Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i sjölagen m. in

1970-10-23 · 49 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 47 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:185, Med förslag till lag om ändring i sjölagen m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

1

Nr 185

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i sjölagen m. in.; given Stockholms slott den

23 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

2) lag om ändring i lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg,

3) lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),

4) lag om ändring i föräldrabalken,

5) lag om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om forum i

sjörättsmål. Enligt nuvarande lag tas sådana mål upp av rådhusrätt eller

vissa häradsrätter. Enligt förslaget skall sjörättsmål som huvudregel koncentreras

till sju tingsrätter i landet. Mål som uteslutande rör annat fartyg

än handels- eller fiskefartyg får dock tas upp av tingsrätt som är behörig

enligt allmänna regler i rättegångsbalken. Undantagsregeln får främst betydelse

för nöjes- och fritidstrafiken. Lagstiftningen, som delvis hänger

samman med underrättsreformen, föreslås träda i kraft den 1 januari 1971. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 185

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. I)1,

dels att i 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—313, 315, 317 och

330 §§ orden ”sjöfartsstyrelsen” och ”styrelsen” skall bytas ut mot ”sjöfartsverket”

respektive ”verket”,

dels att i 314 § ordet ”underrätt” skall bytas ut mot ”tingsrätt”,

dels att i 330 § ordet ”telestyrelsen” skall bytas ut mot ”televerket”,

dels att 3, 231, 305, 307, 316 och 336—343 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §.:

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande

givit eller utfäst sig att giva varvsägaren

eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upprättats,

att låta den intagas, om

byggnaden verkställes i stad med

rådhusrätt, i rådhusrättens protokoll

och eljest i protokollet hos närmaste

rådhusrätt; och njute sedan

förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken

sägs.

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande

givit eller utfäst sig att giva varvsägaren

eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upprättats,

att låta den intagas i protokollet

hos Stockholms tingsrätt; och

njute sedan förmånsrätt enligt 17

kap. handelsbalken.

231 §.;

Anspråk på--------

Tvist om gottgörelse, som avses i

första stycket, prövas av sjömansnämnden

i Stockholms sjömanshusdistrikt.

Talan må ej föras mot

nämndens beslut i sådan tvist. 1 2 3

bärgningsföretaget slutförts.

Tvist om gottgörelse, som avses i

första stycket, prövas av sjömansnämnden.

Talan må ej föras mot

nämndens beslut i sådan tvist.

1 Senaste lydelse av 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—315, 317 och 330 §§ 1967: 48.

2 Senaste lydelse 1964: 658.

3 Senaste lydelse 1964: 728.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

305 §.!

Sjöförklaring inom riket hålles av

den allmänna underrätten för Luleå,

Sundsvall, Stockholm, Kalmar,

Malmö, Göteborg eller Karlstad. Behörig

är den domstol som är närmast

den hamn eller ort där sjöförklaring

skall äga rum enligt 304 §.

Konungen äger dock för viss hamn

förordna att annan av domstolarna

skall vara behörig, om det är ändamålsenligt

med hänsyn till trafikförbindelser

och övriga förhållanden.

Om annat-----------

Vid sammanträde för sjöförklaring

skall rätten bestå av en lagfaren

domare såsom ordförande samt

två personer som äro kunniga och

erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en

av de senare bör hava grundlig erfarenhet

från tjänst som fartygseller

maskinbefäl på handelsfartyg

och nyligen hava utövat sådan tjänst.

Rätten utser för varje sjöförklaring

de särskilda ledamöterna från en

förteckning, som sjöfartsstyrelsen

årligen upprättar för varje fartygsinspektionsdistrikt.

Förteckningen

skall upptaga minst tjugo personer.

Om biträde av person med särskild

sakkunskap i visst fall är ändamålsenligt,

äger rätten tillkalla sådan

person att inträda såsom ytterligare

ledamot i rätten, även om han

ej är upptagen i förteckningen. Särskild

ledamot skall vara svensk medborgare

och hava fyllt tjugofem år.

Den som är omyndig eller i konkurstillstånd

får ej vara ledamot. Särskild

ledamot äger uppbära ersättning

av allmänna medel enligt

bestämmelser som meddelas av

Konungen.

I Danmark —--------—

I övrigt---------—

I fråga —----—-----

Sjöförklaring inom riket hålles av

Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar,

Malmö, Göteborgs eller Karlstads

tingsrätt. Behörig är den domstol

som är närmast den hamn eller

ort där sjöförklaring skall äga rum

enligt 304 §. Konungen äger dock för

viss hamn förordna att annan av

domstolarna skall vara behörig, om

det är ändamålsenligt med hänsyn

till trafikförbindelser och övriga förhållanden.

— av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring

skall rätten bestå av lagfaren

domare såsom ordförande samt

två personer som äro kunniga och

erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en

av de senare bör hava grundlig erfarenhet

från tjänst som fartygseller

maskinbefäl på handelsfartyg

och nyligen hava utövat sådan tjänst.

Rätten utser för varje sjöförklaring

de särskilda ledamöterna från en förteckning,

som sjöfartsverket årligen

upprättar för varje sjöfartsinspektionsdistrikt.

Förteckningen skall

upptaga minst tjugo personer. Om

biträde av person med särskild sakkunskap

i visst fall är ändamålsenligt,

äger rätten tillkalla sådan person

att inträda såsom ytterligare ledamot

i rätten, även om han ej är

upptagen i förteckningen. Särskild

ledamot skall vara svensk medborgare.

Den som är omyndig eller i

konkurstillstånd får ej vara ledamot.

Särskild ledamot äger uppbära

ersättning av allmänna medel enligt

bestämmelser som meddelas av

Konungen.

--landets lag.

--norsk konsul.

— meddelas vitesföreläggande.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

När anmälan

Till sammanträde

Befälhavaren skall

I den mån det kan ske skola sakägarna

genom särskilda meddelanden

underrättas om tid och plats för

sammanträdet samt var och när anmälningen

om sjöförklaring med

därtill hörande handlingar finnes

tillgänglig. Sjöfartsstyrelsen skall

alltid underrättas om tid och plats

för sammanträdet. Gäller sjöförklaringen

händelse, som angår säkerheten

på fartyg, skall även fartygsinspektören

underrättas.

De särskilda ---------

på fartyget,

genom befälhavaren,

vid vite.

I den mån det kan ske skola sakägarna

genom särskilda meddelanden

underrättas om tid och plats för

sammanträdet samt var och när anmälningen

om sjöförklaring med

därtill hörande handlingar finnes

tillgänglig. Sjöfartverket skall alltid

underrättas om tid och plats för

sammanträdet. Gäller sjöförklaringen

händelse, som angår säkerheten

på fartyg, skall även överinspektören

i sjöfartsinspektionsdistriktet underrättas.

— annan synpunkt.

307 §.!

316

För varje fartygsinspektionsdistrikt

skall finnas förteckning över

personer, som äro skickade att utföra

uppdrag att besiktiga fartyg

eller last. Förteckningen upprättas

årligen av sjöfartsstyrelsen och hålles

tillgänglig hos de underrätter

som sjöfartsstyrelsen föreskriver.

336

Rådhusrätt är första domstol i

mål, som skall bedömas efter denna

lag. Om häradsrätts behörighet i vissa

fall att upptaga sådant mål gälla

särskilda bestämmelser.

§-x

För varje sjöfartsinspektionsdistrikt

skall finnas förteckning över

personer, som äro skickade att utföra

uppdrag att besiktiga fartyg eller

last. Förteckningen upprättas årligen

av sjöfartsverket och hålles tillgänglig

hos de underrätter som sjöfartsverket

föreskriver.

§.J

Första domstol i tvistemål rörande

förhållande som avses i denna

lag är Luleå, Sundsvalls, Stockholms,

Kalmar, Malmö, Göteborgs eller Karlstads

tingsrätt. Detsamma gäller

brottmål i fråga om gärning som avses

i denna lag, även om gärningen

är belagd med strängare straff i

brottsbalken.

Rör mål som anges i första stycket

uteslutande annat fartyg än handelsfartyg

eller fiskefartyg, får målet

upptagas även av tingsrätt som är

behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år WTO

o

(Nuvarande lydelse)

(.Föreslagen lydelse)

337

Bestämmelserna om laga domstol

i tvistemål i allmänhet äga motsvarande

tillämpning i fråga om rådhusrätts

behörighet att upptaga tvistemål

enligt denna lag. Talan får

även väckas vid rådhusrätten i den

ort där fartyget finnes. När säkerhet

för fordran ställts hos myndighet till

befrielse från kvarstad eller annan

handräckning, får talan väckas vid

rådhusrätten i den ort där säkerheten

ställts. Talan angående fordran

som säkerheten avsett får väckas And

sistnämnda rådhusrätt, äA''en om säkerheten

frigivits. Finnes ej rådhusrätt

i ort, där svaranden kunnat sökas

enligt vad som nu sagts, får talan

väckas vid den rådhusrätt som

är närmast den orten.

Äro flera

§.x

I fråga om behörigheten för de

tingsrätter som anges i 336 § första

stycket att upptaga tvistemål enligt

denna lag äga bestämmelserna om

laga domstol i tvistemål i allmänhet

motsvarande tillämpning. Talan

får även väckas vid den av tingsrätterna

som är domstol för den ort

där fartyget finnes. Har säkerhet för

fordran ställts hos myndighet til!

befrielse från kvarstad eller annan

handräckning, får talan ATäckas även

vid den av tingsrätterna som är domstol

för den ort där säkerheten

ställts. Talan angående fordran som

säkerheten avsett får väckas vid sistnämnda

tingsrätt, även om säkerheten

frigivits.

Om domstolen för den ort där svaranden

enligt i första stycket angivna

grunder kunnat sökas icke är

tingsrätt som anges i 336 § första

stycket, väckes talan vid den av dessa

tingsrätter som är närmast den

orten.

- rederiets hemvist.

338

Bestämmelserna om laga domstol

i brottmål i allmänhet äga motsvarande

tillämpning i fråga om rådhusrätts

behörighet att upptaga

brottmål enligt denna lag. Finnes ej

rådhusrätt i ort, vid vars domstol

den misstänkte haft att svara enligt

vad som nu sagts, får åtal väckas vid

den rådhusrätt som är närmast den

orten.

339

Talan mot dispasch föres genom

klander hos rådhusrätten i den ort

där dispaschen är utgiven.

Dispasch, som — ------— —

1 Senaste lydelse 1967: 48.

§-X

1 fråga om behörigheten för de

tingsrätter som anges i 336 § första

stycket att upptaga brottmål som där

avses äga bestämmelserna om laga

domstol i brottmål i allmänhet motsvarande

tillämpning. Om domstolen

för den ort där den misstänkte

enligt vad nu sagts haft att svara

icke är någon av nämnda tingsrätter,

väckes åtal vid den av dessa

tingsrätter som är närmast den orten.

_i

Talan mot dispasch föres genom

klander hos tingsrätten för den ort

där dispaschen är utgiven.

--till efterrättelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

340

Rådhusrätt är i dispaschmål domför

med tre eller högst fyra lagfarna

domare jämte tre särskilda ledamöter

utsedda enligt 341 §. Rådhusrätten

är dock domför med en lagfaren

domare vid prövning om klander

skall avvisas och vid sådan handläggning

som avser måls beredande

eller som enligt 341 och 343 §§ ankommer

på rådhusrätten.

341

För stad, vars rådhusrätt äger

upptaga dispaschmål, upprättar sjöfartsstyrelsen

årligen en förteckning,

vari upptagas minst tolv personer,

som äro kunniga i handel och

sjöfart och som äro skickade att

tjänstgöra som särskilda ledamöter

i dispaschmål. Bland dem som upptagits

i denna förteckning utser rätten

för varje mål tre för tjänstgöring

som särskilda ledamöter. Om

på grund av förfall eller annat hinder

föreskrivet antal ledamöter ej

kan utses från förteckningen, utser

rätten annan lämplig person att vara

särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara svensk

medborgare och hava fyllt tjugofem

år. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd

får ej vara ledamot.

Särskild ledamot äger uppbära ersättning

av allmänna medel enligt

bestämmelser som meddelas av Konungen.

§-1

Tingsrätt är i dispaschmål domför

med tre eller högst fyra lagfarna

domare jämte tre särskilda ledamöter

utsedda enligt 341 §. Rätten är

dock domför med en lagfaren domare

vid prövning om klander skall avvisas

och vid sådan handläggning

som avser måls beredande eller som

enligt 341 och 343 §§ ankommer på

tingsrätten.

§-J

För domsaga, vars tingsrätt äger

upptaga dispaschmål, upprättar sjöfartsverket

årligen en förteckning,

vari upptagas minst tolv personer,

som äro kunniga i handel och sjöfart

och som äro skickade att

tjänstgöra som särskilda ledamöter

i dispaschmål. Bland dem som upptagits

i denna förteckning utser rätten

för varje mål tre för tjänstgöring

som särskilda ledamöter. Om på

grund av förfall eller annat hinder

föreskrivet antal ledamöter ej kan

utses från förteckningen, utser rätten

annan lämplig person att vara

särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara svensk

medborgare. Den som är omyndig

eller i konkurstillstånd får ej vara

ledamot. Särskild ledamot äger uppbära

ersättning av allmänna medel

enligt bestämmelser som meddelas

av Konungen.

342 §.

Vill någon klandra dispasch, skall

han inom fyra veckor från dispaschens

dag till rådhusrätten inkomma

med klanderinlaga. Med de

avvikelser som följa av tredje stycket

i denna paragraf äga i övrigt bestämmelserna

i 52 kap. 2, 3, 5, 6 och

8—12 §§ rättegångsbalken motsva
1

Senaste lydelse 1967: 48.

Vill någon klandra dispasch, skall

han inom fyra veckor från dispaschens

dag till tingsrätten inkomma

med klanderinlaga. Med de avvikelser

som följa av tredje stycket i

denna paragraf äga i övrigt bestämmelserna

i 52 kap. 2, 3, 5, 6 och 8—

12 §§ rättegångsbalken motsvarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rande tillämpning i mål om klander

av dispasch. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället rådhusrätten.

Upptages klander av dispasch,

äger motpart utan avgift få ut en avskrift

av klanderinlagan. Vill han

bemöta klandret, skall han senast

fyra veckor efter fullföljdstidens utgång

till rådhusrätten inkomma med

skriftlig förklaring. Om denna rätt

att få del av klandret och att avgiva

förklaring bör rådhusrätten sända

meddelande till varje känd sakägare.

Rätten äger ---------

343

Talan mot rådhusrätts utslag eller

beslut i dispaschmål föres genom besvär

till högsta domstolen. Vill någon

anföra besvär, skall han inom

fyra veckor från den dag, då utslaget

eller beslutet meddelades, till rådhusrätten

inkomma med besvärsinlaga.

Beträffande klagandens skyldighet

att nedsätta fullfölj dsavgift

och belopp till säkerhet för kostnadsersättning

åt motpart samt i fråga

om rättegången i övrigt äga bestämmelserna

i 54 kap. 16—19 §§ och 56

kap. rättegångsbalken motsvarande

tillämpning. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället rådhusrätten.

tillämpning i mål om klander av dispasch.

Bestämmelse som avser hovrätt

gäller därvid i stället tingsrätten.

Upptages klander av dispasch,

äger motpart utan avgift få ut en avskrift

av klanderinlagan. Vill han bemöta

klandret, skall han senast fyra

veckor efter fullföljdstidens utgång

till tingsrätten inkomma med skriftlig

förklaring. Om denna rätt att få

del av klandret och att avgiva förklaring

bör tingsrätten sända meddelande

till varje känd sakägare.

— — genom utslag.

S-1

Talan mot tingsrätts utslag eller

beslut i dispaschmål föres genom

besvär till högsta domstolen. Vill någon

anföra besvär, skall han inom

fyra veckor från den dag, då utslaget

eller beslutet meddelades, till tingsrätten

inkomma med besvärsinlaga.

Beträffande klagandens skyldighet

att nedsätta fullföljdsavgift och belopp

till säkerhet för kostnadsersättning

åt motpart samt i fråga om

rättegången i övrigt äga bestämmelserna

i 54 kap. 16—19 §§ och 56 kap.

rättegångsbalken motsvarande tilllämpning.

Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen (1937: 306) om behörighet

för häradsrätt att upptaga sjörättsmål upphör att gälla.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt

sjölagen (1891: 35 s. 1), om talan väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1901:26 s. 1) om inteckning i

fartyg1,

dels att 38 § skall upphöra att gälla,

dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.2

Ärenden angående inteckning i Ärenden angående inteckning i

fartyg upptagas av den inskrivnings- fartyg upptagas av den inskrivningsdomare

vid Stockholms rådstuvurätt domare i Stockholms domsaga som

som därtill är utsedd. därtill är utsedd.

Över inteckningar---särskild inteckningsbok.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt

lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg, om talan väckts före ikraftträdandet.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i sjömanslagen (1952: 530)

Härigenom förordnas i fråga om sjömanslagen (1952: 530),3

dels att 84 och 86 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 11, 43, 53, 69 och 74 §§ orden ”sjöfartsstyrelsen” och ”styrelsen”

skall bytas ut mot ”sjöfartsverket” respektive ”verket”,

dels att 68 och 85 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 38 § 1937: 307.

2 Senaste lydelse 1936: 226.

3 Senaste lydelse av 11, 43, 53, 69 och 74 §§ 1955: 390.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

9

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

68 §.

Är i fall, som i 67 § första stycket

sägs, befälhavaren eller sjömannen

missnöjd med mönstringsförrättarens

beslut, äger han, om beslutet

meddelats av mönstringsförrättare i

stad, där rådhusrätt finnes, hos denna

rådhusrätt begära prövning av beslutet.

Har beslutet meddelats av

mönstringsförrättare utom riket

eller här i riket å ort, där rådhusrätt

ej finnes, må sådan begäran göras

hos rådhusrätten vid fartygets ankomst

till första hamn, där rådhusrätt

finnes och där fartyget väntas

ligga minst två dagar. Begäran, som

nu sagts, skall göras så snart ske kan

och i god tid före fartygets avgång.

Vid prövningen skall rådhusrätten

bestå av en lagfaren domare och

nämnd; rätten vare domför med tre

i nämnden.

Är i fall, som i 67 § första stycket

sägs, befälhavaren eller sjömannen

missnöjd med mönstringsförrättarens

beslut, äger han, om beslutet

meddelats av mönstringsförrättare

på ort där tingsrätt finnes, hos denna

domstol begära prövning av beslutet.

Har beslutet meddelats av

mönstringsförrättare utom riket eller

här i riket på ort där tingsrätt

ej finnes, må sådan begäran göras

hos tingsrätten vid fartygets ankomst

till första hamn där tingsrätt

finnes och där fartyget väntas ligga

minst två dagar. Begäran som nu

sagts skall göras så snart ske kan

och i god tid före fartygets avgång.

Vid prövningen skall rätten bestå av

en lagfaren domare och nämnd.

ej föras,

vidare handläggning.

---stycket sägs.

Då prövning - Finner rätten

Har prövning

85

Om rådhusrätts behörighet att

upptaga tvistemål enligt denna lag

gäller i tillämpliga delar vad angående

laga domstol i tvistemål i allmänhet

är stadgat. Talan må ock

väckas vid rådhusrätten i den ort där

fartyget finnes. Är ej rådhusrätt å

ort, där svarande enligt vad sålunda

är föreskrivet må sökas, äger käranden

instämma tvisten till den

rådhusrätt, som är närmast den orten.

Finnes ej behörig domstol efter

vad nu är sagt, må tvisten upptagas

av rådhusrätten i fartygets hemort

eller, om där ej är rådhusrätt, av den

rådhusrätt, som är närmast.

Äro flera---- — — — -— —

Om behörighet för tingsrätt att

upptaga tvistemål enligt denna lag

gäller, utöver bestämmelserna i 10

kap. rättegångsbalken, att talan får

väckas vid tingsrätten för den ort

där fartyget finnes eller där fartyget

har sin hemort.

--— rederiets hemvist.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt

sjömanslagen (1952: 530), om talan väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1958:17.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 36 § föräldrabalken skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)i (Föreslagen lydelse)

20 KAP.

36

I mål om äktenskaplig börd, faderskap

till barn utom äktenskap, barns

egenskap av trolovningsbarn, vårdnad,

umgängesrätt, underhåll och

omyndighetsförklaring eller dess hävande

äger vad som föreskrives i 15

kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken

motsvarande tillämpning.

§•

I mål om äktenskaplig börd, vårdnad,

umgängesrätt, underhåll och

omyndighetsförklaring eller dess hävande

äger vad som föreskrives i 15

kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken

enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överläggning

och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser

om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

11 Härmed avses lydelsen enligt 1969: 257.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

11

5) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap

Härigenom förordnas, att 12 och 19 §§ lagen (1969:618) om fastställande

av faderskapet till barn utom äktenskap skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

12

Var och------ —• —- -— -—

Bestämmelserna i 20 kap. 36 §

första och andra styckena föräldrabalken

gäller i mål om faderskap.

19

Bestämmelserna i 20 kap. 11 §

föräidrabalken gäller när talan om

underhållsbidrag föres i samband

med mål om faderskap. År endast en

man instämd, äger även bestämmelserna

i 20 kap. 12, 39 och 40 §§ samma

balk tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

§

------i målet.

Bestämmelserna i 20 kap. 36 §

samt 37 § första och andra styckena

föräidrabalken gäller i mål om faderskap.

Bestämmelserna i 20 kap. 11 § föräldrabalken

gäller när talan om underhållsbidrag

föres i samband med

mål om faderskap. Är endast en man

instämd, äger även bestämmelserna

i 20 kap. 1.2, 40 och 41 §§ samma

balk tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken

enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överläggning

och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser

om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 18 september 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Geijer,

Myrdal, Moberg, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om laga domstol

och forum i allmänna sjörätts mål in. m. och anför.

Inledning

Genom lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken (prop. 1969: 44,

1LU 38, Rskr 283) har betydelsefulla reformer rörande underrättsorganisationen

beslutats. Ändringarna, som med vissa undantag träder i kraft den 1

januari 1971, innebär bl. a. att underrättsorganisationen görs likformig för

land och stad. De nuvarande härads- och rådhusrätterna skall ersättas av

tingsrätter. Underrättsreformen medför att reglerna rörande forum i sjörättsmål,

enligt vilka sådana mål skall tas upp av rådhusrätt eller vissa

häradsrätter, måste ändras. Frågan om erforderlig översyn har uppdragits

åt den år 1958 tillkallade sjölagskommittén1 (tilläggsdirektiv se 1969 års

riksdagsberättelse s. 35). Kommittén har i juni 1969 avgivit en promemoria

med förslag till ändringar i reglerna om laga domstol och forum i allmänna

sjörättsmål (Stencil Ju 1969: 18). Kommitténs lagförslag torde få fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren

(RÅ), hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, sjöfartsverket,

sjömansnämnden, sjösäkerhetsrådet, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

domstolskommittén, 1964 års sjömanslagskommitté, Stock
1

F. d. justitierådet Erik Hagbergh, ordförande, ledamötarna redaktören Hjalmar Bååw, direktören

Nils Grenander, direktören Per Erik Hedborg, sjöfartsrådet Gustaf Lindencrona

och förbundsordföranden Johan S. Thore samt experterna advokaten Lennart Hagberg,

advokaten Ragnar Hedén, dispaschören Kaj Pineus och direktören Lorentz Zetterman.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

13

holms Handelskammare, Skånes Handelskammare, Föreningen Sveriges häradshövdingar

och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Sveriges åklagares

förening, Svenska Bankföreningen, Sveriges Redareförening, Stockholms

Rederiförening, Svenska Kryssarklubben, Sveriges Motorbåts Union,

Sveriges Ångfartygs Assurans Förening, Sjöassuradörernas Förening, Sveriges

fartygsbefälsförening, Svenska Sjöfolksförbundet, Svenska Stewardsföreningen,

Lotsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens Riksförbund

(SR) samt Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet).

RÅ har överlämnat yttranden från överåklagarna i

Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, från länsåklagaren i Östergötlands

län, från länsåklagaren i Blekinge län och Kronobergs län samt

från länsåklagaren i Norrbottens län. Vissa av dessa åklagare har i sin tur

bilagt yttranden från dem underställda åklagare.

På grund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lagar om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1), i lagen

(1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg och i sjömanslagen (1952: 530). I detta

sammanhang har också tagits upp förslag till ändring i forumbestämmelserna

i föräldrabalken och lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap. Även dessa ändringar har samband med underrättsreformen.

De upprättade förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 2.1

Gällande bestämmelser m. m.

Sjölagen (1891:35 s. 1) innehåller rättegångsbestämmelser dels för sjörättsmål

i allmänhet och dels för dispaschmål (14 kap., omfattande 336—

343 §§). Dessutom finns särskilda bestämmelser om sjöförklaring (12 kap.).

Första domstol i allmänna sjörättsmål är rådhusrätt. F. n. finns 27 rådhusrätter.

Vad angår rådhusrätternas inbördes behörighet gäller, bortsett

från vissa särregler, rättegångsbalkens forumbestämmelser. Det är således

formellt utan betydelse om rådhusrätten är belägen i hamnstad eller ej. Enligt

lagen (1937: 306) om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål

äger Kungl. Maj :t, när stad med rådhusrätt läggs under landsrätt, ge häradsrätten

i orten behörighet att ta upp sjörättsmål för vilka rådhusrätten

skulle ha varit rätt domstol. I ort där häradsrätt på grund av sådant förordnande

är behörig kan dock enligt lagen talan i tvistemål väckas vid närmaste

rådhusrätt i stället för vid häradsrätt. Förordnande enligt 1937 års lag har

meddelats vid flertalet landsrättsläggningar. F. n. är 24 häradsrätter behöriga

sjörättsdomstolar, nämligen de häradsrätter som har kansliort i Skellefteå,

Örnsköldsvik, Härnösand, Hudiksvall, Söderhamn, Norrtälje, Nyköping,

Visby, Västervik, Oskarshamn, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg,

1 De under 2) och 5) upptagna författningsförslagen, som är likalydande med de vid propositionen

fogade förslagen, har uteslutits här.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Kristianstad, Simrishamn, Ystad, Malmö, Uddevalla, Strömstad, Vänersborg,

Lidköping, Mariestad, Kristinehamn och Köping.

De allmänna reglerna i rättegångsbalken rörande domstolens sammansättning

är tillämpliga även vid behandling av sjörättsmål. I allmänhet gäller

sålunda att i brottmål både rådhusrätt och häradsrätt består av en lagfaren

domare och nämnd. I tvistemål är däremot rådhusrätt enligt huvudregeln

sammansatt av tre eller fyra lagfarna domare medan häradsrätt liksom

i brottmål består av lagfaren domare och nämnd.

I dispaschmål — tvister med anledning av gemensamt haveri in. m. — är

behörig domstol i första instans rådhusrätt i dispacheringsorten (339 §)

d. v. s. Stockholms rådhusrätt eller Göteborgs rådhusrätt, eftersom dispaschör

finns endast i dessa städer. I dispaschmål tjänsgör i rätten, utöver de

lagfarna ledamöterna, tre i handel och sjöfart kunniga personer som särskilda

ledamöter (340 och 341 §§).

Ärenden angående sjöförklaring, d. v. s. det särskilda utredningsförfarandet

för olyckor och haverier inom sjöfarten, får efter lagändring år 1967

inom riket tas upp endast vid vissa angivna underrätter. Behöriga är de allmänna

underrätterna för Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg

och Karlstad (305 §). En sjöförklaringsdomstol finns således i vart

och ett av landets sju sjöfartsinspektionsdistrikt. Den av domstolarna som

är närmast sjöförklaringsorten, i allmänhet den hamn där händelsen inträffat

eller, om händelsen inträffat till sjöss, den första hamn till vilken fartyget

eller befälhavaren därefter anländer, är behörig domstol. Kungl. Maj :t kan

dock förordna att för viss hamn annan sjöförklaringsdomstol än den närmaste

skall vara behörig om detta är ändamålsenligt med hänsyn till trafikförbindelser

och övriga förhållanden. Denna möjlighet har utnyttjats i fråga

om vissa hamnar. Vid sammanträde för sjöförklaring består rätten av en

lagfaren domare och två personer som är kunniga och erfarna i sjöväsendet.

Förutom sjölagen innehåller åtskilliga andra sjörättsliga författningar

särskilda forumbestämmelser. Sjömanslagen (1952:530) upptar i 7 kap.

(84—86 §§) i stort sett samma regler som sjölagen. Lagen (1901: 26 s. 1)

om inteckning i fartyg innehåller i 38 § särskilda forumregler, liknande sjölagens.

Lagen (1956: 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

hänvisar i 8 § (1967: 653) till forumreglerna i sjölagen. Lagen (1965: 719)

om säkerheten på fartyg upptar i 10 kap. 11 § motsvarande hänvisning.

Hänvisning till sjölagens eller sjömanslagens bestämmelser om brottmålsforum

finns vidare i ett stort antal i administrativ ordning utfärdade författningar.

Bland dessa märks sjötrafikförordningen (1962: 150, senaste lydelse

1970: 121), sjötrafikkungörelsen (1962:267, senaste lydelse 1967: 115),

sjönödskungörelsen (1952:581), lotsförordningen (1937:330), mönstringsförordningen

(1961:87) och kungörelsen (1967:448) om innehav och användning

inom svenskt territorium av radiosändare och mottagare på utländskt

fartyg, luftfartyg eller motorfordon.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Åren 1957—1960 var det totala antalet av underrätt avgjorda sjörättsliga

tvistemål 54. Härav handlades 33 av rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg

eller Malmö (jfr prop. 1966 nr 145 s. 215). Åren 1959 och 1960 avgjordes 29

mål (samtliga av rådhusrätt), åren 1962—1965 41 mål (varav 35 av rådhusrätt),

1966 2 mål (av rådhusrätt), 1967 1 mål (av rådhusrätt), 1968 7

mål (av rådhusrätt) och 1969 10 mål (varav 8 av rådhusrätt). Motsvarande

uppgifter rörande antalet sjörättsliga brottmål föreligger ej. — Åren 1949

—1963 anfördes klander över 50 dispascher. I något mer än hälften av dessa

fall återkallades emellertid klandertalan. Rådhusrätterna i Stockholm och

Göteborg hade alltså att under en 15-årsperiod pröva omkring 25 dispaschmål.

— Under tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968 utgjorde antalet sjöförklaringar

vid domstol 168. Härav hölls 150 inför rådhusrätterna i Stockholm

(53 ), Göteborg (83) och Malmö (14); 9 hölls inför rådhusrätten i Kalmar

och återstående 9 inför rådhusrätterna i Luleå, Sundsvall och Karlstad.

Motsvarande siffror för tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1969 utgjorde för

Stockholm 47, Göteborg 63, Malmö 22, Kalmar 13 samt för Luleå, Sundsvall

och Karlstad 15 eller tillhopa 160 sjöförklaringar.

Genom underrättsreformen upphör den historiskt betingade skillnaden

mellan häradsrätt och rådhusrätt. I dessas ställe införs ett enda slag av allmän

underrätt benämnd tingsrätt. I brottmål skall tingsrätt i princip bestå

av en lagfaren domare med nämnd. Vid särskild huvudförhandling i tvistemål

i allmänhet skall tingsrätt ha sådan sammansättning med tre eller

högst fyra lagfarna domare som nu förekommer i rådhusrätt. Liksom nu,

ehuru i något vidgad omfattning, skall mål och ärenden också kunna handläggas

av ensamdomare. Domförhet med en lagfaren domare kan sålunda

förekomma vid måls avgörande utan huvudförhandling, vid annan handläggning

som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället, vid sådan huvudförhandling

som hålls i förenklad form samt vid huvudförhandling och syn

i mål om brott för vilket inte är stadgat svårare straff än böter.

Rörande de principer som låg bakom reformen anförde föredragande departementschefen

i prop. 1969:44 (s. 174) bl. a. att han inte fann anledning

frångå den gällande ordningen med en mycket vidsträckt kompetens

för de allmänna underrätterna. I vissa mål av mer speciell karaktär kunde

det emellertid föreligga behov av koncentration till ett mindre antal domstolar.

Departementschefen erinrade härvid om ägodelningsmål, expropriationsmål

och vattenmål, vilka alla handlades av specialdomstolar, samt om

sjömål, tryckfrihetsmål och patentmål, vilka gick till särskilt utsedda allmänna

underrätter. De angivna typerna av mål hade, fortsatte departementschefen,

ofta speciella drag och krävde i någon mån specialisering hos

dem som hade att bedöma dem, i synnerhet som det inom landet endast förekom

ett begränsat antal av varje typ av mål. Det vore därför värdefullt om

målen kunde koncentreras till jämförelsevis få domstolar vars domare därmed

kunde bli mer förtrogna med ifrågavarande rättsområde. Departements
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

chefen förklarade vidare att specialdomstolar i egentlig mening helst skulle

undvikas. I stället borde principen vara den att handläggningen av berörda

mål anförtroddes åt endast vissa av de allmänna underrätterna. Sådana underrätter

borde ges särskild sammansättning i de speciella målen men i övrigt

arbeta som underrätter i allmänhet.

Sjölagskommitténs förslag

Kommittén finner det uppenbart att handläggningen i första instans av allmänna

sjörättsmål framdeles bör ankomma på tingsrätterna. Fråga uppstår

emellertid, dels om sjörättsmålen eller vissa grupper av dem bör koncentreras

till ett mindre antal tingsrätter och i så fall hur denna koncentrering

skall anordnas, dels om rätten lämpligen hör vara sammansatt på särskilt

sätt vid behandling av sjörättsmål.

Rörande den först angivna frågan erinrar kommittén till en början om

att anledningen till att sjörättsmålen hänfördes till rådhusrätt enligt förarbetena

till sjölagen i första hand var att dessa mål fordrade en mer

skyndsam handläggning än man då kunde påräkna vid häradsrätt. Ett bidragande

skäl var emellertid att en lantdomare, som endast undantagsvis

fick befattning med sjörättssaker, fick antas vara främmande för dithörande

förhållanden. Kommittén pekar vidare på att frågan om koncentrering

också diskuterades i samband med tillkomsten av 1937 års lag och att

lagrådet därvid yttrade bl. a. att en med sjöfartens och sjörättens utveckling

ökad betydelse måste fästas vid målens beskaffenhet, att sjölagstiftningen

bildade ett i hög grad egenartat rättsområde som låg tämligen vid

sidan om den egentliga domstolsverksamheten och att den för rättegången

i dess helhet så viktiga handläggningen i första instans av dessa mål krävde

en speciell insikt och sakkunskap. Också vid 1967 års sjölagsrevision berördes

i någon mån frågan om koncentrering av de allmänna sjörättsmålen i

anslutning till de nya reglerna om sjöförklaring (se prop. 1966: 145 s. 215

och 220). Visserligen kan, framhåller kommittén, de skäl som föranledde

koncentrering av ärenden rörande sjöförklaring till sju domstolar med hänsyn

till dessa ärendens speciella karaktär inte utan vidare åberopas i fråga

om allmänna sjörättsmål. Man måste dock beakta att sjöförklaringsdomslolarna

kan förutsättas med tiden förvärva allt större förtrogenhet med sjöfartsförhållanden

vilket blir till nytta i synnerhet när det gäller sjörättsliga

brottmål men även i fråga om en del sådana tvistemål.

Kommittén påpekar att en koncentrering av sjörättsmålen gällt under

lång tid och att man från det praktiska livets sida vid olika tillfällen synes

ha funnit en sådan ordning önskvärd. Avgörande för frågan om särskilda

forumbestämmelser bör uppställas för sjörättsmål måste enligt kommittén

vara målens beskaffenhet. Av naturliga skäl framstår det därvid som lämp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

17

ligt att mål som rör säkerheten på fartyg anförtros åt samma underrätter

som håller sjöförklaringar. De sjörättsliga tvistemålen är, fortsätter kommittén,

ofta av tämligen säregen och invecklad beskaffenhet. Utvecklingen

inom frakträtten, särskilt de s. k. kombinerade transporterna, kan dock

väntas gå i riktning mot en anpassning av de sjörättsliga befraktningsreglerna

till de regler som gäller för övriga transportgrenar. Sjörättsmålen

handläggs redan nu bl. a. på grund av prorogation till väsentlig del vid rådhusrätterna

i Stockholm och Göteborg varför en regel om koncentrering av

dessa mål till ett färre antal domstolar knappast skulle få nämnvärd praktisk

betydelse. Vidare framhålls att man helt allmänt mot en koncentrering

kan invända att vår processordning endast undantagsvis känner speciella

forumbestämmelser och då i fråga om mål av utpräglat säregen beskaffenhet.

Kommittén anser att en viss koncentrering av mål enligt sjölagen är önskvärd

även efter det att tingsrättsreformen genomförts. För tvistemål enligt

sjölagen skulle det vara mest rationellt att endast tingsrätterna för de två

eller tre största sjöf artsstäder na blev behöriga domstolar. För brottmål som

kan sägas ha anknytning till sjöfartssäkerheten finner man det däremot

naturligt att bygga på de behörighetsregler som gäller beträffande sjöförklaringar

d. v. s. att göra tingsrätterna för de tidigare nämnda sju städerna

behöriga sjörättsdomstolar. Kommittén anser det emellertid mindre lämpligt

att göra en uppdelning mellan olika slags mål enligt sjölagen. Då det

inte heller bedöms som tillfredsställande att genomföra en annan koncentrering

för allmänna sjörättsmål än för sjöförklaringar blir kommitténs slutsats

att såväl tvistemål som brottmål enligt sjölagen bör koncentreras till de

sju tingsrätterna. Vad nu sagts har enligt kommittén giltighet även för mål

enligt lagen om säkerheten på fartyg och mål enligt lagen om åtgärder mot

vattenförorening från fartyg.

I fråga om sjömanslagen anser kommittén det kunna ifrågasättas om

bärande skäl motiverar särskilda forumregler. Eftersom sjömanslagen f. n.

är föremål för revision (1964 års sjömanslagskommitté) anser man emellertid

anledning ej föreligga att nu ta ställning till eventuella sakliga ändringar

härvidlag. Kommittén förordar därför endast sådan jämkning av

sjömanslagens forumbestämmelser att dessa i huvudsak stämmer överens

med de bestämmelser som föreslås i sjölagen.

En liknande ändring föreslås i 38 § första stycket lagen om inteckning i

fartyg. I detta stadgande finns bestämmelser om forum för fall där inteckningshavare

vill vid domstol utsöka fordran ur intecknat fartyg eller där

tvist yppas om giltigheten av meddelad inteckning. Forumregeln innebär att

sådan talan skall väckas vid den rådhusrätt där svaranden har sitt hemvist

eller vid den rådhusrätt som är närmast. Kommittén anser visserligen att

bestämmelsen är tämligen överflödig och att behörigheten i och för sig väl

kunde följa de allmänna reglerna för tvistemålsforum. Kommittén påpekar

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 185

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

emellertid att man avser att i sitt nästa betänkande framlägga förslag till

helt nya regler om panträtt i fartyg in. in. och att inarbeta dessa regler i sjölagen.

Härmed skulle ifrågavarande mål komma att följa forumreglerna för

allmänna sjörättsmål. Om kommitténs nu aktuella förslag godtas skulle följaktligen

de sju underrätter som är sjöförklaringsdomstolar bli behöriga

domstolar även för inteckningsmål. Kommittén finner det lämpligt att redan

nu vidta denna ändring.

Kommittén erinrar vidare om att åtskilliga i administrativ ordning tillkomna

författningar upptar hänvisning till forumreglerna för brottmål i

sjölagen. Kommittén finner det tveksamt om tillräckliga skäl talar för att

bibehålla särskilda forumregler för alla de förseelser som här avses. Man

anser dock ej anledning finnas att nu vidta någon ändring härvidlag. Vid

en revision av vederbörande författning bör däremot enligt kommittén forumreglerna

övervägas närmare.

Enligt kommitténs mening saknas anledning att avvika från vanliga regler

om rättens sammansättning eller domförhet när det gäller handläggningen

av allmänna sjörättsmål. De speciella skäl som föranlett kravet på

särskilda ledamöter med erfarenhet beträffande sjöfart eller sjöväsendet när

det gäller dispaschmål eller sjöförklaringar kan knappast åberopas i fråga

om allmänna sjörättsliga tviste- eller brottmål. Skulle behov föreligga att

tillföra rätten särskild sakkunskap bör detta kunna tillgodoses genom sakkunnigbevisning.

Beträffande denna fråga hänvisar kommittén vidare till processlagberedningens

uttalanden i samband med nya rättegångsbalkens tillkomst

(se NJA II 1946 s. 699 f).

Remissyttrandena

Kommitténs förslag att anförtro handhavandet av sjörättsmålen åt tingsrätterna

har inte mött gensaga från någon av remissinstanserna. Med undantag

för RÅ och hovrätten för Övre Norrland har samtliga remissinstanser

också i huvudsak godtagit förslaget om koncentrering av handläggningen av

sjörättsmålen till de sju sjöförklaringsdomstolarna.

Hovrätten för Västra Sverige uttalar sålunda att kommittén anfört goda

skäl för en koncentration av sjörättsmålen till ett starkt begränsat antal

underrätter. Den erfarenhet hovrätten fått vid handläggning av olika sjörättsmål

talar också alldeles avgjort för lämpligheten av en dylik koncentration.

Den rättssökande allmänhetens naturliga benägenhet att i rättsliga

angelägenheter anlita advokat i hemorten leder vidare inte sällan till att förhållandevis

besvärliga sjörättsliga saker läggs i händerna på advokater som

i och för sig är kunniga och skickliga men som saknar förtrogenhet med

rättsområdet. En följd härav kan bli att målen redan från början kommer

på fel bog.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

Man kan givetvis fråga sig, fortsätter hovrätten, om man vid koncentreringen

av sjörättsmålen bör anknyta till just de sju sjöförklaringsdomstolarna eller

välja någon annan avgränsning, till något större eller måhända till ännu

mindre antal domstolar. Till förmån för sjöförklaringsdomstolarna talar —

förutom bl. a. den förenkling av och enhetlighet i lagbestämmelserna som

vinnes vid valet av detta alternativ — den erfarenhet i sjörättsliga ting som

förvärvas genom sysslandet med sjöförklaringar. Enligt en av hovrätten

gjord förfrågan hos Göteborgs rådhusrätt höll denna domstol år 1968 inemot

80 sjöförklaringar, av vilka 27 avsåg grundstötning, 31 kollision, 12 olycksfall

ombord och 4 brand ombord. Sjöförklaringarna avser, såsom uppgifterna

från rådhusrätten bestyrker, i synnerligen stor utsträckning ämnen som

ofta blir föremål för civil eller kriminell rättegång och den vid sjöförklaringarna

vunna insikten i sjörättsliga frågor blir utan tvivel till gagn vid handläggning

av sjörättsmål. Ett skäl för att inte låta alla de sju sjöförklaringsdomstolarna

utan endast förslagsvis tingsrätterna för de två—tre största sjöfartsstäderna

handlägga sjörättsmål finner hovrätten vara den stora tillgången

på expertis i sist angivna tingsrätter och bland de å deras kansliorter

verksamma advokaterna. Denna synpunkt bör dock inte tillerkännas

avgörande vikt. Det måste nämligen beaktas att en så snäv avgränsning av

kretsen behöriga domstolar inte sällan skulle ge upphov till abnormt långa

och kostsamma resor till tingsorten, något som skulle te sig särskilt olustigt

i relativt bagatellartade sjörättsliga brottmål. Det är vidare att förvänta att

tvistande som önskar få sin sak prövad av expertisen i de största sjöfartsstädernas

tingsrätter framdeles liksom hittills kommer att försäkra sig om

detta genom prorogationsavtal. Vid övervägande av nu anmärkta och Övriga

på förevarande fråga inverkande omständigheter anser hovrätten, i

likhet med kommittén, det vara lämpligast att handläggningen av sjörättsmålen

överlåts på den redan etablerade kretsen av sjöförklaringsdomstolar.

I ett par yttranden uttalas sympati för en ännu starkare koncentrering av

tvistemålen än kommittén föreslagit. Föreningen Sveriges häradshövdingar

och stadsdomare påpekar sålunda att de flesta av dessa mål redan nu handläggs

av underrätterna i Stockholm och Göteborg där de större rederierna

har sitt hemvist och där de flesta advokaterna med sjörätt som specialitet har

sin verksamhet. Målen är tämligen säregna och invecklade och kräver speciell

erfarenhet. Enligt föreningens uppfattning bör det därför övervägas

ytterligare om inte de sjörättsliga tvistemålen lämpligen kan koncentreras

till endast underrätterna för Stockholm och Göteborg. Därigenom skulle också

överensstämmelse vinnas med forum för dispaschmål. Sjöassuradörernas

Förening uttalar sig i samma riktning men förklarar sig dock godta kommitténs

ståndpunkt att det inte är tillfredsställande att för sjörättsmål i allmänhet

införa annat slag av koncentrering än för sjöförklaringarna.

I motsats till de övriga remissinstanserna intar hovrätten för Övre Norrland

en klart avvisande hållning till förslaget om koncentrering av sjörätts2-j-

Iiihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 185

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

målen. Hovrätten, som delar kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt

med olika forumregler för brottmål och tvistemål, hävdar att de fördelar

som skulle kunna vinnas genom en koncentrering av de mer betydande

tvistemålen till ett fåtal domstolar lika väl kan nås genom prorogation.

Antalet sjörättsliga tvistemål är numera, fortsätter hovrätten, mycket lågt

jämfört med tidigare. Sålunda avgjordes åren 1925—1929 i genomsnitt 148

sådana mål medan antalet endast uppgick till i genomsnitt 10 under åren

1959—1966. Nedgången av antalet mål, som delvis torde hänga samman

med nedgången av tvistemål över huvud, måste enligt hovrätten också ha

samband med nedgången av antalet enheter inom handelsflottan. Man anser

därför knappast anledning finnas att räkna med någon ökning av de sjörättsliga

tvistemålen. Med hänsyn härtill skulle, oberoende av antalet behöriga

tingsrätter, den önskvärda kontinuiteten beträffande domare som

deltar i dylika mål endast kunna upprätthållas vid tingsrätterna i Stockholm

och Göteborg. De övriga fem föreslagna tingsrätterna skulle däremot inte

ha nämnvärt företräde framför flertalet underrätter. Såvida antalet behöriga

tingsrätter inte inskränks till två finns det därför inte tillräckliga skäl att

frångå den allmänna principen om underrätternas lika behörighet. En annan

omständighet som enligt hovrättens mening talar mot förslaget hänger

samman med de kombinerade transporterna. Svårigheten att på förhand avgöra

om viss tvist är att bedöma enligt sjörättsliga regler eller ej torde i stor

omfattning leda till prorogation av allmänna transportmål till sjörättsforum.

Härigenom skulle flertalet tingsrätter undandras ett betydande rättsområde.

Vad brottmålen beträffar ifrågasätter hovrätten om kommittén tillräckligt

beaktat konsekvenserna av 1967 års ändringar av sjölagens ansvarsregler.

Medan reglerna före dessa ändringar huvudsakligen var avsedda att

tillämpas inom den i fråga om antalet enheter krympande handelsflottan

gäller de 1967 tillkomna 324 och 325 §§ sjölagen all slags sjöfart, således

även nöjestrafiken med dess hastigt växande flotta av småbåtar. De nya

bestämmelserna har aktualiserat åtal för brott mot sjölagen inom alla delar

av landet och man kan förmoda att åtalen mot förare av nöjesbåtar för

vårdslös framfart eller alkoholpåverkan redan nu är betydligt flera än övriga

sjörättsliga brottmål. Med ökande nöjestrafik och utbyggd sjötrafikövervakning

torde dessa mål bli ännu talrikare. Mot denna bakgrund anser hovrätten

det inte rimligt att koncentrera brottmålen till de föreslagna sju tingsrätterna.

För berörda tingsrätter och åklagare finner man anordningen medföra

stor belastning. Den skulle också ofta innebära oskälig uppoffring av

tid och kostnader för den enskilde samt ökade kostnader för statsverket.

Liknande synsätt rörande de sjörättsliga brottmålen anläggs av RÅ och

flera av de åklagare RÅ hört. RÅ påpekar att mål enligt sjölagen och andra

sjörättsliga författningar kan vara av mycket varierande karaktär från omfattande

sjökatastrofer beroende på grava försummelser til! bagatellförseelser

som kan beivras genom strafföreläggande. Även om det inte föreligger

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

någon utredning om vare sig det totala antalet dylika mål eller om fördelningen

mellan olika brottstyper finns det anledning anta att den övervägande

delen är av mindre allvarlig karaktär. Det starkt ökande antalet fritid''.,

båtar i förening med en intensifierad övervakning från polisens sida kommer

sannolikt att framdeles medföra en ökning av antalet sjörättsmål. Ökningeii

torde dock till huvudsaklig del komma att avse mindre allvarliga brott som

inte för närvarande bereder underrätterna särskilda problem. Det finns enligt

RÅ:s mening inte heller anledning anta att sådana skulle uppkomma, om

tingsrätterna i gemen blev behöriga att handlägga dessa mål. Ett genomförande

av den föreslagna koncentreringen till sju domstolar medför avsevärda

praktiska olägenheter. Åtskilliga brott kan visserligen beivras genom

strafföreläggande. Enligt kommitténs förslag skulle med nu gällande regler

endast åklagare vid någon av de sju tingsrätterna vara behörig att utfärda

sådant. De utredande polisorganen skulle därigenom i många fall komma

att vara placerade långt ifrån åklagaren vilket innebär olägenheter i skilda

a\ seen den. Den enskildes kontakter med åklagaren skulle även försvåras.

Vid förhandling inför rätten skulle den tilltalade i många fail tvingas till

långa och kostsamma resor. Den föreslagna organisationen kan därför ej

anses tillgodose allmänhetens berättigade krav på att rättsorganen skall

ligga inom rimligt avstånd. Sammanfattningsvis ifrågasätter RÅ om sjölättsmålen

bör koncentreras till vissa domstolar och om inte starka skäl

i stället talar för att samtliga tingsrätter blir behöriga att handlägga dessa

mål. Skulle en formell koncentrering likväl anses erforderlig, slutar RÅ, bör

en uppdelning mellan olika slags mål övervägas så att de mera omfattande

och komplicerade målen handläggs vid de tingsrätter som tillika blir sjöförklaringsdomstolar

medan övriga mål fördelas mellan samtliga tingsrätter.

Sjöaklagaren i Stockholm har däremot i ett till överåklagaren avgivet

yttrande hävdat att det, även om inte alla sjörättsliga brottmål kan sägas

fordra specialicering, likväl är omöjligt att generellt ange att vissa kategorier

av dem inte fordrar speciell erfarenhet. Sveriges åklagares förening

godtar i princip förslaget om koncentrering men ifrågasätter om inte en alternativ

forumregel kunde ges för de fal! där varken åklagaruppgifterna eller

dömandet fordrar eller bygger på särskilda insikter i eller erfarenheter av

sjörättssaker.

Sjöfartsverket, som godtar kommitténs förslag, anser att en koncentrering

till sjörättsdomstolar kan vara motiverad även beträffande mål enligt

olika administrativa följ dförfattningar till de grundläggande sjörättsliga

lagbestämmelserna. Verket påpekar emellertid att smärre förseelser mot

den i administrativ ordning utfärdade sjötrafikförordningen kan begås långt

ifrån någon av de föreslagna tingsrätterna. Verket hemställer därför att man

överväger om inte allmän domstol bör göras behörig att uppta sådana mål

och föreslår att ändring av sjötrafikförordningen i så fall görs samtidigt med

ändringarna i sjölagens forumregler. Sjöfolksförbundet anser att mål ro
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

rande säkerheten på fartyg naturligen bör anförtros åt samma domstolar

som håller sjöförklaringar men att brottmålen i övrigt enligt sjörättsliga specialförfattningar

inte är av sådan karaktär att några särskilda forumregler

erfordras.

Kommitténs avståndstagande från tanken på särskilda domförhetsregler vid

handläggning av allmänna sjörättsmål biträds av så gott som samtliga de remissinstanser

som överhuvud funnit skäl att yttra sig i frågan. Undantag

härifrån utgör blott sjöfartsverket och sjöåklagaren i Stockholm vilka anser

skäl kunna anföras för att rätten vid handläggningen av sådana mål

bör förstärkas med en eller flera i sjöväsendet erfarna personer.

Sveriges advokatsamfund har pekat på en speciell konsekvens av den föreslagna

koncentreringen. Enligt samfundet skulle nämligen denna kunna

medföra en inte avsedd begränsning av möjligheterna att erhålla kvarstad

eller annan handräckning på företrädesvis utländskt fartyg som ligger i

hamn där behörig tingsrätt inte finns. Om behörig tingsrätt är belägen på

avsevärt avstånd från den ort där utländskt fartyg ligger, på vilket kvarstads-

eller annan handräckningsåtgärd önskas, torde svårigheter uppstå

att genomföra säkerhetsåtgärden under loppet av den tidsrymd, ofta mindre

än en dag, som sökanden i flertalet fall har till förfogande. Ett kvarstadsbeslut

i sjörättsmål medför ju inte blott att önskad säkerhet ställs för fordran

utan även, exempelvis vid kollisionsmål, att svensk domstol blir behörig

att avgöra tvisten. Därjämte erhåller man ett förenklat delgivningsförfarande

genom delgivning med befälhavaren enligt 282 § sjölagen. Ett snabbt förfarande

kan även vara av värde för utövande av sjöpanträtt i fartyg och

last. Samfundet framhåller att kvarstadsinstitutet är av stor betydelse och att

det även i fortsättningen bör vara effektivt. En möjlighet att undvika en

inte önskvärd effekt av de nya forumbestämmelserna skulle enligt samfundets

mening vara att domstolen eller i förekommande fall överexekutor får

rätt att i samband med beviljandet av kvarstads- eller annan handräckningsåtgärd

telegrafiskt lämna verkställighetsbeslut.

Kommitténs förslag om jämkning av sjömanslagens forumbestämmelser

har inte föranlett någon erinran från remissinstanserna. Däremot har förslaget

om koncentrering av mål enligt 38 § lagen om inteckning i fartyg föranlett

en bestämd gensaga från Svenska Bankföreningen. Föreningen framhåller

att de skäl som på sin tid föranledde att rådhusrätt anvisades som

forum för dessa mål inte längre har någon giltighet. Det riktiga är därför

enligt föreningen att man i samband med domstolsreformen ersätter den

ifrågavarande forumregeln med en hänvisning till redarens allmänna tvistemålsforum.

Frågan, huruvida det kan vara lämpligt att i samband med en

eventuell omarbetning av lagstiftningen om fartygsinteckning hänvisa mål

om utsökning för eller giltigheten av sådan inteckning till specialforum

finner föreningen böra anstå tills en sådan omarbetning blir aktuell.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ls proposition nr 185 år 1970

23

Departementschefen

Vår processordning tillerkänner sedan länge de allmänna underrätterna

en mycket vidsträckt kompetens. De är sålunda behöriga att ta upp i stort

sett alla slag av mål med endast ett fåtal undantag för mål av speciell karaktär.

Bland dessa märks sjömålen vilka nu hänvisas till rådhusrätt och

vissa särskilt utsedda häradsrätter. Denna reglering kan efter genomförandet

av underrättsr ef ormen inte bestå formellt oförändrad. I samband härmed

aktualiseras också frågan om den nuvarande särbehandlingen av sjömål

är sakligt motiverad.

Sjölagskommittén anser att en viss koncentrering av mål enligt sjölagen

fortfarande är önskvärd och föreslår att såväl tvistemål som brottmål enligt

sjölagen las upp vid de sju tingsrätter som skall handlägga ärenden angående

sjöförklaring. Förslaget har godtagits av flertalet remissinstanser. Från

några håll har förslaget dock föranlett kritik.

Otvivelaktigt utgör sjölagstiftningen ett särpräglat rättsområde, som kräver

speciell insikt och sakkunskap. Det begränsade antalet sjömål av mer

kvalificerad art medför att endast ett mindre antal domare, åklagare och

advokater kan komma i beröring med sjörättsfrågor och därmed förvärva

erforderlig sakkunskap. Sjömålen har sedan länge koncentrerats till ett begränsat

antal domstolar vilket ansetts vara av stort praktiskt värde. Inom

advokatkåren har också en betydande specialisering ägt rum. Visserligen kan

den framtida utvecklingen inom sjötransporträtten komma att innebära att

rättsområdets speciella karaktär i någon mån försvagas, men det är ännu

för tidigt att göra några bestämda uttalanden härom. I sjölagen har på senare

tid införts vissa straffbestämmelser av mer allmän karaktär (324 och

325 §§). Detta i förening med det snabbt ökande beståndet av fritidsbåtar

har medfört att det tillkommit åtskilliga sjömål där den speciellt sjörättsliga

karaktären är mer eller mindre uttunnad. Sjörätten måste emellertid fortfarande

anses ha en sådan särart att vissa speciella forumregler är önskvärda.

Som flera remissinstanser påpekat förekommer bland sjömålen, i första

hand de sjörättsliga brottmålen, åtskilliga fall som inte är av den utpräglat

sjörättsliga beskaffenheten att särskilda regler för deras behandling synes

sakligt motiverade och för vilka allmänna forumregler väl borde kunna

gälla. Med hänsyn till att det speciellt sjörättsliga inslaget växlar från fall till

fall uppkommer vissa svårigheter när det gäller att på förhand skilja ut

denna grupp av mål. Det får emellertid antas att det övervägande flertalet

av dessa mindre komplicerade fall förekommer bland de mål som rör fritidstrafiken.

På grund av det anförda ansluter jag mig till kommitténs allmänna målsättning

att sjörättsmålen koncentreras till ett mindre antal tingsrätter. När

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

det gäller den närmare utformningen av forumreglerna har under remissbehandlingen

framförts att den föreslagna koncentreringen till de sju sjöförklaringsdomstolarna

inte är tillräcklig när det gäller tvistemålen och att det

därför borde övervägas om inte dessa mål kunde förbehållas tingsrätterna

i de allra största sjöfartsstäderna. Å andra sidan har det från en del håll

hävdats att eu koncentrering till endast sju tingsrätter är ägnad att medföra

praktiska olägenheter för behandlingen av mindre allvarliga brottmål.

Enligt min mening är det av stort värde att enhetliga forumbestämmelser

gäller för tvistemål, brottmål och sjöförklaring, i ail synnerhet som talan

om ansvar ofta är kombinerad med skadeståndstalan. Kommitténs förslag

utgör för den egentliga sjöfarten en lämplig avvägning mellan de motstridiga

synpunkter som här gör sig gällande. Jag föreslår sålunda som huvudregel

att behörighet att uppta sjörättsmål förbehålls Luleå, Sundvalls, Stockholms,

Kalmar, Malmö, Göteborgs och Karlstads tingsrätter.

Även om sjölagen är avfattad med tanke främst på hanaelssjöfarten är

den dock i princip tillämplig på all sjöfart. I de ofta tämligen okomplicerade

sjörättsmål som endast rör nöjestrafiken kan den av kommittén föreslagna

koncentreringen onekligen vara förenad med olägenheter som knappast uppvägs

av de fördelar som skulle följa därav. Övervägande skäl talar enligt

min mening för att låta dylika mål få handläggas vid samtliga tingsrätter

enligt de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken. Även sådana mål

angår emellertid ibland frågor som fordrar särskild sjörättslig erfarenhet.

De bör därför kunna anhängiggöras också vid någon av de sju angivna sjörättsdomstolarna.

Med eu sådan regel kan talan väckas vid den domstol

som i det enskilda fallet framstår som lämpligast. Jag utgår från att parterna

i mål av någon beskaffenhet regelmässigt kommer att väcka talan vid

sj örättsdomstolen.

I fråga om gränsdragningen mellan de mer kvalificerade mål, där handläggning

vid sjörättsdomstol bör vara obligatorisk, och övriga sjörättsmål synes

man lämpligen kunna anknyta till vad som gäller för sjöförklaring. Sjöförklaring

är enligt 301 § i där angivna fall obligatorisk endast för vissa kategorier

av fartyg, nämligen handelsfartyg och fiskefartyg. Detsamma gäller

f. ö. beträffande skyldighet för befälhavare att i vissa fall avge rapport till

sjöfartsverket (70 §). Enligt uttalanden i samband med bestämmelsernas

tillkomst (se prop. 1967: 145 s. 142) torde med handelsfartyg och fiskefartyg

få avses detsamma som i sjöbefälskungörelsen (1960: 487). Jag föreslår

att skyldigheten att anlita specialforum för allmänna sjörättsmål begränsas

till sådana mål som rör handelsfartyg och fiskefartyg. Med denna avgränsning

kommer bl. a. de mål som uteslutande rör fritids- och nöjestrafiken att

kunna handläggas enligt allmänna forumregler. Vad nu sagts utesluter dock

ej att en gränsdragning efter andra kriterier än användningssättet framdeles

kan befinnas lämpligare. Frågan får prövas under den fortsatta revisionen

av sjölagen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 185 år 1970

25

Som tidigare framhållits innehåller vissa i administrativ ordning meddelade

författningar hänvisningar till sjölagens forumregler. Det finns i dessa

författningar vissa förseelser av tämligen okomplicerad art, vilka utan

olägenheter kan tas upp av alla tingsrätter. En översyn av forumreglerna i

dessa författningar är otvivelaktigt påkallad. Denna fråga kommer att senare

tas upp av chefen för kommunikationsdepartementet.

Kommittén har inte funnit anledning föreslå att tingsrätten vid behandling

av sjörättsmål skall ha särskild sammansättning. Detta ansluter till

gällande ordning. Kommitténs uppfattning i denna del har biträtts av så gott

som alla remissinstanserna. För min del anser jag att med en koncentrering

av sjömålen till endast sju tingsrätter det kan förväntas att dessa — även utan

inslag av särskilt sakkunniga ledamöter — förvärvar en betydande insikt i

sjörättsliga förhållanden. I den mån behov föreligger att tillföra rätten ytterligare

sakkunskap kan detta, som kommittén påpekar, tillgodoses genom

sakkunnigbevisning. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag.

Advokatsamfundet har berört en speciell följd av sjörättsmålens koncentrering

till vissa tingsrätter. Koncentreringen medför att kvarstad på fartyg

i hamn som är belägen på annan ort än domstolen av praktiska skäl inte

kan genomföras så snabbt som ibland erfordras. Detta kan enligt samfundet

— i synnerhet när det gäller utländska fartyg — äventyra kvarstadsinstitutets

effektivitet. Samfundet ifrågasätter därför om det inte kunde införas

rätt för domstol eller överexekutor att lämna telegrafiskt verkställighetsbeslut

till vederbörande utmätningsman.

Det anses att sökanden skall förete dom eller annan exekutionsurkund inför

utmätningsmannen vid ansökan om verkställighet. Otvivelaktigt kan det

dock finnas ett starkt praktiskt behov att i fråga om fartyg kunna vidta

kvarstadsåtgärd på grundval av telegrafiskt meddelande om kvarstadsbeslutet.

Jag har därför för avsikt att närmare överväga sådana ändringar i

tillämpningsföreskrifterna till utsökningslagen att telegram från domstol

eller överexekutor under vissa förutsättningar får läggas till grund för kvarstadsåtgärd.

Frågan om godtagande av telegram i övrigt som grundval för

exekution får tas upp i annat sammanhang.

Vad kommittén föreslagit i fråga om lagen om säkerheten på fartyg och

lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg anser jag mig, efter

samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, kunna godta. Däremot

finner jag i likhet med bankföreningen inte anledning att nu bibehålla

särskilda forumregler i lagen om inteckning i fartyg. Den särskilda forumbestämmelsen

i 38 § nyssnämnda lag bör sålunda upphävas. Frågan om

särskilda forumbestämmelser krävs för dylika mål bör enligt min mening

tas upp i samband med de materiella bestämmelserna om inteckning i fartyg
Kommittén

liar ifrågasatt om bärande skäl motiverar särskilda forumregler

i sjömanslagen men har med hänvisning till den pågående utredningen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

om en ny sjömanslag förklarat sig inte vilja ta ställning till sakliga ändringar

däri. Man har i stället föreslagit att sjömanslagens forumregler jämkas

så att de i huvudsak stämmer överens med de bestämmelser som föreslås

i sjölagen. På grund av underrättsreformen kan de nuvarande reglerna inte

behållas, enligt vilka endast rådhusrätter och vissa häradsrätter är behöriga

att handlägga mål enligt sjömanslagen. Med hänsyn till de bestämmelser som

föreslås i sjölagen synes valet stå mellan att antingen i princip upphäva de

särskilda forumreglerna i sjömanslagen eller att utforma dem på i huvudsak

samma sätt som i sjölagen. Det senare alternativet medför dock vissa nackdelar.

Möjligheten enligt 68 § för befälhavare och sjöman att få domstols

prövning av mönstringsförrättares beslut i fråga om disciplinbot beror sålunda

av att fartyget anländer till hamn där det finns behörig domstol. Jag

anser det föga tilltalande att möjligheterna till sådan överprövning beskärs

genom forumregler som väsentligt minskar antalet behöriga domstolar. Efter

samråd med chefen för kommunikationsdepartementet finner jag det vara

att föredra att i avvaktan på resultatet av arbetet på en ny sjömanslag endast

behålla vissa bestämmelser i 85 § enligt vilka talan i tvistemål får väckas

även vid domstol i den ort där fartyget befinner sig och i fartygets hemort.

I övrigt föreslår jag att de särskilda forumreglerna i sjömanslagen upphävs.

De föreslagna ändringarna i den föräldrarättsliga lagstiftningen behandlas

i specialmotiveringen.

Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i sjölagen

Vissa rent terminologiska ändringar är påkallade med anledning av den

år 1969 genomförda omorganisationen av sjöfartsverket. Benämningarna

”sjöfartsstyrelsen” (”styrelsen”), ”fartygsinspektionsdistrikt” och ”fartygsinspektören”

har i enlighet med den i instruktionen (1969: 320) för sjöfartsverket

använda terminologin i förekommande fall ersatts av ”sjöfartsverket”

(”verket”), ”sjöfartsinspektionsdistrikt” och ”överinspektören i sjöfartsinspektionsdistriktet”.

Vidare har i 330 § ”telestyrelsen” bytts ut mot ”televerket”.

3

3 §•

Sjölagskommittén uppger att man i sitt nästa betänkande kommer att föreslå

att bestämmelsen om intagande i rättens protokoll av avhandling angående

förskott till fartygsbygge skall utgå. I avvaktan härpå har, på förslag

av kommittén, nu företagits den ändringen i lagrummet att ifrågavarande

avhandlingar skall intagas i protokollet hos Stockholms tingsrätt, d. v. s.

samma domstol som handlägger ärenden om inteckning i fartyg.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

231 §.

De regionala sjömansnämnderna ersattes den 1 juli 1969 av en central sjömansnämnd,

förlagd till Göteborg. Den i 231 § avsedda prövningen av vissa

tvister om särskild gottgörelse till sjöman för insats vid bärgning bör i fortsättningen

verkställas av den centrala sjömansnämnden. Paragrafens andra

stycke har jämkats i enlighet härmed.

305 §.

I första stycket har benämningen ”den allmänna underrätten för Luleå

etc.” ersatts med de fr. o. m. den 1 januari 1971 gällande namnen på ifrågavarande

sju tingsrätter. Härigenom vinns överensstämmelse med de ändringar

som föreslås i 336—343 §§.

Enligt tredje stycket gäller f. n. att särskild ledamot vid sjöförklaring

skall ha fyllt 25 år. Samma åldersgräns gällde tidigare för nämndeman. Genom

1969 års ändringar i rättegångsbalken har emellertid den nedre åldersgränsen

om 25 år för nämndeman slopats (se prop. 1969: 44 s. 377 f). Detta

har aktualiserat frågan om åldersgränsen för särskilda ledamöter vid sjöförklaring

alltjämt bör bibehållas. Med hänsyn till de övriga kvalifikationskrav

som sjölagen uppställer på de särskilda ledamöterna samt till sättet för

utseendet av dessa torde kravet på uppnådda 25 års ålder sakna nämnvärd

betydelse som garanti för ledamöternas kompetens. I enlighet med kommittéförslaget

har därför bestämmelsen härom fått utgå.

336 §.

Paragrafen innehåller de grundläggande forumreglerna. Som jag närmare

utvecklat i den allmänna motiveringen bör handläggningen av sjörättsmål

i princip koncentreras till Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar, Malmö,

Göteborgs och Karlstads tingsrätter. Bestämmelser härom meddelas i första

stycket av paragrafen.

Forumregeln i första punkten avser som kommittén påpekat ej endast mål

om tillämpning av svenska sjörättsregler utan även sådana tvistemål där

fråga är om tillämpning av utländsk sjölagstiftning eller utländska sjörättsliga

grundsatser. Det bör dock uppmärksammas att bestämmelsen i första

punkten inte helt utesluter att tvister av sjörättslig karaktär kan komma att

handläggas av andra än de sju angivna tingsrätterna. Enligt artikel 2 i konventionen

den 19 maj 1956 om fraktavtal vid internationell godsbefordran

på väg (CMR), vilken konvention enligt lag (1969: 12) med anledning av

Sveriges tillträde till konventionen gäller som svensk lag, skall nämligen

vägfraktförares ansvarighet under vissa förutsättningar bedömas enligt

tvingande sjörättsliga regler. Bestämmelsen gäller fall där vägfordon med

pålastat gods under en del av transportsträckan fraktas till sjöss. I sådana

fall äger forumregeln i första punkten inte tillämpning utan i stället de speciella

forumreglerna i CMR-lagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Någon gång kan en gärning som är belagd med straff enligt sjölagen också

utgöra brott enligt brottsbalken. Till följd av de straffrättsliga konkurrensreglerna

kan gärningen i sådant fall vara att bedöma enligt brottsbalken

och inte enligt sjölagen (jfr 332 § andra stycket). De skäl som föranlett förslaget

om koncentrering av brottmål enligt sjölagen till endast sju domstolar

torde emellertid ha ännu större tyngd när det gäller så allvarliga åsidosättanden

av sjörättsliga regler att gärningen faller under brottsbalken. 1 enlighet

med kommitténs förslag har därför i andra punkten av stycket tagits in eu

bestämmelse av innebörd att den särskilda forumregeln skall gälla även där

gärningen i fråga är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör sjörättsmål som

uteslutande rör annat fartyg än handelsfartyg och fiskefartyg kunna prövas

inte bara av tingsrätt som anges i första stycket utan även av annan

tingsrätt enligt de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken. I paragrafen

har som ett andra stycke intagits en bestämmelse härom. Av bestämmelsens

avfattning framgår att den inte är tillämplig om målet rör både handelseller

fiskefartyg och annat fartyg. Frågan om målet rör uteslutande annat

fartyg än handels- eller fiskefartyg beror av den talan som väckts i det enskilda

fallet.

Kommittén påpekar att det i tvistemål, särskilt vid kombinerade transporter,

kan bli fråga om tillämpning av såväl sjörättsliga som andra transporträttsliga

bestämmelser eller grundsatser. Vid väckande av talan kan detta

spörsmål ge anledning till tvekan hur målet rätteligen bör karakteriseras.

Om ett dylikt mål anhängiggjorts vid sjörättsforum, d. v. s. någon av de behöriga

tingsrätterna för sjörättsliga mål, bör enligt kommitténs mening bl. a.

av processekonomiska skäl inte senare kunna göras gällande att målet upptagits

av domstol som ej varit behörig. Kommittén föreslår därför att i paragrafen

intas en bestämmelse — efter mönster av It kap. 20 § vattenlagen —

enligt vilken talan i tvistemål som upptagits av domstol som anges i första

stycket skall anses väckt vid rätt domstol om saken har samband med förhallande

som avses i sjölagen, även om det sedan visar sig att tvisten helt

eller delvis rör andra än sjörättsliga frågor.

Kommitténs förslag i denna del har i sak godtagits av de remissinstanser

som yttrat sig i frågan. Kritik har emellertid riktats från flera håll mot bestämmelsens

utformning, vilken ansetts kunna leda till tolkningssvårigheter.

De kompetenskonflikter som kan uppkomma i mål angående kombinerad

transport, i vilken sjötransport ingått som ett led, torde med de nuvarande

sjörättsliga forumreglerna inte vara särskilt ofta förekommande. Med den

föreslagna koncentreringen till sju sjörättsdomstolar kan det dock oftare

komma att inträffa att domstol som är behörig att pröva de sjörättsliga

frågorna i målet inte är behörig alt pröva de frågor som har anknytning

till den del av transporten som skett med annat transportmedel. En sådan

följd av koncentreringen är naturligtvis ägnad att inge vissa betänkligheter

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

29

av processekonomisk art. Visserligen mildras olägenheterna i praktiken betydligt

därav att talan i dispositiva tvistemål i allmänhet skall anses väckt

vid rätt domstol om ej invändning i rätt tid gjorts angående domstolens behörighet.

Ett utmärkande drag för just de mål det här gäller är emellertid

att frågan om rättens behörighet ofta är så sammanvävd med själva sakfrågan

att behörighetsfrågan svårligen kan avgöras på ett så tidigt stadium av

rättegången som är avsett. Sådana fall kan t. ex. tänkas där en i rätt tid gjord

invändning om rättens behörighet till följd av målets komplicerade natur

inte kan avgöras förrän i ett tämligen sent skede av processen, kanske först

efter huvudförhandling rörande själva saken. I praktiken torde dock sådana

situationer uppkomma mera sällan. Parterna kan i allmänhet förväntas ha

ett gemensamt intresse av att inte onödigtvis komplicera och fördyra processen

genom foruminvändningar.

Även om det i och för sig framstår som befogat att lösa eventuellt uppkommande

kompetenskonflikter måste emellertid konstateras att den lösning

som kommittén har föreslagit inte går helt fri från invändningar. Till

en början bör framhållas att speciella forumregler i annan transporträttslig

lagstiftning, t. ex. luftfartslagen (1957:297) och lagen (1969:12) med anledning

av Sveriges tillträde till konventionen om fraktavtalet vid internationell

godsbefordran på väg, utgör hinder för att tillägga en sjörättsdomstol

behörighet att pröva vissa frågor. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt

att införa en bestämmelse av det innehåll kommittén föreslagit när den

inte kan få generell räckvidd. Härtill kommer att sedan länge pågående

överläggningar om en internationell reglering av kombinerade transporter

nu befinner sig i slutskedet. En konvention i ämnet väntas bli avslutad senast

år 1972. De många besvärliga problem som de kombinerade transporterna

ger upphov till, inte minst i fråga om förhållandet till andra transporträttsliga

regler, bör enligt min mening lösas i ett större sammanhang.

Den av kommittén föreslagna bestämmelsen för kombinerade transporter

har därför inte någon motsvarighet i departementsförslaget.

337 §.

I denna paragraf ges föreskrifter om domstolarnas inbördes behörighet

att uppta tvistemål enligt sjölagen. F. n. gäller att rättegångsbalkens bestämmelser

om laga domstol i tvistemål i allmänhet skall äga motsvarande tililämpning

i fråga om rådhusrätts behörighet att ta upp sjörättsmål. Vidare

anvisas vissa särskilda fora. Talan får nämligen väckas också vid rådhusrätten

i den ort där fartyget finns eller där säkerhet ställts till befrielse

från kvarstad eller annan handräckning. Om rådhusrätt inte finns i den ort

där svaranden kunnat sökas enligt de nu återgivna reglerna får talan väckas

vid den rådhusrätt som är närmast orten.

Det förhållandet att antalet för allmänna sjörättsmål behöriga domstolar

enligt huvudregeln i förslaget avsevärt minskar bör inte behöva föranleda

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

avvikelse från gällande lags ståndpunkt rörande dessa domstolars inbördes

behörighet. Även efter ändringen synes en tillämpning av reglerna i 10 kap.

rättegångsbalken om laga domstol jämte de speciella sjörättsliga bestämmelserna

bereda möjlighet att i det konkreta fallet väcka talan vid den av

de angivna tingsrätterna som ur skilda synpunkter framstår som lämplig.

Bestämmelserna har därför bibehållits i princip oförändrade med endast

vissa redaktionella ändringar. I förtydligande syfte har till ett särskilt andra

stycke av paragrafen brutits ut föreskriften att, om behörig domstol ej finns

i ort där svaranden kunnat sökas enligt tidigare givna regler, talan skall

väckas vid den domstol som är närmast orten.

338 §.

I denna paragraf ges regler om domstolarnas inbördes behörighet att ta

upp brottmål enligt sjölagen. Även för brottmålens del gäller f. n. att rättegångsbalkens

regler om laga domstol i allmänhet skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om rådhusrätts behörighet att uppta sjörättsmål. Däremot

anvisas inte några särskilda fora. Om rådhusrätt inte finns i den ort

vid vars domstol den misstänkte haft att svara enligt huvudregeln får åtal

väckas vid den rådhusrätt som är närmast.

Även för brottmålens del föreslår jag att de nuvarande bestämmelserna bibehålls

i princip oförändrade.

339—343 §§.

I dessa lagrum har till följd av tingsrättsreformen vissa rent formella

jämkningar vidtagits. Vidare har det i 341 § andra stycket uppställda kravet

att särskild ledamot i dispaschmål skall ha fyllt 25 år upphävts. Skälen för

detta är desamma som föranlett förslag om upphörande av motsvarande

åldersgräns för särskild ledamot vid sjöförklaring (se 305 §).

Ikraftträdandet.

De ändrade bestämmelserna i sjölagen är, som tidigare anförts, delvis föranledda

av tingsrättsref ormen och föreslås träda i kraft samtidigt som denna

eller den 1 januari 1971. I samband härmed bör den tidigare berörda lagen

(1937:306) om behörighet för häradsrätt att uppta sjörättsmål upphävas.

Handläggningen av sjörättsmål som anhängiggjorts före den 1 januari 1971

vid domstol som enligt nuvarande regler är behörig att uppta målet bör dock

lämpligen slutföras vid samma domstol. I enlighet härmed upptas i lagförslaget

en övergångsbestämmelse enligt vilken de äldre forumbestämmelserna

skall gälla för sjörättsmål där talan väckts före den nya lagens ikraftträdande.

De övergångsbestämmelser som meddelats i lagen (1969:244) om

ändring i rättegångsbalken gäller givetvis också för sjörättsmål.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

31

Förslaget till lag om ändring i lagen om inteckning i fartyg

I 3 § har till följd av tingsrättsr ef ormen, utan att någon ändring i sak

åsyftas, orden ”inskrivningsdomare vid Stockholms rådstuvurätt” bytts ut

mot ”inskrivningsdomare i Stockholms domsaga”.

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen har de särskilda

forumbestämmelserna i 38 § första stycket för fall av utsökning av

fordran ur intecknat fartyg eller tvist rörande giltigheten av inteckning tagits

bort. Vidare har den nuvarande hänvisningen i tredje stycket till lagen

om behörighet för häradsrätt att ta upp sjörättsmål utgått. De här avsedda

målen kommer således enligt förslaget att följa de allmänna forumreglerna

i rättegångsbalken.

Efter de sålunda vidtagna ändringarna återstår av 38 § endast den i nuvarande

andra stycket intagna bestämmelsen enligt vilken inteckningshavaren

äger söka huvudredaren eller, där sådan ej är vald, vilken som helst av

redarna. Att så är förhållandet framgår emellertid av 10 § sjölagen. Då det

med hänsyn härtill ansetts onödigt att bibehålla en motsvarande bestämmelse

i lagen om inteckning i fartyg har paragrafen i dess helhet upphävts.

I fråga om ikraftträdandet har motsvarande bestämmelser föreslagits som

beträffande sjölagen.

Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen

I 68 § ges föreskrifter om förfarandet vid missnöje med mönstringsförrättares

beslut i fall där denne överprövat disciplinnämnds beslut om

åläggande av disciplinbot. Enligt de nu gällande reglerna skall i sådant fall

prövning begäras hos rådhusrätten i den stad där mönstringsförrättaren

finns eller, om rådhusrätt inte finns i staden, hos rådhusrätten i den första

hamnstaden med rådhusrätt som fartyget anländer till.

Som jag anfört i den allmänna motiveringen föreslås att de särskilda

forumbestämmelserna i sjömanslagen i huvudsak upphävs. Bestämmelserna

i 68 § har ändrats i enlighet härmed.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall rådhusrätt vid prövning av

mönstringsförrättares beslut bestå av lagfaren domare och nämnd. Rätten

är domför med tre i nämnden. Genom 1969 års ändringar i rättegångsbalken

har emellertid den tidigare gällande uppdelningen i s. k. stor och liten nämnd

utmönstrats och ersatts av en enhetlig nämnd bestående av fem nämndemän.

Med anledning härav har bestämmelsen att tre nämndemän är tillräckligt

för domförhet fått utgå. Som en remissinstans påtalat kan det diskuteras

om nämnd alls skall fordras vid sådana mål som det här gäller och

om rätten inte i stället kunde vara behörig med endast en lagfaren domare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

Denna fråga får emellertid övervägas närmare i samband med den pågående

revisionen av sjömanslagen.

I 84—86 §§ finns forumregler för tvistemål och brottmål enligt sjömanslagen.

Bestämmelserna är av i stort sett samma innehåll som 336—338 §§

sjölagen. Jag föreslår att endast de bestämmelser i 85 § bibehålls enligt vilka

talan får väckas även vid domstol där fartyget finns eller har sin hemort. I

övrigt skall således de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken gälla.

I fråga om ikraftträdandet har motsvarande bestämmelser föreslagits som

beträffande sjölagen.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken m. m.

I samband med underrättsreformen infördes i 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken

och 20 kap. 36 § föräldrabalken vissa specialregler angående underrätts

sammansättning vid särskild huvudförhandling i familjerättsliga

mål (lagar 1969: 256 och 257, vilka träder i kraft den 1 januari 1971). Till

följd härav ändrades paragrafnumreringen i bl. a. 20 kap. föräldrabalken.

Den nya regeln i föräldrabalken innebär att underrätt vid handläggning av

bl. a. mål om faderskap till barn utom äktenskap och barns egenskap av trolovningsbarn

skall bestå av en lagfaren domare och nämnd. Detsamma skall

gälla även annat mål som handläggs i samma rättegång.

Under hösten 1969 genomfördes en reform av de utomäktenskapliga barnens

rättsställning. Reformen, som trädde i kraft den 1 januari 1970, innebar

bl. a. att dåvarande regler i föräldrabalken om trolovningsbarn upphävdes

(1969: 617). Vidare överflyttades de processuella bestämmelserna om

fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap från 20 kap. föräldrabalken

till en ny särskild lag i ämnet (1969: 618). Denna gäller förfarandet

i faderskapsmål, när barnavårdsman är förordnad för barnet. I de sällsynta

fail då barnavårdsman inte finns avses rättegång i faderskapsfrågan skola

föras enligt de allmänna reglerna i rättegångsbalken om indispositiva tvistemål

(prop. 1969: 124 s. 103). Enligt övergångsbestämmelserna till den nya

förfarandelagen kan i mål om faderskap till barn utom äktenskap talan om

barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre lag upptagas till prövning,

om barnet är fött före nya lagens ikraftträdande eller den uppgivne fadern

har avlidit före ikraftträdandet.

t samband med de ändringar i den föräldrarättsliga lagstiftningen som

trädde i kraft den 1 januari 1970 gjordes ingen ändring i 20 kap. 36 § föräldrabalken

i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1971. Nu bör emellertid

paragrafen samordnas med nämnda lagstiftning. Sålunda har i förslaget bestämmelsen

i 20 kap. 36 § om underrätts domförhet i mål om barns egenskap

av trolovningsbarn fått utgå. Vidare har domförhetsregeln i fråga om mål

om faderskap till barn utom äktenskap, i likhet med vad som redan skett

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

33

beträffande övriga processuella regler, förts över till den särskilda lagen om

förfarandet vid fastställande av faderskap. Detta har skett genom att i 12 §

andra stycket i lagen tagits in en särskild hänvisning till nya 38 § i 20 kap.

föräldrabalken. I de sällsynta undantagsfall där barnavårdsman för barnet

inte finns och rättegången därför skall föras enligt de allmänna reglerna i

rättegångsbalken om indispositiva tvistemål torde balkens allmänna regler

om underrätts sammansättning få tillämpas. Detta innebär att rätten vid

särskild huvudförhandling skall bestå av minst tre och högst fyra lagfarna

domare.

Vissa hänvisningar i 12 och 19 §§ lagen om fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap till lagrum i föräldrabalken har jämkats i enlighet

med den ändrade paragrafnumreringen i balkens 20 kap.

Enligt förslaget skall ändringarna i den särskilda förfarandelagen träda i

kraft samtidigt som lagen (1969: 257) om ändring i föräldrabalken, dvs. den

1 januari 1971. Övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall äga motsvarande

tillämpning.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets utlåtande enligt 87 § regeringsformen genom

utdrag av statsrådsprotokollet inhämtas över förslagen till

1) lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s.l),

2) lag om ändring i lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg,

3) lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),

4) lag om ändring i föräldrabalken,

5) lag om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet till

barn utom äktenskap.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Bilaga 1

Sjölagskommitténs förslag

till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 231, 305 och 336—343 §§ sjölagen skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Har den, för vars räkning fartyg bygges, givit eller utfäst sig att giva varvsägaren

eller byggmästaren förskott av penningar eller byggnadsämnen för

byggnadens verkställande, äger han låta därom upprättad avhandling intagas

i protokoll hos tingsrätten för Stockholm. Han njuter sedan förmånsrätt enligt

17 kap. handelsbalken.

231 §.

Anspråk på---bärgningsföretaget slutförts.

Tvist om gottgörelse, som avses i första stycket, prövas av sjömansnämnden.

Talan må ej föras mot nämndens beslut i sådan tvist.

305 §.

Sjöförklaring inom riket hålles av tingsrätten för Luleå, Sundsvall, Stockholm,

Kalmar, Malmö, Göteborg eller Karlstad. Behörig är den domstol som

är närmast den hamn eller ort där sjöförklaring skall äga rum enligt 304 §.

Konungen äger dock för viss hamn förordna att annan av domstolarna skall

vara behörig, om det är ändamålsenligt med hänsyn till trafikförbindelser

och övriga förhållanden.

Om annat —--av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av en lagfaren domare

såsom ordförande samt två personer som äro kunniga och erfarna i

sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfarenhet från

tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen hava utövat

sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna

från en förteckning, som sjöfart sstyr elsen årligen upprättar för varje

fartygsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall upptaga minst tjugu personer.

Om biträde av person med särskild sakkunskap i visst fall är ändamålsenligt,

äger rätten tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot

i rätten, även om han ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot

skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd

får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära ersättning av allmänna

medel enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

I Danmark — — — landets lag.

I övrigt---norsk konsul.

I fråga---meddela vitesföreläggande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j. ts proposition nr 185 år 1970

35

336 §.

I tvistemål rörande förhållande som avses i denna lag är rätt domstol

tingsrätten för Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg eller

Karlstad.

Detsamma gäller brottmål i fråga om gärning som avses i denna lag, även

om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Visar sig, sedan tvistemål upptagits av domstol som angives i första stycket,

att tvisten helt eller delvis rör andra än sjörättsliga frågor, skall talan

utan hinder härav anses väckt vid rätt domstol, om saken bar samband med

förhållande som avses i denna lag.

337 §.

I fråga om behörighet för tingsrätt som sägs i 336 § att upptaga tvistemål

äga bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande

tillämpning. Talan får dock väckas även vid sådan tingsrätt för den ort där

fartyget finnes och, när säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse

från kvarstad eller annan handräckning, vid sådan tingsrätt för den

ort där säkerheten ställts. Talan angående fordran som säkerheten avsett får

väckas vid sistnämnda tingsrätt, även om säkerheten frigivits.

Finnes ej tingsrätt som sägs i 336 § för ort, där svaranden kunnat sökas

enligt första stycket, väckes talan vid den av dessa tingsrätter som är närmast

den orten.

Äro flera--— rederiets hemvist.

338 §.

I fråga om behörighet för tingsrätt som sägs i 336 § att upptaga brottmål

äga bestämmelserna om laga domstol i brottmål i allmänhet motsvarande

tillämpning. Finnes ej tingsrätt som sägs i 336 § för ort, vid vars domstol

den misstänkte haft att svara enligt vad som nu sagts, väckes åtal vid den

av dessa tingsrätter som är närmast den orten.

339 §.

Talan mot dispasch föres genom klander hos tingsrätten för den ort där

dispaschen är utgiven.

Dispasch, som---till efterrättelse.

340 §.

I dispaschmål är tingsrätten domför med tre eller högst fyra lagfarna domare

jämte tre särskilda ledamöter utsedda enligt 341 §. Vid prövning om

klander skall avvisas och vid sådan handläggning som avser måls beredande

eller som enligt 341 och 343 §§ ankommer på tingsrätten, är dock rätten

domför med en lagfaren domare.

341 §.

För domsaga, vars tingsrätt äger upptaga dispaschmål, upprättar sjöfartsstyrelsen

årligen en förteckning, vari upptagas minst tolv personer, som äro

kunniga i handel och sjöfart och som äro skickade att tjänstgöra som särskilda

ledamöter i dispaschmål. Bland dem som upptagits i denna förteckning

utser rätten för varje mål tre för tjänstgöring som särskilda ledamöter.

Om på grund av förfall eller annat hinder föreskrivet antal ledamöter ej kan

utses från förteckningen, utser rätten annan lämplig person att vara särskild

ledamot.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Särskild ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller

i konkurstillstånd får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära ersättning

av allmänna medel enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

342 §.

Vill någon klandra dispasch, skall han inom fyra veckor från dispaschens

dag till tingsrätten inkomma med klanderinlaga. Med de avvikelser som

följa av tredje stycket i denna paragraf äga i övrigt bestämmelserna i 52 kap.

2, 3, 5, 6 och 8—12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning i mål om

klander av dispasch. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället

tingsrätten.

Upptages klander av dispasch, äger motpart utan avgift få ut en avskrift

av klanderinlagan. Vill han bemöta klandret, skall han senast fyra veckor

efter fullföljdstidens utgång till tingsrätten inkomma med skriftlig förklaring.

Om denna rätt att få del av klandret och att avgiva förklaring bör tingsrätten

sända meddelande till varje känd sakägare.

Rätten äger — — •—- genom utslag.

343 §.

Talan mot tingsrätts utslag eller beslut i dispaschmål föres genom besvär

till högsta domstolen. Vill någon anföra besvär, skall han inom fyra veckor

från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades, till tingsrätten inkomma

med besvärsinlaga. Beträffande klagandens skyldighet att nedsätta fullfölj

dsavgift och belopp till säkerhet för kostnadsersättning åt motpart samt

i fråga om rättegången i övrigt äga bestämmelserna i 54 kap. 16—19 §§ och

56 kap. rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen den 4 juni 1937

(nr 306) om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål upphör att

gälla.

Sjölagskommitténs förslag

till

Lag om ändring i lagen om inteckning i fartyg

Härigenom förordnas, att 3 och 38 §§ lagen om inteckning i fartyg skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Ärenden angående inteckning i fartyg upptagas av den inskrivningsdomare

vid tingsrätten för Stockholm som därtill är utsedd.

Över inteckningar —- —--särskild inteckningsbok.

38 §.

Vill inteckningshavare vid domstol utsöka sin fordran ur det intecknade

fartyget, eller yppas tvist om giltigheten av meddelad inteckning, skall ta
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

37

lan väckas vid den av tingsrätterna för Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar,

Malmö, Göteborg eller Karlstad, där svaranden har sitt hemvist eller,

om han ej har hemvist i någon av dessa städer, vid den av dessa tingsrätter

som är närmast.

Tillhör intecknat---helst vill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Sjölagskommitténs förslag

till

Lag om ändring i sjömanslagen

Härigenom förordnas, att 68 och 84—86 §§ sjömanslagen skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

68 §.

År i fall, som i 67 § första stycket sägs, befälhavaren eller sjömannen

missnöjd med mönstringsförrättarens beslut, äger han, om beslutet meddelats

av mönstringsförrättare på ort där domstol finnes som avses i 84 §,

hos denna domstol begära prövning av beslutet. Har beslutet meddelats av

mönstringsförrättare utom riket eller här i riket på ort för vilken sådan

domstol ej finnes, får vid fartygets ankomst till första hamn, i vilken sådan

domstol finnes och där fartyget väntas ligga minst två dagar, begäran göras

om prövning av beslutet hos denna domstol. Begäran som nu sagts skall

göras så snart ske kan och i god tid före fartygets avgång. Vid prövningen

skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd; rätten är domför med

tre i nämnden.

Då prövning--— ej föras.

Finner rätten ----vidare handläggning.

Har px-övning---stycket sägs.

84 §.

I mål som skall bedömas efter denna lag är rätt domstol tingsrätten för

Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg eller Karlstad.

85 §.

I fråga om behörighet för tingsrätt som sägs i 84 § att upptaga tvistemål

enligt denna lag äga bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet

motsvarande tillämpning. Talan får dock väckas även vid sådan tingsrätt

för den ort där fartyget finnes. Finnes ej tingsrätt som sägs i 84 § för ort,

där svaranden kunnat sökas enligt vad sålunda är föreskrivet, väckes talan

vid den av dessa tingsrätter som är närmast den orten. Finnes ej behörig

domstol efter vad nu är sagt, får tvisten upptagas av den av samma tingsrätter

som är närmast fartygets hemort.

Äro flera---rederiets hemvist.

3 Biliang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 185

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

86 §.

I fråga om behörighet för tingsrätt som sägs i 84 § att upptaga brottmål

äga bestämmelserna om laga domstol i brottmål i allmänhet motsvarande

tillämpning. Finnes ej tingsrätt som sägs i 84 § för ort, vid vars domstol

den misstänkte haft att svara enligt vad som nu sagts, väckes åtal vid den

av dessa tingsrätter som är närmast den orten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

39

Bilaga 2

1) Förslag

till

Lag

om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. I)1 2 3,

dels att i 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—313, 315, 317 och 330 §§

orden ”sjöfartsstyrelsen” och ”styrelsen” skall bytas ut mot ”sjöfartsverket”

respektive ”verket”,

dels att i 314 § ordet ”underrätt” skall bytas ut mot ”tingsrätt”,

dels att i 330 § ordet ”telestyrelsen” skall bytas ut mot ”televerket”,

dels att 3, 231, 305, 307, 316 och 336—343 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande

givit eller utfäst sig att giva varvsägaren

eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upprättats,

att låta den intagas, om

byggnaden verkställes i stad med

rådhusrätt, i rådhusrättens protokoll

och eljest i protokollet hos närmaste

rådhusrätt; och njute sedan

förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken

sägs.

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande

givit eller utfäst sig att giva varvsägaren

eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upprättats,

att låta den intagas i protokollet

hos Stockholms tingsrätt; och

njute sedan förmånsrätt enligt 17

kap. handelsbalken.

Anspråk på----

Tvist om gottgörelse, som avses i

första stycket, prövas av sjömansnämnden

i Stockholms sjömanshusdistrikt.

Talan må ej föras mot

nämndens beslut i sådan tvist.

231 §3

----bärgningsföretaget slutförts.

Tvist om gottgörelse, som avses i

första stycket, prövas av sjömansnämnden.

Talan må ej föras mot

nämndens beslut i sådan tvist.

1 Senaste lydelse av 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—315, 317 och 330 §§

167: 48.

2 Senaste lydelse 1964: 658.

3 Senaste lydelse 1964: 728.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

305 81

Sjöförklaring inom riket hålles av

den allmänna underrätten för Luleå,

Sundsvall, Stockholm, Kalmar,

Malmö, Göteborg eller Karlstad. Behörig

är den domstol som är närmast

den hamn eller ort där sjöförklaring

skall äga rum enligt 304 §.

Konungen äger dock för viss hamn

förordna att annan av domstolarna

skall vara behörig, om det är ändamålsenligt

med hänsyn till trafikförbindelser

och övriga förhållanden.

Om annat--------- ---

Vid sammanträde för sjöförklaring

skall rätten bestå av en lagfaren

domare såsom ordförande samt

två personer som äro kunniga och

erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en

av de senare bör hava grundlig erfarenhet

från tjänst som fartygseller

maskinbefäl på handelsfartyg

och nyligen hava utövat sådan tjänst.

Rätten utser för varje sjöförklaring

de särskilda ledamöterna från en

förteckning, som sjöfartsstyrelsen

årligen upprättar för varje fartygsinspektionsdistrikt.

Förteckningen

skall upptaga minst tjugo personer.

Om biträde av person med särskild

sakkunskap i visst fall är ändamålsenligt,

äger rätten tillkalla sådan

person att inträda såsom ytterligare

ledamot i rätten, även om han

ej är upptagen i förteckningen. Särskild

ledamot skall vara svensk medborgare

och hava fyllt tjugofem år.

Den som är omyndig eller i konkurstillstånd

får ej vara ledamot. Särskild

ledamot äger uppbära ersättning

av allmänna medel enligt bestämmelser

som meddelas av Konungen.

I Danmark,-------------

I övrigt----------------

I fråga----------

Sjöförklaring inom riket hålles av

Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar,

Malmö, Göteborgs eller Karlstads

tingsrätt. Behörig är den domstol

som är närmast den hamn eller

ort där sjöförklaring skall äga rum

enligt 304 §. Konungen äger dock för

viss hamn förordna att annan av

domstolarna skall vara behörig, om

det är ändamålsenligt med hänsyn

till trafikförbindelser och övriga förhållanden.

--av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring

skall rätten bestå av en lagfaren

domare såsom ordförande samt

två personer som äro kunniga och

erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en

av de senare bör hava grundlig erfarenhet

från tjänst som fartygseller

maskinbefäl på handelsfartyg

och nyligen hava utövat sådan tjänst.

Rätten utser för varje sjöförklaring

de särskilda ledamöterna från en förteckning,

som sjöfartsverket årligen

upprättar för varje sjöf artsinspektionsdistrikt.

Förteckningen skall

upptaga minst tjugo personer. Om

biträde av person med särskild sakkunskap

i visst fall är ändamålsenligt,

äger rätten tillkalla sådan person

att inträda såsom ytterligare ledamot

i rätten, även om han ej är

upptagen i förteckningen. Särskild

ledamot skall vara svensk medborgare.

Den som är omyndig eller i

konkurstillstånd får ej vara ledamot.

Särskild ledamot äger uppbära

ersättning av allmänna medel enligt

bestämmelser som meddelas av Konungen.

----landets lag.

---norsk konsul.

— — — meddelas vitesföreläggande.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

När anmälan---

Till sammanträdet —

Befälhavaren skall —

I den mån det kan ske skola sakägarna

genom särskilda meddelanden

underrättas om tid och plats för

sammanträdet samt var och när anmälningen

om sjöförklaring med

därtill hörande handlingar finnes

tillgänglig. Sjöfartsstyrelsen skall

alltid underrättas om tid och plats

för sammanträdet. Gäller sjöförklaringen

händelse, som angår säkerheten

på fartyg, skall även fartygsinspektören

underrättas.

De särskilda--------

— på fartyget,

genom befälhavaren.

— vid vite.

I den mån det kan ske skola sakägarna

genom särskilda meddelanden

underrättas om tid och plats för

sammanträdet samt var och när anmälningen

om sjöförklaring med

därtill hörande handlingar finnes

tillgänglig. Sjöfartsverket skall alltid

underrättas om tid och plats för

sammanträdet. Gäller sjöförklaringen

händelse, som angår säkerheten

på fartyg, skall även överinspektören

i sjöfartsinspektionsdistriktet underrättas.

--annan synpunkt.

307 §

316

För varje far tygsinspektionsdistrikt

skall finnas förteckning över

personer, som äro skickade att utföra

uppdrag att besiktiga fartyg

eller last. Förteckningen upprättas

årligen av sjöfartsstyrelsen och hålles

tillgänglig hos de underrätter

som sjöfartsstyrelsen föreskriver.

För varje sjöf artsinspektionsdistrikt

skall finnas förteckning över

personer, som äro skickade att utföra

uppdrag att besiktiga fartyg eller

last. Förteckningen upprättas årligen

av sjöfartsverket och hålles tillgänglig

hos de underrätter som sjöfartsverket

föreskriver.

336 §

Rådhusrätt är första domstol i

mål, som skall bedömas efter denna

lag. Om häradsrätts behörighet i vissa

fall att upptaga sådant mål gälla

särskilda bestämmelser.

I tvistemål rörande förhållande

som avses i denna lag är rätt domstol

Luleå, Sundsvalls, Stockholms,

Kalmar, Malmö, Göteborgs eller Karlstads

tingsrätt. Detsamma gäller

brottmål i fråga om gärning som avses

i denna lag, även om gärningen är

belagd med strängare straff i brottsbalken.

Rör mål som anges i första stycket

uteslutande annat fartyg än handelsfartyg

eller fiskefartyg får målet

upptagas även av tingsrätt som är

behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.

'' Senaste lydelse 1967: 48.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

337

Bestämmelserna om laga domstol

i tvistemål i allmänhet äga motsvarande

tillämpning i fråga om rådhusrätts

behörighet att upptaga tvistemål

enligt denna lag. Talan får

även väckas vid rådhusrätten i den

ort där fartyget finnes. När säkerhet

för fordran ställts hos myndighet till

befrielse från kvarstad eller annan

handräckning, får talan väckas vid

rådhusrätten i den ort där säkerheten

ställts. Talan angående fordran

som säkerheten avsett får väckas vid

sistnämnda rådhusrätt, även om säkerheten

frigivits. Finnes ej rådhusrätt

i ort, där svaranden kunnat sökas

enligt vad som nu sagts, får talan

väckas vid den rådhusrätt som

är närmast den orten.

Äro flera

§x

Bestämmelserna om laga domstol

i tvistemål i allmänhet äga motsvarande

tillämpning i fråga om behörigheten

för de tingsrätter som anges

i 336 § första stycket att upptaga

tvistemål enligt denna lag. Är någon

av dessa domstolar tingsrätt för den

ort där fartyget finnes får talan väckas

även vid den tingsrätten. Har

säkerhet för fordran ställts hos myndighet

till befrielse från kvarstad

eller annan handräckning och är någon

av de domstolar som anges i

336 § första stycket tingsrätt för den

ort där säkerheten ställts får talan

väckas även vid den tingsrätten. Talan

angående fordran som säkerheten

avsett får väckas vid sistnämnda

tingsrätt, även om säkerheten frigivits.

Är ej någon av de tingsrätter som

anges i 336 § första stycket tingsrätt

för ort, där svaranden kunnat sökas

enligt första stycket, väckes talan vid

den av dessa tingsrätter som är närmast

den orten.

--rederiets hemvist.

Bestämmelserna om laga domstol

i brottmål i allmänhet äga motsvarande

tillämpning i fråga om rådhusrätts

behörighet att upptaga

brottmål enligt denna lag. Finnes ej

rådhusrätt i ort, vid vars domstol

den misstänkte haft att svara enligt

vad som nu sagts, får åtal väckas vid

den rådhusrätt som är närmast den

orten.

339

Talan mot dispasch föres genom

klander hos rådhusrätten i den ort

där dispaschen är utgiven.

Dispasch, som-----------

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Bestämmelserna om laga domstol

i brottmål i allmänhet äga motsvarande

tillämpning i fråga om behörigheten

för de tingsrätter som anges

i 336 § första stycket att upptaga

brottmål i fråga om gärning som avses

i denna lag. Är ej någon av dessa

domstolar tingsrätt för ort, vid vars

domstol den misstänkte haft att svara

enligt vad som nu sagts, får åtal

väckas vid den av dessa tingsrätter

som är närmast den orten.

§l

Talan mot dispasch föres genom

klander hos tingsrätten för den ort

där dispaschen är utgiven.

----till efterrättelse.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

43

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

340

Rådhusrätt är i dispaschmål domför

med tre eller högst fyra lagfarna

domare jämte tre särskilda ledamöter

utsedda enligt 341 §. Rådhusrätten

är dock domför med en lagfaren

domare vid prövning om klander

skall avvisas och vid sådan handläggning

som avser måls beredande

eller som enligt 341 och 343 §§ ankommer

på rådhusrätten.

341

För stad, vars rådhusrätt äger

upplaga dispaschmål, upprättar sjöfartsstyrelsen

årligen en förteckning,

vari upptagas minst tolv personer,

som äro kunniga i handel och

sjöfart och som äro skickade att

tjänstgöra som särskilda ledamöter

i dispaschmål. Bland dem som upptagits

i denna förteckning utser rätten

för varje mål tre för tjänstgöring

som särskilda ledamöter. Om

på grund av förfall eller annat hinder

föreskrivet antal ledamöter ej

kan utses från förteckningen, utser

rätten annan lämplig person att vara

särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara svensk

medborgare och hava fyllt tjugofem

år. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd

får ej vara ledamot.

Särskild ledamot äger uppbära ersättning

av allmänna medel enligt

bestämmelser som meddelas av Konungen.

å1

Tingsrätt är i dispaschmål domför

med tre eller högst fyra lagfarna

domare jämte tre särskilda ledamöter

utsedda enligt 341 §. Rätten är

dock domför med en lagfaren domare

vid prövning om klander skall avvisas

och vid sådan handläggning

som avser måls beredande eller som

enligt 341 och 343 §§ ankommer på

tingsrätten.

För domsaga, vars tingsrätt äger

upptaga dispaschmål, upprättar sjöfartsverket

årligen en förteckning,

vari upptagas minst tolv personer,

som äro kunniga i handel och sjöfart

och som äro skickade att

tjänstgöra som särskilda ledamöter

i dispaschmål. Bland dem som upptagits

i denna förteckning utser rätten

för varje mål tre för tjänstgöring

som särskilda ledamöter. Om på

grund av förfall eller annat hinder

föreskrivet antal ledamöter ej kan

utses från förteckningen, utser rätten

annan lämplig person att vara

särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara svensk

medborgare. Den som är omyndig

eller i konkurstillstånd får ej vara

ledamot. Särskild ledamot äger uppbära

ersättning av allmänna medel

enligt bestämmelser som meddelas

av Konungen.

342 §

Vill någon klandra dispasch, skall

han inom fyra veckor från dispaschens

dag till rådhusrätten inkomma

med klanderinlaga. Med de

avvikelser som följa av tredje stycket

i denna paragraf äga i övrigt bestämmelserna

i 52 kap. 2, 3, 5, 6 och

8—12 §§ rättegångsbalken motsva
-

Vill någon klandra dispasch, skall

han inom fyra veckor från dispaschens

dag till tingsrätten inkomma

med klanderinlaga. Med de avvikelser

som följa av tredje stycket i

denna paragraf äga i övrigt bestämmelserna

i 52 kap. 2, 3, 5, 6 och 8—

12 §§ rättegångsbalken motsvarande

1 Senaste lydelse 1967: 48.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse)

rande tillämpning i mål om klander

av dispasch. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället rådhusrätten.

Upptages klander av dispasch,

äger motpart utan avgift få ut en avskrift

av klanderinlagan. Vill han

bemöta klandret, skall han senast

fyra veckor efter fullföljdstidens utgång

till rådhusrätten inkomma med

skriftlig förklaring. Om denna rätt

att få del av klandret och att avgiva

förklaring bör rådhusrätten sända

meddelande till varje känd sakägare.

Rätten äger----- ---— —

(Föreslagen lydelse)

tillämpning i mål om klander av dispasch.

Bestämmelse som avser hovrätt

gäller därvid i stället tingsrätten.

Upptages klander av dispasch,

äger motpart utan avgift få ut en avskrift

av klanderinlagan. Vill han bemöta

klandret, skall han senast fyra

veckor efter fullföljdstidens utgång

till tingsrätten inkomma med skriftlig

förklaring. Om denna rätt att få

del av klandret och att avgiva förklaring

bör tingsrätten sända meddelande

till varje känd sakägare.

— genom utslag.

343 §

Talan mot rådhusrätts utslag eller

beslut i dispaschmål föres genom besvär

till högsta domstolen. Vill någon

anföra besvär, skall han inom

fyra veckor från den dag, då utslaget

eller beslutet meddelades, till rådhusrätten

inkomma med besvärsinlaga.

Beträffande klagandens skyldighet

att nedsätta fullföljdsavgift

och belopp till säkerhet för kostnadsersättning

åt motpart samt i fråga

om rättegången i övrigt äga bestämmelserna

i 54 kap. 16—19 §§ och 56

kap. rättegångsbalken motsvarande

tillämpning. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället rådhusrätten.

Talan mot tingsrätts utslag eller

beslut i dispaschmål föres genom

besvär till högsta domstolen. Viil någon

anföra besvär, skall han inom

fyra veckor från den dag, då utslaget

eller beslutet meddelades, till tingsrätten

inkomma med besvärsinlaga.

Beträffande klagandens skyldighet

att nedsätta fullföljdsavgift och belopp

till säkerhet för kostnadsersättning

åt motpart samt i fråga om

rättegången i övrigt äga bestämmelserna

i 54 kap. 16—19 §§ och 56 kap.

rättegångsbalken motsvarande tilllämpning.

Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen (1937: 306) om behörighet

för häradsrätt att upptaga sjörättsmål upphör att gälla.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt

sjölagen (1891: 35 s. 1) om talan väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

45

3) Förslag

till

Lag

om ändring i sjömanslagen (1952: 530)

Härigenom förordnas i fråga om sjömanslagen (1952: 530),

dels att 84 och 86 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 68 och 85 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

68 §

År i fall, som i 67 § första stycket

sägs, befälhavaren eller sjömannen

missnöjd med mönstringsförrättarens

beslut, äger han, om beslutet

meddelats av mönstringsförrättare i

stad, där rådhusrätt finnes, hos denna

rådhusrätt begära prövning av beslutet.

Har beslutet meddelats av

mönstringsförrättare utom riket

eller här i riket å ort, där rådhusrätt

ej finnes, må sådan begäran göras

hos rådhusrätten vid fartygets ankomst

till första hamn, där rådhusrätt

finnes och där fartyget väntas

ligga minst två dagar. Begäran, som

nu sagts, skall göras så snart ske kan

och i god tid före fartygets avgång.

Vid prÖAmingen skall rådhusrätten

bestå av en lagfaren domare och

nämnd; rätten vare domför med tre

i nämnden.

Då prövning

Finner rätten

Har prövning

År i fall, som i 67 § första stycket

sägs, befälhavaren eller sjömannen

missnöjd med mönstringsförrättarens

beslut, äger han, om beslutet

meddelats av mönstringsförrättare

på ort där tingsrätt finnes, hos denna

domstol begära prövning av beslutet.

Har beslutet meddelats av

mönstringsförrättare utom riket eller

här i riket på ort där tingsrätt

ej finnes, må sådan begäran göras

hos tingsrätten vid fartygets ankomst

till första hamn där tingsrätt

finnes och där fartyget väntas ligga

minst två dagar. Begäran som nu

sagts skall göras så snart ske kan

och i god tid före fartygets avgång.

Vid prövningen skall rätten bestå av

en lagfaren domare och nämnd.

ej föras,

vidare handläggning.

--stycket sägs.

85

Om rådhusrätts behörighet att

upptaga tvistemål enligt denna lag

gäller i tillämpliga delar vad angående

laga domstol i tvistemål i all
-

Om behörighet för tingsrätt att

upptaga tvistemål enligt denna lag

gäller, utöver bestämmelserna i 10

kap. rättegångsbalken, att talan får

1 Senaste lydelse 1958: 17.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse)

mänhet är stadgat. Talan må ock

väckas vid rådhusrätten i den ort där

fartyget finnes. Är ej rådhusrätt å

ort, där svaranden enligt vad sålunda

är föreskrivet må sökas, äger käranden

instämma tvisten till den

rådhusrätt, som är närmast den orten.

Finnes ej behörig domstol efter

vad nu är sagt, må tvisten upptagas

av rådhusrätten i fartygets hemort

eller, om där ej är rådhusrätt, av den

rådhusrätt, som är närmast.

Äro flera----------

(Föreslagen lydelse)

väckas vid tingsrätten för den ort

där fartyget finnes eller där fartyget

har sin hemort.

--rederiets hemvist.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt

sjömanslagen (1952: 530), om talan väckts före ikraftträdandet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

47

4) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 36 § föräldrabalken skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)1 (Föreslagen lydelse)

20 KAP.

36 §

I mål om äktenskaplig börd, faderskap

till barn utom äktenskap, barns

egenskap av trolovningsbarn, vårdnad,

umgängesrätt, underhåll och

omyndighetsförklaring eller dess hävande

äger vad som föreskrives i 15

kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken

motsvarande tillämpning.

I mål om äktenskaplig börd, vårdnad,

umgängesrätt, underhåll och

omyndighetsförklaring eller dess hävande

äger vad som föreskrives i 15

kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Härmed avses lydelsen enligt 1969: 257, som träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 oktober 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

justitierådet

Regner,

Martenius,

Bernhard,

Hesser.

Enligt lagrådet den 21 oktober 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet den 18 september 1970 hade Kungl. Maj :t förordnat,

att enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag om ändring i sjölagen, 2) lag om ändring i lagen om

inteckning i fartyg, 3) lag om ändring i sjömanslagen, 4) lag om ändring i

föräldrabalken, 5) lag om ändring i lagen om fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Staffan Edling.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen

I 11, 43, 53, 69 och 74 §§ sjömanslagen förekommer orden ”sjöfartsstyrelsen”

och ”styrelsen”. Såsom föreslås i fråga om sjölagen synes även i

nämnda paragrafer dessa ord böra utbytas mot ”sjöfartsverket” respektive

”verket”.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Genom lag den 29 maj 1969 (nr 257) om ändring i föräldrabalken, som

träder i kraft den 1 januari 1971, har bl. a. 20 kap. 36 § erhållit ändrad lydelse.

Då den ändring i paragrafen som nu föreslås och som jämväl skall träda

i kraft den 1 januari 1971 utformats, icke såsom ändring av 1969 års lag

utan som ändring av föräldrabalken, är tydligen tanken att den föreslagna

lagen skall ersätta 1969 års ändringslag, som således skulle bliva att anse

såsom upphävd.

Till 1969 års lag är fogade vissa övergångsbestämmelser, som bl. a. avser

20 kap. 36 §. Även dessa torde bli upphävda genom den föreslagna lagen

såvitt angår 20 kap. 36 §. I den mån motsvarande övergångsbestämmelser

alltjämt anses erforderliga bör de därför intagas i förslaget.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj ds proposition nr 185 år 1970

49

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson, Feldt.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslagen till

1) lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

2) lag om ändring i lagen (1901: 26 s.l) om inteckning i fartyg,

3) lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),

4) lag om ändring i föräldrabalken,

5) lag om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

I fråga om sjömanslagen bör, som lagrådet föreslagit, orden ”sjöfartsstyrelsen”

och ”styrelsen” i vissa lagrum bytas ut mot ”sjöfartsverket”

resp. ”verket” i likhet med vad som föreslås i fråga om sjölagen. Även när

det gäller förslaget till lag om ändring i föräldrabalken bör lagrådets påpekande

iakttagas.

I övrigt bör vissa redaktionella jämkningar göras i förslagen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700520

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1970:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen m. m. s. 1 i texten