Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m

1970-06-29 · 469 sidor, varav 466 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 466 av 469 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:145, Med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

1

Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

införande av nya jordabalken, m. m.; given Stockholms

slott den 29 juni 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om införande av nya jordabalken,

2) lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet,

3) lag om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av

samfälld mark,

4) lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

5) lag om ändring i giftermålsbalken,

6) lag om ändring i föräldrabalken,

7) lag om ändring i ärvdabalken,

8) lag om ändring i rättegångsbalken,

9) lag om ändring i förordningen (1862: 10) om tioårig preskription

och om kallelse å okända borgenärer,

10) lag om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i

följd av järnvägs drift,

11) lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

12) lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar

på förmögenhetsrättens område,

13) lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

14) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation,

15) lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

16) lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

17) lag om ändring i lagen (1927: 79) om inteckningshavares rätt till

betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

18) lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling,

19) lag om ändring i gruvlagen (1938: 314),

20) lag om ändring i lagen (1946:805) med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

21) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

22) lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,

23) lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna,

24) lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

25) lag om ändring i uranlagen (1960: 679),

26) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

27) lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

28) lag om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol,

29) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: ),

30) lag om upphävande av lagen (1968:579) med vissa bestämmelser

om förvärv av område av fastighet.

GUSTAF ADOLF

Lennart Gei jer

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den nya jordabalken (prop. 1970:20) föreslås genom särskild promulgationslag

träda i kraft den 1 januari 1972. Vidare föreslås att bl. a. jordabalken

i 1734 års lag och de lagar som kommit att träda i stället för den

äldre balken upphävs. Till grund för promulgationslagen ligger de allmänna

övergångsprinciperna att den materiella regleringen i ny lag normalt

äger giltighet endast i fråga om sådana rättsförhållanden som uppkommit

efter den nya lagens ikraftträdande, medan däremot på det processuella området

de nya bestämmelserna blir tillämpliga på förfaranden som äger rum

efter ikraftträdandet även om förfarandet rör äldre förhållanden. Från

dessa grundsatser görs vissa rätt betydelsefulla undantag. Övergångsbestämmelserna

till den nya jordabalken är därför förhållandevis omfattande.

Utöver promulgationslagen framläggs förslag till nya lagar, som avses

träda i kraft samtidigt med den nya jordabalken. För att förhindra uppkomsten

av irregulär fastighetsbildning på grund av vissa associationsrättsliga

förvärv föreslås sålunda i en särskild lag bestämmelser som kan sägas

utgöra ett komplement till reglerna i 4 kap. jordabalken om köp av del av

fastighet. I en annan ny lag föreslås bestämmelser om preklusion i vissa

fall av inteckningar i fastigheter, som avsöndrats eller avstyckats från samfälld

mark före den nya balkens ikraftträdande. Lagen skall ses mot bak
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

grund av det förbud mot inteckning i andel av fastighet, som föreslås gälla

enligt 22 kap. 2 § andra stycket jordabalken. Vidare framläggs förslag till

en särskild lag, i vilken arrende- och hyresnämndernas verksamhet regleras.

Lagen knyter nära an till den nuvarande lagen om hyresnämnder och ersätter

denna.

Flertalet förslag som läggs fram i propositionen avser ändringar i gällande

författningar. Åtskilliga av dessa ändringar hänger samman med att panträtten

i fast egendom getts en ny juridisk konstruktion i jordabalken. Också

i övrigt är de föreslagna ändringarna väsentligen av rent lagteknisk natur.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §

Den nu antagna jordabalken samt denna lag träder i kraft den 1 januari

1972.

2 §

Genom nya balken upphäves med den begränsning som följer av denna

lag

jordabalken i 1734 års lag,

förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast

egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om

frälseräntas förvärvande och lagfart därå,

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av

fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna,

förordningen (1835: 16 s. 1) angående hembud av frälseränta till den,

som skattej orden äger, när frälseräntan säljes utom börd,

förordningen (1857: 60) angående vad i testamente givas må, så ock om

gåva av fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter,

inteckningar och andra ärenden,

förordningen (1880: 36), innefattande särskilda föreskrifter angående

lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning

av järnväg under konkurs,

förordningen (1881: 17 s. 1) om tjuguårig hävd,

lagen (1884: 32 s. 3) angående utsträckt tillämpning av de i förordningen

den 15 oktober 1880 meddelade särskilda föreskrifter angående lagfart,

inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs,

lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

lagen (1907: 36 s. 25) om servitut,

lagen (1907:36 s. 27) om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt

samt av fång till sådan rätt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska

anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft in. m.,

lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden,

lagen (1932: 230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser,

lagen (1934: 255) angående anteckning om innehav av fordringshandling

på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.,

lagen (1943:884) om arrendators förköpsrätt,

lagen (1946: 147) med särskilda bestämmelser om arrende av viss kommunal

jord,

lagen (1952: 95) om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar

av Kopparbergs län,

lagen (1953:422) om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt,

lagen (1962: 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom,

lagen (1966:453) om vad som är fast egendom,

vad som i annan författning strider mot nya balken eller denna lag.

3 §

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som

ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall i stället den

nya bestämmelsen tillämpas.

Bestämmelse i lag eller annan författning om inteckning för nyttjanderätt,

servitut eller rätt till elektrisk kraft skall gälla inskrivning av sådan

rätt enligt nya balken.

Bestämmelser angående vissa äldre rättsinstitut

4 §

Sådan lösningsrätt avseende ofri tomt i stad, som följer av 4 kap. 6 §

äldre jordabalken jämförd med förordningen (1875: 42 s. 9) angående upphörande

av hembudsskyldighet, skall fortfarande tillkomma markens ägare.

I fråga om anteckning i fastighetsboken angående talan om utövande

av lösningsrätten äger 19 kap. 20 § första och andra styckena nya balken

motsvarande tillämpning.

5 §

Häftar fast egendom, som överlåtits före nya balkens ikraftträdande, för

fordran på ogulden köpeskilling med rätt till företräde enligt 11 kap. 2 §

äldre jordabalken eller för rättighet varmed följer samma rätt i förhållande

till köparens borgenärer på grund av förordningen (1875:42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom, är innehavaren av fordringen eller rättigheten

efter ikraftträdandet bibehållen vid sin företrädesrätt. Har inteckning

ej sökts före ikraftträdandet, gäller företrädesrätten dock endast om inteckning

eller inskrivning enligt nya balken sökes inom den i 11 kap. 2 § äldre

jordabalken angivna tiden efter det att lagfart beviljats på grund av överlåtelsen

och sist före utgången av år 1981.

För att företrädesrätt som anges i första stycket skall ha blivit bevarad

genom ansökan om inteckning eller inskrivning fordras, att företrädesrätten

anmärkts i beslutet om inteckning eller inskrivning. Har inteckning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

meddelats före nya balkens ikraftträdande utan att sådan anmärkning

gjorts, är företrädesrätten likväl bevarad, såvitt angår fordran dock endast

om innehavaren före utgången av år 1972 ansöker hos inskrivningsmyndigheten

om att företrädesrätten anmärkes i fastighetsboken.

Avstyckas samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet enligt fastighetsbildningslagen

( ), äger 6 kap. 16 § andra stycket nya balken

motsvarande tillämpning på fordran som avses i första stycket och på sådan

i samma stycke avsedd rättighet som innebär rätt till avkomst eller annan

förmån.

6 §

Genom nya balken inskränkes ej den rätt som före balkens ikraftträdande

tillkommit någon på grund av urminnes hävd.

7 §

Bestämmelserna i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken

äger fortfarande tillämpning på stadgad åborätt och annan nyttjanderätt

som ej omfattats av lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

8 §

I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån av fast egendom som upplåtits

före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande

tillämpning, i den mån ej annat anges i andra—fjärde styckena.

Vid handläggning på inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande

av ärende om rättighet som avses i första stycket äger bestämmelserna i

nya balken och denna lag om annan nyttjanderätt än tomträtt motsvarande

tillämpning.

Vad som föreskrivits i 54 § tredje stycket förordningen (1875:42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom om tillämpning av 18 § 2 mom. första

stycket samt 32—37 §§ nämnda förordning skall avse motsvarande bestämmelser

i nya balken. Härvid skall såvitt angår tillämpningen av de mot

32—37 §§ svarande bestämmelserna i nya balken iakttagas vad som sägs i

31 § och 32 § första stycket denna lag.

Beträffande företräde på grund av inskrivning äger bestämmelserna i

nya balken och denna lag om nyttjanderätt motsvarande tillämpning.

* Avstyckas samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet enligt fastighetsbildningslagen

( ), äger 6 kap. 16 § andra stycket nya bal
ken

motsvarande tillämpning på rättighet som avses i första stycket.

9 §

I fråga om järnväg, på vilken förordningen (1880: 36), innefattande särskilda

föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg,

så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs är tillämplig vid

nya balkens ikraftträdande, äger 1, 2, 4—7, 9, 11, 12 och 14 §§ nyssnämnda

förordning fortfarande tillämpning.

Inskrivningsärende angående järnväg som avses i första stycket handlägges

av den inskrivningsmyndighet som Konungen bestämmer.

10 §

Bestämmelserna i 5 § lagen (1895: 36 s. 1) angående vad till fast egendom

är att hänföra äger fortfarande tillämpning i fråga om byggnad på

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

ofri lomt i stad, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget

1''iskeri, om besittningsrätten består efter nya balkens ikraftträdande.

11 §

I fråga om arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikommissfastighet

som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss äger 1 kap.

9 § lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande

tillämpning.

12 §

I fråga om vattenfallsrätt som upplåtits enligt lagen (1907: 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.

Nya balkens bestämmelser om tomträtt äger dock motsvarande tillämpning

i den mån de enligt denna lag skall gälla beträffande tomträtt som upplåtits

före ikraftträdandet, med det undantaget att hänvisningarna i 52 § denna

lag til! 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken icke skall avse vattenfallsrätt.

13 §

Det förbud mot upplåtelse av ofri tomt i stad, som finns i 5 § lagen

(1907: 36 s. 22) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om

nyttjanderätt till fast egendom, skall fortfarande gälla.

14 §

Vad som i lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av

elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. föreskrivits

angående verkan av registrering av ledning och understation samt angående

upphävande av sådan registrering gäller till utgången av år 1976.

Har borgenär vid nya balkens ikraftträdande panträtt i fastighet med

huvudslation på vilken ledning eller understation registrerats och inträffar

den med panträtten förenade fordringens förfallodag efter utgången

av år 1976, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader,

om säkerhetens värde väsentligt nedgår till följd av att verkan av

registreringen upphör och gäldenären ej efter anfordran ställer ytterligare

säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas. Uppsägningen får

icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären anmodats ställa

ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1974.

Övergångsbestämmelser angående 1 kap. nya jordabalken

15 §

Fråga om giltigheten av sämjedelning som skett före nya balkens ikraftträdande

skall fortfarande bedömas enligt äldre bestämmelse.

16 §

Beträffande gräns som före nya balkens ikraftträdande tillkommit i annan

ordning än vid lantmäteriförrättning eller sådan förrättning enligt 6 kap.

lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad som fastställts efter utgången

av år 1932 äger 1 kap. 3 § första och andra punkterna nya balken icke tilllämpning,

när tvist om gränsen uppkommer inom tio år före balkens ikraft
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

trädande. Detsamma gäller annan gräns som efter sin tillkomst men före

balkens ikraftträdande bestämts vid förrättning. Tvist skall anses ha uppkommit,

förutom när talan väckts vid domstol, när ansökan om fastighetsbestämning

gjorts eller fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet upptagits

till prövning vid fastighetsbestämning i samband med fastighetsbildning.

Har beträffande gräns som avses i första stycket tvist uppkommit inom

den där angivna tioårsfristen och föreligger vid förrättning för gränsens

bestämmande sådana förhållanden att den rätta sträckningen av även annan

samtidigt tillkommen gräns lämpligen bör prövas, får förrättningen utvidgas

till att avse bestämmande också av den andra gränsen. I sådant fall

anses även i fråga om denna gräns tvist ha uppkommit inom tioårsfristen.

Bestämmes med anledning av tvist som avses i denna paragraf gräns till

annan sträckning än den som blivit i laga ordning utmärkt på marken, har

den som avträder mark med växande skog rätt till skälig ersättning för skogen

av den som erhåller marken.

Har tvisten uppkommit före nya balkens ikraftträdande, äger andra och

tredje styckena tillämpning endast om tvisten då ännu ej avgjorts av förrättningsmän

eller ägodelningsrätt.

17 §

Om fastighetsgräns tillkommit genom överlåtelse av jord före nya balkens

ikraftträdande har gränsen den sträckning som med ledning av fångeshandling,

innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad.

18 §

Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan

sträckning än den skulle ha enligt lag och framgår av omständigheterna att

hävden grundats på överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts

mellan ägarna på ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen

sålunda hävdats.

Övergångsbestämmelse angående 2 kap. nya jordabalken

19 §

Bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket nya balken skall i fråga om elektrisk

starkströmsledning, som omfattas av registrering enligt lagen (1920:

474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft in. in., tillämpas först efter utgången av år

1976 eller, om registreringen upphäves tidigare, efter upphörandet.

Övergångsbestämmelser angående 4 kap. nya jordabalken

20 §

I fråga om förvärv av fast egendom som ägt rum före nya balkens ikraftträdande

äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

21 §

Bestämmelsen i 4 kap. 16 § andra stycket nya balken skall i det fall att

inteckningen beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande ej äga tillämpning

förrän efter utgången av år 1986.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

9

Övergångsbestämmelse angående 5 kap. nya jordabalken

22 §

Bestämmelserna i 5 kap. nya balken skall, då egendomen avträdes efter

balkens ikraftträdande, äga tillämpning även om det förhållande som föranlett

avträdandet hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelser angående 6 kap. nya jordabalken

23 §

Inteckning för fordran som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande

skall anses som en enligt nya balkens bestämmelser beviljad eller

sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta

inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall anses som pantbrev

på samma belopp, om inteckningen är beviljad, och som vilandebevis

på beloppet, om ansökningen om inteckning är förklarad vilande.

24 §

Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid nya balkens ikraftträdande,

skall panträtt enligt 6 kap. 2 § nya balken anses upplåten i fastigheten

till säkerhet för fordringen. Om borgenär innehar inteckningshandling

vid nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran,

skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av

handlingen.

Utan hinder av första stycket skall 59 § förordningen (1875:42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom fortfarande gälla.

25 §

Bestämmelserna i 24 § äger motsvarande tillämpning i fall då borgenär

vid nya balkens ikraftträdande innehar fordringshandling, på grund varav

inteckning sökts, eller sådan handling som berättigar till inteckning enligt

2 § förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom samt

inteckning sedermera beviljas med stöd av 61 § första eller andra stycket

denna lag.

Bestämmelserna i 24 § äger likaledes motsvarande tillämpning, om borgenär

vid nya balkens ikraftträdande innehar fordringshandling, på vilken

tecknats inteckningsmedgivande, och inteckning sedermera beviljas med

stöd av 61 § tredje stycket.

26 §

Har borgenär panträtt för sin fordran på grund av inteckning som beviljats

före nya balkens ikraftträdande eller därefter med stöd av 61 § första

eller andra stycket, skall i fråga om hans rätt till betalning ur medel, som

myndighet vid utsökning eller eljest fördelar mellan rättsägare i den av inteckningen

besvärade fastigheten, äldre bestämmelser tillämpas i stället för

6 kap. 3 § nya balken, om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Vad som

sagts nu gäller dock endast om fördelningen föranledes av utmätning som

skett före utgången av år 1976 eller av konkurs efter ansökan som gjorts

ljt Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

inom samma tid eller, såvitt angår fördelning av annan anledning än utmätning

eller konkurs, om medlen nedsatts inom den angivna tiden.

Första stycket gäller även i fall då efter nya balkens ikraftträdande inteckningen

utsträckts eller inteckningshandlingen utbytts mot två eller

flera nya pantbrev.

27 §

Grundas panträtt i fastighet på förhållande som anges i 24 § eller 25 §

första stycket, har fastighetsägaren även i annat fall än då 26 § är tillämplig

rätt att påfordra, att vid fördelning av medel mellan rättsägare i fastigheten

betalning till borgenären begränsas i enlighet med äldre bestämmelser.

28 §

Medför 6 kap. 3 § nya balken, i fall då panträtt i fastighet grundas på förhållande

som anges i 24 § eller 25 § första stycket denna lag och fordringens

förfallodag inträffar efter utgången av år 1976, att inteckningssäkerhetens

värde nedgår väsentligt och ställer gäldenären ej efter anfordran ytterligare

säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas, får borgenären säga

upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägning på grund av

vad som sagts nu får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären

anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år

1974 eller senare än att tiden för betalningsskyldighetens fullgörande infaller

före utgången av år 1976.

29 §

Bestämmelserna i denna lag utgör ej hinder för borgenär att göra gällande

personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling. Bestämmelserna

i 28 och 29 §§ samt 34 § tredje stycket förordningen (1875: 42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom äger fortfarande tillämpning.

30 §

Bestämmelsen i 6 kap 8 § andra stycket nya balken om verkan av att avtal

om fastighetsförvärv häves av överlåtaren äger ej tillämpning när någon

enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken återtager jord som han bytt bort

mot annan jord.

31 §

Har i fråga om gemensam inteckning, som beviljats före nya balkens

ikraftträdande eller med stöd av 61 § första eller andra stycket denna lag,

i inteckningshandlingen visst värde blivit utsatt på varje intecknad fastighet,

gäller detta värde vid tillämpning av 6 kap. 10 § första stycket nya

balken.

I fråga om avstyckning som verkställts före nya balkens ikraftträdande

äger 6 kap. 11 § andra stycket nya balken tillämpning endast om den avstyckade

fastighetens ansvar för inteckningen vid tillämpning av äldre bestämmelser

varit att bedöma enligt 37 § 5 mom. förordningen (1875:42 s.

12) angående inteckning i fast egendom. Har delning skett genom jordavsöndring

och har den avsöndrade fastighetens ansvar för inteckningen enligt

äldre bestämmelser varit att bedöma enligt 37 § 3 mom. samma förordning,

äger 6 kap. 11 § andra stycket nya balken motsvarande tillämpning.

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 11

kan ha inträtt till följd av 33 eller 34 § nyssnämnda förordning skall fortfarande

bestå.

32 §

Har fastighet sålts på exekutiv auktion före nya balkens ikraftträdande

eller har myndighet av annan anledning dessförinnan fördelat medel mellan

rättsägare i fastighet, äger äldre bestämmelser tillämpning beträffande åtgärdens

verkan på fastighetens ansvar för inteckning, även om auktionen

eller fördelningen ej vunnit laga kraft vid ikraftträdandet.

Avser inteckning andel i fastighet och säljes fastigheten på exekutiv

auktion efter nya balkens ikraftträdande, är inteckningen utan verkan i andelen

sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts.

33 §

Bestämmelsen i 6 kap. 16 § andra stycket nya balken äger tillämpning

endast om avstyckningen skett enligt fastighetsbildningslagen ( ).

Om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som enligt äldre bestämmelser

bildats av samfälld mark finns särskilda bestämmelser.

Övergångsbestämmelser angående 7—15 kap. nya jordabalken

34 §

I fråga om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft som upplåtits

före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande

tillämpning, om ej annat är föreskrivet i denna lag.

35 §

Har genom avtal som träffats före nya balkens ikraftträdande rätt till

andel i samfällt strömfall upplåtits såsom nyttjanderätt eller servitut och

är vid ikraftträdandet andelens ägare bunden av upplåtelsen på den grund

att han själv är upplåtare eller att han förvärvat andelen med förbehåll

om rättighetens bestånd, har avtalet rättsverkan enligt sitt innehåll utan

hinder av att upplåtelsen avser andel i samfälld egendom. Detsamma gäller,

om rättigheten vid ikraftträdandet är intecknad eller ansökan om inteckning

av rättigheten då är beroende på prövning.

36 §

Vad 7 kap. 14 § nya balken innehåller om verkan av att vid överlåtelse

av fastighet nye ägaren ägt eller bort äga kännedom om upplåtelse av rättighet

i fastigheten skall, när överlåtelsen ägt rum efter balkens ikraftträdande,

tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut

som skett dessförinnan.

37 §

Bestämmelserna i 7 kap. 25 § nya balken äger tillämpning även i fråga

om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som upplåtits före

balkens ikraftträdande. Återtager någon enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken

jord som han bytt bort mot annan jord, gäller dock i fråga om beståndet av

intecknad eller inskriven sådan rättighet vad som sagts i nämnda lagrum.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

38 §

Bestämmelserna i 8 kap. 8 § och 25—27 §§ nya balken äger tillämpning

även på arrendeavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om ej annat

följer av andra och tredje styckena.

Har avtalet uppsagts före nya balkens ikraftträdande, äger äldre bestämmelser

om sättet för uppsägning och om arrenderättens förverkande alltjämt

tillämpning.

I fråga om avtal, som upphört att gälla före nya balkens ikraftträdande,

äger äldre bestämmelser tillämpning vid beräkning av den tid inom vilken

jordägare eller arrendator har att vid talans förlust göra fordringsanspråk

på grund av arrendeförhållandet gällande.

Bestämmelserna i 8 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 30 § nya balken tillämpas

när arrendator försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter

balkens ikraftträdande.

39 §

Är arrendeavtal som ingåtts före nya balkens ikraftträdande träffat

för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl jordägaren som arrendatorn

att uppsäga avtalet och sker ej, sedan nya balken trätt i kraft,

uppsägning till den tidpunkt då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast

kunnat frånträdas, äger 7—11 kap. nya balken tillämpning på avtalet

från nämnda tidpunkt.

40 §

Bestämmelserna i 9 kap. 8—13 §§ nya balken äger tillämpning även på

avtal om jordbruksarrende som träffats före balkens ikraftträdande, om

2 kap. 51—56 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

gäller för avtalet. Har underrättelse som avses i 2 kap. 52—54 §§ nämnda

lag skett före ikraftträdandet, äger dock äldre bestämmelser alltjämt tilllämpning.

41 §

Har avtal om jordbruksarrende träffats före nya balkens ikraftträdande

och är upplåtelsen sådan att äldre bestämmelser om optionsrätt ej kunnat

tillämpas på den, äger 9 kap. 7—13 §§ nya balken tillämpning på avtalet,

om antingen arrendatorn ensam eller arrendatorn och före honom hans make

eller någon av hans föräldrar vid arrendetidens utgång brukat arrendestället

under sammanlagt minst tio år. Detsamma gäller, om den arrendetid som

löper vid ikraftträdandet enligt avtalet utgår först sedan arrendeförhållandet

varat minst tio år.

Rätt till förlängning av arrendeavtal enligt första stycket tillkommer

dock ej arrendatorn, om jordägaren före utgången av år 1973, dock senast

i samband med att tvist som avses i 9 kap. 10 § nya balken prövas av arrendenämnden,

hos nämnden begär förklaring att arrenderätten icke skall

vara förenad med rätt till förlängning och nämnden med hänsyn till omständigheterna

finner skäl meddela sådan förklaring.

42 §

Innehåller arrendeavtal som avses i 40 eller 41 § ej förbehåll om uppsägning,

äger även 9 kap. 3 § nya balken tillämpning. Om arrendetiden går till

ända inom ett år från balkens ikraftträdande, anses dock uppsägning som

skett inom en månad från ikraftträdandet ha skett i rätt tid.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Förlänges arrendeavtal till följd av första stycket eller 40 eller 41 §, äger

därefter 7—9 kap. nya balken i sin helhet tillämpning på avtalet.

43 §

Äger 9 kap. 15—22 §§ nya balken tillämpning i fråga om arrendeförhållande

som tagit sin början före balkens ikraftträdande, skall avräkning

enligt 9 kap. 23 § nya balken äga rum, om jordägaren eller arrendatorn

begär det inom två månader från det att förstnämnda bestämmelser blev

tillämpliga.

44 §

I fråga om avtal om jordbruksarrende, som före utgången av år 1981

ingås beträffande sådan brukningsdel som avses i 2 kap. 49 § lagen (1907: 36

s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, äger 2 kap. 63 och 64 §§ samt,

såvitt angår förbehåll stridande mot någon av dessa båda paragrafer,

2 kap. 65 § andra stycket och 68 § första och andra styckena nämnda lag

fortfarande tillämpning.

45 §

Bestämmelserna i 10 kap. 5 och 6 §§ nya balken äger tillämpning även

på arrendeavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om 2 kap. 75—

80 §§ lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom gäller för avtalet.

Har arrendeavtalet uppsagts före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser

dock alltjämt tillämpning.

Förlänges arrendeavtal till följd av första stycket, äger därefter 7, 8 och

10 kap. nya balken i sin helhet tillämpning på avtalet.

46 §

Arrendetvist, vari talan väckts före nya balkens ikraftträdande, behandlas

enligt äldre bestämmelser.

Ärende, som enligt äldre bestämmelser skall handläggas av arrendenämnd

eller som enligt 2 kap. 82 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast

egendom skall handläggas av rätten, prövas av arrendenämnd som avses i

8 kap. 29 § nya balken, om ärendet anhängiggöres efter balkens ikraftträdande.

Arrendenämnds beslut i sådant ärende får ej klandras.

Syn som påbörjats före nya balkens ikraftträdande handlägges enligt

äldre bestämmelser.

47 §

Bestämmelserna i 12 kap. 8 § nya balken äger tillämpning även på hyresavtal

som träffats före balkens ikraftträdande, om ej avtalet uppsagts

dessförinnan.

Bestämmelserna i 12 kap. 31 § nya balken tillämpas när hyresgäst försatts

i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter balkens ikraftträdande.

48 §

Är hyresavtal som ingåtts före nya balkens ikraftträdande träffat för

obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyresgästen

att uppsäga avtalet och sker ej, sedan balken trätt i kraft, uppsägning

till den tidpunkt då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

nät frånträdas, äger 7 och 12 kap. nya balken tillämpning på avtalet från

nämnda tidpunkt.

49 §

Om hyresavtal efter nya balkens ikraftträdande förlänges enligt 3 kap.

45—53 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, äger

därefter 7 och 12 kap. nya balken tillämpning på avtalet.

Från och med den 1 januari 1974 skall 12 kap. nya balken tillämpas på

hyresavtal, som slutits före balkens ikraftträdande och som alljämt gäller

nämnda dag.

50 §

Hyrestvist, vari talan väckts före nya balkens ikraftträdande, behandlas

enligt äldre bestämmelser.

51 §

Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge undantag från

12 kap. 15 § andra stycket första punkten nya balken i fråga om lägenhet,

vilken innehaves på grund av sådan upplåtelse av andelsrätt som avses i

punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1968: 702) om förskott vid

upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

52 §

I fråga om rättighet i eller till förmån för tomträtt, som upplåtits före

nya balkens ikraftträdande, gäller 13 kap. 7 § nya balken med iakttagande

i tillämpliga delar av bestämmelserna i denna lag. Även i övrigt gäller

13 kap. 7 § nya balken på angivet sätt, om 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen (1953:415) angående

ändring i nämnda lag är tillämpligt på tomträtten.

Bestämmelserna i 13 kap. 26 § nya balken äger tillämpning även beträffande

tomträtt, som upplåtits före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller

bestämmelserna i 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken, såvitt angår tomträtt på

vilken 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess

förut angivna lydelse är tillämpligt.

53 §

Bestämmelserna i 4 § andra stycket samt 5—8 §§ lagen (1907: 36 s. 25)

om servitut äger tillämpning endast i fall då mål om begränsning, förflyttning,

förändring eller upphörande av servitut är anhängigt hos domstol vid

nya balkens ikraftträdande.

54 §

Förordnande om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning enligt 24—

35 §§ lagen (1920:474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska

anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. får ej meddelas

efter nya balkens ikraftträdande. Har sådant förordnande meddelats före

ikraftträdandet, äger nämnda bestämmelser alltjämt tillämpning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 15

Övergångsbestämmelser angående 16—18 kap. nya jordabalken

55 §

Bestämmelserna i 16 kap. nya balken äger tillämpning även om lagfart

på fast egendom, sedan denna kommit ur rätte ägarens hand, beviljats före

balkens ikraftträdande. Tid före ikraftträdandet får dock därvid ej inräknas

i hävdetiden. Äldre bestämmelser får åberopas, om frihet från rätte ägarens

talan därigenom vinnes tidigare.

Om lagfart avslutats före den 1 januari 1876 men den som erhållit lagfarten

ej vid nya balkens ikraftträdande blivit införd i fastighetsboken såsom

ägare, får vid tillämpning av nya balken i hävdetiden ej inräknas tid

innan sådan införing skett.

Bestämmelsen i 4 § förordningen (1881: 17 s. 1) om tjuguårig hävd äger

alltjämt tillämpning i fråga om inteckning som tillkommit före nya balkens

ikraftträdande.

56 §

Bestämmelserna i 17 kap. nya balken om företräde på grund av inskrivning

äger, med iakttagande av vad som föreskrives i 5 § denna lag om

företräde för innehavare av fordran enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken

eller av rättighet varmed följer samma rätt i förhållande till ny ägares borgenärer,

tillämpning även om inskrivningen sökts före nya balkens ikraftträdande.

Har överlåtelse av fast egendom skett före nya balkens ikraftträdande,

medför ansökan om lagfart på grund av överlåtelsen, oavsett om den göres

före eller efter ikraftträdandet, företräde enligt äldre bestämmelser i förhållande

till tidigare upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut.

57 §

Bestämmelserna i 18 kap. 1—-7 §§ nya balken om godtrosförvärv på

grund av inskrivning äger tillämpning endast i fråga om förvärv som sker

efter balkens ikraftträdande. Lagfart som avslutats före den 1 januari

1876 får åberopas för godtrosförvärv endast om den för vilken lagfarten

meddelats var införd i fastighetsboken såsom ägare vid tiden för överlåtelsen

eller upplåtelsen eller, såvitt angår upplåtelse av panträtt, senare

blivit införd såsom ägare.

Bestämmelserna i 18 kap. 8—10 §§ nya balken om betydelsen av inskrivning

i vissa fall äger tillämpning även om de förhållanden som avses i bestämmelserna

inträtt före balkens ikraftträdande.

Övergångsbestämmelser angående 19—23 kap. nya jordabalken

58 §

Nya balkens bestämmelser om handläggning av inskrivningsärende skall,

då fråga är om rättsförhållande som tillkommit före balkens ikraftträdande,

tillämpas med iakttagande av vad som enligt denna lag gäller om tilllämpning

av äldre bestämmelser på rättsförhållandet.

59 §

Bestämmelserna i 19 kap. 19 § första stycket nya balken äger icke tilllämpning

i fråga om fel eller försummelse som hänför sig till inskrivnings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ärende, handlagt på inskrivningsdag före balkens ikraftträdande, eller som

eljest begåtts dessförinnan.

Bestämmelserna i 19 kap. 20 och 21 §§ nya balken äger ej tillämpning,

då förhållande som avses där inträffat före balkens ikraftträdande.

60 §

Har tid för sökande av lagfart börjat löpa före nya balkens ikraftträdande,

gäller äldre bestämmelser i fråga om nämnda tid.

Har kungörelse angående lagfartsansökan utfärdats enligt 10 § andra

stycket förordningen (1875: 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom,

gäller om ärendets fortsatta behandling vad i nämnda paragraf föreskrives,

om ej sökanden begär utsättande av lagfartssammanträde enligt

20 kap. 10 § nya balken.

Beträffande anteckning om lagfart, som avslutats före den 1 januari

1876, gäller alltjämt 22 § andra stycket nyssnämnda förordning.

Vad som i 21 kap. 1 § nya balken är föreskrivet om skyldighet att söka

inskrivning av tomträtt gäller ej beträffande tomträtt som upplåtits före

den 1 januari 1954. I fråga om tomträtt som upplåtits före nya balkens

ikraftträdande föreligger skyldighet för ny innehavare av tomträtten att

söka inskrivning av sitt förvärv enligt 21 kap. 7 § nya balken endast om 4

kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse

enligt lagen (1953:415) angående ändring i nämnda lag äger tillämpning

på tomträtten. Har tid för sökande av inskrivning börjat löpa före nya balkens

ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser i fråga om nämnda tid.

61 §

Fullföljes efter nya balkens ikraftträdande en dessförinnan gjord ansökan

om inteckning för fordran, skall inteckning enligt nya balken beviljas, om

ansökningen uppfyller villkoren för inteckning enligt förordningen (1875: 42

s. 12) angående inteckning i fast egendom. Ansökningen skall därvid anses

avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Första stycket gäller även om efter nya balkens ikraftträdande ansökan

göres enligt 2 § nämnda förordning om inteckning på grund av köpehandling

som upprättats före nya balkens ikraftträdande eller dom som meddelats

före ikraftträdandet.

Sökes efter nya balkens ikraftträdande inteckning på grund av fordringshandling,

på vilken före ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgivande

som avses i 1 § förutnämnda förordning, skall ansökningen upptagas

och prövas som ansökan om inteckning enligt 22 kap. nya balken. Även

i detta fall skall ansökningen anses avse ett penningbelopp motsvarande

fordringens kapitalbelopp.

62 §

Vid tillämpning av 22 kap. 2 § andra stycket sista punkten nya balken

skall icke förrän efter utgången av år 1986 hänsyn tagas till inteckning som

beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

17

2) Förslag

till

Lag

om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Har vid skifte av bolags, förenings eller liknande sammanslutnings tillgångar

fastighet delats så, att två eller flera fått skilda andelar utan att

villkor om utbrytning uppställts i den över skiftet upprättade handlingen,

innehar andelsägarna fastigheten under samäganderätt.

Om i annat fall än i första stycket anges skiftet innebär att del av fastighet

kommer i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

2 §

Bestämmelserna i 1 § äger motsvarande tillämpning i fråga om tillskott

till bolag eller förening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Har skifte eller tillskott, som innebär att del av fastighet kommit i särskild

ägares hand, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten

härav äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

3) Förslag

till

Lag

om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats

av samfälld mark

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fastighet, som bildats av samfälld mark genom avsöndring eller genom

avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet,

enligt 1 kap. 3 § eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad

eller enligt lagen (1930:99) om delning av fastighet vid ändring i rikets

indelning m. m., svarar icke efter sista inskrivningsdagen år 1976 för inteckning

i stamfastighet för fordran, om ej inteckningen förnyas efter an
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

mälan i den ordning som anges i 2 §. Vad som sagts nu gäller dock endast

om marken före avsöndringen eller avstyckningen hörde till fastigheter

med i övrigt skilda ägor.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bildats

genom att område från samfälld mark sammanlagts med fastighet eller fastighetsdel.

2 §

Anmälan som avses i 1 § göres hos inskrivningsmyndigheten senast på

sista inskrivningsdagen år 1976. Anmälan göres av borgenär som har panträtt

på grund av inteckningen eller av fastighetsägare eller fordringshavare,

vilkas medgivande enligt 22 kap. 11 § jordabalken fordras för relaxation.

Därvid skall lämnas nppgift om den inteckning som anmälan avser.

När anmälan skett skall anteckning härom göras i fastighetsboken.

3 §

Bestämmelserna i denna lag om inteckning för fordran äger motsvarande

tillämpning på företrädesrätt enligt 5 § lagen ( ) om införande

av nya jordabalken för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån

samt på inteckning för rätt av sist angivet slag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves

lagen (1907: 83 s. 1) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande

i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt lagen

(1931: 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar

för inteckning i stamfastighet. Bestämmelserna i sistnämnda lag om inteckningsansvarets

upphörande efter kungörelse skall dock gälla till utgången

av år 1976. Har anmälan enligt 17 § samma lag gjorts efter utgången

av år 1971, skall anmälan anses ha skett även enligt 1 § denna lag.

4) Förslag

till

Lag

om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Arrendenämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 §

Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende

eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt

9 kap. 18 eller 21 § samma balk ankommer på arrendenämnd,

3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som

avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2—4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller 3—6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,

4. vara skiljenämnd i arrendetvist.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten är

belägen.

2 §

Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter,

om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den

ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat erfarenhet

av arrendeförhållanden och den andre vara j ordbruksarrendator

eller, när ärende rör bostadsarrende, bostadsarrendator.

Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning av fråga om avvisning

av ansökan eller avskrivning av ärende kan arrendenämnden bestå

av ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan

lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna

samtycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som ej

avgöres genom skiljedom.

Ledamot skall vara myndig svensk medborgare och får ej ha fyllt sjuttio

år.

För ledamot i arrendenämnd skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna

om ledamot gäller även ersättare.

3 §

För varje arrendenämnd förordnar Konungen eller myndighet, som

Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av

Aad som föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn

till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. in.

4 §

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i hyrestvist,

2. pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34—36 §§, upplåtelse

av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal

eller villkor för sådan förlängning enligt 12 kap. 49 §, förstagångshyra

enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt

jordabalken,

3. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap.

45 eller 56 § jordabalken,

4. vara skiljenämnd i hyrestvist,

5. pröva fråga enligt lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

5 §

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om

ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamtöerna skall den ene

vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre vara

väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör

annan lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers förhållanden.

Bestämmelserna i 2 § andra—fjärde styckena äger motsvarande tillämpning

i fråga om hyresnämnd.

Konungen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

6 §

För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen

bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisation

av fastighetsägare, hyresgäster eller näringsidkare som med hänsyn till

medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda

den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad

som föreskrivits i 5 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till

ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Ärende angående arrende- eller hyrestvist

7 §

Arrende- eller hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § första stycket

1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller 2 av part hänskjutas till nämnd,

om tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos överexekutor eller skiljemän.

I tvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att tvisten

före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas till

nämnd för medling.

8 §

Tvist som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller

2 hänskjutes av part till nämnd genom ansökan som skall vara skriftlig

samt innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den berörda fastighetens

belägenhet och tvistens beskaffenhet.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämnden

förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes

ej föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

9 §

När tvist hänskjutits till nämnd, skall nämnden kalla parterna att inställa

sig inför nämnden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

10 §

Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig inför nämnd, avskrives

ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga honom

vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten likväl ej tillstädes

och är det icke antagligt att förlikning kan komma till stånd, avskrives

ärendet. Rör ärendet tvist som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 §

första stycket 2, avgöres dock ärendet utan hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden, avskrives

ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket andra

och tredje punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning, om det finns anledning

antaga att part har laga förfall för sin utevaro.

11 §

Rör ärende som avskrivits enligt 10 § första stycket första punkten tvist

som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken

eller 5 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, skall nämnden återupptaga

ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan göres skriftligen inom en vecka

från den dag då beslutet om avskrivning delgavs sökanden.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

12 §

Nämnd skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling icke påkallats,

söka förlika parterna.

Kan parterna ej förlikas efter förslag av någondera parten, skall nämnden

framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att förutsättningar

för förlikning saknas.

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.

Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga

som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2. I annat fall avskrives

ärendet.

Ärende angående godkännande av förbehåll m. m.

13 §

Fråga som avses i 1 § första stycket 3 eller 4 § första stycket 3 prövas

efter ansökan som skall vara skriftlig och som bör innehålla de skäl som

åberopas till stöd för ansökningen.

Sökanden och annan som ärendet angår skall, om det är behövligt, kallas

att inställa sig inför nämnd. Nämnden får förelägga part vid vite att komma

tillstädes. Utevaro från sammanträde utgör ej hinder för ärendets prövning.

Skiljemannaförfarande

14 §

Har parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll

om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist,

arrendenämnden eller, vid hyrestvist, hyresnämnden utsetts till skiljenämnd,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom skiljedom, om ej hinder

möter enligt 1 § andra stycket lagen (1929: 145) om skiljemän. Om sådan

ansökan gäller 8 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnd, kan skiljedom

dock påkallas muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnd har att avgöra genom skiljedom gäller lagen

(1929: 145) om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag. Vardera

parten svarar för sin kostnad i tvist som avses i 9 kap. 10 eller 14 §,

10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken eller 5 § lagen (1957: 390)

om fiskearrenden.

Ärende angående tvångsförvaltning

15 §

Ansökan i fråga som avses i 4 § första stycket 5 skall vara skriftlig samt

innehålla uppgift om den berörda fastigheten och dess ägare samt sökandens

yrkande och grunderna för detta. Vad som föreskrives i 8 § andra och

tredje styckena äger motsvarande tillämpning.

Motpart skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Förhandling

skall hållas inför nämnden, om det ej är uppenbart att förhandling

ej behövs. Fastighetens ägare kan vid vite föreläggas att inställa sig till

förhandling.

Beslut enligt 14 § andra stycket lagen (1970:246) om tvångsförvaltning

av bostadsfastighet får meddelas utan att fastighetsägaren beretts tillfälle

att yttra sig i frågan.

Övriga bestämmelser

16 §

Nämnd skall handlägga ärende skyndsamt.

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol

äger motsvarande tillämpning vid nämnd.

17 §

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna

ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnd. Ordföranden

skall dock säga sin mening först.

Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande

tillämpning på ledamot i nämnd.

18 §

Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller den nämnden förordnar

besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skall beredas tillfälle

att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också föranstalta om annan

nödvändig utredning.

I ärende som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken skall arrendenämnden

inhämta yttrande från den lantbruksnämnd inom vars område fastigheten

är belägen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

23

19 §

Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av

kontrakt eller annan handling som rör arrende- eller hyresförhållandet och

är av betydelse för ärendet, får nämnden förelägga honom vite. Vad som

sagts nu gäller ej, om nämnden är skiljenämnd.

20 §

Den som efter förordnande av nämnd besiktigat fastighet eller verkställt

annan utredning tillerkännes av nämnden skälig ersättning av allmänna

medel.

Har någon, som nämnd inkallat och som ej är part, inställt sig för att

höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser

som Konungen meddelar.

21 §

I nämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den mån

det är behövligt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra ansökan

om återupptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att iakttaga.

Håller nämnden förhandling i ärendet och kan på grund av ärendets

beskaffenhet eller annan särskild omständighet beslut ej meddelas samma

dag som förhandlingen avslutas, meddelas beslutet inom två veckor

därefter, om ej synnerligt hinder möter.

Beslut tillställes part genom nämndens försorg, om beslutet ej meddelas

vid förhandling i partens närvaro.

22 §

Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende- eller hyrestvist

finns bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 § jordabalken samt 16 §

lagen (1957:390) om fiskearrenden.

Mot beslut, varigenom nämnd avvisat ansökan som avses i 8, 11, 13 eller

14 §, avskrivit ärende enligt 8 eller 10 § eller utlåtit sig om ersättning enligt

20 §, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej beslut om avskrivning,

när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av nämnd i arrende

eller hyrestvist får talan föras endast i samband med sådan klandertalan

som avses i första stycket.

Besvärshandlingen skall inges till fastighetsdomstol som avses i 8 kap.

32 § och 12 kap. 71 § jordabalken samt 17 § lagen (1957:390) om fiskearrenden

inom en vecka från det att klaganden fick del av beslutet. I övrigt

äger 52 kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning.

Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen.

Mot fastighetsdomstolens beslut får talan ej föras.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återupptages

ärendet av nämnden.

23 §

Om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende angående tvångsförvaltning

finns bestämmelser i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av

bostadsfastighet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1970

24 §

Vid nämnds sammanträde och vid besiktning föres protokoll.

25 §

Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling enligt

bestämmelse i denna lag eller eljest tillställas part, sker det genom delgivning.

Om beslut är sådant som avses i 21 § andra stycket, skall beslutet delges

part, som beslutet gått emot, på samma sätt som stämning i tvistemål.

26 §

Nämnd är berättigad att för sina sammanträden förfoga över behövliga

lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är för tillfället

upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.

Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

27 §

Talan om utdömande av vite som förelagts någon enligt denna lag föres,

efter anmälan av nämnd, av åklagare vid fastighetsdomstol som avses

i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken samt 17 § lagen (1957: 390) om

fiskearrenden.

28 §

Föres ej talan mot arrendenämnds beslut om ersättning enligt 9 kap. 14 §

jordabalken, får beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1968:349) om

hyresnämnder skall upphöra att gälla.

Utan hinder av 5 § andra stycket får den som vid lagens ikraftträdande

är utsedd till ledamot i hyresnämnd eller ersättare för sådan ledamot även

efter fyllda sjuttio år fullgöra uppdraget till utgången av den tid hans förordnande

avser.

Vad som enligt nya lagen gäller om arrendenämnds prövning av fråga

om godkännande av förbehåll äger tillämpning även beträffande ärende

som avses i 41 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken.

Nämndens beslut i sådant ärende får ej klandras.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

25

5) Förslag

till

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken,

dels att 5 kap. 14 §, 6 kap. 4 § och 13 kap. 2 § skall ha nedan angivna

lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 13 a §, av nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP.

14

År ena maken för bortovaro eller

sjukdom ur stånd att själv ombesörja

sina angelägenheter; har han ej

nämnt fullmäktig, och är ej heller

förmyndare eller god man för honom

förordnad, äge andra maken företräda

honom, när angelägenhet yppar

sig, som ej utan olägenhet kan

uppskjutas, uppbära avkastningen

av hans egendom och annan hans

inkomst samt, om det för anskaffande

av medel till familjens underhåll

oundgängligen tarvas, pantsätta

eller avyttra honom tillhörig

egendom. Fast egendom må ej i

något fall intecknas eller avyttras,

med mindre rätten, efter inhämtande

av yttrande från hans närmaste

fränder, som vistas i riket, medgiver

det.

Vad nu----—-----

§•

Är ena maken för bortovaro eller

sjukdom ur stånd att själv ombesörja

sina angelägenheter; har han ej

nämnt fullmäktig, och är ej heller

förmyndare eller god man för honom

förordnad, äge andra maken företräda

honom, när angelägenhet yppar

sig, som ej utan olägenhet kan

uppskjutas, uppbära avkastningen

av hans egendom och annan hans

inkomst samt, om det för anskaffande

av medel till familjens underhåll

oundgängligen tarvas, pantsätta

eller avyttra honom tillhörig

egendom. Ej må i något fall fast

egendom avyttras eller intecknas eller

i sådan egendom upplåten rättighet

inskrivas, med mindre rätten,

efter inhämtande av yttrande från

hans närmaste fränder, som vistas i

riket, medgiver det.

--leva åtskilda.

6 KAP.

4 §.

Make må ej avhända sig eller med Make må ej avhända sig eller låta

inteckning för gäld belasta fast egen- inteckna fast egendom, vari andra

dom, vari andra maken har giftorätt, maken har giftorätt, utan att denne

utan att denne skriftligen med två skriftligen med två vittnen samtycvittnen

samtycker därtill. Är andra ker därtill. Är andra maken omyn
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

maken omyndig eller bortovarande,

ankomme på förmyndare eller god

man att giva samtycke, varom nyss

är sagt. Särskilt samtycke vare ej

erforderligt, om den make, som vill

företaga åtgärden, är förmyndare eller

god man för andra maken.

Har make företagit åtgärd, som i

första stycket sägs, utan erforderligt

samtycke, vare den ogill, om andra

maken eller dennes förmyndare

eller gode man väcker klander därå;

han instämme dock sin talan inom

tre månader, sedan han fick kännedom

om åtgärden, och senast inom

ett år, efter det lagfart eller inteckning

beviljades.

Vad i------ ------

(Föreslagen lydelse)

dig eller bortovarande, ankomme på

förmyndare eller god man att giva

samtycke, varom nyss är sagt. Särskilt

samtycke vare ej erforderligt,

om den make, som vill företaga åtgärden,

är förmyndare eller god man

för andra maken.

Har make avhänt sig fast egendom

utan erforderligt samtycke, vare åtgärden

ogill, om andra maken eller

dennes förmyndare eller gode man

väcker klander därå; han instämme

dock sin talan inom tre månader, sedan

han fick kännedom om åtgärden,

och senast inom ett år, efter det

lagfart beviljades.

— om inskrivning.

13 KAP.

2

Häftar make--— — —---

Är gälden gjord före äktenskapets

ingående, och häftade, då äktenskapet

ingicks, enskild egendom eller

egendom, som i 6 kap. 1 § andra

stycket avses, och som ej skall ingå i

bodelningen, på grund av inteckning

eller eljest särskilt för gälden, eller

har maken under äktenskapet ådragit

sig gälden genom vanvård av sina

ekonomiska angelägenheter eller

genom annat otillbörligt förfarande

eller till förvärv eller förkovran av

egendom, som nyss är sagd, skall

tilldelning, varom i första stycket

stadgas, äga rum allenast för den del

av gälden, för vilken betalning ej

kan erhållas ur sådan egendom.

----på honom.

Är gälden gjord före äktenskapets

ingående, och häftade, då äktenskapet

ingicks, enskild egendom eller

egendom, som i 6 kap. 1 § andra

stycket avses, och som ej skall ingå i

bodelningen, på grund av panträtt

eller eljest särskilt för gälden, eller

har maken under äktenskapet ådragit

sig gälden genom vanvård av sina

ekonomiska angelägenheter eller

genom annat otillbörligt förfarande

eller till förvärv eller förkovran av

egendom, som nyss är sagd, skall

tilldelning, varom i första stycket

stadgas, äga rum allenast för den del

av gälden, för vilken betalning ej kan

erhållas ur sådan egendom.

13 a §.

Har vid bodelning fastighet delats

så, att makarna fått skilda andelar

utan att villkor om utbrytning uppställts

i den över bodelningen upprättade

handlingen, innehava makarna

fastigheten under samäganderätt.

I den mån bodelning eljest inne
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

27

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bär, att del av fastighet kommer i

särskild ägares hand, är den ogiltig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om inteckning som beviljats före ikraftträdandet äger 6 kap. 4 §

andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpning.

Har bodelning, som innebär att del av fastighet kommit i särskild ägares

hand, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav äldre bestämmelser

fortfarande tillämpning.

Är makars förmögenhetsförhållanden att bedöma enligt äldre giftermålsbalken,

äger 13 kap. 13 a § motsvarande tillämpning.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 7 §, 15 kap. 4, 8, 14, 15 och 16 §§ samt

16 kap. 7 § föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP.

7

För den omyndiges egendom skall

förmyndaren, såframt rätten prövar

skäl därtill vara för handen, lämna

inteckning eller annan säkerhet till

visst av rätten bestämt belopp.

Säkerheten skall, på sätt rätten

bestämmer, förvaras och förvaltas av

överförmyndaren eller i annan lämplig

ordning.

§•

För den omyndiges egendom skall

förmyndaren, såframt rätten prövar

skäl därtill vara för handen, lämna

pant eller annan säkerhet till visst

av rätten bestämt belopp. Säkerheten

skall, på sätt rätten bestämmer, förvaras

och förvaltas av överförmyndaren

eller i annan lämplig ordning.

15 KAP.

4

Den omyndiges penningmedel skola

göras räntebärande, och äge förmyndaren

för sådant ändamål inköpa

obligationer eller förvärva fordran,

som inskrives eller inskrivits i

statsskuldboken, eller utlåna medlen

Den omyndiges penningmedel skola

göras räntebärande, och äge förmyndaren

för sådant ändamål inköpa

obligationer eller förvärva fordran,

som inskrives eller inskrivits

i statsskuldboken, eller ut
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

mot säkerhet av inteckning i fast

egendom eller ock i myndlingens

namn insätta dem hos postsparbanken

eller sparbank eller för längre

tid hos annan bank. Närmare bestämmelser

om de obligationer som

må inköpas, om beskaffenheten av

den inteckningssäkerhet, varemot utlåning

må ske, samt om de räkningar,

å vilka insättning hos bank må

äga rum, meddelas av Konungen.

Med bank —• —- ----— för

(Föreslagen lydelse)

låna medlen mot säkerhet av panträtt

i fast egendom eller ock i myndlingens

namn insätta dem hos postsparbanken

eller sparbank eller för

längre tid hos annan bank. Närmare

bestämmelser om de obligationer som

må inköpas, om beskaffenheten av

den säkerhet, varemot utlåning må

ske, samt om de räkningar, å vilka

insättning hos bank må äga rum,

meddelas av Konungen,

j ordbrukskredit.

8 §.

Aktier, obligationer, skuldebrev

och andra sådana värdehandlingar

skola, såframt sammanlagda värdet

överstiger femtusen kronor, i den

omyndiges namn nedsättas i Öppet

förvar hos riksbanken eller annan

bank. Vill förmyndaren uttaga nedsatt

värdehandling, söke han överförmyndarens

tillstånd. Sådant tillstånd

erfordras ej, där värdehandlingen

allenast skall genom bankens

försorg överföras till annan bank för

att där nedsättas i öppet förvar. De

nedsatta värdehandlingarna skola

under överförmyndarens tillsyn vårdas

i enlighet med vad om dylik vård

av omyndigs värdehandlingar sär
-

Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev

och andra sådana värdehandlingar

skola, såframt sammanlagda

värdet överstiger femtusen kronor, i

den omyndiges namn nedsättas i öppet

förvar hos riksbanken eller annan

bank. Vill förmyndaren uttaga

nedsatt värdehandling, söke han

överförmyndarens tillstånd. Sådant

tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen

allenast skall genom bankens

försorg överföras till annan bank för

att där nedsättas i öppet förvar. De

nedsatta värdehandlingarna skola

under överförmyndarens tillsyn vårdas

i enlighet med vad om dylik vård

av omyndigs värdehandlingar särskilt

stadgas.

skilt stadgas.

Vad sålunda----- — överförmyndarens tillstånd.

Obligationer, vilka--— ----stycket sägs.

Hava underåriga---— ■—- — värdehandlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs-----— nedsatta värdehandlingar.

14

Utan överförmyndarens samtycke

må ej förmyndaren å den omyndiges

vägnar upptaga lån eller ingå växelförbindelse.

Vad sålunda är stadgat

äge dock ej tillämpning, om åtgärden

faller inom området för rörelse som

av förmyndaren med överförmyndarens

samtycke drives för den omyndiges

räkning, överförmyndarens

samtycke vare ej heller erforderligt

I Senaste lydelse 1963: 152.

II Senaste lydelse 1966: 308.

§-I 2

Utan överförmyndarens samtycke

må ej förmyndaren å den omyndiges

vägnar upptaga lån eller ingå växelförbindelse.

Vad sålunda är stadgat

äge dock ej tillämpning, om åtgärden

faller inom området för rörelse som

av förmyndaren med överförmyndarens

samtycke drives för den omyndiges

räkning, överförmyndarens

samtycke vare ej heller erforderligt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i fråga om sådant statligt lån som i fråga om sådant statligt lån som

upptages för att bereda omyndig upptages för att bereda omyndig

hjälp till utbildning eller bosättning hjälp till utbildning eller bosättning.

eller i fråga om lån mot säkerhet av

inteckning i omyndigs fasta egendom

eller tomträtt, såframt lånet upptages

inom tre månader från det inteckningen

meddelades och vid lånets

upptagande eftergift av förmyndaren

ej göres i fråga om de villkor

som äro angivna i det intecknade

skuldebrevet.

Förmyndaren äge-----— — äro därtill.

Ej må —-------- — anses tillbörligt.

15

Förmyndaren må ej utan överförmyndarens

samtycke sluta avtal,

varigenom å den omyndiges fasta

egendom lägges servitut, eller upplåta

rätt till avkomst av egendomen

eller rätt att annorledes än för egendomens

behov avverka skog, ej heller

annan nyttjanderätt, med mindre

den avser viss tid, ej överstigande

fem år.

Före besluts--------

Vad i denna paragraf är stadgat

skall ej äga tillämpning i fråga om

förening, som träffas vid laga skifte,

ägostyckning eller avstyckning.

16

Vill förmyndaren överlåta eller

med inteckning för gäld belasta den

omyndiges fasta egendom eller tomträtt,

tage han till överlåtelsen eller

inteckningen rättens tillstånd. Ej må

sådant tillstånd givas, med mindre

viktiga skäl äro därtill.

Det åligger---—---yt

Tillstånd, varom-------

§•

Förmyndaren må ej utan överförmyndarens

samtycke upplåta nyttjanderätt,

servitut eller rätt till elektrisk

kraft i den omyndiges fasta

egendom eller tomträtt. Utan sådant

samtycke äger förmyndaren dock

upplåta rätt att för egendomens behov

avverka skog eller upplåta annan

nyttjanderätt, om den avser viss

tid, längst fem år.

yttra sig.

Bestämmelserna i första stycket

om servitut äga ej tillämpning i fråga

om servitut som bildas vid fastighetsbildningsförrättning.

Vill förmyndaren överlåta eller

låta inteckna den omyndiges fasta

egendom eller tomträtt, tage han till

överlåtelsen eller inteckningen rättens

tillstånd. Ej må sådant tillstånd

givas, med mindre viktiga skäl

äro därtill.

;ra sig.

rättens beslut.

16 KAP.

7 §■

I förteckning över omyndigs egen- I förteckning över omyndigs egendom

så ock i årsräkning och sluträk- dom så ock i årsräkning och sluträkning

skola tillgångar och skulder ning skola tillgångar och skulder

fullständigt angivas med uppgift å de fullständigt angivas med uppgift å

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

särskilda tillgångarnas värde. Finnes

hos den omyndige fordring shandling

som blivit intecknad i honom tillhörig

fastighet eller tomträtt, skall detta

särskilt angivas. Äro medel insatta

hos bank, skall uppgift lämnas om

den räkning, varå medlen innestå. I

fråga om värdepapper, som ej äro

nedsatta hos bank efter vad i 15 kap.

stadgas, skall nummer eller annan

beteckning anmärkas. Finnas tillgångar

som stå under den omyndiges

eller annans särskilda förvaltning,

skall förmyndaren jämväl lämna

uppgift därom, så ock om dessa tillgångars

värde, såframt det är honom

kunnigt. Skola i årsräkning eller

sluträkning upptagas tillgångar eller

skulder, för vilkas fullständiga angivande

erfordras utförlig uppräkning,

må beträffande dem hänvisning göras

till förut avgiven förteckning eller

årsräkning, där det lämpligen kan

ske.

Förteckning och — — —---

(Föreslagen lydelse)

de särskilda tillgångarnas värde. Finnes

hos den omyndige pantbrev som

avser honom tillhörig fastighet eller

tomträtt, skall detta särskilt angivas.

Äro medel insatta hos bank, skall

uppgift lämnas om den räkning, varå

medlen innestå. I fråga om värdepapper,

som ej äro nedsatta hos bank

efter vad i 15 kap. stadgas, skall

nummer eller annan beteckning anmärkas.

Finnas tillgångar som stå

under den omyndiges eller annans

särskilda förvaltning, skall förmyndaren

jämväl lämna uppgift därom,

så ock om dessa tillgångars värde,

såframt det är honom kunnigt. Skola

i årsräkning eller sluträkning

upptagas tillgångar eller skulder, för

vilkas fullständiga angivande erfordras

utförlig uppräkning, må beträffande

dem hänvisning göras till förut

avgiven förteckning eller årsräkning,

där det lämpligen kan ske.

förmyndarens postadress.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. 7

7) Förslag

till

Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas i fråga om ärvdabalken,

dels att 11 kap. 5 §, 12 kap. 7 §, 19 kap. 13 §, 21 kap. 10 § och 23 kap. 3 §

skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 12 kap. 12 och 13 §§, av

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

5 §.

Är viss egendom, varom förord- Besväras viss egendom, varom förnamn

gjorts, på grund av inteck- ordnande gjorts, av panträtt eller an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ning eller eljest besvärad av panträtt

eller annan rättighet, äger testamentstagaren

icke i anledning därav

nj uta ersättning.

(Föreslagen lydelse)

nan rättighet, äger testamentstagaren

icke i anledning därav njuta ersättning.

12 KAP.

7

Egendom som omfattas av nyttjanderätten

må ej tagas i mät för

ägarens gäld, med mindre den på

grund av inteckning eller eljest särskilt

häftar därför eller fråga är om

gäld, för vilken ägaren svarar enligt

21 kap.

§•

Egendom som omfattas av nyttjanderätten

må ej tagas i mät för

ägarens gäld, med mindre den på

grund av panträtt eller eljest särskilt

häftar därför eller fråga är om

gäld, för vilken ägaren svarar enligt

21 kap.

12 §.

Förvärv genom förordnande i testamente,

som innebär att visst område

av fastighet som legat kommer

i särskild ägares hand, är giltigt endast

om fastighetsbildning sker i

överensstämmelse med förordnandet

genom förrättning, som är sökt senast

sex månader efter det testamentet

vunnit laga kraft och legatet

utgivits samt, om förrättningen ej

är avslutad vid utgången av nämnda

tid, skall verkställas på grundval

av förordnandet.

Första stycket äger motsvarande

tillämpning i fall då legatet avser

andel i fastighet med villkor att andelen

skall utbrytas genom fastighetsbildning

eller fastighets andel i

mark som är samfälld för flera fastigheter.

13 §.

Den som genom förordnande i testamente

såsom legat erhållit andel i

fastighet, vilken i sin helhet ingår i

dödsboet efter testator, utan villkor

att andelen skall utbrytas genom

fastighetsbildning innehar fastigheten

under samäganderätt med den

eller de andra delägarna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 KAP.

13

Fast egendom eller tomträtt må ej

av boutredningsmannen överlåtas

utan att delägarna skriftligen med

två vittnen lämna sitt samtycke eller,

där det ej kan erhållas, rätten

på ansökan tillåter åtgärden. Vad

nu är sagt länder dock ej till inskränkning

i den förfoganderätt som

kan tillkomma boutredningsmannen

enligt lagakraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen----

§•

Fast egendom eller tomträtt må

ej av boutredningsmannen överlåtas

utan att delägarna skriftligen lämna

sitt samtycke eller, där det ej kan

erhållas, rätten på ansökan tillåter

åtgärden. Vad nu är sagt länder

dock ej till inskränkning i den förfoganderätt

som kan tillkomma boutredningsmannen

enligt lagakraftvunnet

testamente.

---inskrivning beviljades.

21 KAP.

10

Är efter den döde gäld som ej förfaller

inom sex månader, må den,

där flera dödsbodelägare finnas eller

allmänna arvsfonden är ensam delägare,

hos borgenären uppsägas till

betalning sex månader efter uppsägningen.

Borgenär, som för sin fordran

har säkerhet i inteckning, är

dock ej skyldig att taga betalning

före förfallodagen, där han inom tre

månader efter uppsägningen giver

tillkänna att han vill hålla sig allenast

till säkerheten.

§•

Är efter den döde gäld som ej förfaller

inom sex månader, må den,

där flera dödsbodelägare finnas eller

allmänna arvsfonden är ensam

delägare, hos borgenären uppsägas

till betalning sex månader efter uppsägningen.

Borgenär, som till säkerhet

för sin fordran har panträtt i

fast egendom eller tomträtt eller har

inteckning, är dock ej skyldig att

taga betalning före förfallodagen, där

han inom tre månader efter uppsägningen

giver tillkänna att han vill

hålla sig allenast till säkerheten.

23 KAP.

3 §•

Envar delägare--------lott förslår.

Har vid skifte fastighet delats så,

att delägare fått skilda andelar utan

att villkor om utbrytning uppställts

i den handling som enligt i § upprättas

över skiftet, innehava dessa

delägare fastigheten under samäganderätt.

Om i annat fall än i andra stycket

anges skiftet innebär att del av

fastighet kommer i särskild ägares

hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Har arvskifte som innebär, att del av fastighet kommit i särskild ägares

hand, eller förvärv av sådan innebörd, grundat på testamentariskt förordnande

om legat, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav

äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i45 år 1970

33

8) Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 och 17 §§ samt 14 kap. 5 § rättegångsbalken

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

10

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt till

servitut eller annan särskild rätt till

egendomen eller om besittning av

egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är. Lag

samma vare, om tvisten rör skyldighet

för ägare eller innehavare av

egendomen att fullgöra något, som

åligger honom i denna egenskap, eller,

då nyttjanderätt eller annan

särskild rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om arrende, hävd,

byggnads underhåll, nybyggnad eller

annat dylikt. Vad som sägs i denna

paragraf gäller dock ej hyrestvist.

Ligger fastigheten —--huvudde

§.x

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt till

servitut eller annan särskild rätt till

egendomen eller om besittning av

egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är. Lag

samma vare, om tvisten rör skyldighet

för ägare eller innehavare av

egendomen att fullgöra något, som

åligger honom i denna egenskap, eller,

då nyttjanderätt eller annan

särskild rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om vederlag för upplåtelsen,

byggnads underhåll eller annat

dylikt. Vad som sägs i denna paragraf

gäller dock ej arrende- eller

hyrestvist.

en ligger.

Ej vare■

17 §.2

annan domstol;

4. hyrestvist eller tvist, som avses

i 9 eller 10 § eller eljest enligt

lag skall upptagas av domstol, som

där sägs, om tvisten väckes vid annan

domstol;

5. äktenskapsmål;-----av domstol

Ej heller — —--------13 §.

Yrkande om-----samma fordran.

4. tvist, som avses i 9 eller 10 §

eller eljest enligt lag skall upptagas

av domstol, som där sägs, om tvisten

väckes vid annan domstol;

1 Senaste lydelse 1968: 348.

2 Senaste lydelse 1969: 244.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 KAP.

5 §•

Vill part,-------sådant anspråk.

Om väckande av talan mot tredje

man i samband med klander av fång

till fast egendom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1862:10) om tioårig preskription

och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen (1862: 10) om tioårig

preskription och om kallelse å okända borgenärer skall ha nedan an
-

givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

3

Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning,

som av gäldenär eller

med hans vetskap gjord är, så ock

annat gäldenärs erkännande av fordringens

tillvaro, gälle såsom hade

fordringen hos honom bevakad blivit.

Beslut, varigenom ansökan om

inteckning bifalles eller förklaras vilande,

eller anteckning om innehav

av inteckningshandling have ock lika

verkan emot ägare av den intecknade

egendomen; vill borgenären hålla talan

emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 §

sägs.

(Föreslagen lydelse)

§-x

Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning,

som av gäldenär eller

med hans vetskap gjord är, så ock

annat gäldenärs erkännande av fordringens

tillvaro, gälle såsom hade

fordringen hos honom bevakad blivit.

Beslut, varigenom ansökan om

inteckning som ej avser fast egendom

eller tomträtt bifalles eller förklaras

vilande, eller anteckning om

innehav av pantbrev eller annan inteckningshandling

have ock lika verkan

emot ägare av den intecknade

egendomen; vill borgenären hålla talan

emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 §

sägs.

1 Senaste lydelse 1934: 261.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

35

(Nuvarande lydelse)

Är borgenärs fordran intecknad i

fast egendom eller i tomträtt eller i

vattenfallsrätt eller i fartyg eller luftfartyg,

eller har han lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom; njute han ur den egendom,

som sålunda häftar, betalning, ändå

att han ej, efter kallelse å okända

borgenärer, sin fordran angiver. Om

rätt till kvittning för genfordran vare

ock lag som i 7 § sägs ändå att den

fordran ej blivit efter sådan kallelse

angiven.

(Föreslagen lydelse)

Är borgenärs fordran intecknad

i fartyg eller luftfartyg, eller har han

lös egendom såsom pant eller eljest

under panträtt i handom; njute han

ur den egendom, som sålunda häftar,

betalning, ändå att han ej, efter kallelse

å okända borgenärer, sin fordran

angiver. Om rätt till kvittning

för genfordran vare ock lag som i 7 §

sägs ändå att den fordran ej blivit

efter sådan kallelse angiven.

14 §.:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vid tillämpning av 3 § skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

10) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av

järnvägs drift

Härigenom förordnas, att 9 § lagen (1886: 7) angaende ansvarighet för

skada i följd av järnvägs drift skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

9

Järnvägs ägare, som åt annan

överlåter nyttj anderätten till sin

järnväg, vare för skada, som därefter

i följd av järnvägens drift timar,

ansvarig lika som järnvägens innehavare,

dock ej med annan sin egendom,

än järnvägen och vad därtill

hör enligt 1 § av förordningen angående

lagfart, inteckning och utmätning

av järnväg med mera den 15 oktober

1880; och må ägaren söka sitt

åter av järnvägens innehavare.

(Föreslagen lydelse)

§•

Järnvägs ägare, som åt annan

överlåter nyttj anderätten till sin

järnväg, vare för skada, som därefter

i följd av järnvägens drift timar,

ansvarig lika som järnvägens innehavare,

dock ej med annan sin egendom,

än järnvägen i hela dess sträckning

med därtill hörande mark och

byggnader samt de ägaren tillhöriga,

för järnvägens drift anskaffade

lokomotiv, vagnar, inventarier och

förråd som användas för trafik på

järnvägen eller annan i förbindelse

med denna stående bana; och må

ägaren söka sitt åter av järnvägens

innehavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1955: 232.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

11) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

4

Den, som enligt 3 § blivit utsedd

till god man, åligger att godset till

delägarnes samfällda bästa förvalta.

Vill han godset bortlega, äge makt

därtill, dock ej för längre tid än förordnandet

avser eller, där fråga är

om fast egendom, till den fardag,

som infaller näst efter det sagda tid

gått till ända.

Behållen avkastning — —--

(Föreslagen lydelse)

§■

Den, som enligt 3 § blivit utsedd

till god man, åligger att godset till

delägarnes samfällda bästa förvalta.

Vill han godset bortlega, äge makt

därtill, dock ej för längre tid än förordnandet

avser. Där fråga är om

fast egendom, äge han bortlega egendomen

till den fardag, som infaller

näst efter det sagda tid gått till ända,

eller, om viss minsta tid för upplåtelsen

är bestämd enligt lag, för sådan

tid.

- ägarne fördelad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

37

12) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar

på förmögenhetsrättens område

Härigenom förordnas, att 27 § lagen (1915:218) om avtal och andra

rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

27 §.

I fråga — — —-----återkalla fullmakten.

Angående formen för fullmakt att Fullmakt att sluta avtal om köp,

sälja,'' förbyta eller förpanta fast byte eller gåva av fast egendom skall

egendom gälle vad i 10 kap. 1 §

jordabalken stadgas. Har sådan fullmakt

blivit, efter ty i 16 och 17 §§

sägs, återkallad eller för kraftlös

förklarad, vare fullmakten utan verkan.

vara skriftlig. Har sådan fullmakt

blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs,

återkallad eller för kraftlös förklarad,

vare fullmakten utan verkan.

Genom vad

fullmaktsgivarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

13) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §A

Ansökan om-------eljest avvisas.

Angår ansökan------att utövas.

Göres ej-------stycket utgått.

Sökes tillstånd--------till Konungen.

Över länsstyrelses-------är stadgad.

Närmare föreskrifter-------av Konungen.

Är i enlighet med vad ovan i denna

paragraf sagts frågan om rätt att

förvärva egendom ännu ej avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta

sådant hinder, som avses i 10 § av

förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

7

Fast egendom, som förvärvats genom

inrop på exekutiv auktion under

sådana förhållanden, att tillstånd

enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts

vid vanligt köp, skall åter avyttras

inom två år efter det att auktionen

vunnit laga kraft, om ej dessförinnan

nämnda förhållanden upphört

eller inroparen erhållit tillstånd att

behålla egendomen. Har inropet skett

för att skydda någon inroparens

fordran eller rättighet, för vilken

egendomen häftar på grund av inteckning

eller enligt 11 kap. 2 § jor
1

Senaste lydelse 1969: 46.

2 Senaste lydelse 1967: 266.

§-2

Fast egendom, som förvärvats genom

inrop på exekutiv auktion under

sådana förhållanden, att tillstånd

enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts vid

vanligt köp, skall åter avyttras inom

två år efter det att auktionen vunnit

laga kraft, om ej dessförinnan

nämnda förhållanden upphört eller

inroparen erhållit tillstånd att behålla

egendomen. Har inropet skett

för att skydda någon inroparens

fordran, för vilken han har panträtt

i egendomen, eller någon hans

rättighet, som är inskriven däri, äger

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970

39

(Nuvarande lydelse)

dabalken, äger länsstyrelsen på ansökan

medgiva skäligt anstånd med

egendomens avyttrande, om sannolika

skäl visas att i annat fall förlust

skulle uppkomma för inroparen.

Avyttras ej

Anteckning om---

I fråga-— —-----

(Föreslagen lydelse)

länsstyrelsen på ansökan medgiva

skäligt anstånd med egendomens avyttrande,

om sannolika skäl visas att

i annat fall förlust skulle uppkomma

för inroparen.

Konungens prövning.

----avyttringsskyldigheten upphört.

ansökningen prövats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran eller rättighet, för vilken företrädesrätt åtnjutes på

grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, äger äldre

bestämmelser alltjämt tillämpning.

14) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1917:189) om expropriation

Härigenom förordnas, att 2, 7, 23, 24, 35, 42, 48—50, 57—59 och 61 §§ lagen

(1917: 189) om expropriation skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) 2

(.Föreslagen lydelse)

2 §•

Ägare av--------till densamma.

Har expropriationsrätt -

Avstås på---— —

Angående motsvarande tillämpning,

då tomträtt eller vattenfallsrätt

exproprieras, av bestämmelserna

om expropriation av fastighet är särskilt

stadgat.

inskränkning därav.

avstå rättigheten.

Angående motsvarande tillämpning,

då tomträtt exproprieras, av bestämmelserna

om expropriation av

fastighet är särskilt stadgat.

7 §.*

För fastighet, — — -----skada ersättas.

Är den exproprierande på grund

av åtagande eller av annan anledning

pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande

eller förminskande av skada

eller intrång, varde expropriationsersättningen

därefter jämkad. Innebär

sådant åtagande utfästelse av servi
1

Senaste lydelse 1949: 663.

Är den exproprierande på grund

av åtagande eller av annan anledning

pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande

eller förminskande av skada

eller intrång, varde expropriationsersättningen

därefter jämkad. Innebär

sådant åtagande utfästelse av servi
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

tut till förmån för fastighetsdel, som

ej exproprieras, och sker ej expropriationen

för kronans räkning, må,

om fastighetsdelens ägare det yrkar,

hänsyn icke tagas till utfästelsen,

utan att den gjorts i sådan form, att

inteckning för servitutet kan meddelas.

(Föreslagen lydelse)

tut till förmån för fastighetsdel, som

ej exproprieras, och sker ej expropriationen

för kronans räkning, må,

om fastighetsdelens ägare det yrkar,

hänsyn icke tagas till utfästelsen,

utan att den gjorts i sådan form, att

inskrivning för servitutet kan meddelas.

23 §.i

Då stämning-------inom orten.

Domstolen skall tillika, om målet Domstolen skall tillika, om målet

ej angår allenast upphävande av

särskild rätt, som ej är intecknad i

fastigheten, göra anmälan därom till

inskrivningsdomaren, vilken skall

tillse att målet å nästa inskrivningsdag

antecknas i fastighets- eller inteckningsboken.

ej angår allenast upphävande av

särskild rätt, som ej är inskriven i

fastigheten, göra anmälan därom till

inskrivningsmyndigheten för anteckning

i fastighetsboken.

24 §.i

Vad i denna lag stadgas om sak- Vad i denna lag stadgas om sakägare

gälle ej innehavare av fordran, ägare gälle ej borgenär som har

för vilken inteckning i fastigheten panträtt i fastigheten,

är sökt eller beviljad eller fastigheten

häftar jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

35

Är jordområde eller annat, som

tages i anspråk genom expropriation,

samfällt för flera än tio fastigheter

med skilda ägare, och utgöra

omständigheterna grund för antagande,

att genom expropriationen

säkerheten icke avsevärt minskas

för innehavare av fordringar, för

vilka en eller flera av fastigheterna

på grund av sökt eller beviljad inteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken häfta, förordne domstolen

på begäran av den exproprierande

eller av ägare till någon av fastigheterna,

att betalning ur expropriationsersättningen

icke må tillläggas

innehavare av fordran'', för

vilken någon av fastigheterna sålunda

häftar, med mindre denne eller

annan sådan rättsägare i den fas
1

Senaste lydelse 1949: 663.

81

Är jordområde eller annat, som

tages i anspråk genom expropriation,

samfällt för flera än tio fastigheter

med skilda ägare, och utgöra

omständigheterna, i fråga om fastighet

som besväras av sökt eller beviljad

inteckning, grund för antagande

att genom expropriationen säkerheten

icke avsevärt minskas för

borgenär som har panträtt i fastigheten,

förordne domstolen på begäran

av den exproprierande eller av

ägare till någon av fastigheterna, att

betalning ur expropriationsersättningen

icke må tilläggas borgenären

med mindre denne eller annan borgenär

som har panträtt i fastigheten

framställt anspråk därpå i den ordning

i 57 § femte stycket sägs.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

41

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tighet framställt anspråk därpå i

den ordning i 57 § femte stycket

sägs.

42 i

Så snart — -—• —- — ---- — —•

Har fastighet övergått till den exproprierande

enligt 40 §, skall expropriationsdomstolen,

så snart lagakraftägande

dom angående expropriationsersättningen

föreligger, underrätta

inskrivningsdomaren om

det belopp till vilket löseskillingen

för fastigheten slutligt bestämts.

48

Expropriationsersättning skall

nedsättas hos Konungens befallningshavande.

Där fråga ej är om

förskott som avses i 36 eller 39 §,

skall nedsättningen äga rum inom

tre månader eller, om fastigheten

tagits i besittning av den exproprierande,

inom en månad från det dom

eller beslut, varom fråga är, vann

laga kraft. Avser expropriationen

upplåtelse av särskild rätt, som medför

allenast ringa men, och prövas

den, om fastigheten besväras av

sökt eller beviljad inteckning för

fordran eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken kan häfta för ogulden

köpeskilling, uppenbarligen icke

rubba fordringsägarens säkerhet,

äge domstolen medgiva, att nedsättning

ej behöver äga rum. Har sådant

medgivande lämnats, göre den

exproprierande, i stället för att nedsätta

ersättningen, anmälan hos

Konungens befallningshavande och

styrke därvid, att expropriationsersättningen

guldits. Vad i denna lag

1 Senaste lydelse 1966: 258.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

V

för expropriationen.

Har beträffande inskriven rättighet

i målet gjorts utfästelse som avses

i 30 §, skall domstolen, så snart

domen vunnit laga kraft, göra anmälan

om utfästelsen till inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken.

Har fastighet övergått till den exproprierande

enligt 40 §, skall expropriationsdomstolen,

så snart lagakraftägande

dom angående expropriationsersättningen

föreligger, underrätta

inskrivningsmyndigheten

om det belopp till vilket löseskillingen

för fastigheten slutligt bestämts.

§.‘

Expropriationsersättning skall

nedsättas hos Konungens befallningshavande.

Där fråga ej är om

förskott som avses i 36 eller 39 §,

skall nedsättningen äga rum inom

tre månader eller, om fastigheten tagits

i besittning av den exproprierande,

inom en månad från det dom

eller beslut, varom fråga är, vann

laga kraft. Avser expropriationen

upplåtelse av särskild rätt, som

medför allenast ringa men, och prövas

den uppenbarligen icke rubba

säkerheten för borgenär, som har

panträtt i fastigheten, äge domstolen

medgiva, att nedsättning ej behöver

äga rum. Har sådant medgivande

lämnats, göre den exproprierande, i

stället för att nedsätta ersättningen,

anmälan hos Konungens befallningshavande

och styrke därvid, att expropriationsersättningen

guldits. Vad

i denna lag är stadgat om nedsättande

av expropriationsersättning skall

i tillämpliga delar gälla anmälan som

nu sagts.

samt. Nr 145

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen Igdelse)

är stadgat om nedsättande av expropriationsersättning

skall i tillämpliga

delar gälla anmälan som nu

sagts.

Vid nedsättning-------— 35 § meddelats.

Då förskott — —-----— är anhängigt.

49 §d

Då vad — —------i besittning.

Exproprierad fastighet skall övergå

till nye ägaren fri från all särskild

rätt, som innehavaren jämlikt

2 § tredje stycket är pliktig avstå;

dock häfte fastigheten fortfarande

för särskild rätt, som tillkommer

sakägare och som jämlikt utfästelse

av nge ägaren lämnas orubbad. Fastighetens

ansvar för allmänna utskylder

eller för fordringar, som åtnjuta

förmånsrätt enligt 17 kap. 6 §

första stycket handelsbalken, förändras

ej genom expropriationen.

Exproprierad fastighet skall övergå

till nye ägaren fri från all särskild

rätt, som innehavaren jämlikt

2 § tredje stycket är pliktig avstå;

dock häfte fastigheten fortfarande

för särskild rätt, som tillkommer

sakägare och som på grund av utfästelse

som avses i 30 § lämnas

orubbad. Fastighetens ansvar för allmänna

utskylder eller för fordringar,

som åtnjuta förmånsrätt enligt

6 § 1 förmånsrättslagen ( ),

förändras ej genom expropriationen.

Genom expropriation

samma fastighet.

50 §.:

Visar fastighetens ägare vid domstolen

att förverkande ägt rum, äge

vad i 23 § andra stycket stadgas om

anmälan till inskrivningsdomaren

samt anteckning i fastighets- eller

inteckning sboken motsvarande tilllämpning.

Sker sådan anteckning

inom tre månader från förverkandet,

skall inskrivningsdomaren genast

hos Konungens befallningshavande

göra anmälan om anteckningen.

Varda de — —---—---

Visar fastighetens ägare vid domstolen

att förverkande ägt rum, äge

vad i 23 § andra stycket stadgas om

anmälan till inskrivningsmyndigheten

samt anteckning i fastighetsboken

motsvarande tillämpning. Sker

sådan anteckning inom tre månader

från förverkandet, skall inskrivningsmyndigheten

genast hos Konungens

befallningshavande göra anmälan

om anteckningen.

— nämnda handlingar.

57 §J

Konungens befallningshavande —

Besväras fastighet av sökt eller beviljad

inteckning för fordran, eller

kan fastighet jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken i ägarens hand häfta för

ogulden köpeskilling, skola i fråga

1 Senaste lydelse 1966: 258.

2 Senaste lydelse 1949: 663.

--desamma berättigad.

Svarar fastighet för beviljad eller

sökt inteckning, skola i fråga om löseskilling

för fastigheten samt, om

expropriationen avser endast en del

av fastigheten, beträffande ersättning

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

43

(Nuvarande lydelse)

om löseskilling för fasligheten samt,

om expropriationen avser endast en

del av fastigheten, beträffande ersättning

för skada och intrång å den

återstående delen, så ock angående

ersättning för upplåtelse av särskild

rätt till sådan fastighet, stadgandena

om fördelning hos överexekutor

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom hava motsvarande

tillämpning, såvitt ej nedan annorlunda

stadgas. Är fastigheten förutom

av fordran besvärad av annan

särskild rätt, som förminskar fastighetens

värde och åtnjuter sämre rätt

än fordringen, erhålle fordringsägaren,

i den mån det tarvas för fulla

gäldandet av hans fordran, betalning

såsom om fastigheten icke vore

av nämnda rätt besvärad, och varde

ersättningen för rättigheten i motsvarande

mån förminskad. Har ersättning,

som i första punkten avses,

av domstolen bestämts till högre belopp

än fastighetsägaren yrkat, och

uppstår efter gäldande av de fordringar,

som skola utgå ur ersättningen,

överskott, som ej faller inom

nämnda belopp, må fastighetsägaren

ej uppbära överskottet, utan varde

detta återställt till den exproprierande.

Sammanträde för--- —---

Har förordnande------

Där förordnande —---—--

Framställer innehavare----

Ersättning, som — —---- —

58

Då expropriation, vilken ej avsett

allenast upphävande av särskild rätt

som ej är intecknad i fastigheten,

blivit fullbordad, åligger det Konungens

befallningshavande att därom

ofördröj ligen göra anmälan hos inskrivningsdomaren;

och skall anteckning

om att fastighet exproprierats

eller om särskild rätt, som ge
1

Senaste lydelse 1966: 258.

(Föreslagen lydelse)

för skada och intrång å den återstående

delen, så ock angående ersättning

för upplåtelse av särskild

rätt till sådan fastighet, stadgandena

om fördelning hos överexekutor av

köpeskilling för utmätningsvis såld

fast egendom hava motsvarande tilllämpning,

såvitt ej nedan annorlunda

stadgas. Är fastigheten förutom av

inteckning besvärad av särskild rätt,

som förminskar fastighetens värde

och åtnjuter sämre rätt än inteckningen,

erhålle borgenär som har

panträtt på grundval av inteckningen,

i den mån det tarvas för fulla

gäldandet av hans fordran, betalning

såsom om fastigheten icke vore av

nämnda rätt besvärad, och varde ersättningen

för rättigheten i motsvarande

mån förminskad. Har ersättning,

som i första punkten avses, av

domstolen bestämts till högre belopp

än fastighetsägaren yrkat, och uppstår

efter gäldande av de fordringar,

som skola utgå ur ersättningen, överskott,

som ej faller inom nämnda

belopp, må fastighetsägaren ej uppbära

överskottet, utan varde detta

återställt till den exproprierande.

kungörelse stadgas,

inom kommunen,

och kungörelse.

--sådant bevis.

skall förfaras.

§-x

Då expropriation, vilken ej avsett

allenast upphävande av särskild rätt

som ej är inskriven i fastigheten, blivit

fullbordad, åligger det Konungens

befallningshavande att därom

ofördröj ligen göra anmälan hos inskrivningsmyndigheten;

och skall

anteckning om att fastighet exproprierats

eller om särskild rätt, som

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

nom expropriationen förvärvats, å

nästa inskrivningsdag göras i fastighets-

eller inteckningsboken.

Utfaller, då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av gemensamt

intecknade fastigheter exproprieras

eller ock då särskild rätt

till intecknad fastighet genom expropriation

förvärvas, vid fördelning av

ersättning likvid å intecknings huvudstol,

åligger ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd och vunnit

laga kraft, ofördröj ligen göra anmälan

enligt vad nyss sagts och tillika

insända fördelningslängden. Gäller

fördelningen förskott och har fastigheten

ej enligt 40 § övergått till

den exproprierande, äger vad sålunda

föreskrivits tillämpning även när

i annat fall likvid utfaller på intecknings

huvudstol.

Exproprieras del----— —

(Föreslagen lydelse)

genom expropriationen förvärvats,

göras i fastighetsboken.

Utfaller, då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av gemensamt

intecknade fastigheter exproprieras

eller ock då särskild rätt

till intecknad fastighet genom expropriation

förvärvas, vid fördelning

av ersättning betalning på pantbrevs

belopp, åligger ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröjligen göra

anmälan enligt vad nyss sagts och

tillika insända fördelningslängden.

Gäller fördelningen förskott och har

fastigheten ej enligt 40 § övergått till

den exproprierande, äger vad sålunda

föreskrivits tillämpning även när

i annat fall betalning utfaller på

pantbrevets belopp.

för fastighetsregistret.

59 §.:

Hava parterna träffat överenskommelse

rörande expropriationsersättningen

för fastighet eller för upplåtelse

av särskild rätt till fastighet,

och visas att fastigheten ej besväras

av sökt eller beviljad inteckning för

fordran och ej heller kan jämlikt 11

kap. 2 § jordabalken i ägarens hand

häfta för ogulden köpeskilling, eller

att den avtalade ersättningen förslår

till full betalning av de fordringar,

som vid fördelning av ersättningen

skola därur utgå, eller att överenskommelsen

godkänts av de fordringsägare,

som ej skulle erhålla full betalning,

varde överenskommelsen

fastställd av domstolen.

Vill den-----

Överenskommelse om

Fastställelse må--

Där domstolen---

Hava parterna träffat överenskommelse

rörande expropriationsersättningen

för fastighet eller för upplåtelse

av särskild rätt till fastighet,

och visas att fastigheten ej besväras

av beviljad eller sökt inteckning, eller

att den avtalade ersättningen förslår

till full betalning av de fordringar,

som vid fördelning av ersättningen

skola därur utgå, eller att

överenskommelsen godkänts av de

fordringsägare, som ej skulle erhålla

full betalning, varde överenskommelsen

fastställd av domstolen.

meddela fastställelse.

----— — av domstolen.

— --34 § stadgas.

- — — enligt 35 §.

61 §.2

Vill den exproprierande, sedan han Vill den exproprierande, sedan han

ingivit ansökan om stämning, åter- ingivit ansökan om stämning, åter
1

Senaste lydelse 1949: 663.

2 Senaste lydelse 1966: 258.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

kalla expropriationsanspråket, göre

han anmälan därom till domstol, hos

vilken målet är anhängigt, och ingive

därvid, om tillstånd till expropriation

erhållits, bevis att han fullgjort

vad i 62 § andra stycket sägs,

eller vare rättigheten till återkallelse

försutten, över anmälan om återkallelse

skall motparten höras. Vad

i 23 § stadgas om anmälan till inskrivningsdomaren

och anteckning

av expropriationsmål äge, sedan

domstolen skilt målet från sig, motsvarande

tillämpning beträffande

återkallelse.

Återkallelse må----

Ej må-------

(Föreslagen lydelse)

kalla expropriationsanspråket, göre

han anmälan därom till domstol, hos

vilken målet är anhängigt, och ingive

därvid, om tillstånd till expropriation

erhållits, bevis att han fullgjort

vad i 62 § andra stycket sägs,

eller vare rättigheten till återkallelse

försutten. Över anmälan om återkallelse

skall motparten höras. Vad

i 23 § stadgas om anmälan till inskrivningsmyndigheten

och anteckning

av expropriationsmål äge, sedan

domstolen skilt målet från sig,

motsvarande tillämpning beträffande

återkallelse,

synnerligt men.

— i besittning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen

( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre

bestämmelser alltj ämt tillämpning.

15) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52,

54, 69 och 71—73 §§ vattenlagen (1918: 523) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

3 §•

Ägare av — —--------— i 2 kap.

Om rätt för annan att åtnjuta

strandägares rätt enligt första stycket

finnas bestämmelser i 1 kap. 6 §

jordabalken.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP.

6

2 mom. Anspråk å---—--

Ersättning för värdeminskning å

fast egendom skall bestämmas särskilt

för varje fastighet. I fråga om

sättet för erläggande av sådan ersättning,

densammas fördelning mellan

rättsägare i den fasta egendom,

varom fråga är, samt egendomens

befriande från ansvarighet för intecknad

fordran gälle vad i lag finnes

eller kan varda stadgat för det

fall, att till följd av byggande i vatten

ersättning skall utgå för skada

å fast egendom.

§•

—----utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å

fast egendom skall bestämmas särskilt

för varje fastighet. I fråga om

sättet för erläggade av sådan ersättning,

densammas fördelning mellan

rättsägare i den fasta egendom,

varom fråga är, samt egendomens

befriande från ansvarighet för inteckning

gälle vad i lag finnes eller

kan varda stadgat för det fall, att

till följd av byggande i vatten ersättning

skall utgå för skada å fast

egendom.

9 KAP.

9 §.

Ändå att fastighet, för vilken till

följd av företag enligt denna lag vattenkraft

går förlorad, tillhör samme

ägare som den fastighet, för vars

räkning företaget utföres, skall ersättning

för den förlorade vattenkraften

gäldas, såframt förstnämnda

fastighet är besvärad av inteckning

för fordran eller kan jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken i ägarens hand häfta

för ogulden köpeskilling samt

fordringsägaren ej lämnat medgivande

till företaget. Vad nu sagts gälle

dock ej, där förlusten av vattenkraft

prövas vara väsentligen utan

betydelse för fordringsägarens säkerhet.

I fråga----------

Ändå att fastighet, för vilken till

följd av företag enligt denna lag vattenkraft

går förlorad, tillhör samme

ägare som den fastighet, för vars räkning

företaget utföres, skall ersättning

för den förlorade vattenkraften

gäldas, såframt borgenär, som har

panträtt i den förstnämnda fastigheten,

ej lämnat medgivande till företaget.

Vad nu sagts gälle dock ej,

där förlusten av vattenkraft prövas

vara väsentligen utan betydelse för

borgenärens säkerhet.

motsvarande tillämpning.

52 §.

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nyttjanderätt

eller rätt till servitut eller

till avkomst eller annan förmån eller

till elektrisk kraft, skall ersättningen

till egendomens ägare och

den gottgörelse, som må tillkomma

1 Senaste lydelse 1968: 692.

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nyttjanderätt,

rätt till servitut eller rätt till

elektrisk kraft, skall ersättningen till

egendomens ägare och den gottgörelse,

som må tillkomma rättighetens

innehavare, var för sig bestämmas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

47

(Nuvarande lydelse)

rättighetens innehavare, var för sig

bestämmas. Medför rättighet, som

nyss nämnts, förminskning av den

fasta egendomens värde, skall till

grund för den ägaren tillkommande

ersättningen läggas det värde egendomen

med därå vilande besvär äger;

dock att den förhöjning över värdet,

som jämlikt 48 § må ifrågakomma,

skall bestämmas med hänsyn till det

värde egendomen utan sådant besvär

skulle äga. Erfordras för tillämpning

av reglerna i 69 § andra stycket, att

utöver vad nu sagts särskild värdering

sker av den fasta egendomen

med eller utan viss rättighet besvärande

densamma, varde sådan i samband

med ersättningens fastställande

verkställd.

(Föreslagen lydelse)

Medför rättighet, som nyss nämnts,

förminskning av den fasta egendomens

värde, skall till grund för den

ägaren tillkommande ersättningen

läggas det värde egendomen med

därå vilande besvär äger; dock att

den förhöjning över värdet, som jämlikt

48 § må ifrågakomma, skall bestämmas

med hänsyn till det värde

egendomen utan sådant besvär skulle

äga. Erfordras för tillämpning av

reglerna i 69 § andra stycket, att utöver

vad nu sagts särskild värdering

sker av den fasta egendomen med

eller utan viss rättighet besvärande

densamma, varde sådan i samband

med ersättningens fastställande

verkställd.

54 §.

Ersättning för fast-----—

Ersättning för vattenkraft samt

för skada och intrång å fast egendom

i andra fall än i första stycket avses

skall, där ersättningen bestämts att

utgå på en gång, jämväl nedsättas

hos Konungens befallningshavande,

såframt jämlikt stadgandena i 59 eller

60 § uppsägning skall ske eller

den fastighet, till vilken vattenkraften

hör eller som skadas, är besvärad

av inteckning för fordran eller

kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken

i ägarens hand häfta för ogulden köpeskilling;

och varde i fall, som nu

sagts, jämväl ersättning, som må

hava bestämts till innehavare av särskild

rätt till fastigheten, nedsatt.

Skall ej uppsägning ske, och prövas

förlusten av vattenkraft eller skadan

eller intrånget vara väsentligen utan

betydelse för fordringsägarens säkerhet,

erfordras dock ej nedsättning.

I samband--------—

--lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt

för skada och intrång å fast egendom

i andra fall än i första stycket

avses skall, där ersättningen bestämts

att utgå på en gång, jämväl

nedsättas hos Konungens befallningshavande,

såframt jämlikt stadgandena

i 59 eller 60 § uppsägning

skall ske eller den fastighet, till vilken

vattenkraften hör eller som skadas,

svarar för beviljad eller sökt inteckning;

och varde i fall, som nu

sagts, jämväl ersättning, som må

hava bestämts till innehavare av särskild

rätt till fastigheten, nedsatt.

Skall ej uppsägning ske, och prövas

förlusten av vattenkraft eller skadan

eller intrånget vara väsentligen

utan betydelse för borgenär, som

har panträtt i fastigheten, erfordras

dock ej nedsättning.

■ skall ske.

1 Senaste lydelse 1919: 425.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Nedsatta ersättningsmedel

Besväras fast egendom, som löses,

av sökt eller beviljad inteckning för

fordran, eller kan egendomen jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken i ägarens

hand häfta för ogulden köpeskilling,

varde den för egendomen

bestämda ersättningen så ock, om

endast en del av fastighet löses, ersättning

till ägaren för skada och

intrång å den återstående delen av

Konungens befallningshavande fördelad

i den ordning, som för fördelning

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom är stadgad. År

egendomen förutom av fordran besvärad

av sådan nyttjanderätt eller

rätt till servitut eller till avkomst

eller annan förmån eller till elektrisk

kraft, varigenom egendomens värde

minskas, och åtnjuter rättigheten

sämre rätt än fordringen, vare fordringsägaren

berättigad att, om och i

den mån ersättningen för egendomen

understiger det värde denna skulle

äga, därest den ej varit av rättigheten

besvärad, för den del av fordringen,

som må överskjuta ersättningen

för egendomen, erhålla betalning

ur det till rättighetens innehavare

bestämda ersättningsbeloppet,

och varde gottgörelsen till denne i

motsvarande mån förminskad.

I fråga om ersättning, som bestämts

på grund av stadgandena i

9 § eller som blivit jämlikt 54 § andra

stycket nedsatt, skall vad nyss

sagts om fördelning äga motsvarande

tillämpning; dock att utbetalning

må ske till vederbörande fastighetsägare

eller till den, vilken ersättningen

eljest tillerkänts, där det

visas, att fordringsägare, som i andra

stycket omförmäles, lämnat medgivande

därtill.

(Föreslagen lydelse)

före tillträdesdagen.

Svarar fast egendom, som löses,

för beviljad eller sökt inteckning,

varde den för egendomen bestämda

ersättningen så ock, om endast en del

av fastighet löses, ersättningen till

ägaren för skada och intrång å den

återstående delen av Konungens befallningshavande

fördelad i den ordning,

som för fördelning av köpeskilling

för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad. Är egendomen

förutom av inteckning besvärad av

sådan i 52 § angiven rättighet, varigenom

egendomens värde minskas,

och åtnjuter rättigheten sämre rätt

än inteckningen, vare borgenär som

har panträtt på grundval av inteckningen

berättigad att, om och i den

mån ersättningen för egendomen understiger

det värde denna skulle äga,

därest den ej varit av rättigheten besvärad,

för den del av fordringen,

som må överskjuta ersättningen för

egendomen, erhålla betalning ur det

till rättighetens innehavare bestämda

ersättningsbeloppet, och varde

gottgörelsen till denne i motsvarande

mån förminskad

I fråga om ersättning, som bestämts

på grund av stadgandena i

9 § eller som blivit jämlikt 54 §

andra stycket nedsatt, skall vad nyss

sagts om fördelning äga motsvarande

tillämpning.

69 §d

1 Senaste lydelse 1968: 692.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

71

Är fast egendom, som enligt denna

lag löses med penningar, intecknad,

åligge Konungens befallningshavande

att, sedan den genom lagakraftvunnet

utslag bestämda ersättningen

blivit nedsatt samt egendomen

avträdd, därom ofördröj ligen

göra anmälan å landet hos domaren

och i stad hos rätten. Har egendomen

avträtts, innan ersättningen blivit

slutligt fastställd, och varder ersättningen

ej bestämd till högre belopp

än det enligt stadgandet i 58 §

redan nedsatta, skall anmälan, som

nu sagts, göras så snart lagakraftägande

utslag i målet till Konungens

befallningshavande ingivits.

Utfaller, då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av gemensamt

intecknade fastigheter blivit

avträdda, vid fördelning av erersättningen

likvid å intecknings huvudstol,

åligge ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra

anmälan efter ty nyss sagts och tilllika

insända fördelningslängden. Lag

samma vare, där vid fördelning av

ersättning, som bestämts jämlikt 9 §

eller som blivit på grund av stadgandet

i 54 § andra stycket nedsatt,

likvid utfallit å huvudstol av intecknad

gäld.

Utan hinder därav, att fördelning

av ersättning ägt rum och blivit godkänd

eller vunnit laga kraft, äge

inteckningshavare, vars fordran icke

blivit till fullo betäckt, den rätt,

varom i 73 § förmäles.

(Föreslagen lydelse)

§•

Besväras fast egendom, som enligt

denna lag löses med penningar,

av inteckning eller inskriven rättighet,

åligge Konungens befallningshavande

att, sedan den genom lagakraftvunnet

utslag bestämda ersättningen

blivit nedsatt samt egendomen

avträdd, därom ofördröj ligen göra

anmälan hos inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken.

Har egendomen avträtts, innan ersättningen

blivit slutligt fastställd,

och varder ersättningen ej bestämd

till högre belopp än det enligt stadgandet

i 58 § redan nedsatta, skall

anmälan, som nu sagts, göras så

snart lagakraftägande utslag i målet

till Konungens befallningshavande

ingivits.

Utfaller, då egendomen avträtts

innan ersättningen blivit slutligen

fastställd eller då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av

gemensamt intecknade fastigheter

blivit avträdda, vid fördelning av ersättning

betalning på pantbrevs belopp,

åligge ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan fördelningen

blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröj ligen göra anmälan

efter ty nyss sagts och tillika

insända fördelningslängden. Lag

samma vare, därvid fördelning av

ersättning, som bestämts jämlikt 9 §

eller som blivit på grund av stadgandet

i 54 § andra stycket nedsatt, betalning

utfallit på pantbrevs belopp.

Utan hinder därav, att fördelning

av ersättning ägt rum och blivit godkänd

eller vunnit laga kraft, äge

borgenär, som har panträtt och vars

fordran icke blivit till fullo betäckt,

den rätt, varom i 73 § förmäles.

72 §.

Har för samfällt strömfall, som Har för samfällt strömfall, som

löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättning- löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen,

såvitt angår andel i fallet, till- en, såvitt angår andel i fallet, tillhöhörig

annan än den lösande, be- rig annan än den lösande, bestämts

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

stämts att utgå medelst kraftöverföring,

och är sådan del av strömfallet

med inteckning besvärad, ankomme

på den lösande att, sedan

han tillträtt fallet och kraftöverföringen

i föreskriven ordning påbörjats,

därom göra anmälan å landet

hos domaren och i stad hos rätten;

skolande till styrkande av det förhållande,

varom anmälan göres, företes

intyg av vederbörande ersättningstagare

eller ock av två stämningsmän

eller andra trovärdiga personer.

73

Förmenar innehavare av fordran,

varför fast egendom på grund av inteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken häftar, att ersättning

för denna eller för därifrån förlorad

vattenkraft eller för skada och intrång

å egendomen blivit för lågt beräknad,

vare han, i den mån ersättningens

belopp till följd av överenskommelse

därom mellan ersättningsgivaren

och egendomens ägare

eller av annan anledning ej blivit

prövat av domstol eller vid syneförrättning,

berättigad att, där ej full

betalning för hans fordran lämnas

honom, äska, att ersättningen, såvitt

på hans eller annan sådan fordringsägares

rätt inverkar, varder av

vattendomstolen bestämd. Talan

härom skall anhängiggöras sist inom

sex månader efter det fördelning av

ersättningen vunnit laga kraft eller,

där ersättningen bestämts att utgå

i kraft, efter den för kraftöverföringens

början bestämda tid; försittes

tid, som nu sagts, vare rätt till

talan förlorad.

att utgå medelst kraftöverföring,

och är sådan del av strömfallet med

inteckning eller inskriven rättighet

besvärad, ankomme på den lösande

att, sedan han tillträtt fallet och

kraftöverföringen i föreskriven ordning

påbörjats, därom göra anmälan

hos inskrivningsmyndigheten för

anteckning i fastighetsboken; skolande

till styrkande av det förhållande,

varom anmälan göres, företes

intyg av vederbörande ersättningstagare

eller ock av två stämningsmän

eller andra trovärdiga personer.

§■*

Förmenar borgenär, som har panträtt

i fast egendom, att ersättning

för denna eller för därifrån förlorad

vattenkraft eller för skada och

intrång å egendomen blivit för lågt

beräknad, vare han, i den mån ersättningens

belopp till följd av

överenskommelse därom mellan ersättningsgivaren

och egendomens

ägare eller av annan anledning ej

blivit prövat av domstol eller vid

syneförrättning, berättigad att, där

ej full betalning för hans fordran

lämnas honom, äska, att ersättningen,

såvitt på hans eller annan sådan

borgenärs rätt inverkar, varder av

vattendomstolen bestämd. Talan härom

skall anhängiggöras sist inom

sex månader efter det fördelning av

ersättningen vunnit laga kraft eller,

där ersättningen bestämts att utgå

i kraft, efter den för kraftöverföringens

början bestämda tid; försittes

tid, som nu sagts, vare rätt till talan

förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre

bestämmelser alltjämt tillämpning.

1 Senaste lydelse 1919: 425.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

51

16) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1924: 322) om vård av omyndigs

värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §d

I fråga —--- — — — aktiernas utbekommande,

6) att å intecknat skuldebrev eller

annat fordringsbevis uppbära betalning

av förfallna räntor och kapitalbelopp,

då betalning frivilligt erlägges,

så ock, där uppgift om gäldenärens

adress kan av banken utan väsentlig

omgång eller tidsutdräkt inhämtas

eller eljest på förfrågan meddelas

av förmyndaren, hos gäldenären

vid utebliven betalning verkställa

enskilt krav och efter framställning

av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å inteckningshandling

belöper betalning vid fördelning av

köpeskillingen efter exekutiv auktion

eller av löseskilling eller annan

ersättning med avseende å den intecknade

egendomen, på framställning

av förmyndaren förete handlingen

och uppbära betalningen,

8) att, då--------

It) att ombesörja anteckning om

innehav av inteckningshandling och,

när överförmyndaren medgivit inteckningshandlings

uttagande för

annan åtgärd av inskrivningsdomaren,

förete handlingen hos domaren,

12) att, när--—----

Beträffande utländska —---

6) att å skuldebrev eller annat

fordringsbevis uppbära betalning av

förfallna räntor och kapitalbelopp,

då betalning frivilligt erlägges, så

ock, där uppgift om gäldenärens adress

kan av banken utan väsentlig

omgång eller tidsutdräkt inhämtas

eller eljest på förfrågan meddelas

av förmyndaren, hos gäldenären vid

utebliven betalning verkställa enskilt

krav och efter framställning

av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å pantbrev eller annan

inteckningshandling belöper betalning

vid fördelning av köpeskillingen

efter exekutiv auktion eller av

löseskilling eller annan ersättning

med avseende å den intecknade egendomen,

på framställning av förmyndaren

förete handlingen och uppbära

betalningen,

fordrans vidmakthållande,

11) att ombesörja anteckning om

innehav av pantbrev eller annan inteckningshandling

och, när överförmyndaren

medgivit inteckningshandlings

uttagande för annan åtgärd

av inskrivningsmyndigheten,

förete handlingen hos myndigheten,

underrätta förmyndaren.

- — handlingarnas förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1940: 451.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

17) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1927: 79) om inteckningsliavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1927: 79) om inteckningsliavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt

givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Lag

om inteckningsliavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av

brandförsäkringsavtal

1

Har brandförsäkring tagits å fast

egendom som besväras av sökt eller

beviljad inteckning för fordran, vare,

i händelse av timad skada, egendomens

ägare utan hinder av inteckningen

berättigad att själv uppbära

ersättningen, där denna ej överstiger

en tiondel av det belopp, för vilket

brandförsäkring å egendomen är

gällande.

Är ersättningen större, må den ej

utbetalas till ägaren, med mindre inteckningshavaren

det medgiver eller

ock ägaren avhjälpt skadan eller

ställt säkerhet, som av Konungens

befallning shav ande godkänts, för ersättningens

återbärande i händelse

skadan ej inom skälig tid avhjälpes.

Visar ej ägaren inom två månader

efter det ersättningsbeloppet till betalning

förfallit, att han är berätti
1

Senaste lydelse 1967: 265.

1, 2 och 4—7 §§ skall ha nedan an
(Föreslagen

lydelse)

Lag

om rätt för borgenär till betalning ur ersättning

på grund av brandförsäkringsavtal
§•*
Har

brandförsäkring tagits å fast

egendom som besväras av sökt eller

beviljad inteckning, vare, i händelse

av timad skada, egendomens ägara

utan hinder av inteckningen berättigad

att själv uppbära ersättningen,

där denna ej överstiger en

tiondel av det belopp, för vilket

brandförsäkring å egendomen är

gällande.

Är ersättningen större, må den ej

utbetalas till ägaren, med mindre

borgenär, som har panträtt i fastigheten,

det medgiver eller ock ägaren

avhjälpt skadan eller ställt säkerhet,

som av länsstyrelsen godkänts,

för ersättningens återbärande i händelse

skadan ej inom skälig tid avhjälpes.

Visar ej ägaren inom två

månader efter det ersättningsbeloppet

till betalning förfallit, att han är

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

gad att lyfta beloppet, eller har lyftat

belopp återburits, skall beloppet

nedsättas hos Konungens befallningshavande

för utbetalning till den

eller dem, som därtill äga rätt; och

skall tillika uppgift lämnas om inteckning

shav are, vars namn och

adress blivit hos försäkringsgivaren

anmälda.

Sådan inteckningshavare skall

ock av försäkringsgivaren särskilt

underrättas om nedsättningen. Underrättelse

skall anses meddelad, då

den i rekommenderat brev avsänts

under den uppgivna adressen.

2

Har ersättningsbelopp blivit nedsatt

hos Konungens befallningshavande,

utsatte denne så snart ske

kan sammanträde för förhandling

om rättsägares anspråk och beloppets

fördelning. Fråga ,om inteckningshavares

rätt till betalning varde

av Konungens befallningshavande

prövad, med mindre inteckningshavaren

givit till känna, att han ej

önskar betalning.

Kallelse till sammanträdet skall

genom Konungens befallningshavandes

försorg minst fjorton dagar

förut med posten sändas till fastighetsägaren

och kända innehavare av

fordran, som i denna lag avses, så

ock införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten. I övrigt

skall i avseende å fördelningen vad

i utsökning slag en stadgas om fördelning

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom äga motsvarande

tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

berättigad att lyfta beloppet, eller

har lyftat belopp återburits, skall

beloppet nedsättas hos länsstyrelsen

för utbetalning till den eller dem,

som därtill äga rätt; och skall tillika

uppgift lämnas om borgenärer, vars

namn och adress blivit hos försäkringsgivaren

anmälda.

Sådan borgenär skall ock av försäkringsgivaren

särskilt underrättas

om nedsättningen. Underrättelse

skall anses meddelad, då den i rekommenderat

brev avsänts under

den uppgivna adressen.

§4

Har ersättningsbelopp blivit nedsatt

hos länsstyrelsen, utsätte denna

så snart ske kan sammanträde för

förhandling om rättsägares anspråk

och beloppets fördelning.

Kallelse till sammanträdet skall

genom länsstyrelsens försorg minst

fjorton dagar förut med posten sändas

till fastighetsägaren och kända

borgenärer, som i denna lag avses,

så ock införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten. I övrigt

skall i avseende å fördelningen bestämmelserna

om fördelning av köpeskilling

för exekutivt försåld fast

egendom äga motsvarande tillämpning.

4 § i

Är, då skada inträffar, försäk- Är, då skada inträffar, försäkringsgivaren

ansvarig i förhållande ringsgivaren ansvarig i förhållande

till inteckningshavaren men ej gent till borgenär, som har panträtt i fasemot

den fasta egendomens ägare, tigheten, men ej gent emot den fasta

inträde han, i den mån betalning ut- egendomens ägare, inträde försäk
1

Senaste lydelse 1967: 265.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

fallit å inteckningens huvudstol, i

inteckningshavarens rätt.

För det belopp, varmed betalning

sålunda utfallit, jämte ränta skall

på grund av handling, som Konungens

befallningshavande har att utfärda,

inteckning meddelas försäkringsgivaren

att gälla med förmånsrätt

näst efter intecknat belopp, som

ej vid fördelningen utgått. Sådan

handling skall innehålla, att belopp

som där avses förfaller till betalning

sex månader efter uppsägning.

5

Har inteckning jämlikt denna lag

blivit helt eller delvis utan verkan,

åligger det Konungens befallningshavande

att därom, sedan fördelningen

blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröj ligen göra anmälan,

å landet hos domaren och i stad

hos rätten samt tillika insända fördelningslängden;

och skall, sedan

sådan anmälan inkommit, anteckning

om förhållandet införas i inteckningsprotokollet,

å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting

och i stad å nästa rättegångsdag för

inteckningsärenden.

Skall inteckning meddelas på

grund av handling, som avses i 4 §,

har Konungens befallningshavande

att i sammanhang med anmälan,

som här förut i denna paragraf är

sagd, insända handlingen med begäran

om inteckning.

(Föreslagen lydelse)

ringsgivaren i den män betalning utfallit

på pantbrevets belopp, i borgenärens

fordringsrätt.

För det belopp, varmed betalning

sålunda utfallit, skall på ansökan av

länsstyrelsen inteckning meddelas

att gälla med företrädesrätt näst efter

intecknat belopp på vilket betalning

ej utfallit. Det pantbrev som utfärdas

på grundval av inteckningen

skall överlämnas till försäkringsgivaren

såsom pant för dennes fordran.

§•

Utfaller vid fördelning av medel

betalning på pantbrevs belopp, åligger

det länsstyrelsen att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröj ligen

göra anmälan hos inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken

samt tillika insända fördelningslängden.

Ansökan enligt 4 § andra stycket

skall göras i sammanhang med anmälan

som avses i första stycket denna

paragraf.

6

Utan hinder därav att, sedan skada

timat å försäkrad fast egendom,

skadans belopp blivit efter förhandling

mellan försäkringstagaren och

försäkringsgivaren fastställt, vare

innehavare av inteckning i egendomen,

där han ej medgivit ersättningsbeloppets

utbetalande, berättigad

att hos försäkringsgivaren påyr
1

Senaste lydelse 1967: 265.

§-x

Utan hinder därav att, sedan skada

timat å försäkrad fast egendom,

skadans belopp blivit efter förhandling

mellan försäkringstagaren och

försäkringsgivaren fastställt, vare

borgenär, som har panträtt i egendomen,

där han ej medgivit ersättningsbeloppets

utbetalande, berättigad

att hos försäkringsgivaren påyr
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

55

(Nuvarande lydelse)

ka, att skadans belopp skall, såvitt

hans rätt angår, fastställas i den

ordning försäkringsavtalet stadgar.

Sådant yrkande skall framställas inom

en månad efter det skadan timade

eller, därest anmälan om inteckningshavarens

namn och adress

gjorts hos försäkringsgivaren, inom

fjorton dagar efter det inteckningshavaren

underrättats om skadebeloppets

fastställande. Underrättelse

skall anses meddelad, då den blivit

till inteclmingshavaren avsänd i rekommenderat

brev under den uppgivna

adressen.

Framställes yrkande som i denna

paragraf avses av flera inteckningshavare,

ankomme på dem att gemensamt

utse ett ombud att föra talan

i saken; sämjas de ej, skall ombudet

utses av Konungens befallningshavande.

(Föreslagen lydelse)

ka, att skadans belopp skall, såvitt

hans rätt angår, fastställas i den

ordning försäkringsavtalet stadgar.

Sådant yrkande skall framställas inom

en månad efter det skadan timade

eller, därest anmälan om borgenärens

namn och adress gjorts hos

försäkringsgivaren, inom fjorton

dagar efter det borgenären underrättats

om skadebeloppets fastställande.

Underrättelse skall anses

meddelad, då den blivit till borgenären

avsänd i rekommenderat brev

under den uppgivna adressen.

Framställes yrkande som i denna

paragraf avses av flera borgenärer,

ankomme på dem att gemensamt utse

ett ombud att föra talan i saken;

sämjas de ej, skall ombudet utses

av länsstyrelsen.

Vad i denna lag stadgas om inteckningshavare

gälle ock den, som

för ogulden köpeskilling äger fordran

med förmånsrätt, som avses ill

kap. 2 § jordabalken.

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad

eller annat som utgör tillbehör till

tomträtten eller vattenfallsrätten,

skall i fråga om inteckningshavarens

rätt på grund av försäkringen

vad i denna lag stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Har borgenär panträtt i tomträtt

och är brandförsäkring tagen å

byggnad eller annat som utgör tillbehör

till tomträtten, skall i fråga

om borgenärens rätt på grund av

försäkringen vad i denna lag stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i denna lag om borgenär som har panträtt i fastighet

äger motsvarande tillämpning på borgenär som åtnjuter företrädesrätt för

sin fordran på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken.

Bestämmelsen i 7 § om tomträtt äger motsvarande tillämpning på vattenfallsrätt.

1 Senaste lydelse 1967: 265.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

IS) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1927:85) om dödande av förkommen

handling,

dels att 1, 2, 4, 8—10 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 14 §, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

Löpande skuldebrev, växel, konossement

eller annan handling, vars

företeende utgör villkor för rätt att

kräva betalning eller påkalla fullgörande

av annan förpliktelse, må, där

antagas kan att handlingen förstörts

eller eljest förkommit, dödas på begäran

av den, som förlorat handlingen.

Lag samma vare i fråga om

aktiebrev, så ock beträffande intecknad

förskrivning, som är ställd till

viss man.

Denna lag--------

2

Ansökan om dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas

till rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan ort

ej är nämnd i handlingen, till den

rätt, där den förpliktade är skyldig

att svara i tvistemål, som angå gäld

i allmänhet. Har på grund av handlingen

inteckning meddelats, göres

ansökningen, då fråga är om handling,

för vilken inteckning fastställts

i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt,

hos den rätt, under vilken

fastigheten lyder, och eljest hos

1 Senaste lydelse 1969: 725.

2 Senaste lydelse 1966: 458 (jfr 1966: 649).

(Föreslagen lydelse)

§-X

Löpande skuldebrev, växel, konossement

eller annan handling, vars

företeende utgör villkor för rätt att

kräva betalning eller påkalla fullgörande

av annan förpliktelse, må, där

antagas kan att handlingen förstörts

eller eljest för kommit, dödas på begäran

av den, som förlorat handlingen.

Lag samma vare i fråga om

aktiebrev och pantbrev, så ock beträffande

intecknad förskrivning,

som är ställd till viss man.

eller obligationer.

§-2

Ansökan om dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas

till rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan

ort ej är nämnd i handlingen, till

den rätt, där den förpliktade är

skyldig att svara i tvistemål, som

angå gäld i allmänhet. Då fråga är

om pantbrev, göres ansökningen hos

den rätt under vilken fastigheten lyder.

Ansökan om dödande av intecknad

for dr ing shandling göres hos

rätten i den ort, där vederbörande

inskrivningsmyndighet är.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

57

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rätten i den ort, där vederbörande

inskrivningsdomare är.

Ansökan om dödande av konossement--- — godsets bestämmelseort.

Äro enligt---—-----

4

Sökanden åligger att, så vitt ske

kan, om ansökningen underrätta en

var vilken såsom gäldenär, löftesmän

eller eljest är på grund av

handlingen förpliktad. Avser ansökningen

handling på grund varav inteckning

är meddelad, skall den intecknade

egendomens ägare, ändå

att han ej är personligen ansvarig

för inteckningen, så ock den som senast,

i den ordning särskilt är stadgat,

blivit antecknad såsom innehavare

av handlingen, där så ske kan,

underrättas om ansökningen.

— av dem.

§•*

Sökanden åligger att, så vitt ske

kan, om ansökningen underrätta en

var vilken såsom gäldenär, löftesmän

eller eljest är på grund av

handlingen förpliktad. Avser ansökningen

pantbrev eller intecknad

fordringshandling, skall den intecknade

egendomens ägare, så ock den

som senast, i den ordning särskilt

är stadgat, blivit antecknad såsom

innehavare av handlingen, där så ske

kan, underrättas om ansökningen.

8 §.:

Innan fullföljd--------

Finner rätten,--—• ----

Beträffande intecknad handling

skall beslutet tillika innehålla erinran,

att det ej innebär dödande av

inteckningen.

9 §•

Varder handlingen dödad, må den

omständigheten att den ej kan företes

icke utgöra hinder för sökanden

att göra gällande den rätt, som på

handlingen kunnat grundas; och

har den, som är förpliktad att fullgöra

vad i handlingen blivit utfäst

eller vars egendom på grund av inteckning

eller eljest häftar för utfästelsen,

att utfärda ny handling,

som mot den dödade svarar.

Ny handling, som utfärdats i stället

för dödad inteckningshandling,

gälle ej såsom inteckningshandling

förrän anteckning skett jämlikt 10 §

andra stycket.

I fråga — -—----------

1 Senaste lydelse 1934: 260.

2 Senaste lydelse 1946:105.

hos gäldenären.

rätten dödad.

Beträffande pantbrev och intecknad

fordringshandling skall beslutet

tillika innehålla erinran, att det ej

innebär dödande av inteckningen.

Varder handlingen dödad, må den

omständigheten att den ej kan företes

icke utgöra hinder för sökanden

att göra gällande den rätt, som på

handlingen kunnat grundas; och

har den, som är förpliktad att fullgöra

vad i handlingen blivit utfäst,

eller, i fråga om intecknad fordringshandling,

den intecknade egendomens

ägare att utfärda ny handling,

som mot den dödade svarar.

Ny handling, som enligt första

stycket utfärdats i stället för dödad

inteckningshandling, gälle ej såsom

inteckningshandling förrän anteckning

skett jämlikt 10 § tredje stycket.

särskilt stadgat.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

10

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad, skall

rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare

om ansökningen,

och har denne att därom så snart

ske kan å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighetsboken eller annan

inskrivningsbok varom fråga

är. Vad nu sagts om ansökningen

skall ock gälla rättens slutliga utslag

i ärendet; dock må, då ansökningen

avslagits, anteckning ej

verkställas förrän utslaget vunnit

laga kraft.

Sedan utslag, varigenom intecknad

handling dödats, vunnit laga

kraft, skall inskrivningsdomaren,

på ansökan, å inskrivningsdag göra

anteckning i fastighetsboken eller annan

inskrivningsbok varom fråga

är, att ny handling, som utfärdats

jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt

som tillkommit den dödade.

När ansökan göres, skall den nya

handlingen vara åtföljd av avskrifter

enligt vad beträffande ansökan

om inteckning är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

§•*

Avser ansökan om dödning pantbrev

eller intecknad fordringshandling,

skall rätten underrätta vederbörande

inskrivningsmyndighet om

ansökningen för anteckning i fastighetsboken

eller annan inskrivningsbok

varom fråga är. Vad nu sagts

om ansökningen skall ock gälla rättens

slutliga utslag i ärendet; dock

må, då ansökningen avslagits, anteckning

ej verkställas förrän utslaget

vunnit laga kraft.

Sedan utslag, varigenom pantbrev

dödats, vunnit laga kraft, skall inskrivningsmyndigheten

på ansökan

utfärda nytt pantbrev som svarar

mot det dödade samt göra anteckning

i fastighets- eller tomträttsboken

därom.

Har intecknad fordring shandling

dödats genom lagakraftvunnet utslag,

skall inskrivningsmyndigheten,

på ansökan, å inskrivningsdag

göra anteckning i vederbörande inskrivningsbok,

att ny handling, som

utfärdats jämlikt 9 §, medför den

inteckningsrätt som tillkommit den

dödade.

13 §.:

Hava tio år förflutit från det intecknad

fordringshandling, om vilken

det ej är känt var den finnes,

blivit uppvisad för anteckning om

innehav eller eljest företedd i inteckningsärende

och vill den intecknade

egendomens ägare äska att inteckningen,

ehuru han ej kan förete

handlingen, måtte dödas, göre ansökan

därom, då fråga är om handling,

för vilken inteckning fastställts

i fast egendom, tomträtt eller vat
1

Senaste lydelse 1955: 238.

a Senaste lydelse 1966: 458 (jfr 1966: 649).

Hava tio år förflutit från det

pantbrev eller annan inteckningshandling,

om vilken det ej är känt

var den finnes, blivit uppvisad för

anteckning om innehav eller eljest

företedd i inteckningsärende och vill

den intecknade egendomens ägare

äska att inteckningen, ehuru han

ej kan förete handlingen, måtte dödas,

göre ansökan därom, då fråga

är om pantbrev, hos den rätt, under

vilken fastigheten lyder, och eljest

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

59

(Nuvarande lydelse)

tenfallsrätt, hos den rätt, under vilken

fastigheten lyder, och eljest hos

rätten i den ort, där vederbörade

inskrivningsdomare är. Sedan ansökningen,

där så ske kan, på sätt

om stämning i tvistemål är stadgat

delgivits den senast antecknade innehavaren

av handlingen, utfärde

rätten offentlig stämning, som skall

kungöras på sätt i 6 § sägs samt innehålla

beskrivning av handlingen

ävensom tillkännagivande att, om

någon innehar handlingen eller har

kännedom om att den finnes i behåll,

han bör därom, vid äventyr att

inteckningen eljest dödas, hos rätten

göra anmälan sist å dag som för

ärendets fullföljande utsättes. Sådan

dag må ej sättas tidigare än sex

månader efter kungörelsens införande

i allmänna tidningarna.

Fullföljes ej------—- —

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordne rätten att inteckningen

må, på därom hos vederbörande

inskrivningsdomare gjord

ansökan, dödas utan handlingens

företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren

om ansökan som i

första stycket sägs, och har denne

att så snart ske kan å inskrivningsdag

göra anteckning därom i fastighetsboken

eller annan inskrivningsbok

varom fråga är. Vad nu sagts

om ansökningen skall ock gälla rättens

slutliga utslag i ärendet; dock

må, då ansökningen avslagits, anteckning

ej verkställas förrän utslaget

vunnit laga kraft.

(Föreslagen lydelse)

hos rätten i den ort, där vederbörande

inskrivningsmyndighet är.

Kan det antagas att pantbrev tillkommit

på sådant sätt eller kommit

ur ägarens hand under sådana omständigheter

som utesluter giltig

pantsättning, må ansökan göras utan

hinder av att nyss angivna tid ej förflutit.

Sedan ansökningen, där så

ske kan, på sätt om stämning i tvistemål

är stadgat delgivits den senast

antecknade innehavaren av handlingen,

utfärde rätten offentlig stämning,

som skall kungöras på sätt i

6 § sägs samt innehålla beskrivning

av handlingen ävensom tillkännagivande

att, om någon innehar handlingen

eller har kännedom om att

den finnes i behåll, han bör därom,

vid äventyr att inteckningen eljest

dödas, hos rätten göra anmälan sist

å dag som för ärendets fullföljande

utsättes. Sådan dag må ej sättas tidigare

än sex månader efter kungörelsens

införande i allmänna tidningarna.

den förfallen.

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordne rätten att inteckningen

må, på därom hos vederbörande

inskrivningsmyndighet

gjord ansökan, dödas utan handlingens

företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsmyndigheten

om ansökan som

i första stycket sägs för anteckning

i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok

varom fråga är. Vad

nu sagts om ansökningen skall ock

gälla rättens slutliga utslag i ärendet;

dock må, då ansökningen avslagits,

anteckning ej verkställas förrän

utslaget vunnit laga kraft.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Bestämmelserna i 1—10 §§ äga,

såvitt de angå pantbrev, motsvarande

tillämpning i fråga om vilandebevis.

Bestämmelserna i 13 § om dödande

av inteckning äga motsvarande tilllämpning

i fråga om viland ef ör klarad

inteckningsansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

19) Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen (1938: 314)

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom., 24, 36 och 42—44 §§ gruvlagen

(1938: 314) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21

1 mom. I ansökning —-----

4) de personers namn, hemvist

och postadress vilka äro ägare av

de under 3) angivna områden eller

med avseende därå hava nyttjanderätt,

återköpsrätt, rätt till elektrisk

kraft eller till avkomst eller annan

förmån eller rätt till servitut; dock

må, där mark är samfälld för flera

fastigheter med skilda ägare och för

samfälligheten finnes känd styrelse

eller annan som är satt att den förvalta,

uppgifterna i stället avse ledamöterna

i styrelsen eller förvaltaren;

5) huruvida omedelbart----

24

Ägare av jordområde som avses

med ansökningen vare pliktig att, då

inmutaren för lämnande av stadgad

uppgift i utmålsansökningen eller

1 Senaste lydelse 1963: 626.

§4

• i anspråk;

4) de personers namn, hemvist

och postadress vilka äro ägare av de

under 3) angivna områden eller med

avseende därå hava nyttjanderätt,

rätt till elektrisk kraft eller rätt till

servitut; dock må, där mark är samfälld

för flera fastigheter med skilda

ägare och för samfälligheten finnes

känd styrelse eller annan som är

satt att den förvalta, uppgifterna i

stället avse ledamöterna i styrelsen

eller förvaltaren;

--4) sägs.

§•

Ägare av jordområde som avses

med ansökningen vare pliktig att, då

inmutaren för lämnande av stadgad

uppgift i utmålsansökningen eller

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

61

(Nuvarande lydelse)

ock bergmästaren därom framställer

begäran, utan dröjsmål uppgiva envar

som med avseende å området har

nyttjanderätt, återköpsrätt, rätt till

elektrisk kraft eller till avkomst eller

annan förmån eller rätt till servitut.

Underlåter jordägaren detta och lider

sådan rättsägare skada i följd därav

att han icke blivit kallad till förrättningen,

vare jordägaren pliktig att,

där han visas hava ägt kännedom om

att rättsägaren berördes av förrättningen,

ersätta skadan. Erinran härom

varde införd i kungörelsen om

förrättningen.

(Föreslagen lydelse)

ock bergmästaren därom framställer

begäran, utan dröjsmål uppgiva envar

som med avseende å området har

nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft

eller rätt till servitut. Underlåter

jordägaren detta och lider sådan

rättsägare skada i följd därav att han

icke blivit kallad till förrättningen,

vare jordägaren pliktig att, där han

visas hava ägt kännedom om att rättsägaren

berördes av förrättningen, ersätta

skadan. Erinran härom varde

införd i kungörelsen om förrättningen.

36 §.i

Mark inom---—---som förorsakas.

Skall en — -——------— därför givas.

År nyttjanderätt till mark, varför

lösen skall givas eller som lider skada

eller intrång, av ägaren åt annan

upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till avkomst eller annan förmån

eller till servitut eller till elektrisk

kraft, och går till följd av utmålsläggningen

sådan särskild rätt

förlorad eller lider den intrång, skall

ersättning jämväl därför givas.

Då till--— —----förhv

Är nyttjanderätt till mark, varför

lösen skall givas eller som lider skada

eller intrång av ägaren åt annan

upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till servitut eller till elektrisk

kraft, och går till följd av utmålsläggningen

sådan särskild rätt

förlorad eller lider den intrång, skall

ersättning jämväl därför givas.

ersättas.

42

Vid utmålsförrättningen fastställd

lösen och annan ersättning, jämte sex

procent ränta därå från dagen för

förrättningens avslutande skola inom

nittio dagar från samma tid, oavsett

mot förrättningen förd talan, erläggas

till den ersättningsberättigade.

Är den mark för vilken, enligt vad i

36 § första eller andra stycket sägs,

lösen eller annan ersättning skall givas,

besvärad av sökt eller beviljad

inteckning för fordran eller kan marken

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i

ägarens hand häfta för ogulden köpeskilling,

skola dock såväl nämnda

för markens ägare avsedda ersätt
1

Senaste lydelse 1968: 699.

2 Senaste lydelse 1952: 148.

k2

Vid utmålsförrättningen fastställd

lösen och annan ersättning jämte sex

procent ränta därå från dagen för

förrättningens avslutande skola inom

nittio dagar från samma tid, oavsett

mot förrättningen förd talan, erläggas

till den ersättningsberättigade.

Är den mark för vilken, enligt vad

i 36 § första eller andra stycket sägs,

lösen eller annan ersättning skall givas,

besvärad av beviljad eller sökt

inteckning, skola dock såväl nämnda

för markens ägare avsedda ersätt - belopp som ock de ersättningsbelopp,

som må hava avsetts för innehavare

av särskild rättighet till

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ningsbelopp som ock de ersättningsbelopp,

som må hava avsetts för

innehavare av särskild rättighet till

samma mark, jämte ovan föreskriven

ränta inom tid som nyss sagts

nedsättas hos Konungens befallningshavande

i det län där utmålet

är beläget. Även i annat fall än nu

sagts må gruvinnehavaren, om han

det hellre vill, nedsätta vid utmålsförrättningen

fastställd ersättning

(Föreslagen lydelse)

samma mark, jämte ovan föreskriven

ränta inom tid som nyss sagts

nedsättas hos Konungens befallningshavande

i det län där utmålet

är beläget. Även i annat fall än nu

sagts må gruvinnehavaren, om han

det hellre vill, nedsätta vid utmålsförrättningen

fastställd ersättning

hos Konungens befallningshavande.

hos Konungens befallningshavande.

Då ersättning — ---—• — gruvinnehavarens bekostnad.

Där ersättningen--------i ärendet.

Medel som-----—--mot ränta.

43 §.

Konungens befallningshavande--

Häftar marken för fordran varom

förmäles i 42 § första stycket, äge

stadgandena om fördelning hos överexekutor

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom motsvarande

tillämpning, såvida ej nedan

annorlunda stadgas. Är marken förutom

av fordran besvärad av annan

särskild rätt, som förminskar fastighetens

värde och åtnjuter sämre rätt

en fordringen, erhålle fodringsägaren,

i den mån det tarvas för fulla

gäldandet av hans fordran, betalning

såsom om marken icke vore av

nämnda rätt besvärad, och varde ersättningen

för rättigheten i motsvarande

mån förminskad.

--- — förd talan.

Svarar marken för beviljad eller

sökt inteckning, äga stadgandena om

fördelning hos överexekutor av köpeskilling

för utmätningsvis såld fast

egendom motsvarande tillämpning,

såvida ej nedan annorlunda stadgas.

Är marken förutom av inteckning besvärad

av särskild rätt, som förminskar

fastighetens värde och åtnjuter

sämre rätt än inteckningen, erhålle

borgenär som har panträtt på grundval

av inteckningen, i den mån det

tarvas för fulla gäldandet av hans

fordran, betalning såsom om marken

icke vore av nämnda rätt besvärad,

och varde ersättningen för rättigheten

i motsvarande mån förminskad.

Sammanträde för -

----inom kommunen.

Är marken samfälld för flera än

tio fastigheter med skilda ägare och

utgöra omständigheterna grund för

antagande, att genom utmålsläggningen

säkerheten icke avsevärt

minskas för innehavarna av fordringar,

för vilka marken på grund av

sökt eller beviljad inteckning eller

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar,

förordne Konungens befallningshavande

att betalning ur de nedsatta

medlen icke må tilläggas innehavare

av fordran för vilken marken sålunda

häftar, med mindre denne eller

Är marken samfälld för flera än

tio fastigheter med skilda ägare och

utgöra omständigheterna, i fråga om

fastighet som besväras av sökt eller

beviljad inteckning, grund för antagande,

att genom utmålsläggningen

säkerheten icke avsevärt minskas för

borgenär, som har panträtt i fastigheten,

förordne Konungens befallningshavande

att betalning ur de

nedsatta medlen icke må tilläggas

borgenären med mindre denne eller

annan borgenär som har panträtt i

fastigheten senast å åttonde dagen

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

annan sådan rättsägare senast å åttonde

dagen före sammanträdet

skriftligen framställt anspråk därpå

hos Konungens befallningshavande;

underlåtenhet att väcka dylikt anspråk

må dock ej läggas någon till

last såsom försummelse i bevakande

av honom eller annan tillkommande

rättighet. Framställes ej anspråk

som nu sagts, och påyrkar ej heller

någon av delägarna i marken senast

vid sammanträdet fördelning av de

nedsatta medlen, skola dessa tillhandahållas

delägarna för samfälld räkning.

Göra ej dessa inom tio år från

sammanträdet anspråk på de nedsatta

medlen, må dessa lyftas av gruvinnehavaren,

såframt denne för sådant

ändamål anmäler sig hos

Konungens befallningshavande under

elfte året efter sammanträdet.

Sker ej sådan anmälan, tillfälle beloppet

kronan. Förordnande som i

detta stycke sägs skali intagas i kallelse

och kungörelse.

De med

(Föreslagen lydelse)

före sammanträdet skriftligen framställt

anspråk därpå hos Konungens

befallningshavande; underlåtenhet

att väcka dylikt anspråk må dock

ej läggas någon till last såsom försummelse

i bevakande av honom

eller annan tillkommande rättighet.

Framställes ej anspråk som nu sagts,

och påyrkar ej heller någon av delägarna

i marken senast vid sammanträdet

fördelning av de nedsatta medlen,

skola dessa tillhandahållas delägarna

för samfälld räkning. Göra ej

dessa inom tio år från sammanträdet

anspråk på de nedsatta medlen, må

dessa lyftas av gruvinnehavaren, såframt

denne för sådant ändamål anmäler

sig hos Konungens befallningshavande

under elfte året efter sammanträdet.

Sker ej sådan anmälan,

tillfälle beloppet kronan. Förordnande

som i detta stycke sägs skall intagas

i kallelse och kungörelse.

av gruvinnehavaren.

44

Utfaller vid fördelning som i 43 §

andra stycket sägs likvid å intecknings

huvudstol, åligger det Konungens

befallningshavande att därom,

sedan fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröjligen

göra anmälan hos inskrivningsdomaren

samt därvid tillika insända fördelningslängden.

§•

Utfaller vid fördelning som i 43 §

andra stycket sägs betalning på pantbrevs

belopp, åligger det Konungens

befallningshavande att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröjligen göra

anmälan hos inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken

samt därvid tillika insända fördelningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § läge11

( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre

bestämmelser alltjämt tillämpning.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

20) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar

Härigenom förordnas, att lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Erfordras enligt lag, att avtal eller

annan rättshandling företages eller

eljest bekräftas med vittne, må som

sådant vittne ej godkännas den, mot

vilken rättshandlingen skall företagas,

ej heller den, som är under femton

år eller som på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan

rubbning av själsverksamheten saknar

insikt om betydelsen av sådan

bekräftelse.

Har till---- — -----1

Om testamentsvittne----

(.Föreslagen lydelse)

Erfordras enligt lag, att avtal eller

annan rättshandling företages eller

eljest bekräftas med vittne, må som

sådant vittne ej godkännas den, mot

vilken rättshandlingen skall företagas,

ej heller den, som är under femton

år eller som på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan

rubbning av själsverksamheten saknar

insikt om betydelsen av sådan bekräftelse.

Vad som sagts nu gäller

även när vid köp, byte eller gåva av

fast egendom eller tomträtt överlåt:. - rens underskrift på fångeshandlingen

styrkes av vittne.

n verkan.

— särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vid tillämpning av de nya bestämmelserna skall vattenfallsrätt anses likställd

med tomträtt.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

65

21) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1950; 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 25 § lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25 §.

Upplåtes jord---------—- -— annorlunda avtalas.

Avser upplåtelsen icke hel fastighet

och har annat ej avtalats om

omfattningen av fiskerätten, skall

24- § första stycket äga motsvarande

tillämpning. Markarealen skall därvid

utgöra delningsgrund, om ej annat

finnes lämpligare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

■tf

22) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom förordnas, att 5 och 12 §§ lagen (1952: 166) om häradsallmänningar

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

5

Häradsallmänning skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Häradsallmänning må

ej belastas med inteckning och ej

heller tagas i mät för annan fordran

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

(Föreslagen lydelse)

Häradsallmänning skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Häradsallmänning

må ej belastas med inteckning eller

inskrivning av rättighet och ej heller

samt. Nr 145

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

till betalning ur allmänningen.

(Föreslagen lydelse)

tagas i mät för annan fordran än sådan

för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 6 § 1 förmånsrättslagen (

) till betalning ur allmänningen.

12 §.

Införlivning av-------ej utmätts;

6) att marken icke besväras av 6) att marken icke besväras av nååterköpsrätt

eller av någon vare sig gon vare sig beviljad eller sökt insökt

eller beviljad inteckning för teckning; samt

fordran eller rätt till avkomst eller

annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken----------avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre

bestämmelser alltjämt tillämpning.

23) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna

Härigenom förordnas, att 5 och 11 §§ lagen (1952: 167) om allmannmgs
-

skogar i Norrland och Dalarna skall

(Nuvarande lydelse)

5

Allmänningsskog skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Allmänningsskog må

ej belastas med inteckning och ej

heller tagas i mät för annan fordran

än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

till betalning ur skogen.

ha nedan angivna lydelse.

(Föreslagen lydelse)

§•

Allmänningsskog skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Allmänningsskog må

ej belastas med inteckning eller inskrivning

av rättighet och ej heller

tagas i mät för annan fordran än

sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 6 § 1 förmånsrättslagen

( ) till betalning ur skogen.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

Införlivning av--------ej utmätts;

6) att marken icke besväras av 6) att marken icke besväras av

åt er köpsrätt eller av någon vare sig någon vare sig beviljad eller sökt

sökt eller beviljad inteckning för inteckning; samt

fordran eller rätt till avkomst eller

annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken------—--avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller

annan lörmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser

alltjämt tillämpning.

24) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1957:390) om fiskearrenden

dels att 15 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 16 § skall betecknas 15 §,

dels att 1, 3—14 §§ och den nya 15 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 16—18 §§, av nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1 §

I fråga om avtal, varigenom någon

mot vederlag upplåter fiskerätt åt

annan, skall, utöver vad som följer

av 1 kap. lagen om nyttjanderätt till

fast egendom (nyttjanderättslagen),

gälla vad nedan i denna lag sägs, därest

upplåtelsens ändamål är yrkesfiske

eller ock annat fiske av väsentlig

betydelse för arrendatorns försörjning.

Har rätt — ----------

(Föreslagen lydelse)

I fråga om avtal, varigenom någon

mot vederlag upplåter fiskerätt åt

annan, skall, utöver vad som beträffande

nyttjanderätt i allmänhet följer

av 7 kap. jordabalken, gälla vad

nedan i denna lag sägs, därest upplåtelsens

ändamål är yrkesfiske eller

ock annat fiske av väsentlig betydelse

för arrendatorns försörjning.

— ej tillämpning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

3

Upplåtelse av fiske skall ske för

viss tid, ej understigande fem år, eller

för arrendatorns livstid. Upplåtelse

av fiske, som ingår i fiskevårdsområde,

må dock ske för återstoden

av den tid, för vilken fiskevårdsområdet

bildats. Därest upplåtelsen angår

huvudgård till fideikommiss, boställe

eller annan fastighet, varöver

upplåtaren icke äger förfoga utöver

sin egen besittningstid, må upplåtelsen

ske för sådan tid. Är tiden icke

så bestämd som nu sagts, skall avtalet

anses ingånget för en tid av fem

år.

1 fråga om fideikommissfastighet,

som ej är att anse såsom huvudgård,

skall vad i 1 kap. 9 § nyttjanderättslagen

sägs äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

Förbehåll som strider mot bestämmelse

i denna lag är utan verkan

mot arrendatorn eller den som har

rätt att träda i hans ställe, om ej annat

anges.

I de fall då enligt vad därom är

föreskrivet arrendenämndens godkännande

fordras för giltighet av

förbehåll som nyss nämnts eller annat

avtalsvillkor, får godkännande

sökas endast om detta angivits i avtalet.

Avslår nämnden framställning

om godkännande, förfaller avtalet,

om ej annat överenskommits.

§•*

Upplåtelse av fiske skall ske för

viss tid, ej understigande fem år, eller

för arrendatorns livstid. Upplåtelse

av fiske, som ingår i fiskevårdsområde,

må dock ske för återstoden

av den tid, för vilken fiskevårdsområdet

bildats. Därest upplåtelsen angår

fastighet, varöver upplåtaren icke

äger förfoga utöver sin egen besittningstid,

må upplåtelsen ske för

sådan tid. Är tiden icke så bestämd

som nu sagts, skall avtalet anses ingånget

för en tid av fem år. Har avtal

träffats för kortare tid, gäller det

dock för den överenskomna tiden,

om arrendenämnden godkänt avtalet

i denna del.

Har fiskearrende upplåtits på

längre tid ån den i 7 kap. 5 § första

stycket jordabalken föreskrivna

längsta tiden för nytt fonder ätts bestånd,

äger fjärde stycket nämnda

paragraf motsvarande tillämpning.

4 §.

Vid utgången av arrende som gäl- Vid arrende för viss tid skall uppler

för viss tid äger arrendatorn, om sägning alltid ske för att avtalet

ej annat följer av andra eller tredje skall upphöra att gälla vid arrendestycket,

rätt till nytt arrende för en tidens utgång. Uppsägningen skall

tid av fem år. Sådan optionsrätt till- ske senast ett år före arrendetidens

kommer ånyo arrendatorn vid ut- utgång.

gången av vart femte år. Om avtalet ej uppsäges inom rätt

1 Senaste lydelse 1960:132.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lbo år 1970

69

(Nuvarande lydelse)

Vill ej arrendatorn tillgodonjuta

nytt arrende, skall han giva fastighetens

ägare det tillkänna senast ett

år före arrendetidens utgång på sätt

i 2 kap. 38 § ny ttj and er ätt slag en

stadgas om uppsägning av jordbruksarrende.

Sker ej sådant tillkännagivande

inom föreskriven tid, skall arrendatorn

anses hava åtagit sig nytt

arrende för en tid av fem år.

Bestämmelserna i 2 kap. 53, 67

och 69 §§ nyttjanderättslagen om

brytande av optionsrätt och vad därmed

har samband skola äga motsvarande

tillämpning med avseende å

fiskearrende.

5

Vad i 2 kap. 5b—56 §§ nyttjanderättslagen

är stadgat om ändrade arrendevillkor

eller fortsatt tillämpning

av äldre villkor skall äga motsvarande

tillämpning med avseende

å fiskearrende.

(.Föreslagen lydelse)

tid, anses det förlängt på fem år.

Förbehåll som strider mot första

eller andra stycket gäller mot arrendatorn,

om det godkänts av arrendenämnden.

Förbehåll om längre tid

för förlängning av avtalet än som anges

i andra stycket gäller utan sådant

godkännande.

I fråga om tiden för upphörande

av arrendeavtal vid frånträde av avtalet

på grund av förverkande eller

av annan orsak och sättet för uppsägning

äga 8 kap. b § första och

andra styckena samt 8 § jordabalken

motsvarande tillämpning. Hänvisningen

i 8 kap. b § första stycket

jordabalken till 25 § samma kapitel

skall därvid tillämpas på 13 § andra

stycket denna lag.

§•

Om fastighetens ägare uppsagt arrendeavtalet

eller om arrendatorn

uppsagt avtalet enligt b § och i uppsägningen

begärt förlängning av avtalet

på ändrade villkor, har arrendatorn

rätt till förlängning av avtalet,

utom när

1. arrenderätten är förverkad utan

att likväl fastighetens ägare uppsagt

avtalet att upphöra på grund härav,

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt

sina förpliktelser i sådan mån

att arrendeavtalet skäligen icke bör

förlängas,

3. fastighetens ägare gör sannolikt,

att han själv, hans make eller avkomling

eller hans adoptivbarn eller

dess avkomling skall bruka fisket,

b. fastighetens ägare i annat fall

har befogad anledning att upplösa

arrendeförhållandet.

I fråga om förlängning av arrendeavtal

äga 9 kap. 8 § andra stycket

och 9—13 §§ jordabalken motsvarande

tillämpning.

Första och andra styckena gälla

ej, om arrendeavtalet icke träffats

för viss tid eller om arrendeförhål
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

6

Den som upplåter fiskearrende må

ej i andra fall än lagen stadgar förbehålla

sig eller annan ägare av fastigheten

rätt att frånträda arrendet

före arrendetidens slut.

7

Fardag för tillträde och avträde av

arrenderat fiske är den fjortonde

dagen i mars månad. Infaller fardag

å söndag, skall tillträde eller avträde

ske följande dag.

8

Arrendeavgiften skall vara till

storleken bestämd och må ej utsättas

annorledes än i penningar. Där avgiften

likväl bestämts i annat än penningar,

skall den beräknas till belopp

som med hänsyn till förhållandena

vid tiden för avtalets slutande

får anses utgöra skäligt arrende. Är

ej tid utsatt för erläggande av avgiften,

skall den erläggas sist tre månader

före varje arrendeårs utgång.

Vad i 2 kap. 25 och 26 §§, 27 §

första stycket och 45—48 §§ nyttjanderättslagen

är stadgat om nedsättning

av arrendeavgift, skadestånd,

rätt till uppsägning och arbetsavtal

skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om fiskearrende. Arrendatorn

äger ock rätt till skälig nedsättning

av arrendeavgiften, om fisket,

utan hans vållande, på grund av fiskpest,

vattenförorening eller annan

sådan händelse i hög grad försämrats.

Har arrendatorn------

(Föreslagen lydelse)

landet upphör på den grund att arrenderätten

är förverkad.

Förbehåll att arrenderätten icke

skall vara förenad med rätt till förlängning

gäller mot arrendatorn, om

det godkänts av arrendenämnden.

§•

Förbehåll om rätt för fastighetens

ägare att i annat fall än som anges i

lag eller annan författning återtaga

fisket eller del därav före arrendetidens

utgång gäller endast om det

godkänts av arrendenämnden.

§•

Fardag vid fiskearrende år den 14

mars.

Infaller dag då arrenderat fiske

enligt lag eller avtal skall tillträdas

eller avträdas på söndag eller annan

allmän helgdag, skall tillträde eller

avträde i stället ske nästa vardag,

om ej annat avtalats.

§•

Arrendeavgiften skall bestämmas

i pengar. Har avtal träffats i strid

med vad som sagts nu, skall arrendeavgiften

utgå med belopp, som är

skäligt med hänsyn främst till parternas

avsikter och övriga förhållanden

när avtalet träffades. Är ej tid

utsatt för erläggande av avgiften,

skall den erläggas sist tre månader

före varje arrendeårs utgång.

Vad i 8 kap. 9—11 §§ och 9 kap.

36—39 §§ jordabalken är stadgat om

nedsättning av arrendeavgift, skadestånd,

rätt till uppsägning och arbetsavtal

skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om fiskearrende. Arrendatorn

äger ock rätt till skälig nedsättning

av arrendeavgiften, om fisket,

utan hans vållande, på grund av

fiskpest, vattenförorening eller annan

sådan händelse i hög grad försämrats.

— — ■—- som brister.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

71

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

Utan medgivande------— — — del därav.

Första stycket äger motsvarande

tillämpning på rättighetens övergång

genom bodelning, arv, testamente,

bolagsskifte eller liknande förvärv.

10 §.

Dör arrendatorn före arrendetidens

utgång, är dödsboet berättigat att i

sitt ställe sätta annan, med vilken

ägaren skäligen kan nöjas, eller att

inom sex månader uppsäga avtalet.

Vid livstidsarrende äger arrendatorns

hustru, om äktenskapet var ingånget

innan avtalet slöts, efter mannens

död tillgodonjuta arrendet så

länge hon förbliver änka. Går hon i

nytt gifte, må fastighetens ägare uppsäga

avtalet.

Dör arrendatorn före arrendetidens

utgång, är dödsboet berättigat

att i sitt ställe sätta annan, med vilken

ägaren skäligen kan nöjas, eller

att inom sex månader uppsäga avtalet.

Vad som sagts nu gäller ej, om

annat avtalats.

Är arrendet upplåtet för arrendatorns

livstid, har vid dennes död

hans make rätt att inträda som arrendator

under sin livstid, om äktenskapet

ingåtts innan avtalet träffades.

Ingår den efterlevande maken

nytt äktenskap, får fastighetsägaren

dock uppsäga avtalet. När avtalet

upphör att gälla på grund av arrendatorns

eller den efterlevande makens

död, skall fisket avträdas på

den fardag som inträffar närmast efter

sex månader från dödsfallet.

11 §•

Sker överlåtelse —-------

De bestämmelser som för övrigt i

2 kap. 29—32 §§ samt 33 § första och

tredje styckena nyttjanderättslagen

meddelats med avseende å överlåtelse

av arrenderad fastighet, utmätning,

konkurs och återköp skola äga motsvarande

tillämpning vid fiskearrende.

nye ägaren.

De bestämmelser som i 8 kap. 15—

17 §§ jordabalken meddelats med avseende

å utmätning och konkurs

skola äga motsvarande tillämpning

vid fiskearrende.

12 §.

Arrenderätten skall------

3. om han olovligen överlåter eller

upplåter fisket eller del därav;

4. om han å fastigheten för eller

tillåter andra att föra sådant leverne

som väcker allmän förargelse eller

— av fisket;

3. om han olovligen överlåter fisket

eller eljest sätter annan i sitt

ställe eller upplåter fisket eller del

därav; eller

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

verkar störande på omgivningen;

eller

5. om han eljest i väsentlig om- 4. om han eljest i väsentlig omfattning

åsidosätter vad som åligger fattning åsidosätter vad som åligger

honom enligt avtalet. honom enligt avtalet.

Finnes vad — — •— —----från arrendet.

Uppsäges avtalet, — — —-----

13

Har arrendatorn låtit komma sig

till last sådant förhållande som i 12 §

1, 2 eller 4 sägs men sker rättelse innan

fastighetens ägare gjort bruk av

sin rätt att uppsäga avtalet, eller har

i fall varom i 12 § 3 eller 5 sägs

ägaren icke uppsagt avtalet inom sex

månader från det han fick kunskap

om förhållande som där avses, må

ägaren ej senare åberopa förhållandet

såsom grund för arrendatorns

skilj ande från arrendet.

till skadestånd.

§•

Har arrendatorn låtit komma sig

till last sådant förhållande som i 12 §

första stycket 1 eller 2 sägs men

sker rättelse innan fastighetens ägare

gjort bruk av sin rätt att uppsäga

avtalet, eller har i fall varom i

12 § första stycket 3 eller 4 sägs ägaren

icke uppsagt avtalet inom sex

månader från det han fick kunskap

om förhållande som där avses, må

ägaren ej senare åberopa förhållandet

såsom grund för arrendatorns

skiljande från arrendet.

Är arrenderätten enligt 12 § första

stycket 1 förverkad på grund av

dröjsmål med betalning av arrendeavgift

och har fastighetens ägare med

anledning därav uppsagt avtalet, får

arrendatorn ej på grund av dröjsmålet

skiljas från arrendet, om arrendeavgiften

betalas senast tolfte

vardagen från uppsägningen. 1 avvaktan

på att arrendatorn visar sig

ha fullgjort vad som sålunda fordras

för att återvinna arrenderätten,

får beslut om vräkning icke meddelas

förrän fjorton vardagar förflutit

från uppsägningen.

14

Vad om sättet för uppsägning, tiden

för avträde och verkställighet

av avhysning, tid för väckande av

talan, rätt att kvarhålla arrendatorn

tillhörig egendom och skiljedom är

stadgat i 2 kap. 38—43 §§ nyttjanderättslagen

skall äga motsvarande

tillämpning vid fiskearrende.

§•

Vad om tid för väckande av talan,

jämkning av arrendevillkor och

skiljedom är stadgat i 8 kap. 26—

28 §§ jordabalken skall äga motsvarande

tillämpning vid fiskearrende.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

73

(Nuvarande lydelse)

16 §.

Om arrendenämndens sammansättning,

granskning av arrendeavtal

och besvär över nämndens beslut

skall gälla vad i 2 kap. 4-9 a, 66 och

68 §§ nyttjanderättslagen är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Om arrendenämnd finnas bestämmelser

i 8 kap. jordabalken och i lagen

( ) om arrendenämn
der

och hyresnämnder.

16 §.

Om part ej godtager arrendenämnds

beslut i fråga om förlängning

av arrendeavtal eller fastställande

av villkoren för sådan förlängning,

får parten klandra beslutet genom

att väcka talan mot den andra

parten inom två månader från det

parten erhöll del av beslutet. Klandras

icke beslutet inom denna tid, är

parts rätt till talan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende

enligt 3—6 § får ej klandras.

17 §.

Tvist om fiskearrende som ej ankommer

på arrendenämnds prövning

skall, om icke Konungen bestämmer

annat, upptagas av den fastighetsdomstol

inom vars område fastigheten

är belägen. Även klandertalan

som avses i 16 § upptages av samma

domstol.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds

beslut är anhängig vid

domstol får återförvisas till nämnden.

18 §.

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols

dom i fråga om fastställande

av arrendevillkor i fall som avses

i 5 § och ej heller mot hovrätts dom

i fråga om förlängning av arrendeavtal

eller fastställande av arrendevillkor

i fall som nyss angivits.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. I fråga om fiskearrende som upplåtits före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, om ej annat

är föreskrivet nedan.

3f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. May.ts proposition nr 145 år 1970

3. De nya bestämmelserna i 4 § sista stycket om sättet för uppsägning

samt 14 § om tid för väckande av talan och om jämkning av arrendevillkor

ävensom 13 § andra stycket äger tillämpning även på avtal om fiskearrende

som träffats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Vad som sagts nu

om tillämpningen av 4 § sista stycket och om 13 § andra stycket gäller

dock ej, om uppsägning ägt rum före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 5 § i dess nya lydelse äger tillämpning även på avtal

som träffats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, om 4 och 5 §§ i

deras äldre lydelse gäller för avtalet. Har underrättelse som avses i 4 § andra

stycket i dess äldre lydelse eller i 2 kap. 53 eller 54 § lagen (1907: 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom skett före de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

äger de äldre bestämmelserna dock alltjämt tillämpning.

Innehåller avtal som avses i första stycket första punkten ej förbehåll om

uppsägning, äger även 4 § i sin nya lydelse tillämpning. Om arrendetiden

går till ända inom ett år från de nya bestämmelsernas ikraftträdande, anses

dock uppsägning som skett inom en månad från ikraftträdandet ha skett i

rätt tid.

Förlänges avtal om fiskearrende till följd av första eller andra stycket, äger

därefter de nya bestämmelserna i sin helhet tillämpning på avtalet.

5. Bestämmelsen i 11 § andra stycket om tillämpning av 8 kap. 17 § jordabalken

gäller när arrendatorn försatts i konkurs på grund av ansökan som

gjorts efter nya balkens ikraftträdande.

6. Arrendetvist, vari talan väckts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

behandlas enligt äldre bestämmelser.

Ärende som enligt äldre bestämmelser skall handläggas av arrendenämnd

prövas av arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken, om ärendet

anhängiggöres efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Arrendenämnds

beslut i sådant ärende får ej klandras.

7. I fråga om avtal om fiskearrende beträffande sådan fideikommissfastighet

som ej är att anse som huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 §

lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tillämpning.

25) Förslag

till

Lag

om ändring i uranlagen (1960: 679)

Härigenom förordnas, att 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen (1960:

679) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

36 §4

2 mom. Ansökan om-------sig anvisat;

3) de personers namn, hemvist 3) de personers namn, hemvist

och postadress vilka äro ägare av det och postadress vilka äro ägare av

under 2) angivna området eller med det under 2) angivna området eller

1 Senaste lydelse 1963: 627.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

avseende därå hava nyttjanderätt,

återköpsrätt, rätt till elektrisk kraft

eller till (inkomst eller annan förmån

eller rätt till servitut; dock må,

där mark är samfälld för flera fastigheter

med skilda ägare och för

samfälligheten finnes känd styrelse

eller annan som är satt att förvalta

densamma, uppgifterna i stället avse

ledamöterna i styrelsen eller förvaltaren.

Vid ansökningen

Kostnaderna för

I övrigt---

38 §.i

1 mom. Mark inom----— -

Skall en----------

Är nyttjanderätt till mark, för vilken

lösen skall utgå eller som lider

skada eller intrång, av ägaren åt

annan upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till ankomst eller annan

förmån eller till servitut eller

till elektrisk kraft, och går till följd

av anvisandet av mark sådan särskild

rätt förlorad eller lider den

intrång, skall ersättning jämväl utgå

därför.

Förorsakas annan---— —

(Föreslagen lydelse)

med avseende därå hava nyttjanderätt,

rätt till elektrisk kraft eller rätt

till servitut; dock må, där mark är

samfälld för flera fastigheter med

skilda ägare och för samfälligheten

finnes känd styrelse eller annan som

är satt att förvalta densamma, uppgifterna

i stället avse ledamöterna i

styrelsen eller förvaltaren.

26 § 3 mom. 1) sägs.

dessa kostnader.

om utmålsförrättning.

som förorsakas,

därför givas.

Är nyttjanderätt till mark, för vilken

lösen skall utgå eller som lider

skada eller intrång, av ägaren åt

annan upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till servitut eller till

elektrisk kraft, och går till följd av

anvisandet av mark sådan särskild

rätt förlorad eller lider den intrång,

skall ersättning jämväl utgå därför.

förlust ersättas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före ikraftträdandet

äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

Senaste lydelse 1968: 70C

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

26) Förslag

till

Lag

om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom förordnas, att 9 och 12 §§ jordförvärvslagen (1965: 290) skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §d

Göres ej------— förvärvstillstånd utgått.

Är fråga om rätt att förvärva

egendom enligt denna lag ännu ej

avgjord, skall beträffande lagfart

anses möta sådant hinder som avses

i 10 § förordningen den 16 juni 1875

(nr 42) angående lagfart å fång till

fast egendom.

Skulle mot bestämmelserna i denna

paragraf lagfart ha meddelats,

äger vad i första stycket sägs ej tilllämpning

på fånget.

Skulle mot bestämmelserna i 20

kap. 6 § 8 eller 7 § 11 jordabalken

lagfart ha meddelats, äger vad i första

stycket sägs ej tillämpning på

fånget.

12 §.

Egendom, som förvärvas genom

inrop på exekutiv auktion under sådana

förhållanden att förvärvstillstånd

skulle ha krävts vid vanligt

köp, skall åter avyttras inom två år

efter det att auktionen vunnit laga

kraft, om ej dessförinnan nämnda

förhållanden upphört eller inroparen

erhållit lantbruksnämndens tillstånd

att behålla egendomen. Har

inropet skett för att skydda någon

inroparens fordran eller rättighet,

för vilken egendomen häftar på

grund av inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken, må länsstyrelsen

på ansökan medge skäligt anstånd

med egendomens avyttrande,

om sannolika skäl visas att i annat

Egendom, som förvärvats genom

inrop på exekutiv auktion under sådana

förhållanden att förvärvstillstånd

skulle ha krävts vid vanligt

köp, skall åter avyttras inom två år

efter det att auktionen vunnit laga

kraft, om ej dessförinnan nämnda

förhållanden upphört eller inroparen

erhållit lantbruksnämndens tillstånd

att behålla egendomen. Har

inropet skett för att skydda någon

inroparens fordran, för vilken han

har panträtt i egendomen, eller någon

hans rättighet, som är inskriven

däri, må länsstyrelsen på ansökan

medge skäligt anstånd med egendomens

avyttrande, om sannolika skäl

visas att i annat fall förlust skulle

1 Senaste lydelse 1969: 45.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

fall förlust skulle uppkomma för inroparen.

Avyttras ej egendomen inom

föreskriven tid, skall länsstyrelsen

på framställning av lantbruksnämnden

förordna att egendomen

skall säljas på offentlig auktion enligt

bestämmelserna i 13 §.

Anteckning om---—--

I fråga-----— — 6—8

(Föreslagen lydelse)

uppkomma för inroparen. Avyttras

ej egendomen inom föreskriven tid,

skall länsstyrelsen på framställning

av lantbruksnämnden förordna att

egendomen skall säljas på offentlig

auktion enligt bestämmelserna i 13 §.

avyttringsskyldigheten upphört.

§§•

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran eller rättighet, för vilken företrädesrätt åtnjutes på

grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, äger

äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

27) Förslag

till

Lag

om ändring i förköpslagen (1967: 868)

Härigenom förordnas, att 3, 7, 9, 12 och 15 §§ förköpslagen (1967: 868)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Förköpsrätt får-----— — —

2. staten är säljare och försäljningen

icke sker enligt lagen den 4 januari

1927 (nr 1) angående tillstånd till

försäljning av kyrklig jord i vissa

fall samt för upplåtelse av sådan jord

under tomträtt,

3. staten eller —

Första stycket 1

de tillämpning om försäljningen av

ser del av fastighet. Frågan huruvida

förköpsrätt får utövas skall därvid

bedömas som om köpet avsett

den odelade fastigheten. Sökes lagfart

innan förköpsrätt utövas, bedömes

frågan i stället med hänsyn

till delen, om denna är utbruten, eller,

när försäljningen avser område

än 200 000 kronor,

2. staten är säljare,

äger motsvaran
-

äger motsvaran
-

genorn gåva.

Första stycket 1

de tillämpning om försäljningen avser

del av fastighet. Frågan huruvida

förköpsrätt får utövas skall därvid

bedömas som om köpet avsett

den odelade fastigheten. Sökes lagfart

innan förköpsrätt utövas, bedömes

frågan i stället med hänsyn

till delen, om denna är utbruten, eller,

när försäljningen avser område

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av fastighet, tillstånd till avstyck- av fastighet, fastighetsbildningsbening

meddelats. slut meddelats.

Som värde---—----av stämpelskatten.

Förköp i------—---utan verkan.

7 §•

Förköpsrätten utövas genom att

kommun inom tid som anges i andra

stycket underrättar säljare och köpare

om beslut att utöva förköpsrätt

samt anmäler detta beslut till inskrivningsdomaren

med företeende

av bevis om underrättelserna. Avser

beslutet fastighet inom annan kommuns

område, gäller vad som sagts

om underrättelse till säljare och köpare

också den andra kommunen.

Beslutet skall antecknas i fastighetsboken

för varje fastighet som

ingår i försäljningen.

Förköpsrätten skall-----

Utövas förköpsrätten — —----

Förköpsrätten utövas genom att

kommun inom tid som anges i andra

stycket underrättar säljare och

köpare om beslut att utöva förköpsrätt

samt anmäler detta beslut till

inskrivningsmyndigheten med företeende

av bevis om underrättelserna.

Avser beslutet fastighet inom annan

kommuns område, gäller vad

som sagts om underrättelse till säljare

och köpare också den andra

kommunen. Beslutet skall antecknas

i fastighetsboken för varje fastighet

som ingår i försäljningen.

- sådan handling,

förköpsrätten förlorad.

9 §-

Kommun som------vid försäljningen.

Bestridande enligt första stycket

anmäles hos inskrivningsdomaren

för anteckning i fastighetsboken sist

på den inskrivningsdag som infaller

närmast efter en månad från det

förköpsrätten utövades. Inskrivningsdomaren

skall ofördröjligen

underrätta kommunen om bestridandet.

Kommunens ansökan om

tillstånd till förköpet skall ha inkommit

till Konungen inom en månad

från det bestridandet antecknades.

Sökes tillstånd ej i rätt tid, är

förköpet utan verkan.

När en------------

Bestridande enligt första stycket

anmäles hos inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken

sist på den inskrivningsdag som infaller

närmast efter en månad från

det förköpsrätten utövades. Inskrivningsmyndigheten

skall ofördröjligen

underrätta kommunen om bestridandet.

Kommunens ansökan

om tillstånd till förköpet skall ha inkommit

till Konungen inom en månad

från det bestridandet antecknades.

Sökes tillstånd ej i rätt tid,

är förköpet utan verkan.

-2 §.

12 §.

Köp av fast egendom är för sin Köp av fast egendom är för sin

giltighet beroende av att förköp ej giltighet beroende av att förköp ej

sker. År frågan om förköp ännu ej sker.

avgjord, skall beträffande lagfart

sådant hinder anses möta som avses

i 10 § förordningen den 16 juni 1875

(nr 42) angående lagfart å fång till

fast egendom.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 ar 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har lagfart beviljats i strid med

första stycket, är förköpsrätten förlorad.

Har förköp skett, är det utan

verkan. Motsvarande gäller när förvärvstillstånd

meddelats i strid med

2 § andra stycket jordförvärvslagen

eller i strid med 5 § andra stycket

lagen om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag.

När förköpet — — — —---av

Har lagfart för köparen beviljats

i strid med 20 kap. 7 § 10 jordabalken,

är förköpsrätten förlorad. Har

förköp skett, är det utan verkan.

Motsvarande gäller när förvärvstillstånd

meddelats i strid med 2 § andra

stycket jordförvärvslagen (1965:

290) eller i strid med 5 § andra stycket

lagen (1916:156) om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag,

fastigheten.

15 §.

Har underrättelse-----på kommunen.

Ligger egendomen inom skilda inskrivningsdomares

områden anses

anmälan enligt 7 eller 9 § gjord först

när anmälan skett till samtliga inskrivningsdomare.

Ligger egendomen inom skilda inskrivningsmyndigheters

områden

anses anmälan enligt 7 eller 9 §

gjord först när anmälan skett till

samtliga inskrivningsmyndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

28) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1969:246) om fastighetsdomstol

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

Fastighetsdomstol består---två nämndemän.

Ordföranden utses — — — eller fastighetsvärdering.

Nämndemännen bör---— orts förhållanden.

Om fastighetsdomstols sammansättning

i hyresmål finns särskild

föreskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

29) Förslag

till

Lag

om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: )

Härigenom förordnas, att 10 kap. 2 § och 12 kap. 6 § fastighetsbildningslagen

( ) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)1 (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

2 §

Även samfällighet----— — i samfällighet^!.

Svarar fastighet som har del i

samfälligheten för inteckning, får

avstyckning ske endast om ett belopp,

som enligt fastighetsbildningsmyndighetens

bedömning motsvarar

värdet av fastighetens andel i den

mark som skall avstyckas, inbetalats

till myndighet som Konungen bestämt.

Detta gäller dock icke, om de

borgenärer som har panträtt i fastigheten

medgivit att avstyckning får

äga rum utan att inbetalning skett.

Besväras fastigheten av gemensam

inteckning, fordras dessutom de

medgivanden från fastighetsägare

och fordringshavare som i 22 kap.

11 § jordabalken föreskrives för relaxation.

Medgivande av rättsägare

fordras ej, om avstyckningen är väsentligen

utan betydelse för honom.

I fråga om fördelning av inbetalda

medel äger 5 kap. 16 § andra

stycket motsvarande tillämpning.

12 KAP.

6 §

Vid tillämpning av 5 § beaktas ej

inskrivning för servitut, nyttjanderätt

eller samfällighetsrätt, om rättigheten

icke rör mark som skall

ingå i sammanläggningen. Hänsyn

1 Lydelse enligt prop. 1969:128, 3 LU 1970:

Vid tillämpning av 5 § beaktas ej

inskrivning för servitut, nyttjanderätt

eller rätt till elektrisk kraft, om

rättigheten icke rör mark som skall

ingå i sammanläggningen. Hänsyn

i, rskr 189.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

(Nuvarande lydelse)

tages ej heller till inskrivning beträffande

vilken sökts dödning eller

relaxation i fastighet som ingår i

sammanläggningen, såvida hinder

mot åtgärden icke föreligger om fastighetsbildningen

genomföres.

Medgivande enligt

(Föreslagen lydelse)

tages ej heller till sådan inteckning

som avses i 10 kap. 2 § andra stycket

eller till inskrivning beträffande

vilken ansökan gjorts om dödning

eller relaxation i fastighet som ingår

i sammanläggningen, såvida hinder

mot åtgärden icke föreligger om fastighetsbildningen

genomföres,

företrädesordning tillämpas.

30) Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om

förvärv av område av fastighet

Härigenom förordnas, att lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om

förvärv av område av fastighet skall upphöra att gälla vid utgången av år

1971.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

29 november 1968.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Palme,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wigkman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om införande

av den nya jordabalken, m. m. och anför.

Inledning

Frågan om en ny jordabalk anmäldes i statsrådet den 11 februari 1966.

Därvid förelåg ett fullt utarbetat förslag till 16 av de 23 kapitel som balken

avses innehålla. Kungl. Maj :t beslöt att lagrådets yttrande skulle inhämtas

över lagförslaget i denna del. Den 20 januari 1967 beslöt Kungl. Maj :t att

lagrådets yttrande skulle inhämtas över ytterligare två kapitel i balken, nämligen

14 kap. om servitut och 15 kap. om samfällighetsrätt. Granskningen i

lagrådet av de till detta sålunda hänskjutna delarna av jordabalken pågår f. n.

De återstående kapitlen i jordabalken, 8—12 kap., avser arrende och hyra.

Beträffande arrende torde arrendelagsutredningen senare detta år komma

att lägga fram förslag till ny arrendelagstiftning. Sedan remissbehandling

ägt rum kommer lagrådets yttrande att inhämtas över förslaget. Därjämte

kommer förslag om hyreslagstiftningens inpassande i nya jordabalken

att remitteras till lagrådet. Därmed skulle förslag till den nya jordabalken

i sin helhet vara hänskjutet till lagrådet.

Av lagstiftningen på jordabalksområdet återstår därefter bestämmelser

om införande av den nya jordabalken samt annan behövlig följ dlagstiftning.

Förslag i dessa hänseenden ingick i lagberedningens förslag till ny

jordabalk (SOU 1960: 24—26). Även jordabalksutredningens betänkande

(SOU 1963: 55) innefattade lagförslag om införande av den nya jordabalken.

Däremot framlade utredningen med visst undantag inte något eget

förslag till annan följ dlagstiftning. Såväl beredningens som utredningens

förslag har remissbehandlats (se remissprotokollet den 11 februari 1966 s. 9

och 12). Förslagen till lag om införande av den nya jordabalken torde få

fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

Följ dlagstiftningen till jordabalken spänner över mycket vidsträckta delar

av författningsområdet och berör i betydande utsträckning annan lagstiftning

som också f. n. är föremål för reformering. Detta gäller särskilt

lagstiftningen på utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områden.

Det är nödvändigt att utarbetandet av följ dlagstiftningen till jordabalken

i möjligaste mån samordnas med verksamheten på dessa andra områden.

Inom justitiedepartementet har arbetet därför bedrivits med sikte på att

dels lägga fram ett förslag som innefattar en lag om införande av den nya

jordabalken (promulgationslagen) samt sådan annan följdlagstiftning som

ligger utanför utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områden,

dels vid utarbetandet av lagförslagen på nämnda områden beakta behovet

av följdändringar med anledning av den nya jordabalken. Det har dessutom

ansetts ändamålsenligt att till särskild behandling bryta ut viss följdlagstiftning,

som inte rör de nämnda rättsområdena. Det sagda gäller främst

förordningen den 15 oktober 1880 (nr 36), innefattande särskilda föreskrifter

ang. lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning

av järnväg under konkurs, lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med

vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt

till elektrisk kraft, lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteclcningshavares rätt

till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling, lagen

den 18 oktober 1907 (nr 83) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten,

lagen den 29 maj 1931 (nr 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande

från ansvar för inteckning i stamfastighet, förköpslagen den 8 december

1967 (nr 868) och jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290).

Dessutom krävs viss följ dlagstiftning i anslutning till 8—12 kap. jordabalken.

Inom justitiedepartementet har upprättats förslag till promulgationslag

och åtskilliga andra lagar med följdändringar till den nya jordabalken. Förslagen,

som utgår från att den nya jordabalken skall träda i kraft den 1 januari

1972, torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga

3.

1) Förslaget till lag om införande av den nya jordabalken

Lagberedningen. Vissa promulgationslagar innehåller en uttrycklig principförklaring

i fråga om den nya lagstiftningens tillämplighet på äldre rättsförhållanden

(jfr 1 § andra stycket promulgationslagen till lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom (NJL) och 5 § promulgationslagen

till vattenlagen (VL). I lagberedningens förslag till promulgationslag av

år 1909 finns inte någon motsvarande deklaration. Uppenbarligen utgåi

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

emellertid också sistnämnda lagförslag från en principiell grundsats, nämligen

att de nya reglerna normalt äger giltighet endast beträffande sådana förhållanden

som uppkommit efter reglernas ikraftträdande.

Grundsatsen att äldre rättsförhållanden i allmänhet regleras av äldre lag

avser egentligen den materiella regleringen. På det processuella området är

en annan regel allmänt omfattad. Enligt denna skall ett processuellt förfarande,

även om det rör äldre förhållanden, följa de nya reglerna, såvida det

utspelas sedan dessa trätt i kraft. Ifrågavarande processuella övergångsnorin

får beträffande jordabalkslagstiftningen sin betydelse vad angår bestämmelserna

om inskrivningsförfarandet. Att 1909 års promulgationslagförslag

accepterat berörda grundsats framgår av att lagförslaget föreskriver,

att inskrivningsförfarande, som inletts under äldre rätts bestånd men avgörs

först efter de nya reglernas ikraftträdande, skall följa sistnämnda regler

(19 §).

De övergångsprinciper som lagts till grund för 1909 års förslag till promulgationslag

torde i stort sett förtjäna anslutning i detta förslag. Beträffande

de materiella reglerna synes det emellertid påkallat att i övergångshänseende

göra åtskillnad mellan sådana regler som avser rättsförhållanden

av mera statisk karaktär och övriga bestämmelser. Till den förra kategorien

hänförs här innehållet i 1—3 kap. nya jordabalken. Där upptagna bestämmelser

om begreppet fastighet och fastighets gränser, om tillbehör till fastighet

samt om rättsförhållanden mellan grannar är i själva verket av den

art, att de uppenbarligen skall äga generell giltighet och alltså tillämpas även

på äldre rättsförhållanden. Också i de nu angivna kapitlen i balken finns

dock regler, som inte lämpligen bör få retroaktiv verkan, åtminstone inte

utan vidare. I det väsentliga bör emellertid beträffande hithörande regler

principen vara, att de skall äga retroaktiv verkan. Principen har kommit

till uttryck i 14 § promulgationslagen.

I fråga om den materiella regleringen i övrigt, dvs. närmast den i 4—26

kap. inrymda, torde däremot grundsatsen om nya reglers begränsning till

att gälla enbart nya rättsförhållanden böra inskrivas i promulgationslagen

såsom den i allmänhet giltiga normen. En övergångsregel av denna innebörd

har därför intagits i lagen, se 19 §. Givetvis är åtskilliga undantag

från ifrågavarande grundsats motiverade. Den närmare regleringen av dessa

kommer att bilda huvudparten av innehållet i promulgationslagen.

Vad slutligen angår de väsentligen formellt inriktade inskrivningsreglerna

i 27—33 kap. nya jordabalken har den berörda processuellträttsligt vedertagna

övergångsprincipen de facto accepterats. Visserligen sägs i 52 §

promulgationslagen att inskrivningsförfarande skall följa de äldre reglerna,

om det inletts före den nya jordabalkens ikraftträdande. Men de undantag

som uppställs härvidlag kommer att innebära, att även förfarande som inletts

före de nya reglernas ikraftträdande skall, i den mån det utspelas där
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 85

efter, beträffande själva den yttre proceduren väsentligen följa den nya ordningen.

Härmed bär också den redaktionella indelningen av promulgationslagen

till stor del blivit antydd. Utöver de nu omnämnda avsnitt som direkt hänför

sig till 1—3, 4—26 resp. 27—33 kap. i den nya jordabalken inbegriper

promulgationslagen vissa inledande bestämmelser under rubriken »Allmänna

bestämmelser». Här möter grundbestämmelsen om tidpunkten för den

nya balkens ikraftträdande (1 §), uppräkningen av de författningar som

upphävs genom den nya balken (2 §) samt vidare vissa andra bestämmelser

av mera allmän syftning (3 §). I detta inledande avsnitt har emellertid

också tagits upp ett antal mera speciella föreskrifter, nämligen sådana som

sammanhänger med att åtskilliga f. n. förekommande rättsinstitut bringas

att upphöra i och med balkens ikraftträdande. Detta förhållande föranleder

vissa avvecklingsregler. Bland reglerna av detta slag återfinns exempelvis

sådana som rör legala lösningsrätter av äldre ursprung, den särskilda förmånsställning,

som tillkommit fordran på ogulden köpeskilling och vissa

andra därmed likställda rättigheter, samt urminnes hävd. Främst bland hithörande

regler har upptagits de som ansluter sig till regler i äldre jordabalken

(JB), och den inbördes ordningen har bestämts av motsvarande ordningsföljd

hos ifrågavarande regler. Sålunda möter i detta hänseende först övergångsbestämmelserna

rörande lösningsrätterna (4—7 §§), varpå följer bestämmelser

om ogulden köpeskillings förmånsrätt (8 §), om urminnes hävd

(9 §) och om jordabalkens fortsatta tillämpning på stadgad åborätt eller annan

av kronan upplåten nyttjanderätt som ej omfattats av NJL (10 §). Därefter

har tagits upp övergångsregler, vilka anknyter till annan upphävd lagstiftning

än äldre jordabalken. Ordningen har därvid bestämts av tidsföljden

mellan de författningar till vilka reglerna hänför sig. Här återfinns till en

början en bestämmelse som delvis bevarar den likställighet med fast egendom,

vilken genom 5 § lagen angående vad till fast egendom är att hänföra

förlänats vissa äldre begränsade sakrätter (11 §). Därefter följer regler om

vad som alltjämt skall behålla giltighet av innehållet i promulgationslagen

till NJL (12 §) samt slutligen en övergångsföreskrift anknytande till upphävandet

av lagarna den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten

samt den 29 mars 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande

från ansvar för inteckning i stamfastighet (13 §).

Jordabalksutredningen. Utredningen har inte haft anledning att rubba

den redaktionella indelningen av övergångsreglerna. Alltjämt är sålunda

dispositionen den, att ett antal allmänna bestämmelser inleder och att därefter

följer speciella övergångsbestämmelser med avseende på särskilda avsnitt

i balken. Nämnda speciella övergångsbestämmelser anknyter — i saklig

överensstämmelse med uppställningen i beredningens motsvarande för
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

slag _ först till 1—3 kap., sedan till 4—22 kap. och slutligen till 23—28

kap. i utredningens jordabalksförslag.

Utredningens reviderande verksamhet visar sig emellertid redan i det

första avsnittet med allmänna övergångsbestämmelser. En av lagberedningens

paragrafer i detta avsnitt har fått utgå till följd av den ändrade inställningen

till institutet gemensam panträtt. Utredningen åsyftar beredningsförslagets

13 § i vilket lagrum gavs en hänvisning rörande lagen den 18 oktober

1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från

ansvar för inteckningar i stamfastigheten och lagen den 29 maj 1931 om avstyckat

eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet.

Men också andra paragrafer i det allmänna avsnittet har bortfallit.

I anledning av vissa påpekanden i kammarkollegiets remissyttrande har

sålunda förenklingar vidtagits beträffande de av lagberedningen upptagna

övergångsreglerna om legala lösningsrätter av äldre ursprung. Utredningsförslaget

ger inte — i motsats till beredningsförslaget som hade bestämmelser

därom i 5 och 6 §§ ■—• föreskrifter om viderboendes och nabos lösningsrätt.

Till följd härav och då utredningen till en enda paragraf sammanfört

behövliga bestämmelser om lösningsrätt till byggnad å ofri grund, vilka bestämmelser

togs upp i 4 och 6 §§ i beredningens förslag, har alltså i stället

för dettas 4—6 §§ trätt enbart en paragraf i utredningsförslagets 4 §. Vidare

saknas i utredningens förslag motsvarighet till 7 § i beredningens förslag. I

nämnda paragraf hade lagberedningen upptagit särskilda bestämmelser till

bevarande av vissa Danviks hospital och Lunds domkyrka tillförsäkrade

avgiftsrätter. Behov av dessa bestämmelser föreligger emellertid inte längre.

Utredningen har i denna del anfört följande.

Kungl. Maj :t har enligt kungörelse den 25 maj 1962 (nr 370) förordnat,

att skyldighet att vid förvärv av jord som tillhört Dan viks hospital utgiva

rekognitionsavgift till hospitalet inte skall föreligga beträffande fång, för

vilket fångeshandling upprättats den 1 januari 1963 eller senare. Förordnandet

har samband med en vederbörligen godkänd överenskommelse, som

träffats mellan stiftelsen Danviks hospital och Nacka stad, innebärande

bl. a., att stiftelsen fr. o. in. den 1 januari 1963 för all framtid avstår från

rätten till rekognitionsavgift beträffande fastigheter belägna i Nacka stad.

Stiftelsen har vidare i annat sammanhang förklarat, att den fr. o. in. nämnda

dag för all framtid avstår även från sin rätt att ta ut rekognitionsavgift vid

försäljning av övriga, utanför Nacka stad belägna rekognitionsavgiftspliktiga

fastigheter. Genom överenskommelsen och stiftelsens förklaring, att

den avstår från rekognitionsavgifter beträffande fastigheter utanför Nacka

stad, torde numera samtliga sådana avgifter till hospitalet kunna anses avvecklade.

Också erkänslan eller avgifterna till Lunds domkyrka synes faktiskt vara

att betrakta som numera avvecklade. I kammarkollegiets remissyttrande är

sålunda upplyst att viss överenskommelse träffats i augusti 1948 mellan

kollegiet efter vederbörligt bemyndigande från Kungl. Maj :t, å ena, och

domkyrkorådet för domkyrkan, å andra sidan, överenskommelsen innebär

bl. a., att domkyrkans rätt till ifrågavarande erkänsla inte vidare skall gö
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ras gällande samt att sålunda i avseende på vederbörande fastigheter varken

skall fordras erläggande av erkänsla vid framdeles skeende försäljningar

eller utkrävas ännu inte erlagd erkänsla för försäljningar, som redan ägt

rum.

Beträffande avsnittet med allmänna bestämmelser har emellertid i utredningsförslaget

även tillkommit några regler. En av dessa rör avkomsträtt

enligt 54 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom

(IF) och en annan rör vattenfallsrätt enligt NJL (8 resp. 11 §). Det

är här fråga om att ge äldre upplåtelser av de båda rättighetstyperna möjlighet

att leva vidare också efter nya balkens ikraftträdande. Genom utredningens

åtgärd att ur jordabalksförslaget utmönstra dels ränterätt och födoråd,

vilka institut enligt beredningen skulle utgöra moderniserade motsvarigheter

till avkomsträtten, och dels vattenfallsrätt förhindras ju nya sådana

rättighetsupplåtelser. I en tredje i utredningsförslaget tillkommen bestämmelse

förklaras, att i fråga om arrende- och hyresavtal beträffande sådan

fideikommissfastighet, som inte är att anse såsom huvudgård till fideikommiss,

skall fortfarande 1 kap. 9 § NJL gälla (10 §). Samtidigt som beredningens

motsvarighet till detta lagrum i NJL (11: 17 i beredningens jordabalksförslag)

fått utgå i utredningens jordabalksförslag, har det nämligen

ansetts motiverat med ett övergångsarrangemang (jfr 32 § i utredningens

promulgationslagförslag).

Det avsnitt, som innehåller särskilda övergångsbestämmelser med av

seende å 1—3 kap. nya balken, avviker inte från beredningens version vad

beträffar antalet paragrafer. Dock har ifrågavarande bestämmelser, som ju

bl. a. berör reglerna om fastighetstillbehör, i vissa hänseenden måst ges en

annan utformning än tidigare.

Nästföljande avsnitt, det som upptar särskilda övergångsbestämmelser

med avseende på resterande kapitel i första avdelningen av nya balken, uppvisar

både beträffande det materiella innehållet och den yttre formen stora

avvikelser från beredningsförslaget. Detta beror framför allt på den ändrade

inställningen till institutet gemensam panträtt och vad därmed äger

samband. Sålunda har beredningsförslagets bestämmelser i 30—32 §§, vilkas

uppgift var att åstadkomma en avveckling, 30 § av inteckningar i andel av

fastighet samt 31 och 32 §§ av gemensamma inteckningar, inte fått någon

motsvarighet i utredningsförslaget. Inte heller har bestämmelserna i beredningsförslagets

33—36 §§ överflyttats till utredningsförslaget. Ifrågavarande

bestämmelser rörde äldre avkomsträtter och hade i huvudsak till ändamål

att avveckla avkomsträtter, som medförde rätt till betalning ur fastighet.

En sådan avveckling var nödvändig, om beredningen skulle nå sitt syfte

att i princip avskaffa ekonomisk ansvarsgemenslcap fastigheter emellan. Fyra

paragrafer i beredningsförslaget, nämligen 48—51 §§, hade samband med

beredningens substitut för de gemensamma inteckningarna, alltså registrerad

bruksenhet. Också dessa paragrafer har fallit bort i utredningsförslaget. Yi
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kimgl. Maj:ts proposition nr U5 år 1970

dare gäller att två paragrafer utan samband med den ändrade inställningen

till institutet gemensam panträtt fått utgå i detta avsnitt av utredningsförslaget.

Den ena av dessa båda paragrafer, 23 § i beredningsförslaget, har utmönstrats

såsom en följd av att utredningen, som bibehåller beredningens

speciella anteckningsförfarande till skydd för äldre sämjelotter, liberaliserat

formerna kring detsamma (se därom i resp. sammanhang). Den andra uteslutna

paragrafen, 41 § i beredningens förslag, hade till syfte att i vissa hänseenden

beträffande äldre vattenfallsrätt åstadkomma en övergång till de

nya reglerna i 18 kap. av beredningens jordabalksförslag. Såsom nyss erinrats

innebär utredningens jordabalksförslag att vattenfallsrätten slopats. I

det nu aktuella avsnittet har emellertid i utredningsförslaget även tillkommit

två paragrafer. Av dessa innehåller den ena (25 §) de övergångsanordningar,

som ansetts nödvändiga vid ett genomförande av föreslagna begränsningar

i möjligheten att tillskapa gemensam panträtt (8: 3 i utredningens

jordabalksförslag). Den andra tillagda paragrafen (32 §) upptar vissa övergångsbestämmelser

rörande fideikommissfastigheter.

Departementschefen. Beträffande ny lags tillämplighet på äldre rättsförförhållanden

gäller som allmän princip att den materiella regleringen normalt

äger giltighet endast i fråga om sådana förhållanden som uppkommit

efter den nya lagens ikraftträdande medan däremot på det processuella området

de nya bestämmelserna blir tillämpliga på förfaranden som utspelas

efter ikraftträdandet även om förfarandet rör äldre förhållanden.

Som lagberedningen föreslagit bör nämnda principer läggas till grund för

promulgationslagen till en ny jordabalk. Vissa rätt betydelsefulla undantag

bör dock göras. Bestämmelserna i 1—3 kap. om fastighet och dess gränser,

tillbehör till fastighet samt rättsförhållanden mellan grannar rör rättsförhållanden

av sådan natur att bestämmelserna i princip bör ges retroaktiv

verkan. När det gäller reglerna i 6 kap. om panträtt talar särskilda skäl för

att man även för detta område som grundprincip väljer retroaktiv tillämpning.

Jag återkommer närmare till den frågan i det följande.

Beträffande dispositionen av promulgationslagen innebär den av lagberedningen

valda metoden att lagen inleds med ett avsnitt under rubriken Allmänna

övergångsbestämmelser (1—12 §§). Detta avsnitt innehåller grundbestämmelsen

om tidpunkten för den nya balkens ikraftträdande och

uppräkningen av de författningar som upphävs genom den nya lagen samt

därutöver hl. a. en råd bestämmelser angående sådana äldre rättsinstitut

enligt den äldre jordabalken eller annan äldre lagstiftning som inte

får någon motsvarighet i den nya balken. Efter det inledande avsnittet följer

de särskilda övergångsbestämmelserna med avseende på 1—3 kap. nya jordabalken

(13—16 §§), vilka bestämmelser som nyss nämnts utgår från att

kapitlen gäller retroaktivt. Så långt bör den av lagberedningen valda dispositionen

följas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

89

I beredningens förslag följer härefter en paragraf (19 §), som innehåller

den grundläggande övergångsbestämmelsen med avseende på återstoden av

balkens materiella del eller 4—28 kap. i beredningens förslag. För detta regelkomplex

ställer beredningen upp principen om att äldre lag skall gälla i

fråga om rättsförhållanden som tillkommit före den nya balkens ikraftträdande.

Huvudparten av innehållet i promulgationslagen i övrigt utgörs av

undantag från denna princip. Jordabalksutredningens förslag följer samma

disposition (jfr 18 § i utredningens förslag).

I departementsförslaget har i sistnämnda avsnitt valts en något annan disposition

än i beredningens och utredningens förslag. Någon allmän princip

för samtliga materiella regler från och med 4 kap. har inte tagits upp, utan

principen om att äldre lag skall gälla i fråga om rättsförhållanden från tiden

före nya balken har slagits fast endast för 4 kap. samt 7—15 kap. Bestämmelserna

i 5 kap. har genom 19 § i princip gjorts tillämpliga även på

äldre förhållanden. I 20 § har 6 kap. likaledes getts i princip tillbakaverkande

kraft. I fråga om 16—18 kap. har särskilda övergångsbestämmelser

meddelats i 38—40 §§ för vart och ett av instituten hävd, företräde på grund

av inskrivning och godtrosförvärv utan att någon allmän princip uppställts.

De processuella reglerna i 19—23 kap. skall enligt 41 § i princip gälla även

äldre förhållanden.

Lagberedningens förslag till promulgationslag innehåller 55 paragrafer

och j ordabalksutredningens förslag 44 paragrafer. I departementsförslaget

uppgår antalet paragrafer till 47. I fråga om de allmänna bestämmelserna

motsvaras 1—4 §§ i beredningens och utredningens förslag av 1—4 §§ i departementsförslaget.

Som framgår av redogörelsen för utredningens förslag

har utredningen inte tagit upp någon motsvarighet till 5—7 §§ i beredningens

förslag. Ifrågavarande bestämmelser i beredningens förslag, av vilka 5—6 §§

rör viderboendes och nabos lösningsrätt samt 7 § vissa Danviks hospital och

Lunds domkyrka tillförsäkrade avgiftsrätter, bär inte heller någon motsvarighet

i departementsförslaget. Jag kan i fråga om viderboendes och nabos

lösningsrätt hänvisa till framställningen i anslutning till 4 § promulgationslagen.

Beträffande bestämmelserna i 7 § i beredningens förslag bär

ifrågavarande avgiftsrätter, som utredningen anfört, avvecklats sedan beredningens

förslag lades fram.

Bestämmelserna i 8—10 §§ i beredningens förslag motsvaras i departementsförslaget

— liksom i utredningens förslag — av 5—7 §§ medan 11 och

12 §§ i beredningens förslag har sin motsvarighet i 9 och 12 §§ i både utredningens

förslag och i departementsförslaget. 13 § i beredningens förslag har

samband med beredningens inställning till institutet gemensam panträtt

och saknar motsvarighet i departementsförslaget liksom i utredningens förslag.

I departementsförslaget har — i enlighet med vad utredningen föreslagit

— tagits upp vissa allmänna bestämmelser som saknar motsvarighet i

beredningens förslag. Det gäller 8, 10 och 11 §§ i både utredningens förslag

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1970

och departementsförslaget. De nytillkomna bestämmelserna står i samband

med dels åtgärden att ur jordabalksförslaget utmönstra ränterätt, födoråd

och vattenfallsrätt, dels den lagstiftning om avveckling av fideikommiss som

tillkommit sedan beredningen lade fram sitt förslag.

De särskilda övergångsbestämmelserna med avseende på 1—3 kap. inleds

i beredningens förslag med en bestämmelse (14 §) att reglerna i nya balken

i princip skall äga tillämpning även på äldre förhållanden. Bestämmelsen

har sin motsvarighet i 13 § i utrednings- och departementsförslagen. 15 § i

beredningens förslag motsvaras av 14 § i utredningens förslag och 15 §

i departementsförslaget medan 16 och 17 §§ i beredningens förslag, motsvarande

15 och 16 §§ i utredningens förslag, saknar motsvarighet i departementsförslaget.

Reglerna i fråga, som utgör övergångsbestämmelser till 2

kap., har ersatts av övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966

om vad som är fast egendom. I beredningens förslag har vidare i 18 § tagits

upp en övergångsbestämmelse i anslutning till immissionsreglerna i 3: 2—4

i beredningens jordabalksförslag. I utredningens förslag återfinns motsvarande

övergångsbestämmelse i 17 §. Eftersom ifrågavarande immissionsregler

i 3 kap. inte har någon motsvarighet i det remitterade jordabalksförslaget

saknar även motsvarande övergångsbestämmelser motsvarighet i departementsförslaget.

I departementsförslaget har tagits upp två övergångsbestämmelser till 1

kap. som saknar direkt motsvarighet i beredningens och utredningens förslag,

nämligen 14 och 16 §§. Bestämmelsen i 14 § innebär att sämjedelningsförbudet

i 1: 1 andra stycket i det remitterade förslaget äger tillämpning endast

på sämjedelning som sker efter balkens ikraftträdande. Bestämmelsen

har föranletts av att sämjedelningsförbudet i det remitterade jordabalksförslaget

tagits upp i 1 kap. i stället för i 4 kap. som lagberedningen och

jordabalksutredningen föreslagit. Eftersom bestämmelserna i 1 kap. på

grund av stadgandet i 13 § departementsförslaget i princip äger tillbakaverkande

kraft måste ett särskilt undantag göras i fråga om sämjedelningsförbudet.

Någon saklig ändring föreligger inte i förhållande till beredningens

och utredningens förslag, där samma regel gällde på grund av 19 resp. 18 §.

I beredningens och utredningens förslag till jordabalk hade i 1: 5 andra

stycket tagits upp vissa bestämmelser om s. k. gränshävd. Med hänsyn till

att regeln tar sikte på förhållanden från tiden före nya jordabalkens ikraftträdande

har jag i anslutning till 1 kap. i det remitterade förslaget anfört

att ifrågavarande regel inte bör ingå i själva balken utan placeras i promulgationslagen

(jfr s. 71 i remissprotokollet den 11 februari 1966). Regeln har

tagits upp som 16 §.

När det gäller övergångsbestämmelserna till 4 och följande kapitel har

som tidigare nämnts dispositionen ändrats i departementsförslaget i förhållande

till beredningens och utredningens förslag. Övergångsbestämmelserna

till 4 kap. har sålunda tagits upp i två paragrafer under en särskild

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

rubrik. Den första av dessa paragrafer, 17 §, innehåller princip stadgandet att

bestämmelserna i 4 kap. inte äger tillämpning på förvärv som skett före balkens

ikraftträdande. Stadgandet har således sin motsvarighet i 19 § i beredningens

förslag (jfr 18 § i utredningsförslaget). Beredningens förslag innehåller

i övrigt fem paragrafer som utgör övergångsbestämmelser till 4 kap.,

nämligen 20—24 §§ (jfr 19—22 §§ i utredningens förslag). Av dessa saknar

20—23 §§ (19-—21 §§ i utredningens förslag) motsvarighet i departementsförslaget.

20 § i beredningens förslag (19 § i utredningens förslag) innehåller

vissa regler för det fall att överlåtelse av område skett i överensstämmelse

med fastställd tomtindelning eller stadsplan. Det till lagrådet den 19 april

1968 remitterade förslaget till fastighetsbildningslag, vilken lagstiftning är

avsedd att träda i kraft samtidigt med den nya jordabalken, innebär att den

fastighetsbildande verkan som tomtindelning och stadsplan f. n. har kommer

att falla bort och att fastighetsbildningen även inom sådana planområden

kommer att äga rum genom förrättningar. Särskilda övergångsbestämmelser

för ifrågavarande fall behövs alltså inte i detta sammanhang.

De av lagberedningen i 21-—24 §§ föreslagna bestämmelserna behandlar

frågan om äldre sämj elotters civilrättsliga ställning efter nya balkens ikraftträdande.

Av dessa syftade 21—23 §§ (jfr 20—21 §§ i utredningens förslag)

till att åstadkomma en provisorisk legalisering av äldre sämjelotter. I denna

fråga är förutsättningarna för lagstiftningsarbetet numera avsevärt förändrade

genom legaliseringslagen den 29 november 1968 (nr 578). Bestämmelserna

i 21—23 §§ i beredningens förslag har därför kunnat utmönstras ur

promulgationslagen. Beträffande 24 § i beredningens förslag (jfr 22 § i utredningsförslaget)

saknas i och med nämnda lagstiftning behov av motsvarande

regler. I stället har i 18 § i departementsförslaget tagits upp en särskild

övergångsbestämmelse föranledd av lagen samma dag (nr 579) med

vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet, som föreslås träda

i kraft samtidigt med legaliseringslagen.

I departementsförslaget har därefter i 19 § under särskild rubrik tagits

upp en övergångsbestämmelse till 5 kap. vilken har sin motsvarighet i 25 § i

beredningens förslag (jfr 23 § i utredningsförslaget).

Övergångsbestämmelserna till 6 kap. i det remitterade jordabalksförslaget

bär i departementsförslaget tagits upp under särskild rubrik och utgör 20

—30 §§. De motsvarar 26—32 §§ i beredningens och 24—28 §§ i utredningens

förslag. Bestämmelserna företer givetvis många olikheter med hänsyn

till dels den avvikande utformningen av panträtten, dels den olika dispositionen

i departementsförslaget i förhållande till beredningens och utredningens

förslag.

I departementsförslaget har härefter under gemensam rubrik i 31—37 §§

tagits upp särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap. Bestämmelserna

inleds med ett gemensamt principstadgande (31 §) att reglerna

i 7—15 kap. inte är tillämpliga i fråga om rättighet som upplåtits före nya

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Knngl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

balkens ikraftträdande. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 19 § beredningens

förslag (jfr 18 § i utredningens förslag). I beredningens förslag har

ifrågavarande bestämmelser i övrigt sin motsvarighet i 33—44 §§ (jfr 29—

36 §§ i utredningsförslaget).

Som 33—36 §§ har i lagberedningens förslag tagits upp vissa övergångsbestämmelser

rörande äldre avkomsträtter. Som anförts i framställningen

över jordabalksutredningens förslag har dessa bestämmelser, med hänsyn

till den ändrade inställningen till ifrågavarande institut, inte fått någon

motsvarighet i utredningsförslaget. Departementsförslaget intar i detta hänseende

samma ståndpunkt som utredningens förslag.

I beredningens förslag innehåller 37 § övergångsbestämmelser till nya

balkens regler om arrende (jfr 29 och 32 §§ i utredningens förslag). I departementsförslaget

har frågan om övergångsbestämmelser till arrende- och

hyreskapitlen fått uppskjutas i avvaktan på att förslag om arrende och hyra

läggs fram. 34—36 §§ i departementsförslaget har reserverats för detta ändamål.

41—44 §§ i beredningens förslag har inte någon motsvarighet i departementsförsiaget.

Av dessa behandlar 41 § äldre vattenfallsrätter. Denna bestämmelse

hade utmönstrats även i utredningens förslag. I 42 § (jfr 34 § utredningens

förslag) har beredningen tagit upp vissa övergångsbestämmelser

i anslutning till reglerna i jordabalksförslaget om servitutets ställning inom

vissa planområden. Sistnämnda bestämmelser saknar motsvarighet i det remitterade

jordabalksförslaget. övergångsbestämmelser i ämnet är följaktligen

inte aktuella. Stadgandet i 43 § i beredningens förslag till promulgationslag

innehåller övergångsbestämmelser till de i beredningens jordabalksförslag

upptagna reglerna om servituts upphörande, avlösning och förflyttning.

Någon motsvarighet till dessa regler har inte tagits upp i det remitterade

förslaget. Jag återkommer till denna fråga i anslutning till 32 §.

I 44 § bär lagberedningen tagit upp vissa bestämmelser som avser sådant

före nya balkens ikraftträdande ingånget avtal varigenom delägare i samfällt

strömfall medgivit annan att tillgodogöra sig delägarens andel i strömfallet.

Sådana avtal, vilka i allmänhet har formen av servitut och i flera fall

intecknats som servitut, är inte sakrättsligt skyddade enligt gällande rätt. De

av beredningen föreslagna övergångsbestämmelserna syftar till att hänföra

ifrågavarande upplåtelser till den av beredningen föreslagna rätten till andel

i samfällt strömfall. Sistnämnda institut har inte tagits upp i det remitterade

jordabalksförslaget. Frågan om att för framtiden tillgodose kravet på

sakrättsligt skydd åt förvärv av andel i samfällt strömfall bär ansetts kunna

lösas inom fastighetsbildningslagstiftningens ram. I remissen till lagrådet

av förslag till ny jordabalk ifrågasatte jag att spörsmålet om en legalisering

av äldre upplåtelser borde behandlas i samband med förslaget till promulgationslag

(jfr s. 32—33 i remissprotokollet). Frågan om särskilda möjligheter

bör tillskapas för legalisering av ifrågavarande äldre upplåtelser och

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

93

vilka former en sådan lagstiftning i så fall bör få bereds fortfarande inom

justitiedepartementet. Jag avser att återkomma till frågan i senare sammanhang.

Lagberedningen har i 45—47 §§ tagit upp övergångsbestämmelserna till

de kapitel i jordabalksförslaget som behandlar hävd, företräde på grund av

inskrivning samt godtrosförvärv (jfr 37—39 §§ i utredningsförslaget). I departementsförslaget

har ifrågavarande övergångsbestämmelser sin motsvarighet

i 38—40 §§, vilka paragrafer sammanförts under rubriken särskilda

bestämmelser med avseende på 16—18 kap. nya jordabalken.

De närmast följande fyra paragraferna i lagberedningens förslag, 48—- 51 §§, har samband med beredningens substitut för de gemensamma inteckningarna,

alltså registrerad bruksenhet. Dessa paragrafer, som bortfallit

även i jordabalksutredningens förslag, har givetvis inte någon motsvarighet

i departementsförslaget.

I lagberedningens förslag rör tre paragrafer förfarandet i inskrivningsärende,

nämligen 52—54 §§. Utredningsförslaget upptog under denna rubrik

fyra paragrafer, 40—43 §§. I departementsförslaget har under rubriken särskilda

övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap. tagits upp sex

paragrafer, 41—46 §§. 52—53 §§ i beredningens förslag motsvaras av 40—■

41 §§ i utredningsförslaget och 41—42 §§ i departementsförslaget. Bestämmelsen

i 54 § i beredningens förslag (43 § i utredningens förslag) har inte

någon motsvarighet i departementsförslaget. Stadgandet har samband med

det särskilda förfarande för legalisering av sämjedelningar som beredningen

och utredningen föreslagit. Som tidigare nämnts har dessa regler kunnat

undvaras i departementsförslaget.

I 43—44 §§ i departementsförslaget ges vissa bestämmelser som saknar

motsvarighet i beredningens och utredningens förslag. Det är här fråga

om övergångsbestämmelser med avseende på vissa regler i 19—21 kap. om

rätt till ersättning av staten i vissa fall, om anteckning i fastighetsbok eller

tomträttsbok med anledning av vissa tvister samt om tiden inom vilken

lagfart och inskrivning av upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt skall

sökas.

Bestämmelserna i 45—46 §§ i departementsförslaget hänger samman med

panträttens utformning. I 45 §, som har en motsvarighet i 42 § i utredningens

förslag, behandlas frågan hur ansökningar om inteckningar, vilka upprättas

enligt bestämmelserna i IF, skall behandlas om de ges in efter nya

balkens ikraftträdande. I 46 § ges övergångsbestämmelser till reglerna i 22

kap. att föremålet för inteckning måste bestämmas på sådant sätt att homogen

inteckningsbelastning uppnås.

Lagberedningens förslag till promulgationslag avslutas med en bestämmelse

i 55 § som ger Kungl. Maj :t befogenhet att meddela ytterligare övergångsbestämmelser

(jfr 44 § i utredningsförslaget). Motsvarande bestämmelse

har tagits upp som 47 § i departementsförslaget och utgör dess slutbestämmelse.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Allmänna övergångsbestämmelser

1 §•

Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § i lagberedningens och jordabalksutredningens

förslag.

Departementschefen. I paragrafen tas upp den grundläggande bestämmelsen

om den nya jordabalkens ikraftträdande. Lagberedningens och utredningens

förslag innehåller därutöver i likhet med promulgationslagen till

rättegångsbalken och brottsbalken en bestämmelse att Kungl. Maj :t redan

före den nya lagstiftningens ikraftträdande får meddela föreskrifter enligt

särskilda bestämmelser i balken och i denna lag. Sådana föreskrifter är

uppenbarligen behövliga även i samband med att den nya jordabalken sätts

i kraft. Någon uttrycklig lagbestämmelse som ger Kungl. Maj :t denna befogenhet

torde dock inte vara behövlig.

2 §.

Paragrafen motsvarar 2 § i lagberedningens och jordabalksutredningens

förslag.

Lagberedningen. Genom den nya jordabalken upphävs jordabalken i 1734

års lag. Vissa undantag fordras dock. I stor utsträckning skall nämligen de

gamla reglerna gälla även efter den nya balkens ikraftträdande i fråga om

äldre rättsförhållanden och rättsförvärv. Beredningen hänvisar dels till 19 §

i sitt förslag, vilket lagrum i det väsentliga utesluter nya balkens tillämplighet

på äldre rättsförhållanden och rättsförvärv, dels till 5, 7, 8 och 9 §§ i

samma förslag, vilka regler anger att äldre rätt skall tillämpas i vissa avseenden.

Även vissa andra författningar, som i förevarande paragraf anges

som upphävda, kan komma att tillämpas under en ansenlig tid framåt. Upphävandeförklaringen

i paragrafen bör därför modifieras och härvid bör välj

as en formulering, som inbegriper också andra lagar än JB.

Ett par av de författningar som beredningen föreslår skola upphävas gäller

frälseränta. Den ena är förordningen den 10 april 1810 angående lagfart

med förpantad fast egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort

bekant, samt om frälseräntas förvärvande och lagfart därå. Såvitt denna

förordning avsåg annat än frälseränta blev den upphävd redan genom förordningen

den 16 juni 1875 angående ändring av gällande stadganden om

lagfart å fast pant, och den kommer därför nu att helt förlora sin giltighet.

Den andra är förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälseränta

till den, som skattejorden äger, när frälseräntan säljes utom börd. Beredningen,

som hänvisar till motiven till 11 § i sitt förslag (9 § i departe
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

mentsförslaget), konstaterar att frälseräntorna numera kan betraktas som

helt avvecklade.

Förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av

fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna kan sägas utgöra

ett till formen osjälvständigt tillägg till 1 kap. 2 § JB och skulle därmed

kunna anses upphävd redan i och med JB:s upphävande, men beredningen

anser att ett uttryckligt omnämnande av förordningen undanröjer

varje tvekan i detta hänseende. Beredningen påpekar också att innehållet i

förordningen inte är helt förenligt med de i 4: 4 i den nya balken föreslagna

bestämmelserna angående villkor för köp. Något formligt upphävande

av förordningen den 6 februari 1849 angående skyldighet att låta inteckna

vid köp eller skifte av fast egendom gjort förbehåll att få densamma

återlösa föreslås däremot inte. Genom denna förordning ålades den som ville

göra gällande förbehåll enligt 1810 års förordning att låta inteckna förbehållet

före 1850 års slut och sedan förnya inteckningen i laga ordning. Beredningen

anför att förnyelseskyldigheten torde ha fallit bort genom lagen

den 15 juni 1934 angående upphävande av gällande bestämmelser om förnyelse

av inteckning och att därför 1849 års förordning numera redan spelat

ut sin roll.

I och med upphävandet av bestämmelserna om gåva i förordningen den

21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av

fast egendom upphör förordningens återstående giltighet.

Beredningen tar därefter i sina motiv upp till behandling de legala lösningsrätterna

enligt JB. Ursprungligen fanns där i främsta rummet den betydelsefulla

bördsrätten enligt 5 kap., vidare den lösningsrätt som enligt 4 kap.

5 § skulle tillkomma staten till skattejord och innehavare av frälseränta till

den räntepliktiga fastigheten, ytterligare viderboendes och nabos lösningsrätt

enligt 7 kap. samt slutligen markägares (vanligen stad) rätt att jämlikt

4 kap. 6 § lösa till sig byggnad å ofri tomt för att därigenom bringa den enskildes

besittningsrätt till tomten att upphöra. Av dessa kvarstår numera

endast viderboendes och nabos lösningsrätt samt lösningsrätten till ofri

tomt. Till följd av JB:s upphävande skulle också dessa lösningsrätter av

äldre natur komma att helt försvinna. Beredningen föreslår emellertid på

skäl som närmare berörs vid 4 § (4 § i departementsförslaget) att lösningsrätten

till ofri tomt skall bibehållas. I fråga om ännu existerande lösningsrätter

finns kompletterande bestämmelser bl. a. i förordningen den 16 juni

1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Beredningen konstaterar

att dess förslag om bibehållande av lösningsrätten till ofri tomt för med sig

att också nämnda förordning far fortsatt betydelse, nämligen i vad den inskränkt

innebörden av 4 kap. 6 § JB till att avse enbart en lösningsrätt och

inte också — som ursprungligen följde av lagrummet — en hembudsskyldighet

för köparen av tomten. Däremot föreslår beredningen i fråga om den

tid inom vilken anspråk på inlösen skall göras att inte förordningen utan

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

vissa regler i beredningens kapitel om förköpsrätt (5 kap.) skall tillämpas.

Ytterligare ett par förordningar innehåller kompletterande lösningsrättsbestämmelser,

men beredningen konstaterar, att de vilar helt på JB:s regler

om viderboendes och nabos lösningsrätt och därför kommer att förfalla av

sig själva utan att behöva omnämnas i promulgationslagen. De som åsyftas

är dels förordningen den 21 december 1857 angående upphävande av bördsrätten

i stad samt ändring i stadgandena om viderboendes och nabos lösningsrätt,

dels förordningen den 29 juli 1812 om ändring i 7 kap. jordabalken,

angående nabos rätt till lösen av försålt hus eller tomt i staden.

Vissa särskilda lösningsrätter, som tillkom kyrkorna eller församlingarna,

omtalas i 16 § resolutionen på prästerskapets besvär den 10 mars 1719,

i 6 § av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723 och i 7 § av resolutionen

på prästerskapets besvär den 23 december 1747. Beredningen omnämner

den i 1909 års jordabalksförslag berörda frågan om lösningsrätterna

är av privilegierad natur och ett formellt upphävande av dem därför besvärlig.

Beredningen finner dock att en direkt upphävandeförklaring är obehövlig,

eftersom lösningsrätterna sedan länge torde ha förlorat all praktisk

betydelse.

I fråga om några författningar hänvisar beredningen till särskilda övergångsbestämmelser

i sitt förslag, beträffande 1881 års förordning om tjuguårig

hävd till 45 § (38 § i departementsförslaget), när det gäller NJL till 12 §

(12 § i departementsförlaget) och i fråga om lagen den 17 juni 1932 med

särskilda bestämmelser om äldre ägogränser till 15 § (15 § departementsförslaget).

Till följd av att beredningens förslag till panträttsbestämmelser avser att

hindra ett gemensamt inteckningsansvar föreslås att lagarna den 18 oktober

1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från

ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt den 29 maj 1931 om avstyckat

eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet

upphävs. Lagarna tilläggs dock betydelse under en övergångstid.

Slutligen tar beredningen upp frågan om det behövs regler som uttryckligen

anger, att upphävandet av lagstiftning till vilken getts övergångsbestämmelser

inte skall innebära att också övergångsbestämmelserna upphävs.

Härom anför beredningen följande.

Beredningen anser det ligga i sakens natur, att bestämmelser, som verkligen

ha till uppgift att överbrygga övergången mellan äldre lag och ny lag —

vare sig dylika övergångsbestämmelser hänföra sig till ett nytt lagverk eller

till ändringar i en tidigare utfärdad lag — icke skola få sin giltighet annullerad

därför att den lagstiftning, till vilken de ansluta sig, i sinom tid upphävs.

Här åsyftade bestämmelser av egentlig övergångskaraktär kunna sägas

ha tillagts en engångsfunktion som de under alla förhållanden måste ha

att fullfölja. Att lagstiftaren skulle i efterhand ingripa rubbande härvidlag

bör icke gärna ifrågasättas. Vad nu anförts har emellertid icke avseende på

sådana i vissa promulgationslagar inrymda stadganden, som egentligen ej

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

äro av övergångsbestämmelses beskaffenhet utan strängt taget ha en icke

tidsbegränsad uppgift att fylla; i fråga om stadganden av sist angivna slag

krävs uppenbarligen särskilt uttalande för det fall att de avses skola erhålla

fortsatt tillämpning.

Beredningen finner det alltså inte påkallat att ge särskilda regler rörande

övergångsbestämmelserna till tidigare lagstiftning.

Jordabalksutredningen. I utredningens förteckning över lagar som föreslås

upphävda har inte tagits med lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-,

soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten och lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat

områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Med

den ändrade inställning till de gemensamma panträtterna i utredningens

förslag har anledningen att slopa dessa lagar fallit bort.

Departementschefen. I förhållande till jordabalksutredningens förslag

har uppräkningen av de upphävda författningarna blivit något justerad i departementsförslaget.

Lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt har

således redan upphävts med utgången av år 1968. Lagen den 22 juni 1920

(nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m. torde böra behandlas i annat

sammanhang och har därför inte medtagits. Detsamma gäller lagen den 22

december 1943 (nr 884) om arrendators förköpsrätt. Förordningen den 16

juni 1875 (nr 42 s. 9) angående upphörande av hembudsskyldighet är också

utesluten från uppräkningen. Härom hänvisas till 4 §. Lagen den 24 maj

1895 angående vad till fast egendom är att hänföra har sedan utredningens

förslag framlades ersatts av lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast egendom,

vilken nu i stället formellt skall upphävas i samband med att dess bestämmelser

infogats som 2 kap. i balken. Lagarna den 18 oktober 1907 angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande från inteckningsansvar

samt den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från

ansvar för inteckning i stamfastighet kommer, som tidigare nämnts, att tas

upp i ett senare sammanhang.

Jag ansluter mig i övrigt i sak till vad lagberedningen i förevarande hänseende

föreslagit. Paragrafen har utformats i överensstämmelse härmed.

3 §•

Paragrafen motsvarar 3 § i lagberedningens och jordabalksutredningens

förslag.

Lagberedningen. På många ställen i lag eller författning i övrigt finns hänvisningar

till bestämmelser som ersätts av regler i den nya balken. Framför

allt gäller detta hänvisningar till äldre bestämmelser angående inskrivnings
4

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

väsendet. För att undvika onödiga ändringar tar beredningen upp regler

som anpassar hänvisningarna till de nya bestämmelserna i balken. I 3 §

första stycket i beredningens förslag ges en allmän bestämmelse, medan

andra och tredje styckena i beredningens förslag innehåller speciella regler.

I andra stycket sägs att hänvisningar till äldre regler om avkomsträtt i stället

skall avse de av beredningen föreslagna bestämmelserna om ränterätt

och födoråd. I tredje stycket hänvisas beträffande äldre regler om inteckning

för vissa rättigheter till balkens bestämmelser om inskrivning av sådana

rättigheter eftersom endast inskrivning av panträtt betecknas som inteckning

i beredningens förslag.

Jordabalksutredningen. Som följd av att utredningen utmönstrat instituten

ränterätt och födoråd har andra stycket i beredningens förslag fått utgå.

I övrigt är utredningens förslag lika med beredningens.

Departementschefen. I departementsförslaget motsvarar första stycket

med bara redaktionella jämkningar första stycket i beredningens och utredningens

förslag. Stycket innehåller en allmän regel om att hänvisning i lag

eller annan författning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i

balken, i stället skall avse den nya bestämmelsen. Som beredningen framhåller

torde den allmänna anpassningsregeln ha sin största betydelse i fråga

om hänvisningar till äldre bestämmelser om inskrivningsväsendet.

Panträtten föreslås få en utformning i nya j ordabalken som i avsevärd grad

avviker från fordringsinteckningsinstitutet i gällande rätt. Avvikelserna är

dock inte av sådan natur att det i och för sig är nödvändigt att ändra all

annan lagstiftning som innehåller hänvisningar till nuvarande bestämmelser

om fordringsinteckning. Anpassningsregeln i första stycket får tillämpas i den

mån det inte är motiverat av andra skäl att ändra i annan lagstiftning. Någon

tvekan torde inte behöva råda angående vilka bestämmelser i balken

som skall tillämpas i stället för äldre inteckningsregler. Bestämmelserna i

1 § IF om inteckning för fordran avser visserligen efter ordalagen inteckning

i fastighetsboken av borgenärens fordran. Den verkliga innebörden är dock

en annan. Bestämmelserna kan sägas avse en registrering av en panthandling,

vilken genom en från inskrivningsförfarandet skild rättshandling överlåts

till den borgenär som avses skola få panträtt i fastigheten. Mot bakgrunden

av att inteckningsreglerna i gällande rätt har nu angivna innebörd är det

uppenbart att den närmaste motsvarigheten i jordabalken är bestämmelserna

om ansökan om inteckning i 22 kap. Sålunda kommer exempelvis regeln i

34 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar angående behörighet

att med inteckning för gäld belasta ekonomisk förenings fasta egendom

eller tomträtt att efter balkens ikraftträdande avse behörighet att ansöka

om inteckning enligt 22: 1 jordabalken. Om däremot en lagbestämmelse

direkt åsyftar det rättsförhållande som gäller mellan borgenär som har in
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

99

teckning i fastighet och dennas ägare, kommer i fortsättningen bestämmelserna

i 6 kap. jordabalken om upplåtelse av panträtt att bli tillämpliga. Innebär

sålunda en lagregel att någon skall lämna inteckning i fastighet till säkerhet

för fordran, innebär regeln efter jordabalkens ikraftträdande att vederbörande

skall upplåta panträtt i fastigheten för fordringen. Om i visst

fall en lag innehåller bestämmelser i fråga om egendom som på grund av

inteckning svarar för fordran, gäller bestämmelserna, såvitt avser fast egendom

eller tomträtt, i fortsättningen egendom som på grund av upplåtelse

av panträtt svarar för fordran. Avser bestämmelserna i stället bara det förhållandet

att inteckning finns beviljad i fastighet, gäller de i fortsättningen

intecknad fastighet oberoende av om pantbrevet utnyttjats för panträttsupplåtelse

eller ej. Dessa exempel torde tillräckligt illustrera innebörden av anpassningsregeln

i första stycket såvitt avser fordringsinteckning.

I samband med att lagar som nu innehåller bestämmelser om fordringsinteckning

överses, bör självfallet en terminologi införas som är anpassad

till jordabalken. I vissa fall kan det också vara motiverat att överväga sakliga

ändringar. Jag syftar på att det kan komma i fråga att ändra bestämmelser

som anknyter till inteckningsförfarandet till att i stället avse panträttsupplåtelsen,

till vilken rättshandling det huvudsakliga intresset knyts

enligt panträttsinstitutet i jordabalken. Det skulle uppenbarligen föra för

långt att i detta sammanhang genomföra en sådan omprövning.

I andra stycket — motsvarande tredje stycket i beredningens och andra

stycket i utredningens förslag — ges en speciell bestämmelse som följd

av att termen inteckning i nya balken bara används i p an tr ätt s s amm anhang

och då avser den inskrivning i fastighetsboken på grundval av vilken inskrivningsmyndigheten

utfärdar pantbrev (6: 2). Äldre hänvisningar till

inteckning för vissa rättigheter skall i stället avse inskrivning enligt nya

balken. Den i beredningens och utredningens förslag gjorda uppräkningen

av dessa rättigheter upptar nyttjanderätt, servitut, rätt till elektrisk kraft

och återköpsrätt. Eftersom de båda sistnämnda rättigheterna avses inte

skola bestå, upptar departementsförslaget bara nyttjanderätt och servitut.

4 §•

Paragrafen motsvarar 4 och 6 §§ i lagberedningens samt 4 § i jordabalksutredningens

förslag.

Lagberedningen. I 4—6 §§ i beredningens förslag tas regler upp om sådana

äldre legala lösningsrätter som inte redan försvunnit, nämligen lösningsrätten

till byggnad på ofri tomt samt viderboendes och nabos lösningsrätt.

Om den senare lösningsrätten, som föreslås upphöra då nya balken

träder i kraft, ger beredningen övergångsbestämmelser i 5 § i sitt förslag,

under det att lösningsrätten till byggnad på ofri tomt, som fortfarande

skall kunna göras gällande, behandlas i 4 och 6 §§.

Beredningen redogör närmare vid 11 § i sitt förslag för motiven för att

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ännu bestående besittningsrätt till byggnad på ofri tomt fortfarande bör

vara likställd med fast egendom. Som följd av att denna sakrättstyp bibehålls

anser beredningen att också den till ofri tomt anknutna lösningsrätten

för markägaren bör bevaras. En bestämmelse av denna innebörd tar

beredningen upp i 4 § tillsammans med en erinran om den modifikation

i fråga om hembudsskyldigheten som är en följd av förordningen från år

1875 angående upphörande av hembudsskyldighet, vilken förordning beredningen

redan berört i motiven till 2 §. Vidare föreskrivs i paragrafen en skyldighet

för rätten att göra anmälan till inskrivningsdomaren när talan om

utövande av lösningsrätten väckts, så att anteckning kan ske i grundbok

enligt 33: 3 i beredningens förslag.

När det gäller tiden för utövande av lösningsrätten skiljer beredningen

på fall när den överlåtelse som grundar lösningsrätt ägt rum efter nya balkens

ikraftträdande och fall när överlåtelsen ägt rum dessförinnan. Bara

i det senare fallet skall 1875 års förordning tillämpas. Har överlåtelsen

skett efter det att balken trätt i kraft, föreslår beredningen att bestämmelserna

i 5: 14 i dess förslag skall gälla. Detta innebär att någon tidsgräns

inte gäller för väckande av talan om lösningsrätt, om inte köpare eller säljare

anmäler köpet för den lösningsberättigade.

Jordabalksutredningen. Utredningen konstaterar att lagberedningen synes

ha varit väl medveten om att lösningsrätten för viderboende och nabo

numera inte har någon praktisk betydelse. Utredningen ansluter sig till

kammarkollegiets remissyttrande över beredningens förslag, enligt vilket

yttrande man i övergångssammanhanget inte på något sätt behöver ta hänsyn

till dessa lösningsrätter. Övergångsbestämmelserna rörande dem har

därför uteslutits i utredningens förslag.

Även i fråga om den föreslagna regleringen av lösningsrätten till byggnad

på ofri tomt framförs kritiska synpunkter. Utredningen återger ett yttrande

av kammarkollegiet, som närmast riktar sig mot att lösningsrätten efter

balkens ikraftträdande i princip inte skulle vara tidsbegränsad. Kollegiet

hade framhållit att det vore stötande om den som inköpte en tomt utan

att dess egenskap av ofri vore känd och därför saknade anledning att anmäla

förvärvet för den lösningsberättigade skulle lång tid efteråt kunna

ställas inför krav på tomtens inlösen. Utredningen påpekar att en yttersta

tidsgräns möter i balkens regler om hävd till fast egendom — av godtroende

förvärvare kan hävd åberopas efter tio år — men finner till sist skäl

för att frångå beredningens förslag och vidhålla den nuvarande ordningen

enligt 1875 års förordning.

Departementschefen. Av de äldre legala lösningsrätterna i JB återstår

som jag tidigare nämnt bara viderboendes och nabos lösningsrätt samt lösningsrätten

till byggnad på ofri tomt. Såväl beredningen som utredningen

föreslår att viderboendes och nabos lösningrätt skall upphöra att gälla.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970 101

Beredningen har emellertid inte ansett sig kunna helt bortse från möjligheten

av att denna lösningsrätt undantagsvis skulle kunna vara vid liv och

har därför övergångsvis velat bereda den skydd. I den mån lösningsrätten

kan hänföras till överlåtelse som ägt rum före balkens ikraftträdande skall

den enligt beredningens förslag fortfarande få göras gällande. Utredningen

däremot anser sig kunna helt bortse från denna lösningsrätt även i övergångsregleringen

och hämtar stöd för denna uppfattning i kammarkollegiets

yttrande över beredningens förslag. Jag är överens med utredningen om att

viderboendes och nabos lösningsrätt, som inte längre har någon praktisk

betydelse, inte behöver beaktas ens övergångsvis. När balken träder i kraft,

kommer denna lösningsrätt alltså att helt försvinna.

Annorlunda förhåller det sig med lösningsrätten till byggnad på ofri

tomt. Fortfarande existerar den gamla, med fast egendom likställda besittningsrätten

till ofri tomt, och såtillvida är en lösningsrätt för markägaren

önskvärd som den åsyftar att förena marken och besittningsrätten i samme

ägares hand. Som jag närmare vill utveckla vid 9 § medför nämligen

besittningsrätten till ofri tomt en del problem och det är i och för sig önskvärt

om dessa rättigheter kan avvecklas. Tills vidare kommer dock besittningsrätten

att leva kvar och därmed även lösningsrätten för markägaren.

I fråga om tiden för utövande av lösningsrätten föreskrivs beträffande

lösningsrätt i stad i förordningen från år 1875 angående upphörande av

hembudsskyldighet, att den som vill utöva sin lösningsrätt skall instämma

talan därom inom sex månader sedan lagfart beviljades på det fång

som föranlett lösningsanspråket. Beredningen föreslår att 1875 års förordning

fortfarande skall gälla, men bara när den överlåtelse som grundar

lösningsrätt ägt rum före balkens ikraftträdande. Har överlåtelsen

skett senare, föreslås en reglering som innebär att ingen tidsfrist gäller

för utövande av lösningsrätten, utom för det fall att fånget anmäls till

den lösningsberättigade. För det fallet innebär beredningens förslag att

talan skall väckas inom en månad från anmälan. Utredningen har ■— även

här i anslutning till kammarkollegiets yttrande -— frångått beredningsförslaget

i fråga om tiden för lösningsrättens utövande när överlåtelsen skett

efter balkens ikraftträdande. Utredningen återgår i sitt förslag till gällande

ordning, dvs. 1875 års förordning blir generellt tillämplig. Även i denna

punkt vill jag i sak ansluta mig till utredningsförslaget. Jag föreslår — med

avvikelse i formellt hänseende från förslagen -— att 1875 års förordning

bibehålls samt att bestämmelserna i 19:20 första och andra styckena förslaget

till ny jordabalk om anteckningsskyldighet skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om talan om lösningsrätt.

5 §•

Paragrafen motsvarar 8 § i lagberedningens och 5 § i jordabalksutredningens

förslag.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Inledning. Enligt 11 kap. 2 § JB liar fordran på ogulden köpeskilling

viss företrädesställning. Denna innebär, att under viss tid efter lagfarten

— närmare bestämt under tre månader om den försålda egendomen

ligger i stad och om den ligger på landet under tiden intill det ting som

infaller näst efter sex månader efter lagfarten — egendomen är belastad

med en tyst förmånsrätt, vilken medför rätt till betalning ur egendomen

»framför andra köparens borgenärer». Dock är förmånsrätten beroende

av att inteckning söks före utgången av angivna tidrymder. Sker detta,

övergår förmånsrätten på inteckningen. Trots ordalydelsen i lagstadgandet

gäller förmånsrätten inte bara i förhållande till »andra köparens borgenärer»

utan även mot den till vilken köparen överlåter egendomen liksom

mot den till vilken köparen upplåtit nyttjanderätt eller annan därmed likställd

rättighet. Den tysta förmånsrätten för ogulden köpeskilling har sin

motsvarighet i fråga om annan rättighet som förbehållits vid egendomens

överlåtelse eller eljest skall äga bestånd mot den nye ägaren. Bestämmelserna

härom är meddelade beträffande nyttjanderätt i 48 och 49 §§ IF samt

i fråga om andra rättigheter dels i vissa till dessa författningsrum hänvisande

paragrafer i IF (54 § och 56 § 1 mom.), dels i 58 § 2 mom., samt 58 a § 1

och 2 mom. IF. Överlåter ägare, som är bunden av sådan rättighet, egendomen

till annan, består rättigheten även mot den nye ägaren, fastän den

eljest ej skulle vara gällande mot honom, under förutsättning att inskrivning

för rättigheten söks inom de i 11 kap. 2 § JB angivna tidrymderna,

räknat från det den ägare som är bunden av rättigheten erhållit lagfart

på sitt fång. Särskild rättighet, som sålunda är gällande mot ny ägare, åtnjuter

i förhållande till dennes borgenärer samma företräde som tillkommer

fordran på ogulden köpeskilling.

Lagberedningen. Beredningen anser att de förmånsrätter som nyss redovisats

inte bör medges i en ny j ordabalkslagstiftning. Bestämmelser motsvarande

dem ill kap. 2 § JB och därtill anknytande föreskrifter i IF har följaktligen

inte tagits upp i beredningens förslag till ny jordabalk.

Eftersom institutet ogulden köpeskillings förmånsrätt sålunda inte erhållit

någon ekvivalent motsvarighet i den nya jordabalken, torde en övergångsbestämmelse

som, där egendom överlåtits före nya balkens ikraftträdande,

bevarar vederbörande vid den förmånsrätt som skulle ha förelegat i

kraft av äldre lag inte kunna undvaras. En sådan övergångsbestämmelse har

införts i 8 § första stycket i beredningens förslag.

Såsom beredningen närmare utvecklat i motiven till 24 kap. i sitt förslag

(under rubriken »Förhållandet till äldre lagstiftning») framträder det otillfredsställande

med nuvarande regler om ogulden köpeskilling inte minst

däri, att förmånsrätten enligt praxis övergår på den inteckning som på vederbörligt

sätt sökts inom den ill kap. 2 § JB angivna tidrymden, även om

inteckningens förmånskaraktär ej antecknats i inteckningsbeslutet. Med beredningens

ståndpunkt att förmånsrätt, som före nya balkens ikraftträdande

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

tillkommit rättighetshavare enligt 11 kap. 2 § JB, bör bevaras uppkommer

spörsmålet huruvida ej därvid bör knytas det förbehållet, såvitt angår fordringsinteckning,

att inteckningshavarens påstående om den speciella förmånsrättsställningen

skall inom viss tidsfrist efter nya balkens ikraftträdande

antecknas i fastighetsboken. Iakttogs ej detta skulle förmånsrätten

inte gälla. Beredningen har dock ansett, att en sådan preklusionsföljd skulle

i alltför hög grad äventyra köpeskillingsborgenärens redan vunna rättigheter.

Med hänsyn härtill har beredningen inte velat förorda en dylik lösning.

Däremot har beredningen inte ansett hinder möta mot ett anteckningskrav

av angivet slag såvitt angår sådan inteckning för ogulden köpeskilling som

på grund av äldre överlåtelse beviljas först efter nya balkens ikraftträdande.

I 8 § andra stycket i förslaget har beredningen tagit upp en regel, enligt

vilken vad i första stycket samma paragraf är stadgat angående fortbeståndet

av rätt enligt 11 kap. 2 § JB inte skall gälla fordran, varför inteckning

söks först sedan tio år förflutit från nya balkens ikraftträdande. Denna preklusionsregel

har beredningen behandlat ingående i motiven till 24 kap.

Jordabalksutredningen. Utredningen anför att åtskilliga remissinstanser

uttalat missnöje med att lagberedningen inte ansett sig böra föreslå någon

regel enligt vilken det för bibehållande av förmånsrätten enligt 11 kap. 2 §

JB skulle krävas att anteckning om inteckningens särskilda karaktär gjordes

i grundboken, om detta inte skett redan vid inteckningens tillkomst (se

SOU 1963:55 s. 187). De betänkligheter ur fastighetskreditgivningens synvinkel

som remissinstanserna framfört är enligt utredningens mening så

välgrundade att frågan bör tas upp till ny prövning.

Utredningen utgår från att de »anonyma» köpeskillingsinteckningarna

som regel är av ålderdomligt ursprung. Vidare torde kunna antas att inteckningarna

i allmänhet blivit inlösta i sitt ursprungliga fordringsförhållande.

Om inteckningarna f. n. används som säkerhet, torde det -sålunda vara fråga

om helt vanliga skuldförbindelser. Det är tveksamt, om inteckningarna alltjämt

är bibehållna vid den förmånsrätt som tillkommer ogulden köpeskillingsinteckning.

Oavsett detta föreligger dock knappast anledning att i detta

sammanhang ta hänsyn till berörda ålderdomliga förhållanden. De aktuella

kreditgivarna torde ju i praktiken inte annat än undantagsvis ha räknat

med den speciella förmånsrättsställningen. Utredningen föreslår därför att

panthavaren åläggs att senast ett år efter balkens ikraftträdande hos inskrivningsdomaren

ansöka om införande i grundbok av anmärkning om den

särskilda förmånsrätten, vid äventyr att denna annars går förlorad.

Remissyttrandena. Utredningens förslag lämnas utan erinran. Bankinspektionen

och Svea hovrätt föreslår dock en kompletterande bestämmelse

av innebörd att den som drabbas av förlust kan få ersättning av det allmänna.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A5 år 1970

Departementschefen. Den särskilda förmånsrättsställning som tillkommer

fordran på ogulden köpeskilling och vissa andra rättigheter föreslås inte

få någon motsvarighet i den nya jordabalken. Man kan dock inte undvara

en regel som övergångsvis bevarar den förmånsrätt som skulle ha förelegat

med stöd av äldre lag. En bestämmelse härom tas upp i första punkten. Som

en andra punkt tas upp en regel av innehåll att rättsinnehavaren för att vara

bibehållen vid sin företrädesrätt skall söka inteckning eller inskrivning inom

den tid som anges i 11 kap. 2 § JB, om sådan åtgärd ej redan skett. I tredje

punkten anges att företrädesrätten för att vara gällande skall anmärkas i

beslutet om inteckning eller inskrivning.

Ett särskilt problem föreligger med hänsyn till att äldre s. k. »anonyma»

köpeskillingsinteckningar anses ha särskild förmånsrätt, trots att förhållandet

inte anmärkts i beslutet om inteckning. Jordabalksutredningen föreslår

med stöd av en stark remissopinion att rättighetshavaren i dessa fall

skall vara skyldig att inom ett år efter balkens ikraftträdande ansöka om

att anteckning om den särskilda förmånsrätten görs i fastighetsboken, vid

äventyr att förmånsrätten annars går förlorad. Jag biträder förslaget och

anser inte motiverat att, som ett par remissinstanser förordat, införa någon

regel om rätt till ersättning för den som gör förlust på grund av preklusionsregeln.

Lagberedningen och jordabalksutredningen har föreslagit en särskild

preldusionsregel som innebär att förmånsrätten enligt 11 kap. 2 § JB går

förlorad, om inteckning söks mer än tio år efter den nya balkens ikraftträdande.

Regeln, som torde ha mycket liten praktisk betydelse, har i departementsförslaget

utvidgats till att avse även rättighet för vilken inskrivning

söks först efter angivna tid.

6 §•

Paragrafen motsvarar 9 § i lagberedningens och 6 § i jordabalksutredningens

förslag.

Lagberedningen. Regler om urminnes hävd finns i 12 kap. 4 § och 15 kap.

JB. Som framgår av lagrummen kan urminnes hävd åberopas för att styrka

inte bara existensen av äganderätt utan också beståndet av rättighet. Av förarbetena

till 1734 års lag har ansetts framgå att bara servitutsliknande rättigheter

åsyftats, inte andra begränsade sakrätter. Av 12 kap. 4 § JB skulle

vidare enligt beredningens mening kunna utläsas att urminnes hävd kan

åberopas också i fråga om rätt till fiske.

Beredningen hänvisar till sina motiv till kapitlet om hävd i balken (23

kap. i beredningens förslag, 16 kap. i det remitterade förslaget), vari beredningen

närmare utvecklat skälen för att bestämmelser om urminnes hävd

inte bör tas upp i en ny jordabalk. Den rätt som någon enligt äldre lag redan

äger på grund av urminnes hävd får dock inte rubbas. Beredningen tar

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 145 år 1970 105

därför upp en särskild övergångsbestämmelse som slår fast detta förhållande.

Föreligger urminnes hävd redan före balkens ikraftträdande bör det vara

av betydelse för den som kan göra hävden gällande att snarast låta ta upp

bevisning därom till framtida säkerhet. Beredningen konstaterar att möjlighet

till sådan bevisupptagning finns jämlikt 41 kap. RB. Utvägen att i förtid

säkerställa bevisning om urminnes hävd anvisades också i 1909 års förslag.

För att upptagen bevisning inte skall bli bortglömd lämnar beredningen genom

särskilda regler en möjlighet att få anteckning om bevisupptagningen

gjord i grundbok. Reglerna har inte på sätt som skedde i 1909 års förslag

begränsats till att avse urminnes hävd till servitut och vittnesbevisning härom

upptagen inom tio år efter det balken trätt i kraft. Föreskriften har i

stället fått allmän syftning på förtida bevisning angående urminnes hävd.

Departementschefen. I nya balken har i enlighet med beredningens förslag

inte tagits upp någon motsvarighet till institutet urminnes hävd, vilket alltså

inte kommer att fortleva efter balkens ikraftträdande. I likhet med beredningen

finner jag det vara klart, att man dock fortfarande bör bevara den

rätt någon enligt äldre lag redan äger på grund av urminnes hävd. Beredningens

övergångsbestämmelse som avser att slå fast detta förhållande har

därför tagits upp i departementsförslaget i sak oförändrad.

I ett andra stycke av paragrafen har beredningen i sitt förslag tagit upp

en bestämmelse om rätt för den som låtit ta upp bevisning till framtida säkerhet

rörande förekomsten av urminnes hävd att få anteckning om detta

gjord i fastighetsboken. Motivet för att ge denna rätt sägs vara att bevisningen

annars skulle kunna falla i glömska. Förebilden till bestämmelsen

möter i 1909 års förslag, där rätten till anteckning emellertid var begränsad.

Dels skulle hävden avse förekomsten av servitut, dels skulle bevisningen ha

tagits upp inom tio år från balkens ikraftträdande. Några motsvarande begränsningar

föreslås inte nu av beredningen.

För min egen del ställer jag mig tveksam inte så mycket till den föreslagna

utvidgningen av rätten till anteckning som till behovet och lämpligheten av

en sådan rätt över huvud.

En anteckning i fastighetsboken skulle få sin största betydelse från allmän

synpunkt om den gjordes till en skyldighet vars åsidosättande hade

den verkan att rättigheten prekluderades. I 1909 års betänkande avvisades

emellertid en sådan lösning. Inte heller ansåg man att rättighetshavare som

stödde sig på urminnes hävd skulle beredas möjlighet att få sin rätt inskriven

i fastighetsboken. Vad som fordrades för servitutshavarens trygghet angavs

vara endast att den bevisning om urminnes hävd som stöd honom till

buds vid balkens ikraftträdande blev bevarad för framtiden, därför att den

bevisning som fordrades vid en framtida tvist måste hänföra sig till denna

tidpunkt. För att inte bevisningen skulle råka i glömska anvisade man möj44

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ligheten till anteckning i fastighetsboken, detta eftersom fastighetshoken

ju hade att meddela upplysning om rättigheter av detta slag. Det betonades

dock särskilt att det förhållandet i och för sig att anteckning skett — eller

inte skett — inte påverkade servitutshavarens rätt.

Det är enligt min mening osäkert i vilken omfattning bevisupptagning till

framtida säkerhet rörande urminnes hävd kommer att äga rum efter balkens

ikraftträdande. Kanske kommer detta att ske i så ringa utsträckning att en

regel om anteckning om bevisningen blir helt utan praktisk betydelse. Men

även om utvägen med bevisupptagning till framtida säkerhet kommer att

anlitas i nämnvärd utsträckning förefaller det mig tveksamt om fastighetsböckerna

bör belastas med anteckningar av sådant slag. Som framhölls redan

i 1909 års betänkande får anteckningen i och för sig ingen som helst

rättslig betydelse. Risken att till framtida säkerhet upptagen bevisning kan

falla i glömska föreligger ju alltid. Detta enda skäl för att genom promulgationslagen

införa möjligheten till anteckning finner jag inte tillräckligt

vägande, även om man beaktar att rättsförhållanden rörande fast egendom

ofta är av långvarig natur. Jag har därför stannat för att inte föreslå någon

bestämmelse som ger möjlighet till anteckning om bevisning upptagen till

framtida säkerhet motsvarande den i andra stycket av beredningens förslag.

7 §•

Paragrafen motsvarar 10 § i lagberedningens och 7 § i utredningens förslag.

Lagberedningen. Inledningsvis påpekar beredningen att NJL — enligt

särskilda övergångsbestämmelser — inte gjordes tillämplig på nyttjanderätt

som upplåtits före den 1 januari 1908 och att den inte heller skulle avse

upplåtelse under stadgad åborätt. I dessa fall skulle fortfarande tillämpas

16 kap. JB med dess bestämmelser om städsel, lega och fardag samt 17 kap.

1, 2 och 5 §§ JB om avrad och avradsdag å landet och hushyra i staden.

Efter en närmare redogörelse för de tidsbegränsningar beträffande nyttjanderättsupplåtelser

som skett vid olika tidpunkter före NJL konstaterar beredningen

att inga nyttjanderätter av ordinär beskaffenhet och av äldre datum

än 1908 torde finnas kvar, när nya balken skall träda i kraft. Beredningen

bortser då från sådana upplåtelser, på vilka NJL genom särskilda

bestämmelser gjordes tillämplig.

Vissa besittningsrätter, som faller under begreppet nyttjanderätt i vidare

mening, har inte varit underkastade de tidsbegränsningar som införts för

nyttjanderättsupplåtelser i övrigt. Beredningen syftar på — förutom stadgad

åborätt — vissa andra ständiga eller s. k. perpetuella besittningsrätter. Av

sådana intar besittningsrätterna till ofri tomt, till grund för vattenverk samt

till självständiga fisken genom sin likställighet med fast egendom en särställning

och kan i detta sammanhang enligt beredningens mening lämnas

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

åsido. Också i övrigt, anför beredningen, finns fortfarande vissa äldre ständiga

besittningsrätter, som i regel torde vara upplåtna av staten. När det

däremot gäller senare, vid sidan av NJL instiftade nyttj anderätter på obegränsad

tid — åborätt, bostadsrätt, vägrätt och gravrätt — är nya balken enligt

särskild bestämmelse inte tillämplig (11: 25 i beredningens förslag, 7: 4

i det remitterade förslaget).

Beredningens slutsats av det anförda blir att en fortsatt tillämpning av

16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ JB synes komma att avse bara stadgad

åborätt och antydda äldre besittningsrätter av perpetuell natur. Beredningen

tar därför upp en regel om att lagrummen fortfarande skall tillämpas på

stadgad åborätt och på annan av staten upplåten nyttjanderätt, som inte

omfattats av NJL.

Jordabalksutredningen. Med anledning av kammarkollegiets remissyttrande

över beredningens förslag — i vilket yttrande bl. a. framhålls att det

fortfarande förekommer äldre ständiga besittningsrätter, som inte är upplåtna

av staten — utelämnar utredningen i sitt förslag orden »av kronan

upplåten», övergångsregeln kommer på så sätt att omfatta också eventuellt

kvarvarande, av enskilda upplåtna ständiga besittningsrätter.

Departementschefen. Som beredningen anfört torde det vid nya balkens

ikraftträdande inte finnas kvar några ordinära nyttj anderätter, som inte

omfattats av NJL. De i övergångsbestämmelserna till NJL nämnda lagrummen

i JB — 16 kap. och 17 kap. 1, 2 och 5 §§ — kan dock fortfarande ha betydelse

för vissa äldre ständiga besittningsrätter. Dessa lagrum bör därför, i

samma utsträckning som hittills, vara tillämpliga på sådana besittningsrätter.

I sammanhanget bör kunna bortses från de med fast egendom likställda

besittningsrätterna till ofri tomt, till grund för vattenverk och till självständiga

fisken, vilka jag närmare vill beröra vid 9 §. Kvar finns då i främsta

rummet stadgad åborätt men vidare också sådana äldre besittningsrätter,

vilka betecknas som ständig och ärftlig besittningsrätt, ständig städj e- och

besittningsrätt o. d. Dessa torde —• i den mån de ännu existerar — i regel

ha upplåtits av staten men enligt kammarkollegiets yttrande finns också

kvar sådana besittningsrätter upplåtna av enskilda. Förekomsten av dessa

besittningsrätter är enligt kollegiet svår att överblicka. Det är dock tydligt

att övergångsbestämmelsen inte bör begränsas till besittningsrätter som upplåtits

av staten. Jag har därför anslutit mig till utredningens förslag som

med viss redaktionell jämkning tas upp i departementsförslaget.

8 §•

Paragrafen motsvarar 8 § i utredningens förslag.

Jordabalksutredningen. Utredningens utmönstrande av instituten ränterätt

och födoråd ur jordabalksförslaget innebär, att rättighet av denna be
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

skaffenhet fortsättningsvis inte skall få upplåtas. Utredningen hänvisar till

de allmänna motiven till sitt balkförslag, där utredningen inte funnit skäl

föreslå någon rubbning av äldre rättighet av motsvarande slag. Genom 8 §

i utredningens förslag —• som naturligen saknar motsvarighet i beredningens

förslag — förklaras därför att i fråga om rätt till avkomst eller annan

förmån som upplåtits med stöd av 54 § IF skall också efter balkens ikraftträdande

äldre lag gälla.

Departementschefen. Som jag anförde vid remissen till lagrådet den 11

februari 1966 av förslaget till ny jordabalk (s. 25) har jag anslutit mig till

utredningens förslag att inte ta upp någon motsvarighet till instituten ränterätt

och födoråd i den nya balken. Genom upphävandet av IF kommer därför

den nu existerande möjligheten att åt någon upplåta avkomst eller annan

förmån att utgå ur fast egendom och åt upplåtelsen vinna sakrättsligt

skydd genom inskrivning att försvinna. De upplåtelser av avkomsträtt som

skett vid balkens ikraftträdande med stöd av 54 § IF bör emellertid bevaras.

I den mån de då ännu inte inskrivits bör vidare, som jag uttalat i remissen,

möjligheten därtill hållas öppen också efter balkens ikraftträdande.

Genom bestämmelsen i 54 § första stycket IF görs förordningens regler

om nyttjanderätt tillämpliga också beträffande avkomsträtt. De avsedda

reglerna innehåller såväl bestämmelser av materiell innebörd som sådana

om förfarandet vid handläggningen av inskrivningsärende rörande nyttjanderätt.

I sistnämnda hänseende har förordningens regler sin motsvarighet

i balkens kapitel om inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt (23

kap.). Jag anser det lämpligt att dessa nya regler vinner tillämpning också

beträffande avkomsträtt. I huvudsak överensstämmer de nya reglerna med

gällande rätt, men vissa avvikelser utan större praktisk betydelse kommer

med den föreslagna övergångsregleringen att gälla också för avkomsträtt,

t. ex. kravet på fastighetsägarens samtycke vid dödning av inskrivning.

Vinsten av att också i fortsättningen för avkomsträtt och nyttjanderätt ha

så likartade förfaranderegler som möjligt är emellertid uppenbar. Också i

ett annat hänseende föreslår jag att balkens och inte IF:s regler blir tilllämpliga

på avkomsträtt. Jag syftar på 17 kap. i balken som handlar om

företräde på grund av inskrivning. Härtill återkommer jag vid 39 §. I väsentliga

delar kommer alltså avkomsträtten att följa balkens regler om

nyttjanderätt.

I tredje stycket av 54 § IF hänvisas till vissa bestämmelser i förordningen

som gäller bl. a. gemensam inteckning (32—37 §§). Dessa regler är tilllämpliga

på sådan avkomsträtt som anges i andra stycket, nämligen sådan

som innebär rätt att ur egendomen erhålla förmån i pengar eller varor. Den

ansvarighet härför som kan åvila två eller flera fastigheter följer i väsentliga

hänseenden reglerna om ansvarigheten för gemensamma inteckningar.

Eftersom reglerna i förordningen liksom deras motsvarighet i nya balken

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

väsentligen är avhängiga av förfarandereglerna (dödning, nedsättning, indragningsrätt

m. m.) har det förefallit mig lämpligt att de nya reglerna, i

den mån den åtgärd som påverkar ansvarigheten äger rum efter ikraftträdandet,

får gälla också för avkomsträtten i tillämpliga delar. Motsvarande

gäller hänvisningen i samma stycke till bestämmelserna i 18 § 2 mom. IF

om lagfartens legitimerande verkan vid sökande av betalning ur intecknad

egendom (jfr 18: 10 jordabalksförslaget).

De föreslagna reglerna om avkomsträtt har i departementsförsiaget disponerats

sålunda, att i första stycket ges förklaringen att äldre lag, när annat

inte anges i andra eller tredje styckena eller i 39 § promulgationslagen,

fortfarande skall äga tillämpning rörande avkomsträtt. I andra stycket sägs

att nya balkens regler om inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avkomsträtt. I tredje stycket

slutligen anges att hänvisningen i 54 § tredje stycket IF skall avse balkens

bestämmelser i tillämpliga delar.

9 §.

Paragrafen motsvarar 11 § i lagberedningens och 9 § i utredningens förslag.

Lagberedningen. Vissa äldre sakrättstyper räknas såsom fast egendom. Beredningen

hänvisar till 5 § lagen angånde vad till fast egendom är att hänföra.

Där anges att som fast egendom skall anses byggnad på ofri tomt i stad

i förening med sådan rätt till tomten, att den ej må av ägaren återtagas

så länge tomtören erlägges eller utan att lösen för byggnaden ges, vattenverk

på annans grund i förening med sådan rätt till grunden, att den ej må av

ägaren återtagas så länge verket uppehälles, i jordeboken upptaget fiskeri,

varmed äganderätt till grunden ej är förenad, samt frälseränta.

Först behandlar beredningen institutet ofri tomt och konstaterar inledningsvis,

att de upplåtelser av ärftlig och till tiden obestämd besittningsrätt

till tomt som det här rör sig om förekommit i städerna sedan medeltiden,

men att förbud mot ytterligare upplåtelser meddelades i 5 § promulgationslagen

till NJL. I 1909 års förslag upptogs en bestämmelse, avsedd att bevara

redan uppkommen »ständig besittningsrätt till jord och grund i stad (ofri

tomt)» (se 1 kap. 7 §). Med det valda uttryckssättet, anför beredningen, avsågs

att klarlägga dels att det var besittningsrätten till marken, ej byggnaden

som var likställd med äganderätt, dels att upplåtelserna också kunde

avse mark som inte låg inom det till tomter indelade stadsområdet. Trots att

1909 års förslag ej kom att genomföras, blev det i dessa avseenden accepterat

i praxis.

Innebörden av besittningsrätten bestämdes i äldre tid av vad som avtala
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

des då tomten första gången upptäts eller av vad som då fanns föreskrivet i

stadens stadgar. I regel gällde samma villkor, nämligen att tomten skulle

bebyggas vid äventyr av besittningsrättens förlust, att tomtören skulle erläggas

och att tomten vid överlåtelse skulle hembjudas staden. Staden skulle

alltså få tillfälle att inlösa de på tomten uppförda byggnaderna och på så

sätt få besittningsrätten att upphöra. Om staden inte utövade sin lösningsrätt,

skulle förvärvaren av besittningsrätten erlägga s. k. erkänsla (gårdaköpsavgift)

till staden.

Den städerna tillkommande lösningsrätten blev i och med tillkomsten av

1734 års lag inskriven i lagen, nämligen i 4 kap. 6 § JB. Den hembudsskyldighet

som föreskrevs i lagrummet avskaffades genom förordningen den 16

juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Initiativet till utövande

av lösningsrätten har därefter ankommit på den lösningsberättigade.

Talan därom skall instämmas inom sex månader från det lagfart beviljats

på överlåtelsen av besittningsrätten, och anteckning om att talan

väckts skall enligt 13 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å

fång till fast egendom (LF) göras i lagfartsprotokollet. Har tiden gått ut

utan att talan väckts, kan lösningsrätten inte utövas förrän vid nästa överlåtelse.

Enligt beredningens uppfattning torde det totala beståndet av ofria tomter

ha varit ganska ansenligt i äldre tid. Antalet har dock nedbringats kraftigt.

Beredningen hänvisar till de friköp som skett och nämner, att städerna

i många fall också utan vidare beviljat framtida befrielse från tomtörenas

utgivande. I fråga om donationsj ord har det därvid såsom vid ordinärt friköp

genom lösen krävts Kungl. Maj :ts tillstånd i varje särskilt fall.

Också på annan väg har de ofria tomterna blivit fria, nämligen genom

tjuguårig hävd. Bakgrunden härtill har varit att uppgift om tomtens karaktär

av ofri inte alltid tagits in i överlåtelsehandlingen eller i lagfartsprotokollet

eller annars blivit anmärkt då lagfart beviljades. En ofri tomt har

alltså kunnat förvärvas av någon som i god tro betraktade tomten som fri

sådan. Äganderättsförvärv på grund av hävd enligt 1881 års förordning har

tidigast kunnat ske den 1 januari 1902. I några städer har den tidpunkten

passerat utan att staden vidtagit åtgärder för att bryta hävden. I viss utsträckning

torde det alltså ha förekommit att ofri tomtmark genom dess

lagfarande övergått till att bli fri grund.

Även om antalet ofria tomter på skilda vägar reducerats, har institutet

enligt beredningens mening inte bara historiskt intresse. Visserligen torde

det nuvarande beståndet vara tämligen ringa i jämförelse med den tidigare

förekomsten, men beredningen drar den slutsatsen att ofria tomter finns

kvar i inte alldeles obetydlig utsträckning.

Att den ständiga besittningsrätten till ofri tomt inordnats under de för

fast egendom gällande reglerna har enligt beredningen betingats av speciella

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

rättshistoriska förhållanden. Beredningen anser det av skilda skäl, främst

systematiska, vara ett reformönskemål att besittningsrätten förs utanför

fastighetsbegreppet.

Beredningen finner sig dock på skilda skäl böra avstå från att lägga fram

förslag om att den säregna form av fast egendom som besittningsrätten till

ofri tomt utgör skulle utmönstras. En bestämmelse som ger de ännu existerande

besittningsrätterna karaktären av fast egendom bör enligt beredningens

mening tas in i promulgationslagen. Besittningsrätterna kan upphöra

genom att staden begagnar sin lösningsrätt. Beredningen anför att ytterligare

ett förfarande finns, nämligen besittningsrättens sammanläggning

med den grund varå den vilar. Beredningen föreslår samtidigt sådana ändringar

i fastighetsbildningslagstiftningen, att besittningsrätt till ofri tomt

aldrig kan ingå i sammanläggning om inte sammanläggningen samtidigt omfattar

grunden.

Därefter övergår beredningen till vattenverken och fiskerierna. Vattenverk

har upptagits i jordeboken i den mån de funnits av ålder och alltjämt

uppehållits. Det finns inte något förbud mot tillkomsten av nya besittningsrätter

till vattenverk av fast egendoms natur, men beredningen konstaterar,

att någon möjlighet att tillskapa nya numera inte torde föreligga.

Utmärkande för fiskerättigheterna, som brukar benämnas »självständiga

fiskerier» eller »jordeboksfisken», är att de varken är förenade med äganderätten

till vattnet (grunden) eller utgör tillbehör till annan jordegendom

än den vartill vattnet hör. Beredningen slår fast att sådana självständiga

fiskerier inte kan uppkomma numera. Enbart fiskerätt kan förvärvas bara

som nyttjanderätt eller servitut.

Med hänsyn till osäkerheten i fråga om den rättsliga och ekonomiska betydelse

som i dagens läge bör tillmätas besittningsrätterna till vattenverk

och fiskerier kan det enligt beredningens åsikt inte påstås att besittningsrätterna

skulle ha spelat ut sin roll. Beredningen anser att det lika litet som

beträffande besittningsrätten till ofri tomt kan åberopas något bestämt

rättsligt intresse för att frånta ifrågavarande besittningsrätter deras nuvarande

sakrättsliga ställning. Beredningens ståndpunkt blir alltså den att

också besittningsrätterna till vattenverk och fiskerier fortsättningsvis bör

tillförsäkras den karaktär av fast egendom som de f. n. innehar.

Slutligen tar beredningen upp frälseräntorna till behandling. Frälseräntorna

har varit av två olika slag, skattefrälseräntor och frälseskatteräntor.

Skattefrälseräntor var av offentligrättslig karaktär och uppkom genom att

staten till någon enskild överlät sin rätt till de från ett skattehemman utgående

grundskatterna. Frälseskatteräntor var av privaträttslig natur och

tillskapades på så sätt att ägare av frälsehemman avhände sig äganderätten

till hemmanet med förbehåll om rätt att för sig och sina efterkommande

åtnjuta viss ränta av hemmanet. Genom olika lagstiftningsåtgärder med

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

början redan i slutet av 1800-talet inleddes en avveckling av frälseräntorna.

Främst öppnades möjlighet härtill genom avlösning av räntorna. I fråga om

skattefrälseränta ägde först ränteägaren och senare även statsverket rätt att

påkalla inlösen för statsverkets räkning. Såvitt avsåg frälseskatteränta fick

på motsvarande sätt antingen räntans ägare eller ägaren av den räntepliktiga

fastigheten begära avlösning. Genom lagen den 12 april 1935 (nr 102)

om upphörande av vissa frälseräntor bestämdes att skattefrälseränta, beträffande

vilken inte före den 1 januari 1940 framställts begäran om inlösen,

skulle upphöra nämnda dag. På motsvarande sätt föreskrevs genom en lag

den 11 juni 1937 (nr 346) att frälseskatteränta, vars avlösning inte påkallats

före den 1 januari 1942, skulle upphöra denna dag.

Efter en redogörelse för de åtgärder som sålunda vidtagits för att avveckla

frälseräntorna konstaterar beredningen, att om någon frälseränta i undantagsfall

inte skulle ha helt upphört detta beror på att ärende angående

inlösning eller avlösning, som anhängiggjorts före år 1940 resp. 1942, till

följd av tvist inte avgjorts. Beredningen hänvisar emellertid till ett av riksdagens

revisorer år 1947 gjort uttalande, enligt vilket de då inte inlösta eller

avlösta frälseräntorna skulle vara så få, att det bara torde dröja en kortare

tid, innan de helt försvunnit. Det finns därför enligt beredningens mening

inte anledning räkna med att några frälseräntor skall existera när nya balken

träder i kraft. Beredningen behandlar följaktligen inte frälseräntorna i

promulgationslagen.

Remissyttrandena. Svea hovrätt tar upp de problem som sammanhänger

med att enligt fastighetsbildningslagen sammanläggning kunnat ske av s. k.

ofri tomt eller del därav med fri tomtmark. Sålunda bildade fastigheter sägs

vara olämpliga såväl ur fastighetsbildningssynpunkt som ur inskrivningsrättsliga

synpunkter. Även om nya sådana fastighetsbildningar inte skulle

komma att tillåtas, kvarstår problemen med de redan skapade. Hovrätten anser

det vara angeläget att den säregna form av fast egendom som besittningsrätten

till ofri tomt utgör i sin helhet avvecklas.

Departementschefen. Som jag uttalat vid remissen till lagrådet av den

sedermera antagna lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast egendom utgör

de här avsedda sakrättstyperna förhållandevis sällsynta kvarlevor från

äldre tid (prop. 1966: 24 s. 105). Av de i 5 § 1895 års lag angående vad till

fast egendom är att hänföra uppräknade rättigheterna — frälseränta, ofri

tomt i stad, vattenverk på annans grund och i jordeboken upptaget fiskeri —

undantogs inte frälseränta i övergångsbestämmelserna till 1966 års lag, varigenom

1895 års lag upphävdes. Som lagberedningen framhåller är frälseräntorna

numera avvecklade och de behövde därför inte ens övergångsvis

bevaras vid sin karaktär av fast egendom. Sedan den 1 juli 1967, då 1966 års

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

113

lag trädde i kraft, återstår alltså bara ofri tomt, vattenverk och fiskerier att

beakta vid ikraftträdandet av den nya jordabalken. Som jag tidigare framhållit

skall nämligen 1966 års lag formellt upphävas och i stället inarbetas

som 2 kap. i nya balken. Den berörda övergångsbestämmelsen till 1966 års

lag — punkten 4 —• torde därvid vara att betrakta som en sådan bestämmelse

med ej tidsbegränsad uppgift, som enligt vad beredningen anför under 2 §''

promulgationslagen fordrar särskilt uttalande för det fall att den avses skola

erhålla fortsatt tillämpning.

Vad först beträffar vattenverk och fiskerier kan jag i likhet med beredningen

inte finna något bestämt rättsligt intresse för att nu frånta dem deras

sakrättsliga ställning. De bör därför också i fortsättningen tillförsäkras

den karaktär av fast egendom som de f. n. innehar. Härvid bör emellertid

uppmärksammas att i förslaget till ny fastighetsbildningslag tagits upp en

bestämmelse, enligt vilken vad i lagen sägs om mark eller område i tillämpliga

delar gäller också beträffande fiske, som ej är förenat med rätten till

grunden och ej utgör servitut (1 kap. 4 §). Sådant fiske blir alltså underkastat

lagens bestämmelser och kan undergå ändringar på motsvarande sätt

som fastigheternas ägoområden. Vidare tillämpas f. n. beträffande såväl vattenverk

som fiskerier det förfarandet att besittningsrätten avföres från jordeboken

sedan den på grund av särskild utredning konstaterats ha upphört.

Förevarande paragraf avser inte att hindra ett sådant förfarande.

Väsentligt större problem erbjuder de ofria tomterna. Visserligen torde

de svårigheter som sammanhängt med att ofri tomt kunnat vara belägen på

donationsjord i huvudsak ha undanröjts efter antagandet av förslaget om

avveckling av vissa av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande

till staten (prop. 1964: 157, SU 164, rskr 342). Den donationsjord

som berörts av de ofria tomterna torde nämligen komma att i enlighet med

beslutet om avveckling överlåtas till städerna. Ett beaktansvärt praktiskt

problem utgör däremot det av Svea hovrätt påtalade förhållandet att ofri1

tomt eller del därav kunnat ingå i sammanläggning med fri mark. Ett annat

problem består däri att en tomts egenskap av ofri kan vara okänd för innehavaren

genom att anteckning därom inte skett i fastighetsboken. Även om1

skyddet för innehavaren i sådant fall blir förbättrat som följd av de föreslagna

reglerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning (18 kap.) och de

utvidgade möjligheterna att åberopa hävd till fast egendom (16 kap.), kvarstår

problemen i vart fall under en övergångstid. Mycket talar således för att

institutet ofri tomt på något sätt bör avvecklas. Frågan övervägs f. n. inom

justitiedepartementet. Tills vidare bör emellertid de ofria tomterna bibehållas

vid sin karaktär av fast egendom.

10 §.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i lagberedningens förslag, upptar

reglerna i 10 § av utredningens förslag i sak oförändrade.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Jordabalksutredningen. Utredningen anför i motiven till 9 kap. i sitt förslag

(motsvarande 7 kap. i departementsförslaget) att frågan om fideikommissens

avskaffande kommit i ett nytt läge sedan lagberedningen avgav sitt

betänkande. Utredningen hänvisar till ett för 1963 års riksdag framlagt förslag

till lag om avveckling av fideikommiss (prop 1963: 5). Jordabalksförförslaget

bör därför enligt utredningens mening inte i fortsättningen innehålla

några specialbestämmelser om fideikommissfastigheter motsvarande

dem som f. n. finns i NJL. En regel som utredningen anser böra ges fortsatt

tillämpning genom en övergångsbestämmelse är emellertid 1 kap. 9 § NJL.

Enligt detta lagrum skall arrende- eller hyresavtal, som slutits beträffande

sådan fideikommissfastighet som inte är att anse som huvudgård till fideikommiss,

gälla också i förhållande till annan innehavare av fideikommisset

än upplåtaren. Ny innehavare av fideikommisset får dock säga upp avtalet

under vissa i lagrummet angivna förutsättningar. Utredningen konstaterar

att förslaget till lag om avveckling av fideikommiss, som föreskriver att fideikommiss

i princip skall upphöra när den som är innehavare And lagens ikraftträdande

avlider, tar upp en motsvarighet till nu nämnda regler såvitt avser

förhållandet till den som förvärvar fideikommissegendomen vid avvecklingen.

Till följd av vissa i lagförslaget givna undantagsregler kan det dock

inträffa att fideikommiss inte upphör i samband med att innehavaren avlider.

För dessa fåtaliga fall får reglerna i 1 kap. 9 § NJL fortfarande under

viss tid en funktion att fylla. Utredningen, som förutsätter att lagförslaget

antas av riksdagen i huvudsak oförändrat, tar därför i promulgationslagen

upp en övergångsbestämmelse som ger de ifrågavarande reglerna fortsatt

tillämpning.

Departementschefen. Sedan lagberedningen och jordabalksutredningen

avlämnade sina betänkanden har lagen den 6 dec. 1963 (nr 583) om avveckling

av fideikommiss trätt i kraft den 1 januari 1964. Enligt lagen skall fideikommiss

avvecklas på så sätt att fideikommisset upphör när den som vid

lagens ikraftträdande är innehavare därav avlider (3 §). Vissa undantag uppställs

dock (4—6 och 38 §§). Om exempelvis nuvarande innehavare frånträder

egendomen för att tillträda annat fideikommiss, skall fideikommisset

upphöra först när näste innehavare avlider (5 §). Vidare kan i vissa fall tidpunkten

för fideikommissets upphörande komma att bero av Kungl. Maj :ts

förordnande (6 och 38 §§).

Jordabalksutredningen kunde beakta den nya lagstiftningen så till vida

som proposition i ämnet hade överlämnats till riksdagen när utredningen

avgav sitt betänkande. Jag delar utredningens uppfattning att efter antagandet

av den nya lagstiftningen om avveckling av fideikommiss några regler om

fideikommiss inte bör tas in i balken utan att erforderliga övergångsbestämmelser

i stället bör inflyta i promulgationslagen. De regler som avser fideikommiss

finns f. n. i 1 kap. 9 § samt 2 kap. 2 och 49 §§ NJL. Till behovet av

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

särskilda regler såvitt avser arrende av fastighet som utgör fideikommiss

får jag eventuellt återkomma vid mitt ställningstagande till arrendelagsutredningens

betänkande. För tillfället finns det anledning att rikta uppmärksamheten

på reglerna i 1 kap. 9 § NJL.

Enligt 1 kap. 9 § NJL gäller arrende- och hyresavtal, avseende annan

fideikommissfastighet än huvudgård, också för annan innehavare av fideikommisset

än upplåtaren. Denna regel blir i allmänhet inte längre tillämplig,

eftersom fideikommisset som regel skall upphöra vid den nuvarande innehavarens

frånfälle. Som jag anförde i propositionen med förslag till avveckling

av fideikommiss (prop. 1963: 5 s. 155) har den princip som uppbär

lagrummet inte ansetts böra brytas, varför i avvecklingslagen intagits en

bestämmelse om att avtal varom nu är fråga skall gälla också mot den som

förvärvar egendomen vid avvecklingen (15 §). Regeln i 1 kap. 9 § NJL skulle

därför fortfarande kunna bli tillämplig bara i de fåtaliga fall då fideikommiss

i enlighet med vad jag nyss anförde inte kommer att upphöra vid den nuvarande

innehavarens frånfälle. Som jordabalksutredningen funnit bör emellertid

regeln äga fortsatt tillämpning för dessa fall, vilket sker genom förevarande

övergångsbestämmelse. I fråga om bestämmelsens räckvidd kan

påpekas att den fortsatta tillämpligheten av 1 kap. 9 § NJL kan komma att

avse inte bara arrende eller hyresavtal, som slutits före balkens ikraftträdande,

utan också sådana avtal som träffas först därefter.

11 §■

Paragrafen motsvarar 11 § i jordabalksutredningens förslag.

Jordabalksutredningen. Enligt utredningens förslag skall upplåtelse av

vattenfallsrätt inte längre få äga rum. Sådana vattenfallsrätter som eventuellt

existerar vid balkens ikraftträdande bör emellertid tillåtas fortleva.

Genom 11 § i förslaget garanteras ifrågavarande rättigheters fortbestånd.

Departementschefen. Av skäl som jag närmare utvecklade vid remissen

till lagrådet den 11 februari 1966 av förslag till ny jordabalk (s. 28) har institutet

vattenfallsrätt inte tagits med i departementsförslaget. Enligt vad

jag inhämtat existerar fortfarande ett litet antal vattenfallsrätter. Som utredningen

anför bör dessa få fortleva. Jag ansluter mig därför i princip till

utredningens förslag.

Vattenfallsrätten följer i gällande rätt i allt väsentligt reglerna för tomträtt.

Som kommer att framgå av 37 § promulgationslagen föreslår jag, att

vissa av balkens bestämmelser om tomträtt i 13 kap. skall gälla också för

sådana vid ikraftträdandet existerande tomträtter, på vilka NJL i dess lydelse

efter 1953 års ändringar ägt tillämpning. Två av de angivna lagrummen,

nämligen 13: 7 och 26, bör under motsvarande betingelser ges tillämpning

också på vattenfallsrätt. Bestämmelser härom har jag tagit upp som ett

andra stycke i förevarande paragraf. 13: 7 innehåller den allmänna förkla
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ring, varigenom tomträtt i huvudsak likställs med fast egendom. För berörda

vattenfallsrätters del innebär detta bl. a. att överlåtelse av vattenfallsrätt

och upplåtelse av panträtt eller av annan rättighet i eller till förmån för

denna blir att bedöma enligt nya balkens regler. Detsamma kommer att gälla

om vissa andra förhållanden som regleras i balken, t. ex. i 17 kap. om företräde

på grund av inskrivning såvitt avser konkurrens mellan olika i vattenfallsrätten

upplåtna rättigheter. Beträffande förhållandet till fastighetsägaren

och i fastigheten gällande belastningar bör vattenfallsrätten, liksom

tomträtten, betraktas som en nyttjanderätt. Härtill återkommer jag vid 39 §.

113:26 ges en hänvisning till bl. a. regler om fast egendom i exekutivrättslig

lagstiftning, vilken hänvisning bör gälla i stället för motsvarande bestämmelser

i äldre lag.

Vattenfallsrätten har alltsedan institutet infördes i lagstiftningen följt

samma förfaranderegler som gällt för tomträtten. Detta har varit fallet såväl

enligt lagen om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till

sådan rätt som enligt lagen om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Undantag har gällt — förutom i vissa hänseenden som betingats av tomträttens

speciella utformning — i fråga om kravet på äkta makes samtycke vid

överlåtelse och vid inteckning, där ett sådant krav uppställts för tomträttens

del men inte beträffande vattenfallsrätten. Med bibehållande av denna skillnad

i behandlingen har det synts mig lämpligt att låta existerande vattenfallsrätter

också i fortsättningen få följa tomträttens förfaranderegler. Bestämmelser

härom har tagits upp i ett tredje stycke av paragrafen.

12 §.

Paragrafen motsvarar 12 § i lagberedningens och utredningens förslag.

Lagberedningen. Av innehållet i promulgationslagen till NJL anser beredningen

att bara 5 § med dess förbud mot vidare upplåtelser av s. k. ofria tomter

behöver överföras till jordabalkens promulgationslag.

Departementschefen. Varken i den nya balken eller i annan föreslagen

eller redan gällande lagstiftning ges någon möjlighet till upplåtelse av besittningsrätt

till ofri tomt eller direkt motsvarighet därtill. Tvärtom synes

de tidsbegränsningar som gäller för upplåtelser av nyttjanderätt i allmänhet

medföra att dylika upplåtelser borde vara omöjliga även utan

ett uttryckligt förbud. Av beredningens år 1905 avgivna betänkande

med förslag till NJL framgår emellertid att besittningsrätten till ofri tomt

stått oberörd av senare lagstiftning om nyttjanderätt och dess tidsbegränsning.

Det av ålder gällande rättsinstitutet ofri tomt synes av historiska skäl

ha ansetts artskilt från övriga former av nyttjanderätt. Beredningen konstaterade

i 1905 års betänkande att upplåtelse av ifrågavarande besittningsrätt

fortfarande syntes möjlig såvitt avsåg ursprunglig stadsjord eller donations
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1970

jord. Beredningen föreslog därför ett uttryckligt förbud, som senare också

kom att inflyta i promulgationslagen till NJL (5 §). Med hänsyn till det anförda

får ett visst — fast numera troligen mest teoretiskt — behov anses

föreligga av ett uttryckligt förbud mot upplåtelse av besittningsrätt till ofri

tomt. Jag har därför anslutit mig till beredningens förslag.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 1—3 kap. nya jordabalken

13 §.

Paragrafen innehåller den i inledningen behandlade bestämmelsen om att

1—3 kap. nya jordabalken i princip skall tillämpas även på äldre rättsförhållanden.

14 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagberedningens och jordabalksutredningens

förslag.

Departementschefen. Genom lagen den 21 mars 1952 (nr 95) om ogiltighet

av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län infördes ett

lokalt begränsat förbud mot sämjedelning. Förbudet utsträcktes genom lagen

den 25 maj 1962 (nr 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom

till att omfatta hela landet. Sistnämnda lag är tillämplig endast på sämjedelning

som sker efter den 30 juni 1962. 1952 års lag är alltjämt gällande

men endast såvitt avser sämjedelning före den 1 juli 1962.

Ett generellt förbud mot sämjedelning tas upp i 1: 1 andra stycket i det

remitterade förslaget. Denna bestämmelse synes böra gälla endast i fråga

om sämjedelning efter balkens ikraftträdande. Förbudslagen från år 1962

bör behålla sin giltighet, men endast med avseende på sämjedelning före

balkens ikraftträdande.

Det bör anmärkas att genom att förbudsregeln i det remitterade förslaget

tas upp i 1 kap., vilket kapitel som framgår av föregående paragraf föreslås

få i princip återverkande kraft, och inte som i de tidigare jordabalksförslagen

i 4 kap., vilket kapitel endast äger tillämpning på rättsförhållanden

efter balkens ikraftträdande, så blir det nödvändigt att uttryckligen begränsa

förbudsregelns tillämplighet till framtida förhållanden, vilken begränsning

inte har någon motsvarighet i tidigare förslag. Den övergångsbestämmelse

som anger att tidigare sämjedelningsförbud ej gäller sämjedelning

efter balkens ikraftträdande bör ta sikte på endast 1962 års lag. Redan genom

övergångsbestämmelserna i den lagen fastslogs att 1952 års lag inte

äger tillämpning på framtida sämjedelning.

15 §.

Paragrafen, som motsvarar 15 § i lagberedningens och 14 § i jordabalksutredningens

förslag, innehåller övergångsbestämmelser för de kategorier

av gränser som inte f. n. inbegrips under den i 1: 3 i förslaget till ny jorda
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

balk uttryckta principen att gräns, som blivit bestämd enligt lag, bär den

sträckning som utmärkts på marken i laga ordning.

Inledning. I lagen den 17 juni 1932 (nr 230) med särskilda bestämmelser om

äldre ägogränser, vilken lag som framgår av 2 § föreslås upphävd genom den

nya balkens ikraftträdande, har fastslagits den grundsatsen att förhållandena

på marken äger vitsord framför andra uppgifter rörande en gräns. Bestämmelserna

i lagen avser gränser tillkomna vid lantmäteriförrättning som fastställts

eller på annat sätt blivit lagligen gällande före lagens ikraftträdande

den 1 januari 1933. Om tvist rörande sträckningen av sådan gräns inte

yppats inom tio år efter lagens ikraftträdande, anses den sträckning som i

laga ordning blivit utmärkt på marken som den rätta, fastän den inte överensstämmer

med förrättningskartan och de till denna hörande handlingarna.

Genom ändring i 21 kap. 47 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning

av jord å landet (JDL) i samband med tillkomsten av 1932 års lag gäller

principen också gränser som tillkommit genom lantmäteriförrättning efter

årsskiftet 1932/33. Principen gäller i viss utsträckning även beträffande

gräns i stadssamhällen. Före ikraftträdandet av lagen den 12 maj 1917 (nr

269) om fastighetsbildning i stad (FBL) skedde skifte, hemmansklyvning,

ägoutbyte och utbrytning av servitut på stadsmark genom lantmäteriförrättning,

varav alltså följer att gräns som tillskapats i sådant sammanhang inbegrips

under 1932 års lag. Efter ikraftträdandet av FBL sker motsvarande

fastighetsbildning genom s. k. mätningsförrättning, men genom hänvisning

i 6 kap. FBL är innehållet i 21 kap. 47 § JDL tillämpligt på sådan gräns som

tillkommit vid skifte, ägoutbyte och servitutsutbrytning. Principen om vitsord

åt sträckningen på marken är däremot inte gällande i fråga om gräns

som tillkommit genom laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servitut

under tiden från FBLs ikraftträdande den 1 januari 1918 intill ikraftträdandet

av den förändrade lydelsen av 21 kap. 47 § JDL den 1 januari 1933.

Vidare gäller principen ej gräns som tillkommit vid avstyckning enligt 5 kap.

FBL och ej heller tomtgräns. Sådana gränser har ej tillkommit vid lantmäteriförrättning

och hänvisning förekommer ej till JDLs regler.

Den i 1932 års lag upptagna grundsatsen har i beredningens förslag och

i det remitterade förslaget till ny jordabalk kommit till uttryck i 1: 3. Principen

har emellertid därvid gjorts tillämplig även på samtliga gränser i

stad och liknande samhällen.

Enligt 1932 års lag gäller en tidsfrist av tio år varunder anmärkningar mot

de förefintliga gränssträckningarna får avges. Beträffande sådana granstvister

innehåller 1932 års lag vissa avvikelser från vad som gäller vid

gränsbestämning enligt JDL. Sålunda kan förrättningen utvidgas till att

avse även rätta sträckningen av annan samtidigt tillkommen gräns. Frågan

om sådan utvidgning skall upptagas vid särskilt sammanträde som en fråga

om förrättningens omfattning. I fråga om kungörelse och kallelse till sammanträdet

hänvisas till bestämmelserna om gränsbestämningsförrättning i

JDL. Godkänns inte beslutet om förrättningens omfattning av samtliga när
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1970

varande sakägare, skall beslutet underställas ägodelningsrättens prövning.

Vidare är avträdare av mark i vissa fall berättigad till ersättning för växande

skog. Om bestämmande av sådan ersättning gäller i tillämpliga delar

bestämmelserna i JDL angående ersättning för skog vid laga skifte. Vid

handläggning av ärende angående utvidgning av förrättning eller ersättning

för växande skog skall gode män alltid närvara. Tvist om sträckningen av

ägogräns skall anses lia yppats, förutom när talan blivit instämd till ägodelningsrätt,

då förrättning för gränsens bestämmande blivit sökt eller blivit

påkallad eller av förrättningsmännen beslutad i samband med annan

lantmäteri!örrättning. Är tvist yppad inom fristen och utvidgas förrättningen

att avse även annan gräns, skall tvist angående även den gränsen anses

ha yppats inom fristen. Enligt ett särskilt övergångsstadgande skall bestämmelserna

om utvidgning av förrättning och ersättning för växande skog äga

tillämpning även i det fall att tvisten om sträckningen av ägogräns yppats

före lagens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller

ägodelningsrätt.

Lagberedningen. Den utvidgning av principen om vitsord åt förhållandena

pa marken som 1: 3 nya balken innehåller för med sig behov av övergångsbestämmelser

för de kategorier av gränser i stad vilka f. n. inte inbegrips

under principen. De av beredningen föreslagna bestämmelserna upptar en

tioårsfrist, varunder anmärkningar mot de förefintliga gränssträckningarna

får avges. Bestämmelserna har även i övrigt utformats efter mönster

av innehållet i 1932 års lag.

Departementschefen. Den utvidgning av principen att en lagligen bestämd

gräns skall ha den sträckning som i laga ordning utmärkts på marken

till samtliga gränser i städer och liknande samhällen som föreslagits i

nya balken torde, som jag anfört i anslutning till 1: 3, vara av ringa praktisk

betydelse. Vissa övergångsbestämmelser, som i likhet med 1932 års lag

medger en tioårsfrist för att framställa anmärkning mot den förefintliga

gränssträckningen, synes dock inte kunna undvaras. Den grundläggande regeln

härom har tagits upp i första stycket av denna paragraf.

Utformningen i övrigt av ifrågavarande bestämmelser bör ske under beaktande

av att den nya fastighetsbildningslagen är avsedd att träda i kraft

samtidigt med den nya jordabalken. Den anknytning till reglerna om gränsbestämning

i JDL som efter förebild av 1932 års lag föreslås av beredningen

bör därför ersättas med en anknytning till reglerna i 14 kap. nya fastighetsbildningslagen

angående fastighetsbestämning.

Vid införandet av preklusionsförfarandet i 1932 års lag ansågs det önskvärt

att genom lagstiftningen öppnades möjlighet att samtidigt bestämma flera

av varandra beroende ägogränser. Beredningen har också efter förebild av

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

1932 års lag föreslagit vissa bestämmelser om utvidgning av förrättningen

att avse också annan samtidigt tillkommen gräns. Jag delar beredningens

uppfattning att en sådan möjlighet bör finnas och föreslår en bestämmelse

härom i andra stycket.

Den i 1932 års lag stadgade rätten till ersättning för växande skog grundar

sig på den uppfattningen att den som måhända under en lång följd av

år hävdat en fastighet i enlighet med lagligen utsatta märken bör få ersättning

för skogen. Jag delar beredningens uppfattning att en bestämmelse

om ersättning för växande skog bör tas upp i detta sammanhang. Ersättningen

skall avse all växande skog och bestämmas med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet efter en skälighetsbedömning. Bestämmelsen

om ersättning för skog återfinns i tredje stycket.

Underställning av ett beslut om utvidgning av förrättningen kan inte äga

rum vid fastighetsbestämning enligt förslaget till ny fastighetsbildningslag.

Något praktiskt behov av en sådan möjlighet föreligger dock ej. Gode män

skall deltaga i förrättning för fastighetsbestämning när förrättningslantmätaren

finner att så behövs eller när sakägare begär det och oskäligt dröjsmål

ej föranleds härav (jfr 4 kap. 1 § och 14 kap. 1 § i det remitterade förslaget

till ny fastighetsbildningslag).

På det sätt som skett i 1932 års lag och i beredningens förslag bör en uttrycklig

regel ange när tvist om gräns sträckning skall anses ha uppkommit.

En tvist bör anses ha uppkommit, förutom när talan väckts vid domstol, när

ansökan om fastighetsbestämning gjorts eller frågan om fastighetsindelningens

beskaffenhet upptagits till prövning vid fastighetsbestämning i samband

med fastighetsbildning. En regel härom tas upp i fjärde stycket. I samma

stycke har vidare upptagits reglerna att om tvist uppkommit inom fristen

och förrättning för gränsens bestämmande utvidgats till att avse även annan

gräns, är tvist också angående den gränsen uppkommen inom fristen. I

sista stycket tas upp en regel om att bestämmelserna om utvidgning av förrättningen

och om ersättning för växande skog skall äga tillämpning även i

det fall att tvisten uppkommit före den nya balkens ikraftträdande men då

ännu ej avgjorts av förrättningsmännen eller ägodelningsrätten.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 1: 5 andra stycket i lagberedningens förslag till

ny jordabalk och innehåller regler om s. k. gränshävd.

Gällande rätt. Regler enligt vilka viss tids hävd tillerkänns speciell betydelse

för bestämmandet av fastighetsgräns saknas i gällande rätt. Institutet

gränshävd är alltså okänt. Om ägaren av en fastighet invid rågång visar

urminnes hävd till ett område på andra sidan rågången anses detta emellertid

höra till fastigheten. Det är alltså möjligt att ändra fastighetens om
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

121

fång genom bevisning om urminnes hävd. En rågång, som på detta sätt kommer

att ligga inom en fastighet, upphör dock inte därmed att vara skifteslagsgräns.

Lagberedningen. Vid framläggandet av 1947 års förslag uttalade lagberedningen

sin avsikt att inte lägga fram något förslag om urminnes hävd

men däremot ett hävdeinstitut av innebörd att femtio års ostörd och oklandrad

besittning skulle kunna grundlägga äganderättsförvärv. Sådan hävd

skulle kunna åberopas också i strid med rå och rör och andra legala gränser.

I 1960 års förslag upptas visserligen ett hävdeinstitut men detta förutsätter

vunnen lagfart. Någon motsvarighet till det av beredningen i dess tidigare

sammansättning planerade hävdeinstitutet föreslås inte. Under sina

överläggningar med fastighetsbildningskommittén har beredningen emellertid

kommit till den övertygelsen att ett särskilt hävdeinstitut är erforderligt

i fråga om vissa gränser. De fall som åsyftas är sådana där s. k. sämjeägoutbyten

genomförts. Sådana byten har tidigare förekommit i mycket stor

utsträckning. Enligt kommitténs mening skulle det vara stötande om man

vid bestämmandet av en fastighets omfattning var tvungen att bortse från

dylika överenskommelser. Den bästa utvägen att komma till rätta med förhållandena

ansåg kommittén vara att i jordabalken öppna möjlighet till ett

godtagande av den privata fastighetsbildning som det här är fråga om. Det

kunde inte antas att ägare och rättighetshavare härigenom skulle tillskyndas

skada. Fastmer måste dylika bestämmelser i allmänhet vara ägnade att öka

deras trygghet, eftersom det så gott som alltid torde förhålla sig så att man

vid överlåtelse och annat förfogande över fastigheten tillmätt det faktiska

markinnehavet avgörande betydelse, åtminstone i fall där detta bestått någon

tid. Fastighetsbildningskommittén ansåg också att bestämmelser av antydd

art skulle helt överensstämma med rättsuppfattningen hos den jordägande

befolkningen. Bestämmelserna skulle också underlätta kommitténs

fortsatta arbete. De borde emellertid begränsas till att avse endast sådana

sämjeägoutbyten, som kommit till stånd före nya jordabalkens ikraftträdande.

Lagberedningen, som ansluter sig till fastighetsbildningskommitténs synpunkter,

anser att som en förutsättning för ett godtagande av den på

överenskommelse grundade gränsen bör gälla att denna oklandrat hävdats

under viss tid. Med hänsyn till av beredningen i övrigt föreslagna hävdetider

finner beredningen en tidrymd av tjugo år innebära en lämplig avvägning.

För bestämmelsernas tillämpning synes i övrigt inte böra krävas mer än att

det av omständigheterna framgår att gränsändringen skett sämjevis. Därvid

är av särskild betydelse att på ömse sidor skett ett givande och tagande

i något så när samma omfattning eller att, i annat fall, gränsändringen i betraktande

av omständigheterna kan anses vara jämförelsevis ringa. Lagbe
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

redningen framhåller också vikten av att den ursprungliga, rätta gränsen

och den på överenskommelsens väg ändrade sträckningen måste kunna anses

som sträckningar av samma gräns. En överenskommelse, varigenom ägaren

av en fastighet till dennas utökande förvärvat ett område av en intilliggande

fastighet, skall inte i nu förevarande ordning kunna vinna beaktande.

Reglerna i beredningens förslag om gränshävd har utformats mot bakgrund

av beredningens nu redovisade överväganden.

Remissyttrandena. Lantmäteristijrelsen anser att bestämmelsen fyller en

lucka i lagstiftningen men vill ifrågasätta om regeln, fastän den utformats

som en norm vid bestämning av gräns, inte skulle få sin största betydelse

vid sådana tvister angående fastighetsindelningens beskaffenhet, som inte

utgör gränstvister. Ett uttalande om bestämmelsens tillämplighet i sådana

fall skulle bidra till att undanröja ovisshet härom. En viss tveksamhet rörande

bestämmelsens lämplighet kommer till synes i yttranden från bl. a.

kommunaltekniska föreningen, som menar att ordning och reda i fastighetsoch

äganderättsförhållandena kräver att fastighetsbildning och fastighetsbestämning

får ske endast genom laga förrättningar. Föreningen ifrågasätter

därför om inte sämjebyten bör legaliseras genom förrättning. Lantmätareföreningen

förutser stora svårigheter att utreda huruvida hävden verkligen

grundades på överenskommelse, som har ingåtts mellan ägarna på ömse

sidor. Det anses också oklart om regeln skall gälla även i fall när överenskommelsen

inte inneburit enbart eu justering av gränsen utan i realiteten

också en överlåtelse av mark. Regeln har enligt föreningens mening knappast

någon uppgift att fylla när sakägarna på ömse sidor är överens, eftersom

sträckningen av en sådan gräns alltid kan fastställas i enlighet med en

av sakägarna godkänd hävdelinje. Skulle sakägarna åter vara oense torde

tillämpningen av den föreslagna regeln medföra betydande svårigheter.

Svea hovrätt behandlar förhållandet till lagstiftningen om förbud mot

sämjedelning — vilken delvis tillkommit efter det att lagberedningen framlade

1960 års betänkande -— och framhåller att vissa skäl kan tala för att

sådana sämjeägoutbyten som tillkommit under tid när sämjedelning varit

förbjuden inte bör beaktas. Mot en dylik lösning anses dock tala att det i de

fall som här avses endast är fråga om jämförelsevis ringa gränsändringar,

vilka måhända inte behöver möta en lika stark reaktion som sämjedelningar

i allmänhet.

Departementschefen. 11:5 andra stycket i lagberedningens jordabalksförslag

togs upp en regel om s. k. gränshävd. Vid remissen till lagrådet av förslag

till ny jordabalk uppehöll jag mig vid denna fråga (remissprotokollet

s. 70). Jag anförde bl. a. att regeln under remissbehandlingen väckt viss

tveksamhet hos några remissinstanser men att den tillstyrkts av lantmäteristyrelsen

m. fl. Jag anslöt mig i sak till beredningens förslag. Med hänsyn

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr li-5 år 1970

123

till att regeln bara tar sikte på överenskommelser som skett före balkens

ikraftträdande ansåg jag dock att regeln inte borde tas upp i själva balken

utan placeras i promulgationslagen. I det följande skall jag uppehålla mig

vid den närmare utformningen av regeln.

För att ett hävdeinstitut av här ifrågavarande karaktär inte skall missbrukas

krävs särskilda regler. I första hand krävs sålunda att hävden grundas

på överenskommelse. Fråga om så är fallet torde i allmänhet inte vålla

några problem. Har gränsen under lång tid oklandrat hävdats i en viss sträckning

lär det i allmänhet föreligga enighet om hur gränsen kommit att ändras.

Om det däremot råder oenighet i frågan huruvida någon överenskommelse

träffats om sämjeägoutbyte lär hävden sällan vara oklandrad och

regeln är alltså inte tillämplig redan av denna anledning.

För att bestämmelsen skall vara tillämplig har lagberedningen vidare uppställt

kravet att det skall vara fråga om en och samma gräns, som genom

överenskommelsen erhållit en annan sträckning. Det är även enligt min mening

angeläget att detta krav upprätthålls. Härigenom utesluts från bestämmelsens

tillämplighet sådana fall, där överenskommelsen avser mera omfattande

gränsändringar. Däremot bör enligt min mening inte generellt

gälla att på ömse sidor skett ett givande och tagande i något så när samma

omfattning. Även i sådana fall när överenskommelsen innebär att endast

eu av fastigheterna tillgodosetts bör regeln vinna tillämpning, förutsatt att

det är fråga om samma gräns.

Den av lantmäteristyrelsen väckta frågan angående regelns tillämplighet

vid sådana tvister angående fastighetsindelningens beskaffenhet, som inte

utgör gränstvister i egentlig mening, torde inte kunna besvaras generellt.

Grundar sig ändringen i fastighetsindelningen på överenskommelse före den

angivna tiden och har fastigheterna därefter hävdats i enlighet härmed bör

hinder inte föreligga att tillämpa regeln även om tvisten inte omedelbart

rör en gränsfråga. Förhållandena är emellertid skiftande och det torde få

ankomma på de tillämpande myndigheterna att i varje särskilt fall avgöra

om en sådan tillämpning står i överensstämmelse med de principer som

ligger bakom bestämmelsen om gränshävd.

Regeln om gränshävd kompletterar och kompletteras i viss mån av den

rätt att träffa förening om gränsens sträckning, som f. n. regleras i 7 kap.

3 och 4 §§ JDL. Motsvarande regler återfinns — med vissa ändringar — i 14

kap. 5 § i förslaget till ny fastighetsbildningslag. Om sakägarna på ömse

sidor av gränsen är överens, kan samma resultat ofta uppnås antingen man

tillämpar de föreslagna reglerna om gränshävd eller träffar förening om

gränsdragningen. Med stöd av hävdereglerna kan gränsen i vissa fall fastställas

i enlighet med hävden — i strid med karta m. m. — även om överenskommelse

inte kan träffas, låt vara att det i dessa fall ofta kommer att visa

sig svårt att styrka att hävden lämnats oklandrad och att den grundas på

en minst tjugo år gammal överenskommelse.

Hävdetiden har av beredningen föreslagits utgöra minst tjugo år. Den

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

överenskommelse, på vilken hävden grundas, skall vidare — enligt vad beredningen

avsett — ha ingåtts före nya balkens ikraftträdande. Någon erinran

har inte riktats mot tiden i och för sig men det har satts i fråga huruvi-t

da inte bestämmandet av den kritiska tidpunkten för ingående av överenskommelse

i gränsfrågan bör röna inflytande av den lagstiftning om ogiltighet

av sämjedelning som genomförts åren 1952 och 1962. Denna lagstiftning

avser visserligen bara sämjedelning i egentlig mening, dvs. den form av

privat jorddelning som består i att ägarna av ideella andelar i fast egendom

träffar avtal om att för andelarna skall läggas ut särskilda ägolotter,

medan de sämjeägoutbyten som avses med bestämmelserna om gränshävd i

regel inte innefattar sämjedelning i denna mening och därför ej heller träffas

av ogiltighetspåföljden enligt nämnda lagstiftning. I vissa fall kan emellertid

sådana sämjeägoutbyten innefatta också sämjedelning i egentlig mening.

Detta gäller i fråga om de s. k. komplicerade sämjedelningarna, dvs.

sämj edelningar som sker i kombination med byte av ägolotter över fastighetsgräns.

I dylika fall berörs sämjeägoutbytena av ogiltighetsbestämmelserna

i nyssnämnda lagstiftning. Det skulle därför i vissa fall kunna bli svårt att

tillämpa bestämmelserna om gränshävd beträffande sådana sämjeägoutbyten.

Farhågorna för tillämpningssvårigheter bör dock inte överdrivas. Beredningens

förslag har den bestämda fördelen att ordning och reda befordras

i samtliga äldre fastighetsförhållanden. På grund härav och då sämjeägoutbyten

under sistförflutna årtionden inte torde ha förekommit annat än

undantagsvis föreslår jag att regeln görs tillämplig på samtliga överenskommelser

före balkens ikraftträdande.

En fråga som uppmärksammats under remissbehandlingen är huruvida

bestämmelser behövs för att kunna legalisera sämjeägoutbyte genom förrättning.

Frågan behandlas i prop. 1968: 127 med förslag till legaliseringslag.

Jag har där intagit den ståndpunkten (s. 56) att legaliseringsförfarandet inte

bör göras tillämpligt på sämjeägoutbyten. Detta gäller dock inte fall där

bytet genomförts på sådant sätt och i sådan form att transaktionen består av

ömsesidiga, giltiga arealöverlåtelser. Legalisering bör då kunna ske i samma

utsträckning som gäller för arealförvärv.

I beredningens förslag har tagits upp en hänvisning till en i 1:5 första

stycket i förslaget upptagen regel om teknisk jämkning av gräns. Sistnämnda

regel har i det remitterade jordabalksförslaget ersatts med en hänvisning

till fastighetsbildningslagstiftningen. Regeln om teknisk jämkning av

gräns har i förslaget till ny fastighetsbildningslag tagits upp i 14 kap. 6 §.

Särskild hänvisning till sistnämnda bestämmelse anser jag inte behövlig i

detta sammanhang.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 4 kap. nya jordabalken

17 §.

Paragrafen motsvarar de delar av 19 § i lagberedningens och 18 § i jordabalksutredningens

förslag som avser tillämpningen av 4 kap. nya balken.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

125

Lagberedningen. Beredningen uppställer i ett första stycke av paragrafen

en principregel avseende tillämpningen av inte bara 4 kap. utan också 5—- 26 kap. i beredningens förslag. Innebörden av principregeln är att ett under

äldre rätts bestånd grundat rättsförhållande inte efter nya balkens ikraftträdande

skall regleras av nya balkens bestämmelser. Den betydelse som

rättsförhållandets tillkomst på så sätt får gör det enligt beredningens mening

nödvändigt med en bestämning av vad som skall anses vara tidpunkten

för tillkomsten. I ett andra stycke av paragrafen tar beredningen därför upp

en regel som, såvitt avser överlåtelse av fast egendom, bestämmer rättsförhållandets

tillkomst till den tidpunkt då förvärvet ägde rum. Bestämningen

sägs anknyta till redan vedertaget betraktelsesätt.

Departementschefen. Av skäl som jag inledningsvis anfört har det stora

avsnitt, som i beredningens och utredningens förslag inleds med en principregel

avseende ett flertal kapitel i balken, i departementsförslaget delats upp

i flera mindre avsnitt. Som följd härav kommer det avsnitt som inleds av

denna paragraf att innehålla övergångsbestämmelser bara till 4 kap. Med

hänsyn härtill bär det synts mig lämpligast att direkt utsäga att äldre lag

fortfarande skall tillämpas, om förvärvet ägt rum före den nya balkens

ikraftträdande. Att lagrummet vilar på samma principiella uppfattning som

motsvarande bestämmelse i de tidigare förslagen är även med denna avfattning

fullt tydligt.

Enligt 4: 16 andra stycket kan köparen rikta anspråk mot säljaren, om

inteckning i den överlåtna fastigheten avser också annan fastighet och detta

ej förutsattes vid köpet. Som jag anförde vid remissen av förslaget till ny

jordabalk (s. 201) har dessa bestämmelser tagits upp med hänsyn till att

köparen enligt 22: 2 andra stycket sista punkten i den angivna situationen

är förhindrad att inteckna den köpta fastigheten så länge det gemensamma

ansvaret består. Som jag kommer att närmare beröra vid 46 § denna lag

föreslår jag emellertid att vid tillämpning av de berörda reglerna i 22:2

inte förrän femton år förflutit från balkens ikraftträdande hänsyn skall

tas till inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet. Eftersom

sådan inteckning under den angivna övergångstiden inte hindrar köparen

från att ta ut nya inteckningar i den köpta fastigheten, bör han under

samma tid inte kunna rikta anspråk mot säljaren på grund av att inteckningen

avser också annan fastighet. En regel som säger att 4: 16 andra

stycket inte äger tillämpning i den här avsedda situationen har tagits upp

i andra stycket av förevarande paragraf.

18 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagberedningens och jordabalksutredningens

förslag.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

Departementschefen. Med bestämmelserna i 4: 7—9 i balken asyftas att

åstadkomma överensstämmelse mellan förvärv och fastighetsbildning på så

sätt att köp, byte och gåva av område (7 §), av andel med utbrytningsklausul

(8 §) och av fastighets andel i samfälld mark (9 §) blir för sin giltighet

beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd i överensstämmelse

med förvärvet. Som framgår av föregående paragraf i denna lag skall de

nämnda bestämmelserna inte tillämpas, om förvärvet skett före balkens

ikraftträdande. I den mån förvärvet kunnat ske med giltig verkan enligt

äldre rätt, drabbas det alltså inte av ogiltighetspåföljden enligt de nya bestämmelserna.

Reglerna i 4: 7—9 är emellertid också så till vida begränsat

tillämpliga som att de inte avser att träffa en vidareöverlåtelse av ett område

eller en andel, som under äldre lags tid med civilrättslig verkan frånsålts

fastigheten. Reglerna avser att träffa bara sådana överlåtelser som innebär

att området eller andelen skiljs från fastigheten. Om vidareöverlåtelsen däremot

innebär att ytterligare uppdelning av området eller andelen blir aktuell,

kommer naturligtvis reglerna att i det hänseendet bli direkt tillämpliga

på vidareöverlåtelsen.

I lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet har

bl. a. tagits upp regler, som motsvarar 4: 7 i nya balken. Lagen träder i kraft

den 1 januari 1969 eller således några år före nya balken. Syftet med nämnda

lag är att införa vissa angelägna bestämmelser i balken och dess följdlagstiftning

i förväg. Lagen har alltså viss provisorisk karaktär och skall

därför i huvudsak ha spelat ut sin roll när balken träder i kraft. Eftersom

reglerna i 4: 7 inte ges tillbakaverkande kraft, bör dock den särskilda lagen

fortfarande gälla i fråga om överlåtelser som skett under dess giltighetstid

intill tidpunkten för balkens ikraftträdande. Såtillvida kommer lagen alltså

att leva kvar också efter sistnämnda tidpunkt.

Lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet tillkom

samtidigt med legaliseringslagen. Genom den sistnämnda lagen öppnas möjlighet

att vinna legalisering, förutom av egentliga sämjedelningar, bl. a.

också av arealöverlåtelser. Som förutsättning för legalisering gäller dock att

den privata jorddelningen kommit till stånd före den 1 juli 1962. Äldre

arealöverlåtelser kommer alltså att kunna legaliseras. Arealöverlåtelser som

skett efter den särskilda lagens ikraftträdande den 1 januari 1969 är vidare

beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd. Problemet med arealförvärv

som inte leder till fastighetsbildning kommer följaktligen att i fortsättningen

gälla bara de förvärv som ägt rum under mellantiden, fr. o. m.

den 1 juli 1962 t. o. m. den 31 december 1968. För dem gäller inte något

legalt villkor, som gör köpet ogiltigt om fastighetsbildning inte kommer till

stånd, och enda sättet att få sådan till stånd är att söka avstyckning i vanlig

ordning. Om så inte sker och parterna inte låter köpet gå åter, föreligger

alltså en form av privat jorddelning som inte kan legaliseras enligt gällande

bestämmelser. Enligt min mening bör någon lagstiftningsåtgärd beträffande

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1970

dessa arealöverlåtelser inte vidtas i detta sammanhang. I en framtid, när

lagstiftningen beträffande arealöverlåtelser i övrigt varit i kraft en tid,

torde det vara lättare att överblicka problemen och finna den lämpligaste

lösningen.

Särskild övergångsbestämmelse med avseende på 5 kap. nya jordabalken

19 §.

Paragrafen motsvarar 25 § i beredningens och 23 § i utredningens förslag.

Lagberedningen. Inledningsvis erinrar beredningen om att 7 kap. i balken

(5 kap. i det remitterade förslaget) avser att reglera förhållandet mellan den

som efter klander återvinner egendom och hans motpart i klanderprocessen.

Kapitlet innehåller däremot inte några bestämmelser om klanderprocessen

som sådan.

I fråga om själva klanderförutsättningarna är det enligt beredningens mening

tydligt att nya balken inte kan få tillbakaverkande kraft. En klandertalan

som väcks efter nya balkens ikraftträdande men avser rättsförhållanden

som uppkommit dessförinnan, skall alltså bedömas enligt äldre lag.

Beredningen framhåller att detta är av betydelse med hänsyn till att nya

balken inskränker utrymmet för klandertalan genom erkännandet av godtrosförvärv

till fast egendom.

När det däremot gäller att reglera förhållandet mellan den som vunnit och

den som förlorat i klanderprocessen, finner beredningen det inte vara nödvändigt

att inta motsvarande ståndpunkt till övergångsspörsmålen. Beredningen

karaktäriserar reglerna i 7 kap. i sitt förslag i det väsentliga som

ett fullständigare utförande och fixerande av äldre rätt i ämnet. Det måste

vara till fördel om de mera uttömmande och konkreta reglerna i nya balken

får tillämpas också när själva klandret grundats på förhållanden före nya

balkens ikraftträdande och således avgjorts enligt äldre lag. Beredningen

frångår därför beträffande 7 kap. i sitt förslag huvudprincipen om att den

nya balken inte är tillämplig på äldre rättsförhållanden. Rörande kapitlets

retroaktiva verkan görs dock det förbehållet att bestämmelserna skall tilllämpas

bara om klandertalan blivit väckt efter den nya balkens ikraftträdande.

Departementschefen. Som beredningen framhåller avser bestämmelserna

i det här berörda kapitlet bara att reglera förhållandet mellan den som

åläggs att avträda fast egendom efter klander och den som tillträder egendomen.

Jag har ingen erinran mot att kapitlet blir tillämpligt också när

klanderprocessen rör äldre rättsförhållanden, med det förbehållet att talan

skall ha väckts efter nya balkens ikraftträdande. Jag ansluter mig därför

i sak till beredningens förslag men vill gärna understryka beredningens ut
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr li5 år 1970

talande, att beträffande själva klanderförutsättningarna den nya balken inte

skall ges tillbakaverkande kraft. Detta är av betydelse för möjligheten att

erhålla bifall till en klandertalan. I fråga om den av beredningen påpekade

möjligheten till godtrosförvärv av fast egendom (18 kap. i det remitterade

förslaget) ges särskilda övergångsbestämmelser i 40 §.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 6 kap. nya jordabalken

20 §.

Departementschefen. I det remitterade förslaget till ny jordabalk har den

principiella ståndpunkten intagits, att ett reviderat inteckningsinstiiut bör

bygga på den förutsättningen att de vid den nya jordabalkens ikraftträdande

befintliga inteckningshandlingarna skall kunna smidigt inpassas i det nya

systemet (remissprotokollet s. 262 och 279). Så långt det går bör i enlighet

härmed nya balkens regler göras tillämpliga på inteckningar som beviljats

eller sökts före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse med detta innehåll

tas upp i denna paragraf. Den närmare innebörden av bestämmelsen

klargörs i 21—23 §§. Det behövs dessutom vissa betydande begränsningar i

bestämmelsen. Dessa anges i 24—26 §§.

21 §.

Departementschefen. Enligt 22 kap. i förslaget till ny jordabalk beviljas

inteckning till visst penningbelopp. På grundval av inteckningen utfärdas

pantbrev. Vid tillämpning av den nya balkens regler på inteckningar som

beviljats före ikraftträdandet bör äldre inteckning i fastighetsboken anses

gälla som inteckning på ett belopp som svarar mot inskrivningens kapitalbelopp

och inteckningshandlingen betraktas som ett pantbrev på samma

belopp. Motsvarande bör gälla, om inteckningen sökts men förklarats vilande.

Inteckningshandlingen bör i sådant fall anses som vilandebevis. En bestämmelse

med denna innebörd tas upp i denna paragraf. Enligt huvudregeln

i 20 § bör den intecknade räntan bli utan betydelse efter ikraftträdandet av

den nya jordabalken. I stället gäller bestämmelserna i 6: 3 andra stycket jordabalken

om tillägg till pantbrevets belopp.

Man torde inte behöva befara några tillämpningssvårigheter när det gäller

att avgöra vad som är att hänföra till äldre inskrivnings kapitalbelopp.

Tveksamhet kan dock råda, om inskrivning meddelats för visst belopp till

säkerhet för indrivningskostnader eller för ränteförlust på grund av förtida

betalning e. d. Eftersom sådant belopp skulle täcka biförpliktelser och inte

borgenärens kapitalfordran samt dessutom tillägget enligt 6: 3 andra stycket

nya balken är avsett att täcka inte bara ränta utan även andra biförpliktelser,

synes riktigast att bortse från beloppet vid fastställande av inteckningens

belopp enligt nya balken. Någon uttrycklig regel härom kan

inte anses behövlig. Denna paragraf är inte att tillämpa på en med stöd av

54 § IF inskriven rätt till ränta.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

129

I gällande rätt kan inskrivning ske även för penningbelopp i utländskt

mynt eller för belopp i varor. Man har alltså att utgå från att det vid ikraftträdandet

av den nya jordabalken undantagsvis kommer att finnas inskrivningar

av detta slag. Det torde inte möta något hinder att i dessa speciella

fall efter ikraftträdandet låta inteckningens och pantbrevets kapitalbelopp

vara bestämt i utländskt mynt resp. i varor. Någon uttrycklig regel härom

torde inte vara behövlig. Saken följer direkt av paragrafens utformning.

Motsvarande torde kunna gälla även sådana undantagsvis förekommande

fall då inteckning som beviljats enligt 1 § IF endast avser ränta.

22 §.

Departementschefen. I denna paragraf ges bestämmelser om rättsförhållandet

mellan borgenär och fastighetsägare i den situationen att en före den

nya balkens ikraftträdande beviljad eller sökt inteckning vid ikraftträdandet

innehas av borgenären. Som redan antytts i det remitterade förslaget (remissprotokollet

s. 263) måste åtskillnad göras mellan det fallet att en inteckning

utgör säkerhet för fordran och det att inteckningen fungerar som

självständig värdehandling.

Om inteckningshandlingen vid ikraftträdandet innehas av borgenär som

säkerhet för fordran föreligger ett rättsläge som nära överensstämmer med

det som råder när enligt jordabalksförslagets bestämmelser pantförskrivning

skett genom överlämnande till borgenären av pantbrev som pant för fordringen.

I bägge fallen är det fordringen som bestämmer rättsförhållandet

mellan parterna, och det är för fordringen som borgenären avses skola få

betalning, i sista hand ur den intecknade egendomen. Den omständigheten

att i gällande rätt inteckningshandlingen -— till skillnad från pantbrevet

enligt jordabalksförslaget •— i sig själv är ett bevis om fordran och kan självständigt

användas för åstadkommande av exekution i fastigheten torde normalt

spela en mycket underordnad roll. Mot bakgrunden härav ligger det

nära till hands att som huvudprincip utgå från den övergångsregeln att panträtt

enligt 6: 1 j ordabalksf örslaget skall anses upplåten i fastigheten till säkerhet

för fordran, om inteckningshandling vid ikraftträdandet utgör säkerhet

för fordringen. Pantsättningen av inteckningshandlingen betraktas alltså

som en pantförskrivning enligt den nya jordabalken och själva inteckningen

blir ej längre förenad med rätt till betalning ur den intecknade egendomen.

Med en sådan ordning går borgenären miste om sin nu föreliggande rätt

att skaffa sig betalning för fordringen genom att utnyttja inteckningshandlingens

egenskap av lös pant, dvs. att låta utmäta och exekutivt försälja

handlingen eller, i mån av befogenhet, sälja den under hand. I dagens läge

torde denna metod att realisera fordringsanspråk med säkerhet i fast egendom

användas ytterst sällan. Det kan knappast med fog göras gällande att

borgenärens rättsställning skulle rubbas i någon nämnvärd grad, om han

förlorar sina nu diskuterade befogenheter. Det väsentliga är att han bibehålls

vid rätten att för fordringen erhålla betalning ur den intecknade egen
5

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

domen. För den nu antydda övergångsanordningen talar dessutom det mycket

starka skälet att man härigenom får en möjlighet att i största utsträckning

göra det nya regelsystemet tillämpligt på bestående rättsförhållanden.

Enligt min mening bör man därför inte tveka om att i princip godta den

nyss nämnda övergångsregeln. I sammanhanget bör anmärkas att lagberedningens

förslag till promulgationslag hade en i viss utsträckning likartad

övergångsanordning (8: 12 jämfört med 26 § 6. i promulgationslagen).

En grundläggande regel i 6 kap. jordabalksförslaget är att pantförskrivningen

bara kan ske av den som är ägare av fastigheten. Om rättshandlingen

vidtas obehörigen av annan, kommer någon panträtt inte till stånd. Någon

sådan regel bör inte ställas upp, när det gäller att infoga äldre pantsättningar

i det nya systemet. Har en giltig pantsättning kommit till stånd enligt

äldre lag, men har den gjorts av annan än fastighetsägaren bör pantsättningen

likväl gälla som pantförskrivning enligt 6: 1 jordabalksförsiaget.

En motsatt lösning skulle innebära att inteckningshandlingen måste godtas

som en självständig fordringshandling, varigenom en onödig begränsning

i de nya bestämmelsernas tillämplighet skulle åstadkommas.

Enligt jordabalksförsiaget behöver pantförskrivningen inte ske i skriftlig

form och det är fullt möjligt att upplåta panträtt till förmån för en muntlig

fordran. När det gäller pantförskrivningens form finns ej anledning att övergångsvis

ställa upp andra regler. Läget är däremot i viss mån ett annat i

fråga om fordringens form. Om man skulle låta regeln om att 6: 1 jordabalksförslaget

äger tillämpning på äldre rättsförhållanden utan vidare gälla

även när fordringen är muntlig, skulle borgenären kunna försättas i ett försämrat

rättsläge. Vid exekution skulle han vara tvungen att styrka den

muntliga fordringen och i princip inte kunna åberopa sig på inteckningshandlingen.

En följd härav skulle bli att han inte skulle kunna inleda det

exekutiva förfarandet lagsökningsvägen. Detta problem bör emellertid inte

lösas i detta sammanhang utan får uppmärksammas vid översynen av den

exekutionsrättsliga lagstiftningen.

Bestämmelserna i 6 kap. bygger på att en villkorad panträtt kan upplåtas

genom överlämnande av ett vilandebevis som pant för fordran. Motsvarande

bör övergångsvis gälla beträffande inteckningshandlingar som enligt

21 § denna lag är att anse som vilandebevis. Någon uttrycklig regel härom

torde inte vara behövlig.

Jag övergår nu till det fallet att inteckningshandlingen vid den nya jordabalkens

ikraftträdande innehas av borgenär utan att utgöra säkerhet för

fordran. I ett sådant fall bör borgenären till skillnad mot vad som bör gälla

i den förut behandlade situationen vara bibehållen vid sin rätt att med stöd

av enbart inteckningshandlingen rikta krav mot den intecknade fastigheten.

Övergångsvis bör därför gälla, att panträtt enligt 6: 1 jordabalksförsiaget

anses upplåten i fastigheten till säkerhet för den intecknade fordringen.

Om fastighetsägaren sedermera inlöser handlingen eller denna eljest på

rättmätigt sätt kommer i fastighetsägarens hand, upphör givetvis panträt
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

131

ten. Nedgår fordringen genom betalning, avtal, kvittning eller dom, ändras

panträtten i samma mån. Sedan panträtten upphört eller ändrats i enlighet

med vad nu sagts, kan inteckningshandlingen inte utnyttjas på annat sätt

än genom pantförskrivning enligt 6: 1 jordabalksförslaget.

Om en borgenär efter balkens ikraftträdande gör panträtt gällande mot

den intecknade egendomen under åberopande av endast en före ikraftträdandet

beviljad inteckning, kan mot kravet invändas, att inteckningen ensam

ej alls eller endast till mindre del medför rätt till betalning ur den intecknade

egendomen på grund av innehållet i denna paragraf. Naturligen

ankommer det i sådant fall på fastighetsägaren att styrka förekomsten av

någon sådan omständighet som medför att rätt till betalning ur egendomen

inte föreligger enligt handlingens formella innehåll. Han kan därvid åberopa

att inteckningshandlingen vid ikraftträdandet innehades av fastighetens

ägare eller att borgenärens fordran då var lägre än det betalningsanspråk

som nu framställts eller att inteckningshandlingen vid ikraftträdandet utgjorde

säkerhet för fordran eller att handlingen efter ikraftträdandet varit

i fastighetsägarens hand eller slutligen att fordringsförhållandet i annat fall

upphört eller ändrats. Styrker fastighetsägaren någon sådan invändning,

skall borgenärens krav lämnas utan bifall.

Som närmare utvecklas i det följande bör de särskilda inteckningsåtgärder

om vilka bestämmelser finns i 22 kap. jordabalksförslaget kunna vidtas

även beträffande inteckningar som beviljats före den nya balkens ikraftträdande.

I detta sammanhang bör sådana inteckningsåtgärder uppmärksammas

som leder till att pantbrev utfärdas i de äldre inteckningshandlingarnas

ställe, dvs. utsträckning, utbyte och uppdelning. Sådana åtgärder

leder inte till några speciella komplikationer i de fall som avses i denna

paragraf. Panträtten bör inte gå förlorad genom att ett eller flera pantbrev

sätts i inteckningshandlingens ställe. Läget bör vara detsamma som om inteckningen

beviljats enligt de nya bestämmelserna (jfr motiven till det remitterade

förslaget s. 299). Någon särskild regel härom kan inte anses behövlig.

Enligt 59 § IF får tvist om fordrans giltighet eller om annan intecknad

rättighets bestånd prövas utan hinder av inteckningen. Detta är ett uttryck

för den allmänna grundsatsen i gällande rätt att inskrivning inte avskär

rätt till talan på grund av materiella brister i det inskrivna rättsförvärvet.

Grundsatsen kommer i det remitterade jordabalksförslaget till uttryck i

19: 16. Där anges att fråga, huruvida förvärv som ligger till grund för inskrivning

är ogiltigt eller ej kan göras gällande eller huruvida inskrivningen

av annat skäl kränker någons rätt, får prövas utan hinder av inskrivningen.

För panträttens del kommer saken i ett annat läge genom den form panträtten

getts i förslaget till jordabalk. Enligt förslaget ligger något rättsförvärv

inte till grund för inteckningen och någon rättskränkning kan i

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

princip inte ske genom inteckningen, eftersom panträtt kommer till stånd

genom en särskild rättshandling från fastighetsägarens sida som är skild

från inteckningsförfarandet. Med hänsyn härtill finns inget utrymme för

principen i 19: 16 såvitt gäller inteckning (jfr 6: 10 i det remitterade förslaget

till ny jordabalk), och paragrafen är ej heller tillämplig på inteckning.

I övergångshänseende uppkommer emellertid vissa problem. Det som anförts

förut vid denna paragraf innebär att panträtt i vissa fall skall anses

upplåten i fastighet utan att det i 6: 1 första stycket angivna tillvägagångssättet

använts. Läget kan mycket väl vara det att vid den nya jordabalkens

ikraftträdande den intecknade fordringen inte kan göras gällande

mot fastighetsägaren, exempelvis därför att den fordringshandling som låg

till grund för inteckningsbeslutet var förfalskad eller inteckningsmedgivandet

var lämnat av annan än fastighetens rätte ägare. Jämlikt 59 § IF har

fastighetsägaren som nämnts f. n. rätt att göra invändning om sådant förhållande

fastän inteckning beviljats. En oinskränkt tillämpning av den

förut föreslagna regeln att panträtt skall anses upplåten i fastigheten skulle

kunna medföra att angivna rätt gick om intet. I ett andra stycke i denna

paragraf har därför gjorts den begränsningen av regelns tillämplighet att

den inte skall gälla, om den intecknade fordringen vid ikraftträdandet ej

kan göras gällande mot fastighetsägaren.

23 §.

Departementschefen. I föregående paragraf behandlades bara det fallet att

inteckning beviljats före den nya jordabalkens ikraftträdande på grund av

den av borgenären innehavda inteckningshandlingen. Man måste emellertid

också beakta det fallet att borgenären vid ikraftträdandet ännu ej hunnit

söka inteckning eller att inteckning visserligen sökts men ansökningen ännu

ej bifallits. Även i dessa situationer bör borgenären kunna få till stånd en

fullbordad panträtt enligt 6: 1 jordabalksförslaget genom att söka inteckning

respektive fullfölja inteckningsansökningen. I förevarande paragraf

har därför tagits upp den regeln att bestämmelserna i 22 § skall äga motsvarande

tillämpning, om borgenär vid ikraftträdandet innehar ett med inteckningsmedgivande

försett fordringsbevis och inteckning beviljas på

grund av beviset.

24 §.

Departementschefen. Angående omfattningen av rätten till betalning ur

intecknad fastighet innebär 6:3 jordabalksförslaget väsentliga förändringar

i jämförelse med den nu rådande ordningen. För det första är det för ränta

och andra biförpliktelser avsedda tillägget fixerat till femton procent av

pantbrevets belopp. Om denna regel tillämpas beträffande en före balkens

ikraftträdande beviljad inteckning, sker en förändring av parternas rätts
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

133

läge. Den intecknade räntans storlek avgör om förändringen är till fördel

eller nackdel för part. Även tredje mans rättsställning kan påverkas i den

ena eller andra riktningen. Är den intecknade räntan låg, innebär en tillämpning

av bestämmelserna om tillägg i 6: 3 jordabalksförslaget att sådana rättsägare

som har sämre rätt i förmånsordningen än som följ er av inteckningen

skjuts undan. För det andra är bestämmelserna i 6:3 andra stycket jordabalksförslaget

om utnyttjande av tillägget betydligt mera restriktiva mot

borgenärssidan än motsvarande regler i gällande rätt om tillgodogörande av

inteclmad ränta. Särskilt innebär tilläggsreglerna att den som fått panträtt i

fastigheten upplåten åt sig i andra hand, har en försämrad rättsställning.

Mot bakgrunden av vad nu anförts är det inte möjligt med hänsyn till vare

sig fastighetsägare, borgenär eller tredje man att utan vidare låta bestämmelserna

i 6: 3 jordabalksförslaget bli omedelbart tillämpliga i fråga om

fordringar med säkerhet i fast egendom. I denna paragraf föreslås därför en

övergångstid under vilken äldre lag får gälla, dvs. 18 § 1 mom. IF, i fråga om

rätten till betalning med stöd av inteckning som beviljats före den nya balkens

ikraftträdande ur medel som myndighet vid utsökning eller eljest fördelar

mellan rättsägare i fastighet. Som förutsättning bör gälla att sakägare

vars rätt kan påverkas framställer yrkande om att äldre rätt skall gälla.

Med en sådan ordning kan man räkna med att äldre rätt åtminstone efter

hand bara behöver tillämpas undantagsvis parallellt med de nya reglerna.

Avgörande för rätten att yrka att äldre lag skall gälla bör vara, om fastigheten

utmäts eller konkursansökan görs eller, därest fördelningen föranleds

av annat än utmätning eller konkurs, medlen nedsätts innan övergångstiden

gått till ända. Vad nu sagts bör gälla även om pantförskrivning

av inteckningshandlingen skett efter den nya jordabalkens ikraftträdande.

Efter övergångstidens slut bör även 6:3 jordabalksförslaget bli tillämplig

beträffande inteckningar som beviljats före ikraftträdandet. I praktiken torde

detta ofta leda till att inteckningsbelastningen ökar något, eftersom de

äldre inteckningarna som regel inte har så hög ränta som svarar mot tillägget

enligt 6:3 jordabalksförslaget. Övergångstidens längd bör emellertid vara

så avpassad att tredje man ges tillräckligt rådrum att anpassa sig till den

situation som inträder vid övergångstidens slut. Å andra sidan ligger det ett

starkt intresse i att inte fördröja övergången till de nya reglerna i allt för

hög grad. De fördelar som förenhetligandet av kapitaltillägget i det nya inteckningssystemet

för med sig kommer nämligen inte till sin fulla rätt förrän

övergångstiden gått till ända. Vid en avvägning av de motstående intressen

som sålunda gör sig gällande har jag stannat för att föreslå en övergångstid

av fem år. Även efter femårsperiodens utgång fordras visst hänsynstagande

till rättsläget mellan borgenären och fastighetsägaren. Särskilda

övergångsregler fordras till skydd för deras intressen. I 25 § ges sålunda

en regel i fastighetsägarens intresse och i 26 § en regel i borgenärens intresse.

När det gäller 6: 3 har man också att ta hänsyn till sådana fall när en

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kiingl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

inteckningshandling i samband med utsträckning, utbyte eller uppdelning

ersätts med ett eller flera pantbrev. Om en pantförskrivning av ett sådant

pantbrev alltid skulle medföra rätt till betalning ur fastigheten enligt 6: 3

jordaballcsförslaget, skulle på denna väg en ökad belastning kunna uppkomma

på fastigheten. Saken uppmärksammas i det remitterade förslaget till

ny jordabalk. Där uttalas (remissprotokollet s. 279) i fråga om utbyte att

under en övergångstid bör för utbyte krävas medgivanden från rättsinnehavare

med sämre förmånsrätt i fastigheten. Även utan sådana medgivanden

bör utbyte kunna ske men då endast under förutsättning att det intecknade

kapitalet nedsätts. Frågan har övervägts ytterligare i samband med arbetet

på följ dlagstiftningen. Jag har därvid kommit till den uppfattningen att det

skisserade förfarandet är mindre lämpligt från såväl teoretisk som praktisk

synpunkt. Det synes lämpligare att utsträckning, utbyte och uppdelning får

ske under övergångstiden enligt vanliga regler men att 6: 3 jordabalksförslaget

inte görs omedelbart tillämplig i fråga om pantbrev som utfärdats i sådan

ordning. Under en övergångstid får i stället på yrkande av sakägare

äldre lag gälla såsom fallet skulle ha varit om inteckningsåtgärden inte ägt

rum. Om sökanden önskar ett pantbrev som helt följer de nya reglerna, bör

han vara hänvisad att genomföra en heldödning och nyinteckning. En regel

med det nu anförda innehållet tas upp som en andra punkt i denna paragraf.

Pantbrev som utfärdas i samband med utsträckning, utbyte eller uppdelning

bör förses med tydlig påskrift om att under övergångstiden äldre

lag är tillämplig i viss utsträckning. Regler härom får meddelas av Kungl.

Maj :t.

25 §.

Departementschefen. En övergång till att tillämpa bestämmelserna om

tillägg i 6: 3 jordabalksför slaget i stället för äldre regler angående inteckningsränta

bör naturligen inte — ens efter en övergångstid — få leda till

att borgenären tillerkänns en vidsträcktare rätt till betalning ur den intecknade

egendomen än han haft tidigare utan att fastighetsägaren medger

att ansvaret utsträcks. Annars åstadkommer man en materiell rättsändring

som inte kan godtas. I denna paragraf föreslås därför en regel av innehåll

att trots att 6: 3 jordabalksför slaget skall tillämpas på ett bestående rättsförhållande

så äger borgenären ändå ej mot fastighetsägarens bestridande

erhålla betalning med högre belopp än som skulle ha utgått enligt äldre lag.

Man måste dock göra åtskillnad mellan det fallet att rättsförhållandet

uppkommit före den nya jordabalkens ikraftträdande och det att pantförskrivning

skett efter ikraftträdandet med utnyttjande av en dessförinnan

tillkommen inteckningshandling. I det senare fallet har fastighetsägaren vid

pantförskrivningen haft möjlighet att beakta att betalningsansvaret kan

svälla ut vid övergångstidens slut och han har kunnat rätta sitt handlande

därefter. Den nu behandlade övergångsregeln bör alltså begränsas till att

avse rättsförhållanden som uppkommit före den nya balkens ikraftträdande,

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970 135

dvs. sådana där panträtt skall anses upplåten med tillämpning av 22 eller

23 § denna lag.

26 §.

Departementschefen. I föregående paragraf har behandlats det fallet att

en övergång till att tillämpa bestämmelserna om tillägg i 6: 3 jordabalksförslaget

skulle träda fastighetsägarens intressen för nära. Denna paragraf behandlar

den motsatta situationen, dvs. när tillämpningen av 6: 3 leder till

minskad belastning på fastigheten och till att inteckningssäkerhetens värde

nedgår. Det är nu fråga om högränteinteckningar. Undantagsvis torde kunna

inträffa att den nu antydda rättsändringen är av sådan betydelse från

borgenärens synpunkt att denne skulle drabbas av ekonomisk förlust, om

inte en särskild övergångsregel införs. En sådan regel bör dock bara ta

sikte på rättsförhållanden som uppkommit före den nya balkens ikraftträdande,

dvs. sådana där panträtt skall anses upplåten med tillämpning av 22

eller 23 § denna lag. Den bör dessutom gälla endast i fall då den med panträtt

förenade fordringens förfallotid inte inträffar inom den i 24 § föreslagna

femårsfristen. Om i ett sådant fall inteckningssäkerhetens värde väsentligt

nedgår, bör borgenären ha rätt att kräva kompletterande säkerhet av sådan

beskaffenhet att han skäligen kan åtnöjas med den. Anspråket på ytterligare

säkerhet bör naturligen riktas mot gäldenären i fordringsförhållandet. Denne

bör ges skäligt rådrum att anskaffa säkerheten. Jag föreslår att denna skall

ställas sex månader efter anfordran. Presteras inte nöjaktig säkerhet, bör

borgenären få rätt att i förtid säga upp fordringen till betalning inom sex

månader. Uppsägningsrätt bör dock av hänsyn till gäldenären inte föreligga

tidigare än inom två år före femårsfristens utgång. Förevarande paragraf har

utformats i enlighet med vad jag nu anfört.

27 §.

Departementschefen. I det remitterade förslaget till ny jordabalk har jag

framfört tanken (remissprotokollet s. 263) att det personliga betalningsansvar

som kan vara förenat med en före den nya balkens ikraftträdande tillkommen

inteckningshandling skulle åtminstone i vissa fall bortfalla vid

övergången till det nya panträttssystemet. Man kan emellertid inte bortse

från att en sådan ordning om än i undantagsfall kan leda till rättsförluster.

Vid förnyat närmare övervägande har jag med hänsyn härtill stannat för

det förslaget att övergången till den nya balken inte får någon inverkan på

det personliga betalningsansvaret på grund av inteckningshandlingarna. Problemet

har för övrigt relativt begränsad räckvidd, eftersom en betalningsrätt

av det slag som nu avses omfattas av preskriptionsbestämmelserna. Fordringar

av detta slag förfaller alltså efter hand, om preskriptionsavbrott inte

sker.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 45 år 1970

28 §.

Departementschefen. 6:8 innehåller bestämmelser om inverkan på panträtt

av att fastighet frånvinns innehavaren efter klander eller att äganderättsförvärv

återgår såsom ogiltigt eller att avtalet därom hävs. Bestämmelserna,

som i sakligt hänseende nära ansluter till gällande rätt, går ut på

att panträttsupplåtelsen blir utan verkan. F. n. finns emellertid ett undantag

från nämnda princip. Om nämligen vid byte fastighet frångår innehavaren,

äger denne häva bytet enligt 11 kap. 4 § JB. Hävningen återverkar dock inte

på sådana inteckningar som innehavaren tagit ut. Situationen är löst på

annat sätt enligt den nya balken. Av 4: 29 följer att förvärvaren inte äger

återta den egendom han lämnat i byte utan får nöja sig med ersättning i

pengar. Reglerna i 6: 8 blir alltså över huvud taget inte tillämpliga. En

övergångsregel behövs emellertid för det fall att hävning efter den nya balkens

ikraftträdande grundas på 11 kap. 4 § JB. 6: 8 andra stycket bör inte

vara tillämpligt i ett sådant fall. En regel härom tas upp i denna paragraf.

29 §.

Departementschefen. 6: 11 och 14 nya balken innefattar vissa ändringar

i förhållande till gällande rätt i fråga om verkan av exekutiv auktion på fastighets

ansvar för inteckning och verkan i vissa fall av fördelning av medel

på inteckning. De nya bestämmelserna bör inte gälla, om auktionen eller fördelningen

äger rum före balkens ikraftträdande. En regel härom tas upp i

denna paragraf.

Inteckning i andel av fastighet får ej beviljas enligt nya balken. Som ett

led i avvecklingen av befintliga andelsinteckningar bör gälla att vid exekutiv

försäljning sådana inteckningar blir utan verkan i andelen. Borgenären

bör i konsekvens härmed vara skyldig att mottaga kontant betalning vid

medelsfördelningen. En regel om att inteckningen blir utan verkan tas upp

i andra stycket.

30 §.

Departementschefen. Enligt gällande rätt fördelas det primära ansvaret för

gemensamt intecknade fastigheter i första hand efter värden som kan finnas

angivna i inteckningshandlingen. Denna möjlighet att bestämma särskilda

värden för ansvarsfördelningen behålls inte i den nya jordabalken. En övergångsbestämmelse

torde emellertid vara behövlig för de fall då beträffande

äldre gemensam inteckning särskilda värden angivits. Dessa bör även i fortsättningen

vara utslagsgivande vid ansvarsfördelningen. En regel härom tas

upp i första stycket.

Subsidiärt inteckningsansvar vid gemensam inteckning förekommer enligt

gällande rätt vid jordavsöndring och avstyckning i vissa fall. Reglerna härom

finns i 37 § IF. I den nya jordabalken kommer endast delningsformen avstyckning

i nya fastighetsbildningslagen i fråga. I andra stycket tas upp

regler som innebär att balkens bestämmelser i 6: 18 andra stycket om subsi
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

137

diärt inteckningsansvar skall gälla även de delningsformer som i gällande

rätt kan ge upphov till sådant ansvar.

Enligt nya balken kan nedsättning, relaxation eller uppdelning av gemensam

inteckning inte föranleda ett med åtgärden ej direkt åsyftat bortfall av

ansvar såsom f. n. är fallet enligt reglerna i 33 och 34 §§ IF. Den verkan i

fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som kan ha inträtt enligt

de nämnda paragraferna är emellertid orubbad. En uttrycklig bestämmelse

härom har tagits upp i tredje stycket av förevarande paragraf.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap.

nya jordabalken

31 §.

Departementschefen. Paragrafen motsvarar del av 19 § i beredningens

förslag och 18 § i utredningsförslaget samt anger att 7—15 kap. nya balken

inte äger tillämpning i fråga om rättighet som upplåtits före balkens ikraftträdande,

om ej annat särskilt anges.

I fråga om servitut som upplåtits före balkens ikraftträdande äger 14 kap.

ej i något avseende tillämpning. Detta innebär att servitutslagen alltjämt

kommer att gälla. I ett avseende kommer dock även äldre servitut att påverkas

av den nya lagstiftningen. Bestämmelserna i förslaget till fastighetsbildningslag

om ändring och upphävande av servitut genom fastighetsreglering

avses skola gälla även äldre servitut. Med hänsyn härtill avser jag att

föreslå att motsvarande bestämmelser i servitutslagen ej längre skall gälla.

Frågan kommer att tas upp i förslaget till övergångsbestämmelser till fastighetsbildningslagen.

32 §.

Paragrafen, som motsvarar 38 § i beredningens och 30 § i utredningens

förslag, innehåller en övergångsbestämmelse i anslutning till 7: 14 nya

jordabalken.

Lagberedningen. I 11: 11 i beredningens förslag föreskrivs att, om inte

särskilda i 11 kap. angivna grunder för beståndet av särskild rättighet (inskrivning,

förbehåll, i vissa fall besittning) föreligger, så gäller inte upplåtelsen

mot ny ägare till fastigheten. Regeln kompletteras emellertid av en

bestämmelse att även det förhållandet att den nye ägaren vid överlåtelsen

ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen får åberopas som grund för

rättighetens bestånd. Gällande rätt intar den ståndpunkten att ond tro inte

binder ny ägare. Denna ståndpunkt har dock modifierats i rättstillämpningen

så till vida som domstolarna i åtskilliga tveksamma gränsfall ansett

att ett muntligt förbehåll träffats om rättighetens fortsatta bestånd.

I och med att beredningen i sitt förslag utesluter begagnandet av muntliga

förbehåll har det till undvikande av att hittillsvarande rättsskyddsmöjlig
5j-

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

heter begränsas framstått som nödvändigt att uttryckligen erkänna ond tro

som en grund för särskild rättighets bestånd mot ny ägare.

Enligt beredningen gör sig motsvarande synpunkter gällande i övergångssammanhanget.

Har särskild rättighet upplåtits före balkens ikraftträdande

och överlåts fastigheten efter ikraftträdandet, blir de nya reglerna utan

vidare gällande på överlåtelsen. Detta innebär bl. a. att varje förbehåll

måste göras skriftligen i själva köpehandlingen. Till förebyggande av att

rättighetshavarens ställning försämras i relation till vad som nu gäller

synes följaktligen motiverat att ifrågavarande regel i 11: 11 angående verkan

av ond tro tilläggs giltighet även beträffande särskild rättighet som tillkommit

före den nya balkens ikraftträdande.

Departementschefen. Enligt 7: 11 i det remitterade förslaget är den som

överlåter fastighet skyldig att göra förbehåll om upplåten rättighet. När det

gäller formkravet i fråga om villkor vid överlåtelse av fast egendom har dock

en viss uppmjukning skett i det remitterade förslaget i förhållande till beredningens

förslag. Förbehåll om rättighetens fortsatta bestånd måste inte

nödvändigtvis tas in i köpehandlingen för att bli gällande mot förvärvaren

(jfr 4: 1 och 3 i det remitterade förslaget).

Den av beredningen föreslagna regeln om betydelsen av ond tro hos den

nye ägaren har dock ansetts behövlig oberoende av sambandet mellan ondtrosregeln

och formkravet enligt beredningens förslag. Regeln har tagits

upp i 7: 14 i det remitterade förslaget.

Även med den utformning ifrågavarande regler fått i det remitterade förslaget

är det enligt min mening påkallat att genom en särskild övergångsbestämmelse

reglera verkan av ond tro hos den nye ägaren beträffande

nyttjanderätt och servitut som upplåtits före den nya balkens ikraftträdande.

Regeln härom har tagits upp i denna paragraf och överensstämmer i

sak med motsvarande regel i beredningens förslag.

33 §.

Paragrafen motsvarar 39 § i beredningens och 31 § i utredningens förslag

och innehåller ytterligare övergångsbestämmelser i anslutning till vissa

paragrafer i 7 kap.

Departementschefen. Som jag anfört i anslutning till 28 § denna lag bör

regeln i 6: 8 nya balken om inverkan på panträtt av att fastighet frånvinns

innehavaren efter klander eller att äganderättsförvärv återgår som ogiltigt

eller att avtalet därom hävs få gälla även äldre rättsförhållanden med undantag

för det fallet att hävning efter den nya balkens ikraftträdande grundas

på 11 kap. 4 § JB. Motsvarande reglering bör — såsom även lagberedningen

föreslagit — gälla i fråga om nyttjanderätt och servitut.

Beredningen har föreslagit att regeln i 11: 26 i dess förslag (7: 27 i det

remitterade förslaget) om skyldighet att tillhandahålla skriftligt avtal för

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 139

anteckning om tvist skall gälla även äldre rättigheter. Jag har ingen invändning

häremot.

34—36 §§.

(Dessa paragrafer avses innehålla särskilda övergångsbestämmelser till

arrende- och hyreskapitlen).

37 §.

Paragrafen, som motsvarar 40 § i lagberedningens och 33 § i jordabalksutredningens

förslag, innehåller bestämmelser om retroaktiv verkan av

vissa paragrafer i 13 kap. om tomträtt.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att jordabalksrevisionen i fråga

om tomträttsinstitutet föregripits av 1953 års ändringar i NJL. De genom

1953 års reform tillskapade reglerna har tagits upp i den nya jordabalken

så gott som helt oförändrade. Tomträttskapitlet föranleder i så

måtto inga övergångsproblem. I vissa hänseenden har emellertid 1953 års

regler undergått jämkningar, vilka obehindrat synes kunna få tillämpning

också på tomträtt som upplåtits enligt 1953 års regler. Så är fallet med

deklarationerna i 17: 7 och 26 i beredningens förslag om tomträttens likställighet

med fast egendom. Samma tillbakaverkande kraft bör skänkas

innehållet i 17: 21, som behandlar frågan under vilka omständigheter ett s. k.

ändringsavtal är bindande mot den som har rättighet i tomträtten. Även den

processuella regeln i 17:25 bör tilläggas retroaktiv verkan, vilket medför

de förändringarna att anmälningsskyldigheten hänförs till den tidpunkt då

stämningsansökan inkommer samt dom vinner laga kraft i stället för när

stämning utfärdas eller dom meddelas. Bestämmelsen i 17:26 kan utan

olägenhet tilläggas tillbakaverkande kraft även på tomträtt som upplåtits

enligt den för 1953 års ändringar gällande lagstiftningen.

Departementschefen. I det remitterade jordabalksförslaget har de nuvarande

reglerna om tomträtt tagits upp i 13 kap. med endast några smärre

jämkningar. Sedan förslaget till ny jordabalk remitterats till lagrådet bär

4 kap. 10 § NJL ändrats. Ändringen innebär att minimitiden för avgäldsperioderna

i fråga om tomträtt som upplåts för bostadsändamål förkortats

från 20 år till 10 år. Syftet med ändringen, som inte avser tomträtt som

upplåtits före lagens ikraftträdande den 1 januari 1968, är att skapa bättre

förutsättningar för det allmänna att tillgodogöra sig värdestegringen på

mark. Ändringen har också föranlett en motsvarande ändring av 13: 10 i

det remitterade jordbalksförslaget (jfr lagrådsremiss den 20 januari 1967

av 14 och 15 kap. m. m. i en ny jordabalk s. 2).

Som beredningen påpekat föranleder de smärre ändringar som företagits

i fråga om tomträtten inga övergångsproblem men vissa jämkningar

bör också enligt min mening få tillämpning på tomträtt som upplåtits en
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr Ii5 år 1970

ligt tidigare gällande lagstiftning. I likhet med beredningen anser jag så vara

fallet med förklaringarna angående tomträttens likställighet med fast egendom

(13: 7 och 26 i det remitterade förslaget) samt den processuella regeln

i 13: 25 i det remitterade förslaget. När det gäller frågan under vilka omständigheter

ett ändringsavtal är bindande mot den som har rättighet i

tomträtten har i det remitterade förslaget valts en något annan lösning än

i beredningens förslag. Ändringsavtal skall enligt 13: 21 i det remitterade

förslaget gälla mot rättighetshavare i tomträtten endast om inskrivning är

beviljad eller ansökan därom förklarad vilande på annan grund än att vederbörliga

medgivanden från rättighetshavare inte föreligger. Även denna regel

synes dock utan olägenhet kunna ges tillämpning på tomträtt som upplåtits

enligt 1953 års regler. Bestämmelsen i 13: 26 bör, som beredningen föreslagit,

ges retroaktiv verkan även i fråga om tomträtt som upplåtits enligt den

före 1953 års ändringar gällande lagstiftningen.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 16—18 kap.

nya jordabalken

38 §.

Denna paragraf, som motsvarar 45 § i lagberedningens och 37 § i jordabalksutredningens

förslag, innehåller övergångsbestämmelser i anslutning

till 16 kap.

Lagberedningen. De rättsföljder som enligt lag redan inträtt på grund av

ett tidigare rättsförhållande får enligt allmänna civilrättsliga grundsatser

inte rubbas av senare lagstiftning i ämnet. I förevarande sammanhang återstår

därför endast spörsmålet om den hävdandes och rätte ägarens inbördes

rättsställning i sådana fall då enligt äldre lag rätt till talan för rätte ägaren

fortfarande står öppen när den nya balken träder i kraft. Att den hävdande

i dessa fall bör få åberopa äldre lag till stöd för klanderfrihet torde vara

tydligt. Frågan om den hävdande kan åberopa sig på den nya lagstiftningen,

om den är gynnsammare för honom, är däremot inte lika oomtvistlig. Som

ett minimikrav härför måste uppställas att den kortare hävdetiden inte

börjar löpa tidigare än då den nya lagen träder i kraft. Om man bör stanna

vid denna tidpunkt eller om man vid beräkningen bör utgå från en ännu

senare, beror på vilken hänsyn man anser sig kunna tillägga en redan före

den nya lagens ikraftträdande meddelad lagfart. I 1881 års förordning görs

åtskillnad mellan lagfarter som skett före och efter lagfartsförordningens

ikraftträdande den 1 januari 1876. I lagberedningens år 1907 avgivna betänkande

med förslag till jordabalk hade gränsen uppdragits så att för hävd

skulle få åberopas endast lagfart enligt nya balken eller annan med sådan

lagfart likställd införing.

Arbetet med uppläggandet av nya specialiserade fastighetsböcker kan

väntas vara slutfört före ikraftträdandet av den nya jordabalken. I fråga

om fastigheter, på vilka lagfart meddelats efter 1876 års ingång, torde sådan

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

införing av ägare som åsyftats i 1907 års förslag så gott som undantagslöst

ha ägt rum innan den nya jordabalken träder i kraft. Balkens ikraftträdande

kommer alltså att bilda utgångspunkt för hävdetidens beräkning i dessa

fall. Vad angår lagfarter som avslutats före den 1 januari 1876 utan att ny

lagfart därefter meddelats torde gälla att dessa fall är ytterst fåtaliga. På

grund av det anförda bör såsom allmän regel tas upp att för hävd enligt

nya balken alltid skall kunna åberopas lagfart som förelåg vid tiden för

balkens ikraftträdande. Har en hävdande som erhållit lagfart tidigare ej vid

den nya balkens ikraftträdande blivit i fastighetsboken införd som ägare,

torde dock böra göras det förbehållet att hävdetiden räknas från den senare

dag då sådan införing ägt rum. Med de nu föreslagna reglerna överensstämmer

att egendomens innehavare bör, såsom skett enligt 22 § LF, beredas

möjlighet att även efter fastighetsbokens uppläggande införas såsom

ägare. Tillstånd härtill torde alltså böra meddelas i promulgationslagen.

För tillämpningen av de nya hävdereglerna är frågan om god tro av betydelse.

Endast god tro hos den som efter den nya balkens ikraftträdande

innehar egendomen med äganderättsanspråk, får åberopas. Denne är att i

hävdeavseende anse som första innehavare av egendomen.

I 4 § av 1881 års förordning ges ett visst rättsskydd för inteckningshavare

i fall när egendomen återvinns av rätte ägaren. Någon motsvarighet härtill

finns inte i beredningens förslag. Detta förhållande bör emellertid inte utesluta

att beträffande inskrivning som meddelats i egendomen före den nya

balkens ikraftträdande äldre bestämmelser skall gälla. En bestämmelse med

detta innehåll bör alltså inflyta bland övergångsbestämmelserna.

Departementschefen. Lagberedningens förslag till övergångsbestämmelser

i anslutning till jordabalksförslagets hävderegler går ut på att det nya hävdeinstitutet

görs tillämpligt på förvärv som lagfarits före balkens ikraftträdande

med den begränsningen att hävdetiden ej i något fall börjar löpa

före ikraftträdandet.

Jag har ingen erinran mot vad beredningen sålunda föreslagit. Jag godtar

även övriga regler som innefattas i beredningens förslag till övergångsbestämmelser

i anslutning till hävdekapitlet. Jag vill i detta sammanhang endast

tillägga att det undantagsvis kan förekomma att lagfarter från tiden

efter den 1 januari 1876 inte införts i lagfartsboken. Även i sådana fall bör

hävdetiden räknas först från den dag införing ägt rum.

39 §.

Paragrafen motsvarar 46 § i beredningens och 38 § i utredningens förslag

samt innehåller övergångsbestämmelser i anslutning till 17 kap.

Lagberedningen. Den företrädesordning som beredningen förordar stämmer

i väsentliga delar överens med de regler som f. n. gäller eller som enligt

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Ilungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

vedertagen rättspraxis skall tillämpas. I dessa fall föreligger alltså inte något

behov av övergångsbestämmelser beträffande tillämpningen av äldre lag

angående förvärv som skett före den nya jordabalkens ikraftträdande eller

angående inskrivning som äger rum för sådant förvärv och detta oberoende

av huruvida inskrivning söks före balkens ikraftträdande eller först därefter.

Av mindre betydelse är i detta fall att vissa spörsmål, såsom i fråga

om god tro samt företrädet mellan universalfång och yngre singularfång,

närmast i förtydligande syfte kommit att uttryckligen behandlas i beredningens

förslag. Även om sålunda den gällande lagstiftningen inom detta

område i stort sett samstämmer med förslaget föreligger dock vissa avvikelser

av principiell räckvidd.

Beredningen erinrar härefter om den företrädesrätt som enligt 11 kap. 2 §

JB tillkommer fordran på ogulden köpeskilling, en företrädesrätt som även

avser utmätning (17 kap. 9 § HB). Med denna företrädesrätt är att likställa

den företrädesrätt som enligt vissa bestämmelser i IF tillkommer nyttjanderätt

och vissa andra rättigheter.

En annan fråga där beredningens förslag företer en principiell avvikelse

från gällande lag avser konkurrensen mellan överlåtelse av äganderätt och

tidigare upplåtelse av rättighet, då inskrivning för båda förvärven söks på

samma dag (24:8 i beredningens förslag). I detta fall bör tydligen, om

båda förvärven skett före den nya balkens ikraftträdande, äldre lag gälla.

Har däremot upplåtelsen av rättigheten skett före balkens ikraftträdande

men överlåtelsen ägt rum först efter nämnda tidpunkt, torde förhållandena

gestalta sig annorlunda. I detta fall bör den nya lagen äga tillämpning även

i fråga om upplåtelse som skett före den nya lagen.

Av vad beredningen sålunda anfört framgår att i promulgationslagen bör

som allmän regel föreskrivas att bestämmelserna i 24 kap. även skall tillämpas

beträffande rättsförhållanden som grundar sig på äldre lag, dock med de

undantag som angivits i det föregående. Denna lösning avviker visserligen

från den som beredningen i princip förordat angående andra materiella rättsfrågor,

som behandlas i den nya jordabalken, men synes dock vara påkallad

av förmånsrättsordningens speciella karaktär. En konsekvens av beredningens

ståndpunkt är att kapitlets bestämmelser bör tillämpas även på avkomsträtt,

ett institut som inte har någon direkt motsvarighet i den nya jordabalken.

Jordabalksutredningen. I beredningens förslag föreskrivs i första stycket

andra punkten att bestämmelserna i 24: 8 första stycket i beredningens förslag

(21: 8 första stycket i utredningens förslag) i vad de avsåg företrädet

mellan äganderättsöverlåtelse och upplåtelse av rättighet inte tillämpas om

båda förvärven skett före den nya balkens ikraftträdande. Genom utredningens

omarbetning av nämnda bestämmelser bortfaller behovet av den

föreslagna övergångsbestämmelsen.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Departementschefen. Jag biträder förslagen i vad de innebär att bestämmelserna

om företräde på grund av inskrivning blir tillämpliga även om inskrivningen

sökts före den nya jordabalkens ikraftträdande samt att undantag

görs med hänsyn till dels det företräde som tillkommer fordran och

annan rättighet enligt 11 kap. 2 § JB och vissa lagrum i IF, dels innehållet

i 7 kap. i nya balken i vad gäller företrädet mellan upplåtelse av rättighet

och senare äganderättsöverlåtelse när den nye ägaren vid överlåtelsen ägt

eller bort äga kännedom om upplåtelsen (7: 14 i det remitterade förslaget till

ny jordabalk). Om i det sistnämnda fallet äganderättsöverlåtelsen skett före

balkens ikraftträdande, bör företrädesreglerna enligt äldre lag gälla, dvs.

den onda tron hos den nye ägaren bör sakna betydelse. Har överlåtelsen

skett efter ikraftträdandet gäller som framgår av 32 § denna lag balkens

bestämmelser.

Lagberedningens förslag (24: 8 första stycket) innehöll den nyheten att

om inskrivning söktes på samma inskrivningsdag av flera förvärv som inte

avsåg panträtt skulle förvärven sinsemellan alltid äga företräde efter den

tidsföljd i vilken de ägt rum. Till skillnad mot gällande rätt skulle alltså

en överlåtelse alltid få stå tillbaka för en tidigare rättighetsupplåtelse. Denna

rättsändring krävde en särskild övergångsbestämmelse. I det remitterade

förslaget till ny jordabalk (17:5 första stycket) föreslås emellertid

— i enlighet med vad jordabalksutredningen föreslagit — att gällande

rätt bibehålls. Den av beredningen föreslagna övergångsbestämmelsen

behövs därför inte. Emellertid uppkommer i stället ett annat övergångsproblem.

Företrädet i den nu aktuella konkurrenssituationen för en senare

äganderättsöverlåtelse går nämligen om intet för det fall att den nye ägaren

vid överlåtelsen var i ond tro med avseende på rättighetsupplåtelsen. 17: 5

första stycket i det remitterade förslaget innehåller därför en reservation

med hänsyn till bestämmelserna i 7 kap. Om överlåtelsen skett före balkens

ikraftträdande, bör denna reservation gälla företrädesreglerna i äldre lag.

Beredningen anför att bestämmelserna om företräde på grund av inskrivning

bör tillämpas även på avkomsträtt, trots att institutet inte har någon

direkt motsvarighet i beredningens förslag. Eftersom beredningen i sitt förslag

i stället tog upp de båda instituten ränterätt och födoråd, låg en analog

tillämpning av dessas företrädesregler på avkomsträtten nära till hands.

Tvekan kan emellertid uppstå när också instituten ränterätt och födoråd utmönstrats

ur balken. Sakligt sett bör emellertid den lösning väljas som beredningen

rekommenderade, eftersom annars övergångsvis både gamla och nya

företrädesregler kan bli tillämpliga. En uttrycklig lagregel bör dock ges. Motsvarande

bör gälla om vattenfallsrätten. Jag har därför tagit upp en föreskrift

av innebörd att bestämmelserna om nyttjanderätt i 17 kap. skall, med

iakttagande av första och andra styckena i denna paragraf, äga motsvarande

tillämpning i fråga om avkomsträtt och vattenfallsrätt.

Slutligen kan anmärkas att en motsvarighet till bestämmelserna i 46 §

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

sista stycket beredningens förslag till promulgationslag om anteckning i fastighetsbok

angående företräde med ogulden köpeskillings rätt tas upp i 5 § i

departementsför slaget.

40 §.

Denna paragraf, som motsvarar 47 § i lagberedningens och 39 § i jordabalksutredningens

förslag, innehåller övergångsbestämmelser med avseende

på 18 kap. om godtrosförvärv på grund av inskrivning m. m.

Lagberedningen. Bestämmelserna om godtrosförvärv är helt nya. En följd

härav är att de inte bör äga tillämpning på förvärv som skett före den nya

jordabalkens ikraftträdande. I detta sammanhang inställer sig emellertid en

särskild fråga för det fall att åtkomsten för den som överlät egendomen eller

i denna utfäste eller upplät rättighet härleder sig från tiden före ikraftträdandet.

Det kan ifrågasättas om rätte ägaren skall vara underkastad den

nya lagens bestämmelser beträffande bristen i åtkomsten eller om ej äldre

lag alltjämt bör gälla.

För att den nya lagen skall fylla sitt ändamål torde det vara ofrånkomligt

att den kommer att omfatta även åtkomster som är av äldre ursprung. Hänsyn

måste emellertid tas till äldre bestämmelser. Enligt beredningens mening

synes det ifrågavarande spörsmålet böra erhålla en sådan lösning som

svarar mot vad som kan anses vara skäligt och billigt även i förhållande till

rätte ägaren. I detta hänseende är av särskild betydelse att rätte ägaren är

tillförsäkrad ersättning för förlust som åsamkas honom genom att han på

grund av förvärvarens goda tro mister sin äganderätt. Beredningen anser

därför att de nya bestämmelserna bör omfatta även åtkomst före ikraftträdandet.

Med den ståndpunkt som beredningen sålunda intagit föreligger uppenbarligen

inte något hinder mot att även lagfart som beviljats före ikraftträdandet

får användas som grundval för godtrosförvärv. I enlighet med

vad som föreslagits i fråga om hävd bör lagfart som meddelats efter 1876

års ingång kunna bilda utgångspunkt. Vad angår lagfart som avslutats före

den 1 januari 1876 utan att lagfart därefter meddelats bör däremot göras

förbehåll att införing skett i fastighetsboken.

Bestämmelserna i 25:12—14 i beredningens förslag kan enligt beredningen

utan olägenhet skänkas oinskränkt giltighet också såvitt äldre rättsförhållanden

berörs. Denna ståndpunkt har kommit till uttryck i paragrafens

andra stycke.

Departementschefen. 25: 1—10 i beredningens förslag motsvaras i det remitterade

förslaget av 18:1—7.1 huvudsak har de av beredningen föreslagna

bestämmelserna tagits upp oförändrade i det remitterade förslaget. Avvikelser

förekommer dock i några avseenden. Detta påverkar dock inte bedöm
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ningen av övergångsproblemen. Jag biträder vad beredningen anfört rörande

förhållandet till äldre lagstiftning. Förslaget tas därför här upp utan sakliga

ändringar.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap.

nya jordabalken

41 §.

Paragrafen motsvarar 52 § i beredningens och 40 § i utredningens förslag.

Departementschefen. Övergångsregleringen med avseende på bestämmelserna

om inskrivningsväsendet bör utgå från den på det processuella området

gängse grundsatsen att ett processuellt förfarande, även om det rör

äldre förhållanden, följer de nya reglerna om det utspelas sedan dessa trätt

i kraft. Den övergångsregler ing beträffande 19—23 kap. som föreslås i det

följande utgår från att denna grundsats gäller, och bestämmelserna är därför

utformade som undantag från grundsatsen, vilken inte ansetts behöva

komma till direkt uttryck. Beträffande undantagen måste för det första

hänsyn tas till att inskrivningsärendena f. n. och även enligt förslaget tas

upp på inskrivningsdag, oberoende av när handläggningen av inskrivningsärendet

rent faktiskt äger rum. Självfallet bör samma lagstiftning gälla för

all handläggning som hänförs till en och samma inskrivningsdag. Jag föreslår

därför den ordningen att äldre lag skall äga tillämpning på sådan handläggning

av inskrivningsärende som är att hänföra till inskrivningsdag före

den nya balkens ikraftträdande. Denna regel har uttryckts i 41 §. Motsättningsvis

följer att de nya inskrivningsreglerna skall tillämpas från och med

den första inskrivningsdagen efter ikraftträdandet. I fråga om sådana åtgärder

som inte är att hänföra till inskrivningsdag, blir de nya reglerna tillämpliga

omedelbart vid ikraftträdandet.

42 §.

Paragrafen motsvarar 53 § i beredningens och 41 § i utredningens förslag.

Departementschefen. Den till grund för 41 § liggande principen att de nya

inskrivningsreglerna skall tillämpas vid handläggning som är att hänföra

till inskrivningsdag efter den nya balkens ikraftträdande kan inte få gälla

utan inskränkning. Ett flertal av förfarandereglerna är nämligen utformade

på sådant sätt att de direkt anknyter till de materiella rättsförhållandena

sådana dessa reglerats i den nya balken. Om nämnda regler skulle utan vidare

vinna tillämpning, kom de i strid med vad som förut i denna lag angivits

om äldre lags tillämplighet på rättsförhållanden som tillkommit före

ikraftträdandet. Som exempel på förfaranderegler av nu antytt slag kan

nämnas 20: 6 punkterna 3 och 4 (avslag på lagfartsansökan när fångeshandlingen

innehåller villkor som medför att förvärvet är ogiltigt eller när förvärvet

avser del av fastighet i vissa fall) samt 20: 7 punkt 1 och 20: 8 (vitt
-

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

neskravet vid fastighetsköp). I situationer av nu antytt slag bör inskrivningsärendet

prövas enligt äldre lags bestämmelser trots att handläggningen

i övrigt sker enligt den nya balken. Det sagda har fått komma till

uttryck i 42 § denna lag.

Det torde inte behöva råda någon tvekan i vilka fall förfarandereglerna

i den nya balken måste jämkas vid tillämpning på äldre rättsförhållanden

för att någon motsättning inte skall uppstå i förhållande till denna lags bestämmelser

om sådana rättsförhållanden. Det bör betonas att redan den omständigheten

att en förfaranderegel fått annat sakligt innehåll än dess motsvarighet

i äldre lag givetvis inte motiverar att regeln åsidosätts. Sålunda

skall exempelvis en lagfartsansökan på fastighetsförvärv som avser legat

förklaras vilande, om testamentet visserligen vunnit laga kraft men legatet

ej utgivits, oavsett att enligt gällande rätt ansökan skulle ha bifallits (jfr

20: 7 punkt 5).

Frågan om behandlingen i övergångshänseende av äldre rättsförhållanden

är komplicerad när det gäller inteckning och kräver särskild reglering. Bestämmelser

härom ges i 45 och 46 §§.

43 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas vissa särskilda övergångsfrågor

i anslutning till 19 kap. Jag avser att i det följande något kommentera

de skilda paragraferna i detta kapitel från övergångs synpunkt.

Bestämmelserna i 19: 1—7 torde inte fordra något särskilt uttalande.

Reglerna i 19:8—43, som direkt tar sikte på handläggningen av inskrivningsärendena,

behandlas i 41 § denna lag. Beträffande 19: 12 bör uppmärksammas

att frågan om verkan av införingar i böckerna under protokollsystemets

tid inte tagits upp i detta sammanhang. Vad gäller 19: 14 är det självklart

att äldre lags fullföljdsregler är tillämpliga, om beslut i inskrivningsärende

meddelats före den nya balkens ikraftträdande. Att paragrafen såvitt

gäller fullföljdssätt, besvärstid och anteckningsskyldighet blir tillämplig

först efter ikraftträdandet torde vara så självklart att någon särskild regel

därom inte behövs. 19: 15 och 16 fordrar ingen kommentar. Bestämmelserna

om rättelse av inf öring i fastighetsboken eller tomträttsboken enligt 19: 17

och 18 bör äga tillämpning även på införing som skett före den nya balkens

ikraftträdande.

När det gäller reglerna i 19: 19 om rätt till ersättning av staten vid fel

eller försummelse i fråga om handläggning av eller beslut i inskrivningsärende

eller vid utfärdande av vissa bevis bör däremot motsatt princip gälla.

Det kan inte komma i fråga att nämnda ersättningsrätt skulle få gälla åtgöranden

före ikraftträdandet av den nya balken. I denna paragrafs första

stycke föreslås därför den regeln att 19: 19 inte äger tillämpning i fråga om

sådan handläggning av eller sådant beslut i inskrivningsärende som är att

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

hänföra till inskrivningsdag före den nya balkens ikraftträdande eller om

bevis som utfärdas dessförinnan.

I 19: 20 och 21 ges regler om anteckning i fastighets- eller tomträttsboken

med anledning av tvister som är av sådan beskaffenhet att de kan angå

inskrivning eller som följd av vissa exekutiva åtgärder. Dessa regler torde

böra tillämpas bara under förutsättning att det förhållande som utlöser anteckningsskyldigheten

inträffat efter den nya balkens ikraftträdande. En

bestämmelse med detta innehåll tas upp i denna paragrafs andra stycke.

Bestämmelserna i 19: 22 och 23 torde inte fordra någon kommentar.

44 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag.

Departementschefen. I 20:2 föreslås att lagfart skall sökas inom tre månader

efter det att fångeshandlingen upprättades. Förslaget innebär en avkortning

av lagfartstiden, såvitt gäller förvärv av fastighet på landet. Med

hänsyn härtill torde en övergångsregel behövas. Jag föreslår den regeln att

om lagfartstiden börjat löpa före ikraftträdandet av den nya balken så skall

äldre lag gälla i fråga om nämnda tid. Motsvarande problem uppkommer

när det gäller tiden för sökande av inskrivning av upplåtelse av tomträtt

och av tomträtts övergång till ny innehavare, eftersom reglerna om denna

tid anknyter till bestämmelserna om lagfart. Den föreslagna övergångsregeln

bör därför få avse även tiden för sökande av inskrivning i de nämnda fallen.

Denna paragraf har utformats med iakttagande härav.

I övrigt torde bestämmelserna om lagfartsskyldigheten i 20: 1—3 kunna

tillämpas även i fråga om förvärv som skett före balkens ikraftträdande. Detsamma

torde gälla 20: 4 och 5. Övergångsproblemen beträffande 20: 6—9

och 14, som innehåller närmare bestämmelser om handläggningen av lagfartsärenden

är belysta i anslutning till 41 och 42 §§ i denna lag. Reglerna

i 20: 10—13 om lagfartssammanträde bör givetvis äga tillämpning även i

fråga om förvärv före ikraftträdandet av den nya balken.

I fråga om 21 kap. som behandlar inskrivning av tomträtt äger vad som

nyss anförts om 20 kap. motsvarande tillämpning. Några kommentarer torde

dock vara behövliga. I 21: 1 första stycket sista punkten införs den nyheten

att inskrivning av upplåtelse av tomträtt får sökas även av fastighetsägaren.

Ingenting torde hindra att denna regel får gälla även upplåtelser

före ikraftträdandet av den nya balken. Bestämmelserna i 21: 5 angående

inskrivning av ändringsavtal bör få gälla även avtal som slutits före den

nya balkens ikraftträdande (jfr 37 § denna lag vilket lagrum innehåller en

övergångsregel i anslutning till bestämmelserna i 13: 21 om ändringsavtals

verkan mot rättighetshavare i tomträtten).

23 kap. torde inte kräva några uttalanden i detta sammanhang.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

45 §.

Paragrafen motsvarar 42 § i utredningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas frågan hur ansökningar

om inteckning vilka upprättats enligt bestämmelserna i IF skall behandlas,

om de inges eller, efter vilandeförklaring före ikraftträdandet av den nya

balken, fullföljs efter ikraftträdandet. Principen bör vara att ansökningen,

om den uppfyller villkoren enligt IF, godtas som en ansökan om inteckning

enligt 22: 1 nya balken (jfr SOU 1963: 55 s. 442). Ansökningen bör därvid

anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp. Motsvarande

bör gälla om ansökan avser inteckning för ogulden köpeskilling

eller skadestånd på grund av brott enligt 2 § IF. En förutsättning för att ansökningar

av nu avsett slag skall kunna beviljas är givetvis att hinder inte

möter på grund av annan bestämmelse i 22 kap. än 1 §. Särskilt är härvid

föreskrifterna i 2 § andra stycket av betydelse.

Denna paragraf, liksom den följande, är självfallet tillämplig också i fråga

om inteckning i tomträtt.

46 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag.

Departementschefen. I 22: 2 i det remitterade förslaget till ny jordabalk

ges bestämmelser om dels betalningsanspråkets form, dvs. att ansökan om

inteckning måste lyda på visst penningbelopp i svenskt mynt, dels föremålet

för inteckning. Beträffande betalningsanspråkets form torde någon övergångsanordning

inte vara behövlig. Saken ställer sig emellertid annorlunda

när det gäller föremålet för inteckning.

Den föreslagna regleringen av föremålet för inteckning innebär nyheter

i flera avseenden, nämligen a) inteckning får inte avse andel av fastighet,

b) flera fastigheter får inteclcnas gemensamt bara om de är i en ägares hand

och belägna inom samma inskrivningsmyndighets område samt c) föremålet

för inteckningen måste bestämmas på sådant sätt att homogen inteckningsbelastning

uppnås.

Beträffande först regeln att inteckning inte får avse andel av fastighet innebär

lagberedningens förslag att regeln sätts i kraft utan annan övergångsbestämmelse

än beträffande andel vars ägoområde blivit utbrutet genom

sämjedelning. Beredningen föreslår sådana anordningar att redan gjorda

rättsliga förfoganden över sämjelotter tills vidare äger bestånd och att innehavare

av sådana lotter även efter den nya balkens ikraftträdande skall kunna

rättsligen utnyttja egendomen på huvudsakligen samma sätt som tidigare.

Förslaget, som utgör ett provisorium i avvaktan på legalisering av sämjelotterna,

går ut på att fastighetsandelens karaktär av sämjelott fastslås i

ett prövningsförfarande som är förlagt till inskrivningsdomaren och som

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

utmynnar i en anteckning i fastighetsboken att andelen utgör sämjelott. Anteckningen

ges i förslaget samma verkan vid tillämpning av den nya balken

som laga delning. Förslaget har mött kritik under remissbehandlingen, framför

allt från lantmäteristyrelsens sida, och det har gjorts gällande att problemet

med fastighet sandelar som utgör sämjelotter måste lösas genom ett

legaliseringsförfarande som leder till att lotterna ges karaktären av fullt självständiga

fastigheter. Frågan har numera kommit i ett annat läge genom legaliseringslagen.

Med hänsyn härtill föreligger inget behov av att övergångsvis

medge inteckning i andel av fastighet.

Vad gäller regeln att flera fastigheter får intecknas gemensamt bara om

de är i en ägares hand och belägna inom samma inskrivningsmyndighets område

anser jordabalksutredningen att någon övergångsbestämmelse inte är

behövlig. Jag delar denna uppfattning.

När det däremot gäller bestämmelsen att föremålet för inteckningen måste

bestämmas på sådant sätt att homogen inteckningsbelastning uppnås är situationen

en annan. Jordabalksutredningen föreslog beträffande motsvarande

regel i dess förslag (SOU 1963: 55 s. 141 och 436) att regeln skulle vinna

tillämpning i fråga om äldre gemensamma inteckningar först 20 år efter

balkens ikraftträdande. Det främsta skälet till att utredningen förordade en

så lång övergångstid var att hänsyn måste tas till sådana inteckningar — i

vissa fall gällande i fastigheter som tillhör skilda inskrivningsområden —

vilka tjänar som säkerhet för långfristig obligationsupplåning. Jag godtar i

princip utredningens förslag men anser att övergångstiden bör bestämmas

till femton år. I enkelhetens intresse bör övergångsbestämmelsen ta sikte på

varje inteckning som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande.

Övergångsproblemen beträffande 22: 3—5 belyses av vad som anförts i anslutning

till 41 och 42 §§ i denna lag. 22: 6 fordrar ingen kommentar.

I 22: 7—14 ges regler om de skilda åtgärder som kan komma i fråga beträffande

inteckning och pantbrev. Dessa regler bör bli omedelbart tillämpliga

även beträffande äldre inteckningar, och detta torde kunna ske utan

särskilda övergångsbestämmelser. I vissa begränsade hänseenden blir härigenom

förutsättningarna andra för inteckningsåtgärdernas genomförande

än som gäller f. n.

23 kap. fordrar inte några särskilda övergångsregler.

Slutbestämmelse

47 §.

Genom denna paragraf, som motsvarar 55 § i beredningens och 44 § i utredningens

förslag, ges Kungl. Maj :t rätt att utfärda de närmare föreskrifter

som behövs för övergången till den nya jordabalken.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

2) Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

5 KAP.

14 §.

Departementschefen. Enligt 5 kap. 14 § GB gäller att make får i viss utsträckning

företräda andra maken, när denne på grund av bortovaro eller

sjukdom är ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter. Fast egendom

får dock inte i något fall intecknas eller avyttras, annat än om rätten medger

det. Förbudet avser inte bara inteckning för fordran utan även inteckning

av nyttjanderätt, servitut eller annan inskrivningsbar rättighet. Eftersom

i den nya balken ordet inteckning reserveras för fordringsinteckning,

har paragrafens ordalag jämkats därhän att förbudet avser förutom avyttrande

även beviljande av inskrivning i fast egendom.

6 KAP.

4 §.

Departementschefen. Enligt 6 kap. 4 § GB krävs makes samtycke vid inteckning

i fast egendom, vari maken har giftorätt. I anslutning till 22: 4

punkt 3 i det remitterade förslaget har jag erinrat om att familjerättskommittén

föreslagit vissa ändringar beträffande kravet på äkta makes samtycke

till förfogande över bl. a. fast egendom och tomträtt (s. 641 i remissprotokollet).

Förslaget i den delen torde emellertid inte komma att läggas

till grund för lagstiftning vid den begränsade reform av älctenskapsrätten

som har inletts genom prop. 1968: 136. Frågan får tas upp på nytt i samband

med en kommande allmän översyn av äktenskapslagstiftningen. I sakens

nuvarande läge har jag ansett att samtycke av äkta make alltjämt bör

fordras i ärende angående inteckning.

Intecknas egendomen utan erforderligt samtycke, har maken rätt enligt

paragrafens andra stycke att inom viss frist klandra åtgärden. Bestämmelsen

i 6: 10 jordabalksförslaget innebär emellertid att omständighet som hänför sig

till tillkomsten av inteckning ej någonsin medför ogiltighet av inteckningen.

Detta föreslås gälla även för det sällsynta fallet att inskrivningsdomaren förbisett

att infordra äktamakesamtycke, när sådant bort föreligga (jfr remissprotokollet

s. 325). I konsekvens med den anförda bestämmelsens innehåll

torde makes rätt att klandra åtgärd att med inteckning för gäld belasta fast

egendom böra utgå och 6 kap. 4 § andra stycket GB begränsas till att avse

klander vid avyttrande av fast egendom. Lagrummet har i förslaget utformats

i enlighet härmed.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

13 KAP.

151

2 §•

Departementschefen. I paragrafen har gjorts en formell jämkning med

hänsyn till fastighetspanträttens ändrade utformning.

13 a §.

Lagberedningen. Inledningsvis erinrar beredningen om den i 4 kap. jordabalksförslaget

upptagna regleringen som syftar till att hindra att irreguljära

fastigheter uppkommer genom köp, byte eller gåva av område (7 §),

av andel med utbrytningsklausul (8 §) samt av fastighets andel i mark som

är samfälld för flera fastigheter (9 §). Om det anförda syftet skall helt nås,

måste enligt beredningens mening uppkomsten av irreguljära fastigheter

genom förvärv av andra slag än sådana som behandlats inom balkens ram

förhindras. De förvärvstyper som behöver regleras torde utgöra dels på familje-

och successionsrättens område förvärv på grund av giftorätt, arv eller testamente

dels vissa associationsrättsliga förvärv (skifte, apport).

Genom bodelning kan areal- och andelsförvärv ske enligt gällande rätt.

Vad först beträffar andelsförvärv utan bestämmelse att andelen skall utbrytas,

så bör dessa förvärv enligt beredningens åsikt behandlas lika som

motsvarande överlåtelseförvärv. Makarna — resp. när make är död efterlevande

maken och övriga delägare i dödsboet — skall således i detta fall

anses inneha fastigheten under samäganderätt. När det sedan gäller andelsförvärv

med bestämmelse om utbrytning och arealförvärv diskuterar beredningen

två alternativa lösningar. En lösning, konstruerad efter samma

linjer som vid köp, skulle innebära, att förvärvet blir beroende av att inom

viss tid från bodelningshandlingens dag ansökan om laga delning görs på

grund av bodelningen samt att med anledning av ansökan som rätteligen

skett laga delning kommer till stånd. En annan lösning är att makarna hänvisas

att först låta önskad utbrytning äga rum och därefter göra bodelning.

En sådan ordning skulle framtvingas av ett förbud mot att vid bodelning tilllägga

make område av fastighet eller fastighetsandel med bestämmelse om

andelens utbrytning. Några hinder ur jorddelningsrättslig synpunkt anser

beredningen inte möta mot denna lösning.

I fråga om den lösning som ansluter till reglerna i 4 kap. jordabalksförslaget

framhåller beredningen, att verkan av att laga delning inte kommer

till stånd på grund av bodelningen i många fall inte skulle inskränka sig

till att områdes- eller andelsförvärvet förfaller och bodelningen följaktligen

blir ogiltig till den del den avser området eller den andel som skolat utbrytas.

Ofta fick man räkna med en vidare ogiltighetsverkan därför att grunden

ryckts undan för andra delar av bodelningen. Med hänsyn härtill kan

det enligt beredningens mening antagas att makarna, när fördelningen av

den lösa egendomen anses böra vara beroende av hur den fasta egendomen

uppdelas, inte sällan skulle finna lämpligt att först göra en partiell bodel
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ning, avseende enbart den fasta egendomens uppdelning på områden eller

andelar med bestämmelse om utbrytning, samt uppskjuta bodelningen i övrigt

i avbidan på utgången av frågan om utbrytning. Detta skulle i realiteten

innebära att makarna funnit den ordning, som avses med den alternativa

lösningen, innebära påtagliga fördelar.

Beredningen kommer till den uppfattningen att make vid bodelning i

princip inte bör få tilläggas område av fastighet eller andel i fastighet med

bestämmelse att andelen skall utbrytas. Sker det ändå, måste följden bli att

bodelningen i den delen är ogiltig. Förbudet måste gälla inte bara då makarna

själva överenskommer om bodelningen utan också då vid oenighet mellan

dem skiftesman har att bestämma om delningen. Bestämmelserna bör

emellertid begränsas så, att därunder inte kommer fall då redan det förvärv

från makarnas eller endera makens sida, på grund varav egendomen ingår i

delningen, är för sin giltighet beroende av att utbrytning kommer till stånd,

samt ytterligare fastighetsdelning inte är tillämnad. Förbudet bör avse bara

att genom själva bodelningen uppdela den fasta egendomen i strid med bestående

fastighetsindelning.

Någon speciell bestämmelse om förvärv av andel i samfälld mark anser sig

beredningen inte behöva ta upp. Av grunderna för de här föreslagna reglerna

samt vid en jämförelse med 4: 9 i beredningens förslag till jordabalk

torde framgå att sådan andel inte vid bodelning får för sig tilläggas make,

om inte andelen registrerats som särskild fastighet. Sker det ändå, framhåller

beredningen, är bodelningen i den delen ogiltig.

De föreslagna reglerna tar beredningen upp i en ny paragraf, betecknad

13 a §, i 13 kap. GB. I ett första stycke ges förbudet mot att vid bodelning

tillägga make område av fastighet, vilken i sin helhet tillhör makarna eller

en av dem, eller andel i sådan fastighet med bestämmelse om utbrytning av

andelen. Om det sker, är bodelningen i den delen ogiltig. I ett andra stycke

föreskrivs att, om vid bodelning fastighet till skilda andelar delats mellan

makarna utan att bestämmelse om utbrytning meddelats i bodelningshandlingen,

makarna skall anses inneha fastigheten under samäganderätt. Till

denna föreskrift har beredningen — i analogi med motsvarande regel i 4: 8

första stycket i beredningens jordabalksförslag — fogat bestämmelsen att

sämj edelning skall vara utan verkan.

Departementschefen. I 4 kap. nya balken ges vissa grundläggande bestämmelser

som avser att hindra uppkomsten av irreguljär fastighetsbildning

genom areal- och andelsöverlåtelser. I fråga om arealöverlåtelserna har genom

lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet de i

4: 7 jordabalksförslaget upptagna reglerna genomförts i förväg, såvitt avser

arealöverlåtelser som äger rum efter lagens ikraftträdande. I lagen tas också

upp de av lagberedningen förordade bestämmelserna om arealförvärv på

bl. a. familjerättens område. Om behovet av dessa regler och motiven för deras

närmare utformning kan jag hänvisa till vad som anförs i propositionen

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(1968: 127). Såvitt avser de familjerättsliga fången går de i korthet ut på att

make inte får genom bodelning tilläggas område av en i boet ingående fastighet.

Bodelning, som innebär att område av fastighet kommer i särskild ägares

hand, är ogiltig i den delen (2 §). Makarna är alltså hänvisade till att låta

en ev. fastighetsbildning föregå bodelningen. De nu i förslaget till GB 13

kap. 13 a § upptagna bestämmelserna återger sakligt sett i oförändrat skick

dessa regler om arealförvärv genom bodelning. Efter genomförandet av jordabalksförslaget

och därav beroende följdlagstiftning får den särskilda lagen

därför bara betydelse för sådana förvärv som skett dessförinnan och under

den tid lagen varit gällande.

I fråga om andelsförvärven fann jag i det nyss nämnda lagstiftningsärendet

inte skäl att föreslå några förtida bestämmelser. Jag ansåg att införandet

av bestämmelserna i 4: 8 och därmed sammanhängande följdlagstiftning

lämpligen borde anstå till dess balken trädde i kraft. Reglerna om förvärv

av andel genom bodelning bör därför nu tas upp till behandling i samband

med övriga av jordabalksförslaget föranledda ändringar i GB.

Reglerna i 4 kap. jordabalksförslaget innebär att köp, byte och gåva av

andel i fastighet skall, när överlåtelsen skett under villkor om utbrytning av

andelen, vara beroende av att fastighetsbildning sker i överensstämmelse

med avtalet. Överlåtelse av område och av andel med utbrytningsklausul

behandlas alltså i detta hänseende lika. Också vid bodelning bör samma regler

gälla för båda typerna av förvärv. Detta betyder att man vid bodelning

inte bör få tillägga make andel i fastighet, om vid bodelningen bestäms att

andelen skall utbrytas. Bodelningen blir i så fall ogiltig i den delen. Som

beredningen framhåller bör bestämmelserna begränsas så, att därunder inte

kommer fall då redan det förvärv från makarnas eller enderas sida, på grund

varav egendomen ingår i delningen, är för sin giltighet beroende av att utbrytning

kommer till stånd, samt ytterligare fastighetsdelning inte är tillämnad.

Om makarna eller endera maken förvärvat ett område eller en andel

med bestämmelse om andelens utbrytning, bör hinder inte uppställas mot

att området eller andelen i sin helhet utläggs på endera makens lott eller till

ideella andelar fördelas mellan dem utan bestämmelse om utbrytning. Området

eller andelen behandlas alltså i dessa fall som en fastighet. Ogiltighetsregeln

bör med andra ord avse bara det fallet att genom själva bodelningen

den fasta egendomen uppdelas i strid med bestående fastighetsindelning.

Beredningen framhåller att något praktiskt behov inte synes föreligga

att i detta sammanhang meddela någon speciell bestämmelse om förvärv

av andel i samfälld mark. Enligt 4: 9 i beredningens jordabalksför slag är

sådant förvärv inte tillåtet, om inte andelen registrerats som särskild fastighet.

Beredningen anför att det utan någon speciell bestämmelse torde av

grunderna för de föreslagna reglerna i GB 13 kap. 13 a § vid en jämförelse

med 4: 9 i jordabalksförslaget framgå, att sådan andel inte vid bodelning

får för sig tilläggas make, om inte andelen registrerats som särskild fastig
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

het. Om så ändå sker, är bodelningen enligt beredningens mening i den

delen ogiltig.

I det remitterade jordabalksförslaget har en annan lösning valts i fråga

om köp av fastighets andel i samfälld mark. Detta sammanhänger med att

fastighetsbildningskommittén efter det att beredningen överlämnade sitt betänkande

framlagt ett förslag till fastighetsbildningslag, enligt vilket sådan

andel skall få avstyckas. I 4: 9 i det remitterade jordabalksför slaget har

därför i fråga om köp av andel i samfälld mark tagits upp en hänvisning

till bestämmelserna om köp av område i 4: 7. Också köp av andel i samfälld

mark blir alltså i princip tillåtet men för sin giltighet beroende av att fastighetsbildning

kommer till stånd.

Av den lydelse som bestämmelserna fått i departementsförslaget framgår

att make vid bodelning inte får tilläggas en fastighets andel i samfälld mark.

Också här gäller att om redan det förvärv från makarnas eller enderas

sida, på grund varav andelen ingår i boet, för sin giltighet är beroende av att

utbrytning kommer till stånd, hinder inte bör uppställas mot att tillägga

ena maken andelen i fråga. Likaså bör, om det föregående förvärvet avsett

ett område av en fastighet jämte fastighetens andel i samfälld mark, ena

maken kunna tilläggas området och andelen. Genom bodelningen får emellertid

inte ytterligare fastighetsdelning aktualiseras. Att ogiltighetsregeln

inte gäller om andelen är registrerad såsom särskild fastighet anser jag inte

behöva komma till särskilt uttryck i lagtexten (jfr jordabalksremissen s.

182).

För det fall att någon köpt andel i fastighet utan villkor om utbrytning

gäller enligt 4: 8 jordabalksförslaget den tolkningsregeln att delägaren innehar

fastigheten under samäganderätt med den eller de andra delägarna. Såvitt

avser uppdelning av en fastighet i ideella andelar genom bodelning bör

ges motsvarande tolkningsregel, när i bodelningshandlingen inte tagits in

någon bestämmelse om utbrytning. Makarna skall då anses inneha fastigheten

under samäganderätt. Någon motsvarighet till beredningens i 4: 8

intagna förbud mot sämjedelning tas däremot inte upp i departementsförslaget.

Genom att denna förbudsregel i baiken föreslås flyttad till 1 kap.,

som handlar om fastighet och dess gränser, torde stå fullt klart att regeln

har allmän syftning och inte bara gäller sämjedelning i samband med köp,

byte och gåva (jordabalksremissen s. 76).

I departementsförslaget har den nu angivna tolkningsregeln efter mönster

av 4: 8 balkförslaget tagits upp i första stycket. I andra stycket ges ogiltighetsregeln

för övriga fall av delförvärv.

övergångsbestämmelserna

Lagberedningen. Beredningen tar upp dels en undantagsregel från det

föreslagna förbudet mot att vid bodelning tillägga make område av fastighet

såvitt avser förvärv som sker i överensstämmelse med fastställd tomt
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

155

indelning, dels en föreskrift av innebörd att de föreslagna reglerna skall

tillämpas också i fråga om äktenskap, i vilka förmögenhetsförhållandena

är att bedöma enligt äldre GB.

Departementschefen. När det gäller de av beredningen föreslagna övergångsbestämmelserna

så har i lagen med vissa bestämmelser angående förvärv

av område av fastighet tagits upp motsvarighet till dessa bestämmelser.

Till undantaget för förvärv i överensstämmelse med fastställd tomtindelning

har också för enkelhetens skull gjorts tillägg för förvärv i överensstämmelse

med fastställd ny stadsplan. Genom förslaget till ny fastighetsbildningslag

kommer emellertid frågan i ett nytt läge, eftersom genom denna lag tomtindelnings

och stadsplans avstyckande verkan föreslås upphöra. Något behov

av undantagsregler för dessa fall föreligger därför inte, om fastighetsbildningslagen,

som avsikten är, träder i kraft samtidigt med jordabalken. Däremot

föreligger fortfarande behov av en bestämmelse som gör de föreslagna

ändringarna i GB tillämpliga också på s. k. äldre äktenskap, som är att bedöma

enligt äldre GB. Motsvarighet därtill tas därför upp också i departementsförslaget.

3) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § 6 inom. lagen den 11 juni

1920 (nr 406) om införande av nya giftermålsbalken

Lagberedningen. I 9 kap. 2 § första stycket äldre GB inskränks mannens

rätt i fråga om hustruns av mannen förvaltade enskilda fasta egendom att

avhända hustrun egendomen, belasta den med inteckning för gäld och upplåta

nyttjanderätt, servitut eller avkomsträtt i egendomen. Beträffande makar

som ingått äktenskap före den 1 januari 1921 gäller enligt 5 § promulgationslagen

till GB det sagda fortfarande.

Upplåtelse av återköpsrätt eller rätt till elektrisk kraft omnämns ej i 9

kap. 2 § första stycket äldre GB. I fråga om återköpsrätt torde anledning inte

föreligga att göra någon ändring. Avkomsträtt motsvaras i förslaget till ny

jordabalk av ränterätt och födoråd. Med lagrummets innehåll och grunder

torde närmast överensstämma att inskränkningarna får avse också de nya

rättighetstyper som behandlas i balken. Något undantag bör därvid inte göras

för rätt till elektrisk kraft.

Departementschefen. Av de nya sakrättstyper som tagits upp i beredningens

förslag till jordabalk har endast samfällighetsrätt tagits med i det

remitterade förslaget. På grund härav bör de i 9 kap. 2 § första stycket AGB

angivna inskränkningarna i mannens befogenheter i fråga om hustruns enskilda

fasta egendom som förvaltas av mannen avse ytterligare endast samfällighetsrätt.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

4) Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

13 KAP.

7 §•

Departementschefen. I 13 kap. 7 § första punkten FB förekommer en bestämmelse

av innehåll att rätten kan ålägga förmyndaren att lämna inteckning

eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp »för den omyndiges

egendom». Den föreslagna ändringen av panträttens form föranleder

viss ändring av bestämmelsen. I lagtexten bör som huvudalternativ när det

gäller att ställa säkerhet för den omyndiges egendom anges att förmyndaren

upplåter panträtt i fastighet eller tomträtt till det belopp som rätten fastställer.

Förslaget har utformats i överensstämmelse härmed.

15 KAP.

4 §•

Departementschefen. Viss redaktionell jämkning föreslås med hänsyn till

fastighetspanträttens ändrade utformning.

8 §•

Departementschefen. 15 kap. 8 § innehåller föreskrifter om nedsättning

av omyndigs värdehandling. Pantbrev torde vara att hänföra till denna kategori

av handlingar. Det synes också lämpligt att nedsättningsskyldigheten

får avse pantbrev. Detta gäller såväl när den omyndige är panthavare som

när pantbrevet avser honom tillhörig fastighet eller tomträtt. För att tydligt

utmärka att nedsättningsskyldigheten gäller även pantbrev torde sådana

handlingar böra tagas med bland de skilda typer av värdehandlingar som

räknas upp i 15 kap. 8 § första stycket.

14 §.

Departementschefen. Enligt 15 kap. 16 § FB skall förmyndaren, om han

vill överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges fasta egendom

eller tomträtt, inhämta rättens tillstånd till överlåtelsen eller inteckningen.

I 14 § första stycket föreskrivs att förmyndaren inte utan överförmyndarens

samtycke får ta upp lån på den omyndiges vägnar. Samtycke är

dock i vissa fall inte erforderligt, bl. a. i fråga om lån mot säkerhet av inteckning

i fast egendom eller tomträtt, om lånet tas upp inom tre månader från

det inteckningen meddelades och vid lånets upptagande eftergift av förmyndaren

inte görs i fråga om de villkor som är angivna i det intecknade skuldebrevet.

Panträttsbestämmeiserna i det remitterade jordabalksförslaget medför att

ifrågavarande regler i FB inte kan kvarstå oförändrade. Liksom när det

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

157

gäller motsvarande bestämmelser i 6 kap. 4 § GB kan det sättas i fråga om

tillståndet skall anknytas till inteckningsärendet eller till pantsättningen

eller till båda åtgärderna. I detta sammanhang skall anmärkas att förmynderskapslagstiftningen

f. n. är föremål för översyn genom förmynderskapsutredningen,

som tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30

december 1964. Enligt direktiven bör utredningen pröva bl. a. om gränsdragningen

för de förvaltningsåtgärder, som kräver rättens tillstånd, numera

kan anses rationell (riksdagsberättelsen år 1966 s. 66). Med hänsyn

till att ifrågavarande bestämmelser sålunda är föremål för översyn bör i nu

förevarande sammanhang sakliga ändringar undvikas.

På grund av det anförda har i 16 § endast vidtagits sådana ändringar som

föranletts av den nya panträttsterminologin. I 14 § har bestämmelsen i

första stycket att överförmyndarens samtycke inte behövs när lån tas upp

mot säkerhet av inteckning inom tre månader från det inteckningen meddelades,

fått utgå. Motivet till ändringen i 14 § är att inteckningen med den nya

panträttskonstruktionen är fristående från fordringsförhållandet och att

lånevillkoren således i princip inte är underkastade rättens prövning enligt

16 §.

15 §.

Lagberedningen. I 15 kap. 15 § första stycket FB anges att förmyndare

ej får utan överförmyndarens samtycke sluta avtal, varigenom på den omyndiges

fasta egendom läggs servitut, eller upplåta rätt till avkomst av egendomen

eller rätt att annorledes än för egendomens behov avverka skog, ej

heller annan nyttjanderätt, utom när den avser viss tid, ej överstigande

fem år. Enligt tredje stycket i paragrafen äger dessa bestämmelser inte tilllämpning

i fråga om förening som träffas vid laga skifte, ägostyckning eller

avstyckning.

Innan 1953 års lagstiftning om tomträtt m. m. trädde i kraft kunde tomträtt

intecknas för fordran, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft men däremot

ej för servitut. Den väsentliga principiella likställigheten mellan tomträtt

och fast egendom som skapades genom 1953 års lagstiftning och nu befästes

genom jordabalksförslaget torde böra leda till att förmyndare med avseende

på upplåtelse av begränsad sakrätt i omyndigs tomträtt är underkastad

samma inskränkningar som i fråga om omyndigs fasta egendom.

Härför fordras ändring i 15 kap. 15 § FB.

Även i övrigt är vissa ändringar påkallade i 15 kap. 15 § som följd av att

vissa nya rättighetstyper föreslås. Med det ifrågavarande lagrummets innehåll

och grunder torde närmast överensstämma att samma inskränkningar

som beträffande servitut får gälla i fråga om de nya rättighetstyper

som behandlas i jordabalksförslaget.

Bestämmelserna i 15 kap. 15 § tredje stycket avser dels vissa servitut, s. k.

jorddelningsservitut, dels vissa avkomsträtter, nämligen ersättningar som

vid skifte bestäms i fråga om odling, vanhävd, minskad avkastning och

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ståndskog. Servitutet är i beredningens förslag till jordabalk upptaget bland

de s. k. särskilda rättigheterna och i 19:27 i förslaget anges att bestämmelserna

om avtalsservitut inte skall gälla om servitut tillkommer vid förrättning

av jorddelningsmyndighet, även om det grundar sig på förening

eller annan överenskommelse. Om, såsom beredningen föreslår, i det nu

ifrågavarande lagrummets första stycke termen servitut ersätts av det mera

omfattande uttrycket särskild rättighet, står till följd av bestämmelsen i

19:27 klart att jorddelningsservitut inte omfattas av bestämmelserna i

nämnda stycke. Tydligt är också att vad som enligt beredningens förslag

skall träda i stället för uttrycket rätt till avkomst av egendom, nämligen

ränterätt och födoråd, ej inbegriper något slag av skifteslikvid. Beredningen

föreslår därför att 15 kap. 15 § tredje stycket får utgå som överflödigt.

Departementschefen. Som lagberedningen anfört bör förmyndare beträffande

upplåtelse av begränsad sakrätt i omyndigs tomträtt vara underkastad

samma inskränkningar som i fråga om omyndigs fasta egendom.

Beträffande de av beredningen i övrigt föreslagna ändringarna i 15 kap.

15 § första stycket är förutsättningarna emellertid avsevärt ändrade. Av de

nya rättighetstyper som tas upp i beredningens förslag är sålunda förköpsrätt,

rätt till andel i samfällt strömfall, rätt till elektrisk kraft, rätt till vederlag

samt ränterätt och födoråd inte medtagna i det remitterade förslaget.

På grund härav bör de i 15 kap. 15 § första stycket angivna inskränkningarna

i förmyndarens förvaltning avse ytterligare bara samfällighetsrätt. Vidare

saknar institutet avkomsträtt motsvarighet i det remitterade jordabalksförslaget.

Institutet bör följaktligen utgå i detta lagrum.

I fråga om 15 kap. 15 § tredje stycket medför utmönstringen av institutet

avkomsträtt att bestämmelsen ej längre kommer att avse skifteslilcvider.

Termen servitut i första stycket avser såväl servitut som tillkommit vid

fastighetsbildningsförrättning som avtalsservitut. Med hänsyn härtill bör

såsom f. n. undantag från första styckets tillämpningsområde göras för det

förra slaget av servitut när sådan rättighet grundas på en förening eller

annan överenskommelse mellan sakägarna.

Det bör anmärkas att ifrågavarande ändringar av 15 kap. 15 § påverkar

innehållet i 9 kap. 5 §, 10 kap. 6 § och 18 kap. 8 § FB.

16 §.

Departementschefen. Ifråga om denna paragraf hänvisas till vad som anförts

vid 15 kap. 14 §.

16 KAP.

7 §•

Departementschefen. Enligt 16 kap. 7 § skall i förteckning över omyndigs

egendom samt i årsräkning eller sluträkning särskilt anges, om det hos den

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

omyndige finns fordringshandling som blivit intecknad i honom tillhörig

fastighet eller tomträtt. Denna föreskrift torde i fortsättningen i stället

böra gälla pantbrev som avser den omyndige tillhörig fastighet eller tomträtt.

5) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924

(nr 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Departementschefen. Lagändringen innebär en anpassning till jordabalksförslagets

panträttsinstitut och till förslagets ändrade terminologi beträffande

inskrivningsväsendet.

6) Förslaget till ändring i ärvdabalken

11 kap. 5 §, 12 kap. 7 § och 21 kap. 10 §.

Departementschefen. Vissa redaktionella jämkningar har vidtagits beträffande

förevarande paragrafer med hänsyn till fastighetspanträttens ändrade

utformning.

12 KAP.

12 §.

Lagberedningen. Beredningen hänvisar till vad den i motiven till förslaget

om ändring i GB uttalat om behovet av bestämmelser på andra områden än

jordabalkens till förekommande av irreguljär fastighetsbildning genom

areal- och andelsöverlåtelser. Till de förvärvstyper som från denna synpunkt

behöver regleras hör förvärv på grund av arv eller testamente.

I 11 kap. 10 § ÄB skiljs mellan legat och universellt testamentariskt förordnande.

Universell testamentstagare är delägare i boet efter testator. Om

flera bodelägare finns, förvärvar han äganderätt till särskild i kvarlåtenskapen

ingående tillgång först i och med arvskiftet. Vad angår legat kan testamentet

innehålla uttrycklig förklaring eller tolkningsvis få så förstås att

legatet skall fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare (se 22 kap. 2 §

ÄB). I sådant fall får legatarien ett anspråk av obligatorisk karaktär mot

den sålunda förpliktade men inte någon rätt i det oskiftade dödsboet. Om

emellertid inte med hänsyn till förordnandets syfte och övriga omständigheter

annat får anses följa av förordnandet, skall enligt en i 11 kap. 2 § ÄB

upptagen tolkningsregel legat utgå av oskifto och inte räknas på viss lott.

Detta får normalt till följd att den egendom legatet avser vid testators död

direkt tillfaller legatarien. Beredningen finner inte anledning att i sammanhanget

behandla andra än sakrättsligt omedelbart verksamma legat.

Beredningen gör också i detta sammanhang — av samma skäl som vid

förvärv genom överlåtelse och genom giftorätt — skillnad mellan å ena sidan

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

arealförvärv och förvärv av andel med utbrytningsklausul och å andra sidan

andelsförvärv utan sådan klausul. Vid den senare typen av förvärv skall

samäganderätt anses föreligga mellan delägarna i fastigheten vare sig förvärvet

skett genom arvskifte eller genom legat. När fråga är om arealförvärv

och förvärv av andel med utbrytningsklausul gör beredningen däremot skillnad

mellan förvärv genom arvskifte och förvärv genom legat. Vid arvskifte

föreslår beredningen liksom vid bodelning att förbud uppställs mot sådana

förvärv. Fastighetsbildningen måste alltså föregå skiftet. Vid legat däremot

föreslås motsvarande reglering som vid köp. Beredningen, som finner legat

av område eller av andel med utbrytningsklausul inte svara mot något mera

framträdande praktiskt behov, anser alltså att det inte bör komma i fråga

att helt förbjuda tilkomsten av sådana förordnanden. Dessa skall enligt beredningens

förslag vara i princip giltiga men i överensstämmelse med vad

som föreslås gälla om köp skall det testamentariska förvärvet vara beroende

av att inom viss tid görs ansökan om laga delning på grund av legatet

samt att med anledning av ansökan som rätteligen skett laga delning kommer

till stånd.

Bestämmelserna om legat av område tar beredningen upp i en ny paragraf,

12 kap. 12 § ÄB. I en följande paragraf, 13 §, ges presumtionen för samäganderätt

vid legat av andel utan bestämmelse om andelens utbrytning. Bestämmelser

angående arvskifte, svarande mot dem beredningen föreslagit

i fråga om bodelning, tas upp i 23 kap. 3 § ÄB.

De i 12 kap. 12 § givna bestämmelserna angående områdesförvärv och

andelsförvärv avser bara område av fastighet, vilken i sin helhet ingår i

dödsboet efter testator, eller andel i sådan fastighet. Beredningen åberopar

i sammanhanget sina uttalanden i motiven till förslaget till 13 kap. 13 a §

första stycket GB.

Angående de förevarande bestämmelserna i allmanhet hänvisar beredningen

till sina motiv till 4: 7 jordabalken, där väsentligen överensstämmande

regler ges. I fråga om sambandet med fastighetsbildningen anför

beredningen följande.

Om testator i livstiden själv sökt laga delning och delning också kommit

till stånd före hans död, får genom testamentstolkning i vanlig ordning avgöras,

huruvida legatet avser viss vid förvärvet bestående fastighet. Skulle

så vara fallet, är legatet omedelbart giltigt och fråga om tillämpning av förevarande

bestämmelser uppkommer inte.

Är vid testators död av honom väckt fråga om laga delning ännu beroende

på prövning, kan legatet däremot inte bli giltigt till följd av den omständigheten

i och för sig att ansökan leder till laga delning. Inte ens för det fall

att i testamentstolkningsväg kan fastslås att legatet avser en genom delningen

bildad fastighet kan legatet därigenom bli giltigt. Beredningens förslag

överensstämmer i detta hänseende med vad beredningen vid 4: 7 jordabalksförslaget

uttalat angående det fall att ägaren före en tilltänkt områdesöver
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

iKungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

låtelse begärt avstyckning av området. För att legatet skall vinna giltighet

skall enligt beredningens förslag krävas, att inom föreskriven tid görs ansökan

att delningen skall äga rum på grund av legatet samt att delningen

kommer till stånd i anledning av denna ansökan.

Har testator inte före sin död väckt fråga om laga delning, måste det ankomma

i första hand på testamentstagaren att inom viss tid göra ansökan

om delning på grund av legatet. Som förutsättning för hans behörighet måste

gälla att testamentet vunnit laga kraft. Skall testamentstagaren njuta rätt

först efter annan måste också krävas att den föregående testamentstagarens

rätt upphört.

Den frist om sex månader, inom vilken testamentstagaren har att söka

laga delning, bör enligt beredningen inte börja löpa före den dag han är behörig

söka sådan delning. Men dessutom bör det fordras att legatet utgivits.

Först därigenom kan legatarien anses ha för sin del godkänt legatet. Beredningen

hänvisar angående innebörden av kravet att legatet skall ha utgivits

till sina motiv till 28: 3 och 12 jordabalksförslaget (20: 2 och 7 i departementsförslaget).

Den föreslagna regeln sägs lämpa sig också för det fall att

legatariens rätt i testamentet gjorts beroende av villkor eller tidsbestämmelse.

Påföljden av att ansökan inte görs enligt bestämmelserna eller av att fastighetsbildning

i enlighet med legatet inte kommer till stånd blir att legatet

inte kan göras gällande med avseende på området. Beredningen framhåller,

att situationen stämmer nära överens med den som föreligger då testamentariskt

förordnande avser viss egendom och denna inte finns i kvarlåtenskapen.

För detta fall har i 11 kap. 4 § ÄB getts den tolkningsregeln att förordnandet

skall vara utan verkan. Denna regel skall dock enligt 11 kap. 1 § ÄB

lända till efterrättelse bara om inte med hänsyn till förordnandets syfte och

övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet. I motiven till

11 kap. 4 § ÄB uttalades att en omsorgsfull testamentstolkning i åtskilliga

fall kunde öppna möjlighet att i en eller annan form verkställa ett förordnande

om viss egendom, trots att denna inte fanns i kvarlåtenskapen. Ibland

kunde det stämma bäst överens med testators avsikter att viss annan egendom

eller kontant vederlag tillföll testamentstagaren. I det stora flertalet

fall talade emellertid övervägande skäl för att förordnandet lämnades utan

verkan och i enlighet därmed hade tolkningsregeln avfattats. Beredningen

uttalar som sin mening, att det lär kunna antas att i fall varom här är fråga

en tolkning av testamentet ofta skall leda till att legatarien tillerkänns annan

egendom eller kontant vederlag för den med förordnandet avsedda egendomen,

åtminstone om legatarien iakttagit vad som på honom ankommit

för att göra legatet verksamt.

Beredningen uttalar att något praktiskt behov ej heller i detta sammanhang

synes föreligga att meddela en speciell regel om legat avseende andel

i samfälld mark. Sådan andel kan enligt beredningens förslag inte för sig

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

med laga verkan vara föremål för legat, om inte andelen registrerats såsom

särskild fastighet.

Departementschefen. Den av beredningen förordade åtskillnaden i behandlingen

av å ena sidan förvärv genom testamentariskt förordnande om

legat och å andra sidan förvärv genom arvskifte ligger till grund för bestämmelserna

i lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet.

Att förvärv av andel med bestämmelse om andelens utbrytning samt förvärv

av fastighets andel i samfälld mark bör följa samma principer är givet

också för de successionsrättsliga fångens vidkommande. När det gäller legat

av område eller andel bör alltså förvärvet i princip vara giltigt men beroende

av att fastighetsbildning kommer till stånd i överensstämmelse med förvärvet,

under det att i fråga om arvskifte bör meddelas förbud redan mot

att tillägga delägare område eller sådan andel som måste brytas ut. Departementsförslaget

bygger därför på samma principiella reglering som beredningens

förslag.

Beredningens stränga krav på samband mellan fång och fastighetsbildning

har inte tagits upp i departementsförslaget. I stället följs den reglering som

tas upp i förslaget till 4: 7 jordabalken, vilken reglering i detta hänseende

även ligger till grund för lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område

av fastighet. Det ovillkorliga kravet att det testamentariska förordnandet

skall ha lagts till grund för fastighetsbildningsförrättningen bör i enlighet

härmed gälla bara om förrättningen inte avslutats före sexmånadersfristens

utgång. Första stycket av förevarande paragraf återger i oförändrad

form motsvarande bestämmelser i 2 § andra stycket i den särskilda lagen.

Genom andra styckets föreskrifter blir samma regler som för legat av

område gällande också när fråga är om legat av andel med bestämmelse om

andelens utbrytning samt legat av andel i samfälld mark. Vad de senare

andelarna beträffar har jag berört den gjorda avvikelsen från beredningens

förslag när jag redogjorde för de föreslagna ändringarna i GB.

Som beredningen uttalar torde en omsorgsfull testamentstolkning ibland

kunna leda till att ett förordnande, när förvärvet på grund av de här givna

bestämmelserna blir ogiltigt, i stället får verkställas genom att legatarien

tillerkänns annan egendom eller kontant vederlag.

13 §.

Lagberedningen. Till innehåll och avfattning ansluter paragrafen till 4: 8

första stycket jordabalksförslaget och 13 kap. 13 a § andra stycket GB.

Legatarien är inte delägare i dödsboet och den i 19 § andra stycket samäganderättslagen

meddelade undantagsbestämmelsen är därför inte tillämplig

på honom. — I analogi med sin motsvarande regel i 4: 8 första stycket

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

163

i lagberedningens jordabalksförslag tar beredningen också i förevarande pa
ragraf

upp en bestämmelse att sämjedelning är utan verkan.

Departementschefen. Denna paragraf upptar motsvarande tolkningsregel

som den som föreslås i 4: 8 första stycket jordabalken och 13 kap. 13 a §

första stycket GB att gälla vid överlåtelse resp. bodelning. Regeln innebär

alltså att den som erhållit andel i fastighet såsom legat skall under vissa

förutsättningar anses inneha andelen under samäganderätt med den eller

de andra delägarna. Först och främst fordras naturligtvis att det testamentariska

förordnandet inte innefattar bestämmelse om utbrytning av andelen.

Men vidare skall andelen avse en i kvarlåtenskapen ingående fastighet.

Regeln är i och för sig inte tillämplig om testator i den ifrågavarande fastigheten

innehade bara den andel som tillfaller legatarien. Denne får då i

princip samma rätt till andelen som testator hade. Däremot får regeln anses

gälla inte bara om andelen avser en vid dödsfallet för sig bestående registerfastighet

utan också om den avser annan i boet ingående fast egendom,

exempelvis ett område av en fastighet. Redan testators förvärv av området

torde då vanligtvis vara beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd

och indirekt blir därför också legatariens förvärv beroende därav. Förvärvet

kan bli definitivt först när området utbrutits. Andelen kommer emellertid

då att avse en för sig bestående fastighet.

I fråga om skälen för att i detta lagrum inte ta upp förbudet mot sämjedelning

vill jag erinra om vad jag uttalade vid förslaget till lag om ändring

i GB.

19 KAP.

13 §.

Departementschefen. Enligt detta lagrum — såväl enligt nuvarande som

enligt föreslagen lydelse — får en boutredningsman i princip inte överlåta

fast egendom eller tomträtt, utan att delägarna skriftligen lämnat sitt samtycke.

Enligt nuvarande lydelse skall emellertid samtycket inte bara lämnas

skriftligen utan också »med två vittnen». Den gällande formföreskriften

torde ha förestavats helt av det skälet att köp av fast egendom enligt hittills

gällande formkrav i 1 kap. 2 § JB skall ske skriftligen med två vittnen och

att för delägarnas samtycke därför ansetts böra uppställas samma krav

(NJA II 1933 s. 264). Eftersom något krav på bevittning enligt det av mig

tidigare till lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk inte längre skall

gälla för att ett köp skall anses giltigt (remissprotokollet den 11 februari

1966 s. 128 f.), har det synts mig följdriktigt att låta föreskriften om vittnen

utgå också i förevarande lagrum. I den föreslagna lagtexten har därför orden

»med två vittnen» i första stycket utelämnats.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

23 KAP.

3 §•

Lagberedningen. Paragrafen innehåller f. n. vissa kortfattade regler om

delningens verkställande vid arvskifte. Bl. a. föreskrivs att varje delägare

vid skiftet äger få lott i varje slag av egendom men att det som ej lämpligen

kan delas eller skiljas såvitt möjligt bör läggas på en lott. Beredningen erinrar

om uttalanden i motiven, enligt vilka dessa föreskrifter kan eftersättas,

om delägarna är ense att verkställa delningen på annat sätt.

Arvskifte bör lika litet som bodelning få ge upphov till irreguljär fastighetsbildning.

De föreslagna nya bestämmelserna ansluter sig helt till dem

beredningen föreslagit i fråga om bodelning i 13 kap. 13 a § GB och är liksom

dessa tvingande. Beredningen åberopar sina uttalanden i motiven till

sistnämnda lagrum.

Departementschefen. Såvitt avser arealförvärv har bestämmelser motsvarande

dem i förevarande paragraf tagits upp redan i lagen med vissa bestämmelser

om förvärv av område av fastighet (2 §). I analogi med departementsförslagets

regler om bodelning i 13 kap. 13 a § GB ges i det föreslagna

nya andra stycket tolkningsregeln om samäganderätt vid utskiftandet

av andelar i en fastighet som ingår i boet, när bestämmelse om utbrytning

inte tagits in i arvskifteshandlingen. I ett tredje stycke tas en ogiltighetsregel

upp beträffande skifte i annat fall som innebär att del av fastighet kommer i

särskild ägares hand.

Övergångsbestämmelserna

Lagberedningen. De av beredningen i 12 kap. 12—13 §§ ÄB upptagna bestämmelserna

skall inte äga tillämpning då testator avlidit före den nya

lagens ikraftträdande eller, i fall då testamentstagaren skall njuta rätt

först efter annan, dennes rätt upphört före nämnda tidpunkt. Beredningen

uttalar att dessa föreskrifter torde stämma överens med allmänna rättsgrundsatser

i fråga om övergången till ny lag men att de i tydlighetens intresse

ansetts böra utsägas. Beträffande de nya reglerna i 23 kap. 3 § om

arvskifte torde enligt beredningens mening utan särskild föreskrift vara

klart att de äger tillämpning så snart skiftet äger rum efter det att förevarande

lag trätt i kraft, även om dödsfallet inträffat dessförinnan. Beredningen

gör vidare också i detta sammanhang övergångsvis undantag för

förvärv av område i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

Departementschefen. Legat av område har när förevarande lag träder i

kraft varit underkastad bestämmelserna i 2 § lagen med vissa bestämmelser

om förvärv av område av fastighet. På samma sätt har i den särskilda lagen

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

tagits upp det nu i 23 kap. 3 § intagna förbudet mot att vid arvskifte tillägga

delägare område av fastighet. I analogi med departementsförslagets övergångsbestämmelser

till lagen om ändring i GB bör därför här utsägas, att

den särskilda lagen inte skall äga tillämpning i fråga om förvärv som sker

efter den nya lagens ikraftträdande.

Beredningen har i tydlighetens intresse tagit upp vissa bestämmelser rörande

det fallet att testator avlidit före lagens ikraftträdande eller, i fall då

testamentstagaren skall njuta rätt först efter annan, dennes rätt upphört före

nämnda tidpunkt. I sådana situationer föreslås äldre lag gälla. Några motsvarande

övergångsbestämmelser togs inte upp när den särskilda lagen

trädde i kraft. Eftersom de av beredningen föreslagna övergångsbestämmelserna

nu skulle få reellt innehåll bara i fråga om andelsförvärv, anser

jag det inte påkallat med uttryckliga föreskrifter på området.

Vad slutligen gäller det av beredningen uppställda undantaget beträffande

förvärv i överensstämmelse med fastställd tomtindelning, kan jag hänvisa

till mina uttalanden vid förslaget till ändringar i GB.

7) Förslaget till lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Lagberedningen. Om syftet med de i 4 kap. jordabalken föreslagna bestämmelserna

till förekommande av irreguljär fastighetsbildning skall helt

nås måste — som beredningen framhållit i motiven till förslaget till lag om

ändring i GB — förhindras att irreguljära fastigheter uppkommer genom

förvärv av andra slag än sådana som behandlas inom ramen för jordabalken.

Av denna anledning har beredningen föreslagit vissa nya bestämmelser såväl

i GB som i ÄB. Den grundsats som kommit till uttryck i de nämnda bestämmelserna

torde av principiella skäl, även om det praktiska behovet därav är

föga framträdande, böra genomföras över hela rättsområdet. De behövliga

bestämmelserna tar beredningen upp i en särskild lag.

På bolags- och föreningsrättens område förekommer vissa särskilda slag

av förvärv som kan avse område eller andel av fastighet. Hit hör förvärv på

grund av tillskott (apport) vid bildande av bolag eller förening eller efter

bolagets eller föreningens bildande samt vidare förvärv genom skifte vid

upplösning av bolag eller förening. Däremot torde enligt beredningens mening

områdes- eller andelsförvärv varom här är fråga inte kunna ske genom

fusion. Också i fråga om andra liknande sammanslutningar, t. ex. vissa

tvångssamfälligheter och samfällighet enligt 22 kap. i beredningens förslag

till jordabalk (15 kap. i departementsförslaget), torde vad beredningen sagt

om skifte böra gälla.

I analogi med sitt förslag till ändring i GB och ÄB tar beredningen också

i denna lag upp ett förbud mot sämjedelning samt gör i övergångsbestämmelserna

undantag för förvärv av område, som tilldelas någon i överensstämmelse

med fastställd tomtindelning.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Kungl. Maj:ts proposition nr lk5 år 1970

Departementschefen. De av beredningen föreslagna bestämmelserna har

lagts till grund för departementsförslagets regler också beträffande här förevarande

slag av förvärv. Liksom vid införandet av ändringarna i GB och ÄB

måste också här beaktas att lagen med vissa bestämmelser om förvärv av

område av fastighet innehåller regler om arealförvärv motsvarande dem i

förevarande lag upptagna. Beträffande lagens innehåll är i övrigt att anmärka

att förbudet mot vissa förvärv genom tillskott och skifte uttryckligen utsträckts

till att omfatta också andel i samfälld mark samt att beredningens

förbud mot sämjedelning fått utgå. I övergångsbestämmelserna har vidare

uteslutits det av beredningen upptagna undantaget för förvärv som sker i

överensstämmelse med fastställd tomtindelning. Om dessa avvikelser från

beredningens förslag kan jag hänvisa till mina uttalanden i motiven till lagen

om ändring i GB.

8) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ lagen om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag

Lagberedningen. I 5 § sista stycket anges att, om frågan angående bolags,

förenings eller stiftelses rätt att förvärva fast egendom ännu ej är avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder som avses i 10 § LF.

Enligt 28:14 andra stycket jordabalksförslaget får, då förvärv enligt lag

är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, ansökan om lagfart

inte bifallas med mindre sådant tillstånd visats föreligga. Ansökan skall

förklaras vilande för hindrets undanröjande (28: 10). Fastän i 1916 års lag

benämningen tillstånd inte används i fråga om beslut enligt 4 § i lagen är

sådant beslut likväl att likställa med tillstånd vid tillämpningen av 28: 14.

Med anledning härav har sista stycket i paragrafen fått utgå.

Departementschefen. 20:7 punkt 8 i det remitterade jordabalksför slaget

innehåller en bestämmelse av samma innebörd som 28: 10 och 14 andra

stycket i lagberedningens förslag. Som beredningen föreslagit har därför 5 §

sista stycket i 1916 års lag fått utgå.

I 7 § har gjorts viss ändring som följd av panträttens ändrade utformning

och slopandet av institutet ogulden köpeskilling.

9) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen om

häradsallmänningar

Lagberedningen. Som en följd av den i 5 § första punkten lagen om häradsallmänningar

upptagna bestämmelsen, att häradsallmänning skall bibehållas

oförminskad, är i andra punkten av samma paragraf bl. a. föreskrivet

ait sådan allmänning ej får belastas med inteckning. Eftersom förbudet mot

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

167

inteckning torde omfatta inskrivning av alla i IF omförmälda begränsade

sakrätter, har förbudet — i samband med övriga ändringar i förevarande lag

-— ansetts böra lämpligen ersättas av ett förbud mot inteckning eller annan

inskrivning.

De föreslagna ändringarna i 12 § 6 är föranledda av dels att den av beredningen

föreslagna nya rättighetstypen avtalad förköpsrätt ansetts böra liksom

återköpsrätt utgöra hinder mot införlivning, dels att rätt till avkomst

eller annan förmån enligt jordabalksförslaget skall ersättas av instituten ränterätt

och födoråd, dels att beredningen inte föreslår någon motsvarighet

till de tysta förmånsrätterna enligt 11 kap. 2 § JB och därtill hänvisande

lagrum i IF. Ändringen av punkten 7 i samma paragraf, innebärande att

»nyttjande- eller servitutsrätt» byts ut mot »särskild rättighet», är en följd

av de nya rättighetstyper beredningen upptagit i förslaget till jordabalk. Med

hänsyn till att de rättigheter som avses i 7 endast är sådana som hindrar

tillämpandet av planmässig skogshushållning eller eljest strider mot det med

införlivningen avsedda syftet torde denna utvidgning inte komma att verka

tyngande.

Vad i 12 § 6 i detta lagrums nuvarande lydelse sägs om fordran, för vilken

marken häftar enligt 11 kap. 2 § JB, bör även efter lagändringen äga

tillämpning i den mån förmånsrätten enligt 8 § promulgationslagen består

efter jordabalkens ikraftträdande. Även i fråga om rätt till avkomst eller

annan förmån, som upplåtits före ändringslagens ikraftträdande, bör nuvarande

regler i sagda lagrum gälla. Beredningen hänvisar till 19 och 53 §§

i sitt förslag till promulgationslag.

Departementschefen. I departementsförslaget har 5 § ändrats till att avse

förbud mot inteckning eller inskrivning. Institutet avtalad förköpsrätt och

återköpsrätt har dock inte upptagits i det remitterade jordbalksförslaget.

Inte heller institutet avkomsträtt har någon motsvarighet där och har därför

utgått ur 12 § 6. Ändringen i övrigt i 12 § 6 är föranledd av att förmånsrätten

enligt 11 kap. 2 § JB saknar motsvarighet i det remitterade förslaget liksom

i beredningens förslag. Anpassningen av 12 § 7 till det remitterade förslaget

medför att samfällighetsrätt tillkommer utöver de angivna rättigheterna

nyttjande- och servitutsrätt.

De i departementsförslaget upptagna övergångsbestämmelserna överensstämmer

i sak med beredningens förslag.

10) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen om

allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Departementschefen. De ändringar som vidtagits i lagen om allmänningsskogar

motsvarar i alla hänseenden ändringarna i lagen om häradsallmänningar.

Jag kan därför inskränka mig till att hänvisa till vad som uttalats i

samband med sistnämnda ändringsförslag.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

11) Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

Departementschefen. I lagberedningens förslag hade institutet rätt till andel

i samfällt strömfall och rätt till elektrisk kraft föranlett ändringar i 2

kap. 7 § samt 9 kap. 13 och 18 §§ VL. Vidare hade termen särskild rätt i

beredningens jordabalksförslag föranlett vissa ändring i 9 kap. 53 §, 54 §

första stycket och 58 §. I departementsförslaget har de nämnda ändringarna

kunnat utgå och de ändringar som här tagits upp avser 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 §

2 mom. samt 9 kap. 9, 52, 54, 69 och 71—73 §§.

1 KAP.

3 §•

Ändringen innebär att till paragrafen lagts ett andra stycke med hänvisning

till den rätt till annans vattenområde som på grund av 1: 7 i balken kan

föreligga även för annan än strandägaren.

4 KAP.

6 §•

I 2 mom. andra stycket har gjorts en ändring av terminologisk art.

9 KAP.

9 §•

Som följd av att förmånsrätt för ogulden köpeskilling inte bibehållits liar

föreskriften om denna rätt uteslutits ur paragrafen. I övrigt är ändringen

föranledd av den nya panträttsterminologin.

52 §.

De i denna paragraf meddelade bestämmelserna avser sådana fall då innehavare

av vissa rättigheter har att i vattenmål bevaka sina anspråk på ersättning.

I den uppräkning av rättigheter som återfinns i första stycket har

gjorts den ändringen att rätt till avkomst eller annan förmån fått utgå medan

samfällighetsrätt tillkommit.

54 §.

Ändringarna är av terminologisk natur och motsvarar dem som vidtagits

i 9 §.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ib5 år 1970 169

69 §.

Ändringarna i andra stycket sammanhänger med den nya panträttsterminologin

och är i övrigt av redaktionell art.

I tredje stycket har, som även beredningen föreslagit, bestämmelsen om

att utbetalning av nedsatta medel under viss förutsättning får ske till fastighetsägaren

eller till den vilken ersättningen eljest tillerkänts fått utgå. Den

motsvaras nämligen i jordabalksförslaget av regeln i 6: 14 andra stycket att

om rättsägare före fördelningen ger avkall från sin rätt till betalning, inverkar

fördelningen inte på inteckningen. Det bör uppmärksammas att i fråga

om gemensam inteckning medgivande till avståendet skall lämnas av berörda

rättsägare i övriga gemensamt intecknade fastigheter. Enligt 29 § promulgationslagen

är bestämmelsen i 6: 14 tillämplig om fördelningen ägt rum efter

balkens ikraftträdande.

71—73 §§.

Ändringarna är i huvudsak av terminologisk natur. I 71 § har, i enlighet

med vad lagberedningen föreslagit, föreskrivits anmälningsskyldighet till

inskrivningsmyndigheten även för det fall att egendomen avträds innan ersättningen

blivit slutligen fastställd.

Beträffande övergångsbestämmelserna får jag hänvisa till vad jag kommer

att anföra vid förslaget till lag om ändring i expropriationslagen.

12) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen om avtal och

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Gällande rätt. För fullmakt krävs enligt svensk rätt i allmänhet inte viss

form. När det gäller förfoganden över fast egendom hänvisas emellertid i 27 §

andra stycket avtalslagen till 10 kap. 1 § JB. Enligt detta lagrum får ingen

»sälja, förbyta eller förpanta annan mans jord, hus eller tomt, utan han

haver hans öppna brev och fullmakt där till». Skriftlig form är således föreskriven

och »sker annorledes», fortsätter bestämmelsen, »vare ogillt, ändå

att uppbud och stånd där å kommit».

Enligt praxis behöver fullmakt som här avses inte vara bevittnad (NJA

1920 s. 536). Som framgår av bestämmelserna gäller formkravet inte beträffande

fullmakt att köpa utan bara att sälja fast egendom. Enligt ordalydelsen

avser formkravet vidare inte heller andra överlåtelser än köp och byte,

alltså inte gåva. Huruvida bestämmelserna skall tillämpas analogt på gåva

— något som gjorts gällande i litteraturen (Undén, Svensk sakrätt II: 1 5:e

uppl. s. 107) — torde inte ha prövats i rättspraxis.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att i 1909 års jordabalksförslag

en bestämmelse motsvarande 10 kap. 1 § JB tagits in i 4 § promulgationslagen

till den nya balken. Beredningen, som behandlar frågan om fullmakt

6f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 115

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

att sälja fast egendom under de allmänna motiven till 4 kap. i 1947 års betänkande

(s. 155), anser att de av beredningen föreslagna skärpta formkraven

på köpehandling inte bör utvidgas till att omfatta också försäljningsfullmakt.

Den nuvarande bestämmelsen i 10 kap. 1 § JB om skriftlig form

för fullmakt att sälja liksom att byta eller förpanta fast egendom bör emellertid

enligt beredningens mening tas upp i 27 § avtalslagen. Sådan fullmakt

skall enligt 28: 8 i beredningens förslag företes vid lagfartsansökan.

Departementschefen. Innan jag närmare går in på de föreslagna reglerna

om fullmakt, vill jag erinra om att formkravet vid fastighetsköp i det remitterade

förslaget getts en annan utformning än i beredningens förslag. Kravet

på skriftlig form har visserligen bibehållits liksom den av beredningen

föreslagna skärpningen i förhållande till gällande rätt innebärande krav på

både säljares och köpares underskrift. För köpets giltighet krävs däremot

inte att köpehandlingen blivit bevittnad. Inte heller har det av beredningen

föreslagna kravet på parternas samtidiga underskrift, som utgått redan i jordabalksutredningens

förslag, tagits med.

Med den utformning formkravet vid fastighetsköp sålunda fått i departementsförslaget

är det givet att något krav på att fullmakten skall vara bevittnad

här än mindre än i beredningens förslag bör ställas upp. Däremot

måste enligt min mening övervägas vilken omfattning som bör ges åt kravet

på skriftlig form. I likhet med beredningen anser jag att fullmakt att sälja

eller byta fast egendom skall vara skriftlig. Därutöver kan det emellertid

övervägas att utsträcka skriftlighetskravet till att omfatta inte bara fullmakt

att sälja utan också fullmakt att köpa fast egendom. Likaså uppkommer

frågan om inte också vid gåva krav på skriftlig form för fullmakt bör ställas

upp.

När det gäller fullmakt att köpa medför utsträckandet av formkravet vid

fastighetsköp till att gälla också köpares underskrift ett förändrat läge

jämfört med gällande rätt. Att endast fullmakt att sälja behövt vara skriftlig

har ju kunnat anses överensstämma med att bara säljarens underskrift

varit formbunden. Vinsten med det i balken föreslagna kravet på köparens

underskrift är att bevisningen om köpets tillkomst tryggas, vilket är särskilt

värdefullt med hänsyn till den ökade betydelse som lagfarten får enligt

jordabalksförslaget (se remissprotokollet s. 127). Motsvarande synpunkter

gör sig enligt min mening gällande också när det gäller formkravet för fullmakt.

Att beredningen inte krävde skriftlig fullmakt av köparens ombud

kan ses mot bakgrunden av de skärpta formkrav som föreslogs gälla för

själva köpet. Eftersom alla överlåtelser enligt beredningens förslag skulle

äga rum under medverkan av ett offentligt organ — laga köpevittne — kunde

ett ombuds behörighet bli klarlagd redan vid köpets ingående. Med den

utformning som formkravet fått i departementsförslaget synes det däremot

inkonsekvent att fordra både säljares och köpares underskrift på köpehand
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

lingen men — om båda företräds av ombud — kräva skriftlig fullmakt bara

av säljarens ombud. Härtill kommer att det i lagfartsärendet måste klarläggas

att köpareombudet haft behörighet att ingå avtalet för huvudmannens

räkning. I praktiken torde därför köparen i efterhand ändå få utfärda

skriftlig fullmakt eller på likvärdigt sätt godkänna ombudets åtgärder. Ett

krav på skriftlig form för fullmakt att köpa fast egendom synes alltså inte

medföra några nämnvärda praktiska olägenheter. Tvärtom torde det vara

ägnat att minska risken för tvister som grundar sig på ombudets bristande

behörighet. Jag har därför låtit formkravet omfatta också fullmakt att köpa.

När det gäller gåva torde det inte vara lika vanligt förekommande att

parterna företräds av ombud. I den mån så förekommer talar väl samma

skäl som anförts för att fullmakt att sälja och köpa skall vara formbunden

också för att gåvogivares och gåvotagares representanter erhåller skriftlig

fullmakt. Som ytterligare skäl kan anföras att fång som delvis är gåva, delvis

köp eller byte — s. k. blandade fång —- kan förekomma och att det till

förebyggande av rättsförluster kan vara lämpligt att samma formkrav gäller

för alla formerna av överlåtelse. Krav på skriftlig form av fullmakt vid gåva

har därför tagits upp i paragrafen.

Formkravet för fullmakt föreslås alltså komma att gälla generellt vid

överlåtelse och som följd härav har i paragrafen kravet på skriftlig form

angetts gälla fullmakt att sluta avtal om köp, byte eller gåva av fast egendom.

Bestämmelsen angående fullmakt att förpanta fast egendom har, med

hänsyn till nya balkens panträttskonstruktion, fått utgå ur paragrafen. När

det gäller ansökan om inteckning enligt 22: 1 nya balken blir reglerna om

rättegångsfullmakt tillämpliga. Hänvisningen till reglerna om återkallelse

m. m. av fullmakt i 16 och 17 §§ har i förslaget lämnats orubbad.

13) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 3 och 14 §§ förordningen

om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Departementschefen. Enligt 3 § andra punkten preskriptionsförordningen

har beslut om bifall till eller vilandeföiddaring av inteckningsansökan preskriptionsavbrytande

verkan mot fastighetsägaren. Med den ändrade utformningen

av panträtten i jordaballcsförslaget bör denna regel inte längre gälla

inteckning i fast egendom eller tomträtt. Om inteckningsbeslutet meddelats

enligt äldre lags bestämmelser, behåller beslutet givetvis sin preskriptionsavbrytande

verkan. Härför krävs ingen övergångsbestämmelse. Däremot

fordras en bestämmelse som innebär att vattenfallsrätt vid tillämpning av

§ 3 jämställs med tomträtt.

I 14 § preskriptionsförordningen ges regler som innebär att borgenär äger

betalningsrätt fastän han inte bevakat sin fordran efter kallelse på okända

borgenärer, om fordringen är intecknad i bl. a. fast egendom, tomträtt eller

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

vattenfallsrätt. En bestämmelse med motsvarande innehåll tas upp i 6:4

jordabalksförslaget. Denna är tillämplig på panträtt i fast egendom och tomträtt

samt på grund av 11 § andra stycket promulgationslagen även på panträtt

i vattenfallsrätt. Motsvarande bestämmelser i 14 § preskriptionsförordningen

har därför fått utgå i departementsförslaget.

14) Förslaget till lag om ändrad lydelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken

Departementschefen. I 14 kap. 5 § andra stycket RB finns f. n. en hänvisning

till särskilda bestämmelser angående väckande av talan mot tredje

man i samband med klander av fång till fast egendom. Hänvisningen avser

bestämmelsen i 11 kap. 1 § JB om skyldighet för svarande i klanderprocess

att i klandermålet instämma sin fångesman. Eftersom denna skyldighet inte

har någon motsvarighet i jordabalksförslaget, har andra stycket i 14 kap. 5 §

RB fått utgå.

15) Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen

Lagberedningen. Beredningens förslag om ränterätt har föranlett vissa

ändringar i 24, 35, 48, 57, 58 och 59 §§. Ändringarna innebär även att terminologin

anpassats till panträttsreglerna och att bestämmelserna om fordran

jämlikt 11 kap. 2 § JB utmönstrats ur lagen.

I 49 § andra stycket föreskrivs att, när expropriationen fullbordats, den exproprierade

fastigheten skall övergå till nye ägaren fri från all särskild rätt

som innehavaren enligt 2 § tredje stycket är pliktig avstå, dock att fastigheten

fortfarande skall häfta för särskild rätt som tillkommer sakägare och

som enligt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad. Enligt 45 § tredje stycket,

54 § första stycket, 55 § andra stycket, 58 § 1 mom. tredje stycket och

58 a § 1 mom. andra stycket IF jämförda med 24 § 1 mom. IF skall, när anmälan

om expropriation inkommit till inskrivningsdomaren, anteckning ske

i inteckningsprotokollet om att den exproprierade egendomen inte vidare

häftar för rättighet av ifrågavarande slag »som på grund av egendomens avträdande

skall upphöra att gälla». De citerade orden avse bl. a. det förhållandet

att rättighet kan kvarstå på grund av expropriantens utfästelse. Av

vad nu sagts torde framgå att meningen varit att utfästelse om rättighets

kvarstående skall för att ha angiven verkan äga rum i expropriationsmålet.

Åtminstone synes detta fullt klart för det fall att rättighetshavaren över huvud

taget begär ersättning. Lämnas inte utfästelse i målet, skall nämligen i

sådant fall ersättning fastställas. En annan sak är att lagstiftaren synes ha

lämnat oreglerad frågan hur inskrivningsdomaren skall underrättas om att

utfästelse lämnats. Beredningen har ansett erforderligt att i lagtexten ut
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

tryckligen anges att utfästelse skall för att medföra rättighetens kvarstående

ske i expropriationsmålet. Detta har kommit till uttryck genom att i 49 §

andra stycket orden »som jämlikt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad»

utbytts mot »som på grund av utfästelse jämlikt 30 § lämnas orubbad». För

att säkerställa att inskrivningsdomaren blir underrättad om utfästelsen har

vidare i 36 § intagits ett nytt andra stycke av innehåll att, om i expropriationsmålet

beträffande inskriven rättighet gjorts utfästelse som avses i 30 §,

underrättelse därom skall genom domstolens försorg tillställas inskrivningsdomaren

när domen vunnit laga kraft. Stadgande om inskrivningsdomarens

anteckningsskyldighet i ifrågavarande fall återfinns i 33: 5 beredningens

jordabalksförslag. Av lagrummet följer att inskrivningsdomaren inte omedelbart

skall göra anteckning på grund av domstolens underrättelse. Denna

skall emellertid beaktas, när anteckning om expropriationen äger rum med

anledning av länsstyrelsens anmälan enligt 58 §.

Beredningen har vidare i 23 § och 58 § första stycket vidtagit vissa ändringar

av formell natur.

Slutligen har vissa ändringar i 58 § andra stycket föranletts av institutet

registrerad bruksenhet.

I fråga om övergångsbestämmelserna anför beredningen. Den föreslagna

lagen torde böra träda i kraft samma dag som nya balken. Vad i 24, 35, 48,

57 och 59 §§ i dessa lagrums nuvarande lydelse sägs om fordran för ogulden

köpeskilling, för vilken fastigheten häftar enligt 11 kap. 2 § JB bör emellertid

även efter lagändringen äga tillämpning i den mån förmånsrätten enligt

8 § promulgationslagen består efter jordabalkens ikraftträdande. Även i fråga

om rätt till avkomst eller annan förmån, som upplåtits före ändringslagens

ikraftträdande, bör nuvarande regier i expropriationslagen gälla. Sådan

äldre rättighet är nämligen enligt 19 § promulgationslagen i allmänhet

inte underkastad jordabalkens regler om ränterätt och födoråd. Av 53 § promulgationslagen

framgår att rättigheten även framdeles skall inskrivas

som avkomsträtt. I sammanhanget erinrar beredningen om den inskränkning

i fråga om inskrivnings rättsverkan om vilken bestämmelser finns i 34 § promulgationslagen.

Departementschefen. Institutet ränterätt har inte tagits upp i det remitterade

jordabalksförslaget. De av ränterätten föranledda ändringarna i beredningens

förslag har därför utgått i departementsförslaget. Ändringarna

i 2, 7, 24 och 35 §§, 42 § andra stycket, 48, 50, 57, 58, 59 och 61 §§ innebär

endast att bestämmelserna om vattenfallsrätt och om fordran för ogulden

köpeskilling utmönstrats och att terminologin anpassats till uttryckssättet i

det remitterade förslaget till jordabalk.

Vissa år 1966 vidtagna ändringar i expropriationslagen har medfört bl. a.

att bestämmelserna om domstolens underrättelseskyldighet i förutvarande

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

36 § numera återfinns i 42 §. Den av beredningen föreslagna utökningen av

underrättelseskyldigheten bör även enligt min mening genomföras och har i

departementsförslaget tagits upp som ett nytt andra stycke i 42 §, vars nuvarande

andra stycke bildar ett tredje stycke. I det remitterade jordabalksförslaget

saknas motsvarighet till lagberedningens 33 kap. om anteckning i

grundbok. Anteckningen skall sålunda göras på grund av 42 § andra stycket.

Det synes inte nödvändigt att anmälan enligt 58 § avvaktas utan anteckningen

bör göras på närmaste inskrivningsdag.

Den av beredningen föreslagna ändringen i 49 § har tagits upp även i departementsförslaget

liksom de formella ändringarna i 23 och 58 §§.

Övergångsbestämmelserna har i departementsförslaget utformats i enlighet

med beredningens förslag. I fråga om äldre fordran för ogulden köpeskilling

gäller enligt 5 § departementsförslaget till promulgationslag viss företrädesrätt

efter nya balkens ikraftträdande. Bestämmelserna i expropriationslagen

om fordran för ogulden köpeskilling skall således äga tillämpning

i den mån enligt 5 § promulgationslagen företrädesrätt föreligger efter

balkens ikraftträdande. I fråga om före balkens ikraftträdande upplåten

rätt till avkomst eller annan förmån äger enligt 8 § departementsförslaget

till promulgationslag äldre lag i viss utsträckning fortfarande tillämpning.

I fråga om sådan rätt bör, som beredningen anfört, nuvarande regler i expropriationslagen

gälla. Det bör anmärkas att 34 § i beredningens förslag till

promulgationslag inte har någon motsvarighet i departementsförslaget.

16) Förslaget till lag om ändring i gruvlagen

Inledning. Genom utmålsläggning och lösen enligt gruvlagen förvärvar

gruvinnehavaren ej äganderätt till den inlösta marken och följaktligen har

inlösningen inte någon fastighetsbildande verkan. Utmålsläggningen medför

däremot tvångsförvärv av rättighet till marken, nämligen rätt att för gruvdriften

disponera marken. Inlösningen medför ej i och för sig att det inlösta

området befrias från andra rättigheter som besvärar den fastighet till vilken

marken hör. Bestämmelserna om sådan verkan av tvångsförvärv av äganderätt

i 24 § 1 mom. IF och därtill hänvisande senare paragrafer i IF gäller

inte inlösen enligt gruvlagen.

Ur löseskillingen och viss annan ersättning utgår efter nedsättning och

fördelning ersättning till innehavare av fordringsinteckning (43 § gruvlagen).

I den mån betalning utfaller på intecknings huvudstol blir inteckningen

enligt 24 § 2 mom. IF utan verkan.

Innehavare av nyttjanderätt, rätt till avkomst eller annan förmån, servitut

eller elektrisk kraft eller av återköpsrätt erhåller enligt 36 § tredje stycket

gruvlagen särskild ersättning om till följd av utmålsläggningen hans rät
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

175

tighet går förlorad eller lider intrång. Här avses den rent faktiska inverkan

i fråga om rättighetens utövning som tillkomsten av gruvägarens rättighet

medför. 21 § 1 mom., 24 § samt 36 § tredje stycket gruvlagen innehåller uppräkning

av rättigheter, för vilka under angivna förutsättningar särskild ersättning

skall bestämmas.

Lagberedningen, Uppräkningen i 21 § 1 mom. samt 24 och 36 §§ gruvlagen

har i beredningens förslag anpassats efter terminologin i beredningens jordabaiksförslag

och upptar avtalad förköpsrätt, återköpsrätt, födoråd och

särskild rättighet. En formell jämkning av 37 § är föranledd av termen särskild

rättighet i beredningens förslag till jordabalk. Ändringarna i 42—44 §§

har föranletts av institutet ränterätt och innebär dessutom en terminologisk

anpassning till jordabalken varjämte hänvisningen till 11 kap. 2 § JB

utmönstrats.

Departementschefen. Anpassningen i 21 § 1 mom., 24 § och 36 § tredje

stycket gruvlagen till det remitterade jordabalksförslaget innebär att rätt till

avkomst utgått ur uppräkningen medan samfällighetsrätt tillkommit. Termen

särskild rättighet har utgått i det remitterade förslaget, varför någon

ändring i 37 § inte behövs. Institutet ränterätt saknar motsvarighet i det remitterade

jordabalksförslaget. Ändringarna i 42—44 §§ innebär därför i departementsförslaget

endast en anpassning till jordabalkens panträttsterminologi.

Hänvisningen till 11 kap. 2 § JB har givetvis utgått även i departementsförslaget.

17) Förslaget till lag om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. och 38 §

1 mom. uranlagen

Departementschefen. Ändringarna i 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen

motsvarar dem som jag föreslagit beträffande 21 § 1 mom. resp. 36 §

tredje stycket gruvlagen.

Hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående föreligger förslag till

1) lag om införande av nya jordabalken,

2) lag om ändring i giftermålsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920

(nr 406) om införande av nya giftermålsbalken,

4) lag om ändring i föräldrabalken,

5) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924 (nr 322)

om vård av omyndigs värdehandlingar,

6) lag om ändring i ärvdabalken,

7) lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet,

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

8) lag angående ändrad Igdelse av 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 (nr

156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag,

9) lag angående ändrad Igdelse av 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952

(nr 166) om häradsallmänningar,

10) lag angående ändrad Igdelse av 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952

(nr 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

11) lag om ändring i vattenlagen,

12) lag angående ändrad Igdelse av 27 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)

om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

13) lag angående ändrad Igdelse av §§ 3 och 14 förordningen den 4 mars

1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

14) lag om ändrad Igdelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken,

15) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation,

16) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

17) lag om ändrad Igdelse av 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen

den 2 december 1960 (nr 679).

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

177

Bilaga 1

Lagberedningens förslag

Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Den nu antagna nya jordabalken skall jämte vad här nedan stadgas

träda i kraft den . . dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av

Konungen enligt vad i nya balken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2 §.

Genom nya balken upphävas med den begränsning som följer av vad här

nedan stadgas

jordabalken i 1734 års lag;

iörordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egendom,

när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälseräntas

förvärvande och lagfart därå, i vad förordningen rör köp, skifte och

gåva av frälseränta;

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av

fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna;

förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälseränta till den,

som skatte jorden äger, när frälseräntan säljes utom börd;

förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må,

så ock om gåva av fast egendom, såvitt förordningen ännu är gällande;

förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom;

förordningen samma dag angående inteckning i fast egendom;

förordningen samma dag angående upphörande av hembudsskyldighet;

förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd;

lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra;

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

lagen samma dag om servitut;

lagen samma dag om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av

fång till sådan rätt;

lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten;

lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom;

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 1&5 år 1970

lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande

från ansvar för inteckning i stamfastighet;

lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av

inskrivningsärenden;

lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser;

lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av fordringshandling

på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.;

lagen den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt; samt

lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;

tillika med, om ej annat nedan föreskrives, alla de särskilda ännu gällande

stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av eller tillägg till

vad sålunda upphävda lagrum innehålla;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya balkens

bestämmelser.

3 §•

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall

den bestämmelsen i stället tillämpas.

Är i lag eller särskild författning hänvisat till stadgandena om avkomsträtt

till fast egendom, skola nya balkens bestämmelser angående ränterätt

eller, där fråga är om försörjning från egendomen, angående födoråd i stället

äga tillämpning.

Vad i lag eller särskild författning stadgas angående inteckning för nyttjanderätt,

servitut, rätt till elektrisk kraft eller återköpsrätt skall ock gälla

i fråga om inskrivning, som enligt nya balken meddelas för sådan rätt.

4§.

Vad 4 kap. 6 § äldre jordabalken innehåller skall, i vad lösningsrätt skulle

grundas å hembudsskyldighet, alltjämt äga tillämpning, ehuru sådan skyldighet

ej längre föreligger. Beträffande talan om utövande av lösningsrätten

skall gälla vad i 33 kap. 3 § nya balken är föreskrivet om anmälan till inskrivningsdomaren

och anteckning i grundbok.

5§.

Har, innan nya balken trätt i kraft, överlåtelse skett av fast egendom,

vartill någon enligt äldre jordabalken äger lösningsrätt av annat slag än

enligt 4 kap. 6 §, njute han sin rätt till godo utan hinder av att enligt nya

balken sådan rätt icke skulle tillkomma honom. Angående anteckningsskyldighet

gälle för sådant fall alltjämt vad därom är stadgat i 13 § förordningen

den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

6§.

I fråga om tid för utövande av lösningsrätt enligt 4 § denna lag, då överlåtelsen

sker efter nya balkens ikraftträdande, skola iakttagas stadgandena

i 5 kap. 14 § nya balken.

Har överlåtelsen skett före ikraftträdandet, skall beträffande tiden för

lösningsrättens utövande alltjämt gälla vad därom är föreskrivet i förordningen

den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Vad

sist sagts skall ock äga tillämpning å lösningsrätt, som avses i 5 § denna lag

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

179

7 §•

Ulan hinder av att lösningsrätt till vissa Danviks hospital och Lunds domkyrka

förut tillhöriga hemman och lägenheter icke vidare må utövas, äge

hospitalet och domkyrkan tillgodonjuta dem genom kungl. breven den 21

juli 1813 och den 27 augusti 1817 tillförsäkrad rätt att vid köp och försäljning

av fastighet, vartill lösningsrätt förelåge, bekomma särskild avgift i

händelse lösningsrätten ej utövades.

8 §•

Häftar fast egendom, som före nya balkens ikraftträdande överlåtits, för

fordran som avses i 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet varom

sägs i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

njute innehavaren av fordran eller rättigheten förmånsrätt enligt vad i

nämnda lagrum i äldre jordabalken samt 48, 49 och 54 §§, 56 § 1 mom., 58 §

2 mom. samt 58 a § 1 och 2 mom. omförmälda förordning stadgas utan hinder

av att sådan rätt icke skulle tillkomma honom enligt nya balken; och

skall han, för att vara bibehållen vid sin rätt, där så ej redan skett söka inteckning

eller inskrivning inom den i angivna lagrum i äldre jordabalken

stadgade tiden från det nye ägaren beviljats lagfart å sitt fång. Angående

anmärkning i beslut, varigenom inteckning meddelas för panträtt, föreskrives

i 46 § tredje stycket denna lag.

Vad i första stycket stadgats angående fortbeståndet av rätt enligt 11 kap.

2 § äldre jordabalken gälle dock ej fordran, för vilken inteckning sökes

först sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

9 §•

Genom nya balken sker ej inskränkning i den rätt som före nya balkens

ikraftträdande må på grund av urminnes hävd enligt äldre jordabalken tillkomma

någon.

Har någon vid domstol låtit till framtida säkerhet upptaga bevisning angående

förekomsten av urminnes hävd enligt första stycket, må anmälan

om bevisupptagningen göras till inskrivningsdomaren för anteckning i

grundbok.

10 §.

Vad i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken är stadgat skall

alltjämt äga tillämpning å stadgad åborätt eller annan, av kronan upplåten

nyttjanderätt som ej omfattats av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

11 §•

Vad i 5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att

hänföra finnes stadgat om byggnad å ofri tomt i stad, vattenverk å annans

grund samt i jordeboken upptaget fiskeri skall, såframt efter nya balkens

ikraftträdande besittningsrätten alltjämt äger bestånd, fortfarande gälla.

12 §.

Det i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas skall i avseende å införande

av lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgade förbudet mot upplåtelse

av ofri tomt i stad skall fortfarande gälla.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

13 §.

Angående fortsatt tillämpning av lagen den 18 oktober 1907 angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten samt av lagen den 29 maj 1931 om avstyckat

eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet

meddelas bestämmelse i 31 § andra stycket denna lag.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 1—3 kap.

nya jordabalken

14 §.

Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken skola, där ej annorlunda stadgas

här nedan, äga tillämpning även om de förhållanden, som avses i bestämmelserna,

inträtt före nya balkens ikraftträdande.

15 §.

1 mom. Beträffande gräns, vilken ej tillkommit vid lantmäteriförrättning

och ej heller i samband med laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servitut,

som fastställts efter utgången av år 1932, skola bestämmelserna i 1 kap.

3 § nya balken icke tillämpas, när tvist om gränsen yppas inom tio år efter

nya balkens ikraftträdande.

2 mom. Yppas sådan tvist inom tid som nyss sagts och finnas vid förrättning

för gränsens bestämmande sådana förhållanden föreligga, att därvid

lämpligen bör prövas jämväl rätta sträckningen av annan samtidigt tillkommen

gräns, må förrättningen utvidgas att avse bestämmande även av sistnämnda

gräns.

Uppstår fråga om dylik utvidgning, skall sammanträde hållas med dem,

vilkas rätt beröres av frågan. Efter utredning angående föreliggande förhållanden

samt överläggning med sakägarna skall beslut meddelas rörande

förrättningens omfattning. Gcdkännes ej beslutet av samtliga närvarande

sakägare, varde det underställt ägodelningsrättens prövning. Angående

kungörelse om sammanträdet samt kallelse därtill gälle vad i 7 kap. 1 § lagen

om delning av jord å landet stadgas.

3 mom. Bestämmes i anledning av tvisten gräns till annan sträckning än

den som i laga ordning blivit utmärkt å marken, vare avträdare av mark,

varå finnes växande skog, berättigad att av den som erhåller marken bekomma

ersättning för skogen efter ty prövas skäligt. Om bestämmande av

sådan ersättning gälle i tillämpliga delar vad i lagen om delning av jord å

landet är stadgat angående ersättning för skog vid laga skifte, dock att, där

särskild förrättning för ersättningens bestämmande företages, kallelse till

sådan förrättning skall utfärdas på sätt i 7 kap. 1 § nämnda lag sägs.

4 mom. Vid handläggning av ärende, som avses i 2 eller 3 inom., skola

gode män alltid närvara.

5 mom. Tvist om sträckningen av gräns skall anses hava yppats, förutom

när talan blivit instämd till ägodelningsrätt, då förrättning för gränsens

bestämmande blivit sökt eller i samband med annan förrättning påkallad

eller av förrättningsmännen beslutad.

Är tvist yppad inom tid, som i 1 mom. sägs, och varder förrättning för

gränsens bestämmande jämlikt 2 mom. utvidgad att avse även annan gräns,

skall tvist jämväl angående den gränsen anses hava yppats inom nämnda tid.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. skola äga tillämpning även i det fall, att

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

tvisten om sträckningen av gräns yppats före nya balkens ikraftträdande

men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

16 §.

Besväras fastighet, varå finnes fabrik eller annan lokal för industriell eller

därmed jämförlig verksamhet, av inteckning som för fordran beviljats eller

sökts före nya balkens ikraftträdande, och sökes betalning för inteckningen

eller för fordran, som utgår med förmånsrätt framför fordran på grund av

inskrivning, inom tio år från sistnämnda tidpunkt, skola i stället för de i

2 kap. 2 § nya balken upptagna stadgandena om vad som är att räkna såsom

tillbehör till dylik lokal äldre lag äga tillämpning beträffande fastigheten.

Har ej inteckningens förfallodag inträffat inom nämnda tidsfrist och

skulle till följd av stadgandena i 2 kap. 2 § inteckningens värde komma att

väsentligt minskas, äge borgenären inom två år före fristens utgång söka

betalning ur fastigheten såsom vore inteckningen då förfallen.

Vad i 117 § 2 mom. utsökningslagen stadgats angående rätt för innehavare

av inteckning att vid försäljning påkalla kontant betalning skall i fråga om

inteckning, som avses i första stycket, jämväl äga tillämpning, då försäljning

inom den i första stycket angivna tidsfristen sker till förmån för fordran,

som på grund av sökt eller beviljad inteckning eller eljest uppkommit

i fastigheten efter nya balkens ikraftträdande.

17 §.

Har före nya balkens ikraftträdande föremål överlåtits under villkor, som

avses i 2 kap. 7 § nya balken, må utan hinder av stadgandena i lagrummet

villkoret göras gällande gentemot förvärvaren av föremålet.

18 §.

Användes fast egendom vid nya balkens ikraftträdande på sätt som för

granne kan medföra störningar av beskaffenhet varom förmäles i 3 kap. 2 §

nya balken, skall under ett år från sagda tidpunkt ej föreligga skyldighet

på grund av angivna lagrum att upphöra med användningen eller att vidtaga

andra förebyggande åtgärder än sådana som kunna genomföras utan

oskälig kostnad. Vad nu sagts skall även gälla, när tillstånd enligt 3 kap.

3 § nya balken sökts före årets utgång, intill dess tillståndsärendet blivit

slutligt prövat.

Tid som angives i 3 kap. 4 § nya balken skall beträffande anläggning, som

fanns vid nya balkens ikraftträdande räknas tidigast från sistnämnda tidpunkt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 4—26 kap.

nya jordabalken

19 §•

I fråga om rättsförhållande angående fast egendom, vilket tillkommit före

nya balkens ikraftträdande, skola bestämmelserna i 4—26 kap. nya balken

icke tillämpas utan gälle, såframt ej annat nedan stadgas, äldre lag.

Angående rättsförhållandets tillkomst gälle i fråga om överlåtelse av fast

egendom eller upplåtelse av rättighet i sådan egendom den tidpunkt då för
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

värvet ägde rum; panträtt, som ej avser ogulden köpeskilling, skall anses

hava uppstått först då inteckningen söktes.

20 §.

Vad i 4 kap. 7, 28 och 31 §§ nya balken är stadgat om att överlåtelse av

område av fastighet skall vara beroende av laga delning skall icke äga tilllämpning

i fråga om område, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd

tomtindelning, eller del av tomt, som överlåtits i överensstämmelse

med fastställd ny stadsplan, dock må, oavsett vad enligt nya balken är medgivet

i fråga om inskrivning i område, inskrivning ej ske i område, som

överlåtits i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

Ingår fastigheten i registrerad bruksenhet, vare överlåtelsen av området

beroende av att avskiljande från bruksenheten äger rum enligt 26 kap. 16 §

nya balken; vad i andra stycket av sagda lagrum föreskrivits om laga delning

skall avse lagfartsansökans upptagande till prövning av inskrivningsdomaren.

Besväras fastigheten av tomträtt, skall överlåtelse, som avses i första

stycket, vara beroende av att tomträtten inskränlces till det överlåtna området

eller till återstoden av fastigheten.

21 §.

Hava före nya balkens ikraftträdande för andelar av fastighet genom

sämjedelning utlagts skilda områden, må, såframt sämjedelningen alltjämt

äger bestånd, ägaren av sådan andel hos inskrivningsdomaren skriftligen

söka att i fastighetsboken antecknas att hans andel utgör sämjelotl. Beviljas

anteckningen, skall vid tillämpning av vad i nya balken är stadgat om

laga delning anteckningen äga samma verkan som delningen.

Med sämjedelning skall jämställas uppdelning som skett genom att viss

till gränserna bestämd ägovidd av fastighet överlåtits och tillika avtalats att

ägovidden motsvarar viss andel i fastigheten.

22 §.

Anteckning, som avses i 21 § denna lag, må icke meddelas, med mindre

ägaren av den andra andelen medgivit åtgärden eller genom laga kraftägande

dom blivit avgjort att sämjedelningen skall lända till efterrättelse.

Hör till fastigheten inrösningsjord, må anteckning enligt första stycket

göras allenast såframt nämnda jord ingått i sämjedelningen. Omfattar sämjedelning

två eller flera fastigheter, må anteckning ej ske, med mindre envar

delägare inom varje fastighet erhållit ägor som väsentligen motsvara

hans andel i fastigheten. I fråga om fastighet som utgör tomt må anteckning

ej äga rum.

23 §.

Sämjedelning, som blivit antecknad i fastighetsboken, utgör ej hinder

mot att sämjelotten med bibehållet markinnehav avstyckas. Ej må i vidare

mån än nu sagts anteckningen återkallas.

24 §.

I handling rörande köp av sådan andel av fastighet som utgör sämjelott

må upptagas bestämmelse att köpet skall vara beroende av att anteckning

som avses i 21 § denna lag kommer till stånd rörande andelen eller denna

utbrytes genom laga delning. Har sådant förbehåll skett, vare köpet bero
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ende av att innan sex månader förflutit från köpehandlingens dag sökts anteckning

eller laga delning på grund av köpet samt att i anledning av sådan

ansökan anteckning eller laga delning kommer till stånd. Anteckningen må

påkallas såväl av säljaren som av köparen.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning i fråga om

byte.

25 §.

Stadgandena i 7 kap. nya balken skola, oavsett huruvida den tvist varom

är fråga grundas å förhållanden före nya balkens ikraftträdande, äga tilllämpning

såvida talan om äganderätten väckts efter sistnämnda tidpunkt.

26 §.

Utan hinder av vad 19 § innehåller skola efter nya balkens ikraftträdande

i nedan angivna frågor följande lagrum i 8 kap. nya balken tillämpas:

1. vissa anteckningar av fastighetsägaren å inteckningshandling, som ej

gäller såsom ställd allenast till viss man, 6 § andra stycket;

2. medgivande av inteckning av annan än rätte ägaren och medgivandets

inverkan å beviljad inteckning, 8 § första och andra styckena, dock att vad

i sagda lagrums andra stycke är stadgat om verkan av att äganderättsförvärvet

häves på talan av överlåtaren icke skall avse sådant fall av hävning

varom fråga må uppkomma vid tillämpning av 11 kap. 4 § äldre jordabalken;
3.

inteckningens innebörd i fråga om betalning ur fastigheten vid utsökning

eller då medel eljest av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastigheten,

9 §;

4. invändningar av fastighetens ägare mot borgenärs innehav av inteckningshandlingen

och dennes rätt till betalning med mera, 10 § första och

andra styckena;

5. preskription eller annan sådan omständighet i fråga om den rätt som

inteckning medför till betalning ur fastigheten så ock verkan av intecknings

dödande, 11 §;

6. överlåtelse eller pantsättning av inteckning, som ej gäller såsom ställd

allenast till viss man, i samband med fordran för vilken inteckningen lämnats

som säkerhet och som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan

handling vid sidan av inteckningshandlingen, 12 §;

7. krav å betalning på grund av inteckning, som av fastighetsägaren lämnats

som säkerhet för särskilt skuldebrev eller annan handling som avses i

6, innan även fordran förfallit, ävensom infriande av pantförskrivningen i

dylikt fall, så ock anteckning i grundbok, då fordran grundas å särskilt skuldebrev,

13 §;

8. betalning ur fastigheten av intecknad fordran i vissa fall oberoende av

förfallotid, 14 och 15 §§;

9. fastighetsägarens rätt till intecknad fordran, då denna innehaves av

fastighetsägaren, eller till visst belopp av inteckningen (ägarpant), 16 §,

bestämmelserna i andra stycket angående ägarpant till viss del av panträtt

och dennas utbrytning skola dock ej avse sådan del av panträttens kapitalbelopp,

som erfordras för täckande av ränta, upplupen innan fem år förflutit

efter nya balkens ikraftträdande;

10. uppdelning vid fastighetens delning av inteckning, för vilken fastigheten

ej häftar gemensamt med annan fast egendom, 17 §;

11. inverkan å inteckning, då den intecknade fastigheten eller område av

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

eller andel i fastigheten ingår i sammanläggning, samt uppdelning i sådant

fall av inteckning, för vilken fastigheten ej häftar gemensamt med annan

fast egendom, 18 och 19 §§;

12. inverkan å inteckning av exekutiv auktion eller annan utsökning eller

av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 20—22 §§, i vad angår

22 § första stycket andra ledet dock allenast såvitt fastigheten ej häftar för

inteckningen gemensamt med annan fast egendom;

13. ny ägares övertagande av betalningsansvaret för intecknad fordran,

för vilken förre ägaren häftar personligen eller, om inteckningshandlingen

lämnats som säkerhet, för fordran som grundar sig å särskilt skuldebrev

eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, så ock borgenärens

överenskommelse med köparen vid försäljning å exekutiv auktion om

intecknat belopps kvarstående i fastigheten eller, då köparen är inteckningshavare,

avräkning å köpeskillingen, 24 §; samt

14. inverkan å fordran av vissa borgenärens åtgärder, 25 §.

27 §.

Är skuldebrev, för vilket inteckning beviljats eller sökts före nya balkens

ikraftträdande, ställt till viss man eller till viss man eller order, äge fastighetsägaren,

om han innehar inteckningshandlingen, eller med dennes

samtycke borgenären hos inskrivningsdomaren söka att handlingen i stället

skall lyda å innehavaren. Beviljas ansökan, skall anteckning därom intagas

i grundbok och bevis tecknas å handlingen.

Hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, vare för framtiden så ansett

som vore inteckningshandlingen ställd till innehavaren; fastighetsägaren äge

dock, såframt inteckningens förfallodag inträffar först efter nämnda tidpunkt,

inom två år före fristens utgång infria fordran såsom vore inteckningen

då förfallen. Borgenären må, sedan nyssnämnda tid av tio år förflutit,

till bevis att inteckningen skall anses vara ställd till innehavaren anmäla

förhållandet hos inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok och påskrift

såsom sägs i första stycket.

Vad i 26 § 1 och 6 denna lag är stadgat gälle ock inteckningshandling,

som enligt första eller andra stycket i denna paragraf skall lyda å innehavaren.

28 §.

Är inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande,

vid ikraftträdandet eller därefter av fastighetsägaren lämnad som säkerhet

för fordran, som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid

sidan av inteckningshandlingen, skall denna ej längre anses innefatta förskrivning

cm personligt betalningsansvar.

29 §.

Bestämmelserna i 8 kap. 23 § nya halken skola, i vad därigenom hänvisas

till 30 kap. om utbyte av pantbrev samt panträtts upphörande genom dödning,

avse även inteckning som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande.

30 §.

Är inteckning för fordran, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande,

eller, där fråga är om inteckning enligt 8 § denna lag, efter balkens

ikraftträdande, meddelad i andel av fastighet och hava tio år förflutit efter

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1070

185

ikraftträdandet skall, även om andelen häftar för inteckningen gemensamt

med fastighet, inteckningen i den ordning här nedan är stadgat förklaras

hava upphört att gälla. Borgenären äge dock, såframt inteckningens förfallodag

inträffar först efter nämnda tidsfrist, inom två år före fristens utgång

söka betalning för inteckningen såsom vore inteckningen då förfallen.

Är angående sämjelott, varom stadgats i 21 §, sökt anteckning i fastighetsboken

innan åtta år förflutit av den i första stycket angivna tidsfristen,

skall vad där föreskrives om inteckningens upphörande och borgenärens rätt

till betalning icke gälla, intill dess frågan blivit slutligen avgjord. Har ansökan

om anteckning som skett inom behörig tid, genom ett först efter

denna tids utgång lagakraftvunnet beslut avslagits, må inteckningen kvarstå

ytterligare två år efter beslutets lagakraftvinnande; borgenären äge ock

under sagda tid göra gällande sin rätt till betalning på grund av inteckningen.

Ärende om intecknings upphörande enligt denna paragraf skall, sedan den

för varje fall angivna fristen utlupit samt den åtgärd som borgenären i behörig

tid må hava påkallat blivit i laga ordning slutförd, så snart ske kan upptagas

av inskrivningsdomaren. Fastighetsägaren och, om borgenären är känd,

även denne skola därvid höras. Angående handläggningen gälle i tillämpliga

delar vad i nya balken är stadgat om inskrivning. Då ärendet upptages,

skall anteckning ske i grundbok.

31 §.

Är inteckning för fordran, som beviljats eller sökts före nya balkens

ikraftträdande eller, där fråga är om inteckning enligt 8 § denna lag, efter

balkens ikraftträdande, gällande i två eller flera fastigheter gemensamt och

hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, skall inteckningsansvaret i den

ordning varom är stadgat i 32 § denna lag uppdelas å de särskilda fastigheterna

enligt de regler som upptagas i 8 kap. 17 § nya balken.

Är den gemensamma inteckningen gällande i fastighet, vilken enligt förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom svarar allenast

för så stor del av det intecknade beloppet som vid exekutiv auktion icke

kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten, och kan med hänsyn till

inteckningens läge skäligen antagas att vid dylik auktion inteckningen skulle

enligt äldre lag hava helt eller delvis utgått utan att brist behövt överföras

till förstnämnda fastighet, vare denna vid bestämmandet av ansvaret

enligt 8 kap. 17 § första stycket nya balken i motsvarande mån befriad från

ansvar och detta ansvar fördelat å de övriga fastigheterna. Har enligt lagen

den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande

i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten eller enligt

lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från

ansvar för inteckning i stamfastighet ärende väckts före utgången av den

i första stycket angivna övergångstiden, må prövningen av den nya fastighetens

ansvar för inteckning icke upptagas, med mindre lagkraftvunnet

avgörande föreligger i nyssnämnda ärende.

Omfattar gemensam inteckning andel i fastighet och skall enligt vad i

30 § andra stycket denna lag är stadgat angående anteckning av sämjelott

sådan inteckning bestå, skall vid tillämpning av första stycket i denna paragraf

andelen anses som fastighet. Tiden av tio år skall dock icke anses

hava utlupit innan det beslut varigenom anteckningen beviljades vunnit

laga kraft och därefter, såframt borgenären för det fall att anteckning ej

påkallats ägt söka betalning enligt 30 § första stycket, ytterligare två år för
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

flutit; under sistnämnda tid äge borgenären göra gällande sin rätt till betalning.

32 §.

Uppdelning av gemensam inteckning skall av inskrivningsdomaren företagas

så snart den i 31 § denna lag för varje fall angivna tidsfristen utlupit

samt den åtgärd som borgenären i behörig tid må hava påkallat blivit i

laga ordning slutförd. Om handläggning av sådant ärende skola bestämmelserna

i 30 kap. 14 § nya balken äga motsvarande tillämpning. Då ärendet

upptages, skall anteckning ske i grundbok.

Inträffar inteckningens förfallodag först sedan den i 31 § första stycket

denna lag angivna tiden av tio år utlupit, äge borgenären inom två år före

fristens utgång söka betalning såsom vore fordran då förfallen.

Angående bildande av bruksenhet av fast egendom, som besväras av gemensam

inteckning, stadgas i 49 § denna lag.

33 §.

Rörande rätt till avkomst eller annan förmån, som avses i 54 § förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, skola bestämmelserna

i 26 § 2 denna lag äga motsvarande tillämpning.

Angående avkomsträtt skall ock beträffande uppdelning vid delning av

fastighet av inskriven rättighet, för vilken fastigheten ej häftar gemensamt

med annan fast egendom, så ock i fråga om inverkan å sådan rättighet, då

fastighet eller område eller andel därav ingår i sammanläggning, samt uppdelning

av rättigheten i dylika fall tillämpas vad i 9 kap. 2 § nya balken är

stadgat såvitt därigenom hänvisats till 8 kap. 17—19 §§ samma balk. Avser

rättigheten försörjning från egendomen (födoråd), skola dock lända till

efterrättelse bestämmelserna i 10 kap. 19—21 §§ nya balken; vad i 10 kap.

19 § första stycket sägs om utbyte av födoråd mot ränterätt skall ej iakttagas.

34 §.

Avkomsträtt, för vilken inskrivning sökes sedan tio år förflutit efter nya

balkens ikraftträdande, skall ej anses medföra sådan rätt till betalning ur

egendomen varom stadgats i 54 § andra stycket förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom; anmärkning därom skall, när inskrivning

beviljas, ske i beslutet.

35 §.

Vad i 30 § denna lag är föreskrivet angående inteckning för fordran, som

är meddelad i andel av fastighet, skall vid avkomsträtt äga motsvarande tilllämpning

i fråga om rätten att ur den intecknade egendomen utbekomma

förmån i penningar eller varor, dock att inskrivning för rättigheten skall

hava beviljats eller sökts innan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande

samt att den i nämnda lagrum angivna betalningen skall avse ännu

ej förfallna förmåner.

36 §.

Bestämmelserna i 31 och 32 §§ denna lag angående inteckning för fordran,

som gäller d två eller flera fastigheter gemensamt, skola vid avkomsträtt

äga motsvarande tillämpning i fråga om rätten att ur den intecknade

egendomen utbekomma förmån i penningar eller varor, dock med den av
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

187

vikelse varom stadgats i 35 § denna lag. Avser rättigheten födoråd, skola

ock bestämmelserna därom i 33 § denna lag tillämpas.

37 §.

Är arrende- eller hyresavtal, vilket slutits före nya balkens ikraftträdande,

ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren

som legotagaren att uppsäga avtalet, och sker ej, efter det nya balken

trätt i kraft, uppsägning till den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet

tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya balken tillämpas

å avtalet.

38 §.

Vad ill kap. 11 § nya balken är stadgat om att vid överlåtelse av fast

egendom särskild rättighet, som upplåtits före överlåtelsen, är gällande mot

nye ägaren, såframt han vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om

upplåtelsen, skall, då egendomen överlåtes efter nya balkens ikraftträdande,

tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till

elektrisk kraft, som skett före ikraftträdandet.

39 §.

Stadgandena i 11 kap. 21 och 26 §§ nya balken skola äga tillämpning jämväl

i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som upplåtits

före nya balkens ikraftträdande; dock gälle beträffande tillämpningen

av 11 kap. 21 § det förbehåll som upptagits i 26 § 2 denna lag.

40 §.

Angående tomträtt, som upplåtits enligt 4 kap. lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom i nämnda kapitels lydelse jämlikt lagen

den 5 juni 1953 eller varå sagda avfattning av 4 kap. lagen om nyttjanderätt

till fast egendom ändock äger tillämpning, skola gälla bestämmelserna i 17

kap. 7, 21, 25 och 26 §§ nya balken; innehållet i 17 kap. 26 § skall hava

giltighet även i fråga om äldre tomträtt, som ej i enlighet med vad nyss

sagts är underkastad 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom i dess

angivna avfattning.

41 §.

Å vattenfallsrätt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, skola

tillämpas 18 kap. 3 § och 4 § andra stycket nya balken ävensom 18 kap. 4 §

första stycket i vad däri hänvisas till 17 kap. 7, 23, 24 och 26 §§ samma balk.

42 §.

Är servitut före nya balkens ikraftträdande upplåtet i eller till förmån

för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan då var eller

sedermera blev genomförd, och avser servitutet ändamål, som omfattas av

planen, vare servitutet med nya balkens ikraftträdande eller, om planen då

ännu icke var genomförd, med planens genomförande ej längre gällande.

Ägaren av den härskande fastigheten vare dock, om och i den "mån det finnes

skäligt, berättigad att av den tjänande fastighetens ägare erhålla ersättning

för skada och förlust genom servitutets upphörande. Talan därom skall

väckas inom två år från nya balkens ikraftträdande eller, om giltigheten av

servitutet enligt vad nyss stadgats upphört först vid senare tidpunkt, inom

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj. ls proposition nr 145 år 1970

två år från det utövningen av servitutet upphörde. Försittes den sålunda

angivna tiden, vare rätt till talan förfallen.

43 §.

Bestämmelserna i 19 kap. 17—20, 22 och 24—28 §§ nya balken skola äga

tillämpning jämväl å servitut, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande,

dock att i fråga om skogsfångs- och mulbetesservitut äldre lags regler

rörande begränsning, förflyttning och förändring ävensom upphörande till

följd av medgivande från den härskande fastighetens ägare alltjämt skola

gälla.

44 §.

Har delägare i strömfall, som är samfällt för två eller flera fastigheter, enligt

äldre lag genom skriftligt avtal lämnat annan medgivande att tillgodogöra

sig vattnet i strömfallet, i vad det belöper å delägarens andel, må för

sådant avtal, om det är alltjämt bindande, inskrivning sökas såsom för upplåtelse

av rätt till andel i samfällt strömfall enligt 20 kap. nya balken. Sedan

inskrivning beviljats, gälle om avtalet vad i nya balken är stadgat i fråga

om upplåtelse av rättighet, som nu sagts; dock skall den tid av femtio år

varom sägs i 20 kap. 4 § nya balken räknas från balkens ikraftträdande.

När inskrivning sökes skall, om medgivande avsett allenast viss del av

det till den samfällda marken hörande vattenområdet, sökanden visa att

undersökning, varom förmäles i 20 kap. 3 § nya balken, blivit verkställd;

kartan med tillhörande beskrivning skall, på sätt i nämnda lagrum är föreskrivet,

genom skriftlig påteckning å ömse sidor godkännas och därefter fogas

vid avtalshandlingen.

45 §.

Är fast egendom före nya balkens ikraftträdande avhänd rätte ägaren

och har den som åtkommit egendomen erhållit lagfart, innan nya balken

trätt i kraft, skola i fråga om hävd bestämmelserna i 23 kap. nämnda balk

tillämpas, såframt ej enligt äldre lag frihet från rätte ägarens talan skulle

vinnas tidigare än enligt nya balken; dock må ej innehav, som ägt rum före

nya balkens ikraftträdande, räknas den hävdande till godo, ej heller må,

där lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876, innehav tillgodoräknas

för tid som förflutit innan den som vunnit lagfart blivit införd i

grundbok såsom ägare. Angående sådan anteckning gälle alltjämt vad 22 §

andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast

egendom innehåller.

Om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya balkens

ikraftträdande, skola alltjämt tillämpas bestämmelserna i 4 § förordningen

den 22 april 1881 om tjuguårig hävd.

46 §.

Bestämmelserna i 24 kap. nya balken om företräde i rättsförvärv på

grund av inskrivning skola äga tillämpning även om förvärv, varå inskrivningen

grundats, tillkommit före balkens ikraftträdande; dock gälle vad i

8 § denna lag är föreskrivet i fråga om det företräde för rätt till ogulden

köpeskilling eller annan dylik rättighet som enligt äldre lag tillkommer

innehavaren av sådan fordran eller rättighet. Stadgandena i 24 kap. 8 §

första stycket nya balken skola, i vad nämnda lagrum avser företrädet mellan

överlåtelse av äganderätt samt upplåtelse av rättighet, ej tillämpas, om

båda förvärven skett före nya balkens ikraftträdande.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Ilungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Hänvisningen i 24 kap. 4 § andra stycket nya balken skall avse motsvarande

företrädesregler enligt äldre lag'' dock med iakttagande av vad som

stadgats i 38 § denna lag.

Vad i 24 kap. 9 § tredje stycket nya balken är stadgat angående anmärkning

i beslut såsom villkor för företräde som tillkommer panträtt för ogulden

köpeskilling skall, då inteckning sökes för ogulden köpeskilling och

efter nya balkens ikraftträdande beslutet om inteckningens beviljande meddelas,

avse även det företräde som inteckningen enligt äldre lag sålunda skall

åtnjuta.

47 §.

Vad i 25 kap. 1—10 §§ nya balken är stadgat om godtrosförvärv på grund

av inskrivning skail, även om åtkomsten härleder sig från tiden före nya

balkens ikraftträdande, äga tillämpning i fråga om förvärv, som skett därefter;

ej må dock när lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876

förvärvaren åberopa sådan lagfart, med mindre den som vunnit lagfarten

blivit införd i grundbok såsom ägare.

Föreskrifterna i 12—14 §§ nyssnämnda kapitel angående inverkan å god

tro av anteckning i grundbok samt betydelsen av lagfart för talans väckande

eller annan åtgärd skola ock lända till efterrättelse.

48 §.

Besittningsrätt som avses i 11 § denna lag om fortsatt tillämpning av

5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra

skall vid bildande av bruksenhet icke anses som fastighet. Ej heller må som

sådan anses andel i fastighet, med mindre därom sådan anteckning ägt rum,

varom förmäles i 21 § denna lag.

49 §.

Vill ägaren av två eller flera fastigheter, som besväras av gemensam inteckning

för fordran eller avkomsträtt, till förebyggande av sådan uppdelning

av inteckningen, varom stadgats i 31 och 36 §§ denna lag, att fastigheterna

skola bilda en bruksenhet eller ingå i sådan, äge han enligt vad i

26 kap. nya balken är föreskrivet göra ansökan om bildande av bruksenhet.

Ansökan skall göras sist innan åtta år förflutit efter nya balkens ikraftträdande

och må ej upptagas, med mindre den avser alla de gemensamt besvärade

fastigheterna; så länge ansökningsärendet är anhängigt skall vad i

32 § andra stycket denna lag är stadgat om borgenärs rätt till betalning icke

äga tillämpning. Avslås ansökan, skall efter utgången av den tidsfrist av tio

år, varom stadgats i 31 § denna lag, eller, därest beslutet om avslag först

efter nämnda tid vunnit laga kraft, när så skett inteckningen omedelbart

uppdelas å de särskilda fastigheterna. Skulle borgenären, i händelse ansökan

ej hade skett, hava ägt söka betalning enligt 32 § andra stycket denna

lag, må dock med uppdelningen anstå under två år efter det avslagsbeslutet

vunnit laga kraft; under sistnämnda tid äge borgenären göra gällande sin

rätt till betalning.

50 §.

Upptages ansökan som avses i 49 §, skall vad i 26 kap. 6 § nya balken är

föreskrivet om undersökning icke äga tillämpning för det fall att de fastigheter

som skola ingå i bruksenhet uteslutande besväras av en enda gemensam

inteckning eller av två eller flera gemensamma inteckningar, som gälla

i samma inbördes ordning uti envar av fastigheterna.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

51 §.

Skall, i annat fall än som avses i 50 §, i anledning av ansökan enligt 49 §

undersökning äga rum i fråga om de särskilda fastigheternas ansvar för

gemensam inteckning, skall därvid beräknas till vilket belopp jämlikt de i

förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom stadgade

grunderna inteckningen med hänsyn till sitt läge i varje fastighet och

andra omständigheter skäligen kan anses belöpa å varje fastighet. Fastigheternas

värden skola vid denna beräkning fastställas enligt den i 26 kap.

9 § nya balken angivna grunden. Kan med hänsyn till inteckningens läge

skäligen antagas att denna vid exekutiv auktion komme att utgå utan att

brist i någon fastighet skulle föreligga, skall inteckningen anses belöpa å

varje fastighet i förhållande till fastigheternas inbördes värden; är inteckningen

gällande i fastighet, vilken enligt äldre lag svarar allenast för så^stor

del av det intecknade beloppet som vid dylik auktion icke kan utgå ur

köpeskilling för stamfastigheten, skall inteckningen anses belöpa å förstnämnda

fastighet endast i den mån brist skulle antagas hava behövt överföras

å denna.

Om förfarandet i inskrivningsärende

52 §.

Inskrivningsärende, som vid nya balkens ikraftträdande ännu ej blivit

slutligen avgjort, skall alltjämt handläggas enligt äldre lag.

Angår handläggning, som förekommer efter nya balkens ikraftträdande,

åtgärd eller beslut, varom stadgats i 27 kap. 15—22 §§ eller 33 kap. 1 och

2 §§ nya balken, skall dock därutinnan denna lända till efterrättelse. Beträffande

tillämpning av 24 kap. 9 § tredje stycket nya balken är särskilt föreskrivet

i 46 § denna lag.

53 §.

Är i ärende, vari ansökan göres eller som eljest skall upptagas efter nya

balkens ikraftträdande, fråga om rättsförhållande som tillkommit före

ikraftträdandet, skall vid tillämpning av vad nya balken föreskriver om förfarandet

i inskrivningsärende iakttagas vad ovan i denna lag är stadgat om

giltighet av äldre lag å rättsförhållandet.

54 §.

Sökes i sämjelott efter nya balkens ikraftträdande inskrivning för panträtt

eller annan rättighet i fast egendom och är ansökan om anteckning,

varom föreskrivits i 21 § denna lag, gjord men ännu ej bifallen, skall i fråga

om inskrivningsärendets fortsatta behandling tillämpas vad i nya balken är

stadgat angående inskrivningens beroende av laga delning.

Slutbestämmelse

55 §.

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som erfordras för övergången

till nya balken.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

191

Bilaga 2

Jordabalksutredningens förslag

Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Den nu antagna nya jordabalken skall jämte vad här nedan stadgas

träda i kraft den ..dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av

Konungen enligt vad i nya balken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2 §.

Genom nya balken upphävas med den begränsning som följer av vad här

nedan stadgas

jordabalken i 1734 års lag;

förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egendom,

när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälseräntas

förvärvande och lagfart därå, i vad förordning rör köp, skifte och

gåva av frälseränta;

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av

fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna;

förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälseränta till den,

som skattejorden äger, när frälseränta säljes utom börd;

förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må,

så ock om gåva av fast egendom, såvitt förordningen ännu är gällande;

förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom;

förordningen samma dag angående inteckning i fast egendom;

förordningen samma dag angående upphörande av hembudsskyldighet;

förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd;

lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra;

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

lagen samma dag om servitut;

lagen samma dag om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av

fång till sådan rätt;

lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom;

lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av

inskrivningsärenden;

lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser;

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av fordringshandling

på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.;

lagen den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt; samt

lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;

tillika med, om ej annat nedan föreskrives, alla de särskilda ännu gällande

stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av eller tillägg till

vad sålunda upphävda lagrum innehålla;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya balkens

bestämmelser.

3 §.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall

den bestämmelsen i stället tillämpas.

Vad i lag eller särskild författning stadgas angående inteckning för nyttjanderätt,

servitut, rätt till elektrisk kraft eller återköpsrätt skall ock gälla

i fråga om inskrivning, som enligt nya balken meddelas för sådan rätt.

4 §•

Vad 4 kap. 6 § äldre jordabalken innehåller skall, i vad lösningsrätt

skulle grundas å hembudsskyldighet, alltjämt äga tillämpning, ehuru sådan

skyldighet ej längre föreligger. I fråga om tid för utövande av lösningsrätten

skall fortfarande gälla vad därom är föreskrivet i förordningen den

16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Talan om utövande

av lösningsrätten skall av rätten anmälas till inskrivningsdomaren

och av denne antecknas i grundbok enligt vad i 28 kap. 3 § nya balken är

stadgat.

5 §.

Häftar fast egendom, som före nya balkens ikraftträdande överlåtits, för

fordran som avses ill kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet varom

sägs i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

njute innehavaren av fordran eller rättigheten förmånsrätt enligt vad i

nämnda lagrum i äldre jordabalken samt 48, 49 och 54 §§, 56 § 1 mom.,

58 § 2 mom. samt 58 a § 1 och 2 mom. omförmälda förordning stadgas

utan hinder av att sådan rätt icke skulle tillkomma honom enligt nya balken;

och skall han, för att vara bibehållen vid sin rätt, där så ej redan

skett söka inteckning eller, inskrivning inom den i angivna lagrum i äldre

jordabalken stadgade tiden från det nye ägaren beviljats lagfart å sitt fång.

Angående anmärkning i beslut, varigenom inteckning meddelas för panträtt,

föreskrives i 38 § tredje stycket denna lag; har inteckningen meddelats

redan före nya balkens ikraftträdande utan att motsvarande anmärkning

gjorts, skall panthavaren, i och för förmånsrättens bibehållande, senast ett

år efter balkens ikraftträdande hos inskrivningsdomaren ansöka om dylik

anmärknings införande i grundboken.

Vad i första stycket stadgats angående fortbeståndet av rätt enligt 11

kap. 2 § äldre jordabalken gälle dock ej fordran, för vilken inteckning

sökes först sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

6 §.

Genom nya balken sker ej inskränkning i den rätt som före nya balkens

ikraftträdande må på grund av urminnes hävd enligt äldre jordabalken tillkomma

någon.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

193

Har någon vid domstol låtit till framtida säkerhet upptaga bevisning angående

förekomsten av urminnes hävd enligt första stycket, må anmälan

om bevisupptagningen göras till inskrivningsdomaren för anteckning i

grundbok.

7 §•

Vad i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken är stadgat skall

alltjämt äga tillämpning å stadgad åborätt eller annan nyttjanderätt, som

ej omfattats av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

8 §.

Rörande rätt till avkomst eller annan förmån, som upplåtits med stöd av

54 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

skall äldre lag alltjämt äga tillämpning.

9 §■

Vad i 5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att

hänföra finnes stadgat om byggnad å ofri tomt i stad, vattenverk å annans

grund samt i jordeboken upptaget fiskeri skall, såframt efter nya balkens

ikraftträdande besittningsrätten alltjämt äger bestånd, fortfarande gälla.

10 §.

Med avseende å arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikommissfastighet,

som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss, skola

stadgandena i 1 kap. 9 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom alltjämt gälla.

11 §•

Äldre lag skall fortfarande tillämpas beträffande upplåtelse, som skett

enligt de i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom intagna

bestämmelserna om vattenfallsrätt.

12 §.

Det i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas skall i avseende å införande

av lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgade förbudet mot upplåtelse

av ofri tomt i stad skall fortfarande gälla.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 1—3 kap.

nya jordabalken

13 §.

Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken skola, där ej annorlunda stadgas

här nedan, äga tillämpning även om de förhållanden, som avses i bestämmelserna,

inträtt för nya balkens ikraftträdande.

14 §.

1 mom. Beträffande gräns, vilken ej tillkommit vid lantmäteriförrättning

och ej heller i samband med laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servitut,

som fastställts efter utgången av år 1932, skola bestämmelserna i 1 kap.

3 § nya balken icke tillämpas, när tvist om gränsen yppas inom tio år efter

nya balkens ikraftträdande.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

2 mom. Yppas sådan tvist inom tid som nyss sagts och finnas vid förrättning

för gränsens bestämmande sådana förhållanden föreligga, att därvid

lämpligen bör prövas jämväl rätta sträckningen av annan samtidigt tillkommen

gräns, må förrättningen utvidgas att avse bestämmande även av sistnämnda

gräns.

Uppstår fråga om dylik utvidgning, skall sammanträde hållas med dem,

vilkas rätt beröres av frågan. Efter utredning angående föreliggande förhållanden

samt överläggning med sakägarna skall beslut meddelas rörande

förrättningens omfattning. Godkännes ej beslutet av samtliga närvarande

sakägare, varde det underställt ägodelningsrättens prövning. Angående kungörelse

om sammanträdet samt kallelse därtill gälle vad i 7 kap. 1 § lagen

om delning av jord å landet stadgas.

3 mom. Bestämmes i anledning av tvisten gräns till annan sträckning än

den som i laga ordning blivit utmärkt å marken, vare avträdare av mark,

varå finnes växande skog, berättigad att av den som erhåller marken bekomma

ersättning för skogen efter ty prövas skäligt. Om bestämmande av

sådan ersättning gälle i tillämpliga delar vad i lagen om delning av jord å

landet är stadgat angående ersättning för skog vid laga skifte, dock att, där

särskild förrättning för ersättningens bestämmande företages, kallelse till

sådan förrättning skall utfärdas på sätt i 7 kap. 1 § nämnda lag sägs.

4 mom. Vid handläggning av ärende, som avses i 2 eller 3 mom., skola

gode män alltid närvara.

5 mom. Tvist om sträckningen av gräns skall anses hava yppats, förutom

när talan blivit instämd till ägodelningsrätt, då förrättning för gränsens

bestämmande blivit sökt eller i samband med annan förrättning påkallad

eller av förrättningsmännen beslutad.

Är tvist yppad inom tid, som i 1 mom. sägs, och varder förrättning för

gränsens bestämmande jämlikt 2 mom. utvidgad att avse även annan gräns,

skall tvist jämväl angående den gränsen anses hava yppats inom nämnda tid.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. skola äga tillämpning även i det fall, att

tvisten om sträckningen av gräns yppats före nya balkens ikraftträdande

men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

15 §.

Beträffande fastighet, varå vid nya balkens ikraftträdande finnes fabrik

eller annan lokal för industriell eller därmed jämförlig verksamhet, skall intill

dess tio år förflutit i stället för de i 2 kap. 1 § nya balken upptagna tillbehörsreglerna

äldre lag gälla.

Utan hinder av vad i första stycket stadgats skola dock nya balkens tillbehörsregler

träda i tillämpning, sedan fastighetsägaren hos inskrivningsdomaren

visat, att de föremål, som enligt nya balken skulle vara att anse

såsom tillbehör till fastigheten, icke häfta för förlagsinteckning, och anteckning

därom verkställts i grundboken. Samma lag vare där det visas,

att samtliga innehavare av förlagsinteckningar, som inbegripa dylika föremål,

medgiva de nya tillbehörsreglernas tillämpande, och anteckning därom

skett.

16 §.

Har före nya balkens ikraftträdande föremål överlåtits under villkor, som

avses i 2 kap. 6 § nya balken, skall i fråga om möjligheten att åberopa villkoret

tillämpas vad därom gällde under äldre lags bestånd.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

195

17 §.

Användes fast egendom vid nya balkens ikraftträdande på sätt som för

granne kan medföra störningar av beskaffenhet varom förmäles i 3 kap. 2 §

nya balken, skall under ett år från sagda tidpunkt ej föreligga skyldighet

på grund av angivna lagrum att upphöra med användningen eller att vidtaga

andra förebyggande åtgärder än sådana som kunna genomföras utan

oskälig kostnad. Vad nu sagts skall även gälla, när tillstånd enligt 3 kap.

3 § nya balken sökts före årets utgång, intill dess tillståndsärendet blivit

slutligt prövat.

Tid som angives i 3 kap. 4 § nya balken skall beträffande anläggning, som

fanns vid nya balkens ikraftträdande, räknas tidigast från sistnämnda tidpunkt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 4—22 kap.

nya jordabalken

18 §.

I fråga om rättsförhållande angående fast egendom, vilket tillkommit före

nya balkens ikraftträdande, skola bestämmelserna i 4—22 kap. nya balken

icke tillämpas utan gälle, såframt ej annat nedan stadgas, äldre lag.

Angående rättsförhållandets tillkomst gälle i fråga om överlåtelse av fast

egendom eller upplåtelse av rättighet i sådan egendom den tidpunkt, då förvärvet

ägde rum, samt beträffande panträtt, som ej avser ogulden köpeskilling,

den tidpunkt då panträtten söktes.

19 §.

Vad i 4 kap. 7, 28 och 31 §§ nya balken är stadgat om att överlåtelse av

område av fastighet skall vara beroende av laga delning skall icke äga tilllämpning

i fråga om område, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd

tomtindelning, eller del av tomt, som överlåtits i överensstämmelse

med fastställd ny stadsplan, dock må, oavsett vad enligt nya balken är medgivet

i fråga om inskrivning i område, inskrivning ej ske i område, som

överlåtits i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

Besväras fastigheten av tomträtt, skall överlåtelse, som avses i första

stycket, vara beroende av att tomträtten inslcränkes till det överlåtna området

eller till återstoden av fastigheten.

20 §.

Hava före den 1 juli 1962 eller, såvitt angår mark som avses i lagen om

ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län,

den 27 mars 1952 för andelar av fastighet genom sämjedelning utlagts skilda

områden, må, såframt sämjedelningen alltjämt äger bestånd, ägaren av sådan

andel hos inskrivningsdomaren skriftligen söka att i fastighetsboken

antecknas att hans andel utgör sämjelott. Beviljas anteckningen, skall vid

tillämpning av vad i nya balken är stadgat om laga delning anteckningen

äga samma verkan som delningen.

Med sämjedelning skall jämställas uppdelning som skett genom att viss

till gränserna bestämd ägovidd av fastighet överlåtits och tillika avtalats att

ägovidden motsvarar viss andel i fastigheten.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kiingl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

21 §.

Anteckning, som avses i 20 § denna lag, må icke meddelas, med mindre

ägaren av den andra andelen medgivit åtgärden eller genom laga kraftägande

dom blivit avgjort att sämjedelningen skall lända till efterrättelse.

I fråga om fastighet som utgör tomt må anteckning ej äga rum.

22 §.

I handling rörande köp av sådan andel av fastighet som utgör sämjelott

må upptagas bestämmelse att köpet skall vara beroende av att anteckning

som avses i 20 § denna lag kommer till stånd rörande andelen eller denna

utbytes genom laga delning. Har sådant förbehåll skett, vare köpet beroende

av att innan sex månader förflutit från köpehandlingens dag sökts anteckning

eller laga delning på grund av köpet samt att i anledning av sådan

ansökan anteckning eller laga delning kommer till stånd. Anteckningen må

påkallas såväl av säljaren som av köparen.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning i fråga om

byte.

23 §.

Stadgandena i 7 kap. nya balken skola, oavsett huruvida den tvist varom

är fråga grundas å förhållanden före nya balkens ikraftträdande, äga tilllämpning

såvida talan om äganderätten väckts efter sistnämnda tidpunkt.

24 §.

Utan hinder av vad 18 § innehåller skola efter nya balkens ikraftträdande

i nedan angivna frågor följande lagrum i 8 kap. nya balken tillämpas:

1. vissa anteckningar av fastighetsägaren å inteckningshandling, som ej

gäller såsom ställd allenast till viss man, 6 § andra stycket;

2. inverkan å inteckning av att inteckningsmedgivandet lämnats av annan

än rätte ägaren, 8 § första och andra styckena, dock att vad i sagda

lagrums andra stycke är stadgat om verkan av att äganderättsförvärvet

häves på talan av överlåtaren icke skall avse sådant fall av hävning varom

fråga må uppkomma vid tillämpning av 11 kap. 4 § äldre jordabalken;

3. inteckningens innebörd i fråga om betalning ur fastigheten vid utsökning

eller då medel eljest av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastigheten,

9 §;

4. invändningar av fastighetens ägare mot borgenärs innehav av inteckningshandlingen

och dennes rätt till betalning med mera, 10 § första och

andra styckena;

5. preskription eller annan sådan omständighet i fråga om den rätt som

inteckning medför till betalning ur fastigheten så ock verkan av intecknings

dödande, 11 §;

6. överlåtelse eller pantsättning av inteckning, som ej gäller såsom ställd

allenast till viss man, i samband med fordran för vilken inteckningen lämnats

som säkerhet och som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan

handling vid sidan av inteckningshandlingen, 12 §;

7. krav å betalning på grund av inteckning, som av fastighetsägaren

lämnats som säkerhet för särskilt skuldebrev eller annan handling som avses

i 6, innan även fordran förfallit, ävensom infriande av pantförskrivningen

i dylikt fall, 13 §, dock att en i särskilt skuldebrev upptagen förfallotid

skall gälla mot ny fastighetsägare, som ej är betalningsskyldig för

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

skuldebrevet, allenast när hans förvärv av fastigheten skett efter nya balkcns

ikraftträdande;

8. betalning ur fastigheten av intecknad fordran i vissa fall oberoende av

förfallotid, 14 och 15 §§;

9. fastighetsägarens rätt till intecknad fordran, då denna innehaves av

fastighetsägaren, eller till visst belopp av inteckningen (ägarpant), 16 §,

dock att bestämmelserna i andra stycket angående ägarpant till viss del av

panträtt och dennas utbrytning skola vinna giltighet först sedan tjugu år

förflutit från nya balkens ikraftträdande;

10. inverkan å inteckning, då den intecknade fastigheten eller område av

eller andel i fastigheten ingår i sammanläggning, 17 §;

11. inverkan å inteckning av exekutiv auktion eller annan utsökning eller

av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 18—20 §§;

12. ny ägares övertagande av betalningsansvaret för intecknad fordran,

för vilken förre ägaren häftar personligen eller, om inteckningshandlingen

lämnats som säkerhet, för fordran som grundar sig å särskilt skuldebrev

eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, så ock borgenärens

överenskommelse med köparen vid försäljning å exekutiv auktion om

intecknat belopps kvarstående i fastigheten eller, då köparen är inteckningshavare,

avräkning å köpeskillingen, 22 §;

13. inverkan å fordran av vissa borgenärens åtgärder, 23 §;

14. ansvarighetsfördelningen mellan fastigheter, vilka intecknats gemensamt,

26 §, dock att, därest i inteckningshandlingen särskilda värden äro

utsatta, dessa skola lända till efterrättelse enligt äldre lag;

15. ansvarighetsfördelningen mellan fastigheter, där inteckningsgemenskapen

uppkommer genom att fastighet delas, 27 och 28 §§;

16. inteckningshavares rätt att i exekutiv försäljning av gemensamt intecknad

fastighet indraga annan för inteckningen ansvarig fastighet, 29 §;

samt

17. inverkan å gemensam inteckning av exekutiv auktion eller annan

utsökning eller av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 30 och

31 §§■

25 §.

Den i 8 kap. 3 § andra stycket nya balken upptagna regeln angående vad

som må utgöra föremål för panträtt skall, där fastighet besväras av gemensam

inteckning som tillkommit före nya balkens ikraftträdande, vinna giltighet

först sedan tjugu år förflutit från ikraftträdandet; vid tillämpningen

skall regelns hänvisning till den förut bestående gemensamma panträtten

avse senast tillkomna gemensamma inteckning.

26 §.

Är skuldebrev, för vilket inteckning beviljats eller sökts före nya balkens

ikraftträdande, ställt till viss man eller till viss man eller order, äge fastighetsägaren,

om han innehar inteckningshandlingen, eller med dennes

samtycke borgenären hos inskrivningsdomaren söka att handlingen i stället

skall lyda å innehavaren. Beviljas ansökan, skall anteckning därom intagas

i grundbok och bevis tecknas å handlingen.

Hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, vare för framtiden så ansett

som vore inteckningshandlingen ställd till innehavaren; fastighetsägaren

äge dock, såframt inteckningens förfallodag inträffar först efter nämnda

tidpunkt, inom två år före fristens utgång infria fordran såsom vore inteckningen

då förfallen. Borgenären må, sedan nyssnämnda tid av tio år

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kiingl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

förflutit, till bevis att inteckningen skall anses vara ställd till innehavaren

anmäla förhållandet hos inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok

och påskrift såsom sägs i första stycket.

Vad i 24 § 1 och 6 denna lag är stadgat gälle ock inteckningshandling, som

enligt första eller andra stycket i denna paragraf skall lyda å innehavaren.

27 §.

Är inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande,

vid ikraftträdandet eller därefter av fastighetsägaren lämnad som säkerhet

för fordran, som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid

sidan av inteckningshandlingen, skall denna ej längre anses innefatta förskrivning

om personligt betalningsansvar.

28 §.

Bestämmelserna i 8 kap. 21 och 32 §§ nya balken skola i vad därigenom

hänvisats till reglerna i 26 kap. om utbyte av pantbrev, panträtts upphörande

genom dödning, ändring i pantbrevs förfallotid samt relaxation och

uppdelning av gemensam panträtt avse även inteckning, som beviljats eller

sökts före nya balkens ikraftträdande. Avser gemensam inteckning fastigheter,

som ej samtliga äro belägna inom samma domsaga eller, vad angår

stad med rådhusrätt, inom samma stadsområde, skall uppdelningsärende i

sin helhet handläggas vid någon av de inskrivningsavdelningar, inom vilkas

områden fastigheterna finnas.

Sedan tio år förflutit efter ikraftträdandet skall 8 kap. 21 § jämväl i vad

däri hänvisats till reglerna i 26 kap. angående ändring i pantbrevs ränta

äga tillämpning å inteckning, som beviljats eller sökts före ikraftträdandet.

29 §.

Är arrende- eller hyresavtal, vilket slutits före nya balkens ikraftträdande,

ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren

som legotagaren att uppsäga avtalet, och sker ej, efter det nya balken

trätt i kraft, uppsägning till den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet

tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya balken tillämpas

å avtalet.

30 §.

Vad i 9 kap. 11 § nya balken är stadgat om att vid överlåtelse av fast

egendom särskild rättighet, som upplåtits före överlåtelsen, är gällande mot

nye ägaren, såframt han vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om

upplåtelsen, skall, då egendomen överlåtes efter nya balkens ikraftträdande,

tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till

elektrisk kraft, som skett före ikraftträdandet.

31 §.

Stadgandena i 9 kap. 20 och 25 §§ nya balken skola äga tillämpning jämväl

i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som upplåtits

före nya balkens ikraftträdande; dock gälle beträffande tillämpningen

av 9 kap. 20 § det förbehåll som upptagits i 24 § 2 denna lag.

32 §.

Stadgandena i 10 kap. 2 § nya balken i vad dessa möjliggöra upplåtelse

för upplåtarens besittningstid skola tillämpas jämväl i fråga om arrende

av huvudgård till fideikommiss.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

De i 12 kap. nya balken upptagna bestämmelserna skola, såvitt de hänföra

sig till upplåtelse på arrende av brukningsdel, som lyder under huvudgård

och tillhör enskild person, äga tillämpning även å upplåtelse av brukningsdel,

som lyder under huvudgård och tillhör fideikommiss.

33 §.

Angående tomträtt, som upplåtits enligt 4 kap. lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom i nämnda kapitels lydelse jämlikt lagen

den 5 juni 1953 eller varå sagda avfattning av 4 kap. lagen om nyttjanderätt

till fast egendom ändock äger tillämpning, skola gälla bestämmelserna i

15 kap. 7, 21, 25 och 26 §§ nya balken; innehållet i 15 kap. 26 § skall hava

giltighet, även i fråga om äldre tomträtt, som ej i enlighet med vad nyss

sagts är underkastad 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom i dess

angivna avfattning.

34 §.

År servitut före nya balkens ikraftträdande upplåtet i eller till förmån

för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan då var eller

sedermera blev genomförd, och avser servitutet ändamål, som omfattas av

planen, vare servitutet med nya balkens ikraftträdande eller, om planen då

ännu icke var genomförd, med planens genomförande ej längre gällande.

Ägaren av den härskande fastigheten vare dock, om och i den mån det finnes

skäligt, berättigad att av den tjänande fastighetens ägare erhålla ersättning

för skada och förlust genom servitutets upphörande. Talan därom skall

väckas inom två år från nya balkens ikraftträdande eller, om giltigheten av

servitutet enligt vad nyss stadgats upphört först vid senare tidpunkt, inom

två år från det utövningen av servitutet upphörde. Försittes den sålunda

angivna tiden, vare rätt till talan förfallen.

35 §.

Bestämmelserna i 16 kap. 17—20, 22 och 24—26 §§ nya balken skola äga

tillämpning jämväl å servitut, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande,

dock att i fråga om skogsfångs- och mulbetesservitut äldre lags regler

rörande begränsning, förflyttning och förändring ävensom upphörande till

följd av medgivande från den härskande fastighetens ägare alltjämt skola

gälla.

36 §.

Har delägare i strömfall, som är samfällt för två eller flera fastigheter,

enligt äldre lag genom skriftligt avtal lämnat annan medgivande att tillgodogöra

sig vattnet i strömfallet, i vad det belöper å delägarens andel, må

för sådant avtal, om det är alltjämt bindande eller om det är intecknat på

grund av ansökan som gjorts före nya balkens ikraftträdande, inskrivning

sökas såsom för upplåtelse av rätt till andel i samfällt strömfall enligt 17

kap. nya balken. Sedan inskrivning beviljats, gälle om avtalet vad i nya balkan

är stadgat i fråga om upplåtelse av rättighet, som nu sagts; dock skall

den tid av femtio år varom sägs i 17 kap. 4 § nya balken räknas från balkens

ikraftträdande.

När inskrivning sökes skall, om medgivande avsett allenast viss del av

det till den samfällda marken hörande vattenområdet, sökanden visa att

undersökning, varom förmäles i 17 kap. 3 § nya balken, blivit verkställd;

karlan med tillhörande beskrivning skall, på sätt i nämnda lagrum är före
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition, nr 145 år 1970

skrivet, genom skriftlig påteckning å ömse sidor godkännas och därefter fogas

vid avtalshandlingen.

37 §.

Är fast egendom före nya balkens ikraftträdande avhänd rätte ägaren

och har den som åtkommit egendomen erhållit lagfart, innan nya balken

trätt i kraft, skola i fråga om hävd bestämmelserna i 20 kap. nämnda balk

tillämpas, såframt ej enligt äldre lag frihet från rätte ägarens talan skulle

vinnas tidigare än enligt nya balken; dock må ej innehav, som ägt rum före

nya balkens ikraftträdande, räknas den hävdande till godo, ej heller må,

där lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876, innehav tillgodoräknas

för tid som förflutit innan den som vunnit lagfart blivit införd i

grundbok såsom ägare. Beträffande sådan anteckning gälle alltjämt vad 22 §

andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast

egendom innehåller.

Om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya balkens

ikraftträdande, skola alltjämt tillämpas bestämmelserna i 4 § förordningen

den 22 april 1881 om tjuguårig hävd.

38 §.

Bestämmelserna i 21 kap. nya balken om företräde i rättsförvärv på grund

av inskrivning skola äga tillämpning även om förvärv, varå inskrivningen

grundats, tillkommit före balkens ikraftträdande; dock gälle vad i 5 § denna

lag är föreskrivet i fråga om det företräde för rätt till ogulden köpeskilling

eller annan dylik rättighet som enligt äldre lag tillkommer innehavaren

av sådan fordran eller rättighet.

Hänvisningen i 21 kap. 4 § andra stycket andra punkten nya balken skall

avse motsvarande företrädesregler enligt äldre lag, dock med iakttagande av

vad som stadgats i 30 § denna lag.

Vad i 21 kap. 9 § tredje stycket nya balken är stadgat angående anmärkning

i beslut såsom villkor för företräde som tillkommer panträtt för ogulden

köpeskilling skall, då inteckning sökes för ogulden köpeskilling och

efter nya balkens ikraftträdande beslutet om inteckningens beviljande meddelas,

avse även det företräde som inteckningen enligt äldre lag sålunda

skall åtnjuta.

Föreskriften i 21 kap. 10 § andra stycket nya balken med dess hänvisning

till reglerna i 26 och 27 kap. om postposition skall avse även rättighet,

till förmån för vilken inteckning beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande.

39 §.

Vad i 22 kap. 1—-10 §§ nya balken är stadgat om godtrosförvärv på grund

av inskrivning skall, även om åtkomsten härleder sig från tiden före nya

balkens ikraftträdande, äga tillämpning i fråga om förvärv, som skett därefter;

ej må dock när lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876

förvärvaren åberopa sådan lagfart, med mindre den som vunnit lagfarten

blivit införd i grundbok såsom ägare.

Föreskrifterna i 12—14 §§ nyssnämnda kapitel angående inverkan å god

tro av anteckning i grundbok samt betydelsen av lagfart för talans väckande

eller annan åtgärd skola ock lända till efterrättelse.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-5 år 1970

201

Om förfarandet i inskrivningsärende

40 §.

Inskrivningsärende, som vid nya balkens ikraftträdande ännu ej blivit

slutligen avgjort, skall alltjämt handläggas enligt äldre lag.

Angår handläggning, som förekommer efter nya balkens ikraftträdande,

åtgärd eller beslut, varom stadgats i 23 kap. 15—22 §§ eller 28 kap. 1 och

2 §§ nya balken, skall dock därutinnan denna lända till efterrättelse. Beträffande

tillämpning av 21 kap. 9 § tredje stycket nya balken är särskilt

föreskrivet i 38 § denna lag.

41 §.

År i ärende, vari ansökan göres eller som eljest skall upptagas efter nya

balkens ikraftträdande, fråga om rättsförhållande som tillkommit före

ikraftträdandet, skall vid tillämpning av vad nya balken föreskriver om förfarandet

i inskrivningsärende iakttagas vad ovan i denna lag är stadgat om

giltighet av äldre lag å rättsförhållandet.

42 §.

Åberopas till stöd för panträttsansökan, som göres efter nya balkens

ikraftträdande, ett före ikraftträdandet upprättat inteckningsmedgivande,

skall detta godtagas såsom panträttsansökningshandling. Innefattar handlingen,

varå inteckningsmedgivandet lämnats, icke samtliga de uppgifter,

som erfordras i panträttsärendet, skall inskrivningsdomaren därmed förfara

på samma sätt som om en i enlighet med nya balken upprättad panträttsansökningshandling

skulle befinnas vara ofullständig.

43 §.

Sökes i sämjelott efter nya balkens ikraftträdande panträtt eller inskrivning

för annan rättighet i fast egendom och är ansökan om anteckning,

varom föreskrivits i 20 § denna lag, gjord men ännu ej bifallen, skall i

fråga om inskrivningsärendets fortsatta behandling tillämpas vad i nya

balken är stadgat angående inskrivningens beroende av laga delning.

Slutbestämmelse

44 §.

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som erfordras för övergången

till nya balken.

7f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Bilaga 3

Remitterade förslaget

1) Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna övergångsbestämmelser

1 §•

Den nu antagna jordabalken samt denna lag träder i kraft den 1 januari

1972.

2 §•

Genom nya balken upphäves med den begränsning som följer av bestäm- ''

melserna i denna lag

jordabalken i 1734 års lag,

förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast

egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om

frälseräntas förvärvande och lagfart därå,

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte

av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna,

förordningen den 21 mars 1835 (nr 16 s. 1) angående hembud av frälseränta

till den, som skattej orden äger, när frälseräntan säljes utom börd,

förordningen den 21 december 1857 (nr 60 s. 1) angående vad i testamente

givas må, så ock om gåva av fast egendom,

förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1) angående lagfart å fång till

fast egendom,

förordningen samma dag (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom,

förordningen den 22 april 1881 (nr 17 s. 1) om tjuguårig hävd,

lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

lagen samma dag (nr 36 s. 25) om servitut,

lagen samma dag (nr 36 s. 27) om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt

samt av fång till sådan rätt,

lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser om handläggning

av inskrivningsärenden,

lagen den 17 juni 1932 (nr 230) med särskilda bestämmelser om äldre

ägogränser,

lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående anteckning om innehav av

fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.,

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 203

lagen den 5 juni 1953 (nr 422) om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt,

lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom,

vad som i övrigt finns i lag eller annan författning som strider mot nya

balken eller denna lag.

3 §•

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som

ersatts genom bestämmelse i nya balken skall i stället den bestämmelsen

tillämpas.

Bestämmelser i lag eller annan författning om inteckning för nyttjanderätt

eller servitut skall gälla i fråga om inskrivning som meddelas enligt nya

balken för sådan rätt.

4 §•

Bestämmelserna i 4 kap. 6 § äldre jordabalken om lösningsrätt till byggnad

på ofri tomt i stad äger fortfarande tillämpning. I fråga om anteckning i

fastighetsboken angående talan om utövande av sådan lösningsrätt äger

19 kap. 20 § första och andra styckena nya balken motsvarande tillämpning.

5 §•

Häftar fastighet, som överlåtits före nya balkens ikraftträdande, för fordran

som avses i 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet som avses i

förordningen angående inteckning i fast egendom, äger innehavaren av fordringen

eller rättigheten företrädesrätt enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken

samt 48 §, 49 §, 54 §, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom. och 58 a § 1 och 2 mom.

nämnda förordning utan hinder av att han ej skulle ha sådan rätt enligt nya

balken. För att vara bibehållen vid sin företrädesrätt skall han dock söka

inteckning eller inskrivning inom den tid som anges ill kap. 2 § äldre jordabalken,

om sådan åtgärd ej redan vidtagits. Företrädesrätten skall för att

vara gällande ha anmärkts i beslutet om inteckning eller inskrivning. Har

inteckning meddelats före nya balkens ikraftträdande utan att motsvarande

anmärkning gjorts, skall borgenären senast ett år efter balkens ikraftträdande

ansöka hos inskrivningsmyndigheten om att sådan anmärkning sker

i fastighetsboken. Göres ej sådan ansökan i rätt tid, är företrädesrätten enligt

denna paragraf förlorad.

Bestämmelserna i första stycket om företrädesrätt enligt 11 kap. 2 § äldre

jordabalken gäller ej, om inteckning eller inskrivning sökes först sedan tio

år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

6 §•

Genom nya balken inskränkes ej den rätt som före balkens ikraftträdande

tillkommit någon på grund av urminnes hävd.

7 §•

Bestämmelserna i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken

äger fortfarande tillämpning på stadgad åborätt och annan nyttjanderätt

som ej omfattats av lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

8 §■

I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits med stöd

av 54 § förordningen angående inteckning i fast egendom, äger äldre lag

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

fortfarande tillämpning, utom i de hänseenden som anges i andra och tredje

styckena samt i 39 §.

Vid handläggningen av inskrivningsärende, som rör rättighet som avses i

första stycket och som är att hänföra till inskrivningsdag efter nya balkens

ikraftträdande, äger bestämmelserna i nya balken och i denna lag om inskrivning

av annan nyttjanderätt än tomträtt motsvarande tillämpning.

Hänvisningen i 54 § tredje stycket nyssnämnda förordning skall, med

iakttagande av 29 § första stycket och 30 § denna lag, avse nya balkens motsvarande

bestämmelser i tillämpliga delar.

9 §•

Bestämmelserna i 5 § lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till

fast egendom är att hänföra äger fortfarande tillämpning i fråga om byggnad

på ofri tomt i stad, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget

fiskeri, om besittningsrätten ännu består vid nya balkens ikraftträdande.

10 §.

I fråga om arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikommissfastighet

som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 §

lagen om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tillämpning.

11 §•

I fråga om upplåtelse som skett enligt bestämmelserna om vattenfallsrätt

i lagen om nyttjanderätt till fast egendom äger äldre lag fortfarande tillämpning,

utom i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena samt i

39 §.

I fråga om vattenfallsrätt, beträffande vilken 5 kap. nyssnämnda lag i dess

lydelse enligt lag den 5 juni 1953 (nr 415) gäller, äger 13 kap. 7 och 26 §§

nya balken motsvarande tillämpning. 13 kap. 26 § nya balken gäller även i

fråga om annan äldre vattenfallsrätt.

Vid handläggningen av inskrivningsärende, som rör vattenfallsrätt och

som är att hänföra till inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande,

äger bestämmelserna i nya balken och i denna lag om inskrivning av tomträtt

samt om inteckning och inskrivning i sådan rätt motsvarande tillämpning.

Vid överlåtelse av vattenfallsrätt eller vid ansökan om inteckning i sådan

rätt fordras dock ej makes samtycke enligt giftermålsbalken.

12 §.

Det förbud mot upplåtelse av ofri tomt i stad, som är intaget i lagen den

14 juni 1907 (nr 36 s. 22) om vad iakttagas skall i avseende å införande av

lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skall fortfarande gälla.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 1—3 kap.

nya jordabalken

13 §.

Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken äger, om ej annat anges nedan,

tillämpning även om förhållande som avses i bestämmelserna inträtt före

balkens ikraftträdande.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

205

14 §.

Bestämmelsen i 1 kap. 1 § andra stycket nya balken att sämjedelning av

fast egendom är utan verkan äger tillämpning endast på sämjedelning som

sker efter balkens ikraftträdande. På sådan sämjedelning är lagen den 25

maj 1962 (nr 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom ej

tillämplig.

15 §.

Beträffande annan gräns än sådan som tillkommit vid lantmäteriförrättning

eller i samband med laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servitut

som fastställts efter utgången av år 1932, äger 1 kap. 3 § nya balken icke

tillämpning om tvist om gränsen uppkommer inom tio år efter den nya balkens

ikraftträdande.

Uppkommer tvisten inom angiven tid och föreligger vid förrättning för

gränsens bestämmande sådana förhållanden att den rätta sträckningen av

även annan samtidigt tillkommen gräns lämpligen bör prövas, får förrättningen

utvidgas till att avse bestämmande även av sistnämnda gräns.

Bestämmes med anledning av tvisten gräns till annan sträckning än den

som blivit i laga ordning utmärkt på marken, har den som avträder mark

på vilken finns växande skog rätt till skälig ersättning för skogen av den som

erhåller marken.

Tvist om sträckningen av gräns skall anses ha uppkommit, förutom när

talan väckts vid domstol, när ansökan om fastighetsbestämning gjorts eller

fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet upptagits till prövning vid fastighetsbestämning

i samband med fastighetsbildning. Om tvist är uppkommen

inom den tid som anges i första stycket och förrättning för gränsens

bestämmande utvidgas till att avse även annan gräns, är även tvist angående

den gränsen uppkommen inom nämnda tid.

Andra och tredje styckena äger tillämpning även i det fall att tvisten uppkommit

före den nya balkens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av

förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

16 §.

Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan sträckning

än den skulle ha enligt 1 kap. 3 eller 4 § eller 5 § första stycket nya balken

och visas eller framgår av omständigheterna att hävden grundats på

överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på

ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 4 kap.

nya jordabalken

17 §.

Har förvärv av fast egendom ägt rum före nya balkens ikraftträdande,

äger 4 kap. nya balken ej tillämpning.

I fråga om inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet äger

4 kap. 16 § andra stycket nya balken ej tillämpning förrän femton år förflutit

från balkens ikraftträdande.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj. ts proposition nr 745 år 1970

18 §.

Lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv

av område av fastighet äger icke tillämpning på förvärv som avses i 4

kap. 7 § nya balken, om förvärvet sker efter balkens ikraftträdande.

Särskild övergångsbestämmelse med avseende på 5 kap. nya jordabalken

19 §.

Bestämmelserna i 5 kap. nya balken äger tillämpning vid tvist om äganderätten

till fast egendom oavsett huruvida talan grundas på förhållande

som hänför sig till tid före balkens ikraftträdande, om talan väckes efter

ikraftträdandet.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 6 kap.

nya jordabalken

20 §.

Bestämmelserna i 6 kap. nya balken äger med de undantag som anges

nedan tillämpning på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före

balkens ikraftträdande.

21 §.

Vid tillämpning av 20 § skall inteckning som beviljats eller sökts före

ikraftträdandet anses som en enligt nya balkens bestämmelser beviljad eller

sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta

inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall anses som pantbrev

på samma belopp, om inteckningen är beviljad, och som ett vilandebevis

på beloppet, om ansökningen om inteckning är förklarad vilande.

22 §.

Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid nya balkens ikraftträdande,

skall panträtt enligt 6 kap. 1 § nya balken anses upplåten i fastigheten

till säkerhet för fordringen. Om borgenär innehar inteckningshandling

vid nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall

panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen.

Första stycket äger dock icke tillämpning, om den intecknade fordringen

ej kan göras gällande mot fastighetsägaren vid ikraftträdandet.

23 §.

Bestämmelserna i 22 § äger motsvarande tillämpning, om borgenär vid

nya balkens ikraftträdande innehar ett med inteckningsmedgivande försett

fordringsbevis och inteckning beviljas på grund av beviset.

24 §.

I fråga om rätten till betalning med stöd av inteckning som beviljats före

nya balkens ikraftträdande ur medel som myndighet vid utsökning eller

eljest fördelar mellan rättsägare i fastighet äger 6 kap. 3 § nya balken ej

tillämpning, om det yrkas av sakägare vars rätt beror därav och fastig
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

heten utmätes eller konkursansökan göres eller, om fördelningen föranledes

av annat än utmätning eller konkurs, medlen nedsättes innan fem år

förflutit från ikraftträdandet. Vad som sagts nu gäller även i fall då inteckningen

efter nya balkens ikraftträdande utsträckts eller uppdelats eller

inteckningshandlingen bytts mot pantbrev.

25 §.

Skall panträtt i fastighet anses upplåten med tillämpning av 22 eller

23 §, äger borgenären efter utgången av den i 24 § angivna fristen ej mot

fastighetsägarens bestridande erhålla betalning med högre belopp än som

skulle ha utgått enligt äldre lag.

26 §.

Medför 6 kap. 3 § nya balken, i fall då panträtt i fastighet anses upplåten

med stöd av 22 eller 23 § och den med sådan rätt förenade fordringens

förlallodag icke inträffar inom den i 24 § angivna fristen, att inteckningssälcerhetens

värde väsentligt nedgår och ställer gäldenären ej inom sex månader

efter anfordran ytterligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan

åtnöjas, äger borgenären inom två år före fristens utgång säga upp fordringen

till betalning inom sex månader.

27 §.

Bestämmelsen i 20 § utgör ej hinder för borgenär att efter nya balkens

ikraftträdande göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling.

28 §.

Bestämmelsen i 6 kap. 8 § andra stycket nya balken om verkan av att

fastighetsförvärv häves av överlåtaren äger ej tillämpning när hävning sker

enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken.

29 §.

Bestämmelserna i 6 kap. 11 § nya balken om verkan av exekutiv auktion

på fastighets ansvar för inteckning samt i 14 § samma kapitel om verkan

på inteckning i vissa fall av fördelning av medel äger ej tillämpning,

om auktionen eller fördelningen ägt rum före balkens ikraftträdande.

Avser inteckning andel av fastighet och säljes fastigheten på exekutiv

auktion, är inteckningen utan verkan i andelen sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts.

30 §.

Har i fråga om gemensam inteckning som beviljats före den nya balkens

ikraftträdande i inteckningshandlingen visst värde blivit utsatt på varje intecknad

fastighet, gäller detta värde vid tillämpning av 6 kap. 17 § första

stycket nya balken.

1 fråga om avstyckning som verkställts före nya balkens ikraftträdande

äger 6 kap. 18 § andra stycket nya balken tillämpning endast om avstyckningens

ansvar för inteckningen, för det fall att stamfastigheten och det

avstyckade området icke längre varit i samme ägares hand, skolat bedömas

enligt 37 § 5 mom. förordningen angående inteckning i fast egendom. Skedde

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1970

delningen genom jordavsöndring och har avsöndringens ansvar för inteckningen

skolat bedömas enligt 3 mom. samma paragraf, äger 6 kap. 18 § andra

stycket motsvarande tillämpning.

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som

kan ha inträtt till följd av 33 eller 34 § nyssnämnda förordning skall fortfarande

bestå.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap.

nya jordabalken

31 §.

Bestämmelserna i 7—15 kap. nya balken äger ej tillämpning i fråga om rättighet

som upplåtits före balkens ikraftträdande, om ej annat anges nedan.

32 §.

Bestämmelsen i 7 kap. 14 § nya balken om att vid överlåtelse av fastighet

vari rättighet upplåtits upplåtelsen gäller mot den till vilken fastigheten överlåtits,

om denne vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen,

äger tillämpning i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut som

skett före balkens ikraftträdande, om fastigheten överlåtes efter nämnda tidpunkt.

33 §.

Bestämmelserna i 7 kap. 24 och 27 §§ nya balken äger tillämpning även i

fråga om nyttjanderätt eller servitut som upplåtits före nya balkens ikraftträdande.

Den förstnämnda paragrafen är dock ej tillämplig när fastighetsförvärv

häves enligt It kap. 4 § äldre jordabalken.

34—36 §§.

(Dessa paragrafer avses innehålla särskilda övergångsbestämmelser till

arrende- och hyreskapitlen.)

37 §.

I fråga om tomträtt, på vilken 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom

i dess lydelse enligt lagen den 5 juni 1953 äger tillämpning, gäller 13

kap. 7, 21, 25 och 26 §§ nya balken. 13 kap. 26 § är tillämplig även på annan

äldre tomträtt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 16—18 kap.

nya jordabalken

38 §.

Har fast egendom före nya balkens ikraftträdande kommit ur rätte ägarens

hand och har den som åtkommit egendomen beviljats lagfart före

ikraftträdandet äger bestämmelserna i 16 kap. samma balk om hävd tilllämpning,

om ej frihet från rätte ägarens talan vinnes tidigare enligt äldre

lag. Innehav före nya balkens ikraftträdande får dock ej räknas innehavaren

till godo. Om lagfart avslutats före den 1 januari 1876, får innehav ej

heller tillgodoräknas för tid som förflutit innan den som beviljats lagfart

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A5 år 1970

209

blivit införd i fastighetsboken såsom ägare. Angående sådan anteckning gäller

alltjämt bestämmelserna i 22 § andra stycket förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom.

I fråga om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya

balkens ikraftträdande, äger 4 § förordningen om tjuguårig hävd alltjämt

tillämpning.

39 §.

Bestämmelserna i 17 kap. nya balken om företräde på grund av inskrivning

äger, med iakttagande av vad som anges i 5 § denna lag om företräde

för fordran som avses i 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller annan sådan rättighet,

tillämpning även om inskrivningen sökts före den nya balkens ikraftträdande.

Hänvisningarna i 17 kap. 3 § tredje stycket och 5 § första stycket nya

balken till bestämmelser i 7 kap. samma balk skall avse motsvarande företrädesregler

enligt äldre lag, om fråga är om företräde för en före balkens

ikraftträdande skedd överlåtelse av fast egendom framför en tidigare upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitut.

Bestämmelserna om nyttjanderätt i 17 kap. äger, med iakttagande av första

och andra styckena, motsvarande tillämpning i fråga om rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits med stöd av 54 § förordningen angående

inteckning i fast egendom samt i fråga om upplåtelse som skett enligt bestämmelserna

om vattenfallsrätt i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

40 §.

Bestämmelserna i 18 kap. 1—7 §§ nya balken om godtrosförvärv på grund

av inskrivning äger tillämpning endast i fråga om förvärv som sker efter

balkens ikraftträdande. Om överlåtarens lagfart avslutats tidigare än den 1

januari 1876, får den åberopas av förvärvaren endast om överlåtaren blivit

införd i fastighetsboken såsom ägare.

Bestämmelserna i 18 kap. 8—10 §§ om betydelsen av inskrivning i vissa

andra fall äger tillämpning även om de förhållanden som avses i bestämmelserna

inträtt före nya balkens ikraftträdande.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap. nya

jordabalken

41 §.

Äldre lag äger tillämpning på handläggning av inskrivningsärende som är

att hänföra till inskrivningsdag före nya balkens ikraftträdande.

42 §.

Är vid handläggning av inskrivningsärende som är att hänföra till inskrivningsdag

efter nya balkens ikraftträdande fråga om rättsförhållande som tillkommit

före ikraftträdandet, gäller vid tillämpningen av bestämmelserna i

nya balken om förfarandet i inskrivningsärende vad som angivits förut i denna

lag om giltighet av äldre lag på rättsförhållandet. I fråga om inteckning

gäller 45 och 46 §§.

43 §.

Bestämmelserna i 19 kap. 19 § nya balken äger icke tillämpning i fråga

om handläggning av eller beslut i inskrivningsärende som är att hänföra

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

till inskrivningsdag före nya balkens ikraftträdande eller i fråga om bevis

som utfärdas dessförinnan.

Har förhållande som avses i 19 kap. 20 eller 21 § nya balken inträffat

före balkens ikraftträdande, äger paragrafen icke tillämpning.

44 §.

Har beträffande förvärv som avses i 20 kap. 1 § eller 21 kap. 1 eller 7 §

nya balken tiden för sökande av inskrivning börjat löpa före balkens ikraftträdande,

gäller äldre lag i fråga om nämnda tid.

45 §.

Sökes efter den nya balkens ikraftträdande inteckning på grund av fordringshandling

på vilken finnes tecknat sådant bevittnat medgivande som

avses i 1 § förordningen angående inteckning i fast egendom eller fullföljes

efter ikraftträdandet en dessförinnan vilandeförklarad ansökan om inteckning

på nu angiven grund, skall ansökningen godtagas som ansökan om inteckning

enligt 22 kap. 1 § nya balken. Ansökningen skall därvid anses avse

ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om inteckning

till säkerhet för sådan fordran som avses i 2 § förordningen angående

inteckning i fast egendom.

46 §.

Vid tillämpning av 22 kap. 2 § andra stycket sista punkten nya balken

skall icke förrän femton år förflutit från balkens ikraftträdande hänsyn tagas

till inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet.

Slutbestämmelse

47 §.

Närmare föreskrifter för övergången till nya balken meddelas av Konungen.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ii5 år 1970

211

2) Förslag

till

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, dels att 5 kap. 14 §, 6 kap. 4 § och 13 kap. 2 § giftermålsbalken

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i

13 kap. skall införas en ny paragraf, 13 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP.

14 §.

Är ena maken för bortovaro eller

sjukdom ur stånd att själv ombesörja

sina angelägenheter; har han

ej nämnt fullmäktig, och är ej heller

förmyndare eller god man för honom

förordnad, äge andra maken företräda

honom, när angelägenhet yppar

sig, som ej utan olägenhet kan uppskjutas,

uppbära avkastningen av

hans egendom och annan hans inkomst

samt, om det för anskaffande

av medel till familjens underhåll

oundgängligen tarvas, pantsätta eller

avyttra honom tillhörig egendom.

Fast egendom må ej i något fall intecknas

eller avyttras, med mindre

rätten, efter inhämtande av yttrande

från hans närmaste fränder, som vistas

i riket, medgiver det.

Vad nu--—- — -----—- ■—-

Är ena maken för bortovaro eller

sjukdom ur stånd att själv ombesörja

sina angelägenheter; har

han ej nämnt fullmäktig, och är ej

heller förmyndare eller god man för

honom förordnad, äge andra maken

företräda honom, när angelägenhet

yppar sig, som ej utan olägenhet kan

uppskjutas, uppbära avkastningen

av hans egendom och annan hans

inkomst samt, om det för anskaffande

av medel till familjens underhåll

oundgängligen tarvas, pantsätta

eller avyttra honom tillhörig egendom.

Ej må i något fall inskrivning

erhållas i fast egendom eller sådan

egendom avyttras, med mindre rätten,

efter inhämtande av yttrande

från hans närmaste fränder, som

vistas i riket, medgiver det.

leva åtskilda.

6 KAP.

4 §•

Make må ej avhända sig eller Make må ej avhända sig eller crmed

inteckning för gäld belasta fast hålla inteckning i fast egendom, vari

egendom, vari andra maken har gif- andra maken har giftorätt, utan att

torätt, utan att denne skriftligen denne skriftligen med två vittnen

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj ris proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

med två vittnen samtycker därtill.

Är andra maken omyndig eller bortovarande,

ankomme på förmyndare

eller god man att giva samtycke,

varom nyss är sagt. Särskilt samtycke

vare ej erforderligt, om den make,

som vill företaga åtgärden, är förmyndare

eller god man för andra

maken.

Har make företagit åtgärd, som i

första stycket sägs, utan erforderligt

samtycke, vare den ogill, om andra

maken eller dennes förmyndare eller

gode man väcker klander därå;

han instämme dock sin talan inom

tre månader, sedan han fick kännedom

om åtgärden, och senast inom

ett år, efter det lagfart eller inteckning

beviljades.

Vad i------—--_ -

(Föreslagen lydelse)

samtycker därtill. Är andra maken

omyndig eller bortovarande, ankomme

på förmyndare eller god man

att giva samtycke, varom nyss är

sagt. Särskilt samtycke vare ej erforderligt,

om den make, som vill

företaga åtgärden, är förmyndare

eller god man för andra maken.

Har make avhänt sig fast egendom

utan erforderligt samtycke,

vare åtgärden ogill, om andra maken

eller dennes förmyndare eller gode

man väcker klander därå; han inslämme

dock sin talan inom tre månader,

sedan han fick kännedom om

åtgärden, och senast inom ett år, efter

det lagfart beviljades.

om inskrivning.

13 KAP.

2

Häftar make--------

Är gälden gjord före äktenskapets

ingående, och häftade, då äktenskapet

ingicks, enskild egendom eller

egendom, som i 6 kap. 1 § andra

stycket avses, och som ej skall ingå i

bodelningen, på grund av inteckning

eller eljest särskilt för gälden, eller

har maken under äktenskapet

ådragit sig gälden genom vanvård av

sina ekonomiska angelägenheter eller

genom annat otillbörligt förfarande

eller till förvärv eller förkovran

av egendom, som nyss är sagd,

skall tilldelning, varom i första stycket

stadgas, äga rum allenast för

den del av gälden, för vilken betalning

ej kan erhållas ur sådan egendom.

§•

- på honom.

Är gälden gjord före äktenskapets

ingående, och häftade, då äktenskapet

ingicks, enskild egendom eller

egendom, som i 6 kap. 1 § andra

stycket avses, och som ej skall ingå i

bodelningen, på grund av upplåtelse

av panträtt eller eljest särskilt

för gälden, eller har maken under

äktenskapet ådragit sig gälden genom

vanvård av sina ekonomiska

angelägenheter eller genom annat

otillbörligt förfarande eller till förvärv

eller förkovran av egendom,

som nyss är sagd, skall tilldelning,

varom i första stycket stadgas, äga

rum allenast för den del av gälden,

för vilken betalning ej kan erhållas

ur sådan egendom.

13 a §.

Har vid bodelning fastighet till

skilda andelar delats mellan makarna

utan att villkor om utbrytning

uppställts i den över bodelningen

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

upprättade handlingen, innehava makarna

fastigheten under samäganderätt.

Om i annat fall än i första stycket

anges bodelningen innebär att del

av fastighet kommer i särskild ägares

hand, är bodelningen ogiltig i den

delen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om inteckning som beviljats före ikraftträdandet äger 6 kap. 4 §

andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpning.

I fråga om bodelning som sker efter lagens ikraftträdande äger lagen den

29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område

av fastighet icke tillämpning.

Är makars förmögenhetsförhållanden att bedöma enligt äldre giftermålsbalken,

äger denna lag motsvarande tillämpning.

3) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 (nr 406)

om införande av nya giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 om införande

av nya gutermalsbalken skall erhalla a

(Nuvarande lydelse)

5 § 6

Bestämmelserna i 6 kap. 4—6 §§

nya lagen skola lända till efterrättelse

i fråga om samfälld egendom av

beskaffenhet, som i nämnda lagrum

avses. Står hustrun enskilt tillhörig

egendom av beskaffenhet, som i 6

kap. 5 § nya lagen avses, under mannens

förvaltning, vare 5 och 6 §§ i

nämnda kap. tillämpliga därå.

ndrad lydelse på sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

mom.

Bestämmelserna i 6 kap. 4—6 §§

nya lagen skola lända till efterrättelse

i fråga om samfälld egendom av

beskaffenhet, som i nämnda lagrum

avses.

Bestämmelserna i 9 kap. 2 § första

stycket äldre giftermålsbalken om

inskränkning i mannens rätt att upplåta

servitut i hustruns enskilda fasta

egendom som han förvaltar skola

äga motsvarande tillämpning i fråga

om upplåtelse av samfällighetsrätt i

egendomen.

Står hustrun enskilt tillhörig egendom

av beskaffenhet, som i 6 kap. 5 §

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-5 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nya lagen avses, under mannens förvaltning,

vare 5 och 6 §§ i nämnda

kap. tillämpliga därå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

4) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 7 §, 15 kap. 4, 8, 14, 15 och 16 §§ samt 16

kap. 7 § föräldrabalken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP.

7 §•

För den omyndiges egendom skall

förmyndaren, såframt rätten prövar

skäl därtill vara för handen, lämna

inteckning eller annan säkerhet till

visst av rätten bestämt belopp.

Säkerheten skall, på sätt rätten

bestämmer, förvaras och förvaltas av

överförmyndaren eller i annan lämplig

ordning.

För den omyndiges egendom skall

förmyndaren, såframt rätten prövar

skäl därtill vara för handen, upplåta

panträtt i fastighet eller tomträtt eller

lämna annan säkerhet till visst

av rätten bestämt belopp. Säkerheten

skall, på sätt rätten bestämmer, förvaras

och förvaltas av överförmyndaren

eller i annan lämplig ordning.

15 KAP.

4 §•

Den omyndiges penningmedel skola

göras räntebärande, och äge förmyndaren

för sådant ändamål inköpa

obligationer eller förvärva fordran,

som inskrives eller inskrivits i

statsskuldboken, eller utlåna medlen

mot säkerhet av inteckning i fast

egendom eller ock i myndlingens

namn insätta dem hos postsparbanken

eller sparbank eller för längre

tid hos annan bank. Närmare be1

Senaste lydelse av 15 kap. 8 §

Den omyndiges penningmedel skola

göras räntebärande, och äge förmyndaren

för sådant ändamål inköpa

obligationer eller förvärva fordran,

som inskrives eller inskrivits

i statsskuldboken, eller utlåna

medlen mot säkerhet av panträtt

i fast egendom eller ock i myndlingens

namn insätta dem hos postsparbanken

eller sparbank eller för

längre tid hos annan bank. Närmare

se 1963: 152 och av 14 § se 1966:308.

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

stämmelser om de obligationer som

må inköpas, om beskaffenheten av

den inteckningssäkerhet, varemot utlåning

må ske, samt om de räkningar,

å vilka insättning hos bank må

äga rum, meddelas av Konungen.

Med bank

(Föreslagen Ig delse)

bestämmelser om de obligationer som

må inköpas, om beskaffenheten av

den panträttssäkerhet, varemot ut
-

låning må ske, samt om de räkningar,

å vilka insättning hos bank må

äga rum, meddelas av Konungen.

--för jordbrukskredit.

Aktier, obligationer, skuldebrev

och andra sådana värdehandlingar

skola, såframt sammanlagda värdet

överstiger femtusen kronor, i den

omyndiges namn nedsättas i öppet

förvar hos riksbanken eller annan

bank. Vill förmyndaren uttaga nedsatt

värdehandling, söke han överförmyndarens

tillstånd. Sådant tillstånd

erfordras ej, där värdehandlingen

allenast skall genom bankens

försorg överföras till annan bank för

alt där nedsättas i öppet förvar. De

nedsatta värdehandlingarna skola

under överförmyndarens tillsyn vårdas

i enlighet med vad om dylik vård

av omyndigs värdehandlingar

8 §•

Aktier, obligationer,pantbrev, skuldebrev

och andra sådana värdehandlingar

skola, såframt sammanlagda

värdet överstiger femtusen kronor, i

den omyndiges namn nedsättas i öppet

förvar hos riksbanken eller annan

bank. Vill förmyndaren uttaga

nedsatt värdehandling, söke han

överförmyndarens tillstånd. Sådant

tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen

allenast skall genom bankens

försorg överföras till annan bank för

att där nedsättas i öppet förvar. De

nedsatta värdehandlingarna skola

under överförmyndarens tillsyn vårdas

i enlighet med vad om dylik vård

av omyndigs värdehandlingar särskilt

stadgas.

igai särskilt

stadgas.

Vad sålunda-----överförmyndarens tillstånd.

Obligationer, vilka------stycket sägs.

Hava underåriga---värdehandlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs---nedsatta värdehandlingar.

14 §.

Utan överförmyndarens samtycke

må ej förmyndaren å den omyndiges

vägnar upptaga lån eller ingå växelförbindelse.

Vad sålunda är stadgat

äge dock ej tillämpning, om åtgärden

faller inom området för rörelse som

av förmyndaren med överförmyndarens

samtycke drives för den omyndiges

räkning, överförmyndarens

samtycke vare ej heller erforderligt

i fråga om sådant statligt lån som

upptages för att bereda omyndig

hjälp till utbildning eller bosättning

eller i fråga om lån mot säkerhet av

inteckning i omyndigs fasta egendom

eller tomträtt, såframt lånet upptages

inom tre månader från det inteckningen

meddelades och vid lå
-

Utan överförmyndarens samtycke

må ej förmyndaren å den omyndiges

vägnar upptaga lån eller ingå växelförbindelse.

Vad sålunda är stadgat

äge dock ej tillämpning, om åtgärden

faller inom området för rörelse som

av förmyndaren med överförmyndarens

samtycke drives för den omyndiges

räkning. Överförmyndarens

samtycke vare ej heller erforderligt

i fråga om sådant statligt lån som

upptages för att bereda omyndig

hjälp till utbildning eller bosättning.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

nets upptagande eftergift av förmyndaren

ej göres i fråga om de villkor

som äro angivna i det intecknade

skuldebrevet.

Förmyndaren äge

(Föreslagen lydelse)

äro därtill.

Ej må------anses tillbörligt.

15 §.

Förmyndaren må ej utan överförmyndarens

samtycke sluta avtal,

varigenom å den omyndiges fasta

egendom lägges servitut, eller upplåta

rätt till avkomst av egendomen

eller rätt att annorledes än för egendomens

behov avverka skog, ej heller

annan nyttjanderätt, med mindre

den avser viss tid, ej överstigande

Förmyndaren må ej utan överförmyndarens

samtycke upplåta nyttjanderätt,

servitut eller samfällighetsrätt

i den omyndiges fasta egendom

eller tomträtt. Utan sådant samtycke

äger förmyndaren dock upplåta

rätt att för egendomens behov avverka

skog eller upplåta annan nyttjanderätt,

om den avser viss tid,

längst fem år.

fem år.

Före besluts —------yttra sig.

Vad i denna paragraf är stadgat Bestämmelserna i första stycket

skall ej äga tillämpning i fråga om om servitut äga ej tillämpning i fråförening,

som träffas vid laga skifte, ga om servitut som bildas vid fastigägostyckning

eller avstyckning. hetsbildningsförrättning.

16 §.

Vill förmyndaren överlåta eller

med inteckning för gäld belasta den

omyndiges fasta egendom eller tomträtt,

tage han till överlåtelsen eller

inteckningen rättens tillstånd. Ej må

sådant tillstånd givas, med mindre

viktiga skäl äro därtill.

Vill förmyndaren överlåta eller erhålla

inteckning i den omyndiges fasta

egendom eller tomträtt, tage han

till överlåtelsen eller inteckningen

rättens tillstånd. Ej må sådant tillstånd

givas, med mindre viktiga skäl

äro därtill.

Det åligger

Tillstånd, varom

- ---yttra sig.

---- rättens beslut.

16 KAP.

7

I förteckning över omyndigs egendom

så ock i årsräkning och sluträkning

skola tillgångar och skulder

fullständigt angivas med uppgift å de

särskilda tillgångarnas värde. Finnes

hos den omyndige fordringshandling

som blivit intecknad i honom tillhörig

fastighet eller tomträtt, skall detta

särskilt angivas. Äro medel insatta

hos bank, skall uppgift lämnas om

den räkning, varå medlen innestå. I

§•

I förteckning över omyndigs egendom

så ock i årsräkning och sluträkning

skola tillgångar och skulder

fullständigt angivas med uppgift å

de särskilda tillgångarnas värde. Finnes

hos den omyndige pantbrev som

avser honom tillhörig fastighet eller

tomträtt, skall detta särskilt angivas.

Äro medel insatta hos bank, skall

uppgift lämnas om den räkning, varå

medlen innestå. I fråga om värde
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

217

(Nuvarande lydelse)

fråga om värdepapper, som ej äro

nedsatta hos bank efter vad i 15 kap.

stadgas, skall nummer eller annan

beteckning anmärkas. Finnas tillgångar

som stå under den omyndiges

eller annans särskilda förvaltning,

skall förmyndaren jämväl lämna

uppgift därom, så ock om dessa tillgångars

värde, såframt det är honom

kunnigt. Skola i årsräkning eller

sluträkning upptagas tillgångar eller

skulder, för vilkas fullständiga angivande

erfordras utförlig uppräkning,

må beträffande dem hänvisning göras

till förut avgiven förteckning eller

årsräkning, där det lämpligen kan

ske.

Förteckning och--

(Föreslagen lydelse)

papper, som ej äro nedsatta hos bank

efter vad i 15 kap. stadgas, skall

nummer eller annan beteckning anmärkas.

Finnas tillgångar som stå

under den omyndiges eller annans

särskilda förvaltning, skall förmyndaren

jämväl lämna uppgift därom,

så ock om dessa tillgångars värde,

såframt det är honom kunnigt. Skola

i årsräkning eller sluträkning upptagas

tillgångar eller skulder, för vilkas

fullständiga angivande erfordras

utförlig uppräkning, må beträffande

dem hänvisning göras till förut avgiven

förteckning eller årsräkning, där

det lämpligen kan ske.

förmyndarens postadress.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

5) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924 (nr 322)

om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 27 juni 1924 om vård av omyndigs

värdehandlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

I fråga-----— aktiernas utbekommande,

6) att å intecknat skuldebrev eller

annat fordringsbevis uppbära betalning

av förfallna räntor och kapitalbelopp,

då betalning frivilligt erlägges,

så ock, där uppgift om gäldenärens

adress kan av banken utan väsentlig

omgång eller tidsutdräkt inhämtas

eller eljest på förfrågan meddelas

av förmyndaren, hos gäldenären

vid utebliven betalning verkställa

1 Senaste lydelse av 2 § se 1940:451.

6) att å skuldebrev eller annat

fordringsbevis uppbära betalning av

förfallna räntor och kapitalbelopp,

då betalning frivilligt erlägges, så

ock, där uppgift om gäldenärens adress

kan av banken utan väsentlig

omgång eller tidsutdräkt inhämtas

eller eljest på förfrågan meddelas

av förmyndaren, hos gäldenären vid

utebliven betalning verkställa en
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

enskilt krav och efter framställning

av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å inteckningshandling

belöper betalning vid fördelning av

köpeskillingen efter exekutiv auktion

eller av löseskilling eller annan

ersättning med avseende å den intecknade

egendomen, på framställning

av förmyndaren förete handlingen

och uppbära betalningen,

8) att, då —-----fordrans vidmakthållande,

(Föreslagen lydelse)

skilt krav och efter framställning

av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å pantbrev eller annan

inteckningshandling belöper betalning

vid fördelning av köpeskillingen

efter exekutiv auktion eller av

löseskilling eller annan ersättning

med avseende å den intecknade egendomen,

på framställning av förmyndaren

förete erforderliga handlingar

och uppbära betalningen,

It) att ombesörja anteckning om

innehav av inteckningshandling och,

när överförmyndaren medgivit inteckningshandlings

uttagande för

annan åtgärd av inskrivningsdomaren,

förete handlingen hos domaren,

12) att, när----

Beträffande utländska

11) att ombesörja anteckning om

innehav av pantbrev eller annan inteckningshandling

och, när överförmyndaren

medgivit inteckningshandlings

uttagande för annan åtgärd

av inskrivningsmyndigheten,

förete handlingen hos myndigheten,

underrätta förmyndaren.

- handlingarnas förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, dels att 11 kap. 5 §, 12 kap. 7 §, 19 kap. 13 §, 21 kap.

10 § och 23 kap. 3 § ärvdabalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges, dels att i 12 kap. samma balk skall införas två nya paragrafer, 12 och

13 §§, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

5

Är viss egendom, varom förordnande

gjorts, på grund av inteckning

eller eljest besvärad av panträtt eller

annan rättighet, äger testamentstagaren

icke i anledning därav njuta

ersättning.

§•

Besväras viss egendom, varom förordnande

gjorts, av panträtt eller

annan rättighet, äger testamentstagaren

icke i anledning därav njuta

ersättning.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 KAP.

7 §•

Egendom som omfattas av nyttj

anderätten må ej tagas i mät för

ägarens gäld, med mindre den på

grund av inteckning eller eljest särskilt

häftar därför eller fråga är om

gäld, för vilken ägaren svarar enligt

21 kap.

Egendom som omfattas av nyttj

anderätten må ej tagas i mät för

ägarens gäld, med mindre den på

grund av upplåtelse av panträtt eller

eljest särskilt häftar därför eller

fråga är om gäld, för vilken ägaren

svarar enligt 21 kap.

12 §.

Förvärv genom förordnande i testamente,

som innebär att visst område

av fastighet som legat kommer i

särskild ägares hand, är giltigt endast

om fastighetsbildning sker i

överensstämmelse med förordnandet

genom förrättning, som är sökt senast

sex månader efter det testamentet

vunnit laga kraft och legatet utgivits

samt, om förrättningen ej är

avslutad vid utgången av nämnda tid,

skall verkställas på grundval av förordnandet.

Första stycket äger motsvarande

tillämpning i fall då legatet avser

andel i fastighet med villkor att andelen

skall utbrytas genom fastighetsbildning

eller fastighets andel i

mark som är samfälld för flera fastigheter.

13 §.

Den som genom förordnande i testamente

såsom legat erhållit andel i

fastighet, vilken i sin helhet ingår i

dödsboet efter testator, utan villkor

att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning

innehar fastigheten

under samäganderätt med den eller

de andra delägarna.

19 KAP.

13 §.

Fast egendom eller tomträtt må ej Fast egendom eller tomträtt må

av boutredningsmannen överlåtas ej av boutredningsmannen överlåtas

utan att delägarna skriftligen med utan att delägarna skriftligen läm
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

två vittnen lämna sitt samtycke eller,

där det ej kan erhållas, rätten

på ansökan tillåter åtgärden. Vad nn

är sagt länder dock ej till inskränkning

i den förfoganderätt som kan

tillkomma boutredningsmannen enligt

lagakraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen---

(Föreslagen lydelse)

na sitt samtycke eller, där det ej

kan erhållas, rätten på ansökan tilllåter

åtgärden. Vad nu är sagt länder

dock ej till inskränkning i den

förfoganderätt som kan tillkomma

boutredningsmannen enligt lagakraftvunnet

testamente.

— inskrivning beviljades.

21 KAP.

10 §.

Är efter den döde gäld som ej förfaller

inom sex månader, må den,

där flera dödsbodelägare finnas eller

allmänna arvsfonden är ensam delägare,

hos borgenären uppsägas till

betalning sex månader efter uppsägningen.

Borgenär, som för sin fordran

har säkerhet i inteckning, är

dock ej skyldig att taga betalning före

förfallodagen, där han inom tre

månader efter uppsägningen giver

tillkänna att han vill hålla sig allenast

till säkerheten.

Är efter den döde gäld som ej förfaller

inom sex månader, må den,

där flera dödsbodelägare finnas eller

allmänna arvsfonden är ensam delägare,

hos borgenären uppsägas till

betalning sex månader efter uppsägningen.

Borgenär, som till säkerhet

för sin fordran har panträtt i fast

egendom eller tomträtt eller har inteckning,

är dock ej skyldig att taga

betalning före förfallodagen, där

han inom tre månader efter uppsägningen

giver tillkänna att han vill

hålla sig allenast till säkerheten.

23 KAP.

3 §•

Envar delägare--—- — — — —• lott förslår.

Har vid skifte fastighet till skilda

andelar delats mellan delägare utan

att villkor om utbrytning uppställts

i den handling som enligt 4 § upprättas

över skiftet, innehava dessa

delägare fastiaheten under samäaanderätt.

Om i annat fall än i andra stycket

anges skiftet innebär att del av fastighet

kommer i särskild ägares

hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om förvärv som sker efter ikraftträdandet genom testamentariskt

förordnande om legat eller genom arvskifte äger lagen den 29 november 1968

(nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet icke

tillämpning.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

221

7) Förslag

till

Lag

om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Härigenom förordnas som följer

1 §•

Har vid skifte av bolags, förenings eller liknande sammanslutnings tillgångar

fastighet till skilda andelar delats mellan två eller flera utan att villkor

om utbrytning uppställts i den över skiftet upprättade handlingen, innehar

andelsägarna fastigheten under samäganderätt.

2 §.

Om i annat fall än i 1 § anges skiftet innebär att del av fastighet kommer

i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

3 §•

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga om tillskott

till bolag eller förening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om skifte eller tillskott som sker efter lagens ikraftträdande äger

lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av

område av fastighet icke tillämpning.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

8) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 (nr 136) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Ansökan om —-----eljest avvisas.

Angår ansökan-----icke föreligger.

Göres ej-------stycket utgått.

Sökes tillstånd — —---till Konungen.

Över länsstyrelses----är stadgad.

Närmare föreskrifter---av Konungen.

Är i enlighet med vad ovan i denna

paragraf sagts frågan om rätt att

förvärva egendom ännu ej avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta

sådant hinder, som avses i 10 § av

förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

7

Fast egendom, som förvärvats genom

inrop på exekutiv auktion under

sådana förhållanden, att tillstånd

enligt 1 eller 2 § skulle ha

krävts vid vanligt köp, skall åter

avyttras inom två år efter det att

auktionen vunnit laga kraft, om ej

dessförinnan nämnda förhållanden

upphört eller inroparen erhållit tillstånd

att behålla egendomen. Har inropet

skett för att skydda någon inroparens

fordran eller rättighet, för

vilken egendomen häftar på grund av

inteckning eller enligt 11 kap. 2 §

jordabalken, äger länsstyrelsen på

ansökan medgiva skäligt anstånd

med egendomens avyttrande, om

sannolika skäl visas att i annat fall

1 Senaste lydelse av 5 § se 1967:871 och ;

Fast egendom, som förvärvats genom

inrop på exekutiv auktion under

sådana förhållanden, att tillstånd

enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts vid

vanligt köp, skall åter avyttras inom

två år efter det att auktionen vunnit

laga kraft, om ej dessförinnan nämnda

förhållanden upphört eller inroparen

erhållit tillstånd att behålla

egendomen. Har inropet skett för att

skydda någon inroparens fordran,

för vilken han har panträtt i fastigheten,

eller för att skydda rättighet

som är inskriven i fastigheten, äger

länsstyrelsen på ansökan medgiva

skäligt anstånd med egendomens avyttrande,

om sannolika skäl visas att

i annat fall förlust skulle uppkom
7

§ se 1967:266.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förlust skulle uppkomma för inro- ma för inroparen,

paren.

Avyttras ej--—----Konungens prövning.

Anteckning om------avyttringsskyldigheten upphört.

I fråga — ------— — ansökningen prövats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952 (nr 166)

om häradsallmänningar

Härigenom förordnas, att 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952 om häradsallmänningar

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

5

Häradsallmänning skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Häradsallmänning

må ej belastas med inteckning och

ej heller tagas i mät för annan fordran

än sådan för vilken åtnjutes

förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

till betalning ur allmänningen.

(Föreslagen lydelse)

§•

Häradsallmänning skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Häradsallmänning

må ej belastas med inteckning eller

inskrivning av rättighet och ej heller

tagas i mät för annan fordran än

sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

till betalning ur allmänningen.

Införlivning av

6) att marken icke besväras av

återköpsrätt eller av någon vare sig

sökt eller beviljad inteckning för

fordran eller rätt till avkomst eller

annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad

med sådan nyttjande- eller servitutsrätt

som hindrar tillämpande

av planmässig skogshushållning el
-

12 §.

ej utmätts;

6) att marken icke besväras av

någon vare sig beviljad eller sökt inteckning;

samt

7) att marken ej heller är belastad

med sådan nyttjande-, servitutseller

samfällighetsrätt som hindrar

tillämpande av planmässig skogshus
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ler eljest strider mot det med in- hållning eller eljest strider mot det

förlivningen avsedda syftet. med införlivningen avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen den om införande av nya jordabalken, och rätt till av
komst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande

äger äldre lag alltjämt tillämpning.

10) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952 (nr 167)

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom förordnas, att 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952 om allmanningsskogar

i Norrland och Dalarna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5

Allmänningsskog skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Allmänningsskog

må ej belastas med inteckning och

ej heller tagas i mät för annan fordran

än sådan för vilken åtnjutes

förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

till betalning ur skogen.

11

Införlivning av —-------

6) att marken icke besväras av

återköpsrätt eller av någon vare sig

sökt eller beviljad inteckning för

fordran eller rätt till avkomst eller

annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad

med sådan nyttjande- eller servitutsrätt

som hindrar tillämpande

Allmänningsskog skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Allmänningsskog

må ej belastas med inteckning eller

inskrivning av rättighet och ej heller

tagas i mät för annan fordran än

sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

till betalning ur skogen.

§•

ej utmätts;

6) att marken icke besväras av

någon vare sig beviljad eller sökt inteckning;

samt

7) att marken ej heller är belastad

med sådan nyttjande-, servitutseller

samfällighetsrätt som hindrar

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

225

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av planmässig skogshushållning el- tillämpande av planmässig skogshusler

eljest strider mot det med inför- hållning eller eljest strider mot del

rivningen avsedda syftet. med införlivningen avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen den om införande av nya jordabalken, och rätt till av
komst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande

äger äldre lag alltjämt tillämpning.

11) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52,

54, 69 och 71—73 §§ vattenlagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)2 (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

3 §.

Ägare av-----------i2 kap.

Om rätt för annan att åtnjuta

strandägares rätt enligt första stycket

finnas bestämmelser i 1 kap. 7 §

jordabalken.

2 mom. Anspråk å

Ersättning för värdeminskning å

fast egendom skall bestämmas särskilt

för varje fastighet. I fråga om

sättet för erläggande av sådan ersättning,

densammas fördelning mellan

rättsägare i den fasta egendom,

varom fråga är, samt egendomens

befriande från ansvarighet för intecknad

fordran gälle vad i lag finnes

eller kan varda stadgat för det

fall, att till följd av byggande i vatten

ersättning skall utgå för skada

å fast egendom.

utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å

fast egendom skall bestämmas särskilt

för varje fastighet. I fråga om

sättet för erläggande av sådan ersättning,

densammas fördelning mellan

rättsägare i den fasta egendom,

varom fråga är, samt egendomens

befriande från ansvarighet för inteckning

gälle vad i lag finnes eller

kan varda stadgat för det fall, att

till följd av byggande i vatten ersättning

skall utgå för skada å fast

egendom.

4 KAP.

6 §•

1 Senaste lydelse av 9 kap. 52 § se 1968:209, av 9 kap. 54 och 73 §§ se 1919:425 samt av

9 kap. 69 § se 1924:393.

2 Ny lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§, avsedd att träda i kraft den 1 januari 1969, har

föreslagits i prop. 1968:131. Som nuvarande lydelse av paragraferna anges den sålunda föreslagna

lydelsen.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 145

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 KAP.

9 §.

Ändå att fastighet, för vilken till

följd av företag enligt denna lag vattenkraft

går förlorad, tillhör samme

ägare som den fastighet, för vars

räkning företaget utföres, skall ersättning

för den förlorade vattenkraften

gäldas, såframt förstnämnda

fastighet är besvärad av inteckning

för fordran eller kan jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken i ägarens hand häfta

för ogulden köpeskilling samt

fordringsägaren ej lämnat medgivande

till företaget. Vad nu sagts gälle

dock ej, där förlusten av vattenkraft

prövas vara väsentligen utan

betydelse för fordringsägarens säkerhet.

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nyttjanderätt

eller rätt till servitut eller

till avkomst eller annan förmån eller

till elektrisk kraft, skall ersättningen

till egendomens ägare och

den gottgörelse, som må tillkomma

rättighetens innehavare, var för sig

bestämmas. Medför rättighet, som

nyss nämnts, förminskning av den

fasta egendomens värde, skall till

grund för den ägaren tillkommande

ersättningen läggas det värde egendomen

med därå vilande besvär äger;

dock att den förhöjning över värdet,

som jämlikt 48 § må ifrågakomma,

skall bestämmas med hänsyn till det

värde egendomen utan sådant besvär

skulle äga. Erfordras för tillämpning

av reglerna i 69 § andra stycket, att

utöver vad nu sagts särskild värdering

sker av den fasta egendomen

med eller utan viss rättighet besvärande

densamma, varde sådan i samband

med ersättningens fastställande

verkställd.

Ändå att fastighet, för vilken till

följd av företag enligt denna lag vattenkraft

går förlorad, tillhör samme

ägare som den fastighet, för vars räkning

företaget utföres, skall ersättning

för den förlorade vattenkraften

gäldas, såframt borgenär, som har

panträtt i den förstnämnda fastigheten,

ej lämnat medgivande till företaget.

Vad nu sagts gälle dock ej,

där förlusten av vattenkraft prövas

vara väsentligen utan betydelse för

borgenärens säkerhet.

motsvarande tillämpning.

§•

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nyttjanderätt,

rätt till servitut, samfällighetsrätt

eller rätt till elektrisk kraft,

skall ersättningen till egendomens

ägare och den gottgörelse, som må

tillkomma rättighetens innehavare,

var för sig bestämmas. Medför rättighet,

som nyss nämnts, förminskning

av den fasta egendomens värde, skall

till grund för den ägaren tillkommande

ersättningen läggas det värde

egendomen med därå vilande besvär

äger; dock att den förhöjning över

värdet, som jämlikt 48 § må ifrågakomma,

skall bestämmas med hänsyn

till det värde egendomen utan

sådant besvär skulle äga. Erfordras

för tillämpning av reglerna i 69 §

andra stycket, att utöver vad nu sagts

särskild värdering sker av den fasta

egendomen med eller utan viss rättighet

besvärande densamma, varde

sådan i samband med ersättningens

fastställande verkställd.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1970

227

(Nuvarande lydelse)

54

Ersättning för fast------

Ersättning för vattenkraft samt

för skada och intrång å fast egendom

i andra fall än i första stycket avses

skall, där ersättningen bestämts att

utgå på en gång, jämväl nedsättas

hos Konungens befallningshavande,

såframt jämlikt stadgandena i 59 eller

60 § uppsägning skall ske eller

den fastighet, till vilken vattenkraften

hör eller som skadas, är besvärad

av inteckning för fordran eller

kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken

i ägarens hand häfta för ogulden köpeskilling;

och varde i fall, som nu

sagts, jämväl ersättning, som må

hava bestämts till innehavare av särskild

rätt till fastigheten, nedsatt.

Skall ej uppsägning ske, och prövas

förlusten av vattenkraft eller skadan

eller intrånget vara väsentligen utan

betydelse för fordringsägarens säkerhet,

erfordras dock ej nedsättning.

I samband---------

(Föreslagen lydelse)

§•

--lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt

för skada och intrång å fast egendom

i andra fall än i första stycket

avses skall, där ersättningen bestämts

att utgå på en gång, jämväl

nedsättas hos Konungens befallningshavande,

såframt jämlikt stadgandena

i 59 eller 60 § uppsägning

skall ske eller den fastighet, till vilken

vattenkraften hör eller som skadas,

svarar för beviljad eller sökt inteckning;

och varde i fall, som nu

sagts, jämväl ersättning, som må

hava bestämts till innehavare av särskild

rätt till fastigheten, nedsatt.

Skall ej uppsägning ske, och prövas

förlusten av vattenkraft eller skadan

eller intrånget vara väsentligen

utan betydelse för borgenär, som

har panträtt i fastigheten, erfordras

dock ej nedsättning.

skall ske.

69 §.

Nedsatta ersättningsmedel —--

Besväras fast egendom, som löses,

av sökt eller beviljad inteckning för

fordran, eller kan egendomen jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken i ägarens

hand häfta för ogulden köpeskilling,

varde den för egendomen

bestämda ersättningen så ock, om

endast en del av fastighet löses, ersättning

till ägaren för skada och

intrång å den återstående delen av

Konungens befallningshavande fördelad

i den ordning, som för fördelning

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom är stadgad. År

egendomen förutom av fordran besvärad

av sådan nyttjanderätt eller

rätt till servitut eller till avkomst

eller annan förmån eller till elektrisk

kraft, varigenom egendomens värde

minskas, och åtnjuter rättigheten

sämre rätt än fordringen, vare ford
-

--före tillträdesdagen.

Svarar fast egendom, som löses,

för beviljad eller sökt inteckning,

varde den för egendomen bestämda

ersättningen så ock, om endast en del

av fastighet löses, ersättning till

ägaren för skada och intrång å den

återstående delen av Konungens befallningshavande

fördelad i den ordning,

som för fördelning av köpeskilling

för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad. Är egendomen

förutom av panträtt besvärad av sådan

i 52 § angiven rättighet, varigenom

egendomens värde minskas, och

åtnjuter rättigheten sämre rätt än

panträtten, vare borgenären berättigad

att, om och i den mån ersättningen

för egendomen understiger

det värde denna skulle äga, därest

den ej varit av rättigheten besvärad,

för den del av fordringen, som må

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ringsägaren berättigad att, om och i

den mån ersättningen för egendomen

understiger det värde denna skulle

äga, därest den ej varit av rättigheten

besvärad, för den del av fordringen,

som må överskjuta ersättningen

för egendomen, erhålla betalning

ur det till rättighetens innehavare

bestämda ersättningsbeloppet,

och varde gottgörelsen till denne i

motsvarande mån förminskad.

I fråga om ersättning, som bestämts

på grund av stadgandena i

9 § eller som blivit jämlikt 54 § andra

stycket nedsatt, skall vad nyss

sagts om fördelning äga motsvarande

tillämpning; dock att utbetalning

må ske till vederbörande fastighetsägare

eller till den, vilken ersättningen

eljest tillerkänts, där det

visas, att fordringsägare, som i andra

stycket omförmäles, lämnat medgivande

därtill.

71

Är fast egendom, som enligt denna

lag löses med penningar, intecknad,

åligge Konungens befallningshavande

att, sedan den genom lagakraftvunnet

utslag bestämda ersättningen

blivit nedsatt samt egendomen

avträdd, därom ofördröj ligen

göra anmälan å landet hos domaren

och i stad hos rätten. Har egendomen

avträtts, innan ersättningen blivit

slutligt fastställd, och varder ersättningen

ej bestämd till högre belopp

än det enligt stadgandet i 58 §

redan nedsatta, skall anmälan, som

nu sagts, göras så snart lagakraftägande

utslag i målet till Konungens

befallningshavande ingivits.

Utfaller, då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av gemensamt

intecknade fastigheter blivit

avträdda, vid fördelning av ersättningen

likvid ä intecknings huvudstol,

åligge ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan

(Föreslagen lydelse)

överskjuta ersättningen för egendomen,

erhålla betalning ur det till rättighetens

innehavare bestämda ersättningsbeloppet,

och varde gottgörelsen

till denne i motsvarande mån

förminskad.

I fråga om ersättning, som bestämts

på grund av stadgandena i

9 § eller som blivit jämlikt 54 §

andra stycket nedsatt, skall vad nyss

sagts om fördelning äga motsvarande

tillämpning.

§•

Besväras fast egendom, som enligt

denna lag löses med penningar,

av inteckning eller inskriven rättighet,

åligge Konungens befallningshavande

att, sedan den genom lagakraftvunnet

utslag bestämda ersättningen

blivit nedsatt samt egendomen

avträdd, därom ofördröjligen göra

anmälan hos inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken.

Har egendomen avträtts, innan ersättningen

blivit slutligt fastställd,

och varder ersättningen ej bestämd

till högre belopp än det enligt stadgandet

i 58 § redan nedsatta, skall

anmälan, som nu sagts, göras så

snart lagakraftägande utslag i målet

till Konungens befallningshavande

ingivits.

Utfaller, då egendomen avträtts

innan ersättningen blivit slutligen

fastställd eller då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av

gemensamt intecknade fastigheter

blivit avträdda, vid fördelning av ersättning

betalning på pantbrevs be
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra

anmälan efter ty nyss sagts och tilllika

insända fördelningslängden. Lag

samma vare, där vid fördelning av

ersättning, som bestämts jämlikt 9 §

eller som blivit på grund av stadgandet

i 54 § andra stycket nedsatt,

likvid utfallit å huvudstol av intecknad

gäld.

Utan hinder därav, att fördelning

av ersättning ägt rum och blivit godkänd

eller vunnit laga kraft, äge

inteckningshavare, vars fordran icke

blivit till fullo betäckt, den rätt,

varom i 73 § förmäles.

72

Har för samfällt strömfall, som

löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen,

såvitt angår andel i fallet, tillhörig

annan än den lösande, bestämts

att utgå medelst kraftöverföring,

och är sådan del av strömfallet

med inteckning besvärad, ankomme

på den lösande att, sedan

han tillträtt fallet och kraftöverföringen

i föreskriven ordning påbörjats,

därom göra anmälan å landet

hos domaren och i stad hos rätten;

skolande till styrkande av det förhållande,

varom anmälan göres, företes

intyg av vederbörande ersättningstagare

eller ock av två stämningsmän

eller andra trovärdiga personer.

73

Förmenar innehavare av fordran,

varför fast egendom på grund av inteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken häftar, att ersättning

för denna eller för därifrån förlorad

vattenkraft eller för skada och intrång

å egendomen blivit för lågt beräknad,

vare han, i den mån ersättningens

belopp till följd av överenskommelse

därom mellan ersättningsgivaren

och egendomens ägare

eller av annan anledning ej blivit

prövat av domstol eller vid syneför
-

(Föreslagen lydelse)

lopp, åligge ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan fördelningen

blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröjligen göra anmälan

efter ty nyss sagts och tillika

insända fördelningslängden. Lag

samma vare, där vid fördelning av

ersättning, som bestämts jämlikt 9 §

eller som blivit på grund av stadgandet

i 54 § andra stycket nedsatt, betalning

utfallit på pantbrevs belopp.

Utan hinder därav, att fördelning

av ersättning ägt rum och blivit godkänd

eller vunnit laga kraft, äge

borgenär, som har panträtt och vars

fordran icke blivit till fullo betäckt,

den rätt, varom i 73 § förmäles.

§•

Har för samfällt strömfall, som

löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen,

såvitt angår andel i fallet, tillhörig

annan än den lösande, bestämts

att utgå medelst kraftöverföring,

och är sådan del av strömfallet med

inteckning eller inskriven rättighet

besvärad, ankomme på den lösande

att, sedan han tillträtt fallet och

kraftöverföringen i föreskriven ordning

påbörjats, därom göra anmälan

hos inskrivningsmyndigheten för

anteckning i fastighetsboken; skolande

till styrkande av det förhållande,

varom anmälan göres, företes

intyg av vederbörande ersättningstagare

eller ock av två stämningsmän

eller andra trovärdiga personer.

§•

Förmenar borgenär, som har panträtt

i fast egendom, att ersättning

för denna eller för därifrån förlorad

vattenkraft eller för skada och

intrång å egendomen blivit för lågt

beräknad, vare han, i den mån ersättningens

belopp till följd av

överenskommelse därom mellan ersättningsgivaren

och egendomens

ägare eller av annan anledning ej

blivit prövat av domstol eller vid

syneförrättning, berättigad att, där

ej full betalning för hans fordran

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

rättning, berättigad att, där ej full

betalning för hans fordran lämnas

honom, äska, att ersättningen, såvitt

på hans eller annan sådan fordringsägares

rätt inverkar, varder av

vattendomstolen bestämd. Talan

härom skall anhängiggöras sist inom

sex månader efter det fördelning av

ersättningen vunnit laga kraft eller,

där ersättningen bestämts att utgå

i kraft, efter den för kraftöverföringens

början bestämda tid; för sittes

tid, som nu sagts, vare rätt till

talan förlorad.

(Föreslagen lydelse)

lämnas honom, äska, att ersättningen,

såvitt på hans eller annan sådan

borgenärs rätt inverkar, varder av

vattendomstolen bestämd. Talan härom

skall anhängiggöras sist inom

sex månader efter det fördelning av

ersättningen vunnit laga kraft eller,

där ersättningen bestämts att utgå

i kraft, efter den för kraftöverföringens

början bestämda tid; försittes

tid, som nu sagts, vare rätt till talan

förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen den om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre

lag alltjämt tillämpning.

12) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om avtal

och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom förordnas, att 27 § lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra

rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

27 §.

I fråga — —------återkalla fullmakten.

Angående formen för fullmakt att

sälja, förbyta eller förpanta fast

egendom gälle vad i 10 kap. 1 §

jordabalken stadgas. Har sådan fullmakt

blivit, efter ty i 16 och 17 §§

sägs, återkallad eller för kraftlös

förklarad, vare fullmakten utan verkan.

Genom vad--—----

Fullmakt att sluta avtal om köp,

byte eller gåva av fast egendom skall

vara skriftlig. Har sådan fullmakt

blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs,

återkallad eller för kraftlös förklarad,

vare fullmakten utan verkan.

fullmaktsgivarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970

231

13) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 14 §§ förordningen den 4 mars 1862

(nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen den 4 mars 1862 om

tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning,

som av gäldenär eller

med hans vetskap gjord är, så ock

annat gäldenärs erkännande av fordringens

tillvaro, gälle såsom hade

fordringen hos honom bevakad blivit.

Beslut, varigenom ansökan om inteckning

bifalles eller förklaras vilande,

eller anteckning om innehav av

inteckningshandling have ock lika

verkan emot ägare av den intecknade

egendomen; vill borgenären hålla talan

emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 § sägs.

14

Är borgenärs fordran intecknad i

fast egendom eller i tomträtt eller i

vattenfallsrätt eller i fartyg eller luftfartyg,

eller har han lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom; njute han ur den egendom,

som sålunda häf tar, betalning, ändå

att han ej, efter kallelse å okända

borgenärer, sin fordran angiver. Om

rätt till kvittning för genfordran vare

ock lag som i 7 § sägs ändå att den

fordran ej blivit efter sådan kallelse

angiven.

Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning,

som av gäldenär eller

med hans vetskap gjord är, så ock

annat gäldenärs erkännande av fordringens

tillvaro, gälle såsom hade

fordringen hos honom bevakad blivit.

Beslut, varigenom ansökan om

inteckning som ej avser fast egendom

eller tomträtt bifalles eller förklaras

vilande, eller anteckning om

innehav av pantbrev eller annan inteckningshandling

have ock lika verkan

emot ägare av den intecknade

egendomen; vill borgenären hålla talan

emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 § sägs.

§•

Är borgenärs fordran intecknad

i fartyg eller luftfartyg, eller bär han

lös egendom såsom pant eller eljest

under panträtt i handom; njute han

ur den egendom, som sålunda häftar,

betalning, ändå att han ej, efter kallelse

å okända borgenärer, sin fordran

angiver. Om rätt till kvittning

för genfordran vare ock lag som i 7 §

sägs ändå att den fordran ej blivit efter

sådan kallelse angiven.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 3 § om tomträtt äger motsvarande tillämpning i fråga

om vattenfallsrätt.

1 Senaste lydelse av § 3 se 1934:261 och av § 14 se 1955:232.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

14) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 14 kap. 5 § rättegångsbalken skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 KAP.

5 §.

Vill part,-------sådant anspråk.

Om väckande av talan mot tredje

man i samband med klander av fång

till fast egendom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

15) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation

Härigenom förordnas, att 2, 7, 23, 24, 35, 42, 48—50, 57—59 och 61 §§ lagen

den 12 maj 1917 om expropriation1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Ägare av-------till densamma.

Har expropriationsrätt — — — inskränkning därav.

Avstås på----—--avstå rättigheten.

Angående motsvarande tillämpning,

då tomträtt eller vattenfallsrätt

exproprieras, av bestämmelserna

om expropriation av fastighet är särskilt

stadgat.

Angående motsvarande tillämpning,

då tomträtt exproprieras, av bestämmelserna

om expropriation av

fastighet är särskilt stadgat.

1 Senaste lydelse av 7, 23, 24, 35, 57 och 59 §§ se 1949:663 samt av 42, 48—50, 58 och

61 §§ se 1966:258.

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §•

För fastighet,------skada ersättas.

Är den exproprierande på grund

av åtagande eller av annan anledning

pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande

eller förminskande av skada

eller intrång, varde expropriationsersättningen

därefter jämkad. Innebär

sådant åtagande utfästelse av servitut

till förmån för fastighetsdel, som

ej exproprieras, och sker ej expropriationen

för kronans räkning, må,

om fastighetsdelens ägare det yrkar,

hänsyn icke tagas till utfästelsen,

utan att den gjorts i sådan form, att

inteckning för servitutet kan meddelas.

Är den exproprierande på grund

av åtagande eller av annan anledning

pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande

eller förminskande av skada

eller intrång, varde expropriationsersättningen

därefter jämkad. Innebär

sadant åtagande utfästelse av servitut

till förmån för fastighetsdel,

som ej exproprieras, och sker ej expropriationen

för kronans räkning,

må, om fastighetsdelens ägare det

yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen,

utan att den gjorts i sådan form,

att inskrivning för servitutet kan

meddelas.

23 §.

Då stämning-------inom orten.

Domstolen skall tillika, om målet

ej angår allenast upphävande av

särskild rätt, som ej är intecknad i

fastigheten, göra anmälan därom till

inskrivningsdomaren, vilken skall

tillse att målet å nästa inskrivningsdag

antecknas i fastighets- eller inteclcningsboken.

24

Vad i denna lag stadgas om sakägare

gälle ej innehavare av fordran,

för vilken inteckning i fastigheten

är sökt eller beviljad eller fastigheten

häftar jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

35

Är jordområde eller annat, som

tages i anspråk genom expropriation,

samfällt för flera än tio fastigheter

med skilda ägare, och utgöra

omständigheterna grund för antagande,

att genom expropriationen

säkerheten icke avsevärt minskas

för innehavare av fordringar, för

vilka en eller flera av fastigheterna

på grund av sökt eller beviljad inteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken häfta, förordne domsto
8f

Bihang till riksdagens protokoll 1970.1

Domstolen skall tillika, om målet

ej angår allenast upphävande av

särskild rätt, som ej är inskriven i

fastigheten, göra anmälan därom till

inskrivningsmyndigheten för anteckning

i fastighetsboken.

§•

Vad i denna lag stadgas om sakägare

gälle ej borgenär som har

panträtt i fastigheten.

§•

Är jordområde eller annat, som

tages i anspråk genom expropriation,

samfällt för flera än tio fastigheter

med skilda ägare, och utgöra

omständigheterna, i fråga om fastighet

som besväras av sökt eller beviljad

inteckning, grund för antagande

att genom expropriationen säkerheten

icke avsevärt minskas för

borgenär som har panträtt i fastigheten,

förordne domstolen på begäran

av den exproprierande eller av

saml. Nr 145

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

len på begäran av den exproprierande

eller av ägare till någon av fastigheterna,

att betalning ur expropriationsersättningen

icke må tillläggas

innehavare av fordran, för

vilken någon av fastigheterna sålunda

häftar, med mindre denne eller

annan sådan rättsägare i den fastighet

framställt anspråk därpå i

den ordning i 57 § femte stycket

sägs.

(Föreslagen lydelse)

ägare till någon av fastigheterna, att

betalning ur expropriationsersättningen

icke må tilläggas borgenären

med mindre denne eller annan borgenär

som har panträtt i fastigheten

framställt anspråk därpå i den ordning

i 57 § femte stycket sägs.

42 §.

Så snart —--—---—för expropriationen.

Har fastighet övergått till den exproprierande

enligt 40 §, skall expropriationsdomstolen,

så snart lagakraftägande

dom angående expropriationsersättningen

föreligger, underrätta

inskrivningsdomaren om

det belopp till vilket löseskillingen

för fastigheten slutligt bestämts.

48

Expropriationsersättning skall

nedsättas hos Konungens befallningshavande.

Där fråga ej är om

förskott som avses i 36 eller 39 §,

skall nedsättningen äga rum inom

tre månader eller, om fastigheten

tagits i besittning av den exproprierande,

inom en månad från det dom

eller beslut, varom fråga är, vann

laga kraft. Avser expropriationen

upplåtelse av särskild rätt, som medför

allenast ringa men, och prövas

den, om fastigheten besväras av

sökt eller beviljad inteckning för

fordran eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken kan häfta för oguldcn

köpeskilling, uppenbarligen icke

rubba fordringsägarens säkerhet,

äge domstolen medgiva, att nedsättning

ej behöver äga rum. Har sådant

medgivande lämnats, göre den

Har beträffande inskriven rättighet

i målet gjorts utfästelse som avses

i 30 §, skall domstolen göra anmälan

till inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighet sb oken.

Har fastighet övergått till den exproprierande

enligt 40 §, skall expropriationsdomstolen,

så snart lagakraftägande

dom angående expropriationsersättningen

föreligger, underrätta

inskrivningsmyndigheten

om det belopp till vilket löseskillingen

för fastigheten slutligt bestämts.

§•

Expropriationsersättning skall

nedsättas hos Konungens befallningshavande.

Bär fråga ej är om

förskott som avses i 36 eller 39 §,

skall nedsättningen äga rum inom

tre månader eller, om fastigheten tagits

i besittning av den exproprierande,

inom en månad från det dom

eller beslut, varom fråga är, vann

laga kraft. Avser expropriationen

upplåtelse av särskild rätt, som

medför allenast ringa men, och prövas

den, om fastigheten besväras av

sökt eller beviljad inteckning, uppenbarligen

icke rubba säkerheten

för borgenär, som har panträtt i fastigheten,

äge domstolen medgiva, att

nedsättning ej behöver äga rum.

Har sådant medgivande lämnats,

göre den exproprierande, i stället för

att nedsätta ersättningen, anmälan

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970

235

(Nuvarande lydelse)

exproprierande, i stället för att nedsätta

ersättningen, anmälan hos

Konungens befallningshavande och

styrke därvid, att expropriationsersättningen

guldits. Vad i denna lag

är stadgat om nedsättande av expropriationsersättning

skall i tillämpliga

delar gälla anmälan som nu

sagts.

Vid nedsättning

Då förskott--

(Föreslagen lydelse)

hos Konungens befallningshavande

och styrlce därvid, att expropriationsersättningen

guldits. Vad i denna lag

är stadgat om nedsättande av expropriationsersättning

skall i tilllämpliga

delar gälla anmälan som nu

sagts.

35 § meddelats,

är anhängigt.

Då vad -

Exproprierad fastighet skall övergå

till nye ägaren fri från all särskild

rätt, som innehavaren jämlikt

2 § tredje stycket är pliktig avstå;

dock häfte fastigheten fortfarande

för särskild rätt, som tillkommer

sakägare och som jämlikt utfästelse

av nye ägaren lämnas orubbad. Fastighetens

ansvar för allmänna utskylder

eller för fordringar, som åtnjuta

förmånsrätt enligt 17 kap. 6 §

första stycket handelsbalken, förändras

ej genom expropriationen.

49 §.

i besittning.

Genom expropriation •

priationen.

---samma fastighet.

Exproprierad fastighet skall övergå

till nye ägaren fri från all särskild

rätt, som innehavaren jämlikt

2 § tredje stycket är pliktig avstå;

dock häfte fastigheten fortfarande

för särskild rätt, som tillkommer

sakägare och som på grund av utfästelse

jämlikt 30 § lämnas orubbad.

Fastighetens ansvar för allmänna

utskylder eller för fordringar,

som åtnjuta förmånsrätt enligt

17 kap. 6 § första stycket handelsbalken,

förändras ej genom expro
-

50 §.

Försummas med--—---

Visar fastighetens ägare vid domstolen

att förverkande ägt rum, äge

vad i 23 § andra stycket stadgas om

anmälan till inskrivningsdomaren

samt anteckning i fastighets- eller

inteckning sb ok en motsvarande tilllämpning.

Sker sådan anteckning

inom tre månader från förverkandet,

skall inskrivningsdomaren genast

hos Konungens befallningshavande

göra anmälan om anteckningen.

Varda de

expropriationsrätten förverkad.

Visar fastighetens ägare vid domstolen

att förverkande ägt rum, äge

vad i 23 § andra stycket stadgas om

anmälan till inskrivningsmyndigheten

samt anteckning i fastighetsboken

motsvarande tillämpning. Sker

sådan anteckning inom tre månader

från förverkandet, skall inskrivningsmyndigheten

genast hos Konungens

befallningshavande göra anmälan

om anteckningen.

nämnda handlingar.

57 §.

Konungens befallningshavande---desamma berättigad.

Besväras fastighet av sökt eller be- Svarar fastighet för beviljad eller

viljad inteckning för fordran, eller sökt inteckning, skola i fråga om lökan

fastighet jämlikt 11 kap. 2 § seskilling för fastigheten samt, om ex
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

jordabalken i ägarens hand häfta för propriationen avser endast en del av

ogulden köpeskilling, skola i fråga fastigheten, beträffande ersättning

om löseskilling för fastigheten samt, för skada och intrång å den återom

expropriationen avser endast en stående delen, så ock angående erdel

av fastigheten, beträffande er- sättning för upplåtelse av särskild

sättning för skada och intrång å den rätt till sådan fastighet, stadgandena

återstående delen, så ock angående om fördelning hos överexekutor av

ersättning för upplåtelse av särskild köpeskilling för utmätningsvis såld

rätt till sådan fastighet, stadgande- fast egendom hava motsvarande tillna

om fördelning hos överexekutor lämpning, såvitt ej nedan annorlunav

köpeskilling för utmätningsvis da stadgas. Är fastigheten förutom av

såld fast egendom hava motsvarande inteckning besvärad av särskild rätt,

tillämpning, såvitt ej nedan annor- som förminskar fastighetens värde

lunda stadgas. Är fastigheten för- och åtnjuter sämre rätt än inteckutom

av fordran besvärad av annan ningen, erhålle borgenär som har

särskild rätt, som förminskar fastig- panträtt, i den mån det tarvas för

hetens värde och åtnjuter sämre rätt fulla gäldandet av hans fordran, beän

fordringen, erhålle fordringsäga- talning såsom om fastigheten icke

ren, i den mån det tarvas för fulla vore av nämnda rätt besvärad, och

gäldandet av hans fordran, befäl- varde ersättningen för rättigheten i

ning såsom om fastigheten icke vore motsvarande mån förminskad. Har

av nämnda rätt besvärad, och varde ersättning, som i första punkten aversättningen

för rättigheten i mot- ses, av domstolen bestämts till högre

svarande mån förminskad. Har er- belopp än fastighetsägaren yrkat, och

sättning, som i första punkten avses, uppstår efter gäldande av de fordav

domstolen bestämts till högre be- ringar, som skola utgå ur ersättninglopp

än fastighetsägaren yrkat, och en, överskott, som ej faller inom

uppstår efter gäldande av de ford- nämnda belopp, må fastighetsägaren

ringar, som skola utgå ur ersätt- ej uppbära överskottet, utan varde

ningen, överskott, som ej faller inom detta återställt till den exproprierannämnda

belopp, må fastighetsägaren de.

ej uppbära överskottet, utan varde

detta återställt till den exproprierande.

Sammanträde för--—--kungörelse stadgas.

Har förordnande----— inom kommunen.

Där förordnande — —---och kungörelse.

Framställer innehavare------sådant bevis.

Ersättning, som ■—• —---skall förfaras.

58

Då expropriation, vilken ej avsett

allenast upphävande av särskild rätt

som ej är intecknad i fastigheten,

blivit fullbordad, åligger det Konungens

befallningshavande att därom

ofördröj ligen göra anmälan hos inskrivningsdomaren;

och skall anteckning

om att fastighet exproprierats

eller om särskild rätt, som ge
-

§•

Då expropriation, vilken ej avsett

allenast upphävande av särskild rätt

som ej är inskriven i fastigheten, blivit

fullbordad, åligger det Konungens

befallningshavande att därom

ofördröjligen göra anmälan hos inskrivningsmyndigheten;

och skall

anteckning om att fastighet exproprierats

eller om särskild rätt, som

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

237

(Nuvarande lydelse)

nom expropriationen förvärvats, å

nästa inskrivningsdag göras i fastighets-

eller inteckningsboken.

Utfaller, då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av gemensamt

intecknade fastigheter exproprieras

eller ock då särskild rätt

till intecknad fastighet genom expropriation

förvärvas, vid fördelning av

ersättning likvid å intecknings huvudstol,

åligger ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröj ligen göra anmälan

enligt vad nyss sagts och tillika

insända fördelningslängden. Gäller

fördelningen förskott och har fastigheten

ej enligt 40 § övergått till den

exproprierande, äger vad sålunda föreskrivits

tillämpning även när i annat

fall likvid utfaller på intecknings

huvudstol.

Exproprieras del — ---— — för

(Föreslagen lydelse)

genom expropriationen

göras i fastighetsboken.

förvärvats,

Utfaller, då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av gemensamt

intecknade fastigheter exproprieras

eller ock då särskild rätt

till intecknad fastighet genom expropriation

förvärvas, vid fördelning

av ersättning betalning på pantbrevs

belopp, åligger ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra

anmälan enligt vad nyss sagts och

tillika insända fördelningslängden.

Gäller fördelningen förskott och har

fastigheten ej enligt 40 § övergått till

den exproprierande, äger vad sålunda

föreskrivits tillämpning även när

i annat fall betalning utfaller på

pantbrevets belopp.

fastighetsregistret.

59 §.

Hava parterna träffat överenskommelse

rörande expropriationsersättningen

för fastighet eller för upplåtelse

av särskild rätt till fastighet,

och visas att fastigheten ej besväras

av sökt eller beviljad inteckning för

fordran och ej heller kan jämlikt 11

kap. 2 § jordabalken i ägarens hand

häfta för ogulden köpeskilling, eller

att den avtalade ersättningen förslår

till full betalning av de fordringar,

som vid fördelning av ersättningen

skola därur utgå, eller att överenskommelsen

godkänts av de fordringsägare,

som ej skulle erhålla full betalning,

varde överenskommelsen

fastställd av domstolen.

Vill den —----meddela fastställelse.

Överenskommelse om —----av domstolen.

Fastställelse må---— — 34 § stadgas.

Där domstolen — —--— enligt 35 §.

Hava parterna träffat överenskommelse

rörande expropriationsersättningen

för fastighet eller för upplåtelse

av särskild rätt till fastighet,

och visas att fastigheten ej besväras

av beviljad eller sökt inteckning, eller

att den avtalade ersättningen förslår

till full betalning av de fordringar,

som vid fördelning av ersättningen

skola därur utgå, eller att

överenskommelsen godkänts av de

fordringsägare, som ej skulle erhålla

full betalning, varde överenskommelsen

fastställd av domstolen.

61 §.

Vill den exproprierande, sedan han

ingivit ansökan om stämning, åter
-

Vill den exproprierande, sedan han

ingivit ansökan om stämning, åter
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

kalla expropriationsanspråket, göre

han anmälan därom till domstol, hos

vilken målet är anhängigt, och ingive

därvid, om tillstånd till expropriation

erhållits, bevis att han fullgjort

vad i 62 § andra stycket sägs,

eller vare rättigheten till återkallelse

försutten, över anmälan om återkallelse

skall motparten höras. Vad

i 23 § stadgas om anmälan till inskrivningsdomaren

och anteckning

av expropriationsmål äge, sedan domstolen

skilt målet från sig, motsvarande

tillämpning beträffande återkallelse.

Återkallelse må----— — synnerligt men.

Ej må-----------i besittning.

(Föreslagen lydelse)

kalla expropriationsanspråket, göre

han anmälan därom till domstol, hos

vilken målet är anhängigt, och ingive

därvid, om tillstånd till expropriation

erhållits, bevis att han fullgjort

vad i 62 § andra stycket sägs,

eller vare rättigheten till återkallelse

försutten, över anmälan om återkallelse

skall motparten höras. Vad

i 23 § stadgas om anmälan till inskrivningsmyndigheten

och anteckning

av expropriationsmål äge, sedan

domstolen skilt målet från sig,

motsvarande tillämpning beträffande

återkallelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen

den om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre

lag alltjämt tillämpning.

16) Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom., 24, 36 och 42—44 §§ gruvlagen

den 3 juni 1938 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)2

(Föreslagen lydelse)

21 §.

1 mom. I ansökning---i anspråk;

4) de personers namn, hemvist

och postadress vilka äro ägare av

de under 3) angivna områden eller

med avseende därå hava nyttjanderätt,

återköpsrätt, rätt till elektrisk

kraft eller till avkomst eller annan

förmån eller rätt till servitut; dock

4) de personers namn, hemvist

och postadress vilka äro ägare av de

under 3) angivna områden eller med

avseende därå hava nyttjanderätt,

rätt till elektrisk kraft, rätt till servitut

eller samfällighetsrätt; dock

må, där mark är samfälld för flera

1 Senaste lydelse av 21 § 1 mom. se 1963:626 och av 42 § se 1952:148.

2 Ny lydelse av 36 §, avsedd att träda i kraft den 1 januari 1969, har föreslagits i prop.

1968:131. Som nuvarande lydelse av paragrafen anges den sålunda föreslagna.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

(Nuvarande lydelse)

må, där mark är samfälld för flera

fastigheter med skilda ägare och för

samfälligheten finnes känd styrelse

eller annan som är satt att den förvalta,

uppgifterna i stället avse ledamöterna

i styrelsen eller förvaltaren;

5) huruvida omedelbart

Ägare av jordområde som avses

med ansökningen vare pliktig att, då

inmutaren för lämnande av stadgad

uppgift i utmålsansökningen eller

ock bergmästaren därom framställer

begäran, utan dröjsmål uppgiva envar

som med avseende å området har

nyttjanderätt, återköpsrätt, rätt till

elektrisk kraft eller till avkomst eller

annan förmån eller rätt till servitut.

Underlåter jordägaren detta och lider

sådan rättsägare skada i följd därav

att han icke blivit kallad till förrättningen,

vare jordägaren pliktig att,

där han visas hava ägt kännedom om

att rättsägaren berördes av förrättningen,

ersätta skadan. Erinran härom

varde införd i kungörelsen om

förrättningen.

(Föreslagen lydelse)

fastigheter med skilda ägare och för

samfälligheten finnes känd styrelse

eller annan som är satt att den förvalta,

uppgifterna i stället avse ledamöterna

i styrelsen eller förvaltaren;
4)

sägs.

Ägare av jordområde som avses

med ansökningen vare pliktig att, då

inmutaren för lämnande av stadgad

uppgift i utmålsansökningen eller

ock bergmästaren därom framställer

begäran, utan dröjsmål uppgiva envar

som med avseende å området har

nyttj anderätt, rätt till elektrisk kraft,

rätt till servitut eller samfällighetsrätt.

Underlåter jordägaren detta och

lider sådan rättsägare skada i följd

därav att han icke blivit kallad till

förrättningen, vare jordägaren pliktig

att, där han visas hava ägt kännedom

om att rättsägaren berördes av

förrättningen, ersätta skadan. Erinran

härom varde införd i kungörelsen

om förrättningen.

24 §.

36 §.

Mark inom —- ■— ------som förorsakas.

Skall en —-------— därför givas.

Är nyttjanderätt till mark, varför

lösen skall givas eller som lider skada

eller intrång, av ägaren åt annan

upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till avkomst eller annan förmån

eller till servitut eller till elektrisk

kraft, och går till följd av utmålsläggningen

sådan särskild rätt

förlorad eller lider den intrång, skall

ersättning jämväl därför givas.

Då till----------förlust ersättas.

Är nyttjanderätt till mark, varför

lösen skall givas eller som lider skada

eller intrång, av ägaren åt annan

upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till servitut eller elektrisk

kraft eller av samfällighetsrätt, och

går till följd av utmålsläggningen sådan

särskild rätt förlorad eller lider

den intrång, skall ersättning jämväl

därför givas.

42

Vid utmålsförrättningen fastställd

lösen och annan ersättning jämte sex

procent ränta därå från dagen för

förrättningens avslutande skola inom

nittio dagar från samma tid, oavsett

mot förrättningen förd talan, erläg
-

§•

Vid utmålsförrättningen fastställd

lösen och annan ersättning jämte sex

procent ränta därå från dagen för

förrättningens avslutande skola inom

nittio dagar från samma tid, oavsett

mot förrättningen förd talan, erläg
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gas till den ersättningsberättigade. gas till den ersättningsberättigade.

Är den mark för vilken, enligt vad i Är den mark för vilken, enligt vad

36 § första eller andra stycket sägs, i 36 § första eller andra stycket sägs,

lösen eller annan ersättning skall gi- lösen eller annan ersättning skall givas,

besvärad av sökt eller beviljad vas, besvärad av beviljad eller sökt

inteckning för fordran eller kan mar- inteckning, skola dock såväl nämnden

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i da för markens ägare avsedda ersättägarens

hand häfta för ogulden ko- ningsbelopp som ock de ersättningspeskilling,

skola dock såväl nämnda belopp, som må hava avsetts för inför

markens ägare avsedda ersätt- nehavare av särskild rättighet till

ningsbelopp som ock de ersättnings- samma mark, jämte ovan föreskribelopp,

som må liava avsetts för ven ränta inom tid som nyss sagts

innehavare av särskild rättighet till nedsättas hos Konungens befallsamma

mark, jämte ovan föreskri- ningshavande i det län där utmålet

ven ränta inom tid som nyss sagts är beläget. Även i annat fall än nu

nedsättas hos Konungens befall- sagts må gruvinnehavaren, om han

ningshavande i det län där utmålet det hellre vill, nedsätta vid utmålsär

beläget. Även i annat fall än nu förrättningen fastställd ersättning

sagts må gruvinnehavaren, om han hos Konungens befallningshavande.

det hellre vill, nedsätta vid utmålsförrättningen

fastställd ersättning

hos Konungens befallningshavande.

Då ersättning —- ■— ----gruvinnehavarens bekostnad.

Där ersättningen---------i ärendet.

Medel som---------—---mot ränta.

43 §.

Konungens befallningshavande--

Häftar marken för fordran varom

förmäles i 42 § första stycket, äge

stadgandena om fördelning hos överexekutor

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom motsva
-

----- förd talan.

Svarar marken för inteckning varom

förmäles i 42 § första stycket, äge

stadgandena om fördelning hos överexekutor

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom motsva
-

rande tillämpning, såvida ej nedan rande tillämpning, såvida ej nedan

annorlunda stadgas. Är marken förutom

av fordran besvärad av annan

särskild rätt, som förminskar fastighetens

värde och åtnjuter sämre rätt

än fordringen, erhålle fordringsägaren,

i den mån det tarvas för fulla

gäldandet av hans fordran, betalning

såsom om marken icke vore av

nämnda rätt besvärad, och varde ersättningen

för rättigheten i motsvarande

mån förminskad.

annorlunda stadgas. Är marken förutom

av inteckning besvärad av särskild

rätt, som förminskar fastighetens

värde och åtnjuter sämre rätt än

inteckningen, erhålle borgenär som

har panträtt, i den mån det tarvas för

fulla gäldandet av hans fordran, betalning

såsom om marken icke vore

av nämnda rätt besvärad, och varde

ersättningen för rättigheten i motsvarande

mån förminskad.

Sammanträde för-----inom kommunen.

Är marken samfälld för flera än

tio fastigheter med skilda ägare och

utgöra omständigheterna grund för

antagande, att genom utmålsläggningen

säkerheten icke avsevärt

minskas för innehavarna av ford
-

Är marken samfälld för flera än

tio fastigheter med skilda ägare och

utgöra omständigheterna, i fråga om

fastighet som besväras av sökt eller

beviljad inteckning, grund för antagande,

att genom utmålsläggningen

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ringar, för vilka marken på grund av

sökt eller beviljad inteckning eller

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar,

förordne Konungens befallningshavande

att betalning ur de nedsatta

medlen icke må tilläggas innehavare

av fordran för vilken marken sålunda

häftar, med mindre denne eller

annan sådan rättsägare senast å åttonde

dagen före sammanträdet

skriftligen framställt anspråk därpå

lios Konungens befallningshavande;

underlåtenhet att väcka dylikt anspråk

må dock ej läggas någon till

last såsom försummelse i bevakande

av honom eller annan tillkommande

rättighet. Framställes ej anspråk

som nu sagts, och påyrkar ej heller

någon av delägarna i marken senast

vid sammanträdet fördelning av de

nedsatta medlen, skola dessa tillhandahållas

delägarna för samfälld räkning.

Göra ej dessa inom tio år från

sammanträdet anspråk på de nedsatta

medlen, må dessa lyftas av gruvinnehavaren,

såframt denne för sådant

ändamål anmäler sig hos

Konungens befallningshavande under

elfte året efter sammanträdet.

Sker ej sådan anmälan, tillfälle beloppet

kronan. Förordnande som i

detta stycke sägs skall intagas i kallelse

och kungörelse.

De med----

(Föreslagen lydelse)

säkerheten icke avsevärt minskas för

borgenär, som har panträtt i fastigheten,

förordne Konungens befallningshavande

att betalning ur de

nedsatta medlen icke må tilläggas

borgenären med mindre denne eller

annan borgenär som har panträtt i

fastigheten senast å åttonde dagen

före sammanträdet skriftligen framställt

anspråk därpå hos Konungens

befallningshavande; underlåtenhet

att väcka dylikt anspråk må dock

ej läggas någon till last såsom försummelse

i bevakande av honom

eller annan tillkommande rättighet.

Framställes ej anspråk som nu sagts,

och påyrkar ej heller någon av delägarna

i marken senast vid sammanträdet

fördelning av de nedsatta medlen,

skola dessa tillhandahållas delägarna

för samfälld räkning. Göra ej

dessa inom tio år från sammanträdet

anspråk på de nedsatta medlen, må

dessa lyftas av gruvinnehavaren, såframt

denne för sådant ändamål anmäler

sig hos Konungens befallningshavande

under elfte året efter sammanträdet.

Sker ej sådan anmälan,

tillfälle beloppet kronan. Förordnande

som i detta stycke sägs skall intagas

i kallelse och kungörelse.

av gruvinnehavaren.

44

Utfaller vid fördelning som i 43 §

andra stycket sägs likvid å intecknings

huvudstol, åligger det Konungens

befallningshavande att därom,

sedan fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröjligen

göra anmälan hos inskrivningsdomaren

samt därvid tillika insända fördelningslängden.

§•

Utfaller vid fördelning som i 43 §

andra stycket sägs betalning på pantbrevs

belopp, åligger det Konungens

befallningshavande att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröjligen göra

anmälan hos inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken

samt därvid tillika insända fördelningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen

den om införande av nya jordabalken, och rätt till av
komst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger

äldre lag alltjämt tillämpning.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

17) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen

den 2 december 1960 (nr 679)

Härigenom förordnas, att 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen den

2 december 19601 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

CNuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

36 §.

2 mom. Ansökan om — — —-----sig anvisat;

3) de personers namn, hemvist 3) de personers namn, hemvist

och postadress vilka äro ägare av det och postadress vilka äro ägare av

under 2) angivna området eller med det under 2) angivna området eller

avseende därå hava nyttjanderätt, med avseende därå hava nyttjandeåterköpsrätt,

rätt till elektrisk kraft rätt, rätt till elektrisk kraft, rätt till

eller till avkomst eller annan för- servitut eller samfällighetsrätt; dock

mån eller rätt till servitut; dock må, må, där mark är samfälld för flera

där mark är samfälld för flera fas- fastigheter med skilda ägare och

tigheter med skilda ägare och för för samfälligheten finnes känd stysamfälligheten

finnes känd styrelse relse eller annan som är satt att foreller

annan som är satt att förvalta valta densamma, uppgifterna i stäldensamma,

uppgifterna i stället avse let avse ledamöterna i styrelsen elledamöterna

i styrelsen eller förval- ler förvaltaren,

taren.

Vid ansökningen------26 §3 mom. 1) sägs.

Kostnaderna för--------dessa kostnader.

I övrigt-------om utmålsförrättning.

38 §.

1 mom. Mark inom----—--som förorsakas.

Skall en — —------därför givas.

Är nyttjanderätt till mark, för vilken

lösen skall utgå eller som lider

skada eller intrång, av ägaren åt

annan upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till avkomst eller annen

förmån eller till servitut eller

till elektrisk kraft, och går till följd

av anvisandet av mark sådan sär
-

Är nyttjanderätt till mark, för vilken

lösen skall utgå eller som lider

skada eller intrång, av ägaren åt

annan upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till servitut eller elektrisk

kraft eller av samfällighetsrätt,

och går till följd av anvisandet av

mark sådan särskild rätt förlorad

1 Senaste lydelse av 36 § 2 mom. se 1963:627.

Ny lydelse av 38 § 1 mom., avsedd att träda i kraft den 1 januari 1969, har föreslagits i

prop. 1968:131. Som nuvarande lydelse av paragrafen anges den sålunda föreslagna lydelsen.

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skild rätt förlorad eller lider den eller lider den intrång, skall ersätt
intrång,

skall ersättning jämväl utgå ning jämväl utgå därför.

därför.

Förorsakas annan-------förlust ersättas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före ikraftträdandet

äger äldre lag alltjämt tillämpning.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 19 september 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Moberg, Norling, Löfberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om följ dlag stift ning

till den nga jordabalken m. in. och anför.

1. Inledning

Tidigare denna dag har i statsrådet anmälts förslag till bl. a. 8—12 kap. i

den nya jordabalken (JB). Kungl. Maj :t har beslutat att lagrådets yttrande

skall inhämtas över detta förslag. I fråga om övriga kapitel har förslag

remitterats till lagrådet den 11 februari 1966 och den 20 januari 1967.

Därmed föreligger ett fullt utarbetat förslag till samtliga kapitel i JB. Frågan

om lag om införande av den nya jordabalken (JP) jämte viss följ dlagstiftning

anmäldes i statsrådet den 29 november 1968. Kungl. Maj :t beslöt att

lagrådets yttrande skulle inhämtas över dessa förslag.

Av lagstiftningen på jordabalksområdet återstår därefter övergångsbestämmelser

i anslutning till förslaget till 8—12 kap. JB samt viss återstående

följ dlagstiftning till JB. Lagstiftningen på utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets

områden har nära beröring med JB. På dessa områden

pågår f. n. en reformering av lagstiftningen. Sålunda har lagberedningen

lagt fram förslag om ändringar i den exekutionsrättsliga lagstiftningen

(SOU 1968: 64). Förslag till ny fastighetsbildningslag (PBL) har

granskats av lagrådet, som avgivit yttrande över förslaget den 2 juni 1969.

Vidare har förslag till lag om införande av FBL jämte viss följdlagstiftning

remitterats till lagrådet den 15 augusti 1969. I det lagstiftningsarbete som

pågår på utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områden sker

en samordning med bestämmelserna i JB.

Det inom justitiedepartementet bedrivna arbetet på den följ dlagstiftning

till JB som inte tagits upp i remissen den 29 november 1968 och inte fal
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

245

ler inom utsökningsrättens eller fastighetsbildningslagstiftningens område

har nu slutförts. I samband härmed har även utarbetats tillägg till det tidigare

remitterade förslaget till JP. Tillägget sammanhänger med de tidigare

denna dag anmälda förslagen till 8—12 kap. JB.

Som ett led i arbetet på följ dlagstiftningen till JB har utarbetats en promemoria

(Stencil Ju 1968: 20) med förslag till upphävande av förordningen

(1880: 36), innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs — i fortsättningen kallad järnvägsförordningen — och en promemoria

(Stencil Ju 1968: 21) angående inteckningsansvaret vid avstyckning

från samfälld mark.

Promemoriorna har remissbehandlats. Förslagen i promemoriorna har

därefter bearbetats inom departementet.

De frågor jag kommer att behandla i fortsättningen gäller följande ämnen:

1) särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 8—12 kap. JB,

2) inskrivningsärenden m. m. rörande enskild järnväg, 3) inteckningsansvaret

vid avstyckning från samfälld mark, 4) regleringen av rättsinstitutet

rätt till elektrisk kraft, 5) lag om arrende- och hyresnämnder, 6) vissa

ändringar i RB, 7) ändring i samäganderättslagen (1904: 48 s. 1), 8) vissa

ändringar i lagen (1927: 79) om inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, 9) vissa ändringar

i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling (mortifikationslagen),

10) ändring i lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar, 11) ändring i lagen (1950: 596)

om rätt till fiske (fiskerättslagen), 12) vissa ändringar i lagen (1957: 390)

om fiskearrenden, 13) vissa ändringar i jordförvärvslagen (1965: 290), 14)

vissa ändringar i förköpslagen (1967: 868), 15) ändring i lagen (1969: 246)

om fastighetsdomstol och 16) sakrättsligt skydd för äldre upplåtelser i andel

av samfällt strömfall.

De inom justitiedepartementet upprättade förslagen till följ dlagstiftning

till JB m. m. torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga

1. Som bilaga 2 bör bifogas de i promemoriorna upptagna författningsförslagen.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

2. Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 8—12 kap.

nya jordabalken

Inledning

Departementschefen. Jag har i remissen tidigare denna dag med förslag

till ändringar i och tillägg till JB behandlat de övergångsbestämmelser som

behövs beträffande arrendekapitlen (8—11 kap. JB). De föreslagna reglerna

tas jämte övergångsbestämmelser till hyreskapitlet (12 kap. JB) upp i

34—36 d §§ JP.

Remissen tidigare denna dag innehåller vidare i anslutning till de nya

arrendebestämmelserna förslag om upphävande av lagen (1943:884) om

arrendators förköpsrätt och lagen (1946: 147) med särskilda bestämmelser

om arrende av viss kommunal jord. Uppräkningen i 2 § JP av författningar

som upphävs genom JB har kompletterats med nämnda lagar. I uppräkningen

har också tagits med förordningen (1875:42 s. 35) angående

särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Motivering till 34—36 d §§ JP

34 §

Departementschefen. Enligt 31 § JP gäller som huvudregel att JB:s bestämmelser

inte skall gälla för äldre arrende- eller hyresavtal. Som jag

anförde vid remissen till lagrådet tidigare denna dag av förslag till lagstiftning

angående jordbruksarrende m. m. bör äldre arrendeavtal som träffats

för obestämd tid eller med förbehåll om rätt till uppsägning dock

föras in under den nya lagen från den första möjliga tidpunkt efter JB:s

ikraftträdande till vilken avtalet kunnat sägas upp. Detsamma bör gälla

beträffande äldre hyresavtal. En bestämmelse härom tas upp i denna paragraf.

35 §

Departementschefen. I paragrafens första stycke föreslås att vissa av de i

8 och 12 kap. JB upptagna arrende- och hyresbestämmelserna omedelbart

vid balkens ikraftträdande skall bli tillämpliga även på äldre avtal. Detta

gäller beträffande arrendeuppsägningsbestämmelserna i 8:8, regeln i 8: 25

om särskild frist för betalning av arrendeavgift, preskriptionsbestämmelsen

i 8: 26 och regeln om jämkning av otillbörliga villkor i 8: 27. I fråga om

hyra avses reglerna i 12: 1 om hyresbestämmelsernas tillämpningsområde

och uppsägningsbestämmelserna i 12: 8. Förslaget överensstämmer med vad

som vid skilda tillfällen tidigare föreskrivits vid promulgering av lagstiftning

på nyttjanderättens område.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

247

En förutsättning för att de ändrade bestämmelserna om sättet för uppsägning

och betalningsfrist skall tillämpas bör vara att uppsägning sker efter

JB :s ikraftträdande. En regel härom tas upp i andra stycket.

Den föreslagna preskriptionsbestämmelsen bör inte gälla, om arrendeavtalet

upphört före JB:s ikraftträdande. Tredje stycket upptar en bestämmelse

med denna innebörd.

36 §

Departementschefen. Jag har vid remissen till lagrådet tidigare denna

dag av förslag till lagstiftning angående jordbruksarrende m. m. anfört, att

de för jordbruksarrende föreslagna besittningsskyddsbestämmelserna i viss

utsträckning bör ges retroaktiv verkan. Reglerna härom tas upp i denna

paragraf.

I första stycket föreslås att besittningsskyddsbestämmelserna i JB görs

tillämpliga på sådana sociala arrenden som är utrustade med optionsrätt.

Till denna grupp hör också kommunala arrenden som är underkastade

regleringen i lagen (1946: 147) med särskilda bestämmelser om arrende av

viss kommunal jord. Har arrendeavtal genom dispens av arrendenämnden

undantagits från tillämpning av reglerna om optionsrätt skall naturligtvis

inte heller nya balkens besittningsskyddsbestämmelser gälla på avtalet. Innebörden

av den föreslagna regeln är att såväl de materiella bestämmelserna

som förfarandereglerna i balken skall tillämpas på de äldre avtalen. Har förfarande

som rör rätten till nytt arrende eller arrendevillkoren inletts före

JB:s ikraftträdande genom att underrättelse som avses i 2:52—54 lagen

(1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (NJL) skett, bör dock

äldre bestämmelser alltjämt gälla. Genom huvudregeln att balkens besittningsskyddsbestämmelser

blir tillämpliga uppnås att de äldre arrendenämndernas

verksamhet kan avvecklas i nära anslutning till balkens ikraftträdande.

I fråga om sådana jordbruksarrenden vilka inte är förenade med optionsrätt

enligt äldre bestämmelser ges i andra stycket den regeln, att balkens

besittningsskyddsbestämmelser skall tillämpas, om antingen arrendatorn

ensam eller arrendatorn och före honom hans närmaste anhöriga brukat

arrendestället under minst tio år. Detsamma skall gälla, om den tid som

löper vid ikraftträdandet utgår först sedan arrendeförhållandet varat

minst tio år.

Saknar äldre avtal på vilket de nya bestämmelserna om besittningsskydd

gjorts tillämpliga förbehåll om uppsägning, skall enligt tredje stycket

även reglerna i 9:3 JB tillämpas på avtalet. Bestämmelsen kompletteras

med en regel för det fall att arrendetiden utgår så snart efter balkens

ikraftträdande att minimitiden för uppsägning i 9: 3 inte kan iakttas.

Har äldre arrendeavtal tillagts besittningsskydd enligt JB, kan förlängning

av avtalet komma till stånd genom att uppsägning underlåts. Efter

uppsägning kan förlängning ske genom att parterna träffar överenskom
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1970

melse härom eller på grund av arrendenämnds beslut eller domstols dom. I

samtliga fall bör förlängning medföra att JB i dess helhet skall tillämpas

på arrendeavtalet. En regel härom tas upp i fjärde stycket.

36 a §

Departementschefen. Jag har vid remissen till lagrådet tidigare denna

dag av förslag till lagstiftning angående jordbruksarrende m. m. föreslagit

nya regler om jordbruksarrendators underhållsskyldighet. Reglerna innebär

bl. a. att underhållsskyldigheten utvidgas för arrendatorn i förhållande

till vad som nu gäller vid sociala arrenden och att den s. k. slitningsprincipen

inte längre får användas. I fråga om arrendeförhållande som tagit sin

början före JB:s ikraftträdande kan den situationen inträffa att de äldre

underhållsreglerna avlöses av bestämmelserna i JB utan att dessförinnan

avräkning mellan jordägaren och arrendatorn behöver ske. Som exempel

kan nämnas att ett äldre arrendeförhållande fortfar efter balkens ikraftträdande

på grund av tyst förlängning. Ett annat fall föreligger vid förlängning av

äldre arrendeavtal till följd av de föreslagna övergångsbestämmelserna i

36 §. Den antydda situationen kan i vissa fall medföra komplikationer

vid en framtida avräkning, eftersom hänsyn då måste tas till att arrendatorns

underhållsskyldighet reglerats av olika bestämmelser under den tid

till vilken avräkningen hänför sig. Med hänsyn till att underhållsreglerna i

JB i vissa avseenden innebär en ökning av arrendatorns skyldigheter kan

det ofta ligga i arrendatorns intresse att få till stånd avräkning mellan

parterna innan de nya reglerna börjar tillämpas. Förhållandena kan emellertid

också vara sådana att det framstår som angeläget för jordägaren

att parternas ekonomiska mellanhavanden görs upp. Föreligger inte sådan

situation att avräkning skall ske enligt 9:23 JB, kan avräkning emellertid

komma till stånd endast om jordägaren och arrendatorn är överens om detta.

Jag föreslår därför en övergångsbestämmelse som ger jordägaren eller

arrendatorn rätt att i fall som här avses påkalla avräkning. Begäran härom

skall dock framställas inom två månader från det JB:s regler om arrendeställets

skick blev tillämpliga på arrendeförhållandet.

36 b §

Departementschefen. Som jag anförde vid remissen till lagrådet tidigare

denna dag av förslag till lagstiftning angående jordbruksarrende m. m.

ansluter jag mig till arrendelagsutredningens förslag att i JB inte ta upp

någon motsvarighet till bestämmelserna i 2: 64 NJL om skogsfång och mulbete

men låta de nuvarande reglerna tillämpas under en övergångstid av

tio år. Vidare har jag i remissen anfört att några regler om husbehovsfiske

(2: 63 NJL) inte bör tas in i balken men att nu gällande regler bör tilllämpas

övergångsvis. De behövliga övergångsbestämmelserna tas upp i denna

paragraf. Gäller arrendeavtal sådan brukningsdel som avses i 2: 49 NJL

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

skall sålunda reglerna i 2: 63 och 64 NJL fortfarande tillämpas, om avtalet

ingåtts före utgången av år 1981. Innehåller avtal förbehåll som strider häremot

kommer förbehållet att vara utan verkan mot arrendatorn. Möjlighet

till dispens bör dock föreligga. Det bör framhållas att reglerna om skogsfång

och mulbete samt husbehovsfiske efter JB:s ikraftträdande kan komma

att avse inte bara arrendeavtal som träffats före ikraftträdandet utan

även avtal som ingåtts först därefter under tiden fram till utgången av

år 1981.

36 c §

Departementschefen. I första stycket tas upp en bestämmelse om att reglerna

i JB om besittningsskydd skall tillämpas även på äldre avtal om bostadsarrende.

Med sådant avtal jämställs avtal som avses i tredje eller fjärde

punkten övergångsbestämmelserna till lagen (1968:342) angående ändring

i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Både de materiella bestämmelserna och förfarandereglerna i halken skall

tillämpas. Om uppsägning skett före balkens ikraftträdande, skall äldre bestämmelser

dock alltjämt gälla.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i 36 § fjärde stycket tas i

andra stycket upp en regel med innehåll att efter förlängning av äldre

arrendeavtal JB i sin helhet skall tillämpas på avtalet.

36 d§

Departementschefen. I fråga om bestämmelser av processrättslig natur

gäller den grundsatsen att de blir omedelbart gällande även beträffande

äldre avtal. I denna paragraf föreslås emellertid vissa inskränkningar i de

processuella reglernas tillämplighet.

Enligt JB skall arrende- eller hyrestvist tas upp av fastighetsdomstol.

Mål vari talan väckts före balkens ikraftträdande bör dock handläggas och

avgöras av domstol som tidigare varit behörig. En bestämmelse härom tas

upp i paragrafens första stycke.

I fråga om sociala arrenden kan arrendenämnden enligt 2: 68 NJL i vissa

fall medge dispens från tvingande regler. Denna bestämmelse kan komma

att tillämpas även efter balkens ikraftträdande i den mån de tvingande regler

till vilka paragrafen hänvisar alltjämt gäller. Samma situation kan föreligga

beträffande arrenden på vilka lagen med särskilda bestämmelser om

arrende av viss kommunal jord är tillämplig. Mot bakgrund av önskemålet

att de äldre arrendenämnderna avvecklas snarast efter det att nya balken

trätt i kraft föreslår jag att i andra stycket förevarande paragraf föreskrivs

att ärende som enligt äldre bestämmelser handläggs av arrendenämnd skall

prövas av de nya arrendenämnderna, om ärendet anhängiggörs efter balkens

ikraftträdande. I fråga om ärende som anhängiggjorts före nämnda

tidpunkt bör äldre arrendenämnd alltjämt vara behörig. Motsvarande bör

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

även gälla dispensfrågor som enligt 2: 82 NJL skall handläggas av rätten.

Den nya arrendenämndens beslut i dispensfrågor enligt äldre lag bör inte

få klandras (jfr 8: 32 andra stycket JB). En särskild bestämmelse härom

torde vara nödvändig.

De i JB upptagna bestämmelserna om syn skiljer sig i vissa avseenden

från vad som gäller enligt NJL. Enligt de nya reglerna skall sålunda synemans

kompetens prövas av länsstyrelse. Emellertid bör syn som påbörjats

före balkens ikraftträdande handläggas enligt äldre bestämmelser. En regel

härom föreslås i tredje stycket.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

251

3. Inskrivningsärenden rörande järnväg m. in.

Inledning. Som förut nämnts har inom justitiedepartementet upprättats

en promemoria med förslag till upphävande av järn vägsförordningen.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av Göta hovrätt,

lagberedningen, lantmäteristyrelsen, bankinspektionen, statens järnvägar

och Svenska Bankföreningen.

Tillkomsten av järnvägsförordningen. Vid 1853—1854 års riksdag antogs

vissa grunder för sättet att skapa ett järnvägsnät i Sverige. Sålunda beslöts,

att stambanor skulle anläggas av staten och att järnvägar för lokala behov

skulle få byggas av enskilda. De första järnvägarna i landet, två statsbanedelar

och två privatbanor, blev färdiga redan år 1856. Under årtiondena närmast

därefter fortgick järnvägsbyggandet i snabb takt, och såväl statsbanenätet

som i synnerhet det enskilda järnvägsnätet fick efter hand en förhållandevis

betydande utsträckning.

Det livliga privata järnvägsbyggandet bedrevs av järnvägsbolag, som av

Kungl. Maj :t erhållit anläggningstillstånd (koncession) med rätt att anskaffa

behövlig mark medelst expropriation. Byggandet finansierades i regel

med bolagens aktiekapital, med statliga anslag och med lån. Till en början

förelåg inget hinder att bereda en långivare säkerhet för hans fordran

genom inteckning i den fasta egendom som ingick i järnvägen. Detta förhållande

ändrades emellertid genom tillkomsten av förordningen (1875:42

s. 12) angående inteckning i fast egendom (IF). Under förarbetena till IF

hade man funnit, att inteckningsförfarandet med sina förutsättningar och

former inte lämpade sig för järnvägar, kanaler och andra därmed jämförliga

anläggningar, och i 16 § IF blev fastslaget bl. a. att järnväg, till vilken marken

till större eller mindre del förvärvats genom expropriation, ej fick belastas

med inteckning ”enligt denna lag”.

Ett förslag till en särskild lag på området förelädes 1880 års riksdag

(prop. 26). Sedan förslaget antagits av riksdagen utfärdades järnvägsförordningen,

som trädde i kraft den 1 januari 1881.

Innehållet i järnvägsförordningen. Enligt ingressen till järnvägsförordningen

skall de allmänna bestämmelserna om lagfart, inteckning, utmätning

och konkurs tillämpas även beträffande järnväg i den mån inte av
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

vikande bestämmelser tas upp i förordningen. Denna har alltså eu supplementär

karaktär.

Järnvägsförordningen är uppdelad på sex med rubriker försedda avdelningar,

och den omfattar numera, sedan en paragraf (13 §) år 1934 blivit

upphävd, tjugusex paragrafer. Av förordningens avdelningar innehåller den

första allmänna stadganden (1 och 2 §§) och den sista övergångsstadganden

(23—27 §§), medan de fyra återstående behandlar resp. lagfart (3—

7 §§), inteckning (8—12 och 14 §§), utmätning (15—18 §§) och förvaltning

under konkurs (19—22 §§).

Under järnvägsförordningens allmänna stadganden lämnas inledningsvis,

i 1 § första stycket, en definition av förordningens järnvägsbegrepp. Med

järnväg förstås i förordningen ”sådan enskild järnväg, för vars anläggning

Konungen medgivit rätt till förvärvande av erforderlig mark enligt gällande

författningar om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov och

vilken, i följd av Konungens vid järnvägens anläggning eller eljest meddelade

beslut, är att såsom särskild järnväg anse”. Förordningen angår alltså

endast enskilda järnvägar. Den äger inte tillämpning på järnvägar, som anlagts

av och tillhör staten, och ej heller på sådana från början enskilda järnvägar,

som sedermera förvärvats av staten. Under förordningens bestämmelser

faller inte andra enskilda järnvägar än sådana för vilka Kungl. Maj :t

beviljat koncession med rätt till expropriation och som är avsedda för allmän

trafik.

Enligt 1 § andra stycket första punkten betraktas en järnväg i hela sin

sträckning med därtill hörande mark, verkstäder och andra byggnader såsom

en enda sammanhörande fastighet. Även om en järnväg löper genom

flera socknar, domsagor eller län uppehålls enhetsprincipen. Järnvägsenhetens

omfattning är beroende av de bestämmelser som i detta hänseende meddelats

av Kungl. Maj :t vid järnvägens anläggande eller senare, då fråga därom

väckts i samband med utökning eller inskränkning av järnvägsmarken.

Som tillhörigheter till en järnvägsfastighet betraktas enligt 1 § andra stycket

andra punkten ”järnvägsägarens för järnvägens drift anskaffade, under

hans värjo varande eller för trafik å annan i förbindelse med järnvägen

stående bana använda lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd”.

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd får en järnväg inte delas och ej heller minskas

genom att mark, som ingår i järnvägen, avsöndras därifrån (2 § första

stycket). I princip kan alltså en enskild järnväg säljas eller avyttras på annat

sätt endast som en helhet, sådan denna blivit bestämd i koncessionsbeslutet.

Principen att en järnvägsfastighet är odelbar uppehålls också i sådana

fall, då den fastighet inom vars område järnvägen är belägen är föremål för

sakrätt som tillskapats innan marken togs i anspråk för järnvägen. Bestämmelserna

i 2 § andra stycket hindrar nämligen innehavare av ägande-,

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

253

pant- eller nyttjanderätt till marken från att göra rättigheten gällande på

annat sätt än som anspråk på lösen eller ersättning enligt bestämmelserna

om expropriation.

Den avdelning av järnvägsförordningen, som innefattar reglerna om lagfart,

inleds med föreskrifter om forum för lagfartsärenden (3 §). Sådana

ärenden tas upp och prövas av inskrivningsdomarna i de tre städer, till

vilka hovrätter var förlagda vid tiden för förordningens tillkomst, eller således

Stockholm, Jönköping och Kristianstad. Inskrivningsdomaren i Stockholm

har att handlägga ärenden rörande järnvägar, som till större delen av

sin sträckning ligger inom domsagor under Svea hovrätt eller hovrätterna

för Nedre Norrland eller Övre Norrland. Under inskrivningsdomarens i Jönköping

handläggning faller ärenden avseende järnvägar, vilkas större del

är belägen inom domsagor under Göta hovrätt eller hovrätten för Västra

Sverige. Av inskrivningsdomaren i Kristianstad slutligen behandlas ärenden

beträffande järnvägar med huvuddelen inom domsagor under hovrätten över

Skåne och Blekinge. Har en järnväg lagfarits hos någon av de tre inskrivningsdomarna,

lyder den i fortsättningen under denne, oberoende av vilka

förändringar som än kan inträffa i fråga om dess sträckning.

Särskilda föreskrifter om förfarandet när lagfart på järnväg söks för första

gången återfinns i 4 §. Sedan lagfart på järnväg meddelats, skall underrättelse

om lagfarten lämnas varje inskrivningsdomare inom vars inskrivningsområde

någon mark som hör till järnvägen är belägen (4 § 3 mom.).

Därefter får ansökan om lagfart på den mark som tagits i anspråk för järnvägen

inte vidare tas upp av inskrivningsdomaren i orten.

Lagfart skall meddelas på hela järnvägen på en gång. Förvärvas för utvidgning

eller omläggning av en redan lagfaren järnväg mark utöver det ursprungliga

järnvägsområdet, skall marken lagfaras, varvid de förut återgivna

föreskrifterna skall iakttas i tillämpliga delar. Marken anses därefter —

utan särskild sammanläggningsåtgärd — vara förenad med järnvägen (5 §).

Exproprieras någon del av den mark som hör till järnväg eller avskiljs i

annat fall med Kungl. Maj :ts tillstånd mark från järnväg, skall efter det att

lagfart beviljats på marken den inskrivningsdomare som beviljat lagfarten

ge detta till känna för den inskrivningsdomare under vilken järnvägen lyder.

Denne skall göra anteckning om lagfarten i fastighetsboken. Därefter

anses marken vara skild från järnvägen (7 §).

Ärenden angående inteckning i järnväg prövas av den inskrivningsdomare

som är behörig att handlägga lagfartsärenden rörande järnvägen

(8 §).

Järnväg får intecknas endast i sin helhet, och flera järnvägar får inte

intecknas för samma fordran utom i det fall att det därvid bestäms för hur

stor del av fordringen varje järnväg häftar. Ej heller får från järnväg avsöndras

någon mark som inte visas vara fri från inteckning (11 §).

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts .proposition nr 145 år 1970

Har mark enligt 5 § blivit förenad med järnväg, häftar denna mark lika

med järnvägen i övrigt för inteckning som är fastställd i järnvägen (12 §).

Om dödning av inteckning, som fastställts i järnväg till säkerhet för lån

som blivit upptaget mot tryckta eller graverade obligationer, ges i 14 § bestämmelser

som i viss mån avviker från de allmänna.

Behörig att verkställa utmätning av järnväg är enligt 15 § utmätningsmannen

i ”den ort, där järnvägens ägare bör inför domstol svara i tvistemål,

som angå gäld i allmänhet”. Järnväg får inte utmätas delvis. Ej heller

får någon järnvägstillhörighet utmätas särskilt. Utmäts järnvägen, skall också

tillhörigheterna tas i mät (16 §).

I 17 § tas upp regler om förfarandet, när järnväg som begagnas för allmän

trafik blivit utmätt eller när intecknad fordran fastställts till betalning

ur sådan järnväg. I vartdera av dessa fall skall överexekutor förordna en

eller flera erfarna och sakkunniga män att i egenskap av sysslomän ta

hand om järnvägen och förvalta den.

Exekutiv auktion på utmätt järnväg skall förrättas av överexekutor och

hållas på den ort, där han har sitt säte. Järnvägen med allt vad som hör till

denna skall gå i utrop vid auktionen (18 § första stycket).

Avträds järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs, åligger det

konkursförvaltaren att sörja för att trafiken uppehålls i den utsträckning,

som anses lämplig och mest förenlig med borgenärernas fördel. Då förvaltare

utses, skall därför iakttas, att förvaltaren eller, om flera förvaltare skall

finnas, någon av dem äger sådan erfarenhet och sakkunskap som erfordras

för att ha hand om trafiken. Kostnaden för järnvägens drift och förvaltning

skall utgå ur järnvägens avkastning och ur köpeskillingen för järnvägen

(19 §).

Det i 23 § andra stycket konkurslagen (1921: 225) upptagna stadgandet

om rätt för borgenär, som har panträtt i lös eller fast egendom till säkerhet

för sin fordran, att utan hinder av konkurs erhålla utmätning av egendom

som sålunda häftar för fordringen, äger inte giltighet beträffande järnväg

som blivit avträdd till konkurs. Är järnväg utmätt men inte försåld när beslut

om egendomsavträde meddelas, upphör överexekutors befattning med

saken (20 § första stycket järnvägsförordningen).

Försäljning av järnväg i konkurs skall äga rum så snart det kan ske efter

utgången av den tid, som utsatts för bevakning av fordringar. På yrkande

av förvaltaren, enskild borgenär eller gäldenären kan dock uppskov med

försäljningen komma till stånd. Uppskovstiden får inte sättas längre än till

fem år från beslutets dag.

För försäljning annorledes än utmätningsvis av järnväg som är intecknad

gäller, att järnvägen inte utan inteckningshavarnas samtycke får säljas

under inteckningarnas värde, sammanlagt med det belopp, som enligt lag

bör utgå ur egendomen med förmånsrätt framför inteckningarna (21 § första

stycket).

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Vid järnvägs försäljning under konkurs i den ordning som utsökningslagen

(1877: 31 s. 1) bestämmer skall förfaras så som försäljningen ägde rum

för att gälda den fordran som har bästa förmånsrätt i järnvägen. Försäljning

skall ske även om innehavaren av denna fordran bestrider det (21 § andra

stycket).

Till järnvägsförordningen anknyter dels kungörelsen (1880:48 s. 1) om

särskilda föreskrifter angående inrättande och förande av fastigbetsbok i

fråga om vissa järnvägar, dels kungörelsen (1944: 27) med särskilda föreskrifter

angående inrättande och förande av ny fastighetsbok i fråga om

vissa järnvägar.

I 1880 års kungörelse föreskrivs bl. a., att lagfarts- och inteckningsärenden

som angår järnväg, varå järnvägsförordningen äger tillämpning, skall

särskilt tas upp i ett eller flera band av fastighetsboken, att för varje järnväg,

som enligt järnvägsförordningen skall anses såsom en enda sammanhängande

järnväg, skall finnas ett upplägg i fastighetsboken samt att överskrift

till upplägg skall innehålla järnvägens namn.

Genom 1944 års kungörelse har 1880 års kungörelse blivit upphävd i vissa

delar, för vilka inte redogjorts i det föregående. Därjämte har i 1944 års kungörelse

meddelats föreskrifter för det fall, att jämlikt vederbörligt förordnande

ny fastighetsbok enligt lösbladssystem skall läggas upp för järnväg.

Det skall då iakttas, att varje upplägg skall innehålla tre avdelningar, nämligen

fastighetsspalt, lagfartsspalt och inteckningsspalt, att för fastighetsspalten

skall användas blanketter i enlighet med särskilt formulär samt att

för lagfarts- och inteckningsspalterna skall användas blanketter, som överensstämmer

med de formulär som begagnas beträffande nya fastighetsböcker

för landet.

Tillämpningen av järnvägsförordningen. De svenska järnvägarna nådde

sin hittills största utsträckning omkring år 1930. Deras sammanlagda längd

uppgick då till 16 810 kilometer. Därav belöpte inte mindre än i det närmaste

10 170 kilometer eller således avsevärt mer än hälften på de enskilda

järnvägarna. Sedermera har stora förändringar inträtt såväl i fråga om den

totala omfattningen av järnvägsnätet som också — och i synnerhet — beträffande

förhållandet mellan de statliga och de privata banornas andelar

i detta. Sålunda hade i slutet av år 1967 landets samtliga järnvägar en längd

av endast ungefär 13 000 kilometer, och därav hänförde sig till de enskilda

järnvägarna bara 870 kilometer.

Den angivna utvecklingen har haft sin främsta orsak i den förändring

inom kommunikationsväsendet, som under senare tid ägt rum genom en

fortgående och tilltagande övergång från järnvägs- till biltrafik. Den växande

biltrafiken medförde redan på 1930-talet att åtskilliga mindre privatbanor

måste läggas ned på grund av ekonomiska svårigheter. Denna omstän
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

dighet och ett önskemål från statsmakternas sida att erhålla vidgat inflytande

över järnvägsnätet i dess helhet bidrog till att riksdagen år 1939 fattade

principbeslut om förstatligande av alla viktigare enskilda järnvägar.

Ett stort antal privatbanor har därefter förvärvats av staten. Av dessa har

flera sedermera lagts ned.

Vad som sålunda förekommit beträffande de enskilda järnvägarna återspeglas

i fastighetsböckerna över sådana järnvägar. En under sommaren

1967 företagen genomgång av böckerna gav vid handen, att i dem fanns upplägg

över sammanlagt 291 järnvägar (114 i Stockholm, 115 i Jönköping och

62 i Kristianstad). Av dessa järnvägar hade emellertid 197 (resp. 60, 87 och

50) efter överlåtelser lagfarits för svenska staten och i fråga om ytterligare

11 (resp. 3, 3 och 5) hade i böckerna antecknats, att för dem meddelade koncessioner

ej längre gällde eller att de av annan anledning lagts ned. Antalet

återstående såsom enskilda redovisade järnvägar utgjorde följaktligen 83

(resp. 51, 25 och 7), men eftersom vissa av ifrågavarande järnvägar jämlikt

vederbörliga beslut förenats med varandra, var vid tiden för genomgången

av böckerna antalet enskilda järnvägsenheter, som förtecknats i dessa, bara

58 (resp. 43, 8 och 7).

Åtskilliga omständigheter ger anledning att misstänka, att fastighetsböckernas

redovisning inte lämnat en verklighetstrogen bild av dagens läge

beträffande förekomsten av enskilda järnvägar. Enligt vad som inhämtats

torde antalet f. n. existerande enskilda järnvägar inte vara tillnärmelsevis

så stort som inskrivningsböckerna utvisar. Antalet torde kunna uppskattas

till blott ett tjugutal.

Promemorian. Efter en redogörelse för tillkomsten av och innehållet i järnvägsförordningen

samt för tillämpningen av förordningen behandlas i promemorian

frågan om det föreligger behov av särbestämmelser för enskilda

järnvägar beträffande lagfart på och inteckning i järnvägsmark samt på

utsöknings- och konkursrättens område. Det erinras om att bestämmelserna

i järnvägsförordningen innebär bl. a. att järnvägen inskrivningsrättsligt i

hela sin sträckning betraktas som en fastighet och att som tillbehör till denna

räknas lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd som används för järnvägstrafiken.

Vidare innehåller förordningen utsöknings- och konkursbestämmelser

som leder till att järnvägen bibehålls som en enhet även efter

exekutiv försäljning. Syftet med järnvägsförordningen är främst att främja

utbyggnaden av järnvägsnätet genom att underlätta kreditförsörjningen för

de enskilda järnvägsföretagen.

I promemorian anförs därefter att JB på panträttens och inskrivningsväsendets

område innehåller bestämmelser som föranleder att järnvägsförordningen

inte kan behållas oförändrad när JB träder i kraft. Även om förordningens

sakliga innehåll inte ändras bedöms den överarbetning som krävs

med anledning av den nya lagstiftningen bli av relativt ingripande beskaffen
-

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

het. Under sådana förhållanden anses det naturligt att ta upp frågan om

det finns skäl att för framtiden behålla järnvägsförordningens bestämmelser.

Det erinras i promemorian om att ännu så sent som år 1930, då de svenska

järnvägarna nådde sin hittills största sträckning, belöpte avsevärt mera

än hälften av banlängden på de enskilda järnvägarna men att bilden numera

är en helt annan.

Den av statsmakterna bedrivna trafikpolitiken har enligt promemorian

medfört en väsentlig förskjutning på detta område av annat slag. Sådana

enskilda järnvägar som haft större betydelse från samhällssynpunkt har

förvärvats av staten. I huvudsak används kvarvarande enskilda järnvägar

av industriföretag för godstransport inom ramen för den industriella verksamheten.

Samhällsintresset gör sig till följd av denna utveckling inte alls

gällande på detta område på samma sätt som tidigare.

Trots den pågående utvecklingen bedöms det inte som realistiskt att räkna

med att samtliga alltjämt existerande privatbanor kommer att försvinna

genom att de går över i statlig ägo eller genom att de av en eller annan orsak

läggs ned. Det är inte uteslutet att enstaka nyanläggningar av enskilda

järnvägar kan komma i fråga.

När det gäller att mot bakgrunden av det anförda ta ställning till frågan

om behovet av att behålla järnvägsförordningen i fortsättningen framhålls

det i promemorian till en början att anledning torde saknas att i fortsättningen

särskilt stimulera tillkomsten eller bibehållandet av enskilda järnvägar

med hjälp av bestämmelser av det slag som finns i järnvägsförordningen.

Särbestämmelser av utsöknings- eller konkursrättslig natur är

numera utan varje betydelse. Inte heller de speciella inskrivningsrättsliga

bestämmelserna synes i dagens läge vara alltför starkt motiverade. Ingenting

hindrar att ett järnvägsföretags fastighetsinnehav sammanförs till ett

fåtal enheter, exempelvis en för varje registerområde, och att dessa enheter

sedan utnyttjas som kreditunderlag i vanlig ordning. Inteckning i järnvägsföretagets

fasta egendom kan sedan kompletteras med företagsinteckning i

de i järnvägsrörelsen ingående inventarier och annat som inte enligt numera

gällande bestämmelser utgör tillbehör till fast egendom. Från kreditförsörjningssynpunkt

finns därför knappast behov av att behålla järnvägsförordningen.

Enligt promemorian kan det å andra sidan göras gällande att det i och

för sig inte finns skäl att slå sönder de inskrivningsrättsliga enheter som de

nuvarande enskilda järnvägarna utgör. Det anses inte möta något avgörande

hinder att tills vidare behålla dessa järnvägar som särskilda inskrivningsrättsliga

enheter under förutsättning att bestämmelserna i JB i övrigt görs

tillämpliga på järnvägarna.

Mot bakgrunden härav anses det i promemorian vara lämpligt att upphäva

järnvägsförordningen men att i fråga om järnväg på vilken förordningen

9 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

vid upphävandet är tillämplig ge vissa särbestämmelser. Dessa bör gå ut på

att järnvägen vid tillämpning av JB:s bestämmelser om fast egendom betraktas

som en enhet med samma omfattning som gällde enligt förordningen.

Det föreslås ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra var inskrivningsärende

angående järnväg skall handläggas.

Remissyttrandena. Förslaget att upphäva järnvägsförordningen har nästan

enhälligt tillstyrkls eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Lantmäteristyr elsen anser att de enstaka nyanläggningar av enskilda järnvägar

som kan tänkas bli utförda inom en överskådlig framtid torde komma

att avse rent lokala trafikändamål. Från lagfarts- och inteckningssynpunkt

torde inte behövas några särskilda regler utöver de allmänna inskrivningsrättsliga

bestämmelserna.

Lagberedningen anser det däremot inte möjligt att helt undvika särbestämmelser

för enskilda järnvägar, om man räknar med nyanläggningar.

Med hänsyn till kreditfrågorna och trafikanternas intresse bör alla fastigheter

som hör till ett järnvägsföretag och som behövs för järnvägsdriften

ligga i samma ägares hand. Låter man de regler som i allmänhet gäller

för fastigheter bli tillämpliga på j ärnvägsmarken utan inskränkning kan

följden bli att enstaka delar av järnväg som omfattar flera registerfastigheter

blir utmätta och sedan säljs för sig. Borgenär som har panträtt i

alla j ärnvägsfastigheterna kan trots detta inte dra in de återstående fastigheterna

i det exekutiva förfarandet. Som framgår av 6: 19 JB är det nämligen

en förutsättning för indragning att fastigheterna svarar för gemensam

inteckning. Gemensam inteckning kan på grund av förbudet mot s. k. interregionala

inteckningar i 22: 2 JB inte meddelas i det hela. Även om till

äventyrs alla järnvägsfastigheterna utmäts eller skall säljas exekutivt under

konkurs, blir det i brist på särbestämmelser inte möjligt att utbjuda dem

endast i gemensamt utrop, vilket är nödvändigt om försäljning till samma

köpare skall säkerställas. Exekutiv försäljning av flera järnvägsfastigheter

kan på grund av de exekutionsrättsliga forumreglerna komma att åvila olika

överexekutorer, om inte speciella regler ges. Enligt beredningen bör de

regler som behövs kunna göras långt enklare än de nu gällande. Väsentligt

är att hela järnvägen med tillhörande mark, byggnader och rullande materiel

behandlas som en fastighet. Särskilda utsöknings- och konkursrättsliga

bestämmelser torde då lättare kunna undvaras.

Förslaget att tills vidare behålla de enskilda järnvägar på vilka förordningen

vid upphävandet är tillämplig som särskilda enheter godtas av samtliga

remissinstanser. Lantmäteristyrelsen anser att det från fastighetsbildningssynpunkt

skulle vara till fördel om existerande enheter slopades. Med

hänsyn till enheternas betydelse för kreditgivpingen vill styrelsen dock inte

motsätta sig att de tills vidare bibehålls.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

259

Departementschefen. I promemorian föreslås att järnvägsförordningen

upphävs men att de enskilda järnvägar på vilka förordningen är tillämplig

tills vidare behålls som särskilda enheter. Förslaget har fått ett i huvudsak

positivt mottagande av remissinstanserna.

Järnvägsförordningen tillkom för att underlätta finansieringen av det

livliga privata järnvägsbyggande som tagit sin början på 1850-talet. Förordningen

avser endast större enskilda järnvägar för vilka Kungl. Maj :t

beviljat koncession med rätt till expropriation. Järnvägsanläggningar av

mindre omfattning, t. ex. sådana som byggts på anläggarnas egna fastigheter,

faller däremot utanför förordningen. Utvecklingen inom kommunikationsväsendet

har medfört att trafiken lagts ned på åtskilliga järnvägssträckor,

såväl statsbanelinjer som enskilda linjer. Byggandet av enskilda

järnvägar av det slag som avses i järnvägsförordningen har enligt vad jag

erfarit upphört i början av 1940-talet. Såvitt nu kan bedömas torde det inte

framdeles bli aktuellt med nyanläggningar annat än i rena undantagsfall.

Hur finansieringen av sådana företag kommer att ordnas är ovisst och

hänger i hög grad samman med vem som står bakom företaget. Det förefaller

emellertid sannolikt att behövliga medel kan komma att anskaffas i

sådana former att fråga om panträtt i järnvägsföretagets fastigheter inte

blir aktuell. Redan av dessa skäl anser jag att det saknas anledning att

behålla särskilda regler för eventuella nyanläggningar av enskilda järnvägar.

Härtill kommer att det inte finns något hinder för inteckning av ett järnvägsföretags

fastigheter enligt de allmänna inskrivningsrättsliga reglerna.

Som framhållits i promemorian kan inteckning i den fasta egendomen kompletteras

med företagsinteckning. Under remissbehandlingen har det påtalats

att de allmänna inskrivningsrättsliga reglerna är mindre väl lämpade

för järnvägarna, bl. a. på grund av förbudet i JB mot gemensam inteckning

av fastigheter som inte hör till samma inskrivningsområde (22: 2). Enligt

min mening behöver de sällsynta fall som kan bli aktuella inte medföra några

svårare komplikationer, särskilt som det finns anledning räkna med att

inskrivningsmyndigheternas områden inom en nära framtid kommer att

väsentligt vidgas. Intresset av särskilda regler för att i vissa eventuella fall

möjliggöra gemensam inteckning i järnvägsföretags hela fastighetsinnehav

framstår därför f. n. som föga aktuellt.

Mot bakgrund av vad jag anfört nu ansluter jag mig till promemorieförslaget

att inte behålla några särskilda inskrivningsrättsliga regler för framtida

nyanläggningar.

I fråga om redan existerande enskilda järnvägar tillstyrker jag liksom

flertalet remissinstanser promemorieförslaget att dessa tills vidare bör behållas

som särskilda enheter. Detta bör liksom f. n. gälla vid tillämpningen

av såväl inskrivningsrättsliga bestämmelser som regler av utsöknings- och

konkursrättslig natur.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Antalet enskilda järnvägar har minskat kraftigt under de senaste decennierna

och uppgår nu till högst ett tjugutal. Som jag tidigare har anfört

torde någon nyanläggning av enskild järnväg inte ha skett sedan början

av 1940-talet. Dessa förhållanden medför att antalet inskrivningsärenden

angående järnväg kan antas bli mycket ringa. Ärenden om lagfart på

järnväg i dess helhet eller på mark som förvärvats för utvidgning eller omläggning

av järnväg kan sålunda förväntas förekomma endast undantagsvis.

Däremot kan det i något större utsträckning förekomma ärenden med

anledning av att mark frånsålts järnväg. Vidare finns det anledning räkna

med en del inteckningsärenden, t. ex. ansökan om inteckning eller dödning

av inteckning. För dessa inskrivningsärenden behövs vid sidan av de

allmänna bestämmelserna i JB särskilda regler i flertalet av de avseenden

som nu är reglerade i järnvägsförordningen. Enligt min mening bör därför

bestämmelserna i järnvägsförordningen om lagfart och inteckning i

princip gälla för de järnvägar på vilka förordningen är tillämplig när JB

träder i kraft. Med hänsyn till att bestämmelserna kommer att tillämpas

endast i mycket begränsad omfattning anser jag det inte behövligt att i

detta sammanhang göra någon överarbetning av förordningen.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i järnvägsförordningen om utmätning

och förvaltning under konkurs biträder jag liksom remissinstanserna

vad som anförts i promemorian om att dessa bestämmelser numera är

utan betydelse. Det saknas därför anledning att låta dessa regler gälla i

fortsättningen. Som jag nyss anfört bör järnvägarna dock även i fortsättningen

behandlas som särskilda enheter vid tillämpningen av de allmänna

utsökning»- och konkursrättsliga reglerna.

Sammanfattningsvis föreslår jag sålunda att järnvägsförordningen upphävs

men att de allmänna föreskrifterna samt flertalet av bestämmelserna

om lagfart och inteckning i järnvägsförordningen alltjämt skall gälla för

järnväg på vilken förordningen är tillämplig vid JB:s ikraftträdande. I

samband med att järnvägsförordningen upphävs bör upphävande ske även

av lagen (1884: 32 s. 3) angående utsträckt tillämpning av de i förordningen

den 15 oktober 1880 meddelade särskilda föreskrifter angående lagfart,

inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning

av järnväg under konkurs.

Vad jag föreslagit nu medför ändring i 2 § JP. Uppräkningen i denna

paragraf av de författningar som skall upphöra att gälla vid JB:s ikraftträdande

skall sålunda kompletteras med järnvägsförordningen och 1884 års

lag. De särskilda övergångsbestämmelserna för redan existerande järnvägar

föreslås intagna i en ny paragraf i JP, 8 a §. De regler i järnvägsförordningen

som föreslås få fortsatt tillämpning är de allmänna bestämmelserna

i 1 och 2 §§ samt bestämmelserna om lagfart i 4—7 §§ och

om inteckning i 9, 11 och 12 §§. Föreskrifterna i 3 och 8 §§ om handläggningen

av inskrivningsärenden angående järnväg föreslås utgå. I stället

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

bör Kungl. Maj :t ges rätt att meddela bestämmelser i detta avseende. Reglerna

i 10 och 14 §§ torde numera sakna varje betydelse och har därför

inte medtagits.

Upphävandet av järnvägsförordningen medför vidare ändring i 9 § lagen

(1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift.

Hänvisningen i nämnda paragraf till 1 § järnvägsförordningen föreslås sålunda

ersatt med en uttrycklig regel.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 dr 1970

4. Inteckningsansvaret vid avstyckning från samfälld mark

Allmänna synpunkter

Inledning. Som förut nämnts har inom justitiedepartementet upprättats

en promemoria angående inteckningsansvaret vid avstyckning från samfälld

mark.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av hovrätten för

Nedre Norrland, lantmäteristyrelsen, bankinspektionen, länsstyrelsen i Kopparbergs

län, inskrivningskommittén, Svenska Bankföreningen, Svenska

sparbanksföreningen, Sveriges Jordbrukskasseförbund, Föreningen mellan

ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Föreningen för tjänstemän

inom Sveriges stadshypoteksorganisation, Sveriges advokatsamfund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges

lantmätareförening och Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen. Vid yttrandet

från länsstyrelsen i Kopparbergs län har fogats yttrande av överlantmätaren

i länet.

Gällande rätt. En gemensam inteckning kan enligt 37 § 4 mom. IF dödas

i viss eller vissa av de fastigheter som den besvärar (relaxation). För relaxation

krävs i princip att inteckningshandlingen ges in och att ägarna

till de fastigheter, i vilka inteckningen dödas, lämnar sitt medgivande.

Skall inteckningen dödas i fastighet som svarar endast subsidiärt, krävs

dock inte fastighetsägarens medgivande. Svarar fastigheten primärt, medför

relaxationen att inteckningen upphör att gälla i fråga om fastighetens primärbelopp.

Vid relaxation kan jämlikt 33 § IF göras förbehåll om att inteckningshavaren

skall ha rätt att för belopp, som skulle falla på fastighet,

i vilken inteckningen dödas, hålla sig till återstående intecknad egendom.

Ett sådant förbehåll får meddelas endast om samtycke lämnats av vederbörande

rättsägare, dvs. av alla intressenter, vilkas rättsställning försämras

genom åtgärden.

Utom i IF finns bestämmelser om relaxation i lagen (1907: 83 s. 1) angående

ryttare-, soldat- och båtmanstorps befriande i vissa fall från ansvar

för inteckningar i stamfastigheten (1907 års lag) och lagen (1931:158) om

avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i

stamfastighet (1931 års lag). Bakgrunden till 1907 års lag var det beslut om

indelningsverkets successiva upphörande som fattades år 1901. Lagstiftningen

syftade till att underlätta att de förutvarande knektetorpen kunde

behållas som självständiga jordbrukslägenheter. Detta syfte skulle uppnås

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

bl. a. genom att möjlighet öppnades att på ett enklare sätt än vad IF medgav

få sådan mark frigjord från vissa på dess stamhemman vilande inteckningar.

En förutsättning för ansvarsbefrielse enligt 1907 års lag är att fastigheten

avsöndrats och utgör område som varit anslaget till ständigt ryttare-,

soldat- eller båtmanstorp. Är det fallet, skall på ansökan av egendomens

ägare anteckning göras i fastighetsboken om förhållandet. Meddelande om

anteckningen skall tillställas länsstyrelsen, som utfärdar kungörelse. Inteckningshavare

som önskar att den avsöndrade fastigheten fortfarande skall

svara för viss inteckning som meddelats i stamhemmanet skall göra anmälan

därom senast på den inskrivningsdag som infaller näst efter sex

månader från anteckningen i fastighetsboken. Om sådan anmälan inte görs,

är fastigheten fri från ansvar för inteckning för fordran som meddelats i

stamhemmanet eller del därav. Inteckningen skall oavkortad gälla i återstoden

av den intecknade fastigheten. Bestämmelserna om inteckning för fordran

har beträffande inteckning för rätt till avkomst eller annan förmån,

som åt någon upplåtits att till visst belopp i penningar eller varor utgå ur

stamhemmanet eller del därav, motsvarande tillämpning på det skadestånd,

vartill rättighetens innehavare kan vara berättigad. Vad som föreskrivs om

avsöndrad lägenhet gäller även beträffande avstyckat område, om stamfastigheten

och området inte längre har samme ägare.

1931 års lag innehåller bestämmelser dels om begränsning eller avlösning

av ansvar för inteckning i stamfastighet dels om ansvarets upphörande

efter kungörelse. Reglerna om ansvarets begränsning och avlösning avser

att för främjande av egnahemsrörelsen och annan från social synpunkt

önskvärd jordstyckning underlätta att styckningslott befrias från ansvar

för inteckning i stamfastigheten. Vidare tillgodoses genom särskilda bestämmelser

behovet av att kunna begränsa eller avlösa inteckningsansvaret

för sådan fastighet som, helt eller delvis, består av förut samfälld mark.

Bestämmelserna om inteckningsansvarets begränsning och avlösning är

tillämpliga endast om stamfastigheten eller, där det avstyckade området

tillhört flera fastigheter, någon av stamfastigheterna är gemensamt intecknad

med annan fastighet och området överlåtits för att tillgodose bostadseller

egnahemsändamål eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller

inneburit försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn. Utgörs det avstyckade

området av mark, som varit samfälld för flera än tio fastigheter

med skilda ägare, gäller dock inte begränsningarna i fråga om inteckningsgemenskap

och syftet med överlåtelsen.

Begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret kan, under förutsättning

att området avstyckats till särskild fastighet och överlåtits till annan,

vinnas i fråga om ansvaret för fordran eller rätt till avkomst eller annan

förmån, varför stamfastigheten häftar på grund av inteckning eller enligt

It kap. 2 § äldre jordabalken.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Ansökan om begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret skall

göras hos inskrivningsdomaren inom viss tid från överlåtelsen. Inskrivningsdomaren

kan med stöd av särskild utredning meddela beslut angående

det belopp vartill han funnit områdets värde böra skattas samt förklara att

ansvaret skall vara begränsat till detta värde. Ur området får därefter till

gäldande av brist i stamfastigheten inte uttagas mer än som motsvarar

ansvarsbeloppet. Har avlösning begärts och stamfastighetens ägare samtyckt

till åtgärden skall inskrivningsdomaren förklara att sökanden äger avlösa

ansvaret genom att nedsätta ansvarsbeloppet. Sedan nedsättning verkställts

besväras området ej vidare av inteckningen. Nedsättningen sker

hos länsstyrelsen, som fördelar beloppet på vederbörande inteckningshavare

och därmed likställda som om beloppet utgjorde vid exekutiv auktion på

stamfastigheten influten köpeskilling.

Reglerna om ansvarets begränsning och avlösning har motsvarande tilllämpning

på område som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet.

Beslut om begränsning eller avlösning får i sådant fall inte meddelas

förrän förordnande om sammanläggning givits och avser hela den nybildade

fastigheten. Särskilda bestämmelser gäller för det fall att avlösning är

nödvändig för sammanläggningens genomförande.

Bestämmelserna om inteckningsansvarets upphörande efter kungörelse

avser område som avstyckats eller avsöndrats från mark vilken är samfälld

för flera än tio fastigheter med skilda ägare. För dessa fall har anordnats

ett preklusionsförfarande i nära anslutning till reglerna i 1907 års lag. I huvudsak

innebär bestämmelserna att området kan befrias från ansvar för

fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån, varför stamfastigheten

häftar på grund av inteckning eller enligt It kap. 2 § äldre jordabalken,

såframt omständigheterna utgör grund för antagande att inteckningshavares

säkerhet inte därigenom avsevärt minskas. Befrielsen inträder först

efter en av inskrivningsdomaren på ansökan av områdets ägare utfärdad

kungörelse med anmaning till rättsägare, som vill bestrida ansökningen, att

vid talans förlust göra anmälan därom inom sex månader. Inkommer ej

sådant bestridande, skall inteckning i stamfastigheten ej vidare besvära området.

Sådan inteckning gäller oavkortad i återstoden av den intecknade

fastigheten.

Lagberedningens förslag till ny jordabalk. Lagberedningens förslag till

jordabalk (SOU 1960: 25) innebar att det gemensamma inteckningsansvaret

skulle avskaffas och ersättas av institutet bruksenhet. De i bruksenheten

ingående fastigheterna skulle i inskrivningsrättsligt hänseende behandlas

som om de var en enda fastighet. Någon motsvarighet till IF:s relaxationsbestämmelser

fordrades följaktligen inte. Förslaget innehöll förbud

mot inteckning i ideell andel av fastighet (8: 2) samt bestämmelser om

uppdelning av gemensamt inteckningsansvar vid fastighetsdelning (8: 17).

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Bestämmelserna i 8:17 om uppdelning av panträtten vid fastighetsdelning

innebar att uppdelningen i första hand skulle ske efter värdeförhållandet

mellan fastigheterna. Efter medgivande av berörda rättsägare eller

efter särskild o skadlighetsprövning kunde uppdelningen dock ske efter

annan grund eller så att en av fastigheterna skulle svara för hela panträtten.

En särregel upptogs för det fall att avstyckning avsåg område, som

var gemensamt för två eller flera fastigheter. Om i sådant fallt panträtten

i de särskilda fastigheterna skulle kvarstå i området skulle även bestämmas

i vilken ordning panträtterna skulle gälla inbördes i detta. Beredningen anförde

i anslutning till sistnämnda bestämmelser att situationen i detta fall

i viss mån är densamma som vid sammanläggning av fastigheter eller faslighetsdelar.

I flertalet fall torde emellertid en sådan situation kunna förebyggas

genom att stamfastigheten efter oskadlighetsprövning ensam fick

svara för panträtten. I regel medför avstyckningen inte en sådan värdeminskning

av stamfastigheten att panthavarens säkerhet därigenom torde

avsevärt rubbas (jfr SOU 1960: 25 s. 210—212).

En följd av lagberedningens inställning till gemensamma panträtter var

att 1907 och 1931 års lagar kunde upphävas. Beträffande redan uppkomna

gemensamma inteckningar föreslog beredningen en tioårig avvecklingstid.

Gemensam inteckning från tiden före balkens ikraftträdande skulle efter

utgången av avvecklingstiden i viss ordning uppdelas på de särskilda fastigheterna.

Under övergångstiden skulle 1907 och 1931 års lagar äga tillämpning.

Vad beträffar förbudet mot panträtt i ideell andel av fastighet innebar

övergångsbestämmelserna att inteckning från tiden före balkens ikraftträdande,

som meddelats i andel av fastighet skulle upphöra att gälla sedan

tio år förflutit efter ikraftträdandet, även om andelen häftade för inteckningen

gemensamt med fastighet.

Lagberedningens förslag om förbud mot inteckning i andel av fastighet

mottogs positivt av flera remissinstanser. Det anfördes att förbudet borde

genomföras även om man behöll systemet med gemensamma inteckningar.

Beredningens förslag om avveckling av äldre andelsinteckningar blev dock

föremål för skarp kritik. Remissyttrandena får närmast tolkas på det sättet,

att de äldre andelsinteckningarna inte borde avvecklas tvångsvis, om

systemet med gemensamma inteckningar skulle behållas. Awecklingsregeln

ansågs vara en alltför djupt ingripande åtgärd mot redan vunna rättigheter

och övergångstiden ansågs vara för kort. Från kreditinstitutionernas sida

anfördes särskilt att den föreslagna avvecklingsproceduren skulle innebära

påtagliga förlustrisker för inteckningshavarna och kräva noggranna undersökningar

av kreditgivarnas inteckningsportföljer för identifiering av existerande

andelsinteckningar.

Jordabalksutredningens förslag till ny jordabalk. I utredningens förslag

(SOU 1963: 55), där institutet gemensam panträtt bibehållits, har tagits upp

9f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Iiungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

särskilda regler om bl. a. relaxation av gemensamma inteckningar. Det av

beredningen föreslagna förbudet mot särskild panträtt i ideell andel av fastighet

har behållits.

Med det förändrade ställningstagandet till de gemensamma panträtterna

fann utredningen att 1907 och 1931 års lagar alltjämt hade en funktion att

fylla. I utredningens förslag togs därför upp en allmän erinran om relaxationsbestämmelser

vid sidan av jordabalken (26: 16 tredje stycket). I anslutning

till reglerna om uppdelning av inteckning tog utredningen upp en

bestämmelse som innebar att om uppdelning skedde så att särskilda panträtter

kom att vila på den avstyckade fastigheten, skulle i förekommande

fall även avgöras i vilken inbördes ordning panträtterna däri skulle gälla

(26: 17 första stycket). I motiven hänvisade utredningen till 8: 17 i beredningens

förslag.

Utredningens förslag till promulgationslag innehöll inte någon motsvarighet

till beredningens förslag om avveckling av äldre andelsinteckningar.

Det av utredningen föreslagna förbudet vände sig sålunda enbart mot framtida

andelsinteckning. Utredningens förslag att bibehålla de gemensamma

inteckningarna lämnades i huvudsak utan erinran under remissbehandlingen.

Endast lantmäteristyrelsen framförde vissa avvikande synpunkter och

ansåg bl. a. att det är otillfredsställande att fastighetsdelning skall behöva

föranleda att gemensamt inteckningsansvar uppkommer. En tänkbar utväg

vore, menade styrelsen, att redan i fastighetsdelningsproceduren inordna

någon form av obligatorisk uppdelning av inteckningsansvaret. Styrelsen

anförde vidare.

Ännu angelägnare är emellertid att en förenklad form för panträttsreglering

står till buds i samband med avstyckning från samfälld mark. Som

tidigare berörts uppkommer vid sådan avstyckning invecklade och irrationella

förhållanden med hänsyn till ansvaret för panträtt grundad i stamfastighet.

Särskilt blir detta givetvis fallet om stamfastigheterna är många och

panträtt är grundad i ett flertal av dessa. Därtill kommer att förbud i JB

mot särpanträtt i fastighet som jämväl är belastad av gemensam panträtt

kommer att i allmänhet framtvinga en panträttsreglering i förhållande till

de panträttsbelastade stamfastigheterna. I flertalet fall torde avstyckning

från samfälld mark reellt sett vara utan betydelse för panträttshavarnas

säkerhet. För dessa fall föreligger ett påtagligt behov av ett förenklat förfarande.

Att tillämpa instituten uppdelning och relaxation är praktiskt ogörligt

om stamfastigheterna är många. Kungörelseförfarandet enligt 1931 års

lag är då en mera framkomlig väg, men även detta förfarande är mera omständligt

samt tids- och kostnadskrävande än vad som i flertalet fall är motiverat.

En formellt ytterst enkel procedur skulle erhållas om det stadgades

i jordabalken att delning av samfälld mark genom avstyckning eller

därmed jämförlig åtgärd över huvud icke skulle anses som delning av fastighet

vid tillämpning av reglerna om gemensam panträtt, såvida den genom

åtgärden bildade fastigheten väsentligen saknar betydelse för panträtt

grundad i delägarfastighet.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

267

Det remitterade jordabalksförslaget. I JB har frågan om den gemensamma

panträtten lösts i huvudsak enligt jordabalksutredningens förslag.

Beträffande avstyckning från samfälld mark anförde jag vid remissen till

lagrådet den 11 februari 1966 att förhållandena är så speciella att en särbehandling

kan vara motiverad. Jag ansåg dock tveksamt om den av lantmäteristyrelsen

förordade lösningen var den lämpligaste. En alternativ möjlighet

var att reformera förfarandet enligt 1931 års lag. Denna lag skulle

under alla förhållanden överses med anledning av jordabalksreformen. I

samband därmed borde frågan ägnas speciell uppmärksamhet.

Bestämmelserna i JB om gemensamma inteckningar och därmed sammanhängande

frågor innehåller i huvudsak följande.

Ansökan om inteckning skall avse viss fastighet eller vissa fastigheter.

Inteckning i andel av fastighet är alltså förbjuden. För att åstadkomma en

homogen inteckningsbelastning har givits särskilda bestämmelser angående

objektet för inteckningsansökan. Ansökan får sålunda avse flera fastigheter

gemensamt endast om de är i en ägares hand och belägna inom samma

inskrivningsmyndighets område. Angår ansökan fastighet som svarar

för beviljad eller sökt inteckning, måste ansökningen avse samma fasta

egendom som inteckningen och får inte avse fastighet som ej svarar för inteckningen.

Relaxation av inteckning skall alltid innebära att panthavaren är förbehållen

rätten att för belopp, som skulle falla på den fastighet vari inteckningen

upphör, hålla sig till övrig intecknad egendom. Som en konsekvens

av homogenitetskravet (22:2 andra stycket sista punkten) ges en särskild

regel för det fall att flera gemensamma inteckningar avser samma fasta

egendom. I så fall får fastighet inte befrias från sitt ansvar för någon av

inteckningarna utan att motsvarande åtgärd samtidigt vidtas beträffande de

övriga inteckningarna (22: 11 första stycket). För relaxation i viss fastighet

fordras medgivande av ägaren av denna fastighet samt av ägare av övriga

av inteckningen besvärade fastigheter och innehavare av panträtt eller annan

rättighet som är inskriven, om rättigheten gäller i en eller flera av

fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen. Svarar den

fastighet vari relaxationen sker endast subsidiärt, fordras dock inte medgivande

från ägaren av denna fastighet eller ägaren av eller rättighetshavare

i stamfastigheten eller fastighet som före den ifrågavarande svarar för

brist i stamfastigheten (22:11 andra stycket). I samband med bestämmelserna

om relaxation hänvisas till särskilda bestämmelser om hur avstyckat

område i annan ordning kan befrias från ansvar för inteckning i stamfastighet

(22: 11 fjärde stycket).

Beträffande den i 26: 17 första stycket i jordabalksutredningens förslag

upptagna bestämmelsen om inskrivningsreglering i vissa fall då särinteckning

efter uppdelning kommer att vila på fastighet, som bildats genom avstyckning

från mark, som är samfälld för flera fastigheter, och motsvaran
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

de i 8: 17 i lagberedningens förslag upptagna regel anförde jag i remissen

den 11 februari 1966 att den av beredningen föreslagna regeln skulle betraktas

från den utgångspunkten, att varje stamfastighets inskrivningsbelastning efter

delningen inte kommer att besvära avstyckningen i dess helhet utan endast

stamfastighetens andel i avstyckningen. Eftersom JB bygger på förutsättningen

att en delinteckning inte får avse andel i en registerfastighet

bör en uppdelning på angivet sätt inte komma i fråga. JB saknar sålunda

motsvarighet till den i 26: 17 första stycket i utredningens förslag

upptagna regeln. Frågan om gravationssanering vid avstyckning från samfälld

mark borde i stället tas upp till behandling i samband med följdlagstiftningen.

I fråga om övergångsbestämmelser till reglerna om gemensam inteckning

bygger JP på jordabalksutredningens förslag. Sålunda föreslås att förbudet

mot inteckning i andel av fastighet sätts i kraft utan särskilda regler om

tvångsavveckling av tidigare andelsinteckningar. En viss övergångsreglering

har föreslagits i fråga om homogenitetskravet i den nya balken. Förslaget

innebär att man vid tillämpning av homogenitetskravet i balken övergångsvis

under 15 år inte skall ta hänsyn till inteckningar, som beviljats

eller sökts före ikraftträdandet (46 §). Reglerna innebär bl. a. att om fastighet

avstyckats från samfälld mark utgör inteckningar från tiden före balkens

ikraftträdande i stamfastigheterna inte hinder mot särinteekning i avstyckningen

under övergångstiden. Efter denna tid föreligger däremot hinder

mot inteckning i den avstyckade fastigheten.

Som ett led i avvecklingen av befintliga andelsinteckningar har i JP

även införts en bestämmelse att sådana inteckningar blir utan verkan vid

exekutiv försäljning av fastighet. Borgenären är i konsekvens härmed skyldig

att motta kontant betalning vid medelsfördelningen (29 § andra stycket).

Ben nya fastighetsbildningslagen. I detta sammanhang är också det aktuella

lagstiftningsarbetet på fastighetsbildningens område av intresse. FBL,

som grundar sig på det av 1954 års fastighetsbildningskommitté avlämnade

betänkandet ”Fastighetsbildning” (SOU 1963: 68), innebär en genomgripande

reform av hela fastighetsbildningslagstiftningen. Samtliga åtgärder

som syftar till ändring av en fastighets struktur i något avseende föreslås

utgöra ett enda institut, fastighetsreglering, som ersätter laga skifte för

omarrondering, ägoutbyte, servitutsutbrytning och sammanföring av samfälld

vägmark in. m. med angränsande fastighet. För nybildning av fastighet

föreslås tre institut, nämligen avstyckning, klyvning och sammanläggning.

I detta sammanhang är närmast reglerna om avstyckning och sammanläggning

av intresse.

Kommittén ansåg att man också för framtiden behöver en form av fastighetsbildning

som motsvarar de nuvarande avstyckningarna samt att

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

några väsentliga ändringar i avstyckningsinstitutets allmänna uppbyggnad

inte är påkallade. Bara i fråga om vad som skall kunna utbrytas genom avstyckning

föreslås en ändring av mera principiell betydelse. Medan nuvarande

lagstiftning tillåter avstyckning endast för att avskilja visst bestämt

markområde, borde också andel i samfällighet kunna avstyckas självständigt.

I ett par remissyttranden över kommitténs förslag framfördes den uppfattningen

att man vid avstyckning, liksom vid fastighetsreglering, borde

kunna företa en oskadlighetsprövning rörande inteckningshavarnas säkerhet.

Enligt FBL kan fastighets andel i samfällighet avstyckas för att utgöra

fastighet för sig eller ingå i sammanläggning (10: 1). Liksom hittills kan

genom avstyckning även samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet avskiljas

(10: 2). Beträffande frågan om avstyckat områdes befrielse från ansvar

för panträtt i stamfastigheten hänvisas i motiven till frågans behandling

i JB. I fråga om avstyckning från samfälld mark anförs att ytterligare

överväganden kommer att ske i anslutning till arbetet med följ dlagstiftning

till jordabalken. Med hänsyn härtill togs i remissen inte upp regler om att

sådan befrielse skulle kunna ske genom en form av oskadlighetsprövning

vid förrättningen.

När det gäller förfarandet vid avstyckning finns i detta sammanhang anledning

påpeka den nyheten i FBL att fastställelseprövningen avskaffats

och att fastighetsbildning är fullbordad när uppgift om åtgärden införts i

fastighetsregistret (1: 2). Bestämmelsen innebär att en fastighets tillkomst i

faktiskt och rättsligt hänseende blir slutgiltig i och med registreringen.

Genom registreringen inträder således de sakrättsliga verkningarna av fastighetsbildningsbeslutet,

dvs. beslutet blir gällande mot tredje man. Det

innebär att fastighetsbildningens inverkan beträffande inskriven rättighet

gäller i och med registreringen.

Frågan om sammanläggnings beroende av inteckningsförhållandena har

i FBL lösts på i huvudsak samma sätt som i nuvarande lagstiftning. Om

mer än en av de i sammanläggningen ingående fastigheterna besväras av

beviljad eller sökt inskrivning föreligger sålunda i princip hinder mot

sammanläggning. Två undantag har uppställts då sammanläggning får ske

trots att mer än en av fastigheterna besväras av inteckning. Det ena undantaget

tar sikte på det fallet att fastigheterna är homogent belastade. Även

om någon fastighet skulle besväras av särinteckning med sämre rätt kan

sammanläggning dock äga rum, förutsatt att rättighetshavaren medgivit

sammanläggningen. Det andra undantaget avser det fall att berörda rättsägare

medgivit sammanläggningen på grundval av förslag till företrädesordning

för inskrivningarna i den genom sammanläggning bildade fastigheten

(12:5).

När det gäller förfarandet vid sammanläggning innehåller FBL avsevär
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr låö år 1970

da ändringar i förhållande till nu gällande ordning. De ändrade bestämmelserna

sammanhänger delvis med att fastställelseprövningen avskaffas och

att fastighetsbildningsåtgärden får full rättsverkan först med registreringen.

Sammanläggning kommer sålunda inte att anses genomförd förrän

i och med att de fastigheter som ingår i sammanläggningen avförs ur fastighetsregistret

och den nybildade fastigheten antecknas. Detta innebär i

sin tur att sådana ändringar rörande inskrivningsförhållandena som påverkar

sammanläggningens tillåtlighet kan inträda så länge registrering inte

skett.

Förfarandet är i huvudsak ordnat på följande sätt. Ansökan görs hos fastighetsbildningsmyndigheten,

som först prövar om sammanläggning kan

ske med hänsyn till de allmänna villkoren för fastighetsbildning. Om hinder

på denna grund inte möter skall fastighetsbildningsmyndigheten inhämta

yttrande från inskrivningsmyndigheten i ärendet (12:9). Skulle

det därvid konstateras att hinder mot sammanläggningen föreligger med

hänsyn till inskrivningsförhållandena, skall inskrivningsmyndigheten vidta

åtgärder för att avlägsna hindren (12: 10). Om företrädesordning för

inskrivningarna i den sammanlagda fastigheten visar sig nödvändig, skall

inskrivningsmyndigheten upprätta förslag till sådan och inhämta de godkännanden

som behövs (12:11). I sitt yttrande skall inskrivningsmyndigheten

lämna en redogörelse för inskrivningsförhållandena och klart ange

huruvida hinder möter mot sammanläggning eller inte. I förekommande

fall skall till yttrandet fogas förslag till företrädesordning med behövliga

godkännanden. Samtidigt med att yttrandet avges gör inskrivningsmyndigheten

en anteckning härom i fastighetsboken. Fastighetsbildningsmyndigheten

skall därefter hållas underrättad om sådana ändringar beträffande

inskrivningsförhållandena som har betydelse för sammanläggningen. När

fastighetsbildningsmyndigheten fått inskrivningsmyndighetens yttrande,

tas sammanläggningsärendet åter upp till handläggning. Om yttrandet innebär

att hinder från inskrivningssynpunkt inte möter, bör sammanläggning

ske så snart som möjligt. För den händelse sammanläggning sker på

grundval av företrädesordning, skall denna fastställas till efterrättelse i

fastighetsbildningsbeslutet (12: 13). Inskrivningsmyndigheten skall omedelbart

underrättas om sammanläggningsbeslutet. I och med detta beslut upphör

dess skyldighet att upplysa fastighetsbildningsmyndigheten om ändringar

i inskrivningsförhållandena. I stället inträder inskrivningsförbud

beträffande de av sammanläggningen berörda fastigheterna. Detta förbud

varar till dess inskrivningsmyndigheten fått meddelande om att fastighetsbildningen

registrerats.

Promemorian. I promemorian erinras om att genom 1907 och 1931 års

lagar möjlighet har öppnats till relaxation av inteckningar i vissa fall utan

iakttagande av det i inteckningsförordningen föreskrivna förfarandet. För

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

271

sådan relaxation har uppställts olika villkor, betingade av de syften som

ligger bakom lagstiftningen i fråga. I promemorian tas därefter upp frågan

om det föreligger behov av särskild lagstiftning för att i framtiden möjliggöra

relaxation vid avstyckning från samfälld mark vid sidan av JB:s

regler härom samt hur en sådan lagstiftning i så fall bör vara utformad.

I fråga om behovet av lagstiftning om inteckningsbefrielse vid sidan av

JB:s bestämmelser anförs i promemorian att 1907 års lagstiftning åsyftade

att i anslutning till indelningsverkets upphörande för bildande av

egna hem underlätta att de förutvarande knekttorpen med äganderätt

skulle kunna behållas som självständiga jordbrukslägenheter. Redan i samband

med tillkomsten av 1931 års lag framhölls att 1907 års lag i viss mån

var av tillfällig natur och till stor del kunde antagas ha redan vunnit den

tillämpning, som var avsedd (NJA II 1931 s. 437). I promemorian anförs

att det är uppenbart att det numera inte är motiverat att genom särskilda

regler om relaxation underlätta bibehållandet av ifrågavarande torp. 1907

års lag bör därför upphävas.

Beträffande 1931 års lag anförs i promemorian att den innehåller skilda

regler för det fall att det avstyckade området utgörs av mark som varit

samfälld för flera än tio fastigheter och det fall att fastigheterna är färre till

antalet. I det föra fallet krävs för lagens tillämplighet endast att området

överlåtits till annan. I övriga fall har uppställts vissa särskilda villkor för

lagens tillämpning. Överlåtelsen skall ha avsett att tillgodose bostads- eller

egnahemsändamål eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller ha

inneburit försäljning av utarrenderad jord till arrend.atorn. Lagstiftningen

har sålunda i denna del ett jord- och bostadspolitiskt syfte. Efter 1931 års

lag har emellertid tillkommit annan omfattande jord- och bostadspolitisk

lagstiftning. Av särskild betydelse på detta område är bestämmelserna om

statliga bostadslån samt ändringar i NJL varigenom arrendatorernas ställning

stärkts. Något behov av särskild lagstiftning för att genom begränsning

och avlösning av gemensamt inteckningsansvar främja ifrågavarande intressen

torde inte föreligga. Det relativt komplicerade och omständliga förfarande

som anvisas i lagen torde f. ö. inte ha kommit till användning i någon

större utsträckning. Även 1931 års lag bör därför upphävas i denna del.

När det gäller fastigheter som avstyckats från mark, samfälld för flera

fastigheter, anförs i promemorian att 1931 års lag innehåller dels regler om

inteckningsansvarets begränsning och avlösning och dels regler om ansvarets

upphörande efter kungörelse. Syftet med reglerna var att åstadkomma

en förenkling av relaxationsförfarandet i sådana fall då antalet stamfastigheter

är stort och det därför är förenat med praktiska svårigheter att införskaffa

nödvändiga medgivanden. Relaxationsinstitutet i JB motsvarar

relaxation med förbehåll enligt IF och innebär således skärpta krav på

medgivanden från rättsägare, vars ställning påverkas av åtgärden. Från

denna synpunkt föreligger sålunda även i fortsättningen ett starkt behov a^

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

regler som tillhandahåller ett enklare relaxationsförfarande vid avstyckning

från samfälld mark. Härtill kommer att ifrågavarande avstyckningar

ger upphov till andelsinteckningar. Det är med JB:s inställning till sådana

inteckningar särskilt angeläget att speciella regler ges beträffande avstyckningar

från samfälld mark. En ytterligare anledning härtill är homogenitetskravet

i JB. Detta krav innebär att det — efter utgången av viss övergångstid

— föreligger hinder mot inteckning i avstyckning från samfälld

mark innan denna befriats från ansvar för inteckningar i stamfastigheten.

Sammanfattningsvis anförs i promemorian beträffande behovet av särskilda

regler för inteckningsbefrielse i fråga om avstyckningar från samfälld

mark att det med hänsyn till inteckningsbestämmelserna i JB är nödvändigt

att JB kompletteras med särskild lagstiftning som ställer effektiva

medel till förfogande för sådan inteckningsbefrielse.

Det påpekas i promemorian att med avstyckning från samfälld mark avses

i detta sammanhang endast avstyckningar som innebär att samfälligheten

eller viss ägovidd av samfälligheten avskiljs. Sådana avstyckningar som

innebär att fastighets andel i samfällighet avstyckas föranleder inte några

komplikationer ur inteckningssynpunlct. I sådana fall är det fråga om endast

en stamfastighet och inteckningarna i denna kommer att besvära hela

den nybildade fastigheten. Från inteckningssynpunkt skiljer sig dessa avstyckningar

inte från normalfallet att avstyckning avser viss ägovidd av

fastighets enskilda mark.

I promemorian tas därefter upp frågan om lagstiftningens utformning.

Det anförs att bestämmelserna i 1931 års lag om inteckningsansvarets begränsning

och avlösning i praktiken torde ha tillämpats i mycket ringa utsträckning.

Anledningen härtill är uppenbarligen det relativt komplicerade

och tidsödande förfarande som är förenat med en sådan åtgärd samt, i fråga

om begränsning, det jämförelsevis obetydliga resultat som kan vinnas.

En lösning av den nu aktuella frågan bör inriktas på att åstadkomma ett

snabbt och enkelt förfarande som, såvitt möjligt, leder till total inteckningshefrielse

och som ändå tillgodoser rättssäkerhetsintresset.

Med dessa utgångspunkter övervägs i promemorian om bestämmelserna

i 1931 års lag angående ansvarets upphörande efter kungörelse kan ligga

till grund för en lagstiftning på området. Innebörden av dessa bestämmelser

är att inteckningarna i fråga prekluderas om inte ansökan bestrids inom

viss tid efter kungörandet. Den lagstiftning på förevarande område som

skall komplettera inteckningsreglerna i JB bör fylla avsevärt högre anspråk

på effektivitet än som följer av denna konstruktion, där ansökan

utgör en nödvändig förutsättning. Bestämmelserna i 1931 års lag skulle

därför behöva kompletteras med särskilda anordningar i syfte att öka effektiviteten.

Det kunde i sådant hänseende övervägas att föreskriva skyldighet

för inskrivningsmyndigheten att, sedan fastighet bildats genom avstyckning

från samfälld mark, självmant ta upp frågan om inteckningsbefrielse och i

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 273

förekommande fall förordna härom, eventuellt efter en oskadlighetsprövning.

En lösning efter nu antydda riktlinjer är enligt vad som anförs i promemorian

förenad med vissa oundvikliga nackdelar. Man skulle sålunda få

räkna med förekomsten av andelsinteckningar under en viss tid efter fastighetsbildningen.

Vidare skulle en sådan lagstiftning — vare sig den utformas

som en ren preklusionslagstiftning eller förenas med en oskadlighetsprövning

— inte alltid kunna leda till inteckningsbefrielse. Med hänsyn

till förbudet mot andelsinteckningar i JB bör målet vara att avstyckning

från samfälld mark skall befrias från åtminstone sådana inteckningar i

stamfastigheterna som tillkommit efter JB:s ikraftträdande.

Mot bakgrund av den här angivna målsättningen undersöks i promemorian

närmare huruvida problemet kan lösas inom fastighetsbildningens ram.

Förbudet mot andelsinteckning sägs medföra att situationen vid avstyckning

från samfälld mark i viss mån är densamma som vid sammanläggning

av fastigheter. Enligt gällande rätt kan inteckningsförhållandena utgöra

hinder mot sammanläggning i vissa fall. Motsvarande bestämmelser har tagits

upp i FBL.

En lösning inom fastighetsbildningslagstiftningen skulle kunna utformas

på följande sätt. Reglerna om fastighetsdelnings betydelse för inteckningsansvarel

modifieras i fråga om avstyckning från samfälld mark. En sådan

avstyckning bör inte ge upphov till gemensamt inteckningsansvar utan bör

i stället få samma verkan som relaxation enligt JB. Inteckningar i stamfastigheten

skulle således inte besvära det avstyckade området. I fråga om

gemensamma inteckningar skulle avstyckningen inte rubba den fulla solidariteten

mellan de fastigheter som efter åtgärdens genomförande alltjämt

skall svara gemensamt. En lösning efter dessa linjer kräver att man för avstyckning

från samfälld mark uppställer särskilda villkor. Dessa bör innebära

att sådan avstyckning, med hänsyn till dess ovan angivna inverkan på

inteckning, inte får ske med mindre berörda rättsägare medgivit åtgärden.

Är avstyckningen väsentligen utan betydelse för dessa rättsägare, bör deras

medgivande till åtgärden dock inte fordras.

I promemorian anförs vidare att en vid lantmäteriförrättning företagen

oskadlighetsprövning av angivet slag inte är någon nyhet. Sådan kan enligt

gällande rätt förekomma vid ägoutbyte, 8: 2 och 4 a lagen (1926: 326) om

delning av jord å landet, vid äganderättsutredning, 8 § andra stycket lagen

(1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter

i vissa fall, samt vid sammanföring, 4 § andra stycket lagen (1952:

152) om sammanföring av samfälld vägmark och av järnvägsmark med angränsande

fastighet m. m. En motsvarande anordning har även tagits upp i

lagen (1968: 578) om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbildning

(jfr prop. 1968: 127 s. 48).

En oskadlighetsprövning vid avstyckning från samfälld mark låter sig

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

väl inordna i fastighetsbildningsförrättning enligt FBL. En motsvarande

prövning kan enligt förslaget äga rum i samband med fastighetsreglering.

Enligt 5: 18 kan vissa bestämmelser till skydd för enskilt intresse vid fastighetsreglering

åsidosättas med sakägarnas samtycke. De regler som sålunda

får sättas åsido är vissa allmänna regleringsvillkor, vissa allmänna regler

angående sättet för regleringens genomförande, vissa bestämmelser angående

de särskilda fastigheternas utformning samt vissa ersättningsbestämmelser.

Med samtycke av berörda sakägare kan avsteg från dessa

bestämmelser sålunda ske. Vissa inskränkningar gäller dock av hänsyn till

sådana rättsägare som inte får föra talan vid förrättningen och alltså vid

denna inte själva kan bevaka sin rätt. Inskränkningarna innebär att om regleringen

avser fastighet som svarar för fordran eller annan rättighet, får

åtgärden inte genomföras med stöd av överenskommelse eller samtycke av

ägaren, om inte innehavare av sådan fordran eller rättighet medger det. Besväras

fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden

till åtgärden som i 22: 11 JB föreskrivits för relaxation. Är regleringen

väsentligen utan betydelse för sådan rättsägare, fordras dock ej hans medgivande

till åtgärden.

I promemorian anförs att en lösning i huvudsaklig överensstämmelse

med här angivna allmänna riktlinjer torde innebära tillräckliga garantier

för att inteckningshavarnas intressen inte åsidosätts. Vidare skulle en sådan

lösning medföra att andelsinteckning inte kommer att uppstå vid avstyckning

från samfälld mark efter lagstiftningens ikraftträdande, vilket förutsätts

äga rum samtidigt med att JB sätts i kraft. Alla inteckningar som beviljats

enligt JB kommer att beröras av bestämmelserna. En sådan ordning

framstår som en naturlig konsekvens av principen i JB om förbud mot andelsinteckning.

Detsamma bör gälla även inteckningar från tiden före

ikraftträdandet förutsatt att avstyckningen ägt rum efter ikraftträdandet.

I promemorian behandlas därefter fastigheter som före lagstiftningens

ikraftträdande bildats genom avstyckning från samfälld mark. Beträffande

dessa bör eftersträvas att genom ett enkelt förfarande inom rimlig tid från

ikraftträdandet åstadkomma inteckningsbefrielse i största möjliga utsträckning.

En sådan målsättning torde bäst tillgodoses genom någon form av preklusionslagstiftning.

Det måste antas att det endast i enstaka undantagsfall

är av väsentlig betydelse för innehavare av panträtt i stamfastigheten

att kunna vidmakthålla en inteckning i avstyckning från samfälld mark.

Det finns därför anledning räkna med att en preklusionslagstiftning kommer

att leda till att praktiskt taget alla avstyckningar från samfälld mark

befrias från ansvar för inteckning i stamfastigheterna. En preklusionslagstiftning

på detta område skulle inte heller innebära någon nyhet. Även

1931 års lag innefattar ett preklusionsförfarande när det gäller ansvar sbefrielse

efter kungörelse. För att bättre tillgodose sitt syfte bör en lagstiftning

som anknyter till JB:s ikraftträdande dock utformas något annorlun
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

da än motsvarande regler i 1931 års lag. Enligt denna lag börjar preklusionstiden

löpa efter kungörelse som inskrivningsdomaren utfärdar efter

därom gjord ansökan. Nu ifrågavarande lagstiftning bör i stället utformas

så att preklusionstiden börjar löpa när lagstiftningen träder i kraft. Härigenom

vinns den fördelen att alla inteckningar som inte anmäls kommer att

upphöra samtidigt. Verkan av att inteckning inte anmäls bör vara densamma

som om inteckningen relaxerats i avstyckningen.

Bestämmelserna i 1931 års lag innefattar ett visst mått av oskadlighetsprövning.

Kungörelse får sålunda inte utfärdas med mindre omständigheterna

utgör grund för antagande att inteckningshavares säkerhet inte därigenom

avsevärt minskas. Det anses i promemorian tveksamt vilken betydelse

bestämmelsen har. Det anförs att inskrivningsdomaren i allmänhet

torde sakna underlag för en bedömning av åtgärdens betydelse för inteckningshavarna.

Skall en meningsfull oskadlighetsprövning kunna äga rum

fordras åtminstone kännedom''om avstyckningens värde. En effektiv oskadlighetsprövning

skulle i hög grad komplicera förfarandet och ligger dessutom

knappast inom inskrivningsmyndighetens kompetens. I promemorian

anförs att den nu aktuella lagstiftningen därför inte bör innehålla regler

om ''oskadlighetsprövning. I gengäld bör preklusionstiden vara avsevärt

längre än de sex månader som gäller enligt 1931 års lag. En frist om två år

från ikraftträdandet får anses nödvändig med hänsyn till inteckningshavarnas

intressen.

I promemorian anförs ''vidare att bestämmelserna om ansvar sbefrielse i

1931 års lag är tillämpliga endast i fråga om avstyckning från mark som

är samfälld för flera än tio fastigheter. Anledningen härtill är uppenbarligen

att de olägenheter''som lagen avsett att undanröja ökar med antalet

stamfastigheter. Detsamma gäller i viss mån även den nu ifrågavarande lagstiftningen.

Denna avser emellertid inte endast att underlätta relaxation i

fråga om avstyckningar från samfälld mark. Den ''har dessutom nära samband

med förbudet i JB mot andelsinteckning och bör därför vara tillämplig

beträffande alla avstyckningar från samfälld mark, oberoende av antalet

stamfastigheter.

Vad som hittills anförts i promemorian har uteslutande avsett det fall att

avstyckning från samfälld mark besväras av fordringsinteckning. Det framhålls

i promemorian att förhållandena är något annorlunda''när det gäller

nyttjanderätt och servitut samt den i JB nytillkomna rättigheten samfällighetsrätt.

Upplåtelse av servitut i andel av fastighet har i ett par rättsfall

ansetts inte vara sakrättsligt gällande (jfr NJA 1957 s. 767 och NJA 1966

s. 368). I JB har tagits upp en bestämmelse i 7: 9 att upplåtelse av nyttjanderätt,

servitut eller samfällighetsrätt i andel av fastighet eller i fastighets

andel i mark som är samfälld för flera fastigheter är ogiltig. Ansökan om

inskrivning av sådan upplåtelse skall avslås (23:2 punkt 2). I 7:26 regleras

verkan av fastighetsdelning för ifrågavarande rättigheter. Om fastighet

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

som besväras av sådan rättighet delas, gäller rättigheten i var och en av

de nya fastigheterna. Är rättighetens utövning på grund av rättsförhållandets

natur eller bestämmelse i upplåtelsehandlingen begränsad till visst område,

upphör rättigheten dock att besvära fastighet som inte omfattar någon

del av området. Denna princip har redan införlivats med gällande rätt genom

ändringar i NJL och lagen (1907: 36 s. 25) om servitut (ServL) (jfr

1:6 a NJL och 3 § ServL). Ändringarna har trätt i kraft den 1 juli 1968 och

äger enligt övergångsbestämmelserna tillämpning även om nyttjanderätten

eller servitutet upplåtits före ikraftträdandet eller fastigheten delas dessförinnan.

De återgivna bestämmelserna i JB innebär att rättigheter som är lokaliserade

till visst område på stamfastigheten inte kommer att beröra en avstyckning

från samfälld mark. I dessa fall, vilka torde vara de opraktiskt

sett ojämförligt mest betydelsefulla, medför avstyckningen sålunda inte

några komplikationer från inskrivningssynpunkt. Undantagsvis kan en rättighet

gälla i alla stamfastigheterna eller i hela den samfällda ägan. Så kan

tänkas vara fallet om upplåtelsen genom likartade avtal kommer att omfatta

samtliga andelar (jfr SOU 1960:25 s. 286). Om rättigheten är lokaliserad

till samfälligheten kommer'' rättigheten att besvära hela den genom avstyckning

från samfälligheten bildade fastigheten. Gäller rättigheten däremot

i hela stamfastigheten belastar den efter avstyckningen endast denna.

Ej heller i dessa fall uppstår sålunda komplikationer från o inskrivningssynpunkt.

Vad här sagts äger tillämpning inte bara på sådana rättigheter som

tillkommit efter JB:s ikraftträdande utan även på nyttj anderätter och''servitut

från tiden dessförinnan. Ifrågavarande rättigheter anses därför i promemorian

kunna lämnas utanför den nu aktuella lagstiftningen.

På grund av det ''anförda förordas i promemorian beträffande avstyckningar

från samfälld mark, som skett efter lagstiftningens ikraftträdande,

att befrielse från ansvar för fordringsinteckning kommer till stånd i samband

med fastighetsbildningen medan i fråga om ''sådana avstyckningar

från tiden dessförinnan fordringsinteckning skall upphöra att gälla i avstyckningen

om den inte anmäls inom två år från lagstiftningens ikraftträdande.

Vad beträffar den ''lagtekniska utformningen av den här förordade lagstiftningen

anläggs följande synpunkter i promemorian. Bestämmelsen om

verkan för inteckning i stamfastigheterna vid avstyckning som avser

samfälld mark har nära samband med bestämmelserna i 6: 15 JB''om intecknings

giltighet vid sammanläggning. Övriga särskilda regler för avstyckning

från samfälld mark utgör närmast en komplettering till bestämmelserna i

10:2 FBL. I''denna del har de i promemorian framlagda förslagen utformats

som ändringar av angivna lagrum i JB, JP och FBL. Den i promemorian

förordade preklusionslagstiftningen i fråga om avstyckningar från

tiden före FBL:s ikraftträdande anses ha''en i viss mån tillfällig karaktär

och det föreslås därför att den tas upp i en särskild lag.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

277

Remissyttrandena. Vad som anförs i promemorian om behovet av särskilda

regler för inteckningsbefrielse i-fråga om avstyckningar från samfälld mark

har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Förslaget att upphäva

1907 års lag och 1931 års lag i de delar som denna har ett jord-''och

bostadspolitiskt syfte har inte heller mött några invändningar från remissinstansernas

sida.

Det i i promemorian framförda förslaget om inteckningsbefrielse i samband

med fastighetsbildning har i allmänhet tillstyrkts eller godtagits under

remissbehandlingen. Till de remissinstanser som tillstyrker förslaget i

denna del hör lantmäteristyrelsen, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges Jordbrukskasseförbund, Föreningen mellan ombudsmännen

hos Sveriges landshypoteksinstitution, Föreningen för tjänstemän

inom Sveriges stadshypoteksorganisation, Sveriges advokatsomfund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare samt Svenska Kommunal-Tekniska

Föreningen. Lantmäteristyrelsen anför att styrelsen inte

har> sig bekant att det hittills någon gång förekommit att andel i fastighet

som avstyckats från samfälld mark indragits i exekutiv försäljning av fastighet

som har del i den samfällda marken. Det kan därför förutsättas att

det oftast inte kommer att möta några svårigheter att företa oskadlighetsprövning

eller att''inhämta medgivanden. I sådana fall då inteckningshavare

anser sig kunna lida skada genom en avstyckning torde frivilliga uppgörelser

ofta kunna träffas om åtgärder som kompenserar dessa för den minskade

säkerheten. Olika möjligheter finns,-‘t. ex. amortering av inteckningslån

eventuellt i kombination med inteckningsåtgärd. Mest aktuellt torde härvid

vara att begränsa inteckningsbelastningen i stamfastighet genom dödning

och nyinteckning eller alternativt genom utbyte och dödning. I andra

fall bör omplacering av inteckningar kunna ske så att åtgärder för begränsning

av inteckningsbelastningen i stamfastigheten kombineras med nyinteckning

i den ''avstyckade fastigheten eller i annan fastighet. De fall då

medgivanden inte kan erhållas torde komma att bli tämligen sällan förekommande.

Angelägna fastighetsbildningsåtgärder torde vidare kunna genomföras

på annat sätt än genom avstyckning. En möjlighet är''att genomföra

fastighetsreglering så att den intecknade fastighetens andel i samfälligheten

ersätts antingen av ett område som lämnas oberört av ''avstyckningen

eller av en penninglikvid. En annan möjlighet kan vara att genom

fastighetsreglering överföra det samfällda område som är i ''fråga till en

fastighet, från vilken avstyckning sedan kan ske. Vid avstyckning för

sammanläggning med annan fastighet kan i stället för avstyckning marköverföring

ske direkt ''till denna fastighet. Bankinspektionen anför att de

främst till inteckningshavarnas skydd föreslagna reglerna i många fall torde

vara tillräckliga. Andel i samfällighet kan emellertid stundom vara svår

att tillförlitligen värdera och möjligheten av olika uppfattningar huruvida

viss avstyckning är väsentligen utan betydelse för inteckningshavarna kan

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

därför inte uteslutas. På grund härav vill bankinspektionen ifrågasätta om

det inte är motiverat att införa regler om att dessa rättsägare skall kallas

— genom t. ex. någon lämplig form av kungörelsedelgivning — till förrättning

''för avstyckning från samfällighet och ha möjlighet att föra talan

mot sådan förrättning. Regler härom skulle enligt inspektionens uppfattning

bidra till att praxis inte till inteckningshavarnas förfång blev alltför

liberal när det gällde att bedöma huruvida avstyckning från samfällighet

är ''väsentligen utan betydelse. Liknande synpunkter framförs av Svenska

Bankföreningen som anser det kanske förtjäna övervägas att föreskriva, att

panträttshavare i stamfastigheten skall beredas tillfälle att yttra sig i avstyckningsärendet,

om det kan ske utan omgång eller kostnad av någon betydelse.

Sveriges Jordbrukskasseförbund och Föreningen mellan ombudsmännen

hos Sveriges landshgpoteksinstitution understryker att det från inteckningshavarnas

synpunkt är ett starkt framträdande''intresse att oskadlighetsprövning

sker ytterst restriktivt och endast om det inte föreligger

ringaste tveksamhet om att den begärda avstyckningen ej länder inteckningshavare

till någon skada. Föreningen för tjänstemän inom Sveriges

stadshypoteksorganisation anför att risken är stor att oskadlighetsprövningarna

kommer att ske slentrianmässigt. Inteckningsliavare kommer sannolikt

att höras endast i rena undantagsfall. Det innebär att förrättningsmännen

lätt kan komina alt förbise de fall där rättsägares medgivande bör inhämtas.

Det finns från föreningens verksamhetsområde exempel på att belånade

inteckningar på avsevärda belopp blivit värdelösa sedan förrättningsman

utan hörande av rättsägarna förklarat förrättning vara utan väsentlig

betydelse för inteckningshavarnas rätt. Sådana misstag synes i första hand

bero på dålig insikt hos förrättningsmän ifråga om fastighetskreditgivning

och fastighetsrätt. En förutsättning för att den föreslagna oskadlighetsprövningen

skall godtas anser föreningen vara att tillämpningen sker restriktivt

och att utförliga anvisningar utfärdas. Bestämmelser bör även finnas

om att förrättningsmannen skall underrätta inteckningsliavare eller åtminstone

innehavsanmäld sådan om att förrättning ägt rum i de fall då berörda

rättsägare inte hörts. Vidare bör enligt föreningens mening gälla ett

strikt statligt ansvar för skadestånd på grund av felaktigheter begångna av

förrättningsmän vid fastighetsbildningsförrättning. Föreningen Sveriges

häradshövdingar och stadsdomare anför att den föreslagna lösningen blir

effektiv men att bestämmelserna -— om medgivande:erfordras och inte kan

erhållas — leder till att avstyckning inte kan komma till stånd hur angelägen

åtgärden i det särskilda fallet än kan vara från''allmän eller enskild

synpunkt. Uppenbarligen är detta en allvarlig konsekvens av förslaget. Visserligen

föreligger redan nu absolut hinder mot fastighetsbildning genom

sammanläggning, om inteckningsfrågan inte kan ordnas. Möjligheten att nå

en lösning i sådana fall är emellertid mera vidsträckt genom att inteckningsansvaret

i sista hand kan regleras genom förmånsordning. ''För nu av
-

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

sedda avstyckningar är en sådan lösning inte möjlig. En tänkbar utväg är

att — med anknytning till vad nu gäller -— föreskriva1 ett avlösningsförfarande

rörande det inteckningsansvar som faller på det avstyckade området.

Enligt Sveriges lantmätareförenings mening är det riktigt att förrättningsmannen''gör

oskadlighetsprövning eller inhämtar medgivande från inteckningshavare.

Det vore emellertid synnerligen olämpligt om avstyckning

från samfälld mark, t. ex. gemensam ägovidd för två fastigheter, inte skulle

få ske i det fall avstyckningen har betydelse för inteckningshavare och

dessa ''ej lämnar medgivande. Föreningen föreslår därför i första hand att

inteckningsansvaret efter beslut av förrättningsmannen skall kunna fördelas

mellan fastighetsdelarna vid förrättningen (jfr 8: 17 i lagberedningens

jordabalksförslag) och i andra hand att inteckningsansvar skall kunna avlösas

genom inbetalning till ■ myndighet enligt samma regler som föreslagits

i 5: 16FBL.

Förslaget om inteckningsbefrielse i samband med fastighetsbildningen

avstyrks av hovrätten för Nedre Norrland. Enligt hovrättens mening inger

det betänkligheter att det av hänsyn till''inteckningshavares rätt kan visa

sig ogörligt att genomföra en från allmän synpunkt önskvärd fastighetsbildning.

I en sådan situation synes böra finnas möjligheter för fastighetsägare

som önskar fullfölj a '' f astighetsbildningsåtgärden att få avstyckningens inteckningsansvar

avlyftat. Hovrätten föreställer sig att ett reformerat förfarande

enligt det första avsnittet i 1931 års lag här skulle kunna erbjuda en

lämplig lösning. Även i ett annat avseende har hovrätten invändning mot

de föreslagna bestämmelserna. Förfarandet sådant det utformats i förslaget

innebär inga förenklingar. Det skiljer !sig från jordabalksförslagets reglering

av relaxationsförfarandet endast genom att handläggningen och prövningen

ankommer på fastighetsbildningsmyndigheten i stället för på inskrivningsdomaren.

Detta är enligt hovrättens mening en allvarlig''olägenhet.

Det torde vara en allmän erfarenhet inom inskrivningsväsendet att till—

lämpningen av relaxationsbestämmelserna kan vara förenad med betydande

svårigheter och komplikationer i de fall där det gemensamt intecknade

fastighetsbeståndet omfattar ett stort antal fastigheter med sinsemellan olikartade

inteckningsförhållanden. Det kan vidare ifrågasättas om det''är lämpligt

att en sådan prövning, som hitintills ansetts vara en judiciell angelägenhet,

fullgörs av fastighetsbildningsmyndighet. Det finns så mycket större

anledning''att hysa tvivel om lämpligheten av den föreslagna ordningen

som fastighetsbildningsåtgärd enligt FBL inte blir föremål för någon fastställelseprövning.

Skall ett relaxationsförfarande genomföras torde en lämpligare

och mer betryggande ordning vinnas om det överlämnades till inskrivningsmyndigheten

'' att pröva om hinder med hänsyn till inteckningsförhållandena

möter mot avstyckningen och, om så är fallet, vidta åtgärder

för hindrets undanröjande. Förfarandet skulle sålunda gestaltas i huvudsaklig

överensstämmelse med det system som i FBL utformats med''avseende

på sammanläggning av fastigheter.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Förslaget att genom en särskild preklusionslagstiftning lösa frågan om

inteckningsbefrielse beträffande avstyckningar från samfälld mark från tiden

''före lagstiftningens ikraftträdande har tillstyrkts eller godtagits av

hovrätten för Nedre Norrland, länsstyrelsen i Kopparbergs län, lantmäteristyrelsen,

bankinspektionen, inskrivningskommittén, Svenska Bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Föreningen Sveriges häradshövdingar

och stadsdomare samt Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen.

Lantmäteristgrelsen anser att den föreslagna preklusionslagen på ett enkelt

sätt kommer att medföra utgallring av en mängd betydelselösa inteckningar

och få en rationaliserande effekt för inskrivningsväsendet och även i

andra sammanhang, t. ex. vid fastighetsbildning. Preklusion av inteckningsansvar

förekommer redan enligt 1931 års lag. Den preklusion som nu föreslås

kommer att föregås av en betydligt bättre publicitet, nämligen i form

av en generellt gällande författning, och även av en längre preklusionsfrist.

Enligt styrelsens mening tillgodoser förslaget de berättigade krav som kan

ställas från rättssäkerhetssynpunkt. Svenska Bankföreningen anför att de

föreslagna preklusionsreglerna knappast torde komma att vålla några nämnvärda

olägenheter för bankernas del. Föreningen Sveriges häradshövdingar

och stadsdomare anser att den föreslagna preklusionslagstiftningen medför

betydande risker för rättsförluster, särskilt när det gäller andra inteckningshavare

än banker och andra kreditinstitutioner. Det kan inte utan

vidare antas att enskilda borgenärer ägnar en sådan uppmärksamhet åt

frågan att inte en del av deras realsäkerhet går förlorad ''genom lagstiftningen.

Till viss del torde denna risk kunna motverkas genom upplysningsverksamhet

men helt torde risken för rättsförlust inte kunna elimineras.

Frågan är då om inte staten i sista hand borde svara för denna risk. Föreningen

anser dock den föreslagna lagstiftningen ''mycket angelägen och

vill därför inte motsätta sig förslaget under förutsättning att effektiv upplysningsverksamhet

kommer till stånd.

Några remissinstanser har avstyrkt eller ställt sig tveksamma till den föreslagna

preklusionslagstiftningen beträffande äldre avstyckningar från

samfälld mark. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,

i vars yttrande Sveriges Jordbrukskasseförbund instämmer,

anför att förslaget för landshypoteksföreningarna skulle innebära

att varje förening fick göra eu fullständig inventering av samtliga belåningsobjekt

för att utröna i vilka fall belånade inteckningar gällde i avstyckningar

från samfälld mark till någon hos föreningen belånad fastighet.

En sådan inteckningsinventering torde knappast kunna ske på annat sätt

än att långivarna får anskaffa jordregisterutdrag för samtliga belånade registerfastigheter

och på grundval av dessa utdrag genomgå samtliga låneakter

och därefter undersöka värdena på de samfällighetsavstyckningar,

vari belånade inteckningar ej relaxerats, för att kunna ta ställning till de

fall där anmälan bör göras före preklusionstidens utgång. Sådana utedning
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ar skulle medföra betydande kostnader och arbete och med tanke på att

landshypoteksföreningarna har cirka 45 000 objekt belånade — varje objekt

ofta bestående av ett flertal registerfastigheter — måste föreningen bestämt

motsätta sig ett : sålunda utformat preklusionsförfarande. För att relativt

snabbt kunna åstadkomma inteckningsbefrielse för så många samfällighetsavstyckningar

som möjligt måste alltså andra vägar sökas. Föreningen

ifrågasätter om inte inskrivningsavdelningarna kunde genomgå fastighetsböckerna

och upprätta förteckningar över avstyckningar från samfälld

mark som alltjämt besväras av inteckningar i stamfastigheterna. Det borde

vidare vara tänkbart att därefter tillämpa ett kungörelseförfarande : som i

princip ansluter sig till 1931 års lag. Det undandrar sig föreningens bedömande

huruvida den genomgång av fastighetsböckerna som här förutsatts

möjligen kan 1 sammankopplas med en eventuell förberedelse för inskrivningsväsendets

övergång till datamaskinmässig registrering av fastighetsböckernas

uppgifter. Liknande synpunkter framförs av Föreningen för

tjänstemän inom Sveriges stadshgpoteksorganisation som är tveksam om

förslaget i denna del fått en lämplig utformning. Man kan enligt föreningens

mening inte bortse från risken för rättsförluster i enstaka fall. Som förslaget

avfattats finns det anledning räkna med att praktiskt taget alla avstyckningar

från samfälld mark utan åtskillnad — även sådana där antalet

stamfastigheter är färre än tio — kommer att befrias från ansvar för inteckning

i stamfastigheterna beroende bl. a. på att det i praktiken ställer

sig omöjligt för kreditgivare att inom den föreslagna korta preklusionstiden

kunna utreda inteckningsförhållandena. Med anledning härav anser

föreningen att preklusionstiden bör förlängas avsevärt utöver föreslagna

två år. Helst skulle emellertid föreningen se att preklusionsförfarandet kunde

förenas med en effektiv oskadlighetsprövning företagen genom inskrivningsdomarens

försorg i varje enskilt fall. Även Sveriges advokatsamfund

anser att rättssäkerhetsintresset inte tillgodosetts i förslaget. Enligt samfundet

är det uppenbart att den föreslagna lagstiftningen innebär ett väsentligen

förenklat förfarande men detta har skett på bekostnad av rättssäkerhetsintresset.

Samfundet föreslår därför att den föreslagna lagstiftningen

kompletteras med bestämmelser att kungörande i det enskilda fallet skall

ske i de allmänna tidningarna och i tidning inom orten, att preklusionstiden

därefter börjar löpa samt att berörda fastighetsägare och kända inteckningshavare

i samband med kungörandet erhåller meddelande från inskrivningsdomaren.

I ett par remissyttranden behandlas frågan om den föreslagna preklusionslagstiftningen

bör omfatta även nyttjanderätter och servitut. Sålunda

anför lantmäteristyrelsen att olokaliserad nyttjanderätt, t. ex. jordbruksarrende,

kan vara upplåten i fastighet med andel i samfällighet under sådana

villkor att rättigheten belastar även fastighetens andel i samfälligheten,

exempelvis på det sättet att arrendatorn får utöva fastighetsägarens jakt
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

eller fiskerätt på samfällighet^!. Motsvarande förhållanden torde kunna föreligga

även i fråga om servitut. Enligt styrelsens uppfattning bör preklusionslagen

omfatta sådana rättigheter. Någon större mängd rättigheter i

samfälld mark lär inte föreligga men den rationaliserande effekten av en

reglering som ger klarhet angående förekomsten av dessa rättigheter synes

vara avsevärd. Inskrivningskommittén betecknar den föreslagna preklusionslagstiftningen

— genom att den begränsats till att avse bara penninginteckningar

— som en otillräcklig dellösning, i synnerhet som de i stamfastigheterna

intecknade nyttj anderätterna och servituten bara undantagsvis

kan förmodas beröra avstyckningar från samfälld mark. De skäl som

anförts för en preklusionslagstiftning beträffande penninginteckningar gäller

enligt kommitténs mening i minst lika hög grad inteckningar för nyttjanderätt

och servitut. Kommittén förordar därför att frågan om en preklusionslagstiftning

för sådana inteckningar upptas till förnyat övervägande.

Departementschefen. I promemorian föreslås att frågan om inteckningsbefrielse

i fastighet som bildats genom avstyckning från samfälld mark för

framtiden löses inom fastighetsbildningslagstiftningens ram. Förslaget innebär

att den samfällda marken befrias från ansvar för''inteckningar i stamfastigheterna

sedan avstyckning skett. Inteckningshavarnas intresse skyddas

enligt förslaget genom bestämmelser i FBL att avstyckningen får komma

till stånd endast om inteckningshavarna lämnat sitt medgivande eller

avstyckningen är väsentligen utan betydelse för inteckningshavarna.

Den föreslagna ordningen godtas i allmänhet i remissyttrandena. Vissa

erinringar framförs emellertid under remissbehandlingen mot den närmare

utformningen av förslaget. Sålunda framhåller några remissinstanser att

den föreslagna ordningen kan komma att medföra att i och för sig önskvärd

fastighetsbildning kan hindras på grund av vägrat medgivande från

inteckningshavarna. Vissa erinringar förs även fram beträffande den föreslagna

oskadlighetsprövningen och formerna för denna prövning.

I promemorian anges att lagstiftningen bör syfta till att för framtiden

helt befria avstyckningar från samfälld mark från ansvar för inteckningar

i stamfastigheterna. Det är även enligt min mening angeläget att en sådan

ordning kan åstadkommas. Härigenom förebyggs att ett komplicerat gemensamt

inteckningsansvar uppstår. En sådan lösning står också bäst i överensstämmelse

med förbudet mot andelsinteckningar i JB. Jag delar också

den i promemorian framförda uppfattningen att en lösning med denna utgångspunkt

bör sökas inom fastighetsbildningens ram. Till grund för lagstiftningen

bör sålunda ligga den i promemorian föreslagna ordningen att

en avstyckning från samfälld mark i fråga om ansvaret för inteckning i

stamfastigheterna får samma verkan som en relaxation enligt JB i den samfällda

marken samt att avstyckning från samfälld mark, med hänsyn till

dess angivna inverkan på inteckning, inte får ske om inteckningshavarnas

intresse träds för nära.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

I regel torde en avstyckning från samfälld mark inte medföra sådan värdeminskning

för stamfastigheten att inteckningshavarnas säkerhet därigenom

rubbas. Om åtgärden medför försämring av någon betydelse för inteckningshavarna,

torde uppgörelse i allmänhet komma att träffas som kompenserar

inteckningshavarna för den minskade säkerheten. Risken att i och

för sig önskvärd fastighetsbildning skulle kunna hindras på grund av den

föreslagna ordningen är därför enligt min mening obetydlig. Jag vill emellertid

inte motsätta mig det under remissbehandlingen framförda önskemålet

att reglerna ges en sådan utformning att avstyckning kan genomföras

även i de undantagsfall då inteckningshavare vägrar sitt medgivande till

avstyckningen. Jag föreslår därför att avstyckning får ske även i sådana

fall, om sökanden betalar in ett belopp som enligt fastighetsbildningsmyndighetens

värdering motsvarar den intecknade andelens värde. Beloppet får

sedan fördelas mellan de borgenärer som har panträtt i denna andel. Enligt

departementsförslaget får sålunda — i de fall då stamfastighet svarar för

inteckning — avstyckning ske endast om ett belopp motsvarande den intecknade

andelens värde nedsätts eller inteckningshavarna medger att avstyckning

får ske. Inhämtande av medgivande skall kunna underlåtas efter

oskadlighetsprövning.

I några remissyttranden har betonats vikten av att oskadlighetsprövningen

sker restriktivt. Det har även framförts önskemål om att inteckningshavarna

skulle som sakägare kallas till förrättningen eller i vart fall underrättas.

Beträffande innebörden av oskadlighetsrekvisitet får jag hänvisa till vad

jag anfört i denna fråga i remissen till lagrådet av FBL (s. 444 och 445 i remissprotokollet).

Jag vill i detta sammanhang ytterligare tillägga att oskadlighetsprövningen

liksom många andra förrättningsavgöranden enligt FBL

ställer höga krav på insikt i fastighetsrättsliga frågor. I remissen till lagrådet

av FBL har jag framhållit att en förbättrad utbildning hos förrättningsmännen

i juridiska ämnen är en förutsättning för att den nya lagen skall kunna

tillämpas på avsett sätt. För de redan yrkesverksamma lantmätarna har f. ö.

redan anordnats viss kursverksamhet genom lantmäteristyrelsens försorg.

Förrätlningsmännen bör sålunda enligt min mening kunna anförtros uppgiften

att i samband med fastighetsbildningsförrättningen bevaka att inteckningshavarnas

och andra rättsägares intressen tillgodoses.

Enligt FBL har inteckningshavarna inte ställning av sakägare vid förrättning

och hålls inte heller i övrigt underrättade om förrättningen. Det finns

enligt min mening inte anledning att inta en annan ståndpunkt när det

gäller avstyckning från samfälld mark. Med hänsyn till det stora antal inteckningshavare

som i regel berörs av en sådan förrättning skulle det vara

förenat med avsevärda kostnader och praktiska svårigheter att anordna ett

effektivt förfarande för att underrätta inteckningshavarna om förrättning
-

en.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

När det gäller avstyckningar från samfälld mark som tillkommit före den

nya lagstiftningens ikraftträdande har i promemorian föreslagits ett preklusionsförfarande.

Förslaget innebär att sådana avstyckningar befrias från

ansvar för inteckning i stamfastighet om inte inteckningen anmälts hos inskrivningsdomaren

inom två år från lagstiftningens ikraftträdande. Den

föreslagna preklusionslagstiftningen tillstyrks eller godtas av flertalet remissinstanser

men några remissinstanser ställer sig avvisande till förslaget

i denna del. Som skäl för denna ståndpunkt åberopas rättssäkerhetsskäl.

Enligt min mening har den i promemorian föreslagna preklusionslagstiftningen

stora fördelar, främst därigenom att praktiskt taget alla andelsinteckningar

kan antas komma att upphöra samtidigt viss tid efter lagstiftningens

ikraftträdande. En sådan ordning är önskvärd redan på grund av

JB:s förbud mot andelsinteckningar och medför dessutom den fördelen att

komplicerade relaxationsärenden kan undvikas. Även på exekutionsstadiet

undviks många komplikationer. Det ligger i sakens natur att en sådan preklusionslagstiftning

medför vissa risker för rättsförluster. Inom ramen för

en sådan lagstiftning finns sålunda inte utrymme för en effektiv oskadliglietsprövning

och inte heller kan fullständiga garantier lämnas för att samtliga

innehavare av inteckningar i stamfastigheterna får kännedom om att

inteckningar skall anmälas till inskrivningsdomaren för att gälla i avstyckning

från samfälld mark. Dessa risker för rättsförluster kan emellertid motverkas

på olika sätt.

De invändningar som kan göras mot den föreslagna preklusionslagstiftningen

är i viss mån beroende på om inteckningshavaren är en enskild

person eller om inteckning innehas av bank eller annat kreditinstitut som

yrkesmässigt tillhandahåller krediter. För den förstnämnda kategorin inteckningshavare

ligger den största risken för rättsförluster däri att preklusionslagstiftningen

inte är känd eller av någon annan anledning förbises.

För den sistnämnda kategorin är risken för direkta rättsförluster mindre

och olägenheterna består i stället i att dessa inteckningshavare tvingas utföra

ett relativt omfattande utredningsarbete för att kunna bedöma i vilken

utsträckning inteckningar bör anmälas.

Vad först beträffar de enskilda borgenärerna innefattar enligt min mening

den i promemorian föreslagna ordningen inte större risker från rättssäkerhetssynpunkt

än den preklusionslagstiftning som upptagits i 1931 års

lag. Det är tvärtom troligt att enskilda borgenärer håller sig bättre underrättade

om generella preklusionsfrister i lag än sådana som löper från kungörelse.

Genom särskilda åtgärder för information under preklusionsfristen

kan riskerna för rättsförluster för denna kategori inteckningshavare ytterligare

minskas.

När det gäller banker och andra kreditinstitutioner medför lagstiftningen

utan tvekan under en viss tid ett inte obetydligt utredningsarbete. Den föreslagna

lagstiftningen medför emellertid även vissa arbetsbesparingar för den
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

na kategori inteckningshavare eftersom kungörelse om inteckningsbefrielse

inte för framtiden behöver bevakas. Enligt min mening bör en temporär olägenhet

för kreditinstituten inte få hindra att äldre rättsförhållanden anpassas

till principerna i den nya lagstiftningen på fastighetsrättens område.

I syfte att begränsa olägenheterna finns det enligt min mening anledning

att ta upp den under remissbehandlingen väckta tanken att samordna utredningsarbetet

med den genomgång av fastighetsböckerna som kommer

att ske vid en eventuell övergång till ADB inom inskrivningsväsendet. I

sitt betänkande ”ADB inom inskrivningsväsendet” (SOU 1969:9) har inskrivningskommittén

föreslagit att ett ADB-system införs för inskrivningsväsendet.

Förslaget innebär bl. a. att alla inskrivningsdata lagras i en för hela

landet gemensam fastighetsdatabank. Fastighetsböcker skall enligt förslaget

inte längre föras, utan varje inskrivningsmyndighet skall stå i direkt förbindelse

med fastighetsdatabanken genom teleansluten terminalutrustning.

Före övergången till det nya systemet måste fastighetsboksinnehållet föras

över till det föreslagna inskrivningsregistret. Kommittén beräknar att detta

arbete skall vara i huvudsak genomfört i mitten av 1970-talet. Inskrivningskommitténs

förslag har varit föremål för remissbehandling. Remisstiden

har nyligen gått ut men jag är inte beredd att f. n. ta definitiv ståndpunkt

till förslaget. Det finns emellertid enligt min mening mycket starka skäl

för en övergång till ADB på inskrivningsväsendets område. Om en sådan

reform genomförs, synes överföringen av fastigheter som bildats genom avstyckning

från samfälld mark böra anstå till dess nu ifrågavarande preklusionsfrist

gått ut. I samband med överföringen bör vid varje inskrivningsmyndighet

kunna upprättas en förteckning över sådana fastigheter. En central

förteckning för hela landet torde också utan svårighet kunna åstadkommas.

En sådan anordning skulle i hög grad underlätta det utredningsarbete

som kan föranledas av den nu föreslagna preklusionslagstiftningen.

På grund av vad som sålunda anförts är enligt min mening en preklusionslagstiftning

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits

i promemorian en ändamålsenlig lösning av frågan om inteckningsbefrielse

för äldre avstyckningar från samfälld mark. Även från rättssäkerhetssynpunkt

anser jag att den föreslagna ordningen är godtagbar. I syfte att underlätta

det utredningsarbete som kan komma att föranledas av den föreslagna

lagstiftningen föreslår jag emellertid att preklusionsfristen sätts till fem år

i stället för två år som föreslagits i promemorian. En förlängning av preklusionsfristen

öppnar även större möjligheter att samordna utredningsarbetet

med en eventuell övergång till ADB inom inskrivningsväsendet.

Som framhållits i promemorian är det enligt gällande rätt endast i sällsynta

undantagsfall som en nyttjanderätt eller ett servitut kan gälla i samfälld

mark. Dessa fall föranleder sålunda inte några problem vid övergången

till den nya lagstiftningen och det finns sålunda inte anledning från

den synpunkten att låta preklusionslagstiftningen omfatta sådana rättig
-

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

heter. I ett par remissyttranden har anförts att vissa rationaliseringsvinster

skulle kunna göras för inskrivningsväsendet och lantmäteriet om preklusionslagstiftningen

gjordes tillämplig även på ifrågavarande rättigheter.

Jag anser inte att tillräckliga skäl föreligger att genomföra en sådan utvidgning

av lagstiftningen. I enlighet med vad som föreslagits i promemorian

omfattar därför inte departementsförslagets preklusionsbestämmelser

nyttjanderätt eller servitut.

I enlighet med vad jag nu har anfört har i departementsförslaget tagits

upp vissa ändringar i JP och FBL samt förslag till lag om befrielse från

inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark. Behövliga

ändringar i JB har tagits upp i det förslag till ändringar i och tillägg till JB

som remitterats till lagrådet tidigare denna dag (jfr 6: 15 och 22: 11 JB).

Ändringarna iförslaget till lag om införande av nya jordabalken

Promemorian. Enligt 20 § JP skall 6 kap. JB i princip äga tillämpning

på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande.

Den nu föreslagna regeln i 6: 15 andra stycket JB om verkan för inteckning

av att avstyckning sker från samfälld mark innebär en nyhet i

förhållande till gällande rätt och skall inte ha verkan beträffande avstyckning

som tillkommit före FBL:s ikraftträdande. En särskild bestämmelse

härom föreslås som ändring i JP. Ändringen består i att till 29 § läggs ett

tredje stycke av innehåll att bestämmelsen i 6: 15 andra stycket JB inte

äger tillämpning i fråga om avstyckning som skett före FBL:s ikraftträdande.

Beträffande avstyckningar från tiden före FBL:s ikraftträdande kommer

i stället att gälla särskilda preklusionsregler.

Bestämmelserna i 1931 års lag avser utom inteckning för fordran även inteckning

för rätt till avkomst eller annan förmån. Yad som anges om inteckning

gäller även i fråga om fordran eller rätt till avkomst eller annan

förmån, för vilken stamfastigheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § äldre jordabalken.

I JB saknas motsvarighet till institutet avkomsträtt. Även den särskilda

förmånsrätten ill kap. 2 § äldre jordabalken för ogulden köpeskilling

har uteslutits i JB. Den här föreslagna bestämmelsen avser därför endast

fordringsinteckning. De äldre instituten rätt till avkomst eller annan

förmån samt förmånsrätt för ogulden köpeskilling kommer dock att fortleva

under en viss övergångstid (5 och 8 §§ JP). Beträffande ointecknade

sådana rättigheter bör den nu föreslagna regeln i 6:15 andra stycket JB

ges motsvarande tillämpning vid avstyckning, som äger rum efter FBL:s

ikraftträdande. En sådan ordning kommer att gälla till följd av de föreslagna

ändringarna av 5 och 8 §§ JP.

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Remissyttrandena. Hovrätten för Nedre Norrland anför att en avstyckning

får anses ha ägt rum enligt gällande fastighetsbildningslag och jorddelningslag

då förrättningen fastställts och enligt FBL då avstyckningen införts

i fastighetsregistret. Dessa tidpunkter kan dock inte gärna vara avgörande

för tillämpligheten av de föreslagna reglerna om avstycknings verkan

i 6: 15 andra stycket JB samt i 5 § tredje stycket och 8 § tredje stycket

JP. Har avstyckningsförrättning påbörjats innan FBL trätt i kraft, i vilket

fall någon hindersprövning med avseende på inteckningsförhållandena givetvis

inte skett, kan rimligen den i nyssnämnda lagrum angivna verkan

av avstyckning inte inträda även om förrättningen avslutas och sålunda får

anses ha ägt rum först efter FBL:s ikraftträdande. Övergångsbestämmelserna

till den föreslagna lagstiftningen torde således inte böra anknyta till

tidpunkten då avstyckningen ägt rum. Avgörande synes i stället böra vara

om förrättningen handlagts enligt FBL eller ej. Hovrätten förordar att 5 §

tredje stycket, 8 § tredje stycket och 29 § tredje stycket JP erhåller jämkad

lydelse i enlighet med det anförda. Vidare ifrågasätter hovrätten om

inte tredje stycket i 29 § borde brytas ut till en särskild paragraf. Den däri

upptagna regeln torde inte ha sådant samband med övriga bestämmelser

i detta lagrum att den bör redovisas i samma paragraf.

Departementschefen. Vad hovrätten anför angående den närmare utformningen

av ifrågavarande bestämmelser bör beaktas. I departementsförslaget

har därför ifrågavarande verkan av avstyckning angivits inträda endast

om avstyckning skett enligt FBL. Ifrågavarande bestämmelser har tagits

upp i 5 § tredje stycket, 8 § tredje stycket och i eu ny paragraf, 29 a §, i JP.

Ändringarna i förslaget till fastighetsbildningslag

Promemorian. I 10: 2 FBL har tagits upp bestämmelser som medger avstyckning

av samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet. Genom sådan

avstyckning kan område avskiljas,för att utgöra fastighet för sig eller ingå

i sammanläggning. Vid avstyckningen skall som stamfastighet anses varje

fastighet som äger del i samfälligheten. Genom den nu ifrågavarande ändringen

kompletteras bestämmelsen med ett andra stycke. Beträffande avstyckning

av samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet uppställs därvid

ett principiellt krav på medgivande till avstyckningen av berörda rättsägare.

Det är likgiltigt om avstyckningen skall utgöra fastighet för sig eller

ingå i sammanläggning. Undantag från kravet på medgivande har stadgats

om avstyckningen är väsentligen utan betydelse för sådan rättsägare.

Frågan vilka medgivanden som skall lämnas för att avstyckningen skall

få genomföras måste bedömas mot bakgrunden av den föreslagna regeln i

6: 15 andra stycket JB. Situationen är i princip densamma som när fastig
-

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

het minskar i värde i samband med fastighetsreglering. Bestämmelsen har

därför utformats efter förebild av 5: 18 andra stycket FBL.

Som tidigare anförts är avstyckning från samfälld mark avsedd att få direkt

verkan endast för fordringsinteckningar men däremot inte för annan

rättighet. Det i andra stycket första punkten upptagna kravet på medgivande

från rättsägare i stamfastigheten avser därför endast borgenär som

har panträtt i någon av stamfastigheterna. I andra punkten har givits en

särskild regel för det fall att stamfastighet besväras av gemensam inteckning.

Bestämmelsens utformning, som överensstämmer med motsvarande

regel i 5: 18 andra stycket går tillbaka till de i 6: 14 JB upptagna bestämmelserna

angående inteckningshavares möjlighet att avstå från sin rätt till

betalning vid fördelning av medel genom myndighets försorg. Reglerna innebär

att, om rättsägare före fördelningen avstått från sin rätt till betalning,

fördelningen inte inverkar på inteckningen. I fråga om gemensam inteckning

gäller detta emellertid bara om samtycke till avståendet lämnats av såväl

ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av

panträtt eller annan rättighet som är inskriven, om rättigheten gäller i en

eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

Reglerna om sakägarmedgivanden stämmer överens med vad som

enligt 22: 11 JB föreskrivits för relaxation.

Kravet på medgivande från rättighetshavare i vissa fall vid gemensam

inteckning gäller endast inskrivna rättigheter. Fastighet kan inte anses

svara eller häfta för rättighet som upplåtits genom vanligt avtal och inte

åtnjuter sakrättsligt skydd genom inskrivning (jfr SOU 1963: 68 s. 391 och

lagrådsremissen av förslaget till ny fastighetsbildningslag s. 445).

I tredje punkten har bestämmelsen om oskadlighetsprövning tagits upp.

Bestämmelsen överensstämmer med motsvarande i 5: 18 andra stycket FBL.

I anslutning till sistnämnda bestämmelse anförde departementschefen med

anledning av ett remissyttrande följande (s. 445 i remissen). Systemet är

inte avsett att fungera på det sättet att man har att välja mellan antingen

medgivanden från samtliga rättighetshavare eller oskadlighetsprövning beträffande

samtliga rättighetshavare. Ett blandat förfarande måste vara möjligt

och synes i hög grad lämpligt. I praktiken torde förfarandet i allmänhet

bli det, att fastighetsbildningsmyndigheten företar oskadlighetsprövning i

fråga om så många rättigheter som möjligt och anskaffar medgivanden bara

i fråga om de rättigheter, för vilka regleringen inte prövas vara utan väsentlig

betydelse.

Det anförda bör äga tillämpning även vid den oskadlighetsprövning som

skall äga rum vid avstyckning från samfälld mark.

Som tidigare anförts innebär FBL att fastställelseprövningen avskaffas

och att fastighetsbildningsåtgärder kommer att få full rättsverkan först i och

med registreringen. En avstyckning anses således inte genomförd förrän den

nybildade fastigheten antecknats i fastighetsregistret. Detta innebär — på

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 1A5 år 1970

289

motsvarande sätt som vid sammanläggning -— att sådana ändringar rörande

inskrivningsförhållandena som påverkar avstyckningens tillåtlighet han inträda

så länge registrering inte skett. Oskadlighetsprövningen måste emellertid

hänföra sig till förrättningen och kan inte avse inteckningar som tillkommit

efter förrättningens avslutande. I sammanläggningsärenden är motsvarande

problem avsett att lösas genom en bestämmelse om att inskrivningsförbud

skall gälla från sammaniäggningsbeslutet till dess fastighetsbildningen

registrerats.

Motsvarande problem uppstår vid den oskadlighetsprövning som enligt

5: 18 andra stycket FBL i vissa fall skall äga rum i samband med fastighetsreglering.

Departementschefen anförde härom att anledning inte finns att

införa sådana föreskrifter som hindrar lagfarts- och inteckningsåtgärder

beträffande fastigheter sedan medgivande till minskning lämnats. Med hänsyn

till att en avsevärd tid ibland kan förflyta från det att medgivandet

lämnas tills registrering sker, kan det emellertid vara önskvärt med någon

form av publicitet beträffande medgivandet. Såväl den som avser att förvärva

fastigheten som den som skall ha inteckning i denna har ett påtagligt

intresse av att få kännedom om att vissa ändringar förestår beträffande

fastighetens graderingsvärde. En sådan publicitet kan lämnas genom att

anteckning om medgivandet till minskningen av graderingsvärdet antecknas

i fastighetsboken eller fastighetsregistret. De föreskrifter som kan bli nödvändiga

synes kunna meddelas av Kungl. Maj :t i samband med följ dlagstiftningen.

De återgivna uttalandena äger enligt promemorian motsvarande tillämplighet

även i fråga om den oskadlighetsprövning som skall äga rum i samband

med avstyckning från samfälld mark. Ifrågavarande samordningsproblem

bör således lösas i följdlagstiftningen till FBL.

När område avstyckas från samfälld mark för sammanläggning behöver

tydligen i sammanläggningsärendet hänsyn inte tas till inteckningar i stamfastigheterna.

En uttrycklig bestämmelse härom har i förslaget till ändring

i FBL tagits upp i 12: 5 andra stycket.

Reglerna om den verkan som avstyckning från samfällighet får för inteckning

i stamfastighet är avsedda att övergångsvis tillämpas även i fråga

om inteckning för rätt till avkomst samt förmånsrätt för ogulden köpeskilling.

En sådan anordning kräver särskilda övergångsbestämmelser till bestämmelsen

i 10: 2 andra stycket FBL. Frågan härom får tas upp under arbetet

med promulgationslag till den nya fastighetsbildningslagen.

Remissyttrandena. Hovrätten för Nedre Norrland anför att enligt 6:15

andra stycket JB svarar avstyckning från samfälld mark inte för inteckning

i stamfastighet. Denna verkan av avstyckningen skall enligt förslaget inträda

antingen det avstyckade området skall utgöra fastighet för sig eller ingå i

sammanläggning. Det föreslagna tillägget i 12: 5 synes med hänsyn till det

anförda vara överflödigt och torde kunna utgå.

10 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

Departementschefen. Som jag tidigare anfört bör avstyckning inte kunna

hindras av den anledningen att inteckningshavare vägrar att lämna medgivande

till avstyckningen. I sådana fall bör avstyckningen kunna genomföras,

om ett belopp motsvarande den intecknade fastighetens andel i den för

avstyckning avsedda samfällda marken inbetalas för fördelning mellan inteckningshavarna.

Bestämmelserna i 10: 2 andra stycket i departementsförslaget

har utformats i enlighet härmed. Sålunda anges i första punkten som

förutsättning för avstyckning av samfälld mark i sådana fall där fastighet,

som har del i marken, svarar för inteckning att det belopp som enligt fastighetsbildningsmyndighetens

värdering motsvarar fastighetens andel i den

samfällda marken skall inbetalas till myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

I andra och tredje punkterna har tagits upp undantag från skyldigheten

att göra inbetalning om medgivande till avstyckning utan sådan inbetalning

lämnas av inteckningshavarna. I fjärde punkten slutligen återfinns bestämmelsen

om oskadlighetsprövning. Som framgår av det anförda avser inbetalningsskyldigheten

endast värdet av den intecknade fastighetens andel i den

till avstyckning avsedda marken. Om sålunda inteckningshavarna i vissa

fastigheter har medgivit avstyckning eller sådant medgivande efter oskadlighetsprövning

har befunnits överflödigt i fråga om inteckningshavarna i vissa

fastigheter, behövs givetvis inte inbetalning för dessa fastigheters andelar

även om inbetalning fordras beträffande annan fastighet, som har del i samfälligheten.

I praktiken torde inbetalning enligt dessa bestämmelser inte

komma att ske annat än i sällsynta undantagsfall.

Om fastighet, som har del i samfälligheten, svarar för gemensam inteckning

bör efter förebild av 5: 16 FBL fordras de medgivanden till avstyckningen

som i 22: 11 JB föreskrivits för relaxation. Den åsyftade föreskriften i JB

innehåller att för relaxation i viss fastighet krävs medgivande av ägaren av

denna fastighet samt ägare av övriga av inteckningen besvärade fastigheter

och innehavare av panträtt eller annan rättighet, som är inskriven, om rättigheten

gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre

rätt än inteckningen. I sitt yttrande över FBL har lagrådet förordat att fordringshavarnas

möjlighet att avstå från nedsättning i den angivna situationen

inte görs beroende av medgivande från innehavare av sådana begränsade sakrätter

som inte berättigar till betalning och föreslagit att hänvisningen till

22: 11 JB får avse fastighetsägare och innehavare av fordran men inte rättsägare

i övrigt. Jag har beaktat vad lagrådet anfört härom vid utformningen

av 6: 12 och 14 JB i det tidigare denna dag till lagrådet remitterade förslaget

till ändringar i och tillägg till JB. Vad lagrådet anfört bör beaktas även i nu

förevarande sammanhang. Medgivande bör sålunda inte krävas från innehavare

av annan rättighet än panträtt. Inte heller anser jag det motiverat att

fastighetsägares medgivande inhämtas, när det gäller avstyckning från samfälld

mark. I departementsförslaget har 10: 2 andra stycket tredje punkten

utformats i överensstämmelse härmed.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

291

Beträffande bestämmelsen om oskadlighetsprövning får jag hänvisa till

vad jag anfört tidigare och till vad som anförs i promemorian om att oskadlighetsprövning

kan ske beträffande vissa borgenärer medan beträffande

andra medgivanden kan visa sig nödvändigt.

Som ett tredje stycke i 10:2 har i departementsförslaget tagits upp en

hänvisning till reglerna i 5: 16 andra stycket om fördelning av inbetalda

medel.

I detta sammanhang bör något beröras frågan hur förrättningen rent

praktiskt skall genomföras. Nedsättning utgör ett villkor för fastighetsbildningens

tillåtlighet och bör inte behandlas isolerad utan i samband med

övriga frågor om fastighetsbildningens tillåtlighet. Fastighetsbildningsmyndigheten

bör meddela beslut om nedsättning först när myndigheten utrett

att hinder av annat slag mot fastighetsbildningen inte möter. Beslut om

fastighetsbildningens tillåtlighet får ej meddelas, förrän besked om nedsättningen

mottagits.

I promemorian har förordats att i samband med följ dlagstiftningen till

FBL bestämmelser ges om anteckning i fastighetsbok angående avstyckning

från samfälld mark i syfte att redan före fastighetsbildningen ge publicitet

åt ifrågavarande förrättningar, vilka kan få verkningar för inteckningshavare.

Jag kan i denna fråga ansluta mig till vad som anförts i promemorian.

Förslag med detta innehåll är under utarbetande i samband med

den följ dlagstiftning till FBL som f. n. bereds i departementet.

Reglerna om den verkan som avstyckning från samfälld mark får för inteckning

i fastighet, som har del i marken, har föreslagits få motsvarande

tillämpning övergångsvis även i fråga om förmånsrätt för ogulden köpeskilling

samt inteckning för rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits

att utgå ur stamfastigheten (jfr 54 § IF och 8 § JP). I promemorian har denna

fråga ansetts böra lösas i de kommande övergångsbestämmelserna till

FBL. Som jag tidigare anfört har förslag till lag om införande av FBL numera

remitterats till lagrådet. I 11 § i förslaget har intagits en allmän regel som

innebär att bestämmelserna i FBL om inskriven rättighet äger motsvarande

tillämpning på fordran eller annan rättighet enligt 5 § JP samt att vad som

enligt FBL gäller för det fall att fastighet svarar för fordran skall tillämpas

även när fastighet besväras av rätt till avkomst. Genom dessa regler har frågan

sålunda fått den lösning som förutsatts i promemorian.

De i promemorian föreslagna ändringarna i 12:5 FBL innebär att när

område avstyckas från samfälld mark för sammanläggning hänsyn inte behöver

tas till inteckning i den samfällda marken. Enligt min mening behövs

en uttrycklig bestämmelse härom. Departementsförslaget har i detta hänseende

utformats i enlighet med promemorieförslaget.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Förslaget till lag om befrielse från inteckningsansvar i fastighet som

bildats av samfälld mark

1 §

Promemorian. Enligt 1 § första stycket är vissa fastigheter efter preklusionstidens

utgång befriade från ansvar för fordringsinteckning i stamfastigheterna,

om inte inteckningen förnyas efter anmälan. De fastigheter, där

sådan verkan inträder, är sådana som bildats av samfälld mark genom avsöndring

eller genom avstyckning enligt jorddelningslagen, lagen (1917: 269)

om fastighetsbildning i stad eller lagen (1930: 99) om delning av fastighet

vid ändring i rikets indelning samt områden som av mark, samfälld för flera

fastigheter, utlagts till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 3 § lagen om

fastighetsbildning i stad är att anse som avstyckat (jfr 37 § 3 och 5 mom.

IF). Av praktiska skäl bör något undantag inte göras för fastigheter som

alltjämt är i samma ägares hand som den samfällda marken.

Verkan av underlåtenhet att anmäla inteckning har angivits vara att ifrågavarande

fastigheter efter preklusionstidens utgång inte vidare svarar för

inteckningen. Ordalydelsen ansluter sålunda till 6: 15 andra stycket JB.

Även bestämmelsen i preklusionslagen har den innebörden att inteckningen

kvarstår med oförändrat belopp i stamfastigheten och att det solidariska

ansvaret mellan gemensamt intecknade fastigheter inte rubbas.

Enligt andra stycket inträder motsvarande verkan även beträffande fastigheter

som bildats genom att ett från samfälld mark avskilt område sammanlagts

med annan fastighet eller fastighetsdel och där inteckningar i området

kommit att gälla i hela den nybildade fastigheten. Verkan av underlåten

anmälan blir i sådana fall att ifrågavarande inteckningar upphör att

gälla i hela den nybildade fastigheten.

Departementschefen. I enlighet med vad jag anfört tidigare har preklusionstiden

satts till fem år. Preklusion inträder sålunda efter sista inskrivningsdagen

år 1976. I övrigt har denna paragraf utformats i saklig överensstämmelse

med förslaget i promemorian.

Har en fastighet bildats genom avsöndring och har avsöndringen sedermera

efter sammanläggning kommit att ingå i annan fastighet är paragrafens

första stycke tillämpligt. Andra stycket tar endast sikte på det fallet att sammanläggningen

sker i samband med avstyckning.

2 §

Promemorian. Anmälan kan göras av — förutom borgenär som har panträtt

i fastigheten — annan vars rätt berörs. Härmed avses i första hand

ägare av primäransvarig fastighet, vari inteckningen skall stå kvar. Rätten

att göra anmälan är i sådana fall motiverad av fastighetsägarens eventuella

s. 293 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

293

intresse av ägarhypotek. I övrigt kan innehavare av panträtt eller inskriven

rättighet i fastighet, vari inteckningen skall stå kvar, ha ett intresse

av att inteckning inte upphör i avstyckning från samfälld mark. En förutsättning

är att panträtten eller rättigheten i fråga gäller med lika rätt som

eller sämre rätt än inteckningen. I denna del kan hänvisas till vad som anförts

i anslutning till kravet på medgivande vid avstyckning från samfälld

mark.

Kravet på formell behörighet att göra anmälan bör inte sättas högt. Endast

om det finns särskild anledning anta att sökanden inte är borgenär

med panträtt och att saken inte heller rör hans rätt bör närmare utredning

göras.

Anmälan skall göras senast på sista inskrivningsdagen år 1973. Lagstiftningen

är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1972. Preklusionstiden

kommer sålunda att uppgå till i det närmaste två år.

När anmälan skall göras bör sådana uppgifter lämnas att inteckningen i

fråga kan identifieras. Enklast kan detta ske om inteckningsliandlingen företes.

Något ovillkorligt krav härpå synes dock inte böra föreskrivas. Det

bör vara tillräckligt att för identifieringen behövliga uppgifter lämnas om

inteckningen.

Anmälan av inteckning bör antecknas i fastighetsboken. En särskild bestämmelse

härom har tagits upp i 2 § andra stycket. Ärendet skall handläggas

hos inskrivningsmyndigheten enligt de allmänna bestämmelserna om

inskrivning i 19 kap. JB.

Remissyttrandena. Hovrätten för Nedre Norrland anför att det torde vara

angeläget att inteckningsbefrielse kommer till stånd i största möjliga utsträckning

och att därför kretsen av de intressenter som får göra anmälan

inte utsträcks utöver vad som betingas av rättssäkerhetens krav. Av denna

anledning förtjänar övervägas att i lagtexten precisera vilka sakägare som

skall ha rätt att göra anmälan. Avsaknaden av en sådan bestämmelse kan

medföra viss risk för att lagens syfte äventyras. Genom en uppräkning skulle

dessutom förebyggas osäkerhet i rättstillämpningen. Bestämmelsen kan

lämpligen avfattas efter mönster av 22: 11 JB.

Departementschefen. Kretsen av intressenter som får göra anmälan är i

promemorieförslaget vidsträckt och kan enligt min mening begränsas. På

motsvarande sätt som föreslås gälla i fråga om medgivande till avstyckning

enligt 10: 2 FBL bör anmälan kunna göras av borgenär som på grund av inteckningen

i fråga har panträtt i fastigheten samt innehavare av panträtt

med lika eller sämre rätt i fastighet, där inteckningen skall kvarstå sedan

den upphört i den samfällda marken. Däremot bör inte fastighetsägare eller

innehavare av inskriven rättighet i fastighet där inteckningen skall kvarstå

ha rätt att göra anmälan.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 445 år 1970

I departementsförslaget har första stycket andra punkten utformats i enlighet

med vad jag anfört nu. I övrigt har bestämmelserna i denna paragraf

utformats i överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian.

3 §

Promemorian. 1931 års lag omfattar förutom penninginteckning även inteckning

för rätt till avkomst eller annan förmån. Vidare avser lagen även

förmånsrätt för ogulden köpeskilling. Förevarande lagstiftning kommer att

avse uteslutande rättigheter som tillkommit före JB:s ikraftträdande. Det

är vid sådant förhållande tydligt att lagstiftningen bör omfatta inte bara

penninginteckning utan även inteckning för avkomsträtt samt förmånsrätt

för ogulden köpeskilling i den mån dessa rättigheter enligt JP får göras

gällande efter balkens ikraftträdande. I enlighet härmed har lagens tillämpningsområde

i 3 § utsträckts till att avse även ifrågavarande rättigheter.

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf har i departementsförslaget

utformats i saklig överensstämmelse med vad som föreslagits

i promemorian.

Övergångsbestämmelserna

Promemorian. Den föreslagna lagstiftningen skall givetvis träda i kraft

samtidigt som JB och FBL. Arbetet med dessa lagar bedrivs med sikte på att

de skall kunna träda i kraft den 1 januari 1972. Samtidigt kan 1907 och

1931 års lagar upphävas.

Remissyttrandena. Inskrivning skommittén anför att gravationsfrihet kan

inträda enligt 1907 och 1931 års lagar när något mer än sex månader förflutit

från det att ansökan avseende viss åtgärd ingetts till inskrivningsdomaren

och kungjorts. Om ansökan sker så sent före lagarnas upphävande

att sexmånadersfristen inte hinner utlöpa dessförinnan förefaller det rimligt

att förfarandet får avslutas enligt föreskrifterna i dessa lagar. Därigenom

kan fastighetsägaren komma att befrias från inteckningsansvar mer

än ett år före den tidpunkt då den allmänna preklusionen inträder.

Departementschefen. Som föreslagits i promemorian bör den nya lagen

träda i kraft den 1 januari 1972. Samtidigt bör 1907 och 1931 års lagar upphävas.

Som inskrivningskommittén anfört kan det finnas visst behov av att

låta vissa äldre bestämmelser gälla under en övergångstid. Med den förlängning

av anmälningsfristen som jag föreslår finns särskild anledning att

beakta denna fråga. En lämplig lösning synes vara att låta bestämmelserna

i 1931 års lag om kungörelsedödning gälla under hela anmälningsfristen.

Om anmälan enligt 17 § 1931 års lag i visst fall görs under denna frist, får

anmälan anses ha skett även enligt 1 § denna lag. Departementsförslaget har

utformats i enlighet härmed.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 745 år 1970

295

5. Förslaget till lag om rätt till elektrisk kraft

Allmänna synpunkter

Gällande rätt. Lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering

av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

(1920 års lag) innehåller bestämmelser om registrering av elektrisk anläggning

(2—13 §§), avtal om rätt till elektrisk kraft (14—23 §§) samt tvångsförvaltning

av elektrisk anläggning (24—35 §§).

Reglerna om registrering av elektrisk anläggning innehåller i huvudsak

följande. Finns på fastighet elektrisk station, som tillhör ägaren av fastigheten,

kan ledning som är förbunden med stationen och ägs av honom, registreras

på stationen, som därigenom blir s. k. huvudstation. Inte bara

ledningar kan registreras på huvudstationen utan också andra stationer,

s. k. imderstationer, jämte ledningar som går ut från dem, förutsatt att

understationen och ledningarna har samma ägare som huvudstationen och

är förbundna med denna. Verkan av registreringen blir att ledning eller

understation anses tillhöra huvudstationsfastigheten (2 §, jfr 2 § andra

och tredje styckena lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom). Även

rätten för huvudstationens ägare att ha ledning framdragen eller understation

förlagd på annans mark anses bli tillbehör till huvudstationsfastigheten

(3 §). Registrering gäller utan tidsbegränsning men får under vissa

förutsättningar helt eller delvis upphävas (6 §). Registreringsmyndighet är

kommerskollegium, som även för det s. k. elektriska fastighetsregistret (7 §).

Har avtal om rätt till elektrisk kraft upprättats skriftligen, är avtalet vid

frivillig överlåtelse av den fastighet från vilken upplåtelsen skett utan särskilt

förbehåll gällande mot den nye ägaren. Muntligt avtal gäller mot ny

ägare bara om det förbehållits (15 § första stycket). Vid försäljning på exekutiv

auktion gäller rättigheten — även om den grundas på skriftligt avtal

— mot köparen bara om den till följd av inskrivning har förmånsrätt framför

exekutionsfordringen (52 § och 58 § 3 mom. andra stycket IF samt 113 §

UL) eller försäljningen sker med förbehåll om rättighetens bestånd (15 §

andra stycket). Förutsättning för att erhålla inskrivning till säkerhet för

rättigheter är enligt IF, förutom att upplåtelsen skett genom skriftlig handling,

att fastighetsägaren lämnat skriftligt och styrkt medgivande till att inskrivning

sker (58 § 1 mom. första och andra styckena IF). Beträffande det

fallet att rätt till elektrisk kraft upplåtits till flera anges att vid exekutiv

auktion den upplåtelse äger företräde som skett först. Om flera upplåtelser

gjorts samma dag, har de lika rätt (15 § fjärde stycket). Är en eller flera

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungi. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

av rättigheterna inskrivna, har den rättighet företräde för vilken inskrivning

först söktes. Skulle flera inskrivningar vara sökta samma dag, har den

rättighet som först blivit upplåten företräde, dock att rättigheterna, om de

upplåtits samma dag, har lika rätt (58 § 3 mom. första stycket IF). Särskilda

skadeståndsregler anknyter till de angivna bestämmelserna om det sakrättsliga

skyddet (16 och 19 §§). I övrigt finns bestämmelser om verkan av

ändringsavtal i förhållande till ny ägare av fastigheten (17 §), ny ägares rätt

att uppbära för kraften utgående avgift (18 §), ny ägares skyldighet att fullgöra

fastighetsägarens förpliktelser och rättighetshavares rätt till skadestånd

av tidigare ägare, om nye ägaren skulle brista i fullgörandet av avtalet

(19 §), frihet från leveransskyldighet vid fall av force majeure (20 §),

rätt för den som fått rätt till elektrisk kraft åt sig upplåten att överlåta rättigheten

till annan (21 §) samt rätt för fastighetsägaren att avbryta tillhandahållande

av kraft, om rätttighetshavaren försätts i konkurs (22 och

23 §§).

Bestämmelser om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning finns i 24—

35 §§. Om distributör underlåter att fullgöra honom åliggande skyldighet

att tillhandahålla kraft, kan överexekutor förelägga honom vid vite att

fullgöra skyldigheten. Kan underlåtenheten medföra betydande skada eller

olägenhet och kan det antas att fullgörandet inte kan omedelbart framtvingas

genom vitesföreläggande, får överexekutor på ansökan förordna om

tvångsförvaltning av anläggningen.

1920 års lag innehåller slutligen bestämmelser som innebär att tomträtt

och vattenfallsrätt är likställda med fastighet (36 §). Vidare föreskrivs att

de särskilda bestämmelserna i 15 § första stycket om rättighetens bestånd

vid överlåtelse av fastigheten samt bestämmelserna om tvångsförvaltning

är tvingande.

Lagberedningens förslag till ny jordabalk och remissyttrandena över det.

Lagberedningen anförde att upplåtelse av rätt till elektrisk kraft från starkströmsanläggning

enligt gällande rätt utgör en sakrätt i fastigheten. Ett

syfte med 1920 års lag var just att tillförsäkra abonnenter av elektrisk kraft

en mera tryggad rättsställning i förhållande till såväl kraftleverantören som

konkurrerande avnämare av kraften. Regleringen av institutet rätt till elektrisk

kraft i lagberedningens förslag till ny jordabalk anknyter i huvudsak

till institutets utformning i 1920 års lag och därtill hörande bestämmelser i

IF. Rätt till elektrisk kraft tillhör enligt förslaget den kategori som kallas

särskild rättighet, och sin allmänna sakrättsliga ställning får därför

rättigheten genom de i 11 kap. i förslaget meddelade gemensamma reglerna

samt genom inskrivningsreglerna. Genom dessa bestämmelser regleras

rättighetens läge vid övergång av äganderätten till den fastighet den belastar

och rättighetens förhållande till andra rättigheter. Beträffande rätten

till elektrisk kraft föreslås dock i 11 kap. en särskild regel att skrift
-

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ligt avtal, varigenom sådan upplåtelse skett, skall gälla mot nye ägaren

efter överlåtelse oberoende av förbehåll (8 § andra stycket). Reglerna i

11 kap. överensstämmer även i övrigt nära med motsvarande bestämmelser

i 1920 års lag. Möjligheten att erhålla inskrivning är dock inte beroende av

särskilt medgivande utan står alltid öppen, om upplåtelsen skett genom

skriftlig handling.

När det gäller de särskilda bestämmelserna i 21 kap. om rätt till elektrisk

kraft innebär lagberedningens förslag vissa avvikelser i förhållande till 1920

års lag. Sålunda kan enligt förslaget rätt till elektrisk kraft upplåtas i byggnad,

som inte hör till fastighet, eller i gruvegendom, vartill den elektriska

stationen hör (1 § andra stycket). Upplåtelse av rätt till elektrisk kraft

skall ske skriftligen (1 § tredje stycket). Upplåtelse kan under vissa förutsättningar

ske till förmån för fastighet och vissa andra jämförbara subjekt.

De närmare bestämmelserna härom hänvisar till servitutskapitlet (2 §). För

andra upplåtelser av rätt till elektrisk kraft än sådana som skett till förmån

för fastighet eller jämförbart subjekt gäller samma tidsbegränsning

som för nyttjanderätt (3 §).

I övrigt innehåller lagberedningens förslag närmare bestämmelser angående

upplåtelsehandlingens innehåll (4 §), innebörden av den belastning

som skapas genom en upplåtelse av rätt till elektrisk kraft (5 §), verkan

av delning av fastighet, i vilken upplåtits rätt till elektrisk kraft (6 §),

befrielse från skyldigheten att tillhandahålla kraft vid force majeure (7 §),

verkan av rättighetshavarens konkurs (8 och 9 §§), giltigheten av

ändringsavtal vid exekutiv försäljning (10 §) samt bestämmelser om att

reglerna om rätt till elektrisk kraft har motsvarande tillämpning om innehavare

av anläggning vill tillhandahålla vissa andra nyttigheter från denna

(11 §).

Med anledning av att vissa bestämmelser om rätt till elektrisk kraft införs

i balken föreslår beredningen att motsvarande regler i 1920 års lag

upphävs.

Under remissbehandlingen av lagberedningens förslag framhålls att förhållandena

på kraftförsörjningens område ändrats avsevärt sedan 1920 års

lag kom till. Lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar, innehåller i sin gällande lydelse sålunda bestämmelser

om koncession för bl. a. yrkesmässig distribution av elektrisk ström.

Koncessionshavare är som regel skyldig att tillhandahålla ström för normalt

förbrukningsändamål åt var och en inom koncessionsområdet som har

behov därav. Denna offentligrättsliga distributionsplikt har medfört att sakrättsbestämmelserna

i 1920 års lag förlorat åtskilligt i betydelse. Kommerskollegium

ifrågasätter om rättsinstitutet nu fyller någon påtaglig funktion.

El-lagutredningen anser däremot att en lagstiftning motsvarande innehållet

i 1920 års lag alltjämt bär en funktion att fylla. Beträffande de närmare

bestämmelserna i lagberedningens förslag uttalar bl. a. Svenska Bank
lOf

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

föreningen och Svenska vattenkraftföreningen sin tillfredsställelse över att

enligt förslaget rätten till elektrisk kraft kan knytas till en fastighet. Bankföreningen

finner det dock tveksamt, i vilken mån tillförsäkrandet av en sådan

rätt åt viss fastighet kan komma att öka fastighetens värde som kreditunderlag,

eftersom panthavare, liksom vid servitut, enligt förslaget kommer

att sakna skydd mot att rättigheten upphör genom avtal mellan leveransfastighetens

och mottagarfastighetens ägare.

Det remitterade jordabalksförslaget. I det den 11 februari 1966 remitterade

jordabalksför slaget har anförts att slutligt ställningstagande till frågan

om behovet av sakrättsliga bestämmelser om rätt till elektrisk kraft

inte kan ske utan närmare utredning. Reglerna synes dock inte längre ha

något större berättigande när det gäller upplåtelser till småförbrukare utan

institutet synes kunna få betydelse endast i vissa fall, när det gäller avtalsförhållanden

mellan större industriföretag och liknande. Även om institutet

skulle anses ha ett visst berättigande i sådana fall är användningsområdet

så speciellt att institutet inte försvarar sin plats som huvudavsnitt i ett särskilt

kapitel i jordabalken. JB innehåller därför inte någon motsvarighet

till de av lagberedningen föreslagna bestämmelserna om rätt till elektrisk

kraft.

Eldistributionsutredningens förslag och remissyttrandena över det. Den

tidigare inom kommerskollegium bedrivna el-lagsutredningen hade i uppdrag

att verkställa utredning rörande organisationen m. m. av de statliga

åtgärderna för rationalisering av elkraftdistributionen samt framlägga de

förslag till åtgärder som utredningen kunde föranleda. Uppdraget bär sedermera

fullföljts av eldistributionsutredningen, som år 1968 avgivit betänkandet

”Eldistributionens rationalisering” (SOU 1968: 39).

När det gäller 1920 års lag har utredningen anfört att lagens bestämmelser

om registrering av elektrisk anläggning är behäftade med påtagliga

brister. De förhållanden som antecknas vid registreringen kan efter hand

ändras utan att förändringarna anmäls till registreringsmyndigheten. Uppgifterna

i registret överensstämmer därför ofta inte med de verkliga förhållandena.

Bestämmelser saknas för bedömande av frågan om den fortsatta

giltigheten av en registrering i fall då anläggningen förändrats. Anteckning

om registrering kvarstår i registret ända tills upphävande begärs.

Bifall till sådan begäran förutsätter medgivande av vissa inteckningshavare.

Hävande av registrering kan därför bli både omständligt och kostsamt

och ibland t. o. in. omöjligt. Enligt utredningens mening bör undersökas

om det skulle vara möjligt att utan större olägenhet slopa denna lagstiftning.

Om registrering av elektrisk anläggning inte skett, skall frågan

om fastighetstillbehör bedömas enligt lagen om vad som är fast egendom.

Ledningar inom en fastighets gränser är enligt denna lag tillbehör till fastigheten

(2 § första stycket) och omfattas av inteckningar i denna. Detsam
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ma gäller fast inredning i övrigt och vissa andra tillbehör (3 och 4 §§)•

Däremot är elektrisk starkströmsledning som sträcker sig utanför fastighetens

gränser inte tillbehör till denna (2 § andra stycket). Som regel kan

en ägare av elektrisk anläggning få företagsinteckning i verksamheten. De

förutsättningar som gäller härför — att verksamheten bedrivs yrkesmässigt

och att näringsidkaren är boltföringsskyldig — föreligger så gott

som alltid. En ägare av elektrisk anläggning som inte är registrerad kan

sålunda utnyttja denna som kreditunderlag beträffande de delar av anläggningen

som utgör fast egendom genom fastighetsinteckning och beträffande

elektriska stationer och ledningar på annans mark genom företagsinteckning.

Utredningen anför att ett upphävande av registreringsbestämmelserna i

1920 års lag i fortsättningen skulle hindra ägare av elektrisk anläggning,

som är belägen delvis på annans mark, från att belåna hela anläggningen

mot säkerhet av fastighetsinteckning. Enligt utredningens mening är denna

nackdel inte så stor att den kan tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen

av frågan huruvida bestämmelserna kan slopas eller ej. Mot bakgrund

av de påtagliga brister som är förknippade med registreringssystemet

— och då främst den ovisshet som råder beträffande rättsverkningarna

i skilda hänseenden -— ter sig systemet i dag som mindre tillfredsställande

från kreditgivningssynpunkt. Enligt utredningens åsikt erbjuder

företagsinteckningsinstitutet så många fördelar att den som vill försträcka

ägare av elektrisk anläggning kapital mot säkerhet i anläggningen bör kunna

godta att säkerheten till en del får utgöras av företagsinteckning. Utredningen

menar sålunda, att ett upphävande av registreringsbestämmelserna

i verkligheten inte skulle försvåra för ägare av elektrisk anläggning

att utverka kredit. På grund av det anförda förordar utredningen att bestämmelserna

om registrering i 1920 års lag upphävs. De bör dock fortfarande

gälla beträffande registreringar som gjorts innan upphävandet

trätt i kraft. Ett bifall till utredningens förslag torde förutsätta en jämkning

av ordalagen i 2 § sista stycket lagen om vad som är fast egendom.

I fråga om de särskilda bestämmelserna i 1920 års lag och IF angående

avtal om rätt till elektrisk kraft anför utredningen att möjligheter att genom

inteckning säkerställa vanlig abonnents rätt till avtalad elkraft utnyttjats

i ringa omfattning. Däremot har inteckningsmöjligheten utnyttjats

i annat sammanhang. Sålunda har ofta — när vattenkraftexploatör önskat

tillgodogöra sig annans vattenkraft och frivillig uppgörelse härom träffats

— upplåtaren av strömfallet i ersättning för upplåtelsen tillerkänts rätt

till elektrisk kraft och såsom säkerhet härför kunnat inteckna rätten. I dessa

fall avstår parterna från den prövning som kan ske vid vattendomstolen

enligt 9 kap. vattenlagen (1918: 523) (VL).

Såvitt kan utrönas har de bestämmelser som reglerar förhållandena när

avtalad kraftleverans ej kan fullgöras på grund av s. k. force majeure och

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1970

som medger distributören rätt att avbryta en leverans under vissa villkor för

det fall att abonnent blir försatt i konkurs inte tillämpats i nämnvärd utsträckning.

Detta sammanhänger uppenbarligen med att rättsförhållandet

mellan distributör och abonnent vanligen regleras i detalj genom avtal, som

upptar bl. a. bestämmelser i dessa hänseenden.

Utredningen erinrar om att ifrågavarande bestämmelser tillkom innan

1902 års ellag upptog föreskrifter om distributionsplikt och prisreglering.

En genomgång av bestämmelserna i 1920 års lag visar enligt utredningens

mening att de i dag utan nämnvärd olägenhet kan undvaras, helst som de

under årens lopp torde ha tillämpats i endast ringa utsträckning. Bestämmelsen

i 14 § saknar självständig betydelse och kan därför upphävas utan att

ändring sker i sak. De rättsförhållanden som behandlas i 15—21 §§

synes till övervägande delen vara av det slag att de kan antingen regleras

genom avtal mellan parterna eller återföras på allmänna rättsgrundsatser.

Särskilda lagbestämmelser synes onödiga, om de inte behövs till

skydd för enskild vilken såsom detalj abonnent är beroende av tillgång till

elektrisk kraft på skäliga villkor. Han är nämligen ofta den svagare parten

i avtalsförhållandet. Vad gäller större elleveranser kan förutsättas att parterna

vanligen är jämbördiga. Det skydd som sålunda krävs är emellertid

enligt utredningens mening tillräckligt tillgodosett genom bestämmelser

som utredningen förordar om distributionsplikt och prisreglering.

De frågor som behandlas i 22 och 23 §§ regleras oftast avtalsvägen och

kan även beaktas i samband med prövning av frågor om distributionsplikt.

På grund av det anförda finner utredningen att de särskilda bestämmelserna

i 1920 års lag angående avtal om rätt till elektrisk kraft kan upphävas.

Även bestämmelserna om tvångsförvaltning — vilka för övrigt aldrig tilllämpats

— saknar enligt utredningens mening numera betydelse och bör

slopas.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen sålunda att 1920 års lag upphävs.

Bestämmelserna om registrering av elektriska anläggningar föreslås

dock alltjämt gälla såvitt avser äldre registreringar.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag har förslaget om upphävande

av 1920 års lag lämnats utan erinran av i det närmaste alla remissmyndigheter.

Svenska Bankföreningen har dock yrkat att 21 § angående

överlåtelse av rätt till elektrisk kraft bibehålls. I yttrandet förutsätter

föreningen att möjligheten att inteckna kraftupplåtelse bibehålls.

Framställning av Svenska Bankföreningen. I skrivelse till justitiedepartementet

den 19 februari 1969 har Svenska Bankföreningen anhållit att förslag

läggs fram om rätt till inskrivning av rätt till elektrisk kraft och att

detta rättsinstitut bibehålls i oförändrad form. I skrivelsen anför bankföreningen

följande.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

301

Enligt bankföreningens uppfattning skulle ett upphävande av instituten

rätt till elektrisk kraft och inteckning av sådan rätt medföra stora olägenheter.

Denna uppfattning grundar sig framför allt på erfarenheter från

medlemsbankernas medverkan vid uppläggande av obligationslån åt kraftverksbolag,

vilken förmedling ofta föregås av kortfristig kredit till dem

från bankerna.

I den f. n. dominerande kraftverksformen vattenkraftverk deltar ofta

andra än kraftverksbyggaren med tillhandahållande av fallhöjd mot erhållande

av rätt till ersättningskraft enligt 9 kap. vattenlagen. Skyldigheten att

tillhandahålla ersättningskraft åvilar kraftverksfastigheten under obegränsad

tid och är som en förmån knuten till en viss annan fastighet. Förutom

att ersättningskraften möjliggör en rationell uppgörelse mellan kraftverksägaren

och fallhöjdsägaren, utgör institutet ett för belåning av såväl kraftverket

som ersättningsrätten synnerligen rationellt institut. Det medger belåning

av den utomstående fallhöj dsägarens kapitalinsats genom pantsättning

av inteckningar i den fastighet till vilken ersättningsrätten är knuten.

För åtskilliga obligationslån utgörs säkerheten helt eller delvis av inteckningar

i fastighet till vilken ersättningskraft enligt VL är knuten.

Det förekommer beträffande vattenkraftverk att utomståendes kapitalinsats

i form av fallhöjd sker mot att kraftverksägaren utfäster rätt till

elektrisk kraft enligt 1920 års lag till den som gör kapitalinsatsen. Detta är

i synnerhet fallet när frivillig uppgörelse om upplåtelse av fallhöjd träffas

före vattenmålets anhängiggörande, i vilket fall fastställande av rätt till ersättningskraft

inte anses kunna ske. Fastän sådan rätt till elektrisk kraft

inte såsom ersättningskraft enligt vattenlagen belastar en fastighet till förmån

för en annan fastighet utan utgör en kontraktsenlig rätt som tillkommer

en person till förmån för en annan person, anses den vara möjlig att

belåna genom att rättighetens innehavare pantsätter den till långivaren.

Detta grundar sig på att rättigheten enligt 21 § i 1920 års lag kan överlåtas

till annan utan att samtycke behöver inhämtas av upplåtaren och att

inteckning till säkerhet för rättighetens bestånd kan beviljas enligt 58 §

IF. Att rättigheten kan vara obegränsad i tiden ökar dess användbarhet

som pant. Rätt till elektrisk kraft har t. ex. använts som delsäkerhet för ett

år 1965 emitterat obligationslån.

Den framtida utbyggnaden av elproduktionen torde alltmera komma att

ske genom andra kraftverkstyper än vattenkraftverk. Bankföreningen hänvisar

i detta avseende till en av Centrala Driftledningen, samarbetsorgan

för de större kraftföretagen i Sverige, i december 1967 framlagd studie

över 1970-talets elkraftförsörjning. Denna studie anger såsom resultat av

optimalberäkningar och andra överväganden följande fördelning mellan

kraftslagen under 1970-talet.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Energi

Årlig ök-

Effekt MW

TWh/år

ning TWh

1970

1980

1970

1980

Vattenkraft..................

10 700

12 400

53

60

0,7

Kärnkraft ..................

500

6 300

1

39

3,8

Oljebaserad kondens eller mot-

tryckskraft................

3 800

7 000

13

28

1,5

Toppkraft ..................

200

3 000

—

—

—-

Summa

15 200

28 700

67

127

6,0

I och med det ökade byggandet av kraftverk i form av andra kraftverkstyper

än vattenkraftverk blir det alltmera angeläget att kunna som juridisk

form för deltagande i kraftverk använda rättsinstituten rätt till elektrisk

kraft och inteckning av sådan rätt. En möjlighet för utomstående

att göra en kapitalinsats i ett sådant kraftverk utgör visserligen aktieteckning

i det kraftverksägande aktiebolaget, men behov finns även att kunna

göra en kapitalinsats mot erhållande av rätt till elektrisk kraft under obegränsad

tid och mot deltagande i de löpande kostnaderna för kraftverket,

såsom administration och underhåll. Härigenom underlättas en belåning av

insatsen, vilket ofta är nödvändigt för att insatsen skall kunna komma till

stånd. Insats i form av aktieteckning har inte samma belåningsvärde.

Ett upphävande av instituten rätt till elektrisk kraft och inteckning av

sådan rätt skulle alltså betänkligt inskränka möjligheterna att finansiera

såväl vattenkraftverk som i synnerhet kondens- och kärnkraftverk. Särskilt

olägligt skulle detta vara med hänsyn till nyssnämnda tendens att i ökad

utsträckning bygga andra kraftverk än vattenkraftverk för avsevärt högre

kostnader än dem som vattenkraftverk betingar.

Departementschefen. Upplåtelse av rätt till elektrisk kraft är f. n. en

sakrätt i fast egendom. Bestämmelserna om denna upplåtelseform finns nu

i 1920 års lag med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m. Skall rättighetstypen för

framtiden bestå som en sakrätt, hör den till jordabalkens område. Lagberedningens

förslag till ny jordabalk innehåller också bestämmelser om rätt

till elektrisk kraft. I JB saknas däremot sådana bestämmelser.

Eldistributionsutredningen tar i sitt betänkande upp den större frågan om

1920 års lag över huvud taget har något berättigande. Utredningens överväganden

leder fram till att lagen kan upphävas. Slopas lagen upphör inte bara

reglerna om upplåtelse av rätt till elektrisk kraft såsom en sakrätt utan även

bestämmelserna om bl. a. registrering av elektrisk anläggning och tvångsförvaltning

av sådan anläggning.

Beträffande först frågan om upphävande av registreringsbestämmelserna

i 1920 års lag godtas eldristributionsutredningens förslag av alla remissinstanser.

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

För egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning att frågan

om registrering av elektrisk anläggning har kommit i ett annat läge genom

införandet av lagstiftningen om företagsinteckning. Möjligheten att genom

detta institut utnyttja ledningar och elektriska stationer på annans fastighet

som kreditunderlag har medfört att det inte längre kan anses föreligga

behov av att genom registrering ge sådana anläggningar egenskap av tillbehör

till den fastighet där huvudstationen är belägen. Jag ansluter mig

sålunda till förslaget att upphäva registreringsbestämmelserna i 1920 års

lag.

Av stor betydelse är frågan vilka övergångsbestämmelser som bör gälla

vid ett upphävande av registreringsbestämmelserna i 1920 års lag. Utredningen

föreslår i detta avseende att lagen alltjämt skall gälla såvitt avser

äldre registreringar. En sådan övergångsbestämmelse medför att äldre registreringar

får verkan för all framtid, om inte registreringarna upphävs på

begäran av fastighetsägare. Som utredningen anför kan dock upphävande

av registrering vara både omständligt och kostsamt och ibland t. o. m.

omöjligt. Verkan av äldre registreringar skulle därför sannolikt komma att

att bestå under avsevärd tid framåt och medföra osäkerhet för kreditgivning

och fastighetsomsättning. Enligt min mening bör man därför i

samband med att registreringsbestämmelserna slopas, bestämma viss tid när

verkan av äldre registreringar upphör. Under övergångstiden får fastighetsägare

och kreditgivare möjlighet att inrätta sig efter de nya förhållandena.

Detta torde ofta kunna ske genom att företagsinteckning överlämnas som

kompletterande säkerhet. Övergångstiden bör sättas till fem år. Om fordran,

som är förenad med panträtt i fastighet med registrerad elektrisk anläggning,

inte förfaller till betalning innan fristen går ut, bör borgenären vara

berättigad att säga upp sin fordran om inteckningssäkerhetens värde nedgår

väsentligt till följd av registreringens upphörande och fastighetsägaren inte

ställer ytterligare säkerhet inom viss tid efter anfordran. Rätt till uppsägning

bör dock av hänsyn till gäldenären inte föreligga tidigare än två år före

femårsfristens utgång.

Frågan om behovet av institutet rätt till elektrisk kraft har behandlats

i lagrådsremissen avseende JB. Jag anförde då att slutlig ställning till

denna fråga inte kunde tas utan närmare utredning men att regler om

sakrättsligt skydd för kraftupplåtelser inte längre torde ha något större

berättigande när det gällde småförbrukare. Riktigheten härav har bekräftats

av eldistributionsutredningen. Emellertid framgår av utredningens

betänkande att kraftupplåtelser har viss betydelse vid vattenkraftexploatering

som en form av ersättning till upplåtare av strömfall. Även av bankföreningens

skrivelse framgår att kraftupplåtelser förekommer i dessa sammanhang

och att intecknade kraftupplåtelser utnyttjas som kreditunderlag.

Sådana upplåtelser kan väntas få ökad betydelse för den framtida

utbyggnaden av elproduktionen även genom andra kraftverkstyper än vatten
-

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

kraftverk. Möjligheten att genom upplåtelse av rätt till elektrisk kraft finansiera

kraftverksbyggnad bör med hänsyn härtill inte undanröjas. Jag föreslår

därför att rätten till elektrisk kraft behålls som en särskild sakrätt i fast

egendom.

JB avses innehålla bestämmelser om alla typer av sakrätt i fast egendom.

Även inskrivning av rättigheter i fast egendom är avsedd att uttömmande

regleras i balken. I enlighet härmed har i 7 kap. JB tagits upp allmänna

bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och samfällighetsrätt, medan

8—15 kap. innehåller särskilda bestämmelser om arrende, hyra, tomträtt,

servitut och samfällighetsrätt. 117 och 18 kap. finns bestämmelser om företräde

på grund av inskrivning och om godtrosförvärv medan 23 kap. innehåller

reglerna om inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt samt av

servitut och samfällighetsrätt. Bestämmelserna i 7, 17, 18 och 23 kap. JB

kan med vissa jämkningar ges tillämpning även på rätt till elektrisk kraft.

De särskilda bestämmelser om rätt till elektrisk kraft som behövs härutöver

är dock av så speciell karaktär att de lämpligen inte bör tas upp i

JB utan i en särskild lag.

Det finns enligt min mening inte nu anledning att genomföra några

mera väsentliga ändringar i institutet rätt till elektrisk kraft. De av lagberedningen

i detta hänseende framförda förslagen om att ge rättigheten

en servitutsliknande karaktär och att den i övriga fall skulle vara tidsbegränsad

anser jag sålunda inte böra genomföras.

I enlighet med vad jag har anfört nu bör bestämmelser om rätt till elektrisk

kraft ingå bland de i 7 kap. JB upptagna allmänna bestämmelserna

om rättigheter i fastighet. I balken kommer därigenom att ges sådana regler

om rättighetens ställning vid fastighetens övergång till ny ägare och i

förhållande till andra rättighetshavare, som nära ansluter till innehållet i

15—19 §§ i 1920 års lag. Reglerna bör kompletteras med en bestämmelse

att skriftlig upplåtelse av rätt till elektrisk kraft alltid är gällande mot ny

ägare av fastigheten oberoende av om de för övriga rättigheter angivna

förutsättningarna härför föreligger. Bestämmelserna i 23 kap. om inskrivning

av rättigheter bör göras tillämpliga även på rätt till elektrisk kraft.

Beträffande det närmare innehållet i ifrågavarande bestämmelser i JB får

jag hänvisa till det till lagrådet tidigare denna dag remitterade förslaget

till ändringar i och tillägg till JB.

Lagbestämmelser synes som eldistributionsutredningen anför inte behövliga

för det fallet att avtalad kraftleverans ej kan fullgöras på grund av

force majeure och ej heller i fråga om distributörs rätt att under vissa

omständigheter avbryta avtalad elleverans till konkursgäldenär (20, 22 och

23 §§ i 1920 års lag).

Bestämmelserna i 1920 års lag om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning

har inte tillämpats. Jag delar eldistributionsutredningens uppfattning

att bestämmelserna kan utgå ur lagstiftningen.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

305

Vad som nu anförts leder till att en särskild lag om rätt till elektrisk

kraft bör innehålla en beskrivning av institutet rätt till elektrisk kraft för

att avgränsa rättigheten mot andra sakrätter i fast egendom. Vidare bör i

lagen tas upp formföreskrifter för upplåtelseavtalet. Som framgår av vad

som tidigare anförts är det av betydelse att rätt till elektrisk kraft även i

framtiden får överlåtas på sätt kunnat ske hittills (21 § i 1920 års lag).

En bestämmelse härom bör även ingå i lagen.

Specialmotivering

1 §

Departementschefen. Bestämmelserna i 1920 års lag är tillämpliga på upplåtelse

av elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat dylikt ändamål

(1 §). Med ”dylikt ändamål” avses i huvudsak uppvärmning och elektrokemiska

processer. Beskrivningen av rätten till elektrisk kraft har i denna

paragraf utformats i enlighet härmed. Uttrycklig bestämmelse att lagen

avser endast starkström synes inte behövlig. På vilket sätt den elektriska

kraften alstras är likgiltigt. Även från fastigheter med andra kraftverkstyper

än vattenkraftverk kan sålunda rätt till elektrisk kraft upplåtas. I enlighet

med vad som gäller enligt 1920 års lag bör rätt till elektrisk kraft

kunna upplåtas även i tomträtt. Detta har föranlett en jämkning av 13: 1

JB. Förslag härom har tagits upp i den tidigare denna dag anmälda tillläggsremissen.

2 §

Departementschefen. Enligt gällande rätt medför även muntligt ingångna

avtal om upplåtelse av rätt till elektrisk kraft sakrättsliga verkningar. I

förevarande paragraf har däremot, liksom i lagberedningens jordabalksförslag,

uppställts som tvingande regel att upplåtelse av sådan rättighet skall

ske skriftligen. En sådan föreskrift medför att upplåtelse av rätt till elektrisk

kraft alltid kommer att bestå mot ny ägare och att företrädesrätten

alltid kan tryggas genom inskrivning. Den skriftliga upplåtelseformen torde

redan nu vara den vanliga i synnerhet om upplåtelsen är av större ekonomisk

betydelse. Skriftlighetskravet innebär endast att upplåtelsehandlingen

skall innehålla uppgift om den kraftstation från vilken kraften skall tillhandahållas

och den fastighet till vilken stationen hör. Det bör anmärkas att

muntliga upplåtelser inte saknar rättsverkan. Sådana upplåtelser faller dock

inte under lagens regler och kommer sålunda inte att åtnjuta sakrättsligt

skydd.

3 §

Departementschefen. För att institutet rätt till elektrisk kraft skall kunna

komma till avsedd användning är det en förutsättning att rättigheten

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr lbo år 1970

kan överlåtas med verkan mot npplåtaren. En bestämmelse härom har

tagits upp i denna paragraf. Bestämmelsen i första stycket motsvarar 21 §

i 1920 års lag.

I fråga om arrende och hyra har i JB skilts mellan överlåtelse av rättigheten

och andra former av nyttjanderättens övergång (jfr 8: 19 och 12: 32

och 33 JB). Denna skillnad bör göras också beträffande rätt till elektrisk

kraft. I paragrafens andra stycke har därför föreskrivits att första stycket

gäller också i fråga om rättighetens övergång genom familjerättsliga

och andra liknande förvärv.

4 §

Departementschefen. Paragrafen innehåller en hänvisning till reglerna i

JB. Som jag tidigare anfört är det bestämmelserna i 7, 17, 18 och 23 kap. JB

som är av intresse när det gäller rätt till elektrisk kraft. Det bör även uppmärksammas

att reglerna i dessa kapitel blir tillämpliga, när rätt till elektrisk

kraft upplåts i tomträtt (jfr 13: 1 och 7 JB).

Övergångsbestämmelserna

Departementschefen. I samband med att nya lagen träder i kraft upphävs

1920 års lag. Som jag tidigare anfört bör dock de äldre bestämmelserna

om registrering av elektrisk anläggning gälla under en övergångstid.

Särskilda övergångsbestämmelser om detta har tagits upp i enlighet med

vad jag tidigare anfört. Även bestämmelserna om upphävande av registrering

bör gälla. Äldre bestämmelser bör vidare gälla på avtal som slutits före

lagens ikraftträdande och i fråga om tvångsförvaltning om vilken förordnande

meddelats dessförinnan.

Även institutet vattenfallsrätt kräver särskilt beaktande i övergångsbestämmelserna.

Bestämmelserna om vattenfallsrätt har upphävts i JP och

sådan rätt kommer inte att kunna upplåtas i framtiden. Hittills upplåtna

vattenfallsrätter äger dock bestånd (jfr 11 § JP). Genom en särskild övergångsbestämmelse

har öppnats möjlighet att upplåta rätt till elektrisk

kraft i befintliga vattenfallsrätter.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

307

6. Förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder

Departementschefen. I det tidigare denna dag remitterade förslaget till

ändringar i och tillägg till JB har tagits upp vissa ändringar i fråga om formerna

för prövning av tvister och dispensärenden i arrende- och hyresmål.

I samband härmed har jag anfört att arrendenämndernas verksamhetsformer,

liksom hyresnämndernas, bör regleras i särskild lag. Lagen (1968:

349) om hyresnämnder bör ersättas av en lag om arrendenämnder och hyresnämnder.

Lagen bör gälla även tvister och dispensärenden enligt lagen

(1957: 390) om fiskearrenden.

I enlighet härmed har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

lag om arrendenämnder och hyresnämnder. Förslaget, som nära ansluter

till lagen om hyresnämnder, inleds med ett särskilt avsnitt om arrendenämnds

uppgifter och sammansättning in. m. (1—3 §§). Därefter följer bestämmelserna

om hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. m., motsvarande

1—3 §§ i lagen om hyresnämnder (4—6 §§). De återstående bestämmelserna,

som är gemensamma för arrende- och hyresärenden, är disponerade på i

huvudsak samma sätt som lagen om hyresnämnder. Avsnittet innehåller vissa

särskilda bestämmelser för ärenden om arrende- och hyrestvister (7—-12 §§),

vissa särskilda regler för dispensärenden m. in. (13 §) och särskilda bestämmelser

för sådana ärenden där nämnden fungerar som skiljenämnd

(14 §). De för alla ärendetyper gemensamma bestämmelserna har samlats

under rubriken övriga bestämmelser (15—26 §§). Förslaget har utformats

med utgångspunkt i att med arrendetvist avses också tvist enligt lagen om

fiskearrenden.

Förslaget innehåller inte någon motsvarighet till 22 § lagen om hyresnämnder.

Befogenhet att utfärda sådana instruktionella bestämmelser som

avses i nämnda paragraf tillkommer Kungl. Maj :t utan att en särskild regel

därom tas upp i lagen.

1 §

Departementschefen. Enligt 8:31 JB har arrendenämnd till uppgift att

medla i arrendetvister och att pröva frågor om ersättning enligt 9: 14 JB

samt övriga frågor som enligt 8—10 kap. ankommer på nämnden. Nämnden

skall dessutom vara skiljenämnd i arrendetvister. Liksom motsvarande bestämmelse

för hyresförhållanden i 1 § lagen om hyresnämnder anger denna

paragraf i första stycket närmare vilka uppgifter som ankommer på arrendenämnd.

Därvid har även de uppgifter som ankommer på nämnden enligt

lagen om fiskearrenden tagits upp. I andra stycket har tagits upp en forum
-

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

regel som innebär att ärende som kan hänskjutas till arrendenämnd skall

tas upp av nämnden för den ort där fastigheten är belägen.

2§

Departementschefen. De arrendenämnder som f. n. finns för vissa uppgifter

enligt bestämmelserna i NJL om sociala arrenden består av tre ledamöter.

En ledamot skall vara ordförande. Av de övriga skall en vara ägare

av jordbruksfastighet och den andre arrendator av sådan fastighet.

I det tidigare denna dag remitterade förslaget till ändringar i och tillägg

till JB har jag anfört bl. a. att arrendenämndernas verksamhet inte kan beräknas

bli så omfattande att det motiverar heltidsarbetande ordförande

samt förutsatt att de nuvarande hyresnämndsordförandena skall tas i anspråk

även som ordförande i arrendenämnd. Samma kompetenskrav bör

därför gälla för ordförandena i arrende- och hyresnämnderna.

Jag har i anslutning till den tidigare remissen även anfört att partsrepresentationen

i nämnden måste kunna anpassas till att tvister och andra frågor

kan avse både jordbruksarrende och bostadsarrende. Jag har anslutit mig

till arrendelagsutredningens förslag att även den som i annan egenskap än

fastighetsägare vunnit erfarenhet av arrendeförhållanden skall kunna företräda

jordägarsidan. Härmed avses personer som utan att vara fastighetsägare

vunnit liknande erfarenhet, t. ex. som förvaltare av utarrenderade

jordbruksfastigheter. Någon motsvarande utvidgning beträffande arrendatorsidans

representant i nämnden är enligt min mening inte behövlig.

I enlighet med vad jag nu anfört har i första stycket av denna paragraf

föreskrivits att ordförande i arrendenämnd skall vara lagfaren. Av de övriga

ledamöterna skall representanten för jordägarsidan ha förvärvat erfarenhet

av arrendeförhållanden såsom jordägare eller på annat liknande sätt

medan arrendatorsrepresentanten skall vara jordbruksarrendator eller, när

ärende rör bostadsarrende, bostadsarrendator. Arrendenämnd kan i ett särskilt

fall komma att få befattning även med anläggningsarrende. Enligt 8: 5

JB har nämnden nämligen behörighet att godkänna förbehåll om återtagande

av arrendestället eller del därav före arrendetidens utgång. Jag anser inte

att dessa dispensärenden, vilka med säkerhet blir sällsynta, behöver beaktas

i reglerna om nämndens sammansättning. Vid behandlingen av sådant

ärende skall alltså den arrendatorsrepresentant som är jordbruksarrendator

tjänstgöra. Vad som sagts nu gäller även då fråga är om ärenden enligt

fi skearrendelagen.

Enligt andra stycket är ordföranden behörig att ensam vidta vissa förberedande

åtgärder ävensom att under vissa förutsättningar ensam medla samt

pröva tvister och andra frågor. Bestämmelsen har för hyresförhållanden en

motsvarighet i 2 § andra stycket lagen om hyresnämnder.

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Enligt bestämmelserna i NJL finns inte någon åldersgräns för ledamot

i arrendenämnd. Arrendelagsutredningens förslag innehåller inte heller någon

sådan åldersgräns. Under remissbehandlingen av arrendelagsutredningens

förslag har från några håll dock förordats att en övre åldersgräns

uppställs för ledamöter i arrendenämnd.

Valbar til! nämndeman är myndig svensk medborgare som är mantalsskriven

och boende inom kommunen samt ej fyllt 70 år. Konkurstillstånd

utgör inte hinder mot valbarhet (4: 6 RB i dess lydelse enligt lagen (1969:

244) om ändring i rättegångsbalken). Ledamot i hyresnämnd skall ha uppnått

25 års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra

som ledamot.

Enligt min mening bör gälla enhetliga bestämmelser för ledamot i arrende-

och hyresnämnd och för nämndeman både i fråga om åldersgränserna

och i fråga om konkursvillkoret. I enlighet härmed har i tredje stycket föreskrivits

att ledamot i arrendenämnd skall vara myndig svensk medborgare

som ej fyllt 70 år. Motsvarande ordning har föreslagits även beträffande

ledamot i hyresnämnd (jfr 5 § tredje stycket). Detta innebär bl. a. att förordnande

som ledamot inte förfaller vid konkurs. Däremot bör ledamot som

försatts i konkurs givetvis inte kallas till tjänstgöring så länge konkurstillståndet

varar (jfr prop. 1969: 44 s. 378).

I fjärde stycket har tagits upp en föreskrift att för varje ledamot skall

finnas ersättare och att bestämmelserna om ledamot gäller även för ersättare.

Eu motsvarighet till dessa regler finns f. n. när det gäller hyresnämnd

i 2 § femte stycket lagen om hyresnämnder.

3 §

Departementschefen. I första stycket har givits bestämmelser om förordnande

av ledamöter i arrendenämnd. De utses av Kungl. Maj :t, som emellertid

bär möjlighet att delegera uppgiften till myndighet som Kungl. Maj:t

bestämmer (jfr 3 § första stycket lagen om hyresnämnder).

I varje ärende skall nämnden givetvis ha den sammansättning på arrendatorsidan

som föranleds av ärendets beskaffenhet. Även i övrigt skall tillses

att nämnden har den med hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga

förhållanden lämpligaste sammansättningen. Enligt andra stycket åligger

det ordföranden att beakta detta när ledamöter skall kallas till tjänstgöring

(jfr 3 § tredje stycket lagen om hyresnämnder).

4 §

Departementschefen. Paragrafen motsvarar 1 § lagen om hyresnämnder.

Ändringarna innebär endast att tidigare hänvisningar till NJL ersatts med

hänvisningar till JB.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

5 §

Departementschefen. Första och tredje styckena motsvarar utan ändring

2 § första och tredje styckena lagen om hyresnämnder. Bestämmelserna i

andra, fjärde och femte styckena i sistnämnda lag har ersatts med en hänvisning

till vad som enligt 2 § andra—fjärde styckena i förevarande lag gäller

i fråga om arrendenämnder. Som jag anfört tidigare innebär detta i förhållande

till vad som gäller enligt lagen om hyresnämnder en ändring beträffande

behörigheten att vara ledamot i hyresnämnd.

6 §

Departementschefen. Paragrafen, som motsvarar 3 § lagen om hyresnämnder,

har inte undergått någon saklig ändring.

7—11 §§

Departementschefen. Dessa paragrafer motsvarar 4—8 §§ lagen om hyresnämnder.

I förslaget har bestämmelserna gjorts tillämpliga även på

ärenden angående arrendetvister.

12 §

Departementschefen. Paragrafen motsvarar 9 § första stycket och 10 § lagen

om hyresnämnder och avser både arrende- och hyrestvister.

13 §

Departementschefen. Denna paragraf motsvarar 11 § lagen om hyresnämnder.

Den avser i förslaget också dispensfrågor i arrendeförhållanden

samt medgivande för arrendator att, mot rätt till ersättning av jordägaren,

fullgöra jordägarens byggnadsskyldighet och vidta fristående förbättringar.

Bestämmelserna om delgivning av ansökan och sammanträde inför nämnden

har i förslaget fått en mera allmän utformning. I dispensärenden och

ärenden om godkännande av överenskommelse torde vanligen ansökan biträdas

av båda parter. Om så inte är fallet, skall givetvis motparten delges

ansökningen. Särskild bestämmelse härom synes inte behövlig. I ärenden

angående byggnadsskyldighet eller fristående förbättringar kan det finnas

behov av att till sammanträde kalla även annan än arrendatorn och jordägaren,

t. ex. företrädare för lantbruksnämnden. Part bör kunna föreläggas

vite att komma tillstädes. Bestämmelserna i andra stycket har utformats

med beaktande härav.

14—16 §§

Departementschefen. Paragraferna motsvarar 12—14 §§ lagen om hyresnämnder

och avser både arrende- och hyresärenden.

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

17 §

Departementschefen. Första stycket motsvarar 9 § andra stycket lagen

om hyresnämnder. Det bör uppmärksammas att besiktning kan företas

och utredning inhämtas inte bara i ärenden angående tvister utan också i

dispensärenden och ärenden om medgivande att fullgöra byggnadsskyldighet

eller vidta förbättringsåtgärder. I sistnämnda fall synes besiktning regelmässigt

böra ske.

Andra stycket, som saknar motsvarighet i lagen om hyresnämnder, innehåller

en föreskrift om skyldighet för arrendenämnd att i ärenden angående

byggnadsskyldighet och fristående förbättringar inhämta lantbruksnämndens

yttrande. Jag kan i denna fråga hänvisa till vad som anförts härom

i det tidigare denna dag remitterade förslaget till ändringar i och tilllägg

till JB.

18 §

Departementschefen. Paragrafen motsvarar 9 § tredje stycket lagen om

hyresnämnder och avser både arrende- och hyresärenden. Liksom 17 §

första stycket är bestämmelserna i denna paragraf tillämpliga inte bara i

ärenden angående tvister utan också i dispensärenden och ärenden angående

byggnadsskyldighet och fristående förbättringar. Däremot gäller bestämmelserna

inte i de fall nämnden tjänstgör som skiljenämnd.

19—25 §§

Departementschefen. Paragraferna motsvarar 15—21 §§ lagen om hyresnämnder

och avser både arrende- och hyresärenden.

26 §

Departementschefen. I den allmänna motiveringen i lagrådsremissen angående

jordbruksarrende som anmälts tidigare denna dag har jag framhållit

att arrendenämnds beslut om ersättning enligt 9: 14 JB bör kunna utnyttjas

som exekutionstitel. I enlighet härmed har i förevarande paragraf

tagits upp en bestämmelse enligt vilken beslut om ersättning som vunnit

laga kraft går i verkställighet som lagakraftägande dom.

Övergångsbestämmelserna

Någon övre åldersgräns för ledamot i hyresnämnd eller ersättare för ledamot

finns inte (jfr 2 § lagen om hyresnämnder). För att mildra övergången

till den nya ordningen, som innebär att ledamot och ersättare inte

får ha fyllt 70 år, bör den som vid den nya lagens ikraftträdande är utsedd

till ledamot eller ersättare för sådan få fullgöra uppdraget till utgången av

den tid som förordnandet avser även om han därunder skulle fylla 70 år.

En bestämmelse härom har tagits upp i andra stycket. Någon motsvarande

bestämmelse i fråga om arrendenämnderna är inte behövlig.

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

7. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Departementschefen. De ändringar som föreslås i RB berör 10 kap. 10 §

första stycket och 17 § första stycket.

Bestämmelserna om fastighetsforum i 10 kap. 10 § avser bl. a. tvist om

arrendeavtal och om vissa obligatoriska anspråk på grund av en arrendeupplåtelse

eller upplåtelse av annan särskild rätt till egendomen såsom arrendeavgift,

hävd, byggnads underhåll, nybyggnad eller annat dylikt. Hyrestvist

undantogs från bestämmelsernas tillämpningsområde i samband med

1968 års hyresreform. Enligt gällande rätt skall hyrestvist i stället tas upp

av den allmänna underrätten i residensstaden. I 12: 72 JB har föreskrivits

att hyrestvist skall tas upp av fastighetsdomstol. Detsamma skall enligt 8: 33

JB gälla för arrendetvist, vilket föranleder att även arrendetvister skall undantagas

från tillämpningsområdet för bestämmelserna om fastighetsforum i

10 §. Enligt förslaget sker detta genom att den för hyrestvister upptagna

undantagsbestämmelsen i första stycket sista punkten utvidgas till att avse

även arrendetvister. Vidare har arrendeavgift fått utgå ur exemplifieringen

av obligatoriska anspråk i andra punkten. I stället har vederlag för upplåtelsen

angivits som exempel på anspråk då nyttjanderätt eller annan särskild

rätt upplåtits. Eftersom fråga om hävd eller nybyggnad i praktiken

inte torde uppstå beträffande andra upplåtelser än arrende har även dessa

exempel i förslaget fått utgå ur den exemplifierande uppräkningen. Däremot

har fråga om byggnads underhåll fått stå kvar (jfr 14: 1 andra stycket

JB).

Enligt 18 § lagen om fiskearrenden skall även tvist om sådant arrende

tas upp av fastighetsdomstol. Undantagsbestämmelsen i 10 § första stycket

sista punkten gäller också sådan tvist.

Enligt 12: 72 JB är fastighetsdomstol exklusivt forum för hyrestvister.

Detsamma gäller enligt 8:33 JB och 18 § lagen om fiskearrenden för arrendetvister.

Eftersom dessa tvister sålunda skall upptagas av viss domstol

blir denna på grund av bestämmelserna i 10 kap. 17 § första stycket 2 RB

ensam behörig. Den särskilda bestämmelsen om hyrestvister i 17 § första

stycket 4 RB har därför fått utgå i förslaget.

s. 313 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

313

8. Förslaget till lag om ändring i samäganderättslagen

Gällande rätt. God man, som förordnats av rätten enligt 3 § samäganderättslagen,

skall förvalta godset till delägarnas bästa. Han får därvid upplåta

nyttjanderätt till godset men enligt huvudregeln inte för längre tid än

hans förordnande avser. Om fråga är om fast egendom får upplåtelsen

dock göras till den fardag som infaller näst efter det förordnandet upphör

(4 § första stycket). I de fall där enligt lag viss minsta tid är bestämd för

upplåtelsen och denna minimitid är längre än den tid för vilken upplåtelsen

får göras enligt samäganderättslagen, torde gode mannen vara hänvisad

att utverka dispens från reglerna om minimitid eller avstå från den

tillämnade förvaltningsåtgärden.

Arrendelagsutredningen. Reglerna om minimitid och besittningsskydd

bör gälla även vid upplåtelser som görs av god man. Det finns i och för sig

inga skäl för att arrendatorer i sådana fall skall ha ett sämre besittningsskydd

än andra. Utredningen föreslår därför att samäganderättslagen ändras

i enlighet med det sagda. Sålunda föreslås, att i 4 § första stycket samäganderättslagen

skall tilläggas en bestämmelse av innehåll att, om viss

minsta tid är enligt lag bestämd för upplåtelse av nyttjanderätt till fast

egendom, den tiden skall gälla i stället för bestämmelserna om upplåtelsetiden

i 4 § i dess nuvarande lydelse.

Departementschefen. Också jag anser att det är en brist i samäganderättslagen,

att upplåtelsetiden har gjorts beroende uteslutande av längden

av gode mannens förordnande. Den nuvarande ordningen är inte alltid till

fördel för delägarna. I de fall där det finns en i lag bestämd minimitid

torde inte sällan reglerna i samäganderättslagen hindra en upplåtelse som

skulle vara fördelaktig för delägarna. Även om arrendenämnderna i nu

åsyftade fall med hänsyn till omständigheterna skulle lämna dispens i större

utsträckning än i andra fall, kan det vara tveksamt, om det finns arrendatorer

som är villiga att ta ett arrende på den korta tid som det här kan

bli fråga om. I varje fall lär förhållandena komma att påverka arrendeavgiftens

storlek. I sammanhanget är det att märka att det finns regler om

minimitid i JB i betydligt större utsträckning än i gällande rätt.

I likhet med arrendelagsutredningen anser jag därför, att samäganderättslagen

bör ändras i denna del. I 4 § första stycket har tillagts en bestämmelse

av innehåll att gode mannen får upplåta nyttjanderätt även för

den minimitid som kan vara föreskriven i lag. Ingenting hindrar dock gode

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

mannen att träffa avtal om kortare upplåtelsetid, om detta med hänsyn till

delägarnas intressen skulle vara lämpligare och arrendenämnden lämnar

dispens. Eftersom gode mannen ges möjlighet att träffa avtal, som delägarna

kan bli bundna av för lång tid efter det förordnandet upphört, bör gode

mannen självfallet ta särskild hänsyn till delägarnas egen mening om den

tillämnade åtgärden. Detta följer av det i 4 § första stycket uppställda kravet

att gode mannen skall förvalta godset till delägarnas samfällda bästa.

De regler som tagits upp i 4 § första stycket samäganderättslagen äger

tillämpning endast på den första arrendeperioden. Att avtalet till följd av

reglerna om besittningsskydd kan komma att förlängas lägger sålunda inte

hinder i vägen för upplåtelsen, om gode mannen i fråga om den första

arrendeperioden iakttar föreskrifterna i 4 §.

Arrendelagsutredningen föreslår en motsvarande ändring i 10 § andra

stycket lagen (1921:299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter. Kungl. Maj :t har emellertid uppdragit

åt lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen att göra en översyn av

nämnda lag, varför utredningens ändringsförslag i denna del inte bör behandlas

nu.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

315

9. Förslaget till lag om ändring i lagen om inteckningsliavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund

av brandförsäkringsavtal

Inledning. Ersättning som utgår på grund av brandförsäkringsavtal får i

princip inte, utan inteckningsliavares medgivande eller utan att säkerhet

ställts, betalas ut till fastighetens ägare utan skall nedsättas hos länsstyrelsen

(1 §). Nedsatt belopp skall fördelas enligt reglerna om fördelning av

köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom (2 §). Om betalning utfallit

på intecknings huvudstol vid fördelningen, är inteckningen till den del

den betalats utan verkan (3 §). Är försäkringsgivaren ansvarig i förhållande

till inteckningshavare men inte gentemot fastighetens ägare, inträder

han, i den mån betalning utfallit på inteckningens huvudstol, i inteckningshavares

rätt (4 § första stycket). För det belopp varmed betalning sålunda

utfallit jämte ränta skall på grund av handling, som länsstyrelsen har att

utfärda, inteckning meddelas försäkringsgivaren att gälla med förmånsrätt

näst efter intecknat belopp, som ej utgått vid fördelningen. Sådan handling

skall innehålla att belopp som däri avses förfaller till betalning sex

månader efter uppsägning (4 § andra stycket). Länsstyrelsen skall underrätta

inskrivningsdomaren om fördelningen för anteckning i fastighetsboken.

Skall inteckning meddelas på grund av handling, som avses i 4 §,

har länsstyrelsen att samtidigt med fördelningslängden insända handlingen

med begäran om inteckning (5 §). Om vid uppgörelse mellan fastighetsägaren

och försäkringsgivaren skadans belopp enligt inteckningsliavares

mening satts för lågt, har han möjlighet att, såvitt rör hans rätt, få frågan

prövad på nytt (6 §). Lagen har motsvarande tillämpning i fråga om

förmånsrätt för ogulden köpeskilling samt beträffande inteckning i tomträtt

och vattenfallsrätt (7 §).

Jordbalksutredningen. Också i det fall av panträttsgrundande varom talas

i förevarande lag skall efter balkens ikraftträdande inskrivningsdomaren

utfärda pantbrevet och inteckna det. Länsstyrelsens funktion blir enligt

det nya förfarandet att upprätta panträttsansökningshandlingen och

att insända denna till inskrivningsmyndigheten.

Det sagda har föranlett att utredningen i den nu aktuella lagen föreslår

vissa ändringar i 4 § andra stycket och 5 § andra stycket. Med anledning

härav har utredningen även vidtagit en formell översyn av lagens bestämmelser

i övrigt. Vid denna har det befunnits påkallat att jämka lagens ru
-

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

brik. Ordet ”inteckningshavares” i rubriken har sålunda, liksom när det förekommer

i lagtexten, ersatts med ”panthavares”. Beträffande själva bestämmelserna

gäller att jämkningar av formuleringarna visat sig nödvändiga i

samtliga paragrafer. Dessutom har bestämmelserna i 7 § om tyst förmånsrätt

för ogulden köpeskilling och om vattenfallsrätt fått utgå. Att de vid

nya balkens ikraftträdande eventuellt befintliga tysta förmånsrätterna för

ogulden köpeskilling skyddas, såvitt gäller tillämpningen efter nämnda

tidpunkt av förevarande lag, framgår av ett särskilt övergångsstadgande,

som fogats till lagförslaget. Beträffande äldre vattenfallsrättigheter bär inte

erfordrats någon liknande övergångsanordning. Vattenfallsrättighet, som

tillkommit före nya balkens ikraftträdande, är nämligen skyddad vid tilllämpningen

av förevarande lag redan genom 11 § i utredningens förslag till

lag om införande av nya jordabalken.

Departementschefen. I 22: 5 andra stycket JB hänvisas till särskilda bestämmelser

om skyldighet för inskrivningsmyndigheten att i visst fall bevilja

inteckning och utfärda pantbrev när ersättning på grund av brandförsäkringsavtal

tillfallit borgenär som har panträtt för sin fordran. De i

detta förslag upptagna ändringarna i lagen om inteckningshavares rätt till

betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavfal, är,

liksom i jordabalksutredningens förslag, främst föranledda av att inskrivningsmyndigheten

i fortsättningen skall utfärda pantbrev. Panträttskonstruktionen

i JB medför dessutom att bestämmelserna i nu förevarande lag

behöver jämkas i vissa andra avseenden. I övrigt är ändringarna endast av

terminologisk eller redaktionell art.

I 6: 14 JB i dess lydelse enligt den tidigare denna dag anmälda tilläggsremissen

har givits en allmän regel om inverkan på inteckning när vid myndighets

fördelning av medel betalning utfaller på pantbrevs belopp. Om innehavaren

av pantbrevet avstått från sin rätt till betalning, inverkar fördelningen

inte på inteckningen. I fråga om gemensam inteckning krävs dock

samtycke till avståendet från såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade

fastigheter som innehavare av sådan panträtt som gäller i en eller flera

av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen. Den

i 6: 14 angivna verkan av medelsfördelning bör enligt min mening få tilllämpning

även när det gäller ersättning som nedsatts enligt nu förevarande

lag. Nedsättning bör dessutom kunna underlåtas om panträttshavarna medger

att ersättningen utbetalas till fastighetsägaren. Bestämmelserna i 1 §

i förevarande lag bör sålunda bibehållas i sak oförändrade medan den i

3 § i lagen upptagna regeln om verkan på inteckning av att nedsatta medel

fördelas bör upphävas och ersättas av de allmänna bestämmelserna i 6: 14.

Ändringarna i 4 § är föranledda av den nya panträttskonstruktionen

och den nya ordningen för utfärdande av pantbrev. Enligt nuvarande ordning

skall länsstyrelsen utfärda en handling motsvarande ett skuldebrev

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

317

med inteckningsmedgivande på det belopp varmed betalning utfallit. Enligt

förslaget skall länsstyrelsen i stället upprätta en ansökan om inteckning

på beloppet. På grund av denna ansökan skall inteckning meddelas

i fastigheten samt pantbrev utfärdas och överlämnas till försäkringsgivaren

som pant för dennes fordran. Panträtt enligt JB anses därmed upplåten i

fastigheten.

Övergångsbestämmelserna innebär att de nya bestämmelserna skall tilllämpas

i fråga om företrädesrätt för ogulden köpeskilling och i fråga om

panträtt i vattenfallsrätt.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr lko år 1970

10. Förslaget till lag om ändring i lagen om dödande av

förkommen handling (mortifikationslagen)

Gällande rätt. De allmänna reglerna om mortifikation innebär att vissa

handlingar, som kan antas ha förstörts eller förkommit, får dödas på begäran

av den som förlorat handlingen. Bestämmelserna är tillämpliga på i

första hand löpande skuldebrev och andra handlingar, vars företeende utgör

villkor för rätt att kräva betalning eller fullgörande av annan förpliktelse

men gäller dessutom aktiebrev och intecknad förskrivning, som är

ställd till viss man (1 §). Ansökan om dödande av intecknad handling

görs, i fråga om fastighets-, tomträtts- eller vattenfallsrättsinteckning hos

den rätt under vilken fastigheten lyder och annars hos rätten i den ort,

där vederbörande inskrivningsdomare är (2 §). Sökanden skall underrätta

den intecknade egendomens ägare samt antecknad innehavare av handlingen

om ansökningen (4 §). Om sökanden visat sannolika skäl att handlingen

förstörts eller förkommit förelägger rätten honom viss dag att fullfölja ansökningen

samt utfärdar offentlig stämning som kungörs (6 §). Om ansökningen

inte fullföljs på den utsatta dagen, är den förfallen (7 §). Finner

rätten vid prövning av ansökningen någon omständighet inte ha förekommit

som utvisar att handlingen finns i behåll eller ger skälig anledning

till antagande att så är fallet, dödas handlingen genom beslut av rätten.

Beträffande intecknad handling skall beslutet även innehålla erinran, att

det inte innebär dödande av inteckningen (8 §). Om handlingen dödas, utgör

den omständigheten att handlingen ej kan företes inte hinder för sökanden

att göra gällande den rätt, som kunnat grundas på handlingen. Den

som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom

på grund av inteckning eller eljest häftar för utfästelsen, har att utfärda

ny handling som svarar mot den dödade. Ny handling som utfärdats

i stället för dödad inteckningshandling, gäller dock inte som inteckningshandling

förrän anteckning att ny handling utfärdats gjorts i fastighetsboken

eller motsvarande inskrivningsbok (9 §). När ansökan görs om dödande

av intecknad handling skall rätten underrätta inskrivningsdomaren

om ansökningen för anteckning i fastighetsboken eller motsvarande inskrivningsbok.

Detsamma gäller i fråga om rättens utslag i ärendet. Sedan rättens

utslag om dödande av inteckningshandling vunnit laga kraft, skall inskrivningsdomaren

på ansökan göra anteckning i fastighetsboken eller

motsvarande inskrivningsbok att ny handling som utfärdats jämlikt 9 §

medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade (10 §).

I mortifikationslagen har även tagits upp vissa bestämmelser om dödan
-

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

de av inteckning utan inteckningshandlingens företeende (13 §). Åtgärden

innebär — liksom vid dödning enligt IF — att själva inteckningen dödas

och att betalningsrätten i fastigheten upphör. Vid dödning enligt 13 § krävs

inte som enligt de allmänna reglerna i mortifikationslagen någon sannolikhetsbevisning

för att handlingen förkommit. Det räcker att handlingen

under de sista tio åren inte blivit uppvisad för anteckning om innehav eller

eljest företedd i inteckningsärende. Fastighetsägaren kan då hos rätten

utverka offentlig stämning som kungörs. Dessförinnan skall ansökningen

delges den som står antecknad som innehavare av inteckningen. Ansökningen

fullföljs sedermera på en i samband med kungörelsens utfärdande bestämd

dag. Finnes då ingen omständighet ha förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande gälla, förordnar rätten att

inteckningen får på ansökan dödas utan handlingens företeende. Dödningsbeslutet

meddelas av inskrivningsdomaren.

Lagberedningen. I 8: 11 andra stycket i lagberedningens jordabalksförslag

föreskrivs, att om för panträtt beviljad inteckning dödats eller panträtten

eljest upphört eller blivit utan verkan, gäller ej heller pantbrevet i

vad det avser panträtt som sålunda förfallit. I anslutning härtill tar beredningen

i tredje stycket upp en bestämmelse av innehåll att dödande av förkommet

pantbrev inte medför att panträtten förfaller, men att handlingen

är utan verkan. I motiven anförs att sistnämnda bestämmelse utgör en erinran

om att under tiden mellan en inteckningshandlings dödande och den

i lagen föreskrivna anteckningen i fastighetsboken om den nya handlingen,

föreligger en panträtt, som saknar anknytning till viss handling.

Bestämmelserna om dödning av inteckning finns i 30: 20 i beredningens

förslag. I sista stycket tas upp en hänvisning till vad som är särskilt stadgat

i fråga om dödande av panträtt när pantbrevet förkommit.

I beredningens förslag till följ dlagstiftning har inte tagits upp några ändringar

i mortifikationslagen.

Departementschefen. Enligt 6: 16 andra stycket JB medför dödning av

förkommet pantbrev ej att inteckningen blir utan verkan. Bestämmelsen,

som motsvarar 8: 11 tredje stycket i beredningens förslag, förutsätter att

de allmänna bestämmelserna i mortifikationslagen skall vara tillämpliga på

pantbrev (jfr även 22:5 andra stycket JB). Panträttskonstruktionen i JB

medför emellertid att förslagets pantbrev i förevarande hänseende intar en

annan ställning än den som tillkommer ett intecknat skuldebrev eller ett

pantbrev enligt lagberedningens förslag. Den väsentligaste skillnaden beståi

däri att JB:s pantbrev inte innehåller någon betalningsutfästelse utan endast

innebär att borgenär, i den mån han har en fordran, för vilken pantbrevet

överlämnats som pant, allt efter tillgång och företrädesrätt, har rätt att få

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr tio år 1970

betalning för fordringen vid utsökning eller annan medelsfördelning hos

myndighet. Gäldenären är enligt allmänna obligationsrättsliga grundsatser

berättigad att återfå pantbrevet vid betalningen. Han blir annars betagen

möjligheten att utnyttja pantbrevet som säkerhet för en ny kredit.

Av det anförda framgår att pantbrevet inte kan anses utgöra ett sådant

löpande skuldebrev som de allmänna mortifikationsbestämmelserna i första

hand är tillämpliga på. Med hänsyn till gäldenärens intresse av att återfå

pantbrevet vid betalning bör det dock finnas möjlighet för den som förlorat

ett pantbrev att få handlingen dödad. Även i vissa andra fall är det

nödvändigt att kunna förete pantbrevet, t. ex. när betalning utfaller i samband

med exekutiv försäljning eller vid annan av myndighet företagen medelsfördelning

(jfr lagberedningens förslag till ändring i utsökningslagen,

SOU 1968:64 s. 235) samt när vissa inteckningsåtgärder skall vidtas (jfr

22: 14 JB). På grund av det anförda föreslås att mortifikationslagens dödningsbestämmelser

görs tillämpliga på pantbrev enligt JB. I 1 § första stycket

andra punkten i mortifikationslagen har pantbrev tagits upp vid sidan

av aktiebrev och intecknad förskrivning, ställd till viss man, som en handling

på vilken mortifikationsreglerna är tillämpliga. Uttrycket intecknad

förskrivning är synonymt med uttrycket intecknad fordringshandling (jfr

t. ex. 2 § i förslaget) och syftar sålunda i fortsättningen inte på inteckning

i fast egendom eller tomträtt utan uteslutande på företagsinteckning samt

inteckning i fartyg, luftfartyg eller järnväg. Uttrycket inteckningshandling

(jfr 9 § andra stycket i förslaget) avser såväl sådan handling som pantbrev,

utfärdat av inskrivningsmyndighet.

I 2, 4 och 8 §§ har vidtagits vissa redaktionella ändringar, som föranletts

av pantbrevets särställning i förhållande till de intecknade fordringshandlingarna.

Enligt JB skall pantbrev utfärdas av inskrivningsmyndigheten. Med anledning

härav har i 10 § som ett andra stycke intagits en bestämmelse att

inskrivningsmyndigheten, sedan rättens utslag angående dödande av pantbrev

vunnit laga kraft, på ansökan skall utfärda nytt pantbrev med den

företrädesrätt som tillkommit det dödade samt att anteckning härom skall

göras i fastighets- eller tomträttsboken. Ändringen har medfört vissa redaktionella

ändringar i 9 § i förtydligande syfte. I 10 § motsvaras det nuvarande

andra stycket av ett nytt tredj e stycke, som inte avser pantbrev utan endast

intecknade fordringshandlingar. Hänvisningen i 10 § till bestämmelserna

om inteckning när det gäller skyldighet att ge in avskrift har fått utgå. Frågan

kommer att regleras i administrativ väg.

En fastighetsägare bör, som även förutsatts i JB, ha möjlighet att under

vissa förutsättningar få inteckning dödad trots att pantbrevet förkommit.

De i 13 § mortifikationslagen upptagna kraven att tio år skall ha förflutit

från det handlingen uppvisats i inteckningsärende och att delgivningen

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

skall ske med den senast antecknade innehavaren bör i princip vidhållas

även i fråga om pantbreven. Bestämmelserna i 13 § mortifikationslagen bör

sålunda göras tillämpliga på pantbrev.

I ett särskilt avseende medför den i JB upptagna panträttskontruktionen

behov av särskilda regler. Jag syftar på bestämmelsen i 6: 10 JB att omständighet

som hänför sig till tillkomsten av inteckning inte medför ogiltighet

av inteckningen. Till skillnad mot vad som nu gäller och även skulle gälla

enligt lagberedningens förslag behåller pantbrevet sin giltighet, om pantsättningen

skulle vara utan verkan och rättsanspråket på grund av handlingen

utgöra ägarhypotek. Detta blir fallet, om upplåtelsen företagits av

annan än rätte ägaren och borgenären inte skyddas av godtrosregler. Detsamma

gäller om ogiltighetsanledning med fog kan åberopas mot fordringen

eller pantförskrivningen och detta även om ogiltighetsgrunden är av

kvalificerad beskaffenhet. I sammanhanget bör också pekas på det fallet att

det visar sig att annan än fastighetsägaren genom att falskeligen uppge

dennes namn eller på annat sätt obehörigen sökt inteckning och kommit i

besittning av pantbrev och att detta inte kan tillrättaskaffas. Med hänsyn

till JB:s innebörd i angivna hänseende bör en särskild möjlighet öppnas för

fastighetsägaren att få inteckning dödad utan att pantbrevet företes och

utan att den förskrivna tioårstidens utgång avvaktas. Som förutsättning

bör gälla att fastighetsägaren visar sannolika skäl att pantbrevet ej medför

panträtt. En bestämmelse härom har tagits in i 13 § första stycket i

förslaget.

Utöver de ändringar som bär förordats har 13 § undergått vissa redaktionella

jämkningar.

De allmänna bestämmelserna om dödning av pantbrev bör äga motsvarande

tillämpning beträffande vilandebevis, och bestämmelserna i 13 § om dödande

av inteckning när pantbrevet förkommit bör få motsvarande tilllämpning

beträffande vilandeförklarad inteckningsansökan när vilandebeviset

förkommit. En bestämmelse härom har i förslaget tagits upp i en ny

paragraf, 14 §.

När det gäller övergången till den nya lagstiftningen tilldrar sig de inteckningshandlingar

som tillkommit före den nya balkens ikraftträdande

särskilt intresse. Enligt 20 § JP är bestämmelserna i JB om panträtt tilllämpliga

även på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före JB:s

ikraftträdande. I 21 § JP anges att en sådan inteckningshandling skall

anses som ett pantbrev respektive ett vilandebevis på inteckningens kapitalbelopp.

Om äldre inteckningshandling vid tidpunkten för ikraftträdandet

utgör säkerhet för fordran uppstår inte några komplikationer. Inteckningshandlingen

skall då behandlas som ett pantbrev. Om däremot situationen

är den att handlingen inte utgör säkerhet för fordran, kan vissa

problem uppstå vid tillämpningen (jfr 22 och 23 §§ JP). Det fall som

närmast åsyftas är att inteckningshandlingen fungerar både som ford
II

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 145

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ringshandling och som pantbrev. När en sådan inteckningshandling dödas

enligt de allmänna mortifikationsbestämmelserna måste handlingens

olika funktioner hållas noga isär. Förfarandet bör leda till att både nytt

skuldebrev och nytt pantbrev utfärdas. Det är också tänkbart att tillämpa

de allmänna mortifikationsreglerna i fråga om handlingen i dess egenskap

av skuldebrev medan 13 § tillämpas beträffande handlingen som pantbrev.

I sistnämnda hänseende leder förfarandet då till att inteckningen dödas

och nytt pantbrev skall i så fall inte utfärdas. Vad som sagts nu om tilllämpning

av mortifikationslagen på äldre inteckningshandlingar gäller givetvis

också inteckning i vattenfallsrätt, fastän detta rättsinstitut finns

kvar endast övergångsvis.

Med hänsyn till att äldre inteckningshandlingar i och med balkens

ikraftträdande skall behandlas som pantbrev måste de nya bestämmelserna

göras tillämpliga redan vid ikraftträdandet även om dödningsförfarandet

inletts dessförinnan. Om intecknad handling dödats före lagens ikraftträdande

men ny handling inte hunnit utfärdas dessförinnan har inskrivningsmyndigheten

att på ansökan utfärda det nya pantbrevet med stöd av

10 § andra stycket.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

323

11. Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar

Departementschefen. I JB har föreskrift om bevittning vid köp, byte och

gåva inte tagits upp i anslutning till formkravet. Däremot får enligt 20: 7

punkt 1 lagfart inte utan överlåtarens hörande beviljas på obevittnad överlåtelsehandling.

Som lagrådet anfört i sitt yttrande över JB torde lagen med

särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar ej komma

att bli tillämplig beträffande vittnen på ifrågavarande överlåtelsehandlingar.

I lagens första stycke har därför gjorts ett tillägg som innebär att

bestämmelserna i lagen gäller även när vid köp, byte eller gåva av fast

egendom överlåtarens underskrift styrks av vittne.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

12. Förslaget till ändring i lagen om rätt till fiske

Gällande rätt. Upplåts jord till brukande, har brukaren rätt att nyttja det

fiske som hör till jorden, om annat inte avtalats (25 § fiskerättslagen).

Möjligheten att genom förbehåll undanta fiskerätten från arrendestället är

dock begränsad vid sociala arrenden (jfr 2:63, 2:65 andra stycket och

2: 68 första stycket NJL).

Arrendelagsutredningen. Någon tvekan om lagens innebörd torde i regel

inte föreligga för det fall att en upplåtelse för jordbruk omfattar en hel fastighet.

Arrendatorn får då ensam disponera all den fiskerätt som hör till

fastigheten. Emellertid är det snarare undantag än regel att en upplåtelse

omfattar hela fastigheten. Huruvida arrendatorn i sådant fall har fiskerätt

eller vad fiskerätten i förekommande fall skall anses omfatta är en fråga

som lagen lämnar obesvarad.

I nu åsyftade fall bör enligt utredningen arrendatorn vara berättigad

till fiskerätt i den utsträckning som svarar mot den del av fastigheten som

han innehar, detta oberoende av om fisket är samfällt för flera fastigheter

eller om arrendestället har strand. Mellan jordägaren och arrendatorn bör

fiskerätten fördelas efter vardera partens markinnehav. Att markinnehavet

blir delningsgrund behöver inte innebära, att vardera partens fiskerätt nödvändigtvis

fördelas på bestämda arealer. Således bör en uppdelning t. ex.

på skilda tider vara möjlig. Vid oenighet mellan jordägaren och arrendatorn

bör länsstyrelsen få till uppgift att fördela fiskerätten. Närbesläktade fördelningsuppgifter

ankommer redan på länsstyrelserna enligt 24 § fiskerättslagen

och lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden.

Bestämmelserna, som föreslås få formen av ett tillägg till 25 § fiskerättslagen,

bör gälla endast i den mån avtalet inte föreskriver annan ordning.

Remissyttranden. Fiskeristyrelsen och Fritidsfiskets Samarb et snämnd

tillstyrker förslaget. Lantmäteristyrelsen anser, att reglerna för nu åsyftade

fall bör ges en annan utformning än som föreslagits. Arrendatorn bör

få nyttja fastighetens fiske i den mån det avser vattenområden, som är belägna

på eller i omedelbar anslutning till arrendestället.

Departementschefen. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet

ansluter jag mig till arrendelagsutredningens förslag att arrendator, som

arrenderar en del av en fastighet, skall ha rätt till fiske i den utsträckning

som svarar mot hans markinnehav, om annat inte avtalats rörande omfatt
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ningen av hans fiskerätt. Som utredningen föreslagit är det lämpligt att länsstyrelsen

beslutar om fördelningen, om parterna inte kan komma överens.

Det ligger i sakens natur att länsstyrelsen inte är behörig att pröva tvist

som rör rättsläget, t. ex. om giltigt avtal föreligger eller avtalet över huvud

skall anses omfatta någon fiskerätt. Bestämmelserna om arrendatorns

rätt till fiske, när arrendestället utgör en del av en fastighet, har tagits upp

som ett andra stycke i 25 § fiskerättslagen.

Att den avtalsfrihet som medges i förevarande paragraf är under en övergångstid

begränsad i vissa fall följer av 36 b § JP.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj ds proposition nr 145 år 1970

13. Förslaget till lag om ändring i lagen om fiskearrenden

Departementschefen. Genom tillkomsten år 1957 av lagen om fiskearrenden

(LFA) tillerkändes den som på grund av fiskerättsupplåtelse ägnar sig

åt yrkesfiske eller annat fiske av väsentlig betydelse för hans försörjning

en avsevärt förbättrad rättsställning. De bestämmelser om bl. a. besittningsskydd

som då infördes har väsentligen utformats efter förebild av den sociala

lagstiftningen om jordbruksarrende. I stor utsträckning hänvisar också

LFA till NJL.

Den nya arrendelagstiftningen nödvändiggör att LFA ses över. De sakliga

ändringar och jämkningar som jag i det följande kommer att föreslå är väsentligen

betingade av den utformning som bestämmelserna om arrende

(8—-11 kap. JB) fått i förslaget till ändring i och tillägg till JB. Samråd har

skett med chefen för jordbruksdepartementet.

1§

Departementschefen. Enligt 1 kap. 7 § NJL är fiskerätt som grundar sig

på upplåtelse att anse som en nyttjanderätt, och de allmänna bestämmelserna

om sådan rättighet i 1 kap. gäller beträffande upplåten fiskerätt.

Här bortses från det fall då upplåten fiskerätt utgör servitut. Även enligt

JB är upplåtelse av fiskerätt en nyttjanderätt. Härav följer att 7 kap. JB,

som innehåller allmänna bestämmelser om bl. a. nyttjanderätt, äger tillämpning.

Den erinran som finns i 1 § LFA om att 1 kap. NJL gäller i fråga om

fiskearrenden har i enlighet härmed ändrats till att avse 7 kap. JB.

Bestämmelserna i 8—12 kap. JB om arrende och hyra är utformade efter

den principen att förbehåll i strid med lagens bestämmelser är utan verkan

mot nyttjanderättshavaren, om ej annat anges. Med hänsyn till att LFA i

stor utsträckning innehåller hänvisningar till arrendekapitlen i balken bör

LFA utformas efter samma princip. En regel härom har tagits upp som en

första punkt i tredje stycket. I 15 § första stycket LFA i nuvarande lydelse

anges att förbehåll som strider mot vissa särskilt angivna lagrum inte får

åberopas av fastighetens ägare. Den bestämmelsen blir överflödig på grund

av den nu angivna ändrade utformningen av lagen.

Enligt 15 § andra stycket får arrendenämnd medge undantag från

tvingande bestämmelser, om avtalet innehåller att sådant medgivande får

sökas och särskilda skäl föreligger. Avslås ansökningen, förfaller upplåtelsen,

om ej annat anges i avtalet. Dessa regler bör sammanföras med bestämmelsen

om att lagen i princip är av tvingande natur på samma sätt

som har skett i 8: 2 JB. Reglerna har därför placerats som andra och

tredje punkter i paragrafens tredje stycke.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj. ts proposition nr 745 år 1970

Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena föreslås gälla oförändrade.

F. n. kan arrendenämnd godkänna förbehåll som innebär att arrendatorn

inte skall ha rätt till ersättning i det fall som avses i 2 § andra

stycket. Bestämmelsen i tredje stycket är dispositiv. På grund av regeln i

1 § tredje stycket blir bestämmelserna trängande mot fastighetsägaren. Motsvarande

har föreslagits i fråga om arrende (jfr 8:3 första stycket JB).

3 §

Departementschefen. JB innehåller inte någon motsvarighet till 1: 9 NJL,

vari bestämmelser ges om nyttjanderättsupplåtelses giltighet mot ny innehavare

av fideikommissfastighet av visst slag. Med anledning av tillkomsten

av lagen (1963: 583) om avveckling av fideikommiss har bestämmelsen

ansetts böra tas upp i JP. Av samma skäl bör andra stycket i LFA föras

över till övergångsbestämmelserna (jfr vad som anförts i anslutning till

10 § JP i lagrådsremissen den 29 november 1968). Av motsvarande skäl

har lydelsen av första stycket jämkats.

På motsvarande sätt som har skett beträffande jordbruksarrende (9: 2

sista stycket JB) har genom en bestämmelse i andra stycket öppnats möjlighet

för arrendenämnd att ge dispens från reglerna om arrendetiden.

4 och 5 §§

Gällande rätt. Bestämmelserna i LFA om rätt till förlängning av avtalet

(optionsrätt) och vad som hänger samman därmed (4 och 5 §§) ansluter

nära till motsvarande bestämmelser vid sociala jordbruksarrenden.

Arrendelagsutredningen. Enligt utredningens förslag skall fiskearrendator

åtnjuta i huvudsak samma besittningsskydd som gårdsarrendator. Någon

rätt till ersättning vid besittningsskyddsavbrott skall dock inte föreligga.

En sådan reform anser utredningen falla utanför den väsentligen redaktionella

omarbetning av lagen som utredningen har att göra.

Departementschefen. Besittningsskyddsreglerna i JB skiljer sig i väsentliga

delar både från vad som gäller nu vid socialt arrende och från utredningens

förslag. Vid tillkomsten av LFA ansågs det inte föreligga tillräcklig

anledning att införa andra besittningsskyddsregler för fiskearrenden

än som gällde vid de sociala jordbruksarrendena. På motsvarande sätt

bör nu reglerna om besittningsskydd vid fiskearrende så nära som möjligt

anslutas till motsvarande regler vid jordbruks- och bostadsarrende.

I enlighet med vad som sålunda har anförts har i 4 § — efter förebild

av 9:3 och 10:3 JB — tagits upp bestämmelser om uppsägningstid och

automatisk förlängning av avtalet vid underlåten uppsägning. I 4 § fjärde

stycket har tagits upp en hänvisning till bestämmelserna i 8: 6 och 8 JB

om arrendeavtalets upphörande i förtid och om sättet för uppsägning. Motsvarande

hänvisning finns i 14 § LFA i dess nuvarande lydelse.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

5 § första stycket innehåller regler om rätt till förlängning av arrendeavtalet

och de besittningsskyddsbrytande grunderna. Bestämmelserna har

utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 9: 8 JB. Av 5 § andra stycket

framgår att bestämmelserna om jordbruksarrende såvitt gäller bl. a.

villkoren för det fortsatta arrendet och vissa frågor i samband med besittningsskyddsproceduren

äger motsvarande tillämpning vid fiskearrende. I

5 § tredje stycket har vissa generella undantag från besittningsskyddet tagits

upp. Sålunda är besittningsskyddsbestämmelserna över huvud taget ej

tillämpliga, om avtalet inte gäller för viss tid eller om arrendeförhållandet

upphör på den grund att arrenderätten är förverkad.

Någon motsvarighet till de besittningsskyddsbrytande grunder som anges

i 9:8 första stycket 4—6 JB föreslås inte beträffande fiskearrende. Som

en fjärde punkt har tagits upp en allmänt utformad besittningsskyddsbrytande

grund av samma lydelse som gäller i fråga om bostadsarrende

(jfr 10: 5 första stycket 6 JB).

Jag delar utredningens uppfattning att det inte föreligger skäl att införa

rätt till ersättning vid besittningsskyddsavbrott i enlighet med vad som har

föreslagits för jordbruksarrende.

Beträffande den närmare innebörden av de nu föreslagna reglerna angående

rätten till förlängning samt de sakliga nyheter som dessa regler innehåller

i förhållande till vad som gäller nu får jag hänvisa till vad som

har anförts i lagrådsremissen tidigare denna dag.

7 §

Departementschefen. Bestämmelserna har utformats i överensstämmelse

med 8: 4 JB. Paragrafens första stycke stämmer överens med vad som gäller

nu. Bestämmelserna i andra stycket äger tillämplighet inte bara när den

14 mars infaller på en söndag utan också när tillträdes- eller avträdesdag

som anges i avtalet infaller på helgdag. 7 § i sin nya lydelse har således ett

mera vidsträckt tillämpningsområde än i sin nuvarande lydelse.

8 §

Departementschefen. Bestämmelserna i första stycket första och andra

punkterna om arrendeavgift har utformats i överensstämmelse med vad som

har föreslagits beträffande jordbruksarrende i JB (jfr 8: 12 och 9: 29 JB).

Ändringen innebär bl. a. att arrendeavgiften får anknytas till index.

I paragrafens andra stycke har hänvisningarna till NJL ersatts med hänvisningar

till JB. De lagrum i JB till vilka hänvisning sker har undergått

vissa sakliga ändringar. Jag får i detta hänseende hänvisa till vad som

har anförts i lagrådsremissen tidigare denna dag. Någon hänvisning motsvarande

den som nu görs till 2: 27 första stycket NJL har inte tagits upp,

eftersom motsvarigheten till 2: 27 NJL återfinns i huvudsak bland bestämmelserna

om verkan av ändring i fastighetsindelningen i 7: 26—29 JB, som

äger tillämpning vid fiskearrenden utan särskild hänvisning.

s. 329 Kontrollera mot PDF

329

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

9 §

Departementschefen. Till paragrafen har fogats ett nytt stycke, som innebär

att familj erättsliga och liknande förvärv av upplåten rätt till fiske

likställs med överlåtelse av rättigheten. Genom tillägget uppnås överensstämmelse

med motsvarande bestämmelser vid arrende och hyra (jfr 8: 19

och 12: 32 och 33 JB) samt institutet rätt till elektrisk kraft (jfr 3 § förslaget

till lag om elektrisk kraft).

10 §

Departementschefen. Bestämmelserna i andra stycket i nuvarande lydelse

om rätt för arrendators hustru att vid mannens död tillgodonjuta arrendet

har ändrats i överensstämmelse med 8: 7 JB. Detta innebär den sakliga

nyheten att änkling efter arrendator får samma rätt att inträda såsom

arrendator som tidigare bara tillkommit änka. Bestämmelsen i andra stycket

är liksom f. n. dispositiv.

I tredje stycket har tagits upp en bestämmelse som ger arrendenämnden

möjlighet att meddela dispens från regeln i första stycket. Detta överensstämmer

med gällande rätt.

11 §

Departementschefen. 11 § andra stycket LFA hänvisar till 2: 29—32 och

2: 33 första och tredje styckena NJL.

Bestämmelserna i 2:29 NJL, som syftar till att lösa den konflikt som

uppstår mellan en förvärvare av en fastighet och en arrendator, då beträffande

avtal om jordbruksarrende skett ändring eller tillägg utan att sådant

anmärkts på fastighetsägarens exemplar av huvudavtalet, har inte någon

motsvarighet i JB. Anledningen är att ändring av eller tillägg till arrendeavtal

redan på grund av bestämmelserna i 7: 8 andra stycket JB i regel

blir gällande mot tredje man (jfr vid 7: 8 i remissen till lagrådet tidigare denna

dag). Av motsvarande skäl är någon särbestämmelse beträffande fiskearrende

ej påkallad.

Reglerna i 2:30 och 31 NJL om ny ägares rättigheter och skyldigheter

mot arrendator och arrendatorns rätt till skadestånd av den förutvarande

ägaren i visst fall återfinns i JB i 7:19. Inte heller här är någon särskild

hänvisning behövlig, eftersom nämnda paragraf är direkt tillämplig beträffande

fiskearrenden.

2: 32 NJL innehåller regler för det fall att fastigheten utmäts eller intecknad

fordran fastställs till betalning ur fastigheten (första stycket) eller

jordägaren försätts i konkurs (andra stycket). I tredje stycket ges regler

om verkan av återköp av fastigheten enligt lagen (1924: 384) om återköpsrätt

till fast egendom. 2: 32 första och andra styckena NJL motsvaras i JB av

8: 16. Någon motsvarighet till 2: 32 tredje stycket NJL finns däremot inte i

JB, eftersom lagen om återköpsrätt till fast egendom har upphört att gälla

(SFS 1968: 688).

1]-5- Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 145

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Bestämmelserna i 2: 33 första och tredje styckena NJL om verkan av att

arrendatorn försätts i konkurs motsvaras i JB av 8: 17.

Andra stycket i paragrafen har utformats i enlighet med vad som sagts

nu.

12 och 13 §§

Departementschefen. I JB finns inte någon motsvarighet till bestämmelsen

att arrenderätten är förverkad, om arrendatorn på fastigheten själv

för eller tillåter andra att föra sådant leverne som väcker allmän förargelse

eller verkar störande på omgivningen (2:36 första stycket 8 NJL).

Bestämmelsen har ansetts vara otidsenlig och sakna praktisk betydelse.

Motsvarande bestämmelse i LFA (12 § första stycket 4) har utmönstrats av

samma skäl.

En nyhet i JB:s förverkanderegler är bestämmelsen i 8:25 om en särskild

betalningsfrist för arrendatorn, innan han får skiljas från arrendet.

Beträffande skälen för att i JB ta upp bestämmelsen och dess närmare innebörd

får jag hänvisa till lagrådsremissen tidigare denna dag. Vad som

jag anförde i denna äger giltighet också i fråga om fiskearrende. En motsvarighet

till 8:25 JB har därför tagits upp som ett andra stycke i 13 §.

Redan på grund av 6 § är förverkandereglerna tvingande mot fastighetens

ägare. Denne kan således inte med giltig verkan göra förbehåll om

andra förverkandeanledningar än dem lagen anger eller att arrendatorn skall

skiljas från fisket tidigare än som anges i den nu föreslagna bestämmelsen

i 13 § andra stycket.

14 §

Departementschefen. I 14 § LFA hänvisas till 2: 38—43 NJL.

Beträffande först 2: 38 och 39 första stycket NJL har hänvisningar till

dessa paragrafers motsvarighet i JB tagits upp i 4§ fjärde stycket denna

lag. Hänvisningen till 2:39 andra stycket NJL motsvaras av 10 § andra

stycket LFA.

I 2: 40 NJL förekommer processrättsliga bestämmelser om verkställighet

av dom varigenom arrendator ålagts att flytta. Någon motsvarighet till dessa

bestämmelser har inte tagits upp i JB, eftersom motsvarande processuella

bestämmelser återfinns i RB (17 kap. 14 § första stycket, 50 kap. 8§

andra stycket och 55 kap. 8 § andra stycket RB).

I JB motsvaras i övrigt 2: 41 NJL av 8:26 JB, 2: 42 första stycket NJL

av 8: 28 JB och 2: 43 NJL av 8: 29 JB. I viss utsträckning innehåller de nu

angivna bestämmelserna sakliga nyheter. Beträffande dessa får jag hänvisa

till lagrådsremissen tidigare denna dag. Någon hänvisning till 9: 35 andra

stycket JB, som motsvarar 2: 42 andra stycket NJL och handlar om jordägarens

retentionsrätt när arrendator ej betalar ersättning för eller ej återlämnar

kreatur eller redskap som jordägaren lämnat arrendatorn för att

användas på arrendestället, har inte ansetts behövlig.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

331

Enligt 8:27 JB kan arrendevillkor, som uppenbarligen strider mot god

sed i arrendeförhållanden eller eljest är otillbörligt, jämkas eller lämnas

utan avseende. En sådan regel, som gäller även vid hyra (jfr 12: 64 JB), bör

finnas även vid fiskearrende.

De bestämmelser till vilka paragrafen hänvisar är vid arrende enligt JB

tvingande mot jordägaren. Motsvarande bör gälla också vid fiskearrende.

16—19 §§

Departementschefen. Förfarandet i tvister om fiskearrende bör vara detsamma

som har föreslagits beträffande arrende i JB. Bestämmelser om förfarandet

i arrendetvister återfinns i 8: 30—34 §§ JB och i den av mig föreslagna

lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Motsvarigheter till

8:31—34 §§ har tagits upp i 17—19 §§. Den nyssnämnda lagen föreslås

som jag tidigare nämnt bli direkt tillämplig på frågor enligt LFA.

De förfaranderegler som JB innehåller innebär flera nyheter i förhållande

till vad som gäller nu. Bl. a. innehåller JB inte någon motsvarighet till

2: 66 NJL, som ger parterna rätt att hos arrendenämnden påkalla granskning

av kontrakten. Motsvarande bör gälla också vid fiskearrenden. Angående

den närmare innebörden av de nya förfarandereglerna får jag hänvisa

till vad som anförts därom i lagrådsremissen tidigare denna dag.

Övergångsbestämmelserna

Departementschefen, övergångsbestämmelserna till ändringarna i LFA

har väsentligen utformats efter mönster av övergångsbestämmelserna till

den nya arrendelagstiftningen.

Den övergångsbestämmelse som hänför sig till 1960 års ändring i 3 §

LFA får anses vara av sådan natur att den inte upphävs genom förevarande

övergångsbestämmelser.

Med hänsyn till utformningen av övergångsbestämmelserna till LFA kan

det inte uteslutas att det alltjämt finns avtal på vilka LFA ej äger tilllämpning.

Anledning saknas att nu föra in sådana avtal under lagen. Förevarande

övergångsbestämmelser innehåller därför inte någon motsvarighet

till 34 § JP.

Andra punkten motsvarar 31 § JP.

Tredje punkten överensstämmer med 35 § första och andra styckena JP.

Jag får hänvisa till vad jag anfört i anslutning till nämnda bestämmelser.

Eftersom preskriptionsbestämmelsen i 8: 26 JB i sak överensstämmer, såvitt

gäller fiskearrende, med gällande rätt, behövs inte här någon särskild

övergångsbestämmelse. Tredje punkten äger tillämpning endast i fråga om

avtal som träffats efter LFA:s ikraftträdande.

I fjärde punkten första stycket föreslås att de nya bestämmelserna om

besittningsskydd görs i princip tillämpliga på sådana äldre upplåtelser av

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

fiskerätt som är utrustade med optionsrätt enligt de nuvarande bestämmelserna

oavsett om upplåtelsen skett före eller efter lagens ikraftträdande. Undantag

härifrån görs dock för de fall där optionsrättsbrytande åtgärder vidtagits

av endera avtalsparten före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Första stycket överensstämmer med 36 § första stycket JP. Andra och tredje

styckena, som motsvarar 36 § tredje och fjärde styckena JP, innebär

dels att de nya bestämmelserna om uppsägningstid och automatisk förlängning

blir tillämpliga också på vissa äldre arrendeupplåtelser, dels att alla

de nya bestämmelserna blir tillämpliga på ett äldre avtal om fiskearrende,

om det förlängs antingen på grund av underlåten uppsägning enligt 4 §

i dess nya lydelse eller till följd av de nya reglerna om besittningsskydd.

Angående bestämmelsernas närmare innebörd får jag hänvisa till vad

jag anfört i anslutning till 36 § JP.

Någon motsvarighet till 36 § andra stycket JP har däremot inte tagits

upp bland förevarande övergångsbestämmelser. Avtal om upplåtelse av rätt

till fiske, som inte är förenad med rätt till förlängning enligt de nu gällande

bestämmelserna, förekommer endast om avtalet träffats före LFA:s ikraftträdande

och upplåtelsen ej gjorts för viss tid eller, om avtalet träffats

senare, arrendenämnden medgett undantag från besittningsskyddsreglerna.

Det saknas anledning att föra in sådana avtal under de nya bestämmelserna.

Fjärde punkten äger tillämpning även på avtal som träffats före LFA:s

ikraftträdande.

Femte punkten motsvarar 36 d § första och andra styckena JP och innebär

vissa inskränkningar i grundsatsen att bestämmelser av processrättslig

natur blir omedelbart gällande beträffande äldre avtal. Sålunda skall mål

vari talan väckts före den 1 januari 1972 handläggas och avgöras av domstol

som enligt de äldre bestämmelserna är behörig. Ärende om dispens eller

villkorsändring som enligt äldre bestämmelser handläggs av arrendenämnd

skall prövas av de nya arrendenämnderna, om ärendet anhängiggörs efter

den 31 december 1971. I övrigt får jag hänvisa till vad jag anfört i anslutning

till 36 d § JP.

Sjätte punkten överensstämmer med 10 § JP. Som jag framhållit i det

föregående har 3 § andra stycket LFA i dess nuvarande lydelse fått utgå

ur lagen. Regeln bör dock äga fortsatt tillämpning för de undantagsfall,

där fideikommiss inte upphör, när innehavaren avlider.

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

333

14. Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen

Departementschefen. Ändringarna i jordförvärvslagen berör 9 och 12 §§.

Är fråga om rätt att förvärva fast egendom enligt jordförvärvslagen ännu

ej avgjord, skall enligt 9 § andra stycket beträffande lagfart anses möta

sådant hinder som avses i 10 § förordningen (1875:42 s. 1) angående lagfart

å fång till fast egendom. Enligt 20: 7 punkt 10 JB skall lagfartsansökan

förklaras vilande, om förvärvet är beroende av domstols eller annan myndighets

tillstånd och sådant ej föreligger. Om ett förvärvstillstånd gjorts beroende

av att sammanläggning kommer till stånd, kan tillstånd givetvis inte

anses föreligga innan villkor om sammanläggning uppfyllts. Någon särskild

grund för vilandeförklaring utöver den i 20: 7 punkt 10 JB upptagna är inte

behövlig och bestämmelsen i 9 § andra stycket jordförvärvslagen kan därför

utgå som överflödig. Detta föranleder också en redaktionell jämkning

av 9 § tredje stycket.

I 12 § föreslås viss ändring som följd av panträttens utformning i JB

och slopandet av förmånsrätten för ogulden köpeskilling.

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

15. Förslaget till lag om ändring i förköpslagen

Departementschefen. Förköpslagen, som har tillkommit efter det att JB

den 11 februari 1966 remitterades till lagrådet, föranleder vissa ändringar i

JB. Vissa paragrafer i förköpslagen behöver också ändras med anledning av

JB :s ikraftträdande.

Enligt 12 § första stycket första punkten förköpslagen är köp av fast

egendom för sin giltighet beroende av att förköp ej sker. Motsvarande gäller

enligt 16 §, när fast egendom går i byte. Lagfart kan därför inte beviljas

på sådant köp eller byte som omfattas av förköp srätten, innan frågan om

förköp är avgjord. I 12 § första stycket andra punkten förköpslagen föreskrivs

i enlighet härmed att, om frågan om förköp ännu ej är avgjord, beträffande

lagfart skall anses möta sådant hinder som avses i 10 § lagfartsförordningen.

Nämnda paragraf innehåller bestämmelser om vilandeförklaring

av lagfartsansökan när något av vissa särskilda angivna hinder mot bifall

till ansökningen föreligger.

Lika litet som lagfart kan beviljas på köp eller byte innan frågan om förköp

är avgjord kan kommuns ansökan om lagfart med anledning av beslut

om utövande av förköpsrätt bifallas innan det blivit slutligt avgjort att förköpet

skall bestå. I 10 § förköpslagen finns regler som anger när förköp skall

anses fullbordat. Härför krävs bl. a. att kommunens beslut om förköp har

vunnit laga kraft och att tillstånd till förköp givits eller tiden för bestridande

av förköpsrätten har utgått. Förköpslagen innehåller inte någon uttrycklig

bestämmelse om att kommunens lagfartsansökan i nu förevarande fall

skall förklaras vilande i avvaktan på att förköpet fullbordas.

I 20: 7 JB finns en punktvis uppräkning av sådana fall då en lagfartsansökan

skall förklaras vilande. Uppräkningen är avsedd att vara fullständig.

Förköpslagens bestämmelser bör föranleda att uppräkningen tillförs en ny

punkt. Denna bör ta sikte på såväl det fallet att lagfart söks på köp eller

byte och förvärvet är beroende av att förköp ej sker som det fallet att kommun

söker lagfart på förköp och detta ej är fullbordat. Punkten torde böra

placeras omedelbart efter den nuvarande punkten 8. Vilandegrunden tar

inte sikte på sådant köp eller byte som enligt 3 § förköpslagen faller utanför

förköpsrätten. Beträffande kommuns ansökan om lagfart på grund av

förköp bör tillfogas att till grund för utformningen av den föreslagna nya

punkten ligger den uppfattningen att ett förvärv har kommit till stånd redan

i och med att kommunen har utövat sin förköpsrätt och att lagfart alltså

kan sökas redan på detta stadium. Självfallet kommer dock det normala att

vara att kommunen söker lagfart först efter det att förköpet fullbordats.

s. 335 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

335

Som följd av att fallen av vilandeförklaring av lagfartsansökan i samband

med förköp tagits upp i JB har den nyssnämnda regeln i 12 § första

stycket andra punkten förköpslagen om hinder för lagfart utmönstrats,

varjämte ordalagen i andra stycket i samma paragraf har jämkats.

Jag övergår nu till att behandla frågan om kommunens rättsställning i

förhållande till säljare och till tredje man när förköpsrätt utövas. Frågan

är utförligt behandlad i förarbetena till förköpslagen (prop. 1967: 90). Enligt

11 § första stycket förköpslagen anses vid förköp fastigheten ha gått

över från säljaren till kommunen genom frivillig överlåtelse. I detta sammanhang

finns anledning att behandla denna regels betydelse för frågan

om företrädet mellan kommuns förköp och konkurrerande rättsförvärv.

Härvid kan man bortse från såväl köparens eget förvärv som dennes förfoganden

över fastigheten. Dessa förvärv är nämligen för sin giltighet beroende

av att förköp inte kommer till stånd. Annorlunda ligger det till beträffande

säljarens förfoganden över fastigheten. Förköpets jämställdhet

med frivilligt förvärv leder till att säljaren kan förfoga över fastigheten

på sådant sätt att kommunens på förköpsrätten grundade förvärv får stå

tillbaka. Säljaren kan exempelvis göra sig skyldig till tvesalu genom att efter

den första försäljningen sälja fastigheten på nytt till annan. Om den senare

förvärvaren söker lagfart först, dvs. före köparen eller kommunen, och

dessutom är i god tro vid sitt förvärv, vinner han företräde framför kommunen.

Enligt allmänna företrädesregler är säljaren också behörig att upplåta

panträtt eller annan rättighet även efter försäljningen. Också i sådant fall

kan kommunen få stå tillbaka, under förutsättning att inteckning sker

resp. rättigheten inskrivs innan kommunen (eller köparen) söker lagfart.

Även i detta fall förutsätts god tro hos rättighetshavaren.

Vad nu sagts om möjligheterna för tredje man att vinna företräde för

sitt förvärv framför kommunens förköp äger tillämpning även efter det att

kommunens beslut att utöva förköpsrätten blivit antecknat i fastighetsboken.

Från principiell synpunkt är en sådan ordning mindre tillfredsställande.

3B:s regelsystem öppnar möjlighet att i detta avseende stärka kommunens

rättsställning. 118:8 finns en regel av innehåll att vissa anteckningar

— anteckning att talan om äganderätt till fast egendom blivit väckt eller att

ägarens rätt att förfoga över egendomen är inskränkt —- har den verkan att

den som sedan ärendet om anteckning upptagits på inskrivningsdag förvärvat

egendomen eller panträtt eller annan rättighet i denna anses ha ägt

kännedom om omständighet som avses med anteckningen. Jag föreslår att

i paragrafen tas upp också det fallet att kommuns beslut att utöva förköpsrätt

antecknats i fastighetsboken.

Den föreslagna ändringen innebär att den som sedan anteckning om förköpsbeslutet

gjorts i fastighetsboken förvärvat fastigheten eller rättighet

i denna inte kan vara i god tro och därför inte kan vinna företräde för sitt

förvärv framför kommunen. Regeln får betydelse även för det fallet att för
-

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr Uiö år 1970

köpet av någon anledning ej skulle gå i fullbordan. I ett sådant läge blir

nämligen den ursprunglige köparens förvärv gällande. Den som efter det att

förköpsbeslutet antecknades i fastighetsboken förvärvat fastigheten eller

rättighet i denna kommer på grund av 18:8 att vara i ond tro även med

avseende på köparens förvärv. Det sagda får betydelse när det gäller behandlingen

av en ansökan om lagfart på förvärvet resp. en ansökan om inskrivning

av rättighetsupplåtelsen. Eftersom förvärvet av fastigheten eller

rättigheten ej i något fall kan göras gällande, bör ansökningen avslås med

tillämping av 20: 6 första stycket 9 resp. 23: 2 första stycket 9, vilka regler

avser bl. a. förvärv som uppenbart inte kan göras gällande.

Den föreslagna ändringen i 18:8 leder till att en av säljaren upplåten

panträtt inte kan göras gällande mot kommunen, om upplåtelsen skedde

dvs. pantbrevet överlämnades som pant för borgenärens fordran —

efter det att förköpsbeslutet antecknades i fastighetsboken. I konsekvens

härmed bör säljaren också vara hindrad från att erhålla inteckning i fastigheten,

om förköpsbeslutet är antecknat i fastighetsboken. Söks inteckning

på samma inskrivningsdag som ärendet om anteckning upptas, bör likaledes

inteckning inte kunna ske. En regel att inteckningsansökningen i

nu angiven situation skall avslås bör tas upp i 22: 3 efter punkten 8. Regeln

tar inte sikte på en inteckningsansökan som görs av den vars förvärv

är beroende av att förköp ej sker. Har denne köpare sökt lagfart, bör han

också kunna söka inteckning och få ansökningen förklarad vilande.

De föreslagna ändringarna i 18: 8, 20: 7 och 22: 3 JB har tagits upp i det

till lagrådet tidigare denna dag remitterade förslaget till ändringar i och

tillägg till JB.

Vissa ytterligare ändringar har gjorts i förköpslagen. Sålunda har i 3 §

första stycket 2 hänvisningen till lagen (1927: 1) angående tillstånd till försäljning

av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under

tomträtt fått utgå. I det förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord som

denna dag anmäles av chefen för utbildningsdepartementet har i 3 § tagits

upp en allmän bestämmelse som medför att ifrågavarande hänvisning kan

utgå. Ändringen medför sålunda inte någon saklig ändring. I andra stycket

av samma paragraf i förköpslagen har lagtexten terminologiskt anpassats

till FBL (jfr 4: 25 FBL). Vidre har i 7, 9 och 15 §§ termen inskrivningsdomare

utbytts mot JB:s uttryck inskrivningsmyndighet.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

337

16. Förslaget till lag om ändring i lagen om fastighetsdomstol

Departementschefen. Enligt det tidigare denna dag remitterade förslaget

till ändringar i och tillägg till JB är fastighetsdomstol rätt forum i arrende-

och hyrestvister. För hyresmål har dock i 12: 72 andra stycket JB föreskrivits

att fastighetsdomstolen skall ha en särskild sammansättning. Den

föreslagna ordningen medför att 3 § behöver kompletteras med en hänvisning

till de särskilda bestämmelserna om fastighetsdomstols sammansättning

i hyresmål.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

17. Sakrättsligt skydd för äldre upplåtelser i andel av samfällt strömfall

Inledning. Enligt 2 kap. 7 § VL har delägare i samfällt strömfall under

vissa förutsättningar rätt att lösa till sig återstoden av strömfallet. Det krävs

därvid att delägaren antingen ensam eller tillsammans med delägare som

lämnat honom medgivande att tillgodogöra sig fallet äger mer än hälften av

detta. Lösningsrätten är dock begränsad till strömfall, som inte utan delägares

förfång kan skiftas vare sig ensamt eller i förening med annat samfälligheten

tillhörigt vattenområde. Ett medgivande från annan delägare enligt

2 kap. 7 § VL är inte att anse som överlåtelse av äganderätt eller upplåtelse

av servitut och det kan följaktligen inte genom lagfart eller annan inskrivning

beredas sakrättsligt skydd. Först genom vattendomstolens beslut, varigenom

sökanden berättigas lösa till sig strömfallet och tillgodogöra sig detta,

blir medgivandet gällande mot var och en (2 kap. 22 § VL).

Ifrågavarande bestämmelse i VL fick sin slutliga utformning efter vissa

erinringar av lagrådet. Enligt det ursprungliga förslaget skulle lösningsrätten

tillkomma den, vilken såsom delägare eller på grund av servitutsrätt,

som upplåtits för all framtid, rådde över mer än hälften av fallet. Lagrådet

invände att förslaget byggde på den uppfattningen att överlåtelse av andel

eller upplåtelse av servitut till andel skulle vara giltig. Då rättspraxis

dittills frånkänt andelsöverlåtelser giltighet och säkerligen skulle underkänna

även avtal, varigenom upplåtits servitut i enskilda sådana andelar,

kunde enligt lagrådets uppfattning förslaget inte tjäna till utgångspunkt

för lagstiftningen. Lagrådet föreslog den jämkning som framgår av bestämmelsens

gällande lydelse och tilläde att det var självklart att en andelsöverlåtelse

eller upplåtelse av servitut borde gälla som ett medgivande.

Den i 2 kap. 7 § VL anvisade utvägen att en vattenkraftsexploatör nöjer

sig med att skaffa medgivande av ett tillräckligt antal delägare torde i

praktiken vara mycket sällsynt. Anledningen härtill är uppenbarligen att

exploatören inte erhåller sakrättsligt skydd för sin rätt på grund av ett

sådant medgivande. I stället utvecklade sig till en början ett annat förfarande.

Eftersom andel i samfällt vattenfall vid ägostyckning kunde tilldelas

en särskild lott, blev det vanligt att exploatören av ett vattenfall av

varje delägare, med vilken uppgörelse kunde träffas, köpte ett obetydligt

område, som avskildes genom ägostyckning och därvid tillädes den odelade

fastighetens hela andel i fallet. Efter JDL:s ikraftträdande har man emellertid

ansett att avstyckning av dylika obetydliga områden inte stod i

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lh5 år 1970

339

överensstämmelse med 19 kap. 3 § nämnda lag. Särskilt sedan slutet av

1930-talet har i stället tillgripits det förfaringssättet att rätten att utnyttja

en fastighetsägares andel i samfällt strömfall upplåtits genom servitutsavtal.

I rättsfallet NJA 1957 s. 787 prövades en ansökan om servitutsinteckning

i kvotdel av fastighet som var föremål för samäganderätt. Upplåtelsen avsåg

bl. a. rätt att för tillgodogörande av vattenkraft förfoga över till två tredjedelar

av den samägda fastigheten hörande vatten i visst vattendrag, »såväl

skiftat som oskiftat». De upplåtna rättigheterna ansågs inte kunna godtagas

som servitut och ansökningen blev därför avslagen. Samma uppfattning

har kommit till uttryck i rättsfallet NJA 1966 s. 368, där upplåtelsen

avsåg hel fastighets andel i samfällda vattenområden.

Utredningen i 1957 års rättsfall ger vid handen att upplåtelse i servitutsform

av rätt till andel i samfällt strömfall förekommit i mycket stor utsträckning

— sammanlagt flera tusen avtal, omfattande en betydande del

av landets utbyggnadsvärda vattenkraft — och att servituten i allmänhet

intecknats.

Lagberedningens förslag. Som framgår av det till lagrådet den 11 februari

1966 remitterade förslaget till JB (s. 30 i remissprotokollet) föreslog lagberedningen

att i balken skulle tas upp en ny sakrätt, benämnd rätt till andel i

samfällt strömfall. En sådan upplåtelse skulle medföra rätt för rättighetshavaren

att mot det vederlag och på de villkor som avtalats tillgodogöra sig

vattnet i strömfallet i vad det belöper på upplåtarens andel samt att utöva

den rätt att lösa strömfallet som enligt VL kan tillkomma upplåtaren.

I anslutning till institutet rätt till andel i samfällt strömfall tar beredningen

även upp frågan om en legalisering av de i servitutets form skedda

upplåtelserna i andel av samfällt strömfall. Beredningen anför att den

rättsosäkerhet som skulle bli följden av att dessa upplåtelser inte längre

skulle anses gälla uppenbarligen är väsentligt begränsad av det förhållandet

att, sedan medgivande enligt VL lämnats till det samfällda strömfallets inlösen

och tillgodogörande, den brist som sålunda kan ha förelegat i sökandens

rättsförvärv enligt 2 kap. 22 § VL inte längre kan göras gällande

mot byggnadens ägare. En legalisering är sålunda av behovet påkallad endast

då ulbyggnadsmedgivandet grundar sig på den före VL gällande lagstiftningen

eller då sådant medgivande över huvud taget ej lämnats. Även

i dessa fall bör emellertid en överlåtelse eller en upplåtelse i en delägares

andel kunna, fastän den ej är sakrättsligt bindande, åberopas som medgivande

från delägarens sida och alltså läggas till grund för vattendomstolens

byggnadsbeslut. Den risk som föreligger för rättighetshavaren är sålunda

begränsad till sådana situationer då ett lagakraftvunnet byggnadsmedgivande

enligt VL inte redan föreligger och tillika på grund av äganderättens

övergång upplåtelsen skulle kunna förlora sin bindande verkan för

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

nye ägaren. Ett legaliseringskrav kan, för att kunna tillmötesgås, avse endast

sådana äldre upplåtelser som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande

ännu är avtalsrättsligt bindande mot den delägare om vars andel

är fråga. Det är vanskligt att bedöma vilken betydelse en sådan legalisering

skulle äga med hänsyn till den allmänna kraftför sörj ningen men behovet

av en legalisering bör inte underskattas.

I 44 § av beredningens förslag till lag om införande av nya jordabalken

(PromL) upptogs en bestämmelse, som avsåg att ersätta ifrågavarande

äldre avtal. Om delägare i samfällt strömfall enligt äldre lag genom skriftligt

avtal lämnat annan medgivande att tillgodogöra sig vattnet i strömfallet,

i vad det belöper sig på delägarens andel, skulle enligt den föreslagna

övergångsbestämmelsen för sådant avtal, om det alltjämt var bindande, inskrivning

få sökas som för upplåtelse av rätt till andel i samfällt strömfall.

För upplåtelsen skulle sålunda gälla de allmänna bestämmelserna ill kap.

i jordabalksförslaget om särskild rättighet till fast egendom, där regler ges

angående bl. a. rättighetens bestånd vid överlåtelse av fastigheten. Vidare

skulle för upplåtelsen gälla de särskilda bestämmelserna angående rätt till

andel i samfällt strömfall i 20 kap. i beredningens förslag med vissa i 44 §

PromL angivna modifieringar. I enlighet härmed skulle upplåtelsen medföra

rätt för rättighetshavaren att mot det vederlag och på de övriga villkor

som kan vara avtalade tillgodogöra sig vattnet i strömfallet, i vad det

belöper på delägarens andel, samt att utöva den rätt att lösa strömfallet

som enligt vattenlagen kan tillkomma delägaren (20: 1 andra stycket). Om

medgivande avsåg endast viss del av det till den samfällda marken hörande

vattenområdet, skulle strömfallets läge och gränser undersökas vid lantmäteriförrättning

och utmärkas på karta (20:3 och 4 § andra stycket).

Upplåtelsen skulle avse all framtid men vara beroende av att rättighetshavaren

sökte medgivande till strömfallets tillgodogörande inom 50 år från

balkens ikraftträdande (20: 4 och 5 och 44 § första stycket sista punkten).

Om den samfällda marken delades eller om utbrytning av strömfallet ägde

rum skulle rättigheten upphöra (20: 6). Väcktes fråga härom, skulle även

rättighetshavaren äga föra talan för fastigheten vid lantmäteriförrättning

och inför domstol. Han skulle vidare i ärende som avses i bysamfällighetslagen

äga företräda delägaren, i den mån sådan fråga angick hans rätt

(20:7). Särskilda bestämmelser reglerade kontrahenternas mellanhavande

för det fall att upplåtelsen enligt 5 eller 6 § upphörde att gälla (20: 8). Slutligen

behandlades det fallet att upplåtarens fastighet undergått delning

(20: 9).

I motiven till övergångsbestämmelsen i 44 § PromL anför beredningen

att syftet med bestämmelsen är att avtalet för framtiden skulle erhålla den

sakrättsliga verkan som är förenad med rättighet i fast egendom enligt nya

balken. Som grund för sådan verkan torde vara nödvändigt att kräva att avtalet

inskrivs samt att det därmed hänförs till den rättighetstyp som enligt

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

nya balken fyller motsvarande ändamål. Den nya inskrivningen skapar, oberoende

av äldre inskrivning, en ny rättighet, vilken helt regleras av nya

balken. Härav följer också att den äldre inskrivningen inte som sådan är

av någon betydelse för frågan huruvida avtalet alltjämt skall avtalsrättsligt

sett anses bindande för en efterföljande delägare, som ej själv vid överlåtelse

eller eljest åtagit sig dylikt ansvar. Sedan den nya inskrivningen beviljats

är därmed rättigheten att anse som sakrätt med samma ställning

som eljest tillkommer den i 20 kap. nya jordabalken behandlade rättigheten.

Remissyttrandena över lagberedningens förslag. Vattenkraftföreningen uppehåller

sig ingående vid bestämmelsen i 44 § PromL och hemställer om ett

tillägg till nämnda paragraf av innehåll, att en inteckning av upplåtelse av

andel i samfällt strömfall vid bedömande av upplåtelsens giltighet skall,

för den tid inteckningen varit gällande, anses ha samma verkan som ett

vid försäljning gjort förbehåll om upplåtelsens bestånd. Lagberedningens

uppfattning att ett intecknat servitut i andel av samfällighet efter överlåtelse

av den tjänande andelsfastigheten inte är bindande för nye ägaren,

såvida ej förbehåll därom skett, skulle enligt föreningens mening leda till

orimliga konsekvenser. Om en person har köpt en fastighet med andel i

samfällt strömfall och fastigheten därvid varit intecknad för ett servitut avseende

rätt till denna andel, så har köparen förutsatt att denna upplåtelse

skulle bestå. Det är då orimligt att rättigheten skulle anses upphöra därför

att rättsuppfattningen ändrats och den upplåtelse, som en gång i inskrivningsärende

godkänts som servitut, numera inte anses utgöra ett servitut.

Rimligare och mera överensstämmande med materiell rättvisa synes

vara att anse en inteckning av upplåtelsen ha samma verkan som ett av

säljaren gjort förbehåll om upplåtelsens bestånd. Föreningen nämner vidare

att den ifrågavarande situationen med intecknade servitut inte är

ovanlig och att frågan gäller stora värden.

Jordabalksutrednir.gens förslag. Med anledning av den under remissbehandlingen

framförda kritiken mot lagberedningens förslag till övergångsbestämmelser

föreslog utredningen att den ifrågavarande bestämmelsen

skulle kompletteras på visst sätt. Enligt utredningsförslaget bör inskrivning

kunna ske inte bara om det enligt äldre lag tillkomna avtalet alltjämt

är bindande utan också om avtalet är intecknat på grund av ansökan som

gjorts före nya balkens ikraftträdande. Innebörden av tillägget blir alltså

att även en äldre upplåtelse, vars sakrättsliga giltighet egentligen är synnerligen

dubiös, likställs med en enligt balken gjord upplåtelse av rätt till andel

i samfällt strömfall. Bevekelsegrunden är att inteckningen — hur illusorisk

koncessionen än må bedömas numera — uppenbarligen kommit denna

att betraktas som sakrättsligt accepterad.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Remissyttrandena över jordabalksutredningens förslag. Utredningens förslag

har inte mött någon erinran.

Departementschefen. Institutet rätt till andel i samfällt strömfall har inte

tagits upp i JB. Frågan om att för framtiden tillgodose kravet på sakrättsligt

skydd åt förvärv av andel i samfällt strömfall har ansetts i stället kunna lösas

inom fastighetsbildningens ram. (Jfr s. 32 i remissen till lagrådet den 11

februari 1966). Önskemålet att åstadkomma ett sakrättsligt skydd för äldre

upplåtelser kvarstår dock alltjämt. Andra lösningar än dem lagberedningen

och jordabalksutredningen anger måste nu sökas. Frågan bör beaktas i detta

sammanhang.

En möjlig lösning av frågan är att ge upplåtelsen sakrättsligt skydd som

en begränsad rättighet i upplåtelsefastigheten enligt JB:s bestämmelser.

En anknytning till servitutsinstitutet skulle därvid ligga närmast till hands.

En lösning efter dessa riktlinjer skulle emellertid medföra att rättigheten

inte kunde överlåtas särskilt utan skulle vara förenad med äganderätten

till den härskande fastigheten (jfr 14: 6 JB). I detta sammanhang kan anmärkas

att det av lagberedningen föreslagna institutet rätt till andel

i samfällt strömfall inte ansetts böra likställas med servitut i vad angår

sistnämnda rättighets anknytning till en härskande fastighet utan rättigheten

har, liksom nyttj anderätten, tillagts personlig karaktär. En anknytning

till reglerna om nyttjanderätt i JB är därför enligt min mening lämpligare.

Även med en sådan lösning inställer sig emellertid frågan om betydelse

kan tillmätas den omständigheten att inteckning har beviljats för upplåtelsen.

Lagberedningens förslag innebär i denna del att inteckning som

tillkommit före JB:s ikraftträdande inte tillmäts någon betydelse och att

upplåtelsen kan tillerkännas sakrättsligt skydd bara om den alltjämt är

avtalsrättsligt bindande mot fastighetsägaren vid den nya lagstiftningens

ikraftträdande. Jordabalksutredningens förslag, som tillkommit med anledning

av remisskritik mot beredningens förslag, innebär däremot att också

inteckning som tillkommit före JB:s ikraftträdande tillmäts betydelse. Detta

senare förslag har inte mött någon erinran under remissbehandlingen.

För egen del är jag medveten om att betänkligheter av principiell natur

kan resas mot utredningens förslag. Vid bedömningen av denna fråga

bör emellertid beaktas att i de båda rättsfall där upplåtelse av rätt till andel

i strömfall frånkänts sakrättslig verkan avgörandet träffats med

knapp majoritet (jfr remissprotokollet den 11 februari 1966 s. 376). Som

närmare utvecklats av de skiljaktiga ledamöterna i 1966 års rättsfall har

ifrågavarande upplåtelser under lång tid godtagits som sakrättsligt gällande

i en stadig och omfattande praxis. Mot bakgrund härav har jag stannat

för att sakrättsligt skydd skall kunna tillerkännas inte bara upplåtelser

som alltjämt är bindande på enbart avtalsrättslig grund utan även upplå
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 245 år 1970 343

telser som intecknats på grund av ansökan som gjorts före JB:s ikraftträdande.

Inteckning som har meddelats för rättigheten enligt IF bör godtas som inskrivning

för rättigheten enligt bestämmelserna i JB. Härigenom undviks att

upplåtelsen behöver intecknas på nytt. En förutsättning är givetvis att inteckningen

inte har avförts ur fastighetsboken vid tidpunkten för ikraftträdandet

av JB.

I enlighet med vad jag nu anfört har som 31 a § JP tagits upp bestämmelser

om upplåtelse före JB:s ikraftträdande av rätt till andel i samfällt strömfall.

Enligt första stycket skall sådan upplåtelse följa reglerna om nyttjanderätt

i JB. Som förutsättning för att upplåtelsen skall godtagas som en

nyttjanderätt enligt JB har föreskrivits att rättigheten antingen gäller mot fastighetsägaren

vid tidpunkten för JB:s ikraftträdande eller är intecknad på

grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet. Vidare skall övergångsbestämmelserna

i 39 § i fråga om nyttjanderätt äga tillämpning också på

upplåtelser av rätt till andel i samfällt strömfall.

Reglerna om maximitid för nyttjanderättsupplåtelse bör inte gälla. I enlighet

härmed har beträffande dessa gjorts undantag från bestämmelserna i

7: 5 JB. I anslutning härtill har föreskrivits att upplåtelserna gäller utan

tidsbegränsning om inte annat avtalats.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

18. Hemställan

I enlighet med det anförda föreligger förslag till

1) ändring i förslaget till lag om införande av nya jordabalken,

2) ändring i förslaget till fastighetsbildningslag,

3) lag om befrielse från inteckningsansvar i fastighet som bildats av

samfälld mark,

4) lag om rätt till elektrisk kraft,

5) lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

6) lag om ändring i rättegångsbalken,

7) lag om ändring i lagen (1886:7) angående avsvarighet för skada i

följd av järnvägs drift,

8) lag om ändring i lagen (1904: 48 s.l) om samäganderätt,

9) lag om ändring i lagen (1927:79) om inteckningshavares rätt till

betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

10) lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

11) lag om ändring i lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser angående

vittne vid vissa rättshandlingar,

12) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

13) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden,

14) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

15) lag om ändring i förköpslagen (1967: 868),

16) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol.

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen inhämtas enligt 87 §

regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 345 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

345

Bilaga 1

Remitterade förslaget

1) Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

(Lydelse enligt tidigare remitterat (Föreslagen lydelse)

förslag)

Genom nya balken upphäves med

den begränsning som följer av bestämmelserna

i denna lag

jordabalken i 1734 års lag,

förordningen den 10 april 1810 angående

lagfart med förpantad fast

egendom, när pantägaren ej är till

namn eller vistelseort bekant, samt

om frälseräntas förvärvande och lagfart

därå,

förordningen den 1 maj 1810 angående

förbud att, vid köp eller skifte

av fastighet, förbehålla sig att

egendomen framdeles återvinna,

förordningen den 21 mars 1835

angående hembud av frälseränta till

den, som skattej orden äger, när

frälseräntan säljes utom börd,

förordningen den 21 december

1857 (nr 60 s. 1) angående vad i testamente

givas må, så ock om gåva av

fast egendom,

förordningen den 16 juni 1875 (nr

42 s. 1) angående lagfart å fång till

fast egendom,

förordningen samma dag (nr 42

s. 12) angående inteckning i fast

egendom,

förordningen den 22 april 1881

(nr 17 s. 1) om tjuguårig hävd,

lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s.

1) om nyttjanderätt till fast egendom,

lagen samma dag (nr 36 s. 25)

om servitut,

Genom nya balken upphäves med

den begränsning som följer av bestämmelserna

i denna lag

jordabalken i 1734 års lag,

förordningen den 10 april 1810

angående lagfart med förpantad

fast egendom, när pantägaren ej är

till namn eller vistelseort bekant,

samt om frälseräntas förvärvande

och lagfart därå,

förordningen den 1 maj 1810 angående

förbud att, vid köp eller skifte

av fastighet, förbehålla sig att

egendomen framdeles återvinna,

förordningen den 21 mars 1835

angående hembud av frälseränta till

den, som skattejorden äger, när frälseräntan

säljes utom börd,

förordningen (1857:60 s. 1) angående

vad i testamente givas må,

så ock om gåva av fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 1) angående

lagfart å fång till fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 35) angående

särskilda protokoll över lagfarter,

inteckningar och andra ärenden,

förordningen (1880:36), innefattande

särskilda föreskrifter angående

lagfart, inteckning och utmätning

av järnväg, så ock i fråga om förvaltning

av järnväg under konkurs,

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Lydelse enligt tidigare remitterat

förslag)

lagen samma dag (nr 36 s. 27)

om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt

samt av fång till sådan

rätt,

lagen den 3 juni 1932 (nr 170)

med särskilda bestämmelser om

handläggning av inskrivningsärenden,

lagen den 17 juni 1932 (nr 230)

med särskilda bestämmelser om äldre

ägogränser,

lagen den 15 juni 1934 (nr 255)

angående anteckning om innehav av

fordringshandling på grund varav

inteckning beviljats i fast egendom

m. m.,

lagen den 5 juni 1953 (nr 422)

om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt,

lagen den 29 juli 1966 (nr 453)

om vad som är fast egendom,

vad som i övrigt finns i lag eller

annan författning som strider mot

nya balken eller denna lag.

(Föreslagen lydelse)

förordningen (1881:17 s. 1) om

tjuguårig hävd,

lagen (1884:32 s. 3) angående utsträckt

tillämpning av de i förordningen

den 15 oktober 1880 meddelade

särskilda föreskrifter angående

lagfart, inteckning och utmätning

av järnväg, så ock i fråga om förvaltning

av järnväg under konkurs,

lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom,

lagen (1907: 36 s. 25) om servitut,

lagen (1907: 36 s. 27) om inskrivning

av tomträtt och vattenfallsrätt

samt av fång till sådan rätt,

lagen (1932: 170) med särskilda

bestämmelser om handläggning av

inskrivningsärenden,

lagen (1932:230) med särskilda

bestämmelser om äldre ägogränser,

lagen (1934:255) angående anteckning

om innehav av fordringshandling

på grund varav inteckning

beviljats i fast egendom m. m.,

lagen (1943: 884) om arrendators

förköpsrätt,

lagen (1946:147) med särskilda

bestämmelser om arrende av viss

kommunal jord,

lagen (1953:422) om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt,

lagen (1966:453) om vad som är

fast egendom,

vad som i övrigt finns i lag eller

annan författning som strider mot

nya balken eller denna lag.

5§

Häftar fastighet,---paragraf förlorad.

Bestämmelserna i--— balkens ikraftträdande.

Bestämmelsen i 6 kap. 15 § andra

stycket nya balken äger motsvarande

tillämpning på rättighet enligt

första stycket, om avstyckningen

skett enligt fastighetsbildningslagen

( ).

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1970

(Lydelse enligt tidigare remitterat (Föreslagen lydelse)

förslag)

8§

I fråga------— — — — — — — — 39 §.

Vid handläggningen ----motsvarande tillämpning.

Hänvisningen i 54 § tredje stycket Bestämmelsen i 6 kap. 15 § andra

nyssnämnda förordning skall, med stycket nya balken äger motsvaraniakttagande

av 29 § första stycket de tillämpning på rättighet som avoch

30 § denna lag, avse nya bal- ses i första stycket, om avstyckningkens

motsvarande bestämmelser i en skett enligt fastighetsbildningslatillämpliga

delar. gen ( ). Hänvisningen i 54 §

tredje stycket förordningen (1875:

42 s. 12) angående inteckning i fast

egendom skall, med iakttagande av

29 § första stycket och 30 § denna

lag, avse nya balkens motsvarande

bestämmelser i tillämpliga delar.

7 fråga om järnväg på vilken förordningen

(1880:36), innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart,

inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga om förvaltning

av järnväg under konkurs är

tillämplig vid nya balkens ikraftträdande,

äger 1, 2, 4—7, 9, 11 och 12

§§ nyssnämnda förordning fortfafarande

tillämpning.

Inskrivningsärende angående järnväg

som avses i första stycket handlägges

av den inskrivningsmyndighet

som Konungen bestämmer.

29 a §

Bestämmelsen i 6 kap. 15 § andra

stycket nya balken äger tillämpning

endast om avstyckningen skett enligt

fastighetsbildningslagen ( ).

31 a §

Har före nya balkens ikraftträdande

genom skriftligt avtal upplåtits

rätt till andel i samfällt strömfall

och är avtalet vid nya balkens ikraftträdande

alltjämt bindande mot andelens

ägare eller är rättigheten intecknad

på grund av ansökan som

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(■Lydelse enligt tidigare remitterat (Föreslagen lydelse)

förslag)

gjorts före nya ballcens ikraftträdande,

äger bestämmelserna om nyttjanderätt

i nya balken med undantag av

7 kap. 5 § motsvarande tillämpning

på rättigheten. Har ej tid för rättigheten

avtalats, gäller den utan begränsning

till tiden.

Inteckning som enligt äldre bestämmelser

meddelats till säkerhet

för rättighet som avses i första

stycket gäller som inskrivning för

rättigheten enligt nya balken. Härvid

äger 39 § denna lag motsvarande

tillämpning.

34 §

Är arrende- eller hyresavtal som

ingåtts före nya balkens ikraftträdande

träffat för obestämd tid eller

med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren

som nyttjanderättshavaren

att uppsäga avtalet och sker ej, sedan

nya balken trätt i kraft, uppsägning

till den tidpunkt då på grund av

sådan uppsägning avtalet tidigast

kunnat frånträdas, äger 7—12 kap.

nya balken tillämpning på avtalet

från nämnda tidpunkt.

35 §

Bestämmelserna i S kap. 8 och 25

—27 §§ samt 12 kap. 1 och 8 §§ nya

balken äger tillämpning även på arrende-

eller hyresavtal som träffats

före nya balkens ikraftträdande, om

ej annat följer av andra och tredje

styckena.

Har arrende- eller hyresavtal uppsagts

före balkens ikraftträdande,

äger äldre bestämmelser om sättet

för uppsägning och arrenderättens

förverkande alltjämt tillämpning.

I fråga om arrendeavtal, som upphört

att gälla före nya balkens

ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser

vid beräkning av den tid inom

vilken jordägare eller arrendator

har att vid talans förlust göra ford
-

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kiingl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Lydelse enligt tidigare remitterat

förslag)

(Föreslagen lydelse)

ringsanspråk på grund av arrendeförhållandet

gällande.

36 §

Bestämmelserna i 9 kap. 8—13 §§

nya balken äger tillämpning även på

avtal om jordbruksarrende som

träffats före nya balkens ikraftträdande,

om 2 kap. 51—56 §§ lagen

(1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till

fast egendom gäller för avtalet. Har

underrättelse som avses i 52—54 §§

nämnda lag skett före ikraftträdandet,

äger dock äldre bestämmelser

alltjämt tillämpning.

Har i annat fall än som avses i

första stycket avtal om jordbruksarrende

träffats före nya balkens

ikraftträdande, äger 9 kap. 7—13 §§

nya balken tillämpning på avtalet,

om antingen arrendatorn ensam eller

arrendatorn och före honom hans

make eller någon av hans föräldrar

vid arrendetidens utgång brukat arrendestället

under sammanlagt minst

tio år. Detsamma gäller, om den arrendetid

som löper vid ikraftträdandet

enligt avtalet utgår först sedan

arrendeförhållandet varat minst tio

år.

Innehåller arrendeavtal som avses

i första eller andra stycket ej förbehåll

om uppsägning, äger även 9

kap. 3 § nya balken tillämpning. Om

arrendetiden går till ända inom ett

år från balkens ikraftträdande, anses

dock uppsägning som skett inom

en månad från ikraftträdandet ha

skett i rätt tid.

Förlänges arrendeavtal till följd

av första—tredje stycket, äger därefter

7—9 kap. nya balken i sin helhet

tillämpning på avtalet.

36 a §

Äger 9 kap. 15—22 §§ nya balken

tillämpning i fråga om arrendeförhållande

som tagit sin början före

nya balkens ikraftträdande, skall avräkning

enligt 9 kap. 23 § nya bal
-

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Lydelse enligt tidigare remitterat

förslag)

(Föreslagen lydelse)

ken äga rum, om jordägaren eller

arrendatorn begär det inom två månader

från det att förstnämnda bestämmelser

blev tillämpliga.

36 b §

I fråga om avtal om jordbruksarrende

beträffande sådan brukningsdel

som avses i 2 kap. 49 § lagen

(1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till

fast egendom äger 2 kap. 63 och

64 §§ samt i tillämpliga delar 2 kap.

65 § andra stycket och 68 § första

och andra styckena nämnda lag

fortfarande tillämpning, om avtalet

ingåtts före utgången av år 1981.

36 c §

Bestämmelserna i 10 kap. 5 och

6 §§ nya balken äger tillämpning

även på arrendeavtal som träffats

före nya balkens ikraftträdande, om

2 kap. 75—80 §§ lagen (1907: 36 s.

1) om nyttjanderätt till fast egendom

gäller för avtalet. Har arrendeavtalet

uppsagts före ikraftträdandet,

äger äldre bestämmelser dock

alltjämt tillämpning.

Förlänges arrendeavtal till följd

av första stycket, äger därefter 7, 8

och 10 kap. nya balken i sin helhet

tillämpning på avtalet.

36 d§

Arrende- eller hyrestvist, vari talan

väckts före nya balkens ikraftträdande,

behandlas enligt äldre bestämmelser.

Ärende som enligt äldre bestämmelser

skall handläggas av arrendenämnd

eller som enligt 2 kap. 82 §

lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom skall handläggas

av rätten prövas av arrendenämnd

som avses i 8 kap. 30 § nya

balken, om ärendet anhängiggöres efter

nya balkens ikraftträdande. Arrendenämnds

beslut i sådant ärende

får ej klandras.

Syn som påbörjats före nya balkens

ikraftträdande handlägges enligt

äldre bestämmelser.

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

351

2) Förslag

till

F astighetsbiMningslag

{Lydelse enligt tidigare remitterat (Föreslaqen lydelse)

förslag)

FJÄRDE AVDELNINGEN

Övriga fastighetsbildningsåtgärder

10 KAP.

Avstyckning

2§

Genom avstyckning---i samfälligheten.

Svarar fastighet, som har del i

samfälligheten, för inteckning, får

avstyckning ske endast om ett belopp

som enligt fastighetsbildningsmyndighetens

bedömning motsvarar

värdet av fastighetens andel i den

samfällda marken inbetalats till

myndighet som Konungen bestämt.

Detta gäller dock icke, om de borgenärer

som har panträtt i fastigheten

medgivit att avstyckning får äga rum

utan att inbetalning skett. Besväras

fastigheten av gemensam inteckning,

fordras dessutom de medgivanden

från innehavare av panträtt som i

22 kap. 11 § jordabalken föreskrives

för relaxation. Medgivande av panthavare

fordras ej, om avstyckningen

är väsentligen utan betydelse för honom.

I fråga om fördelning av inbetalda

medel äger 5 kap. 16 § andra

stycket motsvarande tillämpning.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

(Lydelse enligt tidigare remitterat (Föreslagen lydelse)

förslag)

12 KAP.

Sammanläggning

5§

Besväras mer---bildades fastigheten.

Vid tillämpning av första stycket

beaktas ej inskrivning för servitut,

nyttjanderätt eller samfällighetsrätt,

om rättigheten icke rör mark

som skall ingå i sammanläggningen.

Hänsyn tages ej heller till inskrivning

beträffande vilken ansökan

gjorts om dödning eller relaxation

i fastighet som ingår i sammanläggningen,

såvida hinder mot den sökta

åtgärden icke föreligger om fastighetsbildningen

genomföres. Medgivande

enligt första stycket fordras

ej från fastighetsägare eller rättighetshavare

för vilken sammanläggningen

är väsentligen utan betydelse.

Vid tillämpning av första stycket

beaktas ej inskrivning för servitut,

nyttjanderätt eller samfällighetsrätt,

om rättigheten icke rör mark

som skall ingå i sammanläggningen.

Hänsyn tages ej heller till sådan inteckning

som avses i 10 kap. 2 §

andra stycket eller till inskrivning

beträffande vilken ansökan gjorts

om dödning eller relaxation i fastighet

som ingår i sammanläggningen,

såvida hinder mot den sökta åtgärden

icke föreligger om fastighetsbildningen

genomföres. Medgivande

enligt första stycket fordras ej från

fastighetsägare eller rättighetshavare

för vilken sammanläggningen är

väsentligen utan betydelse.

s. 353 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

353

3) Förslag

till

Lag

om befrielse från inteckningsansvar i fastighet som bildats av

samfälld mark

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fastighet, som bildats av samfälld mark genom avsöndring eller genom

avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926:326) om delning av jord å landet,

enligt 1 kap. 3 § eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad

eller enligt lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning

m. m., svarar icke efter sista inskrivningsdagen år 1976 för inteckning

i stamfastighet, om ej inteckningen förnyas efter anmälan i den ordning

som anges i 2 §.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bildats genom

att område från samfälld mark sammanlagts med fastighet eller fastighetsdel.

2 §

Anmälan som avses i 1 § göres hos inskrivningsmyndigheten senast på

sista inskrivningsdagen år 1976. Anmälan göres av borgenär som har panträtt

på grund av inteckningen eller av borgenär vilkens medgivande enligt

22 kap. 11 § jordabalken fordras för relaxation. Därvid skall lämnas uppgift

om den inteckning som anmälan avser.

När anmälan skett skall anteckning härom göras i fastighetsboken.

3 §

Bestämmelserna i denna lag om inteckning äger motsvarande tillämpning

på sådan företrädesrätt för fordran eller rättighet, för vilken stamfastighet

häftar enligt 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, samt

på sådan inteckning för rätt till avkomst eller annan förmån, varå enligt

8 § samma lag äldre bestämmelser fortfarande är tillämpliga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves lagen

(1907:83 s. 1) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande

i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt lagen (1931:

158) om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning

i stamfastighet. Bestämmelserna i sistnämnda lag om inteckningsansvarets

upphörande efter kungörelse skall dock gälla till utgången av år

1976. Har anmälan enligt 17 § samma lag gjorts efter utgången av år 1971

skall anmälan anses ha skett även enligt 1 § denna lag.

12 Biliang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om rätt till elektrisk kraft

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Rätt till elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat sådant ändamål

får upplåtas i fastighet till vilken elektrisk kraftstation hör. Med elektrisk

kraftstation avses generator-, transformator-, omformare-, ackumulator-

eller kopplingsstation.

2 §

Avtal om rätt till elektrisk kraft skall upprättas skriftligen. I upplåtelsehandlingen

skall anges den kraftstation från vilken kraften skall tillhandahållas

samt den fastighet till vilken stationen hör.

3 §

Rätt till elektrisk kraft får överlåtas, överlåtaren svarar dock för de skyldigheter

som enligt upplåtelseavtalet åligger honom, om ej upplåtaren godtager

den till vilken rättigheten överlåtits.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättighetens övergång genom

bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller annat liknande förvärv.

4 §

Om rätt till elektrisk kraf t finns bestämmelser även i jordabalken.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves,

med den begränsning som följer av 2—4 nedan, lagen (1920: 474) med vissa

bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt

till elektrisk kraft m. m.

2. Äldre bestämmelser om verkan av registrering av ledning och understation

samt om upphävande av sådan registrering gäller till utgången av

år 1976.

Har borgenär vid lagens ikraftträdande panträtt i fastighet med huvudstation

på vilken ledning eller understation registrerats och inträffar icke

den med panträtten förenade fordringens förfallodag före utgången av år

1976, får borgenären efter utgången av år 1974 säga upp fordringen till betalning

inom sex månader, om säkerhetens värde väsentligt nedgår till följd

av att registreringen upphör och gäldenären ej inom sex månader efter anfordran

ställer ytterligare säkerhet med vilken borgenären skäligen kan

åtnöjas.

3. Äldre bestämmelser äger tillämpning på avtal om rätt till elektrisk kraft

som slutits före lagens ikraftträdande.

4. Har förordnande meddelats om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning,

äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

5. Bestämmelser i lag om upplåtelse av rätt till elektrisk kraft i tomträtt

äger motsvarande tillämpning i fråga om upplåtelse av rätt till elektrisli

kraft i vattenfallsrätt.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr liö år 1970

355

5) Förslag

till

Lag

om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Arrendenämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1§

Arrendenämnd som avses i 8 kap. 30 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal eller villkor för sådan förlängning

enligt 9 kap. 10 § eller 10 kap. 6 § jordabalken eller 5 § lagen

(1957:390) om fiskearrenden eller om ersättning enligt 9 kap. 14 § jordabalken,

3. pröva fråga om godkännande av förbehåll som avses i 8 kap. 5 §, 9

kap. 2, 3, 7 eller 15 § eller 10 kap. 2—4 eller 7 § jordabalken eller 3—5

eller 10 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden eller om medgivande till åtgärd

som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken,

4. vara skiljenämnd i arrendetvist.

Ärende upptages av arrendenämnden för den ort där fastigheten är belägen.

2 §

Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter,

om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den

ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på annat liknande sätt ha förvärvat

erfarenhet av arrendeförhållanden och den andre vara jordbruksarrendator

eller, när ärende rör bostadsarrende, bostadsarrendator.

Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning av fråga om avvisning

av ansökan eller avskrivning av ärende kan arrendenämnden bestå av

ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan

lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna samtycker

till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som ej avgöres

genom skiljedom.

Ledamot skall vara myndig svensk medborgare och får ej ha fyllt sjuttio

år.

För ledamot i arrendenämnd skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna

om ledamot gäller även ersättare.

3§

För varje arrendenämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen

bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad

som föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn

till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 1970

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. m.

4 §

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 69 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i hyr estvist,

2. pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34—36 §§, upplåtelse

av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal

eller villkor för sådan förlängning enligt 12 kap. 49 §, förstagångshyra

enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt

jordabalken,

3. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap.

45 eller 56 § jordabalken,

4. vara skiljenämnd i hyrestvist.

Ärende upptages av hyresnämnden för den ort där fastigheten är belägen.

5 §

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om

ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene

vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre vara väl

förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör annan

lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers förhållanden.

Bestämmelserna i 2 § andra—fjärde styckena äger motsvarande tillämpning

i fråga om hyresnämnd.

Konungen får förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

6 §

För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen

bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisation

av fastighetsägare, hyresgäster eller näringsidkare som med hänsyn

till medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda

den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge

förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad

som föreskrivits i 5 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn

till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Ärende angående arrende- eller hyrestvist

7 §

Arrende- eller hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § första stycket

1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller 2 av part hänskjutas till nämnd, om

tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos överexekutor eller skiljemän.

I tvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att tvisten

före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas till

nämnd för medling.

8 §

Tvist som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket

1 eller 2 hänskjutes av part till nämnd genom ansökan som skall vara

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

skriftlig samt innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den berörda

fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämnden

förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej föreläggandet,

får ansökningen avvisas.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

9§

När tvist hänskjutits till nämnd, skall nämnden kalla parterna att inställa

sig inför nämnden.

10 §

Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig inför nämnd, avskrives

ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga honom vid

vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten likväl ej tillstädes och

är det icke antagligt att förlikning kan komma till stånd, avskrives ärendet.

Rör ärendet tvist som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket

2, avgöres dock ärendet utan hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden, avskrives

ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket andra

och tredj e punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning, om det finns anledning

antaga att part har laga förfall för sin utevaro.

11 §

Rör ärende som avskrivits enligt 10 § första stycket första punkten tvist

som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. (5 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken

eller 5 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, skall nämnden återupptaga

ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan göres skriftligen inom en vecka

från den dag då beslutet om avskrivning delgavs sökanden.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

12 §

Nämnd skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling icke påkallats,

söka förlika parterna.

Kan parterna ej förlikas efter förslag av någondera parten, skall nämnden

framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att förutsättningar

för förlikning saknas.

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.

Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga

som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2. I annat fall avskrives

ärendet.

Ärende angående godkännande av förbehåll m. m.

13 §

Fråga som avses i 1 § första stycket 3 eller 4 § första stycket 3 prövas

efter ansökan som skall vara skriftlig och som bör innehålla de skäl som

åberopas till stöd för ansökningen.

Innan ansökan prövas, skall sökanden och annan som ärendet angår,

om det är behövligt, kallas att inställa sig inför nämnden. Nämnden får förelägga

part vid vite att komma tillstädes. Utevaro från sammanträde utgör

ej hinder för ärendets prövning.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Skiljemannaförfarande

14 §

Har parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll

om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist, arrendenämnden

eller, vid hyrestvist, hyresnämnden utsetts till skiljenämnd,

skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom skiljedom, om ej hinder

möter enligt 1 § andra stycket lagen (1929: 145) om skiljemän. Om sådan

ansökan gäller 8 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnd, kan skiljedom

dock påkallas muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnd har att avgöra genom skiljedom gäller lagen (1929:

145) om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag. Vardera parten

svarar för sin kostnad i tvist som avses i 9 kap. 10 eller 14 §, 10 kap. 6 §

eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken eller 5 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden.

Övriga bestämmelser

15 §

Nämnd skall handlägga ärende skyndsamt.

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol

äger motsvarande tillämpning vid nämnd.

16 §

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna

ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnd. Ordföranden

skall dock säga sin mening först.

Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande

tillämpning på ledamot i nämnd.

17 §

Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller den nämnden förordnar

besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skall beredas tillfälle

att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också föranstalta om annan

nödvändig utredning.

I ärende som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken skall arrendenämnden

inhämta yttrande från lantbruksnämnden i det län där fastigheten är

belägen.

18 §

Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av

kontrakt eller annan handling som rör arrende- eller hyresförhållandet och

är av betydelse för ärendet, får nämnden förelägga honom vite. Vad som

sagts nu gäller ej om nämnden är skiljenämnd.

19 §

Den som efter förordnande av nämnd besiktigat fastighet eller verkställt

annan utredning tillerlcännes av nämnden skälig ersättning av allmänna

medel.

Har någon, som nämnd inkallat och som ej är part, inställt sig för att

höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser

som Konungen meddelar.

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

20 §

I nämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den mån

det är behövligt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra ansökan

om återupptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att iakttaga.

Kan på grund av ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständighet

beslut ej meddelas samma dag som förhandlingen inför nämnden avslutas,

meddelas beslutet inom två veckor därefter, om ej synnerligt hinder

möter.

Beslut tillställes part genom nämndens försorg, om beslutet ej meddelas

vid förhandling i partens närvaro.

21 §

Om rätt för part att klandra beslut av nämnd finns bestämmelser i 8 kap.

32 § och 12 kap. 71 § jordabalken samt 17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden.

Mot beslut, varigenom nämnd avvisat ansökan som avses i 8, 11, 13

eller 14 §, avskrivit ärende enligt 8 eller 10 § eller utlåtit sig om ersättning

enligt 19 §, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej beslut om avskrivning,

när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av nämnd får

talan föras endast i samband med sådan klandertalan som avses i första

stycket.

Besvärshandlingen skall inges till fastighetsdomstol som avses i 8 kap.

33 § och 12 kap. 72 § jordabalken samt 18 § lagen (1957:390) om fiskearrenden

inom en vecka från det att klaganden fick del av beslutet. I övrigt

äger 52 kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning.

Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället underrätten. Mot underrättens

beslut får talan ej föras.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återupptages

ärendet av nämnden.

22 §

Vid nämnds sammanträde och vid besiktning föres protokoll.

23 §

Inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling, som enligt bestämmelse

i denna lag eller eljest skall tillställas part, delges honom genom

nämndens försorg. Begär part att själv få ombesörja delgivning, får det

dock anförtros honom, om det kan ske utan olägenhet.

Delgivning genom nämndens försorg sker i enlighet med vad som gäller

om delgivning i mål och ärenden vid domstol. Om beslut är sådant som avses

i 20 § andra stycket, skall dock beslutet delges part, som beslutet gått

emot, på samma sätt som stämning i tvistemål.

24 §

Nämnd är berättigad att för sina sammanträden förfoga över behövliga

lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är för tillfället

upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.

Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

25 §

Talan om utdömande av vite, som förelagts någon enligt denna lag, föres

efter anmälan av nämnd av åklagare vid fastighetsdomstol som avses i 8 kap.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

33 § och 12 kap. 72 § jordabalken samt 18 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden.

26 §

Föres ej talan mot arrendenämnds beslut om ersättning enligt 9 kap.

14 § jordabalken, går beslutet i verkställighet såsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1968:349) om

hyresnämnder skall upphöra att gälla.

Utan hinder av 5 § andra stycket får den som vid lagens ikraftträdande är

utsedd till ledamot i hyresnämnd eller ersättare för sådan ledamot även efter

fyllda sjuttio år fullgöra uppdraget till utgången av den tid hans förordnande

avser.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

361

6) Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

10

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt till

servitut eller annan särskild rätt till

egendomen eller om besittning av

egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är. Lag

samma vare, om tvisten rör skyldighet

för ägare eller innehavare av

egendomen att fullgöra något, som

åligger honom i denna egenskap, eller,

då nyttjanderätt eller annan

särskild rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om arrende, hävd,

byggnads underhåll, nybyggnad eller

annat dylikt. Vad som sägs i denna

paragraf gäller dock ej hyrestvist.

Ligger fastigheten —- •—• — huvudde

§■*

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt till

servitut eller annan särskild rätt till

egendomen eller om besittning av

egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är. Lag

samma vare, om tvisten rör skyldighet

för ägare eller innehavare av

egendomen att fullgöra något, som

åligger honom i denna egenskap, eller,

då nyttjanderätt eller annan

särskild rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om vederlag för upplåtelsen,

byggnads underhåll eller annat

dylikt. Vad som sägs i denna paragraf

gäller dock ej arrende- eller

hyrestvist.

len ligger.

17

Ej vare —-------annan domstol;

4. hyrestvist eller tvist, som avses

i 9 eller 10 § eller eljest enligt

lag skall upptagas av domstol, som

där sägs, om tvisten väckes vid annan

domstol;

5. äktenskapsmål;-----av domstol.

Ej heller —---------13 §.

Yrkande om------ samma fordran.

4. tvist, som avses i 9 eller 10 §

eller eljest enligt lag skall upptagas

av domstol, som där sägs, om tvisten

väckes vid annan domstol;

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1968: 348.

2 Senaste lydelse 1969: 244.

12^ Bihartg till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. May.ts proposition nr 145 år 1970

7) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1886:7) angående ansvarighet för skada i följd av

järnvägs drift

Härigenom förordnas, att 9 § lagen (1886:7) angående ansvarighet för

skada i följd av järnvägs drift skall ha

(Nuvarande lydelse)

9

Järnvägs ägare, som åt annan

överlåter nyt t j anderätten till sin

järnväg, vare för skada, som därefter

i följd av järnvägens drift tirnar,

ansvarig lika som järnvägens innehavare,

dock ej med annan sin egendom,

än järnvägen och vad därtill

hör enligt 1 § av förordningen angående

lagfart, inteckning och utmätning

av järnväg med mera den 15 oktober

1880; och må ägaren söka sitt

åter av järnvägens innehavare.

nedan angivna lydelse.

(.Föreslagen lydelse)

§•

Järnvägs ägare, som åt annan

överlåter nyttj anderätten till sin

järnväg, vare för skada, som därefter

i följd av järnvägens drift timar,

ansvarig lika som järnvägens innehavare,

dock ej med annan sin egendom,

än järnvägen i hela sin sträckning

med därtill hörande mark och

byggnader samt de ägaren tillhöriga,

för järnvägens drift anskaffade

lokomotiv, vagnar, inventarier och

förråd som användas för trafik på

järnvägen eller annan i förbindelse

med denna stående bana; och må

ägaren söka sitt åter av järnvägens

innehavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1970

363

8) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

4

Den, som enligt 3 § blivit utsedd

till god man, åligger att godset till

delägarnes samfällda bästa förvalta.

Vill han godset bortlega, äge makt

därtill, dock ej för längre tid än förordnandet

avser eller, där fråga är

om fast egendom, till den fardag,

som infaller näst efter det sagda tid

gått till ända.

Behållen avkastning —- —- — ägarne

(Föreslagen lydelse)

§•

Den, som enligt 3 § blivit utsedd

till god man, åligger att godset till

delägarnes samfällda bästa förvalta.

Vill han godset bortlega, äge makt

därtill, dock ej för längre tid än förordnandet

avser. Bär fråga är om

fast egendom, äge han dock bortlega

egendomen till den fardag, som

infaller näst efter det sagda tid gått

till ända, eller, om viss minsta tid

för upplåtelsen är bestämd enligt

lag, för sådan tid.

fördelad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kangl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

9) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1927: 79) om inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1927: 79) om inteckningshavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt 1,

givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Lag

om inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på

grund av brandförsäkringsavtal

1

Har brandförsäkring tagits å fast

egendom som besväras av sökt eller

beviljad inteckning för fordran, vare,

i händelse av timad skada, egendomens

ägare utan hinder av inteckningen

berättigad att själv uppbära

ersättningen, där denna ej överstiger

en tiondel av det belopp, för vilket

brandförsäkring å egendomen är

gällande.

Är ersättningen större, må den ej

utbetalas till ägaren, med mindre inteckningshavaren

det medgiver eller

ock ägaren avhjälpt skadan eller

ställt säkerhet, som av Konungens

befallningshavande godkänts, för ersättningens

återbärande i händelse

skadan ej inom skälig tid avhjälpes.

Visar ej ägaren inom två månader

efter det ersättningsbeloppet till betalning

förfallit, att han är berättigad

att lyfta beloppet, eller har lyftat

belopp återburits, skall beloppet

1 Senaste lydelse 1967: 265.

2 och 4 — 7 §§ skall ha nedan an
(Föreslagen

lydelse)

Lag

om rätt för borgenär till betalning på

grund av brandförsäkringsavtal

i

Har brandförsäkring tagits å fast

egendom som besväras av sökt eller

beviljad inteckning, vare, i händelse

av timad skada, egendomens ägare

utan hinder av inteckningen berättigad

att själv uppbära ersättningen,

där denna ej överstiger en

tiondel av det belopp, för vilket

brandförsäkring å egendomen är

gällande.

Är ersättningen större, må den ej

utbetalas till ägaren, med mindre

borgenär, som har panträtt i fastigheten,

det medgiver eller ock ägaren

avhjälpt skadan eller ställt säkerhet,

som av länsstyrelsen godkänts,

för ersättningens återbärande i händelse

skadan ej inom skälig tid avhjälpes.

Visar ej ägaren inom två

månader efter det ersättningsbeloppet

till betalning förfallit, att han är

berättigad att lyfta beloppet, eller

har lyftat belopp återburits, skall

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

365

(Nuvarande lydelse)

nedsättas hos Konungens befallningshavande

för utbetalning till den

eller dem, som därtill äga rätt; och

skall tillika uppgift lämnas om inteckningshavare,

vars namn och

adress blivit hos försäkringsgivaren

anmälda.

Sådan inteckning shav are skall

ock av försäkringsgivaren särskilt

underrättas om nedsättningen. Underrättelse

skall anses meddelad, då

den i rekommenderat brev avsänts

under den uppgivna adressen.

2§.

Har ersättningsbelopp blivit nedsatt

hos Konungens befallningshavande,

utsätte denne så snart ske

kan sammanträde för förhandling

om rättsägares anspråk och beloppets

fördelning. Fråga om inteckningshavares

rätt till betalning varde

av Konungens befallning shav ande

prövad, med mindre inteckningshavaren

givit till känna, att han ej

önskar betalning.

Kallelse till sammanträdet skall

genom Konungens befallningshavandes

försorg minst fjorton dagar

förut med posten sändas till fastighetsägaren

och kända innehavare av

fordran, som i denna lag avses, så

ock införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten. I övrigt

skall i avseende å fördelningen vad

i utsökningslagen stadgas om fördelning

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom äga motsvarande

tillämpning.

4§.

År, då skada inträffar, försäkringsgivaren

ansvarig i förhållande

till inteckningshavaren men ej gent

emot den fasta egendomens ägare,

inträde han, i den mån betalning utfallit

å inteckningens huvudstol, i

inteckningshavarens rätt.

(Föreslagen lydelse)

beloppet nedsättas hos länsstyrelsen

för utbetalning till den eller dem,

som därtill äga rätt; och skall tillika

uppgift lämnas om borgenärer, vars

namn och adress blivit hos försäkringsgivaren

anmälda.

Sådan borgenär skall ock av försäkringsgivaren

särskilt underrättas

om nedsättningen. Underrättelse

skall anses meddelad, då den i rekommenderat

brev avsänts under

den uppgivna adressen.

Har ersättningsbelopp blivit nedsatt

hos länsstyrelsen, utsätte denna

så snart ske kan sammanträde för

förhandling om rättsägares anspråk

och beloppets fördelning.

Kallelse till sammanträdet skall

genom länsstyrelsens försorg minst

fjorton dagar förut med posten sändas

till fastighetsägaren och kända

borgenärer, som i denna lag avses,

så ock införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten. I övrigt

skall i avseende å fördelningen bestämmelserna

om fördelning av köpeskilling

för exekutivt försåld fast

egendom äga motsvarande tillämpning.

Är, då skada inträffar, försäkringsgivaren

ansvarig i förhållande

till borgenär, som har panträtt i fastigheten,

men ej gent emot den fasta

egendomens ägare, inträde försäkringsgivaren

i den man betalning utfallit

på pantbrevets belopp, i borgenärens

fordringsrätt.

1 Senaste lydelse 1967: 265.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För det belopp, varmed betalning

sålunda utfallit, jämte ränta skall

på grund av handling, som Konungens

befallningshavande har att utfärda,

inteckning meddelas försäkringsgivaren

att gälla med förmånsrätt

näst efter intecknat belopp, som

ej vid fördelningen utgått. Sådan

handling skall innehålla, att belopp

som däri avses förfaller till betalning

sex månader efter uppsägning.

5

Har inteckning jämlikt denna lag

blivit helt eller delvis utan verkan,

åligger det Konungens befallningshavande

att därom, sedan fördelningen

blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröjligen göra anmälan,

å landet hos domaren och i stad

hos rätten samt tillika insända fördelningslängdem;

och skall, sedan

sådan anmälan inkommit, anteckning

om förhållandet införas i inteckningsprotokollet,

å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting

och i stad å nästa rättegångsdag för

inteckning särenden.

Skall inteckning meddelas på

grund av handling, som avses i 4 §,

har Konungens befallningshavande

att i sammanhang med anmälan,

som här förut i denna paragraf är

sagd, insända handlingen med begäran

om inteckning.

6

Utan hinder därav att, sedan skada

timat å försäkrad fast egendom,

skadans belopp blivit efter förhandling

mellan försäkringstagaren och

försäkringsgivaren fastställt, vare

innehavare av inteckning i egendomen,

där han ej medgivit ersättningsbeloppets

utbetalande, berättigad

att hos försäkringsgivaren påyrka,

att skadans belopp skall, såvitt

hans rätt angår, fastställas i den

ordning försäkringsavtalet stadgar.

Sådant yrkande skall framställas in1

Senaste lydelse 1967: 265.

För det belopp, varmed betalning

sålunda utfallit, skall på ansökan av

länsstyrelsen inteckning meddelas

att gälla med företrädesrätt näst efter

intecknat belopp på vilket betalning

ej utfallit. När inteckningen

beviljats, skall pantbrev utfärdas på

grundval av inteckningen och överlämnas

till försäkringsgivaren såsom

pant för dennes fordran.

Utfaller vid fördelning av medel

betalning på pantbrevs belopp, åligger

det länsstyrelsen att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröjligen

göra anmälan hos inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken

samt tillika insända fördelningslängden.

Skall inteckning meddelas på

grund av ansökan, som avses i 4 §,

har länsstyrelsen att i sammanhang

med anmälan, som här förut i denna

paragraf är sagd, insända ansökningen.

i

Utan hinder därav att, sedan skada

timat å försäkrad fast egendom,

skadans belopp blivit efter förhandling

mellan försäkringstagaren och

försäkringsgivaren fastställt, vare

borgenär, som har panträtt i egendomen,

där han ej medgivit ersättningsbeloppets

utbetalande, berättigad

att hos försäkringsgivaren påyrka,

att skadans belopp skall, såvitt

hans rätt angår, fastställas i den

ordning försäkringsavtalet stadgar.

Sådant yrkande skall framställas in
-

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

om en månad efter det skadan timade

eller, därest anmälan om inteckningshavarens

namn och adress

gjorts hos försäkringsgivaren, inom

fjorton dagar efter det inteckningshavaren

underrättats om skadebeloppets

fastställande. Underrättelse

skall anses meddelad, då den blivit

till inteckningshavaren avsänd i rekommenderat

brev under den uppgivna

adressen.

Framstälies yrkande som i denna

paragraf avses av flera inteckningshavare,

ankomme på dem att gemensamt

utse ett ombud att föra talan

i saken; sämjas de ej, skall ombudet

utses av Konungens befallningshavande.

(Föreslagen lydelse)

om en månad efter det skadan timade

eller, därest anmälan om borgenärens

namn och adress gjorts hos

försäkringsgivaren, inom fjorton

dagar efter det borgenären underrättats

om skadebeloppets fastställande.

Underrättelse skall anses

meddelad, då den blivit till borgenären

avsänd i rekommenderat brev

under den uppgivna adressen.

Framstälies yrkande som i denna

paragraf avses av flera borgenärer,

ankomme på dem att gemensamt utse

ett ombud att föra talan i saken;

sämjas de ej, skall ombudet utses

av länsstyrelsen.

Vad i denna lag stadgas om inteckn

ing shav are gälle ock den, som

för ogulden köpeskilling äger fordran

med förmånsrätt, som avses i 11

kap. 2 § jordabalken.

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad

eller annat som utgör tillbehör till

tomträtten eller vattenfallsrätten,

skall i fråga om inteckning shav arens

rätt på grund av försäkringen

vad i denna lag stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Har borgenär panträtt i tomträtt

och är brandförsäkring tagen å

byggnad eller annat som utgör tillbehör

till tomträtten, skall i fråga

om borgenärens rätt på grund av

försäkringen vad i denna lag stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i denna lag om borgenär som har panträtt i fastighet

äger motsvarande tillämpning på borgenär som åtnjuter företrädesrätt för

sin fordran på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken.

Bestämmelsen i 7 § om tomträtt äger motsvarande tillämpning på vattenfallsrätt.

1 Senaste lydelse 1967: 265.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

10) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1927:85) om dödande av för ko mmen handling

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1927:85) om dödande av förkommen

handling,

dels att 1, 2, 4, 8 — 10 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 14 §, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

U-1

Löpande skuldebrev, växel, konossement

eller annan handling, vars

företeende utgör villkor för rätt att

kräva betalning eller påkalla fullgörande

av annan förpliktelse, må, där

antagas kan att handlingen förstörts

eller eljest förkommit, dödas på begäran

av den, som förlorat handlingen.

Lag samma vare i fråga om

aktiebrev, så ock beträffande intecknad

förskrivning, som är ställd till

viss man.

Denna lag — —---eller obligationer.

Angående dödande —-----är stadgat.

Löpande skuldebrev, växel, konossement

eller annan handling,

vars företeende utgör villkor för rätt

att kräva betalning eller påkalla

fullgörande av annan förpliktelse,

må, där antagas kan att handlingen

förstörts eller eljest förkommit, dödas

på begäran av den, som förlorat

handlingen. Lag samma vare i fråga

om aktiebrev och pantbrev, så ock

beträffande intecknad förskrivning,

som är ställd till viss man.

2 §.:

Ansökan om dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas

till rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan ort

ej är nämnd i handlingen, till den

rätt, där den förpliktade är skyldig

att svara i tvistemål, som angå gäld

i allmänhet. Har på grund av handlingen

inteckning meddelats, göres

ansökningen, då fråga är om handling,

för vilken inteckning fastställts

i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt,

hos den rätt, under vilken

fastigheten lyder, och eljest hos

1 Senaste lydelse 1936: 95.

2 Senaste lydelse 1966: 458 (jfr 1966: 649).

Ansökan om dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas

till rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan

ort ej är nämnd i handlingen, till

den rätt, där den förpliktade är

skyldig att svara i tvistemål, som

angå gäld i allmänhet. Då fråga är

om pantbrev, göres ansökningen hos

den rätt under vilken fastigheten lyder.

Ansökan om dödande av intecknad

fordring shandling göres hos

rätten i den ort, där vederbörande

inskrivningsmyndighet är.

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 ar 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rätten i den ort, där vederbörande

inskrivningsdomare är.

Ansökan om dödande av konossement---- godsets bestämmelseort.

Aro enligt--------av

4

Sökanden åligger att, så vitt ske

kan, om ansökningen underrätta en

var vilken såsom gäldenär, löftesmän

eller eljest är på grund av

handlingen förpliktad. Avser ansökningen

handling på grund varav inteckning

är meddelad, skall den intecknade

egendomens ägare, ändå

att han ej är personligen ansvarig

för inteckningen, så ock den som senast,

i den ordning särskilt är stadgat,

blivit antecknad såsom innehavare

av handlingen, där så ske kan,

underrättas om ansökningen.

i

Sökanden åligger att, så vitt ske

kan, om ansökningen underrätta en

var vilken såsom gäldenär, löftesmän

eller eljest är på grund av

handlingen förpliktad. Avser ansökningen

pantbrev eller intecknad

fordring shandling, skall den intecknade

egendomens ägare, så ock den

som senast, i den ordning särskilt

är stadgat, blivit antecknad såsom

innehavare av handlingen, där så ske

kan, underrättas om ansökningen.

8

Innan fullföljd------—• -

Finner rätten, —------—

Beträffande intecknad handling

skall beslutet tillika innehålla erinran,

att det ej innebär dödande av

inteckningen.

§-1 2

hos gäldenären.

rätten dödad.

Beträffande pantbrev och intecknad

fordringshandling skall beslutet

tillika innehålla erinran, att det ej

innebär dödande av inteckningen.

9

Varder handlingen dödad, må den

omständigheten att den ej kan företes

icke utgöra hinder för sökanden

att göra gällande den rätt, som på

handlingen kunnat grundas; och

har den, som är förpliktad att fullgöra

vad i handlingen blivit utfäst

eller vars egendom på grund av inteckning

eller eljest häftar för utfästelsen,

att utfärda ny handling,

som mot den dödade svarar.

Ny handling, som utfärdats i stället

för dödad inteckningshandling,

gälle ej såsom inteckningshandling

förrän anteckning skett jämlikt 10 §

andra stycket.

I fråga —--------sär;

§-2

Varder handlingen dödad, må den

omständigheten att den ej kan företes

icke utgöra hinder för sökanden

att göra gällande den rätt, som på

handlingen kunnat grundas; och

har den, som är förpliktad att fullgöra

vad i handlingen blivit utfäst,

eller, i fråga om intecknad fordringshandling,

den intecknade egendomens

ägare att utfärda ny handling,

som mot den dödade svarar.

Ny handling, som enligt första

stycket utfärdats i stället för dödad

inteckningshandling, gälle ej såsom

inteckningshandling förrän anteckning

skett jämlikt 10 § tredje stycket.

kilt -stadgat.

1 Senaste lydelse 1934: 260.

2 Senaste lydelse 1946: 105.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

10

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad, skall

rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare

om ansökningen,

och har denne att därom så snart

ske kan å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighetsbolcen eller annan

inskrivningsbok varom fråga

är. Vad nu sagts om ansökningen

skall ock gälla rättens slutliga utslag

i ärendet; dock må, då ansökningen

avslagits, anteckning ej

verkställas förrän utslaget vunnit

laga kraft.

Sedan utslag, varigenom intecknad

handling dödats, vunnit laga

kraft, skall inskrivningsdomaren,

på ansökan, å inskrivningsdag göra

anteckning i fastighetsboken eller

annan inskrivningsbok varom fråga

är, att ny handling, som utfärdats

jämlikt 9 §, medför den mteckningsrätt

som tillkommit den dödade.

När ansökan göres, skall den nya

handlingen vara åtföljd av avskrifter

enligt vad beträffande ansökan

om inteckning är stadgat.

(.Föreslagen lydelse)

i.i

Avser ansökan om dödning pantbrev

eller intecknad fordring shandling,

skall rätten underrätta vederbörande

inskrivningsmyndighet om

ansökningen för anteckning i fastighetsboken

eller annan inskrivningsbok

varom fråga är. Vad nu sagts

om ansökningen skall ock gälla rättens

slutliga utslag i ärendet; dock

må, då ansökningen avslagits, anteckning

ej verkställas förrän utslaget

vunnit laga kraft.

Sedan utslag, varigenom pantbrev

dödats, vunnit laga kraft, skall inskrivningsmyndigheten

på ansökan

utfärda nytt pantbrev som svarar

mot det dödade samt göra anteckning

i fastighets- eller tomträttsboken

därom.

Har intecknad fordringshandling

dödats genom lagakraftvunnet utslag,

skall inskrivningsmyndigheten,

på ansökan, å inskrivningsdag

göra anteckning i vederbörande inskrivningsbok,

att ny handling, som

utfärdats jämlikt 9 §, medför den

inteckningsrätt som tillkommit den

dödade.

13 §.;

Hava tio år förflutit från det intecknad

fordringshandling, om vilken

det ej är känt var den finnes,

blivit uppvisad för anteckning om

innehav eller eljest företedd i inteckningsärende

och vill den intecknade

egendomens ägare äska att inteckningen,

ehuru han ej kan förete

handlingen, måtte dödas, göre ansökan

därom, då fråga är om handling,

för vilken inteckning fastställts

i fast egendom, tomträtt eller vat- 1 2

1 Senaste lydelse 1955: 238.

2 Senaste lydelse 1966: 458 (jfr 1966: 649).

Hava tio år förflutit från det

pantbrev eller annan inteckningshandling,

om vilken det ej är känt

var den finnes, blivit uppvisad för

anteckning om innehav eller eljest

företedd i inteckningsärende och vill

den intecknade egendomens ägare

äska att inteckningen, ehuru han

ej kan förete handlingen, måtte dödas,

göre ansökan därom, då fråga

är om pantbrev, hos den rätt, under

vilken fastigheten lyder, och eljest

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1970

371

(Nuvarande lydelse)

tenfallsrätt, hos den rätt, under vilken

fastigheten lyder, och eljest hos

rätten i den ort, där vederbörande

inskrivningsdomare är. Sedan ansökningen,

där så ske kan, på sätt

om stämning i tvistemål är stadgat

delgivits den senast antecknade innehavaren

av handlingen, ntfärde

rätten offentlig stämning, som skall

kungöras på sätt i 6 § sägs samt innehålla

beskrivning av handlingen

ävensom tillkännagivande att, om

någon innehar handlingen eller har

kännedom om att den finnes i behåll,

han bör därom, vid äventyr att

inteckningen eljest dödas, hos rätten

göra anmälan sist å dag som för

ärendets fullföljande utsättes. Sådan

dag må ej sättas tidigare än sex

månader efter kungörelsens införande

i allmänna tidningarna.

Fullföljes ej

(Föreslagen lydelse)

hos rätten i den ort, där vederbörande

inskrivningsmyndighet är.

Kan det antagas att pantbrev icke

utgör pant för fordran, må ansökan

göras utan hinder av att nyss angivna

tid ej förflutit. Sedan ansökningen,

där så ske kan, på sätt om stämning

i tvistemål är stadgat delgivits

den senast antecknade innehavaren

av handlingen, utfärde rätten offentlig

stämning, som skall kungöras

på sätt i 6 § sägs samt innehålla

beskrivning av handlingen ävensom

tillkännagivande att, om någon

innehar handlingen eller har kännedom

om att den finnes i behåll, han

bör därom, vid äventyr att inteckningen

eljest dödas, hos rätten göra

anmälan sist å dag som för ärendets

fullföljande utsättes. Sådan dag

må ej sättas tidigare än sex månader

efter kungörelsens införande i

allmänna tidningarna,

den förfallen.

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordne rätten att inteckningen

må, på därom hos vederbörande

inskrivningsdomare gjord

ansökan, dödas utan handlingens

företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren

om ansökan som i

i första stycket sägs, och har denne

att så snart ske kan å inskrivningsdag

göra anteckning därom i fastighetsboken

eller annan inskrivningsbok

varom fråga är. Vad nu sagts

om ansökningen skall ock gälla rättens

slutliga utslag i ärendet; dock

må, då ansökningen avslagits, anteckning

ej verkställas förrän utslaget

vunnit laga kraft.

Finner rätten, vid prövning av ansökningen,

någon omständighet ej

hava förekommit som utgör skälig

anledning att låta inteckningen fortfarande

gälla, förordne rätten att inteckningen

må, på därom hos vederbörande

inskrivningsmyndighet

gjord ansökan, dödas utan handlingens

företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsmyndigheten

om ansökan som

i första stycket sägs för anteckning

i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok

varom fråga är. Vad

nu sagts om ansökningen skall ock

gälla rättens slutliga utslag i ärendet;

dock må, då ansökningen avslagits,

anteckning ej verkställas förrän

utslaget vunnit laga kraft.

14 §.

Bestämmelserna i 2, 4 och 8 —

10 §§ om dödande av förkommet

pantbrev äga motsvarande tillämpning

i fråga om vilandebevis, och be
-

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

stämmelsema i 13 § om dödande av

inteckning när pantbrevet förkom- mit äga motsvarande tillämpning i

fråga om viland ef örklar ad inteck- ningsansökan, när vilandebeviset

förkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

373

11) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1946:805) med särskilda bestämmelser angående

vittne vid vissa rättshandlingar

Härigenom förordnas, att lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Erfordras enligt lag, att avtal eller

annan rättshandling företages eller

eljest bekräftas med vittne, må

som sådant vittne ej godkännas den,

mot vilken rättshandlingen skall företagas,

ej heller den, som är under

femton år eller som på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan

rubbning av sj älsverlcsamheten

saknar insikt om betydelsen av sådan

bekräftelse.

styrkes av vittne.

Har till --------utan verkan.

Om testamentsvittne---särskilt stadgat.

(Föreslagen lydelse)

Erfordras enligt lag, att avtal eller

annan rättshandling företages eller

eljest bekräftas med vittne, må

som sådant vittne ej godkännas den,

mot vilken rättshandlingen skall företagas,

ej heller den, som är under

femton år eller som på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan

rubbning av själsverksamheten

saknar insikt om betydelsen av sådan

bekräftelse. Vad som sagts nu

gäller även när vid köp, byte eller

gåva av fast egendom överlåtarens

underskrift på fångeshandlingen

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

12) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1959:596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 25 § lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Upplåtes jord-----

25 §.

---— — ---annorlunda avtalas.

Omfattar upplåtelsen icke hel fas- tighet och har annat ej avtalats om

omfattningen av arrendatorns fiske- rätt, skall 24 § första stycket äga

motsvarande tillämpning. Markare- alen skall därvid utgöra delnings- grund.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 375 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

375

13) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1957:390) om fiskearrenden,

dels aitt 15 § skall upphöra att gälla,

dels att 1, 3—5, 7—14 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 17 — 19 §§, av nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

I fråga om avtal, varigenom någon

mot vederlag upplåter fiskerätt

åt annan, skall, utöver vad som följer

av 1 kap. lagen om nyttjanderätt

till fast egendom (nyttjanderättslagen),

gälla vad nedan i denna lag

sägs, därest upplåtelsens ändamål

är yrkesfiske eller ock annat fiske

av väsentlig betydelse för arrendatorns

försörjning.

Har rätt — — ---—---- 3

3

Upplåtelse av fiske skall ske för

viss tid, ej understigande fem år, eller

för arrendatorns livstid. Upplå
1

Senaste lydelse 1960:132.

I fråga om avtal, varigenom någon

mot vederlag upplåter fiskerätt åt

annan, skall, utöver vad som följer

av 7 kap. jordabalken, gälla vad nedan

i denna lag sägs, därest upplåtelsens

ändamål är yrkesfiske eller

ock annat fiske av väsentlig betydelse

för arrendatorns försörjning.

--ej tillämpning.

Strider förbehåll i avtal mot bestämmelse

i denna lag, är förbehållet

utan verkan mot arrendatorn eller

den som har rätt att träda i hans

ställe, om ej annat anges i bestämmelsen.

Gäller enligt sådan bestämmelse

förbehåll om det godkänts av

arrendenämnden, får godkännande

sökas endast om detta särskilt angivits

i avtalet. Föreligger sådan avtalsbestämmelse

men vägras godkännande,

förfaller avtalet, om ej

annat överenskommits.

i

Upplåtelse av fiske skall ske för

viss tid, ej understigande fem år, eller

för arrendatorns livstid. Upplå
-

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

telse av fiske, som ingår i fiskevårdsområde,

må dock ske för återstoden

av den tid, för vilken fiskevårdsområdet

bildats. Därest upplåtelsen

angår huvudgård till fideikommiss,

boställe eller annan fastighet,

varöver upplåtaren icke äger

förfoga utöver sin egen besittningstid,

må upplåtelsen ske för sådan

tid. Är tiden icke så bestämd som nu

sagts, skall avtalet anses ingånget för

en tid av fem år.

I fråga om fideikommissfastighet,

som ej är att anse såsom huvudgård,

skall vad i 1 kap. 9 § nyttjanderättslagen

sägs äga motsvarande tillämpning.

*§.

Vid utgången av arrende som gäller

för viss tid äger arrendatorn, om

ej annat följer av andra eller tredje

stycket, rätt till nytt arrende för

en tid av fem år. Sådan optionsrätt

tillkommer ånyo arrendatorn vid utgången

av vart femte år.

Vill ej arrendatorn tillgodonjuta

nytt arrende, skall han giva fastighetens

ägare det tillkänna senast ett

år före arrendetidens utgång på sätt

i 2 kap. 38 § nyttjanderättslagen

stadgas om uppsägning av jordbruksarrende.

Sker ej sådant tillkännagivande

inom föreskriven tid, skall

arrendatorn anses hava åtagit sig

nytt arrende för en tid av fem år.

Bestämmelserna i 2 kap. 53, 67

och 69 §§ nyttjanderättslagen om

brytande av optionsrätt och vad därmed

har samband skola äga motsvarande

tillämpning med avseende å

fiskearrende.

5§.

Vad i 2 kap. 54—56 §§ nyttjanderättslagen

är stadgat om ändrade arrendevillkor

eller fortsatt tillämpning

av äldre villkor skall äga motsvarande

tillämpning med avseende

å fiskearrende.

(Föreslagen lydelse)

telse av fiske, som ingår i fiskevårdsområde,

må dock ske för återstoden

av den tid, för vilken fiskevårdsområdet

bildats. Därest upplåtelsen

angår fastighet, varöver upplåtaren

icke äger förfoga utöver sin

egen besittningstid, må upplåtelsen

ske för sådan tid. Är tiden icke så

bestämd som nu sagts, skall avtalet

anses ingånget för en tid av fem år.

Förbehåll som strider mot första

stycket gäller, om förbehållet godkänts

av arrendenämnden.

*§•

Gäller arrendeavtal för viss tid,

skall uppsägning alltid ske för att

avtalet skall upphöra att gälla vid

arrendetidens utgång. Uppsägning

skall ske senast ett år före arrendetidens

utgång.

Om avtal som avses i första stycket

ej uppsäges inom rätt tid, anses

det förlängt på fem år.

Förbehåll som strider mot första

eller andra stycket gäller mot arrendatorn,

om förbehållet godkänts av

arrendenämnden. Utan hinder härav

gäller dock förbehåll om längre

tid för förlängning av avtalet än

som anges i andra stycket.

I fråga om tiden för upphörande

av arrendeavtal vid frånträde av avtalet

på grund av förverkande eller

av annan orsak och sättet för uppsägning

äga 8 kap. 6 och 8 §§ jordabalken

motsvarande tillämpning.

5§.

Om fastighetens ägare uppsagt arrendeavtalet

eller om arrendatorn

uppsagt avtalet enligt 4 § och i uppsägningen

begärt förlängning av avtalet

på ändrade villkor, har arrendatorn

rätt till förlängning av avtalet,

utom när

s. 377 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

377

(Nuvarande lydelse)

7

Fardag för tillträde och avträde

av arrenderat fiske är den fjortonde

dagen i mars månad. Infaller fardag

å söndag, skall tillträde eller avträde

ske följande dag. 8

8

Arrendeavgiften skall vara till

storleken bestämd och må ej utsättas

annorledes än i penningar. Där

avgiften likväl bestämts i annat än

penningar, skall den beräknas till

belopp som med hänsyn till förhållandena

vid tiden för avtalets slutande

får anses utgöra skäligt arren
-

(Föreslagen lydelse)

1. arrenderätten är förverkad

även om fastighetens ägare icke

uppsagt avtalet att upphöra på

grund härav,

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt

sina förpliktelser i sådan mån

att arrendeavtalet skäligen icke bör

förlängas,

3. fastighetens ägare gör sannolikt,

att han själv, hans make eller

avkomling eller hans adoptivbarn

eller dess avkomling skall bruka fisket,

4. fastighetens ägare i annat fall

har befogad anledning att upplösa

arrendeförhållandet.

1 fråga om förlängning av arrendeavtal

äga 9 kap. 8 § andra stycket

och 9—13 §§ jordabalken motsvarande

tillämpning.

Första och andra styckena gälla

ej, om arrendeavtalet icke träffats

för viss tid eller om arrendeförhållandet

upphör på den grund att arrenderätten

är förverkad.

Förbehåll att arrenderätten icke

skall vara förenad med rätt till förlängning

gäller mot arrendatorn, om

förbehållet godkänts av arrendenämnden.

§•

Fardag vid fiskearrende är den 14

mars.

Infaller dag då arrenderat fiske

enligt lag eller avtal skall tillträdas

eller avträdas på söndag eller annan

allmän helgdag, skall tillträde eller

avträde i stället ske nästa vardag,

om ej annat avtalats.

§•

Arrendeavgiften skall bestämmas

och betalas i pengar. Har avtal träffats

i strid med vad som sagts nu,

skall arrendeavgiften utgå med belopp,

som är skäligt med hänsyn

främst till parternas avsikter och

Övriga förhållanden när avtalet träffades.

Är ej tid utsatt för erläggande

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

de. Är ej tid utsatt för erläggande av

avgiften, skall den erläggas sist tre

månader före varje arrendeårs utgång.

Vad i 2 kap. 25 och 26 §§, 27 §

första stycket och 45—48 §§ nyttjanderäitslagen

är stadgat om nedsättning

av arrendeavgift, skadestånd,

rätt till uppsägning och arbetsavtal

skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om fiskearrende.

Arrendatorn äger ock rätt till skälig

nedsättning av arrendeavgiften, om

fisket, utan hans vållande, på grund

av fiskpest, vattenförorening eller

annan sådan händelse i hög grad

försämrats.

Har arrendatorn-----som

(Föreslagen lydelse)

av avgiften, skall den erläggas sist

tre månader före varje arrendeårs

utgång.

Vad i 8 kap. 9-—11 §§ och 9 kap.

36—39 §§ jordabalken är stadgat

om nedsättning av arrendeavgift,

skadestånd, rätt till uppsägning och

arbetsavtal skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om fiskearrende.

Arrendatorn äger ock rätt till skälig

nedsättning av arrendeavgiften, om

fisket, utan hans vållande, på grund

av fiskpest, vattenförorening eller

annan sådan händelse i hög grad

försämrats.

9 §.

Utan medgivande-------del därav.

Första stycket äger motsvarande

tillämpning på rättighetens övergång

genom bodelning, arv, testamente,

bolagsskifte eller annat liknande förvärv.

10 §.

Dör arrendatorn-----uppsäga avtalet.

I fråga om livstidsarrende har vid

arrendatorns död dennes make rätt

att inträda som arrendator under

sin livstid, om äktenskapet ingåtts

innan avtalet träffades. Ingår den

efterlevande maken nytt äktenskap,

får fastighetsägaren dock uppsäga

avtalet. När avtalet upphör att gälla

på grund av arrendatorns eller den

efterlevande makens död, skall fisket

avträdas på den fardag som inträffar

närmast efter sex månader från

dödsfallet. Vad som sagts nu gäller

ej, om annat avtalats.

Förbehåll som strider mot första

stycket gäller, om förbehållet godkänts

av arrendenämnden.

11 §•

Sker överlåtelse-----nye ägaren.

De bestämmelser som för övrigt i De bestämmelser som för övrigt i

2 kap. 29—32 §§ samt 33 § första 8 kap. 16 och 17 §§ jordabalken

Vid livstidsarrende äger arrendatorns

hustru, om äktenskapet var

ingånget innan avtalet slöts, efter

mannens död tillgodonjuta arrendet

så länge hon förbliver änka. Går hon

i nytt gifte, må fastighetens ägare

uppsäga avtalet.

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

och tredje styckena nyltjanderättslagen

meddelats med avseende å

överlåtelse av arrenderad fastighet,

utmätning, konkurs och återköp

skola äga motsvarande tillämpning

vid fiskearrende.

(Föreslagen lydelse)

meddelats med avseende å utmätning

och konkurs skola äga motsvarande

tillämpning vid fiskearrende,

12 §.

Arrenderätten skall —------— — av fisket;

3. om han olovligen överlåter el- 3. om han olovligen överlåter eller

upplåter fisket eller del därav; ler upplåter fisket eller del därav;

eller

4. om han å fastigheten för eller

tillåter andra att föra sådant leverne

som väcker allmän förargelse eller

verkar störande på omgivningen;

eller

5. om han eljest i väsentlig om- 4. om han eljest i väsentlig om
fattning

åsidosätter vad som åligger fattning åsidosätter vad som åligger

honom enligt avtalet. honom enligt avtalet.

Finnes vad-----från arrendet.

Uppsäges avtalet,---- till skadestånd.

13

Har arrendatorn låtit komma sig

till last sådant förhållande som i

12 § 1, 2 eller 4 sägs men sker rättelse

innan fastighetens ägare gjort

bruk av sin rätt att uppsäga avtalet,

eller har i fall varom i 12 § 3 eller 5

sägs ägaren icke uppsagt avtalet inom

sex månader från det han fick

kunskap om förhållande som där

avses, må ägaren ej senare åberopa

förhållandet såsom grund för arrendatorns

skiljande från arrendet.

Har arrendatorn låtit komma sig

till last sådant förhållande som i 12

§ 1 eller 2 sägs men sker rättelse innan

fastighetens ägare gjort bruk av

sin rätt att uppsäga avtalet, eller har

i fall varom i 12 § 3 eller 4 sägs ägaren

icke uppsagt avtalet inom sex

månader från det han fick kunskap

om förhållande som där avses, må

ägaren ej senare åberopa förhållandet

såsom grund för arrendatorns

skiljande från arrendet.

Är arrenderätten enligt 12 § 1 förverkad

på grund av dröjsmål med

betalning av arrendeavgift och har

fastighetens ägare med anledning

därav uppsagt avtalet, får arrendatorn

ej på grund av dröjsmålet skiljas

från arrendet, om arrendeavgiften

betalas senast tolfte vardagen

från uppsägningen. 1 avvaktan på

att arrendatorn visar sig ha fullgjort

vad som fordras för att återvinna

arrenderätten, får beslut om vräkning

icke meddelas förrän fjorton

vardagar förflutit från uppsägningen.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

14

Vad om sättet för uppsägning, tiden

för avträde och verkställighet

av avhysning, tid för väckande av

talan, rätt att kvarhålla arrendatorn

tillhörig egendom och skiljedom är

stadgat i 2 kap. 38—43 §§ nyttjanderättslagen

skall äga motsvarande

tillämpning vid fiskearrende.

(Föreslagen lydelse)

§•

Vad om tid för väckande av talan,

jämkning av arrendevillkor, rätt att

kvarhålla arrendatorn tillhörig

egendom och skiljedom är stadgat i

8 kap. 26—29 §§ jordabalken skall

äga motsvarande tillämpning vid

fiskearrende.

16

Om arrendenämndens sammansättning,

granskning av arrendeavtal

och besvär över nämndens beslut

skall gälla vad i 2 kap. 49 a, 66 och

68 §§ nyttjanderättslagen är stadgat.

§•

Om arrendenämnd finnas bestämmelser

i 8 kap. jordabalken och i lagen

( ) om arrendenämn
der

och hyresnämnder.

17 §■

Godtar ej part arrendenämnds beslut

i tvist om förlängning av arrendeavtal

eller villkor för sådan förlängning,

får parten klandra beslutet

genom att väcka talan mot andra

parten inom två månader från det

parten erhöll del av beslutet. Klandras

icke beslutet inom denna tid, är

parts rätt till talan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende

enligt 3—5 eller 10 § får ej klandras.

18 §.

Tvist om fiskearrende som ej ankommer

på arrendenämnds prövning

skall, om icke Konungen bestämmer

annat, upptagas av fastighetsdomstolen

i den ort där fastigheten

är belägen. Klandertalan som

avses i 17 § upptages av samma

domstol.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds

beslut är anhängig vid

domstol får återförvisas till nämnden.

19 §.

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols

dom i fråga om fastställelse

av arrendevillkor och ej heller

mot hovrätts dom i fråga om förlängning

av arrendeavtal eller fastställelse

av arrendevillkor.

s. 381 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

381

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. De äldre bestämmelserna gäller i fråga om fiskearrende som upplåtits

före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, om ej annat följer av 3—6.

’ 3. Bestämmelserna i 4 § sista stycket om sättet för uppsägning och i 14 §

äger tillämpning även på avtal om fiskearrende som träffats före de nya

bestämmelsernas ikraftträdande, om uppsägning ej ägt rum dessförinnan.

4. Bestämmelserna i 5 § i dess nya lydelse äger tillämpning även på avtal

som träffats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, om 4 och 5 §§

i deras äldre lydelse gäller för avtalet. Har underrättelse som avses i 4 §

andra stycket i dess äldre lydelse eller i 2 kap. 53 eller 54 § lagen (1907: 36

s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom skett före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande, äger de äldre bestämmelserna dock alltjämt tillämpning.

Innehåller avtal som avses i första stycket första punkten ej förbehåll

om uppsägning, äger även 4 § i sin nya lydelse tillämpning. Om arrendetiden

går till ända inom ett år från de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

anses dock uppsägning som skett inom en månad från ikraftträdandet ha

skett i rätt tid.

Förlänges avtal om fiskearrende till följd av första eller andra stycket,

äger därefter de nya bestämmelserna i sin helhet tillämpning på avtalet.

5. Arrendetvist, vari talan väckts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

behandlas enligt äldre bestämmelser. Ärende som enligt äldre

bestämmelser handlägges av arrendenämnd prövas av arrendenämnd som

avses i 8 kap. 30 § nya jordabalken, om ärendet anhängiggöres efter de nya

bestämmelsernas ikraftträdande. Arrendenämnds beslut får ej klandras.

6. I fråga om avtal om fiskearrende beträffande sådan fideikommissfastighet

som ej är att anse som huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 §

lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tilllämpning.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

14) Förslag

till

Lag

om ändring i jordförvärvslagen (1965:290)

Härigenom förordnas, att 9 och 12 §§ jordförvärvslagen (1965: 290) skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.x

Göres ej —--förvärvstillstånd utgått.

Är fråga om rätt att förvärva

egendom enligt denna lag ännu ej

avgjord, slcall beträffande lagfart

anses möta sådant hinder som avses

i 10 § förordningen den 16 juni 1875

(nr 42) angående lagfart å fång till

fast egendom.

Skulle mot bestämmelserna i denna

paragraf lagfart ha meddelats,

äger vad i första stycket sägs ej tilllämpning

på fånget.

12

Egendom, som förvärvats genom

inrop på exekutiv auktion under sådana

förhållanden att förvärvstillstånd

skulle ha krävts vid vanligt

köp, skall åter avyttras inom två år

efter det att auktionen vunnit laga

kraft, om ej dessförinnan nämnda

förhållanden upphört eller inroparen

erhållit lantbruksnämndens tillstånd

att behålla egendomen. Har

inropet skett för att skydda någon

inroparens fordran eller rättighet,

för vilken egendomen häftar på

grund av inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken, må länsstyrelsen

på ansökan medge skäligt anstånd

med egendomens avyttrande,

om sannolika skäl visas att i annat

fall förlust skulle uppkomma för in1

Senaste lydelse 1969: 45.

Skulle mot bestämmelserna i 20

kap. 7 § 10 jordabalken lagfart ha

meddelats, äger vad i första stycket

sägs ej tillämpning på fånget.

§•

Egendom, som förvärvats genom

inrop på exekutiv auktion under sådana

förhållanden att förvärvstillstånd

skulle ha krävts vid vanligt

köp, skall åter avyttras inom två år

efter det att auktionen vunnit laga

kraft, om ej dessförinnan nämnda

förhållanden upphört eller inroparen

erhållit lantbruksnämndens tillstånd

att behålla egendomen. Har

inropet skett för att skydda någon

inroparens fordran eller rättighet,

för vilken egendomen häftar på

grund av panträtt eller inskrivning

må länsstyrelsen på ansökan medge

skäligt anstånd med egendomens

avyttrande, om sannolika skäl visas

att i annat fall förlust skulle uppkomma

för inroparen. Avyttras ej

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

roparen. Avyttras ej egendomen inom

föreskriven tid, skall länsstyrelsen

på framställning av lantbruksnämnden

förordna att egendomen

skall säljas på offentlig auktion enligt

bestämmelserna i 13 §.

Anteckning om —--avyttringsskyldigheten upphört.

Ifråga-----6—8 §§.

(Föreslagen lydelse)

egendomen inom föreskriven tid,

skall länsstyrelsen på framställning

av lantbruksnämnden förordna att

egendomen skall säljas på offentlig

auktion enligt bestämmelserna i 13 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

15) Förslag

till

Lag

om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom förordnas, att 3, 7, 9, 12 och 15 §§ förköpslagen (1967: 868)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Förköpsrätt får-------

2. staten är säljare och försäljningen

icke sker enligt lagen den 4 januari

1927 (nr 1) angående tillstånd till

försäljning av kyrklig jord i vissa

fall samt för upplåtelse av sådan jord

under tomträtt,

3. staten eller — —-----

Första stycket 1 äger motsvarande

tillämpning om försäljningen avser

del av fastighet. Frågan huruvida

förköpsrätt får utövas skall därvid

bedömas som om köpet avsett

den odelade fastigheten. Sökes lagfart

innan förköpsrätt utövas, bedömes

frågan i stället med hänsyn

till delen, om denna är utbruten, eller,

när försäljningen avser område

av fastighet, tillstånd till avstyckning

meddelats.

Som värde — — — — — —--

Förköp i----------

• än 200 000 kronor,

2. staten är säljare,

---genom gåva.

Första stycket 1 äger motsvarande

tillämpning om försäljningen avser

del av fastighet. Frågan huruvida

förköpsrätt får utövas skall därvid

bedömas som om köpet avsett

den odelade fastigheten. Sökes lagfart

innan förköpsrätt utövas, bedömes

frågan i stället med hänsyn

till delen, om denna är utbruten, eller,

när försäljningen avser område

av fastighet, fastighetsbildningsbeslut

meddelats.

— av stämpelskatten.

--utan verkan.

7§.

Förköpsrätten utövas genom att

kommun inom tid som anges i andra

stycket underrättar säljare och köpare

om beslut att utöva förköpsrätt

samt anmäler detta beslut till inskrivningsdomaren

med företeende

av bevis om underrättelserna. Avser

beslutet fastighet inom annan kommuns

område, gäller vad som sagts

om underrättelse till säljare och köpare

också den andra kommunen.

Beslutet skall antecknas i fastighetsboken

för varje fastighet som

ingår i försäljningen.

Förköpsrätten utövas genom att

kommun inom tid som anges i andra

stycket underrättar säljare och

köpare om beslut att utöva förköpsrätt

samt anmäler detta beslut till

inskrivningsmyndigheten med företeende

av bevis om underrättelserna.

Avser beslutet fastighet inom annan

kommuns område, gäller vad

som sagts om underrättelse till säljare

och köpare också den andra

kommunen. Beslutet skall antecknas

i fastighetsboken för varje fastighet

som ingår i försäljningen.

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förköpsrätten skall —---sådan handling.

Utövas förköpsrätten--- — förköpsrätten förlorad.

9 §•

Kommun som---vid försäljningen.

Bestridande enligt första stycket

anmäles hos inskrivningsdomaren

för anteckning i fastighetsboken sist

på den inskrivningsdag som infaller

närmast efter en månad från det

förköpsrätten utövades. Inskrivningsdomaren

skall ofördröjligen

underrätta kommunen om bestridandet.

Kommunens ansökan om

tillstånd till förköpet skall ha inkommit

till Konungen inom en månad

från det bestridandet antecknades.

Sökes tillstånd ej i rätt tid, är

förköpet utan verkan.

När en--------— —

Bestridande enligt första stycket

anmäles hos inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken

sist på den inskrivningsdag som infaller

närmast efter en månad från

det förköpsrätten utövades. Inskrivningsmyndigheten

skall ofördröjligen

underrätta kommunen om bestridandet.

Kommunens ansökan

om tillstånd till förköpet skall ha inkommit

till Konungen inom en månad

från det bestridandet antecknades.

Sökes tillstånd ej i rätt tid,

är förköpet utan verkan.

§•

12 §.

Köp av fast egendom är för sin

giltighet beroende av att förköp ej

sker. Är frågan om förköp ännu ej

avgjord, skall beträffande lagfart

sådant hinder anses möta som avses

1 10 § förordningen den 16 juni 1875

(nr 42) angående lagfart å fång till

fast egendom.

Har lagfart beviljats i strid med

första stycket, är förköpsrätten förlorad.

Har förköp skett, är det utan

verkan. Motsvarande gäller när förvärvstillstånd

meddelats i strid med

2 § andra stycket jordförvärvslagen

eller i strid med 5 § andra stycket

lagen om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag.

Köp av fast egendom är för sin

giltighet beroende av att förköp ej

sker.

När förköpet ■

av fastigheten.

Har lagfart beviljats i strid med

20 kap. 7 § 9 jordabalken, är förköpsrätten

förlorad. Har förköp

skett, är det utan verkan. Motsvarande

gäller när förvärvstillstånd

meddelats i strid med 2 § andra

stycket jordförvärvslagen eller i

strid med 5 § andra stycket lagen

om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag.

15 §.

Har underrättelse---på kommunen.

Ligger egendomen inom skilda inskrivningsdomares

områden anses

anmälan enligt 7 eller 9 § gjord

först när anmälan skett till samtliga

inskrivningsdomare.

Ligger egendomen inom skilda inskrivningsmyndigheters

områden

anses anmälan enligt 7 eller 9 §

gjord först när anmälan skett till

samtliga inskrivningsmyndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

13 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl Maj:ts proposition nr 145 år 1970

16) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1969:246) om fastighetsdomstol

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3§.

Fastighetsdomstol består---två nämndemän.

Ordföranden utses---eller fastighetsvärdering.

Nämndemännen bör---orts förhållanden.

Om fastighetsdomstols sammansättning

i hyresmål finns särskilda

bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 387 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

387

Bilaga 2

Promemorieförslaget Ju 1968: 20

Förslag

till

Lag

om upphävande av förordningen, innefattande särskilda föreskrifter ang.

lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om

förvaltning av järnväg under konkurs den 15 oktober 1880 (nr 36)

Härigenom förordnas, att förordningen, innefattande särskilda föreskrifter

ang. lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning

av järnväg under konkurs den 15 oktober 1880 skall upphöra att

gälla vid utgången av år 1971. I fråga om järnväg på vilken förordningen då

är tillämplig gäller följande bestämmelser.

1. Vid tillämpning av jordabalkens bestämmelser om fast egendom anses

järnvägen i hela sin sträckning med därtill hörande mark och byggnader

som en fastighet. Till sådan fastighet anses höra de järnvägens ägare tillhöriga,

för järnvägens drift anskaffade lokomotiv, vagnar, inventarier och

förråd som används för trafik på järnvägen eller annan i förbindelse med

denna stående bana.

2. Inskrivningsärende angående järnvägen handlägges av den inskrivningsmyndighet

som Konungen bestämmer.

3. Konungen äger förordna att 1 och 2 ej längre skall gälla för viss järnväg.

Mark som hör till järnväg får ej avskiljas från denna utan Kungl.

Maj :ts tillstånd.

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Promemorieförslaget Ju 1968: 21

Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

5 §•

Häftar fastighet, som överlåtits före den nya jordabalkens ikraftträdande

för fordran som avses ill kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet

som avses i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

äger innehavaren av fordringen eller rättigheten företrädesrätt enligt

11 kap. 2 § äldre jordabalken samt 48 §, 49 §, 54 §, 56 § 1 mom., 58 § 2

mom. och 58 a § 1 och 2 mom. nämnda förordning utan hinder av att han

ej skulle ha sådan rätt enligt den nya balken. För att vara bibehållen vid

sin företrädesrätt skall han dock söka inteckning eller inskrivning inom

den tid som anges i 11 kap. 2 § äldre jordabalken, om sådan åtgärd ej redan

skett. Företrädesrätten skall för att vara gällande anmärkas i beslutet

om inteckning eller inskrivning. Har inteckning meddelats före den nya

jordabalkens ikraftträdande utan att motsvarande anmärkning gjorts, skall

borgenären senast ett år efter balkens ikraftträdande ansöka hos inskrivningsmyndigheten

om att sådan anmärkning sker i fastighetsboken. Göres

ej sådan ansökan i rätt tid, är företrädesrätten enligt denna paragraf förlorad.

Bestämmelserna i första stycket om företrädesrätt enligt 11 kap. 2 § äldre

jordabalken gäller ej fordran för vilken inteckning sökes först sedan tio

år förflutit efter den nya jordabalkens ikraftträdande.

Bestämmelserna i 6 kap. 15 § andra stycket nya jordabalken om inteckning

äger motsvarande tillämpning på företrädesrätt enligt denna paragraf,

om avstyckningen ägt rum efter fastighetsbildningslagens ikraftträdande. 8

8 §.

Rörande rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits med stöd av

54 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

äger äldre lag fortfarande tillämpning, utom i de hänseenden som anges

i andra och tredje styckena samt i 39 §.

Vid handläggningen av inslcrivningsärende, som är att hänföra till inskrivningsdag

efter den nya balkens ikraftträdande, äger i fråga om rättighet

som avses i första stycket bestämmelserna i nya balken och i denna

lag om inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt motsvarande tilllämpning.

Bestämmelsen i 6 kap. 15 § andra stycket nya jordabalken om inteckning

äger motsvarande tillämpning på rätt till avkomst enligt denna para
-

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

graf om avstyckningen ägt rum efter fastighetsbildningslagens ikraftträdande.

Hänvisningen i 54 § tredje stycket förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skall, med iakttagande av 29 § första

stycket och 30 § denna lag, avse balkens motsvarande bestämmelser i tilllämpliga

delar.

29 §.

Bestämmelserna i 6 kap. 11 § nya jordabalken om verkan av exekutiv

auktion på fastighets ansvar för inteckning samt i 13 och 14 §§ samma kapitel

om verkan på inteckning i vissa fall av fördelning av medel äger ej

tillämpning, om auktionen eller fördelningen äger rum före balkens ikraftträdande.

Avser inteckning andel av fastighet och säljes fastigheten på exekutiv

auktion, är inteckningen utan verkan i andelen sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts.

Bestämmelsen i 6 kap. 15 § andra stycket nya jordabalken äger ej tilllämpning,

om avstyckningen ägt rum före fastighetsbildningslagens ikraftträdande.

Förslag

till

F astighetshildningslag

FJÄRDE AVDELNINGEN

Övriga fastighetsbildningsåtgärder

10 KAP.

Avstyckning 2

2 §■

Genom avstyckning kan även samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet

avskiljas. I fråga om sådana avstyckningar äger 1 § motsvarande tilllämpning.

Vid avstyckning^ skall som staanfastighet anses varje fastighet

som äger del i samfälligheten.

Avser avstyckning samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet och

svarar stamfastighet för inteckning får åtgärden icke genomföras om icke

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

borgenär, som har panträtt i fastigheten, medger det. Svarar fastigheten för

gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden till åtgärden som

i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrivits för relaxation. Är avstyckningen väsentligen

utan betydelse för rättsägare som nu sagts, fordras dock ej hans

medgivande till åtgärden.

12 KAP.

5 §•

Besväras mer än en av fastigheterna av beviljad eller sökt inskrivning,

får sammanläggning ske, endast om

1. ingen av fastigheterna besväras av andra inskrivningar än sådana som

gäller i samma inbördes ordning även i var och en av de andra eller, om i

någon av fastigheterna dessutom finns inskrivning med sämre rätt, innehavare

av panträtt eller annan rättighet, som inskrivningen avser, medgivit

sammanläggningen; eller

2. fastigheternas ägare och innehavare av panträtt eller annan rättighet,

som inskrivningen avser, medgivit sammanläggningen på grundval

av förslag till företrädesordning för inskrivningarna i den genom sammanläggning

bildade fastigheten.

Vid tillämpning av första stycket beaktas ej inskrivning för servitut,

nyttjanderätt eller samfällighetsrätt, om rättigheten icke rör mark som

skall ingå i sammanläggningen. Hänsyn tages ej heller till inskrivning beträffande

vilken ansökan gjorts om dödning eller relaxation i fastighet som

ingår i sammanläggningen, såvida hinder mot den söka åtgärden icke föreligger

om fastighetsbildningen genomföres. Medgivande enligt första stycket

fordras ej från fastighetsägare eller rättighetshavare för vilken sammanläggningen

är väsentligen utan betydelse.

Förslag

till ’

Lag

om inteckningsansvarets upphörande i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1§.

Fastighet, som bildats av samfälld mark genom avsöndring eller genom

avstyckning enligt 19 kap. lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av

jord å landet eller 5 kap. lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad eller enligt lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet

vid ändring i rikets indelning m. m., samt område som av mark, sam
-

s. 391 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

391

fälld för flera fastigheter, utlagts till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap.

3 § lagen om fastighetsbildning i stad är att anse som avstyckat, svarar icke

efter sista inskrivningsdagen år 1973 för inteckning i stamfastighet, om ej

inteckningen anmäls i den ordning som anges i 2 §.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bildats genom

att ett från samfälld mark avskilt område sammanlagts med annan

fastighet eller fastighetsdel.

2§.

Anmälan som avses i 1 § skall göras av inteckningens innehavare eller

annan vars rätt beröres hos inskrivningsmyndigheten senast på sista inskrivningsdagen

år 1973. Därvid skall lämnas uppgift om den inteckning

som anmälan avser.

När anmälan skett skall anteckning härom göras i fastighetsboken.

3§.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ om inteckning för fordran äger motsvarande

tillämpning på fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån, för

vilken stamfastighet häftar jämlikt 5 § lagen den om införande av nya

jordabalken samt på inteckning för rätt till avkomst eller annan förmån,

varå enligt 8 § samma lag äldre lag fortfarande är tillämplig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen den 18 oktober

1907 (nr 83 s. 1) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i

vissa fall från ansvar för inteckning i stamfastigheten samt lagen den 29

maj 1931 (nr 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes ansvar för inteckning

i stamfastighet upphör att gälla.

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 1 juni 1970.

Närvarande :

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

justitierådet

Riben,

IIjf.rn,

Bergsten,

Gyllensvärd.

Enligt lagrådet den 18 februari 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

29 november 1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

enligt 87 § regeringsformen inhämtas över upprättade förslag till 1) lag

om införande av nga jordabalken, 2) lag om ändring i giftermålsbalken, 3)

lag angående ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 (nr 406)

om införande av nya giftermålsbalken, 4) lag om ändring i föräldrabalken,

5) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om

vård av omyndigs värdehandlingar, 6) lag om ändring i ärvdabalken, 7) lag

om förvärv i vissa fall av del av fastighet, 8) lag angående ändrad lydelse av

5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, 9) lag angående

ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952 (nr 166) om häradsallmänningar,

10) lag angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen den

18 april 1952 (nr 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, 11) lag

om ändring i vattenlagen, 12) lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den

11 juni 1915 (nr 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens

område, 13) lag angående ändrad lydelse av 3 och 14 §§ förordningen

den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å

okända borgenärer, 14) lag om ändrad lydelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken,

15) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation,

16) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), 17) lag

om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen den 2 december

1960 (nr 679).

Därefter hade Kungl. Maj :t enligt lagrådet den 19 januari 1970 tillhandakommet

utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 19 september 1969,

förordnat att lagrådets utlåtande skulle enligt 87 § regeringsformen inhämtas

över upprättade förslag till 1) ändring i förslaget till lag om införande av

nya jordabalken, 2) ändring i förslaget till fastighetsbildningslag, 3) lag om

befrielse från intecknings ansvar i fastighet som bildats av samfälld mark,

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

4) lag om rätt till elektrisk kraft, 5) lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

6) lag om ändring i rättegångsbalken, 7) lag om ändring i lagen

(1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, 8) lag

om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt, 9) lag om ändring i

lagen (1927: 79) om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som

utgår på grund av brandförsäkringsavtal, 10) lag om ändring i lagen (1927:

85) om dödande av förkommen handling, 11) lag om ändring i lagen (1946:

805) med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar,

12) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske, 13) lag om ändring

i lagen (1957:390) om fiskearrenden, 14) lag om ändring i jordförvärvslagen

(1965: 290), 15) lag om ändring i förköpslagen (1967: 868), 16) lag om

ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits,

de den 29 november 1968 remitterade förslagen av hovrättsassessorn

Lars Tottie och de den 19 september 1969 remitterade förslagen av hovrättsassessorn

Lars-Göran Åsbring.

Lagrådet yttrade1:

I de båda remisserna har för lagrådets granskning framlagts förslag till

promulgations- och följdlagstiftning till den nya JB. De förslag som remitterats

den 29 november 1968 bygger på JB-remisserna den 11 februari 1966

och den 20 januari 1967, vilka omfattade 1—7 och 13—23 kap. JB. Lagrådet

i annan sammansättning har den 17 februari 1969 avgivit utlåtande i anledning

av dessa remisser. Vad angår de den 19 september 1969 remitterade

förslagen till promulgations- och följdlagstiftning anknyter dessa förslag delvis

till ett samma dag till lagrådet remitterat förslag till 8—12 kap. JB jämte

vissa ändringar i de tidigare JB-förslagen. Över nämnda, den 19 september

1969 remitterade JB-förslag har lagrådet avgivit yttrande den 20 februari

1970. Sedermera har proposition med förslag till JB på grundval av JB-remisserna

den 11 februari 1966, den 20 januari 1967 och den 19 september

1969 förelagts 1970 års riksdag (prop. 1970: 20). Då lagrådet nu har att avge

yttrande rörande promulgations- och följdlagstiftningen, befinner sig alltså

lagstiftningsärendet såvitt angår själva balken i ett nytt skede. Det förslag

till JB som framlagts i propositionen skiljer sig i åtskilliga avseenden från

de till lagrådet remitterade JB-förslagen, och dessa skiljaktigheter påverkar i

vissa fall utformningen av promulgations- och följdlagstiftningen. Lagrådet

utgår i det följande från det JB-förslag som föreligger i propositionen och

anger alltså i förekommande fall de ändringar i de remitterade förslagen till

promulgations- och följdlagstiftning som är behövliga för att anpassa denna

1 Justitierådet Riben och regeringsrådet Iijern anmärkte, att lagrådets yttranden vid|20—23

och 24 §§ JP för deras del bör ses mot bakgrunden av att de vid granskningen av vissa delar av

förslag till JB uttalat sig för att 6 kap. borde kompletteras med bestämmelser om panträtt på

grund av vilandebevis men att departementschefen inte funnit detta erforderligt (prop. 1970: 20

del A s. 316 och 398).

13f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

lagstiftning till propositionens JB-förslag. Beträffande de delar av de nu

aktuella remisserna som har samband med exekutionsrätten får lagrådet

göra den reservationen, att slutlig ståndpunkt inte kan tagas så länge ovisshet

råder om vad de nya exekutionsrättsliga reglerna kommer att innehålla.

Till grund för utformningen av förslaget till promulgationslag (JP) ligger

den principen, att äldre rättsförhållanden såvitt gäller materiella frågor

skall bedömas enligt äldre rätt, medan i processuellt avseende ny lag skall

tillämpas i fråga om sådana rättsförhållanden så snart förfarandet utspelas

efter ikraftträdandet. Detta är en allmänt vedertagen grundsats i fråga om

tillämpligheten av ny lagstiftning, och de erinringar som lagrådet framställer

i det följande riktar sig inte mot denna grundsats som sådan. Mestadels

avser erinringarna lagtekniska frågor.

De ändringar av följdkaraktär i åtskilliga lagar som de remitterade förslagen

innehåller är delvis av saklig delvis av terminologisk art. I det senare

avseendet vill lagrådet framhålla, att förslagen ej täcker hela fältet. Inte

minst när det gäller panträttsinstitutet finns åtskilliga lagbestämmelser som

ej föreslås ändrade, ehuru de bygger på den nuvarande terminologin. Här

må hänvisas exempelvis till 34 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

25 § lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled samt 9: 17,

46 och 56 VL. Det är uppenbarligen förenat med svårigheter att nu i ett

sammanhang konsekvent förnya terminologin i all äldre lagstiftning, vare

sig genom regler av generell art (jfr 3 § JP) eller genom ändringar i de

särskilda bestämmelserna. Några tolkningssvårigheter med anledning av

att den äldre terminologin t. v. i viss utsträckning kvarstår torde i regel ej

behöva uppstå.

Förslaget till lag om införande av nya jordabalken

Lagen inleds med ett avsnitt, 1—12 §§, som i förslaget har rubriken ”Allmänna

övergångsbestämmelser”. Med hänsyn till innehållet i ifrågavarande

paragrafer föreslår lagrådet att de i stället får bilda två avsnitt, det första

omfattande 1—3 §§ med rubriken ”Allmänna bestämmelser” och det andra

omfattande 4—12 §§ med rubriken ”Bestämmelser avseende vissa äldre

rättsinstitut”.

I rubrikerna till de därpå följande avsnitt som gäller de olika kapitlen i

balken torde ”Särskilda” resp. ”Särskild” kunna utgå.

I det förslag till JB som framlades i 1966 års remiss innehöll 1: 4 andra

stycket bestämmelse om gräns som tillkommit genom överlåtelse av jord

eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv. Motsvarande bestämmelse

i det JB-förslag som framlagts i prop. 1970: 20 avser endast gräns

som tillkommit genom expropriation eller liknande tvångsförvärv. Enligt

vad departementschefen anfört skall reglerna om gräns som tillkommit ge
-

s. 395 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

395

nom överlåtelse av jord i stället upptagas i JP (prop. 1970: 20 del A s. 393).

Denna omplacering påkallar att i JP upptages en ny paragraf med lydelsen,

att fastighetsgräns som tillkommit genom överlåtelse av jord har den sträckning

som med ledning av fångeshandling, innehav och andra omständigheter

kan antagas ha varit åsyftad. Paragrafen kan lämpligen placeras omedelbart

efter 15 §.

I lagrådsremissen den 19 september 1969 ingår ett förslag till lag om rätt

till elektrisk kraft med övergångsbestämmelser. Enligt det i prop. 1970: 20

framlagda förslaget till JB skall emellertid bestämmelser om rätt till elektrisk

kraft upptagas i ett särskilt kapitel i balken, 15 kap., varvid förslaget

till lag om rätt till elektrisk kraft utgår. Denna ändring, som vidtagits på

lagrådets hemställan (se prop. 1970: 20 del A s. 321 och 392), föranleder att

de övergångsfrågor som behandlats i övergångsbestämmelserna till det år

1969 remitterade förslaget till lag om rätt till elektrisk kraft i stället får

regleras i JP. De övergångsbestämmelser som i fem punkter upptagits i

nämnda förslag bör alltså inarbetas i JP. Till en början bör förteckningen

i 2 § över upphävda lagar kompletteras med lagen (1920:474) med vissa

bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till

elektrisk kraft m. m. (jfr punkten 1 i övergångsbestämmelserna enligt 1969

års remiss). Vidare bör i en ny paragraf, som lämpligen kan införas efter

12 §, upptagas bestämmelser om fortsatt verkan till utgången av år 1976 av

registrering enligt 1920 års lag och om uppsägningsrätt i vissa fall (jfr punkten

2 i övergångsbestämmelserna enligt 1969 års remiss). I fråga om utformningen

av dessa bestämmelser anmärkes att — i likhet med vad lagrådet

i det följande föreslår i fråga om 26 § JP — jämkning i förhållande

till det remitterade förslaget bör ske så, att uppsägning förhindras om

gäldenären väl underlåter att inom sex månader efterkomma anmaning om

ställande av säkerhet men ställer säkerheten innan uppsägningsrätt hunnit

utövas. Den i punkten 3 i övergångsbestämmelserna enligt 1969 års remiss

angivna regeln bör komma till uttryck i 31 § JP, som alltså bör formuleras

så att den inbegriper även rätt till elektrisk kraft. Övergångsregler angående

tvångsförvaltning (jfr punkten 4 i övergångsbestämmelserna enligt 1969 års

remiss) bör upptagas i en ny paragraf, som införes efter 37 §. Den nya paragrafen

kan få den avfattningen, att förordnande om tvångsförvaltning av

elektrisk anläggning enligt 24-35 §§ i 1920 års lag ej får meddelas efter nya

balkens ikraftträdande och att, om sådant förordnande meddelats före

ikraftträdandet, nämnda bestämmelser alltjämt äger tillämpning. Särskild

övergångsbestämmelse rörande upplåtelse av rätt till elektrisk kraft i vattenfallsrätt

(jfr punkten 5 i övergångsbestämmelserna enligt 1969 års remiss)

synes överflödig. Att rätt till elektrisk kraft liksom hittills (se 36 § i 1920

års lag) skall kunna upplåtas i vattenfallsrätt får anses följa av 11 § JP.

I förslaget till JB enligt prop. 1970:20 har den undantagsregel rörande

elektrisk starkströmsledning som i 1966 års JB-remiss upptagits i 2: 1 andra

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

stycket andra punkten (jfr 2 § andra stycket andra punkten i 1966 års lag

om vad som är fast egendom) på lagrådets hemställan fått utgå (se prop.

1970: 20 del A s. 313 och 394). Ändringen påkallar en övergångsbestämmelse

för bibehållande av hittillsvarande system så länge registrering enligt 1920

års lag är gällande. Lagrådet föreslår, att en bestämmelse i ämnet upptages

omedelbart efter 16 § JP, förslagsvis med lydelsen, att bestämmelsen i 2:1

andra stycket nya balken skall i fråga om elektrisk starkströmsledning, som

omfattas av registrering enligt 1920 års lag, tillämpas först sedan fem år

förflutit från balkens ikraftträdande eller, om registreringen upphäves tidigare,

sedan så skett.

2 §

Såsom lagrådet förut anfört bör i uppräkningen i denna paragraf av upphävda

lagar ingå lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering

av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

Av skäl som anges vid 14 § hemställer lagrådet vidare, att förteckningen

över upphävda lagar kompletteras med lagen (1952:95) om ogiltighet av

sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län och lagen (1962:

166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom.

Ytterligare föreslås, med hänvisning till vad lagrådet anför vid 17 och

18 §§, att lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område

av fastighet i detta sammanhang upphäves, såvitt lagen gäller köp, byte och

gåva.

3§

I första stycket bör efter ordet ”balken” inskjutas orden ”eller i denna

lag”.

En bestämmelse, liknande den i andra stycket, torde böra meddelas med

hänsyn till att den beslutande myndigheten i inskrivningsärenden i nya balken

benämnes inskrivningsmyndighet i stället för såsom f. n. inskrivningsdomare.

Lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om handläggning

av inskrivningsärenden, som innehåller de grundläggande bestämmelserna

om inskrivningsdomare, upphäves visserligen i samband med JB:s ikraftträdande,

men termen förekommer även i andra författningar, som det icke

anses nödvändigt att ändra enbart för att anpassa dem till den nya terminologin.

Vissa stadganden från tiden före 1932 års inskrivningsreform, enligt

vilka det tillkommer rätten eller domaren att ta befattning med inskrivningsärenden,

torde också komma att kvarstå oförändrade. Då 1932 års lag

— som i 1 § upptar en föreskrift om att vad som i lag eller författning i detta

hänseende finns stadgat om rätten eller domaren skall lämpas efter den

ändrade organisationen av inskrivningsväsendet — nu upphäves, bör även

dessa äldre stadganden uppmärksammas.

Under hänvisning till det anförda hemställer lagrådet, att såsom ett tredje

stycke i förevarande paragraf upptages en bestämmelse av innehåll att vad

s. 397 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

397

som i lag eller annan författning finns stadgat om inskrivningsdomare eller,

såvitt angår ärenden som angivits i 1 § av 1932 års lag, om rätten eller domaren

skall gälla inskrivningsmyndighet enligt nya balken.

4 §

Den föreslagna lydelsen av förevarande paragraf kan ge intryck av att 4: 6

äldre JB skulle innehålla en uttrycklig bestämmelse om lösningsrätt. Markägarens

lösningsrätt är emellertid endast en outtalad förutsättning för den i

lagrummet föreskrivna hembudsskyldigheten. Sedan alla bestämmelser om

hembudsskyldighet för köpare av fast egendom upphävts genom förordningen

(1875: 42 s. 9) angående upphörande av hembudsskyldighet, gäller för utövande

av lösningsrätt till ofri tomt i stad föreskrifterna i nämnda förordning,

enligt vilka den som vill utöva lösningsrätt skall instämma talan därom

inom viss tid efter det lagfart för köparen beviljats. Det synes lämpligt att

— såsom skett i jordabalks utredningens förslag, med vilket det remitterade

förslaget i sak överensstämmer — i förevarande paragraf hänvisa även till

förordningen, som fortfarande kommer att äga tillämpning beträffande lösningsrätt

av den art som avses i paragrafen.

Objekt för lösningsrätten är, såsom lagberedningen påpekat, egentligen

inte den på tomten uppförda byggnaden såsom sådan utan själva besittningsrätten

till tomten. Detta synes böra föranleda en jämkning av den föreslagna

lydelsen.

Under hänvisning till det anförda vill lagrådet föreslå att första punkten

i förevarande paragraf får innehålla, att sådan lösningsrätt avseende ofri

tomt i stad, som följer av 4: 6 äldre JB jämförd med 1875 års förordning,

fortfarande skall tillkomma markens ägare. 5

5 §

Det synes inte lämpligt att såsom skett i fråga om de med fordran på

ogulden köpeskilling likställda rättigheterna hänvisa till olika paragrafer i IF.

Med en sådan metod är det knappast möjligt att på ett tillräckligt klargörande

men likväl ej alltför omständligt sätt ange den särskilda företrädesrätt

som åsyftas. Också med hänsyn till 1968 års lagstiftning om avveckling av

institutet återköpsrätt till fast egendom bör hänvisning till särskilda bestämmelser

i IF undvikas. I annat fall måste också övergångsbestämmelserna

till lagen (1968: 694) om ändring i IF åberopas. En mera allmän hänvisning

till IF är i stället att föredraga, men i anslutning till denna måste

i lagtexten anges att fråga är om rättighet med samma företräde som enligt

11: 2 äldre JB tillkommer innehavare av fordran på ogulden köpeskilling.

Om huvudregeln i förevarande lagrum utformas i enlighet härmed, synes det

inte erforderligt att uttryckligen föreskriva att paragrafen omfattar även

återköpsrätt, som ju fortfarande skall kunna göras gällande intill utgången

av 1973. Visserligen har IF:s stadgande i vad avser återköpsrätt upphävts

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

genom nyssnämnda lag (1968:694), men enligt övergångsbestämmelserna

till lagen skall äldre bestämmelser i IF fortfarande gälla i fråga om alltjämt

bestående återköpsrätt.

Av det remitterade förslaget kan ej anses klart framgå, huruvida bestämmelsen

om skyldighet i visst fall att inom ett år från nya balkens ikraftträdande

göra ansökan om anmärkning i fastighet sboken rörande företrädesrätten

skall avse såväl inteckning på grund av ogulden köpeskilling som

inteckning för andra rättigheter av här ifrågavarande slag. Avsikten torde

inte ha varit att härvidlag avvika från jordabalksutredningens förslag, enligt

vilket motsvarande regel uteslutande skulle gälla vid inteckning för panträtt.

Ett förtydligande i denna riktning bör göras.

Med det i lagrådsremissen den 19 september 1969 tillagda sista stycket avses

att göra 6: 15 andra stycket (6: 16 andra stycket enligt prop. 1970:20)

nya balken tillämpligt i fråga om sådan ogulden köpeskilling och rätt till

avkomst eller annan förmån som åsyftas i förevarande paragraf. Enligt förslagets

lagtext inbegrips emellertid alla i paragrafen behandlade rättigheter.

Lagtexten bör omformuleras så att den får den avsedda, mera begränsade

innebörden.

Under hänvisning till det anförda föreslår lagrådet, att paragrafen, sedan

även vissa andra ändringar av formell natur vidtagits, erhåller följande

lydelse:

”Häftar fast egendom, som överlåtits före nya balkens ikraftträdande, för

fordran på ogulden köpeskilling med rätt till företräde enligt 11 kap. 2 §

äldre jordabalken eller för rättighet varmed följer samma rätt i förhållande

till köparens borgenärer på grund av bestämmelse i förordningen (1875: 42

s. 12) angående inteckning i fast egendom, är innehavaren av fordringen

eller rättigheten efter ikraftträdandet bibehållen vid sin företrädesrätt. Har

inteckning ej sökts före ikraftträdandet, gäller företrädesrätten dock endast

om inteckning eller inskrivning enligt nya balken sökes inom den ill kap.

2 § äldre jordabalken angivna tiden efter det att lagfart beviljats på grund

av överlåtelsen och sist inom tio år från ikraftträdandet.

För att företrädesrätt som anges i första stycket skall ha blivit bevarad genom

ansökan om inteckning eller inskrivning fordras, att företrädesrätten

anmärkts i beslutet om inteckning eller inskrivning. Har inteckning meddelats

före nya balkens ikraftträdande utan att sådan anmärkning gjorts, är

företrädesrätten likväl bevarad, såvitt angår fordran dock endast om innehavaren

inom ett år från ikraftträdandet ansöker hos inskrivningsmyndigheten

om att företrädesrätten anmärkes i fastighetsboken.

Avstyckas samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet enligt fastighetsbildningslagen

( ), äger bestämmelsen i 6 kap. 16 andra stycket

nya balken om inteckning i stamfastighet motsvarande tillämpning på fordran

som avses ovan i första stycket och på sådan i samma stycke avsedd

rättighet som innebär rätt till avkomst eller annan förmån.”

s. 399 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

399

8 §

Genom bestämmelserna i 54 § IF regleras möjligheten att bereda sakrättsligt

skydd åt upplåtelse av rätt till avkomst eller annan förmån men ej

själva upplåtelsen av sådan rätt. Det synes vid sådant förhållande oegentligt

att såsom skett i förevarande paragraf ange, att rätten upplåtits ”med

stöd av” 54 § IF. Hänvisningen i paragrafens första stycke till nämnda stadgande

bör därför utgå.

I andra stycket bör uttrycket ”som är att hänföra till inskrivningsdag”

ändras till ”på inskrivningsdag”. Skälen för detta ändringsförslag framgår

av vad som anföres nedan vid 41 §.

Den i lagrådsremissen den 19 september 1969 tillagda första punkten i

tredje stycket kan lämpligen brytas ut till ett särskilt stycke, som sätts sist

i paragrafen. Hänvisningen till 6: 15 andra stycket JB skall med hänsyn till

paragrafnumreringen i JB-propositionen ändras till 6: 16 andra stycket.

Andra punkten i tredje stycket av paragrafen har fått alltför koncentrerad

avfattning. Omformulering bör ske, så att innebörden av hänvisningen till

29 § första stycket och 30 § JP framgår klarare.

I 39 § tredje stycket JP ingår en bestämmelse om företräde på grund av

inskrivning för rätt till avkomst eller annan förmån. Denna bestämmelse

torde i överskådlighetens intresse böra inarbetas i förevarande paragraf. Lagrådet

förordar därför att som ett nytt stycke efter tredje stycket upptages

stadgande, att beträffande företräde på grund av inskrivning bestämmelserna

i nya balken och JP om nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning.

I enlighet med det anförda och med några redaktionella ändringar i övrigt

bör paragrafen avfattas på följande sätt:

”1 fråga om rätt till avkomst eller annan förmån av fast egendom som upplåtits

före nya balkens ikraftträdande skall äldre lag fortfarande gälla, i den

mån ej annat anges nedan.

Vid handläggning på inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande av

ärende om rättighet som avses i första stycket äger bestämmelserna i nya

balken och denna lag om annan nyttjanderätt än tomträtt motsvarande

tillämpning.

Vad som föreskrivits i 54 § tredje stycket förordningen (1875: 42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom om tillämpning av 18 § 2 mom. första

stycket samt 32—37 §§ nämnda förordning skall avse motsvarande bestämmelser

i nya balken. Härvid skall såvitt angår tillämpningen av de mot 32—- 37 §§ svarande bestämmelserna iakttagas vad som sägs i (29) § första

stycket och (30) § denna lag.

Beträffande företräde på grund av inskrivning skall bestämmelserna i nya

balken och denna lag om nyttjanderätt äga motsvarande tillämpning.

Avstyckas samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet enligt fastighetsbildningslagen

( ), äger bestämmelsen i 6 kap. 16 § andra stycket

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

nya balken om inteckning i stamfastighet motsvarande tillämpning på rättighet

som avses ovan i första stycket.”

8 a §

Till de regler i järnvägsförordningen som skall äga fortsatt tillämpning

torde även böra hänföras bestämmelsen i 14 §, vilken paragraf alltså bör

medtagas i uppräkningen i första stycket av förevarande paragraf. Av utredningen

framgår ej annat än att bestämmelsen, som gäller dödning av äldre

inteckning till säkerhet för obligationer av visst slag, kan vara av betydelse

för framtiden.

11 §

Den övergångsreglering som föreslås beträffande vattenfallsrätt överensstämmer

i väsentliga delar med vad som enligt förslaget skall gälla för tomträtt,

som upplåtits före nya balkens ikraftträdande. Första stycket i förevarande

paragraf ger uttryck åt samma grundsats som för tomträttens del utsagts

i 31 §. Andra stycket överensstämmer med de bestämmelser som meddelats

för tomträtt i 37 §, bortsett från att hänvisningarna i 37 § till 13: 21

och 25 nya balken ej har motsvarighet i fråga om vattenfallsrätt. Tredje

stycket innehåller — om t. v. bortses från andra punkten — endast hänvisning

till vissa bestämmelser om tomträtt. Det må även nämnas, att i 39 §

tredje stycket i det remitterade förslaget ingår en bestämmelse, som i fråga

om företräde på grund av inskrivning likställer vattenfallsrätt med nyttjanderätt

i allmänhet. Även i detta avseende föreligger överensstämmelse

med tomträtt.

I andra punkten i tredje stycket har — såsom undantag från vad som

föreskrives i första punkten om tillämplighet av nya balken och JP — upptagits

bestämmelse, att vid överlåtelse av vattenfallsrätt eller vid ansökan om

inteckning i sådan rätt ej fordras makes samtycke enligt GB. Då GB ej innehåller

någon bestämmelse om makes samtycke i hithörande fall, kan bestämmelsen

utgå såsom överflödig (jfr 20: 7 p. 7, 21: 7, 22: 4 p. 3 och 22: 15

nya balken ävensom 6: 4 sista stycket GB).

Om andra punkten i tredje stycket enligt vad nu anförts får utgå, kommer

övergångsreglerna för vattenfallsrätt att motsvara övergångsreglerna för

tomträtt utan annan skiljaktighet än såvitt angår hänvisningarna i 37 § till

13: 21 och 25. Detta gäller även om vissa ändringar som lagrådet i det följande

föreslår beträffande 37 § vidtages, då dessa ändringar bör gälla även

för vattenfallsrätt. Vid angivna förhållanden synes lämpligt att i förevarande

paragraf upptaga — förutom huvudregeln om tillämpning av äldre lag —

endast stadgande, att nya balkens bestämmelser om tomträtt skall äga motsvarande

tillämpning i den mån de enligt JP skall gälla beträffande tomträtt

som upplåtits före ikraftträdandet, med det undantaget att hänvis
-

s. 401 Kontrollera mot PDF

401

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970

ningarna i 37 § till 13: 21 och 25 icke skall avse vattenfallsrätt. Om så sker,

blir även den förut nämnda bestämmelsen i 39 § tredje stycket obehövlig.

13—16 §§

Såsom framgår av det följande föreslår lagrådet att 13 § skall utgå. 14—

16 §§ jämte den nya paragrafen angående gräns som tillkommit genom

överlåtelse av jord torde få bilda ett avsnitt med rubriken ”Övergångsbestämmelser

med avseende på 1 kap. nya jordabalken”. Den paragraf med

övergångsbestämmelse beträffande 2: 1 andra stycket som skall följa efter

16 § bör få rubriken ”Övergångsbestämmelse med avseende på 2 kap. nya

jordabalken”.

13 §

Enligt denna paragraf skall bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken, om

ej annat anges, äga tillämpning även om förhållande som avses i bestämmelserna

inträtt före balkens ikraftträdande. I motiven kommenteras paragrafen

i huvudsak ej på annat sätt än att det uttalas, att nämnda bestämmelser

rör rättsförhållanden av sådan natur att de i princip bör ges retroaktiv

verkan. Vad som närmare avses med att ”förhållande” inträtt före ikraftträdandet

utvecklas ej. Ett klarläggande härav är behövligt, om paragrafen

skall ingå i lagen. Emellertid kan behovet och lämpligheten av att upptaga

paragrafen ifrågasättas.

En genomgång av bestämmelserna i de berörda kapitlen — med den utformning

bestämmelserna fått i JB-propositionen — visar, vad till en början

angår 1 kap., att övergångsreglering är obehövlig beträffande 1 § första

stycket och 2 §. övergångsförhållandena beträffande 1 § andra stycket och

3 § har särskilt reglerats i förslaget. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ överensstämmer

i det väsentliga med gällande rätt, varför några övergångsfrågor

rörande dessa bestämmelser ej torde bli aktuella. I 6 § slutligen regleras det

fallet att fastighet blivit skild från angränsande vattenområde genom att

stranden förskjutits. Enligt vad lagrådet anfört i yttrandet den 20 februari

1970 (se prop. 1970: 20 del A s. 313) — vilket i denna del ej föranlett gensaga

av departementschefen —• är särskild övergångsbestämmelse beträffande

nämnda paragraf ej erforderlig.

Innehållet i 2 kap. motsvarar väsentligen 1966 års lag om vad som är fast

egendom. Vid tillkomsten av denna lag upptogs ej någon övergångsbestämmelse

motsvarande förevarande paragraf. Paragrafen torde vara utan betydelse

för detta kapitel. Enligt vad förut anförts påkallas emellertid en övergångsbestämmelse

beträffande 2: 1 andra stycket.

Vad gäller 3 kap. bygger dess bestämmelser på gällande, delvis oskriven

rätt. I den mån det föreligger skiljaktigheter, som skulle kunna aktualisera

övergångsproblem, kan dessa ej lösas genom en enkel generell regel. Exempelvis

bör bestämmelsen i 2 § tillämpas även i fall då rot eller gren trängt

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

in på grannfastighet före ikraftträdandet, medan det å andra sidan är tydligt

att 4 §, såvitt den skulle kunna anses skilja sig från vad som är gällande

rätt, inte bör tillämpas i fråga om skada som uppkommit genom grävning

eller liknande arbete före ikraftträdandet. Det kan emellertid ej anses behövligt

att belasta JP med regler för de olika övergångsfall som kan tänkas

uppkomma. I praktiken behöver man inte räkna med några större problem.

Förekommande fall bör kunna överlåtas åt rättstillämpningen för bedömande.

Det sagda leder till slutsatsen att en generell för 1—3 kap. gemensam

övergångsregel med det föreslagna innehållet ej bör upptagas.

Lagrådet hemställer alltså att 13 § får utgå.

14 §

Syftet med det i denna paragraf upptagna övergångsstadgandet är att —

med avvikelse från den i 13 § i det remitterade förslaget fastslagna grundsatsen,

att 1—3 kap. nya balken äger tillbakaverkande kraft — begränsa

tillämpligheten av förbudet mot sämjedelning till framtida förhållanden.

Det bär härvid förutsatts, att 1952 och 1962 års förbudslagar ej skall upphävas.

I övergångsregeln har angivits dels att den nya förbudsregeln äger

tillämpning endast på sämjedelning som sker efter balkens ikraftträdande

och dels att 1962 års förbudslag ej är tillämplig på sådan sämjedelning; 1952

års förbudslag är redan enligt en övergångsregel till 1962 års lag utesluten.

Enligt lagrådets mening bör i stället i enkelhetens och överskådlighetens intresse

1952 och 1962 års lagar upphävas i samband med den nya balkens

ikraftträdande. De bör alltså införas i förteckningen över upphävda lagar

i 2 §. Övergångsregeln i förevarande paragraf bör i så fall få det innehållet,

att fråga om giltigheten av sämjedelning som skett före balkens ikraftträdande

fortfarande skall bedömas enligt äldre lag. Härigenom blir det klarlagt,

att äldre sämjedelningar är utan verkan i den mån så varit fallet enligt

1952 och 1962 års lagar men i övrigt inte träffas av någon generell ogiltighetsregel.

15 §

Den nya balkens normer för bedömning av gränsfrågor torde, såsom framgår

redan av vad lagrådet anfört vid 13 §, i huvudsak överensstämma med

gällande rätt. Endast i fråga om vissa gränser som tidigare blivit lagligen

bestämda synes den nya balken komma att innebära en mera väsentlig nyhet.

Denna åstadkommes genom att bestämmelsen i 1: 3 första punkten om

exklusivt vitsord åt gränsutmärkningen föreslås bli generellt tillämplig så

snart en gräns —- oavsett när och vid vilken form av förrättning den senast

blivit bestämd — fått sin sträckning i laga ordning utmärkt på marken. Den

förändring som härigenom inträder beträffande vissa äldre gränser nödvändiggör

en särskild övergångsanordning. Reglerna härom har upptagits i

s. 403 Kontrollera mot PDF

403

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

förevarande paragraf, och såsom framgår av remissprotokollet den 29 november

1968 har de väsentligen samma innebörd som 1932 års lag med särskilda

bestämmelser om äldre ägogränser. De bygger således på att rätten att

få äldre lag tillämpad i stället för 1:3 nya balken prekluderas efter tio år

från balkens ikraftträdande.

Remissprotokollet synes ge vid handen, att utvidgningen av principen om

-exklusivt vitsord åt de i laga ordning utsatta gränsmärkena skulle beröra

endast städer och stadsliknande samhällen, där denna grundsats tidigare

inte gällt. Det bör emellertid framhållas, att principen inte heller för landsbygdens

del gällt utan inskränkning. Sålunda har 1932 års lag såtillvida ett

begränsat tillämpningsområde att den icke avser gränser, vilka fått sin

sträckning fastställd genom dom eller gränsbestämningsförrättning. Det i

detta sammanhang viktiga stadgandet i 21: 47 JDL i vad det avser rättelse

av fel vid gränsutmärkning torde inte heller gälla gränsbestämningslinjer.

Fråga om rätta sträckningen av sådan linje har, enligt vad man ansett, inte

alltid bort bedömas enbart med ledning av gränsmärkena, även om stor betydelse

vanligen tillmätts dessa. Också karta och handlingar kan sålunda i

dessa fall tillerkännas vitsord.

Av det sagda följer att nu ifrågavarande övergångsstadgande bör ha sådan

räckvidd att det kommer att gälla över huvud taget alla gränser, som före

nya balkens ikraftträdande blivit bestämda enligt lag och beträffande vilka

en i laga ordning verkställd gränsmarkering inte redan enligt äldre lag hade

vitsord framför andra vittnesbörd. Även gräns som tillkommit vid lantmäteriförrättning

eller därmed jämställd förrättning enligt 6 kap. FBL bör

sålunda i visst fall räknas till den kategori på vilken övergångsbestämmelsen

skall kunna tillämpas, nämligen då gränsen sedermera men före balkens

ikraftträdande gjorts till föremål för gränsbestämmande åtgärd. Den vid

gränsens tillkomst en gång gjorda markeringen har i detta fall helt spelat ut

sin roll, och det är därför likgiltigt i förevarande hänseende, om gränsen

ursprungligen härrör från förrättning som nyss sagts.

På grund av det anförda synes första stycket av paragrafen böra omarbetas.

Som förutsättning för att 1: 3 nya balken inte skall tillämpas beträffande

viss gräns bör därvid till en början anges, förutom att tvist om gränsen uppkommit

inom tio år från balkens ikraftträdande, att gränsen blivit före

ikraftträdandet lagligen bestämd. Huruvida gränsen blivit på detta sätt bestämd

i samband med sin tillkomst eller först senare är utan betydelse. Det

väsentliga är att det senaste avgörandet rörande gränsens rätta sträckning

ligger i tiden före balkens ikraftträdande. Vidare bör i första stycket föreskrivas,

att fråga skall vara om gräns som i samband med bestämmandet

fått sin sträckning i laga ordning utmärkt på marken. Fall som avses i 1: 3

sista punkten nya balken skall alltså inte beröras av övergångsbestämmelsen.

Slutligen bör, i enlighet med vad som sagts i det föregående, såsom förutsättning

anges att gränsen antingen tillkommit i annan ordning än vid lantmä
-

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

teriförrättning eller sådan förrättning enligt 6 kap. FBL som fastställts efter

utgången av 1932 eller att den efter sin tillkomst blivit bestämd vid förrättning.

Det finns inte anledning att i detta sammanhang särskilt uppmärksamma

det fall att gränsen fått sin sträckning fastställd genom dom utan

sammanhang med förrättning, ty någon utmärkning på marken som skall

beaktas har då inte förekommit. I första stycket torde även som en sista

punkt böra upptagas huvudregeln om när tvist skall anses ha uppkommit, vilken

i det remitterade förslaget återfinns i paragrafens fjärde stycke. Med

anledning av föreskriften att tvisten skall ha uppkommit inom tio år, räknat

från ikraftträdandet, bör påpekas att även sådana situationer självfallet är

avsedda att inbegripas då tvisten visserligen är av äldre datum men inte

avgjorts före ikraftträdandet.

Den i andra stycket av paragrafen föreslagna bestämmelsen torde böra

underkastas en formell jämkning, väsentligen föranledd av den omformulering

av första stycket som förordats. Bestämmelsen har till ändamål att

möjliggöra en mera allmän gränsrevision och får anses innefatta undantag

från regeln att gränsbestämning i princip endast får ske efter ansökan av behörig

sakägare. Sin främsta uppgift torde bestämmelsen emellertid få, när

det gäller att bedöma huruvida tvist angående viss gräns skall anses ha uppkommit

inom den föreskrivna tiden av tio år från balkens ikraftträdande.

Det synes därför lämpligt att den föreskrift rörande denna fråga som i det

remitterade förslaget upptagits sist i fjärde stycket flyttas över till andra

stycket. Genom en sådan ändrad placering kan föreskriftens avfattning även

förenklas.

I tredje stycket, som behandlar frågan om gottgörelse i visst fall till den

som avträder mark med växande skog, har angivits att ersättningen skall

vara skälig, medan 1932 års lag för motsvarande fall talar om ersättning

”efter ty skäligt prövas”. Med denna omformulering torde inte ha åsyftats

någon saklig ändring i fråga om vad skälighetsbedömningen skall avse eller

hur den skall utföras. Det bör påpekas och synes även böra få komma till

uttryck i lagtexten, att rätt till ersättning endast föreligger, när gräns till

följd av innehållet i förevarande paragraf bestämmes till annan sträckning

än den som tidigare blivit utmärkt på marken. Om avsteg göres från äldre

gränsutmärkning i anledning av s. k. gränshävd eller på grund av teknisk

jämkning, är ersättningsregeln inte tillämplig. Vidare bör framhållas, att

det remitterade förslaget i motsats till 1932 års lag ej innehåller någon föreskrift

om vilket organ som skall besluta i en ersättningsfråga. Man bör

kunna räkna med att sakägarna i de säkerligen ganska fåtaliga fall då en

dylik fråga aktualiseras kommer att träffa godvillig uppgörelse. Där en sådan

till äventyrs inte kan uppnås, får den som gör anspråk på ersättning föra

talan vid domstol. Någon annan ordning synes inte vara påkallad.

Såsom redan påpekats måste paragrafen anses ha den innebörden att

tvist om sådan gräns som där avses skall avgöras enligt äldre lag — i stället

s. 405 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

405

för enligt 1: 3 nya balken — inte blott om tvisten uppkommit inom angiven

tid efter balkens ikraftträdande utan även om tvisten uppkommit men inte

avgjorts före ikraftträdandet. Med hänsyn härtill innebär sista stycket reellt

sett inte en utvidgning utan en inskränkning av tillämplighetsområdet för

bestämmelserna i andra och tredje styckena. Lagtexten bör avfattas i enlighet

härmed.

Beaktas vad lagrådet sagt i det föregående, torde förevarande paragraf

kunna erhålla följande avfattning:

”Uppkommer inom tio år från nya balkens ikraftträdande tvist om gräns,

som före ikraftträdandet blivit lagligen bestämd och därvid fått sin sträckning

utmärkt på marken i laga ordning, äger 1 kap. 3 § nya balken icke tilllämpning.

Vad som sagts nu gäller dock endast om gränsen tillkommit i annan

ordning än vid lantmäteriförrättning eller sådan förrättning enligt 6 kap.

lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad som fastställts efter utgången

av år 1932 eller om den efter sin tillkomst blivit bestämd vid förrättning.

Tvist skall anses ha uppkommit, förutom när talan väckts vid domstol, när

ansökan om fastighetsbestämning gjorts eller fråga om fastighetsindelningens

beskaffenhet upptagits till prövning vid fastighetsbestämning i

samband med fastighetsbildning.

Har beträffande gräns som avses i första stycket tvist uppkommit inom

den där angivna tioårsfristen och föreligger vid förrättning för gränsens bestämmande

sådana förhållanden att den rätta sträckningen av även annan

samtidigt tillkommen gräns lämpligen bör prövas, får förrättningen utvidgas

till att avse bestämmande också av den andra gränsen. I sådant fall anses

även i fråga om denna gräns tvist ha uppkommit inom tioårsfristen.

Bestämmes med anledning av tvist som avses i denna paragraf gräns till

annan sträckning än den som blivit i laga ordning utmärkt på marken, bär

den som avträder mark med växande skog rätt till skälig ersättning för

skogen av den som erhåller marken.

Har tvisten uppkommit före nya balkens ikraftträdande, äger andra och

tredje styckena tillämpning endast om tvisten då ännu ej avgjorts av förrättningsmän

eller ägodelningsrätt.”

16 §

Beträffande utformningen av bestämmelsen i denna paragraf får lagrådet

hänvisa till vad lagrådet i anslutning till 1 kap. nya balken anfört i sitt utlåtande

den 20 februari 1970 (se prop. 1970: 20 del A s. 311). Den nya paragrafen

angående gräns som tillkommit genom överlåtelse av jord föranleder

en redaktionell jämkning.

17 och 18 §§

Enligt den föreslagna bestämmelsen i första stycket av 17 § äger 4 kap.

nya balken ej tillämpning, om förvärv av fast egendom ägt rum före nya

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

balkens ikraftträdande. När man i detta sammanhang vill genom en särskild

övergångsbestämmelse lagfästa den allmänt omfattade principen att

materiella regler på civilrättens område inte har retroaktiv verkan, synes det

naturligare att välja en formulering som anger vilken lag som skall gälla

beträffande övergångsfallen i stället för att meddela en föreskrift med negativ

innebörd. Lagrådet föreslår därför att bestämmelsen formuleras sålunda,

att i fråga om förvärv av fast egendom som ägt rum före nya balkens

ikraftträdande äldre lag fortfarande skall tillämpas. Genom en sådan avfattning

åstadkommer man vidare, att tveksamhet inte behöver råda om att

den genom 2 § upphävda förordningen (1857: 60) angående vad i testamente

givas må, så ock om gåva av fast egendom alltjämt skall gälla, då en gåva

skett före balkens ikraftträdande. Förordningens innehåll saknar motsvarighet

i nya balken, och ett upphävande med endast den övergångsregeln att

nya balken inte gällde i fråga om äldre förhållanden — utan att det uttryckligen

angåves att äldre lag fortfarande skulle gälla i övergångsfallen — skulle

kunna uppfattas som att förordningen över huvud taget inte vidare skulle

tillämpas i något fall.

Även med hänsyn till den reglering som innefattas i lagen (1968:579)

med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet är det fördelaktigt

med den nu förordade avfattningen av 17 § första stycket. Nämnda lag

bör nämligen upphävas såvitt gäller köp, byte och gåva, enär 4 kap. nya

balken innehåller en fullständig reglering i dessa hänseenden och lagen

hädanefter blir av betydelse endast vid bedömning av äldre områdesförvärv. I

förteckningen över upphävda författningar i 2 § bör lagen alltså upptagas,

dock med den reservationen att lagen endast upphäves såvitt gäller köp,

byte och gåva. Här kan emellertid tilläggas, att lagen även i övrigt bör upphävas

i samband med jordabalksr ef ormen, se nedan vid förslagen till ändringar

i GB och ÄB samt till lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet.

Annan övergångsregel erfordras ej i detta sammanhang än den som upptagits

i 17 § första stycket, och om denna formuleras i enlighet med vad lagrådet

nyss anfört, torde med erforderlig tydlighet framgå, att 1968 års lag fortfarande

skall äga tillämpning på sådana i 4: 7 nya balken avsedda områdesförvärv

som skett under lagens giltighetstid. Av det sagda följer att det i

18 § föreslagna stadgandet bör utgå.

Vad härefter beträffar bestämmelsen i 17 § andra stycket i det remitterade

förslaget kan mot avfattningen riktas den anmärkningen, att bestämmelsen

inleds på ett sätt som ger intryck av att den avser att reglera fråga

om fastighets inteckningsbelastning, medan det i själva verket gäller en

övergångsbestämmelse som rör befogenheten för fastighetsköpare att i visst

läge, närmare angivet i 4: 16 andra stycket nya balken, häva det köp han

ingått. Lagrådet föreslår att bestämmelsen — som synes böra upptagas i en

paragraf för sig — får följande lydelse: ”Bestämmelsen i 4 kap. 16 § andra

stycket nya balken om rätt för köpare av fastighet att häva köpet, när in
-

s. 407 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

407

teckning i fastigheten avser även annan fastighet, skall i det fall att inteckningen

beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande ej äga tillämpning

förrän femton år förflutit från ikraftträdandet.”

I förevarande sammanhang finns det anledning att något beröra ett övergångsproblem

som inte behandlats i remissprotokollet den 29 november

1968 men som har anknytning till 4 kap. nya balken. Frågan gäller under

vilka föutsättningar som hemulsansvar efter balkens ikraftträdande skall

kunna utkrävas av den som dessförinnan överlåtit fast egendom. Jordabalksreformen

innebär nämligen en förändring i fråga om detta ansvars

utkrävande. Enligt bestämmelser i 11 kap. äldre JB, vari förutsättes att

köparens fång klandras av tredje man, skall sålunda köparen instämma säljaren

i klanderprocessen vid äventyr att dennes hemulsansvar bortfaller (se

NJA 1951 s. 688) och skall, där egendomen gått genom flera händer, varje

förvärvare i tur och ordning väcka talan mot sin fångesman. Efter jordabalksreformens

genomförande kommer hemulsskyldigheten däremot på

motsvarande sätt som i fråga om lös egendom att kunna gäras gällande oberoende

av huruvida säljaren blivit instämd i klanderprocessen. Ändringen

kommer till stånd på det sättet att ifrågavarande bestämmelser i 11 kap.

äldre JB upphäves utan att få någon motsvarighet i nya balken. Övervägande

skäl talar för att den nya ordningen skall tillämpas också i berörda övergångsfall,

där överlåtelsen alltså skett före nya balkens ikraftträdande men

hemulsfrågan aktualiseras först därefter. För att detta resultat skall vinnas

synes det inte behövligt med en uttrycklig övergångsbestämmelse. Den hittillsvarande

regleringen har ju huvudsakligen haft processuell karaktär,

och med hänsyn till grundsatsen att man på det processuella området i princip

har att tillämpa ny lag även såvitt gäller äldre förhållanden kan avsaknaden

av en övergångsbestämmelse inte tolkas på annat sätt än att den ändrade

ordningen för hemulsansvarets utkrävande blir tillämplig i övergångsfallen.

Påpekas bör emellertid att, om en säljare före nya balkens ikraftträdande

blivit fri från hemulsansvar på grund av köparens underlåtenhet att

väcka talan, övergången till den nya ordningen inte kan inverka på den ansvarsfrihet

som redan vunnits.

19 §

Tillämpning av bestämmelserna i 5 kap. nya balken även vid tvister som

har sitt ursprung i äldre förhållanden har enligt förevarande paragraf gjorts

beroende av att talan väckes efter ikraftträdandet. Av lagberedningens och

departementschefens uttalanden framgår, att det är avsett att denna förutsättning

skall hänföra sig till själva klandertalan eller — i tvesalufallet (7 §) —

talan om bättre rätt till egendom. Med anledning av den ändrade lydelse som

5: 1 första stycket första punkten JB på hemställan av lagrådet i tidigare

sammansättning erhållit i JB-propositionen (se prop. 1970: 20 del A s. 227)

torde emellertid övergångsregeln böra jämkas så, att tidpunkten för avträ
-

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

dandet i stället blir avgörande. Med viss redaktionell jämkning i övrigt kan

paragrafen då få följande lydelse: ”Bestämmelserna i 5 kap. nya balken om

verkan av att fast egendom frånvinnes någon efter klander m. m. skall, då

egendomen avträdes efter balkens ikraftträdande, äga tillämpning även om

det förhållande som föranlett avträdandet hänför sig till tid före ikraftträdandet.

”

20—30 §§

I detta avsnitt av JP regleras de övergångsproblem som hänger samman med

JB-förslagets nykonstruktion av panträtten. En ledande princip vid behandlingen

av dessa problem har varit, att de nya panträttsreglerna skall så långt

det är möjligt och utan längre dröjsmål göras tillämpliga även på inteckningar

som härrör från tiden före balkens ikraftträdande. En förutsättning för att

en sådan lösning skall kunna godtagas måste vara att det i allmänhet blir

möjligt för sakägarna att på ett någorlunda smidigt sätt anpassa sig efter

det nya systemet utan att löpa risk för rättsförluster. Betraktad ur dessa synpunkter

inger den föreslagna regleringen vissa betänkligheter. Detta gäller

särskilt bestämmelserna i 24—26 §§ om borgenärs rätt att på grund av äldre

inteckning erhålla betalning ur den intecknade fastigheten. Redan uppbyggnaden

av övergångsregleringen i dessa paragrafer med ett tämligen invecklat

system av tidsbegränsningar och särskilda villkor måste för dem som berörs

av bestämmelserna framstå som svåröverskådlig. Vidare lägger förslaget

på sakägarna uppgiften att ta de nödvändiga initiativen för att de i paragraferna

avsedda verkningarna skall inträda. Ett system som för sin tilllämpning

sålunda förutsätter att sakägarna själva griper in i olika avseenden

kan medföra att dessa i en del fall kommer att försumma sina möjligheter

och till följd härav blir försatta i ett sämre ekonomiskt läge.

Risken för rättsförluster till följd av den föreslagna övergångsregleringen

torde emellertid i praktiken vara obetydlig och bör enligt lagrådets mening

inte föranleda att man frångår grundtanken bakom förslaget och låter hittills

gällande regler fortfarande äga tillämpning på äldre inteckningar. Det

skulle uppenbarligen vara förenat med mycket stora olägenheter såväl för

det allmänna som för de enskilda, om man under lång tid framåt skulle vara

nödsakad att tillämpa två, var för sig fullständiga regelsystem vid sidan av

varandra. Trots de anförda betänkligheterna finner lagrådet därför att förslagets

principiella uppläggning bör godtagas.

20—23 §§

Förevarande paragrafer innehåller de grundläggande bestämmelserna för

inpassande av äldre inteckningar i den nya balkens panträttssystem. Bestämmelserna

är uppbyggda så, att i 20 § fastslås att 6 kap. i princip äger tilllämpning

på äldre fordringsinteckning — såväl inteckning som beviljats före

ikraftträdandet som inteckning som vid denna tidpunkt sökts men ej blivit

s. 409 Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

beviljad — medan i 21—23 §§ meddelas föreskrifter, som är avsedda att närmare

klargöra innebörden härav.

Enligt de inledande bestämmelserna i 6 kap. JB upplåtes panträtt genom

överlämnande av pantbrev, utfärdat på grundval av inteckning. Kapitlet i

övrigt behandlar innebörden och rättsverkningarna av sålunda upplåten

panträtt. Sökta men ej beviljade inteckningar berörs ej i kapitlet. Av departementschefens

uttalanden i JB-remissen den 11 februari 1966 framgår visserligen,

att även s. k. vilandebevis (se 22:4) skall kunna användas till

upplåtelse av panträtt, som därvid blir villkorad av att inteckning beviljas,

men man har alltså inte i 6 kap. reglerat detta ämne (se prop. 1970: 20 del

Bis. 303 samt del A s. 234, 316 och 398). Med den avfattning som 6 kap. sålunda

erhållit passar dess bestämmelser när det gäller äldre inteckningar

endast på sådana inteckningar som redan är beviljade. I fråga om inteckning

som vid ikraftträdandet sökts men ej beviljats måste för tillämplighet av 6

kap. krävas, att inteckningen sedermera beviljas.

Det sagda innebär, att principbestämmelsen i 20 § i det remitterade förslaget

fått för vidsträckt avfattning, då däri omnämnes även inteckning som

sökts före ikraftträdandet. Enligt lagrådets mening kan emellertid paragrafen

i sin helhet utgå, eftersom den inte kan sägas fylla någon funktion vid

sidan av 21 §. Genom att i nämnda paragraf föreskrives, att äldre inteckning

skall anses som inteckning enligt nya balken och att inteckningshandlingen

skall anses som pantbrev, blir bestämmelserna i 6 kap. i princip tilllämpliga.

Emellertid bör ej heller i denna paragraf sökt men ej beviljad inteckning

inbegripas. Vad angår sådan inteckning följer av 45 § i det remitterade

förslaget, att inteckningen, sedan den beviljats, är att anse som en

enligt balken beviljad inteckning. Motsvarande gäller övriga i 45 § behandlade

fall, nämligen att borgenär vid ikraftträdandet — utan att inteckning

sökts — innehar fordringsbevis med inteckningsmedgivande och att han äger

fordran enligt 2 § IF (ogulden köpeskilling eller visst skadestånd).

I anslutning till 21 § har departementschefen berört det förhållandet, att

enligt gällande rätt inteckning kan ske även för penningbelopp i utländskt

mynt eller för belopp i varor, och därvid uttalat, att det utan uttryckligt

stadgande finge anses möjligt att i dessa speciella fall efter ikraftträdandet

låta inteckningens och pantbrevets kapitalbelopp vara bestämt i utländskt

mynt resp. i varor (jfr 22: 2 JB). Ej heller har någon särskild regel ansetts

behövlig för de undantagsvis förekommande fall, då inteckning som beviljats

enligt 1 § IF endast avser ränta; en sådan inteckning skulle alltså i fortsättningen

ej komma att lyda på något kapitalbelopp i egentlig mening. Det

torde få godtagas, att de anförda fallen ej göres till föremål för någon särskild

övergångsreglering i detta sammanhang. De bör dock uppmärksammas

i samband med utformningen av den exekutionsrättsliga lagstiftningen.

I 22 § i det remitterade förslaget regleras det fallet, att en borgenär innehar

inteckningshandling vid ikraftträdandet, antingen så att intecknings
-

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

handlingen ligger som pant för en fordran eller så att borgenären eljest innehar

handlingen; i det senare fallet utgör handlingen själva fordringsbeviset.

Enligt paragrafen skall i dessa situationer inteckningen automatiskt grunda

panträtt i fastigheten. Det är något oklart, hur det föreslagna stadgandet

skall tolkas i avseende på sökt men ej beviljad inteckning. Under alla omständigheter

finns med hänsyn till vad förut sagts inte anledning att reglera

frågan härom på annat sätt än som i 23 § i det remitterade förslaget skett

beträffande det fallet, att borgenär vid ikraftträdandet innehar fordringsbevis

med inteckningsmedgivande, d. v. s. panträtt skall anses upplåten, när

inteckningen beviljas. Det fallet att fråga är om sökt men ej beviljad inteckning

bör alltså föras till 23 §, som f. ö. torde böra ytterligare kompletteras

så, att den omfattar även det återstående av de i 45 § behandlade fallen,

nämligen att borgenär vid ikraftträdandet äger fordran enligt 2 § IF.

I andra stycket av 22 § i det remitterade förslaget har upptagits en bestämmelse,

enligt vilken paragrafen ej äger tillämpning om den intecknade fordringen

ej kan göras gällande mot fastighetsägaren vid ikraftträdandet. Bestämmelsen

anknyter till 59 § IF, som stadgar att tvist om fordrans giltighet

eller om annan intecknad rättighets bestånd må lagligen prövas utan

hinder av inteckningen. Det finns i 59 § IF ingenting utsagt om själva inteckningens

giltighet, men stadgandet anses indirekt avse även inteckningsrätten.

Den bestämmelse som upptagits i det remitterade förslaget förefaller

oklar. Efter orden innebär bestämmelsen — i det fallet att en inteckning vid

ikraftträdandet utgör pant för en omslagsrevers — att tillämpning av 22 §

skulle vara utesluten, om den fordran som ligger till grund för inteckningen

är preskriberad eller fastighetsägaren eljest är fri från personligt betalningsansvar

för nämnda fordran. Detta torde ej vara avsett. Yad som åsyftas är

enligt motiven, att den möjlighet som nu föreligger för fastighetsägaren att

med åberopande av brist i avseende på den intecknade fordringens eller inteckningsmedgivandets

giltighet angripa inteckningsrätten skall bibehållas.

Detta syfte kan bäst vinnas genom en regel om fortsatt tillämpning av 59 §

IF. Visserligen innehåller denna paragraf ej någon bestämmelse om det fallet

att inteckningsmedgivandet ej är giltigt. Även sådan ogiltighet anses dock

enligt gällande rätt kunna åberopas som grund för angripande av inteckningsrätten,

och det torde inte behöva råda någon tvekan om att en övergångsregel

om fortsatt tillämpning av 59 § IF ger möjlighet även till dylik

talan.

Hänvisningen i 22 § till 6: 1 nya balken skall, med hänsyn till det ändrade

innehåll som de inledande bestämmelserna i 6 kap. erhållit i prop.

1970: 20, ändras att avse 6: 2.

Lagrådet föreslår alltså, att 20 § får utgå och att 21—23 §§ — med

vissa redaktionella ändringar i övrigt, som delvis anknyter till en av lagrådet

i det följande föreslagen ändring av 45 § — erhåller följande lydelse

(paragrafnumreringen enligt det remitterade förslaget bibehållen):

s. 411 Kontrollera mot PDF

411

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

21 §. Inteckning för fordran som beviljats före nya balkens ikraftträdande

skall anses som en enligt balkens bestämmelser beviljad inteckning på

belopp motsvarande den tidigare beviljade inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen

skall anses som pantbrev på samma belopp.

22 §. Innehar borgenär vid nya balkens ikraftträdande handling på

grund varav inteckning för fordran beviljats, skall panträtt enligt 6 kap.

2 § nya balken anses upplåten till säkerhet för borgenärens fordran, oavsett

om handlingen lämnats som säkerhet för fordringen eller utgör

själva fordringsbeviset.

Utan hinder av första stycket skall 59 § förordningen (1875:42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom fortfarande gälla.

23 §. Bestämmelserna i (22) § äger motsvarande tillämpning i fall då

borgenär vid nya balkens ikraftträdande innehar fordringshandling, på

grund varav inteckning sökts, eller sådan handling som berättigar till inteckning

enligt 2 § förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast

egendom samt inteckning sedermera beviljas enligt bestämmelserna nedan

i (45) § första eller andra stycket.

Om borgenär vid nya balkens ikraftträdande innehar fordringshandling,

på vilken tecknats inteckningsmedgivande, och inteckning sedermera beviljas

enligt (45) § tredje stycket, skall likaledes bestämmelserna i (22) §

äga motsvarande tillämpning.

24 §

Genom den reglering som föreslås i denna paragraf begränsas de nya

panträttsbestämmelsernas giltighet i fråga om inteckningar, beviljade

före nya balkens ikraftträdande. När det under en övergångstid av fem

år uppkommer fråga om fördelning av medel mellan rättsägare i fastighet

som besväras av dylik inteckning, skall det enligt förslaget stå rättsägare

fritt att påfordra sådan fördelning att inteckningshavaren erhåller betalning,

inte enligt 6: 3 nya balken utan i stället enligt 18 § 1 mom. IF. Den

föreslagna anordningen föranleder inte någon saklig erinran i vidare mån

än att med inteckning som beviljats före balkens ikraftträdande bör likställas

sådana inteckningar som visserligen beviljats senare men meddelats

på grundval av ansökan som gjorts före ikraftträdandet eller av handling

som enligt 2 § IF berättigar till inteckning. Det utvidgade tillämpningsområdet

synes lämpligen kunna bestämmas genom en hänvisning till 45 §,

som enligt vad lagrådet nedan föreslår behandlar ifrågavarande inteckningar

i första och andra styckena.

Lagrådet, som finner vissa ytterligare huvudsakligen redaktionella ändringar

av stadgandet böra vidtagas bl. a. för anpassning till 22 kap. JB i den

lydelse det erhållit i prop. 1970:20, föreslår följande avfattning av paragrafen

:

”Har borgenär panträtt för sin fordran på grund av inteckning som be
-

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

viljats före nya balkens ikraftträdande eller därefter med stöd av (45) §

första eller andra stycket, skall i fråga om hans rätt till betalning ur medel,

som myndighet vid utsökning eller eljest fördelar mellan rättsägare i den

av inteckningen besvärade fastigheten, i stället för 6 kap. 3 § nya balken

äldre lag tillämpas, om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Det sagda

gäller dock endast om fördelningen föranledes av utmätning som skett inom

fem år från ikraftträdandet eller av konkurs efter ansökan som gjorts

inom samma tid eller, såvitt angår fördelning av annan anledning än utmätning

eller konkurs, om medlen nedsatts inom den angivna tiden.

Första stycket gäller även i fall då efter nya balkens ikraftträdande inteckningen

utsträckts eller inteckningshandlingen utbytts mot två eller

flera pantbrev.”

25 §

Den begränsning av borgenärs rätt till betalning som föreskrives i denna

paragraf skall vara beroende av att pantförskrivningen ej ägt rum efter

nya balkens ikraftträdande. Denna förutsättning torde i lagtexten — med

beaktande av att bestämmelsen icke bör gälla i fråga om inteckning som

till följd av en först efter ikraftträdandet gjord ansökan beviljats på grund

av tidigare lämnat inteckningsmedgivande — lämpligen böra uttryckas på

det sättet, att panträtt i fastighet grundas på förhållande som anges i 22 § eller

23 § första stycket. Sistnämnda paragraf förutsättes härvid ändrad enligt

lagrådets förslag. Med hänsyn till att förevarande paragraf i övrigt är avsedd

att innebära en utvidgning av fastighetsägarens befogenheter enligt

24 § föreslår lagrådet vidare en sådan ändrad utformning, att fastighetsägaren

förklaras även i annat fall än då 24 § är tillämplig äga påfordra

att vid fördelning av medel mellan rättsägare i fastigheten betalning till

borgenären begränsas i enlighet med äldre lag.

26 §

Som villkor för att borgenär skall äga rätt att enligt denna paragraf

kräva ytterligare säkerhet eller säga upp fordringen till betalning anges

bl. a. att förfallodagen ej inträffar inom den i 24 § angivna fristen. Det är

emellertid oegentligt att beteckna den åsyftade tidsbegränsningen som en

frist, och en härav betingad omformulering bör ske. En jämkning av

avfattningen bör även komma till stånd för att uppsägning skall förhindras

i sådana fall, där gäldenären visserligen ej inom sex månader efter anfordran

ställt nöjaktig säkerhet men han gör detta innan uppsägningsrätt

utövats. Vidare synes en sådan ändring böra genomföras, att borgenären

inte skall kunna framtvinga betalning senare än fem år från nya balkens

ikraftträdande. Efter utgången av denna tid saknar han nämligen varje

möjlighet att vid medelsfördelning som avses i 24 § få till stånd tillämpning

s. 413 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 413

av äldre lags bestämmelser, och han har då inte längre något berättigat intresse

av att driva in fordringen i förtid.

Såvitt angår inteckning som beviljats efter nya balkens ikraftträdande

synes tillämpningsområdet för förevarande paragraf böra begränsas på

samma sätt som för 25 §.

Med hänsyn till det sagda torde lagrummet kunna ges följande lydelse:

”Medför 6 kap. 3 § nya balken, i fall då panträtt i fastighet grundas på förhållande

som anges ovan i (22) § eller (23) § första stycket och fordringens

förfallodag inträffar mer än fem år efter balkens ikraftträdande, att inteckningssäkerhetens

värde väsentligt nedgår och ställer gäldenären ej

efter anfordran ytterligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas,

äger borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader.

Uppsägning på grund av det sagda får dock icke ske förrän sex månader

förflutit från det gäldenären anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej

heller tidigare än tre år efter ikraftträdandet eller senare än att tiden för

betalningsskyldighetens fullgörande infaller inom fem år från ikraftträdandet.

”

27 §

Om 20 § får utgå på sätt lagrådet förordat, måste förevarande paragraf

jämkas. Visserligen kan det göras gällande att också detta stadgande är

överflödigt, eftersom det är tämligen självklart att, när personligt betalningsansvar

på grund av inteckningshandling förelegat vid tiden för nya

balkens ikraftträdande, ansvaret skall kunna utkrävas även efter ikraftträdandet.

En uttrycklig bestämmelse synes emellertid böra meddelas, särskilt

som det enligt lagrådets mening finns behov av att fastslå, att vad som enligt

olika bestämmelser i IF hittills gällt om att gäldenären i vissa fall går

fri från betalningsansvar fortfarande skall iakttagas. De åsyftade bestämmelserna

återfinns i 28 och 29 §§ samt 34 § tredje stycket. Av intresse i

detta sammanhang är också 30 § IF, som berör verkan av att borgenär vid

exekutiv försäljning av fastighet låter intecknat belopp efter överenskommelse

kvarstå i egendomen. Först i samband med att de nya reglerna om

fastighetsexekution blir slutligt utformade kan avgöras, om JP bör upptaga

någon motsvarighet till 30 § IF.

Lagrådet föreslår under hänvisning till det anförda att i förevarande

lagrum först anges, att bestämmelserna i JP ej utgör hinder för borgenär

att göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling.

Därefter bör tilläggas, att vad i 28, 29 och eventuellt 30 §§ samt

34 § tredje stycket IF är föreskrivet fortfarande skall gälla.

28 §

Den i 11: 4 äldre JB för visst fall stadgade rätten att återtaga egendom som

ingått i fastighetsbyte kan visserligen betraktas som ett speciellt fall av häv
-

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ningsrätt. Med hänsyn till avfattningen av nämnda lagrum synes emellertid

i förevarande paragraf orden ”hävning sker enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken”

böra ersättas med ”någon enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken återtager

jord som han bytt bort mot annan jord”.

Sakligt sett är ifrågavarande paragraf en övergångsregel till 4 kap. snarareän

till 6 kap. Paragrafens betydelse för en panträttsupplåtelses giltighet har

nämligen ingenting att göra med när inteckning beviljats eller panträtt upplåtits

utan beror endast av att äldre lag är tillämplig på fastighetsbytet. Med

hänsyn till anknytningen till 6: 8 föranleder dock bestämmelsens placering:

ingen erinran.

29 §

En bestämmelse av det innehåll som anges i första stycket av denna paragraf

synes erforderlig endast för de egentliga övergångsfallen, d. v. s. situationer

då de avsedda åtgärderna -—• exekutiv auktion samt av myndighet eljest

verkställd fördelning av medel mellan rättsägare i fastighet — redan ägt

rum vid nya balkens ikraftträdande men då ännu inte vunnit lag kraft. Bestämmelsen

kan förslagsvis formuleras på följande sätt: ”Har fastighet sålts

på exekutiv auktion före nya balkens ikraftträdande eller har myndighet av

annan anledning dessförinnan fördelat medel mellan rättsägare i fastighet,

skall beträffande åtgärdens verkan på fastighetens inteckningsansvar äldre

lag tillämpas även om auktionen eller fördelningen ej vunnit laga kraft vid

ikraftträdandet.”

Slutlig granskning av andra stycket kan ej ske förrän de nya exekutionsreglerna

föreligger.

Med hänsyn till paragrafnumreringen i prop. 1970: 20 bör denna paragraf

placeras efter 30 §.

29 a §

Det torde vara lämpligt att komplettera bestämmelsen i förevarande paragraf

med en erinran om lagen om befrielse från inteckningsansvar i fastighet

som bildats av samfälld mark.

Med hänsyn till den ändrade paragrafnumreringen i prop. 1970: 20 bör

hänvisningen i förevarande paragraf till 6: 15 andra stycket JB ändras att

avse 6: 16 andra stycket samt paragrafen placeras efter 29 och 30 §§.

30 §

Den i första stycket av denna paragraf upptagna bestämmelsen innebär

att, såvitt gäller det primära ansvaret för gemensam inteckning från tiden

före nya balkens ikraftträdande, sådana värden som kan finnas angivna i inteckningshandlingen

även i fortsättningen skall ligga till grund för ansvarsfördelningen

mellan de olika fastigheterna. Bestämmelsen torde böra utvidgas

till att gälla även beträffande senare inteckning, om denna beviljats

s. 415 Kontrollera mot PDF

415

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

efter ansökan som gjorts före ikraftträdandet eller på grundval av handling

som berättigat till inteckning enligt 2 § IF. Lagrådet föreslår därför, med

anknytning till den lydelse av 45 § som förordas i det följande, att i första

stycket efter orden ”nya ballcens ikraftträdande” inskjutes ”eller med stöd

av (45) § första eller andra stycket”. Med hänsyn till paragrafnumreringen i

prop. 1970: 20 skall hänvisningen till 6: 17 första stycket JB ändras att avse

6: 10 första stycket.

I andra stycket av förevarande paragraf har föreslagits bestämmelser rörande

det gemensamma inteckningsansvar som till följd av avsöndring eller

avstyckning uppkommit före nya balkens ikraftträdande. Att en särskild

övergångsreglering är påkallad beträffande avsöndrad fastighets ansvar är

uppenbart. Såvitt gäller avstyckad fastighet kan det däremot möjligen förefalla

obehövligt med någon bestämmelse, eftersom avstyckningsinstitutet

kommer att bibehållas i stort sett oförändrat och de föreslagna reglerna i nya

balken om subsidiärt ansvar vid avstyckning till synes överensstämmer i sak

med 37 § 5 mom. IF enligt senast gällande lydelse. Vissa övergångsbestämmelser

som meddelats i anslutning till ändringar av 37 § IF måste dock uppmärksammas

vid bedömning av vad som för närvarande gäller enligt nämnda

stadgande, och av dessa framgår att äldre avstyckningar i en del fall är underkastade

särskilda ansvarsregler. På grund härav bör i förevarande paragraf

upptagas bestämmelser om verkan av inte blott avsöndring utan även

äldre avstyckning.

Enligt det anförda och med viss formell omarbetning — inbegripande anpassning

till den ändrade paragrafnumreringen i 6 kap. JB — synes bestämmelserna

i andra stycket kunna erhålla följande lydelse: ”1 fråga om

avstyckning som verkställts före nya balkens ikraftträdande äger 6 kap. It §

andra stycket nya balken tillämpning endast om den avstyckade fastighetens

ansvar för inteckningen vid tillämpning av äldre lag varit att bedöma enligt

37 § 5 mom. förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom.

Har delning skett genom jordavsöndring och har den avsöndrade fastighetens

ansvar för inteckningen enligt äldre lag varit att bedöma på sätt

framgår av 37 § 3 mom. samma förordning, äger 6 kap. 11 § andra stycket

nya balken motsvarande tillämpning.”

31 §

I JB-remissen den 20 januari 1967 innehöll 15 kap. bestämmelser om samfällighetsrätt.

Detta institut har emellertid i JB-propositionen fått utgå.

I 15 kap. har i stället upptagits bestämmelser om rätt till elektrisk kraft.

I enlighet med vad lagrådet anfört i inledningen till JP bör förevarande övergångsbestämmelse

formuleras så, att den inbegriper även sådan rättighet.

Den negativa avfattning som paragrafen erhållit i det remitterade förslaget

är mindre lämplig (jfr vad lagrådet anfört i fråga om 17 §). I paragrafen

bör anges att äldre lag äger tillämpning i övergångsfallen.

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Om såsom departementschefen antytt vissa övergångsfrågor rörande servitut

kommer att regleras i övergångsbestämmelserna till FBL, bör orden

”om ej annat anges nedan” ersättas med ”om ej annat är föreskrivet nedan

eller eljest i lag” (jfr lagrådsremissen den 15 augusti 1969 med förslag till

bl. a. lag om införande av FBL och lagrådets yttrande den 24 oktober 1969

över nämnda förslag).

31 a §

Denna paragraf avser rätt till andel i samfällt strömfall, som upplåtits

genom avtal före nya balkens ikraftträdande. På sådan rättighet skall under

närmare angivna förutsättningar — oberoende av om rättigheten i upplåtelsehandlingen

angivits som nyttjanderätt eller servitut — bestämmelserna

om nyttjanderätt i nya balken, med visst undantag, äga motsvarande tilllämpning.

I verkligheten har, såsom framgår av remissprotokollet den 19

september 1969, sådana upplåtelser som här åsyftas regelmässigt avsett servitut.

Med hänsyn särskilt till bestämmelserna om utbyggnadsvitsord i 2:5

VL (jfr NJA 1949 s. 18) är det angeläget att upplåtelserna, då sakrättslig

verkan över huvud tillägges dem, också med avseende på den upplåtna rättighetens

natur får verkan i enlighet med sitt innehåll, d. v.s. anses som servitut

om upplåtelsen skett i servitutsform och som nyttjanderätt i de fall denna

form till äventyrs kommit till användning. Som ett skäl mot att lösa frågan

om sakrättsligt skydd med anknytning till servitutsinstitutet framhåller departementschefen

att detta skulle medföra, att rättigheten inte kunde överlåtas

särskilt utan skulle vara förenad med äganderätten till den härskande

fastigheten. Det är dock svårt att inse vilka olägenheter detta skulle innebära

i fråga om rättigheter vilka från början upplåtits som servitut.

Angiven rättsverkan av avtal om rätt till andel i samfällt strömfall inträder

enligt det remitterade förslaget — utom när avtalet vid nya balkens

ikraftträdande alltjämt är bindande mot andelens ägare — om rättigheten

är intecknad på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet. Det framgår

ej klart hur det fall skall bedömas, att ansökan om inteckning gjorts

före ikraftträdandet men ännu ej slutligen prövats när frågan om upplåtelsens

sakrättsliga giltighet blir aktuell. Ansökningen kan exempelvis ha förklarats

vilande på grund av att upplåtaren endast haft vilande lagfart. Det

synes ej finnas anledning att i den angivna situationen bedöma den sakrättsliga

giltigheten på annat sätt än om inteckning blivit beviljad. Under

lagrummet bör sålunda inbegripas såväl det fall att rättigheten vid ikraftträdandet

är intecknad som det fall att ansökan om inteckning då är beroende

på prövning.

Att särskilt utsäga att avtalet skall vara skriftligt synes ej behövligt. Däremot

torde — som en antydan om varför bestämmelsen ansetts erforderlig

och en precisering av dess räckvidd — böra anges att rättsverkan i en
-

s. 417 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

417

lighet med avtalet inträder utan hinder av att upplåtelsen avser andel i samfälld

egendom (jfr 7: 9 nya balken).

Med den konstruktion av det sakrättsliga skyddet som här förordats är

andra stycket överflödigt. Den övergångsreglering som gäller för nyttjanderätt

och servitut blir utan särskild bestämmelse tillämplig.

Enligt det anförda och med viss formell omarbetning i övrigt bör förevarande

paragraf avfattas på följande sätt: ”Har genom avtal, som träffats före

nya balkens ikraftträdande, rätt till andel i samfällt strömfall upplåtits såsom

nyttjanderätt eller servitut och är vid ikraftträdandet andelens ägare

bunden av upplåtelsen på den grund all han själv är upplåtare eller han förvärvat

andelen med förbehåll om rättighetens bestånd, har avtalet rättsverkan

enligt sitt innehåll utan hinder av att upplåtelsen avser andel i samfälld

egendom. Detsamma gäller, om rättigheten vid ikraftträdandet är intecknad

eller ansökan om inteckning av rättigheten då är beroende på prövning.”

32 §

Paragrafen blir mera lättläst, om den redaktionellt jämkas till förslagsvis

följande lydelse: ”Vad 7 kap. 14 § nya balken innehåller om verkan av att

vid överlåtelse av fastighet nye ägaren ägt eller bort äga kännedom om upplåtelse

av rättighet i fastigheten skall, när överlåtelsen ägt rum efter ikraftträdandet,

tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut

som skett dessförinnan.”

33 §

Då den bestämmelse som i 1966 års JB-remiss upptagits i 7: 27 inte har

någon motsvarighet i prop. 1970: 20, skall förevarande paragraf begränsas

till att avse 7: 24, som emellertid i propositionen har beteckningen 7: 25.

Stadgandet i andra punkten, som anknyter till reglerna i 11: 4 äldre JB

om återtagande i visst fall av fastighet som ingått i byte, innebär inte endast

— som avfattningen kan synas ge vid handen — ett undantag från

första punkten i vad den avser 7:24 (7:25) nya balken utan gäller även

rättigheter upplåtna efter balkens ikraftträdande. Det avgörande är att

äldre lag är tillämplig på fastighetsbytet (jfr lagrådets yttrande vid 28 §).

I ett annat avseende har emellertid stadgandet fått större räckvidd än som

torde vara åsyftat. Ett fasthållande vid grundsatserna i 11: 4 äldre JB leder

nämligen endast till att intecknade (resp. enligt nya balken inskrivna)

rättigheter i den fastighet som återtages skall bestå trots återtagandet (jfr

26 § 2 och 39 § lagberedningens förslag till JP, SOU 1960: 24).

Under hänvisning till det anförda och då paragrafen bör avse även rätt

till elektrisk kraft vill lagrådet förorda att den erhåller följande lydelse:

”1 fråga om verkan av att fastighet, efter klander eller på grund av att förvärv

av fastigheten återgår såsom ogiltigt eller avtal om förvärv häves av

överlåtaren, efter nya balkens ikraftträdande frångår den som upplåtit

14 Riharig till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft i fastigheten gäller

7 kap. 25 § nya balken, även om upplåtelsen skett före ikraftträdandet.

Återtager någon enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken jord som han bytt bort

mot annan jord, gäller i fråga om beståndet av intecknad eller inskriven

sådan rättighet vad som sagts i nämnda lagrum.”

34—36 d §

Dessa paragrafer innehåller särskilda övergångsbestämmelser angående

arrende och hyra.

Vad till en början angår 34 § bygger denna paragraf på uppfattningen att

ett äldre arrende- eller hyresavtal bör, när båda parterna har möjlighet att

frånträda avtalet, bli underkastat den nya lagstiftningen från den tidpunkt

då avtalet tidigast kunnat bringas att upphöra på grund av uppsägning som

sker efter lagstiftningens ikraftträdande. Tvekan torde inte behöva råda

om att stadgandet omfattar också det fallet, att parterna väl är bundna av

en i avtalet fixerad upplåtelsetid men avtalet innehåller bestämmelse om att

uppsägning skall ske viss tid före utgången av den överenskomna tiden med

påföljd att upplåtelsen annars blir förlängd.

Paragrafen är avfattad med tanke på att den ömsesidiga uppsägningsrätten

grundas på själva avtalet. Emellertid förekommer numera att arrendeoch

hyresavtal, ehuru upplåtelsetiden är bestämd och förlängning vid utebliven

uppsägning ej överenskommits, likväl måste uppsägas på grund av

särskild lagregel, om förlängning inte skall inträda (se 2: 73 och 3: 3 NJL).

Den frågan uppställer sig då, om förevarande paragraf skall avse även sådana

situationer. Svaret torde få bli beroende av huruvida enligt hittills gällande

rätt sådan automatisk förlängning på grund av lag skall anses ge upphov

till en ny upplåtelse eller ej. Med hänsyn till det betraktelsesätt som man

hittills brukat anlägga på likartade frågor, t. ex. om verkan av s. k. tyst

förlängning enligt 2: 2 andra stycket NJL, finns det anledning räkna med

att man i rättstillämpningen, om frågan skulle aktualiseras, kommer att

anse att ett nytt rättsförhållande uppkommit. I så fall blir den nya lagstiftningen

utan vidare tillämplig, förutsatt att det nya förhållandet inträtt efter

den nya balkens ikraftträdande. Men om frågan skulle komma att i rättstillämpningen

besvaras på det sättet att det gamla avtalet alltjämt skall anses

gälla, synes det bäst förenligt med grunderna för den tilltänkta övergångsregleringen

att låta förevarande bestämmelse bli tillämplig. Uppenbarligen

är bestämmelsen tillämplig även i sådant fall, då ett hyresavtal —

på grund av 3: 4 första stycket NJL — kommit att före nya balkens ikraftträdande

gälla för obestämd tid, ehuru parterna ej träffat avtal därom.

Enligt 35 § första stycket skall vissa bestämmelser i 8 och 12 kap. nya

balken äga tillämpning även på arrende- eller hyresavtal som träffats före

balkens ikraftträdande. Till dessa bestämmelser hör 12: 1, som anger tilllämpningsområdet

för 12 kap. I punkt 3 av övergångsbestämmelserna till

s. 419 Kontrollera mot PDF

419

Kungi. Maj:ts proposition nr lk5 år 1970

1968 års ändringar i 3 kap. NJL upptogs på motsvarande sätt 1 § i nämnda

kapitel bland de paragrafer som i sin nya lydelse skulle tillämpas även på

äldre avtal. Förhållandena är emellertid inte fullt jämförliga. Den sakliga

nyheten i 3: 1 NJL i 1968 års lydelse var att hyresbestämmelserna gjordes

tillämpliga på vissa nyttj anderättsupplåtelser som skett genom — eller i

anslutning till — tjänsteavtal. Lagändringen innebar att dessa upplåtelser,

från att ha reglerats endast av de allmänna bestämmelserna om nyttjanderätt

i 1 kap. NJL, blev underkastade även de särskilda bestämmelserna om

hyra. Det fanns ingen anledning antaga, att detta skulle medföra några

komplikationer. Bestämmelsen i 12:1 andra stycket andra punkten nya balken

innebär däremot att vissa med tjänsteavtal förenade upplåtelser, som

f. n. är hänförliga till arrende, i stället blir att anse som hyra. I förarbetena

påpekas, att arrendatorn därigenom befrias från underhållsskyldighet och

övrigt syneansvar, medan jordägaren befrias från kraven att bygga och utföra

större reparationer. Även i andra avseenden kan givetvis skillnaden

mellan arrende- och hyresreglerna bli av betydelse. Det är svårt att överblicka

konsekvenserna av att en nyttjanderättsupplåtelse på detta sätt blir

underkastad ett annat regelsystem än parterna vid avtalets ingående och

även sedermera under avtalstiden haft anledning att räkna med. Det synes

knappast föreligga bärande skäl för att på denna punkt frångå huvudregeln

i 31 §. Lagrådet hemställer därför att 12: 1 uteslutes ur uppräkningen av

bestämmelser som skall tillämpas på äldre arrende- eller hyresavtal. Även

om så sker, kan givetvis en nyttjanderätt, som f. n. utgör arrende, i samband

med förlängning av upplåtelsetiden efter nya balkens ikraftträdande s. a. s.

förvandlas till hyra. En förutsättning härför är dock att förlängningen skall

anses innebära att en ny upplåtelse kommer till stånd, vilket skall bedömas

med hänsyn till äldre lag.

Att i enlighet med vad som föreslås i 36 § första stycket låta den nya balkens

regler om direkt besittningsskydd bli tillämpliga på sådana äldre arrenden

som enligt hittills gällande lag varit utrustade med optionsrätt föranleder

inte någon erinran från lagrådets sida. Det är dock att märka, att

sidoarrenden varå 1946 års lag med särskilda bestämmelser om arrende av

viss kommunal jord ägt tillämpning kommer att genom förslaget bli underkastade

de nya förlängningsreglerna, även om arrendetiden varit begränsad

till ett år och rätt till förlängning följ aktligen inte skulle ha förelegat därest

upplåtelsen skett först efter den nya balkens ikraftträdande.

Den i 36 § andra stycket föreslagna övergångsregleringen ansluter sig nära

till vad som i motsvarande hänseende genomfördes vid 1943 och 1968 års

arrendereformer och torde i princip böra godtagas. En viss modifikation synes

emellertid böra övervägas med hänsyn till att förslaget innebär en ovillkorlig

tillämpning i övergångsfallen av de nya besittningsskyddsreglerna,

medan det såvitt gäller nya avtal kommer att finnas möjlighet att efter prövning

av arrendenämnden sätta dessa regler ur kraft, när förbehåll därom

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1970

gjorts i i arrendeavtalet (se 9: 7 andra stycket nya balken). För att gamla

och nya arrenden såvitt möjligt skall behandlas lika synes i fråga om de

gamla arrendeavtal, som här avses och vid vilkas ingående parterna ej haft

att räkna med tillämpning av nya besittningsskyddsregler, tillfälle böra beredas

jordägaren att under viss övergångstid få till stånd en prövning av

ungefär samma slag som arrendenämnden på begäran skall företaga, när ett

arrendeavtal som helt följer den nya ordningen innehåller förbehåll om

dispens från rätten till förlängning. En anordning av detta slag torde bli av

betydelse inte minst beträffande en del kommunala arrenden som inte omfattas

av regleringen i 1946 års lag. För kommunen kan det vara av stort

intresse att besittningsskydd inte ovillkorligen införes i dessa fall.

Med anledning av vad som nu sagts föreslår lagrådet att genom tillägg till

36 § andra stycket föreskrives, att rätt till förlängning ej skall tillkomma

arrendatorn, om jordägaren inom viss tid från nya balkens ikraftträdande,

förslagsvis två år, dock senast i samband med att tvist som avses i 9: 10 nya

balken prövas av arrendenämnden, hos nämnden begär förklaring att arrenderätten

inte skall vara förenad med rätt till förlängning och nämnden med

hänsyn till omständigheterna finner skäl meddela sådan förklaring. Vidare

bör anges att nämndens beslut i sådant ärende ej får klandras.

I detta sammanhang finns anledning att något beröra en fråga som gäller

såväl sociala arrenden enligt NJL som arrenden, vilka hittills varit underkastade

regleringen i 1946 års lag. Enligt 2: 68 NJL och 4 § 1946 års lag kan

för närvarande dispens i vissa fall meddelas bl. a. från tillämpning av reglerna

om optionsrätt. Strängt taget borde i anslutning till nu ifrågavarande

paragraf i JP upptagas en övergångsbestämmelse om verkan av beslut varigenom

dispens i sådant hänseende meddelats. Det kan nämligen med visst

fog hävdas, att vad 36 § andra stycket innehåller om tillämpning av ny lag

inte bör gälla, när uttryckligt undantag medgivits från äldre lags bestämmelser

om optionsrätt. Om den av lagrådet här föreslagna särskilda anordningen

godtages, synes emellertid eu övergångsbestämmelse med antytt innehåll

kunna undvaras.

Beträffande 36 b § föreslår lagrådet i förtydligande syfte den formella

jämkningen, alt orden ”i tillämpliga delar” utbytes mot ”såvitt angår förbehåll

stridande mot någon av dessa paragrafer”.

Enligt 36 d § andra stycket första punkten skall ärende, som enligt bestämmelserna

för s. k. sociala arrenden skall handläggas av den i 2:49 a

NJL angivna arrendenämnden, i stället prövas av arrendenämnd som avses i

nya balken, om ärendet anhängiggöres efter balkens ikraftträdande. Arrendenämndens

beslut i sådant ärende får enligt andra punkten i samma stycke

inte klandras. Det är uppenbart att detta förbud inte tar sikte på fall då

arrendenämnden med stöd av 2: 55 NJL fungerar som skiljenämnd i ärende

enligt 2: 54 samma lag. Att nämndens beslut i sådant fall inte får klandras

på materiella grunder följer av skiljemannalagen, till vilken 2: 54 NJL hän
-

s. 421 Kontrollera mot PDF

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A5 år 1970

visar. Hänvisningen innebär emellertid tillika, att en av nämnden meddelad

skiljedom kan klandras på grunder som anges i 21 § skiljemannalagen. Den

generella avfattning, som det nyss berörda klanderförbudet erhållit, torde

inte behöva föranleda något missförstånd i detta avseende.

Den nya hyreslagstiftning som tillkom år 1968 genom ändringar i 3 kap.

NJL blev enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna i vissa avseenden omedelbart

tillämplig på äldre hyresavtal. Bland de bestämmelser som gäller för

de äldre avtalen ingår besittningsskyddsreglerna i 3: 45—53 NJL. Om ett äldre

avtal efter nya balkens ikraftträdande förlänges enligt dessa regler, synes

det ej vara anledning till annat än att balkens regler — som i allt väsentligt

överensstämmer med hyresreglerna enligt 1968 års lagstiftning — fullt ut

ges tillämpning på avtalet efter förlängningen (jfr punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna

till 1968 års lagstiftning om bostadsarrende). En regel

härom bör upptagas i JP, och lämpligen kan denna regel få omfatta även

det fallet, att hyresavtal som träffats efter den 1 januari 1969, då 1968 års

lagstiftning trädde i kraft, förlänges enligt nämnda regler efter balkens

ikraftträdande. Lagrådet förordar alltså, att i JP upptages en bestämmelse,

enligt vilken 7 och 12 kap. nya balken i sin helhet skall äga tillämpning på

hyresavtal som efter balkens ikraftträdande förlänges enligt 3: 45—53 NJL.

1968 års hyreslagstiftning skall enligt punkt 5 i övergångsbestämmelserna

från och med den 1 januari 1974 helt slå igenom beträffande alla äldre hyresavtal.

Det synes lämpligt att i stället reglerna i 12 kap. nya balken, vilka som

nyss anmärktes i allt väsentligt överensstämmer med 1968 års lagstiftning,

får bli tillämpliga. I JP bör sålunda upptagas bestämmelse, att 12 kap. nya

balken från och med den 1 januari 1974 skall tillämpas på hyresavtal, som

slutits före nya balkens ikraftträdande och som alltjämt gäller nämnda dag.

Det må framhållas, att en så avfattad bestämmelse inte berör avtal som avses

i 12: 1 andra stycket andra punkten. Sådant avtal var vid slutandet ej hyresavtal.

Enligt 3: 15 andra stycket första punkten NJL skall, om lägenhet helt eller

delvis är uthyrd till bostad, hyresvärden med skäliga tidsmellanrum ombesörja

tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer i bostadsdelen

med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Bestämmelsen

är tvingande i fråga om flerfamiljshus. Från och med den 1 januari

1970 kan länsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från

bestämmelsen i fråga om lägenhet, vilken innehas på grund av sådan upplåtelse

av andelsrätt som avses i punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen

(1968: 702) om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m., d. v. s. i fråga

om lägenhet som innehas på grund av upplåtelse av andelsrätt i bostadsförening

eller bolag som drivs utan eget vinstintresse. Dispensregeln upptogs

genom lag (1969: 704) som punkt 9 i övergångsbestämmelserna till 1968 års

hyreslagstiftning. En motsvarande regel — med anknytning till 12: 15 andra

stycket första punkten nya balken — torde böra upptagas i JP.

14-f- Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 145

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

I redaktionellt avseende vill lagrådet för vinnande av bättre överskådlighet

förorda, att övergångsfrågorna regleras särskilt för arrende och särskilt för

hyra. De bestämmelser i 34, 35 och 36 d §§ som avser hyra bör sålunda brytas

ut för att jämte de ytterligare övergångsregler angående hyra som lagrådet

i det föregående förordat bilda en grupp efter bestämmelserna angående

arrende. Lämpligen bör därvid regeln angående dispens från 12: 15 andra

stycket första punkten nya balken upptagas i en paragraf för sig.

Hänvisningarna i 35 § till 8: 26 och i 36 d § till 8: 30 nya balken skall med

hänsyn till den omdisposition av bestämmelserna som skett i prop. 1970: 20

ändras till 8: 26 första stycket resp. 8: 29.

37 §

Redan för närvarande kan tomträtt, vare sig 4 kap. NJL i dess år 1953 antagna

lydelse eller kapitlet i äldre lydelse är tillämpligt, göras till föremål för

begränsade sakrätter. Inte endast inteckning för fordran kan meddelas i

tomträtten utan också inteckning för rättighet av nyttjanderätts- eller servitutskaraktär.

Servitut kan även upplåtas till förmån för tomträtt oavsett om

denna alltjämt är underkastad de äldsta tomträttsreglerna. På grund av dessa

förhållanden saknas anledning att i fråga om rättighet i eller till förmån

för tomträtt göra skillnad mellan sådana tomträtter som följer senaste lydelse

av 4 kap. NJL och dem som är underkastade äldre regler. Den i förevarande

paragraf upptagna hänvisningen till 13: 7 nya balken bör därför utvidgas

så att lagrummet i angivet hänseende kommer att avse också de

äldsta formerna av tomträtt. Av särskild betydelse synes vara att det på

detta sätt blir otvetydigt fastslaget att vad som sägs i 6 kap. nya balken om

panträtt i fast egendom blir tillämpligt också när fråga är om panträtt i alla

slags tomträtter.

Det är uppenbarligen avsett, att tillämpningen av 13: 7 nya balken på

tomträtt som upplåtits före ikraftträdandet skall ske med iakttagande av bestämmelserna

i JP i tillämpliga delar. I tydlighetens intresse torde detta böra

uttryckligen anges i lagtexten.

I redaktionellt avseende föreslås, att paragrafen uppdelas på två stycken,

av vilka det första behandlar tillämpligheten av 13: 7 och det andra tillämpligheten

av 13: 21, 25 och 26 nya balken. Paragrafen skulle då få följande

lydelse:

”1 fråga om rättighet i eller till förmån för tomträtt, som upplåtits före

nya balkens ikraftträdande, skall 13 kap. 7 § nya balken gälla med iakttagande

i tillämpliga delar av bestämmelserna i denna lag. Även i övrigt skall

13 kap. 7 § nya balken på angivet sätt gälla, om 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen 1953: 415 är tilllämplig

på tomträtten.

Bestämmelserna i 13 kap. 26 § nya balken skall tillämpas även beträffande

tomträtt, som upplåtits före ikraftträdandet. Detsamma gäller bestämmel
-

s. 423 Kontrollera mot PDF

423

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

serna i 13 kap. 21 och 25 §§, såvitt angår tomträtt på vilken 4 kap. lagen

(1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess förut angivna lydelse

är tillämplig.”

38 §

Enligt första stycket första punkten skall i övergångsfallen äldre hävderegler

äga tillämpning, om frihet från rätte ägarens talan därigenom vinnes

tidigare än enligt 16 kap. nya balken. I och för sig torde emellertid de äldre

reglerna inte i något fall leda till gynnsammare resultat för den aktuelle

innehavaren än de nya. Stadgandet i första punkten får mening endast om

det sammanställes med andra punkten, enligt vilken innehav före nya balkens

ikraftträdande ej får räknas innehavaren till godo vid tillämpning av

balkens bestämmelser. (Jfr 1881 års förordning, där övergångsstadgandet

i 5 § innehåller en motsvarande föreskrift beträffande tillämpning av äldre

lag och där ett förbud mot tillgodoräknande av besittning före ikraftträdandet

återfinnes i 3 §, som formellt inte har karaktär av övergångsbestämmelse.

) En omredigering är önskvärd för klargörande av sammanhanget. Såsom

tillämpningsområde för övergångsbestämmelserna beträffande äganderättshävden

— till skillnad från sådan rättighetshävd som avses i paragrafens

andra stycke — synes därvid kunna anges fall där lagfart på fast egendom,

sedan den kommit ur rätte ägarens hand, beviljats före nya balkens ikraftträdande.

Huvudregeln om tillämpning av 16 kap. nya balken även i dessa

fall bör omedelbart följas av en bestämmelse med i sak samma innehåll som

första stycket andra punkten i förslaget. Därefter bör upptagas en bestämmelse

som ger innehavaren möjlighet att åberopa äldre lag om denna är

för honom förmånligare.

Mot avfattningen av första stycket andra punkten i förslaget kan anmärkas,

att med ”innehavaren” avses den som innehar egendomen när tillämpning

av hävdebestämmelserna blir aktuell och alltså inte nödvändigtvis samma

person som den vars ”innehav” — såsom liggande före ikraftträdandet

—- ej får tillgodoräknas. Olikheten i syftning är förvillande. Regeln synes

lämpligen kunna formuleras så, att vid tillämpning av de nya hävdebestämmelserna

tid före ikraftträdandet ej får inräknas i hävdetiden. Med ”hävdetiden”

bör då alltefter omständigheterna förstås den tjugoåriga hävdetiden

enligt 16: 1 första stycket eller den tioåriga enligt andra stycket av samma

paragraf. Inskränkningen i möjligheten att åberopa de nya hävdereglerna

hänför sig sålunda inte bara till förkortningen av hävdetiden i vissa godtrosfall

— de i remissprotokollet återgivna uttalandena av lagberedningen

kan ge intryck av att så vore förhållandet — utan också till uppgivandet av

kravet på god tro såsom förutsättning för tjugoårig hävd.

Såsom skäl för att i övergångsfallen låta JB:s ikraftträdande bilda utgångspunkt

för beräkning av hävdetid enligt de nya bestämmelserna anförde

lagberedningen i 1960 års betänkande bl. a. att uppläggandet av nya spe
-

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

cialiserade fastighetsböcker kunde väntas vara slutfört före ikraftträdandet.

Beredningen anknöt därvid till ett uttalande i 1907 års betänkande om

betydelsen av att lagfart, som skulle bilda utgångspunkt för en förkortad

hävdetid, hänförde sig till en specialiserad fastighetsbok. På grundval av numera

föreliggande uppgifter (SOU 1969: 9 s. 47) måste man räkna med att i

några domsagor en betydande del av fastighetsbeståndet vid JB:s ikraftträdande

ännu inte kommer att vara överfört till nya fastighetsböcker och att

det kommer att dröj a ytterligare ett antal år innan detta arbete är helt slutfört.

Det torde dock inte behöva möta några betänkligheter att medge beräkning

av hävdetid från ikraftträdandet även beträffande fastighet som då

ännu inte överförts till ny fastighetsbok och i fråga om vilken upplysning

rörande lagfartsförhållandena alltså måste sökas i lagfartsbok av den gamla

typen. I framtiden kan f. ö. även uppkomma fråga om hävd på grund av en

efter ikraftträdandet meddelad lagfart, som från början antecknats i lagfartsboken

och först senare, då fastigheten överförts till ny fastighetsbok,

införts i denna. Lika litet som i de här förut behandlade övergångsfallen

finns det i ett sådant fall anledning att uppställa krav på lagfartens införing

i den nya fastighetsboken såsom förutsättning för att hävdetid skall börja

löpa.

Innehållet i tredje punkten av första stycket, som avser lagfarter avslutade

före den 1 januari 1876, föranleder i och för sig ingen erinran. Om det

i andra punkten använda uttryckssättet ändras i enlighet med vad ovan

föreslagits, bör dock för konsekvensens skull viss jämkning av ordalydelsen

ske.

Departementschefen har i anslutning till stadgandet i tredje punkten

påpekat, att det undantagsvis kan förekomma, att lagfarter från tiden efter

den 1 januari 1876 inte införts i lagfartsboken. Även i sådana fall bör enligt

departementschefens mening hävdetiden räknas först från den dag införing

ägt rum. Härtill kan till en början anmärkas, att bestämmelsens ordalydelse

inte ger något stöd för en dylik tillämpning. Vidare bör det beaktas, att förekomsten

av sådana fall som de åsyftade innebär att gällande bestämmelser

inte följts, i allmänhet sannolikt beroende på att oklara fastighetsförhållanden

försvårat en noggrann efterlevnad. Det är knappast möjligt att överblicka,

hur omständigheter av denna art i olika situationer bör inverka på

möjligheten att åberopa hävd. Avgörandet bör lämnas åt rättstillämpningen.

Den föreslagna bestämmelsen i sista punkten av första stycket rörande

anteckning i fastighetsboken om lagfart som avslutats före den 1 januari

1876 har räckvidd utöver hävdeinstitutet. Den bör betraktas som en övergångsbestämmelse

till 20 kap. och placeras i 44 §.

Avfattningen av den i andra stycket upptagna bestämmelsen om fortsatt

tillämpning av 4 § i 1881 års förordning torde böra jämkas så att den närmare

ansluter sig till lydelsen av nämnda paragraf.

Vid omredigering av förevarande paragraf i enlighet med vad nu anförts

s. 425 Kontrollera mot PDF

425

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

synes första stycket i det remitterade förslaget — med undantag för sista

punkten — böra uppdelas på två stycken, det första motsvarande första och

andra punkterna och det andra motsvarande tredje punkten. Motsvarigheten

till förslagets andra stycke kommer då att utgöra tredje stycket. Lagrådet

föreslår följande lydelse:

”Bestämmelserna om hävd i 16 kap. nya balken äger tillämpning även

om lagfart på fast egendom, sedan denna kommit ur rätte ägarens hand, beviljats

före balkens ikraftträdande. Tid före ikraftträdandet får dock därvid

ej inräknas i hävdetiden. Äldre lag får åberopas om frihet från rätte ägarens

talan därigenom vinnes tidigare.

Om lagfart avslutats före den 1 januari 1876 men den som erhållit lagfarten

ej vid nya balkens ikraftträdande blivit införd i fastighetsboken såsom

ägare, får vid tillämpning av nya balken i hävdetiden ej inräknas tid

innan sådan införing skett.

Bestämmelsen i 4 § förordningen (1881: 17 s. 1) om tjuguårig hävd äger

alltjämt tillämpning i fråga om inteckning som tillkommit före nya balkens

ikraftträdande.”

39 §

I denna paragraf har upptagits övergångsregler avseende bestämmelserna

i 17 kap. nya balken om företräde på grund av inskrivning. Då företrädesordningen

enligt jordabalksförslaget nära överensstämmer med gällande rätt,

kan det ej anses möta hinder mot att, såsom skett i det remitterade förslaget,

låta de nya bestämmelserna i princip bli tillämpliga på äldre inskrivningar.

Andra stycket innehåller en särskild övergångsbestämmelse, som avser det

fallet att en före balkens ikraftträdande skedd överlåtelse konkurrerar med

en tidigare upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut. Enligt gällande rätt har,

såvitt angår det skydd som inskrivning ger, frågan om förvärvarens goda tro

ingen betydelse i detta fall (46 § IF och 1:3 NJL). JB-förslaget intar en

annan ståndpunkt (17: 2 tredje stycket samt 17: 4 första stycket jfrt med

7: 14). En övergångsbestämmelse, som gör äldre lag tillämplig i detta fall, är

därför behövlig. Den bestämmelse om denna konkurrenssituation som upptagits

i andra stycket av paragrafen är emellertid till synes för snävt avfattad

och i övrigt svårförståelig. För att innebörden skall bli klar torde det böra

direkt anges, att ansökan om lagfart på grund av överlåtelsen medför företräde

enligt äldre lag i förhållande till tidigare upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitut. Grundsatsen att äldre rätt skall tillämpas i hithörande fall bör

gälla oavsett om lagfarten sökts före eller sökes efter ikraftträdandet.

Tredj e stycket i förevarande paragraf bör utgå i enlighet med vad lagrådet

anfört vid 8 och 11 §§ JP.

På grund av vad sålunda anförts och med vissa redaktionella ändringar i

övrigt bör paragrafen erhålla följande lydelse:

”Bestämmelserna i 17 kap. nya balken om företräde på grund av inskriv
-

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ning skall, med iakttagande av vad som föreskrives i 5 § denna lag om företräde

för innehavare av fordran enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller av

rättighet varmed följer samma rätt i förhållande till ny ägares borgenärer,

äga tillämpning även om inskrivningen sökts före nya balkens ikraftträdande.

Har överlåtelse av fast egendom skett före nya balkens ikraftträdande,

medför ansökan om lagfart på grund av överlåtelsen, oavsett om den göres

före eller efter ikraftträdandet, företräde enligt äldre lag i förhållande till

tidigare upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut.”

40 §

Godtrosförvärv enligt 18 kap. JB kan avse både fast egendom såsom sådan

— d. v. s. själva äganderätten — och begränsad sakrätt till fast egendom.

Första stycket andra punkten i förevarande paragraf, där det talas om ”överlåtarens

lagfart”, synes emellertid avfattad endast med tanke på det förra

fallet. Då det sägs att lagfarten får åberopas av förvärvaren endast om överlåtaren

blivit införd i fastighetsboken såsom ägare, innebär vidare detta,

tolkat efter orden, att det avgörande är att vederbörande är införd såsom ägare

-säd den tidpunkt då tillämpning av godtrosbestämmelserna blir aktuell.

Med hänsyn till grunden för dessa bestämmelser får meningen dock antagas

vara, att förvärvare av äganderätt eller av annan begränsad sakrätt än panträtt

måste kunna åberopa en lagfart som var införd i fastighetsboken vid tiden

för överlåtelsen eller upplåtelsen. I fråga om panträtt kan med hänsyn

till villkoren för godtrosförvärv enligt 18: 2 ett sådant krav ej uppställas

utan även en senare införing måste få åberopas. Lagrådet föreslår att andra

punkten erhåller följande lydelse: ”Lagfart som avslutats före den 1 januari

1876 får dock åberopas för godtrosförvärv endast om den för vilken lagfarten

meddelats var införd i fastighetsboken såsom ägare vid tiden för överlåtelsen

eller upplåtelsen eller, såvitt angår upplåtelse av panträtt, senare blivit

införd såsom ägare.”

Enligt andra stycket skall bestämmelserna i 18: 8—-10 JB om betydelsen

av inskrivning äga tillämpning även om de förhållanden som avses i bestämmelserna

inträtt före nya balkens ikraftträdande. Formuleringen kan möjligen

vålla tvekan om vilka ”förhållanden” som förutsätts ha inträffat före

ikraftträdandet. Lagrådet vill förorda en uppdelning av andra stycket på

två punkter, den första av innehåll att bestämmelsen i 18: 8 äger tillämpning

även om upptagande av ärende som omtalas där skett på inskrivningsdag

före nya balkens ikraftträdande och den andra angivande att vad 18: 9 och 10

innehåller om betydelsen av inskrivning i vissa fall gäller även om inskrivningen

skett före ikraftträdandet.

41 §

Såsom departementschefen anfört i anslutning till denna paragraf bör

övergångsregleringen med avseende på bestämmelserna om inskrivnings
-

s. 427 Kontrollera mot PDF

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

väsendet utgå från den på det processuella området gängse grundsatsen att

ett processuellt förfarande, även om det rör äldre förhållanden, skall följa de

nya reglerna om det utspelas sedan dessa trätt i kraft. Av denna grundsats

får anses följa, att de nya förfarandereglerna skall tillämpas även vid fullföljd

av ärenden som före ikraftträdandet förklarats vilande, såvida ej annat

föranledes av 42 §. I ett speciellt fall måste ett avsteg dock göras. Det gäller

s. k. kungörelselagfart, varom stadgas i 10 § andra stycket LF. Har före nya

balkens ikraftträdande en lagfartsansökan förklarats vilande av skäl som anges

i nämnda stadgande och har kungörelse därom blivit på sökandens begäran

utfärdad enligt LF:s bestämmelser, är det givet, att mellankomsten av

ny lag inte bör utsläcka sökandens möjligheter att få ärendet fullföljt enligt

givna premisser. En särskild övergångsregel synes erforderlig för detta fall.

Lagrådet återkommer härtill vid 44 §.

Den i förevarande paragraf upptagna regeln att äldre lag skall äga tilllämpning

på handläggning av inskrivningsärende som är att hänföra till inskrivningsdag

före nya balkens ikraftträdande är enligt vad av remissprotokollet

framgår föranledd av att den faktiska handläggningen av ett inskrivningsärende

vanligen sker under annan tid än på själva inskrivningsdagen.

Regeln har således tidsmässigt en synnerligen begränsad räckvidd. Yad paragrafen

utsäger är blott att, om inskrivningsärende upptages på inskrivningsdag

före ikraftträdandet men den faktiska handläggningen av ärendet

sker därefter, äldre lag skall tillämpas. Gällande rätt ger dock knappast fog

för något särskilt hänsyns tagande till tiden för den faktiska handläggningen.

Enligt 3 § i 1932 års inskrivningslag får inskrivningsärenden nämligen upptagas

endast på särskilda inskrivningsdagar. Motsvarande gäller enligt nya

balken, se 19: 5. Det får därför anses, att handläggningen sker på inskrivningsdag,

även om själva arbetet faktiskt utförs vid annan, i allmänhet senare

tidpunkt. Det är mot bakgrunden härav klart, att även utan särskilt

övergångsstadgande äldre lag blir tillämplig på handläggning av inskrivningsärende,

som upptages på inskrivningsdag före ikraftträdandet, alldeles

oavsett när själva arbetet utförs. Lagrådet hemställer därför, att paragrafen

får såsom onödig utgå.

42 §

Hänvisningen till 45 och 46 §§ torde såsom obehövlig kunna utgå. Med viss

redaktionell jämkning i övrigt kan paragrafen få följande lydelse: ”Nya balkens

bestämmelser om handläggning av inskrivningsärende skall, då fråga

är om rättsförhållande som tillkommit före balkens ikraftträdande, tillämpas

med iakttagande av vad som enligt denna lag gäller om tillämpning av

äldre lag på rättssförhållandet.”

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

43 §

Första stycket i förevarande paragraf innebär, att bestämmelserna i 19: 19

första stycket nya balken om rätt till ersättning av statsmedel för förlust till

följd av fel eller försummelse av inskrivningsmyndighet undantages från

retroaktiv tillämpning. Det kan enligt departementschefen inte komma i fråga

att låta ersättningsrätten gälla åtgörande före balkens ikraftträdande.

Beträffande rätten till ersättning för sådan förlust som avses i andra stycket

av 19: 19, d. v. s. förlust till följd av beslut enligt 19: 17 i ärende om rättelse

av oriktig införing i fastighetsboken, torde det inte vara avsett att förevarande

paragraf skall innebära någon begränsning. Bestämmelserna i 19: 17

blir, då föreskrift om motsatsen ej meddelas i JP, tillämpliga även på införing

som skett före nya balkens ikraftträdande, och av departementschefens

yttrande vid förevarande paragraf framgår att detta också är åsyftat.

Den föreslagna övergångsregleringen synes bygga på att tillämpningsområdena

för de olika ersättningsreglerna i 19: 19 icke till någon del sammanfaller.

Att här upprätthålla en klar gräns torde emellertid vara svårt. Detta

kan medföra komplikationer vid tillämpning av övergångsregeln. Av departementschefens

uttalanden i JB-propositionen framgår emellertid, att ersättningsbestämmelserna

inom kort kommer att omprövas i samband med annan

lagstiftning (prop. 1970: 20 del A s. 412). Tveksamma övergångsspörsmål,

som kan uppkomma innan bestämmelserna i 19: 19 reviderats, torde

kunna överlämnas åt rättstillämpningen.

Med hänsyn till det tillägg som i JB-propositionen gjorts i 19: 19 första

stycket bör lydelsen av första stycket i förevarande paragraf jämkas, förslagsvis

sålunda: ”Bestämmelserna i 19 kap. 19 § första stycket nya balken

äger icke tillämpning i fråga om fel eller försummelse som hänför sig till

inskrivningsärende, handlagt på inskrivningsdag före balkens ikraftträdande,

eller som eljest begåtts dessförinnan.”

I detta sammanhang vill lagrådet fästa uppmärksamheten på några ytterligare

övergångsfrågor med anknytning till 19 kap.

I 1966 års JB-remiss uttalade departementschefen under 19: 12 — som är

avsedd att ge uttryck åt principen om fastighetsbokens vitsord beträffande

innehållet i där införda beslut —- att frågan om vitsord åt införingar som

skett under protokollsystemets tid finge övervägas i samband med utarbetandet

av övergångsbestämmelserna. Det föreliggande förslaget till JP innehåller

emellertid ingen bestämmelse i ämnet, och i remissprotokollet anmärkes

att frågan inte tagits upp i detta sammanhang. Att frågan sålunda

lämnas oreglerad är i viss mån otillfredsställande och framstår som en brist

särskilt sedan 19: 12, såsom lagrådet i tidigare sammansättning förordat, i

prop. 1970: 20 kompletterats med en uttrycklig föreskrift att beslut som införes

i fastighetsboken skall anses ha det innehåll som framgår av boken.

Då det emellertid är tydligt att stadgandet inte heller med denna komplette
-

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Maj:ts proposition nr 445 år 1970

ring tillägger inf öringar, gjorda före nya balkens ikraftträdande, något

vitsord som de inte tidigare ägt, vill lagrådet inte påyrka att någon bestämmelse

i ämnet tas upp i JP.

Departementschefen berörde vid remissen av jordabalksförslaget — under

19: 17 — även frågan om bibehållande av bestämmelserna om rättelse av

inskrivning i 7 § i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker

för landet. Departementschefen sade sig vilja återkomma till frågan i samband

med följ dlagstiftningen och uttalade, att de fall som åsyftades i sistnämnda

lagrum var av annan typ än de som avsågs i 19: 17. Någon ändring

i 1932 års lag föreslås inte nu, och den angivna frågan beröres ej heller i

remissprotokollet. För den händelse det nämnda stadgandet i 1932 års lag

— vilket i praxis anses tillämpligt även sedan ny fastighetsbok upplagts —

är avsett att bibehållas efter nya JB:s ikraftträdande, är det önskvärt att klarhet

skapas om förhållandet mellan detta stadgande och 19: 17. Om oriktig

fastighetsredovisning beror på sådant skrivfel eller annat förbiseende som

avses i 19: 17, kan nämligen förutsättningar föreligga för tillämpning av

båda lagrummen. Frågan bör ses i samband med ersättningsreglerna i 19: 19,

vilka som förut nämnts torde komma att revideras inom en nära framtid.

44 §

Av skäl som anförts vid 41 § bör enligt lagrådets mening i förevarande

paragraf upptagas en bestämmelse rörande den fortsatta behandlingen av

lagfartsansökan varom kungörelse utfärdats enligt 10 § andra stycket LF.

Sökanden bör ha möjlighet att fullfölja ärendet i den ordning som nämnda

lagrum anger. Om vid nya balkens ikraftträdande en avsevärd del av den

stadgade treårsfristen ännu återstår, kan emellertid sökanden ha intresse

av att i stället få lagfartsfrågan behandlad enligt nya balkens bestämmelser

om lagfartssammanträde (20: 10—13). Detta bör vara tillåtet, och lagtexten

bör utformas så, att någon tvekan i detta hänseende inte behöver råda. Den

erforderliga bestämmelsen, som lämpligen bör bilda ett andra stycke i förevarande

paragraf, kan få förslagsvis följande lydelse: ”Om kungörelse angående

lagfartsansökan utfärdats enligt 10 § andra stycket förordningen

(1875: 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom, gäller om ärendets

fortsatta behandling vad i nämnda paragraf föreskrives, om ej sökanden begär

utsättande av lagfartssammanträde enligt 20 kap. 10 § nya balken.”

Såsom tredje stycke bör upptagas den bestämmelse om fortsatt giltighet

av 22 § andra stycket LF som enligt vad lagrådet anfört vid 38 § bör överflyttas

till förevarande paragraf.

Av övergångsbestämmelserna till 1953 års lag om ändring i lagen (1907:

36 s. 27) om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till

sådan rätt följer att skyldighet inte föreligger att söka inskrivning av tomträtt

eller vattenfallsrätt som upplåtits före den 1 januari 1954. Liksom enligt

lagen i dess äldre lydelse är emellertid den åt vilken rättigheten upp
-

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

låtits berättigad att söka inskrivning av denna. Om 4 eller 5 kap. NJL i dess

år 1953 antagna lydelse blivit tillämpligt på rättigheten, vilket enligt övergångsbestämmelserna

till ändringarna i NJL förutsätter bl. a. att rättigheten

inskrivits, är även ny innehavare av rättigheten skyldig att söka inskrivning

av sitt fång. Det är ej avsett att nu ändra denna ordning, som innebär

vissa undantag beträffande äldre rättigheter från bestämmelserna om inskrivningsplikt

i 21: 1 och 7 nya balken. I tydlighetens intresse bör dessa

undantag anges i JP. Såvitt angår 21: 7 kan undantaget anges så, att i fråga

om tomträtt som upplåtits före nya balkens ikraftträdande skyldighet för

ny innehavare av tomträtten att söka inskrivning av sitt fång föreligger

endast om 4 kap. NJL i dess lydelse enligt 1953 års lag äger tillämpning på

tomträtten. Att vid sidan av tomträtt nämna även vattenfallsrätt är icke erforderligt,

om 11 § utformas i enlighet med lagrådets förslag.

Den föreslagna övergångsbestämmelsen om inskrivningsplikten beträffande

äldre tomträtter bör lämpligen upptagas i ett fjärde stycke av förevarande

paragraf. Dit kan då också med fördel överflyttas vad det remitterade

förslaget — första stycket enligt lagrådets förslag — innehåller om tid för

sökande av inskrivning av förvärv som avses i 21: 1 eller 7. Om så sker

kommer första stycket, liksom de av lagrådet föreslagna andra och tredje

styckena, att handla enbart om lagfart, under det att fjärde stycket kommer

att upptaga bestämmelser om inskrivningsåtgärder beträffande tomträtt.

45 §

Denna paragraf behandlar frågan, hur det skall förfaras med inteckningsansökan

som bygger på bestämmelserna i IF men inges eller fullföljes efter

ikraftträdandet. Sådan ansökan skall enligt förslaget godtagas som ansökan

om inteckning enligt nya balken. Förslaget ger i princip ej anledning till

erinran. Viss oklarhet råder dock i fråga om förutsättningarna för att inteckning

skall beviljas. Enligt lagrådets mening bör i de fall, då inteckning

sökts före ikraftträdandet eller fråga är om en före ikraftträdandet uppkommen

fordran enligt 2 § IF, gälla att ansökningen skall leda till att inteckning

beviljas enligt nya balken, om den uppfyller villkoren enligt IF,

alltså oavsett om föreskrifterna i 22 kap. nya balken (se exempelvis 2 § andra

stycket) är uppfyllda. När inteckning efter ikraftträdandet sökes på grund

av ett före ikraftträdandet upprättat fordringsbevis med inteckningsmedgivande,

finns däremot ej anledning till annat än att inteckningsansökningen

skall fullt ut prövas enligt 22 kap.

Det sagda föranleder, att paragrafen bör avfattas på följande sätt:

”Fullföljes efter nya balkens ikraftträdande en dessförinnan gjord ansökan

om inteckning för fordran, skall inteckning enligt nya balken beviljas

om ansökningen uppfyller villkoren för inteckning enligt förordningen

(1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom. Ansökningen skall

därvid anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

s. 431 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 431

Vad som sägs i första stycket gäller även i det fall att efter ikraftträdandet

göres ansökan enligt 2 § nämnda förordning om inteckning på grund av

köpehandling som upprättats före nya balkens ikraftträdande eller dom som

meddelats före ikraftträdandet.

Sökes efter nya balkens ikraftträdande inteckning på grund av fordringshandling,

på vilken före ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgivande

som avses i 1 § förutnämnda förordning, skall ansökningen upptagas och

prövas som ansökan om inteckning enligt 22 kap. nya balken. Även i detta

fall skall ansökningen anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens

kapitalbelopp.”

Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

För närmare precisering av vad som avses med förbudsregeln i 5: 14

första stycket andra punkten torde lagtexten böra jämkas och få lyda förslagsvis

sålunda: ”Ej må i något fall fast egendom avyttras eller intecknas

eller i sådan egendom upplåten rättighet inskrivas, med mindre---.”

I första stycket av 6: 4 bör orden ”erhålla inteckning i” ersättas med

”låta inteckna”. Vidare torde av samma skäl som departementschefen

anfört till stöd för förslaget till ändring av 19: 13 ÄB föreskriften att makens

skriftliga samtycke skall vara bevittnat kunna utgå.

Den nya 13 a § i 13 kap. torde i redaktionellt avseende böra jämkas så, att

i första stycket orden ”till skilda andelar delats mellan makarna” ersättes

med ”delats så, att makarna fått skilda andelar” samt att andra stycket får

lydelsen: ”1 den mån bodelning eljest innebär, att del av fastighet kommer

i särskild ägares hand, är den ogiltig.”

Bestämmelserna i 13: 13 a överensstämmer såvitt angår arealförvärv av

fastighet vid bodelning med 2 § i 1968 års arealförvärvslag. Lagrådet har i

anslutning till 18 § JP förordat, att 1968 års lag skall upphävas, såvitt lagen

gäller köp, byte och gåva. I konsekvens härmed bör i övergångsbestämmelserna

till förevarande lagförslag upptagas stadgande, att 1968 års lag upphäves,

såvitt lagen gäller bodelning. Vidare bör i stället för det föreslagna

tredje stycket av övergångsbestämmelserna stadgas att, om bodelning som

innebär att visst område av fastighet kommit i särskild ägares hand skett

före nya lagens ikraftträdande, i fråga om giltigheten härav äldre lag fortfarande

skall äga tillämpning.

Den i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna upptagna föreskriften

angående nya lagens tillämplighet på äldre äktenskap har fått för vidsträckt

avfattning. Orden ”denna lag” bör ersättas med ”13 kap. 13 a § nya

lagen”.

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen om

införande av nya giftermålsbalken

Då den nya JB enligt prop. 1970: 20 inte upptar några regler om samfällighetsrätt,

erfordras inte den nya bestämmelse som föreslagits. Bestämmelser

om rätt till elektrisk kraft torde sakna betydelse i detta sammanhang.

Förevarande lagförslag kan följaktligen helt utgå.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

I 15: 15 första stycket första punkten torde samfällighet srätt böra ersättas

med rätt till elektrisk kraft.

Andra punkten i nämnda stycke bör redaktionellt förtydligas, förslagsvis

sålunda: ”Utan sådant samtycke äger förmyndaren dock för viss tid, längst

fem år, upplåta nyttjanderätt som ej avser avverkning av skog annorledes

än för egendomens behov.”

Vad beträffar tredje stycket i 15: 15 avser visserligen termen servitut i

princip inte bara avtals servitut utan också servitutsrättigheter som tillkommit

vid fastighetsbildningsförrättning. Enligt FBL, som numera antagits

av riksdagen, kan emellertid rättighet av sistnämnda slag ej i något fall

anses såsom upplåten av ägaren till den tjänande fastigheten. Medgivande

från dennes sida till servitutsbildningen medför ej att fastighetsbildningsmyndigheten

kan underlåta att självständigt pröva frågan om åtgärdens

tillåtlighet och att meddela beslut om servitutets bildande. Det behövs därför

inte något undantag från regeln i 15: 15 första stycket om att förmyndare

inte får utan överförmyndarens samtycke upplåta servitut i den omyndiges

fasta egendom. En undantagsbestämmelse med föreslaget innehåll kan

för övrigt lätt ge anledning till ej avsedda motsatsslut beträffande andra

typer av tvångsservitut. Lagrådet föreslår med anledning av det sagda, att

tredj e stycket får utgå.

I första stycket av 15: 16 bör i likhet med vad lagrådet föreslagit i fråga

om 6: 4 GB orden ”erhålla inteckning i” ersättas med ”låta inteckna”.

Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

Andra och tredje styckena i 23: 3 bör omredigeras i likhet med vad lagrådet

föreslagit beträffande 13: 13 a GB.

I anslutning till vad lagrådet anfört vid 18 § JP och övergångsbestämmelserna

till förslaget till ändringar i GB föreslås, att i övergångsbestämmel
-

s. 433 Kontrollera mot PDF

433

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

serna till förevarande lagförslag upptages stadgande, att 1968 års arealförvärvslag

upphäves, såvitt lagen gäller arvskifte eller förvärv genom förordnande

i testamente, samt en övergångsregel med det innehållet, att om arvskifte

som innebär, att del av fastighet kommit i särskild ägares hand, eller

förvärv av sådan innebörd, grundat på testamentariskt förordnande om legat,

skett före nya lagens ikraftträdande, skall i fråga om giltigheten härav

äldre lag fortfarande äga tillämpning.

Förslaget till lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Bestämmelserna i 1 och 2 §§, som hänför sig till skifte av bolags eller

förenings eller liknande sammanslutnings tillgångar, torde böra redaktionellt

jämkas på samma sätt som de föreslagna motsvarande bestämmelserna

i 13: 13a GB och 23:3 ÄB. Uppdelningen på två paragrafer, som inte

har någon motsvarighet i de nämnda lagrummen, synes därvid utan olägenhet

kunna slopas.

Förslagets 3 § reglerar, genom hänvisning till 1 och 2 §§, delförvärv genom

s. k. apport. Sådana förvärv torde ha mycket liten praktisk betydelse.

Visserligen har i 1968 års arealförvärvslag upptagits ett stadgande om ogiltighet

av arealförvärv genom apport (3 § andra stycket), men nu ifrågavarande

lag torde utan olägenhet kunna begränsas till att reglera skiftesfallen.

Lagrådet vill därför i första hand hemställa att 3 § får utgå. Lagrådet

avser därmed inte att sådana apportförvärv, som enligt den i nämnda paragraf

gjorda hänvisningen till 2 § är ogiltiga, skulle kunna ske med rättslig

verkan. I den mån dylika transaktioner förekommer måste de bli ogiltiga

enligt grunderna för den nya lagstiftningen.

Om lagen likväl anses böra reglera även apportfallen, synes en hänvisning

sådan som den i 3 § upptagna inte vara tillfyllest. Särskilt hänvisningen

till 1 § är svårfattlig. I 1 § avses ett samäganderättsförhållande mellan

förutvarande bolagsmän, föreningsmedlemmar eller delägare i annan sammanslutning

inbördes. Det samäganderättsförhållande, som kan tänkas uppstå

genom att andel i fastighet tillskjutes till bolag eller förening, kommer

däremot att föreligga mellan den som lämnar tillskottet, å ena, samt bolaget

eller föreningen, å andra sidan. Att här tala om en motsvarande tilllämpning

av bestämmelsen i 1 § synes missvisande. Lagrådet vill —■ under

angiven förutsättning — förorda att i 2 § (om förslagets 1 och 2 §§ sammanslås)

upptages bestämmelser, som direkt tar sikte på apportfallen, av

förslagsvis följande lydelse:

”Om någon lämnat andel i honom tillhörig fastighet såsom tillskott till

bolag eller förening utan att villkor om utbrytning uppställts i den över

tillskottet upprättade handlingen, innehar den som lämnat tillskottet samt

bolaget eller föreningen fastigheten under samäganderätt.

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

I den mån tillskott till bolag eller förening eljest innebär, att del av fastighet

kommer i särskild ägares hand, är tillskottet ogiltigt.”

Förslagets 1 § avser det fall att villkor om utbrytning av utskiftade fastighetsandelar

inte uppställts i ”den över skiftet upprättade handlingen”. De

citerade orden, som motsvarar liknande uttryck i de föreslagna bestämmelserna

i 13: 13 a GB och 23: 3 ÄB, berörs inte av de redaktionella jämkningar

som lagrådet förordar. I de bestämmelser rörande apport som — om

sådana bestämmelser över huvud anses erforderliga — enligt lagrådets

förslag skall bilda 2 § i lagen användes på motsvarande sätt uttrycket ”den

över tillskottet upprättade handlingen”. Mot de använda uttrycken kan anmärkas

att, medan för bodelning och arvskifte skriftlig form är föreskriven,

de associationsrättsliga lagarna inte innehåller några sådana föreskrifter

beträffande vare sig skifte eller apport. Man torde dock kunna räkna med

att skriftlig handling alltid kommer att upprättas rörande associationsrättsliga

transaktioner som innefattar överföring av äganderätt till fast egendom.

Redan nödvändigheten att vid sökande av lagfart kunna förete en fångeshandling

utgör tillräckligt motiv härför (jfr NJA 1921 s. 97). De ifrågavarande

uttrycken torde därför kunna godtagas.

Övergångsfrågorna beträffande de associationsrättsliga delförvärven bör

lösas på isamma sätt som motsvarande frågor beträffande förvärv av familjerättslig

natur. 1968 års arealförvärvslag bör sålunda i nu förevarande

sammanhang upphävas, såvitt lagen gäller skifte av bolags, förenings eller

liknande sammanslutnings tillgångar samt tillskott till bolag eller förening.

Vidare bör upptagas en övergångsregel med det innehållet att, om skifte

eller tillskott som innebär att del av fastighet kommit i särskild ägares

hand skett före nya lagens ikraftträdande, i fråga om giltigheten härav

äldre lag fortfarande skall äga tillämpning.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§

lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag

Som förutsättning för att länsstyrelsen skall äga medge anstånd med avyttrande

av egendom, som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion,

skall enligt den föreslagna lydelsen av andra punkten i 7 § första stycket

gälla, att inropet skett för att skydda antingen någon inroparens fordran

för vilken han har panträtt i den fastighet varom är fråga eller rättighet

som är inskriven i fastigheten. Enligt nu gällande lydelse skall här endast

sådan rättighet få beaktas som tillkommer inroparen. Avsikten är ej att

härvidlag åstadkomma någon ändring, och begränsningen synes därför även

i fortsättningen böra framgå av lagtexten. På grund härav och med hänsyn

s. 435 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

435

till avfattningen av första punkten, vari talas om fast egendom och ej om

fastighet, föreslår lagrådet att ifrågavarande villkor angives sålunda, att

inropet skett för att skydda någon inroparens fordran, för vilken han har

panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet, som är inskriven däri.

Lagrådet föreslår vidare, att som övergångsbestämmelse upptages en regel

om att i fråga om fordran eller rättighet, för vilken företrädesrätt åtnjutes

på grund av 5 § JP, äldre lag alltjämt äger tillämpning.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§

lagen om häradsallmänningar

Slutlig ställning till innehållet i 5 § kan tagas förjst när nya regler om

fastighetsexekution och förmånsrättsordning föreligger.

I 12 § bör ändring företagas endast beträffande punkt 6. Som följd av att

prop. 1970:20 ej upptar institutet samfällighetsrätt bör punkt 7 bibehållas

i oförändrad lydelse.

Övergångsbestämmelsen torde böra redaktionellt jämkas, förslagsvis sålunda:

”1 fråga om inteckning för rätt till avkomst eller annan förmån, så

ock i fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen ( ) om införande av nya jordabalken, samt rätt till avkomst eller

annan förmån med motsvarande företrädesrätt, äger äldre lag alltjämt tilllämpning.

”

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§

lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Vad lagrådet anfört vid det närmast här förut behandlade lagförslaget

äger motsvarande tillämpning beträffande förevarande lagförslag.

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

Den hänvisning som i det till 1:3 fogade nya stycket gjorts till 1: 7 JB

skall med hänsyn till ändrad paragrafnumrering avse 1: 6 JB.

Vad angår 9: 52 anmärkes, att samfällighetsrätt skall utgå ur paragrafen.

Uteslutningen av vad som enligt gällande lydelse av 9: 69 utgör senare ledet

i tredje stycket har av departementschefen motiverats med att bestämmelsen

i 1966 års JB-remiss motsvaras av regeln i 6: 14 andra stycket att om

rättsägare före fördelningen ger avkall på sin rätt till betalning, fördelningen

inte inverkar på inteckningen. Departementschefen anmärker att i fråga om

gemensam inteckning medgivande till avståendet skall lämnas av berörda

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

rättsägare i övriga gemensamt intecknade fastigheter. I prop. 1970: 20 behandlas

de i nyssnämnda paragraf i 1966 års remiss avsedda fördelningsfallen

— bl. a. fördelning av ersättning för tvångsingripanden av olika slag

— i 6: 15. Paragrafen upptager en hänvisning till 6: 13 andra stycket, som

beträffande verkan av avstående från betalning innehåller en regel av i

huvudsak samma innebörd som 6: 14 andra stycket i det remitterade förslaget.

Hithörande bestämmelser i JB reglerar omedelbart endast frågan, hur inteckningar

i en viss fastighet påverkas av medelsfördelning mellan rättsägare

i fastigheten i olika situationer. Bestämmelserna har alltså inte, såsom

det stadgande i 9: 69 VL vilket nu föreslås upphävt, till någon del utformats

som handlingsnormer för myndighet som har att verkställa sådan

fördelning. Vilken betydelse de möjligen indirekt skall anses äga i detta

hänseende — särskilt i fråga om inteckningshavares möjlighet att avstå

från betalning vid fall av gemensam inteckning — kommer att bättre kunna

bedömas när de nya reglerna om exekution i fast egendom föreligger.

Uteslutningen ur 9: 69 VL av ifrågavarande stadgande föranleder emellertid

ingen erinran. Det kan anmärkas att stadgandet inte har någon motsvarighet

i 57 § expropriationslagen, vilken innehåller regler om fördelning

av expropriationsersättning även för det fall som närmast är jämförligt

med de i tredje stycket av 9: 69 VL åsyftade, d. v. s. att ersättningen avser

upplåtelse av särskild rätt till fastighet.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen om avtal och andra

rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Ändringen i denna paragraf innebär i förhållande till gällande rätt den

nyheten, att skriftlig form krävs inte bara för fullmakt att överlåta fast

egendom utan även för fullmakt att för annans räkning förvärva fast egendom.

Remissprotokollet innehåller ingen antydan om några övergångsproblem

i detta sammanhang. Man kan emellertid ställa frågan om exempelvis

en före den nya lagstiftningens ikraftträdande lämnad muntlig fullmakt att

köpa viss fastighet skall kunna åberopas vid köp som kommer till stånd

efter ikraftträdandet. Svaret torde böra bli nekande; även ombudets behörighet

bör bedömas enligt den lag som gäller vid tiden för köpet. Någon

övergångsbestämmelse i ämnet synes inte erforderlig.

För den händelse gällande rätts krav på skriftlig fullmakt för överlåtelse

av fastighet inte /skulle anses omfatta gåva — remissprotokollet lämnar

denna fråga öppen — innebär lagändringen även i detta hänseende en nyhet.

Tydligen bör spörsmålet om verkan av en före ikraftträdandet lämnad

muntlig fullmakt här bedömas på samma sätt som då det gäller fullmakt

att genom köp eller på annat sätt förvärva fast egendom.

s. 437 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1970

437

Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen

I det nya andra stycke som infogats i 42 § torde böra anges, att där avsedd

underrättelseskyldighet skall fullgöras så snart domen vunnit laga

kraft (jfr lagberedningen, SOU 1960: 24 s. 191).

Förslaget till lag om ändring i gruvlagen

I fråga om de föreslagna ändringarna i 21, 24 och 36 §§ i förevarande lag

är att beakta, att samfällighetsrätt skall utgå ur paragraferna.

Förslaget till lag om ändring i uranlagen

Även beträffande detta lagförslag anmärkes, att samfällighetsrätt skall

utgå.

Förslaget till ändring i förslaget till fastighetsbildningslag

Sedan förevarande lagförslag remitterats till lagrådet, har Kungl. Maj:t

genom prop. 1969: 128 förelagt riksdagen förslag till FBL. De bestämmelser

i lagen som berörs i denna remiss har därvid undergått vissa ändringar.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget har sedermera med oförändrad

lydelse såvitt gäller ifrågavarande bestämmelser antagits av 1970

års riksdag.

Beträffande de allmänna principer på vilka den aktuella regleringen av

inteckningsansvaret vid avstyckning från samfälld mark vilar har lagrådet

redan i sitt yttrande den 20 februari 1970 över förslaget till ändringar i och

tillägg till nya JB förklarat sig ej ha något att erinra.

I promemorian (Ju 1968: 21) har beträffande kravet på medgivande till

avstyckning av samfälld mark, när fastighet med delaktighet i samfällighet

svarar för gemensam inteckning, det föreslagna tillägget till 10: 2 utformats

i nära anslutning till motsvarande stadganden i 5 kap. sådana dessa

var avfattade i det till lagrådet den 19 april 1968 remitterade förslaget. I det

nu remitterade förslaget har avsteg gjorts i två avseenden. Sålunda fordras

inte medgivande från ägare av fastighet som jämte den ifrågavarande stamlastigheten

svarar för den gemensamma inteckningen, och inte heller skall

innehavare av annan i sådan fastighet inskriven rättighet än panträtt behöva

lämna medgivande. Yad som föranlett ändringen i sistnämnda hänseende

har närmare utvecklats i remissprotokollet, och lagrådet har ej någon

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

erinran mot denna ändring. Därigenom vinnes överensstämmelse med vad

som enligt FBL kommer att gälla beträffande den likartade situationen, när

fastighet minskar i värde i samband med fastighetsreglering. Att kravet på

medgivande från fastighetsägare frånfalles har däremot inte närmare motiverats.

Enligt lagrådets mening kan något godtagbart skäl ej åberopas för en

sådan ändring, och lagrådet vill därför föreslå en återgång i denna del till

promemorieförslaget. Lagrådet föreslår vidare att den redaktionella utformningen

sker helt i överensstämmelse med avfattningen av motsvarande bestämmelser

i 5: 16 och 18 FBL.

Med anledning av att JB-propositionen ej upptar bestämmelser om samfällighetsrätt

men väl om rätt till elektrisk kraft bör i uppräkningen i 12: 5

andra stycket (12: 6 första stycket FBL i dess av riksdagen antagna lydelse)

av olika rättighetstyper samhällighetsrätt utbytas mot rätt till elektrisk

kraft. Även på andra ställen i FBL bör liknande anpassning till JBpropositionen

ske.

Förslaget till lag om befrielse från inteckningsansvar i fastighet som

bildats av samfälld mark

Såsom anmärkts i det föregående har lagrådet redan i sitt utlåtande den

20 februari 1970 yttrat sig över de allmänna principerna för den föreslagna

regleringen av inteckningsansvaret vid avstyckning från samfälld mark. I

samband därmed har lagrådet även berört frågan huruvida de i detta avseende

föreslagna bestämmelserna i JB och FBL borde begränsas så att de ej omfattade

fall, då avstyckning enligt FBL ägde rum från samfällighet som utgjordes

av gemensam ägovidd för fastigheter utan enskilt ägovälde. På anförda

skäl har lagrådet icke funnit en sådan begränsning motiverad. Också

såvitt gäller förevarande lagförslag, som berör verkan av äldre delningar,

finns det anledning att överväga motsvarande fråga, eftersom förslaget synes

bygga på att FBL:s utvidgade samfällighetsbegrepp skall vara avgörande

för vad som utgjort samfälld mark. Här gör sig delvis andra synpunkter

gällande beroende på att ej någon som heljst prövning från det allmännas

sida skall äga rum. Det ankommer i stället på de enskilda rättsägarna själva

att bevaka sina intressen.

Såsom framgår av vad lagrådet tidigare sagt torde avskiljande av mark

från gemensam ägovidd med avseende på deras säkerhet som har panträtt

i stamfastighet vara av i stort sett samma betydelse som om marken utbrutits

från en enda fastighet. Redan detta är ägnat att inge betänkligheter

mot att låta preklusionsförfarandet omfatta mark som härrör från gemensam

ägovidd. Härtill kommer den omständigheten att man enligt hittillsvarande

betraktelsesätt inte brukat jämställa gemensam ägovidd med sådan

samfälld eller eljest gemensam mark som åsyftas i JDL. Även om lagtexten

s. 439 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

439

förtydligades så att den mera vidsträckta innebörden av uttrycket samfälld

mark klart framginge, torde ej obetydliga risker föreligga att enskilda

rättsägare skulle komma att av förbiseende underlåta att genom anmälan

hindra att inteckningsansvaret begränsas i nu berörda situationer.

Lagrådet vill med anledning härav förorda, att förevarande lag göres tilllämplig

endast om den samfällda mark som berördes av avsöndringen eller

avstyckningen hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor. Föreskrift om

sådan begränsning torde lämpligen kunna upptagas i 1 §.

Det kan framhållas, att det endast torde vara ett relativt litet antal

fall som skulle komma utanför lagens tillämpningsområde, om lagrådets

hemställan beaktas. I allmänhet torde det inte vara förenat med några

större svårigheter att i dessa fall genom relaxation i vanlig ordning befria

de utbrutna områdena från ansvar för stamfastigheternas inteckningar.

Härvidlag föreligger en bestämd skillnad i jämförelse med förhållandena,

då utbrytningen skett från samfällighet i egentlig mening.

1 §

Lagen kommer att få betydelse endast i fråga om inteckningar tillkomna

före JB:s ikraftträdande. Med hänsyn därtill synes det vara lämpligt att för

tydlighetens skull efter orden ”inteckning i stamfastighet” i första stycket

inskjuta orden ”för fordran”.

I enlighet med vad som anförts inledningsvis föreslår lagrådet vidare

att första stycket förses med ett tillägg av följande lydelse: ”Detta gäller

dock endast om marken före avsöndringen eller avstyckningen hörde till

fastigheter med i övrigt skilda ägor.”

2 §

Kretsen av rättsägare som skall kunna göra anmälan enligt denna paragraf

synes böra bestämmas på samma sätt som kretsen av dem vilkas medgivande

enligt 10: 2 andra stycket FBL fordras för att avstyckning från samfällighet

skall få ske utan att inbetalning med hänsyn till inteckning i stamfastighet

ägt rum. Under hänvisning till vad som anförts vid sistnämnda

paragraf föreslår lagrådet att även första stycket andra punkten av förevarande

paragraf avfattas i överensstämmelse med 5:16 och 18 FBL. 3

3 §

Om 1 § på sätt lagrådet föreslagit preciseras att avse inteckning för fordran,

bör motsvarande precisering göras i inledningsorden till förevarande

paragraf. Motsättningen till inteckning för avkomsträtt, som också nämnes

i paragrafen, blir därigenom bättre framhävd.

Då genom förevarande paragraf tillämpningsområdet för lagens bestämmelser

utsträcks att omfatta bl. a. företrädesrätt för ”fordran eller rättighet”

enligt 5 § JP, torde detta vara avsett att gälla, förutom fordran med

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

förmånsrätt enligt 11:2 äldre JB, endast avkomsträtt — och alltså inte

exempelvis nyttjanderätt eller servitut — med motsvarande företrädesställning.

Denna begränsning bör framgå av lagtexten.

Lagrådet föreslår att paragrafen erhåller följande avfattning: ”Bestämmelserna

i denna lag om inteckning för fordran äger motsvarande tillämpning

på företrädesrätt enligt 5 § lagen ( ) om införande av nya jorda
balken

för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån samt på

inteckning för rätt av sist angivet slag.”

Förslaget till lag om rätt till elektrisk kraft

Bestämmelser motsvarande dem som upptagits i detta lagförslag skall

enligt prop. 1970: 20 ingå i 15 kap. JB. Lagförslaget skall med hänsyn härtill

utgå. övergångsbestämmelserna i förslaget skall inarbetas i JP. Härom

hänvisas till vad lagrådet anfört i inledningen till yttrandet angående JP.

Förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder

Reglerna om förfarandet vid arrende- och hyresnämnderna i olika slag

av ärenden anknyter till uppräkningen av nämndernas uppgifter i 1 och

4 §§. Reglerna för ärende angående godkännande av förbehåll m. m. (13 §)

gäller för arrendenämnds vidkommande fråga som avses i 1 § första stycket

3. Såsom tillhörande arrendenämnds kompetensområde upptages där —

förutom frågor om dispens från vissa i princip tvingande bestämmelser i arrendekapitlen

i JB och i lagen om fiskearrenden — fråga om ”medgivande

till åtgärd som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken”. Uttryckssättet

ansluter sig till de nämnda paragrafernas lydelse i det den 19 september

1969 till lagrådet remitterade förslaget. I prop. 1970: 20 har på hemställan

av lagrådet vissa ändringar vidtagits i paragraferna. Det skall sålunda inte

ankomma på arrendenämnden att lämna medgivande till visisa åtgärder. Enligt

9: 18 har nämnden att pröva frågan, om jordägaren är skyldig att utföra

ny- eller ombyggnad av viss anläggning, och eventuellt även att verkställa

en kostnadsberäkning, som skall ligga till grund för ersättning till

arrendatorn för den händelse han utför arbetet i jordägarens ställe. Prövningen

enligt 9:21 är av likartad karaktär. I allmänhet torde nämndens

prövning i nu avsedda fall komma att påkallas endast då jordägaren och

arrendatorn inte kan enas. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att förfarandet

i dessa ärenden blir underkastat reglerna för handläggning av tvister

(7_12 §§) i stället för de mera summariska bestämmelserna för dispens
ärenden.

Det kan i detta isammanhang anmärkas, att nämndens beslut i fråga

som avses i 9: 18 eller 9: 21 enligt propositionen — i motsats till vad som

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

var fallet enligt det remitterade förslaget — kan klandras vid fastighetsdomstol,

medan talan däremot ej får föras mot beslut i dispensärende.

På grund av det anförda hemställer lagrådet om sådan ändring i 1 §

första stycket, att vad som avser ärende enligt 9: 18 eller 9: 21 JB får utgå

ur punkten 3 och att ett däremot svarande tillägg göres till uppräkningen

i punkten 2 av tvister som arrendenämnd har att pröva. Därjämte erfordras

— med hänsyn till avvikelser som JB-propositionen uppvisar i förhållande

till det remitterade förslaget — vissa ändringar i paragrafhänvisningarna.

Med iakttagande härav och med vissa ytterligare redaktionella jämkningar

synes stycket kunna erhålla följande lydelse:

”Arendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende

eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt

tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt

9 kap. 18 eller 21 § samma balk ankommer på arrendenämnd,

3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som

avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2—4 eller 7 § eller 11 kap. 2§

jordabalken eller 3—5 eller 10 §* lagen (1957: 390) om fiskearrenden,

4. vara skiljenämnd i arrendetvist.”

Till 4 § första stycket bör fogas en ny femte punkt, som anger att hyresnämnden

har att pröva frågor enligt lagen (1970: 00) om tvångsförvaltning

av bostadsfastighet (jfr 1 § första stycket 5 lagen om hyresnämnder i lydelse

enligt prop. 1970: 133).

Efter 14 § bör inskjutas en ny paragraf med bestämmelser motsvarande

första stycket, andra stycket första och andra punkterna, tredje stycket

första punkten samt fjärde stycket i den nya 12 a § som enligt prop.

1970: 133 skall införas i lagen om hyresnämnder. Vad som föreskrives i

andra stycket tredje och fjärde punkterna samt tredje stycket andra punkten

i nämnda 12 a § får motsvarighet i 17 § första stycket och 18 § i det remitterade

förslaget. Den nya paragrafen bör förses med avsnittsrubriken

”Ärende angående tvångsförvaltning”.

Såsom konsekvens av ändringarna i lagen om hyresnämnder enligt prop.

1970: 133 bör vidare i 21 § första stycket och andra stycket tredje punkten

efter ordet ”nämnd” inskjutas orden ”i arrende- eller hyrestvist” (jfr 17 §

lagen om hyresnämnder i dess lydelse enligt nämnda prop.) samt efter 21 §

upptagas en ny paragraf med erinran om att bestämmelser om fullföljd av

talan mot hyresnämnds beslut i ärende angående tvångsförvaltning finns

i lagen (1970: 00) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet (jfr 17 a § lagen

om hyresnämnder enligt samma prop.).

Införandet av de två nya paragraferna föranleder ändrad paragarafnum- 1

1 Ev. 3—6 §, jfr vad lagrådet yttrar nedan vid förslaget till lag om ändring i lagen om fiskearrenden.

15 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 145

s. 442 Kontrollera mot PDF

442 Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

rering fr. o. m. 15 § med därav följande ändring av hänvisningar i 21 och

23 §§.

23 § i det remitterade förslaget bör omformuleras till överensstämmelse

med den ändrade lydelse som 19 § lagen om hyresnämnder skall erhålla

enligt prop. 1970: 13.

Förutom i 1 § (se ovan) skall i 4, 21 och 25 §§ i det remitterade förslaget

vissa hänvisningar till JB ändras i anslutning till paragrafnumreringen i

prop.1970:20.

Om lagrådets förslag rörande tillägg till 36 § andra stycket JP vinner

beaktande, bör som övergångsbestämmelse till förevarande lag upptagas en

regel med det innehållet, att vad som enligt nya lagen gäller om arrendenämnds

prövning av fråga om godkännande av förbehåll skall tillämpas

även beträffande ärende som avses i nämnda stadgande.

Förslaget till lag om ändring i lagen om dödande av förkommen handling

Bestämmelsen i 13 § första stycket första punkten torde i sin ändrade

lydelse vara avlsedd att kunna tillämpas bl. a. i det fall att ett pantbrev,

om vilket det ej är känt var det finnes, under mer än tio år från utfärdandet

aldrig blivit företett i något inskrivningsärende. Den föreslagna avfattningen

passar mindre väl för detta fall, eftersom ett pantbrev knappast kan

sägas ha blivit ”företett” i det ärende i vilket det utfärdades. Då något missförstånd

inte torde behöva befaras, anser lagrådet dock avfattningen kunna

godtagas.

Remissprotokollet den 19 september 1969 ger vissa antydningar om i vilka

fall den som andra punkt i 13 § första stycket upptagna bestämmelsen

är avsedd att tillämpas. Såsom ett sådant fall nämnes att panträttsupplåtelsen

företagits av annan än rätte ägaren samt borgenären inte skyddas av

godtrosregler. Härtill kan anmärkas, att enligt JB:s panträttssystem pantbrev,

som inte blivit pantsatt av rätte ägaren, inte heller i ny, godtroende

innehavares hand torde kunna medföra någon panträtt (jfr prop. 1970: 20

del Bis. 304). Lagrådet har i sak ingen erinran mot ifrågavarande bestämmelse

men anser att dess räckvidd bör preciseras, förslagsvis genom

följande formulering: ”Kan det antagas, att pantbrev, om vilket det ej är

känt var det finnes, tillkommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand

under sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, må ansökan

göras utan hinder av att nyss angivna tid ej förflutit.”

s. 443 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

443

Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser angående

vittne vid vissa rättshandlingar

Bestämmelserna i lagen bör uppenbarligen också gälla vid överlåtelse av

tomträtt. I det föreslagna tillägget bör därför efter orden ”fast egendom”

inskjutas ”eller tomträtt”. För fullständighetens skull bör vidare upptagas

en övergångsregel angående överlåtelse av vattenfallsrätt.

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fiske

Visserligen kan 25 § lagen om rätt till fiske ej anses innehålla en klar

regel om jordbruksarrendators fiskerätt för det fall att arrendet ej omfattar

hela upplåtelsefastigheten. Någon tvekan torde emellertid inte behöva råda

om att han, om ej annat följer av avtalet, har rätt att jämte jordägaren

nyttja det till fastigheten hörande fisket då detta är samfällt för flera fastigheter,

samt att arrendatorn även i annat fall har rätt att fiska, då arrendestället

ligger vid vatten. Av skäl som arrendelagsutredningen anfört synes

det böra antagas, att rätt till del i upplåtelsefastighetens fiske även

eljest tillkommer arrendatorn, alltså oberoende av om fisket är samfällt

eller om arrendestället har strand. Med hänsyn till vad som nu sagts kan

det knappast anses påkallat med en lagändring för att klarhet skall erhållas

om att arrendatorn i princip har rätt att nyttja upplåtelsefastighetens fiske,

även om arrendet endast omfattar en del av fastigheten.

Den nu föreslagna ändringen har emellertid till syfte att jämväl reglera

omfattningen av den arrendatorn tillkommande fiskerätten. Vad som är

avsett att gälla i detta hänseende utgör onekligen en nyhet som kräver uttryckligt

lagstöd. Att på sätt som föreslagits låta markarealen, varmed torde

åsyftas arealen av icke vattentäckta områden, vara avgörande vid en uppdelning

mellan arrendatorn och jordägaren kan synas enkelt och praktiskt.

Den föreslagna regeln om vad som något oegentligt kallats delningsgrund

är emellertid enligt lagrådets mening alltför stel, och det finns anledning

befara att den ej sällan kommer att leda till otillfredsställande resultat.

Detta kan bl. a. bli fallet om fastigheten innehåller någon mera betydande

areal impediment. Regeln torde även i vissa situationer, t. ex. vid ändringar

i fastighetsindelningen, lätt kunna medföra tillämpningssvårigheter. Om en

lagregel i ämnet över huvud taget skall meddelas, bör den inrymma möjlighet

för den beslutande myndigheten att beakta omständigheterna i varje

särskilt fall och att på grundval av dessa göra en skälighetsbedömning.

Ett uttryckligt stadgande med sådan innebörd torde dock kunna undvaras

liksom ock särskilda regler om förfarandet i de säkerligen ganska sällsynta

situationer, då omfattningen av arrendatorns fiskerätt behöver närmare

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj:ts proposition nr 445 år 1970

fixeras och parterna inte kan komma överens. Det kan tilläggas, att inte

heller en reglering av antytt slag medför en fullständig lösning av problemet

angående arrendatorns fiskerätt. Den situationen att arrendatorn endast

har rätt till husbehovsfiske berörs sålunda ej, och vid oenighet i sådant

fall om hur arrendatorn får nyttja fisket blir domstolsprövning enda möjligheten

att få till stånd ett bindande avgörande.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att förevarande lagförslag

får utgå.

Förslaget till lag om ändring i lagen om fiskearrenden

Under hänvisning till vad lagrådet i yttrandet den 20 februari 1970 anfört

i anslutning till 7: 5 JB vill lagrådet förorda att till 3 § fogas ett nytt stycke

av följande lydelse: ”Har fiskearrende upplåtits på längre tid än den i 7

kap. 5 § första stycket jordabalken föreskrivna längsta tiden för nyttjanderätts

bestånd, äger fjärde stycket nämnda paragraf motsvarande tillämpning.

”

Bestämmelserna i 5 § blir mera lättfattliga och kommer att i fråga om

dispositionen närmare ansluta sig till JB;s bestämmelser om förlängning av

arrendeavtal, om innehållet i de båda sista styckena får bilda ett första

stycke, som anger förutsättningarna för tillämpning av vad som stadgas i

det remitterade förslagets första och andra stycken. Det nya första stycket

kan få förslagsvis följande lydelse: ”Bestämmelserna nedan i denna paragraf

om förlängning av arrendeavtal gäller vid arrende för viss tid, utom

när arrendeförhållandet upphör på den grund att arrenderätten är förverkad.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning

enligt nämnda bestämmelser gäller, om det godkänts av arrendenämnden.

”

Lagens 6 §, som enligt det remitterade förslaget inte skall undergå någon

ändring, motsvarar 2:3 NJL, som direkt gäller jordbruksarrende och till

följd av hänvisningar i 2: 71 och 2: 83 NJL även bostads- och anläggningsarrende.

Ehuru paragrafen till skillnad från 2: 3 NJL inte innehåller något

uttryckligt stadgande om att förbehåll av åsyftat slag är utan verkan, behöver

ingen tvekan råda om att paragrafen har denna innebörd. I nya JB har

emellertid förbudet mot förbehåll om rätt för fastighetsägaren att på andra

än i lagen särskilt angivna grunder återtaga arrendestället uppmjukats

så till vida att sådant förbehåll blir giltigt om det godkännes av arrendenämnden.

Detta gäller både jordbruks-, bostads- och anläggningsarrende

(9: 2, 10: 2, 11: 2). Några skäl för att just i fråga om fiskearrende bibehålla

den strängare regeln har inte anförts. Lagrådet ifrågasätter, om inte 6 § bör

få det ändrade innehållet, att förbehåll om rätt för fastighetens ägare att

i annat fall än som anges i lag återtaga fisket eller del därav före arrendetidens

utgång gäller endast om det godkänts av arrendenämnden.

s. 445 Kontrollera mot PDF

445

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

På liknande sätt som i fråga om 6 § kan det finnas skäl att anpassa 10 §,

som innehåller vissa bestämmelser för det fall att arrendatorn dör, efter

vad som är avsett att i motsvarande hänseenden gälla vid arrende enligt den

nya balken. Sålunda kan ifrågasättas, om inte regeln i 10 § andra stycket

om rätt för arrendatoms efterlevande make att vid livstidsarrende inträda

som arrendator bör i likhet med 8: 6 nya balken vara tvingande mot fastighetsägaren

och om inte sista punkten i stycket alltså bör utgå. Vidare kan

det förtjäna övervägas att ej låta föreskriften i 10 § tredje stycket om giltigheten

av förbehåll som strider mot första stycket innefatta krav på arrendenämndens

godkännande. Genom en sådan ändring skulle nära överensstämmelse

vinnas med den i 9: 5 och 9: 31 tredje stycket nya balken

för jordbruksarrende föreslagna regleringen. Under alla förhållanden synes

10 § LFA böra i redaktionellt avseende ändras på det sättet att föreskriften i

tredje stycket överflyttas till första stycket.

I fråga om punkten 5 i övergångsbestämmelserna (jfr gällande lydelse av

5 § i lagen) hänvisas till vad lagrådet yttrat i anslutning till 36 d § andra

stycket JP. Hänvisningen till 8: 30 JB skall ändras att avse 8: 29.

Utöver de ändringar i det remitterade förslaget som förordats eller ifrågasatts

i det föregående synes åtskilliga redaktionella jämkningar önskvärda

för att så långt möjligt uppnå överensstämmelse med arrendebestämmelserna

i JB i deras lydelse enligt prop. 1970: 20.

Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen

Tredje stycket av 9 § i dess nuvarande lydelse avser inte blott det fallet

att lagfart meddelats, fastän ansökningen därom på grund av stadgandet

i andra stycket bort förklaras vilande, utan även det fallet att lagfarsansökningen

rätteligen skolat avslås därför att fånget redan var ogiltigt enligt

första stycket. Då någon saklig ändring i detta avseende inte torde vara

åsyftad, bör den föreslagna nya lydelsen av ifrågavarande stycke -— som i

fortsättningen kommer att utgöra paragrafens andra stycke — ändras så att

bestämmelsen får omfatta även det fallet att lagfart meddelats i strid med

20: 6 p. 8 JB. Till följd av den förskjutning av punktnumreringen i 20: 7

JB som skett i prop. 1970: 20 skall vidare hänvisningen till punkten 10 i

nämnda paragraf ändras att avse punkten 11.

Andra punkten i 12 § första stycket, vilken föreslås ändrad med hänsyn

till de nya panträttsreglerna, synes böra avfattas på samma sätt som lagrådet

förordat beträffande motsvarande bestämmelse i lagen (1916: 156) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag. En övergångsbestämmelse, motsvarande den som lagrådet

förordat i fråga om förslaget till ändringar i nämnda lag, synes även

vara erforderlig.

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Förslaget till lag om ändring i förköpslagen

I 12 § andra stycket skall hänvisningen till 20: 7 p. 9 JB ändras att avse

20: 7 p. 10. Därjämte bör för tydlighetens skull inledningsorden ändras

till ”Har lagfart för köparen beviljats”.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 447 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

447

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

29 juni 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling,

Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag om införande av nya jordabalken,

2) lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet,

3) lag om befrielse från inteckningsansvar i fastighet som bildats av

samfälld mark,

4) lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

5) lag om ändring i giftermålsbalken,

6) lag angående ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 (nr

406) om införande av nya giftermålsbalken,

7) lag om ändring i föräldrabalken,

8) lag om ändring i ärvdabalken,

9) lag om ändring i rättegångsbalken,

10) lag angående ändrad lydelse av 3 och 14 §§ förordningen den 4 mars

1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

11) lag om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i

följd av järnvägs drift,

12) lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

13) lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)

om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

14) lag angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 (nr

156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag,

15) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation,

16) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

17) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924 (nr 322)

om vård av omyndigs värdehandlingar,

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Maj:ts proposition nr 1£5 år 1970

18) lag om ändring i lagen (1927:79) om inteckningshavares rätt till

betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

19) lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling,

20) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

21) lag om ändring i lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser angående

vittne vid vissa rättshandlingar,

22) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

23) lag angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952

(nr 166) om häradsallmänningar,

24) lag angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952

(nr 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

25) lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

26) lag om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen den

2 december 1960 (nr 679),

27) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965:290),

28) lag om ändring i förköpslagen (1967: 868),

29) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol,

30) ändring i förslaget till fastighetsbildningslag,

31) lag om rätt till elektrisk kraft.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Inledning

I fråga om de delar av de remitterade förslagen som har samband med

exekution srätten gör lagrådet den reservationen att slutlig ståndpunkt inte

kan tas så länge ovisshet råder om vad de nya exekutionsrättsliga reglerna

kommer att innehålla. I det till lagrådet den 14 maj 1970 remitterade förslaget

till lagstiftning angående exekutiv försäljning av fast egendom har

jag behandlat frågan om sambandet mellan det förslaget, å ena, samt JB

och JP, å andra sidan. Innan lagrådet har yttrat sig över nämnda förslag

är jag inte beredd att ta slutlig ståndpunkt i frågan om vilka jämkningar

i förevarande förslag som behövs för en anpassning till den exekutionsrättsliga

lagstiftningen (jfr prop. 1970: 20 del A s. 393).

Förslaget till lag om införande av nya jordabalken

Med anledning av att bestämmelserna i det till lagrådet den 19 september

1969 remitterade förslaget till lag om rätt till elektrisk kraft har tagits

in i JB för att där bilda ett särskilt kapitel, 15 kap., bör som lagrådet påpekar

de övergångsbestämmelser som har fogats till nämnda lagförslag

arbetas in i JP. I fråga om utformningen och placeringen av bestämmel
-

s. 449 Kontrollera mot PDF

449

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

serna ansluter jag mig till lagrådets förslag. I förhållande till detta bör

dock vissa smärre jämkningar av formell natur vidtas.

De ändringar i övrigt i JB som i propositionen har vidtagits i förhållande

till det remitterade JB-förslaget bör, som lagrådet erinrar om, föranleda vissa

ändringar i förslaget till JP. Detta innebär bl. a. att i JP bör införas en bestämmelse

motsvarande regeln i 1: 4 andra stycket i det till lagrådet den 11

februari 1966 remitterade JB-förslaget om gräns, tillkommen genom överlåtelse

av jord (jfr prop. 1970: 20 del A s. 393). Bestämmelsen bör i JP placeras

närmast efter motsvarigheten till 15 § i det remitterade förslaget.

I 31 § JP föreskrivs att bl. a. 14 kap. JB om servitut inte äger tillämpning

i fråga om rättighet som har upplåtits före JB:s ikraftträdande, om ej annat

anges i de följande paragraferna. Enligt vad min företrädare uttalade

innebär i detta att servitutslagen alltjämt skall gälla i fråga om äldre servitut.

Eftersom FBL:s regler om ändring och upphävande av servitut förutsatts

skola gälla också i fråga om äldre servitut, borde emellertid motsvarande

bestämmelser i servitutslagen sättas ur kraft. Frågan härom avsågs

komma att regleras i övergångsbestämmelserna till FBL. I överensstämmelse

härmed har i 15 § första stycket i det den 15 augusti 1969 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om införande av fastighetsbildningslagen

(FBLP) tagits upp föreskrifter om att 4 § andra stycket samt 5—8 §§ servitutslagen

inte längre skall äga tillämpning. I ett andra stycke av 15 § har

föreskrivits en begränsning i rätten att träffa avtal om upphävande av vissa

skogsfångs- och betesservitut. Paragrafens tredje stycke innehåller en undantagsbestämmelse

om att mål om ändring eller upphörande av servitut

som är anhängigt hos domstol vid FBL:s ikraftträdande skall handläggas

och prövas enligt äldre bestämmelser.

I sitt yttrande den 24 oktober 1969 över FBLP uttalar lagrådet att den lösning

som valts i 15 § inte kan anses helt tillfredsställande från lagteknisk

synpunkt. Enligt lagrådets mening bör reglerna om i vilken utsträckning

servitutslagens bestämmelser skall äga fortsatt tillämpning placeras i den

lag som upphäver servitutslagen, alltså i JP. Lagrådet ifrågasätter vidare om

det är sakligt befogat att även i fortsättningen begränsa avtalsfriheten i fråga

om vissa skogsfångs- och betesservitut på sätt skett i 15 § andra stycket

FBLP. Att avstå från varje sådan begränsning synes stämma bäst överens

med den inställning till frågan om avveckling av skogsfångs- och betesservituten

som har kommit till uttryck i flera aktuella lagförslag.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning att frågan om servitutslagens

fortsatta tillämpning bör i sin helhet regleras i JP. Som lagrådet anfört torde

någon motsvarighet till 15 § andra stycket FBLP inte böra tas upp i JP.

Bestämmelserna i första och tredje styckena av paragrafen synes kunna

föras samman till en undantagsregel. Denna bör placeras närmast efter

motsvarigheten till 37 § i det remitterade förslaget.

Utöver lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elekt
15f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

riska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft bör i överensstämmelse

med vad lagrådet förordar uppräkningen i 2 § av författningar som skall

upphävas vid JB:s ikraftträdande utökas med lagen (1952: 95) om ogiltighet

av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län och lagen

(1962: 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom. Lagrådet

förordar att också lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om förvärv

av område av fastighet skall upphävas i JP, såvitt lagen avser köp, byte och

gåva. Även i övriga delar bör enligt lagrådets mening 1968 års lag upphävas.

Lagtekniskt innebär lagrådets förslag att lagen upphävs bitvis: i JP samt i

övergångsbestämmelserna till lagen om förvärv i vissa fall av del av fastighet

och till ändringarna i GB och ÄB. Jag delar lagrådets uppfattning i sak. 1968

års lag bör således upphävas. Upphävandet bör dock inte ske på det sätt som

lagrådet förordar. I stället bör lagen upphävas i ett sammanhang genom en

särskild lag.

Lagrådet hemställer att i 3 § tilläggs en bestämmelse av innehåll att vad

som finns föreskrivet i lag eller annan författning om inskrivningsdomare

eller, såvitt angår ärenden som anges i 1 § i 1932 års inskrivningslag, om

rätten eller domaren skall gälla inskrivningsmyndighet enligt JB. Jag anser

inte att det finns något behov av ett sådant tillägg och kan därför inte

biträda förslaget.

Vad lagrådet anför om innebörden av 4 och 5 §§ ger inte anledning till någon

erinran från min sida. Jag godtar också i allt väsentligt lagrådets förslag

om paragrafernas avfattning.

Vid granskningen av 8 § förordar lagrådet att hänvisningen till 39 §

ersätts av de bestämmelser om företräde på grund av inskrivning för rätt

till avkomst eller annan förmån som hänvisningen avser. Jag delar lagrådets

uppfattning att övergångsregleringen därigenom vinner i överskådlighet.

Frånsett smärre jämkningar godtar jag också de övriga ändringsförslag

som lagrådet framför i anslutning till förevarande paragraf.

I fråga om 11 § förordar lagrådet en uppläggning som skiljer sig från

det remitterade förslagets. Den lagtekniska lösning som lagrådet sålunda

föreslår innebär en förenkling och jag har inte någon anledning att motsätta

mig förslaget.

Jag delar lagrådets uppfattning att 13 § kan utgå.

Vad som lagrådet förordar rörande utformningen av 14 § saknar jag

anledning att motsätta mig. Som framgår av vad jag har anfört vid 2 § biträder

jag lagrådets förslag att 1952 och 1962 års förbudslagar skall upphävas

vid JB:s ikraftträdande.

I fråga om 15 § föreslår lagrådet åtskilliga ändringar. I anslutning härtill

uttalar sig lagrådet om innebörden av bestämmelserna i paragrafen och

om tillämpningsfrågor. Gentemot dessa uttalanden har jag inte något att

invända. De ändringar som förordas hänger samman med vad som lagrådet

sålunda anför. Ändringsförslagen bör enligt min mening i allt väsentligt

godtas.

s. 451 Kontrollera mot PDF

451

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Rörande innebörden och tillämpningen a v 16 § har lagrådet gjort vissa

uttalanden i sitt yttrande den 20 februari 1970 över förslaget till ändringar

i och tillägg till JB (prop. 1970: 20 del A s. 311). Vad lagrådet sålunda har

anfört ger inte anledning till erinran från min sida. Jag kan också godta den

av lagrådet där förordade jämkningen av paragrafens lydelse.

Lagrådet förordar en annan lagteknisk utformning av den reglering som

18 § innehåller. Jag godtar den föreslagna lösningen. I överensstämmelse

med vad som lagrådet förordar bör således 18 § utgå och lagen (1968: 579)

med vissa bestämmelser om förvärv av område upphävas i samband med

att JB träder i kraft. Detta har anmärkts vid 2 §. Vad som lagrådet i anslutning

till 17 och 18 §§ anför angående hemulsansvaret kan jag instämma

i.

I fråga om 20—23 §§ förordar lagrådet ett flertal ändringar både i sakligt

och i formellt hänseende. Enligt lagrådet bör bl. a. den ifrågavarande

regleringen inte inbegripa inteckning som sökts men ej beviljats före balkens

ikraftträdande. Vad som anförs till stöd härför ger mig inte anledning

att frångå det remitterade förslaget i denna del. Inte heller finner jag

anledning att ge 22 § första stycket annan lydelse än som upptagits i det

remitterade förslaget. Frånsett detta anser jag att vad som lagrådet föreslår

beträffande förevarande paragrafer bör beaktas. I fråga om 21 § vill jag

framhålla att motsvarande bestämmelse i propositionen får betydelse inte

bara vid tillämpningen av JB och JP utan också vid tillämpningen av samtliga

andra författningar som innehåller bestämmelser om pantbrev och vilandebevis.

Bestämmelserna i 24 § bör ges det utvidgade tillämpningsområde som lagrådet

förordar.

Jag delar lagrådets mening att uppsägning enligt 26 § bör förhindras i det

fallet att gäldenären visserligen inte inom sex månader efter anfordran ställer

säkerhet men gör det innan borgenären utövat sin uppsägningsrätt. Som

lagrådet påpekar bör inte heller borgenären kunna tvinga fram betalning

senare än fem år från JB:s ikraftträdande. Också vad lagrådet i övrigt föreslår

i fråga om paragrafen bör i allt väsentligt beaktas.

Jag har inte någon erinran mot att 27 §, på sätt lagrådet föreslår, förtydligas

genom att hänvisning görs till de bestämmelser i IF enligt vilka

gäldenären i vissa fall går fri från betalningsansvar. Frågan huruvida JP

bör uppta någon motsvarighet till 30 § IF har lagrådet inte kunnat ta slutlig

ställning till. Lagberedningens förslag till lag om exekutiv försäljning av

fast egendom (SOU 1968: 64) innehåller i 36 § tredje stycket en motsvarighet

till 30 § IF. Den sålunda föreslagna bestämmelsen har dock ett vidsträcktare

tillämpningsområde än den nuvarande (bet. s. 154). I det till

lagrådet remitterade förslaget till försäljningslag har den bestämmelse som

lagberedningen föreslår tagits upp med i sak oförändrat innehåll (45 § tredje

stycket i departementsförslaget). På grund härav behövs inte någon motsvarighet

till 30 § IF i JP.

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Jag kan godta lagrådets förslag att 29 a § kompletteras med en erinran

om lagen om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av

samfälld mark. Erinran avser givetvis inte bara den nya lagen utan också de

därtill hörande övergångsbestämmelserna.

Vad som lagrådet föreslår beträffande 30 § första stycket bör enligt min

mening beaktas. Ändringsförslaget innebär, att bestämmelsernas tillämpningsområde

utsträcks. Även vad som lagrådet anför i anslutning till paragrafens

andra stycke bör beaktas.

I fråga om 31 a §, som innehåller bestämmelser om äldre upplåtelser av

andel i samfällt strömfall, förordar lagrådet bl. a. en annan konstruktion av

det sakrättsliga skyddet än den på vilken det remitterade förslaget grundas.

Sakligt sett är skillnaden att det enligt lagrådets förslag blir uttryckligen

fastslaget att den upplåtna rättigheten får verkan i enlighet med sitt innehåll.

Har t. ex. upplåtelsen skett i servitutsform, skall den således anses som

servitut, vilket får betydelse framför allt vid tillämpning av 2:5 VL. Jag

anser att lagrådets förslag innebär en beaktansvärd vinning och godtar

därför detta. Lagrådets förslag till omformulering av paragrafen i övrigt

är klargörande och bör godtas.

Den redaktionella jämkning av 33 § första punkten som lagrådet förordar

är jag, frånsett hänvisningen till JB, inte beredd att godta.

Mot de övergångsbestämmelser rörande arrende och hyra som har tagits

upp i 34—36 d §§ har lagrådet inte någon erinran av mera principiell natur.

De förslag till ändringar som lagrådet lägger fram avser närmast detaljfrågor.

I redaktionellt avseende förordar lagrådet att övergångsfrågorna regleras

särskilt för arrende och särskilt för hyra. Jag instämmer i att bestämmelserna

därigenom blir mera överskådliga och förordar att lagrådets förslag

följs.

Genom beslut den 14 maj 1970 har till lagrådet remitterats förslag till förmånsrättslag

m. m. innefattande bl. a. förslag om infogande av ytterligare en

paragraf i JP. Förslaget är en följd av att bestämmelserna i JB om verkningarna

på arrende- och hyresavtal av nyttjanderättshavarens konkurs

föreslås ändrade. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Proposition

med förslag till förmånsrättslag in. m. har beslutats förut denna dag. Den

ytterligare paragrafen i JP bör nu infogas på sin plats. Med hänsyn till att

arrende- och hyresbestämmelserna som nyss anfördes bör skiljas åt bör

paragrafen delas upp i två lagrum.

Lagrådet diskuterar i anslutning till 34 § frågan i vad mån automatisk förlängning

av arrende- eller hyresavtal på grund av lag skall anses ge upphov

till en ny upplåtelse eller ej. Enligt min mening torde en sådan förlängning

som sker med stöd av äldre lag få anses innebära att en helt ny upplåtelse

har kommit till stånd. Det bör anmärkas att JB intar den motsatta ståndpunkten

(jfr 7: 7). Bestämmelserna härom blir dock inte tillämpliga förrän

s. 453 Kontrollera mot PDF

453

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

avtalet på grund av bestämmelserna i JP kommit att föras in under nya

balken. Ett exempel får åskådliggöra vad jag har sagt nu. Antag att ett avtal

om jordbruksarrende som inte är socialt har träffats den 1 oktober 1959

för femton år och att avtalet inte innehåller något förbehåll om uppsägning.

Avtalet är sådant att 36 § andra stycket JP är tillämpligt på det. På

grund av 36 § tredje stycket gäller bestämmelserna i 9: 3 JB om automatisk

förlängning. Sker inte uppsägning senast ett år före arrendetidens utgång,

skall arrendeförhållandet alltså fortfara. Nytt avtal skall i sådant fall

anses ha träffats för en ny arrendeperiod om fem år och JB är därmed i

sin helhet tillämplig på upplåtelsen. Om uppsägning inte heller görs till den

nya periodens utgång, sker en förlängning av avtalet. På grund av 7: 7 andra

stycket JB medför detta inte att ny upplåtelse kommer till stånd. Skulle

däremot det ursprungliga avtalet sägas upp i rätt tid, blir reglerna i 9: 7—13

JB om rätt till förlängning tillämpliga. Detta följer av 36 § andra stycket JP.

Om förlängning medges i detta fall, är förlängningen, liksom enligt gällande

rätt, inte att uppfatta som ett nytt avtal (jfr prop. 1968: 19 s. 112 och prop.

1968:91 bihangAs. 228).

Jag vill inte motsätta mig lagrådets förslag att 12: 1 JB utesluts ur uppräkningen

i 35 § första stycket av bestämmelser i bl. a. 12 kap. som omedelbart

skall tillämpas på äldre hyresavtal.

Lagrådet förordar i anslutning till 36 § andra stycket ett tillägg av innehåll

att arrendenämnden skall under närmare angivna förutsättningar kunna

förklara att arrenderätten enligt ett äldre avtal inte skall vara förenad

med rätt till förlängning. För detta förslag anför lagrådet goda skäl och

jag ansluter mig till det. Den föreslagna processuella bestämmelsen att arrendenämndens

beslut i sådant dispensärende inte får klandras bör dock

tas upp i övergångsbestämmelserna till lagen om arrendenämnder och hyresnämnder,

där övriga förfaranderegler för nu åsyftade dispensärenden

meddelas.

I detta sammanhang vill jag något beröra frågan om förhållandet mellan

första och andra styckena i 36 §. Det remitterade förslaget har utformats

med utgångspunkt i att övergångsregleringen beträffande sådana arrenden,

på vilka de sociala arrendebestämmelserna är eller, om inte dispens från

dem lämnats, skulle ha varit tillämpliga, uteslutande sker genom paragrafens

första stycke. Om i visst fall dispens har meddelats från tillämpningen av

reglerna om optionsrätt (jfr 2: 68 första stycket NJL och 4 § första stycket

kommunala arrendelagen), gäller alltså inte bestämmelserna i 36 § andra

stycket, även om förutsättningarna därför eljest skulle vara för handen. Lagtexten

bör förtydligas så att detta framgår klart.

Vad som lagrådet anför i anslutning till 36 d § ger inte anledning till

erinran från min sida. Inte heller jag anser att paragrafens formulering behöver

föranleda något missförstånd i det avseende lagrådet berör.

Jag biträder lagrådets förslag att i JP tas upp bestämmelser om att nya

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

balkens regler i sin helhet skall vara tillämpliga på hyresavtal som efter balkens

ikraftträdande förlängs enligt 3: 45—53 NJL och om att 12 kap. nya

balken fr. o. m. den 1 januari 1974 skall tillämpas på äldre hyresavtal som

då alltjämt gäller. Jag instämmer också i att JP bör innehålla en bestämmelse

motsvarande den år 1969 införda punkt 9 i övergångsbestämmelserna

till 1968 års hyreslagsstiftning.

Vid 37 § hemställer lagrådet att hänvisningen till 13: 7 JB utvidgas så att

lagrummet i fråga om rättighet i eller till förmån för tomträtt kommer

att avse också de äldsta formerna av tomträtt. Jag biträder vad som lagrådet

sålunda förordar. Även vad lagrådet anför i övrigt i anslutning till paragrafen

bör beaktas.

Jag delar lagrådets uppfattning att bestämmelsen i 38 § första stycket

sista punkten om anteckning i fastighetsboken av lagfart i visst fall bör

flyttas för att ingå bland övergångsbestämmelserna till 20 kap. JB. Paragrafen

bör, frånsett smärre jämkningar av formell natur, även i övrigt ges den

utformning som lagrådet förordar.

Av vad som jag tidigare har anfört framgår att jag biträder lagrådets förslag

till utformning av 8 och 11 §§. Som en följd härav bör, likaledes i överenstämmelse

med lagrådets förslag, 39 § tredje stycket utgå.

Jag ansluter mig helt till vad lagrådet uttalar om innebörden av 40 §

första stycket. Bestämmelsen bör förtydligas i enlighet med vad lagrådet

förordar. Beträffande utformningen av paragrafens andra stycke anser jag

mig dock inte böra godta lagrådets förslag.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning att 41 § kan utgå.

Lagrådet berör i anslutning till 43 § frågan om förhållandet mellan 7 § i

1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet och 19: 17

JB. För den händelse båda lagrummen i ett visst fall skulle vara tillämpliga,

bör enligt min mening balkens regler vinna tillämpning framför 1932 års

lag. Med hänsyn till att sådana fall, då de båda bestämmelserna konkurrerar,

kan antas bli sällsynta och regleringen i 1932 års lag, som utöver de nu

åsyftade fallen har ett annat tillämpningsområde än 19: 17 JB, bör bibehållas

anser jag det inte vara påkallat att föreslå någon ändring av 7 § i 1932

års lag.

Vad lagrådet uttalar i anslutning till 44 § om skyldighet att söka inskrivning

av tomträtt och vattenfallsrätt och den därmed sammanhängande övergångsregleringen

ger inte anledning till erinran från min sida. Övergångsbestämmelserna

i denna del bör förtydligas i överensstämmelse med vad

lagrådet förordar. Jag biträder också lagrådets förslag att en särskild bestämmelse

meddelas om den fortsatta behandlingen av lagfartsansökan varom

kungörelse har utfärdats enligt 10 § andra stycket LF. Bestämmelsen

kan lämpligen utformas så som lagrådet föreslår.

Enligt lagrådet råder i det remitterade förslaget viss oklarhet i fråga om

förutsättningarna för att inteckning skall beviljas, när ansökan bygger på

s. 455 Kontrollera mot PDF

455

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

bestämmelserna i IF men görs eller fullföljs efter JB:s ikraftträdande. Jag

kan visserligen inte dela denna uppfattning men vill ändå inte motsätta mig

att bestämmelserna härom, som har tagits upp i 45 §, ges den utformning

som lagrådet föreslår.

Slutbestämmelsen i 47 § bör utgå med hänsyn till att befogenhet att utfärda

sådana administrativa föreskrifter som avses i paragrafen tillkommer

Kungl. Maj :t utan att en särskild regel därom tas upp i lagen.

Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

I anslutning till 6: 4 förordar lagrådet, att kravet på bevittning av makes

skriftliga samtycke till överlåtelse av fast egendom eller tomträtt slopas.

Reglerna om makars inbördes ekonomiska förhållande är f. n. under översyn.

I avvaktan på resultatet av denna vill jag inte föreslå någon ändring på

denna punkt av vad som gäller nu. Med anledning av lagrådets hänvisning

till den föreslagna ändringen av 19: 13 ÄB vill jag i detta sammanhang erinra

om att de båda fallen inte torde vara alldeles lika.

Vad som lagrådet anför om övergångsbestämmelserna bör beaktas. Angående

formen för upphävande av 1968 års arealförvärvslag får jag hänvisa

till vad jag anfört vid 2 § JP.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Lagrådet förordar att 15:15 första stycket får omfatta även rätt till elektrisk

kraft. Detta stämmer överens med den ståndpunkt lagberedningen infog

men inte med gällande rätt (jfr lagberedningens förslag till jordabalk

m. m. del III, SOU 1960:26, s. 104). För egen del har jag inte något att

erinra mot att den förordade ändringen genomförs. Däremot finner jag inte

anledning att föreslå någon ändrad lydelse av andra punkten i samma

stycke.

Jag delar inte lagrådets uppfattning att 15:15 tredje stycket bör utgå.

Förslaget till lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Jag kan inte biträda lagrådets förslag att låta 3 §, som har en direkt motsvarighet

i gällande lag, utgå. Inte heller kan jag dela lagrådets i andra

hand uttalade mening om behovet av att bestämmelsen förtydligas.

Däremot bör vad lagrådet förordar i fråga om övergångsbestämmelserna

beaktas. Angående formen för upphävande av 1968 års arealförvärvslag

får jag hänvisa till vad jag anfört vid JP.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 27 § om avtal ocli

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Vad som lagrådet anför om vissa övergångsfrågor ger inte anledning till

någon erinran från min sida.

Förslaget till ändring i förslaget till fastighetsbildningslag

Lagrådet förordar i anslutning till 10:2 en återgång till ett tidigare förslag,

som innebär bl. a. att medgivande till avstyckningen skall fordras även

av ägare av fastighet som jämte den aktuella stamfastigheten svarar för

den gemensamma inteckningen. Vad lagrådet sålunda föreslår vill jag inte

motsätta mig.

Lagrådet anmärker att också andra bestämmelser i FBL än de som föreslagits

ändrade i lagrådsremissen år 1969 bör anpassas efter JB-propositionen.

Det är min avsikt att ta upp dessa frågor i samband med att jag lägger

fram förslag till följ dlagstiftning till FBL.

Förslaget till lag om hefrielse från inteckningsansvar i fastighet

som bildats av samfälld mark

Lagrådet förordar att lagen begränsas på så sätt att den görs tillämplig

endast om den samfällda mark som berördes av avsöndringen eller avstyckningen

hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor. För detta förslag anför

enligt min mening lagrådet goda skäl och jag vill inte motsätta mig det. Jag

vill inte heller motsätta mig lagrådets förslag i vad gäller bestämningen av

den krets av rättsägare som skall kunna göra anmälan om förnyelse.

Förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning att ärenden enligt 9: 18 eller

9:21 i JB hänförs till sådana tvister som arrendenämnd enligt 1 § första

stycket 2 har att ta upp.

Förslaget till lag om ändring i lagen om dödande av förkommen handling

Angående innebörden av bestämmelsen i 13 § första stycket andra punkten

om dödande av inteckning, när det kan antas att pantbrev inte utgör

pant för fordran, kan följande anmärkas. Huvudregeln om dödande av in
-

s. 457 Kontrollera mot PDF

457

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

teckning återfinns i första stycket första punkten. Andra punkten skall ses

som ett undantag från föreskriften att det skall ha gått minst tio år från

det pantbrevet blivit företett i inteckningsärende. Även för tillämpning av

andra punkten krävs således bl. a. att man inte vet var pantbrevet finns.

Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt. Ett uttryck för detta är den

använda lokutionen ”kan det antagas att”. Beviskravet hänför sig till sökandens

uppgifter om de omständigheter under vilka pantbrevet tillkommit eller

kommit ur hans besittning. Frågan huruvida de omständigheter som åberopas

av sökanden är sådana att giltig pantsättning är utesluten får bedömas

med ledning av JB:s regler. Vid denna bedömning finns det inte något utrymme

för en sannolikhetsberäkning. Mot bakgrund av vad som sagts nu

har jag inte någon erinran mot att bestämmelsen i 13 § första stycket andra

punkten preciseras.

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fiske

Vad som lagrådet anför till stöd för att lagförslaget skall utgå ger mig

inte anledning att frånfalla det remitterade förslaget. Däremot delar jag lagrådets

uppfattning att bestämmelsen rörande omfattningen av den fiskerätt

som tillkommer arrendatorn bör inrymma möjlighet för den beslutande

myndigheten att göra en skälighetsbedömning. Enligt min mening bör detta

komma till uttryck i lagtexten.

Vad som lagrådet anför om förhållandet mellan de nu ifrågavarande reglerna

och bestämmelserna om husbehovsfiske i JP föranleder inte någon

erinran från min sida.

Förslaget till ändring i lagen om fiskearrenden

Vad som lagrådet förordar om utformningen av 5 § kan jag inte biträda.

Däremot delar jag lagrådets uppfattning att förbudet i 6 § mot förbehåll

om rätt för fastighetsägaren att på andra grunder än som anges särskilt i

lagen återta fisket bör mildras. Som lagrådet föreslår bör bestämmelsen i

formellt hänseende utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser

i JB.

Jag biträder också lagrådets förslag att i fråga om avtalsfrihet och dispensmöjlighet

anpassa 10 § efter motsvarande bestämmelser i JB.

Genom beslut den 14 maj 1970 har till lagrådet remitterats förslag till förmånsrättslag

m. m. innefattande bl. a. förslag till ändrad lydelse a v 14 §

och övergångsbestämmelserna i förslaget till ändring i lagen om fiskearrenden.

Lagrådet har lämnat det remitterade förslaget utan erinran. Proposition

med förslag till förmånsrättslag m. m. har, som nyss nämnts, beslutats

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

förut denna dag. Den föreslagna ändrade lydelsen av 14 § och av övergångsbestämmelserna

bör nu inarbetas i lagtexten.

Tredje punkten i övergångsbestämmelserna har i sak anpassats närmare

till motsvarande bestämmelse i JP.

I övrigt anser jag mig, frånsett smärre avvikelser i lagtekniskt hänseende,

kunna godta de ändringar som lagrådet föreslår. Vissa ytterligare redaktionella

ändringar bör dessutom vidtas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen

att antaga

1) lag om införande av nga jordabalken,

2) lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet,

3) lag om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av

samfälld mark,

4) lag om arrendenämnder och hyresnämnder,

5) lag om ändring i giftermålsbalken,

6) lag om ändring i föräldrabalken,

7) lag om ändring i ärvdabalken,

8) lag om ändring i rättegångsbalken,

9) lag om ändring i förordningen (1862:10) om tioårig preskription och

om kallelse å okända borgenärer,

10) lag om ändring i lagen (1886:7) angående ansvarighet för skada i

följd av järnvägs drift,

11) lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt,

12) lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar

på förmögenhetsrättens område,

13) lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

14) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation.

15) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

16) lag om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

17) lag om ändring i lagen (1927: 79) om inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

18) lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

19) lag om ändring i gruvlagen (1938: 314),

20) lag om ändring i lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser angående

vittne vid vissa rättshandlingar,

21) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

22) lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar,

s. 459 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 459

23) lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna,

24) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden,

25) lag om ändring i uranlagen (1960: 679),

26) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

27) lag om ändring i förköpslagen (1967: 868),

28) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol,

29) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: ),

30) lag om upphävande av lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om

förvärv av område av fastighet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Översikt över motsvarigheter i propositionen till det remitterade förslaget

till lag om införande av nya jordabalken

Det remitterade

förslaget1

Propositionen

Det remitterade

förslaget1

Propositionen

1 §

1 §

27 §

29 §

2 f

2 §

28 §

30 §

3 §

3 §

29 §

32 §

4 §

4 §

29a §2

33 §

5 § st. 1 och 2

5 § st. 1 och 2

30 §

31 §

st. 32

st. 3

31 §

34 §

6 §

6 §

31a §2

35 §

7 §

7 §

32 §

36 §

8 § st. 1 och 2

8 § st. 1 och 2

33 §

37 §

st. 3 p. I2

st. 5

34 §2

39 och 48 §§

p. 22

st. 3

35 f

38 § st. 1—3 och 47 § st.l

Saf

9 §

36 § st. I2

40 §

9 §

10 §

st. 22

41 § st. 1

10 §

11 §

st. 3 och 42

42 §

11 §

12 §

36a f

43 §

12 §

13 §

36b §2

44 §

13 §

—

36c §2

45 §

14 §

15 §

36d §2

46 och 50 §§

15 §

16 §

37 §

52 §

16 §

18 §

38 §

55 § och 60 § st. 3

17 § st. 1

20 §

39 § st. 1 och 2

56 §

st. 2

21 §

st. 3

18 §

—

40 §

57 §

19 §

22 §

41 §

—

20 §

—

42 §

58 §

21 §

23 §

43 §

59 §

22 §

24 §

44 §

60 § st. 1 och 4 (delvis)

23 §

25 § st. 2

45 §

61 §

24 §

26 §

46 §

62 §

25 §

27 §

47 §

26 §

28 §

1 Med det remitterade förslaget avses det förslag som remitterats senast till lagrådet. Om inte

annat anges i det följande har förslaget remitterats år 1968.

2 Rem. år 1969.

s. 461 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

461

Översikt över motsvarigheter till propositionen i det remitterade förslaget

till lag om införande av nya jordabalken

Propositionen

Det remitterade

förslaget1

Propositionen

Det remitterade

förslaget1

1 §

1 §

33 §

29a §2

2 §

2 §2

34 §

31 §2

3 §

3 i

35 §

31a §2

4 §

4 §

36 §

32 §

5 § st. 1 och 2

5 § st. 1 och 2

37 §

33 §

st. 3

st. 32

38 § st. 1 — 3

35 §2 (delvis)

6 §

6 §

st. 4

—

7 §

7 §

39 §

34 §2 (delvis)

8 § st. loch 2

8 § st. 1 och 2

40 §

36 § st. I2

st. 3

st. 3 p. 22

41 § st. 1

36 § st. 2a

st. 4

—

st. 2

—

st. 5

st. 3 p. I2

42 §

36 § st. 3 och 42

9 §

8a §2

43 §

36a §2

10 §

9 §

44 §

36b §2

11 §

10 §

45 §

36c §2

12 §

11 §

46 §

36d f (delvis)

13 §

12 §

47 § st. 1

35 § st. I2 (delvis)

14 §3

—

st. 2

—

15 §

14 §

48 §

34 §2 (delvis)

16 §

15 §

49 §

—

17 §4 * 6

—

50 §

36d §2 (delvis)

18 §

16 §

51 §

—

19 §

—

52 §

37 §

20 §

17 § st. 1

53 f

—

21 §

st. 2

54 §•

—

22 §

19 §

55 §

38 § (delvis)

23 §

21 §

56 §

39 § st. 1 och 2

24 §

22 §

57 §

40 §

25 § st. 1

—

58 §

42 §

st. 2

23 §

59 §

43 §

26 §

24 §

60 § st. 1

44 § (delvis)

27 §

25 §

st. 2

—

28 §

26 §

st. 3

38 § st. 1 sista p.

29 §

27 §

st. 4

44 § (delvis)

30 §

28 §

61 §

45 §

31 §

30 §

62 §

46 §

32 §

29 §

1 Se not 1 på föregående sida.

2 Rera. år 1969.

3 Jfr. p. 2 i övergångsbestämmelserna till det år 1969 remitterade förslaget till lag om rätt till

elektrisk kraft.

4 Jfr. 1 kap. 4 § andra stycket i det år 1966 remitterade JB-förslaget.

6 Jfr 15 § i det remitterade förslaget till lag om införande av FBL.

6 Jfr. p. 4 i övergångsbestämmelserna till det år 1969 remitterade förslaget till lag om rätt till

elektrisk kraft.

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

Inueliållsf ö inteckning

Fr oposition till riksdagen den 29 juni 1970

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 2

Lagförslag:

1. lag om införande av nya jordabalken........................ 4

2. lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet.................. 17

3. lag om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av

samfälld mark............................................ 17

4. lag om arrendenämnder och hyresnämnder.................... 18

5. lag om ändring i giftermålsbalken.......................... 25

6. lag om ändring i föräldrabalken............................ 27

7. lag om ändring i ärvdabalken .............................. 30

8. lag om ändring i rättegångsbalken.......................... 33

9. lag om ändring i förordningen (1862: 10) om tioårig preskription

och om kallelse å okända borgenärer........................ 34

10. lag om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada

i följd av järnvägs drift.................................... 35

11. lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt...... 36

12. lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar

på förmögenhetsrättens område....................... 37

13. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag 38

14. lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation.......... 39

15. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)...................... 45

16. lag om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

............................................... 51

17. lag om ändring i lagen (1927:79) om inteckningshavares rätt

till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal

................................................ 52

18. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen

handling ................................................. 56

19. lag om ändring i gruvlagen (1938: 314) ...................... 60

20. lag om ändring i lagen (1946:805) med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar.................... 64

21. lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.......... 65

22. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar .... 65

23. lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna.......................................... 66

24. lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden.......... 67

25. lag om ändring i uranlagen (1960: 679) ...................... 74

26. lag om ändring i jordförvärvslagen (1965:290) .............. 76

27. lag om ändring i förköpslagen (1967:868) .................. 77

28. lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol...... 79

29. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: ).......... 80

30. lag om upphävande av lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser

om förvärv av område av fastighet.......................... 81

s. 463 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

463

Remiss till lagrådet den 29 november 1968

Inledning ...................................................... 82

Motivering till lagförslagen ...................................... 83

1. Förslaget till lag om införande av nya jordabalken............ 83

Allmän motivering........................................ 83

Lagberedningen......................................... 83

Jordabalksutredningen .................................. 85

Departementschefen .................................... 88

Motivering i övrigt till förslaget............................ 94

Allmänna övergångsbestämmelser ........................ 94

1 §................................................. 94

2 §................................................. 94

3 §................................................. 97

4 §................................................. 99

5 §................................................. 101

6 §................................................. 104

7 §................................................. 106

8 §................................................. 107

9 §................................................. 109

10 §................................................. 113

11 §................................................. 115

12 §................................................. 116

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 1—3 kap.

nya jordabalken...................................... 117

13 §................................................. 117

14 §................................................. 117

15 §................................................. 117

16 §................................................. 120

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 4 kap.

nya jordabalken...................................... 124

17 §................................................. 124

18 §................................................. 125

Särskild övergångsbestämmelse med avseende på 5 kap. nya

jordabalken.......................................... 127

19 §................................................. 127

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 6 kap.

nya jordabalken...................................... 128

20 §................................................. 128

21 §................................................. 128

22 §................................................. 129

23 §................................................. 132

24 §................................................. 132

25 §................................................. 134

26 §................................................. 135

27 §................................................. 135

28 §................................................. 136

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

29 §................................................. 136

30 §................................................. 136

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap.

nya jordabalken...................................... 137

31 §.................................................137

32 §................................................. 137

33 §................................................. 138

37 §................................................. 139

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 16—18 kap.

nya jordabalken...................................... 140

38 §................................................. 140

39 §................................................. 141

40 §................................................. 144

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap.

nya jordabalken...................................... 145

41 §................................................. 145

42 §................................................. 145

43 §................................................. 146

44 §................................................. 147

45 §................................................. 148

46 §................................................. 148

Slutbestämmelse........................................ 149

47 §................................................. 149

Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken.............. 150

införande av nya giftermålsbalken........................ 155

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen om

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken................ 156

Förslaget angående ändrad lydelse av 2 § lagen om vård av omyndigs

värdehandlingar.................................... 159

Förslaget till ändring i ärvdabalken.......................... 159

Förslaget till lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet...... 165

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ lagen om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag............................ 166

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen

om häradsallmänningar.................................. 166

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.............. 167

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen.................... 168

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen om avtal

och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område .... 169

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 3 och 14 §§ förordningen

om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

................................................ 171

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken

..................................................... 172

Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen............ 172

Förslaget till lag om ändring i gruvlagen.................... 174

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. och 38 § 1

mom. uranlagen ........................................ 175

s. 465 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 465

Hemställan .................................................... 175

Bilagor:

1. Lagberedningens förslag till lag om införande av nya jordabalken 177

2. Jordabalksutredningens förslag till lag om införande av nya jor
dabalken

.............................................. 191

3. Det remitterade förslaget.................................. 202

Remiss till lagrådet den 19 september 1969

1. Inledning ................................................ 244

2. Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 8—12 kap.

nya jordabalken........................................ 246

3. Inskrivningsärenden rörande järnväg m. m................... 251

Inledning ............................................ 251

Tillkomsten av järnvägsförordningen................... 251

Innehållet i järnvägsförordningen ...................... 251

Tillämpningen av järnvägsförordningen................. 255

Promemorian ........................................ 256

Remissyttrandena..................................... 258

Departementschefen................................... 259

4. Inteckningsansvaret vid avstyckning från samfälld mark...... 262

Allmänna synpunkter................................... 262

Inledning ............................................ 262

Gällande rätt......................................... 262

Lagberedningens förslag till ny jordabalk................ 264

Jordabalksutredningens förslag till ny jordabalk......... 265

Det remitterade jordabalksförslaget .................... 267

Den nya fastighetsbildningslagen........................ 268

Promemorian......................................... 270

Remissyttrandena..................................... 277

Departementschefen................................... 282

Ändringarna i förslaget till lag om införande av nya jordabalken

................................................. 286

Promemorian ........................................ 286

Remissyttrandena..................................... 287

Departementschefen................................... 287

Ändringarna i förslaget till fastighetsbildningslag.......... 287

Promemorian ........................................ 287

Remissyttrandena..................................... 289

Departementschefen................................... 290

Förslaget till lag om befrielse från inteckningsansvar i fastighet

som bildats av samfälld mark...................... 292

5. Förslaget till lag om rätt till elektrisk kraft.................. 295

Allmänna synpunkter................................... 295

Gällande rätt......................................... 295

Lagberedningens förslag till ny jordabalk och remissyttrandena

över det....................................... 296

s. 466 Kontrollera mot PDF

466 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Det remitterade j ordabalksförslaget..................... 298

Eldistributionsutredningens förslag och remissyttrandena

över det........................................... 298

Framställning av Svenska Bankföreningen............... 300

Departementschefen .................................. 302

Specialmotivering....................................... 305

6. Förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder...... 307

7. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.............. 312

8. Förslaget till ändring i samäganderättslagen.................. 313

9. Förslaget till lag om ändring i lagen om inteckningshavares rätt

till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal

........................................... 315

10. Förslaget till lag om ändring i lagen om dödande av förkommen

handling............................................... 318

11. Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar.................. 323

12. Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fiske.......... 324

13. Förslaget till lag om ändring i lagen om fiskearrenden........ 326

14. Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen.............. 333

15. Förslaget till lag om ändring i förköpslagen.................. 334

16. Förslaget till lag om ändring i lagen om fastighetsdomstol .... 337

17. Sakrättsligt skydd för äldre upplåtelser i andel av samfällt

strömfall............................................... 338

Inledning ............................................ 338

Lagberedningens förslag .............................. 339

Remissyttrandena över lagberedningens förslag.......... 341

Jordabalksutredningens förslag......................... 341

Remissyttrandena över jordabalksutredningens förslag .... 342

Departementschefen .................................. 342

18. Hemställan .............................................. 344

Bilagor:

1. Det remitterade förslaget.............................. 345

2. Promemorieförslagen Ju 1968: 20 och 21................ 387

Lagrådets utlåtande den 1 juni 1970

Inledning ...................................................... 392

Förslaget till lag om införande av nya jordabalken.................. 394

2 §................................................. 396

3 §................................................. 396

4 §................................................. 397

5 §................................................. 397

8 §................................................. 399

8 a §............................................... 400

s. 467 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 467

11 §................................................. 400

13 §................................................. 401

14 §................................................. 402

15 §................................................. 402

16 §................................................. 405

17—18 §§............................................ 405

19 §................................................. 407

20—23 §§............................................ 408

24 §................................................. 411

25 §................................................. 412

26 §................................................. 412

27 §................................................. 413

28 §................................................. 413

29 §................................................. 414

29 a §............................................... 414

30 §................................................. 414

31 §................................................. 415

31 a §............................................... 416

32 §................................................. 417

33 §................................................. 417

34—36 d §§.......................................... 418

37 §................................................. 422

38 §................................................. 423

39 §................................................. 425

40 §................................................. 426

41 §................................................. 426

42 §................................................. 427

43 §................................................. 428

44 §................................................. 429

45 §................................................. 430

Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken.................. 431

Förslaget till ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen om införande av

nya giftermålsbalken........................................ 432

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken.................... 432

Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken...................... 432

Förslaget till lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet.......... 433

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ lagen om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag...................................... 434

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen om

häradsallmänningar ........................................ 435

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen om

allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.................... 435

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen...................... 435

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen om avtal och

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område .......... 436

Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen................ 437

s. 468 Kontrollera mot PDF

468 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Förslaget till lag om ändring i gruvlagen........................ 437

Förslaget till lag om ändring i uranlagen........................ 437

Förslaget till ändring i förslaget till fastighetsbildningslag.......... 437

Förslaget till lag om befrielse från inteckning i fastighet som bildats

av samfälld mark........................................... 438

Förslaget till lag om rätt till elektrisk kraft...................... 440

Förslaget till lag om arrende och hyresnämnder.................. 440

Förslaget till lag om ändring i lagen om dödande av förkommen handling

....................................................... 442

Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser angående

vittne vid vissa rättshandlingar........................ 443

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fiske.............. 443

Förslaget till lag om ändring i lagen om fiskearrenden............ 444

Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen.................. 445

Förslaget till ändring i förköpslagen............................ 446

Övriga lagförslag.............................................. 446

Utdrag av protokollet över justitieärenden den 29 juni 1970

Inledning ...................................................... 448

Förslaget till lag om införande av nya jordabalken.................. 448

2 §................................................. 449

3 §................................................. 450

4 och 5 §§.......................................... 450

8 §................................................. 450

It §................................................. 450

13 §................................................. 450

14 §................................................. 450

15 §................................................. 450

16 §................................................. 451

18 §................................................. 451

20—23 §§............................................ 451

24 §................................................. 451

26 §................................................. 451

27 §................................................. 451

29 a §............................................... 452

30 §................................................. 452

31 a §............................................... 452

34—36 d §§.......................................... 452

37 §................................................. 454

38 §................................................. 454

39 §................................................. 454

40 §................................................. 454

41 §................................................. 454

s. 469 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970 469

43 §................................................. 454

44 §................................................. 454

45 §................................................. 454

47 §................................................. 455

Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken.................. 455

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken.................... 455

Förslaget till lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet.......... 455

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen om avtal och

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.......... 456

Förslaget till lag om ändring i förslaget till fastighetsbildningslag .... 456

Förslaget till lag om befrielse från inteckningsansvar i fastighet som

bildats av samfälld mark.................................... 456

Förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder.......... 456

Förslag till lag om ändring i lagen om dödande av förkommen handling

....................................................... 456

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fiske.............. 457

Förslaget till ändring i lagen om fiskearrenden.................. 457

Hemställan m. m.............................................. 458

Översikt över motsvarigheter i propositionen till det remitterade förslaget

till lag om införande av nya jordabalken...................... 460

Översikt över motsvarigheter till propositionen i det remitterade förslaget

till lag om införande av nya jordabalken...................... 461

MARCUS BOKT?,. STHLM 1970 7003 72

Doktrin (3)

  1. Kyrklig jord, SvJT 1985 s. 415, på s. 416 · Fritt tillgänglig
  2. Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 207 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Karl Olivecrona, Inteckning och panträtt i den nya jordabalken Kritiska synpunkter, SvJT 1971 s. 513, på s. 524 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. 1LU 1970:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förmånsrättslag, m. m., såvitt propositionen behandlats av första lagutskottet, jämte i ämne s. 47 i texten
  2. 3LU 1970:80 Tredje lagutskottets utlåtande nr 80 år 1970 s. 123 i texten
  3. 3LU 1970:81 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om införande av nga jordabalken, m. m. jämte motioner. s. 1 i texten
  4. 3LU 1970:82 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till jordabalk, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förmånsrättslag, in. m., del s. 14 i texten

Doktrin (6)

6 kopplingar i 5 dokument.

  1. SvJT 1971 s. 513 Karl Olivecrona, Inteckning och panträtt i den nya jordabalken Kritiska synpunkter s. 513 · s. 524 i texten
  2. JT 2010/11 s. 573 s. 582 i texten · dokumentnivå
  3. JT 2008/09 s. 835 s. 844 i texten · dokumentnivå
  4. SvJT 1985 s. 415 Kyrklig jord s. 416 i texten
  5. FT 1984 s. 188 Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser s. 207 i texten