Med förslag till lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)
1970-10-30 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1970:184, Med förslag till lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
1
Nr 184
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:
521); given Stockholms slott den 30 oktober 1970.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att tillståndsgivningen och kontrollen av rättigheter
att utskänka rusdrycker helt läggs på länsstyrelserna. Systembolaget
AB skall därefter inte ha någon befattning med utskänkningsfrågor. Ändringarna
är avsedda att gälla från den 1 juli 1971. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 184
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
Förslag
till
Lag
om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)
Härigenom förordnas i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521)1,
dels att 24, 29, 30, 33, 60 och 74 §§ skall upphöra att gälla,
dels att i 6 § 1 mom., 9 § 4 mom., 11 §, 12 § 3 mom., 18 §, 44 § och 63 § 2
mom. ordet ”kontrollstyrelsen” skall bytas ut mot ”riksskatteverket”,
dels att 13, 14, 22, 25, 27, 28, 32, 34—36, 39—41 §§, 42 § 1 mom., 43 och
45 §§, 46 § 2 mom., 47 § 2 och 3 mom., 52 § 2 mom., 53, 57, 61, 62 och 64 §§
skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 42 § 3 inom., av
nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
13 §.
Rätt till-----—----godkänt (detaljhandelsbolag).
Detaljhandelsbolaget må------till utminutering.
Riket skall vara indelat i detaljhandelsdistrikt,
vart och ett under
ledning av en av bolaget utsedd distriktschef.
Till bolaget skall i varje län finnas
anknuten en rådgivande nämnd, som
skall avgiva yttrande i frågor angående
försäljning av rusdrycker enligt
vad nedan sägs.
Närmare bestämmelser------6 kap.
14 §.
Detaljhandelsbolaget äger efter hörande
av den rådgivande nämnden
besluta angående utminuteringsställenas
antal och förläggning.
Utminuteringsställe där spritdrycker
tillhandahållas må dock ej finnas
annorstädes än i stad, köping eller
municipalsamhälle med minst
femtusen invånare. 1 2
Detalj handelsbolaget äger efter hörande
av länsnykterhetsnämnden besluta
angående utminuteringsställenas
antal och förläggning.
Utminuteringsställe där spritdrycker
tillhandahållas må dock ej finnas
annorstädes än i tätort med
minst femtusen invånare.
1 Senaste lydelse av
30 § 1957: 212
74 § 1969: 777.
2 Senaste lydelse 1957: 212.
Kungl. Maj ds proposition nr 184 år 1970
3
(Nuvarande lydelse)
Konungen eller, efter Konungens
förordnande, kontrollstyrelsen äger
medgiva undantag från bestämmelserna
i andra stycket, när särskilda
skäl därtill äro.
(Föreslagen lydelse)
Konungen eller, efter Konungens
förordnande, riksskatteverket äger
medgiva undantag från bestämmelserna
i andra stycket, när särskilda
skäl därtill äro.
22 §.
För rätt till utskänkning erfordras För rätt till utskänkning erfordras
tillstånd, där ej nedan annorlunda tillstånd.
stadgas.
Tillstånd meddelas detaljhandelsbolaget.
Det ankommer på bolaget,
som självt icke må bedriva utskänkning,
att överlåta tillståndet på annan.
25 §.
Tillstånd till-------(årsutskänkning) eller
b) utskänkning som skall äga rum
vid enstaka tillfälle eller under enstaka
tidsperiod (tillfällig utskänkning).
27
Den som vill bedriva utskänkning
skall göra anmälan därom hos intendenten
för utskånkningsärenden.
Anmälan, som avser årsutskänkning
från oktrojperiodens början,
bör göras före utgången av det närmast
föregående året.
28
över anmälan som i 27 § sägs skall
intendenten för utskänkningsärenden,
utom i fall som i 33 § avses, inhämta
yttranden från länsnykterhetsnämnden
samt polismyndigheten
och fullmäktige i den kommun
där utskänkningen är avsedd att
bedrivas. Fullmäktige skola höra
kommunens nykterhetsnämnd.
b) utskänkning soin skall äga rum
vid enstaka tillfälle i annat fall än
som avses under c) eller under enstaka
tidsperiod (tillfällig utskänkning)
eller
c) utskänkning som skall äga rum
vid enstaka tillfälle till slutet sällskap
(sluten utskänkning).
§.
Den som vill bedriva utskänkning
skall skriftligen ansöka därom hos
tillståndsmyndigheten. Ansökan
skall avfattas på blankett enligt fastställt
formulär.
Ansökan, som avser årsutskänkning
från oktrojperiodens början,
skall göras före utgången av det närmast
föregående året.
§•
över ansökan som i 27 § sägs skall
länsstyrelsen, utom i fall som i 25 §
c) avses, inhämta yttranden från
länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten
och fullmäktige i den
kommun där utskänkningen är avsedd
att bedrivas. Fullmäktige skola
höra kommunens nykterhetsnämnd.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1970
(Nuvarande lydelse)
Intendenten åligger tillika att införskaffa
den utredning i övrigt som
finnes erforderlig.
Sedan utredningen slutförts, skall
den i 13 § angivna nämnden höras.
32
Kan det antagas uppkomma behov
av tillfällig utskänkning inom en
kommun under en oktrojperiod eller
del därav, må fullmäktige efter hörande
av kommunens nykterhetsnämnd
uppdraga åt kommunalt organ
eller åt särskilt utsedda personer
att under nämnda tid i fullmäktiges
ställe avgiva yttrande över anmälan
om tillstånd till tillfällig utskänkning
eller göra ansökan om sådant
tillstånd. Därvid skola fullmäktige
även fastställa allmänna grunder
för uppdragets fullgörande.
34
Finnes det vara ur allmän synpunkt
påkallat, att å någon för turistväsendet
i riket betydelsefull ort
årsutskänkning äger rum på hotell
eller pensionat, må Konungen, ändock
att sådan utskänkning avstyrkts
av kommunens fullmäktige,
på ansökan av detaljhandelsbolaget
eller ledamot av fullmäktige, meddela
bolaget tillstånd till utskänkningen
(turistutskänkning). Tillstånd
meddelas för oktrojperiod eller
del därav.
Konungen äger------pri
(Föreslagen lydelse)
Länsstyrelsen åligger tillika att införskaffa
den utredning i övrigt som
finnes erforderlig.
§■
Kan det antagas uppkomma behov
av tillfällig utskänkning inom en
kommun under en oktrojperiod eller
del därav, må fullmäktige efter hörande
av kommunens nykterhetsnämnd
uppdraga åt kommunalt organ
eller åt särskilt utsedda personer
att under nämnda tid i fullmäktiges
ställe avgiva yttrande över ansökan
om tillstånd till tillfällig utskänkning.
Därvid skola fullmäktige även
fastställa allmänna grunder för uppdragets
fullgörande.
§.
Finnes det vara ur allmän synpunkt
påkallat, att å någon för turistväsendet
i riket betydelsefull ort
årsutskänkning äger rum på hotell
eller pensionat, må Konungen, ändock
att sådan utskänkning avstyrkts
av kommunens fullmäktige,
på ansökan av den som önskar bedriva
utskänkning en, meddela tillstånd
därtill (turistutskänkning).
Tillstånd meddelas för oktrojperiod
eller del därav.
vas erforderliga.
35 §.1
Tillstånd till------än restaurangvagn.
De i 28, 31 och 32 §§ meddelade
bestämmelserna skola ej äga tillämpning
å trafikutskänkning. Har enligt
27 § anmälan gjorts som avser sådan
utskänkning, skall intendenten för
utskänkningsärenden införskaffa
den utredning som finnes erforder
1
Senaste lydelse 1967: 795.
De i 28, 31 och 32 §§ meddelade
bestämmelserna skola ej äga tillämpning
å trafikutskänkning. Har enligt
27 § ansökan gjorts som avser sådan
utskänkning, skall länsstyrelsen införskaffa
den utredning som finnes
erforderlig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
lig. Inkommer detaljhandelsbolaget
icke med ansökan i sådant fall, skall
vad i 29 § andra och tredje styckena
stadgas om fullmäktige i kommunen
äga motsvarande tillämpning å trafikföretaget.
36 §.
Tillstånd till utskänkning inom kasernområde---Konungens medgi
vande.
Tillstånd till utskänkning inom område---därtill äro.
Första och andra styckena gäller
ej tillstånd till utskänkning enligt
25 § c).
39 §.
Angående tillstånd till utskänkning
skall utfärdas bevis, angivande
tillståndstiden, utskänkningsstället
och de föreskrifter som må hava fastställts
enligt 38 §.
Angående tillstånd till utskänkning
skall utfärdas bevis, angivande
tillståndstiden, utskänkningslokalerna
och de föreskrifter som må hava
fastställts enligt 38 §. Tillståndsbevis
skall utfärdas på blankett enligt fastställt
formulär.
40
1 inom.1 Rätt till utskänkning
må av detaljandelsbolaget överlåtas
endast till den som gjort sig känd för
ordentlighet och finnes med hänsyn
till personliga egenskaper i övrigt
och andra förhållanden lämpligen
böra utöva rörelsen. Till styrkande
härav skall, när detalj handelsbolaget
så påfordrar, företes intyg av polismyndighet.
Utskänkning må------
Den som----------
2 in o in. överlåtelse till annan än
enskild person må ske endast där för
rörelsen utsetts en föreståndare, som
godkännes av detaljhandelsbolaget.
Vid förfall för föreståndaren må i
dennes ställe rörelsen förestås av en
sålunda godkänd ersättare. Föreståndare
och ersättare skola uppfylla i 1
mom. föreskrivna villkor.
§•
1 mom. Tillstånd till utskänkning
må meddelas endast den som
gjort sig känd för ordentlighet och
finnes med hänsyn till personliga
egenskaper i övrigt och andra förhållanden
lämpligen böra utöva rörelsen.
tillsyn däröver.
- sådant företag.
2 mom. Tillstånd till annan än
enskild person må meddelas endast
där för rörelsen utsetts en föreståndare,
som godkännes av länsstyrelsen.
Vid förfall för föreståndaren må
i dennes ställe rörelsen förestås av en
sålunda godkänd ersättare. Föreståndare
och ersättare skola uppfylla i
1 mom. föreskrivna villkor.
1 Senaste lydelse 1965: 96.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1970
(Nuvarande lydelse)
3 m o m.J Rätt till utskänkning
skall överlåtas på ett för ändamålet
bildat aktiebolag, som godkänts av
Konungen (restaurangbolag), när så
av särskilda skäl finnes påkallat till
främjande av nykterhet eller ordning.
Närmare bestämmelser om detta
bolag meddelas i 6 kap.
41
Beträffande överlåtelse av rätt till
utskänkning skall, sedan den i 13 §
angivna nämnden hörts, skriftligt avtal
upprättas.
Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker.
Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning
medför skyldighet att hos
bolaget inköpa sådana rusdrycker,
som äro avsedda för utskänkning på
järnvägståg samt på fartyg och luftfartyg
vid färd mellan svenska hamnar
och svenska flygplatser.
42
1 m o in. Har utskänkningsinneliavare
avlidit, försatts i konkurs eller
förklarats omyndig och vill dödsboet,
konkursboet eller förmyndaren
fortsätta rörelsen, skall inom två månader
från dödsfallet, första borgenärssammanträdet
eller omyndighetsförklaringen
anmälan därom göras
hos detaljhandelsbolaget med
uppgift om föreståndare för rörelsen.
Godkännes föreståndaren av detaljhandelsbolaget,
må rörelsen fortsättas
intill utgången av den tid tillståndet
avser eller den kortare tid
bolaget finner skäl bestämma. Vid
förfall för föreståndaren må i dennes
ställe rörelsen förestås av en sålunda
godkänd ersättare. 1 2
1 Senaste lydelse 1957: 212.
2 Senaste lydelse 1963: 221.
(Föreslagen lydelse)
3 mom. Tillstånd till utskänkning
skall meddelas ett för ändamålet
bildat aktiebolag, som godkänts
av Konungen (restaurangbolag),
när så av särskilda skäl finnes
påkallat till främjande av nykterhet
eller ordning. Närmare bestämmelser
om detta bolag meddelas i 6 kap.
§2
Rättighetsinnehavaren är skyldig
att hos detaljhandelsbolaget inköpa
alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.
Detta gäller dock ej sådana
rusdrycker som äro avsedda för utskänkning
på fartyg eller luftfartyg
vid annan färd än färd mellan svenska
hamnar och svenska flygplatser.
§•
1 mom. Har rättighetsinnehavare
avlidit, försatts i konkurs eller förklarats
omyndig och vill dödsboet,
konkursboet eller förmyndaren fortsätta
rörelsen, skall inom två månader
från dödsfallet, första borgenärssammanträdet
eller omyndighetsförklaringen
anmälan därom göras hos
länsstyrelsen med uppgift om föreståndare
för rörelsen.
Godkännes föreståndaren av länsstyrelsen,
må rörelsen fortsättas intill
utgången av den tid tillståndet
avser eller den kortare tid länsstyrelsen
finner skäl bestämma. Vid förfall
för föreståndaren må i dennes
ställe rörelsen förestås av en sålunda
godkänd ersättare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
7
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Föreståndare och------
Godkännes icke föreståndare, skall
delaljhandelsbolaget lämna vederbörande
tillfälle att inom viss tid anmäla
annan föreståndare.
Göres ej anmälan som ovan i detta
moment sägs inom föreskriven tid,
anses avtalet om överlåtelsen hava
upphört att gälla den dag anmälningstiden
utgick.
Godkännes icke heller den senast
anmälde föreståndaren och har frågan
enligt 60 § underkastats länsstyrelsens
prövning, anses avtalet
hava upphört att gälla den dag laga
kraftvunnet beslut i ärendet föreligger;
i annat fall anses avtalet hava
upphört att gälla tre veckor efter bolagets
beslut.
föreskrivna villkor.
Godkännes icke föreståndare, skall
länsstyrelsen lämna vederbörande
tillfälle att inom viss tid anmäla annan
föreståndare.
Göres ej anmälan som ovan i detta
moment sägs inom föreskriven tid,
upphör tillståndet att gälla den dag
aninälningstiden utgick.
Godkännes icke heller den senast
anmälde föreståndaren upphör tillståndet
att gälla den dag laga kraftvunnet
beslut i ärendet föreligger.
3 mom. Överlåter rättighet sinnehavaren
sin rörelse på annan, må tillståndsmyndigheten
efter prövning
enligt 40 § överföra tillståndet på
denne, varvid nytt tillst åndsbevis
skall utfärdas.
43 §.
Iakttages icke vid utskänkning bestämmelserna
i denna förordning,
med stöd därav meddelade föreskrifter
eller villkor i överlåtelseavtal eller
uppfyller utskänkningsrörelse
icke de särskilda krav som med hänsyn
till nykterhet, ordning och trevnad
höra uppställas på sådan rörelse,
skall intendenten för utskänkningsärenden,
efter hörande av den i 13 §
angivna nämnden, alltefter omständigheterna
1)
tillhålla rättighetsinnehavaren -
2) hos länsstyrelsen påkalla förklaring
att överlåtelseavtalet skall
upphöra att gälla; eller
3) om så finnes lämpligt med hänsyn
till särskilda förhållanden, hos
länsstyrelsen hemställa om föreskrift
som i 38 § sägs.
Vid prövning —
Iakttages icke vid utskänkning bestämmelserna
i denna förordning,
med stöd därav meddelade föreskrifter
eller uppfyller utskänkningsrörelse
icke de särskilda krav som med
hänsyn till nykterhet, ordning och
trevnad böra uppställas på sådan rörelse,
skall länsstyrelsen alltefter omständigheterna
-
--- vidtaga rättelse;
2) återkalla tillståndet; eller
3) om så finnes lämpligt med hänsyn
till särskilda förhållanden, meddela
föreskrift som i 38 § sägs.
större myckenhet.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
45 §/
Ombyte av utskänkningsställe må
ske efter medgivande av den myndighet
som meddelat tillståndet till utskänkningen.
över ansökan om sådant
medgivande skall intendenten
för utskänkningsärenden inhämta
yttranden från dem som blivit hörda
i tillståndsärendet och därefter med
eget utlåtande överlämna handlingarna
till vederbörande tillståndsmyndighet.
Ombyte av utskänkningsställe må
ske efter medgivande av den myndighet
som meddelat tillståndet till utskänkningen.
över ansökan om sådant
medgivande skall länsstyrelsen
inhämta yttranden från dem som blivit
hörda i tillståndsärendet och därefter,
om länsstyrelsen icke själv är
tillståndsmyndighet, med eget yttrande
överlämna handlingarna till
denna.
Ombyggnad av
med ombyggnaden.
Inrättande av drinkbar eller annan
väsentlig ändring i utskänkningslokalernas
anordnande eller införande
av självservering för rusdrycker må,
om ärendet ej prövas enligt andra
stycket, ske endast efter godkännande
av intendenten för utskänkningsärenden.
Inrättande av drinkbar eller annan
väsentlig ändring i utskänkningslokalernas
anordnande eller införande
av självservering för rusdrycker
må, om ärendet ej prövas enligt andra
stycket, ske endast efter godkännande
av länsstyrelsen.
46 §.
2 in o m.1 2 Spritdrycker må--—
Föreskrifter angående lägsta pris
å sådan måltid utfärdas av kontrollstyrelsen.
Styrelsen må vidare i mån
av behov utfärda anvisningar till
vägledning vid tillämpningen av bestämmelserna
i första stycket.
Konungen må medgiva undantag
från stadgandet i första stycket. Innan
sådant beslut fattas, skola fullmäktige
i kommun, som beröres av
beslutet, genom intendentens för utskänkningsärenden
försorg erhålla
tillfälle att yttra sig i frågan. Medgivande
må ej lämnas, om fullmäktige
i kommunen förklarat att utskänkning
av spritdrycker utan samband
med måltid icke bör äga rum
i kommunen. Lämnas medgivande,
utfärdar Konungen de särskilda föreskrifter
i avseende å ulskänkningen
som prövas erforderliga. Medgivandet
må när som helst återkallas.
---med måltid.
Föreskrifter angående lägsta pris
å sådan måltid utfärdas av riksskatteverket.
Verket må vidare i mån av
behov utfärda anvisningar till vägledning
vid tillämpningen av bestämmelserna
i första stycket.
Konungen må medgiva undantag
från stadgandet i första stycket. Innan
sådant beslut fattas, skola fullmäktige
i kommun, som beröres av
beslutet, genom länsstyrelsens försorg
erhålla tillfälle att yttra sig i
frågan. Medgivande må ej lämnas,
om fullmäktige i kommunen förklarat
att utskänkning av spritdrycker
utan samband med måltid icke bör
äga rum i kommunen. Lämnas medgivande,
utfärdar Konungen de särskilda
föreskrifter i avseende å utskänkningen
som prövas erforderliga.
Medgivandet må när som helst
återkallas.
1 Senaste lydelse 1966: 223.
'' Senaste lydelse 1963: 221.
Kungl. Maj ds proposition nr 184 år 1970
9
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
47 §.
2 in o m.1 Utskänkning skall avslutas
senast klockan 22, där ej tidigare
tidpunkt föreskrivits enligt 38
eller 43 § eller ock medgivande till
utsträckt tid lämnats i den ordning
nedan i 3 eller 4 mom. sägs, dock att
utskänkning som avses i 33 § utan
sådant medgivande må fortgå till
klockan 1, där ej detaljhandelsbolaget
finner skäligt föreskriva att utskänkningen
skall avslutas tidigare.
3 m o in. Föreligger stadigvarande
behov av utskänkning efter klockan
22, äger länsstyrelsen lämna
medgivande därtill i samband med
utskänkningstillståndet eller, då sådant
behov yppas under oktroj tiden,
genom beslut efter särskild ansökan.
I sistnämnda fall skall intendenten
för utskänkningsärenden inhämta
yttranden från polismyndigheten och
fullmäktige i kommunen samt därefter
med eget utlåtande överlämna
handlingarna till länsstyrelsen.
2 m o m. Utskänkning skall avslutas
senast klockan 22, där ej tidigare
tidpunkt föreskrivits enligt 38 eller
43 § eller ock medgivande till utsträckt
tid lämnats i den ordning
nedan i 3 eller 4 mom. sägs, dock att
sluten utskänkning utan sådant medgivande
må fortgå till klockan 1, där
ej länsstyrelsen finner skäligt föreskriva
att utskänkningen skall avslutas
tidigare.
3 mom. Föreligger stadigvarande
behov av utskänkning efter klockan
22, äger länsstyrelsen lämna medgivande
därtill i samband med utskänkningstillståndet
eller, då sådant
behov yppas under oktroj tiden,
genom beslut efter särskild ansökan.
I sistnämnda fall skall länsstyrelsen
inhämta yttranden från polismyndigheten
och fullmäktige i kommunen.
Ej må
fullmäktige förordat.
52 §.
2 mom. Medgivande att---av länsstyrelsen.
Vill utskänkningsinnehavare regelbundet
å restaurang anordna underhållning
av annat slag än i 1
mom. andra styckt sägs, må medgivandet
lämnas i samband med utskänkningstillståndet
eller, då fråga
därom uppkommer under oktrojperioden,
genom beslut efter särskild
ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten
för utskänkningsärenden
inhämta yttranden från polismyndigheten
och fullmäktige i kommunen
samt därefter med eget utlåtande
överlämna handlingarna till länsstyrelsen.
Vill utskänkningsinnehavare för
särskilt tillfälle anordna föreställning
eller underhållning som i första
Vill råttighetsinnehavare regelbundet
å restaurang anordna underhållning
av annat slag än i 1 mom. andra
stycket sägs, må medgivandet
lämnas i samband med utskänkningstillståndet
eller, då fråga därom
uppkommer under oktroj perioden,
genom beslut efter särskild ansökan.
I sistnämnda fall skall länsstyrelsen
inhämta yttranden från polismyndigheten
och fullmäktige i kommunen.
Vill rättighet sinnehavare för särskilt
tillfälle anordna föreställning
eller underhållning som i första styc
-
1 Senaste lydelse 1957: 212.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 18k år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
stycket sägs, äger länsstyrelsen, efter ket sägs, äger länsstyrelsen, efter den
den utredning som finnes erforderlig, utredning som finnes erforderlig,
lämna medgivande därtill. lämna medgivande därtill.
Medgivande må------hava bestämt.
53
Intendenten för utskänkningsärenden
skall i god tid före varje oktrojperiods
början lämna fullmäktige
i kommunen tillfälle att yttra sig
dels angående den omfattning i vilken
enligt fullmäktiges mening rätt
till utskänkning som avses i 33 § bör
överlåtas, dels angående de grunder
enligt vilka medgivande, varom stadgas
i 47 § 4 inom., Öl § och 52 § 2
mom. tredje stycket, må lämnas. Intendenten
skall därefter i förekommande
fall med eget utlåtande överlämna
inkomna yttranden till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen skall meddela
polismyndigheterna erforderliga
anvisningar för utövandet av den beslutanderätt
som på dem ankommer.
57
1 mom. Det åligger------
Tillsyn över utskänkningsbestäm
melsernas
efterlevnad och utskänkningens
handhavande i övrigt skall
under länsstyrelsen verkställas av
intendenten för utskänkningsärenden.
Polismyndighet och nykterhetsnämnd
skola underrätta intendenten
rörande förhållanden och iakttagelser
som bedömas hava betydelse för
den honom ålagda tillsynen.
2 m o m.1 Den som bedriver utskänkning
är skyldig att hålla sådan
bokföring över sin rörelse att erforderlig
kontroll av utskänkningen
möjliggöres. Kontrollstyrelsen äger
utfärda närmare föreskrifter härom.
Rörelseidkare som nyss sagts skall
vidare på begäran hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer
tillgängliga för intendenten
§•
Länsstyrelsen skall i god tid före
varje oktrojperiods början lämna
fullmäktige i kommunen tillfälle att
yttra sig dels angående den omfattning
i vilken enligt fullmäktiges mening
tillstånd till sluten utskänkning
bör meddelas, dels angående de grunder
enligt vilka medgivande, varom
stadgas i 47 § 4 mom., 51 § och 52 §
2 mom. tredje stycket, må lämnas.
Länsstyrelsen skall meddela polismyndigheterna
erforderliga anvisningar
för utövandet av den beslutanderätt
som på dem ankommer.
§•
- detaljhandel idkas.
Polismyndighet och nykterhetsnämnd
skola underrätta länsstyrelsen
rörande förhållanden och iakttagelser
som bedömas hava betydelse
för den länsstyrelsen ålagda tillsynen.
Ytterligare föreskrifter om utskänkning
meddelas av Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer.
2 mom. Den som bedriver utskänkning
är skyldig att hålla sådan
bokföring över sin rörelse att erforderlig
kontroll av utskänkningen
möjliggöres. Riksskatteverket äger
utfärda närmare föreskrifter härom.
Rörelseidkare som nyss sagts skall
vidare på begäran hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer
tillgängliga för länsstyrelsen el
-
1 Senaste lydelse 1963: 53.
Kungl. Maj.ts proposition nr ISh år 1970
11
(Nuvarande lydelse)
eller för person, som förordnats av
denne, ävensom lämna kontrollstyrelsen
statistiska uppgifter.
61
över beslut av intendenten för utskänkningsärenden
så ock över beslut
av polismyndighet enligt denna
förordning må besvär anföras hos
länsstyrelsen inom tre veckor från
beslutet.
62
Då länsstyrelsen utfärdar bevis om
tillstånd till annan årsutskänkning
än trafikutskänkning, skall beslutet
kungöras i den eller de tidningar
inom orten där allmänna påbud för
kommunen vanligen meddelas. Tiden
för anförande av besvär över sådant
beslut skall räknas från dagen
för första kungörandet, vilken dag
skall angivas i kungörelsen.
(Föreslagen lydelse)
ler för person, som förordnats av
denna, ävensom lämna riksskatteverket
statistiska uppgifter.
över beslut av polismyndighet enligt
denna förordning må besvär anföras
hos länsstyrelsen inom tre veckor
från beslutet.
§•*
Då länsstyrelsen utfärdar bevis om
tillstånd till annan årsutskänkning
än trafikutskänkning, skall, utom i
fall som avses i 42 § 3 mom., beslutet
kungöras i den eller de tidningar
inom orten där allmänna påbud för
kommunen vanligen meddelas. Tiden
för anförande av besvär över sådant
beslut skall räknas från dagen för
första kungörandet, vilken dag skall
angivas i kungörelsen.
64 §.
1 m o in.1 2 Meddelande om — — —
Avskrift av beslut, som länsstyrelse
meddelat i utskänkningsärende,
skall, då fråga ej är om trafikutskänkning,
tillställas länsnykterhetsnämnden,
polismyndigheten och
kommunens nykterhetsnämnd.
Har polismyndighet meddelat beslut
enligt denna förordning, skola
intendenten för utskänkningsärenden
och kommunens nykterhetsnämnd
underrättas därom.
Har detalj handelsbolag et överlåtit
rätt till utskänkning enligt 33 §, skola
polismyndigheten i orten och kommunens
nykterhetsnämnd underrättas.
1 Senaste lydelse 1957: 212.
2 Senaste lydelse 1963: 221.
---beslutet avser.
Avskrift av beslut, som länsstyrelse
meddelat i utskänkningsärende,
skall, då fråga ej är om sluten utskänkning
eller om trafikutskänkning,
tillställas länsnykterhetsnämnden,
polismyndigheten och kommunens
nykterhetsnämnd.
Har polismyndighet meddelat beslut
enligt denna förordning, skola
länsstyrelsen och kommunens nykterhetsnämnd
underrättas därom.
Länsstyrelsen skall underrätta detaljhandelsbolaget
om det eller de
slag av rusdrycker som meddelat tillstånd
till utksänkning avser. Sker
ändring i detta avseende eller återkallas
tillståndet, skall bolaget även
underrättas därom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
2 mom. över beslut rörande utskänkning,
som enligt denna förordning
meddelats av länsstyrelsen, polismyndighet,
detaljhandelsbolag eller
intendenten, skall den sistnämnde
föra erforderliga anteckningar. Närmare
föreskrifter härom meddelas av
kontrollstyrelsen.
2 m o m. över beslut rörande utskänkning,
som enligt denna förordning
meddelats av länsstyrelsen, eller
polismyndighet, skall länsstyrelsen
föra erforderliga anteckningar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971. I samband med ikraftträdandet
iakttages följande.
1. Anmälan enligt 27 § i dess äldre lydelse skall efter ikraftträdandet behandlas
som ansökan enligt 27 § i dess nya lydelse. Av detaljhandelsbolaget
eller fullmäktige i kommun hos länsstyrelsen gjord ansökan om tillstånd
till arsutskänkning, vilken vid tiden för ikraftträdandet icke blivit föremål
för avgörande, skall anses gjord av den som enligt 27 § i dess äldre lydelse
gjort anmälan att han vill bedriva utskänkning.
2. Utskänkningstillstånd, som vid ikraftträdandet är överlåtet av detaljhandelsbolaget,
skall anses meddelat den, till vilken tillståndet är överlåtet.
I överlåtelsekontraktet angivna föreskrifter gäller tills vidare, om länsstyrelsen
ej beslutar annat.
3. Har detaljhandelsbolaget före ikraftträdandet enligt 33 § överlåtit rätt
till utskänkning efter utgången av juni 1971, skall den till vilken överlåtelsen
skett anses ha fått rätt till sluten utskänkning.
4. Av detaljhandelsbolaget meddelat godkännande av föreståndare för utskänkningsrörelse
och ersättare för denne samt av intendenten för utskänkningsärenden
lämnat godkännande för inrättande av drinkbar eller införande
av självservering av rusdrycker gäller tills vidare, om länsstyrelsen
ej beslutar annat.
5. Vill någon efter ikraftträdandet anföra besvär över beslut av intendenten
för utskänkningsärenden äger 61 § i dess äldre lydelse fortfarande
tillämpning.
6. Utan hinder av 14 § andra stycket får utminuteringsställe bibehållas
på ort, där sådant ställe var inrättat före utgången av juni 1971.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18k år 1970
13
Utdrag av protokollet över finans är end en, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 30 oktober 1970.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,
Andersson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff,
Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i rusdrgcksförsåljningsförordningen
(19511: 521) och anför.
Alkoholpolitiska utredningen (APU)1 har uppdrag att verkställa en allsidig
översyn av alkohol- och nykterhetspolitiken. Som ett led i detta uppdrag
har APU i en den 15 juni 1970 avlämnad promemoria om organisationen
för utskänkningskontrollen (Stencil Fi 1970:5) framlagt förslag till
ändrade regler rörande tillståndsgivningen och kontrollen av rättigheter att
utskänka rusdrycker. Förslaget går bl. a. ut på att därmed förenade uppgifter
med verkan fr. o. in. den 1 juli 1971 överflyttas från Systembolaget
AB till länsstyrelserna och att bolaget därefter inte skall ha någon befattning
med utskänkningsfrågor.
Över promemorian har yttranden avgetts av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen,
statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Nykterhetsrörelsernas
landsförbund, Svenska kommunförbundet, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,
Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling, Systembolaget aktiebolag och Systembolagets
distriktschefs- och intendentförening. Ett flertal länsstyrelser har
med remissvaret översänt infordrade yttranden från kommunala och andra
myndigheter eller organ.
1 Ledamöter riksdagsmannen Sigurd Lindholm, tillika ordförande, riksdagsledamöterna
Astrid Bergegren, Karl Boo och Alf Wennerfors, direktörerna Olof Burman, Gunnar Erbacke
och Rune Hermansson, byråchefen Arne Hillbo, rådmannen Stig Jungefors samt redaktören
Olaus Nyberg.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1970
Gällande ordning m. m.
År 1954 beslutades en nykterhetsreform som innebar genomgripande ändringar
för den fortsatta alkohol- och nykterhetspolitiken. Tyngdpunkten i
den senare lades på positiva åtgärder i form av intensifierad forskning, undervisning
och upplysning i nykterhetsfrågor, upprustning av nykterhetsvården
och stimulans i olika former av ungdomsvården.
Beträffande försäljningen av rusdrycker innebar reformen i första hand
att motbokssystemet slopades och ersattes av en i princip fri inköpsrätt för
personer som uppnått myndig ålder. De 41 lokala systembolag, som före
reformens genomförande bedrev detaljhandel med rusdrycker, ersattes med
ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag med erforderlig distriktsorganisation,
nuvarande Systembolaget AB. Åt detta bolag uppdrogs olika
uppgifter rörande utskänkning av rusdrycker i serveringsrörelser.
Nu antydda ändringar i fråga om rusdrycksförsälj ningen krävde en helt
ny lagstiftning. Förordningen (1937:436) angående försäljning av rusdrycker
ersattes med verkan fr. o. in. den 1 oktober 1955 med den alltjämt
gällande rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:52), Rff. Förordningen
innehåller bestämmelser som reglerar partihandeln med och importen av
rusdrycker, dvs. i huvudsak den verksamhet som bedrivs av Vin och Spritcentralen
AB, samt detaljhandeln med rusdrycker i form av både utminutering
genom Systembolaget AB och utskänkning på restauranger. I förordningen
regleras därjämte verksamheten vid det allmänna restaurangbolaget
och dess dotterbolag, dvs. SARA-bolagen.
Beträffande de i detta sammanhang aktuella utskänkningsfrågorna innebar
1954 års Rff inga väsentligare ändringar i vad som redan gällde enligt
1937 års författning. Sålunda bibehölls det s. k. rättighetssystemet för utskänkningen
av rusdrycker med länsstyrelsen som tillståndsgivande myndighet.
Det nya för riket gemensamma detaljhandelsbolaget avlöste de tidigare
lokala systembolagen som bärare av utskänkningsrätterna. Någon rätt
att utskänka rusdrycker tillkom inte riksbolaget, utan i överensstämmelse
med den ordning som gällt sedan år 1946, då de lokala systembolagen fråntogs
rätten till egen utskänkning, måste riksbolaget sluta särskilt avtal om
överlåtelse av erhållet tillstånd på den som avsågs skola utöva utskänkningsrätten.
De kontrolluppgifter som tidigare omhänderhafts av systembolagen
och av de av dessa tillsammans med restauratörerna bildade och gemensamt
finansierade s. k. kontrolldelegationerna övertogs av riksbolaget.
Den i enlighet med det anförda beslutade utformningen av rättighetssystemet
och kontrollen av utskänkningsrättigheterna innebar ett avsteg
från vad 1944 års nykterhetskommitté föreslagit i de utredningar som låg
till grund för 1954 års reform. Kommittén förordade en sammanslagning
av de lokala systembolagen till ett riksbolag med särskild distriktsorganisa
-
Kungl. Maj ds proposition nr 18i år 1970
15
tion och ansåg också att länsstyrelsen skulle vara tillståndsgivare av utskänkningsrättigheter.
Däremot ansågs systembolaget inte längre böra vara
bärare av sådana rättigheter utan den blivande rättighetsutövaren borde
själv kunna söka och erhålla utskänkningstillstånd. Som en följd härav förordades
att systembolagens hittillsvarande uppgift som utredande och kontrollerande
organ i fråga om utskänkningen överfördes på länsnykterhetsnämnderna.
En minoritet inom kommittén förordade en i stort sett oförändrad
ordning i dessa delar.
Nykterhetskommitténs förslag beträffande utskänkningen mötte kritik
vid remissbehandlingen. Framför allt framhölls att uppgifterna med utskänkningen
skulle inkräkta på länsnämndernas nykterhetsvårdande arbete
och att länsnämnderna inte kunde förväntas få en sammansättning som var
lämplig för utskänkningsfrågorna.
I den proposition till 1954 års riksdag, vari reformen presenterades (prop.
1954: 151), framhöll föredragande departementschefen, att kritiken mot
kommittémajoritetens förslag syntes berättigad och att man i stället borde
bygga på minoritetens förslag. I anslutning härtill anförde departementschefen
följande.
Ansvaret för kontrollen är nu uppdelat på flera organ: länsstyrelse, nykterhetsnämnder,
systembolag och polismyndigheter. Av dessa kan icke någon
sägas ha det huvudsakliga ansvaret, och effektiviteten blir i viss mån lidande
därav. Den största sakkunskapen företrädes utan tvivel av systembolagens
direktörer. Dessa är emellertid formellt sett privatanställda och är icke underkastade
ämbetsansvar.
Behovet av en effektivare kontroll framträder med så mycket större styrka
som de nu framlagda förslagen ger restauratörerna större frihet. En grundtanke
i dessa förslag är att borttaga en del för restauratörerna besvärande
inskränkningar och föreskrifter; i gengäld fordras av restauratörerna en
aktivare insats för ordning, nykterhet och trevnad.
Det nuvarande systemet erbjuder emellertid möjligheter att med tämligen
små förändringar tillgodose behovet av effektivare kontroll. Systembolagens
direktörer ombesörjer det på bolagen ankommande utrednings- och
kontrollarbetet och har härigenom, som nyss antytts, förvärvat stor sakkunskap
på hithörande områden. Om deras ställning förändras på sådant sätt
att de handlar under ämbetsansvar, blir det möjligt att koncentrera utrednings-
och kontrolluppgifterna på dem. För den skull behöver de icke vara
statsanställda. De kan alltjämt vara anställdaoch avlönade av utminuteringsorganet
och handla å dess vägnar. Detta gör bl. a. möjligt att bibehålla den
formellt sett något oegentliga men praktiskt lämpliga anordningen att utminuteringsorganet
är bärare av utskänkningsrättigheterna. Den ändrade
ställningen bör komma till uttryck på det sättet att de utredande och kontrollerande
uppgifterna fullgöres av direktören såsom offentlig tjänsteman,
restauranginspektör. Han bör därvid vara underställd länsstyrelsen. I egenskap
av tjänsteman kan han själv infordra yttranden i utskänkningsfrågor
från kommuner, nykterhetsnämnder och andra. Han bör kunna få handräckning
av polismyndighet för utredning rörande missförhållanden. Polismyndigheter
och nykterhetsnämnder bör vara skyldiga att till restaurang
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1970
inspektören inrapportera förhållanden som kan tyda på brister i skötseln
av viss restaurang. Vid sin sida bör han ha en lokal representation.
De här skisserade förändringarna kan ske inom ramen för systembolagsorganisationen.
En motsvarande anordning låter sig emellertid också väl
förena med riksbolagsalternativet. Restauranginspektören kan anknytas till
riksbolagets distriktsorganisation, lämpligen såsom distriktschef. Systembolagsstyrelserna
ersättes därvid med länsvis tillsatta rådgivande nämnder.
Alternativet med riksbolag ställer sig snarast fördelaktigare i nu aktuella
hänseenden. De administrativa och affärsmässiga uppgifterna inom utrninuteringsorganet
såsom sådant blir färre för en distriktschef än för en systembolagsdirektör.
Man vinner därigenom vid riksbolagsalternativet större säkerhet
för att till posten som restauranginspektör utses personer som är särskilt
lämpade för de sociala uppgifterna i fråga om utskänkningen. Vidare
kan de nuvarande systembolagsstyrelserna — vilkas ledamöter i regel utses
till en mindre del av lokala myndigheter och i övrigt av kontrollstyrelsen och
aktieägarna — förändras till ett rent länskommunalt organ. Bl. a. kan nykterhetsvården
bli direkt företrädd genom att länsnykterhetsnämnden utser
en ledamot.
I fråga om riksbolagets organisation anförde departementschefen bl. a.
följande.
Riket indelas i försäljningsdistrikt, vart och ett under ledning av en distriktschef.
Med hänsyn till distriktschefernas arbetsuppgifter beträffande
utskänkningen är det angeläget, att distrikten inte blir alltför stora. Det
synes ändamålsenligt att i princip varje län kommer att utgöra ett försäljningsdistrikt.
I fråga om några län med endast ett fåtal utminuteringsställen
och utskänkningsrättigheter, såsom exempelvis Västerbottens och Norrbottens
län, kan dock ifrågasättas, huruvida desamma icke bör sammanslås till
ett distrikt. I södra Sverige kan på samma sätt Blekinge län förenas med
något angränsande län.
1954 års särskilda utskott biträdde i sitt av riksdagen godkända betänkande
(Särsk. U 1954: 1) propositionsförslagen i dessa delar med endast några
smärre ändringar.
I enlighet med det anförda gäller f. n. följande beträffande utskänkning
av rusdrycker.
Organisation m. m.
Organisatoriskt innebar 1954 års reform att rusdrycksförsäljningen övertogs
av ett riksbolag med egen distriktsorganisation. I enlighet härmed stadgas
i Rff att riket skall vara indelat i detaljhandelsdistrikt, vart och ett under
ledning av en av detaljhandelsbolaget (systembolaget) utsedd distriktschef.
I varje län skall vidare finnas en intendent för utskänkningsärenden.
Som intendent skall utses systembolagets distriktschef. Denne företräder
bolaget i fråga om utskänkning av rusdrycker i länet. Vid behov har bolaget
att utse biträdande intendenter.
I varje län skall dessutom finnas en till systembolaget knuten rådgivande
nämnd med uppgift att avge yttrande i frågor angående försäljningen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
17
rusdrycker. Nämnden skall även höras i frågor rörande utskänkningstillstånd
inom länet. Systembolaget svarar för ersättningen till nämndledamöterna
och även i övrigt för nämndernas kostnader.
Vid reformens genomförande år 1955 utgjorde varje län ett distrikt och
för varje län tillsattes en distriktschef/intendent. I Gotlands län kombinerades
dislriktschefsljänsten med tjänsten som butikschef i Visby. Fem biträdande
intendenter tillsattes, varav en för Stockholms stad, en för Göteborgs
och Bohus län, en för Östergötlands län och två för Malmöhus län.
Distriktsorganisationen har därefter ändrats vid skilda tillfällen. I samband
med att distriktschefer avgått från sin tjänst har bolaget genom sammanslagningar
av distrikt strävat efter att förbättra arbetsfördelningen
mellan distrikten. Efter Kungl. Maj ds medgivande, som krävs för sådana
sammanslagningar, har i distriktshänseende sammanslagningar skett av
Blekinge och Kristianstads län, av Hallands och Göteborgs och Bohus län,
av Kronobergs, Kalmar och efter en tid även Jönköpings län, av Stockholms
stad, Stockholms län och Uppsala län samt av Värmlands och Örebro län.
Vidare har Kungl. Maj :t tidigare i dag medgivit sammanslagningar av Västernorrlands
och Jämtlands län samt av Västerbottens och Norrbottens län.
I enlighet härmed kommer det nästa år att finnas 16 distriktschef er/intendenter
vartill kommer 6 biträdande intendenter.
Rättighetssystemet
För rätt till utskänkning fordras tillstånd, som meddelas systembolaget.
Tillståndet kan avse utskänkning året runt eller årligen under viss tid (årsutskänkning)
eller utskänkning vid enstaka tillfälle eller under enstaka period
(tillfällig utskänkning). Tillståndsgivande myndighet är länsstyrelsen
i det län där utskänkningen skall äga rum. Eftersom bolaget inte självt får
bedriva utskänkning skall tillståndet enligt särskill skriftligt avtal överlåtas
på den som skall utöva utskänkningsrätten. Vissa undantag gäller från
de nämnda allmänna reglerna.
För utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap fordras ej särskilt
tillstånd för systembolaget. Detta har att efter prövning i varje särskilt
fall överlåta utskänkningsrätten. För s. k. turistutskänkning gäller att tillstånd
meddelas bolaget av Kungl. Maj :t och i fråga om s. k. trafikutskänkning,
dvs. utskänkning till passagerare på tåg, fartyg eller luftfartyg, meddelas
bolaget tillstånd av länsstyrelsen i det län, där järnvägens styrelse,
rederiet eller luftföretaget har sitt säte.
Utskänkningen på restaurangerna har kvantitativt gått tillbaka sedan
motbokssystemet slopades. Medan det under år 1953 i hela riket såldes
5 793 000 liter spritdrycker för utskänkning var motsvarande siffra för år
1969 2 374 000 liter. Av den totala spritförsäljningen under år 1969 utgjorde
försäljningen till utskänkning endast 4,6%. Å andra sidan har utskänk
2
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 284
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1970
ningen av vin och starköl ökat kraftigt. Under samma tid steg försäljningen
av vin till restaurangerna från 1 368 000 liter till 3 317 000 liter och medan
det 1956 såldes 3 167 000 liter starköl för utskänkning såldes det 11 279 000
liter år 1969.
I detta sammanhang skall även noteras att antalet restauranger med utskänkningsrättigheter
ökat. År 1953 var antalet överlåtna tillstånd till årsutskänkning
av spritdrycker och vin 794 samt av enbart vin 474. År 1969
fanns det 1 439 tillstånd till årsutskänkning av sprit, vin och starköl, 743
vin- och starkölsrättigheter samt 112 tillstånd till årsutskänkning av enbart
starköl.
Intendenternas arbetsuppgifter
Intendentens uppgifter regleras i Rff, i instruktionen (1954: 647) för intendenter
för utskänkningsärenden och genom särskilda av kontrollstyrelsen
meddelade anvisningar. Sammanfattningsvis har intendenten till uppgift
att verkställa utredning i ärenden om utskänkning av rusdrycker inom
länet samt att där öva tillsyn över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad
och utskänkningens handhavande.
Utredningen i tillståndsärende tillgår så att intendenten inhämtar yttrande
från länsnykterhetsnämnden, polismyndigheten och fullmäktige i den
kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas, varvid fullmäktige skall
höra kommunens nykterhetsnämnd, samt därjämte verkställer egen undersökning.
I sistnämnda hänseende har särskild vikt lagts vid att intendenten
skaffar sig personlig kännedom om utskänkningslokalernas lämplighet
för ändamålet med hänsyn till belägenhet, inredning och utstyrsel
samt möjligheterna till överblick. Motsvarande gäller vid ombyte av utskänkningsställe.
Rådgivande nämnden skall höras efter slutförd utredning.
Intendenten är skyldig att inför länsstyrelsen föredra utskänkningsärenden
och, när bolaget eller intendenten ej har enskild motpart, avge
yttrande i sådant ärende. Han skall därjämte gå rådgivande nämnden till
handa med bl. a. protokollföring.
Den allmänna tillsynsskyldigheten skall intendenten utöva genom kontakter
med polis- och socialmyndigheter in. fl. och genom besök på utskänkningsställena.
Tillsynen skall i första hand avse rörelsens allmänna karaktär,
men särskild uppmärksamhet skall fästas vid utskänkning i drinkbar
och genom självservering, prissättningen på drycker, bestämmelserna om
tillhandahållande av mat, det alkoholfria dryckessortimentet samt restauratörernas
bokföring. Intendenten skall själv vidta eller hos länsstyrelsen påkalla
åtgärder mot den som ej iakttar gällande bestämmelser.
I samråd med rådgivande nämnden skall intendenten verka för att utskänkningen
bedrivs enligt gällande bestämmelser samt att ordning, nykterhet
och trevnad råder på utskänkningsställena. Han skall vidare i samråd
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S''i år 1970
19
med Vin och Spritcentralen AB verka för att reklam eller dylikt inte bedrivs
i strid mot Rff:s syfte.
Intendenten har befogenhet att godkänna inrättande av drinkbar eller
annan väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnande och införande
av självbetjäning av rusdrycker, över beslut, som intendenten meddelat,
kan besvär anföras hos länsstyrelsen. Motsvarande gäller i fråga om polismyndighets
beslut i utskänkningsärende.
Distriktschefernas arbetsuppgifter
Intendenten för utskänkningsärenden är som nämnts samtidigt distriktschef
hos systembolaget och har i denna egenskap särskilda uppgifter i fråga
om utminuteringen av rusdrycker inom sitt distrikt.
Distriktschefen har en allmän skyldighet att se till att Rff:s försäljningsbestämmelser
följs av systembolagets butikspersonal. Samma skyldighet har
bolagets butiksinspektörer och konsulenter. Det är här dock närmast fråga
om kontrollerande och rådgivande verksamhet. I första hand är det butikscheferna
som har att se till att försäljningsbestämmelserna tillämpas på rätt
sätt av butikspersonalen.
Distriktschefen har vidare vissa uppgifter beträffande den i Rff förutsatta
stickprovsmässiga legitimationskontrollen i systembutikerna och svarar
även för att dessa en gång i månaden får uppgifter på personer som
är avstängda från inköp, de s. k. spärrlistorna.
Enligt bolagets instruktion för distriktscheferna skall dessa vidare svara
för att företagsekonomisk samordning kommer till stånd på orter med mer
än en butik, t. ex. beträffande personal, transporter och försändningsverksamhet.
Det egentliga personalansvaret utövas av butikscheferna, men vid
semester eller sjukdom har om så behövs distriktschefen att bestämma om
erforderliga personalomflyttningar.
Utöver vad nu anförts har distriktscheferna att fullgöra vissa gransknings-
och kontrolluppgifter rörande rusdrycksförsäljningen. Härunder faller
granskning av månadsräkningar från svenska bryggerier, granskning och
avskrivning av kross och liknande, kontrollinventering av butikernas lager
och kassor, övervakning av bestämmelserna om restaurangernas kreditvillkor
samt granskning av reseräkningar för butikspersonal som tjänstgjort på
annan ort. Som en kvarleva från de lokala systembolagens tid sker vid distriktskontoren
i Malmö och Göteborg fakturering och bokföring av varuleveranserna
till restaurangerna i dessa städer. Under senare år har butiksinspektörer
och konsulenter i viss utsträckning anlitats för konlrollinventeringarna
och för övervakningen av restaurangernas krediter.
Ytterligare en arbetsuppgift har anförlrotls distriktscheferna, nämligen
funktionen som vicevärdar för systembolagets fastigheter. Fr. O; in. år 1968
har dock vicevärdskapen successivt förts över från distriktscheferna till
2f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 184
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1970
andra tjänstemän i bolaget eller till särskilda serviceorgan för fastighetsförvaltning.
Hösten 1969 var distriktschefer vicevärdar för endast en tredjedel
av bolagets fastighetsbestånd.
Utredningen
Allmänna synpunkter på organisationen
Före 1954 års reform hade de lokala systembolagen till uppgift bl. a. att
på ett socialt godtagbart sätt bedriva utskänkning. Denna uppgift övertogs
genom reformen av de allmänna restaurangbolagen. Att man likväl behöll
den gamla ordningen med det nya riksbolaget som bärare av utskänkningsrättigheterna
och samtidigt skapade kombinationen distriktschef/intendent
hade, framhåller APU, sin särskilda förklaring. Främst var denna ordning
dikterad av önskemålet att inom den nya organisationens ram tillgodogöra
sig den sakkunskap på utskänkningsområdet, som de tidigare systembolagsdirektörerna
hade. De nya distriktschefsbefattningarna besattes också
huvudsakligen av dessa direktörer.
Utvecklingen på utskänkningsområdet efter 1954 års reform har kännetecknats
av kraftigt minskad starkspritförsäljning och väsentligt ökad vinoch
starkölsförsäljning. Samtidigt har utskänkningsställena ökat i antal.
Under samma tid har de distriktschefer/intendenter som tidigare varit systembolagsdirektörer
minskat i antal och en personväxling ägt rum inom de
rådgivande nämnderna. Ett flertal av distriktscheferna kommer inom de
närmaste åren att pensioneras. År 1974 kommer endast 10 av de nuvarande
distriktscheferna och biträdande intendenterna att kvarstå i tjänst och av
dessa har bara tre tidigare varit systembolagsdirektörer. De väsentliga skälen
för utskänkningsfrågornas anknytning till systembolaget har därför, konstaterar
APU, starkt försvagats och kommer att minska ytterligare i tyngd.
Den nuvarande arbetsfördelningen mellan systembolagets huvudkontor,
distriktskontor och butiker, har sin huvudsakliga grund i att bolaget enligt
Rff skall ha en distriktsorganisation för i första hand uppgifter inom utskänkningsområdet.
Frågan om denna distriktsorganisation har gjorts till
föremål för särskild utredning. I samråd med kontrollstyrelsen uppdrog
systembolaget åt organisationsdirektören hos statskontoret J.-G. Engman
att behandla frågan. I sitt utlåtande framhöll utredningsmannen bl. a., att
bolagets regionala organisation endast till en del kunnat byggas upp enligt
företagsekonomiska principer. Genom de speciella förhållanden som gäller
för rusdrycksförsäljningen, har organisationen att uppfylla vissa arbetsuppgifter,
vilka påverkat organisationsstrukturen. Framför allt gäller detta
distriktschefernas tillika intendenternas arbetsuppgifter, där en påtvingad
organisationsstruktur direkt kan sägas styra verksamheten. För att utnyttja
den arbetskraft som finns har distriktscheferna dessutom ålagts vissa upp
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 18ri år 1970
21
gifter som från rationella företagsekonomiska synpunkter skulle ha ordnats
på annat och effektivare sätt. Som exempel härpå angavs kontrollinventeringar,
utskrift och distribution av spärrlistor, kontroll av kross, ölfakturor
in. m. samt viss medelsförvaltning och bokföring. Utredningsmannen
fann det klart, att distriktsorganisationen kan begränsas i avsevärd omfattning,
om distriktscheferna fråntogs intendentuppgifterna och om andra
uppgifter överfördes till andra myndigheter, andra organisationsled eller
till särskilda serviceföretag. Det grundläggande i fråga om organisationen
måste vara att bolagsledningen har möjligheter att effektivt leda, följa och
kontrollera butikernas verksamhet. Med utgångspunkt härifrån beträffande
avvägningen av ansvarsfördelningen mellan de olika leden i organisationen
stannade utredningsmannen för en distriktsorganisation med fem relativt
likvärdiga regioner.
I yttrande till APU har systembolaget på grundval av den nämnda utredningen
framhållit att bolagets verksamhet bör kunna bedrivas tillfredsställande
med en avsevärt mindre distriktsorganisation, om bolagets uppgifter
beträffande utskänkningen bortfaller. Enligt bolagets överväganden
borde under denna förutsättning den regionala organisationen kunna begränsas
till fyra distrikt, vilket skulle medföra en årlig inbesparing för bolaget
på ca 1,9 milj. kr. i aktuella kostnader räknat. Ett utdrag av bolagets
yttrande finns återgivet i APU :s promemoria.
Kontrollstyrelsen har också i yttrande till APU behandlat den aktuella
organisationsfrågan och därvid framlagt förslag till en åtskild organisation
för utminuterings- och utskänkningsområdena. Även detta yttrande finns
återgivet i promemorian.
Handläggningen av utskänkningsärenden m. m.
Den som vill bedriva utskänkning av rusdrycker har att vända sig med
en anmälan härom till intendenten för utskänkningsärenden, som utreder
frågan. Det är emellertid inte intendenten utan distriktschefen som hos länsstyrelsen
anhåller om utskänkningstillstånd. Enligt APU framstår det som
uppenbart att ett sådant system, där samme person vid behandlingen av ett
ärende så att säga har att agera i två roller, vars intressen inte alltid helt
sammanfaller, bör undvikas. Det har i praktiken inträffat, påpekar APU,
att en distriktschef/intendent anhållit om utskänkningstillstånd i sin egenskap
av företrädare för systembolaget samtidigt som han i yttrande till
länsstyrelsen förklarat att han såsom intendent för utskänkningsärenden
avstyrkte att sådant tillstånd meddelades. Distriktschefen kan i sådana fall,
där remissorganen haft skiftande meningar, inge ansökan enbart för att få
en prövning till stånd. Skulle han neka att medverka härtill, har sökanden
endast den möjligheten kvar att hos kommunen begära att denna skall ingå
med vederbörlig ansökan.
APU konstaterar vidare, att Rff liksom fallet är i fråga om flertalet för
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
valtningsförfattningar saknar närmare bestämmelser om vem som har möjlighet
att genom besvär få ett beslut av länsstyrelsen omprövat i högre instans.
Under hänvisning till vissa uttalanden i besvärssakkunnigas betänkande
rörande förvaltningsförfarandet (SOU 1964: 27, s. 516) konstaterar
APU att en vidsträckt besvärsrätt i praxis synes gälla i fråga om beslut som
innebär bifall till gjord ansökan. Sålunda har ansetts att besvärsrätt i dessa
fall bör tillkomma inte endast de i saken hörda myndigheterna utan även
bl. a. konkurrenter till den medgivna rörelsen och för övrigt varje kommunmedlem.
När det gäller avslagsbeslut, anses endast sökanden äga besvärsrätt.
Detta innebär, såvitt gäller av länsstyrelse meddelat beslut om avslag
på begäran om utskänkningstillstånd för rusdrycker, att endast systembolaget
— eller i förekommande fall kommunens fullmäktige — kan överklaga
detta. Den restauratör, som ursprungligen hos intendenten för utskänkningsärenden
anhållit att få bedriva utskänkning, har ingen möjlighet
att besvärsvägen erhålla rättelse. Detta framstår som särskilt olyckligt i de
fall, då bolagets företrädare inte har något större intresse i saken eller
t. o. m. intar en avstyrkande attityd.
Ett fall av nu beskriven typ har, framhåller APU, varit föremål för justitieombudsmannens
prövning (JO:s ämbetsberättelse 1967, s. 386 ff). Fallet
gällde en restauratör som hos vederbörande intendent anmält önskan att
bedriva årsutskänkning av vin och starköl. Ansökan avsåg utskänkning såväl
under återstoden av löpande oktrojperiod som under nästkommande
oktrojperiod (den 1 oktober 1965—den 30 september 1969). Sedan systembolaget
överlämnat ärendet till länsstyrelsen med anhållan om utskänkningstillstånd
fann länsstyrelsen ej skäl bifalla framställningen i vad avsåg
den kommande oktrojperioden. Restauratören anförde besvär över beslutet
hos Kungl. Maj :t som emellertid med hänsyn till att klaganden inte hade
rätt att anföra besvär över beslutet fann sig ej kunna ta upp dessa till prövning.
Med anledning av vad som förevarit fann sig justitieombudsmannen föranlåten
att göra ett uttalande i fråga om utvidgning av besvärsrätten vid
avslagsbeslut i utskänkningsärende. I uttalandet anfördes bl. a. följande.
Begränsas nu besvärsrätten i angivna fall till sökanden, dvs. till bolaget,
är det tydligt att dylika utskänkningsärenden de facto slutgiltigt avgörs
redan genom avslagsbeslutet i första instans. Man kan ju inte gärna räkna
med att bolaget skall anföra besvär över ett beslut, som överensstämmer
med dess egen uppfattning. Genom denna begränsning av besvärsrätten
eluderas med andra ord i praktiken det rättsskydd som besvärsinstitutet är
avsett att skänka. Förhållandet framstår som så mycket mera otillfredsställande
som de ärenden, varom här är fråga, i regel torde vara av starkt
kontroversiell natur och behovet av att kunna få beslutet materiellt omprövat
följaktligen särskilt framträdande.
Det synes ligga nära till hands att låta besvärsrätt i angivna fall tillkomma
jämväl fullmäktige, som ju har att tillgodose kommunmedlemmarnas
intressen i dessa ärenden och som av lagstiftningen tillagts både obliga
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
23
torisk yttranderätt och egen initiativrätt i första instans. Emellertid torde
kunna diskuteras om det verkligen alltid är lämpligt — och med avseende
å besvärsinstitutets syfte ändamålsenligt — att fullmäktige agerar som part
i besvärsprocesser av detta slag och i sådan egenskap sålunda har att ingå
i närmare argumentation till förmån t. ex. för bibehållande av viss omdiskuterad
utskänkningsrörelse. Med hänsyn bl. a. härtill synes kunna
ifrågasättas om man inte bör gå ett steg längre och utsträcka besvärsrätten
jämväl till den eller de restauratörer, som i händelse av bifall till ansökningen
kan ifrågakomma för överlåtelse av tillståndet. Det är visserligen
riktigt att frågan om restauratörens rätt att bedriva utskänkning inte ar
föremål för prövning i tillståndsärendet; saken gäller ju principiellt endast
bolagets rätt att få ett tillstånd, som senare skall överlåtas. Som regel är
emellertid det sökta tillståndet redan i förväg individualiserat till viss
restauratör, varför ärendet i realiteten gäller jämväl dennes privaträttsliga
intresse. För min del har jag överhuvudtaget svårt att finna något sakligt
skäl som kan tala för att restauratörerna i dessa fall bör uteslutas från besvärsrätt,
när — enligt vad som synes vara Kungl. Maj :ts praxis — sådan
rätt i fråga om tillståndsbeslut av skilda slag plägar tilläggas affärskonkurrenter,
som helt saknar av lagstiftningen erkänt intresse i tillståndsärendet.
I yttrandet framhölls slutligen att i APU:s uppgift torde ingå att ägna
uppmärksamhet åt ifrågavarande speciallagstiftning, som — om nuvarande
konstruktion i fråga om tillståndsgivningen kommer att bibehållas — borde
kompletteras med särskilda föreskrifter rörande besvärsrätten.
Samanfattningsvis uttalar APU, att de vid Pff:s tillkomst åberopade skälen
för utskänkningens anknytning till systembolaget har starkt minskat i
styrka. Den då valda ordningen har från flera synpunkter visat sig mindre
lämplig. Systembolagets primära uppgift är att ombesörja utminuteringen
av rusdrycker. Bolaget får inte självt bedriva utskänkning. Det framstår
under sådana omständigheter som onaturligt att bolaget skall meddelas
tillstånd härtill för att sedan enligt föreskrift i lag överlåta tillståndet på
annan. Den kontroll över utskänkningen som erhålls på detta sätt kan uppnås
med andra och enklare medel. Att bolaget är bärare av utskänkningsrättigheterna
medför dessutom, att den som skall bedriva utskänkningen
inte bär möjlighet alt genom eget agerande få sin anhållan prövad i alla
instanser. Detta är ur rättssäkerhetssynpunkt betänkligt. Det framstår därför
som angeläget att tillstånd till utskänkning i fortsättningen meddelas
direkt till den, som skall utöva rättigheten.
Konstruktionen med en tjänsteman som handlar delvis under äinbetsansvar
och delvis som anställd i bolaget valdes uppenbarligen för att nå en så
smidig övergång som möjligt vid sammanslagningen av de dåvarande 41
systembolagen till ett riksbolag, till vilket utskänkningsrättigheterna alltjämt
skulle vara knutna. Om det tillstånd som krävs för rätt till utskänkning
inte längre skall meddelas bolaget, faller det väsentligaste skälet för
att knyta kontrollen över utskänkningen till bolaget bort. Härtill kommer
att det från rationaliseringssynpunkt skulle innebära betydande fördelar
för systembolaget, om det helt befriades från uppgifterna på utskänknings
-
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 184 år 1970
området. Bolaget har t. o. m. ifrågasatt, om en distriktsorganisation under
sådana förhållanden skulle vara nödvändig. Men även med en nedskuren
distriktsorganisation skulle bolaget spara in ca 1,9 milj. kr. årligen.
APU:s ställningstaganden och förslag
APU anser, att de anmärkningar som från rättssäkerhetssynpunkt kan
riktas mot gällande ordning är av allvarlig art. Från principiella utgångspunkter
synes det även egendomligt att systembolaget, som inte självt får
bedriva utskänkning, skall meddelas tillstånd härtill för att sedan enligt föreskrift
i lag överlåta tillståndet på annan. Bolagets distriktsorganisation har
fått sin nuvarande föga rationella utformning främst för att kunna sköta
sina uppgifter på utskänkningsområdet. Ur effektivitetssynpunkt skulle
det innebära betydande fördelar, om denna organisation kunde skäras ned
eller helt avvecklas. En ändring av rättighetssystemets utformning och av
organisationen för utskänkningskontrollen framstår med hänsyn till det anförda
som ofrånkomlig. Omläggningen bör — för att undvika personaladministrativa
svårigheter och väsentliga fördyringar — genomföras innan
personskifte hinner ske på de distriktschefsposter, där nuvarande befattningshavare
inom kort skall avgå med pension.
Någon ändring i reglerna om hur utskänkningen skall bedrivas åsyftas
inte i detta sammanhang. APU har ännu inte tagit ståndpunkt till denna
fråga. Enligt APU:s mening står det emellertid redan nu. klart att rätten
att bedriva utskänkning av rusdrycker även i framtiden måste göras beroende
av en tillståndsprövning, liksom att den kommande utskänkningslagstiftningen
bör innehålla regler som begränsar tillståndsinnehavarens
försäljningsmöjligheter. Behovet av såväl upplysning rörande dessa föreskrifter
som kontroll av bestämmelsernas efterlevnad kommer alltså att
bestå. Inte heller finns anledning att anta att de krav som f. n. ställes på
skötseln av ett utskänkningsställe i fråga om ordning, nykterhet och trevnad
skall sänkas. Med hänsyn främst till att antalet restauranger med utskänkningsrättigheter
år från år ökar är det enligt utredningens mening uppenbart,
att tillsynen över utskänkningen kommer att kräva minst lika stora
insatser från myndigheternas sida i fortsättningen som hittills.
Alkoholärendenas sociala anknytning talar enligt APU för att intendenternas
arbetsuppgifter i framtiden lämpligen bör inordnas bland uppgifterna
för en samordnad regional konsulentverksamhet på det sociala området.
Så länge en sådan konsulentverksamhet inte finns, måste emellertid frågan
lösas på annat sätt. De tänkbara lösningarna är enligt APU att överföra
utskänkningsärendena på länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller en särskild
fristående regional organisation.
Med hänsyn till den kritik som riktades mot 1944 års nykterhetskommittés
förslag att lägga utskänkningskontrollen på länsnykterhetsnämnderna
och till osäkerheten om dessa nämnders framtida uppgifter har APU,
Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1970 25
oaktat att skäl kan anföras för en sådan lösning, inte närmare utrett detta
alternativ.
Vad gäller länsstyrelsealternativet synes detta enligt APU kunna genomföras
antingen på det sättet att den sektion som f. n. handlägger övriga utskänkningsärenden
får ta hand om även tillståndsärendena eller också genom
att en tjänsteman med särskild uppgift att handlägga utskänkningsärenden
beträffande inte endast rusdrycker utan även Öl och alkoholfria
drycker knyts till länsstyrelsen. Med hänsyn till de speciella arbetsuppgifter
som denne tjänsteman skulle ha, vore det möjligt och önskvärt att för befattningen
ställa krav på en social samhällsvetenskaplig inriktning. Dessa
båda länsstyrelsealternativ liksom alternativet med en särskild fristående
regional organisation har för APU:s räkning analyserats och kostnadsberäknats
av statskontoret med utgångspunkt från den nuvarande organisationen.
Intendentgöromålen, varmed i detta sammanhang avses samtliga ärenden
rörande utskänkning som handläggs på distriktskontoren och således även
ansökningar enligt 33 § Rff, motsvarar i de flesta län inte en hel årsarbetskraft.
Den för beräkningen av personalbehovet i den nya organisationen erforderliga
bestämningen av arbetstidens fördelning på distriktschefs- och
intendenlgöromål gjordes i statskontorets utredning på så sätt, att intendenterna
i sex olika län intervjuades om sina arbetsuppgifter. I samband
därmed inhämtades även uppgifter om antalet utskänkningstillstånd, resdagar,
.restaurangbesök m. m. Intervjuerna bildade sedan underlag för en
enkät som tillställdes övriga intendenter. De på detta sätt erhållna tidsfördelningarna
har bedömts vara så tillförlitliga att de kunnat användas som
utgångsvärden för kostnadsberäkningarna.
Beträffande resultatet av denna del i utredningen skall här endast nämnas,
att intendentgöromålens andel av arbetstiden varierade mellan 40 och
100 % för intendenterna och de biträdande intendenterna samt mellan 20
och 100 % för biträdespersonalen. Häri ingår inte Gotlands län, för vilket
län redovisats så låga relationstal som 15 % för intendenten och 10 % för
biträdespersonalen.
Alternativet med en särskild regional organisation. Statskontorets utredning
beträffande detta alternativ tog sikte på en indelning i sammanhängande
men ej alltför vidsträckta distrikt med ett arbetsunderlag i varje distrikt
för minst två intendenter. Genom en sådan dimensionering kan man med
stor säkerhet anta att det ständigt finns en intendent tillgänglig på stationeringsorten
för besvarande av frågor, handläggning av brådskande ärenden
in. in. En av intendenterna bör vara chef för kontoret. Rekryteringen till
chefstjänsterna kan ske inom organisationen medan tillskottet av biträdande
intendenter får ske utifrån. Härigenom vinner man att en på arbetsområdet
oerfaren tjänsteman kan instrueras av en i tjänsten äldre intendent.
Den av statskontoret i enlighet härmed utformade organisationen skulle
26
Kungl. Mai ris proposition nr 18i år 1970
bestå av åtta distrikt omfattande lägst två och högst fem län. Ett distrikt,
omfattande Stockholms och Uppsala län, skulle ha tre intendenter, medan
två intendenter skulle finnas i övriga län. För kontorsgöromålen skulle behövas
en eller högst två heltidstjänster per distrikt. Totalt skulle organisationen
omfatta 17 intendenter och It kontorstjänster.
Den nu diskuterade organisationsformen har dock, konstaterar APU, avgörande
nackdelar. Den beslutande funktionen i utskänkningsärenden synes
böra vara kvar hos länsstyrelsen. Härigenom uppkommer ett omfattande
kommunikationsbehov mellan länsstyrelsen och den nya intendentorganisationen.
Detta gäller även — dock i något mindre utsträckning — om intendenten
ges behörighet att själv besluta i vissa ärenden, t. ex. i fråga om tillfällig
utskänkning till slutet sällskap. Det synes även böra undvikas att
skapa alltför stora distrikt som tvingar intendenterna till långa resor och
ger mindre utrymme för den lokala kunskap intendenterna bör ha. Nu anmärkta
förhållanden synes i stort sett kunna undvikas om ärendena knyts
till länsstyrelsen.
Läns stp r ds calt er nät in en. Beträffande alternativen att i en eller annan
form föra över utskänkningsärendena till länsstyrelsen har statskontoret
uttalat hl. a. följande.
Enligt APU :s alternativa förslag kan utskänkningsärendena överföras till
länsstyrelsen på två sätt. Det ena utgår från att länsstyrelsens nuvarande
personalstruktur bibehålls och det andra utgår från att en särskild tjänsteman,
med från övrig länsstyrelsepersonal skiljaktig kompetens, anställs vid
varje länsstyrelse.
Båda förslagen synes enligt statskontorets mening medföra möjligheter
till god kontinuitet vid ärendenas handläggning och en inom länsstyrelsen
samlad och utökad erfarenhet av dessa frågor. Kontinuiteten förbättras genom
ätt normalt samma tjänsteman bereder och föredrar ärendena samt
utför den senare kontrollen av tillståndshavarna. Härigenom vinns även att
en tjänsteman får erfarenhet av ärendenas hela handläggning och uppföljning.
Det andra alternativet (särskild tjänsteman) innebär i och för sig alt
ärendena koncentreras till en tjänsteman, som erhåller mycket god kunskap
och erfarenhet av dessa ärenden. En sådan lösning torde emellertid i viss
män förhindra en flexibel arbetsfördelning. Vid tjänstemannens bortovaro
från länsstyrelsen finns nämligen inte någon ersättare med samma bakgrund,
som vid behov kan handlägga inkommande ärenden. Det alternativ,
som förutsätter att ärendena skall handläggas av sedvanlig länsstyrelsepersonal,
medför däremot större möjligheter till smidig arbetsledning. Normalt
svarar nämligen eri tjänsteman på länsstyrelsen för en viss ärendegrupp men
vid förfall för denne finns andra tjänstemän, som kan handlägga ärendena.
Vid den primärt ansvariges bortovaro skulle således enligt det första alternativet
alltid finnas möjlighet för allmänheten att få svar på frågor och
normal handläggning kan förekomma.
Personaldimensioneringen erbjuder för båda alternativen vissa svårigheter.
I fråga om alternativet med en särskild tjänsteman måste beaktas, att
de nuvarande inlendentsgöromålen i flertalet län inte motsvarar en hel års
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 18A år 1970
27
arbetskraft. Dessutom torde vissa rationaliseringar kunna genomföras i
samband med en omorganisation, vilka skulle medföra viss arbetsminskning.
Vidare torde en del av intendenternas personalärenden ingå i den normala
rutinen vid länsstyrelsen.
Också vid ett överförande av ärendena till länsstyrelsen enligt det första
alternativet (bibehållen personalstruktur) torde personalförstärkning komma
att krävas vid flera länsstyrelser även med beaktande av de arbetsminskningar,
som skett inom allmänna sektionen under senare tid. Som exempel
på sådana kan nämnas ärenden avseende äktenskapsdispenser, som minskat
avsevärt genom den nya äktenskapslagstiftningen och ärenden rörande explosiva
varor, som till största delen bar överförts till de lokala polismyndigheterna.
Del är emellertid f. n. inte möjligt att fastställa hur många årsarbetskrafter
som de olika ärendeminskningarna sammanlagt motsvarar. De
frekvensstudier, som statskontoret företagit vid länsstyrelsen i Värmlands
län är föremål för bearbetning.
Personaldimensioneringen med anledning av utskänkningsärendenas eventuella
överförande till länsstyrelsen har därför i nuvarande läge måst bestämmas
oberoende av statskontorets pågående undersökningar av länsstyrelserna.
Beräkningarna av personalkostnaderna enligt alternativ 1 har som utgångspunkt
haft att länsstyrelserna torde kunna ta emot en arbetsmängd
— vad avser nuvarande intendentsgöromål — motsvarande upp till 0,3 årsarbetskrafter,
utan personalförstärkning. I de län där intendentsgöromålen
omfattar mer än 0,3 årsarbetskrafter har utredningen däremot förutsatt
att förstärkning behövs. Länsstyrelsen i Stockholms län, inom vars område
intendentfunktionen redan nu är renodlad, tillförs sålunda de två för länet
avdelade tjänsterna medan övriga länsstyrelser — utom länsstyrelserna i
Gotlands och Blekinge län — torde behöva tillföras en tjänst vardera.
I fråga om intendenterna har någon möjlighet till deltidsanställning ej
ansetts föreligga, medan för biträdespersonalen även halva årsarbetskrafter
beräknats kunna tillföras länsstyrelserna. Vid beräkningen har antagits att
länsstyrelserna utan personalförstärkning kan ta emot en arbetsmängd motsvarande
upp till 0,25 årsarbetskrafter, att en arbetsmängd, motsvarande
0,25—0,75 årsarbetskrafter, kräver tillskott av en halv biträdestjänst samt
att större arbetsmängd än 0,75 kräver en hel biträdestjänst.
Med ovanstående beräkningsgrunder uppstår emellertid beträffande de
tjänster som motsvarar intendenterna viss överkapacitet i förhållande till
dagens läge. Denna torde vara svår att utnyttja om man inte avser att öka
kontrollen av utskänkningen eller höjer ambitionsnivån för ärendegrupper,
som redan nu handläggs inom länsstyrelserna. Vid beräkningarna har hela
kostnaden för den nya organisationen — dvs. även överkapaciteten — lagts
på den nya organisationen, eftersom de arbetsuppgifter, för vilka denna
överkapacitet skulle kunna utnyttjas inte f. n. kan specificeras och kvantifieras
och eftersom ifrågavarande kostnader uppstår genom att intendentfunktionen
anknyts till länsstyrelserna.
Liknande problem uppstår även vid ett eventuellt genomförande av alternativet
med en särskild tjänsteman. De krav på förkunskaper, som enligt
APU bör ställas på denne, innebär att varje länsstyrelse måste tillföras en
ny tjänsteman, eftersom någon tjänsteman med motsvarande kompetens ej
finns inom dagens länsstyrelse. Även om vissa nuvarande länsstyrelseärenden,
exempelvis samtliga ärenden rörande Öl, rusdrycker och alkoholfria
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1970
drycker, kan handläggas av den nye tjänstemännen, kommer det — vid
oförändrad ambitionsnivå — att i vissa län kvarstå en viss överkapacitet.
Enligt detta senare alternativ kan även vissa rekryteringsproblem uppstå,
eftersom samtliga tjänster torde bli likvärdiga. Det erforderliga tillskottet
av ny personal får således normalt sökas utanför organisationen, vilket medför
att en ny och i ett inledningsskede förhållandevis oerfaren intendent
skall handlägga ärendena.
I enlighet med det anförda skulle alternativ 1 kräva 23 ”intendenttjänster”.
Därvid har statskontoret räknat med alt två tjänster behövs i
Stockholms län, medan ingen förstärkning skulle behövas i Gotlands eller
Blekinge län. Vidare skulle behov föreligga för eu ökning av kontorspersonal
med 10,5 årstjänster fördelade med 2 på Malmöhus län, 1 på vardera Stockholms,
Värmlands, Örebro och Kopparbergs län samt 0,5 på vardera Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads,
Älvsborgs, Västmanlands och Gävleborgs län. På övriga län skulle ingen
förstärkning erfordras.
Alternativ 2 skulle kräva 26 ”intendenter”, varav 2 i Stockholms och
Malmöhus län samt en i vart och ett av de övriga länen. I fråga om kontorspersonal
skulle detta alternativ kräva samma förstärkning som alternativ 1.
Kostnaderna för alternativ 1 har beräknats till omkring 2,1 milj. kr. i
årlig kostnad jämte en engångskostnad för förtidspensioneringar på omkring
680 000 kr. Alternativ 2 har beräknats kosta omkring 2,3 milj. kr.
årligen. Härtill kommer i båda fallen en kostnad på 190 000 kr. årligen för
de rådgivande nämnderna, om dessa skulle bibehållas.
Enligt statskontorets mening är den organisationsform som utgår från
att utskänkningsärendena skall handläggas inom nuvarande personalslruktur
den lämpligaste. Detta alternativ ger de bästa möjligheterna till smidig
inordning av dessa ärenden bland länsstyrelsens övriga arbetsuppgifter och
till effektiv arbetsledning samtidigt som kontinuitetskravet tillgodoses bättre
än vid det andra alternativet. APU delar statskontorets uppfattning om de
organisatoriska fördelarna av att lägga nuvarande intendentgöromål på
sektion inom länsstyrelsen, som alltså efter förstärkning av nuvarande personal
skulle handlägga alla ärenden om utskänkning av rusdrycker.
Förslaget har den nackdelen i förhållande till alternativet med en särskild
tjänsteman, att önskemålet om eu social eller samhällsvetenskaplig
inriktning hos de tjänstemän som i framtiden skall sköta intendentgöromålen,
i viss män åsidosätts. APU finner det i och för sig önskvärt att befattningshavarna
har en sådan inriktning, men befattningen synes dock
inte kräva sådana kvalifikationer att det skulle vara nödvändigt att i kompetensfordringarna
ställa ett obligatoriskt krav på akademisk examen. Av
betydelse bör vara att ifrågavarande ärenden kommer att handläggas på allmän
eller i förekommande fall på social sektion inom länsstyrelsen. På
dessa sektioner finns tjänstemän med erfarenhet av tillämpningen av och
Kungl. Maj :ts proposition nr 18i år 1970
29
tillsynen över lagstiftning rörande bl. a. social omvårdnad, hälsovård och
sjukvård. De befattningshavare som skall överta de nuvarande intendenternas
uppgifter kommer att vara föredraganden i dessa ärenden. Enligt 25 §
2 mom. länsstyrelseinstruktionen (1958:333) åligger det föredraganden
att i erforderlig omfattning samråda med sektionschefen beträffande ärendenas
beredning. Härmed torde enligt APU vara sörjt för att ändamålet med
Rff:s bestämmelser rörande utskänkningen av rusdrycker blir väl tillgodosett.
Gentemot statskontorets påpekande att det skulle uppstå viss överkapacitet
framhåller APU att ökningen av antalet utskänkningsställen efter 1954
års reform medfört ökat behov av tillsyn. Det är därför en fördel att kapaciteten
i den nya organisationen är större än i den nuvarande.
På grundval av det anförda är det APU:s uppfattning att utskänkningsärendena
nu bör knytas till länsstyrelserna efter de av statskontoret förordade
riktlinjerna för alternativet 1.
De rådgivande nämnderna
Av statskontoret inhämtade uppgifter i den tidigare omnämnda för APU :s
räkning gjorda utredningen framgår, att de rådgivande nämnderna i 17 av
länen sammanträdde 6 gånger eller mindre under år 1968. Genomsnittet för
samtliga nämnder var 6 sammanträden. En fråga om antalet anmärkningar
under år 1968 till nämnderna om försumlighet från restauratörernas sida
(anmärkning enligt 43 § Rff) besvarades av 16 intendenter. En intendent
redovisade 22 sådana anmärkningar. Det därnäst högsta antalet var sju och
redovisades i två fall. I fem fall hade inga sådana anmärkningar förekommit.
Under samma år ingrep intendenterna enligt 43 § Rff i 62 fall. I 59 av
dessa tillhöils rättighetsinnehavaren att vidta rättelse och i tre fall påkallade
intendenten hos länsstyrelsen förklaring att överlåtelseavtalet skulle upphöra
att gälla. Härutöver anfördes i utredningen bl. a. följande.
Rådgivande nämnden synes såsom institut närmast ha tillskapats som en
motsvarighet till de förutvarande bolagsstyrelserna. Nämndens uppgift är
såsom angivits i det föregående att avge råd och yttranden i frågor rörande
utskänkning. Nämndens kompetens härför kan sägas vara garanterad genom
dess sammansättning av representanter för länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd
och landsting. Genom sin sammansättning anses nämnden också representera
de lokala intressena ifråga om utskänkning av rusdrycker liksom
andra frågor inom alkoholförsäljningens område.
Rådgivande nämndernas verksamhet synes i stor utsträckning ha blivit
av relativt formellt slag. Tillsyns- och kontrollverksamheten inom rusdrycksområdet
åvilar på det regionala planet länsstyrelse och länsnykterhetsnämnd,
på det lokala kommunal nykterhetsnämnd samt polismyndighet.
Eftersom dessa instanser regelmässigt medverkar vid handläggningen av
ärenden rörande utskänkningstillstånd synes nämndens uppgift i dessa
ärenden vara av mindre vikt.
När det gäller överlåtelse av rätt till utskänkning kan man betrakta nämn
3
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 181
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1970
dens yttrande såsom en ren formsak. Utskänkningstillståndet har nämligen
sökts med tanke på viss restaurang och dess innehavares (föreståndares)
lämplighet har tidigare bedömts i samband med den utredning som ligger
till grund för bolagets ansökan. I denna utredning har jämväl de ovan nämnda
myndigheterna medverkat.
Däremot synes nämndens rådgivande funktion gentemot intendenten i
vad avser vidtagande av åtgärd mot försumlig restauratör f. n. icke innebära
”dubbelhandläggning” på samma sätt som konstateras här ovan. I
dessa frågor åligger det intendenten att höra nämnden innan denne fattar
beslut eller överlämnar ärendet till länsstyrelse för åtgärd, över intendentens
beslut kan besvär anföras hos länsstyrelsen. Denna bestämmelse och det
faktum att ett intimt samarbete i dessa frågor helt naturligt måste ske mellan
intendenten och de lokala polis- och nykterhetsmyndigheterna synes tala
för att även i dessa frågor samhällets såväl som den enskildes intressen blir
beaktade. Genom att föreskriva skyldighet för intendent att för yttrande
överlämna utredning enligt 12 § instruktionen till berörda myndigheter
kommer rådgivande nämndens uppgifter även i dessa frågor att kunna fullgöras
i annan ordning. Det har under utredningen framkommit att de kommunala
myndigheternas remissbehandling kräver mycket lång tid, vilket
förhållande skulle motivera rådgivande nämndens medverkan vid behandling
av här ifrågavarande ärenden. En snabbhandläggning av sådana speciella
ärenden måste dock kunna komina till stånd även på kommunal nivå.
Nämndens uppgifter i ärenden angående utminuteringsstäljenas antal och
förläggning kan dels betraktas som en regional bedömning ur nykterhetsvårdande
och social synpunkt. Kompetens i dessa frågor företräds av länsnykterhetsnämnd
och länsstyrelse (planeringsfråga) och rådgivande nämndens
medverkan vid handläggningen av sådana ärenden kan endast grunda
sig på vad som framkommer vid utredningar av dessa myndigheter. Eventuella
lokala (kommunala) synpunkter måste förutsättas bli företrädda vid
dessa myndigheters utredningar.
Som framgår av det ovan anförda synes ur de organisatoriska synpunkter
utredningsmannen har att företräda övervägande skäl tala för att rådgivande
nämndernas verksamhet kan avvecklas. De uppgifter som enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
skall handhas av dessa nämnder kan, i den
mån så ej redan sker, överföras till samhällets ordinarie tillsyns- och kontrollorgan
utan att inkräkta på individens säkerhet och samhällets ansvar
och intresse. Rådgivande nämndens sammansättning utgör för övrigt i och
för sig endast en representation av denna ordinarie samhällsapparat och
nämndens initiativmöjlighet kan likaväl fullgöras genom resp. myndigheter.
För egen del konstaterar APU att den rådgivande nämnden har sin främsta
betydelse som stöd för intendenten i dennes verksamhet. Detta har särskild
betydelse i nuvarande organisationsform, då intendenten annars skulle få
göra sin bedömning helt ensam. Nämnden är knuten till och bekostas av
systembolaget. Om handläggningen av ärendena övertas av tjänstemän på
länsstyrelsen, vars arbetsform bygger på samråd mellan olika befattningshavare,
bortfaller ett viktigt skäl för nämndens existens. I den verkställda
utredningen har även andra skäl anförts för en avveckling av de rådgivande
nämnderna. Det är därför APU:s uppfattning att, under förutsättning att
utredningsförslagen i övrigt genomförs, den rådgivande nämnden inte be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1970
31
hövs som organ i utskänkningsfrågor och att den kan ersättas av länsnykterhetsnämnden
som remissinstans i fråga om inrättande av nytt utminuteringsställe.
I sammanhanget erinras om att systembolaget enligt praxis inte
inrättar utminuteringsställe i kommun som saknar sådant utan tillstyrkande
av fullmäktige i kommunen.
Författningsförslagen
I överensstämmelse med vad sålunda anförts har APU utarbetat förslag
till erforderliga författningsändringar. Dessa omfattar Rff, länsstyrelseinstruktionen
(1958:333) och expeditionskungörelsen (1964:618). Vidare
föreslås en ny utskänkningskungörelse i ersättning för instruktionen (1954:
647) för intendenter för utskänkningsärenden. Sistnämnda förslag till
kungörelse torde få fogas som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Beträffande övriga författningsförslag skall här endast återges följande
från APU :s kommentar till ändringarna i Rff.
Den föreslagna omläggningen innebär bl. a. att den nuvarande rätten för
systembolaget att meddela beslut om utskänkning vid enstaka tillfälle till
slutet sällskap överflyttas på länsstyrelsen. Dessa ärenden bör enligt APU
kunna handläggas som enmansärenden. För att skilja denna typ av tillfällig
utskänkning från annan sådan utskänkning föreslås att den benämns
”sluten utskänkning” och att bestämmelserna härom flyttas från 33 § till
25 § Rff.
Enligt 29 § Rff i dess nuvarande lydelse skall systembolaget ansöka om
tillstånd till årsutskänkning från oktrojperiodens början före utgången av
april månad det år perioden börjar. Anmälan om sådan utskänkning skall
restauratören göra före utgången av året före periodens början. När restauratören
enligt förslaget skall vara bärare av utskänkningsrätten och således
själv ansöka om tillstånd föreslås att bestämmelserna i 27 § Rff om anmälan
av restauratör i stället skall gälla restauratörens ansökan. Tiden för ärendets
handläggning blir i stort sett oförändrad.
Anmälan om årsutskänkning kan enligt gällande bestämmelser göras helt
formlöst. När nu anmälan ersätts med ansökan av restauratören krävs enligt
APU ett skriftligt förfarande. Förslaget härom har kompletterats med
viss uppgiftsskyldighet. APU erinrar om att systembolaget enligt nuvarande
30 § Rff vid ansökan om utskänkningstillstånd äger ange förslag till föreskrifter
för utskänkningens bedrivande. Sådana förslag får i den nya ordningen
ställas av remissmyndigheterna. På ansökningshandlingen bör emellertid
i stället ställas det kravet, att den skall ange platsen för utskänkningen,
dryckessortimentet för denna samt om medgivande önskas om utsträckt
utskänkningstid eller att utskänka rusdrycker i samband med föreställning
eller underhållning. Bestämmelser angående nu nämnd uppgiftsskyldighet
föreslås intagna i 27 § Rff.
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 184- år 1970
Med restaur atören som bärare av utskänkningsrätten följer vidare enligt
APU, att det saknas anledning att behålla möjligheten för fullmäktige i
kommun att — om systembolaget ej söker — göra ansökan om utskänkningstillstånd.
Bestämmelserna härom i 29 § Rff föreslås därför slopade.
Om rättighetsinnebavaren överlåter sin rörelse på annan gäller f. n., att
systembolaget prövar om rätten till utskänkning kan överlåtas. Särskild bestämmelse
härom saknas i Rff. APU föreslår, att det i 42 § intas bestämmelser
om att länsstyrelsen har att pröva, huruvida den nye rörelseinnehavaren
uppfyller de för utskänkningstillstånd uppställda kraven.
APU :s förslag innebär att länsstyrelserna i allt väsentligt tar över de uppgifter
som nu ankommer på intendenterna enligt den instruktion som gäller
för dem. Kontrollstyrelsen har därjämte givits befogenhet att meddela allmänna
anvisningar beträffande intendenternas verksamhet. Vad APU föreslår
syftar inte till att åstadkomma någon saklig ändring i hur tillsynen över
utskänkningen skall bedrivas. Den närmare regleringen av hur tillsynsverksamheten
m. m. skall utformas bör enligt APU alltjämt ske i författning
som beslutas av Kungl. Maj :t ensam. I enlighet härmed föreslås att i 57 §
1 mom. tredje stycket Rff intas bestämmelser om att föreskrifter rörande
utskänkningen som erfordras utöver förordningen, skall meddelas av Kungl.
Maj :t. I den tidigare omnämnda utskänkningskungörelsen har intagits sådana
bestämmelser i nära överensstämmelse med bestämmelserna i instruktionen
för intendenterna.
Enligt APU bör varken i Rff eller nämnda kungörelse anges att någon
viss kategori befattningshavare skall handlägga tillsynsärendena. Det ankommer
på länsstyrelsen att besluta härom. Generellt synes det emellertid
lämpligt att den tjänsteman som i länsstyrelsen är föredragande i ärende
om utskänkningstillstånd också blir den som på länsstyrelsens vägnar inspekterar
utskänkningsställena. Föranleder vad som förekommit vid sådant
besök ingripande enligt 43 § Rff, skall tjänstemannen anmäla missförhållandena
till länsstyrelsen. Att han därefter inte skall delta i ärendets
handläggning följer av jävsbestämmelserna i 37 § länsstyrelseinstruktionen.
Påkallar utredningen endast påpekande eller erinran enligt 9 § utskänkningskungörelsen
bör den som utfört utredning ensam kunna fatta beslut
på länsstyrelsens vägnar.
Föreskriften i 64 § 1 mom. fjärde stycket Rff att polismyndigheten i orten
och kommunens nykterhetsnämnd skall underrättas, då tillstånd till utskänkning
till slutet sällskap meddelats, anser APU kunna utgå. Enligt vad
statskontoret anfört föranleder sådana underrättelser praktiskt taget aldrig
någon kontroll. Det torde även vara vanligt, tillägger APU, att underrättelsen
kommer fram först efter det tillställningen ägt rum. Däremot måste
systembolaget hållas underrättat om, vilka som erhåller tillstånd, vilka eller
vilket slag av rusdrycker tillståndet avser samt om tillstånd återkallas eller
Kungl. Maj. ts proposition nr 184 år 1970 33
ändras beträffande de drycker som får utskänkas. Bestämmelser härom
föreslås intagna i 64 § 2 mom. Rff.
Remissyttrandena
APU:s förslag har vid remissbehandlingen fått ett positivt bemötande.
Detta gäller såväl den föreslagna omläggningen av rättighetssystemet som
förslagen till omorganisation av handläggningen av utskänkningsärenden
och kontrollen av utskänkningen. Endast i några fall har man ställt sig avvisande
till förslagen eller förordat att genomförandet bör anstå. I övrigt har
på enstaka punkter vissa från förslagen avvikande meningar eller särskilda
synpunkter anförts.
Vad gäller rättighetssystemet delar man allmänt APU:s uppfattning att
det nuvarande systemet med en dubbelfunktion för distriktscheferna/intendenterna
och en bristfällig besvärsrätt för restauratörerna ej är tillfredsställande
från rättssäkerhetssynpunkt. Även om flera remissinstanser uttalar
att systemet fungerat bra och att rättssäkerhetsaspekten därför inte skall
överdrivas biträder man över lag förslaget att ställa systembolaget utanför
rättighetssystemet och i stället göra restauratörerna till bärare av utskänkningsrättigheterna,
varmed de automatiskt tillförsäkras besvärsrätt. Härom
råder enighet bland remissinstanserna. Något delade meningar råder
dock beträffande sättet att lösa frågan liksom också när den bör ske. Rättighetssystemet
sammankopplas därvid i regel med den föreslagna mera genomgripande
omorganisationen.
Flertalet remissinstanser finner förslagen i båda dessa delar i stort sett
välbetänkta och anser också att den 1 juli 1971 är en lämplig tidpunkt för
ett genomförande av förslagen. Härför talar personalsituationen i fråga om
systembolagets distriktsorganisation och den omorganisation som då sker
av länsstyrelserna.
I de fall man intar en mera avvisande eller avvaktande hållning har man
anmärkt att förslagen endast gäller en delreform som föreslås bli genomförd
innan APU slutbehandlat och redovisat sina förslag beträffande hela
komplexet som har med den framtida rusdrycksförsäljningen att göra. De
framlagda förslagen blir därmed att anse som provisoriska lösningar. Därför
har ifrågasatts om inte förslagens genomförande borde anstå och tas
upp i det större sammanhanget.
Systembolagets distrikts chefs- och intendentförening har direkt åberopat
nämnda förhållande som ett skäl för att låta förslagen anstå. Föreningen anser
inte att det finns fog för de påstådda olägenheterna med nuvarande system.
Dessa har mera sin grund i andra förhållanden än i distriktschefernas/intendenternas
dubbelfunktion. Avsaknaden i vissa fall av besvärsrätt
för restauratör är otillfredsställande, men den saken kan rättas till genom
34
Knngl. Maj:ts proposition nr 18i år 1970
en enkel författningsändring utan den föreslagna genomgripande omorganisationen.
Föreningen hänvisar i detta sammanhang till det i det föregående
redovisade yttrandet av justitieombudsmannen.
Även länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det nuvarande systemet
har fungerat bra och väl kan försvaras. Några påtagliga brister kan ej
åberopas och den påtalade bristande besvärsrätten kan undanröjas på ett
enkelt sätt. Därför synes det enligt länsstyrelsen vara systembolagets rationaliseringsönskemål
som är det främsta motivet för den föreslagna omorganisationen.
Länsstyrelsen anser sig inte kunna bedöma om rationaliseringsfrågan
är av sådan art att omläggningen erfordras, men har å andra
sidan ej anledning ifrågasätta att den frågan kan motivera åtgärderna. Med
hänsyn härtill motsätter sig länsstyrelsen inte omorganisationen.
Liknande synpunkter på besvärsfrågan framförs av länsstyrelsen i Hallands
län som dessutom ej anser omorganisationen motiverad från samhällsekonomisk
synpunkt med hänsyn till att den blir mer kostnadskrävande.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag framhåller, att den bristande besvärsrätten
i praktiken sällan medför komplikationer. Frågan har betydelse
inför ny oktrojperiod. I flertalet under perioden aktualiserade frågor om
ändringar av utskänkningsrättigheter kan restaur atören själv uppträda och
har då också besvärsrätt. Sett enbart från restaurangbolagets synpunkter är
den föreslagna delreformen inte påkallad, men bolaget ifrågasätter dock inte
APU:s bedömning att personalekonomiska och -organisatoriska skäl utgör
motiv härför.
I övrigt har förslagen beträffande omläggningen av rättighetssystemet biträtts
eller lämnats utan erinran, från den givna förutsättningen att utskänkning
av rusdrycker även i framtiden skall bygga på ett system med tillståndsrättigheter.
I organisationsfrågan ansluter man sig allmänt till förslaget, att handläggningen
av utskänkningsärenden och kontrollen helt läggs på länsstyrelserna.
Flertalet remissinstanser biträder också det av APU förordade alternativet
att lägga uppgifterna på allmän eller social sektion inom länsstyrelsen. Länsstyrelsen
i Jämtlands län förordar denna lösning intill dess frågan om en
samordnad regional konsulentverksamhet på det sociala området fått sin
lösning, då uppgifterna bör överföras på den verksamheten. Denna lösning
har framförts även av några andra remissinstanser, bl. a. av Nykterhetsrörelsernas
landsförbund som särskilt framhåller att de ekonomiska och
kommersiella synpunkterna på utskänkningen måste underordnas de sociala.
Socialstyrelsen, som också tillmäter de sociala aspekterna på utskänkningen
stor vikt, anser dock att en social konsulentverksamhet huvudsakligen
bör ägna sig åt annat än kontrollverksamhet.
I några fall ställer man sig mera avvisande till APU:s förslag i organisationsfrågan.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län liksom av länsstyrelsen
hörda myndigheter anser det olämpligt att på länsstyrelsen flytta över kon
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1970 35
trollverksamheten. Länsstyrelsen ansluter sig till ett uttalande av polismyndigheten
i Göteborg, enligt vilket det för en effektiv kontroll krävs god
person- och lokalkännedom. Växlingar på posten som handläggare innebär
en svaghet. Mot förslaget talar dessutom, att länsstyrelsens nuvarande personal
saknar både utbildning för och erfarenhet från uppgifterna. Arbetet
skall bedrivas i former som är främmande för länsstyrelsens arbetssätt och
därjämte till stor del av polisiär natur. Länsstyrelsen anser därför liksom
Göteborgs stad och nykterhetsnämnd att det bör övervägas att låta kontrollfrågan
bero till dess den samordnade regionala konsulentverksamheten på
det sociala området är utbyggd och dit förlägga kontrollen eller att anförtro
denna åt länsnykterhetsnämnderna.
Även länsstyrelsen i Uppsala län anser att kontrollfrågans lösning bör
anstå tills den regionala konsulentverksamheten blivit genomförd. Länsstyrelsen
efterlyser dessutom en redogörelse för vad kontrollen bör omfatta
och hur den bör utövas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det för övervakningen av
utskänkningsrättigheterna krävs god insikt i restaurangernas affärsmässiga
och sociala förutsättningar, god lokalkännedom och säker bedömning. De
övervakande tjänstemännen bör dessutom fritt kunna disponera sin tid och
därför ha en fri och självständig ställning. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten
av att övervakningen läggs på tjänstemän hos länsstyrelsen och
ställer sig tveksam till att f. n. lägga uppgifter på tjänstemän som saknar
de nuvarande intendenternas erfarenheter. Det är viktigt att tjänstemännen
får tillfälle att förvärva erforderlig erfarenhet och en lämplig lösning skulle
därför vara att inordna intendenterna under länsstyrelserna.
Distriktschefs- och intendentföreningen finner det rationellt att skilja
systembolaget från utskänkningsfrågorna men anser fördelarna med APU:s
förslag problematiska. Redan det förhållandet att förslaget ställer sig dyrare
än den nuvarande organisationen lotalt sett utgör enligt föreningen skäl för
att avvakta APU :s lösning av hela utskänkningskomplexet. Som ytterligare
skäl härför framförs att förslaget verkar provisoriskt med hänsyn till att
det ännu inte finns någon regional konsulentverksamhet på det sociala området.
Om likväl en omorganisation anses böra genomföras nu, är det enligt
föreningen angeläget att växlingar på posten som handläggare sker så
sällan som möjligt. Det skulle därför vara en fördel om uppgifterna kunde
anförtros åt en särskild tjänsteman. Föreningen motsätter sig inte att denne
placeras på sektion inom länsstyrelsen bara han ges tillräckligt stora befogenheter.
Härjämte uttalar föreningen den förhoppningen, att de distriktschefer/intendenter
och kontorister, som ej går i pension eller kommer att
bli kvar hos systembolaget, måtte kunna placeras på länsstyrelserna utan
försämrade lönevillkor. För personal som förtidspensioneras bör villkoren
inte bli sämre än vid 1954 års reform.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser visserligen att en särskild organisa
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
tion för utskänkningskontrollen i och för sig skulle vara att föredra, men
finner förslaget godtagbart. Det medför dock praktiska problem. Uppgiften
kräver särskilda personliga kvalifikationer och den kan inte inordnas i länsstyrelsernas
arbetsmönster. Arbetet blir till stor del förlagt utanför kansliorten
och på annars arbetsfri tid. Detta medför problem i tjänste- och avlöningshänseende.
Dessa frågor måste enligt länsstyrelsens mening först
lösas.
Länsstyrelsen i Hallands län förordar det av APU avvisade länsstyrelsealternativet
med en särskild för utskänkningsärendena anställd tjänsteman.
Denna lösning erbjuder möjlighet att för uppgiften anställa person med
social och samhällsekonomisk inriktning. Den öppnar dessutom möjligheten
att utnyttja de nuvarande intendenternas och biträdande intendenternas
erfarenheter. Länsstyrelsen finner det angeläget att denna expertis
tillvaratas inte minst under ett övergångsskede.
Kontrollstyrelsen ansluter sig till förslaget att utskänkningsfrågorna läggs
på allmän eller social sektion. Med hänsyn till kravet på personlig kännedom
om utskänkningsverksamheterna torde uppgiften få koncentreras på
viss tjänsteman. Därmed skapas förutsättning för att för uppgiften utse person
med social och samhällsvetenskaplig utbildning och inriktning vilket
styrelsen finner vara av stort värde.
Systembolaget tillstyrker förslaget. Ett genomförande av omorganisationen
vid halvårsskiftet 1971 är lämpligt med hänsyn till personalförhållandena
inom den nuvarande distriktsorganisationen och till den omorganisation
som då sker av länsstyrelserna. Sker ej den här aktuella omorganisationen
vid nämnda tidpunkt måste ett flertal nya distriktschefer/intendenter
tillsättas och bolaget måste för framtiden arbeta med en dubbel
distriktsorganisation, dels den som krävs för uppgifterna på utskänkningsområdet
dels den som byggts upp för handledning och kontroll av butiksverksamheten
genom bolagets butiksinspektörer och konsulenter. Bolaget
framhåller vidare, att endast en del av nuvarande distriktschefer/intendenter
kan beredas tjänster i sistnämnda organisation. De återståendes erfarenheter
bör las till vara av länsstyrelserna. Skulle anställning hos länsstyrelsen
innebära placering i lägre tjänst än den nuvarande, är bolaget berett att
tillskjuta mellanskillnaden i lön. Även de kontorister som ej kan sysselsättas
av bolaget bör utnyttjas av länsstyrelserna och bolaget kommer att medverka
till att denna personal får nya anställningar med minst oförändrade
löner.
Även i andra än nu återgivna remissyttranden har man framhållit värdet
att på ett eller annat sätt utnyttja de erfarenheter som de nuvarande distriktscheferna/intendenterna
besitter. Från länsstyrelsernas sida har man
dessutom genomgående för en anslutning till APU:s organisationsförslag
understrukit behovet av personalförstärkning för de nya arbetsuppgifterna.
I kompetensfrågan har man i ett flertal fall, vilket också framgått av den
Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1970
37
tidigare redogörelsen, framhållit värdet av att för uppgifterna kunna anställa
personer med social och samhällsvetenskaplig utbildning och inriktning.
Å andra sidan förekommer också uttalanden om att man för dessa
uppgifter ej bör ställa andra krav än som redan gäller för anställning på
allmän eller social sektion hos länsstyrelsen.
Kontrollstyrelsen framhåller, att omorganisationen även får återverkningar
på det centrala organets verksamhet. Man har att räkna med att utskänkningsfrågorna
inledningsvis kommer att handhas av oerfaren personal.
Detta ställer ökade krav på centrala föreskrifter och anvisningar och på en
intensivare central rådgivande verksamhet. För därmed sammanhängande
uppgifter krävs en förstärkning med en kvalificerad tjänst på den byrå som
handhar alkoholfrågorna inom det centrala organet.
Vid remissbehandlingen har man utan undantag biträtt APU:s förslag,
att de rådgivande nämnderna bör avvecklas i samband med omorganisationen.
Förslaget atL göra länsnykterhetsnämnden till remissinstans i fråga
rörande nytt utminuteringsställe har också vunnit allmän anslutning. Endast
länsstyrelsen i Gävleborgs län har en annan uppfattning och menar att
uppgiften bör ankomma på länsstyrelsen och handläggas inom den blivande
planeringsavdelningen.
Några remissinstanser har i detta sammanhang även tagit upp frågan om
utskänkningsrättigheternas anknytning till bestämda fyraåriga oktrojperioder.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att detta system medför en
kraftig punktvis arbetsbelastning hos länsstyrelserna. Denna belastning
skulle undanröjas och ej oväsentliga besparingar av resurserna skulle uppnås
om oktroj systemet slopas och ersätts med i tiden obundna tillstånd med
möjlighet att återkalla ett givet tillstånd under viss tid eller tills vidare.
Även Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser alt oktroj systemet bör
slopas i samband med ett genomförande av de här aktuella åtgärderna. I stor
utsträckning saknas det behov av en sakprövning vart fjärde år. Ofta är
det inte fråga om några påtagliga materiella förändringar inför en ny oktrojperiod.
Den ansamling av framställningar om utsträckt tid och annan villkorsförenad
utskänkning som då förekommer torde enligt bolaget sannolikt
vara en följd av själva systemet. Medgivande om tillstånd tills vidare
skulle Lroligen begränsa sådana framställningar och de som likväl görs
skulle kunna behandlas successivt. Bolaget erinrar om att man i Finland
redan frångått oktrojsystemet och framhåller dessutom att vissa intendenter
inför den nu löpande oktrojperioden i stället för att utställa nya kontrakt
prolongerade de tidigare utfärdade kontrakten genom enbart en påtecknad
förklaring. Som alternativ till ett omedelbart slopande av oktrojsystemet
framför bolaget en allmän förlängning av oktrojperioderna eller i vart fall
en förlängning av den löpande perioden till dess utskänkningsfrågan i dess
helhet löses på grundval av APU :s slutliga förslag.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i år 1970
Utöver vad nu anförts har man vid remissbehandlingen framfört synpunkter
även på förfåttningsfårslagen. Vad gäller Rff har flera remissinstanser
uppmärksammat bestämmelserna i 14 § andra stycket, om att utminuteringsställe
endast får inrättas i stad, köping eller municipalsamhälle med
minst 5 000 invånare. Ändring bör ske så att en anpassning sker till den nya
kommunlagstiftningen.
Benämningen sluten utskänkning för sådan som äger rum vid enstaka
tillfälle till slutet sällskap (25 § c) finner man allmänt välfunnen. Sveriges
centrala restaurangbolag förordar dock benämningen tillfällig sluten utskänkning
för att därmed skilja denna form av sluten utskänkning från annan
sådan utskänkning. Skall möjligheten till sluten utskänkning inom
militär mäss och inom nöjes- eller idrottsplats kvarstå, måste enligt kontrollstyrelsen
i 36 § göras undantag för utskänkning enligt 25 § c.
Vidare har framförts, att ansökan om utskänkningstillstånd bör innehålla
alla för tillståndsbedömningen relevanta uppgifter och att tillståndsbeviset
hör innehålla uppgifter om utskänkningslokaler och alla andra i nuvarande
överlåtelsekontraktet intagna uppgifter. Detta kräver kompletteringar
av 27 och 39 §§. Med hänsyn till detta behov av ytterligare uppgifter förordar
kontrollstyrelsen, att det i Rff i stället för en fullständig reglering av
uppgiftsskyldigheten endast anges att ansökan skall göras och tillstånd skall
meddelas på blankett enligt centralt fastställt formulär.
Härjämte har framförts, att byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd bör
höras beträffande utskänkningslokalernas tekniska och sanitära standard
(28 §), att bestämmelser bör tas in om ersättare för tillståndsinnehavaren
(40 §), att kompletterande bestämmelser krävs beträffande utskänkning
vid överlåtelse på ny innehavare varvid även krav framförts om anmälningsskyldighet
beträffande överlåtelse (42 §), att länsnykterhetsnämnden bör
höras rörande utskänkning efter kl. 22 (47 §) och beträffande utskänkning
i samband med anordnande av föreställning eller underhållning (52 §),
att nämnden bör underrätta länsstyrelsen om gjorda iakttagelser (57 §)
och erhålla besked om tillstånd som polismyndigheten meddelat (64 §).
Kontrollstyrelsen anser dessutom, att nuvarande bestämmelser i 64 § 2
mom. om skyldighet att föra anteckningar om beslut i utskänkningsärenden
bör bibehållas i avvaktan på den slutliga regleringen på utskänkningsområdet.
Styrelsen pekar vidare på behov av vissa kompletteringar av ikraftträdandebestämmelserna.
Slutligen har ett flertal remissinstanser vänt sig
mot att en expeditionsavgift om 20 kr. enligt förslaget skulle utgå för nu
inte avgiftsbelagda tillstånd till sluten utskänkning. Man anser att någon
avgiftsbeläggning inte bör förekomma och förordar en ändring av expeditionskungörelsen
(1964: 618) i enlighet härmed.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
39
Departementschefen
APU har lagt fram förslag till en delreform som i korthet innebär att systembolaget
inte längre skall ha någon befattning med utskänkningen av
rusdrycker. Bolaget skall inte längre vara bärare av utskänkningsrättigheterna
och nu gällande ordning med särskilda överlåtelsekontrakt mellan
bolaget och restauratörerna avskaffas. Restauratörerna skall i stället själva
kunna söka och erhålla sådana rättigheter. Härigenom tillförsäkras restauratörerna
en besvärsrätt som de nu i vissa fall inte har. Länsstyrelsen blir även
i fortsättningen den tillståndsgivande myndigheten men föreslås få ta över
såväl alla uppgifter som har med tillståndsgivningen att göra söm kontrollen
över utskänkningen.
Systembolagets distriktsorganisation med särskilda distriktschefer, som
samtidigt är intendenter för utskänkningsärenden, föreslås ersatt med en
organisation för utskänkningen inom länsstyrelsens ram. För uppgifterna
erforderlig personal skall därvid ingå i allmän eller social sektion på länsstyrelsen.
För systembolagets del skapas härigenom möjlighet till en rationellare
regional organisation med sikte enbart på utminuteringen av rusdrycker.
Som en följd av omorganisationen anses de nuvarande rådgivande
nämnderna i de olika länen kunna slopas. Deras uppgifter skulle tas över
av länsstyrelserna och, såvitt gäller uppgiften att avge yttranden beträffande
inrättande av nya utminuteringsställen, av länsnykterhetsnämnderna.
Den föreslagna omorganisationen kräver personalförstärkningar för länsstyrelsernas
del. Totalt skulle omorganisationen enligt beräkningar, som
APU låtit utföra, medföra ökade årliga kostnader för länsstyrelserna med
ca 2,1 milj. kr. Härtill kommer en engångskostnad för pensioneringar på
inemot 700 000 kr. För systembolaget skulle följden bli kostnadsbesparingar
på minst 1,9 milj. kr.
Förslaget har vid remissbehandlingen fått ett överlag positivt mottagande.
Så gott som fullständig enighet råder om att en omläggning av rättighetssystemet
nu sker i enlighet med förslaget. I organisationsfrågan har några
remissinstanser ställt sig tveksamma inför eller avvisande till förslaget att
på länsstyrelserna lägga även kontrollen av utskänkningen. Flertalet av remissinstanserna
har dock biträtt förslaget även i denna del, varvid man
särskilt pekat på möjligheten att anförtro kontrollen åt den regionala konsulentverksamhet
på det sociala området som är under uppbyggnad.
För egen del finner jag de av APU framlagda förslagen väl grundade.
Enligt min mening har det också förelegat bärande skäl för utredningen att
bryta ut de här aktuella utskänkningsfrågorna för en särbehandling redan
nu. Jag ansluter mig därför till den föreslagna omläggningen men vill samtidigt
framhålla, att denna inte får tolkas som en kritik mot det arbete som
utförts av distriktschefer/intendenter i den nuvarande organisationsfor
-
40
Kungl. Maj. ts proposition nr 184- år 1970
men. Den har fungerat tillfredsställande. Omläggningen är betingad av
andra skäl. Systembolaget bör frikopplas från dess uppgifter med utskänkningen
av rusdrycker och från den utgångspunkten framstår det som naturligt
att utskänkningsfrågorna helt läggs på den nu tillståndsgivande myndigheten,
dvs. länsstyrelsen. Genom att därvid restauratören själv blir bärare
av utskänkningsrättigheten undanröjs eu nu i vissa fall bristande besvärsrätt.
Detta finner jag särskilt betydelsefullt.
Efter samråd med chefen för civildepartementet förordar jag således den
av APU föreslagna omläggningen varigenom länsstyrelsen tar över även de
uppgifter avseende utskänkningen inklusive kontrollen därav som nu åvilar
systembolaget. Att lägga kontrolluppgifterna på annat organ finner jag
mindre välbetänkt från organisationssynpunkt, även om dessa uppgifter kan
sägas i viss mån vara av annat slag än som länsstyrelserna nu sysslar med.
Genom att samla alla uppgifterna på utskänkningsområdet hos länsstyrelsen
bör det skapas de bästa förutsättningarna för en rationellt bedriven verksamhet.
Omläggningen bör genomföras med verkan fr. o. in. den 1 juli 1971
men hänsyn både till den partiella omorganisation av länsstyrelserna som
då sker och till personalsituationen inom systembolagets distriktsorganisation.
Vid beslut härom av årets höstriksdag ges erforderlig tid för de med
omläggningen förenade praktiska åtgärderna.
.lag skall här inte närmare gå in på de med omorganisationen sammanhängande
personalfrågorna. Uppenbart är att den kräver .vissa personalförstärkningar
för länsstyrelsernas del samtidigt som den ger möjlighet för
systembolaget att skära ner sin fältorganisation, eftersom denna kan anpassas
med hänsyn enbart till bolagets utminutering av rusdrycker. Länsstyrelsernas
personalfrågor ämnar chefen för civildepartementet ta upp i
1971 års statsverksproposition.
Förslaget att de rådgivande nämnderna avvecklas samtidigt med omläggningens
genomförande finner jag följdriktigt och jag biträder även förslaget
att länsnykterhetsnämnderna då träder till som remissinstans i frågor som
gäller inrättande av nya utminuteringsställen.
Några remissinstanser har framfört önskemål om ett slopande av oktrojsystemet
eller eu förlängning av oktrojperioderna samtidigt med den nu
behandlade omläggningen. Jag ställer mig tveksam till dessa önskemål
eftersom jag förutsätter att oktroj systemet är ett spörsmål som APU kommer
att behandla. Ett ställningstagande till oktroj frågorna bör därför enligt
min mening anstå till dess utredningens förslag framlagts.
Vid remissbehandlingen har även framförts vissa förslag till ändringar
i utredningens författningsförslag. Jag har härvidlag tagit fasta på påpekandena
om att ansökan om utskänkningstillstånd bör innehålla alla för bedömningen
relevanta fakta och att tillståndsbeviset bör innehålla i princip
alla de uppgifter som nuvarande överlåtelsekontrakt innehåller. I stället
för en komplettering med härav betingad ytterligare uppgiftskyldighet i Rff
Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1970
41
förordar jag kontrollstyrelsens lösning att ansökan skall göras och bevis
meddelas på blankett enligt fastställt formulär. Även andra av remissinstanserna
föreslagna ändringar i Rff bar beaktats. Därjämte ansluter jag mig
till den av vissa remissinstanser framförda uppfattningen att tillstånd
till sluten utskänkning inte bör beläggas med avgift. Jag förordar att bestämmelser
härom tas in i bilagan till expeditionskungörelsen (1964: 618).
Vidare biträder jag APU:s förslag att erforderliga tillämpningsföreskrifter
tas in i en särskild utskänkningskungörelse och att denna kungörelse ersätter
nuvarande instruktion för intendenterna för utskänkningsärenden (SFS
1954:647).
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:
521).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
Bilaga
APU: s förslag till utskänkningskungörelse
1 §
Länsstyrelsen skall, i enlighet med föreskrifter i rusdrycksförsäljningsförordningen
och denna kungörelse, öva tillsyn över utskänkningsbestämmelsernas
efterlevnad och utskänkningens handhavande i övrigt.
Att länsstyrelsen i vissa fall kan taga befattning med ärenden om utskänkning
av rusdrycker utom länet framgår av bestämmelserna angående trafikutskänkning
i 35 § rusdrycksförsäljningsförordningen.
Kontrollstyrelsen äger meddela allmänna anvisningar rörande tillsynen.
2 § .
Länsstyrelsen skall äga kännedom om nykterhetsförhållandena i länet
samt om där belägna restauranger, hotell, pensionat, allmänna samlingslokaler,
festvåningar och därmed jämförliga lokaler.
3 §
Länsstyrelsen skall verka för att utskänkningen av rusdrycker inom länet
bedrives i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter samt att
ordning, nykterhet och trevnad råder på utskänkningsställen för sådana
drycker. Länsstyrelsen bör härvid samarbeta med polismyndigheter samt
nykterhets- och barnavårdsnämnder liksom andra myndigheter och sammanslutningar
med uppgifter, som berör detta område.
4 §
Vid utredning i ärende angående tillstånd till utskänkning av rusdrycker
skall länsstyrelsen göra sig underrättad om utskänkningslokalernas beskaffenhet.
Den som bereder ärendet i länsstyrelsen bör skaffa sig personlig
kännedom om lokalerna och undersöka huruvida de med hänsyn till belägenhet,
inredning och utstyrsel samt möjligheterna till överblick är lämpliga
för ändamålet.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas lokaler, där utskänkning av rusdrycker
i drinkbar eller genom självservering förekommer.
5 §
Den kontroll över utskänkningsställen för rusdrycker som åvilar länsstyrelsen
bör i första hand avse rörelsens allmänna karaktär. Länsstyrelsen
skall därvid pröva huruvida utskänkningsrörelse uppfyller de särskilda krav
som med hänsyn till nykterhet, ordning och trevnad bör uppställas på sådan
rörelse. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas utskänkning, som bedrives
i drinkbar eller genom självservering.
Länsstyrelsen skall skaffa sig kännedom om utskänkningsställenas skötsel
och därvid särskilt kontrollera efterlevnaden av 41 a och 46 §§ samt
57 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.
Kung!. Maj:ts proposition nr 184 år 1970
43
6 §
Den som har att å länsstyrelsens vägnar taga befattning med tillsynen
över utskänkningen av rusdrycker skall vid besök på utskänkningsställe
övervaka efterlevnaden av föreskriften i 48 § rusdrycksförsäljningsförordningen.
Han bör genom överläggningar med rättighetsinnehavaren och, i
förekommande fall, genom råd och anvisningar verka för att ändamålet
med nämnda föreskrifter blir väl tillgodosett. I samma syfte bör han, där
så lämpligen kan ske, i samråd med rättighetsinnehavaren upptaga överläggningar
med dennes personal.
7 §
Länsstyrelsen skall i samråd med partihandelsbolaget och detaljhandelsboiaget
verka för att reklam för rusdrycker icke bedrives på sätt som finnes
uppenbarligen stå i strid med det i 7 § samma förordning angivna syftet.
8 §
Finnes på grund av underrättelse eller anmälan från myndighet eller enskild
eller eljest anledning till misstanke att vid utskänkning förekommit
missförhållande som avses i 43 § rusdrycksförsäljningsförordningen, skall
länsstyrelsen genast verkställa utredning.
Vid sådan utredning skall rättighetsinnehavaren samt den mot vilken åtgärd
eljest kan ifrågakomma, erhålla tillfälle att avgiva förklaring.
9 §
Har rättighetsinnehavare eller hos honom anställd gjort sig skyldig till
förseelse eller har rättighetsinnehavare på annat sätt åsidosatt sina skyldigheter
enligt rusdrycksförsäljningsförordningen, men finner länsstyrelsen att
vad som ligger den felande till last är obetydligt eller klart ursäktligt, må
länsstyrelsen låta saken bero vid ett påpekande eller en erinran till vederbörande.
10 §
Förekommer anledning till antagande att i viss lokal eller på viss plats
rusdrycker förtäres eller förvaras i strid med gällande bestämmelser om
förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker och Öl m. m.,
skall länsstyrelsen så långt ske kan göra sig underrättad om förhållandena.
I fall enligt första stycket bör den, som å länsstyrelsens vägnar utövar
tillsynen, när så finnes påkallat, erinra om innebörden av gällande bestämmelser
och om möjligheterna att erhålla rätt till utskänkning.
Kan rättelse icke åstadkommas genom åtgärd enligt andra stycket eller
framkommer att lagöverträdelse av ej allenast obetydlig beskaffenhet ägt
rum, skall länsstyrelsen anmäla förhållandet till polismyndigheten.
11 §
Rusdrycker, som inköpts för utskänkningsändamål, får icke användas
annorledes än för utskänkning eller matlagning i rättighetsinnehavarens
rörelse.
12 §
Planerad ändring av utskänkningslokalerna skall av rättighetsinnehavaren
i god tid innan åtgärd vidtages anmälas till länsstyrelsen.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1970
13 §
Den som å länsstyrelsens vägnar företar inspektion av utskänkningsställe
är berättigad till skälig ersättning för mat och dryck, som han beställt och
förtärt i samband med inspektionen.
Denna kungörelse träder i kraft den , då instruktionen
(1954: 647) för intendenter för utskänkningsärenden skall upphöra att gälla.
KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700580
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1970:66 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen s. 1 i texten