Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om linjesjöfart på Gotland

1970-10-23 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:175, Med förslag till lag om linjesjöfart på Gotland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970

1

Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

linjesjöfart på Gotland; given Stockholms slott den

23 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om linjesjöfart på Gotland.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Bengt Norling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att skapa garantier för en tillfredsställande transportförsörjning

för Gotland till lägsta möjliga kostnader föreslås i propositionen, att linjesjöfart

mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland skall få bedrivas

endast efter tillstånd av Kungl. Maj :t. För tillstånd fordras dels att behov

föreligger av den ifrågasatta trafiken, dels att sökanden har förutsättningar

att driva en på en gång serviceinriktad och företagsekonomiskt rationell trafik.

Taxor och turplaner skall enligt förslaget fastställas av Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Även i övrigt kan bestämmas

särskilda villkor. Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 februari

1971.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 175

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970

Förslag

till

Lag

om linjesjöfart på Gotland

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Linjesjöfart på Gotland får bedrivas endast efter särskilt tillstånd.

Fråga om tillstånd prövas av Konungen.

2 §

Med linjesjöfart på Gotland avses i förvärvssyfte bedriven sjöfart i regelbunden

trafik mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland.

3 §

Tillstånd får meddelas endast för sjöfart som kan anses vara till nytta

för näringslivet och befolkningen på Gotland och som är behövlig från allmän

synpunkt.

För tillstånd kräves att den som skall bedriva sjöfarten har personella,

ekonomiska och tekniska förutsättningar att driva verksamheten på ett

företagsekonomiskt tillfredsställande sätt och så att kraven på god transportförsörjning

tillgodoses.

4 §

Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare. Det kan förbindas med

särskilda villkor och föreskrifter.

5 §

För sjöfart som omfattas av tillstånd skall Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer fastställa taxor och turplaner. Därvid skall beaktas

de krav som kan ställas med hänsyn till de i 3 § angivna grunderna

för tillstånd.

6 §

Tillståndshavare är skyldig att befordra passagerare och gods enligt fastställda

taxor och turplaner. Sådan skyldighet föreligger dock icke om befordran

hindras av förhållanden, som tillståndshavaren ej orsakat eller kunnat

avvärja eller om eljest godtagbart skäl att underlåta befordran föreligger.

7 §

Tillståndshavare är skyldig att lämna erforderliga uppgifter för fastställande

av taxa och turplan och för kontroll i övrigt av att tillståndshavaren

fullgör sina åligganden enligt denna lag. , nv

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970

3

8 §

Åsidosätter tillståndshavare i väsentlig mån sina åligganden enligt denna

lag eller enligt villkor eller föreskrift, som förbundits med tillståndet, kan

detta omedelbart återkallas.

Tillstånd som meddelats tills vidare upphör i annat fall än som avses i

första stycket att gälla ett år efter det att tillståndet återkallats.

Återkallas icke tillstånd och anmäler tillståndshavaren att han icke önskar

utnyttja tillståndet, upphör det att gälla ett år därefter, om det icke meddelats

för viss tid och den tiden utgår dessförinnan.

9 §

Till böter dörnes

1. den som driver linjesjöfart på Gotland utan att ha rätt till det,

2. den som i samband med ansökan om tillstånd lämnar veterligen oriktig

uppgift,

3. tillståndshavare som ej iakttar skyldighet, som åvilar honom enligt

denna lag, eller som bryter mot villkor eller föreskrift, som förbundits med

tillståndet för honom,

4. tillståndshavare som i de avseenden som anges i 7 § lämnar veterligen

oriktig uppgift.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1971. Taxa och turplan skall dock

fastställas att gälla först fr. o. m. den 1 april 1971.

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 175

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1970

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson, Feldt.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om linjesjöfarten

på Gotland och anför.

De allmänna trafikpolitiska riktlin jer som antagits av statsmakterna syftar

till att för landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning,

som medger företagsmässig effektivitet och sund utveckling av

transportmedlen. I denna målsättning ligger att skapa betingelser för en

samhällsekonomiskt riktig utveckling av transportsektorn. Det förutsätter

för det första att de företag —• statliga och enskilda — som arbetar på

transportmarknaden skall kunna driva sin verksamhet i former som säkrar

att transporterna fördelas på trafikgrenar och trafikföretag med hänsyn

till dessas verkliga kostnads- och kvalitetsförutsättningar. Det innebär, att

transportföretagen inom en trafikgren inte onödigtvis skall hindras eller

hämmas genom regleringar, som utgör en diskriminering i förhållande

till andra transportföretag inom samma eller annan trafikgren. Det förutsätter

också att prissättningen inom de olika trafikgrenarna skall ge uttryck

för de reella kostnaderna.

Syftet med en sålunda utformad statlig trafikpolitik är att — genom förekomsten

av olika trafikgrenar och trafikföretag och genom ett samspel och

en tävlan mellan dessa under rättvisande kostnadsförutsättningar — åstadkomma

en marknad för transporttjänster som är så effektiv som möjligt.

Därmed följer inte, att trafikpolitiken kan eller får begränsas till insatser

som enbart kan försvaras utifrån företagsekonomiska lönsamhetskriterier.

Målet är som nämnts att trafiksektorn skall kunna utvecklas på ett samhällsekonomiskt

riktigt sätt. Detta innebär, att de statliga insatserna inom

transportsektorn skall kunna ske med beaktande av de lokaliserings-, arbetsmarknads-

och allmänt näringspolitiska målsättningarna. I anslutning

härtill bör inom ramen för den trafikpolitiska målsättningen arrangemang

s. 5 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 175 år 1070 5

vid behov kunna vidtas, soin gör det möjligt att få samhällsmotiverade

transporttjänster utförda av trafikföretag med ett kostnadsansvar för sin

verksamhet.

Exempel på ett sådant arrangemang är det transportstöd till de norra

delarna av landet, som enligt beslut av innevarande års riksdags vårsession

skall träda i tillämpning den 1 januari 1971. Genom transportstödet har

man velat främja de regionalpolitiska strävandena att utjämna fraktkostnaderna

och därmed skapa mera likartade förutsättningar för näringslivet i

olika delar av landet. Med den utformning stödet fått har rimliga garantier

också skapats för att det verkligen kommer näringslivet och allmänheten

till godo genom att det inte påverkar de grundläggande marknadsbetingelserna

för och balansen mellan de transportgrenar och transportföretag som

deltar i trafikarbetet.

I fråga om målsättningen att för Gotlands del trygga en tillfredsställande

transportförsörjning har man att beakta de speciella näringsgeografiska och

andra förhållanden, som påverkar utformningen och omfattningen av transporterna

mellan Gotland och övriga delar av landet.

Med Gotlands specifika läge följer dess starka beroende av sjötransporter

och detta gäller i särskild grad godstrafiken. Den icke reguljära trafiken,

som ombesörjs av tank- och trampfartyg, är kvantitetsmässigt dominerande

och omfattar i huvudsak massgods, såsom kalksten, cement, bensin och

oljor, gödningsämnen, fodermedel, spannmål och trävaror. Den reguljära

godstrafiken är visserligen kvantitativt betydligt mindre till sin omfattning

— ca 130 000 ton per år — men representerar samtidigt den del av godstransporterna

som från såväl försörjnings- som näringspolitisk utvecklingssynpunkt

tilldrar sig särskilt intresse. Den omfattar i huvudsak högvärdigt

stycke- och vagnslastgods samt vissa jordbruksprodukter. Med hänsyn

främst till den fortlöpande försämringen av småtonnagets konkurrensbetingelser

kan det inte uteslutas att framöver en mindre del av massgodstrafiken

kan komma att föras över till den reguljära båttrafiken. Från fraktkostnadssynpunkt

är det godstransporterna i den reguljära båttrafiken,

vilka av näringslivet och allmänheten på Gotland upplevs som särskilt betydelsefulla

och för vilkas förbilligande särskilda statliga ekonomiska insatser

krävs.

I fråga om persontrafiken gäller att flyget — bl. a. genom de särskilda

rabatter som erbjuds — i allt större utsträckning tagit över de fasta, över

hela året fördelade persontransporterna, medan beträffande turistresorna

transporterna med båt alltjämt är klart dominerande. Det kan nämnas, att

antalet passagerarresor med Rederi AB Gotland (Gotlandsbolaget) år 1968

var omkring 330 000, varav ungefär 50 000 företogs av personer bosatta på

Gotland. Med angivna förhållanden följer de starka säsongmässiga svängningarna

i resandetrafiken med båt. Antalet överskeppade motorfordon utgjorde

ca 110 000, huvudsakligen personbilar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1970

Den reguljära sjötrafiken har tidigare ombesörjts av flera rederier. En

koncentration har emellertid ägt rum, och sedan april 1967 — då Rederi AB

Pool övertogs av Gotlandsbolaget — svarar sistnämnda bolag i huvudsak

för den reguljära båttrafiken mellan Gotland och fastlandet. Den trafik som

bedrivs av AB Sjölinjer är endast av mindre omfattning. I fråga om Gotlandsbolaget,

som från Visby året runt trafikerar fastlandshamnarna Nynäshamn,

Södertälje och Oskarshamn, ombesörjs trafiken nästan helt med färjor. Den

begränsade trafik som handhas av AB Sjölinjer går mellan Visby och Stockholm

med mindre, konventionellt lasttonnage. I den dominerande färjetrafiken

har under senare år formerna för godsets befordran väsentligt förändrats.

En snabb övergång har skett till bilbur et gods, varmed här avses

sådant gods som under sjötransporten varit upplastat på lastbilar, släpvagnar

eller semitrailers.

Samtidigt som det framstår som angeläget att även för Gotlands del möta

det krav som ligger i den allmänna trafikpolitiska målsättningen att trygga

en samhällsekonomiskt tillfredsställande transportförsörjning, gäller — som

framhållits i det föregående — att Gotland i fråga om sin trafikstruktur

markant avviker från det transportmönster, med vilket trafikpolitiken eljest

arbetar. Någon konkurrenssituation i förhållandet mellan flera trafikgrenar

föreligger sålunda av naturliga skäl inte i godstrafiken mellan Gotland och

fastlandet. Inte heller föreligger någon egentlig konkurrenssituation mellan

flera transportföretag i fråga om de reguljära, sjögående gods- och persontransporterna.

Detta sammanhänger med trafikunderlagets relativt sett begränsade

omfattning, vilken verkar för en företags- och resurskoncentration i

den reguljära sjötrafiken. Om detta kan sägas att koncentrationen inte bara

är en följd av trafiksituationen utan en förutsättning för att trafikarbetet

skall kunna drivas på ett rationellt sätt och utan onödigt höga frakter och

passageraravgifter.

På detta förhållande kan anläggas två aspekter. Å ena sidan framstår det

som ett allmänt intresse att på lämpligt sätt säkra den nödvändiga koncentrationen

och samordningen av trafikarbetet. Å andra sidan följer härmed

en monopolsituation, som ställer särskilda krav på det företag som ombesörjer

trafiken. Det gäller ett tillräckligt tillgodoseende av det gotländska

näringslivets och den gotländska allmänhetens behov i fråga om trafikuppläggningen

överhuvud med avseende på linjedragning, turtäthet etc., anspråken

på att gods- och persontransporter sker till rimliga och lämpligt

avvägda taxor osv. För att säkerställa att skäliga krav härvidlag beaktas

är en fortlöpande samhällelig insyn i verksamheten motiverad, liksom möjligheter

för det allmänna att om nödvändigt påverka trafikförhållandena.

Skälen för ett samhälleligt inflytande förstärks ytterligare i ett läge, då

staten förklarat sig beredd att göra särskilda, ekonomiska insatser för att

reducera fraktkostnaderna i den reguljära trafiken mellan Gotland och fastlandet.

En förutsättning för sådana insatser är rimligen, att transportapparaten

företagsmässigt och i fråga om insatta resurser är avpassad till trans
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970

portbehoven. Vidare bör garantier finnas för att bidragen knyts till en på en

gång rationell och serviceinriktad trafikuppläggning och taxesättning och att

de kommer allmänheten och näringslivet på Gotland till godo i form av

relativt sett lägre taxor.

Den tillståndsgivning och de möjligheter till samhälleligt inflytande i

övrigt, som jag i enlighet härmed föreslår i det följande, är motiverad oberoende

av om det trafikföretag som har huvudansvaret för ifrågavarande

trafik drivs i enskild eller statlig regi. Den är följaktligen också oberoende

av resultatet av överläggningar med Gotlandsbolaget om betingelserna för ett

förvärv av bolaget. I båda fallen bör man säkra en optimal dimensionering

av transportapparaten och det inflytande över exempelvis taxesättningen

som är en förutsättning för en ändamålsenlig omfattning och inriktning av

en statlig bidragsgivning.

I fråga om storleken av en statlig insats i syfte att reducera taxorna är

jag ännu inte beredd att framlägga något konkret förslag. Storleken av ett

sådant bidrag får lämpligen bedömas i anslutning till den i det följande

förutsatta prövningen av taxesättningen, därvid bl. a. får beaktas de möjligheter

i taxehänseende som ifrågavarande trafikföretags egen ekonomiska

ställning kan inrymma. Som resultat av sådana överväganden avser jag att

senare återkomma i bidragsfrågan.

Med hänsyn till det anförda vill jag föreslå en författning smässig reglering

av den reguljära sjötrafiken på Gotland. De allmänna förutsättningarna

och villkoren för sådan trafik bör enligt min mening ges i en särskild lag.

Särskilt tillstånd skall krävas för att driva linjesjöfart på Gotland. Med

linjesjöfart avser jag därvid i förvärvssyfte bedriven sjöfart i regelbunden

trafik mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland. Fråga om tillstånd

bör prövas av Kungl. Maj :t. För att erhålla sådant skall krävas att den

trafik, som omfattas av en ansökan om tillstånd, kan anses vara till nytta

för näringslivet och befolkningen på Gotland och att det från allmän synpunkt

finns behov av ifrågavarande trafik för en tillfredsställande transportför

sörj ning. Tillstånd bör beviljas endast den som har personella, ekonomiska

och tekniska förutsättningar att driva trafiken på ett företagsekonomiskt

tillfredsställande sätt och så att kraven på en god transportförsörjning

tillgodoses.

Jag vill i anslutning härtill framhålla, att någon anledning inte föreligger

att ifrågasätta Gotlandsbolagets möjligheter att få tillstånd. Det bör vidare

konstateras, att även om största koncentration och samordning i trafikarbetet

framstår som önskvärda, detta inte bör hindra att i speciella fall —

som beträffande AB Sjölinjer — vissa kompletterande trafikinsatser kan

göras av annat trafikföretag än det som bär huvudansvaret för den reguljära

sjötrafiken. Prövning får härvidlag ske från fall till fall med hänsyn

till vad som ter sig lämpligt och rationellt från transportförsörjningssynpunkt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970

Vid prövning av ansökan får bedömas om tillstånd bör beviljas för viss

tid eller tills vidare. Tillstånd skall kunna förbindas med särskilda villkor

eller föreskrifter. För trafik som omfattas av tillstånd bör fastställas taxor

och timplaner som tillgodoser de krav som kan ställas med hänsyn till de

tidigare angivna grunderna för tillståndsprövningen. Taxor och turplaner

bör ta hänsyn såväl till rimliga servicekrav som till vad som är företagsekonomiskt

skäligt.

Tillståndshavare bör vara skyldig att befordra passagerare och gods i enlighet

med fastställda taxor och turlistor. Härifrån måste givetvis göras

undantag för hinder som beror på omständigheter, varöver tillståndshavaren

inte råder, exempelvis hårt väder eller ishinder, eller för hinder som i

övrigt kan anses ursäktliga.

Taxor och turplaner, som fastställs av Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer, bör prövas på grundval av förslag och utredning

som tillståndshavare framlägger. Även i övrigt bör tillståndshavaren vara

skyldig att tillhandahålla underlag och ge den insyn i verksamheten som

erfordras för kontroll av att tillståndshavaren fullgör sina åligganden.

Om tillståndshavaren i väsentlig mån åsidosätter sina åligganden bör

tillståndet kunna återkallas omedelbart. I övrigt bör tillstånd kunna återkallas

endast om det meddelats tills vidare. I sådana fall synes det skäligt

att tillståndshavaren får viss tid på sig för den omställning av sin verksamhet

som han kan tvingas till på grund av återkallelsen. Denna tid kan lämpligen

bestämmas till ett år.

Som framgått av det föregående medför ett trafiktillstånd inte endast

rättigheter utan också skyldigheter. Det är därför rimligt att även tillståndshavaren

skall kunna bli fri från tillståndet. För att det allmänna i

förekommande fall skall kunna hinna ordna ersättningstrafik bör tillståndet

och den därav följande trafikerings- och transportplikten inte upphöra

förrän ett år efter det att tillståndshavaren anmält att han inte längre önskar

utnyttja tillståndet.

Den som driver trafik utan att ha erforderligt tillstånd eller som i samband

med ansökan om tillstånd lämnar oriktiga uppgifter bör straffas med

dagsböter. Samma straff bör kunna utmätas för den som bryter mot villkor

eller föreskrift, som åvilar vederbörande enligt ifrågavarande lag eller som

förbundits med tillståndet.

Lagen bör lämpligen träda i kraft den 1 februari 1971. Erforderlig utredning

för bedömning av taxor och turplaner kan dock inte vara klar förrän

något senare. Taxor och turplaner bör därför fastställas att gälla först

fr. o. in. den 1 april 1971.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1970

9

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats

förslag till lag om linjesjöfart på Gotland.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700568

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1970:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om linjesjöfart på Gotland jämte motioner i ämnet. s. 1 i texten