Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskatt

1970-05-27 · 58 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:138, Med förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

1

Nr 138

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen (1922:260) om

automobilskatt; given Stockholms slott den 27 maj

1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:

260) om automobilskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av den i samband med 1963 års trafikpolitiska beslut antagna

s. k. kostnadsansvarighetsprincipen föreslås i propositionen en omläggning

av vägtrafikbeskattningen genom justering av den årliga fordonsskatten.

Förslaget, som i huvudsak bygger på bilskatteutredningens betänkande

Fordonsbeskattningen (SOU 1969:45), gäller endast sådana motorfordon

och släpvagnar som har en totalvikt om tre ton eller däröver.

Förslaget innebär skattehöjningar för de tyngsta lastbilarna och för släpvagnarna

och sänkningar för bussar samt för medeltunga och bensin- och

gasoldrivna lastbilar. Skattesänkningarna berör ca 80 % av lastbilarna.

Skatten föreslås genomgående beräknad med hänsyn till fordonets totalvikt

och differentierad enligt antalet hjulaxlar.

I propositionen föreslås att reformen sker etappvis och att den i en första

etapp genomförs till 10 %.

De ändrade bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1971.

Med hänsyn till att förslaget innebär en omfördelning av den årliga fordonsskatten

inom ramen för nuvarande totala skatteuttag, beräknas ej någon

ändring ske i skatteutfallet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 138

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1922: 260) om automobilskatt,

dels att 5 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att till förordningen skall foga

(Nuvarande lydelse)

5

Skatt utgår för helt kalenderår

räknat med följande belopp:

a) för tvåhjulig motorcykel med

fyrtiofem kronor, om tjänstevikten

icke överstiger sjuttiofem kilogram,

och för tvåhjulig motorcykel utan

sidvagn med sextio kronor, om tjänstevikten

överstiger sjuttiofem kilogram;
b)

för tvåhjulig motorcykel med

sidvagn och för trehjulig motorcykel

med nittio kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med etthundrasextiofem kronor

dels ock tilläggsavgift med fyrtiotvå

kronor för varje påbörjat tal

av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med nioliundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med etthundras extiof em kronor

dels ock tilläggsavgift med följande

belopp:

om tjänstevikten icke överstiger

tretusen kilogram, femtiofem kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av tjänstevikten minskad

med niohundra kilogram;

om tjänstevikten överstiger tretu
-

en bilaga av nedan angivna lydelse.

(.Föreslagen lydelse)

§-x

För helt kalenderår utgår grundskatt

och tilläggsskatt enligt bilaga

till denna förordning. Fordon som

framföres med annat drivmedel än

bensin, gasol eller brännolja anses

som brånnoljedrivet.

1 Senaste lydelse 1969: 609.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

3

(Nuvarande lydelse)

sen men icke sjutusen kilogram, etttus

enetthundrafemtiofem kronor för

tretusen kilogram av tjånstevikten

och nittiosex kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av återstående

del av tjånstevikten; samt

om tjånstevikten överstiger sjutusen

kilogram, fyratusenniohundranittiofem

kronor för sjutusen kilogram

av tjånstevikten och etthundraåttio

kronor för varje påbörjat tal av

etthundra kilogram av återstående

del av tjånstevikten; ävensom

för omnibus dels grundavgift med

etthundrasextiofem kronor dels ock

tilläggsavgift med följande belopp:

om tjånstevikten icke överstiger

femtusen kilogram fyrtionio kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av tjånstevikten minskad

med niohundra kilogram; samt

om tjånstevikten överstiger femtusen

kilogram, tvåtusennio kronor

för femtusen kilogram av tjänstevikten

och åttiotvå kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av

återstående del av tjånstevikten;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundrasextiofem kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens tjänstevikt;
e)

för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med etthundratjugu kronor;
om

totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med trehundrasextio

kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram, med

sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till fem
-

(Föreslagen lydelse)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tusen men icke åttatusen kilogram,

med åttahundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen

men icke elvatusen kilogram,

med ettusenåttio kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen

men icke fjortontusen kilogram,

med ettusenåttahundra kronor;
om

totalvikten uppgår till f jortontusen

men icke sjuttontusen kilogram,

med tvåtusenfemhundratjugu

kronor;

om totalvikten uppgår till sjuttontusen

men icke tjugutusen kilogram,

med tretusentvåhundrafyrtio kronor;
om

totalvikten uppgår till tjugutusen

men icke tjugufemtusen kilogram,

med tretusenniohundrasextio

kronor;

om totalvikten uppgår till tjugufemtusen

men icke trettiotusen kilogram,

med femtusenfyrahundra kronor;
om

totalvikten uppgår till trettiotusen

men icke trettiofemtusen kilogram,

med sextusenåttahundrafyrtio

kronor;

om totalvikten uppgår till trettiofemtusen

men icke fyrtiotusen kilogram,

med åttatusentvåhundraåttio

kronor; samt

om totalvikten uppgår till fyrtiotusen

kilogram eller mera, med niotusens

juhundratjugu kronor.

Det åligger-----------av skatten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

5

Bilaga till förordningen (1922: 260) om automobilskatt

Fordonsslag

Tjänstevikt för

Grund-

Tilläggsskatt, kronor,

Mot grund-

motorcykel och

skatt,

för varje påbörjat hundra-

skatten

personbil, to-

kronor

tal kilogram av tjänste-

svarande

talvikt för buss,

vikten eller totalvikten

tjänstevikt

lastbil och släp-

utöver vad som svarar

eller to-

vagn, kilogram

mot grundskatten

tal vikt,

kilogram

1. Tvåhjulig mo- torcykel utan

sidvagn

högst 75

45

0

över 75

60

0

2. Tvåhjulig mo- torcykel med

sidvagn och tre- hjulig motorcykel

90

0

3. Personbil

165

42

900

4. Bensin- eller

gasoldriven buss

högst 3 000

165

38

1 600

över 3 000

men högst 7 000

697

34

3 000

över 7 000

2 057

39

7 000

5. Brännoljedri- ven buss

högst 3 200

165

38

1 600

över 3 200

men högst 7 000

773

36

3 200

över 7 000

men högst 8 600

2 141

40

7 000

över 8 600

men högst 11 000

2 781

43

8 600

över 11 000

men högst 30 000

3 813

45

11 000

över 30 000

12 363

39

30 000

6. Bensin- eller

gasoldriven last- bil

högst 3 000

165

32

1 300

över 3 000

men högst 5 500

709

29

3 000

över 5 500

men högst 17 700

1 434

28

5 500

över 17 700

4 850

37

17 700

7. Brännoljedri- ven lastbil med

två hjulaxlar och

med anordning

för påhängsvagn

högst 3 000

165

32

1 300

över 3 000

men högst 5 500

709

31

3 000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

Fordonsslag

Tjänstevikt för

Grund-

Tilläggsskatt, kronor,

Mot grund-

motorcykel och

skatt,

för varje påbörjat hundra-

skatten

personbil, to- talvikt för buss,

lastbil och släp- vagn, kilogram

kronor

tal kilogram av tjänste- vikten eller totalvikten

utöver vad som svarar

mot grundskatten

svarande

tjänstevikt

eller to- talvikt,

kilogram

över

5 500

1 484

men högst

7 300

över

7 300

2 024

men högst

10 200

över

10 200

2 981

men högst

13 400

över

13 400

4 165

men högst

15 500

över

15 500

4 984

men högst

17 700

över

17 700

5 864

men högst

20 000

över

20 000

7 014

30

5 500

33

7 300

37

10 200

39

13 400

40

15 500

50

17 700

37

20 000

8. Brännoljedri- ven lastbil med

tre eller flera

hjulaxlar och med

anordning för

påhängsvagn

högst

3

över

3

men högst

8

över

8

men högst

12

över

12

men högst

17

över

17

men högst

20

över

20

men högst

27

över

27

000

165

32

000

709

30

000

000

000

2 209

31

000

700

3 449

30

700

000

5 501

47

000

000

6 582

46

000

9 802

37

1 300

3 000

8 000

12 000

17 700

20 000

27 000

9. Brännoljedriven

lastbil med

två hjulaxlar och

utan anordning

för påhängsvagn högst 3 000

över 3 000

men högst 5 500

över 5 500

men högst 10 700

över 10 700

men högst 13 300

över 13 300

men högst 14 500

över 14 500

men högst 15 300

över 15 300

men högst 19 000

över 19 000

men högst 20 000

över 20 000

165

32

1 300

709

30

3 000

1 459

42

5 500

3 643

46

10 700

4 839

48

13 300

5 415

75

14 500

6 015

78

15 300

8 901

85

19 000

9 751

66

20 000

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

7

Fordonsslag

Tjänstevikt för

Grund-

Tilläggsskatt, kronor,

Mot grund-

motorcykel och

skatt,

för varje påbörjat hundra-

skatten

personbil, to- talvikt för buss,

lastbil och släp- vagn, kilogram

kronor

tal kilogram av tjänste- vikten eller totalvikten

utöver vad som svarar

mot grundskatten

svarande

tjänstevikt

eller to- talvikt,

kilogram

10. Brännoljedriven

lastbil med

tre eller flera

hjulaxlar och

utan anordning

för påhängsvagn

11. Påhängsvagn

med en hjulaxel

högst

3 000

165

över

3 000

709

men högst

5 500

över

5 500

1 434

men högst

8 800

över

8 800

2 754

men högst

12 800

över

12 800

4 474

men högst

14 500

över

14 500

5 273

men högst

17 900

över

17 900

7 721

men högst

20 600

över

20 600

9 854

men högst

27 000

över

27 000

14 974

under

1 000

120

lägst

1 000

180

men under

1 500

lägst

1 500

240

men under

2 000

lägst

2 000

360

men under

3 000

lägst

3 000

600

men under

5 000

lägst

5 000

840

men högst

7 000

över

7 000

840

men högst

8 000

över

8 000

1 086

men högst

11 000

över

11 000

1 824

men högst

12 500

över

12 500

1 869

men högst

14 000

över

14 000

2 588

men högst

17 000

över

17 000

3 377

men högst

19 400

över

19 400

3 497

men högst

20 000

över

20 000

4 187

men högst

22 000

över

22 000

4 350

men högst

25 000

över

25 000

5 647

men högst

30 000

32

29

40

43

47

72

79

80

66

0

0

0

0

0

0

3

3

3

5

5

5

8

8

0

0

1 300

3 000

5 500

8 800

12 800

14 500

17 900

20 600

27 000

7

000

8

000

11

000

12

500

14

000

17

000

19

400

20

000

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

Fordonsslag

Tjänstevikt för

Grund-

Tilläggsskatt, kronor,

Mot grund-

motorcykel och

skatt,

för varje påbörjat hundra-

skatten

personbil, to- talvikt för buss,

lastbil och släp- vagn, kilogram

kronor

tal kilogram av tjänste- vikten eller totalvikten

utöver vad som svarar

mot grundskatten

svarande

tjänstevikt

eller to- talvikt,

kilogram

över 30 000

men högst 35 000

över 35 000

men högst 40 000

över 40 000

6 943

8 238

9 534

0

0

0

12. Påhängsvagn

med två eller

flera hjulaxlar

under

1 000

120

lägst

1 000

180

men under

1 500

lägst

1 500

240

men under

2 000

lägst

2 000

360

men under

3 000

lägst

3 000

600

men under

5 000

lägst

5 000

840

men högst

7 000

över

7 000

840

men högst

8 000

över

8 000

1 082

men högst

11 000

över

11 000

1 808

men högst

14 000

över

14 000

2 534

men högst

17 000

över

17 000

3 260

men högst

20 000

över

20 000

4 019

men högst

21 600

över

21 600

4 083

men högst

25 000

över

25 000

5 626

men högst

27 900

över

27 900

5 829

men högst

30 000

över

30 000

7 300

men högst

31 000

över

31 000

7 380

men högst

35 000

över

35 000

8 674

men högst

40 000

över

40 000

9 970

13. Annan släp- vagn med en

hjulaxel

under

1 000

120

lägst

1 000

180

men under

1 500

lägst

1 500

240

men under

2 000

lägst

2 000

360

men högst

3 000

0

0

0

0

0

0

3

3

3

3

4

4

7

7

8

0

0

0

O

0

0

0

7 000

8 000

11 000

14 000

17 000

20 000

21 600

25 000

27 900

30 000

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

9

Fordonsslag

Tjänstevikt för

Grund-

Tilläggsskatt, kronor,

Mot grund-

motorcykel och

skatt,

för varje påbörjat hundra-

skatten

personbil, to- talvikt för buss,

lastbil och släp- vagn, kilogram

kronor

tal kilogram av tjänste- vikten eller totalvikten

utöver vad som svarar

mot grundskatten

svarande

tjänstevikt

eller to- tal vikt,

kilogram

14. Annan släpvagn

med två

hjulaxlar

över

3 000

576

men högst

5 000

över

5 000

850

men högst

6 200

över

6 200

886

men högst

8 000

över

8 000

1 182

men liögst

9 100

över

9 100

1 237

men högst

11 000

över

11 000

1 991

men högst

14 000

över

14 000

2 639

men högst

17 000

över

17 000

3 287

men högst

20 000

över

20 000

3 935

men högst

25 000

över

25 000

5 231

men högst

30 000

över

30 000

6 527

men högst

35 000

över

35 000

7 823

men högst

40 000

över

40 000

9 119

under

1 000

120

lägst

1 000

180

men under

1 500

lägst

1 500

240

men under

2 000

lägst

2 000

360

men högst

3 000

över

3 000

576

men högst

5 000

över

5 000

844

men högst

8 000

över

8 000

1 138

men liögst

9 200

över

9 200

1 174

men högst

11 000

över

11 000

1 902

men högst

13 000

över

13 000

2 002

men högst

14 000

över

14 000

2 709

men högst

17 000

över

17 000

3 552

men högst

19 000

över

19 000

3 692

men högst

20 000

över

20 000

4 422

men högst

22 000

3

3

5

5

6

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

3

3

3

5

5

7

7

7

9

9

3 000

5 000

6 200

8 000

9 100

3 000

5 000

8 000

9 200

11 000

13 000

14 000

17 000

19 000

20 000

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

Fordonsslag

Tjänstevikt för

motorcykel och

personbil, to- talvikt för buss,

lastbil och släp- vagn, kilogram

Grund-

skatt,

kronor

Tilläggsskatt, kronor,

för varje påbörjat hundra- tal kilogram av tjänste- vikten eller totalvikten

utöver vad som svarar

mot grundskatten

Mot grund- skatten

svarande

tjänstevikt

eller to- talvikt,

kilogram

över 22 000

men högst 25 000

över 25 000

men högst 30 000

över 30 000

men högst 35 000

över 35 000

men högst 40 000

över 40 000

4 602 0

5 902 0

7198 0

8 494 0

9 790 0

15. Annan släpvagn

med tre

eller flera hjulaxlar
-

under

1 000

120

lägst

1 000

180

men under

1 500

lägst

1 500

240

men under

2 000

lägst

2 000

360

men högst

3 000

över

3 000

576

men högst

5 000

över

5 000

820

men högst

8 000

över

8 000

1

078

men högst

9 100

I

över

9 100

-i

089

men högst

11 000

I

över

11 000

1

796

men högst

14 000

1

över

14 000

O

532

men högst

14 200

A

över

14 200

O

538

men högst

17 000

A

över

17 000

q

306

men högst

20 000

o

över

20 000

A

083

men högst

20 200

4

över

20 200

A

091

men högst

25 000

4

över

25 000

c

671

men högst

26 900

D

över

26 900

c

785

men högst

30 000

D

över

30 000

7

330

men högst

32 000

över

32 000

7

490

men högst

35 000

över

35 000

q

788

men högst

40 000

o

över

40 000

10

084

0

0

0

0

1

1

1

3

3

3

4

4

4

6

6

8

8

0

0

0

3

000

5

000

8

000

9

100

11

000

14

000

14

200

17

000

20

000

20

200

25

000

26

900

30

000

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

27 maj 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg. Bengtsson, Norling,

Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i den

årliga fordonsbeskattningen och anför.

Inledning

Årlig beskattning av motorfordon (motorcyklar, personbilar, bussar

och lastbilar) har funnits i vårt land sedan år 1922, då den ännu gällande

förordningen om automobilskatt tillkom. Beskattningen utvidgades år 1932

till att omfatta även släpvagnar. Fr. o. m. innevarande år utgår också årlig

skatt för traktorer. Skatt på bensin för drift av motorfordon (bensinskatt)

infördes år 1924 och skatt på motorbrännolja (brännoljeskatt) infördes år

1935. Bestämmelser om skatt på gas för drift av motorfordon (gasolskatt)

tillkom år 1964. Denna vägtrafikbeskattning utnyttjas för finansiering av

utbyggnad, underhåll in. m. av vägväsendet.

Frågan efter vilka grunder vägtrafikbeskattningen skall fördelas mellan

de olika trafikantgrupperna har länge diskuterats. Principen att vägtrafiken

skall svara för sina kostnader har genomgående godtagits. Tanken att

vägtrafikbeskattningen skall utformas så att största möjliga hänsyn tas till

de olika fordonens körsträckor och det vägslitage de åstadkommer har framförts

i skilda sammanhang, bl. a. av riksdagens bevillningsutskott (BelJ

1924:41, 1927:55, 1931:40, 1936:24, 1945:62, 1948:8, 1954:45 och

1969:35).

Beskattningen av motorfordonstrafiken har utretts vid olika tillfällen.

Enligt direktiven till en år 1951 tillsatt utredning, vilken avgav betänkande

år 1953 (SOU 1953: 34), skulle vägtrafikbeskattningen bygga på principen

att motorfordonstrafiken genom särskild beskattning skulle betala den kostnad

som den orsakade vägväsendet. Det förslag till omfördelning av skatte
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

bördan som framfördes i betänkandet utsattes dock för stark kritik och

ledde endast delvis till lagstiftning. I stället anförtroddes åt 1953 års trafikutredning

att vidare utforma vägtrafikbeskattningen. Resultatet av trafikutredningens

arbete redovisas i dess huvudbetänkande Svensk trafikpolitik

(SOU 1961:23). Ett grundläggande synsätt enligt utredningen var

att varje trafikgren i princip helt bör svara för de kostnader den förorsakar

det allmänna. Frågan om beskattningen av motorfordonstrafiken diskuterades

från teoretiska synpunkter. På grundval av utredningens betänkande

framlades i proposition till 1963 års riksdag förslag till nya riktlinjer för

den statliga trafikpolitiken i syfte att skapa ett mer konkurrensfrämjande

system på transportmarknaden. Statsmakterna enades om denna nyorientering

och man antog därvid den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen (prop.

1963: 191, S1LU 1, rskr 424). Jag får anledning att återkomma till denna

princip i det följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 februari 1965 tillkallade

jag sju sakkunniga med uppgift att verkställa översyn av vägtrafikbeskattningen

och därmed sammanhängande frågor. I direktiven till utredningen,

som antagit namnet bilskatteutredningen1, erinrade jag bl. a. om

1963 års principproposition och den däri framförda kostnadsansvarighetsprincipen

och anförde, att kostnaderna för vägväsendet och vägtrafikväsendet

liksom f. n. skall bäras av vägtrafiken. Med hänsyn till svårigheterna att

bestämma dessa kostnader ansåg jag, att denna fråga borde övervägas av

en särskild expertutredning. Tills vidare skulle dock hittillsvarande principer

för bestämmande av skatteuttagets omfattning ligga till grund för bilskatten

tredningens överväganden. I direktiven framhöll jag vidare, att en

avvägning av beskattningen skulle ha till syfte att underlätta ett genomförande

av kostnadsansvarighetsprincipen. En omfördelning av vägtrafikbeskattningen

kunde med hänsyn härtill bli aktuell.

Hösten 1965 tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Skoglund, särskilda sakkunniga, som antagit namnet

vågkostnadsutredningen, för att utreda frågan om vägtrafikens kostnadsansvar

och därmed sammanhängande frågor. På denna utredning ankommer

att pröva vilka kostnader för det allmänna som med utgångspunkt från

1963 års trafikpolitiska beslut bör hänföras till vägtrafiken och hur dessa

kostnader lämpligen bör fördelas på olika trafikantkategorier. Vägkostnadsutredningens

arbete beräknas pågå ännu några år.

Den 24 november 1969 avlämnade bilskatteutredningen betänkandet Fordonsbeskattningen

(SOU 1969: 45). I betänkandet föreslås en omläggning av

den årliga fordonsbeskattningen på grundval av kostnadsansvarighetsprincipen.

Förslaget innebär att skatten höjs för de tyngre fordonen och sänks

1 Ledamöter generaldirektören Nils Hörjel, tillika ordförande, riksdagsmannen Folke Björkman,

f. d. riksdagsmannen Johannes Blidfors, riksdagsmännen Nils-Eric Gustafsson och Gösta

Sterne samt t. f. expeditionschefen Böret Palm och hovrättsassessorn Hans Henrik Abelin.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

13

för de medeltunga. Utredningen föreslår vidare rätt till restitution av fordonsskatt

för vissa tyngre fordon, som använts utomlands, samt vissa ändringar

av reglerna om rätt till tull- och skattefri införsel av drivmedel och

om restitution av bensinskatt.

Utredningens förslag är inte enhälligt. I reservation avstyrker ledamoten

Gustafsson majoritetens förslag till ändringar i beskattningen av lastfordon

och bussar.

Utredningens förslag såvitt rör svenska åkare i internationell trafik samt

restitution av bensinskatt har av utredningen behandlats helt fristående

från den centrala frågan om en omfördelning av fordonsskatten. De två delfrågorna

har så tillvida ett samband som återbetalning av skatt enligt utredningen

bör administreras av riksskatteverket. Utan att här ta ställning till

detta spörsmål synes det mig lämpligt att frågorna närmare övervägs, innan

de underställs riksdagen. Detta kan enligt min mening ske oberoende av att

förslag nu framläggs om ändring i den årliga fordonsbeskattningen.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av generaltullstyrelsen,

riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, statens järnvägar (SJ), statens

vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, statens väginstitut, transportnämnden,

skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, länsstyrelserna

i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands

och Norrbottens län, bilregisterutredningen, vägkostnadsutredningen,

skogspolitiska utredningen, Aktiebolaget Svensk Bilprovning, IVA:s transportforskningskommission,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Motorbranschens

riksförbund, Näringslivets trafikdelegation, Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF) (beträffande vissa restitutionsfrågor), Skogsbrukets

motortransportkommitté, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),

Svenska busstrafikförbundet, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska kommunförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska vägföreningen,

Svenska åkeriförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening och Tjänstemännens

centralorganisation (TCO).

Särskilda yttranden har vidare avgetts av Skogsindustriernas samarbetsutskott,

Svenska Petroleum Institutet, Sveriges mekanförbund och Åkeriföretagarnas

centralförening.

Domänverket har i skrivelse till finansdepartementet förklarat sig instämma

i de synpunkter som anförts av Skogsbrukets motortransportkommitté.

SAF instämmer i det av Näringslivets trafikdelegation avgivna yttrandet.

Gemensamt yttrande har avgetts av Svenska vägföreningen, Motorbranschens

riksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska åkeriförbundet

och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening (i det följande

redovisade som Svenska vägföreningen). I yttrandet instämmer Svenska

Petroleum Institutet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

V ägtrafikbeskattningen

Nuvarande ordning

Årlig fordonsskatt utgår enligt förordningen (1922:260) om automobilskatt

(bilskatteförordningen) och enligt traktorskatteförordningen (1969:

297). De fordonskategorier, som det här är fråga om, återfinns i vägtrafikförordningen

(1951:648). Enligt denna indelas motordrivna fordon i motorfordon

(personbilar, bussar, lastbilar och motorcyklar), traktorer och

motorredskap. Med släpfordon förstås fordon, som är byggt för koppling

till bil eller traktor och avsett för person- eller godsbefordran eller för att

uppbära anordningar för bilens eller traktorns drivande. Släpfordon kallas

för släpvagn, om det är försett med hjul eller band.

Enligt vägtrafikförordningen föreligger, med vissa undantag, registreringsplikt

för bilar och motorcyklar, för släpfordon som dras av bil eller

s. k. trafiktraktor (dvs. traktor som enligt traktorskatteförordningen hör

till klass I) och för traktorer som är försedda med gummihjul eller band.

Fordon som är registreringspliktigt får normalt användas bara om det är

registrerat och om skatt erlagts för fordonet. Ägare av registrerat fordon är

skyldig att anmäla vissa ändringar beträffande fordonet, bl. a. om de påverkar

fordonets beskattningsförhållande. Motordrivna fordon och siäpfordon

upptas och redovisas i länsstyrelses bilregister eller, om avsikten är att fordonet

under viss tid eller tills vidare inte skall användas, bilreservregister.

Enligt bilskatteförordningen utgår med vissa undantag skatt för registrerade

motorfordon och släpvagnar. Skatteplikten inträder enligt

huvudregeln när fordonet registreras och upphör vid utgången av den

månad då fordonet avförs ur bilregistret. Skatten utgår i princip för kalenderår.

Inträder skatteplikt under löpande år, erläggs skatt med belopp som

motsvarar återstående del av året inberäknat den månad under vilken skatteplikt

inträder. Skatt kan inte utgå för kortare tid än kalendermånad.

Skattskyldig är den som vid kalenderårets början är eller bort vara registrerad

som ägare till fordonet eller, när fordonet första gången införs i bilregistret,

den som därvid antecknas som ägare.

Skatten utgår med olika belopp för motorcyklar, personbilar, lastbilar,

bussar och släpvagnar. Skattesatserna för samma fordonskategori varierar

med fordonsvikten. Med motorcykels tjänstevikt förstås sammanlagda vikten

av motorcykeln samt till denna hörande verktyg, bränsle, smörjolja och

vatten. Med tjänstevikt för annat motordrivet fordon avses sammanlagda

vikten av dels fordonet vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri,

dels till fordonet hörande verktyg och reservhjul samt bränsle,

smörjolja och vatten, dels föraren av fordonet. Med ett fordons maximilast

menas den beräknade vikten av det största antal personer och den största

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr i38 år 1970

mängd gods varför fordonet är inrättat. Förarens vikt medräknas inte vid

beräkningen av maximilast. Ett fordons totalvikt är summan av tjänstevikt

och maximilast.

Årlig skatt utgår med 45 kr. för tvåhjulig motorcykel, vars tjänstevikt

inte överstiger 75 kg och med 60 kr. för tvåhjulig motorcykel utan sidvagn,

vars tjänstevikt överstiger 75 kg. För tvåhjulig motorcykel med sidvagn och

för trehjulig motorcykel utgör skatten 90 kr. för helt år. För bilar tas skatten

ut i form av en grundavgift och en tilläggsavgift som är olika för personbil,

lastbil och buss. För personbil utgör grundavgiften 165 kr. och tillläggsavgiften

42 kr. för varje påbörjat tal av 100 kg. av fordonets tjänstevikt,

minskad med 900 kg. Även för lastbil utgår grundavgift med 165 kr.

Om tjänstevikten inte överstiger tre ton, utgör tilläggsavgiften 55 kr. för

varje påbörjat tal av 100 kg av tjänstevikten minskad med 900 kg. överstiger

tjänstevikten tre men inte sju ton, är tilläggsavgiften 1 155 kr. för tre ton

och 96 kr. för varje påbörjat tal av 100 kg av återstående del av tjänstevikten.

För tyngre lastbilar utgår tilläggsavgift med 4 995 kr. för sju ton av

tjänstevikten och 180 kr. för varje påbörjat tal av 100 kg av överstigande

tjänstevikt. Skatteskalan för bussar är konstruerad på motsvarande sätt.

Grundavgiften är också här 165 kr. Tilläggsavgiften för varje 100 kg av

tjänstevikten är 49 kr. för den del som överstiger 900 kg men inte 5 000 kg

och 82 kr. för den del som ligger däröver.

Skatten på släpvagnar utgår i förhållande till fordonets totalvikt enligt

en indelning i f. n. 15 skatteklasser och utgör lägst 120 kr. (totalvikt mindre

än ett ton) och högst 9 720 kr. (totalvikt 40 ton eller mera).

Enligt traktorskatteförordningen utgår traktorskatt för alla registrerade

traktorer. Skatten bestäms med hänsyn till fordonets användning. Om

traktorn används för transport på allmän väg av gods, som ej är lastat på

traktorn, anses denna tillhöra klass I (trafiktraktor). Till denna klass hänförs

också motorredskap som används på motsvarande sätt. Traktor, vars

användning för transport på allmän väg är begränsad till befordran av produkter

från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling

eller yrkesmässigt fiske under förutsättning, såvitt gäller skogsbruk,

att lasten sammanlagt inte överstiger 15 ton, hänförs i skattehänseende till

klass II.

Skatten för fordon i klass I utgår enligt samma grunder som skatten för

lastbilar och utgör i princip hälften av skatten för en lastbil med motsvarande

tjänstevikt. För traktor i klass II är skatten 120 kr., om tjänstevikten

inte överstiger 2 500 kg och 180 kr., om tjänstevikten är däröver.

Beträffande reglerna om skattskyldighet, debitering och uppbörd av traktorskatt

gäller motsvarande bestämmelser som i fråga om bilskatt.

Fordonsskatt utgår som tidigare nämnts bara på registrerade motordrivna

fordon och registrerade släpvagnar. Om ett sådant fordon tas i bruk utan

att skatt erlagts, kan straff ådömas enligt bilskatteförordningen. Brukas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

fordonet utan att registrerings- eller anmälningsskyldighet fullgjorts, kan

den försumlige straffas enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen. Döms

ägaren till ansvar i sistnämnda fall, skall han dessutom förpliktas att utge

den skatt som undandragits genom förfarandet.

Enligt kungörelsen (1924: 513) angående uppbörd av automobilskatt

m. m. skall bilskatt påföras skattskyldig i det inom vederbörande län förda

bilregistret första gången då fordonet registreras och därefter för varje

kalenderår så länge fordonet är skattepliktigt. Ordinarie uppbörd av fordonsskatt

sker genom postverkets försorg årligen under tiden den 10 februari

— den 4 mars. Skattekvitto tillställs den skattskyldige mot postförskott.

Fr. o. m. den 1 januari 1969 kan skattskyldig för bil eller släpvagn erhålla

anstånd med betalning av skatten, om denna överstiger 1 500 kr. Bestämmelserna

om anstånd innebär att skatten kan få erläggas genom högst

fyra delbetalningar under året. Möjligheterna till anstånd med betalning av

fordonsskatten regleras i kungörelsen (1956: 556) om anstånd i vissa fall

med erläggande av bilskatt.

Någon allmän dispensbestämmelse finns inte i bilskatteförordningen.

Däremot kan nedsättning av fordonsskatt ske enligt kungörelsen (1969:

553) om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar, m. m. Nedsättning

av traktorskatt för trafiktraktor kan sålunda ske till hälften av det

belopp som annars skulle ha utgått, om det visas att fordonet under ett

år använts för transport på allmän väg sammanlagt högst 300 mil. Skatten

får dock inte nedsättas till lägre belopp än som skulle ha utgått, om fordonet

hänförts till klass II enligt traktorskatteförordningen. Enligt kungörelsen

kan vidare nedsättning ske av den årliga fordonsskatten för släpvagn

som använts för transport på allmän väg. Nedsättningens storlek varierar

beroende på om släpvagnen är lastbilsdragen eller traktordragen. För lastbilsdragen

släpvagn gäller den begränsningen att skattenedsättning bara

kan komma i fråga för släpvagn, vars totalvikt uppgår till minst 11 ton.

Har lastbilsdragen släpvagn framförts på allmän väg högst 1 500 mil för år

räknat, kan släpvagnsskatten nedsättas till 1 440 kr., om släpvagnens totalvikt

uppgår till 11 men inte 14 ton, eller, om totalvikten är större, till

1 800 kr. jämte 25 % av skillnaden mellan detta belopp och skatten för fordonet

enligt bilskatteförordningen. Har släpvagnen framförts över 1500

mil men inte över 3 000 mil, kan nedsättning ske till 1 560 kr., om släpvagnens

totalvikt uppgår till 11 men inte 14 ton, eller, om totalvikten är

större, till 1 800 kr. jämte 50 % av skillnaden mellan detta belopp och skatten

för fordonet enligt sistnämnda förordning. Är det fråga om traktordragen

släpvagn, kan nedsättning av släpvagnsskatten i princip ske till en fjärdedel,

om den årliga transportsträckan på allmän väg inte överstiger 300

mil, och till hälften, om motsvarande sträcka överstiger 300 men inte 3 000

mil.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

Skatt på drivmedel utgår i form av bensinskatt, brännoljeskatt och

gasolskatt. Dessa skatter är, liksom de tidigare nämnda fordonsskatterna,

specialdestinerade för vägväsendet. Dessutom beskattas nämnda drivmedel

med särskild motorbränsleskatt och allmän energiskatt.

Enligt förordningen (1961:372) om bensinskatt utgår sådan skatt på

bensin och vissa alkoholer med 43 öre för liter. Skattskyldighet åvilar registrerade

tillverkare och återförsäljare samt icke registrerade importörer.

Enligt förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt utgår sådan skatt på

brännolja med 34 öre för liter. Om skatten skall erläggas av tillverkare

eller registrerad leverantör eller vid import, utgör den dock 31 öre för liter.

Skatt enligt förordningen skall inte utgå för brännolja som uppenbart är

avsedd att förbrukas för annat ändamål än drift av motor i motorfordon

eller fordon som tillhör klass I enligt traktorskatteförordningen.

Enligt förordningen (1964: 352) om gasolskatt utgår sådan skatt på gasol

i princip med 29 öre för liter. Skatt enligt förordningen utgår, om bränslet

används för drift av motor i motorfordon eller fordon som tillhör klass I

enligt traktorskatteförordningen.

Utöver de nämnda drivmedelsskatterna tas vissa skatter ut av vägtrafiken

som inte är specialdestinerade för vägväsendet. Sålunda utgår enligt

förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen skatt med fem

öre per liter för bensin och brännolja och med fyra öre per liter för gasol.

Vidare utgår enligt förordningen (1957:262) om allmän energiskatt sådan

skatt med nio öre per liter för bensin, med sju öre per liter för gasol och

med 2,5 öre per liter för motorbrännolja. Slutligen utgår en särskild avgift

med olika mindre belopp enligt förordningen (1957:344) om oljeavgift

m. m. I detta sammanhang kan också nämnas förordningen (1956:545)

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall. Skatt enligt denna

förordning utgår efter fordonets tjänstevikt vid försäljning och i vissa fall

vid import av personbilar, sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustade lastbilar vilkas tjänstevikt inte överstiger 1 800 kg,

samt motorcyklar, om nämnda fordon inte är eller tidigare varit upptagna

i bilregister. Skyldighet att erlägga denna skatt åvilar tillverkare och importörer.

Utredningen

Inledande synpunkter

Bilskatteutredningens förslag innebär väsentligen en omfördelning av

fordonsskatten i fråga om tyngre lastbilar, bussar och släpvagnar. Inledningsvis

diskuterar utredningen innebörden av begreppet kostnadsansvarighetsprincipen

och konstaterar, att innebörden är mångtydig

och i flera avseenden oklar. Sålunda används begreppet både för att be2

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 138

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

teckna principen alt varje trafikgren skall bära sina kostnader och för att

uttrycka att kostnaderna inom varje trafikgren skall lördelas mellan olika

trafikantkategorier. Enligt utredningen inrymmer den sistnämnda beskrivningen

en rad olika möjligheter för prissättningen (beskattningen). Utredningen

använder uttrycket kostnadsansvar som ett sammanfattande begrepp

för de tankegångar som ligger bakom 1968 års trafikpolitiska beslut.

Utredningen anför, att man i samband med genomförandet av den nya

trafikpolitiken från såväl statsmakternas sida som från andra håll förutsatt

att bilskatteutredningen skall lägga fram förslag som innebär ett steg i riktning

mot förverkligande av kostnadsansvarighetsprincipen. Utredningens

förslag bygger också på denna princip.

Huvudvikten har i betänkandet lagts vid beskattningen av lastbilar och

släpvagnar. Enligt 1963 års trafikpolitiska beslut skulle, framhåller utredningen,

omställningen av transportapparaten i enlighet med de nya trafikpolitiska

riktlinjerna ske i tre etapper. Den första etappen avsåg liberalisering

av regleringssystemet i fråga om godstrafiken på landsväg. Den andra

etappen avsåg ytterligare liberaliseringsåtgärder i fråga om tillståndsgivningen.

Den tredje och sista reformetappen syftade till ett totalt slopande

av behovsprövningen för godstransporter på landsväg. Som riktpunkt för

den tredje elappen sattes den 1 juli 1968. De två första etapperna inleddes

planenligt den 1 juli 1964 resp. den 1 juli 1966. Genomförandet av den

tredje etappen har uppskjutits tills vidare, bl. a. i avvaktan på bilskatteutredningens

förslag till beskattning av den tyngre trafiken.

I motioner till riksdagen om trafikpolitiken och om järnvägsnedläggelser,

se t. ex. 1969: I: 320 och II: 708, har gjorts gällande, att vägtrafikbeskattningen

inte är anpassad efter kostnadsansvarighetsprincipen och att

detta medfört en snedvridning av konkurrensförhållandena på transportmarknaden

till järnvägens nackdel. Utredningen har efter ingående undersökningar

funnit, att fördelningen av skattebördan är felaktig i flera

avseenden och konstaterar, att de medelstora fordonen generellt sett är

överbeskattade i jämförelse med de tyngsta fordonen och att lastbilarna är

överbeskattade i jämförelse med motsvarande släpvagnar. Utredningen

konstaterar vidare, att fordonens axeltryck har stor betydelse från kostnadsansvarighetssynpunkt,

vilket motiverar en differentiering av vägtrafikskatten

med hänsyn till antalet axlar på olika fordonskategorier.

Utredningens förslag innebär, inom ramen för ett totalt sett oförändrat

skatteuttag, höjningar för tyngre fordon och fordonskombinationer och

sänkningar för lätlare. Förslaget aktualiserar vissa andra problem. En del

hänger samman med att fordonen i viss utsträckning används utom riket

eller utanför det med allmänna medel bekostade vägnätet. Vissa lösningar

av problemen föreslås nu, t. ex restitution av bilskatt för användning av

fordon utomlands. Som jag redan nämnt behandlas dock inte denna fråga i

detta sammanhang. Ett annat problem avser det förhållandet att de årliga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

körsträckorna är olika för skilda fordon i samma storleksklass. Lösningarna

är här beroende av vilket beskattningssystem som skall användas för

bränno]jedrivna fordon och för släpvagnar. Utredningen hänvisar i detta

sammanhang till bevillningsutskottets, av riksdagen godkända betänkande

(BeU 1969: 35, rskr 207) med anledning av prop. 1969: 10 och 45 med förslag

till ändringar i bilskatteförordningen och till traktorskatteförordning.

Utskottet framhöll, att den enda tekniskt tillfredställande lösningen av problemet

är att beskattningen görs direkt beroende av den vägsträcka som lastfordonet

tillryggalagt, alltså i form av en väglängdskatt som är differentierad

med hänsyn till totalvikten. Utskottet förordade, att beskattningen anknöts

till det faktiska utnyttjandet av vägnätet även om åtgärden var förenad

med vissa kostnader. Utredningen framhåller, att Svenska Utvecklingsaktiebolaget

på utredningens uppdrag f. n. undersöker möjligheterna att skapa

tekniska förutsättningar för en från bl. a. kontrollsynpunkt tillfredsställande

kilometerbeskattning. Även om utredningen inte nu kan ta bestämd ställning

till en närmare utformning av ett kilometerbeskattningssystem, anser

utredningen möjligheter föreligga att införa ett sådant system i samband

med att bilregistreringen centraliseras och uppgifterna databehandlas,

dvs. fr. o. in. år 1974. Under förutsättning att utvecklingsarbetet framskrider

pianenligt räknar utredningen med att under år 1970 kunna lägga

tram ett principbetänkande med förslag till kilometerbeskattning fr. o. in.

den 1 januari 1974.

I detta sammanhang tar utredningen också upp frågan, om fordonens

tjänstevikt eller totalvikt skall ligga till grund för beskattningen. Utredningen

anser det klart, att en övergång skall ske till totalviktsbeskattning.

Eftersom en sådan reform bör avse även personbilar, måste ett omfattande

arbete ske med omdateringar i bilregistret. Utredningen anser bl. a.

av detta skäl att övergången till totalviktsbeskattning bör ske i samband

med införandet av den nya bilregisterorganisationen.

Principer för prissättning av vägtjänster

Utredningen erinrar om att det i 1963 års trafikpolitiska proposition angetts,

att målet för trafikpolitiken bör vara att för landets olika delar trygga

en tillfredsställande transportförsörjning. Enligt utredningen bör prissättningen

av vägtjänster — dvs. vägtrafikbeskattningen — så långt möjligt

avpassas så att trafikanterna blir medvetna om samtliga kostnader för

vägtrafikarbetet. Därigenom främjas en riktig fördelning av samhällets

resurser.

Reformarbetet beträffande prispolitiken inom vägtrafiksektorn är avsedd

att fullföljas i två etapper. Bilskatteutredningen syftar till en anpassning av

vägtrafikbeskattningen i riktning mot en slutlig lösning. Vägkostnadsutredningen

å sin sida skall lägga fram en mera definitiv lösning, vilken blir resultatet

av denna utrednings på längre sikt bedrivna arbete. Bilskatteutred
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

ningen framhåller, att den i sitt arbete måst iakttaga vissa begränsningar,

som vägkostnadsutredningen är obunden av. Dessa begränsningar kan sammanfattas

i följande fyra punkter.

a) Endast sådana kostnadsslag skall behandlas som motsvaras av utgiftskategorier,

vilka f. n. avräknas mot de specialdestinerade vägtrafikskatterna.

b) Det totala skatteuttagets omfattning skall hållas oförändrad. Därmed

har utredningen förstått att den nuvarande specialdestinerade skattesumman

bör öka eller minska realt sett endast om den totala vägtrafiken ökar

eller minskar. Det reala prisindex för olika vägtjänster skall med andra ord

vara konstant.

c) Utanför ramen för utredningens uppdrag faller spörsmål som hänger

samman med investeringspolitiken i vägväsendet, pris- och investeringspolitiken

i SJ och annan kollektivtrafik.

d) Fordons-, drivmedels- och eventuellt kilometerbeskattning är de enda

skatteformer som står till buds.

Utredningen erinrar om att huvudlinjerna i den nya trafikpolitiken drogs

upp av 1953 års trafikutredning i dess huvudbetänkande (SOU 1961:23)

där också en ingående analys gjordes av de principer efter vilka prissättningen

inom transportsektorn bör utformas för att det trafikpolitiska målet

skall uppnås. Det resonemang, som fördes där, ledde fram till att mindre-

resp. merkostnaden på lång sikt är det samhällsekonomiskt relevanta

kostnadsbegreppet för prissättningen. Kortfattat kan mindre- resp. merkostnaden

sägas vara den kostnad som samhället skulle undvika, om den

ifrågavarande transporttjänsten inte kom till utförande. Beräkningen av de

transportavgifter som skall leda till en samhällsekonomiskt riktig uppdelning

av trafiken måste baseras på denna kostnad. Bilskatteutredningen begagnar

i det följande termen marginalkostnad som likvärdig med mindreresp.

merkostnad. Enligt bilskatteutredningen stämmer trafikutredningens

synsätt väl överens med gängse ekonomisk teori för prissättningen av offentliga

varor och tjänster i den meningen att ett marginellt betraktelsesätt

anlades och att det klart uttalades att endast framtida kostnader är relevanta

för prissättningen.

Frågan huruvida prissättningen skall baseras på de kortsiktiga marginalkostnaderna

(SRMC)1 eller de långsiktiga marginalkostnaderna

(LRMC)2 är enligt utredningen omstridd. Utredningens närmare resonemang

i frågan återges på s. 41—44 i betänkandet vartill jag hänvisar.

Resonemanget utmynnar i slutsatsen att en prissättning inom vägtrafiksektorn

enligt marginalkostnaderna på lång sikt synes vara ägnad att leda

till ett bättre utnyttjande av samhällets resurser.

Bilskatteutredningen framhåller, att den inte företagit några siffermässigt

1 SRMC = short run marginal costs.

2 LRMC = long run marginal costs.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

ga beräkningar av de långsiktiga marginalkostnaderna enligt de i det föregående

angivna principerna. Den för utredningen givna begränsningen att

bestämma skattesatserna inom ramen för hittillsvarande uttag gör enligt

utredningens mening ett sådant beräkningsarbete mindre angeläget. Utredningen

hänvisar i detta avseende till vägkostnadsutredningens fortsatta

arbete och konstaterar att bilskatteutredningen koncentrerat beräkningsarbetet

till en undersökning av de prisstrukturella problemen. Genom att anpassa

prisstrukturen för de specialdestinerade vägtrafikskatterna till strukturen

för marginalkostnaderna på lång sikt uppnås enligt utredningen en

riktigare prissättning inom vägtrafiksektorn.

Utredningens överväganden och förslag beträffande skattesatserna

Utredningen erinrar om att dess mål är alt anpassa prisstrukturen till

strukturen för de långsiktiga marginalkostnaderna (LRMC-strukturen).

Anpassningen sker genom att skattesatserna för olika fordonskategorier

justeras inom ramen för ett oförändrat totaluttag av specialdestinerade

vägtrafikskatter. Utredningen väljer härvid att jämföra LRMC-strukturer

och prisstrukturer som är relaterade till tonkilometer och totalvikter. Vid

bestämningen av LRMC-strukturen gör utredningen en uppdelning av kostnaderna

på tre huvudgrupper, nämligen driftkostnader (även kallade underhållskostnader),

investeringskostnader och övriga kostnader.

Driftkostnaderna indelas i tre delar, varav en anses vara axeltrycks-

och körlängdsberoendc och eu enbart körlängdsberoende. Den tredje

delen anses inte direkt beroende av fordonens axeltryck, körlängder e. d.

och behandlas därför som en fast kostnad, vilken alltså inte påverkar kostnadsstrukturen.

ÄA^en investeringskostnaderna delas upp i tre kostnadsslag.

Eu del anses beroende av fordonens bäriglietskrav, kapacitetskrav och körlängder.

Den andra delen anses kapacitets- och körlängdsberoende, medan

den tredje delen betraktas som en av fordonskarakteristika mera oberoende

restpost som utredningen valt att behandla som en fast kostnad.

Inom gruppen övriga kostnader finns kostnader för trafikövervakning,

administration in. in. Vissa av dessa kostnader anses beroende avtrafikens

totala omfattning men oberoende av axeltryck o. d. och är därför

att betrakta som körlängdsberoende. Andra kostnader är i högre grad trafikoberoende

och behandlas som fasta kostnader.

För varje trafikberoende kostnadsslag kan man, framhåller utredningen,

ange storleken av den till varje fordonskategori och viktklass hänförliga

kostnadsandelen genom relativtal per axelkilometer, fordonskilometer eller

tonkilometer. En sammanställning av kostnadsandelarna ger strukturen

för kostnadsslaget i fråga. För att kostnadsstrukturerna skall vara av praktiskt

värde — dvs. tjäna som grund för fastställande av skattesatserna _

måste de erhållna relativtalen för varje kostnadsslag vägas samman så

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

att man får en total LRMC-strukturkurva. Denna sammanvägning kan göras

på olika sätt, beroende på vilken grad av exakthet som eftersträvas. Utredningen

begränsar sig till att föreslå en anpassning av beskattningen i

riktning mot den ideala fördelningen genom korrigering av vissa uppenbara

oriktigheter. Med hänsyn till detta begränsade syfte har utredningen ansett

sig vid sammanvägningen av de olika kostnadsstrukturerna kunna utgå

från att förhållandet mellan de långsiktiga marginalkostnaderna för en ekvivalent

axelkilometer eller fordonskilometer och däremot svarande utgifter

per ekvivalent axelkilometer resp. fordonskilometer för ett visst år är

i stort sett detsamma för de olika kostnadsslagen. Denna utredningens uppfattning

grundas på två olika antaganden, nämligen dels att för varje kostnadsslag

förhållandet mellan totalutgifter och totalkostnader är ungefär

detsamma, dels att förhållandet mellan marginalkostnaden och genomsnittskostnaden

per ekvivalent fordons- eller axelkilometer är lika för alla

kostnadsslag. Genom sammanvägningen får man vägda relativtal som för

varje fordonskategori och totalviktsklass kan adderas och därmed ger en

för kategorin till totalvikter relaterad total kostnadsstruktur. Enligt vad

nyss nämnts konstaterar utredningen att den totala kostnadsstrukturen

bör ligga till grund för prisstrukturen. De absoluta värdena på de olika

priserna i prisstrukturen får man fram genom att den totala skatteintäkten

skall vara oförändrad.

När det gäller de närmare beräkningarna av kostnadsstrukturerna för

driftkostnaderna, investeringskostnaderna och de övriga kostnaderna kan

jag hänvisa till s. 49—65 i betänkandet. I ett avseende kan dock eu kortfattad

redogörelse här vara på sin plats. Utredningen anser, att den del av

driftkostnaderna som enkelt uttryckt kan kallas för slitagekostnaderna

är beroende av fordonens axeltryck. Delade meningar råder dock om

hur stor betydelse axeltrycken har i detta sammanhang. Eu mycket omfattande

undersökning som utfördes i USA under åren 1958—1961, den s. k.

AASHO-testen, anses emellertid kunna ge en viss vägledning. Enligt denna

undersökning sliter ett axeltryck om tio ton 3 000—10 000 gånger mera på

vägen än ett axeltryck om ett ton. Riktigheten av att tillämpa dessa resultat

inom andra områden än dem där undersökningen utfördes anses dock diskutabel.

I Frankrike betraktas värdet 10 000 som det riktiga. I England vill

man undvika att de höga axeltryckens slitageeffekter överdrivs och rekommenderar

talet 1 000. Ungefär samma värde anses av en norsk bilskatteutredning

tillämpligt för norska förhållanden. Statens väginstitut har på bilskatteutredningens

uppdrag gjort en laboratoriemässig undersökning av

vilken betydelse variationerna i undergrundsmaterialet kan ha i sammanhanget.

Med ledning av denna undersökning anser sig bilskatteutredningen

i sina kalkyler böra utgå från att förhållandet mellan slitageeffekterna av

tio tons resp. ett tons axeltryck är 300/1 dvs. att ett axeltryck om tio lön

sliter vägen endast 300 gånger mera än ett axeltryck om ett ton. Detta för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

hållande använder utredningen i fråga om belagda vägar (inkl. oljegrusvägar).

När det gäller grusvägar tillämpar utredningen i stället erfarenheterna

från den s. 1c. Ängbyvägsundersökningen av år 1938. Enligt denna undersökning

erhålls förhållandet 10/1 för detta slag av vägar.

Utredningen framhåller, att den vid beräkningarna mött en del svåra avvägningsproblem.

Utredningen har därvid haft som utgångspunkt att, när

det inte gått att träffa ett avgörande med rimlig grad av säkerhet, välja det

alternativ som ger den kostnadsstruktur som minst avviker från den nuvarande

prisstrukturen. Detta har ansetts rimligt med hänsyn till att utredningen

syftar endast till att justera prisstrukturen i sådana avseenden där

avvikelserna från kostnadsstrukturen kan anses som helt säkra.

Utredningen jämför den beräknade kostnadsstrukturen med den nuvarande

prisstrulcturen varvid jämförelsen sker dels beträffande olika totalviktsklasser

inom varje fordonskategori, dels beträffande olika fordonslcategorier

i förhållande till varandra. Enligt utredningen kan kalkylerna tyda

på att en sänkning för de lättaste fordonen är befogad. Eftersom det totala

skatteuttaget skall vara oförändrat, anser utredningen, att en sådan sänkning

måste kompenseras genom att skattenivån för övriga kategorier i motsvarande

grad justeras uppåt. Utredningen påpekar emellertid, att förhållandena

är speciella beträffande dessa lätta fordon, dvs. personbilar och

med dem i detta sammanhang jämställda lastbilar och bussar, vilka sammanfattningsvis

torde kunna beskrivas som fordon med en totalvikt under

tre ton. Det kan enligt utredningen med stor sannolikhet antas, att en mera

fullständig och förfinad ekonomisk teori för prissättningen än den utredningen

kunnat tillämpa måste inbegripa sådana från samhällsekonomisk

synpunkt negativa effekter som trängsel, miljöförstöring och trafikolyckor.

De nu aktuella fordonen används i mycket stor omfattning i tätorter och

andra miljöer, där dessa effekter enligt utredningens åsikt har en särskild

betydelse. Enligt utredningen är det vidare möjligt att lösningen av de problem

som är förenade med uttaget av eventuella fasta kostnader eller residualkostnader

kommer att betyda avsevärt mera för beskattningen av dessa

lätta fordon än när det gäller övriga kategorier. Ett hänsynstagande

till nu angivna omständigheter kommer, anser utredningen, sannolikt att

visa att ytterligare kostnadsposter bör hänföras till dessa lätta fordon. Under

sådana förhållanden kan en jämförelse mellan den av utredningen beräknade

kostnadsstrukturen och den nuvarande prisstrukturen inte anses

motivera en sänkning av skatten för ifrågavarande kategori med därav följande

relativa skattehöjningar för andra fordon. Det får i stället ankomma

på vägkostnadsutredningen att utreda de antydda problemen. Förutsättningen

för bilslcatteutredningens fortsatta jämförelser är alltså att fordon

med lägre totalvikt än tre ton inte behandlas och att skattesatserna för dessa

skall vara oförändrade.

Utredningen åskådliggör resultaten av sina beräkningar i form av ett an
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

tal tabeller och diagram. Detta gäller bl. a. framräkningarna av kostnadsoch

prisstrukturerna. Vad beträffar övriga fordon än de som har lägre totalvikt

än tre ton konstaterar utredningen följande. Kostnadsstrukturkurvan

(k-kurvan), relaterad till tonkilometer och totalvikter, för de viktigaste

fordonskategorierna sjunker först ner mot ett minimum vid en viss totalvikt

och stiger därefter åter. De nuvarande, på samma sätt relaterade

prisstrukturkurvorna (p-kurvorna) sjunker däremot hela tiden med stigande

totalvikt. Utredningen anser sig av denna jämförelse kunna dra den försiktiga

slutsatsen, att en riktig p-kurva från k-kurvans minimipunkt inte

bör vara sjunkande utan åtminstone horisontell. För varje fordonskategori

får man då en p-kurva som från tre tons totalvikt sjunker till eu miniminivå

och därefter är horisontell. Utgångspunkten vid tre tons totalvikt är

enligt utredningen given av den nuvarande beskattningen. Vid vilken totalviktsklass

minimiläget skall uppnås framgår i princip av k-kurvan för varje

fordonskategori. En jämförelse mellan dessa kurvor ger därefter det relativa

läget av de horisonteiia delarna av p-kurvorna för olika kategorier.

Genom dessa olika jämförelser och slutsatser får utredningen den totala

prisstrukturen, relaterad till tonkilometer. Priserna i absoluta tal per tonkilometer

ges av förutsättningen att det totala uttaget av specialdestinerade

vägtrafikskatter skall vara oförändrat och bestäms genom omfattande passningsräkningar.

Som framgår av det tidigare anförda är resultatet av jämförelserna mellan

k-kurvorna och de gällande p-kurvorna inom och mellan de olika fordonskategorierna

avgörande för konstruktionen av de nya p-kurvorna och

därmed för utredningens förslag till omfördelning av skatterna. Utredningens

analyser i dessa avseenden framgår närmare av s. 65—81 i betänkandet.

Utredningen finner, att de erforderliga ändringarna f. n. kan ske endast genom

justeringar av fordonsskatterna med utgångspunkt från de genomsnittliga

årliga körsträckorna för olika kategorier och viktklasser. De nya

skatterna innebär en större differentiering i förhållande till nuläget. Utredningen

föreslår särskilda skatteskalor för bensindrivna bussar och bensindrivna

lastbilar och lägre fordonsskatt för dessa fordon skategorier. En

sänkning föreslås vidare av skatten för de lättare brännoljedrivna bussarna,

medan en höjning föreslås för de tyngre. I fråga om de brännoljedrivna

lastbilarna har utredningen funnit det nödvändigt att skilja mellan lastbilar

med resp. utan anordning för påhängsvagn. Inom dessa båda grupper

differentieras skatten sedan med hänsyn till antalet hjulaxlar. Utredningen

skiljer här mellan tvåaxliga samt tre- och fleraxliga fordon. När det gäller

lastbilar utan anordning för påhängsvagn innebär utredningens förslag betydande

skattesänkningar för de allra flesta fordonen. Endast för de tyngsta

inom denna grupp föreslås höjningar av fordonsskatten. För flertalet

lastbilar med anordning för påhängsvagn medför förslaget skattehöjningar.

I fråga om släpvagnarna skiljer utredningen mellan påhängsvagnar och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

25

övriga släpvagnar. Påhängsvagnarna delas in i enaxliga resp. två- och fleraxliga.

Övriga släpvagnar delas in i enaxliga, tvåaxliga samt tre- och fleraxliga.

Släpvagnarna får genomgående skattehöjningar, vilka är störst för

de tyngsta fordonen inom varje kategori. Sammanfattningsvis betyder utredningens

förslag att fordonsbeskattningen skärps för de tyngsta fordonen

och fordonskombinationerna medan mellanskiktet får skattelättnader. Utredningens

förslag framgår närmare av diagram 13—17 och tabell 37 på s.

82—86 resp. 90 och 91 i betänkandet.

I bilaga 8 i betänkandet påvisar utredningen vad de föreslagna skattesatserna

innebär beträffande vissa vanliga fordonskombinationer. Av bilagan

framgår att ett stort antal fordonskombinationer med utredningens förslag

får en ändrad total fordonsskatt. Enligt utredningen kommer givetvis den

föreslagna omfördelningen att få särskild betydelse för transportmarknaden,

således inte bara beträffande fordonsparken utan också i fråga om terminalanläggningar

och andra på lång sikt planerade investeringar. Eftersom

sålunda betydande delar av näringslivet kommer att beröras av den

nya beskattningen, anser utredningen det inte praktiskt möjligt att genomföra

reformen i ett sammanhang. I stället förordar utredningen, att denna

genomförs etappvis. Utredningen anser det lämpligt, att omfördelningen

sker i fem etapper vid de tidpunkter och med de procentsatser av den för

fordonet gällande hela skatteförändringen som framgår av följande tabell.

Som framgår av tabellen avses slutmålet för reformen vara uppnått den

1 januari 1979. Under tiden fram till dess finns, framhåller utredningen,

möjlighet att ta hänsyn till eventuellt uppkommande särskilda anpassningsproblem

samtidigt som reformprogrammet kan justeras med hänsyn

till de ytterligare kunskaper som kan erhållas om prissättningsproblemen

genom bl. a. vägkostnadsutredningens arbete.

Utredningen föreslår, att den första etappen genomförs den 1 januari

1971 och att reformprogrammet därefter — i den mån vunna erfarenheter

inte ger anledning till annat — fullföljs fram till slutmålet enligt de riktlinjer

utredningen dragit upp.

Utredningen framhåller, att dess förslag får konsekvenser även för beskattningen

av trafiktraktorer och släpvagnar som dras av sådana traktorer.

Av praktiska men även kostnadsmässiga skäl har utredningen inte funnit

det möjligt att genomföra en kostnadsstrukturkalkyl för dessa fordonskategorier.

Utredningen anser emellertid, att de förslag i betänkandet Traktorbeskattning

(SOU 1968:50) som lett till lagstiftning våren 1969 (prop.

etapp I

etapp II

etapp III

etapp IV

etapp V

1/1 1971 10 %

1/1 1973 15 %

1/1 1975 25 %

1/1 1977 25 %

1/1 1979 25 %

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

1969: 45, BeU 35, rskr 207 ) fortfarande kan accepteras i fråga om trafiktraktorerna.

Utgångspunkten blir därför enligt utredningen att fordonsskatten

för dessa skall utgöra i stort sett hälften av fordonsskatten för motsvarande

lastbilar. När det gäller släpvagnar som dras av trafiktraktorer

finner utredningen vissa skäl — bl. a. släpvagnarnas kortare körsträckor

— tala för att dessa släpvagnar skall beskattas lindrigare än lastbilsdragna.

På grund av administrativa och kontrollmässiga problem anser utredningen

det dock inte möjligt att göra en uppdelning av släpvagnsparken på dessa

båda kategorier. Den fr. o. in. den 1 januari 1970 genomförda höjningen

av skatten på släpvagnar liksom utredningens förslag till ytterligare skärpning

understryker emellertid enligt utredningens mening ytterligare behovet

av en ändrad avvägning av skatten på trafiktraktorekipagen. En kilometerbeskattning

skulle enligt utredningen sannolikt innebära en tillfredsställande

lösning av problemet. Utredningen anser emellertid att, i avvaktan

på en sådan beskattningsform, ett godtagbart resultat kan erhållas, om

man i stället sänker skatten på trafiktraktorer från nuvarande hälften till

en fjärdedel av lastbilsskatten. Denna sänkning svarar enligt utredningen

i normalfallen mot en reduktion av skatten på trafiktraktordragna släpvagnar

till 60—70 % av skatten på motsvarande lastbilsdragna släpvagnar.

Beträffande skatten för traktorer i klass II enligt traktorskatteförordningen

föreslår utredningen ingen ändring.

Fordonens körsträckor är, som framgår av det anförda, av avgörande betydelse

för vägtrafikbeskattningen. En direkt körlängdsberoende kilometerbeskattning

för brännoljedrivna fordon och för släpvagnar utgör därvid

enligt utredningen en lämplig beskattningsform. Enligt vad tidigare nämnts

anser utredningen det möjligt att införa kiloineterbeskattning fr. o. in. år

1974. Intill dess föreslår utredningen, att ojämnheter i beskattningen löses

genom att Kungl. Maj :t medges rätt att meddela dispens när synnerliga

skäl föreligger. Dispensrätten föreslås gälla alla fordonskategorier för

vilka skatt skall utgå enligt bilskatteförordningen.

Utöver den nu lämnade redogörelsen för utredningens förslag kan nämnas,

att utredningen i specialmotivering lämnat en utförlig kommentar beträffande

en rad detaljfrågor. Frågorna, såvitt rör fordonsbeskattningen,

behandlas på s. 120—121 i betänkandet.

Remissyttrandena

Av dem som yttrat sig över betänkandet ställer sig ett tiotal remissinstanser

positiva till utredningens förslag såvitt nu är i fråga. Bland dessa är riksrevisionsverket,

kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs

och Bohus län, bilregisterutredningen, vägkostnadsutredningen, IVA :s

transportforskningskommission, SACO och TCO. Transportnämnden, som

inte tar ställning till förslaget i huvudsak, erinrar om att vägkostnadsan
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

27

svaret är en av de stora och hittills olösta huvudpunkterna i det trafikpolitiska

programmet. Nämnden anser också, att man vid en omläggning av den

svenska vägtrafikbeskattningen bör undersöka möjligheterna till samordning

av beskattningspolitiken inom de nordiska länderna.

Några remissinstanser framhåller, att en reform av vägtrafikbeskattningen

är så angelägen, att man bör acceptera en dellösning utan att avvakta ytterligare

utredningar och förslag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

är medveten om att betänkligheter kan anföras mot genomförandet av bilskatteutredningens

förslag på nuvarande stadium, när viktiga frågor återstår

olösta. Med hänsyn till bl. a. de olägenheter som den tyngre lastbilstrafiken

redan medför på gator och vägar, bör emellertid enligt länsstyrelsens

mening ett ställningstagande till en principiell förskjutning av tyngdpunkten

i beskattningen av lastfordon mot tyngre och längre fordon inte

förhalas. Vägkostnadsutredningen framhåller, att ett bibehållande av den

nuvarande, från transportpolitik synpunkt oriktiga vägtrafikbeskatiningen

skulle omöjliggöra en sund utveckling av transportapparaten. Liknande

tankegångar framförs av LO, som anser, att man genom att avvakta vägkostnadsutredningen

låter det bästa bli det godas fiende. Man bör enligt

LO inte vara främmande för att komplettera den egentliga vägtrafikbeskattningen

med regleringsmässiga styrningar av trafikutvecklingen.

SJ uttalar den allmänna uppfattningen, att utredningen borde med användning

av redan tillgängligt kunskapsunderlag beträffande vägväsendets

kostnader ha föreslagit en väsentligt högre beskattning av den tyngre trafiken

än som nu skett. Eu reform av fordonsbeskattningen som inte är

mera genomgripande än den nu föreslagna bör enligt SJ:s mening kunna

genomföras i en enda etapp och omedelbart. Även LO anser den föreslagna

beskattningen vara mycket försiktig och framhåller, att det i dagens läge

borde vara möjligt att på grundval av det föreliggande beräkningsmässiga

underlaget ta ett väsentligt större steg i riktning mot en från samhällsekonomisk

synpunkt riktig fördelning av trafiken.

Kritiken i övrigt riktas främst mot att förslag framlagts utan att den

pågående vägkostnadsutredningens slutliga resultat avvaktats och utan att

förslagets samhälls- och företagsekonomiska konsekvenser belysts. Vidare

framförs invändningar mot att utredningen föreslagit omfördelning av fordonsbeskattningen

utan att samtidigt föreslå övergång till totalviktsbeskattning.

Även riktigheten av de av utredningen tillämpade beräkningsmässiga

metoderna ifrågasätts.

Bland dem som anser, att vägkostnadsutredningens arbete borde ha avvaktats,

är statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, skogsstyrelsen,

länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län,

Skogsbrukets motortransportkommitté, Skogsindustriernas samarbetsutskott,

Svenska vågföreningen och Åkeriföretagarnas centralförening.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län, Svenska vägföreningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

och Skogsbrukets motortransportkommitté anser, att utredningen borde

närmare ha analyserat förslagets samhällsekonomiska konsekvenser. Näringslivets

trafikdelegation erinrar om att samhällsviktiga näringsgrenar

såsom skogs-, gruv- och byggnadsindustrin skulle få en allvarlig extra kostnadsbelastning

genom den ökade skatten utan att samhället skulle tillföras

en totalt ökad skatteintäkt från vägtjänstkonsumenterna. Skogsstyrelsen,

länsstyrelserna i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län, domänverket,

Skogsbrukets motortransportkommitté och Skogsindustriernas samarbetsntskott

belönar särskilt de kostnadshöjande effekter som ett genomförande

av förslaget skulle få för skogsnäringen. Länsstyrelsen i Jämtlands län

framhåller, att länets åkeriförening beräknat, att den föreslagna skatteomfördelningen

vid fullt uttag — dvs. efter genomförandet av den sista etappen

den 1 januari 1979 enligt den av utredningen föreslagna tidsplanen —

innebär en ökad årlig beskattning av de i länet registrerade lastbilarna och

släpvagnarna i yrkesmässig trafik med nära 2,8 milj. kr., varav halva ökningen

beräknas talla på skogsbruket. Kostnaderna för skogsindustrin i

Jämtlands och Västerbottens län beräknas öka med ca 8 milj. kr. om året.

Skogsstyrelsen framhåller, att man genom de ökade kostnaderna för virkestransporterna

riskerar eu ökning av de s. k. noll-zonerna, innebärande

krympande råvarubas för den norrländska skogsindustrin. En del remissorgan,

bland dem skogsstyrelsen, kommerskollegium samt länsstyrelserna

i Jämtlands och Norrbottens län, framhåller, att ett genomförande av förslaget

kan få inte önskvärda lokaliseringspolitiska eller regionalpolitiska

bieffekter. Liknande synpunkter anförs av Svenska kommunförbundet.

Flera remissinstanser motsätter sig att förslaget genomförs utan att samtidigt

skatten beräknas med hänsyn til! fordonens totalvikt. Bland dem är

statens trafiksäkerhetsverk, skogsstyrelsen, kommerskollegium, Näringslivets

trafikdelegation, Skogsbrukets motortransportkommitté och Sveriges

Mekanförbund. Svenska vägföreningen anser, att en del av de olägenheter

som är förenade med utredningens förslag skulle elimineras, om totalviktsbeskattning

infördes.

AB Svensk Bilprovning anser, att närmare anvisningar bör utfärdas om

fastställande av totalvikt för den händelse skatten ytterligare skärps för

släpvagnar.

En del remissinstanser anser, att beslut om ändrad beskattning av de

tyngre fordonen inte bör ske utan att förutsättningar samtidigt föreligger

för eu övergång till kilometerbeskattning. Av denna uppfattning är statens

trafiksäkerhetsverk, skogsstyrelsen, kommerskollegium och Näringslivets

trafikdelegation.

Principer för prissättning av vägtjänster

I remissyttrandena ansluter man sig allmänt till uppfattningen, ati vägtrafikbeskattningen

bör utformas i enlighet med 1963 års trafikpolitiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

29

beslut och grundas på den däri antagna kostnadsansvarighetsprincipen.

Olika uppfattningar redovisas dock om innebörden av denna princip. Utredningens

principiella utgångspunkt att vägtrafikbeskattningen bör grundas

på en marginalkos t nadsprissättning biträds eller lämnas

utan erinran av flertalet remissorgan som yttrat sig i detta avseende.

Olika meningar råder dock beträffande frågan, om man genom utredningens

förslag får en riktigare vägtrafikbeskattning genom att anpassa prisstrukturen

till kostnadsstrukturen för de långsiktiga marginalkostnaderna.

Riksrevisionsverket och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att

den valda metoden för prissättningen är riktig. Kontrollstyrelsen, vägkostnadsutredningen

och IVA:s transportforskningskommission betecknar förslaget

som ett steg i rätt riktning. LO anser, att utredningens försök att anpassa

rådande vägtrafikbeskattning i riktning mot en slutlig lösning innebär

en alltför försiktig anpassning.

Statens vägverk framhåller, att utredningens kostnadskalkyler utesluter

viktiga faktorer såsom kostnader på grund av miljöförstöring och olycksfall

samt tids- och fordonskostnader. Därigenom har det totala skatteuttagets

storlek inte kommit att diskuteras ens för lastbilarna. Vägverket anser, att

utredningen inte visat, att skatter som bestämts med utgångspunkt från sådana

partiella kalkyler som utredningen tillämpat medför en riktig avvägning

mellan olika trafikgrenar eller ett optimalt utnyttjande av vägnätet

eller garantier för en tillfredsställande transportförsörjning för landets olika

delar. Liknande synpunkter anförs av statens trafiksäkerhetsverk, som anser,

att man vid en omprövning av vägtrafikskatterna enligt kostnadsansvarighetsprincipen

bör ta hänsyn även till den s. k. bilaccisen och den

särskilda skatten på motorbränslen, samt av länsstyrelsen i Malmöhus län,

Näringslivets trafikdelegation och Skogsbrukets motortransportkommitté.

När det gäller att bestämma målet för prissättningen framhåller statens

vägverk, att det samhällsekonomiska intresset av hög avkastning på investerat

kapital genom optimalt utnyttjande måste sättas före kravet på

”rättvis” fördelning av kostnaderna. Därför bör största försiktighet iakttas

vid ändring av skatteuttaget från sådana transportörer som i sin tur tar

ut kostnaderna från de slutliga konsumenterna.

Utredningens överväganden och förslag beträffande skattesatserna

Av betydelse för bestämmande av skattesatserna är de bakomliggande

beräkningsmetoderna och de därpå grundade kalkylerna. Av de remissinstanser,

som närmare berör dessa frågor, tillstyrks förslaget av riksrevisionsverket,

kontrollstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, vägkostnadsutredningen

och Svenska kommunförbundet. Länsstyrelsen i

Stockholms län finner det uppenbart, att de tyngre fordonen inom ramen

för nuvarande skatteuttag tar för liten del av vägtrafikens kostnadsansvar.

Statens väginstitut anser, att det av utredningen valda systemet för för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

delning av kostnadsansvaret är i princip riktigt och kan godtas. Någon

annan mening uttalas inte heller av flertalet övriga remissinstanser. Flera

remissinstanser framför emellertid i olika avseenden erinringar mot utredningens

beräkningar. Till dessa hör kommerskollegium, länsstyrelserna i

Malmöhus och Norrbottens län, Näringslivets trafikdelegation och Skogsindustriernas

samarbetsutskott, vilka dock anser sig sakna förutsättningar för

att mera ingående granska utredningens beräkningsmetoder och kalkyler.

Fn del går dock närmare in på dessa spörsmål. Bland dem är SJ, statens

vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, statens väginstitut, skogsstyrelsen,

Skogsbrukets motortransportkommitté, Svenska busstrafikförbundet,

Svenska petroleuminstitutet och Svenska vägföreningen. De synpunkter

som framförs gäller främst utredningens beräkningar i fråga om de

axeltrycks- och körlängdsberoende driftkostnaderna (slitagekostnaderna).

SJ anser, att utredningen underskattat de tunga fordonens slitage på vägarna.

Med utgångspunkt från en egen geoteknisk granskning av förslaget

finner SJ, att bilskatteutredningen inte visat några vägande skäl för antagandet

att den svenska undergrundens egenskaper genomsnittligt är bättre

än den undergrund som förekom vid de s. k. AASHO-försöken. Inte heller

kan enligt SJ klimatiska förhållanden rättfärdiga användandet av ett lägre

värde på exponenten i ekvationen för axeltryckets inverkan på en belagd

vägs nedbrytning än som framgår av AASHO-försöken. Med ledning av den

egna geotekniska granskningen av dessa försök och väginstitutets undersökning

beträffande försökens tillämplighet för svenska förhållanden finner

SJ, att slitageeffekterna för Ilo tons axeltryck bör vara ca 3 000, inte

som utredningen antagit 300 gånger större än för ett tons axeltryck och

att detta förhållande bör gälla för såväl belagda vägar som grusvägar.

IVA.s transportforskningskommission understryker, att beräkningarna

och bedömningarna av vägslitageeffekterna är mycket svåra. Svårigheterna

ligger enligt kommissionen i att översätta AASHO-proven till svenska genomsnittsförhållanden.

Enligt kommissionens mening har de inom statens

väginstitut utförda laboratorieproven bidragit till att öka möjligheterna till

en sådan översättning men samtidigt illustrerat svårigheterna att komma

till säkra resultat. Kommissionen framhåller vidare, att samtliga undersökningar

hittills utgått från statiska axeltryck. I verkligheten är dock vägslitageeffekterna

också beroende av de dynamiska tillskotten till de statiska

axeltrycken med hänsyn till bl. a. vägens tillstånd och fordonens egenskaper

i fråga om axelarrangemang, fjädring'', däck m. m. Enligt kommissionen

bär pågående forskning bringat viss klarhet i fråga om fordonsegenskapernas

inverkan på vägslitaget. Forskningsfältet är emellertid mycket stort

och enligt kommissionens uppfattning besitter man ännu inte kunskaper

ur vilka entydiga slutsatser kan dras som underlag för ett beskattninessystem.

Kommissionen anser, att utredningens förslag, trots ofullkomlig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

heten i den förebragta motiveringen, bör kunna användas som temporär

riktpunkt intill dess säkrare faktaunderlag och därigenom motivering kan

förebringas.

Statens vägverk erinrar om att den av statens väginstitut gjorda undersökningen,

som innebar laboratorieförsök i syfte att söka överföra resultaten

från AASHO-försöken till svenska förhållanden, är behäftad med osäkerhet

i vissa avseenden. Den svenska undersökningen avser endast den

av trafiken orsakade nedbrytningen av undergrunder. De framräknade faktorerna

torde därför bara vara relevanta under den tid av året då vägkroppen

inte är frusen. Eftersom marken i stora delar av landet är tjälad 4—6

månader om året, medför enligt vägverket de valda relativtalen förmodligen

att de tyngre fordonens andel av driftkostnaderna blivit alltför hög.

Dessa relativtal anses inte heller tillämpbara vid beräkningen av det slitage

som förorsakas av däckdubbar. Denna osäkerhet i fråga om relativtalen

torde enligt vägverket vara huvudorsaken till det synbarligen orimliga

resultatet att axeltrycksklassen mindre än ett ton (huvudsakligen personbilar)

skulle belastas med en ringa del av de axeltrycks- och körlängdsberoende

driftkostnaderna för underhåll av belagd och oljegrusad vägbana.

Statens väginstitut anser, att en ansenlig del av de kostnader, som utredningen

redovisat som axeltrycks- och körlängdsberoende och som fördelats

enligt en modifiering av resultaten av AASHO-försöken, inte är bäri

ghetsberoende. Kostnader som väginstitutet här åsyftar gäller t. ex. ren

nötning av belagda och oljegrusade vägars slitlager. Vidare är enligt väginstitutets

uppfattning en del av kostnaderna inte ens axeltrycksberoende.

Skogsstyrelsen framhåller, att utredningen vid beräkningarna över kostnadsstrukturen

gjort gruppindelningen av de olika fordonen alltför grov.

Utredningen har sålunda inte tagit hänsyn till den begränsning av axel- och

boggitrycken som ofta måste iakttas bl. a. med hänsyn till den s. k. broformeln

i 54 § vägtrafikförordningen. Vidare går virkesbilarna tomma i den

ena riktningen i motsats till långtradarfordonen som regelmässigt medför

returlast. En längre driven uppdelning av fordonen med hänsyn till

lastfaktorn är därför enligt skogsstyrelsen nödvändig för att man skall

undvika orättvisor särskilt vid fördelningen av de axel- och körlängdsberoende

kostnaderna. Styrelsen kritiserar också kostnadernas fördelning

på de olika grupperna. I stället för att, som utredningen gjort, hänföra

kostnaderna för allt underhåll av beläggningar, oljegrusslitlager och vattenbundna

grusslitlager till axeltrycks- och körlängdsberoende kostnader,

borde de enligt styrelsens mening till övervägande del ha hänförts till enbart

körlängdsberoende kostnader. Även andra kostnader, t. ex. för dammbindning

och hyvling av grusbana, borde ha överförts till de körlängdsberoende

kostnaderna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tar inte ställning till utredningens beräkningar

av de axeltrycksberoende driftkostnaderna men konstaterar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

ali uppfattningarna om tillämpbarheten av de på de amerikanska AASHOförsöken

grundade beräkningarna synes vara delade bland specialister på

området och att man därför kan ifrågasätta, om de relationer på vilka utredningen

baserat sin kostnadsfördelning är rättvisande. Länsstyrelsen anser

bl. a., att utredningen vid sina beräkningar förbisett, att en mycket stor

del av trafikarbetet utförs vintertid då vägkroppen är tjälad. Under dessa

förhållanden är enligt länsstyrelsen de amerikanska försöksresultaten över

huvud taget inte tillämpliga.

Svenska vägföreningen finner, att den av utredningen gjorda fördelningen

av driftkostnaderna gjorts alltför schematisk. Föreningen framhåller

osäkerheten i fråga om AASHO-försökens värde för svenska förhållanden

och anser, att det av utredningen valda potensvärdet (2,5) lika gärna

kunde ha fastställts till 2 vilket enligt föreningens uppfattning skulle ha

resulterat i en lägre progressivitet i skatten för de tyngre fordonen och

fordonskombinationerna än som följer av utredningens förslag.

Skogsbrukets motortransportkommitté ifrågasätter, om inte en betydande

del av de driftutgifter, som utredningen hänför till körlängdsberoende

kostnader, borde betraktas som fasta driftutgifter. Hit hör enligt kommittén

kostnader som betingas av klimatiska orsaker såsom erosion, svallis,

vegetation m. m. Kommittén anser det uppenbart att, även om vägslitaget

ökar med stigande axeltryck, denna ökning inte motsvarar de av utredningen

använda relativtalen. För vägar med fullgod bärighet torde därför

sannolikt lägre relativtal böra tillämpas. Liksom framhållits i vissa andra

remissyttranden anser kommittén, att utredningen förbisett, att en mycket

stor del av trafikarbetet utförs vintertid då vägkroppen är tjälad. Eftersom

vägkroppen då är stabil och deformeras lika litet av den tunga som av

den lätta trafiken, bör hela denna vintertrafik belastas endast med körlängdsberoende

kostnader. Enligt kommittén medför utredningens beräkningar

av kostnadsstrukturen en orättvis och för hög belastning av de

tyngre fordonskategorierna.

Synpunkter av delvis liknande art framförs av ytterligare några remissinstanser,

bl. a. Svenska busstrafikförbundet.

Utredningens beräkningar i fråga om investeringskostnadern

a tas upp i flera remissyttranden. När det gäller kapacitetsinvesteringarna

anser SJ det mycket tveksamt, om de av utredningen använda ekvivalenstalen

för olika fordonsslag i tillräcklig omfattning beaktar lastbilstrafikens

kapacitetskrav. Med givna krav på säkerhet och Fastigheter beträffande

denna trafik uppkommer en kraftig ökning av antalet omkörningar.

Detta problem har enligt SJ inte tillräckligt beaktats av utredningen.

SJ finner det inte uteslutet, att en stor del av redan gjorda in-1

vesteringar för högre axeltryck är att betrakta som felinvesteringar även

om man ser enbart till de vägkostnader som i dag finansieras med vägtrafikskatter.

Kostnaderna för bärighetsinvesteringarna har fått betalas hu
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

vudsakligen av andra vägtrafikanter. Enligt SJ kan även efter ett genomförande

av utredningens förslag en ökning väntas ske av antalet tyngre

fordon och därmed skapa ett tryck på genomförandet av ytterligare olönsamma

bärighetsinvesteringar.

Statens vägverk ifrågasätter, om inte — förutom terrasserings-, marklösen-

och delvis brobyggnadskostnader — ytterligare kostnader bör hänföras

till kapacitetsinvesteringarna. Statens väginstitut anser sig kunna

godta utredningens metod för beräkning av bärighetsandelen av investeringarna

från kostnadssynpunkt men förordar ytterligare studier av denna

fråga.

Skogsstyrelsen ställer sig — med hänsyn till de omfattande schaktningsarbeten

som behövs för vägarnas höga hastighetsstandard —• frågande till

de av utredningen föreslagna proportionerna mellan bärighets- och kapacitetsinvesteringar.

Styrelsen finner inget logiskt samband mellan de av utredningen

angivna ekvivalenstalen och en skälig fördelning av den större

delen av investeringskostnaderna. Utredningen borde enligt styrelsen ha lagt

huvudvikten vid frågan, i vilken mån trafikantgrupperna har nytta av och i

verkligheten utnyttjar de vägförbindelser där investeringarna sker. Enligt

styrelsen borde utredningen vidare ha studerat gränskostnaderna också för

den lätta och snabba trafiken, inte bara för den trafik som har större axeltryck

än fem ton. Styrelsen anser, att utredningens beräkningar över kostnadsstrukturen

ger en felaktig bild av kostnadsansvaret för de fordon som

används vid rundvirkestransporter.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar, att personbilstrafikens höga genomsnittshastigheter

ställer kostsamma krav på vägarnas linj ef öring. Följden

blir i allmänhet stora och kostnadskrävande terrasseringsarbeten. Den

tunga trafiken kan inte utnyttja den hastighet för vilken vägarna är byggda.

Länsstyrelsen anser, att denna synpunkt inte har beaktats av utredningen,

vilket medfört en mot investeringskostnaderna svarande för hög beskattning

av den tunga trafiken. Snedbelastningen framstår som ännu orättvisare

för den tunga nyttotrafiken, eftersom de tyngre fordonen, i synnerhet skogsekipagen,

till övervägande del används på vägar där särskilda kostnader inte

krävs för att möjliggöra ett ostört trafikflöde.

Svenska vägföreningen anför, att utredningen vid bestämmandet av kapacitetsberoende

kostnader frångått de normvärden för olika fordon som används

enligt en särskild undersökning1 om gators och vägars kapacitet. Utredningen

har enligt föreningens åsikt inte visat, att de av utredningen föreslagna

kapacitetstalen är berättigade för att göra riktiga skatteberäkningar.

Skogsbrukets motortransportkommitté anför beträffande investeringskostnaderna

delvis liknande synpunkter som länsstyrelsen i Norrbottens län.

Goda skäl föreligger vidare enligt kommittén att särskilja och i skälig omfattning

befria den tyngsta trafiken från andel i kostnaderna för att tillgodo
1

Se Nordqvist: Gators och vägars kapacitet.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 138

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

se den lätta trafikens efterfrågan på vägar, dimensionerade för högre liastigheter

än 70 km/tim, vilken hastighet är den övre gränsen för tyngre fordonskombinationer.

Enligt kommitténs mening bör det utredas ytterligare, i

vilka avseenden och i vilken omfattning olika fordonskategorier uppställer

högre kapacitetskrav på vägarna.

Utöver de synpunkter som nu redovisats framförs i en del remissyttranden

vissa särskilda synpunkter såvitt rör utredningens beräkningar

och de slutsatser som utredningen drar av dessa. Statens väginstitut

anser, att det statistiska underlag, på vilket utredningen grundar sina kalkyler,

delvis är mycket osäkert och att utredningen inte beaktat detta förhållande

i tillräcklig utsträckning. Enligt institutet har utredningen valt prisstrukturkurvor

som är horisontella från en bestämd totalvikt med hänsyn

till de resultat som vissa utländska prissättningsmetoder gett. Utredningen

borde först ha diskuterat kostnadskurvorna mot bakgrunden av dels fördelningen

av drift- och investeringsutgifterna, dels de i många fall ofullständiga

fördelningsmetoderna och sedan eventuellt ha justerat kostnadskurvorna.

Därefter borde konsekvenserna av de horisontella delarna av prisstrukturkurvorna

ha behandlats. Det sätt på vilket utredningen behandlat

de för kostnadsansvaret så väsentliga frågorna är enligt väginstitutets uppfattning

alltför summariskt.

Skogsbrukets motortransportkommitté konstaterar, att utredningen dragit

den till synes försiktiga slutsatsen, att en riktig prisstrukturkurva åtminstone

inte bör vara sjunkande utan horisontell och att utredningen därjämte

flyttat övergångspunkten till elva ton. Denna justering är enligt kommitténs

mening i själva verket så stor, att den tyder på att även utredningen kommit

fram till att dess resultat är osäkra. Kommittén anser emellertid, att osäkerheterna

i vissa kalkyldata är så stora att det inte alls är säkert eller försiktigt

att anta att nämnda kurva skall vara horisontell. Det är sålunda inte

osannolikt, att nu gällande sjunkande prisstrukturkurvor är riktigare än de

av utredningen föreslagna. Kommittén tar också upp utredningens metod

att bestämma fordonsskatten för påhängsvagnsekipage. Enligt kommitténs

uppfattning medför denna metod, att påhängsvagnsekipagen får högre fordonsskatt

än en kombination av vanlig lastbil och släpvagn med motsvarande

sammanlagd totalvikt.

Den kollektiva persontrafikens särskilda problem tas upp

i yttranden från länsstgrelsen i Stockholms län, Svenska busstrafikförbundet

och Svenska lokaltrafikföreningen. Länsstyrelsen framhåller, att den kollektiva

busslinjetrafiken kämpar med stora svårigheter i olika avseenden och

att allt som kan göras för att underlätta för denna trafik bör göras. Busstrafikförbundet

erinrar om att samhällets intresse av en tillfredsställande

transportförsörjning i alla delar av landet lett till att en stor del av busstrafiken

subventioneras på olika sätt. Skatteskalorna för bussarna bör därför

i första hand konstrueras så att de allmänna trafikförsörjningsbehoven inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

onödigtvis kommer på mellanhand. Lokaltrafikföreningen påpekar, att den

kollektiva trafiken i tätorterna med hänsyn till trängselproblemen intar en

särställning. De speciella driftförhållandena för dessa bussar, särskilt den

relativa drivmedelsförbrukningen per körsträcka, utgör en omständighet som

utredningen med sitt förslag inte beaktat. Till följd härav blir den totala

skattebelastningen högre för bussarna. Enligt föreningens uppfattning är

därför en lindrigare beskattning av bussar i tätortstrafik befogad.

Departementschefen

Som jag inledningsvis nämnt enades statsmakterna år 1963 om nya riktlinjer

för den statliga trafikpolitiken i syfte att skapa ett mer konkurrensfrämjande

system på transportmarknaden. Man antog den s. k. kostnadsansvarighet

sprincip en vilken, med en viss förenkling, innebär att varje trafikgren

i princip bör svara för de kostnader den förorsakar det allmänna. I

direktiven till den år 1965 tillsatta bilskatteutredningen erinrade jag om

1963 års principproposition och det däri gjorda uttalandet om det kostnadsansvar

som bör avkrävas vägtrafiken. Jag framhöll, att en avvägning av fordonsbeskattningen

skulle ha till syfte att underlätta ett genomförande av

den nyssnämnda principen och att en omfördelning av vägtrafikbeskattningen

med hänsyn härtill kunde bli aktuell. År 1965 uppdrogs åt en annan utredning

-— vägkostnadsutredningen •— att utreda frågan vilka kostnader för det

allmänna som med utgångspunkt från 1963 års trafikpolitiska beslut bör

hänföras till vägtrafiken och hur dessa kostnader lämpligen bör fördelas på

olika trafikantkategorier. Denna utrednings arbete torde komma att pågå

ännu flera år.

I sitt betänkande Fordonsbeskattningen har bilskatteutredningen behandlat

vägtrafikbeskattningens utformning i enlighet med målsättningen

att anpassa denna beskattning till kostnadsansvarighetsprincipen. Övervägandena

har skett på grundval av ett omfattande material, som utredningen

tagit fram, sammanställt och bearbetat. Utredningen har funnit, att vägtrafikbeskattningen

i dess nuvarande utformning i betydelsefulla delar avviker

från en på kostnadsansvarighetsprincipen grundad beskattning. Detta gäller

främst i fråga om den tyngre vägtrafiken. Enligt utredningens mening är en

ändrad avvägning av de tyngre fordonens beskattning klart motiverad och

bör genomföras utan att resultatet av vägkostnadsutredningens mera långsiktiga

arbete föreligger. Bilskatteutredningen föreslår i enlighet härmed

en omläggning av vägtrafikbeskattningen genom en omfördelning av den

årliga fordonsskatten för lastbilar, bussar och släpvagnar inom ramen för

ett totalt sett oförändrat skatteuttag. Förslaget innebär viss skärpning av

skatten för de tyngsta fordonen och viss lindring för de lättare. Utredningen

föreslår vidare en nedjustering av traktorskatten för s. k. trafiktraktorer

3f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 138

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

och därmed jämställda motorredskap. Enligt förslaget skall omläggningen

genomföras etappvis med början år 1971. Beskattningen av personbilar och

av övriga motorfordon och släpvagnar med lägre totalvikt än tre ton berörs

inte av förslaget.

Vid remissbehandlingen har man allmänt anslutit sig till en på kostnadsansvarighetsprincipen

grundad vägtrafikbeskattning. Kritik har dock i

skilda hänseenden riktats mot det av utredningen presenterade konkreta

förslaget. Som remissinstanserna genomgående understrukit har 1963 års

principbeslut alltjämt full giltighet. Enighet råder om att utredningens förslag

står i överensstämmelse härmed, även om man inte lika allmänt accepterat

de framlagda lösningarna. För egen del anser jag, att utredningen

presterat ett förslag som är väl ägnat att ligga till grund för en reformering

av vägtrafikbeskattningen. Jag kommer således i det följande att förorda en

omläggning av denna beskattning på grundval av utredningens förslag. Innan

jag går närmare in på denna fråga, vill jag dock framföra några mera

principiella synpunkter.

Vid remissbehandlingen har olika uppfattningar kommit till uttryck beträffande

kostnadsansvarighetsprincipens innebörd. Givetvis kan man ha

olika uppfattningar om exempelvis val av beräkningsmetoder och olika

lcostnadsslags karaktär i kalkylhänseende. Om man emellertid kan utgå

från att utredningens bedömningar står i överensstämmelse med nämnda

princip och därmed innebär ett väsentligt steg emot en riktig avvägning av

vägtrafikbeskattningen, bör därpå grundade förslag kunna accepteras, även

om fullständig enighet inte råder. De kritiska synpunkter som i nu nämnda

hänseenden framkommit vid remissbehandlingen är enligt min mening inte

av sådan art att de rubbar grunderna för utredningens förslag.

Flera remissinstanser har anfört, att bilskatteutredningens förslag inte

tar hänsyn till viktiga problem som f. n. behandlas av vägkostnadsutredningen,

t. ex. frågan om bilismens kostnadsansvar för miljöförstöring och

trafikolyckor. Man har därför menat, att förslaget inte bör genomföras, innan

resultatet av vägkostnadsutredningens arbete föreligger. Jag kan inte

ansluta mig till denna uppfattning. Enligt min mening är det i stället angeläget

att långtgående orättvisor eller ojämnheter i beskattningen inte består

i avbidan på en lösning av frågor, som sammanhänger med vägtrafikbeskattningen

men som samtidigt i stora delar är mer vittsyftande. Genom

uttalanden i skilda sammanhang har klargjorts nödvändigheten av att vägtrafikbeskattningen

anpassas i enlighet med den målsättning som kommit

till uttryck i 1963 års trafikpolitiska beslut. Denna synpunkt har också anförts

i ett flertal remissyttranden. Den nuvarande årliga fordonsbeskattningen

bygger på principer från år 1922 och har sedan dess justerats inom

ramen för dessa. Det säger sig självt, att den snart 50 år gamla fordonsskatten

är i behov av en genomgripande översyn. Även drivmedelsbeskattningen

är delvis av äldre datum och bör överses. En snar reform av vägtrafikbeskattningen

ter sig därför nödvändig.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S år 1970

Enligt vad jag inhämtat torde det dröja ännu flera år, innan vägkostnadsutredningen

slutligt löst de ofta mycket komplicerade frågor som förelagts

utredningen. Jag anser med hänsyn till det anförda, att en reform av

vägtrafikbeskattningen bör kunna ske utan hinder av att resultatet av vägkostnadsutredningens

arbete inte föreligger. I sammanhanget vill jag erinra

om att ett nära samarbete förekommit och alltjämt förekommer mellan

bilskatteutredningen och vägkostnadsutredningen och att sistnämnda utredning

i sitt remissyttrande förklarat, att bilskatteutredningens förslag innebär

ett steg i rätt riktning och är i linje med vägkostnadsutredningens arbete.

En invändning mot förslaget gäller dess konsekvenser från regionalpolitiska

och lokaliseringsmässiga synpunkter. Kritik har samtidigt riktats mot

att bilskatteutredningen inte närmare undersökt förslagets verkningar i

företags- och samhällsekonomiskt hänseende. När det gäller den sistnämnda

synpunkten vill jag understryka att tanken bakom 1963 års trafikpolitiska

beslut var, att åstadkomma en samhällsekonomiskt riktig utveckling inom

transportsektorn. Föreliggande utredningsförslag är en uppföljning av detta

beslut. Beträffande de företagsekonomiska följderna blir dessa naturligtvis

beroende av hur snabbt reformen genomförs. Jag återkommer till detta i det

följ ande.

I fråga om förslagets regionalpolitiska och lokaliseringsmässiga aspekter

tänker jag närmast på lastbilstransporterna i de nordligare delarna av landet

och på den kostnadshöjande effekt som en ökad beskattning av den

tunga trafiken kan få. I sammanhanget vill jag erinra om det transportstöd

som enligt riksdagens beslut (prop. 1970: 84, SU 105, rskr 271) skall utgå

fr. o. m. den 1 januari 1971 och som syftar till att minska de kostnadsmässiga

olägenheterna av långa transportavstånd i Norrland och angränsande

delar av stödområdet. Genom stödet avser statsmakterna att främja de regionalpolitiska

strävandena att utveckla näringslivet i de angivna delarna av

landet. Transportstödet omfattar järnvägs- och lastbilstransporter på sträckor

över 300 km. Av regional- och näringspolitiska skäl inriktas stödet på

helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat. Det avser dels utgående transporter,

dels transporter inom stödområdet. Stödet utgår för transporter av

produkter som är särskilt betydelsefulla från regionalpolitisk synpunkt.

Fraktnedsättningarna varierar mellan 15 och 35 % av erlagd frakt, beroende

på avsändningsortens geografiska belägenhet inom stödområdet. Stödet

har formen av årlig restitution. Årskostnaden har i utgångsläget uppskattats

till ca 25 milj. kr.

När det gäller den ökning av transportkostnaderna, som kan bli följden

för skogsbrukets vidkommande, vill jag endast erinra om att skogspolitiska

utredningen i ett större sammanhang undersöker frågan om det statliga stödet

till skogsbruket. Enligt vad jag erfarit avser denna utredning att lägga

fram betänkande i frågan under år 1970.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

Kritik har riktats mot att utredningen inte i sina kalkyler beaktat regionala

olikheter i fråga om kostnadsansvaret och inte redovisat lösningar eller

undersökningar i fråga om möjligheter till bl. a. regional differentiering av

vägtrafikbeskattningen. Jag vill med anledning härav anföra, att sådan differentiering

enligt min uppfattning inte torde kunna praktiskt genomföras.

De syften som man avser att uppnå med en skattemässig differentiering bör

i stället tillgodoses genom andra medel, t. ex. i den tidigare redovisade formen

av transportstöd i de nordligare delarna av landet. I detta sammanhang

vill jag erinra om att bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända

betänkande (BeU 1970: 36, rskr 244) bl. a. avvisat tanken på en regional

fordonsbeskattning av lastbilar och släpvagnar. Utskottet framhöll därvid,

att en regional skattepolitik skulle äventyra kontrollen, rubba konkurrensneutraliteten

och skapa betydande merarbete för såväl de skattskyldiga

som beskattningsmyndigheterna.

Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag, att de vid remissbehandlingen

framförda synpunkterna såväl i fråga om förslagets konsekvenser i

regional- och lokaliseringspolitiskt hänseende som beträffande regionala

olikheter rörande kostnadsansvaret i betydande delar har tillgodosetts. De

frågor som i dessa avseenden återstår att lösa är enligt min mening inte av

den arten att de bör hindra genomförandet av en från andra synpunkter

angelägen skattereform.

Kritik har anförts mot att den av utredningen föreslagna reformen inte

samtidigt innehåller förslag om en generell övergång till beskattning efter

totalvikt. Man har särskilt framhållit, att en höjning av den årliga fordonsskatten

på de tyngre fordonen ytterligare skulle försvåra möjligheterna att

använda fordon med hög tjänstevikt men, relativt sett, mindre lastförmåga

och alltså motverka strävanden att utrusta fordonen med hänsyn till vad

som är arbetsekonomiskt eller trafiksäkerhetsmässigt motiverat. Vidare

har framhållits, att det inom vissa näringsgrenar, t. ex. skogsbruket, förekommer,

att fordonen har en i förhållande till totalvikten högre tjänstevikt

än vad som motsvarar genomsnittet i landet och att, om tj änstevikten behålls

som grund för beskattningen, detta därvid kan medföra att näringsgrenen

belastas med för hög vägtrafikskatt.

Som jag nämnt i samband med redogörelsen för nuvarande ordning beskattas

släpvagnar enligt bilskatteförordningen med hänsyn till fordonets

totalvikt. I övriga fall utgör fordonets tjänstevikt grund för beskattningen.

Som jag också nämnt är totalvikten lika med summan av tjänstevikt och

maximilast. Det ligger i sakens natur, att en beskattning efter fordonets

totalvikt medger större hänsynstagande till det enskilda fordonets kostnadsansvar

än om skatten beräknas med hänsyn tagen endast till fordonets

tjänstevikt. Den ojämnhet i beskattningen som ej sällan uppkommer med

det nuvarande skattesystemet blir ännu mera påtaglig ju större fordon det

är fråga om. I likhet med vad åtskilliga remissinstanser anfört i denna fråga

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970 39

anser jag därför, att en omfördelning av den årliga fordonsskatten inte bör

genomföras utan att en övergång samtidigt sker till beskattning efter fordonets

totalvikt. I och för sig borde därvid en övergång ske för alla motordrivna

fordon. Den omdatering i bilregistren som en sådan omläggning innebär

måste emellertid f. n. ske manuellt och tar därför åtskillig tid i anspråk.

Eftersom en omräkning från tjänstevikt till totalvikt nu bara är av

betydelse för beskattningen av lastbilar och bussar, bör den enligt min mening

utan olägenhet kunna begränsas till dessa fordonskategorier. Motsvarande

omräkning för personbilar och övriga motordrivna fordon torde kunna

anstå till en senare tidpunkt. Jag förordar sålunda, att samtidigt med

en reformering av fordonsbeskattningen en övergång sker från beskattning

efter tjänstevikt till beskattning efter totalvikt i fråga om lastbilar och

bussar.

I detta sammanhang vill jag beröra en speciell fråga med anledning av

vad Aktiebolaget Svensk Bilprovning anfört i sitt remissyttrande. Som jag

tidigare nämnt bestäms ett fordons maximilast och därmed dess totalvikt

med hänsyn till den största mängd last som fordonet är inrättat för. Totalvikten

fastställs i allmänhet till det värde som anges i särskilt intyg från

tillverkaren [9 och 11 §§ vägtrafikkungörelsen (1951: 743)]. Av olika skäl

har tillverkare av vissa tyngre lastbilar och släpvagnar angett totalvikter

som är högre än vad som är möjligt att använda här i riket med hänsyn

till gällande bestämmelser om bl. a. högsta tillåtna axel- och boggitryck.

Efter den senaste höjningen av den årliga fordonsskatten på släpvagnar,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1970 (prop. 1969:45, BeU 35, rskr

207, SFS 296), har emellertid konstaterats, att tillverkare av tyngre släpvagnar

uppger totalvikter som är lägre än vad de förut angett för samma

slags fordon. En ytterligare höjning av den årliga fordonsskatten kan

tänkas medföra en ökad omfattning av sådana åtgärder. Vidare kan en

övergång till beskattning efter totalvikt beträffande motorfordon leda till

liknande förfaranden beträffande tyngre lastbilar. Man torde också ha anledning

att räkna med att ägare till redan registrerade tyngre fordon kan

vilja ha totalvikten sänkt med hänsyn till den last fordonet i verkligheten

får ta.

De åtgärder jag här syftar på är i allmänhet föranledda av en önskan hos

tillverkaren eller ägaren att genom lägre totalvikt på fordonet erhålla lägre

skatt för detta. Ett sådant önskemål är i och för sig naturligt, eftersom fordonet

på grund av den inte utnyttjbara ”övervikten” kan sägas bli överbeskattat.

I en del fall har man för att uppnå den önskade minskningen av

totalvikten vidtagit åtgärder på fordonen som medför försämringar från trafiksäkerhetssynpunkt.

Eftersom totalvikten vid en skattereform får ökad betydelse

som underlag för skatteberäkningen, bör reglerna för fastställande

av totalvikt justeras med hänsyn till de ändrade förhållandena. Enligt vad

jag erfarit avser chefen för kommunikationsdepartementet att ta upp denna

fråga.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

Från en del håll har riktats kritik mot att förslaget inte samtidigt innebär

en övergång till beskattning med hänsyn till körd väglängd (kilometerbeskattning),

eftersom denna skatteform bl. a. skulle medverka till en rättvisare

beskattning särskilt i fråga om de fordonskategorier som har eu relativt

låg utnyttjandegrad. Mycket talar för att en kilometerskatt utgör en

lämplig lösning när det gäller beskattningen av den tyngre vägtrafiken.

Denna uppfattning har också kommit till uttryck i bevillningsutskottets

betänkande 1969: 35. Enligt vad som framgår av bilskatteutredningens betänkande

avser utredningen emellertid att redan under innevarande år lägga

fram principförslag om övergång till kilometerskatt med verkan fr. o. m.

år 1974. Med hänsyn härtill saknar jag anledning att nu ta ställning till en

sådan skatteomläggning. Jag vill emellertid erinra om att Kungl. Maj :t meddelat

bestämmelser i syfte att möjliggöra nedsättning av årlig fordonsskatt

för vissa kategorier av fordon, däribland registrerade släpvagnar, vars utnyttjande

för transport på allmän väg är relativt litet [kungörelsen (1969:

553) om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar, m. m.] Även om

dessa bestämmelser givetvis inte är avsedda att ersätta ett beskattningssystem,

grundat på körd väglängd, ger de dock enligt min mening betydande

möjligheter till en bättre avvägning i beskattningen av tyngre fordonskombinationer.

Med hänsyn till det anförda anser jag hinder inte föreligga

att reformera fordonsbeskattningen utan att samtidigt gå över till kilometerbeskattning.

Jag har i det föregående tagit upp vissa, från remissinstansernas sida

framförda principiella invändningar mot att nu genomföra en omfattande

ändring i fordonsbeskattningen på grundval av bilskatteutredningens förslag.

Som framgår av vad jag därvid anfört anser jag, att den kritik som i

vissa avseenden riktats mot förslaget är berättigad och att en skattereform

inte bör ske utan att samtidigt vissa åtgärder vidtas för att underlätta genomförandet

av reformen. I vissa andra avseenden anser jag emellertid

den anförda kritiken inte kunna tillmätas avgörande betydelse. Den väsentliga

frågan är i stället enligt min mening att få klarlagt, om en reform av

vägtrafikbeskattningen är så angelägen, att den — med de kompletterande

åtgärder som jag tidigare angett — bör genomföras nu.

Jag har tidigare framhållit, att 1963 års trafikpolitiska beslut fortfarande

bör vara vägledande vid utformningen av vägtrafikbeskattningen. Detta

synes också vara den allmänna uppfattningen och har, när det gäller riksdagens

behandling av frågan, senast kommit till uttryck i bevillningsutskottets

betänkande 1969: 35. För att inte onödigtvis fördröja samhällsekonomiska

vinster av att beslutet genomförs anser jag, att en anpassning av

beskattningen i enlighet med detta är angelägen. Av denna orsak bör enligt

min mening en revidering av fordonsbeskattningen ske så snart som möjligt
En

sådan revidering är emellertid påkallad inte bara av trafikpolitiska

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

41

skäl. Även det senaste decenniets snabba utveckling på bilismens område i

såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende spelar härvid en betydelsefull

roll. År 1959 fanns 120 000 lastbilar, 8 000 bussar och 29 000 släpvagnar,

varav 1 700 påhängsvagnar, registrerade i landet. Motsvarande siffror år

1968 var 138 000 lastbilar, 12 000 bussar och 95 000 släpvagnar, varav 5 000

påhängsvagnar. Av det totala antalet lastbilar hade år 1959 knappt 1 % en

lastförmåga (maximilast) om tio ton eller mera. Motsvarande andel år 1968

var drygt 10 %. Av släpvagnarna hade år 1959 ett antal om 2 600 en lastförmåga

om tio ton eller mera. Motsvarande antal år 1968 var 16 000, varav nära

5 000 påhängsvagnar.

Under den nämnda tioårsperioden har, särskilt i fråga om lastbilarna, en

kraftig förskjutning skett mot större fordon. Ökningen av andelen tyngre

och större fordon pågår alltjämt. Det säger sig självt, att denna ökning av

antalet tyngre fordon på våra vägar och gator och den pågående strukturomvandlingen

på transportmarknaden i särskilt hög grad aktualiserar frågan

om en riktig avvägning av vägtrafikbeskattningen. De ökade skillnaderna

i fråga om konstruktion, vikt, lastförmåga, axeltryck m. m. innebär större

krav än tidigare på att beskattningen utformas på ett mera differentierat

sätt. Även av denna anledning finner jag, att en revidering av den nuvarande

beskattningen snarast bör komma till stånd. I likhet med vad flera remissinstanser

uttalat anser jag därvid, att bilskatteutredningens förslag bör läggas

till grund för en reformerad fordonsbeskattning.

När det härefter gäller principerna för utformningen av vägtrafikbeskattningen

vill jag erinra om tankegångarna i 1953 års trafikutredningns betänkande

Svensk trafikpolitik I, vilka ligger till grund för 1963 års trafikpolitiska

beslut. Trafikutredningen fann, att den vid tillämpning av kostnadsansvarighetsprincipen

relevanta kostnaden är den som samhället skulle

undvika, om den ifrågavarande transporttjänsten inte kom till utförande

(mindre- resp. merkostnaden). De transportavgifter eller skatter, genom

vilka man uppnår en samhällsekonomiskt riktig uppdelning av trafiken,

borde enligt trafikutredningen bestämmas i enlighet med marginalkostnaderna

på lång sikt. Härigenom kommer även sådana poster som investeringar

i vägnätet att läggas till grund vid avvägningen av beskattningen.

Iletia överensstämmer med tanken att varje trafikgren i princip bör svara

för de kostnader som den förorsakar det allmänna. Bilskatteutredningen

har kommit till samma slutsats som trafikutredningen, övervägande antalet

remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har också uttalat sig till

förmån för att vägtrafikbeskattningen utformas med utgångspunkt från de

långsiktiga marginalkostnaderna. Jag har ingen erinran mot att vägtrafikbeskattningen

utformas i överensstämmelse med det nu anförda.

Utredningen har inte ansett sig böra företa några siffermässiga beräkningar

av de långsiktiga marginalkostnaderna. Grunden härtill är att kostnadernas

absoluta storlek har mindre betydelse när det gäller att omfördela

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

skatterna inom ramen för ett oförändrat uttag. Avgörande för en rimlig

utformning av vägtrafikbeskattningen bör enligt min mening vara att söka

finna en kostnadsstruktur efter vilken prisstrukturen, dvs. beskattningen,

kan anpassas. Genom att söka åstadkomma en sådan anpassning med betryggande

säkerhetsmarginal torde det vara möjligt att få en avvägning av

vägtrafikbeskattningen som går i rätt riktning med hänsyn till fordonens

kostnadsansvar.

Vid bedömningen av de kostnader, till vilka hänsyn bör tas vid bestämmandet

av kostnadsstrukturen, kan självfallet olika meningar göras gällande.

Man skulle sålunda, som en del remissinstanser gjort, till den totala

kostnadsramen kunna hänföra sådana kostnader som utgifter för trafikolyckor,

miljöförstöring, bullerstörningar osv. Att bestämma dessa kostnader

och att fastställa hur mycket därav som skall tas ut av vägtrafiken

är dock förenat med mycket stora svårigheter. Dessa spörsmål övervägs

f. n. av vägkostnadsutredningen och någon lösning torde inte ännu på länge

vara att vänta. I avvaktan på den närmare undersökningen av dessa frågor

bör emellertid en reformering av vägtrafikbeskattningen ske som ett steg

i riktning mot en mera fullständig avvägning av beskattningen. Jag vill

med hänsyn till det nu sagda förorda, att vid bestämmandet av kostnadsstrukturen

hänsyn tas bara till de kostnadsslag som omfattas av utredningens

förslag. Andra kostnader, t. ex. för trafikolyckor, bör således tills vidare

lämnas åt sidan.

Bilskatteutredningen har delat upp de kostnader, som skall avräknas mot

automobilskattemedlen, i tre huvudgrupper, nämligen driftkostnader, investeringskostnader

och övriga kostnader. Var och en av dessa grupper har

i sin tur delats upp i undergrupper. Några remissinstanser har invänt, att

utredningen hänfört vissa kostnader till fel grupp. Man har också riktat

kritik mot de av utredningen gjorda beräkningarna av kostnadsstrukturen

för olika grupper. Givetvis ger den föreslagna uppdelningen av kostnaderna

utrymme för olika uppfattningar om vilka kostnader som bör hänföras till

den ena eller den andra gruppen. Delade meningar kan även råda om hur

kostnadsstrukturen skall beräknas. Av betydelse för att man skall få en riktig

prisstruktur är emellertid inte så mycket hur man genomför beräkningarna

för det enskilda kostnadsslaget. Avgörande är i stället enligt min uppfattning

den totala kostnadsstrukturen för olika fordonskategorier. Under

förutsättning att den på grundval av denna totala kostnadsstruktur bestämda

prisstrukturen är beräknad med betryggande säkerhetsmarginaler, anser jag

därför, att de anförda invändningarna saknar nämnvärd betydelse för frågan

om den slutliga avvägningen av beskattningen.

Det nu sagda innebär å andra sidan inte att en felberäkning av vissa

kostnader skulle vara utan intresse för den slutliga bestämningen av kostnadsstrukturen.

En fråga som tagits upp av flera remissinstanser rör de

axeltrycks- och körlängdsberoende driftkostnaderna, dvs. slitagekostnader
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

43

na. En del remissinstanser har anfört, att utredningen beräknat dessa kostnader

för högt med påföljd att de tyngre fordonen kommer att bli för högt

beskattade. SJ, å andra sidan, har med stöd av egna undersökningar funnit,

att dessa kostnader beräknats för lågt. Några remissinstanser har i samband

därmed anfört, att AASHO-försöken avsett vägar med delvis annat undergrundsmaterial

men inte omfattat prov på tjälade vägar och att dessa omständigheter

utesluter försökens tillämplighet för svenska förhållanden.

Som jag tidigare nämnt grundas bilskatteutredningens beräkningar i

fråga om slitagekostnaderna på de i USA under åren 1958—1961 utförda

s. k. AASHO-försöken. Enligt dessa försök sliter en passage med ett axeltryck

om tio ton 3 000—10 000 gånger mera på vägen än en passage med ett

axeltryck om ett ton. I vissa europeiska länder, såsom Frankrike, Schweiz

och Västtyskland, där man bedömt värdet av AASHO-försökens tillämplighet

efter motsvarande förhållanden i resp. land, anser man, att slitaget under

motsvarande vikt- och axeltrycksförhållanden är 10 000 gånger större

för det tyngre fordonet. En arbetsgrupp inom EEC-kommissionen som studerar

frågor om prissättningen av vägtjänster för EEC-länderna har rekommenderat,

att värdet på slitaget under motsvarande vikt- och axeltrycksförhållanden

bestäms till 10 000. I England har man, för att med säkerhet undvika

att överdriva de höga axeltryckens slitageeffekter, bedömt, att talet

1 000 är lämpligt för engelska förhållanden. Bilskatteutredningen å sin sida

har utgått från att en passage med tio tons axeltryck sliter vägen bara 300

gånger mera än en passage med ett tons axeltryck.

Jag kan i och för sig förstå, att viss osäkerhet råder om värdet av de

amerikanska undersökningarna med tanke på svenska väg- och klimatförhållanden.

De slutsatser som bilskatteutredningen dragit av de amerikanska

undersökningarna kan emellertid mot bakgrunden av det nu anförda

och med hänsyn till det förhållandet att tjäle förekom även inom det område

där AASHO-försöken utfördes knappast bedömas som annat än försiktiga.

Denna uppfattning har också kommit till uttryck vid remissbehandlingen.

Även med beaktande av övriga invändningar mot utredningens beräkningar

av slitageeffekten anser jag mig därför kunna godta utredningens

bedömning i detta avseende.

Den kritik som i övrigt riktats mot utredningens kostnadsberäkningar

och kalkyler tar sikte främst på det osäkra underlag som man anser utredningen

haft att tillgå. Utan att närmare gå in på dessa delvis komplicerade

beräkningar vill jag, som jag också tidigare nämnt, erinra om att beräkningarna

genomgående kännetecknas av en långt gående försiktighet. Denna

försiktighet har bl. a. tagit sig uttryck i att utredningen, så snart den inte

kunnat träffa ett avgörande med rimlig grad av säkerhet, valt en lösning

som ger en från den nuvarande prisstrukturen minst avvikande kostnadsstruktur.

Den metod utredningen sålunda begagnat innebär enligt min mening

en tillfredsställande garanti för att den erhållna kostnadsstrukturen

kan läggas till grund för bestämmande av prisstrukturen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr t38 år 1970

Utredningen har beräknat kostnadsstrukturen särskilt för varje fordonsslag.

Strukturerna är åskådliggjorda i betänkandet genom kostnadsstrukturkurvor

(k-kurvor) (diagram 3—7). Med ledning av dessa kurvors utseende

— kurvorna stiger i allmänhet från en viss totalvikt — jämfört

med nuvarande, hela tiden sjunkande prisstrukturkurvor (p-kurvor) drar

utredningen den slutsatsen, att en riktig p-kurva från minimipunkten inte

bör sjunka utan åtminstone vara horisontell. Detta resonemang har i princip

accepterats av ett flertal remissinstanser även om SJ funnit, att utredningen

vid sin bedömning varit alltför försiktig, medan Skogsbrukets motortransportkommitté

inte ansett det osannolikt, att de nu gällande, sjunkande

p-kurvorna är riktigare än de av utredningen som slutmål föreslagna.

För egen del kan jag inte finna annat än att den slutsats utredningen

dragit av den för varje fordonsslag beräknade kostnadsstrukturen är mycket

försiktig. Även om de åberopade k-kurvornas utseende snarast tyder på

att p-kurvorna bör vara stigande och att skattenivån för de tyngsta fordonen

egentligen borde ligga högre — ca 30—40 % högre — än vad utredningen

föreslagit är jag beredd att i allt väsentligt godta utredningens förslag. Av

motsvarande skäl anser jag mig också kunna instämma i de slutsatser utredningen

dragit vid en jämförelse av prisstrukturerna de olika fordonskategorierna

emellan. P-kurvorna för de olika fordonskategorierna framgår närmare

av diagram som torde bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilagor 1—5. Kurvorna avser förhållandena vid en fullt genomförd omläggning

av beskattningen. Det anförda innebär bl. a., att jag anser mig kunna

instämma i utredningens uppfattning att några slutsatser av det tillgängliga

materialet inte kan dras i fråga om beskattningen av lättare fordon, dvs. personbilar

och andra fordon med totalvikter under tre ton. På en punkt har

jag emellertid en från utredningens förslag avvikande mening, nämligen

beträffande den föreslagna skattenivån för brännoljedrivna bussar.

I och för sig kan den föreslagna skatteavvägningen för sådana bussar

vara motiverad, eftersom skattenivån av praktiska skäl bör väljas utan

hänsyn till om fordonet används i tätortstrafik eller ej. Jag vill emellertid

erinra om att busstrafiken i tätorter intar en särställning i förhållande till

stora grupper av andra trafikmedel. Trängselproblem och hög drivmedelsförbrukning

per körd vägsträcka medför, relativt sett, höga kostnader för

dessa fordon. Den av utredningen föreslagna högre beskattningen av bussarna

skulle medföra en ytterligare kostnadsökning. Dessa omständigheter

har också framhållits vid remissbehandlingen. För att möjliggöra att den

kollektiva busstrafiken kan drivas utan att taxehöjningar eller andra åtgärder

behöver tillgripas till följd av höjning av fordonsskatten anser jag,

att skattenivån för denna fordonskategori bör sättas lägre än utredningen

föreslagit. En nivå, motsvarande 80 % av den som föreslagits för tvåaxliga,

brännoljedrivna lastbilar, anser jag därvid lämplig. Vad jag nu förordat

bör av praktiska skäl gälla alla brännolj edrivna bussar, oberoende av om de

framförs i tätortstrafik eller ej.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

Mot bakgrunden av vad jag nu anfört förordar jag, att en omläggning av

fordonsbeskattningen nu kommer till stånd. En fullständig omläggning kan

enligt utredningen ske etappvis och under så lång tid att transportsektorn

och näringslivet i övrigt bereds tillfälle att anpassa sig med hänsyn till de

nya skatteförhållandena. Jag vill instämma i dessa synpunkter. En etappvis

genomförd omläggning har också den fördelen, att, om så skulle behövas,

hänsyn kan tas till nytillkommande omständigheter som är ägnade att påverka

reformprogrammet. Jag vill i detta sammanhang dels peka på vägkostnadsutredningens

arbete, dels erinra om att det i vissa länder pågår

undersökningar som kan vara av betydelse för vägtrafikbeskattningen

även i vårt land.

Utredningen anser, att reformprogrammet bör genomföras i fem etapper

under tiden 1.1.1971—1.1.1979, och föreslår, att det genomförs till 10 %

i en första etapp med verkan fr. o. m. den 1 januari 1971. Det av utredningen

förordade reformprogrammet framgår av följande tabell.

etapp I

1/1

1971

10

%

etapp II

1/1

1973

15

%

etapp III

1/1

1975

25

%

etapp IV

1/1

1977

25

%

etapp V

1/1

1979

25

%

Jag finner den angivna reformtakten vara väl avvägd och föreslår, att

den läggs till grund vid genomförandet av omläggningen av vägtrafikbeskattningen.

Självfallet kan, som jag nyss nämnde, nya omständigheter tillkomma

som är ägnade att påverka fullföljandet av reformprogrammet. En

revidering av detta kan under sådana förhållanden bli aktuell. Jag förordar

sålunda, att omläggningen sker i enlighet med vad jag nu anfört.

Det av mig nu förordade förslaget innebär, att den årliga fordonsskatten

differentieras i större utsträckning än vad nu är fallet. Beskattningen avvägs

med hänsyn till fordonets totalvikt. Vidare sker differentiering med

hänsyn till antalet hjulaxlar på fordonet. De tyngsta fordonen får en skattehöjning

och övriga fordon får sänkt skatt. Skatten sänks bl. a. för bensindrivna

lastbilar och — till följd av den av mig i detta avseende förordade

justeringen av utredningens förslag — för både bensin- och brännoljedrivna

bussar. Av tabellerna A—L, som torde fogas till statsrådsprotokollet som

bilaga 6, framgår skatteändringarna för de enskilda fordonskategorierna

jämfört med nuvarande skatt. Tabellerna visar förhållanden för fordonen

med intervall om ett tons totalvikt. Den fullständiga skatteskalan framgår

av den bilaga som föreslås fogad till bilskatteförordningen.

Som jag nyss nämnt gäller de av mig förordade skatteändringarna bara

fordon med en totalvikt om tre ton och däröver. När det gäller de konsekvenser

som dessa ändringar får beträffande skatten på trafiktraktorer och på

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. i samt. Nr 138

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

släpvagnar som dras av sådana traktorer har utredningen påvisat, att sådana

släpvagnar har kortare genomsnittliga körsträckor än de lastbilsdragna släpvagnarna.

För att åstadkomma en riktig avvägning av skatten på traktorekipagen

har utredningen förordat den lösningen, att skatten för trafiktraktorerna

sänks till en nivå som i runda tal motsvarar en fjärdedel av skatten

på tvåaxliga, brännoljedrivna lastbilar med motsvarande totalvikt.

Jag har tidigare nämnt, att möjligheter finns till nedsättning av traktorskatt

på trafiktraktorer och av fordonsskatt på släpvagnar enligt kungörelsen

(1969: 553) om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar, m. m.

Enligt denna kungörelse kan nedsättning ske till lägst halva traktorskatten

och, när fråga är om traktordragna släpvagnar, till lägst en fjärdedel av

släpvagnsskatten. Om utredningens förslag på denna punkt genomfördes,

skulle antalet ansökningar om nedsättning av skatt enligt kungörelsen

komma att minska. Detta skulle uppenbarligen innebära fördelar från administrativ

synpunkt. För att den sammanlagda skattereduktionen för ett

traktorekipage inte skulle bli omotiverat stor, torde dock ett genomförande

av utredningens förslag samtidigt böra leda till en skärpning av förutsättningarna

för nedsättning av skatt enligt kungörelsen. Emellertid skulle i

normalfallen den skattereduktion som kan uppnås för traktorekipaget bli

mindre enligt utredningens förslag än med tillämpning av kungörelsen.

Med hänsyn till de konsekvenser som ett genomförande av utredningens

förslag således skulle kunna leda till, är jag inte beredd att nu ta ställning

till frågan om en ändrad avvägning av skatten på trafiktraktorerna.

Sistnämnda fråga, liksom den av utredningen behandlade frågan om införande

i bilskatteförordningen av en generell dispensbestämmelse, torde få

övervägas i annat sammanhang.

Som framgår av det tidigare sagda föreslår utredningen en omfördelning

av den årliga fordonsskatten inom ramen för nuvarande totala skatteuttag.

Även jag anser, att omläggningen bör ske utan att skatteutfallet påverkas.

Vad jag förordat i det föregående föranleder med hänsyn härtill vissa smärre

justeringar av de av utredningen föreslagna skattesatserna.

Som jag tidigare anfört bör den av mig förordade omläggningen genomföras

med tillämpning fr. o. m. den 1 januari 1971.

Hemställan

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om undring i förordningen (1922:

260) om automobilskatt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

47

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

00

Bilaga 1

Diagram 1

Total skatt per tonkm, brännoljedrivna bussar, efter genomförandet av femte etappen 1.1.1979

Skatt

öre per

tonkm

Höljeclrivna bussar

Drivmedelsskatt, brär

.Ilande

donsskai

t enl

Drlvm e d els ska ■

bestämmelser,

tt + foi«

bränno 3

bussar

et av uirededrivna

buss:

et av uijrede

drivna

donsskai

tmålet,

donsskai

tmålet,

t enl. c.

brännol;

t enl, c

brännol;

Drivmedelsskatt + fou

ningen föreslagna slv

Drivmedelsskatt + fou

ningen föreslagna sin''

axliga lastbilar

fotalvikt, ton

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Diagram 2

Total skatt per toukiu, brännoljedrivna lastbilar med anordning för påhängsvagn, efter genomförandet av femte etappen 1.1.1979

Skatt

öre

per

tonkm

1 Lvmedels

ikatt

fordonsskatt enl

gällaiile bestämmelser

ikatt +

•amm* Dr Lvmedels skatt + fi

föreslagna slutmål 3''

11= Iviaxliga Lastbilar

11= Inaxliga Lastbilar

det av

utredningen

lotalvikt, ton

»t*

CD

Kimgl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

o

Bilaga 3

Diagram 3

Total skatt per tonkm, brännoljedrivna lastbilar utan anordning för påhängsvagn. efter genomförandet av femte etappen 1.1.1979

Skatt

öre

per

tonkm

Jk uvme dels skat t

skatt +

fordonsskatt enl. gällaide ''bestiimmelser

Drivmedels iskatt + for

föreslagna slutmålet.

Tvåaxliga lastbilar

Treaxliga lastbilar

det a
-

r .utrednangen

311=

Totalvikt, ton

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 4

Diagram 4

Total skatt per tonkm, påhängsvagnar, efter genomförandet av femte etappen 1.1.1979

Skatt

öre

per

tonkm

3,0

2,0

1,0

0,0

Beräkningsmässig totalvikt, ton

(Med beräkningsmässig total vikt menas den dei av påhängsvagnens

totalvikt som återstår sedan dragbilens maximilast frånräknats)

rnmw oi

_________ Dr

De

lvmedels

.vmedels

stämmels

skatt (b

skatt +

er, påhä

rännolja

fordonss

lgsvagna

), påhän

catt enl

r

gsvagnai

. fr.o.n

. 1.1.IS

70 gälls

nde

/

/

\

——

sl

... Dr

Sl''

.1= En

.vmedels

itmålet,

Lvmedels

itmålet,

ixliga t)

skatt +

påhängs

skatt +

brännö!

ihängsva

fordonss

vagnar

fordonss

jedrivna

■nar

katt enl

katt enl

, tvåaxl

. det av

. det av

iga last

utredni

utredni

bilar

ngen för

ngen för

eslagna

eslagna

11= Tv

iaxliga

påhängsv

agnar

I

-k

V..

tammmm • ■min

*mm • ram— n

0 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

K3

Bilaga 5

Diagram 5

Total skatt per tonkiu, övriga släpvagnar, efter genomförandet av femte etappen 1.1.1979

Skatt

öre

per

tonkm

i), Övriga släpvxgnar

Drivmedel; sskatt (örännoljs

Drivmedel; sskatt + fordons

tiostämmeliser, övfrga släpJ

. inde

■Ivmedel; sskatt +

ska t L en tv—deir

tages-fö re-slagna ■

slutmåle

släpvaglar

övriga

::n=

"leraxliga övrig

sskatt + fordons

”isrännif Lj edrivrx

.t utredn

[pr-fcvaaxl tga—las-t ålar
-

lotalvikt, ton

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år WTO

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

53

Bilaga 6

Tabeller, utvisande den i propositionen föreslagna ändrade årliga fordonsskatten,

beräknad efter totalvikt med intervall om ett ton, efter genomförandet av första

etappen 1.1.1971

A. Bensin- och gasoldrivna bussar

Totalvikt, kg

Fordonsskatt

, kr./år

1970

1971

± från 1970

3 000

697

697

0

4 000

1 077

1 037

— 40

5 000

1 457

1 377

— 80

6 000

1 837

1 717

—120

7 000

2 217

2 057

—160

8 000

2 647

2 447

—200

9 000

3 077

2 837

—240

B. Brännoljedrivna bussar

Totalvikt, kg

Fordonsskatt

, kr./år

1970

1971

± från 1970

3 000

697

697

0

4 000

1 077

1 061

— 16

5 000

1 457

1 421

— 36

6 000

1 837

1 781

— 56

7 000

2 217

2 141

— 76

8 000

2 647

2 541

—106

9 000

3 077

2 953

—124

10 000

3 507

3 383

—124

11 000

3 937

3 S13

—124

12 000

4 367

4 263

—104

13 000

4 797

4 713

— 84

14 000

5 227

5 163

— 64

15 000

5 657

5 613

— 44

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

C. Bensindrivna lastbilar

Totalvikt, kg

Fordonsskatt, kr./år

1970

1971

± från 1970

3 000

709

709

0

4 000

1 029

999

— 30

5 000

1 349

1 289

— 60

6 000

l 664

1 574

— 90

7 000

1 974

1 854

—120

8 000

2 284

2 134

—150

9 000

2 594

2 414

—180

10 000

2 904

2 694

—210

D. Brännoljedrivna, 2-axliga lastbilar med anordning för

påhängsvagn

Totalvikt, kg

Fordonsskatt

, kr./år

1970

1971

± från 1970

3 000

709

709

0

4 000

1 029

1 019

— 10

5 000

1 349

1 329

— 20

6 000

1 664

t 634

— 30

7 000

1 974

1 934

— 40

8 000

2 284

2 255

— 29

9 000

2 594

2 585

— 9

10 000

2 904

2 915

+ 11

11 000

3 214

3 277

+ 63

12 000

3 524

3 647

+ 123

13 000

3 834

4 017

+ 183

14 000

4 144

4 399

+ 255

15 000

4 454

4 789

+ 335

16 000

4 764

5 184

+ 420

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

55

E. Brånnoljedrivna 3- eller fleraxliga lastbilar med anordning

för påhängsvagn

Totalvikt, kg Fordonsskatt, kr./år

1970 1971 ± från 1970

10

000

11

000

12

000

13

000

14

000

15

000

16

000

17

000

18

000

19

000

20

000

21

000

22

000

23

000

24

000

25

000

2 904

3 214

3 524

3 834

4 144

4 454

4 764

5 074

5 414

5 824

6 234

6 644

7 054

7 464

7 874

8 284

2 829

3 139

3 449

3 809

4 169

4 529

4 889

5 249

5 642

6 112

6 582

7 042

7 502

7 962

8 422

8 882

— 75

— 75

— 75

— 25

+ 25

+ 75

+ 125

+ 175

+ 228

+ 288

+ 348

+ 398

+ 448

+ 498

+ 548

+ 598

F. Brånnoljedrivna, 2-axliga lastbilar utan anordning för

påhängsvagn

Totalvikt, kg Fordonsskatt, kr./år

1970 1971 ± från 1970

3

000

4

000

5

000

6

000

7

000

8

000

9

000

10

000

11

000

12

000

13

000

14

000

15

000

16

000

17

000

18

000

19

000

709

1 029

1 349

1 729

2 169

2 609

3 049

3 489

3 929

4 369

4 809

5 249

5 834

6 564

7 294

8 024

8 754

709

1 009

1 309

1 669

2 089

2 509

2 929

3 349

3 781

4 241

4 701

5 175

5 790

6 561

7 341

8 121

8 901

0

— 20

— 40

— 60

— 80

—100

—120

—140

—148

—128

—108

— 74

— 44

— 3

+ 47

+ 97

+ 147

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1970

G. Brännoljedrivna 3- eller fleraxliga lastbilar utan anordning

för påhångsvagn

Totalvikt, kg

Fordonsskatt

, kr./år

1970

1971

± från 1970

8 000

2 609

2 434

—175

9 000

3 049

2 840

—209

10 000

3 489

3 270

—219

11 000

3 929

3 700

—229

12 000

4 369

4 130

—239

13 000

4 809

4 568

—241

14 000

5 249

5 038

—211

15 000

5 834

5 633

—201

16 000

6 564

6 353

—211

17 000

7 294

7 073

—221

18 000

8 024

7 800

—224

19 000

8 754

8 590

—164

20 000

9 484

9 380

—104

21 000

10 214

10 174

— 40

22 000

10 944

10 974

+ 30

23 000

11 674

11 774

+ 100

H. 1-axliga påhängsvagnar

To tal vikt, kg

Fordonsskatt

., kr./år

1970

1971

± från 1970

3 001

600

600

0

4 001

600

600

0

5 001

840

840

0

6 001

840

840

0

7 001

840

843

+ 3

8 001

1 080

1 089

+ 9

9 001

1 080

1 119

+ 39

10 001

1 080

1 149

+ 69

11 001

1 800

1 827

+ 27

12 001

1 800

1 857

+ 57

13 001

1 800

1 899

+ 99

14 001

2 520

2 593

+ 73

15 001

2 520

2 643

+ 123

16 001

2 520

2 693

+ 173

17 001

3 240

3 382

+ 142

18 001

3 240

3 432

+ 192

19 001

3 240

3 482

+ 242

20 001

3 960

4 195

+ 235

21 001

3 960

4 275

+ 315

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1970

57

I. 2- eller fleraxliga påhängsvagnar

Totalvikt, kg

Fordonsskatt

, kr./år

1970

1971

± från 1970

4 001

600

600

0

5 001

840

840

0

6 001

840

840

0

7 001

840

843

+ 3

8 001

1 080

1 085

+ 5

9 001

1 080

1 115

+ 35

10 001

1 080

1 145

+ 65

11 001

1 800

1 811

+ It

12 001

1 800

1 841

+ 41

13 001

1 800

1 871

+ 71

14 001

2 520

2 537

+ 17

15 001

2 520

2 567

+ 47

16 001

2 520

2 597

+ 77

17 001

3 240

3 264

+ 24

18 001

3 240

3 304

+ 64

19 001

3 240

3 344

+ 104

20 001

3 960

4 023

+ 63

21 001

3 960

4 063

4 103

22 001

3 960

4 118

4-158

23 001

3 960

4 188

4-228

24 001

3 960

4 258

4-298

25 001

5 400

5 633

4-233

26 001

5 400

5 703

4-303

27 001

5 400

5 773

+ 373

28 001

5 400

5 845

+ 445

29 001

5 400

5 925

+ 525

30 001

6 840

7 308

+ 468

31 001

6 840

7 380

4 540

J. 1-axliga övriga släpvagnar

Totalvikt, kg

Fordonsskatt;

, kr./år

1970

1971

± från 1970

2 999

360

360

0

3 001

600

579

— 21

4 001

600

609

+ 9

5 001

840

853

+ 13

6 001

840

883

+ 43

7 001

840

931

+ 91

8 001

1 080

1 187

+ 107

9 001

1 080

1 237

+ 157

10 001

1 080

1 297

4 217

11 001

1 800

1 991

-4191

12 001

1 800

1 991

4-191

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1970

K. 2-axliga övriga släpvagnar

Total vikt, kg

Fordonsskatt, kr./år

1970

1971

± från 1970

2 999

360

360

0

3 001

600

579

— 21

4 001

600

609

+ 9

5 001

840

847

+ 7

6 001

840

877

+ 37

7 001

840

907

+ 67

8 001

1 080

1 141

+ 61

9 001

1 080

1 171

-i- 91

10 001

1 080

1 219

+ 139

11 001

1 800

1 907

+ 107

12 001

1 800

1 957

+ 157

13 001

1 800

2 009

+ 209

14 001

2 520

2 716

+ 196

15 001

2 520

2 786

+ 266

16 001

2 520

2 856

+ 336

17 001

3 240

3 559

+ 319

18 001

3 240

3 629

+ 389

19 001

3 240

3 701

+461

20 001

3 960

4 431

+ 471

21 001

3 960

4 521

+ 561

22 001

3 960

4 602

+ 642

23 001

3 960

4 602

+ 642

24 001

3 960

4 602

+ 642

L. 3- eller fleraxliga övriga släpvagnar

Totalvikt, kg

Fordonsskatt

:, kr./år

1970

1971

± från 1970

12 001

1 800

1 829

+ 29

13 001

1 800

1 859

+ 59

14 001

2 520

2 535

+ 15

15 001

2 520

2 574

-1- 54

16 001

2 520

2 614

+ 94

17 001

3 240

3 310

+ 70

18 001

3 240

3 350

+ 110

19 001

3 240

3 390

+ 150

20 001

3 960

4 087

+ 127

21 001

3 960

4 145

+ 185

22 001

3 960

4 205

+ 245

23 001

3 960

4 265

4-305

24 001

3 960

4 325

+ 365

25 001

5 400

5 677

+ 277

26 001

5 400

5 737

+ 337

27 001

5 400

5 801

+ 401

28 001

5 400

5 881

+ 481

29 001

5 400

5 961

+ 561

30 001

6 840

7 338

+ 498

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700355

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1970:58 Betänkande med anledning av KungL Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen s. 1 i texten