Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), m. m

1970-10-23 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:164, Med förslag till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1970

1

Nr 164

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), m. m.;

given Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

2) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Bertil Löfberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i stats- och kommunal tjänstemannalagarna.

Ändringarna innebär att anställningsvillkoren för de offentliga

tjänstemännen i ökad omfattning skall kunna bli föremål för avtal. Det

föreslås sålunda att allmänna frågor om arbetstidens förläggning skall göras

avtalsbara. Förslaget grundar sig på ett delbetänkande som överlämnats av

förhandlingsutredningen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari

1971.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 164

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 16''+ år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom förordnas, att 3 § statstjänstemannalagen (1965: 274) skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

I anställningsförhållande------i avtal.

Avtal må--------i övrigt;

b) myndighets arbetsuppgifter, led- b) myndighets arbetsuppgifter, ledningen

och fördelningen av arbetet ningen och fördelningen av arbetet

inom myndigheten, arbetstidens för- inom myndigheten eller rätt till anläggning

eller rätt till annan ledig- nan ledighet än semester;

het än semester;

c) anställnings- eller---myndighets beslutanderätt.

Har avtal--------—• — — utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 164 år 1970

3

2) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275)

Härigenom förordnas, att 2 § kommunaltjänstemannalagen (1965:275)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

I anställningsförhållande------i avtal.

Avtal må----------i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings ar- b) myndighets eller inrättnings arbetsuppgifter,

ledningen och fördel- betsuppgifter, ledningen och fördelningen

av arbetet inom myndigheten ningen av arbetet inom myndigheten

eller inrättningen, arbetstidens för- eller inrättningen eller rätt till anläggning

eller rätt till annan ledighet nan ledighet än semester;

än semester;

c) anställningsvillkor som ------- anställnings upphörande.

Har avtal----------utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

9 oktober 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling,

Löfberg, Carlsson.

Statsrådet Löfberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga om avtalsfrihet beträffande arbetstidens förläggning

för offentliga tjänstemän och anför.

1. Inledning

Förhandlingsutredningen1, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 7 april 1967, har den 25 juni 1970 avlämnat en promemoria

Fråga om avtalsfrihet beträffande arbetstidens förläggning (Stencil Fi

1970:8).

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av rikspolisstyrelsen,

kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning,

karolinska sjukhuset, poststyrelsen, televerket, statens järnvägar (SJ), statens

vägverk, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, statens avtals verk, universitetskanslersämbetet,

skolöverstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, statens

vattenfallsverk, riksdagens förvaltningskontor, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Statsanställdas förbund (SF), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion

(TCO-S), Svenska kommunalarbetareförbundet och Sveriges kommunalt

j änstemannaförbund.

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbetena

vid karolinska institutet, universiteten i Stockholm och Umeå samt tekniska

högskolan i Stockholm. Skolöverstyrelsen har överlämnat yttranden från

lärarhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Uppsala, länsskolnämnderna i

1 Ledamöter statssekreteraren Arne Aldestam, ordf., borgmästaren Georg Ericsson, avdelningschefen

Åke Gustafsson, justitierådet Niis Mannerfelt och departementsrådet Jan-Christian

Montelius. Experter bl. a. direktören i Svenska kommunförbundet Eugen Björkman och direktören

i Svenska landstingsförbundet Eric Johansson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970 5

Stockholms, Kristianstads och Gävleborgs län samt från Birgittaskolan och

Tomtebodaskolan.

2. Gällande ordning

Enligt den lagstiftning om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt

som trädde i kraft den 1 januari 1966 (prop. 1965: 60, K2LU 1, rskr 267)

har dessa tjänstemän samma rätt som tidigare tillkommit arbetstagare i allmänhet

att genom sina organisationer förhandla och sluta kollektivavtal om

lön och andra anställnings- eller arbetsvillkor. Lagen (1936:506) om förenings-

och förhandlingsrätt är sålunda i princip tillämplig på dem. Rätten

för de offentliga tjänstemännen att träffa avtal är emellertid i vissa hänseenden

begränsad. Grundläggande bestämmelser om deras rättsställning

meddelas i statstjänstemannalagen (1965:274) och kommunaltjänstemannalagen

(1965: 275). I 3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen

anges vissa ämnen som har undantagits från möjligheten till

avtalsreglering. Sålunda får avtal inte träffas om bl. a. tjänsteorganisationens

utformning, myndighets eller inrättnings arbetsuppgifter, ledningen

och fördelningen av arbetet inom myndigheten eller inrättningen, arbetstidens

förläggning eller rätt till annan ledighet än semester.

Till grund för prop. 1965: 60 låg en departementspromemoria De offentliga

tjänstemännens förhandlingsrätt (SOU 1963:51). I promemorian

föreslogs att det avtalsbara området skulle avgränsas på visst sätt. Bl. a.

skulle avtal ej få träffas om arbetstidens förläggning. Vid remissbehandlingen

av promemorian lämnades förslaget till avgränsning utan erinran av

flertalet remissinstanser. I några yttranden kritiserades emellertid förslaget

att arbetstidens förläggning skulle vara undantagen från avtaisbarhet.

Beträffande vad som borde undantas från avtaisbarhet yttrade departementschefen

i nämnda proposition (s. 117) att det även enligt hans mening

inom det offentliga tjänstemannaområdet fanns vissa frågor som inte lämpligen

borde regleras i kollektivavtal. Han syftade därvid i första hand på sådana

frågor av rent eller övervägande organisatorisk art såsom vad slags

verksamhet det allmänna skall bedriva eller hur denna verksamhet lämpligen

bör handhavas. Enligt departementschefen borde det ankomma på statsmakterna

och, inom det kommunala området, kommunernas beslutande

organ att besluta i sådana frågor oberoende av organisationer som främst

företräder de anställdas intressen som löntagare. I fråga om arbetstidens

förläggning erinrade han (s. 143) om att på den privata arbetsmarknaden

arbetsgivaren inte sällan förbehållit sig bestämmanderätten i den frågan.

En personalorganisation hade under remissbehandlingen framhållit att det

inom sådana områden där tjänstgörings- och turlistor förekom kunde vara

nödvändigt för driftens upprätthållande att myndigheten hade det slutliga

1 j Bihang till riksdagens protokoll 1!)70. 1 samt. Nr 164

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

avgörandet när det gällde arbetstidens förläggning. Departementschefen ansåg

för sin del att det inte kunde komma i fråga, atl den offentliga arbetsgivaren

avhände sig bestämmanderätten i fråga om arbetstidens förläggning

på sådana områden som t. ex. försvaret, sjukvården, socialvården och kommunikationsväsendet.

Även om behovet av en ensidig reglering kunde synas

vara mindre framträdande på andra områden, fann han det inte möjligt att

göra skillnad mellan olika förvaltningsområden. Han framhöll slutligen att

arbetstidens förläggning var av väsentlig betydelse för de anställda och att

arbetsgivaren därför liksom tidigare vid behov borde samråda med personalen,

innan större förändringar vidtogs.

Lagrådet anmärkte (s. 273) att frågor om t. ex. arbetstidens förläggning

inte torde kunna hållas utanför förhandlingar om tjänstemännens löner

trots att avtal inte fick träffas i sådana frågor. Någon erinran i sak mot avgränsningen

av det avtalsbara området hade lagrådet inte.

I motioner i anslutning till propositionen yrkades att arbetstidens förläggning

skulle vara avtalsbar. Utskottet biträdde också motionärernas uppfattning

på denna punkt. Enligt utskottets mening var det inte realistiskt

att vid förhandlingarna skilja på frågorna om arbetstidens förläggning och

de ekonomiska förmånerna. De skäl för avtalsförbud, som departementschefen

angett, syntes inte hindra avtalsbarhet, eftersom man kunde räkna

med att det allmännas förhandlingsorgan utan stöd av lagbestämmelser

skulle förbehålla det allmänna erforderlig bestämmanderätt.

I en reservation till utskottets utlåtande avstyrktes emellertid motionärernas

yrkande om avtalsbarhet i fråga om arbetstidens förläggning under

hänvisning till i huvudsak de skäl som departementschefen anfört.

Debatten i kamrarna om förhandlingsrättsreformen (1965: I: 25 s. 27,

1965:11:25 s. 104) ägnades till väsentlig del frågan om avtalsbarhet eller

avtalsförbud beträffande arbetstidens förläggning.

Kamrarna biföll med knappa majoriteter reservationen till utskottets utlåtande,

dvs. propositionens förslag att arbetstidens förläggning skulle undantas

från avtalsbarhet.

3. Arbetstidens förläggning

Statstjänstemän

Den nuvarande utformningen av 3 § statstjänstemannalagen innebär bl. a.

att avtal får träffas om arbetstidens längd men däremot inte om dess förläggning.

Frågan om arbetstidsförläggning kan emellertid bli föremål för

överläggningar mellan staten och personalorganisationerna.

Ett allmänt arbetstidsavtal (ARB) har den It juli 1969 träffats mellan

statens avtalsverk och personalorganisationerna. De tjänstemän som omfattas

av ARB indelas i detta avtal i två arbetstidsgrupper, A och B. Till grupp

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

A hänförs huvudsakligen tjänstemän, vilkas tjänstgöring regelbundet är förlagd

till vardag utom lördag och som har en ordinarie arbetstid av 40 timmar

50 minuter för kalendervecka under månaderna september—april och

37 timmar 30 minuter för kalendervecka under månaderna maj—augusti

(7 §). Till grupp B hänförs främst tjänstemän med servicefunktioner, t. ex.

polismän och anställda inom tullen och vid kommunikationsverken. För

sådan tjänsteman är den ordinarie arbetstiden 42 timmar 30 minuter för

vecka eller, om begränsningsperioden är längre, 42 timmar 30 minuter i

genomsnitt för vecka. Angivna tid kan under viss förutsättning vara bestämd

till 40 timmar (10 §).

I anslutning till de förhandlingar om arbetstidens längd som ledde fram

till ARB skedde överläggningar mellan företrädare för finansdepartementet

och personalorganisationerna om arbetstidens förläggning. Vid dessa överläggningar

nåddes enighet om reglerna för förläggning av arbetstid. Dessa

regler intogs sedermera i kungörelsen (1969: 564) om förläggning av arbetstid

(i det följande kallad förläggningskungörelsen). Kungörelsen avser den

ordinarie arbetstidens förläggning för sådan statlig eller icke-statlig tjänsteman,

på vilken ARB tillämpas. I fråga om personal vid myndigheter, för vilka

14 § allmänna verksstadgan (1965: 600, ändrad senast 1969: 565) gäller,

innehåller den kompletterande föreskrifter till detta stadgande. Såvitt gäller

tjänsteman i arbetstidsgrupp A föreskrivs i kungörelsen att arbetstiden

under perioden september—april skall läggas ut med 8 timmar 10 minuter

för arbetsdag samt under perioden maj—augusti med 7 timmar 30 minuter

för arbetsdag (6 §). I fråga om tjänsteman i grupp B föreskrivs bl. a., att

vid förläggning av den ordinarie arbetstiden skall tillämpas ett system med

arbets- och viloperioder och att myndigheten så vitt möjligt skall bestämma

förläggningen av denna arbetstid i förväg genom s. k. fast lista

(9—10 §§). I kungörelsen avses med uttrycket fast lista en handling som

gäller för minst en vecka och i vilken i förväg angetts en eller flera tjänstgöringsturer

som är avsedda att fullgöras på ordinarie arbetstid. Innan fast

lista fastställs av myndigheten, skall förslag till lista överlämnas till personalorganisation

som representerar berörda tjänstemän. Tillmötesgår inte

myndigheten ändringsförslag från personalorganisation, skall tillfälle till

överläggning beredas organisationen. Om enighet inte uppnås vid överläggningen,

skall arbetstids- eller tjänstgöringsnämnd, om sådan finns, höras

innan myndigheten avgör frågan (11 §). Kungörelsen innehåller också föreskrifter

om arbetsperiods och viloperiods längd och antalet arbetspass under

en arbetsperiod samt antalet fridagar per år (13—19 §§).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1970

Statligt anställda som inte är tjänstemän

I fråga om statsanställd arbetarpersonal kan arbetstidens förläggning

regleras genom avtal. I det ramavtal, som träffats mellan statens avtalsverk

och SF för åren 1969—1971 sägs att den ordinarie arbetstiden skall förläggas

i enlighet med bestämmelser i specialavtal (4 §). I specialavtalen regleras

emellertid aldrig turlistor e. d. De fastställs för varje arbetsplats av arbetsgivaren

efter samråd med personalen. Ett specialavtal kan sålunda ofta

innehålla föreskrift att arbetsledningen skall efter samråd med personalrepresentant

upprätta tjänstgöringslista som anger de olika tjänstgöringsturerna

och de raster som infaller under dessa turer. Det brukar då också

finnas en föreskrift att turfördelningslista skall, om det är möjligt, ange de

fasta turerna för stadigvarande arbetare under månaden eller avlöningsperioden

och att den skall vara personalen till handa om möjligt minst fem

dagar före månadsskiftet eller periodens inträde.

Kommunalanställda tjänstemän

Enligt 2 § kommunaltjänstemannalagen gäller detsamma för de kommunala

tjänstemännen som för statstjänstemännen, nämligen att avtal får träffas

om arbetstidens längd men inte om dess förläggning. Något arbetstidsavtal

motsvarande ARB har inte träffats på det kommunala området. Inte

heller har det förts centrala överläggningar om arbetstidens förläggning

som skett på den statliga sektorn. Däremot ingår bestämmelser om arbetstidens

längd i det kollektivavtal som träffats mellan kommunförbunden och

personalorganisationerna under Allmänna bestämmelser för tjänstemän

(ABT 70 för kommunförbundet och LABT 70 för landstingsförbundet). I

bestämmelserna föreskrivs vidare bl. a. att för tjänsteman som inte har normal

dagarbetstid bör tjänstgöringstidens förläggning anges i turlista e. d.

som fastställs av arbetsgivaren efter överläggning med personalen. I vissa

fall har anvisningar om arbetstidens förläggning utfärdats av arbetsgivaren.

Sålunda har Svenska kommunförbundet efter överläggningar med personalorganisationerna

utfärdat sådana anvisningar.

Kommunalt anställda som inte är tjänstemän

För de kommunalt anställda arbetarna gäller att också arbetstidens förläggning

kan regleras genom avtal. Bestämmelser i sådant avseende har även

tagits in i de kollektivavtal som träffats mellan kommunförbundet och personalorganisationerna.

I fråga om anställda med dagarbetstid har det i avtalen

föreskrivits hur arbetstiden skall vara förlagd. Parterna har dock getts möjlighet

att lokalt komma överens om annan förläggning. När det gäller arbetstagare

med annan arbetstid än dagarbetstid, föreskrivs i avtalen att ar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

betstidens fördelning och längd skall anges i turlista som fastställs av arbetsledningen,

sedan överläggningar ägt rum med personalen. Det finns

också vissa bestämmelser om hur lång tid i förväg som varsel om ändring

av arbetstidens förläggning skall ges för att sådan ändring skall få ske. Detaljreglering

av arbetstidens förläggning genom turlistor e. d. har sålunda

inte blivit föremål för förhandlingar mellan parterna.

Privatanställda

Inom den privata sektorn kan avtal träffas om arbetstidens förläggning.

I riksavtalen, vilka träffas på Svenska arbetsgivareföreningens och Landsorganisationens

förhandlingsområde, anges ibland vissa ramar för arbetstidens

förläggning. Så stadgas t. ex. i textilindustrins avtal att den ordinarie

arbetstiden vid dagarbete skall förläggas mellan kl. 6 och 18 alla dagar utom

lördagar, då den förläggs mellan kl. 6 och 14. I övrigt hänvisas i allmänhet

till att arbetstidens förläggning får fastställas i lokala avtal. I vissa avtal ges

anvisningar för det fall att de lokala parterna inte kan enas. Om inga sådana

anvisningar ges, gäller regeln att arbetsgivaren i sista hand bestämmer hur

arbetstiden skall förläggas. Frågan om arbetsgivaren vid det enskilda företaget

har rätt att ändra förläggningen av den ordinarie arbetstiden inom de

gränser, som kollektivavtalet anger, har av arbetsdomstolen besvarats jakande

(se t. ex. arbetsdomstolens domar 1962: 1 och 1964: 18). Frågor som

uppkommer i samband med att turlistor upprättas avgörs alltid av arbetsgivaren,

som dock först överlägger med representanter för personalen.

4. Ny arbetstidslag

I prop. 1970: 5 framlades förslag till en allmän arbetstidslag som i princip

skulle omfatta alla arbetstagare, dvs. också anställda i offentlig tjänst.

Andra lagutskottet (1970: 1) behandlade i samband med propositionen

motioner beträffande frågan om stats- och kommunaltjänstemäns rätt att

sluta avtal om arbetstidens förläggning. I två likalydande motioner (I: 504

och II: 591) framhölls att den nya arbetstidslagstiftningen kommer att medföra

ett ökat behov av att träffa kollektivavtal om arbetstidens förläggning

för de offentliga tjänstemännen. Enligt motionärerna hade de kommunala

arbetsgivarna inte bara hävdat, att kommunaltjänstemannalagen uteslöt avtal

om arbetstidens förläggning, utan även avvisat förhandlingar i andra

former. Motionärerna ansåg att nuvarande inskränkningar i förhandlingsoch

avtalsrätten borde upphävas och hemställde att riksdagen skulle begära

förslag av Kungl. Maj :t om sådan ändring i berörda lagar att avtalsförbudet

om arbetstidens förläggning togs bort. I två andra likalydande motioner

(I: 859 och II: 1013) yrkades att riksdagen för egen del skulle besluta om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

ändringar i stats- och kommunaltjänstemannalagarna av denna innebörd.

Även i dessa motioner motiverades yrkandet med den nya situation som arbetstidslagen

föranledde.

Utskottet tillstyrkte propositionen och uttalade såvitt gällde motionerna

att tolkningen av begreppet arbetstidens förläggning hade vållat vissa svårigheter

vid tillämpningen av stats- och kommunaltjänstemannalagarna. I

och med att det i propositionen uttalades, att nämnda lagar inte hindrade

de offentliga tjänstemännen att fullt ut utnyttja dispositiviteten i den föreslagna

arbetstidslagen, hade begreppet i viss utsträckning blivit avgränsat.

Sålunda skulle under detsamma inte hänföras frågor som var föremål för

reglering i arbetstidslagen, dvs. den ordinarie arbetstidens, jourtidens och

övertidens längd samt begränsningsperiodens längd. Utvidgningen av arbetstidslagens

tillämpningsområde nödvändiggjorde därför inte i och för sig

ändring av reglerna för de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt. Å

andra sidan var det uppenbart att den föreslagna lagen i ökad omfattning

kom att aktualisera samverkan mellan avtalsparterna på det statliga och

kommunala arbetsfältet i arbetstidsfrågor. Detta förhållande — liksom de

skäl som motionärerna i övrigt anfört till stöd för sina yrkanden —- motiverade

enligt utskottets mening att en översyn gjordes av de aktuella bestämmelserna.

Den omständigheten att förhandlingsutredningen hade att bland

många andra frågor även behandla frågan om begränsningarna i förhandlings-

och avtalsrätten för de offentliga tjänstemännen gjorde att resultatet

av en sådan översyn borde kunna föreligga ganska snart. Vad utskottet anfört

i anledning av berörda motionsyrkanden borde bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

Riksdagen biföll utskottsutlåtandet (rskr 1970: 85). Allmän arbetstidslag

(1970: 103) har utfärdats att gälla fr. o. m. den 1 januari 1971.

5. Förhandlingsutredningen

Utredningen erinrar inledningsvis om att det ingår i dess arbetsuppgifter

att — som ett led i en allmän översyn av bestämmelserna om de offentliga

tjänstemännens förhandlingsrätt — pröva frågan om eventuella ändringar

i nuvarande avgränsning mellan avtalsbara och inte avtalsbara anställningseller

arbetsvillkor. Den avser därvid att undersöka vilka möjligheter som

kan föreligga att ytterligare öka de anställdas inflytande över arbetsvillkoren.

Emellertid har utredningen funnit att frågan om av t al sb arhet beträffande

arbetstidens förläggning bör kunna prövas redan innan den allmänna

översynen är klar. En anledning härtill är att ett resultat i denna begränsade

fråga borde kunna nås ganska snabbt. De starka önskemål om en

snar lösning av frågan, som har kommit från fackligt håll och som också

har framförts i samband med riksdagsbehandlingen av förslaget till allmän

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 164- år 1970

arbetstidslag, har givetvis också beaktats. Om frågor beträffande arbetstidens

förläggning skall bli avtalsbara, bör enligt utredningen de lagändringar

som följer härav lämpligen träda i kraft samtidigt med den nya arbetstidslagen,

alltså den 1 januari 1971.

Under förarbetena till 1965 års förhandlingsrättsreform nämndes som

ett skäl mot avtalsfrihet i fråga om arbetstidens förläggning att arbetsgivarna

på den privata marknaden ofta hade förbehållit sig bestämmanderätten

i dessa frågor. Av upplysningar som utredningen inhämtat rörande förhållandena

på den privata marknaden framgår att de centrala avtalen i

allmänhet föreskriver vissa tidsramar inom vilka arbetstiden skall förläggas,

medan den närmare förläggningen av arbetstiden hänskjuts till förhandlingar

på det lokala planet. Upplysningarna ger vid handen att förläggningsfrågorna

på den privata marknaden har kunnat lösas utan större

svårigheter och att en reglering av arbetstidens fördelning mellan olika anställda

vid samma företag inte har eftersträvats av arbetstagarnas organisationer

vid förhandlingarna. Erfarenheterna från detta område föranleder

därför enligt utredningens mening inte till större betänkligheter mot att införa

avtalsbarhet.

Vid förhandlingsrätt sreformen framhölls vikten av att det slutliga avgörandet

om arbetstidens förläggning på vissa områden förbehölls myndigheterna

av hänsyn till driftens upprätthållande och särskilt uttalades farhågor

för att avtalsbarheten skulle försämra möjligheterna för myndigheter

med servicefunktioner att fullgöra sina uppgifter. Utredningen är medveten

om vikten av att den ifrågasatta utvidgningen av förhandlingsrätten inte

skapar svårigheter på områden där arbetstiden måste förläggas även till

kvälls- och nattid samt till lördag och söndag. Den erinrar emellertid om att

de anställdas organisationer redan nu medverkar vid myndigheternas fördelning

av arbetstiden mellan olika arbetstagare. Förslag till tjänstgöringslista

lämnas över till berörd personalorganisation som bereds tillfälle till

överläggningar, innan listan fastställs. Det är naturligt att arbetstagarna

får tillfälle till sådan medverkan vid myndigheternas beslut om den individuella

förläggningen av arbetstiden, anser utredningen, som också uttalar

att den tillämpade ordningen tycks ha fungerat väl. I detta sammanhang

erinrar utredningen om att myndigheterna som ett led i sin uppgift att

organisera arbetet har att fastställa vilka dagar och tider på dygnet som

verksamheten skall fortgå. Den fördelning av förekommande arbetsuppgifter

mellan olika arbetstagare, som därpå sker genom turlistor eller på

annat sätt, ingår enligt utredningens mening i myndighetens befogenhet att

leda och fördela arbetet och tillhör på grund härav inte de frågor varom

avtal får träffas. Utredningen hänvisar som stöd för sistnämnda uppfattning

till uttalanden av arbetsdomstolen.

Med den avgränsning av begreppet arbetstidens förläggning, som utredningen

utgår från, omfattar detsamma sådana allmänna frågor som t. ex.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

arbets- och viloperiods längd, antalet arbetspass under en arbetsperiod

samt antalet fridagar per år. Utredningen erinrar om att sådana frågor

redan nu varit föremål för centrala överläggningar mellan personalorganisationerna

och staten och att det därvid har visat sig möjligt att nå

enighet om dem. Från de synpunkter som utredningen har att beakta finns

det knappast någon principiell skillnad mellan dessa spörsmål och sådana

som vid 1965 års förhandlingsrättsreform fördes till det avtalsbara området.

Utredningen finner därför övervägande skäl tala för att inte längre

hänföra arbetstidens förläggning till frågor varom avtal inte får träffas.

Slutligen framhåller utredningen att förslaget inte innebär någon ändring

i gällande ordning när det gäller den fördelning av arbetet mellan olika

arbetstagare som sker genom upprättande av tjänstgöringslistor e. d. Överläggningsrätten

bör bestå. Eftersom dessa frågor ingår i arbetsgivarens rätt

att leda och fördela arbetet, säger sig utredningen ha anledning återkomma

till dem vid sin fortsatta prövning av innehållet i 3 § statstjänstemannalagen

och 2 § kommunaltjänstemannalagen.

Förslag till de ändringar som behövs i 3 § statstjänstemannalagen och 2 §

kommunaltjänstemannalagen läggs fram av utredningen med den utgångspunkten

att förläggningskungörelsen skall gälla till dess kollektivavtal i tilllämpliga

delar träffats beträffande de i kungörelsen behandlade frågorna.

6. Remissyttrandena

Utredningens förslag har i princip godtagits av samtliga remissinstanser.

Några myndigheter har emellertid uttalat tveksamhet med hänsyn till reformens

konsekvenser inom deras verksamhetsområden. Överbefälhavaren

framhåller sålunda att frågan om arbetstidens förläggning för försvaret är

mycket komplicerad p. g. a. krigsmaktens organisation och struktur. Enligt

överbefälhavaren kan avtalsfrihet tänkas om garantier skapas för att myndigheten

i sista hand beslutar i sådana frågor om arbetstidsförläggning som

direkt påverkar verksamheten. Poststyrelsen vill inte motsätta sig förslaget

även om styrelsen befarar att detta kan medföra sådana avtal om arbetstidsförläggning,

att det kan bli nödvändigt för postverket att begränsa sin

verksamhet t. ex. i fråga om att hålla postanstalt öppen och att dela ut post.

När styrelsen tar denna ställning sker det i förväntan att avtalsparterna

skall sträva efter att nå sådana lösningar att inte tillämpningen medför begränsningar

av postverkets verksamhet. SJ ser helst att frågor om arbetstidsförläggning

inte görs avtalsbara. Härvid åberopas det speciella krav på

förläggningen av arbetstid på olika tider på dygnet, som ställs inom SJ för

att verksamheten skall kunna drivas på ett ekonomiskt sätt. I likhet med

poststyrelsen understryker SJ starkt kravet på att ett avtal om förläggning

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr i64 år 1970

av arbetstid utformas så, att det inte blir begränsningar av SJ:s verksamhet

eller möjligheter att effektivt utnyttja den ordinarie arbetstiden. De två

kommunförbunden understryker också vikten av att förslaget inte medför

att myndigheternas möjligheter att upprätthålla verksamheten i nödvändig

omfattning blir beskurna.

Utredningens gränsdragning mellan frågor som faller

in under begreppet leda och fördela arbetet resp. begreppet

arbetstidens förläggning har godtagits av så gott

som alla myndigheter, kommunförbunden och några personalorganisationer.

För flertalet av myndigheterna och de två kommunförbunden

synes själva avgränsningen ha utgjort en förutsättning för att utredningens

förslag skulle godtas. Statens avtalsverk anför att förhandlingsutredningen

har till uppgift att göra en totalöversyn av 3 § statstjänstemannalagen och

2 § kommunalt jänstemannalagen. I avvaktan på en slutlig reglering av uppdelningen

i frågor som är avtalsbara och inte avtalsbara kan det under ett

övergångsskede uppstå vissa gränsdragningssvårigheter. Avtalsverket utgår

från att det är avsett att förhandlingarna om arbetstidens förläggning skall

ske med utgångspunkt i vad som gäller i fråga om verksamhetens bedrivande.

Kommunförbunden framhåller att olägenheterna av den ökade avtalsfriheten

kan förutses bli mindre genom utredningens förslag att frågor

om att fastställa tider när myndighet skall bedriva verksamhet eller om att

upprätta turlistor inte kommer att hänföras till det avtalsbara området.

Av de instanser som yttrat sig om avgränsningen har några haft kritiska

synpunkter. Universitetskanslersämbetet anför sålunda att utredningen

synes på ett olyckligt sätt ha avlägsnat sig från vad som enligt vanligt

språkbruk brukar läggas in i begreppet arbetstidens förläggning genom

att betrakta den av arbetsgivaren i det enskilda fallet verkställda fördelningen

av arbetsuppgifterna genom tjänstgöringslistor etc. inte som förläggning

av arbetstid utan som ett utflöde av arbetsgivarens rätt att leda och

fördela arbetet. Ett sådant betraktelsesätt är enligt ämbetet ägnat att skapa

förvirring på ett redan svårtolkat område. Försvarets civilförvaltning anlägger

motsvarande synpunkter och framhåller att utredningen synes ha

gett begreppet arbetstidens förläggning en alltför begränsad innebörd. En

liknande uppfattning redovisas av TCO-S som anser att till arbetstidens förläggning

hör frågor om dels fastställande av vilka tider som myndighets

verksamhet skall pågå, dels upprättande av tjänstgöringslistor e. d. Enligt

TCO-S :s mening är det endast då avtal inte träffats i sådana frågor som arbetsgivaren

har rätt att besluta ensam och då som ett utflöde av hans rätt

att leda och fördela arbetet. Sveriges kommunaltjänstemannaförbund anser

däremot att utredningen har gjort en riktig avgränsning mellan begreppen

arbetstidens förläggning resp. leda och fördela arbetet. Förbundet är sålunda

av den uppfattningen att fråga om hur arbetet tidsmässigt skall fördelas

mellan olika arbetstagare genom tjänstgöringslistor e. d. klart ingår i be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

greppet leda och fördela arbetet. Arbetstagarnas intressen och önskemål i

dessa angelägenheter kan enligt förbundets mening liksom hittills tillfredsställas

genom samråd och överläggningar innan tjänstgöringslistorna fastställs.

SR framhåller vikten av att samtliga frågor som berör arbetstidens

förläggning görs avtalsbara. Om så inte sker kommer enligt SR:s mening

många problem att uppstå när det gäller avgränsningen av det avtalsbara

området. Svenska kommunalarbetareförbundet redovisar en liknande inställning

och tillägger att, även om arbetstidens förläggning skulle bli avtalsbar

utan inskränkningar, förbundet inte avser att ta från kommun och

landsting rätten att bestämma vilka veckodagar och under vilken tid på

dygnet som verksamheten skall pågå. Rätten att leda och fördela arbetet kan

också enligt förbundets mening utövas utan att arbetsgivaren förbehålls

rätt att ensidigt upprätta tjänstgöringslistor. Enligt SF:s mening har utredningens

förslag begränsad omfattning och är därför otillfredsställande. Förbundet

finner det inte rimligt att arbetsgivarparten ensidigt skall få bestämma

över ledningen och fördelningen av arbetet. Detta måste med skärpa

understrykas, säger förbundet, eftersom det enligt utredningen innebär att

upprättandet av tjänstgöringslistor ingår i arbetsgivarens rätt att leda och

fördela arbetet. Förbundet fäster emellertid stort avseende vid att utredningen

understrukit att den vid sin fortsatta prövning av innehållet i 3 §

statstjänstemannalagen också kommer att behandla frågan om arbetsgivarens

rätt att leda och fördela arbetet. Under hänvisning till anförda synpunkter

ansluter sig förbundet till utredningens förslag. SACO yttrar sig ej i detalj

över utredningens förslag men utvecklar ingående angelägenheten av att

samtliga de frågor blir avtalstillatna som nu enligt stats- och kommunaltjänstemannalagarna

tillhör det avtalsförbjudna området.

Några remissinstanser har diskuterat vilka frågor om arbetstid

sförläggning som med utredningens gränsdragning blir avtalsbara.

Poststyrelsen befarar sålunda att man inte kan göra en så snäv

avgränsning av innebörden av begreppet arbetstidens förläggning som utredningen

gjort. Enligt styrelsens uppfattning kan man i ett avtal om arbetstidens

förläggning vänta sig bestämmelser förutom i de fall som utredningen

angivit även i bl. a. följande avseenden, nämligen arbetstidens förläggning

till vissa veckodagar eller till klockslag under dygnet, fridagarnas

förläggning till viss veckodag eller fritidens omfattning före och efter fridag,

omfattningen av morgon-, kvälls- eller nattjänstgöring under begränsmngsperiod

av viss längd samt omfattningen av raster och arbetspauser.

Styrelsen framhåller här att en eventuell avtalsbestämmelse om fridagarnas

förläggning till t. ex. lördag kan medföra att verket måste inskränka sin service

sådan dag. SJ förutsätter att om frågan angående upprättande av tjänstgöringslistor

förs till det avtalsförbjudna området kommer även frågan om

fridagarnas förläggning att föras dit. Statens avtalsverk förutsätter att avtal

inte skall kunna träffas som inom undervisningsområdet inskränker möj
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1970

ligheterna att besluta om t. ex. läsårets längd och förläggning, lovdagarnas

antal och förläggning samt under vilka dagar undervisningen skall pågå. SF

framhåller att utredningsförslagets verkliga innebörd blir att det närmast

är föreskrifterna i förläggningskungörelsen som blir avtalsbara. Förslaget

skulle sålunda medföra avtalsfrihet i fråga om arbets- och viloperiodens

längd, antalet arbetspass under en arbetsperiod, antalet fridagar och fridagsperiodens

längd. Avtalsbara blir också föreskrifterna om att den ordinarie

arbetstidens förläggning skall vara bestämd genom fast lista och att

tjänstgöringsturernas och fridagarnas fördelning bestäms genom fördelningslista.

SF förutsätter härvid att till det avtalsbara området också kommer

att höra sådana kompletterande bestämmelser, som i dag finns vid

vissa myndigheter om arbetstidsuttagets längd under en arbetsperiod samt

omfattningen av nattarbete och liknande föreskrifter.

Överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, generaltullstyrelsen och

universitetskansler sämbetet har ifrågasatt om inte utredningens a vgränsning

beträffande möjligheten att träffa avtal i fråga om arbetstidens

förläggning bör komma till uttryck i lagtexten.

Några remissinstanser har tagit upp frågan huruvida avtal på området

bör utformas som centrala eller lokala avtal. Televerket, sjöfartsverket,

generaltullstgrelsen och SR anser att frågan om arbetstidens

förläggning bör regleras genom centrala avtal. Samma instanser understryker

också nödvändigheten av att centrala avtal ger möjlighet till lokala avtal

som kan innebära avsteg från de centrala avtalens huvudbestämmelser. Detta

anses nödvändigt eftersom arbetsförhållandena varierar mycket vid de

olika myndigheterna. SJ framhåller som önskvärt att det i ett förläggningsavial

ges utrymme för att verket med hänsyn till dess speciella förhållanden

får möjlighet att inom vissa ramar besluta om avsteg från avtalets bestämmelser.

Några myndigheter har diskuterat vid vilken tidpunkt lagändringarna

bör träda i kraft. Televerket och vattenfallsverket

har inget att erinra mot att lagändringarna träder i kraft samtidigt med den

nya arbetstidslagen eller den 1 januari 1971. Sjöfartsverket framhåller att

det knappast kan bli tid att före den 1 januari 1971 dels träffa avtal om

arbetstidens förläggning, dels genomföra ändringar av tjänstgöringslistor.

Statens avtalsverk betonar också svårigheten att hinna träffa avtal i frågan

till den 1 januari 1971 och anser därför att lagändringarna inte bör träda i

kraft förrän den 1 juli 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1970

7. Föredraganden

Den år 1965 beslutade förhandlingsrättsreformen innebar att de offentliga

tjänstemännens anställningsförhållanden i princip skulle regleras genom

kollektivavtal. Vissa begränsningar gjordes emellertid i denna avtalsfrihet.

Delvis avsåg dessa begränsningar frågor av rent eller övervägande organisatorisk

art. Det ankommer uppenbarligen på statsmakterna eller på kommunernas

beslutande organ att avgöra spörsmål som t. ex. vilken verksamhet

det allmänna skall bedriva och hur denna verksamhet lämpligen bör handhas.

Dessa frågor kan sålunda inte vara föremål för avtal mellan stat eller

kommun och de anställda. Begränsningar i sådant hänseende föreskrivs i

3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen. Sålunda

är t. ex. frågor om tjänsteorganisationens utformning, om myndighets eller

inrättnings arbetsuppgifter samt om ledningen och fördelningen av arbetet

undantagna från det avtalsbara området.

Men även vissa frågor som direkt avser anställningsvillkor för offentliga

tjänstemän undantas enligt nyssnämnda lagstadganden från avtalsområdet.

Avtal får t. ex. inte träffas om arbetstidens förläggning eller rätt till

annan ledighet än semester. Arbetstidens längd tillhör däremot de frågor

varom avtal kan ingås.

Särskilt förslaget att undanta arbetstidens förläggning från avtalsfrihet

föranledde invändningar under förarbetena till reformen. Som skäl för att

undanta denna fråga åberopades att man eljest kunde starkt försvåra för

myndigheterna att fullgöra sina uppgifter i förhållande till allmänheten. Det

framhölls att stora svårigheter kunde uppkomma, om man inte skulle kunna

upprätta turlistor, tidtabeller e. d. utan att dessförinnan komma överens

i förhandlingar. Riksdagens majoritet följde det i propositionen framlagda

förslaget att undanta arbetstidens förläggning från avtalsbarhet. Även

företrädare för majoriteten underströk dock att frågan kunde bli föremål för

förnyat övervägande sedan erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningens

tillämpning. Frågan behandlades på nytt av 1970 års riksdag i samband med

tillkomsten av den nya arbetstidslagen. Därvid framställdes motionsvis krav

på att inskränkningen i förhandlings- och avtalsrätten såvitt gällde arbetstidens

förläggning skulle upphävas. Riksdagen avvisade dessa krav med hänvisning

till att frågan om begränsningarna i förhandlings- och avtalsrätten

för de offentliga tjänstemännen redan var föremål för översyn och att resultatet

därav borde kunna följa ganska snart.

Förhandlingsutredningen har till uppgift att överväga dessa frågor. Enligt

sina direktiv skall den mot bakgrunden av vunna erfarenheter bl. a. se

över bestämmelserna om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1970

Inom ramen för denna uppgift har utredningen inlett en granskning av

gränsdragningen mellan det avtalsbara och det icke avtalsbara området i

stats- och kommunaltjänstemannalagarna. I en promemoria som lagts fram

år 1970 tar utredningen upp till särskild behandling frågan om avtalsfrihet

beträffande arbetstidens förläggning och föreslår att det nuvarande avtalsförbudet

i denna fråga skall slopas. Utredningen erinrar om att samråd i

förläggningsfrågor redan nu allmänt förekommer mellan myndigheterna

och de anställdas företrädare och om att frågor om förläggningen av arbetstid

har blivit föremål för centrala överläggningar mellan personalorganisationerna

och staten, varvid det har visat sig möjligt att nå enighet om dem.

Utredningen förutsätter i sitt förslag att till förläggningsfrågorna skall anses

höra sådana allmänna spörsmål som t. ex. arbets- och viloperiods längd,

antalet arbetspass under en arbetsperiod samt antalet fridagar per år. Den

individuella fördelning av arbetet mellan olika arbetstagare som sker genom

upprättande av tjänstgöringslistor e. d. får däremot enligt utredningen anses

ingå som ett led i arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet och

berörs alltså inte av den föreslagna avtalsbarheten.

Jag vill i anslutning till förslaget erinra om att förhandlingsutredningen

i sitt fortsatta arbete har att pröva om ytterligare ändringar bör göras i avgränsningen

mellan avtalsbara och icke avtalsbara anställnings- eller arbetsvillkor.

I några remissyttranden över förslaget uttalas tveksamhet med hänsyn

till befarade konsekvenser för myndigheternas möjligheter att upprätthålla

den samhälleliga servicen. I stort sett lämnas dock förslaget om avtalsbarhei

enligt utredningens utformning utan erinran av remissinstanserna.

Med hänsyn till de erfarenheter som har vunnits av stats- och kommunaltjänstemannalagarnas

tillämpning anser jag att de betänkligheter beträffande

verkningarna av avtalsbarheten som fördes fram vid förhandlingsrättsreformen

inte längre har samma tyngd. Det finns inte anledning anta annat

än att enighet skall kunna nås vid förhandlingar i avtalsbara frågor på

samma sätt som det har visat sig vara möjligt att komma överens vid de

överläggningar som hittills har förts med personalorganisationerna.

Några remissinstanser är tveksamma i vilken utsträckning frågor om

förläggning av arbetstid enligt utredningens förslag skall kunna bli föremål

för avtal. Jag uppfattar den av utredningen gjorda uppräkningen som en

exemplifiering. I princip bör enligt min mening alla sådana frågor av allmän

natur som nu regleras i förläggningskungörelsen kunna bli föremål för

förhandling och avtal. Som jag anfört inledningsvis tillåter emellertid inte

tjänstemannalagstiftningen avtal om myndighets eller inrättnings arbetsuppgifter

eller om ledningen och fördelningen av arbetet. Häri ligger att avtal

inte får träffas om vad slags verksamhet det allmänna skall bedriva och inte

heller om hur den skall bedrivas. I detta ligger givetvis också en rätt för den

offentlige arbetsgivaren att bestämma under vilka tider verksamheten skall

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 164- år 1970

bedrivas för att avsedda arbetsuppgifter skall kunna fullgöras. Utredningen

har också i motiven för sitt förslag erinrat om att myndighet — som ett led

i uppgiften att organisera arbetet — själv har att fastställa vilka dagar och

tider på dygnet som verksamheten skall fortgå. Avtal får således inte träffas

som hindrar att ordinarie arbetstid kan förläggas till de tider då verksamheten

enligt myndighetens beslut skall bedrivas. Myndigheternas bestämmanderätt

i frågor som rör verksamhetens tidsmässiga förläggning skulle

i annat fall bli illusorisk. Med tanke särskilt på de farhågor som förts fram

från en del remissinstanser vill jag i anslutning härtill understryka att myndigheterna

också i fortsättningen skall kunna besluta t. ex. om att verksamhet

vid trafikanstalterna skall pågå även på lördagar samt sön- och helgdagar,

om att viss mottagningstid skall förekomma under kvällstid och om

att verksamhet skall pågå nattetid. Inom undervisningsområdet gäller vad

nu sagts bl. a. beträffande läsårets längd och förläggning, lovdagarnas antal

och förläggning samt vilka veckodagar som undervisningen skall pågå.

I några remissyttranden hävdas att även frågor om upprättande av

tjänstgöringslistor och andra instrument för den individuella förläggningen

av arbetstiden skulle omfattas av den föreslagna avtalsbarheten, eftersom

de måste anses innefatta förläggning av arbetstid. I denna fråga får jag anföra

följande. Det är visserligen riktigt att den utläggning av de fastställda

arbetsuppgifterna, som sker genom tjänstgöringslistor e. d., från arbetstagarens

synpunkt kan betraktas som en fråga om förläggning av hans arbetstid.

Från myndighetens sida ingår emellertid dessa åtgärder som ett led

i den fördelning av arbetsuppgifterna mellan olika arbetstagare som det

åligger myndigheten att företa.

Med den precisering som gjorts av innebörden i förslaget torde några större

svårigheter inte behöva uppkomma att i den praktiska tillämpningen fastställa

vad som i fortsättningen skall undantas från avtalsområdet. Jag finner

det därför inte motiverat att -— som en del remissinstanser har föreslagit —

införa särskilda stadganden härom i lagtexten. Jag biträder sålunda utredningens

förslag till ändringar i 3 § statstjänstemannalagen och 2 §

kommunaltj änstemannalagen.

Jag förutsätter att även i fortsättningen samråd och överläggningar skall

äga rum mellan vederbörande myndighet och personalens företrädare, innan

tjänstgöringslistor e. d. fastställs. I

I utredningspromemorian har framhållits som önskvärt att föreslagna

lagändringar träder i kraft samtidigt som den nya arbetstidslagen, dvs.

den 1 januari 1971. Några remissinstanser framhåller att det kan bli svårt

att hinna träffa avtal om arbetstidens förläggning före nämnda tidpunkt.

Fn av dessa ifrågasätter om inte lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli

1971. I likhet med utredningen föreslår jag att lagändringarna skall träda

i kraft den 1 januari 1971. Det beror sedan av förhandlingar mellan par
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16b år 1970

19

terna från vilken tidpunkt avtal i frågan kommer att gälla och när det kan

börj a tillämpas av myndigheterna.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 27b),

2) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över lagförslagen inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten 1

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 164- år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 19 oktober 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

justitierådet

Regner,

Martenius,

Bernhard,

Hesser.

Enligt lagrådet den 16 oktober 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 9 oktober

1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets

utlåtande skulle inhämtas över upprättade förslag till lag om ändring

i statstjänstemannalagen och lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Börje Hårdefelt.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1970

21

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson, Feldt.

Statsrådet Löfberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

1) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 275),

2) lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700536

Doktrin (2)

  1. Lennart Aspegren, De offentliganställda och den nya förhandlingsrätten, FT 1977 nr 5 s. 221, på s. 222 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Lennart Aspegren, Ingmar Lidbeck, Georg Normark, Sven-Hugo Ryman, Statens tjänstemän, FT 1971 nr 3 s. 130, på s. 131 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1970:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i statstjänstemannalagen s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. FT 1977 s. 221 Lennart Aspegren, De offentliganställda och den nya förhandlingsrätten s. 222 i texten
  2. FT 1971 s. 130 Lennart Aspegren, Ingmar Lidbeck, Georg Normark, Sven-Hugo Ryman, Statens tjänstemän s. 131 i texten