Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

1970-04-24 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:135, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

1

Nr 135

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen (1928:370); given

Stockholms slott den 24 april 1970.

Kungl. Maj it vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kostnader för forskning och utvecklingsarbete

skall få avdragas vid inkomstbeskattningen i större omfattning än vad som

medges enligt nuvarande regler. Den föreslagna utökade avdragsrätten avser

inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet. Rätt till avdrag skall enligt

förslaget föreligga om kostnaden har eller kan antas få betydelse för den

skattskyldiges verksamhet. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t eller myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer skall kunna förordna att avdragsrätt skall

föreligga för bidrag som lämnas till i förordnandet angivna institut eller

organ som bedriver forskning och utvecklingsarbete. Avdragsrätt föreligger

i detta fall även om det inte visas att forskningen eller utvecklingsarbetet

har betydelse för verksamheten.

Vidare föreslås viss ändring i fråga om landshypoteksförenings rätt till

avdrag för avsättning till reservfond.

De föreslagna bestämmelserna avses skola tillämpas fr. o. m. 1971 års

taxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 135

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 29 § 3 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 22 § skall ha nedan

angivna lydelse,

dels att till anvisningarna till 29 § skall fogas en ny punkt, 18, av nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §.

3 m o in.1 Sparbank må--—- —

Sparbankernas säkerhetskassa--

Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekslcassa

och landshypoteksförening

må avdraga belopp, som avsatts

till reservfond, i den mån avsättningen

är nödvändig för uppbringande

av fonden till ett belopp

motsvarande två procent av inrättningens

skulder.

Stadshypoteksförening må avdraga

belopp, som avsatts till säkerhetsfond,

i den mån avsättningen är

nödvändig för att uppbringa fonden

till ett belopp motsvarande två och

en halv procent av föreningens skulder.

— sparbankernas säkerhetsskassa.

-----till sparbankerna.

Sveriges allmänna hypoteksbank

och Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

må avdraga belopp, som

avsatts till reservfond, i den mån avsättningen

är nödvändig för uppbringande

av fonden till ett belopp

motsvarande två procent av inrättningens

skulder.

Hypoteksförening må avdraga belopp,

som avsatts till reserv- eller

säkerhetsfond, i den mån avsättningen

är nödvändig för att uppbringa

fonden till ett belopp motsvarande

två och en halv procent av föreningens

skulder.

Anvisningar

till 22 §.

I.2 Såsom driftkostnad-------ny sådan.

Värdet av----—---som driftkostnad.

Avdrag för----- —---— 29 §.

1 Senaste lydelse 1969: 741.

2 Senaste lydelse 1967: 546.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr t35 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Redovisar arbetsgivare---tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Därest inkomst---— —- — nedan sägs.

Kostnad för---avdrag i fråga om jordbruksfastighet.

Värdet av—-------— — — -— som intäkt.

Bestämmelserna i punkt 18 av anvisningarna

till 29 § äger motsvarande

tillämpning beträffande jordbruksfastighet.

till 29 §.

18. Avdrag må ske för kostnad för

sådan forskning och sådant utvecklingsarbete

som har eller kan antagas

få betydelse för den skattskyldiges

rörelse. Avdrag medges även

för kostnad för erhållande av information

om sådan forskning och sådant

utvecklingsarbete. Avser kostnaden

anskaffning av sådana tillgångar,

för vilka anskaffningskostnaden

enligt bestämmelser i denna

lag får avdragas endast genom årlig

avskrivning på grund av värdeminskning,

gäller dock bestämmelserna

om sådan avskrivning även beträffande

den kostnaden.

Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer kan förordna

att bidrag, som den skattskyldige

lämnar till viss forskning eller visst

utvecklingsarbete, skall för tid som

anges i förordnandet helt eller delvis

anses såsom driftkostnad i den

skattskyldiges rörelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tilllämpas

första gången i fråga om beskattningsår, för vilket taxering verkställes

i första instans år 1971. Äldre bestämmelser tillämpas vid 1970 års

taxering och vid eftertaxering för år 1970 och tidigare år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

2i april 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg,

Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avdrag vid

inkomstbeskattningen för kostnader för forskning m. m. och anför.

Inledning

I november 1968 tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

regeringsrådet Sture Lundell såsom sakkunnig att överse frågan om avdrag

vid beskattningen för forskningsverksamhet.1 Med skrivelse i januari 1970

har utredningsmannen avlämnat en promemoria ”med förslag till bestämmelser

om avdrag vid beskattningen för forskningsverksamhet” (Stencil

Fi 1970:1).

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, kommerskollegium (efter hörande av handelskamrarna

i Stockholm och Göteborg), konjunkturinstitutet, riksbanken, allmänna ombudet

hos mellankonununala prövningsnämnden, länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands samt

Västernorrlands län, universitetskanslersämbetet, styrelsen för teknisk utveckling,

Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening, Kooperativa

förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Svenska företagares riksförbund,

Skånes handelskammare, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO) samt Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF).

Sveriges lantbruksförbund och RLF har hänvisat till ett yttrande av lantbrukets

skattedelegation.

1 Såsom experter vid utredningen, för vilken antagits benämningen «utredningen angående

avdragsrätt för forskningskostnader», har biträtt kammarrättsrådet Carl Olof Sandström, j ur. dr

Bertil af Klercker och docenten Dag Helmers.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Utredningens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:

370) torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Gällande rätt

I promemorian lämnas en redogörelse för gällande rätt angående avdragsrätten

vid beskattningen för forskningskostnader. Redogörelsen är grundad

på en sammanfattning som gjorts av bevillningsutskottet till 1963 års riksdag

i anledning av väckta motioner. Av redogörelsen inhämtas bl. a. följande.

Enligt 20 § kommunalskattelagen (1928: 370) (KL) skall vid beräkningen

av inkomsten från särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader under

beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får

däremot icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga

utgifter.

Någon uttrycklig bestämmelse om rätt till avdrag för försöks- och forskningskostnader

finns inte i gällande skatteförfattningar. Frågan om avdrag

skall medges vid inkomsttaxeringen för dylika bidrag blir därför att bedöma

enligt KL:s allmänna regler om vad som är att hänföra till driftkostnad.

I enlighet härmed medges i praxis avdrag för bidrag till vetenskaplig

forskning under förutsättning att bidraget kan anses som en omkostnad för

intäkternas förvärvande och bibehållande. Hittills har praxis varit tämligen

restriktiv, och i huvudsak har avdrag medgivits endast om den vetenskapliga

forskningen haft karaktär av s. k. målforskning eller eljest haft

en mera direkt eller påtaglig betydelse för bidragsgivarens intäktsförvärv.

En förutsättning för avdragsrätten synes vara, att mottagaren driver verksamhet

av sådan art, att kostnaderna för verksamheten skulle varit avdragsgilla

för bidragsgivaren, därest denne själv utövat verksamheten. Mottagarens

verksamhet får således inte vara av alltför allmän natur. Sålunda

har en pappersfabrik ansetts berättigad till avdrag för bidrag till Svenska

pappersbruksföreningens forskningsinstitut (RÅ 1947 not. 1166), ett boktryckeri-

och förlagsbolag för bidrag till Grafiska forskningslaboratoriet

(RÅ 1947 not. 245), ett företag med behov av ryska korrespondenter för bidrag

till Ryska institutet vid handelshögskolan att användas för utbildning

av dylika korrespondenter (RÅ 1947 not. 1595), ett försäkringsbolag för

bidrag till Stockholms högskolas försäkringsmatematiska institut (RÅ 1949

not. 1157), ett väveribolag för bidrag till Chalmers tekniska högskola för

ett laboratorium för teknisk forskning m. m. (RÅ 1946 ref. 8) och en revisionsbyrå

för bidrag till forskningsstiftelsen Oskar Silléns fond (RÅ 1959

not. 297).

Möjligheten att genom indirekta bidrag via exempelvis en branschorganisation

få avdrag för kostnader för försöks- och forskningsverksamhet är

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 135

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

begränsad. Till icke avdragsgilla levnadskostnader räknas nämligen jämlikt

punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL bl. a. avgifter till föreningar och

sammanslutningar, vari den skattskyldige är medlem. På grundval av denna

bestämmelse och den därmed sammanhängande regeln i punkt 1 av anvisningarna

till 19 § att influtna medlemsavgifter inte är att hänföra till skattepliktig

inkomst har utbildats en praxis av innebörd bl. a. att medlemmar i

s. k. branschorganisationer och liknande sammanslutningar inom näringslivet

vägras avdrag vid inkomsttaxeringen för sina avgifter till ifrågavarande

organisationer och detta oavsett om avgiften kan betraktas som en direkt

omkostnad i utgivarens förvärvskälla. Om branschorganisationen däremot

ombildas till aktiebolag kan enligt praxis avdrag i viss utsträckning

erhållas för avgift till organisationen.

I detta sammanhang kan nämnas att utredningen gjort en sammanställning

av vissa utslag i regeringsrätten och förhandsbesked av riksskattenämnden,

där fråga varit om avdragsrätt för forskningskostnader o. d. Sammanställningen

återfinns i promemorian s. 81—85. Till denna sammanställning

torde här få hänvisas.

I riksdagen har vid ett flertal tillfällen väckts motioner angående ändring

eller komplettering av gällande regler så att bättre möjlighet ges till

skatteavdrag för bidrag till vetenskaplig verksamhet. En redogörelse för dessa

motioner och för deras behandling i riksdagen återfinns i promemorian

s. 14—33. Även till denna redogörelse torde här få hänvisas.

Utländsk rätt

Utredningen har gjort en undersökning angående den skattemässiga behandlingen

i utlandet av företagens kostnader för vetenskaplig forskning

o. d.

Av undersökningen framgår att företagens forskningskostnader liksom

i Sverige som regel är avdragsgilla om de enligt de allmänna bestämmelserna

kan hänföras till kostnader för driften. I Finland och Frankrike är

avdragsrätten för forskningskostnader uttryckligen angiven. Den allmänna

avdragsrätten innefattar i allmänhet även rätt till avdrag för bidrag som

företag lämnar till branschforskningsinstitut och andra forskningsorgan.

På vissa håll föreligger vid sidan av den allmänna avdragsrätten en uttrycklig

avdragsrätt för bidrag som ges till vissa angivna, officiellt godkända

forskningsinstitutioner. Så är förhållandet i t. ex. Belgien och Frankrike.

Avdragsrätten är i dessa fall i regel maximerad i förhållande till företagets

vinst eller omsättning e. d. En liknande rätt till avdrag föreligger i Norge för

bidrag till institut som i samverkan med staten bedriver vetenskaplig forskning.

Denna avdragsmöjlighet innebär att avdrag i viss omfattning kan erhållas

även i fall då forskningen inte har ett direkt och omedelbart samband

med det bidragsgivande företagets verksamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

7

I en del länder har man velat främja företagens investeringar i forskningsverksamhet

och annan jämförlig verksamhet genom att knyta särskilda

skatteförmåner till dessa slags investeringar. Förmånerna ges oftast

i den formen att kostnaderna för byggnader, maskiner och annan utrustning

som anskaffats för forskningsverksamheten får avskrivas i snabbare

takt än annars, dvs. genom att företaget får tillgodoräkna sig avdrag för

värdeminskning av tillgångarna i fråga efter högre procentsatser än dem

som är normalt tillämpliga.

Som exempel på länder där sådana högre värdeminskningsavdrag medges

kan nämnas Belgien, där maskinell och annan utrustning — dock inte

byggnader — som av företag inom industri, handel och jordbruk används

för vetenskaplig forskning får avskrivas efter 33% % per år. I Frankrike

får fastighet som är avsedd för forskning göras till föremål för extra avskrivning

med 50 % av kostnaden för anskaffandet eller uppförandet. I

Västtyskland kan företag, i fråga om tillgångar avsedda för forskning eller

utveckling, jämsides med de vanliga avdragen för värdeminskning genom

förslitning tillgodoräkna sig avdrag för extra avskrivning under anskaffnings-

eller tillverkningsåret och de fyra följande åren. Den extra avskrivningen

får uppgå till högst 50 % av anskaffnings- eller tillverkningskostnaden

för lös egendom och högst 30 % av motsvarande kostnad för fast egendom.

En förutsättning härför är, i förra fallet, att egendomen uteslutande

används för forskning och utveckling och, i det senare fallet, att egendomen

till mer än % används för sådant ändamål. I Storbritannien kan kostnaden

för nya eller begagnade maskiner och inventarier som anskaffas för vetenskaplig

forskning i sin helhet avskrivas i beskattningshänseende under beskattningsåret.

Detsamma gäller beträffande byggnader, i vart fall nya sådana.

I Frankrike kan även aktier eller andelar, som företag tecknat i godkända

allmänna eller privata bolag eller institutioner för forskning, avskrivas

intill 50 % av tillskjutet belopp. Rätt att verkställa skattemässig avskrivning

av tillskott föreligger enligt de franska reglerna även beträffande vissa former

av samgående mellan flera företag för bedrivande av gemensam forskningsverksamhet.

Här åsyftas vad som i promemorian betecknats som

”överenskomna bolag” (sociétés conventionnées) och ”ekonomiska intressegrupper”

(groupements d’intérét économique).

Den amerikanska skattelagstiftningen innehåller bestämmelser angående

företagens kostnader för forskning och experimentverksamhet som, då

fråga är om annat än utgifter för anskaffande av avskrivningsbar forskningsutrustning

och för markförvärv, ger företaget en valrätt mellan att

omedelbart avdraga kostnaden såsom en löpande kostnad och att aktivera

kostnaden för avskrivning genom årliga avdrag med lika fördelning över

en avskrivningsperiod om minst 60 månader.

Vidare kan nämnas att man i vissa länder vid sidan av metoden med extra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

avskrivningar eller i stället för denna metod infört ett system med direkta

skattefria bidrag till företagen för deras forskningsverksamhet. Ett sådant

system tillämpas i Kanada, där ett inhemskt bolag kan erhålla bidrag med

25 % av bolagets kapitalutgifter under beskattningsåret för anskaffning

av tillgångar för stadigvarande bruk, utom mark, om tillgångarna är avsedda

för vetenskaplig forskning i Kanada. Dessutom kan bidrag utgå med

25 % av det belopp varmed bolagets löpande utgifter för sådan forskning

under beskattningsåret ökat i förhållande till medeltalet av motsvarande utgifter

under de fem föregående åren. Bidragen kan, efter ansökan, utgå

antingen kontant eller medges genom avräkning från den federala inkomstskatten.

Även i Storbritannien kan statliga kontantbidrag utgå för viss del

av kostnaden för anskaffning av maskiner och inventarier. I vissa fall

kan sådant bidrag utgå också för nya byggnader som anskaffats för forskningsändamål.

Likaså kan i Västtyskland utgå ett särskilt investeringsbidrag

med 10 % av anskaffnings- eller tillverkningskostnaden. På samma

sätt som i fråga om de extra avskrivningarna förutsätts för beviljande av

investeringsbidrag att tillgångar som är hänförliga till lös egendom uteslutande

används för forskning och utveckling och att fast egendom till mer

än % används för sådant ändamål. Här tillkommer dock att de angivna användningsgraderna

skall vara för handen under åtminstone tre år efter

anskaffningen eller tillverkningen.

I de länder där systemet med skattefria bidrag införts torde detta i allmänhet

ha motiverats med att bidragssystemet ger myndigheterna bättre

möjlighet att styra förmånernas inriktning än vad systemet med extra avskrivningar

ger. Dessutom har anförts att det senare systemet är ofördelaktigt

för nya eller mindre företag, som inte alltid har möjlighet att skattemässigt

utnyttja avdraget under de första åren efter starten.

Slutligen kan nämnas att i Norge och i den schweiziska kantonen Bern

finns möjlighet att göra skattefria fondavsättningar för forskningsändamål.

I övrigt torde beträffande den skattemässiga behandlingen i utlandet av

företagens forskningskostnader få hänvisas till den redogörelse som lämnats

i promemorian s. 39—63.

Utredningens enkät

För att få en uppfattning om industriföretagens erfarenheter av nuvarande

praxis i fråga om avdragsrätten för forskningskostnader och de önskemål

som kan finnas beträffande avdragsrättens framtida utformning har utredningen

med industriförbundets medverkan tillställt ett antal större industriföretag

vissa frågor. De svar — från ett 50-tal företag — som erhållits på

dessa frågor sammanfattas i promemorian sålunda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Utmärkande för svaren är att företagen knappast vägrats avdrag vid

taxeringen för kostnader som avser forskningsverksamhet, men att en del

företag önskar en utvidgad avdragsrätt för forskningskostnader av mera

allmän natur och riktar vissa anmärkningar mot principen att avdragsrätt

för bidrag till forskningsverksamhet enligt praxis förutsätter ett nära samband

mellan givarens verksamhet och arten av mottagarens forskning. Likaså

anser man det skulle innebära en betydande fördel om företagen fick

rätt till skattefri avsättning till forskningsfonder, som kunde underlätta en

resultatutjämning mellan åren.

Av svaren framgår enligt promemorian att, även om huvuddelen av

kostnaderna i de flesta fall hänför sig till den egna forskningsverksamheten,

en inte alldeles ringa del synes gå till utanförstående institutioner eller

enskilda forskare vid sådana institutioner. Ej heller i sådana fall synes

större svårigheter ha uppstått i fråga om avdragsrätten. Endast i några få

fall har den skattskyldige ansett ett bidrag avse målforskning, medan skattemyndigheterna

ansett det avse grundforskning. 1 allmänhet är bidragen

knutna till antingen mycket preciserade forskningsprojekt, eller också till

mindre hårt planerad forskning inom områden, som är av direkt intresse

för företagen, varför problem om avdragsrätten inte uppstår. Däremot riktas

i svaren vissa invändningar mot det nuvarande kravet på samband mellan

den bedrivna rörelsen och arten av forskningen. De i svaren framkomna

synpunkterna sammanfattas i promemorian enligt följande.

För det första kan vid åtskillig forskning icke på förhand bedömas, vilket

slags verksamhet, som kommer att få båtnad av framkommande resultat.

För det andra är nuvarande praxis skadlig för forskningens utveckling

på det sätt, att den är ägnad premiera forskning med begränsat djup och

begränsad bredd. Svårigheterna att få skatteavdrag ökar i direkt proportion

till djup och bredd. Samtidigt förefaller erfarenheten tala för att utsikterna

till lönsamhet ur samhällsekonomisk synvinkel inom åtskillig forskning

ökar vid breddning av perspektivet och vid ökad frihet för forskarna att

söka sig fram. År ett forskningsområde av omedelbart intresse för en betydande

del av näringslivet, kan det ifrågasättas om nuvarande praxis alls

medger avdrag för bidrag.

För det tredje tenderar forskningen i ökande omfattning att finansieras

genom kooperation mellan ctl antal företag, ibland i samarbete med det

allmänna. Även det fiktiva samband, som behandlats som första punkt, upplöses

härvid till huvudsaklig del. Däremot framstår samarbetsformen som

företagsekonomiskt väl motiverad, just eftersom för varje givare risken är

uppenbar, att andra kommer att tillföras båtnaden av hans egen kostnad.

Om han icke kan skydda sig genom patent eller dylikt, finns ingen annan

utväg för honom än att kräva deltagande i kostnaden också från andra.

Samarbete av detta slag spränger den grund, på vilken nuvarande skattepraxis

bygger.

För det fjärde är det önskvärt, att svenska skatteregler inom området i

fråga icke är mindre liberala än motsvarande regler inom de utvecklade delarna

av världen i övrigt. En diskrepans härvidlag syns ägnad att i längden

främja forskningen utomlands på bekostnad av den i vårt land.

För det femte måste nuvarande skattepraxis bedömas som irrationell även

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

ur fiskal synvinkel. Kriteriet ur fiskal synvinkel på en forsknings lönsamhet

måste i sista hand uteslutande vara, hur många kronor skatt varje krona

forskning kan förväntas producera. Huruvida skattekronorna skördas

av den ena eller den andra branschen måste vara fiskalt helt oväsentligt.

Kravet på samband kostnad—båtnad syns alltså böra ställas från ett långt

vidare perspektiv än den enskilde skattskyldiges.

Det kan ifrågasättas — framhålles i svaren — om inte praxis kan ändras

i här angiven riktning även utan lagändring. Man anför att i varje fall kan

skattelagen med obetydligt ingrepp justeras, så att här antytt resultat erhålls.

I svaren föreslås, om en sådan ändring av den rättsliga bedömningen

framstår som alltför radikal, att en mindre långtgående liberalisering av

skattebedömningen sker på två andra vägar. Den ena är att upprätta en

katalog över organisationer, behöriga att mottaga bidrag, vilka blir avdragsgilla

automatiskt utan prövning. Den andra är att tillskapa ett riksskattenämnden

snarlikt organ med rätt att inom det här ifrågavarande, begränsade

området lämna bindande besked, lämpligen gärna i både förhand och

efterhand. Detta organ förutsättes förfoga över bl. a. tillfredsställande vetenskaplig

kompetens, såväl fast som mer löst anknuten, och skulle därigenom

organisatoriskt komma att i viss mån likna de statliga forskningsråden.

Av svaren framgår vidare, som redan antytts, att företagen visar ett stort

intresse för en framtida möjlighet att få avsätta obeskattade vinstmedel till

forskningsfonder. Angående resultat av enkäten i denna del hänvisas till

promemorian s. 36—38. Sammanfattningsvis kan här nämnas att som motivering

för en sådan avsättningsmöjlighet anförs bl. a. att forskningsprojekten

ofta sträcker sig över betydande tidsperioder (ca 5—7 år). En forskningsfond

skulle därför kunna vara av utomordentlig nytta, då man därigenom

skulle kunna frikoppla forskningsbedrivandet, inte från företagets

långsiktiga resultat, men från tillfälliga konjunkturfluktuationer. I svaren

framhålls även angelägenheten av att fonden skall få utnyttjas ej endast till

kostnader av investeringskaraktär i klassisk mening, då ju den redan gällande

investeringsfondavsättningen möjliggör finansiering av byggnader

och varaktig utrustning. Det är också angeläget, anförs det, att fonden

kan utnyttjas fritt innanför de generella reglerna och alltså inte vara beroende

av några speciella beslut av Kungl. Maj :t eller annan myndighet.

Utredningens förslag

Allmänna synpunkter

I promemorian konstaterar utredningen att, när avdrag vägrats vid taxeringen

för forskningskostnader, det i regel berott på att forskningen inte

haft sådant direkt samband med den av företaget drivna verksamheten att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1970

11

kostnaden ansetts kunna hänföras till driftkostnad. I vissa fall har avdrag

vägrats därför att det bidrag, som lämnats till viss institution för forskningsverksamhet,

med hänsyn till grunden för bidragets beräkning ansetts

utgöra icke avdragsgill medlemsavgift.

Utredningen anför vidare.

Såsom framgår av den enkät vi gjort hos vissa större industriföretag torde

avdragsrätt inte ha ifrågasatts när det gäller kostnader för forskning,

som bedrivs inom det egna företaget och av hos företaget anställda personer.

Detta torde bero på att den forskning, som bedrivs inom företaget, regelmässigt

är en tillämpad, målinriktad forskning, varför kostnadens karaktär

av driftkostnad knappast kunnat ifrågasättas. Ofta torde för övrigt

den målinriktade forskning som sker hos företagen snarare kunna betecknas

som utvecklingsarbete och syftar till utveckling av produkter, metoder

och framställningsprocesser m. in. Inom vissa industrier, t. ex. läkemedelsindustrin

är dock behovet av ständig nära kontakt med grundforskningen

så stort att även den egna forskningen i viss mån får karaktär av

grundforskning, dvs. ett systematiskt och metodiskt sökande efter kunskap

utan någon bestämd tillämpning i sikte. Steget från grundforskning

till tillämpad forskning är inom sådana industrier stundom inte så långt.

Inte heller i dessa fall torde avdragsrätten för den inom företaget bedrivna

forskningen ha ifrågasatts.

Utredningen erinrar i fortsättningen om att i prop. 1968: 68 — som avsåg

förslag till vissa åtgärder i syfte att samordna och effektivisera det

statliga stödet till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete —

framhållits att i nästan alla industrialiserade stater av tradition råder i

princip samma fördelning mellan offentlig och enskild insats för forskning

och utvecklingsarbete. Staten svarar för den grundläggande verksamheten

— högre utbildning och grundforskning samt mera allmänt orienterad, tilllämpad

forskning, som bedrivs huvudsakligen i anslutning till den högre

utbildningen — medan företagen huvudsakligen svarar för den produktionsorienterade

forskningen och för utvecklingsarbetet.

I promemorian anförs vidare.

I dagens läge krävs emellertid ofta så stora resurser och så invecklad

apparatur för tekniska forsknings- och utvecklingsprojekt att inte ens de

stora företagen kan bedriva annat än en begränsad, strängt målinriktad

forskning. Den svenska industristrukturen karakteriseras därjämte av

många små och medelstora företag, som ofta saknar resurser att ensamma

genomföra en tillfredsställande insats för forskning och teknisk utveckling.

Det har därför varit nödvändigt med ett gemensamt organiserat industriellt

utvecklingsarbete och detta har bl. a. lett till bildandet av ett antal branschforskningsinstitut.

Sådana institut stöds från industrins sida genom förmedling

av en stiftelse bildad av företag inom samma bransch. Vid instituten

bearbetas forskningsproblem av allmän räckvidd för den berörda

branschen. Sedan många år utgår statliga bidrag till forsknings- och utvecklingsverksamheten

vid ett antal branschforskningsinstitut. Även inom

vissa branschorganisationer torde förekomma viss forskning, försöks- och

utvecklingsverksamhet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

I fråga om den kollektiva forskningsverksamheten yttrar utredningen i

detta sammanhang bl. a.

I prop. 1968: 68 förutsattes att styrelsen för teknisk utveckling skulle ha

till uppgift att fortlöpande följa den kollektiva tekniska forskningsverksamheten

och pröva förutsättningarna för och värdet av statens engagemang

i denna. En utgångspunkt för bedömningen av statlig medverkan i kollektiv

teknisk forskning bör vara vederbörande industrigrupps eller branschs eget

intresse av ekonomisk satsning på den kollektiva forskningsverksamheten.

Som en riktpunkt anges att industrin borde svara för större delen av det

avtalsbundna stödet. Det borde också förutsättas att i princip alla företag

i berörda branscher får rätt att genom rimligt ekonomiskt bidrag vinna

anslutning till och delta i den statsunderstödda verksamheten. Vidare kunde

staten och industrin träffa avtal om deltagande i utländska forskningsinstitut

och internationella projekt av intresse för en bransch.

Utredningen tillägger, att forskning och teknisk utveckling skapar möjligheter

till nya produkter och nya processer, som i sin tur är ett väsentligt inslag

i den ekonomiska tillväxten. Med hänsyn till de tekniska förändringarnas

betydelse för industriell och social utveckling är det, anför utredningen,

ett viktigt led i näringspolitiken att främja teknisk utveckling och

överföring av ny teknik i praktisk tillämpning. Man har enligt utredningen

anledning förmoda att näringslivets satsning på forskning och teknisk utveckling

kommer att öka och att denna forsknings- och utvecklingsverksamhet

kommer att bedrivas utanför det egna företaget. Kostnaderna kommer

att till stor del bestå i bidrag till olika institutioner och till enskilda forskare

vid institutioner.

I fråga om de bidrag som företagen sålunda kan väntas komma att utge

anför utredningen.

Vad företagen genom sina bidrag betalar för kan vara såväl grundforskning,

tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Många industriellt praktiska

problem torde t. ex. ofta inte kunna lösas utan en viss insats av forskning

av grundforskningskaraktär. Bidragen kan även avse att erhålla en

kontinuerlig information om nyheter på olika områden av intresse för företagen.

Man kan förutsätta att dessa bidrag regelmässigt utgör driftkostnader

och att avdrag därför skall medges vid taxeringen. Dock kan med nuvarande

praxis avdragsrätten i vissa fall sättas i fråga. Det gäller, som redan

framhållits, dels när forskningen inte har ett direkt samband med företagets

verksamhet, såsom när fråga är om grundforskning, dels när bidraget

utgått efter sådana grunder att bidraget betraktats som inte avdragsgill

medlemsavgift till institutionen i fråga. Det är enligt vår mening angeläget

att man gör sådan ändring i skattelagarna att avdragsrätt inte vägras för

de bidrag varom nu är fråga.

Den allmänna avdragsrätten

Utredningen kommer i promemorian till resultatet att de krav, som nu

uppställs i praxis för avdragsrätt för bidrag till forskningsverksamhet, näm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1970

ligen att forskningen skall ha direkt betydelse för givarens verksamhet,

måste mjukas upp. Utredningen tillägger.

Den snabba utveckling som sker inom näringslivet gör det nödvändigt

för företagen att delta i eller i vart fall erhålla kontinuerlig information om

forskningsverksamhet, som inte är direkt målinriktad för företagets aktuella

verksamhet. Forskningsverksamheten kan skapa förutsättningar för att

helt nya produkter introduceras på marknaden och kan leda till att företagets

verksamhet eller en del av densamma får en helt annan inriktning

än tidigare. Forskning och teknisk utveckling resulterar sålunda i nya erfarenheter,

vilka innefattar möjligheter till nya produkter och nya processer.

Det är naturligt och nödvändigt att företagen understödjer även

sådan forskning som först på längre sikt blir av ekonomisk betydelse för

företagen.

För att åstadkomma den önskade uppmjukningen av avdragsrätten för

forskningskostnader föreslår utredningen att i anvisningarna till 29 § KL

införes en ny anvisningspunkt. Enligt den föreslagna anvisningspunkten

får avdrag ske för kostnad för forskning och utvecklingsarbete, om forskningen

eller utvecklingsarbetet har eller kan antas få betydelse för rörelse,

som bedrives eller kan väntas komma att bedrivas av den skattskyldige.

Av promemorian framgår att den krets av skattskyldiga, som berörs av

den föreslagna avdragsrätten kan omfatta inte bara industriföretag utan

även företag inom handel, hantverk samt jordbruk och skogsbruk. I fråga

om avdragsrätten för de två sistnämnda företagskategorierna föreslår utredningen

att i anvisningarna till 22 § KL intages en uttrycklig hänvisning

till den föreslagna anvisningspunkten till 29 § KL.

Utredningen framhåller att det knappast är möjligt att i lagtext mera utförligt

ange principerna för den förordade avdragsrätten. Utredningen har

emellertid i promemorian angivit några av de riktlinjer som utredningen

ansett böra vara vägledande vid tillämpningen.

Av promemorian framgår således att utredningen i begreppet forskning

inbegriper såväl grundforskning, tillämpad forskning som utvecklingsarbete.

Enligt utredningen bör avdrag få åtnjutas för bidraget oavsett om

medlen hos den mottagande institutionen skall användas för anskaffande

av tillgångar för stadigvarande bruk eller för täckande av löpande driftkostnader.

Inte heller bör avdragsrätten påverkas av att bidraget är av engångskaraktär

eller utgör ett årligen återkommande bidrag.

Utredningen framhåller vidare att den forskningsverksamhet och det

utvecklingsarbete som avses med den föreslagna avdragsrätten kan innefatta

vitt skilda ting. Utredningen anför härom.

Det kan gälla nya produkter, produkternas utformning och standardisering,

produkternas sammansättning, förbättrad administration och distribution,

organisatoriska förändringar, förbättrade metoder för planering,

kontroll etc., utnyttjande av stordriftsfördelar m.m. Hit hör även forskning

på miljövårdens område. Med hänsyn till miljövårdens stora betydelse

inte minst för industriföretagen anser vi att bidrag, som företagen lämnar

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 135

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

för forskning på detta område, regelmässigt skall räknas som driftkostnad.

Det kan erinras om alt mellan staten och Stiftelsen Industriens vatten- och

luftvårdsforskning har den 15 oktober 1965 träffats avtal om att inrätta

och driva ett forsknings- och serviceorgan på vatten- och luftvårdsområdet.

Enligt avtalet, som ändrats den 27 november 1967, bidrar staten och stiftelsen

med hälften vardera till bestridande av institutets driftkostnader.

Utredningen berör i detta sammanhang det förhållandet att avsikten med

det bidrag, som lämnas av ett företag till forskning och utvecklingsarbete,

ofta kan vara att företaget vill erhålla kontinuerlig information om nyheter

på olika områden av intresse för företaget. Utredningen framhåller att det

är av betydelse inte minst för de mindre företagen att erhålla sådan information.

Enligt den av utredningen föreslagna anvisningspunkten till 29 §

KL skall därför vad som gäller beträffande avdragsrätten för kostnad för

forskning och utvecklingsarbete även gälla kostnad för erhållande av information

om sådan forskning eller sådant utvecklingsarbete.

Att utredningen räknar med ett tämligen vidsträckt forskningsbegrepp

framgår bl. a. av att det enligt utredningen inte bör krävas att forskningen

skall vara branschbunden. Den tekniska forskningen bedrivs nämligen enligt

vad utredningen framhåller stundom inom gränsområden för olika

specialiteter och branscher. Ej heller bör enligt utredningen uppställas sådana

krav som att forskningen skall ha vetenskaplig karaktär eller avse

teknisk forskning eller att resultatet av forskningen endast skall komma

bidragsgivaren till godo. Den kollektiva forskningen bygger på att man delar

kostnaderna för forskningsverksamheten och att resultaten kommer

alla deltagande företag till godo, anför utredningen.

Ett mera generöst betraktelsesätt i fråga om den forskningsverksamhet

som enligt utredningens förslag skall kvalificera till avdragsrätt utesluter

emellertid inte vissa begränsningar. Vad utredningen anfört om avdragsrätten

innebär således inte att alla bidrag till forskning utan prövning skall

godkännas som driftkostnad. Utredningen anför härom.

Om t. ex. ett träindustriföretag lämnar bidrag till cancerforskningen, kan

avdrag för bidraget inte påräknas vid taxeringen. Det är då fråga om gåva

och bidrag för främjande av behjärtansvärda eller allmännyttiga ändamål.

Även enligt vårt förslag förutsätts således en viss prövning av avdragsrätten

i fråga om forskningskostnader. Forskningsverksamheten kan vara av sådan

art att kostnaden inte kan hänföras till driftkostnad. Kostnaderna är

inte föranledda av ekonomisk planering för företaget. Det är då fråga om

bidrag till forskningsverksamhet helt utanför det egna företagets intresseområde.

Enbart den omständigheten att ett bidrag kan ha ett visst reklamvärde

eller skapa goodwill för företaget, bör inte medföra att bidraget blir

avdragsgillt.

Utredningen understryker i detta sammanhang att avdrag enligt utredningens

mening i princip inte bör medges för bidrag till ren undervisningsverksamhet,

om fråga inte är om yrkesskolor för att tillgodose tillgången

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1970

på utbildad arbetskraft för företaget eller liknande undervisning. Utredningen

föreslår således inte någon ändring i nuvarande praxis i fråga om

avdragsrätt för bidrag till undervisningsverksamhet. Enligt utredningen

hindrar detta dock inte att avdrag bör få åtnjutas för bidrag till forskningsverksamhet

vid universitet och högskolor, om forskningen har betydelse för

bidragsgivarens rörelse. Det förhållandet att forskningsverksamheten är

förenad med undervisning bör, anför utredningen, inte förta givaren rätten

till avdrag vid taxeringen, om bidraget avser forskningsverksamheten.

Särskild avdragsrätt för vissa bidrag

Utredningen hänvisar till att man enligt den redogörelse för utländsk rätt,

som utredningen lämnat, i många länder föreskrivit att bidrag till vissa

institutioner som bedriver forskning alltid skall vara avdragsgilla vid taxeringen.

Enligt utredningens mening skulle det vara av värde, om Kungl.

Maj :t ägde befogenhet föreskriva att bidrag till vissa institutioner är avdragsgilla

utan särskild prövning av sambandet mellan forskningsverksamheten

och den av givaren bedrivna verksamheten. Avdragsrätten skulle

dock, anser utredningen, begränsas till inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet.

Utredningen anför.

Vi syftar här i första hand på flera av institutionerna vid universitet och

högskolor och på ingeniörsvetenskapsakademien. Ekonomin vid sistnämnda

institution bygger f. n. till ungefär lika delar på bidrag från statliga organ

och från näringslivet. Huvuddelen av de icke-statliga bidragen utgörs av

de kostnadsandelar, som årligen utdebiteras på de till akademiens industriella

råd anslutna företagen. Sedan ingeniörsvetenskapsakademien bildades

för femtio år sedan har dess uppgift varit att på olika sätt främja och

stödja den tekniska forskningen samt att befordra den svenska industriens

utveckling. I samband med 50-års jubileet har olika företag lämnat eller utlovat

bidrag till akademiens forskningsverksamhet.

Utredningen konstaterar, att en rätt för Kungl. Maj :t att medge sådan avdragsrätt

skulle även kunna lösa frågan om avdragsrätt i de fall, då bidraget

fått sådan form att det kunnat betecknas som medlemsavgift. Enligt utredningen

torde frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter numera ha förlorat

mycket av sin aktualitet. Utredningen anför härom.

Man har i stor utsträckning inom näringslivet löst frågan om avdragsrätt

för kostnader för gemensamma ändamål på det sättet, att sådan verksamhet

överflyttats från föreningar till aktiebolag. I vissa fall kan det dock tänkas

att verksamhet avseende forskning och utvecklingsarbete drivs inom en

förening och att avdragsrätt skulle vägras för bidrag till denna verksamhet,

därför att bidraget anses utgöra medlemsavgift. Även när det gäller de årliga

avgifterna till ingeniörsvetenskapsakademien har sådana avgifter i vissa

fall bedömts som icke avdragsgilla medlemsavgifter.

Utredningen föreslår att Kungl. Maj :t genom uttrycklig föreskrift i den

föreslagna anvisningspunkten till 29 § KL medges rätt föreskriva att bi
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

drag till vissa institutioner, som driver forskning och utvecklingsarbete,

skall vara avdragsgilla vid taxeringen. Utredningen tillägger.

Avdragsrätten bör lämpligen göras tidsbegränsad och omprövas efter

vissa år. När det gäller medlemsavgifter bör avdragsrätten kunna begränsas

till viss del av medlemsavgiften. När fråga uppkommer att medge avdragsrätt

bör Kungl. Maj :t regelmässigt höra universitetskanslersämbetet, styrelsen

för teknisk utveckling och riksskattenämnden. De bidrag, för vilka avdragsrätt

kan medges, kan vara av engångskaraktär eller avse löpande bidrag

till verksamheten. Det bör påpekas att den omständigheten att Kungl.

Maj :t medger avdragsrätt för vissa bidrag inte alltid behöver innebära att

man därigenom skapar en avdragsrätt som inte eljest skulle ifrågakommit.

Utredningen framhåller att vad man främst vinner genom en av Kungl.

Maj :t medgiven avdragsrätt är att tvister i fråga om avdragsrätten undviks

och att bidragsgivaren redan när bidraget lämnas kan överblicka de

skattemässiga konsekvenserna. Om avdragsrätt medges för medlemsavgift

eller del därav, bör detta inte påverka organisationens beskattning. Avgiften

bör hos organisationen alltjämt utgöra icke skattepliktig medlemsavgift,

varav följer att organisationen inte heller får avdrag för de kostnader, som

avgiften är avsedd att täcka.

Frågan om särskilda avskrivningsregler

Utredningen hänvisar till att man som framgår av redogörelsen för utländsk

rätt i vissa länder har särskilda avskrivningsregler för inventarier

och byggnader avsedda för forskningsändamål. Med hänsyn till de avskrivningsregler,

som gäller för inventarier, och de från och med 1970 års taxering

gällande avskrivningsreglerna för byggnader, har utredningen emellertid

inte ansett motiverat att föreslå speciella avskrivningsregler för tillgångar

i forskningsverksamhet. Utredningen har vidare inte ansett det

ligga inom sitt uppdrag att föreslå speciella lättnader vid taxeringen i syfte

att stimulera företagen till ökade insatser i fråga om forskning och teknisk

utveckling.

Avsättning till forskningsfond

Utöver den förut redovisade avdragsrätten för bidrag och andra omedelbara

utgifter för forskning och liknande ändamål föreslår utredningen möjlighet

för företagen att under vissa förutsättningar verkställa skattefria avsättningar

till forskningsfonder. Beträffande denna del av förslaget anför

utredningen bl. a. följande.

De stora kostnader i fråga om investeringar m. m., som forskningsverksamheten

för med sig, gör att inte ens de mycket stora företagen kan räkna

med att alltid kunna täcka dessa kostnader med löpande intäkter. När det

gäller större forskningsprojekt måste vinstmedel reserveras för detta ändamål

under en följd av år. För sådan reservering erhåller företagen f. n.

inte något avdrag vid taxeringen. Enligt vår mening bör möjlighet öppnas

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

för företagen att genom avdragsgill avsättning till forskningsfond bygga

upp en reserv för att möjliggöra större satsning på egen forskning och utvecklingsarbete.

Denna möjlighet kommer att ha betydelse främst för de

mycket stora företagen. Detta förhållande har påverkat utformningen av

de bestämmelser som vi föreslår skall intas i en särskild förordning om

forskningsfonder.

Utredningen har utformat sitt förslag till regler om skattefria avsättningar

till forskningsfond efter i stort sett samma principer, som lagts till

grund för förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Sålunda krävs för avdragsrätt att ett belopp motsvarande den skatteminskning,

som föranleds av avsättningen, insätts i riksbanken på ett räntelöst

konto. Avsikten med den föreslagna förordningen är, framhåller utredningen,

att stora företag, som har betydande egen forskning, skall få möjlighet

att skattefritt fondera vinstmedel för att kunna genomföra mera

kostnadskrävande forskningsprojekt. Utredningen fortsätter.

Avsikten är inte att staten genom fonderna skall få möjlighet att påverka

forskningsverksamheten genom att t. ex. stimulera till ökade insatser under

lågkonjunktur. Det skall stå företagen fritt att utnyttja fonderna och

att utta medlen från riksbanken, när företagen finner detta lämpligt. Detta

hindrar givetvis inte att fonderna ändock kan få en viss konjunktur^jämnande

effekt, eftersom företagen under tider med sjunkande vinster kan

hålla forskningsverksamheten på oförändrad nivå eller till och med öka

densamma genom att ta fonder i anspråk.

Utredningen framhåller i detta sammanhang att utredningen, såsom förut

nämnts, inte ansett det ligga inom sitt uppdrag att föreslå åtgärder, som

syftar till att stimulera företagen till ökad forskningsverksamhet. I konsekvens

härmed har utredningen inte heller föreslagit att de företag, som

avsätter till forskningsfond, skall få några speciella förmåner såsom att

använda fonderna för extra avskrivning på maskiner och byggnader eller

att erhålla s. k. investeringsavdrag. Vad företagen vinner genom att avsätta

till forskningsfonder är endast att skattefritt fondera vinstmedel under flera

år för forskningsändamål. Med hänsyn till de förslag till åtgärder i syfte

att stimulera till fondavsättningar som i ett särskilt yttrande framförts av

två av experterna framhåller utredningen att, om man på annat sätt än genom

ränta på i riksbanken insatta medel vill stimulera företagen att satsa

på forskning, det är nödvändigt att närmare ange de speciella former av

forskning m. m. man vill påverka genom dessa åtgärder.

I promemorian kommenterar utredningen några av de föreslagna bestämmelserna

angående forskningsfonder. Av dessa framgår bl. a. att rätten att

få avdrag för avsättning till forskningsfond föreslås begränsad till aktiebolag,

ekonomiska föreningar och sparbanker. Vidare föreslår utredningen

som villkor för avdragsrätt att avsättningen skall uppgå till minst 100 000

kr. och att ett belopp motsvarande minst halva avsättningen skall inbetalas

på räntelöst konto i riksbanken. Uttag från kontot, som måste göras inom

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

tio år efter insättningen, bör normalt inte få ske med mindre belopp än

50 000 kr., varvid motsvarande fondmedel, dvs. minst 100 000 kr., skall

återföras till beskattning. Det förutsätts att de återförda fondmedlen i princip

används för kostnader för forskning och utvecklingsarbete. Om fondmedel

återförs utan att användas för forsknings- och utvecklingsarbete,

skall ett tillägg göras vid inkomsttaxeringen med 10 % av vad som återförts

utan att användas för avsett ändamål. Angående de föreslagna bestämmelsernas

innehåll i övrigt torde få hänvisas till den i promemorian

lämnade redogörelsen s. 76—78.

Ikraftträdandebestämmelser

Utredningen föreslår att de av utredningen föreslagna bestämmelserna,

både i fråga om avdragsrätt enligt KL för forskningskostnader och i fråga

om forskningsfonden, skall tillämpas vid 1970 års taxering.

Remissyttrandena

Den utvidgade allmänna avdragsrätt för forskningskostnader som utredningen

föreslår tillstyrks i nästan samtliga remissyttranden.

Förslaget i denna del tillstyrks sålunda oreserverat av Sveriges industriförbund,

som anför.

Vi finner det riktigt att kravet på sambandet mellan viss forskning och

företagets verksamhet sätts lågt. Allt fler forskningsområden har blivit av

intresse för näringslivet, det må gälla miljövård, arbetshygien, personalvård

och annat, som inte direkt har samband med företagets tekniska utveckling.

Förslagets genomförande skulle minska den osäkerhet som i dag råder rörande

behandlingen av bidrag till sådan forskning som har direkt betydelse

för företagets verksamhet. Just med hänsyn till de alltmer kostnadskrävande

forskningsprojekten är det vidare väsentligt att bidrag till kollektiv

forskning kan ske med avdragsrätt. I likhet med kommittén anser vi att i

begreppet forskning bör inbegripas såväl grundforskning, tillämpad forskning

som utvecklingsarbete.

Bland övriga företrädare för näringslivet som tillstyrker förslaget kan

nämnas Sveriges hantverks- och industriorganisation och Svensk industriförening,

som båda framhåller förslagets betydelse för de mindre företagen.

Enligt föreningen är det inte minst från psykologisk synpunkt av stort värde

att statsmakterna visar förståelse och intresse för forskning och uppfinnarverksamhet.

Förslaget i denna del tillstyrks även av Svenska företagares

riksförbund och Kooperativa förbundet.

I tillstyrkande riktning uttalar sig även Skogsindustriernas samarbetsutskott,

som anför att för skogsindustrin och dess möjligheter till fortsatta

insatser — främst i målinriktad forskning och tekniskt utvecklingsarbete —- åtgärder på skatteområdet är av stor betydelse då det gäller att se till att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

på skogsnäringens område forskning och utvecklingsarbetet inte bara kan

upprätthållas på nuvarande nivå utan även kan ytterligare intensifieras.

Lantbrukets skattedelegation understryker vikten av att avdragsrätten för

forskningskostnader och liknande kostnader uppmjukas på sätt utredningen

föreslagit samt tillägger.

Nuvarande praxis har i vissa fall hindrat i synnerhet mindre och medelstora

företag från att medverka i och få del av forskning som legat något

vid sidan av den av företaget bedrivna verksamheten. Det är därför väsentligt

att dessa företag i enlighet med utredningens förslag bereds vidgade

möjligheter till en aktiv insats i fråga om forskningsverksamhet och utvecklingsarbete.

Delegationen vill också framhålla betydelsen av att såsom

uttalats i promemorian kostnader för forskning på miljövårdens område blir

avdragsgilla.

Delegationen anser att de framlagda förslagen är utformade på sådant

sätt att de på ett tillfredsställande sätt löser avdragsrätten för kostnader

för forskningsverksamhet och utvecklingsarbete i rörelse, jordbruk och

skogsbruk.

I motsats till näringsorganisationerna anser LO det inte påkallat med

någon liberalisering av avdragsrätten i här diskuterad bemärkelse. LO anför.

LO är medveten om att moderna forsknings- och utvecklingsprojekt ofta

kräver så stora resurser att inte ens de större företagen kan bedriva annat

än begränsad målforskning. Inom vissa branscher är dessutom företagsstrukturen

sådan att enskilda företag ej kan mobilisera de resurser som

fordras för en tillfredsställande insats för forskning och teknisk utveckling.

Detta har lett till kollektiv forskning och bildandet av ett flertal branschforskningsinstitut.

Till ett antal av dessa utgår sedan flera år statliga bidrag.

Det åligger den statliga styrelsen för teknisk utveckling bl. a. att fortlöpande

följa utvecklingen av den kollektiva forskningen och pröva eventuellt

statligt engagemang.

Bl. a. av dessa skäl delar LO inte utredningsmannens uppfattning att avdragsrätten

vid beskattningen av företag generellt bör utvidgas till att gälla

forskning och utveckling av mer allmän karaktär och med lösare anknytning

till företagens verksamhet. Den enkätundersökning som utredningsmannen

låtit företa och som visar att de tillfrågade företagen knappast vägrats

avdragsrätt när det gäller kostnader som avser forskningsverksamhet

antyder enligt LO att nuvarande praxis borde vara tillämpbar även i fortsättningen.

För detta talar vidare det faktum, att denna praxis ganska väl

synes överensstämma med förhållandena i övriga nordiska länder, åtminstone

i Danmark och Finland, där avdrag medges för forskningskostnader

och för bidrag till forskning om forskningen har direkt samband med den

bedrivna rörelsen.

Även TCO ger uttryck åt en liknande inställning till utredningsförslaget

och nämner som exempel på forskningsstöd med möjligen effektivare verkan

de forsknings- och utvecklingskontrakt som staten ger industrin. Andra

stödformer som enligt TCO:s mening kan byggas ut är det forskningsstöd

som förmedlas via styrelsen för teknisk utveckling samt stödet till branschforskningsinstituten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Däremot tillstyrker SACO utredningens förslag till utvidgad avdragsrätt

för kostnader i samband med forsknings- och utvecklingsarbete.

Som företrädare för forskningsverksamheten har yttrat sig universitetskanslersämbetet

och styrelsen för teknisk utveckling. Ämbetet förklarar sig,

från de synpunkter ämbetet har att beakta, inte ha någon erinran mot utredningens

förslag. Styrelsen instämmer med hänsyn till att de enskilda

projekten tenderat att bli alltmer kostnadskrävande i utredningens konstaterande

att näringslivets satsning på forsknings- och utvecklingsverksamhet

bör underlättas. Styrelsen anför bl. a.

I egenskap av det centrala organet för frågor rörande statens deltagande

i den kollektiva tekniska forskningen vill styrelsen framhålla att en vidgad

avdragsrätt kan komma att ge företagen större möjligheter att deltaga i det

forskningssamarbete som äger rum i branschforskningsinstitut. För instituten

skulle detta medföra en breddning och effektivisering av verksamheten

och för företagens vidkommande torde den informationsverksamhet som

bedrivs av forskningsinstituten bli av stort värde. Sannolikt kommer en

vidgad avdragsrätt även att påverka företagens val i fråga om förläggningen

av deras forskning i riktning mot ökad extern forskning, vilket skulle innebära

förbättrat utnyttjande av personella och apparativa resurser vid befintliga

forskningsinstitut.

Även de myndigheter som yttrat sig över utredningens promemoria tillstyrker

i princip förslaget till utvidgad avdragsrätt för forskningskostnader.

Till dessa hör kammarrätten och riksskattenämnden. Enligt nämnden bör

den utvidgade avdragsrätten på sätt föreslagits gälla företagens kostnader

för forskning och utvecklingsarbete i allmänhet och detta antingen arbetet

bedrivits av företaget självt eller av annan för dess räkning.

Kommerskollegium, som också tillstyrker förslaget, anför bl. a.

Generellt kan sägas att forskningsverksamheten kan väntas få alltmer

ökad betydelse för företagen. Detta gäller inte bara forskningen som ett

led i företagens produktutveckling utan även den tekniska och företagsekonomiska

forskningen i vidaste bemärkelse. En stor del av denna forskning

är till sin natur s. k. grundforskning där resultaten inte direkt kan få tilllämpning

i företagens verksamhet. Det kan i vissa fall t. o. in. vara omöjligt

att vid planeringen av ett forskningsprojekt avgöra om det överhuvudtaget

kan komma ett visst företag till godo. Å andra sidan kan på lång sikt ett

projekt leda till resultat av betydelse för sådana företag, där ett samband på

ett tidigt stadium ej förefallit troligt. Denna oberäknelighet i grundforskningen

måste accepteras, om man vill främja en aktiv innovationsverksamhet

och, i sista hand, en snabb samhällsutveckling. Under nuvarande förhållanden

föranleds dock företagen att främst stödja den målinriktade

forskningen eftersom bidrag till grundforskning ur skattesynpunkt i de

flesta fall är oförmånliga. Inte minst ur samhällsekonomisk synpunkt är

det angeläget att företagen i framtiden stimuleras att även stödja forskning

med mera långsiktig och generell inriktning.

Konjunkturinstitutet vill för sin del kraftigt betona innovationernas betydelse

för våra möjligheter att höja levnadsstandarden. Dessutom bör en
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

ligt institutet innovationernas betydelse för vår internationella konkurrensförmåga

uppmärksammas. Institutet fortsätter.

Med hänsyn till att löneläget i Sverige ligger väsentligt högre än i flertalet

andra länder utgör lönekostnaden ett väsentligt hinder för export eller

konkurrens med import beträffande många varor. Endast sådana varor, för

vilka Sverige har speciella råvarufördelar eller där innovationsnivån vid

produktion och försäljning är högre än i andra länder, kan med framgang

exporteras från Sverige. Med innovationsnivå får då förstås ett mycket vitt

begrepp omfattande bl. a. tekniskt-vetenskapliga standard då det gäller produktionsutformning

och produktionsprocess samt standard på metoder för

att prognosera och anpassa produktionen till förändringar i efterfrågan. För

att det skall vara möjligt att bibehålla Sveriges relativa till omvärlden höga

löneläge krävs således en lika hög innovationstakt i Sverige som i andra

länder. En förlust av Sveriges relativa fördelar beträffande innovationsnivå

måste resultera i en för den svenska ekonomin mycket besvärlig anpassningsprocess.

Konjunkturinstitutet vill mot den skisserade bakgrunden betona värdet av

att staten befrämjar en snabb innovationsutveckling. Den föreslagna utvidgningen

av avdragsrätten vid beskattningen av forsknings- och utvecklingsarbete

synes vara ett sätt att främja denna utveckling. Speciellt med hänsyn

till att flertalet av Sveriges handelspartners synes ha en för företagen

gynnsammare lagstiftning — vilket ingående dokumenterats av utredningen

— måste den föreslagna utvidgningen av avdragsrätten vara synnerligen

befogad. Det bör i detta sammanhang särskilt betonas att det är väsentligt

att begreppet forskning och utveckling ges en mycket vid tolkning i den

nya lagstiftningen.

I flera yttranden berörs utformningen av den föreslagna bestämmelsen

i vissa avseenden.

Beträffande den uppmjukning som utredningens förslag syftar till i fråga

om det hittills upprätthållna kravet på direkt samband mellan forskningsarbetet

och den av företaget bedrivna verksamheten understryker riksskattenämnden,

att enligt dess mening ett visst samband likväl måste vara för

handen. Avdragsrätten bör nämligen enligt nämnden inte omfatta kostnader

för forskning eller utvecklingsarbete, som är ovidkommande för näringsverksamheten.

Länsstyrelsen i Värmlands län är inne på liknande tankar och framför

som sin uppfattning att författningstexten bör erhålla en mera strikt utformning

än enligt utredningens förslag. Länsstyrelsen anför bl. a.

Nuvarande rättspraxis synes innebära att den som påbörjat uppfinnarverksamhet

men ännu inte erhållit några intäkter av verksamheten inte anses

driva yrkesmässig verksamhet. Han får därför inte avdrag för kostnaderna

utan får aktivera dem till dess uppfinningen exploateras. Om uppfinningen

misslyckas anses inte någon förvärvskälla föreligga, och den

skattskyldige får följaktligen icke avdrag för kostnaderna. Det nu framlagda

förslaget synes som nämnts inte komma att medföra någon ändring

härutinnan. Med hänsyn till den betydelse för utvecklingen, som enskilda

personers forskningar och uppfinnarverksamhet haft, kan i och för sig en

uppmjukning härvidlag anses önskvärd. Å andra sidan skulle ett uppgivan
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1970

de av kravet på att verksamheten bedrives inom ramen för en redan existerande

förvärvskälla leda till orimliga konsekvenser, eftersom man då skulle

kunna få avdrag för kostnader i ren hobbyverksamhet, bara man uppger,

att man har för avsikt att eventuellt utvidga verksamheten till en rörelse.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län berör frågan om sambandet mellan

kostnaderna och verksamheten och anför.

De av utredningen angivna riktlinjerna möjliggör en mycket fri bedömning

av sambandet mellan driftkostnad och förvärvsverksamhet. Avdrag

för forsknings- och utvecklingsbidrag kan sålunda komma att utgöra driftkostnad

i snart sagt varje jordbruk och rörelse samt avse forsknings- och

utvecklingsarbete av mycket skiftande slag. Bedömningen av en på detta

sätt konstruerad avdragsrätt torde därför komma att vålla både de skattskyldiga

och beskattningsmyndigheterna svårigheter. Fråga är om inte avdragsrätten

enligt första punkten av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

borde göras beroende av att bidragen lämnades till forskning

och utvecklingsarbete med anknytning till bidragsgivarens bransch. I vart

fall synes detta böra gälla i fråga om teknisk forskning och forskning angående

miljövård.

Kommerskollegium uttalar sig likaså om tolkningsproblemen och anför

bl. a.

Sålunda anser kollegiet att det kunde varit av värde, om i promemorian

något utförligare behandlats hur kravet på samband med bidragsgivarens

verksamhet skall tolkas vad gäller exempelvis den företagsekonomiska

forskningen, forskning om arbetspsykologi och arbetshygien, informationsteoretisk

forskning m. m., som bedrivs utanför universitet och högskolor.

Det torde från flera synpunkter vara väsentligt att tolkningen i detta hänseende

av den föreslagna punkt 18 till anvisningarna till 29 § KL görs så

generös som möjligt. Sålunda bör exempelvis ej uppställas krav på den

skattskyldige att mera detaljerat visa hur en viss forskningsverksamhet

kan komma att få betydelse för hans rörelse.

Skånes handelskammare understryker nödvändigheten av att kravet på

samband mellan en viss forskning och ett företags verksamhet i praktiken

sätts så lågt som den föreslagna regeln över huvud ger möjlighet till. Handelskammaren

tillägger.

Genom utvecklingen kommer nämligen allt fler forskningsområden att

bli av intresse för näringslivet. Som exempel på vad den hittillsvarande utvecklingen

lett till i detta hänseende kan nämnas den ökade uppmärksamhet

företagen i dag ägnar arbetshygieniska och andra liknande förhållanden.

Det torde också stå klart att ökade forskningsinsatser från näringslivets

sida kommer att aktualiseras just inom det personalvårdande området. Det

är givetvis härvid av betydelse att kravet på samband mellan forskning och

det enskilda företagets verksamhet inte utformas så att företagens förmåga

att initiera och finansiera nämnda forskning motverkas.

I några remissyttranden framförs önskemålet att den föreslagna anvisningspunkten

till 29 § KL skall kompletteras med en närmare definition av

uttrycken forskning och utvecklingsarbete. Allmänna ombudet hos mellan
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1970

kommunala prövningsnämnden hänvisar i detta avseende till de definitioner

som enligt utredningens redogörelse finns i de kanadensiska reglerna

och som i sin tur är inspirerade av OECD:s internationella standarddefinition.

De återgivna definitionerna är enligt allmänna ombudets mening ändamålsenliga.

Även länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län anser att

sådana definitioner erfordras.

Riksskattenämnden anser däremot i likhet med utredningen att en precisering

av uttrycket ”kostnad för forskning och utvecklingsarbete” inte

är erforderlig. Enligt nämnden torde bedömningen av vad som skall hänföras

till sådana kostnader i regel inte komma att vålla större svårigheter

i den praktiska tillämpningen.

Gränsdragningen mellan å ena sidan forskning och å andra sidan undervisning

och utbildning diskuteras i ett par yttranden.

Sveriges industriförbund konstaterar sålunda att utredningen inte föreslår

någon ändring i nuvarande praxis beträffande bidrag till ren undervisningsverksamhet.

Förbundet erinrar om att innebörden av denna praxis inte

är helt klar. Det hade därför varit önskvärt, anser förbundet, inte minst

mot bakgrunden av strävandena att öka vuxenutbildningen och önskvärdheten

av omskolningsverksamhet att få detta område kartlagt.

Sveriges hantverks- och industriorganisation tar fasta på att utredningens

negativa inställning till bidrag för undervisningsverksamhet inte avser bidrag

till yrkesskolor för att tillgodose tillgången på utbildad arbetskraft

för företagen eller liknande undervisning. Organisationen förutsätter att

utredningen härvid innefattar alla yrkesskolor oavsett huvudman och tilllägger.

I tusentals industri- och hantverksföretag bedrivs i dag efter fastställda

läroplaner en regelbunden praktiskt inriktad undervisning, som i många fall

leder fram till yrkesexamen. Denna läroplans bundna undervisning, vilken

i många fall sker i form av inbyggd skola, är jämbördig med den undervisning

som ges vid yrkesskolor. Det är angeläget att understryka att den avdragsrätt

som förutses föreligga vid bidrag till undervisningsverksamhet

hos yrkesskolor också skall föreligga när av läroplan bunden undervisning

ges inom företag.

Utredningens förslag att Kungl. Maj :t genom särskild föreskrift medges

befogenhet att föreskriva avdragsrätt för bidrag som för forskningsändamål

lämnas till vissa angivna institutioner tillstyrks av flera remissinstanser.

Till dem hör Sveriges industriförbund som inte heller har någonting att

erinra mot att den del av medlemsavgift till organisation, som används för

sådant ändamål, på motsvarande sätt skall kunna förklaras vara avdragsgill

vid taxeringen. Förbundet framhåller att fördelen härmed främst är att

tvister i fråga om avdragsrätten kan undvikas.

LO understryker det synnerligen angelägna i ett närmare samarbete och

en bättre samordning mellan forskning i enskild och offentlig regi. LO tilllägger.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Ett sätt att stimulera detta samarbete är som utredningsmannen även

föreslår att tillämpa generösare avdragsregler för bidrag till statliga institutioner

såsom exempelvis universitet och högskolor. Man skulle då uppnå ett

effektivare utnyttjande av de statliga resurserna vid dessa forskningsinstitutioner

samtidigt som företagens behov av mer allmän grundinriktad forskning

kunde tillgodoses. LO har därför inget att erinra mot en viss uppmjukning

av reglerna för bidrag till vissa statliga institutioner av nämnda typ.

Dessa bör då, som utredningsmannen föreslår klart angivas av Kungl. Maj :t

eller annan myndighet.

Andra instanser, som tillstyrker förslaget i denna del, är Kooperativa

förbundet, Svenska företagares riksförbund och länsstyrelsen i Värmlands

län.

Riksskattenämnden framhåller att den forsknings- eller utvecklingsverksamhet,

som den bidragsmottagande institutionen eller organisationen bedriver,

i och för sig kan vara av mycket skiftande slag. Riksskattenämnden anser

därför, att den särskilda avdragsrätten bör knytas till mera preciserade

ändamål. Av de meddelade föreskrifterna bör framgå, vilket eller vilka

ändamål som bidragen skall tillgodose för att avdrag skall kunna medges.

Likaså bör enligt nämnden framgå om och i vilken mån avdragsrätten

skall vara begränsad till bidrag av viss storlek eller, beträffande medlemsavgifter,

till viss del av avgiften. Den föreslagna anvisningspunkten bör förtydligas

i dessa hänseenden, framhåller nämnden.

De flesta remissinstanserna tillstyrker i princip utredningens förslag till

lagstiftning om forskningsfonder.

Samtliga de instanser som företräder näringslivet anser emellertid alt

förslaget bör kompletteras så att företagen stimuleras till fondavsättningar.

Angelägenheten av stimulansgivande inslag betonas av Sveriges industriförbund

som anför.

Den kraftigaste stimulansen skulle givetvis kunna ges genom att begränsa

skyldigheten att göra bankinsättning till ett väsentligt lägre tal än det som

tillämpas i förordningen om konjunkturinvesteringsfonder. Om man inte

anser att man helt kan avstå från kravet på insättning bör denna i vart fall

kunna begränsas till 25 % av avsättningen. Någon risk för att detta skall få

minskat intresse för användning av systemet med konjunkturinvesteringsfonder

torde knappast föreligga.

Om det av utredningen föreslagna procenttalet för kontoinsättning kommer

till användning anser förbundet det nödvändigt att de insatta medlen

görs räntebärande. Förbundet fortsätter.

Om så sker får systemet en viss stimulerande effekt. Denna bör emellertid

förstärkas, exempelvis genom att det företag som använder sig av systemet

erhåller ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen å t. ex. 10 % av det

ianspråktagna beloppet eller med ett väsentligt högre procenttal på den del

av forsknings- och utvecklingskostnader, som visat stegring i förhållande

till medeltalet för närmast föregående treårsperiod. I motsats till utredningsmannen

anser vi det inte nödvändigt att, om ett sådant stimulansav
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

drag ges, närmare ange de speciella former av forskning etc. som man vill

påverka genom avdraget. Forsknings- och utvecklingsarbete i sig är så värdefullt

att de företag som gör större satsningar generellt kan beredas denna

förmån utan särskilda krav på forskningens art och kvalitet.

Liknande önskemål om stimulansinslag framförs av Skogsindustriernas

samarbetsutskott. De övriga remissinstanser som i sina yttranden tar upp

frågan om stimulansåtgärder förordar i allmänhet att de medel som insätts

på konto i riksbanken görs räntebärande. Hit hör Kooperativa förbundet,

Svensk industriförening, lantbrukets skattedelegation, Svenska företagares

riksförbund och Skånes handelskammare. Samma uppfattning anförs

av kommerskollegium och länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Riksskattenämnden anser att det med hänsyn till avsaknaden av stimulanseffekter

med fog kan antas att möjligheten att göra avsättning till forskningsfonder

kommer att utnyttjas i endast obetydlig omfattning. Nämnden

vill, i beaktande av de ytterst begränsade favörer som erbjuds företagen

genom denna del av förslaget, allvarligt ifrågasätta om det är lämpligt

att ytterligare komplicera skattelagstiftningen med ett instrument av

ifrågavarande slag. Såsom ett alternativ till förslaget vill riksskattenämnden

ifrågasätta om inte det av utredningen åsyftade resultatet skulle kunna vinnas

genom en uppmjukning eller utvidgning av 1955 års förordning om investeringsfonder

för konjunkturutjämning (SFS 1955: 256).

LO avstyrker förslaget i denna del och anför.

När det gäller förslaget om forskningsfonder vill LO ifrågasätta nödvändigheten

av att inrätta dessa för närvarande. Större erfarenheter bör först

vinnas av de ökade möjligheter att stödja enskilda forskningsprojekt som

samhället fått genom tillkomsten av styrelsen för teknisk utveckling och

utvecklingsbolaget. Svårigheterna att kontrollera storleken av forskningskostnaderna

och att tillse att fonderna inte bara används till vinstutjämning

av skatteskäl torde även bli betydande.

Styrelsen för teknisk utveckling anser förslaget om möjlighet att avsätta

obeskattade vinstmedel till forskningsfonder mycket välmotiverat.

Flera remissinstanser anser att även de mindre och medelstora företagen

bör ges möjlighet att göra skattefria fondavsättningar för forskningsändamål.

Dessa instanser ger uttryck åt uppfattningen att man bör slopa eller

till beloppet sätta ned det krav på en minsta fondavsättning om 100 000 kr.

som utredningen föreslagit. Till de instanser som uttalat sig i denna riktning

hör riksskattenämnden, konjunkturinstitutet, Sveriges industriförbund

och Svensk industriförening.

Konjunkturinstitutet och Svensk industriförening föreslår i sina yttranden

att den av utredningen föreslagna begränsningen av rätten att utnyttja

forskningsfonder till att avse endast aktiebolag, ekonomiska föreningar

och sparbanker utgår. Riksskattenämnden ifrågasätter om det finns

anledning att medtaga sparbank bland dem som får göra avsättning till

forskningsfond.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Beträffande den skyldighet att insätta medel hos riksbanken som enligt

utredningens förslag är förknippad med avdragsrätten anför Kooperativa

förbundet följande.

Någon särskild motivering för insättningsskyldigheten har icke lämnats.

Man har endast hänvisat till motsvarande skyldighet vid avsättning till investeringsfond

för konjunkturutjämning, där dock skyldigheten begränsats

till 46 procent för aktiebolag och 40 procent för ekonomiska föreningar. Då

denna skyldighet att göra insättningar i riskbanken som villkor för avdragsrätt

i fråga om avsättning till investeringsfond för konjunkturutjämning

infördes, motiverades detta med att den tidigare gällande lagstiftningen,

enligt vilken ingen sådan insättningsskyldighet förelåg, icke var tillfredsställande.

Avsättningen till investeringsfond utan insättningstvång

medförde nämligen en likviditetsförbättring motsvarande skatt, som skulle

ha belöpt på fondavsättningen. Denna likviditetsförbättring möjliggjorde

en sådan ökning av företagens investeringar i ett högkonjunkturläge, som

icke var önskvärd ur konjunkturpolitisk synpunkt. Någon motsvarande motivering

synes icke finnas i fråga om avsättningar till forskningsfond, vilka

icke — vare sig beträffande avsättningar eller ianspråktagande av fondmedel

— enligt promemorian är avsedda att ha någon konjunkturreglerande

effekt. Det kan framhållas att insättningsskyldighet icke har föreskrivits

beträffande de särskilda investeringsfonder, som icke har konjunkturutjämnande

syfte, utan endast en skyldighet att i visst fall ställa bankgaranti.

Förbundet ifrågasätter på grund av det anförda, om någon insättningsskyldighet

bör sättas som villkor för avdragsrätt, då detta enligt förbundet

kan befaras minska intresset för att verkställa ifrågavarande reserveringar.

Förbundet tillägger att, om emellertid trots allt sådan skyldighet föreskrives,

bör gälla att denna inte blir större än vad som är fallet i fråga om investeringsfonder

för konjunkturutjämning samt att medlen i riksbanken görs

räntebärande.

Utredningens förslag att såväl de nya avdragsreglerna i kommunalskattelagen

som avdragsreglerna i den särskilda förordningen om forskningsfonder

skall tillämpas redan vid innevarande års taxering avstyrks bestämt av

riksskattenämnden, som anför.

Riksskattenämnden gör detta både av principiella skäl och av praktiska

och tekniska hänsyn. Författningar med de nya bestämmelserna kan icke

påräknas föreligga före deklarationstidens utgång detta år. Det är enligt

nämndens mening icke godtagbart att bestämmelser av ifrågavarande slag,

om vilka varken de skattskyldiga eller taxeringsmyndigheterna erhållit kännedom

i tillräckligt god tid, skall läggas till grund för årets taxeringar.

Nämnden vill även peka på att för tillämpningen erforderliga blanketter

icke kan föreligga vid den tidpunkt, som utredningens förslag förutsätter.

Riksskattenämnden anser därför att de nya bestämmelserna bör äga tilllämpning

först med avseende på beskattningsår, för vilket taxering i första

instans sker år 1971.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

27

Departementschefen

Önskemålet om mera ändamålsenliga beskattningsregler om företagens

forskningskostnader har under de senaste åren trätt alltmer i förgrunden.

Riksdagen hemställde redan år 1959 om en utredning i ämnet. Frågan om

forskningskostnaderna omfattades av det utredningsuppdrag, som strax

härefter anförtroddes åt allmänna skatteberedningen, närmast den del av

uppdraget som ankom på företagsskatteutredningen. Emellertid togs frågan

inte upp till behandling i detta sammanhang med hänsyn till de övriga

uppgifter av mer trängande art som också ankom på denna utredning. Efter

bemyndigande tillkallade jag därför i november 1968 en särskild sakkunnig

att överse frågan om avdrag vid beskattningen för forskningsverksamhet.

I januari i år avlämnade denne en promemoria i ämnet, som i vanlig ordning

remissbehandlats. På grundval av promemorian framlägger jag nu

förslag till bestämmelser om avdrag för kostnader för forskningsverksamhet

m. m.

Som framgått av den förut lämnade redogörelsen för gällande rätt innehåller

de nuvarande skatteförfattningarna inte någon uttrycklig bestämmelse

om rätt till avdrag för kostnader för forskning och annan därmed

jämförlig verksamhet. Avdragsrätten är således beroende av om kostnaderna

i det enskilda fallet kan bedömas såsom driftkostnader enligt KL:s allmänna

regler.

Enligt den enkät som utredningen låtit göra hos vissa större industriföretag

synes avdragsrätten i allmänhet inte ha ifrågasatts beträffande kostnader

för forskning som bedrivits inom det egna företaget och av personer

anställda hos företaget. Mellan den inom företaget bedrivna forskningen

och den av företaget bedrivna verksamheten föreligger i regel ett så omedelbart

samband att någon tvekan om forskningskostnadernas karaktär av

driftkostnader knappast uppkommer i dessa fall. Det är då oftast fråga om

tillämpad, målinriktad forskning.

Fall finns emellertid då sambandet mellan forskningskostnaden och

företagets verksamhet är mindre påtaglig och då frågan om avdragsrätten

enligt enkäten följaktligen visat sig mera omtvistad.

Så kan vara förhållandet om den av företaget bedrivna forskningsverksamheten

är av mycket allmän natur, t. ex. om forskningen har karaktär av

grundforskning inom områden som ligger utanför företagets egentliga verksamhet

— även om sådana fall torde vara relativt sällsynta.

Av större praktisk betydelse är de fall då kostnaden avser bidrag till

forskningsverksamhet som bedrivs utanför företaget. Det är här i regel

fråga om forskning bedriven av branschorganisationer, institutioner vid

universitet och högskolor samt andra organ. Samma problem uppkommer

när bidraget lämnas till enskilda forskare utanför företaget. I samtliga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

dessa fall kan avdragsrätten lätt bli föremål för tvist med hänsyn till det

nära samband mellan bidragsgivarens verksamhet och den av mottagaren

bedrivna forskningen som i praxis uppställs som villkor för medgivande av

avdrag.

I enkätsvaren har riktats stark kritik mot den restriktivitet vid bedömningen

av avdragsrätten som man anser utmärka nuvarande praxis, särskilt

i fråga om bidragen. Man föreslår därför en uppmjukning av reglerna så

att möjligheterna till avdrag för forskningskostnader utvidgas.

De vid enkäten framförda önskemålen överensstämmer i stort sett med

de synpunkter som framförts i de riksdagsmotioner i ämnet som väckts under

senare år.

Vid utformningen av sitt förslag har utredningen tagit fasta på de synpunkter

och önskemål som sålunda kommit till uttryck i olika sammanhang.

För att åstadkomma en uppmjukning av avdragsrätten för forskningskostnader

föreslår utredningen en bestämmelse, enligt vilken avdrag får

ske för kostnad för forskning och utvecklingsarbete om forskningen eller utvecklingsarbetet

har eller kan antas få betydelse för rörelse, som bedrivs eller

kan väntas komma att bedrivas av den skattskyldige. Eftersom den

föreslagna avdragsrätten enligt utredningens mening är avsedd att gälla

inte endast rörelsedrivande företag utan även den som driver jordbruk och

skogsbruk, föreslår utredningen en uttrycklig hänvisningsföreskrift varigenom

den nyssnämnda avdragsbestämmelsen skulle på motsvarande sätt

bli tillämplig vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.

Utredningen har enligt vad som framgår av promemorian inte ansett det

möjligt att i lagtext närmare precisera principerna för avdragsrätten. Utredningen

har emellertid angivit vissa riktlinjer som enligt utredningen

bör vara vägledande vid tillämpningen. Enligt dessa riktlinjer skall avdragsrätten

kunna avse kostnader för all slags forskning av betydelse för

verksamheten, dvs. både grundforskning och målforskning. Detsamma gäller

kostnader för utvecklingsarbete. Enligt utredningen bör inte krävas att

forskningen är branschbunden. Inte heller bör förutsättas att forskningen

har vetenskaplig eller teknisk karaktär. Även kostnader för kollektiv forskning

bör komma i betraktande och avdrag alltså kunna medges oavsett att

resultatet av forskningen kommer även andra än bidragsgivaren till godo.

Det friare betraktelsesätt som utredningen förordar utesluter emellertid

inte vissa begränsningar. Av utredningens förslag följer att avdrag inte

medges för bidrag till forskningsverksamhet som ligger helt utanför det

egna företagets intresseområde. Enbart den omständigheten att ett bidrag

kan ha ett visst reklamvärde eller skapa goodwill för företaget, bör alltså

enligt utredningen inte medföra att bidraget blir avdragsgillt. Liksom hittills

bör vidare avdrag inte heller medges för bidrag till ren undervisningsverksamhet,

såvida inte fråga är om yrkesskolor för att tillgodose tillgången

på utbildad arbetskraft för företaget eller liknande undervisning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1970

Utom den nu berörda allmänna avdragsrätten föreslår utredningen att

Kungl. Maj :t genom uttrycklig bestämmelse medges rätt föreskriva att bidrag

till vissa institutioner, som driver forskning och utvecklingsarbete,

skall vara avdragsgilla vid taxeringen. Om avdragsrätt medges för medlemsavgift

eller del därav bör detta enligt utredningens mening inte påverka den

mottagande organisationens beskattning. Genom en av Kungl. Maj :t medgiven

avdragsrätt vinner man enligt utredningen främst att tvister i fråga

om avdragsrätten undviks och att bidragsgivaren redan när bidraget lämnas

kan överblicka de skattemässiga konsekvenserna.

Slutligen föreslår utredningen att företagen ges möjlighet att verkställa

skattefria avsättningar till forskningsfonder. Utredningen har utformat sitt

förslag i denna del efter i stort sett samma principer som finns i förordningen

om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Utredningen föreslår

således att avdragsrätten skall tillkomma aktiebolag, ekonomiska föreningar

och sparbanker. Som villkor för avdragsrätten bör enligt utredningen

gälla att avsättningen uppgår till minst 100 000 kr. och att ett belopp

motsvarande minst halva avsättningen inbetalas på räntelöst konto i riksbanken.

Kontomedlen måste tas ut inom tio år efter insättningen. Uttag

får inte ske med mindre belopp än 50 000 kr., varvid motsvarande fondmedel

skall återföras till beskattning. Används inte de återförda medlen

för forsknings- och utvecklingsarbete, skall ett tillägg göras vid inkomsttaxeringen

med 10 % av vad som inte använts för avsett ändamål.

Däremot föreslår utredningen inte att de företag, som avsätter till forskningsfond,

skall få några speciella förmåner i samband med fondernas utnyttjande

i form av extra avskrivningar på maskiner och byggnader eller

extra investeringsavdrag. Förslaget syftar alltså endast till att skapa en

möjlighet att under flera år skattefritt fondera vinstmedel för forskningsändamål.

Två av de till utredningen knutna experterna anser att den av

utredningen föreslagna fondanordningen bör kompletteras med stimulansmoment

av antytt slag. I

I remissyttrandena över utredningens förslag vitsordas allmänt forskningens

alltmer ökade betydelse för företagen och, inte minst, för samhällsekonomin

i stort. Detta gäller inte endast den produktionsinriktade forskningen

på kortare sikt utan även den långsiktiga forskningen av mer allmän

natur. Enligt de flesta yttrandena framstår det därför som otillfredsställande

att företagen med nuvarande rättstillämpning i princip inte medges

avdrag för kostnader för grundforskning och liknande forskning av

allmän natur utan endast för kostnader för sådan forskning som har direkt

samband med den bedrivna verksamheten, dvs. målforskning och liknande.

Den utvidgning av avdragsrätten som utredningen föreslår tillstyrks följaktligen

genomgående i dessa yttranden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Goda skäl talar enligt min mening för att utvidga avdragsrätten för företagens

forskningskostnader på sätt utredningen föreslår.

Den snabba utvecklingen på teknikens områden och den hårdnande konkurrensen

inom och utom landet är faktorer som framtvingar en ökad satsning

från företagens sida på forskningsverksamhet av olika slag. Att forskningen

i betydande omfattning måste avse även grundforskning och annan

forskning av mer allmän natur som inte omedelbart kan utnyttjas av företagen

ligger i sakens natur. Det är, som framgår av utredningens promemoria

och av remissyttrandena, uppenbart att även forskning av detta slag

får ökad betydelse för företagen och för deras utveckling på sikt. Företagen

måste med andra ord i fortsättningen i allt högre grad än förut räkna med

kostnader för forskning och liknande verksamhet såsom ett normalt inslag

i driften.

I betraktande härav måste det enligt min mening i längden vara ohållbart

att i avdragshänseende göra åtskillnad mellan olika slags forskning,

som t. ex. målforskning och grundforskning. Därtill kommer att det många

gånger måste vara mycket svårt att i den praktiska tillämpningen avgöra

om den forskning kostnaderna avser är av det ena eller andra slaget, varför

gränsdragningen lätt kan bli godtycklig.

Som utredningen påpekar kräver forskningsverksamheten i dagens läge

ofta så stora resurser att inte ens de stora företagen kan bedriva annat än

en begränsad, målinriktad forskning. De många små och medelstora företagen

saknar ofta möjligheter att ensamma genomföra den forskning som

är nödvändig för företagens utveckling. Därför har företagen i allt större

utsträckning kommit att satsa på kollektiv forskning. Företagens kostnader

kommer därför till stor del att bestå i bidrag till olika institutioner och

till där verksamma enskilda forskare. Som framgår av utredningens promemoria

kan man utgå från att den forskning som sålunda bekostas genom

bidragen omfattar inte endast målinriktad forskning utan även forskning

av grundforskningskaraktär. Den kollektiva forskningen bekostas i viss utsträckning

genom statliga bidrag. Det är enligt min mening ett allmänt intresse

att företagen i ökad omfattning satsar på den kollektiva forskningen

och att en sådan satsning inte hämmas av skattelagstiftningen. Det är för

denna kollektiva forskningsverksamhet som en utvidgad avdragsrätt torde

ha sin största betydelse.

Jag föreslår således att avdragsrätten regleras i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningens förslag såvitt gäller avdragsrätten för bidrag

och andra direkta kostnader för forskning och liknande ändamål.

Däremot är jag inte nu beredd föreslå att utredningens förslag i fråga

om en möjlighet för företagen att verkställa avsättning till forskningsfonder

läggs till grund för lagstiftning. Som framhållits i flera remissyttranden

kan det med fog antas att denna möjlighet inte kommer att utnyttjas i nå
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

gon större utsträckning, om man inte kompletterar den föreslagna anordningen

med stimulansinslag. Men även om man i och för sig skulle kunna

göra detta, kan man enligt min mening ifrågasätta lämpligheten av att till

den råd av olika fondanordningar som nu finns i skattelagstiftningen foga

ytterligare en sådan anordning. Jag överväger att i stället låta i ett sammanhang

se över reglerna om olika fondavsättningar i syfte att få till stånd

en mer enhetlig och förenklad lagstiftning. Givetvis bör hänsyn därvid även

tas till behovet av avsättningar för forskningsändamål. För övrigt bör tillläggas

att den nuvarande lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder

inte utesluter att fondmedlen inom den ram som lagstiftningen medger används

även för forskningsändamål.

Vad beträffar den allmänna avdragsrätten för forskningskostnader föreslår

jag liksom utredningen att i anvisningarna till 29 § KL införs eu ny

anvisningspunkt, punkt 18. Förslaget innebär att avdrag får ske för kostnad

för sådan forskning och sådant utvecklingsarbete som har eller kan

antas få betydelse för den skattskyldiges rörelse. Vidare får avdrag medges

för kostnad för erhållande av information om sådan forskning och sådant

utvecklingsarbete. För att vad som sålunda föreslås skall kunna avse även

dem som bedriver jordbruk eller skogsbruk föreslås att i punkt 1 av anvisningarna

till 22 § KL tas in en uttrycklig hänvisning till den föreslagna

anvisningspunkten till 29 § KL.

Den sistnämnda anvisningspunkten skiljer sig något från utredningens

förslag därigenom att vad utredningen föreslagit om avdragsrätt för forskningskostnader

såvitt gäller rörelse som ”kan väntas komma att bedrivas

av den skattskyldige” inte medtagits. Avdragsrätten för forskningskostnader

bör nämligen enligt min mening liksom avdragsrätten för andra omkostnader

i princip hänföra sig till eu befintlig förvärvskälla. En annan sak är

att den forskning som kostnaden avser kan ge företagets verksamhet en

annan inriktning än den haft eller, i företagets begynnelseskede, väntades

få. Det väsentliga är enligt min mening att forskningen eller utvecklingsarbetet

har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges rörelse.

Därmed kommer jag in på de centrala frågorna om vilka slags kostnader

den föreslagna avdragsrätten avser och om deras samband med den

skattskyldiges näringsverksamhet. I

I några remissyttranden har framförts önskemål om att uttrycken forskning

och utvecklingsarbete skulle närmare definieras i den föreslagna anvisningspunkten

och att det samband som förutsätts föreligga mellan företagets

verksamhet och forsknings- och utvecklingsarbetet preciseras. Utredningen

har för sin del framhållit att det knappast är möjligt att i lag
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

text mera utförligt ange principerna för den föreslagna avdragsrätten. Utredningen

har stannat för att i promemorian ange några av de riktlinjer

som utredningen ansett böra vara vägledande vid tillämpningen.

För egen del ansluter jag mig till utredningens ståndpunkt i de angivna

hänseendena. Just det förhållandet att den utvidgade avdragsrätten avses

omfatta kostnaderna för även sådan forskning vars resultat endast indirekt

och först på längre sikt kan antas ge något utbyte för den skattskyldiges

verksamhet gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att ange några

exakta gränsdragningar i det ena eller andra hänseendet.

Jag kan därför här begränsa mig till att hänvisa till och i viss mån upprepa

de riktlinjer för tillämpningen som utredningen angett i sin promemoria.

Den föreslagna avdragsrätten avser i första hand kostnader för forskning

och utvecklingsarbete.

Med den liberalisering av avdragsrätten som förslaget åsyftar föreligger

i fortsättningen inte samma behov av gränsdragning mellan olika slag av

forskning och utvecklingsarbete.

För att markera det nya i förslaget vill jag alltså framhålla att avdragsrätten,

som hittills huvudsakligen begränsats till kostnader för målforskning,

dvs. forskning som är inriktad på lösandet av speciella praktiska

problem, i fortsättningen skall avse även kostnader för s. k. grundforskning,

dvs. forskning med enbart vetenskapliga syften, utan inriktning på

lösning av speciella praktiska uppgifter.

Med utvecklingsarbete avses sådant arbete som innebär ett systematiskt

utnyttjande av forskningsresultat och vetenskapliga kunskaper. Häri ingår

vad som i dagligt tal betecknas som försöksverksamhet. Sådan försöksverksamhet

har normalt till syfte att väsentligt förbättra och förbilliga de produkter

som redan finns. Syftet med utvecklingsarbetet kan också vara att

åstadkomma nya produkter, processer och system.

Som redan utredningen framhållit, kan forskning och utvecklingsarbete

i den vidsträckta mening som här avses innefatta vitt skilda ting. En uppräkning

kan av naturliga skäl inte göras fullständig. Att, som föreslagits

i något remissyttrande, komplettera den föreslagna anvisningspunkten med

en kortare exemplifiering av de arbeten som avses, skulle enligt min mening

inte ge tillräcklig ledning.

Utredningen har angett att arbetet kan gälla sådant som nya produkter,

produkternas utformning och standardisering samt deras sammansättning.

Vidare kan enligt utredningen arbetet gå ut på att åstadkomma förbättrad

administration och distribution, organisatoriska förändringar, förbättrade

metoder för planering, kontroll etc., utnyttjande av stordriftsfördelar m.m.

Att forskningens områden är praktiskt taget obegränsade är emellertid

något som knappast behöver utsägas och detta gäller även om man håller

sig till vad som kan vara av praktisk betydelse för näringslivet. Viktigast

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

för näringslivet är självfallet den forskning som går ut pa att undersöka

nya tillverkningsprocesser och produktionsmetoder. Denna forskning maste

helt naturligt inbegripa allehanda fysikaliska, kemiska och allmänt tekniska

analyser och undersökningar. Framhållas bör att forsknings- och

utvecklingsarbetet inte behöver vara rent vetenskapligt eller teoretiskt.

Även praktiska maskinstudier kan komma i betraktande i detta sammanhang.

Det är emellertid uppenbart att listan, som också framgår av lagstiftningen

på området i vissa andra länder, kan kompletteras med mycket

annat. Som exempel kan nämnas matematiska analyser och dataprogrammering.

Med anledning av påpekanden i några remissyttranden vill jag

framhålla att, vad särskilt forskningsarbetet beträffar, detta kan omfatta

_ förutom teknisk forskning på industrins, jordbrukets och skogsbrukets

områden — även andra slag av forskning, sasom kommersiell och företagsekonomisk

forskning, forskning om arbetspsykologi, arbetshygien och

arbetsskydd, personalvård, informationsteknisk forskning, m. m. Som framgår

av utredningens promemoria intar även forskning rörande miljövården

en naturlig plats i detta sammanhang.

Om alltså en närmare precisering av de många olika slag av forskningsoch

utvecklingsarbeten som omfattas av den föreslagna avdragsrätten inte

är praktiskt möjlig, bör dock framhållas att förslaget ändå förutsätter ett

visst samband mellan företagets verksamhet och det utförda forskningseller

utvecklingsarbetet, om kostnaden skall få dras av. Detta har i anvisningspunktens

föreslagna lydelse uttryckts genom att det skall vara fråga

om sådan forskning eller sådant utvecklingsarbete som har eller kan antas

få betydelse för den skattskyldiges rörelse.

Som jag tidigare antytt är det inte heller i fråga om detta samband möjligt

att göra några absoluta gränsdragningar. I betraktande av det vidsträckta

forsknings- och utvecklingsbegrepp som den föreslagna utvidgade

avdragsrätten avser, torde man enligt min mening inte böra kräva mera

än att den skattskyldige har ett rimligt intresse av det forsknings- eller utvecklingsarbete

som bekostats genom näringsverksamheten. Därigenom

utesluts från avdragsrätten kostnader för sådan forskning som normalt

faller helt utanför området för näringsverksamheten.

Som exempel på forskning av detta slag kan nämnas främst forskning

inom humanism m.m. Vidare lär t. ex. ett jordbruksföretag mera sällan

ha intresse av den forskning som avser att tillgodose t. ex. järn- och stålindustri,

såvida inte i det speciella fallet fråga är om jordbruksmaskiner

eller redskap. Omvänt lär forskning angående växtförädling knappast beröra

företag inom verkstadsindustrin. Man torde kunna förutsätta att de

kostnader för vilka avdrag yrkas i regel avser forskning inom den egna

branschen. Givetvis kan emellertid uppkomma vissa gränsfall som t. ex.

när en biprodukt inom den mekaniska industrin kan föranleda forskning

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

på läkemedelsområdet för biproduktens fortsatta utnyttjande. Avdragsrätten

bör enligt min mening kunna omfatta även kostnaderna för sådan forskning.

Det är då fråga om forskning som kan antas få betydelse för den

skattskyldiges rörelse, även om denna därigenom kan få en delvis annan

inriktning än förut.

Sambandsfrågan kan aktualiseras även på annat sätt. Så kan t. ex. ett

företag som lämnar bidrag till inrättandet av en professur enligt min mening

komma i fråga för erhållande av avdrag för bidraget, om den forskning

som är förenad med professuren kan antas få betydelse för företagets verksamhet.

Sådan betydelse har forskningen i första hand om resultatet kan

inverka på utformningen av företagets produkter.

Frågan om forskningens samband med den skattskyldiges näringsverksamhet

är alltså något som enligt min mening måste prövas från fall till

fall. Bedömningen av detta samband torde knappast vålla några större svårigheter

i praktiken. De ekonomiska lagarna innebär enligt min mening

en viss garanti för att företagen inte annat än undantagsvis anser sig böra

bekosta forskning som helt saknar betydelse för deras verksamhet.

Vid sidan av de kostnader för forskning och utvecklingsarbete jag nu

berört kan företagen ofta ha vissa andra kostnader som ibland står forskningskostnaderna

nära men som ändå inte avser forskning och utvecklingsarbete

i egentlig mening. Jag tänker på t. ex. kostnaderna för marknadsundersökningar

och försäljningskampanjer. Vidare kan nämnas sådant

som kvalitetskontroll och annan sedvanlig provning av material, anordningar

eller produkter. Till samma kategori hör även prospekteringar, provborrningar

och andra liknande åtgärder i fråga om naturfyndigheter. Sådana

undersökningar m. m. ingår som moment i den löpande driften och

kostnaderna härför är att betrakta som allmänna omkostnader vilka är avdragsgilla

enligt redan gällande regler. Den omständigheten att man inför

avdragsrätt för kostnader för forskning och utvecklingsarbete i enlighet

med de riktlinjer jag här förordat innebär självfallet inte att avdragsrätten

för kostnader för undersökningar och kontroller av nyssnämnda slag skall

inskränkas.

Som framgår av vad jag förut anfört innebär förslaget att med kostnader

för forskning och utvecklingsarbete i avdragshänseende skall likställas kostnad

för erhållande av information om sådan forskning och sådant utvecklingsarbete.

I sin promemoria framhåller utredningen att avsikten med det

bidrag, som lämnas av ett företag till forskning och utvecklingsarbete — det

kan t. ex. vara fråga om bidrag till ett branschforskningsinstitut — ofta kan

vara att företaget vill erhålla kontinuerlig information om nyheter på olika

områden av intresse för företaget. Enligt utredningen är sådan information

av betydelse inte minst för de mindre företagen. Jag delar utredningens

uppfattning att avdragsrätten bör omfatta kostnader av detta slag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1970

I detta sammanhang anser jag det lämpligt att något beröra de fall då

ett företags bidrag till forskningsverksamhet lämnas i form av medlemsavgift

till en branschorganisation. Enligt gällande regler medges i princip

inte avdrag för medlemsavgifter. Avdrag kan dock medges i speciella fall, då

avgiften visas i själva verket utgöra vederlag för utförda prestationer åt

bidragsgivaren. Som framgår av redogörelsen för gällande rätt har man

inom näringslivet i stor utsträckning löst frågan om avdragsrätten genom

att överflylta branschorganisationens verksamhet till ett aktiebolag. Därigenom

har frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter förlorat mycket av

sin aktualitet.

Det är inte min avsikt att i detta sammanhang ta upp frågan om medlemsavgifternas

skatterättsliga behandling. I den mån avgifter betalas av företag

för medlemskap i en branschorganisation e. d. som har till syfte att bedriva

forskning eller försöksverksamhet för medlemmarnas räkning, måste frågan

om avdragsrätten för avgifterna prövas enligt de regler som gäller för

sådana medlemsavgifter. Emellertid kan avdragsrätt för medlemsavgifter i

vissa fall komma i betraktande i samband med den särskilda avdragsrätt,

varom Kungl. Maj :t skall kunna föreskriva enligt det förslag jag samtidigt

lägger fram och till vilket jag återkommer i det följande.

Inte heller finner jag anledning att nu föreslå någon ändring av nuvarande

regler såvitt gäller bidrag till undervisning och yrkesutbildning. Av

utredningens promemoria framgår att avdrag enligt nuvarande praxis inte

medges för bidrag till ren undervisningsverksamhet, om fråga inte är om

yrkesskolor för att tillgodose tillgången på utbildad arbetskraft för företaget

eller liknande undervisning. Denna praxis torde stå i överensstämmelse

med den allmänna principen att kostnader för sådan utbildning och

undervisning som ankommer på det allmänna inte är avdragsgilla. Däremot

kan som nyss nämnts avdrag medges i speciella fall för sådan undervisning

eller utbildning som tillgodoser företagens behov av utbildad arbetskraft.

Av promemorian framgår således att verkstadsföretag erhållit avdrag för

kostnader för sina yrkesskolor och skogsägande pappersbruk för bidrag till

skogvaktare- och kolareskolor. Någon ändring i vad som sålunda gäller

avses alltså inte och jag är inte nu beredd att, såsom hemställts i ett par remissyttranden,

göra några ytterligare uttalanden i ämnet. Däremot instämmer

jag i utredningens konstaterande att vad som gäller beträffande rätten

till avdrag för utbildnings- och undervisningskostnader inte utesluter att

avdrag bör kunna medges för bidrag till forskningsverksamhet vid t. ex. universitet

och högskolor, förutsatt att forskningen har betydelse för bidragsgivarens

verksamhet. Det förhållandet att forskningsverksamheten är förenad

med undervisning bör alltså inte förta givaren rätten till avdrag vid

taxeringen, om bidraget avser forskningsverksamheten.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1910

Då jag i det föregående behandlat frågan om avdragsrätten för kostnader

för forskning och utvecklingsarbete, har det kanske kunnat ge intrycket

att avdragsrätten alltid avser totalbeloppet av de kostnader, som den skattskyldige

haft under ett visst beskattningsår. För att undvika missförstånd

på denna punkt vill jag därför framhålla att en sådan tolkning av avdragsrätten

givetvis inte är tillämplig när kostnaden avser anskaffning för forskningsändamål

av t. ex. byggnader, maskiner och annan utrustning, för vilka

anskaffningskostnaden enligt gällande regler får avskrivas genom avdrag

för årliga värdeminskningsavdrag. Till den del forskningskostnaderna hänför

sig till sådana anskaffningar bör därför avdragsrätten bestämmas av de

vanliga reglerna om värdeminskningsavdrag. Jag föreslår en uttrycklig föreskrift

härom.

I likhet med utredningen anser jag inte att speciella avskrivningsregler

behövs för tillgångar som används i forskningsverksamhet. De avskrivningsregler

som för närvarande gäller för inventarier och byggnader torde vara

tillräckliga även för de avskrivningsbehov som kan aktualiseras inom forskningens

område. I den mån en tillgång är underkastad snabbare förslitning

än annars på grund av speciell användning inom forskningsverksamheten,

kan detta i allmänhet tillgodoses genom ett förhöjt värdeminskningsavdrag

inom ramen för gällande regler.

Jag övergår härefter till den särskilda avdragsrätt för vissa bidrag som

Kungl. Maj :t skulle bemyndigas ge föreskrifter om.

Liksom utredningen anser jag att det skulle vara av värde, om Kungl.

Maj :t har befogenhet att föreskriva att skattskyldig, om han lämnar bidrag

för forskningsändamål till vissa institutioner eller organisationer, skall få

avdrag för bidraget utan särskild prövning av sambandet mellan forskningen

och den skattskyldiges verksamhet. En sådan befogenhet skulle vara

ägnad att förenkla förfarandet i de fall då avdragsrätt föreskrivits. Tvister

i fråga om avdragsrätten undviks härigenom och bidragsgivaren kan på

förhand överblicka skattekonsekvenserna.

Som tidigare framhållits kan en avdragsrätt som på detta sätt grundar sig

på särskild föreskrift lösa frågan om avdragsrätten för forskningskostnader

också i de fall då kostnaden bestrids i form av medlemsavgifter till en organisation

eller institution som bedriver forskning. I fråga om medlemsavgifter

bör såsom utredningen påpekat avdragsrätten kunna begränsas till

en viss del av avgiften. Vidare bör, som likaledes framhållits av utredningen,

en avdragsrätt för medlemsavgift eller del därav inte föranleda att organisationen

eller institutionen inkomstbeskattas för den mottagna avgiften. Denna

bör alltjämt utgöra icke skattepliktig inkomst hos mottagaren, varav

följer att denne inte heller får avdrag för de kostnader som avgiften är avsedd

att täcka. Någon uttrycklig bestämmelse härom behövs inte enligt min

mening.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Den avdragsrätt som Kungl. Maj :t skall kunna föreskriva om bör enligt

min mening göras tidsbegränsad och bör omprövas efter ett visst antal år.

I enlighet med det anförda föreslår jag alltså att Kungl. Maj :t eller myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer genom uttrycklig föreskrift i den föreslagna

anvisningspunkten till 29 § KL får rätt förordna att bidrag, som den

skattskyldige under i beslutet angiven tid lämnar till viss forskning eller

visst utvecklingsarbete, skall helt eller delvis anses som driftkostnad i hans

rörelse. I och med att ett sådant förordnande föreligger behöver de tilllämpande

myndigheterna inte närmare pröva om den forskning eller det

utvecklingsarbete som bidraget avser har eller kan antas få betydelse för

rörelsen. Bestämmelsen föreslås vara tillämplig även på den som driver

jordbruk eller skogsbruk.

När fråga uppkommer om att föreskriva avdragsrätt bör Kungl. Maj :t

på sätt utredningen föreslår regelmässigt höra universitetskanslersämbetet,

styrelsen för teknisk utveckling samt riksskatteverket.

I likhet med vad riksskattenämnden påpekat anser jag att det av de föreskrifter

som meddelas bör framgå, vilket eller vilka ändamål som bidragen

skall tillgodose för att avdrag skall kunna medges. Likaså bör framgå om

och i vilken mån avdragsrätten skall vara begränsad till bidrag av viss

storlek eller, som jag förut berört, beträffande medlemsavgifter till viss del

av avgiften.

Vilka institutioner eller organisationer som skall förklaras berättigade

att erhålla bidrag med särskild avdragsrätt för givaren får givetvis bestämmas

senare i samråd med de nyssnämnda instanserna. I likhet med utredningen

anser jag att olika institutioner vid universitet och högskolor samt

ingeniörsvetenskapsakademien i första hand bör komma i fråga. I

I detta sammanhang avser jag att även behandla en fråga som inte har

något samband med forskningskostnaderna. Det gäller frågan om landshypoteksförenings

rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för avsättning

till reservfond.

1970 års riksdag har genom beslut tidigare i år med vissa smärre ändringar

antagit ett i prop. 1969: 171 framlagt förslag till lag om Sveriges allmänna

hypoteksbank och om landshypoteksföreningar (BaU 1970:6, rskr

76, SFS 65). Härigenom har nya regler om dessa institutioners reservfonder

införts som innebär att såväl bankens som förenings reservfond skall uppgå

till lägst ett belopp som svarar mot 1 % av inrättningens skulder. Vidare

gäller för föreningarna en subsidiär regel av innehåll att, om en landshypoteksförenings

reservfond inte når upp till 1 % av föreningens skulder,

så skall i vart fall samtliga landshypoteksföreningars reservfonder sammanlagda

svara mot 1 % av bankens skulder. Detta innebär att förening av

banken kan bli ålagd att låta reservfonden svara mot mer än 2 % av föreningens

skulder. Den nya lagen om landshypoteksinstitutionen träder i

kraft den 1 juli 1970.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majrts proposition nr 135 år 1970

Bestämmelser om vid beskattningen avdragsgill avsättning till reservfond

för hypoteksbanken och landshypoteksföreningarna finns i 29 § 3 mom.

tredje stycket KL. Bestämmelserna innebär att såväl banken som föreningarna

skattefritt kan avsätta medel till reservfond intill dess fonden uppgår

till 2 % av inrättningens skulder.

För stadshypoteksinstitutionen trädde nya fondregler i kraft den 1 januari

1969. I anslutning härtill föreslogs i prop. 1969: 99 att stadshypoteksförening

skulle medges avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för avsättning

till säkerhetsfond upp till 2,5 % av föreningens skulder. Även i fråga

om stadshypoteksföreningarna gäller nämligen en subsidiär fondregel som

innebär att förening av stadshypotekskassan kan bli ålagd att förstärka sin

säkerhetsfond så att den kommer att svara mot mer än 2 % av föreningens

skulder. Förslaget godtogs av 1969 års höstriksdag (BeU 58, rskr 329, SFS

1969:741).

Samma skäl som motiverade en ändrad beskattningsregel för stadshypoteksföreningarna

talar enligt min mening för att landshypoteksföreningarna

bör få en vidgad möjlighet till skattefri avsättning till reservfond. Jag föreslår

därför att landshypoteksförening medges avdragsrätt för avsättning till

reservfond intill dess fonden uppgår till 2,5 % av föreningens skulder.

Mitt förslag i denna fråga föranleder ändringar i 29 § 3 mom. tredje och

fjärde styckena KL.

De bestämmelser jag föreslagit i det föregående bör tillämpas fr. o. m.

1971 års taxering.

Hemställan

Under åberopande av det anförda och under framhållande av att hinder

inte synes möta för att frågorna behandlas under riksdagens höstsession

hemställer jag att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga

inom finansdepartementet upprättade förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928: 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1970

39

Bilaga

Utredningens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

(1928:370) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges

samt att i lagen skall till anvisningarna till 29 § fogas en ny punkt, punkt

18, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 22 §.

I.1 Såsom driftkostnad-----—■ —ny sådan.

Värdet av —- — ----som driftkostnad.

Avdrag för —-----anvisningarna till 29 §.

Redovisar arbetsgivare---om jordbruksfastighet.

Därest inkomst----- —- — nedan sägs.

Kostnad för —-----om jordbruksfastighet.

Värdet av---------som intäkt.

Avdrag för kostnad för forskning

och utvecklingsarbete får ske enligt

bestämmelserna om rörelse i punkt

18 av anvisningarna till 29 §.

till 29 §.

18. Avdrag får ske för kostnad för

forskning och utvecklingsarbete, om

forskningen eller utvecklingsarbetet

har eller kan antagas få betydelse för

rörelse, som bedrives eller kan väntas

komma att bedrivas av den skattskyldige.

Vad nu sagts gäller även

kostnad för erhållande av information

om sådan forskning eller sådant

utvecklingsarbete. Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva, att bidrag, som

lämnas till forskning eller utvecklingsarbete,

skall under viss tid an
-

1 Senaste lydelse 1967: 546.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ses som driftkostnad i givarens rörelse,

även om forskningen eller utvecklingsarbetet

icke kan visas ha

betydelse som nu sagts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga

tillämpning jämväl med avseende på det beskattningsår, för vilket taxering

verkställes i första instans år 1970.

MARCUS BOKTR. STHLM 19/0 7003 I 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1970:59 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen s. 1 i texten
  2. BevU 1970:47 Memorial angående uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden. s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2004 ref. 113 ur registret · dokumentnivå