Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612)

1970-04-03 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:64, Med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl: Mäj:ts proposition nr 64 år 1970

1

Nr 64

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612); given

Stockholms slott den 3 april 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan

(1959:612).

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

För byggnadsarbete skall enligt byggnadsstadgan i allmänhet finnas en

ansvarig arbetsledare, som skall vara godkänd av byggnadsnämnden. I propositionen

föreslås att också statens planverk får befogenhet att pröva sådan

arbetsledares kompetens. Förslaget, som medför att kompetensprövningen

kan ske centralt med giltighet för hela landet, syftar främst till att främja

ett industrialiserat byggande.

Vidare föreslås vissa ändringar i byggnadsstadgan som konsekvens av en

inom justitiedepartementet utarbetad proposition med förslag till ny lag om

allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Ändringarna innebär väsentligen

att kravet på byggnadslov utvidgas i fråga om vatten- och avloppsinstallationer.

De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 juli 1970. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 6b

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 6b år 1970

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom förordnas i fråga om byggnadsstadgan (1959: 612),

dels att 44 § 7 mom., 54 § 1 och 2 mom., 61 § 1, 2 och 4 mom. samt 64 §

2 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i stadgan skall införas ett nytt moment, 61 § 5 mom., av nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

7 mom. Eldstäder och andra

anordningar för uppvärmning, rökoch

ventilationskanaler, sopnedkast,

hissar, gårdslanterniner, ledningar

för gas, elektrisk ström, vatten och

avlopp samt utrymmen för särskilda

ändamål, såsom pannrum, garage,

tvätt- och torkrum, bränsleförråd och

dylikt skola anordnas så, att brandfara,

risk för olycksfall eller sanitär

olägenhet icke uppkommer.

(Föreslagen lydelse)

44 §.

7 in o in. Eldstäder och andra

anordningar för uppvärmning, rökoch

ventilationskanaler, sopnedkast,

hissar, gårdslanterniner, ledningar

för vattenförsörjning och avlopp

samt därmed förbundna anordningar,

ledningar för gas och elektrisk

ström samt utrymmen för särskilda

ändamål, såsom pannrum, garage,

tvätt- och torkrum, bränsleförråd

och dylikt skola anordnas så, att

brandfara, risk för olycksfall eller

sanitär olägenhet icke uppkommer.

54 §.

1 mom.1 Åtgärd, som—--lov (byggnadslov).

Byggnadslov erfordras — — — yttre utseende;

sådan till nybyggnad ej hänförlig

ändring av byggnad, som innefattar

inrättande av ledningar för vattenförsörjning

eller avlopp samt därmed

förbundna anordningar, så ock mera

väsentlig ändring av befintlig sådan

ledning eller anordning; 1

1 Senaste lydelse 1964:826.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 6b år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ianspråktagande av — ------av upplag.

Inom område — -——•—- —--med byggnadsplan.

Med avseende------ stycket sägs.

mom. Utan hinder av vad i

1 mom. är stadgat må utan byggnadslov

företagas invändig ändring

av bostadsbyggnad som ej innehåller

flera än två bostadslägenheter eller

av därtill hörande uthus, såvida

åtgärden icke består i inredande av

ytterligare bostadslägenhet eller av

lokal för handelsrörelse, hantverk eller

industri och ej heller berör konstruktionen

av byggnadens bärande

delar, eldstäder eller rökkanaler.

Stadgandena i — — ------

2 mom. Utan hinder av vad i 1

mom. är stadgat må utan byggnadslov

inrättande eller ändring ske av

ledningar för vattenförsörjning eller

avlopp samt därmed förbundna anordningar

i bostadsbyggnad med

högst två lägenheter eller i därtill

hörande mindre byggnad av annat

slag, såvida byggnaden eller byggnaderna

skola vara anslutna till egen

anläggning för vattenförsörjning eller

avlopp.

Utan hinder av 1 mom. må vidare

utan byggnadslov företagas annan

invändig ändring av bostadsbyggnad

som ej innehåller flera än två bostadslägenheter

eller av därtill hörande

uthus* såvida åtgärden icke

består i inredande av ytterligare bostadslägenhet

eller av lokal för handelsrörelse,

hantverk eller industri

och ej heller berör konstruktionen

av byggnadens bärande delar, eldstäder

eller rökkanaler,

jr landsting.

61

1 mom. För arbete, som avser

nybyggnad, rivning av byggnad eller

ändring av byggnad, skall, om

byggnadslov erfordras, finnas en av

den byggande utsedd ansvarig arbetsledare,

såframt ej byggnadsnämnden

beträffande arbete av ringa

omfattning funnit att särskild arbetsledare

icke erfordras.

2 mom. Till arbetsledare må ej

§•

1 inom. För arbete, som avser

nybyggnad, rivning av byggnad eller

ändring av byggnad, skall, om byggnadslov

erfordras, finnas en av den

byggande utsedd ansvarig arbetsledare,

såframt ej byggnadsnämnden

beträffande arbete av ringa omfattning

funnit att särskild arbetsledare

icke erfordras. Den byggande äger

utse olika arbetsledare för olika delar

av arbetet.

2 mom. Till arbetsledare må ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl, Maj.ts proposition nr 6i år 1970

(Nuvarande lydelse)

utses annan än den, som byggnadsnämnden

prövat äga erforderlig kunskap,

erfarenhet, pålitlighet och ordentlighet.

Avser arbetet uppförande

av byggnad i flera än två våningar

eller ingå däri arbeten av tekniskt

mera krävande art, skall arbetsledaren

hava avlagt examen vid högre

teknisk läroanstalt eller på annat

sätt hos nämnden styrkt sig äga nöjaktig

kännedom om dylika arbeten.

Fordrar viss del av arbetet särskild

sakkunskap, äger nämnden föreskriva,

att ledningen av arbetet i denna

del skall anförtros någon, som besitter

sådan kunskap.

•i in o m. Arbetsledare!! åligger

att öva fortlöpande ledning och tillsyn

över arbetet och svara för dess

behöriga fullgörande, att avgiva föreskrivna

anmälningar till byggnadsnämnden

och andra myndigheter

samt att närvara vid nämndens

besiktningar av arbetet. Gör han sig

skyldig till allvarlig försummelse,

äger nämnden fråntaga honom ledningen

av arbetet så ock, om synnerliga

skål är o därtill, förklara honom

för viss tid förlustig rätten att vara

ansvarig arbetsledare inom kommunen.

Skulle den byggande motsätta

sig att gällande bestämmelser angående

arbetet iakttagas, bär arbetsledaren

att anmäla förhållandet hos

nämnden. v - -o

si’'':yvv V.^ iViA "i P,***:!p'' !

(Föreslagen lydelse)

utses annan än den som statens planverk,

för visst slag av arbete och

för viss tid, eller byggnadsnämnden,

för visst arbete, prövat äga erforderlig

kunskap, erfarenhet, pålitlighet

och ordentlighet. Avser arbetet uppförande

av byggnad i flera än två

våningar eller ingå däri arbeten av

tekniskt mera krävande art, skall

arbetsledare!! hava avlagt examen

vid högre teknisk läroanstalt eller på

annat sätt hava styrkt sig äga nöjaktig

kännedom om dylika arbeten.

Fordrar viss del av arbetet särskild

sakkunskap, äger nämnden föreskriva,

att ledningen av arbetet i denna

del skall anförtros någon, som besitter

sådan kunskap.

4 in o in. Arbetsledaren åligger

att öva fortlöpande ledning och tillsyn

över arbetet och svara för dess

behöriga fullgörande, att avgiva föreskrivna

anmälningar till byggnadsnämnden

och andra myndigheter

samt att närvara vid nämndens besiktningar

av arbetet. Skulle den byggande

motsätta sig att gällande bestämmelser

angående arbetet iakttagas,

har arbetsledaren att anmäla

förhållandet hos nämnden.

;:i; yvj

y/l j : .. -\vy -lyd

2.!.;;! ''! 0 i,'', . l .•!. i..;'' v&ji ä! i''i''! i''*''

5 inom. Gör arbetsledaren sig

skyldig till allvarlig försummelse,

äger byggnadsnämnden fråntaga

honom ledningen av arbetet så ock,

om synnerliga skäl åro därtill och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1970

5

(Nuvarande lydelse)

64

2 m o m. Den byggande----

Vid slutbesiktning av byggnad

skall den byggande förete bevis av

vederbörande skorstensfejare, att

eldstäder samt sådana rök- och ventilationskanaler,

som skola sotas, blivit

undersökta, samt, där i byggnaden

skall finnas centralvärmepanna

eller annan större pannanläggning,

att skorstenen till denna undergått

täthetsprovning. Där byggnadsnämnden

så prövar erforderligt, skall härjämte

företes bevis av sakkunnig

person, att kontroll verkställts av

värmeledningsanläggning, mekanisk

ventilationsanläggning eller ventilationskanal

från garage eller annan

lokal, där giftiga eller illaluktande

gaser kunna uppkomma.

(Föreslagen lydelse)

nämnden prövat arb et sledarens kvalifikationer,

förklara honom för viss

tid förlustig rätten att vara ansvarig

arbetsledare inom kommunen.

Nämnden skall anmäla sådana åtgärder

till statens planverk. Planverket

äger, om synnerliga skäl äro därtill

och verket prövat arbetsledarens

kvalifikationer, förklara honom för

viss tid förlustig rätten att vara ansvarig

arbetsledare.

§•

- erforderlig handräckning.

Vid slutbesiktning av byggnad

skall den byggande förete bevis av

vederbörande skorstensfejare, alt

eldstäder samt sådana rök- och ventilationskanaler,

som skola sotas,

blivit undersökta, samt, där i byggnaden

skall finnas centralvärmepanna

eller annan större pannanläggning,

att skorstenen till denna undergått

täthetsprovning. Där byggnadsnämnden

sä prövar erforderligt,

skall härjämte företes bevis av sakkunnig

person, att kontroll verkställts

av ledningar för vattenförsörjning

eller avlopp samt därmed förbundna

anordningar så ock av

värmeledningsanläggning, mekanisk

ventilationsanläggning eller ventilationskanal

från garage eller annan

lokal, där giftiga eller illaluktande

gaser kunna uppkomma.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1970.

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 64

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 6’4 år 1970

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:f

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 april

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i byggnadsstadgan

och anför.

Inledning

Statens planverk har med skrivelse den 16 oktober 1969 till Kungl. Maj:t

överlämnat en utredningspromemoria med förslag till ändring av bestämmelserna

i 61 § byggnadsstadgan om ansvarig arbetsledare. Förslaget innebär

att inte endast byggnadsnämnden utan även planverket får befogenhet

att pröva sådan arbetsledares kompetens.

Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av bostadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, arbelarskyddsstyrelsen, byggindustrialiseringsutredningen,

Svenska kommunförbundet, Sveriges Arbetsledareförbund,

Svenska Byggnadsindustriförbundet, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen,

Näringslivets Byggnadsdelegation, Hyresgästernas

Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund (HSB), Svenska Riksbyggen

och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Svenska Byggnadsindustriförbundet,

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen och Näringslivets

Byggnadsdelegation har som gemensamt yttrande överlämnat en av

Industrins kommitté för Byggbestämmelser (IKB) upprättad promemoria.

Kungl. Maj :t har tidigare i dag beslutat proposition till riksdagen med

förslag till ny lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lag).

I förslaget förordas en sådan ändring av 54 § byggnadsstadgan, att kravet

på byggnadslov utsträcks att gälla alla arbeten avseende vatten- och avloppsinstallationer

(va-installationer) som är av mera väsentlig omfattning.

Det förutsätts att denna ändring skall anmälas i samband med nyssnämnda

fråga om ansvarig arbetsledare. Förslaget aktualiserar även smärre andra

ändringar i byggnadsstadgans bestämmelser avseende ledningar för vatten

och avlopp som bör anmälas i detta sammanhang.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 6''4 är 1970

Gällande bestämmelser

För arbete som avser nybyggnad, rivning av byggnad eller ändring av

byggnad skall enligt 61 § 1 mom. byggnadsstadgan finnas en av den byggande

utsedd ansvarig arbetsledare, om arbetet ej får göras utan

byggnadsnämndens lov (byggnadslov). Beträffande arbete av ringa omfattning

får dock byggnadsnämnden medge undantag från bestämmelserna om

ansvarig arbetsledare.

I 2 mom. samma paragraf finns bestämmelser som syftar till att ge viss

garanti för att den som utses till arbetsledare har tillräckliga kvalifikationer

för uppdraget. Till arbetsledare får nämligen inte utses annan än den vars

kompetens godkänts av byggnadsnämnden. De allmänna kompetenskraven

är inte strängare än att byggnadsnämnden för normala fall kan godtaga

den som nämnden efter fri prövning finner lämpad för uppgiften (jfr prop.

1959: 168, s. 309). I författningen har detta uttryckts så, att arbetsledaren

skall ha prövats äga erforderlig kunskap, erfarenhet, pålitlighet och ordentlighet.

Om arbetet avser uppförande av byggnad i flera än två våningar eller

åtgärd av tekniskt mera krävande art, skall emellertid arbetsledaren ha avlagt

examen vid högre teknisk läroanstalt eller på annat sätt ha styrkt, att

han har nöjaktig kännedom om sådana arbeten. Om viss del av bvggnadsarbetet

fordrar särskild sakkunskap äger byggnadsnämnden föreskriva att

ledningen av arbetet i denna del skall anförtros någon som har sådan

kunskap. Denna bestämmelse innebär bl. a. att byggnadsnämnden kan för

arbetet i övrigt godtaga arbetsledare med lägre kompetens. Bestämmelsen

innebär också att byggnadsnämnden, även om ett arbete ställts under tillsyn

av en arbetsledare med examen från högre teknisk läroanstalt, kan beträffande

viss del av arbetet ställa kraven ännu högre och t. ex. fordra medverkan

av specialist.

Arbetsledaren skall enligt 4 mom. samma paragraf öva fortlöpande ledning

och tillsyn över arbetet och svara för dess behöriga fullgörande. Han

skall vidare avge föreskrivna anmälningar till byggnadsnämnden och andra

myndigheter samt närvara vid nämndens besiktningar av arbetet. Skulle den

byggande motsätta sig att gällande bestämmelser angående arbetet iakttas

har arbetsledaren att anmäla förhållandet hos nämnden.

Gör arbetsledaren sig skyldig till allvarlig försummelse får byggnadsnämnden

enligt sistnämnda moment ta från honom ledningen av arhetet.

Om synnerliga skäl föreligger kan nämnden också förklara honom för viss

tid förlustig rätten att vara ansvarig arbetsledare inom kommunen. Byggnadsnämnd

har i rättspraxis ansetts kunna med omedelbar verkan avstänga

ansvarig arbetsledare från ledningen av arbetet. Regeringsrätten har sålunda

i utslag den 20 mars 1968 förklarat, att ett sådant beslut av byggnadsnämnd

får anses lända till efterrättelse utan hinder av att det inte

vunnit laga kraft (RÅ 1968 ref. 28).

Om ett påbörjat byggnadsarbete uppenbarligen strider mot byggnads
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1970

stadgan får byggnadsnämnden enligt 68 § byggnadsstadgan förbjuda att

arbetet fortsätts. Detta gäller bl. a. om ansvarig arbetsledare ej utsetts i enlighet

med bestämmelserna i 61 §.

Enligt 76 § byggnadsstadgan skall planverket, vilket tillkom den 1 juli

1967 efter uppdelning av byggnadsstyrelsen, meddela tillämpningsbes

tämmelser genom föreskrifter och anvisningar till byggnadsstadgan.

Föreskrifter, dvs. bindande bestämmelser, skall, om de är av icke oväsentlig

ekonomisk betydelse eller om de av annan orsak är av större vikt,

fastställas av Kungl. Maj:t. Om föreskrift rör även annan myndighets verksamhetsområde

skall planverket samråda med den myndigheten.

Byggnadsstyrelsen sammanförde år 1960 bestämmelser enligt 76 § byggnadsstadgan

i en särskild regelsamling, Byggnadsstyrelsens anvisningar till

byggnadsstadgan (BABS). En ny upplaga av denna regelsamling, Svensk

Byggnorm 67, gäller fr. o. m. den 1 januari 1968. Sistnämnda regelsamling

innehåller såväl föreskrifter som anvisningar.

Med stöd av 76 § 1 mom. har planverket meddelat vissa särskilda föreskrifter

angående ansvarig arbetsledares kompetens. Beträffande fyllningsoch

packningsarbete har sålunda föreskrivits att det skall, om byggnadsnämnden

inte medger undantag, ledas av ansvarig arbetsledare med sakkunskap

och erfarenhet från sådant arbete, b ör pålningsarbete har bl. a.

föreskrivits att det skall ledas av ansvarig arbetsledare med kunskap om och

erfarenhet från sådant arbete. Angående murningsarbete har bl. a. getts

föreskrifter om att sådant arbete i klass I skall ledas av ansvarig arbetsledare

som har särskild utbildning och erfarenhet beträffande murverkskonstruktioner.

Som redan sagts skall ansvarig arbetsledare utses endast för sådant byggnadsarbete

som kräver byggnadslov. I 54 § byggnadsstadgan anges

de åtgärder som ej får företagas utan byggnadslov. Hit räknas i första hand

nybyggnad. Under begreppet nybyggnad inbegripes enligt 75 § byggnadsstadgan

inte endast uppförande av helt ny byggnad och sådana därmed

jämförliga byggnadsarbeten som till-, på- eller ombyggnad av förut befintlig

byggnad utan i vissa fall även jämförelsevis mindre ändringar av befintlig

byggnad. Enligt uttrycklig föreskrift skall dock anordnande av värmeledning,

vattenklosett eller andra hygieniska förbättringar i befintlig byggnad

inte annat än undantagsvis hänföras till nybyggnad. Som åtgärder för

vilka byggnadslov erfordras anges vidare i 54 § vissa till nybyggnad ej hänförliga

ändringsåtgärder beträffande befintlig byggnad. Sålunda fordras

byggnadslov bl. a. för åtgärd som berör konstruktionen av byggnadens bärande

delar eller av eldstäder, rök- eller ventilationskanaler, dvs. sådan åtgärd

som kan tänkas påverka de nämnda byggnadsdelarnas eller byggnadens

funktion. Installation av ledningar för vatten och avlopp utgör

emellertid inte sådana ändringsåtgärder som ansetts fordra byggnadslov.

För va-installationer krävs således enligt gällande bestämmelser byggnads
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1970

lov endast i de fall, där installationen ingår som ett led i uppförandet av en

helt ny byggnad, eller i de sällsynta fall där installationen eljest, till följd av

bestämmelserna i 75 §, skall hänföras under begreppet nybyggnad.

Om det fordras byggnadslov för viss åtgärd skall byggnadsnämnden öva

tillsyn över byggnadsföretaget. Bestämmelser härom ges i

64 § byggnadsstadgan. Nämnden utövar sin tillsyn huvudsakligen genom

särskilda besiktningar. När byggnadslov beviljats för uppförande av byggnad

inom område med stadsplan skall nämnden bl. a., om inte särskilda skäl

föranleder annat, besiktiga företaget då detta slutförts (slutbesiktning). Om

den byggande begär slutbesiktning, får nämnden inte underlåta detta. Vid

slutbesiktningen skall den byggande förete bevis av skorstensfejare att eldstäder

och vissa andra anordningar blivit undersökta. Om nämnden finner

det erforderligt skall därutöver företes bevis av sakkunnig person att värmeledningsanläggning,

mekanisk ventilationsanläggning eller ventilationskanal

kontrollerats.

Även planverkets befogenheter att meddela föreskrifter

har i viss mån anknutits till bestämmelserna om byggnadslov.

Planverket meddelar sålunda bl. a. föreskrifter rörande ritningar och andra

handlingar, som skall fogas vid ansökan om byggnadslov. Verket meddelar

vidare föreskrifter angående konstruktion och utförande i övrigt av byggnader

och andra anordningar, om vilka bestämmelser getts i byggnadsstadgan,

samt rörande byggnadsarbeten. De bestämmelser om byggnad m. m.

som här åsyftas återfinns huvudsakligen i 38—48 §§ byggnadsstadgan. Dessa

bestämmelser är omedelbart tillämpliga vid nybyggnad. Vidtas en åtgärd

som är att hänföra till nybyggnad, fordras i princip att byggnaden i

dess helhet bringas att överensstämma med bestämmelserna i 38—48 §§.

Bland bestämmelser angående särskilda anordningar har i 44 § tagits upp

en föreskrift som bl. a. berör vatten- och avloppsinstallationer. I paragrafens

7 mom. anges nämligen att ledningar för gas, elektrisk ström, vatten och

avlopp skall anordnas så, att brandfara, risk för olycksfall eller sanitär

olägenhet inte uppkommer.

Vid sådan ändring av byggnad, som ej är att hänföra till nybyggnad,

äger enligt 49 § första stycket byggnadsstadgan bestämmelserna i 38—48 §§

motsvarande tillämpning i fråga om de delar av byggnaden som berörs av

ändringen. Byggnadsnämnden har i dessa fall fått generell befogenhet att

medge dispens från reglerna om nybyggnad.

Om det inte behövs byggnadslov för ett byggnadsarbete, är den byggande

inte skyldig att anlita ansvarig arbetsledare. Byggnadsnämnden har dock

enligt 64 § byggnadsstadgan rätt — men inte skyldighet —- att besiktiga

företag, vartill byggnadslov ej erfordras. Har arbetet utförts i strid mot

bestämmelsen i 49 § första stycket byggnadsstadgan eller mot eljest gällande

föreskrifter, kan byggnadsnämnden enligt 70 § samma stadga förelägga

ägaren att undanröja eller ändra det utförda.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kutigl. Maj:ts proposition nr 64 år 1970

Av redogörelsen för planverkets befogenheter att meddela föreskrifter

framgår, att verket enligt gällande bestämmelser har formella möjligheter

att utfärda föreskrifter rörande installation av ledningar

för vatten och avlopp. Sådana föreskrifter har emellertid

hittills inte utfärdats. I stället har flertalet huvudmän för allmänna

vatten- och avloppsanläggningar (va-anläggningar) meddelat tekniska föreskrifter

om hur va-installationer, dvs. anslutningsledningar för vatten och

avlopp samt därmed förbundna anordningar, skall vara beskaffade och utförda.

Angående den närmare innebörden av dessa installationsbestämmelser

får jag hänvisa till propositionen med förslag till ny va-lag.

Planverkets framställning och remissyttrandena

Bakgrund. Näringslivets byggbestämmelseutredning (NBU), som bildades

av ett antal för byggnadsindustrin representativa organisationer men

som numera upplösts, lade i mars 1964 fram en utredning angående erfarenheter

av BABS och synpunkter på revision av BABS. I utredningen påtalades

bl. a. att den lokala auktorisationen av ansvarig arbetsledare kunde

medföra svårigheter för eu i och för sig erfaren och kompetent arbetsledare

att flytta sitt verksamhetsområde från en kommun till en annan, beroende

på lokala bestämmelser, tolkningar eller praxis. Enligt utredningen borde

byggnadsstyrelsen få befogenhet att inom ramen för byggnadsstadgan ge

över hela landet giltiga regler för vilka kompetenskrav som skall ställas på

arbetsledare för olika typer av arbeten. Om bestämmelserna i BABS gjordes

bindande och klart preciserade skulle motivet för krav på speciell lokalkunskap

bortfalla. Auktorisation som ansvarig arbetsledare borde då kunna ges

också centralt av byggnadsstyrelsen eller i annan betryggande ordning. Utredningen

ansåg dessutom att arbetsledareansvaret borde åligga det byggande

företaget, som sedan torde kunna internt delegera ansvaret på lämplig

person.

Frågan om att med riksgiltighet godkänna ansvarig arbetsledare aktualiserades

inom planverket i samband med utarbetande av normer för vattenoch

avloppsinstallationer. I remissyttrande över betänkandet Vatten och avlopp

(SOU 1967: 65), avgivet av 1964 års va-utredning, förklarade sig planverket

ämna utreda denna fråga. I anledning härav uppdrog verket åt en

särskild utredningsman1 att närmare klarlägga vilka ändringar i nu gällande

byggnadsstadga som skulle bli nödvändiga. Utredningsmannen redovisade

sina förslag i en promemoria den 7 oktober 1969.

Utredningspromemorian. Utredningsmannen framhåller att

gällande bestämmelser om prövning av ansvarig arbetsledares kompetens infördes

innan det industrialiserade byggandet fått någon större omfattning.

Den tekniska utvecklingen har emellertid medfört att byggprodukterna i allt

större utsträckning förtillverkas och att byggnadsföretagen bär fått vidare

1 Hovrättsassessorn Ingemar Cosmo.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1970

verksamhetsområden. Vissa företag tillverkar numera hela hus eller delar

av hus i fabrik och åtar sig att montera produkten på olika platser i landet.

Med dessa framställningsmetoder är det enligt utredningsmannen önskvärt,

att arbetsledare i största möjliga utsträckning utses bland personer,

som känner till förtillverkningen av produkten. Han finner det vidare önskvärt

att arbetsledaren kan arbeta över så stora delar av landet som möjligt.

Med nuvarande bestämmelser måste ett företag få arbetsledare godkänd i

varje kommun, där det avser att uppföra ett hus. Det kan därvid inträffa,

att en person godtas som arbetsledare i en kommun men inte i en annan.

Det industrialiserade byggandet skulle avsevärt underlättas, om företagen

kunde få arbetsledare godkänd med giltighet för hela landet. Med hänsyn

framför allt härtill förordar utredningsmannen att en central myndighet

ges möjlighet att med riksgiltighet pröva arbetsledares kompetens. Lämpligaste

myndighet att göra de bedömningar som kan komma i fråga är enligt

utredningsmannen planverket, som har den allmänna uppsikten över byggnadsväsendet.

Utredningsmannen finner det lämpligt, att byggnadsnämnden även i fortsättningen

har möjlighet att pröva arbetsledarens kompetens. Det torde

nämligen vara onödigt och administrativt otympligt att centralisera denna

prövning även i de fall, där byggnadsföretaget har huvudsakligen lokal anknytning

eller där byggnadsarbetet är mindre omfattande.

Beträffande de i 61 § byggnadsstadgan upptagna kompetenskraven föreslår

utredningsmannen inga ändringar men förutsätter att planverket utfärdar

erforderliga tillämpningsbestämmelser för vad som närmare bör gälla i

detta hänseende. I de enskilda fallen bör det enligt utredningsmannen liksom

hittills vara möjligt för byggnadsnämnden att föreskriva, att ledningen

för viss del av arbetet skall anförtros någon som besitter särskild sakkunskap.

I anslutning härtill anför utredningsmannen att hinder inte föreligger

för den byggande att för ett och samma byggnadsföretag utse ansvariga

arbetsledare för olika delar av arbetet. Erfarenheterna av en sådan tilllämpning

av 61 § anses vara goda.

Flera skäl talar enligt utredningsmannen för att planverket bör kunna

tidsbegränsa giltigheten av den kompetensprövning som verket har företagit.

Som exempel anförs att det med hänsyn bl. a. till den tekniska utvecklingen

kan vara lämpligt att med vissa tidsintervaller ompröva arbetsledarens

kompetens. En sådan tidsbegränsning torde kunna ske utan särskild

bestämmelse härom i byggnadsstadgan.

Angående förfaranden vid försummelse från arbetsledarens sida anför

utredningsmannen.

Om arbetsledare gör sig skyldig till allvarlig försummelse får byggnadsnämnden

ta från honom ledningen av arbetet. Detta bör gälla alltjämt och

vare sig arbetsledarens kompetens har prövats av nämnden eller av planverket.

När synnerliga skäl föreligger får byggnadsnämnden förklara arbetsle
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 64 år 1970

dare för viss tid förlustig rätten att vara ansvarig arbetsledare inom kommunen.

Detta bör alltjämt gälla för det fall att byggnadsnämnden prövat

arbetsledarens kompetens. Eftersom vederbörande kan komma att begära

riksgiltig kompetensförklaring bör emellertid dessa avstängningsfall anmälas

till planverket. Planverket bör utfärda föreskrifter härom. Om arbetsledaren

har prövats med riksgiltighet bör byggnadsnämnden anmäla till

planverket om arbetsledaren gör sig skyldig till allvarlig försummelse.

Planverket har sedan att pröva om arbetsledaren för viss tid bör fråntagas

rätten att vara ansvarig arbetsledare.

Planverket. Planverket hänvisar i sin framställning till utredningsmannens

promemoria. Verket framhåller att den i promemorian behandlade

ändringen avser att endast reglera frågan om central prövning med

riksgiltighet av ansvarig arbetsledares kvalifikationer för olika uppgifter

vid byggplatserna. Ansvarsfrågan i samband med tillverkning av byggprodukter

vid fabrik och de kompletterande bestämmelser som kan vara motiverade

i byggnadsstadgan med hänsyn härtill avser planverket att ta upp

vid senare tillfälle samtidigt med vissa andra frågor rörande byggnadsstadgan

som behöver utredas.

Planverket anser att dess framställning inte bör leda till någon saklig

ändring beträffande kvalifikationskraven för den ansvarige arbetsledaren.

Det torde emellertid, heter det vidare i skrivelsen, bli nödvändigt att planverket

med stöd av 76 § byggnadsstadgan utarbetar vissa bedömningsregler

att läggas till grund för verkets prövning av ansvarig arbetsledares kompetens.

Planverket avser alt under medverkan från dess tekniska råd klarlägga

frågan om erforderliga bedömningsregler för olika kategorier av arbeten.

Vid handläggning av ärenden av principiell art eller eljest av större vikt

rörande tillämpningen av de nya bestämmelserna i 61 § byggnadsstadgan

förutsätter planverket medverkan av en av verket, efter samråd med dess

tekniska råd, tillsatt särskild rådgivande nämnd.

Planverkets prövning av ansvarig arbetsledares kompetens bör enligt

planverkets mening avgiftsbeläggas. I anledning härav hemställer verket att

Kungl. Maj :t meddelar direktiv beträffande avgiftsbeläggningen och principerna

för avgiftens storlek.

Remissyttrandena. Förslaget om ändring i 61 § byggnadsstadgan

tillstyrks eller lämnas i allt väsentligt utan erinran av samtliga remissinstanser.

Bostadsstyrelsen framhåller att det bör innebära en lättnad för en byggmästare,

om denne kan få sin lämplighet som ansvarig arbetsledare centralt

prövad och därigenom slippa formaliteter i varje kommun, där han har sin

verksamhet. Genom den föreslagna ändringen kan en viss enhetlighet i bedömningen

erhållas och man kan dela in rättigheterna i klasser på samma

sätt som tidigare gjorts beträffande vissa arbeten (betongarbeten). Riktlin
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1970 13

jerna för kompetenskraven bör enligt styrelsens mening utformas så att

lokalt sökt tillstånd hos byggnadsnämnd skall bedömas efter samma grunder.

1KB och SABO, som båda tillstyrkt förslaget, finner att frågorna om

arbetsledarens ansvar bör ytterligare utredas i annat sammanhang. IKB,

som efterträtt Näringslivets Byggbestämmelseutredning, påpekar att bestämmelserna

i 61 § byggnadsstadgan till stor del har sitt ursprung i förhållanden

som rådde inom byggnadshantverket. I modern byggnadsverksamhet

styrs emellertid produktionsförloppet på byggarbetsplatsen av beslut om åtgärder

som i väsentliga delar ligger utanför arbetsplatsen. Inom ett företag

har sålunda centralt placerade tekniker i allmänhet ansvaret för hur

respektive arbetsplats sköts. Detta gör enligt IKB:s mening att institutet

ansvarig arbetsledare i sin helhet måste ses över för att denna form av

ansvar gentemot samhället för byggproduktionens normenlighet skall kunna

byggas in i dagens byggprocess på ett rationellt sätt. IKB finner det dock

angeläget att den föreslagna ändringen av 61 § byggnadsstadgan snarast

kommer till stånd, eftersom ändringen i och för sig innebär en stor förbättring,

bl. a. genom att underlätta en rationell personalplanering för företag

med verksamhet inom flera kommuner. Enligt IKB:s uppfattning skulle

dock en smidigare handläggning av ärenden beträffande ansvarig arbetsledare

kunna uppnås om man — i överensstämmelse med den praxis beträffande

uppdelning av arbetsansvaret som redan nu på vissa håll tilllämpas

— i paragrafen införde bestämmelser att arbetsledare skall ha den

kunskap och erfarenhet som bedöms erforderlig för ifrågavarande slag av

arbete samt att den byggande får för olika delar av arbetet utse olika därför

lämpade arbetsledare.

HSB finner bestämmelserna om indragning av rättigheten att vara ansvarig

arbetsledare böra skärpas på sådant sätt att byggnadsnämnden med omedelbar

verkan skall kunna stänga av en arbetsledare, som gjort sig skyldig

till allvarlig försummelse. Vidare bör byggnadsnämnden enligt HSB:s mening

vara skyldig att på anmälan av byggherren omedelbart ta upp frågan

om avstängning av olämplig arbetsledare. HSB finner det även önskvärt att

planverket som blivande tillståndsmyndighet åläggs att svara för att en

central utbildnings- och informationsverksamhet för ansvariga arbetsledare

kommer till stånd.

Förslaget till ny lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

Som nämnts inledningsvis har Kungl. Maj :t tidigare i dag beslutat proposition

till riksdagen med förslag till ny va-lag.

Enligt såväl gällande va-lag (1955: 314) som förslaget avses med allmän

va-anläggning anläggning som har till ändamål att bereda bostäder eller

annan bebyggelse vattenförsörjning och avlopp och som drivs av kommun

eller, om den drivs av annan, förklarats för allmän av länsstyrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 6b år 1970

Enligt förslaget ingår i allmän va-anläggning huvudmannen tillhöriga ledningar

och andra anordningar fram till den punkt, där inkoppling av faslighetens

ledningar till anläggningen skall ske (förbindelsepunkt).

Med va-installation förstås enligt förslaget ledning som för fastighet dragits

från förbindelsepunkten samt anordningar som förbundits med sådan

ledning.

I likhet med nuvarande va-lag från år 1955 grundar sig lagförslaget på

offentligrättsliga regler. Visst utrymme ges dock för avtalsfrihet mellan

huvudman för va-anläggningen och brukare. Avtal kan träffas om sådan

fråga som inte regleras genom lagen eller genom de allmänna bestämmelser

eller den taxa som huvudmannen antagit.

I fråga om taxa och avgifter innebär förslaget att huvudmannen är skyldig

att antaga en taxa som anger vilka avgifter som skall utgå för anläggningens

brukande. Vid utformningen av taxan är huvudmannen bunden av

den kommunala självkostnadsprincipen och principen om kommunmedlemmarnas

likställighet.

Enligt förslaget skall det inrättas en central nämnd, statens va-nämnd,

med uppgift att pröva tvister mellan huvudman och fastighetsägare om vaförhållanden.

De beslut nämnden meddelar får samma verkan som domstols

dom.

I propositionen förordas att det skall ankomma uteslutande på statens

planverk att med stöd av 76 § byggnadsstadgan meddela installationsbestämmelser,

dvs. föreskrifter om beskaffenhet och utförande av va-installationer.

Enligt särskild bestämmelse i lagförslaget får huvudman för va-anläggning

inte utfärda sådana föreskrifter. I denna fråga anförs i propositionen

bl. a. att det nära samband som otvivelaktigt råder mellan de va-tekniska

och byggnadstekniska inslagen inom byggnadsproduktionen starkt talar för

att bestämmelser för va-installationer bör utfärdas av planverket enligt samma

regler som gäller i fråga om byggnadsbestämmelser i övrigt. Därigenom

kommer den lokala kontrollen av att installationsbestämmelserna efterlevs

vid nybyggnadsverksamhet och därmed likartade arbeten att i första hand

vila på byggnadsnämnderna. Det har, heter det vidare, gjorts gällande att

detta inte är någon lämplig ordning och att kontrollen hellre bör anförtros

åt va-verket eller att det bör överlåtas åt kommunen att själv bestämma vem

som skall handha kontrollen. I propositionen anses det emellertid i hög grad

önskvärt att övervakningen av byggnadsproduktionen så långt som möjligt

samlas hos en instans, som får svara för kontrollen av att olika slag av föreskrifter

blir vederbörligen beaktade.

I propositionen påpekas att, så som byggnadsstadgan f. n. är utformad,

även mycket betydande va-installationsarbeten kan förekomma utan att

förhållandena är sådana att byggnadslov behövs. Byggnadsnämndernas kontrollverksamhet

bör emellertid, heter det vidare, omfatta alla installationsarbeten

av någon betydelse. Det förordas därför att det i 54 § byggnadsstad
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1970

gan upptagna kravet på byggnadslov utsträcks att gälla alla va-installationsarbeten

som är av mera väsentlig omfattning. Förslag till erforderliga ändringar

i byggnadsstadgan läggs emellertid inte fram i den propositionen.

I likhet med vad som gäller f. n. beträffande installationsbestämmelser

förekommer i stor omfattning lokala föreskrifter, utfärdade av huvudman,

om s. k. installatörsrättigheter och förbud för annan än installatör som är

auktoriserad av huvudmannen att utföra installationsarbeten. I propositionen

förutsätts att det genom ändring i byggnadsstadgan införs möjlighet

för planverket att med riksgiltighet pröva ansvarig arbetsledares kompetens.

Genomförs denna ändring anses det inte längre finnas behov av nuvarande

system med installatörsrättigheter. Enligt lagförslaget får därför

huvudmannen inte utfärda föreskrift om vem som har rätt att utföra installationsarbete.

Den nya va-lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1970.

Departementschefen

1. Ansvarig arbetsledare

Enligt 61 § byggnadsstadgan skall arbete som avser bl. a. nybyggnad

och sådan ändring av befintlig byggnad som fordrar byggnadslov utföras

under ledning och tillsyn av en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare.

Till ansvarig arbetsledare får inte utses annan än den som byggnadsnämnden

prövat ha tillräckliga kvalifikationer för uppdraget. Arbetsledaren

svarar gentemot samhället, företrätt av byggnadsnämnden, för att gällande

byggbestämmelser av skilda slag iakttas. Han fyller i detta hänseende

en viktig funktion i kontrollen av byggproduktionens normenlighet.

Gällande bestämmelser om ansvarig arbetsledare återfinns i sina huvuddrag

redan i 1931 års byggnadsstadga. De har alltså tillkommit under en

tid, då byggandet ännu bedrevs i övervägande hantverksmässiga former.

Byggproduktionens former och förutsättningar har sedan dess undergått

genomgripande förändringar. Särskilt under de två senaste decennierna har

utvecklingen inneburit en allt längre driven industrialisering av byggandet.

Av betydelse i detta sammanhang är särskilt att byggprodukterna i

växande omfattning och med ökad färdigställningsgrad förtillverkas inom

den fasta industrin samt att byggnadsindustrins struktur omskapats i riktning

mot allt större företag som är integrerade med förtillverkningsindustrin.

Det förekommer även fall där hela hus eller sektioner av hus förtillverkas

i fabrik och marknadsförs över hela landet, varvid försäljningen

innefattar även uppförandet av huset på tomten. De nya produktionsmetoderna

ställer krav på smidig administrativ anpassning, om den tekniska

processens fördelar skall kunna utnyttjas till fullo. Det förhållandet att

byggnadsnämnden skall godkänna ansvarig arbetsledare kan emellertid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 6k år 1970

medföra svårigheter för ett företag, som liar sin verksamhet förlagd till flera

kommuner, att planera sin verksamhet rationellt. Bestämmelsen om lokalt

godkännande är nämligen ägnad att motverka enhetliga bedömningsnoriner.

Ett företag av nyss angiven art kan därför inte med säkerhet påräkna

att en av företaget tidigare i viss kommun anlitad arbetsledare blir

godtagen av byggnadsnämnden i annan kommun. Det är mot denna bakgrund

tydligt att bestämmelserna om ansvarig arbetsledare behöver ses

över.

Planverket har nu efter utredning av en särskild utredningsman föreslagit

att verket skall ges befogenhet att med riksgiltighet pröva ansvarig

arbetsledares kompetens. Härvid avser planverket att en av verket tillsatt

rådgivande nämnd skall medverka i frågor av principiell art eller annars

av större vikt. Förslaget har mottagits positivt av remissinstanserna.

Som ett led i strävandena att rationalisera byggnadsverksamheten har

byggnadslagstiftningen förenklats. 1959 års byggnadsstadga tillkom i detta

syfte. Bestämmelserna gjordes så långt möjligt enhetliga för hela landet

med undvikande av specialregler för vissa orter eller vissa typer av bebyggelseområden.

Planverkets förslag, som väl tillgodoser dessa syften, är enligt

min uppfattning ägnat att ytterligare främja rationaliseringen. Jag förordar

därför att planverket får befogenhet att med riksgiltighet pröva ansvarig

arbetsledares kompetens. Den av verket förutsatta ordningen med

rådgivande nämnd torde garantera en tillräckligt allsidig belysning av viktigare

tillämpningsfrågor.

Planverkets prövning bör avse arbetsledares kvalifikationer för viss kategori

av arbeten. 1 övrigt bör byggnadsnämnden liksom hittills vara den myndighet

som prövar arbetsledarens kompetens för visst arbete inom kommunen.

Enligt utredningsmannens förslag skall planverket ha möjlighet att tidsbegränsa

giltigheten av sitt godkännande. Som skäl härför åberopar utredningsmannen

att det med hänsyn till bl. a. den tekniska utvecklingen kan

vara lämpligt att med vissa tidsintervaller ompröva arbetsledarens kvalifikationer.

Jag delar denna uppfattning i sak. Emellertid bör enligt min mening

planverkets godkännanden av arbetsledare alltid vara tidsbegränsade. Alternativet

härtill är att införa bestämmelser som ger planverket möjlighet att

efter fritt bedömande ompröva sitt tidigare beslut om godtagande av person

som arbetsledare. En sådan ordning skulle emellertid vara mindre lämplig.

Jag förordar därför en bestämmelse av innebörd att planverkets kompetensprövning

skall avse viss tid.

I 61 § 2 mom. byggnadsstadgan anges vissa generella kvalifikationskrav

för ansvarig arbetsledare. Vilka närmare krav som skall ställas på arbetsledaren

får byggnadsnämnden enligt gällande bestämmelser avgöra i varje

särskilt fall. Till ledning för denna bedömning har planverket under senare

tid med stöd av 76 § byggnadsstadgan meddelat vissa föreskrifter och an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1970

visningar för olika typer av mer komplicerat arbete. I dessa regler, som upptas

i Svensk Byggnorm och i supplement därtill, ingår bl. a. vissa bestämmelser

om indelning av arbetet i olika klasser och om differentiering av arbetsledarkompetensen

efter den klass som arbetet hänförts till. Jag förutsätter

att planverket, i enlighet med vad verket självt anfört i sin framställning,

drar upp vissa riktlinjer för verkets kompetensprövning. Om dessa riktlinjer

publiceras, vilket jag förutsätter kommer att ske, åstadkommer man dels

viss ledning också för den lokala bedömningen, dels information till branschen,

två önskemål som framförts under remissbehandlingen.

Planverkets prövning torde väsentligen komma att avse arbetsledarens

kvalifikationer för viss kategori av sådana arbeten som normalt ingår i ett

byggnadsföretag. Härvid förutsätts att den byggande utser olika arbetsledare

för olika delar av byggnadsarbetet. Som utredningsmannen påpekar

kan nuvarande lydelse av 61 § byggnadsstadgan inte anses lägga formella

hinder i vägen för en sådan tillämpning av stadgan, en tillämpning som

uppenbarligen också är ändamålsenlig. Som anförts under remissbehandlingen

bör av författningstexten direkt framgå att den byggande för olika delar

av arbetet får utse olika därför lämpade arbetsledare. Jag förordar därför

att en bestämmelse härom tas in i 61 § 1 mom. byggnadsstadgan.

Om arbetsledare gör sig skyldig till allvarlig försummelse får byggnadsnämnden

enligt 61 § 4 mom. byggnadsstadgan ta från honom ledningen av

arbetet. Som utredningsmannen anfört bör detta gälla alltjämt och vare

sig arbetsledarens kompetens prövats av nämnden eller av planverket. När

synnerliga skäl föreligger får byggnadsnämnden också förklara arbetsledaren

för viss tid förlustig rätten att vara ansvarig arbetsledare inom kommunen.

En sådan åtgärd innebär att nämnden dels upphäver det godkännande

som innefattats i dess tidigare prövning, dels förklarar sig under viss tid

inte komma att på nytt godkänna arbetsledaren för arbete inom kommunen.

Även här delar jag utredningsmannens uppfattning att bestämmelsen alltjämt

bör gälla för det fall att byggnadsnämnden prövat arbetsledarens kompetens.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att byggnadsnämnds beslut

att avstänga arbetsledare från ledningen av arbetet enligt rådande rättspraxis

får omedelbar verkan. Anledning saknas därför att ändra gällande

bestämmelser på sätt HSB föreslagit i sitt remissyttrande.

Har planverket prövat arbetsledarens kompetens bör det ankomma på

verket att avgöra, om arbetsledarens försummelse bör föranleda indragning

av hans rätt att vara ansvarig arbetsledare. En sådan åtgärd bör i likhet

med motsvarande beslut av byggnadsnämnd kunna vidtas endast om synnerliga

skäl talar därför. Avstängningen bör begränsas till viss tid. Eftersom

planverkets godkännanden avses bli tidsbegränsade kan verket med

denna ordning förklara arbetsledaren förlustig rätten att under den återstående

giltighetstiden för det ursprungliga godkännandet vara arbetsledare.

Om byggnadsnämnden tar från arbetsledaren ledningen för arbetet eller

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1970

förklarar honom förlustig rätten att vara ansvarig arbetsledare inom kommunen,

bör nämnden anmäla åtgärden till planverket. En föreskrift om sådan

anmälningsskyldighet bör tas in i byggnadsstadgan. Skyldigheten bör

gälla även om planverket inte prövat arbetsledarens kompetens, eftersom

vederbörande kan komma att begära sådan prövning hos verket.

De bestämmelser om förfarandet vid försummelse från arbetsledarens sida

som jag nu förordat bör i paragrafen föras samman till ett nytt moment,

61 § 5 mom.

Enligt bestämmelse i instruktionen (1967:329) för statens planverk

skall allmänna verkstadgan (1965:600) tillämpas på planverket. Detta

innebär bl. a. att talan mot planverkets beslut förs hos Kungl. Maj :t genom

besvär. Detsamma kommer utan särskild föreskrift att gälla de beslut som

planverket meddelar vid tillämpningen av de nya bestämmelserna i 61 §

byggnadsstadgan. Vid handläggning hos Kungl. Maj :t ankommer det enligt

2 § 16:o) regeringsrättslagen (1909:38 s. 3) på regeringsrätten att, med

vissa undantag, avgöra mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud

eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande städernas

eller andra orters byggnadsväsen. Bestämmelsen innebär att bl. a.

mål om godtagande av person som arbetsledare och beslut att förklara arbetsledare

för viss tid förlustig rätten att vara ansvarig arbetsledare hänförs till

regeringsrättens kompetensområde. Denna ordning, som överensstämmer

med vad förvaltningsdomstolskommittén förordat i betänkandet Förvaltningsrättskipning

(SOU 1966: 70 s. 699), är enligt min mening lämplig.

Kostnaden för planverkets kompetensprövning bör — i likhet med vad

som gäller för verkets typgodkännande verksamhet — täckas av avgifter

enligt taxa, som fastställs av planverket efter samråd med riksrevisionsverket.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser

härom.

2. Va-installationer

Som anförts i prop. 1967:100 angående riktlinjer för bostadspolitiken

in. m. har i samband med tillkomsten av 1959 års byggnadsstadga inletts

ett arbete med att utmönstra byggnadsbestämmelser ur specialförfattningar.

Så har skett i fråga om 1962 års brandlagstiftning och 1966 års hotellförordning.

I en till riksdagen nyligen överlämnad proposition med förslag till

kungörelse om förevisning av brandfarlig biograffilm föreslås att åtskilliga

författningsbestämmelser som innehåller speciella byggnadsregler om

biografer ersätts av planverkets förekrifter och anvisningar till byggnadsstadgan

(prop. 1970: 47). Flera utredningar har fått till uppgift att på specialområden

se över liknande bestämmelser i författningar som reglerar

byggandet. Enligt direktiven för 1964 års va-utredning, vars betänkande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6b år 1970

19

Vatten och avlopp (SOU 1967: 65) ligger till grund för förslaget till ny valag,

skulle utredningen granska va-lagens bestämmelser angående huvudmans

befogenhet att meddela reglementariska föreskrifter, särskilt normer

för va-installationer, från den synpunkten att bestämmelserna ej skulle

hindra strävanden att göra vissa byggnormer enhetliga för hela landet.

I förslaget till ny va-lag utmönstras nu befogenheten för de allmänna

va-anläggningarnas huvudmän att meddela installationsbestämmelser. I stället

förordas att sådana bestämmelser skall meddelas av statlig myndighet

och att det i enlighet härmed skall ankomma på planverket att meddela

bestämmelser för va-installationernas utförande. Härigenom markeras vainstallationernas

samhörighet med byggnaden i övrigt och betydelsen av att

skapa erforderliga förutsättningar för samordning av installationsbestämmelser

med andra byggnormer.

I propositionen med förslag till ny va-lag har förordats att det i 54 §

byggnadsstadgan upptagna kravet på byggnadslov utsträcks att gälla alla

va-installationsarbeten som är av mera väsentlig omfattning. En naturlig

följd av förslaget är att kravet på byggnadslov bör omfatta anordnande av

va-installation inte endast i samband med uppförande av ny byggnad utan

även i befintlig byggnad. Dessa va-installationer kommer därigenom att

underkastas den byggkontroll som enligt byggnadsstadgan utövas av byggnadsnämnden

och ansvarig arbetsledare samt, på det centrala planet, av

planverket. Därutöver blir det emellertid nödvändigt att utöva viss kontroll

över ändringar i befintliga va-installationer. Som riktlinje härför bör gälla

att endast sådana ändringar som påverkar installationens säkerhet med

hänsyn till risker för olycksfall, förgiftning eller sanitär olägenhet samt sådana

ändringar som kan medföra påtaglig förändring av den allmänna vaanläggningens

funktion bör underkastas byggnadslovsskyldighet. Kravet

på byggnadslov bör anges omfatta mera väsentlig ändring av befintlig vainstallation.

Vad jag nu sagt har i första hand tagit sikte på sådana va-installationer

som omfattas av va-lagen, dvs. va-ledningar och därmed förbundna anordningar

som ansluts till allmän va-anläggnings ledningsnät. I ett genom

prop. 1970:50 framlagt förslag till ändringar i lagen (1966: 700) om vissa

gemensamhetsanläggningar (LOA) förordas, att LGA:s tillämpningsområde

utvidgas så att det blir möjligt att genom förrättning enligt lagen inrätta

gemensam anläggning för vattenförsörjning eller avlopp för två eller flera

fastigheter. De skäl som föranleder att kravet på byggnadslov bör utvidgas

i fråga om va-installationer gäller även för installationsarbeten inom fastigheter

som är anslutna till sådana va-anläggningar som regleras genom LGA.

Intresset av enhetliga byggnormer talar emellertid för att samma byggkontroll

bör gälla också för sådana fastigheter som inte deltar i gemensam vaanläggning.

Att generellt införa byggnadslovstvång för va-installationsarbeten

även inom denna kategori av fastigheter torde dock innebära en alltför

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1970

långt gående reglering. I dessa fall föreligger ingen allmän eller eljest gemensam

va-anläggning till vilken hänsyn bör tas.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att byggnadsstadgans regler om

byggnadslov och andra bestämmelser om byggande i princip är tillämpliga

endast inom område för vilket har fastställts generalplan, stadsplan, byggnadsplan

eller utomplansbestämmelser. Byggnadsbestämmelser gäller emellertid

enligt 65 § även utanför detta område i fråga om uppförande eller

till nybyggnad liänförlig ändring av byggnad i tre eller flera våningar, dock

ej beträffande ekonomibyggnad för jordbruk eller liknande näring. Detsamma

gäller uppförande av vissa byggnader för särskilt ändamål, bl. a. industribyggnader.

För uppförande av bostadsbyggnad i högst två våningar fordras

således inte byggnadslov, om byggnaden förläggs utanför planlagt område eller

område med utomplansbestämmelser. Från de i 54 § 1 mom. byggnadsstadgan

upptagna bestämmelserna om byggnadslov har vidare i 2 mom. samma

paragraf gjorts undantag för invändig ändring av bostadsbyggnad med

högst två lägenheter. Byggnadsstadgans bestämmelser för en- och tvåfamilj sbus

är även i andra hänseenden mindre rigorösa och detaljerade än bestämmelserna

för övriga kategorier av byggnader.

Med hänsyn till de grundläggande motiven för krav på byggnadslov

finner jag det inte vara nödvändigt att införa byggnadslovstvång i fråga

om va-installationer i sådana bostadshus med högst två lägenheter (småhus)

och sådana mindre byggnader i anslutning till småhus som är anslutna till

egen anläggning för vattenförsörjning eller avlopp. I dessa fall är risken för

att genom va-installationen sprida förorenat dricksvatten obetydlig och inte

heller i övrigt torde några olägenheter behöva befaras om dessa installationer

tas undan från byggnadslovsskyldighet. Till denna kategori av bebyggelse

torde en avsevärd del av fritidshusen komma att höra.

Jag förordar således att det i 54 § byggnadsstadgan upptagna kravet på

byggnadslov utsträcks att omfatta inrättande och mera väsentlig ändring

av ledningar för vattenförsörjning eller avlopp samt därmed förbundna anordningar,

såvida fråga ej är om installationsarbeten i sådan bostadsbyggnad

med högst två lägenheter eller sådan därtill hörande mindre byggnad av

annat slag som är ansluten till egen anläggning för vattenförsörjning eller

avlopp.

I förslaget till ny va-lag förutsätts att byggnadsnämnderna, om de får till

uppgift att handha byggkontrollen över va-installationerna, anlitar särskild

va-teknisk expertis för detta ändamål, i den mån de inte själva förfogar över

sådan expertis. Med stöd av 64 § byggnadsstadgan kan byggnadsnämnden

i samband med slutbesiktning av byggnad ålägga den byggande att anlita

sakkunnig person för visst granskningsarbete. För att möjliggöra ett sådant

förfarande även för granskning av va-installationer bör i paragrafen införas

en föreskrift att, om byggnadsnämnden prövar det erforderligt, den byggande

vid slutbesiktning skall förete bevis av sakkunnig person att va-installation

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6b år 1970

21

blivit kontrollerad. Det torde vara naturligt att som sådan sakkunnig person

anlitas expertis vid det lokala va-verket, vilket i de allra flesta fall har

kommunen som huvudman. Genom ett sådant förfarande torde en smidig

övergång främjas vid tillämpningen av de nya bestämmelserna.

I 44 § 7 mom. byggnadsstadgan föreskrivs att ledningar för bl. a. vatten

och avlopp skall anordnas så att brandfara, risk för olycksfall eller sanitär

olägenhet inte uppkommer. Vilka krav som i övrigt skall ställas på anordningar

av detta slag har ansetts utgöra frågor av så utpräglat teknisk karaktär,

att de ej lämpligen kunnat behandlas i byggnadsstadgan. Enligt förslaget

till ny va-lag avses föreskrifter om va-installationer komma att meddelas

av planverket. Härvid förutsätts att byggnadsstadgans bestämmelser

om va-ledning kompletteras så att de — i överensstämmelse med lagförslagets

definition av begreppet va-installation — omfattar även anordning som

förbundits med sådan ledning. I konsekvens härmed förordar jag den ändringen

i 44 § 7 mom. byggnadsstadgan att orden »ledningar för vatten och

avlopp» utbyts mot »ledningar för vattenförsörjning och avlopp samt därmed

förbundna anordningar».

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom civildepartementet upprättats förslag

till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612). Jag hemställer,

att Kungl. Maj :t genom proposition inhämtar riksdagens yttrande över

förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Doktrin (1)

  1. Yngve Adolphson, Att delegera beslutanderätt, FT 1973 nr 3 s. 90, på s. 103 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1970:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1973 s. 90 Yngve Adolphson, Att delegera beslutanderätt s. 103 i texten