Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, m. in

1970-10-23 · 25 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:170, Med förslag till förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, m. in

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

!

Nr 170

Kungl. 31aj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen (1951: 763) angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst, m. in.; given Stockholms slott den 23 oktober

1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1951:763) angående beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om ändring i förordningen (1955:256) om investeringsfonder för

konjunkturutjämning,

4) lag om ändring i förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen

för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BE1RTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en anpassning av bestämmelserna om ackumulerad

inkomst till det nya skattesystem som antagits av 1970 års vårriksdag.

Vidare föreslås ett förtydligande av reglerna om rätt för inländsk skadeförsäkringsanstalt

till avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till ersättningsreserv.

Förslag läggs också fram om ändringar i bestämmelserna om investeringsfond

och återanskaffningsfond för fastighet. Ändringarna innebär förtydliganden

i anslutning till de nya reglerna om avskrivning av fastighet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 170

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

I propositionen behandlas vidare riktlinjerna för den dispens från ut

skiftningsskatt som meddelas av riksskattenämnden enligt gällande be

stämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

3

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1951: 763) angående beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

dels att 2 § och punkt 1 av anvisningarna till 1 § skall ha nedan angivna

lydelse,

dels alt till anvisningarna till 1 § skall fogas en ny punkt, punkt 3, av nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2

Till grund för skatteberäkning enligt

1 § skall ligga den ackumulerade

inkomsten minskad med avdragsgilla

kostnader för dess förvärvande

(nettobeloppet av den ackumulerade

inkomsten)

eller, om den skatlskyldiges till statlig

inkomstskatt beskattningsbara inkomst

är lägre, denna inkomst.

Skatteberäkning enligt —--taxi

(Föreslagen lydelse)

§-x

Till grund för skatteberäkning enligt

1 § skall ligga den ackumulerade

inkomsten minskad med avdragsgilla

kostnader för dess förvärvande

(nettobeloppet av den ackumulerade

inkomsten)

eller, om den skattskyldiges sammanlagda

till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst . är lägre,

denna inkomst,

rade inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

I.I. 2 Inkomstskall

För att----

Engångsbelopp, som

Ackumulerad inkomst,

Intäkt av-----

Ackumulerad inkomst,

Har jordbruk eller rörelse, som

bedrivits av den ena av två makar,

övertagits av den andra maken, skall

denne, om han så yrkar, anses hava

bedrivit jordbruket eller rörelsen

1 Senaste lydelse 1962: 193.

2 Senaste lydelse 1966: 216.

kortare tid.

Har jordbruk eller rörelse, som

bedrivits av den ena av två makar,

övertagits av den andra maken, skall

denne, om han så yrkar, anses hava

bedrivit jordbruket eller rörelsen

Anvisningar

till 1 §.

--ifrågavarande år.

- två beskattningsår.

------tio år.

------eller andelen.

--å fastigheten.

Ij- Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 170

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

(Nuvarande lydelse)

jämväl under den förstnämnda makens

innehav av förvärvskällan, under

förutsättning att makarna då

voro samtaxerade eller, därest andra

maken haft inkomst, skulle hava

samtaxerats. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning när andel i

handels- eller kommanditbolag, som

ägts av den ena av två makar, övertagits

av den andra maken samt när

jordbruk, rörelse eller andel i bolag

i samband med den ena makens död

övertagits av andra maken, och denne

var ensam dödsbodelägare.

Vad i nästföregående stycke stadgas

om makar skall i tillämpliga delar

gälla även skattskyldiga, vilka

samtaxeras utan att vara gifta.

Vid skatteberäkning------

(Föreslagen lydelse)

jämväl under den förstnämnda makens

innehav av förvärvskällan, under

förutsättning att makarna då

voro taxerade med tillämpning av

11 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt eller, därest andra

maken haft inkomst, skulle hava

taxerats med tillämpning av nämnda

bestämmelse. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning när andel

i handels- eller kommanditbolag,

som ägts av den ena av två makar,

övertagits av den andra maken samt

när jordbruk, rörelse eller andel i bolag

i samband med den ena makens

död övertagits av andra maken, och

denne var ensam dödsbodelägare.

Vad i nästföregående stycke stadgas

om makar skall i tillämpliga deiar

gälla även andra skattskyldiga,

vilka taxeras med tillämpning av

där angivna bestämmelse.

— samma skattskyldig.

3. 1 fråga om skattskyldig som

taxeras med tillämpning av 11 § 1

mom. förordningen om statlig inkomstskatt

iakttages bestämmelserna

i 9 § 3 mom. samma förordning

såvitt avser ackumulerad inkomst

som vid fördelning enligt 1 § är hänförlig

till 1972 eller senare års taxering.

Vid uppdelning av inkomst i Aoch

B-inkomst anses inkomst som

A-inkomst, om det ej är uppenbart

att den utgör B-inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser

gäller dock i fråga om ackumulerad inkomst som tages till beskattning vid

1971 eller tidigare års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1970

o

2) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen

(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 30 §.

2.1 Vid beräkning--------fjärde styckena.

Vinsten utgör, — — ------------ egen räkning.

Från sålunda-----för trafikförsäkringsrörelse.

Driver anstalt —• --------motsvarande underskottet.

Med försäkringsfond för egen räk- Med försäkringsfond för egen räkning

förstås försäkringsfond enligt ning förstås försäkringsfond enligt

lagen om försäkringsrörelse den 17 lagen om försäkringsrörelse den 17

juni 1948 (nr 433) (premiereserv, juni 1948 (nr 433) (premiereserv,

ersättningsreserv och, om rörelsen ersättningsreserv och, om rörelsen

avser personförsäkring som drives avser personförsäkring som drives

enligt särskilda av Kungl. Maj :t fast- enligt särskilda av Kungl. Maj :t fastställda

grunder, reserv för tilldelad ställda grunder, reserv för tilldelad

återbäring), minskad med värdet av återbäring), minskad med värdet av

återförsäkrares ansvarighet. Till pre- återförsäkrares ansvarighet. Till premiereserven

får läggas avsättning miereserven får läggas avsättning

för beslutad premieåterbetalning för beslutad premieåterbetalning

minskad med värdet av återförsäk- minskad med värdet av återförsäkrares

ansvarighet. I ersättningsre- rares ansvarighet. I ersättningsreserven

inbegripes i fråga om försäk- serven inbegripes skadebehandlingsringsanstalt

som driver sjöförsäk- reserv samt, i fråga om försäkringsring,

land- och lufttransportförsäk- anstalt som driver sjöförsäkring,

ring samt luftfartsförsäkring den land- och lufttransportförsäkring

förstärkning av försäkringsfonden samt luftfartsförsäkring, den försom

sådan anstalt gör enligt bolags- stärkning av försäkringsfonden som

ordningen. sådan anstalt gör enligt bolagsord
ningen.

Med premieinkomst,-------återförsäkrares andelar.

Med utjämningsfond---------avsatta medel.

Nedsättning av — — --------sagda grunder.

Utöver vad — —-----— —---till försäkringstagare.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1969: 749.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1970

3) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1955: 256) om investeringsfonder

för konjunkturutj amning

Härigenom förordnas, att 15 § förordningen (1955: 256) om investeringsfonder

för konjunkturutjämning skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

15

För beskattningsår, under vilket

medel avsatta till investeringsfond

tagits i anspråk jämlikt denna förordning,

må vid taxeringen avdrag

för avskrivning eller kostnad som

avses i 11 § eller för där angivet bidrag

med belopp svarande mot fondens

minskning ej ske, men skall,

där medlen tagits i anspråk för sådana

kostnader som enligt kommunalskattelagens

regler icke må avdragas

annat än i form av årliga avdrag

för värdeminskning å tillgången

i fråga, så anses, som om den

ifrågavarande tillgången i beskattningsavseende

avskrivits med det i

anspråk tagna beloppet.

(Föreslagen lydelse)

§-x

För beskattningsår, under vilket

medel avsatta till investeringsfond

tagits i anspråk jämlikt denna förordning,

må vid taxeringen avdrag

för avskrivning eller kostnad som

avses i 11 § eller för där angivet bidrag

med belopp svarande mot fondens

minskning ej ske, men skall,

där medlen tagits i anspråk för sådana

kostnader som enligt kommunalskattelagens

regler icke må avdragas

annat än i form av årliga avdrag

för värdeminskning å tillgången

i fråga, så anses, som om den

ifrågavarande tillgången i beskattningsavseende

avskrivits med det i

anspråk tagna beloppet. Vad nu sagts

gäller även kostnad som avses i lb §,

i den mån kostnaden hänför sig till

markanläggning, beträffande vilken

avdrag för värdeminskning beräknas

på sätt i punkten 16 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen

anges.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

första gången vid 1971 års taxering. De nya bestämmelserna äger motsvarande

tillämpning beträffande sådan konjunkturinvesteringsfond och investeringsfond,

som bildats före ikraftträdandet av förordningen (1955:256)

om investeringsfonder för konjunkturutj ämning.

1 Senaste lydelse 1963: 215.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

7

4) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen

för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1967:752) om avdrag vid

inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

4

Avsatta medel får tagas i anspråk

för avskrivning av byggnad som anskaffats

under beskattningsåret av

den skattskyldige och är avsedd för

användning i hans rörelse. Till byggnaden

räknas icke sådana fasta maskiner

och andra till byggnaden hörande

inventarier, som skall åsättas

särskilt maskinvärde vid fastighetstaxering.

Har den skatt skyldige avyttrat--

Har den skattskyldige anskaffat —

(Föreslagen lydelse)

§•

Avsatta medel får tagas i anspråk

för avskrivning av byggnad som anskaffats

under beskattningsåret av

den skattskyldige och är avsedd för

användning i hans rörelse. Till byggnaden

räknas icke sådana tillgångar,

vilka enligt kommunalskattelagen

skall hänföras till maskiner och

andra inventarier i rörelse vid beräkning

av värdeminskningsavdrag.

--—--sådant fall.

--—av anskaffningskostnaden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

första gången vid 1971 års taxering.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 170

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson, Feldt.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestämmelser

för beskattning av ackumulerad inkomst, m. m. och anför.

Inledning

I prop. 1970: 70 med förslag till reform av skattesystemet uttalade jag att

de ändringar av bestämmelserna om ackumulerad inkomst som föranleds

av reformen krävde ytterligare överväganden och skulle tas upp senare.

Sedan erforderliga författningsförslag utarbetats inom finansdepartementet

anhåller jag att nu få ta upp denna fråga.

I detta sammanhang avser jag att anmäla också vissa andra beskattningsfrågor

av mera begränsad räckvidd. Det gäller ett förtydligande av bestämmelserna

i kommunalskattelagen (1928:370), KL, om inkomstbeskattningen

av försäkringsrörelse, som drivs av inländsk skadeförsäkringsanstalt,

samt vissa ändringar i anslutning till de av 1969 års riksdag antagna reglerna

om avskrivning av rörelse- och hyresfastighet i förordningen (1955:

256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning och förordningen

(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för

återanskaffning av fastighet. Jag kommer även att ta upp frågan om riktlinjer

för riksskattenämndens prövning vid dispenser från utskiftningsskatt

i vissa fall.

Ackumulerad inkomst

Nuvarande ordning

Bestämmelser om ackumulerad inkomst finns i förordningen (1951: 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (AIFj.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

Förordningen är tillämplig beträffande de skattskyldiga som beskattas progressivt,

dvs. fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse.

Har skattskyldig som omfattas av AIF under visst beskattningsår haft

inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst)

kan under vissa förutsättningar den statliga inkomstskatten på

denna inkomst beräknas som om inkomsten tagits till beskattning med lika

delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren

att inkomsten därigenom blir fördelad på det antal år, till vilka den

hänför sig. Fördelning får dock ske högst på tio år. Finns inte tillförlitlig

utredning om antalet år till vilka den ackumulerade inkomsten hänför sig,

sker fördelning på tre år. Skatten på den ackumulerade inkomsten utgår

efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt som gäller för

det taxeringsår då inkomsten tas till beskattning (1 § AIF).

I fråga om fördelningstiden gäller bl. a. att gift person som övertagit jordbruk

eller rörelse från maken har rätt att tillgodoräkna sig även dennes

innehavstid under förutsättning att makarna då samtaxerats eller skulle ha

samtaxerats om båda makarna haft inkomst. Motsvarande gäller också då gift

person övertar handelsbolag m. in. från maken. Med makar jämställs de

som samtaxerats utan att ha varit gifta (anvisn. till 1 §).

Till grund för den särskilda skatteberäkningen ligger den ackumulerade

inkomsten minskad med avdragsgilla kostnader för dess förvärvande eller,

om den skattskyldiges statligt beskattningsbara inkomst är lägre, den inkomsten.

För att skatteberäkning skall ske fordras dock att den ackumulerade

inkomsten uppgår till minst 5 000 kr. och dessutom utgör minst en

femtedel av den skattskyldiges statligt taxerade inkomst (2 §).

All slags ackumulerad inkomst kan i princip bli föremål för särskild

skatteberäkning. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och

tillfällig förvärvsverksamhet gäller dock bestämmelserna bara vissa slags

intäkter (3 §).

Den särskilda skatteberäkningen sker efter ansökan hos prövningsnämnden

i det län där hemortskommunen är belägen. Ansökningen skall vara inkommen

före utgången av året efter taxeringsåret (4 §). Bifalles ansökan

skall länsstyrelsen förordna om avkortning av skatt eller översända överskjutande

belopp till den skattskyldige.

Förfarandet vid skatteberäkningen är följande. Först konstateras till hur

många år den ackumulerade inkomsten hänför sig. Om därvid antalet år

är exempelvis fem delas den ackumulerade inkomsten i femtedelar. Statsskatten

för inkomst under beskattningsår då inkomsten uppburits beräknas

på grundval av dels annan inkomst som enligt allmänna regler skall beskattas

då, dels en femtedel av den ackumulerade inkomsten. Dessutom

räknas statsskatten om för vart och ett av de fyra närmast föregående åren.

Den för varje år fastställda beskattningsbara inkomsten (i fråga om gifta

makars sammanlagda beskattningsbara inkomst) ökas med en femtedel av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

den ackumulerade inkomsten, varefter skatten beräknas på summan. Skillnaden

mellan den skatt som skulle ha uttagits på den för de fyra åren förhöjda

inkomsten och den för dessa år faktiskt fastställda statsskatten läggs

samman med statsskatten för det år den ackumulerade inkomsten uppburits.

Summan är den statsskatt som skall betalas för detta beskattningsår.

Vid beräkningen erhålles de beskattningsbara inkomsterna från de taxeringslängder

som förs enligt 68 § taxeringsförordningen (1956: 623).

Då skatten beräknas för de fyra föregående åren tillämpas den uttagningsprocent

som gäller för det år då den ackumulerade inkomsten uppburits.

Motsvarande gäller enligt praxis i fråga om den skattskyldiges civilstånd.

Om den skattskyldige saknar beskattningsbar inkomst för något av

de år på vilket den ackumulerade inkomsten slås ut tas även detta år med

i beräkningen. Man anser då alt den beskattningsbara inkomsten det året

varit noll. Någon avräkning för tidigare outnyttjat ortsavdrag får inte ske.

Har den skattskyldige uppburit flera ackumulerade inkomster under ett år

skall var och en av inkomsterna fördelas på det sätt som här angetts. Skatten

skall dock beräknas på det sammanlagda beloppet av de inkomster som

är hänförliga till ett år.

Förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för

makar (frivillig särbeskattning) tillämpas helt oberoende av bestämmelserna

om ackumulerad inkomst. Särbeskattningen avser således hela den inkomst

som ingår i en taxering även om denna inkomst vid beräkning av skatt för

ackumulerad inkomst delvis hänförs till tidigare taxeringsår. Å andra sidan

sker beskattning för ackumulerad inkomst, oberoende av eventuell särbeskattning,

på grundval av samtaxering.

1970 års skattereform

Fr. o. m. inkomståret 1971 gäller nya regler för inkomstbeskattningen av

fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser.

Vid beräkning av beskattningsbar inkomst äger skattskyldig, som varit

bosatt i riket under större delen av beskattningsåret, åtnjuta grundavdrag

enligt följande. Grundavdraget är 4 500 kr. om den skattskyldiges enligt förordningen

(1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI) taxerade inkomst uppgår

till högst 30 000 kr. och, om inkomsten är större än 30 000 kr., 4 500 kr.

minskat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30 000 kr.

Grundavdraget uppgår till samma belopp vid den statliga och den kommunala

taxeringen. I vissa fall utgår grundavdrag med reducerat belopp, exempelvis

om skattskyldig varit bosatt i riket under högst hälften av beskattningsåret

(48 § 2 och 3 mom. KL, 8 och 9 §§ SI).

Till A-inkomst hänförs inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den

skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

11

samt inkomst av tjänst med undantag för periodiskt understöd och därmed

jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § KL. Övrig inkomst hänförs till

B-inkomst.

Beskattningsbar A-inkomst utgörs av det sammanlagda beloppet av den

skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag,

grundavdrag och s. k. extra avdrag. Beskattningsbar inkomst avrundas nedåt

till helt hundratal kronor. Beskattningsbar B-inkomst utgörs av skillnaden

mellan den skattskyldiges totala beskattningsbara inkomst och den beskattningsbara

A-inkomsten (9 § 3 mom. Sb).

En uppdelning i A- och B-inkomst sker endast i vissa fall, nämligen i fråga

om gift skattskyldig då båda makarna har statligt taxerad inkomst. Uppdelningen

är ett led i taxeringen. I de fall en uppdelning skett torde inkomstens

karaktär komma att framgå av taxeringslängden.

I fråga om skatteberäkningen gäller följande. Har bara ena maken beskattningsbar

inkomst beräknas skatten på denna inkomst utan uppdelning

på A- och B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst beräknas

skatten på beskattningsbar A-inkomst för vardera maken för sig. Har makarna

enbart beskattningsbar B-inkomst beräknas skatten på det sammanlagda

beloppet av B-inkomsterna och fördelas på makarna efter förhållandena

mellan de beskattningsbara inkomsterna. I andra fall läggs B-inkomst

hos make som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten samman med

andra makens totala beskattningsbara inkomst. Summan beskattas sedan

som om den utgjort denna makes beskattningsbara inkomst. Det skattebelopp

som därvid erhålls minskas med skatten på hans beskattningsbara Ainkomst.

Skillnaden utgör makarnas sammanlagda skatt på B-inkomst.

Denna skatt fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara

B-inkomster och avrundas enligt gällande regler. Vid beräkningen

iakttas att B-inkomst till ett belopp som sammanlagt för makarna

inte överstiger 2 000 kr. behandlas som A-inkomst (11 § 1 mom. SI).

Gifta och därmed jämställda skattskyldiga medges i vissa fall nedsättning

av skatt, s. k. skattereduktion. Gift skattskyldig vars make saknar statligt

taxerad inkomst åtnjuter skattereduktion med 1 800 kr. Gift skattskyldig

vars make har statligt taxerad inkomst som understiger 4 500 kr. åtnjuter

skattereduktion med 40 % av det belopp som motsvarar skillnaden mellan

4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Rätten till skattereduktion förutsätter

bosättning i riket för båda makarna. Särskilda regler gäller om bosättningen

varar bara en del av året.

Skattereduktionen avser flertalet skatter och avgifter. Undantag gäller

dock bl. a. i fråga om tilläggspensionsavgift. Bestämmelserna om skattereduktion

iakttas vid debitering av statlig skatt, tillkommande skatt och preliminär

B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt (2 § 2 och 4

mom. uppbördsförordningen 1953: 272).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

Departementschefen

Allmänna synpunkter

En huvudprincip vid inkomstbeskattningen är att varje beskattningsår

betraktas som en sluten enhet. Som följd härav kommer skattskyldiga med

inkomster som varierar starkt år från år att drabbas hårdare av den progressiva

statliga inkomstskatten än skattskyldiga med jämna inkomster.

Denna effekt kan bli särskilt märkbar i fråga om inkomst som uppbärs

ett år men intjänats under flera år, s. k. ackumulerad inkomst. Genom

särskilda bestämmelser kan dock obilliga verkningar i detta hänseende undvikas.

Av väsentlig betydelse är härvid förordningen angående särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

I prop. 1970: 70 med förslag till nytt skattesystem har jag framhållit

att skattereformen kräver ändringar i nämnda förordning. Jag vill förutskicka

att de ändringar som nu föreslås är av rent teknisk natur. De är

av begränsad omfattning och innebär att man behåller hittills tillämpade

principer för skatteberäkning vid ackumulerad inkomst.

Till en början vill jag erinra om att bestämmelserna om ackumulerad inkomst

innebär att skatten på sådan inkomst inte skall beräknas till högre

belopp än som skulle ha påförts den skattskyldige om inkomsten beskattats

de år under vilka den intjänats eller på vilka den eljest belöpt. Syftet

med bestämmelserna är att undvika en oskäligt hög beskattning. Någon

exakt överensstämmelse med den skatteberäkning, som skulle ägt rum, om

inkomsten beskattats de år till vilka den hänför sig, har inte eftersträvats.

Bestämmelserna om ackumulerad inkomst innebär att man räknar om

de taxeringar till vilka den ackumulerade inkomsten hänför sig. De tidigare

fastställda beskattningsbara inkomsterna ingår i skatteberäkningen med

oförändrat belopp. Dessa erhålles direkt ur taxeringslängderna och någon

undersökning av självdeklarationerna för de olika åren erfordras inte.

I det nya skattesystemet medges grundavdrag med fullt belopp bara vid

statligt taxerad inkomst upp till 30 000 kr. Vid högre inkomst trappas avdraget

av och är helt borta vid taxerad inkomst på 52 500 kr. eller högre.

Reglerna innebär att den beskattningsbara inkomsten vid inkomständring

i vissa fall påverkas av både den beloppsmässiga ändringen och grundavdragets

avtrappning. Vidare beräknas den statliga inkomstskatten på olika

sätt beroende på om inkomsterna skall delas upp i A- och B-inkomster eller

ej.

Av det jag nu anfört framgår i stort i vilka hänseenden samordning måste

ske av skattereformen och bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Den

första frågan är om man vid omräkningen av taxeringarna skall beakta

reglerna om grundavdragets avtrappning. Denna fråga uppkommer beträffande

alla skattskyldiga. Vidare gäller i de fall en uppdelning av inkomster
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

na i A- och B-inkomst är aktuell, dvs. i fråga om gifta där båda makarna

har statligt taxerad inkomst, att finna en lämplig metod för uppdelningen.

Förfarandet vid skatteberäkningen, och särskilt omräkningen av tidigare

års statsskatt bör utformas så enkelt som möjligt. Det är mot bakgrunden

av vad jag tidigare anfört uppenbart att man i dessa frågor är hänvisad till

lösningar som innebär viss schablonisering. En riktpunkt bör vara att de

för beräkningen erforderliga uppgifterna om inkomster och avdrag skall

kunna erhållas från taxeringslängderna. Vissa problem uppkommer vidare

beträffande ackumulerad inkomst som skall fördelas på taxeringsår både

före och efter skattereformens ikraftträdande. Slutligen får man också ta

ställning till om den skattereduktion som medges gifta i vissa fall skall

beaktas vid skatteberäkningen för ackumulerad inkomst. I det följande

kommer jag att ta upp dessa frågor var för sig.

Grundavdraget vid skatteberäkningen

Skatten för ackumulerad inkomst erhålles genom en omräkning av taxeringarna

för de år till vilka inkomsten hänför sig. Inkomster och avdrag

ingår i beräkningen med de belopp som fastställts vid taxeringarna med den

enda skillnaden att den ackumulerade inkomstens nettobelopp fördelas på

de aktuella åren. Som jag förut nämnt gäller i fråga om tidigare taxeringar

att ortsavdrag som inte kunnat utnyttjas på grund av bristande inkomst

inte får avräknas mot den ackumulerade inkomsten. Vidare görs skatteberäkningen

med tillämpning av den skatteskala och den uttagningsprocent

som gäller för det taxeringsår då den ackumulerade inkomsten tas till beskattning.

Förfarandet vid skatteberäkningen är sålunda av praktiska skäl

förenklat.

Vid en skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt de nya reglerna

uppstår frågan huruvida hänsyn bör tas till reglerna om grundavdragets

avtrappning i de fall när fördelningen leder till minskning av inkomsten för

det år då den ackumulerade inkomsten tas till beskattning resp. ökning av

tidigare års inkomster.

En sådan ordning komplicerar emellertid skatteberäkningen i hög grad.

Jag finner därför inte skäl att i detta hänseende gå ifrån den hittills i förenklingssyfte

tillämpade principen att inkomst- och avdragsbelopp skall

ingå i skatteberäkningen så som de fastställts vid taxeringen. Vid detta

ställningstagande erfordras inga särskilda författningsbestämmelser på det

nu berörda området.

Uppdelningen i A- och B-inkomst

En uppdelning i A- och B-inkomst är aktuell i fråga om gifta skattskyldiga

där båda makarna har till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Frågan

om förfarandet då ackumulerad inkomst hänför sig till 1971 och tidigare års

taxeringar avser jag att behandla i ett senare avsnitt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Ma j:is proposition nr 170 år 1970

Som jag förut framhållit dras gränsen mellan A- och B-inkomst olika

för olika inkomstslag. Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet

och kapital hänförs alltid i sin helhet till B-inkomst. Inkomst av

jordbruksfastighet och rörelse kan innehålla både A- och B-inkomst. Har

den skattskyldige arbetat i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning föreligger

A-inkomst, i annat fall B-inkomst. Gränsdragningen avser här varje

förvärvskälla i dess helhet. Även inkomst av tjänst kan innehålla både Aoch

B-inkomst. Periodiskt understöd och liknande är B-inkomst medan

all annan inkomst av tjänst är A-inkomst.

Både A- och B-inkomst kan utgöra ackumulerad inkomst. De vanliga formerna

av ackumulerad inkomst, ackordsöverskott samt retroaktiv lön och

pension, är A-inkomst. Retroaktiv ränta, realisationsvinster m. m. är regelmässigt

B-inkomst. Vinst vid avyttring av inventarier och framtagna dolda

reserver i varulager vid försäljning av rörelse är oftast A-inkomst men kan

också vara B-inkomst.

Frågan huruvida viss inkomst är att hänföra till A- eller B-inkomst

har i många, men inte alla, fall avgjorts vid taxeringen. Har en uppdelning

skett vid taxeringen iakttas den vid skatteberäkningen för ackumulerad

inkomst, och några problem i förevarande hänseende uppkommer inte.

I fråga om B-inkomst på högst 2 000 kr. som ansetts som A-inkomst med

tillämpning av friregeln i 11 § 1 mom. sista stycket SI torde här gälla att den

behåller denna karaktär även om tillagd ackumulerad B-inkomst skulle föranleda

att 2 000 kr.-gränsen överskrids. Saknas uppdelning för något av de

berörda taxeringsåren kan emellertid en sådan behöva göras av prövningsnämnden

i ärendet om ackumulerad inkomst. Svårigheter uppkommer då,

särskilt beträffande tidigare taxeringar, i de fall uppdelningen skall grundas

på arbetsinsatsens omfattning eller intäktens karaktär. Med hänsyn till önskvärdheten

av att skatteberäkningen skall kunna utföras på grundval av uppgifter

från taxeringslängden bör gränsdragningen bli mer schablonartad.

Erfarenhetsmässigt vet man att de inkomster av det slag som kan vara

antingen A- eller B-inkomst, dvs. inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och

tjänst, i de allra flesta fallen härrör från eget arbete eller pension. De utgör

alltså A-inkomst. En lämplig schablonregel torde därför vara att inkomst

hänförs till A-inkomst om det inte är uppenbart att B-inkomst föreligger.

Det senare förhållandet gäller i första hand beträffande inkomst av annan

fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital, som alltid i sin helhet

är B-inkomst. Det är också tänkbart att karaktären av en inkomst kan framgå

klart av uppgifter som lämnats i ärendet om ackumulerad inkomst. Syftet

med regeln är att uppdelningen i A- och B-inkomst skall kunna ske utan att

deklarationerna för de aktuella åren undersöks.

Jag förordar att en bestämmelse av här angivna innebörd tas in i förordningen

om ackumulerad inkomst. Författningsmässigt bör bestämmelsen

utformas som en presumtionsregel vid skatteberäkningen. Den har sin plats

i anvisningarna till 1 § förordningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1070

15

Skatteberäkningen

Beträffande gifta beräknas den statliga inkomstskatten i det nya skattesystemet

i princip på följande sätt. Har makarna enbart A-inkomst beräknas

skatten individuellt. Om skatten skall reduceras eller ökas vid en omräkning

med hänsyn till en senare erhållen ackumulerad inkomst innebär

detta inte några särskilda problem i förevarande hänseende. Finns också

B-inkomst kan olika situationer uppkomma. B-inkomst beskattas som

nämnts på ”toppen” av den största beskattningsbara A-inkomsten. Vardera

makens skatt på B-inkomst erhålls sedan genom en fördelning av den totala

skatten på sådan inkomst efter förhållandet mellan B-inkomsterna.

Skatten på ackumulerad inkomst erhålls genom omräkning av de berörda

taxeringarna enligt vad jag tidigare angett. Vid omräkningen iakttas i

förekommande fall reglerna om A- och B-inkomst.

De särskilda reglerna för beräkning av skatt på B-inkomst innebär som

jag förut nämnt en komplikation i fråga om ackumulerad inkomst. Om en

ackumulerad inkomst är A-inkomst kan den ensam eller tillsammans

med tidigare A-inkomst hos samma make, komma att överstiga den andra

makens A-inkomst för det året. B-inkomst som beskattas hos denna make

skall då vid skatteberäkningen för ackumulerad inkomst — om vanliga regler

tillämpas —- flyttas över till den make som haft den största inkomsten.

Den omvända situationen kan uppkomma det år den ackumulerade inkomsten

tas till beskattning, eftersom den då reduceras på det sätt jag tidigare berört.

Även om både A- och B-inkomst skall beaktas vid omräkningen kommer

denna i många fall att kunna ske på samma relativt enkla sätt som nu. Vid

vissa inkomstkombinationer blir dock förfarandet något mera komplicerat

om man vid beskattningen av ackumulerad inkomst vill behålla den avvägning

av skatten på A- och B-inkomst som eljest gäller. Det är givetvis önskvärt

att så sker i största möjliga utsträckning. Jag vill här i korthet ange de

fall som kan uppkomma och hur skatteberäkningen synes böra ske. I samband

därmed tar jag också upp frågan om särskilda beräkningsregler är påkallade

i något fall. Framställningen tar i första hand sikte på skatteberäkningen

för de tidigare taxeringarna. Skatteberäkningen för det år den ackumulerade

inkomsten tas till beskattning åsyftar, som jag framhållit i det

föregående, direkt den inkomst som hänför sig till detta år.

1. Både A- och B-inkomst finns. Ackumulerad inkomst är A-inkomst.

Av de inkomstkombinationer som bör behandlas i detta avsnitt torde bara

ett ge upphov till problem, nämligen då vid fördelningen på ett tidigare taxeringsår

den ackumulerade inkomsten, ensam eller tillsammans med tidigare

A-inkomst hos samma make, kommer att överstiga andra makens A-inkomst.

Det beräkningsförfarande som här bör komma i fråga är följande. För

framställningen hänför jag mig till ett tänkt fall där båda makarna taxerats

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

för såväl A- som B-inkomst och där mannens A-inkomst är den största. Den

ackumulerade A-inkomsten uppbärs av hustrun.

Först beräknas skatten enligt den faktiska taxeringen på dels mannens

A-inkomst jämte båda makarnas B-inkomster, dels hustruns A-inkomst. De

två skattebelopp som därvid erhålls läggs samman. Därefter beräknas skatten

på dels det sammanlagda beloppet av hustruns A-inkomst, den ackumulerade

inkomsten och makarnas B-inkomster, dels mannens A-inkomst.

Även dessa båda skattebelopp summeras. Skillnaden mellan de båda summabeloppen

är skatten på den ackumulerade inkomsten.

Den metod jag nu angett kan illustreras med följande exempel.

Vid 1972 års taxering taxeras mannen för 30 000 kr. A-inkomst och

4 000 kr. B-inkomst. Hustrun taxeras för 10 000 kr. A-inkomst och 3 000 kr.

B-inkomst.

Vid 1973 års taxering är motsvarande inkomstbelopp för mannen 31 000

kr. och 2 000 kr. samt för hustrun 50 000 kr. och 1 000 kr. Hustruns inkomst

på 50 000 kr. utgör ackumulerad inkomst som hänför sig till inkomståren

1971 och 1972.

Taxeringarna före och efter omräkning framgår av följande uppställning.

Före omräkning Efter omräkning

Mannen Hustrun Mannen Hustrun

tax. 1972 A ............ 30 000 10 000 30 000 35 000

B............ 4 000 3 000 4 000 3 000

tax. 1973 A ............ 31 000 50 000 31 000 25 000

B ............ 2 000 1 000 2 000 1 000

För 1973 års taxering beräknas skatten på sedvanligt sätt men på grundval

av den omräknade taxeringen. Skatt beräknas på dels mannens A-inkomst,

dels denna inkomst jämte makarnas B-inkomster, dels på hustruns

A-inkomst till den del som är hänförlig till taxeringen. Skatten på B-inkomsten

fördelas på makarna. Hustruns skatt blir summan skatterna på hennes

A- och B-inkomster.

För 1972 års taxering beräknas skatten på dels mannens A-inkomst jämte

makarnas B-inkomster dels hustruns A-inkomst, allt enligt den faktiska

taxeringen. Skattebeloppen läggs samman. Därefter beräknas skatten enligt

den omräknade taxeringen på dels hustruns totala A-inkomst (inklusive

ackumulerad inkomst) jämte makarnas sammanlagda B-inkomster, dels på

mannens A-inkomst. Även dessa skattebelopp läggs samman. Skillnaden

mellan de båda sammanlagda skattebeloppen är skatten på den del av den

ackumulerade inkomsten som hänför sig till 1972 års taxering. Denna skatt

läggs samman med den skatt som skall betalas enligt 1973 års omräknade

taxering.

Med den här angivna beräkningsmetoden behålls den avvägning av skattebelastningen

mellan A- och B-inkomst som åsyftats i det nya skattesyste
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

met. De! merarbete som krävs vid skatteberäkningen är inte av större omfattning.

I den mån särskilda anvisningar behövs för tillämpningen kan

sådana utfärdas av riksskatteverket.

2. Både A- och B-inkomst finns. Den ackumulerade inkomsten är B-inkomst.

I detta fall beräknas skatten för den tidigare taxeringen på dels den största

A-inkomsten och makarnas B-inkomster enligt taxeringen om sådana finns,

dels denna inkomst jämte den ackumulerade inkomsten. Endast två skatteberäkningar

fordras liksom f. n.

3. Enbart B-inkomster finns.

Har endera maken eller båda B-inkomst enligt taxeringen beräknas skatten

på samma sätt som enligt 2 ovan. Förfarandet överensstämmer sålunda

i princip med det nuvarande.

Övergångsfall m. m.

Under åren närmast efter det nya skattesystemets ikraftträdande blir det

aktuellt att beskatta ackumulerad inkomst som hänför sig också till tiden

före ikraftträdandet. Det är förhållandet vid taxeringarna åren 1972—1980.

Den del av den ackumulerade inkomsten som belöper på 1972 och senare

års taxeringar beskattas givetvis helt enligt de nya reglerna. Förfarandet

härvid har jag berört i föregående avsnitt.

Beträffande 1971 och tidigare års taxeringar måste av naturliga skäl äldre

regler tillämpas i viss utsträckning. Visserligen beräknas, som jag tidigare

framhållit, skatt på ackumulerad inkomst i princip enligt de regler som är

i kraft vid den taxering vid vilken den ackumulerade inkomsten tas till beskattning.

Det gäller uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten

och regler som anknyter till civilstånd, i första hand skatteskalan. Dessa

faktorer enligt det nya systemet kan utan svårighet tillämpas i fråga om

tidigare taxeringar. Däremot bör självfallet de regler som avser uppdelningen

av A- och B-inkomster inte tillämpas på de tidigare taxeringsåren. En bestämmelse

av denna innebörd bör tas in i den föreslagna punkten 3 i anvisningarna

till 1 § AIF. Det innebär att skilda beskattningsformer tillämpas

för samma ackumulerade inkomst. Några egentliga svårigheter torde dock

inte behöva uppkomma härigenom. Jag vill erinra om att frivillig särbeskattning

inte kan erhållas för ackumulerad inkomst. Då skatt f. n. beräknas på

ackumulerad inkomst tillämpas i förekommande fall sambeskattning.

Som jag tidigare framhållit medges gift person i det nya skattesystemet

s. k. skattereduktion i den mån maken saknar inkomst och därför inte kan

utnyttja sitt grundavdrag. Om denna make senare åtnjuter skatteberäkning

för ackumulerad inkomst kan ifrågasättas om skattereduktionen bör återgå.

Härvid är emellertid att märka att den del av den ackumulerade inkomsten

som belöper på tidigare år jämställs med beskattningsbar inkomst vid skatte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

beräkningen. Avräkning sker alltså inte först mot tidigare ej utnyttjat grundavdrag.

Med hänsyn till det angivna sambandet mellan outnyttjat grundavdrag

och skattereduktion torde böra bortses från skattereduktionen vid skatteberäkning

för ackumulerad inkomst.

Vissa redaktionella ändringar i bestämmelserna om ackumulerad inkomst

föranleds av skattereformen. I 2 § AIF bör intas ett förtydligande beträffande

den beskattningsbara inkomst som i vissa fall är föremålet för ackumulerad

inkomst. Har uppdelning skett i A- och B-inkomst bör den skattskyldiges

sammanlagda beskattningsbara inkomst ligga till grund för skatteberäkningen.

Vidare bör samtaxeringsbegreppet i dess nuvarande innebörd

utmönstras ur AIF.

Övriga frågor

Ändring i kommunalskattelagen

I det följande vill jag ta upp ett speciellt spörsmål rörande beskattningen

av inländska skadeförsäkringsanstalter. Frågan gäller avsättning till ersättningsreserv

vid beräkning av skattemässigl överskott i sådana anstalter.

Bestämmelser som reglerar beräkningen av det skattemässiga överskottet

av försäkringsrörelsen finns i KL (punkt 2 av anvisningarna till 30 §). Vid

överskottsberäkningen medges anstalten avdrag för bl. a. avsättning till försäkringsfond

för egen räkning. Med sådan fond förstås försäkringsfond

enligt lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, minskad med värdet av

återförsäkrares ansvarighet. Försäkringsfonden för egen räkning innefattar

enligt IvL bl. a. ersättningsreserv. Belopp som avsätts till denna reserv får

således dras av vid överskottsberäkningen. Vid sådan beräkning anses å andra

sidan nedsättning av försäkringsfond för egen räkning —- och därmed

även av ersättningsreserv — som intäkt.

Ersättningsreserven skall enligt 262 § lagen om försäkringsrörelse motsvara

försäkringsanstaltens ansvarighet på grund av inträffade försäkringsfall.

Till ledning för anstalterna vid beräkning och redovisning av bl. a. ersättningsreserven

finns en s. k. normalplan, som upprättas av försäkringsinspektionen.

Enligt gällande normalplan skall sådan avsättning till ersättningsreserv

som avser förväntade förvaltningskostnader för oreglerade skador

benämnas skadebehandlingsreserv och redovisas för sig under särskild

rubrik.

Riksskattenämnden har i skrivelse till mig anmält att viss tveksamhet

i praxis uppkommit beträffande rätten till avdrag för avsättning till skadebehandlingsreserv.

Enligt nämndens mening bör därför KL:s bestämmelser

på denna punkt snarast möjligt förtydligas.

För egen del vill jag framhålla att KL:s bestämmelser om rätt för inländsk

skadeförsäkringsanstalt till avdrag för avsättning till ersättnings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

19

reserv inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till skadebehandlingsreserven.

Denna ingår visserligen enligt vad som inhämtats från försäkringsinspektionen

tveklöst i ersättningsreserven. Emellertid skall den av

flera skäl och i enlighet med inspektionens normalplan i redovisningen till

inspektionen tas upp under särskild rubrik. Särredovisningen av skadebehandlingsreserven

i förhållande till ersättningsreserven i övrigt bör givetvis

återspeglas även i anstaltens självdeklaration. Också i denna bör därför ersättningsreserv

och skadebehandlingsreserv redovisas under skilda rubriker.

Enligt min mening bör berörda bestämmelse i KL förstås så att avsättning

till skadebehandlingsreserv omfattas av rätten till avdrag. Eftersom, såsom

riksskattenämnden påpekat, viss tveksamhet torde råda om detta, är dock

ett förtydligande i KL påkallat.

Jag förordar att punkt 2 av anvisningarna till 30 § KL ändras så att det

klart framgår att ersättningsreserven inbegriper skadebehandlingsreserv.

Anvisningspunkten bör i sin nya lydelse träda i kraft snarast möjligt.

Lagstiftningen om investeringsfonder

Jag har anledning att i detta sammanhang anmäla även några frågor

rörande följdändringar till de år 1969 beslutade ändringarna i kommunalskattelagens

regler om avskrivning av rörelse- och hyresfastigheter (prop.

1969: 100, BeU 45, rslcr 233, SFS 363). 1969 års ändringar syftade till att

bättre anpassa avskrivningsreglerna till det företagsekonomiska kostnadsbegreppet.

I fråga om rörelsefastigheter innebar detta bl. a. en ändrad gränsdragning

för vad som i avskrivningshänseende skall räknas till mark, byggnad

eller inventarier. Genom den nya avgränsningen har inventariebegreppet

i avskrivningshänseende blivit betydligt mer omfattande än förut. Sålunda

räknas till inventarier alla anordningar avsedda att direkt tjäna en

byggnads användning för rörelseändamål liksom anordningar som används

tillsammans med vissa maskiner eller andra inventarier i rörelse. Till byggnad

hänförs numera endast själva byggnadsstommen och de anordningar

som behövs för byggnadens allmänna funktioner. En särskild avskrivningsrätt

har införts för vissa till rörelsefastighet hörande markanläggningar såsom

körplaner, vägar, parkerings- och upplagsplatser. Vidare har införts en

förbättrad avskrivningsrätt för den som nyinvesterar genom ny-, till- eller

ombyggnad. För sådana investeringar finns rätt till ett s. k. primäravdrag

med 2 procent för vart och ett av de första fem åren efter investeringen.

Även i fråga om de vanliga årliga värdeminskningsavdragen har, som jag

förutsatte i prop. 1969: 100, en viss allmän höjning av procenttalen genomförts

i praxis (se riksskattenämndens meddelande nr 2: 1 1970). De nya bestämmelserna

om fastighetsavskrivningar tillämpades första gången vid

1970 års taxering men under vissa förutsättningar kan skattskyldig efter eget

val fortsätta att tillämpa äldre bestämmelser även vid 1970 och 1971 års

taxering.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

Kommunalskattelagens nyindelning av mark, byggnad och inventarier i

avskrivningshänseende får också betydelse för en del andra skatteförfattningar.

Jag syftar härvid närmast på lagstiftningen om investeringsfonder

för konjunktur utjämning, om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar (s. k. eldsvådefonder), om avdrag vid inkomsttaxeringen

för avsättning till särskild nyanskaffningsfond resp. fond för

återanskaffning av fastighet. Gemensamt för dessa fondanordningar är att

när fonden tas i anspråk på föreskrivet sätt skall tillgång, som anskaffats

med fondmedel, i beskattningshänseende anses i motsvarande mån aveller

nedskriven. Förutsättningarna för rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

till olika fonder är utformade med hänsyn till resp. fonds ändamål.

Så gäller t. ex. för avdrag för avsättning till s. k. eldsvådefonder och nyanskaffningsfonder

att avdraget ej får överstiga beloppet av ersättning

för förlorade eller avyttrade maskiner och inventarier som ingår i den

skattepliktiga intäkten av rörelsen. Avdrag för avsättning till återanskaffningsfond

får ej överstiga beloppet av den skattepliktiga realisationsvinst

som uppkommit genom avyttring av fastighet som använts i rörelsen. Eftersom

realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av rörelsefastighet inte

omfattar den del av byggnaden, som i avskrivningshänseende hänförs till

inventarier, medför de nya avskrivningsreglerna indirekt en viss beskärning

av möjligheterna till avsättning till återanskaffningsfond. Å andra sidan

ökar på samma sätt förutsättningarna för avsättning till eldsvådefond

och nyanskaffningsfond. Vad gäller konjunkturinvesteringsfonderna får

fonden tas i anspråk för bl. a. byggnader samt maskiner och andra inventarier.

Med hänsyn till avskrivningstidens olika längd för byggnader och

maskiner är det betydligt förmånligare för företagen att använda investeringsfonderna

för bygnadsinvesteringar än för maskininvesteringar. Det utvidgade

inventariebegreppet återverkar således även på detta fondinstitut.

Av vad jag här anfört torde framgå att en viss förskjutning i grunderna för

rätt till avsättning till och ianspråktagande av olika fonder skett till följd

av de nya avskrivningsreglerna. Jag finner det emellertid naturligt att den

ändrade gränsdragningen mellan mark, byggnader och inventarier, som kommit

till uttryck i de nya avskrivningsreglerna, tillämpas genomgående vid

inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i förekommande fall. I lagstiftningen

om investeringsfonder bör ett par följdändringar av närmast formell

natur vidtas i förtydligande syfte.

När investeringsfond för konjunkturutjämning utnyttjas får avdrag vid

inkomsttaxeringen inte ske med belopp svarande mot fondens minskning.

För beskattningsändamål skall som förut nämnts underlaget för årliga avdrag

för värdeminskning av sådana avskrivningsbara tillgångar som anskaffats

med fondmedel anses reducerat med det i anspråk tagna beloppet. Nuvarande

bestämmelse härom i 15 § förordningen (1955:256) om investeringsfonder

för konjunkturutjämning omfattar enligt lydelsen endast så
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 170 år 1970

21

dan kostnad för investeringar i byggnad och inventarier som hittills kunnat

avskrivas skattetekniskt. Genom de nya avskrivningsreglerna kan årlig

avskrivning för värdeminskning ske även av vissa investeringar i markanläggningar,

bl. a. sådana markanläggningar för vilka enligt 14 § förordningen

investeringsfond får tas i anspråk efter särskilt medgivande. Självfallet

skall markinvesteringar som bekostats med fondmedel behandlas på

enahanda sätt som investeringar i byggnader och inventarier. Jag förordar

därför att bestämmelsen i 15 § genom ett tillägg utvidgas att omfatta även

sådan kostnad för markanläggning som enligt gällande beskattningsregler

kan bli föremål för årliga värdeminskningsavdrag rid inkomsttaxeringen.

I 4 § första stycket förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen

för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet stadgas

att avsatta medel får tagas i anspråk för avskrivning av byggnad som anskaffats

av den skattskyldige för användning i hans rörelse. Vidare föreskrivs

att till byggnaden inte räknas sådana fasta maskiner och andra till

byggnaden hörande inventarier, som skall åsättas särskilt maskinvärde vid

fastighetstaxering. Sistnämnda stadgande står inte i överensstämmelse med

det utvidgade inventariebegrepp som införts genom de nya avskrivningsreglerna.

Jag föreslår därför den ändringen i paragrafen att till byggnaden

inte skall räknas sådana tillgångar, som enligt de nya avskrivningsreglerna

skall hänföras till maskiner och andra inventarier.

Fråga om dispens från utskiftningsskaitt i vissa fall

Sveriges Industriförbund tar i en framställning upp en fråga som rör

medgivande för moderbolag att överta dotterbolags utskiftningsskatteskuld

i samband med fusion enligt 174 § 1 mom. lagen om aktiebolag. Förbundet

erinrar om att riksskattenämnden enligt 1 § 2 mom. andra stycket förordningen

(1927:321) om skatt vid utslagning av aktiebolags tillgångar kan

medge moderbolag, som enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen fusionerar

dotterbolag, att överta dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. Sådan dispens

kan enligt nämnda bestämmelse lämnas under följande förutsättningar,

nämligen att med fusionen åsyftas en mera ändamålsenlig organisation, att

erläggandet av utskiftningsskatten med hänsyn till dennas storlek kan anses

utgöra ett väsentligt hinder för fusionen samt att fusionen inte kan antagas

vara ett led i åtaganden, syftande till att erhålla obehörig förmån i beskattningsavseende

för ettdera bolaget eller för någon, med vilken ettdera bolaget

är i intressegemenskap. Förbundet pekar på att frågan om stadgandets

innebörd tidigare varit föremål för diskussion (se BeU 1952: 37 och prop.

1953: 28, BeU 14).

Frågeställningen var då närmast om hinder förelåg mot att tillämpa stadgandet

när det ena bolaget bedrev rörelse men det andra endast hade inkomst

av jordbruksfastighet eller annan fastighet. Departementschefen ut
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

talade i prop. 1953: 28 att han i princip var av den uppfattningen att dispens

borde förekomma i första hand mellan rörelseidkande bolag, men han

förnekade inte möjligheten av att så starka skäl av organisatorisk art kunde

föreligga även då fusionen berörde icke rörelsedrivande bolag, att det framstod

som motiverat med ett dispensmedgivande av riksskattenämnden. Vidare

uttalade departementschefen att sådan gällande författningstext utformats

ägde riksskattenämnden även medge dispens i sistnämnda fall, varför

någon författningsändring inte var påkallad. Enligt förbundet har också

riksskattenämnden sedermera medgivit dispens då ettdera bolaget haft inkomst

av jordbruksfastighet, exempelvis skogsbruk. Däremot har nämnden

ansett sig inte böra medge dispens i de fall då dotterbolaget endast hade till

uppgift att förvalta fastighet för moderbolagets räkning.

Förbundet framhåller att under senare år företagssammanslagningar har

förekommit i betydligt större omfattning än som tidigare varit fallet. I sådana

sammanhang förekommer ofta, att ett bolag som före sammanslagningen

drivit sin verksamhet i egna fastigheter fått överta bolag, vilka som

enda uppgift hade att förvalta fastighet, i vilken annat övertaget bolag bedrivit

sin verksamhet. Fall har naturligtvis också förekommit då sammanslagningen

medfört att flera sådana förvaltningsbolag förekommer vid sidan

av varandra inom samma koncern. Ofta saknas i de ändrade förhållandena

skäl att längre bibehålla konstruktionen med särskilda fastighetsförvaltande

bolag. Från mervärdeskattesynpunkt är det enligt förbundet avgjort enklare

att verksamheten bedrivs i fastigheter som ägs av moderbolaget självt.

Det finns därför anledning anta att företagen av förenklingsskäl vill verkställa

fusioner mellan moderbolag och fastighetsförvaltande dotterbolag. En

sådan såväl från företagens synpunkt som för det allmänna eftersträvansvärd

förenkling kan dock omintetgöras, om den utskiftningsskatteskuld,

som kan förekomma hos dotterbolaget, måste erläggas i samband med fusionen.

Enligt förbundets uppfattning bör därför medgivande kunna ges moderbolaget

att överta det fastighetsförvaltande bolagets skatteskuld i dylika

fall.

Riksskattenämnden anför i yttrande över förbundets framställning att

nämnden vid handläggningen av ifrågavarande dispensärenden följt de av

departementschefen i 1953 års proposition uppdragna riktlinjerna för dispensgivningen.

När fråga varit om rörelsedrivande moderbolag och dotterbolag

som endast förvaltar annan fastighet än jordbruksfastighet, har en

individuell och noggrann prövning skett av de i ansökningen åberopade skälen

för dispens. Då rörelsedrivande moderbolag enbart arrenderat dotterbolagets

fastighet — i regel en fabriksfastighet — och några särskilda skäl

inte förelegat, har sålunda den planerade fusionen inte ansetts av organisatoriska

skäl så angelägen, att det ur allmän synpunkt framstått som motiverat

att medge den begärda skattelindringen. Riksskattenämnden, som anser

att nya motivuttalanden från statsmakternas sida bör föreligga om dis
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

23

pens mera regelmässigt skall medges vid fusioner av ifrågavarande slag, har

emellertid — med hänsyn till utskiftningsskattens ringa statsfinansiella betydelse

— inte någon erinran mot att generösare riktlinjer meddelas. Nämnden

anmärker dock att detta innebär att en viss förskjutning sker i själva

grunden för dispensgivningen.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden yttrar över

framställningen att den ökade internationella konkurrensen medfört att det

inom det svenska näringslivet bildas större företagsenheter än tidigare. Härigenom

har antalet företagsfusioner ökat under senare år. Denna utveckling

torde i framtiden komma att intensifieras. Allmänna ombudet anser — i

likhet med industriförbundet — att nuvarande regler och praxis kan verka

hindrande på affärsmässigt motiverade fusioner. Han har därför i princip

ingen erinran mot förbundets framställning, i varje fall beträffande dotterbolag

i koncern där dotterbolaget endast förvaltar fastighet som helt eller til!

huvudsaklig del används i koncernens rörelse.

Departementschefen. Som allmänna ombudet anfört har antalet företagsfusioner

ökat under senare år. Den internationella konkurrensen har medfört

krav på större företagsenheter i svenskt näringsliv än tidigare och därigenom

torde denna tendens i framtiden komma att förstärkas. Införandet av

mervärdeskatten kan möjligen också i viss mån medverka till denna utveckling.

Vidare har framvuxit ett ökat intresse av att, även utan samband med

tillskapandet av större företagsenheter, fusionera fastighetsägande dotterbolag

med rörelsedrivande moderbolag. Mot bakgrund av det sagda har jag

ingen erinran mot att dispens meddelas i fall varom här är fråga. Jag vill

dock understryka att de i 1 § 2 mom. andra stycket förordningen om skatt

vid utskiftning av aktiebolags tillgångar angivna dispensförutsättningarna

givetvis måste föreligga för att en dispensansökan skall kunna bifallas. Någon

författningsändring är inte erforderlig för att medge en sådan tillämpning

av dispensinstitutet som jag nu angett. Vad jag här anfört bör emellertid

bringas till riksdagens kännedom.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående ackumulerad

inkomst,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om ändring i förordningen (1955: 256) om investeringsfonder för

konjunkturutjämning,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

A) lag om ändring i förordningen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen

för avsättning till fond för åt er anskaffning av fastighet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

25

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Författningsförslag .............................................. 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 23 oktober 1970 8

Inledning ...................................................... 8

Ackumulerad inkomst ............................................ 8

Nuvarande ordning ............................................ 8

1970 års skattereform .......................................... 10

Departementschefen.............................................. 12

Allmänna synpunkter .......................................... 12

Grundavdraget vid skatteberäkningen ............................ 13

Uppdelningen i A- och B-inkomst ................................ 13

Skatteberäkningen ............................................ 15

övergångsfall m. m............................................. 17

Övriga frågor.................................................... 18

Ändring i kommunalskattelagen.................................. 18

Lagstiftningen om investeringsfonder.............................. 19

Fråga om dispens från utskiftningsskatt i vissa fall .................. 21

Hemställan .................................................... 23

KUNGL BOKTR. STHLM 1970 700565

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1970:65 Betänkande med anledning av Kungl. Maj. ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen s. 1 i texten