Angående organisationen av den statliga förhandling sv erksamhet en i löneoch anställning sfrågor, m. in
1970-03-13 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1970:63, Angående organisationen av den statliga förhandling sv erksamhet en i löneoch anställning sfrågor, m. in
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 är 1970
1
Nr 63
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen
av den statliga förhandling sv erksamhet en i löne- och
anställning sfrågor, m. in.; given Stockholms slott den
13 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
Bertil Löfberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att antalet ledamöter ökas i styrelsen för statens
avtalsverk och att bland styrelsens ledamöter utses ett arbetsutskott,
bestående av verkschefen och högst tre ledamöter.
Avtalsverkets nuvarande organisation föreslås ersatt av en mera projektinriktad
organisation.
Vidare föreslås att statens och kommunernas samarbetsnämnd i lönefrågor
organiseras om. Nämnden föreslås, förutom nuvarande uppgifter
att verka för samråd i lönefrågor, få tjänstgöra som förhandlingsdelegation
om huvudmännen anser att samförhandlingar bör äga rum mellan
de offentliga arbetsgivarna.
Propositionen innehåller slutligen förslag till medelsanvisning för budgetåret
1970/71 till avtalsverket. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 saml. Nr 63
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1970
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 13
mars 1970.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,
Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Statsrådet Löfberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om organisationen av den statliga förhandlingsverksamheten
i löne- och anställningsfrågor, m. m., och anför.
I statsverkspropositionen (bil. 9 s. 49) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till statens avtalsverk
för budgetåret 1970/71 beräkna ett förslagsanslag av 7 327 000 kr. Jag anhåller
att nu få anmäla denna fråga.
1. Inledning
Förhandlingsutredningen,1 som tillsattes med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 7 april 1967, har den 29 januari 1970 avlämnat en promemoria
om organisationen av den statliga förhandlingsverksamheten i löneoch
anställningsfrågor, m. m. (Stencil Fi 1970: 2).
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av statskontoret,
riksrevisionsverket, statens avtalsverk, Svenska kommunförbundet och
Svenska landstingsförbundet.
Avtalsverket har i vanlig ordning inlämnat anslagsframställning för budgetåret
1970/71.
I det följande redovisas för sammanhangets skull på vissa punkter förslag
som inte kräver beslut av riksdagen. 1
1 Statssekreteraren Karl-Lennart Uggla, ordf., borgmästaren Georg Ericsson, avdelningschefen
Åke Gustafsson, justitierådet Nils Mannerfelt och departementsrådet Jan-Christian Montelius.
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1970 3
2. Ledningen av förhandlingsverksamheten i löne- och anställningsfrågor
Organisationen av den statliga förhandlingsverksamheten
Statens avtalsverk som inrättades den 1 juli 1965 är enligt instruktionen
(SFS 1965:642, ändrad 1968:386) central förvaltningsmyndighet för förhandling
om anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos staten med
undantag av riksdagen och dess verk samt för övriga arbetstagare vilkas
anställnings- eller arbetsvillkor skall fastställas under medverkan av Kungl.
Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.
Avtalsverket leds av en styrelse. Chef för verket är en generaldirektör.
Som ledamöter i styrelsen ingår verkschefen och sju andra ledamöter som
Kungl. Maj :t utser. Bland ledamöterna förordnar Kungl. Maj :t en ordförande
och en vice ordförande. Kungl. Maj :t bestämmer hur många suppleanter
det skall finnas för de ledamöter som utses särskilt.
I styrelsen ingår f. n., förutom verkschefen, de två statssekreterarna i finansdepartementet,
cheferna för postverket, televerket, riksrevisionsverket
och universitetskanslersämbetet samt chefen för försvarsstabens personalvårdsbyrå.
Till ordförande i styrelsen är förordnad chefen för avtalsverket
och till vice ordförande chefen för riksrevisionsverket. För envar av de
båda statssekreterarna är förordnad en personlig suppleant.
Styrelsen avgör förhandlingsfrågor av principiell natur eller större ekonomisk
betydelse, frågor om stridsåtgärder eller avbrytande av -sussa förhandlingar,
viktigare författningsfrågor och viktigare frågor om organisation,
arbetsordning eller tjänsteföreskrifter. Vidare hör till styrelseärendena
bl. a. anslagsfrågor, frågor om tillsättning av högre tjänstemän samt om
disciplinstraff eller åtalsamnälan. Även andra än i instruktionen angivna frågor
kan av verkschefen hänskjutas till styrelsens avgörande.
Avtalsverkets förhandlingar med personalens huvudorganisationer inom
tjänstemannaområdet sker vanligen på följande sätt. I fråga om storleken
av totallöner och pensioner och andra större principiella frågor tas förhandlingskontakterna
mellan chefen för avtalsverket och ordförandena i huvudorganisationernas
delegationer antingen genom enskilda samtal eller genom
gemensamma överläggningar. Ibland anordnas särskilda sammanträden
mellan parternas s. k. små delegationer, varvid avtalsverket företräds
av verkschefen och berörda avdelningschefer eventuellt jämte särskilda experter.
I vissa frågor delegeras förhandlingsarbetet till olika arbetsenheter
inom avtalsverket.
Organisationen av vissa icke-statliga arbetsgivarorganisationer
För att ge en överblick över förhållandena på de privata och kommunala
sektorerna av arbetsmarknaden lämnas i det följande en kortfattad redo
-
4
Kungl. Maj ds proposition nr 63 år 1970
görelse om den förhandlingsordning som tillämpas av Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.
Svenska arbetsgivareföreningen. Ledamöterna i arbetsgivareföreningens
styrelse utgörs, förutom av föreningens verkställande direktör, av företagschefer
som tillika i mycket stor utsträckning är ordförande i olika arbetsgivarförbund.
Vid styrelsens sammanträden bestäms bl. a. efter vilka
linjer förhandlingsarbetet skall planeras. När förhandlingar är omedelbart
förestående, övertar arbetsgivareföreningens förhandlingsdelegation planläggningen
av förhandlingsarbetet. Delegationen, som väljs av styrelsen, har
30—55 ledamöter. Förhandlingarna brukar börja med en form av remissdebatt,
där arbetsgivareföreningens stora förhandlingsdelegation möter
motpartens delegation och går igenom den allmänna bakgrunden till förhandlingarna.
De direkta förhandlingskontakterna tas av arbetsgivareföreningens lilla
delegation. I denna ingår styrelsens ordförande, föreningens verkställande
direktör och chefen för förhandlingsavdelningen. I slutskedet av förhandlingarna
förekommer det att endast en person, i allmänhet verkställande direktören,
möter motparten.
Vid den stora delegationens sammanträden avger den lilla delegationen
rapporter. Där principdiskuteras vidare olika lösningar. När det gäller uppläggningen
av förhandlingarna spelar den stora delegationen en relativt aktiv
roll. Detta beror dels på att denna delegation har det ekonomiska ansvaret
för förhandlingarna och dels på att i den delegationen ingår många personer,
framför allt förbundsdirektörerna, som är yrkesförhandlare. Det anses
ytterst angeläget att den lilla delegationen föx-ankrar de förslag, som förs
fram i förhandlingarna, i den stora delegationen innan vidare kontakt tas
med motparten. Även om styrelsen har sammanträde under tid då förhandlingar
pågår och rapport då kan lämnas till styrelsen om förhandlingsarbetet,
är det framför allt den stora delegationen som bestämmer i de löpande
förhandlingsfrågorna.
Svenska kommunförbundet. En löne- och förhandlingsdelegation, som
har 18 ledamöter och lika många suppleanter, utses för tre år i sänder.
Vid ackordsförhandlingar företräds delegationen av ett arbetsutskott med
tre eller fyra ledamöter. I vissa fall, exempelvis när hela delegationen inte
hinner samlas, kan delegationen företrädas av ett presidium som består av
ordföranden och vice ordföranden. Presidiet har emellertid inte någon
självständig beslutanderätt utan frågor som behandlats av detta anmäls i
efterhand för delegationen. Delegationen ingår kollektivavtal för förbundet
och rekommenderar kommunerna att anta dessa. Avtalen blir inte bindande
för medlemskommunerna förrän vederbörande kommunala myndighet
godkänt avtalet. Förhandlingsdelegationen fungerar självständigt och underställer
inte förbundsstyrelsen sina beslut eller överenskommelser med
personalorganisationerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
5
Kommunförbundet har ett rådgivande organ som benämns representantskapet.
Detta består av två representanter för Stockholms stad och i allmänhet
två representanter för varje län. Representantskapet har till ändamål
att bidra till kontakten mellan delegationen och medlemmarnas löneorgan.
Genom representantskapet skall sålunda delegationen knnna få upplysningar
om medlemmarnas uppfattning i aktuella löne- och förhandlingsfrågor
och lämna informationer i sådana frågor till medlemmarna.
Svenska landstingsförbundet. Förbundets förhandlingsdelegation utses
av förbundskongressen för en tid av fyra år. Delegationen består av sju
ledamöter och lika många suppleanter. Av delegationen träffade avtal är
bindande för landstingsförbundet. Delegationen utfärdar rekommendationer
till landstingen om tillämpning av avtalen. Förbundsmedlem är skyldig att
följa av förhandlingsdelegationen utfärdade rekommendationer på löneoch
avtalsområdet, liksom i övriga frågor som delegationen handlägger.
Avtalen blir inte bindande för landstingen förrän dessa godkänt desamma.
Förhandlingsdelegationen fungerar helt självständigt och underställer inte
förbundsstyrelsen sina beslut eller överenskommelser med personalorganisationerna.
Landstingsförbundets representantskap i lönefrågor är rådgivande organ
i de ärenden som förhandlingsdelegationen har att handlägga. Varje landsting
har en representant i representantskapet, som inkallas när förhandlingsdelegationen
så finner påkallat med hänsyn till läget i viktiga förhandlingar
eller eljest när kontakt med medlemmarna anses erforderlig i lönefrågor.
Utredningen
Utredningen framhåller att två synpunkter varit särskilt framträdande
vid de kontakter som utredningen haft med företrädare för den statliga
förvaltningen och för de statsanställdas huvudorganisationer. Den ena är
att avtalsverkets styrelse särskilt i intensiva förhandlingsskeden måste kunna
delta mera aktivt i förhandlingsarbetet och då finnas tillgänglig för
snabb kontakt med förhandlingsledningen. Den andra är att förhandlingsledningen
måste ha lätt att komma i förbindelse med regeringen. Dessa synpunkter
får anses innebära att avtalsverket med sin nuvarande organisation
inte tillräckligt fort kan ta ställning vid de snabba lägesförändringar som
förhandlingarna ofta medför.
De flesta avtal av större vikt som träffas om statstjänstemännens löneoch
anställningsförmåner måste underställas Kungl. Maj :t och riksdagens
lönedelegation för godkännande. Med den bl. a. av konstitutionella skäl betingade
organisation, som gäller för löneförhandlingarna, följer att avtalsverket
måste ha nära kontakt med regeringen under förhandlingarna. Kungl.
Maj :t och riksdagen bestämmer genom budgeteringen myndigheternas anslag.
Eftersom dessa kan komma att avsevärt påverkas genom avtalsver
!•(•
Dihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 63
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
kets förhandlingar, är det naturligt att Kungl. Maj :t och riksdagen måste
följa förhandlingarnas uppläggning och utveckling. Det konsultativa statsrådet
för finansdepartementets löne- och personalenheter har förordnats
att på Kungl. Maj :ts vägnar rådpläga med riksdagens lönedelegation. Statsrådet
är i dessa frågor liksom i andra frågor inom sitt verksamhetsområde
konstitutionellt ansvarig inför riksdagen. Han måste före rådplägningen
få erforderliga informationer från avtalsverket. Han skall också sedermera
kunna delge verket de synpunkter som regeringen och riksdagens
lönedelegation vill ge på förhandlingsfrågorna. Detta samband mellan avtalsverket
och företrädare för regeringen i viktigare förhandlingsfrågor
talar för att man har så korta kontaktvägar som möjligt mellan förhandlingsledningen
och regeringen.
Efter att ha diskuterat möjligheten att efter mönster från andra delar
av arbetsmarknaden skapa särskilda typer av förhandlingsdelegationer i
avtalsverket finner utredningen att det kan ifrågasättas om inte de föidelar
som kan anses förknippade med en förhandlingsdelegation kan nås
redan genom mindre ändringar av den nuvarande organisationen av avtalsverket.
Utredningen anser övervägande skäl tala för att verkets styrelse efter
en viss utökning av antalet ledamöter fungerar som en sådan förhandlingsdelegation.
Styrelsen bör därvid på ett mera aktivt sätt än f. n. delta i
förhandlingsverksamheten. Utredningen föreslår att styrelsen utökas med
tre ledamöter. Dessa bör utses efter samma normer som f. n., dvs. inte som
företrädare för vissa verksintressen utan efter personliga kvalifikationer
såsom förhandlingserfarenhet, omfattande kännedom om statsförvaltningen
eller andra särskilda förutsättningar för uppgiften.
Utredningen anser att ett arbetsutskott bör utses inom styrelsen för att
denna skall kunna fungera så smidigt som möjligt och med högsta möjliga
beredskap. I utskottet bör ingå verkschefen och ytterligare högst tre styrelseledamöter
eller suppleanter. Åtminstone en av ledamöterna bör vara företrädare
för finansdepartementet. Inom de befogenhetsgränser som styrelsen
anger skall utskottet handla på verkets vägnar. Enligt verkets instruktion
skall styrelsen avgöra bl. a. förhandlingsfrågor av principiell natur eller
större ekonomisk betydelse. Utredningen föreslår att det i instruktionen
föreskrivs, att utskottet skall förbereda och följa viktigare avtalsförhandlingar
samt avgöra frågor som styrelsen eller generaldirektören hänskjuter
till utskottet. Utskottet bör vidare intimt följa det förberedelse- och planeringsarbete
som bedrivs i olika frågor. Utredningen anser att det inte finns
skäl för att utskottet självt skall förhandla med motparten. Genom att utskottet
snabbt kan samlas och skall ha fortlöpande kontakt med avtalsverkets
förhandlare, kan ledamöterna i utskottet få en tillfredsställande
personlig och omedelbar uppfattning av förhandlingsläget. Utskottet bör
dock, när det anses lämpligt, delta i de principdiskussioner mellan förhandlingsparterna
som brukar inleda förhandlingarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
7
Genom ett utskott med angivna uppgifter och sammansättning skapas enligt
utredningen förutsättningar för en smidig kontaktväg mellan avtalsverket
och regeringen som i dessa frågor närmast representeras av det
konsultativa statsrådet för finansdepartementets löne- och personalenheter.
Med den nära kontakt, som utskottet skall ha till olika frågors handläggning
på skilda stadier, får utskottet möjlighet att snabbt kunna ta ställning
i frågor som delegerats dit samt att omgående kunna förmedla ett
tillräckligt brett underlag dels för styrelsens beslut dels för vederbörande
statsråds kontakter med riksdagens lönedelegation.
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens
förslag angående ledningen av förhandlingsverksamheten.
Statskontoret anser dock att förslaget förutsätter att arbetsutskottet, enligt
de allmänna riktlinjer som fastställs av avtalsverkets styrelse, generellt
får självständigt träffa avtal med motparten, i förekommande fall
dock under förutsättning av Kungl. Maj :ts eller Kungl. Maj :ts och riksdagens
godkännande. Statskontoret förutsätter vidare att styrelsen liksom
hittills skall avgöra frågor om stridsåtgärder eller avbrytande av vissa förhandlingar.
3. Avtalsverkets organisation
Nuvarande ordning
Avtalsverket är nu uppdelat i tre förhandlingsavdelningar, en avdelning
för utredning och statistik, en rättsavdelning, en enhet för skälighetsfrågor,
en enhet för presstjänst och information samt ett kansli. Varje förhandlingsavdelning
förestås av en förhandlingsdirektör. Avdelningen för
utredning och statistik förestås av en utredningsdirektör och rättsavdelningen
av en chefsjurist.
Enligt den provisoriska arbetsordningen för avtalsverket gäller följande
arbetsfördelning mellan förhandlingsavdelningarna och avdelningen för utredning
och statistik.
Första avdelningen handlägger frågor om lönegradsplacering, avlöningsförstärkning
och arvodesförmåner för andra tjänstemän än tjänstemän hos
bolag samt speciella frågor om avlöningsförmåner och arbetstid för tjänstemän
inom undervisningsområdet.
I andra avdelningens arbetsuppgifter ingår frågor om avlöningsförmåner
och arbetstid för lönegradsplacerade tjänstemän, i den mån handläggningen
inte ankommer på första avdelningen, samt frågor om pension.
Tredje avdelningen handlägger, i den män det inte ankommer på annan
avdelning, frågor om arbetstagare som inte är tjänstemän samt frågor om
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
tjänstemän hos bolag. Avdelningen bereder ärenden för försvarets avtalsdelegation.
Vad slutligen gäller avdelningen för utredning och statistik handlägger
denna avdelning frågor om sådan lönestatistik som behövs för förhandlingar.
Avdelningen gör utredningar av större räckvidd och sådana utredningar
som inte är att hänföra till någon av de övriga arbetsenheterna.
Enligt arbetsordningen är avdelningarna indelade i arbetsgrupper på sätt
generaldirektören bestämmer. Sådan uppdelning har skett av första och andra
avdelningarna. Första avdelningen är sålunda uppdelad i fyra arbetsgrupper,
nämligen för frågor om försvaret och vårdområdet, undervisningsväsendet,
affärsverken samt civila statsförvaltningen i övrigt. Andra avdelningen
är uppdelad i tre arbetsgrupper, nämligen för allmänna avlöningsavtal
m. m., för pensionsfrågor och för övriga till avdelningen hörande
frågor.
Nu gällande uppdelning fanns i stort angiven i det förslag som civildepartementets
organisationsberedning (COB) den 15 december 1964 lade
fram i sitt förslag till organisation av ett statligt förhandlingsorgan m. m.
(Stencil C 1964: 1). Den nuvarande organisationen av nämnda fyra avdelningar
skiljer sig endast oväsentligt från vad COB föreslog. Chefen för dåvarande
civildepartementet fann beredningens förslag ändamålsenliga (prop.
1965: 77 s. 28). Han framhöll bl. a. att den föreslagna organisationen måste
vara flexibel och att verksledningen måste ha befogenhet att av arbetstekniska
skäl göra ändring i arbetsenheternas indelning i arbetsgrupper och
att omfördela arbetsuppgifter mellan arbetsenheter och arbetsgrupper. Organisationen
borde vidare ses över i samråd med statskontoret sedan arbetet
i verket kommit igång. Personalorganisationen för verket borde tills vidare,
i avvaktan på översynen, vara provisorisk utom för den personal som behövdes
för ledningsfunktionerna. Bortsett från tjänsterna som chef för arbetsenhet
borde tjänsterna inte bindas till någon bestämd arbetsenhet.
Verksledningen borde ha befogenhet att göra de omdispositioner som behövdes
för att verket effektivt skulle kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
De förhandlingar som förts efter förhandlingsrättsreformens genomförande
för statstjänstemännen har lagts upp efter delvis andra riktlinjer än
vad som tidigare gällt. F. n. pågår inom avtalsverket omfattande utredningar
om avtalsstatistik. Vidare arbetar lönesystemutredningen med förslag till
nytt lönesystem. Tillkomsten av en mer utvecklad lönestatistik och de ändringar
i nuvarande lönesystem som lönesystemutredningens förslag kan utmynna
i kan givetvis medföra förändringar i sättet att föra förhandlingar på
den offentliga sektorn.
. Med anledning av vad i prop. 1965: 77 anförts om översyn av avtalsverkets
organisation har statskontoret i en promemoria den 13 juni 1967 redovisat
resultatet av en översyn av organisation och arbetsuppgifter vid avtalsverkets
avdelning för administrativa frågor, m. m. Som resultat av översy
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
nen har år 1968 genomförts vissa organisatoriska förändringar av avdelningen
och av arbetsgruppen för presstjänst och information.
Utredningen
Utredningen framhåller att de förändringar i sättet att föra förhandlingar,
som inträffat sedan förhandlingsrättsreformen för de offentliga
tjänstemännen trätt i kraft, gör det nödvändigt att man strävar efter en så
flexibel organisation av avtalsverket som möjligt. Detta skulle göra det möjligt
för avtalsverket att smidigt kunna anpassa organisationen till de ändringar
i förhandlingssystemet som ett eventuellt införande av ett nytt lönesystem
skulle kunna medföra. Även om den nuvarande organisationen i viss
utsträckning är rörlig, torde man enligt utredningens mening kunna gå ändå
längre i det avseendet. I stället för den nuvarande tämligen stationära uppdelningen
i avdelningar och grupper bör man kunna bilda projektgrupper
av mer eller mindre varaktig karaktär beroende på frågans omfattning eller
varaktighet. Härigenom ges möjlighet att snabbt sätta samman särskilda arbetgrupper
för frågor som exempelvis uppkommit genom att förhandlingarna
lagts upp på ett annat sätt än tidigare. Det är, enligt utredningen, å andra
sidan klart att vissa arbetsuppgifter är av mer bestående karaktär och omfattning.
Men även för grupper vars arbetsuppgifter sålunda kan betraktas
som fortlöpande kan arbetsbelastningen bli olika från tid till annan beroende
av bl. a. avtalsperiodernas längd. Under tid då arbetsförhållandena
så medger bör därför personalen kunna frigöras från sådana grupper för
andra arbetsuppgifter. Arbetsförhållandena för ett förhandlingsorgan av avtalsverkets
storlek är enligt utredningens mening så speciella att eu sådan
rörlighet inom verket är nödvändig. Ett system med mer projeldinriktad
verksamhet och i samband härmed en organisation, som lätt medger personalförflyttningar
mellan olika projekt, får anses vara av stor betydelse
även från synpunkten att den ger tjänstemännen i verket en nödvändig överblick
av de olika verksamhetsområdena. Det är sålunda angeläget, framhåller
utredningen, att personalen får delta i så många aktiviteter och frågor
som möjligt, så att den behärskar eller i vart fall har viss kunskap om flertalet
av de olika ämnesområdena. För att sådana förändringar skall bli möjliga
anser utredningen att det är nödvändigt att slopa den nuvarande indelningen
i särskilda förhandlingsavdelningar och grupper.
Det arbetsutskott som utredningen föreslår bör enligt utredningens uppfattning
få viktiga funktioner när det gäller planering och samordning av
den projektinriktade verksamheten, i synnerhet i fråga om viktigare förhandlingar.
Med en sådan organisation kommer det att bli avtalsverket självt,
som med hänsyn till de olika krav som från tid till annan ställs på organisationen
får bestämma, hur verkets arbete under verkschefen skall organiseras.
Härvid kan naturligen viktiga funktioner tilldelas nuvarande förhandlingsdirektörer,
utredningsdirektör och chefsjurist, även om avdelningar
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1970
inte längre skall finnas. Tjänsten som utredningsdirektör bör dock ändras
till tjänst som förhandlingsdirektör. Utredningen anser det nödvändigt att
man utnyttjar möjligheten till delegering eftersom verkschefen inte på ett
omedelbart sätt kan hinna leda arbetet i olika projekt. Det torde inte heller
vara möjligt för honom att ensam hinna med detaljarbetet med den samordning
och planering som en organisation av detta slag ställer stora krav
på. Utredningen föreslår därför att en tjänsteman bör ha som speciell uppgift
att biträda generaldirektören med dessa planerings- och samordningsfrågor.
Enligt utredningens mening bör en tjänst som förhandlingsdirektör
avdelas för dessa uppgifter.
Vad gäller tjänstemännen inom rättsavdelningen, enheten för skälighetsfrågor,
enheten för presstjänst och information samt kansliet har utredningen
utgått från att dessa liksom f. n. skall svara för vissa fasta arbetsuppgifter
inom resp. ämnesområde men dessutom ingå i de projektgrupper
där verksledningen finner deras närvaro påkallad.
Utredningens förslag syftar i princip inte till någon förändring av det
nuvarande antalet tjänster inom avtalsverket. Utredningen anser att antalet
tjänstemän är väl avvägt med hänsyn till arbetsuppgifterna. Med hänsyn till
de särskilda uppgifterna för planering och samordning ifrågasätter dock
utredningen om inte organisationen bör förstärkas med en tjänst. Vidare
föreslår utredningen att det inrättas en särskild tjänst för en tjänsteman
med speciell utbildning i arbetsstudie- och aclcordsfrågor. Utredningen framhåller
härutöver särskilt att det inom den projektinriktade verksamheten
skall åligga i första hand verkschefen att se över tjänsteorganisationen med
hänsyn till de krav som ställs på denna från tid till annan. Vid ledighet på
tjänst får i varje särskilt fall styrelsen eller verkschefen ta ställning till om
behov av återbesättande av tjänsten föreligger eller om någon ändring av
organisationen bör göras.
Kungl. Maj :t har tills vidare, i avvaktan på att verkets personalorganisation
ses över, inskränkt verkets möjligheter att inrätta extra ordinarie
tjänster. Utredningen anser att det efter utredningens översyn ej längre
finns skäl att personalorganisationen i verket är provisorisk, varför nuvarande
inskränkningar i fråga om inrättande av extra ordinarie tjänst
bör upphävas.
Remissyttrandena
Avtalsverket ansluter sig till huvudlinjerna i utredningens förslag. Verket
framhåller härvid att gällande organisation redan i nuläget har anpassats
mot en större integration genom att arbetsgrupper tillskapats för särskilda
uppgifter. Möjligheterna att anpassa organisationen till utvecklingens krav
ökar emellertid påtagligt om bestämmelserna om indelning i avdelningar
och enheter tas bort ur instruktionen. Detta medför att det blir verkets sak
att i arbetsordning eller på annat sätt fastställa den vid varje tidpunkt mest
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1970
11
lämpliga organisationen. Härvid utgår verket från att de olika projektgrupperna,
som till sin personella sammansättning bör utformas alltefter projektens
egenart, ansvarsmässigt kan behöva föras samman under huvudmän.
Dessa huvudmän bör även ha ett omedelbart personaladministrativt
ansvar för de projektgrupper som är underställda dem. En sådan organisation,
som nära knyter an till den ansvarsfördelning som numera gäller för
arbetet i statsdepartementen, bör underlätta en delegering av uppgifter från
verkschefen och begränsa antalet kontaktlinjer mellan verksledningen och
projektgrupperna. En sådan projektinriktad organisation utesluter på intet
sätt att viss personal helt eller delvis avdelas för vissa löpande funktioner
såsom rådgivning gentemot myndigheterna i fråga om tolkning och tillämpning
av gällande avtal.
Vad angår den av utredningen föreslagna tjänstemannen för planerings-
och samordningsfrågor framhåller avtalsverket att det torde få ankomma
på verket att avgöra hur ifrågavarande samordningsfunktion närmare
skall organiseras.
Även statskontoret tillstyrker utredningens förslag. Ämbetsverket erinrar
därvid om att erfarenheterna av fullständig projektorganisation är begränsade
och föreslår därför att den nya organisationen i första hand bör
omfatta en försöksperiod på två till tre år. Principen om projektorganisation
bör dock fastställas redan nu. Under försöksperioden bör i möjligaste mån
löpande ”produktionsuppgifter” som t. ex. statistik skyddas från störningar
när ansvarsfördelning och arbetsledning förändras.
Statskontoret framhåller vidare betydelsen av att planerings- och samordningsfrågorna
bedrivs i nära samverkan med projektledarna så att
förekommande samordningsbehov kan tillgodoses på ett tidigt stadium i
projektplaneringen. Vidare framhåller statskontoret att detaljutformning
och utvärdering av projektorganisationen bör ske under personalens aktiva
medverkan. Sålunda bör man överväga att inrätta referensgrupper där olika
verksamhetsfunktioner och personalkategorier är representerade.
Riksrevisionsverket framhåller att en projektorganisation ställer mycket
stora krav på att man har utvecklade system för planering och uppföljning
så att organisationen kan styras. Ämbetsverket tillstyrker de förändringar i
organisationen av avtalsverket som utredningen föreslagit, dock under förutsättning
att ett utvecklat system för planering, budgetering och uppföljning
tas fram och införs, att ansvars- och befogenhetsfördelningen klarläggs,
att de personaladministrativa frågorna ges riktlinjer, att en detaljerad plan
för omläggningen utarbetas och att kontaktmannaorganisationens uppbyggnad
och funktion klarläggs.
Riksrevisionsverket framhåller vidare att en så omfattande omorganisation
som det här är fråga om bör genomföras under en längre tidsperiod,
förslagsvis en verksamhetscykel. Under denna tid bör verksamheten noga
studeras i syfte att ge erfarenheter av hur den nya organisationen fungerar
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
före, under och efter nästa förhandlingsomgång. På grundval härav bör en
utvärdering ske, förslagsvis med anlitande av utomstående expertis. En sådan
utvärdering bör då kunna ge uppslag till förbättringar i organisationen.
4. Statens och kommunernas samarbetsnämnd i lönefrågor och den s. k.
läkarförhandlingsdelegationen
Nuvarande ordning
Statens och kommunernas samarbetsnämnd i lönefrågor inrättades år
1950 (prop. 1950: 1 bil. 2). Nämnden, i vilken ingår representanter för stat
och kommun, har till uppgift att verka för samråd i lönefrågor av gemensamt
intresse för huvudmännen. Bakgrunden till inrättandet av nämnden
var att behov av bättre samråd vid statens och kommunernas behandling
av lönefrågor ansetts klart framgå vid en jämförelse mellan lönevillkoren
för personal i statens och de olika kommunernas tjänst. Ett annat skäl för
samordning var förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft.
Genom att samma löneplaner kom till användning inom i stort sett hela
den statliga och kommunala förvaltningen låg det nära till hands att anta
att de åtgärder som enstaka huvudmän vidtog på löneområdet — beträffande
tjänsters lönegradsplacering och de sociala förmånerna m. m. — kunde ge
upphov till yrkande från personalhåll på motsvarande åtgärder från andra
huvudmäns sida. Med hänsyn till det anförda ansågs det önskvärt att det
inrättades ett särskilt organ sammansatt av representanter för staten och
kommunerna med uppgift att verka för samråd på ett förberedande stadium
i lönefrågor av gemensamt intresse. Avsikten var alltså att frågor som befann
sig på ett förberedande stadium och till vilka vederbörande huvudman
inte tagit ställning, på begäran av huvudmannen skulle bli belysta från de
övriga huvudmännens sida och föremål för diskussion mellan de olika representanterna
för den offentliga sektorn. De sakförhållanden och omdömen
som kom fram vid behandlingen inom nämnden skulle på lämpligt sätt
göras kända för resp. huvudman. Så länge som man inte vunnit en närmare
erfarenhet av nämnden borde den inte få ställning av ett formligt remissorgan
eller utgöra ett arbetsgivarorgan när lönefrågor avhandlades med personalorganisationerna.
Då emellertid särskilda skäl förelåg och representanterna
i nämnden var eniga om det, borde nämnden ha rätt att göra de
framställningar hos resp. huvudman inom verksamhetsområdet, som nämnden
fann påkallat, t. ex. ändringar i gällande lönebestämmelser, om detta
var absolut nödvändigt för att få en samordning av den statliga och kommunala
lönesättningen.
Statsutskottet anförde i utlåtande SU 1950: 13 bl. a. att avgränsningen av
nämndens verksamhetsområde i avvaktan på närmare erfarenheter syntes
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
böra ske enligt de angivna riktlinjerna. Om det i framtiden skulle anses
vara påkallat med någon mer väsentlig ändring i nämndens verksamhet,
borde tillfälle beredas riksdagen att underkasta frågan förnyad prövning.
Den s. 1c. läkarförhandlingsdelegationen inrättades år 1960 efter överläggningar
mellan staten och berörda kommunala sjukvårdshuvudmän för
att sköta förhandlingar med Sveriges läkarförbund rörande anställningsvillkor
för vissa sjukhusläkare m. fl. hos staten samt hos städerna Stockholm,
Göteborg och Malmö.
Genom Kungl. Maj :ts beslut den 21 januari 1966 föreskrevs bl. a. att
vissa uppgifter som ålåg avtalsverket jämlikt kungörelsen 1965:465 om
vissa statliga kollektivavtal m. m. i stället skulle fullgöras av delegationen,
när det var fråga om anställnings- och arbetsvillkor för vissa sjukhusläkare
m. fl.
Kungl. Maj :t har i beslut den 31 januari 1969 godkänt en preliminär överenskommelse
mellan de i delegationen representerade sjukvårdshuvudmännen
m. fl. och företrädare för Svenska landstingsförbundet om ett samarbete
i förändrade organisatoriska former. I överenskommelsen angavs att
läkarförhandlingarna i samband med 1969 års avtalsrörelse skulle sammankopplas
med de förhandlingar som landstingsförbundet och kommunförbundet
skulle föra med Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)
och att de kommunala läkaravtalen avsågs att i slutligt skick komma att
ingå i de huvudöverenskommelser, som kommunförbunden kom att träffa
med SACO för den kommande avtalsperioden. Det förutsattes att ett särskilt
avtal skulle upprättas för statens läkare. I överenskommelsen angavs
vidare att det för läkarförhandlingarna skulle fungera en särskild delegation
som skulle representera landstingsförbundet, kommunförbundet och
statsverket. Representationen skulle utgöras av landstingsförbundets förhandlingsdelegation,
en av kommunförbundet utsedd delegation bestående av
en representant för var och en av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö
samt en representant för statsverket. I samband med godkännandet av överenskommelsen
upphävde Kungl. Maj :t de tidigare besluten som avsåg den
tidigare läkarförhandlingsdelegationen. Samtidigt förordnade Kungl. Maj :t
att det från och med den 1 februari 1969 skall finnas en särskild delegation,
statens läkarförhandlingsdelegation, i vilken statens representant i den förut
nämnda gemensamma särskilda förhandlingsdelegationen skall ingå.
Utredningen
Samarbetsnämndens verksamhet har i stort bedrivits efter de riktlinjer
som angetts vid dess tillkomst. Arbetet inom nämnden har till huvudsaklig
del skett i ett arbetsutskott. Utredningen framhåller att förutsättningarna
för nämndens och arbetsutskottets arbete emellertid har ändrats i avsevärd
utsträckning under den tid verksamheten pågått. Samarbetet mellan staten
och kommunerna har sålunda utvecklats starkt. Det har framstått som an
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
geläget med ett intimt samarbete mellan de offentliga arbetsgivarna. Detta
beror inte bara på att lönesättningsproblemen inom de olika områdena är
likartade utan även på det faktiska förhållandet att avtalsverket med stöd
av den s. k. ställföreträdarlagen förhandlar för en stor del av de kommunalt
anställda. I 1969 års lönerörelse skedde också en faktisk samordning av de
offentliga arbetsgivarnas löneförhandlingar på tjänstemannaområdet. I det
praktiska arbetet har det därför framstått som nödvändigt, att nämnden
inte bara som förut fungerar i frågor av rent rådgivande eller konsulterande
karaktär utan att nämnden får ett vidare arbetsfält. Utredningen föreslår
därför att nämnden, förutom nuvarande uppgifter att verka för samråd i
lönefrågor, skall kunna tjänstgöra som förhandlingsdelegation, om huvudmännen
anser att samförhandlingar mellan de offentliga arbetsgivarna i
någon form skall äga rum. Avsikten är självfallet inte att det föreslagna organet
skall genom sina beslut kunna binda resp. huvudman. Detta bör inte
kunna ske annat än om representanterna i förhandlingsorganet har fått
fullmakt till detta eller vederbörande huvudman godkänner i efterhand. Utredningen
föreslår att nämnden skall organiseras om. Den bör bestå av, för
statens del, det förut nämnda arbetsutskottet i avtalsverkets styrelse och, för
Svenska kommunförbundets och Svenska landstingsförbundets del, av ordförande
och vice ordförande i varje förbunds förhandlingsdelegation samt
förbundens förhandlingsdirektörer. Eftersom kommunförbundet har två vice
ordförande i sin förhandlingsdelegation, bör landstingsförbundet representeras
i samarbetsorganet av ytterligare en ledamot av förbundets förhandlingsdelegation,
så att det blir fyra representanter för varje förbund. Inom
nämnden bör vidare finnas en arbetsgrupp eller ett arbetsutskott som sköter
det löpande arbetet. Ett sådant organ kan bestå av t. ex. avtalsverkets generaldirektör,
ytterligare en företrädare för verket och en företrädare för finansdepartementet
samt förhandlingsdirektören för vart och ett av de två
kommunförb unden.
Med hänsyn till att utredningen föreslår att nämnden ombildas till ett
organ, som är berett att vid varje tidpunkt åta sig uppdrag att ombesörja
samförhandlingar av olika slag, ifrågasätter utredningen om den s. k. läkarförhandlingsdelegationen
behöver bibehållas. Utredningen anser att dess
uppgifter lämpligen bör kunna föras över till nämnden, som enligt förslaget
får en sammansättning väl ägnad att bedriva samarbete även i läkarlönefrågor.
För att ytterligare utveckla sambandet mellan stat och kommun i förhandlingsfrågor
ifrågasätter slutligen utredningen om inte de statliga och kommunala
huvudmännen bör överväga det lämpliga i att företrädare för kommunförbunden
bereds tillfälle att närvara vid avtalsverkets styrelsesammanträden
till den del dessa behandlar förhandlingsfrågor av gemensamt intresse
och att staten på motsvarande sätt kan representeras vid sammanträden
i kommunförbundens resp. förhandlingsdelegationer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
15
Remissyttrandena
Utredningens förslag i fråga om statens och kommunernas samarbetsnämnd
i lönefrågor och den s. k. läkarförhandlingsdelegationen lämnas utan
erinran av avtalsverket, statskontoret och riksrevisionsverket. De två förstnämnda
remissorganen understryker särskilt värdet av samarbete med kommunförbunden.
Avtalsverket finner det angeläget att man tar till vara möjligheterna
till samordning av utredningar i löne- och anställningsfrågor av
gemensamt intresse för stat och kommun.
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet delar utredningens
uppfattning om fördelarna med ett vidgat samarbete i de frågor där
huvudmännen har gemensamma intressen. Förbunden understryker vad
som i promemorian sägs om att nämnden genom sina beslut inte skall kunna
binda resp. huvudman. Beslutanderätten skall alltjämt tillkomma huvudmännen
såväl i sakfrågor som när det gäller att avgöra i vilka fall samförhandlingar
skall äga rum. Förbunden delar utredningens uppfattning om
att detta förhållande inte bör hindra ett vidgat samarbete. Genom frivilliga
åtaganden från huvudmännens sida bör nödvändig samverkan kunna ske i
de former utredningen föreslagit.
5. Avtalsverkets anslagsframställning för budgetåret 1970/71
Statens avtalsverk
1968/69 Utgift1
. .. 25 237 443
1969/70 Anslag
... 7 327 000
1970/71 Förslag
... 8 321 000
1 Anslagen Statens avtalsverk: Avlöningar och Statens avtalsverk: Omkostnader
2 Utbetalt retroaktivt tillägg som
året 1968/69 uppgår till 41 677 kr.
bokförs på budgetåret 1969/70 men hänför sig till budget-
Personal
1969/70
Beräknad ändring 1970/71
Avtalsverket Föredragande!
Handläggande personal.....
67
—
+ 2
Övrig personal.............
30
—
—
Anslag
97
—
+ 2
Avlöningar ................
. . 5 348 000
+ 314 000
+ 494 000
Sj ukvård .................
15 000
—
—
Reseersättningar...........
35 000
+ 54 000
+ 55 000
Lokalkostnader............
202 000
+ 114 000
+ 118 000
Expenser .................
568 000
+ 179 000
+ 202 000
Lönekostnadspålägg .......
... 1 159 000
+ 84 000
+ 125 000
7 327 000
+ 745 000
+ 994 000
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
Statens avtalsverk
1. Löne- och prisomräkning m. m. 423 000 kr.
2. Ökad reseverksamhet för nomenklaturarbete och nomenklaturkurser
(+ 54 000 kr.).
3. Ökade lokalkostnader (-f- 103 000 kr.).
4. Utökad publikationsverksamhet (+ 165 000 kr.).
6. Föredraganden
Ledningen av den statliga förhandlingsverksamheten i löne- och anställningsfrågor.
Förhandlingsutredningen framlägger vissa förslag till förstärkning
av ledningsfunktionerna för det statliga förhandlingsorganet och föreslår
i huvudsak följande.
Styrelsen bör utökas med förslagsvis tre ledamöter. Härigenom kommer
förvaltningsintressena i styrelsen att breddas. För att styrelsen skall kunna
fungera så smidigt som möjligt bör vidare ett arbetsutskott utses bland styrelsens
ledamöter. Detta utskott bör bestå av verkschefen och ytterligare
högst tre ledamöter. Åtminstone en av dessa bör vara företrädare för finansdepartementet.
Utskottet bör följa det förberedelse- och planeringsarbete
som bedrivs i olika frågor. Utskottet skall vidare snabbt kunna samlas och
ha fortlöpande kontakt med avtalsverkets förhandlare. Härigenom kan ledamöterna
få eu tillfredsställande personlig och omedelbar uppfattning om förhandlingsläget.
Genom ett sådant utskott skapas enligt utredningen förutsättningar
för en smidig kontaktväg mellan avtalsverket och regeringen.
Med den nära kontakt, som utskottet skall ha till olika frågors handläggning
på skilda stadier, får utskottet underlag för att snabbt kunna ta ställning i
frågor som delegerats dit och att omgående kunna förmedla ett tillräckligt
brett underlag dels för styrelsens beslut dels för vederbörande statsråds
kontakter med riksdagens lönedelegation.
Vad utredningen föreslagit i denna del har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Statskontoret förutsätter därvid att arbetsutskottet,
i enlighet med de allmänna riktlinjer som fastställts av avtalsverkets
styrelse, generellt äger självständigt träffa avtal med motparten, i
förekommande fall dock under förutsättning av Kungl. Maj :ts eller Kungl.
Maj :ts och riksdagens godkännande.
Jag ansluter mig till utredningens förslag. Tillkomsten av ett arbetsutskott
kominer att medföra en ökad smidighet i förhandlingsarbetet. Av stor
betydelse är härvid att den nödvändiga kontakten mellan förhandlingsledningen
och Kungl. Maj :t och riksdagen underlättas. Den av statskontoret
väckta frågan om arbetsutskottets rätt att självständigt träffa avtal bör vara
beroende av de fullmakter som styrelsen lämnar.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
Statens avtalsverks organisation. Vad härefter angår avtalsverkets organisation
anser utredningen att de förändringar som sedan verkets tillkomst inträffat
i sättet att föra förhandlingar gör det nödvändigt att avtalsverket ges
en mera flexibel organisation. Verket får därigenom möjlighet att smidigt
anpassa organisationen till de ändringar i förhandlingssystemet som t. ex. ett
eventuellt införande av ett nytt lönesystem kan medföra. Utredningen föreslår
därför att nuvarande indelning i avdelningar, enheter och arbetsgrupper
slopas och att det i stället i verket bildas projektgrupper av mer eller mindre
varaktig karaktär beroende på frågans omfattning eller varaktighet. Med en
sådan organisation får avtalsverket självt bestämma hur verkets arbete
under verkschefen skall organiseras med hänsyn till de olika krav som från
tid till annan ställs på organisationen.
Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget om en projektorganisation.
Härvid har dock vissa kompletterande synpunkter framförts.
Avtalsverket framhåller att de olika projektgrupperna ansvarsmässigt kan
behöva sammanföras under huvudmän. Statskontoret utgår från att principen
om projektorganisation fastställs redan nu, men föreslår att den nya
organisationen i första hand bör omfatta en försöksperiod på två till tre år.
Riksrevisionsverket tillstyrker de föreslagna organisationsförändringarna
under vissa närmare angivna förutsättningar och föreslår att organisationen
skall genomföras under en längre tid, förslagsvis en verksamhetscykel.
De av utredningen anförda skälen för en flexibel organisation finner jag
vara övertygande. Jag tillstyrker därför förslaget att nuvarande indelning av
verket upphör och ersätts av en mera projektinriktad organisation. En sådan
organisation hindrar givetvis inte att fasta arbetsenheter inrättas för vissa
funktioner som inte till sin natur är projektinriktade, t. ex. handläggning
av rättsfrågor och administrativa frågor. Indelningen i projektgrupper och
andra arbetsenheter bör bestämmas av avtalsverket. Verket bör därvid överväga
de synpunkter som riksrevisionsverket fört fram i sitt yttrande. Jag
delar statskontorets synpunkt att detaljutformningen av organisationen bör
ske under personalens aktiva medverkan. Frågan om olika projektgrupper
bör sammanfäras under särskild huvudman ankommer det på avtalsverket
att ta ställning till. Som riksrevisionsverket framhållit bör verksamheten
noga studeras för att man skall få erfarenheter av hur den nya organisationen
fungerar före, under och efter nästa förhandlingsomgång. Det förtjänar
härvid att erinras om den aktiva roll som arbetsutskottet enligt utredningens
förslag bör spela vid planeringen och uppföljningen av olika verksamheter
inom avtalsverket. Vidare tillstyrker jag förslaget att en tjänst som förhandlingsdirektör
i Cr 3 inrättas i utbyte mot tjänsten som utredningsdirektör.
Utredningens förslag att en tjänsteman skall ha som speciell uppgift att
biträda generaldirektören med planerings- och samordningsuppgifter har
tillstyrkts av remissinstanserna. Jag biträder detta förslag och föreslår med
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
hänsyn till de nya arbetsuppgifterna att en ny tjänst inrättas. Som statskontoret
framhåller är det av stor betydelse att denne tjänsteman bedriver
sitt arbete i nära samverkan med projektledarna, så att förekommande samordningsbehov
kan tillgodoses på ett tidigt stadium i projektplaneringen.
I likhet med utredningen anser jag att det behövs en särskild tjänst för
en tjänsteman med speciell utbildning i arbetsstudie- och ackordsfrågor. Jag
föreslår att en sådan tjänst inrättas. Frågan om löneställningen för de nu
föreslagna nya tjänsterna, som bör vara ordinarie med förordnande tills
vidare, torde senare få underställas riksdagens lönedelegation. I övrigt är
jag av samma uppfattning som utredningen att antalet tjänstemän inom
verket är väl avvägt. Enligt utredningen finns det inte längre skäl för att
avtalsverkets befogenhet att inrätta extra ordinarie tjänster skall vara mera
begränsad än vad som gäller för övriga verk. Jag ansluter mig till denna
uppfattning.
Jag delar slutligen utredningens synpunkt att det bör åligga verkschefen
att se över tjänsteorganisationen med hänsyn till de krav som ställs på
denna från tid till annan. Det är av vikt att styrelsen eller verkschefen vid
ledighet på tjänst i varje särskilt fall tar ställning till om tjänsten behöver
återbesättas eller om någon ändring av organisationen bör göras.
Statens och kommunernas samarbetsnämnd i lönefrågor och den s. k. läkarförhandlingsdelegationen.
Förhandlingsutredningen framhåller att förutsättningarna
för samarbetsnämndens arbete ändrats i avsevärd utsträckning
sedan den inrättats år 1950. Utredningen anser det nödvändigt att nämnden
inte bara som förut fungerar i frågor av rent rådgivande och konsulterande
karaktär utan att nämnden får ett vidare arbetsfält. Nämnden bör, förutom
nuvarande uppgifter att verka för samråd i lönefrågor, kunna tjänstgöra
som förhandlingsdelegation, om huvudmännen anser att samförhandlingar
mellan de offentliga arbetsgivarna bör äga rum i någon form. Utredningen
föreslår därför att nämnden ombildas till ett organ, som är berett att vid
varje tidpunkt åta sig samförhandlingar av olika slag. Jag anser i likhet
med utredningen att ett sådant utvidgat samarbete som utredningen föreslagit
är ändamålsenligt. Enligt förslaget bör varje huvudman företrädas i
nämnden av fyra ledamöter. Staten bör därvid representeras av det av utredningen
föreslagna arbetsutskottet. Utredningens förslag har godtagits av
remissinstanserna.
När riktlinjerna för nuvarande samarbetsnämnd godtogs av riksdagen
(prop. 1950: 1, SU 13, rskr 26) beslöt riksdagen att tillfälle borde beredas
riksdagen att underkasta frågan om nämndens verksamhet förnyad prövning,
om det i framtiden skulle anses påkallat med någon mer väsentlig
ändring häri. Kungl. Maj :t bör därför inhämta riksdagens bemyndigande att
ändra samarbetsnämndens uppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med
vad förhandlingsutredningen föreslagit. I övrigt bör det ankomma på huvud
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
männen att anpassa organisationen av nämnden och dess arbetsutskott till
olika krav som från tid till annan ställs på den. Härvid bör huvudmännen
överväga vad utredningen ifrågasatt om lämpligheten av att företrädare för
kommunförbunden och avtalsverket bereds tillfälle att närvara vid varandras
sammanträden när dessa rör förhandlingsfrågor av gemensamt intresse.
Utredningen ifrågasätter om den s. k. läkarförhandlingsdelegationen behöver
bibehållas om utredningens organisationsförslag godtas. Enligt utredningens
mening bör dess uppgifter som gemensamt förhandlingsorgan lämpligen
kunna föras över till samarbetsnämnden. Även detta förslag har tillstyrkts
av remissinstanserna. Jag delar dessa synpunkter. Med den organisation
och de uppgifter som utredningen föreslår för samarbetsnämnden behövs
inte längre en särskild läkarförhandlingsdelegation. Jag finner det naturligt
att delegationens uppgifter förs över till samarbetsnämnden. De kollektivavtal
för offentligt anställda läkare som tillkommit efter förhandlingar mellan
läkarförhandlingsdelegationen och Sveriges Läkarförbund har, såvitt gäller
de statligt lönereglerade läkarna, på arbetsgivarsidan slutits av en särskild
delegation, statens läkarförhandlingsdelegation. Eftersom statens läkarförhandlingsdelegation
bl. a. har till uppgift att meddela föreskrifter och anvisningar
om tillämpningen av de statliga läkaravtalen samt att i rättstvister
rörande dessa avtal företräda staten bör denna delegation dock bibehållas i
frågor som rör gällande avtal till utgången av år 1970, då de nu gällande
läkaravtalen löper ut.
Anslagsfrågor. Medelsbehovet till förvaltningskostnader för statens avtalsverk
för budgetåret 1970/71 beräknar jag i enlighet med vad jag anfört tidigare
till 8 321 000 kr. Därvid har jag beräknat medel för de nya tjänster som
jag förordat i det föregående.
7. Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att
a) godkänna den ändrade organisation av statens avtalsverk
som jag föreslagit i det föregående,
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad jag
förordat i det föregående vid statens avtalsverk inrätta tre
tjänster, varav en som förhandlingsdirektör i Cr 3,
c) bemyndiga Kungl. Maj :t att ändra uppgifterna för statens
och kommunernas samarbetsnämnd i lönefrågor i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag anfört i det föregående,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
d) till Statens avtalsverk för budgetåret 1970/71 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 8 321 000
kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1970
21
Innehållsförteckning
Sid.
1. Inledning.................................................... 2
2. Ledningen av förhandlingsverksamheten i löne- och anställningsfrå
gor.
........................................................ 3
3. Avtalsverkets organisation..................................... 7
4. Statens och kommunernas samarbetsnämnd i lönefrågor och den s. k.
läkarförhandlingsdelegationen ................................. 12
5. Avtalsverkets anslagsframställning för budgetåret 1970/71 ........ 15
6. Föredraganden............................................... 16
7. Hemställan .................................................. 19
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 7 00183
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1970:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av den statliga förhandlingsverksamheten i löneoch anställningsfrågor, m. m. s. 7 i texten