige. Verksamheten är mycket välorganiserad

och svåråtkomlig. Narkotikahandeln är en organiserad brottslighet av internationellt

slag.

Enligt rikspolisstyrelsen äger en förskjutning rum bland cannabismissbrukarna

till betydligt farligare preparat som LSD. Vissa iakttagelser tyder

även på att heroin börjar vinna insteg i Sverige. Rikspolisstyrelsen understryker

därför att polisens aktion mot narkotikabrottslighet måste fortsätta

med all kraft.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt en förlängning av lagens giltighetstid.

Under remissbehandlingen har allmänt framhållits att telefonavlyssning

är ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten men att rikspolisstyrelsens

redogörelse visar att spaningsmetoden använts restriktivt.

Enligt en av RÅ sammanställd statistisk redogörelse över domar i narkotikamål

under år 1969 framgår att antalet personer dömda enligt narkotikastrafflagen

under de fyra kvartalen 1969 var 890, 853, 612 resp. 575, eller

sammanlagt 2 930. Antalet personer dömda för grovt narkotikabrott var

under samma tidsperioder 114, 88, 86 resp. 90, eller sammanlagt 378.

För egen del har jag samma grundinställning till telefonavlyssning som

min företrädare gav uttryck åt vid telefonavlyssningslagens tillkomst. Denna

metod för brottsspaning måste även enligt min mening utnyttjas med stor

restriktivitet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1970

13

Vad rikspolisstyrelsen anfört sammanställt med RÅ:s uppgifter visar att

möjligheten till telefonavlyssning använts restriktivt och med urskillning.

Det sätt på vilket telefonavlyssningslagen tillämpats under det gångna året

står därför enligt min mening i överensstämmelse med de uttalanden som

gjordes vid lagens tillkomst.

Av rikspolisstyrelsens framställning framgår att rikspolischefen i detalj

följt tillämpningen av lagen i den formen att varje ärende rörande ifrågasatt

telefonavlyssning anmälts för rikspolischefen samt att de parlamentariska

ledamöterna i rikspolisstyrelsen lämnats en fortlöpande, ingående redovisning

för utvecklingen av den grova narkotikabrottsligheten och tillämpningen

av telefonavlyssningslagen. Enligt min mening är detta tillvägagångssätt

lämpligt. Det förstärker lagens garantier för att telefonavlyssning inte används

på sådant sätt att rättssäkerheten blir åsidosatt.

När det gäller det aktuella läget på narkotikamarknaden visar rikspolisstyrelsens

redogörelse att narkotikahanteringen alltmer utvecklats mot organiserad

brottslighet av internationellt slag. Som rikspolisstyrelsen har framhållit

är det inte möjligt att under sådana förhållanden med enbart konventionella

spaningsmetoder behålla kontrollen över den grova illegala narkotikahanteringen.

Effektiviteten i polisens ansträngningar att komma åt finansiärerna

och de största langarna får inte äventyras. Erfarenheterna från

det gångna året ger enligt min mening belägg för att kraftansamlingen har

gett resultat och att inte minst telefonavlyssningen bidragit till att en rad

organiserade smugglings- och försäljningsligor kunnat avslöjas. Telefonavlyssningslagens

giltighetstid bör därför förlängas. Giltighetstiden bör tills

vidare bestämmas till utgången av juni 1971.

I enlighet med det anförda har inom jusitiedepartementet upprättats förslag

till lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning

vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. Förslaget torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan, som är likalydande med det till propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 15 april 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 3 april 1970,

hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande

skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet

av lagen om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott

m. m.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av kammaråklagaren Gösta Welander.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1970

15

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

17 april 1970.

Närvarande:

Statsråden Andersson, Länge, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Bengtsson, Norling, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning

vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer, under framhållande av att ärendet bör behandlas under

riksdagens vårsession, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen

att antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700246

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1970:46 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen s. 1 i texten