Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshgpoteksföreningar, m. m

1970-10-16 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:172, Med förslag till lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshgpoteksföreningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

1

Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket

Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshgpoteksföreningar,

m. m.; given Stockholms slott den 16 oktober

1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

2) lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoteksföreningar,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en höjning av grundfonden för Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa från 2,9 miljarder kr. till 3,9 miljarder kr. och

av grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank från 300 milj. kr. till

400 milj. kr. Vidare föreslås för såväl stadshypoteksinstitutionens som

landshypoteksinstitutionens del vissa ändringar i reservfondsreglerna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 172

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges

stadsliypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 13 och 34 §§ förordningen (1968: 576) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

13

Som grundfond för kassan ställer

staten till förfogande eu av riksgälds
fullmäktige

utfärdad garantiförbindelse

på två miljarder nio hundra

miljoner kronor.

(Föreslagen lydelse)

Som grundfond för kassan ställer

staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige

utfärdad garantiförbindelse

på tre miljarder nio

hundra miljoner kronor.

34

Förenings behållna —-----

Säkerhetsfonden skall-----

Om förening ej kan uppfylla i

andra stycket angivet krav, skall

säkerhetsfonden sammanlagd med

övriga föreningars säkerhetsfonder

uppgå till lägst ett belopp som svarar

mot en procent av kassans skulder.

Kassan meddelar anvisningar

om tillämpningen av denna bestämmelse.

— en säkerhetsfond.

--föreningens skulder.

Om förening ej kan uppfylla i

andra stycket angivet krav, skall säkerhetsfonden

sammanlagd med övriga

föreningars säkerhetsfonder och

kassans reservfond uppgå till lägst

ett belopp som svarar mot två procent

av kassans skulder. Kassan meddelar

anvisningar om tillämpningen

av denna bestämmelse.

I den--------

betryggande sätt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

3

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 13, 27 och 59 §§ lagen (1970: 65) om Sveriges

allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

13

Ordförande för sammankomst är

ordföranden i bankens styrelse. Vid

förfall för denne eller vid behandling

av fråga som anges i andra stycket

väljer sammankomsten ett av ombuden

att vara ordförande för sammankomsten.

Bankens styrelseledamöter---

Beslut fattas---- —--• -— —

(Föreslagen lydelse)

§

Sammankomst öppnas av den ledamot

i styrelsen som denna utser.

Sammankomsten skall välja ett av

ombuden att vara ordförande för

sammankomsten.

--ombud deltaga.

nom lottning.

27

Som grundfond för banken ställer

staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige

utfärdad garantiförbindelse

på trehundra miljoner

kronor.

Som grundfond för banken ställer

staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige

utfärdad garantiförbindelse

på fyrahundra miljoner

kronor.

Förenings behållna — —---

Reservfonden skall---—--

Om förening ej kan uppfylla i

andra stycket angivet krav, skall reservfonden

sammanlagd med övriga

föreningars reservfonder uppgå till

lägst ett belopp som svarar mot en

procent av bankens skulder. Banken

meddelar anvisningar om tillämpningen

av denna bestämmelse.

1 den

59 §

— en reservfond.

--- föreningens skulder.

Om förening ej kan uppfylla i

andra stycket angivet krav, skall reservfonden

sammanlagd med övriga

föreningars reservfonder och bankens

reservfond uppgå till lägst ett

belopp som svarar mot två procent

av bankens skulder. Banken meddelar

anvisningar om tillämpningen av

denna bestämmelse,

betryggande sätt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 172

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar

i fondreglerna för stadshypoteks- och landshypoteksinstitutionerna, m. m.

och anför.

Inledning

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank

har till uppgift att finansiera stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarnas

utlåning. Finansieringen sker i huvudsak genom obligationsupplåning.

Storleken av upplåningen bestäms av storleken på den

grundfond som staten ställer till kassans resp. bankens förfogande. Upplåningen

får inte överstiga ett belopp som motsvarar tio gånger grundfondens

belopp. F. n. har kassan en grundfond om 2,9 miljarder kr. under det

att bankens grundfond är bestämd till 300 milj. kr. Grundfonderna består

av garantiförbindelser som utfärdats av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Köparna av kassans och bankens obligationer tryggas bl. a. av de reservfonder

som skall byggas upp i såväl centralorgan som förening. I princip

skall centralorganets och förenings fond ha en storlek som svarar mot lägst

1 % av centralorganets resp. föreningens skulder. För föreningarna gäller

därutöver en subsidiär regel som innebär att om en förenings fond inte når

upp till 1 % av föreningens skulder, så skall i vart fall samtliga föreningars

reservfonder sammanlagda svara mot lägst 1 % av centralorganets skulder.

Stadshypotekskassan och hypoteksbanken har i skrivelser den 26 resp. 31

augusti 1970 till Kungl. Maj :t hemställt om höjning av grundfonden. Kassan

har föreslagit att dess grundfond höjs till lägst 3,9 miljarder kr. Bankens

förslag avser en höjning av dess grundfond till 400 milj. kr. Kassan och

banken har dessutom hemställt om en ny subsidiär fondkravsregel som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

skall gälla som ett alternativ till den nuvarande subsidiära regeln. Den

föreslagna regeln innebär att centralorganets och föreningarnas fonder

sammanlagda skall uppfylla ett fondrelationskrav på 2 %.

Över framställningarna har efter remiss yttranden avgetts av statskontoret,

bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsverket, bostadsstyrelsen,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

allmänna pensionsfonden, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen

(berör endast kassans framställning), Sveriges jordbrukskasseförbund

och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Gällande ordning

Bestämmelserna för stadshypoteksinstitutionen finns i förordningen

(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

(SF). Bestämmelserna för land shy poteksinstitutionen

finns i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar

(LL).

Huvudbestämmelserna om grundfond finns i 13 § SF och 27 § LL. Enligt

dessa lagrum ställer staten till kassans resp. bankens förfogande som grundfond

en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse som lyder på

2,9 miljarder kr. för kassans del och på 300 milj. kr. för bankens del. Grundfonden

bildar det yttersta underlaget för kassans och bankens verksamhet

genom att den utgör beräkningsunderlag vid bestämmandet av upplåningsmaximum.

Sammanlagda beloppet av kassans resp. bankens låneskuld får

sålunda inte överstiga tio gånger grundfondens storlek (7 § första stycket

SF och 18 § första stycket LL).

För såväl kassan som banken gäller att grundfonden efter anmälan till

riksgäldskontoret får tas i anspråk dels till fullgörande av förbindelser om

medel till detta tillfälligtvis saknas, dels också vid kassans eller bankens likvidation.

Tas grundfonden i anspråk i annat fall än vid likvidation skall det

uppburna beloppet snarast möjligt återbetalas till staten varjämte staten

skall erhålla ersättning för den ränta som staten kan ha utgett med anledning

av att fonden tagits i anspråk. Vid likvidation får grundfonden tas i

anspråk endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för kassans

eller bankens förbindelser (14 § SF samt 28 § och 31 § andra stycket LL).

Om kassans grundfond genom förluster, som uppkommit på kassans rörelse

i dess helhet går ned med mer än 5 %, krävs tillstånd av Kungl. Maj :t

för att kassan skall få ta upp nytt lån. Är nedgången större än 10 % fordras

dessutom riksdagens medgivande. Om grundfonden tas i anspråk för att

täcka förlust, skall kassan anmäla detta till Kungl. Maj :t (7 § andra och

tredje styckena SF). Enligt motsvarande bestämmelser i fråga om hypoteksbankens

grundfond gäller, att om fonden går ned med 10 % eller mera,

så får banken inte ta upp nytt lån förrän fonden återställts till sitt ur
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

sprungliga belopp. Vid sådan nedgång av grundfonden skall bankens delägare,

dvs. landshypoteksföreningarna, sammanträda för att besluta om de

åtgärder som påkallas av omständigheterna (18 § andra stycket LL).

Reservfondsreglerna är i huvudsak enhetligt utformade för de båda hypoteksinstitutionerna;

15, 16, 34 och 35 §§ SF (16 § ändrad 1970: 66) samt 29,

30, 59 och 60 §§ LL. Reglerna innebär följande. Stadshgpotekskassan och

hypoteksbanken skall avsätta den behållna årsvinsten till en reservfond, som

i princip alltid skall uppgå till lägst 1 % av kassans resp. bankens skulder.

Möjlighet finns dock att av vinsten bevilja förening bidrag utan återbetalningsskyldighet

till att täcka föreningens förvaltningskostnader. För kassan

gäller därutöver att om reservfonden uppgår till 2 % av kassans skulder, så

får vinstmedel användas för syfte som hänger samman med kassans ändamål.

Kassans och bankens reservfonder får i princip användas endast till

att täcka förlust som uppstått på centralorganets rörelse i dess helhet. Har

förening lidit förlust som den inte kan täcka med egna fondmedel, kan föreningen

dock beviljas bidrag från kassans resp. bankens reservfond utan

återbetalningsskyldighet med belopp som svarar mot högst hälften av reservfonden.

Innan sådant bidrag ges skall föreningarnas ombud i centralorganet

höras. I fråga om landshypoteksinstitutionen gäller vidare att bankens

reservfond i den mån den överstiger 2 % av bankens skulder kan användas

till att ge föreningarna lättnad i lånevillkoren. Såväl kassan som

banken är skyldig att snarast öka reservfonden till föreskrivet belopp enligt

1 %-regeln om fonden gått ned under detta.

Också förenings behållna vinst skall avsättas till en fond, reservfond för

landshypoteksförening och säkerhetsfond för stadshypoteksförening. Liksom

för centralorganen gäller för förening ett fondrelationskrav på 1 %, vilket

alltså innebär att fonden i princip alltid skall svara mot minst detta

procenttal av föreningens skulder. För det fall någon förening inte uppfyller

detta krav finns en subsidiär regel av innehåll, att i vart fall samtliga

föreningars fonder sammanlagda skall svara mot lägst 1 % av kassans resp.

bankens skulder. Den närmare tillämpningen av denna regel skall ske efter

anvisningar av centralorganet, överstiger stadshypoteksförenings säkerhetsfond

2 % av föreningens skulder får avkastningen av fonden efter medgivande

av kassan användas till att bestrida föreningens förvaltningskostnader

eller, om detta ej behövs, till att ge medlemmarna, dvs. de enskilda låntagarna,

lättnad i lånevillkoren. Motsvarande bestämmelse för landshypoteksförening

innebär att i den mån förenings reservfond överstiger 2 % av

föreningens skulder får fondmedel — efter beslut av föreningsstämma —

användas till att ge låntagarna lättnad i lånevillkoren.

Genom att låntagare är skyldig att till sin förening utge ett särskilt förvaltnings-

och fondbidrag får förening möjlighet att göra behövliga avsättningar

till sin fond (37 § SF och 55 § första stycket LL). Kassan och banken

har motsvarande möjlighet att ta ut bidrag från föreningarna (17 §

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

7

SF och 24 § första stycket LL). Centralorganen kan emellertid också skapa

andra möjligheter till fondavsättningar, bl. a. genom kursvinster vid inköp

av egna obligationer i samband med amortering på obligationsskulden. Banken

har sålunda inte på lång tid behövt ta ut några bidrag för fondavsättningsändamål.

Stadshypotekskassans och hypoteksbankens framställningar

Grundfonderna

Stadshypotekskassan konstaterar inledningsvis att kassans obligationsskuld

den 31 juli 1970 uppgick till 24 281 milj. kr. och att vid samma tidpunkt

därutöver obligationer sålts för 421 milj. kr. som skulle likvideras

senare. Den outnyttjade upplåningsrätten uppgick alltså då till ca 4 298

milj. kr.

Kassan erinrar om att frågan om grundfondens storlek senast prövades

av 1968 års riksdag i samband med att beslut fattades om att bostadskreditinstitutionen

genom fusion skulle gå upp i stadshypoteksinstitutionen (prop.

1968: 153, BaU 62, rskr 370, SFS 575—577). Grundfonden för den genom

fusionen utvidgade stadshypotekskassan bestämdes därvid till 2,9 miljarder

kr., dvs. det sammanlagda beloppet av kassans och Svenska bostadskreditkassans

grundfonder. De senaste grundfondshöjningarna skedde för stadshypotekskassans

del år 1965, då grundfonden höjdes med 500 milj. kr. till

1,5 miljarder kr., och för bostadskreditkassans del år 1968, då dess grundfond

höjdes med 500 milj. kr. till 1,4 miljarder kr. (se SFS 1965: 140 resp.

1968: 258).

Till belysning av stadshypotekskassans behov av upplåningsrätt redovisas

i framställningen följande uppställning beträffande utvecklingen under senare

är av obligationsskuld och låneverksamhet (före år 1969 inklusive uppgifter

för bostadskreditkassan).

Belopp1

Nettoökning

av

utelöpande

utestående

obligationer

hvpotekslån

31/12

milj. kr.

milj. kr.

0/

/o

1960 .........

......... 6 635

748

12,5

1961 .........

......... 7 426

753

11,2

1962 .........

......... 8 717

1 405

18,8

1963 .........

......... 9 465

691

7,8

1964 .........

......... 11 001

1 431

15,0

1965 .........

......... 12 145

1 255

11,4

1966 .........

......... 14 128

1 978

16,1

1967 .........

......... 16 027

1 893

13,3

1968 .........

......... 18 583

2 563

15,9

1969 .........

......... 22 353

3 699

19,8

31/7

1970 .........

......... 24 703

2 248

10,0

1 I beloppen har räknats in vid resp. tidpunkt försålda men icke likviderade obligationer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Kassan pekar på att låneverksamheten under de senaste åren ökat avsevärt

men framhåller också att det självfallet inte är möjligt att med någon

större grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om de låneökningar som

verksamheten kan resultera i under den närmaste framtiden. Beloppet av

de balanser inneliggande beviljade låneansökningar, som kassan till följd

av läget på kapitalmarknaden ännu inte kunnat effektuera, uppgick emellertid

den 31 juli 1970 till inemot 4 miljarder kr., dvs. nära nog till den nuvarande

upplåningsmarginalen om drygt 4 miljarder kr. Med hänsyn härtill

och med beaktande av omfattningen av det pågående och planerade bostadsbyggandet

bör kassan vara beredd att tills vidare möta iåneanspråk av minst

samma storleksordning som förelåg under fjolåret. Utrymme bör finnas

också för en ökning i utlåningen i takt med den ökning som varit under de

senaste åren. Kassans upplåningsmarginal kan därvid komma att visa sig

otillräcklig för att medge nödvändig rörelsefrihet under den närmaste framtiden.

När det gäller frågan om storleken av det belopp, med vilket grundfonden

bör ökas, erinrar kassan om de synpunkter som framförts i tidigare framställningar

om fondökningar. Kassan har sålunda framhållit bl. a. att kassan

är väl medveten om kraven på en stram kreditpolitik men samtidigt

understrukit, att låneanspråken i främsta rummet är beroende av omfattningen

av det bostadsbyggande som statsmakterna efter prövning från bostadspolitiska

synpunkter funnit vara av den angelägenhetsgrad att det bör

ges utrymme i investeringsplanerna. Kassan har vidare i sina framställningar

framhållit att en grundfondshöjning endast skapar formella förutsättningar

för en ökad obligationsutgivning och sålunda inte i och för sig

bereder möjligheter till en ökad utlåning. Kreditgivningens omfattning och

inriktning beror på andra faktorer och måste följa de normer som förestavas

av den allmänna kreditpolitiken. Dessa uttalanden äger tillämpning också

beträffande den nu ifrågasatta höjningen. Med hänvisning till det anförda

förestår kassan atl grundfonden ökas med minst 1 miljard kr. eller sålunda

till lägst 3,9 miljarder kr.

Hypoteksbanken erinrar om att frågan om storleken av dess grundfond

senast prövades av 1967 års riksdag därvid fonden höjdes med 100 milj. kr.

till 300 milj. kr. (prop. 1967: 58, BaU 29, rskr 159, SFS 152).

Till belysning av bankens behov av upplåningsrätt redovisar banken denna

uppställning i fråga om utvecklingen under senare år av bankens obligationsskuld

och låneverksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

9

Belopp Nettoökning

utelöpande

obligationer

31/12 milj. kr. milj. kr.

1966 .................. 1 882 178

1967 .................. 2 090 208

1968 .................. 2 226 176

1969 .................. 2 428 162

30/6

1970 .................. 2 522 94

Beloppet av utelöpande obligationer vid 1970 års utgång uppskattas av

banken till ca 2,6 miljarder kr. Genomsnittligt skulle obligationsskulden

då ha ökat med ca 180 milj. kr. per år under fyra år. Från denna utgångspunkt

skulle med grundfondens nuvarande storlek utrymme finnas för en

ökad utlåningsverksamhet under två år. Detta innebär att framställning om

höjning av grundfonden kan beräknas få göras inom denna tid för att ett

överskridande eller eventuellt uppehåll i utlåningsverksamheten inte skall

riskeras.

Mot denna bakgrund anser banken det välbetänkt att redan nu hemställa

om en höjning av grundfonden. Storleken av en sådan höjning föreslås få bli

densamma som vid den senaste prövningen eller 100 milj. kr.

Banken erinrar avslutningsvis om det uttalande som banken gjorde i den

framställning som ledde till 1967 års grundfondshöjning. I detta uttalande,

som enligt banken fortfarande har aktualitet, betonades att banken var väl

medveten om att en höjning av grundfonden skapar endast formella förutsättningar

för en ökad obligationsutgivning och att den faktiska upplåningen

liksom tidigare måste följa de normer som utstakas av den allmänna

kreditpolitiken. I fråga om utlåningsverksamhetens omfattning erinrade

banken om att en viss ökning i efterfrågan kunde bli en följd av jordbruksutredningens

förslag om den framtida jordbrukspolitiken. Härvid åsyftades

bl. a. förslag om höjda statliga kreditgarantiramar som ett led i rationaliseringsverksamheten.

Dessa förslag har därefter behandlats och resulterat

bl. a. i en ökning av kreditgarantigivningen.

Reserv fondsreglerna

Stadshypotekskassan erinrar om att när fondrelationskravet på 1 % infördes

för stadshypoteksförening förutsåg departementschefen, att vissa föreningar

skulle få svårt att inom den närmaste tiden klara detta krav liksom

att sådan svårighet i framtiden kunde inträda för förening med kraftigt

ökande utlåning (prop. 1968: 153 s. 38). Därför tillkom den subsidiära

fondkravsbestämmelsen som innebär, att om en förenings säkerhetsfond

inte svarar mot 1 % av föreningens skulder, i stället samtliga föreningars

säkerhetsfonder tillsammans skall svara mot samma procenttal av kassans

skulder. Härigenom kommer fondrelationskraven för kassan och föreningarna

att innebära, att de egna fonderna alltid kommer att vara minst 2 %

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

av skulderna för stadsl^poteksorganisationen sedd som en enhet.

Till belysning av fondntvecklingen under senare år hänvisar kassan i sin

framställning till denna uppställning (åren 1960—68 avser stadshypoteksinstitntionens

och bostadskreditinstitutionens fonder sammantagna).

Kassans reservfond

Föreningarnas

säkerhetsfonder

Kassans och före- ningarnas fonder

milj.

% av

milj.

% av

milj.

% av

31/12

kr.

skulder

kr.

skulder

kr.

skulder

1960.......

..... 60

0,91

73

1,08

133

1,99

1961.......

..... 69

0,93

83

1,11

152

2,04

1962.......

..... 81

0,92

95

1,07

176

1,99

1963.......

..... 94

0,99

109

1,14

203

2,13

1964.......

..... 112

1,02

124

1,12

236

2,14

1965.......

..... 135

1,10

140

1,14

275

2,24

1966.......

..... 169

1,19

161

1,13

330

2,32

1967.......

..... 212

1,31

187

1,16

399

2,47

1968.......

..... 266

1,43

219

1,17

485

2.60

1969.......

..... 340

1,54

252

1,13

592

2,67

I en kommentar till uppställningen anför kassan, att anledningen till att

föreningarnas fonder stagnerat i förhållande till skulderna är den starkt

stegrade ntlåningstakten. Föreningarna är för sin fondbildning helt hänvisade

till de förvaltnings- och fondbidrag som medlemmarna — låntagarna

erlägger. Dessa bidrag är avvägda så, att förvaltningskostnader och

behövliga fondavsättningar skall täckas, under förutsättning dock att lånestocken

utvecklas i förutsedd takt. I och med de stora utlåningsökningar

som skett och som knappast kunnat förutses har bidragen inte räckt till

för att konsolidera föreningarnas fondställningar. Kassan däremot är inte

enbart hänvisad till de förvaltnings- och fondbidrag som föreningarna erlägger.

Kassans reservfond har därför kunnat utvecklas på ett tillfredsställande

sätt.

Med största sannolikhet kan stadshypoteksinstitutionen för överskådlig

framtid uppfylla det sammantagna fondrelationskravet på 2 % utan att

särskilda inkomstförstärkande åtgärder behöver vidtagas. Däremot synes

det tveksamt om föreningarna tillsammans framdeles utan sådana åtgärder

alltid skall kunna uppfylla ett fondrelationskrav om 1 %. En alltmer ökad

utlåningstakt kan medföra att föreningarna tillfälligtvis kan få svårt att med

nu utgående förvaltnings- och fondbidrag uppfylla det gällande kravet på

fondstorlek. Eftersom det är angeläget att inte belasta låntagarna med större

kostnader än absolut nödvändigt för att undvika en höjning av boendekostnaderna,

kan det sättas i fråga om inte den gällande subsidiärbestämmelsen

avseende förenings fondrelationskrav bör kompletteras. Till den nuvarande

bestämmelsen om att föreningarnas säkerhetsfonder tillsammans

skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot 1 % av kassans skulder kan

läggas en alternativ bestämmelse om att föreningarnas säkerhetsfonder och

kassans reservfond tillsammans skall uppgå till lägst ett belopp som svarar

mot 2 % av kassans skulder. Om bestämmelsen får denna utformning skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

11

föreningarnas säkerhetsfonder sammanlagda tillfälligt kunna understiga

fondrelationen på 1 % under förutsättning att kassans reservfond kompenserar

skillnaden. Kassan framhåller att en sådan komplettering inte innebär

någon saklig ändring av de gällande fondkraven. I stället stryks det under

att kassans och föreningarnas egna fonder sammantagna utgör skydd

för kassans borgenärer, dvs. i princip innehavarna av kassans obligationer.

Kassan hemställer att 34 § SF ändras enligt det sagda.

Hypoteksbanken — som i frågan samrått med stadshypotekskassan —

hemställer att i 59 § LL införs en kompletterande fondkravsregel av samma

innebörd som kassan föreslagit för stadshypoteksinstitutionens del. Som

skäl för ändringen åberopar banken i huvudsak samma omständigheter

som kassan anfört till stöd för sin hemställan. Banken påpekar bl. a. att

fondrelationstalet sedan många år tillbaka minskat för såväl banken som

föreningarna. År 1950 uppgick bankens fondmedel till 2,73 % av obligationsskulden;

föreningarnas fondmedel utgjorde då 2,17 % av låneomslutningen.

Motsvarande procenttal åren 1960 och 1967 var 1,26 och 1,49 resp.

1,13 och 1,32. Enligt balansräkningarna vid 1969 års utgång har bankens

fondrelationstal ökat till 1,23 % men för föreningarna har talet minskat

till 1,27 %. Den successivt minskade fondrelationen för föreningarnas del

hänger samman med utlåningsexpansionen. Denna har varit särskilt stark

på senare år, dock med undantag för de allra sista åren då en dämpning

skett genom den allmänt åtstramade kreditpolitiken. Vid utgången av år

1969 uppfyllde några föreningar inte fondkravet på 1 % och några föreningar

redovisade ett fondrelationstal som låg endast obetydligt över detta procenttal.

Hypoteksbanken har slutligen hemställt att reglerna i 13 § första stycket

LL om ordförande på delägarsammankomst i banken ändras efter mönster

av motsvarande bestämmelse för stadshypotekskassan.

Remissyttrandena

Framställningarna om höjning av stadshypotekskassans och hypoteksbankens

grundfonder har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Jordbrukskasseförbundet har i samband med sin tillstyrkan

av en höjning av grundfonden för banken framhållit angelägenheten av att

också landshypoteksinstitutionens faktiska kreditkapacitet stärks genom att

banken i ökad omfattning ges tillstånd till att emittera obligationer. Enligt

det samarbete som råder mellan jordbrukskasserörelsen och landshypoteksinstitutionen

skall jordbruksnäringens och skogsbrukets behov av långfristiga

bottenlån och lån med statlig garanti i största möjliga utsträckning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

tillgodoses av landshypoteksföreningarna under det att jordbrukskassorna

i huvudsak skall tillgodose det mera kortfristiga behovet av driftskrediter,

en ordning som förbundet finner naturlig med hänsyn till institutionernas

olika sätt för kapitalanskaffning. Genom att hypoteksbanken inte fått emittera

obligationer i erforderlig utsträckning har emellertid behovet av långfristiga

krediter i betydande omfattning fått tillgodoses av jordbrukskassorna.

Som exempel anger förbundet att av de garantilån, dvs. lån med statlig

garanti, på sammanlagt 155 milj. kr. som lämnats under budgetåret

1969/70, har 77 milj. kr. lämnats av jordbrukskassorna och endast 52 milj.

kr. lämnats av landshypoteksföreningarna.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot

den föreslagna nya reservfondsregeln. Bostadsstyrelsen har i sammanhanget

beträffande stadshypoteksföreningarna uttalat, att genom den nya bestämmelsen

undviks en sannolik höjning av de enskilda låntagarnas fond- och

förvaltningsbidrag och därmed också motsvarande ökning av boendekostnaderna.

Bankinspektionen har med viss tvekan tillstyrkt att den föreslagna regeln

införs i SF och LL och har samtidigt tagit upp frågan om ett slopande av

föreningarnas nuvarande fondkravsregler. Inspektionen delar inte uppfattningen

att den föreslagna regeln skulle sakna materiell betydelse. Förslaget

syftar ju till att möjliggöra en utjämning mellan å ena sidan föreningarnas

fonder, som väntas stagnera eller minska relativt sett, och å andra

sidan hypoteksbankens resp. stadshypotekskassans fond, vilken beräknas

öka. Med nuvarande regler saknas en sådan utjämningsmöjlighet. Förslaget

innebär därför i realiteten att de egna fonderna i lands- och stadshypoteksföreningarna

skulle kunna hållas på en lägre nivå än som är möjligt med

gällande bestämmelser. Fondkravet avser att säkerställa att det inom landsoch

stadshypoteksinstitutionerna finns tillgångar svarande mot de med

låneverksamheten förenade riskerna. För obligationsinnehavarna torde visserligen

institutionernas egna fonder spela en jämförelsevis begränsad roll

i förhållande till den säkerhet som utgörs av — förutom organisationernas i

författning närmare reglerade placeringar — de statliga grundfonderna på

lägst 10 % av obligationsupplåningen. För staten däremot bör det vara av

intresse att fondkravet inte tunnas ut alltför mycket med ökade risker att

grundfonderna skall behöva tas i anspråk som följd. Därtill kommer att ett

minskat fondkrav i lands- och stadshypoteksinstitutionerna medför en förbättring

av dessa organisationers redan starka konkurrensläge i förhållande

till särskilt de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen. Med hänsyn framför

allt till dessa synpunkter känner inspektionen en viss tveksamhet inför

det aktuella förslaget. Å andra sidan talar intresset av lägsta möjliga kreditkostnader

på förevarande område med sådan styrka för framställningarna

i denna del att inspektionen nu inte vill direkt motsätta sig en ändring av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

föreslagen innebörd. Även om alltså inspektionen i sak kan tillstyrka att

kravet på egna fonder i lands- och stadshypotelcsföreningarna ändras, vill

inspektionen ifrågasätta förslagets lämplighet i formellt hänseende. Genomförs

förslaget kommer vid fastställandet av huruvida gällande fondkrav

iakttagits av föreningarna inte mindre än tre regler — ett huvudstadgande

och två subsidiära bestämmelser — att behöva beaktas. Visserligen kan

kanske hävdas att den föreslagna utformningen av reglerna skulle ha ett

visst psykologiskt värde, framför allt däri att lagstiftaren såsom huvudkrav

uppställer egna fonder i föreningarna motsvarande 1 % av dessas skulder.

Denna synpunkt anser inspektionen emellertid inte ha så stor tyngd att den

uppväger önskemålet om enkla och lätt begripliga författningsbestämmelser.

På grund härav förordar inspektionen att nuvarande regler om minsta storlek

av föreningarnas egna fonder helt ersätts med det föreslagna subsidiärstadgandet

om ett fondkrav på 2 % för lands- resp. stadshvpoteksinstitutionen

som helhet.

Departementschefen

Stadshypotekskassans och hypoteksbankens grundfonder bildar underlag

för beräkning av institutens rätt till obligationsupplåning och därmed för

möjligheten till utlåning till stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarna.

Upplåning får sålunda ske till högst tio gånger grundfondens belopp. Grundfonderna,

som består av garantiförbindelser vilka ställs till förfogande av

staten, uppgår f. n. till 2,9 miljarder kr. för kassan och 300 milj. kr. för

hypoteksbanken.

Kassans grundfond på 2,9 miljarder kr. tillkom år 1969 genom en sammanslagning

av bostadskreditkassans och stadshypotekskassans grundfonder

i samband med att bostadskreditinstitutionen genom fusion gick upp i

stadshypoteksinstitutionen. Den senaste grundfondshöjningen skedde år

1968, då bostadskreditkassans grundfond höjdes med 500 milj. kr. till 1,4

miljard kr.

Som kassan framhåller är det givetvis inte möjligt att med någon större

grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om låneutvecklingen under den

närmaste framtiden. Kassan har i en sammanställning visat att nettoökningen

av utestående hypotekslån var under år 1969 3 699 milj. kr. och i

år t. o. in. juli månad 2 248 milj. kr. Kassan påpekar vidare att beloppet av

de balanser av inneliggande beviljade låneansökningar som till följd av läget

på kapitalmarknaden ännu inte kunnat effektueras uppgår till inemot 4 000

milj. kr. och således i det närmaste täcker den nuvarande upplåningsmarginalen

på 4 298 milj. kr. Det synes sålunda finnas risk för att kassans upplåningsmarginal

inte medger nödvändig rörelsefrihet om. en höjning får

anstå till 1971 års riksdag. .Tåg finner därför i likhet med kassan att grundfonden

nu bör höjas. Höjningen bör ske med 1 miljard kr. eller således

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

från. nuvarande 2,9 miljarder kr. till 3,9 miljarder kr. Mot en sådan höjning

har heller ingen invändning rests från remissinstansernas sida.

I fråga om hypoteksbanken skedde en höjning av dess grundfond senast

år 1967, då grundfonden höjdes med 100 milj. kr. till 300 milj. kr. Obligationsskulden

uppgick den 1 juli i år till 2 522 milj. kr. och beräknas avbanken

vid årets slut ha ökat till ca 2 600 milj. kr. Under åren 1967—70

kommer därmed den genomsnittliga årliga nettoökningen av obligationsskulden

att uppgå till ca 180 milj. kr. Mot denna bakgrund påpekar banken att

grundfonden inom två år måste höjas för att ett uppehåll i utlåningsverksamheten

inte skall riskeras. Banken finner det emellertid motiverat att redan

nu — i samband med att framställning görs om ändring av reservfondsreglerna

— hemställa om en höjning av grundfonden med 100 milj. kr.,

eller således till 400 milj. kr. Remissinstanserna har inte haft något att erinra

mot en sådan åtgärd. Även jag finner att det kan vara befogat att som

en beredskapsåtgärd nu höja också bankens grundfond. Höjningen bör ske

med det av banken begärda beloppet, 100 milj. kr.

De föreslagna grundfondshöjningarna kräver ändringar i 13 § SF och i

27 § LL. I sammanhanget vill jag påpeka, att grundfondshöjningarna endast

innebär formella möjligheter till ökad obligationsupplåning. Den faktiska

upplåningen får liksom hittills följa de normer som förestavas av den allmänna

kreditpolitiken.

Jag övergår härefter till att behandla kassans och bankens framställningar

i fråga om ändrade reserv fondsregler för föreningarna. För ettvart

av de båda centralorganen liksom för varje förening gäller skyldighet att

som skydd mot förluster bygga upp en reservfond, för stadshypoteksförening

benämnd säkerhetsfond. För såväl centralorgan som förening skall

fonden i princip ha en storlek som svarar mot lägst 1 % av resp. instituts

skulder. Med hänsyn till att vissa föreningar vid reglernas tillkomst inte

kunde uppfylla ett fondrelationskrav på 1 % och till att en expansion av

låneverksamheten kan medföra svårigheter för en del föreningar att alltid

uppfylla detta krav, har för föreningarnas del konstruerats en subsidiär

fondkravsregel. Denna innebär att om en förening inte uppfyller fondrelationskravet

på 1 %, så skall i vart fall samtliga föreningsfonder inom resp.

institution sammanlagda svara mot lägst detta procenttal av kassans resp.

bankens skulder. Detta medför att fondrelationskravet är minst 2 % för

resp. institution sedd som enhet. Kassan och banken har nu hemställt att

den subsidiära fondregeln kompletteras med en alternativ bestämmelse av

innehåll, att stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarnas fonder tillsammans

med centralorganets reservfond skall svara mot lägst 2 % av centralorganets

skulder, dvs. obligationsskulden.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller godtagit att en fondkravsregel avföreslaget

innehåll införs för föreningarna. En remissinstans, bankinspek
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

tionen, har dock anfört vissa erinringar mot förslaget. Inspektionen menar

att, eftersom resp. centralorgans fondstorlek i förhållande till obligationsskulden

nu klart överstiger 1 % och väntas öka ytterligare, det gällande

fondrelationskravet på 1 % för föreningarna medför ett fondrelationstal

på inemot 2,5 % för resp. institution sedd som enhet, under det att

av den föreslagna regeln följer att resp. institutions relativa fondstyrka kan

komma att ligga lägre än på denna nivå. Inspektionen framhåller särskilt

att det är av intresse för staten, att reservfonderna inte tunnas ut alltför

mycket, eftersom detta medför ökad risk för att den statliga grundfonden

skall behöva tas i anspråk. Inspektionen är därför i viss män tveksam till

den föreslagna regeln. Med hänsyn till intresset av att hålla låntagarnas

kreditkostnader på så låg nivå som möjligt tillstyrker inspektionen likväl

att en bestämmelse av angivet innehåll får gälla för föreningarna. Enligt

inspektionen bör samtidigt de två fondkravsregler som f. n. gäller för föreningarna

tas bort. Inspektionen menar att den fördel som vinns genom en

enkel reglering väger tyngre än det psykologiska värde som kan ligga i att

ett fondrelationstal på 1 % anges som ett huvudkrav.

För egen del vill jag till en början erinra om att jag vid tillkomsten av

de gällande reservfondsreglerna framhöll, att fondkravsfrågan bör prövas

från två utgångspunkter (se prop. 1968: 153 s. 38 och prop. 1969: 171 s. 53).

Å ena sidan bör fondställningen vara så stark, att den utgör ett tillräckligt

skydd för obligationsköparna och samtidigt så långt som möjligt eliminerar

risken för att den statliga grundfonden måste anlitas för att täcka förluster.

Å andra sidan bör inte onödigt stora fonder drivas fram, eftersom detta medför

ökade kostnader för låntagarna och därmed höjer boendekostnaderna

resp. jordbrukets och skogsbrukets kostnader. Avvägningen av dessa synpunkter

ledde till fondrelationskravet på 2 % för resp. institution sedd som

enhet med skyldighet för centralorgan resp. föreningsled att svara för lägst

hälften av detta krav. Den nu föreslagna regeln utgår liksom de gällande

bestämmelserna från att fondrelationstalet för resp. institution sedd som

enhet skall vara lägst 2 %. Genom den begärda regeln kan föreningarna

emellertid vid en expansion av låneverksamheten, då de kan ha svårt att

uppfylla 1 %-kravet enligt den nuvarande subsidiära regeln, undvika att ta

ut högre fondbidrag av sina låntagare i den mån det krav som ställs på institutionen

som helhet ändå uppfylls med hjälp av kassans resp. bankens

reservfond. Den av kassan och banken föreslagna regeln är således ägnad att

hålla nere låntagarnas kostnader utan ändring av det minimikrav på egna

fonder som ansetts böra gälla för resp. institution sedd som enhet. Med hänsyn

härtill anser även jag att en fondkravsregel av föreslaget innehåll kan

få införas för föreningarna.

Fråga uppkommer då om, som bankinspektionen förordat, de nu gällande

fondkravsreglerna för föreningarna kan slopas som överflödiga. Jag vill med

anledning härav framhålla att enligt min mening saknar huvudregeln om ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1970

fondrelationskrav på 1 % för varje förening inte praktisk betydelse. Av

regeln följer att förening, som för tillfället inte uppfyller detta krav och därför

föranleder tillämpning av snbsidiärregeln, inte kan underlåta att ta ut

fondbidrag av sådan storlek att det ter sig möjligt att så småningom nå upp

till ett fondrelationstal på 1 %. Det kan emellertid finnas skäl för att helt gå

ifrån den nuvarande principen att fondrelationskravet på 2 % skall uppfyllas

till hälften av kassan resp. banken och till hälften av föreningsledet och

således i stället fastställa detta krav i en enda regel för resp. institution som

enhet. Bankinspektionens förslag om att låta den nya fondkravsregeln helt

ersätta de regler som nu gäller för föreningarna innebär ett steg i denna

riktning. En ändring av den principiella hälftendelningen av ansvaret för

att resp. institution uppfyller ett fondrelationskrav på 2 % förutsätter

emellertid att konsekvenserna av en sådan ändring närmare klargjorts. Jag

är därför inte i förevarande sammanhang beredd att slopa regeln om att

varje förening i princip skall uppfylla ett fondrelationskrav på 1 %. Bankinspektionens

önskemål om en förenklad reglering bör dock tillgodoses såtillvida,

att den gällande subsidiära regeln tas bort. Efter införandet av den

nya subsidiära regeln finns nämligen knappast något behov av att ha kvar

denna.

34 § SF och 59 § LL har ändrats i enlighet med det sagda.

I sammanhanget vill jag erinra om att jag i prop. 1970: 135, som torde

komma att behandlas av höstriksdagen, föreslagit den ändringen i 29 § 3

mom. kommunalskattelagen (1928:370) att landshypoteksförening medges

avdrag vid inkomstbeskattningen för avsättning till reservfond intill dess

fonden uppgår till 2,5 % — mot f. n. 2 % — av föreningens skulder. Motsvarande

ändring har tidigare genomförts i fråga om stadshypoteksförenings

fondavsättningar. Ändringarna är föranledda av den nuvarande subsidiära

fondkravsregeln, som kan medföra att förening åläggs av centralorganet att

förstärka sin fond så att den svarar mot mer än 2 % av föreningens skulder.

Eftersom ett sådant åläggande är tänkbart också vid tillämpning av den nya

subsidiära fondkravsregeln föranleder denna ingen ändring i den avdragsregel

som jag föreslagit i prop. 1970: 135 för landshypoteksförening och

som redan gäller för stadshypoteksförening.

Mot den av hypoteksbanken föreslagna ändringen av 13 § LL har jag

ingen erinran.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

1) lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

2) lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoteksföreningar,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda två garantiförbindelser,

en på 3,9 miljarder kr. att utgöra stadshypotekskassans grundfond

i stället för den nuvarande förbindelsen på 2,9 miljarder kr. och en på

400 milj. kr. att utgöra hypoteksbankens grundfond i stället för den nuvarande

förbindelsen på 300 milj. kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700561

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1970:447 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till vissa ändringar i fondreglerna för stadshypoteksoch landshypoteksinstitution a1 i texten
  2. BU 1970:76 Utlåtande i anledning av proposition med förslag till vissa ändringar i fondreglerna för stadshgpoteksoch landshgpoteksinstitutionerna, m. m. s. 1 i texten