Sök i Ratio Lex

Med förslag titll lag om ändring i lagen (1938:274-) om rätt till jakt m. in

1970-02-06 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:32, Med förslag titll lag om ändring i lagen (1938:274-) om rätt till jakt m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

1

Nr 32

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag titll lag om

ändring i lagen (1938:274-) om rätt till jakt m. in.,

given Stockholm slott den 6 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt,

2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar av förverkandereglerna i jaktlagen

och fiskerättslagen att de bringas i överensstämmelse med motsvarande

regler i brottsbalken.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Förslag

till

1) Lag

om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom förordnas, att 21, 22, 30, 31, 34 och 36 §§ lagen (1938: 274)

om rätt till jakt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21

Lös hund må ej medtagas eller insläppas

i annans hägnade jaktpark

eller djurgård; sker det, vare hunden

förverkad.

22

Löper hund lös i mark där villebråd

finnes, äger jakrättsinnehavaren

eller hans folk rätt att upptaga

hunden. Det åligger den som sålunda

upptagit hund att därom ofördröj

ligen underrätta hundens ägare

eller innehavare eller, om denne är

okänd eller icke kan träffas, polismyndigheten

i orten. Den som vill

återfå upptagen hund skall lösa den

med femtio kronor, om hunden upptagits

under tiden den 1 mars-den 20

augusti, och med tjugofem kronor i

annat fall samt utgiva ersättning för

hundens föda och övriga kostnader.

Har ej ägaren eller innehavaren löst

hunden inom en vecka efter det han

underrättades om upptagandet eller

inom två veckor efter det polismyndigheten

underrättades, är hunden

förverkad. Vill jakträttsinnehavaren

hellre taga lösen, är hundens ägare

eller innehavare skyldig att utgiva

sådan enligt förut angivna grunder,

om talan därom väckes inom en

månad från det hunden varit att anse

såsom förverkad.

1 Senaste lydelse 1967: 616.

§•

Lös hund må ej medtagas eller insläppas

i annans hägnade jaktpark

eller djurgård; sker det, får jakträttsinnehavaren

taga och behålla hunden.

§-x

Löper hund lös i mark där villebråd

finnes, äger jakträttsinnehavaren

eller hans folk rätt att upptaga

hunden. Det åligger den som sålunda

upptagit hund att därom ofördröjligen

underrätta hundens ägare

eller innehavare eller, om denne är

okänd eller icke kan träffas, polismyndigheten

i orten. Den som vill

återfå upptagen hund skall lösa den

med femtio kronor, om hunden upptagits

under tiden den 1 mars—den

20 augusti, och med tjugofem kronor

i annat fall samt utgiva ersättning

för hundens föda och övriga kostnader.

Har ej ägaren eller innehavaren

löst hunden inom en vecka efter det

han underrättades om upptagandet

eller inom två veckor efter det polismyndigheten

underrättades, får jakträttsinnehavaren

behålla hunden.

Väcker han inom en månad efter utgången

av nu angiven tid talan om

att i stället erhålla lösen, är hundens

ägare eller innehavare skyldig att utgiva

sådan enligt förut angivna grunder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Jagar eller------å villebrådsbeståndet.

Låter hund------nyss sagts.

30

i

Begår någon brott som avses i 28

eller 29 § skall villebråd som han

olovligt dödat, fångat eller tillägnat

sig eller fallvilt som han tillvaratagit,

i den mån sådant byte ej fråntagits

honom enligt 31 § första stycket,

förklaras förverkat, om det ej är

uppenbart obilligt.

I stället för villebrådet eller fallviltet

kan dess värde förklaras förverkat.

Var det------jaktberättigade personer.

Med förverkat------2 mom.

Vapen, ammunition, annat jaktredskap

och hund som använts eller

medförts som hjälpmedel vid brott

som avses i 28 § eller 29 § 1 mom.

få förklaras förverkade, om det är

påkallat till förebyggande av brott

eller eljest särskilda skäl föreligga.

I stället för hjälpmedlet kan dess

värde förklaras förverkat.

Finnes någon hava begått gärning

varom sägs i 28 eller 29 §, vare villebråd

som han olovligt dödat, fångat

eller tillägnat sig eller fallvilt som

han tillvaratagit eller, därest det icke

kan tillrättaskaffas eller det undergått

förskämning, dess värde förverkat.

31 §.:

1 mom. Anträffas å bar gärning

någon som olovligt jagar å annans

jaktområde, må jakträttsinnehavaren

eller den som äger, innehar eller

vårdar marken så ock deras folk av

den jagande taga förverkat jaktbyte

ävensom, till vedermäle och pant,

skjutvapen, annan jaktredskap och

hundar. Vad sålunda tagits till vedermäle

och pant må behållas, till

dess den jagande bjuder rätt för sig.

Å område där jakträtt tillkommer

kronan liksom å de till lapparnas

uteslutande begagnande anvisade områdena

tillkomme enahanda rätt polisman

och med polismans befogenhet

utrustad ordningsvakt för jaktbevakning

ävensom personal vid domänverket

och vid tullverkets kust- eller

1 Senaste lydelse 1967: 616.

a Senaste lydelse 1964: 194.

Anträffas å bär gärning någon

som olovligt jagar å annans jaktområde,

må jakträttsinnehavaren eller

den som äger, innehar eller vårdar

marken så ock deras folk i fall som

avses i 30 § tredje stycket fråntaga

den jagande jaktbytet och eljest taga

detta i beslag ävensom beslagtaga

vapen, ammunition, annat jaktredskap

och hund.

Å område där jakträtt tillkommer

kronan liksom å de till lapparnas

uteslutande begagnande anvisade områdena

tillkomme rätt att taga jaktbyte

och annan i första stycket avsedd

egendom i beslag polisman och

med polismans befogenhet utrustad

ordningsvakt för jaktbevakning även
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1970

(Nuvarande lydelse)

gränsbevakning samt lappfogde och

tillsynsman vid lappväsendet.

Har den som genom lagakraftvunnen

dom funnits skyldig till olovlig

jakt på annans jaktområde inom två

år därefter ånyo gjort sig skyldig till

sådan förseelse, vare skjutvapen, annan

jaktredskap och hundar förbrutna;

och skall därmed förfaras på sätt

föreskrives i 36 §.

Vad i detta moment är stadgat om

den som olovligt jagar å annans jaktområde

gälle ock i fråga om den som

å bar gärning beträdes med jakt, som

enligt 29 § 1 mom. första stycket är

att anse såsom olovlig, eller med sådant

tillvaratagande eller tillägnande,

för vilket han enligt 29 § 1 mom.

andra stycket skall straffas såsom

för olovlig jakt; och skola, där fråga

är om djur som jämlikt bestämmelserna

i 18 § tillkommer kronan, de i

andra stycket här ovan omförmälda

personerna äga att utöva där avsedd

rätt jämväl å område, där jakträtten

tillkommer annan än kronan.

2 mom. Sätter i fall varom sägs i

1 mom. den brottslige sig med våld

eller hot om våld till motvärn mot

jakträttsinnehavaren, den som äger,

innehar eller vårdar marken eller

deras folk eller mot i andra stycket

av samma moment omförmäld befattningshavare,

då någon av dem

vill hindra honom från gärningen

eller av honom taga vad han åtkommit

eller ock fråntaga honom det

som må kvarhållas till vedermäle

och pant, vare lag som i 8 kap. 8 §

brottsbalken sägs.

(Föreslagen lydelse)

som personal vid domänverket och

vid tullverkets kust- eller gränsbevakning

samt lappfogde och tillsynsman

vid lappväsendet.

Vad i första och andra styckena

är stadgat om den som olovligt jagar

å annans jaktområde gälle ock i fråga

om den som å bar gärning beträdes

med jakt, som enligt 29 § 1

mom. första stycket är att anse såsom

olovlig, eller med sådant tillvaratagande

eller tillägnande, för vilket

han enligt 29 § 1 mom. andra

stycket skall straffas såsom för olovlig

jakt; och skola, där fråga är om

djur som jämlikt bestämmelserna

i 18 § tillkommer kronan, de i andra

stycket här ovan omförmälda personerna

äga att utöva där avsedd rätt

jämväl å område, där jakträtten tillkommer

annan än kronan.

Har egendom tagits i beslag, skall

anmälan därom göras till vederbörande

polis- eller åklagarmyndighet.

Den som erhållit sådan anmälan har

att förfara som om han själv gjort

beslaget.

34 §;

Allmän åklagare äge föra talan i

fråga om olovlig jakt å område som

avses i 5 § 2 mom. så ock å förbrytelser

om vilka förmäles i 31 § 2

mom. samt 33 § fjärde stycket denna

lag.

Allmän åklagare äge föra talan i

fråga om olovlig jakt å område som

avses i 5 § 2 mom. så ock å brott varom

förmäles i 33 § fjärde stycket

denna lag.

1 Senaste lydelse 1967: 616.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Sker intrång------detta verk.

I övrigt------allmän synpunkt.

Såsom målsägande--------jaktberättigad person.

Innefatta föreskrifter-------bestämmelse gällande.

36 §.

1 mom. Av böter som ådömas enligt

denna lag ävensom av behållna

försäljningssumman av förverkat

villebråd eller fallvilt, varom sägs i

30 § tredje stycket, eller av belopp

som jämlikt första stycket i sagda

paragraf utgives i stället för dylik

egendom tillfälle hälften jaktvårdsfonden

och återstoden kronan.

1 mom. Av böter som ådömas enligt

denna dag ävensom av behållna

försäljningssumman av förverkat

villebråd eller fallvilt, varom sägs i

30 § fjärde stycket, och av hjälpmedel,

varom sägs i 30 § femte stycket,

eller av belopp som må ha förklarats

förverkat i stället för dylik

egendom tillfälle hälften jaktvårdsfonden

och återstoden kronan.

Efter enahanda grund skall fördelas

vad som må finnas i behåll av försäljningssumman

för egendom som

jämlikt bestämmelserna i 31 § 1

mom. tredje stycket är förbruten, sedan

panthavare njutit tillgodo sin

panträtt enligt samma paragraf.

Saknas tillgång till böternas gäldande,

skola de förvandlas enligt allmän

lag.

2 mom. Där i------lämpligt sätt.

Annan förverkad eller förbruten

egendom som avses i denna paragraf

skall försäljas å offentlig auktion;

dock att, där förbrutet redskap utgör

es av skjutvapen eller är sådant

som icke må användas till jakt eller

fångst, med detsamma skall förfaras

på sätt Konungen bestämmer.

Annan förverkad egendom som avses

i denna paragraf skall försäljas

å offentlig auktion; dock att, där förverkat

redskap utgöres av skjutvapen

eller är sådant som icke må användas

till jakt eller fångst, med

detsamma skall förfaras på sätt

Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Bestämmelserna i 30 § femte stycket gäller ej i fråga om brott som begåtts

före ikraftträdandet. I sådant fall gäller fortfarande 31 § 1 mom. tredje stycket

samt 36 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. andra stycket i deras äldre

lydelse.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 32

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Förslag

till

2) Lag

om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 36—38 §§ lagen (1950:596) om rätt till fiske

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

36 §.

Finnes någon hava bedrivit olovligt

fiske, skall det fångade eller, där

det undergått förskämning eller ej

är i behåll, dess värde förklaras förverkat.

Fiskeredskap som använts vid fisket

skall ock förklaras helt eller delvis

förverkat, såvitt ägaren eller någon

som var i hans ställe uppsåtligen

förövat gärningen eller medverkat

därtill och det ej är uppenbart obilligt;

finnes redskapet ej i behåll,

skall i stället dess värde förklaras

förverkat.

Vad nu sagts gäller dock ej mot

den som i god tro förvärvat fångsten

eller redskapet eller särskild rätt därtill.

37

Ertappas någon å bar gärning, då

han bedriver olovligt fiske, eller anträffas

redskap för sådant fiske utsatt

i vattnet, må fisketillsynsman

som förordnats av länsstyrelsen eller

fiskeristyrelsen, befälhavare å statens

fartyg, vilket blivit utsänt för

att övervaka ordningen å fiskeplats,

samt befattningshavare vid tullverkets

kustbevakning beslagtaga fångsten

och redskapet ävensom båt eller

annat, som kan antagas äga betydel
1

Senaste lydelse 1955: 42.

Fångst som någon har erhållit genom

brott enligt denna lag och som

ej enligt 37 § tredje stycket behållits

av fiskerättshavaren skall förklaras

förverkad, om det ej är uppenbart

obilligt.

Fiskeredskap som har använts

som hjälpmedel vid brott enligt denna

lag får förklaras förverkat, om det

är påkallat till förebyggande av brott

eller eljest särskilda skäl föreligga.

I stället för fångsten eller redskapet

kan dess värde förklaras förverkat.

§•*

Ertappas någon å bar gärning, då

han bryter mot denna lag, eller anträffas

redskap, som använts vid

sådant brott, utsatt i vattnet, må

fisketillsynsman som förordnats av

länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen,

befälhavare å statens fartyg, vilket

blivit utsänt för att övervaka ordningen

å fiskeplats, samt befattningshavare

vid tullverkets kustbevakning

beslagtaga fångsten och redskapet

ävensom båt eller annat, som kan an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1970

7

(Nuvarande lydelse)

se för utredning om brottet. Enahanda

befogenhet tillkommer, där fisket

kränker enskild fiskerätt, vederbörande

rättsägare eller hans folk.

Har egendom tagits i beslag enligt

första stycket, skall anmälan därom

göras till vederbörande polis- eller

åklagarmyndighet eller till närmaste

polisman. Den som erhållit sådan anmälan

har att förfara som om han

själv gjort beslaget.

Fångst, som---av fiskerättsh

(Föreslagen lydelse)

tagas äga betydelse för utredning om

brottet. Enahanda befogenhet tillkommer,

där fisket kränker enskild

fiskerätt, vederbörande rättsägare eller

hans folk.

Har egendom tagits i beslag enligt

första stycket, skall anmälan därom

göras till vederbörande polis- eller

åklagarmyndighet. Den som erhållit

sådan anmälan har att förfara som

om han själv gjort beslaget.

38

Förverkad fångst eller dess värde

tillfaller, om fisket utan intrång i enskild

fiskerätt skett i allmänt vatten

eller i fiskådra eller om fångsten tilllika

är förverkad på annan grund än

i denna lag är stadgad, kronan och

eljest den som har den enskilda fiskerätten.

Förverkat redskap eller dess värde

tillfaller kronan.

Vite må ej förvandlas till frihetsstraff.

å-1

Innefattar brott enligt denna lag

intrång i enskild fiskerätt, tillfaller

förverkad fångst eller dess värde den

som innehar rättigheten, om fångsten

ej tillika är förverkad på annan

grund än i denna lag är stadgad.

Vite får ej förvandlas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Förverkande av egendom på grund av brott enligt lagen (1950: 596) om

rätt till fiske får ej ske hos den som efter brottet men före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande i god tro har mottagit egendomen i gåva. 36 § andra

stycket i dess äldre lydelse gäller fortfarande, när fråga är om brott som begåtts

före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Senaste lydelse 1955: 42.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

28 november 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Löfberg,

Lidbom, Carlsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i

jaktlagens och fiskerättslagens regler om förverkande och anför.

Inledning

Genom ändringar år 1968 i brottsbalken moderniserades dess regler om

förverkande av egendom på grund av brott. Flera av reglerna fick giltighet

även inom specialstraffrätten och i övrigt blev de normbildande för

förverkandelagstiftningen (prop. 1968: 79, 1LU 33, rskr 229). Avsikten var

att de specialstraffrättsliga förverkandereglerna skulle i efterhand ses över.

Jag anhåller därför att nu få ta upp till behandling frågan om modernisering

av förverkandereglerna i lagen (1938: 274) om rätt till jakt (jaktlagen)

och lagen (1950: 596) om rätt till fiske (fisker ätt slagen).

Gällande bestämmelser

Jaktlagen. Lös hund som tas med eller släpps in i annans hägnade jaktpark

eller djurgård är förverkad (21 §). Om hund löper lös i mark där det

finns villebråd får jakträttsinnehavaren eller hans folk upptaga hunden.

Skyldighet uppkommer i sådant fall att underrätta hundens ägare eller

innehavare eller polismyndigheten. Om hunden inte löses inom viss tid är

den förverkad (22 §).

När någon begått gärning som bedöms som olovlig jakt är villebråd som

han olovligt dödat, fångat eller tillägnat sig eller fallvilt som han tillvaratagit

eller, om det inte kan tillrättaskaffas eller undergått förskämning,

dess värde förverkat (30 § första stycket).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

9

Anträffas någon då han begår gärning som bedöms som olovlig jakt får

jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar marken eller

deras folk av den jagande ta förverkat jaktbyte samt till vedermäle och

pant, skjutvapen, annat jaktredskap och hundar. Vad som tagits till vedermäle

och pant får behållas till dess den jagande bjuder rätt för sig (31 §

1 mom. första och fjärde styckena).

Har den, som genom lagakraftvunnen dom funnits skyldig till olovlig

jakt på annans jaktområde, inom två år därefter på nytt gjort sig skyldig

till sådan förseelse, är skjutvapen, annat jaktredskap och hundar förbrutna

(31 § 1 mom. tredje stycket).

Om den brottslige i fall av olovlig jakt som förut angetts sätter sig till

motvärn mot någon som har fråntagningsrätt döms han för egenmäktigt

förfarande (31 § 2 mom.).

Av böter som ådöms enligt jaktlagen, av behållna försäljningssumman

av sådant förverkat villebråd eller fallvilt som är närmare angett i 30 §

tredje stycket eller av belopp som utges i stället för sådan egendom tillfaller

hälften jaktvårdsfonden och återstoden kronan. Efter samma grund

fördelas vad som återstår av försäljningssumman för egendom som är förbruten

enligt 31 § 1 mom. tredje stycket sedan panthavaren njutit tillgodo

sin panträtt. Saknas tillgång till böternas gäldande, skall de förvandlas enligt

allmän lag (36 § 1 mom.).

Fiskerättslagen. Om någon finnes ha bedrivit olovligt fiske skall det

fångade eller, om det undergått förskämning eller inte är i behåll, dess värde

förklaras förverkat. Fiskeredskap som använts vid fisket skall också

förklaras helt eller delvis förverkat, om ägaren eller någon som var i hans

ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill och det inte är

uppenbart obilligt. Om redskapet inte finns i behåll skall i stället dess värde

förklaras förverkat. Det nu sagda gäller inte mot den som i god tro förvärvat

fångsten eller redskapet eller särskild rätt därtill (36 §).

Ertappas någon på bar gärning, då han bedriver olovligt fiske, eller anträffas

redskap för sådant fiske utsatt i vatten, föreligger rätt för personal

som utövar fisketillsyn m. fl. samt för innehavare av enskild fiskerätt

eller hans folk att ta i beslag fångsten och redskapet samt båt eller annat,

som kan antas äga betydelse för utredning om brottet. Anmälan om beslag

skall göras till polis- eller åklagarmyndighet eller till närmaste polisman.

Fångst, som innehavare av enskild fiskerätt eller hans folk tagit i beslag,

får fiskerättshavaren utan anmälan behålla om inte annan grund än enligt

fiskerättslagen också föreligger (37 §).

Förverkad fångst eller dess värde tillfaller kronan, om fisket utan intrång

i enskild fiskerätt skett i allmänt vatten eller i fiskådra eller om

fångsten är förverkad även på annan grund än som föreskrivs i fiskerättslagen.

I annat fall tillfaller det förverkade den som har den enskilda fiskerätten.

Förverkat redskap eller dess värde tillfaller kronan (38 §).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Allmänstraff rättsliga bestämmelser. Enligt 36 kap. 4 § brottsbalken kan

förverkande ske hos a) gärningsmannen eller annan som medverkat till

brottet, b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var

eller c) den som beretts vinning genom brottet. Förverkande får vidare ske

hos d) den som efter brottet förvärvat egendomen på grund av giftorätt,

arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen

på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till

antagande om egendomens samband med brottet. Egendom får inte förklaras

förverkad om den vid brottet tillhörde annan än den som angetts vid

a, b eller c.

Enligt 36 kap. 12 § brottsbalken tillfaller förverkad egendom kronan, om

ej annat är föreskrivet.

25 kap. 7 § andra stycket brottsbalken föreskriver att böter som ej blir

betalda skall förvandlas till fängelse, om inte annat är föreskrivet.

Departementschefen

När jaktlagen ändrades år 1967 blev förverkandebestämmelserna föremål

endast för redaktionella jämkningar. Departementschefen uttalade emellertid

att han avsåg att återkomma till Kungl. Maj :t i dessa frågor i ett senare

sammanhang, eftersom en översyn övervägdes inom justitiedepartementet

av brottsbalkens regler om förverkande i syfte bl. a. att göra dessa

bestämmelser lämpligare som förebild för specialstraffrätten (prop. 1967:

136, 3LU 52, rskr 331). Nämnda översyn resulterade i 1968 års ändringar

i förverkandereglerna i 36 kap. brottsbalken. Flera av dessa regler är nu

direkt tillämpliga inom specialstraffrätten. Härigenom har vissa förverkanderegler

i jaktlagen blivit överflödiga och de bör därför upphävas. Samma

är förhållandet i fråga om fiskerättslagen. I övrigt bör, i enlighet med

vad föredragande departementschefen anförde i prop. 1968: 79, jakt- och

fiskerättslagarnas förverkanderegler utformas efter förebild av de alimänstraffrättsliga

reglerna. Vidare bör obligatoriskt förverkande inte längre

förekomma utan domstolen skall kunna underlåta förverkande av billighetshänsyn.

Värdeförverkande görs alternativt och inte subsidiärt i förhållande

till sakförverkande. Frågan om vem förverkande bör kunna riktas

mot bör regleras på samma sätt som i brottsbalken (36 kap. 4 § första och

andra styckena). Det finns därför ej anledning att ge särskilda föreskrifter

härom varken i jakt- eller fiskerättslagen.

Jaktlagen

Enligt 21 § och 22 § första stgcket, som innehåller bestämmelser om villebråds

fredande mot hund, är hund förverkad under vissa omständigheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Eftersom innebörden av dessa bestämmelser är att hunden utan något formellt

beslut om förverkande skall tillfalla jakträttsinnehavaren bör detta

komma till klarare uttryck i lagtexten.

I överensstämmelse med vad jag anfört i det föregående bör reglerna vidare

i övrigt ändras sålunda.

I 30 § införs som förutsättning för förverkande av villebråd och fallvilt,

att det inte är uppenbart obilligt. Förverkande blir således enligt förslaget

fakultativt. Vidare föreslås att värdeförverkande får ske alternativt i stället

för subsidiärt i förhållande till förverkande av villebråd eller fallvilt.

Enligt 31 § 1 mom. tredje stycket är jaktredskap och hundar förverkade

hos den som genom lagakraftvunnen dom funnits skyldig till olovlig jakt

på annans jaktområde och inom två år därefter på nytt gjort sig skyldig

till sådan förseelse. Denna bestämmelse torde sällan kunna tillämpas, eftersom

domar i dessa mål inte registreras centralt. En sådan ordning är inte

tilltredsställande. Bättre torde då vara att såsom i 36 § fiskerättslagen ha

en regel om förverkande av hjälpmedel redan vid förstagångsbrott. Som

förutsättning bör gälla att förverkande är påkallat till förebyggande av

brott eller eljest att särskilda skäl föreligger. Vidare bör möjlighet finnas

att i stället för hjälpmedlet förverka dess värde. Bestämmelserna bör få sin

plats som nya stycken i 30 §.

Jag vill i sammanhanget också något beröra frågan om förverkande av

transportmedel. 1949 års jaktutredning föreslog i sitt år 1966 avgivna betänkande

att förverkande av transportmedel skulle få ske i fall av brott mot

jaktstadgan (jfr. SOU 1966:46 s. 239). Förslaget bemöttes genomgående

välvilligt av remissinstanserna men ledde inte till någon författningsåtgärd

vid 1967 års revision av jaktlagen. Däremot skärptes straffet för olovlig

jakt, då brottet är att anse som grovt, till fängelse i högst ett år. Den omständigheten

att jakten skett med otillåten hjälp av motorfordon eller annat

motordrivet fortskaffningsmedel är enligt 28 § tredje stycket en omständighet

som skall särskilt beaktas vid bedömande huruvida brottet är

grovt. Straffskalan har härigenom enligt min mening utformats så att man

kan få en lämplig påföljd. En viss återhållsamhet bör därför iakttas i fråga

om förverkande i förmögenhetsreducerande och bestraffande syfte. Jag vill

därför inte nu föreslå förverkande av transportmedel vid olovlig jakt.

Den s. k. fråntagningsrätten i 31 § 1 mom. första stycket för jakträttsinnehavare

in. fl. bör efter förebild av 37 § fiskerättslagen utformas som en

befogenhet att ta egendom i beslag. 31 § innehåller en bestämmelse om

att jaktredskap och hundar får tas till vedermäle och pant och behållas tills

den jagande bjuder rätt för sig. Enligt 34 § tredje stycket kan bl. a. olovlig

jakt åtalas av allmän åklagare, om målsäganden angett brottet till åtal.

Målsägandens rätt att åtala sådant brott är enligt 20 kap. 8 § rättegångsbalken

därigenom begränsad till sådana fall när åklagaren beslutat att åtal

inte skall äga rum. På grund härav och på grund av reglerna i rättegångs
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

balken om utredning i mål som lyder under allmänt åtal och målsägandens

möjlighet att få kvarstad eller skingringsförbud kan den ifrågavarande bestämmelsen

i 31 § inte längre anses ha någon praktisk betydelse och bör

därför upphävas.

I likhet med vad som gäller enligt 37 § andra stycket fiskerättslagen bör

reglerna i 31 § om rätt att ta egendom i beslag kompletteras med en bestämmelse

om skyldighet att göra anmälan om beslaget till vederbörande

polis- eller åklagarmyndighet samt om skyldighet för den som mottagit

sådan anmälan att förfara som om han själv gjort beslaget.

Enligt 31 § 2 mom. skall den, som vid olovlig jakt sätter sig till motvärn

mot jakträttsinnehavaren eller annan i momentet angiven person när denne

vill hindra jägaren från gärningen eller ta från honom vad han kommit

åt, straffas enligt 8 kap. 8 § brottsbalken, d. v. s. för egenmäktigt förfarande.

Enligt gärningsbeskrivningen omfattar detta brott bl. a. att någon med

våld eller hot om våld hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller

taga något. I Beckmans m. fl. kommentar till brottsbalken, band I, 2 uppl.

s. 308 betonas bl. a. att den rätt till självtäkt, som det här är fråga om, är

en rätt att kvarhålla eller taga något. Självtäkt är alltså inte detsamma som

att hindra någon från att begå brott. I kommentaren anförs vidare.

Bestämmelsen i 31 § 2 mom. jaktlagen, vari genom hänvisning till förevarande

lagrum straff belägges motvärn mot jakträttsinnehavare som söker

hindra olovlig jakt, utsträcker det straffbara området utöver vad i lagrummet

självt straffbelägges. Då någon motsvarande bestämmelse icke finns

i lagen om rätt till fiske, är det tveksamt, om det straffbara området vid

fiske är lika vidsträckt.

Jag vill med anledning härav erinra om att denna fråga behandlades vid

tillkomsten av 1950 års fiskerättslag. Departementschefen anförde då att

en hänvisning i fiskerättslagen till straffbestämmelsen om egenmäktigt förfarande

måste anses överflödig (prop. 1950: 60 s. 133). Lagrådet och riksdagen

lämnade detta uttalande utan erinran. Jaktlagens bestämmelse måste

med hänsyn till vad sålunda förekommit också anses överflödig och den

bör för enhetlighetens skull upphävas. Hänvisningen i 34 § till detta moment

bör då också utgå.

I 36 § bör göras vissa ändringar som följd av vad jag tidigare föreslagit.

Dessutom bör bestämmelserna i denna paragraf om förvandling av böter

utgå, eftersom denna fråga som förut nämnts regleras i allmän lag.

Fiskerättslagen

36 § första stycket reglerar förverkande av fångst eller dess värde i fall

av olovligt fiske. Andra stycket innehåller bestämmelser om förverkande

av fiskeredskap eller dess värde. 37 § innehåller regler om rätt att ta i beslag

fångst m. m. I enlighet med vad jag anfört i det föregående bör för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

13

verkandereglerna ändras sålunda. I 36 § bör föreskrivas att fångst skall förklaras

förverkad, om det inte är uppenbart obilligt, och att fiskeredskap

som använts som hjälpmedel får förklaras förverkat, om det är påkallat

till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Såsom gällde

före lagändringen år 1969 kan förverkande då också ske när någon fiskat

i strid med vad som gäller om fiskådra (prop. 1969: 42, 3LU 32, rskr

196). I stället för förverkande av fångst eller redskap bör dess värde kunna

förklaras förverkat. Bestämmelsen i 37 § andra stycket om anmälan av

beslag bör ändras till att avse anmälan till polis- eller åklagarmyndighet.

Tredje stycket i samma paragraf, vilket ger rätt för fiskerättshavare att

utan anmälan behålla beslagtagen fångst, bör upphävas, eftersom förverkande

föreslås bli fakultativt. Regeln torde dessutom inte ha haft större

värde för fiskerättshavaren och anmälan kan ske formlöst per telefon eller

på annat sätt.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1970.

De nya bestämmelserna är i vissa fall strängare än de nu gällande.

Jaktlagen. Enligt 31 § 1 mom. tredje stycket förverkas skjutvapen, annat

jaktredskap och hundar endast vid återfallsbrott. Lagförslaget innebär en

skärpning genom att återfall inte längre blir förutsättning för förverkande.

Vidare skall ammunition kunna tas i beslag och förverkas. Vid förverkande

på grund av brott som har begåtts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande

bör 31 § 1 mom. tredje stycket i sin äldre lydelse tillämpas. Vidare

bör 36 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. andra stycket i deras äldre lydelse

tillämpas i fråga om sådant brott. En uttrycklig föreskrift härom bör

meddelas.

Fiskerättslagen. Enligt 36 § tredje stycket kan förverkande av egendom

på grund av olovligt fiske inte ske hos den som efter brottet i god tro förvärvat

egendomen genom bl. a. gåva. På denna punkt innebär de nya bestämmelserna

en skärpning genom att förverkande enligt 36 § i dess nya

lydelse kan ske också hos godtroende gåvotagare på grund av bestämmelsen

i 36 kap. 4 § brottsbalken. Hos sådan person bör förverkande inte ske

när egendomen har mottagits av denne efter brottet men före den nya lagens

ikraftträdande. När fråga är om förverkande av fiskeredskap som använts

vid olovligt fiske innebär de nya bestämmelserna även den skärpningen att

förverkande kan ske också om brottet inte förövats uppsåtligen. Har brottet

begåtts före lagens ikraftträdande, bör 36 § andra stycket i sin äldre lydelse

tillämpas. Uttrycklig föreskrift i nu berörda avseenden bör meddelas.

I övrigt torde de nya bestämmelserna kunna tillämpas genast utan särskild

övergångsbestämmelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till

1) lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt,

2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag ur protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt, bifaller Hans

Maj :t Koungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

15

Bilaga

Förslag

till

1) Lag

om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom förordnas, att 21, 22, 30, 31, 34 och 36 §§ lagen (1938: 274)

om rätt till jakt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21

Lös hund må ej medtagas eller insläppas

i annans hägnade jaktpark

eller djurgård; sker det, vare hunden

förverkad.

22

Löper hund lös i mark där villebråd

finnes, äger jakträttsinnehavaren

eller hans folk rätt att upptaga

hunden. Det åligger den som sålunda

upptagit hund att därom ofördröj

ligen underrätta hundens ägare

eller innehavare eller, om denne är

okänd eller icke kan träffas, polismyndigheten

i orten. Den som vill

återfå upptagen hund skall lösa den

med femtio kronor, om hunden upptagits

under tiden den 1 mars—den

20 augusti, och med tjugofem kronor

i annat fall samt utgiva ersättning

för hundens föda och övriga kostnader.

Har ej ägaren eller innehavaren

löst hunden inom en vecka efter det

han underrättades om upptagandet

eller inom två veckor efter det polismyndigheten

underrättades, är hunden

förverkad. Vill jakträttsinnehavaren

hellre taga lösen, är hundens

ägare eller innehavare skyldig att

utgiva sådan enligt förut angivna

1 Senaste lydelse 1967: 616.

§•

Lös hund må ej medtagas eller insläppas

i annans hägnade jaktpark

eller djurgård; sker det, tillfaller

hunden jakträttsinnehavaren.

i1

Löper hund lös i mark där villebråd

finnes, äger jakträttsinnehavaren

eller hans folk rätt att upptaga

hunden. Det åligger den som sålunda

upptagit hund att därom ofördröj

ligen underrätta hundens ägare

eller innehavare eller, om denne är

okänd eller icke kan träffas, polismyndigheten

i orten. Den som vill

återfå upptagen hund skall lösa den

med femtio kronor, om hunden upptagits

under tiden den 1 mars—den

20 augusti, och med tjugofem kronor

i annat fall samt utgiva ersättning

för hundens föda och övriga kostnader.

Har ej ägaren eller innehavaren

löst hunden inom en vecka efter det

han underrättades om upptagandet

eller inom två veckor efter det polismyndigheten

underrättades, tillfaller

hunden jakträttsinnehavaren.

Vill jakträttsinnehavaren hellre taga

lösen, är hundens ägare eller innehavare

skyldig att utgiva sådan en
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

grunder, om talan därom väckes inom

en månad från det hunden varit

att anse såsom förverkad.

Jagar eller---------

Låter hund------------

ligt förut angivna grunder, om talan

därom väckes inom en månad från

det hunden tillföll jakträttsinnehavaren.

å villebrådsbeståndet.

----— nyss sagts.

30

Finnes någon hava begått gärning

varom sägs i 28 eller 29 §, vare

villebråd som han olovligt dödat,

fångat eller tillägnat sig eller fallvilt

som han tillvaratagit eller, därest

det icke kan tillrättaskaffas eller

det undergått förskämning, dess

värde förverkat.

Var det—---

Med förverkat

Villebråd eller fallvilt som någon

har erhållit genom brott som avses

i 28 eller 29 § skall förklaras förverkat,

om det ej är uppenbart obilligt.

I stället för villebrådet eller fallviltet

kan dess värde förklaras förverkat.

j aktberättigade personer.

2 mom.

Vapen, ammunition, annat jaktredskap

och hund som har använts

som hjälpmedel vid brott som avses

i 28 § eller 29 § 1 mom. får förklaras

förverkat, om det är påkallat till förebyggande

av brott eller eljest särskilda

skäl föreligga.

1 stället för hjälpmedlet kan dess

värde förklaras förverkat.

31

1 mom. Anträffas å bar gärning

någon som olovligt jagar å annans

jaktområde, må jakträttsinnehavaren

eller den som äger, innehar eller

vårdar marken så ock deras folk av

den jagande taga förverkat jaktbyte

ävensom, till vedermäle och pant,

skjutvapen, annan jaktredskap och

hundar. Vad sålunda tagits till vedermäle

och pant må behållas, till

dess den jagande bjuder rätt för sig.

Å område--------—

Har den som genom lagakraftvunnen

dom funnits skyldig till olovlig

jakt på annans jaktområde inom två

år därefter ånyo gjort sig skyldig till

sådan förseelse, vare skjutvapen, annan

jaktredskap och hundar förbrut
1

Senaste lydelse 1967: 616.

2 Senaste lydelse 1964: 194.

§-1 2

Anträffas å bar gärning någon

som olovligt jagar å annans jaktområde,

må jakträttsinnehavaren eller

den som äger, innehar eller vårdar

marken så ock deras folk beslagtaga

jaktbyte ävensom vapen, ammunition,

annat jaktredskap och hund.

- vid lappväsendet.

Vad i första och andra styckena

är stadgat om den som olovligt jagar

å annans jaktområde gäller ock i

fråga om den som å bar gärning beträdes

med jakt, som enligt 29 § 1

mom. första stycket är att anse så
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

(Nuvarande lydelse)

na; och skall därmed förfaras på sätt

föreskrives i 36 §.

Vad i detta moment är stadgat om

den som olovligt jagar å annans jaktområde

gälle ock i fråga om den som

å bar gärning beträdes med jakt, som

enligt 29 § 1 mom. första stycket är

att anse såsom olovlig, eller med sådant

tillvaratagande eller tillägnande,

för vilket han enligt 29 § 1 mom.

andra stycket skall straffas såsom

för olovlig jakt; och skola, där fråga

är om djur som jämlikt bestämmelserna

i 18 § tillkommer kronan, de i

andra stycket här ovan omförmälda

personerna äga att utöva där avsedd

rätt jämväl å område, där jakträtten

tillkommer annan än kronan.

2 mom. Sätter i fall varom sägs i

1 mom. den brottslige sig med våld

eller hot om våld till motvärn mot

jakträttsinnehavaren, den som äger,

innehar eller vårdar marken eller deras

folk eller mot i andra stycket av

samma moment omförmäld befattningshavare,

då någon av dem vill

hindra honom från gärningen eller

av honom taga vad han åtkommit eller

ock fråntaga honom det som må

kvarhållas till vedermäle och pant,

vare lag som i 8 kap. 8 § brottsbalken

sägs.

(Föreslagen lydelse)

som olovlig, eller med sådant tillvaratagande

eller tillägnande, för vilket

han enligt 29 § 1 mom. andra stycket

skall straffas såsom för olovlig

jakt; och skola, där fråga är om djur

som jämlikt bestämmelserna i 18 §

tillkommer kronan, de i andra stycket

här ovan omförmälda personerna

äga att utöva där avsedd rätt jämväl

å område, där jakträtten tillkommer

annan än kronan.

Har egendom tagits i beslag, skall

anmälan därom göras till vederbörande

polis- eller åklagarmyndighet.

Den som erhållit sådan anmälan har

att förfara som om han själv gjort

beslaget.

34 §.:

Allmän åklagare äge föra talan i

fråga om olovlig jakt å område som

avses i 5 § 2 mom. så ock å förbrytelser

om vilka förmäles i 31 § 2

mom. samt 33 § fjärde stycket denna

lag.

Sker intrång

I övrigt-------

Såsom målsägande----

Innefatta föreskrifter--

1 mom. Av böter som ådömas

enligt denna lag ävensom av behållna

försäljningssumman av förverkat

1 Senaste lydelse 1967: 616.

Allmän åklagare äge föra talan i

fråga om olovlig jakt å område som

avses i 5 § 2 mom. så ock å brott

varom förmäles i 33 § fjärde stycket

denna lag.

detta verk.

— allmän synpunkt.

— jaktberättigad person.

---bestämmelse gällande.

36 §.

1 mom. Av böter som ådömas

enligt denna lag ävensom av behållna

försäljningssumman av förverkat

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

(Nuvarande lydelse)

villebråd eller fallvilt, varom sägs i

30 § tredje stycket, eller av belopp

som jämlikt första stycket i sagda

paragraf utgives i stället för dylik

egendom tillfälle hälften jaktvårdsfonden

och återstoden kronan.

Efter enahanda grund skall fördelas

vad som må finnas i behåll av

försäljningssumman för egendom

som jämlikt bestämmelserna i 31 §

1 mom. tredje stycket är förbruten,

sedan panthavare njutit tillgodo sin

panträtt enligt samma paragraf.

Saknas tillgång till böternas gäldande,

skola de förvandlas enligt allmän

lag.

2 mom. Där i-------

Annan förverkad eller förbruten

egendom som avses i denna paragraf

skall försäljas å offentlig auktion;

dock att, där förbrutet redskap utgöres

av skjutvapen eller är sådant

som icke må användas till jakt eller

fångst, med detsamma skall förfaras

på sätt Konungen bestämmer.

(Föreslagen lydelse)

villebråd eller fallvilt, varom sägs i

30 § fjärde stycket, och av hjälpmedel,

varom sägs i 30 § femte stycket,

eller av belopp som må ha förklarats

förverkat i stället för dylik egendom

tillfaller hälften jaktvårdsf onden

och återstoden kronan.

— ■—---lämpligt sätt.

Annan förverkad egendom som avses

i denna paragraf skall försäljas å

offentlig auktion; dock att, där förverkat

redskap utgöres av skjutvapen

eller är sådant som icke må användas

till jakt eller fångst, med

detsamma skall förfaras på sätt

Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

31 § 1 mom. tredje stycket samt 36 § 1 mom. andra stycket och 2 mom.

andra stycket i deras äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om brott som

begåtts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1970

19

Förslag

till

2) Lag

om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 36—38 §§ lagen (1950:596) om rätt till fiske

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

36 6.

Finnes någon hava bedrivit olovligt

fiske, skall det fångade eller, där

det undergått förskämning eller ej är

i behåll, dess värde förklaras förverkat.

Fiskeredskap som använts vid fisket

skall ock förklaras helt eller delvis

förverkat, såvitt ägaren eller någon

som var i hans ställe uppsåtligen

förövat gärningen eller medverkat

därtill och det ej är uppenbart obilligt;

finnes redskapet ej i behåll,

skall i stället dess värde förklaras

förverkat.

Vad nu sagts gäller dock ej mot

den som i god tro förvärvat fångsten

eller redskapet eller särskild rätt

därtill.

37

Ertappas någon å bar gärning, då

han bedriver olovligt fiske, eller anträffas

redskap för sådant fiske utsatt

i vattnet, må fisketillsynsman

som förordnats av länsstyrelsen eller

fiskeristyrelsen, befälhavare å statens

fartyg, vilket blivit utsänt för

att övervaka ordningen å fiskeplats,

samt befattningshavare vid tullverkets

kustbevakning beslagtaga fångsten

och redskapet ävensom båt eller

annat, som kan antagas äga betydel
1

Senaste lydelse 1955: 42.

Fångst som någon har erhållit genom

brott enligt denna lag skall förklaras

förverkad, om det ej är uppenbart

obilligt.

Fiskeredskap som har använts

som hjälpmedel vid brott enligt denna

lag får förklaras förverkat, om

det är påkallat till förebyggande av

brott eller eljest särskilda skäl föreligga.

I stället för fångsten eller redskapet

kan dess värde förklaras förverkat.

§-J

Ertappas någon å bar gärning, då

han bryter mot denna lag, eller anträffas

redskap, som använts vid sådant

brott, utsatt i vattnet, må fisketillsynsman

som förordnats av länsstyrelsen

eller fiskeristyrelsen, befälhavare

å statens fartyg, vilket blivit

utsänt för att övervaka ordningen å

fiskeplats, samt befattningshavare

vid tullverkets kustbevakning beslagtaga

fångsten och redskapet ävensom

båt eller annat, som kan antagas äga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 ar 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

se för utredning om brottet. Enahanda

befogenhet tillkommer, där fisket

kränker enskild fiskerätt, vederbörande

rättsägare eller hans folk.

Har egendom tagits i beslag enligt

första stycket, skall anmälan därom

göras till vederbörande polis- eller

åklagarmyndighet eller till närmaste

polisman. Den som erhållit sådan anmälan

har att förfara som om han

själv gjort beslaget.

Fångst, som tagits i beslag av innehavaren

av enskild fiskerätt eller

hans folk, må dock, därest för beslaget

ej tillika föreligger annan grund

än i denna lag är stadgad, utan anmälan

behållas av fiskerättshavaren.

38

Förverkad fångst eller dess värde

tillfaller, om fisket utan intrång i enskild

fiskerätt skett i allmänt vatten

eller i fiskådra eller om fångsten tilllilca

är förverkad på annan grund än

i denna lag är stadgad, kronan och

eljest den som har den enskilda fiskerätten.

Förverkat redskap eller dess värde

tillfaller kronan.

Vite må ej förvandlas till frihetsstraff.

betydelse för utredning om brottet.

Enahanda befogenhet tillkommer,

där fisket kränker enskild fiskerätt,

vederbörande rättsägare eller hans

folk.

Har egendom tagits i beslag enligt

första stycket, skall anmälan därom

göras till vederbörande polis- eller

åklagarmyndighet. Den som erhållit

sådan anmälan har att förfara som

om han själv gjort beslaget.

§-x

Innefattar brott enligt denna lag

intrång i enskild fiskerätt, tillfaller

förverkad fångst eller dess värde den

som innehar rättigheten.

Vite får ej förvandlas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Förverkande av egendom på grund av brott enligt denna lag får ej ske

hos den som efter brottet men före de nya bestämmelsernas ikraftträdande

i god tro har mottagit egendomen i gåva. 36 § andra stycket i sin äldre

lydelse gäller fortfarande, när fråga är om brott som begåtts före de nya

bestämmelsernas ikraftträdande.

1 Senaste lydelse 1955: 42.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1970

21

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 28 januari 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 13 januari 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

28 november 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag om ändring i lagen (1938: 27å) om rätt till jakt,

2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Stig Wenker.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till jakt

21 och 22 §§

De föreslagna bestämmelserna i 21 och 22 §§, att hund tillfaller jakträttsinnehavaren,

föranleder att ovisshet kan komma att råda i fråga om ansvarigheten

för hund i fall då jakträttsinnehavaren icke vill ha hunden ävensom

under tid då hundägarens rättighet eller skyldighet att enligt 22 § lösa hunden

ännu består. Med hänsyn härtill torde slutorden i 21 § böra ändras till

”får jakträttsinnehavaren taga och behålla hunden” samt i 22 § första stycket

”tillfaller hunden jakträttsinnehavaren” utbytas mot ”får jakträttsinnehavaren

behålla hunden”. Härav föranledes att sista meningen i 22 § första stycket

bör jämkas.

30 och 31 §§

Verbet ”erhållit” i 30 § första stycket kan ej anses vara lämpligt för alla

fall. Exempelvis passar det mindre väl i fråga om villebråd som den jagande

förhindras att tillägna sig och överhuvud beträffande fallvilt. Det synes vara

att föredraga att nuvarande beskrivning bibehålies.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

Det nya femte stycket i 30 § torde böra omfatta icke blott hjälpmedel som

använts utan även sådant som medförts vid jakten, således exempelvis all

ammunition som den jagande har med sig.

Enligt 31 § 1 mom. första stycket i gällande lydelse äger jakträttsinnehavaren

eller annan i hans ställe av den jagande taga förverkat jaktbyte.

Med avseende å hjälpmedel som enligt samma stycke får fråntagas den jagande

föreskrives, att det sker till vedermäle och pant samt att vad som tagits

må behållas till dess den jagande bjuder rätt för sig. Liknande inskränkning

gäller icke angående jaktbyte. Grunden för regeln i fråga om jaktbyte

är uppenbarligen att dödat eller fångat djur anses i princip tillkomma jakträttsinnehavaren,

och regelns innebörd är att han får behålla taget jaktbyte

om ej annat följer av särskilda bestämmelser; se i detta hänseende 18 § och

30 § andra och tredje styckena jaktlagen i gällande lydelse samt 31 § jaktstadgan.

Att regeln har denna innebörd bestyrkes av att bestämmelsen i 36 §

2 mom. första stycket om rätt för beslagare att i viss ordning försälja djur

som är underkastat förskämning icke är tillämplig i fall då det förverkade

enligt 30 § andra stycket gällande lydelse skall tillkomma jakträttsinnehavaren.

Rätten för jakträttsinnehavare att under de i 31 § angivna omständigheterna

fråntaga den jagande jaktbyte överensstämmer med den rätt till självtäkt

som föreligger enligt tredje punkten i övergångsbestämmelserna till lagen

(1942: 378) om ändring i vissa delar av strafflagen, vilken punkt enligt

14 § promulgationslagen till brottsbalken alltjämt äger tillämpning. Promulgationslagen

till strafflagen innehöll i 16 § punkt 6 bestämmelse om rätt att

återtaga stulet gods å färsk gärning. 1 lagen 1942 stadgas att i stället för

nämnda bestämmelse skall gälla, att varje besittningsförhållande som någon

utan rätt rubbat må å färsk gärning återställas av den vars besittning rubbats

eller som är i hans ställe. Vad särskilt angår fallvilt bör därjämte erinras,

att 18 § jaktlagen före ändring år 1967 innehöll stadgande att rätten till

fallvilt, utom i vissa angivna fall, tillkom jakträttsinnehavaren. Då denna bestämmelse

1967 uteslöts anförde departementschefen (se NJA II 1967 s. 540)

att det inte behövde utsägas särskilt i lagtexten, att den med rätten till vilt

följande rätten till fallvilt, utom i angivna undantagsfall, tillkomme jakträttsinnehavaren.

Även om den allmänna regeln om rätt till självtäkt icke

kan anses omedelbart gälla i fråga om levande djur i skog och mark, är det

uppenbart att regeln hittills betraktats såsom analogivis tillämplig i fråga om

dödat djur och fallvilt.

Förevarande lagförslag innebär att påträffat jaktbyte får beslagtagas av

jakträttsinnehavaren och att om så sker anmälan därom skall göras till poliseller

åklagarmyndighet som har att förfara som om myndigheten själv gjort

beslaget. Hur med beslagtagen egendom skall förfaras regleras i 27 kap. rättegångsbalken

och beslaget består regelmässigt till dess enligt 30 § första stycket

förevarande förslag jaktbytet förklaras förverkat. Ändring föreslås inte

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 32 år 1970

23

av den ovan berörda föreskriften i 36 § 2 mom. första stycket om rätt för beslagare

att i viss ordning försälja i beslag taget djur som är underkastat förskämning.

Den föreslagna ordningen synes stå i strid mot den allmänna grundregeln

om rätt till självtäkt vid besittningsrubbning. Det måste också för en jakträttsinnehavare,

som påträffar olovligt skjutet villebråd, te sig onaturligt att

han icke äger omedelbart för egen del förfoga över det skjutna. Såsom särskilt

otillfredsställande och opraktisk framstår denna ordning i fall då det

skjutna eller dess värde slutligen skall tillkomma jakträttsinnehavaren sedan

förverkandeförklaring meddelats; bytet har då merendels blivit skämt och

hans möjlighet att i stället utfå förverkat värde lärer ofta vara mycket ringa.

Beträffande en motsvarande bestämmelse i fiskerättslagen 37 § tredje

stycket om rätt för fiskerättshavare att utan anmälan behålla påträffad

fångst har i remissprotokollet anförts, att bestämmelsen borde upphävas,

eftersom förverkande enligt förslaget blir fakultativt, dvs. icke skall ske då

det är uppenbart obilligt. Att jakt- och fiskerättshavare får behålla utbyte

av olovlig jakt och olovligt fiske torde dock knappast kunna anses obilligt

mot den jagande eller fiskande. Därvid märkes att det allmänna stadgandet

om förverkande i 36 kap. 1 § brottsbalken — som ligger till grund för de

föreslagna ändringarna av förverkandereglerna i jakt- och fiskerättslagarna

— icke omfattar utbyte av brott som motsvaras av skada för enskild; sådant

utbyte förutsättes böra vara åtkomligt för den skadelidande oavsett någon

obillighetsprövning. Vad i remissprotokollet i övrigt anförts om det ringa

värdet för fiskerättshavare att få behålla fångst synes icke utgöra tillräcklig

anledning att ändra de gällande stadgandena.

Av anförda skäl hemställer lagrådet, att jakträttsinnehavares nu gällande

rättighet att taga förverkat jaktbyte bibehålies för de fall då det förverkade

enligt 30 § tredje stycket i förslaget skall tillfalla honom. Beaktas denna

hemställan torde 30 § första stycket böra begränsas så att förverkande icke

sker då bytet fråntagits den jagande. Härjämte synes i 31 § andra stycket

avsedd befogenhet för polisman m. fl. böra inskränkas att avse enbart rätt

att taga jaktbyte och annan egendom i beslag.

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fiske

Under hänvisning till vad som anförts i fråga om 31 § i förslaget beträffande

jaktlagen och med hänsyn till önskvärdheten av likformighet hemställer

lagrådet, att 37 § tredje stycket i fiskerättslagen bibehålies och att i 36 §

första stycket angives att bestämmelsen icke gäller i fråga om fångst som

enligt 37 § tredje stycket behållits av fiskerättshavaren.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

6 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Myrdal, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande

över förslag till

1) lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt,

2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Beträffande jaktlagen kan jag biträda de förslag till redaktionella jämkningar

som lagrådet förordar i 21, 22 och 30 §§. Även lagrådets förslag i

övrigt i fråga om jaktlagen anser jag mig kunna godtaga.

I fråga om fiskerättslagen biträder jag på grund av mitt ställningstagande

till motsvarande bestämmelse i jaktlagen lagrådets hemställan att 37 § tredje

stycket behålls. I konsekvens härmed bör också som lagrådet hemställt

36 § första stycket inte gälla fångst som enligt 37 § tredje stycket behållits

av fiskerättshavaren.

Utöver de ändringar jag sålunda förordat bör ytterligare vissa redaktionella

jämkningar vidtas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att,

med de angivna ändringarna, antaga förslagen till

1) lag om ändring i lagen (1938 : 274-) om rätt till jakt,

2) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 6 9 0 7 4 6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1970:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen s. 1 i texten