Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tystnadsplikt för apotekspersonal, m. m

1970-10-23 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:167, Med förslag till lag om tystnadsplikt för apotekspersonal, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1970

1

Nr 167

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tystnadsplikt för apotekspersonal, m. m.; given Stockholms

slott den 23 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om tystnadsplikt för apotekspersonal,

2) lag om upphävande av lagen (1941: 331) om avstängning i vissa fall av

apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning om tystnadsplikt för

apotekspersonal. Enligt förslaget får den som är eller varit verksam inom

detaljhandel med läkemedel inte obehörigen yppa vad han i sin verksamhet

fått reda på om enskildas personliga förhållanden.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.

I propositionen läggs vidare fram förslag om att lagen om avstängning i

vissa fall av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning

skall upphöra att gälla vid utgången av år 1970.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 167

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om tystnadsplikt för apotekspersonal

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Till apotekspersonal hänföres i denna lag den som är verksam inom detaljhandel

med läkemedel.

2 §

Den som tillhör eller tillhört apotekspersonalen får ej obehörigen yppa

vad han i sin verksamhet inom detaljhandeln med läkemedel erfarit om

enskilds personliga förhållanden.

3 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § dömes till böter

eller fängelse i högst ett år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till

åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

3

2) Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen (1941:331) om avstängning i vissa fall av

apoteksinnehavare eller farmaeevt från tjänstgöring å apoteksinrättning

Härigenom förordnas att lagen (1941:331) om avstängning i vissa fall av

apoteksinnehavare eller farmaeevt från tjänstgöring å apoteksinrättning

skall upphöra att gälla vid utgången av år 1970.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 167

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 oktober

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling,

Löfberg, Carlsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning

om tystnadsplikt för apotekspersonal, m. m. och anför.

Inledning

Läkemedelsförsörjningsutredningen avlämnade den 31 oktober 1969 sitt

betänkande Läkemedelsförsörjning i samverkan (SOU 1969:46). Efter

remissbehandling av betänkandet lade Kungl. Maj :t i prop. 1970: 74 fram

förslag till ny organisation av läkemedelsförsörjningen m. m. Förslagen

antogs av riksdagen (2LU 37, rskr 234, SU 98, rskr 223). Den nya organisationen

skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1971. I propositionen berörde jag

i anslutning till min redogörelse för personalens ställning hos det föreslagna

apoteksbolaget även frågan om tystnadsplikt och vissa ansvarsförhållanden.

Jag anförde därvid bl. a. (s. 94) att apotekspersonalen enligt vissa för

apoteken gällande äldre föreskrifter inte får yppa för obehöriga vad den

genom recept som företetts fått veta om enskildas personliga förhållanden

samt att det är angeläget att bestämmelser av liknande innebörd blir tilllämpliga

på personal hos apoteksbolaget -— såväl inom den centrala förvaltningen

som i distributionsleden. Jag framhöll också att jag avsåg att innan

bolaget träder i funktion den 1 januari 1971 ta upp frågan om att meddela

sådana bestämmelser, varvid behovet av bestämmelser om tystnadsplikt

beträffande affärsförhållanden, yrkeshemligheter o. d. som personalen kan

få kännedom om i sin tjänsteutövning även borde uppmärksammas. Jag

nämnde vidare att jag hade för avsikt att i detta sammanhang också till

prövning ta upp de bestämmelser som finns i lagen (1941: 331) om avstängning

i vissa fall av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring på

apo teksinr ättning.

Mot bakgrund av vad som förekommit har inom socialdepartementet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1970

upprättats eu promemoria med förslag till bestämmelser om tystnadsplikt

för personal inom apoteksbolaget m. m. (Stencil S 1970: 5).

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av justitiekanslersämbetet

(JK), hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen,

statens avtalsverk, Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund, Apoteksteknikerförbundet

(ATF), Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Representantförenmgen

för utländska farmacevtiska industrier (RUFI), Sveriges

akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och

Sveriges läkarförbund. LIF och RUFI har avgett gemensamt yttrande.

Tystnadsplikt för apotekspersonal

Gällande ordning

För apotekens personal gäller i princip alltjämt föreskrifterna i Kungl.

Maj:ts medicinalordningar av den 30 oktober 1688. Där sägs bl. a. följande:

»Och sasom åtskilliga sjukdomar förefalla, vilka patienterna vilja hava

dolda, och likväl av recepterna något fattas kan, varför det varit haver;

alltså bor ingen uti apoteken giva någon kunskap därom, mycket mindre

visa åt någon en annans medici recept, dem det icke angår, att därefter se».

Enligt kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal under socialstyrelsens

inseende räknas till medicinalpersonalen bl. a. legitimerad apotekare

samt vid apotek eller sjukhus anställd befattningshavare, som avlagt

farmacie kandidatexamen eller receptarieexamen (1 §).

Medicinalpersonalen står i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende.

Den som tillhör medicinalpersonalen är skyldig att följa de instruktioner

och andra föreskrifter för yrkesutövningen, som socialstyrelsen meddelar,

samt att skyndsamt lämna de upplysningar, förklaringar och underrättelser,

som socialstyrelsen fordrar in. Läkare, tandläkare, apotekare,

sjuksköterskor och barnmorskor skall dessutom iaktta vad som är särskilt

föreskrivet för dem (2 §).

Med stöd av nyssnämnda kungörelse har medicinalstyrelsen den 10 juli

1964 utfärdat ett cirkulär om tystnadsplikt för medicinalpersonal m. fl.

I cirkuläret redovisas den tystnadsplikt som gäller för läkare enligt 8 §

allmänna läkarinstruktionen (1963:341). Det framhålls vidare i cirkuläret

att Kungl. Maj :t meddelat särskilda bestämmelser om tystnadsplikt för

tandläkare, apotekare m. fl. och att dessa bestämmelser i princip har samma

innebörd som 8 § allmänna läkarinstruktionen. I cirkuläret föreskrivs därefter

att i den mån socialstyrelsen inte i särskild instruktion har meddelat

föreskrift om tystnadsplikt för andra grupper av medicinalpersonal, skall

för befattningshavare som tillhör sådan personal och som kommer i förbindelse

med vårdsökande, samma regler om tystnadsplikt gälla som för

läkare. Slutligen pekas i cirkuläret på att motsvarande tystnadsplikt gäller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ls proposition nr 167 år 1970

även för personer som inte tillhör medicinalpersonalen men som ändå har

befattning med sjuka eller som får tillgång till uppgifter om sjuka genom

att det i sjukvårdslagen (1962: 242) har tagits in en särskild bestämmelse

om tystnadsplikt.

Departementspromemorian

I departementspromemorian framhålls att det efter den omorganisation av

läkemedelsförsörjningen som sker den 1 januari 1971 torde vara helt klart

att omfattningen av tystnadsplikten för personal hos apoteksbolaget inte kan

få bero på en tolkning av medicinalordningens bestämmelser. Dessa måste

alltså ersättas av nya, som enligt promemorian bör tas in i en särskild lag.

Lagen bör innehålla en föreskrift för apoteksbolagets personal om tystnadsplikt

beträffande enskildas personliga förhållanden

så att personalen inte för obehörig yppar vad den under sitt arbete

erfar om sådana förhållanden.

När det gäller att bestämma vem som är obehörig bör enligt promemorian

uttrycket i detta sammanhang ha samma innebörd som när det

gäller andra bestämmelser om tystnadsplikt. Detta innebär bl. a. att tjänsteman

hos socialstyrelsen som för sin tjänsteutövning behöver få kännedom

om förhållanden, varom nu är fråga, inte kan anses obehörig. Ett önskvärt

samarbete mellan apotekspersonal och läkare bör inte heller motverkas av

tystnadspliktsbestämmelsen. Apotekspersonalen bör således kunna lämna

upplysningar till läkare för att bl. a. förhindra dubbelförskrivning av läkemedel

eller andra för en patient olämpliga förskrivningar av läkemedel.

Enligt promemorian bör personalen hos apoteksbolaget även ha viss

tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden m. m.

Anledningen härtill är de nya riktlinjer för prispolitiken på läkemedelsområdet

som antagits i samband med den nya organisationen av läkemedelsförsörjningen.

Även förbudet för tjänsteman hos bolaget att obehörigen yppa något

om affärsförhållanden man. inom näringslivet bör enligt promemorian ha

sin plats i den särskilda lagen.

Personal vid andra sjukhusapotek än sådana som sorterar under apoteksbolaget

torde enligt promemorian kunna hänföras till personal som har

tystnadsplikt enligt sjukvårdslagen, varför någon särskild tystnadspliktsbestämmelse

inte behövs för dem. Något behov av bestämmelser om tystnadsplikt

med hänsyn till affärsförhållanden m. m. finns enligt promemorian inte

för denna personal.

Remissyttrandena

Det övervägande antalet remissinstanser anser att nya bestämmelser om

tystnadsplikt för apotekspersonal behövs. I vissa remissyttranden görs

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1070

emellertid härvidlag skillnad mellan tystnadsplikt beträffande enskildas

personliga förhållanden och tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det över huvud taget

behövs några nya bestämmelser. Hovrätten reser allvarliga invändningar

mot förslaget att tystnadsplikten för personer som är verksamma hos

apoteksbolaget regleras i en särskild lag. Hovrätten framhåller att det

endast i undantagsfall finns en författningsenlig tystnadsplikt för personer,

som inte är verksamma i allmän tjänst. Hovrätten anför exempel på sådana

bestämmelser och framhåller att i jämförelse med vad som gäller för de

grupper som där avses innebär lagförslaget en avsevärt mera vidsträckt

tystnadsplikt för apoteksbolagets anställda än för de andra. Detta får för de

anställda betydelsefulla konsekvenser som inte har beaktats. En i bolaget verksam

kemist skulle t. ex. ha små möjligheter att söka anställning på annat

håll, där han kan få användning av sina kunskaper, därför att han i en

ny anställning lätt skulle råka i konflikt med tystnadsplikten. Förslaget

gar i detta hänseende avsevärt längre än det skydd för yrkeshemligheter

som gäller enligt lagen om illojal konkurrens. Hur förslaget förhåller sig

till denna lag eller till lagstiftningen om patent behandlas inte i promemorian.

Förslaget innebär att man för en mycket begränsad grupp av personer

skulle stadga tystnadsplikt i en särskild lag. Ett riktigare tillvägagångssätt

är enligt hovrättens mening att frågan härom behandlas i sitt

större sammanhang. Att för enbart de anställda vid apoteksbolaget införa

förpliktelser som går långt utöver vad som gäller i andra företag är

olämpligt.

I fråga om tystnadsplikt beträffande enskildas personliga

förhållanden anser hovrätten över Skåne och Blekinge,

Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund, SACO och Sveriges läkarförbund

att gällande bestämmelser om tystnadsplikt är tillräckliga. Hovratten

över Skåne och Blekinge framhåller att brott mot tystnadsplikten

lörande enskilds personliga förhållanden alltjämt bör medföra ansvar.

Eftersom det främst är de vid apoteken verksamma farmacevterna som

tår vetskap om de förhållanden som bör omfattas av tystnadsplikten, är

behovet av skydd tillgodosett om farmacevterna alltjämt hör till medicinalpersonalen

och är underkastade för denna gällande tystnadsplikt. Något

behov av att apotekstekniker skall omfattas av tystnadsplikten synes inte

ha förelegat hittills. Anledning torde därför saknas till att nu särskilt

ålägga dem en sådan förpliktelse.

Övriga remissinstanser tillstyrker i princip förslaget i denna del eller

lämnar det utan erinran. JK pekar på att de regler som f. n. gäller om apotekspersonalens

tystnadsplikt inte är särskilt straffsanktionerade och anser

det angeläget att såväl frågan om personalens tystnadsplikt som även frågan

om straff för brott mot denna plikt blir reglerad efter apoteksreformens

genomförande. Vad beträffar personal vid sjukhusapotek ställer sig JK

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

tveksam till promemorians påstående att sådan personal kommer att omfattas

av tystnadsplikt enligt sjukvårdslagen. JK finner det ur alla synvinklar

mest rationellt att tystnadsplikten regleras genom enhetliga regler

för all apotekspersonal. ATF framhåller att lagen för apoteksteknikernas

del endast slår fast det förhållande beträffande tystnadsplikt som redan

råder inom apoteksområdet. Landstingsförbundet anser, i motsats till JK,

att ingen särskild tystnadspliktsbestämmelse utöver den som finns i sjukvårdslagen

behövs för personal vid huvudmannaägda sjukhusapotek.

Frågan om samarbete mellan apotekspersonal och läkare har uppmärksammats

i flera remissyttranden.

JK anser det önskvärt att möjlighet öppnas för apotekspersonal att utan

hinder av tystnadsplikten delge läkare och tandläkare vissa upplysningar

rörande deras patienter, dock endast under förutsättning att ett dokumenterat

behov av sådan möjlighet föreligger. Eftersom det här är fråga om en

begränsning av tystnadsplikt, som är stadgad till skydd för enskilds personliga

intressen, bör en sådan begränsning inte införas utan att behovet därav

styrkts. Det kan också ifrågasättas om det åsyftade samarbetet mellan apotekspersonal

samt förskrivande läkare och tandläkare kan få avsedd effekt

utan att motsvarande lättnader medges i den tystnadsplikt som gäller för läkare

och tandläkare och som begränsas bl. a. av uttrycket »i oträngt mål».

Hela frågan synes böra övervägas i ett större sammanhang. När erforderlig

utredning ägt rum och i den mån denna visar behov av uppmjukning av tystnadsplikten,

kan man genomföra en sådan. Tydligen är avsikten att erforderligt

utrymme för upplysningar av ifrågavarande art skall beredas genom tolkning

av ordet »obehörigen» i den föreslagna lagtexten. Till innehållet, men ej

ordalagen, samma bestämning finns i nu gällande regler om tystnadsplikt för

apotekspersonal. Vidare förekommer uttrycket »obehörigen» och liknande uttryck

i en mångfald andra författningars bestämmelser om tystnadsplikt.

Dessa uttryck är i gemen ytterst svävande och innebörden därav är närmast

en tolkningsfråga i varje särskilt fall. Att grunda en så betydelsefull nytolkning

som den förevarande enbart på motivuttalanden kan inte anses

vara tillräckligt. En uppmjukning av tystnadsplikten bör i stället ske genom

uttryckliga författningsregler.

Socialstyrelsen framhåller att det finns ett uttalat behov av en möjlighet

för apotekspersonal att kunna lämna upplysningar till läkare för att förhindra

dubbelförskrivning av läkemedel. Styrelsens uppfattning är att sådana

upplysningar skall lämnas av apoteksföreståndaren efter en bedömning att

upplysningen sannolikt är till patientens bästa. Utöver till läkare, som har patienten

i sin vård, måste upplysningar också kunna lämnas till tjänsteman

vid socialstyrelsen eller länsläkarorganisationen. Tillämpningen av rätten att

lämna upplysningar måste ske på sådant sätt, att patienten inte får en

känsla av att vara misstänkt eller bevakad. Över lämnade upplysningar bör

apoteksföreståndaren föra särskild journal.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1970

Apotekarsocieteten delar uppfattningen att ett sådant samarbete mellan

apotekspersonal och läkare som beskrivits i promemorian inte bör motverkas

av tystnadspliktsbestämmelsen. Societeten menar emellertid att redan

nuvarande författningar medger en tolkning som möjliggör det här åsyftade

arbetssättet. Societeten anser att orden »dem det icke angår» i 1688 års

medicinalordningar och orden »i oträngt mål» i läkarinstruktionen har

samma innebörd. Societeten anser också att rätten för apotekare att lämna

uppgifter till länsläkare redan på denna grund är odisputabel. Enligt societetens

mening har en apotekare vidare plikt att yppa missbruk av sprit, narkotika

osv. i samband med visitationer. Detta får anses vara ett statuerat

undantag från tystnadsplikten. Inte heller vid andra tillfällen kan det anses

vara något fel från en apoteksföreståndares sida om han lämnar sådana meddelanden

till länsläkare. Även när det gäller apoteksföreståndarens rätt att

till annan läkare lämna uppgift om enskilds läkemedelsförbrukning medger

redan en tolkning av gällande författningar att apoteksföreståndaren får

lämna upplysning till receptutfärdare i syfte att förhindra dubbelförskrivning

av läkemedel eller andra för en patient olämpliga förskrivningar. Med

apotekare bör i detta sammanhang förstås apotekföreståndare. Samråd av

dylikt slag måste begränsas till fall då det klart kan sägas vara till nytta för

patienten. Det bör vidare klargöras till vem sådan information får lämnas.

Societeten anser således att det i och för sig inte finns anledning att företa

någon författningsändring för att uppnå det i promemorian angivna syftet.

Möjligen kan det med hänsyn till att även andra tolkningar framkommit

av här berörda författningar vara behövligt med en översyn av tystnadspliktsbestämmelserna

för all medicinalpersonal.

Sveriges farmaceviförbund framhåller att samarbete mellan farmacevterna

och läkarna på sätt beskrivits i promemorian inte får motverkas

vare sig av tystnadspliktsbestämmelserna eller av att någon av grupperna

ställs utanför kategorin medicinalpersonal. Ett vidgat samarbete inom medicinalpersonalgrupperna

är en så angelägen sak ur säkerhets- och totalvårdssynpunkt

att en splittring skulle vara en tillbakagång. Farmacevtförbundet

erinrar om den utredning som pågår inom socialstyrelsen av

dessa problem och vill starkt understryka att tystnadspliktsbestämmelserna

inte får en sådan utformning att samarbete mellan farmacevter och läkare

hindras av tolkningssvårigheter. Det bör därför i lagtext eller i kungörelse

fastställas hur föreskriften om tystnadsplikt skall tolkas och tillämpas,

så att ett önskvärt samråd skall kunna ske mellan farmacevten och läkaren,

när detta ur vårdsynpunkt bedöms till nytta för den sjuke. Samråd måste

naturligtvis ske med stort omdöme och med upprätthållande av individens

integritet. I samband med behandlingen av tystnadsplikten bör orden »dem

det icke angår» och »i oträngt mål» ges en entydig uttolkning. Behörig att lämna

upplysningar bör vara apoteksf öreståndaren eller den han utser. Rätten för

farmacevt att lämna uppgift till socialstyrelsen liksom till länsläkaren är odis
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

putabel. Informationen skall i första hand lämnas till den sjukes läkare. Däremot

bör rätten för annan läkare att ta del av informationen i det uppkomna

fallet vara strikt reglerad. Farmacevtförbundet föreslår mot bakgrund av

det anförda att kungörelsen om medicinalpersonal under socialstyrelsens inseende

kompletteras med entydiga bestämmelser om tystnadspliktens tolkning.

SACO och Sveriges läkarförbund anser att gällande bestämmelser om

tystnadsplikt bör förtydligas i fråga om apoteksföreståndares möjlighet

att informera en förskrivande läkare eller tandläkare om en patients

läkemedelsvanor. Det är enligt dessa remissinstanser angeläget att informationen

begränsas till vad som ligger i patientens intresse och är motiverat

för att förhindra otillbörlig läkemedelsförbrukning.

I fråga om tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden

m. m. framhåller hovrätten över Skåne och Blekinge att en utvidgad

tystnadsplikt för apoteksbolagets personal till skydd för läkemedelsfabrikanternas

yrkeshemligheter bör antingen grundas på anställningsavtal

eller också anknytas till den tystnadsplikt som redan nu finns för socialstyrelsens

befattningshavare enligt bestämmelse i läkemedelsförordningen.

Eftersom statens ensamrätt att driva detaljhandel med läkemedel skall upplåtas

till ett aktiebolag, kan skydd för yrkeshemligheter liksom inom näringslivet

i övrigt åstadkommas genom bestämmelser i anställningsavtal. Vad som

skiljer apoteksbolaget från andra företag är den insyn som bolaget kan få i

läkemedelsfabrikanternas verksamhet i samband med förhandlingar om priset

på läkemedel. Det kan dock sättas i fråga om läkemedelsfabrikanterna i

tillräcklig grad kommer att skyddas genom den föreslagna tystnadsplikten.

Dessa torde i själva verket inte vara betjänta av att den som bryter mot tystnadsplikten

straffas utan lär nog föredra att få ersättning för den skada de

lider genom yppandet. Eftersom den som bryter mot sin tystnadsplikt sällan

torde ha sådana tillgångar att han kan ersätta skadan, bör det övervägas om

inte läkemedelsfabrikanten i så fall skall kunna vända sig mot vederbörande

arbetsgivare, som satt honom i tillfälle att ta del av hemligheten och som har

de ekonomiska möjligheterna att ersätta skadan. Om det bedöms nödvändigt

att även yrkeshemligheter innefattas i särskilt stadgad tystnadsplikt, synes en

sådan bestämmelse ha sin naturliga plats i läkemedelsförordningen, som i så

fall kan kompletteras med ett stadgande om att den som äger rätt att driva

detaljhandel med läkemedel är skyldig att jämte den som bryter mot sin

tystnadsplikt ersätta genom brottet uppkommen skada.

Sveriges farmacevtförbund, SACO och Sveriges läkarförbund anser att

dessa frågor redan är tillfredsställande reglerade genom annan lagstiftning

och ifrågasätter behovet av särskilda bestämmelser.

LIF och RUFI däremot noterar förslagets allmänna syfte med gillande.

Apotekarsocieteten delar uppfattningen att vissa affärsförhållanden m.m.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1070 11

bör vara belagda med lagstadgad tystnadsplikt. Övriga remissinstanser uttalar

sig inte om förslaget i denna del.

Departementschefen

Personal som är verksam inom detaljhandeln med läkemedel har enligt

vissa för apoteken gällande äldre föreskrifter tystnadsplikt beträffande

enskildas personliga förhållanden. I departementspromemorian

föreslås att dessa äldre bestämmelser ersätts med nya. Enligt

promemorian bör de nya bestämmelserna tas in i en särskild lag och omfatta

personalen vid det nyinrättade Apoteksbolaget AB, som med några få undantag

kommer att ha hand om all detaljhandel med läkemedel.

Förslaget om att nu modernisera bestämmelserna om tystnadsplikt för

apotekspersonalen tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

JK framhåller att skäl för en modernisering är att de nu gällande

reglerna om apotekspersonalens tystnadsplikt inte är särskilt straffsanktionerade.

Å andra sidan har det under remissbehandlingen gjorts gällande

att de av socialstyrelsen utfärdade bestämmelserna om tystnadsplikt för medicinalpersonal

skulle tillgodose behovet av skydd för enskildas personliga

förhållanden. Det är emellertid tveksamt om eller i vilken utsträckning dessa

bestämmelser är straff sanktionerade. För egen del anser jag det nödvändigt

att de nu gällande bestämmelserna ersätts av nya i samband med omorganisationen

av läkemedelsförsörjningen. De nya bestämmelserna bör enligt

min mening inte utfärdas i administrativ ordning utan få formen av lag.

Lagstiftningens närmare utformning återkommer jag till i specialmotiveringen

till lagförslaget. Jag vill nu endast beröra ett par frågor av central

betydelse för lagens utformning. Den första är frågan om bestämningen

av den personkrets, för vilken plikten att iaktta tystnad bör gälla. JK har

i denna fråga uttalat sig för att tystnadsplikten bör regleras enhetligt för

all apotekspersonal. Jag delar denna uppfattning och föreslår att lagen

får avse inte endast personal hos apoteksbolaget, som föreslagits i promemorian,

utan alla personer sysselsatta inom detaljhandel med läkemedel.

Härigenom kommer även personal vid t. ex. militärapoteket och personal

vid andra sjukhusapotek än sådana som drivs av apoteksbolaget att omfattas

av lagens bestämmelser.

Den andra är frågan huruvida lagen utom bestämmelser om tystnadsplikt

beträffande enskildas personliga förhållanden också bör innehålla bestämmelser

om tystnadsplikt beträffande affärsförhållande

n m. m. Enligt departementspromemorian bör personalen hos apoteksbolaget

ha tystnadsplikt även beträffande vissa sådana förhållanden.

I denna fråga har delade meningar kommit fram under remissbehandlingen.

Bland dem som motsätter sig förslaget om särskild lagstiftning är hovrätten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1970

över Skåne och Blekinge, som anser att skyddet beträffande affärsförhållanden

m. m. när det gäller relationerna mellan apoteksbolaget och läkemedelsfabr

ikanter na kan lösas på samma sätt som inom näringslivet i övrigt.

Bakgrunden till att särskilda lagregler om tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden

m. m. kan övervägas för apoteksbolagets personal är de nya

riktlinjer för prispolitiken på läkemedelsområdet som antagits i samband

med den nya organisationen av läkemedelsförsörjningen. Dessa riktlinjer

innebär att förhandlingar mellan apoteksbolaget och läkemedelsfabrikanterna

i fråga om priset på de farmacevtiska specialiteterna bör föregå registrering

av dessa och att kravet behålls att ett läkemedelspris skall vara skäligt

för att registrering skall beviljas. Det pris som apoteksbolaget och producenten

kommer överens om skall då socialstyrelsens läkemedelsnämnd prövar

prisfrågan anses skäligt om inte särskilda skäl talar för annat. Genom

det tilltänkta förfarandet för att fastställa priset på farmacevtiska specialiteter

kan vissa tjänstemän vid bolagets huvudförvaltning komma att få ta

del av uppgifter om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller

driftförhållanden eller om företags eller sammanslutningars uppfinningar

eller forskningsresultat. Sådana uppgifter bör de självfallet inte yppa för

obehöriga.

Den personkrets som kommer att få del av sådana affärsförhållanden

m. m. som här avses kommer att vara begränsad till ett fåtal tj änstemän

vid apoteksbolagets huvudförvaltning. Som hovrätten över Skåne och Blekinge

framhållit bör tillräckliga garantier mot missbruk av ifrågavarande

uppgifter från apoteksbolagets personals sida kunna åstadkommas inom

ramen för de regler som i allmänhet gäller för näringslivet. Jag är därför

inte beredd att f. n. förorda särskilda regler om tystnadsplikt för apoteksbolagets

personal i fråga om affärsförhållanden m. in.

Avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare

eller farmacevt från tjänstgöring

Gällande bestämmelser

Lagen (1941: 331) om avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare eller

farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning föreskriver att socialstyrelsen

ofördröj ligen skall avstänga apoteksinnehavare, legitimerad apotekare

eller farmacie kandidat som är anställd på apoteksinrättning och som på

grund av sinnessjukdom eller annan rubbning i själstillståndet är ur stånd

att tjänstgöra på apoteksinrättning. Den avstängde får inte återinträda i

sin tjänst förrän han inför styrelsen styrker, att han är i stånd att tjänstgöra.

Lagen innehåller också bestämmelser om ordningen för tvångsvis

läkarundersökning av den som misstänks vara så sjuk att han bör avstängas

från tjänstgöring.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

Departementspromemorian

I departementspromemorian framhålls att lagen under sin giltighetstid

tillämpats endast vid några enstaka tillfällen. Det framhålls vidare att det

inte längre torde vara nödvändigt att behålla dess bestämmelser. Lagen föreslås

därför upphävd fr. o. m. den 1 januari 1971. Med hänsyn till de

risker som kan föreligga vid en felexpediering på apotek bör det dock

skapas garantier för att bolaget skiljer sådan personal varom här är fråga

från arbete, där felexpediering kan äga rum. I det avtal som skall träffas

mellan bolaget och staten om bolagets verksamhet bör därför tas in en

klausul som förbinder bolaget att vidta sådana åtgärder.

Remissyttrandena

De flesta remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. JK och Sveriges

farmacevtförbund anser däremot att frågor om avstängning av apotekspersonal

alltjämt bör avgöras av tillsynsmyndigheten, dvs. socialstyrelsen.

JK framhåller att lagen innebär en värdefull garanti för allmänheten och

att dess värde kan sägas i viss mån öka om kravet på legitimation av

apotekare slopas. Lagen bör därför inte upphävas utan vägande skäl. Den

omständigheten att den sällan tillämpats är inget sådant skäl. Det är enligt

JK uppenbart att lagen inte bör upphävas utan att lika betryggande garantier

för allmänheten skapas på annat sätt. Frågan rör så viktiga intressen för

allmänheten att avgörandet inte bör ligga på arbetsgivaren utan på tillsynsmyndigheten.

Vad angår personal vid sjukhus, som ej skall sortera

under bolaget, innehåller promemorian över huvud taget inte något förslag

till ersättande regler.

Departementschefen

1941 års lag avser personal som är verksam inom detaljhandeln med läkemedel.

Den nya organisation av läkemedelsförsörjningen som genomförs

den 1 januari 1971 innebär bl. a. att all detaljhandel med läkemedel

med några få undantag kommer att handhas av det nyinrättade Apoteksbolaget

AB i vilket staten har ett bestämmande inflytande. Det nuvarande

privilegiesystemet beträffande apotek skall upphöra vid utgången av år 1970

och huvudparten av den personal som avses med 1941 års lag kommer därefter

att ha bolaget som arbetsgivare. I några undantagsfall kommer sådan

personal att ha andra arbetsgivare, nämligen dels staten genom militärapoteket

dels sjukvårdshuvudmännen. Det sistnämnda inträffar då apoteksbolaget

låter sjukvårdshuvudman fullgöra bolagets skyldigheter att tillhandahålla

läkemedel åt allmänheten.

De förändrade anställningsförhållanden för merparten av den personal

som sysslar med detaljhandel med läkemedel har väckt frågan om sådana

regler som finns i 1941 års lag alltjämt behövs. I departementspromemorian

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

har föreslagits att 1941 års lag upphävs vid utgången av år 1970. Under remissbehandlingen

av promemorian har alla remissinstanser utom två lämnat

förslaget utan erinran.

Det nuvarande privilegiesystemet beträffande apoteken innebär att varje

självständigt apotek bildar en apoteksrörelse. Det fanns följaktligen vid tiden

för lagens tillkomst och finns alltjämt ett stort antal arbetsgivare för

ifrågavarande personal. Dessa arbetsgivare, apoteksinnehavarna, omfattas

dessutom själva av lagens bestämmelser. Innan lagen kom till fanns ingen

ansvarig som kunde ingripa om en apoteksinnehavare genom sjukdom blev

oförmögen att tjänstgöra. Dessa förhållanden blir radikalt förändrade

fr. o. m. den 1 januari 1971. Det fåtal arbetsgivare som därefter kommer att

finnas inom detaljhandelsområdet när det gäller läkemedel har stora möjligheter

att fördela arbetsuppgifterna för sin personal på ett sådant sätt att

de risker för allmänheten som 1941 års lag avser att förhindra inte skall

behöva uppstå. Apoteksbolaget blir i framtiden den största arbetsgivaren för

ifrågavarande personal. För att särskilt markera bolagets ansvar på detta

område har i det avtal mellan staten och apoteksbolaget som ingicks den 18

september 1970 tagits in en bestämmelse om att bolaget skall ansvara för

att den personal som sysselsätts inom läkemedelsdistributionen uppfyller

de krav som ur säkerhetssynpunkt måste ställas på bolagets verksamhet.

I fråga om farmacevtisk personal i statens tjänst blir de för alla statstjänstemän

gemensamma reglerna om avstängning och läkarundersökning i statstjänsteinannalagen

(1965:274) och i statstjänstemannastadgan (1965:601)

tillämpliga. Beträffande den farmacevtiska personal i sjukvårdshuvudmännens

tjänst som kommer att sysselsättas inom detaljhandel med läkemedel

utgår jag ifrån att arbetsgivarna, landstingskommunerna och de kommuner

som inte tillhör landstingskommun, liksom apoteksbolaget kommer att

se till att personalen uppfyller de krav som kan ställas ur säkerhetssynpunkt.

Mot bakgrunden av den ändrade organisationen av läkemedelsförsörjningen

bör 1941 års lag kunna upphävas. Jag förordar således att lagen upphör

att gälla vid utgången av år 1970.

Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för

slag till

1) lag om tystnadsplikt för apotekspersonal,

2) lag om upphävande av lagen (1941: 331) om avstängning i vissa fall

av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänsgöring å apoteksinrättning.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen togade lagförslagen, har uteslutits liär.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

Specialmotivering

Förslaget till lag om tystnadsplikt för apotekspersonal

Rubriken

Som framhållits i den allmänna motiveringen bör enhetliga regler om

tystnadsplikt gälla för alla som är sysselsatta inom detaljhandel med läkemedel

oavsett vem som driver verksamheten. För de grupper som avses har

valts den sammanfattande benämningen apotekspersonal.

1 §

Paragrafen innehåller en definition av det i rubriken använda begreppet

apotekspersonal. Till apotekspersonalen räknas den som är verksam inom

detaljhandel med läkemedel. I begreppet apotekspersonal inryms inte bara

i vanlig mening anställda utan alla som varaktigt eller tillfälligt är verksamma

inom detaljhandel med läkemedel. Till apotekspersonalen räknas alltså

i detta sammanhang även styrelseledamöter och revisorer samt personer som

anlitas för särskilda uppdrag, t. ex. sakkunniga.

Som framhållits i den allmänna motiveringen kommer huvudparten av

apotekspersonalen sedan den nya organisationen av läkemedelsförsörjningen

genomförts att ha apoteksbolaget som arbetsgivare. I några fall kommer

dock staten att direkt vara arbetsgivare genom militärapoteket. Även landstingen

kommer i några fall att vara arbetsgivare för personal som sysslar

med detaljhandel med läkemedel. Vissa av de personer som blir underkastade

tystnadsplikt enligt lagen kommer alltså att vara underkastade ämbetsansvar,

vilket inte är fallet med personer verksamma hos apoteksbolaget,

Det förhållandet att tystnadsplikten fastställs i lag medför att den som har

ämbetsansvar med stöd av 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen

kan dömas för brott mot tystnadsplikten även om han brutit sin tystnadsplikt

genom ett meddelande som är avsett att publiceras i tryckt skrift.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt beträffande enskildas

personliga förhållanden. Tystnadsplikten gäller för var och en som är

eller varit verksam inom detaljhandeln med läkemedel.

Tystnadsplikten gäller endast sådant yppande av enskilds personliga

förhållanden som är att anse som obehörigt. Detta torde inte utesluta vittnesplikt

enligt 36 kap. rättegångsbalken. Såväl i departementspromemorian som

i åtskilliga remissyttranden har uppmärksamhet ägnats åt frågan om innebörden

av begreppet »obehörigen yppa». Därvid har från många håll efterlysts

en närmare precisering av innebörden av ordet obehörigen. Detta ord

eller därmed liknande uttryck förekommer i motsvarande sammanhang i en

mängd författningar och det ligger i sakens natur att det knappast låter

sig göra att uppställa generella regler för tolkningen av detta begrepp. Det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

blir i varje särskilt fall fråga om att göra en avvägning mellan olika intressen,

varvid man till utgångspunkt får ta bl. a. allmänna rättsgrundsatser och

överväganden som gjorts vid författningens tillkomst.

I samband med kampen mot det alltmer utbredda missbruket av beroendeframkallande

medel, däribland många läkemedel, har det visat sig att det

finns ett uttalat behov av möjlighet för apotekspersonalen att kunna lämna

upplysningar till läkare för att förhindra t. ex. dubbelförskrivning. Det är

min uppfattning att sådana meddelanden måste kunna få lämnas utan hinder

av tystnadsplikten. Självfallet måste möjligheten att lämna upplysningar

i dessa fall begagnas med varsamhet och omdöme och med tillbörligt

beaktande av att tystnadspliktens syfte på förevarande område är att skydda

privatlivets helgd.

3 §

Paragrafen innehåller straff- och åtalsbestämmelser.

För straffbarhet bör det räcka att tystnadsplikten bryts av oaktsamhet.

Strafflatituden är densamma som i andra författningar om tystnadsplikt

som kommit till under senare år. Undantaget för de fall då gärningen är

belagd med straff i brottsbalken har gjorts med hänsyn till att vissa av de

personer som binds av tystnadsplikt har ämbetsansvar enligt 20 kap. 12 §

brottsbalken.

Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen till

1) lag om tystnadsplikt för apotekspersonal,

2) lag om upphävande av lagen (1961:331) om avstängning i vissa fall

av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning

inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

17

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 19 oktober 1970.

Närvarande:

f.d. justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

justitierådet

Regner,

Martenius,

Bernhard,

Hesser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9 oktober

1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets

utlåtande skulle inhämtas över upprättade förslag till lag om tystnadsplikt

för apotekspersonal och lag om upphävande av lagen (1941:331) om avstängning

i vissa fall av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring

å apoteksinrättning.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av departementsrådet Carl-Edvard Sturkell.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på

Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson, Feldt.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag om tystnadsplikt för apotekspersonal,

2) lag om upphävande av lagen (19^1: 331) om avstängning i vissa fall av

apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning.

Föredraganden upplyser att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran

och hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

ESSELTE TRYCK. STHLM 70

014462

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1970:92 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om tystnadsplikt för apotekspersonal, m. m., jämte motioner. s. 1 i texten