Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillfällig vattenreglering under år 1970

1970-02-27 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:48, Med förslag till lag om tillfällig vattenreglering under år 1970

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 48 år 1970

1

Nr 48

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tillfällig vattenreglering under år 1970; given Stockholms

slott den 27 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om tillfällig vattenreglering

under år 1970.

GUSTAF ADOLF

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag, enligt vilken Kungl. Maj :t kan lämna tillstånd

att tillfälligt sänka vattenståndet vid befintliga kraftverks- och regleringsdammar

under vad som eljest är lagligen gällande. Tillstånd får lämnas

bara om det är oundgängligen nödvändigt för landets kraftförsörjning under

år 1970. Tillståndet får inte avse längre tid än till utgången av juli månad i

år. En förutsättning för tillstånd är vidare att särskilda byggnadsåtgärder

inte behöver vidtas för att regleringen skall kunna genomföras. Skadereglering

får ske i efterhand vid vattendomstol.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

Förslag

till

Lag

om tillfällig vattenreglering under år 1970

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Om det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till landets kraftförsörjning

under år 1970, får Konungen lämna tillstånd till tillfällig vattenreglering

enligt denna lag efter ansökan av deltagarna i regleringsföretag eller

ägare till kraftverk vid vilket reglering ej sker.

2 §

Tillstånd får avse reglering av vattnets avrinning vid befintlig kraftverkseller

regleringsdamm och innefatta rätt för sökanden att sänka vattenståndet

till viss gräns under den som eljest är lagligen gällande.

3 §

Tillstånd får ej avse längre tid än till utgången av juli 1970. Det får förbindas

med särskilda villkor om vattenhushållning och annat.

4 §

Tillstånd får meddelas endast under förutsättning att särskilda byggnadsåtgärder

icke behöver vidtagas för att sänkningen skall kunna genomföras.

5 §

Ansökan skall innehålla uppgift om den gräns till vilken sänkning bör få

ske, om det krafttillskott som därigenom kan uppkomma, om beräknade

skadeverkningar och om uppskattade skadebelopp samt i övrigt de upplysningar

som behövs för bedömande av företagets beskaffenhet, omfattning och

verkningar. Om ansökan avser flera företag, skall anges i vilken ordning de

bör tagas i anspråk med hänsyn till främst skadeverkningarna.

6 §

I fråga om delaktighet gäller samma bestämmelser för reglering enligt denna

lag som för det företag till vilket regleringen ansluter.

7 §

Sedan tillstånd lämnats gäller vattenlagen (1918: 523) i tillämpliga delar

för företaget, om annat ej följer av denna lag.

8 §

För företag enligt denna lag erlägges fiskeavgift och regleringsavgift som

beräknas enligt de grunder som anges i 2 kap. 10 § och 4 kap. 14 § vattenlagen

(1918: 523). : '' : -s i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

3

9 §

Beslut om tillstånd sändes till vattenrättsdomaren i den vattendomstol,

inom vars domsområde regleringen skall utövas. När beslutet kommit vattenrättsdomaren

till handa anses därmed ett ansökningsmål ha anhängiggjorts

vid vattendomstolen.

10 §

Vattenrättsdomaren skall ofördröj ligen utfärda kungörelse, som skall innehålla

redogörelse för tillståndsbeslutet, uppgift om aktförvarare samt erinran

om innehållet i 11—-13 §§. Kungörelsen skall införas i en eller flera av ortens

tidningar. Kungörelsen och avskrift av beslutet skall tillställas aktförvarare,

kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk samt berörda länsstyrelser,

kommuner och flottningsstyrelser.

11 §

Om det behövs skall vattenrättsdomaren snarast efter det att tillståndsbeslutet

tillställts honom utse sakkunniga enligt 11 kap. 45 § vattenlagen

(1918:523).

12 §

När sökanden tar tillstånd i anspråk, skall han lämna vattenrättsdomaren

meddelande därom. Vattenrättsdomaren skall kungöra meddelandet på sätt

som anges i 10 § samt underrätta de sakkunniga om meddelandet.

13 §

Före den 1 november 1970 skall sökanden till vattenrättsdomaren inkomma

med inlaga, upptagande dels beskrivning av företaget, dels de upplysningar

i övrigt som behövs för att bedöma ersättningsfrågorna, dels uppgifter på

berörda fastigheter, vederbörande fastighetsägares eller nyttjanderättshavares

namn och hemort samt de ersättningsbelopp sökanden anser böra utgå,

dels underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 10, 4 kap. 14 och 11 kap.

95 §§ vattenlagen (1918:523). I övrigt skall bestämmelserna om ansökan

enligt 11 kap. 17 § 2 vattenlagen (1918: 523) gälla i tillämpliga delar för inlaga

som sagts nu.

Försummar sökanden vad som åligger honom enligt första stycket, får

vattenrättsdomaren vid vite förelägga honom att fullgöra sin skyldighet.

14 §

Anspråk på ersättning för skada eller intrång som ej förutsetts av vattendomstolen

skall, för att kunna tagas upp till prövning, anmälas hos vattenrättsdomaren

inom fem år eller den längre tid, högst tolv år, som vattendomstolen

kan komma att föreskriva, räknat från utgången av år 1970.

15 §

Tages ej tillstånd i anspråk, skall sökanden lämna underrättelse härom

till vattenrättsdomaren. Sådan underrättelse skall behandlas som återkallelse

av talan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 48

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

20 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning om

tillfällig vattenreglering under år 1970 samt anför.

Centrala Driftledningen (CDL) har i skrivelse den 10 februari 1970 i samråd

med statens vattenfallsverk, Svenska elverksföreningen och Svenska

kraftverksföreningen hemställt att Kungl. Maj :t föranstaltar om elransonering

i viss omfattning samt att ”tekniskt tillgängliga vattenkraftresurser”

får tas i anspråk utan föregående prövning vid vattendomstol. Den 13 februari

1970 har beslutats remiss till lagrådet av förslag till lag om reglering av

förbrukningen av elektrisk kraft. Jag anhåller nu att få ta upp frågan om åtgärder

för att möjliggöra ytterligare utnyttjande av befintliga vattenkraftresurser.

Gällande ordning. Tillstånd till företag som innebär vattenreglering eller

till annat byggande i vatten, exempelvis uppförande av en kraftstation, meddelas

enligt vattenlagen (1918: 523) vanligen av vattendomstol. Vid sin prövning

har domstolen att beakta ett flertal föreskrifter i vattenlagen. Av betydelse

är till en början bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket, som förutsätter

att de värden som vattenbyggnaden skapar från samhällelig och allmän

ekonomisk synpunkt väger tyngre än de värden som tillintetgörs genom

byggnaden. Bestämmelsen medger tvångsrätt att bygga i vatten till skada

för annan, om den sökta åtgärdens nettonytta står i visst matematiskt förhållande

till den skada på annans egendom som uppkommer genom åtgärden.

Även om företaget uppfyller kraven på tillåtlighet enligt 2 kap. 3 §

första stycket kan det vara otillåtligt enligt paragrafens andra stycke, nämligen

om det medför avsevärd skada på vissa allmänna intressen. Av dessa

kan här nämnas bostäder för ett avsevärt antal bofasta personer, större fabrik

eller annan anläggning som ger uppehälle åt många, fiskeri- eller annan

näring av större betydenhet, närboendes trevnad och naturskyddet. Hur stor

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj. ts proposition nr 48 år 1970

nyttan av företaget än är får det inte heller komma till stånd, om det orsakar

olägenhet av någon betydelse för befintlig allmän farled eller allmän flottled

(2 kap. 11g) eller vållar menlig inverkan på klimatet eller allmänna hälsotillståndet

eller eljest i avsevärd mån förnärmar andra allmänna intressen

än sådana som särskilt skyddas enligt tidigare bestämmelser i 2 kap. (2 kap.

12 § första stycket). Slutligen skall nämnas att i 2 kap. 2 § ges en generell

bestämmelse till skydd för alla motstående intressen till den byggande, både

av allmän och av enskild natur. I paragrafen föreskrivs att byggnad i vatten

skall göras så att ändamålet utan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång

och olägenhet för annan.

I vissa fall, då viktiga samhällsintressen står på spel, ankommer tilllåtlighetsprövningen

på Kungl. Maj:t i statsrådet. Kungl. Majrts prövningsrätt

kan aktualiseras i två olika situationer. Om ett företag, trots att det är otilllåtligt

enligt 2 kap. 3 § första eller andra stycket, prövas vara av synnerlig

betydelse för näringslivet eller orten eller eljest från allmän synpunkt, kan

Kungl. Maj:t tillåta företaget efter hemställan av vattendomstolen (2 kap.

3 § tredje stycket). Det andra fallet aktualiseras vid ansökan om tillstånd

till mycket omfattande vattenreglering (4 kap. 13 §). Om det sökta företaget

avser reglering av Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland

eller Siljan, får tillståndsfrågan aldrig avgöras av vattendomstol utan

skall alltid överlämnas till Kungl. Maj:t. Andra vattenregleringar ”av synnerlig

omfattning” får i och för sig tillåtas av vattendomstol, men Kungl.

Maj :t kan förbehålla sig prövningsrätten. Kungl. Maj :ts prövningsrätt enligt

4 kap. 13 § omfattar frågan om det finns hinder mot företaget enligt 2 kap.

3 § andra stycket, 11 § eller 12 § första stycket. Kungl. Maj:t prövar också

företagets inverkan på vissa allmänna intressen som inte särskilt nämns i

tillåtlighetsreglerna i 2 kap., nämligen dels försvarets intressen och dels viss

orts allmänna ekonomiska intressen. När Kungl. Maj :t lämnar medgivande

till företag som nu nämnts uppställs ofta särskilda villkor för tillståndet.

Sökanden kan härigenom åläggas andra och längre gående förpliktelser gentemot

de skadelidande eller bygden i allmänhet än som annars kan föreskrivas

i vattenmål.

Vattenlagstiftningen innehåller vissa regler om rätt att meddela provisoriska

bestämmelser för åtgärder av vattenrättslig art, men dessa regler tar

inte sikte på en sådan situation som avses med CDL:s framställning.

Enligt 11 kap. 46 § vattenlagen får vattenrättsdomaren i vissa mål som

gäller vattentäkt, allmän farled, flottled, vattenavlednings- eller invallningsföretag,

om ärendet är brådskande, medge att provisoriska åtgärder

vidtas. Omfattar sådan åtgärd vidlyftigare arbete eller kan avsevärt intrång

på allmän eller enskild rätt befaras, får medgivande lämnas bara om sökanden

ställer pant eller borgen för skadestånd. Medgivande att företa provisoriska

åtgärder till förebyggande eller avhjälpande av skada eller olägenhet

kan lämnas även i andra ansökningsmål än de förut nämnda. Beslut i fråga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

som nu sagts skall lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär, om

inte vattendomstolen eller vattenöverdomstolen förordnar annorlunda.

I krig och vid krigsfara är det nödvändigt att vissa beslut om rätt att utnyttja

vattenkraft får meddelas utan dröjsmål. Bestämmelser härom finns i

lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig

in. m. Med stöd av denna lag kan bl. a. tidsbegränsat tillstånd ges till byggande

i vatten eller vattenreglering utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 3 §

vattenlagen. Den befogenhet som vattenrättsdomaren har tillerkänts enligt

11 kap. 46 § vattenlagen skall tillkomma honom även i mål enligt 1962 års

lag. Är det fråga om åtgärd som omfattar vidlyftigare arbete eller kan befaras

medföra avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt får medgivande

lämnas av vattenrättsdomaren endast om riket befinner sig i krig. I ett sådant

läge och om det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till kraftförsörjningen

att åtgärder för ett bättre utnyttjande av vattenkraften vidtas

utan dröjsmål får Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

förordna att sådan åtgärd får ske utan föregående prövning av vattendomstol.

Vidtar någon åtgärd med stöd av vad nu sagts skall han ofördröjligen

efter det att åtgärden verkställts ansöka hos vattendomstolen om godkännande

av åtgärden.

Om vattendomstolen lämnar medgivande att bygga i vatten, skall domstolens

utslag enligt It kap. 62 § 1 mom. vattenlagen innehålla noggranna

bestämmelser om bl. a. byggnadens läge och konstruktion och, bortsett från

vissa undantagsfall, om den ersättning som skall utgå till följd av företaget

samt vidare om de villkor i övrigt som behövs för att tillgodose allmän eller

enskild rätt. Om det behövs skall utslaget innehålla föreskrifter om vattenhushållning.

Tillstånd till vattenregleringsföretag kan avse flerårs-, års-,

eller korttidsreglering. I tillståndet anges de vattenståndsgränser inom vilka

regleringen får bedrivas. Lämnas tillstånd att uppföra en kraftstation och rätt

till dämning av kraftverksdammar anges en fixerad dämningsgräns, som inte

får överskridas.

Slutligen kan nämnas att vattenlagen innehåller vissa bestämmelser om

oförutsedd skada. Vållas till följd av exempelvis en vattenreglering eller

byggandet av en kraftstation skada eller intrång, som inte har förutsetts av

vattendomstolen när tillståndet meddelades får den skadelidande framställa

anspråk på ersättning hos vattendomstolen inom fem år eller den längre tid,

högst tolv år, som vattendomstolen kan ha föreskrivit, räknat från utgången

av den för byggnadens fullbordande bestämda tiden (2 kap. 24 § första

stycket).

CDL:s framställning. I sin skrivelse den 10 februari 1970 anför CDL bl. a.

följande.

Den nuvarande för kr aftför sörj ningen allvarliga situationen har sin orsak

i den långvariga torkan. Sommaren 1968 var extremt nederbördsfattig och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

7

även den efterföljande hösten och vintern medförde nederbördsunderskott.

Tillrinningarna till vattenmagasinen fram till vårfloden 1969 var lägre än

motsvarande tidigare noterade, och trots full utnyttjning av tillgängliga värmekraftresurser

och import avtappades vattenmagasinen till rekordlåg nivå.

Vårfloden 1969 blev mindre än normal och sommaren 1969 blev liksom den

föregående extremt nederbördsfattig. Den allvarliga situationen förbättrades

dock genom relativt riklig nederbörd i oktober månad och läget under senhösten

bedömdes sådant, att åtgärder för konsumtionsbegränsning icke erfordrades.

Situationen har dock den senaste tiden till följd av fortsatt kyla

och exceptionellt låg vattentillrinning avsevärt försämrats. I vattenmagasinen

finnes för närvarande endast hälften av den för årstiden normala vattenmängden.

CDL måste därför konstatera att, trots att alla värmekraftverk sedan

länge producerat i största möjliga utsträckning och möjligheterna till import

från grannländerna helt utnyttjats, vattenmagasinen har fått avtappas så

hårt, att man nu måste räkna med en påtaglig risk för att landets samlade

och maximalt utnyttjade produktionsresurser kommer att vara otillräckliga

för att täcka elkraftbehovet. Det kan därför, om väderleksläget i fortsättningen

icke radikalt förändras till det bättre eller den av CDL påbörjade

kampanjen för frivillig konsumtionsbegränsning inte ger avsett resultat, bli

oundvikligt att vidtaga tvångsmässig konsumtionsbegränsning. CDL bedömer

läget vara sådant, att åtgärder nu bör vidtagas för att en statlig reglering

av förbrukningen av elektrisk kraft skall kunna genomföras från början

av mars månad. En sådan reglering torde i första hand få avse elförbrukningen

för industriellt ändamål samt reklambelysning. Däremot torde det

inte vara möjligt att i nu akuta situation ransonera hushållsförbrukningen

utan denna torde få påverkas genom kampanjen för frivillig begränsning.

För genomförande av erforderlig förbrukningsminskning erfordras att en lag

motsvarande lagen (1959: 570) om reglering av förbrukningen av elektrisk

kraft med erforderliga följ dförfattningar tillskapas. Lagen bör träda i kraft

snarast och gälla till och med den 30 juni 1971.

Vid sin inventering av möjligheterna att tillvarata outnyttjade elkraftresurser

uppger sig CDL ha uppmärksammat, att ansenliga vattenmängder

finns tillgängliga under tillåtna sänkningsgränser i åtskilliga vattenregleringsmagasin

eller andra dämningsområden. Tekniskt sett kan, med användning

av förefintliga anordningar i reglerings- eller kraftstationsdammar, sådana

restmagasin avsänkas och därigenom elkraft produceras till en storlek

som, om alla resurser tas i anspråk, kan beräknas uppgå till ca 500 milj. kilowattimmar

(kWh). Även om man begränsade sådana uttag till de större restmagasinen

och till dem där menlig inverkan för motstående intressen blir

måttlig, skulle tillskapade krafttillskott verksamt bidra till att lindra en

tvångsmässig inskränkning av elförbrukningen. Redan vetskapen om att tillskottet

kan tas i anspråk vid en försening av årets vårflod eller eljest sent

under innevarande tappningsperiod skulle enligt CDL innebära möjlighet till

bättre utnyttjande av befintliga vatlenregleringstillstånd.

CDL anför fortsättningsvis följande.

Hinder av rättslig natur föreligger emellertid för åtkomsten av angivna

extraordinära kraftresurser. Enligt gällande vattenlag skulle en i vanlig ord
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

ning gjord ansökan till vattendomstolen om restmagasinens utnyttjande —

den enda framkomstväg som synes stå till buds — innebära så lång tidsutdräkt

att tillstånd ej kan beräknas föreligga under våren. Härtill kommer att

1 ett flertal fall, där de mest eftersträvansvärda restmagasinen finns, Kungl.

Maj :t meddelat tillstånd till redan genomförda vattenkraftföretag jämlikt

2 kap. 3 § tredje stycket eller 4 kap. 13 § vattenlagen. I sådana fall kommer

till de övriga frågor, som blir föremål för vattendomstolens tillståndsprövning,

att läggas spörsmålet huruvida prövningen skall underställas Kungl.

Maj:t. Under förhandenvarande förhållanden bedömer CDL det möjligt att

tillgodogöra restmagasin inom önskvärd tid endast om en särskild lag kan

åvägabringas, varigenom ett snabbt medgivande till vattenreglering kan erhållas

med möjlighet till eventuellt erforderlig skadereglering i efterhand.

Av en särskild promemoria från CDL den 10 februari 1970 om det aktuella

kraftförsörjningsläget framgår att CDL beslutat vädja till landets elkonsumenter

— allmänheten såväl som industrin — att frivilligt inskränka

sådan elförbrukning som inte är nödvändig för produktion och säkerhet.

Målet för denna kampanj är en besparing av 10 % av den normala förbrukningen

fram till mitten av maj månad. En sådan besparing skulle motsvara

1 000 milj. kWh.

Departementschefen. Såsom framgår av CDL:s framställning har det uppstått

en allvarlig situation för kraftförsörjningen. Detta beror främst på att

somrarna 1968 och 1969 varit extremt nederbördsfattiga och att även hösten

och vintern mellan dessa somrar medfört nederbördsunderskott. Trots att en

förbättrad situation inträdde under hösten 1969 finns nu i vattenmagasinen

bara hälften av den vattenmängd som är normal för årstiden. Inträder inte en

förändring i vattentillgången under den närmaste tiden kan det enligt CDL

under våren 1970 uppkomma en elbrist på 1 000 milj. kWh. För att förhindra

en sådan situation har CDL satt igång en kampanj för frivillig konsumtionsbegränsning.

Ger inte denna kampanj avsett resultat måste andra

åtgärder vidtas. CDL har bedömt läget så att det måste införas möjlighet att

tvångsmässigt begränsa konsumtionen och att tillskapa ett krafttillskott genom

att vissa regleringsmagasin tillfälligt avsänks under fastställda nedre

vattenståndsgränser. Övervägandena har utmynnat i en framställning till

Kungl. Maj:t med begäran att en elransoneringslag införs och att Kungl.

Maj :t vidtar sådana åtgärder att tekniskt tillgängliga vattenkraftresurser

får utnyttjas utan förhandsprövning vid vattendomstol.

Som jag inledningsvis nämnde har den 13 februari 1970 till lagrådet remitterats

förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.

Vid remissen till lagrådet konstaterade chefen för industridepartementet att

åren 1968/70 ser ut att bli en betydligt värre torrperiod än åren 1946/48

som är den för vattenfallsverket tidigare svåraste torrperioden i en 40-årig

observationsserie. Han anförde att man för att undvika en bristsituation

måste räkna med en reglering av förbrukningen, om inte en väsentlig för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 48 år 1970

9

ändring i vattentillgången inträder under den närmaste tiden. Den i lagrådsremissen

föreslagna lagen ger möjlighet att införa statlig reglering på området.

En sådan reglering skall i första hand ta sikte på förbrukningen av

elektrisk kraft för industriellt ändamål och för reklambelysning. Hushållsbrukningen

avses åtminstone inte inledningsvis bli berörd. Lagstiftningen

föreslås träda i kraft snarast möjligt och gälla till utgången av juni 1971.

Den föreslagna ransoneringslagen kommer som antytts att kunna drabba

industrier. Detta kan i sin tur leda till driftinskränkningar eller driftstopp

och som följd härav omdisponering av ledigheter och arbetstider eller t. o. m.

permitteringar av arbetskraft. Det är ytterst angeläget att så långt som möjligt

begränsa de oförmånliga verkningarna av en elransonering. Mot bakgrund

härav finns det anledning att nu också överväga CDL:s förslag att

komplettera ransoneringslagstiftningen med en lagstiftning om rätt att utan

förhandsprövning vid vattendomstol underskrida fastställda vattenståndsgränser

i reglerings- och kraftverksmagasin. Genom en sådan lagstiftning

skulle enligt CDL kunna uppnås ett krafttillskott på maximalt 500 milj.

kWh. Ett sådant tillskott skulle minska behovet av ransoneringsåtgärder.

I vanliga fall lämnas tillstånd till vattenreglering av vattendomstol. Innan

tillstånd ges sker en omsorgsfull prövning av det sökta företagets tillåtlighet

med hänsyn framför allt till skadeverkningarna. CDL:s förslag innebär —

med hänsyn till att tillstånden måste ges inom de närmaste månaderna och

omedelbart efter det att lagstiftningen har trätt i kraft — att prövningen

blir summarisk. Mot bakgrund av vad jag tidigare har sagt om de olägenheter

en bristsituation kan föranleda är enligt min mening förhållandena i

dag sådana att en tillfällig lagstiftning av föreslagen innebörd är försvarbar,

särskilt som skadorna sannolikt inte blir av alltför ingripande natur. Sänkningarna

avses nämligen ske endast under en kort tid och bara i befintliga

reglerings- och kraftverksdammar. I de flesta fall torde man kunna räkna

med att de skador som skulle uppstå genom en sådan sänkning blir av begränsad

art. Skadorna kan bl. a. drabba fiske, vintervägar, flottning, virkesutdrivning

och båtfart.

Mot bakgrund av det nu anförda anser jag mig kunna föreslå införande

av en lag som gör det möjligt att ge tillstånd till tillfällig vattenreglering för

kraftförsörjningsändamål i enlighet med vad CDL har begärt. Det är emellertid

angeläget att tillståndsmöjligheten utnyttjas bara om kraftsituationen

blir sådan att tillstånd oundgängligen behövs med hänsyn till landets kraftförsörjning.

Om det finns risk för mycket svårartade skador, bör tillstånd

över huvud taget inte ges. Lagen bör begränsas att gälla kraftbehovet under

år 1970, men meddelat tillstånd bör ej få gälla längre tid än fram till utgången

av juli 1970. Medger omständigheterna det, bör återfyllningen ske

tidigare.

Vad gäller frågan om vilket organ som bör pröva frågor om tillstånd talar

följande skäl för att lägga prövningen hos Kungl. Maj :t. Kungl. Maj:t har

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1970

den nödvändiga överblicken över landets samlade krafttillgångar och. kan

lätt få kännedom om det successiva behovet av kraft under våren. Endast

genom en central prövning uppnås en rättvis och lämplig prioritering mellan

de aktuella företagen i landet. Jag förordar därför att tillståndsprövningen

får ankomma på Kungl. Maj :t.

Lagen bör omfatta endast regleringsföretag för kraftändamål eller, om

reglering ej sker f. n., sådant kraftverksföretag, för vilket en sänkning av

vattenståndet i kraftverksdammen kan ske. Tanken är att beträffande den

förstnämnda typen av företag tillståndet skall ges till den eller dem som bedriver

års- eller flerårsreglering eller, om sådan reglering inte förekommer,

till den eller dem som bedriver korttidsreglering. Bedrivs korttidsreglering

inom de gränser som har föreskrivits för års- eller flerårsreglering, bör tillståndet

ges den som bedriver sistnämnda reglering.

CDL har begränsat sin framställning till att avse endast tekniskt tillgängliga

vattenkraftresurser. Detta innebär att bara sådana vattenmagasin

behöver tas i anspråk beträffande vilka det inte krävs särskilda byggnadsåtgärder

för att en sänkning av vattenståndet skall kunna genomföras. Denna

begränsning bör komma till uttryck i lagtexten.

Med tanke på skaderegleringen, som jag skall beröra närmare strax, och

på det inbördes förhållandet mellan de olika intressenterna i ett regleringsföretag

är det angeläget att sökandena till det nya företaget enligt den föreslagna

lagen är samma som de vilka är delaktiga i det företag som skall utvidgas

genom den begärda sänkningen. Beträffande många av de regleringsföretag

som kan bli aktuella för avsänkning pågår nämligen skadereglering,

och det blir enklast för alla parter om partsförhållandena är i princip desamma

i det gamla och i det nya företaget. Detta gäller också i förhållandet

mellan de olika regleringsintressenterna. Gäller det en avsänkning vid en

kraftstation, där reglering inte förekommer, uppkommer inga motsvarande

problem, eftersom tillståndet till avsänkning då skall meddelas kraftverksägaren.

Med hänsyn härtill bör tillstånd enligt den nya lagen inte få meddelas

annan än den som har rätt att reglera det vattenmagasin som utvidgas

genom tillståndet eller, om det är fråga om att underskrida dämningsgränsen

vid en kraftstation där reglering inte sker, kraftverksägaren. I fråga om

delaktighet i den tillfälliga regleringen bör gälla samma bestämmelser som

i det företag till vilket denna ansluts.

För bedömningen av en ansökan om avsänkning är det nödvändigt att

ha kännedom om det krafttillskott som behövs för att täcka elbristen i landet.

Jag förutsätter att CDL håller Kungl. Maj :t successivt orienterad om detta.

I övrigt bör sökanden i varje enskilt fall tillföra Kungl. Maj :t det grundläggande

materialet. Ansökan bör därför innehålla besked om den nedre

gräns till vilken sänkning bör få ske, om det krafttillskott som kan uppkomma

därigenom, om de beräknade skadeverkningarna och de uppskattade

skadebeloppen samt i övrigt de upplysningar som behövs för bedömande av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

11

företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar. Om ansökningen avser

flera företag bör anges i vilken ordning de bör tas i anspråk främst med hänsyn

till skadeverkningarna.

För att få en översiktlig bild av befarade skadeverkningar bör Kungl.

Maj:t till komplettering av de uppgifter som sökanden hav lämnat i varje

ärende infordra yttranden från bl. a. statens naturvårdsverk, kammarkollegiet

och fiskeristyrelsen. Även de vattenrättsdomare, som har kännedom om

de företag som avses bli ytterligare reglerade, bör höras, bl. a. för att man

skall få besked om behovet av särskilda vattenhushållningsbestämmelser.

Kungl. Maj :ts beslut bör få förbindas med särskilda villkor på samma sätt

som sker i fråga om företag enligt 4 kap. 13 § vattenlagen. Närmast har jag

i åtanke speciella bestämmelser för vattenhushållningen. Kungl. Maj :t bör

också som villkor kunna föreskriva att sökanden ställer säkerhet för reglering

av de skador som kan komma att uppstå. Slutligen bör Kungl. Maj :t i

särskilda fall kunna ålägga sökanden att utge bidrag för sådant särskilt ändamål

som är av betydelse för den bygd som berörs av företaget.

Förfarandet i övrigt bör utformas så att, sedan Kungl. Maj:t lämnat tillstånd,

ärendets fortsatta handläggning sker vid vattendomstol. Vattenlagens

bestämmelser bör därvid gälla i största möjliga utsträckning. Bestämmelserna

om tillåtlighet i 2 kap. om bl. a. byggande i vatten skall inte tillämpas,

eftersom vattendomstolen inte har att pröva tillståndsfrågan. Reglerna

om oförutsedd skada och bevisskyldighet enligt kapitlet bör dock gälla, men

på grund av att bestämmelsen om oförutsedd skada inte kan tillämpas utan

vidare, bör en särskild bestämmelse tas in i lagen härom. Av central betydelse

för skaderegleringen blir bestämmelserna i 9 kap. om ersättning och It kap.

om förfarandet vid vattendomstol. Företag enligt lagen bör införas i vattenboken

och straff bör kunna utdömas för överträdelser av de vattenhushållningsbestämmelser

som Kungl. Maj :t kan ha meddelat. Bl. a. på grund härav

bör 12 och 13 kap. gälla i vissa delar. Även 14 kap. kan bli tillämpligt bl. a.

med hänsyn till att bestämmelser om aktförvarare finns där. Som synes

kommer ett stort antal av vattenlagens regler att behöva tillämpas i målen

enligt den föreslagna lagen sedan de blivit anhängiga vid vattendomstolen.

På grund härav och då svårigheter möter att exakt ange vilka bestämmelser

som avses bör föreskrivas att vattenlagen skall gälla i tillämpliga delar för

företaget, om annat ej följer av den föreslagna lagen.

Enligt min mening bör sökanden förpliktas att betala fiskeavgifter, regleringsavgifter

och domstolsavgifter för sådana företag som tillåts enligt den

föreslagna lagen. Beträffande fiskeavgifter och regleringsavgifter gäller enligt

vattenlagen att de utgår fr. o. m. kalenderåret efter det då byggnadsarbeten

påbörjats resp. tillstånd till vattenreglering först tas i anspråk. Med

hänsyn till den tillfälliga regleringens engångsnatur kan därför avgiftsreglerna

i 2 kap. 10 § och 4 kap. 14 § vattenlagen inte göras direkt tillämpliga

för sådan reglering. Det bör därför föreskrivas att ifrågavarande avgifter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

skall utgå för tillfälliga regleringar och att de skall beräknas enligt de grunder

som finns angivna i vattenlagen. Någon särskild föreskrift beträffande

domstolsavgiften behövs inte vid sidan av den allmänna hänvisningen till vattenlagen.

Med hänsyn framför allt till att vattenrättsdomaren bör ha möjlighet att

på ett tidigt stadium utse sakkunniga enligt 11 kap. 45 § vattenlagen är det

viktigt att målet blir anhängiggjort vid vattendomstol snarast efter det

Kungl. Maj:t har meddelat tillstånd. Kungl. Maj :ts tillståndsbeslut bör därför

omedelbart tillställas vattenrättsdomaren, och när beslutet har kommit

denne till handa bör ett mål anses ha blivit anhängiggj ort vid vattendomstolen.

Målet bör behandlas som ansökningsmål och bestämmelserna i 11 kap.

vattenlagen om förfarandet vid vattendomstol gälla i tillämpliga delar. Härigenom

kommer bl. a. de för sakägarna gynnsamma rättegångskostnadsregler

som gäller för sådana mål att bli tillämpliga.

Innehållet i Kungl. Maj:ts beslut bör kungöras i ortspressen och delges

kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk samt de länsstyrelser,

kommuner och flottningsstyrelser som berörs av företaget. Kungörelsen

bör bl. a. innehålla redogörelse för tillståndsbeslutet, besked om aktförvarare

i målet samt erinran om vissa bestämmelser som gäller för det fortsatta

förfarandet. Beslutet och kungörelsen behöver inte tillställas varje sakägare

särskilt. Däremot kan det vara lämpligt att vattenrättsdomaren underrättar

kända sakägareombud. Genom dessa underrättelser och kungörelsen

får de som har intresse av saken möjlighet att påverka handläggningen av

exempelvis frågan om utseende av sakkunnig.

För att skadefrågorna skall kunna regleras så snart som möjligt, sedan

det reglerade vattenmagasinet har återfyllts, bör sökanden åläggas att i inlaga

till vattenrättsdomaren precisera sina ersättningserbjudanden före den

I november 1970. Denna inlaga bör vidare innehålla bl. a. en beskrivning av

företaget samt underlag för beräkning av fiske-, reglerings- och domstolsavgifter.

Inlagan bör behandlas på samma sätt som en ansökan i mål enligt

II kap. 17 § 2 vattenlagen. Detta innebär att inlagan skall ges i minst sex

exemplar och att den skall kungöras och delges enligt reglerna ill kap. 32—

37 §§. Beträffande den fortsatta handläggningen bör frågorna behandlas i den

ordning som brukar tillämpas för prövning av motsvarande frågor i vanliga

reglerings- och kraftverksmål. Detta följer av att ett ansökningsmål anses

ha anhängiggj orts när Kungl. Maj:ts beslut kommit till vattenrättsdomaren

och att vattenlagen i tillämpliga delar gäller sedan tillstånd meddelats till

företag enligt lagen. Eftersom det för målets fortsatta gång är nödvändigt

att inlagan verkligen kommer in till vattenrättsdomaren, bör denne kunna

vid vite förelägga sökanden att fullgöra vad som åligger honom i detta hänseende.

Har byggnad i vatten verkställts utan förhandsprövning vid domstol är

byggnadens ägare enligt 2 kap. 26 § vattenlagen bevisningsskvldig i fråga

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

om de förhållanden som rådde före byggnadens tillkomst. Bestämmelsen

är även tillämplig på vattenreglering. Har ett företag genomförts med stöd

av den nu föreslagna lagen utan att ersättningsfrågorna prövats på förhand

föreligger en sådan situation som avses i 2 kap. 26 §. Det blir således

sökanden och inte den skadelidande sakägaren som får stå den risk, vilken

följer av svårigheten att efteråt visa, hurudana fölhållandena tidigare

varit i vattnet.

Om sökanden tar sitt tillstånd i anspråk är det angeläget att detta blir

offentliggjort. Yattenrättsdomaren har intresse av att veta om tillståndet

utnyttjas bl. a. för att kunna föranstalta om syn eller underrätta de sakkunniga

så att de kan företa de undersökningar som behövs. Också sakägarna

är betjänta av ett besked i frågan. Vattenrättsdomaren bör därför underrättas

omedelbart när ett tillstånd har tagits i anspråk. Även i det fall att

sökanden inte tar tillståndet i anspråk bör vattenrättsdomaren underrättas.

En sådan underrättelse kan lämpligen behandlas som en återkallelse av

talan. Detta medför bl. a. att 11 kap. 25 och 56 §§ vattenlagen blir tillämpliga.

Målet kan, sedan underrättelsen behandlats på föreskrivet sätt, avskrivas

från vidare handläggning.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag om tillfällig vattenreglering under år 1970. Förslaget torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj. ts proposition nr 48 år 1970

Bilaga

Förslag

till

Lag

om tillfällig vattenreglering under år 1970

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Om det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till landets kraftförsörjning

under år 1970, får Konungen efter ansökan lämna tillstånd till tillfällig

vattenreglering enligt denna lag.

2 §

Tillstånd får avse reglering av vattnets avrinning vid befintlig kraftverkseller

regleringsdamm och innefatta rätt för kraftverkets ägare eller deltagare

i regleringsföretaget att sänka vattenståndet till viss gräns under

den som eljest är lagligen gällande.

3 §

Tillstånd att avvika från gällande bestämmelser får ej avse längre tid

än till utgången av juli 1970. Tillstånd får förbindas med särskilda villkor

om vattenhushållning och annat.

4 §

Tillstånd får meddelas endast under förutsättning att särskilda byggnadsåtgärder

icke behöver vidtagas för att sänkningen skall kunna genomföras.

5 §

Ansökan skall innehålla uppgift om den gräns till vilken sänkning bör

få ske, om det krafttillskott som därigenom kan uppkomma, om beräknade

skadeverkningar och om uppskattade skadebelopp samt i övrigt de upplysningar

som behövs för bedömande av företagets beskaffenhet, omfattning

och verkningar. Om ansökan avser flera företag, skall anges i vilken

ordning de bör tagas i anspråk med hänsyn till främst skadeverkningarna.

6 §

För reglering enligt denna lag gäller i fråga om delaktighet samma bestämmelser

som för det företag till vilket den nya regleringen ansluter.

7 §

Sedan tillstånd lämnats gäller vattenlagen (1918: 523) i tillämpliga delar

för företaget, om annat ej följer av denna lag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1970

15

8 §

För ändamål som avses i 2 kap. 10 § och 4 kap. 15 § vattenlagen (1918:

523) skall för företag enligt denna lag erläggas avgifter som beräknas enligt

de grunder som anges i 2 kap. 10 § och 4 kap. 14 §.

9 §

Beslut om tillstånd sändes till vattenrättsdomaren i den vattendomstol,

inom vars domsområde regleringen skall utövas. När beslutet kommit vattenrättsdomaren

till handa anses därmed ett ansökningsmål ha anhängiggjorts

vid vattendomstolen.

10 §

Vattenrättsdomaren skall ofördröj ligen utfärda kungörelse, som skall innehålla

redogörelse för tillståndsbeslutet, uppgiff om aktförvarare samt

erinran om innehållet i 11—13 §§. Kungörelsen skall införas i en eller flera

av ortens tidningar. Kungörelsen och avskrift av beslutet skall tillställas

aktförvarare, kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk

samt berörda länsstyrelser, kommuner och flottningsstyrelser.

11 §

Om det behövs skall vattenrättsdomaren snarast efter det att tillståndsbeslutet

tillställts honom utse sakkunniga enligt 11 kap. 45 § vattenlagen

(1918:523).

12 §

När sökanden tar tillstånd i anspråk, skall han lämna vattenrättsdomaren

meddelande därom. Vattenrättsdomaren skall förfara med meddelandet

på sätt som anges i 10 § samt underrätta de sakkunniga om meddelandet.

13 §

Före den 1 november 1970 skall sökanden till vattenrättsdomaren inkomma

med inlaga, upptagande dels beskrivning av företaget, dels de upplysningar

i övrigt som behövs för att bedöma ersättningsfrågorna, dels uppgifter

på berörda fastigheter, vederbörande fastighetsägares eller nyttjanderättshavares

namn och hemort samt de ersättningsbelopp sökanden anser

böra utgå, dels underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 10,

4 kap. 14 och 11 kap. 95 §§ vattenlagen (1918: 523). I övrigt skall bestämmelserna

om ansökan i mål enligt 11 kap. 17 § 2 vattenlagen (1918: 523)

gälla i tillämpliga delar för inlaga som sagts nu.

Försummar sökanden vad som åligger honom enligt första stycket, får

vattenrättsdomaren vid vite förelägga honom att fullgöra sin skyldighet.

14 §

Anspråk på ersättning för skada eller intrång som ej förutsetts av vattendomstolen

skall, för att kunna tagas upp till prövning, anmälas hos

vattenrättsdomaren inom fem år eller den längre tid, högst 12 år, som

vattendomstolen kan komma att föreskriva, räknat från utgången av år

Tages ej tillstånd i anspråk, skall sökanden lämna underrättelse härom

till vattenrättsdomaren. Sådan underrättelse skall behandlas som återkallelse

av talan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kangl. Maj:ts proposition nr 48 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 24 februari 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen, i statsrådet den 20 februari

1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets

utlåtande inhämtades över upprättat förslag till lag om tillfällig vattenreglering.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn

Åke Bouvin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1970

17

Utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 27 februari

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff,

Wickman, Moberg, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om tillfällig vattenreglering under år 1970.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran, och

hemställer att Kungl. Maj :t, efter vissa redaktionella jämkningar av lagtexten,

genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCU5 BOKTR. STHLM I970 70Bl4t

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1970:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfällig vattenreglering under år 1970 jämte motioner i ämnet. s. 1 i texten