Sök i Ratio Lex

Angående anslag till marknadsrådet och konsumentombudsmannen

1970-03-13 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:58, Angående anslag till marknadsrådet och konsumentombudsmannen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

1

Nr 58

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

marknadsrådet och konsumentombudsmannen; given

Stockholms slott den 13 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departemenstschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1970/71 anvisar

anslag till två nya myndigheter, nämligen till marknadsrådet 419 000 kr. och

till konsumentombudsmannen 870 000 kr. Inrättandet av dessa myndigheter

förutsätts i förslag till lag om otillbörlig marknadsföring och till lag

om marknadsråd m. m. som Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för

justitiedepartementet beslutat underställa riksdagen. Lagen om otillbörlig

marknadsföring gör det möjligt att förbjuda reklam- och marknadsföringsåtgärder

som strider mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörliga

mot konsumenter eller näringsidkare. Marknadsrådet skall pröva frågor

om sådant förbud och dessutom överta de uppgifter som enligt lagen (1953:

603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet

f. n. ankommer på näringsfrihetsrådet. Sistnämnda myndighet skall

upphöra. Konsumentombudsmannen skall ha till uppgift att övervaka marknaden

och beivra lagöverträdelser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 58

«

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

13 mars 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,

Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,

Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om anslag till

marknadsrådet och konsumentombudsmannen samt anför.

Vid anmälan i statsverkspropositionen (bil. 12, s. 27) av anslagen under

handelsdepartementet anförde jag att chefen för justitiedepartementet skulle

komma att föreslå Kungl. Maj :t att för årets riksdag lägga fram förslag

till ny lagstiftning om otillbörlig marknadsföring. Förslaget skulle komma

att innebära att en ny myndighet, konsumentombudsmannen, skulle inrättas,

att det nuvarande näringsfrihetsrådet skulle upphöra och att ett nytt

organ, marknadsrådet, skulle komma till stånd för att pröva ärenden både

enligt lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning

inom näringslivet och den nya lagen om otillbörlig marknadsföring.

Förslag om de medel som skulle behövas för verksamheten skulle underställas

riksdagen i särskild proposition. Kungl. Maj: t föreslog riksdagen att

i avvaktan härpå till näringsfrihetsrådet för budgetåret 1970/71 beräkna

ett förslagsanslag av 1 300 000 kr.

Denna anslagsfråga torde nu få tas upp till behandling.

Inledning

På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t

tidigare i dag beslutat att till riksdagen skall avlåtas proposition (prop.

1970: 57) med bl. a. förslag till lag om otillbörlig marknadsföring och förslag

till lag om marknadsråd m. m.

Den centrala bestämmelsen i förslaget till lag om otillbörlig marknadsföring

är en generalklausul, vilken gör det möjligt att förbjuda reklam- och

marknadsföringsåtgärder som strider mot god affärssed eller på annat sätt

)

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Förbud skall kunna

förenas med vite. Vid sidan av generalklausulen innehåller förslaget bestämmelser

om straff för vissa särskilt beskrivna former av otillbörlig

marknadsföring. Tillämpningen av den nya lagen skall i första hand ankomma

på två organ, som nyinrättas för ändamålet, nämligen marknadsrådet

och konsumentombudsmannen. Avsikten är att marknadsrådet skall

överta näringsfrihetsrådets nuvarande befattning med de frågor som avses

i lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning

inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen) och därjämte pröva frågor

om förbud enligt generalklausulen i den nya lagen om otillbörlig marknadsföring.

Frågor om överträdelse av de särskilda straffbestämmelserna

i den nya lagen skall däremot prövas av allmän domstol. Detsamma gäller

frågor om utdömande av vite som förelagts i samband med förbud. Konsumentombudsmannen

skall enligt förslaget få till uppgift att övervaka marknaden

och beivra lagöverträdelser. Han skall sålunda föra det allmännas

talan vid marknadsrådet men även själv ha möjlighet att pröva frågor om

förbud enligt generalklausulen genom s. k. förbudsföreläggande. Det skall

vidare ankomma på honom att pröva om åtal skall väckas för brott mot de

särskilda straffbestämmelserna i den nya lagen.

Förslaget till lag om marknadsråd m. m. innefattar bestämmelser om

marknadsrådets sammansättning och beslutförhet samt om förfarandet inför

marknadsrådet i ärenden om otillbörlig marknadsföring. Vidare tar förslaget

upp en grundläggande regel om konsumentombudsmannen.

Sistnämnda lagförslag har upprättats på grundval av innehållet i en särskild

inom justitie- och handelsdepartementen utarbetad promemoria (stencil

Ju 1969: 27). I samma promemoria behandlas utom de frågor som tagits

upp i förslaget till lagstiftning även vissa närmare riktlinjer för marknadsrådets

och konsumentombudsmannens verksamhet samt frågor om personal

och anslag för de båda nya organen.

Remissyttranden över promemorian har avgetts av riksåklagaren (RÅ),

hovrätten över Skåne och Blekinge, statskontoret, kommerskollegium, näringsfrihetsrådet,

näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och

kartellnämnd, statens institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd,

konsumentutredningen, reklamutredningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges

industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges marknadsförbund, Svenska annonsörers förening, Svenska

företagares riksförbund, Svensk industriförening, Svenska reklambyråförbundet,

Svenska bokförläggareföreningen, Svenska boktryckareföreningen.

Svenska tidningsutgivareföreningen, Föreningen svensk fackpress, Svenska

bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Motorbranschens

riksförbund, Svenska petroleuminstitutet, Sveriges hotell- och restaurangförbund,

Läkemedelsindustriföreningen, Sveriges handelsagenters förbund,

It Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr ,58

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1970

Dagligvaruleverantörers förbund, Affischeringsföretagens förening, Kooperativa

förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Centerns kvinnoförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från Stockholms, Östergötlands

och Södermanlands, Skånes samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Departementspromemorian

Allmänna synpunkter

I promemorian erinras om vikten av att otillbörliga åtgärder inom reklam

och marknadsföring motverkas effektivt. Detta förutsätter att de övervakande

och rättstillämpande specialorganen får tillräckliga resurser och

tillräcklig auktoritet. Det är angeläget att organisationen blir så smidig att

den kan anpassas efter de erfarenheter som vinns i den praktiska tillämpningen.

För att ge en uppfattning om hur omfattande specialorganens arbetsuppgifter

kommer att bli lämnas i promemorian vissa uppgifter rörande reklamens

volym och inriktning. De totala reklaminvesteringarna i Sverige beräknas

ha uppgått till cirka två miljarder kr. år 1968. Reklamens omfattning

varierar betydligt mellan olika branscher. Särskilt stor andel av företagens

omsättning har reklamkonstnaaerna inom tvål-, tvättmedels- och

parfymindustrin. Enligt en undersökning år 1965 av reklaminvesteringarnas

fördelning på olika media faller ungefär hälften av investeringarna på

pressreklamen. Närmast därefter kommer direktreklam med en andel på

något över 20 % och butiksreklamen med omkring 11 %. Utgifterna för annonsering

i pressen av märkesvaror uppgick år 1965 till omkring 550 milj.

kr.

Frivilliga saneringsorganen inom näringslivet, främst Näringslivets opinionsnämnd,

har enligt promemorian gjort betydelsefulla insatser för bättre

förhållanden inom reklam och marknadsföring. Även om myndigheterna

enligt den nya lagstiftningen om otillbörlig marknadsföring skall ha huvudansvaret

för åtgärder mot otillbörlig marknadsföring kommer också i fortsättningen

frivilliga insatser från näringslivets sida att ha väsentlig betydelse.

Som exempel nämns den interna produktionskontrollen genom ansvariga

reklamutgivare och den rådgivande verksamheten som utövas av Konsultbyrån

för marknadsrätt. Ett område där privata organ antas få stort intresse

av att medverka är information till näringsidkare och konsumenter om

normsystemets innehåll och utveckling.

I överensstämmelse med de riktlinjer som har dragits upp i samband

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1970

med lagstiftningsarbetet bör enligt promemorian två statliga organ inrättas

för att handha de grundläggande uppgifterna enligt den nya lagen, nämligen

marknadsrådet och konsumentombudsmannen.

Marknadsrådet

Marknadsrådet skall fungera som dömande instans och vara det prejudikatskapande

organet. Dess beslut skall inte kunna överklagas. Rådet skall

överta näringsfrihetsrådets uppgifter och alltså handlägga ärenden enligt

såväl konkurrensbegränsningslagen som den nya lagen om otillbörlig marknadsföring.

Dess sammansättning skall i huvudsak motsvara näringsfrihetsrådets.

Att bedöma vilka personella resurser som bör ställas till marknadsrådets

förfogande är f. n. svårt. Man kan räkna med att antalet ärenden enligt

konkurrensbegränsningslagen i stort sett kommer att vara detsamma som

under senare år. Man torde således få utgå från näringsfrihetsrådets nuvarande

organisation — en heltidsanställd ordförande, en sekreterare och en

kontorsskrivare — och därpå beräkna den förstärkning som erfordras för

handläggning av ärenden enligt lagen om otillbörlig marknadsföring.

Hur stor del av de ärenden som efter behandling av konsumentombudsmannen

förs vidare till marknadsrådet blir beroende av hur konsumentombudsmannens

verksamhet utövas. Avsikten är emellertid att ärenden av

principiell betydelse skall underställas rådet. En antydan om hur många

dessa kan bli ger Näringslivets opinionsnämnds praxis. Av de ärenden

nämnden avgör har nämligen uppskattningsvis 50—75 om året ansetts innefatta

principiella moment.

Med hänsyn till att beräkningarna av antalet ärenden hos marknadsrådet

måste bli mycket osäkra är det angeläget att rådet från början ges en ganska

tänjbar personalorganisation. Sekreterarbefattningen torde böra dubbleras.

Därutöver bör möjlighet finnas att efter behov anlita ytterligare en eller

flera jurister som föredragande. Utökningen av den handläggande personalen

medför i sin tur behov av ytterligare biträdespersonal. Med en organisation

av här angiven omfattning torde för rådet fordras ett årligt anslag på

omkring 450 000 kr.

Konsumentombudsmannen

Målet för konsumentombudsmannens övervakande verksamhet bör enligt

promemorian vara att reklam- och marknadsföringsåtgärder som är otillbörliga

i lagens mening uppmärksammas i största möjliga utsträckning.

Någon fullständig övervakning av allt som sker inom reklam och marknadsföring

kan av praktiska skäl inte komma i fråga. Konsumentombudsmannen

blir därför i allmänhet hänvisad till att bedriva övervakningen genom

mer eller mindre omfattande och frekventa stickprovsgranskningar. Olika

former av reklam — annonsering i pressen, direktreklam, utomhusreklam,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

filmreklam, etc. — och olika marknadsföringsmetoder — varuexponering,

s. k. jippon och muntliga sälj metoder — erbjuder härvid skiftande svårigheter.

Granskningen måste i vart fall ske efter varierande metoder.

Det är önskvärt att inte några former av marknadsföring lämnas helt

utan övervakning. Det är emellertid också viktigt att konsumentombudsmannens

granskning inte splittras så att effektiviteten äventyras. Som allmän

riktlinje bör därför lämpligen gälla att huvuddelen av granskningen

ägnas åt de former som har särskilt stor praktisk betydelse eller där otillbörliga

förfaranden kan antas vara speciellt vanliga eller till särskilt men

för konsumenterna. Annonsering i de större dagstidningarna torde i enlighet

härmed böra följas kontinuerligt. Beträffande annonsering i andra tidningar

och tidskrifter kan granskningen under olika tider begränsas till

vissa nummer, till publikationer från ett visst län eller vissa orter, till vissa

slags tidningar eller tidskrifter etc. Granskning av utomhusreklam — däri

inbegripet reklam i allmänna kommunikationsmedel och i lokaler tillgängliga

för allmänheten — kan på motsvarande sätt ske med vissa mellanrum

i en eller ett par storstadsregioner och i övrigt äga rum periodvis i olika

landsändar. Granskningen av direktreklam — broschyrer, vikblad, kataloger

och liknande — vållar större problem. Det torde inte vara realistiskt att

räkna med att företag kan förmås att självmant tillställa konsumentombudsmannen

den direktreklam de distribuerar. En tänkbar lösning är att konsumentombudsmannen

till sitt förfogande har ”granskningsombud” för bevakning

av reklam som sänds ut direkt till allmänheten eller till vissa grupper.

Detta torde emellertid kräva en förhållandevis omfattande organisation

som det kanske inte är anledning att etablera förrän i ett senare skede.

I detta sammanhang kan erinras om att konsumentutredningen bl. a. har

till uppgift att undersöka om det finns behov av regionala och lokala organ

för att i ökad utsträckning tillvarata konsumenternas intressen. I den mån

förslag läggs fram om sådana organ kan det finnas anledning att undersöka

om dessa skulle kunna fullgöra också uppgifter av det slag som nu har berörts.

I avsaknad av särskilda instrument för granskning av direktreklamen

torde konsumentombudsmannen emellertid till en början få lita till anmälningar

utifrån när det gäller bevakningen av direktreklamen.

Allt efter vad som bedöms som angeläget och lämpligt bör konsumentombudsmannen

givetvis under viss tid också kunna rikta sin uppmärksamhet

på särskilda märkesvaror eller en bestämd produkt. Vissa varuområden kan

förtjäna att kontinuerligt övervakas noggrant i likhet med vad som f. n.

sker exempelvis genom Reklamgranskningen för hälsovårdsmedel.

Man kan sålunda tänka sig olika alternativ för hur granskningen utformas

i praktiken och vad den skall omfatta. En allmän bestämmelse om

granskningsverksamhetens inriktning bör tas in i konsumentombudsmannens

instruktion, men det bör naturligen ankomma på konsumentombudsmannen

att bestämma detaljerna i granskningsarbetet. För att övervakning
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1970

en skall bli så effektiv som möjligt och få största möjliga täckning bör

konsumentombudsmannen därvid lämpligen i viss omfattning anlita expertis

på statistik- och mediaområdet.

I promemorian erinras vidare om att utöver ärenden som uppmärksammas

och tas upp som en följd av konsumentombudsmannens granskningsverksamhet

har man att räkna med ett tämligen stort antal anmälningar

och klagomål utifrån till konsumentombudsmannen. Anmälningsärenden

får enligt promemorian inte medföra sådan belastning på organisationen

att granskningen får stå tillbaka.

Utredningen av ärenden kan antas bli förhållandevis enkel. Den bör såvitt

möjligt göras av konsumentombudsmannens personal under konsumentombudsmannens

ledning. Om det blir aktuellt att föra talan vid domstol

bör självfallet den fortsatta utredningen företas av polisen och ske i de former

som gäller för förundersökning i brottmål.

Konsumentombudsmannen bör i sin verksamhet sträva efter att få till

stånd rättelser på frivillig väg. Han bör således i första hand försöka komma

till rätta med brister i reklam och marknadsföring genom förhandlingar

och inte genom förbudstalan. När konsumentombudsmannen har uppmärksammat

ett fall som i och för sig strider mot generalklausulen bör

hans förhandlingsverksamhet syfta till att så snart och så effektivt som

möjligt få till stånd fullständig rättelse. Om elt övertramp är av mindre

allvarlig art och omedelbar rättelse skulle vara förenad med förhållandevis

stora kostnader för företagaren i fråga kan det emellertid vara rimligt att

konsumentombudsmannen går med på en kompromiss som innebär att företagaren

får en viss tid på sig för att avveckla det klandrade förfarandet.

Om konsumentombudsmannen på goda grunder kan anta att ett normstridigt

handlande inte skall upprepas skall han kunna avskriva ärendet utan

vidare åtgärd.

I samband med att anmärkning framställts och rättelse vunnits bör konsumentombudsmannen

kunna ge synpunkter på utformningen av planerad

reklam och marknadsföring. Däremot torde det inte böra åligga honom att

ge bindande förhandsbesked i konkreta fall. Detta skulle vara mindre väl

förenligt med principen att den rättsskapande verksamheten ankommer på

marknadsrådet. En skyldighet för konsumentombudsmannen att ge bindande

förhandsbesked skulle dessutom kunna medföra en kraftig belastning

på konsumentombudsmannaämbetet till nackdel för de väsentliga övervakningsuppgifterna.

Det bör emellertid framhållas att konsumentombudsmannen

i största möjliga utsträckning bör ge allmänna råd och anvisningar om

utformningen av olika marknadsföringsåtgärder. Detta ligger så i linje med

målsättningen för konsumentombudsmannens verksamhet att särskilda regler

härom ej torde erfordras. Här kan erinras om den förebyggande rådgivande

verksamheten som redan äger rum i näringslivets egen regi genom

Konsullbyrån för marknadsrätt. Ett samarbete mellan konsumentombuds
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

mannen och detta organ synes kunna vara ändamålsenligt för båda parter.

I samråd med marknadsrådet bör konsumentombudsmannen bedriva förebyggande

verksamhet genom att sprida kännedom om det normsystem

som utbildas inom generalklausulens ram. Denna informationsverksamhet

bör vara riktad till såväl konsumenter som företagare. En viktig informationskanal

är fackpress och tidskrifter av olika slag. Huruvida konsumentombudsmannen

för egen del skall publicera årsberättelse eller andra periodiska

skrifter torde få avgöras efter viss tids erfarenhet av informationsverksamhet

i övrigt. Detsamma gäller frågan om de lämpliga formerna för

publicering av marknadsrådets beslut.

Av väsentligt betydelse vid sidan av den utåtriktade informationen är konsumentombudsmannens

allmänna kontaktverksamhet. Det är sålunda angeläget

att konsumentombudsmannen får till stånd ett erfarenhetsutbyte

och samarbete med de myndigheter och enskilda organ som har anknytning

till hans verksamhetsområde. Detta är av stor betydelse inte minst för konsumentombudsmannen

själv, som för att kunna fullgöra sina uppgifter på

ett framgångsrikt sätt är i behov av kunskaper på marknadsföringsområdet

och kännedom om gängse värderingar i olika berörda miljöer.

Konsumentombudsmannens övervaknings- och utredningsuppgifter är i

och för sig av sådan omfattning att de kan motivera en stor organisation.

Inte ens ungefärligt går det emellertid att ange en viss ärendemängd som

grund för att bestämma organisationen. Antalet granskningsärenden beror

i praktiken på vilka resurser som ställs till konsumentombudsmannens

förfogande. Vad beträffar ärenden som uppkommer genom anmälningar

kan inte heller deras antal i förväg uppskattas med någon grad av säkerhet.

Man måste räkna med att konsumentombudsmannen får motta anmälningar

till ett antal som i vart fall inte understiger det nuvarande antalet ärenden

hos Näringslivets opinionsnämnd. Det torde snarare vara realistiskt att räkna

med ett väsentligt större antal.

Att anpassa konsumentombudsmannens organisation till en på förhand

given arbetsvolym är sålunda inte möjligt. Man får enligt promemorian nöja

sig med att bestämma organisationen på grundval av mera allmänna

överväganden om vilken omfattning verksamheten rimligen bör ha. En utgångspunkt

är därvid att konsumentombudsmannens egen övervakning har

väsentlig betydelse för den nya lagstiftningens effektivitet. Organisationen

bör redan från början vara tillräckligt stor för att möjliggöra en effektiv

och slagkraftig tillämpning av den nya lagen.

Konsumentombudsmannen skall enligt promemorian själv ha det yttersta

ansvaret för hela verksamheten. En av hans viktigaste uppgifter blir att dra

upp riktlinjer för arbetet och svara för den allmänna planeringen. Förutom

att personligen handlägga ärenden som förs till marknadsrådet är det

också naturligt att konsumentombudsmannen själv i betydande utsträckning

medverkar i det utåtriktade informationsarbetet och i kontakterna med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

9

intressegrupper och organisationer. Även de internationella kontakterna

bör i huvudsak ankomma på honom. Härtill kommer administrativa frågor

som har samband med ämbetets ledning.

Vid sin sida bör konsumentombudsmannen enligt promemorian ha en

högt kvalificerad tjänsteman på vilken han kan avlasta en del av ledningsfunktionerna.

Denne tjänsteman kan lämpligen ha ställning som kanslichef

och svara för den löpande administrationen vid konsumentombudsmannens

kansli. Han bör även kunna träda in som ställföreträdare för konsumentombudsmannen.

Det bör få ankomma på konsumentombudsmannen att bestämma

hur uppdelningen av olika ärenden mellan honom och kanslichefen

skall ske. Med hänsyn till vikten och omfattningen av de funktioner som

har samband med informationsverksamheten bör en särskild tjänst, direkt

underställd konsumentombudsmannen, inrättas för dessa frågor.

Beträffande funktionsuppdelningen i övrigt föreslås i promemorian att

ärendena fördelas på olika utredande enheter som var och en har viss

bransch- och produktspecialisering. Erfarenheter från näringslivets självsaneringsorgan

visar att den primära granskningsverksamheten och utredningsarbetet

hänger så nära samman att det är olämpligt att särsklija dessa

uppgifter. Enligt promemorian bör därför granskningen ske inom de olika

utredningsenheterna. En samordnad planering av granskningsarbetet i dess

helhet bör naturligtvis ändock ske, i sista hand genom konsumentombudsmannen

själv.

Antalet utredningsenheter och fördelningen av ärenden mellan dem bör

enligt promemorian inte bestämmas i detalj. Det bör ankomma på konsumentombudsmannen

att bestämma om den närmare funktionsuppdelningen.

I promemorian skisseras en tänkbar modell för uppdelningen i ett inledningsskede,

innebärande att fyra utredningsenheter upprättas med specialisering

på exempelvis konsumtionsvaruområdet, kapitalvaruområdet, tjänster

samt hälsovårdsmedel, tobak och alkoholhaltiga drycker.

För registrering av anmälningar och andra inkommande ärenden krävs

enligt promemorian en särskild enhet som fördelar ärendena på utredningsenheterna.

Registreringsenheten kan vara kombinerad med andra administrativa

uppgifter. Konsumentombudsmannen får närmare överväga om

enheten skall svara för registreringsarbete i samband med att ärendena tas

upp på grundval av den interna granskningen eller om sådan registrering

skall ligga hos utredningsenheterna.

Om det visar sig lämpligt bör konsumentombudsmannen kunna låta cheferna

för utredningsenheterna självständigt fatta vissa beslut, sköta förhandlingar

o. d.

I promemorian betonas vikten av att utredningsenheternas personal har

kunskaper i marknadsföringsfrågor. Sådana kunskaper kan i viss mån förvärvas

genom intern utbildningsverksamhet hos konsumentombudsmannen.

De handläggande tjänstemännen bör i princip ha akademisk utbild
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

ning eller motsvarande kunskaper. För den löpande granskningen kan sanolikt

befattningshavare med gymnasieutbildning eller motsvarande vara

lämpliga.

Utöver berörda tjänstemän erfordras biträdespersonal för registreringsarbetet,

kamerala göromål och skrivarbete in. in.

Många av de ärenden konsumentombudsmannen kommer att få ta ställning

till kräver ingående kännedom om de varor eller tjänster marknadsföringsåtgärden

avser. Detta gäller särskilt vid bedömning av om ett reklambudskap

är vederhäftigt eller ej. Då konsumentombudsmannen inte kan

förväntas själv besitta sådan sakkunskap bör han enligt promemorian ha

möjlighet att anlita vetenskaplig eller annan expertis. Såsom exempel nämns

medicinsk och teknisk sakkunskap. I vilken utsträckning experter skall förekomma

och hur fast knutna de skall vara till konsumentombudsmannen

torde inte kunna avgöras förrän efter en viss tids erfarenhet.

Konsumentombudsmannens personalorganisation i ett inledande skede

skulle enligt promemorian kunna bli följande:

1 konsumentombudsman

1 kanslichef

1 informationschef

8 handläggande tjänstemän på utredningsenheterna

4 assistenter för granskningsarbete på utredningsenheterna

1 kanslist (registrerings- och administrativ enhet)

3 biträden för kvalificerade göromål

2 biträden för skrivarbete m. in.

Totalkostnaderna för organisation av denna omfattning torde komma att

uppgå till 1,3—1,4 milj. kr. om året.

Avsikten är att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari

1971. Enligt promemorian bör uppbyggnaden av konsumentombudsmannaämbetet

inledas i god tid dessförinnan, så afl ombudsmannen kan börja

sin verksamhet i full skala omedelbart vid ikraftträdandet.

Rem issyttrandena

Som framgår av vad chefen för justitiedepartementet anfört vid behandlingen

av förslaget till lag om marknadsråd in. in. har det i promemorian

intagna organisationsförslaget i allmänhet fått ett gott mottagande vid remissbehandlingen.

Lösningen av de organisatoriska frågorna tillstyrks i

huvudsak eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Förslaget att inrätta två särskilda organ, ett övervakande, konsumentombudsmannen,

och ett dömande, marknadsrådet, anses på de flesta

håll ändamålsenligt och väl ägnat att främja en effektiv lagtillämpning.

Beträffande de allmänna synpunkter på organisationsförslaget i stort som

kommit fram vid remissbehandlingen torde få hänvisas till redogörelsen

i lagpropositionen. Den följande redogörelsen begränsas sålunda i huvud
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år i970

sak till uttalanden som kan ha betydelse för en bedömning av frågan om

vilka personalresurser som bör ställas till de båda organens förfogande.

Marknadsrådet

Näringsfrihetsrådet anser det vara tveksamt om det i promemorian beräknade

anslaget är tillräckligt. Det synes realistiskt att räkna med högre

kostnader. Rådet framhåller, att bl. a. ersättningarna till särskilda föredragande

kommer att medföra en påtaglig belastning. Ett större antal sammanträden

än näringsfrihetsrådet har för närvarande medför vidare betydligt

ökade kostnader för ledamöter och ersättare. Om den på förhand beräknade

organisationen skulle visa sig otillräcklig bör erforderlig förstärkning kunna

ske snabbt. Liknande synpunkter anförs av bl. a. statens pris- och kartellnämnd,

reklamutredningen och Svensk industriförening. Reklamutredningen

framhåller bl. a. att verksamheten i ett organ, där ledamöterna har

tjänstgöringen som bisyssla, kräver förhållandevis stora insatser från sekreterarpersonalens

sida. Det tänkta systemet med tillfälliga föredragande

kräver också avsevärda insatser av handledande natur från kansliet.

Om marknadsrådet behandlar ett så pass stort antal ärenden som anges

i promemorian kommer kansliet inte att kunna fungera med bara en enda

kvalificerad befattningshavare för administrativa göromål. Svensk industriförening

och Sveriges grossistförbund framhåller vikten av att rådets kansli

ges tillräcklig storlek för att möjliggöra snabbt handläggning.

Konsumentombudsmannen

I vissa remissyttranden görs uttalanden av mera allmän natur om konsumentombudsmannens

verksamhet. Sålunda framhåller reklamutredningen

att om en systematisk övervakning av reklamen skall vara rimligt effektiv

kräver den betydande arbetsinsatser. Man får räkna med ett mycket

avsevärt antal övervalcningsärenden hos konsumentombudsmannen. Sveriges

grossistförbund anser det väsentligt att granskningen blir så allsidig

att en diskriminerande verkan undviks. Husmodersförbundet Hem och Samhälle

anför att uppmärksamheten borde mer riktas på tidningar som är

fyllda med annonser utformade av marknadsförare, vilka ej har skaffat sig

ingående kännedom om krav och normer för modern marknadsföring.

Här skulle en sanerande insats vara av ekonomisk betydelse för många konsumenter.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund väntar sig en väsentlig

insats från ombudsmannen innebärande bl. a. en aktiv bevakning. Huvudvikten

bör läggas på åtgärder av stor betydelse för konsumenterna.

Tillräckligt utrymme bör finnas för handläggning av ärenden som anmäls

av organisationer som representerar konsumenterna och från enskilda konsumenter.

Uttalandet i departementspromemorian att utredningen av ärenden kan

antas i regel bli förhållandevis enkel kan enligt statens pris- och kartell
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

nämnd komma att jävas redan från början. För sin del är nämnden övertygad

om att många ärenden kräver ingående kännedom om de varor eller

tjänster marknadsföringsåtgärden avser.

Det sätt på vilket handläggningen av ärenden sker kommer enligt Svensk

industriörening att ha mycket stor betydelse. Det är ett orubbligt krav att

den som blir föremål för ingripande har garantier för rättssäkerhet, vari

även ligger att avgörandet sker snabbt. Krav på snabb handläggning framförs

även av Svenska reklambyråförbundet. Svenska boktryckareföreningen

understryker vikten av att man endast i yttersta undantagsfall anhängiggör

talan utan att vederbörande får tillfälle att yttra sig. Detta bör komma

till klart uttryck i bestämmelserna. Enligt Kooperativa förbundet bör såväl

utredningar som bedömningar väsentligen ske med utgångspunkt från

marknadsföringsåtgärdens konsekvenser för konsumenterna ur såväl social

och ekonomisk synpunkt som på kort och lång sikt.

Betydelsen av rådgivning samt informations- och kontaktverksamhet

framhålls särskilt av många remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, näringsfrihetsrådet,

statens pris- och kartellnämnd, statens institut för konsumentfrågor,

konsumentutredningen, reklamutredningen, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges marknadsförbund, Svenska

reklambyråförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund.

Reklamutredningen bedömer den allmänna rådgivningen sannolikt komma

att kräva en arbetsinsats som motsvarar två tjänstemän. Enligt

flera remissinstanser, däribland Sveriges industriförbund, utgör en god

kontakt med näringslivet en förutsättning för en effektiv och verklighetsförankrad

lagtillämpning. Konsumentombudsmannens allmänna råd och

anvisningar om utformningen av olika marknadsföringsåtgärder måste

självfallet tillmätas vikt men den verksamheten får inte utvecklas så att

marknadsrådet skjuts åt sidan. Landsorganisationen anser att konsumentombudsmannen

bör samarbeta med det blivande konsumentverket.

De remissinstanser som uttalat sig om tanken att konsumentombudsmannen

skulle vara skyldig att utfärda bindande förhandsbesked delar de

betänkligheter häremot som anförts i departementspromemorian. Endast

Svenska boktryckareföreningen ifrågasätter om inte den nya lagstiftningen

borde innehålla bestämmelser som tillgodoser behovet av bindande förhandsbesked.

Därvid kunde rätten att erhålla förhandsbesked avgiftsbeläggas.

Av de remissinstanser som fört fram synpunkter på konsumentombudsmannens

personalorganisation ansluter sig flertalet till uppfattningen att

det är svårt att i förväg bedöma de resurser som bör ställas till förfogande.

Antalet ärenden kan inte beräknas i förväg och man finner det angeläget

att organisationen blir smidig, så att den kan anpassas efter de behov,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

som faktiskt visar sig föreligga. Sådana synpunkter har framförts av bl. a.

statskontoret, kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen, statens

pris- och kartellnämnd, statens institut för konsumentfrågor, Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

marknadsförbund, Svenska annonsörers förening och Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund.

Statskontoret anför att det förefaller lämpligt att börja verksamheten

med en i förhållande till förslaget något reducerad fast personalstyrka men

att medel bör finnas för tillfällig personal och för att anlita utomstående

expertis. Enligt statens pris- och kartellnämnd bör konsumentombudsmannen

genom tillräcklig anslagsgivning ges goda möjligheter att anlita erforderlig

expertis utifrån. Huruvida detta medför att personalbehovet inom

den fasta organisationen kan minskas något finner nämnden f. n. svårt att

bedöma. Statens institut för konsumentfrågor anser att konsumentombudsmannens

kansli bör byggas upp successivt och med största hänsynstagande

till de erfarenheter som görs efter hand som organisationen får tid att verka.

Hellre bör man kontinuerligt utöka organisationen, då erfarenheter vunnits

än att genast börja med en så stor organisation som föreslås.

Enligt Sveriges grossistförbund kan antalet ärenden i inledningsskedet

bli förhållandevis stort. Det synes dock realistiskt att utgå ifrån att det därefter

kommer att sjunka. Förbundet erinrar om tillkomsten av systemet

med ansvarig reklamutgivare inom reklambyråerna och finner det mot den

bakgrunden angeläget att konsumentombudsmannaämbetet får en flexibel

organisation, som kan anpassas till det aktuella läget.

Andra remissinstanser nämligen näringsfrihetsrådet, reklamutredningen

och Centerns kvinnoförbund understryker angelägenheten av att konsumentombudsmannaämbetet

redan från början ges en god organisation med

tillräckliga personella och ekonomiska resurser såsom expertanslag m. m.

Statens konsumentråd betonar att organisationen bör smidigt kunna inpassas

i det organisationssystem för konsumentfrågornas behandling som kan

bli genomförd när pågående utredning på området avslutats.

Flera remissinstanser framhåller betydelsen av att konsumentombudsmannen

och hans personal är väl utbildade inför sin uppgift. Statskontoret

anser att branschkunskap torde vara av stor betydelse vid bedömande

av vederhäftigheten i olika reklambudskap. Näringsfrihetsrådet betonar

vikten av att tillräcklig ekonomisk sakkunskap och erfarenhet blir företrädd

inom konsumentombudsmannaämbetet. Enligt Sveriges advokatsamfund

bör cheferna för utredningsenheterna vara lagkunniga och ha viss domarerfarenhet,

eftersom de självständigt skall fatta vissa beslut och sköta

förhandlingar m. in. Sveriges hantverks- och industriorganisation anser det

angeläget att man rekryterar tjänstemän med kännedom om näringslivet

och gärna med erfarenhet från Näringslivets opinionsnämnds verksamhet.

Svenska reklambgråförbundet kräver att de anställda i konsumentombuds
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

mannaämbetet skall vara kunniga i marknadsföringsfrågor. Vid lagens

ikraftträdande bör hela personalen vara utbildad för och inskolad på sina

speciella befattningar och denna utbildning kan ske genom att de anställda

under slutet av 1970 följer Näringslivets opinionsnämnds arbete.

Där så bedöms nödvändigt kan det ske genom kurser, motsvarande dem

som de ansvariga reklamutgivarna går igenom. Landsorganisationen betonar

vikten av att personalen har grundlig kännedom om konsumentekonomiska

betraktelsesätt och distribution och marknadsföring med utgångspunkt

från konsumenternas synsätt. Kanslichefen hos konsumentombudsmannen

bör vara en person med gedigna kunskaper om konsumentens situation

och problem. Centerns kvinnoförbund ifrågasätter om konsumentombudsmannen

utöver ordinarie arbetsuppgifter har möjlighet att inom de

föreslagna ramarna bedriva utbildning av personalen. Ett önskemål är att

få till stånd någon form av påbyggnadskurs i erforderliga ämnen, dels på

gymnasienivå och dels på universitetsnivå.

Näringsfrihetsrådets anslagsframställning

Utgifterna från anslagen Näringsfrihetsrådet: Avlöningar och Näringsfrihetsrådet:

Omkostnader uppgick för budgetåret 1968/69 till sammanlagt

230 355 kr. Anslaget Näringsfrihetsrådet är för budgetåret 1969/70 uppfört

med 296 000 kr.

Av rådet beräknad

1969/70 ändring 1970/71

Personal

Handläggande personal ................ 2 —

Övrig personal ........................ 1 -—

Anslag

3

—

Avlöningar till tjänstemän..............

Sjukvård ............................

Reseersättningar (även för utrikes resor)

Lokalkostnader........................

231 000

200

7 000

9 000

a) beräknat belopp för befintliga lokaler ..

b) beräknat belopp för tillkommande lo-

7 900

500

kaler ..............................

—

—

Expenser ............................

Lönekostnadspålägg ..................

a) beräknat belopp för befintlig organisa-

4 900

500

tion ..............................

b) beräknad ändring ..................

45 000

2 000

296 000

12 000

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970 15

Den av näringsfrihetsrådet beräknade anslagsändringen för budgetåret

1970/71 hänför sig till löne- och prisomräkning m. m.

Departementschefen

Inledning

De förslag till lagar om otillbörlig marknadsföring och om marknadsråd

m. m. som tidigare denna dag anmälts av chefen för justitiedepartementet

innebär bl. a. att en ny myndighet inrättas, konsumentombudsmannen,

med uppgift att granska reklam och andra marknadsföringsåtgärder

och ingripa mot otillbörliga metoder på detta område. De innebär

vidare att det nuvarande näringsfrihetsrådet upphör den 31 december 1970

och att ett nytt organ, marknadsrådet, får till uppgift att pröva ärenden enligt

både konkurrensbegränsningslagen och lagen om otillbörlig marknadsföring.

Vissa organisatoriska frågor i samband med den nya lagstiftningen

har behandlats i en särskild inom justitie- och handelsdepartementen utarbetad

promemoria (stencil Ju 1969:27). Till de grundläggande frågorna av

organisatorisk art har ställning tagits vid anmälan av lagförslagen. I det

följande behandlas -— på grundval av vad som anförts i departementspromemorian

och remissyttrandena enligt den förut lämnade redogörelsen —

frågan om anslag för budgetåret 1970/71 till marknadsrådet och konsumentombudsmannen.

Marknadsrådet

För budgetåret 1970/71 bör medel anvisas till den verksamhet som avser

handläggning av ärenden enligt konkurrensbegränsningslagen. Medlen bör

till och med den 31 december 1970 disponeras av näringsfrihetsrådet och

därefter av marknadsrådet. Härjämte bör medel anvisas för handläggningen

av ärenden enligt lagen om otillbörlig marknadsföring under tiden den

1 januari—den 30 juni 1971. Medlen bör anvisas under ett anslag som bör

benämnas Marknadsrådet.

Marknadsrådet

Anslag till

näringsfrihets- rådet 1969/70

Dep.chefen

Avlöningar ............................

231 000

+

71200

Sjukvård ..............................

200

—

Reseersättningar (även för utrikes resor) ..

7 000

+

8 000

Lokalkostnader ........................

7 900

+

3 500

Expenser ..............................

4 900

+

15 300

Därav engångsutgifter ................

—

(12 000)

Lönekostnadspålägg ....................

45 000

+

25 000

296 000

+ 123 000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1970

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 419 000

kr. Jag har därvid under anslagsposten Avlöningar beräknat medel för ett

halvår för ytterligare en arvodesanställd sekreterare och ett biträde samt

för ökade kostnader för arvoden och särskilda ersättningar till ledamöter

och suppleanter i rådet. Under anslagsposten Expenser avses 12 000 kr. för

anskaffning av stencilapparat, fotokopieringsmaskin och andra erforderliga

inventarier.

Konsumentombudsmannen

Enligt departementspromemorian skall konsumentombudsmannen i sin

verksamhet ägna huvuddelen av granskningen åt reklam- och marknadsföringsåtgärder,

som har särskilt stor praktisk betydelse eller där otillbörliga

förfaranden kan antas vara speciellt vanliga eller till särskilt men

för konsumenterna. Härtill kommer att ett tämligen stort antal anmälningar

och klagomål utifrån till konsumentombudsmannen kan väntas.

Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till vad som i departementspromemorian

anförts om verksamheten. Man betonar kravet på en

snabb och säker handläggning av ärendena samt framhåller betydelsen av

att konsumentombudsmannen bedriver en omfattande rådgivnings- samt

informations- och kontaktverksamhet. Däremot anser remissinstanserna

med något undantag inte lämpligt att konsumentombudsmannen åläggs att

meddela bindande förhandsbesked om planerade reklam- och marknadsföringsåtgärder.

Även jag anser att konsumentombudsmannen bör bedriva sin verksamhet

i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som dragits

upp i departementspromemorian. Det bör dock få ankomma på konsumentombudsmannen

att på lämpligaste sätt söka sig fram till arbetsformer som

motsvarar de krav, som kommer att ställas på myndigheten. Jag vill emellertid

understryka att granskningsverksamheten inte får stå tillbaka även

om antalet anmälningsärenden blir stort.

Jag delar uppfattningen att konsumentombudsmannen inte bör åläggas

att ge bindande förhandsbesked. Däremot bör lian kunna under hand lämna

synpunkter efter vilka ungefärliga grunder ett visst ärende skulle bedömas,

om han skulle få det för granskning.

I likhet med vissa remissinstanser fäster jag stor vikt vid den allmänna

rådgivnings- och informationsverksamhet som konsumentombudsmannen

enligt departementspromemorian avses skola bedriva. Det är angeläget

att konsumenter, företag, organisationer, offentliga organ, utbildningsinstitutioner,

dagspress, fackpress och tidskrifter av olika slag får kännedom

om det normsystem som utbildas. Särskilt viktigt är att informera och

hålla kontakt med dem som inom näringslivet arbetar med reklam och

praktisk marknadsföring. Jag anser det också vara av betydelse att konsumentombudsmannen

i sin verksamhet tar upp ett nära samarbete med and
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

ra offentliga och privata organ vilkas verksamhet hänför sig till konsument-

och konkurrensområdena.

Enligt departementspromemorian är det inte möjligt att anpassa konsumentombudsmannens

organisation till en på förhand given arbetsvolym.

Organisationen anses böra byggas upp successivt, bl. a. med hänsyn till behovet

av personalutbildning, samtidigt som den från början bör göra en

effektiv tillämpning av den nya lagen möjlig. I promemorian har ett förslag

till personalorganisation lagts fram. Det anses lämpligt att ärendena fördelas

på olika utredande enheter som var och en är specialiserad på vissa

branscher eller produkter.

Inte heller jag finner det f. n. möjligt att ens ungefärligt ange en viss

ärendemängd som grund för att bestämma verksamhetens omfattning och

den för ändamålet erforderliga organisationen. När det gäller anmälningsärenden

kommer dessa sannolikt att överstiga det nuvarande antalet sådana

ärenden hos Näringslivets opinionsnämnd. Hur många granskningsärenden

som kommer att aktualiseras beror i praktiken på vilka resurser som ställs

till konsumentombudsmannens förfogande.

Vid remissbehandlingen har från flera håll gjorts uttalanden som innebär

att man i det första skedet av verksamheten bör sträva efter att skapa

en smidig organisation som kan anpassas efter de behov som efter hand

visar sig föreligga. Med hänsyn härtill och till svårigheterna att i förväg

uppskatta arbetets omfattning anser jag i likhet med bl. a. statskontoret

lämpligt att myndigheten får börja med en relativt begränsad fast personal

men med möjligheter att anställa tillfälliga medarbetare och att anlita

utomstående expertis. Den interna organisationen bör inte nu bestämmas

i detalj. Efter någon tids erfarenhet bör underlag föreligga för att fastställa

hur organisationen mera permanent bör utformas.

I departementspromemorian och åtskilliga remissyttranden läggs vikt vid

att konsumentombudsmannen och hans personal skall vara väl utbildad

för arbetsuppgiften. Vad angår konsumentombudsmannen har i samband

med förslaget till lagstiftning uttalats att han bör vara lagkunnig och

ha, utom goda allmänna ekonomiska kunskaper, särskild insikt i marknadsföringsfrågor.

Var och en av konsumentombudsmannens medarbetare

bör givetvis ha en god och för hans arbetsuppgifter passande grundläggande

utbildning. Det ligger vidare i sakens natur att de tjänstemän som har ansvar

för ärendenas handläggning bör ha goda insikter i marknadsföring och

förmåga att bedöma marknadsföring från konsument- och hushållssynpunkt.

Något absolut krav på akademisk utbildning anser jag emellertid

inte bör ställas för dessa tjänstemän. I sammanhanget bör framhållas att

personer med omfattande praktisk erfarenhet från verksamhet inom reklam-,

marknadsförings- och konsumentområdena bör kunna göra goda

insatser som medarbetare åt konsumentombudsmannen. Av det sagda

framgår att jag inte vill ansluta mig till det av Sveriges advokatsamfund

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970

framförda förslaget att cheferna för utredningsenheterna skall vara lagkunniga

och ha viss domarerfarenhet.

Det bör ankomma på konsumentombudsmannen att på ett tidigt stadium

se efter om det föreligger något behov av särskild kompletterande utbildning

av personalen och att, därest sådant behov skulle finnas, pröva om utbildningen

lämpligen kan ske inom organisationen, genom att låta tjänstemännen

få deltaga i kurser som anordnas av organisationer på marknadsförings-

och reklamområdet eller på konsumentområdet eller i andra former.

För konsumentombudsmannen bör inrättas en tjänst i Ce 5. Berörda personalorganisationer

har förklarat sig inte ha något att erinra mot en sådan

löneställning.

Anslaget till konsumentombudsmannen beräknar jag för budgetåret

1970/71 till 870 000 kr. enligt följande sammanställning.

Konsumentombudsmannen

Dep. chefen

Avlöningar ................................ 545 000

Sjukvård .................................. 2 000

Reseersättningar .......................... 19 000

Lokalkostnader ............................ 51 000

Expenser .................................. 128 000

Därav engångsutgifter .................... (85 000)

Lönekostnadspålägg ........................ 125 000

870 000

Medel har beräknats för tjänsten som konsumentombudsman i Ce 5 och

en extra ordinarie tjänst som ställföreträdare. I övrigt har jag beräknat

medel för tio tjänster, varav tre för handläggande personal. Vidare har ett

belopp av 200 000 kr. tagits upp för information och annan utåtriktad verksamhet

samt för anställning av tillfällig personal och anlitande av expertis.

Jag beräknar också medel för engångsanskaffning av inventarier och kontorsutrustning

för myndigheten. För kostnaderna för planläggning av konsumentombudsmannens

verksamhet och andra förberedelser under hösten

1970 har jag beräknat 103 000 kr. Jag har därvid utgått från att konsumentombudsmannen

och vissa medarbetare i nyckelställning kommer att

anställas snarast möjligt under det nya budgetåret.

I de delar som anställnings- och arbetsvillkor är förhandlingsfrågor avser

jag att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag.

Det ankommer på Kungl. Maj :t att vidta de åtgärder i övrigt som erfordras

i samband med att myndigheten inrättas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1970 19

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår

riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta en tjänst som konsumentombudsman

i Ce 5 och en extra ordinarie tjänst

som ställföreträdare,

2) för budgetåret 1970/71 under tionde huvudtiteln anvisa
a)

till Marknadsrådet ett förslagsanslag av 419 000 kr.,

b) till Konsumentombudsmannen ett förslagsanslag av

870 000 kr.

Yad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 70 0 2 0 8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1970:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till marknadsrådct och konsumentombudsmannen. s. 1 i texten