Sök i Ratio Lex

Angående stimulansåtgärder för textiloch konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

1970-02-20 · 58 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:41, Angående stimulansåtgärder för textiloch konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1970

1

Nr 41

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående stimulansåtgärder

för textil- och konfektionsindustrierna samt

den manuellt arbetande glasindustrin; given Stockholms

slott den 20 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om tidsbegränsade åtgärder avsedda att

underlätta strukturomvandlingen inom textil- och konfektionsindustrierna

(TEKO-industrierna) samt den manuellt arbetande glasindustrin. För TEKOindustrierna

föreslås ett fyraårigt och för den manuella glasindustrin ett

treårigt program. Programmen innehåller åtgärder som syftar till dels främjande

av export av de berörda branschernas produkter, dels höjande av

kunskapsnivån i branscherna genom särskilda utbildningsinsatser.

För exportfrämjande åtgärder i form av bl. a. bidrag till vissa tröskelkostnader

vid exportprojekt och kollektiva manifestationer ställs enligt förslaget

ett sammanlagt belopp av 21,2 milj. kr. till förfogande under perioden,

varav 20 milj. kr. för TEKO-industrierna och 1,2 milj. kr. för den manuella

glasindustrin. Dessutom föreslås ett system med statliga lånegarantier med

årsramar av 7,5 milj. kr. för TEKO-industrierna och 1 milj. kr. för den

manuella glasindustrin.

För utbildningsinsatser föreslås ett sammanlagt belopp av 9,8 milj. kr.,

varav 9,2 milj. kr. för TEKO-industrierna och 600 000 kr. för den manuella

glasindustrin.

Den administrativa sammanhållningen av programmen föreslås anförtros

kommerskollegium såvitt angår de exportfrämjande åtgärderna och statens

institut för företagsutveckling (nuvarande statens institut för hantverk och

industri) såvitt avser utbildningsinsatserna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

Utdrag av protokoll över industriärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 februari

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, IIolmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Odlinoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stimulansåtgärder

för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande

glasindustrin och anför:

Inledning

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 17 maj 1968 tillkallade jag sakkunniga

för översyn av vissa frågor rörande textil- och konfektionsindustrierna

— TEKO-utredningen.1

I direktiven för utredningen konstaterade jag att det aktuella läget inom

de berörda industrierna påkallade en undersökning av deras konkurrensförutsättningar

och utvecklingsmöjligheter. Som en huvuduppgift för utredningen

angav jag att undersöka TEKO-industriernas möjligheter att under rådande

internationella förhållanden framgångsrikt och varaktigt stärka sin

konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling.

Utredningen lade i augusti 1969 fram ett delbetänkande, ”Förslag om upphandling,

export och utbildning på TEKO-området” (Stencil I 1969: 6). Delbetänkandet

innehåller förslag till åtgärder, vilka utredningen finner angeläget

att genomföra så snart som möjligt och som anses kunna behandlas relativt

fristående från den mera grundläggande strukturanalys av TEKO-området,

som utredningen avser presentera i sitt huvudbetänkande. Detta väntas

bli framlagt under innevarande år.

Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av försvarets sjukvårdsstyrelse,

försvarets materielverk (FMV), dåvarande försvarets fabriks
1

Landshövding Mats Lemne, ordförande, byråchefen Curt Canarp, riksdagsledamoten Sigrid

Ekendahl, direktören Göte Johansson, förbundsordföranden Ivan Lind, direktören Ivan Lindqvist,

kommerserådet Olle Lindqvist, förbundsordföranden Valter Sjöberg, direktören Lennart

Tessmar och direktören Rudolf Walldén; Utredningens direktiv, se 1969 års riksdagsberättelse

s. 238 f..

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1970

verk (FFV), riksrevisionsverket (RRV), konjunkturinstitutet (Kl), skolöverstyrelsen

(SO), kommerskollegium (KIv), näringsfrihetsrådet (NFR),

näringsfrihetsombudsmannen (NO), överstyrelsen för ekonomiskt försvar

(ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens institut för hantverk och

industri (SHI), styrelsen för teknisk utveckling, (STU), länsstyrelserna i

Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs

län, exportkrediInämnden, exportrådet för den mindre industrin, Sveriges

investeringsbank, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Svelige

(LO) etter hörande av Svenska beklädnadsarbetareförbundet och

Svenska textilarbetareförbundet —, AB Svensk exportkredit, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF) — efter hörande av Sveriges konfektionsindustriförbund

och Sveriges textilindustriförbund —, Svenska bankföreningen,

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska sparbanksföreningen

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges

allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund — efter hörande av Textilgrossisternas

riksförbund —, Sveriges hantverks- och industriorganisation

(SHIO), Sveriges industriförbund —efter hörande av Konfektionsindustriföreningen

och Textilrådet —, Sveriges köpmannaförbund — efter hörande

av Textilhandlareförbundet —, Textilforskningsinstitutet, Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) och upphandlingskommittén.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i

Stockholm, Göteborg, Västergötland och Norra Småland, Östergötland, Södermanland

och Gävle. Vidare har SAF överlämnat yttranden från Sveriges

konfektionsindustriförbund och Sveriges textilindustriförbund samt Sveriges

industi iförbund överlämnat yttranden från Konfektionsindustriföreningen

och Textilrådet.

I en gemensam framställning till chefen för industridepartementet den 20

oktobei 1969 bär Svenska glasbruksföreningen, Svenska glasexportföreningen

och Glasindustrins arbetsgivareförbund med överlämnande av visst utredningsmaterial

hemställt, att den manuellt arbetande svenska glasindustrin

skall omfattas av sådana åtgärder som kan bli tillförsäkrade andra

branschei med likartade problem. Framställningen har senare kompletterats

med ytterligare utredningsmaterial.

I piop. 1970: 1 (bil. 12, s. 26; bil. 15, s. 44) har Kungl. Maj :t, under åberopande

av att beredningen av de nyss berörda förslagen och framställningarna

ännu inte avslutats, föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition

i ämnet, dels under tionde huvudtiteln till Exportfrämjande åtgärder

för textil- och konfektionsindustrierna, m. in., för budgetåret 1970/71

beräkna ett reservationsanslag av 5 200 000 kr., dels under trettonde huvudtiteln

till Utbildningsstöd till textil- och konfektionsindustrierna, m. no, för

budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.

Jag anhaller att nu efter samrad med chefen för handelsdepartementet

— till behandling få ta upp innehållet i dels TEKO-utredningens delbetän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

kände, dels framställningen från organisationerna inom den manuella glasindustrin.

Teko-industrierna

Bakgrund

De svenska textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) omfattade

år 1967 över 1 300 arbetsställen med sammanlagt ca 75 000 anställda.

Branschens förädlingsvärde var 2 145 milj. kr., vilket motsvarar nästan

6 % av den sammanlagda svenska industriproduktionen. Branschen är därmed

i storleksavseende jämförbar med träindustrin eller järn- och stålindustrin.

Omkring tre fjärdedelar av branschens totala förädlingsvärde hänför sig

till delbranscherna ylleindustri, bomullsindustri, trikåindustri och konfektionsindustri.

Bomulls- och ylleindustrierna är producentvarubranscher med

i första hand konfektionsindustrin som kund. Konfektions- och trikåindustrierna

är huvudsakligen inriktade på tillverkning av konsumtionsvaror.

Bomulls- och ylleindustrierna kännetecknas av att de största företagen har

relativt höga produktionsandelar. Inom konfektions- och trikåindustrierna

är de typiska företagen små och de stora företagens marknadsandelar är

med något undantag begränsade.

TEKO-industrierna är geografiskt starkt koncentrerade. Nästan 40 % av

branschens arbetare fanns år 1967 i Älvsborgs län, och omkring två tredjedelar

sysselsattes vid företag i Älvsborgs, Skaraborgs, Göteborgs och Bohus,

Malmöhus och Östergötlands län.

Lönenivån för TEKO-sektorn är den lägsta inom samtliga elva huvudbranscher

i industristatistiken. Genomsnittslönen för manliga arbetare i

TEKO-industrierna låg i slutet av år 1968 ca 12 % under industrigenomsnittet.

Även om variationer förekommit mellan olika delbranscher och varuområden

kan de senaste två decennierna för TEKO-sektorn som helhet karakteriseras

som en krisperiod präglad av svag produktionsutveckling och omfattande

företagsnedläggelser. De senare torde ha varit flera än i någon annan

jämförbar industrigren. Branschen var bl. a. 1958—1959 föremål för

undersökning, nämligen av den statliga textilutredningen som i sitt betänkande

(SOU 1959: 52) lade fram förslag till ett handlingsprogram för textiloch

konfektionsindustrin.

Under perioden 1959—1968 ökade produktionen i TEKO-industrierna som

helhet med endast 23 % mot 77 % för hela industrin. Av delbranscherna

uppvisar ylleindustrin en absolut produktionsminskning under perioden och

bomullsindustrin en så gott som stagnerande produktion. Utvecklingen i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr bi år 1970 5

konfektionsindustri!! (+ 28 %) och trikåindustrin (+ 39 %) var något

gynnsammare.

I kombination med en fortgående produktivitetsökning har den svaga

produktionstillväxten lett till kraftigt minskande personalbehov inom

TEKO-industrierna. Mellan åren 1960 och 1967 gick det totala antalet anställda

i branschen ned med ca 20 000 eller över 20 %. Inom ylle- och

bomullsindustrierna var personalminskningen drygt en tredjedel. Följande

siffror över antalet anställda som under de senaste åren varslats för friställning

inom TEKO-området visar, att personalavgången varit stor även under

år av allmän högkonjunktur.

Varsel om personalinskränkningar: antal berörda arbetstagare

1965 1966 1967 1968 1969 (jan.—juli)

2 800 5 200 3 200 3 200 1 200

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Den förhållandevis svaga produktionsutvecklingen hos de inhemska

1 EKO-industrierna har inte primärt sin orsak i en motsvarande stagnation

av den inhemska efterfrågan på konfektion, tyger etc.; denna fortsatte under

hela 1960-talet att stiga ungefär i takt med den samlade privata konsumtionen.

Orsakerna får i stället sökas i de förändringar som perioden medfört

på utrikeshandelns område. Importen av kläder (inkl. trikå) har vuxit

särskilt snabbt under 1960-talet — från 296 milj. kr. år 1960 till 938 milj.

kr. år 1968. I det följande anges importandelens förändring för några av de

viktigaste varugrupperna. Beräkningen är grundad på kvantiteter i ton

resp. antal plagg.

Importandelar för vissa TEKO-produkter

Importandel i %

1960 1968

Kardgarn.................................. 4 jo

Bomullsgarn .............................. 20 33

Beklädnadsväv, ull.......................... 37 64

Beklädnadsväv, bomull...................... 32 50

Heminredningsväv, bomull .................. 21 43

Ullmattor.................................. 48 65

Trikåvaror ................................ 30 58

1961 1968

Ulstrar, kappor, överrockar .................. 17 41

Kostymer.................................. 3 21

Långbyxor ................................ 12 45

Dräkter, klänningar ........................ 16 38

Blusar .................................... 30 61

1962 1968

Skjortor (trikå- och konfektion) .............. 29 70

Källa: TEKO-utredningen (Stencil I 1969:6)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1970

Även i de tidigare tillverkningsleden har importen ökat starkt av såväl

garn som vävnader. Svenska tillverkare har i betydande utsträckning övergått

till att importera råväv, som endast slutbearbetas inom landet.

Importutvecklingen har underlättats av tullavvecklingen inom EFTA. Medan

t. ex. konfektionsimporten från EEC-området vid början av 1960-talet

var väsentligt högre än EFTA-importen, är förhållandet i dag det motsatta.

En ytterligare faktor bakom importökningen är uppträdandet på den svenska

marknaden av en råd, delvis nya, producentländer i Syd- och Östeuropa

samt Asien. De svenska företagen har på grund av sitt relativt höga kostnadsläge

haft stora svårigheter att möta konkurrensen från dessa s. k. lågprisländer

och har förlorat betydande marknadsandelar, särskilt beträffande

lättare konfektion av standardkaraktär.

En bidragande orsak till de snabba importökningarna har också varit alt

svenska företag förlagt löntillverkning utomlands eller själva byggt fabriker

utomlands, varifrån import till Sverige sker. Sådan utlandsproduktion har

framför allt organiserats i Portugal och Finland. F. n. är minst ett dussintal

företag med ca 2 500 anställda verksamma i Portugal. En etablering av motsvarande

storlek torde inom kort vara ett faktum i Finland.

Den svenska TEKO-exporten har från ett relativt obetydligt utgångsläge

vuxit mycket snabbt under hela 1960-talet. Exporten av bearbetade TEKOvaror

uppgick år 1968 till 680 milj. kr. En speciellt snabb exportökning noteras

för kläder och heminredningstextilier. Den procentuellt snabba exportutvecklingen

har emellertid inte kunnat hindra att handelsbalansen för

TEKO-sektorn år från år försämrats. Importöverskottet var år 1960 omkring

1 miljard kr. och hade år 1968 vuxit till 1,7 miljarder kr.

Den nyss berörda, kraftiga importökningen och minskade självförsörjningsgraden

har lett till farhågor beträffande möjligheten alt vid en avspärrning

upprätthålla eu tillfredsställande försörjning med TEKO-varor.

Enligt uppgifter till TEKO-utredningen från överstyrelsen för ekonomiskt

försvar har bortfallet av företag och sänkningen av självförsörjningsgraden

i fråga om flera varor gått så långt att nedläggning av ytterligare ett enda

av de större företagen skulle bringa den totala årsproduktionen under den

minimivolym som täcker behovet i krigstid vid nuvarande lagringspolitik.

Beredskapsproblemet kan beträffande de flesta varuslag lösas genom att

lagringen flyttas till senare led i produktionen. En utveckling i denna riktning

medför emellertid enligt ÖEF:s beräkningar väsentliga årliga merkostnader

i form av värdeminskning på beredskapslagren och lagerräntor.

Hittills vidtagna statliga åtgärder på TEKO-området

I syfte att mildra effekterna för de inhemska TEKO-industrierna av den

nyss beskrivna utvecklingen har under senare år statliga åtgärder vidtagits

på olika områden enligt följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1970

Importrestriktioner. En detaljerad redogörelse för de förpliktelser

Sverige iklätt sig på det handelspolitiska området genom samarbetet

inom bl. a. GATT och EFTA lämnades till riksdagen år 1968 i bankoutskottets

utlåtande med anledning av motioner om temporära importbegränsande

åtgärder på TEKO-området (1968:1:184 och 655, 1968:11:240 och 844,

BaU : 1968: 38). I avtalen finns särskilda undantagsbestämmelser från de

enligt avtalen eljest gällande förpliktelserna, som tillåter ett medlemsland

att i vissa lägen ingripa med skyddsåtgärder.

Gentemot statshandelsländer är importen på ömtåliga varuområden genom

särskilda bilaterala uppgörelser begränsad genom kvantitativa importregleringar.

De åtgärder, som från svensk sida vidtagits på TEKO-området med stöd

av de nyss berörda undantagsreglerna, har senast beskrivits i en av kommerskollegium

till bankoutskottet lämnad redogörelse i samband med behandlingen

under 1969 års vårriksdag av motioner angående restriktioner

ä licensgivningen till låglöneländer och temporära åtgärder mot dumpingprisimport.

(1969:1:218 och 727, 1969:11:242 och 842, BaU 1969:23.) Betecknande

för de hittills genomförda åtgärderna har varit att de i så liten

utsträckning som möjligt givits en generell och permanent karaktär. Inga

ingrepp har sålunda vidtagits på tullområdet, där för övrigt nivån för

TEKO-färdigvarorna — ca 15 % — ligger högre än för flertalet andra varuområden.

Åtgärderna gäller främst importen av konfektionsvaror och berör f. n.

— förutom statshandelsländerna — sex länder, nämligen Jugoslavien, Portugal,

Formosa (Taiwan), Hongkong, Japan och Sydkorea. Genom de vidtagna

åtgärderna syns importen från de berörda länderna i stort sett ha fått

ett lugnare förlopp. De metoder som använts har varierat med hänsyn till

vilka varor och vilka exportörländer åtgärderna gällt och har måst anpassas

för att i möjligaste mån minska riskerna för motåtgärder gentemot den

svenska exporten. I allmänhet har en begränsning av importen uppnåtts

genom att vederbörande exportörland efter förhandlingar förbundit sig att

temporärt hålla sin TEKO-export till Sverige inom vissa definierade ramar.

I några fall uppnås kontrollen genom svensk importreglering. Som exempel

på det förra förfarandet kan nämnas de överenskommelser som träffats

med Jugoslavien. På våren 1968 åtog man sig från jugoslavisk sida att under

en tolvmånadersperiod begränsa sin export till Sverige av främst vissa

konfektionsvaror till en nivå som i huvudsak låg under 1967 års nivå. överenskommelsen

har med vissa justeringar förlängts med ytterligare en tolvmånadersperiod

räknat från den 1 mars 1969.

Det bör i sammanhanget noteras, att importen från de s. k. lågprisländerna

jämfört med den totala svenska TEKO-importen är av begränsad omfattning.

På textilområdet är importen från lågprisländer exkl. statshandelsländerna

endast ca 15 % av importvärdet. Motsvarande andel på kon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1970

fektionsområdet, där lågpriskonkurrensen spelar en större roll, är ca 35 %.

Förhållandet framgår av följande uppställning över den svenska TEKOimportens

fördelning på ursprungsländer år 1968.

TEKO-import 1968 fördelad på ursprungsområden (milj. kr.)

Varuområde

Total

import

EFTA exkl. EEC

Portugal

Lågprisländer exkl. stats- handelsländer inkl. Portugal

Garn, vävnader och kon- fektionerade art. utom

kläder (SITC 65) ......

Kläder (SITC 84)......

1 486

938

654

389

469

173

218

343

2 424

1 043

642

561

Källa: SOS Utrikeshandel

Frisläppande av investeringsfondmedel samt statligt

lokaliseringsstöd. I syfte att öka sysselsättningen och åstadkomma

en differentiering av industrin i de södra delarna av Älvsborgs län

frisläpptes under senare hälften av år 1966 investeringsfonderna för företag

som gjorde investeringar i Boråsområdet. De ianspråktagna fondmedlen

uppgick till sammanlagt nära 40 milj. kr. fördelade på ett 40-tal arbetsställen,

de flesta inom TEKO-sektorn. Investeringsfondmedel har dessutom under

perioden 1963—1966 frisläppts inom det s. k. stödområdet till ett sammanlagt

belopp av ca 6 milj. kr. för TEKO-företag.

Inom ramen för det femåriga statliga lokaliseringsstödsprogrammet hade

enligt uppgifter från AMS under perioden 1 juli 1965— 1 juli 1969 stöd

beviljats till nio TEKO-företag med sammanlagt över 17 milj. kr., varav

drygt 4 milj. kr. såsom bidrag.

Upparbetning av beredskapslager av ull till väv.

Med hänsyn till de särskilda problemen inom ylleindustrin lämnade Kungl.

Maj :t i början av år 1968 bemyndigande till ÖEF att utanför ramen för ordinarie

lagringsprogram låta upparbeta beredskapslager av ull till väv.

Bemyndigandet omfattade en bearbetningskostnad av ca 20 milj. kr.

Jag får i detta sammanhang slutligen erinra om det brev, som jag i

juni månad 1969 tillställde Sveriges investeringsbank. I brevet

framhöll jag som min uppfattning, att det, utöver de åtgärder som kunde

bli resultatet av TEKO-utredningens förslag, krävdes målmedvetna insatser

för att anpassa flera av de berörda industriernas struktur till de nya

krav, som den tekniska och ekonomiska utvecklingen ställer. Jag föreslog

att investeringsbanken skulle ta initiativ i denna riktning och låta undersöka

uppslag till strukturrationaliseringar inom TEIvO-industrierna. Målet

borde vara att genom sammanslagningar åstadkomma företagskombinationer

som bedöms kunna bli livskraftiga på sikt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1970

9

TEKO-utredningens förslag

Allmänna synpunkter

Utredningen berör inledningsvis delbetänkandets plats i TEKO-utredningens

arbete och konstaterar att de sakkunnigas huvuduppgift enligt direktiven

är att undersöka TEKO-industriernas möjligheter att under rådande

internationella förhållanden, framgångsrikt och varaktigt stärka sin

konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling. Utredningen har

tunnit att den angivna huvuduppgiften kräver en djupgående analys av

marknads- och strukturförhållandena. Samtidigt konstateras att den för

svensk TEKO-industri negativa utvecklingen fortsätter och att detta i allt

högre grad kommer att drabba arbetskraft som saknar alternativa sysselsättningsmöjligheter.

Utredningen har därför funnit det angeläget att framlägga

förslag inom sådana områden, där slutförandet av den grundläggande

marknads- och strukturanalysen inte behöver avvaktas. Detta anses vara

fallet i fråga om den offentliga upphandlingen samt exportfrämjande- och

utbildningsområdena.

Den offentliga sektorn är tagen som helhet eu av TEKO-industrins

största kunder. De offentliga köparna är dessutom av särskilt intresse,

då de kan handla långsiktigt och planerat och har möjlighet att specificera

framtida behov till ledning för produktutvecklingen. Utredningen

återger under utredningsarbetet framkomna synpunkter från industrihåll,

enligt vilka den offentliga upphandlingen skulle kunna fungera bättre för

både företag och myndigheter och framhåller att dessa synpunkter delvis

delats av representanter för de upphandlande organen.

Andra upphandlingsformer än de hittills tillämpade skulle enligt utredningens

uppfattning kunna främja samarbetet mellan TEKO-industrierna

och de upphandlande myndigheterna och skulle bl. a. indirekt stimulera

till bildandet av effektiva företagsenheter som partners för samarbetet.

Som en huvudmotivering för exportfrämjande åtgärder

framhåller utredningen följande. Den svenska hemmamarknaden för TEKOprodukter

kännetecknas av höga genomsnittsinkomster och starkt intresse

för design. Detta har givit erfarenheter som flera företag med framgång

utnyttjat vid försäljning utomlands. De aktuella köpargrupperna är sammantagna

många gånger större i utlandet än på den svenska marknaden.

Expansionsmöjligheter bör därför i princip finnas utomlands för de svenska

TEKO-industrierna.

Samtidigt står det klart att det på den svenska marknaden finns ett behov

av prisbilliga standardprodukter. Förutsättningarna att framställa sådana

är goda i länder med lägre löner än de svenska. Importen har därför

ökat kraftigt och väntas fortsätta att öka.

Den allmänna slutsatsen av detta resonemang blir, framhåller utredning
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

en, att svensk industri måste förlora terräng då det gäller priskänsliga

standardvaror på hemmamarknaden men har expansionsmöjligheter i utlandet

för mindre priskänsliga varor. Slutsatsen indikerar att de svenska

TEKO-industrierna måste bli exportinriktade i högre grad än hittills.

Utredningen finner, att de insatser på exportområdet som under senare

år gjorts av svenska TEKO-företag, såväl individuellt som kollektivt, i många

fall varit framgångsrika. Samtidigt konstateras, att de statliga exportstimulerande

insatserna i vårt land varit av klart mindre omfattning än de

som gjorts i andra länder, t. ex. i Storbritannien och Finland. För att de

svenska TEKO-industrierna skall kunna konkurrera på mer likvärdiga villkor

än nu finner utredningen därför vissa exportfrämjande åtgärder önskvärda.

En målvedveten satsning på exporten innebär dessutom enligt utredningens

uppfattning att företagen stimuleras att se över alla led i sin marknadsföring

och tvingas vidta åtgärder —- inte minst av strukturrationaliserande

slag — som generellt stärker konkurrenskraften.

Anknytande till förslagen på utbildningsområdet påpekar utredningen

att större delen av konfektionsindustrin och delar av textilindustrin

kännetecknas av att företagen är små. Den övervägande delen av såväl

företagsledare som anställda saknar mera omfattande teoretisk utbildning.

Allteftersom förhållandena komplicerats på det ekonomiska och tekniska

området har ett behov av vidareutbildning uppstått. Detta har till viss

del kunnat tillgodoses genom arbetsgivareförbundens utbildningsverksamhet.

Företagens försämrade lönsamhet under senare år har emellertid lett

till en minskning av bidragen till denna verksamhet.

Då efterfrågan på TEKO-produkter f. n. kännetecknas av stora och fortgående

förändringar med konsekvenser både för produktsortimentet och

distributionssystemen, blir de bristande utbildningsresurserna särskilt allvarliga.

En förstärkning av TEKO-företagens konkurrenskraft på varumarknaderna

genom ökad utbildning framstår som önskvärd. Lika viktigt

finner utredningen det vara att utnyttja utbildningen för att förstärka de

anställdas konkurrenskraft på arbetsmarknaden och öka deras tillfredsställelse

i arbetet.

I det följande presenteras utredningens detaljerade förslag till åtgärder

inom vart och ett av de nu behandlade tre huvudområdena.

Offentlig upphandling

Utredningen beräknar den totala offentliga — d. v. s. statliga och kommunala

— upphandlingen av TEKO-produkter till minst 135 milj. kr. för

budgetåret 1967/68. Ca 50 milj. kr. härav beräknas falla på försvaret, där

FMV är den dominerande inköparen. På den civila sidan är landstingens

inköpscentral (LIC) den största inköparen. Den offentliga upphandlingen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

avser till övervägande del inhemska varor. Trots en snabb ökning under de

senaste åren uppgår importen endast till ca 15 milj. kr. per år.

För den statliga upphandlingen av TEKO-produkter gäller bestämmelserna

i 1952 års upphandlingskungörelse. Upphandlingskungörelsens grundprincip

är att full affärsmässighet skall iakttas vid upphandlingen. Häri

ligger bl. a. att upphandlingen skall ske icke-diskriminatoriskt d. v. s. utan

hänsyn till anbudsgivares nationalitet. Undantag från affärsmässighetsprincipen

kan dock göras exempelvis av sysselsättningsskäl efter medgivande

av Kungl. Maj.-t. Landstingens och kommunernas upphandlingar är inte

reglerade i författningar, men rekommendationer som ansluter sig till den

statliga upphandlingskungörelsen har utfärdats av kommunförbundens styrelser.

På det internationella planet följer vissa begränsningar i Sveriges handlingsfrihet

i fråga om formerna för den offentliga upphandlingen framför

allt av Sveriges medlemskap i EFTA. EFTA-avtalets artikel 14 stadgar skyldighet

för medlemsstaterna att garantera att offentliga företag vid upphandling

inte skyddar inhemsk produktion eller diskriminerar leverantörer

eller köpare i andra EFT A-stater.

Utredningen diskuterar tänkbara förändringar i den offentliga upphandlingen

av TEKO-produkter mot bakgrunden av önskemålet att finna former

som verkar i för de svenska TEKO-industrierna gynnsam riktning. Efter att

ha förkastat vissa alternativ till ändrade former såsom oförenliga med de

ovan berörda internationella åtagandena lämnar utredningen förslag till åtgärder

på fyr punkter, nämligen beträffande s. k. samarbetskommittéer, anbud

på forskningsprojekt, förtur i produktionen och rullande långtidskontrakt.

Inget av förslagen medför enligt utredningens uppfattning några merkostnader

för de upphandlande myndigheterna.

Samarbetskommittéer. Vid upphandling av produkter som

ännu inte är färdigutvecklade eller för vilka vid förnyad upphandling produktförändringar

behöver vidtas har inom försvarets materielverk (FMV)

införts en särskild handläggning, karakteriserad av intimt samarbete med

respektive delbranscher inom ramen för särskilda samarbetskommittéer.

Inom dessa kommittéer utarbetas — ofta efter provtillverkningar hos utvalda

företag och därefter följande prov i FMV:s regi — förslag till tekniska

bestämmelser rörande ifrågavarande produkt. Förslagen fastställs efter

eventuella modifieringar av FMV och utgör underlag för verkets anbudsinfordran

på produkten. Utredningen finner att den form för samarbete

som FMV :s samarbetskommittéer utgör har fördelar för alla parter och

föreslår att systemet införs även för upphandlingar som går via andra upphandlingsorgan

än FMV.

Anbud på forskningsprojekt. De nyss berörda samarbetskommittéerna

lämpar sig enligt utredningens uppfattning främst för ”var
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 4? år 1970

dagsförbättringar”. För utveckling av helt nya produkter finner utredningen

eu annan form av handläggning lämplig, nämligen ett system som påminner

om det som f. n. tillämpas vid viss militär upphandling på flygplansoch

elektronikområdet. Utredningen föreslår att företagen får möjlighet att

ensamma eller i grupp och eventuellt i samarbete med Textilforskningsinstitutet

eller annat forskningsinstitut lämna anbud på nya produkter efter

på förhand fastställda krav i olika avseenden. Enligt utredningens uppfattning

skulle företagen och forskningsinstituten genom denna möjlighet i

viss utsträckning stimuleras att överväga även mer omfattande forskningsoch

utvecklingsprojekt. Industridepartementet föreslås initiera denna process

och klarlägga på vilka områden de upphandlande myndigheterna har

möjlighet att precisera framtidskrav i fråga om produkter. Projekt av detta

slag måste enligt utredningens bedömning i praktiken inkludera även planering

av produktionen, varav följer att ingen klar gräns kommer att gå

mellan utvecklandet av varan och dess produktion.

Förtur i produktionen. För att maximalt stimulera företagens

insatser i de nyss nämnda samarbetskommittéerna och i samband med

forskningsprojekt samt för att säkra bästa möjliga upphandling föreslår

utredningen att de upphandlande myndigheterna bör kunna bevilja förtur

åt utvecklande företag när det gäller att tillverka varan. Utredningen anser

inte, att ett sådant förfarande står i strid med de handelspolitiska åtagandena,

under förutsättning att företrädet görs tidsbegränsat.

Rullande långtidskontrakt. Vid den statliga upphandlingen

gäller som en huvudregel att anbud infordras och antas efter fastställandet

av statsbudgeten i maj—juni och att leverans måste ha skett före den 30

juni året därpå. Outnyttjade anslag får inte utan Kungl. Maj:ts medgivande

från fall till fall användas under nästa budgetår.

Utredningen framhåller att dessa förhållanden försvårar beställningar av

större serier och därmed minskar möjligheterna till förmånliga upphandlingar.

För TEKO-företagen innebär ordningen minskade möjligheter att

planera sin tillverkning i förväg på ett rationellt sätt och förlägga tillverkningen

mot de offentliga kontakten till från beläggningssynpunkt lämpligaste

tidpunkt på året.

Utredningen framhåller som önskvärt att liden mellan upphandling och

slutleverans kan förlängas, vilket skulle bidra till att anskaffningar sker på

ett affärsmässigt och från sysselsättningssynpunkt tillfredsställande sätt.

Utredningen föreslår att statliga myndigheter generellt bemyndigas förtidsbeställa

TEKO-produkter på det sätt som nu tillämpas från fall till fall.

Detta kan ske genom att varje myndighet får bemyndigande att för viss del

av sitt anslag för ett kommande budgetår beställa varor under löpande budgetår.

Utredningen anser att man genom ett sådant system kan åstadkomma

en upphandling som ger fördelar för den upphandlande myndigheten sam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kurigl. Maj.ts proposition nr il år 1970

tidigt som industrins situation lättare kan överblickas och företagens möjligheter

att konkurrera förbättras.

Exportfräm jande åtgärder

Utredningen diskuterar den sannolika exportutvecklingen på TEKO-området

under förutsättning dels att inga ytterligare exportfrämjande åtgärder

vidtas, dels att ett exportfrämjandeprogram av det slag som utredningen

föreslår initieras. Med framhållande av de vanskligheter som är förenade

med beräkningar av detta slag drar utredningen slutsatsen att effektiva

exportfrämjande åtgärder skulle kunna åstadkomma en exportökning under

de närmast kommande åren av samma storlek som den som registrerats

under perioden 1960—1968, d. v. s. cirka 17 % per år. Utredningen tror att

exportökningen utan ytterligare exportfrämjande åtgärder kommer att

stanna vid ca 10 % per år. Enligt utredningens beräkning motsvarar skillnaden

mellan de båda ökningstalen vid i övrigt lika förhållanden sysselsättningen

för 800—1 000 personer per år, eller ungefär en tredjedel av den

årliga sysselsättningsminskningen under de senaste åren.

Utredningen uppehåller sig inledningsvis vid de generella krav som måste

ställas på eventuella exportstimulerande åtgärder och sammanfattar dessa

enligt följande.

1. Åtgärderna måste samverka med strukturrationaliserande åtgärder

eller åtminstone verka i samma riktning som dessa.

2. Uppmärksamheten måste inriktas på uppföljning och konsolidering av

redan skapad export i lika hög grad som på främjandet av nya exportframstötar.

3. Åtgärderna måste utformas så, att de kan främja exporten hos sådana

företag eller grupper av företag som har de största möjligheterna att åstadkomma

en omfattande exportökning. Detta bringar enligt utredningens

uppfattning storföretagen och gruppbildningar i blickpunkten, även om

också småföretag skall kunna utnyttja de exportfrämjande åtgärderna.

4. Åtgärder bör vara så utformade att de stimulerar till uppföljning minst

lika mycket som de väcker intresse för export.

5. Åtgärderna bör passa direkt till strategiska moment i företagens beslutsprocess

och syfta till att göra exporten dels till ett känt och konkurrenskraftigt

alternativ till hemmamarknadsförsäljningen, dels till ett incitament

att se över företagets hela marknadspolitik.

6. Åtgärder måste vara så utformade, att de kan kommuniceras till företagen,

och information måste riktas till företagen om åtgärdernas existens

och deras utnyttjande.

7. Åtgärderna får inte stå i strid med Sveriges handelspolitiska åtaganden

eller medföra allvarlig risk för handelspolitiska komplikationer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

Utredningen konstaterar att företagens behov av exportfrämjande åtgärder

och finansieringsstöd främst knyter sig till aktiviteter av följande slag:

— Marknadsbedömningen

— Framtagande av exportkollektion

— Upprättandet av försäljningsorganisation i utlandet inkl. lageruppbyggnad

och kundkrediter

— Sälj stimulerande åtgärder

— Utbildning

Med utgångspunkt från effektivitetssynpunkter och från de begränsningar

i handlingsfriheten som Sveriges handelspolitiska åtaganden medför diskuterar

utredningen ingående de olika typer av statlig stimulans som kan

tänkas sättas in under var och en av de nämnda kategorierna. I sammanhanget

görs också jämförelser med en av utredningen företagen kartläggning

av förekommande exportstimulerande åtgärder på TEKO-området i

andra länder.

Utredningen lägger därefter fram sina konkreta förslag till statliga åtgärder.

Som en grundtanke bakom förslagen nämns därvid ”harmonisering”,

varmed i sammanhanget avses att svenska företag inte skall behöva

arbeta från ett klart underläge i form av färre och mindre stödåtgärder än

vad som är vanligt i flera andra länder.

Med tanke på förslagens karaktär av försöksverksamhet bör programmet

göras tidsbegränsat. Utredningen föreslår att första perioden görs femårig.

Bidrag till tröskelkostnader. TEKO-utredningen föreslår

att statliga bidrag skall kunna beviljas för att täcka delar av tröskelkostnaderna

vid sådana större exportprojekt som kan bedömas bli lönsamma på

sikt. Sådana bidrag bör kunna utgå antingen till ett enskilt företag eller till

en grupp av samverkande företag, allt under förutsättning att vederbörande

kan uppvisa en realistisk och genomtänkt marknadsplan, inkluderande kvalificerad

marknadsbedömning, planer för en betryggande sälj organisation

samt ett konstruktivt program för utvecklingen efter introduktionen. I företagsgrupp

skall även företag från övriga Norden eller — i speciella fall —

andra utländska företag kunna ingå. Vid bedömningen av konkurrerande

projekt bör enligt utredningen förtur ges till sådana projekt som är bäst

konstruerade enligt de nyss nämnda kraven. Någon generell förtur bör därvid

inte ges till gruppbildningar.

Bidrag bör enligt förslaget kunna utgå till ett exportprojekt som helhet,

enbart för en inledande, grundlig marknadsundersökning eller enbart för

uppbyggandet av gemensam sälj organisation för en samverkande grupp av

företag.

Den bidragsgivande myndigheten bör äga rätt att själv tillsätta utredningar

om tänkbara exportprojekt. Efter genomförd utredning bör myndigheten

kunna publicera denna och inbjuda företagen eller grupper av dessa

att inkomma med förslag till marknadsplaner.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kiingl. Maj:ts proposition nr il år 1970

1 fråga om den andel av den totala projektkostnaden varmed bidrag skall

kunna utgå föreslår utredningen alt bidraget relateras antingen till hela

exportprojektet eller till någon del av detta. Om bidraget relateras till någon

del av projektet, t. ex. en marknadsundersökning, skall det kunna täcka

hela kostnaden. Bidraget skall emellertid aldrig överstiga hälften av kostnaden

för hela exportprojektet.

Kreditgarantier. Utredningen föreslår att företag eller företagsgrupper

som ett komplement till direkta bidrag eller som ett alternativ till

sådana skall kunna erhålla statliga kreditgarantier för lån i svensk kreditinrättning.

Kreditgarantier bör kunna utgå för i princip samma ändamål

som de direkta bidragen.

Om kreditgaranti beviljas för ett projekt, anser utredningen att detta bör

kunna ske för en större andel av totalkostnaden än vid direkta bidrag. Det

bör dock vid varje projekt tillses, att det lånande företaget eller gruppen

av företag står en tillräcklig risk för att klart markera företagets ansvar

för att genomföra projektet. Om både kreditgarantier och bidrag kommer

i fråga för samma projekt, skall de tillsammans inte få täcka hela kostnaden.

Punktåtgärder. Vid sidan av nu behandlade åtgärder med direkt

anknytning till enskilda företags eller företagsgruppers exportprojekt föreslår

utredningen ett utvidgat statligt stöd till kollektivt deltagande i mässor

och kollektiva uppackningar utomlands. Bidrag förutsätts härvid endast

utgå för den kollektiva delen av sådana kostnader. Sådana aktioner har

tidigare i viss utsträckning finansierats med statliga medel inom ramen för

de reguljära exportfrämjande åtgärderna.

Utredningen förordar även att staten under försöksperioden bekostar tillsättandet

av en exportkonsulent vid vardera Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen

för marknadsundersökningar, informationsverksamhet

och administration av exportprojekten. Medel bör enligt förslaget även

anslås för information till företagen angående exportfrämjandeprogrammet.

Administration. Utredningen föreslår att den centrala ledningen

av TEKO-programmet förläggs till industridepartementet i samarbete med

övriga berörda departement (handelsdepartementet och utbildningsdepartementet).

Kontakten mellan industridepartementet och berörda parter

bör enligt förslaget etableras i en rådgivande grupp för TEKO-programmet

vilken arbetar i viss anknytning till näringspolitiska rådet. Gruppen bör utses

av industridepartementet. Dess medlemsantal bör starkt begränsas. Administrationen

av de exportfrämjande åtgärderna bör enligt utredningsförslaget

anförtros kommerskollegium.

Kostnadsberäkningar. Utredningen beräknar det belopp som

årligen behöver ställas till företagens förfogande för tröskelkostnader till 15

milj. kr. Beloppet förutsätts delas lika på direkta bidrag och lånegarantier.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1970

Den årliga kostnaden för statsverket blir då 7,5 milj. kr. för bidragen plus

det belopp som åtgår för att täcka uppkommande förluster på lånegarantierna.

Utredningen beräknar detta till 0,5 milj. kr. per år. För de tidigare

behandlade punktåtgärderna inkl. information till företagen beräknar utredningen

ett årligt behov av 1 milj. kr., varav 0,6 milj. kr. för mässdeltaganden

och kollektiva uppackningar och 0,3 milj. kr. för de två cxportkonsulenterna.

För hela det föreslagna exportfrämjandeprogrammet blir den totala kostnaden

för statsverket 45 milj. kr., eller per år 9 milj. kr.

Utnyttjande av investeringsfonder. Utöver förut behandlade

åtgärder av kostnadskrävande natur föreslår utredningen att medel

ur investeringsfonderna efter prövning från fall till fall skall få utnyttjas

för att underlätta dels omställnings- och upprustningsinvesteringar

i TEIvO-industrierna, dels väl planerade exportprojekt inkluderande marknadsinvesteringar.

Utbildningsstöd

Med utgångspunkt från TEKO-branschens situation finner utredningen

att utbildningsinsatser som snabbt höjer utbildningsnivån i TEKO-industrierna

bör sättas in. Utredningen föreslår att ett treårigt försöksprogram

med statsstöd initieras i detta syfte.

Utredningen konstaterar att det offentliga utbildningsväsendets utbildningsinsatser

på TEKO-området har en permanent och långsiktig karaktär.

Med hänsyn till önskemålet att finna åtgärder som kan påverka utvecklingen

redan efter kort tid tar utredningens förslag sikte på att bygga ut den

utbildningsverksamhet som inom olika ämnesområden och med inriktning

på olika personalkategorier bedrivs inom en rad utbildningsanstalter utanför

det offentliga skolväsendet. Utredningen anser det bl. a. viktigt att utbildningsprogrammet

utnyttjar de erfarenheter som redan finns i de båda

arbetsgivareförbundens utbildningsavdelningar och som TEKO-företagen

i större eller mindre utsträckning anpassat sig till.

Enligt utredningens uppfattning bör det inte vara något primärt mål

för det föreslagna utbildningsprogrammet att utveckla helt nya metoder.

För att komma i gång så snabbt som möjligt med en utbildning som ger

resultat bör man i stället sträva efter att maximalt utnyttja redan tillgängliga

kurser, arrangörer, litteratur etc.

Programmet bör vända sig till flera olika personalgrupper. Den mest

angelägna gruppen är enligt utredningens bedömning företagsledarna (personalgrupp

1) framför allt i de mindre och medelstora företagen. Den omdaning

som på olika områden är nödvändig inom branschen ställer stora

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

krav på företagsledningen i fråga om administration, marknadsföring etc.

Även gruppen närmast ”under” företagsledarna (personalgrupp 2) har

akuta utbildningsbehov. Dessa personalkategorier har ofta en god allmänutbildning

som dock ofta inte är tillräckligt avpassad efter TEKO-industriernas

speciella behov. En tredje viktig grupp är arbetsledarna (personalgrupp

3), vilka särskilt på konfektionssidan i stor utsträckning endast har

folkskoleutbildning. Utredningen anser slutligen att även utbildningen av

de fackliga förtroendemännen (personalgrupp 3) kommit för mycket i

bakgrunden och att därför även denna personalkategori nu bör komma i

fråga för utbildningsinsatser.

Utbildningsprogrammet bör enligt förslaget få en så vid geografisk spridning

som är möjlig att förena med en rationell administration.

Det föreslagna programmet består av tre delprogram nämligen ett för

företagsledning och export — vilket förutsätts bli gemensamt för textiloch

konfektionsindustrin — samt ett branschanpassat utbildningsprogram

för vardera textilindustrin och konfektionsindustrin. För en uppdelning på

två branschprogram talar enligt utredningens mening — förutom den organisatoriska

anknytningen — att de båda industrierna skiljer sig markant

i fråga om storleksstruktur, geografisk spridning och funktionsindelning.

Företagsledning och export. Utredningen föreslår under

detta delprogram dels årligen återkommande informationskonferenser riktade

till ett stort antal av branschens företagsledare, dels ett antal längre

kurser i företagsadministration och exportkunskap för ett mera begränsat

antal deltagare bland företagsledare och ”andre-män”. De årliga konferenserna

bör enligt utredningen anordnas av arbetsgivareförbunden och bör

ha till huvudsyfte att ”väcka”, stimulera nytänkande, ge uppslag etc. De

längre kurserna förutsätts ge mer fördjupade kunskaper och föreslås byggas

på kurser utarbetade dels vid nuvarande SHI, dels vid Stiftelsen exportskolan.

Det sammanlagda antalet deltagare i utbildningsverksamheten under delprogrammet

beräknas för hela tidsperioden till 1 440 och antalet deltagardagar

till 5 580.

Textilindustrin. För personalgrupperna 2 och 3 inom textilindustrin

föreslår utredningen att årliga tre- resp. tvådagars internatkurser

arrangeras i Borås (alt. Göteborg), Hälsingborg och Stockholm. Kurserna

bör innehålla ämnen som anknyter såväl till produkten som till marknaden.

Utredningen påpekar också behovet av undervisning i arbetsanpassning,

d. v. s. en anpassning av produktionsförhållandena efter de anställda.

Huvudvikten bör läggas vid undervisning inom följande ämnesområden:

Produktutveckling

Kvalitetsteknik

Marknadsföring

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 11

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

Tillämpad företagsekonomi

Statistiska metoder

Produktionsplanering

Ergonomi

Försöksplanering

Organisation och personalledning

Undervisning i produktutveckling bör bedrivas med syfte att lägga basen

för ett mer systematiskt arbetssätt vid utvecklingen av nya produkter.

Internatkurserna föreslås administreras av utbildningsavdelningen vid

Textilindustriförbundet. Åtskilligt av det behövliga kursunderlaget beräknas

finnas inom avdelningen men behöver aktualiseras och omarbetas.

Utredningen bedömer det som angeläget att det skisserade utbildningsprogrammet

följs upp genom interna kurser vid företagen.

Det sammanlagda antalet deltagare vid internatkurserna under treårsperioden

beräknas av utredningen till 1 350 och antalet deltagardagar till

3 240.

Konfektionsindustri n. Det i jämförelse med textilindustrin

stora antalet småföretag och den mera splittrade företagsstrukturen i konfektionsindustrin

liksom en sannolikt något lägre utbildningsstandard på

samma funktionsnivå motiverar enligt utredningens mening en kraftigare

utbildningsinsats i konfektionsindustrin. Utredningen föreslår därför inom

denna fler och längre kurser än på textilsidan. Med anledning av industrins

större spridning föreslås också fler kursorter.

Liksom för textilindustrin förordas ett system med internatkurser. Dessa

bör enligt förslaget administreras av Konfektionsindustriförbundet. Förbundet

disponerar i likhet med Textilindustriförbundet visst kursmaterial

som dock är i behov av aktualisering och komplettering.

För personalgrupp 2 föreslås följande huvudämnen ingå i undervisningen

:

Långsiktig planering

Ekonomisk planering och kontroll

Marknadsföring

Produktutveckling

Rationalisering

Produktionsplanering

Företagsorganisation och personaladministration

Ämneskombinationer och förläggningen av tyngdpunkten på skilda ämnen

blir olika för olika personalkategorier. Separata kurser föreslås för följande

kategorier: ”andre-män”, ekonomichefer, produktionschefer, designers

och sälj personal.

Även för personalgrupp 3 föreslås kursinnehållet bli differentierat för

olika personalkategorier inom ramen för fyra olika kurser, varav bl. a. en

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970 19

för arbetsstudie- och metodtekniker samt fackliga funktionärer och en för

instruktörer.

Det sammanlagda antalet deltagare i konfektionsprogrammet under treårsperioden

beräknas till 780 och antalet deltagardagar till 27 820.

Administration. Den centrala ledningen för utbildningsprogrammet

föreslås av utredningen handhas av industridepartementet i kontakt

med den tidigare nämnda rådgivande gruppen för TEKO-programmet. Samråd

bör ske med utbildningsdepartementet, och i den rådgivande gruppen

bör detta eller skolöverstyrelsen vara representerat.

Utredningen föreslår även samarbete med en av Textilindustriförbundet

och Textilarbetareförbundet gemensamt upprättad samarbetskommitté. En

motsvarande kommitté har nyligen inrättats av Konfektionsindustriförbundet

och Beklädnadsarbetarförbundet.

Administrationen av utbildningsprogrammet bör enligt utredningsförslaget

förläggas till arbetsgivareförbundens utbildningsavdelningar, vid vilka

för ändamålet särskilda sekretariat upprättas.

Kostnadsberäkningar och finansieringsförslag.

Utredningen skiljer vid sin kostnadsberäkning mellan företagsbundna och

arrangemangsbundna kostnader. Till de förra räknas löner till kursdeltagare

samt merkostnader för ovana ersättare. De arrangemangsbundna kostnaderna

delar utredningen in i ställkostnader, d. v. s. kostnader för produktion

av kursinnehåll och kursmaterial, driftskostnader, d. v. s. kursadministration,

lokaler, föreläsare m. m. samt resekostnader inkl. kostnader för

deltagarnas uppehälle på kursorten.

Totalkostnaden för hela utbildningsprogrammet blir enligt utredningens

beräkning ca 22,6 milj. kr. eller ca 7,5 milj. kr. per år med följande fördelning

på delprogram, kostnadsslag och personalkategorier.

Kostnadsslag Totalkostnad för treårsperioden (1 000 kr.)

Företagsledning Textilindustrin

Konfektions-

Totalt

och export

industrin

Företagsbundnakostnader 3 234

12 021

7 041

12 296

Arrangemangsbundna

kostnader:

Ställkostnader.........

. 150

1 025

300

1 475

Driftskostnader .......

. 891

1 020

3 619

5 530

Resekostnader.........

. 888

390

2 017

3 295

Totalt ...............

. 5 163

4 456

12 977

22 596

Per år ...............

. 1 721

1 485

4 326

7 532

Härav personalgrupp 1 .

. 3 872

—

—

3 872

» 2 .

. 1 291

2 641

5 006

9 038

> » 3 .

—

1 715

7 971

9 686

1 Inkl. beräknade uppföljningskostnader vid företagen, 1 milj. kr.

Utredningen diskuterar hur totalkostnaden för utbildningsprogrammet

bör fördelas mellan staten och företagen och konstaterar att denna fråga

kan bedömas på olika sätt. Efter en jämförelse med de årliga statliga kost
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1970

naderna för utbildningsåtgärder i AMS’ regi finner utredningen att starka

skäl talar för ett förhållandevis generöst tillgodoseende av finansieringsbehovet

för programmet. Detta skulle övervinna åtminstone de ekonomiska

hindren när det gäller att få företagen att satsa på utbildning. Utredningen

framhåller å andra sidan vikten av att utbildningsåtgärderna förankras i

och följs upp av företagen. Den senare synpunkten talar för en sådan

finansieringskonstruktion att företagen känner sig göra investeringar som

de behöver vårda.

Utredningen stannar slutligen för ett finansieringsförslag som innebär

att staten svarar för samtliga arrangemangsbundna kostnader. Staten bör

således betala resor och traktamenten, bestrida kostnaderna för materielproduktion

samt betala kursavgifter och utgifter för administrationen av

utbildningsprogrammet.

De företagsbundna kostnaderna inkl. kostnaderna i vissa fall för uppföljning

inom företagen bör enligt utredningen bäras av företagen. Utredningen

befarar emellertid att detta finansieringssystem kan innebära svårigheter

för utbildningsintresserade personer inom personalgrupp 3 att

genom egna initiativ utverka kursdeltagande och föreslår att staten även

bestrider kostnaderna för löner till denna personalkategori, vilka beräknas

till ca 3,5 milj. kr. eller ca 1,2 milj. kr. per år.

Med de av utredningen föreslagna finansieringsprinciperna skulle omkring

60 % eller ca 13,8 milj. kr. av den tidigare nämnda totalkostnaden

bäras av staten och resten, ca 8,8 milj. kr., av företagen. Räknat per år

blir statens andel enligt förslaget ca 4,6 milj. kr. och företagens ca 2,9

milj. kr.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Samtliga remissinstanser som uppehåller sig vid utredningens

allmänna analys av TEKO-branschens problem delar uppfattningen

att branschen befinner sig i ett beträngt läge. Enighet synes också råda

om att situationen påkallar skyndsamma åtgärder för att förbättra TEKOindustriernas

internationella konkurrenskraft och inhemska lönebetalningsförmåga.

Några remissinstanser framhåller i sammanhanget att TEKO-industriernas

situation inte får ses isolerat från utvecklingen inom näringslivet i övrigt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker att det är önskvärt att tillgängliga

produktionsresurser används inom de näringslivssektorer där de

ger den högsta avkastningen. Likartade synpunkter framförs bl. a. av LO,

Sveriges industriförbund och länsstyrelsen i Östergötlands län. LO påpekar

därjämte, att särskilda stödåtgärder inom TEKO-området från samhällets

sida inte kan motiveras med hänvisning till förhållandena i andra

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

länder utan måste bedömas med hänsyn till branschens förmåga att konkurrera

med andra näringsgrenar om arbetskraft och kapital i landet.

I fråga om den allmänna utformningen av utredningens

förslag till åtgärder har denna inte mött invändning från någon

remissinstans. Så gott som samtliga instanser tillstyrker att åtgärder av i

princip det slag som utredningen förordar genomförs. Från KK:s sida

framhålls särskilt det mera positiva innehållet i de föreslagna åtgärderna

jämfört med exempelvis direkta handelsbegränsningar. NFR och NO finner

de framlagda förslagen i princip överensstämma med intentionerna

bakom konkurrenslagstiftningen.

I flera fall — bl. a. från KK, RRV, Kl, KF, SAF och upphandling skommittén

— påpekas dock att delbetänkandet inte innehåller någon principiell

analys av struktur-, marknads- och lönsamhetsförhållandena inom

TEKO-branschen, vilket anses försvåra ett definitivt ställningstagande till

behovet av de olika åtgärderna och avvägningen mellan dessa. Endast Industriförbundet

bedömer emellertid avsaknaden av en dylik analys väga

tyngre än behovet av skyndsamma åtgärder och förordar att ställningstagandet

i fråga om verksamhetens totala omfattning och inriktning anstår

till dess TEKO-utredningen lagt fram resultatet av det pågående utredningsarbetet

på de nämnda punkterna.

KK och länsstgrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om inte skäl kan finnas

för ett mera allmänt system med stödmöjligheter även åt andra industrier.

Även från Industriförbundet påpekas, att företag i andra branscher än

TEKO-branschen kan ha svårigheter att anpassa verksamheten till snabbt

förändrade yttre förutsättningar.

LO understryker, att de föreslagna åtgärderna endast kan väntas få en

begränsad effekt om de inte samtidigt åtföljs av en anpassning av branschens

struktur i fråga om enheternas antal, storlek och produktionsinriktning

samt en bättre samverkan mellan olika led av produktionen. Tillsammans

med andra remissinstanser understryker LO karaktären av försöksverksamhet

och behovet av beredskap för en omprövning av insatsernas utformning.

Även Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin finner

det väsentligt att stödåtgärderna ges en sådan form och tillämpning att

de progressiva företagen premieras och att en strukturrationalisering initieras

som är ägnad att på sikt öka konkurrensförmågan hos TEKO-industrin.

Stödet får inte bli sysselsättningspolitiskt. Exportorganisationerna

betonar därjämte vikten av att åtgärderna inte blir prejudicerande och därigenom

tillåts föregripa den kommande utredningen om den totala exportfrämjande

verksamhetens inriktning och organisation.

SHIO finner det förvånande att man inte i delbetänkandet tagit upp

branschens aktuella huvudproblem, nämligen de senaste årens onormalt

stora import av delvis klar dumpingkaraktär, som enligt SHIO:s bedömning

är den primära orsaken till branschens nuvarande svårigheter. Även TCO

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

anser att utredningen ägnat frågan om lågprisimporten alltför liten uppmärksamhet.

Vissa allmänna synpunkter framförs slutligen även av ÖEF och Sveriges

investeringsbank. ÖEF vitsordar utredningens bedömning av TEKO-försörjningen

från beredskapssynpunkt och framhåller bl. a. att det av utredningen

föreslagna åtgärderna enligt överstyrelsens bedömning inte är

tillräckliga för att förhindra en fortsatt krympning av från beredskapssynpunkt

betydelsefulla delar av TEKO-industrierna. ÖEF förutsätter att ytterligare

förslag som kan bidra till att säkerställa en godtagbar inhemsk

produktionskapacitet kommer att framläggas av utredningen.

Investeringsbanken meddelar i sitt remissvar, att banken under sommaren

och hösten 1969 varit i kontakt med de större företagen inom den

tyngre konfektionsindustri!! och med dessa diskuterat företagens och branschens

strukturella problem. Syftet med kontakterna har varit att finna

uppslag till kombinationer av företag, som genom sin produktionsinriktning,

lokalisering och sina allmänna inbördes relationer kan antas ha goda förutsättningar

att varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom ökat samarbete,

eventuellt syftande till fusioner. Ett klart uttalat intresse från företagens

sida har kunnat konstateras i frågor rörande branschens strukturrationalisering,

och banken anser sig därför tills vidare böra fortsätta det arbete som

inletts.

Offentlig upphandling

Allmänt. Ett stort antal remissinstanser, däribland Kl, AMS, SAF och

Sveriges köpmannaförbund, tillstyrker utredningens förslag angående den

offentliga upphandlingen utan närmare kommentarer. KF framhåller i sitt

tillstyrkande svar betydelsen av att man vid den offentliga upphandlingen

söker tillämpa liknande affärsmässiga metoder som praktiseras av de stora

handelsföretagen. Bl. a. framhålls härvid vikten av att man i görligaste mån

söker utsträcka leveransavtal över flera år genom att göra upphandlingen

kontinuerlig och rullande.

FMV, RRV och upphandlingskommittén fäster uppmärksamheten på att

den offentliga upphandlingen berör en relativt sett obetydlig del av TEIvOindustriernas

totala omsättning. Detta gäller särskilt importandelen. Åtgärder

inom den offentliga upphandlingens område kan därför enligt remissorganens

mening knappast få nämnvärda effekter när det gäller att på längre

sikt stärka TEKO-industriernas ekonomiska bärkraft i dess helhet. FMV

anser mot denna bakgrund att den offentliga sektorn fått en alltför dominerande

plats i TEKO-utredningens delrapport.

KK, NFR och Exportföreningen anser det vara av största vikt att tillämpningen

i Sverige av internationella överenskommelser i fråga om den offentliga

upphandlingen inom EFTA, GATT och OECD inte sker så att anledning

uppstår till klagomål från andra länder. Sveriges grossistförbund anser sig

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr it år 1970

kunna konstatera att utredningen i vissa fall ansett sig böra undersöka hur

långt man kan gå för att gynna svensk TEKO-industri vid offentlig upphandling

utan att formellt bryta mot Sveriges internationella åtaganden.

Föreningen framhåller risken med ett sådant betraktelsesätt.

Reaktionen på utredningens förslag om en vidgad användning

av samarbets kommittéer för ”vardagsförbättringar” är från de

organ som närmast berörs av förslaget övervägande positiv. FFV anser sig

ha haft goda erfarenheter av systemet med samarbetskommittéer och finner

det fördelaktigt om bruket vidgas och får fastare former. RRV anser det

inte uteslutet att ett vidgat samarbete i kommittéformen kan vara av värde

men understryker att kommittéerna bör ges en praktisk inriktning och arbeta

under administrativt enkla former. Även Svenska kommunförbundet

och Svenska landstingsförbundet ställer sig positiva till en medverkan i ett

utvidgat kommittésystem.

Upphandling skommittén framhåller att utredningen inte redovisat vid

vilka myndigheter samarbetskommittéer bör inrättas, vilket försvårar bedömningen

av behovet. Om ett dokumenterat behov av samrådsförfarande

föreligger även för andra myndigheter föreslår kommittén att dessa myndigheter

bereds tillfälle att följa diskussionen i FMV:s samarbetskommittéer

genom att deltaga i sammanträden i stället för att inrätta ytterligare

kommittéer.

RRV, NFR och Grossistförbundet påpekar att möjligheterna att delta i ett

utvidgat kommittésamarbete inte bör exklusivt förbehållas svenska företag,

vilket skulle strida mot Sveriges internationella åtaganden och dessutom

medföra risk för oekonomisk upphandling.

Anbud på forskningsprojekt. STU och Textilforskningsinstitutet

tillstyrker förslagen på denna punkt. Textilforskningsinstitutet finner

det naturligt att staten satsar även på forskningsprojekt som inte är

direkt anknutna till upphandlingen inom viss myndighet. Utredningen har

angivit att åtgärderna på den offentliga upphandlingens område totalt sett

inte beräknas medföra några merkostnader. I anslutning härtill finner STU

att belopp som inom det nu föreslagna programmet avsatts för åtgärder

inom TEKO-området även bör kunna användas för genomförande av FoUprojekt,

exempelvis för förstärkande av de basresurser som enligt kollektivforskningsavtal

i vanlig ordning tilldelats textilforskningsinstitutet för dess

ramprogram. FFV anser inte att anbudsinfordran på forskningsprojekt bör

användas i andra fall än då det är nödvändigt för att få forskningen utförd,

t. ex. för att tillfredsställa speciella militära krav utan intresse för den allmänna

marknaden.

Övervägande kritiska synpunkter på förslaget om anbud på forskningsprojekt

framförs av FMV, som inte anser att förslaget bör läggas till grund

för särskilda direktiv från Kungl. Maj :t till myndigheterna. Materielverket

anser inte att det i nuvarande läge föreligger behov att lägga ut forskningsprojekt

på TEKO-området. Den av utredningen dragna parallellen med för
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

hållandena på exempelvis elektroniksidan finner verket mindre tillämplig,

eftersom framför allt konkurrenssituationen inom det senare området radikalt

skiljer sig från den som återfinns på TEKO-området. I svaret påpekas

även att de TEKO-inköp som verket gjort i utlandet inte företrädesvis gällt

nyutvecklad materiel utan i regel bestått av enkla standardprodukter.

Bl. a. RRV framför åsikten att en tillämpning av systemet med anbudsförfarande

på forskningsprojekt inte bör få innebära att de svenska företagen

ges en mera exklusivt betonad rätt att ombesörja utvecklingsbeställningar.

Utredningens förslag att förtur i produktionen skall kunna

beviljas företag som utvecklat viss produkt möter övervägande negativa

reaktioner hos remissinstanserna. FMV avstyrker av tidigare nämnda skäl

förslaget. RRV påpekar att en sådan förtur strider mot bestämmelserna i

1952 års upphandlingskungörelse. Eftersom det här kan bli fråga om mera

varaktiga upphandlingsrutiner är det enligt verkets mening även tveksamt

om förslaget står i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden

inom EFTA. Motsvarande synpunkter framförs av upphandlingskommittén.

Även KK pekar på de problem som uppkommer med hänsyn till

EFT A-konventionen.

Såväl NFR som NO finner att förslaget från frikonkurrenssynpunkter är

ägnat att väcka betänkligheter. Enligt NFR:s mening torde vidare det utvecklande

företagets intressen vara tillräckligt tillgodosedda redan därigenom

att det från början erhållet ett naturligt försprång i konkurrensen om

att tillverka varan.

RRV och upphandlingskommittén framhåller att hänsyn till sysselsättningsläget

inom TEKO-industrierna från fall till fall kan göra vissa stödbeställningar

aktuella i framtiden. Frågan om utläggning av sådana stödbeställningar

bör i sådana fall inte bedömas av myndigheterna själva utan

bör såsom hittills handläggas av Kungl. Maj :t.

Rullande 1 å n g t i d s k o n t r a k t. En i princip positiv inställning

till utredningens förslag på denna punkt kännetecknar så gott som alla remissvar

som behandlar frågan. Försvarets sjukvårdsstyrelse finner det föreslagna

systemet lämpligt för vissa typer av produkter. Verket framhåller

dock att systemet knappast kan bedömas gynna svenska företag, kanske

snarare tvärtom de utländska, eftersom leveranstiderna blir längre och

nackdelarna med de ökade förhandlingstiderna vid import elimineras. FMV

uttrycker i sitt svar samma uppfattning.

RRV och upphandlingskommittén anser i princip att en mer systematisk

planering av upphandlingen på längre sikt än den som för närvarande sker

kan vara fördelaktig både för statsverket och leverantörsidan. Med hänsyn

bl. a. till vissa svårbemästrade problem som kan uppstå vid tillämpandet av

långtidskontrakt och frågans generella karaktär anser de båda remissorganen

dock att förslaget bör prövas i annat sammanhang, t. ex. inom upphandlingskommittén

och den nu arbetande budgetutredningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1970

25

Exportfrämjande åtgärder

Behovet av en utökad export på TEKO-området herörs bl. a.

i Kl:s remissvar. Institutet anser att en kraftig breddning av marknadsunderlaget,

en koncentration på tekniskt och estetiskt avancerade produkter

och en intimare företagssamverkan måste anses vara ett livsvillkor för

TEKO-industrierna. Institutet framhåller osäkerheten i de av utredningen

gjorda beräkningarna över den möjliga exportökningen med och utan exportstöd

och finner målsättningen att exportera en tredjedel av produktionen

år 1973 ambitiös men ingalunda orimlig. I sammanhanget framhålls

att hänsynen till bytesbalansen under kommande år sannolikt kommer att

kräva en ökad satsning på marknadsföring av internationellt konkurrenskraftiga

produkter, om strukturrationaliseringen skall kunna fortgå i hög

takt och uppställda mål för stödet till utvecklingsländerna skall kunna uppnås.

Utformningen av exportfrämjande åtgärder. Från några

remissinstanser understryks, att de exportfrämjande åtgärderna bör ges

en sådan utformning att direkta subventioner till TEKO-företagen undviks.

Länsstgrelsen i Skaraborgs län anser sålunda att — även med hänsyn till

TEKO-industriernas utsatta konkurrensläge — statliga ekonomiska stödåtgärder

inte bör ha subventionskaraktär. Direkta bidrag i enlighet med utredningsförslaget

kan leda till en snedvridning i konkurrensförhållandena

och därigenom förhindra de på sikt nödvändiga strukturomvandlingarna

inom näringslivet. Att flera industriländer subventionerar sina TEKO-industrier

utgör enligt länsstyrelsens uppfattning inget skäl för vårt land att

slå in på samma vägar. Ekonomiska bidrag bör endast ifrågakomma där de

är motiverade av starka försvarspolitiska skäl. I de fall vissa orter med ensidig

inriktning på TEKO-industrier kan behöva stödjas av sociala eller

samhällsekonomiska skäl, bör stödet utgå inom ramen för den statliga lokaliseringspolitiken.

NO ifrågasätter om inte de föreslagna bidragen till

tröskelkostnader borde ersättas med någon form av statliga lån, som eventuellt

kunde göras amorterings- och räntefria under de första åren.

Utredningens grundtanke i förslagen, som anges vara att åstadkomma

en harmonisering, d. v. s. mer likvärdiga arbetsvillkor för företagen i förhållande

till utländska konkurrenter, kommenteras av KK. Kollegiet anser

att en sådan uppfattning som princip betraktad inte alltid är invändningsfri,

bl. a. med hänsyn till mängden av andra faktorer som normalt påverkar

konkurrensförutsättningarna. Frågan om hur de åtgärder som TEKO-utredningen

föreslagit på exportområdet kan komma att uppfattas i utlandet

mot bakgrunden av Sveriges internationella åtaganden på det handelspolitiska

området torde enligt KK:s uppfattning inte till alla delar kunna entydigt

besvaras. KK erinrar dock om att motsvarande och i vissa fall längre

gående åtgärder har vidtagits i en lång rad andra länder utan att hittills ha

föranlett erinringar i GATT.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 4/ år 1970

Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin betonar i sitt

gemensamma svar vikten av att exportstödet får en sådan form att företagen

ges incitament att se över hela sin marknadspolitik och så att varaktiga

och långsiktiga satsningar på export premieras. Uppföljningen av marknadsinsatserna

och kontinuiteten i satsningarna framhålls som speciellt

viktiga. Enstaka åtgärder ger i bästa fall ett gott men kortvarigt resultat.

Remissinstanserna finner även att det kan bli nödvändigt att koncentrera

resurserna på en eller ett fåtal marknader för att undvika splittring av befintliga

resurser.

LO understryker nödvändigheten av samverkan mellan företagen vid försäljning

på den utländska marknaden. De svenska företagen har enligt LO:s

mening hittills inte kunnat enats om tillräckliga insatser i detta avseende.

Om utredningsförslagen inte leder fram till exportsamverkan i erforderlig

omfattning anser LO att andra vägar för att åstadkomma effektivare arbetsformer

i TEKO-branscherna bör övervägas av staten.

Frågan om finansieringen av exportprojekt berörs i Bankföreningens remissvar.

Föreningen betonar att bristen på kredit inte varit huvudskälet till

att TEKO-företagen endast i begränsad omfattning gett sig in på exportförsäljning.

Sådana engagemang torde för många TEKO-företag med pressat

lönsamhetsläge ha tett sig alltför äventyrliga. Enligt föreningens mening är

det osäkert i vad mån denna inställning bos företagen kan ändras genom de

föreslagna åtgärderna. Föreningen vill dock inte motsätta sig utredningens

förslag om en tidsbegränsad försöksverksamhet.

I anslutning till utredningens förslag att kreditinstituten bör deklarera

sin vilja att bidra till finansieringen ax exportprojekt framhåller Investeringsbanken

att banken är beredd att från fall till fall pröva förutsättningarna

för krediter till exportprojekt såväl inom som utom TEKO-området.

Administration av exportfrämjande åtgärder. Utredningens

förslag att administrationen av de exportfrämjande åtgärderna

läggs på KK tillstyrks av denna myndighet. KK anser behov föreligga av ett

till kollegiet knutet rådgivande organ, där både industrin och de anställda

är företrädda. Beträffande förslaget att för den centrala departementsledningen

av TEKO-programmet tillskapa en rådgivande grupp med anknytning

till näringspolitiska rådet förutsätter KK att ett sådant organ väsentligen

endast skulle handha frågor av principiell natur eller eljest av stor

vikt.

SHI ifrågasätter i sitt remissvar om ett departement är rätt forum för

rena verksfunktioner vilket torde bli fallet enligt utredningens förslag. Verksamheten

bör enligt SHI:s mening hänföras till annat lämpligt organ.

Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin finner det

viktigt att nu framlagda förslag genomförs i samarbete mellan och med

utnyttjande av befintliga organisatoriska resurser, så att nya institutioner

inte tillskapas innan slutlig ställning tas i frågan om en central basorganisation

för den exportfrämjande verksamheten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 4? år 1970

Endast ett mindre antal av remissorganen berör utredningens förslag om

utnyttjande av investeringsfondmedel för exportprojekt.

Kl finner förslaget vara av stort principiellt intresse. Enligt institutets

mening kan en utvidgning av investeringsfondernas användningsområde

till att omfatta även immateriella investeringar väl försvaras. Att man

därmed sannolikt mister en del av effektiviteten som konjunkturstyrningsmedel

bör dock enligt Kl närmare övervägas. Betänkligheter kan också enligt

institutets mening riktas mot förslaget om det är tänkt att gälla enbart

för TEKO-industrierna.

Enligt KK är det viktigt att beakta, att utnyttjandet av medel ur investeringsfonderna

inte får karaktären av ett efterskänkande av skatter eller

avgifter vid export, vilket anges som icke tillåten subventionering i GATTreglerna.

AMS, länsstyrelsen i Skaraborgs län och TCO avstyrker förslaget med

hänvisning till att dess genomförande skulle innebära en urholkning av

investeringsfondernas primära uppgift som konjunkturutjämnare.

Utbildningsstöd

Behovet av utbildningsinsatser. Ett stort antal av remissorganen

bl. a. FMV, KK, AMS, KF och TCO, finner de föreslagna åtgärderna

på utbildningsområdet väl svara mot branschens behov och tillstyrker förslagen

utan närmare kommentar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län bekräftar behovet av intensifierad utbildning

men framhåller att denna situation inte gäller enbart TEKO-industrierna.

Länsstyrelsen finner det lämpligare att såsom en generell åtgärd

stimulera organisationer med regionalt upplagd utbildningsverksamhet att

lägga upp branschanpassad utbildning. Tveksamhet inför förslagets branschexklusiva

karaktär framförs även av SHIO.

Synpunkter på programmets inriktning på personalkategorier

framförs av LO och SHI. LO finner det motiverat att utbildningen

av fackliga funktionärer inte begränsas till ämnen avsedda för personalgrupp

3. Med den aktivitet som f. n. råder kring företagsnämndsverksamheten

och insynsfrågor är det enligt LO:s mening ändamålsenligt att de

fackliga funktionärer som önskar och besitter erforderliga kunskaper också

får möjlighet att delta i mer kvalificerad utbildning. SHI finner att programmet

i huvudsak riktar sig till ledande funktionärer, vilket institutet

inte finner tillräckligt, även om de relativa insatserna här kan böra vara

starkast. Man bör enligt SHI:s uppfattning vid utarbetandet av programmet

inte bortse från arbetarpersonalens utbildningsbehov.

SACO anser det nödvändigt att utöver utredningens förslag anordna kortare

fortbildningskurser även för TEKO-branschens högskoleutbildade tekniker.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

I fråga om förslagets allmänna ämnesinnehåll finner remissorganen

ämnesområdena väl valda. Kritiska synpunkter framförs dock från

Textilforskningsinstitutet som finner att utredningen otillräckligt beaktat

behovet av produktutveckling inom företagen och de därav följande utbildningsbehoven.

Institutet föreslår bl. a. kurser i materiallära och påpekar att

utvecklingen på materialområdet går mycket snabbt. Det nuvarande informationsbehovet

tillgodoses i stor utsträckning av leverantörer, vilket skapar

risk för att informationen blir ensidig och överblicken dålig.

SO understryker vikten av att utbildningen får ett sådant innehåll och en

sådan uppläggning att den kan betraktas som meningsfylld för både stora

och små företag. Om medel kommer att beviljas till läromedel anser SÖ att

dessa bör utformas så att de även kan användas i den reguljära utbildningen

på TEKO-området. SÖ betonar att befintliga utbildningsresurser så långt

som möjligt bör tas till vara och hänvisar i sammanhanget till den undervisning

som bedrivs vid textilinstituten och konfektionsskolan vid Göteborgs

stads yrkesskolor och till de kurser för instruktörer som anordnas vid yrkespedagogiska

institutet i Göteborg. Liknande synpunkter framförs av

SAF och SHIO som bl. a. påminner om de kurser, som de båda organisationerna

anordnat i samarbete i olika delar av landet.

Administration. SÖ ifrågasätter förslaget att industridepartementet

skall svara för den centrala ledningen av utbildningsprogrammet. Åtskilligt

talar enligt SÖ:s mening för att denna borde förläggas antingen till ett

befintligt statligt organ med erfarenhet från utbildning och fortbildning av

lärare, yrkesutbildning, arbetsmarknadsutbildning och deltidsutbildning eller

till branschförbunden. SHI förordar att ledningen av programmet förläggs

till lämpligt statligt organ. Med hänsyn till att institutet i sin verksamhet

har starka beröringspunkter till de av utredningen föreslagna åtgärderna

anser sig institutet inte vara främmande för att inom sin organisation

uppta administreringen av utbildningsprogrammet. Institutet framhåller

att branschorganisationernas nuvarande utbildningsavdelningar är av

ringa omfattning och att den branschorganisatoriska bilden är differentierad.

Kostnadsberäkningar. Synpunkter på utredningens kostnadsberäkningar

framför endast av SO. Verket finner kostnaderna i fråga om

administration, föreläsararvoden och kursmaterial för vissa kurser förhållandevis

höga jämfört med motsvarande av SÖ anordnade kurser.

Finansiering. En mot utredningsförslaget avvikande uppfattning

beträffande finansieringen av utbildningsprogrammet anmäls av några remissorgan.

RRV avstyrker sålunda de föreslagna insatserna i den mån dessa

innebär särregler för TEKO-industrierna. Insatser på området bör enligt

verket i första hand ankomma på branschen själv. Enligt SAF bör de av staten

för utbildning avsatta resurserna i största möjliga utsträckning användas

för utvecklingsarbete och inte för direkt finansiering av enskilda perso
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

ners deltagande i utbildningen. Industriförbundet framhåller att starkt subventionerad

kursverksamhet enligt tillgängliga erfarenheter inte i sig innebär

ökad attraktivitet för målgrupperna. Förbundet delar SAF:s uppfattning

att de statliga anslagen väsentligen bör utnyttjas för utvecklingsarbete.

Den manuella glasindustrin

Bakgrund

Den svenska s. k. manuella glasindustrin omfattar ett 35-tal glasbruk,

vars huvudprodukter utgörs av prydnadsglas, hushållsglas och belysningsglas.

De stora planglas- och emballageglasbruken inräknas däremot inte i

begreppet manuell glasindustri. Såsom anges i branschbenämningen dominerar

de hantverksmässiga elementen tillverkningsprocessen; arbetslönernas

andel i tillverkningskostnaderna ligger mellan 50 och 60 %.

Sammanlagt sysselsätter de ifrågavarande bruken ca 4 000 personer, varav

ca 3 500 arbetare. Produktionsvärdet låg år 1968 på ca 110 milj. kr. Skillnaderna

i företagens storlek är betydande. De största företagen sysselsätter

mellan 400 och 700 personer, medan de minsta endast har 20—70 anställda.

Branschen är utomordentligt starkt geografiskt koncentrerad. Samtliga

bruk utom tre är belägna inom ett avstånd av ca 9 mil från Växjö.

Produktionsutvecklingen inom branschen var gynnsam ända fram till

början av 1960-talet, men under de senaste åren har en stagnation inträtt.

Denna står i direkt samband med en markerad uppgång i importen som

skett under samma tid. Importvärdet för de aktuella glastyperna var år

1968 ca 27 milj. kr. och har fortsatt att öka snabbt under år 1969. Importen

består till väsentlig del av maskintillverkat hushållsglas, som i många fall

slagit ut det svenska, manuellt tillverkade hushållsglaset ur detaljhandeln.

Det maskintillverkade glaset härrör från stora tillverkningsenheter, varav

de mest betydande finns i Frankrike. Manuellt tillverkat glas importeras

bl. a. från Finland. De finska bruken är genomsnittligt större än de svenska

och har bedömts vara väsentligt längre komna än flertalet svenska bruk när

det gäller införandet av moderna tillverkningsmetoder.

Den svenska exporten har sedan länge varit betydande och motsvarar

35—40 % av brukens tillverkning. De senaste åren har varit mindre gynnsamma

även för exporten som kvantitativt stagnerat. På USA-marknaden

som traditionellt varit den viktigaste exportmarknaden har Sverige under

1960-talet förlorat terräng och fallit tillbaka från andra till femte plats bland

exportörländerna.

Förhållandena inom den manuellt arbetande glasindustrin studerades

1967—1968 i en undersökning som genomfördes vid Göteborgs universitet

under ledning av professor Ulf af Trolle. Utredningens slutsatser var att en

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 4f år 1970

produktmässig oinorientering mot mera högkvalitativa artiklar och en målmedveten

satsning på exportförsäljning var nödvändig, om branschen skulle

ha förutsättningar att överleva. Samtidigt bedömdes det dock som oundgängligt

att en ändring av branschstrukturen i riktning mot färre och större företag

kom till stånd. Förändringarna i branschstrukturen har hittills varit få

och avsättningssvårigheterna under de senaste åren har i första hand resulterat

i överkapacitet vid de bestående bruken.

Branschorganisationerna har under år 1969 genom anlitande av utomstående

expertis sökt finna vägar till en förbättrad företagsstruktur. Detta

arbete, som bedrivs genom förhandlingar i syfte att skapa på längre sikt

livskraftiga företagsenheter, pågår alltjämt.

Framställning från den manuella glasindustrins branschorganisationer

Under åberopande av den manuella glasindustrins beträngda läge hemställde

Svenska glasbruksföreningen, Svenska glasexportföreningen och Glasindustrins

arbetsgivareförbund i en gemensam skrivelse den 20 oktober

1969 att den manuellt arbetande glasindustrin skall komma att omfattas av

sådant stöd som kan tillfalla TEKO-industrin och eventuellt andra industrigrenar

med liknande problem. Organisationerna pekar på att den manuella

glasindustrin på flera områden företer likheter med TEKO-industrierna.

Bl. a. framhålls att den ekonomiska och sociala säkerheten både för de anställda

och för de samhällen där industrin är lokaliserad påverkas negativt

av industrins lokalisering till ett begränsat område i sydöstra Småland.

Framställningen har den 19 december kompletterats med organisationernas

beräkningar av karaktären och omfattningen hos de som nödvändiga

bedömda stimulansåtgärderna. I detta sammanhang har även de berörda

fackliga organisationerna uttryckt sin uppslutning bakom tanken på ett tidsbegränsat

statligt stimulansprogram. Från parternas sida har därvid enighet

rått om att eventuella åtgärder måste få en sådan utformning och praktisk

tillämpning att branschen totalt sett får en bättre internationell konkurrenskraft.

Man är sålunda angelägen om att åtgärderna inte ges en sådan inriktning

att de snedvrider en sund utveckling av branschen och försvårar nödvändiga

anpassningar i pågående samhällsutveckling.

Organisationerna föreslår i sin kompletterande framställning att statliga

stimulansåtgärder av i princip samma slag som föreslagits för TEKO-området

vidtas gentemot den manuella glasindustrin, d. v. s. dels exportfrämjande

åtgärder, dels åtgärder på utbildningsområdet.

Exportfrämjande åtgärder

Anknytande till den av TEKO-utredningen använda terminologin föreslår

organisationerna att nedanstående typer av statliga åtgärder initieras inom

ramen för ett femårigt program.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

Bidrag till tröskelkostnader. Organisationerna framhåller

att tröskelkostnaderna vid etablering utomlands med en fast försäljningsorganisation

med nödvändighet blir avsevärda. Detta har haft effekten att

just sådana åtgärder, som industrin långsiktigt kunnat ha väsentlig nytta av,

i allmänhet inte heller kunnat verkställas.

Bidrag till tröskelkostnader bör enligt förslaget kunna utgå enligt samma

grunder som föreslagits för TEKO-området. Sammanlagt under femårsperioden

föreslås bidrag utgå med 4 milj. kr., eller per år 0,8 milj. kr.

Bidrag till punktåtgärder. Den manuella glasindustrin har tidigare

i begränsad omfattning erhållit statligt stöd genom kollegiet för Sverige-information

i utlandet för genomförande av punktåtgärder av typen

mässdeltaganden och andra kollektiva framträdanden. Erfarenheterna från

de aktioner som hittills genomförts med sådant stöd framhålls ha varit positiva.

Samtidigt bedöms emellertid aktionerna ha varit för begränsade för att

ge djupgående och långsiktig effekt.

Organisationerna föreslår att en väsentlig utvidgning av de statliga stödåtgärderna

kommer till stånd och att 4 milj. kr., eller 0,8 milj. kr. per år,

avsätts för ändamålet. Av det senare beloppet skulle 0,2 milj. kr. användas

för bidrag till kollektiva uppackningar, 0,3 milj. kr. till mässdeltaganden

och 175 000 kr. till en marknadsbevakare vid branschorganisationerna.

Slutligen föreslås 125 000 kr. utgå till övrig exportsamverkan och information.

Åtgärder på utbildningsområdet

I framställningen påpekas att de motiv och den bakgrund som redovisas i

TEKO-utredningen som skäl för en intensifierad insats på utbildningsområdet

nästan undantagslöst kan åberopas för likartade insatser inom den manuella

glasindustrin. Särskilt framhålls konfektionsindustrin utvisa på väsentliga

områden likartade utbildningsproblem som glasindustrin. Organisationerna

har därför i tillämpliga delar byggt sina förslag på en analys av

samma slag som TEKO-utredningens. Härvid har utbildningen av yrkesarbetare

i stort sett lämnats utanför förslaget, eftersom detta utbildningskomplex

redan är föremål för åtgärder inom branschen i samverkan med löntagarorganisationerna

och vederbörande skolmyndigheter.

Inom ramen för ett treårigt program föreslår organisationerna att statligt

stöd lämnas till kurs- och konferensverksamhet riktad till följande personalgrupper:
företagsledare

och förvaltningschefer;

marknadschefer, marknadsplanerare, försäljare;

glaskonstnärer, formgivare;

driftschefer, driftsingenjörer, arbetsledare etc.;

systemmän och programmerare;

fackliga förtroendemän och företagsnämndsledamöter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr bl år 1970

Sammanlagt beräknas det tilltänkta programmet dra en kostnad under

treårsperioden av 2,4 milj. kr., eller per år 0,8 milj. kr. Organisationerna

föreslår att de av TEKO-utredningen förordade finansieringsprinciperna

tillämpas, vilket skulle innebära statliga åtaganden på 1,5 milj. kr. för treårsperioden

och per år 0,5 milj. kr.

Departementschefen

De svenska TEKO-industrierna har under de senaste decennierna genomgått

en snabb omställning och varit utsatta för stora påfrestningar.

Följderna av den ökande internationella konkurrensen torde på TEKO-området

ha varit mera genomgripande än inom flertalet jämförbara industrigrenar.

Medan under 1950-talet i första hand textilindustrin berördes av

svårigheterna, har dessa under 1960-talet i ökande utsträckning drabbat

även konfektionsindustrin. TEKO-industrierna kan med vissa skillnader

mellan delbranscherna karakteriseras som präglade av stagnerande eller

endast svagt ökande produktion, sysselsättningsminskning och omfattande

företagsnedläggelser. Det enda väsentliga undantaget från detta mönster

erbjuder f.n. trikåindustrin. Trots en kraftig tillväxt av den svenska TEKOexporten

under hela 1960-talet har importöverskottet stigit oavbrutet för så

gott som samtliga varuhuvudgrupper. En betydande svensk etablering av

främst konfektionsföretag i utlandet har skett under senare år.

Den manuella glasindustrin befinner sig — ehuru branschen till sin allmänna

betydelse är liten — i vissa avseenden i en situation som påminner

om TEKO-industriernas. Även denna bransch kännetecknas sedan någon

tid av svag produktionstillväxt och kraftigt ökande import.

Som ofta framhållits är den omständigheten att olika närings- och industrigrenar

utvecklar sig med olika hastighet i och för sig inte ägnad att

förvåna eller oroa. Konsumenternas och företagens behov av varor och tjänster

är underkastade ständiga förändringar, vilket naturligt återspeglar sig

i efterfrågeutvecklingen för de svenska företagen. Med hänsyn till att såväl

arbetskrafts- som kapitalresurserna är begränsade kan en försvagad

tillväxt eller t. o. m. krympning inom vissa näringssektorer i många fall ses

som en nödvändig förutsättning för tillväxten inom andra och mer lönsamma

sektorer. Ej heller bör det förhållandet att den inhemska försörjningsgraden

för de olika varuområdena undergår förändringar betraktas

som onormalt, även om detta i vissa fall innebär relativt kraftiga importökningar.

En sådan utveckling får betraktas som en naturlig konsekvens

av en på principen om internationell arbetsfördelning baserad utrikeshandel.

Allmän enighet torde i vårt land råda om de övervägande fördelarna

med en sådan.

Utvecklingen inom TEKO-området under efterkrigstiden torde i inte

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1970

ringa grad kunna ses som en i nyssnämnda mening naturlig företeelse.

Så återspeglar t. ex. den minskade relativa betydelsen av TEKO-industrierna

bl. a. de förskjutningar som skett i det privata konsumtionsmönstret

mot tjänster och varaktiga konsumtionsvaror. På utrikeshandelns område

har utvecklingen delvis inneburit en återanpassning till fredsförhållanden

efter avspärrningen under kriget, vilken ledde till att textil- och konfektionsindustrierna

fick en relativt större omfattning än under normala förhållanden.

Tullavvecklingen inom EFTA har vidare som en naturlig följd

fått ett ökat importtryck på många varuområden. Att internationaliseringen

av TEKO-marknaden haft övervägande gynnsamma konsekvenser för de

svenska konsumenterna visas inte minst i de förhållandevis måttliga prisstegringarna

under senare år för många TEKO-produkter.

TEKO-industriernas omställning till öppnare internationella konkurrensförhållanden

har i stort sett kunnat genomföras under former som varit för

samhället tillfredsställande. Många svenska TEKO-företag har genom eu

målmedveten satsning på en för de internationella marknaderna anpassad,

högkvalitativ produktion förmått behålla eller stärka sina positioner. För

branschens anställda har omställningen underlättats av den övervägande

gynnsamma allmänkonjunkturen under efterkrigstiden. Sysselsättningsproblemen

i samband med företagsnedläggelser har kunnat begränsas med

hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik och olika lokaliseringspolitiska

åtgärder. Jag vill i det senare hänseendet erinra om bl. a. det generella

frisläpp av investeringsfondmedel som genomfördes i de södra delarna av

Älvsborgs län under senare hälften av år 1966. Vad jag nu anfört innebär

självfallet inte att omställningsprocessen varit utan problem för de anställda

och företag som berörts av företagsnedläggelser och driftsinskränkningar.

Många personer har blivit långvarigt arbetslösa, medan andra fått acceptera

arbeten med lägre lön eller av andra skäl mindre tillfredsställande sysselsättningar.

Vid några tillfällen har under senare år uppstått risker för plötsliga och

allvarliga marknadsstörningar. Detta bär främst gällt i samband med snabba

importökningar för vissa konfektionsartiklar med ursprung i låglöneländer

inom och utom Europa. De berörda inhemska företagens möjligheter

att genomföra en successiv anpassning till en ny konkurrenssituation

har härvid allvarligt försvårats med risk för att även på sikt livskraftiga

delar av branschen skulle gå förlorade. Kungl. Maj :t har mot denna bakgrund

i några fall tillgripit åtgärder av importbegränsande natur. Åtgärderna

har getts en efter omständigheterna i det enskilda fallet avpassad utformning.

Som i olika sammanhang framhållits av chefen för handelsdepartementet

innebär åtgärder av det aktuella slaget ett avsteg från principen om ett

fritt handelsutbyte mellan staterna och får vid långvarig tillämpning en

inte önskad negativ effekt såväl på resursanvändningen inom landet och

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

den inhemska konsumentprisnivån som på industrialiseringssträvandena i

de berörda exportörländerna. De importbegränsande åtgärderna bör därför

vara tidsbegränsade och på sikt ersättas med åtgärder som verkar positivt

branschstimulerande snarare än konkurrenshindrande. I syfte att få bl. a.

den lämpliga utformningen av sådana branschstimulerande åtgärder belyst

tillkallade jag efter bemyndigande av Kungl. Maj:t på våren 1968

TEKO-ntredningen.

I direktiven till utredningen erinrade jag om bl. a. att näringspolitiken

inte bör syfta till att med handelspolitiska eller andra stödåtgärder bevara

industrier som inte kan hävda sig utan statligt skydd. Dess mål bör i stället

vara att stimulera en utveckling mot effektiva och på sikt internationellt

konkurrenskraftiga företag. Jag framhöll emellertid att den omvandling

som kan vara nödvändig måste ske i former och i en takt som reducerar

svårigheterna för de anställda och begränsar kapitalförstöringen. Som de

sakkunnigas huvuduppgift angav jag att undersöka TEKO-industri ernås

möjligheter att under rådande internationella förhållanden framgångsrikt

och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling.

Bland åtgärder eller förhållanden som borde bli föremål för utredningens

överväganden nämnde jag bl. a. fortsatta rationaliseringar inom

produktion, marknadsföring och administration, möjligheterna till samverkan

i olika former mellan företagen och förutsättningarna för en ytterligare

breddning och ökning av branschens export.

Innan jag går närmare in på utredningens förslag och innehållet i framställningarna

från den manuella glasindustrins organisationer vill jag till

komplettering av de i direktiven givna synpunkterna i korthet beröra de

allmänna förutsättningar som enligt min mening måste föreligga om åtgärder

för stimulans åt industrigrenar i TEKO-industriernas och den manuella

glasindustrins situation skall vara motiverade och ha möjlighet

att bli framgångsrika.

En första förutsättning för att statliga stimulansåtgärder skall komma

i fråga måste självfallet vara en uppfattning om att den ifrågavarande industrigrenen

eller väsentliga delar av denna har möjligheter att — eventuellt

sedan nödvändiga strukturrationaliseringsåtgärder vidtagits —• på

längre sikt framgångsrikt konkurrera såväl på avsättningsmarknaderna

som i fråga om anskaffandet av de för verksamheten nödvändiga produktionsfaktorerna.

Åtgärderna bör alltså ha som huvudsyfte att genom aktiva

ingripanden underlätta och påskynda en anpassning till nya konkurrensbetingelser.

En ytterligare förutsättning för att gynnsamma effekter skall uppnås torde

vara att samtidiga åtgärder sätts in på flera olika områden. Orsakerna

till svårigheterna för en viss industrigren torde mera sällan vara koncentrerade

till ett enda problemområde. Ofta finns behov av ingripande på

flera olika områden, varvid på lämpligt sätt insatta åtgärder kan ömsesidigt

underbygga och förstärka varandra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1970 55

Jag anser det vidare nödvändigt att stimulansåtgärder av det här aktuella

slaget får en i tiden begränsad utsträckning. Detta är viktigt både från allmän

näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till de konkurrensregler

som Sverige i samband med medlemskapet i olika internationella organisationer

förbundit sig att följa. Självfallet får ett stimulansprogram dock inte

göras så kortvarigt att de avsedda resultaten med åtgärderna går förlorade.

Ytterligare ett viktigt krav måste vara att ett aktivt intresse för medverkan

finns inom företagen. Då de statliga åtgärderna endast kan bli marginella,

krävs att företagen aktivt medverkar vid deras genomförande och

följer upp dem med egna insatser.

Det är slutligen enligt min uppfattning nödvändigt att stimulansåtgärderna

knyts till företagens normala handlande. Åtgärderna får inte resultera

i kortsiktiga beslut inom företagen, som när stimulansåtgärderna upphör

visar sig på längre sikt olämpliga.

Jag övergår nu till att mot bakgrund av de här angivna kraven behandla

de iöreliggande förslagen till åtgärder inom TEKO-industrierna resp. den

manuella glasindustrin.

TEKO-industrierna

Allmänna synpunkter

Utredningen löreslår i delbetänkandet som huvudpunkter i ett stimulansprogram

för TEKO-industrierna att tidsbegränsade försöksåtgärder genomförs

på export- och utbildningsområdet. Härjämte föreslås vissa ändringar

i fråga om de offentliga myndigheternas upphandling av TEKO-produkter.

Jag tinner de framlagda förslagen i huvudsak väl svara mot de nyss

uppställda kraven och vill därför förorda att förslagen med vissa modifieringar

läggs till grund för statliga åtgärder på TEKO-området.

Vad först angår frågan om TEKO-industriernas framtidsutsikter behöver

dessa enligt min mening inte bedömas med odelad pessimism. Det syns

visserligen ofrånkomligt att den inhemska produktionens omfattning kan

behöva krympas ytterligare på vissa varuområden, där konkurrensförutsättningarna

för de svenska företagen är klart ogynnsamma. Detta gäller

framför allt textil- och konfektionsprodukter med karaktär av stapel- eller

standardvaror. Denna utveckling måste självfallet i vissa fall innebära

att företag läggs ned. Jag anser det bl. a. mot denna bakgrund angeläget

att fortsatta insatser gör för att åstadkomma en differentiering av näringslivet

inom de orter och regioner som i dag är ensidigt beroende av TEKOindustrier.

Samtidigt innebär — som utredningen framhåller — det ökade välståndet

i flertalet industriländer en successivt vidgad marknad för specialiserade

TEKO-produkter med ett starkt inslag av kvalitet och design. För svenska

företag, som satsat på sådana varuområden, förefaller också utvecklingen

3f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr bi år 1970

ha varit betydligt gynnsammare än genomsnittligt för TEKO-industrierna.

De framgångar som nåtts under 1960-talet på exportmarknaderna av flera

svenska TEKO-företag synes i flertalet fall vara grundade på en målmedveten

satsning på kvalitet och design. Under förutsättning av en öppen

attityd hos de svenska TEKO-företagen till en fortsatt ändring i produktionsinriktningen

och en vidgning av avsättningsmarknaderna tror jag att

utsikterna för en på sikt livskraftig svensk TEKO-industri inom vissa

varuområden är goda. I detta perspektiv vill jag också inrymma möjligheterna

för TEIvO-sektorn att successivt övervinna sin nuvarande låglönekaraktär.

Utredningen motiverar på ett övertygande sätt behovet av samtidiga åtgärder

på export- och utbildningsområdena och har på denna punkt fått instämmande

från ett övervägande antal remissinstanser. Några remissinstanser

har dock framhållit att de exportfrämjande och utbildningsstödjande

insatserna kan väntas ge maximal utdelning endast om de kombineras

med samtidiga förändringar i företagsstrukturen. Jag vill kraftigt understryka

denna synpunkt. I detta sammanhang har vissa remissinstanser gett

uttryck för en viss tveksamhet om beslut om åtgärder bör fattas innan utredningen

presenterat sin analys av struktur- och lönsamhetsproblematiken

på TEKO-området. Jag har förståelse för en viss tveksamhet på denna punkt.

Den omständigheten att någon fullständig strukturanalys ännu inte föreligger

bör dock enligt min mening inte hindra att beslut nu fattas om ett

försöksprogram av den föreslagna typen. I viss utsträckning råder redan i

dag enighet om i vilken riktning den framtida strukturomvandlingen i

branschen måste röra sig. Det är sålunda uppenbart, att en högre grad av

koncentration är önskvärd inom konfelctionsindustrin som i dag är splittrad

på en stor mängd småföretag. Vissa fusioneringar som verkar i den angivna

riktningen har på senare tid genomförts.

Initiativ för att påskynda strukturrationaliseringen har nyligen tagits av

branschen själv. Efter hemställan från Konfektionsindustriföreningen har

Sveriges industriförbund bildat en särskild arbetsgrupp med uppdrag att ta

initiativ till och underlätta samgåenden mellan företag i konfektionsindustrin.

Jag vill också erinra om det arbete i samma syfte som på mitt förslag

sedan hösten 1968 bedrivs av Investeringsbanken. Som framgår av bankens

remissvar bedöms goda förutsättningar föreligga att åstadkomma på

sikt konkurrenskraftiga företagsenheter genom medverkan från Investeringsbankens

sida. Jag vill slutligen framhålla att TEKO-utredningens slutbetänkande

väntas föreligga vid halvårsskiftet innevarande år, d. v. s. vid den

tidpunkt då det nu föreslagna programmet förutsätts ta sin början. Det kan

befinnas lämpligt att på basis av slutbetänkandet redan till hösten detta år

meddela vissa tilläggsföreskrifter för administrering av programmet.

Det i det föregående uppställda kravet på en tidsbegränsning av eventuella

statliga stimulansåtgärder tillgodoses i utredningens förslag genom att de

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

exportfrämjande åtgärderna förutsätts bli femåriga och åtgärderna på utbildningsområdet

treåriga. Jag anser beträffande de exportstimulerande åtgärderna

en hårdare tidsbegränsning motiverad och förordar att programmet

på denna punkt görs fyraårigt. Med hänsyn till svårigheterna att på utbildningsområdet

komma i gång med den föreslagna verksamheten i full utsträckning

under det första året anser jag här en förlängning av den föreslagna

tiden till likaledes fyra år vara motiverad.

Jag vill i detta sammanhang betona de nu föreslagna åtgärdernas karaktär

av försöksverksamhet. Integrerade stimulansprogram av motsvarande slag

har hittills inte prövats för andra branscher. Från allmän näringspolitisk

synpunkt blir resultaten av verksamheten därför av stort intresse. De föreslagna

åtgärderna får ses som ett näringspolitiskt experiment, där huvudfrågan

är om staten med åtgärder av detta slag effektivt kan underlätta de

omställningar inom en bransch som blir nödvändiga för att upprätthålla internationell

konkurrenskraft. I detta sammanhang bör uppmärksammas att

betydande effektivitetsskillnader brukar finnas mellan olika företag i en och

samma bransch. Även i branscher som totalt sett har svårigheter att hävda

sig i den internationella konkurrensen finns i regel ett antal livskraftiga

företag.

Jag bedömer det med hänsyn till det nyss sagda som angeläget att en omsorgsfull

uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten kommer till

stånd och avser att avdela resurser härför. Enligt min mening bör i avvaktan

på denna utvärdering inga ytterligare program av den aktuella typen genomföras

med undantag för det stimulansprogram för den manuella glasindustrin

som jag i det följande kommer att förorda.

Offentlig upphandling

Från några remissinstanser har betonats att den offentliga upphandlingen

av TEKO-produkter sedd i relation till TEKO-branschens totala omsättning

är liten och att de eventuella gynnsamma effekterna av åtgärder på upphandlingsområdet

därför knappast kan få mer än marginell betydelse när

det gäller att lösa branschens problem. Jag delar denna uppfattning. Jag

anser alt eventuella förändringar i nuvarande upphandlingsformer inte bör

göras med mindre än att de befinns ändamålsenliga från allmän synpunkt.

Förslaget om ett utvidgat användande avs. k. samarbetskommittéer

har av flertalet berörda remissinstanser mottagits positivt. Jag finner

förslaget välmotiverat och anser att det bör ankomma på branschen och

respektive myndigheter att finna formerna för den föreslagna utvidgningen.

Härvid bör möjligheterna till samordning mellan olika organ beaktas, så att

onödig dubblering i arbetet undviks.

Utredningen föreslår att upphandlingsmyndigheterna utnyttjar möjligheterna

att efter anbudsförfarande lägga ut forskningsprojekt avseende

utveckling av TEKO-produkter hos företag eller forskningsinstitut.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

Företag som utvecklat nya eller väsentligt förbättrade produkter under en

samarbetskommittés överinseende eller i samband med dylikt anbudsförfarande

bör enligt utredningen också under begränsad tid kunna beviljas

förtur i produktionen av den aktuella varan. Förfarandet skulle

enligt förslaget stimulera företagen att överväga mer ambitiösa forskningsoch

utvecklingsprojekt än f. n.

Anbudsförfaranden och utläggning av forskning av avsett slag förekommer

sedan länge vid framför allt försvarets upphandling av vissa verkstadsprodukter.

Den komplicerade tekniska materielen har här framtvingat ett

intimt samarbete mellan myndigheterna och industrin. Eftersom ifrågavarande

tillverkare ofta befinner sig i en monopolställning gentemot köparen,

har den statliga myndigheten i sådana fall genom långsiktiga huvudavtal

bl. a. tillförsäkrat sig insyn i företagen. Vidare har prisberäkningsregler införts

som motverkar för höga priser och för höga vinster i dessa företag.

Riktlinjer för upphandlingsförfaranden att tillämpa i dylika situationer har

dragits upp av Kungl. Maj :t.

Försvarets materielverk (FMV), som är den största upphandlingsmyndigheten

på den statliga sidan, har i sitt remissvar framhållit att behov av

forskningskontrakt inom TEKO-området f. n. inte anses föreligga för verkets

del. FMV har hittills endast i undantagsfall använt sig av förfarandet

för TEKO-produkter, nämligen då upphandling måst ske på ett ofullständigt

tekniskt underlag. Att generellt tillämpa arbetsformer av föreslagen

typ på TEKO-området, där en omfattande konkurrens förekommer, bedömer

FMV inte ligga i verkets intresse.

Jag anser i likhet med FMV att den offentliga upphandlingen av TEKOprodukter

i det övervägande antalet fall inte är av sådan karaktär att förfarandet

med utläggning av forskningsprojekt är tillämpligt. Den produktutveckling

som kommer i fråga för offentligt upphandlade TEKO-produkter

torde antingen vara av så generell karaktär att den knappast behöver befordras

via den föreslagna vägen eller avse sådana förbättringar av befintliga

produkter som lämpligast kan åstadkommas genom kontakterna i de

nyss berörda samarbetskommittéerna. Mot den angivna bakgrunden anser

jag inte att det finns behov av ändrade upphandlingsdirektiv eller särskilda

rekommendationer till berörda myndigheter. I de undantagsfall, där förfarandet

kan bli aktuellt, anser jag vidare i likhet med det övervägande antalet

remissinstanser att någon generell förtur i produktionen inte bör beviljas

det utvecklande företaget. Häremot talar såväl handelspolitiska överväganden

som allmänna konkurrenshänsyn.

Den omständigheten att ett företag tilldelats ettt utvecklingsuppdrag torde

i sig själv innebära ett tillräckligt konkurrensförsteg för att den genom

förslaget åsyftade stimulansen skall uppnås.

Jag vill i sammanhanget understryka att den nu redovisade ståndpunkten

inte innebär något ställningstagande från min sida i frågan om TEKO
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

branschens generella behov av forskning och statliga insatser på detta område.

Denna fråga har inte behandlats i TEKO-utredningens delbetänkande

men har berörts av ett par remissinstanser. Styrelsen för teknisk utveckling

t öi oi dar salunda att medel, som ställs till förfogande inom ett program

töi TEKO-industrierna, skall kunna unyttjas för bl. a. en förstärkning av

den kollektiva forskningen hos textilforskningsinstitutet. Med hänsyn till

att något underlag för åtgärder på forskningsområdet ännu inte presenteints

av utredningen, är jag inte beredd att förorda att forskningsstödjande

åtgärder byggs in i det nu aktuella TEKO-programmet. Jag har emellertid

inhämtat att forsknings- och utvecklingsfrågorna är föremål för uppmärksamhet

inom utredningen. Eventuella förslag från utredningens sida kommer

att prövas mot bakgrund av utredningens slutsatser om utvecklingsförutsättningarna

på olika områden inom TEKO-sektorn.

För att minska vissa olägenheter i de nuvarande upphandlingsformerna,

som hänger samman med hänsyn av budgetteknisk natur, föreslår utredningen

utökad användning av rullande långtid skontrakt. De

upphandlande organen skulle enligt förslaget tilldelas generella bemyndiganden

att lägga ut beställningar mot kommande anslag. Genom en övertänkt

och långsiktig planering av inköpsverksamheten kan det enligt utredningen

bli möjligt att uppnå fördelar både för de offentliga myndigheterna

och för anlitade leverantörföretag. Flertalet remissinstanser har uttalat

samma mening. Jag delar uppfattningen att smidigare former för den

statliga upphandlingen bör prövas. Det bör dock betonas att de av utredningen

framförda synpunkterna i samma utsträckning berör den offentliga

upphandlingen på andra varuområden. Starka skäl talar enligt min

mening mot att man lämnar bemyndiganden av det tänkta slaget som exklusivt

berör begränsade varugrupper. Frågan bör behandlas i samband

med en allmän översyn av upphandlingsformerna. Jag får erinra om att en

sådan översyn pågår inom den arbetande upphandlingskommittén som beräknas

lägga fram sitt betänkande tidigast år 1971. Frågan torde också

komma att behandlas inom den nyligen tillsatta budgetutredningen.

Jag vill i detta sammanhang slutligen beröra frågan om försörjningsberedskapen

för TEKO-området, vilken har visst samband

med den offentliga upphandlingen. Utredningen har med refererande av

överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) uttalat vissa farhågor beträffande

möjligheterna att hålla en tillfredsställande försörjning med vissa

produkter i händelse av krig eller avspärrning. Synpunkterna har utvecklats

ytterligare i ÖEF :s remissvar.

Jag bedömer det som viktigt att beredskapsfrågan får en från försvarsoch

försörjningssynpunkt tillfredsställande lösning. En huvudsynpunkt

måste härvid vara att den som nödvändig bedömda försörjningsberedskapen

åstadkoms till lägsta möjliga kostnad för samhället. Om det från

samhällets synpunkt är fördelaktigast att tillgodose beredskapen genom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

statliga åtgärder för att upprätthålla produktionen eller genom lagring kan

inte avgöras generellt. Frågan måste prövas från fall till fall. Jag är inte beredd

att i detta sammanhang föreslå några uteslutande av beredskapshänsyn

dikterade åtgärder. Beredskapsfrågorna för ett par varuområden, där

påtagliga risker för en otillfredsställande försörjningsberedskap föreligger,

studeras f. n. särskilt i nära kontakt med berörda myndigheter och företag.

Exportfrämjande åtgärder

Såsom jag tidigare anfört anser jag att utredningen på ett övertygande

sätt dokumenterat behovet av en ökad inriktning på exportförsäljning från

de svenska TEKO-företagens sida. Även om, såsom framhållits i bl. a. konjunkturinstitutets

remissvar, de av utredningen gjorda beräkningarna av de

tänkbara effekterna av ett statligt program för exportstimulans är osäkra,

bör ett försöksprogram med den föreslagna principiella inriktningen enligt

min mening kunna leda till en snabbare stegring av den svenska TEKO-exporten.

Vid den konkreta utformningen av ett statligt stimulansprogram är det

viktigt att förutom de tidigare berörda allmänna principerna beakta ytterligare

ett antal synpunkter. Detta gäller både beträffande åtgärdernas fördelning

bland företagen och vid valet mellan olika typer av åtgärder. Vad

först gäller frågan om fördelningen mellan företagen betonar

utredningen att åtgärderna i största möjliga utsträckning bör inriktas

på de progressiva företagen och ges en sådan tillämpning att strukturrationaliseringen

inom branschen påskyndas. Bl. a. LO samt Exportföreningen

och exportrådet för den mindre industrin har i sina remissvar uttryckt

samma mening. Det är angeläget att denna synpunkt noga beaktas vid administreringen

av exportprogrammet. Vid bedömningen av olika exportprojekt

bör i största möjliga utsträckning sådana projekt ges förtur som

står i samband med eller kan befordra exempelvis en på sunda grundvalar

genomförd fusionering av två eller flera var för sig små företag till en slagkraftig

enhet. Samverkan på exportsidan, t. ex. genom ett gemensamt försäljningsbolag

torde i en del fall kunna utgöra en lämplig inkörsport till ett

långsiktigt samgående även på hemmamarknaden. Sådan försäljningssamverkan

medför även ökad slagkraft som följd av en bredare kollektion och

minskade försäljningskostnader för det enskilda företaget.

Vid fördelningen av de statliga insatserna bär enligt min mening det ansökande

företagets storlek inte i och för sig vara avgörande för beslutet. Åtgärderna

skall således kunna omfatta företag i alla storleksklasser, som

uppvisar realistiska exportprojekt med utsikt till framgång.

Principen att företag med påtaglig vilja att anpassa sig till de nya konkurrensförhållandena

skall ges förtur bör kunna innebära att även företag

som inte uppfyller från traditionell banksynpunkt definierade säkerhets
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

krav blir föremål för insatser, under förutsättning att presenterade exportprojekt

har utsikt till framgång och företagets handlande i övrigt präglas

av framsynthet och realism.

I likhet med utredningen vill jag betona vikten av att varaktiga och långsiktiga

exportsatsningar premieras. Stimulansåtgärderna bör därför i princip

även kunna gälla utveckling av redan etablerad export.

Vid valet av stimulansåtgärder träder hänsyn av olika slag

i förgrunden. Åtgärderna bör väljas så, att maximal effekt av den statliga

insatsen uppnås. Detta innebär bl. a. att åtgärderna bör ingå som ett integrerat

led i företagens exportansträngningar. Stimulansåtgärderna bör också

utformas så att företagen själva får bära huvuddelen av den med exportsatsningen

förenade ekonomiska risken. En sådan princip medför, som

lramhålls i utredningen, att företagen känner sig göra investeringar som

behöver följas upp och minskar risken för oöverlagda och kortsiktiga exportförsök.

Vidare maste vid valet av åtgärder tillses att dessa inte medför avsteg

från i vårt land allmänt erkända näringspolitiska principer eller från Sveriges

handelspolitiska åtaganden. Jag anser i likhet med vissa remissinstanser

att elementet av direkta bidrag i största möjliga utsträckning bör begränsas

och förordar därför i det följande vissa inskränkningar i de av utredningen

föreslagna principerna för beviljande av sådana.

Statliga bidrag. Utredningen föreslår att direkta statliga bidrag

skall kunna utga dels för att täcka vissa tröskelkostnader vid exportprojekt

genomförda av enskilda företag eller företagsgrupper, dels för s. k. punktinsatser

av typen kollektiva uppackningar, mässdeltaganden och anställande

av särskilda exportkonsulenter för TEKO-området.

Jag delar utredningens uppfattning att goda resultat bör kunna uppnås

genom ett stimulanssystem som underlättar för företagen att övervinna de

ekonomiska problem som ofta är förenade med etablering av försäljning

utomlands. Emellertid uppstår här den nyss berörda frågan om i vilken

utsträckning direkta bidrag till företagen är förenliga med de näringspolitiska

huvudprinciperna och Sveriges handelspolitiska åtaganden. Som

nämnts har vissa remissinstanser ställt sig något tveksamma till användandet

av direkta bidrag. Enligt kommerskollegium är den av utredningen

lanserade ”harmoniseringsprincipen”, d. v. s. ett likställande av konkurrensbetingelserna

för de svenska företagen med dem som gäller företagen i andra

länder, inte helt invändningsfri. Jag delar denna uppfattning. Kollegiet

framhåller också att frågan om hur de av utredningen föreslagna åtgärderna

kan komma att uppfattas i utlandet enligt kollegiets mening inte kan entydigt

besvaras.

Enligt min mening bör en jämfört med utredningsförslaget restriktiv

hållning intas till användandet av direkta statsbidrag. Jag förordar sålunda

att direkta bidrag i samband med enskilda företags eller företagsgruppers

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

exportprojekt skall komma i fråga endast för att täcka sådana tröskelkostnader

som har direkt initialkaraktär. Häri inräknar jag främst kostnader

för marknadsundersökningar och upprättande av marknadsplaner samt

kostnader för anpassning eller utveckling av produkter för exportmarknaderna,

t. ex. designförändringar. Kostnader för upprättandet av försäljningsorganisationer

i utlandet eller för andra direkt sälj stimulerande åtgärder,

som ett företag eller en företagsgrupp vidtar, anser jag däremot i förekommande

fall böra finansieras med hjälp av de i det följande behandlade statliga

lånegarantierna.

I likhet med utredningen anser jag att den bidragsgivande myndigheten

bör ha rätt att själv verkställa eller föranstalta om utredningar om tänkbara

exportprojekt och på basis av dessa ta initiativ till exempelvis försälj ningssamverkan

mellan lämpliga företag eller till kollektiva svenska aktioner på

viss marknad.

De statliga bidragen bör beträffande marknadsundersökningar kunna utgå

med hela kostnaden, i de fall undersökningen ingår som en del av ett klart

utformat, preliminärt exportprojekt. Vid marknadsundersökningar av mera

allmänt sonderande typ bör för undvikande av missbruk tillses att vederbörande

företag eller företagsgrupp bär en efter omständigheterna avpassad

andel av kostnaden.

Kostnaderna för anpassning eller utveckling av produkter för exportmarknaden

ingår normalt som delkostnader i ett större projekt. Utgående

bidrag bör här stå i rimlig relation till totalkostnaderna för projektet.

Bidragsbeslut bör i samtliga fall avse ett bestämt totalbelopp som betalas

ut i efterskott för gjorda utgifter allt efter som projektet framskrider.

I likhet med utredningen anser jag att direkta statliga bidrag, förutom

till initialkostnader av nu behandlad typ, även bör kunna utgå till punktåtgärder

av typen kollektiva uppackningar, mässdeltagande etc., dock inte

motsvarande hela kostnaden. Bidrag för sådana ändamål har — ehuru i

begränsad omfattning — sedan länge ingått som ett led i de reguljära exportfrämjande

åtgärderna inom ramen för bl. a. kollegiets för Sverigeinformation

verksamhet. I samband med kollektiva uppträdanden bör bidrag

även kunna utgå till annonsering i utländsk press eller därmed jämförbara

manifestationer. Uttrycket punktåtgärder i detta sammanhang innebär inte

avkall på kravet att kollektiva uppackningar, mässdeltaganden etc. skall

vara välplanerade och utgöra integrerade led i företagens exportansträngningar.

Utredningen föreslår slutligen att medel i form av direkta statsbidrag

ställs till förfogande för tillsättandet av en exportkonsulent för vardera

textil- och konfektionsområdena. Konsulenterna skulle utnyttjas för utförande

av marknadsundersökningar, informationsverksamhet och administration

av kollektiva exportmanifestationer. Jag bedömer dessa funktioner

som centrala för exportfrämjandeprogrammets framgång och anser att

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 4? år 1970

förslaget på denna punkt bör genomtöras. Exportkonsulenterna bör organisatoriskt

underställas koinmerskollegium men fungera i nära anknytning

till resp. branschförening. Jag vill i samband härmed meddela, att fr. o. m.

budgetåret 1970/71 ett speciellt marketingkontor för den nordamerikanska

marknaden torde komma att finnas inom ramen för den reguljära handelssekreterareverksamheten

med huvudsaklig uppgift att bistå svenska

företag vid marknadsföring av lättare konsumtionsvaror på den nordamerikanska

marknaden. Enligt vad jag erfarit skulle detta kontor under de

närmaste åren i väsentlig utsträckning kunna tas i anspråk för uppgifter

som hänger samman med det här presenterade programmet. Detta

innebär enligt min mening en väsentlig förstärkning av exportfrämjandeprogrammet.

Lånegarantier. Enligt utredningsförslaget bör lämpliga exportprojekt

kunna stödjas förutom med direkta statliga bidrag genom av staten

utfärdade kreditgarantier. Sådana garantier föreslås kunna lämnas för i

princip samma typer av projekt som erhåller direkta bidrag och skulle i det

enskilda fallet användas antingen i stället för eller som komplement till

dessa. Förslaget innebär således att staten inträder som garant för upplåning

genomförd av resp. företag i svensk kreditinrättning, vilken i övrigt

förutsätts ske på affärsmässiga grunder.

Svenska bankföreningen framhåller i sitt remissvar att svårigheten att få

kredit inte torde ha varit den främsta orsaken till att TEKO-företagen endast

i begränsad utsträckning satsat på exportförsäljning. Företagens tveksamhet

i detta avseende torde i stället bero på känslan av osäkerhet vid en

utvidgning av försäljningen till utländska marknader. Föreningen bedömer

det som osäkert om den av utredningen föreslagna ordningen kan ändra inställningen

till exportsatsningar hos företagen men vill inte motsätta sig förslaget

om en tidsbegränsad försöksverksamhet.

Enligt min mening bör ett på lämpligt sätt utformat garantisystem kunna

bli ett värdefullt komplement till de nyss behandlade statliga bidragen. De

av mig föreslagna inskränkningarna vid beviljandet av direkta bidrag skapar

behov av finansieringsformer för sådana delar av ett exportprojekt, där

direkta bidrag inte bör utgå. Lånegarantiformen har härvid klara fördelar

genom sin i jämförelse med de direkta bidragen övervägande affärsmässiga

karaktär.

Jag vill således förorda att ett tidsbegränsat lånegarantisystem inrättas

för det angivna ändamålet. Lånegarantierna bör liksom de direkta bidragen

kunna gälla såväl enskilda företag som två eller flera samverkande företag.

I det senare fallet torde det dock vara nödvändigt att garantin knyts till lån

som upptas av vart och ett av de samverkande företagen. För erhållande av

lånegaranti bör de tidigare angivna meriteringsgrunderna gälla.

Även lånegarantierna bör användas för finansiering av tröskelkostnader

i samband med exportprojekt. Finansieringen skall gälla antingen hela ex
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr Al år 1970

porlprojekt eller delar av dessa. När direkta statsbidrag utgått för initialkostnaderna

för ett projekt, bör lånegarantier kunna ifrågakomma för finansiering

av övriga tröskelkostnader. Sådana är som tidigare nämnts t. ex.

kostnader för upprättande av försäljningsorganisation i utlandet, uppbyggnad

av lager, beviljande av kundkrediter samt vidtagande av säljstimnlerande

åtgärder i samband med marknadsintroduktionen. Jag anser aven

att garantier bör kunna utfärdas för lån som upptas för finansiering av

sådana investeringar i produktionsutrustning som är nödvändiga för att

genomföra ett exportprojekt. Försiktighet bör dock här iakttas, så att inte

lånegarantierna får en enbart allmänt investeringsstimulerande funktion.

Med hänsyn till de statsgaranterade lånens övervägande affärsmässiga

karaktär anser jag inte att några strikta regler behöver uppställas beträffande

den största andel av kostnaderna för ett exportprojekt som får finansieras

med deras hjälp. En sådan beräkning av totalkostnaderna för ett

projekt torde f. ö. i flertalet fall vara svår att genomföra på ett entydigt sätt.

Jag finner det ändamålsenligt att garantisystemet ges en formell uppläggning

som nära anknyter till den som nu gäller för garantier inom ramen för

det statliga kreditstödet till hemslöjd, hantverk och småindustri och som

administreras av kommerskollegium och företagareföreningarna.

För industrigarantilånen gäller f. n. en återbetalningstid på högst tio år.

Eftersom de i detta sammanhang aktuella lånen primärt avser finansiering

av marknadsinvesteringar anser jag att tiden kan göras kortare. Jag föreslår

att återbetalningstiden i normalfallet görs femårig. Anstånd med avbetalningarna

kan för industrigarantilånen medges med högst tre år. Jag

finner det lämpligt att viss anståndsmöjlighet föreligger även i det aktuella

fallet men anser att denna bör begränsas till högst två år.

Administration. Enligt betänkandet bör den centrala ledningen för

de exportfrämjande åtgärderna och utbildningsprogrammet förläggas till

en särskild TEKO-nämnd med anknytning till näringspolitiska rådet. Den

praktiska administrationen skulle anförtros kommerskollegium. I likhet

med de remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag en sådan ordning

mindre lämplig. Administrationsuppgiften bör enligt min mening i sin helhet

förläggas på verksnivå i enlighet med gängse förvaltningspraxis.

Jag delar uppfattningen att kommerskollegium med hänsyn till den där

företrädda erfarenheten är den för uppgiften bäst lämpade myndigheten.

Kollegiet har i sitt remissvar tillstyrkt att det tilldelas uppgiften att administrera

exportprogrammet. Vid kollegiet bör ett för ändamålet avpassat

sekretariat inrättas med uppgift att för beslut i verksledningen bereda inkommande

framställningar om bidrag eller lånegarantier. Som jag tidigare

förordat bör kollegiet ha frihet att på eget initiativ utföra undersökningar

angående exportförutsättningarna på viss marknad eller för viss

produkt och bör även knnna väcka förslag om initierande av exportprojekt.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

45

Vid behandlingen av bidrags- och lånegarantiärenden bör självfallet vid

kollegiet företrädd handelspolitisk och annan expertis utnyttjas.

Det bör ankomma på kollegiet att på det sätt kollegiet finner lämpligt

se till att lån mot statlig garanti utnyttjas för avsett ändamål samt att i

övrigt följa verksamheten vid företag för vilka garantiutfästelse tecknats.

Motsvarande tillsyn bör utövas beträffande företag som mottagit direkta

bidrag. Företag som mottar bidrag eller garantiutfästelser bör på det sätt

kollegiet finner lämpligt åläggas att till sekretariatet regelbundet inkomma

med rapporter angående projektens framskridande.

Som kommerskollegium föreslagit i sitt remissvar bör till verket knytas

ett rådgivande organ med representanter för bl. a. de berörda näringsorganisationer

och de anställda.

Utnyttjande av investeringsfonder. Utredningen har

inte närmare utvecklat sitt förslag att TEKO-företagen skulle få möjlighet

att utnyttja investeringsfondmedel för dels omställnings- och upprustningsinvesteringar,

dels exportprojekt inklusive marknadsinvesteringar.

Flertalet remissinstanser som behandlat frågan avstyrker förslaget med

hänvisning till att dess genomförande skulle innebära en uttunning av investeringsfondernas

roll som konjunkturutjämnare. Konjunkturinstitutet

finner förslaget om en utvidgning av användningsområdet för fonderna

vara av principiellt intresse men påpekar likaledes risken för en urholkning

av det ursprungliga syftet med fonderna.

Av samma skäl som remissinstanserna anser jag inte att någon generell

rätt för TEKO-industrierna att fritt utnyttja investeringsfonderna för

omställnings- och upprustningsinvesteringar bör gälla. Vad angår förslaget

att fonderna skulle få utnyttjas för marknadsinvesteringar i utlandet

finns visst underlag för en tillämpning i denna riktning i förordningen

(1956: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt förordningen

kan Kungl. Maj :t, om särskilda skäl föreligger, medge företag som

driver rörelse i utlandet att ta investeringsfond i anspråk för kostnader som

är ämnade att främja avsättningen utomlands av varor som företaget tillverkar

inom landet. Enligt vad jag inhämtat har ifrågavarande bestämmelse

hittills inte tillämpats. Jag vill, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

inte förorda någon utvidgning av bestämmelserna innan redan

existerande möjligheter att använda fonderna vid investeringarna för exportändamål

prövats.

Utbildning sstöd

Som jag redan tidigare nämnt finner jag i likhet med så gott som samtliga

remissinstanser de av utredningen anförda motiven för utbildningsinsatser

av engångskaraktär på TEKO-området utöver det utbildningsstöd

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1970

som redan idag utgår från samhället bärande och tillstyrker att ett program

med det av utredningen föreslagna huvudinnehållet genomförs. En

allmän höjning av kunskapsnivån i branschen framstår bl. a. som en viktig

förutsättning för att de exportfrämjande åtgärderna skall få full genomslagskraft.

Till detta kommer som ett starkt positivt socialt element

att de ökade kunskaper, som det föreslagna utbildningsprogrammet förmedlar,

blir av värde för berörda personer, oavsett om dessa på längre

sikt kvarstannar inom TEKO-sektorn eller söker anställning inom andra

näringssektorer.

Jag kan även i princip instämma i utredningens uppfattning att det inte

bör vara ett primärt mål för ett program av åsyftat slag att utarbeta helt

nya undervisningsmetoder, utan att den närmaste uppgiften måste var att

så långt som möjligt dra nytta av redan tillgängliga kurser, litteratur etc,

För att åstadkomma den på flera områden erforderliga branschanpassningen

bedömer jag det dock som nödvändigt att utföra ett relativt omfattande

förberedelsearbete, innan programmet kan genomföras i full skala.

Jag föreslår därför som tidigare nämnts att programmet görs fyraårigt i

stället för treårigt, och att det första året i väsentlig grad används till planering

och utveckling av kursprogram.

Personalkategorier. Utredningen gör för sitt ändamål en indelning

av personalen vid företagen i tre kategorier, nämligen företagstagsledare

(personalgrupp 1), avdelningschefer, marknadschefer, designers,

produktchefer (personalgrupp 2) samt arbetsledare, instruktörer

och fackliga förtroendemän (personalgrupp 3). För personalgrupp

1 föruses ett för delbranscherna gemensamt utbildningsprogram

med tonvikten lagd på bl. a. exportförsäljning. För de båda övriga personalgrupperna

föreslås branschanpassade program med de enskilda kurserna

inriktade på olika huvudämnesområden (textil) resp. yrkeskategorier

(konfektion).

Jag finner denna tredelning ändamålsenlig men förutsätter att alla befintliga

möjligheter till samordning mellan textil- och konfektionsprogrammen,

t. ex. genom gemensamma kursmoment och läromedel, utnyttjas

till fullo. Jag är inte beredd att på det underlag utredningen presenterar

ta ställning till resursernas fördelning på de tre delprogrammen eller

inom dessa på de olika personalgrupperna. Beslut i denna fråga bör enligt

min mening fattas av den administrerande myndigheten i samband med

den tidigare berörda förberedande planeringen, varvid utredningsförslaget

i huvudsak bör vara riktningsgivande.

I en kommentar till utredningsförslagets personalinriktning föreslår LO

i sitt remissvar att fackliga förtroendemän bereds tillfälle att där så befinns

lämpligt delta i utbildning avsedd för personalgrupperna 1 och 2.

En sådan utvidgning anser man motiverad mot bakgrund av den aktivitet

som f. n. råder kring företagsnämndsverksamheten och insynsfrågorna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr fri år 1970

47

Jag delar uppfattningen att en utökad information till de fackliga förtroendemännen

om branschförhållandena är viktig, om förtroendemännen på

ett tillfredsställande sätt skall kunna tillvarata medlemmarnas intressen

t. ex. i samband med driftsrationaliseringar och företagssammanslagningar.

Jag vill därför förorda att de fackliga förtroendemännen bereds tillfälle

att övervara även de kortare konferenser och kurser av allmän informationskaraktär

som i första hand är avsedda för personalgruppern 1 och 2.

I detta sammanhang vill jag även erinra om att förslag om ökat stöd till

vuxenutbildningen inom kort kommer att läggas fram. I förslaget ingår även

statligt stöd till den fackliga utbildningsverksamheten.

I likhet med flertalet remissinstanser finner jag det av utredningen föreslagna

allmänna ämnesinnehållet i utbildningsprogrammet

väl valt. Vad angår den detaljerade ämnesinriktningen för de enskilda kurserna

anser jag att denna bör bestämmas under det tidigare berörda förberedelsearbetet.

Härvid bör bl. a. de synpunkter beaktas som vid remissbehandlingen

framförts av Textilforskningsinstitutet angående behovet av

fördjupad materialkunskap. Flera remissinstanser, bl. a. skolöverstyrelsen,

har betonat vikten av att befintliga utbildningsresurser vid kursuppläggningen

utnyttjas maximalt. Detta gäller både resurserna vid offentliga utbildningsanstalter

och vid privata utbildningsinstitut m. m. Jag finner det

angeläget att detta noga beaktas, så att all onödig dubblering vid kursuppläggningen

undviks.

Utredningsförslaget kännetecknas av relativt stora skillnader mellan de

föreslagna utbildningsinsatserna för å ena sidan textilföretagen och å andra

sidan konfektionsföretagen. Skillnaderna motiveras i betänkandet med

olikheterna mellan de två delbranscherna med avseende på företagsstruktur

och utbildningsstandard. Jag kan i huvudsak instämma i vad utredningen

framfört i denna sak, vilket inte heller motsagts i remissbehandlingen.

En strävan vid detaljutformningen av programmen bör dock enligt

min mening vara att, eventuellt till priset av en viss nedkortning av

en del kurser, åstadkomma en utvidgning av det totala deltagarantalet i

konfektionsprogrammet. Trots att ett väsentligt större belopp avsatts för

insatserna på konfektionssidan är på grund av de genomsnittligt längre

kurserna det samlade deltagarantalet inom konfektionsindustri!! enligt förslaget

endast drygt hälften av motsvarande antal på textilsidan, vilket inte

kan anses motiverat.

Jag förutsätter även att åtgärder för uppföljning inom företagen av de

planerade utbildningsåtgärderna i största möjliga utsträckning vidtas inom

både textil- och konfektionsindustrin.

Administration. Enligt utredningens förslag skulle utbildningsprogrammet

i likhet med de exportfrämjande åtgärderna ledas centralt på

departementsnivå med anlitande av en till näringspolitiska rådet knuten

rådgivande TEKO-grupp. För den konkreta administreringen av program
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

met skulle utbildningsavdelningarna vid Textilindustriförbundet och Konfektionsindustriförbundet

svara.

Av samma skäl som jag tidigare anfört i samband med behandlingen av

de exportfrämjande åtgärderna och i likhet med några av remissinstanserna

anser jag att en lämplig statlig myndighet bör anförtros uppgiften att administrativt

svara för utbildningsprogrammets genomförande. Jag finner

statens institut för företagsutveckling (nuvarande SHI) vara det för denna

uppgift bäst lämpade organet. Institutet har i sitt hittillsvarande arbete

mångsidiga erfarenheter i utbildningsfrågor och får med den nya organisation

som föreslagits i årets statsverksproposition (bil. 15, s. 12) utökade

resurser för insatser på det utbildningsadministrativa området. För den

tidsbegränsade uppgiften att administrera det aktuella programmet bör ett

sekretariat av begränsad omfattning inrättas vid institutet. Jag vill dessutom

föreslå att till institutet knyts en rådgivande grupp med representanter

för de båda arbetsgivareförbunden och de berörda fackliga organisationerna.

I gruppen bör även det offentliga utbildningsväsendet vara representerat.

Jag utgår från att ett samarbete även äger rum med skolöverstyrelsen

rörande kursuppläggning, studiemetoder etc.

Utredningsförslaget bygger på att större delen av utbildningsinsatsen

skall ske genom kurser och konferenser i arbetsgivareförbundets regi. Jag

vill i stället förorda att samtliga kurser etc. i utbildningsprogrammet arrangeras

av institutet och arbetsgivareförbunden gemensamt och med institutet

som juridisk och ekonomisk huvudman. Omständigheten att branschförbunden

står som medarrangörer får självfallet inte utesluta deltagande

i kursverksamheten av personal från icke-förbundsanslutna företag.

Principen med arbetsgivareförbunden som medarrangörer av utbildningsprogrammet

innebär automatiskt att förbundens utbildningsavdelningar

måste få en central roll vid utformningen av kursinnehållet, utarbetandet

av läromedel, rekryteringen av lärarkrafter etc. Jag förusätter därför att ett

nära samarbete etableras mellan institutet och utbildningsavdelningarna.

Till att börja med bör institutet och utbildningsavdelningarna gemensamt

utarbeta ett preliminärt tids- och kostnadsplanerat ramprogram för

utbildningsinsatsernas genomförande. Ramprogrammet bör behandlas i den

rådgivande gruppen och därefter efter eventuella justeringar underställas

institutets verksledning för principbeslut.

Sedan principprogrammet fastlagts bör på motsvarande sätt ställning tas

till de olika kurserna etc., allteftersom dessa arbetas fram.

Det bör ankomma på institutet att tillse att planerad utbildning kommer

till stånd och att ekonomiskt ansvara för utbildningsprogrammet. Detta bör,

när utomstående utbildningsinstitutioner anlitas, ske så att institutet beställer

och betalar kurser av angivet innehåll hos dessa. När institutet och

förbunden står som arrangörer, bör anlitande av läromedelsproducenter,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Åt år 1970 49

beställning av kursinternat etc. ske av institutet efter samråd med förbunden.

Institutet utbetalar erforderliga medel direkt till vederbörande personer

eller institutioner. Som utbildningsgivare kan i vissa fall institutet självt

komma i fråga i enlighet med utredningsförslaget.

Institutet bör i samråd med förbunden utvälja deltagare till arrangerade

kurser och konferenser. I detta sammanhang bör även utbildningsbehoven

hos de utanför förbunden stående TEKO-företagen beaktas. Till deltagare

utgående rese- och traktamentsbidrag bör utbetalas av institutet enligt de

i det följande föreslagna normerna.

Jag anser det naturligt att informationen till företagen angående TEKOprogrammet

och de enskilda kursarrangemangen så långt möjligt ombesörjs

av arbetsgivareförbundens utbildningsavdelningar, så att någon särskild

organisation för detta ändamål inte behöver byggas upp hos institutet.

Informationsmaterial bör dock utarbetas gemensamt av institutet och förbunden.

Finansieringsprinciper. Jag kan i huvudsak ansluta mig till

utredningens överväganden i finansieringsfrågan. Till skillnad från vissa

remissinstanser anser jag alltså att statligt stöd i samband med den aktuella

tidsbegränsade utbildningsinsatsen bör kunna utgå såväl till de med

utbildningsarrangemangen direkt förenade kostnaderna som — i viss utsträckning

— till deltagarnas kostnader för resor och uppehälle i samband

med arrangemangen. Önskemålet om en bred anslutning till utbildningsprogrammet

och dettas kortvariga karaktär anser jag utgöra en tillräcklig

motivering för relativt långtgående statliga finansieringsåtaganden.

I följande avseenden anser jag emellertid att de statliga åtagandena bör

göras mindre omfattande än vad som föreslås i betänkandet.

Enligt förslaget skall rese- och traktamentsersättningar utgå även till

personalgrupp 1 (företagsledare). Detta bör enligt min mening inte ske.

Den statliga insatsen bör beträffande denna personalgrupp begränsas till

de rena arrangemangsbundna kostnaderna inklusive i förekommande fall

kursavgifter.

Utredningens beräkning av resekostnaderna förefaller vid kontroll ligga

väl högt. Jag vill förorda att resebidrag utbetalas till kursdeltagare

enligt lämplig schablonberäkning. Härvid bör vid regionala arrangemang

ett högsta bidrag av 100 kr. och vid centrala arrangemang ett högsta bidrag

av 150 kr. per tur- och returresa kunna utgå.

Traktamentsbidrag bör utga med ett i jämförelse med utredningsförslaget

reducerat belopp, förslagsvis 40 kr. per deltagardygn. Vid längre kurser

bör dygnsbeloppet reduceras på motsvarande sätt.

Utredningen föreslår att medel som ställs till förfogande för utbildningsprogrammet

används för att finansiera framtagandet av läromedel för

TEKO-undervisningen inom den tekniska linjen vid gymnasiet i Borås. Jag

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr kl år 1970

anser inte att ställning till detta försalg bör tas inom ramen för de nu föreslagna,

temporära utbildningsinsatserna.

Utredningen föreslår att de företagsbundna kostnaderna för utbildningsprogrammets

genomförande, d. v. s. i första hand löner till i utbildningen

deltagande personal, skall bäras av företagen. Från denna huvudprincip

görs i förslaget undantag för personalgrupp 3. Utredningens motivering

är att företagen, om de själva måste betala dessa löner, blir obenägna

att låta anställda ur denna personalgrupp delta i utbildning.

Enligt min uppfattning finns inte skäl att tillämpa en avvikande finansieringsprincip

för personalgrupp 3. Utredningens argumentering förutsätter

att utbildningen av t. ex. arbetsledare och instruktörer av företagen

skulle upplevas som mindre angelägen än utbildning av andra personalgrupper.

Detta torde knappast kunna anses vara fallet generellt.

Den manuella glasindustrin

Branschorganisationerna inom den manuellt arbetande glasindustrin har

hemställt att denna industrigren skall komma att omfattas av sådana statliga

åtgärder som kan bli aktuella för TEKO-industrierna och andra industrier

i motsvarande situation. Organisationerna har senare inkommit med

förslag till tidsbegränsade program för exportfrämjande åtgärder och utbildningsinsatser

av samma typ som förordats för TEKO-industrierna.

Som stöd för sin hemställan har organisationerna hänvisat till den manuella

glasindustrins sedan några år bekymmersamma läge, vilket i avgörande

avseenden anses utgöra en parallell till TEKO-industriernas situation.

Bl. a. har hänvisats till att branschen på samma sätt som TEKO-industrierna

konfronterats med en delvis övermäktig konkurrens på hemmamarknaden

från lågprisprodukter av utländskt ursprung samt till att den

manuella glasindustrin i likhet med TEKO-industrierna har en ensidig

geografisk lokalisering med flertalet företag belägna inom ett begränsat område

i sydöstra Småland.

Enligt min mening saknar de paralleller som dragits med TEKO-industrierna

inte sitt berättigande, även om man kan peka på punkter där

branschernas utveckling varit mindre samstämmig. Av större intresse än

likheterna i utvecklingsmönster och dagsläge måste emellertid vid övervägandet

av statliga åtgärder vara, om den positiva framtidsbedömning som

jag i det föregående gett uttryck för beträffande delar av de svenska TEKOindustrierna

även kan anläggas för den manuella glasindustrin. Såsom

jag tidigare framhållit bör stimulansåtgärder endast övervägas om så är

fallet.

Den manuella glasindustrins aktuella situation framstår väsentligen

som en konsekvens av de förändrade konkurrensbetingelserna på bruks
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr bl år 1970

glasområdet. Under det senaste decenniet har ny tillverkningsteknik kommit

fram som möjliggör maskinell tillverkning av hushållsglas i långa serier

och till låg kostnad. De för denna tillverkning erforderliga produktionsenheterna

är emellertid mycket stora. De marknadsmässiga och övriga förutsättningarna

för att ta upp maskintillverkning i Sverige måste bedömas

som små. Alternativet för den svenska manuella glasindustrin

måste därför bli att med bevarande av sin huvudkaraktär fortsätta en redan

inledd produktmässig omorientering från enklare hushållsglas till prydnads-

och belysningsglas av hög kvalitet och konstnärlig prägel. Förutsättningar

för en sådan omorientering bör enligt min mening finnas i den på

mångåriga traditioner byggda yrkesskickligheten inom glasindustrin och i

den höga nivå som allmänt kännetecknar det svenska konsthantverket.

En omorientering av det antydda slaget ställer emellertid sina särskilda

krav. Även om den manuella karaktären i väsentliga tillverkningsmoment

bibehålls, finns redan med den nu tillgängliga tekniken utrymme för relativt

omfattande rationaliserings- och mekaniseringsåtgärder av kostnadssänkande

natur. I flera fall kan sådana åtgärder endast genomföras vid

enheter med viss minimistorlek. Många av de svenska bruken ligger f. n.

under en sålunda definierad minimistorlek.

Även från marknadssidan utgår krav på en förändrad företagsstruktur.

En omorientering i produkthänseende mot mera konstnärligt präglade

produkter nödvändiggör att avsättningsmarknaderna vidgas genom ökad

försäljning på export. Kostnaderna för den försäljningsorganisation som

blir nödvändig att underhålla vid en kontinuerlig bearbetning av utlandsmarknaderna

kan normalt endast bäras av företag av en viss storlek eller,

gemensamt av flera samverkande företag.

Behovet av förändringar i företagsstrukturen har kommit till klart uttryck

i branschorganisationernas åtgärder under det senaste året. På organisationernas

uppdrag görs sålunda f. n. med utomstående hjälp försök

att åstadkomma på längre sikt slagkraftiga företagsenheter. Enligt

vad jag inhämtat har dessa försök redan i några fall visat sig löftesrika.

Det är angeläget att ansträngningarna i detta stycke fortsätts. Även på

marknadssidan har värdefulla initiativ till samarbete tagits under senare

tid, och lång framskridna samarbetsprojekt som omfattar flera svenska

bruk föreligger f. n. Jag har slutligen också erfarit att en ändring i organisationsstrukturen

inom branschen i rationaliserande riktning f. n. övervägs.

En förbättrad företagsstruktur inom den manuella glasindustrin kan

alltså emotses. Det är självfallet önskvärt att de strukturrationaliserande

åtgärder som kan bli aktuella kan genomföras i ett arbetsmarknadsläge,

där personal i olika funktioner med minsta möjliga störningar

kan beredas annan sysselsättning. Önskemål i denna riktning har också

förts fram från löntagarorganisationernas sida. Jag bedömer det som

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

sannolikt att ett integrerat stimulansprogram av det för TEKO-området

föreslagna slaget skulle kunna bidra i detta avseende och vill därför

förorda att ett sådant initieras.

Vid min bedömning av frågan om ett stimulansprogram för den manuella

glasindustrin har jag fäst avseende vid — förutom de tidigare berörda likheterna

med TEKO-industrierna — vissa förhållanden inom glasindustrin

som inte har sin motsvarighet inom TEKO-industrierna. Den manuella

glasindustrin har sålunda redan nu en betydande exportandel och en internationell

goodwill som med hänsyn till de hittills begränsade marknadsresurserna

kan vara ägnad att förvåna. Efterfrågesituationen för konstglasprodukter

torde generellt sett vara mer gynnsam än för TEKO-produkter

i allmänhet med hänsyn till varornas ”lyxkaraktär” och därmed förenade

lägre priskänslighet. De nämnda skillnaderna mellan TEKO-industrierna

och glasindustrin kan f. ö. ge underlag för värdefulla jämförelser vid utvärderingen

av åtgärderna för de två industrigrenarna.

Till det anförda kommer att programmet med hänsyn till den manuella

glasindustrins homogenitet och mera begränsade omfattning kan göras

väsentligt mindre kostnadskrävande än TEKO-programmet. Genom åtgärdernas

begränsade karaktär bedömer jag det också som tillräckligt om programmet

görs treårigt. Programmet bör byggas upp med samma typer av

åtgärder och efter i övrigt samma principer som jag i det föregående förordat

för TEKO-området. De administrativa merkostnaderna kan därför

hållas nere, och vissa kostnadsbesparingar kan uppnås genom att en del

material på utbildningssidan från TEKO-programmet kan utnyttjas även

för den manuella glasindustrin.

Beträffande de exportfrämjande åtgärderna har från organisationernas

sida i första hand uttryckts intresse för stöd i form av direkta

bidrag. Den återhållsamhet som jag förordat i användningen av sådana bör

även gälla glasområdet. Direkta bidrag bör alltså begränsas till rena initialkostnader

vid exportprojekt och till punktåtgärder av kollektiv natur inklusive

bidrag till en vid branschorganisationerna verksam exportkonsulent. För

övriga typer anser jag att statliga lånegarantier bör ställas till förfogande

liksom på TEKO-området.

Vid fördelningen av medel på olika projekt bör enligt min mening en

hårdare prioritering än på TEKO-området göras av sådana aktioner som

genomförs gemensamt av flera företag. Den administrerande myndigheten

bör bl. a. söka stödja strävandena att upprätta en gemensam försäljningsorganisation

för exporten av svenska konstglasprodukter.

Insatserna på utbildningsområdet har i organisationernas förslag fördelats

på sex olika personalgrupper och inom dessa i vissa fall på ett relativt

stort antal kurser. Jag anser att det bör ankomma på det administrerande

organet att ta ställning till utbildningsprogrammets detaljerade inriktning

i samma ordning som tidigare förutsatts för TEKO-området. Eftersom de

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1970

fasta kostnaderna för varje enskild kurs är relativt omfattande, vill jag

emellertid förorda att programmet koncentreras till ett mindre antal kurser

och informationskonferenser än som föreslagits av organisationerna.

De av organisationerna föreslagna kurserna för systemmän och programmerare

anser jag bör utgå ur programmet.

I den utsträckning tekniskt inriktade kurser kommer att ingå i programmet

bör dessa enligt min mening i så stor utsträckning som möjligt arrangeras

i anknytning till de befintliga resurserna vid Glasforskningsinstitutet i

Växjö.

Administrationen av de exportfrämjande åtgärderna och utbildningsprogrammet

bör ombesörjas i samma ordning som jag tidigare förordat

för TEKO-programmet, d. v. s. av kommerskollegium resp. statens institut

för företagsutveckling och med anlitande i bägge fallen av till myndigheterna

knutna rådgivande grupper. De branschanknutna ledamöterna

i dessa bör vid behandling av frågor rörande den manuella glasindustrin

hämtas från denna bransch.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för stimulansåtgärder för textiloch

konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande

glasindustrin som jag förordat,

2. godkänna de på dessa riktlinjer grundade förslag, om

vilka Kungl. Maj :t enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

för denna dag (bilaga 1 och 2) fattar beslut.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kimgl. Maj:ts proposition nr il år 1970

Bilaga 1

Utdrag av protokollet över handelsärenden hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

20 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler fråga om

anslag för exportfrämjande åtgärder och bemyndigande att lämna statsgaranti

för lån till textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt

arbetande glasindustrin och anför.

I prop. 1970:1 (bil. 12 s. 26) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till exportfrämjande åtgärder

för textil- och konfektionsindustrierna, m. m. för budgetåret 1970/

71 beräkna ett reservationsanslag av 5,2 milj. kr.

Chefen för industridepartementet kommer denna dag att föreslå Kungl.

Maj :t att besluta om proposition till riksdagen angående stimulansåtgärder

för textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) samt den

manuellt arbetande glasindustrin. Därvid kommer chefen för industridepartementet

att närmare utveckla efter vilka riktlinjer sådana åtgärder bör vidtas.

Jag hemställer nu, att med utgångspunkt från de riktlinjer för ifrågavarande

åtgärder som chefen för industridepartementet sålunda kommer att

närmare utveckla, få ta upp frågan om statlig garanti för lån till TEKOindustrierna

och den manuellt arbetande glasindustrin samt de anslag under

tionde huvudtiteln som avser berörda åtgärder.

Ramen för statliga lånegarantier. Jag förordar för budgetåret 1970/71

en ram för statliga lånegarantier till textil- och konfektionsindustrierna på

7,5 milj. kr. Ramen bör därefter årligen under tre budgetår höjas med

detta belopp och den övre gränsen för summan av utestående garantiutfästelser

blir sålunda under budgetåret 1971/72 15 milj. kr., under budgetåret

1972/73 22,5 milj. kr. och under budgetåret 1973/74 30 milj. kr.

Summan av utestående garantiutfästelser kommer därefter successivt att

nedgå.

För statliga lånegarantier till glasindustrin förordar jag på motsvarande

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Al år 1970 55

sätt en årlig ram av 1 milj. kr. för de tre år som programmet beräknas

omfatta.

Anslag för att täcka förluster på lånegarantier. Eftersom tidigare erfarenheter

av lånegarantier av det här aktuella slaget saknas, är det svårt att beräkna

de sannolika förlusterna för statsverket med anledning av lämnade

garantier. Hänsyn till förlustriskerna under den period lånegarantier utestår

bör tas genom att ett förslagsanslag, gemensamt för båda områdena,

anvisas på resp. års riksstat. Jag beräknar preliminärt förlusterna för

TEKO-programmet till 2 milj. kr. och för glasprogrammet till 225 000 kr.

Med hänsyn till att inga förluster torde inträffa under det första året

föreslår jag för budgetåret 1970/71 att ett förslagsanslag tas upp med ett

formellt belopp av 1 000 kr.

Anslag för exportfrämjande åtgärder. Medel för att bestrida kostnaderna

för ett vid kommerskollegium inrättat sekretariat har beräknats i prop.

1970: 1 (bil. 12 s. 18) under förslagsanslaget Kommerskollegium. För direkta

bidrag under en fyraårsperiod till textil- och lconfektionsindustrierna bör

anslås ett totalbelopp av 17,2 milj. kr. För budgetåret 1970/71 beräknar

jag medelsbehovet till 4,8 milj. kr. I detta belopp räknar jag in bidrag till

vissa punktåtgärder samt kostnader om högst 300 000 kr. för två exportkonsulenter

organisatoriskt knutna till kollegiet men placerade vid Textilrådet

och Konfektionsindustriföreningen. Från anslaget bör även bestridas

kostnader för av kollegiet gjorda marknadsundersökningar och marknadsplaner,

eller av detta anlitad expertis liksom de kostnader som under programmets

första år kan uppstå för nödvändig information till företagen om

exportfrämjandeprogrammet.

För motsvarande ändamål beträffande glasindustrin beräknar jag 975 000

kr. för en treårsperiod. För budgetåret 1970/71 beräknar jag medelsbehovet

till 400 000 kr., varav 75 000 kr. för avlöning av en exportkonsulent

organisatoriskt knuten till kollegiet men placerad vid branschorganisationerna

och med samma uppgifter som motsvarande tjänstemän på TEKOområdet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen att

1. medge att statsgaranti för lån till textil- och konfektionsindustrierna

samt den manuellt arbetande glasindustrin

under budgetåret 1970/71 beviljas i enlighet med

vad förordats i det föregående intill ett belopp av sammanlagt

8 500 000 kr.

2. på riksstaten för budgetåret 1970/71 under tionde

huvudtiteln anvisa till

a) Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna

samt den manuellt arbetande glasindustrin ett

reservationsanslag av 5 200 000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1970

b) Täckande av förluster på grund av garantier för lån

till textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt

arbetande glasindustrin ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1970

57

Bilaga 2

Utdrag av protokollet över industriärenden hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

20 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Odhnoff, Wickman, Morerg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler fråga

om anslag till utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna

samt den manuellt arbetande glasindustrin och anför.

I proposition 1970:1 (bil. 15 s. 44) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen,

att i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till utbildningsstöd

till textil- och konf ektionsindustrierna, in. m. för budgetåret 1970/71 beräkna

ett reservationsanslag av 2,5 milj. kr.

Kungl. Maj :t har tidigare denna dag på min föredragning beslutat föreslå

riksdagen bl. a. att godkänna av mig angivna riktlinjer för stimulansåtgärder

för textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) samt

den manuellt arbetande glasindustrin. Jag hemställer nu att, enligt de

nämnda riktlinjerna, få ta upp det anslag under trettonde huvudtiteln

som avser ifrågavarande åtgärder.

Administrationskostnader. Kostnaderna för ett vid statens institut för

företagsutveckling (nuvarande statens institut för hantverk och industri)

inrättat sekretariat inklusive ianspråktagandet av institutets kamerala resurser

beräknar jag till 140 000 kr. per år, eller totalt för den av mig föreslagna

fyraårsperioden 560 000 kr.

För arbetsgivareförbundens administration av utbildningsprogrammet har

TEKO-utredningen beräknat en totalkostnad av 900 000 kr., eller 150 000

kr. per år och förbund. Med hänsyn till de administrativa uppgifter som enligt

mitt förslag kommer att åvila institutet för företagsutveckling kan förbundens

kostnader för programmets genomförande antas bli avsevärt reducerade.

Jag utgår från att till vardera förbundet kommer att via institutet

utbetalas ett årligt administrationsbidrag av 50 000 kr., eller sammanlagt

för fyraårsperioden 400 000 kr.

För motsvarande ändamål på glasområdet beräknar jag en årlig kostnad

av 30 000 kr., eller totalt för den föreslagna treårsperioden 90 000 ler.

Arrangemang sbundna kostnader. För produktion av kurser, driftskost
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1970

nåder för kursarrangemangen m. m. samt rese- och traktamentsbidrag har

TEKO-utredningen beräknat kostnaderna för hela programmet till 9 050 000

kr. Jag bedömer det som möjligt att med de av mig föreslagna ändrade

finansieringsprinciperna reducera kostnaderna för statsverket till 8 240 000

kr., eller per år 2 060 000 kr. Jag vill i sammanhanget erinra om att utredningens

kostnadsberäkningar för vissa kurser av skolöverstyrelsen har ansetts

ligga relativt högt i förhållande till jämförbara kurser arrangerade av

SÖ.

För samma ändamål beräknar jag för den manuella glasindustrin en

totalkostnad under den föreslagna treårsperioden av 510 000 kr. eller 170 000

kr. per år.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen att

för budgetåret 1970/71 anvisa på driftbudgeten under

trettonde huvudtiteln

till Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna

samt den manuellt arbetande glasindustrin ett reservationsanslag

av 2 500 000 kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700135

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Rskr. 1970:188 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:s proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten jämte mötioner. a1 i texten
  2. BU 1970:22 Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder till skydd för vissa hemmamarknadsindustrier. s. 6 i texten
  3. BU 1970:23 Utlåtande i anledning av proposition angående stimulansåtgärder för textiloch konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin jämte motioner. s. 1 i texten
  4. SU 1970:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stimulansåtgärder för textiloch konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin jä s. 1 i texten
  5. SU 1970:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ris framställning om anslag för budgetåret 1970/71 till exportfrämjande åtgärder för textiloch konfektionsindustrierna samt s. 7 i texten

Visa alla 7