Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändring i regeringsformen, m. m

159 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 74 av 159 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:40, Med förslag till ändring i regeringsformen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

1

Nr 40

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändring

i regeringsformen, m. mgiven Stockholms slott den

20 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden för denna dag,

dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelägga riksdagen härvid

fogade förslag till

1) ändring i regeringsformen och riksdagsordningen,

2) ändring i regeringsformen och riksdagsordningen,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

3) lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank,

4) lag om ändring i ansvarighetslagen (1936: 324) för fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.,

5) lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar.

GUSTAF ADOLF

Lennart Gei jer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omläggning av riksdagens utskottsorganisat.

ion. Enligt nuvarande system är det i princip riksdagens olika statsrättsliga

funktioner som ligger till grund för fördelningen av uppgifterna mellan

utskotten: grundlagsfrågor bereds av konstitutionsutskottet, andra lagfrågor

av lagutskott, skattefrågor av bevillningsutskottet och huvuddelen av

frågorna om utgiftsanslag av statsutskottet. Förslaget innebär övergång

till ett system med fackutskott. Alla frågor inom ett ämnesområde, vare

sig det gäller lagstiftning, utgiftsanslag eller något annat, skall i princip

beredas av samma utskott.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

Enligt förslaget skall varje riksdag inrätta ett konstitutionsutskott och

ett finansutskott samt minst 14 andra ständiga utskott. Varje utskott skall

ha minst 15 ledamöter, vilket motsvarar minst 240 ordinarie utskottsplatser.

Endast huvuddragen av utskottssystemet bestäms i grundlag. De närmare

reglerna om vilka utskott som skall finnas, deras uppgifter, antalet

ledamöter i utskotten m. m. skall ges i författning som riksdagen själv beslutar

om och som därför kan ändras utan större omgång.

Finansutskottet saknar delvis motsvarighet i nuvarande system. Det skall

bl. a. bereda frågor om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken

och för statsregleringen. Avsikten är att utskottet tidigt under sessionen

skall avge utlåtande över finansplanen med bilagor och i anledning därav

väckta motioner samt att riksdagen med utlåtandet som underlag skall hålla

en allmän finansdebatt ungefär en månad efter sessionens början.

Möjligheten att inrätta särskilt utskott behålls, liksom möjligheten att

tillsätta sammansatt utskott. Dessutom skall samarbete mellan utskott kunna

förekomma i den formen att ett utskott lämnar över ett ärende för fortsatt

beredning till ett annat utskott. Härför skall dock fordras samtycke

av det senare utskottet. Vidare skall riksdagen vid behandlingen av ett utskottsutlåtande

kunna besluta att överlämna ärendet till ett annat utskott

för fortsatt beredning.

Samtliga ständiga utskott skall enligt förslaget få självständig initiativrätt,

dvs. rätt att inom sina resp. ämnesområden väcka även andra förslag

än sådana som har samband med dit hänvisade frågor.

Det nu gällande förbudet för statsråd att närvara vid utskottsförhandling

föreslås slopat. Statsråd skall i likhet med andra utomstående kunna få

företräde inför utskott i enlighet med dess beslut.

I propositionen föreslås vidare att talmannen skall bli självskriven ledamot

av utrikesnämnden. I anslutning härtill föreslås att talmanskonferensens

befogenheter när det gäller att besluta om att riksdagens krigsdelegation

skall överta riksdagens uppgifter överflyttas på utrikesnämnden.

Avsikten är att de grundlagsändringar som gäller omläggningen av utskottsorganisationen

skall slutligt antas alldeles i början av 1971 års riksdag,

så att den nya organisationen i praktiken kommer att tillämpas av

enkammarriksdagen redan från dess början.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

o

1) Förslag

till

ändring i regeringsformen och riksdagsordningen

Regeringsformen1

(Nuvarande lydelse2)

§

Konungen äger — ------—

Skulle i något fall rikets intresse

kräva, att överenskommelse, som är

av större vikt men ej angår fråga,

som riksdagen äger avgöra, varder

avslutad utan riksdagens godkännande,

må det ske; dock skall i sådant

fall utrikesnämnden eller utrikesutskottet

erhålla tillfälle att yttra

sig, innan överenskommelsen ingås.

§

Varje riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott: ett

utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,

ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, fyra lagutskott,

ett jordbruksutskott samt ett

allmänt beredningsutskott med den

sammansättning och de uppgifter,

som i riksdagsordningen bestämmas.

Å riksdag, som sammanträder efter

nyval, varom i 108 § stadgas,

skola ej flera utskott tillsättas, än

som erfordras.

(Föreslagen lydelse)

12.

--riksdagens bifall.

Skulle i något fall rikets intresse

kräva, att överenskommelse, som är

av större vikt men ej angår fråga,

som riksdagen äger avgöra, varder

avslutad utan riksdagens godkännande,

må det ske; dock skall i sådant

fall utrikesnämnden erhålla tillfälle

att yttra sig, innan överenskommelsen

ingås.

53.

Varje riksdag skall, enligt vad som

föreskrives i riksdagsordningen, för

beredning av ärenden tillsätta utskott,

däribland ett konstitutionsutskott.

1 Regeringsformen omtryckt 1969: 795.

2 Med nuvarande lydelse avses den enligt 1969: 22 antagna lydelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

Riksdagsordningen1

(Nuvarande lydelsei)

§

1. Å varje riksdag skola, inom sex

dagar efter dess öppnande, tillsättas:

ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,

ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott,

fyra lagutskott, ett jordbruksutskott

samt ett allmänt beredningsutskott.

Dessa riksdagens ständiga utskott

skola bestå: utrikesutskottet av sjutton,

konstitutionsutskottet av tjugusju,

statsutskottet av fyrtiofem, bevillningsutskottet

av tjugusju, bankoutskottet

av sjutton, varje lagutskott

av sjutton, jordbruksutskottet

av sjutton samt allmänna beredningsutskottet

av sjutton ledamöter,

vilka riksdagen inom sig väljer.

Riksdagen äger tillsätta särskilt

utskott för upptagande av frågor,

som tillhöra ständigt utskotts behandling,

och på framställning av

utskott öka dess ledamotsantal.

2. Finnes fråga äga nära samband

med ämne, som tillhör visst ständigt

utskotts behandling, må frågan kunna

till nämnda utskott hänvisas, ändå

att den enligt föreskrifterna i 37

—44 §§ skolat handläggas av annat

ständigt utskott.

3. Riksdagen utser ock inom sig

suppleanter att, när utskottsledamöter

avgå eller få förfall, i deras ställe

inträda.

4. Å riksdag, som sammanträder

efter nyval, varom i 108 § regeringsformen

stadgas, skola ej flera utskott

tillsättas, än som erfordras.

(Föreslagen lydelse)

36.

Varje riksdag skall inom sig tillsätta

ett konstitutionsutskott och ett

finansutskott samt ytterligare ständiga

utskott till det antal riksdagen

föreskriver enligt 78 §. Det sammanlagda

antalet ständiga utskott skall

vara minst sexton.

Riksdagen äger inom sig tillsätta

särskilt utskott för visst eller vissa

ärenden, som eljest ankomma på

ständigt utskott.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1969: 796.

* Med nuvarande lydelse avses den enligt 1969: 22 antagna lydelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr hO år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5. Om val till utskott gäller vad

i 75 § finnes stadgat ävensom de bestämmelser,

som riksdagen meddelar

därom enligt 78 §.

6. Statsrådsledamot må ej deltaga

i val till konstitutionsutskott; ej heller

må förutvarande statsrådsledamot

deltaga i det val till konstitutionsutskott,

som följer närmast efter

hans avgång.

Statsrådsledamot, justitieråd eller

regeringsråd må ej deltaga i utskott,

dock att beträffande utrikesutskottet

gäller vad i 37 § 2 mom. sägs.

Ej heller må någon, av vilken riksdagen

kan fordra redo och ansvar,

inväljas i utskott, där redovisning

för hans egna åmbetsåtgärder kan

förekomma.

§ 37.

1. Utrikesutskottet skall meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som

angå rikets förhållande till främmande

makter och ej tillhöra annat utskotts

behandling.

2. Då något av Konungen för riksdagen

framlagt ärende förekommer

till behandling i utskottet, skola alla

tillgängliga handlingar delgivas utskottet.

Statsministern och ministern för

utrikes ärendena, så ock, när ärendets

beskaffenhet därtill föranleder,

annan ledamot av statsrådet, må

själva eller genom ämbets- eller

tjänsteman meddela utskottet muntliga

eller skriftliga upplysningar.

3. I den mån Konungen eller utskottet

med hänsyn till rikets säkerhet

eller andra av förhållandet till

Antalet ledamöter i utskott skall

vara udda och minst femton. Antalet

ledamöter i ständigt utskott bestämmes

i föreskrifter som riksdagen

meddelar enligt 78 §.

För ledamöterna i utskott skola

finnas suppleanter till det antal riksdagen

bestämmer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

främmande makt betingade, synnerligen

viktiga skäl finner upplysningar,

som meddelas i visst ämne, böra

hemliga hållas, vare utskottets ledamöter

till tystnadsplikt förbundna.

Ledamot, så ock suppleant, skall

första gången han är närvarande vid

sammanträde med utskottet avgiva

försäkran om tystnadspliktens iakttagande.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar,

lagen om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar,

vallagen, stadgan om ersättning för

riksdagsmannauppdragets fullgörande

ävensom de föreskrifter, vilka

riksdagen fastställer jämlikt 78 §,

samt att hos riksdagen föreslå de

ändringar däruti, dem utskottet anser

högst nödiga eller nyttiga och

möjliga att verkställa, så ock att

meddela utlåtande över de från riksdagen

till utskottet hänvisade frågor

rörande grundlagarna samt ovan omförmälda

lagar och andra föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som

angå stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar

om statsrådets ansvarighet, om

antalet statsdepartement och statsråd

utan departement, om kommandomål,

om rikets vapen och flagga,

om allmänt kyrkomöte och om allmän

folkomröstning i ämnen, som

Konstitutionsutskottet skall, utöver

sin uppgift enligt 105 § regeringsformen,

bereda frågor rörande

grundlagarna.

Finansutskottet skall bereda frågor

om allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken och för statsregleringen

samt frågor som röra

riksbankens eller riksgäldskontorets

verksamhet.

Beredningen av övriga frågor fördelas

mellan de ständiga utskotten

efter grunder som riksdagen bestämmer

enligt 78 §. Därvid skall iakttagas

att anslagsfrågor och frågor om

lag eller författning, vilka höra till

samma ämnesområde, hänföras till

samma utskott. Dock må bestämmas

att ett utskott skall finnas för beredning

enbart eller huvudsakligen av

frågor om civillag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

7

(Nuvarande lydelse)

ej tillhöra annat utskotts behandling.

3. Utskottet åligger ock att granska

statsrådens ämbetsutövning och

regeringsärendenas handläggning.

Härom stadgas i regeringsformen.

4. Utskottet tillkommer jämväl att

skilja mellan riksdagen och dess talman,

då den senare vägrar proposition.

5. I den mån utskottet, med hänsyn

till rikets säkerhet eller andra

av förhållandet till främmande makt

betingade, synnerligen viktiga skäl,

finner i visst ämne meddelade upplysningar

böra hemliga hållas, vare

utskottets ledamöter till tystnadsplikt

förbundna. Ledamot eller suppleant

skall första gången han är närvarande

vid sammanträde med utskottet

avgiva försäkran om tystnadspliktens

iakttagande.

§

Statsutskottet, som skall undfå del

av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov till riksdagen avlåtna

proposition och äga tillgång

till alla statsverkets räkenskaper och

handlingar, åligger att, i den mån

det icke gäller jordbruksärenden eller

riksdags- och revisionskostnader

eller kostnader för riksdagens hus

och riksdagens verk, granska, utreda

och uppgiva statsverkets tillstånd

och förvaltning samt föreslå vad till

fyllandet av dess behov erfordras,

varvid nödiga indragningar och besparingar

böra iakttagas. Utskottet

åligger därjämte att, antingen i den

ordning 47 § stadgar gemensamt

med eller eljest efter samråd med

(Föreslagen lydelse)

39.

Riksdagen äger hänvisa fråga till

annat utskott än som följer av 38 §

andra stycket eller föreskrift som

meddelats enligt 78 §, om frågans

samband med detta utskotts beredningsuppgifter

eller annan särskild

omständighet föranleder det.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de övriga utskott, vilka handlägga

statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna

statsverkets ordinarie inkomster,

uppgiva huru mycket bär genom

bevillningar utgöras samt uppgöra

förslag till riksstat.

40.

1. Bevillningsutskottet åligger att

bereda alla dit från riksdagen hänvisade

frågor, som angå föreskrifter

om bevillnings utgörande. Utskottet

har även att, antingen i den ordning

47 § stadgar gemensamt med eller

eljest efter samråd med de övriga utskott,

vilka handlägga statsregleringsfrågor,

förslagsvis beräkna inkomsterna

av de särskilda bevillningarna

samt, sedan statsverkets

behov blivit utredda och bestämda,

föreslå sättet att genom bevillning

åvägabringa jämvikt i statsregleringen.

Utskottet må därjämte uti bevillnings

frågor föreslå vad det anser

billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från riksdagen

dit hänvisade frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphävande

av lagar och författningar rörande

kommunala skatter samt, jämväl

i andra fall än i mom. 1 avses,

rörande alkoholhaltiga varor. 1

Annat ärende än propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov

må delas mellan två eller flera

utskott endast om synnerliga skäl

föranleda det.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka

och utreda riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och tillstånd

samt att föreslå och i mål,

för vilka utskottet fått sig sådan

makt av riksdagen uppdragen, giva

41.

Utskott skall avgiva betänkande i

ärende som hänvisats dit.

Utskott äger överflytta uppgiften

att bereda ärende till annat utskott,

om detta samtycker därtill. Utskott

äger också överenskomma med an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:is proposition nr 40 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

föreskrifter om bankens och riksgäldskontorets

förvaltning ävensom

att föreslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets

behov erfordras. Utskottet

skall ock meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning av de

från riksdagen dit hänvisade frågor,

som avse användningen av de under

riksgäldskontorets förvaltning stående

utlånings fonder.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från riksdagen

hänvisade frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphävande

av lagar och författningar rörande

såväl riksbanken som andra bankinrättningar

samt om rikets mynt

ävensom sådana frågor om det ekonomiska

livets eller särskilda näringsgrenars

organisation och förhållanden,

vilka ej äro av beskaffenhet

att böra av annat utskott behandlas.

3. Utskottet skall jämväl undfå

del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna

proposition, vad angår riksdags- och

revisionskostnader ävensom kostnader

för riksdagens hus och riksdagens

verk, och med anledning därav

liksom ock med avseende å övriga

från riksdagen dit hänvisade frågor

i dessa ämnen avgiva utlåtanden

och förslag.

§

1. Lagutskotten skola meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning

av de, såsom icke tillhörande

annat utskotts behandling, från riksdagen

dit hänvisade frågor om stif
-

nat utskott att ärende, som hänvisats

dit, skall beredas genom deputerade

från utskotten i sammansatt

utskott, överflyttas uppgiften att

bereda ärende till annat utskott eller

till sammansatt utskott, ankommer

på detta att avgiva betänkande

i ärendet.

42.

Ständigt utskott äger väcka förslag

hos riksdagen i fråga, som hör

till dess handläggning och som ej

är under behandling i annat utskott

eller i riksdagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 19/0

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tande, ändring, förklaring eller upphävande

av civil-, kriminal- och kyrkolag,

likasom ock av andra lagar

och författningar, som stiftas av

Konung och riksdag samfällt.

2. Det tillkommer ock lagutskott

att granska av riksdagens ombudsmän

avgivna redogörelser, ävensom

deras ämbetsdiarier, protokoll och

registratur, samt med utlåtande däröver

till riksdagen inkomma. Skulle

utskottet av granskningen finna, att

ombudsman eller hans ställföreträdare

icke är förtjänt av riksdagens

förtroende och fördenskull bör skiljas

från sin befattning utan avbidan

å utgången av den tid för vilken han

blivit vald, skall utskottet i sitt utlåtande

hos riksdagen härom göra

hemställan.

3. Bestämmelser om fördelningen

mellan lagutskotten av de till dem

hörande ärendena meddelas av riksdagen

enligt 78 §.

§

Jordbruksutskottet, som skall erhålla

del av Konungens angående

statsverkets tillstånd och behov till

riksdagen avgivna proposition i vad

den angår jordbruksärenden, åligger

att granska samt, med iakttagande

av nödiga indragningar och besparingar,

utreda och uppgiva statsverkets

behov med hänsyn till denna

styrelsens gren ävensom att för övrigt

avgiva betänkanden och förslag

i anledning av de från riksdagen till

utskottet hänvisade jordbruksärenden.

43.

Talmannen eller ledamot av statsrådet

må ej deltaga i utskott såsom

ledamot eller suppleant.

Ingen äger närvara i utskott, när

ärende om granskning av hans egna

åtgärder i utövning av tjänst eller

uppdrag förekommer till överläggning

eller beslut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

11

(Nuvarande lydelse)

§

Allmänna beredningsutskottet

skall meddela utlåtanden och avgiva

förslag i anledning av de, såsom icke

tillhörande annat utskotts behandling,

från riksdagen dit hänvisade

frågor av beskaffenhet att utskotts

yttrande däröver erfordras.

§

1. Alla utskott skola inom två dagar

från den, då de blivit utsedda,

sammanträda.

2. Utskotten välja, vart inom sig,

ordförande och vice ordförande. Intill

dess sådant val försiggått, föres

ordet av den ledamot, som de flesta

riksdagar bevistat, och, där två eller

flera i lika många riksdagar deltagit,

den av dem som är till levnadsåren

äldst.

3. Utskotten böra, så fort sig göra

låter, avgiva de yttranden, som på

dem ankomma.

Finner utskott sig behöva av någon

Konungens ämbetsman eller av

allmänt verk inhämta muntliga eller

skriftliga upplysningar, äger utskottet

att, genom sin ordförande,

hos den statsrådets ledamot, som

Konungen därtill vid varje riksdag

förordnar, begära Konungens befallning

till vederbörande att de äskade

upplysningarna meddela; dock böra

statskontoret samt banko- och riksgäldsverken,

i frågor om redovisning

av medel, alla äskade upplysningar

omedelbarligen avgiva.

(Föreslagen lydelse)

44.

Utskott väljer inom sig ordförande

och vice ordförande.

45.

Omröstning inom utskott skall ske

öppet. Äro rösterna lika delade, gäller

den mening som ordföranden biträder.

Ledamot, som förlorat vid omröstning

inom utskott, äger till utskottets

betänkande foga reservation

med yrkande. Betänkandet må dock

icke fördröjas därigenom.

46.

Konungen underställda myndigheter

samt domstolar skola tillhandagå

med upplysningar och yttranden,

som begäras av utskott, om Konungen

ej förordnar annat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition, nr kO år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 47.

Därest ständigt utskott anser nödigt

att, till överläggning om något

ärende, med annat ständigt utskott

sammanträda, skall sådant ske genom

deputerade, på sätt utskotten

därom överenskomma. Sålunda sammansatt

utskott äger att i frågor,

som det handlagt, utlåtande avgiva,

utan att utskottens övriga ledamöter

däruti taga del.

§

Omröstning inom utskott skall ske

öppet. Befinnas de avgivna rösterna

lika delade, nedlägge ordföranden i

en därtill avsedd rösturna en ja-sedel

och en nej-sedel, båda lika till

storlek och utseende, tryckta och

omärkta samt var för sig slutna och

hoprullade, och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel,

som en av utskottets ledamöter på

anmodan av ordföranden upptager

ur rösturnan.

Om val, som inom utskott förrättas,

gäller vad i 75 § 3 mom. finnes

därom stadgat.

Ledamot, som i utskotts beslut ej

instämt, är obetaget att jämte utskottets

yttrande lämna riksdagen

del av sin skiljaktiga mening, som i

sådant fall bär till utskottet skriftligen

avgivas. Dock må utskottets

betänkande därigenom icke uppehållas.

§

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,

till avgörande förekommer, äger

riksdagen genast, med bifall till utlåtandet

eller utan avseende å vad

utskottet föreslagit, fatta sitt beslut.

Ledamot, suppleant eller tjänsteman

i utskott må ej obehörigen yppa

vad som enligt beslut av Konungen

eller utskottet skall hållas hemligt

med hänsyn till rikets säkerhet eller

annat av förhållandet till främmande

stat eller mellanfolklig organisation

betingat, synnerligen viktigt

skäl.

48.

(Denna paragraf utgår.)

63.

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,

till avgörande förekommer,

äger riksdagen genast, med bifall till

utlåtandet eller utan avseende å vad

utskottet föreslagit, fatta sitt beslut.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 40 år 1970

13

(Nuvarande lydelse)

Om ledamot av riksdagen yrkar det

och minst en tredjedel av de röstande

förena sig om yrkandet, skall frågan

dock återförvisas till utskottet

för ytterligare utredning. Återförvisning

må ej ske mer än en gång i

samma fråga.

§

Riksdagens lönedelegation---

Riksdagen utser — —------

Vad i 45 § 2 mom., och 75 § 3 mom.

är stadgat med avseende å utskott

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande delegationen. Omröstning

inom delegationen skall ske öppet.

Den som förer ordet i delegationen

äger avgörande röst, därest,

vid omröstning, rösterna i något fall

äro lika. Ledamot som ej instämt i

delegationens beslut är obetaget att

låta sin skiljaktiga mening antecknas.

Innan avtal---------• -

(Föreslagen lydelse)

Om ledamot av riksdagen yrkar det

och minst en tredjedel av de röstande

förena sig om yrkandet, skall frågan

dock återförvisas till utskottet

för ytterligare utredning. Återförvisning

må ej ske mer än en gång i

samma fråga. Riksdagen äger även

hänvisa frågan till annat utskott för

ytterligare beredning. Föreligger

samtidigt yrkande härom och yrkande

om återförvisning, skall sistnämnda

yrkande prövas först. Beslutas

därvid återförvisning, är yrkandet

om hänvisning till annat utskott

för den gången förfallet.

71.

— — — honom återstått.

---som ledamöter.

Vad i 44 §, 45 § första stycket och

75 § 3 mom. är stadgat med avseende

å utskott skall äga motsvarande

tillämpning beträffande delegationen.

Ledamot som ej instämt i delegationens

beslut är obetaget att låta

sin skiljaktiga mening antecknas.

tystnadspliktens iakttagande.

Övergångsbestämmelser

Utskott som tillsatts innan riksdagsordningen i dess nya lydelse erhållit

kraft av grundlag skall anses upplöst vid ikraftträdandet. Ärende som hänvisats

till sådant utskott skall återlämnas till riksdagen. Sedan ständiga

utskott tillsatts enligt den nya lydelsen hänvisas ärende, som återlämnats,

på nytt till utskott.

Förekommer i lag eller författning bestämmelse som innehåller hänvisning

till eller som eljest avser utskott enligt riksdagsordningen i dess äldre

lydelse, skall bestämmelsen i stället gälla finansutskottet. Inkommer till

följd härav framställning till finansutskottet, äger utskottet överlämna till

riksdagen att besluta hur framställningen skall beredas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

2) Förslag

till

ändring i regeringsformen och riksdagsordningen

Regeringsformen1

(Nuvarande lydelse2)

§

Riksdagen skall--------

Om riket kommer i krig och krigsförhållandena

så påkalla skall riksdagens

krigsdelegation träda i riksdagens

ställe. Förordnande härom

meddelas antingen av den i 50 § riksdagsordningen

omförmälda talmanskonferensen,

där så kan ske efter

samråd med statsministern, eller ock

av Konungen, om talmanskonferensen

på grund av krigsförhållandena

icke kan sammanträda. Krigsdelegationen

kan även, om statsministern

och minst två tredjedelar av talmanskonferensens

ledamöter äro ense

därom, träda i riksdagens ställe, om

riket hotas av omedelbar krigsfara.

Konungen och krigsdelegationen

äger var för sig besluta att riksdagen

skall återtaga sina befogenheter.

Krigsdelegationen beslutar själv om

formerna för sin verksamhet.

Kan till — — --------s

Skulle till — ---------

(Föreslagen lydelse)

50.

--och kungöra.

Om riket kommer i krig och krigsförhållandena

så påkalla skall riksdagens

krigsdelegation träda i riksdagens

ställe. Förordnande härom

meddelas antingen av utrikesnämnden,

där så kan ske efter samråd

med statsministern, eller ock av

Konungen, om utrikesnämnden på

grund av krigsförhållandena icke

kan sammanträda. Krigsdelegationen

kan även, om statsministern och

minst sex av utrikesnämndens ledamöter

äro ense därom, träda i riksdagens

ställe, om riket hotas av omedelbar

krigsfara. Konungen och

krigsdelegationen äger var för sig besluta

att riksdagen skall återtaga sina

befogenheter. Krigsdelegationen

beslutar själv om formerna för sin

verksamhet.

all förestås,

till riksdagen.

Riksdagsordningen3

(Nuvarande lydelse2) (Föreslagen lydelse)

§ 49.

Varje riksdag skall inom sex dagar Den i 54 § regeringsformen omefter

riksdagens öppnande inom sig förmälda utrikesnämnden skall be
-

1 Regeringsformen omtryckt 1969: 795.

3 Med nuvarande lydelse avses den enligt 1966: 22 antagna lydelsen.

8 Riksdagsordningen omtryckt 1969: 796.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

(Nuvarande lydelse)

välja den i 54 § regeringsformen omförmälda

utrikesnämnd. Nämnden

skall bestå av nio ledamöter och nio

suppleanter. Val av utrikesnämnd

gäller till dess nytt sådant val förrättas,

dock att ledamot, som avgår ur

riksdagen innan den tid, för vilken

han blivit vald till riksdagsman, tilländalupit,

eller som utnämnes till

statsråd, ej vidare skall anses tillhöra

nämnden.

(Föreslagen lydelse)

stå av talmannen samt nio andra ledamöter,

som riksdagen utser inom

sig. Talmannen tillhör nämnden till

dess nytt val av talman äger rum.

Övriga ledamöter väljas av varje

riksdag inom sex dagar efter dess

öppnande för tiden till dess nytt sådant

val förrättas. För talmannen är

vice talman suppleant i nämnden.

För övriga ledamöter skall väljas nio

suppleanter. Valet sker i samma ordning

som är föreskriven för utseen
-

de av ledamöterna. Ledamot, som

avgår ur riksdagen innan den tid,

för vilken han blivit vald till riksdagsman

tilländalupit, eller som utnämnes

till statsråd, skall ej vidare

anses tillhöra nämnden.

Inträffar ledighet------därvid närvara.

Konungen sammankallar------ — förordnar Konungen.

Skulle minst----------nämnden sammankallad.

För ändamål som avses i 50 § andra

stycket regeringsformen må talmannen

eller, vid förfall för honom,

vice talman sammankalla nämnden.

Nämnden skall också sammanträda

för detta ändamål, om två av dess

ledamöter begära det. Förhandlingarna

ledas i detta fall av talmannen,

av vice talman eller, om ingen av dem

är tillstädes, av den äldste bland de

närvarande ledamöterna. Som nämndens

beslut gäller den mening om

vilken de flesta bland de närvarande

ledamöterna förena sig eller, om

rösterna äro lika delade, den mening,

som ordföranden biträder.

Ledamot av —------stadgade tystnadsplikten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas, att 32, 35 och 37 §§ lagen (1934: 437) för Sveriges

riksbank skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

32

Fullmäktige kunna ej i och för

sin befattning med riksbanken emottaga

föreskrifter av någon annan än

riksdagen och dess bankoutskott i de

fall nämnda utskott äger att sådana

å riksdagens vägnar meddela; och

äro fullmäktige för sina åtgärder i

denna egenskap riksdagen eller dess

bankoutskott och revisorer allena

redo skyldiga.

I fråga----------

Om ansvarighet-------

(Föreslagen lydelse)

§•*

Fullmäktige kunna ej i och för

sin befattning med riksbanken emottaga

föreskrifter av någon annan än

riksdagen och dess finansutskott i

de fall nämnda utskott äger att sådana

å riksdagens vägnar meddela;

och äro fullmäktige för sina åtgärder

i denna egenskap riksdagen eller

dess finansutskott och revisorer allena

redo skyldiga.

-----beslutar riksdagen.

—- särskilt stadgat.

35 §.*

Följande ärenden------riksbankens behållningar.

överläggningar och beslut i sådana

frågor skola upptagas i särskilt

protokoll, vars innehåll ej må yppas

förrän femtio år efter protokollets

datum, där ej riksdagens bankoutskott,

dess revisorer eller fullmäktige

i riksbanken anse sådant tidigare

kunna ske utan skada för riksbanken.

37

Efter varje års slut skola fullmäktige

till riksdagens bankoutskott av

* 4

överläggningar och beslut i sådana

frågor skola upptagas i särskilt

protokoll, vars innehåll ej må yppas

förrän femtio år efter protokollets

datum, där ej riksdagens finansutskott,

dess revisorer eller fullmäktige

i riksbanken anse sådant tidigare

kunna ske utan skada för riksbanken.

§•*

Efter varje års slut skola fullmäktige

till riksdagen avgiva berättelse

1 Senaste lydelse 1949:297.

4 Senaste lydelse 1968: 684.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

(Nuvarande lydelse)

giva berättelse angående riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning.

Denna berättelse skall till trycket

befordras och hållas för allmänheten

tillgänglig.

Härförutoin hava

Av riksdagens —

(Föreslagen lydelse)

angående riksbankens tillstånd, rörelse

och förvaltning. Denna berättelse

skall till trycket befordras och

hållas för allmänheten tillgänglig.

---omförmälda hänseenden.

—----giva anledning.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen, som riksdagen antagit som vilande med anledning

av förslagen under 1 i Kungl. Maj :ts proposition nr 40 till 1970 års riksdag

slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. 2

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 40

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om ändring i ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.

Härigenom förordnas, att 2 § ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Riksdagen eller dess bankoutskott

eller revisorer äga förordna om åtal

för brott, som i 1 § avses. Förordnande

om sådant åtal må jämväl

meddelas av fullmäktige i riksbanken

beträffande direktionsledamot i

riksbanken, som icke är fullmäktig

i riksbanken, samt av fullmäktige i

riksgäldskontoret beträffande riksgäldsdirektören

och chefen för riksgäldskontoret,

där han icke är fullmäktig

i riksgäldskontoret.

Om åklagare--—- —

Den som —------

Riksdagen eller dess finansutskott

eller revisorer äga förordna om åtal

för brott, som i 1 § avses. Förordnande

om sådant åtal må jämväl meddelas

av fullmäktige i riksbanken beträffande

direktionsledamot i riksbanken,

som icke är fullmäktig i

riksbanken, samt av fullmäktige i

riksgäldskontoret beträffande riksgäldsdirektören

och chefen för riksgäldskontoret,

där han icke är fullmäktig

i riksgäldskontoret.

— riksdagens ombudsmän.

---utslag avgjort.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen, som riksdagen antagit som vilande med anledning

av förslagen under 1 i Kungl. Maj ris proposition nr 40 till 1970 års riksdag,

slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. 1

1 Senaste lydelse 1968: 81.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 40 år 1970

19

5) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 31 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten

att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

31

Handlingar i ärenden, om vilkas

hemlighållande stadgas i lagen för

Sveriges riksbank, må ej utan tillstånd

av fullmäktige i riksbanken

eller av riksdagens bankoutskott eller

revisorer utlämnas tidigare än

femtio år efter handlingens datum.

(Föreslagen lydelse)

§•

Handlingar i ärenden, om vilkas

hemlighållande stadgas i lagen för

Sveriges riksbank, må ej utan tillstånd

av fullmäktige i riksbanken

eller av riksdagens finansutskott eller

revisorer utlämnas tidigare än

femtio år efter handlingens datum.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen, som riksdagen antagit som vilande med anledning

av förslagen under 1 i Kungl. Maj :ts proposition nr 40 till 1970 års riksdag,

slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kimgl. Maj:ts proposition nr hO nr 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 februari

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng* Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny utskottsorganisation

i riksdagen m. m. och anför.

Grundlagberedningen1 har i sitt betänkande Ny utskottsorganisation

(SOU 1969: 62) föreslagit en omläggning av utskottsväsendet i riksdagen.

Betänkandet torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga A.

Någon utförlig genomgång från min sida av de frågor som omfattas av

grundlagberedningens förslag torde inte vara påkallad. Förslagen gäller

nästan uteslutande riksdagens arbetsformer. Det är naturligt att det i första

hand får ankomma på riksdagen själv att bestämma hur dess verksamhet

skall utformas. Härtill kommer att grundlagberedningen, som står enhällig

bakom förslagen, genom sin sammansättning representerar en vidsträckt

erfarenhet i dessa frågor. De parlamentariska ledamöterna i beredningen bär

dessutom samrått med sina riksdagsgrupper eller företrädare för dessa beträffande

huvuddragen i förslagen. Jag nöjer mig därför med att ta upp

vissa viktigare punkter.

Genom grundlagberedningens förslag får utskottsorganisationen i riksdagen

ändrad struktur. Den nuvarande organisationen karakteriseras bl. a.

av att beredningsuppgifterna fördelas mellan utskotten i huvudsak efter den

statsrättsliga funktion som riksdagen har i olika slag av ärenden. Sålunda

bereds grundlagsfrågor av konstitutionsutskottet, flertalet frågor om annan

lagstiftning av lagutskott, skattefrågor av bevillningsutskottet och huvuddelen

av frågorna om utgiftsanslag av statsutskottet. Enligt förslaget skall

utskottsorganisationen bygga på en uppdelning av uppgifterna efter materiella

grunder, så att i princip samma utskott kommer att bereda alla frågor

1 Ledamöter landshövdingen Valter Åman, ordförande, riksdagsledamöterna Johannes

Antonsson (som suppleant för riksdagsledamoten Sten Wahlund), Arne Gadd, Allan Hernelius,

Hilding Johansson, Birger Lundström och Georg Pettersson. Betänkandet har i huvudsak utarbetats

av en arbetsgrupp inom beredningen, bestående av herrar Pettersson, ordförande,

Antonsson och Lundström samt riksdagsledamoten Folke Björkman. Som experter i arbetsgruppen

har medverkat andra kammarens sekreterare Sune K. Johansson och konstitutionsutskottets

sekreterare Fredrik Sterzel.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

21

inom ett ämnesområde, vare sig de gäller lagstiftning, utgiftsanslag eller

något annat. Principen skall dock inte gälla utan undantag. Konstitutionsutskottet

föreslås behålla sin ställning som exklusivt utskott för grundlagsfrågor.

Ett finansutskott skall finnas med främsta uppgift att verka för samordningen

av budgetarbetet i riksdagen. Riksdagen skall kunna inrätta ett

speciellt civillagsutskott med huvuduppgift att bereda lagstiftningsfrågor på

den centrala civilrättens område.

Den föreslagna ändringen av utskottsorganisationen aktualiserar ett behov

att utan större omgång kunna anpassa organisationen efter samhällsutvecklingen.

F. n. är ändringar i utskottsorganisationen förhållandevis omständliga

och tidsödande på grund av att reglerna därom huvudsakligen

finns i grundlag. Grundlagberedningen föreslår att endast de grundläggande

reglerna om utskotten skall tas upp i riksdagsordningen och att den närmare

regleringen skall ske i riksdagsstadgan eller annan författning som riksdagen

ensam beslutar. I riksdagsordningen skall i fråga om utskottsorganisationen

föreskrivas att varje riksdag skall tillsätta ett konstitutionsutskott

och ett finansutskott samt ytterligare minst 14 utskott, att antalet ledamöter

i utskott skall vara udda och minst 15 samt att det för ledamöterna i utskott

skall finnas suppleanter till det antal riksdagen bestämmer. I anslutning till

dessa bestämmelser skall i riksdagsordningen finnas en bestämmelse om de

grundläggande principerna för fördelningen av ärendena mellan utskotten.

Sålunda skall bl. a. en ökning av antalet utskott eller en ändring av ärendefördelningen

mellan utskotten kunna genomföras utan grundlagsändring.

Det nyssnämnda finansutskottet är avsett att i riksdagens budgetarbete

fylla centrala funktioner som delvis saknar motsvarigheter i nuvarande

system. En av utskottets huvuduppgifter blir att avge utlåtande över den i

statsverkspropositionen ingående finansplanen och de motioner som väcks

i anslutning därtill. Avsikten är att utskottet i utlåtandet skall ta ställning

till huvudlinjerna i finanspolitiken, såsom frågorna om avvägningen mellan

statsinkomster och statsutgifter, mellan beskattning och upplåning, mellan

direkta och indirekta skatter, mellan utgifter för konsumtion och utgifter

för investering. Utlåtandet är tänkt att få en allmän och principiell karaktär

och inte innehålla bindande ramar vare sig för utgiftsanslagen eller för beskattningen.

Däremot skall utskottet kunna göra allmänna uttalanden om

den grad av restriktivitet som bör iakttas vid utgiftsprövningen. Det är meningen

att utlåtandet skall ligga till grund för en allmän finansdebatt i riksdagen

ungefär en månad efter sessionens början. Debatten skall resultera i

att riksdagen tar ställning till utskottets uttalanden och eventuella reservationer

till dessa. Riksdagens ställningstaganden skall sedan tjäna som vägledning

för övriga utskott vid deras beredning av statsbudgeten.

Grundlagberedningen föreslår vidare att möjligheterna till samverkan

mellan utskott utökas. Förutom att utskott även i fortsättningen skall kunna

komma överens om att bilda sammansatt utskott för visst ärende skall

ett utskott kunna överlämna ett ärende till ett annat utskott, om detta sam
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

lyckor till det. Denna möjligliet kan begagnas dels när ett ärende rätteligen

borde ha remitterats till ett annat utskott, dels när ett ärende har stark anknytning

till flera utskotts ämnesområden. I det senare fallet är det tänkt

att det överlämnande utskottet skall delge det mottagande utskottet även

sina egna synpunkter i ärendet. Flyttas ett ärende över från ett utskott till

ett annat, skall det ankomma på det mottagande utskottet att avge utlåtande

i ärendet till riksdagen. I sammanhanget bör nämnas, att grundlagberedningen

ansett att möjligheten att inrätta särskilt utskott för visst eller

vissa ärenden bör behållas.

Grundlagberedningen föreslår också vissa ändringar i fråga om utskottsväsendet

som inte direkt tar sikte på den organisatoriska uppbyggnaden.

Sålunda skall enligt förslaget samtliga ständiga utskott få självständig initiativrätt

inom sitt ämnesområde, dvs. rätt att inom ämnesområdet hos riksdagen

väcka förslag som inte har samband med fråga som hänvisats till utskottet.

Sådan initiativrätt tillkommer f. n. endast vissa utskott, bl. a. konstitutionsutskottet

i grundlagsfrågor. Vidare föreslås att förbudet för statsråd

att närvara vid utskottsförliandling skall slopas. Slutligen föreslår beredningen

slopande av det nuvarande förbudet för utskott att hänvända sig

direkt till statlig myndighet, som lyder under Kungl. Maj :t, för yttrande

eller upplysningar.

Enligt min mening bör grundlagberedningens förslag kunna leda till en

effektivare och rationellare beredning av ärendena i riksdagen. Till grund

för den föreslagna utskoltsorganisationen ligger i stort sett samma principer

som låg till grund för den år 1965 genomförda omorganisationen av statsdepartementen.

Erfarenheterna av denna har varit goda. Det förefaller också

naturligt att departementsindelningen i viss utsträckning får tjäna som

förebild för utskottsindelningen i riksdagen. Jag tror vidare att det finns

anledning att räkna med att inrättandet av ett finansutskott som centralt

beredningsorgan på finanspolitikens område kan leda till klarare linjer

och bättre överblick i budgetarbetet inom riksdagen. Det kan diskuteras

om inte finansutskottet borde ges en starkare ställning i syfte att säkra att

de huvudlinjer för finanspolitiken, som riksdagen binder sig för, följs vid

beredningen av statsbudgeten i övriga utskott. Redan den sammansättning

med ledande politiker från de olika partierna, som finansutskottet kan väntas

få, torde emellertid utgöra en garanti för den nödvändiga samordningen

mellan budgetberedningen i de enskilda utskotten och finanspolitiken i stort.

.lag anser därför att man bör kunna avvakta erfarenheterna av det nya systemet

innan man på nytt överväger frågan om en starkare ställning för finansutskottet

i förhållande till övriga utskott.

Grundlagberedningen anser att den nya utskoltsorganisationen bör träda i

tillämpning redan under enkammarriksdagens första mandatperiod. Beredningen

lägger fram två alternativa förslag i fråga om ikraftträdandet av den

nya ordningen. Det ena går ut på att ikraftträdandet skall ske vid ett årsskifte

efter det då ifrågavarande grundlagsändringar slutligt antagits av

riksdagen, dvs. tidigast vid ingången av år 1972. Enligt det andra förslaget

s. 23 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Mnj.ts proposition nr 40 år 1970

23

blir det möjligt att gå över till den nya utskottsorganisationen redan i samband

med överväganden till enkammarriksdag år 1971. Detta förutsätter att

1971 års riksdag slutligt antar det vilande förslaget till grundlagsändringarna

och ändringarna erhåller kraft av grundlag innan den nu i riksdagsordningen

föreskrivna fristen på sex dagar för tillsättande av ständiga utskott

löpt ut. Som grundlagberedningen påvisar föreligger inte några tekniska

hinder för ett sådant arrangemang.

Enligt min mening är fördelarna uppenbara med att genomföra den

nya utskottsorganisationen redan vid enkammarriksdagens början i stället

för att låta genomförandet anstå till ett senare tillfälle under enkammarriksdagens

första mandatperiod. Det kan nämnas att arbetena på det provisoriska

riksdagshuset vid Sergels torg, som skall tas i anspråk fr. o. m. år 1971,

bedrivs med sikte på att utskottslokalerna redan från början skall passa

för den nya organisationen. Jag vill därför förorda att övergångsbestämmelserna

utformas så, att det blir möjligt att gå över till den nya utskottsorganisationen

i anslutning till övergången till enkammarriksdag. Genom

att utforma övergångsreglerna på detta sätt avskär man emellertid inte

möjligheterna att sätta den nya organisationen i kraft vid en senare tidpunkt.

I så fall behövs endast att man uppskjuter det slutliga ställningstagandet

till det vilande grundlagsförslaget.

Förfarandet att sätta de nya grundlagsreglerna i kraft inom sex dagar

från öppnandet av 1971 års riksdag synes på en punkt kunna göras något

enklare än vad grundlagberedningen tänkt sig. Beredningen har utgått

från att konstitutionsutskottet skulle behöva tillsättas redan i inledningsskedet

för att kunna lägga fram memorial angående de vilande grundlagsändringarna.

Det har visserligen hittills varit brukligt att utskottet i särskilt

memorial anmält vilande grundlagsförslag till riksdagen. Någon föreskrift

härom finns emellertid inte. Även om förfarandet i och för sig är praktiskt,

synes det i förevarande fall inte innebära någon olägenhet att det vilande

grundlagsförslaget tas upp till omröstning på anmälan av talmannen utan

något memorial från konstitutionsutskottet som underlag. Om man sålunda

kan underlåta att tillsätta konstitutionsutskott till dess den nya utskottsorganisationen

trätt i kraft, kan man dessutom vinna den fördelen att den

nya riksdagsstadga, som skall gälla för enkammarriksdagen, inte behöver

innehålla regler både om den nuvarande och om den nya utskottsorganisationen.

Grundlagberedningen har i samband med sin översyn av utskottsorganisationen

också föreslagit ett par ändringar i fråga om utrikesnämndens sammansättning

och arbetsuppgifter. Enligt förslaget skall talmannen bli självskriven

ledamot av nämnden, så att ledamotsantalet i denna, vilket i samband

med enkammarreformen bestämdes till nio, höjs till tio. I anslutning

härtill föreslås att utrikesnämnden skall från talmanskonferensen överta

uppgiften att i vissa krislägen föranstalta om att riksdagens krigsdelegation

övertar riksdagens uppgifter. Jag har inte något att erinra mot dessa förslag.

Utrikesnämnden har i förevarande sammanhang det företrädet framför tal
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

manskonferensen att den består även mellan riksdagarna.

I enlighet med vad jag anfört har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till författningsändringar. Förslagen bygger på de författningsförslag,

som grundlagberedningen utarbetat, med vissa formella justeringar.

Dessa torde utom på ett par punkter inte kräva några särskilda kommentarer.

Det förefaller naturligt att tala om ständigt utskott även i den nya utskottsorganisationen,

även om reglerna om dessa utskott inte ges i grundlag

utan i författning av lägre statsrättslig dignitet. I konsekvens härmed bör

även termen »särskilt utskott» behållas. Ett ytterligare skäl för att inte slopa

dessa termer är att lagtexten då kan göras mera överskådlig och lättläst,

bl. a. genom att man kan undvara hänvisningar mellan olika lagrum. Jag

vill därför förorda att termerna »ständigt utskott» och »särskilt utskott»

behålls i riksdagsordningen.

Grundlagberedningen föreslår att i 39 § riksdagsordningen skall tas in

bl. a. en bestämmelse om att riksdagen skall meddela föreskrift om tiden för

val till ständigt utskott. En sådan bestämmelse torde kunna undvaras. Den

behövs knappast som garanti för att ständiga utskott skall bli utsedda. Garantin

härför finns redan i reglerna om att varje riksdag skall tillsätta ett

visst antal ständiga utskott och att alla ärenden skall vara beredda av utskott

innan de kan tas upp till avgörande av riksdagen. Härtill kommer att

en särskild föreskrift om när de ständiga utskotten senast skall tillsättas

ändå kan meddelas med stöd av 78 § riksdagsordningen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition

dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelägger riksdagen inom justitiedepartementet

upprättade förslag till

1) ändring i regeringsformen och riksdagsordningen (avser 12 och 53 §§

regeringsformen samt 36—48, 63 och 71 §§ riksdagsordningen),

2) ändring i regeringsformen och riksdagsordningen (avser 50 § regeringsformen

och 49 § riksdagsordningen),

dels föreslår riksdagen att antaga inom departementet upprättade förslag

till

3) lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank,

4) lag om ändring i ansvarighetslagen (1936: 324) för fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.,

5) lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 25 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

25

wj.i

Statens offentliga utredningar

1969:62

Justitiedepartementet

Bilaga A.

Ny utskotts - organisation

Betänkande av Grundlagberedningen

Stockholm 1969

opaginerad Kontrollera mot PDF

h\i.yk\ r ■ <\

so :Owi

: l; ... ^ kl-111 T.

‘ )

i''■ i■ ri\; i ''

■ r.i<;.!

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

27

Till Herr Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet

Grundlagberedningen får härmed överlämna betänkandet »Ny utskottsorganisation».

Bakom betänkandet står ledamöterna herrar Valter Åman, ordförande,

Arne Gadd, Allan Hernelius, Hilding Johansson, Birger Lundström och

Georg Pettersson samt, såsom suppleant för herr Sten Wahlund, herr Johannes

Antonsson.

Betänkandet har i huvudsak utarbetats inom en arbetsgrupp med herr

Pettersson som ordförande och med herrar Lundström, Antonsson och

Folke Björkman som ledamöter. Arbetsgruppen har biträtts av vissa av de

till beredningen knutna experterna, främst andra kammarens sekreterare

Sune K. Johansson och konstitutionsutskottets sekreterare Fredrik Sterzel.

Sekreterare åt arbetsgruppen har varit sekreteraren hos beredningen Bo

Broomé.

Beträffande huvuddragen i det nu framlagda förslaget har beredningens

parlamentariska ledamöter samrått med sina riksdagsgrupper eller med

företrädare för dessa.

Stockholm den 12 december 1969

Johannes Antonsson

Hilding Johansson

Valter Åman

Arne Gadd

Birger Lundström I

Allan Hernelius

Georg Pettersson

I Erik Holmberg

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1970

29

Författningsforslag

1) Förslag till

ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen

Regeringsformen

(Beslutad lydelse1)

§

Konungen äger---—---

Skulle i något fall rikets intresse

kräva, att överenskommelse, som är

av större vikt men ej angår fråga,

som riksdagen äger avgöra, varder

avslutad utan riksdagens godkännande,

må det ske; dock skall i sådant

fall utrikesnämnden eller utrikesutskottet

erhålla tillfälle att yttra

sig, innan överenskommelsen ingås.

§

Varje riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott: ett

utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,

ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, fyra lagutskott,

ett jordbruksutskott samt ett

allmänt beredningsutskott med den

sammansättning och de uppgifter,

som i riksdagsordningen bestämmas.

Å riksdag, som sammanträder efter

nyval, varom i 108 § stadgas,

skola ej flera utskott tillsättas, än

som erfordras.

(Föreslagen lydelse)

12.

---riksdagens bifall.

Skulle i något fall rikets intresse

kräva, att överenskommelse, som är

av större vikt men ej angår fråga,

som riksdagen äger avgöra, varder

avslutad utan riksdagens godkännande,

må det ske; dock skall i sådant

fall utrikesnämnden erhålla tillfälle

att yttra sig, innan överenskommelsen

ingås.

53.

Riksdagen skall för beredning av

ärenden tillsätta utskott, däribland

ett konstitutionsutskott.

Närmare bestämmelser om utskotten

meddelas i riksdagsordningen.

1 Se 1965: 815, 816 och 1969: 22—26

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

Riksdagsordningen

(Beslutad lydelse)

§

1. Å varje riksdag skola, inom sex

dagar efter dess öppnande, tillsättas:

ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,

ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, fyra

lagutskott, ett jordbruksutskott samt

ett allmänt beredningsutskott. Dessa

riksdagens ständiga utskott skola bestå:

utrikesutskottet av sjutton, konstitutionsutskottet

av tjugusju, statsutskottet

av fyrtiofem, bevillningsutskottet

av tjugusju, bankoutskottet

av sjutton, varje lagutskott av sjutton,

jordbruksutskottet av sjutton

samt allmänna beredningsutskottet

av sjutton ledamöter, vilka riksdagen

inom sig väljer.

Riksdagen äger tillsätta särskilt

utskott för upptagande av frågor,

som tillhöra ständigt utskotts behandling,

och på framställning av

utskott öka dess ledamotsantal.

2. Finnes fråga äga nära samband

med ämne, som tillhör visst

ständigt utskotts behandling, må frågan

kunna till nämnda utskott hänvisas,

ändå att den enligt föreskrifterna

i 37—44 §§ skolat handläggas

av annat ständigt utskott.

3. Riksdagen utser ock inom sig

suppleanter att, när utskottsledamöter

avgå eller få förfall, i deras ställe

inträda.

4. Å riksdag, som sammanträder

efter nyval, varom i 108 § regeringsformen

stadgas, skola ej flera utskott

tillsättas, än som erfordras.

5. Om val till utskott gäller vad i

(Föreslagen lydelse)

36.

Varje riksdag tillsätter inom sig

ett konstitutionsutskott, ett finansutskott

och ytterligare minst fjorton

utskott.

(Jfr 37 §)

(Jfr 41 §)

(Jfr 40 §)

(Jfr 37 §)

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

(Beslutad lydelse) (Föreslagen lydelse)

75 § finnes stadgat ävensom de be- stämmelser, som riksdagen meddelar

därom enligt 78 §.

6. Statsrådsledamot må ej deltaga

i val till konstitutionsutskott; ej hel- ler må förutvarande statsrådsleda- mot deltaga i det val till konstitu- tionsutskott, som följer närmast ef- ter hans avgång.

Statsrådsledamot, justitieråd eller

regeringsråd må ej deltaga i utskott,

dock att beträffande utrikesutskottet

gäller vad i 37 § 2 mom. sägs.

(Jfr 44 § första stycket)

Ej heller må någon, av vilken riks- dagen kan fordra redo och ansvar,

inväljas i utskott, där redovisning

för hans egna ämbetsåtgärder kan

förekomma.

(Jfr 44 § andra stycket)

§ 37.

1. Utrikesutskottet skall meddela

utlåtanden och avgiva förslag i an- ledning av dit hänvisade frågor, som

angå rikets förhållande till främman- de makter och ej tillhöra annat ut- skotts behandling.

2. Då något av Konungen för riks- dagen framlagt ärende förekommer

till behandling i utskottet, skola alla

tillgängliga handlingar delgivas ut- skottet.

Statsministern och ministern för

utrikes ärendena, så ock, när ären- dets beskaffenhet därtill föranleder,

annan ledamot av statsrådet, må

själva eller genom ämbets- eller

tjänsteman meddela utskottet munt- liga eller skriftliga upplysningar.

3. 1 den mån Konungen eller ut- skottet med hänsyn till rikets säker- het eller andra av förhållandet till

främmande makt betingade, synner- ligen viktiga skäl finner upplysning- ar, som meddelas i visst ämne, böra

hemliga hållas, vare utskottets leda-

(Jfr 48 §)

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr hO nr 1970

(Beslutad lydelse)

möter till tystnadsplikt förbundna.

Ledamot, så ock suppleant, skall

första gången han är närvarande vid

sammanträde med utskottet avgiva

försäkran om tystnadspliktens iakttagande.

(Jfr 36 § 1 mom. andra punkten och

3 mom.)

§

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar,

lagen om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar,

vallagen, stadgan om ersättning för

riksdagsmannauppdragets fullgörande

ävensom de föreskrifter, vilka

riksdagen fastställer jämlikt 78 §,

samt att hos riksdagen föreslå de

ändringar däruti, dem utskottet anser

högst nödiga eller nyttiga och

möjliga att verkställa, så ock att

meddela utlåtande över de från riksdagen

till utskottet hänvisade frågor

rörande grundlagarna samt ovan omförmälda

lagar och andra föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som

angå stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar

om statsrådets ansvarighet, om antalet

statsdepartement och statsråd

utan departement, om kommandomål,

om rikets vapen och flagga, om

allmänt kyrkomöte och om allmän

folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra

annat utskotts behandling.

3. Utskottet åligger ock att granska

statsrådens ämbetsutövning och

(Föreslagen lydelse)

Varje utskott skall bestå av udda

antal ledamöter, lägst femton, samt

suppleanter till det antal riksdagen

bestämmer.

38.

Konstitutionsutskottet skall, utöver

sin uppgift enligt 105 § regeringsformen,

bereda frågor rörande

grundlagarna.

Finansutskottet skall bereda frågor

om allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken och för statsregleringen

samt frågor som röra

riksbankens eller riksgäldskontorets

verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

33

(Beslutad lydelse) (Föreslagen lydelse)

regeringsår endenas handläggning.

Härom stadgas i regeringsformen.

4. Utskottet tillkommer jämväl

att skilja mellan riksdagen och dess

talman, då den senare vägrar proposition.

5. I den mån utskottet, med hän- (Jfr 48 §)

syn till rikets säkerhet eller andra av

förhållandet till främmande makt

betingade, synnerligen viktiga skäl,

finner i visst ämne meddelade upplysningar

böra hemliga hållas, vare

utskottets ledamöter till tystnadsplikt

förbundna. Ledamot eller suppleant

skall första gången han är närvarande

vid sammanträde med utskottet

avgiva försäkran om tystnadspliktens

iakttagande.

§

Statsutskottet, som skall undfå del

av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov till riksdagen avlåtna

proposition och äga tillgång till

alla statsverkets räkenskaper och

handlingar, åligger att, i den mån det

icke gäller jordbruksärenden eller

riksdags- och revisionskostnader eller

kostnader för riksdagens hus och

riksdagens verk, granska, utreda och

uppgiva statsverkets tillstånd och

förvaltning samt föreslå vad till fyllandet

av dess behov erfordras, varvid

nödiga indragningar och besparingar

böra iakttagas. Utskottet åligger

därjämte att, antingen i den ordning

47 § stadgar gemensamt med

eller eljest efter samråd med de övriga

utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor,

förslagsvis beräkna

statsverkets ordinarie inkomster,

uppgiva huru mycket bär genom bevillningar

utgöras samt uppgöra förslag

till riksstat.

39.

Närmare föreskrifter om utskottens

antal, antalet ledamöter i utskotten

och tiden för val till utskotten

meddelas av riksdagen enligt

78 §.

I samma ordning bestämmer riksdagen

grunderna för fördelningen

mellan utskotten av andra frågor ån

de i 38 § nämnda. Därvid skall iakttagas

att lagfrågor och anslagsfrågor

som höra till samma ämnesområde

hänföras till samma utskott, dock

att utskott må inrättas för beredning

av frågor om civillagstiftning, oavsett

ämnesområde.

3—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 19/0

(Beslutad lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 40.

1. Bevillningsutskottet åligger att

bereda alla dit från riksdagen hänvisade

frågor, som angå föreskrifter

om bevillnings utgörande. Utskottet

har även att, antingen i den ordning

47 § stadgar gemensamt med eller eljest

efter samråd med de övriga utskott,

vilka handlägga statsreglcringsfrågor,

förslagsvis beräkna inkomsterna

av de särskilda bevillningarna

samt, sedan statsverkets behov

blivit utredda och bestämda, föreslå

sättet att genom bevillning

åvägabringa jämvikt i statsregleringen.

Utskottet må därjämte uti

bevillning sfrågor föreslå vad det anser

billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från riksdagen

dit hänvisade frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphävande

av lagar och författningar rörande

kommunala skatter samt, jämväl i

andra fall än i mom. 1 avses, rörande

alkoholhaltiga varor.

(Jfr 36 § 2 mom.)

§

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka

och utreda riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och tillstånd

samt att föreslå och i mål, för

vilka utskottet fått sig sådan makt

av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter

om bankens och riksgäldskontorets

förvaltning ävensom att fö
-

Oberocnde av vad som stadgats i

38 § andra stycket eller bestämts enligt

78 § om frågas beredning inom

visst utskott, må frågan hänvisas till

annat utskott, om dess samband med

detta utskotts beredningsuppgifter

eller annan särskild omständighet

föranleder det.

41.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

35

(Beslutad lydelse)

reslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets

behov erfordras. Utskottet

skall ock meddela utlåtanden och avgiva

förslag i anledning av de från

riksdagen dit hänvisade frågor, som

avse användningen av de under riksgäldskontorets

förvaltning stående

utlåning sfonder.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från riksdagen

hänvisade frågor om stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av

lagar och författningar rörande såväl

riksbanken som andra bankinrättningar

samt om rikets mynt ävensom

sådana frågor om det ekonomiska livets

eller särskilda näringsgrenars

organisation och förhållanden, vilka

ej äro av beskaffenhet att böra av

annat utskott behandlas.

3. Utskottet skall jämväl undfå

del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna proposition,

vad angår riksdags- och revisionslcostnader

ävensom kostnader

för riksdagens hus och riksdagens

verk, och med anledning därav liksom

ock med avseende å övriga från

riksdagen dit hänvisade frågor i dessa

ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

(Jfr 36 § 1 mom. andra stycket)

(Föreslagen lydelse)

För visst ärende eller vissa ärenden

må riksdagen inom sig tillsätta

utskott utöver det antal som bestämts

med stöd av 39 §. Om sådant

utskott gäller vad som föreskrives i

37 §.

§ 42.

1. Lagutskotten skola meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning

av de, såsom icke tillhörande

annat utskotts behandling, från riksdagen

dit hänvisade frågor om stif
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

(Beslutad lydelse)

tande, ändring, förklaring eller upphävande

av civil-, kriminal- och kyrkolag,

likasom ock av andra lagar

och författningar, som stiftas av Konung

och riksdag samfällt.

2. Det tillkommer ock lagutskott

att granska av riksdagens ombudsmän

avgivna redogörelser, ävensom

deras ämbetsdiarier, protokoll och

registratur, samt med utlåtande däröver

till riksdagen inkomma. Skulle

utskottet av granskningen finna, att

ombudsman eller hans ställföreträdare

icke är förtjänt av riksdagens

förtroende och fördenskull bär skiljas

från sin befattning utan avbidan

å utgången av den tid för vilken han

blivit vald, skall utskottet i sitt utlåtande

hos riksdagen härom göra

hemställan.

3. Bestämmelser om fördelningen

mellan lagutskotten av de till dem

hörande ärendena meddelas av riksdagen

enligt 78 §.

(Beträffande andra stycket sista

punkten i den föreslagna lydelsen

jfr 47 § i nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Annat ärende än propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov

får icke delas mellan två eller

flera utskott, såvida icke synnerliga

skäl föranleda det.

Utskott skall avgiva betänkande i

ärende som hänvisats dit. Ärendet

må dock överlämnas till annat utskott

för beredning, om detta samtycker

därtill. Utskottet äger vidare

överenskomma med annat utskott

om gemensam beredning av ärendet

genom deputerade i sammansatt utskott;

detta avger betänkande till

riksdagen.

§ 43.

Jordbruksutskottet, som skall er- Utskott äger väcka förslag hos

hålla del av Konungens angående riksdagen i fråga, som hör till dess

statsverkets tillstånd och behov till handläggning enligt 38 § eller de av

riksdagen avgivna proposition i vad riksdagen utfärdade föreskrifterna

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

(Beslutad lydelse) (Föreslagen lydelse)

den angår jordbruksärenden, åligger

att granska samt, med iakttagande

av nödiga indragningar och besparingar,

utreda och uppgiva statsverkets

behov med hänsyn till denna

styrelsens gren ävensom att för övrigt

avgiva betånkanden och förslag

i anledning av de från riksdagen till

utskottet hänvisade jordbruksärenden.

§

Allmänna beredningsutskottet

skall meddela utlåtanden och avgiva

förslag i anledning av de, såsom icke

tillhörande annat utskotts behandling,

från riksdagen dit hänvisade

frågor av beskaffenhet att utskotts

yttrande däröver erfordras.

(Jfr 36 § 6 mom. andra stycket)

(Jfr 36 § 6 mom. tredje stycket)

§

1. Alla utskott skola inom två dagar

från den, då de blivit utsedda,

sammanträda.

2. Utskotten välja, vart inom sig,

ordförande och vice ordförande. Intill

dess sådant val försiggått, föres

ordet av den ledamot, som de flesta

riksdagar bevistat, och, där två eller

flera i lika många riksdagar deltagit,

den av dem som är till levnadsåren

äldst.

3. Utskotten böra, så fort sig göra

låter, avgiva de yttranden, som på

dem ankomma.

om ärendenas fördelning och som

icke är under behandling i annat utskott

eller i kammaren.

44.

Talmannen eller ledamot av statsrådet

må ej deltaga i utskott såsom

ledamot eller suppleant.

Ingen må närvara i utskott, när

ärende om granskning av hans egna

åtgärder i utövning av tjänst eller

uppdrag förekommer till överläggning

eller beslut.

45.

Utskott väljer inom sig ordförande

och vice ordförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

(Beslutad lydelse)

(Jfr 48 §)

§ 46.

Finner utskott sig behöva av någon

Konungens ämbetsman eller av

allmänt verk inhämta muntliga eller

skriftliga upplysningar, äger utskottet

att, genom sin ordförande, hos

den statsrådets ledamot, som Konungen

därtill vid varje riksdag förordnar,

begära Konungens befallning

till vederbörande att de äskade upplysningarna

meddela; dock böra

statskontoret samt banko- och riksgåldsverken,

i frågor om redovisning

av medel, alla äskade upplysningar

omedelbarligen avgiva.

§ 47.

Därest ständigt utskott anser nödigt

att, till överläggning om något

ärende, med annat ständigt utskott

sammanträda, skall sådant ske genom

deputerade, på sätt utskotten

därom överenskomma. Sålunda sammansatt

utskott äger att i frågor,

som det handlagt, utlåtande avgiva,

utan att utskottens övriga ledamöter

däruti taga del.

§

Omröstning inom utskott skall ske

öppet. Befinnas de avgivna rösterna

lika delade, nedlågge ordföranden i

(Föreslagen lydelse)

§ 46.

Omröstning inom utskott skall ske

öppet. Äro rösterna lika delade, gäller

den mening som ordföranden biträder.

Ledamot, som förlorat vid omröstning

inom utskott, äger till utskottets

betänkande foga reservation

med yrkande. Betänkandet får dock

icke fördröjas därigenom.

Om val som förrättas inom utskott

gäller vad i 75 § 3 mom. är stadgat.

§ 47.

Konungen underställda myndigheter

samt domstolar skola tillhandagå

med upplysningar och yttranden,

som begäras av riksdagens utskott.

De äga dock hänskjuta sådan begäran

till Konungens avgörande.

(Jfr 42 § andra stycket sista

punkten)

48.

(Jfr 46 §)

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

(Beslutad lydelse) (Föreslagen lydelse)

en därtill avsedd röstarna en ja-sedel

och en nej-sedel, båda lika till

storlek och utseende, tryckta och

omärkta samt var för sig slutna och

hoprullade, och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel, som

en av utskottets ledamöter på anmodan

av ordföranden upptager ur rösturnan.

Om val, som inom utskott förrättas,

gäller vad i 75 § 3 mom. finnes

därom stadgat.

Ledamot, som i utskotts beslut ej

instämt, är obetaget att jämte utskottets

yttrande lämna riksdagen

del av sin skiljaktiga mening, som i

sådant fall bär till utskottet skriftligen

avgivas. Dock må utskottets betänkande

därigenom icke uppehållas.

(Jfr 37 § 3 mom. och 38 § 5 mom.)

§

Talmannen skall----- ----

riksdagen skall utse minst fyra

ledamöter att jämte talmannen och

vice talmännen samt de ständiga utskottens

ordförande rådpläga om vad

i avseende å ärendenas behandling i

riksdagen och dess utskott må vara

att iakttaga för vinnande av nämnda

syfte (talmanskonferensen). Närmare

bestämmelser om talmanskonferensen

meddelas av riksdagen enligt

78 §.

Utskottens ledamöter, suppleanter

och tjänstemän skola iakttaga tystnadsplikt

i fråga om sådant, som enligt

beslut av Konungen eller utskottet

skall hållas hemligt med hänsyn

till rikets säkerhet eller andra av

förhållandet till främmande stat eller

mellanfolklig organisation betingade,

synnerligen viktiga skäl.

50.

---riksdagsarbetets bedrivande.

Riksdagen skall utse minst fyra

ledamöter att jämte talmannen och

vice talmännen samt ordförandena i

de utskott, som skall tillsättas av

varje riksdag, rådpläga om vad i avseende

å ärendenas behandling i

riksdagen och dess utskott må vara

att iakttaga för vinnande av nämnda

syfte (talmanskonferensen). Närmare

bestämmelser om talmanskonferensen

meddelas av riksdagen

enligt 78 §.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

(Beslutad lydelse)

§

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,

till avgörande förekommer, äger

riksdagen genast, med bifall till utlåtandet

eller utan avseende å vad

utskottet föreslagit, fatta sitt beslut.

Om ledamot av riksdagen yrkar det

och minst en tredjedel av de röstande

förena sig om yrkandet, skall frågan

dock återförvisas till utskottet

för ytterligare utredning. Återförvisning

må ej ske mer än en gång i

samma fråga.

(Föreslagen lydelse)

63.

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,

till avgörande förekommer,

äger riksdagen genast, med bifall till

utlåtandet eller utan avseende å vad

utskottet föreslagit, fatta sitt beslut.

Om ledamot av riksdagen yrkar det

och minst en tredjedel av de röstande

förena sig om yrkandet, skall frågan

dock återförvisas till utskottet

för ytterligare utredning. Återförvisning

må ej ske mer än en gång i

samma fråga. Riksdagen äger även

hänvisa frågan till annat utskott för

ytterligare beredning. Föreligger

samtidigt yrkande härom och yrkande

om återförvisning skall sistnämnda

yrkande prövas först. Beslutas

därvid återförvisning, är yrkandet

om hänvisning till annat utskott för

den gången förfallet.

§

Riksdagens lönedelegation---

Riksdagen utser---—---

Vad i 45 § 2 mom. och 75 § 3 mom.

är stadgat med avseende å utskott

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande delegationen. Omröstning

inom delegationen skall ske öppet.

Den som förer ordet i delegationen

äger avgörande röst, därest,

vid omröstning, rösterna i något fall

äro lika. Ledamot som ej instämt i

delegationens beslut är obetaget att

låta sin skiljaktiga mening antecknas.

Innan avtal--—------

71.

---— — honom återstått.

— som ledamöter.

Vad i 45 §, 46 § första stycket och

75 § 3 mom. är stadgat med avseende

å utskott skall äga motsvarande

tillämpning beträffande delegationen.

Ledamot som ej instämt i delegationens

beslut är obetaget att låta

sin skiljaktiga mening antecknas.

tystnadspliktens iakttagande.

Övergångsbestämmelser

(Alternativ 1)

Utskott som valts vid den riksdag

då den nya lydelsen erhåller kraft av

grundlag skall anses upplöst. Ärende

som hänvisats dit från kammaren

(Alternativ 2)

Bestämmelserna skola äga tillämpning

i sin äldre lydelse intill utgången

av det år då den nya lydelsen

antagits slutligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr W år 1970

41

(Alternativ 1) (Alternativ 2)

skall återlämnas till kammaren. När

de utskott valts som åsyftas i 36 §

riksdagsordningen enligt den nya lydelsen

skola de till kammaren återlämnade

ärendena på nytt hänvisas

till utskott.

Förekommer i lag eller författning bestämmelse som innehåller hänvisning

till eller som eljest avser utskott enligt den äldre lydelsen av de

ändrade stadgandena, skall bestämmelsen i stället gälla finansutskottet. Inkommer

till följd härav framställning till finansutskottet, äger utskottet

överlämna till kammaren att besluta om beredningen av framställningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

2) Förslag till

ändrad lydelse av 50 § regeringsformen och 49 § riksdagsordningen

Regeringsformen

(Beslutad lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 50.i)

Riksdagen skall —- — -------

Om riket kommer i krig och krigsförhållandena

så påkalla skall riksdagens

krigsdelegation träda i riksdagens

ställe. Förordnande härom

meddelas antingen av den i 50 § riksdagsordningen

omförmälda talmanskonferensen,

där så kan ske efter

samråd med statsministern, eller ock

av Konungen, om talmanskonferensen

på grund av krigsförhållandena

icke kan sammanträda. Krigsdelegationen

kan även, om statsministern

och minst två tredjedelar av talmanskonferensens

ledamöter äro ense

därom, träda i riksdagens ställe, om

riket hotas av omedelbar krigsfara.

Konungen och krigsdelegationen

äger var för sig besluta att riksdagen

skall återtaga sina befogenheter.

Krigsdelegationen beslutar själv om

formerna för sin verksamhet.

Kan till----------

Skulle till--- — --—--—-

— ---—- och kungöra.

Om riket kommer i krig och krigsförhållandena

så påkalla skall riksdagens

krigsdelegation träda i riksdagens

ställe. Förordnande härom

meddelas antingen av utrikesnämnden,

där så kan ske efter samråd

med statsministern, eller ock av Konungen,

om utrikesnämnden på

grund av krigsförhållandena icke

kan sammanträda. Krigsdelegationen

kan även, om statsministern och

minst sex av utrikesnämndens ledamöter

äro ense därom, träda i riksdagens

ställe, om riket hotas av omedelbar

krigsfara. Konungen och

krigsdelegationen äger var för sig

besluta att riksdagen skall återtaga

sina befogenheter. Krigsdelegationen

beslutar själv om formerna för sin

verksamhet.

— — — — skall förestås.

------till riksdagen.

Riksdagsordningen

Varje riksdag skall inom sex dagar

efter riksdagens öppnande inom sig

välja den i 54 § regeringsformen omförmälda

utrikesnämnd. Nämnden

skall bestå av nio ledamöter och nio

suppleanter. Val av utrikesnämnd

gäller till dess nytt sådant val förrät
-

494)

Den i 54 § regeringsformen omförmälda

utrikesnämnden skall bestå

av talmannen samt nio andra ledamöter,

vilka riksdagen jämte nio

suppleanter väljer inom sig. Val skall

äga rum vid varje riksdag inom sex

dagar efter dess öppnande. Talman
-

‘Se 1969:22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

43

(Beslutad lydelse)

tas, dock att ledamot, som avgår ur

riksdagen innan den tid, för vilken

han blivit vald till riksdagsman, tilländalupit,

eller som utnämnes till

statsråd, ej vidare skall anses tillhöra

nämnden.

Inträffar ledighet i nämnden, träde

suppleant såsom ledamot i den avgångnes

ställe. Har ledamot förfall,

skall suppleant kallas att i den frånvarandes

ställe tjänstgöra i nämnden.

Beträffande den ordning, som

vid inträde skall iakttagas mellan

suppleanterna, gälle enahanda bestämmelser

som i fråga om suppleants

inträde i utskott. Suppleant,

som ej kallas att tjänstgöra vid sammanträde

med nämnden, skall ändock

beredas tillfälle att därvid närvara.

Konungen sammankallar

Skulle minst--- ----

(Föreslagen lydelse)

nen tillhör nämnden till dess nytt val

av talman äger rum. Val till nämnden

gäller till dess nytt sådant val

förrättas. Ledamot som avgår ur

riksdagen, innan den tid, för vilken

han blivit vald till riksdagsman, tilländalupit,

eller som utnämnes till

statsråd skall dock ej vidare anses

tillhöra nämnden.

Inträffar ledighet eller förfall för

talmannen, ersättes han av vice talman.

Inträffar ledighet för annan ledamot,

träder suppleant såsom ledamot

i den avgångnes ställe. Har ledamot,

som nu nämnts, förfall, skall

suppleant kallas att i den frånvarandes

ställe tjänstgöra i nämnden. Beträffande

den ordning, som vid inträde

skall iakttagas mellan suppleanterna,

gälla enahanda bestämmelser

som i fråga om suppleants inträde

i utskott. Suppleant och vice

talman, som ej kallas att tjänstgöra

vid sammanträde med nämnden,

skall ändock beredas tillfälle att

därvid närvara.

- -—■ —--- förordnar Konungen.

— nämnden sammankallad.

För ändamål som åsyftas i 50 §

andra stycket regeringsformen kan

talmannen eller, vid förfall för honom,

vice talman sammankalla

nämnden. Nämnden skall också

sammanträda för detta ändamål, om

två av dess ledamöter begära det.

Förhandlingarna ledas av talmannen,

av vice talman eller, om ingen

av dem är tillstädes, av den äldste

bland de närvarande ledamöterna.

Som nämndens beslut gäller, utom i

det fall som angives i 50 § andra

stycket tredje punkten regeringsformen,

den mening om vilken de flesta

bland de närvarande ledamöterna

förena sig eller, om rösterna äro lika

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

(Beslutad lydelse)

Ledamot av nämnden, så ock

suppleant, skall första gången han är

närvarande vid sammanträde med

nämnden avgiva försäkran om iakttagande

av den i 54 § regeringsformen

stadgade tystnadsplikten.

(Föreslagen lydelse j

delade, den mening, som ordföranden

biträder.

Ledamot av nämnden så ock vice

talman och suppleant, skall första

gången han är närvarande vid sammanträde

med nämnden avgiva försäkran

om iakttagande av den i 54 §

regeringsformen stadgade tystnadsplikten.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

45

3) Förslag till Lag

om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas att 32, 35 och 37 §§ lagen (1934:437) för Sveriges

riksbank skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

32

Fullmäktige kunna ej i och för

sin befattning med riksbanken emottaga

föreskrifter av någon annan än

riksdagen och dess bankoutskott i de

fall nämnda utskott äger att sådana

å riksdagens vägnar meddela; och

äro fullmäktige för sina åtgärder i

denna egenskap riksdagen eller dess

bankoutskott och revisorer allena

redo skyldiga.

I fråga-----—----

Om ansvarighet----—--

(Föreslagen lydelse)

§*

Fullmäktige kunna ej i och för

sin befattning med riksbanken emottaga

föreskrifter av någon annan än

riksdagen och dess finansutskott i

de fall nämnda utskott äger att sådana

å riksdagens vägnar meddela;

och äro fullmäktige för sina åtgärder

i denna egenskap riksdagen eller

dess finansutskott och revisorer allena

redo skyldiga.

—---beslutar riksdagen.

--särskilt stadgat.

Följande ärenden — — — —--

Överläggningar och beslut i sådana

frågor skola upptagas i särskilt

protokoll, vars innehåll ej må yppas

förrän femtio år efter protokollets

datum, där ej riksdagens bankoutskott,

dess revisorer eller fullmäktige

i riksbanken anse sådant tidigare

kunna ske utan skada för riksbanken.

37

Efter varje års slut skola fullmäktige

till riksdagens bankoutskott avgiva

berättelse angående riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning.

Denna berättelse skall till trycket

befordras och hållas för allmänheten

tillgänglig.

1 Senaste lydelse 1949: 297

2 Senaste lydelse 1968: 684

--riksbankens behållningar.

Överläggningar och beslut i sådana

frågor skola upptagas i särskilt

protokoll, vars innehåll ej må yppas

förrän femtio år efter protokollets

datum, där ej riksdagens finansutskott,

dess revisorer eller fullmäktige

i riksbanken anse sådant tidigare

kunna ske utan skada för riksbanken.

§‘

Efter varje års slut skola fullmäktige

till riksdagen avgiva berättelse

angående riksbankens tillstånd, rörelse

och förvaltning. Denna berättelse

skall till trycket befordras och

hållas för allmänheten tillgänglig.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

Härförutom hava--------omförmälda hänseenden.

Av riksdagens--------giva anledning.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen, som riksdagen antagit som vilande med anledning

av förslagen under 1) i Kungl. Maj :ts proposition nr ... till 1970 års riksdag,

antagits slutligt och trätt i tillämpning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

47

4) Förslag till Lag

om ändring i ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.

Härigenom förordnas att 2 § ansvarighetslagen (1936: 324) för fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2

Riksdagen eller dess bankoutskott

eller revisorer äga förordna om åtal

för brott, som i 1 § avses. Förordnande

om sådant åtal må jämväl meddelas

av fullmäktige i riksbanken beträffande

direktionsledamot i riksbanken,

som icke är fullmäktig i

riksbanken, samt av fullmäktige i

riksgäldskontoret beträffande riksgäldsdirektören

och chefen för riksgäldskontoret,

där han icke är fullmäktig

i riksgäldskontoret.

Om åklagare--------—

Den som —-------ut

(Föreslagen lydelse)

§‘

Riksdagen eller dess finansutskott

eller revisorer äga förordna om åtal

för brott, som i 1 § avses. Förordnande

om sådant åtal må jämväl meddelas

av fullmäktige i riksbanken beträffande

direktionsledamot i riksbanken,

som icke är fullmäktig i

riksbanken, samt av fullmäktige i

riksgäldskontoret beträffande riksgäldsdirektören

och chefen för riksgäldskontoret,

där han icke är fullmäktig

i riksgäldskontoret.

riksdagens ombudsmän,

dag avgjort.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen, som riksdagen antagit som vilande med anledning

av förslagen under 1) i Kungl. Maj:ts proposition nr ... till 1970 års riksdag,

antagits slutligt och trätt i tillämpning.

1 Senaste lydelse 1968: 81

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

5) Förslag till Lag

om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar

Härigenom förordnas att 31 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten

att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

31

Handlingar i ärenden, om vilkas

hemlighållande stadgas i lagen för

Sveriges riksbank, må ej utan tillstånd

av fullmäktige i riksbanken

eller av riksdagens bankoutskott eller

revisorer utlämnas tidigare än

femtio år efter handlingens datum.

(Föreslagen lydelse)

§

Handlingar i ärenden, om vilkas

hemlighållande stadgas i lagen för

Sveriges riksbank, må ej utan tillstånd

av fullmäktige i riksbanken

eller av riksdagens finansutskott eller

revisorer utlämnas tidigare än

femtio år efter handlingens datum.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen, som riksdagen antagit som vilande med anledning

av förslagen under 1) i Kungl. Maj :ts proposition nr ... till 1970 års riksdag,

antagits slutligt och trätt i tillämpning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 nr 1970

49

1

Inledning

1.1. Utgångspunkter

Författning sutredning en, som tillsattes år 1954, lade under år 1963 fram förslag

till en total författningsreform (SOU 1963:16—18). Grundlagberedningen,

vars direktiv är intagna i statsrådsprotokollet över justitieärenden

1.4.1966 (riksdagsberättelsen 1967: Ju 61), har i uppdrag att med utgångspunkt

i författningsutredningens förslag och därefter framlagt utredningsmaterial

fortsätta och slutföra arbetet på en ny författning.

Som en förstahandsuppgift ålades beredningen att skyndsamt lägga fram

förslag till en partiell reform, som skulle omfatta kammar- och valsystemet

samt inskrivande i författningen av vissa parlamentariska grundsatser. Denna

uppgift redovisades år 1967 i betänkandet »Partiell författningsreform»

(SOU 1967:26). Förslaget lades till grund för proposition till riksdagen

(1968:27) och antogs i allt väsentligt av 1968 och 1969 års riksdagar (se

KU 1968: 20 och 1969: 1, rskr 1969: 56).

De beslutade grundlagsändringarna innebär bl. a. att tvåkammarriksdagen

ersätts med en enkammarriksdag bestående av 350 ledamöter, vilka utses

genom direkta val för en valperiod om tre år. Val till den nya riksdagen

förrättas första gången 1970, och författningsreformen träder i sin helhet

i kraft 1.1.1971.

Delreformen medför, bortsett från själva övergången till enkammarsystem,

endast begränsade ändringar i riksdagens organisatoriska uppbyggnad

och i dess arbetsformer i övrigt. Beträffande utskottsorganisationen uttalade

grundlagberedningen i sitt betänkande att den kunde lämnas praktiskt

taget orörd. En mera djupgående undersökning av den framtida utskottsorganisationen

borde enligt beredningen anstå till den totala reformen

av författningen. På några punkter fann emellertid beredningen en snar

ändring angelägen. Den föreslog därför bl. a. ändringar beträffande antalet

ledamöter i utskotten. Vidare föreslog beredningen att ett fjärde lagutskott

skulle inrättas. Förslagen godtogs av statsmakterna.

Grundlagberedningen har i sitt fortsatta arbete i första hand inriktat sig

4—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 40

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

på att vid nyår 1972 kunna lägga fram ett förslag till ytterligare en partiell

reform. Denna skulle främst avse en ny riksdagsordning. Förslaget skulle

enligt planerna kunna behandlas av riksdagen åren 1973 och 1974 med sikte

på ikraftträdande år 1975.

I fråga om riksdagens arbetsformer framhålls i direktiven till grundlagberedningen

att det är av stor betydelse att riksdagen arbetar i rationella

former. Därefter erinras om författningsutredningens förslag till ny riksdagsordning

och om vissa andra utredningar, som rör frågan om riksdagens

arbetsformer. Föredragande departementschefen yttrar i det följ ande:

Det får ankomma på den förordade utredningen att med ledning av

nämnda material och de kompletterande undersökningar, som kan visa

sig erforderliga, utarbeta sådant förslag till riksdagsordning, att största

möjliga effektivitet, planmässighet och enhetlighet uppnås i riksdagsarbetet.

Två problemkomplex har hittills stått i förgrunden under beredningens

arbete med förslag till en ny riksdagsordning. Dels har beredningen övervägt

en omläggning av riksdagens mandatperiod och arbetsår och av det

statliga budgetåret samt en flyttning av tiden för val. Dels har man diskuterat

en ändring av utskottsorganisationen och formerna för handläggningen,

särskilt i utskott, av statsbudgeten.

Beträffande utskottsväsendet har undersökts tanken att i princip gå över

till ett system med fördelning av ärendena mellan utskotten efter ämne och

inte —- som nu i huvudsak är fallet — efter statsrättslig funktion. I detta

sammanhang har övervägts att utskottens antal, namn, storlek och beredningsuppgifter

i allmänhet inte längre skall anges i grundlag utan tas upp i

författning av lägre valör.

Rörande behandlingen av budgeten i riksdagen har önskemålet varit att

möjliggöra en sammanfattande bedömning från riksdagens sida av de allmänna

riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken samt

att motverka splittring och oenhetlighet i utskottens handläggning av budgetfrågor.

För ändamålet har diskuterats att inrätta ett särskilt utskott. Detta

skulle som en av sina främsta uppgifter ha att bereda ärenden angående

finansplan och nationalbudget.

Under arbetets gång år 1969 har grundlagberedningen funnit att starka

skäl talar för en reformering av riksdagens arbetsformer i de riktningar,

som nyss angivits. Följes i allo de ursprungliga planerna angående arbetets

uppläggning, skulle det emellertid innebära att en ny ordning i de ifrågavarande

hänseendena kunde träda i kraft tidigast år 1975.

Det ter sig angeläget att enkammarriksdagen får arbeta under så effektiva

och ändamålsenliga former som möjligt. Grundlagberedningen har kommit

till den uppfattningen att sådana fördelar är förenade med de nyss skisserade

förslagen att den nya riksdagen bör få tillfälle att redan under sin första

mandatperiod, 1971—73, genomföra dem. Vad särskilt gäller riksdagens

budgetarbete, må framhållas att diskussionen fortgått under mycket lång

tid utan att leda till några mera påtagliga, positiva resultat. Det har visser
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

ligen tidigare hävdats att det endast är en fördel om viss kontinuitet i organisation

och arbetsformer bevaras åtminstone under tiden närmast efter

kammarreformens genomförande. Värdet av detta argument kan man emellertid

överlämna åt enkammarriksdagen att själv pröva. Ett förslag till

grundlagsändringar i ämnet kan nämligen inte prövas slutgiltigt förrän

enkammarriksdagen har trätt i verksamhet. Endast ett vilande förslag till

sådana ändringar kan föreligga ■vid enkammarriksdagens början. Det ligger

sedan i den nya riksdagens händer att avgöra om och i så fall när förslaget

skall genomföras. Riksdagen kan sålunda bl. a., med regeringens samtycke,

uppskjuta förslaget till behandling till senare riksdag under valperioden än

1971 års.

Skall enkammarriksdagen redan under något av de första åren kunna

genomföra de tänkta förslagen rörande utskotten och budgetbehandlingen,

krävs i praktiken att 1970 års riksdag under vårsessionen som vilande antar

erforderliga grundlagsändringar. Så snart kan något fullständigt förslag till

riksdagsordning inte underställas riksdagen. En förutsättning för en skyndsam

reform blir då, att frågorna om utskottsorganisationen och budgetbehandlingen

kan skiljas ut till särskild behandling och göras till föremål

för nya bestämmelser inom ramen för gällande riksdagsordning. Enligt beredningens

bedömande föreligger inte något avgörande hinder häremot.

1.2. Synpunkter på reformens omfattning

Den reform grundlagberedningen i denna etapp föreslår, har en organisatorisk

inriktning. Den avser utskottsberedningen i riksdagen och vissa därutöver

gående spörsmål om formerna för budgetbehandlingen. Även en del

frågor angående utskotten, som inte står i omedelbart samband med organisationens

uppbyggnad, främst frågan om utskottens initiativrätt, har

tagits upp till behandling. Andra spörsmål om utskottens arbetsformer,

t. ex. den under senare tid aktualiserade frågan om offentliga förhör inför

utskotten, kan däremot inte övervägas förrän i samband med ett fullständigt

förslag till ny riksdagsordning. Ej heller kan det bli tal om att nu föreslå

ändringar i de ålderdomliga reglerna i regeringsformen angående innebörden

av statsregleringen.

Liksom fallet var med den 1968—69 beslutade författningsreformen bör

inte heller den nu föreslagna bli en provisorisk reform. Den reglering, som

innefattas i förslaget, bör i sak i allt väsentligt kunna inpassas i en kommande,

helt ny författning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

2 Gällande och beslutade bestämmelser angående utskotts
väsendet

och riksdagens budgetbehandling

2.1. Nuvarande ordning m. m.

2.1.1. Utskotten

Beredningen av ärenden i riksdagen ombesörj s av utskotten.

Gällande bestämmelser om utskottsorganisationen finns i 53 § RF och 36

§ RO. I fråga om utskottens uppgifter ges föreskrifter i 37—44 §§ RO. Varje

riksdag skall tillsätta tio ständiga utskott, nämligen utrikesutskottet,

konstitutionsutskottet, statsutskottet, bevillningsutskottet, bankoutskottet,

tre lagutskott, jordbruksutskottet och allmänna beredningsutskottet. Dessutom

kan kamrarna, om det anses nödvändigt, genom sammanstämmande

beslut tillsätta särskilt utskott för att bereda frågor som tillhör ständigt utskotts

behandling. Om en fråga berör mer än ett ständigt utskott, kan dessa

utskott enligt 47 § RO sammanträda genom deputerade; ett sådant sammansatt

utskott äger självständigt avge utlåtande i frågan.

Systemet med ständiga utskott går tillbaka till de parlamentariska arbetsformer,

som utvecklades under fyrståndsriksdagen. Den nuvarande utskottsorganisationen

är i sina huvudrag densamma som den, som infördes

genom 1809—1810 års författning. Enligt 1810 års riksdagsordning skulle

således grundlagsärenden beredas av konstitutionsutskottet, statsregleringsärenden

av statsutskottet, bevillningsärenden av bevillningsutskottet, bankoärenden

av bankoutskottet, ärenden rörande allmän lag av lagutskottet och

ärenden rörande ekonomisk och administrativ lag av allmänna besvärs- och

ekonomiutskottet. I 1866 års riksdagsordning ersattes sistnämnda utskott

av s. k. tillfälliga utskott, som vardera kammaren tillsatte inom sig. De

övriga för stånden gemensamma, ständiga utskotten förvandlades till utskott,

gemensamma för kamrarna. Efter 1866 har utskottsorganisationen

undergått i huvudsak endast följande förändringar. År 1909 inrättades

jordbruksutskottet för beredning av jordbrukets budget- och lagärenden.

Lagärendena överfördes 1949 till lagutskott, varefter jordbruksutskottet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1970

53

blev ett budgetutskott. Andra lagutskottet tillkom 1,918, det tredje 1949.

Utrikesutskottet tillskapades år 1937. År 1949 infördes i stället för de tidigare

tillfälliga kammarutskotten ett allmänt beredningsutskott i varje kammare.

Dessa slogs 1953 tillsammans till ett för båda kamrarna gemensamt

allmänt beredningsutskott. Genom 1949 års reform av riksdagens

arbetsformer tillkom också en femte avdelning inom statsutskottet. Under

årens lopp har vidare företagits jämkningar i ärendefördelningen mellan

utskotten.

Fördelningen av beredningsuppgifterna mellan utskotten regleras ingående

i RO. Beträffande de skilda utskotten gäller för närvarande i korthet

följande.

Utrikesutskottet består av 16 ledamöter och 16 suppleanter, i båda fallen

8 från vardera kammaren. Utskottet behandlar frågor som angår rikets förhållande

till främmande makter och inte tillhör annat utskotts behandling.

Utskottets ledamöter är tillika ledamöter av utrikesnämnden.

Konstitutionsutskottet består av 20 ledamöter. Utskottet är dels lagutskott,

dels dechargeutskott. Som lagutskott handlägger utskottet i första

hand ärenden rörande grundlagarna, vallagen, sekretesslagen, ersättningsstadgan

och riksdagsstadgan. Utskottet har inom detta område självständig

initiativrätt. Utskottet handlägger vidare frågor rörande kommunallagarna

samt vissa författningar med konstitutionell anknytning. Inom detta område

har utskottet endast vanlig initiativrätt.

Funktionen som dechargeutskott, med uppgift att på grundval av statsrådsprotokollen

granska regeringsärendenas handläggning, ger utskottet en

särskild konstitutionell ställning. Utskottet verkar sålunda vid sidan av

sina vanliga utskottsfunktioner som ett kontrollorgan med i regeringsformen

föreskrivna åligganden och befogenheter. Denna granskningsverksamhet

genomförs väsentligen på tre avdelningar inom utskottet.

Statsutskottet består av 30 ledamöter, fördelade på fem avdelningar med

sex ledamöter i varje. Statsutskottet är framförallt ett utgiftsutskott, vars arbete

avser huvuddelen av statsbudgeten. Utskottet är statsregleringsutskott

även såtillvida som utskottet har att beräkna statsverkets ordinarie inkomster

och uppgöra förslag till riksstat. De till statsutskottet hänvisade

ärendena fördelas på de fem avdelningarna enligt utskottets bestämmande.

De 1969 tillämpade grunderna för ärendenas fördelning framgår av bilaga 1.

Bevillningsutskottet består av 20 ledamöter. Utskottet bereder skattefrågor.

Det skall också förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillningarna

samt föreslå den procentsats, varmed den statliga inkomstskatten

bör utgå. Det tillkommer också utskottet att behandla frågor om

lagar och författningar rörande kommunala skatter samt alkoholhaltiga

drycker. Bevillningsutskottet brukar fördela sig på två avdelningar för

behandlingen av motionsärenden.

Bankoutskottet består av 16 ledamöter. Utskottets ärenden är med avseende

både på sin sakliga innebörd och på sin formella karaktär ytterst

mångskiftande. Utskottet har en allmän befogenhet att behandla frågor ro
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1970

rande riksbanken och riksgäldskontoret. Det är lagutskott för lagstiftning

rörande riksbanken och andra banker samt rikets mynt. Utskottet handlägger

vidare frågor om det ekonomiska livets eller särskilda näringsgrenars

organisation och förhållanden. Frågor om utgifter för riksdagen och dess

verk ankommer också på bankoutskottet. Utskottets uppgifter innefattar

slutligen förvaltningsorganisatoriska och administrativa spörsmål beträffande

riksdagens verk och den inre riksdagsförvaltningen. Riksdagen har fastställt

en särskild instruktion för bankoutskottet (BaU 1966: 61).

De tre lagutskotten består vart och ett av 16 ledamöter. De bereder lagstiftningsärenden,

som inte ankommer på annat utskott. Ärendena hänvisas

av kamrarna till lagutskott, inte till ett visst bestämt utskott. Fördelningen

mellan lagutskotten av ärendena görs av särskilda deputerade.

Enligt de allmänna grunder för ärendenas fördelning mellan utskotten,

som dessa antagit (lagutskottens memorial 1950:1, 1961:1 och 1966:1),

handlägger första lagutskottet frågor rörande civil-, straff-, process- och

kyrkolag, ombudsmännens ämbetsförvaltning samt vissa konstitutionella

och allmänt förvaltningsrättsliga frågor, andra lagutskottet frågor om arbets-

och sociallagstiftning samt lagstiftning rörande undervisning, försvar

och utlänningar samt tredje lagutskottet frågor om lagstiftning i fastighetsrättsliga

och näringsrättsliga ämnen samt lagstiftning om bostadsförsörjning,

folkbokföring och trafikförhållanden.

Jordbruksutskottet består av 20 ledamöter. Det handlägger ärenden rörande

statsbudgetens utgiftssida i vad avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde

samt övriga jordbruksärenden, som hänvisas till utskottet.

Allmänna beredningsutskottet består av 24 ledamöter. Utskottet, som enligt

praxis ej behandlar propositioner, har att avge utlåtande i ärenden, som

ej tillhör annat utskotts beredning.

Ledamöterna i ständiga och särskilda utskott utses genom listval på

grundval av överenskommelse mellan partierna eller genom proportionellt

val (75 § 1 mom. RO). Vardera kammaren väljer halva antalet (36 § 1 mom.

RO).

I fråga om praktiskt taget alla ärenden som handläggs av kamrarna gäller

att de före avgörandet skall beredas av utskott. Av 55 § 2 mom. RO

framgår, att proposition eller motion, som ej rör kammare enskilt, inte kan

las upp till avgörande i riksdagen, innan utskott har avgivit yttrande (jämför

58 § RO). Utan uttryckligt stadgande i RO har ett beredningstvång ansetts

föreligga även i fråga om framställningar från riksdagens verk. Kammare

äger jämlikt 63 § RO återförvisa ett ärende till det utskott, som avgivit

utlåtande, om ärendet anses fordra ytterligare utredning.

Utskotten är skyldiga att avge betänkanden i de ärenden, som hänvisats

till dem. I RO föreskrivs detta för varje utskott för sig, oftast i den formen

att utskottet skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit

hänvisade ärenden. Behandlingsplikten kan vidare sägas framgå indirekt

av bestämmelser om uppskov i 58 § RO.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

55

2.1.2 Riksdagens budgetbehandling

Proposition angående statsverkets tillstånd och behov (statsverkspropositionen)

skall enligt huvudregeln i 34 § RO tillställas riksdagen vid dess

öppnande i januari.

Kort därefter äger den s. k. remissdebatten rum. Den har delvis karaktär

av en allmän budgetdebatt. Remissdebatten har i allmänhet hållits dagarna

omkring den 20 januari. År 1969 ägde den emellertid rum först den 5—den

7 februari.

Statsverkspropositionens fördelning mellan de budgetberedande utskotten

framgår av det föregående och av bilaga (bil. 1). Den allra största delen faller

på statsutskottet. Hur utskottet verkställt fördelningen härav på sina

fem avdelningar vårsessionen 1969 framgår likaledes av bil. 1. (Denna fördelning

kan emellertid bli justerad vårsessionen 1970 som en följd av den

departementsreform, som genomfördes den 1 juli 1969 och som innebar att

vissa ärenden flyttades mellan främst kommunikations-, civil- och finansdepartementen.

) Avdelningarnas förslag till utlåtande underställs statsutskottet

in pleno.

Finansplanen och nationalbudgeten blir inte föremål för systematisk utskottsberedning

eller något särskilt, principiellt ställningstagande från riksdagens

sida.

De budgetberedande utskotten avger sina utlåtanden över huvudtitlarna

successivt. Utlåtandena behandlas i kamrarna allteftersom de kommer. I

utskottens utlåtanden över huvudtitlarna har ofta vissa punkter brutits ut

för behandling senare under vårsessionen. Punkterna kan ha brutits ut även

i statsverkspropositionen. I denna har då anslagen angivits med beräknade

belopp, varjämte anmälts att särskilda propositioner i dessa delar avlämnas

senare. Sådana särpropositioner får enligt 54 § RO inte avlämnas efter

det att sjuttio dagar förflutit från riksdagens öppnande, om inte Kungl.

Maj:t anser att uppskov med framställningen skulle lända riket till allvarligt

men.

Kamrarnas beslut expedieras när de fattats och har i praktiken framstått

som definitiva, oaktat statsregleringen ännu inte är klar.

Fristen för avgivande av propositioner, som avser statens inkomster och

utgifter för det följande budgetåret, gäller inte för propositionen angående

riksstatens slutliga reglering (kompletteringspropositionen, den reviderade

finansplanen). Den brukar komma i slutet av april och innehåller bl.a. definitiva

förslag till inkomstberäkning.

För att samordning av riksdagens budgetbehandling skall främjas gäller

sedan början av 1930-talet vissa regler om samarbete mellan de budgetberedande

utskotten. Enligt 39 § RO skall sålunda statsutskottet uppfylla

sitt åliggande att »förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster,

uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag

till riksstat» antingen gemensamt med (i sammansatt utskott) eller eljest

efter samråd med de övriga utskott, som handlägger statsregleringsfrågor.

På motsvarande sätt skall enligt 40 § RO bevillningsutskottet handlägga

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

sina huvuduppgifter med avseende på statsregleringen. I 19 § 1 mom. riksdagsstadgan

föreskrivs att statsutskottet, bevillningsutskottet, bankoutskottet

och jordbruksutskottet inom tjugo dagar från riksdagens öppnande bör

utse s. 1c. budgetdeputerade. Dessa deputerade avses skola under riksdagens

lopp i erforderlig utsträckning rådpläga i frågor som angår budgetarbetet

inom riksdagen. De bör verka för att största möjliga enhetlighet vid budgetbehandlingen

iakttas. De skall vidare se till att lämpliga sammanställningar

angående statsverkets inkomster och utgifter samt angående budgetarbetets

fortgång inom riksdagen lid efter annan delges kamrarnas ledamöter.

Något sammansatt utskott på sätt som åsyftas i 39 och 40 §§ RO torde

inte ha förekommit. Budgetdeputerade, som regelmässigt bestått av ordförandena

och vice ordförandena i de budgetberedande utskotten, har i allmänhet

hållit bara två korta sammanträden under budgetarbetet, ett i början

och ett i slutet av vårsessionen. I övrigt har de låtit göra och distribuera

de sammanställningar som åsyftas i riksdagsstadgan.

Riksdagen fastställer statsbudgeten, vanligen någon av de allra sista dagarna

i maj. Därmed är riksdagens ordinarie budgetarbete avslutat. En annan

sak är att förslag om anslag på tilläggsstat sedermera under budgetåret

brukar underställas riksdagen.

2.2. Den partiella grundlagsreformen 1968—1969

Som inledningsvis framhållits berör de ändringar i grundlagarna, som träder

i kraft vid ingången av år 1971, endast i mindre mån utskottsorganisationen.

På grund av den ökning, som under senare år inträffat av antalet

ärenden, som ankommer på lagutskott, har ett fjärde lagutskott inrättats.

Med hänsyn till utrikesnämndens särskilda förtroendekaraktär har antalet

ledamöter i nämnden begränsats. Nämnden skall bestå av nio ledamöter

och lika många suppleanter. I anslutning härtill hävs den nuvarande personalunionen

mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden. Regeln om återremiss

från kammare till utskott uppmjukas så att det blir möjligt för en

minoritet att få till stånd förnyad utskottsbehandling. Återremiss skall ske

när det begärs av minst en tredjedel av de röstande i riksdagen. Återremiss

medges endast en gång i samma fråga. Antalet ledamöter i utskotten har

i stor utsträckning gjorts enhetligt samt bestämts till udda tal, så att

lottning inom utskotten om möjligt undviks. Vart och ett av utrikes-, banko-,

jordbruks- och de fyra lagutskotten samt allmänna beredningsutskottet

kommer att få 17 ledamöter. I fråga om utskott, som arbetar på avdelningar,

bestäms antalet ledamöter i varje avdelning till nio. Till följd härav skall

konstitutionsutskottet ha 27 och statsutskottet 45 ledamöter. Bevillningsutskottet

får 27 ledamöter, varvid man synes ha räknat med att utskottet

i framtiden skall kunna arbeta på tre avdelningar. Grunderna för fördelningen

av ärenden mellan lagutskotten skall i framtiden fastställas av

riksdagen.

Någon grundlagsändring, som direkt tar sikte på riksdagens budgetbe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr -40 år 1970

handling, genomfördes inte vid den partiella författningsreformen. Grundiagberedningen

föreslog emellertid (SOU 1967:26 s. 128 f.) vissa åtgärder

för att stärka budgetdeputerades ställning och på så sätt uppnå bättre samordning

av arbetet inom de budgetberedande utskotten. Sålunda förordade

beredningen att de deputerade skulle få en sammansättning, som bättre

än den nuvarande svarar mot budgetärendenas fördelning på de olika budgetutskotten.

Det syntes vidare beredningen finnas anledning att föreskriva

att de deputerade skall hålla visst minsta antal sammanträden under

varje riksdag. De deputerade borde, slutligen, förses med ett effektivt sekretariat.

Med den utbyggnad av deputerades sekretariat, som beredningen förordade,

ansåg den att de deputerade skulle få i stort sett samma arbetsmöjligheter

som ett utskott. — De av grundlagberedningen föreslagna åtgärderna

i fråga om budgetberedningen föranleder föreskrifter endast i

riksdagsstadgan eller i andra bestämmelser jämlikt 78 § RO. Beslut om nya

sådana bestämmelser i anledning av övergången till enkammarriksdag

kommer att fattas av riksdagen 1970.

s. 3 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

3

Grunddrag i det nuvarande utskottsväsendet

Av de genomgående drag, som kan urskiljas i det svenska utskottsväsendet,

skall här uppmärksamheten fästas på följande.

a) Ärende, i vilket riksdagen har att fatta beslut, skall regelmässigt dessförinnan

beredas i utskott. Beredningstvång kan sålunda sägas föreligga.

b) Utskotten är skyldiga att avge betänkanden över samtliga remitterade

ärenden. Ett behandlingstvång för utskotten är för handen.

c) Den dominerande utskottstypen är ständigt utskott. Härmed menas

ett utskott, som anges i författning och som tillsätts vid varje riksmöte

för att bereda bestämda slag av ärenden. Motsatsen till ständigt (fast) utskott

utgör tillfälligt (särskilt) utskott, som inrättas genom ett särskilt beslut

av riksdagen för beredning av speciell fråga.

d) Huvudprincipen för fördelningen av ärenden mellan de ständiga utskotten

är statsrättsligt-funktionell. Indelningen i utskott följer således i

stort riksdagens skilda funktioner: lagstiftning, beskattning och utgiftsreglering.

Utskotten kan sägas vara funktionsutskott.

Mot funktionsprincipen står en annan princip, som innebär att ärendena

fördelas mellan utskotten efter sin tillhörighet till skilda sakområden, fack,

detta vare sig ärendena rör lagstiftning, utgiftsanslag eller annat. Sålunda

bildade utskott kan benämnas fackutskott. Fackindelningsprincipen har i

gällande rätt på en del punkter brutit igenom och kompletterat funktionsprincipen.

Vissa statsregleringsärenden bereds av andra utskott än statsutskottet,

nämligen banko- och jordbruksutskotten. Några grupper av lagstiftningsärenden

behandlas i banko- och bevillningsutskotten. Och fördelningen

av lagstiftningsärenden mellan lagutskotten inbördes bygger på ämne.

Som ett uttryck för fackprincipen kan man också se fördelningen av

huvudtitlar mellan statsutskottets avdelningar.

e) Det svenska utskottsväsendet är i detalj reglerat i grundlag. Det uppvisar

därför en mycket hög grad av stabilitet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

59

4

Tidigare förslag m. m.

När förslag till mera genomgripande förändringar i utskottsorganisationen

framlagts under detta sekel, har de i allmänhet haft sin utgångspunkt i

strävandena att få till stånd en bättre utskottsberedning av budgeten.

Riksdagens budgetarbete har ansetts vara splittrat, och man har efterlyst

åtgärder för att åstadkomma större ändamålsenlighet, planmässighet och

enhetlighet. Härvid har intresset riktats inte blott mot utskottsberedningen

utan också mot tidsschemat för de olika momenten i statsregleringen. I

det följande lämnas en redogörelse för vissa av de förslag, som framkommit

i fråga om riksdagens utskottsorganisation och budgetarbete. Som en bakgrund

till grundlagberedningens egna överväganden refereras de resonemang,

som förts kring budgetbehandlingen. För en fylligare framställning

beträffande riksdagens budgetarbete må hänvisas till redogörelserna i SOU

1959: 16, i SOU 1963: 18 s. 85—90, 93—98 och 107—118 samt i Samhälle och

riksdag, IV, Riksdagens arbete och arbetsformer, s. 295—313.

I en motion 1915 ifrågasattes att ett speciellt utskott, benämnt budgetutskottet

och bestående av delegerade från stats-, bevillnings-, banko- och

jordbruksutskotten, skulle anordnas med uppgift att utföra den enhetliga

behandlingen av riksstaten. Allt det första utredande utskottsarbetet, intill

dess riksdagen fattat provisoriska beslut, skulle fortfarande verkställas

av vederbörande utgiftsutskott för sig, men därefter skulle de ärenden,

som provisoriskt avgjorts, remitteras till det nya budgetutskottet för att

i samband med statsregleringen i sin helhet bringas på riksdagens bord till

slutligt avgörande.

Konstitutionsutskottet intog i utlåtande över motionen en kritisk hållning

till tanken på provisorisk budgetbehandling. Utskottet ansåg emellertid en

förbättring påkallad i budgetarbetet i riktning mot ökad planmässighet och

överskådlighet. En omläggning av arbetet kunde, yttrade utskottet, knappast

bli fullt effektiv, utan att samtidigt ett ordnat samarbete på något sätt

åstadkoms mellan de budgetberedande utskotten och närmast mellan statsoch

bevillningsutskotten. Utskottet anmärkte emellertid att ett särskilt budgetutskott

med den ungefärliga organisation, som i motionen antytts, synts

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

utskottet mindre lämpligt, då ett dylikt utskott både i och för sig och

genom den dubbla sakbehandling, som det förutsatte, fick anses som en alltför

tung apparat.

I en PM som utarbetats inom budgetårskommittén (1920) skisserades

ett förslag av innebörd att statsutskottet skulle avskaffas och ersättas

med ett flertal utskott. I princip skulle detta ske på sådant sätt, att för

varje statsdepartement inrättades ett utskott, vilket behandlade departementets

huvudtitel. Även vissa lagstiftningsfrågor, t. ex. rörande värnplikt

och pensionsförsäkring, skulle kunna behandlas i budgetutskott. Genom

den föreslagna anordningen skulle vinnas, att budgetärendenas behandling

kunde utföras snabbt. För sammanhållande av budgetarbetet

måste emellertid ett särskilt organ inrättas. I detta avseende ifrågasattes,

att samtliga utskotts förslag i budgetärenden skulle underställas en allmän

finansdelegation, som skulle bestå av ordförandena och vice ordförandena

i de särskilda budgetutskotten, eventuellt med förstärkning av representanter

för det utskott, som förberett vederbörande ärenden. -— Kommitténs

uppslag i nu angivna hänseenden ledde inte till beslut av statsmakterna.

Sakkunniga för utredning av frågan om riksdagens arbetsformer, den

s. k. Bissmarkska kommittén, (SOU 1931:26) tog bestämt avstånd från

tanken på en total omstöpning av utskottsväsendet. En sådan var enligt

kommitténs mening inte påkallad. Erforderlig rationalisering kunde genomföras

genom mindre ingripande åtgärder. I fråga om budgetbehandlingen

yttrade kommittén bl. a. följande: Vid bedömande av kritiken mot formerna

för budgetarbetets bedrivande i riksdagen torde icke böra förbises vissa

omständigheter, som är ägnade att i någon mån reducera olägenheterna

av systemet för budgetbehandlingen och därmed förminska kritikens räckvidd

och bärkraft. I detta hänseende må i första hand framhållas, att riksdagen

genom statsverkspropositionen redan från början får sig förelagd

en med avseende å såväl inkomster som utgifter fullständig finansplan

för det kommande budgetåret, vilken plan är avsedd att bilda och jämväl

i stort sett utgör den fasta grunden för riksdagens finansarbete. Vad

angår den påtalade uppdelningen av utgiftsärenden på flera utskott, är det

visserligen sant, att denna uppdelning ur synpunkten av fasthet och konsekvens

i budgetbesluten i och för sig är en olägenhet, men dennas betydelse

för budgeten såsom helhet betraktad synes dock icke böra överskattas.

Den alldeles övervägande delen av utgiftsärendena kvarligger fortfarande

koncentrerad hos ett utskott. — Likväl ansåg kommittén att erinringarna

icke helt saknade fog och att frågan om möjligheterna för en förbättring i

riksdagens budgetbehandling i riktning mot ökad planmässighet och överskådlighet

därför var förtjänt av allvarligt övervägande. Kommittén avvisade

emellertid tanken på ett överbudgetutskott och på återprövningsrätt.

På förslag av kommittén infördes genom beslut åren 1932—-33 budgetdeputerade

samt bestämmelserna i 39 och 40 §§ RO om visst samarbete

mellan de budgetberedande utskotten vid den slutliga budgetregleringen.

År 1939 hemställde riksdagen hos Kungl. Maj :t om en allsidig och förutsättningslös

utredning av frågan om en omläggning av riksdagens budget
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr >iO år 7970

61

arbete i syfte att häri ernå större ändamålsenlighet, planmässighet och enhetlighet.

Först 1957 tillmötesgick regeringen denna begäran genom att tillsätta

den s. k. budgetkommittén.

Under mellantiden kom nya sakkunniga för utredning av frågan om revision

av riksdagens arbetsformer (den s. k. Bergquistska kommittén, SOU

1947:79) in på de nu aktuella spörsmålen. De alternativ till omläggning

av budgetbehandlingen i utskott, som kommittén prövade, var följande:

a) uppdelning av budgetens utgiftssida på fackutskott, vilka skulle arbeta

under inseende och kontroll av ett överbudgetutskott, och

b) ökad koncentration av behandlingen av budgetens utgiftssida till statsutskottet.

Enligt alternativ a) skulle för statsverksamhetens särskilda grenar inrättas

fackutskott, som inte blott skulle behandla frågor rörande budgetens

utgiftssida utan även till respektive områden hörande lagfrågor. Ett genomförande

av detta alternativ skulle medföra att gällande huvudprincip

för utskottsindelningen i den svenska riksdagen helt ersattes av en ordning

som innebar att de förekommande ärendenas materiella natur blev normgivande

för utskottsindelningen. För att trots den splittring av budgetarbetet,

som vid en sådan utskottsindelning blev ofrånkomlig, vinna garantier

för enhetlighet och planmässighet i budgetarbetet skulle det vara

nödvändigt att inrätta ett överbudgetutskott, som också skulle få till uppgift

att företräda allmänna finansiella synpunkter under utskottens budgetarbete.

Vissa skäl kunde enligt kommitténs mening anses tala för en organisation

av skisserad art för anslagsfrågornas utskottsbehandling. Det

kunde förutses att dessa ärenden skulle kunna prövas med än större sakkunskap,

om de hänsköts till särskilda fackutskott. Sammanförande av utskottsbehandlingen

av alla materiellt likartade frågor, oavsett om de var

lag- eller anslagsfrågor, till samma utskott syntes också kunna medföra

avsevärda fördelar. Enligt de sakkunnigas uppfattning var dock nackdelarna

större än fördelarna av en på fackutskott uppdelad behandling av budgetens

utgiftssida. En väsentlig förutsättning för att det skisserade systemet

skulle kunna fungera på ett tillfredsställande sätt syntes vara att det för

dess genomförande nödvändiga överbudgetutskottet å ena sidan fungerade

så smidigt att det inte fördröjde riksdagsarbetet, å den andra kunde få

tillräcklig auktoritet för att hävda de vadare statsfinansiella synpunkter, som

icke kunde förväntas bli tillgodosedda i fackutskotten. Kommittén ansåg det

inte sannolikt att ett överbudgetutskott framgångsrikt skulle kunna lösa

båda dessa uppgifter. Skulle detta utskott kunna hävda sig mot fackutskotten,

måste det enligt kommitténs mening gå in på en tämligen långtgående

detalj granskning av fackutskottens förslag till utlåtanden. En sådan

granskning skulle leda till en tidsödande dubbelbehandling, som direkt motverkade

strävandena att rationalisera riksdagsarbetet. En omorganisation,

som ledde till sådant resultat, kunde kommittén inte förorda. Skäl ansågs

dessutom tala för att budgetbehandling i särskilda fackutskott inte skulle

komma att främja sparsamhet vid anslagsfrågornas utskottsbehandling. I

synnerhet borde detta bli fallet, om överbudgetutskottet med hänsyn till

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Knngl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

kravet, att riksdagsarbetet skall kunna avslutas i rimlig tid, eller av annan

anledning inte förmådde utöva en effektiv kontroll över fackutskotten. Intresserade

specialister, som i stor omfattning torde komma att ingå i fackutskotten,

skulle sannolikt visa större frikostighet än ett utskott med statsutskottets

sammansättning och traditioner. — De skäl som avhöll kommittén

från att rekommendera en ytterligare uppdelning av budgetarbetet inom

utskott syntes den kunna anföras som argument för en ännu mer än

hittills till statsutskottet koncentrerad anslagsprövning. Kommittén stannade

emellertid till slut för att förorda bara några smärre ändringar.

En av ledamöterna, Harald Hallén, reserverade sig mot kommitténs ställningstagande

till förmån för fackutskott. Han framhöll att man ej sett

exempel på att andra anslagsbeviljande utskott än statsutskottet, såsom

jordbruks- och bankoutskotten, »försökt lansera en anslagspolitik, som

brustit i ansvar för andra anslagsbehov genom att söka för sina speciella

arbetsområden tillförsäkra sig om oskäligt stegrade belopp». Ett överbudgetutskott

behövde enligt Halléns mening inte nödvändigtvis inrättas.

I proposition 1948:244 (s. 67) instämde departementschefen i kommittémajoritetens

uppfattning och uttalade, att man inte i dåvarande läge borde

överväga någon mera genomgripande reform av utskottsväsendet.

I skrivelse 1955 till författningsutredningen framhöll budgetdeputerade,

att de deputerade enligt en samfälld mening bland dem inte i sin nuvarande

form fyllde sitt ändamål att främja ökad sammanhållning av och bättre

överblick över riksdagens budgetarbete. För att de skulle fylla sin uppgift

att utgöra ett sammanhållande och normgivande organ för riksdagens budgetbehandling

krävdes en fastare och mera auktoritativ organisation än den

nuvarande. Budgetdeputerade ville därför framhålla angelägenheten av att

författningsutredningen ägnade spörsmålet sin uppmärksamhet.

I motioner 1956 framkom delvis nya synpunkter. I diskussionen om de

praktiska möjligheterna att uppnå större planmässighet i riksdagens budgetarbete

syntes numera, anfördes det i ett motionspar, framför allt böra

beaktas att statsbudgetens i grunden ändrade struktur och dess alltmera

markerade uppgift att utgöra ett redskap för den ekonomiska politiken

uppenbarligen krävde ett särskilt forum på beredningsstadiet i riksdagsarbetet.

Bristen på en mera samordnad utskottsbedömning av statsverkspropositionens

finansplan under ett tidigt skede av riksdagens budgetbehandling

föreföll vara en anmärkningsvärd svaghet. Med nuvarande organisation

syntes det knappast finnas utrymme för ett samlat förberedande

ställningstagande från riksdagens sida till finansplanen. — Den främsta

uppgift som i övrigt syntes motionärerna böra åvila ett sammanhållande

budgetorgan i riksdagen var att verka för en koncentration av budgetarbetet

till de statsfinansiellt mest betydelsefulla områdena.

Budgetkommittén avgav sitt betänkande år 1959 (SOU 1959: 16). Den

sammanfattade bakgrunden till sitt uppdrag på följande sätt.

Riksdagens upprepade framstötar om en utredning angående en omläggning

av riksdagens budgetarbete torde få ses mot bakgrunden av den

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

allt mera dominerande roll i svensk politik som finanspolitiken kommit att

spela under efterkrigstiden. Man har haft en känsla av att det behövs en

bättre samordning och sammanhållning av riksdagens anslagsbeslut än för

närvarande. I själva verket synes man sakna en instans inom riksdagen

som fyller de funktioner som finansministern utövar vid regeringens budgetarbete.

För det första synes tanken vara, att riksdagen nu inte har tillräcklig

överblick över de olika utskottens och utskottsavdelningarnas anslagsprövning

med hänsyn till skattekonsekvenserna. Med andra ord synes riksdagens

Ihemställan om en utredning bottna i en strävan att få till stånd en närmare

förbindelse mellan utgifts- och inkomstsidorna vid budgetbehandlingen

i riksdagen. Man kommer här in på frågan om riskerna för att riksdagsutskottens

och dess avdelningars förslag till ändring av Kungl. Maj :ts anslagsäskanden

kan spränga den samlade utgiftsramen och därför exempelvis

resultera i ett senare automatiskt behov av skattehöjningar. I det

sammanhanget har också frågan om riksdagens hänsynstagande till budgetens

samhällsekonomiska betydelse kommit i blickfältet.

För det andra torde i önskemålet om en bättre samordning och överblick

över riksdagens budgetarbete även ligga behovet av större enhetlighet vid

anslagsprövningen, d. v. s. en strävan hos riksdagen att erhålla ökade möjligheter

till en avvägning av anslagstilldelningen för olika ändamål inom

en fixerad total utgiftsram. Det har vid kommitténs hearings framskymtat,

att det flera månader utsträckta budgetarbetet i riksdagen särskilt i

vissa parlamentariska lägen kan innebära risker för ojämnheter i fråga om

anslagsbesluten, i den meningen att ett visst område oavsiktligt kan bli

bättre tillgodosett än ett annat på grund av att budgetbehandlingen sker

faktiskt tämligen isolerat i de skilda utskottsavdelningarna och utskottten.

För det tredje synes den uppfattningen råda, att nu berörda svagheter

allvarligt reducerar riksdagens självständighet gentemot Kungl. Maj :t vid

budgetprövningen, så att riksdagens möjligheter att konsekvent hävda andra

budgetalternativ än regeringens i praktiken är mycket begränsade.

Budgetkommitténs förslag avsåg 1) att göra det möjligt för riksdagen att

ta ställning till finansplanen och nationalbudgeten m.m., 2) att tillskapa

en samordnande instans för riksdagens budgetarbete och 3) att införa en

viss återprövningsrätt i budgetfrågor.

För det första ville alltså kommittén föreslå att finansplanen med nationalbudgeten

vid riksdagens början skulle remitteras till något riksdagens

organ, vars utlåtande i ämnet borde föreligga senast i mitten av februari.

Detta utlåtande avsågs skola ligga till grund för en särskild finansdebatt

under senare hälften av februari. Härvid förutsatte kommittén, att remissutlåtandet

över finansplanen och nationalbudgeten fick en allmän och

principiell karaktär på samma sätt som bankoutskottets dechargeutlåtande,

och icke innebar en definitiv fastlåsning av vare sig den totala utgiftsramen

eller beskattningens storlek. Utlåtandet syntes böra utmynna i en omförmälan

för riksdagen angående utskottets behandling av finansplanen och nationalbudgeten

på samma sätt som nu sker beträffande bankoutskottets

punkt i dechargeutlåtandet om penning- och valutapolitiken. Denna omförmälan

skulle av kammaren läggas till handlingarna med godkännande antingen

av utskottets uttalande eller av uttalande enligt reservation. Beträf
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

fande vilket utskott som lämpligen borde komma i fråga för behandlingen

av finansplanen och nationalbudgeten hade olika alternativ diskuterats inom

kommittén. Sålunda hade ingående prövats om något av de befintliga

ständiga utskotten borde kunna också svara för dessa nya uppgifter, i

främsta rummet bankoutskottet eller statsutskottet. Sedan detta alternativ

av skilda skäl fått förfalla, hade kommittén beslutat förorda, att uppgiften

att behandla finansplanen och nationalbudgeten lades på den samordnande

instans som kommittén föreslog. Enligt kommitténs mening borde

också de allmänna avsnitten i kompletteringspropositionen behandlas

av samordningsinstansen.

Budgetkommittén ansåg för det andra att något slags överbudgetutskott

behövdes. Sedan kommittén utmönstrat tanken på en speciell avdelning av

statsutskottet som samordningsinstans, återstod för kommittén alternativen

med ett »finansutskott» eller en förstärkt budgetdeputation. Egentligen var

skillnaden mellan dessa båda alternativ enligt kommittén inte så stor —- försåvitt man inte tänkte sig en ändrad organisation av statsutskottet —

utan kanske närmast en namnfråga. Emellertid framstod det såsom en enklare

och mindre radikal omstöpning av formerna för riksdagens budgetarbete,

om budgetdeputationen förstärktes och tillädes utvidgade funktioner.

Av dessa så att säga psykologiska skäl hade kommittén stannat för att

föreslå en förstärkt och utbyggd budgetdeputation såsom samordningsinstans.

På denna förstärkta budgetdeputation borde enligt kommitténs mening

tillämpas RO:s bestämmelser för utskott. Med hänsyn till den därmed

följande självständigheten gentemot övriga ständiga utskott föreslog kommittén

att benämningen skulle ändras till budgetdelegationen. — Ledamoten

Elis Håstad hade dock såsom alternativ velat framföra tanken på en mera

radikal ändring av utskottsorganisationen. Enligt detta alternativ skulle

statsutskottets nuvarande avdelningar ombildas till »fackutskott» i stil med

jordbruksutskottet —- alltså ett försvarsutskott, ett socialutskott o. s. v.

över dessa utskott skulle sedan såsom ett samordnande organ inrättas ett

särskilt finansutskott. De övriga ledamöterna av budgetkommittén ansåg

dock detta förslag i dåvarande läge vara en alltför genomgripande omstöpning

av formerna för riksdagens budgetarbete. •— I fråga om budgetdelegationens

arbetsformer föreslog kommittén att utskottens utlåtanden i

budgetfrågor skulle direkt överlämnas till budgetdelegationen, vilken med

eget yttrande skulle vidarebefordra utlåtandena till kamrarna. Då det torde

få förutsättas att budgetdelegationens yttranden i flertalet fall endast

kom att utmynna i kortfattade tillstyrkanden eller uttalanden att delegationen

inte hade något att erinra, ansåg kommittén att den fördröjning i

ärendenas handläggning, som skulle bli en följd av denna arbetsordning,

skulle komma att sakua nämnvärd betydelse. — Såsom grundval för sin

verksamhet skulle budgetdelegationen givetvis ha den principiella, allmänna

ståndpunkt till budgetpolitiken som riksdagen tagit vid finansdebatten

under senare hälften av februari på basis av delegationens utlåtande över

finansplanen och nationalbudgeten. Härutöver borde budgetdelegationen

få rätt att ta egna initiativ beträffande budgetarbetets uppläggning och ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

65

nom lämpligt underhandsförfarande avge rekommendationer till de övriga

utskotten beträffande anslagsprövningens och bevillningsarbetets inriktning

under arbetets gång. Självklart ansågs vara, att budgetdelegationen fortlöpande

följde resultatet av riksdagens budgetarbete och med täta mellanrum

publicerade sammanställningar över det aktuella budgetläget. Det

föreföll även naturligt att budgetdelegationen såsom samordnande organ

i budgetfrågor fick överta uppgiften att »uppgöra förslag till riksstat». Delegalionen

borde slutligen vara riksdagens centrala organ för alla budgettekniska

frågor och vara försett med ett effektivt kansli, vari skulle ingå

statsfinansiellt och samhällsekonomiskt skolade tjänstemän. — För att

budgetdelegationen skulle få den erforderliga tyngden såsom samordningsinstans

måste, anförde kommittén slutligen, det villkoret uppställas,

att utskottets ledamöter kom att utgöras av riksdagens ledande krafter.

Kommittén föreslog, att antalet ledamöter sattes till sexton.

Gentemot tidigare förslag om »provisoriska» budgetbeslut respektive mer

än en »läsning» ville budgetkommittén framhålla de politiskt-psykologiska

svårigheterna att revidera och ta tillbaka tidigare ställningstaganden, vilka

redan anammats av medborgarna. En ytterligare komplikation ansågs

vara, att det i många fall torde bli svårt för departementen och myndigheterna

att med den korta tid, som i sådant fall skulle återstå till budgetårsskiftet,

hinna med att förbereda verksamhetens anpassning till den

av riksdagen fixerade ramen. Det skulle bli en besvärande koncentration

av statsdepartementens och verkens arbete under juni månad, om riksdagens

ställningstagande inte blev klart förrän i maj. Detta kunde resultera

i krav på en förstärkning av förvaltningsapparaten. Av nu nämnda skäl

hade kommittén stannat för att inte förorda ett system, där en andra läsning

ingår såsom ett reguljärt inslag i riksdagens budgetarbete. Kommittén

föreslog att de successivt fattade besluten i anslagsfrågor i princip skulle

vara definitiva. Kungl. Maj :t förutsattes liksom hittills utfärda regleringsbrev

allteftersom riksdagen fattat beslut, och myndigheterna skulle kunna

vidtaga förberedande åtgärder för beslutens verkställighet. Emellertid ville

kommittén föreslå eu möjlighet till återprövning av redan fattade beslut i

budgetfrågor. En sådan möjlighet kunde vara av värde exempelvis om

under riksdagens lopp en konjunktursvängning inträtt. Kommittén förutsatte,

att återprövningsrätten inskränktes till att avse endast anslags- och

skattefrågor av väsentlig betydelse för statens inkomster och utgifter

eller principbeslut av betydande räckvidd för framtiden och att återprövningen

var att betrakta såsom en extraordinär åtgärd. Av praktiska skäl

borde återprövningsrätten normalt knytas till behandlingen av kompletteringspropositionen

mot vårriksdagens slut.

Budgetkommitténs betänkande föranledde inte något förslag till riksdagen.

Författningsutredningen (SOU 1963: 18 s. 82—129) ansåg att utskottsväsendet

i den svenska riksdagen i huvudsak hade fungerat väl. Utredningen

fann därför inte anledning att förorda mer genomgripande förändringar.

Ständigt utskott borde alltjämt vara den huvudsakliga utskottstypen. Lag5

— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

ärenden och finansärenden borde i princip beredas av skilda utskott. Utredningens

förslag innebar emellertid i ett par hänseenden betydelsefulla

nybeter, nämligen inrättande av en lagnämnd och en finansnämnd. Lagnämnden

avsågs bli en instans, som skulle kunna ge lagärenden en ytterligare

beredning vid sidan av den i de lagberedande utskotten. Finansnämnden

skulle ha en samordnande funktion vid budgetberedningen och skulle dessutom

bereda vissa ärenden, främst angående allmänt ekonomiska frågor.

För budgetberedningen skulle statsutskottets fem avdelningar samt bevillnings-

och jordbruksutskotten ersättas med sju finansutskott. Något särskilt

bankoutskott skulle inte finnas.

Också förfaltningsutredningen fann att de olägenheter, som var förenade

med splittringen av riksdagens budgetarbete, framstod som uppenbara.

För att råda bot härpå tog författningsutredningen i huvudsak upp budgetkommitténs

ovan under punkterna 1) och 2) angivna förslag. Utredningens

eget förslag innebär i fråga om budgetbehandlingen väsentligen följande:

Som nyss nämnts inrättas ett särskilt utskott, finansnämnden. Till detta

hänvisas direkt ärenden angående penning- och lånepolitiken samt ärenden

av allmän betydelse för budgetarbetet. Bl. a. finansplan och nationalbudget

remitteras således till finansnämnden för beredning. Nämndens betänkanden

i ärendena förutsätts utmynna i förslag till uttalanden. I anslutning till

betänkandet över finansplan och nationalbudget i budgetpropositionen äger

en allmän finansdebatt rum i riksdagen. På grundval av debatten tar riksdagen

ställning till nämndens förslag till uttalande. Härigenom kommer

finansutskotten att få vissa riktlinjer för sitt arbete. Främst genom de angivna

åtgärderna är sörjt för att en helhetsöverblick över det samhällsekonomiska

och statsfinansiella läget åstadkoms inom riksdagen. Nämnden

skall vidare tjäna som ett samordnande organ i budgetberedningen. För

ändamålet skall samtliga betänkanden av finansutskott överlämnas till finansnämnden

för ytterligare beredning, främst från statsfinansiell och

samhällsekonomisk synpunkt. I regel antas finansnämnden kunna vidarebefordra

finansutskottens betänkanden till riksdagen utan särskilt uttalande.

Men finner nämnden det erforderligt, äger den avge eget betänkande i

ärendet. Nämnden skall vidare svara för information angående budgetläget

och för statsbudgetens fastställande samt utrustas med ett effektivt

kansli.

Författningsutredningen avvisade tanken på en formlig rätt för riksdagen

alt återpröva redan fattade beslut i budgetfrågor. Något egentligt

behov härav ansåg utredningen inte föreligga. Om regeringen fann att ett

redan beslutat anslag borde höjas, kunde den sålunda under samma

session inge proposition med tilläggsyrkande. Om den däremot ansåg anslaget

för högt, skulle den kunna i motsvarande mån underlåta att verkställa

det, om inte åtagna förpliktelser nödvändiggjorde verkställighet. För att

i viss utsträckning öppna möjlighet att hävda alternativa linjer vid budgetbehandlingens

slutskede föreslog emellertid författningsutredningen att

minst en tredjedel av finansnämndens ledamöter skulle kunna få budgetärende

bordlagL i nämnden i avvaktan på kompletteringspropositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

67

Vid remissbehandlingen av författningsutredningens betänkande fick förslaget

att inrätta en finansnämnd så gott som genomgående positivt mottagande

av de remissinstanser som yttrade sig särskilt över förslaget. Lagnämnden

tillstyrktes av vissa remissinstanser medan andra ställde sig kritiska.

I övrigt berörde remissyttrandena utskottsorganisationen i mycket

begränsad omfattning. Vissa remissorgan ifrågasatte lämpligheten av

författningsutredningens förslag att till finansnämnden skulle hänvisas

också ärenden om riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet samt

om lag eller annan författning rörande statsbudgeten, riksbanken och riksgäldskontoret.

En år 1965 tillsatt utredning om riksdagens personal- och förvaltningsorganisation

m. m. (riksdagens organisationsutredning) fann i ett 1965 avgivet

betänkandet med vissa förslag rörande effektivisering av riksdagsarbetet

(s. 47, betänkandet fogat vid konstitutionsutskottets bet. 1965:47)

att riksdagens utskottsorganisation måste bli föremål för en grundlig och

förutsättningslös prövning. Konstitutionsutskottet anslöt sig till denna mening.

s. 5 Kontrollera mot PDF

(i 8

Kungl. Mäj:ts proposition nr 40 år 1970

5

Allmänna synpunkter på utskottsväsendet

De ärenden som riksdagen skall fatta beslut i måste vara grundligt förberedda

innan de läggs fram för avgörande. Beredningen ombesörjs sedan

lång tid i Sverige i utskott. Det svenska utskottsväsendet, som vid en internationell

jämförelse framstår som väl utvecklat och omsorgsfullt organiserat,

har förvärvat anseende som en förutsättning för riksdagens arbetsduglighet

och möjlighet att varaktigt hävda sig som statsorgan. Det finns

enligt grundlagberedningens mening anledning att även för framtiden slå

vakt om utskottsberedningen. Vad grundlagberedningen i detta betänkande

tar upp till behandling är inte utskottsväsendets existens utan bara dess

organisation och, i någon mån, utskottens verksamhetsformer. Den främsta

strävan är att fullfölja enkammarreformen genom att låta ett modernare

synsätt prägla även utskottsväsendet. Lika väl som utskottsväsendets existens

inte ställs under diskussion, lika väl måste man hålla fast vid den nu

gällande principen att utskotten inte skall fatta några avgörande beslut

i för statslivet viktiga frågor. De skall vara enbart beredningsorgan, och

avgörandena skall fattas i kammaren efter offentlig debatt.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr it) år 1970

69

6

Drag i det nuvarande utskottssystemet, som bör

bibehållas

Några röster har veterligen inte höjts mot beredningstvång^, behandlingstvånget

för utskotten och systemet med ständiga utskott. Också grundlagberedningen

är av den åsikten att någon ändring härvidlag inte bör komma

till stånd.

Beredning stvång et är en garanti för en grundlig sakbehandling av riksdagsärendena

och därmed ett villkor för riksdagens auktoritet och maktställning.

Inte minst viktigt är att beredningstvånget i förening med bestämmelser

om motionsrätt m. m. innebär att även minoriteter och enskilda

riksdagsmän får sina förslag och särmeningar underkastade verklig provning.

Ett behandlingstvång innebär en begränsning av utskottens möjligheter

att påverka folkrepresentationens arbete. Särskilt i kombination med ett

system med fasta utskott och författningsbestämd ärendefördelning skulle

ett avskaffande av skyldigheten för utskotten att avge betänkanden över

hänskjutna ärenden ge utskotten en opåkallat stark maktställning.

Det skulle kunna diskuteras om man skall behålla beredning i ständiga

utskott såsom regelmässig behandlingsform eller om man helt eller delvis

skall överge detta system och i motsvarande mån tillsätta särskilda utskott.

Särskilda utskott enligt de nuvarande bestämmelserna i 36 § RO bär

hittills varit undantagsföreteelser. Under åren 1950—1968 tillsattes endast

tio särskilda utskott. Det finns ingen anledning att generellt ta avstånd från

möjligheten att sätta till särskilda utskott.

Till förmån för en mera vidsträckt användning av särskilda utskott kan

åberopas att det blir möjligt att uppdraga beredningen av ett ärende åt personer,

som har särskilt intresse för och särskild sakkunskap i ärendet. Överhuvudtaget

blir ett sådant system mycket lätt att anpassa till ändrade omständigheter.

Övergången till särskilda utskott behövde ej vara fullständig. Man skulle,

ungefär som i Danmark, kunna behålla ett antal ständiga utskott för vissa

typer av ärenden och hänvisa de återstående till särskilda utskott. I den mån

man litar till särskilda utskott är det vidare, alltjämt efter danskt mönster,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1970

möjligt att i efterhand hänvisa andra frågor dit än dem för vilka utskotten

tillsatts.

Ett system, där principen om beredning i fasta utskott är förhärskande,

förefaller emellertid på flera punkter vara överlägset. I en dylik organisation

blir utskottens sammansättning i regel oförändrad år från år. Genom att

samma utskott — med i stor utsträckning samma ledamöter — genom åren

bereder ärenden av likartat slag, uppnår man ett stort mått av sakkunskap,

konsekvens och enhetlighet i bedömningen. De olägenheter, som en större

användning av särskilda utskott härvidlag skulle medföra, förstärks av att

de särskilda utskotten inte kan hålla sig med fasta sekretariat utan blir

hänvisade till ledamöternas egen arbetskraft, till tillfälliga sekretariat eller

till ett gemensamt sekretariat med mindre garantier för sakkunskap på de

särskilda sakområdena. En annan olägenhet med särskilda utskott, om de

förekommer i större myckenhet, är att beredningsarbetet blir svårt att administrera.

Enligt grundlagberedningens mening skulle en övergång till ett system

med övervikt för särskilda utskott allvarligt försämra riksdagens möjligheter

att bereda ärendena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1970

71

7

Kritiska synpunkter på det nuvarande utskottssystemet

7.1. Riksdagens budgetberedning

Riksdagens budgetarbete har under praktiskt taget hela 1900-talet varit

föremål för kritik och diskussion. Kritiken har framför allt avsett utskottsberedningen.

För de synpunkter, som därvid framförts, har lämnats en redogörelse

ovan under 4. Som en resumé återges här författningsutredningens

sammanfattning av kritiken (SOU 1963: 18 s. 114):

Någon samordning mellan inkomstbedömning och utgiftsprövning föreligger

knappast, ej heller någon samordning av de principer, som tillämpas

av de olika anslagsberedande utskotten. Någon helhetsöverblick av det

samhällsekonomiska och statsfinansiella läget åstadkommes icke inom

riksdagen. Betecknande är att finansplan och nationalbudget icke blir

föremål för utskottsberedning eller uttalanden från riksdagens sida. Därtill

kommer att riksdagens budgetbehandling är utsträckt över en lång

tidrymd, under vilken budgetbesluten fattas successivt.

Den av författningsutredningen framförda kritiken synes alltjämt ha sin

giltighet. Den kan snarare sägas ha fått större skärpa, allteftersom budgeten

i stigande grad blivit ett instrument för styrning av de ekonomiska resurserna

och för stabiliseringspolitiken. — Det synes inte möjligt att i förväg

bedöma, om de åtgärder i syfte att aktivera budgetdeputerades verksamhet,

som grundlagberedningen föreslog 1967, kan komma att få någon större

praktisk betydelse.

7.2. Ledamotsantalet i de olika utskottsenheterna

Det kan hävdas att de skilda riksdagsärendena oavsett sin beskaffenhet bör

bli föremål för beredning i likartade yttre former. Den nuvarande organisationen

visar i detta avseende betydande ojämnheter. Särskilt faller i ögonen

att sakbehandlingen i statsutskottet sker på fem avdelningar med sex ledamöter

i varje, medan lägsta antalet ledamöter i annat utskott är 16. Genomförandet

av den partiella reformen innebär en viss utjämning. Sålunda

kommer varje avdelning inom statsutskottet att bestå av nio ledamöter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1070

medan ledamotsantalet i övriga utskott, utom två, blir 17. Olikheterna mellan

främst statsutskottets och dess avdelningars ledamotsantal å ena, och

övriga utskotts å den andra sidan ter sig dock i längden knappast som acceptabla.

Också med ett ledamotsantal av nio kan avdelning av statsutskottet

komma att sakna ordinarie ledamot som företräder parti av icke obetydlig

storlek.

Kritiken under denna punkt leder fram till frågan om inte en mera genomgripande

förändring av utskottsorganisationen i riktning mot flera fristående

utskott i stället för större utskott med indelning på avdelningar

bör komma till stånd.

7.3. Indelningen i utskott efter funktionsprincipen

Den nuvarande principen för indelning i utskott, enligt vilken utskotten

svarar mot riksdagens skilda befogenheter, är av gammalt datum. Den synes

ha ett formalistiskt drag. I ett par avseenden svarar den emellertid mot ett

verkligt behov. Främst gäller detta utgiftsprövningen. Det är onekligen ett

önskemål att kunna se skilda utgiftsförslag i ett sammanhang och att kunna

avbalansera dem mot varandra. De flesta anslagsfrågorna handläggs nu

i statsutskottet. Ansvällningen av arbetsbördan har emellertid medfört att

de reella avgörandena träffas i utskottets avdelningar. Dock får man antaga

att blotta vetskapen om att ärendena passerar plenum kan verka återhållande

på avdelningarnas utgiftspolitik.

Det är på den nu angivna punkten, som resonemanget under 7.2 får betydelse.

Om det nämligen fasthålls att beredningen i utskott i fråga om alla

ärenden skall ske i likartade former, synes statsutskottet inte kunna behållas.

EU statsutskott, där varje avdelning har t. ex. 15 ledamöter, skulle få

totalt 75 ledamöter, vilket från flera synpunkter är oacceptabelt. Följes alltjämt

funktionsgrundsatsen, får man i stället tänka sig att bilda flera (femsex)

fristående utskott för utgiftsprövning vid sidan av jordbruks- och

bankoutskotten (alltså ungefär vad författningsutredningen föreslog). Därmed

har emellertid den möjlighet till överblick och avvägning i utgiftspolitiken,

som indelningen i funktionsutskott ändock givit, väsentligen gått

förlorad. Det redan nu föreliggande intresset av samordning och enhetlighet

inom budgetbehandlingen, som med det sagda skulle ytterligare accentueras,

får tillgodoses på annat sätt. Detta förefaller också möjligt (se nedan under

10.). I den mån nu ärendefördelningen efter funktionsprincipen förlorar sin

betydelse för en samlad bedömning av utgiftspolitiken, får kritiken mot

principen i fråga ökat spelrum.

Med gällande ordning kommer ofta närliggande frågor att behandlas av

olika utskott. Enligt 55 § 1 mom. sista stycket RO råder förbud mot att i en

och samma motion sammanföra flera »mål» av olika beskaffenhet. Motsvarande

förbud finns emellertid inte i fråga om propositioner, och det förekommer

inte så sällan att delar av en och samma proposition hänvisas till

skilda utskott. I sådana och andra fall kan följden bli dubbelarbete i utskotten

och stundtals också i riksdagens plenum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 40 år 1970

73

En viktigare invändning synes vara att en sammanhållen bedömning av

frågor med inbördes sakligt sammanhang inte kan komma Lill stånd i önskvärd

omfattning. Så t. ex. bereder ett lagutskott frågor om reglering av

påföljderna i brottsbalken och statsutskottet begäran om anslag till kriminalvården,

medan en motion om åtgärder mot ökad brottslighet torde hänvisas

till allmänna beredningsutskottet. Civilförsvarets planläggning och

organisation behandlas som en budgetfråga av statsutskottet, civilförsvarslagen

av andra lagutskottet. Exemplen kan mångfaldigas. Och denna brist

på samlat grepp över ett ämne uppvägs i allmänhet inte av någon långtgående

specialisering inom utskotten. Inte så sällan har i stället lagutskotten

och vissa avdelningar inom statsutskottet att handlägga innehållsmässigt

inbördes ganska disparata ärenden.

I en del fall fäller på ett särskilt påtagligt sätt formella kriterier avgörandet

i fråga om vilket utskott, som skall bereda ett ärende. Är t. ex. en förmån

reglerad i statsbidragskungörelse handläggs ett ärende härom, även såvitt

avser författningen, i statsutskottet. Upptas förmånen i lag, såsom beträffande

barnbidrag och folkpensioner, bereds lagfrågan i lagutskott och anslagsfrågan

i statsutskottet. Sedan riksdagen väl har tagit ställning i lagstiftningsärendet,

är behandlingen i statsutskottet en formalitet. Motsatsen

kan också förekomma. Vissa reformer har förberetts genom principbeslut

av riksdagen. Förslaget härtill från regeringen har inte varit åtföljt av lagtext.

Sådana förslag har regelmässigt hänvisats inte till lagutskott utan till

statsutskottet. Principbeslutet har sedan ofta fullföljts genom ett lagförslag.

Beredningen av detta i lagutskott reduceras då vanligen till ett detalj- och

formalarbete.

Till illustration av det sagda lämnas några slumpvis valda exempel från

1969 års vårriksdag på fall, där samma ärende eller sakligt närliggande

ärenden hänvisats till olika utskott.

Lokaliserings- och regionalpolitiken behandlades av såväl statsutskottet

(69:57) som bankoutskottet (69:30), vilket föranledde två olika debatter

i kamrarna. -— Frågor om statsbidrag till de politiska partierna bereddes av

statsutskottet (69: 60), medan en motion om utredning av det statliga partistödets

konstruktion hänvisades till konstitutionsutskottet (69: 23). — Förslag

till lag om pensionstillskott bereddes av andra lagutskottet (69:41).

Frågan om medelsanvisning i anledning av förslaget handlades inom statsutskottet

(69:53). — En proposition om allmänna riktlinjer för omorganisation

av bilregistreringen remitterades till tredje lagutskottet, i vad den

avsåg ändringar i vägtrafikförordningen (69:30), till bevillningsutskottet,

såvitt angick fordonsskatt (69: 32), och till statsutskottet i övriga delar

(69:42). — Förslag i statsverkspropositionen om bidrag till sjukförsäkringen

behandlades i statsutskottet (69: 5), medan motioner om sänkning

av statsbidraget till de allmänna försäkringskassorna, innebärande en ändring

i lagen om allmän försäkring, handlades inom andra lagutskottet

(69: 2). — Förslag på det studiesociala området, som innebar ändringar i

studiehjälpsreglementet (avseende studerande i gymnasier m. fl. jämställda

läroanstalter) och i studiemedelsförordningen (avseende studerande vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr riO år 1970

universitet m. m.), hänsköts till beredning inom andra lagutskottet (69: 38).

Frågorna om anslag till ändamålet behandlades av statsutskottet (69: 51).

Detta utskott avgav också utlåtande över propositionen angående utbildningens

organisation vid filosofisk fakultet m. m. jämte motioner (69: 34).

— Allmänna beredningsutskottet, slutligen, handlade motioner om åtgärder

beträffande den äldre arbetskraftens sysselsättning (69:45). Frågorna om

anslag för arbetsmarknadsändamål m. m. bereddes av statsutskottet

(69: 58).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr W år 1970

To

8 Alternativet med ett fackutskottssystem

8.1. Allmänna synpunkter

Mot bakgrunden av den framförda kritiken tecknar sig en ny utskottsorganisation,

i princip byggd på ärendenas fördelning efter materiella grunder.

Fördelarna med ett fackutskottssystem torde motsättningsvis framgå av

den ovan framförda kritiken mot funktionsutskotten. Dubbelarbete i utskotten

kan sålunda undvikas i större utsträckning än nu. Flertalet frågor

inom ett ämnesområde kan hållas samlade inom samma utskott, samtidigt

som utskottsledamöterna i allmänhet får tillfälle att mer än för närvarande

koncentrera sin insats till ett sakområde. Detta torde stärka sakkunskapen

inom utskotten och främja en kompetent och grundlig beredning av riksdagsärendena.

Särskilt må framhållas att samma utskott kommer att bereda

lagregler för en viss verksamhet och bedöma kostnaderna för verksamheten.

En integration av materiellt samhörande anslags- och lagstiftningsfrågor

inom ett utskott torde ligga i linje med lösningar, som valts i jämförbara

fall. Sålunda är i andra länders parlament handläggning i fackutskottet den

förhärskande beredningsformen. Inom de svenska oppositionspartiernas

riksdagsgrupper finns fasta kommittéer med uppgift att granska propositioner

och utarbeta förslag till partimotioner. Också dessa beredningsorgan

bevakar var sitt ämnesområde och har vanligen som medlemmar riksdagsledamöter

från såväl lagutskott som anslagsbeviljande utskott, vilka handlägger

ärenden inom kommitténs kompetensområde. Erinras må också om

departementsreformen 1965 enligt vilken departementsorganisationens tidigare

tudelning på i princip en statssekreterar- och en expeditionschef savdelning

upphävdes och i stället tillskapades arbetsenheter, som inom avgränsade

sakområden svarar för såväl arbetet med planering och riktlinjer som

handläggning av tillämpningsfrågor och löpande ärenden. I stället för den

dittillsvarande indelningen efter ärendenas art fick man alltså en indelning

efter ärendenas sakliga sammanhang.

I en på indelning i ämnesområden baserad utskottsorganisation lär ett

allmänt beredningsutskott kunna undvaras. Det torde stå utom tvivel att

det är förenat med svårigheter för det nuvarande allmänna beredningsutskottet

och dess kansli att agera med sakkunskap på snart sagt alla områden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

Som inledningsvis framhållits överväger grundlagberedningen en omläggning

av riksdagens arbetsår och av det statliga budgetåret. Något förslag

i dessa och därmed sammanhängande frågor kan inte väntas förrän vid nyår

1972. Hittillsvarande överväganden pekar emellertid mot en ordning enligt

vilken budgetåret skulle sammanfalla med kalenderåret, riksdagens arbetsår

börja 1.9, då budgetförslaget framläggs, och budgeten fastställas allra senast

15.12. Detta innebär en viss förkortning av tiden för riksdagens budgetbehandling.

Arbetet under hösten måste koncentreras till budgelbehandlingen.

Den nuvarande utskottsorganisationen, byggd på tanken att skilda utskott

handlägger lagfrågor och budgetfrågor, är svår alt anpassa till den skisserade

modellen. Annorlunda skulle förhållandet bli med ett fackutskottssystem.

Budgetbehandlingen kommer i delta att spridas på ett stort antal

utskott, som vart och ett får endast en mindre del av anslagsprövningen på

sin lott. Detta ökar betydligt möjligheterna att hinna med budgetbehandlingen

på den kortare tiden. Samtidigt främjas en jämn arbetsfördelning

för utskotten över hela riksdagsåret, eftersom samma utskott under våren

kan bereda andra ärenden, lagfrågor samt princip- och organisationsfrågor,

för vilkas behandling föga utrymme stått till buds under höstmånaderna.

8.2. Handläggningen av budgetärenden

Ett renodlat fackutskottssystem är emellertid inte utan nackdelar. Budgetbehandlingen

fördelas på ett stort antal utskott. Den från andra synpunkter

önskvärda specialiseringen kan tänkas medföra att utskottsledamöterna

känner sig som målsmän för en viss gren av den offentliga verksamheten

och blir inställda på att gynna denna utan tillräcklig hänsyn till helheten

eller den samhällsekonomiska balansen. Krav på bättre sammanhållning av

budgetberedningen har ju väckts redan under nuvarande system. Dessa krav

får större tyngd i ett fackutskottssystem. Det förefaller emellertid möjligt

att genom särskilda åtgärder inom ramen för ett sådant system i stor utsträckning

tillmötesgå önskemålen om överblick över utgiftsbehandlingen

och helhetssyn på budgetpolitiken och den ekonomiska politiken och att

därigenom också eliminera de ifrågavarande nackdelarna. Grundlagberedningen

föreslår i det följande att ett särskilt utskott, finansutskottet, inrättas

med huvudsaklig uppgift att bevaka de nämnda synpunkterna. Med

vilka medel detta utskott bör verka och hur riksdagens budgelbehandling

i övrigt kan utformas, kommer att utvecklas under 10.3.

8.3. Behandlingen av lagstiftningsärenden

En svaghet hos ett renodlat fackutskottssystem kan sägas vara att riksdagen

skulle kunna gå miste om den överblick över rättsordningen, som enligt

nuvarande ordning följer av ärendenas behandling i lagutskott. Det skulle

därför kunna finnas skäl att ta upp författningsutredningens tanke alt inrätta

en särskild lagnämnd. Enligt den utredningens förslag skulle, med

visst undantag, till lagnämnden hänvisas av annat utskott avgivet betänkan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

de i lagärende, om vid riksdagens behandling av ärendet minst en tredjedel

av riksdagens ledamöter biträdde yrkande därom. Grundlagberedningen kan

emellertid för sin del inte se att det skulle vara behövligt eller lämpligt att

låta en dylik lagnämnd ingå i utskottsorganisationen.

Det kan till en början konstateras att behovet av samordning mellan de

lagberedande utskotten inte är lika framträdande som i fråga om de budgetberedande.

Vidare förefaller det befogat att anta att tyngdpunkten i utskottens

granskning av lagärenden bör ligga på förslagens sakliga innehåll och

inte på deras lagtekniska utformning. En sådan inställning ter sig naturlig

inte minst med tanke på den grundlighet, som kännetecknar de tidigare

skedena av den svenska lagsliftningsproceduren. Man kan erinra om upprustningen

under senare år av regeringens lagstiftningsorgan. Beredningen

förutsätter också att väl kvalificerad, juridisk personal i fortsättningen liksom

nu kommer att biträda utskotten vid handläggningen av samtliga lagärenden.

Man kan dock inte helt bortse från det befogade i kravet på överblick över

rättssystemet under riksdagens beredningsarbete. Det finns emellertid en

annan väg att i viktiga delar tillgodose detta krav än att tillskapa ett särskilt

organ med enda uppgift att överpröva andra utskotts utlåtanden i lagärenden.

Redan inrättandet av ett finansutskott, som ju skall tillgodose riksdagens

budgetreglerande funktion, innebär en modifikation i normen om utskottens

indelning efter materiella grunder. Ytterligare avsteg från fackindelningsprincipen

bör kunna göras i fråga om ärenden, där andra moment än de

som bestämmer saktillhörigheten i egentlig bemärkelse tilldrar sig särskilt

intresse och av hävd verkat sammanhållande. Mycket talar för att i utskottsorganisationen

får ingå ett eller två utskott för beredning av jnst lagärenden,

nämligen sådana som rör central civil-, straff- och processrättslig lagstiftning.

Skälen härför kommer att utvecklas närmare under 12.7.

Modifieras fackindelningsgrundsatsen på sätt nu antytts, blir det möjligt

att på ett centralt område bevara överblicken över lagstiftningen. Vidare

föreslår grundlagberedningen i det följande en generell befogenhet för riksdagen

att genom majoritetsbeslut hänvisa ett ärende som beretts av ett utskott

till ett annat utskott för ytterligare beredning. Med stöd av denna

bestämmelse blir det möjligt att låta ett lagutskott från sina speciella synpunkter

granska ett lagstiftningsärende, i vilket ett fackutskott redan avgivit

utlåtande. Genom de föreslagna åtgärderna är enligt grundlagberedningens

mening sörjt för att beredningen inom ramen för ett fackutskottssystem

blir inriktad på rättsliga bedömningar i den utsträckning det är påkallat.

Erinras må slutligen om att lagnämnden enligt författningsutredningens

förslag delvis kunde sägas utgöra en ersättning för den dubbla behandling,

som ett tvåkammarsystem erbjuder. Statsmakternas ställningsstagande

i samband med beslutet om enkammarreformen 1968—1969 torde emellertid

innebära att man ansett en övergång till enkammarsystem genomförbar

utan den kompensation, som ligger i möjligheten till en dubbel utskottsberedning

av lagärenden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

9

Sammanfattning av framställningen under 7.—8.

Den nuvarande behandlingen av budgeten i riksdagen är inte tillfredsställande.

Budgetberedningen är splittrad och det brister i fråga om samordning

såväl mellan inkomslbedömning och utgiftsprövning som mellan anslagsbesluten

på olika utgiftsområden. Något ställningstagande från riksdagens

sida till budgetens finanspolitiska och samhällsekonomiska konsekvenser

görs inte, något som ter sig vanskligare ju mera budgeten ökar i betydelse

som stabiliseringsfaktor. Det har vidare varit svårt att hävda alternativa

riktlinjer för budgetarbetet. De förhoppningar om en bättre samordning som

ställts till de år 1933 antagna bestämmelserna om samarbete mellan budgetutskotten,

bl. a. genom budgetdeputerade, har inte infriats. — Beredningen

i utskotten av de olika kategorierna av ärenden sker inte i likvärda former.

Sålunda görs realprövningen inom statsutskottet på dess avdelningar av

betydligt färre ledamöter än som svarar för beredningen inom andra utskott.

— Principen om ärendenas fördelning mellan utskotten efter riksdagens

statsrättsliga befogenheter medför i vissa fall onödigt dubbelarbete samt

hindrar en sammanhållen bedömning av frågor inom ett och samma ämnesområde.

Olikheter i formellt hänseende resulterar ibland i att sakligt likartade

ärenden hänvisas till skilda utskott.

Redan önskemålet om i stort sett samma antal ledamöter i de skilda

beredningsenheterna banar väg för en mera omfattande omgestaltning av

hela utskottsorganisationen. Skall detta önskemål tillgodoses, lär sålunda

statsutskottet komma att upplösas. Det finns då ännu större anledning att

tillvarata de betydande fördelar, som synes vara förknippade med en övergång

till ett system, där ärendena, av vad art de vara må, fördelas mellan utskotten

efter sitt sakliga sammanhang. Beredningen av ärendena i sådana

fackutskott bör kunna ske med omfattande sakkunskap och få stor kvalitativ

tyngd. En utskottsorganisation, baserad på indelning efter sakområden,

ökar behovet av åtgärder för enhetlighet och överblick i behandlingen av

budgeten och för riksdagens ställningstagande till den ekonomiska politiken

i stort. Genomförs dylika åtgärder, tillmötesgår man krav på reformer, som

ansetts påkallade även inom ramen för nuvarande utskottssystem.

Enligt grundlagberedningens mening bör utskottsväsendet i den svenska

riksdagen omgestaltas efter de riktlinjer, som nu angivits.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 40 år 1970

79

10

Samordningen av riksdagens budgetarbete

10.1. Inledning

Enligt en tankegång borde riksdagens successiva budgetbeslut vara preliminära.

I slutskedet av budgetarbetet skulle man då kunna diskutera olika

budgetalternativ och göra de justeringar som behövs. I viss mån skulle samma

resultat kunna uppnås om man i stället väntade med att besluta om

tyngre budgetposter till ett sent stadium av budgetarbetet. En annan tankegång

är att man, för att motverka den splittring som följer av budgetberedningens

uppdelning på flera utskott, skulle inrätta ett samordningsutskolt.

Ett sådant utskott skulle kunna granska de andra utskottens budgetullåtanden.

Det skulle dessutom bereda finansplanen och nationalbudgeten och

därmed presentera ett underlag för en allmän finansdebatt i kammaren.

Därigenom skulle de samhällsekonomiska aspekterna bli bättre beaktade i

riksdagens budgetarbete.

10.2. Frågan om preliminära budgetbeslut m. m.

Frågan, om riksdagens anslagsbeslut är preliminära och kan prövas om när

riksslaten fastställs, har varit föremål för delade meningar. I praktiken har

emellertid besluten betraktats som definitiva allt eftersom de fattats. Fastställandet

av riksstaten är i realiteten en expeditionsåtgärd, varigenom anslagsbesluten

och övriga budgetbeslut sammanställs. Den ändring i 63 § RO

som sker genom den senaste partiella författningsreformen (se SOU 1967:

26 s. 213) torde i praktiken inte medföra någon ändring härvidlag. Beredningen

anser det för övrigt osannolikt att det kommer att visa sig möjligt

att införa ett system med preliminära budgetbeslut. Det är å andra sidan

inte nödvändigt att bestämmelserna om riksstaten nu bringas i överensstämmelse

med det faktiska rättsläget. Dessa bestämmelser bör under

grundlagberedningens fortsatta arbete övervägas i samråd med den nyligen

tillsatta budgetutredningen.

Man torde alltså få räkna med att riksdagens budgetbeslut likaväl som

dess övriga beslut även i framtiden måste anses i praktiken definitiva allt

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ls proposition nr 40 år 1970

eftersom de blir fattade. Budgetbesluten kommer också att expedieras successivt.

Också de budgetberedande utskottens utlåtanden kommer att avges

successivt. För kammarens del betyder detta att dess arbete liksom nu kan

fördelas någorlunda jämnt under sessionen. Å andra sidan är det angeläget

från samordningssynpunkt att varje utskott strävar efter att koncentrera

sig till så få budgetutlåtanden som möjligt samt att också kammarbehandlingen

av budgetärendena i görlig mån koncentreras i tiden. Sistnämnda

önskemål torde kunna bli bättre tillgodosett än f. n. i det utskottssystem

som grundlagberedningen förordar, där fler utskott än nu medverkar

i budgetberedningen. Det blir en uppgift för riksdagsorganen att under talmanskonferensens

ledning planera riksdagsarbetet så att samordningen av

budgetbehandlingen underlättas.

Möjligheterna att främja överblick och samordning genom att vissa betydelsefulla

budgetbeslut fattas på ett sent stadium är begränsade.

10.3. Samordningsutskott

10.3.1 Obligatorisk överprövning av utskottsutlåtanden?

En överprövning av alla budgetutlåtanden skulle, om den skulle göras effektivt,

vara både betungande och tidsödande. Dessutom skulle den kunna

väcka irritation mellan skilda riksdagsorgan och ge samordningsorganet

(i fortsättningen kallat finansutskottet) en alltför inflytelserik ställning.

Fackutskottens känsla av ansvar skulle kunna minska. Vidare skulle överprövningen

ofta kunna visa sig otillräcklig som ett medel att säkra tillbörligt

hänsynstagande till samhällsekonomin. En fråga med stor ekonomisk

betydelse kan presenteras för riksdagen i annan form än som ett utarbetat

budgetförslag, t. ex. som ett lagförslag. Den skulle därmed falla utanför

finansutskottets granskning. Valde man i stället att låta finansutskottet

granska alla utlåtanden som kunde tänkas få ekonomiska konsekvenser,

skulle utskottets uppgifter svälla orimligt. Det skulle f. ö. inte alltid vara

lätt att dra gränsen mellan de ärenden, som skulle passera finansutskottet,

och övriga ärenden. Därtill kommer att utlåtandena sknlle passera finansutskottet

successivt; därigenom skulle dess möjlighet till överblick reduceras.

Grundlagberedningen anser därför att någon obligatorisk överprövning

av fackutskottens utlåtanden eller av vissa sådana utlåtanden inte bör komma

i fråga. Däremot kan det tänkas vara lämpligt att fackutskottsutlåtanden

i särskilda fall granskas av ett finansutskott. Härtill återkommer grundlagberedningen

under 10.3.3.

10.3.2 Ut skott sberedning av finansplanen

Finansplanen innefattar i huvudsak dels regeringens prognos för den ekonomiska

utvecklingen under det kommande budgetåret (eller så stor del

därav som man anser sig kunna överblicka), dels en allmän beskrivning

av den politik som regeringen anser att prognosen bör föranleda. I planen

behandlas sysselsättningen, pris- och kostnadsstabiliteten, bytes- och be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

81

talningsbalansen, utvecklingen av produktion och inkomster, de offentliga

och de privata investeringarna och den offentliga och den privata konsumtionen.

Vidare berörs t. ex. arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken samt

fördelningspolitiska spörsmål i vidsträckt mening. I planen beskrivs också

i stora drag, hur regeringen i sitt budgetförslag prioriterat de olika statliga

utgiftsområdena. — Till finansplanen fogas bl. a. nationalbudgeten och riksrevisionsverkets

inkomstberäkning. Till den reviderade finansplanen (kompletteringspropositionen)

fogas också den s. k. långtidsbudgeten, som avser

att ange vad det under de närmaste åren kommer att kosta att fullfölja redan

fattade beslut.

Det är enligt grundlagberedningens mening en klar brist i riksdagens

budgetbehandling att finansplanen med bilagor inte blir föremål för en

systematisk granskning i utskott som förberedelse för en allmän finansdebatt

i riksdagen. Beredningen anser att det knappast är möjligt att få till

stånd en rationell budgetprövning i riksdagen utan en sådan granskning.

Det skulle bli en naturlig uppgift för ett finansutskott att göra granskningen.

Finansdebatten skulle mynna ut i ett ställningstagande av riksdagen.

Riksdagen skulle på så sätt kunna prestera en egen bedömning av

de grundläggande budgetpolitiska frågorna. Det skulle bli bättre möjligheter

att hävda alternativa riktlinjer för budgetarbetet, låt vara endast på

ett förhållandevis tidigt stadium av riksdagens budgetbehandling. Genom

riksdagens ställningstagande till finansutskottets utlåtande över finansplanen

skulle fackutskotten få allmänna riktlinjer för sin budgetberedning.

Härigenom bör man kunna få en bättre samordning av riksdagens budgetarbete.

Om den diskuterade ordningen vidare medförde en intresseförskjutning

i riksdagen från detaljer till större frågor i budgetarbetet, så skulle

detta vara en vinning.

Möjligheterna att föra en framgångsrik konjunkturpolitik torde främjas

av att det finns en allmänt spridd kännedom om och förståelse för de samhällsekonomiska

problemen. En beredning i utskott av finansplanen samt

en finansdebatt på grundval därav borde här kunna fylla en viktig funktion,

särskilt i förening med en klarare och mer differentierad presentation

i statsverkspropositionen av budgetens förmodade inverkan på samhällsekonomin

i stort.

På grundval av det anförda föreslår grundlagberedningen att ett ständigt

utskott, lämpligen benämnt finansutskottet, inrättas med uppgift att så

snart som möjligt yttra sig över statsverkspropositionen, särskilt från samhällsekonomiska

synpunkter. Som statsverkspropositionen f. n. är utformad

kan uppgiften beskrivas som en beredning av finansplanen (med bilagor,

bl. a. nationalbudgeten). Denna beredning bör leda fram till ett utlåtande

tidigt under budgetsessionen, kanske omkring en månad efter riksdagens

början. Motioner som under den allmänna motionstiden väcks med yrkanden

om ändringar eller kompletteringar av regeringens uttalanden i finansplanen

bör behandlas i utlåtandet. Detta bör få en allmän och principiell

karaktär och inte innehålla bindande ramar för vare sig de totala utgifterna,

för utgifterna för de enskilda fackutskotten eller för beskattningen.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 40

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

Däremot bör finansutskottet kunna göra allmänna uttalanden om den grad

av restriktivitet som bör iakttas vid utgiftsprövningen. Utskottets utlåtande

över finansplanen bör ligga till grund för en allmän finansdebatt i riksdagen.

Därvid bör riksdagen ta ställning till de uttalanden som utlåtandet

och eventuella reservationer därtill utmynnar i.

Vid granskningen av finansplanen får finansutskottet ta ställning till frågor

om avvägning mellan statsinkomster och statsutgifter, mellan inkomster

av skilda slag — skatter, direkta eller indirekta, och lån — och mellan

utgifter av skilda slag — t. ex. mellan investering och konsumtion.

Även den reviderade finansplanen (kompletteringspropositionen) bör remitteras

till finansutskottet.

I det följande (specialmotiveringen under 38 § RO) kommer grundlagberedningen

att förorda att finansutskottet skall bereda även ärenden av

allmän penning- och valutapolitisk art. I själva verket är det naturligt att

utskottet också i sina utlåtanden över finansplanerna — liksom riksdagen

i finansdebatterna — kan gå in på dessa ämnen. I konjunkturpolitiken kan

det ofta vara fråga om att avväga finanspolitiska medel mot penningpolitiska.

10.3.3 1cke-obligatorisk granskning av utskottsutlåtanden?

Samordning under hand?

Riksdagsmajoriteten bör kunna remittera ett fackutskottsutlåtande till finansutskottet:

här föreligger självfallet ingen fara för missbruk. Som grundlagberedningen

kommer att utveckla närmare i det följande (under 13.2.3)

är läget i viss mån annorlunda i fråga om möjlighet för minoritet att besluta

om remiss. Enligt vad som föreslås där skall remiss till annat utskott

alltid kräva majoritetsbeslut. — En möjlighet för det enskilda fackutskottet

att remittera ärende till finansutskottet skulle kunna leda till att detta

finge en alltför stor arbetsbörda. En rätt för finansutskottet att på eget

initiativ ta upp ett fackutskotts utlåtande till granskning skulle i viss mån

ge finansutskottet karaktär av överutskott och bör redan av detta skäl avvisas.

Grundlagberedningen föreslår f. ö. i det följande (14.3.3) en begränsning

för samtliga utskott av möjligheten att lägga fram förslag i fråga som

är under behandling i riksdagen. Däremot vill beredningen föreslå att fackutskottet

och finansutskottet gemensamt skall kunna bestämma att fackutskottet,

lämpligen med eget yttrande, skall överlämna ett ärende till finansutskottet

för fortsatt beredning (se vidare under 13.2.1).

Finansutskottet bör vid sin prövning i första hand utgå från riksdagens

ställningstagande till finansplanen. Givetvis skall det också beakta konjunkturutvecklingen

därefter och de budgetbeslut som riksdagen redan har

fattat. Finansutskottet skall dock inte bara se till de samhällsekonomiska

och fördelningspolitiska sidorna av saken. Dess utlåtande skall liksom fackutskottets

leda fram till ett förslag till beslut i det av fackutskottet behandlade

ärendet.

De nu förordade reglerna om granskning hos finansutskottet utgör en

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

viktig del av det rättsliga underlaget för utskottets deltagande i budgetprövningen.

Grundlagberedningen anser det emellertid troligt att dé formella

granskningsmöjligheterna kommer att utnyttjas sällan. Man kan förmoda

att finansutskottets ledamöter till stor del kommer att verka genom

underhandskontakter med ledamöter i fackutskotten; erfarenheterna från

det norska stortinget talar för att så kommer att ske.

För att finansutskottet och dess ledamöter skall kunna utöva inflytande

på budgetbehandlingen måste utskottet noga följa konjunkturutvecklingen

samt fackutskottens och riksdagens ställningstaganden i budgetfrågor. Utskottet

bör under budgetsessionen sammanträda ofta för information och

överläggning om det ekonomiska läget. Utskottet bör också kontinuerligt

låta upprätta och distribuera sammanställningar över budgetläget. Finansutskottet

bör kunna på eget initiativ föreslå ändrade allmänna riktlinjer

för det pågående budgetarbetet i riksdagen (se närmare under 14.3.3).

Det bör lämpligen ankomma på finansutskottet att ställa samman förslaget

till riksstat och underställa det riksdagen för fastställelse.

10.3.4 Finansutskottets ställning och sammansättning

Grundlagberedningen anser att finansutskottets befogenheter i fråga om

samordningen av budgetbehandlingen bör komma till uttryck i RO. Där

hör också utskottets kompetens i fråga om statens penning- och kreditpolitik

anges. Dessutom bör finansutskottet liksom övriga utskott ha ansvaret

för beredningen av vissa andra ärenden. I denna del bör finansutskottets

kompetens regleras i föreskrifter med karaktär av arbetsordning (se bilaga

3). Genom att finansutskottet får det primära ansvaret för vissa beredningsuppgifter

betonas att det inte är någon överinstans. I likhet med

de andra ständiga utskotten bör finansutskottet väljas av kammaren.

Samordningsuppgifterna kommer att ställa stora krav på ledamöterna

i finansutskottet. Man kan förutse att riksdagspartierna där kommer att

placera dem av sina medlemmar som har särskilt stor insikt i och särskilt

stort intresse för ekonomiska problem. Utskottet bör därigenom kunna

förvärva stor auktoritet. Grundlagberedningen förutsätter att finansutskottet

förses med ett effektivt sekretariat. I varje fall torde finansutskottet bli

ett mer verksamt instrument för samordning än budgetdeputerade. En skillnad

i förhållande till budgetdeputerade är att finansutskottet i likhet med

andra utskott kommer att vara valt av och ansvarigt inför riksdagen direkt.

Det får redan därigenom en mera oberoende ställning gentemot de

andra utskotten än budgetdeputerade har.

De politiska konsekvenserna av den tänkta samordningen är svåra, att

överblicka. Å ena sidan får de partier som står utanför regeringen bättre

möjligheter att kritisera regeringens budgetförslag och att hävda alternativa

förslag, å andra sidan kan samordningen göra det lättare för regeringen

att påvisa brister i ändringsförslag och därigenom snarast stärka regeringens

grepp över budge Lbehandlingen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1970

10.4. Konsekvenserna för den nuvarande remissdebatten m. m.

En utskottsberedning av finansplanen och en därpå följande finansdebatt

kan knappast undgå att påverka utformningen av den nuvarande s. k. remissdebatten.

Även forfattningsutredningen (FU) var inne på spörsmålet

om konsekvenserna för remissdebatten av en allmän finansdebatt (SOU

1963:18 s. 89—90). Remissdebatten borde enligt FU delas upp i två debatter,

en allmän politisk debatt vid riksdagsårets början (i oktober enligt

FU:s förslag) och en finansdebatt i anslutning till utskottsbetänkandet

över finansplanen och nationalbudgeten. Det blev vidare enligt FU tillfälle

till finansdebatt i anslutning till samma utskotts betänkande om granskningen

av riksbankens verksamhet (penning- och valutapolitiken) samt utskottets

betänkande om finansplan och nationalbudget i kompletteringspropositionen.

Sedan erfarenhet vunnits av den föreslagna ordningen kunde

det enligt FU finnas anledning att överväga en samordning av debatten om

statsverkspropositionens finansplan och nationalbudget samt debatten om

penning- och valutapolitiken.

Finansdebatten torde, såvitt man nu kan se, knappast kunna äga rum

förrän tidigast omkring mitten av februari. Enligt grundlagberedningens

mening vore det mindre lyckligt att under sådana förhållanden ta bort varje

motsvarighet till den nuvarande remissdebatten. Man får beakta att den

enskilde riksdagsledamotens praktiska möjligheter att komma till tals i

kammardebatterna kan bli mindre i den nya riksdagen än i den nuvarande.

Vidare torde en inledande allmän debatt i varje fall få hållas de år då nyvald

riksdag samlas första gången. Å andra sidan vore det inte heller tillfredsställande

om två stora debatter om i stort sett samma saker skulle

hållas med endast cirka en månads mellanrum. Grundlagberedningen förordar

att man prövar följande. En allmän politisk debatt hålls, snarast möjligt

efter riksdagens början. Från debatten bör i görligaste mån uteslutas

de ämnen som skall behandlas i finansdebatten. Ungefär en månad senare

äger debatten i anledning av finansutskottets utlåtande över finansplanen

rum.

Om grundlagberedningens nu angivna förslag visar sig genomförbart bör

man få två debatter som var för sig är mera överskådliga än den nuvarande

remissdebatten. Skulle däremot erfarenheterna av den föreslagna ordningen

visa sig otillfredsställande finge man troligen närmast överväga

möjligheterna att tidigarelägga finansdebatten något samt — utom efter nyval

— slopa den inledande allmänna politiska debatten. En variant vore

att, utan att flytta finansdebatten, låta höstsessionens allmänna politiska

debatt i ökande utsträckning övertaga remissdebattens traditionella roll.

Som FU påpekade blir det tillfälle till finansdebatt också i anledning av

utskottsbetänkandena över riksbankens verksamhet och kompletteringspropositionen.

FU:s tanke på en samordning av årets första finansdebatt med

debatten i anledning av utskottsbetänkandet över riksbankens verksamhet

är enligt grundlagberedningens mening värd att närmare överväga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

Sb

11

Den lagtekniska regleringen av utskottsorganisationen

11.1. Frågans innebörd

Tidigare har förutsatts att utskotten i en ny organisation liksom hittills i

allmänhet kommer att vara ständiga i den bemärkelsen att i princip samma

utskott tillsätts från riksdag till riksdag och att dessa utskott och deras

kompetensområden finns angivna i författning. Fråga är nu i vad mån bestämmelserna

om utskottsorganisationen skall tas upp i regeringsformen, i

riksdagsordningen eller i författning, som har karaktär av arbetsordning

(såsom riksdagsstadgan).

Mycket talar för att riksdagsordningen vid en framtida reform inte kommer

att behålla egenskapen av grundlag. Detta var författningsutredningens

förslag. Utredningen föreslog emellertid tillika att riksdagsordningen skulle

kunna ändras endast genom beslut i samma ordning som grundlag eller

också genom ett beslut av riksdagen med kvalificerad majoritet. Vid denna

delreform måste grundlagberedningen utgå från RO: s nuvarande karaktär

av grundlag, och något slutligt ställningstagande till fördelningen av författningsstoffet

angående utskotten mellan RF, RO och annan författning

kan därför inte göras nu. De synpunkter, som nedan anförs, torde emellertid

i stor utsträckning kunna bli vägledande för den lagtekniska regleringen

av utskottsväsendet också i samband med en total författningsreform.

11.2. Gällande ordning, utländsk rätt, m. m.

Det svenska utskottsväsendet är enligt gällande ordning i detalj reglerat

i grundlag, låt vara att fördelningen av ärenden mellan lagutskotten och

mellan statsutskottets avdelningar inte alls är angiven i författning. Här

hänvisas till framställningen under 2.1.1. Författningsutredningen räknade i

sitt förslag till regeringsform, 6 kap. 11 §, upp de ständiga utskotten. I

förslaget till riksdagsordning, 3 kap., angavs i huvudsak, hur ärendena skulle

fördelas mellan utskotten.

I flertalet främmande författningar meddelas inga som helst bestämmelser

om utskottsorganisationen; inte ens allmänna riktlinjer för berednings
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1970

verksamheten är angivna. Bestämmelser i ämnet ges i representationens eller

kamrarnas arbetsordning och kan följaktligen ändras när som helst utan

att några speciella villkor behöver vara uppfyllda. Så är fallet i Danmark

och Norge.

Beträffande departementsindelningens rättsliga reglering gäller för närvarande

enligt 5 § RF efter en år 1941 slutligt antagen grundlagsändring

att statsdepartement skall finnas till det antal som bestäms genom lag. Departementens

benämningar och fördelningen av ärendena departementen

emellan bestäms enligt samma lagrum av konungen genom en stadga. Före

1941 var departementsindelningen hårdare bunden av bestämmelser i grundlag

och lag. Av förarbetena till den 1941 vidtagna ändringen i RF framgår,

att den motiverades av behovet av enklare och smidigare former för genomförande

av organisatoriska förändringar inom statsrådet och Kungl. Maj :ts

kansli.

11.3. Grundlagberedningens överväganden

Tydligt är att utskottsorganisationen, inbegripet den närmare fördelningen

mellan de fasta Utskotten av ärendena, måste komma till uttryck i författning

av något slag. En ordning, enligt vilken utskotten och deras beredningsuppgifter

är förankrade i grundlag, ger naturligtvis eftertryck åt den

stabilitet, söm åsyftas med ett system med ständiga utskott. Med en fackutskottsindelning

är emellertid en så långtgående grundlagsreglering mindre

väl förenlig. De problemkomplex, som står i den politiska diskussionens

mitt, växlar från tid till annan i takt med samhällsutvecklingen. I belysning

härav ter det sig angeläget att utskottsorganisationen lätt kan anpassas till

blika ärendegruppers växlande omfattning och svårighetsgrad. I den mån

fördelningen av ärenden mellan utskotten görs avhängig av departementsindelningen,

föreligger tydligen ett behov att emellanåt och stundom med

kort varsel kunna ändra kompetensfördelningen utskotten emellan.

Starka skäl talar således för att den närmare utformningen av utskottsorganisationen

anges i en författning, som utan dröjsmål kan ändras av riksdagen.

Vidare vore det otillfredsställande, om bestämmelser, beträffande

vilka man på förhand kan säga att de relativt ofta kommer alt ändras, skulle

få sin plats i en författning med riksdagsordningens karaktär. Fastställs

kompetensfördelningen mellan utskotten i stället i riksdagsstadgan eller

därmed jämställd författning, lär man också kunna gå längre i precisering

av varje utskotts beredningsområde än om gränserna anges i RO.

Naturligtvis är det alltjämt ett önskemål att viss kontinuitet och stadga

i utskottsorganisationen bevaras. Detta önskemål lär emellertid komma att

bli tillgodosett utan att särskilda spärrar mot ändringar i den författningsmässiga

regleringen behöver uppställas. För denna slutsats talar bl. a. erfarenheterna

från vad som förekommit i fråga om fördelningen av ärenden

mellan lagutskotten inbördes samt mellan statsutskottets avdelningar.

Vid övervägande av det anförda bär grundlagberedningen kommit till

den uppfattningen att utskotten, deras beredningsuppgifter och antalet leda
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 1970

möter i de skilda utskotten i allmänhet inte bör anges i grundlag. Så länge

riksdagsordningen har karaktär av grundlag, bör regleringen i angivna

hänseenden i stället göras i arbetsordning (eller liknande) för riksdagen.

Med denna ståndpunkt blir frågan om den närmare indelningen i utskott

tekniskt sett en intern angelägenhet för riksdagen.

Emellertid bör regeringsformen och riksdagsordningen inte helt sakna

stadganden angående utskottsorganisationen. Skäl talar nämligen för att

man söker skapa garantier för att inte utskottsväsendet utan djupare överväganden,

genom ändringar i arbetsordningen, förlorar sin grundkaraktär.

Huvuddragen i systemet bör därför fixeras genom rambestämmelser i RF

och RO. Härigenom får riksdagsminoriteten ett starkare skydd mot att de

fördelar, som beredningen i fasta utskott är tänkt att ge, berövas den. I

RF kan man inskränka sig till att slå fast att riksdagen skall tillsätta utskott

för beredning av ärenden. Utförligare bestämmelser får sin plats i

RO. Av denna bör sålunda framgå att riksdagsärendena i regel skall beredas

i utskott, som är bildade i förväg enligt bestämmelser i arbetsordning (s. k.

ständiga utskott). Föreskrift bör ges om ett visst lägsta antal sådana utskott,

så att syftet med beredningstvånget säkerställs. Vidare bör fackindelningsprincipen

lagfästas. Av stor betydelse för små partier är att ledamotsantalet

i utskotten inte utan vidare sänks; ett minimiantal bör därför

stadgas i RO. RO bör också innehålla bestämmelser om möjlighet att tillsätta

extra utskott och om sammansatta utskott. Härtill kommer givetvis

vissa andra regler om utskotten, som inte gäller den organisatoriska uppbyggnaden.

Endast om speciella skäl kan åberopas, bör ett enskilt utskott anges i RF

eller RO. Med hänsyn till den betydelse, som man har tillmätt inrättandet

av finansutskottet för möjligheten att övergå till ett fackutskottssystem

utan vådor för utgiftsprövningen, skulle det kännas som en brist, om RO

saknade stadgande om utskottet och dess grundläggande uppgifter. Med

tanke på den roll som tillagts konstitutionsutskottet i RF i fråga om den

konstitutionella kontrollen, förefaller det nödvändigt att presentera utskottet

i det lagrum i RF, som enligt vad tidigare sagts skall uppta bestämmelse

om utskott i riksdagen. Konsekvensen synes då kräva att konstitutionsutskottet

inte heller förbigås i RO.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

12 Närmare riktlinjer för utskottsbildningen

De huvudprinciper för utskottsbildningen, som tidigare angivits, måste

kompletteras med en del andra synpunkter och önskemål.

12.1. Särskilda uppgifter, som åvilar utskott

Särskilda uppgifter, som åligger utskott vid sidan av de egentliga beredningsuppgifterna,

får beaktas vid indelningen i utskott. Konstitutionsutskottet

bör sålunda, som ovan förutsatts, med hänsyn till uppgiften att granska

regeringsarbetet få sin motsvarighet i en ny organisation.

Utredningen angående riksdagens revisorers verksamhet föreslog i sitt

år 1967 avgivna slutbetänkande alt den nuvarande revisorsinstitutionen

skulle ombildas till ett riksdagens revisionsutskott, organiserat på tre avdelningar.

I sitt utlåtande över betänkandet avstyrkte konstitutionsutskottet

(1967: 60) förslaget. Konstitutionsutskottet prövade därvid förslaget utifrån

de effektivitetssynpunkter, som i första hand varit bestämmande för

utredningen, men antecknade, att de konstitutionella synpunkterna inrymde

väsentliga principiella aspekter. — Riksdagen beslutade i enlighet med vad

konstitutionsutskottet hemställt.

Anledning saknas att nu frångå den bedömning riksdagen sålunda gjort

angående lämpligheten av att inrätta ett särskilt revisionsutskott. Som konstitutionsutskottet

påpekade, skulle ett dylikt utskott få en från de andra

ständiga utskotten avvikande karaktär, därigenom att utskottet inte alls

eller endast i mycket ringa mån skulle komma att syssla med beredning

av ärenden, i vilka riksdagen har att fatta beslut.

12.2. Sammanlagda antalet utskottsplatser

Det sammanlagda antal utskottsplatser, som eftersträvas, påverkar utskottsorganisationens

uppbyggnad. Frågan gäller vilket antal ordinarie utskottsplatser

som är önskvärt med tanke på riksdagsledamöterna och deras

sysselsättning. Krav med hänsyn härtill får sedan vägas mot andra synpunkter

på antalet utskott och antalet ledamöter inom varje utskottsenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1970

12.2.1. Nuvarande förhållanden och frågans tidigare behandling

För närvarande uppgår antalet utskottsplatser till 97 i vardera kammaren.

Förhållandet mellan antalet riksdagsledamöter och antalet utskottsplatser

utgör i första kammaren 1,56 och i andra kammaren 2,40. Enligt författningsutredningens

enkammaralternativ skulle riksdagen bestå av 290 ledamöter.

Utredningen föreslog att antalet utskottsplatser skulle vara 171. Detta

innebär att mot varje ordinarie utskottsplats skulle svara 1,70 riksdagsledamöter.

Riksdagens organisationsutredning 1965 (s. 48 i betänkande, fogat

till KU 1965:47) ansåg det möjligt att öka antalet utskottsplatser i

första kammaren med högst sexton, till 113. Relationen mellan antalet ledamöter

och antalet utskottsplatser skulle i så fall ha blivit 1,34. Enligt

den partiella författningsreformen 1968—1969 kommer för enkammarens

350 ledamöter att finnas 235 utskottsplatser, vilket motsvarar en kvot av

1,49 ledamöter per utskottsplats. Detta innebär en relativt stor ökning av

platserna i jämförelse med nuvarande relation i andra kammaren och en

mindre ökning jämfört med relationen i första kammaren.

Riksdagsledamöternas utskottssysselsättning har under årens lopp varit

föremål för diskussion vid återkommande tillfällen. De skäl som har framförts

i diskussionen kan sammanfattas sålunda. För en ökning har åberopats

att man i görligaste mån bör ta i anspråk ledamöternas arbetskraft,

erfarenhet och politiska intresse. För att en riksdagsledamot skall kunna

öva inflytande på ärendenas avgörande torde det, har man sagt, praktiskt

taget vara en förutsättning att han har utskottsplats. Ledamöterna har vidare

befogat krav på en varaktig och aktiv sysselsättning under sessionerna.

Med tanke på att ledamöterna i enkammarriksdagen får sina möjligheter

att framträda i plenidebatterna beskurna, blir det än mera angeläget

att de får förbättrade möjligheter att delta i utskottsarbetet. Mot krav på

fler utskottsplatser har främst åberopats behovet av suppleanter.

Konstitutionsutskottet ansåg i sitt betänkande över förslaget till partiell

förfatlningsreform (1968: 20 s. 17—18) att det var i hög grad angeläget att

ledamöterna i den nya riksdagen fick i jämförelse med vad som nu gäller

förbättrade möjligheter att delta i utskottsarbetet. Utskottet synes närmast

ha varit böjt för att man borde öka antalet utskottsplatser utöver 235.

12.2.2. Grundlagberedningens synpunkter

I samband med en fullständig översyn av RO får prövas, om i framtiden

ersättare skall finnas för riksdagsledamöterna eller vissa kategorier av dem.

T ett förslag angående utskottsväsendet, avsett att kunna genomföras redan

under den nya riksdagens första mandatperiod, måste man emellertid utgå

från att regler om dylika ersättare saknas. Beaktas måste då att ett visst

antal ledamöter, uppskattningsvis 20, främst talmannen och statsrådsledamöter,

kommer att stå utanför utskottsarbetet.

Grundlagberedningen har i och för sig sympati för en viss ökning av

sammanlagda antalet ordinarie utskottsplatser utöver vad som bestämdes

1968—1969. Den punkt, till vilken tvekan inför en sådan ökning knyter sig,

gäller nu, som då frågan tidigare varit under diskussion, behovet av supp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

leanter. Till belysning av problemet skall anföras ytterligare några siffror.

Frånräknas i första kammaren, vars suppleanter är hårdare tyngda än

medkammarens, de ledamöter som inte kan ha utskottsplats, och antar man

att ingen ledamot har mer än en ordinarie utskottsplats, finner man att

mot varje ledamot, som endast kan få suppleantplats i utskott, svarar 2,2

ordinarie utskottsplatser. Motsvarande tal i enkammarrriksdagen enligt den

partiella reformen blir 2,5 utskottsplatser, ökas antalet utskottsplatser i den

nya riksdagen till exempelvis 255 svarar mot varje »suppleantplats» 3,4

ordinarie utskottsplatser.

Då det gäller att bedöma i vad mån antalet suppleanter kan begränsas i

förhållande till vad som nu gäller, bör uppmärksammas att sammanslagningen

av de båda kamrarna till en möjliggör ett bättre och smidigare utnyttjande

av suppleanterna. Delta får illustreras med ett tänkt exempel. Antag

att ett parti i ett utskott bär fyra ledamöter, två från vardera kammaren.

Från varje kammare finns suppleanter till samma antal som de ordinarie

ledamöterna. Då suppleant från en kammare ej brukar ersätta ledamot

från den andra kammaren, har varje utskottsledamot från partiet i

fråga två suppleanter att tillgå. Slås emellertid de båda kamrarna samman

till en, kan partiets fyra suppleanter ersätta vem som helst av partiets fyra

ordinarie ledamöter i utskottet.

I viss mån synes det möjligt att genom en fastare ordning och planering

i fråga om utskottens sammanträden minska frekvensen av ledigheter. Behovet

av suppleanter blir i övrigt beroende på i vad mån man är villig att

godta att de ordinarie ledamöterna uteblir från sammanträdena. Konstitutionsutskottet

uttalade i ovannämnda betänkande (s. 18) att utgångspunkten

skall vara att ledamöterna deltar i utskottsarbetet och inte uteblir

utan starka skäl. Häri kan beredningen instämma. Man kan å andra sidan

inte bortse från att det från rekryteringssynpunkt och med hänsyn till riksdagens

arbete är till gagn att riksdagsledamöterna i viss utsträckning kan

fullgöra kommunala och andra uppdrag i sina hemorter. Även om detta

beaktas vid detaljplaneringen av riksdagens arbete, kan det inte undvikas

att sådana engagemang drar med sig vakanser i utskotten. Här må också

erinras om riksdagsledamöternas uppdrag i t. ex. Nordiska rådet, Europarådet

och FN. Försiktigheten bjuder att antalet riksdagsledamöter, som står

till förfogande som enbart suppleanter, inte beskärs kraftigt.

Ett slutligt ställningstagande måste nödvändigtvis bero på en skönsmässig

avvägning av olika inverkande synpunkter. Grundlagberedningen anser

för sin del alt sammanlagda antalet ordinarie platser i utskott å ena sidan

inte bör understiga vad som fastställdes genom reformen 1968—1969, 235,

och å andra sidan, till dess vidare erfarenheter vunnits, inte överstiga 250.

Beaktas att vissa ledamöter inte kan delta i utskottsarbetet, kommer då

minst 80 ledamöter stå till förfogande som enbart suppleanter.

Vid val till andra kammaren har, grovt räknat, i allmänhet 75 procent av

ledamöterna återvalts. Blir 75—80 procent av ledamöterna återvalda i enkammarriksdagen,

kommer 260—280 ledamöter att kvarstå från en mandatperiod

till en annan. Av dessa kan ungefär 20 inte komma i fråga för ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

skottsplacering. Med beredningens ställningstagande till totala antalet utskottsplatser

kommer således de flesta av de riksdagsledamöter, som kvarstår

i riksdagen efter sin första mandatperiod, att därefter kunna få ordinarie

plats i utskott.

Ett utrikesutskott kommer med säkerhet att ingå också i den nya organisationen.

Ovan har i antalet utskottsplatser generellt räknats in också de

platser som belöper på utrikesutskottet. När frågan om antalet utskottsplatser

tidigare diskuterats, har man dock vanligen bortsett från ledamöterna i

utrikesutskottet. Skälet härtill är det nuvarande utrikesutskottets ganska

ringa arbetsbörda och det förhållandet att ledamöterna i utskottet i allmänhet

antingen är partiledare eller också jämsides har plats i annat utskott.

Utrikesutskottet i den nya organisationen får emellertid en annan karaktär

och ökade arbetsuppgifter. Man kan därför anta att ledamöterna i utskottet

i framtiden inte i samma utsträckning kommer att vara ledamöter i annat

utskott eller tillhöra kategorin partiledare. För detta antagande talar också

att personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden upplöses.

De ledande företrädarna för partierna kan i framtiden tänkas begränsa

sina insatser inom utrikespolitiken till deltagande i utrikesnämnden. Redan

ett oförändrat antal utskottsplatser i den nya organisationen bör under

sådana omständigheter medföra möjligheter till utskottssysselsättning

för fler riksdagsledamöter utanför partiledarkretsen.

Påpekas må slutligen att bl. a. uppdrag som riksdagsrevisor, riksbankseller

riksgäldsfullmälctig och som ledamot i styrelsen för riksdagens

förvaltningsorgan bör komma i beaktande, då det gäller att ta till

vara riksdagsledamöternas arbetskapacitet; sådana uppdrag lär emellertid i

princip inte utesluta deltagande i utskott. (Jämför uttalande av konstitutionsutskottet

i utlåtande 1967: 60, s. 8, angående riksdagens revisorer.)

12.3. Antalet platser i varje utskott

Bestämmandet av antalet platser i varje utskott påverkas — förutom av

önskemålet om utskottssysselsättning för riksdagsledamöterna —- av flera

andra faktorer.

En utgångspunkt är att alla riksdagsärenden skall få en likvärdig beredning.

I konsekvens härmed bör man sträva efter att ge de skilda utskotten

samma antal ledamöter. För att också i övrigt behandlingen skall ske i likartade

yttre former, bör man undvika att bilda utskott, som för att kunna

fullgöra sina arbetsuppgifter måste mera permanent — delvis med undanskjutande

av utskottets plenum — förlägga arbetet till avdelningar.

Om alla partier, som passerat fyraprocentspärren, skall få minst en företrädare

i utskott, måste antalet platser i utskottet uppgå till lägst 25. Ett

så högt ledamotsantal bör inte stipuleras. Men det är viktigt att antalet

platser inte sätts så lågt alt även någorlunda stora partier blir utan utskottsrepresentation.

Inget utskott bör därför ha mindre än 15 ordinarie ledamöter.

Detta synes också vara ett lämpligt antal för att utskotten skall kunna

arbeta i smidiga och effektiva former. Från denna synpunkt bör i vart fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

en övre gräns för utskottens storlek gå vid ungefär 20 platser (ett så högt

antal torde i praktiken komma att väljas i huvudsak bara för särskilt eller

sammansatt utskott).

För att lika röstetal skall undvikas bör utskotten ha udda ledamotsantal.

12.4. Utskottens arbetsbelastning

Arbetsbelastningen bör vara jämn, dels mellan de skilda utskotten, dels

inom varje utskott över hela riksdagsåret. Antalet budgetärenden, som faller

på ett utskott, bör ganska avsevärt understiga det som nu ankommer på

mest belastad statsutskottsavdelning. Sistnämnda synpunkt gör sig främst

gällande, om man vill åstadkomma en utskottsindelning, som är anpassad

till en framtida omläggning av riksdagsåret med budgetbehandlingen förlagd

till höstmånaderna.

De närmare konsekvenserna av en övergång till fackutskott för planeringen

av riksdagsarbetet under vårsessionen med nuvarande uppläggning av

riksdagsåret har delvis berörts ovan under 10.2 och belyses ytterligare av

ett inom beredningens sekretariat upprättat tidsschema för vårsessionen,

bilaga 2. —- Beträffande veckoschemat för riksdagsarbetet hänvisas till vad

beredningen föreslagit i SOU 1967: 26 s. 134.

12.5. Vad avses med ämnesområde?

Utskottsindelningen skall bygga på principen att varje utskott handlägger

alla slags ärenden inom ett visst ämnesområde, vare sig det gäller lagstiftning,

anslag eller annat. Vad som skall förstås med ett sak- eller ämnesområde

är emellertid inte alla gånger klart. Inte nog med att vissa sakområden

delvis griper in i varandra eller är under- respektive överordnade varandra.

En och samma fråga kan uppenbarligen ses ur skilda synpunkter med korsande

indelningsprinciper som följd. Ett ärende om lagstiftning beträffande

barnavårdsnämnder skulle kunna betecknas både som en socialfråga och

en kommunfråga. Och vad som är ett utrikesspörsmål kan ofta samtidigt

hänföras till ämnesområde, dit frågor räknas, vare sig de har beröringspunkter

med utlandet eller ej. Efter vilka sakområden utskotten skall byggas

upp får tydligen bestämmas med ledning av de synpunkter, som beträffande

olika frågor framstår som de dominerande i den politiska diskussionen.

Det är endast en fördel om begreppet ämnesområde i detta sammanhang

inte ges en snäv innebörd. Tanken kan belysas med följande. Beskattningsfrågor

bör som regel, vare sig de angår familje- eller företagsbeskattning

eller beskattning på annat område, liksom nu behandlas inom ett utskott.

(Man kan dock tänka sig fall, t. ex. en av trafikpolitiska skäl betingad omläggning

av fordonsskatten, då en beredning i annat utskott ter sig naturligare.

) Ehuru beskattning ju är en av riksdagens statsrättsliga befogenheter,

synes man mycket väl kunna säga att frågor om beskattning, taxering

och uppbörd tillsammans bildar ett ämnesområde. Ett skatteutskott kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970 93

då tillskapas med stöd av fackindelningsprincipen. Däremot torde det utgöra

ett avsteg från denna grundsats att samla ärenden om civillagstiftning

från olika fält till ett och samma utskott.

Ett särskilt problem utgör de stora ämnesområdena, främst då socialsektorn,

sektorn för utbildnings-, kultur- och kyrkofrågor samt den vida sektor,

som rör näringsliv, arbetsmarknad, regional utveckling, planering i övrigt

och miljövård m.m. Bäst i överensstämmelse med den grundläggande tanken

om indelning efter ämne hade stått att kunna hålla samman alla ärenden

inom en sådan sektor i en beredningsenhet. Grundlagberedningen har

emellertid kommit till den uppfattningen att detta, främst med tanke på

den stora arbetsbelastning, som skulle drabba varje sådan enhet, men också

med hänsyn till önskemålet om utskottssysselsättning för ett ganska högt

antal ledamöter, inte låter sig göra. Från denna utgångspunkt har beredningen

prövat flera olika lösningar och stannat för att föreslå att inom varje

sektor bildas två eller flera utskott vilka vart och ett, liksom andra utskott,

har sitt bestämda ämnesområde. För samråd får utskott med beredningsuppgifler

inom samma sektor först och främst anlita de medel, som härvidlag

står alla utskott till buds och som just beträffande de ifrågavarande utskotten

lär få särskild betydelse. Här hänvisas till framställningen nedan under

13.2. Vidare kan det vara lämpligt att främja sammanhållning och konsekvens

vid beredningen av ärenden inom det större området genom att

låta de berörda utskotten få ett gemensamt kansli. Härigenom torde ett

intimt samarbete mellan utskotten kunna komma till stånd. Lämpligt kan

kanske också vara att använda suppleantsystemet till att i någon mån sudda

ut gränsen mellan utskotten i fråga. Sålunda skulle ledamot i det ena utskottet,

som är särskilt väl insatt i ett visst ämne, hörande till det utskottets

beredningsområde, kunna som suppleant träda in i det andra utskottet, när

där behandlas ett ärende, som har stark anknytning till ämnet.

12.6. Departementsindelningen en utgångspunkt vid utskottsindelningen

Departementsindelningen bör vara en utgångspunkt för indelningen i utskott.

Departementsindelningen torde vara grundad på erfarenhet av vilka

ärenden, som har ett naturligt sakligt samband. Kontakterna mellan ett utskott

och motsvarande departement skulle med en sådan uppbyggnad av

utskottsorganisationen främjas med möjlighet till bättre arbetsplanering.

Vad som kan diskuteras är hur pass nära utskottsbildningen bör anknyta

till departementens verksamhetsområden. För en mera exakt överensstämmelse

kan åberopas det smidiga remissförfarande, som blir följden, och därmed

sammanhängande önskemål att undvika tvister om »rätt» utskott. Å

andra sidan kan utskott, som svarar mot departementen, få för stor eller

för liten arbetsbörda. För att undvika en sådan konsekvens kan man i

andra hand inrikta sig på att inrätta dels vissa utskott, som (två) tillsammans

har samma verksamhetsområde som ett departement, dels andra,

som vart och ett motsvarar två departement. Andra nackdelar av en nära

överensstämmelse mellan utskotts- och departementsindelning kommer

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

emellertid att kvarstå. Det kan sålunda inte vara lämpligt att behöva förskjuta

ärendegrupper mellan utskotten lika ofta som departementsindelningen

enligt erfarenhet ändras. Därjämte kan departementsindelningen, åtminstone

om den överförs till riksdagsutskotten, på en del punkter te sig

mindre rationell. Det är därför grundlagberedningens uppfattning att man

bör söka åstadkomma en indelning av utskotten, som i viss utsträckning

grundas på en i förhållande till departementsindelningen självständig bedömning

av olika ärendens sakliga sammanhang och som därför också kan

tänkas bli mindre känslig för framtida ändringar i departementsindelningen.

Denna indelning bör emellertid få bilda huvudmönstret för utskottsorganisationen

och i tveksamma fall bli avgörande för fördelningen av olika slags

ärenden mellan utskotten. Tilläggas skall att då i detta avsnitt talats om departementsindelningen,

åsyftats denna indelning i allmänhet, inte i första

hand den nuvarande.

12.7. Speciella utskott för vissa lagstiftningsärenden

Tidigare (8.3) har framhållits att mycket talar för att ärenden om lagstiftning

beträffande central civil-, straff- och processrätt också i en ny organisation

bereds tillsammans i ett eller två utskott.

En konsekvent tillämpning av fackindelningsprincipen skulle medföra alt

nästan alla lagstiftningsärenden kom att beredas av de utskott, som har

hand om anslagsfrågor och andra frågor med anknytning till lagstiftningsområdet.

Frågor om avtals- och köprätt skulle t. ex. beredas i ett utskott till?

sammans med handels- och näringsfrågor, frågor om familjerätt i ett socialutskott

och ärenden angående jordabalken i ett utskott, som bereder

mark- och bostadsfrågor.

Den centrala civil-, straff- och processrätten intar emellertid i viss mån

en särställning. Hithörande lagstiftning är upptagen i eller i anslutning till

de olika balkarna i Sveriges rikes lag (giftermålsbalken, ärvdabalken, handelsbalken,

brottsbalken, etc.). Den bildar huvudområdet för justitiedepartementets

och första lagutskottets verksamhet och för domstolarnas rättstillämpning.

Vad först gäller brottsbalken och rättegångsbalken torde något egentligt

problem inte föreligga. Ärenden angående dessa balkar bildar tillsammans

med frågor om domstols-, åklagar- och polisväsendena samt kriminalvården

ett ganska naturligt ämnesområde. Visserligen har kriminalpolitiken

nära samband med andra sociala frågor, men påföljdslagstiftningen kan

svårligen skiljas från brottskatalogen.

Vad därefter gäller den civilrättsliga delen av den ifrågavarande lagstiftningen,

däri inräknat utsöknings- och konkursrätt, kan å ena sidan sägas

att dess anknytning till bestämda sakområden ofta är ganska svag. Med

detta sammanhänger att hithörande lagfrågor i stor utsträckning framstår

som politiskt eller i vart fall partipolitiskt oomstridda. Å andra sidan följer

den civilrättsliga lagstiftningen på skilda områden i viss mån likartade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr kO år 1970 95

principer. Ett behov av överblick över hela detta lagstiftningsfält föreligger

onekligen.

Vad nu sagts torde kunna vara skäl att -—- med avsteg från fackindelningsgrundsatsen

—- förlägga beredningen av ärenden om den centrala civilrätten

samt utsöknings- och konkursrätten till antingen det utskott, som

enligt ovan bör handlägga frågor om domstolsväsendet m. m. eller till ett

speciellt civillagsutskott.

Frågan blir då vilka civilrättsliga lagstiftningsärenden, som bör hänvisas

till ett lagutskott. Så mycket kan sägas att en begränsning får ske till lagfrågor,

som hör till justitiedepartementets verksamhetsområde. Man skulle

å andra sidan också kunna låta utskottets kompetens omfatta samtliga

ärenden beträffande frågor, som handläggs inom nämnda departement och

som över huvud kan inordnas under kategorin civillagstiftning. Härigenom

skulle remissförfarandet inom riksdagen underlättas. Emellertid skulle en

dylik, mekanisk regel för gränsdragningen säkerligen inte så sällan få till

följd att ärende om lagstiftning i fråga med nära anknytning till ett fackutskotts

sakområde skulle komma att beredas av lagutskottet. Detta förhållande

skulle i icke önskvärd grad verka uttunnande på indelningen i utskott

efter ämne. Rent allmänt kan sägas, att utvecklingen bör gå i riktning

mot integration av lagstiftningen med övriga uppgifter inom ett sakområde.

Det är därför att förorda alt lagutskottets behörighetsområde sätts

snävare än justitiedepartementets på det civilrättsliga fältet. Någon helt

klar gräns mellan lagutskottets och fackutskottens beredningsområden kan

då ej dras. Detta behöver emellertid i längden inte vara en nackdel; det blir

lättare att smidigt anpassa fördelningen efter den utveckling, som nyss antytts.

I stor utsträckning och som en utgångspunkt kan man reda sig med

det yttre kriterium, som ligger i en lags placering i lagboken i eller i anslutning

till de olika balkarna. I övrigt får sådana faktorer som lagens starkare

eller svagare anknytning till ett visst sakområde och dess karaktär av

specialreglering fälla utslaget. Är en lagstiftningsprodukt ett instrument —

kanske ett av flera — för att genomföra en bestämd politik från statens sida,

torde skälen för beredning i fackutskott ofta väga över. Som exempel på

vad som avses kan nämnas att fråga om den nya jordabalken bör handläggas

av lagutskottet, ärende om fastighetsbildningslagen och fråga om hyresreg-.

lering av det utskott, som bereder ärenden om markanvändning och bostäder.

En fråga om ändring av köplagen eller avtalslagen bör tillkomma lagutskottet,

medan beredningen av lagstiftning rörande konkurrensbegränsning

eller illojal konkurrens, kanske också beträffande bolag, bör ankomma på

ett näringsutskott (el. likn.). I formellt hänseende bör man, till underlättande

av remissförfarandet, i författning ange de civilrättsliga ämnen, som

i första hand och i regel skall tillhöra lagutskottets beredning. Den grad av

utförlighet, med vilken de nuvarande lagutskotten angivit grunderna för fördelningen

av lagärenden mellan sig, torde kunna stå som förebild. Skulle

kompetensangivelsen i något fall bli för vidsträckt, kan undantag till förmån

för berörda fackutskott göras med stöd av en liberal uppmjukningsregel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

12.8. Utkast til] ny utskottsorganisation

Vissa av de riktlinjer för utskottsbildningen, som angivits i det föregående,

bör komma till uttryck i RO. Accepterar statsmakterna grundlagberedningens

förslag till omdaning av utskoltsväsendet, ankommer det därefter på

riksdagen själv att genom bestämmelser i riksdagsstadgan eller annan dylik

författning utforma den nya utskottsorganisationen inom ramen för de

bestämmelser som upptagits i RO. De övriga synpunkter på utskotlsindclningen,

som beredningen i det föregående anlagt, får antas bli beaktade därvid.

Inom beredningen har gjorts upp ett utkast till ny utskottsindelning,

vilket jämte vissa kommentarer redovisas som bilaga 3 till betänkandet. Beredningen

har därvid givetvis måst utgå från nuvarande departementsindelning.

Skulle denna i en framlid komma att förändras, bör detta påverka

riksdagens beslut om utskottsorganisationens utformning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

97

13

Beredning av ärenden, som berör flera utskotts

kompetensområden

Det förhållandet att ett ärende omfattar konstitutionellt skilda moment

hindrar i ett fackutskottssystem inte att ärendet i sin helhet bereds inom

ett utskott. Men det kan med en sådan utskottsindelning — lika litet som i

något annat system, där inte indelningen bygger på helt formella kriterier

— inte undvikas att ett ärende ibland bär samband med mer än ett utskotts

beredningsuppgifter. Fråga uppkommer då hur genom beslut i det särskilda

fallet de svårigheter skall kunna bemästras, som är förbundna härmed.

13.1. Till vilket utskott skall ett ärende först remitteras? överlämnande till

annat utskott

Samtliga ärenden bör från början remitteras av kammaren direkt till utskotten.

Främst i de fall, då utskott har bildats efter indelningar på olika plan, får

man räkna med möjligheten av att ett ärende i sin helhet faller under

beskrivningen av mer än ett utskotts kompetensområde. En tullfråga kan

t. ex. höra till verksamhetsområdena både för ett utrikesutskott och för ett

utskott för bevillningsfrågor. En handelsrättslig lagstiftningsfråga kan ingå

i beredningsuppgifterna för såväl ett civillagsutskott som ett utskott för

närings- och handelsfrågor. I sådana fall får ärendet hänskjutas till det

utskott, som har att bevaka de synpunkter, som i första hand kräver

beaktande i frågan.

I de nyss nämnda fallen har förutsatts att det knappast varit möjligt

att dela ärendet mellan två utskott. Ett ärende kan emellertid tänkas innehålla

moment, som var för sig faller under skilda utskotts beredning. För

närvarande stadgas visserligen i 55 § 1 mom. RO beträffande motion förbud

att i en skrift sammanföra flera »mål av olika beskaffenhet». Stadgandet synes

ha sitt berättigande också i framtiden. Yrkanden i frågor, som inte har

något samband med varandra, bör nämligen framställas i skilda motioner.

Däremot kan bestämmelsen inte ges den innebörden att en motion i rimligt

7 — Dihang till riksdagens protokoll 1970. 1 sand. Nr 40

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majrts proposition nr 40 år 1970

avgränsad fråga skall behöva delas upp i två motioner, därför att frågan befinner

sig i gränsområdet mellan två utskott i den nya organisationen. — Något

förbud att sammanföra »mål av olika beskaffenhet» gäller inte beträffande

propositioner.

Proposition, som tangerar flera utskotts beredningsområden, har hittills

inte så sällan delats mellan utskotten. Också beträffande motioner förekommer

någon gång en sådan uppdelning av beredningen. Dylika delningar

leder emellertid till praktiska olägenheter och är i dålig samklang med

grundtankarna om överblick och sammanhållning i riksdagens beredningsarbete.

Grundlagberedningen föreslår därför ett förbud i RO att hänvisa

ett och samma ärende till mer än ett utskott, om inte synnerliga skäl föranleder

det. Förbudet skall givetvis inte gälla statsverkspropositionen. Ett

ärende, som har beröringspunkter med två eller flera utskott, får hänvisas

till det utskott inom vars kompetensområde ärendets tyngdpunkt förefaller

att ligga. En följd av förbudet att dela ärende torde bli, att vissa utskotts

behörighetsområden i gränsfältet i praktiken delvis kommer att täcka varandra.

Som komplettering till förbudet att dela ett ärende mellan utskott och

för att riksdagen alltid — utan hinder av vad som stadgats om ärendenas

fördelning — skall kunna hänvisa ett ärende till det utskott, där det ur

saklig synpunkt bäst tycks höra hemma, bör finnas en »uppmjukad remissregel»

av liknande slag som den, som nu återfinns i 36 § RO. Regeln bör

kunna liberaliseras ytterligare, så att vid stark arbetsbelastning för ett utskott

ärende inom dess beredningsområde kan hänvisas till annat utskott

med närbesläktade beredningsuppgifter.

Med grundlagberedningens förslag blir frågan om vilket utskott ett ärende

skall hänvisas till i än högre grad än för närvarande ett praktiskt och

inte ett »statsrättsligt» problem. Detta hindrar inte att ett utskott, som fått

ett ärende remitterat till sig, kan finna att ärendet hellre borde beredas av

annat utskott.

För närvarande finns bestämmelser om återlämnande av ärende från utskott

i riksdagsstadgan. Återlämnande sker till kamrarna och kan komma

i fråga, dels då utskott finner att annat utskott enligt remissreglerna bör

bereda ärendet (17 §), dels då tillsättandet av särskilt utskott (18 § 1

mom.) eller avlämnandet av en proposition (18 g 2 mom.) anses böra föranleda

annan tillämpning av remissreglerna. Kamrarna beslutar, om frågan

skall beredas av samma utskott eller överlämnas till annat.

Författningsutredningen föreslog (3 kap. 11 § förslaget till RO) en generell

regel, enligt vilken utskott, som anser att till utskottet hänvisat ärende

ej bör beredas av detta, skall göra anmälan därom till riksdagen, som beslutar,

huruvida ärendet skall hänvisas till annat utskott.

Ett formligt återlämnande av ett till utskott remitterat ärende förekommer

numera sällan. En viss omfördelning mellan utskotten sker i stället

under hand genom ändring av remissbesluten innan kamrarnas protokoll

justeras. Det synes i fortsättningen utan olägenhet kunna genom uttrycklig

bestämmelse överlåtas åt berörda utskott att överenskomma, om ett ärende

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

99

skall överflyttas till annat utskott än det, till vilket remiss ursprungiigen

skett. Genom att uppställa samtycke från det mottagande utskottet som

villkor för överflyttning lär man förebygga varje praktiskt beaktansvärd

risk för missbruk. Av särskild betydelse torde ett dylikt smidigt förfarande

för överflyttning av ärende bli för de utskott, som har beredningsuppgifter

inom samma större sektor. Dessa utskott får härigenom möjlighet att,

utan att behöva anlita det mera omständliga förfarande, som ett återlämnande

till kammaren skulle innebära, göra avsteg från reglerna om ärendenas

fördelning utskotten sinsemellan för att utjämna arbetsbördan mellan

utskotten eller för att låta ett visst ärende beredas av det av utskotten,

som har den uppkomna frågan mest aktuell.

Att möjligheten att hänskjuta ett ärende från ett utskott till ett annat kan

tas i anspråk också i annat syfte än att justera de ursprungliga remissbesluten

skall strax beröras.

13.2. Hur skall synpunkter från mer än ett utskott kunna tillföras

beredningen?

I många fall kan det komma att förhålla sig så att ett ärende inom det fasta

utskott, som enligt reglerna ovan i första hand får ärendet på sin lott, inte

kan väntas bli tillräckligt skärskådat från alla de synpunkter, som man anser

bör anläggas. Särskilt om två utskott har att bevaka mot varandra stående

synpunkter, kan så bli fallet. Det bör därför öppnas vägar att tillföra

ett ärende synpunkter från skilda utskott. Införs ett principiellt förbud

att dela ärende mellan utskott, blir behovet av andra åtgärder för gemensam

beredning större.

13.2.1. Utskott överlämnar ärendet till annat utskott

Ovan har antagits att ett utskott kan vilja lämna över ett ärende till annat

utskott, eftersom det finner att ärendet i sin helhet rätteligen bör beredas

av det senare utskottet. Samma möjlighet bör emellertid stå till buds för

utskott, som väl anser sig ha synpunkter att anlägga på frågan men som

finner att det slutliga ställningstagandet på beredningsplanet bör göras med

beaktande av synpunkter, som det ankommer företrädesvis på annat utskott

att bevaka. Det första utskottet kan då med eget yttrande vidarebefordra

ärendet till det andra utskottet. Det får ankomma på detta senare

utskott att — under hänsynstagande till vad det första utskottet anfört —

avge utlåtande till kammaren. Vid detta utlåtande fogas det första utskottets

yttrande. Även i detta fall är ett villkor för att ett ärende skall överlämnas

till annat utskott att detta utskott samtyckt till förfarandet. Under sådana

omständigheter behöver man inte befara att ärendet obehörigen fördröj

s på utskottsplanet.

Det nu föreslagna förfarandet bör kunna bli ett användbart alternativ till

sammansatt utskott. Dess användning i fråga om budgetberedningen har

berörts ovan under 10.3.3.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

13.2.2. Sammansatta och särskilda utskott

Sammansatt utskott förrycker arbetsprogrammet för de utskott, som deltar,

och är därför mindre lämpligt som beredningsorgan. Beredning i sammansatta

utskott lär emellertid inte kunna undvaras som form för samarbete

mellan olika utskott i ärenden, som spänner över mer än ett ämnesområde.

För att sammansatt utskott skall komma till stånd bör fordras enighet

mellan de utskott, som skall delta i det gemensamma beredningsorganet.

Liksom hittills skall sammansatt utskott avge utlåtande direkt till riksdagen.

Också genom att tillsätta utskott särskilt för visst eller vissa ärenden

bör riksdagen kunna tillgodose behovet av att all den sakkunskap, som i

det enskilda fallet krävs, blir företrädd under beredningsarbetet.

13.2.3. Remiss för ytterligare beredning i annat utskott ån det som avgivit

utlåtande. Förhållandet till återremiss

F. n. kan ärende som beretts av ett utskott remitteras tillbaka till samma

utskott för fortsatt beredning. Vid den senaste partiella reformen infördes

den nyheten att återremiss skall kunna påkallas av en minoritet, minst

en tredjedel av de röstande (63 § RO). Denna minoritetsrätt ansågs knappast

kunna missbrukas i obstruktionssyfte. Utskottet — som redan behandlat

ärendet en gång — kan ju skicka det tillbaka igen mycket snabbt, om

sakligt skäl för återremiss inte anses föreligga. Och det föreskrivs särskilt

att återremiss inte får ske mer än en gång i samma fråga.

Däremot saknas f. n. möjlighet för riksdagen att remittera ett ärende,

som beretts av ett utskott, till ett annat för fortsatt beredning. Författningsutredningen

ville (3 kap. 1 § förslaget till RO) öppna en sådan möjlighet.

Grundlagberedningen delar denna uppfattning. Rätten för ett utskott att

med yttrande hänskjuta ett ärende till ett annat utskotts beredning gör inte

den ifrågasatta bestämmelsen om ny remiss från kammaren överflödig.

Något av de berörda utskotten kan ju ha avvisat tanken på gemensam beredning

eller också kan hittills obeaktade synpunkter ha tillförts ärendet genom

överläggningen i kammaren. Möjligheten för riksdagen att hänvisa ett utlåtande

till förnyad beredning i annat utskott torde få särskild betydelse i

budgetfrågor (remiss till finansutskottet) och beträffande vissa lagstiftningsfrågor

(remiss till lagutskott). Här hänvisas till framställningen under

10.3.3 och under 8.3.

Den frågan uppstår då om remiss till annat utskott skall kräva majoritetsbeslut

eller om det liksom för återremiss skall räcka att en minoritet

begär åtgärden. Vidare får man ta ställning till vad som skall ske, när yrkande

om remiss till annat utskott och om återremiss väcks samtidigt.

Det torde visserligen vara uppenbart att den obstruktionsrisk, som följer

av den nya återremissregeln, är obetydlig. Läget är emellertid något annorlunda

när det gäller remiss till ett annat utskott än det som tidigare

berett ärendet. Det nya utskottet behöver viss tid att sätta sig in i vad saken

gäller. Härigenom ökar missbruksrisken något. Vidare bör inte förbjudas

att ärende, som beretts av det ordinarie utskottet och därefter av ett annat

utskott, remitteras till ett tredje utskott, låt vara att behovet kanske är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

101

enbart teoretiskt. Att ge en minoritet möjlighet att besluta en sådan serie

av remisser till olika utskott -— kanske kombinerat med återremisser —

kan inte komma ifråga. Grundlagberedningen föreslår därför att remiss

till annat utskott alltid skall kräva majoritetsbeslut.

Å andra sidan bör inte den nuvarande minoritetsrätten vid återremiss

tas bort.

Det förefaller grundlagberedningen riktigast, att en konflikt mellan yrkande

om återremiss och yrkande om remiss till annat utskott löses till förmån

för det förstnämnda yrkandet. Detta synes framträda särskilt tydligt

när yrkande om remiss till annat utskott avser finansutskottet. Det kan

föreligga sakliga skäl både för återremiss och remiss till finansutskottet. De

båda utskotten behandlar ju ärendet i viss mån från olika synpunkter. Och

vad finansutskottet bör behandla är fackutskottets slutliga ställningstagande.

Vidare kan ju fackutskottets förnyade behandling leda till att finansutskottets

prövning inte längre ter sig påkallad. Dessa synpunkter kan delvis

åberopas generellt, om än då med mindre styrka.

Skulle ett återremissyrkande alltid äga företräde, skulle det visserligen

kunna missbrukas på ett sent stadium av riksdagens arbete för att uppnå

att det inte blir tid till att höra annat utskott sedan. Denna tänkbara ökning

av risken för missbruk är emellertid uppenbarligen inte stor. En annan

reglering av detta kollisionsfall än den nu angivna skulle f. ö. innebära en

begränsning av den nuvarande minoritetsrätten.

13.2.4. Icke formaliserat samarbete mellan utskotten

Ingenting hindrar att gemensam beredning mellan två utskott åstadkoms på

så sätt att ett utskott på begäran av ett annat avger yttrande till det senare

utskottet (jämför 19 § 2 mom. riksdagsstadgan). Ett informellt samarbete

kan vidare komma till stånd mellan utskotten genom deras kanslier eller

presidier. Som framhållits på annat ställe får man också räkna med att

vissa utskott kan komma att få gemensamma kanslier, vilket i hög grad lär

underlätta samråd och kontakter mellan berörda utskott, över huvud taget

kan man anta att en större rörlighet kommer att prägla personalens tjänstgöring

vid utskottskanslierna. Detta bör medverka till att ärendena i utskotten

får en allsidig belysning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

14 Utskotts initiativrätt

14.1. Gällande rätt

Utskottens huvuduppgift är enligt nu gällande regler vilka antogs år 1909

att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit hänvisade frågor.

Detta innebär icke att utskotten skulle vara hindrade att föreslå ändringar

i vad som remitterats till dem. I förarbetena till bestämmelserna talades

om möjlighet för utskotten att »uti de till deras handläggning hänskjutna

propositioner och motioner göra sådana ändringar och tillägg, som

utan att innebära en omläggning av de grunder, på vilka förslagen» vilade,

kunde »finnas av behovet påkallade». Däremot borde utskotten inte få »fullständig

förslagsrätt eller rätt att underkasta föreliggande förslag en sådan

omarbetning, som skulle innebära ett övergivande av de till grund för dem

liggande principerna» (se vidare Stjernquist, Riksdagens arbete och arbetsformer

s. 181). I doktrinen har sagts att utskotten har icke blott att tilleller

avstyrka förslag, som har remitterats från kamrarna, utan kan framkomma

med egna förslag »inom ramen för den väckta frågan» (Sveriges

grundlagar, not 1 under 37 § RO) o. d. (se åter Stjernquist, anfört ställe).

Utöver denna »begränsade» initiativrätt har vissa utskott en längre gående

rätt att väcka frågor, som inte har remitterats till utskottet. De kan, vart och

ett inom ett i RO angivet område, på eget initiativ framlägga förslag för

kamrarna, som dessa är skyldiga att ta ställning till.

Enligt 38 § RO äger konstitutionsutskottet föreslå ändringar i grundlagarna

och vissa andra författningar. Bevillningsutskottet kan enligt 40 §

föreslå vad det anser »billigt och nyttigt» i bevillningsfrågor. Bankoutskottet

har enligt 41 § viss initiativrätt i frågor angående riksbanken och riksgäldskontoret.

Bestämmelserna i 39 § 1 mom. angående statsutskottets uppgifter

har tolkats olika av grundlagskommentatorerna Reuterskiöld och Malmgren.

Den förre men inte den senare har ansett utskottet äga självständigt

initiativ i frågor som rör fyllandet av statsverkets behov. Stjernquist har

fört deras resonemang vidare och funnit att deras ståndpunkter i praktiken

kan leda till samma resultat på grund av att utskottets arbete omspänner

hela statsverkspropositionen som bör betraktas som ett enda ärende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

103

Beträffande de utskott som nu har »obegränsad» initiativrätt i vissa angivna

frågor har hittills iakttagits, att en enskild utskottsledamot inte kan

mot utskottsmajoritetens vilja föra fram en fråga till riksdagen genom reservation.

Skulle förslaget att föra fram en fråga inom ramen för initiativrätten

inte samla majoritet i utskottet, faller alltså frågan.

14.2. Författningsutredningen

Författningsutredningen föreslog (2 kap. 7 § förslaget till RO) att ständigt

utskott inom sitt område skulle äga avge förslag till riksdagen, finansnämnden

och lagnämnden dock endast i ämne, som uteslutande tillhörde sådan

nämnds beredning. Dock skulle sådan förslagsrätt inte tillkomma allmänna

beredningsutskottet. Utredningen framhöll i sin motivering att det knappast

kunde göras gällande att behovet av initiativ var starkare på de områden,

där sådan rätt med goda skäl nu föreligger, än på övriga områden. Man

skulle vidare komma ifrån den svåra gränsdragningen mellan begränsat

och obegränsat initiativ. Förslaget låg enligt utredningen i linje med utredningens

strävan att på olika sätt stärka riksdagens maktställning.

14.3. Grundlagberedningens synpunkter

14.3.1. Bör utskottens initiativrätt vidgas?

Utskotten måste givetvis i framtiden som hittills ha rätt att inom ramen

för en väckt fråga göra tillägg till och ändringar i vad som har föreslagits.

I samma utsträckning kommer enskilda ledamöter av utskottet att kunna

framföra förslag i reservationer (se nedan). Vad som skall diskuteras är,

om utskotten skall få en längre gående rätt att väcka initiativ inom sina

beredningsområden. Det torde däremot inte vara aktuellt att nu överväga en

ytterligare utvidgning av den innebörden att även en minoritet skall få rätt

att självständigt föra fram en fråga till kammaren. Om ett förslag är fristående

i förhållande till remitterade ärenden, bör det aliså samla majoritet

i utskottet för att kunna föras vidare till kammaren.

Författningsutredningens skäl för en vidgad initiativrätt för utskotten

förefaller bärande. De mötte ingen gensaga under remissbehandlingen. En

dylik initiativrätt kan förenas också med ett system med fackutskott, förutsatt

att gränserna mellan utskotten är någorlunda preciserade. I själva verket

ter det sig naturligare att tillerkänna ett utskott en sådan rätt, om det

har överblick över hela ämnesområdet och kan välja mellan och inbördes

avpassa olika medel att förverkliga ett inom utskottet uppkommet önskemål.

Utskottens rätt att väcka egna förslag skulle få en begränsad betydelse

i politiskt viktiga frågor under tider då regeringen kan stödja sig på en fast

sammanhållen majoritet i riksdagen. Under tider av minoritetsparlamentarism

eller i lägen då regeringen har svag majoritet skulle det emellertid

kunna tänkas förhålla sig annorlunda. Det kan då sägas vara viktigt för

effektiviteten i regeringens verksamhet att riksdagens möjlighet att påverka

regeringspolitiken blir begränsad i varje fall på det sättet att riksdagen inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. NIaj:is proposition nr 40 år 1970

vid vilket tillfälle som helst kan ingripa i denna. Detta kan vara av betydelse

för liur åtråvärd regeringsmakten är utan riksdagsmajoritet och därmed

för möjligheten att besätta regeringsposterna. En viss begränsning av

möjligheterna till politiska initiativ inom riksdagen kan alltså vara ett naturligt

inslag i fördelningen av befogenheter mellan riksdagen och regeringen.

Erfarenheterna från den svenska minoritetsparlamentarismens tid visar

att utskotten kan komma att spela en nyckelroll, när regeringen saknar stöd

av en fast majoritet i riksdagen. Det kan emellertid betvivlas att just en

rätt för utskotten att föra fram fristående förslag skulle nämnvärt försvaga

regeringsmakten. Det är inte känt att den självständiga initiativrätt för

vissa utskott, som sedan länge förelegat, skulle lett till olägliga ingrepp i tidigare

minoritetsregeringars verksamhet. Redan avsaknaden av den utredningsapparat,

som krävs för tillkomsten av varje mera omfattande förslag,

kommer att verka avsevärt hämmande på utskottens egna initiativ. Dessa

kan väntas ofta bestå i förslag till framställningar om utredning i viss angelägenhet

genom regeringens försorg. Skulle utskottsmajoriteten föra fram

ett förslag i någon politiskt betydelsefull fråga i strid med regeringens önskan,

kan man nog anta att det parlamentariska läget förskjutits så, att regeringen

ändock riskerar att bringas på fall. Utskottets aktion skulle alltså

troligen vara ett av flera tänkbara symptom på en förtroendekris. Genom

det nya kontrollinstitutet misstroendeförklaring har riksdagen också fått

möjlighet att praktiskt taget när som helst ingripa mot regeringen.

14.3.2. Bör frågan om initiativrätt tas upp nu?

Det sagda leder till att övervägande skäl talar för att införa en i princip

generell förslagsrätt för utskotten. Frågan har då setts isolerad från övriga

spörsmål om tagande och återtagande av initiativ i riksdagen. Dessa kan inte

få sin lösning förrän senare. Man bör då överväga, om denna omständighet

bör leda till att man nu lämnar även frågan om utskottsinitiativ åt sidan.

I synnerhet vid en omläggning av riksdagsåret kan en ändring i reglerna

om motionsrätten komma att aktualiseras. Inför man vidgad initiativrätt för

utskotten, öppnar man därigenom möjlighet att inskränka motionsrätten

till förmån för initiativ via partirepresentanterna i utskotten, t. ex. i syfte

att påskynda riksdagens budgetbehandling. Men en sådan inskränkning kan

mycket väl anstå till senare, även om man redan i denna omgång inför självständig

initiativrätt för utskotten. En initiativrätt av detta slag torde inte heller

hindra att man senare tvärtom utvidgar motionsrätten. Härvidlag kan

man emellertid säga att utskottsinitiativen kan förlora i betydelse i samma

mån som motionstiderna (särskilt den för de fristående motionerna) förlängs.

Lösningar av frågan om återtagande av initiativ kan pendla mellan å ena

sidan en ovillkorad rätt att, intill dess riksdagen fattat beslut, ta tillbaka ett

förslag, och å andra sidan ett fullständigt förbud att återkalla förslaget,

sedan det en gång väckts. Yad som egentligen tilldrar sig intresse är i vad

mån förslagsställaren kan hindra en prövning av förslaget. Genomför man

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr W år 1970

självständig initiativrätt för utskotten, begränsar man möjligheten härtill.

Dels torde det sålunda få bli en konsekvens av initiativrätten att sedan utskottets

betänkande över proposition eller motion väl föreligger, betänkandet

skall sakbehandlas i riksdagen, oavsett hur förslagsställaren då förhåller

sig till sitt förslag. Dels kan utskottet som sitt eget förslag föra fram en

fråga, som en gång har väckts genom proposition eller motion, även om

förslagsställaren innan utskottsbetänkande föreligger återkallar sitt förslag.

Å andra sidan kan just denna möjlighet för utskotten medföra att

betänkligheterna mot en sådan rätt att förfoga över en proposition eller

motion minskas. (Jämför t. ex. författningsutredningen i SOU 1963: 18 s.

57.) Vill man ytterligare begränsa förslagsställarens möjlighet att hindra

prövning av förslaget, går detta att genomföra utan att man därigenom råkar

i konflikt med bestämmelserna om utskottsinitiativ.

Det vill på grund av det sagda synas som om grundlagberedningen väsentligen

skulle ha kvar sin rörelsefrihet vid utformningen av regler om tagande

och återtagande av initiativ, även om en rätt för utskotten att föra fram

fristående förslag införs redan i samband med en reform av utskottsorganisationen.

14.3.3. Bär rätten till vidgat initiativ i något avseende begränsas?

Grunden till den självständiga initiativrätten för utskotten är ytterst att

söka i den omfattande sakkunskap i och överblick över ett bestämt område

av samhällslivet, som ledamöterna i utskotten förvärvar. Mot denna bakgrund

bör fri förslagsrätt tillkomma endast fast inrättade utskott och icke

de utskott, som tillsätts för särskilda beredningsuppgifter. Något behov

torde knappast heller föreligga för de särskilda utskotten att ställa förslag

utöver dem som ryms inom ramen för den väckta frågan.

En regel om initiativrätt bör i första hand innehålla att utskott äger

väcka förslag hos riksdagen i fråga, som hör till utskottets handläggning.

Initiativrätten bör tillkomma alla fasta utskott som är uppbyggda enligt

fackutskottsprincipen. Risken för kompetenskonflikter mellan dylika utskott

är ganska begränsad. Mera tveksamt kan det vara, om sådana utskott

som de i grundlagberedningens skiss upptagna finansutskottet och civillagsutskottet

skall ha initiativrätt över hela sina beredningsområden.

Finansutskottet skall enligt grundlagberedningens skiss till viss del vara

ett fackutskott: det skall ha det primära ansvaret för beredningen av vissa

ärenden. Härvidlag finns självfallet ingen anledning att överväga särregler

för finansutskottet. Men därutöver skall finansutskottet ha ett ansvar för

samordningen av budgetbehandlingen. Grundlagberedningen har tidigare

(under 10.3.3.) framhållit att finansutskottet måste noga följa konjunkturutvecklingen

samt fackutskottens och riksdagens ställningstaganden i budgetfrågor

samt att utskottet bör på eget initiativ kunna föreslå ändrade allmänna

riktlinjer för det pågående budgetarbetet i riksdagen. En sådan initiativrätt

innebär att utskottet när som helst under budgetarbetet kan komplettera

eller modifiera de uttalanden som det gjorde i sitt utlåtande över

finansplanen, om detta någon gång skulle behövas, t. ex. vid en hastig

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr it) år 1970

konjunktursvängning. Däremot är inte avsikten att finansutskottet med stöd

av initiativrätten skall kunna ta upp ett fackutskottsutlåtande till granskning

och avge utlåtande däröver till riksdagen.

Grundlagberedningen föreslår i det följande att finansutskottets kompetens

beträffande den ekonomiska politiken i allmänhet skall uttryckas så

att utskottet skall bereda frågor om allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken och för statsregleringen. Det kan hävdas att en sådan kompetensregel

i förening med den tänkta initiativregeln — att utskott äger väcka förslag

hos riksdagen i fråga, som hör till utskottets handläggning — utgör

ett hinder för utskottet att av eget initiativ ta upp till granskning ett fackutskottsutlåtande

och avge utlåtande däröver till riksdagen. Denna slutsats

kan emellertid någon gång tänkas bli omstridd —- gränsen mellan »allmänna

riktlinjer» för statsregleringen och de överväganden ett fackutskott gör

om särskilda delar av budgeten kan knappast göras fullt klar. Man kan

förebygga konflikter genom att regeln om initiativrätt uttryckligen får ange

att utskott inte av eget initiativ får ta upp en fråga som är under behandling

hos annat utskott eller i kammaren (härom mera strax). Härutöver

torde ingen särskild begränsning eller precisering av finansutskottets initiativrätt

behöva föreskrivas.

Större anledning funnes möjligen att genom en särskild föreskrift begränsa

civillagsutskottets initiativrätt. Detta utskott tänkes nämligen inte

få något tydligt avgränsat ämnesområde sig anvisat, och det bör givetvis

inte förekomma att civillagsutskottet väcker isolerade förslag i frågor som

klart hör till något annat utskott, såsom miljövårds- och jordbruksutskottet

eller näringsutskottet. Det torde emellertid vara svårt att mera exakt dra

gränsen mellan ämnen som uteslutande tillhör civillagsutskottets beredning

och sådana som dessutom kan sägas ankomma på ett annat utskott. Vidare

kan det tänkas att ett förslag inom t. ex. avtalsrätten lämpligen bör föranleda

följdändringar i lagar som hör till annat utskotts ämnesområde. Det

torde därför vara olämpligt att begränsa civillagsutskottets initiativrätt till

vissa angivna lagar. En tillräcklig begränsning därav torde följa av den

allmänna föreskriften att initiativ inte får väckas i fråga som är under

behandling hos annat utskott eller i kammaren.

Det får över huvud taget förutsättas att alla fasta utskott begagnar sin

initiativrätt med varsamhet i frågor som tangerar annat utskotts beredningsområde.

I tveksamma fall torde det vara lämpligt att utskott, innan

det lägger fram eget förslag, tar kontakt med annat utskott, som kan tänkas

ha intresse i saken.

I samband med det sist sagda står, att en fråga, som faller inom visst

utskotts komptensområde, ibland kan vara föremål för handläggning inom

annat utskott efter remiss av ärende dit. Så är fallet först och främst beträffande

ärende, som tillagts ett särskilt tillsatt utskott. Men samma situation

kan vara för handen, när en fråga kan sägas sortera under två ständiga utskotts

beredningsområden och när en fråga har hänvisats till ett utskott

med stöd av den uppmjukade remissregeln, t. ex. därför att ärendet inte

bör delas mellan två utskott. Det ligger i sakens natur, att det utskott, inom

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr A0 år 1970

vars kompetens frågan ligger men till vilket det aktuella ärendet inte har

remitterats, bör avstå från initiativ på det område, som frågan direkt avser.

Detta bör gälla så länge ärendet över huvud taget är under behandling

i riksdagen. Det vore sålunda olämpligt om ett utskott begagnade sin initiativrätt

till att anlägga synpunkter på annat utskotts utlåtande. Grundlagberedningen

föreslår alltså ett uttryckligt förbud att begagna initiativrätten

i fråga, som redan är under behandling i annat utskott eller i kammaren.

14.3.4. Följdförslag till utskottsinitiativ

Det kan finnas ett rimligt intresse för andra riksdagsledamöter än dem som

sitter i utskottet att få sina synpunkter beaktade vid behandlingen av frågan

om initiativet. Man kan erinra om hur bankoutskottets initiativrätt i interna

riksdagsfrågor så småningom ledde till krav på rätt att väcka motion i anledning

av framställningar från riksdagens verk. Det kan dock finnas skäl

för att, i varje fall i denna omgång, anse att detta intresse är tillgodosett

genom den rätt till återremiss, som enligt den nya lydelsen av 63 § RO skall

tillkomma också en minoritet inom kammaren. Man kan vidare lita till kontakter

mellan ledamöterna inom partigrupperna.

14.3.5. Reservationsrätten m. m.

Den hittillsvarande gränsdragningen mellan s. k. begränsat och obegränsat

initiativ för utskott får, även om beredningens förslag godtas, i vissa fall

ännu betydelse. Detta gäller de för särskild beredningsuppgift tillsatta utskotten,

som enligt förslaget inte skall få den utvidgade förslagsrätten. Men

även för reservanter i utskotten har distinktionen intresse. Tidigare har

sagts att det inte i denna omgång är aktuellt att på det sättet utvidga initiativrätten

i utskotten att även en minoritet får rätt att självständigt föra fram

en fråga till kammaren. För att man skall undvika kringgående, måste då

en gräns sättas också för rätten att i reservationer till utskottsbetänlcanden

ställa förslag.

Anledning saknas att nu ge förslagsrätten för särskilda utskott och för

reservanter inom utskotten annan innebörd än den för närvarande anses ha.

Givetvis äger minoriteten — i likhet med vad som eljest gäller —- rätt att

komma med förslag i reservationer i anslutning till ett av majoriteten beslutat

initiativ. Anmärkas må att en vidgad möjlighet att väcka förslag i reservationer

till utskottsbetänkande!! skulle kunna leda till att förslag i större

utsträckning lades fram först i utskotten och inte genom följ dmotioner. En

sådan utveckling vore möjligen olycklig, eftersom alla förslag och invändningar

då inte blev bekanta för utskottsledamöterna före sakbehandlingen.

Bordläggning i utskottet och därmed tidsförlust kunde bli följden. Frågan

hör till dem som får övervägas vid en senare översyn av reglerna om motionsrätten.

14.3.6. Sammanfattning

Grundlagberedningen förordar således att de regler om initiativrätt, som är

knutna till vissa av utskotten i den nuvarande organisationen, vid en reform

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

av utskottsväsendet ersätts av en generell regel om rätt för de ständiga utskotten

att, vart och ett inom sitt kompetensområde, lägga fram förslag till

riksdagen, även om förslaget inte har samband med ärende, som remitterats

till utskottet. Denna initiativrätt skall dock inte gälla fråga som berörs av

proposition, motion eller annat ärende, som är anhängigt hos annat utskott

eller i kammaren.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

109

15 Statsråds tillträde till utskott

I gällande rätt (36 § 6 mom. andra stycket RO) stadgas att statsrådsledamot,

justitieråd eller regeringsråd ej får deltaga i utskott, dock att beträffande

utrikesutskottet gäller vad i 37 § 2 mom. sägs. Enligt sistnämnda stadgande

må statsministern och utrikesministern så ock, när ärendets beskaffenhet

därtill föranleder, annat statsråd själva eller genom ämbets- eller tjänsteman

meddela utskottet muntliga eller skriftliga upplysningar.

Stadgandet i 36 § 6 mom. RO innebär sålunda — med angivet undantag

— ett förbud för statsråd, justitieråd och regeringsråd att deltaga i eller

närvara vid utskottsförhandlingar. Det innebär vidare, att person, som tillhör

de nämnda kategorierna, ej kan väljas till utskottsledamot. Undantaget

för utrikesutskottet tillkom år 1937 i samband med utskottets inrättande.

Det avsåg då endast utrikesministern (personligen eller genom tjänsteman)

men vidgades år 1941 till den nuvarande kretsen. Undantaget motiverades

dels med önskvärdheten av ökad samverkan mellan regering och riksdag

på det utrikespolitiska området, dels med att utrikesutskottet till sin sammansättning

var identiskt med utrikesnämnden, till vilkens sammanträden

statsråd kunde kallas.

Kontakt mellan utskott och statsråd förekommer i praxis dels vid sidan

av utskottssammanträdena mellan utskottsledamot eller utskottstjänsteman

samt statsråd eller departementstjänsteman, dels genom att departementstjänsteman

på anmodan infinner sig till sammanträde och där lämnar

upplysningar.

Frågan om vidgat tillträde för statsråd till utskottsförhandlingar har aktualiserats

ett flertal gånger utan att leda till lagstiftningsåtgärd. En redogörelse

för vissa tidigare förslag och deras behandling lämnas av författningsutredningen

i SOU 1963: 18 s. 119 f. Från denna äldre diskussion återges

här följande synpunkter. Farhågor har yppats såväl för att statsråds

tillträde till utskott skulle försvaga regeringens maktställning, som för att

effekten skulle bli den motsatta. Häremot har invänts att i den mån en förskjutning

sker i maktbalansen mellan regering och riksdag, denna torde

bero på allmänpolitiska omständigheter och icke på en teknisk arbetsord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

ning som innebär att statsråden har rätt, men inte skyldighet att delta i utskottens

överläggningar. En ändring av denna innebörd skulle däremot vara

ägnad att främja en saklig och fullständig granskning av propositionerna

i riksdagen. Bl. a. vore det önskvärt att statsråden fick tillfälle att i utskotten

förhandla om ändringar och modifikationer i framlagda propositioner.

Från motsidan har genmälts att utskottens behov av upplysningar och utredning

utöver vad propositionerna innehåller har tillgodosetts genom stadgandet

i 46 § RO om rätt för utskotten att från regeringen begära upplysningar

från verk och ämbetsmän.

Författningsutredningen föreslog (3 kap. 15 § förslaget till RO) att statsråd

på framställning av utskott eller på egen hemställan, som bifallits av

utskottet, personligen eller genom tjänsteman ägde lämna upplysningar vid

sammanträde med utskottet. Statsråd skulle alltjämt inte kunna väljas till

ledamot eller suppleant i utskott (5 kap. 6 § nämnda förslag). Utredningen

konstaterade att det nuvarande förbudet för statsråd att delta i utskott var

uttryck för det dualistiska statsskick, för vilket 1809 års regeringsform avsågs

skola utgöra grundvalen. Utskotten skulle sålunda kunna arbeta utan

påtryckningar från regeringen. För ett parlamentariskt statsskick hade emellertid

de principer, åt vilka förbudet gav uttryck, inte samma vikt. Det nära

samarbete, som med ett sådant statsskick bör förekomma mellan regering

och riksdag, talade enligt utredningens mening för att det var »rimligt och

lämpligt» att statsråd skulle kunna lämna upplysningar vid utskottssammanträde.

Med den konstruktion utredningen gav sitt förslag, ansåg den

att grund knappast skulle föreligga för farhågor att statsråds tillträde till

utskott skulle påverka regeringens maktställning i förhållande till riksdagen

i ena eller andra riktningen. Utredningen ansåg inte skäl föreligga

att begränsa statsråds tillträde till utskott till de tillfällen, då utskott behandlar

propositioner. — Utredningens förslag lämnades vid remissbehandlingen

utan erinran.

Även grundlagberedningen anser att statsråd inte bör deltaga i riksdagens

utskott såsom ledamot eller suppleant. Det förefaller emellertid kunna

vara till gagn för utskottens ställning som riksdagens beredningsorgan att

öppna en kanal för direkt kontakt mellan utskotten och ledamöterna i statsrådet.

Härigenom möjliggörs en fylligare utväxling av information och synpunkter

och underlättas kompromisser. I vart fall om enighet mellan utskottsmajoriteten

och regeringsledamoten skall vara förhanden för att överläggning

skall komma till stånd, synes risken för att rätten till sådant tillträde

skall leda till förskjutning av maktbalansen mellan regeringen och

riksdagen inte vara stor. Till detta bidrar att överläggningen inom utskottet

bör fortsätta efter det att statsrådet lämnat utskottet. Några olägenheter till

följd av statsråds rätt att närvara i utrikesutskottet har vidare inte försports.

Därtill kommer att praxis redan har öppnat en väg för muntlig kontakt

mellan regeringen och övriga utskott på så sätt att statssekreterare eller

annan ledande tjänsteman inom ett departement ibland är närvarande vid

ett utskottssammanträde för att lämna upplysningar och framföra synpunkter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år i970

Åsyftat är, att statsrådets sammanträffande med utskott skall ske inom

stängda dörrar; frågan om offentliga förhör inför utskott kan inte tas upp

till bedömning nu. År överläggningarna mellan utskottet och regeringsledamoten

inte offentliga, behöver man inte befara att de drar intresset från

kammar debatter na i de ifrågavarande ärendena eller får andra verkningar

för dessa debatter än som följer av att missförstånd och tvistefrågor kunnat

bringas ur världen vid överläggningarna. Som författningsutredningen framhållit,

bör upplysning från sammanträffandet, som är av betydelse för utskottets

ställningstagande, redovisas i betänkandet.

Grundlagberedningen förordar att stadgandet i 36 § 6 mom. andra stycket

RO om hinder för statsrådsledamot att delta i utskott ersätts av ett förbud

endast att delta som ledamot eller suppleant. Någon uttrycklig bestämmelse

om statsrådsledamots rätt att i annan egenskap än som nyss nämnts närvara

vid utskottssammanträde synes ej erforderlig. Slopas förbudet mot närvaro,

kan man nämligen utan vidare knyta an till gällande praxis, enligt vilken

utomstående, bl. a. departementstjänstemän, ibland är närvarande vid utskottssammanträden

för att lämna upplysningar och framföra synpunkter.

Utgångspunkten är härvidlag att den som icke är ledamot av eller suppleant

i ett utskott eller tjänsteman i utskottets kansli kan få företräde inför utskottet

endast i enlighet med utskottets beslut. Anledning saknas att särställa

ett utrikesutskott genom att göra statsrådsledamots rätt till tillträde

till sådant utskott oberoende av utskottets samtycke. — Förbudet för

justitieråd och regeringsråd att »deltaga i utskott» torde kunna slopas. —

Beträffande rätt för statsrådsledamot och förutvarande statsrådsledamot

att delta i val till konstitutionsutskottet samt angående möjligheten att

välja förutvarande statsråd till utskottsledamot hänvisas till specialmotiveringen

(44 § RO).

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

16

Upplysningar till utskott från statlig myndighet

I gällande rätt stadgas i 46 § RO att om utskott finner sig behöva av

någon ämbetsman eller av allmänt verk inhämta muntliga eller skriftliga

upplysningar, äger utskottet att genom sin ordförande, hos den statsrådets

ledamot som konungen därtill årligen förordnar, begära konungens befallning

till vederbörande att meddela de äskade upplysningarna; dock bör

statskontoret samt banko- och riksgäldsverken i frågor om redovisning

av medel omedelbarligen avgiva alla äskade upplysningar.

Den i 46 § RO anvisade vägen anlitas regelmässigt, när utskotten önskar

skriftligt yttrande. Det statsråd som erhållit förordnande enligt 46 § RO

vidarebefordrar så gott som utan undantag utskottens framställningar till

vederbörande myndigheter. Muntliga upplysningar från statlig myndighet

eller ämbetsman inhämtas däremot alltid direkt.

Frågan om sättet för utskott att inhämta upplysningar från statlig myndighet

har samband med spörsmålet om statsråds tillträde till utskott. I

andra stycket av den §, 3 kap. 15 § förslaget till RO, vari författningsutredningen

upptog stadgande om statsråds tillträde till utskott, föreslog utredningen

också en bestämmelse av innehåll att statlig myndighet, om utskott

så finner erforderligt för att fullgöra sina uppgifter, skall tillhandagå utskottet

med upplysningar och yttranden. Utredningen förklarade att det

i 46 § RO anvisade förfaringssättet varken var erforderligt eller lämpligt.

Enligt utredningen borde ett utskott inte kunna ålägga enskild tjänsteman

att lämna upplysningar eller yttranden. Med detta ville dock utredningen

inte förorda någon ändring i nuvarande praxis.

Enligt grundlagberedningens mening erfordras överhuvudtaget ingen särskild

bestämmelse i RO angående utskotts rätt att erhålla upplysningar

från myndighet, som är underställd riksdagen. Också beträffande övriga

statliga myndigheter kan det i ett parlamentariskt statsskick te sig som

en onödig omväg, att utskotten för att erhålla yttrande först skall nödgas

hänvända sig till en statsrådsledamot. Helt invändningsfritt vore det

emellertid inte att tillerkänna utskotten en oinskränkt rätt att infordra

upplysningar och yttranden direkt från myndigheterna. Den ifrågavarande

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

statsförvaltningen är ju underställd regeringen. En ovillkorlig rätt för utskott

att engagera myndigheter för yttranden skulle i enstaka fall kunna

medföra störningar i förvaltningens arbete på ett sätt som regeringen inte

kunnat förutse eller i tid motverka.

En rimlig avvägning kan enligt beredningens mening åstadkommas, om

Utskotten väl får rätt att direkt hänvända sig till myndighet med begäran

om yttrande eller upplysning, men myndigheten, om exceptionella

svårigheter någon gång skulle föreligga, äger hänskjuta frågan, om utskottets

begäran skall efterkommas, till regeringens avgörande. Den förenkling

av proceduren att inhämta yttrande, som förslaget innebär, synes innebära

sådana fördelar, att den bör genomföras redan i denna omgång.

Av sammanhanget lär framgå att med statlig myndighet i detta fall inte

åsyftas statsdepartementen eller statsrådsberedningen. Lydelsen av 21 §

regeringsformen torde förebygga den tolkningen att utskott skulle kunna

inhämta formligt yttrande över lagförslag hos lagrådet, något som grundlagberedningen

för närvarande inte är beredd att föreslå. — Domstolar bör

uttryckligen j ämställas med myndigheter.

I överensstämmelse med vad författningsutredningen föreslog, bör utskottens

hänvändelse avse myndigheten som sådan, inte enskild tjänsteman. Det

bör vara möjligt för utskottet att föreskriva, huruvida yttrande eller upplysning

skall lämnas skriftligen eller muntligen vid sammanträde med utskottet;

det förra torde bli det regelmässiga. Givetvis är utskotten oförhindrade

att som hittills överenskomma med viss tjänsteman att han skall

biträda utskottet med upplysningar. Grundlagberedningen vill slutligen uttala

sin anslutning till författningsutredningens yttrande (SOU 1963: 18

s. 122 n) att rimlig hänsyn bör tagas till en utskottsminoritets önskemål

i fråga om anskaffande av sakmaterial.

8—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 40

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 1970

17 Utrikesnämnden

Alltsedan utrikesutskottet inrättades år 1938 liar det till sin sammansättning

sammanfallit med utrikesnämnden. Detta har i 54 § RF uttryckts så

att ledamöterna i utrikesutskottet också är ledamöter av utrikesnämnden.

I det mera detaljerade stadgandet i RO (49 § första stycket) sägs att val

av ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet gäller också som val av

ledamöter och suppleanter i utrikesnämnden. Personalunionen mellan utrikesnämnden

och utrikesutskottet löses upp genom en ändring i samband

med enkammarreformen. Antalet ledamöter i utrikesutskottet, hittills sexton,

har bestämts till sjutton. Nämnden får nio ledamöter och lika många

suppleanter. Från regeringens sida förutsattes att frågan om personalunion

skall prövas på nytt i samband med den totala författningsrevisionen (prop.

1968:27 s. 196).

Det är nu inte möjligt att bygga på någon erfarenhet av hur det beslutade

systemet fungerar. Emellertid förefaller det grundlagberedningen som

om det med det nya utskottssystemet vore olämpligt att återgå till personalgemenskap

mellan nämnden och utskottet. Till det skäl som åberopades

för att minska antalet ledamöter i nämnden och alltså upplösa personalunionen

— uppdragets särskilda förtroendekaraktär — har kommit andra.

För det första kommer ett framtida utrikesutskott sannolikt att få fler

beredningsuppgifter än det nuvarande, och några av dessa kommer att bli

betungande och tidsödande, särskilt utvecklingsbiståndet (se bilaga 3 till

betänkandet). Det skulle därför troligen vara svårt att till utskottet knyta

partigruppernas ledare och andra sådana ledande politiker som nu har brukat

sitta i utrikesutskottet. Å andra sidan bör man självfallet försöka få

politiker av denna typ att åtaga sig ledamotskap i nämnden. För det andra

skulle en i författning bestämd persongemenskap beskära riksdagens handlingsfrihet

vid utformningen av utskottsorganisationen. Ett av särdragen

i grundlagberedningens förslag är att fördelningen av beredningsuppgifterna

mellan utskotten samt antalet ledamöter i utskotten skall kunna ändras

utan en tidsödande procedur. Det vore knappast lämpligt att genom bestämmelse

i grundlag fixera ett särskilt ämnesområde och ledamotsantal just för

opaginerad Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1970

ett utrikesutskott — i all synnerhet inte ett så litet antal ledamöter som

utrikesnämnden bör ha — något som emellertid vore nödvändigt, om man

skulle i grundlag föreskriva personalunion mellan utskottet och nämnden.

Sammanfattningsvis anser alltså grundlagberedningen att man inte bör

återinföra personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden.

I enkammarriksdagen får talmannen en markerad ställning som ledare

av riksdagens arbete. Han blir ordförande i talmanskonferensen, riksdagens

centrala organ för planläggning av arbetet. Enligt ett nyligen avgivet

förslag av en inom riksdagen tillsatt kommitté, som har haft till uppgift

att göra en översyn av riksdagens förvaltnings- och personalorganisation

inför enkammarreformen (1969 års organisationsutredning), skall talmannen

bli ordförande också i riksdagens centrala förvaltningsorgan, förvaltningsstyrelsen.

Sedan riksdagens krigsdelegation inrättades år 1965 har de

två talmännen båda tillhört delegationens presidium, och man kan förutsätta

att enkammarriksdagens talman som regel kommer att väljas till delegationens

ordförande. Talmannen får därigenom ett särskilt ansvar för riksdagens

beredskapsplanering.

I fredstid kommer talmannen att ha det främsta ansvaret för riksdagens

förbindelser med andra länders parlament. Redan fördenskull måste han

vara väl orienterad i utrikespolitiska frågor. Hans uppgifter inom beredskapsplaneringen

gör att han måste ägna ett särskilt intresse åt den säkerhetspolitiska

utvecklingen. Dessa omständigheter gör att det enligt grundlagberedningens

mening finns skäl att överväga, om inte talmannen bör tillhöra

utrikesnämnden. Därigenom skulle han få tillfälle att ta del av den

förtroliga information som utrikesledningen kan lämna. Han skulle också

ha som en självklar uppgift att i rådslagen företräda de mera allmänna

riksdagsintressena.

Talmännen har inte brukat väljas in i utskott, en praxis som kodifieras

genom grundlagberedningens förslag. Som en följd av personalunionen

mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden har talmännen därför inte

heller varit ledamöter av nämnden. I och med att personalunionen upplöses

blir detta möjligt. Från mera allmänna synpunkter kunde det likväl

anses olämpligt att talmannen bleve ledamot av nämnden. Motivet skulle

vara att motsättningar mellan partierna ofta präglar överläggningarna i

nämnden och att det med tanke på talmannens ställning som ledare av riksdagsförhandlingarna

vore olyckligt om han vid rådslagen i nämnden skulle

tvingas deklarera sin mening i partiskiljande frågor.

Grundlagberedningen anser emellertid att det inte finns skäl för sådana

farhågor. Utrikesnämnden fattar enligt de nu gällande bestämmelserna inga

beslut under rådslagen med regeringsrepresentanterna, och det lär knappast

finnas någon anledning att hålla omröstning. Det kan visserligen inte komma

i fråga att i något hänseende begränsa talmannens yttrandefrihet i

nämnden, men man kan förutsätta att han där lika väl som i sin syssla

som ordförande i riksdagens plenum kommer att uppfatta sig som i viss

mån opartisk företrädare för riksdagens ledamöter.

Grundlagberedningen föreslår på grund av det anförda att talmannen blir

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr W år 1970

självskriven ledamot av utrikesnämnden.

Enligt den vid 1969 års riksdag slutligt antagna lydelsen av 49 § RO skall

utrikesnämnden bestå av nio ledamöter och nio suppleanter. Det är enligt

grundlagberedningens mening önskvärt att antalet valda företrädare för

riksdagspartierna inte minskas ytterligare. Nämnden bör sålunda bestå av

talmannen och nio valda ledamöter. Förste, andre och tredje vice talmännen

bör vara ersättare för talmannen i nämnden. Utan särskilt stadgande är

det klart att dessa vid förfall för talmannen träder in i tur och ordning.

De nuvarande reglerna i 50 § RF om krigsdelegationen innebär bl. a. att

det i första hand är talmanskonferensens sak att fatta beslut om att krigsdelegationen

skall träda i riksdagens ställe. På grund av att talmanskonferensen

knappast kan sägas existera under de dagar som förflyter mellan två

riksdagar finns det en risk att det i en speciell situation inte skulle existera

något organ som är behörigt att på riksdagens vägnar förordna om inkallande

av krigsdelegationen. Grundlagberedningen vill förorda att de uppgifter

som enligt 50 § RF ligger på talmanskonferensen i stället läggs på

utrikesnämnden. Denna består även mellan riksdagarna. Inom nämnden

torde vidare en utomordentlig sakkunskap i utrikes- och säkerhetspolitiska

frågor vara samlad. Dessutom är nämnden till skillnad från talmanskonferensen

proportionellt sammansatt. Om talmannen i enlighet med grundlagberedningens

förslag blir ledamot av nämnden får man vidare, liksom

med nuvarande regler, en medverkan i detta för riksdagen så viktiga avgörande

från dess presidium.

I ett av de fall då krigsdelegationen skall kunna träda i riksdagens

ställe — vid omedelbar krigsfara — fordras att statsministern och två tredjedelar

av talmanskonferensens ledamöter är ense därom. För utrikesnämndens

del bör motsvarande antal bestämmas till sex av de tio ledamöterna.

Givetvis skall i dessa fall liksom eljest suppleant kunna inträda i nämnden,

när ledamot är frånvarande.

I uppgiften som rådplägningsorgan kallas utrikesnämnden samman av

regeringen. Kungen eller regenten leder nämndens förhandlingar, när

lian är närvarande. I annat fall förs ordet av statsministern eller,, om även

han är frånvarande, av utrikesministern. Om minst fyra av nämndens ledamöter

hos utrikesministern begär rådplägning i viss uppgiven fråga, skall

nämnden sammankallas.

De återgivna reglerna bör inte tas upp till omprövning i detta sammanhang.

De måste emellertid kompletteras med särskilda regler för det fallet

att utrikesnämnden skall sammanträda för att på riksdagens vägnar pröva

frågan, om krigsdelegationen skall träda i riksdagens ställe. Det kan nämligen

tänkas att det inte finns någon som kan ta initiativ på regeringens

vägnar. Om emellertid så är fallet, kan man förmoda att regeringen kommer

att kalla in utrikesnämnden, när det finns anledning att överväga, om

krigsdelegationen skall träda i riksdagens ställe. Detta torde bli fallet åtminstone

när frågan kommer upp redan vid krigsfara och alltså före ett

krigsutbrott. Från principiell synpunkt är det dock mest tilltalande, om

riksdagen si älv kan ta initiativ till sammanträde med nämnden. Det bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

vidare, om så har skett, finnas något riksdagens eget organ som kan leda

förhandlingarna. Både uppgiften att sammankalla nämnden och uppgiften

att leda förhandlingarna bör i dessa undantagsfall i första hand tillkomma

talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman. Nämnden bör också

kunna sammankallas av två andra ledamöter. I de fall då nämnden skall

samråda med statsministern eller eljest inhämta hans mening bör den för

tillfället lämpligaste metoden begagnas; det är inte nödvändigt att reglera

proceduren.

s. 18 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

18 Tidpunkten för ikraftträdande

Grundlagberedningen anser att enkammarriksdagen bör ha möjlighet att

så snart som möjligt gå över till den här skisserade utskottsorganisationen.

Det är rimligt att i första hand tänka sig att den nya utskottsorganisationen

skall börja tillämpas vid ett årsskifte. Om så skall ske, är den 1 januari

1972 den första praktiskt möjliga tidpunkten. Som beredningen ämnar

utveckla närmare i specialmotiveringen är det emellertid möjligt att,

om 1970 och 1971 års riksdagar så beslutar, nå praktiskt taget samma resultat

som om reformen trädde i kraft den 1 januari 1971. Den första enkammarriksdagen

skulle alltså praktiskt taget från början kunna arbeta

i de nya formerna.

De provisoriska riksdagslokalerna vid Sergels torg i Stockholm, vilka torde

bli färdiga före den 1 januari 1971, är planerade för en utskottsorganisation

enligt 1968—69 års beslut. Lokalerna är inte alldeles lämpligt utformade

för en utskottsorganisation sådan som den av grundlagberedningen

förordade. Bl. a. synes det, om denna skall tillämpas, bli nödvändigt att

vissa av utskotten till en början får sammanträda i lokaler som är tänkta

för konstitutionsutskottets och statsutskottets avdelningar. Detta synes

emellertid trots allt vara möjligt som ett provisorium, och det torde finnas

goda möjligheter att genom tämligen begränsade arbeten åstadkomma tillräckligt

många sessionsrum av tillräcklig storlek. Övriga för utskott avsedda

utrymmen torde utan större svårigheter kunna disponeras om för den

av grundlagberedningen förordade organisationen.

Enkammarriksdagen kommer således att kunna sätta den nya utskottsorganisationen

i verksamhet så gott som omedelbart. Den kommer också

att kunna avslå förslaget. Vidare kan den besluta att de nya reglerna skall

träda i kraft den 1 januari 1972. Slutligen kan den, med regeringens samtycke,

uppskjuta behandlingen av förslaget till senare riksdag under valperioden.

Även efter det att de nya grundlagsreglerna har antagits slutligt

kommer riksdagen att ha stor frihet att bestämma utskottsorganisationen

efter vad som synes ändamålsenligt. Tanken i förslaget är ju att riksdagen

inom ramen för de grundlagsfästa huvuddragen själv skall ge föreskrifter

i riksdagsstadgan eller annan arbetsordning om vilka utskott som skall finnas,

deras kompetensområden och antalet ledamöter i de skilda utskotten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1970

119

19

Specialmotivering

19.1. Inledning

De ståndpunkter grundlagberedningen har intagit i det föregående föranleder

ändringar i RF och RO. Särskilt omfattande är ändringarna i RO:s

kapitel om ärendenas beredning (36—49 §§); här lämnas ingen paragraf

oförändrad.

Den av beredningen föreslagna grundlagsregleringen av utskottsväsendet

är mera kortfattad än den nuvarande. Vissa bestämmelser utmönstras såsom

överflödiga, andra tänkes bli överflyttade till riksdagsstadgan eller andra

föreskrifter av arbetsordnings karaktär (78 § RO). Riksdagsstadgan är nu

under översyn inom konstitutionsutskottet (se KU 1968: 20 s. 20). Grundlagberedningen

räknar med att de behov av ändring i eller komplettering till

riksdagsstadgan, som beredningen ansett vara för handen, därvid kommer

att bli uppmärksammade. Beredningen lägger därför inte fram förslag till

ny riksdagsstadga.

Närmast som en illustration av grundlagberedningens tankegång om fördelning

av ärendena mellan utskotten efter ämne framläggs i en bilaga (bil.

3) en skiss till utskottsorganisation och till fördelning av beredningsuppgifter

mellan utskotten. Grundlagberedningen räknar med att denna skiss

skall kunna tjäna som underlag vid arbetet på den kommande riksdagsstadgan.

Vissa kommentarer till ämnesindelningen lämnas i bilagan.

Grundlagsändringarna kräver vissa följdändringar i andra lagar och författningar.

Vissa lagändringsförslag behandlas i specialmotiveringen (19.5).

Det kan inte uteslutas att något av de ständiga utskotten är nämnt i lag som

beredningen inte har uppmärksammat. Vidare förekommer ett stort antal

stadganden i interna riksdagsförfattningar som nämner sådant utskott (vanligen

bankoutskottet). Det är givetvis en fördel, om sådana bestämmelser

ändras då de åsyftade utskotten försvinner. Detta bör kunna göras som led

i annan pågående eller planerad översyn av författningarna. I avvaktan

därpå bör frågan kunna regleras genom en övergångsbestämmelse till ändringarna

i RO.

Ändringarna av utskottsorganisationen kräver också att personalorgani
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

sationen för utskotten ses över och att man finner lämpliga metoder för

handläggning av tillsättningsärendena vid övergången till det nya systemet.

Dessa frågor torde, liksom organisationsfrågorna i anslutning till enkammarreformen,

få övervägas genom riksdagens försorg.

Grundlagberedningen utgår i det följande från den lydelse av RF och

RO som beslöts genom den partiella reformen 1968—69 (se SFS 1969:

22—26).

19.2. Regeringsformen

12 §

I 12 § första stycket RF föreskrivs nu att överenskommelse med främmande

makt under vissa betingelser skall framläggas för riksdagen till godkännande.

Så skall ske dels om överenskommelsen angår fråga som riksdagen

äger avgöra allena eller »med konungen», dels om överenskommelsen, utan

att angå sådan fråga, är av större vikt. För det senare fallet gäller enligt

paragrafens andra stycke att riksdagens prövning kan ersättas av att utrikesnämnden

eller utrikesutskottet får tillfälle att yttra sig, innan överenskommelsen

ingås; en förutsättning är då att rikets intresse kräver att överenskommelsen

avslutas utan riksdagens godkännande.

Då grundlagberedningen föreslog att personalunionen mellan utrikesnämnden

och utrikesutskottet skulle upphävas, yttrade beredningen att det

inte fördenskull fanns någon anledning att skära av möjligheten att höra

utrikesutskottet i stället för utrikesnämnden (SOU 1967: 26 s. 193). Beredningen

har emellertid inhämtat att det under tiden från och med år 1960 inte

har förekommit att en överenskommelse med främmande makt har hänskjutits

till utrikesutskottet för yttrande. Det är vidare en strävan att ur

grundlag utmönstra bestämmelser som låser utskottsorganisationen. Av

dessa skäl föreslår beredningen att bestämmelsen om möjlighet att höra utrikesutskottet

i stället för utrikesnämnden skall utgå ur paragrafens andra

stycke. För övrigt torde, när nu persongemenskapen upphör, utrikesnämnden

vara ett för alla tänkbara situationer lämpligt organ för ändamålet, särskilt

med tanke på dess ställning som rådplägningsorgan enligt 54 § RF.

50 §

Den ändring som föreslås i 50 § andra stycket RF innebär att det blir en

uppgift för utrikesnämnden i stället för talmanskonferensen att förordna

att riksdagens krigsdelegation skall träda i riksdagens ställe. Beträffande

skälen till ändringen hänvisas till den allmänna motiveringen (17).

53 §

I denna paragraf föreskrivs nu att varje riksdag skall tillsätta vissa angivna

utskott för ärendenas beredning. Därjämte stadgas att vid s. k. vaderiksdag

ej flera utskott skall tillsättas än som erfordras.

Under hänvisning till vad som anförts under 11.3 angående den lagtekniska

regleringen av utskottsväsendet föreslår beredningen att 53 § RF en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.is proposition nr 40 år 1970

dast skall uppta ett stadgande om att riksdagen för beredning av ärenden

skall tillsätta utskott, däribland ett konstitutionsutskott, jämte en hänvisning

till RO beträffande de närmare bestämmelserna om utskottsväsendet.

De valda ordalagen utesluter inte att enstaka slag av ärenden inte blir föremål

för utskottsberedning. Beträffande den tid, för vilken utskotten skall

väljas, och angående val av utskott vid vaderiksdag hänvisar beredningen

till vad som anförs under 36 § RO.

19.3. Riksdagsordningen

Flertalet bestämmelser i RO, som rör utskottsberedningen, är för närvarande

upptagna under rubriken »Ärendenas beredning» i 36—48 §§. Under

samma rubrik finns i 49 § ett stadgande om utrikesnämnden. Samtliga dessa

lagrum berörs av grundlagberedningens förslag. Därvid har 36—48 §§ omarbetats

fullständigt. 36 § upptar en grundläggande bestämmelse om tillsättande

av utskott. I 37 § ges föreskrift om utskottens ledamotsantal. Konstitutionsutskottets

och finansutskottets centrala beredningsuppgifter framgår

av 38 §. 39 § hänvisar i fråga om närmare föreskrifter om utskotten till bestämmelser

enligt 78 § samt ger uttryck för fackindelningsprincipen. En

uppmjukad remissregel har fått sin plats i 40 §. 41 § möjliggör för riksdagen

att tillsätta utskott utöver det antal, som enligt författningsbestämmelser

skall förekomma vid varje riksdag. I 42 § har upptagits bestämmelser angående

ärenden, som berör mer än ett utskotts beredningsområde, och om

behandlingstvång för utskotten. Utskottens självständiga initiativrätt regleras

i 43 §, 44 § stadgar begränsningar för vissa riksdagsledamöter, bl. a.

statsråd, att delta i utskott, 45 § upptar bestämmelse om val av utskottspresidium

och 46 § om omröstning och reservationsrätt. Stadgande om utskotts

rätt att inhämta upplysningar från myndigheter har fått sin plats

i 47 §, och i 48 §, slutligen, finns en föreskrift om tystnadsplikt.

Vissa andra bestämmelser om utskott har i avvaktan på en total reform

fått behålla sin nuvarande plats i RO. Sålunda har bestämmelsen i 55 § 3

mom. om beredningstvång i fråga om proposition och motion behållits oförändrad.

Bestämmelserna om återremiss av utskottsutlåtande kvarstår vidare

i 63 §, och i samma paragraf föreslår beredningen att de nya reglerna om

möjlighet att remittera ett utlåtande till annat utskott tills vidare får sin

plats. Föreskrifter om val till och inom utskott återfinns alltjämt i 75 §.

Vad gäller beredningstvånget saknas i RO en allmän bestämmelse i fråga

om framställningar och redogörelser från riksdagens verk. Genom beslut vid

den partiella grundlagsreformen 1968—69 har i 55 § 2 mom. RO upptagits

ett stadgande att riksdagen enligt 78 § RO äger meddela bestämmelser om

hur beslut må påkallas i frågor, som rör riksdagen enskilt eller riksdagsförvaltningen.

Härav torde följa, att riksdagen enligt 78 § kan föreskriva,

i vad mån framställningar och redogörelser från riksdagens verk skall utskottsberedas.

(Se t. ex. nu beträffande redogörelse från riksdagens lönedelegation,

12 § riksdagsstadgan.) I fråga om ärenden, för vilka beredningstvång

ej föreskrivs vare sig i RO eller i bestämmelser enligt 78 §, kommer det

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1970

i allmänhet att stå riksdagen fritt att besluta hänvisning till utskott. Av särskilda

stadganden kan dock framgå att utskottsberedning inte skall företas.

Så är enligt 57 § RO fallet i fråga om yrkande om misstroendeförklaring. En

liknande föreskrift torde komma att beslutas i fråga om begäran att framställa

interpellation (jfr 20 § i kamrarnas ordningsstadgor). Valfrågor hänvisas

inte heller till utskott. I enkammarriksdagen skall flertalet valfrågor

förberedas av en valberedning.

36 §

Denna paragraf innehåller nu i 1 mom. liksom 53 § RF föreskrifter om

vilka ständiga utskott som skall finnas. Dessa utskott skall tillsättas av varje

riksdag inom sex dagar från dess öppnande. Enligt 4 mom. skall dock vid

vaderiksdag ej fler utskott tillsättas än som erfordras. Utom de ständiga utskotten

kan riksdagen jämlikt 1 mom. tillsätta särskilt utskott för att ta upp

frågor som hör till ständigt utskotts behandling.

Beredningen föreslår att lagrummet skall uppta den grundläggande bestämmelsen

om tillsättande av utskott. Av den allmänna motiveringen framgår

att huvudtypen av utskott alltjämt skall vara det ständiga utskottet. Enligt

de principer för författningsregleringen av utskottsväsendet, som beredningen

förordar, skall emellertid organisationen på ett par undantag när

inte låsas fast genom att utskotten anges i RF eller RO. Under sådana omständigheter

anser beredningen det oegentligt att i RO använda termen

»ständiga» utskott — de skilda utskottens bestånd är ju i allmänhet inte

garanterat i RO. I förslag till lydelse av denna paragraf föreskrivs därför

endast, bortsett från att två utskott namnges, att varje riksdag skall inom sig

tillsätta ett antal »utskott». Att dessa utskott är ständiga (eller fasta) i den

bemärkelsen, att i princip samma utskott, vart och ett med samma, i författning

bestämda beredningsuppgifter, skall ingå i organisationen från riksdag

till riksdag, kan utläsas av de nya bestämmelserna i 39 §. Som framgår av

förslagets 41 § bör riksdagen härutöver äga tillsätta utskott för särskild, genom

beslut i det enskilda fallet bestämd beredningsuppgift; benämningen

särskilt utskott som motsats till ständigt utskott har emellertid inte använts.

I förslaget till denna paragraf har, av skäl som angetts under 11.3, konstitutionsutskottet

och finansutskottet särskilt nämnts. I övrigt binder lagrummet

riksdagen endast på det sättet att lägsta antalet (fasta) utskott bestäms

till, utöver de två nämnda utskotten, fjorton. Bl. a. härigenom har grunddragen

i utskottsorganisationen fått en viss förankring i RO, samtidigt som

riksdagen kan anpassa utskottsindelningen efter ändrade förhållanden och

erfarenheter av dess funktionsduglighet.

Författningsutredningen föreslog (förslaget till regeringsform 6 kap. 11

§) att utskottsval skulle avse tid, motsvarande riksdagens valperiod. Och

genom den partiella reformen 1968—69 har bestämts att riksdagens revisorer

skall väljas för en tid av tre år.

Om emellertid fördelningen av uppgifter mellan utskotten och utskottens

benämningar till största delen flyttas över till riksdagsstadgan eller annan

opaginerad Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

arbetsordning och alltså skall kunna ändras genom enkelt beslut av riksdagen,

är det, lagtekniskt sett, knappast möjligt att låta valperioden för utskotten

löpa över längre tid än en riksdag. En kort valperiod för utskotten kan,

även från mera materiell synpunkt, ses som ett viktigt moment i strävandena

att ernå en elastisk organisation. Det kan nämligen finnas behov av

att förändra utskottens personsammansättning under löpande mandatperiod

efter förskjutningar av ärendegrupper mellan utskotten eller andra organisationsändringar.

Även vid stabilitet i organisationen kan det någon

gång finnas anledning att vid en riksdag välja in en viss riksdagsledamot

i ett utskott som han inte eljest har tillhört.

Något undantag för vaderiksdag har inte gjorts. Även vid sådan skall således

alla de fasta utskotten tillsättas. Detta förefaller vara den med tanke

på ledamöterna och den numera fast anställda kanslipersonalen enklaste

ordningen. Vid 1958 års vaderiksdag tillsattes också samtliga ständiga utskott.

Det ligger i sakens natur att om varje riksdag skall utse ledamöter i ett

bestämt antal utskott, detta bör ske snarast efter riksdagens början. Närmare

bestämmelse om tidpunkten för val kan ges i arbetsordning (se 39 §

i förslaget).

Beträffande hittills inte berörda bestämmelser i nuvarande 36 § anmärker

beredningen följande. I 1 mom. anges ledamotsantalen i de ständiga utskotten.

I 3 mom. stadgas angående suppleanter. Rörande nu nämnda bestämmelser

hänvisar beredningen till 37 § i förslaget. Den i 2 mom. upptagna

s. k. uppmjukade remissregeln har i beredningens förslag sin motsvarighet

i 40 §. Hänvisningen i 5 mom. till andra lagrum angående val till utskott

synes obehövlig och utgår. I 6 mom. första stycket uppställs förbud för statsrådsledamot

och i visst fall för förutvarande statsrådsledamot att delta i val

till konstitutionsutskottet. Enligt andra stycket får inte ledamot av statsrådet,

justitieråd eller regeringsråd »deltaga» i utskott, dock att beträffande

utrikesutskottet gäller särskilda bestämmelser. Tredje stycket stadgar hinder

mot att i utskott välja in den som utskottet kan komma att ställa till

ansvar för hans ämbetsåtgärder. Beträffande nu angivna regler i 6 mom.

hänvisar beredningen till vad som anförs under 44 §.

37 §

Antalet ledamöter i de ständiga utskotten anges nu i 36 § 1 mom. RO.

Det bör i fortsättningen bestämmas i arbetsordning (se 39 § i förslaget). I

förslaget till lydelse av denna paragraf föreskrivs en nedre gräns för ledamotsantalet

i de utskott, som skall tillsättas vid varje riksdag. Angående de

synpunkter, som fått inverka härvidlag, hänvisas till 12.3.

Enligt 36 § 3 mom. RO utser riksdagen inom sig suppleanter att, när utskottsledamöter

avgår eller får förfall, inträda i deras ställe. Ett stadgande

om suppleanter har tagits upp i denna paragraf. Lämpligen bör i arbetsordning

föreskrivas att antalet suppleanter skal) motsvara de ordinarie ledamöterna.

Det bör emellertid, liksom nu (se kamrarnas ordningsstadgor, 7 §

1 mom.), stå riksdagen fritt att utse ett större antal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

För närvarande innehåller 37 § RO bestämmelser om utrikesutskottet.

Beredningsuppgifterna för ett sådant utskott skall enligt förslaget framgå

av arbetsordning. De i 2 och 3 mom. behandlade frågorna om statsrådsledamots

rätt att lämna utrikesutskottet upplysningar och om tystnadsplikt för

utskottets ledamöter avses bli reglerade på ett för alla utskott gemensamt

sätt; se beträffande statsrådsledamots rätt till tillträde till utskott framställningen

under 15 i den allmänna motiveringen och angående tystnadsplikt

48 § i förslaget.

38 §

I förslaget till 38 § RO har tagits upp de viktigaste beredningsuppgifter,

som bör ankomma på konstitutionsutskottet (första stycket) och finansutskottet

(andra stycket). Även andra beredningsuppgifter skall med stöd av

39 § andra stycket kunna tilläggas dessa utskott genom bestämmelse i arbetsordning.

De nuvarande bestämmelserna i 38 § 1 och 2 mom. RO om konstitutionsutskottets

beredningsuppgifter får enligt förslaget sin motsvarighet dels

i detta lagrum, dels i arbetsordning (se därom bilaga 3). Enligt grundlagberedningens

mening finns det anledning att bestämma utskottets beredningsuppgifter

i RO bara beträffande grundlag. Övriga beredningsuppgifter

bör anges i arbetsordning. Utskottet skall behålla sin rätt att ta initiativ till

grundlagsändringar (se under 14.3). Någon särskild regel härom behövs

emellertid inte i framtiden, om alla ständiga utskott får rätt att väcka initiativ

(se under 43 § i förslaget).

Paragrafens nuvarande 3 mom. innehåller en hänvisning till utskottets

granskningsuppgifter enligt RF. Motsvarande hänvisning inarbetas enligt

förslaget i första stycket. Bestämmelsen i 4 mom. om att det tillkommer utskottet

att skilja mellan riksdagen och dess talman, då den senare vägrar

proposition, kan utgå; dess innehåll återkommer, utförligare, i 61 § RO.

Tystnadspliktsbestämmelsen i 5 mom. ersätts genom förslaget med en allmän

bestämmelse i 48 § RO.

Finansutskottet skall i första hand svara för samordningen av riksdagens

budgetarbete. Utskottets centrala uppgifter som samordningsorgan har diskuterats

i den allmänna motiveringen (10). Det är därvid främst fråga om

allmänna riktlinjer för statsregleringen, dvs. för finanspolitiken. Som beredningen

har framhållit i den allmänna motiveringen bör emellertid finansutskottet

i sina utlåtanden över finansplanerna och i andra betänkanden

kunna gå in även på den ekonomiska politiken i vidare mening, såsom avvägningen

mellan finans- och penningpolitiska medel. Det synes därför vara

lämpligt att i lagtexten uttrycka finansutskottets samordningsuppgift så, att

utskottet skall bereda frågor om allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken och statsregleringen.

Den statliga penning- och lånepolitiken ligger till stora delar i händerna

på riksbanken och riksgäldskontoret. Med tanke därpå finns det skäl att

låta finansutskottet överta bankoutskottets nuvarande befogenheter beträffande

dessa två verk. Detta bör kunna uttryckas så att finansutskottet skall

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

125

bereda frågor som rör riksbankens eller riksgäldskontorets verksamhet.

Riksdagen torde utan särskild föreskrift kunna uppdra åt finansutskottet

att utfärda föreskrifter om riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning

(jfr 41 § 1 mom. RO). Även budgetfrågorna om riksbanken och riltsgäldskontoret

bör remitteras till finansutskottet.

Angående finansutskottets uppgifter inom penning- och valutapolitiken

kan i övrigt anföras följande. Ärenden som gäller metoderna för styrning

av kreditmarknaden i konjunktur- eller fördelningspolitiskt syfte bör remitteras

till finansutskottet. Hit hör den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen

(för närvarande likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen

och ränteregleringslagen). Däremot torde den allmänna banklagstiftningen

snarast böra hänföras till annat utskott (väl närmast näringsutskottet,

se bilaga 3), likaså reglementet för allmänna pensionsfonden. Sedel- och

myntlagstiftningen bör remitteras till finansutskottet, likaså valutaförfattningarna.

Finansutskottets åligganden i övrigt såsom fackutskott behandlas i bilaga

3.

39 §

Som förut flera gånger framhållits, skall i den nya organisationen frågorna

om utskottens antal, antalet ledamöter i utskotten och utskottens beredningsuppgifter

i vidsträckt omfattning lämnas oreglerade i grundlag och

annan lag. Detta innebär å andra sidan inte att författningsbestämmelser

skall saknas i dessa hänseenden. Enligt vad som föreslås i detta lagrum skall

författningsregleringen ske i riksdagsstadga eller annan därmed jämförbar

författning som riksdagen enligt 78 § RO ensam beslutar. Genom att utskottens

antal och varje utskotts beredningsområde måste normeras i författning

uppnår man en stadga i organisationen, som ger anledning att tala om

ständiga eller fasta utskott. — Också tidpunkten för val av de utskott, som

skall tillsättas vid varje riksdag, bör föreskrivas enligt 78 § RO.

Vid utformningen i riksdagsstadga eller liknande författning av utskottsindelning

bör emellertid riksdagen inte vara helt obunden av bestämmelser

i RO. Rörelsefriheten begränsas i första hand av bestämmelserna i 36—38

§§ i beredningens förslag. Enligt andra stycket av förevarande paragraf i

förslaget skall riksdagen vid indelningen i utskott som regel låta ärendenas

sakliga samband vara avgörande (fackindelningsprincipen). Grundlagberedningens

formulering tar sikte på den praktiskt mest betydelsefulla konsekvensen

av en indelning efter materiella grunder, nämligen den att lagfrågor

och anslagsfrågor inom ett visst ämnesområde skall beredas i samma

utskott. Avsikten är emellertid att i allmänhet också andra frågor skall fördelas

mellan utskotten efter sakområden. Detta torde inte behöva utsägas

uttryckligen. Den föreslagna lydelsen lämnar rum för bildande av ett utskott

för skattefrågor. För att möjliggöra för riksdagen att förlägga beredningen

av vissa civillagsfrågor till samma utskott oberoende av ämnesområde föreslås

en undantagsbestämmelse i slutet av paragrafens andra stycke. Beträffande

skäler* härför hänvisas till vad beredningen har anfört i den allmänna

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr åO år 1970

motiveringen (12.7). Under 12.5 har beredningen anlagt synpunkter på innebörden

av begreppet ämnesområde.

I 39 § ges nu bestämmelser om statsutskottet. Detta utskott får ingen direkt

motsvarighet i den nya organisationen. Den i paragrafen särskilt omnämnda

uppgiften att uppgöra förslag till riksstat torde få övergå på finansutskottet.

40 §

Lagrummet innehåller enligt förslaget en s. k. uppmjukningsregel i fråga

om ärendefördelningen mellan utskotten. En sådan regel är nu upptagen i

36 § 2 mom. RO, enligt vilket fråga, om den finnes äga nära samband med

ämne, som tillhör visst ständigt utskotts behandling, må kunna hänvisas till

nämnda utskott, ändå att den enligt föreskrifterna i 37—44 §§ RO skolat

handläggas av annat ständigt utskott. Författningsutredningen föreslog (3

kap. 10 § förslaget till riksdagsordning) en regel med samma innebörd.

Ett stadgande, som möjliggör avsteg i det enskilda fallet från den i författning

gjorda fördelningen av ärenden mellan utskotten, är av vikt för

strävandena att skapa en väl fungerande utskottsorganisation. Stadgandet

får betydelse, när skilda delar av ett ärende hör till olika ämnesområden,

i vilket fall delning av ärendet enligt 42 § i förslaget regelmässigt inte skall

göras, och när ärende eljest på grund av sin tekniska eller sakliga beskaffenhet

synes kunna få sin sakkunnigaste beredning inom ett bestämt utskott.

Detta fall bör uttryckligen nämnas i lagtexten. Men undantag från fördelningsreglerna

bör någon gång kunna göras också av andra skäl. Är ett utskott

tillfälligtvis särskilt arbetstyngt, bör det sålunda vara möjligt att hänvisa

ett till utskottets kompetensområde hörande ärende till annat utskott

med närbesläktade beredningsuppgifter.

Från uppmjukningsregelns tillämpning har undantagits grundlagarna.

Det bör nämligen inte komma i fråga att remittera ärende härom till annat

fast utskott än konstitutionsutskottet. Däremot kan det någon gång uppkomma

behov av att hänskjuta ärende, som rör de ämnen, vilka enligt 38 §

andra stycket tillhör finansutskottets beredning, till annat utskott, dock

givetvis inte ärende om finansplan och nationalbudget.

Bevillningsutskottet, om vilket bestämmelser nu ges i 40 §, lär i en ny organisation

få sin motsvarighet i ett skatteutskott. Detta utskotts beredningsuppgifter

får framgå av arbetsordning. Uppgiften att beräkna skatteinkomsterna

och föreslå den procentsats, med vilken den statliga inkomstskatten

skall utgå, bör tillkomma finansutskottet. Ärenden om lagar och författningar

rörande alkoholhaltiga varor (2 mom.) bör, som bl. a. förfatlningsutredningen

föreslog (SOU 1963: 18 s. 97), beredas tillsammans med ärenden

om andra lagar med socialt syfte.

41 §

Enligt 36 § 1 mom. RO äger riksdagen tillsätta särskilt utskott för upptagande

av frågor, som tillhör ständigt utskotts behandling. Också förfaltningsutredningen

behöll i sitt förslag till RO (3 kap. 9 §) möjligheten alt

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

127

tillsätta sådant utskott.

Utöver de utskott, vilka enligt vad som stadgas i RO och i bestämmelserna

jämlikt 78 § RO ständigt skall ingå i utskottsorganisationen, bör riksdagen

äga genom särskilt beslut inom sig tillsätta ytterligare utskott för bestämd

beredningsuppgift som eljest ankommer på annat utskott (se under

13.2.2). 41 § har i förslaget avfattats i enlighet härmed. Såsom angivits under

36 § har beteckningen särskilt utskott inte använts för utskott, som avses

i paragrafen.

Tillsättandet av extra utskott bör vara ytterligare ett medel att smidigt

anpassa utskottsorganisationen till föreliggande behov. Sådant utskott bör,

liksom hittills särskilt utskott, kunna tillsättas, när ett ärende kräver särskild

sakkunskap eller är av sådan omfattning att det ständiga utskott, som

eljest skolat bereda ärendet, inte hinner med detta. Emellertid bör ingenting

hindra att vid hård arbetsbelastning för ett visst utskott en grupp av ärenden

under en begränsad tid skiljs ut för behandling i ett särskilt tillsatt utskott.

Härigenom kan man vinna erfarenheter, som kanske ger anledning

att ändra arbetsordningens bestämmelser om utskottsindelningen.

Endast uppgift att bereda remitterade ärenden bör kunna tilläggas utskott,

som avses i detta lagrum. Givetvis skall riksdagen vara oförhindrad att

till sådant utskott hänskjuta även annat ärende än sådant som omfattas av

det ursprungliga beslutet om att tillsätta utskottet. Som framgår av 43 §

i förslaget bör särskilt tillsatt utskott inte ha självständig initiativrätt.

Bestämmelserna i 37 § om lägsta antal ledamöter och udda ledamotsantal

samt om suppleanter bör äga tillämpning också på utskott enligt detta

lagrum.

I förevarande paragraf är för närvarande bankoutskottets uppgifter angivna.

Det är knappast troligt att en direkt motsvarighet till bankoutskottet

kommer att ingå i den nya organisationen. Att finansutskottet bör överta

bankoutskottets befogenheter i förhållande till riksbanken och riksgäldskontoret,

däri inbegripet rätten att efter riksdagens bemyndigande ge föreskrifter

om bankens och riksgäldskontorets förvaltning, har berörts under

38 §.

42 §

Grundlagberedningen föreslår att detta lagrum får uppta vissa bestämmelser

angående behandlingen av ärenden, som rör mer än ett utskotts beredningsområde,

samt beträffande den därmed nära sammanhängande frågan

om skyldighet för utskott att behandla hänskjutet ärende. De synpunkter,

som ligger till grund för de i paragrafen föreslagna bestämmelserna, framgår

till stor del av den allmänna motiveringen under 13.1, 13.2.1 och 13.2.2.

Beredningen tillägger följande.

Första stycket i den föreslagna lydelsen av 42 § innehåller den i den allmänna

motiveringen (13.1) förordade föreskriften att ärende som regel inte

skall kunna delas mellan utskott.

I första meningen av andra stycket fastslås som huvudregel att utskott

är skyldigt att avge betänkande i ärende, som hänvisats till utskottet. Där
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition, nr 40 är 1970

vid skall utskottet liksom nu kunna föra fram förslag inom ramen för

den väckta frågan. Detta saknar visserligen beträffande de i författning angivna

utskotten betydelse för utskottsmajoriteten, eftersom sådana utskott

enligt 43 § i förslaget tillerkänns full initiativrätt inom sina beredningsområden,

men är av vikt för reservanter i sådana utskott liksom för de särskilda

utskotten. Se härtill under 14.3.5.

Skyldigheten för ett utskott att avge betänkande i ett visst ärende inskränks

genom de möjligheter, som i de två följande punkterna öppnas att

överlämna ärendet till annat utskott och att låta det beredas i sammansatt

utskott. Behandlingsplikten övergår i så fall på det (ständiga eller särskilt

beslutade) utskott, som mottar ärendet, respektive på det sammansatta utskottet.

Någon tid, inom vilken betänkande skall avges, uppställs inte i lagrummet.

Av 58 § RO framgår emellertid indirekt att betänkande skall avlåtas

under den session, vid vilken ärendet bär väckts, såvida inte riksdagen

på framställning av det utskott, som behandlingsskyldigheten åligger,

medger uppskov.

Då utskott överlämnar ärende till annat utskott, bör kammarkansliet underrättas.

Föreskrift därom torde få tas in i riksdagsstadgan eller annan

arbetsordning.

Ett icke opraktiskt fall torde bli att utskott överenskommer med särskilt

utskott att ärende skall överlämnas till det senare utskottet. Däremot

torde det sällan vara aktuellt att särskilt utskott ingår i sammansatt utskott;

enligt 47 § RO kan för närvarande sammansatt utskott endast bildas

av ständiga utskott. Något förbud för särskilt utskott att utse deputerade

till sammansatt utskott har emellertid inte upptagits i förslaget.

De utskott, som skall ingå i sammansatt utskott, bör äga fritt överenskomma

om antalet ledamöter från de deltagande utskotten. Det är därvid inte

nödvändigt att varje utskott utser lika många deputerade.

42 § RO behandlar nu lagutskottens kompetens. Enligt 2 mom. skall lagutskott

granska riksdagens ombudsmäns förvaltning och, om så är påkallat,

göra hemställan till riksdagen om ombudsmans eller ställföreträdares entledigande.

Ombudsmännens skyldighet att lämna årlig redogörelse till riksdagen

framgår av 100 § RF. Utskottsgranskning av ämbetsförvaltningen bör i fortsättningen

föreskrivas i arbetsordning för riksdagen. En sådan granskning

är förutsatt i 97 § andra stycket RF. Att det granskande utskottet kan göra

framställning om entledigande av ombudsman eller dennes ställföreträdare

torde inte behöva komma till uttryck på annat sätt än som skett i nyssnämnda

stadgande.

43 §

Av första punkten i andra stycket i förslagets 42 § följer att utskott i remitterat

ärende äger föra fram ändringsförslag inom ramen för den väckta

frågan. I denna paragraf föreslår beredningen ett stadgande om en längre

gående initiativrätt för utskott, som är angivna i RO eller i arbetsordning.

Beredningen hänvisar i frågan till vad som anförts i den allmänna motive
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

129

ringen (14).

Ett ärende får anses vara under behandling i kammaren även under

den tid det är bordlagt där. Något förbud har inte uppställts för utskott

att väcka initiativ i fråga, som under samma session redan avgjorts av riksdagen.

Efter den partiella reformen 1968—69 innehåller RO överhuvudtaget

ingen regel om förbud mot dubbelbehandling. Det torde emellertid endast i

sällsynta undantagsfall komma i fråga att utskott begagnar sin initiativrätt

till att under en session ånyo ta upp en under samma session redan avgjord

fråga.

För närvarande innehåller 43 § RO bestämmelser om jordbruksutskottet.

Dessa får enligt förslaget ingen motsvarighet i RO.

44 §

Denna paragraf föreslås i första stycket komma att innehålla ett stadgande

att talmannen eller ledamot av statsrådet inte får delta i utskott som

ledamot eller suppleant.

Frågan om statsrådsledamots rätt att vara ledamot eller suppleant i utskott

eller att eljest närvara vid utskottsförhandlingar har beredningen

diskuterat under 15 i den allmänna motiveringen, vartill hänvisas. Som

följd av den föreslagna bestämmelsen bör hinder föreligga att välja den som

är statsrådsledamot till ledamot eller suppleant i utskott. Skulle den som

valts till sådant uppdrag därefter utses till statsråd, äger han inte utöva sitt

uppdrag i utskottet. Frånträder han under löpande valperiod för utskottet

sitt statsrådsämbete, är han oförhindrad att åter utöva sitt uppdrag som

ledamot eller suppleant i utskottet.

I enlighet med vad som utvecklats under 15 innebär beredningens förslag

att ledamot av statsrådet, till skillnad från vad som nu gäller, skall

äga närvara vid utskottssammansträde efter de regler som annars tillämpas

i fråga om utomstående personer.

Förbudet i 36 § 6 mom. andra stycket RO för justitieråd och regeringsråd

att »deltaga» i utskott föreslås bli upphävt.

Enligt praxis inväljs kamrarnas talmän inte i utskott. Jämlikt 22 §

riksdagsstadgan äger talmännen dock tillträde till utskotten ehuru utan

rätt att delta i överläggningarna eller besluten. Författningsutredningen

föreslog (5 kap. 6 § förslaget till riksdagsordning) förbud att välja talman

till ledamot eller suppleant i utskott. Också grundlagberedningen anser att

ett uttryckligt förbud häremot bör stadgas i RO. Förbudet bör ej avse vice

talman.

I andra stycket av lagrummet har grundlagberedningen föreslagit en bestämmelse

av innehåll att ingen må närvara i utskott, när ärende om granskning

av hans egna åtgärder i utövning av tjänst eller uppdrag förekommer

till överläggning eller beslut.

RO innehåller inga allmänna bestämmelser angående jäv inom utskott.

T 36 § 6 mom. tredje stycket föreskrivs emellertid att ej någon, av vilken

riksdagen kan fordra redo och ansvar, må inväljas i utskott, där redovisning

för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma. På grund av denna be9—Bihang

till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1970

stämmelse föreligger bl. a. hinder att välja in f. d. statsrådsledamot i det

konstitutionsutskott, som har att granska statsrådsprotokollen från hans

ämbetstid, och att välja in fullmäktig i riksbanken eller riksgäldskontoret

i bankoutskottet.

I 3 kap. 17 § förslaget till riksdagsordning upptog författningsutredningen

en bestämmelse, enligt vilken ej någon må delta som ledamot i utskott

vid behandlingen av ärende, som personligen rör honom eller någon

honom närstående. Under hänvisning till detta stadgande fann utredningen

att bestämmelserna i 36 § 6 mom. tredje stycket RO kunde utgå.

Att en riksdagsledamot blir icke valbar till visst utskott är enligt grundlagberedningens

mening en alltför långtgående konsekvens av att utskottet

kan komma att granska hans åtgärder i utövning av tjänst eller uppdrag.

Det bör räcka att han är jävig att närvara vid utskottets överläggningar

och beslut i ärende, som gäller sådan granskning. Beredningens

förslag är avfattat i enlighet härmed. Frågor om jäv i övrigt, såväl i utskott

som vid handläggning i kammaren (jämför 53 § tredje stycket RO och författningsutredningens

förslag till riksdagsordning, 1 kap. 16 §) bör få sin

lösning först i en senare etapp. Det föreslagna stadgandet är inte avsett

att hindra att utskottet låter den jävige riksdagsledamoten yttra sig

muntligen i ärendet. Men han får inte närvara, när utskottet överlägger

eller fattar beslut i frågan.

Hittills berörda bestämmelser avser begränsningar för vissa kategorier

riksdagsledamöter att själva delta i utskott. För närvarande finns i 36 §

6 mom. första stycket ett stadgande, som begränsar rätten att delta i val

till utskott. Det föreskrivs nämligen där att statsrådsledamot ej må delta

i val till konstitutionsutskottet och att ej heller förutvarande statsrådsledamot

må delta i det val till konstitutionsutskott, som följer närmast efter

hans avgång. Tidigare gällde ett allmänt förbud för statsråd, justitieråd och

regeringsråd att delta i val till utskott. Nuvarande formulering av 6 mom.

första stycket tillkom år 1953, varvid förbudet för statsråd inskränktes till

att avse val till konstitutionsutskottet men samtidigt utvidgades till att gälla

förutvarande statsråd i ovan angivet fall (se KU 1952:25). Enligt författningsutredningen

(se SOU 1963: 18 s. 162) borde riksdagsledamot, som

är statsråd, alltjämt inte få delta i val till konstitutionsutskottet. Motsvarande

förbud för förutvarande statsråd föreslogs emellertid bli upphävt.

Enligt ändring i samband med enkammarreformen kommer sambandet

mellan statsrådens politiska ansvarighet och konstitutionsutskottets granskningsverksamhet

väsentligen att upplösas. Denna verksamhet är redan nu

mera administrativt än politiskt inriktad. Frågan, om riksdagsledamot som

är medlem av statsrådet skall få delta i val till konstitutionsutskottet, synes

därmed ha kommit i ett annat läge. Kvar står visserligen att konstitutionsutskottet

kan påkalla utkrävande av statsrådsledamots juridiska ansvarighet.

Mot de betänkligheter, man från denna synpunkt kan hysa inför

att slopa förbudet för statsråd att delta i val till konstitutionsutskottet, får

vägas den av förbudet följande oegentligheten att regeringspartiet eller

regeringspartierna blir underrepresenterade i utskottet. Grundlagberedning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj ris proposition nr M år 1970

en har för sin del kommit till den uppfattningen att tillräckliga skäl inte

föreligger att utesluta riksdagsledamot, som är eller har varit medlem

av statsrådet, från att delta i val till konstitutionsutskottet. Någon motsvarighet

till 36 § 6 mom. första stycket har därför inte upptagits i beredningens

förslag.

RO 44 § innehåller för närvarande bestämmelser om allmänna beredningsutskottet.

Ett sådant utskott behövs inte i den nya organisationen.

45 §

Enligt 45 § 2 mom. RO väljer varje utskott inom sig ordförande och vice

ordförande. Intill dess sådant val försiggått, föres ordet av den ledamot,

som bevistat de flesta riksdagarna, och, där två eller flera deltagit i lika

många riksdagar, den av dem som är till levnadsåren äldst.

Också enligt författningsutredningens förslag (5 kap. 6 § tredje stycket

förslaget till riksdagsordning) skulle utskott inom sig välja ordförande

och vice ordförande. En bestämmelse med samma innehåll föreslås av

grundlagberedningen i denna paragraf. Bestämmelse om vem som skall föra

ordet i utskott intill dess val av presidium ägt rum bör ges i arbetsordning.

Av övriga, nuvarande bestämmelser i 45 § RO torde den i 1 mom. om

skyldighet för utskotten att sammanträda inom viss tid från det de blivit utsedda,

kunna föras över till arbetsordning. Att, såsom föreskrivs i 3 mom.,

utskotten så fort sig göra låter bör avgiva de yttranden, som på dem ankommer,

behöver inte särskilt utsägas.

46 §

Gällande bestämmelser angående omröstning inom utskott finns i 48 §

RO. Det stadgas i paragrafens första stycke att omröstning inom utskott

skall ske öppet. Vid lika röstetal fäller lotten utslaget. Tredje stycket innehåller

bestämmelser om reservationsrätten. Det stadgas där att ledamot,

som ej instämt i utskottets beslut, äger lämna riksdagen del av sin skiljaktiga

mening, som i sådant fall bör avges skriftligen till utskottet. Det föreskrivs

att utskottets betänkande dock icke må uppehållas därigenom. — Förutsättning

för att ledamot skall ha reservationsrätt är att han inom utskottet

röstat mot beslutet eller motsatt sig motiveringen. I praxis förekommer

icke blott motiverad reservation utan även blank sådan samt särskilt yttrande.

Omröstning inom utskott bör alltjämt ske öppet. År rösterna lika delade,

bör emellertid icke som nu lotten, utan ordförandens röst bli utslagsgivande.

Detta var också författningsutredningens förslag (3 kap. 20 § förslaget

till riksdagsordning). Nämnas må att en sådan ordning gäller i fråga

om riksdagens revisorer (12 § instruktionen för revisorerna) och lönedelegationen

(71 § tredje stycket RO). Med tanke på bestämmelsen i 37 §

förslaget om udda antal ledamöter i utskotten torde ordförandens röst mera

sällan komma att bli avgörande. Vid detta förhållande saknas varje anledning

att ändra nuvarande praxis enligt vilken ordförandeposterna fördelas

mellan de större riksdagspartierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

I fråga om reservationsrätten yttrade författningsutredningen (SOU 1963:

18 s. 128—129): Utredningen föreslår att det i lagtexten skall utsägas, att

sådan rätt tillkommer endast den som i omröstning tagit ställning mot utskotts

beslut eller motivering till beslut. Utredningen föreslår vidare att

reservation alltid skall vara försedd med yrkande. Blank reservation skall

således icke längre tillåtas. Vad sådan reservation innebär blir nämligen

känt endast om reservanten yttrar sig i debatten vid ärendets avgörande.

Institutet »särskilt yttrande» medför däremot icke några sådana svårigheter.

Det bör bibehållas men torde icke behöva lagfästas.

Grundlagberedningen ansluter sig till vad författningsutredningen sålunda

anfört och föreslår i andra stycket av denna paragraf en bestämmelse

om reservationsrätten i överensstämmelse härmed. När i lagrummet talas

om »reservation med yrkande» avses, som torde framgå av sammanhanget,

yrkande beträffande antingen klämmen i betänkandet eller också enbart

motiveringen.

Omröstning beträffande själva ställningstagandet (klämmen) torde som

regel hållas i anslutning till överläggningen, omröstning beträffande motiveringen

först vid justeringen av betänkandet. För reservationsrätt krävs

dels att ledamoten därvid har stannat i minoritet (eventuellt bara i en förberedande

omröstning, se Stjernquist, Riksdagens arbete och arbetsformer

s. 377), dels att han senast vid justeringen har anmält att han ämnar reservera

sig.

Då det i den föreslagna bestämmelsen sägs att ledamot som »förlorat vid

omröstning» har reservationsrätt, åsyftas inte någon skärpning av praxis

i vissa utskott (Stjernquist s. 374) enligt vilken formell votering inte äger

rum. Vad som krävs är att ledamoten klart har angivit en mening som avviker

från vad som konstaterats vara utskottets beslut. Exempelvis måste,

när majoritetsförhållandena är klara på grund av vad som har sagts under

överläggningen, en reservationsanmälan i omedelbar anslutning till klubbfästandet

av ett acklamationsbeslut som regel vara fullt tillräcklig.

Särbestämmelsen i 75 § 3 mom. RO om val inom utskott utgör undantag

från regeln om öppen omröstning. Nuvarande 48 § RO innehåller också en

hänvisning till 75 § 3 mom. Denna hänvisning bör föras över till 46 § som ett

tredje stycke.

Angående de nuvarande bestämmelserna i 46 § RO om upplysningar till

utskott från ämbetsmän eller verk hänvisas till följande paragraf.

47 §

I denna paragraf föreslår grundlagberedningen ett stadgande om rätt för

utskott att inhämta upplysningar från statliga myndigheter och domstolar.

Bestämmelsen har kommenterats tidigare under 16.

I 47 § RO upptas nu ett stadgande om sammansatt utskott. Detta har i förslaget

sin motsvarighet i 42 § andra stycket sista punkten.

48 §

Riksdagsordningen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för utrikes
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 1970

133

utskottets och konstitutionsutskottets ledamöter. Tystnadsplikt kan enligt

37 § 3 mom. och 38 § 5 mom. föreskrivas av utskotten, i den mån de med

hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makt

betingade, synnerligen viktiga skäl finner upplysningar, som meddelas i

visst ämne, böra hållas hemliga. I fråga om utrikesutskottet kan tystnadsplikt

under angivna omständigheter påbjudas även av regeringen. Det föreskrivs

i båda paragraferna, att ledamot, så ock suppleant, första gången

han är närvarande vid sammanträde med utskottet skall avge försäkran

om tystnadspliktens iakttagande.

I denna paragraf föreslås en för alla utskott gemensam bestämmelse om

tystnadsplikt. En liknande bestämmelse hade föreslagits av författningsutredningen

i förslaget till riksdagsordning, 3 kap. 16 §. Enligt utredningens

mening kunde bestämmelser om tystnadsplikt erfordras även beträffande

andra utskott än konstitutionsutskottet och utrikesutskottet, t. ex. i fråga

om utskott, som handlägger försvarsärenden.

Tystnadsplikten bör omfatta, förutom ledamöter och suppleanter, utskottens

tjänstemän. Då ledamot av statsrådet i fortsättningen personligen kan

lämna upplysningar i samtliga utskott, bör också regeringen generellt kunna

förordna om tystnadsplikt. Tystnadsplikten kommer, såsom grundad på lag,

att gälla även gentemot pressen (se 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).

Ledamot, suppleant och tjänsteman bör avlägga försäkran

om att iaktta tystnadsplikt, men härom kan föreskrift ges i arbetsordning.

De nuvarande bestämmelserna i 48 § om omröstning i utskott och om reservationsrätt

motsvaras i förslaget av bestämmelser i 46 §. Samma gäller

hänvisningen i paragrafens andra stycke till 75 § 3 mom. angående val inom

utskott.

49 §

Ändringarna i 49 § RO innebär i första hand att talmannen blir självskriven

ledamot av utrikesnämnden med förste, andre och tredje vice talmännen

som ersättare i tur och ordning. De tre vice talmännen blir alltså självskrivna

suppleanter. Vidare föreslås vissa procedurregler för det fall att utrikesnämnden

för att pröva fråga om förordnande angående krigsdelegationen

sammanträder annorledes än efter kallelse från regeringens sida. Motiven

för ändringarna har i det väsentliga anförts i den allmänna motiveringen

(17). I de fall då utrikesnämnden sammanträder utan att kallelse har utgått

från regeringen skall uppgiften att utfärda kallelse och att leda förhandlingarna

primärt ligga på talmannen och, vid förfall för honom, på vice talman.

Sammanträde skall också kunna komma till stånd på initiativ av två ledamöter.

Man kan förutsätta att dessa i så fall först försöker vända sig till

talmannen eller vice talman. De bör emellertid också själva kunna utfärda

kallelse, något som kan vara nödvändigt om talmannen och alla vice

talmännen på grund av krigshändelse eller annan anledning är frånvarande.

Skulle talmannen och vice talmännen alla vara frånvarande vid sammanträde,

bör den äldste bland de närvarande ledamöterna föra ordet. Här
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

med menas i första hand den som har bevistat flest riksdagar och i andra

hand den bland dessa som är äldst till levnadsåren.

50 §

Enligt paragrafens andra stycke består talmanskonferensen av bl. a. de

ständiga utskottens ledamöter. Den i förslaget begagnade terminologin,

enligt vilken uttrycket ständigt utskott ej kommit till användning, föranleder

en formell justering av ovannämnda passus.

63 §

Enligt detta lagrum kan riksdagen, när den skall avgöra fråga, som utskott

har utlåtit sig över, antingen genast fatta sitt beslut eller också, om

minst en tredjedel av de röstande biträder yrkande härom, återförvisa frågan

till utskottet. Återförvisning får ej ske mer än en gång i samma fråga.

Beredningen föreslår att paragrafen kompletteras med en bestämmelse, som

möjliggör för riksdagen att — genom majoritetsbeslut — hänvisa frågan

också till annat utskott än det, som redan berett ärendet. Motiven för det

föreslagna tillägget i lagrummet har redovisats i den allmänna motiveringen

(13.2.3).

Återremiss eller remiss till nytt utskott skall kunna beslutas endast när

utskottsutlåtande tas upp till avgörande i riksdagen och alltså inte redan

vid bordläggning. Framställs i kammaren samtidigt yrkande om återremiss

och remiss till annat utskott än det som lämnat utlåtande, skall proposition

först ställas på yrkandet om återförvisning. Får detta erforderlig anslutning

bland de röstande, är frågan om remiss till annat utskott för den

gången förfallet. Inget hindrar emellertid att sådan remiss yrkas och beslutas,

när ärendet nästa gång förekommer till avgörande i kammaren. Bestämmelsen

att återförvisning ej må ske mer än en gång i samma fråga,

får anses innefatta också att återförvisning ej kan äga rum till mer än

ett av de utskott, som avgivit utlåtande i ärendet. Däremot föreligger inget

hinder för majoriteten i kammaren att besluta ny remiss till ett tredje utskott,

men detta torde komma i fråga endast i exceptionella fall.

Det utskott, som fått en redan utskottsbehandlad fråga på remiss, kan

naturligtvis instämma i det tidigare utlåtandet med eller utan egen motivering.

Om utskottet intar en annan ståndpunkt, torde båda utskottens hemställanden

jämte eventuella reservationer få prövas i kammaren. Detta

blir en konsekvens av att granskningen från det andra utskottets sida snarare

är sidoordnad än överordnad det första utskottets granskning.

Önskemålen om återremiss och remiss till annat utskott samt kravet att

ärendena skall vara avgjorda före sessionens slut kan komma i konflikt

med varandra. Detta har särskilt betydelse i fråga om budgetärenden, som

ju måste vara avgjorda viss tid före budgetårets ingång (jfr 58 § tredje stycket

RO). Bl. a. skulle man kunna tänka sig att ett utskott, som föreslagit en

väsentlig anslagshöjning, söker undvika remiss av ärendet till finansutskottet

genom att lägga fram sitt utlåtande först alldeles innan budgetarbetet

måste vara avslutat. Vare sig riksdagen likväl beslutar hänvisning till

opaginerad Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr AO år 1970

finansutskottet eller ej, kan följden bli att riksdagens budgetprövning försenas;

här må erinras om att vårsessionen i enkammarriksdagen kan förlängas

till och med 15.6. Mot bakgrunden av det sagda finns skäl att

överväga om inte en sista dag bör bestämmas för utskottens utlåtanden i

vart fall i budgetfrågor. Bestämmelser härom bör lämpligen få sin plats i

arbetsordning. Måhända bör man emellertid avvakta erfarenheterna från

den första tiden för den nya ordningens tillämpning.

71 §

I tredje stycket av denna paragraf, som upptar bestämmelser om lönedelegationen,

hänvisas i första punkten för motsvarande tillämpning beträffande

lönedelegationen bl. a. till bestämmelserna om val av utskottspresidium

i 45 § 2 mom. Momentangivelsen får på grund av den ändrade lydelsen

av 45 § bortfalla. Då 45 § numera inte upptar föreskrift om vem som

för ordet intill dess val av presidium ägt rum, bör föreskrift i detta hänseende

ges i arbetsordning också i fråga om lönedelegationen. — Andra och tredje

punkterna i tredje stycket innehåller i fråga om omröstning och utslagsröst

bestämmelser av samma innebörd som de som för utskottens del är

upptagna i 46 § första stycket i förslaget. Också dessa föreskrifter för

lönedelegationen bör ges i form av hänvisning till motsvarande stadgande

om utskotten.

19.4. övergångsbestämmelser till grundlagsändringarna

Beredningen har i det föregående (under 18) framhållit att den nya utskottsorganisationen

kan sättas i kraft praktiskt taget från början av

1971 års riksdag men att det också bör vara möjligt för denna riksdag att

bestämma en senare tidpunkt för ikraftträdandet och då i första hand den

1 januari 1972. Det har också sagts att det blir möjligt för riksdagen att

med regeringens samtycke uppskjuta behandlingen av förslaget till senare

riksdag under valperioden.

Då det gäller att tekniskt utforma lagförslaget så att 1971 års riksdag får

valfrihet, torde den mest ändamålsenliga utvägen vara att 1970 års riksdag

antager såsom vilande två ikraftträdandebestämmelser, den ena siktande

mot ikraftträdande omedelbart (se 82 § RF), den andra innebärande att de

nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari året närmast efter det då

bestämmelserna antagits slutligt.

I det alternativ som innebär ikraftträdande vid årsskifte torde inte behövas

några särskilda övergångsbestämmelser. Vad som behöver sägas är

bara att bestämmelserna skall äga tillämpning i sin äldre lydelse intill utgången

av det år då den nya lydelsen antagits slutligt.

Det andra alternativet får till följd att den nya utskottsorganisationen

skall börja tillämpas under en riksdagssession. Detta kan innebära stora

olägenheter, om riksdagen redan har valt ständiga utskott enligt de äldre

bestämmelserna och dessa utskott har kommit i gång med sitt beredningsarbete.

De ständiga utskotten skall enligt 36 § 1 mom. RO väljas inom sex

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

dagar efter riksdagens öppnande. Ett sätt att bemästra svårigheterna skulle

vara, att riksdagen valde konstitutionsutskott måndagen den 11 januari

1971, omedelbart efter valet av talman och vice talmän (se 33 § och 36 §

1 mom. RO) samt valet av valberedning (se 75 § 1 mom. RO; ajournering

för att valberedningen skall kunna sammanträda och fastställa lista för

valet av konstitutionsutskott torde bli nödvändig). Konstitutionsutskottet

skulle kunna sammanträda sanuna eller följande dag (se 14 och 15 §§ riksdagsstadgan

samt 28 § i det vid prop. 1968: 27 fogade förslaget till riksdagsstadga)

och omedelbart besluta att till kammaren avlämna memorial med

uppgift om de vilande grundlagsändringarna beträffande utskottsorganisationen.

Memorialet skulle kunna tagas upp till avgörande i kammaren

efter en bordläggning, lämpligen vid ett plenum onsdagen den 13 eller

torsdagen den 14 januari 1971. Skrivelse till Kungl. Maj :t angående riksdagens

beslut skulle kunna expedieras samma dag, och kungligt brev angående

publiceringen av grundlagsändringarna skulle kunna läsas upp i

kammaren fredagen den 15 eller lördagen den 16 januari 1971. Det skulle i

så fall inte vara nödvändigt att välja de andra utskotten enligt de äldre

bestämmelserna, utan riksdagen skulle inom ett par dagar, kanske tisdagen

den 19 januari 1971, kunna skrida till val av utskotten enligt den nya organisationen.

Så länge inga andra utskott än konstitutionsutskottet är valda kan inga

ärenden remitteras till dem. Bestämmelsen i 58 § första stycket RO torde

därför inte hindra att kammaren väntar med att remittera avlämnade propositioner

och väckta motioner tills de nya utskotten har valts (bortsett

från ärenden som skall behandlas av konstitutionsutskottet enligt RO:s äldre

lydelse). Man kan för övrigt erinra om att man ofta har uppskjutit behandlingen

av statsverkspropositionen utan formell bordläggning och därigenom

kunnat uppskjuta remissdebatten över flera plena. Rimligen bör både

regeringen och enskilda riksdagsledamöter på det hela taget kunna vänta

med att avlämna sina förslag (bortsett från statsverkspropositionen) till

dess grundlagsändringarna antagits slutligt.

Det synes rimligt, att de som i september 1970 väljs till ledamöter av

enkammarriksdagen utan att då tillhöra någon av kamrarna får tillfälle

att deltaga i överväganden om utskottsorganisationen redan innan de tillträder

sina mandat. Den åsyftade valfriheten vid början av 1971 års riksdag

kan eljest framstå som en chimär. Av betydelse torde i detta hänseende

vara främst att de får rese- och traktamentsersättning av allmänna

medel i samband med överläggningar med partigrupperna under hösten

1970. Möjligen kan också vissa särskilda anordningar i fråga om ledamöternas

fullmakter behöva övervägas. Vad som krävs i sådana hänseenden

torde kunna bedömas av det utskott som bereder grundlagsförslaget vid

1970 års riksdag.

I övergångsbestämmelserna bör till en början föreskrivas att utskott

som har valts tidigare under riksdagen skall anses upplösta och att ärenden

som har hänvisats till dem från kammaren skall återlämnas dit. Vidare

bör stadgas att, när utskott har valts enligt de nya bestämmelserna, de till

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970 137

kammaren återlämnade ärendena skall på nytt hänvisas för beredning till

dessa utskott.

Tidsfristen för val av ständiga utskott skall enligt förslaget föreskrivas inte

i RO utan i arbetsordning (riksdagsstadgan e. d.). övergångsbestämmelsen

till grundlagsändringen behöver därför inte ange någon tid, inom vilken

valen till de nya utskotten skall ha ägt rum. En föreskrift därom bör däremot

finnas i övergångsbestämmelsen till den nya arbetsordningen.

I inledningen till specialmotiveringen (19.1) talades om en övergångsbestämmelse

angående kvarstående föreskrifter i lag eller författning med

hänvisning till utskott enligt den äldre organisationen. Eftersom i flertalet

fall bankoutskottet torde åsyftas, synes det enklast att föreskriva att hänvisningen

i stället skall gälla finansutskottet. Om finansutskottet till följd

därav får in en framställning, som lämpligen bör beredas av annat utskott,

kan finansutskottet överlämna den till detta utskott med dess samtycke

(42 § andra stycket i förslaget). Det bör också kunna överlämna åt

kammaren att besluta om beredningen; detta senare förfarande torde kräva

en särskild föreskrift.

De av beredningen föreslagna ändringarna beträffande utrikesnämnden

bar inte ett så nära samband med ändringarna av utskottsorganisationen,

att de nödvändigtvis behöver träda i kraft samtidigt med dem. Det synes

lämpligt att de under alla förhållanden träder i kraft tidigt under vårsessionen

med 1971 års riksdag. Förslaget till ändring i 50 § RF och 49 § RO

bör därför behandlas som ett förslag för sig. Om detta förslag antages

slutligt av 1971 års riksdag, påverkas inte val till utrikesnämnden som riksdagen

har förrättat före ikraftträdandet. Den omedelbara verkan av grundlagsändringen

blir att talmannen tar säte i nämnden och att de tre vice talmännen

får ställning av suppleanter där.

19.5. Övriga lagar

Enligt 32 § första stycket riksbankslagen kan riksbanksfullmäktige ej mottaga

föreskrifter av någon annan än riksdagen eller dess bankoutskott. I

bestämmelsen sägs vidare att fullmäktige för sina åtgärder i denna egenskap

är ansvariga endast inför riksdagen eller dess bankoutskott och revisorer.

Jämlikt 2 § ansvarighetslagen för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige

i riksgäldskontoret m. fl. äger riksdagen eller dess bankoutskott eller revisorer

förordna om åtal mot bl. a. fullmäktig i riksbanken eller fullmäktig

i riksgäldskontoret för fel i utövningen av befattningen.

Enligt grundlagberedningens förslag skall finansutskottet överta bankoutskottets

befogenheter beträffande riksbanken och riksgäldskontoret (se

38 § andra stycket RO). Vad som enligt ovan är stadgat i fråga om bankoutskottet

bör därför i stället gälla finansutskottet. Ändringar med samma

innebörd får göras i 35 § riksbankslagen och i 31 § lagen om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

I 37 § riksbankslagen föreskrivs att riksbanksfullmäktige efter varje års

slut skall avge en berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och

förvaltning till bankoutskottet. Enligt 1 § i den instruktion, som riksdagen

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

har fastställt för bankoutskottet (se 2.1.1), åligger det utskottet att skyndsamt

meddela riksdagen vid dess början bl. a. bankofullmäktiges och riksgäldsfullmäktiges

berättelser. Jämlikt 4 § i instruktionen skall därefter

bankoutskottet avge berättelse till riksdagen angående granskningen av riksbankens

och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning. Det angivna förfarandet

sammanhänger med beskrivningen i 41 § 1 mom. RO av bankoutskottets

befogenheter i förhållande till riksbanken och riksgäldskontoret.

I enlighet med vad som gäller för redogörelser från t. ex. riksdagens ombudsmän,

riksdagens revisorer och lönedelegationen bör berättelse från

bankofullmäktige (och från riksgäldsfullmäktige) avges direkt till riksdagen.

Granskning i utskott härav bör föreskrivas i arbetsordning för riksdagen

(jämför ovan 19.3. under inledningen och under 42 § in fine). Av

stadgandet i 38 § andra stycket RO kommer att framgå att ärendet skall

hänvisas till finansutskottet. I en av riksdagen ensam beslutad författning

kan ges de ytterligare föreskrifter om granskning av riksbankens (och riksgäldskontorets)

styrelse och förvaltning, som anses erforderliga.

Vissa uppgifter för bankoutskottet regleras i författningar som har beslutats

av riksdagen eller i särskilda riksdagsbeslut. Det kan förutsättas, att

dessa författningar och beslut kommer att ses över som ett led i behandlingen

av grundlagberedningens förslag. Flera av dessa författningar och beslut

torde samtidigt bli granskade från andra synpunkter med anledning av ett

nyligen avlämnat betänkande om enkammarriksdagens förvaltnings- och

personalorganisation.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1970

139

20

Sammanfattning

Utskotten bör i framtiden som hittills yara det bärande elementet i riksdagsarbetet.

De propositioner och motioner som riksdagen skall fatta beslut om

måste vara förberedda i utskott. Huvudsyftet med det förslag som grundlagberedningen

lägger fram är att fullfölja den modernisering av riksdagen

som inleddes genom enkammarreformen.

Tanken bakom den nuvarande utsko tf sorganisationen är att beredningsuppgifterna

är fördelade mellan utskotten efter statsrättslig funktion:

grundlagsfrågor prövas av konstitutionsutskottet, andra lagfrågor av lagutskott,

skattefrågor av bevillningsutskottet och andra budgetfrågor till

största delen av statsutskottet. Ehuru denna grundtanke efter hand har

modifierats på olika sätt, medför den fortfarande vissa problem.

För det första har frågor med nära inbördes sammanhang ofta behandlats

på skilda håll. Civilförsvarets planläggning och organisation har såsom

en budgetfråga behandlats av statsutskottet, civilförsvarslagen av andra lagutskottet.

Statsbidrag till de politiska partierna har behandlats av statsutskottet,

ett ärende om utredning av partistödets konstruktion av konstitutionsutskottet.

En fråga om omorganisation av bilregistret har behandlats

av tredje lagutskottet till viss del, av bevillningsutskottet till en annan del

och av statsutskottet till återstående del.

För det andra har arbetet med statsbudgetens utgiftsposter på grund av

sin betydelse och omfattning sprängt den ram som statsutskottet från

början utgjorde. Dels arbetar utskottet sedan länge på avdelningar, där

realbehandlingen görs av betydligt färre personer än i något av utskotten;

behandlingen i utskottets plenum har till stor del utvecklats till en formalitet.

Dels har delar av statsbudgetens utgiftsanslag, främst jordbrukshuvudtiteln,

brutits ut från statsutskottet och handläggs i ett annat, för

ändamålet inrättat utskott. Man har alltså inte längre i verkligheten någon

sammanhållen realbehandling av statsutgifterna på utskottsplanet. I samband

härmed står att riksdagens budgetberedning inte omfattar något ställningstagande

till den allmänna uppläggningen av budgetpolitiken.

I anslutning till förslag som har förts fram förut men som tidigare har

opaginerad Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

haft svårt att vinna anklang söker grundlagberedningen råda bot på bristerna

hos utskottsorganisationen på följande sätt.

Indelningen efter statsrättslig funktion ersätts i huvudsak med indelning

efter ämne. Liksom inom regeringskansliet behandlas frågor som rör

ett visst ämne inom en och samma administrativa enhet, oberoende av om

frågan har presenterats för riksdagen som ett lagförslag, som en begäran

om utredning eller som ett anslag i statsbudgeten. Ämnes- eller fackindelningen

genomförs dock inte fullt ut. Framför allt märks, att ett utskott

tänkes bli inrättat för frågor om civillag, vare sig fråga är om familjerätt

eller förmögenhetsrätt.

Grundlagberedningen föreslår att riksdagen inrättar minst sexton utskott.

Beredningen lägger inte fram något utarbetat förslag till fördelning

av ärenden mellan utskotten men har i en bilaga lämnat en skiss till en

tänkbar organisation. Enligt denna skiss fördelas statsbudgetens utgifter

på femton av utskotten (alla utom civillagsutskottet). Fördelningen av ärendena

skall enligt grundlagberedningens mening i huvudsak bygga på departementsindelningen.

De tänkta utskotten är följande:

konstitutionsutskottet (grundlag med tillhörande lagar, såsom sekretesslagen,

press- eller partistöd, andra frågor om riksdagen och vissa av dess

verk, bl. a. riksdagens ombudsmän, kommunallag och andra ärenden av

allmän betydelse för den kommunala självstyrelsen),

justitieutskottet (domstols-, åklagare- och polisväsendet samt kriminalvården,

brottsbalken, rättegångsbalken och tillhörande lagar),

civillagsutskottet (giftermåls-, föräldra-, ärvda- och handelsbalken, större

delen av jordabalken, utsöknings- och konkursrätt, expropriationsrätt),

utrikesutskottet (utrikesfrågor, däribland utvecklingsbiståndet och utrikesdepartementets

huvudtitel i övrigt),

försvarsutskottet (ärenden om det militära försvaret, civilförsvaret, det ekonomiska

försvaret och det psykologiska försvaret),

socialförsäkringsutskottet (allmän försäkring, yrkesskadeförsäkring och

arbetslöshetsförsäkring),

socialutskottet (socialvården i övrigt, såsom barna- och ungdomsvård, åldringsvård,

nykterhetsvård, socialhjälp, arbetarskydd, hälso- och sjukvård

m. m.),

universitets- och kulturutskottet (universitet, forskning, kultur, kyrkofrågor

m. m.),

skolutskottet (skolväsende, lärarutbildning m. m.),

samfärdselutskottet (kommunikationsfrågor),

miljövårds- och jordbruksutskottet (miljövård, jordbruk, fiske, skogsbruk

m. m.),

näringsutskottet (näringspolitik, industri, hantverk, statsägda bolag, konsumentfrågor,

bank- och försäkringsväsendet m. m.),

inrikesutskottet (arbetsmarknad, regional utveckling, lokaliseringsstöd, utlänningarnas

ställning in. m.),

civilutskottet (bostadsväsendet, hyresregleringen, planering, administrativ

indelning, länsförvaltning, kommunfrågor m. m.),

skatteutskottet (statlig och kommunal skatt, tullar, taxering, uppbörd, folkregistrering

och mantalsskrivning),

finansutskottet (allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och för

statens budget, andra budgetfrågor som inte tillhör annat utskott, allmänt

budgettekniska frågor, penning-, kredit- och valutapolitiken, riksbanken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970 141

och riksgäldskontoret, förvaltningsrevision, redovisning, rationalisering,

upphandling m. m.).

Fördelningen på femton utskott bör öka förutsättningarna för en snabb

budgetbehandling. Man gör det på så sätt möjligt att i samband med framtida

omläggning av budgetåret till kalenderår hinna med budgetbehandlingen

på kortare tid än nu (enligt planerna under en höstsession som börjar

1. 9). Grundlagberedningen siktar mot att lägga fram förslag härom omkring

nyår 1972.

Grundlagberedningen föreslår att varje utskott får minst femton ledamöter,

alltså tillhopa minst 240 ordinarie utskottsledamöter. Av dessa kommer

alla utom femton (civillagsutskottets ledamöter) att få delta i budgetarbetet.

Totala antalet ordinarie utskottsplatser blir däremot inte nämnvärt

större än enligt det beslut som fattades i samband med enkammarreformen,

240 mot 235.

En annan konsekvens av den skisserade organisationen är att alla riksdagsärenden

behandlas i mera likartade former än nu: femton ledamöter

beräknas komma att delta i realbehandlingen i utskott av varje ärende.

Regeringens centrala budgetdokument, finansplanen, och de därtill hörande

bilagorna blir nu med något undantag inte behandlade i utskott.

Grundlagberedningen föreslår att dessa handlingar jämte motioner med

förslag till ändringar eller tillägg till finansplanens uttalanden skall behandlas

av finansutskottet tidigt under budgetsessionen, att detta utskott skall

avge ett utlåtande över handlingarna samt att riksdagen med detta utlåtande

som underlag skall hålla en allmän finansdebatt och därvid ta ställning

till finansutskottets uttalanden. Riksdagens ställningstagande tänkes

bli vägledande för fackutskotten i deras arbete med huvudtitlarna. Detla

bör underlätta överblicken över och sammanhållningen av budgetbehandlingen.

Fackutskotten tänkes under den tid då budgetarbete inte pågår arbeta

bl. a. med frågor om lag eller författning och med förslag om utredningar.

Utskottssystemet blir enligt förslaget i huvudsak inte reglerat i grundlag.

I riksdagsordningen anges konstitutionsutskottets och finansutskottets

centrala beredningsuppgifter. Dessutom behålls där bara regler om utskottens

antal och storlek, om grunden för ärendefördelningen mellan dem och

om deras skyldighet att behandla hänskjutna ärenden. Fackindelningen i allmänhet

görs i riksdagsstadgan e. d., något som gör det möjligt att utan

tidsutdräkt anpassa organisationen efter ändrade förhållanden.

Möjligheten att inrätta särskilt utskott behålls. Likaså finns möjligheten

att inrätta sammansatt utskott kvar. Grundlagberedningen föreslår även

andra samarbetsformer. Utskott skall kunna lämna över ett ärende med

eget yttrande till ett annat utskott för fortsatt beredning; härför skall dock

fordras medgivande av det senare utskottet. Grundlagberedningen pekar

också på möjligheten att ett utskott avger yttrande på begäran av det utskott

som har huvudansvaret för beredningen.

I samband med enkammarreformen infördes en möjlighet för en minoritet

inom riksdagen, en tredjedel, att besluta om återremiss till utskott. Ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

ärende får återremitteras bara en gång. Denna möjlighet finns kvar enligt

grundlagberedningens förslag. Den kompletteras med en rätt för kammaren

att remittera ett ärende som har beretts av ett utskott till ett annat utskott

för fortsatt beredning. Härför skall dock krävas beslut av majoriteten.

Denna möjlighet till fortsatt beredning tänkes kunna bli utnyttjad t. ex.

för lagteknisk granskning genom civillagsutskottet eller för finanspolitisk

och samhällsekonomisk bedömning genom finansutskottet.

De flesta utskotten har nu ingen självständig initiativrätt; de har bara

rätt att yttra sig i anledning av propositioner och motioner som har remitterats

till dem. Några av utskotten, bl. a. konstitutions- och bevillningsutskotten,

har en längre gående rätt att väcka förslag. Beredningen föreslår

att alla utskotten får initiativrätt. Ett fristående förslag skall dock inte

kunna föras fram till kammaren utan att utskottets majoritet ställer sig

bakom det.

Det nu gällande förbudet för statsråd att närvara vid utskottsförhandling

föreslås bli slopat. Statsråd skall i likhet med andra utomstående kunna

få företräde inför utskottet i enlighet med dess beslut.

Om ett utskott önskar ett remissyttrande eller en annan skriftlig upplysning

av en statlig myndighet, skall det inte som nu behöva gå vägen via

regeringen utan kunna vända sig direkt till myndigheten. Myndigheten skall,

om särskilda svårigheter att tillmötesgå begäran någon gång skulle föreligga,

kunna hänvända sig till regeringen.

Beträffande ikraftträdandet lägger beredningen fram två alternativa

förslag. Enligt det ena skall förslaget börja tillämpas vid ett årsskifte och då

närmast den 1 januari 1972. Enligt det andra skall den nya organisationen

kunna tillämpas så gott som genast efter det att 1971 års riksdag har samlats.

Grundlagsförslaget tänkes bli antaget som vilande av 1970 års riksdag.

Det vilande förslaget kan sedan, om 1971 års riksdag så beslutar, sättas

i kraft redan några dagar in på 1971 års riksdag, och om så sker behöver

utskotten enligt den tidigare beslutade ordningen aldrig tillsättas med undantag

för konstitutionsutskottet. Den nya organisationen kan komma i

funktion redan någon vecka in på vårsessionen. Ett sådant förfarande kräver

vissa förberedelser, och grundlagberedningen för fram tanken på att de

som väljs in i riksdagen i september 1970 skall kunna samlas till överläggningar

redan under hösten 1970.

Personalunionen mellan utrikesnämnden och utrikesutskottet upplöstes i

samband med enkammarreformen. Antalet ledamöter i utrikesnämnden

minskades samtidigt från sexton till nio. Grundlagberedningen föreslår nu

att talmannen blir självskriven ledamot av utrikesnämnden med de tre vice

talmännen som självskrivna suppleanter. Samtidigt föreslår beredningen

att vissa uppgifter i samband med den konstitutionella beredskapen förs

över från talmanskonferensen till utrikesnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

143

Bilaga 1 Förslag till fördelning av statsverkspropositionen

huvudtitlar mellan statsutskottets avdelningar vid 1969

års riksdag

Fastställt av statsutskottet

Enligt grunderna för kamrarnas remisser kommer statsverkspropositionen

att remitteras till statsutskottet utom beträffande nedannämnda delar som

remitteras till följande ständiga utskott

Driftbudgeten

Egentliga statsutgifter

9 ht Jordbruksdepartementet JoU

15 ht Riksdagen och dess verk m. m. BaU

Kapitalbudgeten

Statens affärsverksfonder (Domänverket)

Jordbruksdepartementet JoU

Statens allmänna fastighets fond

Jordbruksdepartementet JoU

Statens utlåningsfonder

Jordbruksdepartementet JoU

Fonden för låneunderstöd

Jordbruksdepartementet JoU

Fonden för förlag till statsverket

Jordbruksdepartementet JoU

Diverse kapitalfonder

Jordbruksdepartementet JoU

Statsutskottet föreslås besluta att de delar av statsverkspropositionen som

kommer att remitteras till utskottet skall fördelas på utskottets avdelningar

på följande sätt.

Första avdelningen

Driftbudgeten: 1, 3 och 4 huvudtitlarna samt av 7 huvudtiteln anslaget till

Finansiellt utvecklingsbistånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

Kapitalbudgeten: statens affärsverksfonder beträffande försvarets fabriksverk,

statens allmänna fastighetsfond beträffande utrikes- och försvarsdepartementen,

försvarets fastighetsfond samt statens utlåningsfonder beträffande

utrikesdepartementet.

Stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1969/70

Beredskapsstat för försvarsvåsendet för budgetåret 1969/70

Andra avdelningen

Driftbudgeten: 8 huvudtiteln beträffande anslagen under rubrikerna Utbildningsdepartementet

in. in., Kyrkliga ändamål, Skolväsendet, Högre utbildning

och forskning, Lärarutbildning, Vuxenutbildning och Studiesociala

ändamål samt anslagen till Högre konstnärlig utbildning under rubriken

Allmänna kultur- och bildningsändamål.

Kapitalbudgeten: statens allmänna fastighetsfond beträffande utbildningsdepartementet

med undantag av anslagen till Byggnadsarbeten för vissa

kulturändamål och till Radio- och televisionshus samt statens utlåningsfonder

beträffande utbildningsdepartementet.

Tredje avdelningen

Driftbudgeten: 2, 5 och 11 huvudtitlarna.

Kapitalbudgeten: statens affärsverksfonder (domänverket) beträffande justitiedepartementet,

statens allmänna fastighetsfond beträffande justitieoch

socialdepartementen, statens utlåningsfonder beträffande social- och

inrikesdepartementen samt fonden för låneunderstöd beträffande socialoch

inrikesdepartementen.

Fjärde avdelningen

Driftbudgeten: inkomsterna samt av utgifterna dels 6 och 14 huvudtitlarna

och av 8 huvudtiteln anslagen till Radio- och TV-verksamhet under rubriken

Allmänna kultur- och bildningsändamål, dels utgifterna för statens

kapitalfonder (riksgäldsfonden, avskrivning av nya kapitalinvesteringar

och avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster).

Kapitalbudgeten: inkomsterna och investeringsplanen jämte investeringsstater

samt av utgifterna statens affärsverksfonder beträffande postverket,

televerket (kommunikations- och utbildningsdepartementen), statens

järnvägar och luftfartsverket, statens allmänna fastighetsfond beträffande

kommunikationsdepartementet och anslaget till Radio- och televisionshus

under utbildningsdepartementet, statens utlåningsfonder beträffande

kommunikationsdepartementet, fonden för låneunderstöd beträffande

kommunikationsdepartementet, fonden för förlag till statsverket beträffande

kommunikationsdepartementet samt diverse kapitalfonder beträffande

kommunikationsdepartementet.

Stat för riksgäldsfonden för budgetåret 1969/70

Riksstat för budgetåret 1969/70

Femte avdelningen

Driftbudgeten: 7 huvudtiteln med undantag av anslaget till Finansiellt utvecklingsbistånd,

10, 12 och 13 huvudtitlarna och av 8 huvudtiteln anslagen

under rubrikerna Internationellt-kulturellt samarbete samt Allmänna

kultur- och bildningsändamål med undantag av anslagen till Högre konstnärlig

utbildning och Radio- och TV-verksamhet.

Kapitalbudgeten: statens affärsverksfonder beträffande statens vattenfalls
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

145

verk, statens allmänna fastighetsfond beträffande finans-, handels-, civil-

och industridepartementen samt anslaget till Byggnadsarbeten för

vissa kulturändamål under utbildningsdepartementet, fonden för låneunderstöd

beträffande finans-, handels- och industridepartementen, fonden

för statens aktier beträffande industridepartementet, fonden för förlag

till statsverket beträffande finans- och industridepartementen samt diverse

kapitalfonder beträffande finans- och handelsdepartementen.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1969/70.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

Bilaga 2 Tidsschema för vårsessionen i enkammarriksdagen

av fil. lic. Hans G. Andersson

I Plenitiden i andra kammaren under vårsessionen 1968

Under våren 1969 gjorde jag en undersökning för grundlagberedningens

räkning med syfte att förbereda ett tidsschema för höstsessionen efter

en omläggning av budgetåret till att sammanfalla med kalenderåret. Därvid

redovisade jag i ett diagram, som återges på sidan 126, hur debattiden i

andra kammaren under vårsessionen 1968 var fördelad på följande typer

av ärenden:

1) Utlåtanden i anledning av statsverkspropositionen.

2) Övriga utlåtanden som avser anslag eller intäkter under löpande eller

kommande budgetår.

3) Övriga utlåtanden från stats- och bevillningsutskotten. I en del fall

är det också här fråga om budgetärenden. Det gäller förslag som framförts

i motioner men som avstyrkts av utskottet. Att dessa ärenden inte

förts till kategori 2 beror enbart på att en korrekt klassificering är svår

att åstadkomma, eftersom den inte kan göras på grundval av klämmen

i utlåtandet.

4) Övriga ärenden utom spörsmål.

5) Spörsmål

Debatternas fördelning på dessa kategorier anges i diagrammet efter

antalet spalter i riksdagens protokoll. Därjämte redovisas den totala plenitiden

i timmar. Skalorna har anpassats till varandra så att 1 spalt motsvarar

2,5 min. I verkligheten varierar dock detta förhållande; variationer mellan

2,3 och 3,7 min/spalt har konstaterats för olika dagar. Att skillnaden

kan vara så stor förklaras delvis av att den tid som åtgår för voteringar kan

utgöra en olika stor del av den totala sammanträdestiden.

Utlåtanden i anledning av statsverkspropositionen (svart stapel) behandlades

i tre omgångar. Den första kom i slutet av mars, den andra i slutet

av april och den tredje under maj månad. Den första torde omfatta utlåtanden

från utskott och avdelningar som endast har en huvudtitel samt de

först behandlade huvudtitlarna från dem som har två eller flera. Den andra

omgången torde omfatta återstående huvudtitlar. Den tredje omgången omfattar

i stort sett frågor i statsverkspropositionen som har nära sammanhang

med s. k. »utbrutna punkter»; i kammaren har de nämligen ofta tagits

upp samtidigt med utlåtanden i anledning av särskilda budgetpropositioner

(rutig stapel).

opaginerad Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

Övriga ärenden (prickig stapel) var mera jämnt fördelade över hela sessionen,

men också beträffande dessa förekom »toppar»; en i början av

sessionen (remissdebatten), en som inföll i slutet av mars och en i maj.

Fördelningen sammanhänger säkerligen med att utskotten i stort sett

får sitt arbetsmaterial i två omgångar, dels i början av sessionen, dels under

perioden strax innan tiden för avlämnande av propositioner går ut.

Med propositionstidens utgång synes i någon mån också spörsmålsdebatternas

fördelning sammanhänga (snedrutig stapel). Som framgår låg en

stor del av dessa i maj; huvuddelen utgjordes därvid av interpellationsdebatter.

Förklaringen torde vara att interpellationssvaren bereder departementen

mycket arbete, som ofta inte hinns med förrän de propositioner

som skall behandlas under vårsessionen är färdiga.

II Plenitidens fördelning under en vårsession i enkammarriksdagen

Den nedan presenterade skissen över hur plenitiden under en vårsession

i enkammarriksdagen kan tänkas fördela sig på olika typer av ärenden

bygger på följande förutsättningar.

1. Plenitiden i enkammarriksdagen med dess 350 ledamöter antas öka i

förhållande till den tid som f. n. åtgår för AK-debatterna. I den tidigare

nämnda undersökningen gjordes ett försök till kalkyl med utgångspunkt

från debattiden i FK och AK. Kalkylen ledde till följande givetvis mycket

osäkra slutsats. Om man nu hade haft en kammare med 350 ledamöter i

stället för två kammare med sammanlagt 384, torde plenitiden ha ökat i

förhållande till den faktiska plenitiden i AK med följande procenttal i olika

typer av ärenden:

Plenitid i AK 1968 V

Antagen ökning i

Ökning i % av pleni- [ min. tiden i AK

Spörsmål

3 900

1 600

40%

Remissdeb.

1 800

600

35%

övr. ärenden

12 700

3 800

30%

Totalt 18 400

6 000

33%

Den totala plenitiden skulle alltså ha blivit drygt 400 timmar.

2. Det utskoltssystem som nu övervägs innebär att budgetens huvudtitlar

kommer att fördelas på fler arbetsenheter än f. n. Inget utskott får flera

stora huvudtitlar och de mest omfattande (utbildningsdepartementets och

socialdepartementets) delas på två utskott. Detta bör innebära att utlåtanden

i anledning av statsverkspropositionen i huvudsak kan komma upp till

kammarbehandling vid månadsskiftet mars—april, dvs. vid tiden för den

första omgången budgetutlåtanden enligt nuvarande ordning. Förutsättningen

är då att de budgetberedande utskotten prioriterar budgetfrågorna

under sessionens första månader. '' ''

3. Några utskott kommer emellertid ipte eller endast i mindre grad att

vara belastade med budgetarbete. Detta gäller i första hand civillagsutskottet

och konstitutionsutskottet. De bör därför ganska snart kunna framlägga

utlåtanden i lagfrågor o. d. Detsamma torde gälla utskottet för socialförsäkringsfrågor.

Eftersom statsutgifterna på detta område i stor utsträckning

regleras genom författningar måste antagligen budget- och lagfrågor

behandlas parallellt.

4. Om senaste tidpunkten för propositionsavlämning inte läggs tidigare

under sessionen, måste alltjämt avsevärd tid avsättas under maj månad

för behandling av såväl budgetfrågor som lagfrågor. Tiden i maj för spörs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

Diagram 1

40 tim..

960 sp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

Debattidens fördelning i AK vårsessionen 1968

35 tim. _

840 sp."

3Dtim.

720 sp.

25 tim.

600 sp

20 tim.

480 sp.

Teckenförklaring:.

Spörsmål:

Övr. ärenden:

Övr. Stats- o. bev.är.: •

Budgetärenden, kat. 2

Budgetärenden, kat. i:

Total plenitid i tim.:

!v!vX

Skala: 0,8 cm-40 spalter

i protokollet el. 100 min

lllffe

15 tim

360 sp

It;*-:-:

10 tim

240 sp

Vecka nr:

Anm.: Den vecka då riksdagen började samt påskveckan är av utrymmesskäl

inte medtagna i diagrammet. Påsken inföll mellan veckorna 12 och 13..

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

149

Diagram 2

Tänkt fördelning av plenitiden i enkammarriksdagen under en vårsession.

Teckenförklaring: Se diagram 1

Skalä: 0,8 om-100 min

Total plenitid: 400 tim.

Mi

wSSSKvi

* *:*:*:*:*:*a*t

.............•••

te

tv*

25r

in

te -.....

ilfeäs*

W::*: *.*V:.V • — ''

m*z
wXv

*t:

te

:W:W,

■om

mm

ite-VV

mm

•::.v

SVfifiSfi

>.v.v.v

‘v.v.vy

• t .• • . • ■ .

v-.-vj.‘; i*--

*i tor

I 10 I: 11 112 J 13

17 i 18

Vecka nr: 1

Anm.: Den vecka dä riksdagen börjar samt påskveckan är inte medtagna i diagrammet.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1970

målsdebatter torde inte heller kunna nedbringas med tanke på att departementen

behöver tid för att utarbeta interpellationssvar. Återstår kategorien

»övriga stats- och bevillningsärenden», som 1969 tog mycken tid under den

sista veckan. I viss utsträckning torde dessa debatter gälla motionsvis framförda

anslagsyrkanden som avstyrkts av utskottet. I skissen har jag utgått

från att dessa debatter i någon mån bör kunna tidigareläggas.

5. Finansutskottets utlåtande över finansplanen m. m. tänkes ligga till

grund för en stor finansdebatt relativt tidigt under sessionen. Under antagande

att förekomsten av en sådan debatt i någon mån kommer att minska

intresset för remissdebatten, i varje fall från partiernas sida, har tiden för

remissdebatten skurits ned i förhållande till den under punkt 1 ovan redovisade

kalkylen.

6. Jag har slutligen utgått från att 30 tim./vecka bör vara en övre gräns

för sammanträdestiden i kammaren så länge utskottsarbetet pågår. Det

andra diagrammet anger således vilken spridning av plenitiden som synes

nödvändig, om det önskemålet skall tillgodoses, och utgör inte någon

prognos för hur sammanträdestiden kan antas komma att fördela sig i verkligheten.

Sammanträdestiden för de skilda ärendeslagen har med undantag

av remissdebatten ökats med det procenttal som angivits under punkt 1

ovan. I övrigt ansluter diagrammet så nära som jag ansett rimligt till diagram

1; variationer mellan närliggande veckor har dock utjämnats (spörsmålsdebatterna

upptas t. ex. med 3 tim./vecka under veckorna 2—7, med

5 tim,/veclca under veckorna 8—11, med 6 tim./vecka under veckorna

12—15 och med 7 tim./vecka under återstoden av sessionen).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 40 år 1970

151

Bilaga 3 Utkast till ny utskottsindelning

1. Fördelningen av ärenden mellan utskotten

Konstitutionsutskottet:

ärenden om grundlag samt annan lagstiftning och författning i konstitutionella

ämnen och beträffande allmänna handlingars offentlighet, frågor om

press- eller partistöd, ärenden, som eljest angår yttrandefrihet eller opinionsbildning,

övriga frågor rörande riksdagen, riksdagens ombudsmän

eller riksdagens verk utom riksbanken och riksgäldskontoret, ärenden om

allmänt förvaltningsrättslig lagstiftning; ärenden om kommunallag och andra

ärenden av allmän betydelse för den kommunala självstyrelsen.

Justitieutskottet:

frågor, som rör domstolarna eller hyresnämnderna, åklagarväsendet, polisväsendet

eller kriminalvården, samt ärenden om lagstiftning i ämnen, som

avhandlas i brottsbalken, rättegångsbalken eller andra dem närstående lagar.

Civillag sutskottet :

ärenden om lagstiftning i ämnen, som avhandlas i giftermåls-, föräldra-,

ärvda- eller handelsbalken eller i lagar som ersätter eller anknyter till

stadganden i dessa balkar; lagstiftning rörande försäkringsavtalsrätt, bolags-

och föreningsrätt, växel- och checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt

(frågor om firma, prokura, patent, varumärke, upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk samt namnrätt); lagstiftning, som avhandlas i

jordabalken eller i lagar som ersätter eller anknyter till denna, dock ej

lagstiftningsärenden, som främst gäller inskränkning i rätten att förvärva

fast egendom, hyresreglering, jordbruk eller fiske; lagstiftning rörande expropriation

eller vattenrätt; lagstiftning som rör internationell privaträtt;

lagstiftning i andra frågor av allmänt privaträttslig beskaffenhet; ärenden

om lagstiftning beträffande utsökning eller konkurs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

V trikesutskottet:

ärenden angående rikets förhållande till och överenskommelser med främmande

stater och mellanfolkliga organisationer, angående Sveriges representation

i utlandet samt beträffande bidrag till främmande lands utveckling;

ärenden i övrigt rörande utrikes handel eller internationellt ekonomiskt

samarbete.

Försvarsutskottet:

ärenden om militärt försvar, civilförsvar, ekonomiskt försvar eller psykologiskt

försvar samt ärenden om vapenfri tjänst.

Socialförsäkringsutskottet :

ärenden om allmän försäkring, yrkesskadeförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring.

Socialutskottet:

ärenden om barn- och ungdomsvård, åldringsvård, nykterhetsvård, socialhjälp,

stöd åt barnfamiljer, arbetarskydd och arbetstid, semesterlagstiftning,

hälso- och sjukvård, handikappvård och rehabilitering samt sociala frågor

i övrigt.

Universitets- och kulturutskottet:

ärenden, som rör allmänna kultur- och bildningsändamål, inbegripet radiooch

televisionsverksamhet samt idrott och ungdomsverksamhet; högre utbildning

och forskning med tillhörande studiesociala frågor, internationelltkulturellt

samarbete; kyrkofrågor.

Skolutskottet:

ärenden rörande skolväsendet, lärarutbildning och vuxenutbildning jämte

hithörande studiesociala frågor.

Samfärdselutskottet:

ärenden angående järnvägar, post, telegraf, telefon, vägar, vägtrafik, sjöfart,

luftfart eller väderlekstjänst.

Miljövårds- och jordbruksutskottet:

ärenden, som rör miljövård, jordbruk, fiske, skogsbruk eller djurskydd.

Näringsu t skott et:

ärenden angående allmänna riktlinjer för näringspolitiken och den därmed

sammanhängande forskningspolitiken, angående industri och hantverk, inrikes

handel, statsägda bolag, teknisk forskning, konsumentfrågor, pris- och

konkurrensförhållanden i näringslivet, kredit- och fondväsendet eller det

affärsmässiga försäkringsväsendet.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:1s proposition nr AO år 1970

153

Inrikesutslcottet:

ärenden angående arbetsmarknad, regional utveckling, lokaliseringsstöd, allmän

tjänsteplikt, arbetsavtal srätt, arbets- och anställningsförhållanden i allmän

tjänst, svenskt medborgarskap eller utlänningars ställning.

Civilutskottet:

ärenden rörande bostadsväsendet, hyresreglering, bebyggelseplanläggning,

byggnadsväsendet, fysisk planering, lantmäteriväsendet, länsförvaltningen

med lokala skattemyndigheter och exekutionsväsendet, statistik, brandväsendet

eller rikets administrativa indelning samt kommunfrågor, som ej hör

till konstitutionsutskottets beredning.

Skatteutskottet:

ärenden om statlig eller kommunal skatt samt ärenden om tullar, taxering,

uppbörd, folkregistrering eller mantalsskrivning.

Finansutskottet:

ärenden angående allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och för

statens budget, beräkning av statens inkomster, andra frågor beträffande

budgeten, som inte tillhör annat utskotts beredning, sammanställning av

riksstaten, allmänt budgettekniska frågor; ärenden angående penning-, kredit-

eller valutapolitiken, ärenden om riksbanken eller riksgäl dskon toret;

ärenden beträffande förvaltningsrevision eller statlig redovisning, rationalisering

eller upphandling i allmänhet inom statsförvaltningen eller om statens

egendom i allmänhet samt förvaltningsekonomiska frågor i övrigt, som

inte rör enbart visst ämnesområde.

2. Antalet ledamöter.

Varje i föregående avsnitt upptaget utskott föreslås få 15 ledamöter. Totala

antalet utskottsplatser blir då 240.

3. Kommentarer till förslaget.

Konstitutionsutskottet:

Konstitutionsutskottets granskningsverksamhet i fråga om statsrådens ämbetsförvaltning

inriktas numera främst på granskning och redovisning av administrativ

praxis. I anslutning härtill kan det lämpligen ankomma på utskottet

att bereda ärenden om förvaltningsrättskipningen i allmänhet. Riksdagens

ombudsmäns tillsyn omspänner alla myndigheter och har alltmer inriktats

på civilförvaltningen. Det synes konsekvent att till konstitutionsutskottet

överflytta granskningen av ombudsmännens ämbetsförvaltning. Sedan

1968 ankommer det på konstitutionsutskottet att avge utlåtande till

riksdagen över den årliga redogörelse, som riksdagens revisorer skall avlämna.

Häri föreslås ingen ändring. Det kan vara en fördel att alla ärenden,

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

som rör riksdagens kontroll över statsförvaltningen, är samlade hos konstitutionsutskottet.

Med hänsyn till att revisorernas kontroll avser finansförvaltningen,

synes emellertid beträffande dem också en hänvisning till finansutskottet

ligga nära till hands.

Något särskilt bankoutskott kommer enligt förslaget inte att behållas. De

uppgifter beträffande riksdagens (inre) förvaltning, som f. n. åvilar bankoutskottet

och som också fortsättningsvis anses böra behandlas på utskottsnivå,

skulle i allmänhet få sin sakkunnigaste beredning i KU. Alla frågor om

riksdagsarbetet och dess organisation samt kostnaderna härför skulle då finnas

samlade hos ett utskott. Också frågorna om riksdagens verk — utom

riksbanken och riksgäldskontoret — bör handläggas i konstitutionsutskottet;

såvitt gäller revisorerna och ombudsmannaexpeditionen torde detta följa

redan av vad ovan sagts.

Frågor om kommunallag har förts till konstitutionsutskottet. De har emellertid

också nära anknytning till det utskott, civilutskottet, som föreslås få

bereda ärenden om samhällsplaneringen. Avgörande för valet har fått bli

den vikt den kommunala självstyrelsen tillmäts för den svenska demokratin

och den betydelse bestämmelserna i kommunallagarna har härvidlag samt

svårigheterna att fördela ärenden om kommunallag mellan de två utskotten.

Tilläggas skall att frågor om lagstiftning, avseende en särskild kommunal

förvaltningsgren, i allmänhet bör beredas av det utskott som handlägger

ärenden rörande denna förvaltningsgren.

Justitieutskottet:

Frågor om påföljder för deklarationsbrott bör beredas av justitieutskottet;

skattestrafflagen har nära samband med de brott, som är upptagna i brottsbalkens

bedrägerikapitel.

Civillag sutskott et:

Flertalet frågor om mera speciell fastighetsrättslig lagstiftning föreslås bli

beredda av andra utskott, främst dem som handlägger ärenden om jordbruk

och naturvård respektive frågor om markanvändning. Till dessa utskott har

också ärenden om expropriation och vattenrätt anknytning. Skäl kan vidare

åberopas för att lagfrågor om bolagsrätt, firma, patent, mönster och varumärken

tilldelas ett utskott för handels- och näringsfrågor samt frågor om

upphovsrätt till konstnärliga och litterära verk ett utskott för kulturfrågor.

Utrikesutskottet:

Utskottet föreslås få handlägga alla frågor, där de utrikespolitiska eller utrikeshandelspolitiska

synpunkterna dominerar. Meningen är inte att mera

speciella frågor med internationell anknytning men med ringa betydelse

för landets utrikespolitik i stort skall handläggas av utrikesutskottet.

Sådana frågor bör gå till vederbörande fackutskott, liksom de inom regeringen

handläggs av annat departement än utrikes- eller handelsdepartementen.

Att en utrikesfråga angår någon viss funktion hos riksdagen, såsom

s. 155 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

155

lagstiftning eller beskattning, hindrar däremot i och för sig inte att frågan

hänskjuts till utrikesutskottet, om dess beskaffenhet i övrigt föranleder det.

Försvarsutskottet:

Det ekonomiska försvaret sorterar f. n. främst under handelsdepartementet.

Betydande delar därav ligger under andra departement, såsom kommunikations-,

inrikes- och jordbruksdepartementen.

Utskotten för socialärenden:

Ett enda utskott för alla socialfrågor skulle få att handlägga såväl huvuddelen

av de lagstiftningsärenden, som nu bereds inom 2:a lagutskottet och som

1971 torde bli detta utskotts enda arbetsmaterial, som också de till socialhuvudtiteln

hänförliga frågor, som behandlas på statsutskottets 3:e avdelning.

Härtill kommer ett icke ringa antal ärenden, som f. n. hänvisas till allmänna

beredningsutskottet. Det är tydligt att ett sådant utskott, som arbetar

på en avdelning, blir överbelastat.

Nära till hands kunde ligga att till ett utskott hänföra frågor om hälsooeh

sjukvård och till ett annat övriga sociala ärenden. I så fall tycks arbetsbelastningen

för det senare utskottet bli väsentligen större än för det förra.

Uppdelningen skulle också rimma illa med den statsmakternas inställning,

som låg till grund för sammanslagningen av den förutvarande socialstyrelsen

med medicinalstyrelsen och för överförandet av ärenden om hälso- och

sjukvård från inrikes- till socialdepartementet. Tydligen står också frågorna

inom hela området i ett nära samband med varandra.

Tillsammans får de två utskotten en kompetens som i allt väsentligt svarar

mot socialdepartementets ämnesområde.

Utskotten för utbildnings-, kultur- och kyrkofrågor:

Redan nuvarande uppdelning av 8:e huvudtiteln på mer än en avdelning

inom statsutskottet ger vid handen att ett utskott, som på en avdelning

skulle handlägga alla utbildnings-, kyrko- och kulturfrågor, skulle få för

stor arbetstillströmning.

Som ett alternativ till den föreslagna indelningen kan man tänka sig ett

utskott för samtliga utbildningsfrågor och ett för allmänna kultur- och

bildningsfrågor samt kyrkofrågor. En sådan indelning torde normalt resultera

i en mera ojämn fördelning av arbetet men har å andra sidan den fördelen

att utbildningsfrågor på alla stadier kan behandlas av ett och samma utskott.

Samfärdselutskottet, miljövårds- och jordbruksutskottet, näringsutskottet,

inrikesutskottet, civilutskottet:

Flertalet av de frågor, som tilldelats ovannämnda utskott, har ett mer eller

mindre nära samband med varandra (miljövård, näringsliv, arbetsmarknad,

planering). Det är emellertid nödvändigt att dela upp ämnena på olika utskott.

Därvid har departementsindelningen tagits som utgångspunkt. Till

inrikesutskottet har hänförts ärendena från inrikesdepartementet med un
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

dantag av frågor beträffande bostadsväsendet och hyresreglering. Vidare

har samma utskott tilldelats de frågor, som tidigare (före 1.7.1969) hörde till

civildepartementets verksamhetsområde men som numera handläggs inom

finansdepartementet. Till civilutskottets beredningsuppgifter bär räknats

frågor om bostadsväsendet och hyresreglering samt de ärenden, som på departementsnivå

numera bereds inom civildepartementet. Åtskilliga kommunfrågor

har dock, av skäl som tidigare anförts, tillagts konstitutionsutskottets

beredning. Att exekutionsväsendet och lokala skattemyndigheter

förts till civilutskottet beror på deras organisatoriska ställning i förhållande

till länsstyrelserna. Civilutskottet bör handlägga lagfrågor om fastighetsbildning

och reglering av markinnehav, måhända också om expropriation och

vattenrätt (jämför under civillagsutskottet). — Näringsutskottet övertar en

del av de uppgifter, som f. n. ligger på bankoutskottet. Dess beredningsområde

motsvarar industridepartementets och handelsdepartementets uppgifter,

dock ej utrikeshandelsfrågor, och innefattar också en del ärenden, som

handläggs inom finansdepartementet. Om överförandet av vissa lagfrågor

till näringsutskottet från civillagsutskottet hänvisas till vad som sagts under

civillagsutskottet. — Miljövårds- och jordbruksutskottet får handlägga lagstiftningsärenden

angående bl. a. miljövård, skogar, jordbruksarrenden,

ägofred, vanhävd, jordförvärvslagen, jakt och fiske.

Skatteutskottet:

I den mån riksdagen medverkar vid fastställandet av statliga avgifter, som

ej är skatter, bör ärenden angående dessa avgifter liksom nu beredas av det

utskott som har hand om den berörda delen av statsverksamheten. Den år

1968 införda allmänna arbetsgivaravgiften är en skatt. Sedan funktionsgrundsatsen

övergivits, föreligger inget hinder mot att tullfrågor, som har

stark anknytning till utrikeshandelspolitiken och t. ex. är del av en viktigare

handelspolitisk överenskommelse med främmande stater, handläggs av utrikesutskottet.

Likaså kan, såsom antytts under 12.5, undantagsvis också

annan skattefråga beredas av annat utskott än skatteutskottet. — De lokala

skattemyndigheterna har förts till civilutskottet. Lagstiftning angående alkoholhaltiga

varor, som nu hör till bevillningsutskottets beredningsområde,

bör handläggas inom socialutskottet.

Finansutskottet:

Finansutskottet tänkes få sina viktigaste arbetsuppgifter angivna i RO. Vad

dessa omfattar bär diskuterats i det föregående (10 och specialmotiveringen

till 38 § RO). Även eljest bör finansutskottet enligt grundlagberedningens

mening bereda vissa ärenden, som är gemensamma för flera eller alla huvudtitlar.

Redan i den allmänna motiveringen har sagts att finansutskottet

bör få till uppgift att ställa samman förslaget till riksstat och underställa

det riksdagen för fastställelse. Finansutskottet bör också bereda förslag

till allmän beredskapsstat (beredskapsstaten för försvaret bör däremot

behandlas av försvarsutskottet) samt allmänt budgettekniska spörsmål,

sådana som omläggning av statsbudgeten efter programbudgetprin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1970

ciper. Vissa allmänna ekonomiska förvaltningsfrågor bör också beredas av

finansutskottet, exempelvis ärenden om förvaltningsrevision och statlig

redovisning, rationalisering och upphandling i allmänhet inom statsförvaltningen

och statens egendom i allmänhet. På finansutskottet bör vidare

ankomma att behandla fjortonde huvudtiteln »Oförutsedda utgifter» och

sextonde huvudtiteln »Riksgäldsfonden». Beträffande investeringsplan och

investeringsstater bör finansutskottet begränsa sig till principiella överväganden

och allmänna frågor. De särskilda staterna bör beredas av fackutskotten.

Detsamma gäller inkomsterna av statens kapitalfonder. Frågor

om arbetsgivaravgifter av skilda slag torde få läggas på fackutskott (ATPavgiften

på socialförsäkringsutskottet, den allmänna arbetsgivaravgift som

infördes i samband med mervärdeskatten på skatteutskottet); finansutskottet

torde få komma in på dessa frågor endast som ett led i sin samordningsverksamhet

(vid granskningen av finansplanen o. s. v.). Det blir angeläget

att statsverkspropositionen och andra propositioner och motioner redigeras

så att remitteringen till utskott efter de angivna principerna underlättas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

Innehållsförteckning

Propositionen......................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................................... 1

Författningsförslag.................................................... 3

Förslag till ändring i regeringsformen och riksdagsordningen ............... 3

Förslag till ändring i regeringsformen och riksdagsordningen.............. 14

Förslag till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank......... 16

Förslag till lag om ändring i ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken

och riksgäldskontoret m. fl..................................... 18

Förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar...................................... 19

Utdrag av statsrådsprotokollet den 20 januari 1970 ....................... 20

Bilaga A. Grundlagberedningens betänkande Ny utskottsorganisation (SOU 25

1969:62) .................. 27

Skrivelse till chefen för justitiedepartementet.............................

Författningsförslag

1) Förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen............. 29

2) Förslag till ändrad lydelse av 50 § regeringsformen och 49 § riksdagsordningen

............................................................... 42

3) Förslag till lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank......... 45

4) Förslag till lag om ändring i ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i

riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl......................... 47

5) Förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar........................................ 48

Motiv

1 Inledning...................................................... 49

1.1 Utgångspunkter................................................ 49

1.2 Synpunkter på reformens omfattning.............................. 51

2 Gällande och beslutade bestämmelser angående utskottsväsendet och

riksdagens budgetbehandling..................................... 52

2.1 Nuvarande ordning m. in........................................ 52

2.1.1 Utskotten...................................................... 52

2.1.2 Riksdagens budgetbehandling.................................... 55

2.2 Den partiella grundlagsreformen 1968—1969....................... 56

3 Grunddrag i det nuvarande utskottsväsendet....................... 58

4 Tidigare förslag m. m............................................ 59

5 Allmänna synpunkter på utskottsväsendet......................... 68

6 Drag i det nuvarande utskottssystemet, som bör bibehållas.......... 69

7 Kritiska synpunkter på det nuvarande utskottssystemet............. 71

7.1 Riksdagens budgetberedning..................................... 71

7.2 Ledamotsantalet i de olika utskottsenheterna....................... 71

7.3 Indelningen i utskott efter funktionsprincipen ..................... 72

8 Alternativet med ett fackutslcottssystem........................... 75

8.1 Allmänna synpunkter........................................... 75

8.2 Handläggningen av budgetärenden................................ 76

8.3 Rehandlingen av lagstiftningsärenden.............................. 76

9 Sammanfattning av framställningen under 7—8.................... 78

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1970 159

10 Samordningen av riksdagens budgetarbete......................... 79

10.1 Inledning...................................................... 79

10.2 Frågan om preliminära budgetbeslut m. m.......................... 79

10.3 Samordningsutskott............................................. 80

10.3.1 Obligatorisk överprövning av utskottsutlåtanden?................... 80

10.3.2 Utskottsberedning av finansplanen................................ 80

10.3.3 Icke-obligatorisk granskning av utskottsutlåtanden? Samordning under

hand?......................................................... 82

10.3.4 Finansutskottets ställning och sammansättning...................... 83

10.4 Konsekvenserna för den nuvarande remissdebatten m. m............ 84

11 Den lagtekniska regleringen av utskottsorganisationen............... 85

11.1 Frågans innebörd............................... 85

11.2 Gällande ordning, utländsk rätt, m. m............................. 85

11.3 Grundlagberedningens överväganden.............................. 86

12 Närmare riktlinjer för utskottsbildningen.......................... 88

12.1 Särskilda uppgifter, som åvilar utskott............................ 88

12.2 Sammanlagda antalet utskottsplatser.............................. 88

12.2.1 Nuvarande förhållanden och frågans tidigare behandling............. 89

12.2.2 Grundlagberedningens synpunkter................................ 89

12.3 Antalet platser i varje utskott.................................... 91

12.4 Utskottens arbetsbelastning...................................... 92

12.5 Vad avses med ämnesområde?.................................... 92

12.6 Departementsindelningen en utgångspunkt vid utskottsindelningen.... 93

12.7 Speciella utskott för vissa lagstiftningsärenden...................... 94

12.8 Utkast till ny utskottsorganisation................................ 96

13 Beredning av ärenden, som berör flera utskotts kompetensområden... 97

13.1 Till vilket utskott skall ett ärende först remitteras? Överlämnande till

annat utskott.................................................. 97

13.2 Hur skall synpunkter från mer än ett utskott kunna tillföras beredningen?.

....................................................... 99

13.2.1 Utskott överlämnar ärendet till annat utskott..................... 99

13.2.2 Sammansatta och särskilda utskott................................ 100

13.2.3 Remiss för ytterligare beredning i annat utskott än det som avgivit utlåtande.

Förhållandet till återremiss .............................. 100

13.2.4 Icke formaliserat samarbete mellan utskotten....................... 101

14 Utskotts initiativrätt............................................ 102

14.1 Gällande rätt................................................... 102

14.2 Författningsutredningen......................................... 103

14.3 Grundlagberedningens synpunkter................................ 103

14.3.1 Bör utskottens initiativrätt vidgas?............................... 103

14.3.2 Bör frågan om initiativrätt tas upp nu?............................ 104

14.3.3 Bör rätten till vidgat initiativ i något avseende begränsas?............. 105

14.3.4 Följ dförslag till utskottsinitiativ................................... 107

14.3.5 Reservationsrätten m. m......................................... 107

14.3.6 Sammanfattning................................................ 107

15 Statsråds tillträde till utskott..................................... 109

16 Upplysningar till utskott från statlig myndighet ................... 112

17 Utrikesnämnden................................................ H4

18 Tidpunkten för ikraftträdande.................................... Hg

19 Specialmotivering............................................... H9

19.1 Inledning...................................................... H9

19.2 Regeringsformen................................................ 120

19.3 Riksdagsordningen.............................................. 121

19.4 Övergångsbestämmelser till grundlagsändringarna................... 135

opaginerad Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1970

19.5 Övriga lagar.................................................... 137

20 Sammanfattning............. 139

Bilagor

Bilaga 1 Förslag till fördelning av statsverkspropositionen huvudtitlar mellan

statsutskottets avdelningar vid 1969 års riksdag................ 143

Bilaga 2 Tidsschema för vårsessionen i enkammarriksdagen.............. 146

Bilaga 3 Utkast till ny utskottsindelning.............................. 151

1. Fördelningen av ärenden mellan utskotten.................. 151

2. Antalet ledamöter...................................... 153

3. Kommentarer till förslaget............................... 153

ESSELTE TRYCK. STHLM 7*

014084

Doktrin (3)

  1. Kontrollmakten i 1974 års svenska författning, SvJT 1988 s. 676, på s. 685 · Fritt tillgänglig
  2. Fredrik Sterzel, Den nya författningen, SvJT 1973 s. 597, på s. 598 · Fritt tillgänglig
  3. Grundlagberedningens förslag till ny RF och ny RO., SvJT 1972 s. 389 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1970:85 Memorial med förslag till ändringar i vissa reglementen och instruktioner avseende riksdagens verk. s. 14 i texten
  2. KBU 1970:1 Sammansatt konstitutions- och bankoutskotts utlåtande nr 1 år 1970 s. 7 i texten

Doktrin (3)

3 kopplingar.

  1. SvJT 1988 s. 676 Kontrollmakten i 1974 års svenska författning s. 685 i texten
  2. SvJT 1973 s. 597 Fredrik Sterzel, Den nya författningen s. 598 i texten
  3. SvJT 1972 s. 389 Grundlagberedningens förslag till ny RF och ny RO. s. 389 i texten