Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord, m. m

1970-09-14 · 197 sidor, varav 195 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 195 av 197 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:168, Med förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

1

Nr 168

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förvaltning

av kyrklig jord, m. m.; given Stockholms slott den

23 oktober 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets

däri angivna skrivelser, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om förvaltning av kyrklig jord,

2) lag om kyrkliga kostnader,

3) lag om ändring i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker,

4) lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Alva Myrdal

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en helt ny lagstiftning om förvaltning av kyrklig jord.

Behovet av reformer har ansetts vara så stort att man inom ramen för nuvarande

organisatoriska samband mellan staten och kyrkan bör genomföra en lagstiftning

utan att avvakta beslut i kyrka-statfrågan.

Förvaltningen av den kyrkliga jorden, som omfattar ca 400 000 hektar produktiv

mark, skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på

ekonomiskt bästa sätt. Detta innebär bl. a. att det kyrkliga jord- och skogsbruket

bör bli föremål för en genomgripande strukturrationalisering. Denna rationalisering

bör anpassas till de allmänna rationaliseringssträvandena inom jord- och skogsbruket.

Det huvudsakliga ansvaret för rationaliseringen föreslås ligga på stiftsnämnderna.

För att främja en effektivare förvaltning av den kyrkliga skogen föreslås att

huvudparten av denna skall förvaltas av stiftsnämnderna. Pastoraten tillförsäkras

medinflytande genom att två pastoratsrepresentanter föreslås skola ingå i varje

stiftsnämnd.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 168 år 1970

I förslaget till ny jordabalk föreslås att samma arrenderegler skall gälla för kyrklig

jord som för annan jord. Med hänsyn härtill föreslås i propositionen att nuvarande

speciella arrenderegler för kyrklig jord skall upphöra att gälla.

Vidare föreslås nya regler om fördelning av prästlöne- och kyrkomusikerlönekostnaderna

mellan pastoraten och kyrkofonden. Enligt förslaget skall erforderlig

avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden bygga på den faktiska årliga avkastningen

av pastoratens lönetillgångar i stället för på en för 10 år i sänder bestämd

normalavkastning.

T .^tekniskt föreslås att nuvarande bestämmelser som är omfattande, invecklade

och svåröverskådliga förs samman till två kortfattade lagar av kyrkolags natur.

De föreslås träda i kraft den 1 januari 1972.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

3

1) Förslag

till

Lag

om förvaltning av kyrklig jord

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Med kyrklig jord förstås i denna lag löneboställe, prästgård, församlingskyrkas

fastighet, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet och

biskopsgård.

Löneboställe är fast egendom vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst

i visst pastorat.

Prästgård är fast egendom på vilken tjänstebostad är anvisad åt församlingspräst.

Är tjänstebostad ej längre anvisad på egendomen, blir egendomen löneboställe.

Församlingskyrkas fastighet är fast egendom vars avkastning är avsedd till församlingskyrkas

behov.

Prästlönefondsfastighet är fast egendom som förvärvats för medel ur prästlönefonder

från flera pastorat och vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster

i dessa pastorat.

Kyrkofondsfastighet är fast egendom vars avkastning tillföres kyrkofonden.

Domkyrkas fastighet är fast egendom vars avkastning är avsedd till domkyrkas

behov.

Biskopsgård är fast egendom på vilken tjänstebostad är anvisad åt biskop!

3 §

Bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom som tillhör staten

är ej tillämplig på kyrklig jord.

Vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare fullgöres av den

som förvaltar den kyrkliga jorden.

2 §

4

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Organisationen

5 §

I varje stift finns en stiftsnämnd samt boställsnämnder till det antal Konungen

bestämmer. I Stockholms stift fullgöres dock stiftsnämnds åligganden av stiftsnämndema

i Uppsala och Strängnäs stift enligt Konungens bestämmande.

Boställsnämnds verksamhetsområde bestämmes av Konungen.

6 §

Stiftsnämnd består av biskopen såsom ordförande eller annan, som Konungen

därtill förordnar, samt fyra andra ledamöter som utses av Konungen. För varje

ledamot utser Konungen en ersättare.

Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Annan ledamot än ordföranden och ersättare för sådan ledamot skall ha insikt i

jordbruk och skogsbruk eller eljest vara förfaren i allmänna värv. Två ledamöter

med ersättare utses efter förslag av sammanslutning som företräder pastoraten i

stiftet.

7 §

Boställsnämnd består av ordförande och två andra ledamöter, som utses av

länsstyrelsen. För varje ledamot utser länsstyrelsen en ersättare.

Ledamot och ersättare skall ha insikt i jordbruk. Den ene av de två ledamöterna

vid sidan av ordföranden skall vara arrendator och den andre, som ej får vara

arrendator, skall utses efter förslag av sammanslutning som företräder pastoraten i

stiftet.

8 §

Ledamot av stiftsnämnd eller boställsnämnd och ersättare för ledamot förordnas

för högst tre år.

Förvaltningen

Allmänna bestämmelser

9 §

Löneboställe, med undantag av tillhörande skog, och prästgård förvaltas av

pastoratet.

Församlingskyrkas fastighet förvaltas av församlingen.

Löneboställes skog, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet

och biskopsgård förvaltas av stiftsnämnden. Lunds domkyrkas fastigheter

förvaltas dock av ett särskilt domkyrkoråd.

Konungen kan efter framställning av den som förvaltar fastigheten besluta om

förvaltning i annan ordning i fråga om viss sådan fastighet som avses i andra eller

tredje stycket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Prästgård och biskopsgård

10 §

Om prästgård skall finnas, ankommer det på pastoratet att anordna prästgården.

Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen på prästgården.

Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, i den mån detta ej enligt bestämmelser

som Konungen meddelar eller enligt avtal ankommer på innehavaren av tjänstebostaden.

11 §

Behövs ny prästgård, skall prästgården efter stiftsnämndens bestämmande läggas

på löneboställe eller på annan fast egendom som pastoratet ställer till förfogande.

12 §

Ytterligare bestämmelser om prästgård meddelas av Konungen.

13 §

Om förvaltningen av biskopsgård meddelas bestämmelser av Konungen.

Annan kyrklig jord

14 §

Förvaltningen av löneboställe, församlingskyrkas fastighet, prästlönefondsfastighet,

kyrkofondsfastighet och domkyrkas fastighet skall inriktas på att egendomens

avkastningsförmåga tillgodogöres på ekonomiskt bästa sätt. Naturvårdens

och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

15 §

Kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av stiftsnämnd får av förvaltaren

upplåtas på arrende för jordbruk endast på de arrendevillkor som boställsnämnden

bestämmer.

16 §

Om upplåtelse av rätt till jakt eller fiske på kyrklig jord som avses i 14 § meddelas

bestämmelser av Konungen.

17 §

Stiftsnämnden beslutar om upplåtelse av följande rättigheter i sådan kyrklig

jord som avses i 14 § även om den ej förvaltas av stiftsnämnden, nämligen

1. upplåtelse av nyttjanderätt för församlingsändamål, kommunalt behov, bostadsbebyggelse,

industri eller annat liknande ändamål,

2. upplåtelse av tomträtt,

3. upplåtelse av rätt till annan naturtillgång än vattenkraft,

4. upplåtelse av servitut.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

18 §

Upplåtelse av rätt till vattenkraft på kyrklig jord som avses i 14 § beslutas av

kammarkollegiet.

I ärende som rör naturreservat, naturminne eller bestämmelser till skydd för

djurlivet företrädes kyrklig jord som avses i 14 § av stiftsnämnden, om ej

Konungen bestämmer annat.

19 §

Dispositionsändring, som ej avser sådan upplåtelse eller sådant godkännande

som anges i 17 eller 18 §, prövas i fråga om löneboställe, med undantag för tillhörande

skog, av boställsnämnden och för annan kyrklig jord som avses i 14 §

av den som förvaltar egendomen. Föranledes ändringen av att ett självständigt

jordbruk ej längre är bärkraftigt eller leder ändringen till att ett sådant jordbruk

ej kan uppehållas, prövas dock frågan alltid av stiftsnämnden.

20 §

Skog på kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av stiftsnämnd får

avverkas endast efter utsyning enligt stiftsnämndens bestämmande.

21 §

Vinst eller förlust på förvaltningen av prästlönefondsfastighet fördelas på pastoraten

i förhållande till deras andel i fastigheten. Motsvarande gäller för vinst eller

förlust på stiftsnämnds förvaltning av skogen på löneboställena i stiftet.

Bestämmelser om hur andel enligt första stycket skall beräknas meddelas av

Konungen.

Uppsikt över förvaltningen

22 §

Uppsikt över pastorats förvaltning av löneboställes jordbruk och av prästgård utövas

av boställsnämnden.

Stiftsnämnden utövar uppsikt över sådan annan förvaltning av kyrklig jord som

ej handhas av nämnden.

Närmare bestämmelser om uppsikt över förvaltning av kyrklig jord meddelas

av Konungen.

23 §

Konungen kan förordna, att uppsikten över förvaltningen av viss sådan egendom

som avses i 22 § första stycket skall handhas av stiftsnämnden eller att förvaltningen

av viss sådan egendom som avses i 22 § ej skall stå under uppsikt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

Försäljning eller byte av kyrklig jord

24 §

Tillstånd till försäljning eller byte av kyrklig jord får lämnas för att tillgodose

bostadsbehovet i orten eller bildandet av lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk

eller för att främja annat liknande syfte. Tillstånd får också lämnas, när kyrklig

jord i annat fall behövs för ändamål som avses i 1 § lagen (1917: 189) om

expropriation eller när jorden på grund av särskilda omständigheter ej lämpligen

bör behållas för sitt ändamål.

Tillstånd till avhändelse får lämnas endast om avhändelsen kan ske utan olägenhet

för det allmänna och endast mot vederlag som motsvarar fastighetens värde

med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning.

25 §

Frågan om tillstånd enligt 24 § prövas av Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, av kammarkollegiet eller stiftsnämnden.

Prästlönefond m. m.

26 §

Ersättning som inflyter för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,

upplåtelse av naturtillgång, eller av annan jämförlig anledning skall fonderas, om

ej annat följer av bestämmelser som Konungen meddelar. Avkastningen skall användas

för samma ändamål som jorden varit avsedd för.

27 §

Medel som skall fonderas enligt 26 § och som härrör från löneboställe eller

prästgård skall utgöra prästlönefond för pastoratet. Även annan fond vars avkastning

är avsedd för avlöning åt församlingspräst utgör prästlönefond.

Prästlönefond förvaltas av pastoratet. Den skall göras räntebärande på sätt

som föreskrives om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan medge, att fondens tillgångar

placeras på annat sätt enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

Av medel ur prästlönefonder från flera pastorat kan bildas prästlönejordsfond

för inköp av prästlönefondsfastighet. Prästlönejordsfond förvaltas av stiftsnämnden.

Om inköp av fast egendom för medel ur prästlönefond eller prästlönejordsfond

meddelas bestämmelser av Konungen.

28 §

Om förvaltning och placering av ersättningsmedel som härrör från annan kyrklig

jord än som avses i 27 § meddelas bestämmelser av Konungen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Besvär m. m.

29 §

Om talan mot församlings eller pastorats beslut finns bestämmelser i lagen (1961:

436) om församlingsstyrelse.

30 §

Talan mot beslut enligt denna lag av boställsnämnd föres genom besvär hos

stiftsnämnden.

Talan mot boställsnämnds beslut får föras endast av den som förvaltar egendomen.

31 §

Talan mot stiftsnämnds eller kammarkollegiets beslut enligt denna lag föres genom

besvär hos Konungen. Besvärshandlingen skall inges till den myndighet som

meddelat beslutet.

Mot stiftsnämnds beslut i fråga som fullföljts dit får talan föras endast om sådant

är tillåtet enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

32 §

Om domkyrkorådet i Lund meddelas bestämmelser av Konungen.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves

ecklesiastika boställsordningen (1932: 400),

förordningen (1963: 264) med särskilda bestämmelser om hushållningsplan för

ecklesiastikt löneboställes skog m. m.,

förordningen (1936: 579) angående förvaltningen av de för biskoparnas avlönande

anslagna fastigheter,

lagen (1927: 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt,

lagen (1942: 232) angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.

2. 1 fråga om fastighet som är anslagen till bostad eller avlöning åt domkyrkosyssloman

meddelas bestämmelser av Konungen.

3. I fråga om avtal om arrende av kyrklig jord som avses i lagen gäller, om avtalet

ingåtts före lagens ikraftträdande, fortfarande äldre bestämmelser om arrendators

rättigheter och skyldigheter, i den mån ej Konungen och riksdagen beslutar

annat.

4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersätts

genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

5. Ytterligare föreskrifter om ikraftträdandet av denna lag meddelas av Konungen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

2) Förslag

till

Lag

om kyrkliga kostnader

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Pastorat och kyrkofonden bestrider kostnader för kyrkliga ändamål enligt denna

lag.

2 §

Med pastorat förstås i denna lag territoriellt pastorat samt, i den mån Konungen

och riksdagen beslutar det, icke-territoriellt pastorat.

Vad i lagen sägs om pastorat äger tillämpning även på kyrklig samfällighet,

som utan att vara pastorat bildats för vården av sådana angelägenheter som avses

i lagen.

Om indelning i pastorat beslutar Konungen.

3 §

Pastorats prästlönetillgångar är löneboställen och prästlönefonder samt andelar

i prästlönejordsfond och prästlönefondsfastigheter.

Pastorats kyrkomusikerlönetillgångar består av boställskapital.

4 §

Med nettoavkastning av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar förstås

åttio procent av den vinst som uppkommer vid förvaltningen av lönetillgångama.

Bestämmelser om hur sådan vinst skall beräknas meddelas av Konungen.

Den del av vinsten på förvaltningen av pastorats lönetillgångar som ej inräknas

i nettoavkastningen får pastoratet använda för ändamål för vilket pastoratet

svarar.

5 §

Om förvaltningen av kyrkofonden meddelas bestämmelser av Konungen.

6 §

Pastorat svarar för kostnad för avlöningsförmåner åt församlingspräst och kyrkomusiker,

om ej annat följer av 8 eller 12 §.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Församlingspräst är domprost, kyrkoherde, komminister, kyrkoadjunkt eller

annan präst som Konungen bestämmer.

7 §

Kostnad för avlöningsförmåner enligt 6 § bestrides i första hand från nettoavkastningen

av pastoratets prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar och i andra

hand med församlingsskatt enligt lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse.

B §

Om summan av nettoavkastningen av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar

och ett belopp motsvarande en utdebitering av församlingsskatt med

det öretal för skattekrona som Konungen bestämmer visst år icke täcker kostnaden

för avlöningsförmåner enligt 6 §, får pastoratet för detta år tillskott ur kyrkofonden

med vad som behövs ytterligare för att täcka nämnda kostnad.

Öretal enligt första stycket bestämmes till dubbla beloppet av det öretal som

för samma år bestämts för den allmänna kyrkoavgiften enligt 10 §, dock högst

tjugo öre.

9 §

Om nettoavkastningen av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar

visst år överstiger kostnaden för avlöningsförmåner enligt 6 §, tillfaller överskottet

för detta år kyrkofonden. Uppkommer under senare år i stället underskott för

pastoratet, får pastoratet återbäring från kyrkofonden med belopp som svarar mot

underskottet, i den mån detta belopp kan utga ur överskott för de närmast föregående

tio åren.

10 §

Pastorat skall erlägga allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Avgiften utgår i förhållande

till det antal skattekronor på vilket församlingsskatt beräknas.

Konungen bestämmer för varje år det öretal för skattekrona, högst tjugo, med

vilket avgiften skall erläggas. Öretalet bestämmes så, att kyrkofondens inkomster

såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter.

11 §

Till kyrkofonden utger staten årligen i januari ersättning för prästerskapets till

staten indragna tionde m. m. med 5 050 737 kronor.

Utöver vad som följer av 10 § och första stycket denna paragraf tillföres kyrkofonden
1.

avkastning av kyrkofondsfastighet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

2. ränta och vinst på fondens tillgångar,

3. ränta och vinst på andra kapitaltillgångar enligt Konungens bestämmande.

12 §

Ur kyrkofonden bestrides

1. sådan kostnad för avlöningsförmåner till präst som Konungen och riksdagen

bestämmer,

2. kostnad för pensionsförmån åt präst eller efterlevande till präst enligt bestämmelser

som Konungen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmån som

utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig grupplivförsäkring,

3. förvaltningskostnad enligt Konungens och riksdagens bestämmande för stiftsnämnd

och boställsnämnd samt för statsdepartement eller myndighet där kyrkliga

frågor handlägges,

4. annan kostnad för kyrklig verksamhet enligt Konungens och riksdagens bestämmande,

5. anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen bestämt belopp

för år, vilket efter Konungens bestämmande får användas till kyrkliga ändamål.

13 §

Pastorat kan få lån ur kyrkofonden för

1. åtgärd som syftar till rationalisering av driften av löneboställe,

2. kostnad för löneboställe till följd av fastighetsbildningsförrättning eller företag

enligt vattenlagen (1918: 523) eller lagen (1939: 608) om enskilda vägar.

Stiftsnämnd kan få upptaga lån ur kyrkofonden för motsvarande ändamål.

Närmare bestämmelser om lån ur kyrkofonden meddelas av Konungen.

14 §

I den mån det behövs för utlåning enligt 13 §, får kyrkofonden upptaga lån.

15 §

Pastorat skall tillhandahålla ordinarie församlingspräst tjänstebostad på prästgård

eller i bostadslägenhet på annan fastighet, om Konungen bestämmer det.

Kostnad för tjänstebostad bestrides av pastoratet. Tjänstebostadshyra som församlingspräst

betalar tillfaller pastoratet.

16 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Genom lagen upphäves lagen (1932: 404) om kyrkofond och prästlönekostnadslagen

(1951: 570).

3. Den nya lagen är tillämplig på Karlskrona amiralitetsförsamling, till dess

annat förordnas i den ordning som anges i 2 § första stycket.

4. Sådant beslut enligt 6 § lagen (1932: 404) om kyrkofond som är tillämpligt

vid ikraftträdandet skall, om ej annat följer av beslutet, gälla till dess annat förordnas

i den ordning som anges i 12 § den nya lagen.

5. Beslut om frihetsår enligt 10 § 5 lagen (1932: 404) om kyrkofond som meddelats

före ikraftträdandet gäller även därefter.

6. Församling, som jämlikt 55 § ecklesiastik boställsordning kunnat tillgodoräkna

sig virke erforderligt för kyrka och kapell m. m., skall på därom gjord ansökan

tillerkännas ersättning av kyrkofondsmedel för genom den nya lagen mistade

förmåner. Om handläggningen av sådana ersättningsfrågor förordnar Kungl. Maj:t.

7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts

genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

8. Ytterligare föreskrifter om ikraftträdandet av denna lag meddelas av Konungen.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1947:275) om kyrkomusiker

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1947: 275) om kyrkomusiker skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1. Sådana anställnings- och arbetsvillkor

för kyrkomusiker som må bestämmas

genom avtal fastställas, efter

av riksdagen godkända grunder, under

medverkan av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer.

2. Kostnaderna för kyrkomusikers

verksamhet gäldas, i den mån de icke

skola enligt vad särskilt stadgas an
-

(Föreslagen lydelse)

Sådana anställnings- och arbetsvillkor

för kyrkomusiker som må bestämmas

genom avtal fastställas, efter av

riksdagen godkända grunder, under

medverkan av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1965: 579.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

norledes utgöras, av pastorat och församling,

vardera i den utsträckning

Konungen efter av riksdagen godkända

grunder bestämmer.

Utgifter som pastoratet har att bestrida

skola — med undantag av engångsavgift

för pensionering samt ersättningar

vid vikariat — ligga till

grund för beräkningen av pastoratets

kyrkomusikerlönekostnad.

Närmare bestämmelser

om hur kostnaden skall beräknas meddelar

Konungen.

3. De särskilda avlöningstillgångar,

som äro förenade med nuvarande klockar-

och organistbefattningar inom ett

pastorat, skola för pastoratet utgöra

tillgångar för bestridande av kostnaderna

för kyrkomusikers avlönande.

4. Om anskaffande av medel till bestridande

av pastorats kyrkomusikerlönekostnad,

i den mån den ej täckes

av avkastning utav härför avsedda avlöningstillgångar

(pastorats kyrkomusikerlönetillgångar)

eller andra tillgängliga

medel, stadgas i lagarna om församlingsstyrelse.

Om rätt för pastorat att för kyrkomusikers

avlönande åtnjuta bidrag av

allmänna medel stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237)

Härigenom förordnas, att 45 § 1 mom. skogsvårdslagen (1948: 237) skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45 §4

1 mom. Från tillämpningen-----växande skog

1) å ecklesiastika boställen och and- 1) å kyrklig jord som avses i 1 §

ra fastigheter av kyrklig natur; lagen (1970:...) om förvaltning av

kyrklig jord;

2) å sådana-----stadgad åborätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse av 45 § 1 mom. 1952: 168.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

15

Bilaga

Nr 4

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag om förvaltning

av kyrklig jord, m. m.; given Sofiero den 17 juni

1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden och lagrådets protokoll, enligt 87 § 2 mom. regeringsformen

inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid

fogade förslag till

1) lag om förvaltning av kyrklig jord,

2) lag om kyrkliga kostnader,

3) lag om ändring i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker.

GUSTAF ADOLF

Alva Myrdal

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om förvaltning av kyrklig jord

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Med kyrklig jord förstås i denna lag löneboställe, prästgård, församlingskyrkas

fastighet, prästlönefondsfastighet, kyrkofond sfastighet, domkyrkas fastighet och

biskopsgård.

2 §

Löneboställe är fast egendom vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst

i visst pastorat.

Prästgård är fast egendom på vilken tjänstebostad är anvisad åt församlingspräst.

Är tjänstebostad ej längre anvisad på egendomen, blir egendomen löneboställe.

Församlingskyrkas fastighet är fast egendom vars avkastning är avsedd till församlingskyrkas

behov.

Pästlönefondsfastighet är fast egendom som förvärvats för medel ur prästlönefonder

från flera pastorat och vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster

i dessa pastorat.

Kyrkofondsfastighet är fast egendom vars avkastning tillföres kyrkofonden.

Domkyrkas fastighet är fast egendom vars avkastning är avsedd till domkyrkas

behov.

Biskopsgård är fast egendom på vilken tjänstebostad är anvisad åt biskop.

3 §

Bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom som tillhör staten

är ej tillämplig på kyrklig jord.

4 §

Vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare fullgöres av den

som förvaltar den kyrkliga jorden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970 17

Organisationen

5 §

I varje stift finns en stiftsnämnd samt boställsnämnder till det antal Konungen

bestämmer. I Stockholms stift fullgöres dock stiftsnämnds åligganden av stiftsnämnderna

i Uppsala och Strängnäs stift enligt Konungens bestämmande.

Boställsnämnds verksamhetsområde bestämmes av Konungen.

6 §

Stiftsnämnd består av biskopen såsom ordförande eller annan, som Konungen

därtill förordnar, samt fyra andra ledamöter som utses av Konungen. För annan

ledamot än ordföranden utser Konungen en ersättare.

Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Annan ledamot än ordföranden och ersättare för sådan ledamot skall ha insikt

i jordbruk och skogsbruk. Två ledamöter med ersättare utses efter förslag av sammanslutning

som företräder pastoraten i stiftet.

7 §

Boställsnämnd består av ordförande och två andra ledamöter, som utses av

länsstyrelsen. För varje ledamot utser länsstyrelsen en ersättare.

Ledamot och ersättare skall ha insikt i jordbruk. Den ene av de två ledamöterna

vid sidan av ordföranden skall vara arrendator och den andre, som ej får vara

arrendator, skall utses efter förslag av sammanslutning som företräder pastoraten i

stiftet.

B §

Ledamot av stiftsnämnd eller boställsnämnd och ersättare för ledamot förordnas

för högst tre år.

Förvaltningen

A llmänna bestämmelser

9 §

Löneboställe, med undantag av tillhörande skog, och prästgård förvaltas av

pastoratet.

Församlingskyrkas fastighet förvaltas av församlingen.

Löneboställes skog, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet

och biskopsgård förvaltas av stiftsnämnden. Lunds domkyrkas fastigheter

förvaltas dock av ett särskilt domkyrkoråd.

Konungen kan besluta om förvaltning i annan ordning i fråga om viss sådan

fastighet som avses i andra eller tredje stycket.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Prästgård och biskopsgård

10 §

Om prästgård skall finnas, ankommer det på pastoratet att anordna prästgården.

Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen på prästgården.

Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, i den mån detta ej enligt bestämmelser

som Konungen meddelar eller enligt avtal ankommer på innehavaren av tjänstebostaden.

11 §

Behövs ny prästgård, skall prästgården efter stiftsnämndens bestämmande läglas

på löneboställe eller på annan fast egendom som pastoratet ställer till förfogande.

12 §

Ytterligare bestämmelser om prästgård meddelas av Konungen.

13 §

Om förvaltningen av biskopsgård meddelas bestämmelser av Konungen.

Annan kyrklig jord

14 §

Förvaltningen av löneboställe, församlingskyrkas fastighet, prästlönefondsfastighet,

kyrkofondsfastighet och domkyrkas fastighet skall inriktas på att egendomens

avkastningsförmåga tillgodogöres på ekonomiskt bästa sätt. Naturvårdens

och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

15 §

Kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av stiftsnämnd får av förvaltaren

upplåtas på arrende för jordbruk endast på de arrendevillkor som boställsnämnden

bestämmer.

16 §

Om upplåtelse av rätt till jakt eller fiske på kyrklig jord som avses i 14 § meddelas

bestämmelser av Konungen.

17 §

Stiftsnämnden beslutar om upplåtelse av följande rättigheter i sådan kyrklig

jord som avses i 14 § även om den ej förvaltas av stiftsnämnden, nämligen

1. upplåtelse av nyttjanderätt för församlingsändamål, kommunalt behov, bostadsbebyggelse,

industri eller annat liknande ändamål,

2. upplåtelse av tomträtt,

3. upplåtelse av rätt till annan naturtillgång än vattenkraft,

4. upplåtelse av servitut.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970 19

18 §

Upplåtelse av rätt till vattenkraft på kyrklig jord som avses i 14 § beslutas av

kammarkollegiet.

I ärende som rör naturreservat, naturminne eller bestämmelser till skydd för

djurlivet företrädes kyrklig jord som avses i 14 § av stiftsnämnden, om ej Konungen

bestämmer annat.

19 §

Dispositionsändring, som ej avser sådan upplåtelse eller sådant godkännande

som anges i 17 eller 18 §, prövas i fråga om löneboställe, med undantag för tillhörande

skog, av boställsnämnden och för annan kyrklig jord som avses i 14 § av

den som förvaltar egendomen. Föranledes ändringen av att ett självständigt jordbruk

ej längre är bärkraftigt eller leder ändringen till att ett sådant jordbruk ej

kan uppehållas, prövas dock frågan alltid av stiftsnämnden.

20 §

Skog på kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av stiftsnämnd får

avverkas endast efter utsyning enligt stiftsnämndens bestämmande.

21 §

Vinst eller förlust på förvaltningen av prästlönefondsfastighet fördelas på pastoraten

i förhållande till deras andel i fastigheten. Motsvarande gäller för vinst eller

förlust på stiftsnämnds förvaltning av skogen på löneboställena i stiftet.

Bestämmelser om hur andel enligt första stycket skall beräknas meddelas av

Konungen.

Uppsikt över förvaltningen

22 §

Uppsikt över pastorats förvaltning av löneboställes jordbruk och av prästgård

utövas av boställsnämnden.

Stiftsnämnden utövar uppsikt över sådan annan förvaltning av kyrklig jord som

ej handhas av nämnden.

Närmare bestämmelser om uppsikt över förvaltning av kyrklig jord meddelas

av Konungen.

23 §

Konungen kan förordna, att uppsikten över förvaltningen av viss sådan egendom

som avses i 22 § första stycket skall handhas av stiftsnämnden eller att förvaltningen

av viss sådan egendom som avses i 22 § ej skall stå under uppsikt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

Försäljning eller byte av kyrklig jord

24 §

Tillstånd till försäljning eller byte av kyrklig jord får lämnas för att tillgodose

bostadsbehovet i orten eller bildandet av lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk

eller för att främja annat liknande syfte. Tillstånd får också lämnas, när kyrklig

jord i annat fall behövs för ändamål som avses i 1 § lagen (1917: 189) om

expropriation eller när jorden på grund av särskilda omständigheter ej lämpligen

bör behållas för sitt ändamål.

Tillstånd till avhändelse får lämnas endast om avhändelsen kan ske utan olägenhet

för det allmänna och endast mot vederlag som motsvarar fastighetens värde

med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning.

25 §

Frågan om tillstånd enligt 24 § prövas av Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, av kammarkollegiet eller stiftsnämnden.

Prästlönefond m. m.

26 §

Ersättning som inflyter för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,

upplåtelse av naturtillgång eller av arman jämförlig anledning skall fonderas och

avkastningen därav användas för samma ändamål som jorden varit avsedd för, om

ej annat följer av bestämmelser som Konungen meddelar.

27 §

Medel som skall fonderas enligt 26 § och som härrör från löneboställe eller

prästgård skall utgöra prästlönefond för pastoratet. Även arman fond vars avkastning

är avsedd för avlöning åt församlingspräst utgör prästlönefond.

Prästlönefond förvaltas av pastoratet. Den skall göras räntebärande på sätt

som föreskrives om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan medge, att fondens tillgångar

placeras på annat sätt enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

Av medel ur prästlönefonder från flera pastorat kan bildas prästlönejordsfond

för inköp av prästlönefondsfastighet. Prästlönejordsfond förvaltas av stiftsnämnden.

Om inköp av fast egendom för medel ur prästlönefond eller prästlönejordsfond

meddelas bestämmelser av Konungen.

28 §

Om förvaltning och placering av ersättningsmedel som härrör från annan kyrklig

jord än som avses i 27 § meddelas bestämmelser av Konungen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 är 1970

Besvär m. m.

29 §

Om talan mot församlings ellers pastorats beslut finns bestämmelser i lagen

(1961: 436) om församlingsstyrelse.

30 §

Talan mot beslut enligt denna lag av boställsnämnd föres genom besvär hos

stiftsnämnden.

Talan mot boställsnämnds beslut får föras endast av den som förvaltar egendomen.

31 §

Talan mot stiftsnämnds eller kammarkollegiets beslut enligt denna lag föres genom

besvär hos Konungen. Besvärshandlingen skall inges till den myndighet som

meddelat beslutet.

Mot stiftsnämnds beslut i fråga som fullföljts dit får talan föras endast om sådant

är tillåtet enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

32 §

Om domkyrkorådet i Lund meddelas bestämmelser av Konungen.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves

ecklesiastika boställsordningen (1932: 400),

förordningen (1963: 264) med särskilda bestämmelser om hushållningsplan för

ecklesiastikt löneboställes skog m. m.,

förordningen (1936: 579) angående förvaltningen av de för biskoparnas avlönande

anslagna fastigheter,

lagen (1927: 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt,

lagen (1942: 232) angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.

2. I fråga om fastighet som är anslagen till bostad eller avlöning åt domkyrkosyssloman

meddelas bestämmelser av Konungen.

3. I fråga om avtal om arrende av kyrklig jord som avses i lagen gäller, om avtalet

ingåtts före lagens ikraftträdande, fortfarande äldre bestämmelser om arrendators

rättigheter och skyldigheter, i den mån ej Konungen och riksdagen beslutar

annat.

4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersätts

genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

5. Ytterligare föreskrifter om ikraftträdandet av denna lag meddelas av Konungen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 dr 1970

2) Förslag

till

Lag

om kyrkliga kostnader

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Pastorat och kyrkofonden bestrider kostnader för kyrkliga ändamål enligt denna

lag.

2 §

Med pastorat förstås i denna lag territoriellt pastorat samt, i den mån Konungen

och riksdagen beslutar det, icke-territoriellt pastorat.

Vad i lagen sägs om pastorat äger tillämpning även på kyrklig samfällighet,

som utan att vara pastorat bildats för vården av sådana angelägenheter som avses

i lagen.

Om indelning i pastorat beslutar Konungen.

3 §

Pastorats prästlönetillgångar är löneboställen och prästlönefonder samt andelar

i prästlönejordsfond och prästlönefondsfastigheter.

Pastorats kyrkomusikerlönetillgångar består av boställskapital.

4 §

Med nettoavkastning av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar förstås

åttio procent av den vinst som uppkommer vid förvaltningen av lönetillgångarna.

Bestämmelser om hur sådan vinst skall beräknas meddelas av Konungen.

Den del av vinsten på förvaltningen av pastorats lönetillgångar som ej inräknas

i nettoavkastningen får pastoratet använda för ändamål för vilket pastoratet

svarar.

5 §

Om förvaltningen av kyrkofonden meddelas bestämmelser av Konungen.

6 §

Pastorat svarar för kostnad för avlöningsförmåner åt församlingspräst och kyrkomusiker,

om ej annat följer av 8 eller 12 §.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Församlingspräst är domprost, kyrkoherde, komminister, kyrkoadjunkt eller

annan präst som Konungen bestämmer.

7 §

Kostnad för avlöningsförmåner enligt 6 § bestrides i första hand från nettoavkastningen

av pastoratets prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar och i andra

hand med församlingsskatt enligt lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse.

8 §

Om summan av nettoavkastningen av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar

och ett belopp motsvarande en utdebitering av församlingsskatt med

det öretal för skattekrona som Konungen bestämmer visst år icke täcker kostnaden

för avlöningsförmåner enligt 6 §, får pastoratet för detta år tillskott ur kyrkofonden

med vad som behövs ytterligare för att täcka nämnda kostnad.

Öretal enligt första stycket bestämmes till dubbla beloppet av det öretal som

för samma år bestämts för den allmänna kyrkoavgiften enligt 10 §, dock högst

tjugo öre.

9 §

Om nettoavkastningen av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar

visst år överstiger kostnaden för avlöningsförmåner enligt 6 §, tillfaller överskottet

för detta år kyrkofonden. Uppkommer under senare år i stället underskott för

pastoratet, får pastoratet återbäring från kyrkofonden med belopp som svarar mot

underskottet, i den mån detta belopp kan utgå ur överskott för de närmast föregående

tio åren.

10 §

Pastorat skall erlägga allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Avgiften utgår i förhållande

till det antal skattekronor på vilket församlingsskatt beräknas.

Konungen bestämmer för varje år det öretal för skattekrona, högst tjugo, med

vilket avgiften skall erläggas. Öretalet bestämmes så, att kyrkofondens inkomster

såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter.

11 §

Till kyrkofonden utger staten årligen i januari ersättning för prästerskapets till

staten indragna tionde m. m. med 5 050 737 kronor.

Utöver vad som följer av 10 § och första stycket denna paragraf tillföres kyrkofonden
1.

avkastning av kyrkofondsfastighet,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

2. ränta och vinst på fondens tillgångar,

3. ränta och vinst på andra kapitaltillgångar enligt Konungens bestämmande.

12 §

Ur kyrkofonden bestrides

1. sådan kostnad för avlöningsförmåner till präst som Konungen och riksdagen

bestämmer,

2. kostnad för pensionsförmån åt präst eller efterlevande till präst enligt bestämmelser

som Konungen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmån som

utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig grupplivförsäkring,

3. förvaltningskostnad enligt Konungens och riksdagens bestämmande för stiftsnämnd

och boställsnämnd samt för statsdepartement eller myndighet där kyrkliga

frågor handlägges,

4. annan kostnad för kyrklig verksamhet enligt Konungens och riksdagens bestämmande,

5. anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen bestämt belopp

för år, vilket efter Konungens bestämmande får användas till kyrkliga ändamål.

13 §

Pastorat kan få lån ur kyrkofonden för

1. åtgärd som syftar till rationalisering av driften av löneboställe,

2. kostnad för löneboställe till följd av fastighetsbildningsförrättning eller företag

enligt vattenlagen (1918: 523) eller lagen (1939: 608) om enskilda vägar.

Stiftsnämnd kan få upptaga lån ur kyrkofonden för motsvarande ändamål.

Närmare bestämmelser om lån ur kyrkofonden meddelas av Konungen.

14 §

I den mån det behövs för utlåning enligt 13 §, får kyrkofonden upptaga lån.

15 §

Pastorat skall tillhandahålla ordinarie församlingspräst tjänstebostad på prästgård

eller i bostadslägenhet på annan fastighet, om Konungen bestämmer det.

Kostnad för tjänstebostad bestrides av pastoratet. Tjänstebostadshyra som församlingspräst

betalar tillfaller pastoratet.

16 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Genom lagen upphäves lagen (1932: 404) om kyrkofond och prästlönekostnadslagen

(1951: 570).

3. Den nya lagen är tillämplig på Karlskrona amiralitetsförsamling, till dess annat

förordnas i den ordning som anges i 2 § första stycket.

4. Sådant beslut enligt 6 § lagen (1932: 404) om kyrkofond som är tillämpligt

vid ikraftträdandet skall, om ej annat följer av beslutet, gälla till dess annat förordnas

i den ordning som anges i 12 § den nya lagen.

5. Beslut om frihetsår enligt 10 § 5 lagen (1932: 404) om kyrkofond som meddelats

före ikraftträdandet gäller även därefter.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts

genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

7. Ytterligare föreskrifter om ikraftträdandet av denna lag meddelas av Konungen.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1947:275) om kyrkomusiker

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1947: 275) om kyrkomusiker skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1. Sådana anställnings- och arbetsvillkor

för kyrkomusiker som må bestämmas

genom avtal fastställas, efter

av riksdagen godkända grunder, under

medverkan av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer.

2. Kostnaderna för kyrkomusikers

verksamhet gäldas, i den mån de icke

skola enligt vad särskilt stadgas an
-

(Föreslagen lydelse)

V

Sådana anställnings- och arbetsvillkor

för kyrkomusiker som må bestämmas

genom avtal fastställas, efter av

riksdagen godkända grunder, under

medverkan av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1965: 579.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 är 1970

norledes utgöras, av pastorat och församling,

vardera i den utsträckning

Konungen efter av riksdagen godkända

grunder bestämmer.

Utgifter som pastoratet har att bestrida

skola — med undantag av engångsavgift

för pensionering samt ersättningar

vid vikariat — ligga till

grund för beräkningen av pastoratets

kyrkomusikerlönekostnad.

Närmare bestämmelser

om hur kostnaden skall beräknas meddelar

Konungen.

3. De särskilda avlöningstillgångar,

som äro förenade med nuvarande lclockar-

och organistbefattningar inom ett

pastorat, skola för pastoratet utgöra

tillgångar för bestridande av kostnaderna

för kyrkomusikers avlönande.

4. Om anskaffande av medel till bestridande

av pastorats kyrkomusikerlönekostnad,

i den mån den ef täckes

av avkastning utav härför avsedda avlöningstillgångar

(pastorats kyrkomusikerlönetillgångar)

eller andra tillgängliga

medel, stadgas i lagarna om församlingsstyrelse.

Om rätt för pastorat att för kyrkomusikers

avlönande åtnjuta bidrag av

allmänna medel stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

27

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 19 september 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Moberg, Norling, Löfberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i lagstiftningen om

förvaltning av kyrklig jord m. m. och anför.

1. Inledning

Vid flera tillfällen har, bl. a. från riksdagens och kyrkomötets sida, framhållits

att nuvarande ordning för den kyrkliga jordens förvaltning är otillfredsställande i

olika avseenden. Med anledning härav tillkallades år 1960 sakkunniga för att utreda

frågan om förvaltningen av ecklesiastika löneboställen m. m. I direktiven uttalades

bl. a. att det med hänsyn till den pågående utredningen om den framtida

gestaltningen av förhållandet mellan staten och kyrkan syntes uppenbart att endast

partiella reformer kunde övervägas som utan att rubba de principiella grundvalarna

för den rättsliga regleringen av den kyrkliga jorden kunde leda till önskvärda praktiska

resultat.

De sakkunniga1, som antog namnet 1960 års ecklesiastika boställsutredning,

överlämnade i februari 1968 betänkandet Förvaltningen av kyrklig jord m. m.

(SOU 1968: 12). Betänkandet innehåller förslag till lag om förvaltning av kyrklig

jord, lag om vissa kyrkliga kostnader m. m. och lag om ändring i skogsvårdslagen

den 21 maj 1948 (nr 237). Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende som bilaga 1.

Boställsutredningen har under sitt arbete samrått med arrendelagsutredningen om

1 Landshövdingen Ivar Persson, ordförande, samt riksdagsmännen hemmansägaren Helge Lindström,

jordbruksinstruktören Gunnar Pettersson och distriktslantmätaren Bo Turesson.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

de arrenderättsliga regler som bör gälla för den kyrkliga jorden. Denna utredning

har i sitt slutbetänkande Jordbruksarrende (SOU 1968: 57) föreslagit en i princip

enhetlig arrendelagstiftning för såväl enskilda som publika arrendeförhållanden. På

grundval av detta betänkande har inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag

till ny arrendelagstiftning. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag på hemställan av

chefen för justitiedepartementet beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslaget.

Efter remiss har yttranden över boställsutredningens betänkande avgetts av hovrätten

över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket,

statens förhandlingsnämnd, riksantikvarieämbetet, domänverket, lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Jönköpings,

Malmöhus, Skaraborgs, Örebro, Västernorrlands och Jämtlands län, samtliga

domkapitel och stiftsnämnder, domkyrkorådet i Lund, arrendelagsutredningen,

skogsbruksutredningen, skogspolitiska utredningen, Svenska kommunförbundet,

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska prästförbundet, Riksförbundet

Landsbygdens Folk, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR),

Skogsindustriernas samarbetsutskott, Skogssällskapet, Stifts jägmästareföreningen,

Svenska Jägareförbundet och Föreningen Lunds domkyrkas arrendatorer u. p. a.

Vissa remissinstanser har bifogat yttranden från underställda myndigheter eller

tjänstemän.

2. Grunddragen av gällande rätt m. m.

2.1 Inledning

Till kyrklig fast egendom hänförs kyrkobyggnader, kyrkogårdar, prästgårdar,

löneboställen, lokalkyrkors jord, domkyrkojord, biskopsgårdar och de ecklesiastika

arrendegårdarna (allmänna kyrkohemman, biskopshemman, klockarhemman och

stifts prästlönefondshemman).

De kyrkliga jordbruks- och skogsfastigheterna omfattar totalt omkring 500 000

hektar, därav cirka 88 000 hektar åker och kultiverad betesmark och cirka

300 000 hektar produktiv skogsmark. Detta betyder att 2,5 % av den totala

åkerjorden och 1,3 % av den totala skogsmarken är kyrklig. Taxeringsvärdet på

de kyrkliga jordbruks- och skogsfastigheterna har av statskontoret uppskattats

till omkring 625 milj. kr. och marknadsvärdet till drygt 900 milj. kr.

Den ojämförligt största och värdefullaste delen av de kyrkliga jordbruks- och

skogsfastigheterna är s. k. löneboställen, nämligen 90 % av inägojorden och 94 %

av den produktiva skogsmarken.

För förvaltningen, dispositionen och kontrollen av den kyrkliga fasta egendo
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

29

men gäller ett invecklat system av rättsregler. Äganderätten till egendomen är i det

enskilda fallet ofta oklar.

Huvuddelen av kyrkans fasta egendom utgör avlöningstillgångar, vilkas avkastning

används till löner åt präster och kyrkomusiker. De regler som gäller för förvaltningen

av den kyrkliga jorden hänger också nära samman med avlöningssystemet

för dessa tjänstemän. Till en början lämnas därför en redogörelse för hur

detta system är uppbyggt.

2.2 Avlöningssystemet för präster och kyrkomusiker

Prästernas och kyrkomusikernas avlöningsförmåner regleras fr. o. m. den 1 januari

1966 genom kollektivavtal. Regleringen innebär att väsentligen samma grunder

tillämpas beträffande lön och andra förmåner för präster och kyrkomusiker som

för statstjänstemän.

Vissa präster avlönas direkt från kyrkofonden. Detta gäller bl. a. ärkebiskopen

och övriga biskopar. För avlöningsförmånerna åt församlingspräst och kyrkomusiker

svarar däremot i princip pastoratet. I 3 § prästlönekostnadslagen den 29 juni

1951 (nr 570) är närmare angivet vilka avlöningsförmåner för präster som pastoratet

svarar för. För att täcka dessa lönekostnader skall pastoratet i första hand

använda avkastningen av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångar (5 och 6 §§

prästlönekostnadslagen samt 2 § 3 lagen om kyrkomusiker).

Pastorats prästlönetillgångar utgörs enligt 6 § prästlönekostnadslagen av löneboställen,

prästlönefonder samt andelar i stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman.

Pastorats kyrkomusikerlönetillgångar utgörs av det s. k. boställskapitaiet. Genom

klockarboställslagen den 9 december 1938 (nr 732) avvecklades det ålderdomliga

jordavlöningssystemet för klockare och organister. Lönefastighetema och lönefonderna

överlämnades i de flesta fall till vederbörande församling. I några fall

har de kommit att disponeras för kyrkofondens räkning som klockarhemman.

I vederlag har församlingen respektive kyrkofonden iklätt sig ansvaret för ett på

visst sätt fastställt kapitalvärde av tillgångarna — boställskapitaiet — och skall

till pastoratet erlägga den s. k. boställsräntan som bestäms efter boställskapitalets

realvärde.

Om avkastningen av lönetillgångarna inte räcker till att täcka pastoratets prästoch

kyrkomusikerlönekostnader utdebiteras inom pastoratet församlingsskatt intill

det öretal för skattekrona som Kungl. Maj:t bestämmer för varje år. Enligt 8 §

lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond skall församlingsskatten bestämmas

till dubbla beloppet av det öretal som fastställs för den s. k. allmänna

kyrkoavgiften, dock högst tjugo öre. Behövs det ytterligare medel till avlöningskostnaderna,

får pastoratet tillskott ur kyrkofonden (7 § lagen om kyrkofond).

Dessa tillskott utgör den största samlade utgiftsposten för kyrkofonden. Fondens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

väsentliga inkomstpost är den allmänna kyrkoavgiften, som med ett av Kungl. Maj:t

årligen fastställt öretal för skattekrona skall erläggas av varje pastorat i förhållande

till det antal skattekronor på vilket församlingsskatt beräknas (5 §). Öretalet skall

bestämmas så, att kyrkofondens inkomster under året såvitt möjligt blir lika stora

som dess utgifter (8 §). Kyrkofonden fungerar alltså som en kostnadsutjämningsfond

mellan pastoraten.

Beräkningen av det tillskott ett pastorat för visst år kan få ur kyrkofonden grundar

sig på en årlig avräkning mellan pastoratet och kyrkofonden. För att förenkla

avräkningsförfarandet vid tillskott ur kyrkofonden skall avkastningen av pastoratets

lönetillgångar inte tas upp med de faktiska beloppen, som ju kan växla från år till

år. I stället skall vissa schablonmässiga beräkningsgrunder tillämpas. Avkastningen

av prästlöneboställe skall tas upp med ett i särskild ordning som regel för en tioårsperiod

fastställt uppskattningsbelopp, löneboställes normalavkastning. Avkastningen

av prästlönefond beräknas på fondens kapital efter en av Kungl. Maj:t fastställd

procentsats, medan avkastningen av pastorats andelar i stiftets prästlönefondshemman

tas upp med det faktiska beloppet för senaste räkenskapsåret. Som

avkastning av kyrkomusikerlönetillgång tas boställsräntan upp. Annan inkomst tas

upp till sitt verkliga belopp.

Några få pastorat har så stora inkomster av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångar

att de överstiger lönekostnaderna. Sådana s. k. överskottspastorat skall

leverera in hälften av överskottet till kyrkofonden (4 § lagen om kyrkofond).

2.3 Förvaltningen av pastorats prästlönetillgångar

2.3.1 Löneboställen

De närmare föreskrifterna om boställsförvaltningen finns i ecklesiastika boställsordningen

den 30 augusti 1932 (nr 400). Första kapitlet i boställsordningen

innehåller vissa allmänna bestämmelser om ecklesiastika boställen. Till sådana

räknas i boställsordningen all den fasta egendom som är avsedd till bostad eller

avlöning åt prästerskapet i territoriella pastorat eller som donerats till prästänkesäte.

Med änkesäte avsågs tidigare löneboställe vars avkastning tillföll änka efter

innehavare av viss prästerlig tjänst. Numera har änkesätena försvunnit som pensionsförmåner

och likställs med pastoratets övriga löneboställen. Boställe varå

tjänstebostad för församlingspräst är anvisad kallas prästgård, medan boställe vars

avkastning är avsedd till avlöning åt prästerskapet i visst pastorat eller utgör änkesäte

kallas löneboställe (1 §). Löneboställe skall förvaltas av pastoratet, som har

att beträffande detta fullgöra de skyldigheter som enligt lag eller särskild författning

åligger fastighets ägare (2 §).

Löneboställe består vanligtvis av arrendegård och skog. I fråga om bestämmelserna

om utarrendering skall i detta sammanhang endast nämnas att innan löneboställes

jordbruksdel arrenderas ut — skogsdelen får inte utarrenderas —

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

31

boställsnämnden skall enligt 25 § hålla ekonomisk besiktning och därvid bestämma

arrendevillkoren. Nämnden skall också pröva om arrendatom har rätt till förlängning

av arrendeförhållandet, s. k. optionsrätt. Arrendet upplåts sedan av pastoratet,

som därvid för det fall optionsrätt föreligger är helt bundet av de arrendevillkor

som boställsnämnden bestämt. Om optionsberättigad arrendator inte finns,

kan pastoratet begära högre arrendeavgift.

Förvaltningsföreskrifterna i boställsordningen innebär i övrigt i huvudsak följande.

Den direkta skötseln av löneboställes skog handhas av pastoratets skogsbiträde.

Stiftsnämnd kan föreskriva, att skogsbiträde skall anställas av två eller

flera pastorat gemensamt. Uppsikt över pastoratens boställsförvaltning utövas av

boställsnämnd och stiftsnämnd (4 §). Boställsnämnd har ett tjänstgöringsområde

som omfattar flera pastorat. Nämnden består av tre ledamöter, varav ordföranden

och en ledamot samt ersättare för dem förordnas av länsstyrelsen. För tjänstgöring

som tredje ledamot utser varje pastorat inom boställsdistriktet en person jämte

suppleant, vilka av ordföranden inkallas till tjänstgöring efter som ordföranden finner

lämpligt. Boställsnämndens tillsyn utövas genom ekonomisk besiktning. När

löneboställe skall upplåtas på arrende, håller nämnden som redan nämnts sådan

besiktning för att bestämma arrendevillkoren. I övrigt äger ekonomisk besiktning

på löneboställe rum minst vart femte år (34 §). Stiftsnämnd består av fem ledamöter,

varav tre utses av Kungl. Maj:t och två av domkapitlet (6 §). Stiftsnämndens

medgivande krävs för en rad förvaltningsåtgärder. Sålunda måste pastorat,

som vill ta löneboställes mark i anspråk för begravningsplats eller andra församlingsändamål

eller upplåta nyttj anderätten till mark för kommunala behov eller till

egna hem, industri eller liknande, inhämta tillstånd av nämnden, som bestämmer

villkoren. Detsamma gäller för utnyttjandet av naturtillgångar från löneboställe

(24 §). Skall löneboställes disposition ändras, skall boställsnämnden underställa

stiftsnämnden förslag. Stiftsnämnden kan också själv ta upp sådan fråga. I vissa

fall skall stiftsnämnden underställa Kungl. Maj:t fråga om ändring i löneboställes

disposition (31 §). Är boställsnämnd inte enig i fråga om större ny- eller ombyggnad

på löneboställe, skall ärendet hänskjutas till stiftsnämnden (32 § fjärde stycket).

Stiftsnämnden har vidare uppsikt över skötseln av löneboställes skog. Skogen

skall skötas efter hushållningsplan, som upprättas genom stiftsnämndens försorg

och fastställs av nämnden (45—46 §§). Hos stiftsnämnden skall en eller flera

stiftsjägmästare vara anställda och, i den mån det behövs, biträden åt dem. Avverkning

på boställes skog får ske endast efter utsyning, som pastoratets skogsbiträde

gör efter stifts jägmästarens anvisningar.

2.3.2 Prästlönefond, stifts prästlönejordsfond och prästlönefondshemman

I 7 § 1 mom. prästlönekostnadslagen föreskrivs, att ersättning som till följd av

expropriation eller av annan jämförlig anledning inflyter för prästgård eller löneboställe

skall fonderas. En liknande föreskrift finns i 6 § andra stycket lagen den

4 januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mcij:ts proposition nr 168 år 1970

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt (kyrkliga försäljningslagen). Om

prästboställe säljs eller byts mot annan jord, skall köpeskillingen eller den behållna

mellangiften fonderas, om inte Kungl. Maj:t förordnar annat.

Dessa fonder liksom annan fond som är avsedd för avlöning åt församlingspräst

i pastorat utgör prästlönefonder för pastoratet (7 § 2 mom. prästlönekostnadslagen)

och förvaltas av detta. I lagen den 15 maj 1942 (nr 232) angående användande

i vissa fall av prästlönefond m. m. (prästlönefondslagen) och kungörelsen

den 11 december 1942 (nr 967) med föreskrifter rörande tillämpningen av

nämnda lag föreskrivs, att sådan fond efter beslut av stiftsnämnden får användas

till att bekosta nyodling, torrläggning eller annan värdebeständig grundförbättring

av pastorats prästlöneboställe eller till inköp av fastighet. Fråga om inköp av fastighet

med högre värde än 100 000 kr. skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Annars skall prästlönefond, om domkapitlet inte medger annan placering av tillgångarna,

göras räntebärande på samma sätt som gäller för omyndigs medel (7 §

3 mom. prästlönekostnadslagen).

Fondmedlens placering i fastighet kan ske på två sätt, antingen så att pastoratet

förvärvar en fastighet, som då förvaltas av pastoratet som löneboställe i enlighet

med bestämmelserna i boställsordningen, eller också så att stiftsnämnden med

anlitande av medel ur prästlönefonder från två eller flera pastorat köper en fastighet,

som då förvaltas av stiftsnämnden. De medel som stiftsnämnden tar i anspråk

för detta ändamål ingår därmed i en särskild fond, benämnd stiftets prästlönejordsfond.

Fastigheten förvärvas för denna fonds räkning och kallas stifts prästlönefondshemman.

Avkastningen av fastigheten ingår till prästlönejordsfonden och

tillfaller pastoraten, efter avdrag av förvaltningskostnader, i förhållande till storleken

av deras insatser. Om prästlönefondshemman avyttras, skall ersättningen tillföras

prästlönejordsfonden och avkastningen disponeras på samma sätt som hemmanets

avkastning. Beträffande placering av prästiönejordsfonds medel gäller samma

regler som för kyrkofonden och andra fonder som står under statskontorets

vård och förvaltning.

För stiftsnämndens förvaltning av prästlönefondshemman gäller — liksom beträffande

övriga fastigheter som förvaltas av stiftsnämnden ■— bestämmelserna i

ecklesiastik arrendestadga den 29 juli 1945 (nr 588). Stifts prästlönefondshemman

innefattas därmed under stadgans beteckning ecklesiastik arrendegård.

2.4 Förvaltningen av annan kyrklig jord ra. in.

2.4.1 Ecklesiastika arrendegårdar

Vid sidan av pastoratens löneboställen och prästlönefondshemmanen finns ett

antal fastigheter vilkas avkastning ursprungligen varit anslagen till prästers och

kyrkomusikers avlöning men nu tillförs kyrkofonden och vilka förvaltas av stiftsnämnden

enligt föreskrifterna i ecklesiastika arrendestadgan. Fastighet på vilken

denna stadga tillämpas kallas ecklesiastik arrendegård. Stadgan tillämpas utan

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts proposition nr 168 år 1970

inskränkning på allmänna kyrkohemman, biskopshemman, klockarhemman och

stifts prästlönefondshemman. Antalet sådana fastigheter uppgick vid ingången av

år 1962 till cirka 150, varav 58 var belägna i Lunds stift.

Till allmänna kyrkohemman räknas ett mindre antal av kronan upplåtna prästboställen,

som genom lagstiftning under 1800-talets senare del lösgjorts från församlingarna

och vilkas avkastning nu utgör inkomst för kyrkofonden. Biskopshemmanen,

som utgör den största gruppen av de ecklesiastika arrendegårdarna, innehades

tidigare av biskoparna såsom lönetillgång. Avkastningen tillfaller numera

kyrkofonden, som svarar för biskoparnas avlöning. Till klockarhemman hör ett

mindre antal hemman, som tidigare utgjort löneboställen för klockare och som

inte i samband med 1938 års lönereform för kyrkomusikerna försålts eller överlämnats

till församlingen utan kommit att disponeras för kyrkofondens räkning som

publik arrendegård. Beträffande dessa tre kategorier av arrendegårdar gäller att

stiftsnämnden uppbär avkastningen för kyrkofondens räkning. Förvaltningskostnaderna

bestrids ur kyrkofonden. För den återstående kategorien arrendegårdar, stifts

prästlönefondshemman, vars avkastning tillfaller de pastorat som har andel däri,

har redogjorts under 2.3.2.

Stiftsnämndens förvaltning av ecklesiastik arrendegård skall inriktas på att på

bästa sätt ekonomiskt utnyttja arrendegårdens avkastningsförmåga (3 § ecklesiastika

arrendestadgan). Fastighetens jordbruksdel skall upplåtas på arrende eller med

nyttjanderätt för annat ändamål än jordbruk (4 § 1). Beträffande de särskilda

i ecklesiastika arrendestadgan meddelade arrendebestämmelserna bör nämnas att

arrendeuppskattning skall göras av boställsnämnden inför ny upplåtelse, varefter

stiftsnämnden fastställer villkoren för upplåtelsen. Vid utarrendering skall tas undan

sådan naturtillgång som lämpar sig att upplåta för självständigt utnyttjande. I vissa

fall skall fråga om ändrad disposition av arrendegårds jordbruksdel underställas

Kungl. Majrts prövning. Arrendegårdarnas skog handhas under stiftsnämndens

inseende av stiftsjägmästaren med biträde av den hos stiftsnämnden anställda skogliga

personalen (8 §). Till ledning för skötseln skall stiftsnämnden upprätta hushållningsplan

enligt föreskrifter som gäller för pastoratens löneboställen (7 §).

2.4.2 Lokalkyrkornas jord

Den nordiska medeltidsrätten uppfattade efter mönster av den kanoniska rätten

lokalkyrkan som ett särskilt rättssubjekt som kunde äga jord. Även den kyrkliga

lagstiftningen efter reformationen har utgått från detta betraktelsesätt. Den jord

som kan ägas av lokalkyrka utgörs i första hand av själva byggnadstomten för

kyrkan —■ kyrkogården — som vanligen också utgör begravningsplats. Utöver

kyrkotomten kan till församlingskyrka höra även annan jord. Detta gäller framför

allt i de förutvarande danska landskapen Skåne, Halland och Blekinge, där kyrkorna

i stor utsträckning fått behålla sina medeltida kyrkojordar. I det ursprungliga

svenska riket är kyrkojordama däremot till följd av Gustav Vasas reduktion

fåtaliga och obetydliga till storlek och värde.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 sand. Nr 168

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Förvaltningen av lokalkyrkans jord ankommer i princip på kyrkorådet enligt bestämmelserna

i lagen den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingsstyrelse. Vissa förvaltningsbefogenheter

tillkommer dock stiftsnämnden och kammarkollegiet. Det bör

anmärkas att för förvaltningen av lokalkyrkornas jord i Skåne, Halland och Blekinge

gäller vissa äldre författningar som bl. a. innehåller bestämmelser om utarrenderingsförfarandet.

Genom kungörelsen den 16 september 1932 (nr 431) om ändring

i gällande föreskrifter rörande utarrendering av kyrkohemman och kyrkolägenheter

i Skåne, Halland och Blekinge samt genom cirkulär den 6 maj 1949 (nr 206)

angående provisoriska bestämmelser för utarrendering av vissa kyrkofastigheter

i Skåne, Halland och Blekinge har en viss anpassning skett till nyare lagstiftning.

2.4.3 Domkyrkojord

Förvaltningen av domkyrkornas egendom och således även dem tillhörig jord

ankommer enligt 26 kap. kyrkolagen på biskopen och domkapitlet med domkyrkosysslomannen

som den närmast ansvarige förvaltaren. I praxis är förvaltningen

i vissa fall organiserad på annat sätt. Endast de äldre domkyrkorna i Uppsala, Linköping,

Skara, Västerås, Växjö och Lund förvaltar domkyrkojord. Stiftsnämnden

och kammarkollegiet har samma befogenheter som i fråga om lokalkyrkas jord.

För Lunds domkyrka och dess egendom, som omfattar drygt hundratalet brukningsenheter

om totalt cirka 3 000 hektar inägojord, gäller särskilda bestämmelser

i stadgan den 17 november 1859 (nr 70, s. 1) ang. vården och förvaltningen av

Lunds domkyrka och hennes egendom. Ett särskilt domkyrkoråd finns för ändamålet.

Även här har emellertid stiftsnämnden ett allmänt överinseende över förvaltningen

av den fasta egendomen, och enligt kungörelsen den 16 september 1932

(nr 432) om ändring i gällande föreskrifter rörande utarrendering av Lunds domkyrkas

hemman och lägenheter ankommer det på stiftsnämnden att också utarrendera

jordbruksfastigheterna.

2.4.4 Församling tillhörig jord

Det bör anmärkas, att om en kyrkoförsamling genom donation eller köp förvärvat

fastighet för annat ändamål än som prästgård eller löneboställe åt präst utgör

egendomen kyrkokommunal egendom. Denna förvaltas och disponeras enligt

vanliga kommunalrättsliga principer. Församlingen har alltså att följa föreskrifterna

i lagen om församlingsstyrelse och de författningar som i övrigt gäller för förvaltning

och disposition av egendom i kommuns ägo.

3. Allmänna synpunkter

3.1 Utredningen

Utredningen framhåller att de förslag som utredningen lägger fram syftar till en

effektivare, mera lönsam och enhetligare förvaltning av den kyrkliga jorden. I den

mån som den kyrkliga jorden även framdeles skall tjäna hittillsvarande ändamål,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Ma]:ts proposition nr 168 år 1970

kommer de föreslagna reformerna under alla omständigheter att vara av praktiskt

värde för förvaltningen av kyrkans ekonomiska tillgångar, oberoende av hur

de framtida relationerna mellan staten och kyrkan närmare utformas. Resultatet

av kyrka-statutredningens arbete behöver för den skull inte avvaktas för att boställsutredningens

förslag skall kunna genomföras.

En huvudfråga för utredningen har varit det kyrkliga jordbrukets och skogsbrukets

rationalisering. Till underlag för en bedömning av vilka åtgärder som kan

behövas har utredningen låtit göra en inventering av det kyrkliga fastighetsbeståndet.

Inventeringen visar bl. a. att jorden är splittrad på ett stort antal små brukningsenheter.

Sålunda uppgår genomsnittsarealen på åkerskiftena till cirka 15 hektar

och på skogsskiftena till cirka 64 hektar. För att ge en konkret bild av situationen

har utredningen låtit göra en specialundersökning av samtliga kyrkliga jordbruksfastigheter

i norra delen av Kalmar län. Undersökningen, som gjordes år

1964, visar att av samtliga 45 löneboställen i undersökningsområdet hade 7 överskott

och 38 underskott på jordbruksdelen. Det samlade överskottet för jordbruket

i området uppgick till cirka 11 000 kr. och det samlade underskottet till cirka

264 000 kr. Det samlade överskottet för skogsdelen uppgick till cirka 427 000 kr.

I 22 fall var underskottet på jordbruksdelen så stort att det inte kunde uppvägas

av skogsdelens överskott. Utredningen konstaterar att avkastningen från löneboställena

i området uppenbarligen är mycket låg och att detta i första hand sammanhänger

med det dåliga resultatet från boställenas jordbruk. De 45 löneboställena

i området var uppdelade på 93 brukningsenheter. Lantbruksnämnden i Kalmar

län, som bedömt enheternas förutsättningar att bestå, konstaterar att av de 93 enheterna

har 23 goda och 70 dåliga förutsättningar att bestå som självständiga företag,

om inte betydande omdispositioner görs, t. ex. genom utökning av enheternas

arealer eller specialisering av deras driftsinriktning.

Utredningen erinrar om att den ekonomiska och tekniska utvecklingen inom

jordbruket och skogsbruket under efterkrigstiden lett fram till allt större brukningsenheter

med väl samlade och rationellt utformade behandlingsytor. Utredningen

konstaterar att ett stort antal av de kyrkliga fastigheterna blivit efter i rationaliseringssträvandena

och anser det vara realistiskt att anta att 1/3 till 1/2 av den

totala arealen kyrklig jord är i behov av strukturrationalisering.

Utredningen framhåller att jord- och skogsbrukets rationalisering är en mycket

omfattande process som berör alla kategorier av markägare och företagare i landet.

Det är angeläget, att den kyrkliga fastighetsförvaltningen utformas så, att den möjliggör

en förhållandevis snabb, fortlöpande inre och yttre rationalisering. Det är

ett specifikt kyrkligt intresse att så sker. Det är också ett allmänt intresse, att den

kyrkliga egendomen förvaltas så effektivt som möjligt. Men hänsyn till den omfattande

kostnadsfördelning som sker via kyrkofonden kan de enskilda pastoratens

förvaltning av sina prästlönetillgångar få återverkningar på storleken av den kyrkokommunala

utdebiteringen i landets alla pastorat, eftersom den allmänna kyrkoavgiften

är den reglerande faktorn i fondens verksamhet, för vilken i sista hand

skattebetalarna i hela landet svarar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Behovet av en rationalisering av det kyrkliga jord- och skogsbruket reser enligt

utredningen två krav för den kyrkliga förvaltningens del. Dels måste resurser skapas

för att planera de rationaliseringsåtgärder som behövs, dels måste formerna

för förvaltningen bli sådana, att de möjliggör strukturrationalisering av det kyrkliga

fastighetsbeståndet och en rationell planläggning av skogsbruket.

För en effektiv strukturrationalisering av det kyrkliga jord- och skogsbruket krävs

en grundläggande genomgång av hela fastighetsbeståndet och en bedömning av

dess framtida användning. Att genomföra den strukturrationalisering som på grundval

av inventeringen bedöms nödvändig blir sedan en arbetsuppgift på längre sikt.

Som centralt organ för att leda och samordna strukturrationaliseringen av den

kyrkliga jorden och tillhandahålla viss expertpersonal åtminstone under ett inledningsskede

föreslår utredningen att en arbetsenhet upprättas inom kammarkollegiet.

På stiftsplanet förutsätter utredningen, att stiftsnämnden spelar en aktiv roll

och att en nära samverkan mellan stiftsnämnden och lantbruksnämnderna kommer

till stånd. Den lokala bevakningen av fastighetsmarknaden bör vara en uppgift för

boställsnämndema. Större boställsdistrikt bör bildas. Pastoraten bör få en fast representant

i boställsnämndema för att stärka dessas möjlighet att aktivt medverka

i strukturrationaliseringen.

Vad sedan gäller förvaltningsbestämmelserna för den kyrkliga jorden bör de

utformas så, att de underlättar en rörlig markpolitik och en effektiv samverkan

mellan olika fastigheter och ägarkategorier. När det gäller jordbruket kan sidoarrende

anlitas som ett första steg mot rationellare fastighetsbildning. Beslut om

ändrad markanvändning, annan driftsform m. m. bör underlättas genom att besluten

överflyttas från Kungl. Maj:t till stiftsnämnd eller i vissa fall till boställsnämnd.

För skogsbrukets del behövs framför allt en väl utvecklad samverkan över

ägogränsema. Utredningen finner att teknisk samverkan på en del håll kan komma

i fråga med andra skogsförvaltande organisationer, såsom Skogssällskapet eller

skogsägareföreningama med deras skogsbruksområden. Utredningen anser emellertid

att det kyrkliga skogsbrukets samverkansproblem i första hand bör lösas genom

en utbyggd samverkan inom den kyrkliga förvaltningens ram. Genom ett effektivt

samarbete mellan de skogsförvaltande pastoraten i ett helt stift kan man få underlag

för de rationaliseringsåtgärder som i främsta rummet krävs i form av översiktlig

planläggning av skogsarbetet, gemensam maskinanskaffning och anställning av arbetskraft

och ett gemensamt utbud av virke. Detta resultat kan tänkas uppnås på

två vägar. Antingen kan stiftsnämnden överta förvaltningen av all kyrklig jord i

stiftet eller också behåller man grundprincipen med en pastoratens egen förvaltning,

men uppdrar den gemensamma skogsförvaltningen åt ett samarbetsorgan för

pastoraten i varje stift. Stiftsnämndens uppgift begränsas då till tillsyn över förvaltningen

och tillvaratagande av kyrkofondens intressen. Utredningens majoritet

har stannat för det senare alternativet, medan ledamoten Lindström reserverar sig

till förmån för förvaltning av stiftsnämndema.

Genomförandet av de förändringar som krävs i det kyrkliga fastighetsbeståndet

fordrar sådana åtgärder som köp, försäljning och markbyten. Utredningen fram
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

lägger förslag som avser att underlätta sådana åtgärder. Bl. a. föreslås, att frågor

om placering av prästlönefondsmedel i fastighet skall få avgöras av stiftsnämnden,

oberoende av beloppets storlek.

En annan huvudfråga för utredningen har gällt metoden för avräkning mellan

pastoraten och kyrkofonden. Nuvarande system är inte rättvisande och återverkar

menligt på förvaltningen av löneboställena. Vid den årliga avräkning som f. n. sker

skall avkastningen av ett löneboställe tas upp med ett för tio år i sänder beräknat

schablonbelopp. Erfarenheten har visat, att den faktiska avkastningen under

denna period ibland har avvikit starkt från den schablonmässigt beräknade årsavkastningen.

På grund av ändrade konjunkturer har en del pastorat vissa år kunnat

göra betydande vinster på kyrkofondens bekostnad. För att komma till rätta med

systemets avigsidor föreslår utredningen en avräkningsmetod som är baserad på

det faktiska årliga utfallet av pastoratets samlade boställsförvaltning. För att stimulera

pastoratens intresse för ett lönsamt jord- och skogsbruk föreslår utredningen

att pastoraten vid avräkningen gottskrivs viss andel av nettoavkastningen

för sitt bestyr med förvaltningen.

Andra frågor som utredningen behandlar gäller bl. a. förvaltningen av domkyrkors

och lokalkyrkors fastigheter, formerna för upplåtelse av nyttjanderätt, servitut

m. m. samt naturvård. Utredningens förslag i dessa avseenden tar sikte på

att åstadkomma största möjliga enhetlighet i förvaltningsformerna. Vidare framlägger

utredningen förslag om vidgade möjligheter att placera fondmedel i andra

objekt än jordbruks- och skogsfastigheter.

Lagtekniskt sett innebär utredningens författningsförslag att nuvarande ganska

omfattande och svåröverskådliga bestämmelser om den kyrkliga egendomen och dess

förvaltning förs samman i två kortfattade lagar av kyrkolags natur och att detaljregleringen

sker i en för hela området gemensam stadga, som meddelas av Kungl.

Maj :t.

3.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna är ense med utredningen om att förvaltningen av den kyrkliga

jorden behöver reformeras. Remissinstanserna, som framför allt uppehåller

sig vid frågan om jordbrukets och skogsbrukets rationalisering, framhåller att den

allmänna utvecklingen inom jordbruket och skogsbruket under senare år gör det

nödvändigt att vidta åtgärder särskilt för att åstadkomma en snabb strukturrationalisering

av den kyrkliga jorden, om avkastningen skall kunna hållas på en tillfredsställande

nivå. De allra flesta remissinstanserna delar också utredningens

uppfattning, att behovet av reformer är trängande och att åtgärder bör vidtas snarast

möjligt utan att det slutliga ställningstagandet i kyrka-statfrågan avvaktas.

Flertalet remissinstanser anser att de förslag som utredningen lägger fram avsevärt

ökar möjligheterna för kyrkan att driva ett rationellt jordbruk och skogsbruk och

fortlöpande anpassa driften efter utvecklingen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Kammarkollegiet framhåller att de utredningar som ligger till grund för betänkandet

bekräftar nödvändigheten av en enhetligare, effektivare och mera lönsam

förvaltning av den kyrkliga jorden. Enligt kollegiets mening vore det värdefullt om

de förslag till reformer som utredningen i sådant syfte lägger fram kunde med vissa

modifikationer genomföras snarast möjligt och utan att det slutliga ställningstagandet

i kyrka-statfrågan avvaktas. Det är i högsta grad ett samhälleligt intresse att

den kyrkliga egendomen, som är av betydande omfattning, förvaltas enligt moderna

principer och på allvar kommer med i den livliga rationaliseringsprocess som pågår

i fråga om statlig och enskild jord. Man torde från samhällelig synpunkt knappast

kunna stå till svars med att låta ytterligare flera år gå utan åtgärder i sådant

syfte som nu föreslås. Det kan heller inte göras gällande att en framtida eventuell

övergång till ett C-läge (en fri kyrka utan beskattningsrätt men med tillgång till den

kyrkliga jorden) därigenom skulle försvåras. Tvärtom torde dessa reformer vara

av praktisk betydelse för kyrkan, som i detta läge kan väntas komma att utforma

sina stadgar med anknytning till det vid övergången gällande förvaltningssystemet.

Lantbruksstyrelsen anser det vara uppenbart att en genomgripande strukturomvandling

av kyrkans markinnehav är behövlig från kyrkans synpunkt, lika väl som

det från allmän synpunkt är angeläget att den kyrkliga jorden på ett helt annat sätt

än tidigare aktivt medverkar i den pågående omstruktureringen. Behovet av en

sådan medverkan har accentuerats under senare år. Att komma till rätta med olägenheterna

av ägosplittringen ter sig som den för dagen mest angelägna uppgiften

för den kyrkliga förvaltningen. Domkapitlet i Göteborg konstaterar att direktiven

för utredningen inneburit en klar begränsning av möjligheterna att i detta sammanhang

dra upp de riktlinjer för den kyrkliga förvaltningen i framtiden som den samhälleliga

utvecklingen och svenska kyrkans ställning som trossamfund kan komma

att påkalla. Det pågående arbetet rörande kyrkans ställning gentemot staten torde

ge anvisningar om tänkbara alternativ till en framtida kyrklig förvaltning. Särskilt

intresse på lång sikt torde knytas till bl. a. frågorna om till vilka ändamål avkastningen

av kyrklig egendom kan tänkas användas, om den kamerala organisationen

på riks- och stiftsplanet och om en integrerad nämndförvaltning på stiftsplanet.

Domkapitlet framhåller särskilt att kyrka-statfrågan inte får undanskymma det

angelägna behovet att omedelbart undanröja de allvarligaste bristerna i det nuvarande

systemet. Stiftsnämnden i Uppsala beklagar den inskränkning i utredningens

handlingsfrihet som direktiven inneburit och anser det också beklagligt att

utredningsarbetet tagit så lång tid att kyrka-statutredningens slutbetänkande hunnit

utkomma. Den omständigheten får dock inte tas till intäkt för att skrinlägga alla

reformplaner rörande boställsförvaltningen eller ställa dem på en oviss framtid.

Det är viktigt att de föreslagna reformerna genomförs utan onödigt dröjsmål. Till

stiftsnämndens yttrande har domkapitlet i Uppsala anslutit sig.

Svenska kommunförbundet anser att utredningen gjort ett värdefullt utredningsarbete.

De utarbetade lagförslagen synes uppfylla det uppställda kravet på klarhet

och enkelhet. Styrelsen delar också i huvudsak de uppfattningar och meningar som

utredningen redovisar och anser sig kunna i stort sett biträda de av utredningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

framförda synpunkterna och förslagen. Styrelsen anser dock att utredningen inte

tillräckligt beaktar pastoratens intressen och berättigade anspråk på ett mera direkt

och avgörande inflytande på boställsförvaltningen. Lantmäteristyrelsen uttalar att

den föreslagna förvaltningen kommer att bli relativt komplicerad på grund av de

invecklade och delvis oklara äganderättsförhållandena i fråga om den kyrkliga

jorden och på grund av sammanvävningen mellan den statliga och den kyrkliga

organisationen. Förvaltningsregiema skulle bli mindre komplicerade om reformen

fick anstå till dess kyrka-statfrågan avgjorts. I varje fall medför det förhållandet

att kyrka-statfrågan är olöst, att det inte nu finns utrymme för några reformer av

mera principiell art. Emellertid torde vissa förändringar i fråga om förvaltningen

vara så angelägna och den lagtekniska saneringen så värdefull, att reformen bör

genomföras oberoende av utredningen om förhållandet mellan staten och kyrkan.

Lantmäteristyrelsen tillstyrker därför att lagstiftning kommer till stånd, varvid det

nu framlagda förslaget kan läggas till grund.

Viss tveksamhet gentemot utredningens förslag i fråga om skogsbrukets rationalisering

anmäles av skogsstyrelsen. Styrelsen anser att förslagen i betydelsefulla

avseenden saknar stöd av klarläggande analyser av effektivitet och lönsamhet hos

olika möjliga alternativ. Rationaliseringseffekten kan vid den praktiska tillämpningen

av utredningens förslag väntas bli tämligen obetydlig. Skogsstyrelsen framhåller

samtidigt att en enhetlig och rätlinjig förvaltningsform, ett avräkningsförfarande

som inte påverkar skogsbruket negativt och en aktiv markbytesverksamhet

för koncentration av ägoinnehavet bör ge goda möjligheter till en förbättring av

det kyrkliga skogsbruket i linje med den i direktiven angivna målsättningen.

Några remissinstanser, som särskilt behandlat utredningens förslag rörande skogsbruket,

anser att förslagen inte är tillräckligt långtgående och att utredningsmaterialet

bör kompletteras. Domänverket anser att utredningens direktiv inte medgett tillräckligt

radikala grepp för att åstadkomma en förenkling och centralisering av den

kyrkliga fastighetsförvaltningen. En förutsättning för att nödvändig strukturrationalisering

och rationell förvaltning av den kyrkliga egendomen skall kunna genomföras

är att äganderätten till marken centraliseras. Endast om ett organ på

lägst stiftsnivå får oinskränkt förvaltningsrätt till samtliga skogar inom stiftet, skapas

sådana resurser att bärkraftiga driftsenheter för såväl jordbruk som skogsbruk

kan bildas. Med hänsyn till den snabba utvecklingen sedan direktiven formulerades

anser domänverket en kompletterande utredning med vidgade direktiv

nödvändig för att en tillfredsställande lösning skall kunna åstadkommas. Skogsbruksutredningen,

som erinrar om att den enligt sina direktiv har att söka främja

utvecklingen beträffande förbättrad fastighetsrationalisering och samarbete över

ägogränserna, papekar att det i boställsutredningens betänkande saknas såväl sammanställning

som analys av nuvarande förvaltningskostnader för den kyrkliga skogen

i förhallande till den ekonomiska avkastningen. Likaså saknas uppskattning av

vad den föreslagna förvaltningsapparaten skulle komma att kosta. Skogsbruksutredningen

kan därför inte göra några bestämda uttalanden om vilka förändringar

som är påkallade. Vidare innebär boställsutredningens förslag en viss utbygg
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

nåd och centralisering av förvaltningsapparaten. Inom övrigt skogsbruk i landet

pågår däremot en besvärlig omställningsprocess i riktning mot en förenklad och

minskad förvaltningsapparat. Över huvud taget försöker skogsbruket nu på alla

områden pressa ner förvaltningsapparaten i fråga om antalet anställda, i fråga om

kostnader osv. Redan av denna anledning ter det sig synnerligen tveksamt att man

på den kyrkliga skogens område skall kunna gå i motsatt riktning. Problemet även

för den kyrkliga skogsförvaltningen gäller alltså hur den befintliga personalen bäst

skall kunna utnyttjas. Sammanfattningsvis anför skogsbruksutredningen att boställsutredningen

inte framlagt sådana uppgifter och analyser i fråga om intäkter från

skogsbruksdriften respektive kostnader för avverkning, skogsvård, administration

m. m. att ställning kan tas till föreslagen lagstiftning utan ytterligare översyn och

komplettering av utredningsmaterialet. Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund

(SSR) framhåller att det är uppenbart att överväganden och förslag som berör det

kyrkliga skogsbruket huvudsakligen skall vara baserade på ekonomiska kriterier.

Utredningen framlägger emellertid inte några ekonomiska analyser eller lönsamhetsberäkningar

och kostnadsjämförelser för nuvarande och föreslagen organisation.

Dessutom saknas uppgifter om bl. a. uttagens storlek och inkomster av skogsprodukter,

specificerade kostnader för avverkning under olika förhållanden och i

olika delar av landet samt för skogsvård, grundförbättringar och administrationskostnader.

Det av utredningen presenterade materialet företer enligt SSR:s mening

sådana brister att det inte kan användas som underlag för den föreslagna lagstiftningen.

Några domkapitel och stiftsnämnder är negativt inställda till utredningens förslag

med hänsyn till den pågående utredningen om förhållandet mellan staten och

svenska kyrkan. Domkapitlet i Härnösand anser att någon förändring i de nuvarande

beslutande organens inflytande och sammansättning inte bör ske innan kyrkastatfrågan

blivit löst. Stiftsnämnden i Visby anför att, om ett ställningstagande i

kyrka-statfrågan är att vänta inom de närmaste åren, det är tveksamt om boställsutredningens

förslag bör genomföras dessförinnan.

3.3 Departementschefen

Kyrkans fastighetsinnehav omfattar totalt cirka 500 000 hektar, därav omkring

400 000 hektar produktiv mark. Uppenbarligen är det ett samhällsintresse att ett

så betydande markinnehav förvaltas väl och att dess avkastningsförmåga tillgodogörs

på ekonomiskt bästa sätt. Det är ett angeläget samhällsintresse även av andra

skäl. Den kyrkliga jorden utgörs nämligen till den allra största delen av löneboställen

och andra fastigheter, vilkas avkastning är avsedd att tillsammans med

vissa skattemedel täcka samhällets kostnader för löner till präster i svenska kyrkan.

Det är därför även med hänsyn härtill av intresse att avkastningen av den kyrkliga

jorden och då särskilt av de s. k. prästlönetillgångarna blir så stor som möjligt.

Därvid är att märka att enligt nu gällande regler om utjämning via kyrkofonden

mellan pastoraten av prästlönekostnader det enskilda pastoratets förvaltning av sina

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

prästlönetillgångar kan få återverkningar på storleken av den kyrkokommunala utdebiteringen

i landets alla pastorat.

Vid flera tillfällen har, bl. a. från riksdagens och kyrkomötets sida, anmärkningar

riktats mot bl. a. formerna för förvaltningen av löneboställena och de s. k. ecklesiastika

arrendegårdarna. Särskilt har därvid understrukits vikten av att man undersöker

olika vägar för att främja rationaliseringen av jordbruket.

Det var mot denna bakgrund som dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

begärde och fick bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredningen rörande

förvaltningen av ecklesiastika löneboställen m. m. (boställsutredningen). Med hänsyn

till den då pågående utredningen om den framtida gestaltningen av förhållandet

mellan staten och kyrkan begränsades utredningsuppdraget till sådana partiella

reformer som, utan att rubba de principiella grundvalarna för den gällande rättsliga

regleringen, kan leda till önskvärda praktiska resultat.

Boställsutredningen, som låtit göra en omfattande inventering av det kyrkliga

fastighetsbeståndet, konstaterar att den kyrkliga jorden är splittrad på ett stort antal

små brukningsenheter. Vidare konstateras att ett stort antal kyrkliga fastigheter

blivit efter i den livliga rationaliseringsprocess som pågår inom jordbruket och

skogsbruket i övrigt. Utredningen anser det vara realistiskt att anta att inemot hälften

av den kyrkliga jorden är i behov av strukturrationalisering. För att åstadkomma

en effektivare och mera lönsam förvaltning av den kyrkliga jorden lägger utredningen

fram förslag som tar sikte på att främja en planering av rationaliseringsverksamheten

och att skapa förvaltningsformer som underlättar en rörlig markpolitik

och en effektiv samverkan mellan olika fastigheter och ägarkategorier.

En annan huvudfråga för boställsutredningen har gällt metoden för den ekonomiska

reglering som varje år sker mellan pastoraten och kyrkofonden i syfte att

bestämma bl. a. det belopp ett pastorat under vissa förutsättningar skall erhålla ur

kyrkofonden för att täcka kostnaderna för lön åt präster och kyrkomusiker. Vid

beräkningen av sådant tillskott ur fonden till pastorat skall enligt nuvarande regler

avkastningen av pastoratets löneboställen inte tas upp med det faktiska nettobeloppet

utan med ett på förhand i regel för en tioårsperiod uppskattat normalavkastningsbelopp.

Mot detta system har riktats mycken kritik och för att komma till

rätta med systemets olägenheter föreslår utredningen en avräkningsmetod, baserad

på en årlig nettoredovisning av lönetillgångamas avkastning.

Boställsutredningen konstaterar att nuvarande lagstiftning om förvaltningen av

kyrklig jord brister i enhetlighet och är invecklad och svåröverskådlig. För att få

till stånd största möjliga enhetlighet i förvaltningsformerna och för att göra det

lättare för myndigheter och enskilda att veta vart de skall vända sig i frågor som

gäller den kyrkliga jorden föreslår utredningen förhållandevis omfattande ändringar

i gällande lagstiftning.

Nuvarande bestämmelser om förvaltning av kyrklig jord innehåller dels regler

om förvaltningsorgan m. m., dels regler om de arrendevillkor som skall gälla för

arrende av kyrklig jord. I fråga om sist nämnda regler, dvs. de civilrättsliga delarna

av den kyrkliga arrendelagstiftningen, lägger boställsutredningen inte fram något

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Ma]:ts proposition nr 168 år 1970

eget förslag. Frågan om översyn av dessa bestämmelser har behandlats i ett större

sammanhang av arrendelagsutredningen med vilken boställsutredningen samrått.

Arrendelagsutredningen har föreslagit en i princip enhetlig arrendelagstiftning för

såväl enskilda som publika arrendeförhållanden och boställsutredningen är ense

med arrendelagsutredningen om att den nya arrendelagstiftningen bör gälla även

för den kyrkliga jorden. Boställsutredningen godtager därvid arrendelagsutredningens

förslag.

Remissinstanserna är på det hela taget positiva till boställsutredningens förslag.

Samtliga remissinstanser är ense med utredningen om att förvaltningen av den kyrkliga

jorden behöver reformeras. Flertalet anser att boställsutredningens förslag bör

kunna avsevärt förbättra möjligheterna för kyrkan att driva ett rationellt jordbruk

och skogsbruk, och i många remissyttranden uttalas att boställsutredningens förslag

till ny avräkningsmetod mellan pastoraten och kyrkofonden är ägnat att tillgodose

samma syfte. Även de förslag utredningen lägger fram för att åstadkomma

större enhetlighet i förvaltningsformerna anses i allmänhet värdefulla. Några remissinstanser,

som särskilt behandlat utredningens förslag rörande skogsbruket, anser

emellertid att förslagen inte är tillräckligt långtgående och att utredningsmaterialet

bör kompletteras.

I likhet med boställsutredningen och en enhällig remissopinion anser jag det

vara av väsentligt intresse att den kyrkliga jorden i full utsträckning kommer med

i den rationaliseringsprocess som jordbruket och skogsbruket i övrigt genomgår.

Det är som jag nyss sagt ur skilda synpunkter ett samhällsintresse att den kyrkliga

jorden förvaltas väl och det är alltså viktigt dels att kyrkans förvaltande organ får

bättre möjligheter att aktivt medverka vid den strukturomvandling som nu äger

rum, dels att förvaltningen även i andra avseenden blir så effektiv som möjligt.

Frågan om förvaltningen av den kyrkliga jorden har som redan framgatt ett

visst samband med kyrka-statfrågan. F. n. arbetar 1968 års beredning om stat och

kyrka med den fortsatta utredningen av frågan om det framtida förhållandet mellan

staten och kyrkan. Beredningen har i första hand att ta ställning i den centrala fragan

om detta förhållande. Dess förslag torde alltsa få formen av ett principbetänkande.

Några mer detaljerade lösningar av praktisk-organisatorisk natur av det

slag boställsutredningen lägger fram skall beredningen emellertid enligt direktiven

inte utarbeta. Vill man således avvakta principbeslutet i kyrka-statfrågan och det

ytterligare utredningsarbete rörande detaljlösningar som föranleds av beslutet i

huvudfrågan, kommer det att dröja länge innan problemen med förvaltningen

av den kyrkliga jorden blir lösta. Enligt boställsutredningens och de allra flesta

remissinstansernas mening är emellertid förvaltningsproblemen så trängande att

de bör bli lösta så snart som möjligt. Jag delar denna uppfattning och anser alltså

att man snarast möjligt inom ramen för det organisatoriska samband som f. n.

råder mellan kyrkan och staten genom partiella reformer av praktiskt-organisatorisk

natur bör undanröja de hinder som leder till svårigheter att inlemma den kyrkliga

egendomen i den livliga rationaliseringsprocess som pågår i fråga om allmän

och enskild jord.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Några remissinstanser har som förut redovisats gjort gällande att utredningens

förslag inte är tillräckligt långtgående och att utredningsmaterialet bör kompletteras.

Sålunda anser domänverket att utredningens direktiv inte medgivit tillräckligt

radikala grepp för att rationalisera den kyrkliga fastighetsförvaltningen och förordar

en kompletterande utredning med vidgade direktiv för att en tillfredsställande

lösning skall kunna nås.

Jag vill i det sammanhanget erinra om att bestämmelserna inom den kyrkligtekonomiska

förvaltningen främst syftar till att tillvarata intresset av att den kyrkliga

egendomen bevaras och kommer till användning för det ändamål vartill den

donerats av enskilda, anskaffats av församling eller pastorat eller anslagits av

kronan. Lagstiftningen präglas av spänningen mellan församlingslivets kyrkokommunala

förankring och det statliga överinseende som sedan reformationen utövas

på riks- och stiftsplanet. Otvivelaktigt skulle det vara möjligt att åstadkomma

mera genomgripande reformer, om man helt kunde bortse från dessa principiella

grundvalar för den nuvarande rättsliga regleringen av den kyrkliga egendomen.

Den frågan och andra därmed sammanhängande frågor har emellertid ett så direkt

samband med kyrka-statfrågan att de inte bör lösas för sig. Som redan anförts

i direktiven till utredningen bör man nämligen f. n. begränsa sig till partiella

reformer som inte rubbar de principiella grundvalarna för den nuvarande rättsliga

regleringen.

Kritiken i övrigt går i huvudsak ut på att boställsutredningen inte gjort några

ekonomiska analyser eller lönsamhetsberäkningar och inte heller jämfört kostnaderna

för nuvarande och föreslagen organisation i fråga om skogsförvaltningen.

Man bör i det sammanhanget hålla i minnet att förvaltningsbefogenheterna i fråga

om den kyrkliga jorden är splittrade, att förvaltningsorganen har andra uppgifter

än skogsförvaltning och att vissa organ är kommunala och andra statliga. Det är

alltså synnerligen vanskligt att åstadkomma rättvisande kostnadsjämförelser. Man

får i stället nöja sig med mera allmänna överväganden och försöka att bedöma

huruvida utredningens förslag är ägnade att främja en mera rationell förvaltning

av den kyrkliga jorden. Det övervägande antalet remissinstanser anser att utredningens

förslag är ett stort steg framåt i denna riktning och jag delar denna uppfattning.

Vad jag nu anfört innebär sammanfattningsvis att jag anser att utredningens förslag

i sina huvuddrag är väl ägnade att läggas till grund för partiella reformer av

praktiskt värde för förvaltningen av den kyrkliga jorden.

Såsom chefen för justitiedepartementet tidigare denna dag anfört vid anmälan av

förslag till vissa kapitel i en ny jordabalk bör samma arrenderegler gälla för kyrklig

jord som för annan jord fr. o. m. den 1 januari 1972. Nuvarande speciella regler

om arrende av kyrklig jord bör därför upphöra att gälla vid samma tidpunkt. Då

bör även de övriga förslag som jag kommer att lämna fram träda i kraft.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

4. Avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden

4.1 Gällande rätt

Tidigare har redogjorts för kyrkofondens roll när det gäller att åstadkomma en

kostnadsutjämning mellan pastoraten (se under 2.2). Den fungerar i detta hänseende

närmast som en utjämningsfond, ur vilken de ekonomiskt sämre lottade

pastoraten får tillskott för att bestrida kostnaderna för avlönande av sina präster

och kyrkomusiker.

Tillskotten bestäms på grundval av en årlig avräkning mellan pastoraten och

kyrkofonden. Vid avräkningen skall avkastningen av pastoratens lönetillgångar tas

upp med vissa schablonbelopp enligt närmare föreskrifter i 7, 9, 10 och 11 §§

lagen om kyrkofond. Avkastningen av prästlöneboställe skall därvid tas i beräkning

inte med det faktiska nettobeloppet utan med ett på förhand — i regel för en tioårsperiod

— uppskattat normalavkastningsbelopp. Uppskattning av löneboställes

normalavkastning (normaluppskattning) skall göras av boställsnämnden. Nämndens

uppskattning underställs stiftsnämnden för prövning och fastställelse. Talan mot

stiftsnämndens beslut får föras av pastoratet hos Kungl. Maj:t.

Uppskattningen av avkastningen från löneboställes jordbruksdel skall grundas på

värdet av de intäkter som anses kunna erhållas genom förvaltning av denna del av

bostället på mest ekonomiska sätt med bibehållande av tillämpad brukningsmetod.

Avdrag skall ske för skatter och förvaltningsutgifter, däribland kostnader för underhålls-

och nybyggnadsarbeten (10 § 2 lagen om kyrkofond). Till grund för uppskattningen

av skogsavkastningen skall läggas värdet av det för avverkning tillgängliga

virket på rot. Från detta värde skall dras dels rotvärdet för löneboställes husbehov

m. m., dels skatter och förvaltningsutgifter. Förlust på jordbruksdelen får

dras av på inkomsterna från skogsavkastningen och vice versa (10 § 3 och 4 samma

lag). För att bestrida kostnaderna för ny- eller ombyggnad, som ett pastorat ålagts

att utföra på ett löneboställe, kan pastoratet erhålla lån ur kyrkofonden i form av

byggnadsförskott, som beviljas av statskontoret. Byggnadsförskott ur kyrkofonden

kan också beviljas pastoratet för kostnader som uppkommer då boställe ansluts

till företag enligt vattenlagen eller lagen om enskilda vägar eller till lantmäteriförrättning

samt för kostnader för täckdikning eller annan grundförbättring. Amortering

och ränta på erhållet förskott utgör en avdragsgill utgift vid normaluppskattningen

(14 § samma lag). I övrigt får utgifter för mera kostsamma investeringar

som syftar till att förbättra avkastningen inte dras av vid normaluppskattningen.

I stället föreskrivs att sådan förbättring av löneboställes avkastning som man vinner

genom vattenavledning, större täckdikning, torrläggning eller annat sådant kapitalkrävande

företag skall tas i betraktande först efter det antal år (frihetsår) som

skäligen kan anses åtgå för att avskriva det kapital som nedlagts i företaget. Stiftsnämnden

beslutar om antalet frihetsår (10 § 5 och 12 § lagen om kyrkofond).

För överskottspastoraten gäller särskilda avräkningsregler. Dessa pastorats prästoch

kyrkomusikerlönetillgångar ger så stor behållen avkastning att överskott upp
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970 45

kommer, sedan avlöningskostnadema blivit täckta. Någon utdebitering för prästoch

kyrkomusikerlöner fordras sålunda inte. Enligt 4 § lagen om kyrkofond skall

hälften av sådant överskott levereras in till kyrkofonden. Återstående del får användas

för ändamål som är gemensamma för pastoratet. För pastorat fastställs i

dessa fall enligt 2 kap. reglementet den 15 februari 1935 (nr 18) för ecklesiastik

medelsförvaltning en utjämningsperiod av högst tio år, under vilken pastoratet äger

rätt att tillgodoräkna sig redan inlevererade eller eventuella framtida överskottsmedel

för att täcka intill hälften av underskott som uppkommer under ett redovisningsår

av perioden.

Normaluppskattningssystemet infördes i samband med 1932 års reform av den

ecklesiastika boställsförvaltningen. Syftet var framför allt att göra tillskotten ur

kyrkofonden oberoende av den större eller mindre omsorg som pastoraten lade

ned på boställsförvaltningen. Ett pastorat skulle få tillgodogöra sig den meravkastning

utöver den uppskattade normalavkastningen som pastoratet kunde bereda sig

genom en omsorgsfull boställsförvaltning, men också bära de förluster som kunde

uppkomma genom försummelser i förvaltningen.

4.2 Utredningen

Systemet med normaluppskattning har utsatts för kritik vid flera tillfällen och

från olika håll. Redan omedelbart efter 1933 års normaluppskattning anfördes kritik

från de ombud som utsetts att bevaka det allmännas intressen vid normaluppskattningen.

Da den av ombuden anförda kritiken i sina huvuddrag alltjämt äger giltighet,

bör den i korthet refereras. Ombuden ansåg metoden med förhandsvärdering

av avkastningen otillförlitlig. Varken dagspriser eller medelvärden från de närmast

föregående åren kunde anses utgöra en tillfredsställande norm för uppskattningen

och en förutsättningslös bedömning av alla de i normalavkastningen ingående olika

värdena skulle i synnerlig grad bli beroende av slumpen och uppskattningsmännens

personliga uppfattningar. Redan den under hösten 1933 inträffade prisstegringen

på virke hade medfört betydande avvikelser från de samma år fastställda normaluppskattningsvärdena.

Vidare framhölls, att pastoratens möjlighet att genom god

förvaltning skaffa sig en vinst endast gällde sådan vinst som kunde utfalla under

uppskattningsperioden. Åtgärder som på längre sikt var ägnade att höja avkastningen

— t. ex. skogsvårdsåtgärder eller förbättringar inom jordbruket, som kunde

medföra högre arrendebelopp — medförde endast att värdet av avkastningen uppräknades

i motsvarande mån vid nästa uppskattningstillfälle. Pastoratens intresse

att vidta sådana mera långsiktiga förbättringsåtgärder stimulerades därför inte

genom normaluppskattningssystemet. Den vinst de kunde göra sig genom god förvaltning

torde i varje fall bli jämförelsevis ringa i förhållande till vinst, som kunde

uppstå genom lågt normalavkastningsvärde, förbättrade konjunkturer eller avverkningens

förläggande till mera värdefull skog. Slutligen påpekades, att förhandsbedömningen

av omkostnaderna erbjöd lika stora svårigheter som bedömningen av

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

den. framtida avkastningen. Inte minst beräkningen av skatteavdrag vållade stor

tveksamhet. Mycket skiftande meningar hade också gjort sig gällande i fråga om

vad som rätteligen borde godkännas som avdrag för nybyggnads- och underhållskostnader.

När avdrag medgivits för byggnadsarbeten torde förutsättas kontroll av

att arbetena verkligen kommer till utförande under perioden och att inte avdrag för

samma ändamål medges för nästa uppskattningsperiod. Ombuden förklarade sammanfattningsvis,

att normaluppskattningen enligt deras uppfattning medförde sådana

svårigheter att de utan överdrift kunde påstås vara oöverkomliga.

Även riksdagens revisorer har vid några tillfällen kritiserat normaluppskattningssystemet.

Bl. a. fann riksdagens revisorer år 1957 att löneboställenas normaluppskattade

inkomster i allmänhet väsentligt understigit de faktiska, vilket medfört att

många pastorat kunnat uppbära större tillskott ur kyrkofonden av skatteutjämningsmedel

än vad som i och för sig varit motiverat med hänsyn till dessa pastorats

betydande egna inkomster. Denna utgiftsstegring för fonden hade i sin tur inneburit

ett högre skatteuttag i form av allmän kyrkoavgift än som annars behövts.

Statsutskottet (SU 1958: B 34, p. 31) ansåg i likhet med revisorerna en översyn

av lagbestämmelserna om normaluppskattning påkallad.

Utredningen har i första hand övervägt vilka möjligheter det finns att genom

modifikationer i det nuvarande systemet råda bot på dess olägenheter. Bl. a. skulle

man för att komma till rätta med det problem som konjunkturväxlingarna främst

inom skogsbruket skapar kunna tänka sig att räkna om normaluppskattningsvärdena

vid mitten av tioårsperioden, om avvikelsen från de normaluppskattade virkesprisema

är mera betydande.

Utredningen har emellertid funnit, att man inte genom jämkningar i det nuvarande

systemet på ett tillräckligt enkelt sätt kan komma till rätta med dess avigsidor.

Utredningen föreslår i stället en annan avräkningsmetod, där man undgår

nuvarande markanta felslag till följd av konjunkturförändringar och därmed förhindrar

att pastoraten gör oskäliga vinster på kyrkofondens bekostnad, men där

man samtidigt ger pastoraten en sådan andel i boställenas faktiska avkastning att

det blir ett intresse för dem att deras bostadsförvaltning är lönsam. Vill man vinna

pastoratens medverkan i en fortskridande rationalisering av det kyrkliga jord- och

skogsbruket, krävs att pastoraten upplever innehavet av en lönsam fastighet som

en tillgång men också bristande räntabilitet hos ett löneboställe som en nackdel för

pastoratets egen ekonomi och inte bara som en olägenhet för kyrkofonden.

Detta resultat uppnår man, om pastoraten tillerkänns en bestämd andel i den

faktiska nettoavkastningen av sina löneboställen. Till grund för avräkningen bör

således läggas den faktiska årliga nettoavkastningen av pastoratets löneboställen

och andra prästlönetillgångar efter avdrag för denna pastoraten tillkommande andel

av nettot.

Även avkastningen av pastoratens prästlönefonder bör tas upp i avräkningen

med sitt faktiska belopp och inte bara som f. n. med en av Kungl. Maj:t fastställd

schablonränta av 3 %.

Ett sådant avräkningsförfarande behöver enligt utredningen inte vålla större

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1970

problem ur redovisningssynpunkt. Pastoratens inkomster och huvudparten av utgifterna

för boställsförvaltningen är väl kända för stiftsnämndema. En närmare

granskning bör kunna begränsas till en stickprovskontroll. Av praktiska skäl kan

vissa kostnader dock behöva styrkas.

Storleken av den andel av avkastningen från löneboställena som pastoraten själva

bör få tillgodogöra sig bör fastställas till ett visst procenttal. Om beloppet i fråga

skall utgöra en verklig stimulans för pastoraten, bör procentsatsen vara relativt hög.

Det kan vara motiverat, om man ser den som en kompensation till pastoraten för

deras bestyr med förvaltningen av boställena och övriga prästlönetillgångar. Förslagsvis

bör den bestämmas till 20 % på nettoavkastningen.

Den sammanlagda nettoavkastningen av löneboställena belöpte sig till cirka 12,5

milj. kr. år 1963. Av denna skulle enligt förslaget ett belopp av cirka 2,5 milj. kr.

komma att förbehållas pastoraten, vilket siffermässigt sett skulle innebära motsvarande

inkomstminskning för kyrkofonden. Utredningen räknar emellertid med

att möjligheten för pastoraten att få behålla en procentandel av den faktiska avkastningen

kommer att utgöra en stimulans för dem i förvaltningen av boställena,

och en sådan bör indirekt kunna bli till ekonomisk fördel för kyrkofonden. Det

bör också framhållas, att vid nettoredovisningsförfarandet avräkningen baserar sig

på faktiska inkomster och inte som nu är fallet på en uppskattning av inkomsterna

under tio år framöver. Att detta för kyrkofondens del innebär en betydande minskning

av de belopp som behöver utbetalas i tillskott till pastoraten framgår av en

jämförelse mellan beräknad normalavkastning och faktisk nettoavkastning. Jämförelsen

visar att den senare översteg normaluppskattningsbeloppet med 5,2 milj.

kr. år 1960 och med drygt 500 000 kr. år 1963. Vid stigande konjunkturer kan

kyrkofonden tydligen räkna med att göra sådana besparingar i form av minskade

tillskott till pastoraten att dessa i många fall uppväger vad pastoraten vid här föreslagna

avräkningsförfarande skulle få räkna sig tillgodo. Pastoratens prästlönefonder

torde vidare undan för undan komma att få en ekonomiskt fördelaktigare

placering än den ännu dominerande placeringen i långfristiga obligationslån med

låg ränta, vilken i sin tur har motiverat den låga schablonränta på 3 %, som

länge har tillämpats vid avräkningen med kyrkofonden. Om de faktiska nettointäkterna

av detta snabbt växande kapital får tas upp i avräkningen med kyrkofonden,

bör detta också leda till att behovet av tillskott ur fonden minskar.

I nuvarande normaluppskattningssystem skall avkastningen av varje löneboställe

uppskattas för sig och i den mån det utvisar underskott föras upp med 0. Det är

alltså inte tillåtet att räkna av underskottet från ett boställe på en eventuell uppskattad

nettobehållning av ett annat. Följden är att så snart nettobehållning beräknas

uppkomma på ett löneboställe, beaktas denna vid avräkningen mellan pastoratet

och kyrkofonden, medan en uppskattad nettoförlust på ett boställe inte

kommer till synes i detta sammanhang utan får bäras av pastoratet. Detta upplevs

som en kännbar olägenhet med nuvarande system. Vid en övergång till nettoredovisning

av boställsavkastningen bör detta förhållande rättas till. Det faktiska årliga

utfallet av pastoratets samlade boställsförvaltning bör tas upp i avräkningen mellan

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

pastoraten och kyrkofonden, liksom det bör bestämma den andel i en eventuell

nettobehållning som pastoraten bör få tillgodogöra sig för egen räkning i samband

med avräkningsförfarandet. Detta utfall bör således basera sig på det sammanlagda

nettoresultatet från förvaltningen av pastoratets samtliga prästlöneboställen och

andelar i stifts prästlönefondshemman. Detta skulle innebära att man vid avräkningsförfarandet

lägger samman de faktiska nettoinkomsterna från jordbruksdelen

på pastoratets samtliga löneboställen med den för året redovisade avkastningen av

pastoratets skog, av dess prästlönefonder samt av eventuella andelar i stiftets prästlönefondshemman.

Från det belopp man då får dras eventuella underskott på löneboställena

av. Resultatet utgör nettobehållningen av pastoratets förvaltning av sina

prästlönetillgångar. Av detta belopp skulle pastoratet som tidigare föreslagits få

åtnjuta 20 % för egen räkning, medan återstoden förs upp på intäktssidan i avräkningslängden.

Där den samlade förvaltningen av pastoratets lönetillgångar utvisar

underskott, får detta i avräkningslängden uppföras med 0.

Utredningen föreslår vidare att nuvarande regler om rätt att få förskott (lån) ur

kyrkofonden för investeringar i jordbruk och skogsbruk modifieras i vissa avseenden.

Enligt gällande bestämmelser kan pastorat efter prövning av statskontoret

få byggnadsförskott ur kyrkofonden för bl. a. ny- eller ombyggnad på löneboställe

eller täckdikning eller annan grundförbättring på bostället. Förskottet skall jämte

ränta gottgöras kyrkofonden ur avkastningen från bostället. Den ökade inkomst

som investeringen ger upphov till tas upp på inkomstsidan vid normaluppskattningen

medan annuitetema får tas upp som utgiftspost. Det råder delade meningar om

hur kostnaderna för investeringar i skogsbruket på löneboställe skall bestridas.

Kostnader för investeringar i skogsbruket får egentligen inte dras av vid normaluppskattningen.

Pastoratet skall i stället åtnjuta ett antal frihetsår, motsvarande

skälig tid för avskrivning av det nedlagda kapitalet, innan den förbättring i avkastningen

som vinns genom investeringen skall beaktas vid normaluppskattningen.

Bestämmelsen om frihetsår har endast i ringa omfattning använts i praktiken. Som

regel har kostnaderna för olika skogsvårdsåtgärder tagits upp som avdragsgilla

åtgärder på utgiftssidan i normaluppskattningen. Samtidigt har på inkomstsidan

tagits upp den ökade avkastning, som beräknats bli en följd av företaget. Den

föga tillämpade metoden med beräkning av frihetsår bör sålunda slopas och ersättas

med rätt för pastoraten att i avräkningen göra avdrag jämväl för sina kostnader

för mera kapitalkrävande åtgärder för markförbättring och skogsvård. För att

underlätta finansieringen av sådana företag bör förskott ur kyrkofonden kunna

få utgå för dessa ändamål liksom för byggnadsföretag på löneboställe. Däremot

finner utredningen det angeläget, att kraven när det gäller beviljande av förskott

ur kyrkofonden för investeringar på löneboställenas jordbruksdel bringas att överensstämma

med de förutsättningar som gäller för erhållande av statlig lånegaranti

enligt kungörelsen den 9 juni 1967 (nr 453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering

m. m. Förskott bör nämligen inte komma i fråga för andra åtgärder än

sådana som bedöms försvarliga från rationaliseringssynpunkt. Det bör därför kunna

beviljas endast för sådana åtgärder som stiftsnämnd har beslutat om efter förslag

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

49

av boställsnämnd och efter hörande av lantbruksnämnd. På motsvarande sätt vill

utredningen föreslå, att förskott för investeringar i skogen får utgå endast för åtgärder

som stiftsnämnden har föreskrivit i fastställd skogshushållningsplan.

Vid en övergång till ett nettoredovisningsförfarande finner utredningen det inte

längre motiverat att ställa de s. k. överskottspastoraten i särklass. Det är enligt utredningen

svårt att i dagens läge finna några skäl att låta vissa pastorat med särskilt

stora nettoinkomster behålla en annan procentuell andel därav för egen räkning

än vad som skulle tillkomma övriga pastorat. Vid avräkning med kyrkofonden

bör de kunna behandlas enligt samma mönster som de övriga. Hela förfarandet med

avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden har ju kommit till för att via fonden

få till stånd en kostnadsutjämning mellan pastoraten. Att vissa i fråga om skattekraft

ekonomiskt sämre ställda pastorat skall få tillgodogöra sig avkastningen av

betydande lönetillgångar för andra ändamål än prästlönekostnader ter sig föga

rättvist i förhållande till andra pastorat som har lika svag skattekraft men som

saknar motsvarande tillgångar. Pastorat och församlingar med bristande skattekraft

kommer ju på annat sätt i åtnjutande av skatteutjämningsbidrag. Frågan om överskottspastoratens

ställning har f. ö. minskat i betydelse, då deras antal är i sjunkande.

Om normaluppskattningssystemet slopas, bör också de fasta tioåriga utjämningsperioderna

avskaffas. Men eftersom ett pastorat som inlevererat överskott

till kyrkofonden bör ha möjlighet till återbäring därav för att täcka eventuella

underskott ett senare år, föreslår utredningen en form av rullande utjämningsperiod.

Denna skulle innebära, att ett sådant pastorat för att täcka underskottet

fick återbäring med högst det sammanlagda belopp som det under de närmast föregående

tio åren inlevererat till fonden av överskottsmedel. Uppkommer underskott

även ett senare år, kan eventuellt ytterliga återbäring ske av resterande överskottsmedel

från de då senaste tio åren.

4.3 Remissyttrandena

Remissinstanserna vitsordar att nuvarande system för avräkning mellan pastoraten

och kyrkofonden, enligt vilket avkastningen av ett löneboställe tas upp med ett

i förväg för tio år i sänder uppskattat genomsnittsbelopp, är behäftat med väsentliga

brister och delar utredningens uppfattning att systemet bör slopas och ersättas

med en mera rättvisande metod.

Utredningens förslag till nytt avräkningsförfarande biträdes allmänt. Flera remissinstanser

uttalar att det nya systemet sannolikt kommer att främja en företagsekonomisk

inriktning av förvaltningen och samtidigt stimulera pastoratens intresse

av en lönsam förvaltning. För att ytterligare stimulera pastoratens intresse föreslår

några stiftsnämnder att den andel av nettoavkastningen som pastoraten avses få

behålla höjs från 20 till 25 eller möjligen till 30 %.

På vissa punkter anförs dock kritik av några remissinstanser. Svenska kommunförbundet

anser sig inte kunna biträda utredningens förslag om att pastoratet skall

svara för uppkommen förlust på förvaltningen. Pastoraten får nämligen rätt be
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

gränsade möjligheter att påverka den totala avkastningen från boställena och övriga

prästlönetillgångar. Bl. a. måste av boställsnämnden och stiftsnämnden beslutade

åtgärder bli av avgörande betydelse för avkastningen från boställets jordbruksdel.

Om boställets skog dessutom, som utredningen föreslår, skall förvaltas samfällt,

kommer pastoratet inte alls att kunna påverka avkastningens storlek från skogsdelen.

Inte heller avkastningen från övriga prästlönetillgångar såsom prästlönefondshemman

och prästlönejordsfonder kan pastoratet påverka. Genom den föreslagna

samförvaltningen kommer pastoratet att sakna möjlighet att möta tillfälligt

stora kostnader för jordbruksdelen under ett år med ökade inkomster genom ett

större uttag ur skogen. Med nuvarande system har detta varit möjligt liksom att

åtminstone i viss utsträckning kompensera ett totalt underskott på jordbruks- och

skogsförvaltningen under visst år med tidigare eller senare uppkommen meravkastning.

Förbundet anser därför att pastorat vid avräkningen med kyrkofonden bör

få direkt avräkna underskott för förvaltningen av prästlönetillgångama. En annan

lösning är att vid avräkningen tillskapa ett system med en »rullande utjämningsperiod»

med möjlighet för pastorat att kvitta visst års överskott på boställsförvaltningen

mot tidigare redovisade underskott på samma förvaltning ungefär på samma

sätt som utredningen föreslår för återvinning av de belopp som s. k. överskottspastoratet

inlevererat till kyrkofonden. Förslaget om en sådan rullande utjämningsperiod

förordas också av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

Stiftsnämnden i Lund anser att utredningens förslag om att förlust på ett boställe

skall få täckas av vinst från annat boställe inom pastoratet bör förenas med villkor

att sådan kvittning får ske endast undantagsvis och i sådana fall då förlust kan

klart härledas till utgifter som är ägnade att på längre sikt medföra godtagbar vinst

i boställets förvaltning. Om rätt till kvittning inte förenas med speciella restriktioner,

kan man riskera att dessa boställen med förlust inte blir föremål för samma

uppmärksamhet från pastoratens och boställsnämndemas sida då det gäller att

pröva driftsomläggningar, utbyte eller försäljning för strukturrationalisering m. m.

I fråga om överskottspastoraten ifrågasätter kammarkollegiet, några stiftsnämnder

och stiftsfägmästarföreningen lämpligheten av en ordning med en »rullande utjämningsperiod»

med möjlighet för pastorat att få återbäring av tidigare till kyrkofonden

inbetalade överskottsmedel. Enligt dessa remissinstansers mening bör alla

pastorat behandlas lika även i detta avseende.

5. Jord- och skogsbrukets rationalisering

5.1 Strukturrationalisering in. m.

5.1.1 Utredningen

Rationaliseringssträvandena inom jordbruket och skogsbruket syftar till att skapa

så effektiva företag som möjligt. Samtidigt som nya maskinella hjälpmedel gör det

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

51

möjligt att med oförändrad arbetsstyrka bruka större arealer än tidigare, framtvingar

de ökande kostnaderna för arbetskraft och maskiner nya företagsformer och som

regel en koncentration till större brukningsenheter. Företagens utformning behöver

successivt anpassas till den tekniska och ekonomiska utvecklingen.

När det gäller brukningsenheternas storlek visar det kyrkliga och det enskilda

jord- och skogsbruket i stort sett samma bild. Bondejordbrukets och bondeskogsbrukets

problem avspeglas också inom den kyrkliga egendomsförvaltningen. En

skillnad är dock att den kyrkliga förvaltningen har utrustats med organ som har

överblick över ett helt stift och som har givits vissa befogenheter att organisera ett

samarbete som skulle kunna minska olägenheterna med ägosplittringen och de små

brukningsenheterna. Härtill syftar ju också de olika jordbrukspolitiska strävandena

i dag. Målet kan emellertid nås på många olika sätt och detta gäller också för det

kyrkliga jord- och skogsbrukets del. Genom sambruk eller andra former av samarbete

mellan olika markägare kan vissa av stordriftens fördelar vinnas. Genom

omdisposition av marken och inköp av mark, när tillfälle därtill bjuds, kan bärkraften

hos en brukningsenhet öka. Omsorgsfullt planlagda investeringar kan påverka

lönsamheten i gynnsam riktning.

Inom det enskilda jordbruket pågår i stor utsträckning en ekonomisk självsanering

som en följd av att inga brukare längre står beredda att överta de mindre lönsamma

jordbruken. Men eljest är den omvandlingsprocess som jord- och skogsbruket

nu genomgår ett resultat av målmedvetna rationaliseringssträvanden, där statliga

myndigheter, kommunala organ, enskilda organisationer och markägare i

samverkan söker finna lösningar som är till gagn inte bara för den enskilde markägaren

utan för hela vårt näringsliv. Utvecklingen under hela efterkrigstiden har

lett fram till allt större brukningsenheter och ett stort antal av de kyrkliga jordbruksfastigheterna

har blivit efter i denna storleksrationalisering. Mycket tyder på att

ännu större arealer kommer att krävas för de jordbruksföretag som kan beräknas

komma att bestå och att därför antalet icke lönsamma kyrkliga jordbruksfastigheter

kan väntas öka ytterligare.

Den behövliga strukturrationaliseringen av de kyrkliga jord- och skogsbruksfastigheterna

berör inte endast den kyrkliga fastighetsförvaltningen. Redan den geografiska

blandningen av olika ägarekategoriers fastigheter gör det nödvändigt med

samverkan i alla riktningar. Behovet härav förstärks ytterligare av att de kyrkliga

fastigheternas arealer är fördelade på ett stort antal ägoskiften. Det är i detta läge

uppenbart att den kyrkliga jordens medverkan i strukturrationaliseringen är nödvändig

och kan bli till stor nytta inte bara för kyrkan. Det är då angeläget att handlingslinjerna

för den kyrkliga fastighetsförvaltningen i detta sammanhang utformas

så klart att förtroendet för förvaltningen, dess avsikter och åtgärder inte rubbas.

En svårighet när det gäller att från kyrklig sida ta initiativ till strukturrationaliseringsåtgärder

ligger i den uppdelning av förvaltningsfunktionerna som präglar

den kyrkliga boställsförvaltningen. I princip är det ju pastoraten som förvaltar löneboställena,

medan det allmännas tillsyn utövas av boställsnämnd och stiftsnämnd.

Till följd av den kostnadsutjämning mellan pastoraten som sker via kyrkofonden

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

är det enskilda pastoratets intresse av att öka boställets avkastning dock inte alltid

särskilt stort. Vissa ganska vidsträckta förvaltningsbefogenheter har emellertid uppdragits

åt tillsynsmyndigheterna, vilket knappast heller varit ägnat att stimulera

pastoratens intresse för förvaltningen av sina löneboställen. Sålunda är det boställsnämnden

som fastställer arrendevillkoren och stiftsnämnden som beslutar om ändrad

disposition av löneboställe. Stiftsnämnden kan även ta initiativ härvidlag. Byggnadsfrågor

avgörs som regel av boställsnämnden. I fråga om förvaltningen av skogen

ligger flertalet avgörande beslut, däribland frågor om hushållningsplan, hos stiftsnämnden.

Stiftsnämnden har också tilldelats initiativet i fråga om användningen av

prästlönefondsmedel för grundförbättring eller inköp av fastighet, och fastighet som

förvärvas för fondmedel från flera pastorat förvaltas av stiftsnämnden.

Det är förklarligt, att pastoraten inte visar något större intresse för åtgärder som

skulle medföra att utrymmet för deras självförvaltning minskar och att stiftsnämnderna

å sin sida tvekar att mot pastoratens önskan begagna sig av de vidsträckta

befogenheter att driva en aktiv rationaliseringspolitik som nuvarande lagstiftning i

och för sig ger utrymme för. Men ovilligheten i dessa delar har inte kunnat undgå

att allvarligt hämma utvecklingen inom det kyrkliga jord- och skogsbruket.

De flesta av de åtgärder som krävs i samband med strukturrationalisering kan

enligt utredningen inte behandlas separat för de kyrkliga fastigheterna utan måste

anpassas till de allmänna jordbrukspolitiska linjerna. Samma principer, metodik och

värderingsskalor bör användas för kyrkans som för andra ägarekategoriers fastigheter.

För flertalet åtgärder av teknisk och ekonomisk art är det därför mest ändamålsenligt

att den kyrkliga fastighetsförvaltningen utnyttjar den statliga serviceverksamhet

som redan finns för jord- och skogsbruksfastigheters rationalisering. På så

sätt kan det kyrkliga fastighetsinnehavet bäst inordnas i den allmänna strukturrationaliseringen

och dra nytta av den. För att inte rationaliseringsverksamheten skall

bli orimligt fördröjd bör emellertid de kyrkliga fastighetsförvaltningsorganen förses

med kompetens och resurser för att dels verkställa de inventeringar som är nödvändiga

för en primär bedömning av det egna fastighetsbeståndets framtida användning,

dels bevaka fastighetsmarknaden i orten med hänsyn till föreliggande behov

av arealupprustnäng respektive kompensationsförvärv. Uppgifternas fördelning på

de olika kyrkliga förvaltningsorganen får emellertid närmare övervägas.

Utredningen anser att en planmässigt genomförd strukturrationalisering av hela

det kyrkliga jord- och skogsbruket kräver utblick över vidare fält än vad som omfattas

av ett enstaka pastorats fastighetsinnehav. Man måste också förfoga över ett

förhandlingsorgan, som från tid till annan kan ta erforderliga kontakter med kommunala

och statliga myndigheter. För den yttre rationaliseringen måste ett sådant

organ kunna inte bara uppträda som intressent när det gäller möjligheten att förvärva

fastigheter utan också erbjuda annan mark i utbyte. Att helt lämna initiativet

åt de enskilda pastoraten låter sig således knappast göra, om man skall få till stånd

en mera genomgripande strukturrationalisering. Med hänsyn till att en god kännedom

om lokala förhållanden och nära kontakt med organ på kommun- och länsplanet

är önskvärd framstår det som lämpligast att rationaliseringen av kyrkans

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

53

fastighetsbestånd bedrivs stiftsvis. Närmast till hands ligger då att stiftsnämnderna,

som har lokalkännedom och sakkunskap, alltjämt får vara de myndigheter som skall

bära ansvaret för detta utvecklingsarbete och svara för de avgörande besluten och

verkställighetsåtgärderna. Såsom centrala kyrkliga myndigheter företräder de ju

kyrkofondens och därmed kyrkomenigheternas intresse av en lönsam fastighetsförvaltning.

Även om rationaliseringsverksamheten är någonting som måste fortgå kontinuerligt

och aldrig kan anses definitivt slutförd, är det enligt utredningens mening ofrånkomligt

att nu göra en större, mera samlad översyn av hela den kyrkliga jord- och

skogsförvaltningen. Hit hör en inventering av det egna fastighetsbeståndet. Denna

inventering bör i stor utsträckning läggas på boställsnämnderna. Nämnderna bör

därvid få tillgång till fastighetsekonomisk och fastighetsteknisk expertis.

Som ett led i strukturrationaliseringen av det kyrkliga fastighetsbeståndet ingår

planering för och genomförande av sådana åtgärder som köp och försäljningar av

fastigheter och fastighetsdelar med åtföljande avstyckningsförrättningar, sammanläggningar

och ägoutbyten. Även om en väsentlig del av dessa arbetsuppgifter kommer

att åvila stiftsnämnderna, är det angeläget att en effektiv bevakning av fastighetsmarknaden

sker på det lokala planet så att lämpliga tillfällen till markförvärv

för förverkligandet av uppgjorda planer inte försummas. Till denna bevakningsuppgift

kan såväl stiftsnämnderna som boställsnämnderna komma i fråga.

Möjligheterna till förvärv av skogsfastigheter bör liksom hittills i första hand

ankomma på stiftsnämnderna och deras skogliga personal, som i detta avseende

torde ha den bästa överblicken. När det gäller jordbruksfastigheter anser utredningen

däremot att boställsnämndernas lokala karaktär och förankring bör tillmätas

stor betydelse. Utredningen utgår också från att det bör vara en angelägen uppgift

för boställsnämnderna att bevaka och tillvarata möjligheterna för att de kyrkliga

fastigheternas strukturrationalisering skall kunna genomföras i enlighet med uppgjorda

planer och utan onödigt dröjsmål.

För att boställsnämnderna skall kunna fullgöra de uppgifter som utredningen

föreslagit krävs vissa förändringar i nämndernas organisation. Utredningen menar

att så bör ske i två bestämda avseenden, nämligen i fråga om distriktens omfattning

och pastoratens representation i boställsnämnderna. I första hand bör det åvila boställsnämndens

ordförande att kontinuerligt följa fastighetsmarknaden. Han bör

bl. a. ta initiativ till att förhandlingar om fastighetsförvärv kommer till stånd, inte

bara då mark som kan vara till salu är direkt lämpad att införlivas med det kyrkliga

fastighetsbeståndet utan också då mark kan komma till användning som bytesobjekt

och därmed indirekt medverka till rationaliseringsprocessens fullföljande.

Han bör hålla en nära kontakt med stiftsjägmästaren, som fullgör en motsvarande

funktion för skogsfastigheternas del. För att dessa uppgifter skall kunna skötas

effektivt är det nödvändigt att boställsnämndsordförandena har en god överblick.

En förutsättning för detta är i sin tur att distrikten är tillräckligt stora. Enligt utredningens

mening bör man därför skapa större boställsdistrikt. Vidare bör

pastoratsrepresentantens ställning i boställsnämnderna stärkas. Medan ordförande

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

och arrendatorsrepresentant utses av länsstyrelsen och tjänstgör regelbundet i nämnden,

skall varje pastorat inom boställsdistriktet utse en representant jämte suppleant,

vilka av ordföranden inkallas till tjänstgöring allt efter som ordföranden finner lämpligt.

Dessa representanter får därigenom inte samma fasta ställning eller omfattande

erfarenhet av ärendena som nämndens båda övriga ledamöter. För att stimulera

pastoratens medverkan i strukturrationaliseringen är det angeläget, att de i de organ

som har att ta initiativ och framlägga förslag till åtgärder blir företrädda av representanter

som kan bygga på erfarenhet från hela distriktet. Utredningen förordar

därför att även pastoraten blir företrädda i nämnden av en fast representant, som

utses av länsstyrelsen, efter förslag av pastoratsförbundet i stiftet.

Stiftsnämndernas uppgift bör väsentligen vara rådgivande, stimulerande och övervakande,

men i vissa fall måste de också ha beslutande funktioner i samband med

strukturrationaliseringen. För att inte denna skall löpa risk att bromsas upp på

grund av eventuellt bristande intresse från något pastorats sida eller av andra ovidkommande

orsaker är det viktigt att stiftsnämnderna i första instans tillerkännes beslutanderätt

i försäljningsärenden som berör fastighet eller fastighetsdel, som enligt

strukturrationaliseringsplan skall överlåtas till annan. Enligt vedertagen praxis torde

det inte förekomma, att stiftsnämnd avyttrar boställsjord utan pastoratets medgivande.

Vill man nu utvidga stiftsnämndernas befogenhet härvidlag för att underlätta

rationaliseringssträvaridena, bör garantier skapas för att pastoratsintressena

likväl vinner tillbörligt beaktande vid stiftsnämndernas handläggning av dessa ärenden.

Utredningen föreslår därför, att pastoraten i stiftet blir företrädda genom en

ledamot i stiftsnämnden i likhet med vad nu är fallet i domkapitlet.

Då verksamheten med det kyrkliga fastighetsbeståndets strukturrationalisering

kan väntas bli av stor omfattning, är det enligt utredningen av flera skäl angeläget

att en viss samordning av metodiken och övervakning kan ske genom ett centralt

organ. Detta bör då också ha till uppgift att dra upp riktlinjer för rationaliseringsverksamheten

såväl tidsmässigt som med avseende på framgångslinjer. Detta organ

bör också få angelägenhetsgradera behovet av åtgärder i olika stift. Vidare bör det

ankomma på det centrala organet att upprätta förslag till förändringar ifråga om

dimension och utformning av boställsnämndsorganisationen. Utredningen förordar

att det centrala organet upprättas som en arbetsenhet inom kammarkollegiet. Det

bör ha tillgång till expertis inom lantmäteriets, jordbrukets och skogsbrukets områden.

Till det centrala organet bör knytas en rådgivande nämnd med representanter

för dessa olika verksamhetsområden. I nämnden bör också ingå någon företrädare

för Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Genom en sålunda

sammansatt nämnd kan inom det centrala organet en samordning ske med den statliga

rationaliseringspolitiken i stort och de intressen som de kyrkliga kommunerna

företräder bli representerade i de handläggande organen på samtliga plan. Utredningen

anser att behov av en sådan central organisation finns i ett första aktuellt

skede av rationaliseringsplanläggningen. Därefter torde den fortlöpande rationaliseringsverksamheten

kunna handhas av stiftsnämnden inom ramen för dess normala

arbete.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

55

När det gäller resurser för att planera driftsrationalisering och investeringar så är

den kyrkliga förvaltningen i fråga om skogsbruket utrustad med egen sakkunnig

personal hos stiftsnämnderna. Något annorlunda förhåller det sig när det gäller jordbrukets

inre rationalisering. Stiftsnämnderna är inte utrustade med någon speciell

personal för ändamålet. I detta avseende bör en intensifierad insats kunna ske genom

att boställsnämnderna mera kontinuerligt följer lönsamhetsutvecklingen på

löneboställena och bevakar möjligheterna till omläggning av driften. När det eljest

gäller de mera expertbetonade insatserna för en driftsrationalisering inom jordbruket

är det inte realistiskt att räkna med att de kyrkliga förvaltningsorganen skulle

kunna utbyggas med egen personal för ändamålet. Tvärtom synes det angeläget, att

lantbruksnämndernas medverkan t. ex. med upprättande av investeringskalkyler och

tekniska planer skall kunna påkallas också för de kyrkliga jordbruksfastigheterna.

Man bör alltså från den kyrkliga förvaltningens sida i första hand inrikta sig på att

begagna sig av den experthjälp som kan köpas från andra organ för rationaliseringsverlcsamheten

inom jordbruket.

5.1.2 Remissyttrandena

Många remissinstanser framhåller vikten av att det kyrkliga jordbrukets och

skogsbrukets rationalisering anpassas till de allmänna rationaliseringssträvandena

och att den statliga serviceverksamhet utnyttjas som redan finns för jord- och skogsbruksfastigheters

rationalisering.

Lantbruksstyrelsen konstaterar att strukturrationaliseringsåtgärder i fråga om

kyrklig jord hittills förekommit i mycket ringa omfattning. Enligt styrelsens mening

har man alltför ensidigt varit inriktad på att finna från ren kapitalplaceringssynpunkt

lämpliga objekt för återplacering av försäljningsmedel från löneboställen, medan

intresset för omarronderingsfrågor och försäljning i rationaliseringssyfte till lantbruksnämnd

eller direkt till enskilda jord- och skogsbrukare varit ringa eller obefintligt.

Styrelsen framhåller emellertid att bestämmelserna i tidigare gällande jordförvärvslagar

medfört att kyrkliga förvärvsansökningar behandlats förhållandevis restriktivt.

Nu gällande jordförvärvslag är väsentligt liberalare till sin uppbyggnad än

tidigare jordförvärvslagar och är främst avsedd att tjäna som ett rationaliseringsinstrument.

Lagen innehåller inte längre något ovillkorligt förbud mot tillstånd till

markförvärv. Även andra än s. k. prioriterade förvärvare skall sålunda som regel

beviljas tillstånd vid förvärv som medför att redan innehavd brukningsenhet förbättras.

Stundom kommer, speciellt i de bättre jordbruksbygderna, konkurrens om tillskottsmarken

att föreligga mellan exempelvis löneboställe och enskild brukningsenhet.

Den omständigheten att vissa enheter brukas av sina ägare och andra av arrendatorer

får enligt styrelsens mening inte påverka tillståndsprövningen vid tillskottsförvärv,

utan strukturförhållandena i det enskilda fallet skall vara avgörande.

Vad gäller kyrkliga nyförvärv av skogsmark bör dessa — oberoende av pastoratgränserna

— koncentreras till områden, där på sikt ett sammanhängande större innehav

kan byggas upp. Utvecklingen visar att i vissa delar av landet ej obetydliga

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

arealer kan komma att bli tillgängliga för sådant ändamål. Särskilt vid placering av

fondmedel, gemensamma för flera pastorat, bör i samförstånd med lantbruksnämnden

tillskapandet av stiftsskogar i dylika områden kunna komma i fråga. Å andra

sidan är det i många bygder önskvärt att den kyrkliga jorden får disponeras för

rationaliseringsändamål. Huvudprincipen för samarbetet mellan lantbruksnämnderna

och den kyrkliga fastighetsförvaltningen måste vara att kyrkan kan påräkna

nämndens medverkan vid angelägna och lämpliga förvärv och att kyrklig mark som

erfordras i rationaliseringssyfte får disponeras för detta ändamål så snart detta är

möjligt och lämpligt. Enligt lantmäteristyrelsen erfordras att alla möjligheter till

strukturrationalisering och andra förbättringar tas till vara. Ett intimt samarbete

mellan de myndigheter som svarar för de kyrkliga fastigheterna och de statliga

rationaliseringsorganen blir därvid nödvändigt. Det mesta av detta samarbete bör

kunna ske på regional och lokal nivå. Lantmäteriet är berett att medverka i arbetet

med strukturrationaliseringen. Skogsstyrelsen betonar vikten av att det kyrkliga

skogsbruket från effektiviseringssynpunkt låter sig inbegripas i regionala och områdesvisa

planeringssammanhang. Detsamma gäller även bl. a. frö- och plantförsörjning,

ställningstaganden i skogsproduktionsfrågor, vägnätsplanering, vägprojektering

och inte minst fortbildning och vidareutbildning av personal.

De förslag till åtgärder som utredningen lägger fram för att få till stånd en effektiv

strukturrationalisering tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Man är i huvudsak

ense med utredningen om att en strukturrationalisering i första hand kräver en

inventering av de kyrkliga jord- och skogsfastigheterna och en bedömning av deras

framtida användning och att denna inventering och bedömning liksom även genomförandet

av den sålunda planlagda rationaliseringen genom försäljning, köp, byte

m. m. bör ske stiftsvis, under medverkan av — förutom nuvarande statliga regionala

och centrala rationaliseringsorgan — boställsnämnd och stiftsnämnd.

Lantbruksstyrelsen framhåller att erfarenheterna av arbetet med strukturrationalisering

av domänverkets och skogsbolagens markinnehav visar att länet är den

minsta administrativa planeringsenhet som kan ifrågakomma. Ofta har flera län berörts

av samma omarronderingsprojekt. Förhållandena är likartade beträffande kyrkans

markinnehav. Följaktligen kan inte pastoraten behandlas var för sig.

I vissa remissyttranden som avser skogsbrukets rationalisering betonas vikten av

att man genom intressearrondering skapar stora enheter av skogsmark. Sålunda

framhåller skogsstyrelsen att målet på sikt bör vara inte bara att åstadkomma bästa

ekonomiska bärkraft hos enskilda brukningsenheter utan även — och framför allt

— att genom intressearrondering skapa större samlade komplex av skogsmark. I det

skogsekonomiska mönster efter vilket den kyrkliga fastighetsförvaltningen bör agera

framstår därför inventering av fastighetsbeståndet och planering av markbyten för

intressearrondering som en åtgärd av högsta prioritet. Ekonomisk analys av lönsamhetsförutsättningarna

hos brukningsenheterna hör naturligt ihop med detta

arbete dels för att angelägenhetsgradera rationaliseringsinsatserna, dels för att i det

enskilda fallet nå högsta arronderingseffekt. En grundprincip för strukturrationaliseringen

måste vara att åstadkomma mest gynnsamma resultat sett utifrån det sam
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

lade kyrkliga skogsbruket. Stiftsnämnderna bör därvid såsom effektueringsorgan

spela en avgörande roll i sammanhanget men verksamheten får inte låsas av förvaltningsgränserna

utan bör fritt kunna gripa över såväl pastorats- som stiftsgränser.

I konsekvens härmed framstår utredningens förslag till central enhet med uppgift

att dra upp centrala riktlinjer för rationaliseringsverksamheten som angeläget.

Statskontoret ifrågasätter emellertid om det finns behov av en så omfattande engångsinventering

som utredningen föreslagit. Statskontoret erinrar om att utredningen

låtit företa en mycket grundlig inventering och analys av de kyrkliga fastigheterna

inom Kalmar län. Denna specialutredning har givit värdefulla upplysningar inte

bara om de kyrkliga ägoförhållandena i detta län utan även om de kyrkliga marktillgångarna

och deras möjligheter att bestå över huvud taget. Utredningens mening

synes vara, att lika omfattande inventeringar måste ske även i landet i övrigt och

att en sådan samlad översyn av hela den kyrkliga jord- och skogsförvaltningen är en

förutsättning för att påbörja rationaliseringsarbetet. När det gäller jordbruksfastigheternas

strukturrationalisering kan det enligt statskontoret ifrågasättas om det finns

behov av en så omfattande engångsinventering. Det bör vara möjligt att utan att

avvakta resultatet av en omfattande och minutiös förplanering ta itu med rationaliseringsarbetet

på bred front i nära kontakt med lantbruksnämnderna och deras

expertis. Den kyrkliga markrationaliseringen bör alltså såsom en del av den allmänt

jordbrukspolitiska strukturrationaliseringen kunna utföras utan någon stor extra

inventeringsapparat.

Remissmyndigheterna delar över lag utredningens uppfattning att ansvaret för den

regionala planeringen av strukturrationaliseringen och dess genomförande i allt väsentligt

bör ligga hos stiftsnämnderna. Det framhålls bl. a. att strukturrationaliseringen

i hög grad är en fråga om köp, försäljning och byte av fast egendom, där

stiftsnämnden redan enligt gällande bestämmelser har en central funktion. Vissa

stiftsnämnder påpekar att förslaget har den fördelen att det samarbete som på vissa

håll redan påbörjats mellan stiftsnämnder och lantbruksnämnder kan fortsätta utan

störningar.

Utredningens förslag att inrätta ett centralt organ inom kammarkollegiet med uppgift

att leda och övervaka strukturrationaliseringen och dess förslag att utöka boställsnämndernas

befogenheter när det gäller rationaliseringsverksamheten möter

emellertid kritik från många håll.

Kammarkollegiet anser att boställsnämndens roll i rationaliseringsarbetet är något

oklar. Nämnderna bör enligt kammarkollegiet väsentligen tjäna som ett serviceorgan

åt stiftsnämnderna. De förslag utredningen framlagt i fråga om bildande av större

boställsdistrikt och fast anknytning till boställsnämnd för pastoratsrepresentant tillstyrkes

i princip. Kammarkollegiet delar utredningens uppfattning att det föreligger

ett visst behov av riktlinjer för och samordning av strukturrationaliseringen, även

om rationaliseringsarbetet huvudsakligen kommer att ske på stiftsplanet. Kammarkollegiet

anser det vara naturligast att denna uppgift läggs på kollegiet, som på riksplanet

närmast har att ta befattning med den kyrkliga jorden. Självfallet bör kollegiet

därvid samråda med lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. En sådan i förhållande till utredningens

förslag mer begränsad arbetsuppgift räknar kollegiet med att kunna

fullgöra utan någon förstärkning av personalen.

Lantbruksstyrelsen anser det inte vara motiverat att för ledning och planering av

strukturrationaliseringen skapa ett nytt centralt rationaliseringsorgan inom kammarkollegiet.

Det huvudsakliga planläggningsarbetet bör lämpligen bedrivas på stiftsoch

länsplanet, varvid utomstående expertis kan anlitas för speciella utredningar.

Planläggningen liksom genomförandet bör ankomma på stiftsnämnden som därvid

bör samråda med pastoraten. Styrelsen framhåller att det enligt instruktionen för

lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna åligger nämnderna att medverka i sådant

planläggningsarbete och så långt resurserna medger är lantbruksorganisationen

beredd att avdela personal för uppgiften. Det är enligt styrelsens uppfattning

angeläget att såväl planering som genomförande åvilar ett och samma organ, om ett

snabbt resultat skall åstadkommas. Om stiftsnämnderna får hand om planeringsuppgifterna

undviks olägenheten av att intresset för planering liksom hittills varierar

från ett pastorat till ett annat. Ansvaret för inventering av fastighetsbeståndet bör

likaså åvila stiftsnämnden, som i nära samarbete med boställsnämnd och pastorat

under medverkan av utomstående expertis relativt snabbt torde kunna genomföra

en sådan. Lantbruksnämndernas strukturdelegationer bör, i likhet med vad som

skedde vid utredningens specialundersökning, ges tillfälle att göra en allmän jordbrukspolitisk

bedömning av materialet. I likhet med utredningen anser styrelsen

att bevakningen av fastighetsmarknaden i första hand måste ankomma på ett kyrkligt

organ. Den föreslagna uppdelningen mellan stiftsnämnd och boställsnämnder

finner dock styrelsen knappast ägnad att skapa enhetligare förhållanden. Styrelsen

föreslår, att denna bevakningsuppgift åläggs stiftsnämnden. Detta behöver inte utesluta

att boställsnämndens ordförande fungerar som lokal kontaktman. Ur lantbruksnämndernas

synvinkel måste det vara en uppenbar fördel att stiftsnämnden

blir den myndighet med vilken förhandlingar kan föras i praktiskt taget alla frågor

rörande det kyrkliga markinnehavet. För att vid en sådan anordning tillgodose pastoratsintressena

synes det lämpligt att pastoraten ges en starkare representation i

stiftsnämnderna än utredningen föreslagit. Även lantmäteristyrelsen kritiserar

utredningens förslag att öka boställsnämndernas befogenheter i fråga om strukturrationaliseringen.

Det intresse och den ortskännedom och sakkunskap som kan

finnas hos boställsnämnderna bör tillvaratas men styrelsen anser det vara av vikt

att planeringsarbetet inte splittras. Boställsnämndernas funktioner i fråga om inventering

m. m. bör vara helt samordnade med eller underordnade stiftsnämnden.

Flera andra remissinstanser, främst stiftsnämnder, framför liknande synpunkter.

Inte heller statskontoret anser att det behövs något nyskapat organ för central

planering och samordning av rationaliseringsverksamheten. Motiveringen för den

föreslagna arbetsgruppen inom kammarkollegiet är enligt statskontoret knappast

bärande och dess arbetsuppgifter är svävande. Därtill kommer att ett centralt organ,

inrättat och organiserat för den enda uppgiften att dirigera den kyrkliga markrationaliseringen,

kan komma att verka konserverande på den nuvarande placerings
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

59

politiken och sålunda kan komma att motverka önskvärdheten av en bättre riskfördelning

inom den ecklesiastika förmögenhetsförvaltningen. Även många andra

remissinstanser avstyrker förslaget om ett centralt organ och gör gällande att ett

sådant organ skulle fördröja arbetet med strukturrationaliseringen. I stället föreslås

från något håll att direktiv utfärdas om ett nära samarbete mellan stiftsnämnder och

lantbruksnämnder i frågor som rör skilda stift eller som kräver en likartad lösning.

Utredningens förslag att stärka pastoratens inflytande i boställsnämnd och stiftsnämnd

godtas allmänt. Lantbruksstyrelsen har som redan framgått ansett att det

är lämpligt med en starkare representation för pastoraten i stiftsnämnden än utredningen

föreslagit.

5.2 Förvaltningsformer som främjar rationalisering

5.2.1 Utredningen

För att en yttre rationalisering av det kyrkliga jord- och skogsbruket skall kunna

genomföras i mera betydande utsträckning räcker det inte med översiktlig planering

av verksamheten. De åtgärder utredningen föreslagit i detta hänseende måste också

kunna genomföras utan större komplikationer. Bestämmelserna om egendomsförvaltningen

och de olika organens kompetens bör därför utformas så, att de underlättar

en rörlig markpolitik och lösningar som bygger på samarbete mellan olika

fastigheter och ägarkategorier eller förutsätter större gemensamma investeringar

osv.

5.2.1.1 Samverkan inom skogsbruket

Enligt utredningen uppgår den årliga avverkningen för de kyrkliga skogarna f. n.

till omkring 1 milj. m3 sk. Därav försäljs 50 å 60 % på rot. Skogarna är i regel

rätt små och skogsbruket splittrat med många arbetsplatser och små avverkningar

på varje arbetsplats. För att lönsamheten skall kunna ökas måste de rationaliseringsmöjligheter

av olika slag som i dag står till buds tas tillvara. Flärför behövs framför

allt en betydligt mera utbyggd samverkan än den som erbjuds inom de nuvarande

skogsbiträdesdistrikten. Utredningen har övervägt vilka fördelar som kan vinnas

genom olika former av samverkan. Utredningen finner att teknisk samverkan på en

del håll kan komma i fråga med Skogssällskapet, som är en ideell stiftelse med allmännyttiga

syften och som förvaltar framför allt skogar som tillhör allmänna inrättningar,

kommuner m. m. Denna samverkan bör kunna förekomma i den formen att

sällskapet med sin personal och maskinutrustning biträder vid förvaltningen av pastoratsskogar,

vilkas belägenhet gör ett sådant samarbete naturligt för båda parter.

En sådan samverkan kan erhålla den omfattning och närmare utformning som i

varje enskilt fall är lämplig och kan därigenom lätt anpassas till den kyrkliga förvaltningens

krav. Utredningen har också övervägt frågan huruvida medlemskap i

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

skogsägareföreningarnas skogsbruksområden kan anses som en lämplig samverkansform

för pastoratens skog. Utredningen finner dock, att de i sin nuvarande organisationsform

inte erbjuder några mera påtagliga fördelar för den kyrkliga skogen utan

tvärtom ger anledning till vissa betänkligheter både av ekonomisk och förvaltningsmässig

art och från praktisk skogsvårdssynpunkt. Stiftsnämnd bör dock i enstaka

fall, efter prövning av de villkor som skall gälla för medlemskapet i skogsbruksområde,

kunna medge ett pastorat rätt att ingå i skogsbruksområde med skogsmark

som ligger i anslutning därtill och för vilken denna form av samverkan är lämplig

från driftssynpunkt. Men man bör då ta hänsyn inte bara till vad som för det enskilda

pastoratet kan te sig gynnsamt, utan också till återverkningarna på den kyrkliga

skogsförvaltningens organisation i stort. Skogsbruksområdenas nuvarande utformning

är sannolikt endast ett stadium i utvecklingen mot en betydligt fastare organisation

av privatskogsbruket. Sålunda förutser jordbruksutredningens skogsbruksgrupp

i betänkande Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk (SOU 1963:

63) behovet av en sådan med mera långtgående förpliktelser för anslutna skogsägare,

i varje fall då kontinuerligt sysselsatt arbetskraft och maskiner i större omfattning

har anskaffats. Frågorna om hur samverkan över ägogränser i framtiden skall lösas

och hur sådan samverkan skall främjas av statsmakterna studeras också av den år

1965 tillsatta skogspolitiska utredningen. I avvaktan på att samarbetet inom det

enskilda skogsbruket finner en mera definitiv form anser boställsutredningen det

vara skäl att iakttaga en viss försiktighet beträffande den ecklesiastika skogens anslutning

till skogsbruksområden. Utredningen anser att det i många fall skulle vara

en enklare lösning om man kunde sluta ett mera begränsat avtal med skogsägareföreningen

om utnyttjande av dess tjänster på bostället. Ett rationellt utnyttjande av

skogsägareföreningens personal och maskinutrustning kunde ju komma till stånd

också genom avtal om skogsvårds- eller avverkningsuppdrag eller genom förvaltningsavtal.

På flera håll i landet förekommer i dag en begränsad teknisk samverkan

mellan pastorat och skogsägareföreningar i fråga om arbetskraft och enklare

maskiner. Det vore önskvärt att frågorna om en sådan teknisk samverkan kunde

närmare studeras inom SSR. Sådana avtal om samverkan som nu sagts bör emellertid

kunna träffas också med andra kategorier av skogsägare som driver rationellt

skogsbruk. I bl. a. Luleå stift bör samverkan med domänverket på många håll te sig

naturlig. Tjänster bör under alla omständigheter köpas på sätt som visar sig billigast

och mest effektivt.

Utredningen granskar därefter mot bakgrund av de aktuella tendenserna inom

skogsbruket vilka möjligheter en samverkan inom den kyrkliga organisationens ram

kan erbjuda för en rationalisering av skogsbruket och hur en sådan samverkan

lämpligast bör utformas. Utredningen konstaterar att ett steg i rätt riktning mot rationalisering

togs när man genom 1942 års ändring i boställsordningen möjliggjorde

bildandet av skogsbiträdesdistrikt, där två eller flera pastorat tillsammans kan utgöra

underlag för en heltidsanställd skogvaktare. Inom ett sådant distrikt kan arbetet

med skogsvård, utsyning och avverkningar planeras rationellt och vad man

därvid vinner i effektivitet kommer helt de kyrkliga avkomsttagarna till godo. I vissa

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

61

avseenden innebar 1942 års reform en längre gående samordning inom stiftet i så

måtto att stiftsjägmästarna fick överinseende över avverkningarna på pastoratsskogama.

Organisationen med skogsbiträdesdistrikt, som nu har utbyggts till att omfatta

huvudparten av den kyrkliga skogen, har visat sig effektiv och utredningen

finner det inte rimligt att nu överväga att bryta sönder denna organisation till förmån

för en närmare samverkan mellan enskilda pastorat och andra kategorier

av skogsägare. Genom att i stället knyta an till nuvarande förvaltningsapparat

och personal vinner man en garanti för att den kyrkliga verksamhetens

intressen blir tillgodosedda. En konsekvens av den fortsatta utvecklingen

inom skogsbruket efter år 1942 bör enligt utredningen bli att man

inom stiftet — samtidigt som man genom försäljning, köp och byte strävar att

förbättra den yttre strukturen av kyrkans skogsinnehav ■— bygger ut de samverkansformer

man nu har i skogsbiträdesdistrikten och den möjlighet till central planering

som stiftsjägmästarorganisationen erbjuder. Utredningen föreslår sålunda, att

det kyrkliga skogsbrukets samverkansproblem i första hand löses genom en utbyggd

samverkan inom den kyrkliga förvaltningens ram. Genom ett effektivt samarbete

mellan de skogsförvaltande pastoraten i ett helt stift kan man få underlag för de

rationaliseringsåtgärder som i främsta rummet krävs nämligen

1. översiktlig planläggning av skogsarbetet,

2. gemensam maskinanskaffning,

3. gemensam anställning av arbetskraft,

4. samordnad virkesförsäljning.

Kravet i punkt 1 kan enligt utredningen till stor del tillgodoses inom ramen för

nuvarande bestämmelser — 45 och 52 § § boställsordningen — med en något ändrad

tillämpning. Det är sålunda önskvärt att man kan åstadkomma en överskådlig planering

på längre sikt för samtliga behandlingsytor inom ett stift. Detta måste innebära

att det enskilda pastoratet inte självständigt kan få påyrka arbetsinsats vid

en viss tidpunkt, eftersom flyttning och uppställning av maskiner och transporten

av arbetare kräver samordning, så att arbetsinsatsen en bestämd tid koncentreras

till en viss del av förvaltningsområdet. Även nödvändigheten av att en teknisk samverkan

i så stor utsträckning som möjligt kan etableras över ägogränserna mellan

alla olika kategorier av markägare gör det angeläget, att det finns organ, som för

den kyrkliga skogsförvaltningens räkning kan träffa avtal om sådant samarbete.

Ett sådant avtal kan innebära, att tillgängliga resurser i fråga om arbetskraft och

maskiner i en markägares tjänst — och då även skoglig personal inom den kyrkliga

förvaltningen — kan anlitas för att utföra arbeten även på angränsande område i

annans ägo. Kraven i punkt 2 och 3 tillgodoses ej alls eller endast i ringa utsträckning

i nuvarande lagstiftning. Utredningen vill för sin del föreslå, att en möjlighet

öppnas att centralt i varje stift anskaffa erforderlig maskinutrustning med hjälp av

lån ur kyrkofonden. Även arbetskraften bör anställas centralt. Genom att maskiner

och arbetskraft administreras centralt kan möjligheten också utnyttjas att använda

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

dem i arbete för andra fastighetsägare, givetvis mot debitering. Och i motsvarande

mån kan avtal träffas centralt om anlitande av entreprenörföretag eller eljest av

personal och maskiner i annans tjänst för arbete på kyrklig skogsmark. Den skisserade

organisationen förutsätter sålunda inte att maskiner och arbetare måste vara

anskaffade respektive anställda av det kyrkliga organet. Vad slutligen beträffar

kravet i punkt 4 kunde det tillgodoses genom en mindre snäv tolkning av nuvarande

bestämmelser om stiftsjägmästares befattning med virkesförsäljning samt

genom en bestämmelse som klart anger, att virke skall säljas till högsta möjliga

pris.

När det gäller frågan hur organisationen på stiftsplanet närmare bör utformas

erbjuder sig olika alternativ beroende på vilken avvägning man vill göra mellan de

krav rationaliseringen ställer på en koncentration av förvaltningen och intresset av

att uppehålla ett visst mått av självförvaltning hos pastoraten. Inom den ram som

utredningsdirektiven angivit torde endera av följande två alternativa lösningar vara

mest förtjänt att övervägas. En möjlighet är att stiftsnämndema övertar förvaltningen

av löneboställenas skog, medan jordbruksdelen kvarstår under pastoratens

förvaltning. Skogen skulle därvid förvaltas gemensamt för pastoratens räkning. Genom

en sådan koncentrerad förvaltningsform skulle tryggare förhållanden skapas

för arbetskraften, som då kunde heltidsanställas hos stiftsnämnden. Maskinutrustning

kunde anskaffas centralt och planläggningen av tidpunkt och plats för olika

arbetsinsatser kunde ske hos samma myndighet som fastställer hushållningsplanerna.

Stiftsnämnden skulle också kunna träffa avtal centralt med företrädare för andra

skogsägarkategorier om samverkan över ägogränserna. I nära kontakt med den

statliga rationaliseringsexpertisen och berörda länsorgan kan stiftsnämnden också

genomföra erforderlig strukturrationalisering, intressearrondering etc. För att pastoraten

skall få en jämnare avkastning av skogen och en rättvisare fördelning av

skogsinkomsterna, eftersom de inte längre själva skulle få bestämma tidpunkten

för avverkning på deras mark och därigenom utnyttja tillfälliga konjunkturförändringar,

kan förvaltningen ordnas enligt samma grunder som tillämpas i fråga om

stiftens prästlönefondshemman. Nettoavkastningen skulle då årligen fördelas mellan

samtliga delägande pastorat efter andelsvärden, oavsett om avverkningen under året

skett på ett visst pastorats fastigheter eller ej. Mot en sådan lösning talar framför

allt den principiella olägenheten att denna förvaltningsform innebär en ytterligare

begränsning av pastoratens självbestämmanderätt. Man kan emellertid åberopa, att

denna redan nu är ytterligt blygsam när det gäller skogsförvaltningen och att det

enskilda pastoratets beslutande i fråga om avverkningar och skogsvårdsåtgärder utgör

ett direkt hinder för ett rationellt planerat skogsbruk. Tidigare har utredningen

föreslagit, att pastoraten skulle få en representant i stiftsnämnden. Därigenom skulle

de ju också garanteras ett visst medinflytande över skogsförvaltningen.

Det andra tänkbara alternativet i fråga om organisationen på stiftsplanet innebär

att grundprincipen för nuvarande boställsförvaltning upprätthålls, dvs. att pastoraten

svarar för förvaltningen av skogen. Ledningen för pastoratens förvaltning inom

varje stift bör dock uppdras åt ett samarbetsorgan. Stiftsnämndens uppgifter med

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 168 år 1970

63

avseende på skogsförvaltningen skulle i detta fall kunna begränsas till den tillsyn

som är motiverad av kyrkofondens intressen och direkt därmed sammanhängande

förvaltningsåtgärder. Stiftsjägmästarnas funktioner enligt boställsordningen skulle i

huvudsak behållas och dessa liksom skogvaktarpersonalen synes alltjämt böra vara

knutna till stiftsnämnderna. Däremot skulle det ankomma på pastoratens samarbetsorgan

att anställa och avlöna skogsarbetare, viss kontorspersonal m. m. och i samråd

med stiftsjägmästaren anskaffa maskiner samt planera arbetena i skogen så att

personal och maskiner utnyttjas effektivt. Samarbetsorganet bör således få svara

för upprättandet av hushållningsplaner, vilka dock som hittills bör fastställas av

stiftsnämnden. Vidare bör samarbetsorganet få besluta om skogsvårdsåtgärder, avverkning

och försäljning av virke, investeringar i vägbyggen etc. I nära samarbete

med stiftsnämnden och den expertis som har att planlägga och genomföra en strukturrationalisering

skulle samarbetsorganet även ta initiativ till avyttring och förvärv

av skogsmark och till teknisk samverkan med andra skogsförvaltande organ. Förvaltningen

av stiftens prästlönefondshemman bör vid en sådan form av samverkan

mellan pastoraten lämpligen kunna överföras från stiftsnämnden till samarbetsorganet.

Därigenom skulle pastoratens intresse för en mera genomgripande strukturrationalisering

stimuleras. Även vid detta alternativ kan man tänka sig att nettoavkastningen

av den gemensamma förvaltningen årligen fördelas mellan pastoraten

efter andelstal.

Olika alternativ erbjuder sig när det gäller att bygga upp det tänkta samarbetsorganet.

För att slippa skapa nya organ bör redan existerande samarbetsorgan

för pastoraten kunna utnyttjas i detta sammanhang. Närmast till hands ligger då,

att stiftsförbunden inom Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund fullgör

funktionen som representation för pastoraten och utser den särskilda styrelse

som skall svara för den gemensamma skogsförvaltningen i stiftet. En förutsättning

för ett sådant arrangemang bör vara, att de skogsägande pastoraten är anslutna till

stiftsförbunden. Detta torde med några få undantag f. n. vara fallet. Vid sådant

förhållande ser utredningen för sin del inte någon anledning till att man inte skulle

begagna sig av den samarbetsform som här erbjuder sig.

Kostnaderna för en förvaltning genom pastoratens egna samarbetsorgan torde enligt

utredningen bli obetydligt högre än vid en direkt förvaltning genom stiftsnämnderna.

De bör emellertid i någon mån kunna uppvägas av de vinster man kan göra

genom en vittgående rationalisering. Om skogen får förvaltas av pastoratens egna

organ i stället för att ställas under en myndighets förvaltning, bör det t. ex. bli lättare

för pastoraten att acceptera sådan ändrad disposition av ett löneboställes jord som

innebär övergång från jordbruk till skogsbruk. En sådan utveckling kan förutses för

en stor del av de kyrkliga boställena och det är angeläget att förvaltningsformerna

inte bidrar till att motverka en önskvärd rationalisering. Genomförandet av en mera

omfattande strukturrationalisering innebär också för kyrkans vidkommande, att

jordbruksjord på åtskilliga håll avyttras och ersätts med skogsmarker. Pastoratens

medverkan kan sannolikt mera helhjärtat vinnas för en sådan utveckling om de

genom egna organ får utöva förvaltningen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Utredningens majoritet förordar en lösning enligt de här senast antydda linjerna.

Ledamoten Lindström reserverar sig till förmån för förvaltning genom stiftsnämndema.

Reservanten åberopar att en av utredningens mest angelägna uppgifter är att

föreslå åtgärder, som verksamt kan bidra till att med framgång inordna även den

kyrkliga jorden i den allmänna strukturrationalisering som den tekniska utvecklingen

gjort ofrånkomlig. Bl. a. genom sin sammansättning och sin direkta tillgång

till högt kvalificerad expertis är stiftsnämndema vida mera än ett rent pastoratsorgan

lämpade att leda de angelägna strävandena att av ett splittrat ägoinnehav

skapa brukningsenheter med goda förutsättningar för tidsenlig och arbetsbesparande

drift med ökade möjligheter till förbättrad lönsamhet. Reservanten påpekar dessutom

att stiftsnämndema inom sina verksamhetsområden såsom tillsynsmyndigheter

eller förvaltande organ företräder alla kategorier av kyrklig jord. Därigenom

har de också vida större möjligheter att för köp, försäljningar, byten och triangelbyten

möta alla markägarekategorier med motsvarande arronderingsintresse.

5.2.1.2 Skogshushållningsplaner för de kyrkliga skogarna

Bestämmelserna om skogshushållningsplaner för löneboställes skog finns i boställsordningen,

i kungörelsen den 15 februari 1935 (nr 19) med bestämmelser

ang. tillämpningen av ecklesiastik boställsordning och i Kungl. Maj:ts cirkulär den

29 november 1935 till samtliga stiftsnämnder med anvisningar för upprättande av

skogshushållningsplaner för ecklesiastika löneboställen. I ecklesiastika arrendestadgan

föreskrivs, att dessa bestämmelser skall gälla också för stiftsnämndens förvaltning

av ecklesiastik arrendegårds skog.

I boställsordningen föreskrivs bl. a., att löneboställes skog skall skötas efter hushållningsplan

och att man när sådan plan görs upp skall, med beaktande av att såvitt

möjligt jämn avkastning erhålls, eftersträva att utvinna det med hänsyn till skogens

tillstånd bästa möjliga ekonomiska resultatet. Om det är av betydelse från naturskyddssynpunkt,

att ek eller bok helt tas undan från avverkning eller att ekskog

eller bokskog eljest sköts på visst sätt, skall erforderliga bestämmelser härom tas in

i planen. Planen omfattar i regel en tid av tio år. Den skall utvisa hur stor virkesmängd

som får tas ut under giltighetstiden. I tillämpningsbestämmelserna till boställsordningen

meddelas närmare bestämmelser om skogshushållningsplaner. Där

föreskrivs sålunda, att för varje löneboställes skog i princip särskild hushållningsplan

skall upprättas. Vid uppgörande och tillämpning av hushållningsplan skall eftersträvas,

att varje skogsbestånd blir underkastat en med hänsyn till åtgärdernas

omedelbara och framtida verkningar ekonomiskt ändamålsenlig skötsel. Marginalen

mellan det minsta och det största virkesuttag, som är förenligt med detta skogsvårdskrav,

skall i mån av behov utnyttjas för att vinna en så jämn avkastning som

möjligt.

Syftet med skogshushållningsplan är enligt utredningen att underlätta skogens

rationella utnyttjande genom att inventera vilka underhålls- och investeringsåtgärder

som fordras och föreslå de avverkningar som lämpligen bör göras under den tid

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

som planen omfattar. Beträffande löneboställena utgör skogshushållningsplanen

dessutom underlag för beräkningen av inkomster och utgifter på fastigheternas

skogsdelar vid den normaluppskattning som ligger till grund för avräkningen mellan

pastoraten och kyrkofonden. Utredningen anser att skogshushållningsplanerna kan

bli till bättre gagn om de innefattar en reell planläggning av avverkningar, skogsvårdsåtgärder

och investeringar. Hushållningsplanerna bör omfatta inte endast ett

boställe utan ett pastorats hela skogsinnehav. De bör indelas i block, vart och ett

omfattande ett område som skall behandlas under ett år. Därmed underlättas både

förberedelsearbeten, såsom iordningställande av vägar, upplagsplatser och kontrollen

av avverkningarna. Detaljerade beståndsbeskrivningar kan slopas. Däremot

bör naturvårdssynpunkter kunna beaktas i planen.

I fråga om den målsättning för det kyrkliga skogsbruket som skall ligga till grund

för skogshushållningsplanerna anför utredningen i huvudsak följande. Principerna

för den kyrkliga skogens skötsel, sådana de angetts i nyss refererade bestämmelser,

har uppfattats på ett sätt som medfört att man på många håll eftersträvat stora

virkesförråd och därför behållit bestånd i sådana åldersklasser, där tillväxtprocenten

är förhållandevis låg. Kravet på förräntning av skogskapitalet har sålunda i viss

mån eftersatts. Målet bör emellertid vara en långsiktig, stor avkastning, varvid

dock kravet på en måttlig förräntning uppehålls. Denna målsättning bör ge

virkesrika bestånd, dock utan överdrivet lång omloppstid. De krav som skogsvårdslagen

den 21 maj 1948 (nr 237) ställer på den enskilde skogsägaren kan, om den nu

föreslagna målsättningen antas, uppfyllas utan att de direkt behöver återges i föreskrifterna

om skogshushållningsplanerna. I nuvarande bestämmelser poängteras vidare

en strävan efter jämn avkastning. En sådan strävan måste vägas mot de tillväxtförluster

som kan uppstå genom för tidig avverkning av växtliga bestånd eller

bibehållande av äldre bestånd med låg tillväxtprocent. För det stora flertalet pastorat

för vilka kyrkofonden är en utjämnande faktor mellan perioder av större och

mindre avkastning från boställena, synes en jämn avkastning från skogen inte i och

för sig innebära någon större fördel utom när det gäller sysselsättningen av fast

arbetskraft. Med den ökade mekaniseringen av skogsbruket följer emellertid krav

på större arbetstillgång för att trygga sysselsättningen och framför allt pastoraten

i södra och mellersta Sverige torde ha svårt att vart för sig tillgodose dessa krav.

Samtidigt medför arbetskraftens större rörlighet att den numera kan betjäna större

områden. Kravet på en jämn avkastning för det enskilda pastoratets skog synes

därför inte längre behöva uppehållas. När det gäller större områden får däremot den

jämna avkastningen anses önskvärd. En pa längre sikt jämn avkastning av vårt lands

skogar är ju en grundförutsättning för vårt näringsliv, vilken måste beaktas inom

varje sektor av skogsbruket. Såvitt gäller de kyrkliga skogarna bör därvid krävas

att man genomsnittligt för stiftets samtliga skogar far en sa jämn avkastning som

möjligt på längre sikt.

52.1.3 Arrendejordbruket

Med den sjunkande lönsamheten hos de mindre arrendeboställena kan man enligt

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

utredningen räkna med att sambruk mellan lämpligt belägna fastigheter blir vanligare

än hittills. Att arrendera tillskottsjord kan vara en smidig väg till strukturrationalisering

men bör ses som ett första steg mot en framtida rationellare fastighetsbildning.

En sådan bör eftersträvas så snart tillfälle erbjuder sig. Sambruk mellan

kyrkliga fastigheter kan avse inte bara löneboställen utan också fastighet av annan

natur såsom lokalkyrkas jord, biskopshemman, klockarhemman. Mera enhetliga

arrendebestämmelser, såsom arrendelagsutredningen föreslagit, bör kunna

underlätta sambruk mellan kyrkliga fastigheter under skilda förvaltningar.

Utredningen anser att formerna för beslut om att inleda sambruk eller om att på

annat sätt ändra dispositionen av jordbruksfastighet bör förenklas.

Enligt 31 § boställsordningen beslutar stiftsnämnden om ändring i löneboställes

disposition. Om stiftsnämnden finner att ändringen kan medföra, att ett självständigt

och bärkraftigt jordbruk inte längre kan uppehållas på en brukningsdel, skall frågan

dock underställas Kungl. Maj:ts avgörande. Sådan underställning torde i praxis

sällan bli aktuell, eftersom själva dispositionsändringen i allmänhet ej torde uppfattas

som orsak till att en därav berörd brukningsdel inte längre är bärkraftig. Enligt

4 § 2 mom. ecklesiastika arrendestadgan skall också fråga om upplåtelse till

sambruk av självständigt jordbruk eller del därav på ecklesiastik arrendegård underställas

Kungl. Maj ds prövning. Beträffande lokalkyrkas hemman eller domkyrkohemman

finns däremot inte någon bestämmelse om att fråga om sambruk skall

underställas Kungl. Majd.

Utredningen föreslår att beslutanderätten skall ligga på stiftsnämnden, om ändring

leder till att ett självständigt jordbruk inte längre blir bärkraftigt. I övriga fall bör

beslutet få fattas av boställsnämnd eller, i fråga om annan jord än löneboställe, av

det organ som förvaltar egendomen. I förhållande till nuvarande praxis innebär

detta huvudsakligen en decentralisering av besluten rörande de ecklesiastika arrendegårdarna.

5.2.1.4 Köp och försäljning av jord i rationaliseringssyfte

Som nämnts i redogörelsen för prästlönefond, prästlönejordsfond och prästlönefondshemman

(se under 2.3.2) skall vid försäljning, byte eller expropriation av löneboställe

köpeskillingen, eventuell mellangift respektive expropriationsersättningen

fonderas. På så sätt uppkommen fond utgör prästlönefond för pastoratet och är

avsedd för avlöning av församlingspräst i pastoratet. Dessa fondmedel kan få användas

till bl. a. inköp av fastighet. Fondmedlens placering i fastighet kan ske på

två sätt. Antingen kan fastighet inköpas till löneboställe för vederbörande pastorats

räkning eller också kan medel tillhörande prästlönefonder från flera pastorat sammanföras

till en särskild fond benämnd stiftets prästlönejordsfond, att användas till

inköp av fastighet. Sådan fastighet benämnes prästlönefondshemman och förvaltas

av stiftsnämnden. I vilken ordning beslut om inköp eller annan placering av fonderna

skall fattas, regleras i kungörelsen med föreskrifter rörande tillämpningen av

prästlönefondslagen. Enligt kungörelsen får stiftsnämnden besluta om fastighetsköp

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

intill 100 000 kr. för ett pastorats räkning, medan större sådana förvärv och fråga

om inköp av fastighet gemensamt för flera pastorat skall underställas Kungl. Maj:t.

I fråga om försäljning av kyrklig jord finns bestämmelser i kyrkliga försäljningslagen

och kungörelsen den 29 november 1963 (nr 637) med tillämpningsföreskrifter

till denna lag. Enligt dessa författningar gäller att stiftsnämnden har rätt att

besluta om försäljning av kyrklig jord när värdet inte överstiger 100 000 kr. samt

kammarkollegiet om försäljning av sådan egendom med högre värde, när fråga

är om överlåtelse till kommun för samhällsbyggnadsändamål dock högst 1 milj. kr.

och i annat fall dock högst 300 000 kr. Övriga frågor om försäljning av kyrklig jord

avgörs av Kungl. Maj:t.

Utredningen konstaterar att den nya jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290)

medfört avsevärda förenklingar för den kyrkliga förvaltningen i fråga om möjligheterna

att förvärva fast egendom. Sålunda har tillståndstvånget slopats beträffande

all jord som försäljs enligt kyrkliga försäljningslagens bestämmelser. För bedömningen

av de kyrkliga organens möjligheter att uppträda på marknaden för att

förvärva jord i ersättning för avyttrade egendomar är det enligt utredningen av intresse

att notera att förvärvstillstånd inte fordras, om staten är förvärvare. Vid förvärv

av jord för kyrkofondens räkning t. ex. såsom biskopshemman, står kronan

formellt som förvärvare, och tillstånd behöver inte sökas hos lantbruksnämnd. Detsamma

gäller om egendom som enligt medgivande av Kungl. Maj:t förvärvas för

kyrkligt ändamål. Eftersom sådant medgivande krävs vid inköp för prästlönefondsmedel

av fastighet med högre värde än 100 000 kr. innebär det, att lantbruksnämndens

förvärvsprövning till allra största delen kommer att avse förvärv av mindre

egendomar, huvudsakligen i den storleksklass att de kan utgöra tillskottsjord till

existerande prästlöneboställen. I det skede av intensiv strukturrationalisering som

jord- och skogsbruket kommer att genomlöpa under de närmaste årtiondena kan

man svårligen tänka sig att reducera de statliga rationaliseringsorganens uppsikt till

lättnad för nya grupper av förvärvare. Även om handläggningen av jordförvärvsärendena

fördröjs och kompliceras genom tillståndsprövningen, får vinsten från allmän

strukturrationaliseringssynpunkt anses uppväga dessa olägenheter. Utredningen

finner det därför motiverat, att de kyrkliga markförvärven underkastas lantbruksnämndernas

prövning. Församlingar och pastorat kan i detta hänseende inte göra

anspråk på att jämställas med de borgerliga kommunerna, som ju för att fullgöra

sina uppgifter, bl. a. för att trygga bostadsförsörjningen, är hänvisade till att föra

en omfattande aktiv markpolitik.

Intresset att förstärka befintliga kyrkliga jordbruk går hand i hand med önskemålet

att finna en värdebeständig placering för pastoratens uppsamlade fondmedel,

som härrör från föregående försäljningar av boställsjord. Förvärv i kapitalplaceringssyfte

har under en följd av år behandlats mycket restriktivt i enlighet med de

riktlinjer som statsmakterna tidigare dragit upp för jordbrukspolitiken. Med de nya

riktlinjer som angavs i prop. 1965: 41 med förslag till ny jordförvärvslag och i den

inom jordbruksdepartementet utarbetade promemoria som låg till grund för den

nya lagstiftningen har emellertid det principiella motståndet mot kapitalplacerings
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

förvärv hävts. Som exempel på när sådant tvärtom bör få komma i fråga anger

promemorian i anslutning till ett uttalande av tredje lagutskottet vid 1955 års riksdag

(3LU 1955: 24 s. 54) just det fall då en församling sålt viss egendom och i ersättning

därför vill förvärva annan jordbruksfastighet av ungefär samma storlek. I

synnerhet när den föregående försäljningen gagnar näringslivet, bostadsbyggandet

eller allmänt ändamål, bör enligt promemorian sadant kompensationsförvärv kunna

påräknas. Denna av departementschefen understrukna förändrade inställning bör

kunna få avgörande betydelse för utvecklingen under de närmaste åren, eftersom

pastoraten och andra förvaltare av kyrklig jord kan väntas bli mer villiga att positivt

medverka till försäljning av sådan mark som behövs för allmänna ändamål, om de

i sin tur bereds möjligheter att placera köpeskillingen i annan fastighet.

När det gäller pastoratens återplacering av försäljningsmedel från löneboställen

synes den lämpligaste formen vara att flera pastorat gemensamt förvärvar större,

sammanhängande skogsmark. Jordlagsutredningen har i betänkande med förslag

till jordförvärvslag m. m. (SOU 1961:49) i fråga om förvärv av skogsmark i s. k.

avfolkningsbygder uttalat, att man bör eftersträva förvärvare med vilja och förutsättningar

att köpa samman splittrade innehav till större, för rationellt skogsbruk

lämpade enheter. Enligt boställsutredningens mening skulle de till mycket stora belopp

uppgående prästlönefondsmedlen tillsammantagna kunna komma till god användning

i sådant rationaliseringssammanhang. Från det allmännas synpunkt bör

det inte finnas något att erinra mot att på så sätt bildade större skogsfastigheter får

förvärvas av pastoraten, i synnerhet som de därigenom ställs under förvaltning av

offentliga organ med tillgång till fackutbildad skoglig personal. Som ett led i strukturrationaliseringen

av länets skogsbruk och ett medel att effektivisera skogsskötseln

bör en sådan lösning vara värd att beakta. Vidare kan det enskilda pastoratet

i sina fondmedel ha resurser, som möjliggör väsentliga strukturförbättringar på

dess egna löneboställen, om lämpliga tillfällen att förvärva tillskottsjord kan tillvaratas.

Genom återplacering av pastoratens försäljningsmedel i fastigheter kan

alltså en fastighetsbildning komma till stånd, som står i god samklang med det

allmännas intresse av en strukturförbättring inom jord- och skogsbruket. En i

nära samverkan med lantbruksnämnderna genomförd fondmedelsplacering kan alltså

bli ett effektivt instrument för de framtida rationaliseringssträvandena.

Det händer emellertid ibland, att det enskilda pastoratet inte förfogar över tillräckliga

fondmedel för att när tillfälle plötsligt uppkommer förvärva tillskottsjord,

som lantbruksnämnden eller enskild säljare kan erbjuda. I sådana fall, då det enligt

lantbruksnämndens och stiftsnämndens gemensamma bedömning är angeläget från

rationaliseringssynpunkt att i första hand pastoratets löneboställen förstärks genom

tillköp, bör det vara möjligt för pastoratet att erhålla de för köpet erforderliga medlen

som lån ur kyrkofonden. Likaså kan en stiftsnämnd som ställs inför möjligheten

att förvärva en större fastighet till prästlönefondshemman finna svårigheter att med

erforderlig snabbhet disponera pastoratens fondmedel för ändamålet. En motsvarande

möjlighet till lån ur kyrkofonden bör då också stå stiftsnämnden till buds.

Ofta kan svårigheterna att förfoga över erforderliga medel bottna i att pastoratet

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

69

har placerat sina fondmedel i lån eller på annat sätt så att de inte är omedelbart tillgängliga.

Eftersom sådan placering jämlikt 7 § 3 mom. prästlönekostnadslagen sker

efter domkapitlets medgivande kan stiftsnämnden här bli ställd inför fullbordat

faktum. För att få en bättre samordning i detta avseende föreslår utredningen, att

tillstånd att placera prästlönefond på annat sätt än som är stadgat om omyndigs

medel skall beviljas av stiftsnämnden.

För att kunna rätt ta vara på möjligheterna att placera fondmedel i lämpliga fastigheter

måste också beslutsförfarandet förenklas så, att snabba beslut kan fattas,

då tillfälle erbjuder sig att förvärva just den mark som från strukturrationaliseringssynpunkt

är särskilt väl ägnad att komplettera tidigare kyrkliga markinnehav. De

kyrkliga organen missar ofta möjligheterna på grund av att handläggningsförfarandet

är omständligt och att säljaren inte har tålamod att avvakta besked som dröjer.

Nu gällande underställningsförfarande försvårar sålunda i många fall möjligheterna

att få till stånd ett önskvärt köp. Utredningen har svårt att finna några bärande

skäl att upprätthålla kravet på underställning i flertalet fall, åtminstone då

det är fråga om förvärv av jordbruksfastighet. I den mån ärendet inte avgörs av

Kungl. Maj:t kommer ju förvärv av sådan fastighet enligt huvudregeln i 1 § jordförvärvslagen

att prövas av lantbruksnämnden, varigenom de statliga rationaliseringssynpunkterna

blir företrädda. Någon ytterligare prövning av statlig myndighet

borde inte behövas i de fall då vederbörande pastorat och stiftsnämnd är överens

om förvärvet. Om däremot ett pastorat motsätter sig ett av stiftsnämnden väckt

förslag till placering av dess fondmedel i en fastighet bör dock frågan kunna underställas

Kungl. Maj:ts avgörande.

När det gäller fråga om placering av försäljningsmedel i annan fastighet, t. ex.

hyreshus i stad, blir andra myndigheter inte ex officio inkopplade på ärendet. Det

är emellertid svårt att se någon anledning till att ett pastorat inte skulle kunna få

välja denna form av medelsplacering med endast stiftsnämndens godkännande.

Olägenheterna med underställningsförfarandet gör sig i samma mån gällande, då

fråga uppkommer om förvärv av fastighet för kyrkofondens räkning som vederlag

för försålda ecklesiastika arrendegårdar. Även här synes de statliga rationaliseringssynpunkterna

kunna tillgodoses genom lantbruksnämndens tillståndsprövning och

några bärande skäl för att underställa Kungl. Maj:t ärenden av detta slag finns

knappast heller. Utredningen förordar alltså, att stiftsnämnden bör kunna få besluta

om markförvärv för kyrkofondens räkning efter underhandskontakt med kammarkollegiet

och statskontorets fondbyrå, vilken förvaltar kyrkofondens medel. Därigenom

skulle den kyrkliga förvaltningen kunna agera med erforderlig snabbhet, då

tillfälle erbjuder sig att genom lämpliga markförvärv komplettera det kyrkliga jordeller

skogsbruket och skapa rationella brukningsenheter inom den kyrkliga förvaltningen.

I fråga om försäljning av kyrklig jord framhåller utredningen att, om det kyrkliga

jordbruket skall kunna dra nytta av den planmässiga strukturomvandling som

nu pågår, det är mindre tillfredsställande om en kyrklig fastighetsförvaltare på ett

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

håll kan motsätta sig en rationell fastighetsbildning genom att vägra en ifrågasatt

försäljning av kyrklig jord, samtidigt som man på annat håll önskar köpa tillskottsjord

för att förstärka ett kyrkligt jordbruk. Av bl. a. denna anledning anser utredningen,

att nuvarande ordning bör bibehållas, enligt vilken central myndighet —

stiftsnämnden, kammarkollegiet eller Kungl. Maj:t — prövar och avgör fråga om

medgivande av utbyte eller försäljning av kyrklig jord.

Det moderna samhället ställer mycket stora krav på förutseende planering hos de

statliga och kommunala myndigheterna. Med anledning härav har kommunerna

i kungörelsen den 1 december 1967 (nr 878) om förfarandet vid kommuns förvärv

av statlig mark för samhällsbyggnadsändamål tillerkänts rätt att i fråga om staten

tillhörig mark erhålla förhandsbesked om möjligheten att förvärva sådan mark för

samhällsbyggnadsändamål. Utredningen föreslår att förhandsbesked av samma slag

skall få lämnas till staten och kommun i fråga om kyrklig jord. Beskedet förutsättes

gälla begränsad tid. Det bör få ges av samma myndighet som äger rätt att

besluta om försäljning av jorden.

5.2.2 Remissyttrandena

5.22.1 Samverkan inom skogsbruket

De flesta remissinstanserna är ense med utredningen om att ett modernt skogsbruk

kräver stora enheter för att rationaliseringsfrämjande åtgärder skall kunna

planeras och genomföras i full skala och att en förvaltning stiftsvis i de flesta

fall bör ge tillräckligt underlag för rationaliseringsåtgärder i fråga om planläggning

av skogsarbetet, maskinanskaffning, arbetskraftsfrågor och virkesförsäljning m. m.

Många remissinstanser framhåller samtidigt att, även om det kyrkliga skogsbrukets

samverkansproblem i första hand bör lösas inom den kyrkliga förvaltningens

ram, utredningen borde ha anlagt ett mera positivt och konstruktivt synsätt på

frågan om samverkan med andra parter. Sålunda framhåller skogsstyrelsen att en

omstrukturering av det kyrkliga ägoinnehavet kommer att ta lång tid och att det är

nödvändigt att under ett omställningsskede utnyttja alla andra möjligheter till rationell

drift. Behovet av samverkan med övriga skogsägare och myndigheter är därför

utomordentligt stort i dagens läge. Behovet kommer för övrigt att bestå även

sedan fastighetsstrukturen blivit bättre. Eftersom utredningen anser att det kyrkliga

skogsbruket i kraft av sin samlade storlek bör eftersträva att stå relativt obundet,

borde framför allt formerna för begränsad samverkan, särskilt av teknisk art, ha

blivit föremål för ett mera fördjupat studium.

Några skogsvårdsstyrelser betonar att det inte är lämpligt att alltför hårt låsa

formerna för den skogliga fältorganisationen. Möjligheter att fortlöpande anpassa

organisationen till de samverkansformer som redan är etablerade eller håller på

att växa fram inom skogsbruket bör hållas öppna. Många remissinstanser manar till

försiktighet i fråga om att bygga upp en särskild awerkningsorganisation inom det

kyrkliga skogsbruket. Så t. ex. ifrågasätter skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län om

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

71

man som regel kan tänka sig att den kyrkliga skogsförvaltningen bygger upp en

egen avverkningsorganisation. Stora delar av det kyrkliga skogsinnehavet är så pass

splittrat att personalens resor och transport av maskiner skulle medföra orimligt

höga kostnader. Styrelsen anser att utbyggandet av en kyrklig driftsorganisation

beträffande i synnerhet maskiner, tjänstemän och arbetskraft bör ske med försiktighet.

Det bör komma i fråga endast i sådana skogsområden där en sådan egen organisation

verkligen kan utnyttjas effektivt och rationellt. I andra fall torde det vara

lämpligare att skogen brukas i samverkan med övriga ägarkategorier. Detta bör

i första hand kunna ske genom teknisk samverkan med skogsbruksområdena men

kan också åstadkommas genom att någon annan avverkningsorganisation som är

knuten till en viss skogsägarkategori eller som är fristående utnyttjas. Styrelsen framhåller

vidare att för vissa speciella arbetsuppgifter såsom skogsbruksplanläggning,

projektering av skogsbilvägar och diken, utsyning av skog, utbildning av arbetskraft

och plantproduktion kan även skogsvårdsstyrelsema med fördel anlitas. Även länsstyrelsen

i Jämtlands län framhåller att stor försiktighet måste iakttas i fråga om

uppbyggnad av en organisation med eget maskininnehav och årsanställd arbetskraft.

Med hänsyn till den kyrkliga skogens splittring på många små förvaltningsenheter

och spridning på ett stort geografiskt område torde det knappast finnas förutsättningar

att i någon större omfattning kunna för egen del rationellt utnyttja en maskinpark

av den storleksordning som numera fordras. I stället bör samverkan på

detta område i största möjliga utsträckning sökas med andra skogsförvaltande företag

och organisationer, varvid de resurser som redan finns inom skogsbruket bäst

kan utnyttjas. Liknande synpunkter framförs av skogsvårdsstyrelsema i Älvsborgs,

Jämtlands och Västerbottens län. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län uttalar att

i fråga om översiktlig planläggning och utbud av virke en samordning inom den

kyrkliga förvaltningens ram måhända är möjlig. Gemensam maskinanskaffning och

anställning av arbetskraft är däremot enligt skogsvårdsstyrelsens mening en helt

orealistisk tanke med hänsyn till antalet skiften och deras spridning över ett geografiskt

område, som för Norrbottens del omfattar närmare en fjärdedel av landets

hela areal. Det torde från såväl ekonomisk som administrativ synpunkt vara förmånligare

att som utredningen mera allmänt uttrycker det ”köpa tjänster på sätt

som visar sig billigast och mest effektivt”.

Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

avstyrker förslaget att samtliga boställsskogar inom ett stift skall bilda underlag

för en central skogsförvaltning i stiftet. Kommunförbundet anser att det finns

andra möjligheter att åstadkomma ett större och bättre underlag för de förändrade

driftsformer som det nuvarande och framtida skogsbruket kräver. I första hand

avser kommunförbundet en reform av den kyrkokommunala indelningen som tar

sikte på att skapa större kyrkokommunala enheter eller att bilda kyrkliga samfälligheter.

Med en bättre arrondering av den kyrkliga jorden torde de större kyrkokommunala

enheterna eller samfälligheterna kunna utgöra ett tillräckligt stort underlag

för en rationell skogsförvaltning. Därtill kommer möjligheterna till samverkan

med andra skogsägarkategorier, såsom domänverket, skogsbolagen och skogsägar
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

föreningarna med deras skogsbruksområden samt skogssällskapet. Församlings- och

pastoratsjörbundet hänvisar till den ändring i kommunindelningen som håller på att

genomföras och framhåller att det därvid i regel blir aktuellt att bilda kyrkliga samfälligheter

inom dessa större kommuner. Att i det läget konstruera ett helt nytt komplicerat

förvaltningsorgan anser förbundet inte lämpligt. Liknande synpunkter framförs

av stiftsnämnden i Skara.

Utredningens förslag att den gemensamma förvaltningen av alla löneboställens

skog i stiftet skall uppdras åt ett samarbetsorgan för pastoraten i stiftet avstyrks av

så gott som samtliga remissinstanser. Dessa remissinstanser ansluter sig i stället till

reservantens, ledamoten Lindströms uppfattning att den mest praktiska och rationella

lösningen är att låta stiftsnämnden med en förstärkt pastoratsrepresentation överta

skogsförvaltningen. Som skäl åberopas allmänt att stiftsnämnderna genom sin

sammansättning och sin direkta tillgång till kvalificerad expertis är vida mera lämpade

än ett rent pastoratsorgan att leda de angelägna strävandena att av det splittrade

ägoinnehavet skapa brukningsenheter med goda förutsättningar för tidsenlig drift

och med ökad lönsamhet. Vidare framhålls att stiftsnämnderna såsom tillsynsmyndighet

eller förvaltande organ företräder alla kategorier av kyrklig jord och därför

också har vida större möjligheter att genom köp, försäljningar, byten och triangelbyten

möta andra markägare med motsvarande arronderingsintresse. Ett annat skäl

som åberopas är att en sådan organisatorisk lösning dessutom medger en naturlig

samordning mellan förvaltning och de föreslagna utvidgade befogenheterna för

stiftsnämnderna i strukturrationaliseringssammanhang.

Bland de remissinstanser som ansluter sig till reservationen återfinns Skogsindustriernas

samarbetsutskott. Utskottet, som representerar de företag som sammantagna

utgör den största avnämaren av kyrkoskogens avkastning, åberopar att en

administrativ centralisering under en av lokala hänsyn mer obunden stiftsnämnd är

mycket viktig ur lönsamhetssynvinkel och ökar möjligheten till samlade utbud av

virket och i tiden garanterade virkesflöden, något som är av stor betydelse för industrins

råvaruanskaffning. En lösning enligt reservationen medför även en effektivare

och mera översiktlig samordning mellan förvaltning och arronderingsförbättring.

Vidare understryker utskottet att det är orationellt att parallellt med stiftsnämndsorganisationen

bygga upp en ny regional organisation med likartade uppgifter.

Reservationen kritiseras av stiftsnämnden i Uppsala. Nämnden avvisar till en

början förslaget att inrätta ett samarbetsorgan för pastoraten i varje stift och åberopar

att stiftsnämnden inte kunnat få någon klar uppfattning om hur detta organ

skall fungera. Även förvaltningsrättsligt förefaller organets ställning oklar. Nämnden

frågar sig exempelvis, om och i så fall på vilket sätt ett beslut av detta samförvaltningsorgan

kan överklagas. Vidare måste väl organet, om det ska överta förvaltningsfunktionen

beträffande all kyrklig skog inom respektive stift, bli rätt personaloch

kostnadskrävande. Slutligen kan det ifrågasättas, om tillskapandet av detta nya

organ ligger inom ramen för de givna direktiven. Mot det förslag som framförs i

reservationen kan några av de betänkligheter som anförts mot ett särskilt samförvaitningsorgan

inte göras gällande. Kvar står dock den invändning som av princi
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

piella skäl kan göras mot att överflytta nu ifrågavarande betydelsefulla förvaltningsuppgifter

från pastoraten till stiftsnämndema. Nämnden frågar sig därvid om man

inte genom en sådan omläggning alltför mycket avlägsnar sig från den rådande ordningen

och givna direktiv för att förslaget skall vara genomförbart. Stiftsnämnden är

visserligen i och för sig inte främmande för tanken på vissa ändringar i gällande

förvaltningsorganisation. I rådande läge, dvs. innan ännu utredningen av frågan

om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan slutförts, bör man emellertid

enligt stiftsnämndens mening inte göra några större organisatoriska förändringar.

Domkapitlet i Uppsala ansluter sig till stiftsnämndens yttrande.

Som redan angetts är Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings.

och pastoratsförbund negativt inställda till en centraliserad stiftsförvaltning.

Kommunförbundet avstyrker också förslaget att som organ för skogsförvaltningen

inrättas en särskild samförvaltning för pastoraten i stiftet. Församlings- och pastoratsförbundet

säger sig hysa viss förståelse för en sådan organisationsform.

5.22.2 Skogshushållningsplaner för de kyrkliga skogarna

Lantbruksstyrelsen uttalar att den av utredningen föreslagna målsättningen för

det kyrkliga skogsbruket innebär en modifierad men alltjämt klart uttalad tendens

till upplagring av skogskapital. Detta avviker från målsättningen för skogsbruket i

övrigt, som strävar mot företagsekonomiskt rationell drift. Även statsskogsbruket

har nyligen ändrat sin målsättning i anslutning härtill. Styrelsen anser det från det

samlade skogsbrukets synpunkt motiverat att även kyrkans skogar anslutes till samma

mål som det övriga skogsbruket. En enhetlig målsättning skulle bl. a. motverka

den splittring beträffande räntekrav och värdeuppfattning när det gäller skogsfastigheter

som hittills varit ett hinder vid fastighetsöverlåtelser i rationaliseringssyfte.

Mot utredningens förslag till närmare utformning av skogshushållningsplanerna

framförs kritik på vissa punkter. Skogsbruksutredningen framhåller att fastställda

detaljerade skogshushållningsplaner torde ha ringa praktisk användbarhet och vara

relativt dyra i framställning. Skogsbruksutredningen hänvisar till att den i sitt betänkande

om skogsbrukets planläggningsfrågor (SOU 1968: 8) rekommenderat inventeringar,

uppföljda av årliga rullande planer, vilket torde ge ett smidigare underlag

för skogsbruksdriften. Skogsstyrelsen anser att bl. a. utredningens förslag att hushållningsplan

skall omfatta hela pastoratets skogsmarksinnehav är alltför onyanserat

med hänsyn till att skogsmarken f. n. är splittrad och består av mer eller mindre

bärkraftiga brukningsenheter, av vilka många bör brukas i samverkan med andra

skogsägare. Reglerna för hushållningsplans upprättande bör enligt skogsstyrelsen

vara så flexibla att planerna kan anpassas såväl till stiftets samlade skogsinnehav

som till ägostrukturen och det aktuella samverkansbehovet i det enskilda fallet. Ofta

torde sådana hänsynstaganden underlättas om den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna

områdesvisa resursinventeringen och översiktliga skogsbruksplaneringen även får

inbegripa det kyrkliga skogsinnehavet. Det är därför inte heller lämpligt att som

föreslagits låsa de kyrkliga skogshushållningsplanerna till en uppdelning i block.

3* — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majtts proposition nr 168 år 1970

Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund framför liknande synpunkter som skogsbruksutredningen

och skogsstyrelsen.

5.2.23 Arrendejordbruket

Lantbruksstyrelsen och andra remissinstanser, som närmare behandlar arrendejordbrukets

problem, konstaterar att utredningens undersökningar ger belägg för

att ett stort antal arrendeboställen kommer att upphöra som självständiga brukningsenheter.

Det är därför naturligt att möjligheterna till sambruk mellan kyrkliga fastigheter

tas till vara när så är lämpligt men i många fall kan en försäljning vara att

föredra.

Utredningens förslag att beslut om ändrad markanvändning, annan driftsform

m. m. bör underlättas genom att de överflyttas från Kungl. Maj:t till stiftsnämnd

eller i vissa fall boställsnämnd eller det organ som förvaltar jordbruksfastigheten

tillstyrks allmänt av remissinstanserna.

5.2.2.4 Köp och försäljning av jord i rationaliseringssyfte

I remissyttrandena betonas allmänt att köp, försäljning och byte av kyrklig jord

är viktiga moment i rationaliseringsarbetet och de förslag utredningen lägger fram

för att underlätta sådana åtgärder tillstyrks i allmänhet. På några punkter framförs

dock erinringar. Kammarkollegiet och stiftsnämnden i Lund tillstyrker förslaget att

pastorat som saknar likvida medel skall kunna få lån ur kyrkofonden men framhåller

att en förutsättning härför bör vara att fondmedel beräknas inflyta inom en

förhållandevis snar framtid för återbetalning av lånet. Förslaget att beslutanderätten

i fråga om fastighetsköp helt skall delegeras till stiftsnämnden avstyrks av kammarkollegiet

och domänverket. Kollegiet påpekar att frågor om förvärv av fastighet

för kyrkofondens räkning — för medel som flutit in till kyrkofonden som vederlag

för försålda biskopshemman och allmänna kyrkohemman — för närvarande underställs

Kungl. Maj:ts prövning. I dessa frågor kan en intresseavvägning och prioritering

mellan olika stift vara påkallad. Främst på grund härav finner kollegiet i motsats

till utredningen att frågor om fastighetsförvärv för kyrkofondens räkning alltjämt

bör avgöras centralt. Det synes dock motiverat att beslutanderätten i viss utsträckning

delegeras, och då till kollegiet. I analogi med vad som gäller vid försäljning

av kyrklig jord bör värdegränsen för kollegiets beslutanderätt sättas till 300 000

kr. Under alla förhållanden är den föreslagna anordningen, att stiftsnämnden skall

få besluta »efter underhandskontakt med kammarkollegiet och statskontorets fondbyrå»

administrativt otillfredsställande. Inte heller anser kollegiet sig kunna tillstyrka

utredningens förslag att beslutanderätten i fråga om fastighetsinköp för prästlönefondsmedel

helt skall delegeras till stiftsnämnden vare sig detta inköp sker för

ett pastorats räkning eller såsom prästlönefondshemman för flera pastorats räkning.

Kollegiet föreslår att vid sådana förvärv skall gälla motsvarande regler som vid för
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

säljning. Har fastigheten högre värde än 100 000 kr., avgörs ärendet av kollegiet.

Överstiger värdet 300 000 kr., hänskjuter kollegiet ärendet till Kungl. Maj:ts prövning.

Gentemot den av kollegiet föreslagna ordningen kan visserligen invändas att

den inte helt tillgodoser önskemålet om ett snabbare förfarande vid handläggningen

av inköpsärendena. Den olägenhet som ur denna synvinkel kan vara förenad med ett

underställningsförfarande torde emellertid inte väga alltför tungt. Kollegiet vill i

detta sammanhang framhålla att exempelvis domänverkets större markförvärv skall

underställas Kungl. Maj.ds prövning. Även domänverket anser att markinköp överstigande

visst belopp också i fortsättningen bör underställas Kungl. Maj:t i likhet

med vad som gäller för domänverkets markförvärv.

Utredningens förslag att de kyrkliga myndigheterna skall få möjlighet att lämna

staten eller kommun besked om principiellt medgivande till framtida försäljning

biträdes av kammarkollegiet, statens förhandlingsnämnd, Svenska kommunförbundet

och länsstyrelsen i Skaraborgs län. Förslaget avstyrks av lantmäteristyrelsen,

som anser att det inte finns tillräckligt starka skäl att öppna sådana möjligheter.

6. Enhetligare förvaltningsbestämmelser m. m.

6.1 Utredningen

När det gäller önskemålen att skapa större enhetlighet i de bestämmelser som

skall gälla för den kyrkliga egendomens förvaltning måste man enligt utredningen

hålla i minnet, att det här rör sig om egendom av mycket växlande slag både i fråga

om ursprung och de ändamål egendomen avser att tjäna. De krav som skall ställas

på förvaltningen maste med hänsyn härtill variera för olika kategorier av egendom.

Sålunda är det allmännas intresse av förvaltningen av annan art när det gäller

ecklesiastika arrendegårdar och löneboställen, vilkas avkastning direkt eller indirekt

påverkar kyrkofondens ekonomi och därmed i sista hand den allmänna

kyrkoavgiften, än i fråga om domkyrkornas och lokalkyrkornas hemman, vilkas

avkastning disponeras för dessa kyrkors räkning. I det senare fallet begränsar sig

det allmännas intresse huvudsakligen till att egendomen bevaras. För arrendatorerna

av kyrklig jord är det av intresse att så enhetliga arrendebestämmelser som möjligt

kommer att gälla, oavsett den enskilda fastighetens natur. Dessutom vore det en

fördel om antalet myndigheter som har att befatta sig med arrendefrågor kunde

reduceras till ett någorlunda enhetligt minimum. Fastigheternas avkomsttagare kan

ha intresse av att själva svara för förvaltningen. Motståndet mot att begränsa pastoratens

självbestämmanderätt eller att flytta förvaltningen av Lunds domkyrkas jord

till stiftsnämnden har sålunda varit starkt. När det gäller sådan kyrklig jord vars

avkastning inte påverkar kyrkofonden finner utredningen att man så litet som möjligt

bör ingripa i självförvaltningen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

6.1.1 Lokalkyrkornas jord och dontkyrkojord

Inledningsvis har lämnats en redogörelse för vilka organ som förvaltar lokalkyrkornas

jord och domkyrkojorden (se under 2.4.2 och 2.4.3). Utredningen tar

till en början upp frågan huruvida det finns anledning att flytta över förvaltningen

på annat organ.

Såvitt avser lokalkyrkornas jord åberopar utredningen att församlingen enligt 2 §

lagen om församlingsstyrelse äger att själv vårda sina angelägenheter, om inte handhavandet

därav enligt nämnda lag eller särskild författning tillkommer annan. Med

församlingsangelägenheter avses bl. a. frågor om vård av kyrka och annan för kyrkligt

ändamål avsedd egendom. Enligt 43 § samma lag har kyrkorådet att bl. a. självt

förvalta kyrkans och församlingens egendom. För förvaltningen av lokalkyrka tillhöriga

fastigheter finns sålunda behöriga kommunala organ. Den egendom det här

är fråga om är med några markanta undantag av ganska ringa betydelse och förvaltningen

därav torde som regel inte ställa krav på annan kompetens än den som

finns företrädd i kyrkoråden. Kammarkollegiets och stiftsnämndemas allmänna

uppsikt över den kyrkliga egendomens förvaltning förutsätter dock att de överblickar

förekomsten av kyrkohemman och har möjlighet att bevaka vad som sker

beträffande dessa fastigheter. Önskvärdheten av enhetlighet i fråga om arrendebestämmelserna

och tillsyn över skogsvården bör vidare medföra, att vissa förvaltningsåtgärder

ankommer på tillsynsmyndighet. Den närmare omfattningen

härav behandlas i annat sammanhang.

I fråga om domkyrkornas fastighetsinnehav råder särskilda förhållanden beträffande

Lunds domkyrka. Övriga domkyrkor äger endast ett mindre antal fastigheter

nämligen ett dussintal stadsfastigheter som huvudsakligen inrymmer domkapitelslokaler

eller byggnader av historisk karaktär. Jordbruksfastigheter finns endast

i Strängnäs, Västerås och Växjö stift. Utredningen erinrar om de ansatser

som tidigare gjorts för att åstadkomma enhetligare förvaltningsbestämmelser och

konstaterar att domkyrkosakkunniga av år 1946 i betänkande angående domkyrkornas

förvaltning och ekonomi (SOU 1949: 63) föreslagit att förvaltningen av

domkyrkornas fastigheter —- med undantag för domtrapphuset och angränsande

hus i Uppsala — skulle åvila stiftsnämndema. Kungl. Maj:t föreslog emellertid i

skrivelse nr 5 till 1951 års kyrkomöte den uppdelningen, att stadsfastigheter skulle

förvaltas av en särskild domkyrkostyrelse, i vilken härför lämpad sakkunskap

skulle ingå, och att på landet belägna fastigheter skulle förvaltas av stiftsnämnden.

Skrivelsen avslogs emellertid av kyrkomötet och förslaget om inrättandet av särskilda

domkyrkostyrelser har därmed t. v. fallit. De skilda organ — domkapitel,

domkyrkokommission eller kyrkoråd — som i de olika stiften har ansvaret för domkyrkorna

är inte utrustade med någon speciell sakkunskap för fastighetsförvaltning.

Omfattningen av domkyrkornas fastighetsinnehav kan inte heller ensamt motivera

inrättandet av särskilda förvaltningsorgan.

I detta läge finner utredningen den mest närliggande och praktiska lösningen

vara, att förvaltningen av domkyrkornas fastigheter både i stad och på landet i

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. May.ts proposition nr 168 år 1970

enlighet med domkyrkosakkunnigas förslag och med där angivna undantag för

vissa fastigheter i Uppsala överlämnas åt stiftsnämnderna. Någon ändring med

avseende på användningen av egendomens avkastning eller privilegieskyddet för de

ändamål som denna skall tjäna inträder ju inte därigenom. För förvaltningen bör

gälla samma bestämmelser som beträffande övrig egendom under stiftsnämnds

omedelbara förvaltning, och nettoavkastningen bör redovisas till det organ som

fungerar som domkyrkans styrelse. Stiftsnämndemas arbete med förvaltningen torde

bli så obetydligt, att det inte motiverar att någon ersättning härför utgår till kyrkofonden.

I fråga om Lunds domkyrkas egendomar är läget ett annat. Förutom ett par

stadsfastigheter och det s. k. Laurentiuskapellet bredvid domkyrkan innehade domkyrkan

vid utgången av år 1966 106 jordbrukshemman på sammanlagt drygt 3 000

hektar. Dessa förvaltas f. n. liksom domkyrkan och dess fonder av det särskilda

s. k. domkyrkorådet. Enligt utredningen är det uppenbart att det här rör sig om en

förvaltning av sådan omfattning att den kan bestå som en enhet för sig. Förs förvaltningen

till stiftsnämnden, maste detta däremot medföra en förstärkning av stiftsnämndens

personal.

Utredningen diskuterar härefter olika lösningar som kan komma i fråga beträffande

Lunds domkyrkas fastighetsförvaltning. Övervägandena leder till slutsatsen

att förvaltningen av Lunds domkyrkas egendomar alltjämt bör åvila det särskilda

domkyrkorådet. Detta anses främst motiverat med hänsyn till det nära sambandet

mellan förvaltningen av själva kyrkobyggnaden samt de fonder och fastigheter vilkas

avkastning bekostar dess underhåll och drift. Det är enligt utredningen realistiskt

att räkna med att det även i framtiden behövs en särskild styrelse för själva

domkyrkan. Förvaltningen av domkyrkobyggnaden och handhavandet av de tidvis

mycket omfattande byggnadsfrågor som berör denna är av så speciell art att de inte

lämpligen bör läggas på de ordinarie stiftsmyndigheterna. Med hänsyn till att domkyrkan

bär sina egna kostnader bör förvaltningen inte heller anförtros åt ett rent

församlingsorgan. Om sålunda domkyrkorådet kan väntas bestå, ligger det nära till

hands att låta detta förvalta all domkyrkoegendom, särskilt som denna uppgift

f. n. fullgörs av rådet. För att förenkla förvaltningen bör dock den nuvarande uppdelningen

av funktioner mellan bl. a. domkyrkorådet och stiftsnämnden begränsas

i så stor utsträckning som möjligt. Om stiftsnämndens överinseende skall

minskas, bör emellertid domkyrkorådet utrustas med sakkunskap på fastighetsförvaltning

och jordbruk. Domkyrkorådets sammansättning bör emellertid moderniseras

och bättre anpassas till förvaltningens krav. Till utredningens ståndpunkt i

denna fråga återkommer jag under avsnitt 9.1.

6.1.2 Jordbruksarrendena

Av det samråd som ägt rum med arrendelagsutredningen har boställsutredningen

blivit övertygad om att det bör finnas goda förutsättningar för en önskvärd förenkling

i fråga om de civilrättsliga delarna av den kyrkliga arrendelagstiftningen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

När det gäller förvaltningsförfarandet beträffande de kyrkliga jordbruksfastigheterna

har boställsutredningen eftersträvat en så enhetlig handläggning av arrendefrågor

som möjligt. Främst vill utredningen nå detta syfte genom att i största möjliga

utsträckning låta samma instanser fullgöra samma uppgifter beträffande alla

kategorier av kyrklig jord. Utredningens förslag till en mera enhetlig reglering avser

bestämmelserna rörande arrendeuppskattning, fastställande av arrendevillkor,

utarrendering och ekonomisk besiktning. Förslagen avses gälla alla slag av kyrkliga

jordbruksfastigheter, alltså såväl ecklesiastika arrendegårdar som löneboställen,

domkyrkors och lokalkyrkors hemman etc.

I fråga om löneboställena gäller som nämnts under 2.3.1 att boställsnämnden

bestämmer arrendevillkoren vid en ekonomisk besiktning. På de ecklesiastika

arrendegårdarna verkställer boställsnämnden arrendeuppskattning, varpå stiftsnämnden

efter hörande av optionsberättigad arrendator fastställer villkoren för upplåtelsen

(se under 2.4.1). Arrendeuppskattning på Lunds domkyrkas hemman görs

av tre personer som domkyrkorådet utser. För kyrkohemmanen i Skåne, Blekinge

och Halland är föreskrivet att arrendeuppskattning skall verkställas av kyrkoherden

och två av församlingen utsedda ombud. Beträffande domkyrko- och lokalkyrkohemmanen

ankommer det författningsenligt på stiftsnämnden att fastställa arrendevillkoren,

även om detta i praktiken i stor utsträckning upphört att tillämpas i fråga

om lokalkyrkornas jord.

För att åstadkomma ett enhetligt handläggningsförfarande föreslår utredningen

att det uppdras åt boställsnämnderna att göra arrendeuppskattning beträffande

samtliga kategorier av kyrkliga jordbruksfastigheter. Därigenom uppnås en enhetligare

arrendesättning inom den kyrkliga förvaltningen. Beträffande löneboställena

bör det liksom hittills också ankomma på boställsnämnden att fastställa arrendevillkoren.

Om den vid arrendeuppskattningen närvarande pastoratsrepresentanten

och arrendatom är beredda att godta de villkor boställsnämnden därvid kan besluta

och således förutsättningar för ett för båda parter bindande avtal föreligger,

bör kontrakt utfärdas i enlighet med vad som överenskommits. Om parterna inte

är eniga, bör pastorat som inte är nöjt med de av boställsnämnden bestämda villkoren

kunna anföra besvär hos stiftsnämnden. För lokalkyrkornas jord bör samma

ordning kunna tillämpas, så att boställsnämnd fastställer arrendevillkoren och församlingen

har rätt att klaga hos stiftsnämnden. F. n. är det som sagt stiftsnämnden

som fastställer arrendevillkoren för dessa hemman. Stiftsnämndens beslut i sådan

fråga om arrendevillkoren som förts dit genom överklagande bör inte få överklagas

vidare. För de fastigheter som förvaltas av stiftsnämnd bör boställsnämnden

såsom nu sker enligt 21 § andra punkten ecklesiastika arrendestadgan verkställa

arrendeuppskattningen, varefter stiftsnämnden fastställer villkoren för upplåtelsen.

Utredningen föreslår att samma ordning tillämpas också beträffande stiftens prästlönefondshemman

och Lunds domkyrkas hemman. Stiftsnämnden bör inte längre

vara skyldig att innan den meddelar sitt beslut höra optionsberättigad arrendator,

när sådan finns. På detta stadium gäller det ju endast att fastställa jordägarsidans

bud i fråga om nytt arrende. Om det finns en optionsberättigad arrendator och

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

denne inte är beredd att godta villkoren, bör frågan i stället hänskjutas till ett opartiskt

organ, arrendenämnden, i överensstämmelse med vad som föreslås i förslaget

till ny jordabalk.

Som skäl för att överhuvudtaget behålla myndigheternas befattning med utarrenderingen

av de ofta mycket små lokalkyrkohemmanen åberopar utredningen

behovet av en kontroll av deras fortbestånd. Det har nämligen visat sig, att i de

fall då församlingarna själva tagit sig för att utarrendera kyrkojordarna, stiftsnämnden

inte har någon vetskap om dem. Om boställsnämndemas befogenhet att fastställa

arrendevillkor för löneboställena utsträcks att omfatta också lokalkyrkohemmanen,

kommer dessas existens och speciella karaktär av stiftelseegendom att uppmärksammas.

De föreslagna bestämmelserna innebär i princip inte någon ny begränsning

av församlingens kompetens, eftersom det f. n. författningsenligt ankommer

pa stiftsnämnden såväl att fastställa arrendevillkor som att besluta om utarrendering

av kyrkojord. Förslaget innebär däremot, att beslutanderätten i fråga

om arrendevillkoren decentraliseras till ett församlingarna mera närstående organ,

boställsnämnden.

För att vinna större enhetlighet i förfarande vill utredningen i anslutning till bestämmelserna

i boställsordningen förorda, att utarrendering får ske genom vederbörande

avkomsttagare. I fråga om ecklesiastik arrendegård och annan kyrklig

jord som står under stiftsnämndens förvaltning bör stiftsnämnden dock svara för

utarrenderingen. Detta skulle för Lunds domkyrkas och lokalkyrkornas hemman

innebära att denna befogenhet överflyttades från stiftsnämnden till domkyrkorådet

respektive församlingarna. Det synes lämpligt att det organ som är närmast ansvarigt

för den löpande förvaltningen också får anta arrendator och teckna kontrakt

med denne. Enligt 33 § boställsordningen och 25 § ecklesiastika arrendestadgan

utövas boställsnämndemas tillsyn genom ekonomisk besiktning. Utredningen föreslår

att sådan besiktning skall ankomma på boställsnämnden för alla slag av kyrkliga

fastigheter.

6.1.3 Skogen

I skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) meddelas de allmänna bestämmelser

som gäller för skogsskötseln i riket. Tillsynen däröver utövas enligt lagen av skogsvårdsstyrelserna.

Tillsynen avser främst det sätt på vilket avverkningarna bedrivs

och åtgärder för att trygga återväxten. Undantagna från skogsvårdslagens tillämpning

är bl. a. kronoskogarna samt skog på »ecklesiastika boställen och andra fastigheter

av kyrklig natur» (45 § 1 mom.). Skogsmark som tillhör kyrkoförsamling

hör enligt motiven till skogsvårdslagen till de »fastigheter av kyrklig natur» vilka

undantagits från lagens tillämpning. Eftersom den kyrkokommunala egendomen

faller utanför stiftsnämndens tillsyn, har detta haft till följd att sådana kyrkokommunala

skogar är helt undantagna från myndighets tillsyn. Det kan enligt utredningen

inte rimligen ha varit avsett att ställa skogsmark av detta slag helt utanför

sådan statlig uppsikt som gäller för all övrig skog i riket. Undantagsbestämmelsen

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

i skogsvårdslagen och kommentaren därtill har vållat oklarheten på denna punkt.

Bestämmelsen bör därför förtydligas så att det klart framgår att de kyrkokommunala

skogarna står under skogsvårdsstyrelsemas tillsyn.

I fråga om lokalkyrkornas fastigheter och Lunds domkyrkas hemman erinrar

utredningen om att den i annat sammanhang påpekat att dessa företräds av egna

organ — församlingarnas kyrkoråd respektive domkyrkorådet i Lund — som är

lämpliga att omhänderha fastighetsförvaltningen. Stiftsnämndemas befattning med

deras skog bör därför begränsas till att fastställa hushållningsplan och att tillse att

denna länder till efterrättelse. Det förhållande att församlingen respektive domkyrkorådet

själv förvaltar kyrkskogama hindrar enligt utredningen givetvis inte att

man genom överenskommelse kan få anlita stiftets skogliga personal för skötsel av

skogen, om så anses lämpligt. Lunds domkyrka anlitar f. n. domänverkets personal

för skötseln av domkyrkans skog.

6.1.4 Förvaltning av hyresfastigheter in. in.

Utredningen erinrar om att den enligt sina direktiv ålagts att överväga och utarbeta

särskilda förvaltningsbestämmelser för andra objekt än jordbruks- och skogsbruksfastigheter.

Sådana bestämmelser behövs bl. a. för att öppna en alternativ

möjlighet att placera fondmedel i annan fastighet än jord- eller skogsbruk''. Om

prästlönefondsmedel används till inköp av en hyresfastighet blir denna prästlönetillgång

för pastoratet. Utredningen anför att givetvis bör förvaltningen härav liksom

av övriga lönetillgångar i princip få ankomma på pastoratet. Utredningen anser

att huvudgrunderna i boställsordningen i fråga om pastoratens förvaltning av

löneboställen kan tillämpas också på hyresfastigheter som utgör prästlönetillgång.

Utredningen utgår ifrån att den kyrkokommunala förvaltningen är utrustad med

eller har tillgång till den sakkunskap som behövs för en affärsmässig förvaltning

av hyresfastigheter. Det saknas därför anledning att låta boställsnämnd ha uppsikt

över förvaltningen av sådan fastighet eller fastställa avgift för upplåtelse därav.

Boställsnämndernas sammansättning bestäms av helt andra arbetsuppgifter och

de företräder i allmänhet inte någon särskild sakkunskap i fråga om hyresfastigheter.

Kravet på omsorg vid valet av placeringsobjekt motiverar emellertid, att fråga

om prästlönefonds användande till inköp av hyresfastighet på samma sätt som i

fråga om annan fastighet får prövas av stiftsnämnden, enligt vad utredningen tidigare

föreslagit (se under 5.1.2.4). Även försäljning av hyresfastighet bör följa reglerna

för övriga löneboställen. Vid prövningen av såväl köp- som försäljningsärenden

bör stiftsnämnden ha möjlighet att anlita särskild expertis.

Utredningen föreslår följande grundläggande förvaltningsbestämmelser för hyresfastigheter,

varvid vad som sägs om pastorat och kyrkoråd skall gälla även i fråga

om kyrklig samfällighet eller, när det gäller fastighet som inköpts för fondmedel

från flera pastorat, det för pastoraten gemensamma förvaltningsorganet och dess

styrelse. 1. Pastoratet skall svara för fastighetens underhåll och hålla den brandförsäkrad

till fulla värdet. Genom kyrkorådets försorg skall årlig besiktning av fas
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 168 år 1970

81

tigheten ske. 2. Hyra och annan avgift för upplåtelse skall fastställas av pastoratet

efter marknadsmässiga grunder. Det ankommer på stiftsnämnden att vid avräkningen

mellan pastoraten och kyrkofonden ta till vara fondens ekonomiska intresse.

Om tjänsteman som upprättar avräkningslängd finner anledning att anta att hyra

inte har satts marknadsmässigt, skall han anmäla förhållandet för stiftsnämnden,

som då kan besluta om att i avräkningslängden göra sådan avvikelse från pastoratets

redovisning av intäkter som kan finnas motiverad. Pastoratet kan sedan i

vanlig ordning besvära sig över ett sådant stiftsnämndsbeslut. 3. För att motverka

värdeminskning på detta slag av fastigheter samt möta framtida behov av reparationer

bör årligen en del av avkastningen avsättas till en reparationsfond för fastigheten.

Stiftsnämnd äger meddela anvisningar beträffande sådan avsättning. 4. I

redovisning för fastighetens avkastning vid avräkning med kyrkofonden får avdrag

göras för vad som under året avsatts till reparationsfond. 5. Medel som avsatts till

reparationsfond får tas i anspråk endast för underhåll och förbättringar på fastigheten.

Stiftsnämnden bör dock i undantagsfall kunna medge, att fondmedlen får

användas för annat ändamål som kan tillgodoses med prästlönefondsmedel. Om

fastigheten avyttras, skall återstående fondmedel tillsammans med vad som erhålls

i vederlag för fastigheten utgöra prästlönefond för pastoratet (respektive tillföras

stiftets prästlönejordsfond).

6.1.5 Upplåtelse av nyttjanderätt och servitut på kyrklig jord

I fråga om s. k. substansupplåtelser på kyrklig mark är det i de flesta fall stiftsnämnden

som beslutar därom eller lämnar tillstånd till att upplåtelse får ske. För

de ecklesiastika arrendegårdarna, som förvaltas av stiftsnämnden, föreskrivs i 10 §

ecklesiastika arrendestadgan att sten- eller kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag,

torvmosse eller annan sådan lägenhet får undantas vid utarrendering av ecklesiastik

arrendegård och upplåtas av stiftsnämnden med nyttjanderätt särskilt för sig. Fråga

om upplåtelse av strömfallslägenhet skall dock underställas Kungl. Maj:ts prövning.

I fråga om löneboställena föreskrivs i 24 § andra stycket boställsordningen, att

pastorat som vill ta naturtillgångar i anspråk för annat ändamål än byggande och

underhåll av prästgård eller upplåta rätt till sådan tillgång skall inhämta tillstånd

av stiftsnämnden som bestämmer villkoren. Stiftsnämnden kan därvid föreskriva

att inkomsten skall fonderas och utgöra prästlönetillgång för pastoratet. Utanför

stiftsnämnds befattning med substansupplåtelser på kyrklig jord faller endast lokalkyrkornas

och domkyrkornas jord. Utredningen har under 6.1.1 föreslagit, att domkyrkohemmanen

i andra än Lunds stift skall förvaltas direkt av stiftsnämnden.

De bör då även i fråga om nyttjanderättsupplåtelserna följa samma bestämmelser

som de ecklesiastika arrendegårdarna. Beträffande lokalkyrkornas jord finner utredningen

starka skäl tala för att de i framtiden bör vara underkastade samma bestämmelser

som löneboställena när det gäller substansupplåtelser. Den nyttjanderätt

det kan vara fråga om vid substansupplåtelse kan vara av mycket stor ekonomisk

betydelse. I synnerhet gäller detta i fråga om rätten att bryta sten eller ut
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

nyttja grustag. Upplåtelse av sådan rätt innebär ju att naturtillgångarna förbrukas

på helt annat sätt än vad fallet är när det gäller markens avkastning av gröda eller

skog. Nyttjanderättsupplåtelsen är därför mera att jämställa med försäljning. Med

hänsyn till de stora ekonomiska värden det kan röra sig om och till kyrkojordens

karaktär av stiftelseegendom är det angeläget, att beslut om upplåtelse av naturtillgång

och villkoren för upplåtelsen prövas av stiftsnämnden, som har att handlägga

flertalet försäljningsärenden på samma fastigheter. Stiftsnämnden kan då tillse

att kyrkokassans behöriga intressen tillgodoses. De för löneboställena och — enligt

vad nu föreslagits —- lokalkyrkohemmanen gällande bestämmelserna bör äga motsvarande

tillämpning på de av domkyrkorådet i Lund förvaltade domkyrkohemmanen.

Beträffande strömfalisfastigheterna ter sig frågan något annorlunda. F. n. gäller

att fråga om upplåtelse av strömfallslägenhet skall underställas Kungl. Maj:ts prövning

endast beträffande de ecklesiastika arrendegårdarna. Det kan emellertid vara

skäl att upplåtelse av strömfallslägenhet på varje slag av kyrklig mark får prövas av

en central instans. Utredningen erinrar om att kyrkliga försäljningsärenden där

egendomens värde överstiger 100 000 kr. skall hänskjutas till kammarkollegiets

eller Kungl. Maj:ts avgörande. Vad nyss sagts om den ekonomiska betydelsen av

substansupplåtelser gäller i ännu högre grad i fråga om upplåtelse av vattenkraft.

Varken ett pastorat eller en stiftsnämnd torde besitta tillräcklig sakkunskap för att

bedöma värdet av en sådan upplåtelse. Det är därför önskvärt att den expertis

som man har tillgång till inom kammarkollegiet för sådana ärenden kan utnyttjas,

när avtal ingås om upplåtelse av vattenkraft. Behovet av sakkunnig prövning talar

för att ärenden av hithörande slag beträffande all kyrklig jord underställs kammarkollegiet

för beslut. Däremot synes Kungl. Maj:ts prövning inte behöva påkallas

annat än besvärsvägen.

Rätten till jakt tillkommer i allmänhet den som äger och disponerar marken.

En jordbruksarrendator har jakträtten på det område han arrenderar, såvida inte

jakträtten uttryckligen har undantagits i arrendekontraktet. I fråga om de ecklesiastika

arrendegårdarna stadgas i 11 § ecklesiastika arrendestadgan att jakträtt som

är av den betydenhet att den kan utnyttjas ekonomiskt skall upplåtas särskilt av

stiftsnämnden. I annat fall skall jordbruksarrendatorn ha rätt till jakt på den mark

han arrenderar. I frågor om bildande av jaktvårdsområde har stiftsnämnden talerätt

för arrendegården. I boställsordningen finns f. n. inte någon bestämmelse om upplåtelse

av jakträtt på löneboställets mark. Pastoraten får alltså själva efter gottfinnande

arrendera ut jakträtten. Utredningen framhåller att med den splittring som präglar

det kyrkliga markinnehavet är bortarrenderingen av jakten, där jaktutövandet och

jaktvården fordrar viss minimiareal, en mycket känslig fråga. Vid utarrendering

borde oftare än som nu sker hänsyn tas inte bara till vilka personer som skall arrendera,

utan även till hur jakten på de omgivande markerna bedrivs. Endast förhållandevis

sällan är en kyrklig fastighet av sådan storlek att jakt och jaktvård kan

bedrivas på ett rationellt sätt enbart på denna fastighet. Det är framför allt på den

punkten som kritik har kommit fram mot pastoratens utarrendering av jaktmarker,

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

83

bl. a. i en skrivelse till utredningen ifrån Norrbottens läns jaktvårdsförening. Pastoraten

har emellanåt utarrenderat marker av obetydlig omfattning, vilka legat omgivna

av större jaktmarksinnehav. Många gånger har tagits höga jaktarrenden, vilket

medfört att jaktarrendatorerna på den kyrkliga marken haft intresse av att nedlägga

så mycket villebråd som möjligt men däremot inte haft möjlighet eller intresse att

idka jaktvård på de små markområdena. Föreskrifter i sådant syfte saknas ofta i arrendekontrakten

i motsats till vad som tillämpas från andra upplåtares sida. Detta

förhållande har stundom varit till förfång för jaktvården på omgivande marker. Utredningen

anser det vara lämpligast, att jakträtten på löneboställenas marker undantas

vid utarrendering av jordbruket och upplåts för sig. I kontraktet bör emellertid

då ske en viss reglering av jakten, så att viltstammen hålls på en lagom hög nivå.

Vidare anser utredningen, bl. a. med hänsyn till önskvärdheten av en sakkunnig och

någorlunda enhetlig bedömning av jakträttsupplåtelserna på löneboställena, att det

organ som svarar för skogsförvaltningen även får handha utarrenderingen av jakten.

Detta bör av praktiska skäl gälla beträffande såväl jakten inom ett löneboställes skog

som på dess jordbruksdel. På detta sätt kan de känsliga jaktfrågorna lyftas över den

lokala intressesfären och tillgänglig sakkunskap på jaktens område utnyttjas. Detta

betyder särskilt mycket vid bildande av jaktvårdsområden, då det gäller för företrädarna

för de kyrkliga markerna att bevaka dessas intressen. Upplåtelse av jakt

på lokalkyrkas eller domkyrkas hemman bör däremot i den mån den kan ekonomisk

nyttiggöras ankomma på avkomsttagaren. Beslut härom bör alltså fattas av

vederbörande kyrkoråd eller av domkyrkorådet i Lund. Om stiftsnämnden såsom

föreslagits skall förvalta övriga domkyrkors hemman, bör den också upplåta eventuell

jakt på dessa.

Enligt utredningen är fiske på vatten som hör till kyrkliga fastigheter med vissa

undantag av ringa betydelse. Enligt 11 § ecklesiastika arrendestadgan skall arrendator

av ecklesiastik arrendegård förbehållas rätt till husbehovsfiske. I övrigt skall

fisket upplåtas särskilt, om det är av ekonomisk betydelse. Utarrendering ankommer

på stiftsnämnden liksom rätten att tala för arrendegården i frågor om bildande

av fiskevårdsområde. Enligt utredningen bör stiftsnämnden även i fortsättningen besluta

om upplåtelse av fiske på de fastigheter som står under stiftsnämndens förvaltning.

När det gäller fiske på löneboställe tillhörigt vatten saknas bestämmelser i

boställsordningen. Eftersom frågan om husbehovsfiske bör prövas i samband med

jordbruksarrendet, finner utredningen det lämpligast att boställsnämnden får befogenhet

att besluta härom. I övrigt bör rätten att utarrendera fiske och att besluta

om fiskevårdsområde ligga kvar hos pastoraten. Likaså bör beslut om upplåtelse

av fiske för lokalkyrkas och Lunds domkyrkas hemman ankomma på avkomsttagaren.

En särskild typ av nyttjanderätt är den som brukar kallas ändamålsupplåtelse.

Den kännetecknas av att den sker för obestämd tid. Begränsningen ligger i stället

angiven i ändamålet med upplåtelsen. Nyttjanderätten upphör, då den inte längre

behövs för detta ändamål. Till innehållet erinrar dessa upplåtelser snarast om servitut.

Att nyttjanderättsupplåtelse från kronan inte är underkastad tidsbegränsning
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

en i 1 kap. 1 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

framgår av bestämmelserna i 1 kap. 8 § samma lag. Till 2 § andra stycket

3:o b i 1932 års stiftsnämndsinstruktion — som i denna del alltjämt gäller — har

från kammarkollegiets äldre instruktion förts över ett bemyndigande för stiftsnämnden

att i fråga om kyrka tillhörig fast egendom samt ecklesiastik boställsjord som

inte avses i boställsordningen pröva och avgöra ärenden om upplåtelse av jord eller

lägenhet »till allmänt, kommunalt eller ecklesiastikt ändamål på obestämd tid».

Att föreskriften inte ansetts stå i strid med den i 1 kap. 1 § nyttjanderättslagen angivna

tidsbegränsningen för nyttjanderättsupplåtelser får enligt utredningen sannolikt

ses mot bakgrunden av den äldre uppfattningen att kyrklig jord tillhör kronan.

Om sålunda stiftsnämnden enligt instruktionen är behörig att besluta om ändamålsupplåtelser

på obestämd tid på kyrkohemman och flertalet ecklesiastika arrendegårdar,

saknas däremot ett motsvarande bemyndigande i fråga om prästlöneboställena.

Frågor om till tiden obegränsade ändamålsupplåtelser har därför såvitt

gäller boställen hänskjutits till Kungl. Maj:t, som meddelat beslut därom. Vanligen

avser sådana upplåtelser endast medgivande att i boställets mark lägga ned vatteneller

avloppsledning, kabel e. d. och att ha den nedlagd där »så länge densamma

används för avsett ändamål och laga hinder ej möter». Utredningen påpekar att

Kungl. Maj:ts medgivande i sådana fall regelmässigt har erhållit formen av upplåtelse

av nyttjanderätt utan tidsbegränsning, även när den ansökan som ligger

till grund för beslutet avsett godkännande av servitutsavtal till förmån för en angiven

fastighet. I de fall då lönebostället inte i civilrättsligt hänseende ägs av kronan

kan det enligt utredningen ifrågasättas om en sådan upplåtelse är förenlig med

föreskriften i 1 kap. nyttjanderättslagen. Utredningen anser det emellertid vara

onödigt att ärenden av hithörande slag när det gäller löneboställena skall behöva

hänskjutas till Kungl. Maj:t. Detta skulle undvikas om man tar in en bestämmelse

i den blivande författningstexten, som motsvarar bemyndigandet för stiftsnämnd i

den äldre stiftsnämndsinstruktionen att besluta om ändamålsupplåtelser på obestämd

tid. Men detta bör då omfatta också pastorats löneboställe och fastighet som

står direkt under stiftsnämndens förvaltning. Med hänsyn till angelägenheten att

förenkla förfarandet och till fördelen för såväl enskilda som berörda myndigheter

att i dessa ärenden förhandla med en enda kyrklig instans bör stiftsnämndens beslutanderätt

kunna godtas, i synnerhet som de begränsade nyttjanderättsupplåtelser

det här gäller som regel torde vara av ringa ekonomiskt intresse för avkomsttagarna.

Bestämmelser om upplåtelse av servitut på kyrklig mark saknas helt. Som följd

härav har det regelmässigt ansetts ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om sådan

upplåtelse. Eftersom upplåtelse av servitut sker för obegränsad tid, och då utredningen

nyss föreslagit att stiftsnämnden skall få besluta om till tiden obestämda nyttjanderättsupplåtelser,

ligger det enligt utredningen närmast till hands att stiftsnämndema

erhåller generellt medgivande att besluta i fråga om upplåtelse av servitut på

kyrklig jord. Några allvarligare betänkligheter häremot finns knappast anledning

att hysa, om man tar i beaktande de befogenheter stiftsnämnd har enligt tillämp
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

ningsbestämmelsema till kyrkliga försäljningslagen när det gäller försäljning av

kyrklig jord. Utredningen föreslår alltså att rätten att besluta om upplåtelse av servitut

överflyttas från Kungl. Maj:t till stiftsnämnderna.

Om upplåtelse av tomträtt på kyrklig jord finns föreskrifter i 4 och 5 §§ kyrkliga

försäljningslagen. Föreskrifterna gäller alla kategorier kyrklig jord. Medgivande

till upplåtelse av sådan jord under tomträtt får lämnas »där för särskilt fall omständigheterna

därtill föranleda». Fråga härom prövas av stiftsnämnden respektive kammarkollegiet

eller Kungl. Maj:t enligt samma grunder som gäller för försäljningsärenden.

Tomträttsinstitutet har kommit till ringa användning beträffande kyrklig

jord. Markpolitiska utredningen har i sitt betänkande Statens och kyrkans marköverlåtelser

(SOU 1966: 64) uttalat, att tomträttsupplåtelser av färdigexploaterad

mark för egentligt samhällsbyggnadsändamål inte borde tillämpas från vare sig

statens eller kyrkans sida. Däremot kunde det finnas anledning att överväga statliga

och kyrkliga tomträttsupplåtelser i fråga om mark för fritidsbebyggelse. Boställsutredningen

delar helt denna uppfattning. Att besluta om upplåtelse av tomträtt

i den begränsade omfattning det här kan bli fråga om bör ankomma på stiftsnämnd.

6.2 Remissyttrandena

De förslag utredningen lägger fram i syfte att få till stånd större enhetlighet

i förvaltningsformerna beträffande olika kategorier kyrklig jord tillstyrks i allt

väsentligt av de allra flesta remissinstanserna. Ett fåtal remissmyndigheter anser

dock att en mera likartad förvaltning av alla typer kyrklig jord borde ha eftersträvats.

Bl. a. anser stiftsnämnden i Karlstad att även lokalkyrkornas skogar borde inordnas

i det nya förvaltningssystemet. Stiftsnämnden anser att utredningens förslag

att utelämna lokalkyrkornas skogar från en gemensam förvaltning är synnerligen

otillfredsställande. En samordning mellan lokalkyrkornas skogar och löneboställenas

skogsförvaltning kommer med stor sannolikhet inte att kunna genomföras.

Då skogsskötseln på det stora antalet kyrköar i Vänern samtidigt är särskilt

grannlaga från naturvårdssynpunkt—Vänerarkipelagen torde vara åtminstone Europas

största sötvattensjöskärgård — och då det finns ett otal företrädare för lokalkyrkorna

när det gäller dessa öar, innebär utredningens förslag många nackdelar.

Domänverket anser att beslutanderätten angående samtliga upplåtelser på kyrklig

jord bör läggas på stiftsnämnden, varigenom mera marknadsmässiga avgälder kan

erhållas.

Utredningens förslag att domkyrkornas fastigheter skall förvaltas av stiftsnämnden

med undantag för vissa fastigheter i Uppsala och Lunds domkyrkas egendom,

vilken senare egendom föreslås alltjämt stå under förvaltning av ett särskilt domkyrkoråd,

tillstyrks allmänt. Statskontoret påpekar att Lunds domkyrkas egendomar

är av en sådan omfattning att förvaltningen av dessa kan bestå som en enhet för sig.

Om förvaltningen förs över till stiftsnämnden, måste stiftsnämndens personal ökas.

Man vinner sålunda ingenting från rationaliseringssynpunkt på att flytta förvalt
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

ningen från domkyrkorådet till stiftsnämnden. Även domkapitlet och stijtsnämnden

i Lund anser det vara välbetänkt att domkyrkorådet i Lund får bestå som särskilt

organ för förvaltningen av domkyrkans egendom med hänsyn till det unikt stora

fastighetsinnehavet och till förmögenhetsförvaltningens stora omfattning. Lunds

domkyrkoråd framför liknande synpunkter.

Remissinstanserna ansluter sig i allt väsentligt till förslagen till en mera enhetlig

reglering av bestämmelserna rörande arrendeuppskattning, fastställande av arrendevillkor

och utarrendering. Därvid framhålls att det är angeläget att enkla och

klara regler tillskapas för fördelningar av beslutanderätten. Arrendelagsutredningen,

som hör till de remissinstanser som tillstyrker boställsutredningens förslag

i dessa delar, anför bl. a. följande. Boställsutredningen föreslår att de särskilda

författningarna om upplåtelse av kyrklig jord upphävs. Däribland märks särskilt

boställsordningen och ecklesiastika arrendestadgan. Det föreslås att författningarna

ersätts med en lag om förvaltning av kyrklig jord. Den föreslagna lagen

innehåller bestämmelser bl. a. om att jordbruksmark i princip skall upplåtas som

jordbruksarrende, att upplåtelse och övriga jordägarefunktioner i princip skall utövas

av den som förvaltar jorden, att oberoende härav vid utarrendering av jord,

som förvaltas av pastorat eller församling, villkoren efter arrendeuppskattning fastställs

av boställsnämnden samt att arrendenämnden skall fastställa arrendevillkoren

i de fall där arrendatom är missnöjd med jordägarens bud. Eljest innehåller den

föreslagna förvaltningslagen inga motsvarigheter till de arrenderättsliga stadgandena

i specialförfattningarna. Sålunda saknas särskilda bestämmelser om optionsrätt,

minimitid samt byggnads- och underhållsskyldighet arrendeparterna emellan.

Inte heller återfinns exempelvis bestämmelsen i boställsordningen att arrendelagstiftningen

i sin helhet skall gälla med tvingande verkan eller att syn skall

förrättas av ledamöterna i boställsnämnden. Boställsutredningen säger att den varit

inne på tanken att i sitt förslag till ny lagstiftning sammanföra arrendebestämmelsema

för den kyrkliga jorden till en enda författning och göra dem likformiga för

alla slag av kyrklig jord. Boställsutredningen säger vidare att den genom samråd

med arrendelagsutredningen kommit till uppfattningen att behovet av en sådan

särskild lagstiftning kommer att minska efter genomförandet av den pågående översynen

av den allmänna arrendelagstiftningen. Sedan denna avslutats kan enligt

boställsutredningen frågan om särskilda administrativa bestämmelser för den kyrkliga

jordens utarrendering möjligen behöva tas upp till särskild prövning. Vad boställsutredningen

sålunda föreslagit tillstyrks av arrendelagsutredningen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att utredningens förslag i dessa avseenden

inte kan bedömas fristående. Förslagen synes ha ett sådant samband med

reglerna för andra publika arrenden att ett enhetligt ställningstagande är nödvändigt.

De är alltså beroende på ett ställningstagande till arrendelagsutredningens slutbetänkande.

Domkyrkorådet i Lund avstyrker utredningens förslag i fråga om fastställande

av arrendevillkor för Lunds domkyrkas fasta egendom, vilket innebär att stifts
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

87

nämnden efter förslag av bostadsnämnden fastställer arrendevillkoren. I fråga om

lokalkyrkornas jord föreslår utredningen att boställsnämnden skall fastställa arrendevillkoren.

I analogi härmed och för att vinna ett mera enhetligt arrendeförfarande

finner domkyrkorådet det rationellt att boställsnämnden fastställer arrendevillkoren

även för Lunds domkyrkas egendomar.

Förslaget att den kyrkokommunala skogen skall ställas under skogsvårdsstyrelserna

tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Utredningens förslag i fråga om förvaltning av hyresfastigheter anses ändamålsenliga.

Kammarkollegiet ifrågasätter dock lämpligheten av att principen om boställsnämnds

uppsikt över boställsförvaltningen frångås i fråga om löneboställen

som utgör hyresfastigheter. Behovet av uppsikt över denna förvaltning är inte mindre

än i fråga om övriga löneboställen.

Utredningens förslag i fråga om formerna för upplåtelse av nyttjanderätt och

servitut anses av flertalet remissinstanser innebära en tillfredsställande förenkling

av handläggningen men föranleder erinringar på följande punkter. Lantmäteristyrelsen

anser att nyttjanderätt på obestämd tid, upplåten genom s. k. ändamålsupplåtelse,

är en rättighetsform som bör utmönstras i fråga om fast egendom som tillhör

kyrkliga rättssubjekt för att samstämmighet med förslaget till ny jordabalk skall

uppnås.

Till skillnad mot utredningen anser kammarkollegiet att tomträtts- och servitutsupplåtelser,

liksom nu är förhållandet, bör jämställas med försäljning. Det innebär

att frågan om vilken myndighet som äger lämna medgivande till tomträtts- och

servitutsupplåtelser skall vara avhängig av värdet, dvs. beträffande tomträtt värdet

av den mark som skall upplåtas och beträffande servitut det kapitaliserade värdet

av rättigheten. För sådana upplåtelser bör alltså även i fortsättningen gälla

motsvarande regler som för försäljning. I allmänhet kommer stiftsnämnden därvid

att bli beslutsmyndighet, men undantag kan tänkas förekomma. Svenska kyrkans

församlings- och pastoratsförbund och någon stiftsnämnd anser att jakträtten bör

utarrenderas av varje pastorat för sig. Svenska jägareförbundet delar utredningens

uppfattning att det organ som svarar för skogsförvaltningen även bör ha hand om

utarrendering av jakten på såväl inägodelama som skogsmarken men framhåller

att det också är av betydelse att det i jaktvårdsfrågorna hålls kontakt med länsorganen

för jakt och naturvård. Behovet av sådant samråd betingas bl. a. av att de

ecklesiastika fastigheterna är mycket splittrade och inte var för sig är lämpliga som

jaktenheter. Det har förekommit att små områden utarrenderats till högstbjudande

på ett sätt som tveklöst varit till förfång för viltvården och jakten även på angränsande

fastigheter. Dessa olägenheter är väl kända av jägareförbundet och har

även påpekats av utredningen. Även om jägareförbundet således finner att upplåtelserna

av jakt regelmässigt bör göras av ett för stiftet centralt organ, vill förbundet

framhålla att de på orts- och personkännedom grundade lokala synpunkterna

på upplåtelser givetvis också skall beaktas. Domänverket anser att fiskerätten

inklusive husbehovsfisket bör upplåtas av den som förvaltar skogsmarken.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Enligt stiftsnämnden i Karlstad bör annat fiske än husbehovsfiske upplåtas av den

som förvaltar skogsmarken. Sådan upplåtelse sker numera i allt större omfattning

i vatten inom skogsområden och vägar och mark inom dessa områden måste tas i

anspråk.

7. Naturvården på kyrklig mark m.m.

7.1 Utredningen

I lagstiftningen rörande den kyrkliga fastighetsförvaltningen finns inte några allmänna

föreskrifter om naturvården. I 45 § boställsordningen, som innehåller bestämmelsen

att löneboställes skog skall skötas efter hushållningsplan, föreskrivs

emellertid att, om det från naturskyddssynpunkt är av betydelse att ek och bok

helt undantas från avverkning eller att ekskog eller bokskog annars sköts på visst

sätt, skall erforderliga bestämmelser härom tas in i planen. Eftersom skogshushållningsplanen

ligger till grund för fastställandet av normalavkastningen från löneboställes

skog, beaktas f. n. kostnader för naturvårdsåtgärder beträffande ek- och

bokbestånd vid normaluppskattningen. Bortsett från denna specialbestämmelse

gäller beträffande naturvården på kyrklig mark samma bestämmelser som i fråga

om andra fastigheter. Fridlysning kan alltså förekomma i fråga om naturföremål

av speciellt intresse från naturvårdssynpunkt. Kyrklig mark kan också förklaras

som naturreservat eller strandskyddsområde eller omfattas av byggnadsförbud till

skydd för landskapsbilden. I de sist nämnda fallen kan fråga om ersättning från kronan

bli aktuell.

För behandlingen av frågan om naturvården på kyrklig mark är närmast de

bestämmelser av intresse som gäller naturreservat och naturminnen. Ett område

som bör skyddas eller vårdas särskilt på grund av sin betydelse för kännedom om

landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet kan av länsstyrelse

förklaras som naturreservat. På samma grunder kan ett till fastighet hörande naturföremål

med erforderligt område på marken fridlysas som naturminne. Vidare

kan också ett område av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv förklaras

som naturreservat. Innan länsstyrelsen fattar beslut i dessa frågor skall den bereda

ägare och innehavare av särskild rätt till marken tillfälle att inom viss tid hos

länsstyrelsen framställa erinran mot åtgärden. Föreskrifterna härom finns i naturvårdskungörelsen.

I fråga om kyrka tillhörig fastighet och annan ecklesiastik boställsjord

än som avses i boställsordningen lär det vara stiftsnämnden som enligt

2 § andra stycket 3:o f i 1932 års stiftsnämndsinstruktion, vilken alltjämt gäller i

denna del, skall pröva och avgöra ärenden »om medgivande till fridlysning av naturminnesmärke».

När det gäller löneboställe kan tveksamhet råda om pastoratet skall

anses äga godkänna bildandet av naturreservat eller fridlysning av naturminne.

Till sin karaktär har ju åtgärderna viss likhet med servitutsupplåtelse, även om in
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

89

trånget inte är till förmån för viss fastighet, och servitutsupplåtelser har ansetts

kräva Kungl. Maj:ts godkännande.

Utredningen föreslår att stiftsnämnden för enhetlighetens skull får företräda all

kyrklig jord i frågor om godkännande av reservatföreskrift eller fridlysning. Med

hänsyn till den kyrkliga jordens mycket skiftande karaktär skulle förfarandet enligt

naturvårdskungörelsen förenklas avsevärt för länsmyndigheternas del, om föreläggande

i samtliga fall som rör kyrklig mark kunde riktas till stiftsnämnden. Nämnden

skall enligt sin instruktion ha vård och inseende över denna egendom och är genom

tillgången till sakkunnig personal väl ägnad att företräda de kyrkliga markintressena

i dessa frågor. Stiftsnämnden kan i sin tur ta erforderlig kontakt i ärendet med

markens förvaltare och med eventuell nyttjanderättshavare. Det synes därför

lämpligt att stiftsnämnden får godkänna reservatföreskrifter. Om föreskrifterna

medför sådant men att ersättning av kronan kan komma i fråga för intrånget, bör

ersättningsbeloppets storlek utredas, innan godkännandet lämnas. Möjligen skulle

man kunna tänka sig att tillämpa en liknande ordning som den som gäller för medgivande

till försäljning av kyrklig jord, så att stiftsnämnden skall hänskjuta fråga

om godkännande av reservatföreskrift till kammarkollegiets prövning när det kan

röra sig om ersättningsbelopp av mera betydande storlek. Däremot bör ärenden

av detta slag underställas Kungl. Maj:t endast i en speciell situation, nämligen om

överenskommelse om ersättningsbeloppet inte kan träffas mellan länsstyrelsen och

stiftsnämnden respektive kammarkollegiet. Eftersom det enligt 18 § naturvårdskungörelsen

är kammarkollegiet som för kronans talan i mål om ersättning eller

inlösen enligt naturvårdslagen, bör frågan i detta fall hänskjutas till Kungl. Maj:ts

prövning.

Naturvårdsintresset berör emellertid inte enbart fridlysta naturvårdsobjekt.

Det finns i svensk natur och inte minst i kulturlandskapet åtskilligt som utan

att vara så egenartat eller märkligt att det bör fridlysas ändå representerar betydande

skönhetsvärden eller utgör minnesmärken över en gången tids hushållningsformer.

Bland de naturvårdsobjekt på kyrklig mark som bör bevaras för framtiden

är vissa prästgårdsparker och lövängar. Det finns f. n. åtskilliga kyrkliga

ängar i hävd på Gotland. Arealen är sammanlagt cirka 120 hektar. Även i andra

stift — främst i södra Sverige — finns ett antal lövängar, vilkas fortbestånd är

hotat. Endast ett fåtal av dem torde vara av den betydenhet att de blir skyddade

genom statligt ingripande med stöd av naturvårdslagen. I samband med reformen

av tjänstebostadssystemet för prästerna har vidare under de senaste åren en de]

större områden (prästgårdsparker) avskilts från prästgård och lagts till lönebostället.

I en del fall har dessa parker en karaktär som det från miljösynpunkt kan vara

angeläget att bevara. Med hänsyn till våra dagars ökade turism och den snabba

omvandlingen av den svenska landsbygden finner utredningen det angeläget, att

de värden vi äger i en vacker natur och i en landskapsbild, som präglats av gammal

bygdekultur och en äldre tids brukningsmetoder, kan bevaras åt framtiden i så stor

utsträckning som det över huvud taget är möjligt. Man kan numera i stor utsträckning

räkna med att enskilda markägare är beredda att göra vissa uppoffringar för

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

att bevara bygdens skönhet och egenart. De krav man i dessa avseenden kan ställa

på en enskild ägare bör givetvis också kunna riktas mot de kyrkliga markinnehavarna.

Prästgårdarna och löneboställena är ofta belägna i sockenkyrkans omedelbara

grannskap och intar på många håll en framträdande plats i den landskapsbild som

kännetecknar centrum för en äldre kulturbygd. Det bör vara angeläget för kyrkan

att bevara en miljö som den själv har varit med om att skapa.

Den naturvård som det här rör sig om på kyrklig mark är av ganska ringa omfattning.

Kostnaderna för erforderliga åtgärder på ett löneboställe är ofta inte större

än att de i och för sig kan tänkas bäras av det enskilda pastoratet. Kostnaderna

kan dock drabba pastoraten ojämnt. Eftersom natur- och landskapsvården i vår tid

knappast framstår som enbart ett bygdeintresse, är det naturligt att kostnaderna

för ett enskilt pastorat i vissa fall fördelas. Detta kan ske, om de får beaktas vid

avräkningen mellan pastoratet och kyrkofonden. Stiftsnämnden bör alltså kunna

ålägga ett pastorat att vårda visst naturföremål med rätt för pastoratet att göra

avdrag för kostnaden vid den nettoredovisning som utredningen föreslagit skall ligga

till grund för avräkningen med kyrkofonden. Innefattar naturvården — såsom i fråga

om lövängarna — skyldighet att på visst sätt hävda ett begränsat markområde som

inte är skogsmark, kan det i vissa fall vara lämpligt att stiftsnämnden får möjlighet

att besluta, att området skall undantas från den del av lönebostället som skall arrenderas

ut. Föreskrifter om skötseln av mark som tagits undan bör tas in i hushållningsplan.

När det gäller naturvården på skogsmark är det också angeläget, att

stiftsnämnden får möjligheter att ta in föreskrifter härom i hushållningsplanen i

större omfattning än vad som medges i nuvarande bestämmelse om vården av ek

eller bok. Härigenom skulle bl. a. frågan om vården av prästgårdsparkerna kunna

lösas.

I fråga om de direkt under stiftsnämndernas förvaltning stående ecklesiastika

arrendegårdarna bör det inte vålla några större svårigheter att på liknande sätt

tillgodose naturvårdssynpunkterna. Skogen förvaltas här enligt hushållningsplan.

Visserligen skall förvaltningen inriktas på ett tillgodogörande av arrendegårdens

avkastningsförmåga på ekonomiskt sätt, men detta bör lika litet som i fråga om

löneboställena hindra att man tar rimlig hänsyn till naturvårdsintressena. Vid utarrendering

skall såsom »arrendegårdens utmark» tas undan bl. a. det som redovisas

såsom skogsmark i skogshushållningsplanen. Utrymme bör här finnas också

för att ta undan område som från naturvårdssynpunkt bedöms böra hävdas för sig.

Föreskrift om skötseln kan tas in i hushållningsplanen. Kostnaderna för naturvården

bör i dessa fall få bestridas av arrendegårdens avkastning. Detta innebär att

kostnaderna i sista hand kommer att bäras av kyrkofonden.

Också för lokalkyrka tillhörig skog upprättar stiftsnämnden hushållningsplan.

Naturvårdssynpunkterna kan på motsvarande sätt beaktas där. I fråga om lokalkyrkornas

hemman och lägenheter har stiftsnämnderna enligt den i denna del alltjämt

gällande äldre stiftsnämndsinstruktionen vissa förvaltningsbefogenheter, såsom

att pröva och avgöra ärenden om nyodling, anläggande av torp eller uppröjande av

beteshage på skogsmark. Får stiftsnämnderna såsom utredningen föreslagit behålla

vissa förvaltningsbefogenheter i fråga om lokalkyrkornas jordinnehav bör hin
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 168 år 1970

91

der inte möta mot att stiftsnämnd också tar undan viss mark från utarrendering

för jordbruksändamål, om behovet av naturvård motiverar det. I sådana fall bör

boställsnämnden och församlingens kyrkoråd höras i ärendet. Kyrkorådets samtycke

till åtgärden bör krävas, eftersom kostnaderna lär få täckas med avkastningen

av kyrkoegendomen eller i annat fall bäras av församlingen.

I fråga om domkyrkornas jord föreslår utredningen i annat sammanhang att

förvaltningen av dessa —- utom i fråga om Lunds domkyrkas fastigheter — skall

handhas av stiftsnämnderna. Motsvarande bestämmelser som gäller för de ecklesiastika

arrendegårdarna skulle då bli tillämpliga. Kyrkofondens ekonomi berörs

dock inte av åtgärder i fråga om domkyrkoegendomen. Vad gäller Lunds domkyrkas

egendomar bör stiftsnämndens tillsynsbefogenheter innefatta samma möjlighet

som i fråga om lokalkyrkors hemman att — med domkyrkorådets medgivande

— ta undan mark från utarrendering och att ta in naturvårdsföreskrifter i skogshushållningsplan.

I en del fall lär emellertid naturvården på jordbruksmark kunna tillgodoses i

enklare ordning än genom att ta undan marken från utarrendering och meddela bestämmelser

i skogshushållningsplanen. Så kan man t. ex. begränsa sig till att i

arrendekontrakt stadga skyldighet för arrendator att hålla betesdjur och meddela

föreskrifter om betesgång e. d. Det bör i sådana fall åligga boställsnämnden att

bevaka att naturvårdsintresset på lämpligt sätt tillgodoses i arrendekontraktet.

Stiftsnämnden bör kunna meddela anvisningar härom för de enskilda fallen, men

boställsnämndema bör också själva kunna ta initiativ i detta hänseende.

Genom de nu föreslagna åtgärderna bör det kunna bli ett gemensamt intresse för

pastorat, församlingar, boställsnämnder och stiftsnämnder att inom ramen av den

egna förvaltningen på bästa sätt sörja för en aktiv natur- och landskapsvård. Man

bör dock alltjämt överväga möjligheterna att utverka fridlysning av naturvårdsobjekt

av mera betydande allmänt intresse.

Utredningen lägger även fram förslag för att förstärka kulturskyddet för vissa

byggnader på kyrklig mark. Utredningen föreslår, att alla om- eller nybyggnadsföretag

på prästgård eller förutvarande prästgård skall underställas stiftsnämnden,

som bör höra länsarkitekten och i fråga om byggnad som är mer än 50 år gammal

landsantikvarien. Landsantikvarien bör i motsvarande fall höras också vid försäljning

av prästgård.

7.2 Remissyttrandena

Utredningens förslag som har samband med naturvården på kyrklig mark tillstyrks

i allt väsentligt av remissinstanserna. Sålunda godtas bl. a. förslaget att stiftsnämnden

vid förordnanden utfärdade enligt naturvårdslagen skall företräda all

kyrklig mark. Likaså godtas förslaget att vid förhandling om föreskrifter och eventuell

ersättning vid bildande av naturreservat stiftsnämnden skall utgöra motpart

och äga att träffa överenskommelse med länsstyrelsen, med undantag för ärenden

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

som gäller ersättningsbelopp av mera betydande storlek då frågan skall hänskjutas

till kammarkollegiet. Enligt kammarkollegiet är beslut om bildande av naturreservat

ofta att jämställa med ett medgivande till försäljning av marken. För godkännande

av reservatföreskrifter bör därför tillämpas samma ordning som gäller

för forsäljningsmedgivande. Överstiger ersättningsbeloppet för intrånget 100 000

kr., skall stiftsnämnden sålunda hänskjuta frågan om godkännande till kollegiet,

som i sin tur underställer frågan Kungl. Maj:ts prövning för det fall beloppet överstiger

300 000 kr.

Utredningens förslag i fråga om vården av inte formellt fridlysta men ändå av

olika anledningar värdefulla naturvårdsobjekt tillstyrks. Förslagen, som avser avdrag

för naturvårdskostnad vid nettoredovisning till kyrkofonden, tillgodoseende

av naturvårdsfrågor i arrendekontrakt, intagande av föreskrifter om naturvård i

hushållningsplan, tillstyrks sålunda av bl. a. naturvårdsverket. Naturvårdsverket finner

dessa former för täckande av kostnader som kan uppstå i samband med vård

av dessa naturvårdsobjekt både ändamålsenliga och angelägna.

Utredningens förslag i fråga om kulturskydd för byggnader på kyrklig mark

tillstyrks av riksantikvarieämbetet och andra remissinstanser som uttalar sig i

frågan.

8. Placering av prästlönefondsmedel

8.1 Utredningen

I avsnitt 2.3.2 har lämnats en redogörelse för uppkomsten och användningen av

pastoratens prästlönefonder. (Se även under 5.2.1.4). Prästlönetillgångar i form

av prästlönefonder finns i så gott som samtliga pastorat. Till största delen utgörs

fondkapitalet av vederlag för boställsjord, som har sålts eller blivit exproprierad,

eller för rätten att utnyttja boställes naturtillgångar, såsom grus eller torv. Prästlönefonder

kan också ha bildats på annat sätt, t. ex. genom donation av enskilda.

Framför allt är det kommunernas växande behov av mark för bebyggelse, som

under senare år medfört en starkt ökad försäljning av kyrklig jord och därmed en

snabb tillväxt av de hos pastoraten fonderade vederlagsmedlen.

Som nämnts förvaltas fonderna av pastoraten och deras avkastning används för

att bekosta utgifterna för präst- och kyrkomusikerlönema. Huvudregeln är att prästlönefond

skall göras räntebärande på samma sätt som omyndigs medel. De närmare

föreskrifter som gäller i detta avseende är meddelade i 15 kap. 4 § föräldrabalken

och i förordningen den 21 november 1924 (nr 474) med särskilda bestämmelser

om anbringande av omyndigs medel. Med domkapitlets medgivande kan

fondens tillgångar placeras på annat sätt. Fondmedel kan få användas till grundförbättring

av boställe eller till inköp av fastighet. Medel tillhörande prästlönefonder

från flera pastorat kan vidare tas om hand av stiftsnämnden och sammanföras

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

93

till en särskild fond, stiftets prästlönejordsfond, att disponeras till inköp av fastighet

som då kallas stifts prästlönefondshemman.

Enligt utredningen hade prästlönefondemas samlade kapitalbelopp, som den

31 december 1940 uppgick till 18 milj. kr., den 1 januari 1964 vuxit till nära 110

milj. kr., vilket innebär att det sexfaldigats på mindre än 25 år. Sammanställer

man denna siffra med uppgiften att prästlöneboställenas sammanlagda taxeringsvärde

år 1965 uppgick till drygt 588 milj. kr., framgår det att det rör sig om en

betydande del av kyrkans fasta egendom, som under dessa år bytts ut mot penningfonder.

Utredningen konstaterar att de möjligheter till värdebeständig placering av fondmedel

som står till buds utnyttjats endast i mindre utsträckning. Möjligheten att

med fondmedel bekosta åtgärder som syftar till grundförbättring på ett löneboställe

har utnyttjats i mycket växlande utsträckning i olika stift. I några stift har sådan

användning av fondmedel över huvud taget inte förekommit, medan i andra stift

— främst Härnösands, Växjö och Göteborgs — möjligheten utnyttjas flitigt. Till

allra största delen har medlen investerats i skogsbilvägar och andra vägföretag.

Möjligheten att använda prästlönefondsmedel till inköp av fastighet för ett enskilt

pastorats räkning till löneboställe har under en lång följd av år utnyttjats mycket

sparsamt i förhållande till de omfattande försäljningar av kyrklig jord som har ägt

rum. Inte heller den andra formen för återplacering av prästlönefondsmedel i fastighet,

som innebär att stiftsnämnden tar i anspråk lönefonder från flera pastorat

för att förvärva en fastighet som stiftets prästlönefondshemman, har tillvaratagits

i någon större utsträckning.

Att man i så ringa utsträckning inköpt prästlönefondshemman för uppsamlade

försäljningsmedel från flera pastorat har enligt utredningen delvis berott på att

tidigare jordförvärvslagstiftning intagit en avvisande hållning till förvärv i kapitalplaceringssyfte.

En annan orsak har varit att det visat sig svårt att ta till vara de

tillfällen till markförvärv som kunnat erbjuda sig på grund av tidsutdräkten vid

dessa förvärv som måste underställas Kungl. Maj:ts prövning. Vidare krävs för

ett sådant gemensamt förvärv att stiftsnämnden förhör sig hos ett antal pastorat

om deras villighet att skjuta till medel för det aktuella köpet. Pastoratens intresse

av saken har inte heller stimulerats av det förhållande, att för tillskottspastoratens

del hela den faktiska avkastningen av deras andel i ett sådant prästlönefondshemman

tas upp i avräkningen med kyrkofonden, medan däremot deras avkastning

av fondmedel endast tas upp med en schablonmässigt beräknad ränta av 3 %, vilket

ger pastoraten möjlighet att tillgodogöra sig den eventuellt överskjutande verkliga

ränteavkastningen. Utredningens förslag i avsnitt 4.2 anvisar dock ett sätt att

komma till rätta med detta problem. En bidragande orsak till att så få prästlönefondshemman

har förvärvats kan enligt utredningen också vara, att det samarbete

som detta kräver mellan stiftsnämnderna och pastoraten först under de allra

senaste åren har utvecklats i positiv riktning.

Huvudparten av prästlönefondsmedlen har alltså inte funnit någon återplacering

i fast egendom utan förvaltas som penningfonder hos pastoraten. Deras avkastning

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Ma]:ts proposition nr 168 år 1970

skall vid avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden tas upp med den procent

av kapitalet som Kungl. Maj:t med hänsyn till de allmänna ränteförhållandena bestämmer

(7 § lagen om kyrkofond). Enligt kungörelsen den 19 september 1945

(nr 633) angående procenttal vid beräknande av fondavkastning jämlikt 7 § lagen

om kyrkofond har detta som nyss nämnts fastställts till 3 %. Med hänsyn till att

fondmedlen till inte ringa del har placerats i långfristiga statsobligationer med låg

ränta har Kungl. Maj:t inte ansett sig kunna höja procenttalet trots förändringarna

efter år 1945 i den allmänna räntenivån.

Enligt vad utredningen inhämtat var år 1963 67 % eller drygt 72 milj. kr. av

fondmedlen placerade i bankräkningar, därav 46,3 milj. kr. hos sparbanker och

20,8 milj. kr. hos affärsbanker. Samma år var cirka 31 % av fondmedlen placerade

i obligationer och i begränsad omfattning i andra värdehandlingar. Återstående

20 % av prästlönefondsmedlen eller 20,9 milj. kr. var placerade i lån, som huvudsakligen

och till ungefär lika delar fördelade sig på församlingar, pastorat och borgerliga

kommuner. Denna medelsplacering gav den högsta genomsnittliga avkastningen,

4,3 %, medan årsavkastningen av de på bank innestående fondmedlen var

endast 3,5 % och placeringen i obligationer gav 3,7 % ränta. Prästlönefondernas

faktiska avkastning under år 1963 uppgick till sammanlagt 3 964 559 kr., vilket

innebär en genomsnittlig förräntning med 3,6 % på kapitalet.

Efter en sammanfattande redogörelse för överväganden som under senare år

gjorts om möjligheten att erhålla en värdesäker placering av fondmedel framhåller

utredningen att det från det allmännas synpunkt måste inge betänkligheter, att de

sammanlagt mycket stora och genom försäljningar snabbt växande prästlönefonderna

inte bevaras till sitt reella värde. Löneboställenas sammanlagda taxeringsvärden

steg under åren 1944 till 1965, trots under mellantiden skedda försäljningar,

från 191 milj. kr. till 588 milj. kr., vilket innebär att värdena under 20 år mer än

trefaldigats. Eluvudsakligen torde stegringen bero på en anpassning av taxeringsvärdena

till det aktuella penningvärdet. Under samma tid steg konsumentprisindex,

som i huvudsak kan tjäna som en mätare på penningvärdet, med 108 %, vilket innebär

att penningvärdet sjönk med mer än hälften under perioden. Detta visar att,

medan penningfondernas värde sålunda snabbt reducerats, har den fasta egendomen

kunnat väl hävda sitt värde.

Utredningen åberopar att riksdagen år 1958 i ett annat sammanhang tagit ställning

till frågan om återplacering av uppsamlade fondmedel från försäljning av mark

i allmän ägo. Riksdagens år 1957 församlade revisorer hade gjort vissa uttlanden

beträffande domänverkets markfond, som till följd av kronans avyttringar av

fast egendom vuxit från cirka 3 milj. kr. år 1916 till 44,4 milj. kr. år 1946. Av

revisorernas uttalande citeras följande.

Givetvis kan statsverket i sin egenskap av fastighetsägare i många fall icke motsätta

sig de anspråk på övertagande av fast egendom som av skilda anledningar

framställas, vare sig det gäller allmänna syften, såsom för väg- eller andra kommunikationsändamål,

försvarets behov, sjöregleringar, framdragande _ av kraftledningar

och liknande, eller när enskilda intressen medverka, exempelvis vid ägout
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

95

byten för omarrondering av skogsmark samt vid försäljningar till enskilda av jordbruksdomäner,

lägenheter och avskilt liggande smärre skogslotter o. d. Det måste

enligt revisorernas mening vara i hög grad önskvärt, att domänverket i dylika fall

äger möjlighet att genom en liberal försäljningspolitik tillmötesgå framställningar

om övertagande av mark för skilda ändamål. En förutsättning för att så skall kunna

ske bör dock vara, att domänverket beredes möjlighet att i motsvarande utsträckning

förvärva skogsmark på andra håll, främst givetvis sådana större komplex eller

skiften som lämpa sig för skogsbruk i den av domänverket bedrivna formen. — Såsom

tidigare nämnts ha statsmakterna i fråga om markfondens ianspråktagande

fastställt, att medel som inflyta vid försäljning och annan överlåtelse av på domänfonden

redovisad mark skall användas för återköp av skogsmark. Med hänsyn härtill

kan det enligt revisorernas mening icke anses tillfredsställande, att mycket betydande

belopp samlas på denna fond, utan att återförvärv kommer till stånd. Revisorerna

äro medvetna om att stora svårigheter föreligga att finna för markfondens

medel lämpliga placeringsobjekt, helst som även andra allmänna institutioner uppträda

som konkurrerande köpare. Mot bakgrunden av den utveckling som skildrats

i det föregående vilja emellertid revisorerna framhålla önskvärdheten av att det

allmännas markpolitik bedrivs efter sådana linjer, att det beträffande markfondens

handhavande fattade riksdagsbeslutet kan praktiskt fullföljas.

Med anledning härav uttalade statsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(SU 1958: B 34, p. 38) att det förhållandet, att domänverket i växande omfattning

frånhändes realkapital utan motsvarande omplacering av därvid erhållna

ersättningsbelopp i värdebeständiga tillgångar, inte torde låta sig väl förena med de

riktlinjer för markfondens handhavande som riksdagen tidigare fastställt. Utskottet

instämde i riksdagsrevisorernas nyss återgivna uttalande.

Enligt utredningen måste de synpunkter som riksdagen i detta fall gav uttryck

åt i motsvarande mån göras gällande beträffande prästlöneboställenas mark, som

i en ännu snabbare takt omsätts i fondmedel.

Utredningen anser att en medelsplacering enligt huvudregeln i prästlönekostnadslagen,

dvs. i överensstämmelse med vad som gäller för placering av omyndigs penningmedel,

idag framstår som klart otillfredsställande, eftersom placering på bankräkning

eller i de i 15 kap. 4 § föräldrabalken angivna slagen av värdepapper eller

lån f. n. endast är ägnad att bevara medlens nominella värde och göra dem räntebärande

men inte innebär en värdebeständig placering. De enda tänkbara alternativen

i dagens läge för att trygga en viss värdebeständighet är enligt utredningen

placering i fastighet eller i aktier. Utredningen har därför begränsat sina överväganden

till dessa båda alternativ. Utredningen är emellertid inte benägen att se frågan

om fondmedelsplaceringen som en ren värdesäkringsfråga. Samtidigt som det med

hänsyn till värdebeständigheten är angeläget att återplacera fondmedlen i fast

egendom, bör också vid förvärvet av fastighet strukturrationaliseringen inom jordoch

skogsbruket tas med i bilden. Om nämligen placeringen av prästlönefondsmedel

i fastighet sker på så sätt att man genom tillköp av jord förstärker ett befintligt

löneboställes jordbruk eller skog och bostället därigenom från brukningssynpunkt

ökar i värde, har man ju vunnit någonting utöver själva den värdesäkra fondmedelsplaceringen.

Med en ökad avkastning på längre sikt från löneboställena minskar

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

behovet av utdebitering i pastoraten. Såsom utredningen tidigare uttalat (se under

5.2.1.4) bör det även finnas goda förutsättningar att göra de uppsamlade prästlönefonderna

till aktiva redskap vid den strukturrationalisering av den kyrkliga jorden,

som utgör ett led i jord- och skogsbrukets omstrukturering. Av den inventering av

det kyrkliga fastighetsbeståndet som utredningen låtit göra torde klart framgå, att

det behövs en genomgripande omstrukturering av det kyrkliga jord- och skogsbruket

för att anpassa det till den utveckling som är på gång inom landet. I ett sådant läge,

då kyrkan inte bör genom sitt splittrade egendomsbestånd stå hindrande i vägen för

en allmän strukturrationalisering och då å andra sidan hinder inte bör resas mot

att också det kyrkliga fastighetsbeståndet får del i en allmän upprustning av produktionsenheterna,

är det enligt utredningens mening angeläget, att frågan om prästlönefondernas

återplacering får en lösning som i första hand tillgodoser rationaliseringskraven

inom jord- och skogsbruket. Först i andra hand bör frågan bedömas

som en ren kapitalplaceringsfråga. Utredningens uppfattning härvidlag leder till

att den anser sig alltjämt böra ge prioritet åt en fondmedelsplacering i jordbrukseller

skogsfastigheter. I de fall då ett pastorat, som innehar prästlönefondsmedel,

förvaltar ett löneboställe som bedöms vara värt att behålla för framtiden, bör alltså

i första hand möjligheten att med fondmedlen förvärva tillskottsjord till detta boställe

övervägas. Likaså bör förvärv av tillskottsjord för ett enskilt pastorats räkning

kunna komma i fråga, om ett boställe som visserligen i nuläget bedöms som mindre

lönsamt därigenom erhåller sådan förstärkning att dess framtida bestånd som självständig

och bärkraftig brukningsenhet kan anses tryggad. En tredje situation är

den, när ett pastorat disponerar omfattande prästlönefonder och möjlighet erbjuder

sig att — inom eller utom pastoratet — förvärva en även på lång sikt bärkraftig

jordbruks- eller skogsfastighet till nytt löneboställe åt pastoratet. Om inte någon

av dessa tre situationer föreligger, bör det enligt utredningen inte förekomma att

ett pastorat ensamt placerar sina fondmedel i jord eller skog.

Från lönsamhetssynpunkt måste ett alltför splittrat fastighetsbestånd undvikas.

Från denna synpunkt bör pastoratens önskan att placera fondmedel kunna gå hand

i hand med allmänna rationaliseringssträvanden, om de många smärre prästlönefonder

som uppkommer hos skilda pastorat i samband med försäljning av icke

bärkraftiga boställen i stället används till gemensamt förvärv av fastigheter av sådan

storlek som kräver en större samlad kapitalinsats. I likhet med vad som nu är

anbefallt i kungörelsen med föreskrifter rörande tillämpningen av prästlönefondslagen

bör dessa lämpligen utgöras av »helst större och företrädesvis av skogsmark

bestående, inom stiftet belägna egendomar». I nära samarbete mellan de statliga

rationaliseringsorganen, stiftsnämndema och pastoratens egna organ bör rationella

brukningsenheter kunna skapas, vilka ger god avkastning på de däri placerade

fondmedlen.

Placering av fondmedel i annan fast egendom än jordbruks- eller skogsfastighet

har tidigare betraktats som ett sämre alternativ, eftersom bostads- eller industrifastigheter

ansetts vara mindre värdebeständiga. Med hänsyn till prästlönefondernas

stora omfattning är det emellertid tveksamt om det finns möjligheter att i full ut
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

sträckning återplacera dem i lämpliga jordbruks- eller skogsfastigheter, i synnerhet

som en skärpt konkurrens med andra intressenter kan väntas bli en följd av den

liberalare förvärvslagstiftningen. Vidare bör de betydande investeringar som krävs

för ett lönsamt jordbruk ge anledning till att i vissa fall överväga om inte placering

i annan fast egendom också kan ge goda resultat utan att kravet på värdesäkring

eftersätts. Som lämpliga objekt bör därvid huvudsakligen större hyresfastighet i stad

eller annan tätort komma i fråga. Sådant förvärv bör ligga särskilt väl till för stadspastorat

och likartade pastorat, som disponerar mycket stora prästlönefonder. Placering

av prästlönefondsmedel i hyresfastighet bör också kunna komma i fråga i sådana

fall, då man söker ett lämpligt placeringsobjekt för fondmedel från flera pastorat.

Även denna alternativa placeringsmöjlighet bör kunna prövas i synnerhet

i stift där utsikterna att förvärva större sammanhängande skogsmarksarealer ter sig

mindre lovande.

En speciell situation förtjänar att särskilt uppmärksammas i detta sammanhang.

Det förekommer att pastorat placerar fondmedel i lån till församling för uppförande

av församlingshus med lokaler för olika grenar av den frivilliga kyrkliga verksamheten

etc. För församlingarna har detta ofta varit till stor fördel, eftersom det under

senare år kunnat visa sig svårt att erhålla nödvändiga lån på annat håll. Dessa församlingshus

är ofta mycket påkostade och föga räntabla och kan med ändrade

tidsförhållanden och arbetsformer för den kyrkliga verksamheten komma att utgöra

en ekonomisk belastning för församlingen. Med tanke på lönsamheten på längre

sikt bör övervägas om man inte, såsom ofta sker i de fria samfundens byggnadsverksamhet,

kan inordna de för församlingsändamål erforderliga utrymmena i en

fastighet, som i övrigt rymmer hyreslägenheter för kontors- eller bostadsändamål

och som kan förväntas mera långsiktigt ge en god ekonomisk avkastning. En sådan

fastighet behöver då inte heller uppföras i församlingens regi utan kan utgöra

placeringsobjekt för prästlönefondsmedel, varvid församlingen av pastoratet hyr

de för församlingsändamål inrättade lokalerna, så länge behov därav föreligger.

Vad sedan gäller frågan om placering av prästlönefondsmedel i aktier och förlagsbevis

finner utredningen, att samma behov av en värdebeständig placering som

motiverat förslaget om placering i annan fastighet än jordbruks- eller skogsegendom

också talar för att en placering i aktier bör kunna komma i fråga. I diskussionen

har tanken skymtat att man genom en gemensam fondförvaltning för pastoraten

skulle kunna vinna en mera allsidig förmögenhetsplacering. Utredningen har i rationaliseringssyfte

förordat en sådan gemensam förvaltning i fråga om pastoratens

skog, medan pastoraten har ansetts lämpligen böra själva förvalta sina jordbruksfastigheter.

I fråga om placering i värdepapper är det angeläget att en viss spridning

på olika slags industriföretag och andra aktiebolag eftersträvas för att motverka

sådana fluktuationer i konjunkturerna, som kan drabba en viss bransch. Värdesäkringskommittén

har emellertid i sitt betänkande Indexlån (SOU 1964: 1 och 2)

påvisat en tendens till stark samvariation inom aktiemarknaden, vilket gör att inte

heller stora och väl differentierade aktieportföljer erbjuder någon säkerhet mot

konjunkturpåverkan. Fråga är då om någon nämnvärd fördel står att vinna på att

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 168

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

införa en gemensam fondförvaltning i fråga om värdepapper. Närmast till hands

ligger att låta varje pastorat för sig svara för en sådan placering av sina prästlönefondsmedel.

Beträffande frågan i vilken utsträckning fondmedel bör få placeras i

aktier är utredningen inte benägen att f. n. förorda att större andel än 25 % av ett

pastorats prästlönefonder får placeras i aktier. Bl. a. med hänsyn till önskvärdheten

att ha fondmedel disponibla för rationaliseringsändamål anser utredningen det

vara lämpligt att tills vidare rätt starkt begränsa placeringen i aktier. Stiftsmyndighets

medgivande till placering i aktier eller förlagsbevis bör inhämtas. En uttrycklig

antydan om möjligheten att placera prästlönefonds kapital i sådana värdepapper bör

inflyta i författningstexten. Det torde sedan få ankomma på Kungl. Maj:t att i tilllämpningsbestämmelser

närmare föreskriva i vilken utsträckning sådan placering

skall få medges.

I anslutning till förslaget om möjlighet till placering av prästlönefondsmedel i

aktier tar utredningen också upp frågan om placering av kyrkofondens kapital i aktier.

Utredningen, som uttalar att frågan visserligen ligger något vid sidan av utredningens

område, anser att statskontoret nu synes böra få medgivande att, om så

finnes lämpligt, placera en fjärdedel av kyrkofondens kapitalbehållning i börsnoterade

aktier och förlagsbevis.

Utredningen behandlar vidare frågan om tillsynen över prästlönefondemas förvaltning.

Utredningen erinrar om att den för att underlätta köp av kyrklig jord har

föreslagit, att på stiftsnämnden skulle överföras domkapitlets befogenhet att besluta

om annan placering av prästlönefondsmedel än vad som är medgivet beträffande

omyndigs tillgångar. (Se vidare under 5.2.1.4). Om så sker, bör även tillsynen

över fondmedelsförvaltningen överflyttas på stiftsnämnden. Det rör sig här

om tillgångar som härrör från försålda fastigheter och som i första hand avses bli

återplacerade i fast egendom eller på annat sätt nyttiggöras inom fastighetsförvaltningen,

över vilken stiftsnämnden har inseendet. Redovisningen av lönetillgångarna

har ju också sitt omedelbara intresse för avräkningen med kyrkofonden, och bestyret

därmed åvilar också stiftsnämnden.

Beträffande prästlönefond som innestår på bank föreslår utredningen, att det

föreskrivs, att medlen skall vara insatta pa spärrat konto och inte få lyftas utan

stiftsnämndens medgivande. Likaså bör aktier och andra värdepapper vara nedsatta

i öppet förvar hos bank. Någon olägenhet för pastoraten eller kännbar begränsning

av deras förvaltningsbefogenheter torde det inte innebära, om stiftsnämndens

medgivande krävs för att lyfta prästlönefondemas kapital, eftersom

stiftsnämndens beslut ändå krävs i flertalet fall då det blir fråga om hur medlen

skall disponeras. En bestämmelse av sådan innebörd utgör enklaste sättet att skapa

en trygghet som annars skulle kräva en avsevärt mera vittgående tillsyn från stiftsnämndens

sida eller också uttrycklig föreskrift om pastorats ansvarighet för fondmedlen.

Spärregeln kan väl därför närmast anses vara en fördel för de pastorat

som genom försäljningar, vilka ofta inte tillkommit genom deras egna initiativ,

kommit att stå som förvaltare av betydande lönefonder. Till stiftsnämndens mera

formella granskning av pastoratens fondmedelsredovisning skulle i så fall endast

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

komma en kontroll att enligt bankbesked fondmedel, som är insatta på bank, innestår

på spärrade konton.

8.2 Remissyttrandena

Många remissinstanser understryker vikten av att frågan om prästlönefondemas

placering i värdebeständig valuta snarast blir löst. I likhet med utredningen anser

flertalet remissinstanser det vara angeläget att fondmedlen i första hand återplaceras

på ett sätt som tillgodoser rationaliseringskraven inom jord- och skogsbruket.

Förslagen till alternativa återplaceringsmöjligheter — i hyresfastigheter och aktier

— anses välmotiverade mot bakgrund bl. a. av fondmedlens allt snabbare tillväxt.

En del remissinstanser ifrågasätter om det alltid är ekonomiskt motiverat att föra

över lösgjorda tillgångar i skogsfastigheter som, även om rationaliseringsverksamheten

ger goda resultat, måste komma att innebära ett splittrat skogsägande med

bl. a. höga kostnader för förvaltning och skogsdrift som följd. Dessa remissinstanser

anser att det i vissa fall bör vara lämpligare att överföra lösgjorda medel till mer

lätt förvaltade och bl. a. därigenom lönsammare tillgångar. Sålunda anför lantbruksstyrelsen

att olika meningar har gjort sig gällande vid bedömningen av vilka objekt

som nu och framdeles kan medge en värdesäker placering av prästlönefondsmedlen.

Det måste ankomma på kyrkan själv att göra denna bedömning, men lantbruksstyrelsen

kan inte finna att en så klar prioritering som utredningen gör beträffande fondmedelsplacering

i jord- och skogsbruksfastigheter är befogad. Styrelsen ifrågasätter

därvid inte sådana förvärv som utgör ett rationellt tillskott för en befintlig, bestående

enhet och inte heller successiva förvärv i bygder, där ett samlat komplex kan

byggas upp. Den alltmer avancerade och mekaniserade skogsdriften medför att

driftskapitalet numera utgör en allt större del av det samlade kapitalbehovet. För

jord- och skogsbmksnäringen gäller i detta hänseende samma förhållanden som för

näringslivet i övrigt. Förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter bör därför primärt

syfta till att skapa rationella företag, medan kapitalplaceringsbehov som sådant

inte bör medföra någon prioritering. Enligt styrelsens mening bör därför alternativa

placeringsmöjligheter övervägas, detta så mycket mer som fondmedlen uppgår

till betydande belopp och utbudet av fastigheter är begränsat. Utredningen har

även diskuterat placering av vissa fondmedel i hyresfastigheter och aktier. Enligt

lantbruksstyrelsens mening bör båda dessa alternativ kunna bli av stort värde.

Större hyresfastigheter i stad eller annan tätort bör vara attraktiva objekt i första

hand för stadspastoraten men även för placering av fondmedel från flera pastorat.

Den erforderliga förvaltningsapparaten behöver i så fall inte bli särskilt betungande.

I varje fall blir den av mindre omfattning än vad som på längre sikt kommer att

krävas för rationell förvaltning av jord- och skogsbruksegendomar spridda över

hela landet.

Statskontoret framhåller att enligt utredningens förslag skall prästlönefondsmedlen

användas som ett instrument för rationalisering inom kyrkans jord- och skogs
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

bruk. Utredningen anser sålunda att den helt dominerande delen av kyrkans tillgångar

även framdeles bör utgöras av jord- och skogsegendomar. Med de intentioner

utredningen har skulle inte bara de medel som redan finns i prästlönefonderna

utan också de säkerligen mycket stora belopp som kommer att frigöras vid

jordbruksdriftens rationalisering reinvesteras i skogsegendomar. Härigenom skulle

kyrkans ekonomi ännu hårdare bindas vid skogsnäringen och dess skiftande konjunkturer.

Enligt statskontorets uppfattning bör denna ensidiga inriktning successivt

upplösas och ersättas med en bredare bas för de kyrkliga kapitalplaceringarna. Statskontoret

vill därför tillstyrka utredningens förslag att prästlönefondsmedel skall få

placeras i annan fastighet än jordbruks- och skogsfastighet och dessutom i aktier

och förlagsbevis men med den begränsning utredningen föreslagit. Genom de ökade

placeringsmöjligheter som sålunda skulle öppnas synes goda förutsättningar föreligga

att tillgodose allmänna lönsamhetssynpunkter liksom att kunna uppnå en önskvärd

riskfördelning.

Mot utredningens förslag i övrigt i fråga om placeringen av fondmedel framförs

erinringar i följande avseenden.

Stiftsnämnden i Göteborg konstaterar att i utredningens förslag förutsätts placering

av ett enskilt pastorats prästlönefond i mark endast om det rör sig om tillköp

till redan befintlig pastoratsmark eller om förvärvet är så stort att det i sig

självt är bärkraftigt. Man har därvid uppenbarligen velat förhindra s. k. punktköp.

Emellertid kan punktköp på längre sikt och genom tillköp så småningom ge upphov

till nya bärkraftiga enheter, varför sådana i intressearronderingshänseende kan

vara förnuftiga. En undantagslös regel mot punktköp anser stiftsnämnden därför

olämplig. Stiftsnämnden i Lund understryker att önskemålet att fondmedlen erhåller

en värdebeständig placering inte får drivas så långt att enstaka pastorat förvärvar

jord- eller skogsfastigheter som inte på längre sikt utgör bärkraftiga självständiga

driftsenheter. Prästlönefondsmedel som inte kan placeras på detta sätt

bör i första hand stå till stiftsnämndens disposition för att användas till placering

i främst större jord- och skogsfastigheter såsom stifts prästlönefondshemman. På

denna punkt saknas realistiska förslag. Enligt stiftsnämndens erfarenhet är pastoratens

benägenhet att på helt frivillig väg samverka tyvärr mycket liten. Stiftsnämnden

i Luleå anser att det vore synnerligen önskvärt att rationaliseringsorganet—

stiftsnämnden får fritt disponera viss del av pastoratens samlade prästlönefonder

för fastighetsrationalisering. I annat fall föreligger risk för att möjligheterna till

arronderingsköp av skogsmark försvåras eller i sämsta fall stoppas genom tidskrävande

remisser till de enskilda pastoraten.

Några stiftsnämnder föreslår att den övre gränsen för förvärv av aktier inte så

hårt fixeras till 25 % av fondkapitalet. Domkapitlet i Stockholm anser att placering

av aktier bör kunna ske till en andel av 50 % av fondens kapital.

Statskontoret kritiserar utredningens uppfattning att en gemensam fondförvaltning

för pastoraten inte skulle medföra några nämnvärda fördelar. Såväl de föreslagna

vidgade placeringsmöjligheterna som den förväntade ökningen av prästlönefondemas

storlek torde komma att medföra större krav på sakkunskap i vad avser

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Ma]:ts proposition nr 168 år 1970

placerings- och andra finansieringsfrågor vid förvaltningen av dessa fonder. Sådana

krav skulle lättare kunna tillgodoses vid en regional eller central organisation för

fondförvaltningen än vid den nu rådande spridda organisationen. Vidare skulle

tillsynen över förvaltningen förenklas. Statskontoret ifrågasätter därför om inte

pastoraten bör beredas möjlighet att överlämna prästlönefondsmedel till förvaltning

i en gemensam placeringsfond, ordnad antingen på central nivå eller på stiftsnivå.

Vid alternativet med en central gemensam placeringsfond bör förvaltningen lämpligen

handhas av statskontorets fondbyrå.

Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

framhåller att det varken är nödvändigt eller lämpligt att, som utredningen

föreslagit, fondmedlen skall vara insatta på spärrade bankkonton och värdehandlingar

nedsatta i öppet förvar hos bank.

9. Förvaltningsorgan

9.1 Utredningen

Utredningens förslag påverkar i viss mån utformningen av de organ som förvaltar

eller har tillsyn över kyrklig jord. Utredningen har föreslagit tillskapandet av

nya organ i två hänseenden. För ledning och samordning av strukturrationaliseringen

inom det kyrkliga fastighetsbeståndet har föreslagits, att en särskild arbetsenhet

skall inrättas inom kammarkollegiet, och förvaltningen av löneboställenas skog

samt stiftens prästlönefondshemman bör enligt utredningens förslag uppdragas åt

ett samarbetsorgan för pastoraten inom varje stift. Utredningen har i båda fallen

räknat med att genom anknytningen till redan befintliga organ — kammarkollegiet

respektive stiftsförbunden inom Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

— kunna undvika en onödig ansvällning av förvaltningsapparaten (se under

5.2.1.1). I de fall där förvaltningen på det lokala planet nu utövas av församlingens

eller pastoratets egna organ, leder utredningens förslag inte till några mera

genomgripande förändringar annat än beträffande den föreslagna överflyttningen

av pastoratens skogsförvaltning på ett gemensamt organ. Den kyrkokommunala

förvaltningen med kyrkoråd som verkställande organ rubbas annars inte av

förslagen. Något annorlunda ställer det sig däremot för de kyrkliga tillsynsmyndigheterna

boställsnämnd och stiftsnämnd. Framför allt om en målmedveten

insats skall göras för strukturrationalisering av det kyrkliga jord- och skogsbruket

kommer de att få ett nytt ansvarsfullt arbetsfält, som ställer stora krav på deras

överblick, handlingsförmåga och kunnande. Boställsnämnderna kommer enligt utredningens

förslag att få delvis nya arbetsuppgifter. De föreslås få en aktiv roll när

det gäller att bevaka möjligheterna till strukturrationalisering av de kyrkliga fastigheterna,

och deras uppgift att göra arrendeuppskattningar har utvidgats. Sam
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

tidigt kommer de enligt utredningens förslag att slippa normaluppskattningama.

Även för stiftsnämndernas del innebär utredningens förslag en del förändringar

i arbetsuppgifterna. Om normaluppskattningssystemet slopas, bortfaller därmed

stiftsnämndens uppgift att fastställa normaluppskattningama, men avräkningen

mellan pastoraten och kyrkofonden kommer alltjämt att avila stiftsnämnden. I

samband med strukturrationaliseringen avses stiftsnämnderna spela en aktiv roll

med vidgad beslutanderätt bl. a. i försäljningsärenden. Över huvud taget syftar

boställsutredningens förslag till att accentuera stiftsnämndens roll som tillsynsmyndighet

och rättslig företrädare för all den kyrkliga jorden i stiftet, varigenom man

vinner större enhetlighet och gör det lättare för myndigheter och enskilda att veta,

vart de skall vända sig i frågor som gäller sådan jord. Genom föreslagna decentraliseringsåtgärder

kan stiftsnämnderna väntas få ökade arbetsuppgifter bl. a. i fråga

om dispositionsändringar, försäljning av jord och upplåtelse av nyttjanderätter.

Slutligen räknar utredningen med att stiftsnämnderna skall mer än hittills bevaka

kulturskyddet och naturvårdsintresset på den kyrkliga egendomen.

Mot denna bakgrund har utredningen övervägt, hur boställsnämnd och stiftsnämnd

bör vara sammansatta och hur ledamöterna lämpligen bör utses. Utredningen

har vidare uttalat att domkyrkorådet i Lund bör bestå som organ för förvaltningen

av domkyrkan där och dess ganska omfattande egendomar men att rådet

borde erhålla ändrad sammansättning.

I fråga om boställsnämnderna har utredningen av skäl som angivits under 5.1.1

föreslagit att pastoraten i boställsdistriktet blir företrädda i boställsnämnden av en

fast representant i stället för som nu av en representant från ettdera pastoratet i

distriktet, som i varje särskilt fall inkallas av ordföranden. Utredningen har föreslagit

att den ledamot jämte suppleant som skall företräda pastoraten skall utses

av länsstyrelsen efter förslag av den organisation som företräder pastoraten i stiftet.

Annars föreslås inte någon ändring i boställsnämndernas sammansättning. Vidare

har utredningen föreslagit att större boställsdistrikt än de nuvarande skall bildas.

Utredningen har därvid förutsatt, att den föreslagna avdelningen inom kammarkollegiet

som skulle ha till uppgift att leda och övervaka strukturrationaliseringen

av den kyrkliga jorden kommer att framlägga bl. a. de detaljerade förslagen om

boställsnämndernas tjänstgöringsområden.

Även stiftsnämndernas sammansättning föreslås bli ändrade. Som redan nämnts

består stiftsnämnden av fem ledamöter, varav tre utses av Kungl. Maj:t och två

av domkapitlet. Av de båda sistnämnda skall enligt 6 § boställsordningen en vara

jurist och tjänstgöra som sekreterare åt nämnden. De båda av domkapitlet utsedda

ledamöterna har så gott som undantagslöst utgjorts av biskopen och en

domkapitelsjurist, som regel stiftssekreteraren, vilken tjänstgjort som sekreterare

hos nämnden. Kungl. Maj:t, som har att bland ledamöterna utse ordförande, har

likaledes regelmässigt utsett biskopen härtill.

Starka sakliga skäl talar enligt utredningen för att biskopen bör vara ledamot

av stiftsnämnden. Intill boställsordningens ikraftträdande den 1 maj 1933 fanns

endast en stiftsmyndighet, domkapitlet. Den nuvarande uppdelningen på två myn
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

digheter med gemensamt kansli är i flera avseenden opraktisk men kan ses som

en uppdelning av stiftsförvaltningen efter ärendegrupper. Som stiftschef bör dock

biskopen ha en allsidig överblick över stiftets förvaltning och då även den ekonomiska

sidan därav. Med hänsyn till den fasta praxis som tillämpats alltsedan tillkomsten

av boställsordningen föreslår utredningen, att domkapitlets val av ledamöter

slopas och att det i stället föreskrivs, att biskopen skall vara ordförande i

stiftsnämnden på samma sätt som i domkapitlet. Några principiella betänkligheter

mot en sådan självskrivenhet bör inte föreligga, eftersom val och utnämning av

biskop ju avser just chefskapet för stiftet och dess förvaltning. Någon särskild ersättare

för biskopen vid förhinder för honom torde inte behövas i stiftsnämnden.

Av praktiska skäl bör dock en möjlighet lämnas öppen för Kungl. Maj:t att i särskilda

fall förordna annan ordförande i stiftsnämnden. Behov härav kan t. ex. föreligga

i ärkestiftet med hänsyn till ärkebiskopens omfattande uppgifter i rikskyrkliga

sammanhang och kan givetvis uppkomma även i andra fall, då särskilda åligganden

eller andra omständigheter motiverar att en biskop bereds någon lättnad

i sin arbetsbörda. Vice ordförande bör liksom hittills väljas av stiftsnämnden bland

dess ledamöter. Enligt utredningens mening bör stiftsnämnden i övrigt vara ett lekmannaorgan

i likhet med andra regionala förvaltningsmyndigheter. Domkapitlet

bör sålunda inte längre utse en jurist till ledamot i nämnden utan endast till sekreterare

åt denna. Ansvaret för den rättsliga bedömningen av frågorna åvilar honom

i egenskap av tjänsteman liksom övriga föredragande hos nämnden. Utredningen

har övervägt om valet av övriga fyra ledamöter och suppleanter för dem

skulle kunna överflyttas till länsstyrelsen i det län där stiftsstaden är belägen. Eftersom

stiftsnämnden har att företräda den kyrkliga egendomen bl. a. gentemot olika

länsorgan, finner utredningen lämpligast, att de även i fortsättningen utses av Kungl.

Maj:t i likhet med vad som är fallet beträffande flera andra regionala förvaltningsmyndigheter.

Med hänsyn till angelägenheten av att få till stånd en samverkan mellan pastoraten

och stiftsmyndigheten, inte minst med tanke på rationaliseringsverksamheten,

förordar utredningen att en av ledamöterna jämte suppleant i likhet med vad som

föreslagits i fråga om boställsnämnderna skall utses efter förslag av den organisation

som företräder pastoraten i stiftet. Det valförfarande genom av kyrkoråden

utsedda elektorer från varje pastorat som är föreskrivet för att välja pastoratens representant

i domkapitlet är omständligt och kostsamt och bör inte lämpligen komma

i fråga här. I den mån stiftsnämnden behöver anlita särskild expertis för bedömning

av en fråga, kan detta ske enligt nuvarande ordning. Ersättning till sakkunniga utgår

från en särskild åt myndigheterna anvisad delpost i riksstaten. Bl. a. kan utredningen

i byggnadsfrågor av länsarkitekt eller landsantikvarie bestridas därur.

Detta är helt i linje med utredningens uppfattning, att den kyrkliga förvaltningen

bör köpa tjänster på annat håll när det gäller specialistuppdrag.

Enligt stadgan angående vården och förvaltningen av Lunds domkyrka och dess

egendom består domkyrkorådet i Lund av fem personer, nämligen domprosten

och borgmästaren i Lund som självskrivna ledamöter, en ledamot som utses ge
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Ma]:ts proposition nr 168 år 1970

mensamt av landshövdingen och biskopen, en som utses av akademiska konsistoriet

samt en av domkyrkoförsamlingen utsedd kyrkorådsledamot. Sammansättningen

tar närmast hänsyn till domkyrkans vård och användning. Den svarar knappast mot

aktuella krav och ger i och för sig ingen garanti för att erforderlig sakkunskap på

jordbrukets område blir företrädd i rådet. Utredningen föreslår i stället följande

sammansättning av domkyrkorådet. Biskopen och domprosten bör ingå i domkyrkorådet

som självskrivna ledamöter, den förre såsom ordförande. I övrigt bör det

lokala inflytandet förstärkas genom att domkyrkoförsamlingen genom sitt kyrkoråd

får utse två ledamöter i domkyrkorådet. Vidare bör behovet av jordbruksexpertis

tillgodoses genom att stiftsnämnden får utse en ledamot med sådana kvalifikationer.

För de av kyrkorådet och stiftsnämnden utsedda ledamöterna bör ersättare utses

i samma ordning. Tillgången till juridisk och annan sakkunskap i rådet bör

kunna tryggas i annan ordning. Utredningen utgår nämligen ifrån att rådets omfattande

förvaltningsuppgifter gör det nödvändigt att anställa personal för skilda

ändamål, bl. a. såsom intendent för fastighetsförvaltningen, domkyrkoarkitekt, sekreterare

och biträdespersonal. Det bör framhållas, att domkyrkans inkomster av

sina fastigheter och fonder medger avlönande av sådan personal från dess egen

stat.

9.2 Remissyttrandena

Utredningens förslag i fråga om boställsnämndema möter erinringar i följande

avseenden. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter om boställsnämndema över huvud taget

har något berättigande i de skogsdominerade delarna av landet och hävdar att en

uppdelning av deras funktioner mellan pastorat och stiftsnämnd i vissa fall kan

ske utan olägenhet. Stiftsnämnden i Västerås hävdar att boställsordförandens arbetsuppgifter

i effektivitetens intresse bör överflyttas på tjänsteman hos stiftsnämnden.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund samt länsstyrelsen i Jönköpings

län anser att boställsnämndernas ledamöter bör utses av stiftsnämnd i stället

för av länsstyrelse. Enligt kammarkollegiets mening bör pastoratsrepresentanten

jämte ersättare utses av ombud för pastoraten inom boställsdistriktet i stället för av

länsstyrelsen efter förslag av pastoratsförbundet i respektive stift.

Utredningens förslag till sammansättning av stiftsnämndema möter kritik särskilt

från många stiftsnämnder och domkapitel, som anser att det saknas anledning att

frångå nuvarande ordning på annat sätt än att en av de ledamöter som Kungl. Maj:t

utser bör utses efter förslag av den organisation som företräder pastoraten i stiftet.

Dessa remissinstanser vänder sig särskilt mot förslaget att stiftssekreteraren eller

annan tjänsteman hos domkapitlet med juridisk utbildning inte skall vara ledamot

i stiftsnämnden. Samarbetet mellan stiftsnämnden å ena sidan samt domkapitlet

och dess kanslipersonal å andra sidan befrämjas bäst genom att såväl en ledamot i

domkapitlet som stiftssekreteraren eller annan tjänsteman hos domkapitlet utses

till ledamöter i stiftsnämnden. Härigenom bevaras också kontinuiteten i den kyrk
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

liga förvaltningen. Det framhålls vidare att hos andra regionala förvaltningsmyndigheter

såsom hos lantbruksnämnderna och länsbostadsnämnderna vederbörande

chefstjänsteman är ledamot i respektive nämnd. Dessa remissinstanser åberopar

också, att sakkunskap i frågor om jordbruk och skogsbruk redan är väl tillgodosedd

i stiftsnämnden genom de tre ledamöter som Kungl. Maj:t utser enligt nu gällande

bestämmelser. Till skillnad från vad utredningen föreslagit anser flera av dessa

kyrkliga remissinstanser att liksom f. n. ersättare bör finnas också för biskopen.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, lantbruks styr elsen, domkapitlet

i Karlstad och stiftsnämnderna i Strängnäs, Västerås och Luleå anser att pastoratsintressena

bör tillgodoses genom att pastoraten ges en starkare representation

i stiftsnämnderna än vad utredningen föreslagit.

Kammarkollegiet anser att pastoratsrepresentanten bör väljas av ombud för pastoraten

i den ordning som är föreskriven för val av pastoratens representant i domkapitlet.

I fråga om den föreslagna sammansättningen av domkyrkorådet i Lund delar stiftsnämnden

i Lund inte helt utredningens uppfattning. Att biskopen och domprosten

ingår som självskrivna ledamöter anser stiftsnämnden självklart. Likaså är skälen

att slopa nuvarande universitetsrepresentation uppenbara. Däremot bör stiftsnämnden,

förutom jordbruksexpert, utse en i allmänna ekonomiska värv väl förfaren

person till ledamot av rådet. Behovet av expertis inom rådets egen krets har nämligen

med åren blivit alltmer uttalat. Om inte rådsmedlemmarnas antal skall utökas,

vilket inga särskilda skäl nu talar för, återstår då för domkyrkoförsamlingen att

utse liksom hittills endast en ledamot. En sådan sammansättning av Lunds domkyrkoråd

torde också komma att ge en bättre balans i fråga om representationen

i rådet. Utredningens förslag om förstärkt lokalt inflytande torde inte vara motiverat

mot bakgrund av att domkyrkoförsamlingen ju redan, förutom sin valda representant,

har sin kyrkoherde, domprosten, såsom självskriven ledamot. Även

domkyrkorådet i Lund kritiserar utredningens förslag till sammansättning av rådet.

Domkyrkorådet understryker att den lokala förankringen och tillgången till sakkunskap

inom skilda områden är grundläggande för domkyrkorådets sammansättning.

Det bör gälla även framdeles. Domkyrkorådet förordar därför en ordning,

där tyngdpunkten inte vilar på valbarhetsvillkoret som sådant hos den enskilde ledamoten

utan där i stället intressegemenskap och sakkunskap bildar grunden vid utseendet

av ledamöterna. Sålunda finner domkyrkorådet i likhet med utredningen

att domprosten bör ingå som självskriven ledamot i domkyrkorådet. I övrigt bör

självskrivenhetens princip inte behållas. Borgmästarämbetet är numera inte ett

kommunalt utan ett statligt ämbete. Att utse en representant för den sakkunskap

som domkyrkorådet förlorar i borgmästaren anser domkyrkorådet böra tillkomma

domkapitlet. Den ledamot av domkyrkorådet som länsstyrelsen och biskopsämbetet

nu gemensamt utser bör, sedan stiftsnämnden övertagit den befattning med domkyrkojorden

som tidigare tillkom länsstyrelsen och biskopsämbetet, utses av stiftsnämnden.

Domkyrkoförsamlingen utser såsom hittills en ledamot. Domkyrkorådet

finner det inte motiverat att som utredningen föreslår domkyrkoförsamlingen skall

4* — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Ma]:ts proposition nr 168 år 1970

utse två ledamöter. I stället bör en universitetsrepresentant i rådet behållas. Erfarenheten

har visat, att det är ytterst värdefullt för domkyrkorådet att bland sina

ledamöter ha en sådan representant. Mellan domkyrkan och universitetet existerar

alltjämt en intressegemenskap, som tar sig uttryck på flera olika sätt.

10. Författningsregleringen

10.1 Utredningen

I direktiven för utredningen betonade departementschefen att de reformer som

utredningen har att ta ställning till har det gemensamt att de går ut på rationaliseringar

och förenklingar men också fordrar förhållandevis omfattande ändringar i

gällande lagstiftning för att kunna genomföras. Departementschefen underströk vikten

av att man i utredningsarbetet strävade efter att göra förslagen till nya bestämmelser

så enkla och praktiska som det över huvud taget är möjligt. Utredningen

har övervägt om man med bibehållande av den nuvarande lagstiftningen kan göra

de ändringar i den som behövs för att genomföra utredningens intentioner. Utredningen

har funnit att detta inte låter sig göra av flera skäl. Ett skäl är att den nuvarande

författningsregleringen är omfattande, invecklad och svåröverskådlig. En

starkt bidragande orsak till detta är att författningarna har tillkommit vid skilda

tider och att någon samordning av författningsmaterialet aldrig har skett. För en

nutida bedömare framstår åtskilliga olikheter i författningsregleringen som onödiga

och i vissa fall direkt hindrande för förvaltningen. Om utredningens olika förslag

förs in i de nu gällande huvudförfattningarna — boställsordningen, ecklesiastika

arrendestadgan, kyrkliga försäljningslagen och lagen om kyrkofond — bidrar detta

knappast till att göra författningarna enklare och mera överskådliga. Till detta

kommer att författningarna speglar en annan tids jordbruksförvaltning. Ett annat

viktigt skäl utgör de kyrkligt-ekonomiska författningarnas konstitutionella karaktär

och i vilken omfattning kyrkomötet skall deltaga i lagstiftningen. De ändringar

som har behövt göras i författningarna sedan deras tillkomst under 1930-talet

har ofta krävt ett omständligt lagstiftningsförfarande. Reformerna har därför kunnat

genomföras först efter lång tidsutdräkt. Det torde t. o. m. kunna sättas ifråga,

om inte just det omständliga förfarandet bidragit till att vissa i och för sig önskvärda

reformer inte kommit till stånd. De nuvarande författningarna är produkter

av en gången tids lagstiftningsteknik med s. k. blandade lagar, dvs. lagar som innehåller

både bestämmelser som skall tillkomma i den för lag föreskrivna ordningen

och bestämmelser vilka Kungl. Maj:t kan utfärda ensam. I en tid med snabba förändringar

i samhällsstrukturen är det uppenbart olämpligt att fordra riksdagens och

kyrkomötets medverkan för att ändra bestämmelser som i och för sig hör hemma

under Kungl. Maj:ts förordningsmakt. Sådana bestämmelser bör alltså flyta in i en

av Kungl. Maj:t ensam antagen författning.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Mcij:ts proposition nr 168 år 1970

Frågan om lagstiftningen om den kyrkliga jorden har kyrkolags karaktär ligger i

och för sig vid sidan av utredningens uppdrag. Uppfattningarna hur man bör bedöma

frågan påverkar emellertid utredningens uppläggning av den nya lagstiftning

som utredningen har att lägga fram. Utredningen finner det därför nödvändigt att

kortfattat redogöra för åsikterna. Frågan har behandlats ingående av 1951 års

kyrkomöteskommitté i det ar 1955 avgivna betänkandet Kyrkomötets grundlagsenliga

befogenheter m. m. (SOU 1955: 47). Kyrkomöteskommittén har lagt arbetets

tyngdpunkt vid utredningen av gällande rätt och därvid lämnat en utförlig redogörelse

för de viktigare lagarnas tillkomst. Härefter har kommittén givit sin egen

syn på lagarnas karaktär. Kommittén har vidare lagt fram förslag till riktlinjer för

kyrkomötets medverkan i lagstiftningen. Betänkandet avslutas med ett utkast till

ny kyrkolag och till kyrkoordning. Någon slutlig ställning till kyrkomöteskommitténs

betänkande har statsmakterna inte tagit. I flera reformförslag under 1960-talet

har emellertid föredragande statsrådet åberopat vad kommittén anfört i sitt betänkande

samt i huvudsak biträtt kommitténs uppfattning. Utredningen utgår därför

ifrån att betänkandet i inte ringa grad varit vägledande när statsmakterna fattat

sina beslut. Kyrkomöteskommitténs arbete har vidare lagts till grund för den redovisning

av bl. a. gällande rätt som 1958 års utredning kyrka—stat lagt fram i sitt

betänkande VI Lagstiftning—rättskipning (SOU 1965: 70).

Det bör först framhållas att kyrkomöteskommitténs undersökning av kyrkolagsbegreppet

i tillämpningen visar, att inom vissa områden för kyrklig lagstiftning

oklarhet inte råder men att på andra områden olika uppfattningar kommit till synes.

Det senare gäller i huvudsak just området för den kyrkligt-ekonomiska lagstiftningen.

Kommittén uttalar att i fråga om den kyrkliga jorden medger inte legislativ

praxis några säkra slutsatser i frågan hur lagstiftaren bedömt de olika författningarnas

konstitutionella karaktär. Vad särskilt angår boställsordningen konstaterar

kommittén, att slutet av 1930-talet kom att medföra en omsvängning i praxis.

Medan tidigare lagstiftning skett enligt 87 § 2 mom. RF, inskränktes från denna

tid såväl kyrkomötets som lagrådets medverkan. Enligt kommitténs uppfattning har

det inte funnits skäl att frångå den lagstiftningspraxis som utbildat sig före slutet

av 1930-talet. Kommittén finner visserligen boställsordningen vara av blandad

konstitutionell natur. Det finns sålunda både bestämmelser, som efter sitt innehåll

närmast tillhör området för den administrativa lagstiftningsmakten, och stadganden,

som berör 73 § RF om riksdagens beskattningsrätt. Till väsentlig del anser kommittén

dock lagen innehållsmässigt vara av kyrkolags natur. De bestämmelser i

boställsordningen (2, 4, 5, 6 och 56 §§), vilka anger de organ som skall handha

förvaltningen, dessas sammansättning och reglerna för hur de skall tillsättas, och

dessutom grunderna för förvaltningen i övrigt anser komittén sålunda äga från materiell

synpunkt kyrkolags karaktär. Beträffande kyrkliga försäljningslagens konstitutionella

natur uttalar kommittén att lagens inbegripande under 87 § 2 mom. RF

är naturlig med hänsyn till dess innehåll. Kyrkans intresse av att den kyrkliga egendomen

inte byts i mindre värdebeständiga tillgångar kräver att bestämmelserna om

förutsättningarna för försäljning av denna egendom och ordningen för försäljnings
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

ärendenas handläggning tillkommer under kyrkomötets medverkan. Kommittén

konstaterar vidare att lagen om kyrkofond, liksom tidigare 1910 års lag i samma

ämne, har tillkommit med kyrkomötets samtycke. På motsvarande sätt som i fråga

om annan kyrkligt-ekonomisk lagstiftning infördes mot slutet av 1930-talet en

ny legislativ praxis i kyrkofondslagstiftningen. Ändringar i lagen om kyrkofond

har sålunda genomgående företagits utan kyrkomötets samtycke. I sina överväganden

om lagens konstitutionella natur kommer kyrkomöteskommittén fram till att

stadgandet i 1 §, som säger att fonden skall användas för kyrkliga ändamål och förvaltas

utan sammanblandning med andra medel, samt föreskriften i 8 §, som bestämmer

att fondens inkomster och utgifter såvitt möjligt skall bringas att balansera,

är att anse som kyrkolagsbestämmelser. Lagens övriga bestämmelser, bland

dem 6 § om fondens utgifter, anser kommittén inte äga sådan karaktär. Med kyrkomötet

tillförsäkrad rätt att i fråga om de grundläggande bestämmelserna tillvarata

kyrkans intressen blir enligt kommitténs uppfattning regleringen av fondens särskilda

inkomst- och utgiftsposter av mindre betydelse från kyrklig synpunkt, eftersom

den inte inverkar på själva fondkapitalet. Utöver de nu berörda lagarna finner

kyrkomöteskommittén att förordningen den 27 november 1936 (nr 579) angående

förvaltningen av de för biskoparnas avlönande anslagna fastigheterna samt prästlönefondslagen

är av kyrkolags natur. Vidare hänförs till området 7 § prästlönekostnadslagen,

som handlar om fondering av medel som flutit in vid avstående av boställsjord.

I sitt utkast till ny kyrkolag har kommittén angett vilka regler som bör gälla om

den kyrkliga jorden och med denna förknippade förhållanden. Kommittén anser

sålunda, att lagen bör innehålla regler om vilka organ som skall förvalta egendomen

och hur dessa organ skall vara sammansatta samt om grunderna för förvaltningens

ordnande i övrigt. När det gäller de normer som skall gälla för förvaltningen bör

lagen enligt kommittén innehålla endast en allmän regel som säger, att förvaltningen

skall avse egendomens bevarande och tillgodogörande för kyrkliga ändamål. En

sådan regel tillgodoser det konstitutionella skyddet för den kyrkliga jorden. I fråga

om försäljning av kyrklig jord bör lagen enligt kommittén ta upp bestämmelser i

huvudsak motsvarande kyrkliga försäljnmgslagen. Lagen bör vidare innehålla ett

stadgande motsvarande 7 § prästlönekostnadslagen om att ersättning för expropriation

eller annan därmed jämförlig ersättning i fråga om prästgård eller löneboställe

skall utgöra prästlönefond för pastoratet. Kommittén anser vidare att i lagen bör

stadfästas, att kyrkofonden skall användas för kyrkliga ändamal och förvaltas utan

sammanblandning med andra medel samt att fondkapitalet inte får förbrukas. Att

de lokala prästlönefonderna skall förvaltas av pastoraten bör likaså framgå av

lagen, vilken även bör ange grunderna för fondernas användande.

Utredningen framhåller att ett fullföljande av departementschefens intentioner

i fråga om lagstiftningen för den kyrkliga jorden måste innebära, att de nu gällande

lagarna hävs och ersätts med nya bestämmelser. De lagar det härvid gäller

är främst boställsordningen, ecklesiastika arrendestadgan, kyrkliga försäljningslagen,

lagen om kyrkofond och prästlönefondslagen. För att få en fullständig, gemensam

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

reglering inom området har utredningen också inbegripit prästlönekostnadslagen.

Utredningen har i sitt arbete utgått från de meningar som kyrkomöteskommittén

har uttalat. Liksom denna kommitté anser utredningen, att lagstiftningen bör omfatta

de grundläggande bestämmelserna om förvaltningen av jorden och de kyrkliga

fonder som härrör från denna samt om kyrkofonden. När det gäller lagstiftningens

omfattning anser sig utredningen dock inte kunna i allt följa kommitténs intentioner

i fråga om ny kyrkolag. Enligt utredningens uppfattning skulle en så knapphändig

kyrkolagstiftning som kommittén skisserat idag föra med sig att man får tre slag

av lagstiftning på det kyrkiigt-ekonomiska området, nämligen kyrkolag, lag som

antagits av Kungl. Maj:t och riksdagen samt administrativa bestämmelser, utfärdade

av Kungl. Maj:t ensam. Detta följer av att åtskilliga bestämmelser i de nuvarande

lagarna har karaktären av kommunallag eller också av såväl kyrkolag som

kommunallag. För utredningen har den mest vägande synpunkten varit rent praktisk,

nämligen att samla bestämmelserna i så få lagar som möjligt för att göra lagstiftningen

på området överskådlig och lättfattlig. I detta syfte har flera bestämmelser

tagits upp i lagarna än vad kyrkomöteskommittén velat ta upp i en ny kyrkolag.

Utredningen har emellertid strävat efter att göra bestämmelserna så allmängiltiga

och fria från detaljer som möjligt. Detta är enligt utredningen en ofrånkomlig

förutsättning, om lagarna skall stiftas — och sedermera vid behov ändras —

i den omständligare ordning som stiftandet av kyrkolag utgör. I några fall, där

reglerna får anses vara av lags karaktär men ändock måste göras mera detaljerade,

har använts den metoden att Kungl. Maj:t föreslås få fullmakt att utfärda bestämmelser

enligt de grunder som anges av de lagstiftande instanserna.

10.2 Remissyttrandena

De remissinstanser som uttalar sig i frågan om författningsregleringen delar utredningens

uppfattning att gällande författningar på det kyrkiigt-ekonomiska området

främst boställsordningen, ecklesiastika arrendestadgan, kyrkliga försäljningslagen,

lagen om kyrkofond, prästlönefondslagen och prästlönekostnadslagen

bör upphävas och ersättas med nya bestämmelser, varvid de grundläggande föreskrifterna

samlas och systematiseras i två förhållandevis kortfattade lagar medan

detaljregleringen sker i en för hela området gemensam stadga, som utfärdas av

Kungl. Maj:t.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ansluter sig till utredningens uppfattning att

ny lag i ämnet i huvudsak bör bygga på de synpunkter som kyrkomöteskommittén

har uttalat. Hovrätten har inte heller något att invända mot de praktiska överväganden,

som enligt vad utredningen anför bör medföra vissa modifikationer i de

av kommittén angivna principerna.

Kammarkollegiet delar inte utredningens uppfattning att den nya lagstiftning

som utredningen lägger fram är av kyrkolags natur. Kollegiet påpekar att det, som

utredningen redovisat, råder delade meningar i fråga om den nuvarande kyrkligt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

ekonomiska lagstiftningens karaktär av kyrkolag. I sitt yttrande över kyrkomöteskommitténs

betänkande har sålunda kollegiet hävdat att ingen av de av utredningen

angivna författningarna har sådan karaktär. Inte heller åtnjuter de enligt kollegiet

privilegieskydd. Med en sådan uppfattning skulle utredningens lagförslag inte behöva

underställas kyrkomötet för godkännande.

11. Departementschefen

11.1 Avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden

Kyrkofonden intar en central ställning i den kyrkliga ekonomin. Fondens huvudsakliga

uppgift är att främja en utjämning mellan pastoraten av kostnaderna

för avlöning till församlingspräster och kyrkomusiker. I detta syfte får de pastorat

vilkas avlöningstillgångar inte täcker avlöningskostnaderna vissa tillskott ur kyrkofonden,

under det att de pastorat vilkas avlöningstillgångar överstiger avlöningskostnaderna,

s. k. överskottspastorat, har att inbetala hälften av överskottet till

fonden. Flertalet pastorat får tillskott från fonden. Budgetåret 1967/68 uppgick

tillskotten till omkring 26,6 milj. kr. Fonden svarar även för vissa andra

kostnader, såsom kostnader för avlöning till pastoratsadjunkter och pastoratens

skogsbiträden samt kostnader för tjänste- och familjepensioner för präster och avgifter

till ATP. Vidare svarar kyrkofonden i viss mindre utsträckning för utgifter

som är hänförliga till kyrklig verksamhet på kontrakts-, stifts- och riksplanen. Hit

hör bl. a. kostnaderna för löner till biskoparna. Kyrkofondens inkomster utgörs av

dels ersättning för prästerskapets till statsverket indragna tionde m. m. med cirka

5 milj. kr. per år, dels inkomst av allmänna kyrkohemman, klockarhemman och

biskopshemman, dels ränta och annan vinst på kyrkofondens tillgångar ocn vissa

andra kapitaltillgångar, dels överskottsmedel från överskottspastoraten, dels allmän

kyrkoavgift. Den allmänna kyrkoavgiften skall fastställas sa, att fondens inkomster

balanserar dess utgifter. Kyrkoavgiften erläggs av varje pastorat i förhållande

till det antal skattekronor på vilket församlingsskatt beräknas. För budgetåret

1967/68 uppgick intäkterna av kyrkoavgiften till cirka 84,5 milj. kr.

Utredningen föreslår inte någon ändring av principerna för kyrkofondens användning.

Dess förslag går huvudsakligen ut pa att ändra nuvarade metod för att

beräkna om och i vad mån ett pastorat skall få tillskott ur kyrkofonden. Enligt

gällande bestämmelser har pastorat rätt till tillskott från kyrkofonden, om dess

kostnader för avlöning till församlingspräster och kyrkomusiker överstiger summan

av dels avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar,

dels viss församlingsskatt. Vid den avräkning som årligen görs mellan pastoraten

och kyrkofonden för att utröna om och i vad mån ett pastorat har rätt till tillskott

ur fonden tas avkastningen av löneboställena inte upp till sitt verkliga belopp utan

med ett i förväg, för tio år i sänder uppskattat normalavkastningsbelopp. Mot

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970 111

denna avräkningsmetod har som jag redan anfört riktats kritik från många håll.

Det har bl. a. anmärkts att löneboställenas normaluppskattade inkomster i allmänhet

väsentligt understiger de faktiska, något som medfört att många pastorat

kunnat uppbära större tillskott ur kyrkofonden än som i och för sig varit motiverat.

Detta har i sin tur lett till ett högre skatteuttag i form av allmän kyrkoavgift än

som eljest varit erforderligt. De har visat sig att normaluppskattningssystemet i

många fall slagit fel även till pastoratens nackdel, bl. a. till följd av att byggnadskostnaderna

ökat under normaluppskattningsperioden. Mot systemet med normaluppskattning

har vidare anmärkts att det inte alltid varit ägnat att stimulera det

enskilda pastoratets intresse att öka löneboställenas avkastning genom t. ex. driftsomläggning,

omarrondering och andra rationaliseringsåtgärder.

Utredningen anser att det inte går att genom jämkningar i nu gällande avräkningsmetod

komma till rätta med dessa olägenheter. Utredningen föreslår att

avräkningen mellan pastorat och kyrkofond skall grundas på den faktiska årliga

nettoavkastningen av pastoratets samlade lönetillgångar. Av nettoavkastningen föreslås

pastoratet få tillgodoräkna sig 20 % för sitt bestyr med förvaltningen. Vad

som sedan återstår skall i förhållande till kyrkofonden anses utgöra avkastningen

av lönetillgångarna. Genom att pastoratet får för egen räkning behålla nämnda

20 % anses pastoraten få ett ekonomiskt intresse av att boställsförvaltningen är

lönsam. Dessa båda huvudpunkter i utredningens förslag till nytt avräkningsförfarande

tillstyrks allmänt av remissinstanserna. För att ytterligare stimulera pastoratens

intresse för en lönsam förvaltning föreslår några remissinstanser att pastoraten

skall gottslcrivas en högre andel av nettoavkastningen än 20 %.

Utredningens nu nämnda förslag till ändringar i nuvarande avräkningsmetod

undanröjer enligt min mening de påtalade bristerna i gällande system. Det torde

leda till betydligt rättvisare resultat än nuvarande system. En övergång till ett system

som sålunda baserar sig på lönetillgångarnas nettoavkastning bör inte heller vålla

några större praktiska svårigheter.

Att pastoraten vid avräkningen med kyrkofonden gottskrivs 20 % av nettoavkastningen

för sitt bestyr med boställsförvaltningen torde som utredningen antagit

stimulera pastoratens intresse för en god boställsförvaltning. Förslaget får anses

bättre tjäna det syfte som ligger bakom redan det nuvarande normaluppskattningssystemet,

nämligen att pastoratet skall ha ett direkt ekonomiskt intresse av en omsorgsfull

boställsförvaltning. Om man vill vinna pastoratens medverkan i en fortskridande

rationalisering av det kyrkliga jord- och skogsbruket, lär det nämligen,

såsom utredningen framhållit, vara nödvändigt att pastoraten upplever innehavet

av en lönsam fastighet som en tillgång men också bristande räntabilitet hos ett

löneboställe som en nackdel för pastoratets egen ekonomi och inte bara som en

olägenhet för kyrkofonden. På här anförda skäl ansluter jag mig till utredningens

förslag att avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden skall grundas på den

faktiska nettoavkastningen av avlöningstillgångarna och att pastoraten skall tillgodoräknas

20 % av nettoavkastningen för egen räkning.

I nuvarande normaluppskattningssystem skall avkastningen av varje löneboställe

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

uppskattas för sig. Uppkommer underskott, svarar pastoratet för detta. Det är

alltså inte tillåtet att räkna av underskottet från ett boställe på en uppskattad

nettobehållning av ett annat löneboställe. Utredningens förslag angående avräkningen

mellan pastoraten och kyrkofonden innebär att ett eventuellt underskott

på en lönetillgång får kvittas mot överskott på andra lönetillgångar i pastoratet.

Om förvaltningen av pastoratets samlade lönetillgångar visar förlust, svarar enligt

utredningens förslag pastoratet självt för denna. Förlusten beaktas alltså inte vid

avräkningen med kyrkofonden. Även i detta avseende har remissinstanserna allmänt

tillstyrkt utredningens förslag. Kommunförbundet anser emellertid att kyrkofonden

bör svara för en eventuell förlust på den samlade förvaltningen i pastoratet.

Enligt min mening bör utredningens förslag genomföras. Att pastoraten bör

få möjlighet att balansera eventuell förlust på vissa lönetillgångar mot en vinst på

andra sådana tillgångar är rimligt. Att gå så långt som kommunförbundet hävdar

och låta kyrkofonden svara för underskott på den samlade förvaltningen är emellertid

inte tillrådligt. Det skulle innebära att kyrkofondens användningsområde vidgades

och att en förlustbringande förvaltning i ett pastorat skulle bekostas genom

den allmänna kyrkoavgiften. Vidare skulle pastoratens intresse av en lönsam förvaltning

och därmed en viktig rationaliseringsfrämjande faktor begränsas.

I nuvarande avräkningssystem gäller särskilda regler för överskottspastoraten,

dvs. pastorat för vilka den faktiska avkastningen av lönetillgångarna överstiger

präst- och kyrkomusikerlönekostnaden och det virkesbehov för prästgård m. m.

som avses i 55 § ecklesiastika boställsordningen. Sådant pastorat skall f. n. betala in

hälften av överskottet till kyrkofonden. Den andra hälften får överskottspastoratet

använda till andra lokala kyrkliga ändamål än till lönekostnader. Utredningen anser

att det saknas anledning att göra skillnad mellan överskottspastoraten och

andra pastorat, om dess förslag att pastoraten skall gottskrivas 20 % av nettoavkastningen

genomförs. Utredningen föreslår därför att vad som återstår av nettoavkastningen,

sedan 20 % gottskrivits pastoratet och dess kostnader för avlöningsförmåner

till församlingspräster och kyrkomusiker blivit täckta, i sin helhet

skall levereras till kyrkofonden. Vid bedömning av frågan om överskott föreligger

bör enligt utredningen hänsyn ej längre tas till förut nämnt virkesbehov.

För överskottspastorat fastställs enligt gällande regler en utjämningsperiod av högst

10 år under vilken pastoratet har rätt att tillgodoräkna sig inlevererade överskottsmedel

för att täcka de underskott som eventuellt uppkommer under ett annat redovisningsår

under perioden. Utredningen anser att denna möjlighet till återbäring

av överskott för att täcka underskott bör behållas. Därvid bör dock den ändringen

ske att pastoratet för att täcka underskottet får återbäring med högst det sammanlagda

belopp som pastoratet under de närmaste föregående tio åren inlevererat

till fonden av överskottsmedel. Uppkommer underskott även ett senare år

kan eventuellt ytterligare återbäring ske av resterande överskottsmedel från de

då senaste tio åren.

Utredningens förslag i fråga om överskottspastoraten godtas överlag av remissinstanserna.

Från några håll framförs invändningar mot förslaget att behålla

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

113

möjligheten för pastorat att få återbäring av tidigare till kyrkofonden inbetalade

överskottsmedel. Bl. a. kammarkollegiet anser att denna möjlighet bör slopas.

Liksom utredningen och remissinstanserna anser jag att det vid en övergång till

det föreslagna nettoredovisningssystemet saknas anledning att göra skillnad mellan

överskottspastoraten och andra pastorat i fråga om vilken andel av nettoavkastningen

av lönetillgångama som överskottspastoraten bör få behålla. Överskottspastoraten

bör alltså behandlas enligt samma mönster som de övriga pastoraten.

Frågan om överskott föreligger bör bedömas genom en jämförelse av endast 80 %

av vinsten på förvaltningen av lönetillgångama, å ena, och avlöningskostnadema

å andra sidan. Hänsyn bör däremot ej längre tas till virkesbehov för prästgård

m. m. Som utredningen och majoriteten av remissinstanserna förordat bör emellertid

överskottspastoraten ha möjlighet till återbäring av överskott som inlevererats

till kyrkofonden för att täcka eventuellt underskott under senare år.

Enligt gällande bestämmelser kan pastorat få lån ur kyrkofonden, s. k. byggnadsförskott,

för bl. a. vissa ny- och ombyggnader på löneboställe samt vissa

grundförbättringar. Amortering och ränta på sådant lån utgör en avdragsgill utgift

vid normaluppskattningen. I övrigt får utgifter för mera kostsamma investeringar

inte dras av vid normaluppskattningen. I stället föreskrivs att den förbättring

av löneboställes avkastning som man kan vinna genom sådana investeringar

skall beaktas vid normaluppskattningen först efter det antal år (frihetsår) som

skäligen kan anses åtgå för att skriva av det nedlagda kapitalet. Utredningen

föreslår, dels att nuvarande lånemöjligheter för pastoraten skall behållas, dels att

systemet med frihetsår skall ersättas med en möjlighet för pastoraten att få lån

ur kyrkofonden och att vid avräkningen med kyrkofonden få göra avdrag för sina

kostnader för investeringar. Förutsättningarna för lån ur kyrkofonden bör enligt

utredningen stämma överens med vad som gäller för att erhålla statlig lånegaranti

enligt kungörelsen om statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Lån bör nämligen

inte komma i fråga för andra åtgärder än sådana som är försvarliga från rationaliseringssynpunkt.

Utredningen har, som jag tidigare redovisat, föreslagit att

vissa av pastoratens lönetillgångar, nämligen skogen på löneboställena och prästlönefondsfastigheterna,

skall förvaltas av annan än pastoraten. Sådan förvaltare

bör enligt utredningen få samma möjligheter till lån ur kyrkofonden som pastoraten.

Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om lån ur kyrkofonden.

Även jag ansluter mig till vad utredningen föreslagit härom.

11.2 Jordbrukets och skogsbrukets rationalisering

I syfte att skapa så effektiva jordbruks- och skogsföretag som möjligt pågår en

omfattande rationaliserings verksamhet inom jordbruket och skogsbruket. Samtidigt

som nya maskinella hjälpmedel gjort det möjligt att med oförändrad arbets
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1970

styrka bruka större arealer än tidigare, har de ökande kostnaderna för arbetskraft

och maskiner framtvingat nya företagsformer och som regel en koncentration till

större brukningsenheter. Boställsutredningens undersökningar visar emellertid att

ett stort antal kyrkliga fastigheter blivit efter i rationaliseringsprocessen. Den

kyrkliga jorden är nämligen ännu splittrad på ett stort antal små fastigheter. Inemot

hälften av jorden är i behov av strukturrationalisering. Det är därför, som jag tidigare

framhållit, av väsentligt intresse att den kyrkliga jorden i full utsträckning

omfattas av de allmänna rationaliseringssträvandena.

Den strukturrationalisering som behövs för den kyrkliga jorden berör enligt

utredningen inte endast den kyrkliga fastighetsförvaltningen. En samverkan med

andra jordägare är oundgänglig. Att den kyrkliga jorden dras in i strukturrationaliseringen

kan därför väntas bli till nytta inte bara för kyrkan. Utredningen föreslår

därför att de åtgärder som behövs inte behandlas separat för de kyrkliga fastigheterna.

De måste anpassas till de allmänna jordbrukspolitiska linjerna. Detta

innebär bl. a. att det för flertalet åtgärder av teknisk och ekonomisk art är lämpligast

att den kyrkliga fastighetsförvaltningen utnyttjar den statliga serviceverksamhet

som redan finns för jord- och skogsbruksfastigheters rationalisering. Även inom

den kyrkliga förvaltningen bör dock finnas resurser för att planera de rationaliseringsåtgärder

som behövs. Sålunda måste de kyrkliga förvaltningsorganen få sådana

resurser att dels de inventeringar som är nödvändiga för att bedöma det kyrkliga

fastighetsbeståndets framtida användning kan göras, dels fastighetsmarknaden kan

bevakas så att möjligheterna att genom köp, försäljning eller fastighetsbildning få

till stånd lämpliga brukningsenheter kan tas tillvara. Utredningen hävdar att strukturrationaliseringen

kräver utblick över vidare fält än ett pastorats fastighetsinnehav.

Den bör därför lämpligen bedrivas stiftsvis. Stiftsnämnden bör vara den myndighet

som bär det huvudsakliga ansvaret för strukturrationaliseringen och svarar

för de avgörande besluten och verkställighetsåtgärderna. En sådan utvidgning av

stiftsnämndernas kompetens bör kompletteras med att garantier skapas för att pastoratsintressena

beaktas vid stiftsnämndens handläggning av rationaliseringsärendena.

Utredningen föreslår därför att pastoraten i stiftet blir företrädda genom en

ledamot i stiftsnämnden.

Arbetet med att gå igenom det kyrkliga fastighetsbeståndet och primärt bedöma

dess framtida användning bör enligt utredningen i stor utsträckning läggas på boställsnämnderna,

varvid de bör få tillgång till fastighetsekonomisk och fastighetsteknisk

expertis. För inventeringen på skogsbrukssidan finns erforderlig sakkunskap

hos stiftsnämnderna.

Att genomföra den strukturrationalisering som bedöms nödvändig blir en arbetsuppgift

på längre sikt. Vissa allmänna riktlinjer kan utfärdas centralt. På

stiftsplanet förutsätter utredningen att en nära samverkan mellan stiftsnämnderna

och lantbruksnämnderna kommer till stånd. Utredningen betonar vikten av att

fastighetsmarknaden bevakas så att lämpliga tillfällen till markförvärv inte försummas.

Denna uppgift bör i fråga om skogsbruksfastigheter liksom hittills i första

hand ankomma på stiftsnämnden. I övrigt bör den åvila främst boställsnämn
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tf.- proposition nr 168 år 1970

115

derna. Som centralt organ för att leda och planera strukturrationaliseringen av den

kyrkliga jorden och tillhandahålla viss expertpersonal, i varje fall under ett inledningsskede,

föreslås en särskild arbetsenhet inom kammarkollegiet.

För att bostadsnämnderna skall kunna fullgöra sina uppgifter krävs enligt utredningen

vissa förändringar i nuvarande organisation. Sålunda bör nämndernas

verksamhetsområden vidgas. Vidare bör pastoraten få en fast representant i varje

nämnd. Härigenom stärks nämndernas möjligheter att medverka i strukturrationaliseringen.

Förvaltningsbestämmelserna för den kyrkliga jorden bör enligt utredningen

utformas så, att de underlättar en rörlig markpolitik och en effektiv samverkan

mellan olika fastigheter och ägarkategorier. För skogsbrukets del behövs en betydligt

mera utbyggd samverkan än den som erbjuds inom de nuvarande skogsbiträdesdistrikten.

Större enheter krävs för ett rationellt utnyttjande av maskiner

och arbetskraft. Gemensam planering av driften är en nödvändig förutsättning för

ett lönsamt skogsbruk. Utredningen har övervägt vilka fördelar som kan vinnas

genom olika former av samverkan och finner att teknisk samverkan bör kunna

komma i fråga med Skogssällskapet, skogsägareföreningar eller andra kategorier

av skogsägare. Tjänster bör under alla omständigheter köpas på sätt som visar

sig billigast och mest effektivt. Utredningen föreslår emellertid, att det kyrkliga

skogsbrukets samverkansproblem i första hand löses genom en utbyggd samverkan

inom den kyrkliga förvaltningens ram. Genom ett effektivt samarbete mellan de

skogsförvaltande pastoraten i ett helt stift kan man få underlag för de rationaliseringsåtgärder

som i främsta rummet krävs i form av översiktlig planläggning av

skogsarbetet, gemensam maskinanskaffning och anställning av arbetskraft och ett

gemensamt utbud av virke. Vidare kan avtal träffas centralt med företrädare för

andra skogsägarkategorier om samverkan över ägogränserna. Detta resultat kan

enligt utredningen uppnås på två olika vägar. En möjlighet är att stiftsnämnderna

övertar förvaltningen av löneboställenas skog, medan jordbruksdelen kvarstår under

pastoratens förvaltning. Skogen skulle därvid förvaltas gemensamt för pastoratens

räkning. Nettoavkastningen skulle årligen fördelas mellan samtliga delägande

pastorat efter andelsvärden, oavsett om avverkningen under året skett på ett

visst pastorats fastigheter eller ej. Utredningen konstaterar att detta alternativ

skulle innebära en ytterligare begränsning av pastoratens självbestämmanderätt

men påpekar att denna redan nu är ytterligt blygsam när det gäller skogsförvaltningen

och att det enskilda pastoratets rätt att besluta i fråga om avverkningar och

skogsvårdsåtgärder utgör ett direkt hinder för ett rationellt planerat skogsbruk.

Enligt utredningens andra alternativ skulle grundprincipen för nuvarande boställsförvaltning

behållas, dvs. att pastoraten svarar för förvaltningen av skogen. Men

ledningen för pastoratens förvaltning inom varje stift skulle uppdras åt ett samarbetsorgan

och stiftsnämndens uppgifter begränsas till tillsyn över förvaltningen

och tillvaratagande av kyrkofondens intressen. Även vid detta alternativ skulle

nettoavkastningen av den gemensamma förvaltningen årligen fördelas mellan pasta
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

raten efter andelstal. Utredningens majoritet förordar en lösning enligt sist nämnda

alternativ. Ledamoten Lindström reserverar sig till förmån för förvaltning genom

stiftsnämndema.

Målet för det kyrkliga skogsbruket föreslås vara en långsiktig, stor avkastning

med bibehållet krav på en måttlig förräntning. Detta bör enligt utredningen ge

virkesrilca bestånd utan överdrivet lång omloppstid. Kravet på en jämn avkastning

av det enskilda pastoratets skog behöver inte längre uppehållas, utan man

bör eftersträva en genomsnittligt jämn avkastning på längre sikt för stiftets samtliga

skogar.

När det gäller jordbruket kan enligt utredningen sidoarrende vara en smidig

väg till strukturrationalisering. Sidoarrende bör dock ses endast som ett första steg

mot rationellare fastighetsbildning. Framtida mera enhetliga arrendebestämmelser

kan också underlätta sambruk mellan kyrkliga fastigheter under skilda förvaltningar.

Beslut om ändrad markanvändning, annan driftsform m. m. bör underlättas.

Utredningen föreslår därför att beslutanderätten i sådana frågor överflyttas

från Kungl. Maj:t till stiftsnämnd eller i flertalet fall då det gäller löneboställes

disposition till boställsnämnd.

Utredningen framlägger vidare förslag som avser att underlätta köp och försäljning

av kyrklig jord. Det föreslås, att frågor om placering av prästlönefondsmedel

blir överflyttade från domkapitlens till stiftsnämndemas handläggning och att placering

av sådana fondmedel i fastighet, oberoende av beloppets storlek, får beslutas

av stiftsnämnd. Vidare föreslås att pastorat eller stiftsnämnd som inte har medel

omedelbart tillgängliga när tillfälle ges att förvärva från rationaliseringssynpunkt

lämplig tillskotts jord skall kunna få lån ur kyrkofonden för ändamålet.

De förslag till åtgärder av olika slag som utredningen lägger fram för att få

till stånd en effektiv strukturrationalisering tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna.

Man är i huvudsak ense med utredningen om att det till att börja med

krävs åtgärder för planläggning av strukturrationaliseringen. Det behövs sålunda en

inventering av de kyrkliga fastigheterna och en bedömning av deras framtida

användning. Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att detta arbete

liksom arbetet med att genomföra den strukturrationalisering som bedöms nödvändig

på grundval av inventeringen, genom bl. a. köp och försäljning, bör ske

stiftsvis under medverkan av — utom de statliga rationaliseringsorganen — boställsnämnd

och stiftsnämnd.

Från några håll framförs vissa allmänna erinringar. Skogsstyrelsen understryker

vikten av att rationaliseringssträvandena inte bara inriktas på att åstadkomma

bästa ekonomiska bärkraft hos de enskilda brukningsenheterna utan framför allt

på att genom s. k. intressearrondering skapa större samlade komplex av skogsmark.

Statskontoret anser att det såvitt avser jordbruksfastigheterna bör vara

möjligt att utan någon omfattande inventering ta itu med rationaliseringsarbetet i

samverkan med lanbruksnämnderna och deras expertis.

Utredningens förslag till fördelning mellan stiftsnämnd och boställsnämnd av

uppgifterna med att inventera fastighetsbeståndet och bevaka fastighetsmarknaden

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

liksom förslaget att inrätta ett centralt samordningsorgan inom kammarkollegiet

möter kritik från flera håll. Kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen

m. fl. framhåller vikten av att rationaliseringsarbetet inte splittras. Ansvaret

för inventeringen av fastighetsbeståndet och bevakningen av fastighetsmarknaden

bör enligt dessa remissinstanser helt åvila stiftsnämndema. Det intresse och den

ortskännedom och sakkunskap som finns hos boställsnämndema bör tas tillvara

men dessa bör väsentligen tjäna som serviceorgan åt stiftsnämndema.

Lantbruksstyrelsen, statskontoret och många andra remissinstanser anser det

inte vara motiverat att skapa ett nytt centralt rationaliseringsorgan inom kammarkollegiet

för ledning och samordning av rationaliseringsverksamheten. Planläggningen

bör lämpligen bedrivas på stiftsplanet. Kammarkollegiet anser att det finns

ett visst behov av riktlinjer och samordning, även om det huvudsakliga rationaliseringsarbetet

bör ske på stiftsplanet. Dessa i förhållande till utredningens förslag

mera begränsade samordningsuppgifter bör enligt kammarkollegiet läggas på

kollegiet, som på riksplanet närmast har att ta befattning med den kyrkliga jorden.

Kollegiet räknar med att kunna fullgöra dessa uppgifter utan någon förstärkning av

personalen.

I fråga om utredningens förslag till åtgärder för att få till stånd en mera utbyggd

samverkan inom det kyrkliga skogsbruket råder delade meningar. De flesta remissinstanserna

är ense med utredningen om att ett modernt skogsbruk kräver stora enheter

för att rationaliseringsfrämjande åtgärder skall kunna planeras och genomföras

i full skala och att en förvaltning stiftsvis i de flesta fall bör ge tillräckligt

underlag för rationaliseringsåtgärder i fråga om planläggning av skogsarbetet, maskinanskaffning,

arbetskraftsfrågor och virkesförsäljning m. m. Många remissinstanser

framhåller samtidigt att, även om det kyrkliga skogsbrukets samverkansproblem

i första hand bör lösas inom den kyrkliga förvaltningens ram, utredningen

borde ha anlagt ett mera positivt och konstruktivt synsätt på frågan om samverkan

med andra parter. Många skogsvårdsstyrelser ifrågasätter lämpligheten av att en

särskild avverkningsorganisation byggs upp inom den kyrkliga skogsförvaltningen.

Det bör komma i fråga endast när en sådan egen organisation verkligen kan utnyttjas

effektivt och rationellt. Med hänsyn till att den kyrkliga skogen är splittrad

på många små enheter och spridd över stora områden är det enligt flera skogsvårdsstyrelser

knappast möjligt för den kyrkliga skogsförvaltningen att i någon

större utsträckning kunna rationellt utnyttja en maskinpark av den storleksordning

som numera används. I stället bör samverkan i olika former sökas med

andra skogsförvaltande företag och organisationer. Därigenom kan de resurser

som redan finns inom skogsbruket bäst utnyttjas. Andra skogsvårdsstyrelser anser

att en samordning inom den kyrkliga förvaltningens ram i fråga om översiktlig

planläggning och utbud av virke väl kan komma i fråga. Förslaget om gemensam

maskinanskaffning och anställning av arbetskraft anses däremot orealistiskt.

Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

avstyrker förslaget att samtliga boställsskogar inom ett stift skall bilda

underlag för en central skogsförvaltning i stiftet. Kommunförbundet anser att det

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

finns andra möjligheter att åstadkomma ett större och bättre underlag för de förändrade

driftsformer som det nuvarande och framtida skogsbruket kräver. I första

hand åsyftar kommunförbundet en reform av den kyrkokommunala indelningen

som tar sikte på att skapa större kyrkokommunala enheter eller att bilda kyrkliga

samfälligheter. Med en bättre arrondering av den kyrkliga jorden bör enligt

kommunförbundet de större kyrkokommunala enheterna eller samfälligheterna

kunna utgöra ett tillräckligt stort underlag för en rationell skogsförvaltning. Därtill

kommer möjligheterna till samverkan med andra skogsägarkategorier. Församlings-

och pastoratsförbundet hänvisar till den ändring i kommunindelningen

som håller på att genomföras och framhåller att det därvid i regel blir aktuellt att

bilda kyrkliga samfälligheter inom dessa större kommuner.

Utredningens förslag att den gemensamma förvaltningen av all kyrklig skog i

stiftet skall uppdras åt ett särskilt samarbetsorgan för pastoraten i stiftet avstyrks av

så gott som samtliga remissinstanser. Dessa remissinstanser ansluter sig i stället till

reservantens, ledamoten Lindströms uppfattning att den mest praktiska och rationella

lösningen är att låta stiftsnämnden med en förstärkt pastoratsrepresentation

överta skogsförvaltningen. Som skäl åberopas allmänt att stiftsnämnderna genom

sin sammansättning och sin direkta tillgång till kvalificerad expertis är vida mera

lämpade än ett rent pastoratsorgan att leda de angelägna strävandena att av det

splittrade ägoinnehavet skapa brukningsenheter med goda förutsättningar för tidsenlig

drift och ökad lönsamhet. Vidare framhålls att stiftsnämnd såsom tillsynsmyndighet

eller förvaltande organ företräder alla kategorier av kyrklig jord och

därför också har betydligt större möjligheter att genom köp, försäljningar och byten

nå uppgörelser med andra markägare med motsvarande arronderingsintresse.

Ett annat skäl som åberopas är att en sådan organisatorisk lösning dessutom medger

en naturlig samordning mellan förvaltning och de föreslagna utvidgade befogenheterna

för stiftsnämnderna i strukturrationaliseringssammanhang.

Mot den av utredningen uttalade målsättningen för det kyrkliga skogsbruket som

bör ligga till grund för reglerna om skogshushållningsplaner för den kyrkliga skogen

framför lantbruksstyrelsen erinringar. Styrelsen hävdar att den föreslagna

målsättningen innebär en modifierad men alltjämt klart uttalad tendens till upplagring

av skogskapital. Detta avviker från målsättningen för skogsbruket i övrigt som

strävar mot företagsekonomiskt rationell drift.

Mot utredningens förslag i fråga om köp och försäljning av jord i rationaliseringssyfte

framförs erinringar på några punkter. Kammarkollegiet och domänverket

avstyrker förslaget att beslutanderätten i fråga om fastighetsköp helt skall delegeras

till stiftsnämnden. I fråga om förvärv av fastighet för kyrkofondens räkning

hänvisar kammarkollegiet till att en intresseavvägning och prioritering mellan

olika stift ofta är påkallad. Sådana frågor bör därför alltjämt avgöras centralt.

Beslutanderätten bör dock i viss utsträckning kunna delegeras till kollegiet. I fråga

om förvärv av fastighet för prästlönefondsmedel påpekar kammarkollegiet och

domänverket att exempelvis domänverkets större markförvärv underställs Kungl.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

119

Maj:ts prövning. Kollegiet föreslår att vid sådana förvärv skall gälla motsvarande

regler som vid försäljning av kyrklig jord.

Utredningen har som framgått föreslagit flera mindre genomgripande reformer

som tillsammans skall tillgodose syftet att den kyrkliga jorden blir rationellt

förvaltad. En förutsättning härför är som tidigare nämnts att de kyrkliga jordbruks-

och skogsbruksföretagens storlek anpassas till den fortgående tekniska och

ekonomiska utvecklingen. Målet kan emellertid nås på olika sätt. De metoder

utredningen anvisar är partiella reformer av organisatorisk och förvaltningsmässig

art som ger kyrkans förvaltande organ bättre möjligheter till strukturrationalisering

och olika former av samverkan. Genom omdisposition av marken och förvärv

av mark kan bärkraften hos de kyrkliga brukningsenheterna ökas. Som ett led i

strukturrationaliseringen ingår även avyttring av icke bärkraftiga brukningsenheter.

Genom samverkan mellan olika markägare kan vissa av stordriftens fördelar vinnas.

Jag kan liksom remissinstanserna i huvudsak ansluta mig till utredningens sätt

att angripa problemen.

Strukturrationaliseringen bör givetvis som utredningen framhåller anpassas till

de allmänna rationaliseringssträvandena. Verksamheten bör bedrivas i nära samarbete

med lantbruksnämnderna, som har till uppgift att främja bl. a. jordbrukets

och skogsbrukets yttre rationalisering. För att åstadkomma en effektiv strukturrationalisering

krävs vidare, som utredningen också framhåller, en omsorgsfull

planläggning av verksamheten. Som ett led i planläggningen ingår sådana åtgärder

som att inventera det kyrkliga fastighetsbeståndet, att bedöma dess framtida användning,

att planera markbyten för s. k. intressearrondering och att angelägenhetsgradera

rationaliseringsinsatserna. En grundprincip i detta arbete bör givetvis vara

att åstadkomma så gott resultat som möjligt för det kyrkliga jordbruket och skogsbruket

i stort. Erfarenheterna med strukturrationalisering av domänverkets och

skogsbolagens markinnehav har visat att mindre administrativ planeringsenhet än

länet ej bör komma i fråga. Av dessa skäl bör som utredningen föreslagit stiftet

utgöra planeringsenhet.

Remissinstanserna delar över lag utredningens uppfattning att ansvaret för den

regionala planeringen av strukturrationaliseringen och dess genomförande i allt

väsentligt bör ligga hos stiftsnämnderna. Det framhålls bl. a. att strukturrationaliseringen

i hög grad är en fråga om köp, försäljning och byte av fast egendom, där

stiftsnämnden redan enligt gällande bestämmelser har en central funktion. Även

jag delar denna uppfattning. Självfallet kan ett enskilt pastorat genom egna initiativ

och lämpliga åtgärder förstärka ett boställe så att det ger en tillfredsställande

avkastning. Men att helt lämna initiativet åt de enskilda pastoraten låter sig knappast

göra, om man skall få till stånd en mera genomgripande strukturrationalisering.

Remissinstansernas kritik mot förslaget att ge boställsnämnderna vidgade befogenheter

i rationaliseringsarbetet är enligt min mening befogad. Det är viktigt

att rationaliseringsarbetet inte splittras. Boställsnämnderna bör väsentligen tjäna

som serviceorgan åt stiftsnämnderna. Ansvaret för inventeringen av fastighetsbe
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

ståndet bör alltså åvila stiftsnämnden, liksom det bör ankomma på stiftsnämnden

att ha ansvaret för att planlagda strukturförändringar av jordbruksfastigheter blir

genomförda.

Förslaget att inrätta en särskild arbetsenhet inom kammarkollegiet med vidsträckta

uppgifter att samordna, övervaka och dra upp riktlinjer för strukturrationaliseringen

har mött kritik från många håll. Jag anser liksom kammarkollegiet

att det finns visst behov av samordning och centralt meddelade riktlinjer. Dessa, i

förhållande till utredningens förslag mera begränsade uppgifter, bör kunna läggas

på kammarkollegiet utan att dess organisation ändras.

Att förändra det kyrkliga jord- och skogsbruket kommer med nödvändighet åt'',

ta lång tid i anspråk. Det är därför angeläget att under omställningsskedet genom

olika former av samverkan över ägogränser motverka de olägenheter som beror

på att brukningsenhetema inte är tillräckligt stora och att arronderingen av driftsenheterna

är bristfällig. Eftersom den ökade användningen av maskinella hjälpmedel

inom skogsbruket fört med sig att de skogliga behandlingsytomas storlek

och form fått en helt annan betydelse för det ekonomiska resultatet av skogsbruket

än tidigare, finns det särskilt inom skogsbruket ett stort behov av samverkan av

olika slag.

Utredningens förslag att samverkansbehovet för det kyrkliga skogsbruket i första

hand löses inom den kyrkliga förvaltningens ram godtas i princip av remissinstanserna.

Förslaget innebär närmare bestämt att man inom stiftet bygger ut de

samverkansformer man nu har i skogsbiträdesdistrikten och den möjlighet till central

planering som stiftsjägmästarorganisationen erbjuder. På så sätt får man enligt

utredningen underlag för sådana rationaliseringsåtgärder som översiktlig planläggning

av skogsarbetet, gemensam maskinanskaffning och anställning av arbetskraft

samt samordnad virkesförsäljning.

Liksom de allra flesta remissinstanserna delar jag utredningens uppfattning att

man bör tillvarata och vidareutveckla de samverkansformer som f. n. finns inom

det kyrkliga skogsbruket. Det moderna skogsbruket kräver stora enheter för att

rationaliseringsfrämjande åtgärder skall kunna planeras och genomföras i full skala.

Jag förordar därför att skogsförvaltningen i enlighet med vad utredningen föreslagit

organiseras stiftsvis. Jag delar alltså inte kommunförbundets och församlings-

och pastoratsförbundets uppfattning att tillskapandet av större kyrkokommunala

enheter och bildandet av kyrkliga samfälligheter kommer att ge tillräckligt

stort underlag för att snabbt och rationellt lösa de många problem som ett

splittrat skogsbruk möter. I likhet med många skogsvårdsstyrelser är jag snarare

benägen att ifrågasätta om ens en förvaltning stiftsvis kan ge underlag för vissa av

de rationaliseringsåtgärder som utredningen föreslår. Självfallet bör företagsekonomiska

principer vara vägledande även vid valet av samverkansform. Från denna

utgångspunkt ter det sig naturligt med en samordning inom den kyrkliga förvaltningens

ram när det gäller sådana frågor som utbud av virke och planläggningsfrågor.

Däremot är det tveksamt huruvida det från företagsekonomisk synpunkt

är lämpligt att det i varje stift anskaffas maskiner och anställs arbetskraft för

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

skogsbruket. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit att detta är en

helt orealistisk tanke för Norrbottens del, bl. a. med hänsyn till skogsskiftenas

spridning över en areal som motsvarar en fjärdedel av landets hela areal. Många

andra skogsvårdsstyrelser har också manat till stor försiktighet i dessa avseenden.

Jag vill för egen del understryka dessa synpunkter. Jag anser således att, så länge

det kyrkliga skogsbruket är så splittrat som nu och så länge som den tekniska

och ekonomiska utvecklingen fortlöper i så snabb takt som f. n., det inte bör komma

i fråga att inom den kyrkliga förvaltningens ram anskaffa maskiner eller anställa

arbetskraft i annat fall än då förutsättningar finns för en på lång sikt rationell

skogsproduktion. Det är alltså inte lämpligt att nu alltför hårt låsa formerna för

den kyrkliga avverkningsorganisationen.

Tills vidare bör olika former av teknisk samverkan med andra kategorier av

skogsägare vara den från driftssynpunkt lämpligaste lösningen för det kyrkliga

skogsbruket. Hittills har sådan samverkan förekommit främst med Skogssällskapet

i den formen att sällskapet med sin personal och maskinutrustning biträtt vid förvaltningen

av löneboställenas skogar, vilkas belägenhet gjort ett sådant samarbete

naturligt för båda parter. På flera håll i landet förekommer också en begränsad

teknisk samverkan med skogsägareföreningar. Som utredningen påpekat bör i bl. a.

Luleå stift samverkan med domänverket på många håll te sig naturlig. I detta

sammanhang bör anmärkas att enligt utredningens uppgifter 50 å 60 % av den

årliga avverkningen inom de kyrkliga skogarna säljs på rot. Om förvaltningen av

löneboställenas skogar såsom jag förordat ombesörjs stiftsvis, kan avtal träffas

centralt om anlitande av entreprenörföretag eller eljest av personal eller maskiner

i annans tjänst för arbete på kyrklig skogsmark.

När det gäller frågan hur organisationen på stiftsplanet närmare skall utformas

möter utredningens förslag att skogen skall förvaltas av ett för pastoraten i stiftet

gemensamt organ ett kompakt motstånd från remissinstansernas sida. Så gott som

samtliga instanser ansluter sig i stället till ledamoten Lindströms uppfattning att

stiftsnämnderna bör ha hand om förvaltningen. Även jag anser att den mest praktiska

och rationella lösningen är att förvaltningen anförtros åt stiftsnämnderna. Jag

kan i huvudsak ansluta mig till de skäl som åberopas i reservationen. Man har

från något håll velat göra gällande att principiella skäl talar mot att flytta över

pastoratens förvaltningsuppgifter i fråga om skogen till stiftsnämnderna. Som utredningen

framhållit är emellertid pastoratens självbestämmanderätt när det gäller

skogsförvaltningen redan nu ytterligt blygsam. För att även i framtiden garantera

pastoraten ett visst medinflytande över skogsförvaltningen föreslår jag, som

närmare skall utvecklas i ett senare sammanhang, att pastoraten blir representerade

i stiftsnämnden med två ledamöter.

Mycket talar för att de förändringar i arbetsuppgifterna som nu föreslagits för

stiftsnämndemas del kommer att påkalla viss utökning av stiftsnämndernas personal.

I vilken utsträckning personalen bör ökas går inte nu att bedöma. Till den

frågan får jag återkomma i ett senare sammanhang.

Utredningen har gjort vissa uttalanden om målet för det kyrkliga skogsbruket.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Jag vill i det sammanhanget påpeka att målet givetvis bör stå i överensstämmelse

med målet för skogsbruket i övrigt. Det kyrkliga skogsbruket bör alltså drivas så,

att det på lång sikt lämnar bästa möjliga ekonomiska resultat samtidigt som det

ger en från företagsekonomisk synpunkt godtagbar årlig avkastning.

Utredningens förslag till närmare utformning av hushållningsplanerna har mött

skarp kritik. Skogsbrukets planläggningsfrågor övervägs f. n. av skogspolitiska

utredningen. Jag förordar att Kungl. Maj:t får meddela anvisningar för den kyrkliga

skogsbruksdriften. Anvisningarna bör utformas så att det kyrkliga skogsbruket

kan drivas efter samma riktlinjer som övrigt jämförligt skogsbruk.

Liksom remissinstanserna godtar jag utredningens förslag att Kungl. Maj:ts beslutanderätt

i fråga om ändrad markanvändning eller andra dispositionsändringar

av det kyrkliga jordbruket skall överflyttas till stiftsnämnd och i vissa fall till boställsnämnd.

Utredningens förslag att beslutanderätten i fråga om fastighetsköp helt skall

läggas på stiftsnämndema anser jag i likhet med kammarkollegiet och domänverket

föra för långt. Frågan har samband med den större frågan om placering

av de snabbt växande kyrkliga fonderna som jag avser att behandla något senare.

Jag vill emellertid förutskicka att önskemålet om en bredare bas för de kyrkliga

kapitalplaceringarna talar för att stiftsnämndens beslutanderätt i fråga om inköp

av fastighet för prästlönefondsmedel begränsas. Kungl. Maj:t bör medges att meddela

närmare bestämmelser i fråga om förvärv av fastighet för fondmedel av olika

slag.

Utredningens förslag att de kyrkliga myndigheterna skall få möjlighet att lämna

staten eller kommun förhandsbesked om principiellt medgivande till framtida försäljning

kan jag inte biträda. Frågan berördes i prop. 1967: 100 angående riktlinjer

för bostadspolitiken, m. m. I sitt remissyttrande över det betänkande som

låg till grund för propositionen förklarade boställsutredningen sig ämna föreslå

att kommun skulle kunna få bindande förhandsbesked om rätt att förvärva kyrklig

jord för att på så sätt kunna förebygga att kommun alltför långt innan markdispositionen

blir aktuell övertar fastighet på vilken ett räntabelt jordbruk kan

bedrivas. Departementschefen uttalade bl. a. att en tidig överlåtelse av mark till

kommunen otvivelaktigt kan innebära att den överlåtna marken blir mindre rationellt

förvaltad i skogsbruk eller jordbruk fram till tidpunkten när marken skall

exploateras för bebyggelse. Enligt departementschefen är det fråga om en avvägning

mellan två samhällsintressen, nämligen intresset att främja en god samhällsplanering

och intresset av fortsatt rationell drift under en övergångstid. Departementschefen

betraktade det så angeläget att främja långsiktighet i den kommunala

markpolitiken att statens och kyrkans intresse att få behålla marken så länge som

möjligt i viss mån borde få stå tillbaka för intresset att åstadkomma en god planering

av samhällsbyggandet. Skäl saknas att frångå detta ställningstagande i frågan.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970 123

11.3 Enhetligare förvaltnmgsbestämmelser m. m.

Den kyrkliga egendomen är, både i fråga om ursprung och de ändamål den

avser att tjäna, av mycket växlande slag. Redan på grund härav är det naturligt

att reglerna om förvaltning av kyrklig egendom är tämligen oenhetliga.

Den kyrkliga egendomen utgörs dels av den kyrkliga jorden med tillhörande

byggnader, dels av lös egendom såsom inventarier i kyrkor, fonder som härleder

sig från den kyrkliga jorden och donationer. Den kyrkliga jorden kan indelas i

två huvudgrupper. Den ena avser fast egendom som genom sitt brukningsvärde tjänar

kyrkan, s. k. förvaltningsförmögenhet. Hit hör främst kyrkor, kyrkogårdar och

andra allmänna begravningsplatser samt prästgårdar och biskopsgårdar. Den andra

gruppen som skulle kunna kallas finansförmögenheten omfattar avkomstgivande

egendom. Till den avkomstgivande fasta egendomen räknas huvudsakligen löneboställen,

prästlönefondshemman, lokalkyrkas fastigheter, allmänna kyrkohemman,

biskopshemman, klockarhemman och domkyrkas fastigheter. Avkastningen

av denna egendom är avsedd för skilda ändamål. Sålunda disponeras avkastningen,

från löneboställena och prästlönefondshemmanena för avlöning av präster, från

församlingskyrkas fastighet för församlingskyrkans räkning och från domkyrkas

fastighet för domkyrkans behov. Avkastningen från allmänna kyrkohemman,

biskopshemman och klockarhemman tillfaller kyrkofonden.

De regler om förvaltning av kyrklig egendom som nu är aktuella avser endast

den del av den kyrkliga jorden som kan hänföras till finansförmögenheten samt

prästgårdar, biskopsgårdar och vissa fonder. Löneboställena förvaltas f. n. av pastoraten.

Vissa förvaltningsbefogenheter tillkommer dock boställsnämnd och stiftsnämnd.

Dessa nämnder utövar även uppsikt över pastoratens förvaltning. Församlingskyrkornas

fastigheter förvaltas av församlingarna. Vissa förvaltningsbefogenheter

tillkommer stiftsnämnd, som också har uppsikt över förvaltningen. Prästlönefondshemman,

allmänna kyrkohemman, biskopshemman och klockarhemman förvaltas

av stiftsnämnden. Förvaltningen av domkyrkofastigheter tillkommer biskopen

och domkapitlet med en syssloman som närmaste förvaltare. Stiftsnämnden

har uppsikt över förvaltningen av domkyrkofastigheter. För förvaltningen av Lunds

domkyrkas fastigheter gäller en annan ordning. Ett särskilt domkyrkoråd finns för

ändamålet. Vissa förvaltningsbefogenheter tillkommer dock stiftsnämnden.

Utredningens förslag tar sikte på att åstadkomma större enhetlighet i förvaltningsformerna

beträffande de olika slagen av kyrklig jord. I detta syfte föreslår

utredningen ändrade regler om förvaltningen av bl. a. dels löneboställenas skog,

dels vissa domkyrkofastigheter. Vidare föreslår utredningen ändringar i reglerna

om upplåtelse av arrende och andra nyttjanderätter, däribland jakt och fiske.

Utredningen framför också förslag om naturvård och kulturminnesvård.

Som framgår av vad jag tidigare anfört har jag godtagit utredningens förslag

om att skogen på samtliga löneboställen i ett stift skall förvaltas gemensamt. Jag

har därvid förordat att förvaltningen skall utövas av stiftsnämnden.

Beträffande lokalkyrkornas skog föreslår utredningen ingen organisatorisk för
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

ändring. Varje församling bör alltjämt ha hand om skogsförvaltningen. Stiftsnämndens

befattning bör enligt utredningen begränsas till att fastställa hushållningsplan

och tillse att den efterföljs. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget men

bl. a. stiftsnämnden i Karlstad anser att lokalkyrkornas skog bör inordnas i den

för stiftet gemensamma skogsförvaltningen. Jag anser att det saknas skäl att frångå

utredningens förslag. Det allmännas intresse av förvaltningen är av annan art i

fråga om löneboställenas skog, vars avkastning påverkar kyrkofondens ekonomi

och därmed den allmänna kyrkoavgiften, än i fråga om lokalkyrkornas skog vars

avkastning disponeras för dessa kyrkors räkning. Det bör emellertid inte möta något

hinder att, om församlingen önskar det, lokalkyrkas skogsfastigheter efter beslut

av Kungl. Maj:t får ingå i den för löneboställenas skog gemensamma statsförvaltningen.

Förvaltningen av domkyrkornas fastigheter med undantag av Lunds

domkyrkas fastigheter och vissa andra fastigheter bör enligt utredningen överlämnas

åt stiftsnämnderna. Förvaltningen av Lunds domkyrkas egendomar föreslås

även i fortsättningen ankomma på domkyrkorådet i Lund. Utredningens förslag

i dessa avseenden tillstyrks av remissinstanserna. Enligt en undersökning som

kyrka-statutredningen gjort år 1960 uppgick taxeringsvärdet av domkyrkornas

fasta egendom, med undantag av själva domkyrkofastigheterna, till 23,6 milj. kr.

Därav belöpte 20 milj. kr. på Lunds domkyrkas fasta egendom. Förvaltningen av

Lunds domkyrkas egendom bör alltså väl kunna bestå som en enhet för sig. Domkyrkojorden

i övrigt är däremot av ringa omfattning och de organ som f. n. har

ansvaret för denna fasta egendom har inte någon speciell sakkunskap för fastighetsförvaltning.

Några bärande skäl för att behålla en särskild förvaltningsorganisation

för denna egendom finns alltså knappast. Det torde vara betydligt lättare att få

till stånd en rationell ordning, om förvaltningen anförtros stiftsnämnderna. På dessa

skäl tillstyrker jag utredningens förslag beträffande förvaltningen av Lunds domkyrkas

och övriga domkyrkors fastigheter. Liksom utredningen räknar jag med att

det kan vara lämpligt att beträffande vissa fastigheter lägga förvaltningen på annat

organ än stiftsnämnden resp. domkyrkorådet i Lund. Beslut härom bör få meddelas

av Kungl. Maj:t.

För stiftsnämnds förvaltning av domkyrkas fastighet bör gälla samma regler

som beträffande stiftsnämnds omedelbara förvaltning av annan kyrklig jord. Det

bör påpekas att förslaget inte syftar till någon ändring i fråga om användningen av

egendomens avkastning. Inte heller är det meningen att frånta de organ som f. n.

fungerar som domkyrkas styrelse vården och förvaltningen av själva domkyrkan

eller dess kapital och övriga lösa egendom.

Utredningens förslag rörande utarrendering syftar till en mera enhetlig reglering

av de kyrkliga organens handläggning av arrendefrågor. I fråga om den privaträttsliga

regleringen av den kyrkliga jordens utarrendering har, som jag tidigare nämnt,

chefen för justitiedepartementet tidigare denna dag anmält förslag som innebär en

i princip enhetlig lagstiftning för såväl publika som enskilda arrenden. Enligt gällande

bestämmelser om förvaltning av kyrklig jord skall upplåtelser och övriga jordägarfunktioner

i princip handhas av den som förvaltar den kyrkliga jorden. I fråga

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts< proposition nr 168 år 1970 125

om arrendeupplåtelse är emellertid de förvaltande organens handlingsfrihet inskränkt

i vissa avseenden. Så t. ex. bestämmer boställsnämnden arrendevillkoren vid

utarrendering av löneboställe. Detta sker vid en s. k. ekonomisk besiktning. Beträffande

församlingskyrkornas och domkyrkornas fastigheter föreskrivs att arrendeuppskattning

skall göras av vissa därtill utsedda personer, varefter stiftsnämnden

fastställer villkoren för arrendeupplåtelsen. I fråga om rätten att sluta avtal om

upplåtelse av kyrklig jord på arrende för jordbruk gäller skilda bestämmelser. I

allmänhet är det förvaltaren av egendomen som har hand om själva upplåtelsen

men i vissa fall, t. ex. i fråga om Lunds domkyrkas och lokalkyrkornas fastigheter,

svarar stiftsnämnden även för utarrenderingen. För att vinna större enhetlighet i

förvaltningsformerna och för att få en enhetligare arrendesättning för de kyrkliga

arrendegårdarna föreslår utredningen att det uppdras åt boställsnämnderna att

göra arrendeuppskattning beträffande samtliga kategorier kyrkliga jordbruksfastigheter.

I överensstämmelse med vad som gäller för löneboställena föreslås vidare att

det såvitt avser lokalkyrkornas jord skall ankomma på boställsnämnden att även

fastställa arrendevillkoren. Beträffande Lunds domkyrkas fastigheter föreslås att

det skall ankomma på stiftsnämnden att fastställa arrendevillkoren. Att anta arrendator

och teckna kontrakt med denne, dvs. handhavandet av själva upplåtelsen

föreslås ankomma på vederbörande förvaltare. Remissinstanserna tillstyrker i allt

väsentligt utredningens förslag i dessa avseenden. Domkyrkorådet i Lund anser

emellertid att det bör anlcomma på boställsnämnden och inte på stiftsnämnden att

fastställa arrendevillkor för Lunds domkyrkas arrendegårdar.

Det är enligt min mening värdefullt med en enhetligare reglering av de kyrkliga

organens handläggning av arrendefrågor. Regleringen tar f. n. sikte på dels att

förhindra att arrendevillkoren är till skada för arrendegårdarna eller eljest för det

allmänna, dels att tillvarata optionsberättigad arrendators intressen. Sist nämnda

syfte kommer, om förslaget till ny arrendelagstiftning genomförs, att tillgodoses

genom allmänna arrenderättsliga regler. Enligt detta förslag skall bl. a. tvist om

rätt till fortsatt arrende och villkoren för sådant arrende prövas av arrendenämnd.

Kvar står främst intresset att nå enhetliga arrendenormer inom den kyrkliga förvaltningen.

Det intresset tillgodoses om arrendeuppskattning beträffande alla slag

av kyrklig jord uppdras åt boställsnämnderna. Dessa bör också fastställa de villkor

som bör erbjudas den presumtive arrendatorn utom i fråga om fastigheter som

förvaltas av stiftsnämnd. Såsom domkyrkorådet i Lund föreslagit bör lämpligen

boställsnämnden, inte stiftsnämnden bestämma villkoren när fastighet som tillhör

Lunds domkyrka skall upplåtas som jordbruksarrende. Detta står i överensstämmelse

med utredningens förslag i fråga om lokalkyrkas fastighet. Arrendeavtalet

bör beträffande alla kategorier kyrklig jord ingås med den som förvaltar egendomen.

Utredningen har även behandlat frågan om förvaltning av löneboställe som utgör

hyresfastighet. Utredningen anser att pastoraten är utrustade med eller har tillgång

till den sakkunskap som behövs för en affärsmässig förvaltning av sådana

fastigheter. Enligt utredningen saknas därför anledning att låta boställsnämnden ha

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

uppsikt över förvaltningen eller bestämma hyran. Förvaltningen bör emellertid

liksom i fråga om andra prästlönetillgångar stå under allmän uppsikt av stiftsnämnden.

Utredningens förslag godtas allmänt men kammarkollegiet har ifrågasatt

lämpligheten av att i fråga om löneboställen som utgör hyresfastigheter frångå

principen om boställsnämnds uppsikt över förvaltningen. Jag anser liksom utredningen

och majoriteten av remissinstanserna att pastoraten mycket väl kan anförtros

att själva ha hand om förvaltningen av hyresfastigheter. Som utredningen

påpekat bestäms boställsnämndernas sammansättning av helt andra arbetsuppgifter.

Även i fråga om andra nyttjanderättsupplåtelser på kyrklig jord än upplåtelse

på arrende för jordbruk är de förvaltande organens handlingsfrihet inskränkt. Inskränkningarna

gäller främst upplåtelse som medför sådan förändring av den upplåtna

markens användning att marken praktiskt taget inte åter kan användas på

det tidigare sättet. I sådana fall ligger beslutanderätten som regel hos stiftsnämnden.

Utredningen föreslår att upplåtelse med nyttjanderätt till församlingsändamål

eller till kommunalt behov eller till bostadsbebyggelse, industri eller annat liknande

ändamål i fråga om mark som inte redan står under stiftsnämnds förvaltning

skall avgöras av stiftsnämnden. Detsamma bör enligt utredningen gälla även

i fråga om tomträttsupplåtelse. Även upplåtelse av rätt till naturtillgång, såsom

täkt av grus, sten, torv eller lera, samt ändamåls- eller servitutsupplåtelse bör enligt

utredningen beslutas av stiftsnämnden. Ett undantag bör dock göras. Att besluta

om upplåtelse av strömfallslägenhet bör ankomma på kammarkollegiet.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet förslagen. Lantmäteristyrelsen anser dock

att nyttjanderätt på obestämd tid, upplåten genom s. k. ändamålsupplåtelse är

en rättighetsform som bör utmönstras i fråga om den kyrkliga jorden. Enligt kammarkollegiet

bör tomträtts- och servitutsupplåtelser på kyrklig jord jämställas

med försäljning av sådan jord. Detta innebär att skilda värdegränser blir avgörande

för vilken myndighet som skall besluta om upplåtelse.

Det allmännas intresse av att den kyrkliga jorden bevaras och kommer till användning

för det ändamål vartill den anskaffats av församling eller pastorat, donerats

av enskilda eller anslagits av kronan har gjort att befogenheterna i fråga om

upplåtelser av större omfattning i många fall tillagts statliga organ, främst stiftsnämnder.

Regleringen är emellertid inte enhetlig. Utredningens förslag råder bot

på denna brist och bör enligt min mening i allt väsentligt genomföras. Det bör

alltså ankomma på stiftsnämnden att i första instans avgöra frågor om upplåtelse

med nyttjanderätt till församlingsändamål, kommunalt behov, bostadsbebyggelse,

industri eller annat liknande ändamål, upplåtelse av tomträtt, upplåtelse av rätt

till naturtillgång och upplåtelse av servitut. Motsvarande bör gälla även upplåtelse

av samfällighetsrätt. Frågor om upplåtelse av rätt till vattenkraft bör dock avgöras

av kammarkollegiet. Utredningen har föreslagit att även frågor om s. k. ändamålsupplåtelser,

upplåtna för obegränsad tid skall avgöras av stiftsnämnden. I denna

form har tidigare vanligen upplåtits rätt att på kyrklig fastighet lägga ned vatteneller

avloppsledning, kabel o. dyl. och ha den nedlagd så länge som den används

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

för avsett ändamål. Numera sker sådan upplåtelse vanligen i form av servitut.

Enligt förslaget till ny jordabalk är nyttjanderättsupplåtelser tidsbegränsade utom

i fråga om nyttjanderätt som upplåts av staten. De särregler som finns beträffande

fast egendom som tillhör staten skall, som jag senare kommer att föreslå, inte gälla

för kyrklig jord. Under sådana förhållanden bör bestämmelserna om s. k. ändamålsupplåtelser

på kyrklig jord slopas. Bestämmelser om upplåtelse av rätt till jakt eller

fiske bör meddelas av Kungl. Maj:t. I princip bör gälla att det organ som svarar

för skogsförvaltningen upplåter jakträtten på skogsmarken och angränsande inägor

och att upplåtelse av fiske på kyrkliga fastigheter beslutas av den som förvaltar

egendomen.

Utredningen har ingående behandlat frågan om naturvården på kyrklig jord.

Liksom remissinstanserna anser jag utredningens förslag väl tillgodose naturvårdens

intressen. Jag delar alltså utredningens uppfattning att det som regel bör ankomma

på stiftsnämnden att avgöra frågor om att godkänna bildandet av naturreservat

och fridlysning såsom naturminne på kyrklig jord. Medför reservatsföreskrift

sådant men att mera betydande ersättningsbelopp bör utgå, bör frågan lämpligen

hänskjutas till kammarkollegiet. I vissa situationer såsom när överenskommelse

inte kan träffas mellan stiftsnämnd respektive kammarkollegiet samt länsstyrelse

bör frågan hänskjutas till Kungl. Maj:t. Som utredningen föreslagit bör det

ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i dessa avseenden.

Vad jag sålunda föreslagit om godkännande av bildande av naturreservat bör som

naturvårdsverket föreslagit gälla även i fråga om godkännande av bestämmelser

om skydd för djurlivet enligt 14 § naturvårdslagen. I likhet med remissinstanserna

anser jag utredningens förslag i fråga om vården av icke fridlysta objekt ändamålsenliga.

Stiftsnämnd bör alltså kunna ålägga pastorat att vårda visst naturföremål

på löneboställe med rätt att dra av kostnaden vid avräkningen med kyrkofonden.

Gäller vården ett markområde, t. ex. en löväng, bör det kunna undantas

från utarrendering och skötselföreskrifter meddelas av stiftsnämnden. För församlingskyrkas

fastighet bör kyrkorådets medgivande till motsvarande åtgärd inhämtas.

Principen att naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i

skälig omfattning bör enligt min mening komma till uttryck i lagstiftningen.

11.4 Placering av prästlönefondsmedel

Som tidigare berörts ingår i den kyrkliga egendomen lösa tillgångar av olika

slag. Dit hör prästlönefonderna som huvudsakligen bildats av medel som influtit

vid försäljning av boställsjord. Prästlönefond förvaltas av pastoratet och avkastningen

används till prästernas avlöning. Huvudregeln är att prästlönefond skall

göras räntebärande på samma sätt som omyndigs medel. Fondmedel kan också

få användas till bl. a. inköp av fastighet, som då förvaltas såsom löneboställe en
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

ligt boställsordningens föreskrifter. Det ankommer på stiftsnämnden att ha sin

uppmärksamhet riktad på möjligheten och lämpligheten av att använda pastorats

prästlönefond till inköp av fastighet. Fråga om inköp av fastighet med högre värde

än 100 000 kr. skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Gäller frågan köp av fastighet

med lägre värde får stiftsnämnden själv besluta därom. Vidare kan medel tillhörande

prästlönefonder från flera pastorat omhändertas till förvaltning av stiftsnämnden

och sammanföras till en särskild fond, benämnd stiftets prästlönejordsfond,

att användas till inköp av fastighet. Sådan fastighet kallas stifts prästlönefondshemman

och förvaltas av stiftsnämnden. Den behållna avkastningen av prästlönefondshemman

tillfaller vederbörande pastorat i förhållande till storleken av de

fondmedel som från pastoratet tagits i anspråk för inköp av hemmanet. Fråga om

förvärv av prästlönefondshemman skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Enligt utredningen har prästlönefondernas samlade kapitalbelopp ökat starkt

under de senaste årtiondena och uppgick den 1 januari 1964 till nära 110 milj. kr.

De möjligheter som finns att använda medlen till inköp av fastighet har av olika

skäl utnyttjats mycket sparsamt. Huvudparten av medlen förvaltas alltså som

penningfonder hos pastoraten och är placerade på bankräkning eller i obligationer

eller lån i överensstämmelse med de regler som gäller för placering av omyndigs

medel. En sådan placering är enligt utredningen klart otillfredsställande och innebär

att de snabbt växande prästlönefonderna inte bevaras vid sitt reella värde.

Utredningen anser att f. n. endast placering i fastighet och i någon mån i aktier utgör

godtagbara alternativ för att erhålla en värdesäker placering av fondmedlen.

Frågan om medlens placering bör emellertid enligt utredningen inte bedömas enbart

med hänsyn till värdebeständigheten. I första hand bör prästlönefonderna återplaceras

på ett sätt som tillgodoser rationaliseringskraven inom det kyrkliga jordoch

skogsbruket. De blir på så sätt aktiva redskap åt strukturrationaliseringen.

Förvärv av tillskottsjord och uppbyggandet av bärkraftiga större brukningsenheter

bör eftersträvas. Men ett alltför splittrat fastighetsbestånd måste undvikas.

Från denna synpunkt bör pastoratens önskemål att placera fondmedel i fast egendom

kunna samordnas med allmänna rationaliseringssträvanden, om de många

smärre prästlönefonder som uppkommer hos skilda pastorat i samband med försäljning

av icke bärkraftiga boställen i stället används till gemensamt förvärv av

fastighet av sådan storlek som kräver en större samlad kapitalinsats. Dessa bör

företrädesvis bestå av större skogsfastigheter. I nära samarbete mellan de statliga

rationaliseringsorganen, stiftsnämnderna och pastoratens egna organ bör rationella

brukningsenheter kunna skapas, som ger god avkastning på de däri placerade

fondmedlen. Också placering i andra fastigheter, främst hyresfastigheter, bör enligt

utredningen kunna komma i fråga. Med hänsyn till prästlönefondernas stora

omfattning är det nämligen tveksamt om det finns möjligheter att i full utsträckning

återplacera dem i lämpliga jordbruks- eller skogsfastigheter. Vidare bör de

betydande investeringar som krävs för ett lönsamt jordbruk eller skogsbruk ge

anledning till att i vissa fall överväga om inte placering i annan fast egendom också

kan ge goda resultat utan att kravet på värdesäkring eftersätts. Som lämpliga

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1970

objekt bör därvid huvudsakligen större hyresfastighet i stad eller annan tätort

komma i fråga. Sådant förvärv bör ligga särskilt väl till för stadspastorat och likartade

pastorat, som disponerar stora prästlönefonder. Vad sedan gäller frågan

om placering av prästlönefondsmedel i aktier och förlagsbevis finner utredningen,

att samma behov av värdebeständig placering som motiverat förslaget om placering

i annan fastighet än jordbruks- eller skogsegendom också talar för att en placering

i aktier bör kunna komma i fråga. Utredningen är emellertid inte benägen att

förorda att större andel än 25 % av ett pastorats prästlönefonder får placeras i

aktier. I motsvarande utsträckning bör statskontoret få rätt att placera kyrkofondens

medel i aktier. Beträffande prästlönefondsmedel som innestår på bank föreslår

utredningen att det föreskrivs, att medlen skall vara insatta på spärrat konto

och ej få lyftas utan stiftsnämndens medgivande. Likaså bör aktier och andra

värdepapper vara nedsatta i öppet förvar hos bank.

Flertalet remissinstanser anser i likhet med utredningen att det är angeläget att

fondmedlen i första hand återplaceras på ett sätt som tillgodoser rationaliseringskraven

inom jordbruket och skogsbruket. Även förslagen till alternativa återplaceringsmöjligheter

i hyresfastighet och i aktier till en andel av högst 25 % av ett

pastorats fondkapital godtas av de flesta remissinstanserna. En del remissinstanser

ifrågasätter dock om det från ekonomisk synpunkt är motiverat att så klart som

utredningen gör prioritera placering i jordbruks- och skogsfastigheter. Lantbruksstyrelsen

framhåller bl. a. att det krävs en mycket omfattande förvaltningsapparat

för en rationell förvaltning av jordbruks- och skogsegendomar, särskilt om dessa

i likhet med de kyrkliga egendomarna är spridda över hela landet. Styrelsen

tillstyrker att fondmedel används till fastighetsförvärv som utgör ett rationellt

tillskott till en befintlig enhet eller till successiva förvärv i bygder där ett samlat

komplex av fastigheter kan byggas upp. Eljest bör fondmedlen placeras i mera lättförvaltade

tillgångar såsom i hyresfastigheter och i viss mån i aktier. Statskontoret

framhåller att utredningens förslag att prästlönefondsmedlen skall användas som

instrument för rationalisering av det kyrkliga jordbruket och skogsbruket innebär

att kyrkans ekonomi ännu hårdare än nu binds vid skogsnäringen och dess skiftande

konjunkturer. Enligt statskontoret bör denna ensidiga inriktning successivt

upplösas och ersättas med en bredare bas för de kyrkliga kapitalplaceringarna.

Utredningens förslag till vidgade placeringsmöjligheter tillgodoser enligt statskontoret

allmänna lönsamhetskrav och önskemålet om en riskfördelning.

I förslag angående riktlinjer för bostadspolitiken, m. m. (prop. 1967: 100; SU

100; rskr 265) har uttalats att betydande arealer statlig och kyrklig mark behöver

tas i anspråk för samhällsbyggande under överskådlig tid. Vidare har boställsutredningen

framhållit att inemot hälften av den totala arealen kyrklig jord är i behov

av strukturrationalisering. Som ett led i strukturrationaliseringen ingår köp,

försäljning och byte av jord. Eftersom huvudregeln är att ersättning som inflyter

vid försäljning av kyrklig jord skall fonderas, är det alltså uppenbart att prästlönefonderna

snabbt kommer att växa. Som jag tidigare framhållit är det ett allmänt

intresse att pastoratens prästlönetillgångar förvaltas på ekonomiskt bästa sätt.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 168

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Prästlönetillgångama består till icke ringa del av prästlönefonder. Frågan om placeringen

av dessa fonder är alltså av stort intresse.

Som förut framgått erbjuder gällande bestämmelser goda möjligheter till placering

av fondmedlen i realvärden. Av olika skäl har dessa möjligheter dock utnyttjats

endast i mindre utsträckning. I stället har medlen i stor utsträckning kommit

att förvaltas som penningfonder. Självfallet är det värdefullt om prästlönefonderna

som utredningen föreslagit används på sådant sätt att rationaliseringen av

jord- och skogsbruket främjas. Å andra sidan bör som några remissinstanser

framhållit de kyrkliga förmögenhetstillgångarna inte alltför ensidigt bindas vid

jordbruks- och skogsnäringen. Skälen härtill är flera. Ett skäl är att det för en

rationell förvaltning av jord- och skogsbruksegendomar som är spridda över hela

landet fordras en mycket omfattande och kostnadskrävande förvaltningsapparat.

Ett annat skäl är dessa näringars konjunkturkänslighet.

Att närmare ange hur frågan om placering av fondmedlen skall lösas är inte

möjligt. Förhållandena i det enskilda fallet måste vara avgörande. Så mycket är

dock klart att fondmedel bör få användas till angelägna och lämpliga förvärv i rationaliseringssyfte,

såsom när möjlighet erbjuder sig att inom ett visst område

bygga upp ett sammanhängande större innehav av skogsmark eller att genom tillskottsköp

skapa ett på lång sikt bärkraftigt jordbruk. Att i rent kapitalplaceringssyfte

använda medlen till s. k. punktköp av jordbruks- eller skogsfastighet som

på sikt ej är bärkraftig bör emellertid undvikas. Som jag framhållit är det av

olika skäl önskvärt med en mera mångsidig placering av de kyrkliga tillgångarna än

f. n. Kravet på omsorg vid valet av placeringsobjekt motiverar att fråga om prästlönefonds

användande till inköp av fastighet prövas av stiftsnämnd eller annan myndighet

enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.

Utredningens förslag att prästlönefond och kyrkofonden till viss del skall kunna

placeras i aktier har tillstyrkts av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget.

Kungl. Maj:t har nyligen, med ändring av tidigare beslut, förordnat att allmänna

arvsfondens tillgångar intill högst en fjärdedel får placeras i aktier eller förlagsbevis,

noterade på Stockholms fondbörs. Även för de fonder som det här är

fråga om bör det finnas möjlighet att placera viss del av kapitalet i aktier eller förlagsbevis

enligt de närmare bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar.

Utredningen har vidare lagt fram vissa förslag som avser kontrollen av pastoratens

förvaltning av fondmedel. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare

bestämmelser i detta avseende.

11.5 Förvaltningsorganen

Som framgår av vad jag tidigare anfört har jag i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningens förslag förordat åtskilliga ändringar i fråga om förvaltningen av

den kyrkliga jorden i syfte att åstadkomma en effektivare, mera lönsam och en
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

hetligare förvaltning. Vissa arbetsuppgifter har betonats mer än hittills. Jag avser

den synnerligen angelägna uppgiften att få till stånd en effektiv strukturrationalisering

av det kyrkliga jord- och skogsbruket.

I de fall där förvaltningen på det lokala planet nu utövas av pastoratets egna

organ leder förslagen inte till några mera genomgripande förändringar annat än i

ett avseende nämligen förslaget att förvaltningen av löneboställenas skog skall

flyttas över pa stiftsnämnderna. Å andra sidan kommer de vidgade möjligheterna

att placera prästlönefondernas medel och den förväntade ökningen av fonderna att

ställa stora krav pa pastoratens förutseende och sakkunskap i placeringsfrågor.

I den mån fondmedlen placeras i andra fastigheter än jordbruks- och skogsfastigheter

förordar jag att pastoraten anförtros att själva ha hand om förvaltningen.

För stiftsnämndernas del har jag förordat åtskilliga ändringar i arbetsuppgifterna.

Den mest genomgripande förändringen är som sagt att dessa skall förvalta

löneboställenas skog. Dessutom har jag föreslagit att det huvudsakliga ansvaret för

strukturrationaliseringen skall åvila stiftsnämnderna. Genom vissa föreslagna decentraliseringsåtgärder

får stiftsnämnderna vidare ökade arbetsuppgifter bl. a. i

fråga om dispositionsändringar och upplåtelse av nyttjanderätter. Slutligen räknar

jag med att stiftsnämnderna skall starkare än hittills bevaka kulturskyddet och naturvårdsintresset

på den kyrkliga egendomen.

Utredningen har mot bakgrund av sina förslag till arbetsuppgifter för stiftsnämnderna

förordat vissa ändringar i stiftsnämndens sammansättning. Enligt nuvarande

bestämmelser utser Kungl. Maj:t tre och domkapitlet två av de fem stiftsnämndsledamöterna.

Domkapitlet har så gott som undantagslöst utsett biskopen

och en domkapitelsjurist till ledamöter. Kungl. Maj:t som har att bland ledamöterna

utse ordförande har likaledes regelmässigt utsett biskopen härtill. Utredningen

föreslår att domkapitlets val av ledamöter slopas. Stiftsnämnden bör enligt

utredningen besta av biskopen som ordförande samt fyra andra ledamöter som

utses av Kungl. Maj:t. Av praktiska skäl bör dock en möjlighet lämnas öppen

för Kungl. Maj:t att i särskilda fall förordna annan ordförande än biskopen. För

annan ledamot än biskopen bör Kungl. Maj:t utse en ersättare. Med hänsyn till

angelägenheten att få till stånd en samverkan mellan pastorat och stiftsnämnd.

inte minst med tanke pa rationaliseringsverksamheten föreslår utredningen att en

av ledamöterna jämte ersättare skall utses efter förslag av sammanslutning som

företräder pastoraten i stiftet.

Utredningens förslag till sammansättning av stiftsnämnderna kritiseras av många

stiftsnämnder och domkapitel, som anser att det saknas anledning att frångå nuvarande

ordning på annat sätt än att pastoraten i stiftet blir företrädda av en ledamot

i nämnden. Dessa remissinstanser vänder sig särskilt mot förslaget att stiftssekreteraren

eller annan tjänsteman hos domkapitlet med juridisk utbildning inte

skall vara ledamot i stiftsnämnden. Som skäl åberopas främst att samarbetet mellan

stiftsnämnden å ena sidan samt domkapitlet och dess kanslipersonal å andra

sidan bäst främjas genom att såväl en ledamot i domkapitlet som stiftssekreteraren

eller annan tjänsteman hos domkapitlet utses till ledamöter i stiftsnämnden. Svens
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

ka kyrkans församlings- och pastoratsförbund, lantbraksstyrelsen, domkapitlet i

Karlstad och stiftsnämnderna i Strängnäs, Västerås och Luleå anser att pastoratsintressena

bör tillgodoses genom att pastoraten ges en starkare representation

i stiftsnämnderna än vad utredningen föreslagit.

Som framgår av vad jag tidigare i olika sammanhang anfört har jag förordat

att pastoratens förvaltningsuppgifter beträffande löneboställenas skog flyttas över

till stiftsnämnderna. Jag har framhållit att detta förslag inte innebär något större

ingrepp i pastoratens förvaltningsbefogenheter, eftersom dessa just i fråga om skogsförvaltningen

är ytterligt kringskurna i olika avseenden. För att även i framtiden

garantera pastoraten ett medinflytande över skogsförvaltningen föreslår jag emellertid

i likhet med församlings- och pastoratsförbundet och flera andra remissinstanser

att pastoraten ges en starkare representation i stiftsnämnderna än vad utredningen

föreslagit. Jag förordar att av stiftsnämndens fem ledamöter två ledamöter

och ersättare för dem utses av Kungl. Maj:t efter förslag av sammanslutning

som företräder pastoraten i stiftet. Den sammanslutning jag åsyftar är stiftsförbunden

inom Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund till vilka med

några få undantag alla skogsägande pastorat är anslutna. Vidare delar jag utredningens

uppfattning att biskopen såsom stiftschef bör vara självskriven ledamot av

nämnden. Med dessa utgångspunkter och då det saknas anledning att öka antalet

ledamöter i nämnden, bör enligt min mening stiftsnämnden ges den sammansättning

utredningen har föreslagit, dock med den jämkningen att två i stället för en

av ledamöterna utses efter förslag av sammanslutning som företräder pastoraten

i stiftet.

I samband med att jag behandlat frågan om strukturrationalisering av de kyrkliga

jordbruks- och skogsfastigheterna har jag tagit upp frågan om boställsnämndernas

roll i rationaliseringsarbetet. Jag har uttalat att det är viktigt att arbetet

inte splittras och har för den skull ansett att ansvaret för arbetet i huvudsak bör

åvila stiftsnämnderna. Samtidigt har jag uttalat att boställsnämnderna bör tjäna

som ett serviceorgan åt stiftsnämnderna. Jag har närmare bestämt avsett att boställsnämnden

bör vara stiftsnämnden behjälplig med bl. a. att planera strukturrationaliseringen

och att bevaka fastighetsmarknaden så att rationaliseringen skall

kunna genomföras i enlighet med uppgjorda planer. Boställsnämnden tilldelas alltså

arbetsuppgifter som nämnden f. n. inte har. För att stimulera pastoratens medverkan

i strukturrationaliseringen är det angeläget, att de i boställsnämnden blir

företrädda av en fast representant. Denne bör utses av länsstyrelsen efter förslag

av sammanslutning som företräder pastoraten i stiftet. I övrigt föreslås ingen ändring

i boställsnämndernas sammansättning.

Som utredningen påpekat torde det i vissa fall vara befogat att skapa större

boställsdistrikt. I den frågan bör Kungl. Maj:t äga besluta.

Utredningen har också föreslagit att domkyrkorådet i Lund skall få ändrad

sammansättning. Domkyrkorådet består enligt gällande bestämmelser av fem personer,

nämligen domprosten och borgmästaren i Lund som självskrivna ledamöter,

en ledamot som utses gemensamt av landshövdingen och biskopen, en som

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

utses av akademiska konsistoriet samt en av domkyrkoförsamlingen utsedd kyrkorådsledamot.

Sammansättningen tar enligt utredningen närmast hänsyn till domkyrkans

vård och användning och svarar knappast mot aktuella krav. Utredningen

föreslår i stället följande sammansättning av domkyrkorådet. Biskopen och domprosten

bör ingå i domkyrkorådet som självskrivna ledamöter, den förre som

ordförande. I övrigt bör det lokala inflytandet förstärkas genom att domkyrkoförsamlingen

genom sitt kyrkoråd får utse två ledamöter i domkyrkorådet. Vidare

bör behovet av jordbruksexpertis tillgodoses genom att stiftsnämnden får utse en

ledamot med sådana kvalifikationer.

Kungl. Maj:t bör bemyndigas att meddela bestämmelser om domkyrkorådet i

Lund och dess sammansättning. Jag vill förutskicka att enligt min mening bör i

rådet ingå biskopen och domprosten som självskrivna ledamöter. I rådet bör ingå

även en annan representant för domkyrkoförsamlingen än domprosten. Dessutom

bör särskilt behovet av jordbruksexpertis i rådet tillgodoses.

11.6 Författningsregleringen

Utredningens förslag innebär att nuvarande, ganska omfattande och svåröverskådliga

bestämmelser om den kyrkliga egendomen och dess förvaltning sammanförs

i två tämligen kortfattade lagar av kyrkolags natur och att detaljregleringen

sker i en för hela området gemensam stadga, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Vid bedömningen av den konstitutionella naturen av de olika bestämmelserna

har utredningen utgått från de meningar som 1951 års kyrkomöteskommitté uttalat

i sitt betänkande om Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. m. (SOU

1955: 47). Kommittén har i utkast till ny kyrkolag i stort angett vilka regler som

bör inrymmas under begreppet kyrkolag. I fråga om den kyrkliga jordens och

kyrkofondens förvaltning och disposition har kommittén i utkastet skisserat regler

om vilka organ som skall förvalta den kyrkliga jorden och hur dessa organ skall

vara sammansatta samt om grunderna för förvaltningens ordnande i övrigt. Vidare

har kommittén rörande försäljning av kyrklig jord m. m. uttalat, att i kyrkolag sådana

bestämmelser bör ingå, som i huvudsak motsvarar kyrkliga försäljningslagen.

Slutligen har kommittén föreslagit bestämmelser motsvarande 1 och 8 §§ i lagen

om kyrkofond om fondens ändamål och balanseringen av dess inkomster och utgifter

samt vissa stadganden rörande förvaltningen och grunderna för användningen av

pastoratens prästlönefonder.

När det gäller lagstiftningens omfattning anser sig utredningen dock inte kunna

i allt följa kommitténs intentioner i fråga om ny kyrkolag. Enligt utredningens

uppfattning skulle en så knapphändig kyrkolagstiftning som kommittén skisserat

idag föra med sig att man far tre slag av lagstiftning på det kyrkligt-ekonomiska

området, nämligen kyrkolag, lag som beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt

samt administrativa bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj:t ensam.

Detta följer av att åtskilliga bestämmelser i de nuvarande lagarna har karaktären

opaginerad Kontrollera mot PDF

] 34 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

av kommunallag eller också av såväl kyrkolag som kommunallag. För utredningen

har den mest vägande synpunkten varit rent praktisk, nämligen att samla bestämmelserna

i så få lagar som möjligt för att göra lagstiftningen på området överskådlig

och lättfattlig. I detta syfte har flera bestämmelser tagits upp i lagarna än vad

kyrkomöteskommittén velat ta upp i en ny kyrkolag.

Vid remissbehandlingen av kyrkomöteskommitténs betänkande gav kammarkollegiet

uttryck för uppfattningen att bestämmelserna om den för kyrkliga ändamål

avsedda egendomen och om kyrkofond till ingen del är att anse som kyrkolag.

Kollegiet byggde därvidlag på ett formellt lagbegrepp, vilket innebär att man

med kyrkolag får förstå vad som återfinns i 1686 års kyrkolag med däri vidtagna

ändringar. Kammarkollegiet vidhåller sin uppfattning i remissyttrande över boställsutredningens

betänkande.

Kyrkomöteskommittén har gett kyrkolagsbegreppet en materiell innebörd, dvs.

innehållet i en lag eller författning avgör om den är kyrkolag eller ej. Det materiella

lagbegreppet kompletteras av kyrkomöteskommittén med regeln om formell lagkraft.

Lag som stiftats som kyrkolag får enligt denna regel upphävas eller ändras

endast med kyrkomötets samtycke. Dock undantager kommittén från regeln om

formell lagkraft bestämmelser som uppenbarligen inte är av kyrkolags karaktär

samt lagar som är äldre än regeringsformen, t. ex. 1686 års kyrkolag. Jag anser

liksom utredningen att kyrkomöteskommitténs bestämning av kyrkolagsbegreppet

i detta fall bör kunna godtas. Det innebär att den lagstiftning som nu är i fråga

har kyrkolags natur. Den omfattar nämligen grundläggande bestämmelser om de

ekonomiska och organisatoriska betingelserna för kyrkans verksamhet.

Av praktiska skäl har utredningen i viss mån modifierat de av kyrkomöteskommittén

angivna principerna. I något fall har utredningen i sina lagförslag för fullständighetens

skull tagit upp flera bestämmelser än kyrkomöteskommittén velat ta

upp i sitt förslag till ny kyrkolag. I andra fall där bestämmelserna får anses vara av

kyrkolags natur har använts den metoden att Kungl. Maj:t föreslås få fullmakt att

meddela bestämmelser enligt de grunder som anges av de lagstiftande instanserna.

I likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge har jag ingenting att erinra mot utredningens

förslag i dessa hänseenden. Det är viktigt att göra lagstiftningen på området

överskådlig och lättfattlig. Metoden att ge Kungl. Maj:t fullmakt att meddela

närmare bestämmelser i kyrkliga frågor av vikt har tillämpats i andra sammanhang.

Så t. ex. ges genom kyrkliga försäljningslagen ett generellt bemyndigande

för Kungl. Maj:t eller kammarkollegiet att under vissa förutsättningar lämna

medgivande till försäljning av kyrklig jord.

11.7 Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag

till

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

1) lag om förvaltning av kyrklig jord,

2) lag om kyrkliga kostnader,

3) lag om ändring i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker,

4) lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237).

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

12. Specialmotivering

12.1 Förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord

1 §

Paragrafen innehåller en definition av begreppet kyrklig jord. Paragrafens innehåll

motsvarar 1 § kyrkliga försäljningslagen. I den nya paragrafen har införts

vissa nya benämningar på de skilda kategorierna av kyrklig jord. Sålunda har

benämningen stifts prästlönefondshemman ersatts med prästlönefondsfastighet.

De använda benämningarna definieras i sin tur i 2 §.

Till den kyrkliga förvaltningen hör även viss annan fast egendom än den som avses

i denna paragraf. Sådan fast egendom är i allmänhet kyrkokommunal och förvaltas

enligt lagen om församlingsstyrelse.

2 §

I denna paragraf definieras de olika kategorier av fastigheter som enligt 1 § hänförs

till kyrklig jord. Definitionen av begreppet löneboställe överensstämmer med

nu gällande definition i 1 § ecklesiastika boställsordningen med det undantag som

betingas av att änkesätena upphört att vara pensionsförmåner och numera likställs

med övriga löneboställen.

Definitionen av begreppet prästgård i andra stycket motsvarar bestämmelser i

1 § ecklesiastika boställsordningen. Med prästgård förstås fast egendom på vilken

är anvisad tjänstebostad åt församlingspräst. Till prästgård hänförs alltså inte

sådant hus i vilket pastorat endast hyr en lägenhet som tjänstebostad åt församlingspräst.

Tveksamhet råder f. n. hur man skall betrakta prästgård som upphör att

vara tjänstebostad för församlingspräst. I syfte att undvika oklarhet på denna punkt

har på förslag av boställsutredningen i andra stycket tagits in en regel som innebär

att sådan prästgård övergår till att bli löneboställe.

Med församlingskyrkas fastighet avses enligt tredje stycket fast egendom vars avkastning

är avsedd till församlingskyrkas behov. Denna definition innebär att

själva kyrkotomten med tillhörande kyrkobyggnad, kyrkogård eller annan begravningsplats

inte räknas såsom församlingskyrkas fastighet i denna lags mening. Sådana

tillgångar förvaltas enligt lagen om församlingsstyrelse.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Ma]:ts proposition nr 168 år 1970

Med beteckningen kyrkofondsfastighet i femte stycket avses alla kyrkliga fastigheter

vilkas avkastning tillförs kyrkofonden. Till denna grupp fastigheter hör

alltså de fastigheter som hittills kallats allmänna kyrkohemman, biskopshemman

och klockarhemman. Regler om förvaltningen av dessa fastigheter finns f. n. i

ecklesiastika arrendestadgan.

Sjätte stycket avser domkyrkas fastigheter. Själva domkyrkobyggnaden räknas

definitionsmässigt inte som sådan fastighet. Däremot omfattar begreppet de domkyrkosysslomansboställen

vars avkastning inte längre tillfaller enskild. I fråga om de

domkyrkosysslomansboställen vars avkastning fortfarande tillkommer enskild föreslås

i övergångsbestämmelserna att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser.

3 §

Bestämmelsen saknar motsvarighet i gällande lagstiftning. Den har på förslag av

utredningen tagits med för att undanröja tvekan om den kyrkliga jordens natur, en

punkt på vilken ofta stor ovisshet råder. Denna ovisshet har ofta lett till vidlyftiga

utredningar även i mindre viktiga ärenden. Genom regeln blir all jord som i

lagförslaget betecknas som kyrklig att betrakta som jord, på vilken de i skilda lagar

förekommande undantagen för fast egendom som tillhör staten inte gäller.

Självfallet kan regeln dock inte befria Kungl. Maj:t från skyldighet att enligt 77 §

regeringsformen inhämta riksdagens samtycke till överlåtelse av mark som ägs av

staten. En konsekvens av 3 § är att expropriationslagen blir tillämplig på all kyrklig

jord som avses i 1 och 2 §§.

4 §

Fn motsvarande regel finns f. n. i 2 § ecklesiastika boställsordningen för löneboställen

och prästgårdar.

5—8 §§

I dessa paragrafer har tagits in bestämmelser om organisationen av stiftsnämnden

och boställsnämnden. I fråga om nämndernas sammansättning hänvisas till

vad som anförts i den allmänna motiveringen (11.5). Det har inte ansetts nödvändigt

med ersättare för sådan ordförande i stiftsnämnd som ej är biskop.

Motsvarighet till de bestämmelser om personal hos stiftsnämnd som f. n. finns

i ecklesiastika boställsordningen har inte medtagits i lagförslaget. Sådana bestämmelser

liksom bestämmelser om anställning för de nuvarande skogsbiträdena i pastoraten

kan meddelas av Kungl. Maj:t.

9 §

Paragrafen innehåller de regler om förvaltning av löneboställens skog och om

förvaltning av domkyrkas fastigheter som redovisats i den allmänna motiveringen

(11.3). I paragrafen anges också vem som förvaltar annan kyrklig jord. Med

pastorat jämställs kyrklig samfällighet som handhar pastoratsangelägenheter.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

I förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord ingår inte någon motsvarighet

till bestämmelsen om boställsstyrelse i 3 § ecklesiastika boställsordningen. Detta

innebär dock inte att pastorat kommer att sakna möjlighet att utse en särskild boställsstyrelse.

Sådan kommer nämligen att kunna utses med stöd av 63 § 2 mom.

jämförd med 57 § 2 mom. lagen om församlingsstyrelse.

Den förvaltningsuppgift som i paragrafen åläggs skilda organ är inte total. I

skilda avseenden har förvaltarnas uppgifter begränsats genom att andra organ

ålagts besluta i vissa särskilt angivna ärenden. Bestämmelser härom har tagits in

i 11 och 15—20 §§. Dessutom gäller att förvaltning som utövas av annan än stiftsnämnd

i regel står under uppsikt av boställsnämnd eller stiftsnämnd enligt bestämmelser

i 22 och 23 §§. Om processuellt representantskap för den kyrkliga jorden

finns bestämmelser i bl. a. instruktionen för stiftsnämnderna (jfr även prop. 1963:

135 s. 43—45, 3LU 29, rskr 297; skr 1963: 4, SäU 2, kskr 5).

10—12 §§

Dessa paragrafer motsvarar 7—20 §§ ecklesiastika boställsordningen. I de nu

föreslagna reglerna upptas pastoratets skyldigheter i mera allmänna ordalag än

i nuvarande bestämmelser. Någon saklig ändring åsyftas inte. De mera detaljbetonade

reglerna bör meddelas av Kungl. Maj:t.

Skyldighet att tillhandahålla ordinarie församlingspräst tjänstebostad på prästgård

får åläggas pastorat enligt 15 § förslaget till lag om kyrkliga kostnader. I 10

och 11 § § förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord anges endast den närmare

innebörden i skyldigheten att hålla prästgård.

14 §

I denna paragraf, som motsvarar 17 § första stycket i utredningens förslag, anges

de allmänna principerna för förvaltningen av den avkomstgivande delen av den

kyrkliga jorden. Med den allmänna utformning som paragrafen fått behövs inte

— som utredningen föreslagit — någon särbestämmelse om hyresupplåtelser. I

fråga om den närmare innebörden av paragrafen får jag här hänvisa till vad jag

anfört i den allmänna motiveringen (11.2). Det är att märka att behovet av byggnader

och annan utrustning får bedömas med stöd av denna paragraf. Några närmare

regler härom har inte ansetts behövliga.

Det har inte ansetts nödvändigt att i enlighet med utredningens förslag ålägga

förvaltare av kyrklig jord skyldighet att upplåta annan mark än skogsmark som

jordbruksarrende.

15 §

I denna paragraf har intagits den regel om fastställande av arrendevillkor som

föreslagits i den allmänna motiveringen (11.3).

5* — B ihan g till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

17 och 18 §§

I dessa paragrafer finns de regler om upplåtelse av vissa nyttjanderätter m. m.

som föreslagits i den allmänna motiveringen (11.3). 17 § motsvarar främst 24 §

ecklesiastika boställsordningen och 4 § kyrkliga försäljningslagen.

19 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som får besluta om ändrad användning

av kyrklig jord. Såvitt avser löneboställen, med undantag av tillhörande skog,

motsvarar paragrafen 31 § ecklesiastika boställsordningen. Beslutanderätten i fråga

om löneboställen, med undantag av tillhörande skog, har flyttats från stiftsnämnd

och Kungl. Maj:t till boställsnämnd resp. stiftsnämnd. Stiftsnämnden skall kopplas

in så snart som gränsen för bärkraftigheten i ett jordbruk nås.

Det har inte ansetts nödvändigt att, som utredningen föreslagit, i lagen ta in

en bestämmelse om skyldighet att samråda med lantbruksnämnd. Erforderliga bestämmelser

härom kan Kungl. Maj:t meddela i form av tillämpningsföreskrifter.

20 §

I paragrafen föreskrivs i fråga om kyrklig skog som inte förvaltas av stiftsnämnd,

dvs. i huvudsak skogen på församlingskyrkornas fastigheter, att avverkning

får ske först efter utsyning enligt stiftsnämndens bestämmande. En motsvarande

regel finns f. n. för löneboställena i 52 § ecklesiastika boställsordningen.

En regel om utsyning i fråga om skog under stiftsnämnds förvaltning har inte

ansetts erforderlig.

21 §

I den allmänna motiveringen har jag godtagit utredningens förslag att förvaltningen

av löneboställenas skog samordnas stiftsvis. Jag har därvid förordat att

boställsskogen skall förvaltas av stiftsnämnden. Enligt utredningens förslag om

samordning av skogsförvaltningen skall avkastningen av skogen — som jag tidigare

redovisat — fördelas mellan pastoraten efter andelstal oavsett om avverkningen

under året skett på ett visst pastorats fastigheter eller ej. En bestämmelse av

denna innebörd har tagits in i denna paragraf. I övrigt har i paragrafen förts in

en regel om fördelningen av avkastningen från prästlönefondsfastighet. I denna

del motsvaras paragrafen av 5 § första stycket lagen angående användande i vissa

fall av prästlönefond m. m.

För fullständighetens skull har reglerna om fördelning av avkastningen kompletterats

med en motsvarande regel om fördelning av förlust på förvaltningen.

Den föreslagna regeln innebär i fråga om prästlönefondsfastighet den ändringen

i förhållande till vad som nu gäller att det inte blir möjligt att låta kyrkofonden

förskjuta förvaltningskostnad.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

22 §

Paragrafen, som motsvarar 26 § och 27 § första stycket i utredningens förslag,

innehåller grundläggande bestämmelser om uppsikten över förvaltningen av kyrklig

jord. Boställsnämndens uppsikt avser som angetts i den allmänna motiveringen

inte hyresfastigheter. Regler om stiftsnämndens uppsikt har förtydligats. Närmare

föreskrifter om uppsikten föreslås bli meddelade av Kungl. Maj:t. Hit hör föreskrifter

om att uppsiktsorganen skall kunna meddela ålägganden om att brister i förvaltningen

skall avhjälpas, att fastighet skall hållas försäkrad e. d.

Att märka är att uppsikten avser en kontroll av det förvaltande organets verksamhet.

Den avser däremot inte det civilrättsliga förhållandet mellan detta organ

och t. ex. en arrendator eller hyresgäst.

23 §

Enligt 22 § star all kyrklig jord som avses i förslaget till lag om förvaltning av

kyrklig jord och som inte förvaltas av stiftsnämnd under uppsikt. En sådan regel

kan som utredningen funnit bli betungande och i vissa fall meningslös. Kungl.

Maj:t har därför i denna paragraf tillagts rätt att medge undantag från uppsikt

enligt 22 §. Självklart är att Kungl. Maj:t i samband med beslut om undantag från

uppsikt kan meddela de särskilda bestämmelser om förvaltningen som kan behövas.

Vidare har Kungl. Maj:t i enlighet med utredningens förslag tillagts rätt att

i visst fall flytta uppsikt från boställsnämnd till stiftsnämnd. En sådan överflyttning

kan bli aktuell t. ex. i fråga om en sådan upplåtelse av rätt att utnyttja löneboställes

naturtillgång som är av stor ekonomisk betydelse. Enligt 17 § är det stiftsnämnden

som avgör frågan om upplåtelse av annan naturtillgång än vattenkraft.

24 och 25 §§

_ * ^essa paragrafer, som motsvarar 28 och 29 § § i utredningens förslag, har tagits

in huvudbestämmelserna i kyrkliga försäljningslagen, vilka ändrades senast

1963 (prop. 1963: 135, 3LU 29, rskr 297; skr 1963: 4, SäU 2, kskr 5). 24 §

motsvarar 2 § första och andra styckena i kyrkliga försäljningslagen. Bestämmelserna

har ändrats endast i språkligt avseende. 25 § motsvarar 5 § första stycket

i kyrkliga försäljningslagen. Vad där föreskrivs om tillstånd till friköp av område

och de närmare bestämmelserna om sådant friköp i 3 § kyrkliga försäljningslagen

har inte tagits med i förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord.

Anledningen härtill är att dessa inte längre behövs, eftersom den s. k. ensittarlagen

i praxis numera anses tillämplig på kyrklig jord. Genom bestämmelsen i 3 §

förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord blir denna praxis lagfäst.

Till 24 § andra stycket bör följande anmärkas. I fråga om prissättningen gäller

expropriationslagens värderingsregler (jfr prop. 1963: 135, 3LU 29, rskr 297;

skr 1963. 4, SäU 2, kskr 5). Tillstånd till avhändelse av kyrklig jord får inte ges,

om avhändelsen är till olägenhet för det allmänna. Enligt gällande tillämpnings
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

föreskrifter skall stiftsnämnden underrätta den kommun där egendom ligger, om

det blir aktuellt att överlåta egendom till annan än kommunen. Denna regel kan

numera ses mot bakgrund av förköpslagen den 8 december 1967 (nr 868).

25 § motsvarar som redan nämnts 5 § första stycket kyrkliga försäljningslagen.

Fråga om tillstånd till överlåtelse av kyrklig jord föreslås, i likhet med vad som nu

gäller, bli prövad av Kungl. Maj:t, kammarkollegiet eller stiftsnämnd enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande. F. n. gäller att stiftsnämnd har befogenhet att meddela

tillstånd intill ett värde av högst 100 000 kr. Värdegränsen för kammarkollegiets

beslutanderätt är 1 milj. kr., om överlåtelse sker till kommun för samhällsbyggnadsändamål

och i annat fall 300 000 kr. (SFS 1967: 670).

26—28 §§

Dessa paragrafer motsvarar bestämmelser i 6 § kyrkliga försäljningslagen, 1 §

första stycket och 3 § lagen angående användande i vissa fall av prästlönefond

m. m. och 7 § prästlönekostnadslagen.

I förtydligande syfte har i 26 § ersättning som inflyter vid upplåtelse av naturtillgång

på kyrklig jord uttryckligen jämställts med ersättning på grund av försäljning

av kyrklig jord. Med undantagsregeln i 26 § avses att Kungl. Maj:t kan

ge föreskrifter av innebörd bl. a. att försäljningsmedel kan få användas för förbättringar

på befintligt löneboställe eller att vissa medel inte behöver fonderas i likhet

med vad som f. n. gäller enligt 24 § ecklesiastika boställsordningen.

Vissa regler om prästlönejordsfond i 3 § lagen angående användande i vissa fall

av prästlönefond m. m. har inte förts över till de nya paragraferna. Motsvarighet

till dessa regler och de övriga föreskrifter om prästlönejordsfond som kan behövas

kan meddelas av Kungl. Maj:t.

I 27 § andra stycket föreskrivs, i överensstämmelse med vad som f. n. gäller

enligt 7 § 3 mom. prästlönekostnadslagen, att prästlönefondsmedel skall göras räntebärande

på samma sätt som omyndigs medel. Liksom hittills skall undantag från

denna regel kunna göras. Beslut härom föreslås, i överensstämmelse med vad utredningen

föreslagit, få meddelas av stiftsnämnd i stället för som hittills av domkapitlet.

Stiftsnämnd skall därvid iaktta de närmare bestämmelser om placering av

fondmedel som jag i den allmänna motiveringen (11.4) föreslagit att Kungl. Maj:t

skall meddela. Dessa bestämmelser kommer att avse placering i lös egendom eftersom

bestämmelser om inköp av fast egendom kommer att meddelas enligt 27 §

sista stycket.

29—31 §§

I 29 § har tagits in en erinran om att i fråga om besvär över beslut av församlings-

eller pastoratsorgan gäller bestämmelserna i lagen om församlingsstyrelse.

F. n. finns tämligen oenhetliga besvärsregler. På förslag av utredningen har besvärsreglerna

förenhetligats till att i regel avse ett två-instanssystem. Ett sådant

system har nämligen ansetts ge tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. I vissa fall kan

det dock bli nödvändigt att tillåta att ärende som avgjorts av boställsnämnd får

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

föras upp till en tredje instans, Kungl. Maj:t. Möjlighet till detta har öppnats genom

undantagsregeln i 31 § andra stycket.

Rätt att föra talan mot boställsnämnds beslut tillkommer endast den som förvaltar

den kyrkliga jorden. Arrendator, hyresgäst eller innehavare av tjänstebostad

berörs inte av boställsnämnds beslut på sådant sätt att de bör ha rätt till

talan mot beslutet. I detta sammanhang får jag hänvisa till vad som anförts i den

allmänna motiveringen om boställsnämnds beslut om fastställande av arrendevillkor

och i specialmotiveringen till 22 § om boställsnämnds uppsikt över förvaltningen

av kyrklig jord.

Besvär över beslut av pastorat eller församling enligt 29 § kommer att i högsta

instans prövas av regeringsrätten. I fråga om prövning av besvär i högsta instans

över beslut av stiftsnämnd eller boställsnämnd anför utredningen följande. Utredningen

har funnit, att de ärenden som enligt lagförslaget kan föras upp besvärsvägen

till Kungl. Maj:t mestadels avser skälighetsavgöranden. Till följd härav bör

besvär, som anförs hos Kungl. Maj:t avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Detta

innebär den ändringen i förhållande till nu, att regeringsrätten befrias från hithörande

kyrkliga besvärsärenden, av vilka de flesta f. n. rör tillämpningen av ecklesiastika

boställsordningen. Hithörande problem har behandlats ingående dels i

betänkandet Kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl.

Maj.t i statsrådet och regeringsrätten (SOU 1959: 4), dels i förvaltningsdomstolskommitténs

betänkande Förvaltningsrättskipning (SOU 1966: 70 s. 536_543).

Utredningen har reservationslöst förordat en överflyttning av besvärsärenden

enligt förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord till Kungl. Maj:t i statsrådet.

Som skäl härför anför utredningen att förslaget har en helt annan karaktär än

lagstiftningen från 1930-talet. Medan man vid dennas tillkomst gav uttryck för viss

misstro mot statsmakterna och krävde rättssäkerhetsgarantier har, i varje fall sedan

mitten av 1950-talet, den kyrkligt kommunala självbestämmanderätten utvidgats

i väsentlig mån. Samtidigt har de kyrkliga kommunerna byggt upp sin egen

organisation såväl internt som genom centrala förbund. Självbestämmanderätten

har kommit till uttryck särskilt i lagen om församlingsstyrelse. Genom denna lag

har pastoraten fått en klarare och självständigare ställning. Principen fullföljs i

förevarande lagförslag, enligt vilket pastoraten tilläggs betydande förvaltningsuppgifter

samt ges inflytande även i de regionala organen. En av huvudtankarna i lagförslaget

är vidare, att boställsnämnds och stiftsnämnds verksamhet skall inriktas

på att bidra till förvaltningens effektivisering och rationalisering. Redan nu har

den rättsliga kontrollen av pastoratsförvaltningen minskat väsentligt i betydelse.

Rättsliga avgöranden från senare tid har stundom enligt utredningen endast visat,

att man i lagtillämpningen mera varit tvungen följa en gången tids stelbenta regler

än att få avgöra målen på rationella grunder (se t. ex. R 1963: 30). Enligt lagförslaget

kommer överprövande myndighet i de flesta fall att få fatta skälighetsavgöranden

av samma slag som fattats i det överklagade beslutet. Utredningen har vidare

framhållit, att majoriteten av regeringsrättens ledamöter har ansett, att huvudparten

av de kyrkliga mål varom här är fråga bör undantas från domstolens kompetensområde.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Utredningens förslag att besvär över boställsnämnds eller stiftsnämnds beslut

hos Kungl. Maj:t skall prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet har lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser med undantag av kammarkollegiet. Starka skäl

talar för att låta besvärsärendena hos Kungl. Maj:t prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Fråga härom får dock prövas närmare i annat sammanhang.

Övergångsbestämmelser

På skäl som tidigare anförts föreslås lagen om förvaltning av kyrklig jord träda

i kraft den 1 januari 1972. Samtidigt måste ett stort antal författningar upphävas.

Utöver de författningar som föreslås bli upphävda i övergångsbestämmelserna

kommer ett stort antal administrativa författningar att behöva upphävas. Till dessa

hör bl. a. kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 284) med särskilda bestämmelser om

tillsynen över skogsskötseln m. m. på församlingskyrka tillhörig fast egendom.

Beslut härom får fattas i samband med att erforderliga tillämpningsföreskrifter

meddelas.

I 9 och 22 §§ lagen om förvaltning av kyrklig jord ges bestämmelser om bl. a.

förvaltningen av och tillsynen över domkyrkas fastighet. Dessa avviker från nuvarande

bestämmelser i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket, vilken författning enligt övergångsbestämmelserna

till skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 327) alltjämt är tillämplig

bl. a. på vissa domkyrkors fastigheter. Det finns alltsa skäl att ändra dessa övergångsbestämmelser.

Hur ändringen bör ske behöver dock som boställsutredningen

framhållit utredas närmare. Det bör uppdras åt kammarkollegiet att utreda frågan.

12.2 Förslaget till lag om kyrkliga kostnader

1 §

I paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i boställsutredningens förslag,

anges bl. a. i likhet med vad som f. n. föreskrivs i 1 § lagen om kyrkofond att kyrkofonden

används för kyrkliga ändamål.

2 §

Med pastorat avses enligt första stycket i första hand s. k. territoriellt pastorat.

På icke-territoriella pastorat föreslås lagen om kyrkliga kostnader bli tillämplig

först efter särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. I denna del motsvarar

paragrafen bl. a. en bestämmelse i 2 § lagen om kyrkofond och 1 § 1 mom.

första stycket prästlönekostnadslagen. I punkt 3 i övergångsbestämmelserna till

lagen om kyrkliga kostnader föreslås att lagen — liksom tidigare bl. a. lagen om

kyrkofond och prästlönekostnadslagen — tills vidare skall gälla för det icketerritoriella

pastoratet Karlskrona amiralitetsförsamling.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970 143

Vad i lagen sägs om pastorat avser även samfällighet som handhar pastoratsangelägenheter.

I paragrafen har tagits in nuvarande bestämmelse i 2 § prästlönekostnadslagen

om att Kungl. Maj:t förordnar om pastoratsindelning.

3 §

I paragrafen, som motsvarar 6 § prästlönekostnadslagen och bestämmelser i 2 §

lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker, definieras begreppen prästlöne-

och kyrkomusikerlönetillgångar.

4 §

I den allmänna motiveringen (11.1) har föreslagits att avräkningen mellan pastoraten

och kyrkofonden skall grundas på belopp som motsvarar 80 % av den faktiska

nettoavkastningen pa pastoratens präst- och kyrkomusikerlönetillgångar. Av

formella skäl har det ansetts lämpligt att i lagen ha en särskild benämning på

denna del av avkastningen. Som sådan benämning används ordet nettoavkastning.

Bestämmelse härom har tagits in i första stycket. Som redan anförts i den allmänna

motiveringen innebär den föreslagna regeln, att frågan huruvida förvaltningen

av pastorats lönetillgångar lämnar överskott eller underskott skall bedömas

efter en summering av inkomster och utgifter för samtliga pastoratets lönetillgångar

tillsammantagna. Förlust pa en lönetillgång får alltså täckas med vinst på en

annan lönetillgång. Det har inte ansetts lämpligt att i lagen i detalj ange vilka inkomst-

och utgiftsposter som skall räknas med vid bedömning av frågan om överskott

eller underskott föreligger. Bestämmelser härom bör meddelas av Kungl.

Maj:t. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att sådana bestämmelser

skall utformas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag,

vilket innebär bl. a. att annuiteter på lån för byggnader och anläggningar samt

på odlings- och dikningslån blir avdragsgilla. Det formella förfarande som skall

tillämpas vid bestämmande av avkastningen regleras av Kungl. Maj:t.

För fullständighetens skull har i andra stycket angetts att den del av avkastningen

på pastorats lönetillgångar som inte skall tas med vid avräkningen mellan

pastoratet och kyrkofonden far användas för ändamål som pastoratet svarar för.

5 §

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 9 § andra stycket och 16 § i utredningens

förslag. Med stöd av det i denna paragraf givna bemyndigandet kan Kungl.

Maj:t besluta om bl. a. vem som får ta upp lån för kyrkofondens räkning enligt

14 §.

6 §

Paragrafen motsvarar 1 § i utredningens förslag.

I paragrafens första stycke anges att pastorat svarar för avlöningsförmåner till

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

församlingspräst och kyrkomusiker. Vissa sadana kostnader skall dock bestridas

av kyrkofonden. Bestämmelser härom ingår i 8 § och 12 § 1.

I andra stycket definieras begreppet församlingspräst.

Gällande rätt. I 3 § 1 mom. prästlönekostnadslagen sägs att pastoratet skall bestrida

kostnaderna för följande avlöningsförmåner, nämligen församlingspräst tillkommande

lön, lönetillägg och semesterersättning, församlingspräst, vikarie för sådan

präst, pastoratsadjunkt och icke-prästvigt tjänstebiträde åt församlingspräst

tillkommande ersättning för åkning i tjänsten och tjänsteresa inom pastoratet ävensom

traktamente åt församlingspräst och vikarie för sådan präst i anledning av anstånd

med omstationering. I 6 § andra stycket 1 lagen om kyrkofond föreskrivs

att kyrkofonden svarar för avlöningsförmåner åt präster enligt prästlönereglementet,

i den mån kostnaden ej jämlikt prästlönekostnadslagen skall bestridas av pastoratet

eller jämlikt särskilt bestämmande skall bestridas i annan ordning. I fråga om

kyrkomusikernas avlöningsförmåner föreskrivs i 2 § 2 lagen om kyrkomusiker

att kostnaderna för kyrkomusiker bestrids, i den mån de inte enligt särskilda bestämmelser

skall utgöras på annat sätt, av pastorat och församling, vardera i den

utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer efter av riksdagen godkända grunder.

I 1 § 2 mom. prästlönekostnadslagen definieras begreppet församlingspräst.

Där sägs att med församlingspräst avses i lagen dels domprost, kyrkoherde, komminister

och kyrkoadjunkt, dels med sådan församlingspräst likställd garnisonsoch

amiralitetspräst, dels annan icke-ordinarie präst, som innehar vikariatslöneförordnande

på församlingsprästtjänst. Som församlingspräst anses även präst,

vilken övergått till prästerlig övergångsbefattning och innehar förordnande på

tjänst som nyss nämnts.

Utredningen. Detaljregleringen i 3 § 1 mom. prästlönekostnadslagen och i 6 §

andra stycket 1 lagen om kyrkofond har medfört att lagarna behövt ändras ofta.

Ändringarna har i allmänhet avsett spörsmål av förhållandevis ringa räckvidd. I

syfte att slippa dessa ofta återkommande ändringar vill utredningen fastslå principen,

att det är pastoratet som svarar för kostnaderna. Detta får ses även som en

följd av att pastoraten genom lagen om församlingsstyrelse getts karaktären av

specialkommun med uppgift att svara för avlöningskostnaderna för präster och

kyrkomusiker. Denna princip anknyter till grundtanken i den första allmänna prästlöneregleringen

av år 1910. Fortfarande ges genom undantagsregeln i ingi essen

till det nya av utredningen föreslagna stadgandet dock möjlighet att föra över

vissa slag av kostnader på kyrkofonden, om det behövs från skatteutj ämnande

eller eljest praktisk synpunkt. Den detaljreglering som f. n. tas upp i 3 § prästlönekostnadslagen

blir till följd av det sagda obehövlig. Motsvarande gäller även i

fråga om kyrkomusiker. Den föreslagna regeln kan alltsa ersätta 2 § lagen om

kyrkomusiker.

Departementschefen. I enlighet med utredningens förslag har i paragrafen fastslagits

att det är pastoratet som svarar för avlöningsförmåner åt församlingspräst

och kyrkomusiker. Från denna regel har, i likhet med vad utredningen föreslagit,

gjorts vissa undantag. Sålunda föreslås i 8 § att del av avlöningskostnaderna skall

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

täckas med tillskott från kyrkofonden. Enligt 12 § 1 kan kostnaderna för vissa

avlöningsförmåner efter Kungl. Maj:ts och riksdagens bestämmande föras över på

kyrkofonden. Den föreslagna regleringen innebär att — i motsats till vad som f. n.

gäller — kyrkofonden skall stå för särskilt angivna avlöningsförmåner och pastoraten

för övriga förmåner. Nuvarande detaljreglering i 3 § prästlönekostnadslagen

blir obehövlig.

Med avlöningsförmån avses — förutom själva lönen — även andra med tjänsten

förenade förmåner, såsom resekostnader och pensionsförmåner.

Andra stycket motsvarar 1 § 2 mom. prästlönekostnadslagen. Det har ansetts

lämpligt att i andra stycket räkna upp endast de viktigaste kategorierna av församlingspräster.

De övriga kategorierna avses komma att anges i tillämpningsbestämmelserna

till den nya lagen.

7 och 8 §§

I dessa paragrafer, som motsvaras av 2 § första stycket samt 4, 5 och 12 §§ i

utredningens förslag, ges regler om hur kostnad för avlöningsförmåner till församlingspräst

och kyrkomusiker skall bestridas. Reglerna är av samma innebörd som

nuvarande bestämmelser i 5 § prästlönekostnadslagen och 7 § första stycket lagen

om kyrkofond. Vad i de nya paragraferna sägs om nettoavkastning av präst- och

kyrkomusikerlönetillgångar har dock en annan innebörd än motsvarande begrepp

i nuvarande bestämmelser. Innebörden i begreppet nettoavkastning av präst- och

kyrkomusikerlönetillgångar har preciserats i 4 §. Vidare är att observera att begreppet

prästlönekostnad i nuvarande bestämmelser inte omfattar vikariatsersättning

åt församlingspräst och tjänstedubbleringsarvode, medan motsvarande begrepp

i 7 och 8 §§ omfattar alla slag av avlöningsförmåner.

Paragraferna innehåller inte någon bestämmelse om att förlust på den samlade

förvaltningen av pastoratets lönetillgångar skall beaktas vid avräkning med kyrkofonden.

Sådan förlust kommer alltså liksom hittills att stanna på pastoratet.

9 §

I paragrafen som motsvarar 6 § i utredningens förslag, har tagits in de särskilda

bestämmelser om avräkning mellan de s. k. överskottspastoraten och kyrkofonden

som jag föreslagit i den allmänna motiveringen. Avräkningen mellan ett överskottspastorat

och kyrkofonden skall, liksom avräkningen enligt 8 §, grundas på

nettoavkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar och den

totala kostnaden för avlöningsförmåner till församlingspräster och kyrkomusiker.

Innebörden i begreppet nettoavkastning har preciserats i 4 §.

Återbäring skall utgå om nettoavkastningen på lönetillgångarna understiger

kostnaden för avlöningsförmåner. Återbäringen skall avse ett belopp som motsvarar

detta underskott. I 9 § ingår däremot inte någon bestämmelse om att förlust på

den samlade förvaltningen av pastoratets lönetillgångar skall beaktas vid beräkning

av återbäringens storlek. Sådan förlust skall alltså liksom i fall som avses i

8 § stanna på pastoratet.

Den återbäring som ett överskottspastorat kan erhålla får avse högst det belopp

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

som motsvarar vad pastoratet inbetalt till kyrkofonden av tidigare överskott. Om

pastoratet redan fått återbäring på grund av underskott under ett tidigare år, får

återbäringen naturligtvis avse endast det belopp som motsvarar det inbetalda överskottet

minskat med den tidigare återbäringen. Som angetts i den allmänna motiveringen

beaktas endast överskott som avser något av de närmast föregående tio

åren.

10 §

Paragrafen motsvarar 10 § 1 och 11 § i utredningens förslag och innehåller

bestämmelser om kyrkofondens största inkomstpost den allmänna kyrkoavgiften.

Bestämmelserna har givits samma innehåll som motsvarande bestämmelser i 5 och

8 §§ lagen om kyrkofond.

11 §

Paragrafen, som motsvarar 10 § 2—5 i utredningens förslag, innehåller bestämmelser

om de inkomster som tillkommer kyrkofonden vid sidan av den allmänna

kyrkoavgiften och de överskott som överskottspastoraten har att betala in

till fonden enligt 9 §. Sakligt överensstämmer de nya bestämmelserna i allt väsentligt

med nuvarande regler i 3 § lagen om kyrkofond. Det har dock inte ansetts

nödvändigt att i bestämmelsen om ersättning för prästerskapets till staten indragna

tionde m. m. ta in en motsvarighet till nuvarande regel om avdrag från ersättningen

med belopp som motsvarar utgifterna för avlöningar och övriga omkostnader

för stiftsnämndemas verksamhet och för religionsvård åt döva. Föreskrift om

att kyrkofonden skall bestrida sådana kostnader kan nämligen meddelas enligt

12 § punkterna 3 och 4. Någon saklig ändring är alltså inte avsedd.

Beteckningen kyrkofondsfastighet, som motsvarar den nuvarande beteckningen

kyrkofondshemman, avser liksom i förslaget till lag om förvaltning av kyrklig

jord allmänt kyrkohemman, biskopshemman, klockarhemman och annan fast egendom

vars avkastning tillförs kyrkofonden.

12 §

Till paragrafen som motsvarar 13 § utredningens förslag, har i sak överförts bestämmelserna

om kyrkofondens utgifter i 6 § lagen om kyrkofond. Paragrafen har

formulerats på ett mera allmängiltigt sätt med slopande av den nuvarande detaljregleringen.

Det bör framhållas, att punkt 4 i allt väsentligt avses motsvara de

mera detaljerade punkterna i 6 § lagen om kyrkofond. Till de utgifter för kyrkofonden

som avses i punkt 4 hör bl. a. de belopp som kyrkofonden f. n. har att utge

till kyrkomusikers avlönande för klockarhemman eller lönefond som härrör från

sådant hemman liksom kostnad för hållande av biskopsgård. Som hittills skall viktigare

utgifter underställas riksdagen.

13 §

I denna paragraf, som motsvarar 14 § i utredningens förslag, har tagits in de

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

bestämmelser om lån ur kyrkofonden som jag föreslagit i den allmänna motiveringen

(11.1). Det har inte ansetts nödvändigt att i lagtexten specificera låneändamålen

i vidare mån än att det anges att lån kan utgå för åtgärd som syftar till rationalisering

av driften av löneboställe. Därjämte kan liksom hittills utgå lån till

pastorat för täckande av kostnad för fastighetsbildningsförrättning eller för företag

enligt vattenlagen eller lagen om enskilda vägar.

Grunderna i övrigt för lån ur kyrkofonden föreslås skola meddelas av Kungl.

Maj: t.

Enligt 4 § ankommer det på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om vilka

utgifter pastorat får dra av vid avräkning med kyrkofonden. Med hänsyn härtill

har i 13 § inte tagits in någon motsvarighet till 14 § andra stycket i utredningens

förslag.

14 §

Paragrafen motsvarar med viss språklig justering 15 § lagen om kyrkofond.

15 §

I paragrafen anges att Kungl. Maj:t kan ålägga pastorat skyldighet att tillhandahålla

ordinarie församlingspräst tjänstebostad. I så fall svarar pastoratet för

kostnaderna för tjänstebostaden. I gengäld tillfaller tjänstebostadshyra pastoratet.

Första stycket motsvarar en bestämmelse som härrör från prästlönereglementet

den 29 juni 1951 (nr 577), vilket reglemente upphörde att gälla den 1 januari

1966 i samband med förhandlingsrättsreformen. Bestämmelsen överfördes därvid

till cirkuläret den 17 december 1965 ang. vissa bestämmelser i anledning av prästlönereglementets

hävande.

Om Kungl. Maj:t bestämt att tjänstebostad skall tillhandahållas innehavaren

av viss ordinarie tjänst som församlingspräst, brukar pastoratet få rätt att välja

mellan att tillhandahålla tjänstebostad på prästgård eller i bostadslägenhet på annan

fastighet. Tillhandahålls tjänstebostad på prästgård antingen om sådan redan

finns eller den avskiljs från löneboställe eller inköps för ändamålet, är egendomen

kyrklig jord som skall förvaltas enligt förslaget till lag om förvaltning av kyrklig

jord. Bostaden blir sådan tjänstebostad, för vilken gäller bestämmelserna i kungörelsen

angående tjänstebostadshyra m. fl. författningar (se SFS 1961:333 och

334 samt 1968: 649). Detsamma gäller i fråga om tjänstebostad, som anvisas i

bostadslägenhet på annan fastighet än prästgård.

Bostad kan emellertid upplåtas åt präst som ej är skyldig att bebo tjänstebostad,

t. ex. i hus som utgör kyrkokommunal egendom eller i byggnad på kyrklig

jord utan att bostaden är tjänstebostad enligt förevarande paragraf i lagförslaget.

Det är av vikt att framhalla, att de nu nämnda slagen av bostäder inte får förväxlas

med de egentliga tjänstebostäderna, varom förevarande paragraf handlar.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

I andra stycket som motsvarar 4 § prästlönekostnadslagen har pastorat ålagts att

bestrida kostnaden för tjänstebostad. Till sådan kostnad räknas bl. a. bränslekostnadsgottgörelse

som präst har rätt att få.

Övergångsbestämmelser

Av skäl som tidigare anförts föreslås den nya lagen träda i kraft den 1 januari

1972.

Lagen ersätter lagen om kyrkofond som tillkommit i den för kyrkolag stadgade

ordningen samt prästlönekostnadslagen som har antagits av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Lagarna förslås alltså bli upphävda. Även ett antal administrativa författningar

måste upphävas. Beslut härom får fattas i samband med att erforderliga

tillämpningsföreskrifter meddelas.

I punkterna 4 och 5 anges två fall då beslut, som meddelats före den nya lagens

ikraftträdande, fortfarande föreslås gälla. Till sådant beslut hör beslut om skyldighet

för kyrkofonden att utge boställsränta för vissa klockarhemman. Det anmärks

att beslut om frihetsår kan avse en tidsperiod av längst tio år.

12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkomusiker

I förslaget till lag om kyrkliga kostnader har tagits in bestämmelser om pastorats

kyrkomusikerlönetillgångar, dess skyldighet att svara för avlöningsförmåner

till kyrkomusiker och om beräkningen av tillskott från kyrkofonden. Med hänsyn

härtill bör punkterna 2—4 i 2 § lagen om kyrkomusiker upphöra att gälla.

12.4 Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen

I avsnitt 6.1.3 har nämnts att enligt 45 § 1 mom. skogsvårdslagen skog på

»ecklesiastika boställen och andra fastigheter av kyrklig natur» är undantagen från

lagens tillämpningsområde. Enligt motiven till skogsvårdslagen hör skog som utgör

kyrkokommunal egendom till sådan skog som undantagits från lagens tilllämpningsområde.

Boställsutredningen har påpekat att, eftersom den kyrkokommunala

egendomen faller utanför stiftsnämnds tillsyn, de kyrkokommunala skogarna

är helt undantagna från myndighets tillsyn. Denna konsekvens kan enligt utredningen

inte rimligen ha varit avsedd. Bestämmelsen i skogsvårdslagen bör därför

enligt utredningen förtydligas så att det klart framgår att den kyrkokommunala

skogen står under skogsvårdsstyrelsemas tillsyn. I likhet med remissinstanserna

ansluter jag mig, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, till utredningens

förslag.

Lagändringen har utformats så att i 45 § 1 mom. skogsvårdslagen, som anger

de inskränkningar som gäller för lagens tillämpningsområde, har tagits in en hänvisning

till 1 § förslaget om lag om förvaltningen av kyrklig jord, där begreppet

kyrklig jord definieras. Detta omfattar inte den kyrkokommunala egendomen.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

13. Hemställan

149

Jag hemställer, att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet inhämtas enligt

87 § regeringsformen över förslagen till

1) lag om förvaltning av kyrklig jord,

2) lag om kyrkliga kostnader,

3) lag om ändring i lagen (1947:275) om kyrkomusiker,

4) lag om ändring i skogsvårdslagen (1948:237).

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Ma]:ts proposition nr 168 år 1970

Bilaga 1

Boställsutredningens förslag till

lag om förvaltning av kyrklig jord

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §

Kyrklig jord består av följande fast egendom, nämligen

1) prästgårdar,

2) iöneboställen,

3) prästlönefondshemman,

4) kyrkohemman,

5) biskopsgårdar,

6) kyrkofondshemman,

7) domkyrkohemman.

2 §

Prästgård är fast egendom, på vilken tjänstebostad är anvisad åt församlingspräst.

Är tjänstebostad ej längre anvisad på prästgård, blir egendomen löneboställe.

Löneboställe är fast egendom, vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst.

Prästlönefondshemman är fast egendom, som förvärvats för flera pastorats räkning

och vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst.

Kyrkohemman är fast egendom, som besittes av församlingskyrka.

Biskopsgård är fast egendom, på vilken tjänstebostad är anvisad åt biskop.

Kyrkofondshemman är allmänt kyrkohemman, biskopshemman, klockarhemman

eller annan fast egendom, vars avkastning tillförs kyrkofonden.

Domkyrkohemman är fast egendom, som besittes av domkyrka.

3 §

Bestämmelse i lag eller annan

lämplig på kyrklig jord.

författning om jord

4 §

som tillhör kronan är ej till
-

Uppsikt över förvaltningen av kyrklig jord utövas av stiftsnämnder och boställsnämnder.

5 §

Prästgård och löneboställe förvaltas av pastoratet. Boställets skog förvaltas dock

av ett för pastoraten i stiftet gemensamt organ, om stiftsnämnden ej för särskilt fall

bestämmer annat. Organet kallas pastoratens samförvaltning.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Prästlönefondshemman förvaltas av pastoratens samförvaltning.

Kyrkohemman förvaltas av församlingen.

Biskopsgård, kyrkofondshemman och domkyrkohemman förvaltas av stiftsnämnden,

om Konungen ej bestämmer annat. Lunds domkyrkas fasta egendom förvaltas

dock av domkyrkorådet i Lund.

6 §

Vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare fullgörs av den

som förvaltar den kyrkliga jorden.

Nämnderna

7§

I varje stift finns en stiftsnämnd samt boställsnämnder till det antal Konungen

bestämmer. I Stockholms stift fullgörs dock stiftsnämnds åligganden av stiftsnämnderna

i Uppsala och Strängnäs stift, i den mån Konungen ej bestämmer annat.

Boställsnämndemas tjänstgöringsområden bestäms av Konungen.

B §

Stiftsnämnd består av biskopen eller annan, som Konungen förordnar, såsom ordförande

samt fyra andra ledamöter, som utses av Konungen. För annan ledamot än

biskop utser Konungen en ersättare.

Nämnden väljer inom sig vice ordförande.

Ledamot och ersättare, som Konungen utser, skall ha insikt i jordbruk och

skogsbruk. En ledamot med ersättare utses efter förslag av sammanslutning, som

företräder pastoraten i stiftet.

9 §

Domkapitlet utser bland sina tjänstemän sekreterare hos stiftsnämnden.

Hos nämnden är anställd skogsutbildad personal.

10 §

Boställsnämnd består av ordförande och två andra ledamöter, som utses av länsstyrelsen

i det län där boställsnämnden har sitt tjänstgöringsområde. För varje

ledamot utser länsstyrelsen en ersättare.

Ledamot och ersättare skall ha insikt i jordbruk. Den ene av de två ledamöterna

vid sidan av ordföranden skall vara arrendator och den andre, som ej får vara

arrendator, skall utses efter förslag av sammanslutning, som företräder pastoraten i

stiftet.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

11 §

Ledamot av stiftsnämnd eller boställsnämnd utses för högst tre år varje gång.

Avgår ledamot eller ersättare före den tid för vilken han är utsedd, utses ny ledamot

eller ersättare för den återstående tiden.

12 §

Ledamöter av pastoratens samförvaltning utses till det antal Konungen bestämmer

av sammanslutning, som företräder pastoraten i stiftet. För varje ledamot utser

sammanslutningen en ersättare.

Ledamot och ersättare skall ha insikt i skogsbruk.

Ytterligare bestämmelser om pastoratens samförvaltning meddelas av Konungen.

Förvaltningen av prästgård och biskopsgård

13 §

Pastoratet svarar för anordnandet och skötseln av prästgård, om det ej enligt bestämmelser

som Konungen meddelar eller enligt avtal ankommer på innehavaren

av tjänstebostaden.

Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen på prästgården.

14 §

Fordras ny prästgård eller flyttning av äldre prästgård, skall prästgården efter

Konungens bestämmande läggas på fast egendom, som pastoratet ställer till förfogande.

15 §

Ytterligare bestämmelser om prästgård meddelas av Konungen.

16 §

Om förvaltningen av biskopsgård meddelas bestämmelser av Konungen.

Förvaltningen av annan kyrklig egendom

17 §

Förvaltningen av annan fast egendom än prästgård och biskopsgård skall inriktas

på att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt.

Naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

Annan jord än skogsmark skall, om annat ej bestäms enligt 20—23 §§, upplåtas

som jordbruksarrende.

Upplåts i hus på fast egendom bostad, kontor eller annan lokal mot hyra, skall

hyran bestämmas enligt marknadsmässiga grunder.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970 153

18 §

Nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fast egendom upplåts av den som förvaltar

egendomen, i den mån annat ej följer av 19—22 §§.

19 §

När jord som förvaltas av pastorat eller församling skall arrenderas ut, fastställer

boställsnämnden arrendevillkoren efter arrendeuppskattning.

För jord som förvaltas av pastoratens samförvaltning eller av domkyrkorådet i

Lund fastställer stiftsnämnden arrendevillkoren efter förslag av boställsnämnden.

Denna föreslår även arrendevillkor för jord, som förvaltas av stiftsnämnden.

Om optionsberättigad arrendator ej finns, får vid utarrenderingen sättas högre

arrende än som anges i de av boställsnämnden eller stiftsnämnden fastställda arrendevillkoren.

20 §

Om upplåtelse av rätt till jakt eller fiske meddelas bestämmelser av Konungen.

21 §

Om fast egendom, som ej står under stiftsnämnds förvaltning, skall upplåtas med

nyttjanderätt till församlingsändamål eller till kommunalt behov eller till bostadsbebyggelse,

industri eller annat liknande ändamål eller ock med tomträtt, avgörs

ärendet av stiftsnämnden.

Även upplåtelse av rätt till naturtillgång, såsom täkt av grus, sten, torv eller lera,

samt ändamåls- eller servitutsupplåtelse beslutas av stiftsnämnden. Upplåtelse av

strömfallslägenhet beslutas dock av kammarkollegiet.

Beslut att godkänna bildande av naturreservat eller fridlysning av naturminne på

kyrklig jord meddelas av stiftsnämnden, om Konungen ej bestämmer annat.

22 §

Om annan dispositionsändring än som sägs i 21 § innebär, att självständigt jordbruk

ej längre blir bärkraftigt eller att det upphör, avgörs ärendet av stiftsnämnden.

I annat fall får i fråga om löneboställe boställsnämnden och eljest den som förvaltar

egendomen besluta om dispositionsändring.

I viktigare fråga skall lantbruksnämnden höras.

23 §

Skogen på kyrklig jord skall skötas enligt hushållningsplan.

Pastoratens samförvaltning svarar för att plan upprättas för löneboställes skog.

Planen fastställs av stiftsnämnden.

För skogen på annan kyrklig jord svarar stiftsnämnden för att plan upprättas.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

24 §

Skogen får avverkas endast efter utsyning enligt stiftsnämndens bestämmande.

25 §

Avkastningen av prästlönefondshemman och boställsskog, som förvaltas av pastoratens

samförvaltning, fördelas på de samverkande pastoraten i förhållande till deras

andel i hemmanet eller skogen.

Uppsikten över förvaltningen

26 §

När fast egendom, som förvaltas av pastorat, är upplåten mot arrende eller hyra

eller som tjänstebostad för präst, har boställsnämnden uppsikt över förvaltningen.

Uppsikten sker genom ekonomisk besiktning.

Besiktning kan begäras av arrendatom, hyresgästen, innehavaren av tjänstebostad,

pastoratet eller stiftsnämnden. Boställsnämnden kan vidare besluta^ om besiktning,

när den finner den behövlig. Besiktning skall hållas minst en gång vart

femte år på boställe, som upplåtits som jordbruksarrende, och minst en gång vart

tionde år på annan egendom.

Besiktningen bekostas av pastoratet.

27 §

Över annan förvaltning av fast egendom än som sägs i 26 § har stiftsnämnden

uppsikt.

Konungen kan förordna, att uppsikten över förvaltningen av viss egendom, som

sägs i 26 §, skall handhas av stiftsnämnden, eller att förvaltningen av viss egendom

ej skall stå under uppsikt.

Försäljning eller byte av kyrklig jord

28 §

Tillstånd till försäljning eller byte av kyrklig jord får lämnas för att tillgodose

bostadsbehovet i orten eller bildandet av lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk

eller för annat liknande syfte. Tillstånd får också ges, när kyrklig jord i annat

fall behövs för ändamål, som avses i 1 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om

expropriation, eller när jorden på grund av särskilda omständigheter ej lämpligen

bör behållas för sitt ändamål.

Vid avhändelsen skall iakttagas, att den ej är till olägenhet för det allmänna samt

att vederlaget motsvarar fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och

fastighetens avkastning.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

29 §

Frågan om tillstånd enligt 28 § avgörs av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av kammarkollegiet eller stiftsnämnden.

Prästlönefond m. m.

30 §

När kyrklig jord försäljs eller exproprieras eller när ersättning ges för sådan jord

av annan jämförlig anledning, skall medlen fonderas och avkastningen användas för

samma ändamål, som jorden varit avsedd för, om annat ej följer av bestämmelser

som Konungen meddelar.

31 §

Ersättningsmedel, som härrör från löneboställe eller prästgård, skall utgöra prästlönefond

för pastoratet, om stiftsnämnden ej medger annat. Även annan fond, vars

avkastning är avsedd för avlöning åt församlingspräst, utgör prästlönefond. Prästlönefond

förvaltas av pastoratet. Den skall göras räntebärande på sätt som stadgas

om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan medge, att fondens tillgångar placeras på

annat sätt.

Av medel ur prästlönefonder från flera pastorat kan bildas prästlönejordsfond.

Fonden är avsedd för inköp av prästlönefondshemman. Den förvaltas av pastoratens

samförvaltning.

Om inköp av fast egendom för medel ur prästlönefond eller prästlönejordsfond

meddelas bestämmelser av Konungen.

32 §

Om förvaltning och användning av ersättningsmedel som härrör från annan kyrklig

jord än som sägs i 31 § beslutar stiftsnämnden enligt bestämmelser som Konungen

meddelar.

Besvär

33 §

Om talan mot församlings eller pastorats beslut stadgas i lagen den 2 juni 1961

(nr 436) om församlingsstyrelse.

34 §

Talan mot beslut av boställsnämnd eller pastoratens samförva/tning förs genom

besvär hos stiftsnämnden.

Talan mot boställsnämnds beslut får föras av den som förvaltar egendomen samt,

om beslutet rör arrendator, hyresgäst eller innehavare av tjänstebostad, av denne.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition, nr 168 år 1970

Avser beslutet villkor för ny arrendeperiod får dock endast den som förvaltar

egendomen föra talan.

Är arrendator missnöjd med beslut som avser arrendevillkoren för ny arrendeperiod,

får han begära prövning hos arrendenämnden. Inför arrendenämnden för

stiftsnämnden talan för all kyrklig jord.

35 §

Talan mot stiftsnämnds eller kammarkollegiets beslut förs genom besvär hos

Konungen. Besvären skall inges till den myndighet som meddelat beslutet.

Mot stiftsnämnds beslut i fråga som fullföljs dit får talan föras endast i den mån

Konungen förordnat om sådan rätt.

36 §

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den

Samtidigt skall följande lagar och andra författningar upphöra att gälla, nämligen
1)

ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400),

2) kungörelsen den 15 februari 1935 (nr 19) angående tillämpningen av ecklesiastik

boställsordning,

3) 2 § andra stycket 3:o) instruktionen den 16 september 1932 (nr 425) för

stiftsnämnd och stiftsjägmästare,

4) cirkuläret den 29 november 1935 med anvisningar för upprättande av

skogshushållningsplaner för ecklesiastika löneboställen,

5) förordningen den 31 maj 1963 (nr 264) med särskilda bestämmelser om

hushållningsplan för ecklesiastikt löneboställes skog m. m.,

6) kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 284) med särskilda bestämmelser om

tillsynen över skogsskötseln m. m. på församlingskyrka tillhörig fast egendom,

7) ecklesiastika arrendestadgan den 29 juni 1945 (nr 588),

8) förordningen den 27 november 1936 (nr 579) angående förvaltningen av

de för biskoparnas avlönande anslagna fastigheter,

9) kungörelsen den 16 september 1932 (nr 431) om ändring i gällande föreskrifter

rörande utarrendering av kyrkohemman och kyrkolägenheter i

Skåne, Halland och Blekinge,

10) cirkuläret den 6 maj 1949 (nr 206) angående provisoriska bestämmelser

för utarrendering av vissa kyrkofastigheter i Skåne, Halland och Blekinge,

11) brevet den 17 december 1817 angående arrendeauktioner å kyrkohemman

i Skåne, Halland och Blekinge,

12) brevet den 18 juni 1823 om arrende av kyrkohemman i Skåne,

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

13) brevet den 5 juni 1828 angaende arrendebeloppets bestämmande vid auktioner

å kyrko- och skolhemman i flera län,

14) stadgan den 17 november 1859 (nr 70 sid. 1) angående vården och förvaltningen

af Lunds Domkyrka och hennes egendom,

15) lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig

jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt,

16) kungörelsen den 29 november 1963 (nr 637) med tillämpningsföreskrifter

till lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av

kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt,

17) lagen den 15 maj 1942 (nr 232) angående användande i vissa fall av prästlönefond

m. m.,

18) kungörelsen den 11 december 1942 (nr 967) med föreskrifter rörande tilllämpningen

av lagen den 15 maj 1942 (nr 232) angående användande i

vissa fall av prästlönefond m. m.,

19) kungörelsen den 11 december 1942 (nr 968) angående avsättning till kapitalet

av viss del av ränteavkastningen å prästlönefond.

2. För domkyrkosysslomansboställen, vars avkastning fortfarande tillkommer enskild,

meddelas bestämmelser av Konungen.

Boställsutredningens förslag till

lag om vissa kyrkliga kostnader in. m.

Härigenom förordnas som följer.

Pastorats kostnader för präst och kyrkomusiker

1 §

I den mån annat ej följer av 13 § svarar pastorat

dels för avlöningsförmåner åt församlingspräst och kyrkomusiker,

dels enligt Konungens bestämmande för annan kostnad, som är förenad med prästens

och kyrkomusikems utövande av sin tjänst.

Församlingspräst är domprost, kyrkoherde, komminister eller kyrkoadjunkt eller

annan präst som Konungen bestämmer.

2 §

Kostnader enligt 1 § bestrids i första hand från avkastningen av pastoratets prästoch

kyrkomusikerlönetillgångar.

Hur avkastningen beräknas framgår av 7 § tredje stycket.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

3 §

Pastoratets prästlönetillgångar är löneboställen och prästlönefonder samt andelar

i prästlönejordsfond och prästlönefondshemman.

Pastoratets kyrkomusikerlönetillgångar består av boställskapital.

4 §

I den mån pastoratets kostnader ej täcks av avkastningen från präst- och kyrkomusikerlönetillgångarna,

bestrids de med församlingsskatt, dock med den begränsning

som följer av 5 §.

Om församlingsskatt stadgas i lagen den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingsstyrelse.

5 §

Om det för pastoratets kostnader enligt 1 § under ett år åtgår högre belopp än

som täcks

dels av avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar,

dels av ett belopp, motsvarande en utdebitering för skattekrona inom pastoratet

av det öretal som Konungen bestämmer för året,

får pastoratet tillskott ur kyrkofonden med vad som behövs ytterligare.

6 §

Om avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar lämnar

överskott, sedan kostnaderna enligt 1 § täckts, tillfaller överskottet kyrkofonden.

Om det visst år i stället uppstår underskott, får pastoratet åter från kyrkofonden

av de närmast föregående tio årens överskott högst vad som motsvarar underskottet.

Avräkning med kyrkofonden

7 §

Vid avräkningen mellan pastoratet och kyrkofonden enligt 5 eller 6 § får förlust

på en inkomstkälla täckas med vinst på en annan.

Om förvaltningen av pastoratets samlade lönetillgångar visar förlust, svarar

pastoratet för denna.

Om förvaltningen visar vinst, får pastoratet tillgodoräkna sig tjugo procent av

denna för bestyret med förvaltningen och för annat ändamål för vilket pastoratet

svarar. Vad som sedan återstår, utgör avkastning av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar.

Ytterligare bestämmelser om avräkningsförfarandet meddelas av Konungen.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Tjänstebostad åt präst

8 §

Pastoratet skall, om Konungen bestämmer det, tillhandahålla ordinarie församlingspräst

tjänstebostad i hus på prästgård eller annan fast egendom.

Kostnad för tjänstebostad, som pastoratet tillhandahåller församlingspräst, samt

bränslekostnadsgottgörelse, som prästen har rätt att få, bestrids av pastoratet.

Tjänstebostadshyra, som församlingspräst betalar, tillfaller pastoratet.

Kyrkofondens ändamål m. m.

9 §

Ur kyrkofonden bestrids dels tillskott enligt 5 §, dels kostnader för andra kyrkliga

ändamål som nämns i 13 §.

Fonden förvaltas av myndighet som Konungen bestämmer.

10 §

Kyrkofondens inkomster utgörs av

1) allmän kyrkoavgift som erläggs av pastoraten,

2) ersättning av staten för prästerskapets till statsverket indragna tionde m. m.,

3) inkomst av kyrkofondshemman,

4) ränta och vinst på fondens tillgångar,

5) ränta och vinst på andra kapitaltillgångar, vars avkastning enligt Konungens bestämmande

tillförs fonden,

6) överskott som sägs i 6 §.

11 §

Allmän kyrkoavgift erläggs av varje pastorat i förhållande till det antal skattekronor

på vilket församlingsskatt beräknas.

Konungen bestämmer årligen det öretal för skattekrona, högst tjugo, med vilken

avgiften skall erläggas. Öretalet bestäms med utgångspunkt i att kyrkofondens inkomster

såvitt möjligt skall bli lika stora som dess utgifter.

12 §

Öretal som sägs i 5 § bestäms till dubbla beloppet av det öretal som bestämts för

den allmänna kyrkoavgiften, dock högst tjugo öre.

13 §

Ur kyrkofonden bestrids

1) kostnad för präst, i den mån kostnaden ej enligt 1 § denna lag eller Konungens

bestämmande bestrids i annan ordning,

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. May.ts proposition nr 168 år 1970

2) kostnad för pensionsförmån åt präst eller efterlevande till präst enligt bestämmelser

som Konungen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsforman,

som utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig grupplivförsäkring,

3) förvaltningskostnad enligt Konungens och riksdagens bestämmande for stiftsnämnd

och boställsnämnd samt för statsdepartement eller annan myndighet,

som handhar kyrkliga frågor,

4) annan kostnad för kyrklig verksamhet enligt Konungens och riksdagens bestammande.

Lån ur kyrkofonden

14 §

Pastorat kan få lån ur kyrkofonden för

1) ny- eller ombyggnad på löneboställe,

2) kostnad för löneboställe till följd av företag enligt vattenlagen eller lagen den 3

september 1939 (nr 608) om enskilda vägar eller lantmäteriförrättning,

3) täckdikning eller annan grundförbättring,

4) åtgärd som föreskrivs i hushållningsplan,

5) annat rationaliseringsändamål.

Lånet skall med ränta återbetalas till kyrkofonden i första hand från boställets

avkastning.

Stiftsnämnd och pastoratens samförvaltning kan fa lån ur kyrkofonden för motsvarande

ändamål.

15 §

I den mån det behövs för utlåning enligt 14 § får lån upptagas för kyrkofonden.

16 §

Beslut enligt 14 eller 15 § fattas av myndighet som Konungen bestämmer.

17 §

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Övergångbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den

Samtidigt skall följande lagar och andra författningar upphöra att gälla, nämligen
1)

lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond,

2) reglementet den 15 februari 1935 (nr 19) för ecklesiastik medelsförvaltning,

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

3) prästlönekostnadslagen den 29 juni 1951 (nr 570),

4) 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker,

5) kungörelsen den 25 november 1960 (nr 633) om beräkning av pastorats

präst- och kyrkomusikerlönekostnad.

2. För övergången från avräkning enligt lagen om kyrkofond till avräkning enligt

den nya lagen meddelas bestämmelser av Konungen.

3. Beslut om bidrag enligt 6 § lagen om kyrkofond, vilket skall utgå tills vidare,

skall alltjämt gälla.

4. I den mån pastorat åtnjuter frihetsår enligt 10 § 5) lagen om kyrkofond, skall

förmånen gälla även efter det lagen hävts.

5. Hänvisning i lag eller annan författning till bestämmelse som ersatts av bestämmelse

i den nya lagen avser i stället den bestämmelsen.

6. Fordras ytterligare bestämmelser för övergången till den nya lagen, meddelas

sådana av Konungen.

Boställsutredningens förslag till

lag om ändrad lydelse av 45 § 1 mom. skogsvårdslagen

den 21 maj 1948 (nr 237)

Härigenom förordnas, att 45 § 1 mom. skogsvårdslagen den 21 maj 19481 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Från tillämpningen av denna

lag undantages skogsmark med därå

växande skog.

1) å ecklesiastika boställen och andra

fastigheter av kyrklig natur;

2) å sådana --------

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Från tillämpningen av denna

lag undantages skogsmark med därå

växande skog.

1) å kyrklig jord som anges i 1 § lagen

den---(nr) om förvaltning

av kyrklig jord;

------stadgad åborätt

Denna lag träder i kraft den

''Senaste lydelse se 1952: 168.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Bilaga 2

1) Förslag

till

Lag

om förvaltning av kyrklig jord

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Med kyrklig jord förstås i denna lag löneboställe, prästgård, församlingskyrkas

fastighet, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet och

biskopsgård.

2 §

Löneboställe är fast egendom vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräst

i visst pastorat.

Prästgård är fast egendom på vilken tjänstebostad är anvisad åt församlingspräst.

Är tjänstebostad ej längre anvisad på egendomen, utgör egendomen löneboställe.

Församlingskyrkas fastighet är fast egendom vars avkastning är avsedd till församlingskyrkas

behov.

Prästlönefondsfastighet är fast egendom som förvärvats för medel ur prästlönefonder

från flera pastorat och vars avkastning är avsedd till avlöning åt församlingspräster

i dessa pastorat.

Kyrkofondsfastighet är fast egendom vars avkastning tillföres kyrkofonden.

Domkyrkas fastighet är fast egendom vars avkastning är avsedd till domkyrkas

behov.

Biskopsgård är fast egendom på vilken tjänstebostad är anvisad åt biskop.

3 §

Bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom som tillhör staten

är ej tillämplig på kyrklig jord.

4 §

Vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare fullgöres av den

som förvaltar den kyrkliga jorden.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Organisation

5 §

I varje stift finns en stiftsnämnd samt boställsnämnder till det antal Konungen

bestämmer. I Stockholms stift fullgöres dock stiftsnämnds åligganden av stiftsnämndema

i Uppsala och Strängnäs stift enligt Konungens bestämmande.

Boställsnämnds verksamhetsområde bestämmes av Konungen.

6 §

Stiftsnämnd består av biskopen eller annan, som Konungen förordnar, som

ordförande samt fyra andra ledamöter som utses av Konungen. För annan ledamot

än ordföranden utser Konungen en ersättare.

Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Annan ledamot än ordföranden och ersättare för sådan ledamot skall ha insikt

i jordbruk och skogsbruk. Två ledamöter med ersättare utses efter förslag av sammanslutning

som företräder pastoraten i stiftet.

V §

Boställsnämnd bestar av ordförande och två andra ledamöter, som utses av

länsstyrelsen. För varje ledamot utser länsstyrelsen en ersättare.

Ledamot och ersättare skall ha insikt i jordbruk. Den ene av de två ledamöterna

vid sidan av ordföranden skall vara arrendator och den andre, som ej får vara

arrendator, skall utses efter förslag av sammanslutning som företräder pastoraten i

stiftet.

8 §

Ledamot av stiftsnämnd eller boställsnämnd och ersättare för ledamot förordnas

för högst tre år.

Förvaltning av kyrklig jord

Allmänna bestämmelser

9 §

Löneboställe, med undantag av tillhörande skog, och prästgård förvaltas av

pastoratet.

Församlingskyrkas fastighet förvaltas av församlingen.

Löneboställes skog, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet

och biskopsgård förvaltas av stiftsnämnden. Lunds domkyrkas fastigheter

förvaltas dock av ett särskilt domkyrkoråd.

Konungen kan besluta om förvaltning i annan ordning i fråga om viss sådan

fastighet som avses i andra eller tredje stycket.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Prästgård och biskopsgård

10 §

Om prästgård skall finnas, ankommer det på pastoratet att anordna prästgården.

Pastoratet skall underhålla och vid behov nybygga husen på prästgården.

Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, i den mån det ej enligt bestämmelser

som Konungen meddelar eller enligt avtal ankommer på innehavaren av tjänstebostaden.

11 §

Behövs ny prästgård, skall prästgården efter stiftsnämndens bestämmande läggas

på löneboställe eller på annan fast egendom som pastoratet ställer till förfogande.

12 §

Ytterligare bestämmelser om prästgård meddelas av Konungen.

13 §

Om förvaltningen av biskopsgård meddelas bestämmelser av Konungen.

Annan kyrklig jord

14 §

Förvaltningen av löneboställe, församlingskyrkas fastighet, prästlönefondsfastighet,

kyrkofondsfastighet och domkyrkas fastighet skall inriktas på att egendomens

avkastningsförmåga tillgodogöres på ekonomiskt bästa sätt. Naturvårdens

och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

15 §

Kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av stiftsnämnd får av förvaltaren

upplåtas på arrende för jordbruk endast på de arrendevillkor som boställsnämnden

bestämmer.

16 §

Om upplåtelse av rätt till jakt eller fiske på kyrklig jord som avses i 14 § meddelas

bestämmelser av Konungen.

17 §

Stiftsnämnden beslutar om upplåtelse av följande rättigheter i sådan kyrklig

jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av stiftsnämnd, nämligen

1. upplåtelse med nyttjanderätt till församlingsändamål, kommunalt behov, bostadsbebyggelse,

industri eller annat liknande ändamal,

2. upplåtelse av tomträtt,

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

3. upplåtelse av rätt till annan naturtillgång än vattenkraft,

4. upplåtelse av servitut,

5. upplåtelse av samfällighetsrätt.

18 §

Upplåtelse av rätt till vattenkraft på kyrklig jord som avses i 14 § beslutas av

kammarkollegiet.

Fråga om att för kyrklig jord som avses i 14 § godkänna bildande av naturreservat,

fridlysning såsom naturminne eller bestämmelser till skydd för djurlivet prövas

av stiftsnämnden, om ej Konungen bestämmer annat.

19 §

Dispositionsändring, som ej avser sådan upplåtelse eller sådant godkännande

som anges i 17 eller 18 §, prövas i fråga om löneboställe, med undantag för tillhörande

skog, av boställsnämnden och för annan kyrklig jord som avses i 14 §

av den som förvaltar egendomen. Leder ändringen till att självständigt jordbruk

ej längre blir bärkraftigt eller att det upphör, prövas dock frågan alltid av stiftsnämnden.

20 §

Skog på kyrklig jord som avses i 14 § och som ej förvaltas av stiftsnämnd får

avverkas endast efter utsyning enligt stiftsnämndens bestämmande.

21 §

Vinst eller förlust på förvaltningen av prästlönefondsfastighet fördelas på pastoraten

i förhållande till deras andel i fastigheten. Motsvarande gäller för varje

stift i fråga om löneboställenas skog.

Uppsikt över förvaltningen av kyrklig jord

22 §

Uppsikt över pastorats förvaltning av löneboställes jordbruk och av prästgård utövas

av boställsnämnden.

Stiftsnämnden utövar uppsikt över sådan annan förvaltning av kyrklig jord som

ej handhas av nämnden.

Närmare bestämmelser om uppsikt över förvaltning av kyrklig jord meddelas

av Konungen.

23 §

Konungen kan förordna, att uppsikten över förvaltningen av viss sådan egendom

som avses i 22 § första stycket skall handhas av stiftsnämnden eller att förvaltningen

av viss sådan egendom som avses i 22 § ej skall stå under uppsikt.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Försäljning eller byte av kyrklig jord

24 §

Tillstånd till försäljning eller byte av kyrklig jord får lämnas för att tillgodose

bostadsbehovet i orten eller bildandet av lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk

eller för att främja annat liknande syfte. Tillstånd får också lämnas, när kyrklig

jord i annat fall behövs för ändamål som avses i 1 § lagen (1917: 189) om

expropriation eller när jorden på grund av särskilda omständigheter ej lämpligen

bör behållas för sitt ändamål.

Tillstånd till avhändelse får lämnas endast om avhändelsen kan ske utan olägenhet

för det allmänna och endast mot vederlag som motsvarar fastighetens värde

med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning.

25 §

Frågan om tillstånd enligt 24 § prövas av Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, av kammarkollegiet eller stiftsnämnden.

Prästlönefond bil in.

26 §

Ersättning som inflyter för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,

upplåtelse av naturtillgång eller av annan jämförlig anledning skall fonderas och

avkastningen därav användas för samma ändamål som jorden varit avsedd för, om

ej annat följer av bestämmelser som Konungen meddelar.

27 §

Medel som skall fonderas enligt 26 § och som härrör från löneboställe eller

prästgård skall utgöra prästlönefond för pastoratet. Även annan fond vars avkastning

är avsedd för avlöning åt församlingspräst utgör prästlönefond.

Prästlönefond förvaltas av pastoratet. Den skall göras räntebärande på sätt

som föreskrives om omyndigs medel. Stiftsnämnden kan medge, att fondens tillgångar

placeras på annat sätt enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

Av medel ur prästlönefonder från flera pastorat kan bildas prästlönejordsfond

för inköp av prästlönefondsfastighet. Prästlönejordsfond förvaltas av stiftsnämnden.

Om inköp av fast egendom för medel ur prästlönefond eller prästlönejordsfond

meddelas bestämmelser av Konungen.

28 §

Om förvaltning och placering av ersättningsmedel som härrör från annan kyrklig

jord än som avses i 27 § meddelas bestämmelser av Konungen.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1970

Besvär in. m.

29 §

Om talan mot församlings eller pastorats beslut finns bestämmelser i lagen (1961:

436) om församlingsstyrelse.

30 §

Talan mot beslut enligt denna lag av bostadsnämnd föres genom besvär hos

stiftsnämnden.

Talan mot boställsnämnds beslut far föras endast av den som förvaltar egendomen.

31 §

Talan mot stiftsnämnds eller kammarkollegiets beslut enligt denna lag föres genom

besvär hos Konungen. Besvärshandlingen skad inges till den myndighet som

meddelat beslutet.

Mot stiftsnämnds beslut i fråga som fullföljts dit får talan föras endast i den mån

Konungen förordnat om sådan rätt.

32 §

Om domkyrkorådet i Lund meddelas bestämmelser av Konungen.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eder myndighet som Konungen bestämmer.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves

ecklesiastiska bostädsordningen (1932: 400),

förordningen (1963: 264) med särskilda bestämmelser om hushållningsplan för

ecklesiastikt löneboställes skog m. m.,

förordningen (1936: 579) angående förvaltningen av de för biskoparnas avlönande

anslagna fastigheter,

lagen (1927: 1) angående tdlstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fad

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt,

lagen (1942: 232) angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.

2. I fråga om fastighet som är anslagen till bostad eder avlöning åt domkyrkosyssloman

meddelas bestämmelser av Konungen.

3. Förekommer i lag eder annan författning hänvisning till föreskrift som ersätts

genom bestämmelse i denna lag, tidämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Ytterligare föreskrifter för ikraftträdandet av denna lag meddelas av Konungen.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

2) Förslag

till

Lag

om kyrkliga kostnader

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §

Pastorat och kyrkofonden bestrider kostnader för kyrkliga ändamål enligt denna

lag.

2 §

Med pastorat förstås i denna lag territoriellt pastorat samt, i den mån Konungen

och riksdagen beslutar det, icke-territoriellt pastorat.

Om indelning i pastorat beslutar Konungen.

3 §

Pastorats prästlönetillgångar är löneboställen och prästlönefonder samt andelar

i prästlönejordsfond och prästlönefondsfastigheter.

Pastorats kyrkomusikerlönetillgångar består av boställskapital.

4 §

Med nettoavkastning av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar förstås

åttio procent av den vinst som uppkommer vid förvaltningen av lönetillgångarna.

Bestämmelser om hur sådan vinst skall beräknas meddelas av Konungen.

Den del av vinsten på förvaltningen av pastorats lönetillgångar som ej inräknas

i nettoavkastningen får pastoratet använda för ändamål för vilket pastoratet

svarar.

5 §

Om förvaltningen av kyrkofonden meddelas bestämmelser av Konungen.

Kostnadsfördelning

6 §

Pastorat svarar för kostnad för avlöningsförmåner åt församlingspräst och kyrkomusiker,

om ej annat följer av 8 eller 12 §.

Församlingspräst är domprost, kyrkoherde, komminister, kyrkoadjunkt eller

annan präst som Konungen bestämmer.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

7 §

Kostnad för avlöningsförmåner enligt 6 § bestrides i första hand från nettoavkastningen

av pastoratets prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar och i andra

hand med församlingsskatt enligt lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse.

8 §

Om summan av nettoavkastningen av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar

och ett belopp motsvarande en utdebitering av församlingsskatt med

det öretal för skattekrona som Konungen bestämmer visst år icke täcker kostnaden

för avlöningsförmåner enligt 6 §, får pastoratet för detta år tillskott ur kyrkofonden

med vad som behövs ytterligare för att täcka nämnda kostnad.

Öretal enligt första stycket bestämmes till dubbla beloppet av det öretal som

för samma år bestämts för den allmänna kyrkoavgiften enligt 10 §, dock högst

tjugo öre. 6

9 §

Om nettoavkastningen av pastorats prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar

visst ar överstiger kostnaden för avlöningsförmåner enligt 6 §, tillfaller överskottet

for detta år kyrkofonden. Uppkommer under senare år i stället underskott för

pastoratet, får pastoratet återbäring från kyrkofonden med belopp som svarar mot

underskottet, i den mån detta belopp kan utgå ur överskott för de närmast föregående

tio åren.

10 §

o Pastorat skall erlägga allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Avgiften utgår i förhållande

till det antal skattekronor på vilket församlingsskatt beräknas.

Konungen bestämmer för varje år det öretal för skattekrona, högst tjugo, med

vilket avgiften skall erläggas. Öretalet bestämmes så, att kyrkofondens inkomster

såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter.

11 §

Till kyrkofonden utger staten årligen i januari ersättning för prästerskapets till

staten indragna tionde m. m. med 5 050 737 kronor.

Utöver vad som följer av 10 § och första stycket denna paragraf tillföres kyrkofonden
1.

inkomst av kyrkofondsfastighet,

2. ränta och vinst på fondens tillgångar,

3. ränta och vinst på andra kapitaltillgångar enligt Konungens bestämmande.

7 — Bihcmg till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

12 §

Ur kyrkofonden bestrides

1. sådan kostnad för avlöningsförmåner till präst som Konungen och riksdagen

bestämmer,

2. kostnad för pensionsförmån åt präst eller efterlevande till präst enligt bestämmelser

som Konungen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmån som

utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig grupplivförsäkring,

3. förvaltningskostnad enligt Konungens och riksdagens bestämmande för stiftsnämnd

och boställsnämnd samt för statsdepartement eller myndighet där kyrkliga

frågor handlägges,

4. annan kostnad för kyrklig verksamhet enligt Konungens och riksdagens bestämmande,

5. anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen bestämt belopp

för år, vilket efter Konungens bestämmande får användas till kyrkliga ändamål.

Lån

13 §

Pastorat kan få lån ur kyrkofonden för

1. åtgärd som syftar till rationalisering av driften av löneboställe,

2. kostnad för löneboställe till följd av fastighetsbildningsförrättning eller företag

enligt vattenlagen (1918: 523) eller lagen (1939: 608) om enskilda vägar.

Stiftsnämnd kan få upptaga lån ur kyrkofonden för motsvarande ändamål.

Övriga villkor för lån ur kyrkofonden fastställes av Konungen.

14 §

I den mån det behövs för utlåning enligt 13 §, får kyrkofonden upptaga lån.

Särskilda bestämmelser

15 §

Pastorat skall tillhandahålla ordinarie församlingspräst tjänstebostad på prästgård

eller i bostadslägenhet på annan fastighet, om Konungen bestämmer det.

Kostnad för tjänstebostad bestrides av pastoratet. Tjänstebostadshyra som församlingspräst

betalar tillfaller pastoratet.

16 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Genom lagen upphäves lagen (1932: 404) om kyrkofond och prästlönekostnadslagen

(1951: 570).

3. Den nya lagen är tillämplig på Karlskrona amiralitetsförsamling, till dess

annat förordnas i den ordning som anges i 2 § första stycket.

4. Sådant beslut enligt 6 § lagen om kyrkofond (1932: 404) som är tillämpligt

vid ikraftträdandet skall, om ej annat följer av beslutet, gälla till dess annat förordnas

i den ordning som anges i 12 § den nya lagen.

5. Beslut om frihetsår enligt 10 § 5 lagen (1932: 404) om kyrkofond som meddelats

före ikraftträdandet gäller även därefter.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts

genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

7. Ytterligare föreskrifter för ikraftträdandet av denna lag meddelas av Konungen.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1947: 275) om kyrkomusiker skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) 1

1. Sådana anställnings- och arbetsvillkor

för kyrkomusiker som må bestämmas

genom avtal fastställas, efter

av riksdagen godkända grunder, under

medverkan av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer.

2. Kostnaderna för kyrkomusikers

verksamhet gäldas, i den mån de icke

skola enligt vad särskilt stadgas

1 Senaste lydelse av 2 § 1965: 579.

(Föreslagen lydelse)

V

Sådana anställnings- och arbetsvillkor

för kyrkomusiker som må bestämmas

genom avtal fastställas, efter av

riksdagen godkända grunder, under

medverkan av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer.

an
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

norledes utgöras, av pastorat och församling,

vardera i den utsträckning

Konungen efter av riksdagen godkända

grunder bestämmer.

Utgifter som pastoratet har att bestrida

skola — med undantag av engångsavgift

för pensionering samt ersättningar

vid vikariat — ligga till

grund för beräkningen av pastoratets

kyrkomusikerlönekostnad.

Närmare bestämmelser

om hur kostnaden skall beräknas meddelar

Konungen.

3. De särskilda avlöningstillgångar,

som äro förenade med nuvarande klockar-

och organistbefattningar inom ett

pastorat, skola för pastoratet utgöra

tillgångar för bestridande av kostnaderna

för kyrkomusikers avlönande.

4. Om anskaffande av medel till bestridande

av pastorats kyrkomusikerlönekostnad,

i den mån den ej täckes

av avkastning utav härför avsedda avlöningstillgångar

(pastorats kyrkomusikerlönetillgångar)

eller andra tillgängliga

medel, stadgas i lagarna om församlingsstyrelse.

Om rätt för pastorat att för kyrkomusikers

avlönande åtnjuta bidrag av

allmänna medel stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237)

Härigenom förordnas, att 45 § 1 mom. skogsvårdslagen (1948: 237) skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45 §.i

1 m o m. Från tillämpningen-----växande skog

1) å ecklesiastika boställen och and- 1) å kyrklig jord som avses i 1 §

ra fastigheter av kyrklig natur; lagen (1970:. . .) om förvaltning av

kyrklig jord;

2) å sådana-----stadgad åborätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Senaste lydelse av 45 § 1 mom. 1952: 168.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj ds proposition nr 168 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 3 februari 1970

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 12 november 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll

över utbildningsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 19 september 1969, hade Kungl. Maj:t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till 1) lag om förvaltning av kyrklig jord, 2) lag

om kyrkliga kostnader, 3) lag om ändring i lagen (1947:275) om kyrkomusiker,

4) lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av

hovrättsassessorn Olof Köhl.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord

3 §

Med anledning av ett uttalande av departementschefen bör erinras om att på

grund av riksdagens beslut (se prop. 1967: 99 och riksdagens skrivelse 1967: 279)

det i 24 och 25 §§ givna bemyndigandet för Kungl. Maj:t att i vissa fall lämna tillstånd

till försäljning eller byte av kyrklig jord, resp. att delegera frågor härom till

kammarkollegiet eller stiftsnämnden, gäller såsom sådant samtycke av riksdagen

som enligt 77 § regeringsformen fordras för försäljning av staten tillhörig mark

och att sålunda något särskilt samtycke av riksdagen icke behövs i fråga om försäljningar

som sker med stöd av de nämnda paragraferna i förslaget.

17 §

Lagrådet erinrar att upptagandet av punkten 5 om samfällighetsrätt är beroende

av att i annat sammanhang framlagt förslag om sådan rätt genomföres.

18 §

Enligt andra stycket skall fråga om att för kyrklig jord som avses i 14 § godkänna

bildande av naturreservat, fridlysning såsom naturminne eller bestämmel
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 168 år 1970 175

ser till skydd för djurlivet prövas av stiftsnämnden, om ej Kungl. Maj:t bestämmer

annat. I vad bestämmelsen avser naturreservat och fridlysning åsyftas sådant

godkännande av förslag därom som avses i 5 § naturvårdskungörelsen. I fråga om

skydd för djurlivet gäller enligt 2 § kungörelsen (1965: 57) att markägaren skall

höras innan förbud meddelas. Det föreslagna stadgandet innebär att det skall ankomma

på stiftsnämnden att i här berörda avseenden företaga den prövning som

eljest skulle ankomma på markägaren. För markägaren kan emellertid även uppkomma

andra frågor än att ta ställning till huruvida godkännande skall lämnas,

t. ex. frågor om krav skall framställas om ersättning eller lösen. Även dylika spörsmål

synes böra prövas av stiftsnämnden, om Kungl. Maj:t ej bestämmer annat.

Lagrummet torde därför böra jämkas så att det generellt förklaras ankomma på

stiftsnämnden att i här avsedda sammanhang företräda markägaren, om Kungl.

Maj:t ej bestämmer annat.

19 §

I motiveringen till paragrafen, som innehåller bestämmelser om vem som får

besluta om ändrad användning av kyrklig jord, anför departementschefen, att

stiftsnämnden skall kopplas in så snart gränsen för bärkraftigheten i ett jordbruk

nås. Det vill därför synas som om avsikten är, att frågan om dispositionsändringen

skall prövas av stiftsnämnden inte bara då ändringen såsom sådan leder till

att ett självständigt jordbruk ej längre blir bärkraftigt eller att det upphör, utan

även i det troligen ganska vanliga fallet, då ändrade ekonomiska förutsättningar

för jordbruksdriften föranleder att ett bestående självständigt jordbruk ej längre

är bärkraftigt utan måste nedläggas och det är detta som ger anledning till en

dispositionsändring. Då en sådan ordning också får anses ändamålsenlig och motsvarande

föreskrifter i 31 § ecklesiastika boställsordningen föranlett tvekan i tilllämpningen,

föreslår lagrådet att paragrafen förtydligas genom att dess sista mening

avfattas på följande sätt: Föranledes ändringen av att ett självständigt jordbruk

ej längre är bärkraftigt eller leder ändringen till att ett sådant jordbruk ej

kan uppehållas, prövas dock frågan alltid av stiftsnämnden.

21 §

Frågan hur sådan andel i fastighet som här avses skall beräknas kan i vissa

fall vara svårbedömd. Lämpligt torde vara att Kungl. Maj:t bemyndigas utfärda

bestämmelser härom.

31 §

Enligt andra stycket får mot stiftsnämnds beslut i fråga som fullföljts dit talan

föras endast i den mån Kungl. Maj:t förordnat om sådan rätt. Bestämmelsen innefattar

ett undantag från det eljest i förslaget genomförda tvåinstanssystemet. Som

skäl för undantaget anför departementschefen att det i vissa fall kan bli nödvändigt

att tillåta att ärende som avgjorts av boställsnämnd får föras upp till en tredje

instans. Lagrådet har i princip ej något att erinra mot den föreslagna ordningen.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Såsom stadgandet är avfattat synes det emellertid innebära att Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall kan pröva huruvida fullföljdsrätt skall givas. Då avsikten är att fullföljdsrätt

skall kunna medges endast i vissa typer av mål, bör i författning angivas

i vilka fall fullföljdsrätt föreligger. Andra stycket bör därför jämkas.

övergångsbestämmelserna

I fråga om arrendeupplåtelser på kyrklig jord anmärkes i remissprotokollet, att

arrendelagsutredningen, efter samråd med boställsutredningen, i sitt slutbetänkande

föreslagit, att i princip enhetlig arrendelagstiftning skall gälla för såväl enskilda

som publika arrendeförhållanden, och att Kungl. Maj:t den 19 september 1969 till

lagrådet remitterat ett på grundval av betänkandet utarbetat förslag till lagstiftning

om arrenden, avsedd att ingå i den nya jordabalken. Samma dag har till lagrådet

remitterats förslag till ändring i ett tidigare, den 29 november 1968 remitterat

förslag till lag om införande av nya jordabalken, innefattande särskilda övergångsbestämmelser

för den nya arrendelagstiftningen.

I nu förevarande lagförslag har förslaget att den allmänna arrendelagstiftningen

i nya jordabalken skall gälla även arrenden å kyrklig jord kommit till uttryck genom

att ecklesiastika boställsordningen föreslås skola upphävas utan att däri ingående

regler om nyttjanderättshavares rättigheter och skyldigheter ersättes. De

avsedda reglerna finns i 26 och följande §§ boställsordningen. Särregler i samma

hänseende finns vidare i ecklesiastika arrendestadgan och vissa andra författningar.

Särreglerna angår bland annat optionsrätt för arrendator och hans dödsbodelägare.

En särställning för viss kyrklig jord följer vidare av bestämmelsen i 1

kap. 8 § nyttjanderättslagen, att nyttjanderättsupplåtelser från kronan icke är underkastade

tidsbegränsningen i 1 kap. 1 § i samma lag (jämför remissprotokollet

s. 57 f).

I motiven till förevarande lagförslag har icke berörts frågan huruvida och i vad

mån särskilda övergångsbestämmelser erfordras beträffande tillämpning av den

nya allmänna arrendelagstiftningen å arrendeupplåtelser av kyrklig jord som skett

före ikraftträdandet den 1 januari 1972 av förevarande lag och den nya jordabalken.

Enligt det ovan åsyftade tidigare remitterade förslaget till promulgationslag till

nya jordabalken gäller för bland annat 7—12 kap. i balken, vilka kapitel innehåller

ny lagstiftning om nyttjanderätt m. m., huvudregeln att den nya balken icke

skall äga tillämpning i fråga om rättighet som upplåtits före nya balkens ikraftträdande

och att undantagen härifrån skall vara särskilt angivna. Med utgångspunkt

från denna huvudregel föreslås i det den 19 september 1969 remitterade förslaget

till ändring i promulgationslagen vissa stadganden om tillämpning av ny lag å

äldre arrendeavtal. Dessa stadganden angår bland annat besittningsskyddsreglerna

samt förfarandet vid anhängiggörande av tvist om förlängning eller villkorsänd
ring
Avsikten

får antagas vara att dessa övergångsstadganden skall tillämpas även

beträffande arrenden å kyrklig jord. Frågan om stadgandena är lämpliga och till
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

räckliga beträffande kyrkliga arrenden kan icke bedömas utan en närmare undersökning.

Som förut sagts innehåller motiven till förevarande förslag icke något uttalande

i denna fråga och den synes ej heller ha särskilt uppmärksammats i det

nämnda förslaget till ändring av promulgationslagen. Ställningstagande till berörda

spörsmål kan för övrigt ej ske förrän i samband med behandlingen av lagförslaget

beträffande promulgationslagen till jordabalken, vilket för närvarande är

föremål för granskning av lagrådet i annan sammansättning. Emellertid synes

vara pakallat att erforderliga övergångsbestämmelser såvitt gäller kyrklig jord som

avses i boställsordningen meddelas i anslutning till förslaget om boställsordningens

upphävande antingen i form av särskilda föreskrifter eller genom hänvisning

till de allmänna övergångsbestämmelserna.

For lagrådet har uppgivits att förevarande lagförslag avses skola föreläggas

kyrkomötet under hösten 1970. Det lärer icke vara uteslutet att vid denna tidpunkt

behandlmgen av övergångsbestämmelserna till den nya arrendelagstiftningen icke

slutförts.

I det läge vari de olika lagstiftningsfrågorna sålunda befinner sig och med hänsyn

till karaktären av de övergångsbestämmelser varom här är fråga föreslår lagrådet,

att i förevarande lagförslag såsom punkt 4 i övergångsbestämmelserna upptages

stadgande, att i fråga om avtal om arrende av kyrklig jord som avses i laven

skall, om avtalet ingåtts före lagens ikraftträdande, äldre bestämmelser om arrendators

rättigheter och skyldigheter alltjämt äga tillämpning i den mån ej Kungl.

Maj:t och riksdagen beslutar armat.

Punkten 4 i förslaget blir, om lagrådets hemställan beaktas, punkt 5.

Förslaget till lag om kyrkliga kostnader

2 §

Liksom hittills (se 16 § lagen om kyrkofond och 1 § 1 mom. andra stycket

prastlonekostnadslagen) torde behövas en uttrycklig föreskrift om att vad i lagen

sägs om pastorat äger tillämpning även på kyrklig samfällighet som handhar pastoratsangelägenheter.

11 §

Bland medel som skall tillföras kyrkofonden namnes i andra stycket under 1

inkomst av »kyrkofondsfastighet». Det synes mera upplysande att, såsom i 3 §

lagen om kyrkofond, i stället ange de grupper av fastigheter som här avses, nämligen

allmänna kyrkohemman, klockarhemman och biskopshemman. Härmed vinnes

aven att man får underlag för den definition av begreppet kyrkofondsfastighet

som upptagits i 2 § förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

7* — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 168

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Sofiero den 17 juni 1970.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg, Bengtsson, Norling, Löf
berg,

Carlsson.

Statsrådet Myrdal anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga

ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till 1) lag om förvaltning av kyrklig

jord, 2) lag om kyrkliga kostnader, 3) lag om ändring i lagen (1947: 275) om

kyrkomusiker och 4) lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Med anledning av vad lagrådet anfört vid 3 § förslaget till lag om förvaltning

av kyrklig jord vill jag understryka att ett godkännande från riksdagens sida av

bestämmelserna i 24 och 25 §§ samma förslag innebär att riksdagen enligt 77 §

regeringsformen givit Kungl. Maj:t ett generellt bemyndigande att i de fall som

anges i 24 § försälja staten tillhörig mark och att delegera rätten att besluta om

sådan försäljning.

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört om 18, 19, 21 och 31 §§ förslaget till

lag om förvaltning av kyrklig jord.

I anslutning till 31 § vill jag härutöver framhålla följande.

Talan mot stiftsnämnds eller kammarkollegiets beslut skall enligt 31 § i det till

lagrådet remitterade förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord föras genom

besvär hos Kungl. Maj:t. I lagrådsremissen angavs att starka skäl talar för att låta

besvärsärendena hos Kungl. Maj:t prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet men att frågan

härom får prövas närmare i annat sammanhang. Kungl. Maj:t har den 20 mars

1970 till lagrådet remitterat ett förslag om förvaltningsrättsskipningens organisation.

Detta förslag innebär bl. a. att mål, som i sista instans skall avgöras av regeringsrätten,

i ett stort antal fall först skall prövas av kammarrätten. Enligt förslaget skall

vidare i regel av varje författning framgå huruvida talan skall fullföljas hos Kungl.

Maj:t i statsrådet eller hos förvaltningsdomstol. Om i författning anges att talan

mot beslut föres genom besvär hos »Konungen» skall därmed, utom i vissa undantagsfall,

avses prövning hos Kungl. Maj:t i statsrådet. De nya bestämmelserna

om förvaltningsrättsskipning föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. I lagrådsremissen

den 20 mars 1970 behandlas även olika besvärsbestämmelser i gällande

och föreslagna lagar samt föreslås de ändringar däri som föranleds av förslaget om

förvaltningsrättsskipningens organisation. I fråga om förslaget till lag om förvalt
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

ning av kyrklig jord anförs därvid bl. a. att det måste antas att besvärsärendena

enligt denna lag i stor utsträckning kommer att avse frågor av praktisk natur med

starka inslag av ekonomiska och andra ändamålsenlighetssynpunkter. Främst med

hänsyn härtill föreslås i lagrådsremissen att besvär enligt förslaget till lag om förvaltning

av kyrklig jord alltid skall prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid detta

förhållande föreslås i lagrådsremissen ej någon ändring av den besvärsordning som

anges i 31 §.

Några bestämmelser om samfällighetsrätt har inte tagits upp i förslaget till

jordabalk (prop. 1970: 20). Föreskriften härom i 17 § förslaget till lag om förvaltning

av kyrklig jord bör därför utgå.

Såsom lagrådet föreslagit bör i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag

om förvaltning av kyrklig jord upptas en föreskrift, att i fråga om avtal om arrende

av kyrklig jord som avses i lagen skall, om avtalet ingåtts före lagens ikraftträdande,

äldre bestämmelser om arrendators rättigheter och skyldigheter alltjämt äga

tillämpning i den mån inte Kungl. Maj:t och riksdagen beslutar annat. Bestämmelsen

bör tas upp som punkt 3. Till följd härav bör de som punkterna 3 och 4

i det remitterade förslaget upptagna bestämmelserna betecknas som punkt 4 resp. 5.

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört om 2 § förslaget till lag om kyrkliga

kostnader. Däremot kan jag inte biträda lagrådets förslag beträffande 11 § samma

förslag.

Utöver vad som följer av det hittills anförda bör vissa redaktionella jämkningar

vidtas i lagförslagen.

Jag hemställer, att från kyrkomötet inhämtas yttrande enligt 87 § 2 mom. regeringsformen,

huruvida kyrkomötet godkänner förslagen till

1) lag om förvaltning av kyrklig jord,

2) lag om kyrkliga kostnader,

3) lag om ändring i lagen (1947:275) om kyrkomusiker.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Bilaga

Nr 24

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse

med förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord,

m. m.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 12)

TILL KONUNGEN

I skrivelse till kyrkomötet den 17 juni 1970, nr 4, har Eders Kungl. Maj:t, under

åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärende

och lagrådets protokoll, förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet godkände vid skrivelsen fogade förslag till

1) lag om förvaltning av kyrklig jord,

2) lag om kyrkliga kostnader och

3) lag om ändring i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker.

I samband med skrivelsen har kyrkomötet till behandling förehaft fyra med anledning

av densamma väckta motioner.

Kyrkolagsutskottet har i ärendet avgivit betänkande, nr 12, varav tryckt exemplar

här bifogas.

Under åberopande av nämnda betänkande får kyrkomötet i underdånighet

dels — med förmälan att förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord icke

kunnat oförändrat antagas — anmäla, att kyrkomötet för sin del antagit förslaget

med av utskottet angivna ändringar och tillägg,

dels anmäla, att kyrkomötet godkänt vid skrivelsen fogat förslag till lag om kyrkliga

kostnader med den ändringen, att efter punkten 5 i övergångsbestämmelserna

insattes en ny punkt 6 av följande lydelse: »Församling, som jämlikt 55 § ecklesiastik

boställsordning kunnat tillgodoräkna sig virke erforderligt för kyrka och kapell

m. m., skall på därom gjord ansökan tillerkännas ersättning av kyrkofondsmedel

för genom den nya lagen mistade förmåner. Om handläggningen av sådana ersättningsfrågor

förordnar Kungl. Maj:t.», samt att punkterna 6 och 7 i Kungl. Maj:ts

förslag till övergångsbestämmelser omnumrerades till 7 och 8,

dels anmäla, att kyrkomötet godkänt vid skrivelsen fogat förslag till lag om ändring

i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker,

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970 181

dels ock anmäla, att utskottets motivering godkänts med den ändring, som föranleddes

av mötets beslut i fråga om lagförslagen samt med den ytterligare ändringen,

att sista meningen i tredje stycket på sid. 41 i utskottets betänkande utbyttes mot

följande mening: »När fråga uppkommit om försäljning eller byte av mark eller om

åtgärder jämlikt 16 och 17 § lagen om kyrklig jord bör stiftsnämnderna alltid

samråda med berörda pastorat.»

Underdånigst

RUBEN JOSEFSON

Sune K. Johansson

Stockholm den 24 september 1970

1 Här sista meningen i andra stycket på s. 185.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Bilaga

Nr 12

Kyrkolagsutskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts skrivelse

med förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord

m. m., dels ock i anslutning därtill väckta motioner.

I en den 17 juni dagtecknad, till kyrkolagsutskottet hänvisad skrivelse, nr 4, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden och lagrådets protokoll, förklarat sig vilja enligt 87 § 2

mom. regeringsformen inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner

vid skrivelsen fogade förslag till

1) lag om förvaltning av kyrklig jord,

2) lag om kyrkliga kostnader,

3) lag om ändring i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker.

I fråga om lagförslagens ordalydelse får utskottet hänvisa till skrivelsen, s. 2 121.

I samband med skrivelsen har utskottet behandlat fyra till utskottet hänvisade

motioner. I motionen nr 11 av herr Törnroth hemställes, att kyrkomötet vid bifall

till de med Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4 framlagda förslagen måtte framhålla, att

ställningstagandet icke må tagas till intäkt för en kyrkans självuppgivelse, varför

kyrkan, när tiden därför är inne, förbehåller sig rätten att i största möjliga utsträckning

hävda sin frihet och självständigt besluta om sina angelägenheter. I motionen

nr 35, av herr Jinnegård m. fl., hemställes att kyrkomötet vid avgivande av sitt yttrande

i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse måtte ansluta sig till de synpunkter

styrelsen för Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anfört i sitt remissyttrande

över boställsutredningens förslag. I motionen nr 41, av herr Roth m. fl.,

föreslås dels att kyrkomötet gör ett allmänt uttalande om kyrkans ansvar för miljövården,

dels att kyrkomötet vid behandlingen av förslaget till lag om förvaltning

av kyrklig jord m. m. föreslår sådana tillämpningsbestämmelser att vid beräkning

av nettoavkastningen avdrag alltid får göras för miljövardskostnaderna. I motionen

nr 72, av fru Jonäng och herr Södermark, yrkas att pastoraten måtte bibehållas vid

sin rätt att förvalta löneboställenas skog och besluta om upplåtelse av jakt- och

fiskerätt.

I fråga om motiveringen till förslagen får utskottet hänvisa till Kungl. Maj:ts

skrivelse och motionerna.

Utskottet

I. Allmänna synpunkter

I skrivelsen framhålles av föredragande departementschefen (s. 26), att kyrkans

fastighetsinnehav totalt omfattar cirka 500 000 hektar, varav omkring 400 000

1 Här s. 16—26.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970 183

hektar produktiv mark. Att denna mark förvaltas väl och att dess avkastningsförmåga

utnyttjas på ekonomiskt bästa sätt betecknas som ett angeläget samhällsintresse

både i och för sig och därför att förvaltningsresultatet — med hänsyn till gällande

regler om utjämning via kyrkofonden — kan få återverkningar på storleken

av den kyrkokommunala utdebiteringen i landets alla pastorat.

Det föreliggande förslaget bygger på boställsutredningens betänkande Förvaltningen

av kyrklig jord m. m. (SOU 1968: 12). Denna utredning tillkallades sedan

kritik mot gällande regler om förvaltningen av kyrklig jord framförts vid flera tillfällen,

bland annat från riksdagens och kyrkomötets sida. Avsikten med förslaget

är främst att förbättra förutsättningarna för en strukturrationalisering av den kyrkliga

jorden enligt de principer, som under de senaste decennierna tillämpats i fråga

om jordbruk och skogsbruk i vårt land. En mycket viktig ändring är också att nya

regler föreslås för avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden.

I fråga om förslagets utformning och inriktning må följande uttalande av departementschefen

återgivas (skrivelsen s. 291):

... ^aS ~ erinra om att bestämmelserna inom den kyrkligt-ekonomiska

toi vadningen främst syftar till att tillvarata intresset av att den kyrkliga egendomen

bevaras och kommer till användning för det ändamål vartill den donerats av enskilda,

anskaffats av församling eller pastorat eller anslagits av kronan. Lagstiftningen

präglas av spänningen mellan församlingslivets kyrkokommunala förankring

och det statliga överinseendet som sedan reformationen utövats på riks- och

stiftsplanet. Otvivelaktigt skulle det vara möjligt att åstadkomma mera genomgripande

reformer, om man helt kunde bortse från dessa principiella grundvalar för

den nuvarande rättsliga regleringen av den kyrkliga egendomen. Den frågan och

andra därmed sammanhängande frågor har emellertid ett så direkt samband med

kyrka statfrågan att de inte bör lösas för sig. Som redan anförts i direktiven för

utredningen bör man nämligen f. n. begränsa sig till partiella reformer som inte

rubbar de principiella grundvalarna för den nuvarande rättsliga regleringen.

Utskottet vill särskilt understryka förslagets karaktär av en förvaltningsreform

inom ramen för det organisatoriska samband som för närvarande råder mellan

stat och kyrka. Såvitt utskottet kunnat finna har denna begränsning iakttagits vid

förslagets utformning, och något särskilt uttalande av det slag som påyrkats i motionen

nr 11 torde därför ej vara behövligt.

Det har inom utskottet framhållits, att den kritik som från olika håll riktats mot

löneboställenas förvaltning icke i alla avseenden varit rättvisande. En relativt låg

nettoavkastning har i många fall haft samband med att stora kostnader nedlagts

på förbättrings- och reparationsarbeten, som medfört att det kyrkliga fastighetsbeståendet

i dag genomgående befinner sig i påfallande gott skick. Vad sålunda

anförts överensstämmer med boställsutredningens undersökning rörande Kalmar

län (SOU 1968: 12 s. 232). Utskottet delar emellertid uppfattningen att yttre och

inre rationalisering i väsentligt ökad takt är erforderlig beträffande den kyrkliga

egendomen och att en förvaltningsreform enligt de huvudlinjer boställsutredningen

angivit är ägnad att främja en sådan utveckling.

1 Här s. 43.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj ds- proposition nr 168 år 1970

II. Avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden

Förslaget innebär, att det hittills tillämpade s. k. normaluppskattningssystemet

slopas och avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden i framtiden sker med

utgångspunkt från den faktiska årliga avkastningen av pastoratets samlade lönetillgångar.

Sedan direkta förvaltningskostnader avräknats föreslås pastoratet få tillgodoräkna

sig 20 % av återstoden för sitt bestyr med förvaltningen. Återstående

80 % — i 4 § förslaget till lag om kyrkliga kostnader benämnda nettoavkastningen

— jämföres med de kostnader för avlöningsförmåner åt församlingspräst och kyrkomusiker,

som pastoratet i första hand har att bestrida. Överskott som uppkommer

vid denna jämförelse skall inlevereras till kyrkofonden. Sådant överskott skall återbäras,

om underskott uppkommer under något av de tio följande åren. Underskott

skall eljest täckas med församlingsskatt intill ett av Kungl. Maj:t bestämt öretal för

skattekrona. För kostnader som överstiger summan av nettoavkastning och sålunda

beräknad utdebitering får pastoratet täckning genom bidrag ur kyrkofonden.

De särskilda bestämmelserna om rätt för församling att tillgodogöra sig virke för

byggande och underhåll av kyrka m. m. (55 § boställsordningen) bortfaller genom

det nya avräkningsförfarandet.

Enligt utskottets mening är de sålunda föreslagna avräkningsprinciperna avgjort

att föredraga framför hittills gällande system. Den nya metoden är ägnad att ge

ett rättvisare resultat pastoraten emellan och besparar dessutom boställsnämnder

och stiftsnämnder det mycket betungande administrativa arbetet i samband med

normaluppskattningarna. Ej heller i övrigt har utskottet funnit skäl till erinran mot

förslaget till lag om kyrkliga kostnader.

III. Jordbrukets och skogsbrukets rationalisering

Departementschefen framhåller (s. 1051), att strukturrationaliseringen bör anpassas

till de allmänna rationaliseringssträvandena. Arbetet kräver en omsorgsfull

planläggning och samarbete bland annat med lantbruksnämnderna. En grundprincip

i arbetet måste vara att åstadkomma så gott resultat som möjligt för det

kyrkliga jordbruket och skogsbruket i stort. Med hänsyn även till erfarenheterna

från annan strukturrationalisering bör stiftet utgöra planeringsenhet. Stiftsnämnderna

bör ha ansvaret för verksamheten, och boställsnämnderna bör tjänstgöra

som serviceorgan åt stiftsnämnderna.

Strukturrationaliseringen är en fråga på lång sikt, och under omställningsskedet

kommer samverkan även mellan skilda ägare i stor utsträckning att bli erforderlig.

Enligt förslaget skall — bland annat med hänsyn till de varierande lösningar som

härvid kan vara lämpliga — formerna för den kyrkliga awerkningsorganisationen

för närvarande inte låsas genom någon närmare reglering.

Beträffande förvaltningen av löneboställena föreslår departementschefen — i

anslutning till en reservant inom boställsutredningen och ett stort antal remissinstanser

— att skogsförvaltningen anförtros åt stiftsnämnderna och förvaltningen

av löneboställena i övrigt åt pastoraten. I övrigt föreslås — i anslutning till nu

1 Här s. 119.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

gällande regler — att prästgård skall förvaltas av pastoratet, församlingskyrkas

fastighet av församlingen samt prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas

fastighet och biskopsgård av stiftsnämnden. Lunds domkyrkas fastigheter

skall dock — liksom hittills — förvaltas av ett särskilt domkyrkoråd.

Överflyttningen av förvaltningsbefogenheterna i fråga om skogen till stiftsnämnderna

kritiseras i motionerna nr 35 och 72. I motionerna göres gällande, att överflyttningen

strider mot tanken att de principiella grundvalarna för nuvarande förvaltningssystem

ej skall ändras. Denna kritik kan utskottet ej instämma i. Vad som

ej får rubbas är egendomens ändamålsbindning och förvaltningen genom organ som

företräder kyrkan. Departementschefen har — med stöd av den härutinnan eniga

boställsutredningen och en helt övervägande majoritet av remissinstanserna — bedömt

en förvaltning stiftsvis såsom ett minimikrav för att åstadkomma tillräckligt

stora enheter. Utskottet är av samma uppfattning. Frågan om stiftsnämnden eller

ett särskilt tillskapat samarbetsorgan är det lämpligaste förvaltningsorganet måste

anses som en praktisk förvaltningsfråga. En annan sak är, att det är angeläget att

den sakkunskap i fråga om förvaltningen, som finns representerad hos pastoraten,

även i framtiden tillvaratages. Sa sker i viss utsträckning genom de i skrivelsen

framförda förslagen om representation för pastoraten i stiftsnämnd och boställsnämnd.

Enligt utskottets mening måste det även förutsättas, att stiftsnämnderna

kommer att hålla nära kontakt med pastoraten i frågor, där kännedom om lokala

förhållanden och intressen är av betydelse. Som exempel kan nämnas frågor om

tillskapande av arbetstillfällen, om upplåtande av jakt- och fiskerätt i den mån detta

ankommer på stiftsnämnden och om försäljning och byte av skogsmark.

Såsom departementschefen anfört bör det kyrkliga skogsbruket drivas så, att det

på lång sikt lämnar bästa möjliga ekonomiska resultat samtidigt som det ger en från

företagsekonomisk synpunkt godtagbar årlig avkastning. IV.

IV. Enhetligare förvaltningsbestämmelser m. m.

Beträffande lokalkyrkornas skog föreslås ingen ändring i nuvarande system, som

innebär att varje församling har hand om sin skogsförvaltning. I 9 § förslaget till

lag om förvaltning av kyrklig jord föreslås emellertid att Kungl. Maj:t får befogenhet

att besluta om förvaltning i annan ordning i fråga om viss fastighet som eljest

skulle förvaltas av församling, stiftsnämnd eller domkyrkorådet i Lund. Av motiven

(s. 1101) framgår, att härmed avsetts att möjliggöra överflyttning av vissa av

boställsutredningen behandlade fastigheter samt att, om församlingen önskar det,

låta lokalkyrkans fastigheter efter beslut av Kungl. Maj:t ingå i den för stiftet gemensamma

skogsförvaltningen. Utskottet har intet att erinra häremot men anser

det av lagtexten böra framgå, att överflyttning förutsätter framställning av den som

enligt lagen skall förvalta fastigheten.

Förslaget innebär att boställsnämndernas behörighet att fastställa arrendevillkor,

som hittills avsett löneboställen, utvidgas till att gälla alla slag av kyrklig jord.

Häremot synes intet vara att erinra.

Här s. 124.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse, att den särskilda förvaltningen för

Lunds domkyrkas fastigheter får bestå.

I 14 § förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord stadgas avslutningsvis, att

naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen i motiveringen anfört härom

(skrivelsen s. 1131). I motionen nr 41 tas den vidsträcktare frågan om miljövården

upp. Utskottet finner det självklart, att de organ som har till uppgift att förvalta

den kyrkliga jorden i sin verksamhet beaktar miljövårdsfrågorna, och det finns i

detta sammanhang skäl att ännu en gång erinra om behovet av samråd med lokala

organ. De krav som det här är fråga om måste emellertid ställas på alla fastighetsägare,

och någon anledning att sätta den kyrkliga jorden i en särställning i

fråga om exempelvis kostnadsansvar synes inte motiverat. Yrkandet i motionen

nr 41 att kyrkomötet gör ett allmänt uttalande om kyrkans ansvar för miljövården

synes mindre väl förenligt med kyrkomötets uppgifter jämlikt gällande kyrkomötesförordning

och kan därför ej tillstyrkas av utskottet.

V. Placering av prästlönefondsmedel

I skrivelsen uttalas, att en mera mångsidig placering av de kyrkliga tillgångarna

än för närvarande är önskvärd (s. 1162). Utskottet delar denna uppfattning. Närmare

bestämmelser om placering och kontroll kommer att meddelas av Kungl.

Maj:t.

I detta sammanhang har utskottet uppmärksammat bestämmelsen i 26 § förslaget

till lag om förvaltning av kyrklig jord, som föreskriver att ersättning som

inflyter för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation, upplåtelse av naturtillgång

eller av annan jämförlig anledning skall fonderas och avkastningen användas

för samma ändamål som jorden varit avsedd för, om ej annat följer av

bestämmelser som Konungen meddelar. Enligt utskottets mening bör ändamålsbindningen

ej kunna ändras medan däremot fonderingskravet på föreslaget sätt bör

kunna efterges.

VI. Förvaltningsorganen

De ändrade arbetsuppgifterna för stiftsnämnderna har föranlett departementschefen

att föreslå ändringar i stiftsnämndens sammansättning. Enligt förslaget skall

biskopen vara självskriven ordförande i stiftsnämnden, dock med möjlighet för

Kungl. Maj:t att i särskilda fall förordna annan ordförande. Övriga fyra ledamöter,

som skall ha insikt i jordbruk och skogsbruk, utses av Kungl. Maj:t, två av dem

efter förslag av sammanslutning som företräder pastoraten i stiftet. För annan ledamot

än ordföranden förordnar Kungl. Maj:t enligt förslaget en ersättare. Nämnden

utser inom sig vice ordförande.

Det angivna förslaget biträdes i väsentliga delar av utskottet. Utskottet delar

sålunda uppfattningen att biskopen bör vara självskriven ordförande i stiftsnämnden

med undantag för särskilda fall, varvid särskilt situationen för ärkestiftets del med

hänsyn till ärkebiskopens arbetsbörda bör uppmärksammas. Likaså anser utskottet

1 Här s. 127.

2 Här s. 130.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maf:ts proposition nr 168 år 1970

det befogat att pastoraten på föreslaget sätt ges inflytande på stiftsnämndens sammansättning.

Utskottet anser det emellertid vara en svaghet i förslaget, att någon

ersättare för ordföranden — normalt biskopen — enligt förslaget ej kommer att

finnas. Med hänsyn till stiftsstyrelsens enhet måste det anses olyckligt, att ingen

representant för domkapitlet deltager i sammanträde då biskopen är förhindrad.

Det bör också framhållas, att stiftsnämnden har att handlägga bland annat tjänstebostadsfrågor

för församlingspräster, vilka förutsätter insikter som är företrädda

på domkapitelssidan. Vad nu anförts föranleder förslaget att ersättare bör utses

för varje ledamot, alltså även för biskopen. Ersättaren synes böra utses av Kungl.

Maj:t. Det torde med hänsyn till det förut anförda vara naturligt, att Kungl. Maj:t

därvid inhämtar förslag från domkapitlets sida.

Utskottet har vidare diskuterat frågan om kravet på insikt i jordbruk och skogsbruk,

vilket överensstämmer med vad som nu gäller för av Kungl. Maj:t utsedda

ledamöter i stiftsnämnd och givetvis normalt är välmotiverat. Med hänsyn till den

mera mångsidiga förmögenhetsförvaltning som den nya lagen avser att möjliggöra

kan emellertid också insikter av annat slag vara synnerligen värdefulla för ledamot

i stiftsnämnd. Utskottet har funnit dessa synpunkter kunna tillgodoses genom ett

tillägg till behörighetsvillkoren, innefattande att annan ledamot än ordföranden

och ersättare för sådan ledamot skall ha insikt i jordbruk och skogsbruk eller eljest

vara förfaren i allmänna värv.

Vad därefter angår boställsnämnderna biträder utskottet förslaget att en fast

pastoratsrepresentant tillföres dessa. Utskottet vill emellertid anmärka, att boställsnämnderna

med nuvarande resurser och arvodessättning svårligen kan förväntas

bli några effektiva serviceorgan för stiftsnämndema. Det måste anses önskvärt,

att boställsnämndsordförandena i olika avseenden bereds en starkare ställning.

Frågan om boställsdistriktens storlek och vissa därmed sammanhängande problem

prövas emellertid för närvarande i särskild ordning och kan nu inte föranleda något

initiativ från kyrkomötets sida. VII.

VII. Författningsregleringen

Förslagen till lag om förvaltning av kyrklig jord och om kyrkliga kostnader har

av departementschefen bedömts vara av kyrkolags natur. Med utgångspunkt från

kyrkomöteskommitténs bestämning av kyrkolagsbegreppet, som enligt departementschefen

i detta fall bör kunna godtas, konstaterar departementschefen att den

föreslagna lagstiftningen omfattar grundläggande bestämmelser om de ekonomiska

och organisatoriska betingelserna för kyrkans verksamhet.

Utskottet ansluter sig till den angivna bedömningen och vill uttala sin tillfredsställelse

över att Kungl. Maj:t på förevarande betydelsefulla område godtagit de av

kyrkomöteskommittén angivna principerna för kyrkolagsbegreppets bestämning.

För att undgå den såsom opraktisk bedömda anordningen med en lag av kyrkolags

och en parallell av annan lags natur har den tekniken använts, att vissa bestämmelser

som enligt kyrkolagskommitténs bestämning icke skulle vara kyrkolag intagits

i förslaget, medan Kungl. Maj:t i övrigt i lagen givits fullmakt att utfärda

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

närmare bestämmelser. Med undantag för smärre ändringsförslag beträffande 9

och 26 §§ i förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord, vilka behandlats ovan

under avsnitten IV och V, tillstyrker utskottet de framlagda förslagen.

VIII. Utskottets hemställan

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A) att kyrkomötet, med förmälan att förslaget till lag om förvaltning

av kyrklig jord icke kunnat oförändrat antagas, i skrivelse

till Kungl. Maj:t anmäler att kyrkomötet för sin del antagit förslaget

med nedanstående såsom utskottets förslag betecknade

ändringar och tillägg:

(Kungl. Maj:ts förslag)

6 §

Stiftsnämnd består av biskopen såsom

ordförande eller annan, som Konungen

därtill förordnar, samt fyra andra ledamöter

som utses av Konungen. För annan

ledamot än ordföranden utser Konungen

en ersättare.

Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Annan ledamot än ordföranden och

ersättare för sådan ledamot skall ha insikt

i jordbruk och skogsbruk. Två ledamöter

med ersättare utses efter förslag

av sammanslutning som företräder pastoraten

i stiftet.

9 §

Löneboställe---särskilt

domkyrkoråd.

Konungen kan besluta om förvaltning

i annan ordning i fråga om viss

sådan fastighet som avses i andra eller

tredje stycket.

26 §

Ersättning som inflyter för kyrklig

jord på grund av försäljning, expropriation,

upplåtelse av naturtillgång eller av

(Utskottets förslag)

6 §

Stiftsnämnd består av biskopen såsom

ordförande eller annan, som Konungen

därtill förordnar, samt fyra andra ledamöter

som utses av Konungen. För

varje ledamot utser Konungen en ersättare.

Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Annan ledamot än ordföranden och

ersättare för sådan ledamot skall ha insikt

i jordbruk och skogsbruk eller eljest

vara förfaren i allmänna värv. Två ledamöter

med ersättare utses efter förslag

av sammanslutning som företräder pastoraten

i stiftet.

9 §

Löneboställe —--särskilt

domkyrkoråd.

Konungen kan efter framställning av

den som förvaltar fastigheten besluta om

förvaltning i annan ordning i fråga om

viss sådan fastighet som avses i andra

eller tredje stycket.

26 §

Ersättning som inflyter för kyrklig

jord på grund av försäljning, expropriation,

upplåtelse av naturtillgång eller av

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

(Kungl. Maj:ts förslag)

annan jämförlig anledning skall fonderas

och avkastningen därav användas för

samma ändamål som jorden varit avsedd

för, om ej annat följer av bestämmelser

som Konungen meddelar.

{Utskottets förslag)

annan jämförlig anledning skall fonderas,

om ej annat följer av bestämmelser som

Konungen meddelar. Avkastningen skall

användas för samma ändamål som jorden

varit avsedd för.

B) att kyrkomötet måtte anmäla, att kyrkomötet godkänt vid

Kungl. Maj:ts skrivelse fogade förslag till lag om kyrkliga kostnader

och till lag om ändring i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker;
C)

att motionerna nr 11, 35, 41 och 72, i den mån de icke

må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke måtte

föranleda någon kyrkomötets åtgärd.

Stockholm den 14 september 1970

På kyrkolagsutskottets vägnar:

NILS RAPPE

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:

herr Rappe, herr biskop Lundström, herrar David Svenungsson, Elving, Magnusson,

Glimelius, Strandberg, Lagerberg, Linneil*, Klason, Löfgren, Lassinantti*

Balter samt fru Österlind.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Utdrag av protokollet över utbildningsår end en, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 oktober

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Lange,

Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Statsrådet Myrdal anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga

ledamöter fråga om ändringar i lagstiftningen om förvaltning av kyrklig jord rn. in.

och anför.

I skrivelse till kyrkomötet den 17 juni 1970, nr 4, har Kungl. Maj:t begärt kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner vid skrivelsen fogade förslag till

1) lag om förvaltning av kyrklig jord,

2) lag om kyrkliga kostnader,

3) lag om ändring i lagen (1947:275) om kyrkomusiker.

I skrivelse den 24 september 1970, nr 24, har kyrkomötet anmält sina beslut

beträffande nämnda lagförslag. Vid skrivelsen har fogats kyrkolagsutskottets

betänkande i ärendet, nr 12. Kyrkomötet har godkänt förslaget till lag om förvaltning

av kyrklig jord med de ändringar i 6, 9 och 26 §§ som utskottet föreslagit

i sitt betänkande. Förslaget till lag om kyrkliga kostnader har godkänts av kyrkomötet

med den ändringen att i övergångsbestämmelserna efter punkten 5 införs en

ny punkt, 6, av den lydelse som anges i kyrkomötets skrivelse samt att punkterna

6 och 7 i Kungl. Maj:ts förslag till övergångsbestämmelser till följd härav betecknas

som punkterna 7 resp. 8. Förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkomusiker

har godkänts oförändrat av kyrkomötet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet

inhämtas enligt 87 § regeringsformen över de ändringar i lagförslagen som kyrkomötet

för sin del godkänt.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

191

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 15 oktober 1970

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över utbildningsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 2 oktober 1970,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande

skulle inhämtas över av kyrkomötet godkända ändringar i förslag till lag om förvaltning

av kyrklig jord m. m.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn

Arvid Sanmark.

Lagrådet lämnar förslaget såvitt det utgör föremål för lagrådets granskning utan

erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist,

Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gei jer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson,

Feldt.

Statsrådet Myrdal anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga

ledamöter lagrådets utlåtande över förslagen till 1) lag om förvaltning av Kyrklig

jord och 2) lag om kyrkliga kostnader, i vad dessa förslag skiljer sig från de till

kyrkomötet hänskjutna förslagen.

Föredraganden upplyser att lagrådet lämnat de av kyrkomötet antagna ändringarna

i lagförslagen utan erinran och anför.

Förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord har godkänts av kyrkomötet med

vissa ändringar i 6, 9 och 26 §§. Lydelsen av 6 § har ändrats i två avseenden.

Dels skall ersättare kunna utses även för ordföranden i stiftsnämnden. Dels skall

till annan ledamot än ordförande i stiftsnämnden kunna utses inte bara den som

har insikt i jordbruk och skogsbruk utan även den som eljest är förfaren i allmänna

värv. Jag har intet att erinra mot den av kyrkomötet antagna lydelsen. I 9 § har

sista stycket ändrats. Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om vem som

skall förvalta den kyrkliga jorden. Enligt sista stycket kan Kungl. Maj:t beträffande

vissa fastigheter förordna om förvaltning i annan ordning än den som eljest följer

av bestämmelserna i paragrafen. Kyrkomötet har för sin del godkänt stycket med

den ändringen att för sådant beslut av Kungl. Maj:t skall krävas framställning av

den som förvaltar fastigheten. Jag har intet att erinra mot detta. I 26 § har kyrkomötet

gjort en mera principiell ändring. Enligt det till kyrkomötet hänskjutna förslaget

kan Kungl. Maj:t besluta att ersättning som inflyter vid försäljning av kyrklig

jord skall få användas till annat ändamål än det för vilket jorden varit avsedd. Detsamma

gäller beträffande avkastningen av fondmedel som härrör från kyrklig jord.

Kyrkomötet har emellertid ansett att ändamålsbindningen inte skall kunna frångås.

Hittills har gällt att Kungl. Maj:t i dessa fall kunnat besluta om användning för

annat ändamål. I undantagsfall har Kungl. Maj it också meddelat sådana beslut.

De har då inneburit att mindre belopp fått användas för annat kyrkligt ändamål.

Enligt min uppfattning borde visserligen möjlighet härtill finnas även i fortsätt
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1970 193

ningen. Eftersom det dock inte kan anses vara en fråga av större betydelse, vill jag

inte motsätta mig att 26 § ändras i enlighet med kyrkomötets beslut.

Kyrkomötet har godkänt förslaget till lag om kyrkliga kostnader med den ändringen

att i övergångsbestämmelserna till lagförslaget intagits en ny punkt, 6, av

följande lydelse: »Församling, som jämlikt 55 § ecklesiastik boställsordning kunnat

tillgodoräkna sig virke erforderligt för kyrka och kapell m. m., skall på därom

gjord ansökan tillerkännas ersättning av kyrkofondsmedel för genom den nya lagen

mistade förmåner. Om handläggningen av sådana ersättningsfrågor förordnar Kungl.

Maj:t.»

I fråga om innebörden och betydelsen av den föreslagna övergångsbestämmelsen

bör följande framhållas. Bestämmelserna i 55 § ecklesiastik boställsordning speglar

— som ecklesiastika boställsutredningen anfört (SOU 1968: 12 s. 190) _ en

äldre tids hushållning. I dagens samhälle torde de i paragrafen nämnda virkesuttagen

förekomma endast i mycket begränsad omfattning. Den ersättning ur kyrkofonden

som kan komma i fråga med den av kyrkomötet antagna övergångsbestämmelsen

kan dessutom endast avse den beräknade nettovinst som församlingen kunnat

erhålla genom att utnyttja löneboställes skog. Vid beräknandet av denna nettovinst

måste hänsyn tas till å ena sidan vad det i det aktuella fallet faktiskt kostat

församlingen att köpa erforderligt virke i färdigt skick och å andra sidan samtliga

utgifter som församlingen skulle ha haft för att genom avverkning i löneboställets

skog, genom transport och bearbetning m. m. få fram samma mängd färdigt virke.

I den mån någon beräknad nettovinst i här angiven mening uppkommer torde den

i allmänhet bli tämligen obetydlig. Det är inte heller säkert att hela den beräknade

nettovinsten skall utgå ur kyrkofonden enligt kyrkomötets beslut. Det är nämligen

att märka att den rätt till virke, som enligt kyrkomötets beslut skall kompenseras

med kyrkofondsmedel, inte är ovillkorlig. Den gäller endast i den mån den avverkningsbara

virkesmängden i löneboställes skog lämnar tillgång därtill, sedan löneboställets

husbehov och pastoratets behov av byggnads- och hägnadsvirke för prästgård

tillgodosetts. Det administrativa arbete som kommer att behövas för att avgöra

om ersättning skall utgå eller inte torde komma att bli mycket större än som kan

anses rimligt med hänsyn till ärendenas ekonomiska betydelse. Särskilt bedömningen

av om och i vad mån löneboställes skog innehåller en tillräckligt stor avverkningsbar

virkesmängd torde bli ytterligt besvärlig. Vad i 55 § ecklesiastik boställsordning

sägs om löneboställes avverkningsbara virkesmängd kan därvid inte

tillämpas bokstavligen, eftersom förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord

bygger på att samtliga löneboställen i ett stift förvaltas gemensamt och att vinst eller

förlust av förvaltningen fördelas mellan pastoraten efter andelstal oavsett om avverkningen

under året skett på ett visst pastorats fastigheter eller ej. Mot denna

bakgrund torde det vara riktigast att tillämpa den av kyrkomötet antagna övergångsbestämmelsen

så att vad ett pastorat för ett visst år får ut som vinst för ett

visst löneboställe anses utgöra det ekonomiska nettovärdet av löneboställets avverkningsbara

virkesmängd. Från nämnda nettovärde skall därefter dras av värdet av

löneboställets husbehov och av pastoratets behov av byggnads- och hägnadsvirke

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts- proposition nr 168 år 1970

för prästgård. Värdet av dessa förmåner måste därvid beräknas enligt äldre ordning,

eftersom sådana förmåner inte skall finnas enligt förslaget till lag om förvaltning

av kyrklig jord.

Av det anförda framgår att den av kyrkomötet antagna nya övergångsbestämmelsen

till förslaget till lag om kyrkliga kostnader kommer att leda till betydande tilllämpningssvårigheter.

Den torde dock inte få någon nämnvärd praktisk betydelse.

Mot denna bakgrund och då det får anses väsentligt att lagförslagen i övrigt genomförs

har jag ingen erinran mot att Kungl. Maj:t godtager den nya övergångsbestämmelsen.

Det är dock viktigt att tillämpningen av övergångsbestämmelsen

noga följs så att frågan vid behov kan tas upp till förnyad prövning.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga

dels de vid statsrådsprotokollet den 17 juni 1970 fogade förslagen till

1) lag om förvaltning av kyrklig jord,

2) lag om kyrkliga kostnader,

3) lag om ändring i lagen (1947:275) om kyrkomusiker,

lagförslagen under 1) och 2) med däri av kyrkomötet enligt dess skrivelse den

24 september 1970, nr 24, antagna ändringar,

dels det vid statsrådsprotokollet den 19 september 1969 fogade förslaget till

4) lag om ändring i skogsvårdslagen (1948:237).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 168 år 1970 195

INNEHÅLL

Sid

Propositionen ................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .............................. 1

Lagförslag ........ 3

Förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord...................... 3

Förslag till lag om kyrkliga kostnader ............................ 9

Förslag till lag om ändring i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker ...... 12

Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237) ............ 14

Skrivelse till kyrkomötet ........................................ 15

Lagförslag ................................................... 16

Förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord...................... 16

Förslag till lag om kyrkliga kostnader............................ 22

Förslag till lag om ändring i lagen (1947: 275) om kyrkomusiker...... 25

Utdrag av statsrådsprotokollet den 19 september 1969 ................ 27

1. Inledning ................................................ 27

2. Grunddragen av gällande rätt m. m............................. 28

2.1 Inledning ............................................. 28

2.2 Avlöningssystemet för präster och kyrkomusiker.............. 29

2.3 Förvaltningen av pastorats prästlönetillgångar................ 30

2.3.1 Löneboställen .................................... 30

2.3.2 Prästlönefond, stifts prästlönejordsfond och prästlönefonds
hemman.

........................................ 31

2.4 Förvaltningen av annan kyrklig jord m. m.................... 32

2.4.1 Ecklesiastika arrendegårdar.......................... 32

2.4.2 Lokalkyrkornas jord ............................... 33

2.4.3 Domkyrkojord.................................... 34

2.4.4 Församling tillhörig jord............................ 34

3. Allmänna synpunkter....................................... 34

3.1 Utredningen .......................................... 34

3.2 Remissyttrandena ...................................... 37

3.3 Departementschefen .................................... 40

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970

Sid

4. Avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden.................. 44

4.1 Gällande rätt.......................................... 44

4.2 Utredningen........................................... 45

4.3 Remissyttrandena ...................................... 49

5. Jord- och skogsbrukets rationalisering.......................... 50

5.1 Strukturrationalisering m. m............................... 50

5.1.1 Utredningen...................................... 50

5.1.2 Remissyttrandena ................................. 55

5.2 Förvaltningsformer som främjar rationalisering............... 59

5.2.1 Utredningen...................................... 59

5.2.1.1 Samverkan inom skogsbruket.................. 59

5.2.1.2 Skogshushållningsplaner för de kyrkliga skogarna . . 64

5.2.1.3 Arrendejordbruket .......................... 65

5.2.1.4 Köp och försäljning av jord i rationaliseringssyfte . . 66

5.2.2 Remissyttrandena ................................. 70

5.2.2.1 Samverkan inom skogsbruket.................. 70

5.2.2.2 Skogshushållningsplaner för de kyrkliga skogarna . . 73

5.2.2.3 Arrendejordbruket .......................... 73

5.2.2.4 Köp och försäljning av jord i rationaliseringssyfte . . 73

6. Enhetligare förvaltningsbestämmelser m. m...................... 75

6.1 Utredningen........................................... 75

6.1.1 Lokalkyrkornas jord och domkyrkojord................ 76

6.1.2 Jordbruksarrendena................................ 77

6.1.3 Skogen.......................................... 79

6.1.4 Förvaltning av hyresfastigheter m. m................... 80

6.1.5 Upplåtelse av nyttjanderätt och servitut på kyrklig jord .... 81

6.2 Remissyttrandena ...................................... 85

7. Naturvården på kyrklig mark m. m............................. 88

7.1 Utredningen........................................... 88

7.2 Remissyttrandena ...................................... 91

8. Placering av prästlönefondsmedel.............................. 92

8.1 Utredningen........................................... 92

8.2 Remissyttrandena ...................................... 99

9. Förvaltningsorgan ......................................... 101

9.1 Utredningen........................................... 101

9.2 Remissyttrandena ...................................... 104

10. Författningsregleringen ..................................... 106

10.1 Utredningen.......................................... 106

10.2 Remissyttrandena ..................................... 109

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1970 197

Sid

11. Departementschefen .................................... HO

11.1 Avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden............ 110

11.2 Jordbrukets och skogsbrukets rationalisering................ 113

11.3 Enhetligare förvaltningsbestämmelser m. m.................. 123

11.4 Placering av prästlönefondsmedel......................... 127

11.5 Förvaltningsorganen ................................ 230

11.6 Författningsregleringen ........................... 133

11.7 Lagförslag ........................................... 134

12. Specialmotivering ................................. j 35

12.1 Förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord.............. 135

12.2 Förslaget till lag om kyrkliga kostnader.................... 142

12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkomusiker......... 148

12.4 Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen.............. 148

13. Hemställan ................................... 249

Bilaga 1. Boställsutredningens förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord,

lag om vissa kyrkliga kostnader och lag om ändring i skogsvårdslagen

m. m.................................... 250

Bilaga 2. De till lagrådet remitterade förslagen....................... 162

Utdrag av lagrådets protokoll den 3 februari 1970 .................... 174

Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 juni 1970 ...................... 17g

Kyrkomötets skrivelse nr 24 till Kungl. Maj:t ........................ IgO

Kyrkolagsutskottets betänkande nr 12 . 109

..............................\é

Utskottet .................................... Ig2

Utskottets hemställan ............................... Igg

Utskottets lagtext ..................................... Igg

Utdrag av statsrådsprotokollet den 2 oktober 1970 .................. 190

Utdrag av lagrådets protokoll den 15 oktober 1970 .................. 191

Utdrag av statsrådsprotokollet den 23 oktober 1970 .................. 192

Doktrin (1)

  1. Kyrklig jord, SvJT 1985 s. 415, på s. 418 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1970:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord, in. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1985 s. 415 Kyrklig jord s. 418 i texten