Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen (1951: 790) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

1970-04-10 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:129, Med förslag till lag om ändring i lagen (1951: 790) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

1

Nr 129

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen (1951: 790) om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m.m.;

given Stockholms slott den 10 april 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen (1951: 790) om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Vid övergång till beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder gäller f. n. att avdrag får åtnjutas för värdet av

samtliga djur som finns på fastigheten vid övergången. Vid den årliga varulagervärderingen

skall djur vid bokföringsmässig redovisning upptas lägst

till de värden som fastställts av riksskattenämnden och som i princip motsvarar

80 % av dj urens värde.

I propositionen föreslås att skattskyldig som övergår till bokföringsmässig

redovisning inte skall få åtnjuta avdrag för värdet av andra djur än

s. k. stamdjur. Vidare föreslås en uppmjukning av varulagervärderingsreglerna

så till vida att andra djur än stamdjur skall få tas upp till lägst 40 %

av allmänna saluvärdet. Slutligen föreslås en anpassning härtill av de beskattningsregler

som gäller för skattskyldig som övergår till kontantredovisning

av jordbruksinkomst.

De nya bestämmelserna avses i princip tillämpas första gången vid 1971

års taxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. .Vr 129

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1951: 790) om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen

(1951: 790) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

3.1 För skattskyldig, som vid senare

tidpunkt än ovan under 2. sägs

övergår till beräkning av inkomst av

jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder, skola bestämmelserna

under 2. äga motsvarande tilllämpning,

dock att, därest den ursprungliga

kostnaden för nyuppsättning

av inventarier och djur samt

anskaffningskostnad för byggnad

icke kunna visas, värdet å befintliga

inventarier och djur skall, där icke

särskilda omständigheter till annat

föranleda, upptagas till belopp, som

motsvara de värden, som av riksskattenämnden

fastställts närmast före

det första räkenskapsårets ingång,

samt värdet å byggnader skall upptagas

till belopp, motsvarande två

tredjedelar av summan av vid den

närmast före sistnämnda tidpunkt

verkställda fastighetstaxeringen

åsatta jordbruksvärdet, skogsmarksvärdet,

värdet av övrig mark och värdet

av särskilda tillgångar, minskat

med skäligt värde av mera betydande

naturtillgångar och särskilda förmåner.

Skogsmarksvärdet inräknas

dock med högst 25 000 kronor. Har

riksskattenämnden icke fastställt

värde å djur, bestämmes värdet till

allmänna saluvärdet, reducerat med

det procenttal, varmed de av nämnden

1 Senaste lydelse 1968: 730.

(Föreslagen lydelse)

3. För skattskyldig, som vid senare

tidpunkt än ovan under 2. sägs

övergår till beräkning av inkomst av

jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder, skola bestämmelserna

under 2. äga motsvarande tilllämpning,

om ej annat följer av andra

eller tredje stycket nedan.

Vad under 2. c) sägs om djur skall

hava avseende endast på sådana djur

som äro hänförliga till stamdjursbesättning

(stamdjur). Å djur av

annat slag må värde icke upptagas

vid övergången.

Om den ursprungliga kostnaden

för nyuppsättning av inventarier och

stamdjur samt anskaffningskostnad

för byggnad icke kunna visas, skall

värdet å befintliga inventarier och

stamdjur, där icke särskilda omständigheter

till annat föranleda, upptagas

till belopp, som för inventarier

motsvara de värden, som av riksskattenämnden

fastställts närmast

före det första räkenskapsårets ingång,

och för stamdjur motsvara fem

fjärdedelar av de värden, som fastställts

av riksskattenämnden närmast

före sistnämnda tidpunkt, samt

värdet å byggnader upptagas till belopp,

motsvarande två tredjedelar av

summan av vid den närmast före

samma tidpunkt verkställda fastig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

(Nuvarande lydelse)

närmast före nyssnämnda tidpunkt

fastställda värdena å olika slag av

djur understiga motsvarande genomsnittspriser

å dessa djurslag.

(Föreslagen lydelse)

hetstaxeringen åsatta jordbruksvärdet,

skogsmarksvärdet, värdet av övrig

mark och värdet av särskilda tillgångar,

minskat med skäligt värde av

mera betydande naturtillgångar och

särskilda förmåner. Skogsmarksvärdet

inräknas dock med högst 25 000

kronor. Har riksskattenämnden icke

fastställt värde å stamdjur (såsom

i fråga om dyrbarare avelsdjur), bestämmes

värdet till allmänna saluvärdet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970 och tillämpas beträffande räkenskapsår

som börjat den 1 januari 1970 eller senare. De nya bestämmelserna

om värde å djur tillämpas även i fråga om räkenskapsår, som börjat under

år 1969, om den skattskyldige icke senast den 31 mars 1970 i avgiven självdeklaration

eller i annan skriftlig form meddelat taxeringsmyndighet att

han under år 1969 övergått eller ämnar övergå till beräkning av inkomst av

jordbruksfastighet enligt boltföringsmässiga grunder. I övriga fall gäller

äldre bestämmelser i fråga om räkenskapsår som börjat före den 1 januari

1970.

2) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928; 370)

Härigenom förordnas, att punkt 3 av anvisningarna till 21 § och punkt 1

av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(.Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 21 §.

3.1 Såsom intäkt —----------35 §.

Sådan gottgörelse-------av jordbruksfastighet.

Redovisar arbetsgivare —---tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Därest inkomst----—--även i fråga om jordbruksfastighet.

Har skattskyldigs inkomst av jord- Har skattskyldigs inkomst av jordbruksfastighet

året före beskatt- bruksfastighet året före beskattningsåret

beräknats enligt bokfö- ningsåret beräknats enligt bokföringsmässiga

grunder men skall in- ringsmässiga grunder men skall in
-

1 Senaste lydelse 1967: 546.

It Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 129

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

(Nuvarande lydelse)

komsten av jordbruksfastigheten för

beskattningsåret icke beräknas efter

sådana grunder, skall i 23 § angiven

nettointäkt för beskattningsåret ökas

med ett belopp, motsvarande allmänna

saluvärdet vid ingången av beskattningsåret

å djur, maskiner och

andra dylika inventarier å fastigheten

ävensom med det i senaste balansräkning

bokförda beloppet av

varuskulder och andra skulder avseende

verksamheten samt minskas

med ett belopp, motsvarande det värde,

som i nyssnämnda balansräkning

upptagits å djur, maskiner och andra

dylika inventarier samt å lager av

varor o. dyl., ävensom med bokförda

beloppet av varufordringar och andra

fordringar avseende verksamheten

enligt nämnda balansräkning. Fordringar

och skulder avseende verksamheten

upptagas allenast i den

mån influten likvid eller erlagd betalning

blir att hänföra till skattepliktig

intäkt respektive avdragsgill

utgift i förvärvskällan. Är allmänna

saluvärdet å djur, maskiner och

andra dylika inventarier lägre än det

värde för tillgång av motsvarande

slag, som riksskattenämnden jämlikt

punkt 3 av övergångsbestämmelserna

till lagen den 7 december

1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september

1928 (nr 370) fastställt närmast före

beskattningsårets ingång, skall sistnämnda

värde i stället tillämpas.

(Föreslagen lydelse)

komsten av jordbruksfastigheten för

beskattningsåret icke beräknas efter

sådana grunder, skall i 23 § angiven

nettointäkt för beskattningsåret ökas

med ett belopp, motsvarande allmänna

saluvärdet vid ingången av beskattningsåret

å sådana djur som

äro hänförliga till stamdjursbesättning

å fastigheten (stamdjur), maskiner

och andra dylika inventarier

å fastigheten ävensom med det i senaste

balansräkning bokförda beloppet

av varuskulder och andra skulder

avseende verksamheten samt

minskas med ett belopp, motsvarande

det värde, som i nyssnämnda balansräkning

upptagits å djur, maskiner

och andra dylika inventarier

samt å lager av varor o. dyl., ävensom

med bokförda beloppet av varufordringar

och andra fordringar avseende

verksamheten enligt nämnda

balansräkning. Fordringar och skulder

avseende verksamheten upptagas

allenast i den mån influten likvid eller

erlagd betalning blir att hänföra

till skattepliktig intäkt respektive avdragsgill

utgift i förvärvskällan. Är

allmänna saluvärdet å stamdjur, maskiner

och andra dylika inventarier

lägre än det värde för tillgång av

motsvarande slag, som riksskattenämnden

jämlikt punkt 3 av övergångsbestämmelserna

till lagen den

7 december 1951 (nr 790) om ändring

i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) fastställt

närmast före beskattningsårets ingång,

skall sistnämnda värde i stället

tillämpas.

I.1 Inkomst av —---

För skattskyldig, — •—

Därest vinstresultatet -

Den i------

Lagret vid--—---

Därest värdet —- — —

till 41 §.

---- — ---särskilt stadgas.

-— -------av följande.

------stadgade grunder.

-----nedan sägs.

------för inkurans.

------- —---- icke gälla.

1 Senaste lydelse 1966: 724.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1970

5

(Nuvarande lydelse)

Utan avseende---------

Vad i-----------

Förvärvas aktie-------

Avdrag för---------

Vid bestämmande------

När fråga---------

Nedskrivning av värdet å rättigheter

till leverans av lagertillgångar enligt

ej fullgjorda köpekontrakt må

godkännas endast i den mån det visas,

att inköpspriset för tillgångar av

samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller det

göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat

skick försäljas. Beträffande värdet å

rättigheter till leverans av maskiner

och andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier enligt ej fullgjorda

köpekontrakt må nedskrivning

av värdet därå godkännas endast

i den mån den skattskyldige risar,

att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras. Djur å jordbruksfastighet

skola, därest icke särskilda

förhållanden till annat föranleda,

upptagas lägst till värden, som

för olika slag av djur i skilda åldersgrupper

fastställas av riksskattenämnden.

I vissa fall (såsom i fråga

om dyrbarare avelsdjur) fastställas

icke dylika värden; i sådant fall må

värdet å djuret icke upptagas lägre

än till allmänna saluvärdet, reducerat

med det procenttal, varmed de av

riksskattenämnden fastställda värdena

å olika slag av djur understiga

genomsnittspriserna å dessa djurslag

under tiden från och med den 1 oktober

året före beskattningsåret till

och med den 30 september beskattningsåret.

(Föreslagen lydelse)

------vara påkallat.

----såsom skäligt.

------ inbetald insats.

-----skattskyldiga angivit.

-----eget kapital.

----skulle ifrågakommit.

Nedskrivning av värdet å rättigheter

till leverans av lagertillgångar

enligt ej fullgjorda köpekontrakt må

godkännas endast i den mån det

visas, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat

skick försäljas. Beträffande värdet å

rättigheter till leverans av maskiner

och andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier enligt ej fullgjorda

köpekontrakt må nedskrivning

av värdet därå godkännas endast

i den mån den skattskyldige

visar, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras.

Djur som äro hänförliga till stamdjursbesättning

(stamdjur) å jordbruksfastighet

skola, därest icke särskilda

förhållanden till annat föranleda,

upptagas lägst till värden, som

för olika slag av djur i skilda åldersgrupper

fastställas av riksskattenämnden.

I vissa fall (såsom i fråga

om dyrbarare avelsdjur) fastställas

icke dylika värden; i sådant fall må

värdet å djuret icke upptagas lägre

än till allmänna saluvärdet, reducerat

med det procenttal, varmed de av

riksskattenämnden fastställda värdena

å olika slag av djur understiga

genomsnittspriserna å dessa djurslag

under tiden från och med den 1 oktober

året före beskattningsåret till

och med den 30 september beskattningsåret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

{Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Andra djur å jordbruksfastighet

än stamdjur må icke upptagas till

lägre värde än hälften av de värden,

som för olika slag av djur i skilda

åldersgrupper fastställas av riksskattenämnden.

Värdet å sådana

andra djur må emellertid, om den

skattskyldige övergått till beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet enligt

bokföring smässiga grunder med

tillämpning av övergångsbestämmelserna

till lagen (1951: 790) om ändring

i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) i deras lydelse

den 1 juli 1970, för de tre första

beskattningsåren efter övergången

upptagas till lägst nedan angiven del

av de av riksskattenämnden fastställda

värdena av sådana djur, nämligen
för

det första beskattningsåret en

åttondel,

för det andra beskattningsåret två

åttondelar,

för det tredje beskattningsåret tre

åttondelar.

Vad här--—- —• — —-------årets inkomst.

Har avverkningsrätt------—---—- — influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet, ---— ----till beskattning.

Motsvarande gäller-------— — års inkomstberäkning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970 och tillämpas första gången vid

1971 års taxering.

2. De nya bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 41 § tillämpas

även vid 1970 års taxering i fråga om beskattning av inkomst av jordbruksfastighet,

om den skattskyldige med tillämpning av övergångsbestämmelserna

till lagen (1951: 790) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) i deras lydelse den 1 juli 1970 övergått till beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder.

3. Äldre bestämmelser gäller i övrigt vid 1970 års taxering och vid eftertaxering

för år 1970 och tidigare år.

4. Punkt 3 av anvisningarna till 21 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande

i fråga om beskattning av jordbruksfastighet, om den skattskyldige med

tillämpning av övergångsbestämmelserna till lagen (1951: 790) om ändring

i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) i deras lydelse

före den 1 juli 1970 övergått till beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1970

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10

april 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg,

Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler

för bestämmande av ingångsvärde för djur vid beskattning av jordbruksinkomst,

m. m., och anför.

1. Inledning

Inkomst av jordbruksfastighet får enligt gällande regler redovisas till

statlig och kommunal inkomstbeskattning antingen enligt s. k. kontantmetod

eller enligt bokföringsmässiga grunder. Den sistnämnda redovisningsmetoden

skiljer sig från kontantmetoden bl. a. däri, att hänsyn till värdet

av djur på fastigheten vid årets början och slut tas vid den bokföringsmässiga

inkomstberäkningen. I kontantmetoden sker ingen motsvarande värdering

av djur. En skattskyldig, som väljer att övergå från kontantmässig

till bokföringsmässig redovisning av jordbruksinkomst, är enligt särskilda

föreskrifter berättigad att tillgodoföra sig ett värde vid beskattningsårets

ingång av den djurbesättning som han har vid övergången till ny redovisningsmetod

(ingångsvärde). Reglerna om ingångsvärde för djur vid byte av

redovisningsmetod antogs av 1951 års riksdag (prop. 1951:191, BeU 63,

rskr 360).

Det åligger riksskattenämnden att årligen fastställa värden på djur som

är avsedda att användas som ingångsvärden vid övergång till beräkning av

jordbruksinkomst enligt bokföringsmässiga grunder. De av nämnden senast

fastställda värdena på djur finns intagna i nämndens meddelande nr

8/1969. För skattskyldig, som redan tillämpar bokföringsmässig inkomstredovisning,

ligger de fastställda djurvärdena till grund för den värdering av

djurbesättning som skall ske vid utgången av varje beskattningsår enligt

anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL. De fastställda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 129 år 1970

värdena utgör för sådan skattskyldig minimivärden, som inte får underskridas,

om inte särskilda förhållanden visas föreligga.

Med skrivelse den 30 december 1969 har riksskattenämnden till Kungl.

Maj :t överlämnat en inom nämndens kansli upprättad promemoria med förslag

till ändrade regler för bestämmande av ingångsvärde på djur vid övergång

till beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder, m. m. Till stöd för ändringsförslagen framhålls i promemorian

att nuvarande beskattningsregler om ingångsvärden för djur kan ge upphov

till betydande opåkallade skattefavörer mot bakgrunden av nyare domstolspraxis

rörande beskattning av inkomst av jordbruksfastighet. Förslagen avser

ändringar i reglerna om ingångsvärde vid övergång från kontantmässig

till bokföringsmässig inkomstredovisning och bestämmelserna om återgång

till beräkning av jordbruksinkomst enligt kontantprincipen. I promemorian

föreslås även ändrade regler beträffande värderingen av djur vid beskattningsårets

utgång när beräkning av inkomst av jordbruksfastighet sker enligt

bokföringsmässiga grunder.

Yttranden över promemorian och ett författningsförslag, som upprättats

inom finansdepartementet på grundval av promemorian, har avgelts av

kammarrätten, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Kristianstads, Skaraborgs, Kopparbergs och

Västerbottens län, jordbruksbeskattningskommittén, Svenska kommunförbundet,

Sveriges industriförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Vidare har Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens

folk (RLF) avgett gemensamt yttrande genom lantbrukets skattedelegation.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 november 1968 tillkallade

jag särskilda sakkunniga med uppdrag att se över gällande bestämmelser

för inkomstbeskattning av jordbruk. De sakkunniga, som antagit benämningen

jordbruksbeskattningskommittén, har till uppgift att bl. a. överväga

obligatorisk övergång till bokföringsmässig redovisning av inkomst av

jordbruksfastighet. Enligt vad jag erfarit har kommittén uppmärksammat

bl. a. problemen i fråga om bestämmandet av ingångsvärde för djur vid

övergång till bokföringsmässiga grunder. Kommittén kan beräknas slutföra

sitt arbete tidigast under år 1971.

Med hänsyn till vad som anförts i riksskattenämndens promemoria anser

jag att de beskattningsfrågor som tas upp där bör behandlas nu, även

om kommittén kan beräknas komma att framlägga förslag i samma ämne

i ett större sammanhang.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1970

9

2. Behandlingen av djur vid byte av redovisningsmetod

Gällande rätt m. m.

Redovisning av jordbruksinkomst

Inkomst av jordbruksfastighet kan redovisas antingen enligt den s. k.

kontantmetoden eller enligt bokföringsmässiga grunder. Det står varje

jordbrukare fritt att välja mellan dessa redovisningsmetoder. De huvudsakliga

bestämmelserna angående redovisningen finns i 21—23 §§ KL.

Kontantmetoden innebär att det skattemässiga resultatet av jordbruksfastighet

fastställs utan hänsynstagande till balansposter i form av varulager,

varufordringar och varuskulder vid beskattningsårets ingång resp. utgång.

Till skattepliktig inkomst hänförs endast vad som under beskattningsåret

kommit ägaren eller brukaren av fastigheten till godo, exempelvis

kontanta likvider för sålda produkter från jordbruket. Från dessa inkomster

får avdrag göras för omkostnader för jordbruksdriften. Såvitt avser

levande eller döda inventarier räknas som skattepliktig inkomst i förvärvskällan

jordbruksfastighet endast inkomst Aid normal omsättning härav

(s. k. löpande försäljning). Vid försäljning av samtliga eller den väsentligaste

delen av de levande eller döda inventarierna, exempelvis i samband

med upphörande av jordbruk eller övergång till kreaturslös drift, hänförs

däremot inkomsten till inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Inkomsten

beskattas då i den mån förutsättningar härför föreligger enligt bestämmelserna

om beskattning av realisationsvinst. I konsekvens härmed medges

inte avdrag för kostnaderna för den första anskaffningen av levande eller

döda inventarier s. k. nyuppsättningskostnad. Däremot får avdrag göras för

kostnader för anskaffande av levande eller döda inventarier till ersättning

för sålda eller utrangerade sådana inventarier, s. k. ersättningsanskaffning

eller nyanskaffning.

Bestämmelserna om bokföringsmässig redovisning infördes i KL genom

lagstiftning år 1951 (SFS 1951: 790). Redan tidigare hade emellertid sådan

redovisning godtagits i praxis varför lagändringen kan anses endast ha lagfäst

rättstillämpningen. För rätt till redovisning enligt bokföringsmässiga

grunder förutsätts att räkenskaper förts enligt förordningen (1951:793)

om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper

såsom underlag för taxering.

Reglerna om bokföringsmässig redovisning överensstämmer i stort sett

med dem som avser inkomst av rörelse. Årsresultatet påverkas således inte

bara av inkomster och utgifter utan även av förändringar beträffande varulager

— vartill hänförs bl. a. djur — fordringar och skulder. All ersättning

vid försäljning av djur och andra inventarier utgör skattepliktig inkomst

i förvärvskällan jordbruksfastighet oavsett om fråga är om enstaka

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

försäljningar eller total avyttring av djurbesättning. Å andra sidan är alla

utgifter för anskaffning av djur avdragsgilla, således även nyuppsättningskostnad.

Djuren skall dock upptas till visst lägsta värde i utgående balans

(punkt 1 trettonde stycket av anvisningarna till 41 § KL). Kostnader för

inköp av döda inventarier får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag.

Den helt övervägande delen av landets jordbrukare har valt kontantprincipen

som redovisningsmetod. Vid 1969 års taxering redovisade sålunda i

runt tal 8 400 jordbrukare inkomsten av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder. Antalet motsvarar ungefär 5 % av det totala antalet

jordbrukare i landet.

Behandlingen av djur vid tillämpning av kontantmetoden

Bestämmelserna i KL om levande inventarier bör ses mot bakgrunden

av de förhållanden under vilka det svenska jordbruket bedrevs i början av

1900-talet. Jordbruket var då i stor utsträckning inriktat på självhushållning.

Djurbesättningarna var tämligen homogena och hade huvudsakligen

karaktär av inventarier. Någon egentlig uppfödning av djur för försäljning

torde knappast ha förekommit. Vid den skattemässiga behandlingen ansågs

härvid regelmässigt att endast försäljning av enstaka djur av besättningen

skulle beskattas i förvärvskällan jordbruksfastighet. Den första anskaffningen

av djur, alltså även smådjur som svin och höns, hänfördes alltid till

inte avdragsgill nyuppsättning. Total utförsäljning av djur beskattades

endast i den mån skattepliktig realisationsvinst förelåg.

Jordbrukets allmänna utveckling mot i vissa fall långt driven specialisering

och förändrade produktionsmetoder i förening med övergång till mer

yrkesmässigt inriktad produktion av djur för försäljning har medfört att

djurbeståndet på en jordbruksfastighet alltmer förlorat sin ursprungliga

inventariekaraktär. Redan i mitten av 1940-talet torde djurbesättningarna i

viss utsträckning ha övergått till att bli varulager. Numera används därför

mer differentierade djurbenämningar såsom stamdjur, avelsdjur eller inventariedjur

i stället för benämningen levande inventarier, medan övriga djur

som är föremål för snabb omsättning betecknas som omsättningsdjur, göddjur

eller uppfödningsdjur. I fortsättningen används här benämningarna

stamdjur resp. omsättningsdjur.

Förändringarna inom jordbruket har även gett återverkningar på den

skattemässiga behandlingen av djuren vid tillämpning av kontantmetoden.

I praxis har man på det sätt dragit konsekvenserna av att djuren övergått

från att uteslutande vara inventarier till att — i vart fall till viss del -—

vara lagertillgångar, att avdrag numera regelmässigt medges för även den

första anskaffningen av omsättningsdjur (biffkor, svin, höns m. m.). Även

inköp av ungnöt som anskaffas uteslutande för uppfödning och försäljning

betraktas som avdragsgill omkostnad. Vid total utförsäljning av omsätt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1970 11

ningsdjur anses hela köpeskillingen som inkomst i förvärvskällan jordbruksfastighet.

I s. k. blandade nötkreatursbesättningar, dvs. sådana besättningar som

används för såväl mjölkproduktion som uppfödning av djur för försäljning,

anses i praxis en del djur numera alltid ha karaktären av omsättningsdjur.

I dessa fall delas således besättningen upp i en stamdjursdel och en ornsättningsdjursdel.

Till stamdjuren hänförs därvid mjölkdjursbesättningen,

bestående av befintliga mjölkkor och till dessa hörande rekryteringsunderlag

i form av ungnöt i olika åldrar, medan överskjutande djur betraktas

såsom omsättningsdjur.

Genom ändringarna i praxis har möjligheterna till skattefri realisation

av djur i viss mån beskurits. Frågan om gränsdragningen mellan realisation

och löpande försäljning har förorsakat ett stort antal skatteprocesser.

Riksskattenämnden och regeringsrätten har i denna fråga sedan början av

1960-talet tillämpat en schablonregel som innebär att rekryteringsundei-laget

i regel beräknas till lika många ungnöt som antalet kor. Tillämpningen

av denna schablonregel har medfört att antalet skatteprocesser nedgått avsevärt.

Gällande bestämmelser om byte av redovisningsmetod

Särskilda bestämmelser har införts för att reglera de skattemässiga verkningarna

i samband med byte av redovisningsmetod. Bestämmelserna härom

vid övergång från kontantmetod till bokföringsmässig redovisningsmetod

finns i övergångsbestämmelserna i 1951 års lagstiftning. I fråga om

djur gäller därvid följande. Vid beräkning av inkomsten av jordbruksfastigheten

för det år övergången skett upptas värdet av djuren vid beskattningsårets

ingång (ingångsvärdet) som en avgående post. I första hand

skall ingångsvärdet bestämmas till den skattskyldiges ursprungliga kostnad

för nyuppsättning av djur. Om denna kostnad inte kan visas — exempelvis

på grund av att nyuppsättningen ligger långt tillbaka i tiden — fålen

schablonmässig värdering ske. Ingångsvärdet för de vid övergångstillfället

befintliga djuren bestäms därvid till belopp som motsvarar de värden på

djur som riksskattenämnden fastställt närmast före det första räkenskapsårets

ingång. Nämnden fastställer dessa värden under sista kvartalet varje

år (senast RN I nr 8/1969). Värdena grundas därvid på genomsnittspriserna

under perioden den 1 oktober—30 september närmast före fastställelsen.

Riksskattenämndens värden motsvarar i princip 80 % av dessa genomsnittspriser.

Jämkning av ett schablonberäknat ingångsvärde för djur kan

förekomma om djurbesättningen är av särskilt god eller dålig kvalitet. Beträffande

sådana djur för vilka riksskattenämnden inte fastställer något

värde — exempelvis dyrbarare avelsdjur — bestäms värdet till allmänna

saluvärdet reducerat med det procenttal, med vilket riksskattenämndens

värden understiger genomsnittspriset, eller således f. n. 20 %.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 129

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

Vid övergång till bokföringsmässig redovisning får avdrag inte ske för

värdet av ingående fordringar. Ej heller skall värdet av ingående varuskulder

upptas som inkomst. Undantag härifrån gäller emellertid för vissa inköp

och försäljningar av djur på kredit. Har sådant inköp av djur som är

att hänföra till nyuppsättning skett på kredit före övergången och skall likvid

erläggas efter övergången får avdrag för ingående varulager göras med

köpeskillingens belopp. Samma belopp skall även tas upp som ingående varuskuld,

d. v. s. som inkomstpost. Då betalning sker av den skattskyldige,

får beloppet dras av, varvid den ingående varuskulden utjämnas. Hade i

detta fall inköpet skett mot omedelbar kontant likvid, skulle likviden inte

ha fått dras av. Att köpet skett på kredit har inte ansetts böra medföra

att transaktionen i skattehänseende skall behandlas annorlunda än om den

skett mot omedelbar kontant likvid. Har å andra sidan sådan försäljning

av djur på kredit, vilken är att betrakta som realisation, ägt rum före övergången

men likvid influtit efter övergången, får köpeskillingen dras av som

ingående varufordran. Då likvid inflyter, tas denna upp som inkomst, varvid

den ingående varufordran utjämnas. Vid omedelbar kontant likvid

skulle den nämligen inte tagits upp som inkomst.

Enligt 30 § 2 mom. taxeringsförordningen (1956: 623), TF, åligger det idkare

av jordbruk eller skogsbruk, som yrkar att bli taxerad för inkomst av

jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder, att senast tre månader

före ingången av det första beskattningsår, för vilket taxering skall ske

enligt sådana grunder, göra anmälan härom till förste taxeringsintendenten

i det län där jordbruksfastigheten är belägen. Föreskriften har tillkommit

bl. a. för att taxeringsmyndigheterna skall få möjlighet att kontrollera att sådana

skattskyldiga fullgjort skyldigheten att föra räkenskaper. Underlåtenhet

att göra sådan anmälan är emellertid inte förbunden med någon i författning

angiven påföljd. I rättstillämpningen har ej heller sådan underlåtenhet

betagit skattskyldig rätten att bli taxerad enligt bokföringsmässiga grunder

(RÅ 1969 ref. 24).

För jordbrukare som övergår från den bokföringsmässiga metoden till

kontantmetoden gäller ett särskilt avräkningsförfarande. Enligt punkt 3

femte stycket av anvisningarna till 21 § KL skall som inkomst för det beskattningsår

under vilket övergång sker tas upp ett belopp, som motsvarar

allmänna saluvärdet av djuren vid beskattningsårets ingång. Å andra sidan

får avdrag göras med belopp motsvarande det värde som i senaste balansräkning

upptagits för djuren. År allmänna saluvärdet av djuren lägre än

det värde som riksskattenämnden fastställt närmast före beskattningsårets

ingång, skall nämndens fastställda värde i stället tillämpas. Reglerna innebär

att den dolda reserven i djurlagret tas till beskattning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1970

13

Bakgrunden till 1951 års lagstiftning

1951 års lagstiftning angående jordbriiksbeskattningen byggde på ett av

1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga avlämnat betänkande (SOU 1946:

29). De sakkunniga föreslog att samtliga jordbrukare skulle taxeras enligt

bokföringsmässiga grunder. I prop. 1951: 191 föreslogs emellertid att det

jämsides med kontantmetoden skulle införas en rätt för jordbrukare att redovisa

inkomst enligt bokföringsmässiga grunder. Bestämmelser härom antogs

genom beslut av 1951 års riksdag.

I fråga om den skatterättsliga bedömningen av djuren påpekade de sakkunniga

att djurbeståndet på en jordbruksfastighet kunde sägas på en gång

utgöra inventarier och varulager. Det utmärkande för dessa tillgångar var

nämligen att djuren å ena sidan utgjorde ett produktionsmedel i jordbruksdriften

och å den andra omsattes som varulager. Med hänsyn till att de till

övervägande del torde få hänföras till varulager föreslog emellertid de sakkunniga

att djurbeståndet i sin helhet skulle anses som varulager.

Beträffande bestämmandet av ingångsvärdet för befintligt djurbestånd

vid övergång till bokföringsmässig redovisning erinrade de sakkunniga

först om skillnaden mellan inte avdragsgill nyuppsättningskostnad och avdragsgill

nyanskaffningskostnad för djur. Vidare påpekade de sakkunniga

att nyuppsättning och nyanskaffning sinsemellan kunde likställas så till vida,

som nyanskaffning endast har till ändamål att hålla det vid nyuppsättning

nedlagda kapitalet vid samma storlek. De sakkunniga anförde vidare.

I djurbeståndets värde ingår även det värde, som uppkommit genom egen

uppfödning. Värdet å djurbeståndet påverkas vidare av prisstegring eller

prisfall å den del av beståndet, som anskaffats genom nyuppsättning.

Djurbeståndets nuvärde kan sålunda i princip uppdelas i två särskilda

delar, nämligen

a) en del, som motsvarar nyuppsättning i skatteteknisk mening, samt

b) en del, som uppkommit genom egen uppfödning eller till följd av prisstegring

(respektive prisfall) å nyuppsättning i nyss angiven mening.

Principiellt skall det belopp, som erlagts för nyuppsättning, icke beskattas

vid övergången, enär vid tidigare inkomsttaxering avdrag ej medgivits

för inköpet. I följd härav bör jordbrukaren få avdraga detta belopp (motsvarande

a) såsom ingående lager för övergångsåret.

Det värde, som uppkommit genom egen uppfödning eller på grund av

prisstegring å nyuppsättning, utgör en verklig inkomst av jordbruksdriften

och skall sålunda i princip bliva föremål för inkomstbeskattning. Härav följer

att, då denna inkomst icke tidigare beskattats, ett häremot svarande belopp

motsvarande b) principiellt icke bör få avdragas såsom ingående lager

för övergångsåret. Värdeminskning genom prisfall är å andra sidan i princip

att anse som en förlust i driften och bör sålunda vara avdragsgill vid inkomstbeskattning.

Det belopp, som bör få avdragas såsom ingående lager av

djur för övergångsåret, bör därför bestämmas på sådant sätt att värdeökning

respektive värdeminskning, som uppkommit under tiden mellan nyuppsättning

och övergången, bliva beskattade respektive avdragna vid

framtida taxeringar. Detta skulle ernås därigenom att vid övergången hän
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

syn Icke tages till sådan värdeökning respektive värdeminskning; jordbrukaren

skulle sålunda såsom ingående lager av djur vid övergången få upptaga

den verkliga nyuppsättningskostnaden för dessa.

De sakkunniga konstaterade emellertid att en uppdelning av djurbesättningens

värde vid övergången på sätt ovan angivits i praktiken endast torde

kunna ske i ett mindre antal fall. Mot den bakgrunden föreslogs att hänsyn

vid fastställande av ingångsvärdet skulle tas till hela djurbeståndet, oavsett

om detsamma härrörde från nyuppsättning eller egen uppfödning. Denna

metod skulle visserligen medföra, att en jordbrukare undgick beskattning

av värdet av den egna uppfödningen liksom även för viss del av prisstegringen.

Då metoden emellertid kunde förväntas ge ett rättvist resultat jordbrukarna

emellan och då den var enkel att tillämpa, förordade de sakkunniga

att ingångsvärdet baserades på det vid övergången befintliga djurbeståndet.

Därvid borde emellertid värdesättningen av djuren ej ske med utgångspunkt

från gällande dagspriser utan med ledning av de priser, som var

gällande omedelbart före då rådande krigskonjunktur, dock med skälig

hänsyn tagen till den del av penningvärdeförsämringen, som kunde tänkas

bli bestående. Om jordbrukaren emellertid kunde visa de verkliga anskaffningskostnaderna

för nyuppsättningen, skulle givetvis dessa upptas såsom

ingångsvärden.

Departementschefen uttalade i prop. 1951: 191 sin anslutning till de sakkunnigas

uppfattning att vid bokföringsmässig redovisning av jordbruksfastighet

hela djurbeståndet skulle hänföras till varulager. Han ansåg vidare

i likhet med de sakkunniga att jordbrukare vid övergång till bokföringsmässig

redovisning sladle som ingående lager få ta upp kostnader för nyuppsättning

av djur. I de fall dessa inte kunde visas borde hela djurbeståndet

värderas schablonmässigt. Värdena skulle därvid sättas lika med de

värden som fastställdes av riksskattenämnden närmast före utgången av

det första räkenskapsåret.

Som framgått av det föregående ansåg departementschefen att jordbrukare

skulle bibehållas vid möjligheten att redovisa inkomsten enligt kontanlmetoden.

De tidigare gällande reglerna skulle därför behållas i huvudsak

oförändrade.

Bevillningsutskottet förordade i sitt betänkande 1951: 63 endast den ändringen

i de här behandlade reglerna, att värdet av djuren vid schablonmässig

värdering skulle sättas lika med de värden som fastställdes av riksskattenämnden

närmast före det första räkenskapsårets ingång. 1951 års riksdag

godkände betänkandet.

Riksskattenämndens promemoria

I riksskattenämndens promemoria lämnas vissa uppgifter om tillämpningen

av bestämmelserna om ingångsvärde för djur i samband med några

avgöranden i högsta instans.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 ur 1970

15

Av redogörelsen framgår, att bestämmelserna till en början inte synes ha

vållat några tvister om beräkningen av ingångsvärde. Detta förhållande berodde

på det ringa intresset för övergång till redovisning enligt bokföringsmässiga

grunder. I de fåtal fall skattskyldiga övergick till sådan redovisning

torde skattemyndigheterna Lill en början praktiskt taget undantagslöst

godtagit principen med ingångsvärde för alla vid övergången befintliga

djur, oavsett om fråga var om stamdjur eller omsättningsdjur.

Den ändring som skett i praxis genom att avdrag numera medges för nyuppsättning

av omsättningsdjur har emellertid från skattemyndigheternas

sida ansetts böra innebära att ingångsvärde inte skall medges för dessa

djur. Detta borde åtminstone vara fallet i fråga om besättningar av enbart

omsättningsdjur och blandade besättningar där omsättningsdjuren dominerade.

Rättsläget beträffande ingångsvärde för djur har dock under många år

varit oklart. Det första avgörandet av regeringsrätten i mål av denna art

synes ha tillkommit år 1963. I detta mål medgav regeringsrätten avdrag

för ingångsvärde för svin (RÅ 1963: 372). Då besättningen i detta fall bestod

av såväl stamdjur (häst och kor) som omsättningsdjur (svin) och den

sistnämnda djurgruppen inte dominerade i värdemässigt hänseende, har

utgången i målet inte ansetts vara prejudicerande för besättningar med

övervägande eller uteslutande omsättningsdjur. Under år 1969 har regeringsrätten

emellertid meddelat ett flertal utslag, av vilka klart kan utläsas

hur bestämmelserna angående ingångsvärde tolkats. Här lämnas en kortfattad

redogörelse för tre av målen.

Det första avsåg eu jordbrukare som sedan år 1958 övergått till att vid

sidan av mjölkproduktion bedriva göddjursuppfödning (RÅ 1969: 719). Vid

ingången av år 1963 övergick jordbrukaren till bokföringsmässig redovisning

och upptog härvid ingångsvärdet enligt schablonmetoden till 189 675

kr., varav 149 000 kr. belöpte på 300 tjurkalvar. Taxeringsintendenten yrkade

hos prövningsnämnden att ingångsvärde inte skulle medges för tjurkalvarna,

då fråga var om en djurgrupp som inte varit föremål för nyuppsättning

i skatteteknisk mening. Avdrag för kostnader för inköp och uppfödning

av kalvar för göddjursproduktionen hade yrkats och medgetts vid

1959—1963 års taxeringar. Om ingångsvärde medgavs för tjurkalvarna

skulle detta innebära dubbelavdrag. Samtliga instanser medgav emellertid

avdrag för ingångsvärde för tjurkalvarna.

Genom utslag av regeringsrätten den 21 oktober 1969 medgavs en jordbrukare,

som övergått till bokföringsmässig redovisning vid 1963 års taxering,

avdrag för ingångsvärde med 33 300 kr. fördelat med 1 100 kr. på eu

häst, 19 800 kr. på göddjur, 12 000 kr. på 105 mindre gödsvin och 400 kr.

på höns. Taxeringsintendenten hade i målet yrkat att ingångsvärdet skulle

nedsättas till 3 000 kr. motsvarande beräknad nyuppsättningskostnad för en

häst. Intendenten framhöll att jordbrukaren i vart fall efter år 1955 inte haft

andra stamdjur på gården än en häst och att avdrag för inköpen av omsättningsdjuren

yrkats och medgetts vid tidigare taxeringar. En ledamot av

regeringsrätten ville bifalla intendentens yrkande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1970

Ett annat av regeringsrätten den 21 oktober 1969 avgjort mål avsåg en

jordbrukare som vid 1966 års taxering erhöll avdrag vid övergång till bokföringsmässig

redovisning för ingångsvärde med 24 300 kr. avseende 19

göddjur. En tidigare nötkreatursbesättning hade realiserats under år 1962.

Även i detta fall var en ledamot skiljaktig. Han ville inte medge något avdragsgillt

ingångsvärde.

Angående dessa mål uttalas i promemorian att det av utgången klart

framgår att regeringsrätten strikt följt lagtexten i övergångsbestämmelserna

i 1951 års lagstiftning och således inte låtit ändrad praxis i fråga om nyuppsättning

av omsättningsdjur vid kontantmässig redovisning av jordbruk

inverka på grunderna för bestämmandet av ingångsvärdet för djur vid

övergång till bokföringsmässig redovisning. Anledningen till regeringsrättens

ståndpunktstagande torde vara att i övergångsbestämmelserna i 1951

års lagstiftning används uttryck ”djur” som har en vidare innebörd än uttrycket

”levande inventarier” i bestämmelserna om kontantmässig redovisning

av jordbruksfastighet.

Riksskattenämnden påpekar att grundförutsättningarna för övergångsbestämmelserna

i 1951 års lagstiftning väsentligt rubbats genom strukturförändringarna

inom jordbruket i förening med den ståndpunkt regeringsrätten

intagit i frågan om bestämmande av ingångsvärde för djur. Vid kontantmässig

redovisning medges nämligen numera avdrag för alla kostnader

för anskaffning och uppfödning av omsättningsdjur. Tillgodoräknas

jordbrukare vid övergång till bokföringsmässig redovisning ingångsvärde

för omsättningsdjur, kommer han att erhålla avdrag två gånger för i stort

sett samma kostnader. Detta innebär att en kontantmässigt redovisande

jordbrukare vid byte av redovisningsmetod får en mycket betydande opåkallad

skatteförmån.

F. n. torde finnas ett relativt stort antal kontantmässigt redovisande

jordbrukare, vilkas djurbesättningar uteslutande eller till väsentlig del utgörs

av omsättningsdjur. Att så få jordbrukare över huvud taget övergått

till bokföringsmässig redovisning trots att gällande regler för bestämmande

av ingångsvärde för djur och inventarier vid en sådan övergång i allmänhet

anses som mycket gynnsamma beror enligt riksskattenämnden såväl på

aversion mot den därav följande skyldigheten att föra räkenskaper som en

övervärdering av den skattemässiga fördelen av att någon gång kunna skattefritt

realisera djurbesättningarna. Emellertid torde numera hos åtskilliga

av landets jordbrukare uppfattningen vara den att jordbruksbeskattningskommittén

i sinom tid kommer att föreslå övei-gångsbestämmelser beträffande

ingångsvärde för djur och inventarier som inte blir lika gynnsamma

som de nuvarande. Nämnden betonar den risk som föreligger att jordbrukare

med omsättningsdjur kommer att gå över till bokföringsmässig redovisning

innan jordbruksbeskattningslcommittén hinner avsluta sitt arbete.

Även om antalet skattskyldiga som kan tänkas få betydande skattefavörer

genom att skyndsamt gå över till bokföringsmässiga grunder ej torde vara

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

särskilt stort, kan den beloppsmässiga vinsten i det enskilda fallet uppgå

till mycket betydande belopp. Riksskattenämnden anser det därför vara i

hög grad angeläget — av bl. a. rättviseskäl gentemot andra jordbrukare och

andra kategorier skattskyldiga — att denna möjlighet till opåkallad skattelättnad

snarast avskaffas.

Även om det enligt riksskattenämndens mening kan finnas skäl att i sammanhanget

också behandla vissa andra frågor som har samband med övergång

till bokföringsmässig redovisning anser nämnden att en ändring nu

bör innebära ett så litet ingrepp i lagstiftningen som möjligt för att ej föregripa

jordbruksbeskattningskommitténs arbete. Därför bör i princip nu endast

åsyftas en mer rättvisande metod för bestämmande av ingångsvärde

för djur vid byte av redovisningsmetod. Så anser nämnden bli fallet om ingångsvärde

vid övergång till bokföringsmässig redovisningsmetod endast

får tas upp för sådana djur, som vid försäljning enligt kontantprincipens

regler skulle hänföras till realisation, d. v. s. stamdjuren. En sådan regel

torde inte behöva medföra några mera betydande tillämpningssvårigheter,

eftersom praxis på detta område får anses relativt klarlagd bl. a. genom förhandsbesked

som lämnats av riksskattenämnden. Regeln borde vidare utan

större ändringar kunna accepteras vid en eventuell framtida obligatorisk

övergång till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet.

Riksskattenämnden anser vidare att huvudregeln om ingångsvärde motsvarande

den ursprungliga kostnaden för nyuppsättning av djur alltjämt

bör gälla för den som kan visa densamma.

En ändring av bestämmelserna i 1951 års lagstiftning om beräkning av

ingångsvärde för djur vid övergång till bokföringsmässig redovisning bör

enligt riksskattenämnden föranleda en motsvarande justering av de bestämmelser

i KL, som reglerar återgång från bokföringsmässiga grunder

till kontantprincip. Skilda regler bör gälla för stamdjur och omsättningsdjur

även vid återgång till inkomstredovisning enligt kontantmetod. I analogi

med förslaget att ingångsvärde inte bör få tas upp för omsättningsdjur

bör — i fråga om jordbrukare, som inte fått beräkna ingångsvärde för omsättningsdjur

— vid återgången inte ske något tillägg för värdet av omsättningsdjur.

Däremot bör avdrag på sätt nu gäller medges för det i senaste

balansräkning bokförda värdet av djuren. Härigenom uppkommer en skattemässig

nollställning beträffande omsättningsdjuren.

Rem issy ttrandena

Remissyttrandena redovisar en i huvudsak positiv inställning till riksskattenämndens

förslag om att slopa rätten till ingångsvärde för omsättningsdjur

vid övergång till bokföringsmässig redovisning av jordbruksinkomst.

Behovet av materiellt rättvisande beskattningsregler på detta omx*åde

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1970

erkänns allmänt. Även de föreslagna följdändringarna i reglerna om återgång

till kontantmässig inkomstredovisning godtas. Förslagen tillstyrks i

sina huvuddrag eller lämnas utan erinran av kammarrätten, lantbruksstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, jordbruksbeskattningskommittén,

Svenska kommunförbundet liksom av samtliga länsstyrelser som yttrat sig.

Lantbrukets skattedelegation anser att ändringar i bestämmelserna om

övergång till bokföringsmässig inkomstredovisning av lantbruk är i och för

sig motiverade men hävdar att ändringarna bör genomföras efter en samlad

översyn, d. v. s. sedan jordbruksbeskattningskommittén slutfört sitt arbete.

En enstaka deländring kan delegationen däremot inte acceptera. Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund uttalar sig i samma riktning.

Några remissinstanser befarar att gränsdragningen mellan stamdjur och

omsättningsdjur kan vålla svårigheter från tillämpningssynpunkt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller att problemen

beträffande gränserna mellan stamdjur och omsättningsdjur kommer att

aktualiseras vid varje övergång till bokföringsmässig redovisning. Deklarationerna

behandlas efter övergången regelmässigt av särskild taxeringsnämnd,

där ledamöterna äger erfarenhet av rörelsetaxering men i mindre

grad av jordbrukstaxering. Dessa nämnder har heller inte samma lokalkännedom

som de lokala nämnderna. Det finns därför anledning förmoda att

processer uppkommer vid övergången beträffande redovisning av djurlagret.

Även länsstyrelsen i Uppsala län uttalar att den föreslagna utformningen

av ändringsbestämmelserna kan antas medföra skattetvister men tillstyrker

förslaget med hänsyn till bl. a. att en generellt tillämplig, mera fixerad

gränsdragning mellan omsättningsdjur och övriga djur torde vara svår

att åstadkomma.

Kammarrätten anser att lagstiftarens medvetet generösa inställning 1951

inte gärna kan bibehållas till följd av strukturutvecklingen inom jordbruket

och att beaktansvärda skäl talar för omedelbara lagstiftningsåtgärder. Emellertid

synes det kammarrätten inte orimligt att begränsa de nya bestämmelserna

till fall där omsättningsdjuren inte utgör endast en mindre eller

ringa del av djurbeståndet. Även om vissa gränsdragningsproblem skulle tillskapas

genom sådana bestämmelser torde detta från tillämpningssynpunkt

möjligen vara mindre besvärande än en ordning som i samtliga fall förutsätter

en ingående prövning av om någon del av besättningen kan ha karaktär

av omsättningstillgång. Vidare pekar kammarrätten på att det kan finnas

anledning att överväga en särskild föreskrift för det fall att jordbrukare

som förvärvat omsättningsdjur inte tillgodoförts avdrag för anskaffningskostnaden

för dem.

Frågan om bestämmandet av ingångsvärde för stamdjur berörs i några

remissyttranden.

Jordbruksbeskattningskommittén upplyser att de förberedande Överlägg
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1970

ningarna inom kommittén lett fram till att den uppdelning av djur på jordbruksfastighet

i stamdjur och omsättningsdjur, som i praxis numera förekommer

vid kontantmässig redovisning, bör ske även vid beräkning av ingångsvärde

för djur vid övergång till bokföringsmässig redovisning. Det

föreliggande förslaget till ändring i detta avseende torde, såvitt nu kan bedömas,

inte komma att utgöra något hinder för kommitténs fortsatta arbete.

Emellertid ifrågasätter kommittén lämpligheten av att ingångsvärde

lör djur, som vid en försäljning före en övergång till bokföringsmässig redovisning

skulle ha varit att hänföra till skattefri realisation, skall få tas

upp till endast 80 % av saluvärdet. Kommittén anför.

Kommittén anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att kommittén

för sin del diskuterat en ej oväsentligt gynnsammare princip för bestämmandet

av ingångsvärde å djur. Med utgångspunkt från antagandet att eu

relativt stor del av landets jordbrukare skall redovisa inkomsten av jordbruk

enligt bokföringsmässiga grunder har det för kommittén varit naturligt

att överväga övergångsbestämmelser, som inte innebär en försämring i

jämförelse med bibehållen kontantmässig redovisning. Kommittén har därför

diskuterat ett förslag om att ingångsvärdet för djur vid tillämpning av

schablonmetoden skall bestämmas till fulla saluvärdet av sådana vid övergången

befintliga djur, som vid försäljning enligt kontantprincipens regler

skulle kunna hänföras till realisation dvs. stamdjur. Genom att anknyta det

schablonmässigt beräknade ingångsvärdet å befintliga stamdjur till dessas

saluvärde synes materiell rättvisa åstadkommas.

Även om kommittén ännu ej tagit slutlig ställning till det inom kommittén

diskuterade förslaget — ett definitivt beslut i denna fråga kan fattas

först sedan övriga problem som har samband med övergång från kontantmässig

till bokföringsmässig redovisning utretts — vill kommittén ifrågasätta

om ej den ändringen i det föreliggande förslaget bör göras, att ingångsvärdet

å stamdjur får upptas till 100 % av saluvärdet i stället för föreslagna

80 %. Skulle en kommande ändrad lagstiftning på jordbruksbeskattningens

område få en sådan utformning skulle därmed vinnas, att den nu

aktuella lagändringen bleve permanent och inte behövde ändras inom några

få år.

Lantbruksstyrelsen uttalar som sin mening att ingångsvärdet på stamdjuren

bör upptas till hela genomsnittspriset. Den 20-procentiga nedskrivningen

av ingångsvärdena på stamdjuren saknar betydelse för det fall då

besättningen helt eller nära nog helt utgörs av omsättningsdj ur. De nya

bestämmelserna föreslås emellertid bli tillämpliga även vid kombinerad produktion

och på rena stamdjursbesättningar, exempelvis mjölkkor utan rekryteringsunderlag

eller med ungdjur endast för självrekrytering. Styrelsen

anför vidare.

Den retroaktiva beskattningen av 1/5 av ingångsvärdena kan anses ha

varit berättigad genom att mjölkproduktionen ofta kombineras med köttdj

ursuppfödning, varvid en successiv utökning av ungnötsantalet kan äga

rum. Däremot har det blivit alltmer ovanligt med en motsvarande uppbyggnad

av den egentliga mjölkbesättningen genom eget pålägg. Av lönsamhetsskäl

måste mjölkproduktionen numera redan från början bedrivas i full

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1970

skala. Ett borttagande av rätten till ingångsvärde för omsättningsdjur bör

därför enligt styrelsens uppfattning medföra rätt till 100-procentigt ingångsvärde

för stamdjuren.

Ett par remissinstanser anser att vid behandlingen bör upptas samtliga

problem som sammanhänger med byte av redovisningsmetod.

Lantbrukets skattedelegation anser motiv saknas för en brådstörtad ändring

i en detaljfråga av bestämmelserna som reglerar övergången till bokföringsmässig

redovisning. Djuruppfödning för försäljning förekom tidigt.

Vanligt var s. k. blandade besättningar såväl i fråga om nötkreatur som

svin. Att man i lantbruket förr praktiskt taget enbart skulle ha arbetat

med besättningar av vad som nu kallas för stamdjur är alltså en felaktig

redovisning av sakläget. Vidare har delegationen den uppfattningen att det

redan av ett regeringsrättsutslag 1963 klart kunnat utläsas hur bestämmelserna

om övergång till bokföringsmässig redovisning skall tolkas. Delegationen

understryker att detta utslag liksom utslagen år 1969 helt ligger i

linje med uttryckliga uttalanden både i 1943 års jordbrukstaxeringssakkunnigas

betänkande och i prop. 1951: 191.

Skall övergångsbestämmelserna ändras nu måste det enligt delegationens

bestämda uppfattning ske på alla de punkter där bestämmelserna är oklara

eller ger felaktigt materiellt resultat. Förslaget tar endast i beaktande en

situation där de skattskyldiga genom övergångsbestämmelserna får materiell

fördel. Någon reaktion av samma slag kommer däremot inte till uttryck

när de skattskyldiga lider materiell orätt. Delegationen pekar på

att nuvarande övergångsbestämmelser ger egendomliga effekter om den

skatt skyldige vid övergångstillfället har inventarieskulder. Enligt delegationens

mening är det vidare klart att någon reduktion av allmänna saluvärdet

inte bör ske om underlaget för ingångsvärdeberäkningen begränsas

till att avse endast stamdjur. Hänsyn måste även tas till alla de fall där

nyuppsättningskostnad för djur av ett eller annat slag kvarstår outnyttjad.

Ej heller Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser det lämpligt

att tillskapa särregler för endast en ur de skattskyldigas synpunkt förment

fördelaktig regel. Enligt riksförbundets mening bör översynen innefatta

samtliga de balansposter som ifrågakommer vid bokföringsmässigt jordbruk.

Nuvarande regler angående övergången innebär bl. a. att avdrag inte får ske

för ingående lager av spannmål o. d., att ingående varufordringar inte redovisas

och att inte heller ingående varuskulder medtas.

Riksförbundet påpekar att regeringsrätten i flera avgöranden medgett

avdrag såväl i fråga om ingående varulager som ingående varufordringar

när taxeringsmässig korrigering skett beträffande rörelseidkare, som felaktigt

tillämpat kontantprincipen. Även lantbrukets skattedelegation erinrar

härom i sitt yttrande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1970

21

Departementschefen

Enligt gällande bestämmelser kan jordbrukare fritt välja att redovisa inkomsten

av jordbruksfastighet till beskattning enligt kontantmetoden eller,

om räkenskaper förts i föreskriven omfattning, enligt bokföringsmässiga

grunder. Som regel behåller i flertalet fall tillgångarna i jordbruket

sin karaktär av inventarier, lager m. m. i skattehänseende, oavsett vilken

redovisningsmetod som tillämpas. Undantag härifrån gäller emellertid för

djuren. Ursprungligen ansågs djuren vid kontantmässig redovisning som

inventarier. De strukturförändringar som sedan länge skett inom jordbruket

har emellertid haft återverkningar på den skattemässiga behandlingen

av djuren vid tillämpning av kontantmetoden. Från någon gång under

1950-talet räknas endast s. k. stamdjur som inventarier medan övriga djur,

som brukar benämnas omsättningsdjur, betraktas som varor i kontantredovisat

jordbruk. Vid bokföringsmässig redovisning har alla djur behandlats

som varor alltsedan möjligheten till sådan redovisning lagfästs år 1951.

När en jordbrukare övergår från kontantmässig till bokföringsmässig

redovisning upptas som en avgående post värdet av djur till belopp motsvarande

den ursprungliga kostnaden för nyuppsättning av djuren (ingångsvärde).

Om denna kostnad inte kan visas beräknas värdet efter en

schablonmetod med utgångspunkt från hela djurbesättningen vid övergången.

Vid schablonberäkningen av ingångsvärde för djur används värden som

riksskattenämnden fastställer varje år, f. n. svarande mot 80 % av genomsnittspriserna

under en tolvmånadersperiod. När undantagsvis en övergång

sker från bokföringsmässig till kontantmässig redovisning skall allmänna saluvärdet

på djuren, dock lägst riksskattenämndens värde, tas upp som inkomstpost

och djurens bokförda värde som avgående post.

Utformningen av 1951 års bestämmelser om byte av redovisningsmetod

bör främst ses mot bakgrunden av att alla djuren på kontantmässigt redovisat

jordbruk vid tidpunkten för bestämmelsernas tillkomst allmänt betraktades

som inventarier. För levande inventarier gäller vid kontantprincipen

alt avdrag inte medges för kostnader för nyuppsättning och att total

utförsäljning beskattas endast i den mån skattepliktig realisationsvinst

föreligger. Då kostnader för nyuppsättning inte fick dras av vid kontantredovisning,

godtogs att ingångsvärde vid byte av redovisningsmetod skulle

medges för hela djurbeståndet på fastigheten. Med hänsyn vidare till att

djuren vid tillämpning av kontantprincipen kunde realiseras skattefritt,

ansågs att allmänna saluvärdet minskat med oavskrivet värde på djuren

skulle beskattas vid återgång till kontantmässig redovisning. De bestämmelser

som reglerar skattekonsekvenserna vid byte av redovisningsmetod

har i princip bibehållits oförändrade sedan år 1951.

Det förslag till ändrade regler vid byte av redovisningsmetod som riksskattenämnden

framlagt innebär främst att något ingångsvärde inte skall

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj. ts proposition nr 129 år 1970

beräknas för omsättningsdjur vid övergång till bokföringsmässig inkomstredovisning.

Som jag berört inledningsvis har man i rättstillämpningen gått

över till att anse omsättningsdjuren som varor även vid kontantmässig

redovisning. Detta medför att avdrag numera medges för kostnaden för

nyuppsättning av sådana djur och att inkomst genom försäljning av omsättningsdjuren

alltid beskattas i förvärvskällan jordbruksfastighet. Riksskattenämnden

framhåller i sin promemoria att den omständigheten att

omsättningsdjur i kontantmässigt redovisat jordbruk anses som varor medför

att jordbrukare med djurbesättningar, som uteslutande eller till väsentlig

del utgörs av sådana djur, får mycket betydande opåkallade skattefavörer

vid övergång till bokföringsmässig redovisning. Eftersom enligt

kontantprincipen alla kostnader för anskaffning och uppfödning av omsättningsdjuren

får dras av före övergången, innebär ett medgivande av ingångsvärde

för dessa djur att avdrag tillgodoförs två gånger för i stort sett samma

kostnader.

Riksskattenämnden föreslår i promemorian att avdrag för ingångsvärde

vid övergång till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder skall medges

endast för sådana djur som vid försäljning enligt kontantprincipens regler

kan hänföras till realisation, d. v. s. för stamdjuren. Jag anser i likhet

med nämnden att skattelättnad i form av avdrag för ingångsvärde för omsättningsdjur

inte kan godtas utan snarast bör avskaffas. Lagstiftarens avsikt

1951 då det var nödvändigt att åstadkomma regler för övergång till

bokföringsmässigt jordbruk, var givetvis inte att bereda möjligheter till

opåkallad lättnad i beskattningen utan endast att tillskapa regler som anslöt

sig till då rådande rättstillämpning. Den ändrade tillämpning, som

framgår av senare avgöranden i högsta instans, bör naturligen enligt min

mening föranleda en anpassning av bestämmelserna om ingångsvärde för

djur så att materiellt oriktiga förmåner inte medges. Sedan numera fullständig

klarhet vunnits om bestämmelsernas tillämpning i praxis bör utan

dröjsmål ett tillrättaläggande göras. Jag vill därför förorda lagstiftning på

grundval av riksskattenämndens förslag.

Att som en remissinstans föreslår begränsa ändringen till att avse endast

fall där djurbesättningen uteslutande eller till huvudsaklig del utgörs av

omsättningsdjur anser jag inte tillrådligt. I praxis har utstakats en klar

linje beträffande djurens karaktär av stamdjur eller omsättningsdjur vid

kontantmetoden. Med hänsyn härtill torde den föreslagna ändringen inte

behöva medföra några mera betydande tillämpningssvårigheter. Om en rätt

till ingångsvärde för omsättningsdjur bibehålls i de fall sådana djur inte

utgör den huvudsakliga delen av djurbesättningen, skulle en omotiverad

förmån kvarstå. En sådan regel kan f. ö. förväntas föra med sig svåra gränsdragningsproblem

i tillämpningen.

Ett par remissinstanser anser att en ändring av bestämmelserna beträffande

ingångsvärde för djur vid övergång till bokföringsmässig redo
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

23

visning bör ske i samband med en översyn av samtliga bestämmelser som

berör övergång till sådan redovisning. Härvid pekas bl. a. på att vid övergången

existerande inventarieskulder inte får dras av vare sig vid övergången

eller senare. Jag anser mig emellertid inte nu böra ta ställning till i vad

mån skäl kan anses föreligga att i andra avseenden än beträffande ingångsvärde

för djur ändra gällande bestämmelser. Det kommer jag att göra när

jordbruksbeskattningskommittén avlämnat sitt förslag och detta har remissbehandlats.

Rättviseskäl olika skattskyldiga emellan talar för att riksskattenämndens

förslag genomförs snarast. Det finns därför enligt min mening

ingen anledning att behålla nuvarande ordning i avvaktan på att kommittén

slutför sitt arbete. Jag vill dock understryka, att övergång till bokföringsmässig

redovisning är helt frivillig. Den skattskyldige kan alltså själv

bestämma om och i så fall när han vill byta redovisningsmetod. Med hänsyn

härtill torde åtminstone i det stora flertalet fall en sådan tidpunkt för övergången

kunna väljas att den skattskyldige inte går miste om väsentliga avdrag

för inventarieskulder.

Några remissinstanser har framfört synpunkten alt outnyttjade nyuppsättningskostnader

bör beaktas vid övergången till bokföringsmässig redovisning.

Om omsättningsdjur anskaffats under sådan tid då alla djur ansågs

ha inventariekaraktär eller om undantagsvis ett djurbestånd successivt

ändrats från stamdjur till omsättningsdjur utan att realisation förekommit,

kan en kvarstående nyuppsättningskostnad finnas. Som rättstillämpningen

är i dag kan en kostnad av detta slag inte utnyttjas vid en försäljning

i ett kontantredovisat jordbruk. Jag är emellertid inte beredd att förorda

en sådan utformning av bestämmelserna att en jordbrukare genom byte av

redovisningsmetod skall kunna erhålla ett avdrag för nyuppsättningskostnad

som inte kan medges vid bibehållen kontantredovisning.

Till detta kommer att en rätt till avdrag för outnyttjad nyuppsättningskostnad

kan antas ge anledning till komplikationer i tillämpningen. Det

torde i många fall bli svårt för jordbrukare att visa storleken av outnyttjade

sådana kostnader. Jag vill i detta sammanhang erinra om att flertalet

jordbrukare använder den s. k. schablonmetoden för beräkning av ingångsvärde

vid byte av redovisningsmetod. I de fall nyuppsättningen skett långt

tillbaka i tiden finns deklarationsmaterialet inte bevarat. Detta omöjliggör

i praktiken en undersökning huruvida någon outnyttjad nyuppsättningskostnad

återstår.

Som framgått av det anförda föreslår jag sådan ändring i bestämmelsei-- na om övergång till bokföringsmässig redovisning att avdrag för ingångsvärde

vid övergången skall få åtnjutas bara för stamdjur på jordbruksfastigheten.

Detta bör gälla oavsett om den skattskyldige tillgodogör sig avdraget

enligt huvudregeln med belopp motsvarande den ursprungliga nyuppsätlningskostnaden

eller med ett schablonmässigt beräknat belopp. Som

en följd av detta förslag anser jag vidare att de regler som gäller inköp

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

eller försäljning av djur på kredit före ett byte av redovisningsmetod skall

ha avseende endast på stamdjur.

I ytterligare ett hänseende synes en jämkning av nuvarande ordning för

behandlingen av djur vid byte av redovisningsmetod vara motiverad.

I flera remissyttranden föreslås att, om riksskattenämndens förslag genomförs,

ingångsvärdet för stamdjur bestäms till fulla saluvärdet i motsats

till hittills tillämpad schablonvärdering, f. n. i princip motsvarande SO %

av genomsnittspriset. Även om flera skäl talar för att behålla nuvarande

ordning synes mot bakgrunden av vad som framkommit vid remissbehandlingen

den uppmjukningen av nuvarande regler böra ske, att ingångsvärdet

för stamdjuren vid schablonberäkning bestämmes till allmänna

saluvärdet för djuren. En sådan uppmjukning motiveras av bl. a. att en

kontantredovisande jordbrukare kan skattefritt realisera sin stamdjursbesättning

om han innehaft den i minst fem år. Medges ingångsvärde med

belopp motsvarande allmänna saluvärdet kommer jordbrukaren vid övergången

att erhålla avdrag med samma belopp som han skattefritt skulle

ha erhållit vid en försäljning vid samma tidpunkt. Härigenom får jordbrukaren

anses ha blivit fullt kompenserad för att han genom bytet av redovisningsmetod

avstått från möjligheten att i framtiden avyttra alla stamdjuren

utan skattekonsekvenser.

Av det sagda framgår att jag är beredd förorda att den schablonmässiga

värderingen av stamdjur får ske med utgångspunkt från det allmänna saluvärdet

på djuren vid tidpunkten för övergången till bokföringsmetod. För att

underlätta deklarations- och taxeringsarbetet bör värderingen liksom hittills

ske med ledning av värden på djur som fastställs av riksskattenämnden

på grundval av genomsnittspriser under en tolvmånadersperiod. Som

nämnts i det föregående motsvarar de värden som nämnden fastställer i

princip 80 % av genomsnittspriserna på olika slags djur i skilda åldersgrupper.

Denna värderingsprincip, som använts sedan 1953 års taxering, bör

enligt min mening kunna bibehållas även framdeles i avbidan på resultatet

av pågående översyn av jordbruksbeskattningen. Såvitt gäller schablonberäknat

ingångsvärde för stamdjur bör reduktionsfaktorn dock elimineras.

Jag föreslår därför en bestämmelse av innebörd att — om nyuppsättningskostnaden

inte kan visas — värdet av stamdjur bestäms till belopp som

motsvarar fem fjärdedelar av de värden som fastställts av riksskattenämnden

närmast före det första räkenskapsårets ingång. Liksom nu bör ingångsvärdet

kunna jämkas i särskilda fall, när stamdjuren i en besättning

på grund av särskilda omständigheter bör åsättas ett högre eller lägre saluvärde

än de normalvärden som beräknas enligt den föreslagna regeln.

Mina förslag beträffande ingångsvärde för djur föranleder ändring i

punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1951:790) om ändring i

KL.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1970

25

I riksskattenämndens promemoria föreslås en justering av de bestämmelser

i KL som reglerar återgång från bokföringsmässig redovisningsmetod

till kontantmetod. Om rätten till ingångsvärde för omsättningsdjur slopas,

bör en jordbrukare, som vid övergång till bokföringsmässig redovisning

inte fått beräkna något ingångsvärde, inte heller vid en återgång till kontantmetod

göra sådant tillägg för värdet av omsättningsdjur vid inkomstberäkningen

som är föreskrivet f. n. Däremot bör i ett sådant fall rätten

att dra av det i senaste balansräkningen bokförda värdet av djuren kvarstå.

Genom den föreslagna ändringen åstadkommes en skattemässigt neutral

behandling av omsättningsdjur vid byte av redovisningsmetod. Jag ansluter

mig till riksskattenämndens förslag, som lämnats utan invändning av remissinstanserna.

Jag anser vidare i likhet med nämnden att den jordbrukare,

som övergått till bokföringsmässig redovisning enligt hittills gällande

regler och som således kunnat tillgodoräkna sig ingångsvärde även för omsättningsdjur,

alltjämt skall vara skyldig att ta upp saluvärdet av omsättningsdjuren

till beskattning vid en eventuell återgång till kontantmetod.

Eftersom ingångsvärde för omsättningsdjur medgetts, skulle det nämligen

innebära en oberättigad skattefavör för den skattskyldige, om saluvärdet

för omsättningsdjuren inte beskattades vid en återgång till kontantmetod.

Däremot bör enligt min mening en jordbrukare, som redan från

starten tillämpar bokföringsmässiga grunder för sin inkomstredovisning,

inte beskattas för värdet av omsättningsdjur, om han skulle välja att övergå

till kontantmässig redovisning. Denne har nämligen i räkenskaperna tagit

upp värdet av omsättningsdjur i utgående balans varje år och har således

inte erhållit avdrag för anskaffningskostnaden för djuren till den del

denna motsvaras av bokförda värdet.

Vad jag här anfört föranleder ändring i punkt 3 av anvisningarna till

21 § KL.

I den föreslagna lagtexten betecknas de djur för vilka avdrag för ingångsvärde

enligt mitt förslag skall medges med uttrycket stamdjur. Av rådande

praxis rörande taxering av jordbruksinkomst enligt kontantmetoden framgår

att till stamdjur i regel hänförs stamtjurar och mjölkkor samt ett rekryteringsunderlag

i form av kvigor och kalvar till högst samma antal som

antalet kor. Vidare räknas i allmänhet hästar som uppnått två års ålder

som stamdjur liksom smådjur (svin, får etc.) som används för avelsändamål.

Uttrycket stamdjur får anses vara allmänt vedertaget och torde inte ge

anledning till större tolkningsproblem. Något behov av att i lagtexten klargöra

uttryckets innebörd anser jag därför inte föreligga.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

3. Värdering av djur vid bokföringsmässig redovisning

Gällande rätt m. m.

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL skall djur på jordbruksfastighet

vid beskattningsårets utgång i regel tas upp till lägst de värden

som riksskattenämnden fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper.

Som tidigare angetts fastställer riksskattenämnden årligen på

grundval av genomsnittspriserna under perioden den 1 oktober—den 30

september närmast före fastställelsen sådana värden till 80 % av genomsnittspriserna.

Endast om särskilda förhållanden föreligger får dessa minimivärden

underskridas. En lägre värdesättning torde kunna komma i fråga

exempelvis om skattskyldig visar att det verkliga värdet på djurbeståndet

till följd av kreaturssjukdom eller annan liknande orsak ligger under minimivärdet.

Beträffande djur för vilka riksskattenämnden inte fastställer något

värde, såsom i fråga om dyrbara avelsdjur, skall värdet tas upp till

deL allmänna saluvärdet reducerat med det procenttal, med vilket riksskattenämndens

värden understiger genomsnittspriserna, eller således f. n. 20 %.

Vid bestämmelsernas tillkomst genom lagstiftning år 1951, som i huvudsak

byggde på jordbrukssakkunnigas betänkande (SOU 1946: 129), gällde

enligt 41 § KL i fråga om rörelse att den i räkenskaperna gjorda värdesättningen

på tillgångar som var avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen endast skulle frångås om särskilda omständigheter föranledde

därtill. Den s. k. fria lagervärderingen begränsades i princip endast

av bokföringslagens bestämmelse om att bokföringen skulle ske i överensstämmelse

med allmänna bokföringsgrunder och med iakttagande av god

köpmannased. De sakkunniga ansåg sig emellertid inte kunna förorda fri

värdering av djurbeståndet på en jordbruksfastighet.

Till stöd för sin åsikt att fri lagervärdering inte borde tillämpas beträffande

djurbestånd åberopade de sakkunniga, att det kapital som investerats

i varulagret i ett jordbruk, främst djurbeståndet, i regel torde vara

betydligt större än motsvarande kapitalinvestering i en ur inkomstsynpunkt

jämförbar rörelse. Till detta kom att djurlagret ofta omsattes långsammare

än varor i rörelse. Om samma värderingsregler tillämpades för djurlager

som för rörelselager, skulle detta innebära en relativt sett större förmån

för jordbrukarna än för andra företagare. Vidare kunde det ifrågasättas

om jordbrukarna i allmänhet — åtminstone under de första åren efter den

nya lagens ikraftträdande — skulle förstå att rätt tillvarata en sådan förmån.

Det kunde nämligen enligt de sakkunniga förutses att jordbrukare

genom nedskrivning vid inkomsttaxeringen av djurlagrets värde skulle kunna

tillskapa en dold reserv i detta lager, som vid slutrealisation måste

tagas upp till beskattning i sin helhet. Sådana fall av realisation torde vara

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

27

vanliga i jordbruket och beskattningen i samband härmed skulle inte sällan

komma att bli betungande. De sakkunniga beaktade även de konsekvenser

med avseende på skatteunderlaget under de närmaste åren efter övergången

som skulle kunna bli följden om rätt till större nedskrivning av djurlagret

skulle medges.

De sakkunniga ansåg emellertid att värdet av djurbeståndet inte borde

fastställas till de vid beskattningsårets utgång gällande priserna. Reglerna

för värdesättningen av djurlagret borde i stället utformas på sådant sätt,

att en genom fluktuationer i marknadspriserna uppkommen tillfällig värdeförändring

i djurlagret inte påverkade vinstresultatet för ett visst beskattningsår.

Med hänsyn härtill föreslog de sakkunniga att det årligen

skulle fastställas vissa minimivärden för olika slag av djur och att dessa

minimivärden endast fick underskridas om särskilda förhållanden förelåg.

Minimivärdena borde bestämmas till belopp något understigande de priser

som djuren kunde anses betinga under normala förhållanden.

Från jordbrukarnas sida har senare vid skilda tillfällen framställts yrkanden

om en ändring av nu gällande värderingsregler för djurlager i jordbruk

med bokföringsmässig redovisning syftande till en friare lagervärdering.

Frågan har senast behandlats av bevillningsutskottet vid 1969 års

riksdag i anledning av motioner om rätt till nedskrivning vid beskattningen

av värdet av djurbesättning. I motionerna hemställdes att motionerna

skulle överlämnas till jordbruksbeskattningskommittén för beaktande vid

fullgörande av dess uppdrag. I sitt av riksdagen godkända betänkande sade

sig utskottet inte vilja förneka att en anpassning av varulagervärderingsreglerna

till de i viss mån ändrade driftförhållandena inom jordbruket kunde

vara befogad, inte minst med hänsyn till kravet på en mer generell

övergång till bokföringsmässig redovisning av jordbruksinkomst. Enligt

vad utskottet erfarit hade emellertid frågan om grunderna för värderingen

av djurvarulagret i inkomstkällan jordbruksfastighet redan uppmärksammats

av jordbruksbeskattningskommittén. Med hänsyn härtill avstyrktes

bifall till motionerna (BeU 1969: 54).

Riksskattenämndens promemoria

I promemorian påpekas att den föreslagna ändringen angående ingångsvärde

för djur vid övergång till bokföringsmässig redovisning aktualiserar

frågan om principen för värdering av djurlagret vid beskattningsårets utgång.

Förslaget innebär, som framgått, att ingångsvärde inte skall medges

för omsättningsdjur på grund av att dessa djur i kontantmässigt redovisat

jordbruk kan anses sakna inventariekaraktär utan i stället får anses vara

att jämställa med andra lagertillgångar. En konsekvens av denna ståndpunkt

blir enligt promemorian att omsättningsdjur bör värderas efter samma

grunder som gäller för övriga lagertillgångar. Om den föreslagna änd
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

ringen beträffande ingångvärde för omsättningsdjur genomförs, bör alltså

lagret av sådana djur vid beskattningsårets utgång få upptas till lägst 40 %

av allmänna saluvärdet. Däremot föreligger enligt nämndens mening inte

någon anledning att i detta sammanhang föreslå någon ändring av nu gällande

värderingsregler beträffande stamdjur.

Vidare föreslås i promemorian att skattskyldig vid övergång till bokföringsmässig

redovisning bör medges möjlighet att under en övergångsperiod

tillämpa en lägre värdesättning av lagret av omsättningsdjur med en successiv

uppskrivning till minimivärdet 40 % av allmänna saluvärdet. I detta

sammanhang uttalas i promemorian att gällande bestämmelser angående

beräkning av ingångsvärde vid övergången ofta torde ha medfört att skattskyldig

med betydande lager av omsättningsdjur av skatteskäl inte ansett

sig kunna gå över till bokföringsmässig redovisning. Så som dessa bestämmelser

före regeringsrättsutslagen år 1969 i allmänhet tolkats såväl av de

skattskyldiga som av taxeringsmyndigheterna -— nämligen att skattskyldig

som enbart haft omsättningsdjur inte varit berättigad till något avdrag för

ingångsvärde för djuren — skulle följden nämligen kunna bli en orimligt

stor skattebelastning för övergångsåret. Den skattskyldige skulle för det året

såsom inkomstpost vara tvungen att redovisa såväl värdet av utgående

djurlagret som värdet av andra lagertillgångar — beträffande de senare

dock med reducerat belopp — utan att ha möjlighet att häremot sätta något

belopp för värdet av lagerbehållningarna vid årets ingång. Även om utgående

lagret av omsättningsdjur får nedskrivas till lägst 40 % av allmänna

saluvärdet, kan fall tänkas uppkomma, där skattskyldig med en ingångsbesättning

bestående av huvudsakligen omsättningsdjur måste redovisa en

osedvanligt hög inkomst av jordbruksfastigheten för övergångsåret.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår riksskattenämnden att skattskyldig

under de tre första åren efter övergång till bokföringsmässig redovisning

bör medges rätt att skriva ned värdet av djurlagret med 90, 80 resp.

70 %. Detta innebär således att sådant lager under dessa år skall tas upp

till lägst 10, 20 resp. 30 % av allmänna saluvärdet. De allmänna lagervärderingsreglerna

kommer att tillämpas till fullo först under det fjärde

beskattningsåret efter övergången.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har i regel godtagit den föreslagna värderingsprincipen

för omsättningsdjur vid bokföringsmässig redovisning.

Lantbrukets skattedelegation framhåller svårigheterna vid den praktiska

tillämpningen av förslaget. Vid värdesättningen av djurlagret varje år skall

enligt förslaget göras en avvägning mellan stamdjursdelen och övriga djur

enligt grunder som gäller i fråga om den av den skattskyldige övergivna

kontantmetoden. Delegationen förordar i stället att enhetliga lagervärde
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

29

ringsprinciper efter övergången tillämpas i fråga om samtliga djur. I den

bokföringsmässiga redovisningsmetoden skiljs endast mellan omsättningsoch

förbrukningstillgångar å ena sidan och anläggningstillgångar å den

andra. Sedan övergången väl skett saknas således logisk täckning för ett

resonemang om djur av inventariekaraktär och djur utan sådan karaktär.

Eftersom det inte kan ifrågasättas att sådana djur som riksskattenämnden

benämner omsättningsdjur skall tas upp till högre värde än 40 % av allmänna

saluvärdet, måste konsekvensen bli att denna värderingsgrund får

gälla i fråga om hela djurlagret. Några allvarliga invändningar kan enligt

delegationen inte riktas häremot eftersom fråga endast är om rätt beskattningsår

och något inkomstbortfall för det allmänna på längre sikt inte uppstår.

Även kammarrätten, länsstyrelsen i Uppsala län och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund pekar på de svårigheter som gränsdragningen

mellan stamdjur och omsättningsdjur kan medföra.

Kammarrätten anför att de föreslagna reglerna blir tillämpliga inte bara

för jordbrukare som med stöd av den nya lagstiftningen helt eller delvis

vägrats avdrag för ingångsvärde för omsättningsdjur vid övergång till bokföringsmässig

redovisning utan även för andra jordbrukare med bokföringsmässig

redovisning i den mån deras djurbesättningar helt eller delvis utgörs

av omsättningsdjur. De nya reglerna innebär vidare ett föregripande av jordbruksskattekommitténs

ställningstaganden i ännu ett hänseende. Kommittén

kan måhända redovisa skäl som föranleder andra bedömanden. Därav

kan följa att lagstiftningen på detta område efter kort tid ånyo får ändras.

Flertalet remissinstanser tillstyrker även förslaget om att skattskyldig

under de tre första åren efter övergång till bokföringsmässig redovisning

skall ges möjlighet att tillämpa eu lägre värdesättning av lagret av omsättningsdjur.

Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar dock som sin uppfattning att lägre

värdesättning endast bör medges under de två första åren och att värdet

första året efter övergången bör tas upp till lägst 20 % av allmänna saluvärdet.

Lantbrukets skattedelegation anser den föreslagna uppskrivningsperioden

för kort. Uppskrivning av värdet bör enligt delegationens mening ske

endast vart annat år. Med denna takt skulle de allmänna lagervärderingsreglerna

bli tillämpliga först under sjunde beskattningsåret efter övergången.

Departementschefen

Enligt KL gäller f. n. särskilda regler om värdering av djur på en bokföringsmässigt

redovisad jordbruksfastighet. Djuren får i utgående balansräkning

i regel inte värderas lägre än de minimivärden som fastställs år

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

från år av riksskattenämnden. De värden som nämnden för detta ändamål

uppför i årlig förteckning över djurvärden motsvarar i princip 80 % av genomsnittspriserna

för skilda djurslag och åldersgrupper. För en sådan värdesättning

har nämnden haft stöd i vissa motivuttalanden till 1951 års lagstiftning

om regler för bokföringsmässig redovisning av jordbruksinkomst.

När i särskilda fall något värde inte fastställts, som t. ex. i fråga om dyrbarare

avelsdjur, skall värdering ske efter allmänna saluvärdet reducerat med

samma procenttal som tillämpats av nämnden, dvs. med 20 %.

Riksskattenämnden har i promemorian tagit upp frågan om ändrade regler

för bestämmande av utgående värde för omsättningsdjur som en konsekvens

av att avdrag för ingående värde föreslås slopat beträffande sådana

djur. Nämnden anser att värdet av omsättningsdjuren vid redovisning enligt

bokföringsmässiga grunder bör få tas upp till lägst 40 % av allmänna

saluvärdet i likhet med vad som gäller för värdering av lagertillgångar i

allmänhet. Vidare föreslår nämnden att skattskyldig för övergångsåret och

de två närmast följande beskattningsåren skall få tillämpa en särskilt

gynnsam värdesättning av omsättningsdjuren så att en successiv uppskrivning

kan ske till det föreslagna minimivärdet.

Förslagen tillstyrks utan erinran av nästan alla remissinstanser. Lantbrukets

skattedelegation vill emellertid gå längre än riksskattenämnden

och anser att även i djurbeståndet ingående stamdjur bör få nedskrivas till

lägst 40 % av allmänna saluvärdet. Delegationen framhåller den praktiska

svårigheten att vid värdesättningen dela upp djurbeståndet i stamdjur och

omsättningsdjur. Dessutom bör uppskrivningen av lagervärdet efter en

övergång enligt delegationen fördelas över sex år i stället för föreslagna

tre år.

För egen del anser jag att riksskattenämndens förslag är en lämplig lösning

av föreliggande beskattningsfråga. Genomförs förslaget att avdrag för

ingångsvärde inte skall medges för omsättningsdjur, bör enligt min mening

reglerna om värdesättning av denna djurgrupp i utgående balans samtidigt

ändras, så att omsättningsdjuren får värderas efter samma normer som allmänt

gäller för andra lagertillgångar. Jag förordar således regler som innebär

en likabehandling i skattehänseende av omsättningsdjur och lagertillgångar

som inte utgörs av djur. En sådan likabehandling finner jag vara

naturlig i fråga om djur som omsätts jämförelsevis ofta i djurhållningen.

Frågan huruvida även stamdjur bör värderas efter andra grunder än som

nu gäller anser jag mig däremot inte kunna ta ställning till i detta sammanhang.

Vad jag förordar beträffande omsättningsdjuren bör ses i samband

med förslaget om slopande av ingångsvärde för dessa djur vid övergång

till bokföringsmässig inkomstredovisning. Värderingsprinciperna för

stamdjuren sammanhänger inte nära härmed och bör därför lämpligen

övervägas av jordbruksbeskattningskommittén vid fullgörandet av uppdraget

att överse olika regler inom jordbruksbeskattningsområdet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

Jag är medveten om att det i praktiken i vissa fall kan vara svårt att

avgöra vilka djur som kan anses Ixänförliga till stamdjursbesättningen

på en jordbruksfastighet. Särskilt gäller detta sådana fall då ett djurlager

successivt utökas eller minskas eller förändras till sammansättningen. Svårigheterna

bör emellertid inte överdrivas. I det föregående har jag redogjort

för den huvudsakliga innebörden av den praxis som utbildats på området

och uttryckt uppfattningen att tillräcklig ledning för avgränsningen av

stamdjur från övriga djur bör kunna hämtas från denna praxis. De skattskyldigas

och taxeringsmyndigheternas merarbete vid värdesättningen av

djurbeståndet bör mot den bakgrunden inte behöva bli särdeles omfattande.

Den ändrade regel för värdering av omsättningsdjur som jag föreslår

bör givetvis få tillämpas även av en jordbrukare som redan använder bokföringsmässiga

grunder för inkomstredovisningen. En ordning enligt vilken

för omsättningsdjur skulle gälla skilda värderingsregler för olika jordbrukare

kan inte komma i fråga. I den mån omsättningsdjur ingår i djurbesättningen

får jordbrukaren genom nedskrivning enligt den föreslagna

värderingsregeln således en större möjlighet till tidsbegränsad skattekredit

och utjämning nxellan inkomster för olika beskattningsår än vad den gällande

värderingsnormen erbjuder. Några invändningar kan dock enligt min

mening inte resas mot en nedskrivning av omsättningsdjur i rörelsemässigt

deklarerade jordbruk som håller sig inom ramen för den allmänna lagervärderingsregeln

vid beskattningen, d. v. s. lägst 40 % av allmänna saluvärdet.

Jag anser att den årliga värderingen av omsättningsdjuren liksom nu bör

ske med ledning av de av riksskattenämnden fastställda värdena på djur.

Dessa värden motsvarar hittills 80 % av genomsnittspriserna på olika slags

djur i olika åldersgrupper. Jag har i det föregående uttalat som min mening

att denna värderingsgrund även bör bibehållas framdeles. Med hänsyn härtill

förordar jag att det lägsta värde med vilket omsättningsdjuren får redovisas

skall utgöra hälften av de av nämnden fastställda värdena.

Vad jag i det föregående föreslagit rörande omsättningsdjur kan medföra

vissa anpassningssvårigheter för jordbrukare som framdeles övergår till

bokföringsnxässig redovisningsmetod. Om ingångsvärde för omsättningsdjur

bortfaller enligt förslaget, innebär övergången i praktiken en uppskrivning

av lagervärdet på omsättningsdjur från noll till minimivärdet

40 % av saluvärdet. För att undvika de konsekvenser vid beskattningen

som följer härav föreslår riksskattenämnden att lagret av omsättningsdjur

under de tre första åren efter övergången skall få tas upp till värden i utgående

balansräkning motsvarande lägst 10 resp. 20 och 30 % av allmänna

saluvärdet. Den allmänna lagervärderingsregeln skulle därmed bli tillämplig

först fr. o. m. det fjärde beskattningsåret efter övergången.

Även jag anser att hänsyn bör las till behovet av viss tid för anpassning

av lagervärdet på omsättningsdjur när övergång till bokföringsmässig me
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1970

tod skett enligt de föreslagna reglerna. Som tidigare framgått föreslår jag

att ingångsvärde för stamdjur skall kunna bestämmas schablonmässigt till

fulla saluvärdet, under det att värdet av stamdjuren i utgående balans liksom

nu skall tas upp till lägst 80 % av genomsnittspriset. I denna del

medger de föreslagna reglerna således ett visst utrymme för nedskrivning,

vilket helt eller delvis kompenserar den jordbrukare som vid övergången

har en s. k. blandad djurbesättning. Jordbrukare med ingångsbesättning

bestående huvudsakligen av omsättningsdjur skulle dock utan en särskild

anpassningsregel tvingas redovisa en orealiserad inkomst till beskattning

för det beskattningsår då övergången skett. Med hänsyn härtill finner jag

det befogat att en lägre värdesättning tillämpas för omsättningsdjur under

en skälig övergångsperiod. Den av riksskattenämnden föreslagna övergångstiden

anser jag behövlig. Någon anledning att ytterligare utsträcka denna

tid föreligger inte enligt min mening. Jag föreslår således att en successiv

uppskrivning av lagervärdet på omsättningsdjur får ske med 10 % under

ettvart av de fyra första åren efter en övergång till bokföringsmässig redovisningsmetod

som skett enligt de nya bestämmelserna.

Förslagen föranleder ändringar i punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL.

4. Ikraftträdandet

Departementschefen

I och för sig är det önskvärt att de föreslagna lagändringarna träder i

kraft snarast möjligt. Lämpligen bör de nya bestämmelserna träda i kraft

den 1 juli 1970 och i princip tillämpas första gången vid 1971 års taxering.

De föreslagna nya reglerna om ingångsvärde för djur vid övergång till bokföringsmässig

redovisning bör enligt min mening tillämpas på räkenskapsår

som börjar den 1 januari 1970 eller senare. För dessa räkenskapsår sker

taxeringen regelmässigt första gången år 1971.

I riksskattenämndens promemoria har uttryckts farhågor för att åtgärder

kan hinna vidtas redan vid 1970 års taxering i syfte att vinna sådan skatteförmån

som aktualiserats senast genom regeringsrättens avgöranden i oktober

1969 rörande frågan om ingångsvärde för omsättningsdjur. För att

göra lagstiftningen effektiv föreslås därför i promemorian, att de nya bestämmelserna

om ingångsvärde på djur m. in. skall gälla även den som vid

1970 års taxering för första gången redovisar inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder och som ej gjort anmälan härom till

taxeringsintendenten före den 1 november 1969. I detta sammanhang erinras

i promemorian om att skattskyldig, som yrkar att bli taxerad för jordbruksinkomst

enligt bokföringsmässiga grunder, enligt 30 § 2 mom. TF har

att göra anmälan härom till förste taxeringsintendenten i det län där jord
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

33

bruksfastigheten är belägen senast tre månader före ingången av det första

beskattningsår då sådana grunder tillämpas. Enligt promemorian torde med

fog kunna antas att övergång till ny redovisningsmetod, som skett vid 1970

års taxering utan att sådan anmälan gjorts före den 1 november 1969, huvudsakligen

avsett att utnyttja den möjlighet till opåkallad skattelättnad

som föreligger enligt regeringsrättens förut nämnda avgöranden.

Vid remissbehandlingen bar erinringar och viss kritik framförts i anledning

av förslaget om retroaktiv verkan aA^ de nya bestämmelserna vid 1970

års taxering. Kammarrätten och lantbrukets skattedelegation avstyrker förslaget.

En länsstyrelse anser att det bör övervägas att som villkor för tilllämpningen

av gällande bestämmelser vid 1970 års taxering föreskriva anmälan

av skattskyldig före den 1 juli 1969. Flera remissinstanser, som godtar

den i promemorian föreslagna retroaktiviteten, anför betänkligheter av

principiell art mot retroaktiv tillämpning av ändrad lagstiftning.

Jag har förståelse för det önskemål om effektiva lagstiftningsåtgärder

som ligger bakom riksskattenämndens förslag om viss retroaktiv tillämpning

av de nya bestämmelserna i fråga om övergång till bokföringsmässig redovisningsmetod

som skett under år 1969. Jag anser mig dock inte kunna

förorda en särskild regel av den föreslagna innebörden, d. v. s. att de nya

bestämmelserna tillämpas vid taxering år 1970 om den skattskyldige försummat

att före den 1 november 1969 anmäla sin avsikt att övergå till bokföringsmässig

redovisning. Som påpekats vid remissbehandlingen och även

berörts i promemorian är TF :s bestämmelse om anmälningsskyldighet att se

närmast som en ren ordningsföreskrift. Krav på viss form av anmälan föreskrivs

inte, liksom ej heller någon påföljd för försummelse. Fullgörandet av

anmälningsskyldigheten torde ej heller i rättstillämpningen uppställas som

villkor för övergång till bokföringsmässig inkomstredovisning. Förutsättningar

synes därför knappast föreligga att i efterhand knyta rättsverkningar

till skattskyldigs underlåtenhet att göra sådan anmälan före viss tid.

För egen del förordar jag att den förut nämnda huvudregeln kompletteras

på annat sätt i syfte att eliminera vissa möjligheter till opåkallad skattelättnad

i samband med övergång till bokföringsmässig redovisning under

år 1969. Enligt min mening bör hittills gällande beskattningsregler om

övergång till bokföringsmässig redovisning äga tillämpning när yrkande om

övergång under år 1969 framställts före utgången av mars 1970, d. v. s. före

utgången av den tid inom vilken en jordbrukare med bokföringsmässig redovisning

i regel skall ha lämnat självdeklaration till ledning för 1970 års

taxering. Har skattskyldig i annat skriftligt meddelande till taxeringsmyndighet

än självdeklaration, exempelvis i ansökan om anstånd med deklarationens

avlämnande, före utgången av mars 1970 tydligt angett sin avsikt att

övergå till bokföringsmetod bör nuvarande regler likaledes vara tillämpliga.

Däremot kan inte den som först efter utgången av mars 1970 framställer

yrkande om att han någon gång under år 1969 vill övergå till bokförings
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1970

mässig redovisning göra gällande samma anspråk på skattebehandling enligt

nuvarande regler. En ikraftträdanderegel enligt vilken de föreslagna nya

bestämmelserna ges tillämpning på sistnämnda undantagsfall, bör enligt

min mening inte ge anledning till principiella eller praktiska betänkligheter.

Jag föreslår att bestämmelserna om ikraftträdandet av föreslagna ändringar

i 1951 års lagstiftning utformas i enlighet härmed.

Beträffande det finansiella utfallet av den föreslagna lagstiftningen är

det egentligen endast förslaget om vidgade möjligheter till nedskrivning av

omsättningsdjur som nämnvärt påverkar statens och kommunernas skatteintäkter.

Beräkningen av det skattebortfall som föranleds av detta förslag

måste naturligen bli ungefärlig, eftersom bortfallet bl. a. beror av i vad

mån de skattskyldiga som övergår till bokföringsmässig redovisning eller redan

tillämpar sådan redovisning kommer att utnyttja den nya nedskrivningsmöjligheten.

Under sådana förhållanden torde det inte vara meningsfullt

att försöka uppskatta bortfallet i skatt för stat och kommun. Summan

torde röra sig om mycket måttfulla belopp.

Hemställan

Under åberopande av det anförda och under framhållande att ärendet bör

behandlas under riksdagens vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) lag om ändring i lagen (1951: 790) om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1970

3

Innehål!

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 1

Författningsförslag ............................................. 2

1. Inledning ................................................... 7

2. Behandlingen av djur vid byte av redovisningsmetod.............. 9

Gällande rätt m. in......................................... 9

Redovisning av jordbruksinkomst.......................... 9

Behandlingen av djur vid tillämpning av kontantmetoden...... 10

Gällande bestämmelser om byte av redovisningsmetod........ 11

Bakgrunden till 1951 års lagstiftning........................ 13

Riksskattenämndens promemoria ............................ 14

Remissyttrandena .......................................... 17

Departementschefen ........................................ 21

3. Värdering av djur vid bokföringsmässig redovisning.............. 26

Gällande rätt m. m......................................... 26

Riksskattenämndens promemoria ............................ 27

Remissyttrandena .......................................... 28

Departementschefen ........................................ 29

4. Ikraftträdandet .............................................. 32

Departementschefen ........................................ 32

Hemställan..................................................... 34

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700266

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1970:46 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen s. 1 i texten
  2. KU 1970:13 Utlåtande i anledning av motioner om ändringar i reglerna om valnämnd. Ärendet I detta utlåtande behandlas motionen 11:644 av herrar Sterne s. 8 i texten