Sök i Ratio Lex

Angående ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet

1970-02-20 · 76 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 75 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:18, Angående ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

1

Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat statligt

stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet;

given Stockholms slott den 20 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ökat statligt stöd och ändrade utbildningssystem

för de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet. De föreslagna utbildningssystemen

syftar till att ge berörd personal bättre förutsättningar

och ökade kunskaper för uppgifter inom totalförsvaret. För att täcka behovet

av frivilliga föreslås åtgärder för att förbättra rekryteringen, bl. a.

genom att utbildningen görs attraktivare.

På grund av den ökade kompetens som krävs av personalen och som ett

led i rekryteringsarbetet föreslås förbättrade ekonomiska förmåner. Vidare

föreslås ett utökat olycksfallsförsäkringsskydd för personal som deltar i frivillig

försvarsverksamhet. Förmånerna ansluter i princip till vad som gäller

för värnpliktiga.

De nya utbildningssystemen och åtgärderna för att förbättra rekryteringen

föreslås införas successivt under två år med början den 1 juli

1970. De nya förmånerna föreslås utgå i full utsträckning från den 1 juli

1970.

För budgetåret 1970/71 föreslås ett ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna

med 5,2 milj. kr. och till hemvärnet med 5,3 milj. kr.

Ca 70 % av de föreslagna ökningarna hänför sig till förbättrade förmåner

under utbildning m. m. För bidrag till de frivilliga försvarsorganisationerna

och hemvärnet begärs för budgetåret 1970/71 anslag om sammanlagt

36 559 000 kr.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

20 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökat statligt

stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet, m. m.

och anför.

Inledning

196G års värnpliktskommitté (VK 66) — utredningsman riksdagsmannen

Bengt Gustavsson — som tillsattes i maj 1966 för att utreda frågor rörande

utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst och den frivilliga befälsutbildningen

m. m. har i november 1968 avlämnat betänkandet Frivilligförsvaret 1

(SOU 1968: 54) och i november 1969 betänkandet Frivilligförsvaret 2 (SOU

1969:40).

Över betänkandena har yttranden avgetts av överbefälhavaren (1—2) k

chefen för armén (1—2), rikshemvärnschefen (1—2), chefen för marinen

(1), chefen för sjövärnskåren (1), chefen för flygvapnet (1), försvarets

civilförvaltning (1—2), försvarets materielverk (1—2), värnpliktsverket

(1—2), militärpsykologiska institutet (1), civilförsvarsstyrelsen (1—2),

beredslcapsnämnden för psykologiskt försvar (1—2), försvarets rationaliseringsinstitut

(2), försvarets fabriksverk (2), försvarets personalvårdsnämnd

(1), Hemvärnets centrala förtroendenämnd (2), Hemvärnsbefälets riksförbund

(2), Centralförbundet för befälsutbildning (1—2), Flygvapenföreningarnas

riksförbund (1), Frivilliga automobilkåren (1), Frivilliga motorcykelkåren

(1), Frivilliga radioorganisationen (1), Riksförbundet Sveriges lottakårer

(1—2), Svenska aeroklubben (1), Svenska blå stjärnan (1), Sveriges

civilförsvarsförbund (1), Svenska fallskärmsklubben (1), Sveriges kvinnliga

bilkårers riksförbund (1), Svenska röda korset (1—2), Svenska sportskytteförbundet

(1), Svenska pistolskytteförbundet (1), Skytteförbundens överstyrelse

(1—2), Frivilligorganisationernas samarbetskommitté (1), Kust
-

1 Inom parentes anges vilket eller vilka betänkanden remissinstansen har yttrat sig över

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

artilleriets reservofficersförbund (1), Svenska arméns och flygvapnets

reservofficersförbund (1) och Svenska flottans reservofficersförbund (lj

genom Reservofficerarnas centralorganisation (1), Svenska reservunderofficersförbundet

(1), socialstyrelsen (1), postverket (2), televerket (2), statens

järnvägar (2), statens vägverk (2), statens vattenfallsverk (2), statskontoret

(1), transportnämnden (1), skolöverstyrelsen (1), universitetskanslersämbetet

(1), lantbruksstyrelsen (1), statens jordbruksnämnd (1),

veterinär styrelsen (1), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (1), arbetsmarknadsstyrelsen

(1—2), länsstyrelserna i Kopparbergs län (1), Norrbottens

län (1), Skaraborgs län (1), Södermanlands län (1) och Värmlands län

(1), civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde (1—2) och Södra civilområdet

(1—2), 1964 års civilbefälhavarutredning (1), riksnämnden för

kommunal beredskap (1), Värnpliktiga officerares riksförbund (1), Värnpliktiga

underofficerares riksförbund (1), Centerns kvinnoförbund (1), Centerns

ungdomsförbund (1), Folkpartiets kvinnoförbund (1), Folkpartiets

ungdomsförbund (1), Moderata samlingspartiets kvinnoförbund (1), Moderata

ungdomsförbundet (1), Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbundet

(1), Riksidrottsförbundet (1), Riksförbundet landsbygdens folk (1),

Statstjänstemännens riksförbund (1—2), Svenska arbetsgivareföreningen

(1—2), Sveriges akademikers centralorganisation (1), Sveriges lantbruksförbund

(1), Tjänstemännens centralorganisation (1—2) och Sydsvenska

Kraft AB (2).

I propositionen berörs för överblickens och sammanhangets skull även

vissa frågor som inte kräver beslut av riksdagen.

Frivilligorganisationema

Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag

Allmänna synpunkter

Den frivilliga försvarsverksamheten i sin nuvarande form leder sitt ursprung

till mitten av 1800-talet. De frivilliga försvarsorganisationerna redovisar

idag i förhållande till befolkningens storlek ett stort antal medlemmar.

Få andra länder kan uppvisa en så omfattande frivillig försvarsverksamhet.

De frivilliga insatserna har för den enskilde medborgaren främst motiverats

av en allmän önskan att stärka försvarsviljan samt att skaffa sig

ökad kunskap och förmåga att lösa de uppgifter som kan komma att åläggas

vederbörande i krig.

Statsmakterna betraktar de frivilliga insatserna som ett värdefullt komplement

till övriga försvarsåtgärder. De ökar också möjligheterna att sprida

kunskaper om och intresse för vårt försvar.

I riksstaten för innevarande budgetår har under fjärde huvudtiteln anvisats

ca 12,1 milj. kr. till bidrag till frivilliga försvarsorganisationer. Till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

detta belopp kommer ca 1,1 milj. kr. som har anvisats under anslag på andra

huvudtitlar.

Kungörelsen (1953: 737) om frivillig försvarsverksamhet ger författningsunderlag

för det frivilliga försvarsarbetct.

De frivilliga försvarsorganisationerna är enligt kungörelsen följande:

Centralförbundet för befälsutbildning, som är huvudorganisation för Frivilliga

befälsutbildningsrörelsen, samt Flygvapenföreningarnas riksförbund,

Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen,

Frivilliga skytteväsendet, Svenska blå stjärnan, Svenska röda

korset, Sveriges lottakårer, Svenska brukshundklubben, Svenska pistolskytteförbundet,

Svenska sportskytteförbundet, Sveriges civilförsvarsförbund

och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.

Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen,

Svenska brukshundklubben och Sveriges kvinnliga bilkårers

riksförbund är anslutna till Centralförbundet för befälsutbildning som specialförbund.

Som frivilliga försvarsorganisationer räknas i fråga om frivillig befälsutbildning

också Kustartilleriets reservofficersförbund, Svenska arméns och

flygvapnets reservofficersförbund, Svenska flottans reservofficersförbund

och Svenska reservunderofficersförbundet.

Frivilliga flygkåren, sjövärnskåren och Svenska fallskärmsklubben anses

som frivilliga försvarsorganisationer men är inte upptagna i frivilligkungörelsen.

Värnpliktskommittén föreslår att också dessa organisationer tas in

i kungörelsen.

Förutom den personal som kan tas i anspråk med stöd av pliktlagarna —

värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen och krigssjukvårdslagen

— behövs inom flera områden av totalförsvaret även frivillig personal.

Den frivilliga personalen tecknar ett särskilt avtal med myndighet

eller frivilligorganisation varvid den frivillige förbinder sig att under längre

eller kortare tid tjänstgöra vid militär eller civil total försvarsenhet. Sådan

personal som är avsedd att ständigt tjänstgöra så länge enheten är krigsorganiserad

kallas A-personal och tecknar s. k. A-avtal. Personal som är

avsedd att täcka behov av tillfällig art, t. ex. i samband med krigsmaktens

mobilisering och vid utrymning, kallas B-personal och tecknar s. k. B-avtal.

Det finns också andra former av avtal. Värnpliktskommittén föreslår att

endast A- och B-avtal skall förekomma i framliden.

Behovet av frivilliga i krig har av berörda myndigheter uppskattats till

ca 115 000 personer, varav 45 000 för ständig tjänstgöring (A-personal) och

70 000 för tillfälliga uppgifter (B-personal). År 1966 var antalet avtalsbundna

frivilliga emellertid endast ca 80 000. Värnpliktskommittén anser

därför att myndigheterna fortlöpande bör granska sina personalbehov och

genomföra en prioritering av dessa. En ökad försvarsupplysning kan enligt

kommittén också förbättra rekryteringen. Kommittén föreslår vidare bättre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

5

förmåner till de frivilliga under utbildning och tjänstgöring i fred. Också

utbildningens kvalitet och utbildningsbetingelserna bör enligt kommittén

förbättras.

Värnpliktskommittén anser att de nuvarande frivilliga insatserna, bl. a.

med hänsyn till deras värde ur psykologisk synpunkt, inte bör ersättas med

en lagstadgad tjänstgöringsplikt förrän alla vägar att tillgodose personalbehoven

på frivillig väg har visat sig oframkomliga. Den frivilliga utbildningen

måste enligt kommittén utformas med hänsyn till de i skilda hänseenden

skärpta förutsättningar som bedöms komma att föreligga i ett framtida

krig. Vid den frivilliga befälsutbildningen måste t. ex. stor vikt läggas

vid utbildningen i ledarskap, bl. a. förmågan att kunna handla självständigt

i svåra situationer. Utbildningen av all personal måste genomgående ges en

så hög kvalitet att totalförsvaret kan fungera omedelbart efter en krigsorganisering,

eftersom det inte är rimligt att då räkna med någon tidsfrist för

komplettering av tidigare brister i utbildningen.

Värnpliktskommittén framhåller vidare att kvinnornas frivilliga insatser

i totalförsvaret är av väsentlig betydelse även i framtiden inte bara med

tanke på totalförsvarets effekt utan också med hänsyn till att kvinnorna

härigenom får möjlighet till allmänt medborgerliga insatser.

Frivillig befälsutbildning

I den frivilliga befälsutbildningen deltar främst personal som är ansluten

till Centralförbundet för befälsutbildning. Utbildningen står öppen för värnpliktig

personal, reservpersonal, befäl och befälsaspiranter vid hemvärnet,

ungdom samt annan personal inom totalförsvaret. Utbildningen genomförs

i form av centralt, regionalt eller lokalt anordnade kurser eller som frivillig

tjänstgöring vid förband. Utbildningen bedrivs främst som befordringsutbildning

och repetitionsutbildning. Även omskolningskurser förekommer.

Dessutom förekommer särskild ungdomsutbildning. Befordringsutbildningen

är avsedd främst för befäl som vill genomgå utbildning för att erhålla

en högre grad. Kurser finns för befordran till samtliga befälsgrader t. o. in.

värnpliktig kapten. Repetition sutbildningen syftar till att vidmakthålla och

vidareutveckla de kunskaper som har förvärvats vid tidigare obligatorisk

utbildning. Omskolningskurser är avsedda att ge de kunskaper som behövs

i krigsbefattning inom en annan utbildningslinje än den där grundläggande

utbildning har ägt rum.

I de frivilliga befälsutbildningskurserna deltog år 1986/67 ca 9 000 värnpliktiga

befäl och hemvärnsmän.

Den ungdomsutbildning som anordnas av Centralförbundet för befälsutbildning

syftar till att som fritidssysselsättning ge den manliga ungdomen

sådana militära kunskaper och färdigheter att den förbereds för den kommande

värnpliktstjänstgöringen. Verksamheten vill också tillvarata och

utveckla ungdomens försvarsvilja och försvar sintresse samt väcka intresse

för befälsutbildning och för anställning vid krigsmakten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

I ungdomsutbildningen deltog år 1966/67 mer än 6 000 ungdomar.

Värnpliktskommittén liar granskat behoven av frivillig befäls

utbildning som komplement till det nya obligatoriska värnpliktsutbildningssystemet.

Därvid bär konstaterats att det torde dröja 10—

15 år innan systemet helt har genomförts inom krigsorganisationen och

befälet uppnått den utbildningsnivå som förutsattes när systemet infördes.

Under denna period finns således övergångsvis behov av frivillig befälsutbildning.

Även sedan det obligatoriska systemet har genomförts kommer

vissa behov av kompletterande utbildning att kvarstå. Dessa kallas av värnpliktskommitlén

ständiga behov och bör till väsentlig del kunna tillgodoses

genom frivillig befälsutbildning.

Värnpliktskommittén har närmare analyserat behoven av frivillig befälsutbildning

vid samtliga försvarsgrenar och för samtliga befälskategorier.

Analysen visar att frivillig befälsutbildning av minst nuvarande omfattning

kommer att behövas. Analysen har lagts till grund för förslagen till den

framtida frivilliga befälsulbildningens syfte, omfattning och genomförande.

De resurser som tilldelas den frivilliga befälsutbildningen bör enligt värnpliktskommittén

i första hand utnyttjas till att direkt höja krigsförbandens

användbarhet. Frivillig befälsutbildning bör emellertid också anordnas inom

andra områden för alt så långt det är möjligt tillgodose de frivilligas behov

av utbildning inom olika områden. En väsentlig uppgift bör liksom hittills

vara att stärka försvarsviljan och samhörigheten mellan folk och försvar.

Värnpliktskommittén anser att den frivilliga befälsutbildningen bör omfatta

befordringsutbildning och kompletteringsutbildning. Liksom hittills

bör ungdomsutbildning bedrivas i anslutning till befälsutbildningen.

Befordringsutbildningen bör enligt kommittén syfta till att

kvalificera för förordnande i högre tjänstegrad och ge kompetens för krigsplacering

i en högre befattning än den innehavda samt i vissa fall utgöra del

av utbildning för reservanställning. Kommitténs förslag till befordringsutbildning

vid armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet finns sammanfattade

i följande tabeller (intagna på s. 7—9).

Kompletteringsutbildningen bör enligt värnpliktskommittén

syfta till att vidmakthålla och vidareutveckla elevernas förmåga i

allmänhet och deras förmåga att tjänstgöra i innehavd krigsbefattning. Utbildningen

föreslås till sin huvuddel få en sådan allmän inriktning att den

lämpar sig för all värnpliktig personal men också för annan frivillig personal

och hemvärnspersonal. Kompletteringsutbildningen bör enligt kommittén

omfatta krigsförbandskurser, allmän utbildning, specialutbildning, militär

idrott och skytte samt försvarsupplysning. Genom att kompletteringsutbildningen

i stor utsträckning bör anordnas och ledas inom de frivilliga försvarsorganisationernas

förbund och lokala föreningar anses den kunna stimulera

förbunds- och föreningsarbetet och utgöra en väsentlig grund för verksamheten

i dessa sammanslutningar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970

7

Värnpliktskommitténs förslag till befordringsutbildning vid armén

Värnpliktskommitténs förslag

Motsvarighet i nuvarande

system

Skede Längd Kvalificerar

Befordringskurs nr (veckor) till grad

Benämning Längd

(veckor)

Korpralskurs

4

Korpral1''2

Bk vicekorpral

4 + 4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

2

2

Furirkurs3

4

F''urir

Bk furir

4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

2

2

Sergeantkurs

ca

10

Sergeant1

Bk sergeant

6

Fanjunkarkurs3

5

Fanjunkare

Bk fanjunkare

6

Kompendieskede

1

i

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Fänrikskurs 1

8

Fänrik (efter

Saknas

Kompendieskede

1

1

avslutande del

Kompendieskede

2

l1

av kadettskola

Allmänt skede

3

24

— 5 veckor)

Befattningsskede

4

2

Befattningsskede

5

2

Löjtnantskurs3

5

Löjtnant

Bk löjtnant

6

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Kaptenskurs

10

Kapten1

Bk kapten

10

Korrespondensskede

1

2

Allmänt skede

2

2

Allmänt skede

3

2

Allmänt skede

4

2

Befattningsskede

5

2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning

2 Förordnande till vicekorpral efter kursens slut

3 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kompletteringskurs

med motsvarande innehåll har genomförts

4 Samma innehåll som skede 1 och 2 i fanjunkarkurs

Värnpliktskommitténs förslag till befordringsutbildning vid flottan

Befordringskurs Skede nr Längd Kvalificerar till grad

(veckor)

Korpralskurs

4

Korpral1''2

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

Furirkurs6

2

2

4

Furir

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

Underofficerskurs

2

2

5—63

Underofficer av 2. graden1

Flaggunderofficerskurs6

5

Flaggunderofficer

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

Utbildning till värnpliktig officer4

3

2

Fänrik

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Befordringskurs

Skede nr

Längd

(veckor)

Kvalificerar till grad

Löjtnantskurs5

5

Löjtnant

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Kaptenskurs

10

Kapten1

Korrespondensskede

1

2

Allmänt skede

2

2

Allmänt skede

3

2

Allmänt skede

4

2

Befattningsskede

5

2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning

2 Förordnande till vicekorpral efter genomförda två skeden

3 Enligt chefens för marinen närmare bestämmande

4 Ordinarie officerskurs om 90 dagar

6 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kompletteringskurs

med motsvarande innehåll har genomförts

Vänipliklskommitténs förslag till befordringsatbildning vid kustartilleriet

Värnpliktskommitténs förslag Motsvarighet i nuvarande

system

Befordringskurs

Skede Längd Kvalificerar

nr (veckor) till grad

Benämning

Längd

(veckor)

Korpralskurs

4

Korpral1''2

Bk vicekorpral

4+4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

2

2

Furirkurs3

4

Furir

Bk furir

4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

1

2

Sergeantkurs

ca

10

Sergeant1

Bk sergeant

6

Utbildning till värn-

Fänrik

pliktig officer4

Flaggunderofficerskurs3

5

Flaggunderoff

Bk fanjunkare

6

Kompendieskede

1

i

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Löjtnantskurs3

5

Löjtnant

Bk löjtnant

6

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Kaptenskurs

10

Kapten1

Korrespondensskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Allmänt skede

3

2

Allmänt skede

4

2

Befattningsskede

5

2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning

2 Förordnande till vicekorpral efter genomgången skolmässig utbildning

3 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kompletteringskurs

med motsvarande innehåll har genomförts

4 Utbildning inom det ordinarie systemet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Värnpliktskommitténs förslag till befordringsutbildning vid flygvapnet

Värnpliktskommitténs förslag

Motsvarighet i nuvarande

system

Befordringskurs

Skede Längd

Kvalificerar

Benämning

Längd

nr

(veckor) till grad

(veckor)

Korpralskurs

4

Korpral1''2

Bk vicekorpral

4 + 4

och korpral

Allmänt skede

i

2

Befattningsskede

2

2

Furirkurs3

4

Furir

Bk furir

4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

2

2

Sergeantkurs4

ca 6

Sergeant1

Bk sergeant

6

Fanjunkarkurs3

5

Fanjunkare

Bk fanjunkare

6

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Utbildning till värn-

pliktig officer6

Löjtnantskurs3

5

Löjtnant

Bk löjtnant

6

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Kaptenskurs

10

Kapten1

Bk kapten

10

Korrespondensskede

1

2

Allmänt skede

2

2

Allmänt skede

3

2

Allmänt skede

4

2

Befattningsskede

5

2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning

2 Förordnande till vicekorpral efter kursens slut

3 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kompletteringskurs

med motsvarande innehåll här genomförts

4 Exempel på befordringsutbildning av underbefäl/kommissarie

5 Utbildning sker inom det ordinarie systemet

Ungdomsutbildningen av manlig ungdom bör enligt kommittén

syfta till att ge en allmän orientering om totalförsvaret som samhällsfunktion

och utveckla elevernas medborgarsinne. Den bör vidare ge eleverna

möjlighet att allt efter intresseinriktning ägna sig åt verksamhet som kan

tjäna som en förberedelse för den kommande obligatoriska värnpliktstjänstgöringen,

t. ex. ledar- och instruktörsverksamhet, radiosignalering, båttjänst,

motorcykelkörning m. m., eller för tjänstgöring inom hemvärnet. I kurssystemet

bör enligt kommittén ingå en grundkurs som omfattar dels utbildning

inom frivilligorganisationens speciella verksamhetsområde, dels utbildning

av allmänorienterande art. Efter grundkursen bör lämpliga elever

kunna genomgå allmän ledarkurs och därefter eventuellt särskild ledarkurs

som syftar till att utbilda biträdande ledare och biträdande instruktörer

inom ungdomsverksamheten. Vissa specialkurser, t. ex. kurs i vintertjänst,

föreslås även ingå i systemet. Ungdomar som vill teckna avtal för tjänstgöring

i hemvärnet eller inom luftbevaknings- och bastjänsten inom flyg
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

vapnet måste ges särskild kompletterande utbildning i hemvärnets respektive

flygvapenföreningarnas riksförbunds regi.

Den kvinnliga ungdomsutbildningen bör enligt värnpliktskommittén syfta

till att ge en orientering om totalförsvaret som samhällsfunktion och utveckla

elevernas medborgarsinne. Den bör vidare väcka intresse för och

tjäna som en allmän förberedelse för en framtida insats inom frivilligverksamheten.

Det nuvarande kurssystemet anser kommittén vara lämpligt.

Utbildning av kvinnlig personal som tecknar avtal för tjänstgöring inom totalförsvaret

Kvinnliga medlemmar ur Svenska blå stjärnan, Sveriges kvinnliga bilkårers

riksförbund, Sveriges lottakårer och Svenska röda korset samt manliga

medlemmar ur Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren,

Frivilliga radioorganisationen och Svenska röda korset tecknar avtal för

tjänstgöring i olika befattningar inom totalförsvaret i krig. A-avtal tecknas

för ständig tjänstgöring inom krigsmakten och B-avtal för tillfällig tjänstgöring

inom krigsmakten och de civila delarna av totalförsvaret. Försvarsgrenscheferna

är ansvariga för utbildningen av A-personalen, medan frivilligorganisationerna

svarar för utbildningen av B-personalen. B-personalens

utbildning bekostas i viss utsträckning av organisationernas egna medel.

Utbildningen av A-personalen syftar till att ge eleverna de kunskaper och

färdigheter som behövs för att de skall kunna krigsplaceras i befattningar

som är angivna i mobiliseringstabell. För fortsatt krigsplacering krävs att

A-personalen tjänstgör minst tio dagar under en fyraårsperiod. Myndigheterna

eftersträvar att låta personalen fullgöra denna tjänstgöring i anslutning

till slutskedet av den krigsförbandsövning som vederbörande förband

genomför.

Ett stort antal av B-personalen genomgår inte särskild utbildning, eftersom

vederbörande genom sitt civila yrke förutsätts ha nödvändiga kunskaper.

Expeditions- och förplägnadslottor samt sjukvårdssamariter inom hemvärnet

utbildas dock under 6—12 timmar per år.

Värnpliktskommittén föreslår att den frivilliga personalen också i fortsättningen

indelas i två kategorier, nämligen A- och B-personal. Utbildningen

för denna personal föreslås omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning.

Utbildningen bör anpassas till de starkt varierande utbildningsbehov

som finns för olika befattningar eller uppgifter inom totalförsvaret. Personalen

bör av den avtalsslutande myndigheten kunna få anstånd med repetitionsutbildningen

efter samma grunder som gäller för värnpliktiga

enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen.

De myndigheter som använder A-personal i sin organisation bör enligt

kommittén ha ansvaret för utbildningen och utfärda erforderliga bestämmelser

för denna.

Värnpliktskommittén föreslår att grundutbildningen av

krigsmaktens A-personal allmänt bör syfta till att utbilda

personalen så att den enskilt och i förband kan lösa de vanligen förekom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Knngl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

mande uppgifterna i aktuell befattning. Grundutbildningen bör bestå av

grundkurs, underbefälskurs, underofficerskurs 1 och 2 samt officerskurs.

Härtill bör komma specialkurser. Personalen förutsätts behålla civilmilitär

tjänsteklass med befälsrätt uteslutande över kvinnlig personal. Förordnande

i krigsbefattning föreslås ske redan i fred.

Värnpliktskommitténs förslag till grundutbildning för krigsmaktens Apersonal

finns i övrigt sammanfattade i följande tabell.

Vämpliktskommitléns förslag till grundutbildning för krigsmaktens A-personal

Kurs

Längd1

Förordnande i civilmilitär

tjänsteklass

Grundkurs

168 tim3

(4 veckor)

Menig

Underbefälskurs

126 tim

Vicekorpral efter avslutad kurs

Underofficerskurs 1

(3 veckor)

samt korpral efter krigsförbands- övning i underbefälsbefattning

126 tim

Sergeant efter krigsförbandsövning

Underofficerskurs 23

(3 veckor)

i underofficersbefattning

126 tim

(3 veckor)

Fanjunkare efter avslutad kurs

Officerskurs

126 tim

Fänrik efter krigsförbandsövning

(3 veckor)

i officersbefattning eller vid

instruktörslinjen efter tjänst

som instruktör under motsvarande

tid

1 Vecka om 42 timmar

2 Högst. För flertalet befattningar 154 timmar

3 För instruktörslinjen erfordras för erhålla instruktörsbevis ytterligare frivillig praktisk

tjänstgöring om 20 dagar

Grundutbildningen av A-personal inom de civila

delarna av totalförsvaret bör enligt värnpliktskommittén ha

motsvarande syfte i stort som utbildningen för krigsmaktens A-personal.

Utbildningen bör bestå av grundkurs, ledarkurser på olika nivåer, instruktörskurs

och specialkurser. Kurserna föreslås i tillämpliga delar anknyta

till vad som avses gälla för krigsmaktens A-personal.

Militära och civila myndigheter, som avser att använda frivillig personal

i sin organisation, bör ha ansvaret för utbildningen och utfärda särskilda

bestämmelser för denna.

För alt om möjligt säkerställa att personalens fysiska och psykiska förutsättningar

är tillräckliga för att motstå påfrestningarna i krig anses särskilda

undersökningar (prov) böra anordnas.

För att personalen vid mobilisering omedelbart skall vara användbar i

sina befattningar, måste repetitionsutbildningen av Apersonalen

vid krigsmakten genomföras i anslutning till

krigsförbandsövning med det förband där vederbörande är krigsplacerad.

Värnpliktskommittén bedömer att A-personalen bör delta i sådan utbildning

under högst tio dagar under en fyraårsperiod.

I särskild övning som anordnas för krigsförbandens befäl i vissa nyckel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

befattningar anses även A-personalen böra delta i erforderlig utsträckning.

Tjänstgöringen bör ha en längd av högst sex dagar under en fyraårsperiod.

För A-personal inom de civila delarna av totalförsvaret

finns enligt värnpliktskommittén i princip samma behov

av repetitionsutbildning som inom krigsmakten. För denna personal bör

repetitionskurser om högst tio dagar anordnas vart fjärde år.

Värnpliktskommittén anser att B-personalen bör ges utbildning efter

samma grunder som A-pcrsonalen. Utbildningen föreslås bli kortare än för

A-personalen, främst på grund av de begränsade ekonomiska och utbildningstekniska

resurserna. De myndigheter som använder B-personal i sin

organisation bör ha ansvaret för utbildningen och utfärda erforderliga bestämmelser

för denna.

Kommittén föreslår att grundutbildningen av krigsmaktens

B-personal allmänt bör syfta till att den enskilde självständigt

eller i sin enhet kan lösa de uppgifter som är förenade med befattningen.

Grundutbildningen bör bestå av grundkurs och underbefälskurs. Härutöver

bör specialkurser kunna anordnas vid behov.

Grundutbildningen av B-personal inom de civila

delarna av totalförsvaret bör enligt kommittén bestå av

grundkurs för personal som inte är placerad i arbetsledande befattning och

av ledarkurs I för personal i arbetsledarebefattning. Vid behov bör specialkurser

anordnas.

Repetitions utbildningen för krigsmaktens B-personal

föreslås bestå främst av förbandsutbildning i form av tillämpningsövningar.

Dessa bör genomföras samtidigt med att det förband som

B-personalen betjänar övas. Repetitionsutbildningen föreslås i regel omfatta

ca 32 timmar under en fyraårsperiod.

För B-personal inom de civila delarna av totalförsvaret

föreslås repetitionsutbildningen bestå av

tillämpningsövningar i anslutning till lämpliga övningar inom totalförsvaret.

Utbildningen anses även här böra omfatta ca 32 timmar under en fyraårsperiod.

Ungdomsutbildning för kvinnor bedrivs inom Svenska

blå stjärnan och syftar till att ge en förberedande utbildning i djurvård.

Inom .Svenska röda korset förekommer utbildning inom Ungdomens röda

kors. Denna har till syfte att ge en förberedande utbildning för hälso- och

sjukvård. Utbildning av unglottor sker inom en självständig organisation,

Sveriges unglottor. Inom Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund förekommer

ungdomsutbildning i begränsad omfattning. Samtliga organisationers

ungdomsutbildning syftar bl. a. till att väcka intresse för frivilligt försvarsarbete.

Som en allmän målsättning för den framtida ungdomsutbildningen föreslår

värnpliktskommittén att den bör syfta till att ge en allmän orientering

om totalförsvaret som samhällsfunktion samt utveckla elevernas medborgar
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

intresse. Den bör också tjäna som en allmän förberedelse för en framtida

insats inom frivilligverksamheten.

Utbildning av övrig personal

Utbildningen av personal ur Frivilliga radioorganisationen

har bl. a. till uppgift att ge totalförsvarets personal frivillig utbildning

och träning i radiosignaltjänst. Genom utbildningen kan personalen upprätta

och betjäna vissa radioförbindelser inom totalförsvaret. Värnpliktskommittén

föreslår att utbildningen i framtiden skall omfatta grundutbildning,

repetitionsutbildning och kompletteringsutbildning. Därutöver anses

ungdomsutbildning böra anordnas.

Utbildningen av personal ur Frivilliga au to mobilkåren har

bl. a. till uppgift att utbilda manlig frikallad eller icke värnpliktig personal

i transporttjänst för det civila transportväsendet och till instruktörer. Kursverksamheten

har på senare tid främst kommit att inriktas på utbildning

av förare till tyngre lastfordon för det civila transportväsendet. Kommittén

föreslår att automobilkårens personal skall teckna A- och B-avtal samt

att utbildningen bör bestå av grundutbildning och repetitionsutbildning.

Utbildningen av personal ur Frivilliga motorcykel k åren

har främst till uppgift att ge ungdom teknisk utbildning i motorcykeltjänst

som förberedelse för värnpliktstjänstgöringen eller för placering inom hemvärnet

och som B-personal inom totalförsvaret i övrigt. Utbildningen omfattar

grundläggande kurs, fortsättningskurs och tillämpningsövningar.

Kommittén föreslår att utbildningen bör bestå av grundutbildning och fortsättningskurser.

Personal ur Frivilliga f 1 y g k å r e n utbildas i första hand för att

lösa uppgifter inom civilförsvarets område. Personalen rekryteras främst

inom flygklubbarna. För att utses till flygförare inom kåren fordras C-certifikat

med minst 150 flygtimmar, genomförd kurs i radiotelefoni och en särskild

kurs inom Frivilliga flygkåren. Vidareutbildning förekommer i form

av inflygning på nya flygplan typer, instrumentflygning m. nr. Värnpliktskommittén

har funnit att frivilliga flygkårens uppgifter är lämpligt utformade

och att verksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. Utbildningen

föreslås därför bedrivas efter samma principer som nu. Det anses dock

önskvärt att större vikt läggs vid personalens vidareutbildning. Denna bör

enligt kommitténs uppfattning bekostas av statsmedel. Frivilliga flygkåren

föreslås som tidigare har nämnts bli upptagen som frivillig försvarsorganisation

i frivilligkungörelsen. Avtal av samma slag som för A-personal bör

tecknas.

Svenska falls k ärms klubben anordnar utbildning i fallskärmssport

samt organiserar deltagande i tävlingar och uppvisningar.

Utbildningen omfattar dels grundläggande utbildning för den som inte tidi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

gare har utbildats i fall skärmshoppning, dels fortsatt utbildning av elever

som har nått viss färdighet inom klubben eller som genomgått utbildning

till fallskärms]ägare inom armén. Kommittén finner det nuvarande utbildningssystemet

i stort lämpligt men understryker att det i utbildningen bör

inrymmas orienteringar om totalförsvaret m. m. Ersättning till instruktörer

anses böra utgå. Kommittén föreslår att Svenska fallskärmsklubben

tas upp som frivillig försvarsorganisation i frivilligkungörelsen.

Verksamheten inom Svenska brukshund klubben har till

ändamål att främja aveln av brukshundsraser, utbilda hundförare, instruktörer

och hundar samt anordna bruksprov för hundar. Utbildningen omfattar

kurser för bl. a. hundförare, instruktörer och ungdomsledare. Hundar

utbildas till sökhundar, spår- och skyddshundar samt draghundar.

Värnpliktskommittén anser det vara av värde att den personal som har

grundutbildats i hundtjänst vid krigsmakten underhåller och utvecklar sina

kunskaper och färdigheter genom att delta i brukshundklubbens kurser.

Krigsmakten är enligt kommittén i viss utsträckning beroende av den hundavel

och utbildning av hundar som bedrivs inom klubben.

Ett stort antal av brukshundklubbens värnpliktiga medlemmar kommer

inte att kunna utnyttjas som hundförare i krigsorganisationen. Kommittén

föreslår därför att endast kostnaderna för den del av Svenska brukshundklubbens

verksamhet, som är av direkt värde för totalförsvaret bestrids av

statsmedel. Avtal bör tecknas med vissa hundförare med hundar som avses

ingå i totalförsvarets organisation. Kommittén föreslår att ett centralt register

över hundar, som är användbara inom totalförsvaret, upprättas vid

arméns hundskola. Det nuvarande kurssvstemet anses lämpligt. Det är

enligt värnpliktskommittén önskvärt att utbildningen inrymmer orientering

om totalförsvaret. Kursdeltagarna bör därför stimuleras att genomgå för

dem lämpliga delar av den frivilliga utbildning som anordnas av andra frivilligorganisationer.

Sveriges civilförsvarsförbund är civilförsvarets frivilliga

stödorganisation. Förbundet har till uppgift att genom upplysning främja

civilförsvaret och det frivilliga arbetet för detta, bedriva frivillig utbildning

och medverka i annan civilförsvarsverksamhet. Förbundet lämnar i samarbete

med Svenska brandförsvarsföreningen och Svenska röda korset information

om självskydd samt bedriver omfattande utbildning i detta ämne.

Värnpliktskommittén har funnit att civilförsvarsförbundets uppgifter och

verksamhet är lämpligt utformade. Den obligatoriska repetitionsutbildningen

för civilförsvarsbefälet behöver dock enligt kommitténs bedömning

kompletteras genom frivillig utbildning. På sikt bör eftersträvas ett utbildningssystem

liknande det som kommittén har föreslagit för frivillig befälsutbildning.

Utbildningen i självskydd anses böra fortsätta, om möjligt i

samma omfattning som hittills.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1070

Frivillig skjututbildning

Frivilligt skytte bedrivs inom Frivilliga skytterörelsen, Svenska pistolskytteförbundet

och Svenska sportskytteförbundet. Dessutom bedrivs frivilligt

skytte inom flertalet frivilliga försvarsorganisationer och hemvärnet.

Frivilliga skytterörelsen skall enligt sina grundstadgar

främja skjutskickligheten hos svenska folket samt verka för att försvarsvilja

och försvarsintresse väcks och bibehålls. Svenska pistols

k ytteförbundet skall verka för att höja skjutskickligheten hos

den personal inom totalförsvaret som är utrustad med pistol som tjänstevapen.

Svenska sports k ytteförbundets uppgift är att administrera

och främja svenskt sportskytte.

Värnpliktskommittén har granskat behovet av frivillig skjututbildning

och därvid konstaterat att det även i framtiden kommer att vara av betydelse

att den enskilde soldaten kan skjuta snabbt och med god träffsäkerhet.

Kommittén har funnit att en ökad samordning mellan de tre organisationerna,

bl. a. av verksamheten på det lokala planet, bör eftersträvas för

att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas bättre. Sportskytteförbundets

verksamhet bör främst inriktas på att träna särskilt kvalificerade skyttar för

deltagande i internationell tävlingsverksamhet. För att stimulera skytteintresset

föreslår kommittén att möjligheterna att låna vapen från militära

förråd ökas och att ammunition tillhandahålls kostnadsfritt i ökad utsträckning

till personal som tillhör krigsmakten och till ungdom. För gemensamt

bruk inom skytteföreningarna föreslås att kulsprutor och automatkarbiner

utlånas. Krigsmakten och polismyndigheten bör därvid utöva erforderlig

kontroll.

Det nuvarande skjutprogrammet anser värnpliktskommittén i stort sett

lämpligt. Ökad vikt anses dock böra läggas vid tillämpad skjutning mot

fältmässiga mål. Av särskilt värde är om fältskjulningen kombineras med

en fysisk prestation, t. ex. terräng- eller skidlöpning. Utbildningen av skytteinstruktörer

bör enligt kommittén ökas.

Vid planering av tätorternas utbyggnad bör även behovet av skjutbanor

beaktas. Kommittén anser alt s. k. allskyttebanor bör byggas för att underlätta

samordning av verksamheten.

Organisatoriska frågor

Värnpliktskommittén behandlar vissa frågor inom frivilligorganisationernas

föreningsorganisation och frågor som berör myndigheternas ansvar

för frivilligverksamheten. De redovisade förslagen är i huvudsak att se som

rekommendationer vid framtida förändringar inom det organisatoriska

området.

De uppgifter som har ålagts frivilligorganisationerna är enligt kommittén

i huvudsak ändamålsenliga. 1 fråga om organisationen föreslår kom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

mittén att åtgärder vidtas för att underlätta samarbetet mellan organisationer

och myndigheter i regional och lokal instans.

Beträffande den frivilliga befälsutbildningen föreslås att de organisationer,

som är anslutna till Centralförbundet för befälsutbildning, utvidgar

det samarbete och den samordning som nu finns i central instans till att

omfatta även verksamheten i regional och lokal instans. Värnpliktskommittén

föreslår att sjövärnskåren omvandlas till en organisation för frivillig

befälsutbildning vid flottan och ansluts till Centralförbundet för

befälsutbildning. Till centralförbundet bör också Svenska fallskärmsklubben

anslutas.

Frivillig utbildning av kvinnor inom totalförsvaret bedrivs av Svenska

blå stjärnan, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, Riksförbundet Sveriges

lottakårer och Svenska röda korset. De tre förstnämnda utgör en från

övriga frivilligorganisationer klart avgränsad grupp eftersom de omfattar

endast kvinnliga medlemmar. Kommittén bedömer det vara av stort värde

att en utvidgning av det redan nu pågående samarbetet mellan organisationerna

kommer till stånd. Kommittén redovisar principförslag till en

framtida huvudorganisation för dessa tre organisationer. Den föreslagna

organisationen har stora likheter med organisationen för Centralförbundet

för befälsutbildning. Kommittén understryker särskilt att förändringar

som berör organisationernas interna verksamhet bör genomföras av frivilligorganisationerna

själva.

Samordningen av det frivilliga skyttets verksamhet skulle enligt kommitténs

mening underlättas genom ett närmare organisatoriskt samgående

mellan de tre skytteorganisationerna. Det bör därför undersökas om

det är lämpligt att de tre skytteorganisationerna på central, regional och

lokal nivå inordnas under gemensam styrelse.

För att främja samordningen mellan frivilligorganisationerna finns f. n.

ett särskilt samarbetsorgan, Frivilligorganisationernas samarbetskommitté.

Värnpliktskommittén anser att verksamheten inom detta organ bör utvecklas

vidare.

Beträffande myndigheternas ansvar anser värnpliktskommittén

att grundprincipen bör vara att de myndigheter, som i krig använder

frivilligpersonal eller har ansvar för beredskapsplaneringen inom visst

område som berör frivilligverksamheten, även bör ha ansvaret för den

statliga och kommunala medverkan i frivilligarbetet. Myndigheternas nuvarande

ansvar för frivilligverksamheten bör därför bestå även i framtiden.

Ansvaret för utbildning, avtalsbindning och registrering m.m. av Bpersonal

bör enligt kommittén övertas av myndigheterna.

Enligt värnpliktskommittén bör överbefälhavaren vara sammanhållande

inom krigsmakten och arbetsmarknadsstyrelsen inom de civila delarna

av totalförsvaret. Överbefälhavaren bör liksom nu svara för samordningen

mellan de militära och civila delarna av totalförsvaret. Kommittén anser

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

vidare att riktlinjer för användningen av frivillig personal bör utfärdas av

överbefälhavaren i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

Genomförandet av värnpliktskommitténs förslag till nya utbildningssystem

och därav föranledda följ dförslag är bl. a. beroende av att tillräckliga

personalresurser kan avdelas för att handlägga aktuella frivilligärenden.

Kommittén förutsätter att myndigheterna efter hand som kommitténs

förslag genomförs närmare preciserar de förändringar av arbetsuppgifterna

som förslagen kan ge anledning till och i förekommande fall anmäler

eventuella behov av personalförstärkningar. Frågan om personal för handläggning

av frivilligärenden föreslås bli beaktad vid kommande översyner

av myndigheternas organisationer.

Utbildningsbetingelser och utbildningens lokalisering

Den frivilliga utbildningen måste enligt värnpliktskommitténs uppfattning

bedrivas under betingelser som väl svarar mot de krav som ställs på

övrig militär och civil utbildning i dagens samhälle. Kommittén har granskat

vilka kvalitetskrav som bör beaktas och tillgodoses vid frivilligutbildningen

bl. a. i fråga om instruktörer, utbildningsmiljö, lokaler och utbildningsanordningar

samt utrustning och utbildningsmateriel.

De instruktörer som används vid den frivilliga befordringsutbildningen

måste enligt värnpliktskommittén ha samma kvalitet som vid den obligatoriska

utbildningen. Vid den s. k. kompletteringsutbildningen anses instruktörer

ur de frivilligas egna led böra användas i största möjliga utsträckning.

För den kvinnliga frivilligutbildningen bör enligt kommittén

kvinnliga instruktörer användas i avsevärt större omfattning än nu. Vid

frivilligutbildningen bör därför kurser för instruktörer ges hög prioritet.

Utbildningsmiljön måste enligt värnpliktskommittén i första

hand motsvara de krav som en realistisk och effektiv utbildning ställer,

Det anses emellertid väsentligt att dessa krav förenas med önskemål om en

trivsam miljö. De utbildningsläger som ägs av frivilligorganisationerna

bör i vissa avseenden rustas upp. Statsbidrag föreslås utgå för detta ändamål.

Beträffande utrustning och utbildningsmateriel vid frivilligutbildningen

anser värnpliktskommittén att den måste ha samma kvalitet

som vid annan utbildning och så långt möjligt vara densamma som

den frivillige kan komma att använda i krig. Personlig utrustning som uniformer,

vapen m.m. bör utan kostnad för den frivillige utlånas av myndigheterna.

Den mest kvalificerade befordringsutbildningen när det gäller frivillig

befälsutbildning bör enligt kommittén bedrivas vid utbildningsanstalter

där lämpliga förutsättningar finns i form av personal och

materiel.

Den relativt begränsade del av kompletteringsutbildningen som är bero2

— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

ende av komplicerad utbildningsmateriel och utbildningsanordningar, t. ex.

för ABC-slcydd, sambandstjänst och motortjänst, bör enligt kommittén förläggas

främst till militära skolor och förband.

Värnpliktskommittén föreslår att det närmare undersöks om förutsättningar

föreligger för att inrätta en central frivilligskola för utbildning av

främst kvinnlig A- och B-personal.

Utbildningsbetingelserna för den frivilliga skjututbildningen

anses böra förbättras genom att tillgångarna i fråga om vapen,

ammunition, skjutbanor och instruktörer förbättras.

För övriga frivilliga försvarsorganisationer föreslår värnpliktskommittén

olika åtgärder för att bl. a. förbättra instruktörs- och materielläget.

Förmåner till frivillig personal

Tillgången på frivillig personal som tecknar avtal har under en följd av

år visat tendens att minska. Som en första åtgärd i rekryteringsfrämjande

syfte bör enligt värnpliktskommitténs mening genomföras förbättringar av

frivilligpersonalens villkor i fråga om ekonomiska och andra förmåner.

Kommittén lägger därför fram förslag till ett nytt förmånssystem för personal

som deltar i frivillig utbildning.

Det föreslagna förmånssystemet omfattar all frivillig personal

under sådan utbildning som krävs för verksamhet inom totalförsvaret.

B-personal likställs i förmånshänseende med A-personalen. Som allmän

förutsättning för att förmåner skall utgå under frivillig utbildning gäller

enligt förslaget att utbildningen skall vara nödvändig för deltagarens avsedda

verksamhet inom totalförsvaret. Prövningen härav föreslås ankomma

på vederbörande myndighet.

Med hänsyn till att kommitténs förmånssystem innebär avsevärda förändringar

av nu gällande förmånsbestämmelser föreslås att dessa ersätts

av nya bestämmelser om förmåner under utbildning av frivillig personal

m. m.

Kommittén har strävat efter att förbättra de förmåner som nu utgår till

frivilligpersonalen. Den frivilliga personalen bör enligt kommittén i första

hand i här aktuella hänseenden likställas med den värnpliktiga personalen.

Nuvarande förmånsslag behålls i stort sett men förmånerna utökas. Bl. a.

föreslås att frivilligpersonalen under deltagande i utbildning får en väsentligt

ökad rätt till familj ebidragsförmåner.

Traktamente föreslås utgå med tio kr. för dag för frivillig som

deltar i grundutbildning för avtalsbunden personal. Vid annan frivilligutbildning

som t. ex. repetitionsutbildning för avtalsbunden personal, befordringsutbildning

inom frivilliga befälsutbildningssystemet, viss kompletteringsutbildning

m. m. föreslås ett traktamente av lägst tolv kr. för dag.

Värnpliktskommittén föreslår också premier för genomgången frivillig

utbildning. Premiesystemet omfattar dels kurser som ingår i beford
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970

ringsutbildningen inom frivilliga befälsutbildningen samt grundutbildning

för avtalsbunden personal, dels repetitionsutbildning för sistnämnda personal.

Premier för befordringsutbildning inom frivillig befälsutbildning samt

vid grundutbildning av A- och B-personal föreslås utgå med belopp som

redovisas i följande tabeller.

Premier vid befordringsutbildningen

Kurs

Premiebelopp kr.

Korpralskurs

140

Furirkurs

275

Sergeantkurs

550

Fanjunkarkurs

750

Löjtnantskurs

1 200

Kaptenskurs

2 400

Premier vid grundutbildning av A- och B-personal

Personalkategori

Grundutbildning för placering inom

Premie-

krigsmakten

andra delar av totalförsvaret

belopp kr.

A-personal

Grundkurs

Grundkurs

200

Underbefälskurs

Ledarkurs 1 (gruppchefsnivå)

300

Underofficerskurs 1

Ledarkurs 2 (troppchefsnivå)

450

Underofficerskurs 2

Instruktörskurs

600

Officerskurs

Högre ledarkurs (plutonchefsnivå)

1 000

B-personal

Grundkurs

Grundkurs

200

Underbefälskurs

Ledarkurs 1 (gruppchefsnivå)

300

Premie föreslås vidare utgå med 20 kr. för dag vid repetitionsutbildning

som vederbörande enligt avtal är skyldig att fullgöra under avtalsperioden.

Värnpliktskommittén föreslår dessutom särskild s. k. instruktörsutbildningspremie

till instruktörselev vid deltagande i sådan kompletterande

praktisk tjänstgöring som ingår i instruktörsutbildningen.

De nya frivilligförmånerna föreslås bli skattefria i likhet med hittills utgående

förmåner.

Kommittén föreslår slutligen att ersättning i form av årliga arvoden skall

utgå till vissa funktionärer inom frivilligorganisationerna.

Rekrytering

Värnpliktskommittén framhåller att en omfattande och aktiv försvarsupplysning

i avgörande grad bidrar till att hos vårt folk vidmakthålla och

utveckla en stark försvarsvilja och är en av förutsättningarna för rekryteringen

av frivillig personal. Försvarsupplysningen måste därför bedrivas i

nära samarbete mellan frivilligorganisationerna och myndigheterna.

Rekryteringens omfattning bestäms av totalförsvarets personalbehov och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

rekryteringsmöjligheterna. För att tillgodose behoven av A- och B-personal

måste rekryteringen enligt värnpliktskommittén vidmakthållas på minst

nuvarande nivå eller ökas något samtidigt som det är önskvärt att de genomsnittliga

avtalstiderna förlängs. Det utbildningssystem som kommittén föreslår

innebär att något större krav än tidigare kommer att ställas på de frivilliga,

främst i fråga om repetitionsutbildningen för A-personal.

Värnpliktskommittén föreslår ett flertal åtgärder för att förbättra rekryteringen

och för att säkerställa att totalförsvarets personalbehov blir bättre

tillgodosett än nu. De föreslagna åtgärderna kommer enligt kommittén att

kräva ett ökat stöd åt organisationernas rekryteringsarbete från berörda

myndigheter och en betydligt mera långtgående samordning av rekryteringsverksamheten

än nu i central, regional och lokal instans.

Det är enligt värnpliktskommittén önskvärt att A-personalen står kvar i

krigsorganisationen i genomsnitt åtta år mot nuvarande sex å sju år och att

B-personalen står kvar i minst tio år. Minimiåldern för antagning vid krigsmakten

bör sättas till 18 år. Rekryteringen av kvinnor i 30—35-årsåldern

bör enligt kommittén särskilt uppmärksammas. Rekryteringen av män bör

inriktas på dem som är över värnpliktsåldern och som tidigare har fått

lämplig grundutbildning.

F örfattningsfrågor

Mot bakgrund av förslagen till förändringar inom skilda områden av den

frivilliga försvarsverksamheten har värnpliktskommittén granskat gällande

författningar inom detta område. Kommittén har också utarbetat förslag till

ny kungörelse om frivillig försvarsverk samhet, nya bestämmelser om förmåner

under utbildning av frivillig personal m. m. och förmåner till instruktörer

inom frivillig försvarsutbildning.

Bestämmelser om familjebidrag för bl. a. viss frivilligpersonal finns i

familjebidragsförordningen (1946:99) och i familjebidragskungörelsen

(1946: 101). Grupplivförsäkringsskydd för bl. a. krigsfrivillig personal regleras

enligt kungörelsen (1953:243) om grupplivförsäkring åt värnpliktiga

m. fl. Föreskrifter om ersättning i anledning av skada och sjukdom, som

bl. a. viss frivillig personal har ådragit sig under tjänstgöring, ges i militärersättningsförordningen

(1950:261) och i tillämpningsföreskrifter (1950:

334) till förordningen. De angivna bestämmelserna kan enligt värnpliktskommitténs

mening i sin nuvarande lydelse inte utan vidare tillämpas på

frivilligpersonalen i den utsträckning som kommittén har föreslagit. Kommittén

har därför utarbetat förslag till erforderliga ändringar i dessa författningar.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag

Kommittén har överslagsmässigt beräknat de ekonomiska konsekvenser

som följer om kommitténs förslag till utbildningssystem och förbättrade

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

förmåner till frivilligpersonalen genomförs. Kostnaderna har beräknats i

1968 års penningvärde.

Värnpliktskommitténs förslag till årligt statsbidrag för den frivilliga försvarsverksamheten

vid ett fullt utbyggt utbildningssystem redovisas i följande

tabell.

Värnpliktskommitténs förslag till årligt statsbidrag för den frivilligajörsvarsverksamheten vid fullt

utbyggt utbildningssystem (milj. kr.)

Verksamhet

Anslag enligt

riksstat för

1968/69

Värnpliktskom- mitténs förslag

till statsbidrag

vid fullt utbyggt

utbildnings- system

Ökningar i för- hållande till

staten för

1968/69

1. Administration och för-

svarsupplysning m. m.

1,40

1,55

+ 0,15

2. Ersättning till funktionärer

(ny post)

—

1,50

+ 1,50

3. Utbildningskostnader,

skytteverksamhet, m. m.

11,90

19,25

+ 7,35

4. Förnödenheter

1,70

2,70

+ 1,00

5. Ungdomsverksamhet

0,20

0,20

—

15,20

25,20

+ 10,00

Av kostnadsökningarna på 10 milj. kr. utgör omkring 7 milj. kr. kostnader

som direkt föranleds av förbättrade ekonomiska förmåner för den enskilde

frivillige under utbildning och tjänstgöring.

Värnpliktskommittén anser att statsbidragen i riksstaten bör redovisas

under anslagen till de totalförsvarsmyndigheter som bär ansvar för den

statliga medverkan i frivilligverksamheten. Enligt de beräkningar som kommittén

har gjort skulle kostnaderna för verksamheten belasta berörda

huvudtitlar enligt följande tabell.

Statsbidragens fördelning på riksstaten vid fullt utbyggt utbildningssystem (milj. kr.)

IV V

Försvar Social

Krigsmakten Civilförsvaret

VI VIII

Kommuni- Utbild- kation ning

IX

Jord-

bruk

X

Handel

Summa

18,45 3,20 1,47

0,96 0,20

0,62

0,30

25,20

Övergång till det nya utbildningssystemet

Värnpliktskommittén framhåller att det nya utbildningssystemet för frivilligförsvaret

liksom övriga förslag av ekonomisk och organisatorisk art

bör genomföras så snart som möjligt, bl. a. med hänsyn till det nya värnpliktsutbildningssystemet.

Vid övergången bör nya avtal tecknas med all

A- och B-personal. Frivilligpersonal som innehar A- eller B-avtal bör medges

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

att teckna nytt avtal utan kompletterande utbildning. Personalen bör dock

rekommenderas att genomgå ytterligare utbildning enligt den nu föreslagna

ordningen.

Remissyttranden

Allmänna synpunkter

Värnpliktskommitténs uppfattning att någon lagstadgad tjänsteplikt som

ersättning för frivilligheten inte bör komma i fråga förrän andra vägar har

visat sig oframkomliga delas av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen

för marinen, försvarets civilförvaltning, värnpliktsverket, beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar, försvarets personalvårdsnämnd, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen

och Tjänstemännens centralorganisation.

För att förbättra rekryteringen och stärka försvarsviljan anser bl. a. överbefälhavaren,

chefen för armén, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

och Sveriges hantverks- och industriorganisation att frivilligorganisationerna,

utöver ekonomiskt stöd, bör ges bistånd för information via massmedia.

Frivillig befälsutbildning

Värnpliktskommitténs förslag i fråga om frivillig befälsutbildning har i

huvudsak godtagits av remissinstanserna. Överbefälhavaren bedömer dock

att det skulle vara värdefullt om den frivilliga befälsutbildningsverksamheten

kunde vidgas i förhållande till kommitténs förslag. Huvuddelen av

befordringskurserna bör enligt överbefälhavaren anordnas centralt. Utbildningen

befaras av chefen för marinen bli alltför ambitiös och därför rekryteringshämmande.

Centralförbundet för befälsutbildning anser det beklagligt

att frivillig befälsutbildning för att vinna underofficerskompetens

föreslås äga rum endast i begränsad omfattning. Korrespondensstudier bör

prövas i ökad omfattning framhåller chefen för marinen och Reservofficerarnas

centralorganisation. Försvarets personalvårdsnämnd anser att utbildningens

längd inte bör fastställas generellt utan i stället bestämmas av

utbildningens omfattning. Nämnden anser också att en utbildningsvecka

skall kunna omfatta fem dagar.

Utbildning av kvinnlig personal som tecknar avtal för tjänstgöring inom totalförsvaret

Beträffande utbildning av kvinnlig A-personal framhåller

överbefälhavaren att flera skäl talar för en stark och omfattande frivilligrörelse.

överbefälhavaren anser vidare att kravet på kvalitet i utbildningen

inte får sättas så högt att det kvantitativa behovet inte blir tillgodosett och

att åtagandena från den frivillige inte får verka så överväldigande att vederbörande

avstår från att delta. Denna uppfattning delas av chefen för marinen

och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet

anser att möjlighet bör finnas för kvinnor att uppnå officersgrad

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

23

och inneha befattningar av icke stridande karaktär inom krigsmakten.

Överbefälhavaren anser att grundutbildning av krigsmaktens

A-personal av rekryteringsskäl bör begränsas till ca tre veckor

och koncentreras på befattningsutbildning. Denna uppfattning delas av

chefen för armén, chefen för flygvapnet och Moderata samlingspartiets

kvinnoförbund.

En kortare grundutbildning för A-personal inom de civila

delarna av totalförsvaret är enligt flera remissinstanser

önskvärd. Detta bör kunna uppnås genom att den allmänna försvarsutbildningen

förkortas eller slopas för dem som inte önskar genomgå den. En sådan

uppfattning hävdas av chefen för flygvapnet, Svenska röda korset,

socialstyrelsen, transportnämnden, veterinärstyrelsen, jordbruksnämnden,

överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsstyrelserna i Kopparbergs och

Värmlands län, Svenska blå stjärnan och Svenska landstingsförbundet.

Transportnämnden och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund anser att

utbildningstidens längd för medlemmar inom Frivilliga automobilkåren och

Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund bör bestämmas med hänsyn till

den fordonstyp vederbörande skall utbildas för.

Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Frivilliga automobilkåren,

Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset och 196b års civilb ef älhav ar utredning

biträder värnpliktskommitténs förslag om att A - p e r s o n a 1

inom de civila delarna av totalförsvaret bör kontraktbindas

på samma sätt som inom krigsmakten.

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till värnpliktskommitténs

förslag om repetitionsutbildning för A -personal. Även

överbefälhavaren anser det önskvärt att A-personalen repetitionsutbildas

men bedömer att de reella möjligheterna härtill är små eftersom lcrigsförbandsövningarna

är knutna till vissa bestämda tider och en del förband inte

inkallas till krigsförbandsövningar. Arbetsgivare är inte heller skyldig att

bevilja ledighet för frivilligpersonalen och det bör därför enligt överbefälhavaren

övervägas att införa sådan skyldighet för att underlätta personalens

deltagande i krigsförbandsövning. Detta ifrågasätts också av civilbefälhavaren

i Södra civilområdet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och

Svenska röda korset framhåller att det är orimligt att binda frivilligpersonal

vid repetitionsutbildning eftersom arbetsgivare inte är skyldig att ge ledighet.

Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, veterinärstyrelsen och Svenska

röda korset föreslår, att repetitionskurser anordnas i den mån den frivillige

inte har möjlighet eller kan beredas tillfälle att delta i krigsförbandsövningar.

Chefen för armén anser att personalen i allt för stor utsträckning är

otillfredsställande utbildad, vilket uppges bero på att den inte vill eller har

möjlighet att delta i krigsförbandens repetitionsutbildning.

Överbefälhavaren och flera andra remissinstanser anser att den kvinnliga

B-personalen genom sin lokalkännedom och sitt civila yrke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

eller sysselsättning har sådana kunskaper att den inte behöver någon om»

fattande utbildning. Mera differentierade krav på utbildningen än kommittén

har förutsatt bör kunna godtas, anför överbefälhavaren, chefen för armén,

länsstyrelsen i Södermanlands län, Riksförbundet Sveriges lottakårer

och Svenska landstingsförbundet.

Överbefälhavaren anser att det bör ankomma på honom att närmare inrikta

innehållet och omfattningen av grundutbildningen för

krigsmaktens B-personal. Rikshemvärnschefen och Moderata

samlingspartiets kvinnoförbund delar kommitténs uppfattning om nödvändigheten

av viss grundutbildning. Denna anses emellertid bl. a. av rekryteringsskäl

inte böra göras mer omfattande än vad som bedöms absolut

nödvändigt.

Civilförsvar sstyrelsen och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser

att den föreslagna grundutbildningen för B-personal

inom de civila delarna av totalförsvaret är alltför lång.

Kraven på den allmänna försvarsutbildningen bör kunna sänkas anser socialstyrelsen,

jordbruksnämnden, länsstyrelserna i Kopparbergs och Värmlands

län samt Svenska landstingsförbundet.

Överbefälhavaren, Riksförbundet Sveriges lottakårer och Sveriges kvinnliga

bilkårers riksförbund anser att problemen i fråga om B-personalens

repetitionsutbildning är desamma som för A-personalen.

Utbildning av övrig frivilligpersonal

Överbefälhavaren biträder i princip värnpliktskommitténs förslag. Beträffande

de olika frivilligorganisationernas utbildning i övrigt har remissinstanserna

framfört följande synpunkter.

Frivillig radioutbildning. Frivilliga radioorganisationen

önskar att behovet av personal snarast klarläggs. Avtalsteckning och registrering

av B-personal bör ombesörjas av myndighet i enlighet med värnpliktskommitténs

förslag. Radiosignal tjänst anses böra bli en särskild

tjänstegren för krigsmaktens A-personal. Frivilliga radioorganisationen

anser att den bör svara för all radiosignaltjänstutbildning för frivilligorganisationernas

medlemmar.

Frivilliga automobilkåren. Kåren biträder i stort kommitténs

förslag men anser att den även i fortsättningen skall ha möjlighet

att utbilda krigsfrivillig, icke värnpliktig personal för krigsmakten för

vissa regionala uppgifter. Denna uppfattning delas av chefen för armén.

Frivilliga motorcykelkåren. Rikshemvärnschef en ifrågasätter

om det är rimligt att tre organisationer — Frivilliga motorcykelkåren,

Frivilliga befälsutbildningsrörelsen och hemvärnet —- har ansvar för utbildningen.

Grundkursen bör enligt rikshemvärnschefen genomföras av

Frivilliga motorcykelkåren, medan den allmänna militära utbildningen bör

ges av hemvärnet. Rikshemvärnschefen framhåller vidare att Frivilliga

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

befälsutbildningsrörelsen inte bedriver verksamhet på alla de platser där

Frivilliga motorcykelkåren har verksamhet.

Frivilliga flygkåren. Civilförsvarsstyrelsen ställer sig tveksam

till om Frivilliga flygkåren skall tas upp som frivillig försvarsorganisation.

Om kåren likväl tas upp i frivilligkungörelsen anses det erforderligt att

samordning mellan civila och militära myndigheter beslutas i samråd

med bl. a. civilförsvarsstyrelsen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker

att Frivilliga flygkåren tas upp som frivillig försvarsorganisation i frivilligkungörelsen

och Svenska aeroklubben biträder till alla delar värnpliktskommitténs

förslag beträffande kåren.

Svenska fallskärm sklubben. Klubben godtar i huvudsak

kommitténs allmänna synpunkter men finner det oförenligt med sin målsättning

att kombinera fallskärmshoppning med frivilliga befälsutbildningskurser,

eftersom en sådan kombination anses hämma hopparens utveckling

i sporten. Vidare anser man att klubbens enhet skulle splittras genom kommitténs

förslag att värnpliktiga fallskärmsj ägares hoppträning skulle betalas

av statsmedel medan övriga medlemmar själva skulle få bekosta sin

verksamhet. Fallskärmsklubben anser också att alla bestämmelser om fallskärmshoppning

liksom utbildningsplaner etc. bör utarbetas och beslutas

av klubbens egna organ.

Svenska brukshundklubben. Chefen för armén anser att

det av värnpliktskommittén föreslagna registret för utbildade hundar bör

upprättas vid hunduttagningsmyndighet och inte vid arméns hundskola.

Sveriges civilförsvarsförbund. Civilförsvarsstyrelsen känner

inte till skälen till kommitténs uppfattning att den obligatoriska repetitionsutbildningen

för civilförsvarsbefälet behöver kompletteras genom

frivillig utbildning. Styrelsen finner inget behov av frivillig utbildning för

personal i civilförsvarets krigsorganisation. Det finns enligt styrelsen inte

heller skäl för att civilförsvarsutbildningen skall bedrivas av frivillig försvarsorganisation.

Sveriges civilförsvarsförbund anser att utbildningen av

civilförsvarspersonalen bör åvila civilförsvarets myndigheter. Den verksamhet

som skall bedrivas av förbundet bör ha informativ karaktär. Civilförsvarsförbundet

ansluter sig till värnpliktskommitténs förslag att förbundet

även i fortsättningen tas upp i frivilligkungörelsen. En förutsättning

för detta är enligt förbundet att överbefälhavarens befogenheter inte begränsar

civilförsvarsstyrelsens rätt att leda och ge anvisningar för förbundets

verksamhet.

Frivillig skjututbildning

Skytteförbundets överstyrelse och Svenska pistolskytteförbundet anser

att åldern för medlemskap bör sänkas till tolv år för att främja ungdomsrekryteringen.

Enhetliga åldersbestämmelser för skjutning med samma

vapen anses böra gälla för samtliga organisationer. Inom Svenska sport
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

skytteförbundet pågår f. n. diskussion om huruvida förbundet skall stå

kvar som frivillig försvarsorganisation. Enligt förbundets mening bör det

vara statsmakternas uppgift att i lagar och förordningar för licensgivning

in. m. fastställa de varierande restriktioner som bruk av olika skjutvapen

gör nödvändiga. Rikshemvärnschefen, Skytteförbundens överstyrelse och

Svenska pistolskytteförbundet samt Reservofficerarnas centralorganisation

understryker vikten av att fri ammunition ställs till förfogande. Moderata

samlingspartiets kvinnoförbund ifrågasätter däremot lämpligheten av att

kostnadsfri ammunition utdelas till bl. a. värnpliktiga och ungdom.

Organisatoriska frågor

Överbefälhavaren, chefen för armén, socialstyrelsen och transportnämnden

ställer sig tveksamma till kommitténs förslag att myndighet

skall registrera, krigsplacera och teckna avtal med B-personal. Riksförbundet

Sveriges lottakårer och Svenska röda korset avstyrker förslaget. Moderata

samlingspartiets kvinnoförbund anser att förslaget bör genomföras

endast om organisationerna själva önskar det. Jordbruksnämnden och

länsstyrelsen i Kopparbergs län ställer sig däremot positiva till kommitténs

förslag.

Chefen för marinen, chefen för flygvapnet, civilbefälhavaren i Nedre

Norrlands civilområde, Moderata ungdomsförbundet och Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund finner värnpliktskommitténs förslag om en sammanslagning

av olika frivilligorganisationer rationellt, men framhåller att

det bör ankomma på organisationerna själva att bedöma denna fråga.

Värnpliktskommitténs förslag om att sjövärnskåren som frivilligorganisation

skall anslutas till den centrala befälsutbildningsorganisationen avstyrks

av chefen för marinen, chefen för sjövärnskåren och Svenska flottans

reservofficersförbund. Som skäl anförs att detta skulle innebära ett minskat

intresse för den verksamhet som hittills har bedrivits.

Frivilligorganisationernas samarbetskommitté finner det betydelsefullt

att man även i fortsättningen behåller nuvarande ansvarsfördelning i fråga

om förvaltningen av statsmedel som ställs till organisationernas förfogande.

Överbefälhavaren påtalar vikten av att stor restriktivitet iakttas i fråga

om personalökningar. Chefen för armén anser det önskvärt, att den kvinnliga

personal som handlägger frivilligärenden inom armén får sin kompetens

höjd för att kunna arbeta mera självständigt. Överstyrelsen för ekonomiskt

försvar, länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens lån framhåller

att en personalförstärkning inom länsstyrelserna blir nödvändig.

Utbildningsbetingelser och utbildningens lokalisering

Chefen för armén, chefen för marinen, Centralförbundet för befälsutbildning,

länsstyrelsen i Värmlands län, Flygvapenföreningarnas riksförbund,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 27

Riksförbundet Sveriges lottakårer och Svenska blå stjärnan biträder värnpliktskommitténs

uppfattning i denna del.

Vämpliktskommitténs förslag att den kvalificerade befordringsutbildningen

skall bedrivas vid utbildningsanstalter där lämpliga personella och

materiella utbildningsförutsättningar finns delas av Värnpliktiga underofficerares

riksförbund och Centralförbundet för befälsutbildning. Centralförbundet

varnar dock för att i alltför stor utsträckning förlägga utbildningen

till kasernetablissement, eftersom dessa har visat sig vara mindre lockande

för deltagarna.

Chefen för flygvapnet, Flygvapenföreningarnas riksförbund, Riksförbundet

Sveriges lottakårer och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund är

positiva till förslaget om en central frivilligskola. Sveriges kvinnliga bilkårers

riksförbund föreslår att en utredning med representanter för samtliga

kvinnliga frivilligorganisationer tillsätts för att diskutera formerna för

en sådan skola.

För att underlätta kursverksamheten och minska kostnaderna för

transporter m. in. föreslår Frivilliga radioorganisationen att materieldepåer

upprättas.

Transportnämnden anser att utbildningen av lärare för den yrkesmässiga

trafiken bör utformas så att den är direkt anpassad för utbildningen inom

frivilligorganisationerna.

Riksnämnden för kommunal beredskap anser att personal som ingår i

den kommunala krigsorganisationen bör kunna ges viss utbildning genom

frivilligorganisationernas försorg.

Värnpliktskommittén har enligt försvarets personalvårdsnämnd inte behandlat

alla personalkategorier som genomgår frivillig försvarsutbildning.

Detta gäller bl. a. försvarets personalvårds personal. Nämnden finner det

nödvändigt att de bestämmelser som kan komma att utfärdas på grundval

av kommitténs förslag utformas med hänsyn till små eller speciella gruppers

behov och förhållanden.

Förmåner till frivillig personal

Överbefälhavaren, civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde, Centralförbundet

för befälsutbildning, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Svenska

blå stjärnan, Svenska röda korset, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund,

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund och Svenska landstingsförbundet

tillstyrker i princip vämpliktskommitténs förslag om förmåner.

Försvarets personalvårdsnämnd och Centerns kvinnoförbund framhåller

att samma villkor bör gälla för män och kvinnor vid likartad utbildning.

Svenska arbetsgivareföreningen förordar att förmånerna huvudsakligen

baseras på den enskildes inkomstbortfall. Denna uppfattning delas av Sveriges

hantverks- och industriorganisation.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr IS år 1970

Överbefälhavaren framhåller att bestämmelserna bör vara enkla och

klara samt kräva ett minimum av administration.

Flertalet remissinstanser delar i stort kommitténs uppfattning beträffande

traktamenten. Det råder dock delade meningar om huruvida tjänstegrad

eller tjänsteklass skall påverka traktamentets storlek. Överbefälhavaren

biträder kommitténs förslag att så skall ske vid krigsförbandsövningar,

men anser att traktamente vid frivillig utbildning i övrigt skall utgå lika

för alla. Försvarets personalvårdsnämnd finner värnpliktskommitténs förslag

orimligt eftersom samtliga deltagare befinner sig i samma situation.

Denna uppfattning delas av chefen för flygvapnet, Centralförbundet för bef

älsutbildning, Flggvapenföreningarnas riksförbund och Svenska reservunderofficersförbundet.

Chefen för flygvapnet föreslår vidare med hänvisning

till skolöverstyrelsens bestämmelser för bidrag till ungdomsorganisationer

vissa ändringar av tidsreglerna för rätt till traktamente. Liknande

synpunkter framförs av överbefälhavaren och Flygvapenföreningarnas riksförbund.

Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, socialstyrelsen, Centralförbundet

för b ef älsutbildning, Frivilliga automobilkåren, Riksförbundet Sveriges

lottakårer och försvarets personalvårdsnämnd anser att utbetalning av premie

bör ske efter det att fullständig kurs har genomgåtts med godkända vitsord.

Om repetitionsutbildning genomförs i samband med särskild övning eller

mobilisering anser överbefälhavaren att frivilligpersonalen bör få samma

premie som värnpliktiga. Riksförbundet Sveriges lottakårer framhåller att

samma villkor bör gälla för all personal. Försvarets personalvårdsnämnd

anser att premier för genomgången utbildning bör avpassas efter utbildningens

svårighetsgrad och längd.

Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, Centralförbundet för befälsutbildning

och försvarets personalvårdsnämnd föreslår att familjebidrag skall

kunna utgå vid kurser som omfattar fem dagar.

Försvarets civilförvaltning påtalar att arvoden för samtliga ordinarie

instruktörer med undantag av viss frivilligt tjänstgörande personal numera

torde vara avtalbara. Bestämmelser om arvoden bör därför inte tas in i föreskrifterna

om instruktörer. Sveriges civilförsvarsförbund anser att de föreslagna

bestämmelserna inte är tillämpliga på vare sig förbundets självskyddsinstruktörer

eller andra instruktörer. Det bör enligt förbundet ankomma

på civilförsvarsstyrelsen att avgöra vilka krav som skall ställas på

instruktörerna i samband med de förmåner som bör utgå. Frivilliga radioorganisationen

föreslår att bestämmelser om ersättningar till tillfälliga instruktörer

ses över och förbättras.

Värnpliktskommitténs förslag om höjning av arvodesbeloppen biträds

av överbefälhavaren, Centralförbundet för befälsutbildning, Riksförbundet

Sveriges lottakårer, Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset, Sveriges civilförsvarsförbund

och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

önskemål om att organisationerna skall lämnas viss frihet i fördelningen av

arvoden till olika funktionärer förs fram av överbefälhavaren, Sveriges civilförsvarsförbund

och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.

Rekrytering

Chefen för marinen och Sveriges hantverks- och industriorganisation understryker

det rent allmänpolitiska ansvar för frivilligverksamheten som

åvilar statsmakterna, vilka framförallt via massmedia kan ge en ökad information

om verksamhetens betydelse för landets försvar. Svenska blå

stjärnan och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund uttrycker önskemål

om att ekonomiska resurser ställs till frivilligorganisationernas förfogande

för att möjliggöra en effektivare rekryteringsverksamhet. Överstyrelsen för

ekonomiskt försvar rekommenderar att de myndigheter som skall förse organisationerna

med underlag för totalförsvarsupplysning samarbetar med

överstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt Centralförbundet

Folk och Försvar.

Chefen för flygvapnet och Svenska blå stjärnan avstyrker kommitténs

förslag om samordning av rekryteringen med motiveringen att en frivillig

som inte erbjuds valfrihet kan komma att avstå helt från att engagera sig

i verksamheten. Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund befarar att den

föreslagna längre utbildningen kan medföra rekryteringssvårigheter. Om befordringsutbildningen

till en del kan ske på lokal nivå bedömer chefen för

marinen att rekryteringsmöjligheterna kan förbättras. Centralförbundet för

befälsutbildning biträder kommitténs förslag och framhåller vikten av att

de värnpliktiga under den obligatoriska tjänstgöringen får en saklig information

om möjligheterna att genomgå frivillig befälsutbildning.

F örfattningsfrågor

Riksförbundet Sveriges lottakårer biträder i huvudsak värnpliktskommitténs

förslag till ny kungörelse men förutsätter att hänsyn tas till vissa

detaljförslag som förs fram av förbundet. Frivilligorganisationernas samarbetskommitté

tillstyrker med vissa reservationer förslaget.

Överbefälhavaren ifrågasätter om inte frivilligkungörelsen i den utformning

som föreslås kommer att få karaktären av pliktlag, vilket inte stämmer

överens med frivilligtankens idé.

Centralförbundet för befälsutbildning föreslår att begreppet »ekonomiskt

understödjande verksamhet» i nu gällande kungörelse skall stå kvar

som en av frivilligorganisationernas uppgifter.

Enligt Svenska röda korset täcker vissa formuleringar i förslaget inte

helt innebörden av organisationens nya stadga.

Arbetsmarknadsstyrelsen som i central instans svarar för arbetskraft
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

försörjningen ifrågasätter om inte huvudansvaret i regional instans i fred

bör ligga hos länsarbetsnämnden.

Transportnämnden anser att det bör närmare framgå vad som kommer

att åvila den centrala respektive regionala myndigheten. Om möjbgt bör

också anges vilka myndigheter som åsyftas för de olika arbetsuppgifterna.

Nämnden anser vidare liksom bl. a. Riksförbundet Sveriges lottakårer,

Svenska röda korset och Frivilligorganisationernas samarbetskommitté att

organisationerna av psykologiska skäl och för att undvika dubbelarbete

själva bör registrera sin B-personal. Endast i de fall organisationerna inte

klarar detta arbete bör det övertas av myndighet.

Värnpliktsverket anser att verket skall registrera och krigsplacera A- och

B-personal som avses tas i anspråk av krigsmakten.

Chefen för marinen anser att bestämmelserna om nyteckning av avtal

bör utformas så, att avtalet automatiskt förnyas för en fyraårsperiod om

inte uppsägning har skett. Enligt chefen för marinen och chefen för flygvapnet

bör minimiåldern för anställning liksom nu vara 16 år. Flygvapenchefen

förordar dock att manlig ungdom bör kunna anställas redan vid 15

års ålder.

Svenska röda korset ifrågasätter om det är lämpligt att anstånd med

tjänstgöring för avtalsbunden frivilligpersonal lämnas enligt samma grunder

som gäller för värnpliktig personal.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag

Överbefälhavaren förutsätter att medel ställs till förfogande utanför ramen

för 1968 års försvarsbeslut eftersom de av värnpliktskommittén angivna

kostnadsökningarna inte ingick i planeringsramen. Nuvarande ordning

för förslag till äskanden m. m. av statsmedel bör enligt överbefälhavaren

behållas även i framtiden. Även chefen för armén och chefen för

marinen bedömer att det är omöjligt att med nuvarande medelstilldelning

föra över medel från ordinarie verksamhet till frivillig verksamhet.

Veterinärstyrelsen förutsätter att principerna för kostnadsökning regleras

närmare i de fall då särskilda myndigheter och personer är berörda av

utbildningen.

Övergång till nytt utbildningssystem

Chefen för armén anser att förslaget till nytt utbildningssystem bör genomföras

så snart som möjligt. Utredningar och beslut bör drivas och fattas

så att ett reviderat system kan börja tillämpas den 1 juli 1970. Chefen

för flygvapnet anser att värnpliktskommitténs förslag innebär stor risk för

avgångar av A-personal. Han förordar därför en mjukare övergång. Enligt

chefen för flygvapnet bör nuvarande avtal få gälla utan nyteckning, dock

högst fyra år, om försvarsgrenschefen så bestämmer med hänsyn till nu gällande

fordringar för fortsatt krigsplacering. Den som så önskar bör dock

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

medges att teckna nytt avtal. Efter genomgången utbildning enligt värnpliktskommitténs

system bör nya avtal enligt flygvapenchefen tecknas generellt.

Svenska blå stjärnan anser det viktigt att de bestämmelser som kan

komma att utfärdas på grundval av betänkandet får karaktären av försöksbestämmelser

under en övergångsperiod. Centralförbundet för befälsutbildning

understryker vikten av att stor hänsyn tas till de frivilligas önskemål

vid den praktiska tillämpningen.

Överbefälhavarens förslag till genomförande

Överbefälhavaren framhåller att hans förslag till anslag till de frivilliga

försvarsorganisationerna för budgetåret 1970/71 är avgivet med utgångspunkt

i att värnpliktskommitténs förslag genomförs med början budgetåret

1970/71. Överbefälhavaren framhåller till en början att värnpliktskommitténs

förslag innebär kostnadsökningar för fjärde huvudtiteln med

ca 7,4 milj. kr. för år i ett fullt utbyggt system (1968 års pris- och löneläge).

Överbefälhavaren anser att de föreslagna förmånerna från början bör utgå

i full omfattning. Kostnaderna för dessa förmåner beräknas till ca 3 milj. kr.

Med hänsyn till de tillgängliga resurserna anses värnpliktskommitténs förslag

om höjda kvalitetskrav på utbildningen böra genomföras under eu treårsperiod.

Med anledning av det osäkra underlaget har överbefälhavaren varit

restriktiv i sitt förslag till medelsökning. Ytterligare behov kan därför uppstå

under uppbyggnadsperioden. Under budgetåret 1970/71 bör anslagen till

frivilligorganisationerna m. m. tillföras 5,2 milj. kr., under budgetåret

1971/72 1,2 milj. kr. och under budgetåret 1972/73 1 milj. kr. för att då uppgå

till fullt belopp 7,4 milj. kr.

Departementschefen

Värnpliktskommittén behandlar i betänkandet Frivilligförsvaret 1 (SOU

1968:54) de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Denna omfattar

frivillig befälsutbildning, främst av värnpliktiga, utbildning av personal

som tecknar avtal om frivillig tjänstgöring i krig och ungdomsutbildning.

Frivillig befälsutbildning anordnas f. n. främst av Centralförbundet för

befälsutbildning med anslutna specialförbund. Utbildningen bedrivs i form

av kurser och frivillig tjänstgöring vid förband och består av befordringsutbildning,

repetitionsutbildning, omskolningskurser och ungdomsutbildning.

Även sedan det nya systemet för utbildning av värnpliktiga har genomförts

kvarstår enligt kommitténs mening ett stort behov av frivillig befälsutbildning.

Kommittén anser att denna utbildning i framtiden kommer

att behöva ha minst nuvarande omfattning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

År 1966 hade ca 80 000 kvinnliga och manliga frivilliga tecknat avtal för

ständig tjänstgöring (A-avtal) eller tillfällig tjänstgöring (B-avtal) inom

totalförsvaret under krigsförhållanden. Av dessa var kvinnorna medlemmar

i Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset, Riksförbundet Sveriges lottakårer

och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund samt männen i Frivilliga

automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen

och Svenska röda korset.

A-personalens utbildning bör enligt värnpliktskommittén omfatta grundutbildning

och repetitionsutbildning och vara anpassad till de varierande

behov som föreligger för olika uppgifter inom totalförsvaret. De myndigheter

som i sin organisation använder frivilligpersonal anses också böra ha

ansvaret för personalens utbildning. B-personalens utbildning bör enligt

kommittén anordnas efter samma grunder som för A-personalen men bör

vara kortare, främst med hänsyn till de begränsade utbildningsresurserna.

Myndigheterna föreslås få ansvaret också för B-personalens utbildning.

Frivillig utbildning bedrivs också inom Frivilliga flygkåren, Frivilliga

motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen, Svenska brukshundklubben,

Svenska fallskärmsklubben och Sveriges civilförsvarsförbund. Denna

utbildning bör enligt kommitténs förslag ske i form av grundkurser, fortsättningskurser

och kompletteringsutbildning. I vissa fall bör också repetitionskurser

anordnas. Frivilliga flygkåren och Svenska fallskärmsklubben föreslås

i fortsättningen få ställning som frivilliga försvarsorganisationer.

Värnpliktskommittén konstaterar att den frivilliga skjututbildningen

även i framtiden kommer att vara av betydelse. Nuvarande program är enligt

kommittén i stort sett lämpligt utformat. En bättre samordning mellan

de tre skytteorganisationernas utbildningsverksamhet bör dock eftersträvas.

Kommittén berör också föreningsorganisatoriska frågor och frågor om

myndigheternas ansvar för frivilligverksamheten samt lämnar vissa rekommendationer

om förändringar inom det organisatoriska området. De uppgifter

som har ålagts frivilligorganisationerna anser kommittén i huvudsak

lämpliga.

Frivilligutbildningen måste enligt värnpliktskommitténs mening bedrivas

under samma förutsättningar som all annan utbildning. Kommittén lämnar

förslag till förbättringar i fråga om instruktörer, utbildningsmiljö, lokaler,

utrustning, materiel m. m.

Kommittén föreslår också avsevärt förbättrade förmåner åt frivilligpersonalen.

Förmånssystemet skall enligt förslaget omfatta all frivillig personal

under sådan utbildning som är nödvändig för verksamhet inom totalförsvaret.

Rekryteringen av A- och B-personal måste enligt kommittén ha minst

nuvarande omfattning och om möjligt öka. Det anses också önskvärt att

personalen kan behållas längre inom krigsorganisationen. Rekryteringsar
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970

betet kräver enligt kommittén ökat stöd från myndigheternas sida och

bättre samarbete mellan frivilligorganisationerna.

Värnpliktskommittén beräknar att det årliga statsbidraget till den frivilliga

försvarsverksamheten vid fullt utbyggt utbildningssystem bör uppgå

till drygt 25 milj. kr. Detta innebär en ökning med 10 milj. kr. i förhållande

till nuläget. Av ökningen faller 7 milj. kr. på förbättrade förmåner åt personalen.

Kommittén förordar att det nya utbildningssystemet för frivilligpersonalen

liksom också kommitténs övriga förslag genomförs så snart som möjligt.

Värnpliktskommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i stort

sett positivt mottagande. Frivilligverksamhetens betydelse för vårt försvar

betonas från flera håll. De erinringar som förs fram gäller främst detaljer

i kommitténs förslag.

För egen del vill jag framhalla att den frivilliga försvarsverksamheten i

Sverige har stor omfattning och utgör ett värdefullt komplement till övrigt

förs\ ai sarbete. Jag vill här peka på att frivilligorganisationerna genom medverkan

i försvarsupplysningen bidrar till att sprida kunskap om och intresse

för vårt försvar. De medverkar vidare till att öka den totala effekten av våra

försvarsansträngningar genom att utbilda sina medlemmar och därigenom

göia dem bättre förberedda att lösa de uppgifter som kan komma att åläggas

dem i krig. Den frivilliga utbildningen gör det också möjligt att bättre utnyttja

de knappa personalresurserna inom totalförsvaret, bl. a. genom att

värnpliktiga i vissa fall kan ersättas av frivilliga, främst kvinnor, och därmed

frigöras för uppgifter inom områden där deras insatser bedöms vara

oundgängligen nödvändiga. Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att

de frivilliga insatserna inte f. n. bör ersättas med någon form av tjänsteplikt.

Det är enligt min mening vidare angeläget att den frivilliga försvarsverksamheten

liksom hittills får ett så kraftfullt stöd som möjligt, inte minst mot

bakgrund av att de frivilliga insatserna fullgörs med kunnighet och intresse

och ofta medför stora personliga uppoffringar för den enskilde.

Jag anser att frivilligföx-svarets allmänna inriktning och uppgifter bör

formuleras i enlighet med värnpliktskommitténs förslag. De frivilliga försvarsorganisationernas

verksamhet bör alltså tjäna totalförsvaret och omfatta

försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal.

Jag delar också värnpliktskommitténs uppfattning att det vid sidan av

det nya värnpliktsutbildningssystemet under en lång tid kommer att finnas

ett stort behov av frivillig befälsutbildning och att denna utbildning framför

allt bör inriktas på att direkt höja krigsförbandens användbarhet. Som

kommittén framhåller bör man emellertid även i övrigt och så långt det är

möjligt tillgodose de frivilligas behov av kompletterande utbildning för de

uPPgifter som de skall sköta i en krigssituation. Jag förordar alltså att den

frivilliga befälsutbildningen och annan utbildning som är knuten till denna

i allt väsentligt anordnas enligt de riktlinjer som kommittén har angett.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Jag biträder i princip också värnpliktskommitténs förslag om utformningen

av utbildningen av frivillig personal för totalförsvaret i övrigt. Ansvaret

för utbildningen, bör som kommittén har förordat, åvila berörda myndigheter.

Utbildningen av kvinnlig personal för tjänstgöring inom totalförsvaret

bör som kommittén har föreslagit avse A- och B-personal samt omfatta

grundutbildning och repetitionsutbildning. Den av flera remissinstanser

föreslagna minskningen av grundutbildningen är jag inte beredd att tillstyrka.

Det måste nämligen anses angeläget att grundutbildningen omfattar

både allmän försvarsutbildning och utbildning i självförsvar. Farhågorna

för att detta kan verka rekryteringshämmande finner jag överdrivna.

Kommittén föreslår vidare att A- och B-personalen genom avtal skall åta

sig att genomgå viss repetitionsutbildning, överbefälhavaren. anser detta

önskvärt men bedömer att reella förutsättningar saknas, eftersom alla

krigsförband inte övar och krigsförbandsövningarna i övrigt är bundna till

bestämda tider som inte alltid passar frivilligpersonalen, överbefälhavaren

framhåller också att arbetsgivarna inte heller är skyldiga att ge ledighet åt

personalen. Liknande synpunkter framförs även av andra remissinstanser.

För min del finner jag betänkligheterna mot den föreslagna repetitionsutbildningen

överdrivna. Möjligheterna att få anstånd med tjänstgöringen

eller att få den förlagd till tid som är lämplig för personalen bör emellertid

vara avsevärt större än för värnpliktiga som skall fullgöra repetitionsutbildning.

I samband med att det nya utbildningssystemet införs bör den personal

som nu är avtalsbunden ges möjlighet att teckna nya avtal utan kompletterande

utbildning. Sedan nya utbildningsbestämmelser har trätt i kraft bör

nyrekryterad personal genomgå grundkurs innan den ingår avtal om tjänstgöring

inom totalförsvaret.

Jag biträder i princip värnpliktskommitténs förslag om utbildning av

annan frivilligpersonal än A- och B-personal. Som kommittén har föreslagit

bör såväl Frivilliga flygkåren som Svenska fallskärmsklubben i fortsättningen

anses som frivilliga försvarsorganisationer. Fallskärmsklubben

har ställt sig avvisande till kommitténs förslag att de värnpliktiga fallskärmsjägarnas

hoppträning skall betalas av statsmedel medan övriga medlemmar

av klubben själva skall bekosta sin verksamhet. För min del anser

jag att det inte finns anledning att med försvarsmedel bidra till en verksamhet

som inte har försvarssyfte. Jag är därför inte beredd att förorda

någon ändring av värnpliktskommitténs förslag på denna punkt.

I statsverkspropositionen har lagts fram förslag som innebär att medel till

bidrag till frivilliga skytteväsendet fr. o. m. budgetåret 1970/71 inte skulle

anvisas under fjärde huvudtiteln. Jag avser att i annat sammanhang återkomma

till Kungl. Maj :t beträffande frågan om det frivilliga skytteväsendet

i fortsättningen skall ingå bland de frivilliga försvarsorganisationerna.

Värnpliktskommittén har rekommenderat vissa organisatoriska föränd
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

ringar för de frivilliga försvarsorganisationerna. Kommittén har därvid

bl. a. betonat vikten av att de olika organisationerna intensifierar sitt samarbete

för att lättare kunna lösa gemensamma frågor. Jag delar denna uppfattning

men vill framhålla att det givetvis ankommer på organisationerna

själva att vidta förändringar som berör deras egen organisation. För samarbetet

mellan organisationerna är Frivilligorganisationernas samarbetskommitté

av värde. Det är enligt min mening angeläget att ansträngningar

görs för att effektivisera kommitténs verksamhet, vilket bör kunna medverka

till att gemensamma frågor kan lösas på ett rationellare sätt än nu.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att värnpliktskommittén har

föreslagit att sjövärnskåren bör anslutas till Centralförbundet för befälsutbildning.

Detta avstyrks bestämt av chefen för marinen och av sjövärnskåren.

Jag är inte f. n. beredd att förorda att sjövärnskåren ansluts till centralförbundet.

Av bl. a. beredskapsskäl föreslår värnpliktskommittén att ansvaret för

B-personalens avtal och registrering flyttas över till de olika myndigheterna.

Förslaget har i stort sett mottagits negativt av remissinstanserna.

Enligt min mening bör frivilligorganisationerna inte minst av psykologiska

skäl behålla sitt hittillsvarande ansvar för B-personalens avtal och registrering.

Detta behöver dock inte utesluta en central eller regional registrering

hos myndighet.

Jag förordar att förmånerna för den frivilliga personalen förbättras och

att detta i allt väsentligt sker i enlighet med värnpliktskommitténs förslag.

Det föreslagna förmånssystemet medför ändringar bl. a. i vissa författningar

som har beslutats under riksdagens medverkan, nämligen familjebidragsförordningen

(1946:99), kungörelsen (1963:243) angående grupplivförsäkring

åt värnpliktiga m. fl., militärersättningsförordningen (1950:261) och

kommunalskattelagen (1928:370). Jag avser att i annat sammanhang anmäla

fråga om ytterligare ändringar i familjebidragsförordningen. I samband

därmed synes också nu berörda ändringar i förordningen böra tas upp. Motsvarande

gäller ändringarna i militärersättningsförordningen. Vidare avser

jag att senare föreslå Ivungl. Maj :t erforderliga ändringar i dels kungörelsen

angaende grupplivförsäkring åt värnpliktiga in. fl., dels i de författningar

som har tillkommit utan riksdagens medverkan. Frågan om ändring i kommunalskattelagen

kommer senare att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Flertalet av frivilligorganisationerna har redan kollektiva olycksfallsförsäkringar

av varierande omfattning. I den ökning av anslagen till bidrag

till frivilligorganisationerna som jag kommer att förorda har medel beräknats

för att förbättra olycksfallsskyddet för de frivilliga i enlighet med de

riktlinjer som jag i det följande anger för hemvärnspersonalen.

För att täcka behovet av frivilliga inom totalförsvaret föreslår kommittén

åtskilliga åtgärder som jag finner angelägna. Allmänhetens kännedom

om det frivilliga försvarsarbetet är en viktig faktor i rekryteringsarbetet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Kontakten med massmedia och den personliga propagandan bör därför särskilt

uppmärksammas. Framför allt bör dock förbättrade förmåner och utbildningsbetingelser

som är anpassade till det övriga samhället kunna inverka

positivt på rekryteringsarbetet och på möjligheterna att få personal

som står kvar under flera avtalsperioder.

I likhet med värnpliktskommittén förordar jag att åtgärderna för att förbättra

stödet till frivilligorganisationerna genomförs så snart som möjligt.

Det nya utbildningssystemet bör införas successivt med början den 1 juli

1970. Från samma tidpunkt bör de nya ekonomiska förmånerna för frivilligpersonalen

utgå i full utsträckning. Överbefälhavaren bedömer att förslagen

i övrigt med hänsyn till tillgängliga resurser bör genomföras under en

treårsperiod med början budgetåret 1970/71. För egen del anser jag att man

bör välja en något snabbare takt. Jag förordar därför att förslagen i dessa

delar genomförs under en tvåårsperiod. Överbefälhavaren föreslår vidare —

med hänsyn tagen till att medel till frivilliga skytteväsendet inte längre anvisas

under fjärde huvudtiteln — att anslagen till bidrag till frivilligorganisationerna

för budgetåret 1970/71 ökas med 4,7 milj. kr. räknat i 1968 års

penningvärde, överbefälhavaren anser slutligen att medlen bör anvisas utanför

utgiftsramen för det militära försvaret. Jag biträder överbefälhavarens

förslag om att anslagen under fjärde huvudtiteln till bidrag till frivilligorganisationerna

för nästa budgetår bör ökas med 4,7 milj. kr., vilket belopp

omräknat till 1969 års penningvärde blir cirka 4,8 milj. kr. Till detta

belopp kommer 100 000 kr. för den kollektiva olycksfallsförsäkring som jag

tidigare har förordat. Av den beräknade anslagsökningen faller huvuddelen

på förbättrade förmåner till frivilligpersonalen. Jag återkommer senare till

avvägningen av anslagen till de olika frivilligorganisationerna. Anslagen

bör i vanlig ordning beräknas inom ramen för det militära försvaret.

Enligt värnpliktskommitténs mening bör den grundprincipen alltjämt

gälla att myndigheter, som använder frivillig personal i krig eller har ansvar

för beredskapsplaneringen inom ett visst område, även bör ha ansvaret

för statens medverkan i frivilligarbetet. Överbefälhavaren bör enligt

kommitténs mening vara sammanhållande för frivilligverksamheten inom

krigsmakten och arbetsmarknadsstyrelsen för övriga delar av totalförsvaret.

Kommittén anser vidare att kostnaderna för statsbidragen till organisationerna

bör bestridas från riksstatsanslagen för de totalförsvarsmyndigheter

som har ansvaret för den statliga medverkan i frivilligverksamheten.

I anslutning därtill föreslår kommittén att kostnaderna bör fördelas, förutom

på för svar shuvudtiteln, på huvudtitlarna för social-, kommunikations-,

utbildnings-, jordbruks- och handelsdepartementen. Efter samråd med vederbörande

statsråd kan jag i huvudsak godta kommitténs förslag i fråga

om myndigheternas ansvar för och sammanhållning av verksamheten. I

fråga om den frivilligverksamhet som syftar till att tillgodose behovet av

personal inom transportväsendet och lantbruket anser jag emellertid att

arbetsmarknadsstyrelsen, liksom nu är fallet, bör ha ansvaret. Jag anser

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

vidare att samma förhållande bör gälla även för frivilligpersonal som avses

för civilbefälshavarkanslier och länsstyrelser. Enligt min mening bör därför

statsbidragen till frivilligverksamhet inom dessa områden utgå från anslag

till arbetsmarknadsstyrelsen under elfte huvudtiteln. Arbetsmarknadsstyrelsen

kommer därigenom att behålla det samlade ansvaret för försörjningen

med arbetskraft in. m. inom totalförsvarets civila delar. I regional instans

bör arbetsmarknadsstyrelsen biträdas av länsarbetsnämnderna. Totalförsvarsmyndigheterna

inom transportväsendet och jordbruket m. m. skall

givetvis behålla sitt ansvar för medverkan i utbildnings- och övningsverksamheten.

Vidare bör statens jordbruksnämnd behålla huvudansvaret för

den centrala planläggningen av jordbrukets arbetsblocksorganisation. I likhet

med kommittén anser jag att utbildning in. in. av frivilligpersonal som

avses för uppgifter inom hälso- och sjukvård skall ingå i socialstyrelsens

verksamhetsområde. Som f. n. är fallet bör vidare bidrag till den kvinnliga

ungdomsutbildningen utgå över åttonde huvudtiteln och fördelas av skolöverstyrelsen.

Även inom de delar av frivilligverksamheten som skall tillgodose behov

utanför krigsmakten räknar jag med att värnpliktskommitténs förslag skall

kunna genomföras under en tvåårsperiod. Kostnadsökningarna under det

första året kommer enligt min bedömning att bli relativt små. Chefen för

socialdepartementet har i prop. 1970: 1 (bil. 7 s. 158) utgått från att ett

eventuellt ökat medelsbehov för frivilligutbildningen inom socialdepartementets

verksamhetsområde under budgetåret 1970/71 får täckas genom

anslagsöverskridande. Motsvarande bör under nästa budgetår gälla bidraget

till Frivilliga flygkåren som utgår från anslaget Vissa kostnader för civilförsvarsutbildning

m. m. Detta anslag har nämligen tagits upp slutligt redan

i prop. 1970: 1 (bil. 6). I fråga om den utbildning m. m. för vilken arbetsmarknadsstyrelsen,

enligt vad jag här har föreslagit, skall vara ansvarig

torde ett motsvarande överskridande inte vara erforderligt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

godkänna de riktlinjer som jag har angett för ett ökat

statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna, m. m.

Hemvärnet

Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag

Allmänna synpunkter

Hemvärnet tillkom 1940 som resultat av en spontan önskan hos svenska

folket att göra en frivillig väpnad insats för främst hembygdens försvar. I

hemvärnskungörelsen (1947:673) regleras hemvärnets organisation och

uppgifter. I kungörelsen finns också bestämmelser om vissa ekonomiska förmåner

till hemvärnsmän.

Hemvärnet är en del av armén och består till största delen av förband

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

som har rekryterats på frivillig väg och har till främsta uppgift att verka

för hemortens och arbetsplatsens omedelbara skydd. Hemvärnsförbanden

består av män över eller under värnpliktsåldern och personal ur de frivilliga

försvarsorganisationerna (B-personal). Vid beredskapstillstånd och krig är

sådana värnpliktiga som har fått uppskov med beredskaps- eller krigstjänstgöring

skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet (värnpliktiga hemvärnsmän).

I viss begränsad utsträckning har också värnpliktiga krigsplacerats vid

hemvärnet. Utan att i krig kunna tas i anspråk i hemvärnsförbanden ingår i

hemvärnet dessutom hemvärnsveteraner, musikhemvärnsmän, hemvärnsrekryter

och vissa värnpliktiga som inte har krigsplacerats vid hemvärnet

(extra hemvärnsmän).

Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn och leds under chefen

för armén av rikshemvärnschefen med biträde av hemvärnsstaben. Det

allmänna hemvärnet leds på regional nivå av militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare.

I varje försvarsområdesstab ingår för detta ändamål

en hemvärnsofficer och en hemvärnsunderofficer. Ett försvarsområde

är i regel indelat i hemvärnskretsar under ledning av kretshemvärnschefer

och hemvärnskretsarna i sin tur indelade i hemvärnsområden under ledning

av hemvärnschefer. Inom hemvärnsområdet organiseras hemvärnet i hemvärnsplutoner

och grupper. I vissa fall förs plutonerna samman till hemvärnskompanier.

Driftvärn finns organiserat vid vissa statliga och enskilda företag vilkas

verksamhet är riksomfattande eller eljest av omfattande natur. Driftvärnet

har att svara för det omedelbara skyddet av företagets verksamhet och egna

anläggningar. Det leds av företagets driftvärnschef och kan, beroende på

företagets organisation, vara indelat i driftvärnsdistrikt, driftvärnssektioner

och lokala driftvärnsavdelningar. I regel sammanfaller driftvärnets organisation

med företagets (verkets) organisation i övrigt.

Vid vissa verk, industrier och företag som skall fortsätta sin verksamhet

under krig kan frivilligt företagshemvärn organiseras. Sådant hemvärn har

som huvuduppgift att försvara det egna företaget och lyder direkt under

hemvärnschefen.

F. n. har hemvärnet en personalstyrka av över 100 000. I detta antal ingår

hemvärnsungdom, lottor, samariter m. fl. Under beredskapstillstånd

och krig ingår härutöver ca 80 000 värnpliktiga hemvärnsmän i organisationen.

Varje frivillig hemvärnsmän är enligt sitt kontrakt skyldig att årligen

genomgå utbildning om minst 20 och högst 50 timmar. Hemvärnsmän som

under sin värnpliktstjänstgöring har fullgjort mindre än två månaders

utbildning med vapen skall under sitt första år i hemvärnet genomgå utbildning

om 50 timmar. Utbildningen inom hemvärnet omfattar enskild utbildning,

förbandsutbildning och befälsutbildning och bedrivs dels som lokala

övningar och dels som olika slag av regionalt och centralt anordnade

kurser.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970

Hemvärnsmännen åtnjuter vid bl. a. kurser utanför hemorten vissa traktaments-

och reseförmåner. Visst hemvärnsbefäl erhåller ett mindre årligt

arvode. Driftvärnsmännen får under tjänstgöring — som normalt sker under

ordinarie arbetstid ■— oavkortad lön från det företag i vars driftvärn

de ingår.

Hemvärnets personal har medbestämmanderätt och medinflytande i hemvärnsfrågor

genom sina representanter i hemvärnets representationsorgan.

Dessa är rikshemvärnsting, hemvärns- (driftvärns-)ting och hemvärns(driftvärns-)

stämma. Rikshemvärnstingets verkställande organ utgörs av

Hemvärnets centrala förtroendenämnd. För att bl. a. tillvarata hemvärnsmännens

intressen verkar även hemvärnsbefälets riksförbund.

Hemvärnets verksamhet finansieras till största delen över statsbudgeten

men hemvärnet disponerar även över vissa egna tillgångar.

I riksstaten för budgetåret 1969/70 har anvisats 16 785 000 kr. under anslag

till hemvärnet (prop. 1969: 1 bil. 6 s. 69, SU 4, rskr 4). Dessutom har

vissa medel anvisats under anslagen Armén: Förband med särskild budget

och Marinen: Förband med särskild budget.

Värnpliktskommittén preciserar vissa grundläggande och för hemvärnet

speciella förhållanden, som enligt kommittén även framdeles bör utgöra

grunden för hemvärnets verksamhet. Dessa förhållanden sammanfattas i

fyra punkter.

1. Hemvärnets huvuduppgift skall vara att skydda den egna hemorten.

2. Hemvärnet skall vara lokalt rekryterat och ha hög beredskap.

3. Hemvärnets insatser i krig skall vara tidsbegränsade.

4. Frivilligheten bör vara styrande för hemvärnets rekrytering och verksamhet

i fred.

Mot bakgrund av bl. a. dessa huvudpunkter behandlar värnpliktskommittén

hemvärnets uppgifter, behovet av personal för att lösa dessa uppgifter,

möjligheterna att tillgodose dessa behov samt vissa frågor rörande utbildning

och organisation av hemvärnet och förmåner till hemvärnsmän.

Beträffande rekryteringen till hemvärnet anför kommittén att frivilligheten

i väsentlig mån har bidragit till att skapa hemvärnets speciella profil

och därför bör behållas även i fortsättningen. Medinflytandet vid behandlingen

av hemvärnsfrågor gör enligt kommittén att hemvärnsmännen känner

stark samhörighet med sin organisation. Andan och sammanhållningen

inom hemvärnet är god och stridsmoralen kan därför bedömas vara hög.

För statsmakterna bör frivilligheten enligt värnpliktskommitténs mening

ha särskild betydelse bl. a. på grund av dess positiva inflytande på försvarsvilja

och försvarsupplysning, som manifestation inför omvärlden av vår

vilja att försvara oss samt genom att vissa för svar suppgifter kan lösas av

frivilligt rekryterade hemvärnsmän som därvid frigör värnpliktiga för andra

uppgifter. Sammanfattningsvis anser kommittén att den frivilliga insatsen i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

förhållande till kostnaderna ger god effekt med avseende på de uppgifter

som åvilar hemvärnet.

Hemvärnets uppgifter och organisation

Värnpliktskommittén hänför hemvärnets uppgifter till två olika skeden,

dels ett kupp- och mobiliseringsskede, dels ett skede när krigsmaktens övriga

förhand har mobiliserats och grupperats för sina uppgifter samt fientlig

verksamhet förekommer eller är omedelbart förestående. Under båda

skedena är hemvärnets främsta uppgift att verka för det omedelbara skyddet

av hembygd och arbetsplats.

Under kupp- och mobiliseringsskedet har huvuddelen av

det allmänna hemvärnet till uppgift att skydda mobilisering och utgångsgruppering

av krigsmaktens övriga förband. Med hänsyn till det framtida

krigets bedömda karaktär har dessa uppgifter ökat i betydelse. Kommittén

konstaterar att det allmänna hemvärnet under detta skede förutom uppgifter

inom arméns verksamhetsområde också i stor utsträckning skall lösa

uppgifter av betydelse för mobilisering av förband ur marinen och flygvapnet.

Övervägande delen av dessa uppgifter utgör och bör enligt kommittén

utgöras av direkta bevaknings- och försvarsuppgifter. Kommittén anser

emellertid att även andra uppgifter med fördel kan handhas av hemvärnet

— uppgifter som kan vara lika värdefulla som bevaknings- och försvarsuppgifter

för att säkerställa snabb mobilisering och därmed sammanhängande

verksamhet. Som exempel på sådana tillfälliga uppgifter nämner kommittén

betjänande av avlämningsplatser för fordon och vägvisning vid mobilisering.

För marinens del kan hemvärnet dessutom bl. a. biträda vid eller

genomföra vissa sjötransporter i skärgården, medverka vid enklare mineringsuppgifter

och klargöra krigsförtöjningsplatser. Inom flygvapnet kan

hemvärnet tänkas bl. a. tillfälligt betjäna luftbevakningsstationer och medverka

vid spridning av flygplan. För många av dessa uppgifter bör man enligt

kommitténs uppfattning kunna dra nytta av civila yrkeskunskaper och

de specialkunskaper som hemvärnsmän har förvärvat under värnpliktstjänstgöring

vid marinen och flygvapnet. Kommittén framhåller att detta

förslag inte innebär att ett och samma hemvärnsförband skall få fler uppgifter

än tidigare. Vederbörande för svar sområdesbefälhavare bör i samråd

med berörda chefer ur marinen och flygvapnet prioritera hemvärnets uppgifter

om efterfrågan på hemvärnsförband är större än tillgången.

När krigsmaktens förband har mobiliserats och

grupperats, har det allmänna hemvärnet enligt kommittén löst sina

förstahandsuppgifter och går i regel över till en lägre beredskapsgrad. I

detta läge skall hemvärnet huvudsakligen skydda den egna hembygden och

arbetsplatsen, dvs. bevaka visst område eller försvara vissa platser mot

sabotage m. m. och vid behov lämna hjälp till civilförsvaret genom vägvisning

m. m.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

41

Om fienden anfaller mot eller genom hemorten skall hemvärnsförbanden

delta i dess försvar och om läget så kräver i största möjliga utsträckning

övergå till det fria kriget — om möjligt i samverkan med andra förband.

Värnpliktskommittén anser att det fria kriget i framtiden bör tillmätas ökad

betydelse, varvid hemvärnets lokal- och personkännedom utgör värdefulla

tillgångar som tillsammans med dess lätta utrustning m. m. bör göra det väl

lämpat att i små förband självständigt störa fiendens verksamhet. Denna

betydelsefulla uppgift bör enligt kommittén förberedas genom att särskilt

lämpliga hemvärnsmän, t. ex. framstående orienterare och skyttar, förs samman

till specialgrupper och ges särskild utbildning. Kommittén anser också

att hemvärnet dessutom kan göra en värdefull insats i det fria kriget genom

att svara för upplagda depåer, ordna tillfälliga sjukvårds- och utspisningsplatser

för fria förband samt medverka i underrättelsetjänst och vägvisning.

Inom vissa områden anses förberedelser för sådan verksamhet kunna få

stor betydelse.

Värnpliktskommittén anser att hemvärnets organisation och lydnadsförhållanden

i stort är lämpliga men förordar att en allmän översyn företas av

indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar. Därvid bör hänsyn

tas till kommunsammanslagningar och förändringar av befolkningsunderlaget.

Beträffande driftvärnet påpekar kommittén att det enligt hemvärnskungörelsen

är myndigheten som i första hand avgör om den önskar organisera

driftvärn eller inte. Enligt kommitténs uppfattning bör Kungl. Maj :t

kunna ålägga statliga myndigheter och företag att organisera driftvärn om

detta anses nödvändigt med hänsyn till deras betydelse och verksamhet under

krig.

Behovet av och tillgången på hemvärn

På grundval av en undersökning av 1945 års hemvärnsutredning har antalet

hemvärnsmän och hemvärnsrekryter begränsats till högst 100 000

med fördelning på allmänt hemvärn och driftvärn enligt chefens för armén

bestämmande. Antalet frivilliga hemvärnsmän, dvs. summan av antalet ordinarie

och extra hemvärnsmän, hemvärnsveteraner, musikhemvärnsmän

och hemvärnsungdom uppnår i det närmaste denna gräns. Värnpliktskommittén

anser dock att endast ordinarie hemvärnsmän, dvs. hemvärnsmän

som kan påräknas för stridsuppgifter vid beredskap och krig, bör inräknas.

Av de ordinarie hemvärnsmännen tillhör drygt 80 % allmänna hemvärnet

och knappt 20 % driftvärnet. Sedan hemvärnets maximistyrka fastställdes

har föreskrifter meddelats om skyldighet för värnpliktiga med uppskov eller

krigsplacering i civil befattning att vid beredskap och krig tjänstgöra i hemvärnet

som värnpliktiga hemvärnsmän. Antalet värnpliktiga hemvärnsmän

uppgick år 1969 till omkring 80 000. Endast omkring 20 % av dessa kan

enligt kommittén utnyttjas inom det allmänna hemvärnet, företagshemvärn

undantaget. Återstoden bedöms ha sådana civila arbetsuppgifter inom total
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

försvaret att de är mer eller mindre fast bundna till sina arbetsplatser och

kan tas i anspråk endast för driftvärn eller företagshemvärn.

Mot bakgrund av hemvärnets uppgifter, särskilt under ett kupp- och mobiliseringsskede,

bedömer värnpliktskommittén att de frivilliga hemvärnsmännens

nuvarande antal behöver ökas med ca 30 %. Detta behov bör enligt

kommittén fyllas redan under normala fredsförhållanden så att erforderlig

utbildning kan genomföras. Kommittén framhåller dock att hemvärnets

personalstyrka inte kan bestämmas enbart med hänsyn till behovet av hemvärnsförband.

I hemvärnets idé ligger enligt kommittén att organisationen

skall stå öppen för alla som med vapen vill delta i landets försvar och har

tillräckliga förutsättningar för detta. Kommittén föreslår därför att den bestämmelse

som f. n. begränsar hemvärnets numerär till 100 000 skall ses

som en rekommendation.

Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän

För att behålla det frivilligt rekryterade hemvärnet vid nuvarande personalstyrka

behövs med hänsyn till avgångarna en nyrekrytering av drygt

5 000 man årligen. Under tiden 1954—1969 har de frivilliga hemvärnsmännens

antal ökat med i genomsnitt 660 för år. Det allmänna hemvärnets

styrka kommer alltså med nuvarande rekrytering att successivt öka, men

värnpliktskommittén anser att denna ökning är otillräcklig för att inom

Överskådlig framtid täcka det totala behovet av hemvärn. Genom rekryteringsfrämjande

åtgärder anses man dock böra kunna få till stånd en tillfredsställande

rekrytering i huvuddelen av landet. Inom områden med svagt

befolkningsunderlag kan det emellertid enligt kommittén bli svårt att ens

bibehålla hemvärnets nuvarande styrka.

Kommittén har vid sin granskning av möjligheterna att öka antalet hemvärnsmän

kommit fram till att i värnpliktshänseende överåriga samt värnpliktiga

som efter frivilligt åtagande kan krigsplaceras i hemvärnet utgör

de viktigaste rekryteringskategorierna med hänsyn till utnyttjandemöjlighet

och militär användbarhet. På sikt är även övriga värnpliktiga och i

värnpliktsavseende underåriga en viktig rekryteringskälla. Kommittén påpekar

vidare att hemvärnsmännens antal inte uteslutande bestäms av antalet

nyrekryteringar. I den mån avgångar kan begränsas och den genomsnittliga

kontraktstiden förlängas ökar automatiskt hemvärnets personalstyrka.

Ökad uppmärksamhet bör enligt värnpliktskommittén ägnas även åt hemvärnsmännens

personliga utrustning och vapenutrustning, dels för att

främja rekryteringen och dels med hänsyn till de uppgifter hemvärnet numera

tilldelas. Kommittén anser dock att utrustningen av ekonomiska och

andra skäl inte kan göras lika fullständig som för värnpliktiga i krigsförBanden.

Som exempel på åtgärder som kan medföra ökning av det frivilliga

hemvärnets personalstyrka nämner kommittén vidare upplysnings- och

rekryteringskampanjer i samarbete med andra frivilliga försvarsorganisationer

samt förbättrad personal- och medlemsvård. Förutom generella rekry
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

teringsfrämjande åtgärder av dessa slag föreslår kommittén vissa selektiva

åtgärder gentemot de grupper som bedöms vara värdefullast från rekryteringssynpunkt.

När en värnpliktig vid 47 år lämnar värnpliktsåldern får han ange vilken

organisation inom totalförsvaret han önskar tillhöra vid beredskap

och krig och tilldelas därefter någon av organisationerna enligt en fördelning

som grundar sig på vissa av arbetsmarknadsstyrelsen gjorda beräkningar.

Av de omkring 50 000 47-åringar som f. n. årligen fördelas bär hittills

i medeltal ca 4 000 varje år anmält sig vilja tillhöra hemvärnet. Kommittén

anser att detta antal genom ökad information om hemvärnet inför

utträdet ur värnpliktsåldern kan ökas till 8 000 utan att andra uppgifter

inom totalförsvaret blir lidande. I detta sammanhang understryker kommittén

vikten av att försvarsområdesbefälhavare och hemvärnschefer utan

dröjsmål tar kontakt med de 47-åringar som har anmält intresse för hemvärnet

så att vederbörande kan ges ytterligare information och så snart

som möjligt tas om hand och få känna samhörighet med organisationen och

sina kamrater. F. n. tillhör ca 80 % av de frivilliga hemvärnsmännen denna

kategori.

Den andra av de kategorier kommittén pekar på som lämpliga för rekryteringsfrämjande

åtgärder är värnpliktiga som kan krigsplaceras i hemvärnet.

Dessa utgör f. n. endast omkring 4 % av det totala antalet frivilliga

hemvärnsmän. Huvuddelen tillhör armén, som har ställt en viss kvot av

sina äldre värnpliktiga till hemvärnets förfogande för krigsplacering. Denna

kvot är emellertid utnyttjad endast till ca 50 %. Kommittén anser det

möjligt att öka denna kvot. Enligt kommittén bör vidare antalet värnpliktiga

som efter frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet kunna ökas

genom ianspråktagande av sådana värnpliktiga som inte tas i anspråk för

krigsplacering av krigsmakten i övrigt. Vissa av dessa värnpliktiga ställs

till civila totalförsvarsmyndigheters förfogande för krigsplacering. Kommittén

anser att hemvärnet bör ges tillfälle att rekrytera bland denna personal

innan fördelning sker inom totalförsvaret i övrigt.

Värnpliktig som efter frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet och

därvid är skyldig att fullgöra utbildning enligt sitt hemvärnskontrakt föreslås

i övrigt bli befriad från tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen.

F. n. får samtliga värnpliktiga som krigsplaceras vid hemvärnet fullgöra

eventuellt återstående tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen vid

hemvärnets stridsskola. Eftersom många av dessa värnpliktiga tillhör kategorier

eller krigsförband som normalt inte inkallas till repetitionsutbildning

kan den frivilliga insatsen sålunda medföra en skyldighet som

annars inte skulle ha behövt fullgöras. Värnpliktskommittén anser dock

att fullgjord hemvärnstjänstgöring inte skall få tillgodoräknas som fullgjord

del av tjänstgöringsskyldigheten om vederbörande inte längre tillhör

hemvärnet.

Värnpliktskommittén framhåller slutligen beträffande hemvärnets rekry
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj-.ts proposition nr 18 år 1970

tering att det bästa resultatet uppnås genom insatser från hemvärnsmännen

själva. Utöver det stöd som härvidlag ges från försvarsområdesstaberna,

vore det enligt kommittén värdefullt om ett antal rekryteringskonsulenter

enligt danskt mönster kunde knytas till rikshemsvärnschefens rekryteringsverksamhet.

Dessa konsulenter skulle ha till uppgift att utbilda och hjälpa

hemvärnspersonal som berörs av rekryteringsarbetet inom de delar av landet

där rekryteringen behöver uppmärksammas särskilt. För att praktiskt

pröva denna verksamhet föreslår kommittén att tre rekryteringskonsulenter

under tre år försöksvis får finnas anställda med huvudsaklig verksamhet

inom Södra och Östra militärområdena samt övre Norrlands militärområde.

Värnpliktskommittén anser att det kan bli nödvändigt att överväga någon

form av obligatorisk hemvärnsutbildning om den frivilliga rekryteringen

inte blir tillräcklig med hänsyn till behoven. Detta bör då ske i samband

med en översyn beträffande användningen av tillgängliga för svar sresurser.

Kommittén lämnar förslag beträffande omfattningen av en sådan

utbildning, som för en årlig utbildningskontingent av 10 000 man beräknas

kosta 1,1 milj. kr. för år.

Utbildning av frivilliga hemvärnsmän

Värnpliktskommittén bedömer att nuvarande utbildningssystem medför

att huvuddelen av hemvärnets förband kan lösa sina planlagda uppgifter

under beredskap och krig på ett godtagbart sätt. Variationer i utbildningsståndpunkt

förekommer dock —- dels mellan hemvärnsmän inom samma

förband, dels mellan olika hemvärnsförband. De på sina håll mindre goda

utbildningsresultaten beror enligt kommittén inte på bristande vilja eller

förmåga hos hemvärnsmännen att tillgodogöra sig utbildningen inom hemvärnet

utan främst på otillräcklig grundläggande militärutbildning vid antagningen

till hemvärnsmän eller förordnande till befäl. Till detta kommer

att övningsledares och instruktörers kvalitet och förmåga varierar.

F. n. gäller som krav för antagning i hemvärnet och placering i stridande

befattning dels att vederbörande vid antagningen har godtagbar färdighet i

skjutning, dels —■ beträffande hemvärnsmän som under värnpliktstjänstgöring

har fullgjort mindre än två månaders tjänst med vapen — genomgången

utbildning om 50 timmar under första året som hemvärnsmän. För

förordnande till gruppchef och andra befälsbefattningar finns inga krav angivna.

Omfattningen av olika befälskur ser vid hemvärnets stridsskola (2—4

veckor) kan emellertid tas som ett mått på erforderliga kunskaper och färdigheter.

Det finns dock inget krav på att befäl inom hemvärnet skall gå

igenom dessa kurser liksom inte heller på att vederbörande skall ha gått

igenom befälsutbildning under sin värnpliktstjänstgöring.

Värnpliktskommittén anser att det framtida krigets karaktär och hemvärnsförbandens

allt mera betydelsefulla uppgifter motiverar att kraven

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

höjs för placering i stridande befattning och för förordnande till befäl. Även

kraven på utbildningens kvalitet och omfattning anses böra skärpas och den

särskilda befälsutbildningen inom hemvärnet i ökad utsträckning regleras

centralt till sin inriktning och omfattning. Som bakgrund till sitt förslag

beträffande omfattningen av hemvärnets utbildning hänvisar kommittén

till sin bedömning i delbetänkandet Frivilligförsvaret 1 att grundutbildningen

för menig A-personal i icke stridande befattningar i de flesta fall

bör omfatta minst 154 timmar. För B-personal som avses för icke stridande

befattningar inom hemvärnets staber och förplägnads- och sjukvårdsgrupper

bar kommittén i samma delbetänkande angett 94—112 timmars grundutbildning

som ett minimum.

Kommittén anser att en allmän förutsättning för antagning i hemvärnet

bör vara att vederbörande har genomgått grundutbildning inom värnpliktssystemet

av motsvarande slag som den allmänmilitära utbildningen enligt

det nya värnpliktsutbildningssystemet. På motsvarande sätt bör genomgången

befälsutbildning, antingen i det ordinarie värnpliktsutbildningssystemet

eller inom den frivilliga befälsutbildningen, vara ett krav för förordnande

till hemvärnsbefäl. Kommittén anser att dessa krav med hänsyn

till hemvärnets speciella karaktär bör betraktas endast som riktlinjer, som

dock inte bör frångås utan avgörande skäl.

De ökade krav som ställs på liemvärnsmännen vid placering i olika befattningar

bör enligt värnpliktskommittén även föranleda att hemvärnsman

skall kunna betraktas som hemvärnsveteran redan vid 63 års ålder

i stället för som nu först vid 65 år. Frågan om överföring föreslås prövas

från fall till fall med hänsyn till vederbörandes fysiska och psykiska förutsättningar.

Beträffande utbildningen inom hemvärnet anser värnpliktskommittén att

den obligatoriska årliga utbildningstiden för hemvärnsmän utan befälsbefattning

även i fortsättningen kan begränsas till 20 timmar eftersom personalen

enligt kommitténs förslag skall ha genomgått erforderlig grundutbildning

före antagningen. Hemvärnsbefäl bör därutöver gå igenom särskild befälsulbildning

under 14 timmar för år. Kommittén föreslår att nyantagna

hemvärnsmän skall genomgå allmän introduktionsutbildning om 6—8 timmar

som får inräknas i den obligatoriska utbildningen. För nyantaget befäl

—- utom gruppchefer — föreslås dessutom särskilda introduktionskurser om

en eller två veckor under det första året efter förordnande till befäl. Den

obligatoriska utbildningen anses även för befäl kunna begränsas till 20

timmar för år, bl. a. på grund av att årlig befälsutbildning med god anslutning

redan nu förekommer inom flertalet försvarsområden. Kommittén anser

dock att frågan om obligatorisk utbildning för hemvärnsbefäl bör tas

upp till förnyad prövning, om det visar sig att den frivilliga anslutningen

till den föreslagna utbildningen om 14 timmar inte blir tillfredsställande.

Förutom introduktionsutbildning och årlig utbildning bör hemvärnsmännen

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

enligt kommittén ges möjlighet att genomgå fortsatt befälsutbildning, specialutbildning,

instruktörsutbildning och kompletteringsutbildning. Dessa

slag av utbildning kallas övrig utbildning. Huvuddragen av förslagen rörande

utbildning inom hemvärnet framgår av en särskild sammanställning

(intagen på s. 47). Vissa moment av den föreslagna utbildningen kan enligt

kommittén helt eller delvis samordnas med motsvarande kurser som har

föreslagits för personal ur andra frivilligorganisationer.

Beträffande organisation och genomförande av föreslagen utbildning

framhåller kommittén inledningsvis att det allmänna hemvärnets utbildning

i största möjliga utsträckning måste förläggas utanför normal arbetstid

och anpassas till de lokala förhållandena. Olikheter måste därför godtas

dels mellan olika hemvärnsområden och dels mellan allmänt hemvärn och

driftvärn. Den föreskrivna årliga utbildningen bör enligt kommittén såsom

hittills huvudsakligen anordnas som lokal utbildning medan viss introduktionsutbildning,

årlig utbildning (särskild befälsutbildning) och

övrig utbildning bör anordnas som regionala och centrala kurser. För central

utbildning bör hemvärnets stridsskola utnyttjas för den mest kvalificerade

utbildningen, dvs. i första hand befälskurser av olika slag samt specialkurser

inom vissa områden, t. ex. det fria kriget och spräng- och mintj

änst.

På grund av driftvärnens storlek, organisation och uppgifter anser värnpliktskommittén

att formen för utbildningen inom driftvärnet bör fastställas

för varje driftvärn för sig efter samråd mellan försvarsområdesbefälhavare

och vederbörande driftvärnschef. Chefer inom driftvärnet bör dock ges

tillfälle att gå igenom driftvärnsledarkurser vid hemvärnets stridsskola.

Inom försvarsområdet leds utbildningen av försvarsområdesstabernas ordinarie

instruktörer (hemvärnsofficer och hemvärnsunderofficer), av tillfälligt

anställda instruktörer (fast anställt eller värnpliktigt befäl som har

godkänts som instruktörer av försvarsområdesbefälhavare) samt av hemvärnsbefäl

som visat sig lämpliga härför. Dessa senare utbildas f. n. vid

veckokurser vid hemvärnets stridsskola för att därefter som biträdande

hemvärnsinstruktörer inom ett avgränsat område (spräng- och mintjänst,

skjutning m. m.) biträda mer kvalificerade instruktörer. Värnpliktskommittén

anser att denna utbildning bör kompletteras med instruktörskurser

om två veckor vid hemvärnets stridsskola. Dessa kurser bör ge kompetens

att leda främst enskild utbildning och enklare förbandsutbildning vid hemvärnsområde.

Efter genomgången kurs och lämplighetsprövning bör vederbörande

vid behov förordnas som hemvärnsinstruktör vid ett eller flera

hemvärnsområden. Kommittén föreslår att hemvärnsman som har förordnats

som hemvärnsinstruktör skall få särskilt årsarvode för sitt arbete.

Utbildning av värnpliktiga hemvärnsman

För de värnpliktiga hemvärnsmännen, dvs. uppskovsvärnpliktiga som vid

beredskap och krig är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnets förband, före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfattning av värnpliklskommitténs förslag till utbildning inom hemvärnet

Introduktionsutbildning Årlig utbildning övrig utbildning

Befattning

Allmän in- tro duk- tionsut- bildning

Introduk- tionskur- ser för

befäl

Föreskri- ven ut- bildning

Särskild

befälsut-

bildning

Fortsatt

befälsut-

bildning

Special- Instruktörs-

utbildning utbildning

Kompletterings-

utbildning

6—8

tim.

1 eller 2

veckor

20 tim.

per år1

14 tim.

per år

Repe-

titions-

kurser

1 vecka

Special-

kurser

1 vecka

Kurser

för

hem-

värns-

in-

struk-

törer

2 veckor

Kurser

för

biträ-

dande

hem-

värns-

instruk-

törer

1 vecka

Militär

idrott

och

skytte,

för-

svars- upplys- ning

m. m.

Grund- läggan- de hem- värns- utbild- ning av

ej till- räckligt

utbildade

Hemvärnsman utan

befälsbefattning

X

—

X

—

—

X

—

X

X

X

Gruppchef

X

—

X

X

X

X

—

X

X

—

Stabsfurir

X

—

X

X

X

X

—

X

X

—

Plutonchef

X

X

X

X

X

X

X

X

X

—

Adjutant

X

X

X

X

X

X

X

X

X

—

Hemvärnschef

X

X

X

X

X

X

X

—

X

—

Kompanichef

X

X

X

X

X

X

X

—

X

—

Kretshemvärnschef

X

X

X

X

X

X

X

—

X

—

Chefer ur driftvärnet

X2

X

X2

X2

—

X2

X2

—

X2

—

1 Obligatorisk utbildning enligt kontrakt

2 Endast om vederbörande är kontrakterad hemvärnsman

tf*

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

ligger liksom för andra värnpliktiga lagstadgad skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning

i form av krigsförbandsövningar. Denna skyldighet utnyttjas

f. n. endast i ringa omfattning och för att fylla ut vakanser i förband

som skall göra krigsförbandsövning. Tjänstgöringen avser i dessa fall

inte vederbörandes uppgift i hemvärnet. De värnpliktiga hemvärnsmännen

får alltså utbildning för sina krigsuppgifter endast om de ansluter sig till

hemvärnets fredstida utbildning. Enligt värnpliktskommittén deltar f. n.

endast omkring 10 % av de uppskovsvärnpliktiga i denna utbildning, vilket

innebär att huvuddelen inte har övat vare sig vid de hemvärnsförband vid

vilka de skall tjänstgöra under krig eller på de uppgifter de skall lösa.

Många har inte heller utbildats med det vapen —- gevär —• som de tilldelas

vid beredskapstillstånd och krig.

Mot bakgrund av dessa förhållanden anser värnpliktskommittén att det

värnpliktiga hemvärnet i dag inte är skickat att lösa sina uppgifter i krig

och föreslår därför vissa åtgärder för att öka rekryteringen till det frivilliga

hemvärnet ur denna kategori. Förutom ökad informationsverksamhet

gentemot de uppskovsvärnpliktiga föreslår kommittén att särskilda företagshemvärn

i ökad utsträckning inrättas vid företag och myndigheter som

har uppskovsvärnpliktiga bland sina anställda. Utredningen har fått veta

att sådana företag och myndigheter över lag är villiga att medverka till detta

och att huvuddelen dessutom torde vara beredda att på olika sätt stödja

verksamheten.

I likhet med värnpliktig som krigsplaceras vid hemvärnet föreslås uppskovsvärnpliktig

som i fred ansluter sig till hemvärnet i fortsättningen inte

inkallas till krigsförbandsövning för att fylla ut vakanser i det övade förbandet.

Möjlighet bör dock enligt värnpliktskommitténs uppfattning finnas

att med stöd av värnpliktslagen utbilda vederbörande för den befattning

inom krigsmakten som han placeras i om uppskovet hävs medan han befinner

sig i värnpliktsåldern. Tillsammans med de generella åtgärder som föreslås

för att förbättra rekryteringen till hemvärnet anser kommittén att ett

genomförande av nu redovisade förslag bör stimulera de uppskovsvärnpliktiga

till ökat frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning.

Verkan av de föreslagna åtgärderna är enligt värnpliktskommittén svår

att bedöma, eftersom den är beroende av bl. a. relativt omfattande medverkan

från myndigheter, företag och enskilda och av att ytterligare ekonomiska

och personella resurser blir tillgängliga. Om det efter ett antal

år skulle visa sig att resultatet inte blir tillfredsställande anser kommittén

det nödvändigt att ta upp frågan om obligatorisk hemvärnsutbildning i fred

för de uppskovsvärnpliktiga till förnyad prövning. Kommittén lämnar två

alternativ rörande omfattningen av en sådan obligatorisk utbildning som i

princip motsvarar den som åläggs frivilliga hemvärnsmän. Det ena som

överslagsmässigt beräknas kosta 8,8 milj. kr. för år när utbildningen är

fullt utbyggd, innebär att de uppskovsvärnpliktiga skall övas 2—4 dagar

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

varje år. Det andra beräknas kosta 4,5 milj. kr. för år och innebär att 65 %

av dem övas endast vart fjärde år.

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet har till syfte bl. a. att väcka, tillvarata

och utveckla försvarsintresset hos den manliga ungdomen, att förbereda

den kommande värnpliktstjänstgöringen, att ge upplysning om yrkesverksamhet

inom försvaret och att ge ungdomen en värdefull fritidssysselsättning.

Värnpliktslcommittén anser att detta stämmer väl överens

med den målsättning för ungdomsverksamheten inom de övriga frivilliga

försvarsorganisationerna som har föreslagits i delbetänkandet Frivilligförsvaret

1. Hemvärnets ungdomsverksamhet anses även i fortsättningen böra

bedrivas med i stort samma målsättning som nu. Den gränsdragning som

tillämpas mellan hemvärnets och Centralförbundets för befälsutbildning

ungdomsverksamhet och som innebär att hemvärnet i princip svarar för

verksamhet av allmänt lantmilitär karaktär, medan övriga organisationer

ägnar sig åt verksamhet som inte förekommer inom hemvärnet, anser

kommittén lämplig.

Enligt nuvarande indelning räknas till hemvärnsungdom dels hemvärnsrekryter,

som under anställningsåret skall fylla minst 15 år, dels hemvärnsmän

intill det kalenderår då de fyller 19 år eller intill den tidpunkt då de

påbörjar värnpliktstjänstgöring. Värnpliktskommittén anser att benämningen

hemvärnsungdom i fortsättningen bör användas som ett sammanfattande

begrepp för deltagarna i hemvärnets ungdomsutbildning. Hemvärnsungdom

bör enligt kommitténs uppfattning inte placeras i stridande

befallningar i hemvärnsförband utan i krig användas som ordonnanser o. d.

Tidigast det år ungdomarna fyller 18 år bör de få teckna kontrakt som

hemvärnsmän under förutsättning att de då har genomgått viss grundläggande

utbildning.

Beträffande utbildningens innehåll och genomförande anser värnpliktskommittén

att nuvarande principer i stort bör tillämpas. Detta innebär att

utbildningen förutom specialkurser bör omfatta hemvärnsrekrytskola om

minst 100 timmar fördelade på två skeden, hemvärnssoldatskola om minst

150 timmar fördelade på tre skeden samt hemvärnsbefälsskola om minst 100

timmar fördelade på två skeden. Ungdomsutbildningen inom hemvärnet föreslås

i högre grad än nu samordnas med den som bedrivs inom övriga frivilliga

försvarsorganisationer. Hemvärnsungdom bör därvid få tillgodoräkna

sig kurser som har genomgåtts i annan organisations regi och omvänt. Kommittén

föreslår att likartade bestämmelser för antagning, utrustning och

förmåner m. m. utfärdas för denna verksamhet och pekar samtidigt på

vikten av att undvika en inte önskvärd konkurrens mellan olika organisationer.

Omfattningen av hemvärnets ungdomsverksamhet har hittills begränsats

bl. a. av bristen på ungdomsledare. För att stimulera verksamheten föreslås

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 18

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

att särskilt arvode skall utgå till ungdomsledare. Kommittén bedömer att

hemvärnets stödorganisationer bör finna det angeläget att lämna ekonomiskt

och annat bistånd till ungdomsarbetet.

Förmåner till hemvärnsmän

Nuvarande förmåner för hemvärnets personal regleras i huvudsak genom

hemvärnskungörelsen. Med stöd av denna åtnjuter hemvärnsmän i det

allmänna hemvärnet under tjänstgöring i utbildningssyfte fri inkvartering

och resa samt, under vissa förutsättningar, fri förplägnad. Om tjänstgöringen

omfattar minst tre dagar i följd med i genomsnitt minst åtta timmar

varje dag utgår traktamente med tolv kr. för dag under högst 14 dagar för

kalenderår. Före det år hemvärnsmannen fyller 20 år utgör traktamentet

dock sex kr. för dag och utgår endast om även äldre hemvärnsmän deltar i

övningen. Hemvärnsmän som fullgör sådan efterspanings-, bevaknings- eller

handräckningstjänst som har påkallats av militär eller civil myndighet

åtnjuter förutom fri inkvartering och förplägnad traktamente med tolv eller

sex kr. för dygn beroende på tjänstgöringens varaktighet.

Utöver dessa förmåner, som är skattefria, utgår årliga avoden i enlighet

med följande sammanställning.

Befattning

Årsarvode kr.

Anmärkning

Kretsliemvärnschef

300

Hemvärnschef

600

Hemvärnsområde med

högst 100 hemvärnsmän

Hemvärnschef

900

Hemvärnsområde med

mer än 100 hemvärnsmän

Hemvärnskompanichef

300

Adjutant till hemvärnschef

300

I driftvärnet fullgörs tjänstgöringen vanligtvis på arbetstid och betraktas

närmast som en arbetsuppgift i anställningen. Frivilligförmåner i vanlig

bemärkelse utgår därför inte. I vissa fall kan dock fri inkvartering och

förplägnad samt resekostnadsersättning utgå enligt samma grunder som

gäller för det allmänna hemvärnet.

Vid skadefall och sjukdom som inträffar under tjänstgöring erhåller

hemvärnspersonal ersättning m. m. enligt militärersättningsförordningen

(1950: 261), som i princip motsvarar lagen om yrkesskadeförsäkring i civil

verksamhet. Vid föreskriven tjänstgöring i utbildningssyfte som omfattar

minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag åtnjuter hemvärnspersonal

försäkringsskydd enligt kungörelsen (1963:243) angående

grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl.

I delbetänkandet Frivilligförsvaret 1 har värnpliktskommittén föreslå
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

git förbättringar av de förmåner som utgår till annan frivilligpersonal

än hemvärnsmän. Kommittén anser att de omständigheter som har utgjort

bakgrund till dessa förslag även gäller beträffande hemvärnets personal

och pekar därvid på de ökade krav som bör ställas på hemvärnsmännens

kompetens och utbildning. Till detta kommer enligt kommittén att frivilliga

insatser i princip bör ha samma värde oberoende av de frivilligas kön, placering

eller uppgifter inom totalförsvaret. Detta bör enligt kommittén särskilt

gälla familje- och efterlevandeskydd. Sådant skydd bör tillkomma all

frivillig personal.

Det förmånssystem för hemvärnets personal som värnpliktskommittén

föreslår grundas i huvudsak på nuvarande system. Beträffande driftvärnet

har några ändringar av förmånsförhållandena i princip inte ansetts påkallade.

Enligt hemvärnskungörelsen kan hemvärnsmän i vissa fall få traktamente

vid tjänstgöring i utbildningssyfte. I praktiken har denna förmån kunnat

utgå endast under kurser vid hemvärnets stridsskola eftersom annan utbildning

normalt omfattar enstaka dag eller del av dag och alltså inte pågår

under så lång tid att den ger rätt till traktamente. För personal i övriga

frivilligorganisationer har värnpliktskommittén föreslagit att traktamente

skall kunna utgå dels vid veckoslutskurser, vilket innebär att rätt till traktamente

föreslås uppstå vid tjänstgöring om minst två dagar i följd i stället

för som nu minst tre dagar, dels —- för viss personal — vid tjänstgöring

under enstaka dag. För att hemvärnets personal skall kunna komma i åtnjutande

av samma förbättring föreslår kommittén att hemvärnsmän i det

allmänna hemvärnet under föreskriven årlig utbildning skall kunna få

traktamente även om utbildningen endast omfattar enstaka dag. Övrig

utbildning anses dock böra pågå under minst två dagar för att rätt till

traktamente skall uppstå. Traktamente föreslås utgå oförändrat med tolv kr.

för dag som omfattar minst åtta timmars tjänstgöring och bör kunna åtnjutas

av samtliga hemvärnsmän oavsett ålder. Beträffande de förmåner

som utgår vid hemvärnsmans deltagande i efterspanings-, bevaknings- och

bandräckningstjänst anser kommittén att nuvarande bestämmelser bör gälla

även i fortsättningen.

Värnpliktskommittén har föreslagit att tjänstgöringspremie vid avtalsenlig

repetitionsutbildning skall kunna utgå till A- och B-personal i andra

frivilliga försvarsorganisationer än hemvärnet. Eftersom hemvärnsmännen

enligt kontrakt är skyldiga att i utbildningssyfte fullgöra tjänstgöring som

kan jämföras med denna repetitionsutbildning, föreslås även hemvärnsmännen

få motsvarande premie. Enligt kommitténs mening skulle detta även

stimulera hemvärnsmännen att i större omfattning än nu fullgöra den

föreskrivna årliga tjänstgöringsskyldigheten. Tjänstgöringspremie föreslås

utgå med 50 kr. till hemvärnsmän som under aktuellt utbildningsår har

fullgjort 20 timmars föreskriven utbildning. För hemvärnsbefäl som utöver

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

dessa 20 timmar har fullgjort även särskild befälsutbildning om 14 timmar

bör premien utgöra 85 kr.

De ökade krav som ett genomförande av värnpliktskommitténs förslag

kommer att ställa på främst hemvärnsbefälets utbildning och kompetens

bör enligt kommitténs mening motsvaras av förbättringar av förmånsvillkoren

på samma sätt som har föreslagits beträffande övriga frivilligorganisationer.

Föreslagna utbildningspremier för hemvärnet framgår av följande

sammanställning.

Kurs

Kursen ingår i

Kurstid i

timmar

Premiebe- lopp kr.1

Introduktionskurser för hem- värnsbefäl:

Plutonchef

Introduktionsutbild-

ning

40 (80)

300 (600)

Adjutant

40

300

Kompanichef

40 (80)

300 (600)

Hemvärnschef

40 (80)

300 (600)

Kretshem värnschef

40 (80)

300 (600)

Repetitionskurs för hemvärns-

övrig utbildning

40

300

befäl

Specialkurs

Övrig utbildning

40

300

Instruktörskurs för utbildning

till:

Biträdande hemvärnsinstruktör

40

300

Hem värnsinstruktör

80

600

1 Belopp inom parentes premiebclopp vid kurstid om 80 timmar

Värnpliktskommittén förutsätter att såväl tjänstgöringspremier som utbildningspremier

skall vara skattefria.

Kommittén har tidigare föreslagit en väsentligt vidgad rätt till familjebidragsförmåner

för annan frivilligpersonal än hemvärnsmän med motiveringen

att denna personal frivilligt tas i anspråk för uppgifter som liknar

de värnpliktigas och utförs under liknande förhållanden. Detta gäller enligt

kommittén även hemvärnets personal. Med hänsyn till att den föreskrivna

utbildningen inom hemvärnet regelmässigt förläggs till annan tid än arbetstid

och det därigenom inte uppstår någon förlust av inkomst anses behov

av familjebidrag föreligga endast i ringa omfattning under s. k. årlig utbildning.

Däremot kan ekonomiska omständigheter avhålla vederbörande från

att delta i längre kurser. Hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet bör därför

enligt kommitténs mening ha rätt till familjebidrag vid deltagande i utbildning

om minst fem dagar i följd.

Beträffande hemvärnsmännens försäkringsskydd anser värnpliktskommittén

att deras rätt till grupplivförsäkring bör utvidgas att gälla under all

tjänstgöring oberoende av dennas varaktighet samt att den begravningshjälp

som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen kan utgå till efterlevande

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

till värnpliktiga bör avse även hemvärnsmän. I likhet med vad kommittén

bär föreslagit för övriga kategorier frivilligpersonal anses reseförmåner för

hemvärnsmän vid in- och utryckning till utbildning i princip böra utgå enligt

bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Värnpliktskommittén finner det anmärkningsvärt att hemvärnsmän till

skillnad från annan frivilligpersonal inte genom någon form av kollektiv

olycksfallsförsäkring är ekonomiskt skyddad för följder av olycksfall som

inträffar under tjänstgöring. Det skydd som kan erhållas genom tillämpning

av militärersättningsförordningen är enligt kommittén ofta otillräckligt.

Kommittén förordar därför att alla möjligheter att ge hemvärnsmännen

och deras familjer ett ytterligare skydd prövas.

För driftvärnets personal anser värnpliktskommittén att speciella förmåner

inte bör utgå, eftersom tjänstgöringen i princip fullgörs under arbetstid.

Vid tjänstgöring på fritid bör driftvärnsman dock jämställas med hemvärnsman

i det allmänna hemvärnet och i princip åtnjuta motsvarande förmåner.

Dessutom bör utbildningspremie kunna utgå även i driftvärnet till

personal som genomgår introduktionskurs för befäl och instruktörskurs.

Vid tjänstgöring i utbildningssyfte utanför stationeringsorten får personal

i postverkets driftvärn förutom kost och logi även ett visst traktamente.

Kommittén anser att ett sådant traktamente bör utgå även till personal vid

andra driftvärn.

Som tidigare har nämnts utgår i vissa fall årsarvoden till hemvärnsbefäl.

Med hänsyn till omfattningen av det arbete som är förenat med dessa uppdrag

anser kommittén det rimligt att vissa arvoden höjs, beträffande kretsvärnschef

från 300 kr. till 1 000 kr. för år och beträffande hemvärnschef

från 600 respektive 900 kr. till 800 respektive 1 200 kr. för år. Dessutom

föreslår kommittén att arvoden om 300 kr. för år skall utgå till ställföreträdande

hemvärnschef, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare, varvid

arvodet till hemvärnsinstruktör skall anses utgöra ersättning för fullgjord

instruktörsverksamhet om 15 limmar. För överskjutande tid bör enligt kommittén

ersättning utgå enligt de bestämmelser som gäller för övriga instruktörer

inom frivillig försvarsutbildning.

Enligl värnpliktskommitténs beräkningar kommer riksstatsanslagen till

hemvärnet att behöva ökas med 7 775 000 kr. om här redovisade förslag

genomförs. En närmare redovisning av kostnadsberäkningen framgår av

följande sammanställning (intagen på s. 54). Sammanställningen redovisar

dock inte kostnaderna för en enligt kommittén nödvändig förstärkning av

personalresurserna vid försvarsområdesstaberna, hemvärnsstaben och hemvärnets

stridsskola i samband med övergång till de nya systemen.

Värnpliktskommittén föreslår att man börjar gå över till det nya utbildningssystemet

för hemvärnet den 1 juli 1970. En övergångsperiod om något

eller några år anses nödvändig innan systemet kan vara fullt genomfört.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Anslag

Anvisat

1969/701

Förmåner

Beräknad

kostnads-

ökning

Förslag

till stats- bidrag

Hemvärnet: Förvaltnings- kostnader

3 041 000

Höjda arvoden

Nya arvoden

Ersättning till re- kryteringskonsulenter

345 000

450 000

100 000

Hemvärnet: Övningar

5 000 000

Ökad utbildning

Traktamenten och

resor

Familjebidrag

Premier

895 000

1 500 000

1 825 000

100 000

3 455 000

3 936 000

Hemvärnet: Intendentur- materiel m. m.

Hemvärnet: Tygmateriel in. m.

2 000 000

7 460 000

6 880 000

11 880 000

2 000 000

7 460 000

17 501 000

25 276 000

1 Inklusive medel anvisade under anslagen Armén: Förband med särskild budget och Marinen:

Förband med särskild budget

Remissyttranden

Allmänna synpunkter

Samtliga remissinstanser ansluter sig till principerna i värnpliktskommitténs

förslag om hemvärnet. I de enskilda frågorna förekommer dock

vissa avvikande meningar.

Hemvärnets uppgifter och organisation

Den redogörelse värnpliktskommittén lämnar för hemvärnets nuvarande

organisation och verksamhet vitsordas av de myndigheter

som har yttrat sig i frågan. Förutvarande försvarets fabriksverk

framhåller dock att utbildningen inom fabriksverkets driftvärn, till skillnad

från vad som är fallet vid de flesta andra driftvärn, sker på deltagarnas fritid.

Orsaken härtill är enligt fabriksverket att deltagarna i utbildningen i

stor utsträckning är personal som inte ntan allvarliga men för produktionen

kan frigöras från ordinarie verksamhet. Rikshemvärnschefen vill för

sin del framhålla hemvärnets fredstida betydelse som en del av kommunernas

katastrofberedskap.

Kommitténs uppfattning om den frivilliga rekryteringen

till hemvärnet och den särställning inom krigsmakten som hemvärnet

till följd härav har, delas av samtliga remissinstanser som har yttrat

sig i frågan.

I fråga om de ytterligare uppgifter som enligt värnpliktskommitténs

förslag skall kunna åläggas hemvärnet anser överbefälhavaren

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

att behovet av liemvärn för sådana ändamål måste vägas mot tillgången

på hemvärn för ordinarie uppgifter. Militärbefälhavare bör enligt överbefälhavarens

mening besluta i sådana frågor efter förslag från försvarsområdesbefälhavare.

Rikshemvärnschefen anför liknande synpunkter i denna

fråga och anser beträffande utnyttjande av hemvärnsmän i det fria kriget

att sådana insatser i de flesta fall måste bli begränsade till tid och rum med

hänsyn till de stora krav som insatserna ställer på personal och enheter.

Den målsättning som kommittén anger kan dock enligt rikshemvärnschefen

från psykologisk synpunkt vara synnerligen värdefull för hemvärnet.

Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Centralförbundet för befälsutbildning

anser att frågan om hemvärnets ställning inom

krigsmakten bör prövas ingående. Enligt centralförbundet bör man

i samband därmed även överväga att ge alla frivilliga försvarsorganisationer

en gemensam företrädare — en frivilliginspektör — inom högkvarteret.

Eventuellt kan rikshemvärnschefen efter förstärkning av hemvärnsstaben

fungera som en sådan. Rikshemvärnschefen vill inte motsätta sig en prövning

av hemvärnets ställning inom krigsmakten, överbefälhavaren och övriga

remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser att nuvarande organisation

och lydnadsförhållanden i stort sett är lämpliga och bör bestå även

i framtiden.

Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna ålägga statliga myndigheter och

företag att inrätta driftvärn stöds av samtliga remissinstanser som har yttrat

sig i frågan. Förutvarande försvarets fabriksverk finner det dock önskvärt

att sådant beslut fattas först efter hörande av vederbörande myndighet

eller verk.

Den av värnpliktskommittén förordade översynen av indelningen i hemvärnsområden

och hemvärnskretsar bör enligt Svenska röda korset ske med

stor varsamhet. Rikshemvärnschefen pekar på att denna indelning redan

nu är föremål för en fortlöpande översyn varvid de av kommittén påtalade

förhållandena beaktas. Någon allmän översyn anses därför inte behövas.

Denna uppfattning delas av Hemvärnets centrala förtroendenämnd.

Behovet av hemvärn

Värnpliktskommitténs beräkning av det framtida behovet av hemvärn

ifrågasätts av civilbefälhavaren i Södra civilområdet med motiveringen att

det kan diskuteras om hemvärnet skall dimensioneras eller ges uppgifter

för ett föga sannolikt — om än möjligt — anfall mot Sverige, där förtvarningstiden

är så kort att hemvärnet och förband som ännu inte har

mobiliserats får ta »första stöten». Detta gäller särskilt vid konkurrens

om personal mellan olika totalförsvarsgrenar.

Civilförsvarsstgrelsen anser att hemvärnets behov av personal inom olika

regioner bör preciseras så snart som möjligt för att ge möjlighet till en ra
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

tionell personalplanering inom totalförsvarets civila sektor. Målet för rekrytering

på frivillighetens väg bör enligt styrelsen inte sättas högre än som

är rimligt med hänsyn till andra intressenters behov av personal.

Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän

Värnpliktskommitténs förslag till generella åtgärder för att förbättra

re kryteringen av frivilliga hemvärnsmän biträds av det stora

flertalet remissinstanser. Statens järnvägar och Sydsvenska Kraft AB

är dock tveksamma om möjligheterna att beträffande driftvärnet över

huvud taget uppnå önskat resultat härvidlag. Beredskapsnämnden för

psykologiskt försvar understryker att den intensifierade upplysningsverksamhet

som kommittén föreslår bör avse alla delar av totalförsvaret.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller att de för rekryteringen ansvariga

så tidigt som möjligt bör ta kontakt med vederbörande företagsledning

om företagets medverkan är önskvärd i samband med en rekryteringskampanj.

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan vitsordar vikten av

att hemvärnet tillförs modern utrustning och understryker den rekryteringsfrämjande

effekten härav. Enligt riksbemvärnschefen bör en utökad

anskaffning främst inriktas på beklädnadspersedlar av olika slag samt

närpansarvärnsvapen.

Chefen för armén uppger att han avser att närmare undersöka hur hemvärnets

personal och övrig avtalsbunden personal skall kunna få bättre fältutrustning

och uniformer för utbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen säger sig vilja undersöka möjligheterna att utöka

den information om totalförsvaret som lämnas inför utträde ur värnpliktsåldern.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller att denna information bör

präglas av största möjliga objektivitet. Båda dessa myndigheter påpekar

dessutom att antalet värnpliktiga i aktuell ålder under de närmaste åren

kommer att minska. Värnpliktskommitténs uppfattning om vikten av att

minska behovet av rekrytering till hemvärnet genom att minska antalet

avgångar accentueras därför ytterligare.

Värnpliktskommitténs förslag att hemvärnet skall ges tillfälle att rekrytera

bland värnpliktiga som ställs till civila myndigheters förfogande för

krigsplacering innan fördelning sker inom totalförsvaret i övrigt avstyrks

av civilförsvarsstyrelsen med motivering att rekryteringsunderlaget även

för det civila försvaret är underdimensionerat. Samtliga remissinstanser som

har yttrat sig i frågan delar kommitténs uppfattning att värnpliktiga som

efter frivilligt åtagande har krigsplacerats i hemvärnet skall vara befriade

från eventuellt återstående tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen.

Värnpliktskommitténs förslag om försöksvis anställning av

rekryteringskonsulenter stöds av överbefälhavaren, chefen för

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr iS år 1970

armén, rikshemvärnschefen, Centralförbundet för befälsutbildning, Svenska

röda korset, Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Hemvärnsbefålets

riksförbund. Överbefälhavaren och Hemvärnets centrala förtroendenämnd

anser att konsulenterna bör placeras enligt arméchefens och rikshemvärnschefens

bestämmande. Dessa myndigheter anser att konsulenterna

böi placeras vid hemvärnsstaben, Stockholms försvarsområdesstab och

Övre Norrlands militärområdesstab. Hemvärnsbefålets riksförbund vill för

sin del förorda att fyra konsulenter anställs, varvid tre bör placeras vid

försvai sområdesstaber med anknytning till storstadsregionerna. Centralförbundet

för befälsutbildning och Svenska röda korset hävdar med stöd

från överbefälhavaren att de föreslagna rekryteringskonsulenternas arbete

bör avse rekryteringen till samtliga frivilliga försvarsorganisationer. Försvarets

rationaliseringsinstitut anser att värvningskampanjer ofta leder

till registrering av personer som lätt tröttnar och lämnar verksamheten.

Institutet tvekar därför om värdet av rekryteringskonsulenter. Om det

skulle bedömas angeläget att införa sådana konsulenter i organisationen

anser institutet att dessa bör placeras i försvarsområdesstaber och utgöras

av pensionerade officerare eller underofficerare i arvodestjänst. Kostnaden

föl tre sådana beräknar institutet till hälften av vad kommittén uppger.

Även försvarets civilförvaltning ifrågasätter lämpligheten av att anställa

rekryteringskonsulenter. Enligt civilförvaltningen förefaller det mera ändamålsenligt

att ställa medel för rekryteringsverksamhet till försvars- eller

armcslabschefens förfogande för att utnyttjas i samråd med rikshemvärnschefen.

Därvid skulle personer med kunskap om modern informationsteknik

i mån av behov kunna anlitas och en samordning kunna ske mellan

hemvärnet och frivilligorganisalionerna i fråga om rekryteringsverksamlieten.

Chefen för armén hävdar att försvarsområdesbefälhavarna bör samarbeta

med värnpliktskontoren för att få uppgift om personal som är lämplig

för akliva uppsökande rekryteringsåtgärder. Civilförsvarsstyrelsen anser

att hemvärnets rekrytering skulle gagnas om dessa uppgifter även avser

personal som har tilldelats annan totalförsvarsmyndighet men bedöms kunna

förena beredskapstjänst i denna myndighet med tjänst som frivillig

hemvärnsman. Liknande synpunkter framförs av civilbefälhavaren i Södra

civilområdet. Civilförsvarsstyrelsen framhåller dock att bestämmelser om

möjligheter att förena olika slag av beredskapstjänst i så fall bör utfärdas.

Om de av värnpliktskommittén föreslagna åtgärderna för att förbättra

rekryteringen inte ger önskat resultat anser försvarets rationaliseringsinstitut

att man bör pröva möjligheten att erbjuda grundutbildade värnpliktiga

över 35 år att slippa återstående repetitionsövning mot att de frivilligt

ansluter sig till hemvärnet och genomför konlraktsenlig tjänstgöring.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Utbildning av frivilliga liemvärnsmän

Den av värnpliktskommittén föreslagna utbildningen av frivilliga

hemvärns män möter inga principiella invändningar från

remissmyndigheternas sida. Överbefälhavaren anser att förslagen är väl

avvägda och får därvid stöd av rikshemvärnschefen, Hemvärnets centrala

förtroendenämnd och Hemvärnsbefälets riksförbund. Svenska röda korset

anser dock att kommittén inte i erforderlig grad har berört behovet av

sjukvårdsutbildning och utbildning i internationella konventioner. Civilbefälhavaren

i Nedre Norrlands civilområde anser att utbildningen av befäl

bör breddas till att avse även utbildning i civil försvarsverksamhet.

Beträffande utbildningen inom driftvärnet anför postverket,

televerket och statens järnvägar att den föreslagna driftvärnsledarkursen

vid hemvärnets stridsskola lämpligen bör anordnas i vederbörande

verks egen regi. Statens vattenfallsverk anser att ökad driftvärnsutbildning

vid verket inte är möjlig på grund av de fortlöpande rationaliseringarna vid

verkets anläggningar. Verket anser dessutom i likhet med televerket att

myndigheten själv bör fastställa utbildningens omfattning — enligt vattenfallsverket

i samråd mellan försvarsområdesbefälhavare och vederbörande

driftvärnschef.

Utbildning av värnpliktiga liemvärnsmän

Remissinstanserna vitsordar över lag behovet av ökad utbildning för de

värnpliktiga hemvärnsmännen men är tveksamma beträffande möjligheterna

att i önskvärd omfattning stimulera de uppskovsvärnpliktiga till frivillig

utbildning, överbefälhavaren anser dock att det föreslagna systemet bör prövas

men att man bör överväga någon form av obligatorium om resultat inte

blir tillfredsställande. Även rikshemvärnschef en är osäker om kommitténs

förslag kommer att ge avsedd effekt och framhåller dessutom att den föreslagna

obligatoriska utbildningen för uppskovsvärnpliktiga på grund av

kostnaderna och belastningen på utbildningsorganisationen f. n. inte torde

kunna genomföras. Med hänsyn härtill anser rikshemvärnschefen att ett

system med mönstringsövning en dag vart fjärde år för vissa uppskovsvärnpliktiga

bör undersökas närmare. Denna lösning förordar även postverket.

Svenska arbetsgivareföreningen finner det inte oskäligt att berörd personal

åläggs samma utbildning som krävs av frivilliga liemvärnsmän men

anser att utbildningen till en början bör begränsas till vart tredje eller

fjärde år. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser att obligatorisk

utbildning kan försvåra rekryteringen till andra delar av totalförsvaret,

medan civilförsvarsstyrelsen, statens järnvägar och statens vägverk

menar att ökad utbildning inte kan uppnås utan att någon form av obligatorium

införs enligt de riktlinjer som kommittén föreslår. Civilförsvars stp
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

relsen förutsätter dock att civilförsvarets uppskovsvärnpliktiga inte räknas

in i berörd personal.

Sydsvenska Kraft AB anser att det vore olyckligt för den frivilliga rekryteringen

att vid en eventuell obligatorisk utbildning av uppskovsvärnpliktiga

utbilda dessa tillsammans med frivilliga hemvärnsmän. Bolaget anser att

sådan utbildning bör ske i militär regi enligt samma grunder som all annan

obligatorisk utbildning inom krigsmakten. Härav föranledda kostnader

bör helt gäldas av krigsmaktens ordinarie anslag.

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet

Vad värnpliktskommittén anför om ungdomsutbildningen inom hemvärnet

biträds helt av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Rikshemvärnschefen

ifrågasätter dock om inte möjligheterna till samordning

mellan hemvärnets ungdomsverksamhet och den ordinarie värnpliktsutbildningen

bör undersökas. Överbefälhavaren säger sig komma att utarbeta

de särskilda föreskrifter om samordningen mellan hemvärnets och övriga

frivilliga försvarsorganisationers ungdomsverksamhet som kan komma

att behövas.

Förmåner till hemvärnsmän

Den föreslagna förbättringen av förmånssystemet inom

hemvärnet betecknas av försvarets civilförvaltning som ändamålsenlig

och synnerligen angelägen. Rikshemvärnschefen bedömer att den kommer

att stimulera rekrytering och övningsverksamhet. Även de övriga remissinstanser

som har yttrat sig om förmånssystemet tillstyrker i allt väsentligt

de föreslagna förbättringarna. I fråga om detaljerna förekommer dock

vissa avvikande uppfattningar. Försvarets rationaliseringsinstitut anser

att kommittén inte tillräckligt har beaktat de administrativa konsekvenserna

av sitt förslag och menar att det finns skäl att pröva möjligheterna

till en förenkling av rutinerna, t. ex. genom att föra samman utbetalningarna

i lämpliga terminer.

Rikshemvärnschefen anser att kommitténs förslag att traktamente skall

kunna utgå till hemvärnsmän i allmänna hemvärnet under föreskriven

utbildning som omfattar enstaka dag om minst åtta timmar kan ge upphov

till ett överdrivet timräknande, eftersom många endagsövningar hittills har

omfattat endast fem—sex timmar. Förslaget anses dessutom föranleda ökat

administrativt arbete. Rikshemvärnschefen föreslår därför att detta traktamente

skall slopas och förordar i stället att den föreslagna årliga tjänstgöringspremien

för fullgjorda 20 respektive 34 timmar höjs till 75 respektive

110 kr., vilket motsvarar de av kommittén föreslagna premierna ökade med

två dagtraktamenten. Någon kostnadsökning beräknas inte uppstå därigenom.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet anser att traktamente alltid

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

bör utgå vid utbildning, inklusive specialutbildning, även om den omfattar

enstaka dag.

De föreslagna utbildningspremierna för allmänna

hemvärnet har inte föranlett någon erinran från remissinstansernas

sida. Svenska röda korset och Riksförbundet Sveriges lottakårer anser dock

att de utbildningspremier som värnpliktskommittén tidigare har föreslagit

beträffande övriga frivilligorganisationer bör höjas så att de kommer i nivå

med vad som nu föreslås beträffande hemvärnet.

Kommitténs förslag att rätt till familjebidrag bör komma i fråga

endast vid deltagande i övningar om minst fem dagar biträds av försvarets

civilförvaltning som hävdar att familjebidragssystemet inte är avpassat för

korttidstjänstgöring och att det därför från praktisk synpunkt är angeläget

att sådant bidrag inte utgår för tjänstgöring under en eller ett par dagar.

Rikshemvärnschefen påpekar att kommittén tidigare har föreslagit att

familjebidrag skall kunna utgå till personal som deltar i föreskriven repetitionsutbildning

för B-personal oberoende av utbildningens längd. Eftersom

viss B-personal tjänstgör i hemvärnet i samband med sådan utbildning kommer

olikheter i rätten till familjebidrag att uppstå. Rikshemvärnschefen

anser att all personal som tjänstgör inom hemvärnet skall ha lika rätt till

denna förmån. Kommitténs förslag beträffande hemvärnsmän bör därvid

tjäna som förebild.

Beträffande hemvärnsmännens försäkringsskydd vitsordar

bl. a. rikshemvärnschefen, försvarets civilförvaltning, civilbefälhavaren

i Södra civilområdet, Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Hemvärnsbcfälets

riksförbund behovet av ett ökat skydd i form av olycksfallsförsäkring.

Det stora flertalet remissinstanser anser att detta skydd bör

kompletteras efter samma grunder som för värnpliktig personal.

I fråga om arvodena för uppdrag inom hemvärnet anser

rikshemvärnschefen att ett mindre arvode bör övervägas även till kretshemvärnschefs

ställföreträdare och adjutant. Däremot bör det föreslagna

arvodet till hemvärnsinstruktör enligt rikshemvärnschefens mening slopas

eftersom det inte är motiverat att ersättning för 15 timmars instruktörsverksamhet

skall utgå med ett belopp som motsvarar en ersättning av 20 kr.

för timme medan tjänstgöring därutöver skall ersättas enligt de normer som

gäller för övriga instruktörer inom de frivilliga försvarsorganisationerna,

f. n. 22 kr. för timme. Rikshemvärnschefen föreslår därför att hemvärnsinstruktörernas

ersättning helt regleras enligt dessa normer. Centralförbundet

för befälsutbildning framhåller att arvode bör utgå även till förbundets

ungdomsledare och anser i likhet med Svenska röda korset och Riksförbundet

Sveriges lottakårer att de funktionärsarvoden som tidigare har föreslagits

för dessa organisationer skall höjas till paritet med vad som nu föreslås

beträffande hemvärnet.

Värnpliktskommitténs uppfattning om förmåner till drift
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

värnspersonal biträds av postverket och televerket, även om televerket

vill förorda att tjänstgöringen i driftvärnet helt skall jämställas med

ordinarie tjänstgöring varvid ekonomiska förmåner, inklusive kostnadsersättningsförmåner

enligt allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa

andra tjänstemän och allmänt resereglemente, bör utgå utan inskränkning.

Statens järnvägar anser att det föreslagna traktamentet till personal i driftvärnet

bör föreskrivas i vederbörlig författning.

Statens vattenfallsverk, som också ansluter sig till förslaget om traktamente,

anser att kostnaden för detta bör betalas från fjärde huvudtiteln.

Vattenfallsverket anser dessutom att de föreslagna utbildningspremierna

inom det allmänna hemvärnet bör kunna utgå även till driftvärnets personal.

Förutvarande försvarets fabriksverk menar att kostnader för traktamenten

och premier inte skall belasta fabriksverkets produkter och förutsätter därför

att dessa förmåner betalas från hemvärnets anslag till övningar. Sydsvenska

Kraft AB anser att en särskild utredning bör undersöka om de

ökade kostnader som ett genomförande av kommitténs förslag för med sig

skall bestridas helt eller delvis av medel som står till rikshemvärnschefens

förfogande. Televerket anser att driftvärnsverksamheten vid statliga verk

helt bör bekostas av medel som anvisas av vederbörligt verk. Frågan om

vem som skall betala totalförsvarsinriktade prestationer i övrigt bör prövas

särskilt.

Personalförstärkningar m. m.

Hemvärnsbefälets riksförbund och rikshemvärnschefen anser att en förstärkning

av personalresurserna vid försvarsområdesstaberna, hemvärnsstaben

och hemvärnets stridsskola är en avgörande förutsättning för genomförande

av kommitténs förslag. Rikshemvärnschefen föreslår att två arvodestjänster

för pensionerad officer skall tillkomma vid hemvärnsstaben

samt en arvodestjänst för pensionerad officer och en tjänst för biträde

vid hemvärnets stridsskola. Dessutom bör enligt rikshemvärnschefens

mening tio av de arvodestjänster för hemvärnsinstruktörer med placering

vid för svar sområdesstaber som militära tjänstgöringsåldersutredningen har

föreslagit i sitt betänkande (SOU 1969: 33) inrättas utan att beslut med

anledning av betänkandet i övrigt avvaktas. Kostnaderna för de tjänster

som föreslås vid hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola kan enligt

rikshemvärnschefens mening rymmas inom den medelsram som kommittén

har angett, medan kostnaderna för hemvärnsinstruktörerna bör bestridas

från medel som avses för frivillig tjänstgöring inom armén.

De av rikshemvärnschefen föreslagna personalförstärkningarna biträds

av överbefälhavaren, chefen för armén, Hemvärnets centrala förtroendenämnd

och Statstjänstemännens riksförbund. Även försvarets rationaliseringsinstitut

stöder förslaget såvitt avser hemvärnsstaben och hemvärnets

stridsskola. Beträffande förstärkning av försvarsområdesstaberna påpekar

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

institutet att försök pågår beträffande samordning av stabs- och förvaltningstjänsten

vid försvarsområdesstab och regementsstab. Beslut i denna

fråga anses därför böra anstå till dess erfarenhet vunnits från försöken.

Institutet kan däremot tänka sig att några av de officerare som kommenderas

till hemvärnets stridsskola byts ut mot arvodestjänster för truppförvaltare,

vilket skulle förbättra utbildningsläget vid berörda truppförband.

Chefen för armén anmäler behov av en ny tjänst för officer i arvodestjänst

vid arméstaben med anledning av de ytterligare uppgifter som kommitténs

förslag innebär och får härvid stöd av överbefälhavaren. Denne säger sig

även ha för avsikt att beakta behovet av organisationsförstärkningar vid

militär- och försvarsområdesstaberna vid pågående och kommande översyner

av organisationen.

Försvarets civilförvaltning förutsätter att kostnaderna för personalförstärkningar

åtminstone till viss del skall rymmas inom de medel som kommittén

har beräknat för hemvärnets verksamhet.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag m. m.

Chefen för armén anser att kostnaderna för att genomföra kommitténs

förslag blir högre än kommittén har beräknat och pekar även på förekomsten

av s. k. dolda kostnader. Dessa senare beräknas av försvarets rationaliseringsinstitut

uppgå till minst 6,5 milj. kr. för år när förslaget är helt genomfört.

Chefen för armén anser att dessa dolda kostnader kan rymmas inom

arméns ordinarie medelsram. De särskilda merkostnaderna för hemvärnet

anser han dock böra falla utanför arméns delram, medan överbefälhavaren

anser att medel bör tillföras utanför det militära försvarets ram.

Den föreslagna övergångstiden om något eller några år bedöms av remissinstanserna

i stort vara lämplig. Försvarets rationaliseringsinstitut vill dock

förorda en övergångstid av fem år. Överbefälhavaren anser att föreslagna

förmåner skall utgå i full utsträckning redan under första året medan utbildningssystemet

bör genomföras under en treårig uppbyggnadsperiod.

Enligt överbefälhavarens mening bör därför hemvärnets anslag för budgetåret

1970/71 tillföras 5,5 milj. kr., för budgetåret 1971/72 6 570 000 kr. och

för budgetåret 1972/73 7 780 000 kr.

Departementschefen

Hemvärnet som indelas i allmänt hemvärn och driftvärn är en del av armén

och leds under chefen för armén av rikshemvärnschefen med hemvärnsstaben.

På regional nivå leds det allmänna hemvärnet av militärbefälhavare

och försvarsområdesbefälhavare och är organiserat i hemvärnskretsar

och hemvärnsområden. Driftvärn finns inrättat vid vissa verk och

större företag varvid organisation och befälslinjer i regel ansluter sig

till verkets eller företagets ordinarie organisation. Vid beredskap och krig

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

har det allmänna hemvärnet till främsta uppgift att verka för hemortens

och arbetsplatsens omedelbara skydd, medan driftvärnet får användas endast

för skydd av företagets verksamhet och anläggningar.

Hemvärnsmännen som till övervägande delen utgörs av personal över

värnpliktsåldern rekryteras på frivillig väg och förbinder sig vid inträdet i

hemvärnet att delta i hemvärnets utbildning under minst 20 och högst 50

timmar för år. Vid bl. a. kurser utanför hemorten åtnjuter hemvärnsmännen

vissa traktaments- och reseförmåner samt fri inkvartering och förplägnad.

Inom driftvärnet fullgörs tjänstgöringen normalt under ordinarie arbetstid,

varvid oavkortad lön utgår till deltagarna.

Under beredskap och krig är värnpliktiga som har erhållit uppskov skyldiga

att tjänstgöra i hemvärnet.

I riksstaten för innevarande budgetår har anvisats 16 785 000 kr. under

anslag till hemvärnet. Dessutom har vissa medel anvisats under anslagen

Armén: Förband med särskild budget och Marinen: Förband med särskild

budget.

Värnpliktskommittén behandlar i betänkandet Frivilligförsvaret 2 (SOU

1969: 40) verksamheten inom hemvärnet. Kommittén föreslår hl. a. ett ändrat

utbildningssystem inom hemvärnet och förbättrade förmåner till hemvärnets

personal. Dessutom föreslås vissa åtgärder för att förbättra rekryteringen.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Även jag anser att förslagen i allt väsentligt

är väl ägnade att läggas till grund för utformningen av hemvärnets

framtida verksamhet.

Det frivilliga hemvärnet med sin personalstyrka av ca 90 000 man utgör

en betydelsefull del av krigsmakten. Dessutom bidrar hemvärnet genom

sin spridning över hela landet och sin förankring i alla delar av samhället i

hög grad till att upplysning om totalförsvaret sprids och att försvarsviljan

upprätthålls. Jag delar värnpliktskommitténs mening att den frivilliga rekryteringen

till hemvärnet under fred och hemvärnets därav betingade särställning

inom krigsmakten bör bevaras så långt det är möjligt. Jag biträder

även i övrigt kommitténs uppfattning att grunderna för hemvärnets

verksamhet i princip bör behållas oförändrade.

Beträffande hemvärnets uppgifter föreslår värnpliktskommittén att förband

ur allmänna hemvärnet i ett kupp- och mobiliseringsskede skall kunna

användas för vissa andra ändamål än direkta försvars- och bevakningsuppgifter.

Dessa särskilda uppgifter kan enligt kommittén vara lika betydelsefulla

för att säkerställa en snabb mobilisering och därmed sammanhängande

verksamhet som de rena bevaknings- och stridsuppgifterna. Jag delar

kommitténs mening härvidlag. Det bör ankomma på militärbefälhavarna

att inom ramen för tillgängliga hemvärnsförband fördela de ytterligare

uppgifter av kortvarig natur som kan komma i fråga. Jag vill dock betona

att hemvärnsförbanden inte skall kunna användas som arbetstrupp.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Mai:ts proposition nr 18 år 1970

I likhet med värnpliktskommittén anser jag att hemvärnets nuvarande

organisation och lydnadsförhållanden i stort är lämpliga. Jag är därför inte

f. n. beredd att tillstyrka den översyn av hemvärnets ställning inom krigsmakten

som har föreslagits av några remissinstanser. Liksom rikshemvärnschefen

anser jag vidare att någon allmän översyn av indelningen i hemvärnsområden

och hemvärnskretsar inte är nödvändig. Jag utgår då från

att man vid den fortlöpande översyn som sker beaktar även de faktorer

som kommittén anser motivera en sådan översyn. Jag delar däremot kommitténs

uppfattning att Kungl. Maj :t bör ha möjlighet att ålägga statlig

myndighet att organisera driflvärn om detta anses värdefullt från totalförsvarssynpunkt.

Jag vill framhålla betydelsen av att den frivilliga rekryteringen till hemvärnet

förbättras och anser att värnpliktskommitténs förslag i detta avseende

i huvudsak bör genomföras. De föreslagna generella rekryteringsstimulerande

åtgärderna — ökad upplysning in. m. — bör som kommittén

framhåller genomföras i samarbete med övriga frivilliga försvarsorganisationer.

Den förbättrade information inför utträdet ur värnpliktsåldern

som kommittén föreslår, måste enligt min mening avse samtliga

totalförsvarsorganisationer. Hemvärnet bör med hänsyn till dessa organisationers

behov av personal inte ges något företräde härvidlag. Jag kan

dock tillstyrka värnpliktskommitténs förslag att hemvärnet bör ges tillfälle

att rekrytera bland värnpliktiga som kan ställas till civila totalförsvarsorganisationers

förfogande innan krigsplacering hos dessa sker. I detta

fall berörs nämligen personal som tillhör krigsmakten och hemvärnet

bör därför ges företräde framför de civila organisationerna. Rekryteringen

får dock från hemvärnets sida inte bedrivas på sådant sätt att de civila organisationernas

rekrytering av personal med speciella kvalifikationer, t. ex.

för civilförsvarets undsättningskårer, försvåras. De värnpliktiga som efter

frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet och deltar i hemvärnets utbildning

bör i enlighet med kommitténs förslag inte kallas in till eventuellt

återstående fredstjänstgöring enligt värnpliktslagen.

Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att alla som har intresse och

tillräckliga kvalifikationer för hemvärnets verksamhet bör ha möjlighet att

ansluta sig till hemvärnet. Någon begränsning i hemvärnets personalstyrka

bör därför i fortsättningen inte finnas. Den nuvarande högsta tillåtna personalstyrkan

om 100 000 man bör ses som en rekommendation om det

antal frivilliga hemvärnsmän som i krig kan disponeras i hemvärnsförbanden.

Jag kan inte tillstyrka värnpliktskommitténs förslag att inrätta speciella

tjänster för rekryteringskonsulenter. I stället bör medel ställas till rikshemvärnschefens

förfogande för att i samverkan med övriga frivilliga försvarsorganisationer

användas för rekryteringsstimulerande åtgärder.

Värnpliktskommittén och remissinstanserna understryker vikten av att

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970 65

hemvärnet tillförs bättre utrustning och påpekar även den rekryteringsstimulerande

effekten härav. Också jag tillmäter i och för sig utrustningsfrågan

stor betydelse i detta hänseende. Jag vill dock å andra sidan understryka

att det med hänsyn till hemvärnets uppgifter inom totalförsvaret ter

sig naturligt att hemvärnets behov av utrustning i första hand tillgodoses

genom att det tillförs materiel som till följd av ersättningsanskaffning har

blivit övertalig inom krigsmakten.

Om det skulle visa sig att den frivilliga rekryteringen till hemvärnet inte

blii tillräcklig för att tillgodose behovet av hemvärn, anser värnpliktskommittén

att det kan bli nödvändigt att med stöd av värnpliktslagen införa

obligatorisk hemvärnsutbildning. Enligt min mening skulle det vara

olyckligt om hemvärnets karaktär av en i fred helt frivillig försvarsorganisation

pa detta sätt ändrades. Man bör i ett sådant läge i första hand

överväga att i ökad omfattning erbjuda värnpliktiga över 35 år att bli hemvärnsmän.

Jag har inte något att erinra mot värnpliktskommitténs förslag beträffande

utbildningen inom hemvärnet utan anser liksom remissinstanserna

att föxslaget i stort är lämpligt som grund för den framtida hemvärnsutbildningen.

De föreslagna kraven på viss föregående utbildning för antagning

och förordnande inom hemvärnet bör med hänsyn till hemvärnets speciella

karaktär ses som riktlinjer. Vid den slutliga utformningen av hemvärnets

utbildningssystem bör möjligheterna till samordning med andra

frivilliga försvarsorganisationer särskilt beaktas. Jag förutsätter vidare att

frågan uppmärksammas vid pågående försök att samordna verksamheten

vid försvarsområden och förband.

Värnpliktskommittén anser att det värnpliktiga hemvärnet, dvs. de uppskovsvärnpliktiga

som vid beredskap och krig är skyldiga att tjänstgöra i

hemvärnet, f. n. inte har tillräcklig utbildning för att lösa sina uppgifter i

krig. Jag delar helt kommitténs och remissinstansernas uppfattning om behovet

av ökad utbildning för denna kategori och anser i likhet med kommittén

att de uppskovsvärnpliktiga bör stimuleras till ökat deltagande i den

frivilliga hemvärnsutbildningen. Om önskat resultat inte uppnås kan det

bli nödvändigt att överväga om särskilda åtgärder behöver vidtas för att

tillgodose detta utbildningsbehov.

Beträffande ungdomsverksamheten inom hemvärnet delar jag i stort

värnpliktskommitténs uppfattning. Jag finner det också angeläget att slå

fast att inga som helst rekryteringsåtgärder bör få riktas mot ungdomar

som ännu inte har uppnått den ålder då rekrytering får ske — det år de fyller

15 år — och att stridsutbildning inte bör få förekomma förrän det år

vederbörande fyller 16 år.

Jag kan i likhet med remissinstanserna helt ansluta mig till värnpliktskommitténs

uppfattning att uppgifter inom frivilligt försvarsarbete bör tillmätas

samma värde oberoende av ålder, kön eller ställning inom respektive

5—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

organisation och biträder mot den bakgrunden i stort kommitténs synpunkter

beträffande hemvärnets förmånssystem.

Till hemvärnsman i det allmänna hemvärnet bör under föreskriven

tjänstgöring, som omfattar minst sex timmar för dag, utgå traktamente med

tolv kr. för dag. Övrig tjänstgöring bör omfatta minst två dagar om sex

timmars tjänstgöring varje dag för att rätt till traktamente skall uppstå.

I likhet med värnpliktskommittén anser jag att de förmåner som utgår vid

hemvärnsmans deltagande i efterspanings-, bevaknings- och handräckningstjänst

i fortsättningen bör utgå oförändrade. Jag delar även kommitténs

uppfattning om tjänstgöringspremie till hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet.

Premie bör sålunda utgå med 50 kr. till hemvärnsman som under

året har fullgjort den föreskrivna utbildningen om 20 timmar. För hemvärnsbefäl

som utöver dessa 20 timmar har fullgjort även särskild befälsutbildning

bör tjänstgöringspremien utgöra 85 kr. Jag biträder också kommitténs

förslag beträffande utbildningspremier. Till hemvärnsmän i det

allmänna hemvärnet bör premie alltså utgå efter genomgångna kurser av

de slag kommittén anger. Utbildningspremie bör utgå med 300 ler. vid en

kurslängd av 40 timmar och 600 kr. vid en kurslängd av 80 timmar. Efter

samråd med chefen för finansdepartementet finner jag, i likhet med kommittén

att såväl tjänstgöringspremier som utbildningspremier bör vara

undantagna från beskattning.

Jag tillstyrker kommitténs förslag att hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet

vid deltagande i utbildning som omfattar minst fem dagar i följd

skall ha rätt till samma familj ebidragsförmåner som de värnpliktiga och

att de vid all tjänstgöring skall omfattas av den grupplivförsäkring som gäller

för värnpliktiga m. fl. Avlider hemvärnsman under tjänstgöring bör

hans efterlevande även ha rätt till den begravningshjälp som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen

kan utgå till efterlevande till värnpliktiga. Liksom

kommittén anser jag vidare att reseförmåner för hemvärnmän i princip

bör utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att speciella förmåner inte

bör utgå till driftvärnets personal eftersom denna personal i princip fullgör

sin tjänstgöring under arbetstid. Däremot bör som kommittén föreslår

traktamentsförmåner motsvarande dem som gäller för personal i det allmänna

hemvärnet i princip utgå när tjänstgöringen fullgörs på fritid. Till

driftvärnspersonal som genomgår introduktionskurs för befäl och instruktörskurs

bör dessutom utbildningspremie kunna utgå.

Vissa remissinstanser har ifrågasatt om kostnaderna för driftvärnet även

i fortsättningen bör bestridas av respektive verk eller företag. Jag kan inte

finna annat än att den kostnadsfördelning som f. n. gäller och som i stort

innebär att medel under hemvärnets riksstatsanslag utnyttjas för att bestrida

kostnader för förplägnad, inkvartering och resor för driftvärnets personal

bör gälla även i fortsättningen. Kostnaderna för utbildningspremier

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Knngl. Maj:is proposition nr 18 år 1970

och de traktamentsförmåner som enligt vad jag här har förordat i vissa fall

skall kunna utgå vid tjänstgöring i driftvärnet bör alltså bekostas av respektive

verk eller företag i likhet med vad som gäller beträffande andra kostnader

av totalförsvarskaraktär.

Jag tillstyrker de av värnpliktskommittén föreslagna höjningarna av nuvarande

årsarvoden till visst hemvärnsbefäl. Arvodet till kretshemvärnsclief

bör alltså höjas från 300 till 1 000 kr. för år och till hemvärnschef från

600 respektive 900 till 800 respektive 1 200 kr. för år. Jag tillstyrker vidare

de nya arvoden om 300 kr. för år som föreslås för ställföreträdande hemvärnschef

och ungdomsledare. Däremot bör ersättning till hemvärnsinstruktörer

utgå enligt samma grunder som gäller övrig instruktörsverksamhet

inom frivilligförsvaret. Något särskilt arvode till instruktörer bör därför

inte utgå.

Värnpliktskommittén finner det anmärkningsvärt att hemvärnsmännen

inte har någon form av olycksfallsförsäkring utöver det skydd som de får

genom tillämpning av militärersättningsförordningen, vilket enligt kommittén

ofta är otillräckligt. De remissinstanser som har yttrat sig i frågan

vitsordar behovet av ett ökat olycksfallsskydd och anser att detta bör utformas

enligt samma riktlinjer som gäller för de värnpliktiga. Jag är väl

medveten om behovet av ett ökat olycksfallsskydd för hemvärnets personal

och anser därför att medel bör beräknas för att täcka kostnaden för en kollektiv

olycksfallsförsäkring med i stort samma skydd som f. n. gäller för

värnpliktig personal. Denna olycksfallsförsäkring bör samordnas med motsvarande

försäkring beträffande personal i övriga frivilliga försvarsorganisationer

och avse skadefall som inträffar under tjänstgöring i hemvärnet eller

vid deltagande i kurser, övningar, sammankomster och tävlingar som

anordnas i hemvärnets regi. Enligt vad jag har inhämtat torde årspremien

för ett sådant kollektivt försäkringsskydd inte överstiga två kr. för person

som omfattas av försäkringen.

De föreslagna förbättringarna i fråga om hemvärnspersonalens möjligheter

att få familjebidrag och bättre grupplivförsäkringsskydd kräver ändringar

i familjebidragskungörelsen (1946: 101) och kungörelsen (1963: 243)

angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga in. fl. medan förslaget att

tjänstgörings- och utbildningspremierna skall vara undantagna från beskattning

medför ändring av punkt 6 i anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen

(1928:370). Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t erforderliga

ändringar i familj ebidragskungörelsen och kungörelsen angående grupplivförsäkring

åt värnpliktiga in. fl. Frågan om ändring i kommunalskattelagen

kommer i annat sammanhang att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Värnpliktskommittén förutsätter personalförstärkningar vid hemvärnsstaben,

försvarsområdesstaberna och hemvärnets stridsskola. I vissa remissyttranden

har förslag lagts fram bl. a. om dessa personalförstärkningar. En
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

ligt min mening bör medel beräknas för två nya arvodestjänster för pensionerad

officer vid hemvärnsstaben och för ytterligare en arvodestjänst

för pensionerad officer vid hemvärnets stridsskola. Jag kan inte tillstyrka

några nya tjänster vid arméstaben eller försvarsområdesstaberna. Det ökade

behovet av liemvärnsinstruktörer bör tills vidare tillgodoses med frivilligt

tjänstgörande personal, varvid dock chefen för armén bör kunna medge

sådan anställning under längre tid än vad som f. n. är fallet. De möjligheter

som en samordning mellan försvarsområde och förband ger bör också uppmärksammas.

De åtgärder som jag i det föregående har redogjort för bör genomföras

successivt med början den 1 juli 1970. För utbildningssystemet och den intensifierade

rekryteringen bör gälla en uppbyggnadsperiod om två år. De

föreslagna förmånsförbättringarna bör från början tillämpas utan inskränkningar.

Med anledning av vad jag tidigare har förordat bör under hemvärnets anslag

till förvaltningskostnader och övningar för budgetåret 1970/71 beräknas

ytterligare 5,63 milj. kr. enligt följande sammanställning.

Hemvärnet: Förvaltningskostnader

Höjda arvoden.................................. + 345 000

Nya arvoden.................................... + 345 000

Nya tjänster.................................... + 75 000

Medel för rekryteringsstimulerande åtgärder......... -j- 125 000

Kollektiv olycksfallsförsäkring..................... + 150 000 +1 040 000

Hemvärnet: Övningar

Ökad utbildning................................. + 890 000

Traktamenten................................... + 925 000

Resor........................................... + 275 000

Familjebidrag................................... + 50 000

Utbildningspremier............................... + 200 000

Tjänstgöringsp remier............................. +2 250 000 +4 590 000

+5 630 000

De föreslagna anslagsökningarna bör ske inom utgiftsramen för de militära

försvaret.

Vilken effekt de av mig förordade åtgärderna för att förbättra rekryteringen

till hemvärnet kan få är ännu osäkert. Med hänsyn härtill är jag

inte f. n. beredd att uttala mig om hemvärnets medelsbehov när de föreslagna

åtgärderna helt har genomförts.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen att

godkänna de riktlinjer som jag har angett för ökat statligt

stöd till hemvärnet, m. in.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kung t. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

69

Anslagsfrågor

I prop. 1970: 1 (bil. 6) har vissa anslag inom försvarsdepartementets

verksamhetsområde tagits upp med beräknade belopp. Av dessa anmäls i

det följande anslagen till hemvärnet och bidragsanslagen för de frivilliga

försvarsorganisationerna. Av sammanställningen framgår storleken av preliminärt

beräknade belopp och slutligt begärda anslag.

Belopp kr.

Anslag Prel. beräknat Slutligt beräknat

Hemvärnet: Förvaltningskostnader.....

3

015

000

3 920

000

Hemvärnet: Övningar............

710

000

9 000

000

Hemvärnet: Intendenturmateriel m. m. ..

2

000

000

2 400

000

Hemvärnet: Tygmateriel m. m..........

060

000

6 800

000

Bidrag till sjö värnskåren .......

665

000

725

000

Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m.m.. . .

5

721

000

9 005

000

Lottaorganisationen.............

472

000

3 820

000

Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig.......

366

000

780

000

Frivilliga djursjukvården i krig........

55

000

109

000

26

064

000

36 559

00»

DRIFTBUDGETEN

Fjärde huvudtiteln

B. Armén

B 30. Hemvärnet: Förvaltningskostnader

1908/69 Utgift1 .................. 3 017 644-

1969/70 Anslag .................. 3 015 000

1970/71 Förslag .................. 3 920 000

1 Anslagen Hemvärnet: Avlöningar och Hemvärnet: Omkostnader

2 Utbetalt retroaktivt tillägg som bokförs på budgetåret 1969/70 men hänför sig till budgetåret

1968/69 uppgår till 9 304 kr.

Från anslaget betalas avlöning till personal vid hemvärnsstaben och hemvärnets

stridsskola samt ersättningar till kretshemvärnschefer, hemvärnschefer,

hemvärnskompanichefer m. fl. Vidare bestrids utgifter för anskaffning,

vård och underhåll av sjukvårdsmateriel för hemvärnet, resor och

traktamenten enligt hemvärnskungörelsen (1947: 673, senast ändrad 1968:

400) samt expenser och publikationstryck in. m.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

1969/70 Beräknad ändring 1970/71

Chefen för Dep.chefen

armén

Personal

Militär personal.....................

Civil personal.......................

11

14

25

m^m,

+ 3

+ 3

Anslag

Avlöningsförmåner m. in.............

786 800

+

89 200

+

135 000

Arvoden och särskilda ersättningar. . . .

1 121 200

+

800

+

690 000

Sjukvård in. in.....................

Reseersättningar....................

83 000

309 000

—

1 000

—

1 000

Expenser..........................

Därav

a) representation.......................

611 000

1 000

+

60 000

+

335 000

b) press- och upplysningsverksamhet

c) kollektiv olycksfallsförsäkring.........

5 000

~r

24 000

+ 24 000

+ 150 000

Till Kungl. Maj:ts disposition........

104 000

104 000

—

104 000

3 015 000

+

45 000

+

1 055 000

Chefen för armén

1. Löne- och prisomräkning m. m. 106 000 kr.

2. För ökad press- och upplysningsverksamhet m. in. och ökat bidrag till

anskaffning av vissa lokaler behövs 43 000 kr.

3. Avgår medel till Kungl. Maj:ts disposition 104 000 kr.

Departementschefen

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående och till sammanställningen

beräknar jag anslaget till 3 920 000 kr. Därvid har jag beaktat

att 150 000 kr. har beräknats under anslaget Armén: Förband med särskild

budget för att täcka medelsbehovet för den utökning av försöken

med verksamhetsplanering och resursbudgetering m. m. som jag har redovisat

under Ramberäkningar m. m. i prop. 1970: 1 (bil. 6).

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Hemvärnet: Förvaltningskostnader för budgetåret

1970/71 anvisa ett förslagsanslag av 3 920 000 kr.

B 31. Hemvärnet: övningar

1968/69 Utgift ...... 4 994 7801 Reservation ...... 433195

1969/70 Anslag...... 4 710 000

1970/71 Förslag ____ 9 000 000

1 Härtill kommer utgift under anslaget Förband med särskild budget

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 nr 1970

Från anslaget bestrids utgifter som är direkt hänförliga till utbildning

och till andra övningar inom hemvärnet än sådana som anordnas av militärbefälhavare

eller högre myndighet.

Försvarets materielverk

Anslaget bör på grund av den ökade verksamheten inom hemvärnet föras

upp med 5 425 000 (+ 715 000) kr.

Departementschefen

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående beräknar jag anslaget

till 9 milj. kr. Därvid har jag beaktat att 350 000 kr. har beräknats

under anslaget Armén: Förband med särskild budget för att täcka medelsbehovet

för den utökning av försöken med verksamhetsplanering och

resursbudgetering m. in. som jag har redovisat under Ramberäkningar

m. m. i prop. 1970: 1 (bil. 6).

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Hemvärnet: Övningar för budgetåret 1970/71 anvisa

ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.

B 32. Hemvärnet: Intendenturmateriel m. m.

1968/69 Utgift ...... 2 000 000 Reservation ...... —

1969/70 Anslag ____ 2 000 000

1970/71 Förslag .... 2 400 000

Från anslaget betalas anskaffning, vård (inklusive tvätt) och transporter

av intendenturmateriel för hemvärnet samt anskaffning av identitetsbrickor

för hemvärnsmän. Från anslaget utgår enligt Kungl. Maj :ts bestämmande

årligen visst bidrag till hemvärnsfonden för underhåll m. m. av hemvärnets

stridsskola.

Försvarets materielverk

Anslaget bör föras upp med 2 400 000 (+ 400 000) kr. Ökningen avses i

sin helhet för anskaffning av regnkappor och beräknas räcka till omkring

20 000 plagg.

Departementschefen

Med hänvisning till vad jag har anfört tidigare beräknar jag anslaget till

2,4 milj. kr. Därvid har jag beaktat att 20 000 kr. har beräknats under

anslaget Armén: Förband med särskild budget för att täcka medelsbehovet

för den utökning av försöken med verksamhetsplanering och resursbudgetering

m. m. som jag har redovisat under Ramberäkningar m. m. i prop.

1970: 1 (bil. 6).

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr IS år 1970

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Hemvärnet: Intendenturmateriel m. m. för budgetåret

1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 2 400 000 kr.

B 33. Hemvärnet: Tygmateriel m. m.

1968/69 Utgift ...... 7 456 523 Reservation ...... 276 676

1969/70 Anslag ...... 7 060 000

1970/71 Förslag...... 6 800 000

Från anslaget betalas underhåll av tygmateriel m. m. samt anskaffning

av ammunition som förbrukas vid övningar.

Försvarets materielverk

Anslaget bör föras upp med 7 320 000 (+ 260 000) kr. Härav behövs 1

milj. kr. för underhåll av vapen in. m. och 6 320 000 kr. för ammunition.

Ökningen avser prisomräkning.

Departementschefen

Med hänvisning till vad jag har anfört tidigare beräknar jag anslaget till

6,8 milj. kr. Därvid har jag beaktat att 540 000 kr. har beräknats under

anslaget Armén: Förband med särskild budget för att täcka medelsbehovet

för den utökning av försöken med verksamhetsplanering och resursbudgetering

in. m. som jag har redovisat under Ramberäkningar in. m.

i prop. 1970: 1 (bil. 6).

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föréslår riksdagen

att till Hemvärnet: Tygmateriel m. in. för budgetåret

1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 6 800 000 kr.

C. Marinen

C 26. Bidrag till sjövärnskåren

1968/69 Utgift ...... 664 270 Reservation ........ 15 005

1969/70 Anslag ____ 665 000

1970/71 Förslag .... 725 000

Från anslaget utgår bidrag till sjövärnskåren.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har chefen för marinen

föreslagit att anslaget förs upp med 700 000 (+ 35 000) kr. Med anledning

av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera förordat

att anslaget förs upp med 705 000 (+ 40 000) kr. i prisläge maj 1968.

Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969 725 000 kr.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970 73

Jag biträder överbefälhavarens förslag. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen

att till Bidrag till sjövärnskåren för budgetåret 1970/71

anvisa ett reservationsanslag av 725 000 kr.

K. Bidrag till frivilliga organisationer m. m.

K 1. Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m.

1968/69 Utgift ...... 5 757 900 Reservation .......... 253

1969/70 Anslag ____ 5 721 000

1970/71 Förslag ____ 9 005 000

Från anslaget utgår bidrag till Centralförbundet för befälsutbildning med

därtill anslutna organisationer.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvaltning

föreslagit att anslaget förs upp med 5 943 000 (+ 222 000) kr. Med anledning

av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera

förordat att anslaget förts upp med 8 743 000 (+3 022 000) kr. i prisläge

maj 1968. Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969

8 960 000 kr.

Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras

upp med 9 005 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m. för budgetåret

1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 9 005 000

kr.

K 2. Lottaorganisationen

1968/69 Utgift ...... 2 791 000 Reservation ...... 418 766

1969/70 Anslag ____ 2 472 000

1970/71 Förslag ____ 3 820 000

Från anslaget utgår bidrag till Riksförbundet Sveriges lottakårer.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvaltning

föreslagit att anslaget förs upp med 2 515 000 ( + 43 000) kr. Med

anledning av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera

förordat att anslaget förs upp med 3 697 000 (+ 1 225 000) kr. i prisläge

maj 1968. Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969

3 790 000 kr.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras

upp med 3 820 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Lottaorganisationen för budgetåret 1970/71 anvisa

ett reservationsanslag av 3 820 000 kr.

K 3. Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig

1968/69 Utgift ...... 354 000 Reservation ..........19 056

1969/70 Anslag .... 366 000

1970/71 Förslag ____ 780 000

Från anslaget utgår bidrag till Svenska röda korset.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvaltning

föreslagit att anslaget förs upp med 414 500 ( + 48 500) kr. Med

anledning av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera

förordat att anslaget förs upp med 740 000 ( + 374 000) kr. i prisläge maj

1968. Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969 760 000

kr.

Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras

upp med 780 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig för budgetåret

1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 780 000 kr.

K 4. Frivilliga djursjukvården i krig

1968/69 Utgift ...... 49 836 Reservation .......... 3 893

1969/70 Anslag ____ 55 000

1970/71 Förslag .... 109 000

Från anslaget utgår bidrag till Svenska blå stjärnan.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvaltning

föreslagit att anslaget förs upp med 59 500 (+4500) kr. Med anledning

av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera

förordat att anslaget förs upp med 100 000 (+ 45 000) kr. i prisläge maj

1968. Detta belopp motsvarar omräknat till prisläge maj 1969 103 000 kr.

Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras

upp med 109 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Frivilliga djursjukvården i krig för budgetåret

1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 109 000 kr.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

75

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Innehållsf örteckning

Inledning................................... 2

Frivilligorganisationerna.......................... 3

Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag............... 3

Remissyttranden.................................................... 22

Överbefälhavarens förslag till genomförande............................... 31

Departementschefen................................................. 31

Hemvärnet................... 37

Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag................ 37

Remissyttranden.................................................... 54

Departementschefen................................................. 62

Anslagsfrågor......................................................... 69

Hemvärnet: Förvaltningskostnader................................... 69

Hemvärnet: Övningar............................................... 70

Hemvärnet: Intendenturmateriel in. m................................ 71

Hemvärnet: Tygmateriel m. m....................................... 72

Ridrag till sjövärnskåren............................................. 72

Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m............................... 73

Lottaorganisationen................................................. 73

Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig.................................... 74

Frivilliga djursjukvården i krig....................................... 74

ESSELTE TRYCK. STHLM 70

014027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1970:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i militärersättningsförordningen s. 8 i texten
  2. SU 1970:87 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet jämte motioner. s. 1 i texten
  3. 2LU 1970:29 Memorial angående överlämnande till statsutskottet av två till lagutskott hänvisade motioner. Till lagutskott har hänvisats två under motionstiden vid riksdagen s. 1 i texten