Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

1970-03-06 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:61, Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

1

Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition angående stödåtgärder på fiskets område,

m. m.; given Stockholms slott den 6 mars 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition föreslås, att under budgetåret 1970/71 statliga fiskerilån

skall lämnas med 9 milj. kr. och statliga lånegarantier för att konsolidera

ställningen hos låntagare, vilka har råkat ut för ekonomiska svårigheter,

med 20 milj. kr.

Vidare föreslås, att ökade medel tillförs fiskets prisreglering. Det sammanlagda

beloppet, som budgeåret 1970/71 föreslås stå till förfogande för

prisreglering m. m„ beräknas till drygt 6 milj. kr., vilket innebär en ökning

med ungefär 2 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår.

Slutligen föreslås, att medel anvisas till ett nytt fiskeriundersökningsfar
tyg
-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

6 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stödåtgärder

på fiskets område, m. m. och anför.

Inledning

Fiskprisutredningen\ som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 6 oktober 1967, har den 17 december 1969 lagt fram betänkande

Finansieringen av investeringar i fisket (Stencil Jo 1969: 8).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksgäldskontoret.

statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, fiskeristyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, Svensk fisk, ekonomisk förening, Sveriges

fiskares riksförbund, Svenska bankföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund.

Skrivelse i ämnet har vidare inkommit från Svenska ostkustfiskarenas

centralförbund.

Med skrivelse den 30 januari 1970 har statens jordbruksnämnd avgett

förslag till reglering av priserna på fisk under budgetåret 1970/71, m. in.

I detta sammanhang torde även få redovisas skrivelse den 17 oktobei

1969 av fiskeristyrelsen vari styrelsen anhållit att principbeslut meddelas

om att ett nytt fiskeriundersökningsfartyg skall byggas i huvudsaklig överensstämmelse

med ett vid skrivelsen fogat projekt samt att medel föi ändamålet

anvisas på ett särskilt reservationsanslag under nionde huvudtiteln.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av statens naturvårdsverk,

sjöfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverket och Sveriges fiskares

riksförbund. I årets statsverksproposition (bil. 11 s. 80) har Kungl. Maj :t

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Fis
1

Ledamöter statssekreteraren Ivan Eckersten, ordförande, riksdagsmannen Claes Elmstedt

direktören Carl Lindskog och riksdagsmännen Nils Magnusson och Georg Åberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

keriundersökningsfartyg för budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag

av 3 milj. kr.

Vidare torde fa redovisas skrivelse den 24 november 1969 av fiskeristyrelsen

med hemställan att vissa vid utgången av budgetåret 1968/69 outnyttjade

belopp av under nionde huvudtiteln anvisade medel för restitution

av bensinskatt till fiskerinäringen får föras över till det för budgetåret

1969/70 anvisade reservationsanslaget Restitution av bensinskatt till fiskerinäringen.

Yttrande häröver har avgetts av riksrevisionsverket.

Målsättningen för fiskeripolitiken

Utredningen

Fångst- och avsättningsförhållandena inom svenskt fiske har under de senaste

årtiondena genomgripande ändrats. Totalfångsten har sedan slutet

av 1940-talet fördubblats, varvid de ökade fångsterna till väsentlig del landats

i utländska hamnar. Samtidigt har antalet yrkesfiskare reducerats till

hälften. Betydande investeringar har vidare skett i fisket. Under 1960-talet

har således omkring 40 milj. kr. årligen använts för köp av båtar och redskap.

Investeringar i fisket har till väsentlig del finansierats med lånade medel,

som kontinuerligt måste förräntas och amorteras. Dåliga fångstresultat

kan därför snabbt leda till betydande ekonomiska svårigheter. Det moderna

fisket, som kräver stora kapitalinsatser, kan visserligen vid goda fångstoch

avsättningsförhållanden ge fiskarkåren väsentligt högre inkomster än

det tidigare traditionella fisket, men samtidigt har också näringens konjunkturkänslighet

ökat. I samma riktning har verkat att fisket alltmer förskjutits

från fångst för hemmamarknadens behov till fångst för att täcka

behov på utlandsmarknaden.

Utredningen framhåller, att beroendet av utlandsförsäljningar skapar

särskilda problem. Förhållandena är nämligen väsentligt olikartade när det

gäller avsättningen inom landet och utomlands. På den inhemska marknaden

kan utvecklingen påverkas genom olika nationella marknadspolitiska

åtgärder. Sådana åtgärder vidtas också inom ramen för fiskets prisreglering

samt genom att importen regleras eller får ske på särskilda villkor. Härigenom

begränsas bl. a. prissvängningarna vid avsättningen inom landet och

fiskets inkomster stabiliseras. Avsättningen vid export kan däremot inte direkt

påverkas genom nationella åtgärder.

Under 1960-talet har fiskets produktionskapacitet starkt vidgats i flera

av de ledande europeiska fiskeländerna. Detta har lett till att avsättningssvårigheter

har uppstått och fiskets lönsamhet har allmänt försämrats. På

grund av det svenska fiskets nära anknytning till utlandsmarknaderna kan

följaktligen inkomstläget i fisket — trots olika nationella stödåtgärder —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

bli utsatt för ett starkt tryck. Då den internationella utvecklingen inger farhågor

för bestående överskottssvårigheter, träder fiskets strukturfrågor i

förgrunden vid övervägandena om fiskeripolitikens utformning.

Utredningen anser det angeläget, att olika fiskeripolitiska åtgärder samordnas

inom ramen för en gemensam målsättning. En sådan målsättning

bör dock enligt utredningens uppfattning självfallet inte utformas så att de

framtida stödåtgärderna till fisket klavbinds av snäva regler. Syftet bör

däremot vara att samma grundläggande principer tillämpas när åtgärderna

inom fiskeripolitikens olika sektorer utformas. På detta sätt undviks att

åtgärder inom ett område motverkar effekten av de åtgärder, som vidtas

inom ett annat område. Målsättningen bör också ge en klar principiell inriktning

för olika stödåtgärder så att bl. a. de åtgärder, som vidtas för att

lösa aktuella problem, inte strider mot de långsiktiga strävandena inom fisket.

Enligt utredningens mening är det ur såväl det allmännas som fiskerinäringens

egen synpunkt av vikt, att fiskets produktionskapacitet anpassas

till avsättningsmöjligheterna på den inhemska marknaden och vid export.

Om exempelvis produktionen av vissa väsentliga fiskslag överstiger avsättningsutrymmet

eller om fiskets struktur är otillfredsställande ur effektivitetssynpunkt,

kan åtgärder inom ramen för fiskets prisreglering inte få den

verkan som avses. Brister på strukturområdet kan enligt utredningen leda

till att en önskvärd effekt av dessa åtgärder överhuvudtaget inte nås inom

en rimlig kostnadsram.

Utredningen framhåller, att utlandsförsäljningen trots vissa svårigheter

utgör en central förutsättning för ett livskraftigt svenskt fiske. Försiktighet

måste emellertid iakttas när det gäller sådana investeringar i fisket, vilka

står i direkt samband med fångst för försäljning på utländska marknader.

Riskerna för växlingar i fångstförhållandena och för avsättningsrubbningar

är större när det gäller försäljningen på export än vid försäljningen på

hemmamarknaden. Svårigheter kan således uppstå på grund av att tillgången

på exportvaran försämras i de fångstområden, där svenska fiskare bedriver

sitt fiske. Avsättningen kan rubbas bl. a. genom att fisket byggs ut i

importländerna och andra exportländer eller genom att importländerna

vidtar protektionistiska åtgärder.

Utredningen understryker vidare, att spörsmål i samband med produktionsvolymen

och fiskerpolitikens utformning är olikartade på kort och på

lång sikt. Det är i regel på kort sikt ekonomiskt sett ändamålsenligt, att fiskets

produktionsresurser utnyttjas i så stor omfattning som möjligt. Detta

gäller om produktionsmedlen inte kan användas i annan produktion samt

om pristryckande överskott inte uppstår och rörliga kostnader kan täckas

vid marginella enheter. Så långt det är produktionstekniskt möjligt bör resurserna

härvid riktas in på fångst av sådana fiskslag för vilka de aktuella

avsättningsmöjligheterna är gynnsammast. Marknadspolitiska åtgärder bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 61 år 1970 5

således utformas så att möjligheterna till en lönsam avsättning effektivt utnyttjas.

När det gäller de fiskeripolitiska åtgärdernas inverkan på lång sikt måste

enligt utredningen beaktas frågan om fiskets totala produktionskapacitet

i förhållande till avsättningsutrymmet. Om det exempelvis finns skäl att

anta att avsättningsutrymmet såväl inom landet som på exportmarknaderna

inte kan vidgas måste stor försiktighet iakttas med åtgärder, som medverkar

till att fiskets produktionskapacitet ytterligare byggs ut. Det kan

också i vissa avsättningslägen vara påkallat att stimulera att produktionen

vid äldre och mindre effektiva fiskeföretag läggs ned.

Det är enligt utredningen uppenbart förenat med betydande svårigheter

att närmare ange den produktionsvolym inom fisket, vilken kan anses

önskvärd på längre sikt. Denna svårighet sammanhänger i första hand med

osäkerheten beträffande utvecklingstendenserna på den internationella

marknaden och därmed möjligheten att konkretisera den totala produktionsvolym,

som motsvaras av det framtida reella avsättningsutrymmet på

hemmamarknaden och vid export. Med hänsyn till denna osäkerhet bör enligt

utredningens uppfattning någon bestämd produktionsvolym inte fastställas

som ett mål för fiskeripolitiken. I stället bör en principiell ram anges

för den produktionsvolym, som skall eftersträvas. De olika fiskeripolitiska

åtgärderna kan därmed få en allmän riktpunkt samtidigt som de

successivt kan anpassas till ändrade avsättningsförhållanden.

Utredningen framhåller, att ett snävt avgränsat mål beträffande fiskets

produktionsvolym inte heller är motiverat med hänsyn till de faktiska möjligheterna

att genom fiskeripolitiska åtgärder bestämma utvecklingen inom

fisket. Det har redan understrukits, att de marknadspolitiska åtgärdernas

räckvidd är begränsad, då sådana åtgärder endast kan påverka avsättningsbelingelserna

för de fångster, som säljs inom landet. Möjligheterna är dessutom

begränsade att genom statliga åtgärder påverka utvecklingen i fråga

om fiskets struktur och produktionskapacitet.

Då utvecklingen i fråga om fiskets produktionskapacitet endast inom vissa

gränser kan bestämmas genom statliga åtgärder, anser utredningen det

synnerligen angeläget, att målet i fråga om produktionsvolymen inte enbart

blir en norm för statsmakternas åtgärder utan att det också accepteras från

fiskarkårens sida som ett med hänsyn till fiskets egna intressen vägledande

mål. Det är av vikt, att de utvecklingstendenser, som är av betydelse när

frågan om fiskets produktionskapacitet och avsättningsläge bedöms, noga

följs och att informationen härom snabbt förmedlas till yrkesutövarna

inom fisket.

Vid en avvägning av fiskets produktionskapacitet med hänsyn till avsättningsutrymmet

är det enligt utredningens uppfattning i övrigt samhällsekonomiskt

önskvärt att fiske i betydande omfattning upprätthålls i vårt land.

På grund av bl. a. närheten till fiskeplatserna har svenskt fiske goda natur
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

liga förutsättningar för eu effektiv produktion. Av betydelse är också, att

svenska fiskares fångster kan landas i närheten av betydande konsumtionscentra

för bl. a. färsk fisk och svenskt fiske således väl kan tillgodose konsumenternas

behov av god fiskförsörjning. Vidare måste beaktas lokaliseringssynpunkter,

nämligen att alternativa sysselsättningsmöjligheter till

fisket i många fall saknas. Om fisket begränsas, rycks i vissa kustområden

förutsättningarna undan för olika slag av samhällelig verksamhet och dessa

områden kan då snabbt komma att helt avfolkas. En faktor av speciell

karaktär är enligt utredningen fiskets betydelse ur försvars- och beredskapssynpunkt.

Utredningen anser mot bakgrund av de överväganden som angetts, att

målet för fiskeripolitiken bör vara att genom marknads- och strukturpolitiska

åtgärder skapa stabila ekonomiska förhållanden för ett fiske, som är

väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och

vid export. Genom marknadsåtgärder bör härvid förhållandena inom landet

stabiliseras dels genom prisreglerande åtgärder dels genom åtgärder, som

allmänt stimulerar avsättningen av fisk. När marknadsstödj ande åtgärder

utformas bör beaktas att de inte bör leda till en produktionsutveckling, som

står i strid med strävandena på strukturområdet. Marknadsåtgärderna bör

vidare på kort sikt utformas så att marknadsläget för olika fiskslag på bästa

sätt utnyttjas. Genom strukturpolitiska åtgärder bör rationaliseringen

inom svenskt fiske främjas bl. a. genom att möjligheter skapas att på rimliga

villkor finansiera investeringar i fisket. Utgångspunkten för strukturåtgärderna

bör vara att ta till vara produktionsförutsättningarna för

svenskt fiske i största möjliga mån samtidigt som produktionskapaciteten

hålls inom de gränser, som ges av möjligheterna till en lönsam avsättning

på längre sikt.

Remissyttrandena

Statens jordbruksnämnd anser, att en varaktig lösning av fiskets problem

kan åstadkommas endast under förutsättning att balans skapas mellan

produktionskapaciteten och avsättningsmöjligheterna. Nämnden delar

därför utredningens uppfattning att det gemensamma målet för de olika

fiskeripolitiska åtgärderna bör vara att skapa stabila ekonomiska förhållanden

för ett fiske, som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på

den svenska marknaden och vid export. Nämnden understryker vidare, att

särskild försiktighet bör iakttas när det gäller investeringar i fisket, som

står i direkt samband med en exportproduktion, och detta inte minst med

hänsyn till ovissheten beträffande de framtida fångst- och avsättningsmöjligheterna

för ett fiske med sådan inriktning. Nämnden vitsordar vidare fiskets

betydelse för svensk livsmedelsberedskap. Lantbruksstyrelsen framhåller,

att fördelarna av att inom fisket åstadkomma tillräckligt rationella

och kanske större enheter än f. n. hela tiden bör vägas mot riskerna vid en

överkapacitet hos den svenska fiskeflottan som helhet betraktad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

Fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund påminner om, att enligt

beslut av 1948 års riksdag stödet till fisket skulle utformas så att dess

utövare erhöll samma möjligheter som andra befolkningsgrupper att vid rationella

produktionsförhållanden uppnå en skälig levnadsstandard och erhålla

sin del av den allmänna välståndsutvecklingen. Utredningens synpunkter

på målsättningen för fiskeripolitiken överensstämmer enligt styrelsen

och riksförbundet i stort sett med nämnda riksdagsbeslut. Riksförbundet

framhåller liksom utredningen att målet för fiskeripolitiken bör vara

att genom marknads- och strukturpolitiska åtgärder skapa stabila ekonomiska

förhållanden för ett fiske som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna

på den svenska marknaden och vid export. Enligt riksförbundets

uppfattning utgörs sådana åtgärder av dels en reglering av importen, dels

en effektiv prisreglering.

Finansieringen av investeringar i fisket

Nuvarande bestämmelser för fiskerilån

Lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande (fiskerilån) utgår enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 23 maj 1969 (nr 401). Enligt dessa bestämmelser

kan fiskerilån lämnas för inköp av båtar eller redskap för yrkesmässigt

fiske samt maskinell utrustning och säkerhetsutrustning till sådana

båtar. Lån kan vidare utgå för inköp av fordon, mindre båtar eller

andra hjälpmedel för transport av fisk, för att uppföra smärre anläggningar,

där fiskets produkter skall tillgodogöras samt för fiskodling. Slutligen

kan lån lämnas för att avhjälpa likviditetssvårigheter hos ägare av fiskebåtar

(konsolideringslån). Sistnämnda lån infördes budgetåret 1969/70.

Fiskerilån för nyetablering inom fisket lämnas endast om särskilda skäl

föreligger och vidare får sådant lån budgetåret 1969/70 endast lämnas för

utbyte av båt om det är uppenbart att rationella produktionsförhållanden

inte kan uppnås utan sådant byte. Konsolideringslån lämnas endast i fråga

om båt som väntas bli utnyttjad för rationellt fiske utan ytterligare stödåtgärder

i form av kapitaltillskott.

Fiskerilån för annat än konsolidering får inte beviljas till högre belopp

än 200 000 kr. Konsolideringslån får inte utan medgivande av Kungl. Maj :t

beviljas till högre belopp än 200 000 kr. Vidare får lån inte utan medgivande

av Kungl. Maj :t beviljas till högre sammanlagt belopp än 350 000 kr.

För fiskerilån skall ställas betryggande säkerhet. Kan den som söker

konsolideringslån inte ställa sådan säkerhet får lån ändå beviljas, om det

med hänsyn till låntagarens personliga förhållanden bedömes kunna ske

utan oskälig risk.

Innan fiskerilån för annat ändamål än konsolidering beviljas skall en investeringskalkyl

upprättas, om inte den åsyftade åtgärdens lönsamhet utretts

på annat sätt eller är uppenbar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

Fiskerilån är amorteringsfritt under högst två år från det lånet lyfts och

skall därefter återbetalas genom regelbundna avbetalningar inom viss tid,

högst tio år. Lån för annat ändamål än konsolidering är räntefritt under två

år från lyftningsdagen. Därefter erläggs ränta på obetald del av lånet med

5 % om året. Ränta för konsolideringslån beräknas från lyftningsdagen och

erläggs med början senast två år från nämnda dag. Räntan för dessa lån

skall motsvara lägsta marknadsränta för bunden fastighetskredit.

Om ränta inte erläggs från lyftningsdagen, skall upplupen ränta läggas

till lånesumman. Dröjsmålsränta utgår om kapital- eller räntebelopp inte

betalas inom tid som föreskrivits.

Fiskerilån kan sägas upp till omedelbar betalning om lånet beviljats på

grund av oriktig eller vilseledande uppgift av låntagaren, om låntagaren

försummat att betala förfallet kapitalbelopp eller föreskriven ränta, om

lånet används för annat än avsett ändamål eller om låntagaren bryter mot

lånevillkoren. Uppsägning till omedelbar betalning kan även ske om säkerheten

för lånet avsevärt har försämrats eller om annars sådant förhållande

inträffar att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte

längre bör få inneha lånet. Låntagaren får när som helt säga upp fiskerilån

till betalning.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 28 maj 1968 har fiskeristyrelsen efter

prövning i varje enskilt fall fått medge anstånd med betalning av ränta och

amortering under ett år för fiskerilån. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 7

mars 1969 har sådant anstånd fått medges under ytterligare ett år. Lån får

sålunda återbetalas inom en tid som med två år överstiger den stadgade

längsta amorteringstiden. Låneräntan som upplöper under tid varmed

amorteringstiden på angivet sätt förlängs får erläggas på sätt som gäller för

amortering.

Medgivande om anstånd med amortering och ränta på fiskerilån får ges

endast i fråga om belopp som förfallit eller förfaller till betalning före den

1 januari 1970. Fiskeristyrelsen skall grunda sin prövning på ansökan som

inges till styrelsen samt vid prövningen ta hänsyn till bl. a. låntagarens förmögenhetsställning,

varvid särskilt skall beaktas låntagarens tillgång på

likvida medel för att fullgöra sin betalningsskyldighet. Vid prövningen

skall styrelsen vidare ta hänsyn till om låntagarens betalningssvårigheter

har vållats av förhållanden som inte har kunnat påverkas genom vederbörandes

egna åtgärder.

Den årliga låneramen för fiskerilån uppgår sedan budgetåret 1966/67 till

9 milj. kr. Fr. o. m. samma budgetår höjdes räntan för fiskerilån till nuvarande

5 %. Även under budgetåret 1969/70 lämnas lån från fiskerilånefonden

med sammanlagt 9 milj. kr., varvid dock 5 milj. kr. utgår i konsolideringslån.

Återstoden, d. v. s. 4 milj. kr., lämnas i första hand som lån för

att finansiera åtgärder som medför att den nuvarande fiskeflottan produktionstekniskt

rationaliseras och effektiviseras. För konsolideringslån an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

vänds budgetåret 1969/70 utöver medel från fiskerilånefonden även 5 milj.

kr. från statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk.

Ansökning om fiskerilån prövades fram till den 1 juli 1969 i Göteborgs

och Bohus län av landstinget och i annat län av lantbruksnämnden. Fiskeristyrelsen

hade tillsyn över låneverksamheten. Fr. o. m. budgetåret 1969/70

handhas låneverksamheten centralt av fiskeristyrelsen, varvid låneärendena

lokalt bereds av lantbruksnämnderna. Fiskeristyrelsen beslutar i lånefrågor

efter samråd med särskilda av Kungl. Maj :t utsedda sakkunniga.

Fiskerilån och fiskets investeringskostnader

Den totala investeringsvolymen i samband med fiskerilån uppgick budgetåret

1967/68 till närmare 40 milj. kr. Av detta belopp svarade anskaffningskostnaderna

för ny båt för 20,3 milj. kr. eller 51 %, anskaffningskostnaderna

för begagnad båt för 10,5 milj. kr. eller 26 % och kostnaderna för

andra åtgärder för 9,1 milj. kr. eller 23 %. Nya båtar anskaffades nästan

uteslutande på västkusten, vilken kuststräcka erhöll ungefär två tredjedelar

av det totala fiskerilånebeloppet. Investeringskostnaden uppgick på

västkusten till 33,2 milj. kr. och på övriga kuststräckor till sammanlagt 6,5

milj. kr.

Av den totala investeringskostnaden på 39,8 milj. kr. täcktes 6,6 milj. kr.

eller 17 % genom inkomsterna av försäljningen av äldre båt m. m. och 8,8

milj. kr. eller 22 % genom fiskerilån. På annat sätt, d. v. s. genom lån i allmänna

kreditinrättningar m. m. eller eget kapital, täcktes 24,4 milj. kr. eller

61 %. Av sistnämnda belopp hänförde sig 21,3 milj. kr. till västkusten. Vidare

kan nämnas, att av den återstående kostnaden på 24,4 milj. kr., vilken

således inte kunde täckas av fiskerilån eller försäljningsinkomsterna av

äldre båt m. in., 12,5 milj. kr. gällde köp av nya båtar, medan köp av begagnade

båtar och andra investeringar svarade för 5,7 resp. 6,2 milj. kr.

När det gäller finansieringssättet för investeringarna föreligger väsentliga

skillnader mellan olika kuststräckor. På ostkusten svarade således fiskerilån

för 58 % av den totala investeringskostnaden, inkomsten av försäljning

av äldre båt in. in. för knappt 2 %, medan 40 % finansierades på andra

än nyss angivna sätt. För sydkusten var motsvarande siffror resp. 43, 5

och 52 % och för västkusten resp. 17, 19 och 64 %.

Utredningen

Målet för det framtida kreditstödet bör enligt utredningen vara att effektivt

stödja strävandena att åstadkomma rationella och stabila produktionsförhållanden

inom fisket genom dels stöd till rationaliseringsåtgärder vid

den nuvarande fiskeflottan, dels stöd till en nödvändig förnyelse av denna

flotta.

Det mål som uppställts för fiskets rationaliseringsstöd kan enligt utredningens

uppfattning nås genom att statliga kreditgarantier lämnas för de

jl Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 61

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

lån, som tas i allmänna kreditinrättningar för att finansiera investeringarna

i fisket. Om finansieringsstöd på fiskets område läggs om på detta sätt

kommer man framdeles att undgå riskerna med fiskarnas ömsesidiga borgensförbindelser

samtidigt som fisket på ett naturligt sätt knyts till den allmänna

kreditmarknaden. Fiskets kreditstöd kommer då också att lämnas i

samma former som redan tillämpas på bl. a. jordbruks- och trädgårdsområdet.

Utredningen framhåller vidare bl. a., att fördelen med en ränta för fislcerilån,

vilken understiger den allmänna räntenivån, har varit begränsad

då räntan för övriga lån i regel varit hög.

Utredningen anser det med hänsyn till utvecklingen inom fisket angeläget

att tillräckliga resurser står till förfogande för de effektiviseringsåtgärder,

som bl. a. är nödvändiga på grund av den hårdnande konkurrensen på

den internationella marknaden. Kapitalbehovet inom fisket har blivit alltmer

framträdande och kan enligt utredningens uppfattning endast tillgodoses

på rimliga villkor om statliga kreditgarantier ställs till fiskets förfogande.

Med hänsyn till utvecklingstendenserna på den internationella marknaden

är det enligt utredningens uppfattning påkallat att återhållsamhet iakttas

när det gäller åtgärder som leder till att fiskets fångstkapacitet allmänt

vidgas. Detta bör dock självfallet inte innebära att möjligheterna till en

kontinuerlig förnyelse av båtbeståndet begränsas. Det är enligt utredningens

mening ur såväl samhälls- som företagsekonomisk synpunkt motiverat

att stöd lämnas nya företag. I likhet med andra näringar måste även fiskets

företagsbestånd ständigt ändras och förnyas. Bestämmelserna för kreditstödet

bör därför enligt utredningen tillämpas så att en nödvändig förnyelse

av fiskeflottan inte hämmas. Möjligheten att på bästa sätt effektivisera

produktionen bör i de enskilda fallen tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen

av stödfrågan.

Utredningen anser, att det föreslagna systemet med statliga kreditgarantier

bör tillämpas fr. o. m. budgetåret 1970/71 och då ersätta utlämnandet

av statliga lån från fiskerilånefonden. Bestämmelserna för statliga kreditgarantier

på fiskets område bör härvid enligt utredningens uppfattning utformas

så att dessa garantier i princip kan utgå i samband med samtliga

åtgärder som höjer näringens effektivitet. Som huvudprincip för kreditstöd

bör gälla att investeringen är önskvärd ur allmän synpunkt, att den

är samhällsekonomiskt motiverad och att den är ur företagsekonomisk synvinkel

lönsam. Vidare bör krävas, att kreditgarantier avser fiskebåtar som

är ägnade för rationellt fiske och vilkas tillkomst eller fortsatta utnyttjande

i fisket är önskvärd ur allmän synpunkt.

Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att de nya bestämmelserna

tillämpas enhetligt i olika delar av landet. Detta kan bäst uppnås

om kreditgarantier beviljas av fiskeristyrelsen. Härvid förutsätts, att lantbruksnämnderna

verkställer de för fiskeristyrelsens handläggning erfor
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

delliga utredningarna och att därmed speciella lokala förhållanden kommer

att beaktas i enskilda stödfall.

Kreditgaranti bör enligt utredningen självfallet endast lämnas om låntagaren

eller låntagarna kan antas kunna fullgöra de med garantin förenade

åtagandena. Härvid bör bl. a. beaktas, att låntagarnas eget kapital står i

rimlig proportion till företagets samlade kapitalbehov. I allmänhet bör sålunda

krävas att visst eget kapital finns och att lånesökanden, som under

tidigare verksamhet i fiske eller annat yrke genom sparande har kunnat

skapa visst eget kapital, också har gjort detta. Frågan bör bedömas från fall

till fall bl. a. med hänsyn till sökandenas personliga förutsättningar att bedriva

ett effektivt fiske.

Innan statlig kreditgaranti beviljas bör enligt utredningen i regel utan

kostnad för sökanden upprättas en investeringskalkyl, förutsatt att åtgärdens

lönsamhet inte har utretts på annat sätt eller är uppenbar. Genom en

sådan kalkyl, som i regel inte behöver omfatta hela företagets ekonomi, erhålls

en uppfattning om i vad mån kostnaden för åtgärden kan väntas bli

täckt av den avkastning som uppnås genom åtgärden. Om fiskeristyrelsen

så påkallar eller sökanden finner så önskvärt bör en driftsekonomisk plan

upprättas. En sådan plan bör utvisa hela företagets ekonomiska resultat

och bör upprättas när det gäller invecklade eller särskilt kostnadskrävande

projekt. Kostnaderna för planen bör bestridas av sökanden.

Kreditgaranti bör enligt utredningens förslag kunna lämnas för rationaliseringsåtgärder,

vilka är ägnade att effektivisera och förbilliga driften och

mera varaktigt förbältra de tekniska anordningarna på ett fiskefartyg samt

till åtgärder i övrigt vilka är nödvändiga för att fisket effektivt skall kunna

bedrivas och fångsterna omhändertas på ett rationellt sätt (rationaliseringslån).

Utredningen anser, att kreditgaranti vidare bör kunna beviljas

för förvärv av fiskefartyg (förvärvslån) samt till nödvändiga utgifter för

igångsättande av fiske i samband med ett sadant förvärv eller annan mera

omfattande investering (driftslån). Slutligen bör kreditgaranti kunna lämnas

för kostnaderna för sadan driftsekonomisk plan, vilken upprättas i anslutning

till ett ärende om lånegaranti.

Kreditgaranti för rationaliseringslån bör kunna lämnas till varje åtgärd

som medför att fisket effektiviseras och förbilligas. Sådana lån bör också

utgå i samband med motorbyte, förutsatt att detta kan anses motiverat med

hänsyn till möjligheterna att bedriva ett effektivt fiske. Däremot bör statliga

gai antier inte utga i samband med underhållsåtgärder vilka inte medför

att produktionsförhållandena varaktigt förbättras.

Kreditgaranti till förvärvslån bör kunna lämnas för förvärv av fiskefartyg,

som är ägnade för rationellt fiske utan alltför omfattande ytterligare

investeringar eller efter investeringar, som kan genomföras inom rimlig" tid.

Vid förvärvslån i samband med byte av fiskefartyg bör det klart framgå, att

fisket med det nya fartyget kan bedrivas på ett mera lönsamt sätt än vad

som varit fallet med det tidigare fiskefartyget.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

Kreditgaranti för driftslån bör kunna lämnas för lånebelopp, som är

oundgängligen nödvändiga för att anskaffa erforderliga driftsmedel samt

för att bestrida andra nödvändiga driftsutgifter för att få igång fisket efter

förvärv av fiskefartyg eller efter annan mera omfattande investering. Storleken

av driftslån bör avvägas bl. a. med hänsyn till att sökandenas eget kapital

i första hand bör användas till drifts- och rörelsekapital och att möjligheterna

utnyttjas till en sund finansiering av hela drifts- och rörelsekapitalet.

Lånegaranti bör beviljas för högst ett belopp som motsvarar den kostnad

för åtgärden, som godkänts av fiskeristyrelsen, varvid när kostnaden beräknas

hänsyn inte bör tas till utgift som föranleds av att sökanden önskar att

åtgärden utförs på ett sätt som är onödigt kostsamt. Kreditgaranti för förvärv

av ett fiskefartyg bör inte få överstiga kostnaden för förvärvet. Härvid

bör självfallet krävas, att kostnaderna för förvärvet är skäliga med hänsyn

till den avkastning, som kan påräknas av fisket på lång sikt.

Utredningen anser, att någon maximigräns för garantibelopp inte bör uppställas.

Kreditgaranti för högre driftslånebelopp än sammanlagt 50 000 kr.

bör dock inte lämnas med mindre Kungl. Maj :t på grund av särskilda skäl

medger annat. Likaledes bör en sammanlagd kreditgaranti till ett fiskefartyg

överstigande 1 milj. kr. endast lämnas efter Kungl. Maj :ts prövning.

Mindre fristående investeringar bör enligt utredningens uppfattning kunna

ske utan statlig kreditgaranti. Av denna orsak bör, om inte särskilda skäl

föranleder annat, kreditgaranti inte lämnas för lägre belopp än 5 000 kr. Om

kreditgaranti samtidigt lämnas till flera åtgärder, bör det sammanlagda garantibeloppet

uppgå till minst 5 000 kr.

Statlig garanti bör enligt utredningen inte beviljas för lån, som sökanden

kan erhålla såsom bottenlån i kreditanstalt. Garanti bör inte heller lämnas

om med hänsyn till investeringskostnadens storlek eller sökandenas ekonomiska

ställning och kreditmöjligheter åtgärden kan beräknas bli genomförd

på skäliga villkor utan statlig kreditgaranti. När möjligheter till lån

bedöms bör beaktas även lån i fastigheter som ägs av sökandena. Hänsyn

bör även tas till lånemöjligheter i fastigheter som ägs av vederbörandes

make eller maka.

För lån för vilket garanti beviljas bör ställas tillfredsställande säkerhet.

Kreditgaranti bör ställas endast för lån i bankaktiebolag, sparbank, hypoteksförening

eller jordbrukskassa eller annan kreditinrättning som fiskeristyrelsen

godkänner som långivare.

Amorteringen bör börja senast tre år räknat från första lyftningsdagen

beträffande rationaliserings- och förvärvslån och senast två år från första

lyftningsdagen beträffande driftslån. Ränta bör erläggas fr. o. m. lyftningsdagen.

Anstånd med räntebetalning bör dock medges under högst två år efter

nämnda dag när särskilda förhållanden föranleder detta. Upplupen ränta

bör vid anståndstidens slut läggas till lånesumman.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

Amorteringsplanen bör enligt utredningens uppfattning inte ta upp längre

amorteringstid än 20 år för rationaliserings- och förvärvslån samt 10 år

för driftslån. För lån, som utgår i samband med att ny motor eller annan

utrustning med relativ kort livslängd anskaffas, bör amorteringstiden fastställas

till högst 10 år. Som grundläggande princip bör gälla att amorteringstiden

inte överstiger den ekonomiska livslängden för de investeringar

för vilka kreditgaranti lämnas.

Vid ett system med kreditgarantier bör, som nämnts, i samband med varje

låneärende i regel upprättas en investeringskalkyl eller en driftsplan.

Kalkylmässiga överväganden om en åtgärds lönsamhet förutsätter att åtgärden

ännu inte har påbörjats eller genomförts. Syftet med ifrågavarande

överväganden är nämligen att för sökandena klargöra den ekonomiska bärigheten

av en åtgärd och därmed få vederbörande att avstå från eventuellt

förlustbringande investeringar. I princip bör därför enligt utredningen kreditgaranti

inte lämnas för åtgärder, som påbörjats eller genomförts. Det

finns emellertid enligt utredningens uppfattning starka skäl för att nämnda

princip i vissa fall jämkas i fråga om kreditgarantier på fiskets område.

Utredningen framhåller, att kreditgarantier inom fisket i betydande utsträckning

måste lämnas i samband med åtgärder, vilka måste genomföras

omedelbart. I sådana fall bör enligt utredningen kreditgaranti kunna utgå

även om åtgärden redan påbörjats eller genomförts. Förutsättningen för

att kreditgaranti beviljas bör dock vara att anmälan om åtgärden redan innan

den genomförs görs till lantbruksnämnden i vederbörande län och att

därvid anges den ungefärliga kostnaden för åtgärden och det belopp för vilket

kreditgaranti senare kommer att sökas. En fullständig ansökan om kreditgaranti

bör därefter utan dröjsmål inlämnas. Om anmälan om åtgärden

inte har skett på angivet sätt bör enligt utredningens uppfattning kreditgaranti

inte lämnas. Anmälan om att en åtgärd kommer att genomföras bör

dock samtidigt inte innebära att kreditstödet till en sådan åtgärd prioriteras

framför andra åtgärder till vilka garanti söks.

Kreditgarantier för förvärvslån vid byte av båt bör enligt utredningen

inte utgå om ny båt redan beställts eller om köpet av en begagnad båt redan

har kommit till stånd. Det kan dock i vissa fall uppstå en situation då ett

gynnsamt tillfälle till köp kräver ett snabbt avgörande. I sådana fall bör enligt

utredningens förslag kreditgaranti kunna utgå även sedan köpet genomförts,

dock under förutsättning att anmälan om köpet har gjorts på förut

angivet sätt.

Utredningen framhåller, att om det förut nämnda konsolideringsstödet

begränsas till åtgärder under innevarande budgetår kan följden bli att effekten

av det hittillsvarande stödet delvis går förlorad. Utredningen föreslår

därför, att konsolideringsstöd även lämnas budgetåret 1970/71. Detta

stöd bör då ges inom ramen för det system med statliga kreditgarantier,

som föreslagits. Garantier för konsolideringslån bör således lämnas för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

långfristiga lån som tas för att ersätta kortfristiga skuldförbindelser, för

lån som i samband med konsolidering krävs som driftskapital samt i de fall

där så är påkallat för att ersätta nuvarande borgensförbindelser.

Utredningen anser, att kreditgarantier för konsolideringsändamål bör utgå

endast efter att varje enskild låntagares ekonomiska förhållanden

grundligt har kartlagts och i samband med att en genomgripande sanering

av vederbörandes ekonomi kommer till stånd. Ifrågavarande kartläggning

och sanering bör genomföras i samarbete med de kreditinrättningar, vilka

i ett enskilt fall står som långivare till det av konsolideringen berörda fiskeföretaget.

Av dessa kreditinrättningar bör härvid fordras att deras långivning

utformas så att fiskeföretaget efter lånesaneringen vid normala fångstresultat

kan bära utgående amorteringar och räntor, lämna den på båten

sysselsatta arbetskraften en rimlig arbetsinkomst samt dessutom ha en viss

ekonomisk reserv för oförutsedda utgifter.

Utredningen föreslår, att amorteringstiden för statliga fiskerilån kan förlängas

för sådana fiskeföretag, som är föremål för konsolidering. Det bör

sålunda kunna medges att amorteringstiden för statliga fiskerilån i konsolideringsfall

förlängs till 20 år räknat från den ursprungliga lyftningsdagen

för varje lån. Härvid bör dock självfallet gälla den allmänna princip, som

av utredningen föreslagits i samband med kreditgarantier, nämligen att

amorteringstiden inte bör överstiga den ekonomiska livslängden för en investering.

Utredningen anser, att någon särskild ram inte bör fastställas för kreditgarantier

i samband med konsolideringsåtgärder utan föreslår att en gemensam

garantiram bör gälla för samtliga kreditgarantier på fiskets område.

Denna garantiram bör enligt utredningens uppfattning för budgetåret

1970/71 fastställas till 30 milj. kr.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om statliga kreditgarantier på fiskets område tillstyrks

i princip eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Statskontoret anser dock, att räntekostnaderna särskilt för fiskare på sydoch

ostkusten blir större vid kreditgarantier än vid nuvarande låneverksamhet

och att därför främst för mindre investeringar lån ur fiskerilånefonden

bör bibehållas. Sveriges fiskares riksförbund anför, att utredningens

förslag kommer att medföra stora olägenheter för fisket. Riksförbundet

förordar att statliga fiskerilån bibehålls med de lånevillkor som gällde för

budgetåret 1969/70 samt att de investeringar, som behöver göras utöver beviljade

fiskerilån, täcks med statlig kreditgaranti. Svenska bankföreningen

anser, att nuvarande fiskerilån inte bör ersättas med statliga kreditgarantier.

När det gäller utformningen av kreditgarantisystemet berörs frågan om

säkerhet för kreditgarantilån av flera remissinstanser. Statens jordbruks
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

nämnd understryker, att kravet på säkerhet inte bör ställas så högt att syftet

med garantigivningen förfelas. Nämnden anser det väsentligt att i samband

med varje låneärende reellt prövas investeringens ändamålsenlighet

med hänsyn till de fiskeripolitiska riktlinjerna i fråga om bl. a. produktionens

volym och inriktning. Lantbruksstyrelsen framhåller, att frågan om

säkerhet för fiskerikrediter inte torde — med hänsyn till det i och för sig

befogade kravet på att inteckningssäkerhet förstärks med borgen — kunna

lösas på ett tillfredsställande sätt, om inte möjlighet öppnas att i vissa fall

helt eller delvis efterge kravet på tillfredsställande lånesäkerhet. Fiskeristyrelsen

påpekar, att en övergång till statliga kreditgarantier inte i och för

sig medför bortfall av behovet av borgen som säkerhet för investeringar i

fisket. Statskontoret anför, att garantigivningen genom företagarföreningarna

numera innefattar en särskild risktäckningsprocent och att en sådan

synes motiverad även på fiskets område. Statskontoret ifrågasätter vidare

riktigheten av att vid fiskets låneverksamhet medge viss tids amorteringsfrihet.

Pdksgäldskontoret anser, att utredningens förslag innebär en uttunning

av säkerhetskravet, men framhåller samtidigt att förlustriskerna inte behöver

bli alltför stora då garantiärendena förutsätts bli föremål för en noggrann

prövning. Sveriges fiskares riksförbund förutsätter, att säkerhet inte

skall utgöras av borgen från tredje man utan av någon annan säkerhet.

Lantbruksstyrelsen anser, att det inte bör vara uteslutet att företag, som

har fått konsolideringslån under budgetåret 1969/70, också får garanti för

lån, som kan komma att behövas för sanering av ogynnsamma långfristiga

krediter med kortare löptid än som är skäligt i jämförelse med förslitningstiden.

När lånegaranti för konsolidering skall medges, måste enligt styrelsen

beaktas att tidigare beviljade fiskerilån kan ha lämnats mot säkerhet

både i båt och i form av borgen. Om amorteringstiderna på fiskerilån skall

ändras i samband med konsolideringsstödet, krävs enligt styrelsen medgivande

av borgensmännen. Vid sanering av ett företags ekonomi bör fiskeristvrelsen,

om sådant medgivande inte kan erhållas, ändå kunna förlänga

amorteringstiden även för sådana lån och därvid kunna avstå från att kräva

borgenssäkerhet. Styrelsen anser, att detta bör gälla också i de fall, där

landstinget i Göteborgs och Bohus län står för delcredereansvaret. Fiskeristyrelsen

ifrågasätter om inte landstinget i Göteborgs och Bohus län generellt

bör friskrivas från delcredereansvar för fiskerilån, som tidigare förmedlats

av landstinget.

Frågan om administrationen av stödåtgärderna berörs av bl. a. fiskeristyrelsen

och lantbruksstyrelsen. Fiskeristyrelsen anser det nödvändigt att såväl

styrelsen som lantbruksnämnderna eller åtminstone vissa av dessa får

en permanent organisation för att bemästra fiskets investeringsfrågor och

föreslå att de sakkunniga, som nyligen tillsatts för att utreda den lokala

fiskeriadministrationens uppgifter och organisation, får i uppdrag att

skyndsamt utarbeta förslag till såväl regional som central organisation för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

handläggningen av fiskets investeringsstöd. Även lantbruksstgrelsen anser,

att nämnda sakkunniga bör uppmärksamma de problem, som uppstår i

samband med administrationen av lånegarantiärenden.

Sveriges jordbrukskasseförbund framhåller, att bottenlån på fartyg inte

kan få någon större omfattning och att kreditgarantierna därför måste kunna

omfatta den allra största delen av förvärvssumman. Enligt förbundets

uppfattning är därför den av utredningen föreslagna garantiramen för

knappt tillmätt. Förbundet anser vidare, att en överenskommelse bör träffas

med alla berörda kreditinstitut om räntan på garantilånen till fisket och

att de fiskare, som innehar orationella och inte lönsamma fartyg bör erhålla

någon form av avvecklingsstöd.

Reglering av priserna på fisk m. in.

Huvuddragen av fiskets prisreglering

Prisregleringen på väst- och sydkusten innebär, att minimipriser fastställs

på de viktigaste fiskslagen. Härigenom möjliggörs för fiskarna att få

ut lägst dessa priser för den fisk, som säljs till konsumtion inom landet eller

för export till sådana länder där införseln inte är centraliserad. Den

fisk, som inte kan säljas till fastställda minimipriser, övertas av en särskild

prisregleringsförening, Svensk fisk. Den övertagna fisken säljs för export

till länder med centraliserad införsel eller inom landet till djurföda eller

beredning av fiskmjöl. För denna verksamhet tillförs föreningen medel

från jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk.

För fisk, som övertagits av föreningen Svensk fisk, utbetalas till fiskaren

ett s. k. garantipris. På sydkusten utbetalas dessutom ett prisutjämningsbidrag

med visst belopp per kg djupfryst torskfilé.

På ostkusten utgår stödet till strömmingsfisket under en sexårsperiod

räknat fr. o. m. den 1 juli 1966, med årliga belopp f. n. lägst 158 400 kr. och

högst 352 000 kr. Stödet utgår enligt regler, som gäller för hela perioden.

Stödet finansieras med medel från prisregleringskassan för fisk, varvid

prisregleringen och därmed sammanhängande åtgärder administreras av en

särskild förening, Ostkustens prisregleringsförening, och omhänderhas närmast

av producentkooperativa fiskförsäljningsföreningar.

För att bestrida kostnaderna för regleringsvei''ksamheten på väst- och

sydkusten erhåller föreningen Svensk fisk budgetåret 1969/70 ett belopp

motsvarande de prisregleringsavgifter som under budgetåret tillförs statens

jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk. Regleringsföreningen tillförs

vidare under ifrågavarande budgetår även ett belopp motsvarande de

ränteinkomster, som under budgetåret uppbärs av prisregleringskassans

medel. Avdrag sker härvid för det belopp som utgår i stöd till strömmingsfisket

samt det belopp varmed vissa särskild kostnader överstiger prisregleringskassans

inkomster av införselavgifter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

17

Prisregleringsavgifterna erläggs av förstahandsuppköpare av fisk m. fl.

avgift tas upp på såväl svenskfångad som importerad saltvattensfisk. Bestämmelser

om avgiften finns meddelade i förordningen den 30 maj 1952

(nr 320, omtryckt 1966: 180) om prisregleringsavgift för fisk, in. m. Principen

är i fråga om fisk som prisregleras att avgift endast tas ut för sådan

fisk som säljs till lägst statligt minimipris. När det gäller fisk som inte

prisregleras utgår avgift om fisken inte bevisligen säljs för annat ändamål

än för att förbrukas som människoföda. Avgiften utgår fr. o. m. den 1 september

1963 med 3 %.

Under budgetåret 1968jc69 förfogade föreningen Svensk fisk över sammanlagt

2,8 milj. kr. för den löpande prisregleringsverksamheten, varav

2,2 milj. kr. från prisregieringskassan för fisk och återstoden ränteinkomster

på medel som tillfördes föreningen i samband med dess tillkomst. Av

beloppet på 2,2 milj. kr. utgjordes närmare 1,7 milj. kr. av under året influtna

prisregieringsavgifter och 0,5 milj. kr. av ränteinkomster på prisregleringskassans

medel. Det ekonomiska resultatet för verksamhetsåret 1968/

69 utvisade att det för året tillgängliga beloppet av 2,8 milj. kr. inte räckte

till för att bestrida utgifterna för verksamheten. För året redovisades sålunda

en förlust på 125 000 kr. som täcktes av medel i föreningens konjunkturutjämningsfond.

Fondens behållning vid verksamhetsårets slut uppgick

— efter det förlusten täckts — till 11,4 milj. kr. I fondens behållning

ingick härvid 274 000 kr. som vid budgetårets slut inte utnyttjats av ett i

särskild ordning beviljat anslag för att förbättra marknadsföringen på fiskets

område.

För budgetåret 1969/70 tillfördes föreningen Svensk fisk för den löpande

verksamheten ytterligare inkomster, som inflyter till regleringskassan genom

att fr. o. m. den 1 juli 1969 prisregleringsavgift återinfördes på vissa

fiskslag. Denna merinkomst för föreningen beräknades till omkring 1,5

milj. kr. Å andra sidan förutsattes att en viss inkomstminskning för föreningen

kommer att ske genom bortfall av ränteinkomster på i prisregleringskassan

innestående medel. Enligt beslut av 1969 års riksdag skulle

nämligen av prisregieringskassans behållning 5 milj. kr. under budgetåret

1969/70 få användas för s. k. konsolideringslån till fiskare som på grund av

särskilda förhållanden hade råkat i likviditetssvårigheter. Vidare har av

kassans medel 1 milj. kr. under året tillförts föreningen Svensk fisk för avsättningsfrämjande

åtgärder. Det för prisregleringsverksamheten disponibla

beloppet beräknas inte komma att understiga 4,7 milj. kr. — Behållningen

i prisregleringskassan den 31 december 1969 utgjorde 22,3 milj. kr.

Statens jordbruksnämnd

Genom beslut den 3 oktober 1969 uppdrog Kungl. Maj :t åt jordbruksnämnden

att efter samråd med fiskprisutredningen samt överläggningar

med fiskets förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentde
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

legation framlägga förslag till de åtgärder som bör vidtas av Kungl. Maj :t

i fråga om prisregleringen av fisk för tiden efter den 30 juni 1970. I förut

nämnd skrivelse har jordbruksnämnden — sedan nämnden bl. a. utvecklat

vissa principer som får anses gälla för avvägningen av minimi- och garantipriser

— lagt fram förslag beträffande reglering av priserna på fisk under

budgetåret 1970/71, m. m.

Jordbruksnämnden anger, att fiskets förhandlingsdelegation vid överläggningarna

har lagt fram förslag om att de för budgetåret 1969/70 fastställda

grunderna för finansieringen av prisregleringen skall gälla även

budgetåret 1970/71 samt att dessutom föreningen Svensk fisk genom bidrag

från prisregleringskassan skall kompenseras för det bortfall av ränteinkomster

som sker genom att medel ur kassan enligt beslut av 1969 års riksdag

tas i anspråk för konsolideringslån med uppskjuten räntebetalning.

Förhandlingsdelegationen har vidare föreslagit, att till prisregleringskassan

för fisk skall intill ett belopp av 1 milj. kr. överföras de fettvaruavgifter,

som utgår vid härdning av sillolja av inhemsk råvara med avdrag för

vad som kan beräknas restitueras för exportvara. Ett belopp motsvarande

de fettvaruavgifter, som överförts till prisregleringskassan, skall enligt förslaget

tillföras föreningen Svensk fisk för den löpande verksamheten under

året. Förhandlingsdelegationen har slutligen även föreslagit, att prisregleringsavgift

skall införas på horngädda, skrubba och rödspätta som förs i

land på sydkusten för att möjliggöra för föreningen Svensk fisk att vid behov

fastställa minimi- och garantipriser för dessa fiskslag.

Nämnden anför, att det mot bakgrunden av aktuella fångst- och avsättningsförhållanden

kan ifrågasättas om behov överhuvudtaget föreligger av

att ökade medel tillförs föreningen Svensk fisk för dess verksamhet. Härvid

bör enligt nämnden särskilt beaktas, att avsättningsläget för fisket under

senare tid avsevärt förbättrats. Nämnden erinrar också om att importminimipriser

för frysta torsk- och koljafiléer enligt Kungl. Maj ds beslut den 19 december

1969 införts fr. o. m. den 1 januari 1970.

Den prisuppgång, som kan noteras, har emellertid endast gällt kortare tid

och priserna har ännu inte stabiliserats på en högre nivå. Nämnden har

därför inte motsatt sig fiskets förhandlingsdelegations önskemål att de för

innevarande regleringsår fastställda grunderna för finansieringen av prisregleringen

— med viss i det följande närmare angiven modifikation föranledd

av rådande brist på islandssill — förlängs att gälla även för budgetåret

1970/71 och att dessutom fr. o. m. den 1 juli 1970 genomförs de övriga förslag

av fiskets förhandlingsdelegation, som angetts i det föregående. Detta

innebär enligt nämnden, att föreningen Svensk fisk budgetåret 1970/71 kan

komma att förfoga över drygt 6 milj. kr. för den löpande verksamheten, medan

enligt vad som beräknats inom nämnden en ram av omkring 4 milj. kr.

skulle vara tillräcklig för erforderliga stödåtgärder under nästa budgetår.

Emellertid får enligt nämnden förutsättas, att prisregleringsverksamheten

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1970

19

bedrivs i enlighet med gällande principer för avvägningen av minimi- och

garantipriserna och att regleringsverksamheten inte påverkas av att medelstillgången

överstiger behovet. Förslaget innebär således enligt nämnden

att medlen — i den utsträckning de inte behöver tas i anspråk — överförs

från prisregleringskassan till föreningen Svensk fisks konjunkturutjämningsfond.

Medlen står då alltjämt till förfogande för prisreglering. Enligt

grunderna för regleringen får fondmedel förbrukas endast om oförutsedda

förhållanden så påkallar.

Nämnden anger, att dess ställningstagande har skett efter samråd med

fiskprisutredningen och att överläggningar har hållits även med konsumentdelegationen,

som inte framställt någon erinran.

Nämnden anför, att fiskets förhandlingsdelegation även framställt önskemål

om att nuvarande prisregleringsavgift för såväl svenskfångad som

importerad fisk skall höjas från 3 till 5 %. Enligt nämndens mening kan på

längre sikt en sådan höjning vara värd att övervägas. I samband därmed

bör enligt nämnden också prövas frågan om att belägga landningarna i utlandet

med avgift. Spörsmålen bör enligt nämnden i första hand behandlas

av fiskprisutredningen. Fiskets förhandlingsdelegation har också förklarat

sig vara införstådd härmed.

I enlighet med nu gällande samt för budgetåret 1970/71 föreslagna grunder

för regleringsverksamhetens finansiering skall Svensk fisk tillföras belopp

motsvarande bl. a. de prisregleringsavgifter som under resp. budgetår

tillförs prisregleringskassan för fisk. Detta innebär självfallet inte något

hinder för nämnden att i enlighet med bestämmelserna i förordningen den

30 maj 1952 (nr 320; ändrad 1966: 180) meddela befrielse, helt eller delvis,

från skyldighet att erlägga prisregleringsavgift samt att helt eller delvis

medge återbäring av sådan avgift eller förordna om avkortning därav.

Nämnden anför, att frågan om befrielse från eller restitution av prisregleringsavgift

för viss beredd sill nyligen aktualiserats genom framställning

av Sveriges saltsillförening samt Konservfabrikernas förening. Enligt nu

gällande bestämmelser utgår prisregleringsavgift på saltad, sockersaltad eller

kryddad sill med undantag för islandssill. Föreningarna har enligt

nämnden hänvisat till att bestämmelsen är avpassad för normala förhållanden

då den alldeles övervägande delen av importen utgörs av islandssill.

Under år 1969 har emellertid fångsten av islandssill helt uteblivit. Industrin

har därför fått söka skaffa andra råvaror för sin verksamhet, vilket resulterat

i att en omfattande import redan skett av andra sillsorter än islandssill.

Då prisregleringsavgift utgår för dessa sillsorter har föreningarna till

nämnden framfört önskemål om att importen av salt, sockersaltad eller

kryddad sill samt inköp av sill för tillverkning av sådan beredd vara befrias

från avgift samt att restitution medges av sådana avgifter, som redan erlagts.

Jordbruksnämnden har ännu inte tagit ställning till förut nämnda önske
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

mål. Oavsett om avgiftsbefrielse eller restitution sker eller inte bör enligt

nämnden för budgetåret 1970/71 den merinkomst av inflytande prisregleringsavgifter

på avgiftsbelagd sill, som beror på användning av sådan sill i

stället för avgiftsfri islandsill, intill ett belopp av 800 000 kr. tillföras prisregleringskassan

för fisk och således inte tillfalla föreningen Svensk fisk.

Fiskets förhandlingsdelegation har enligt nämnden förklarat sig införstådd

härmed. Vid ett restitutionsförfarande för beredd sill kan det visa sig

opraktiskt att islandssill är undantagen från avgiftsbeläggningen. Nämnden

anhåller därför om bemyndigande alt, så befinnes lämpligt, införa

prisregleringsavgift även på islandssill.

Jordbruksnämnden anhåller om bemyndigande att med de ändringar,

som föranleds av bifall till förut nämnda förslag, under budgetåret 1970/71

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som nu tillämpas ta upp

regleringsavgifter på fisk och besluta om att utbetala medel ur prisregleringskassan

för att upprätthålla fiskprisregleringen.

Importen och exporten av fisk och fiskprodukter regleras genom kungörelsen

den 14 mars 1947 (nr 82, omtryckt 1954: 605 och senast ändrad

1961: 368) angående allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni

1953 (nr 372) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur

och (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och

skaldjur in. m. Förordningarna gäller tills vidare enligt kungörelser den 26

april 1967 (nr 136 resp. 137). Även i fråga om import- och exportregleringen

av fisk anser nämnden, att regleringen under budgetåret 1970/71 bör anordnas

i huvudsak enligt de grunder, som har gällt under innevarande budgetår.

Detta innebär bl. a. fortsatt bemyndigande för nämnden att föreskriva

att exporten till länder med centraliserad import skall ske genom föreningen

Svensk fisk och att — inom ramen för gällande internationella

bindningar — reglera importen av fisk i den omfattning som är nödvändig

för att upprätthålla prisregleringssystemet. Nämnden erinrar också om att

med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 19 december 1969 vid årsskiftet införts

dels minimipriser och licenstvång vid införsel av fryst filéad torsk och

kolja och dels minimipriser vid utförsel av fryst filéad rödspätta, torsk och

kolja till Storbritannien.

Fullmäktige i riksbanken föreslås få bemyndigande att även under budgetåret

1970/71 ställa garantier för lån i Sveriges kreditbank mot gängse

ränta åt föreningen Svensk fisk intill ett belopp av 5 milj. kr. jämte ränta.

Vidare bör behållningen i prisregleringskassan för fisk på villkor, som fastställts

av Kungl. Maj:t genom beslut den 3 september 1954 och den 11 april

1958, under budgetåret 1970/71 få användas för lån till föreningen Svensk

fisk för att tillfälligt finansiera krediter för försäljning av fisk på export.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 28 maj 1968 har föreningen Svensk fisk

i särskild ordning tilldelats 500 000 kr. från prisregleringskassan för att

förbättra marknadsföringen på fiskets område. Av detta anslag kvarstod

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1970

21

outnyttjat vid ingången av innevarande budgetår ett belopp av 274 000 kr.

Genom prisregleringsbeslutet för innevarande budgetår har föreningen vidare

tilldelats dels 1 milj. kr. för att främja avsättningen av saltsjö- och insjöfiskets

fångster och dels 200 000 kr. för upplysningsverksamheten på fiskets

område. Till föreningen har därmed överflyttats den verksamhet, som

tidigare handhafts av centralnämnden för fiskpropaganda. Även ostkustoch

insjöfiskets intressen beaktas när ifrågavarande medel används. I enlighet

med önskemål som framförts av fiskets förhandlingsdelegation bör

enligt jordbruksnämnden hinder inte möta att föreningen Svensk fisk för

ifrågavarande ändamål använder även medel som anslås för den löpande

regleringsverksamheten.

För att bestrida kostnaden under budgetåret 1970/71 för befattningen

som fiskexportrepresentant kan enligt nämnden beräknas att samma belopp

behöver tas i anspråk som det som anvisats för budgetåret 1969/70 eller

115 000 kr. För kvalitetskontrollen av svenska fiskvaror kan komma att

erfordras ett något högre belopp än det som anslagits under de senaste åren

eller 70 000 kr. Nämnden anhåller om bemyndigande att under nästa budgetår

för ifrågavarande ändamål använda under året inflytande införselavgifter

och — i den mån dessa inte förslår — ränteinkomster från prisregleringskassan

till erforderligt belopp.

Nytt fiskeriundersökningsfartyg

Nuvarande förhållanden m. m.

För biologiska undersökningar, hydrografiska observationer och mätningar

samt praktiska fiskeförsök m. m. har fiskeristyrelsen till sitt förfogande

tre statliga fiskeriundersökningsfartyg. Dessa är Skagerak, byggt år

1933 och med en bruttodräktighet av 469 registerton, Thestis, byggt åren

1959—60 och med en bruttodräktighet av 165 registerton samt Eystrasalt

som är byggt år 1937 och har en bruttodräktighet av drygt 72 registerton.

Av dessa är Skagerak färdigt för utrangering om ett par år. Fartygets användbarhet

har på senare år begränsats av dess dåliga stabilitetsegenskaper

som gjort att det inte får användas på Nordsjön. De båda andra fartygen

bedöms kunna vara i bruk ytterligare 15—20 år. För vissa iståndsättningsarbeten

på Eystrasalt ställde Kungl. Maj :t den 30 oktober 1969 ett belopp

av 200 000 kr. till fiskeristyrelsens förfogande.

Den totala expeditionskapaciteten hos de tre nuvarande fartygen är mellan

600—700 expeditonsdygn per år. Fiskeristyrelsen tar för egen del i anspråk

60—70 % av expeditionstiden. Resten utnyttjas av andra verk, universitetsinstitutioner

m. fl.

Den 27 november 1964 uppdrog Kungl. Maj :t åt fiskeristyrelsen att efter

samråd med sjöfartsstyrelsen inkomma med bl. a. förslag till byggnadspro
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

gram för ett nytt fiskeriundersökningsfartyg. I skrivelse den 29 mars 1967

lade styrelsen, efter nyss nämnt samråd, fram förslag till byggnadsprogram

för ett sådant fartyg. Därvid beräknades byggnadskostnaderna till 7,5

milj. kr. och driftskostnaderna till drygt 0,9 milj. kr. per år. Den 6 september

1967 uppdrog Kungl. Maj :t åt fiskeristyrelsen att låta utföra projektering

av ett nytt fiskeriundersökningsfartyg samt att därefter, efter samråd med

sjöfartsstyrelsen, underställa ärendet Kungl. Maj :ts förnyade prövning. Vid

dimensioneringen och konstruktionen av fartyget skulle eftersträvas att lönekostnaderna

och övriga kostnader för fartygets drift vid ett utnyttjande av

detta i samma omfattning som f. n. gällde för Skagerak inte blev större än

motsvarande kostnader för Skagerak.

Fiskeristyrelsen

Efter anbudsförfrågan genom särskild skrivelser uppdrog fiskeristyrelsen

åt det norska företaget AB Ankerconsult att projektera det nya fiskeriundersökningsfartyget.

Direktiven för projekteringen utarbetades av en

särskild arbetsgrupp inom fiskeristyrelsen. Projektet färdigställdes våren

1969 efter arbetsgruppens direktiv. Därefter har samråd ägt rum med sjöfartsverket.

Styrelsen har underställt ärendet Kungl. Maj :ts prövning genom

att överlämna projekteringshandlingarna och lämna vissa kompletterande

upplysningar. Härav framgår bl. a. följande.

Dimesionerna för det nya fartyget uppges till längd 61,25 in, bredd 11,70

m och djupgående 4,90 m. Vid utformningen av fartyget har speciell vikt

fästs vid dess stabilitet även under svåra sjö- och vindförhållanden och med

allmän utgångspunkt att fartyget skall uppehålla sig i Östersjön samt Nordsjön

och angränsande delar av Atlanten under längre sammanhängande

tidsperioder. Vidare har fartyget utformats så att det är lämpat för alla

förekommande biologiska och hydrografiska undersökningar av betydelse

inom fiskeristyrelsens verksamhetsområde. Fartygets användbarhet för

statens naturvårdsverks undersökningar rörande vattenföroreningar har

också särskilt beaktats. Fartygets utrymmen medger att 12—13 personer

kan följa med utöver besättningen. Marschfarten blir 14,5 knop och aktionsradien

vid denna fart ca 7 000 nautiska mil.

Personalbehovet för driften av fartyget beräknas till i början 18 man och

därefter 17 man vilket är en man mindre än på Skagerak. Driftskostnaderna

beräknas preliminärt till 725 000 kr. per år, varav 525 000 kr. utgör lönekostnader.

Anskaffningskostnaderna väntas kunna hållas inom en ram av

10 milj. kr. Beloppet bör anvisas på särskilt reservationsanslag budgetåren

1970/71 och 1971/72. Driftskostnaderna blir aktuella tidigast under budgetåret

1971/72 och bör då täckas under vederbörliga poster i anslaget till

fiskeristyrelsen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1970

23

Remissyttrandena

Sjöfartsverket har inget att erinra mot projektet i stort. Verket har därvid

bedömt projektet enbart ur fartygst ekni sk synpunkt och vidare reserverat

sig vad gäller skrovutformning och stabilitetsegenskaper som inte kunnat

prövas. Detta bör enligt verket kunna göras vid en vidareutveckling av

projektet fram till vad som bör läggas till grund för infordran av anbud.

Den planerade bemanningen bedöms vara tillräcklig och kostnadsberäkningen

realistisk. Sammanfattningsvis tillstyrker sjöfartsverket förslaget

till principbeslut och medelsanvisning.

Statens naturvårdsverk finner det föreslagna fartyget vara väl dimensionerat

och disponerat för att tillgodose olika berörda intressen. Verket föreslår

viss komplettering av utrustningen bl. a. i sanitärt avseende. Vidare

understryks vikten av att fartygets verksamhet planeras relativt långsiktigt

med hänsyn till olika intressen. Sveriges fiskares riksförbund tillstyrker

förslaget och understryker önskvärdheten av att fartyget färdigställs snarast

möjligt.

Statskontoret betonar vikten av att full samstämmighet nås i alla tekniska

och ekonomiska frågor. Riksrevisionsverket pekar bl. a. på att taxor för

fartygets verksamhet bör finnas fastställda när fartyget sätts i drift.

Departementschefen

Under 1950-talet steg fångstmängden inom svenskt saltsjöfiske med över

två femtedelar och värdet av fångsten ökade ännu starkare. Den stigande

produktionen hänförde sig främst till västkusten samt i viss utsträckning

till sydkusten. Även under början av 1960-talet fortsatte totalfångsten att

öka. Utvecklingen präglades under detta decennium i första hand av ett

alltmer omfattande sillfiske i Nordsjön, varvid fångsterna i huvudsak fördes

i land utomlands, främst Danmark. Under de senaste åren har den

gynnsamma fångsttrenden brutits och totalfångsten vid svenskt saltsjöfiske

har minskat. I första hand har minskningen hängt samman med att fångsterna

av den större sillen — västkustfiskets viktigaste fångstobjekt — i

stor utsträckning uteblivit. I stället har sillfångsteima mer och mer utgjorts

av blandsill och mindre sill, vilket också medfört sänkta medelpriser. Det

försämrade avsättningsläget har också lett till ekonomiska svårigheter för

fiskarna såväl på västkusten som på andra kuststräckor.

Det bör observeras, att den tidigare produktionsstegringen och den ökade

exporten uppnåddes genom betydande investeringar i nya båtar och redskap.

Härmed blev också svenskt fiske alltmer känsligt för svängningar i

fångst- eller avsättningsförhållandena. Så länge båtarna var mindre och investeringarna

små behövde tillfälliga bakslag i fråga om fångst eller avsättning

inte leda till några omedelbara svårigheter. Då numera ett omfattande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kiingl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

kapital måste amorteras och de löpande driftskostnaderna också är betydande,

kan svårigheter för fisket snabbt uppstå vid dåliga fångstresultat eller

om efterfrågan minskar.

Olika statliga stödåtgärder har på senare år vidtagits för att hjälpa fisket

att övervinna de aktuella svårigheterna. Utgångspunkten för dessa åtgärder

har varit att hindra att den ekonomiska grundvalen skulle rubbas

för en näringsgren som i och för sig är välutrustad för en effektiv och rationell

produktion. För att stabilisera läget har bl. a. ökade medel ställts till

förfogande för den prisreglering, som tillämpas på fiskets område, och vidare

har nyligen minimipriser införts vid import av vissa frysta fiskfiléer.

På lånesidan har åren 1968 och 1969 anstånd lämnats med betalning av

räntor och amorteringar på lån från fiskerilånefonden och vidare har särskilda

konsolideringslån lämnats som stöd för fiskare vilka har råkat i likviditetssvårigheter.

Med verkan fr. o. m. innevarande budgetår har även införts

ett särskilt omställningsstöd till fiskare. För att öka avsättningen av

fisk står budgetåret 1969/70 sammanlagt 1,2 milj. kr. till förfogande för

marknadsfrämjande åtgärder och försäljningsstimulerande upplysningsverksamhet.

Som framgår av det föregående har de statliga insatserna på fiskets område

väsentligt vidgats och effekten av de försämrade avsättningsförhållandena

har därmed kunnat motverkas. Läget inom fisket präglas dock fortfarande

av svårigheter av speciell karaktär och det är enligt min mening

nödvändigt, att särskilda stödåtgärder såväl inom ramen för fiskets prisstöd

som i andra former vidtas även i fortsättningen. Det är härvid av vikt,

att åtgärderna inom fiskeripolitikens olika sektorer utformas enligt samma

grundläggande principer. Jag anser det därför angeläget, att ett principiellt

mål fastslås för fiskeripolitiken så att de åtgärder, som vidtas för att lösa

aktuella problem, inte kommer att strida mot de långsiktiga strävandena

inom fisket.

Målet för fiskeripolitiken bör vara att genom marknads- och strukturpolitiska

åtgärder skapa stabila ekonomiska förhållanden för ett fiske, som är

väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och

vid export. När det gäller marknadsåtgärder bör såsom utredningen föreslagit

förhållandena inom landet stabiliseras dels genom prisreglerande åtgärder,

dels genom åtgärder som allmänt stimulerar avsättningen av fisk. När

marknadsåtgärder utformas bör beaktas att de inte leder till en fångstutveckling,

som står i strid med strävandena på strukturområdet. Marknadsåtgärderna

bör vidare på kort sikt utformas så att marknadsläget för olika

fiskslag på bästa sätt utnyttjas. De strukturpolitiska åtgärderna bör syfta

till att rationaliseringen inom svenskt fiske främjas bl. a. genom att möjligheter

skapas att på rimliga villkor finansiera investeringar i fisket. Genom

åtgärder på strukturområdet bör fångstmöjligheterna inom svenskt

fiske i största möjliga mån tas till vara samtidigt som fångstkapaciteten

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 61 år 1970 25

hålls inom de gränser, som ges av möjligheterna till en lönsam avsättning

på längre sikt.

Vid utformningen av fiskeripolitiken träder såsom framgår av det föregående

fiskets strukturfrågor och finansieringen av fiskets investeringar i

förgrunden. Starka skäl talar härvid enligt min mening för att investeringarna

i fisket framdeles får samma stöd som nu utgår bl. a. på jordbruksoch

trädgårdsområdet. Detta innebär, att stödet i enlighet med utredningens

förslag bör lämnas genom att statliga kreditgarantier ställs för de lån, som

tas i allmänna kreditinrättningar för att finansiera fiskets investeringar.

Genom sådana kreditgarantier underlättas strävandena att åstadkomma rationella

och stabila fångstförhållanden inom fisket. Sålunda möjliggörs dels

rationaliseringsåtgärder vid den nuvarande fiskeflottan, dels en nödvändig

förnyelse av denna flotta.

Jag har i det föregående framhållit, att speciella svårigheter fortfarande

kännetecknar fiskets ekonomiska läge. Mot denna bakgrund är det enligt

min mening nödvändigt att finansieringsstödet under nästa budgetår utformas

med sikte på att under de rådande exceptionella förhållandena så

långt möjligt hjälpa till att lösa de aktuella problemen. När det gäller finansieringen

under nästa budgetår bör stödet inriktas främst på att möjliggöra

att den nuvarande fiskeflottan produktionstekniskt rationaliseras

och effektiviseras samt att en fortsatt konsolidering av de ekonomiska förhållandena

vid fiskeföretagen kommer till stånd.

Sveriges fiskares riksförbund har i sitt yttrande över fiskprisutredningens

förslag starkt understrukit betydelsen för fiskets investeringar av den

i förhållande till marknadsräntan lägre räntan för lån från fiskerilånefonden.

Enligt min mening bör fördelar med ett stöd genom låg ränta avvägas

mot fördelarna hos andra stödformer. Med hänsyn till dagens speciella svårigheter

inom fisket och i avvaktan på resultatet av fiskprisutredningens

fortsatta arbete, som enligt vad jag erfarit gäller bl. a. en avvägning mellan

olika stödformer, bör statliga fiskerilån för rationaliseringsändamål utgå

enligt nu gällande bestämmelser även under budgetåret 1970/71. Låneramen

bör fastställas till 9 milj. kr. Vid bifall till mitt förslag beräknar jag att

för nästa budgetår behövs ett kapitaltillskott till fiskerilånefonden av 1

milj. kr.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att konsolideringsåtgärder

behöver vidtas inom fisket även under budgetåret 1970/

71. Det är uppenbart, att ekonomin hos många fiskeföretag är så hårt

trängd att förbättrade inkomster först efter någon tid kan medföra att det

finansiella läget åter stabiliseras. För många fiskare blir följaktligen likviditetsläget

ännu en tid pressat och de kan även vid kortvariga avbräck i

avsättningen komma i en ekonomiskt ohållbar situation. Konsolideringsstöd

bör följaktligen lämnas budgetåret 1970/71 och utgå i form av statliga

kreditgarantier för konsolideringsändamål. Dessa kreditgarantier bör läm
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

nas efter en grundlig kartläggning av den enskilde låntagarens ekonomiska

förhållanden och i samband med att en genomgripande sanering av vederbörande

företags ekonomi kommer till stånd. Denna verksamhet bör genomföras

i samarbete med de kreditinrättningar, vilka i det enskilda fallet

står som långivare till det av konsolideringen berörda fiskeföretaget.

Någon maximigräns för kreditgarantier i samband med konsolidering av

de ekonomiska förhållandena vid ett fiskeföretag bör enligt min mening

inte uppställas. Sådana kreditgarantier bör om det på grund av särskilda

förhållanden anses påkallat kunnat utgå även till låntagare, vilka under innevarande

budgetår erhållit statliga konsolideringslån. Vidare bör i samband

med konsolidering amorteringstiden för statliga fiskerilån kunna förlängas

till 20 år räknat från den ursprungliga lyftningsdagen för varje lån.

Jag anser det med hänsyn till utvecklingen inom fisket av stor betydelse

att tillräckliga resurser står till förfogande för fortsatt konsolideringsverksamhet.

Ramen för nämnda kreditgarantier bör därför för budgetåret

1970/71 fastställas till 20 milj. kr. Vid en sådan garantiram och genom förut

nämnt samarbete med berörda kreditinrättningar kan fiskets ekonomiska

förhållanden genomgripande saneras och stabila ekonomiska förhållanden

skapas vid fiskeföretag, som har drabbats av likviditetssvårigheter.

För såväl kreditgarantier som fiskerilån bör krävas betryggande säkerhet.

Kan den som söker kreditgaranti eller fiskerilån inte ställa sådan säkerhet

bör garanti eller lån ändå få beviljas, om det med hänsyn till låntagarens

personliga förhållanden bedöms betryggande ur säkerhetssynpunkt.

Med hänsyn till erfarenheterna av nuvarande finansieringsförhållanden bör

säkerhet genom personlig borgen inte krävas utan att särskilda skäl talar

härför.

Till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för konsolideringsändamål

bör för nästa budgetår anslaget Täckande av förluster vid

statlig kreditgaranti till fritidsfiske kunna anlitas.

Det ankommer på Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande

på fiskeristyrelsen, att meddela närmare föreskrifter i fråga om de lån och

kreditgarantier på fiskets område som förordats i det föregående.

I föreliggande sammanhang vill jag erinra om att enligt beslut av 1969 års

riksdag (prop. 1969: 41, JoU 11, rskr. 134) särskilt omställningsstöd under

innevarande budgetår utgår till fiskare som lämnar fisket för att övergå

till annan yrkesverksamhet. I årets statsverksproposition (bil. 11) har

föreslagits att medel anvisas för sådant stöd även budgetåret 1970/71. Detta

stöd bör under nästa budgetår utgå enligt samma grunder som innevarande

budgetår och kunna lämnas även till sökande, som lämnat fisket före den

1 juli 1970 men efter den 1 januari 1969.

Jag övergår nu att behandla vissa frågor som berörs i skrivelsen av statens

jordbruksnämnd. Enligt min mening är det angeläget att i nuvarande

läge goda resurser står till förfogande för prisreglerande åtgärder på fiskets

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

27

område. Det av jordbruksnämnden i samförstånd med fiskets förhandlingsdelegation

och nämndens konsumentdelegation framlagda förslaget tillgodoser

uppenbarligen väl detta krav när det gäller prisregleringen under budgetåret

1970/71. Jag ansluter mig till nämndens förslag. Prisregleringen på

fiskets område liksom regleringen av importen och exporten bör således

under budgetåret 1970/71 ske i huvudsak på samma sätt som under innevarande

budgetår, dvs. i enlighet med 1969 års riksdagsbeslut (prop. 1969:

41, JoU 11, rskr 134). Dessutom bör föreningen Svensk fisk genom bidrag

från jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk kompenseras för det

bortfall av ränteinkomster, som skett genom att medel från kassan enligt

beslut av 1969 års riksdag har tagits i anspråk för konsolideringslån med

uppskjuten räntebetalning. Vidare bör till prisregleringskassan föras över

högst 1 milj. kr. av de fettvaruavgifter, som utgår vid härdning av sillolja

av inhemsk råvara, med avdrag för vad som kan beräknas restitueras vid

export. Ett belopp motsvarande de fettvaruavgifter, som överförs till prisregleringskassan,

bör föras till föreningen Svensk fisk för dess verksamhet

under budgetåret 1970/71. Det belopp, som står till prisregleringsverksamhetens

m. m. förfogande, kan därmed komma att uppgå till drygt 6 milj.

kr., vilket innebär att det för budgetåret 1969/70 beräknade beloppet ökar

med ungefär 2 milj. kr.

I enlighet med nämndens förslag bör för budgetåret 1970/71 den merinkomst

av prisregleringsavgifter på avgiftsbelagd sill, som beror på att sådan

sill används i stället för avgiftsfri islandssill, intill ett belopp av 800 000 kr.

kvarstå i jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk och således inte

överföras till föreningen Svensk fisk. Nämnden bör vidare erhålla bemyndigande

att införa prisregleringsavgift på islandssill samt på sådan horngädda,

skrubba och rödspätta som förs i land på sydkusten.

Statens kostnader för prisregleringen bör liksom hittills täckas av medel

som flyter in i prisregleringskassan för fisk. Statens jordbruksnämnd bör

få ta upp prisregleringsavgifter under budgetåret 1970/71 i den ordning

som gällt sedan den 1 juli 1969, dock med de ändringar som jag förordat i

det föregående. Nämnden bör sålunda få ta ut prisregleringsavgift med högst

3 % av inköpspriset för fisk, som fångas av svenska fiskare och som förs i

land på väst- eller sydkusten. På fisk som importeras bör prisregleringsavgift

få tas ut med belopp som motsvarar avgifterna på fisk som svenska fiskar

fångar.

Medel som anslås för den löpande prisregleringsverksamheten bör av

föreningen Svensk fisk kunna användas även för marknadsfrämj ande åtgärder

och upplysningsverksamhet i fråga om saltsjö- och insjöfiskets

fångster.

Under budgetåret 1970/71 bör — under särskilda förhållanden och på de

villkor som fastställs av Kungl. Maj :t — behållningen i prisregleringskassan

få användas för lån till föreningen Svensk fisk för att tillfälligt finan
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

siera krediter vid försäljning av fisk på export. Jag biträder vidare jordbruksnämndens

förslag, att föreningen under budgetåret 1970/71 skall kunna

få statliga kreditgarantier för lån i Sveriges kreditbank intill ett belopp

av 5 milj. kr. jämte ränta.

För att under budgetåret 1970/71 bestrida kostnaderna för en fiskexportrepresentant

samt kostnaderna för kvalitetskontrollen av fiskvaror bör jordbruksnämnden

få använda under budgetåret inflytande införselavgifter och

— i den mån dessa inte förslår — ränteinkomster från prisregleringskassan

för fisk till erforderligt belopp.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om byggande av ett nytt fiskeriundersökningsfartyg

i stället för Skagerak. Som framgåtl av den föregående

redogörelsen aktualiserades denna fråga år 1964. Sedan byggnadsprogram

för ett nytt fartyg utarbetats år 1967 föreligger nu därpå grundade

projekteringshandlingar beträffande det nya fartyget.

Tillkomsten av ett nytt, modernt fartyg i stället för Skagerak bör enligt

min mening ses som ett värdefullt led i insatserna från statens sida för att

stödja fiskerinäringen. De uppgifter som fartyget är avsett att fullgöra —

och som för Skageraks vidkommande inskränkts genom att fartyget på senare

år varit hänvisat till områdena innanför Nordsjön -— kan väntas avkasta

resultat som är värdefulla för näringen på både kort och lång sikt.

Uppgifter med mera omedelbar effekt för yrkesfisket är exempelvis att

skaffa underlag för prognoser om tillgången på de ekonomiskt betydelsefulla

fiskslagen såsom sill och torsk. Härigenom kan man bl. a. undvika

felinvesteringar i båtar och redskap. Undersökningsresultaten kan också

utgöra grund för strukturförändringar och strukturrationaliseringar inom

näringen.

I likhet med bl. a. sjöfartsverket och statens naturvårdsverk har jag inget

att erinra mot det av fiskeristyrelsen framlagda projektet i stort. Detta gäller

såväl fartygets dimensioner och konstruktion som dispositionen av fartygets

utrymmen för passagerare och besättning samt utrustning. Jag finner

sålunda förslaget vara väl ägnat att tjäna som underlag för en vidareutveckling

av projektet fram t. o. in. utarbetande av bygghandlingar. Därvid

bör självfallet nära samråd äga rum med sjöfartsverket särskilt ur fartygstekniska

synpunkter. Beträffande den av fiskeristyrelsen uppgivna

kostnadsramen, 10 milj. kr., vill jag framhålla att den endast är preliminär.

Kungl. Maj:t bör begära riksdagens bemyndigande att beställa fartyget. För

nästa budgetår beräknar jag ett medelsbehov av 3 milj. kr.

Som jag anfört i det föregående har fiskeristyrelsen i skrivelse angående

dispositionen av vissa vid utgången av budgetåret 1968/69 outnyttjade

belopp av medel som anvisats för restitution av bensinskatt till fiskerinäringen

— sammanlagt ca 686 000 kr. — föreslagit att beloppen förs över

till det för budgetåret 1969/70 anvisade reservationsanslaget Restitution av

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1970

29

bensinskatt till fiskerinäringen. Jag förordar, att Kungl. Maj :t inhämtar

riksdagens medgivande till att så sker.

I detta sammanhang bör riksdagen underrättas om att Kungl. Maj:t genom

beslut tidigare denna dag tagit i anspråk 250 000 kr. från anslaget Bidrag

vid förlust på grund av naturkatastrof m. m. för utbetalning av bidrag

till fiskare som förlorat fiskredskap eller fått dessa skadade vid stormarna

hösten 1969 enligt i huvudsak samma grunder som tillämpats år 1968.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1) godkänna de grunder för lån och kreditgarantier på

fiskets område, som jag förordat i det föregånde,

2) medge att för budgetåret 1970/71 statlig kreditgaranti

för lån till konsolidering av fiskeföretag får beviljas intill

ett belopp av 20 000 000 kr.,

3) medge att under budgetåret 1970/71 ett belopp av

9 000 000 kr. disponeras för lån från fiskerilånefonden,

4) medge att för tiden t. o. m. den 30 juni 1971 reglering

av priserna på fisk in. m. samt importen och exporten av

fisk jämte vad därmed hänger samman sker enligt de grunder

jag förordat i det föregående,

5) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under

budgetåret 1970/71 för lån i Sveriges kreditbank mot gängse

ränta ställa garanti åt föreningen Svensk fisk intill ett

belopp av 5 000 000 kr. jämte ränta,

6) bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med vad jag

förordat i det föregående, beställa ett nytt fiskeriundersökningsfartyg,

7) medge att de i det föregående angivna, tidigare anvisade

medlen för restitution av bensinskatt till fiskerinäringen

förs över till det för budgetåret 1969/70 anvisade reservationsanslaget

Restitution av bensinskatt till fiskerinäringen,

8) medge att förslagsanslaget Täckande av förluster vid

statlig kreditgaranti till fritidsfiske anlitas till täckande av

förluster på grund av statlig kreditgaranti för konsolideringsändamål,

9) på riksstaten under nionde huvudtiteln till Fiskeriundersökningsfartyg

för budgetåret 1970/71 anvisa ett reservationsanslag

av 3 000 000 kr.,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1970

10) på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till

Fiskerilånefonden för budgetåret 1970/71 anvisa ett investeringsanslag

av 1 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 1 71

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1970:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående stödåtgärder på fiskets område, m. m. jämte motioner. Propositionen Sedan Kungl. Maj :t i propositio s. 1 i texten