Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar

1970-11-06 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:198, Med förslag till lag om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

1

Nr 198

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar; given Stockholms

slott den 6 november 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över industriärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i lagen (1942: 335)

om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås höjning av de gränsvärden som i fråga om kraftverk,

elektriska ledningar samt transformator- och kopplingsstationer anger

lagens tillämpningsområde. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 198

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa

kraftanläggningar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2

Med anläggning, som i 1 § sägs,

avses

1) elektriskt kraftverk, som är

avsett för generatoreffekt av minst

tiotusen kilovoltampére;

2) anläggning för tillgodogörande

av vattenkraft genom vattenreglering,

om vattenmagasinet är avsett

att rymma minst etthundra miljoner

kubikmeter;

3) elektrisk ledning, som är avsedd

för spänning av minst etthundra

kilovolt mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplingsstation,

vilken är avsedd för spänning

av minst fyrtio kilovolt mellan

två ledare och en genomgångseffekt

av minst tiotusen kilovoltampére.

(Föreslagen lydelse)

l1

Med anläggning, som i 1 § sägs,

avses

1) elektriskt kraftverk, som är

avsett för generatoreffekt av minst

tjugofemtusen kilovoltampére;

2) anläggning för tillgodogörande

av vattenkraft genom vattenreglering,

om vattenmagasinet är avsett

att rymma minst etthundra miljoner

kubikmeter;

3) elektrisk ledning, som är avsedd

för spänning av minst tvåhundra

kilovolt mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplingsstation,

vilken är avsedd för spänning

av minst sjuttio kilovolt mellan

två ledare och en genomgångseffekt

av minst tjugofemtusen kilovoltampére.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. 1

1 Senaste lydelse 1957:49.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

3

Utdrag ur protokollet över industriärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

9 oktober 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling,

Löfberg, Carlsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i

lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar

och anför.

Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar innehåller

regler om åtgärder till skydd mot skada genom krigshandling eller sabotage

på anläggningar av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i landet. Avgörande

för om en anläggning skall anses vara av väsentlig betydelse för

kraftförsörjningen är dess storlek. De gränser som härvid gäller för olika

slag av anläggningar anges i lagen. Frågor om skyddsåtgärder enligt lagen

prövas av en särskild nämnd, krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.

I skrivelse den 18 mars 1970 har Centrala driftledningen (CDL) föreslagit

en höjning av de nuvarande storleksgränserna för anläggningar som skall

anses vara av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket.

Över CDL:s framställning har efter remiss yttranden avgetts av krigsskyddsnämnden,

vattenöverdomstolen, överbefälhavaren, kommerskollegium,

civilförsvarsstyrelsen, statens vattenfallsverk, statens vägverk, överstyrelsen

för ekonomiskt försvar, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt Svenska kraftverksföreningen och Svenska elverksföreningen.

Gällande bestämmelser

Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (ändrad

1944: 542 och 1957: 49) innehåller bestämmelser om åtgärder för att skydda

vissa kraftanläggningar mot skada genom luftanfall eller annan krigshandling

eller sabotage. Bestämmelserna skall enligt 1 § tillämpas beträffande

anläggning av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 198

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

1 2 § anges vilka anläggningar som omfattas av lagen. Dessa anläggningar

är

1) elektriskt kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst tiotusen

kilovoltampere;

2) anläggning för tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering,

om vattenmagasinet är avsett att rymma minst etthundra miljoner kubikmeter;
3)

elektrisk ledning, som är avsedd för spänning av minst etthundra kilovolt

mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning av

minst fyrtio kilovolt mellan två ledare och en genomgångseffekt av minst

tiotusen kilovoltampere.

I 3 § föreskrivs att ny- eller ombyggnad, ändring eller utvidgning av kraftanläggning

skall utföras på ett sätt som i varje särskilt fall är lämpligt från

skyddssynpunkt. I fråga om skyddsåtgärder vid befintliga anläggningar ges

bestämmelser i 4 §. Denna paragraf inleds med en allmän bestämmelse enligt

vilken ägare av kraftanläggning är skyldig att beträffande anläggningen

och driften vid denna vidta erforderliga åtgärder för att minska faran för

och begränsa verkningarna av sådan skada som avses il §. Därefter anges

vissa speciella åtgärder, som ingår i ägarens förpliktelser. Han skall sålunda

verkställa nödvändig förstärkning av anläggningens skydd mot brand- och

annan bombskada samt utföra skyddsrum och andra behövliga skyddsanordningar

åt personal för anläggningens skötsel och skydd samt lämpligt

förvaringsrum för förråd.

Ägaren är också skyldig att ombesörja erforderlig utbildning och övning

av personal, som vid anläggningen skall fullgöra uppgifter som hör till civilförsvaret,

samt att vidta nödvändiga åtgärder för att snabbt avhjälpa driftavbrott.

Nyttjas anläggningen av annan än ägaren, är nyttj anderättshavaren

skyldig att i viss utsträckning vidta nyssnämnda åtgärder i stället för denne.

Ägare eller nyttj anderättshavare får enligt 5 § inte åläggas att vidta åtgärd,

som med hänsyn till anläggningens omfattning och andra omständigheter

beträffande denna skulle vara oskäligt betungande.

Om anläggningen nyttjas av annan än ägaren, får enligt 6 § kostnad, som

ägaren annars skolat vidkännas, fördelas mellan honom och nyttj anderättshavaren

efter vad som bedöms skäligt.

Enligt 7 § är ägare eller innehavare av kraftanläggning, som avses i lagen,

skyldig att tåla åtgärd vid anläggningen för att trygga kraftförsörjningen i

riket under krig, även om han inte själv är skyldig att utföra eller bekosta

åtgärden. Medför åtgärden skada eller förlust, som inte är ringa, är han dock

berättigad till skälig ersättning.

Frågor om skyddsåtgärder och om ersättning för sådana åtgärder prövas

av krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, medan frågor om kostnadsfördelning

mellan ägare och nyttj anderättshavare prövas av allmän domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

I 9 § ges bestämmelser om krigsskyddsnämndens sammansättning. Nämnden

består av en lagfaren ordförande, en representant för försvarsstaben, en

för civilförsvarsstyrelsen, en för vattenfallsverket och en för kommunala och

enskilda kraftföretag, vilka samtliga utses av Ivungl. Maj :t.

I It § föreskrivs att anmälan om utförande av anläggning, som avses i

lagen, eller väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning

skall göras hos krigsskyddsnämnden för prövning av frågan om anläggningens

lämplighet från skyddssynpunkt. Vid anmälan skall fogas ritningar

över anläggningen och de uppgifter som behövs för prövningen.

Mål om tillstånd enligt vattenlagen till anläggning, som avses i 2 § 1 eller

2, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning

får inte avgöras, innan krigsskyddsnämndens utlåtande föreligger. Motsvarande

gäller beträffande ärenden om tillstånd enligt 2 § lagen (1902: 71

s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar till utförande

av elektrisk ledning som avses i 2 § 3.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om bl. a. ianspråktagande av mark

för skyddsåtgärd (14 §), skyldighet att tåla besiktning av anläggning (15 §)

och fullföljd av talan mot krigsskyddsnämndens beslut (17 §) samt straffoch

vitesbestämmelser (16, 18 och 19 §§).

Närmare bestämmelser om krigsskyddsnämndens verksamhet finns i instruktionen

(1965: 680) för krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.

Centrala driftledningens framställning

Centrala driftledningen (CDL), som har ansvaret för kraftförsörjningen

i krig, erinrar i sin framställning till en början om att gränserna för vilka

anläggningar — kraftverk, ledningar samt transformator- och kopplingsstationer

— som skall anses vara av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen

ursprungligen var lägre än de nuvarande, som fastställdes år 1957

(prop. 1957:33, 1LU 4). Den höjning av gränserna som då företogs efter

framställning av krigsskyddsnämnden motiverades av kraftsystemets snabba

tillväxt och strukturförändring.

CDL framhåller därefter, att oljeeldade eller nukleära kraftverk

med aggregatstorlekar om 500—800 megawatt kommer att dominera utbyggnaden

på produktionssidan under 1970-talet. Utbyggnaden av vattenkraft

kommer i huvudsak att avslutas under denna tidsperiod. Endast ett

fåtal relativt små anläggningar anses f. n. vara ekonomiskt lönsamma att

bygga. Även om dessa små stationer med hänsyn till sin lokalisering i vissa

fall kan vara av betydelse från krigsproduktionssynpunkt torde de med

hänsyn till sin ringa storlek knappast utgöra anfallsmål i krig. CDL föreslår

därför att den nuvarande gränsen enligt 2 § 1 i fråga om kraftverk höjs till

25 000 kilovoltampere.

1 fråga om elektriska ledningar anför CDL, att betydelsen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

av nät med lägre spänningar successivt nedgått och att 130-kilovoltsledningar

numera får betraktas som distributionsledningar. Endast i något enstaka

fall har krigsskyddsnämnden f. ö. funnit anledning att påverka en

föreslagen ledningssträckning. De synpunkter som föranlett sådana beslut

har nästan utan undantag grundats på rent militära önskemål. För att dessa

skall kunna beaktas torde det dock vara tillräckligt att kommerskollegium

remitterar koncessionsansökningarna till överbefälhavaren. Från krigsskyddssynpunkt

är det emellertid angeläget att ledningar med högre spänning,

med hänsyn till den betydelse dessa har för kraftöverföringen i krig,

alltjämt underställs krigsskyddsnämndens prövning. CDL föreslår att gränsen

för ledningar enligt 2 § 3 fastställs till en spänning av minst 200 kilovolt

mellan två ledare.

Vad slutligen angår transformator- och kopplingsstation

e r framhåller CDL, att ett stort antal transformatorstationer tillkommit

och att transformatorreserven i stationerna med hänsyn till behoven i fredstid

ofta är större än 50 %, i vissa fall så hög som 100 %. Med hänsyn till

planläggningen inom övriga delar av totalförsvaret bör det dock enligt CDL

alltjämt finnas möjlighet att höja skyddsnivån vid vissa i fred mindre betydelsefulla

men från beredskapssynpunkt viktiga anläggningar. CDL föreslår

att gränsen enligt 2 § 4 för skyldighet att vidta åtgärder i fråga om

transformator- eller kopplingsstationer ändras till att gälla en spänning av

minst 70 kilovolt eller en genomgångseffekt av 25 000 kilovoltampere.

Remissyttranden

De föreslagna ändringarna tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla

remissinstanser med undantag av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen,

vilka förordar att nuvarande gränser i fråga om kraftverk och transformatorstationer

behålls, samt överstyrelsen för ekonomiskt försvar, som

i fråga om transformatorstationer delar denna uppfattning.

Krigsskyddsnämnden tillstyrker de föreslagna ändringarna. Civilförsvarsstyrelsens

representant i nämnden är dock av skiljaktig mening såtillvida,

alt han inte finner skäl att ändra de nuvarande bestämmelserna i fråga om

kraftverk samt transformator- och kopplingsstationer. Kraftverksföreningen

framhåller att upprättande av anmälan till krigsskyddsnämnden är förenat

med betydande arbete och detsamma torde enligt föreningen gälla

ärendenas behandling i nämnden. Föreningen finner det därför angeläget

att lagens omfattning begränsas till företag som är av sådan betydelse i krig

att särskilda skyddsåtgärder för dem är motiverade. Såvitt det är bekant

för föreningen har under senare år inte i något fall krigsskyddsnämnden

föreskrivit skyddsåtgärder vid anläggningar som ligger under de nya gränser

som CDL föreslagit i sin framställning. Föreningen anser därför att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

7

dessa gänser bör kunna ligga till grund för ändring av lagen. Elverksföreningen

finner det naturligt att kvantitativa och tekniska förändringar inom

kraftförsörjningen får konsekvenser också för bedömningen av olika

kraftproduktions- och kraftöverföringsanläggningars betydelse från krigsskyddssynpunkt

och tillstyrker därför förslaget.

Överbefälhavaren framhåller att den återstående vattenkraftutbyggnaden

som kan komma att ha betydelse för elkraftförsörjningen i krig inte bör

bedömas generellt. Möjlighet bör finnas att i krigsskyddsnämnden pröva

varje enskilt objekt. I fråga om transformatorstationer anser överbefälhavaren,

att stationer i skiktet mellan 40 och 70 kilovolt kan ha stor betydelse

för elkraftförsörjningen av krigsviktiga industrier. Han förordar därför att

nu gällande bestämmelser om transformatorstationer behålls. Civilförsvarsstgrelsen

anser möjligheterna att öka motståndsförmågan mot vapenverkan

vid större värmekraftverk vara begränsade, vilket ökar värdet av fördelade,

smärre vattenkraftstationer. Styrelsen finner därför inte skäl att ändra lagen

på denna punkt. Styrelsen anser det vidare angeläget från beredskapssynpunkt,

att skyddet för transformator- och kopplingsstationer kan upprätthållas

i samma omfattning som hittills. Detta gäller främst områden

och orter som är betydelsefulla för försörjningen. De nuvarande bestämmelserna

om sådana stationer bör därför inte ändras. Överstyrelsen för

ekonomiskt försvar framhåller beträffande transformatorstationer, att viktigast

från beredskapssynpunkt inte är en stations storlek utan att matning

kan ske till anläggningar som är betydelsefulla för totalförsvaret. I ett skärpt

läge bör därför även mindre transformatorstationer med lokal matning till

bl. a. krigsviktiga företag i största möjliga utsträckning ges godtagbart

skydd. Den nuvarande gränsen enligt 2 § 4 bör därför enligt styrelsens uppfattning

inte höjas.

Departementschefen

En oavbruten tillförsel av elkraft är en förutsättning för att det moderna

samhället skall fungera. Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar

avser att genom förebyggande åtgärder förhindra att i händelse

av krig störningar uppkommer i elkraftförsörjningen genom luft anfall

eller annan krigshandling eller sabotage.

Lagen är tillämplig på anläggning av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen

i riket, och i lagen har närmare angetts vilka anläggningar som skall

anses vara av sådan betydelse. Gränsdragningen har därvid gjorts med hänsyn

till anläggningens storlek. Föredragande departementschefen uttalade

vid lagens tillkomst, att storleken av en anläggning visserligen inte var enbart

avgörande för dennas betydelse för kraftförsörjningen, men för att

underlätta bestämmelsernas tillämpning måste det anses värdefullt, att till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

lämpningsområdet blev så entydigt angivet som möjligt. Detta ansågs bäst

kunna ske genom att utgå från anläggningarnas storlek och han förordade

därför en gränsdragning efter denna princip.

Den utbyggnad av kraftförsörjningen som ägde rum efter lagens tillkomst

kom efter hand att innebära en förskjutning mot anläggningar med större

effekt och högre överföringsspänning. Efter framställning av krigsskyddsnämnden

ändrades därför år 1957 gränsdragningen så, att vissa mindre anläggningar

fördes utanför lagens tillämpningsområde.

Utvecklingen mot allt större anläggningar har därefter fortsatt och ytterligare

accentuerats. CDL har ansett tiden vara mogen att på nytt höja gränserna

i fråga om kraftverk, ledningar samt transformator- och kopplingsstationer.

Vad till eu början angår kraftverk anförs i CDL:s framställning,

att kraftutbyggnaden under 1970-talet kommer att domineras av oljeeldade

och nukleära värmekraftverk med aggregat om 500—800 megawatt, medan

däremot utbyggnaden av vattenkraft i huvudsak kommer att vara avslutad

under samma period. Även om vissa av de relativt små vattenkraftstationer,

som kan komma att byggas, med hänsyn till sin lokalisering kan vara av betydelse

från krigsskyddssynpunkt, torde de på grund av sin storlek knappast

utgöra anfallsmål i krig. CDL föreslår att den nuvarande gränsen, som avser

en generatoreffekt av 10 000 kilovoltampere, höjs till 25 000 kilovoltampere.

Den föreslagna ändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna

med undantag av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen,

vilka båda förordat att den nuvarande gränsen behålls. Den återstående

vattenkraftutbyggnaden bör enligt överbefälhavaren inte bedömas generellt,

utan möjlighet bör finnas till prövning av varje enskilt objekt. Civilförsvarsstyrelsen

framhåller, att värdet av fördelade, smärre vattenkraftstationer

relativt sett synes öka, eftersom möjligheterna att höja motståndsförmågan

mot vapenverkan vid större värmekraftverk torde bli begränsade.

För egen del anser jag i likhet med CDL och flertalet remissinstanser att

ifrågavarande gränsdragning, som anknyter till anläggningarnas storlek, bör

revideras med hänsyn till den tekniska utvecklingen. Denna har på kraftproduktionssidan

efter hand kommit att innebära en förskjutning mot allt

större enheter, och den fortsatta utbyggnaden kommer till alldeles övervägande

del att inriktas på mycket stora värmekraftanläggningar. Enligt vad

jag erfarit har krigsskyddsnämnden under den senaste femårsperioden inte

i något fall föreskrivit skyddsåtgärder vid anläggning som ligger under den

nu föreslagna gränsen. Denna står således i god överensstämmelse med

nämndens bedömning av skyddsbeliovet och innebär enligt min mening en

lämplig avvägning mellan de intressen som här bör beaktas.

I fråga om elektriska ledningar har CDL föreslagit en höjning av

spänningsgränsen från 100 till 200 kilovolt. En sådan höjning har godtagits

av alla remissinstanser och även jag vill ansluta mig till förslaget. Som an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 198 år 1970

9

förs i CDL:s framställning har betydelsen av nät med lägre spänning efter

hand minskat och 130-kilovoltsledningar är numera att anse som distributionsledningar.

Även när det gäller transformator- och kopplingsstationer anser

CDL att förutsättningarna för den nuvarande gränsdragningen förändrats.

Ett stort antal transformatorstationer har tillkommit och transformatorreserven

i varje station är med hänsyn till behoven i fredstid ofta större

än 50 %, i vissa fall uppgår den till 100 %. En avsevärd höjning av gränserna

kunde därför ifrågasättas. Med beaktande av att det bör finnas möjlighet

att höja skyddsnivån vid vissa från fredssynpunkt mindre betydelsefulla

men från beredskapssynpunkt viktiga anläggningar inskränker sig

emellertid CDL till att föreslå att gränsen i fråga om transformator- och

kopplingsstationer, som f. n. är satt vid en spänning av 40 kilovolt och en

genomgångseffekt av 10 000 kilovoltampere, höjs till 70 kilovolt respektive

25 000 kilovoltampere. Överbefälhavaren framhåller i sitt remissyttrande

att transformatorstationer i skiktet mellan 40 och 70 kilovolt kan ha stor betydelse

för elkraftförsörjningen av krigsviktiga industrier och förordar därför

att den nuvarande gränsen bibehålls. Denna uppfattning delas av överstyrelsen

för ekonomiskt försvar. Även civilförsvarsstyrelsen finner det från

beredskapssynpunkt angeläget att skyddet för ifrågavarande slag av anläggningar

kan upprätthållas i samma omfattning som hittills. För egen del anser

jag att de skäl CDL åberopat i sin framställning bör föranleda att gränserna

höjs även i fråga om transformator- och kopplingsstationer. De föreslagna

gränserna ansluter sig också i detta fall till den bedömning av

skyddsbehovet som kommit till uttryck i krigsskyddsnämndens praxis under

senare år och synes mig vara väl avvägda. Jag vill därför förorda att

gränsdragningen ändras på det sätt CDL föreslagit.

I enlighet med det anförda har inom industridepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i lagen (194-2: 335) om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar. Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari

1971. Lagförslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga.1

Jag hemställer att lagrådets yttrande över lagförslaget inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan, som är likalydande med det till propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 2 november 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över industriärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 9 oktober

1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets

utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring

i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Lars Lindmark.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

11

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 6 november 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,

Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gei jer,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande

över förslag till lag om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,

och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700552

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1970:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen s. 1 i texten