Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen (194-7: 577) om statlig förmögenhetsskatt, m. m

1970-03-06 · 130 sidor, varav 125 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 125 av 130 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:71, Med förslag till förordning om ändring i förordningen (194-7: 577) om statlig förmögenhetsskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

1

Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen (194-7: 577) om statlig

förmögenhetsskatt, m. m.; given Stockholms slott

den 6 mars 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

2) förordning om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet

som är att hänföra till företag,

3) förordning om begränsning av skatt i vissa fall,

4) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

5) förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till de omläggningar av förmögenhetsbeskattningen

samt av arvs- och gåvobeskattningen som förutskickats i finansplanen.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen föreslås en lindring för mindre

och medelstora förmögenheter och en skärpning för större förmögenheter.

I förslaget ingår även en höjning av skattepliktsgränsen från f. n. 100 000

kr. till 150 000 kr. De nuvarande spärreglerna avses bli ersatta med en ny

begränsningsregel, som skall tillämpas utan särskild ansökan av den skattskyldige.

Vidare föreslås särskilda regler, innebärande att förmögenheter

i mindre och medelstora s. k. familjeföretag som bedriver jordbruk, skogsbruk

eller rörelse under vissa förutsättningar blir beskattade efter i stort

sett oförändrad nivå. Den höjda skattepliktsgränsen avses gälla fr. o. in.

1971 års taxering. I övrigt föreslås de nya bestämmelserna beträffande förmögenhetsskatten

skola tillämpas första gången vid 1972 års taxering.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 71

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Beträffande arvs- och gåvobeskattningen innebär förslaget att det nuvarande

arvslottssystemet behålls och att antalet arvsskatteklasser minskas

från fyra till tre genom att de nuvarande klasserna II och IV sammanförs

till en ny klass II. Arvs- och gåvoskatten föreslås sänkt för mindre lotter och

skärpt för mera betydande lotter. Vidare innebär förslaget, att den hittillsvarande

skattefriheten för arv och gåvor som tillfaller allmännyttiga stiftelser

och sammanslutningar behålls. De nuvarande gränsbeloppen för

skattefrihet föreslås ändrade till fasta grundbelopp om 30 000 kr. för make,

15 000 kr. för barn samt 3 000 kr. i klasserna II och III. Om arvet avser

ett mindre eller medelstort familjeföretag, ges enligt förslaget vissa möjligheter

till nedsättning av arvsskatten. De nya bestämmelserna föreslås i

princip träda i kraft den 1 januari 1971.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

3

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947:577) om statlig

f örmögenhetsskatt,

dels att 9 och 10 §§, 11 § 1 mom. samt 12 § 1 mom. skall ha nedan angivna

lydelse,

dels att anvisningarna till 9 §x skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse)

Statlig förmögenhetsskatt - Såsom beskattningsbar--

(.Föreslagen lydelse)

9 §.2

beskattningsbara förmögenheten.

Därest för fysisk person eller

oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten

överstiger trettio gånger

den sammanräknade nettoinkomsten

enligt förordningen om statlig inkomstskatt,

skall den beskattningsbara

förmögenheten utgöra ett belopp,

motsvarande trettio gånger den

sammanräknade nettoinkomsten,

dock minst femtio procent av den

skattepliktiga förmögenheten.

Har vid uppskattning av förmögenhet

den värdesättning av tillgångar

i rörelse eller å jordbruksfastighet,

som skett i skattskyldigs

räkenskaper och som godkänts vid

inkomstberäkningen, frångåtts, skall

till grund för tillämpning av de i

tredje stycket meddelade bestämmelserna

läggas den sammanräknade

nettoinkomst som skulle hava fastställts,

om den vid förmögenhetsuppskattningen

gjorda värdesättningen

av tillgångarna tillämpats även vid

inkomstberäkningen. Vid beräkning

av den i föregående punkt avsedda

inkomsten skall iakttagas, att värdesättning

av tillgångarna vid utgången

av närmast föregående beskatt
-

beskattningsårets utgång.

Om beskattningsbar förmögenhet

i huvudsak är att hänföra till förelag,

tillämpas förordningen (1970:

000) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar

förmögenhet som är

att hänföra till företag.

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 9 § 1958: 298.

s Senaste lydelse 1965: 73.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ningsår skall ske enligt grunder motsvarande

dem, vilka tillämpats vid

förmögenhetsuppskattningen för det

beskattningsår varom fråga är.

Beskattningsbar förmögenhet ---

(Se vidare anvisningarna.)

10

Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt

bolag eller i 10 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt

omförmäld familjestiftelse

skall icke utgöra statlig förmögenhetsskatt,

därest den beskattningsbara

förmögenheten icke överstiger

100 000 kronor.

Ej heller--------- -

— kronor, bortfaller.

§-x

Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt

bolag eller i 10 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt

omförmäld familjestiftelse

skall icke utgöra statlig förmögenhetsskatt,

därest den beskattningsbara

förmögenheten icke överstiger

150 000 kronor.

---5 000 kronor.

11 §•

(Nuvarande lydelse)

1 mom.1 Statlig förmögenhetsskatt----familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:

åtta tiondedels procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 100 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150 000 men icke

200 000 ”

400 000 ” ”

1 000 000 kr.

200 000 kr.: 400 kr. för 150 000 kr. och 1 % av återstoden

400 000 900 ” ” 200 000 ” ” 1,3% ’’

1 000 000 3 500 ” ” 400 000 ” ” 1,6% ”

-.13 100 " ” 1 000 000 ” ” 1,8 % ”

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt — — — familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor:

en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

150 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

250 000 men icke 400 000 kr.: 1 000 kr. för 250 000 kr. och 1,5% av återstoden;

400 000 ” ” 1 000 000 ” : 3 250 ” ” 400 000 ” ” 2 % ” ” ;

1 000 000 kr. -.15 250 ” ” 1 000 000 ” ” 2,5% ”

1 Senaste lydelse 1965: 73.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

1 m o m.1 För äkta-------makens förmögenhet.

Har skattskyldig------

Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas i fall som avses i

första stycket gemensamt för makarna

och i fall som avses i andra

stycket gemensamt för föräldrar och

barn. Härvid skall, vid tillämpning

av 9 § tredje och fjärde styckena,

hänsyn tagas till den sammanlagda

nettoinkomsten hos dem för vilka

gemensam beräkning av förmögenheten

sker. Frågan om skatteplikt

enligt 10 § bedömes med hänsyn till

den sålunda gemensamt bestämda

beskattningsbara förmögenheten.

Skatt beräknas likaledes efter nämnda

förmögenhet och fördelas på envar

efter hans skattepliktiga förmögenhet.

Vad i 11 § 3 mom. sägs skall

därvid iakttagas.

1. Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 10 §, dagen efter den då

förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk

författningssamling och i övrigt den 1 januari 1971.

2. Äldre lydelsen av 10 § tillämpas vid 1970 års taxering och vid eftertaxering

för år 1970 eller tidigare år. I övrigt gäller äldre bestämmelser vid

1971 års taxering och vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

3. Vid 1971 års taxering iakttages vidare följande. Om förmögenhetsskatt

uppgår till mer än en tiondedel av det belopp som utgör skillnaden

mellan den beskattningsbara förmögenheten och 150 000 kronor, nedsättes

förmögenhetsskatten med överskjutande belopp.

Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas i fall som avses i

första stycket gemensamt för makarna

och i fall som avses i andra

stycket gemensamt för föräldrar och

barn. Frågan om skatteplikt enligt

10 § bedömes med hänsyn till den

sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara

förmögenheten. Skatt

beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet

och fördelas på envar efter

hans skattepliktiga förmögenhet.

Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid

iakttagas.

2) Förslag

till

Förordning

om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att

hänföra till företag

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk person, som var bosatt här i riket vid beskattningsårets utgång,

åtnjuter vid beräkning av beskattningsbar förmögenhet enligt 9 § förord
1

Senaste lydelse 1969: 236.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

ningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt avdrag enligt denna förordning

för förmögenhet som är att hänföra till företag.

Med företag förstås i denna förordning sådan verksamhet avseende jordbruk,

skogsbruk eller rörelse som bedrives här i riket av den skattskyldige

ensam eller tillsammans med andra fysiska personer eller av aktiebolag,

handelsbolag eller kommanditbolag, i vilket den skattskyldige — direkt

eller genom förmedling av juridisk person — äger aktier eller andelar.

Bestämmelserna i denna förordning om fysisk person äger motsvarande

tillämpning på oskiftat dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt

här i riket, utom då dödsboet vid taxering till statlig inkomstskatt behandlas

som handelsbolag.

2 §

Avdrag enligt 1 § kommer i fråga endast beträffande förmögenhet i sådant

företag som avses i 1 § andra stycket, vars förmögenhetsvärde ej

överstiger två miljoner kronor. Avdrag medgives dock ej om företaget bedriver

verksamhet, som i mer än obetydlig omfattning består i förvaltning

av annan fastighet än jordbruksfastighet eller av värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom.

Med företags förmögenhetsvärde förstås det värde som skall upptagas

vid den skattemässiga förmögenhetsberäkningen för beskattningsåret. Detta

värde är, i fråga om aktiebolag, värdet av samtliga aktier i bolaget samt,

i fråga om företag i annan form, i regel det värde som motsvarar skillnaden

mellan tillgångar och skulder hänförliga till företaget.

3 §

Rätt till avdrag föreligger när följande förutsättningar är för handen

1. minst 75 procent av företagets förmögenhetsvärde skall vid beskattningsårets

utgång — direkt eller genom förmedling av juridisk person —

ha ägts av den skattskyldige eller av honom tillsammans med högst nio

fysiska personer,

2. minst 75 procent av den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid

beskattningsårets utgång skall vara att hänföra till företaget,

3. den skattskyldige skall under beskattningsåret ha haft sin väsentliga

försörjning av företaget.

4 §

För skattskyldig fysisk person som vid beskattningsårets utgång var ägare

helt eller delvis av mer än ett företag kan, om det är till hans förmån,

vid prövning av rätten till avdrag hänsyn tagas även till det eller de andra

företagen. Därvid gäller följande förutsättningar

1. företagens sammanlagda förmögenhetsvärde får ej överstiga två miljoner

kronor,

2. mellan företagen skall föreligga ett inre sammanhang, innebärande

att verksamhet som bedrives av ett företag i större grad är beroende av

eller understöder det eller de andra företagen,

3. minst 75 procent av företagens sammanlagda förmögenhetsvärden

skall vid beskattningsårets utgång — direkt eller genom förmedling av

juridisk person — ha ägts av den skattskyldige eller av honom tillsammans

med högst nio fysiska personer,

4. minst 75 procent av den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid

beskattningsårets utgång skall vara att hänföra till företagen i fråga,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

7

5. den skattskyldige skall under beskattningsåret ha haft sin väsentliga

försörjning av företagen.

5 §

I fråga om gift skattskyldig skall vid tillämpning av 3 § 2 och 4 § 4 hänsyn

tagas även till sådan skattepliktig förmögenhet som tillhör andra

maken eller hemmavarande barn och som vid taxering till statlig förmögenhetsskatt

skall sammanläggas med den skattskyldiges förmögenhet enligt

12 § 1 mom. förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

6 §

Avdrag medges med 25 procent av den del av den skattskyldiges skattepliktiga

förmögenhet som överstiger 500 000 kronor. Den skattepliktiga förmögenheten

vid beskattningsårets utgång minskad med avdraget utgör den

skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet enligt 9 § förordningen (1947:

577) om statlig förmögenhetsskatt.

Om beskattningsbar förmögenhet beräknas gemensamt för makar eller för

föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. förordningen (1947: 577) om statlig

förmögenhetsskatt, skall avdrag enligt första stycket beräknas på grundval

av den sammanlagda skattepliktiga förmögenheten och avräknas från denna.

7 §

Den skattskyldige skall till styrkande av de förhållanden som avses i

2—5 §§ vid sin självdeklaration foga utredning enligt formulär som riksskatteverket

fastställer.

8 §

Har genom lagakraftvunnet beslut eller utslag ändring skett i beräkningen

av skattepliktig förmögenhet så att grunderna för beräkningen av avdraget

eller förutsättningarna för rätten att erhålla avdrag ändrats, får den

skattskyldige och taxeringsintendenten genom besvär, som anföres i särskild

ordning hos prövningsnämnd, framställa det yrkande i fråga om avdraget

som föranledes av beslutet eller utslaget. Sådana besvär skall anföras

inom ett år efter det beslutet eller utslaget meddelades.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas första

gången vid 1972 års taxering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

3) Förslag

till

Förordning

om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig inkomstskatt

och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna förordning.

2 §

Begränsning av skatt får ske endast för fysisk person, som varit här i

riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, eller för oskiftat

dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här.

Frågan huruvida någon är att anse som bosatt här i riket prövas enligt

bestämmelser därom i kommunalskattelagen (1928: 370).

3 §

Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med

hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyldige

enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill

skatten hänför sig. Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret,

skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till

sjömansskatt beskattningsbara inkomsten.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt

första stycket beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000 kronor

och 85 procent av överskjutande belopp.

4 §

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt,

förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen.

I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige

erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt

eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen

(1953: 272) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt

särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas

som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

5 §

Om skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärrbeloppet, nedsättes den

statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp.

Den statliga förmögenhetsskatten får dock med tillämpning av denna

förordning ej bli lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara

förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten, om ej en annan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

ordning kan antagas vara förmånligare för den skattskyldige. Skattenedsättning

som avses i 4 § andra stycket verkställes sedan nedsättning har

skett enligt första stycket i denna paragraf.

6 §

För makar som levt tillsammans under beskattningsåret skall, såvitt angår

senare beskattningsår än det under vilket äktenskapet ingåtts, skattebegränsningen

ske med hänsyn till makarnas sammanlagda beskattningsbara

inkomst och deras sammanlagda skattebelopp enligt 4 §.

Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller

för föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. förordningen (1947:577) om

statlig förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 § första stycket av den

statliga förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestämda

beskattningsbara förmögenheten.

I fall som avses i andra stycket fördelas det belopp, varmed nedsättning

av skatt högst får medgivas, på makar och barn efter förhållandet mellan

deras skattepliktiga förmögenheter.

Bestämmelserna i första, andra och tredje styckena om makar äger motsvarande

tillämpning på skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen

(1928: 370).

7 §

Bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953: 272) om beslut och talan

mot beslut äger motsvarande tillämpning på beslut och talan mot beslut

enligt denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas första

gången i fråga om skatt som påföres på grund av taxering år 1972.

Genom förordningen upphäves förordningen (1952:410) med bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall och förordningen (1952: 411) med

bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt. Den förstnämnda

förordningen gäller dock fortfarande i fråga om skatt, som påförts

på grund av 1971 eller tidigare års taxering eller på grund av eftertaxering

för nämnda år.

4) Förslag

till

Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, att 49 § 2 mom. uppbördsförordningen (1953: 272)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

49 §.

2 m o m.1 Skattskyldig må------eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående 3) om ansökan gjorts angående

avkortning enligt förordningen den befrielse enligt 85 § 2 mom. från

1 Senaste lydelse 1967: 625.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse)

6 juni 1952 (nr ilo) med bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa

fall eller angående befrielse enligt

85 § 2 mom. från erläggande av ränta

å kvarstående skatt eller om besvär

anförts över beslut i anledning

av sådan ansökan: till belopp som

betingas av ansökningen eller besvären.

Anstånd enligt — —------- —

(Föreslagen lydelse)

erläggande av ränta å kvarstående

skatt eller om besvär anförts över

beslut i anledning av sådan ansökan:

till belopp som betingas av ansökningen

eller besvären.

— behörigen erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser tillämpas

dock i fråga om skatt på grund av 1971 års taxering och på grund av

eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

5) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 12 §, 19 § 3 mom., 28—30, 39, 40 §§, 41 § 1 mom.,

43 och 47 §§ förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 S.1

Har någon---------sl

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring,

tagits å försäkringstagarens

eller hans makes liv samt

den rätt, som på grund av försäkringsavtalet

tillkommit endera av

dem, jämlikt 116 § första stycket lagen

om försäkringsavtal icke kunnat

tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för

olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet

av vad som tillfallit någon i egenskap

av förmånstagare såsom skattefritt

avräknas ett belopp av 32 000

kronor. Har på grund av förordnande

av samma person förmånstagaren

tidigare erhållit sådant för
1

Senaste lydelse 1967: 157.

lat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring,

tagits å försäkringstagarens

eller hans makes liv samt

den rätt, som på grund av försäkringsavtalet

tillkommit endera av

dem, jämlikt 116 § första stycket lagen

om försäkringsavtal icke kunnat

tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för

olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet

av vad som tillfallit någon i

egenskap av förmånstagare såsom

skattefritt avräknas vid beskattning

enligt klass I i 28 § 32 000 kronor

och i annat fall 10 000 kronor. Har

på grund av förordnande av samma

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

värv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i person förmånstagaren tidigare erbeskattningshänseende

likställt med hållit sådant förvärv, som jämlikt

gåva, må likväl å värdet av vad som 37 § 2 mom. är i beskattningshänseinom

loppet av tio år tillfallit för- ende likställt med gåva, må likväl å

månstagaren ej avräknas mer än värdet av vad som inom loppet av

sammanlagt 32 000 kronor. tio år tillfallit förmånstagaren ej av
räknas

mer än sammanlagt det belopp

som sålunda är skattefritt för

förmånstagaren.

Vad som------------äga rum.

Skattskyldighet enligt---------annan livränteförsäkring.

Angående vad---i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad i-------av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

19 §.

3 m o m.1 Vad i denna paragraf

sägs om skattepliktig arvs- eller testamentslott

skall ock gälla beträffande

sådan lott, som ej i och för sig

uppgår till skattepliktigt belopp, varvid

hänsyn skall tagas till den tid, då

skattskyldighet skulle hava inträtt,

därest beloppet varit skattepliktigt.

Har givare--------rättigheten upphörde.

Förvärv, som-------------jämlikt 12 §.

28 §.:

Arvs- eller testament slott, som tillkommer

barn, styvbarn eller avkomling

till barn eller styvbarn, är fri

från skatt, där dess värde icke överstiger

6 000 kronor.

Tillfaller lott barn, styvbarn eller

avkomling till avlidet barn eller styvbarn

och har vid tiden för skattskyldighets

inträde mottagaren av lotten

ej fyllt 20 år, skall vid skattens bestämmande

från lotten såsom skattefritt

avräknas ett belopp av 2 000

kronor för varje helt år eller del därav,

som då återstod till dess sagda

ålder uppnås.

Efterlevande make tillkommande

lott, vars värde icke överstiger

40 000 kronor, är fri från skatt.

Till klass I hänföras efterlevande

make, barn, avkomling till

barn, make till barn och efterlevande

make till avlidet barn.

Såsom skattefritt avdragas från

lott som tillkommer den avlidnes efterlevande

make 30 000 kronor, från

vad som tillkommer annan i klass 1

15 000 kronor och från lott, som beskattas

enligt klass II eller klass III,

3 000 kronor. Har barn eller avkomling

till avlidet barn vid skattskyldighetens

inträde ej fyllt 20 år, avdragas

ytterligare 3 000 kronor för

varje helt år eller del därav, som då

återstod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid

tiden för dödsfallet sammanlevde

med den avlidne, om de sammanlevande

tidigare varit gifta med var
-

1 Senaste lydelse 1958: 562. Ändringen innebär att första stycket upphävs.

2 Senaste lydelse 1969: 172.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse)

1 fråga om sådan i andra och

tredje styckena avsedd lott, vilken

jämlikt 6, 7, 8 eller 9 § beskattas

först framdeles, skall vid beräknande

av det värde, vartill lotten för att

vara skattefri högst får uppgå, hänsyn

tagas jämväl till värdet av annan

från samme arvlåtare (testator)

erhållen lott, för vilken inträde av

skattskyldighet varit att hänföra till

tidigare tidpunkt.

Skattefri är jämväl, med det undantag

som framgår av sista stycket,

annan lott än förut nämnts, där värdet

icke överstiger 2 000 kronor om

den tillfaller person som avses i

klass II nedan och eljest 1 000 kronor.

Vid tillämpning av vad i denna

paragraf är stadgat skall adoptivförhållande

räknas lika med skyldskap.

(Föreslagen lydelse)

andra eller gemensamt ha eller ha

haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande

till den avlidnes barn, beträffande

den som sammanlevt med

barnet. Styvbarns-, fosterbarns- och

adoptivförhållande räknas lika med

skyldskap. Med fosterbarn avses

barn, som före fyllda 16 år stadigvarande

vistats i den avlidnes hem

och därvid erhållit vård och fostran

som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket

får ej åtnjutas i fråga om vad

som erhåltes från samme arvlåtare

eller testator, även om det erhålles

vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan

arvinge eller testamentstagare än sådan

som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

kyrka, landsting, kommun eller

annan menighet ävensom hushållningssällskap

med stadgar som fastställts

av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte

att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga

eller andra därmed jämförliga

kulturella eller eljest allmännyttiga

ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål

att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan

att hava till syfte att i sin verksamhet

tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, huvudsakligen fullföljer

ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening

eller annan liknande sammanslutning,

som har till främsta

syfte att anordna eller tillhandahålla

allmän samlingslokal,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

där fråga är om svensk juridisk

person och skattebefrielse ej åtnjutes

jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom.

sägs, beräknas skatten efter den

klass, gällande för arvinge eller universell

testamentstagare i dödsboet

eller för mottagaren av det legat varom

fråga är, som medför lägst skatt.

Från skattelott medgives icke avdrag

enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt

andra stycket gjorts, utgör skattepliktig

lott. Denna skall jämnas till

närmast lägre hundratal kronor. Om

öretal uppkommer vid beräkning av

skatt, skall skatten jämnas nedåt till

närmast hela krontal.

I övrigt beräknas skatten enligt Skatten beräknas enligt följande

denna skalor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Tariff.

Klass I. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,

barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:

när värdet å skattepliktig lott överstiger

6 000 men

icke

12 000

kr.

90

kr. föi

6 000 kr.

och 3 % av

återstoden

12 000 ”

it

20 000

270

it it

12 000 ”

” 4 % ”

ii

20 000 ”

il

30 000

99

590

it ti

20 000 ”

” 5 % ”

it

30 000 ”

ii

40 000

99

1 090

it it

30 000 ”

” 6 % ”

99

40 000 ”

»

50 000

a

1 690

il it

40 000 ”

” 7 % ”

it

50 000 ”

a

60 000

a

2 390

it it

50 000 ”

” 8 % ”

it

60 000 ”

a

70 000

a

3190

60 000 ”

” 9 % ”

99

70 000 ”

i i

80 000

99

4 090

it it

70 000 ”

” 10 % ”

it

80 000 ”

>t

90 000

5 090

80 000 ”

” 15 % ”

it

90 000 ”

it

100 000

6 590

it it

90 000 ”

” 20 % ”

it

100 000 ”

it

150 000

a

8 590

it it

100 000 ”

” 24% ”

it

150 000 ”

it

200 000

a

20 590

il a

150 000 ”

” 28 % ”

it

200 000 ”

t i

300 000

•9

34 590

200 000 ”

” 32 % ”

ti

300 000 ”

it

400 000

it

66 590

it it

300 000 ”

” 36 % ”

il

400 000 ”

ii

500 000

it

102 590

400 000 ”

" 40% ”

it

500 000 ”

ii

1 000 000

ii

142 590

it it

500 000 ”

” 44 % ’’

it

1 000 000 ”

i t

2 000 000

99

362 590

a it

1 000 000 ”

” 48% ”

it

2 000 000 ”

ii

5 000 000

842 590

it it

2 000 000 ”

” 52 % ”

it

5 000 000

2 402 590

a a

5 000 000 ”

” 60 % ’’

it

Klass II. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer fader, moder,

styvfader, styvmoder, broder (halvbroder), syster (halvsyster), broders

(halvbroders) eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande

make eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes

husfolk under minst tio år, utgör skatten:

när värdet å lotten överstiger

2 000

men

icke

5 000 kr.

60

kr.

för

2 000

kr.

och

6%

av

återstoden

5 000

a

it

10 000

it

240

a

it

5 000

It

9%

a

It

10 000

>*

’ t

15 000

it

690

99

”

10 000

a

It

12%

99

It

15 000

a

ii

20 000

99

1 290

a

It

15 000

a

it

15%

a

It

20 000

n

it

30 000

it

2 040

99

It

20 000

a

II

20%

a

II

30 000

99

11

40 000

9’

4 040

a

”

30 000

99

"

25%

a

It

40 000

99

it

50 000

99

6 540

a

40 000

99

II

30%

a

It

50 000

a

it

75 000

II

9 540

a

"

50 000

a

it

35%

a

It

75 000

a

ii

100 000

it

18 290

a

it

75 000

n

it

40%

a

It

100 000

a

it

150 000

ii

28 290

a

It

100 000

H

II

45%

a

It

150 000

a

i>

200 000

it

50 790

a

"

150 000

ti

n

50%

a

II

200 000

a

it

500 000

it

75 790

a

ii

200 000

it

a

55%

a

It

500 000

n

it

1 000 000

it

240 790

a

ti

500 000

it

it

60%

a

It

1 000 000

it

540 790

a

it

1 000 000

it

it

65%

a

It

Lika med den, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk under

minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som

jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass

I eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans

make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräldrar

uppgått till minst tio år.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

15

(Nuvarande lydelse)

Klass 111. För testamentslott tillkommande

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap

med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan

att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,

som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän

samlingslokal,

utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse

ej åtnjutes jämlikt 3 §:

när värdet å lotten överstiger

1 000 men icke

3 000 ”

6 000 ”

20 000 ”

60 000

3 000 kr.

6 000 ”

20 000 ”

60 000 ”

40 kr. för 1 000 kr. och 10 % av återstoden

240 " " 3 000 ” " 15 % ” ”

690 " " 6 000 ” ” 20 % ”

3 490 " " 20 000 ” ” 25 % "

13 490 ” " 60 000 " ” 30 % "

Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt

för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:

när värdet å lotten överstiger

1 000

men icke

5 000 kr.

200 kr.

för 1 000 kr.

och

20%

av återstoden:

5 000

33 »

10 000 ”

1 000 ”

” 5 000 "

33

30%

33

33 ,

10 000

33 33

20 000 "

2 500 "

” 10 000 "

33

40 %

33

33 !

20 000

>> 33

30 000 ”

6 500 ”

” 20 000 ”

33

50 %

3 3

33

30 000

33 33

50 000 ”

11 500 ”

” 30 000 ”

33

60 %

33

33

50 000

33

23 500 "

" 50 000 "

3 3

65%

33

33

(Föreslagen lydelse)

Klass I

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

— 25 000

25 000— 50 000

50 000— 75 000

75 000— 100 000

5 % inom skiktet

1 250 + 10 % "

3 750 + 15 % ’’

7 500 + 22 % "

100 000— 150 000

150 000— 250 000

250 000— 350 000

350 000— 500 000

13 000 + 28 % ’

27 000 + 33 % »

60 000 + 38 % ''

98 000 + 44 % ''

500 000—1 000 000

1 000 000—2 000 000

2 000 000—5 000 000

5 000 000—

164 000 + 49 % ’

409 000 + 53 % ’

939 000 + 58 % ’

2 679 000 + 65 % ’

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Föreslagen lydelse)

Klass II

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

.—.

10 000

8%

inom

skiktet

10 000—

20 000

800 +

16 %

tf

ti

20 000—

30 000

2 400 +

24%

>*

ii

30 000—

50 000

4 800 +

32%

”

ti

50 000—

70 000

11 200 +

40 %

>>

ii

70 000—

100 000

19 200 +

45 %

a

it

100 000—

150 000

32 700 +

50%

it

it

150 000—

200 000

57 700 +

56%

a

200 000—

500 000

85 700 +

61 %

it

it

500 000—

1 000 000

268 700 +

67%

”

’*

1 000 000—

603 700 +

72%

ti

ii

Klass III

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

—10 000

8%

inom

skiktet;

10 000—20 000

800 +

16%

**

it .

t

20 000—30 000

2 400 +

24%

a

it .

t

30 000—

4 800 +

30%

**

it

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

ICungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(huvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För skattelott, som i 11 § 2 mom.

sägs, beräknas skatten efter den

klass, gällande för arvinge eller universell

testamentstagare i dödsboet

eller för mottagaren av det legat

varom fråga är, som medför lägst

skatt. Därest skattelotten icke överstiger,

om den skall beskattas efter

klass 1, 3 000 kronor, om den skall

beskattas efter klass II, 2 000 kronor

och eljest 1 000 kronor, utgår skatten

i klass I efter 1 procent, i klass

II efter 3 procent, i klass 111 efter 4

procent och i klass IV efter 20 procent.

Överstiger skattelott, som skall

beskattas efter klass I, 3 000 men

icke 6 000 kronor, utgår skatten med

30 kronor för 3 000 kronor och 2 procent

av återstoden.

29

1 in o in. Vid tillämpning av 28 §

skall värdet å lotten jämnas till närmast

lägre fulla hundratal kronor.

Finnes skatten bliva högre än en

tredjedel av det belopp, som utgör

skillnaden mellan lottens jämlikt

första stycket jämnade värde och

det värde, vartill lotten för att vara

skattefri högst får uppgå, nedsättes

skatten med överskjutande del. Sådan

nedsättning må dock ej äga rum,

där värdet å lotten överstiger tre

gånger det värde, vartill lotten för

att vara skattefri högst får uppgå.

Därest vid beräkning av skatt öretal

uppkommer, skall skatten jämnas

till närmast lägre hela krontal. 1 2

1 Senaste lydelse 1964: 310.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

i1

Är minst 75 procent av behållningen

i boet efter den, som vid sin död

var bosatt här i riket, hänförlig till

företag enligt 1 § andra stycket förordningen

(1970: 000) om beräkning

i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet

som är att hänföra till företag

och ägdes företaget till minst 75 procent

— direkt eller genom förmedling

av juridisk person — av den

avlidne ensam eller av honom tillsammans

med högst nio fysiska personer,

får nedsättning av arvsskatt

ske som nedan sågs i denna paragraf.

Detsamma gäller när den avlidne

på motsvarande sätt ägt del i

mer än ett företag, om förutsättningarna

enligt 4- § 2 och 3 nämnda förordning

förelegat.

Erhåller någon på grund av arv

eller testamente rätt till företaget eller

del däri, får beskattningsmyndigheten

efter ansökan av arvinge eller

testamentstagare medgiva anstånd

med erläggande av viss del av den

skatt som belöper på hans lott i boet.

Anstånd medgives särskilt för varje

aml. Nr 71

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

arvinge och testamentstagare och får

avse 10 procent av skatten, om företagets

förmögenhetsvärde ej överstiger

2 000 000 kronor, och 5 procent

av skatten, om förmögenhetsvårdet

överstiger 2 000 000 men ej 2 500 000

kronor. Anstånd medgives dock ej

för skattebelopp understigande 1 000

kronor och ej heller för den vars andel

i företaget uppenbarligen understiger

75 procent av hans förmögenhet,

beräknad enligt förordningen

(1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Medgivet anstånd upphör fyra år

efter det beskattningsmyndigheten

meddelat beslut om anstånd. Visar

den som erhållit anstånd senast sex

veckor därefter att han under anståndstiden

haft sin förmögenhet

nedlagd i företaget till minst 75 procent

och att någon arvinge eller testamentstagare

under samma tid haft

sin väsentliga försörjning av företaget,

eftergives anståndsbeloppet jämte

ränta.

Får beskattningsmyndigheten före

anståndstidens utgång kännedom om

att någon som erhållit anstånd icke

uppfyller de i tredje stycket angivna

förutsättningarna för eftergift av anståndsbeloppet,

skall myndigheten

förklara anståndet förverkat. Anståndsbeloppet

jämte ränta skall därvid

erläggas inom sex veckor efter

det beslut meddelats om anståndets

förverkande.

År dödsbo som sägs i första stycket

alltjämt oskiftat vid anståndstidens

utgång, gäller beträffande delägares

rätt till eftergift av skatt detsamma

som om boet under anståndstiden

varit skiftat.

Föreligga synnerliga skäl, kan beskattningsmyndigheten

medgiva anstånd

med erläggande av eller eftergift

av arvsskatt enligt denna paragraf

utan hinder av att den avlidnes

del i företaget understiger 75 procent

av boets behållning eller att arvinges

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller testamentstagares del i företaget

understiger 75 procent av hans förmögenhet.

30 §.i

Bär någon —------arvlåtar en (testator).

Då fideikommiss, -— ---— föregående innehavaren.

Tillfaller egendom den som är gift,

beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet

mellan hans make och

den avlidne, om skatten därvid blir

lägre än den som eljest skolat utgå.

39 :

Skattefrihet åtnjutes------

b) för gåva, som utgör bidrag till

gåvotagarens undervisning eller uppfostran,

då omständigheterna äro sådana,

att gåvotagaren genom bidraget

kan anses hava tillförsäkrats en

förmån, som han eljest icke skulle

hava åtnjutit, så ock för periodiskt

understöd samt för sådan därmed

jämförlig periodisk betalning, som

enligt gällande författningar angående

skatt å inkomst skall inräknas i

gåvotagarens skattepliktiga inkomst;

c) för vad —-----därefter

d) för annan än under a), b) och

c) omförmäld gåva, där värdet av

gåvan eller, om gåvotagaren under

samma kalenderår av samme givare

erhåller flera sådana gåvor som här

avses, det sammanlagda värdet av

dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor.

2

- personliga bruk;

b) för periodiskt understöd samt

för sådan därmed jämförlig periodisk

betalning, som enligt gällande författningar

angående skatt å inkomst

skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga

inkomst;

införts;

d) för annan än under a), b) och

c) omförmäld gåva, där värdet av

gåvan eller, om gåvotagaren under

samma kalenderår av samme givare

erhåller flera sådana gåvor som här

avses, det sammanlagda värdet av

dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor,

varvid skatt utgår endast för

överskjutande belopp.

40

Skyldskapsförhållandet mellan givare

och gåvotagare lägges till grund

för beräkning av skatten; dock skall

vad i fråga om arvsskatt är föreskrivet

i 30 § första och tredje styckena

äga motsvarande tillämpning vid beskattning

av gåva. 1 2

§•

Förhållandet mellan givare och gåvotagare

lägges till grund för beräkning

av skatten; dock skall vad i fråga

om arvsskatt är föreskrivet i 30 §

första stycket äga motsvarande tilllämpning

vid beskattning av gåva.

1 Senaste lydelse 1958: 562. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

2 Senaste lydelse 1958: 562.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

(Nuvarande lydelse)

41

1 mom.1 Gåva, för—-----

Har den — —------—-

Att vid--—-------

I fall, som avses i denna paragraf,

skall gälla vad i 19 § 3 mom. första

och tredje styckena är för där avsedda

fall föreskrivet.

(Föreslagen lydelse)

L §•

— stadgade grunderna,

motsvarande tillämpning.

— 2 mom.

I fall, som avses i denna paragraf,

skall gälla vad i 19 § 3 mom. andra

stycket är för där avsedda fall föreskrivet.

43 §;

Vid beskattning av gåva skall i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse,

förutom ovan särskilt angivna bestämmelser

i 6—9, 12, 19, 21 och

30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare

är stadgat i 4 § 2 och 3 mom.,

14, 20, 22—27 §§, 28 § med undantag

av vad i första, andra och tredje

styckena stadgas, ävensom 29 och

32 §§; och skall därvid den i 32 § f)

förekommande hänvisningen till 19 §

i stället gälla 41 §.

Vid beskattning av gåva skall i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse,

förutom ovan särskilt angivna bestämmelser

i 6—9, 12, 19, 21 och

30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare

är stadgat i 4 § 2 och 3 mom., 14,

20, 22—27 §§, 28 § med undantag av

vad i andra och fjärde styckena stadgas,

ävensom 32 §; och skall därvid

den i 32 § f) förekommande hänvisningen

till 19 § i stället gälla 41 §

samt 28 § första och tredje styckena

tillämpas som om gåvan utgjorde arv

efter givaren.

Vid tillämpning av 28 § skall skatten

enligt klass I utgöra, när värdet

överstiger 2 000 men icke 3 000 kronor,

1 procent av värdet, samt, när

värdet överstiger 3 000 men icke 6 000

kronor, 30 kronor för 3000 kronor

och 2 procent av återstoden.

47 §.

Deklaration skall

punkten härför;

3) skyldskapsförhållandet mellan

arvlåtar en (testator) och den skattskyldige

ävensom, vid tillämpning av

30 § första och tredje styckena, det

skyldskapsförhållande, efter vilket i

sådant fall skatten skall beräknas; 1 2

och, om skattskyldighet inträtt senare, tid
-

3) förhållandet mellan arvlåtaren

(testator) och den skattskyldige

ävensom, vid tillämpning av 30 §

första stycket, det förhållande, efter

vilket i sådant fall skatten skall beräknas;
-

4) de grunder,---- eller, om skattskyldighet inträtt senare, tidpunk
ten

härför;

3) skyldskapsförhållandet mellan 3) förhållandet mellan givaren och

givaren och den skattskyldige även- den skattskyldige ävensom, vid tillsom,

vid tillämpning jämlikt 40 § av lämpning jämlikt 40 § av föreskrifde

i 30 § första och tredje styckena ten i 30 § första stycket, det förhålgivna

föreskrifterna, det skyldskaps- lande, efter vilket i sådant fall skatförhållande,

efter vilket i sådant fall ten skall bestämmas;

skatten skall bestämmas;

1 Senaste lydelse 1958: 562.

2 Senaste lydelse 1958: 562. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

4) egendomens beskaffenhet---skattens bestämmande.

Angående skyldighet -------i 19 §.

Där deklaration-------hemvist uppgivas.

Vad ovan-------— föregående innehavaren.

Deklaration skall------ — bestyrkt avskrift.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. I samband med

ikraftträdandet iakttages följande.

1. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt gäller fortfarande om

skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1971.

2. Även om skattskyldighet inträtt efter den 31 december 1970 tillämpas

28 § i dess lydelse enligt förordningen (1952: 246) angående ändrad lydelse

av 28 och 38 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och

gåvoskatt vid beräkning av skatt för dels arvslott eller testamentslott, om

arvlåtare eller testator avlidit före den 1 januari 1959, dock ej när fråga är

om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen med i 8 § första

stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den 1 januari 1959, dels

egendom, som medlem av konungahuset förvärvat från annan medlem därav,

dels fideikommiss, som instiftats för obegränsad tid.

3. Bestämmelserna i 12 § fjärde stycket förordningen i dess lydelse enligt

förordningen (1955: 85) angående ändrad lydelse av 12 § förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt om rätt till skattefrihet

för pension, som utgår på grund av pensionsförsäkring, tillämpas även

efter den 31 december 1970, om försäkringstagaren avlidit före den 1 januari

1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmånstagare

före sistnämnda dag. I sådant fall tillämpas 28 § i dess lydelse enligt

förordningen (1952: 246) angående ändrad lydelse av 28 och 38 §§ förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt vid beräkning av

skatt för vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till annan

försäkring än pensionsförsäkring.

4. I fråga om fall där skattskyldighet inträder efter denna förordnings

ikraftträdande äger övergångsbestämmelserna i förordningen (1958:562)

angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och

gåvoskatt ej tillämpning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förmögenhets-

samt arvs- och gåvobeskattningen och anför.

Inledning

Kapitalbeskattning sker i Sverige genom årlig förmögenhetsskatt samt

genom arvs- och gåvoskatt. Denna beskattning utgör en viktig del av vårt

skattesystem. Den tjänar som komplement till inkomstbeskattningen och

den indirekta beskattningen och är därvid av stor betydelse från fördelningspolitisk

synpunkt.

En samlad bedömning av kapitalbeskattningens höjd och fördelning

skedde senast år 1947, då förmögenhetsbeskattningen i dess alltjämt bestående

form infördes och arvsbeskattningen reformerades genom införande

av en särskild kvarlåtenskapsskatt vid sidan av den då gällande arvslottsbeskattningen.

Skalan för förmögenhetsskatten härrör i väsentliga delar

från år 1947. Därefter har endast smärre justeringar av skattesatserna vidtagits.

När det gäller arvs- och gåvobeskattningen gjordes visserligen år 1958

vissa höjningar i skatteskalorna i samband med att kvarlåtenskapsskatten

slopades. Någon ökning av det totala arvsskatteuttaget skedde inte. Skatteskalorna

har därefter varit oförändrade. En omprövning av kapitalbeskattningen

har alltmera framstått som önskvärd från såväl fördelningspolitiska

synpunkter som i tekniskt avseende. Jag vill i det sistnämnda hänseendet

särskilt erinra om att 1947 års reform inte innebar någon genomgripande

översyn av förmögenhetsskatten och att den ar 1941 antagna, i viktiga delar

alltjämt gällande arvs- och gåvobeskattningen i fråga om den tekniska uppbyggnaden

delvis framstår som invecklad och omodern.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni 1967 tillkallade jag

sju sakkunniga med uppgift att se över reglerna om förmögenhets- samt

arvs- och gåvobeskattningen. I direktiven till utredningen, som antagit namnet

kapitalskatteberedningen1, anförde jag bl. a., att en central uppgift för

utredningen var att klarlägga ändringarna i förmögenhetstillväxten och förmögenhetsfördelningen

och att bl. a. från denna utgångspunkt avväga beskattningen

så att en av sociala skäl önskvärd fördelning av förmögenhetsinnehavet

underlättades. Jag anförde vidare, att det över huvud taget borde

tillses att beskattningen av förmögenheter samt av arv och gåva inpassades

i skattesystemet på lämpligt sätt, varvid hänsyn måste tas till utformningen

av inkomstbeskattningen. I sammanhanget erinrade jag om den ändrade

inställning till frågan om beskattningen av kapitalvinster som framträtt

under senare år. Beträffande det närmare innehållet i direktiven får jag

hänvisa till 1968 års riksdagsberättelse, Fi 47.

Den 10 december 1969 avlämnade kapitalskatteberedningen betänkandet

Kapitalbeskattningen (SOU 1969: 54). I betänkandet, som utgör en första

etapp i beredningens arbete, föreslås nya skatteskalor i fråga om förmögenhets-

samt arvs- och gåvoskatterna (kapitalskatterna) och sådana tekniska

omläggningar av skattereglerna som har samband med de nya skalorna.

Beredningens förslag är inte enhälligt. Ledamöterna Hermansson (ep)

och Tistad (fp) förordar i gemensam reservation en mindre långtgående

skärpning av förmögenhetsskatten och en från majoritetens förslag delvis

avvikande uppläggning av arvs- och gåvobeskattningen. Ledamoten Ottosson

(m) ansluter sig närmare till nuvarande skatteregler och skatteskalor.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkollegiet,

statskontoret, kammarrätten, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket,

riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

(CFU), Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre

Norrland, statens grupplivnämnd, Stockholms rådhusrätt, rådhusrätterna

i Göteborg och Malmö, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,

Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs och Jämtlands län, skatteutredningen om periodiskt

understöd, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA), Familjeföretagens

förening, Folksam, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare,

Kommunernas försäkringsaktiebolag, Kooperativa förbundet (KF),

Landsorganisationen i Sverige (LO), Riksförbundet Landsbygdens folk

(RLF), Skånes handelskammare, Statstjänstemännens riksförbund (SR),

Stockholms handelskammare, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),

Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund gemensamt

1 Ledamöter regeringsrådet Sten Walberg, tillika ordförande, riksdagsmännen Stig Alemyr,

Erik Brandt, Herbert Hermansson, Holge Ottosson och Eskil Tistad samt hovrättsassessorn

Hans Henrik Abelin.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

med Svenska livförsäkringsbolags förening, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund och Tjänstemännens centralorganisation

(TCO). Gemensamt yttrande för SAF, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges industriförbund och Stockholms

handelskammare har avgetts av näringslivets skattedelegation. Beträffande

frågor rörande försäkringsbeskattningen har delegationen åberopat

yttrande av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Vidare har RLF och

Sveriges lantbruksförbund avgett gemensamt yttrande genom lantbrukets

skattedelegation.

Utlåtande i frågan har vidare inkommit från De blindas förening, De fria

sjukkassornas förbund, Fredrika Bremerförbundet, Handikapporganisationernas

centralkommitté, elva handikapporganisationer, KFUK:s och

KFUM:s riksförbund, Lutherska världsförbundet, Riksföreningen mot reumatism,

Stockholms stadsmission, Svenska företagarkassan, Svenska företagares

riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans diakoninämnd,

Svenska plantskolornas riksförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund (de tre sistnämnda

i gemensamt yttrande), Svenska röda korset, Sveriges frikyrkoråd, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges jordägareförbund och

Sveriges kristna socialdemokraters förbund.

Nuvarande ordning

Förmögenhetsbeskattningen

Förmögenhetsskatt utgår enligt förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Skatten bestäms av storleken av den skattskyldiges förmögenhet

och fastställs på grundval av särskild taxering. Är den skattepliktiga

förmögenheten hög i förhållande till den sammanräknade nettoinkomsten,

sker viss reducering av förmögenheten.

Taxering till statlig förmögenhetsskatt sker årligen med ledning av den

skattskyldiges allmänna självdeklaration. För taxeringen gäller bestämmelserna

i taxeringsförordningen (1956: 623). Förhållandena vid beskattningsårets

utgång är avgörande vid förmögenhetstaxeringen. Beskattningsår och

kalenderår sammanfaller i regel och beskattningen kommer därvid att anknyta

till förhållandena vid kalenderårets utgång.

Den skattepliktiga förmögenheten utgör skillnaden mellan den skattskyldiges

skattepliktiga tillgångar och kapitalvärdet av hans skulder vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.'')

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

beskattningsårets utgång. Skattskyldig är i regel den som är ägare av en

tillgång eller rättighet. I vissa fall kan dock en person i förmögenhetsskattehänseende

anses likställd med ägare. Vidare kan föräldrar vara skattskyldiga

för barns förmögenhet.

I förordningen anges uttömmande vilka tillgångar som skall resp. inte

skall tas upp vid för mögen hetsberäkningen. Värderingsreglerna

är olika utformade för skilda slag av tillgångar. Värderingen av periodiskt

utgående förmåner sker med ledning av särskilda, i förordningen intagna

kapitaliseringstabeller.

Beträffande skattskyldigheten för förmögenhet gäller

följande. Fysiska personer, som var bosatta här i riket vid beskattningsårets

utgång, oskiftade dödsbon efter personer, som vid dödsfallet var bosatta

här, samt familjestiftelser är skattskyldiga för hela sin förmögenhet

oavsett om den är placerad inom eller utom riket. Med bosättning i Sverige

jämställs stadigvarande vistelse härstädes. Bosättningsbegreppet är detsamma

som gäller i inkomstskattehänseende.

Genom lagstiftning år 1966 har nya regler införts rörande beskattningen

av oskiftade dödsbon (SFS 1966: 726). Ett dödsbo behandlas i allmänhet efter

samma regler som gäller för fysiska personer. Dödsboet beskattas för

sina inkomster och sin förmögenhet. För större bon (högre taxerad inkomst

än 10 000 kr. eller större förmögenhet än 100 000 kr.) gäller att

de i skattehänseende anses såsom oskiftade i fyra år, räknat från året efter

dödsfallet. Efter denna tidpunkt tillämpas reglerna för handelsbolag, vilket

för förmögenhetsbeskattningen innebär att varje delägare taxeras för

den på honom belöpande delen av boets behållna förmögenhet.

Skattskyldighet åligger även föreningar och samfund, vilkas medlemmar

ej på grund av medlemskapet äger del i föreningens eller samfundets

förmögenhet, vissa samfälligheter samt andra stiftelser än familjestiftelser.

Till denna grupp hör inte ekonomiska föreningar. Värdet av andelarna i dessa

redovisas i stället av delägarna och beskattas således hos dessa. Däremot

är en ideell förening skattskyldig, eftersom medlemmarna här inte

äger någon andel i föreningens förmögenhet. Som exempel på skattskyldiga

samfälligheter kan nämnas häradsallmänningar och besparingsskogar.

Skattskyldigheten i de nu angivna fallen är begränsad, såtillvida som

den föreligger bara om och i den mån sammanslutningen eller stiftelsen

har att erlägga skatt för inkomst. Skattskyldigheten gäller den förmögenhet

som de ägt vid beskattningsårets utgång vare sig här i riket eller utomlands.

Begränsad skattskyldighet gäller vidare för sådana fysiska personer,

som inte var bosatta här i riket vid beskattningsårets utgång, oskiftade

dödsbon efter personer, som vid dödsfallet inte var bosatta här i riket,

och utländska bolag. Skattskyldighet gäller i dessa fall för den förmögen
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

het som de skattskyldiga haft nedlagd här i riket vid beskattningsårets utgång,

dock med undantag för svenska aktier. Skattskyldighet föreligger

emellertid för svenska aktier som är nedlagda i rörelse som bedrivs här i

riket. Denna reglering sammanhänger med bestämmelserna i kupongskatteförordningen

(1943:44), enligt vilken särskild skatt tas ut av utomlands

bosatta personer och utländska bolag för dessas innehav av vissa svenska

aktier. Med här i riket nedlagd förmögenhet förstås främst fast egendom

och rörelsetillgångar inom landet.

Frikallade från förmögenhetsskatt är medlem av konungahuset samt hypoteksföreningar,

bostadskreditföreningar och jordbrukets kreditkassor. Vidare

är utländska försäkringsanstalter frikallade från skattskyldighet för

förmögenhet som hänför sig till här i riket bedriven livförsäkringsrörelse.

Om skattskyldigheten är begränsad, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag

ske endast för sådan skuld som häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten

avser. En utomlands bosatt fysisk person, som äger en fastighet

här i riket, får enligt praxis göra avdrag endast för sådan skuld som intecknats

i fastigheten.

Om en person är skattskyldig för samma förmögenhet i flera länder,

kan dubbel beskattning undanröjas helt eller delvis genom ensidigt förordnande

av Kungl. Maj :t eller enligt dubbelbeskattningsavtal med främmande

stat.

Ägare av förmögenhet skall inte redovisa denna som tillgång, om avkastningen

av förmögenheten åtnjuts av annan. Avkastningstagaren kan,

om övriga förutsättningar är uppfyllda, förmögenhetsbeskattas för kapitalvärdet

av sin rätt. I vissa fall skall dock avkastningstagaren anses som

ägare vid förmögenhetsbeskattningen.

Med ägare likställs i förmögenhetsskattehänseende den som innehar egendom

med fideikommissrätt och innehavare av vissa speciella rätter såsom

stadgad åborätt eller ofri tomt i stad.

Som ägare behandlas även efterlevande make, som under sin livstid får

åtnjuta avkastningen av förmögenhet som tillhör den först avlidne makens

kvarlåtenskap. Med ägare likställs också annan, vilken under sin livstid

får åtnjuta avkastningen av förmögenhet som med äganderätt tillagts någon

av hans avkomlingar, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomlingar. Vidare

anses som ägare den som, i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose

viss familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen, under sin livstid

får åtnjuta avkastningen av förmögenhet vartill äganderätten tillkommer

stiftelsen. Slutligen likställs med ägare den som får åtnjuta avkastningen

av förmögenhet vartill äganderätten tillkommer annan, om sådant förhållande

föreligger att han skäligen bör betraktas som förmögenhetens ägare.

I sistnämnda fall, liksom beträffande avkastning från stiftelseförmögenhet,

gäller den spärren att förmögenheten i dessa fall inte får beräknas till

högre belopp än 25 gånger det belopp som avkastningen av förmögenheten

utgjort under det närmast föregående beskattningsåret.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

När det gäller skattens beräkning skiljer man mellan skattepliktig

förmögenhet, dvs. nettoförmögenheten beräknad i enlighet med förordningens

bestämmelser, och beskattningsbar förmögenhet, som ligger

till grund för skattens beräkning. Den beskattningsbara förmögenheten överensstämmer

utom i ett fall med den skattepliktiga. Undantaget hänför sig

till den reduktionsregel som är avsedd att komma till användning, när

inkomsten är låg i förhållande till förmögenheten. Regeln gäller bara för

fysisk person och oskiftat dödsbo. Den tillämpas, när den skattepliktiga förmögenheten

överstiger 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dvs.

den enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt fastställda sammanlagda

inkomsten av olika förvärvskällor med avdrag för underskott i

förvärvskälla. Den beskattningsbara förmögenheten reduceras då till ett

belopp motsvarande 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock

till högst hälften av den skattepliktiga förmögenheten.

Om rörelse eller jordbruk redovisas enligt bokföringsmässiga grunder

och en vid inkomstberäkningen godkänd värdesättning av tillgångar frångås

vid förmögenhetsbeskattningen, justeras den sammanräknade nettoinkomsten

med hänsyn till förändringar i den dolda reserven.

Beskattningsbar förmögenhet utförs i fulla hundratal kronor så, att överskjutande

inte fullt hundratal kronor bortfaller.

Beträffande skattepliktsgränserna och skattesatserna

gäller följande. För fysisk person, oskiftat dödsbo, utländskt bolag och familjestiftelse

utgör skattepliktsgränsen 100 000 kr., dvs. förmögenhetsskatt

skall erläggas, om den beskattningsbara förmögenheten överstiger nämnda

belopp. Skatten utgår med 8 °/00 för den del av förmögenheten som ligger

mellan 100 000 och 150 000 kr. För förmögenheter däröver stiger skatten

successivt till högst 1,8 % för den del som överstiger 1 000 000 kr. För

sådana föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av medlemskapet

äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet, och vissa

därmed likställda juridiska personer är skattepliktsgränsen satt vid 5 000

kr. Skatten utgör här 1,5 °/00 av den del av förmögenheten som överstiger

5 000 kr.

Har skattskyldig hemmavarande barn under 20 år, taxeras han även för

barnets förmögenhet under förutsättning att barnets till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomst inte uppgår till minst 100 kr. Barnets förmögenhet

inbegrips då i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet. Om barnet

har högre beskattningsbar inkomst, beräknas den skattepliktiga förmögenheten

för den skattskyldige och barnet var för sig. Den beskattningsbara

förmögenheten bestäms däremot gemensamt. I sådant fall tillämpas

30 gångerregeln på den sammanlagda nettoinkomsten. Skatten fördelas

på var och en efter hans skattepliktiga förmögenhet. Bestämmelserna

liknar dem som gäller beträffande beskattningen av äkta makar, ömsesidig

rätt till avdrag för skulder på sätt som gäller mellan makar saknas

dock.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, beräknas

den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för sig, varvid boets

gemensamma förmögenhet inräknas i mannens skattepliktiga förmögenhet.

Har därvid skuld inte kunnat utnyttjas i den ena makens förmögenhet, får

bristen avräknas från den andras förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas däremot för makarna gemensamt och 30 gångerregeln

anknyter också i detta fall till makarnas sammanlagda nettoinkomst.

Frågan huruvida sam- eller särtaxering skall ske bedöms på samma sätt

som vid inkomsttaxeringen. Samtaxering sker inte för det år under vilket

äktenskapet ingåtts men däremot för det år under vilket endera maken

avlidit och då med dennes dödsbo. Med äktenskap likställs vissa äktenskapslilcnande

förhållanden. Någon möjlighet att erhålla s. k. frivillig särbeskattning

föreligger inte vid förmögenhetstaxeringen.

Förutom de nu redovisade bestämmelserna kan nämnas att förordningen

innehåller regler om eftertaxering och vissa allmänna bestämmelser om

bl. a. befrielse från eller nedsättning av skatt.

Tidigare har redogjorts för innebörden av 30 gångerregeln. Denna regel

skall ex officio beaktas av myndigheterna vid förmögenhetsskatteberäkningen.

Vid sidan av 30 gångerregeln kan en annan reduktionsregel tilllämpas,

nämligen 80 procentspärren. Reglerna härom finns i förordningen

(1952:410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall. Innebörden

är följande. Om för fysisk person eller oskiftat dödsbo den statliga

inkomstskatten och förmögenhetsskatten samt kommunala skatter tillsammans

överstiger 80 % av den skattskyldiges statligt taxerade inkomst,

ökad med det belopp varmed avdrag medgetts för allmänna skatter, kan de

statliga skatterna nedsättas med överskjutande belopp. Nedsättningen får

emellertid inte överstiga sammanlagda beloppet av den statliga inkomstskatten

och förmögenhetsskatten, varvid förmögenhetsskatten inte får nedbringas

till lägre belopp än som motsvarar den skatt som skulle ha utgått

på 50 % av den skattepliktiga förmögenheten. Likaså skall förändringar

i dold reserv beaktas. 80 procentspärren beaktas inte ex officio utan sär*

skild ansökan krävs, vilket beror på att man vid debiteringen i hemortskommunen

inte kan beakta den skattskyldiges eventuella inkomster i andra

kommuner.

Arvs- och gåvobeskattningen

Arvsbeskattningen

Den nuvarande beskattningen av arv och gåva regleras i förordningen

(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF). Åtskilliga bestämmelser i

förordningen är gemensamma för båda skatterna. Arvsskatt utgår i form av

arvslottsbeskattning, vilket innebär att skattens storlek bestäms med hänsyn

till förvärvets (lottens) storlek. Liksom förmögenhetsskatten är arvsskatten

progressiv. Skattskyldig är den som förvärvar egendomen, dvs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

arvingen eller testamentstagaren. I testamente kan dock föreskrivas att

arvsskatten för ett legat skall betalas av dödsboet. Skatten skall regelmässigt

förskjutas av dödsboet.

Staten samt vissa stiftelser och sammanslutningar är befriade från arvsskatt.

Avgörande för frågan om stiftelsers och sammanslutningars skattefrihet

är det ändamål som skall tillgodoses genom stiftelsen eller sammanslutningen

och den garanti man har för att ändamålet fullföljs. Skattefrihet

föreligger sålunda, om det huvudsakliga ändamålet är att under samverkan

med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att främja

barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård

av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock inte om ändamålet är att

tillgodose medlemmar av viss släkt.

Befriade från arvsskatt är vidare akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning

som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig

undervisning eller forskning.

Skattebefrielse tillkommer inte sammanslutning, som har till syfte att i

sin verksamhet tillgodose medlemmars ekonomiska intressen, och inte heller

utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.

Frågan, huruvida en stiftelse eller sammanslutning skall vara fri från

arvsskatt eller ej, är ibland svår att avgöra och har i ett flertal fall lösts

genom avgöranden av högsta domstolen. Som närmare kommer att beröras

i samband med redogörelsen för gåvobeskattningen sträcker sig skattefriheten

vid gåva till juridiska personer längre än friheten från arvsskatt.

Föreligger gåvoskattefrihet men inte arvsskattefrihet, utgår arvsskatten

enligt en gynnsammare skala.

Beträffande skattskyldighetens omfattning gäller följande.

Arvsskatt utgår för egendom inom eller utom riket som efterlämnats av

svensk medborgare eller av utlänning som vid sin död var bosatt här i

riket [4 § 1 mom. 1)]. För annan utlänning utgår arvsskatt för viss egendom

som han efterlämnat, nämligen i riket belägen fast egendom och nyttjanderätt

eller avkastningsrätt till denna, i Sverige befintlig lös egendom

som är att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i förvärvsverksamhet

som bedrevs av den avlidne här i riket, vissa nyttjanderätter och rätt till

royalty och liknande samt svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska

föreningar, bolag och rederier [4 § 1 mom. 2)].

Särskilda regler beträffande skattskyldigheten gäller för utlänning som

vid sin död tillhörde främmande makts härvarande beskickning (4 § 3

mom.).

Skattskyldighet inträder i princip vid arvlåtarens (testators)

död. Från denna huvudregel gäller vissa, betydelsefulla undantag i

fråga om de s. k. framskjutna förvärven. Följande regler gäller härvid.

Har genom testamente eller annan före dödsfallet tillkommen rättshandling

någon erhållit hela nyttj anderätten till viss egendom eller rätt till all

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

ränta, avkomst eller annan förmån av sådan egendom medan äganderätten

tillfallit annan, inträder skattskyldighet för äganderätten först då rättigheten

upphör (6 §). Uppskov med beskattningen av äganderätten förutsätter

dock att hela nyttjanderätten förbehållits annan eller att förbehållet

avser all avkastning. Motsvarande gäller, då ett visst årligt belopp skall utgå,

dock endast om detta belopp uppgår till minst 5 % av egendomens

värde.

Under vissa förhållanden uppskjuts inte beskattningen vid framskjutna

förvärv enligt 6 §. Detta är fallet, om ägaren, förutom sålunda belastad

egendom, samtidigt erhållit annan egendom vars värde uppgår till mer än

tre gånger den skatt som belöper på sammanlagda värdet av ägarens förvärv,

om rättigheten upplåtits på viss tid understigande fem år, om enligt

förordnande i testamente skatt som belöper på den belastade egendomen

skall betalas av dödsboet eller av annan än den, som erhåller egendomen,

eller om ägaren senast då skatteärendet i övrigt tas upp till avgörande begär

att också hans förvärv skall tas till beskattning. Om i det sistnämnda

fallet skatt för äganderätten inte erläggs inom viss tid, normalt inom sex

veckor efter det att beslut meddelats om skattens fastställande, förfaller

rätten till omedelbar beskattning.

Om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling beror

av framtida händelse, vem som skall erhålla egendomen, eller om egendom

först framdeles skall tillfalla någon utan att äganderätten under tiden tillkommer

annan, inträder skattskyldighet för äganderätten först vid tiden

för förvärvet (7 §). Om rättighet upplåtits för tid efter förvärvet av äganderätten

inträder i princip skattskyldighet för äganderätten först då rättigheten

upphör.

Skall på grund av vissa regler i ärvdabalken eller på grund av testamente

egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå

till annan eller flera andra efter varandra, inträder skattskyldighet för senare

förvärv, då föregående innehavarens rätt upphör (8 § första stycket).

I fall, där äkta makar saknar bröstarvingar, inträder sålunda skattskyldigheten

för den först avlidne makens sidoarvingar, när dessa tillträder arv

vid den efterlevande makens död. Då enligt testamente egendom tillagts två

eller flera efter varandra under villkor, att egendomen skall övergå oförminskad

från den ene till den andre, inträder skattskyldighet varje gång

rätt enligt testamentet tillträdes (8 § andra stycket). Detsamma gäller, om

enligt testamente två eller flera efter varandra tillträder en mera begränsad

rätt, t. ex. nyttjanderätt (9 §).

De s. k. perpetuella fideikommissen är f. n. under avveckling. Särskilda

regler vid arvsbeskattningen gäller därvid enligt förordningen (1963:588)

om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss. Tillämpning av 8 § andra

stycket torde därför sällan förekomma.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

För att möjliggöra kontroll av de framskjutna förvärven finns föreskrifter

om skyldighet för domstol att underrätta kammarkollegiet, som är

central granskningsmyndighet, om sådana förvärv.

När det gäller beräkningen av skattepliktig lott utgår som

nämnts arvsskatten efter värdet av skattskyldigs lott. Som arvinges eller

testamentstagares lott anses vad som enligt lag och testamente på honom

belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan kvarlåtenskap som avses

i 4 § 1 mom. 2). Genom denna bestämmelse klargörs att arvsskatten beräknas

på grundval av s. k. schematiskt arvskifte. Vid sådant skifte sker skattläggningen

med bortseende från ett flertal civilrättsliga regler. Föreligger

emellertid i skatteärendet ett i behörig ordning upprättat arvskifte, skall

i stället detta läggas till grund för bestämmande av skatten. Behållningen

beräknas med ledning av bouppteckning eller, där skatten tas ut efter deklaration,

med ledning av denna.

Av det anförda följer att bouppteckningen regelmässigt utgör underlag

för arvsbeskattningen. De grundläggande civilrättsliga reglerna om bouppteckning

återfinns i ärvdabalken. Dessa föreskrifter kompletteras genom

bestämmelser i AGF.

Enligt ärvdabalken (ÄB) 20 kap. 4 § skall boets tillgångar och skulder

antecknas sådana de var vid dödsfallet. Tillgångarna upptas med angivande

av värdet. För värderingen vid arvsbeskattningen finns uttömmande regler

i AGF. Var den döde gift och förelåg giftorättsgemenskap, skall även den

efterlevandes tillgångar och skulder medräknas. Är sådan gemenskap utesluten,

skall den efterlevandes egendom antecknas och värderas bara om det

finns arvinge eller testamentstagare, som efter den efterlevande skall få del

i boet genom s. k. sekundosuccession (ang. innebörden av detta begrepp se

s. 31). I ÄB 20 kap. finns också regler i fråga om handlingar som skall bifogas

bouppteckningen. Hit hör äktenskapsförord och testamente. Vidare

skall uppgifter lämnas om den avlidnes livförsäkringar.

Vid beräknande av dödsboets behållning ges vissa föreskrifter i 13 §.

Bland tillgångarna skall sålunda inräknas egendom som den avlidne innehaft

med s. k. fri förfoganderätt, däremot inte egendom som den avlidne

innehaft med nyttjanderätt.

Värderingen av tillgångar och skulder i bouppteckningen

sker av gode män. Värderingen sker med hänsyn till förhållandena vid

tiden för skattskyldighetens inträde, dvs. normalt vid arvlåtarens död. I

fråga om sådant framskjutet förvärv, för vilket skattskyldigheten inträder

senare, blir förhållandena vid denna senare tidpunkt avgörande. När enligt

reglerna i 19 § sammanläggning sker av tidigare gåvor med arvs- eller testamentslott

och skatten bestäms efter det sammanlagda värdet, skall vanligtvis

ingen omvärdering av gåvorna ske. Värderingsreglerna i AGF (20—

27 §§) är i stort sett utformade enligt samma grunder som motsvarande

regler rörande förmögenhetsbeskattningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Vad beträffar behållningens fördelning i giftorätt och skattepliktiga lotter

gäller följande. Om den avlidne var gift, skall efterlevande makens skattefria

giftorättsandel först utbrytas. Det som sedan återstår skiftas mellan

arvingar och testamentstagare. Dessa lotter läggs till grund för beskattningen.

Makes skattefria giftorättsandel bestäms regelmässigt genom s. k. schematisk

bodelning. Andelen beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods.

Av bouppteckningen och därtill hörande handlingar skall framgå,

om egendom är enskild eller tillhör giftorättsgodset. Vid denna beräkning

beaktas således inte giftermålsbalkens regler om vederlag, arvsförskott m. in.

Däremot beaktas förmånstagarförordnanden, i den mån de kränker giftorätten.

Emellertid kan en verklig bodelning läggas till grund för beskattningen.

Detta sker dock sällan.

Vid s. k. legal sekundosuccession och vid vissa fall av testamentarisk

sekundosuccession skall boet delas. Med legal sekundosuccession avses den

rätt som tillkommer arvsberättigade släktingar till en gift person utan egna

avkomlingar. Har efterlevande make erhållit kvarlåtenskap såsom arvinge,

beräknas den andel som skall tillfalla den först avlidne makens arvingar till

hälften av den efterlevandes bo. Avsteg härifrån sker, om det finns enskild

egendom eller testamente till förmån för annan än den efterlevande. Även

i dessa fall kan dock en verklig delningshandling läggas till grund för skattens

beräkning.

När det gäller inbördes testamenten mellan andra än makar, saknas motsvarande

föreskrifter i ÄB och AGF. I praxis sker här uppdelningen med

utgångspunkt från vad som vid det tidigare arvfallet utlagts till den förste

innehavaren, varvid den påförda arvsskatten dras av. Resten anses alltså

tillfalla andre innehavaren som testamentslott efter den först avlidne.

Vad gäller beräkning av skattepliktig lott har tidigare

nämnts, att arvsskatt utgår för värdet av den skattskyldiges lott och att

lotten kan beräknas efter s. k. schematiskt arvskifte eller verkligt skifte.

Vid det schematiska skiftet bortses från arvsförskott, rätt till underhållsbidrag

ur kvarlåtenskap liksom även från rätt till laglott, såvida inte annat

följer av testamente. Laglottsanspråk, som har kränkts genom testamente

eller förmånstagarförordnande, kan beaktas vid skattläggningen endast om

anspråk därom framställts och godkänts av testamentstagare eller förmånstagare.

Däremot beaktas den avlidnes testamente vid skattläggningen, även

om det inte vunnit laga kraft eller ens bevakats. Frågan om sådant testamentes

giltighet prövas inte vid skattläggningen. Självfallet skall testamentet

dock tolkas.

Särskild lott läggs ut för vad arvinge eller testamentstagare skall erhålla.

Om testator vill att någon skall få ett belopp ograverat, kan han föreskriva

i testamentet att skatten skall betalas av dödsboet. Skatten för lotten ses då

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

som ett tillägg till legatet och läggs ut som en särskild lott (skattelott).

Denna lott beskattas särskilt. Detta förfarande kan bara tillämpas vid legat

och under förutsättning, att den som får legatet inte samtidigt är arvinge

eller universell testamentstagare.

Ibland förekommer att arvinge avstår från arv till förmån för annan. Om

A dör efterlämnande sonen B och en sonson C, får B betala skatt för sitt

förvärv, och när B dör, blir G skattskyldig för vad han får. Arvsskatt kan

således komma att tas ut två gånger för egendomen. Om B i stället avstår

från sitt arv efter A, kommer detsamma att tillfalla C direkt. Arvsskatt tas

då ut endast en gång. En lottsplittring kan åstadkommas genom att arvinge

avstår exempelvis halva arvslotten, varvid två skattepliktiga lotter uppkommer.

Med hänsyn till arvsskattens progressivitet uppnås härigenom en skattelindring.

För att ett avstående skall få denna skattelindrande effekt måste

det dock vara villkorslöst. Om en förmånstagare gör ett avstående, anses

den till vars förmån detta sker inte som förmånstagare, såvida inte förordnandet

lämnar utrymme för det.

I fråga om arvsbeskattningen av förmånstagarförvärv till livförsäkringar

och till sjuk- och olycksfallsförsäkringar torde först få erinras om att det

enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) finns två huvudtyper

av livförsäkringar, nämligen kapitalförsäkring och livränteförsäkring. Med

kapitalförsäkring menas en försäkring som vid ett givet tillfälle faller ut

med ett i förväg bestämt belopp. Med livränteförsäkring avses däremot en

försäkring enligt vilken utbetalning sker periodiskt till viss eller vissa personer

antingen för begränsad tid eller under den försäkrades livstid. Kombinationer

av kapital- och livränteförsäkring förekommer. En försäkring

kan kombineras med förmånstagarförordnande, vilket kan vara återkalleligt

eller oåterkalleligt. Särskilda regler gäller härom i FAL. En typ av livförsäkring

utgör grupplivförsäkringen som är en ren riskförsäkring och som

i arvsskattehänseende brukar hänföras till kapitalförsäkringarna.

I arvsskattehänseende skiljer man mellan kapitalförsäkringar och pensionsförsäkringar

(K- resp. P-försäkringar). Beträffande innebörden av

dessa typer av försäkringar hänvisas i 12 § AGF till anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen. Försäkringar utan förmånstagarförordnande behandlas

i arvsskattehänseende på samma sätt som andra dödsbotillgångar. Är

däremot förmånstagare insatt, sker arvsbeskattningen med utgångspunkt

från de civilrättsliga reglerna. Om förmånstagare erhåller förfoganderätt

över försäkringen vid försäkringstagarens död eller utbetalning på grund

av försäkringen, arvsbeskattas värdet av förvärvet. Är det då fråga om en

utmätningsfri kapitalförsäkring, åtnjuter varje förmånstagare ett grundavdrag

på 32 000 kr.

För pensionsförsäkringar gäller andra regler. Är sådan försäkring tagen

i samband med tjänst eller mer än tio år före dödsfallet, är den helt fri

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 71

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

från skatt. Annan pensionsförsäkring är skattefri till en årsränta av 10 000

kr. För s. k. K-livräntor är motsvarande skattefria årsbelopp 2 500 kr. Överskjutande

belopp beskattas i förekommande fall på grundval av det kapitaliserade

värdet.

Till skydd för giftorätt och laglott finns bestämmelser enligt vilka jämkning

får ske i förmånstagarförordnanden.

Beträffande återkalleliga förordnanden enligt FAL gäller därvid, med undantag

för tjänstegrupplivförsäkringar, att vid beräkningen av giftorätt och

rätt till laglott samtliga försäkringsbelopp behandlas som om beloppen tillhört

boet och tillagts förmånstagarna genom testamente. Om efterlevande

make är insatt som förmånstagare, föreligger skattefrihet för den del av förvärvet,

varmed makens skattefria giftorättsandel skulle ha ökats om förvärvet

ingått i kvarlåtenskapen (12 §). I fråga om sådana framdeles utfallande

försäkringsbelopp, där förmånstagaren inte fått förfoganderätt över försäkringen

vid försäkringstagarens död, sker en successiv gåvobeskattning.

De nu redovisade reglerna om beskattning av förmånstagarförvärv avser

försäkringar som tillhört den avlidne. Försäkringar som tillhör den efterlevande

maken behandlas som annan egendom.

Som inledningsvis framhållits är arvsskatten progressiv. Detsamma gäller,

som närmare kommer att beröras i det följande, också i fråga om gåvoskatten.

För att förhindra opåkallade skattelättnader i arvsbeskattningen vid

givarens död, föreskrivs att gåva från arvlåtare eller testator i vissa fall skall

sammanläggas med arvs- eller testamentslott (19 §). Gåva, som arvingen eller

testamentstagaren erhållit från den avlidne, skall sålunda sammanläggas

med arvs- eller testamentslott efter den avlidne givaren, under förutsättning

att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller inom tio år dessförinnan.

En obegränsad sammanläggningstid gäller för benefika, ofullbordade

utfästelser, dvs. vanligen för de s. k. barnreverserna. Sammanläggningsregeln

innebär i princip att skatten beräknas på värdet av summan av samtliga

förvärv under sammanläggningstiden, varvid antas att förvärven skett

samtidigt och att det senaste förvärvet utgjort den högst beskattade delen.

Vid bestämmande av arvsskatten avräknas sålunda inte den tidigare erlagda

gåvoskatten utan i stället den arvsskatt som skulle ha belöpt på gåvan om

denna utgjort en arvslott. Sammanläggning skall också ske av arvs- och testamentslott

med annan sådan lott, för vilken skattskyldighet inträtt vid senare

tidpunkt än dödsfallet, eller med gåva av samma slag. Tioårsregeln gäller

även här. Situationer av detta slag kan uppkomma vid framskjutna förvärv.

Enligt huvudregeln sker sammanläggning bara beträffande egendom som

härrör från en och samma person. I fråga om gåva från den som innehar

egendom med fri förfoganderätt gäller dock att, om gåvan skett till successorer

som härleder sin rätt från den ursprunglige arvlåtaren eller testatorn,

gåvan skall sammanläggas med vad gåvotagarna genom arv eller testamente

får från den först avlidne. Endast om de genom arv eller testamente erhåller

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

egendom av större värde från den sist avlidne, sker sammanläggning med

vad de får från denne.

Eftersom gåvor till en person från en och samme givare är skattefria intill

ett belopp av 2 000 kr. per år, skall sådana gåvor aldrig sammanläggas. Däremot

skall sådana i och för sig skattepliktiga förvärv genom arv eller testamente

som ej ensamma uppgår till beskattningsbart belopp medräknas vid

sammanläggning.

Förmånstagarförvärv skall sammanläggas med annat förvärv bara till den

del beloppen inte är skattefria enligt 12 §.

Bouppteckning, som inges till beskattningsmyndighet för registrering,

skall vara åtföljd av skriftlig uppgift om sådant tidigare förvärv som avses

i 19 § eller försäkran att sådant förvärv inte förekommit. Samma uppgift

eller försäkran skall lämnas i deklaration angående arvfallen eller testamenterad

egendom.

Vid bestämmande av arvsskatten tas hänsyn dels till mottagarens

ställning i förhållande till arvlåtaren eller testator, dels till arvs- resp.

testamentslottens storlek. Skatten är dubbelt progressiv. Mottagaren hänförs

till en av fyra skatteklasser. Skatten är lägst i klass I och högst i klass IV.

Till klass 1 hör efterlevande make, barn, styvbarn samt avkomlingar till

barn och styvbarn. Med barn avses också utomäktenskapliga barn och adoptivbarn

men inte fosterbarn. Arvs- eller testamentslott som tillkommer barn,

styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn är fri från skatt, om lottens

värde inte överstiger 6 000 kr. Detta belopp är ett gränsbelopp, vilket innebär

att hela lotten beskattas, om värdet överstiger nämnda belopp. Om lotten

tillfaller barn under 20 år, skall från lotten avräknas ett skattefritt belopp

om 2 000 kr. för varje år eller del därav varmed mottagarens ålder understiger

20 år.

Efterlevande make är skattskyldig för arvs- eller testamentslott först när

lottens värde överstiger 40 000 kr.

Skatten utgör t. ex. i skiktet 6 000—12 000 kr. 90 kr. för 6 000 kr. och 3 %

av återstoden, i skiktet 100 000—150 000 kr. 8 590 kr. för 100 000 kr. och

24 % av återstoden samt i skiktet 5 000 000 kr. och däröver 2 402 590 kr. för

5 000 000 kr. och 60 % av återstoden.

Till klass 11 räknas föräldrar och styvföräldrar, syskon och halvsyskon,

avkomlingar till de nu nämnda, barns efterlevande make samt trotjänare

(dvs. den som i egenskap av anställd tillhört den avlidnes husfolk under

minst tio år). För arvs- eller testamentslott i denna klass gäller ett undre

gränsbelopp om 2 000 kr.

Skatten utgör t. ex. i skiktet 2 000—5 000 kr. 60 kr. för 2 000 kr. och 6 %

av återstoden, i skiktet 100 000—150 000 kr. 28 290 kr. för 100 000 kr. och

45 % av återstoden samt i skiktet 1 000 000 och däröver 540 790 kr. för

1 000 000 kr. och 65 % av återstoden.

Till klass III hör samtliga de svenska juridiska personer som är befriade

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

från gåvoskatt enligt 38 § men inte befriade från skatt enligt 3 §. Hit hör sadana

juridiska personer vilka med hänsyn till sitt ändamål har karaktären

av allmännyttiga stiftelser eller sammanslutningar, t. ex. stiftelse som huvudsakligen

syftar till att främja socialt ändamål. Ett undre gränsbelopp om

1 000 kr. gäller för lotter i denna klass.

Skatten utgör t. ex. i skiktet 1 000—3 000 kr. 40 kr. för 1 000 kr. och 10 %

av återstoden samt i skiktet 60 000 kr. och däröver 13 490 kr. för 60 000 kr.

och 30 % av återstoden.

Enligt klass IV beskattas de arvs- eller testamentslotter som inte skall beskattas

enligt klasserna I—III. Till klass IV räknas bl. a. arvs- eller testamentslott

som tillfaller fosterbarn, förutvarande make eller den som sammanlevt

med testator under äktenskapsliknande former. Det undre gränsbeloppet

är detsamma som i klass III, dvs. 1 000 kr.

Skatten utgör t. ex. i skiktet 1 000—5 000 kr. 200 kr. för 1 000 kr. och 20 %

av återstoden samt i skiktet 50 000 kr. och däröver 23 500 kr. för 50 000 kr.

och 65 % av återstoden.

Normalt beräknas skatten efter släktskapsförhållandet mellan den avlidne

och mottagaren. Vid förvärv av egendom, som tidigare innehavare haft med

fri förfoganderätt, beräknas skatten enligt huvudregeln efter släktskapsförhållandet

mellan testator och mottagare men mellan föregående innehavare

och mottagaren, om sistnämnda beräkning leder till lägre skatt. Tillfaller

egendom den som är gift, får mottagaren tillgodoräkna sig släktskapet mellan

den avlidne och mottagarens make.

Har, sedan beslut meddelats om fastställd skatt, omständighet inträffat

som medför att arvs- eller testamentslott skulle ha beskattats högre än

som skett, t. ex. kunskap om tidigare ej känt testamente, skall efterbeskattning

ske. Särskilda bestämmelser om beskattning i fall av dödsbos konkurs

lämnas i 33 §.

Beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt är normalt den allmänna underrätt

vid vilken arvlåtaren eller testatorn skolat svara i tvistemål eller,

om behörig domstol inte finns, Stockholms rådhusrätt.

Gåvobeskattningen

Skatt på gåva utgör ett komplement till arvsbeskattningen. Reglerna om

gåvobeskattningen är i princip utformade efter samma mönster som arvsbeskattningen

och är i åtskilliga avseenden gemensamma med arvsskattereglerna.

Gåvobegreppet är inte definierat i lagstiftningen. Gåva anses föreligga,

när en förmögenhetsöverföring skett frivilligt och med gåvoavsikt. Gåvoskatt

utgår även vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal, om det är

uppenbart att avtalet delvis har karaktären av gåva.

Skattskyldighet för gåva åvilar svensk medborgare, här i riket

bosatt utlänning samt svensk juridisk person för gåva av egendom

inom eller utom riket. Vidare skall gåvoskatt erläggas av utlänning, obe
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

roende av bosättningen, och av här i riket ej hemmahörande juridisk person

för gåva av sådan egendom som anges i 4 § 1 mom. 2), dvs. fast egendom,

rörelsekapital, svenska aktier m. m.

Skattskyldighet inträder i regel då gåvan blivit fullbordad eller handling,

innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren.

Civilrättsliga regler rörande formkrav, gränsdragning gentemot testamente

m. in. skall beaktas. Om givaren förbehållit sig rätten att själv

nyttja eller erhålla avkastningen av det bortgivna, kan ofta ingen omedelbar

beskattning äga rum. Har givaren förbehållit sig rätt till all avkastning eller

betingat sig en däremot svarande förmån från gåvotagaren, inträder skattskyldigheten

först när den givaren förbehållna rättigheten upphör. Är förbehållet

av mindre omfattning, kan dock en omedelbar beskattning ske. I sistnämnda

fall kan sådan gåva sammanläggas utan tidsbegränsning med efterföljande

arv eller testamente. Den skattefrihet som föreligger vid gåvor till

vissa allmännyttiga ändamål förloras, om givaren förbehållit sig — helt eller

delvis — nyttjanderätt eller annan förmån av den bortgivna egendomen.

I samband med redogörelsen för arvsbeskattningen har framhållits att förmånstagarförvärv

beskattas som arv, om förmånstagaren vid försäkringstagarens

död erhåller förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan

rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen. Skattskyldighet inträder

då i och med försäkringstagarens frånfälle. I övriga fall beskattas förmånstagarförvärv

som gåva enligt 37 § 2 mom. När förmånstagarförvärv

skall gåvobeskattas, inträder skattskyldigheten — på motsvarande sätt som

vid arv — i regel då förmånstagaren erhåller förfoganderätten över försäkringen

(36 §). När det gäller belopp som på grund av försäkringen tidigare

utbetalats till den berättigade, t. ex. ibland beträffande P-försäkring, beskattas

förvärvet redan vid dess mottagande. Om belopp på grund av K-försäkring

tillfaller förmånstagaren före försäkringstagarens död, sker beskattning

såsom för gåva enligt 37 § 2 mom.

Som tidigare nämnts i samband med arvsbeskattningen föreligger en i

förhållande till arvsskattereglerna utvidgad gåvoskattefrihet för vissa juridiska

personer. Förutom i 3 § nämnda skattesubjekt är från gåvoskatt befriade

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet och vissa hushållningssällskap.

Frihet från gåvoskatt åtnjuter vidare t. ex. stiftelser och sammanslutningar

med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella

eller allmännyttiga ändamål. Den angivna gåvoskattefriheten gäller bara

svensk juridisk person och medges inte, om givaren förbehållit sig själv

nyttjanderätt eller annan förmån av den bortgivna egendomen (38 §).

För vissa gåvor föreligger skattefrihet, t. ex. för möbler, husgeråd och

andra inre lösören, för bidrag i vissa fall till gåvotagarens undervisning

eller uppfostran och för periodiskt understöd. Slutligen gäller skattefrihet

för gåva eller gåvor från samme givare, om gåvornas sammanlagda värde

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

under ett kalenderår inte överstiger 2 000 kr. Om makar, för vilka nya giftermålsbalken

är tillämplig, bortger egendom ur sitt giftorättsgods till en

och samma person, anses två gåvor föreligga. Sammanläggning av de två

givarnas gåvor sker inte.

På samma sätt som vid arvsbeskattningen är mottagarens släktskapsförhållande

till givaren samt värdet av gåvan avgörande för skattens

storlek. Vid beskattningen gäller samma skatteklasser och skatteskalor

som vid arvsbeskattningen. Klass III tillämpas dock inte vid gåva. Vidare utgår

gåvoskatt för mottagare i klass I undantagslöst redan då gåvans värde

är större än 2 000 kr.

Beskattningsmyndighet i fråga om gåvoskatt är vanligtvis länsstyrelsen

i det län, där den skattskyldige var mantalsskriven vid skattskyldighetens

inträde, eller, när det gäller juridisk person, det län där styrelsen hade sitt

säte.

Gemensamma regler för arvs- och gåvobeslcattningen

I fråga om förfarandet i övrigt gäller vissa gemensamma bestämmelser

för arvs- och gåvoskatten. Normalt beräknas arvsskatten på grundval av

bouppteckningen. Den kan dock beräknas på grundval av deklaration. Deklaration

ligger till grund för beräkning av gåvoskatten. De närmare omständigheterna,

under vilka deklaration skall lämnas, framgår av 45—47 §§. Beskattningsmyndighetens

beslut i skatteärende granskas av en central myndighet,

kammarkollegiet. Bestämmelser om skattens fastställande och erläggande

finns i 51—54 §§. Skatt skall, som tidigare nämnts, normalt erläggas

inom sex veckor efter det att beslut meddelats om skattens fastställande.

Beskattningsmyndigheten kan dock medge anstånd med erläggande av skatten

genom högst tio årliga inbetalningar (55 §). Föreligger synnerliga skäl,

kan Kungl. Maj :t medge att skatten erläggs genom högst tjugo årliga inbetalningar.

Ofta förknippas medgivande om anstånd med villkor om skyldighet

för den skattskyldige att ställa nöjaktig säkerhet. På skatt, med vars erläggande

anstånd beviljats, erläggs ränta enligt den räntesats som Kungl.

Maj :t årligen fastställer för det påföljande kalenderåret.

I 55—58 a §§ behandlas möjligheter till eftergift av skatt. Eftergift av

skatt kan t. ex. ske, om någon som erhållit egendom i arv avlider inom ett

år från det skattskyldighet inträtt. En begränsad eftergiftsregel gäller, om

förvärvare av livstids nyttjanderätt avlider inom fem år från skattskyldighetens

inträde. Fråga om eftergift av fastställd skatt upptas efter särskild

framställning av den underrätt eller länsstyrelse som meddelat beslut i

skatteärendet.

I särskilda fall kan Kungl. Maj :t medge befrielse från eller nedsättning av

skatt. Det kan här vara fråga om förvärv av historisk, vetenskaplig eller

konstnärlig samling eller av fast egendom av fideikommissnatur. Vidare kan

Kungl. Maj :t, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning, genom

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

dubbelbeskattningsavtal eller ensidigt beslut medge nedsättning av den

svenska skatten. Kungl. Maj.-t har också möjlighet att, med stöd av en generell

dispensbestämmelse, medge befrielse från eller nedsättning av skatt,

när synnerliga skäl föreligger.

Tidigare har nämnts att efterbeskattning kan ske i vissa angivna fall. De

omständigheter som kan föranleda efterbeskattning är i huvudsak identiska

med dem som kan föranleda återvinning av skatt (59 §). Återvinning förutsätter

ansökan av den skattskyldige.

I 60 § ges regler om fullföljd av talan. Huvudregeln är att besvär får föras

över beskattningsmyndighetens beslut inom tre år från den dag beslut fattats

i skatteärendet. Talan fullföljs till hovrätt och därifrån till högsta domstolen.

För mycket erlagd skatt restitueras till dödsbo eller skattskyldig.

Den, som lämnar oriktig uppgift i bouppteckning eller i deklaration eller

annan handling som skall tjäna till ledning vid fastställande av skatt, kan

straffas enligt bestämmelserna i skattestrafflagen. Underlåtenhet att inom

föreskriven tid avge deklaration kan medföra böter.

Beredningen

Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen

Kapitalskatteberedningen konstaterar inledningsvis, att en teknisk översyn

av kapitalskatterna länge varit behövlig och att, sedan förmögenhetsskatteskalorna

i väsentliga delar ändrats genom 1947 års lagstiftning, någon

samlad avvägning av de tre skatteformerna inte gjorts från fördelningspolitisk

synpunkt. När det gäller den tekniska uppbyggnaden av skatterna på

kapital konstaterar beredningen, att flera lösningar i och för sig är tänkbara.

En lösning innebär systemet med en kvarlåtenskapsskatt som har karaktär

av uppskjuten förmögenhetsskatt. En annan lösning är att ha en arvslottsbeskattning,

dvs. en beskattning vars höjd i princip inte avgörs av den

samlade kvarlåtenskapens storlek utan av värdet på de enskilda arvslotterna,

i regel efter lindrigare skatteskala ju närmare arvingen stått arvlåtaren.

Denna skatt kan kombineras med en årlig skatt på förmögenhet.

Gåvoskatten kan utgöra ett komplement till arvsskatten för att denna inte

skall kunna kringgås genom gåvor från arvlåtaren till arvingarna. Beredningen

konstaterar, att man i Sverige sedan år 1959 har det sist skisserade

systemet, alltså en årlig förmögenhetsskatt och en arvslottsbeskattning,

kompletterad med en gåvoskatt.

Synpunkter på den tekniska utformningen

Beredningen framhåller, att förmögenhetsskatten sedan år

1948 inte längre är anknuten till inkomstbeskattningen. Ett samband med

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

inkomstskatten kvarstår dock när skattereduktion kan erhållas enligt 30

gångerregeln eller 80 procentspärren. Konstruktionen med en självständig

förmögenhetsskatt medför enligt beredningen såtillvida en nackdel, att

marginalskatten på kapitalinkomst blir hög, när förmögenhetsägaren dessutom

har arbetsinkomst. För att få ett jämnare resultat har beredningen

övervägt olika uppslag att närmare anknyta skatten på förmögenhet till

inkomstskatten, t. ex. genom avdragsrätt för förmögenhetsskatt vid inkomsttaxeringen

eller genom det äldre systemet att lägga en kvotdel av

förmögenheten till inkomsten i eller utan kombination med en särskild

förmögenhetsskatt. Vissa fördelar kan därvid visserligen erhållas, men

nackdelarna skulle bli betydande, bl. a. i form av en överflyttning av skatten

på lågavkastande förmögenheter. Beredningen anser därför, att den

fristående förmögenhetsskatten bör bibehållas.

Beredningen anser, att åskilliga moderniseringar bör göras i den tekniska

uppbyggnaden av förmögenhetsskatten. Bl. a. har beredningen sökt finna en

form för att förmögenhetsbeskatta större samlingar av konst, antikviteter

och dylikt. Förslag härom avser beredningen att lägga fram i annat sammanhang.

Beredningen avser också att föreslå en schablonmässig lösning av frågan

om hänsyn skall tas till s. k. latent skatteskuld vid beräkning av förmögenhet

och kvarlåtenskap. En radikal omgestaltning finner beredningen

också nödvändig i fråga om de förut nämnda spärreglerna. Dessa är tekniskt

besvärliga och ger enligt beredningen i extrema lägen betydande, i vissa

fall mycket betydande skattelättnader men är i närliggande fall overksamma

eller så gott som overksamma.

När det gäller arvs- och gåvobeskattningen är enligt beredningen

behovet av tekniska reformer ännu mera trängande. Beredningen

framhåller, att denna beskattning bygger på tanken att skatten skall strikt

avpassas efter arvs- och gåvoförvärvens storlek och närheten i släktskap

mellan mottagaren och givaren resp. arvlåtaren. Nuvarande arvsskatteförordning

går härvid mycket långt i detaljrikedom. I viktiga hänseenden har

man likväl fått bygga på schabloner. Följden har enligt beredningen blivit,

att förordningen är svår att överblicka och tillämpa. Kombinationen av schabloner

och detaljreglering har dessutom medfört stora möjligheter för dem,

som har tillräcklig sakkunskap och uppfinningsrikedom, att undgå eller

nedbringa beskattningen.

Det system, som beredningen sökt finna, bör möjliggöra att hänsyn tas

till efterlevande makes och barns och därmed jämställdas berättigade intressen.

Det bör vidare lämna utrymme för en sådan fördelning av ett ökat

skatteuttag att större lotter och lotter som tillfaller andra än make och

barn träffas hårdare. Systemet skall också vara enkelt att tillämpa.

En utgångspunkt för en genomgripande omläggning av AGF:s tekniska

system har beredningen funnit i det förhållandet att skatten i realiteten

belastar dödsboet och betalas ur dess egendom. Beredningen anser, att

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

41

skattskyldigheten utan olägenhet också formellt kan flyttas över på dödsboet

utan att man därför behöver gå över till en renodlad kvarlåtenskapsskatt.

Man kan ändå efter enkla regler beräkna skatten med ledning av

vad som kan väntas tillfalla make, barn och andra dödsbodelägare.

Beredningen finner, att en återgång till kombinationen av kvarlåtenskapsskatt

och arvsskatt inte skulle lösa problemen utan i stället, vilket

erfarenheten visat, förvärra dem. Denna väg har beredningen därför ansett

utesluten.

Beredningen anser inte heller, att en övergång till en renodlad kvarlåtenskapsbeskattning

av anglosachsisk typ skulle erbjuda något realistiskt alternativ.

Mot en sådan beskattning skulle kunna anföras flertalet av de

skäl som ledde till att den tidigare kvarlåtenskapsskatten avskaffades och

inarbetades i arvslottsskatten. Grundläggande element i arvslottsbeskattningen

bör därför enligt beredningen behållas.

Beredningen diskuterar härefter två alternativa lösningar för att söka

tillgodose kraven på en tekniskt förbättrad arvs- och gåvobeskattning. Det

ena alternativet är att man inom ramen för arvsskatteförordningens principer

söker täppa till förekommande luckor i beskattningsreglerna och

gör de förenklingar som är möjliga. En sådan lösning medför dock enligt

beredningen inte någon garanti för att inte nya skatteflyktsmöjligheter

uppkommer. Möjligheterna till förenkling i lagstiftningen är också mycket

begränsade.

Det andra alternativet innebär att man företar en genomgripande omläggning

och schablonisering, som visserligen i något mindre mån tillgodoser

intresset av en rättvis avvägning i detalj men i gengäld är lätt att tilllämpa

och lämnar mindre utrymme för dispositioner i syfte att nedbringa

skatten. Beredningen förordar detta alternativ med följande principiella

utformning.

För efterlevande make, barn och med dem jämställda bestäms arvs- och

testamentslotter ungefär som nu. Vad som enligt lag eller testamente skall

tillfalla andra mottagare — vare sig dessa är släktingar till den avlidne,

stiftelser eller andra sammanslutningar eller andra utomstående — samlas

däremot i en gemensam lott. Beskattningen av denna lott blir oberoende

av antalet mottagare och beloppet av vad var och en av dem får. I sistnämnda

hänseende kommer skatten att innehålla vissa moment av kvarlåtenskapsskatt,

dock, framhåller beredningen, utan dess nackdelar. Arvsavståenden,

som nu i stor utsträckning används för att nedbringa arvsskatten,

skall enligt den tänkta lösningen inte beaktas. Systemet med skattelotter

bortfaller. Likaså försvinner i huvudsak problemen med de framskjutna

förvärven. All arvsskatt skall i princip tas ut vid bouppteckningens

registrering. Enligt den nu skisserade lösningen skall försäkringarna,

som i gällande lagstiftning vållat särskilda tillämpningssvårigheter, läggas

till den skattepliktiga behållningen efter avräkning av skattefria bot
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

tenbelopp och fördelas på samma sätt som annan kvarlåtenskap. Nuvarande

svårigheter med arvsbeskattningen av försäkringar undgås därmed i

allt väsentligt. Möjligheten att lägga bodelning och arvskifte till grund för

skattläggningen bortfaller också. Denna möjlighet har, framhåller beredningen,

i sällsynta fall använts för att få en något förmånligare skattläggning

men har ibland använts för dispositioner som lett till ett ogynnsamt

resultat för den skattskyldige.

Skatten bör liksom nu krävas av dödsboet men med den skisserade uppläggningen

blir det en intern fråga för dödsbodelägarna att sinsemellan

fördela skatten i samband med kommande skifte. För att underlätta denna

fördelning bör emellertid dödsbodelägarna göras ansvariga gentemot boet

för skattens erläggande och särskilda regler ges om hur detta ansvar skall

fördelas.

Beredningen framhåller, att fördelningen på skatteklasser sedan länge

varit föremål för kritik i en del hänseenden. Det har sålunda ansetts obilligt

att den, som sammanbott med någon under äktenskapsliknande former,

efter dennes död skall beskattas efter den hårda skala som gäller för

helt utomstående. Motsvarande gäller förutvarande make och fosterbarn.

Enligt beredningens mening är denna kritik berättigad. Å andra sidan saknas

enligt beredningens uppfattning anledning att beskatta barnbarn efter

en lindrigare skala, såvida inte den arvsberättigade fadern eller modern

avlidit.

Det har vidare ansetts som en brist att de skattefria bottenbeloppen inte

har karaktär av grundavdrag utan beskattas i den mån arvslotterna överstigit

dessa belopp. Beredningen konstaterar att den nu företagna omprövningen

av skatteskalorna ger tillfälle att avhjälpa denna brist.

Åtskilliga tekniska förslag beträffande gåvobeskattningen kommer, uppger

beredningen, att läggas fram i det senare betänkandet. Förslaget kommer

att tämligen nära ansluta sig till gällande regler. Enligt beredningens

mening bör emellertid vissa frågor lösas dessförinnan. Sålunda bör skattskyldigheten

redan nu flyttas över på givaren. Vidare har en översyn av

nuvarande skattefrihetsregler lett fram till att beredningen anser vissa

skärpningar nödvändiga. Sålunda bör i stort sett den nuvarande möjligheten

slopas att utan skatt ge penninggåvor till kommuner, religiösa och politiska

sammanslutningar in. fl. Beredningen anser också, att den hittills

gällande skattefriheten för legat och gåvor till s. k. fromma stiftelser i huvudsak

bör avskaffas. Det allmännas bidrag till ändamålet med sådana

stiftelser bör enligt beredningens åsikt lämnas genom budgetanslag.

Beredningen nämner vidare, att den i det senare betänkandet ämnar

föreslå, att administrationen av arvsskatten flyttas från de allmänna domstolarna

till de myndigheter som handlägger inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

och som redan har hand om gåvobeskattningen och uppbörden

av arvsskatt. Som tidigare nämnts avser beredningen också att på arvsoch

gåvobeskattningens område lägga fram förslag beträffande latent skat
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

43

ieskuld. Reglerna om uppskov med skattens erläggande bör enligt beredningens

mening liberaliseras. Vidare kommer vissa internationella skattefrågor

m. m. att tas upp i det senare betänkandet.

Fördelnings politiska synpunkter

Beredningen konstaterar, att skatterna på förmögenheter, arv och gåvor

ger staten sammanlagt ca 600 milj. kr. om året, varav inemot 400 milj.

kr. i förmögenhetsskatt. I jämförelse med andra inkomstkällor för staten

är intäkterna av kapitalskatterna således begränsade. Detta innebär emellertid

inte, anför beredningen, att skattesatserna är låga, varken absolut

sett eller vid en internationell jämförelse. En successiv skärpning har genom

åren skett till följd av penningvärdets förändring. Den beskattning

av kapitalvinster på fastigheter och aktier som införts under senare år har

också väsentligt ökat effekten av de egentliga kapitalskatterna. Av större

reella markvinster bortgår sålunda numera i regel omkring hälften såsom

inkomstskatt. Även aktievinstbeskattningen beskär tidigare möjligheter att

skattefritt realisera värdestegringsvinster, framhåller beredningen. Beredningen

belyser med några exempel skatteeffekten i vissa situationer beträffande

såväl förmögenhetsskatten som arvsskatten och konstaterar, att

utrymmet för skattehöjningar under alla förhållanden är begränsat. Beredningen

finner emellertid, att skatteuttaget bör omfördelas så, att en avsevärt

större del av den läggs på verkligt stora förmögenheter och större

arv.

Omfattande statistiska undersökningar, som beredningen företagit, visar,

att de stora förmögenheterna hävdat sig väl trots beskattningen. De

har, framhåller beredningen, i allmänhet kunnat förkovras betydligt. Däremot

har förmögenheterna mellan 200 000 och 750 000 kr. inte visat samma

utveckling. Siffrorna tyder här snarast på stagnation eller en minskning

av kapitalet. Med hänsyn till det anförda anser beredningen, att skatten

på de stora förmögenheterna kan och bör höjas betydligt i vad avser

både den årliga förmögenhetsskatten och den skatt som erläggs för ärvd

eller testamenterad egendom. Beredningen är medveten om att sådana

höjningar kan innebära stora fördelningspolitiska ingrepp men framhåller,

alt beskattningstillfällena enligt sakens natur blir oregelbundna och

i eu del fall inträffar med långa mellanrum. Beredningen konstaterar också,

att man genom dessa höjningar tillgodoser vad som torde vara det väsentliga

i de krav på skattehöjningar som framförts från olika håll. Därmed

motverkas också tendenserna till koncentration av stora kapital och

stort inflytande hos ett fåtal enskilda kapitalägare. Mellan de olika kapitalskatterna

bör höjningen enligt beredningen fördelas så, att förhållandevis

större del därav kommer på skatterna för arv och gåva.

Även om förmögenhetsbeskattningen har sin givna fördelningspolitiska

uppgift, finns det enligt beredningen dock anledning att betona att dess

möjliga fördelningspolitiska effekt inte får övervärderas. Begränsningar i

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

skatteuttaget är ofrånkomliga. Beskattningen får inte leda till företagsdöd

och arbetslöshet för anställda.

Beredningen framhåller vidare, att vårt lands ekonomi är nära sammanknuten

med andra länders och att konkurrensmässiga hänsyn manar till

viss återhållsamhet. Om en kraftigt höjd förmögenhetsskatt skulle leda

till kapitalflykt i större omfattning, skulle detta enligt beredningen allvarligt

skada landets ekonomi och därmed också negativt inverka på de breda

lagrens levnadsstandard.

Beredningen anser, att dess undersökningar inte ger stöd för att mindre

och medelstora förmögenheter bör beskattas nämnvärt hårdare än nu. En

sådan åtgärd skulle kunna motverka sparandet och ställa mindre företag

inom jordbruk, handel, hantverk och industri inför allvarliga svårigheter.

Hänsyn måste också tas till verkningarna av den pågående allmänna fastighetstaxeringen

som väntas medföra avsevärda höjningar av taxeringsvärdena.

Beredningen finner det därför befogat att föreslå mindre lättnader

i de lägre skattepliktiga förmögenhetsskikten och i fråga om små arv.

De väntade höjningarna av taxeringsvärdena medför emellertid enligt beredningens

uppfattning, bortsett från de små förmögenheterna eller arven,

att lättnaderna ofta reduceras, helt bortfaller eller rentav förbyts i sin motsats.

Förmögenhetsskatten

Som nämnts föreslår beredningen en förmögenhetsskatt av i stort sett

nuvarande typ men med en del tekniska ändringar samt med en omfördelning

och en viss skärpning av skatteuttaget. De tekniska ändringarna

hänför sig till den tidigare berörda omläggningen av 30 gångerregeln och

80 procentspärren. Återstående tekniska ändringar i förmögenhetsskatten

avser beredningen att behandla i det senare betänkandet.

En bedömning av förmögenhetsskatten från tekniska synpunkter leder

enligt beredningen fram till att skatten i huvudsak fyller sitt ändamål men

att brister inte saknas. Förhållandet till inkomstskatten träder här i förgrunden.

Avkastningen av förmögenhet belastas både av inkomstskatt och

av förmögenhetsskatt. Skattebelastningen på avkastningen varierar beroende

av om den skattskyldige har andra inkomster än avkastningen eller inte.

Beredningen belyser med exempel (s. 121 i betänkandet) effekten av beskattningen

av förmögenhetsavkastningen, dels när denna är den helt dominerande

inkomsten, dels när den skattskyldige har andra inkomster vid

sidan av förmögenhetsavkastningen. Beredningen konstaterar, att i det

första fallet kvarstår efter skatt en förhållandevis betydande del av även

ganska stora avkastningar. År avkastningen låg i förhållande till förmögenheten,

blir skattebelastningen avsevärt lägre. Då inträder nämligen 30

gångerregeln enligt vilken förmögenheten inte skall uppskattas till mer än

30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten. Den verkliga förmögenheten

får dock inte reduceras till mer än hälften.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1970

45

I det andra fallet medför progressiviteten i den statliga inkomstskatteskalan

att förmögenhetsavkastningen blir betydligt högre beskattad. Här

tillkommer emellertid, att, om inkomsten och förmögenheten är så stora

att de sammanlagda skatterna överstiger 80 % av inkomsterna, marginalskatten

på överskjutande förmögenhetsavkastning eller annan inkomst reduceras

till 80 % genom 80 procentspärren. Eftersom kommunalskatten

alltid skall utgå med fullt belopp och förmögenhetsskatten inte får reduceras

till mindre än skatten på hälften av förmögenheten, kan 80 procentspärren

medföra att den statliga inkomstskatten helt faller bort.

De angivna verkningarna av förmögenhetsskattens nuvarande tekniska

konstruktion kan visserligen inte sägas utgöra något hinder mot att tilllämpa

samma system i fortsättningen. Ojämnheten särskilt i fråga om

spärreglernas verkningar är dock påfallande, anser beredningen. Härtill

kommer att dessa regler är komplicerade att tillämpa för både myndigheterna

och de skattskyldiga. 30 gångerregeln tillämpas ex officio vid taxeringen,

medan 80 procentspärren förutsätter att omdebitering av redan

debiterad skatt verkställs hos länsstyrelsen efter särskild ansökan.

I betänkandet (s. 122—123) redogör beredningen närmare för de undersökningar

beredningen företagit i syfte att undanröja de angivna ojämnheterna

i beskattningen och samtidigt förenkla systemet. Jag torde få hänvisa

till denna redogörelse. Som tidigare framhållits finner beredningen, att

skatten på förmögenhet även i framtiden bör vara fristående och inte annat

än i undantagsfall bör sammankopplas med inkomstskatten. Beredningen

föreslår därför inte någon ändring av förmögenhetsskattens huvudsakliga

tekniska konstruktion men anser, av skäl som nyss angetts, att begränsningsreglerna

måste omarbetas. Undersökningar av stickprovsvis utvalda

deklarationer som föranlett tillämpning av spärreglerna visar, att en betydande

del av de undersökta förmögenheterna utgörs av saneringsfastigheter

eller obebyggda markområden som innehas i hopp om värdestegring. Underskottsrörelser

av skilda slag förekommer också. Bl. a. dessa förhållanden

finner beredningen mana till försiktighet vid utformning av begränsningsreglerna.

Beredningen understryker samtidigt, att skatteskalans fulla tilllämpning

skall vara det normala och att begränsningsreglerna bör förbehållas

rena undantagsfall.

Med hänsyn till det anförda föreslår beredningen en ny begränsning

s r e g e 1, som skall ersätta både 30 gångerregeln och 80 procentspärren.

Regeln är avsedd att tillämpas ex officio. Tekniskt innebär regeln

att den sammanlagda inkomstskatten och förmögenhetsskatten sätts i relation

till den statligt beskattningsbara inkomsten. Regeln är således inte som

30 gångerregeln anknuten till nettoinkomsten. Vid beräkningen av sammanlagd

inkomst- och förmögenhetsskatt tas å andra sidan inte kommunalskatten

med. Enligt den föreslagna regeln skall vidare den sammanräknade

nettoinkomsten reduceras med allmänna avdrag, även kommu
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

nalskatteavdraget, samt med ortsavdrag. Den sammanlagda statliga inkomstskatten

och förmögenhetsskatten skall i princip inte få överskrida

visst angivet procenttal av den sålunda framkomna beskattningsbara inkomsten.

Denna metod innebär en mera schablonmässig utformning av

den metod som nu används vid 80 procentspärren men får även betydelse

för de fall där 30 gångerregeln tillämpats. För att täcka både 30 gångerfallen

och 80 procentfallen och åstadkomma ett jämnare resultat har begränsningsregeln

gjorts progressiv. Det procenttal som i princip inte får

överskridas för olika skikt av den beskattningsbara inkomsten framgår

av följande skala.

Statligt beskattningsbar inkomst, kr. Summa statlig inkomst- och förmögenhets
skatt,

kr.

—100 000

100 000—250 000

250 000—500 000

500 000—

75 % inom skiktet

75 000 + 80 % ”

195 000 + 85 % ”

407 500 + 90 % ”

Beredningen framhåller, att skalan i sin nedre del ger ungefär samma

resultat som den nuvarande 30 gångerregeln. Den täcker också in några

”mellanfall”, som inte omfattas av de gällande begränsningsreglerna. Skalans

övre del motsvarar i stort sett 80 procentspärren men innebär en

skärpning i de högsta inkomstlägena.

Beredningen finner, att, liksom i fråga om de gällande begränsningsreglerna,

den nu föreslagna regeln måste förses med en yttersta gräns för

skattereduktionen. Enligt beredningens mening är de gränser som stadgats

för de gällande reglerna inte tillfredsställande. Att 30 gångerregeln

och 80 procentspärren tillåter att lialva förmögenheten blir skattefri, innebär

att betydligt mer än halva förmögenhetsskatten kan bortfalla. Beredningen

finner det inte heller tilltalande, att även den statliga inkomstskatten

kan reduceras enligt 80 procentspärren. Reduktionen bör enbart avse

förmögenhetsskatten. Fördelningspolitiska överväganden talar enligt beredningens

mening för att reduktionen inte skall få avse mer än halva

förmögenhetsskatten. Beredningen framhåller, att förslaget innebär en avsevärd

skatteskärpning för de största inkomsterna och förmögenheterna.

Beredningen går härefter in på frågan om beskattning av makars förmögenhet.

Beredningen anför, att det i den allmänna diskussionen från

olika håll framförts krav på en övergång från nuvarande sambeskattning

av makars inkomster till individuell beskattning. Beredningen framhåller,

att nyligen i annat sammanhang föreslagits, att sambeskattningen av kapitalinkomster

skall bibehållas (Familjeskatteberedningens betänkande Individuell

beskattning, Fi 1969:4 och 5). Kapitalskatteberedningen anser

det uppenbart, att kapitalinkomster hos makar måste sambeskattas även

efter en övergång till en individuell beskattning i övrigt, i vart fall om kapitalinkomsterna

uppgår till större belopp. Makar kan genom bodelning

utan gåvoskatt överföra tillgångar till varandra. Om kapitalinkomster be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

47

skattas individuellt, skulle detta enligt beredningen kunna leda till att makar

med kapital skulle se till att inkomsterna blev ungefär lika stora. Lagstiftningen

skulle sålunda direkt inbjuda till särskilda transaktioner för

att nedbringa skatten.

Enligt beredningens uppfattning bör samma synpunkter anläggas på

förmögenhetsskatten. Makars förmögenhet bör sålunda sambeskattas även

i framtiden. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning har beredningen

funnit i beslutet vid 1969 års riksdag att utsträcka sambeskattningen av

förmögenhet mellan föräldrar och barn även till sådana fall då barnet har

egen beskattningsbar inkomst. Med denna ståndpunkt finner beredningen

det skäligt att beskatta makars förmögenhet något lindrigare än ensamståendes.

En skälig avvägning kan enligt beredningen erhållas genom att det

skattefria beloppet för makar och med dem i skattehänseende jämställda

— änkor, änklingar eller ensamstående, om de har barn under 16 år —- görs en och en halv gång så stort som bottenbeloppet för ensamstående.

Beredningen föreslår att bottenbeloppen konstrueras som grundavdrag från

den skattepliktiga förmögenheten och att skalan anknyts till en efter

grundavdraget framkommen beskattningsbar förmögenhet. Därigenom kan

skalan göras gemensam för alla fysiska personer.

När det gäller grundavdragets storlek och förmögenhetsskatteskalans

utformning grundar beredningen sitt ställningstagande i första hand på

de ingående statistiska undersökningar som beredningen låtit verkställa.

Jag vill här hänvisa till den redogörelse för dessa som lämnas på s. 183—

277 i betänkandet. Undersökningarna visar, som tidigare nämnts, att förmögenheterna

ökat avsevärt, dock i något mindre mån än inkomsterna.

Ökningen har varit störst för de mindre förmögenheterna under och strax

över de vid varje tid gällande skattepliktsgränserna. Den helt dominerande

delen av ökningen i den totala förmögenhetssumman hänför sig till sådana

förmögenheter. Undersökningarna visar också, att en avsevärd breddning

av förmögenhetsinnehavet ägt rum. När det gäller förmögenheter i

de närmast högre skikten, 200 000—750 000 kr., visar siffrorna på stagnation

eller rentav tillbakagång. Högre upp konstateras ökningar ånyo, och

i de högsta skikten har förmögenheterna i allmänhet hävdat sig väl och

förkovrats.

Beredningen finner det naturligt, att de små förmögenheterna kunnat

visa en så kraftig ökning. En ökad förmögenhetsbildning i stora folklager

har möjliggjorts av ökade inkomster och uppmuntrats av sparstimulerande

bestämmelser i skattelagstiftningen. Även åtgärderna för att främja tillkomsten

av egna hem kan ha spelat sin roll. I övrigt erinrar beredningen

om stegringarna i fastighetstaxeringsvärden och aktiekurser. När det gäller

de medelstora förmögenheterna framhåller beredningen, att den sammanlagda

beskattningen visserligen är lägre för dessa än för de största förmögenheterna.

Marginalskatten för de medelstora förmögenheterna kan

dock lätt gå upp till och t. o. m. överstiga 100 %. Möjligheterna till fördel
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition nr 71 år 1970

aktiga placeringar med eventuellt åtföljande värdestegringsvinster är dock

vanligen mindre, anser beredningen, i synnerhet som en större del av förmögenheten

normalt är bunden i eget hem, jordbruk eller rörelse. När det

gäller de största förmögenheterna är beskattningen visserligen hårdare

än för de medelstora. 80 procentspärren spelar dock här en viktig roll. Den

omständigheten att marginalskatten på avkastningen av förmögenhetsökning

nedgår till 80 % kan sålunda vara en stimulerande faktor, i synnerhet

om de behållna inkomsterna är så stora att de lämnar utrymme för

sparande. Innehavare av stora förmögenheter har, enligt vad undersökningarna

visar, förhållandevis stora skulder, medan tillgångarna i betydande

omfattning har värdebeständig placering. Även häri ligger för dessa

förmögenhetsinnehavare en särskild möjlighet till förkovran, anser beredningen.

Ägarna till stora förmögenheter har större rörelsefrihet och får

genom sin maktställning möjlighet att styra olika företag.

Resultatet av den företagna undersökningen ger enligt beredningen fog

för en inte obetydlig höjning av skatten på de största förmögenheterna utöver

den höjning som följer av den förordade begränsningsregeln. Beredningen

föreslår, att den högsta skattesatsen höjs från nuvarande 1,8 till

3 %. Den högsta skattesatsen avser förmögenhetsandel överstigande 1,5

milj. kr. vilket innebär en höjning av gränsen för det översta skiktet av

skalan i förhållande till vad som nu gäller. Genom denna höjning och genom

en, som beredningen även föreslår, höjning av skatten på de större

arven görs ett betydande fördelningspolitiskt ingrepp. Den under senare

år införda kapitalvinstbeskattningen på fastigheter och aktier verkar i

samma riktning. Beredningen anser, att den föreslagna skattesatsen torde

vara den högsta som kan vara försvarlig och att höjningen av den årliga

skatten på stora förmögenheter bör göras något mindre än höjningen

av skatten på stora arv.

Beträffande förmögenheter som ligger närmast över eller i närheten av

den nuvarande skattepliktsgränsen, 100 000 kr., ger enligt beredningen

undersökningarna inte stöd för någon skattehöjning. Med hänsyn till statsmakternas

strävanden att främja sparande och kapitalbildning bör man i

stället överväga vissa mindre lättnader i beskattningen. Av särskild betydelse

finner beredningen vara, att taxeringsvärdena för egna hem och för

mindre och medelstora jordbruksfastigheter kan väntas bli höjda med

30—50 %. Genom att förmögenhetsskatten därigenom höjs kommer boendekostnaderna

att stiga och lantbrukarnas kostnad för driften, som inte är

avdragsgill, att öka. Beredningen finner med hänsyn till det anförda, att

viss höjning av det skattefria grundavdraget är motiverad. Eftersom avdraget,

enligt vad tidigare anförts, bör differentieras mellan gifta och ensamstående,

föreslår beredningen, att grundavdraget bestäms till 150 000

kr. för gifta och oförändrat 100 000 kr. för ensamstående.

För att hindra att höjningen av grundavdraget slår igenom på förmögen
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

heter som är större än de nu avsedda föreslår beredningen, att skattesatserna

höjs något även i de lägre skikten och att skattesatserna även i de

följande skikten uppjusteras till den nyss angivna maximala skatteprocenten

3 %. Beredningens förslag innebär för ensamstående små höjningar

även vid förmögenheter som obetydligt överstiger nuvarande skattepliktsgräns.

Beträffande gifta innebär förslaget skattelättnader i de lägre skikten

och skattehöjning från ca 450 000 kr. Höjningarna blir betydande för

förmögenheter fr. o. m. 700 000 kr.

Beredningen föreslår följande skatteskala, som knyter an till den beskattningsbara

förmögenheten, alltså den verkliga förmögenheten minskad

med grundavdrag.

Beskattningsbar förmögenhet, kr.

Förmögenhetsskatt, kr.

— 100 000

100 000— 250 000

250 000— 500 000

500 000—1 500 000

1 500 000—

1,0 % inom skiktet

1 000 + 1,5 % ”

3 250 + 2,0 % ”

8 250+2,5 % "

33 250 + 3,0 % ”

De individuella verkningarna av förslaget, jämfört med nuvarande förhållanden,

redovisas i betänkandet i följande sammanställning som utgår

från den verkliga förmögenheten, dvs. utan att denna minskats med

grundavdrag och utan hänsyn tagen till de särskilda begränsningsreglerna.

Skattepliktig för- mögenhet, kr.

Förmögenhetsskatt

enl. nuvarande regler,

kr.

Ökning ( + ) eller minskning (—) av förmögen- hetsskatten för

gift, kr.

ensamstående, kr.

150 000

400

400

+

100

200 000

900

—

400

+

100

300 000

2 200

—

450

+

300

400 000

3 500

—

250

+

750

500 000

5 100

+

150

+

1 150

600 000

6 700

+

550

+

1 550

700 000

8 300

+

1 200

+

2 450

800 000

9 900

-r

2 100

_i_

3 350

900 000

11 500

+

3 000

4 250

1 000 000

13 100

+

3 900

+

5 150

1 200 000

16 700

+

5 300

+

6 550

1 500 000

22 100

+

7 400

+

8 650

2 000 000

31 100

+

12 650

14 150

3 000 000

49 100

24 650

—L

26 150

5 000 000

85 100

+

48 650

-i-

50 150

10 000 000

175 100

+ 108 650

+ 110 150

Beträffande förslagets verkningar i fråga om den totala skatten, dvs.

förmögenhetsskatt samt statlig och kommunal inkomstskatt tillsammans,

och i fråga om skattebelastningen på förmögenheten får jag hänvisa till tabeller

på s. 128—129 i betänkandet.

Beredningen uppger, att dess förslag såvitt rör förmögenhetsskatten

beräknas medföra en ökning av statens inkomster med ca 50 milj. kr. per

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 71

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

år. Eftersom den största skatteökningen är att hänföra till omläggningen

av spärreglerna, kommer ökningen att till största delen framträda som en

ökning av intäkterna från den statliga inkomstskatten. Den angivna intäktsökningen

grundas på siffrorna från 1969 års taxering. Genom den

väntade höjningen år 1971 av taxeringsvärdena på fast egendom räknar

beredningen med en årlig ökning av statens intäkter av förmögenhetsskatten

med ca 100 milj. kr., en sammanlagd årlig ökning sålunda med

150 milj. kr.

Arvs- och gåvobeskattningen

Arvsbeskattningen

I samband med redogörelsen för beredningens allmänna synpunkter på

kapitalbeskattningen har nämnts (s. 40—41) ett av beredningen tänkt nytt

system för beskattning av arv och gåva. Beredningen föreslår, att arvs- och

gåvobeskattningen utformas i enlighet härmed. Det närmare innehållet i

beredningens förslag framgår av det följande.

Inledningsvis behandlas frågan om lottläggning och s k a t teklasser.

Beredningen anser, att stor vikt måste fästas vid möjligheterna

att åstadkomma enkla, lättillämpade och lättkontrollerade regler samtidigt

som efterlevande makes, barns och andra mycket närståendes intressen bör

beaktas vid beskattningen. När det gäller andra arvingar och testamentstagare

föreligger enligt beredningen inte samma skäl att göra en avvägning

i detalj på grundval av lotternas storlek och mottagarnas ställning i den

legala arvsordningen. Arvlåtarens testamentariska dispositioner och andra

mer eller mindre tillfälliga omständigheter spelar här en större roll. Från

rättvisesynpunkt anser beredningen, att det kan diskuteras om det är befogat

att skatten blir lindrigare, om ett arv fördelas på medlemmarna i en

större släkt eller genom testamente tillförs ett stort antal mottagare än om

det tillfaller exempelvis föräldrar eller något eller några syskon. Inte bara

praktiska synpunkter kan sålunda enligt beredningen åberopas för att beskatta

hithörande lotter mera schablonmässigt. Det riktigaste sättet att

beskatta sådana lotter synes beredningen vara att låta det sammanlagda

värdet av lotterna bli avgörande för skattens storlek. Beredningen föreslår

med hänsyn härtill, att för efterlevande make, barn och vissa närstående

till den avlidne läggs ut och beskattas arvs- och testamentslotter ungefär på

samma sätt som f. n. och att övriga lotter läggs ut och beskattas som en

gemensam lott. Genom ett sådant system sker enligt beredningen även en

av andra skäl önskvärd omfördelning av beskattningen, eftersom skatteuttaget

skärps när egendomen tillfaller avlägsnare släktingar eller utomstående.

Beredningen föreslår vidare, att, eftersom skatten i realiteten belastar

dödsboet och betalas ur dess egendom, skattskyldigheten överflyttas på

dödsboet. Arvingar och testamentstagare föreslås dock svara gentemot döds
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

boet för den skatt som kan beräknas falla på vars och ens lott. Några svårigheter

att fördela skatten mellan dödsbodelägarna vid ett kommande skifte

uppkommer inte enligt beredningen. Eftersom det i det föreslagna systemet

mte fmns utrymme för de nuvarande, ytterst sällan utnyttjade möjligheterna

att lägga verklig bodelning och arvskifte till grund för beskattningen

och inte heller någon anledning att utlägga skattelott, försvinner

två faktorer som i hög grad komplicerat gällande lagstiftning.

Beredningens förslag om ändrad utformning av själva skattesystemet innebär

också en i viss mån ändrad syn på skatteklassernas betydelse. Som

framgår av det tidigare anförda anser beredningen starka skäl tala för att

efterlevande make och barn och vissa andra mycket närstående bör inta en

mer gynnad ställning i skattehänseende än andra personer. En lindrigare

beskattning här motsvaras av en reell samhörighet mellan den avlidne och

arvingarna. Även för de övriga klasserna har man i nuvarande lagstiftning

knutit de successiva skatteskärpningarna till den legala arvsordningen, som

naturligtvis även i den delen återspeglar en samhörighet. Denna är dock,

anser beiedningen, normalt svagare och mera beroende av andra omständigheter

än släktskapen. Det civilrättsliga sambandet mellan den avlidne

och dessa släktingar kräver därför inte en motsvarande skatterättslig fingradering.

Inte heller finns det enligt beredningen anledning att göra en

tingradering mellan olika skattskyldiga stiftelser och andra juridiska

personer. Beredningen föreslår därför, att skatteklassernas antal begränsas

från nuvarande fyra till två.

I enlighet med dessa tankegångar föreslår beredningen, att den nya arvsskatteldass

I utvidgas att omfatta, förutom make och barn, vissa andra

personer som står den avlidne nära. F. n. gäller, att, om två personer sammanlever

under äktenskapsliknande förhållanden, den ena partens förvärv

från den andra beskattas enligt arvsskatteklass IV, dvs. den skatteklass som

tillämpas vid överföringar mellan utomstående. Beredningen anser, att part

i sådant ”samvetsäktenskap” inte bör vara sämre ställd än äkta make, om

gemenskapen haft större varaktighet och även i övrigt kommit till uttryck

på ett mera påtagligt sätt. Beredningen föreslår därför, att den som vid

tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne bör behandlas såsom

efterlevande make, om parterna tidigare varit gifta med varandra eller har

eller har haft gemensamma barn. Beredningen påpekar, att avgränsningen

av denna grupp överensstämmer i sak med motsvarande reglering i inkomstskatteförfattningarna.

Tiden för dödsfallet blir dock avgörande i arvsskattehänseende.

Beredningen anser också, att testamente eller förmånstagarförordnande

till förmån för en förutvarande make utgör ett tecken på

fortsatt samhörighet mellan de tidigare makarna och att överföring till sådan

make därför bör beskattas enligt den lindrigaste klassen.

Beredningen tar vidare i detta sammanhang upp fosterbarnens ställning

i arvsskattehänseende. Dessa beskattas i allmänhet enligt klass IV. Kan ett

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

fosterbarn sägas ha varit anställt hos fosterföräldrarna i minst tio år, beräknas

dock skatten enligt klass II. Beredningen anser, att en uppdelning av

detta slag är svår att förena med en modern syn på fosterbarns ställning.

Om föräldrar har tagit ett barn till sig och adopterat detta, hör barnet redan

nu hemma i skatteklass I. Detsamma bör enligt beredningen rimligen gälla,

om barnet upptagits under liknande förhållanden fastän adoption inte

skett. Beredningen finner det emellertid nödvändigt att närmare bestämma,

under vilka omständigheter en gynnsammare skattemässig behandling bör

ske, eftersom skäl inte föreligger att i alla situationer medge fosterbarn

sådan behandling. Avgörande bör vara att barnet i fosterhemmet erhållit

vård och fostran som eget barn. Härigenom faller i allmänhet barn, som av

myndigheterna placerats i fosterhem mot ersättning, utanför den gynnade

kretsen. Det stora antalet fosterbarn som enligt beredningen är av intresse

upptas i allmänhet i späd ålder i det nya hemmet. I sådana fall är

en skattemässig åtskillnad mellan egna barn och fosterbarn otillfredsställande.

Beredningen föreslår därför, att fosterbarns förvärv beskattas enligt

klass I, om barnet före fyllda 16 år vistats stadigvarande i den avlidnes hem.

Begreppet stadigvarande bör därvid ha samma innebörd som i inkomstskattehänseende.

Tillfällig vistelse på annan ort för skolgång eller av andra skäl

bör således inte ha någon betydelse.

När det gäller utläggning av lotter i klass I föreslår beredningen, som

nämnts, att detta principiellt sker enligt ärvdabalkens regler om arv och

med hänsyn tagen till vad som kan ha föreskrivits i testamente. För att

hindra opåkallade skattelättnader och åstadkomma en jämnare avvägning i

beskattningen föreslår beredningen dock vissa begränsningar i den nu angivna

principen.

Särskilda lotter skall sålunda läggas ut för arvingar i klass I. Genom att

arvingen avstår från sitt arv till förmån för sina barn sker emellertid en

lättnad i progressionsavseende samtidigt som ett led överhoppas och därmed

undgår arvsbeskattning. Samma skattemässigt gynnsamma resultat kan

uppnås genom testamentariskt förordnande. Beredningen finner, att bärande

skäl inte föreligger att behålla den nuvarande ordningen utan föreslår,

att skattläggning skall ske utan hänsyn till eventuella avståenden och att

testamente till förmån för annan än barnbarn inte skall beaktas vid lottläggningen,

om den närmast arvsberättigade fadern eller modern lever.

Barnbarnets lott inräknas i den närmast arvsberättigades.

Beredningen tar vidare upp frågan, huruvida hänsyn skall tas till laglott

vid skattläggningen. Beredningen erinrar om att sådan hänsyn nu bara tas,

om anspråk härom framställts och medgetts. Beredningen anser, att med

den föreslagna schablonartade utformningen av arvsbeskattningen behovet

av ett hänsynstagande till laglottsanspråk träder mer i förgrunden och föreslår

därför, att laglott alltid skall beräknas i den del av kvarlåtenskapen

som skall fördelas. Enligt beredningen är denna ordning enkel att tillämpa

samtidigt som den innebär en spärr mot missbruk i vissa fall.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Arvs- eller testamentslott, som inte skall beskattas enligt klass I, hänförs

till arvsskatteklass II. Till den sistnämnda klassen räknas således enligt

förslaget övriga fysiska personer och sådana juridiska personer beträffande

vilka särskild skattefrihet inte gäller. Det närmare förfarandet vid lottläggning

framgår av specialmotiveringen i betänkandet vartill jag torde få hänvisa.

I det föregående har nämnts en del nyheter på arvsbeskattningens område.

Beredningen erinrar om att förslaget om ny klassindelning och utvidgning

av personkategorierna i klass I givetvis också gäller vid gåvobeskattningen.

Beredningen kommer härefter in på frågan om skattefria mottagare

och framhåller, att ett betydande antal mottagare intar en privilegierad

ställning i skattehänseende. Särskilt gäller detta vissa slag av stiftelser

och sammanslutningar. Med hänsyn till det nära samband som enligt

beredningens mening råder beträffande dessas ställning i arvs- och gåvoskattehänseende,

tar beredningen i ett sammanhang upp dessas ställning

från både arvs- och gåvoskattesynpunkt.

Som framgått av redogörelsen för nuvarande ordning är vissa stiftelser

och sammanslutningar fria från både arvsskatt och gåvoskatt. Fria från

gåvoskatt endast är stiftelser och sammanslutningar som främjar religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller i övrigt allmännyttiga ändamål. De nu uppräknade

stiftelserna och sammanslutningarna är alltså inte fria från arvsskatt

men beskattas i gengäld enligt den förhållandevis gynnsamma skatteklass

III. Beredningen erinrar om att denna olikhet i beskattningen vid gåva

resp. testamente vilar på tanken att det krävs större offervilja vid gåva än

vid testamente och framhåller, att det berättigade i den nu nämnda uppdelningen

ifrågasatts i skilda sammanhang.

Vissa skattefria stiftelser tjänar vid sidan av sitt allmännyttiga ändamål

till att bevara ekonomiskt inflytande åt stiftarens familj. Av koncentrationsutredningens

undersökningar (SOU 1968: 7) framgår, att ett fåtal skattefria

stiftelser svarar för avsevärda tillgångar, men också att det finns ett

stort antal andra skattefria stiftelser av högst varierande karaktär och

storlek. Enligt beredningen spelar friheten från inkomstskatt en större roll

för stiftelsernas ekonomi än friheten från kapitalbeskattning. Beredningen

tillägger, att frågan om frihet från inkomstskatt ligger vid sidan av beredningens

uppdrag.

Beredningen framhåller, att det inte kan betraktas som självklart att

vissa stiftelser och sammanslutningar skall vara skattefria på grund av

sitt ändamål. Någon principiell grund för skattefrihet kan inte gärna åberopas,

anser beredningen, som erinrar om att spännvidden mellan skattefrihet

och skatteplikt kraftigt ökat samtidigt som utrymmet för och behovet

av privata donationer minskat. Det allmänna har numera övertagit

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

ansvaret för åtskilliga allmännyttiga aktiviteter, som tidigare helt eller

delvis måst tillgodoses genom privata initiativ. Betydande bidrag från det

allmänna utgår sålunda för samtliga slag av de ändamål, på grund varav

stiftelser och sammanslutningar f. n. åtnjuter frihet från arvs- och gåvoskatt.

Enligt beredningens åsikt bör huvudprincipen för framtiden vara, att

det allmännas stöd till stiftelser och organisationer med allmännyttiga

ändamål avvägs mot andra utgiftsbehov vid budgetprövning och inte ges i

form av skatteprivilegier med svåröverskådliga konsekvenser. Av dessa

skäl föreslår beredningen, att den nuvarande skattefriheten för gåvor till

de allmännyttiga ändamål som i arvsskattehänseende hänförs till klass III

upphävs och att de juridiska personer som nu beskattas enligt denna klass

hänförs till den nya klass II vid såväl arvs- som gåvobeskattningen.

Beredningen anser, att de angivna synpunkterna kan anföras också beträffande

vissa stiftelser och sammanslutningar som f. n. åtnjuter fullständig

skattefrihet enligt AGF. Det är dessutom förenat med betydande svårigheter

att närmare avgränsa sådana ändamål som skulle kunna rubriceras

som höggradigt allmännyttiga. Varje sådan uppdelning blir enligt beredningens

mening en avvägning av politisk och allmän karaktär. Enligt beredningen

utgör allmännyttan som sådan inte grund för skattefrihet utan

det är i stället riktigare att se till de former i vilka olika verksamheter bedrivs.

Därmed avser beredningen i främsta rummet den mer eller mindre

starka anknytningen till statlig verksamhet på området och möjligheterna

för staten och dess organ att inverka på och kontrollera mottagarnas verksamhet.

Med hänsyn till det anförda föreslår beredningen, att arvs- och gåvoskattefriheten

bibehålls endast för två grupper av sammanslutningar. Den

ena gruppen utgörs av försvarsstiftelserna. Dessa har, anför beredningen, i

huvudsak rent statliga uppgifter och bedriver sin verksamhet i samverkan

med och under kontroll av myndigheterna. Gränsen mellan statlig och

privat verksamhet på detta område är ibland svår att dra. En ovillkorlig

förutsättning för skattefriheten bör därför vara, att myndigheterna finner

sig kunna samverka med den stiftelse eller sammanslutning som det är

fråga om.

Den andra gruppen, beträffande vilken beredningen föreslår bibehållande

av arvs- och gåvoskattefrihet, utgörs av sammanslutningar med ändamål

att främja den högre utbildningen och den vetenskapliga forskningen. Enligt

beredningen utövas vetenskaplig undervisning och forskning, som bekostas

av skattefria stiftelser och sammanslutningar, i nära samarbete med

allmänna institutioner, såsom sjukhus, universitet osv. Om skattefriheten

här begränsades lika snävt som för försvarsstiftelserna, dvs. genom krav

på samverkan med myndighet, skulle resultatet kunna bli en tämligen

konstlad uppdelning som skulle få ringa praktisk betydelse. Beredningen fö
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majrts proposition nr 71 år 1970

reslår därför frihet från arvs- och gåvoskatt för akademi och sådan stiftelse

eller sammanslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja undervisning

vid universitet eller därmed jämförlig institution eller att främja vetenskaplig

forskning.

När det gäller den lägre undervisningen finner beredningen, att läget är

ett annat. Den grundläggande skolutbildningen har numera övertagits av

stat och kommun. Till motsvarande privata undervisningsanstalter utgår

ofta ekonomiskt stöd av sådan omfattning att behovet av privata donationer

är begränsat. Beredningen föreslår med hänsyn härtill, att skattefriheten

begränsas till s. k. eftergymnasial utbildning.

Ett annat slag av stiftelser och sammanslutningar, som av ålder intagit

en gynnad ställning i arvs- och gåvoskattehänseende, är de, vilkas verksamhet

inriktats på stöd åt sjuka, fattiga, åldringar och jämförliga grupper.

Beredningen framhåller, att insatser på nu nämnda områden tidigare måst

ske genom privata åtgärder eller i form av välgörenhet men att det allmänna

successivt åtagit sig dessa uppgifter. Beredningen finner, att den

hävdvunna skattefriheten för stiftelser som utövar välgörenhet i olika

former är svår att förena med den ändrade synen på socialpolitiken och

föreslår därför, att arvsskattefriheten avskaffas i nu berörda avseenden.

Beredningen tillägger, att viss stödverksamhet, som med beredningens

förslag skulle falla utanför det skattefria området, än så länge till stor del

bygger På privata initiativ utan att det allmänna på samma sätt som i andra

fall kan ta på sig ansvar för de människor som har nytta av verksamheten.

Beredningen syftar här på de organisationer som bedriver internationell

hjälpverksamhet, t. ex. Rädda Barnen och Inom-Europeisk Mission. Beredningen

anser, att arvsskattefriheten bör bibehållas och t. o. m. utvidgas i

fråga om nu nämnd verksamhet. Med hänsyn till att en mångfald svenska

och utländska institutioner är verksamma på detta område, föreslår beredningen,

att kontroll sker av att skattefriheten begränsas till institutioner

som är jämförliga med de nu nämnda. Detta bör ske genom att Kungl.

Maj :t får befogenhet att medge skattebefrielse för organisationer med huvudsakligt

ändamål att bedriva internationell hjälpverksamhet.

Tidigare har redogjorts för beskattningen avs. k. framskjutna förvärv.

Beredningen konstaterar, att reglerna härom är svårtillgängliga och

lämnar utrymme för spekulationer beträffande ovissa framtida händelser.

Begär exempelvis den, som erhållit äganderätten till viss egendom medan

annan person erhållit avkastningsrätten, omedelbar beskattning, kan detta

visa sig ha både fördelar och nackdelar. Om nyttj anderättshavaren lever

bara en kortare tid och egendomen dessutom stiger kraftigt i värde vinner

han på omedelbar beskattning. Men om nyttjanderättshavaren lever längre

än beräknat eller egendomen sjunker i värde, är det fördelaktigare att

vänta med beskattningen. En märklig effekt av AGF:s bestämmelser på om
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

rådet är, framhåller beredningen vidare, att, om någon först förvärvar nyttjanderätten

till viss egendom och därefter äganderätten till den, han kommer

att beskattas två gånger för samma egendom.

Beredningen finner anledning till kritik mot beskattningsreglerna också

från det allmännas synpunkt och pekar på att omedelbara och ibland betydande

skattelättnader kan uppnås genom avståenden av olika slag. Som

exempel nämns, att efterlevande make tillerkänts nyttjanderätt till en större

eller mindre del av kvarlåtenskapen, under det att äganderätten tillagts

makarnas barn. Vid skattläggningen läggs en lott ut för värdet av makens

nyttjanderätt och denna beskattas omedelbart. Äganderätten beskattas

däremot inte. Om den efterlevande maken före tillträdet av sin rätt avstår

från att göra denna gällande, kan ingen ytterligare skatt las ut. Barnen

får äganderätt till hela egendomen, men skatt har tagits ut endast för nyttjanderättens

värde. Om den efterlevande är till åren kommen, är detta värde

ofta så lågt att lotten till honom blir skattefri. Beredningen konstaterar

vidare, att det nuvarande systemet bygger på att ägaren skall deklarera

sitt förvärv när detta sker, exempelvis genom att nyttjanderättshavaren

efter en tid avstår från sin rätt. Detta sker inte alltid, och när förhållandet

kommit till granskningsmyndighetens kännedom, kan mer än tio år ha

förflutit och det allmännas skatteanspråk preskriberats.

Beredningen finner, att reglerna om de framskjutna förvärven är olämpligt

utformade och att åtskilliga ändringar måste vidtas i AGF för att man

skall få en riktigt avvägd beskattning inom ramen för nuvarande system.

Problemet med de framskjutna förvärven reduceras emellertid väsentligt,

om beredningens förslag godtas att lägga skattskyldigheten på dödsboet

och begränsa utläggningen av särskilda lotter till de närmaste anförvanterna.

Beredningen finner det naturligt att i det föreslagna, förenklade

systemet beskatta egendom, som är föremål för framskjutet förvärv, på

samma sätt som annan egendom i dödsboet och att göra detta omedelbart.

Därför föreslås, att AGF:s regler om framskjutna förvärv upphävs utan att

ersättas av andra. Särskild hänsyn måste dock tas till det fall då någon enligt

lag eller testamente erhållit egendom med fri förfoganderätt. Den fria

förfoganderätten beskattas nämligen som äganderätt och det kan därför

inte komma i fråga att vid arvlåtarens eller testators död beskatta också

den äganderätt som senare skall tillfalla sekundosuccessorer. I det nu avsedda

fallet föreslås alltså ingen ändring av den nuvarande bestämmelsen

i 8 § första stycket AGF.

En närmare redogörelse för bestämmelserna på försäkring sbeskattningens

område har lämnats på s. 32—33. Beredningen konstaterar,

att reglerna är invecklade och att önskemål om förenklingar framförts

i skilda sammanhang.

Enligt beredningen skulle vissa tekniskt betydelsefulla ändringar kunna

göras inom ramen för det nuvarande systemet men de skulle få ganska

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

begränsad räckvidd. Beredningen har övervägt ett alternativ enligt vilket

värdet av förekommande försäkringar skulle brytas ut från den egentliga

dödsbobeskattningen och i stället skattläggas för sig. Det visar sig dock att

större förenklingar inte kan vinnas med hänsyn till bl. a. skyddet för giftorätten.

Det föreslagna systemet med dödsboet som skattskyldigt och med

en begränsad lottläggning möjliggör däremot enligt beredningen en starkt

förenklad arvs- och gåvobeskattning av försäkringar. Beredningen föreslår

därför, att värdet av försäkringar skall behandlas efter i stort sett

samma regler som annan egendom efter den avlidne. Vissa undantag från

denna allmänna princip blir dock nödvändiga för att ge utrymme för

skattefrihet i en del fall.

Vad först angår frågan om vilka förmånstagarförvärv som skall vara

skattepliktiga har beredningen inte funnit skäl att föreslå några genomgripande

ändringar. Beredningen anser det självklart att förmånstagarförvärv

som avser kapitalförsäkringar liksom nu skall underkastas beskattning.

I och för sig skulle man kunna från skatteplikt frita tjänstegrupplivförsäkringar,

vilka saknar den individuella prägel som kännetecknar vanliga

försäkringar och mera kan betraktas som anställningsförmåner. Beredningen

finner dock skäl tala mot att generellt undanta tjänstegrupplivförsäkringar

från skatteplikt, bl. a. med hänsyn till att de grupper, för

vilka denna försäkringsform inte är öppen, skulle komma i ett sämre läge

och att ett fritagande av tjänstegrupplivförsäkringarna skulle möjliggöra

oskäligt stora skattelättnader i det fall en person innehar flera sådana försäkringar.

Inte heller när det gäller pensionsförsäkringarna föreslås någon ändring

i fråga om skatteplikten. Inkomstskatteplikten för pensionsbeloppen

utgör enligt beredningens mening inte något bärande skäl för att frita

pensionsförsäkringar från arvsskatt. Däremot kan invändas att en vanlig

pension ej arvsbeskattas och att tjänstepensionsförsäkringarna är arvsskattefria.

Utövare av fria yrken, som är hänvisade till att själva genom

försäkring skaffa efterlevandeskydd utöver den allmänna försäkringen, är

därför, framhåller beredningen, i viss mån sämre ställda än andra yrkesgrupper.

Å andra sidan måste beaktas den skattefrihet som föreligger så

fort en pensionsförsäkring blivit mer än tio år. Även grundavdraget 10 000

kr. i årlig pension, vilket vid giftorättsgemenskap i realiteten kan sägas

vara 20 000 kr., lämnar utrymme för en vidsträckt skattefrihet. Ett avgörande

hinder mot att frita pensionsförsäkringarna från skatteplikt ligger

dessutom enligt beredningens mening i att de ofta innehåller inslag av

kapitalförsäkring.

Någon ändring föreslås inte i fråga om förmånstagarförordnandets betydelse

för rätten till grundavdrag. Beredningen finner det självklart, att

systemet med förmånstagaravdrag skall behållas och hänvisar i detta hän
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

seende till försäkringarnas betydelse för att trygga familj eförsörj ningen.

När det gäller förmånstagaravdragets storlek anser beredningen, att en

differentiering bör ske beträffande kapitalförsäkringar. I och för sig borde

nämligen vid sådana försäkringar förmånstagaravdrag medges endast

när avsikten är att säkerställa efterlevande makes och barns intressen.

Grundavdragen borde i enlighet härmed medges bara för förmånstagare i

arvsskatteklass I. Beredningen anser det emellertid skäligt att avdrag får

åtnjutas även om t. ex. försäkringsbelopp tillfaller föräldrar. Praktiska

skäl talar vidare för skattefrihet, när det gäller de ganska många försäkringarna

på förhållandevis obetydliga belopp. Beredningen anser, att de

anförda skälen talar för att förmånstagare i arvsskatteklass I får ett högre

avdrag än vid motsvarande fall i klass II. För att förmånstagaravdragen

lättare skall kunna anpassas till framtida ändringar i tjänstegrupplivförsäkringarnas

storlek — dessa bör, anser beredningen, ej träffas av arvsskatt,

om det inte finns andra försäkringar — föreslås, att grundavdragen

blir rörliga. Förslaget innebär, att avdraget skall motsvara i klass I sex

och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, f. n.

39 000 kr., och i klass II två gånger basbeloppet, f. n. 12 000 kr. Någon

ändring av grundavdraget beträffande pensionsförsäkringarna (10 000 kr.)

eller annan livränteförsäkring (2 500 kr.) föreslås inte.

Beredningens förslag till förenklat system för beräkning av arvsskatt

innebär följande i fråga om försäkringarna. Efter förmånstagaravdrag

läggs försäkringarna till boets behållning. Var den avlidne gift och rådde

giftorättsgemenskap, måste dock giftorätten först beaktas. Detta sker genom

att behållningen ökas med värdet av samtliga försäkringar, varefter

hälften av den sålunda ökade behållningen frånräknas såsom skattefri

giftorättsandel. Återstående del minskas med vederbörligt antal förmånstagaravdrag.

Vad som blir kvar fördelas enligt lag och testamente på lotter

till efterlevande make, barn m. fl. i klass I eller läggs till en gemensam

lott till andra arvingar och testamentstagare i klass II. Däremot läggs ingen

lott ut för förmånstagarförvärvet. En fördel med detta förfaringssätt är

enligt beredningen att skatten i regel blir densamma för den efterlevande

familjen, även om förmånstagarförvärven skulle uppgå till olika belopp för

skilda mottagare inom samma krets. Beredningen framhåller, att detta förslag,

liksom varje schablonisering, kommer att i vissa fall ge lättnader, i

andra fall skärpningar, dock inte i sådan grad att det föranleder betänkligheter.

Tidigare har nämnts att dödsboet föreslås svara för arvsskatten. Motsvarande

föreslås gälla också skatt som belöper på förmånstagarförvärven.

Förmånstagaren svarar gentemot dödsboet för den skatt som belöper

på hans förvärv. För det fall att förmånstagaren inte såsom arvinge eller

testamentstagare erhåller egendom som kan tas i anspråk av boet för skat
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970 59

tens betalning, föreslås försäkringsgivaren bli ansvarig för skatten gentemot

dödsboet.

Som tidigare angetts gåvobeskattas f. n. periodiskt utgående försäkringsbelopp,

om förmånstagaren inte samtidigt erhållit förfoganderätten

till försäkringen. Arvsskatt tas bara ut för det belopp som utfaller vid dödsfallet.

Beredningen förordar, att en omedelbar och uttömmande beskattning

sker av sådana förvärv och föreslår, att kapitalvärdet av dessa försäkringar

läggs till behållningen på samma sätt som andra försäkringar. Värderingen

sker därvid som om den förste förmånstagaren fått förfoganderätten

till hela försäkringen. För att underlätta betalningen av skatten i

vissa fall föreslås en särskild anståndsregel.

Beredningen konstaterar vidare, att AGF:s regler om beskattning av försäkringar

bara avser de fall då försäkringstagaren avlidit. En omdiskuterad

fråga gäller beskattningen vid försäkringstagarens makes död. Avlider

försäkringstagares make, anses — om försäkringen inte är försäkringstagarens

enskilda egendom — rätten till försäkringen ingå i giftorättsgodset.

Fastän försäkringstagaren alltså inte själv avlidit och något försäkringsbelopp

i allmänhet inte utfallit, kommer därigenom hälften av försäkringsvärdet

att beskattas såsom arvfallen egendom, oavsett om förmånstagarförordnande

föreligger. Finns ej bröstarvingar, blir försäkringstagaren

själv såsom arvtagare skattskyldig för halva värdet av sin egen

försäkring. Beredningen framhåller, att kritik riktats mot denna form av

arvsbeskattning, i synnerhet när den efterlevandes egen pensionsförsäkring

träffats av arvsskatt. Beredningen anser, att någon berättigad kritik

knappast kan riktas mot att den efterlevandes egna kapitalförsäkringar

kan komma att träffas av arvsskatt. Dylika försäkringar representerar alltid

ett visst värde, med hänsyn till att de kan belånas eller återköpas. Pensionsförsäkringarna

däremot har enligt beredningen en klar försörjningsfunktion

och saknar realiserbart värde, eftersom de inte kan återköpas

eller belånas. Beredningen finner därför, att beskattning av efterlevandes

egen pensionsförsäkring är uppenbart oskälig och anser, att en lösning av

problemet bör ske genom ändring i giftermålsbalken, innebärande att efterlevandes

pensionsförsäkring inte skall ingå i giftorättsgodset. Beredningen

förutsätter, att en sådan ändring kan ske i anslutning till statsmakternas

behandling av skattefrågan.

Även när det gäller beskattningen av olycksfallsförsäkring finns enligt

beredningen anledning till kritik med hänsyn till att förmånstagarförordnanden

till sådana försäkringar inte kan jämkas enligt reglerna i försäkringsavtalslagen

om skydd för giftorätt eller laglott. Enligt beredningens

mening bör detta problem lösas genom ändringar i försäkringsavtalslagen.

När det gäller utformningen av bottenbeloppen konstaterar

beredningen, att de skattefria bottenbeloppen i AGF i regel är ut
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

formade som gränsbelopp, dvs. även bottenbeloppet beskattas om det

överskrids. Undantag härifrån gäller bara beträffande bottenbeloppen vid

underåriga barns förvärv och vid försäkringsförvärven som är grundavdrag.

I de sistnämnda fallen beskattas bara överskjutande belopp. Beredningen

framhåller, att — bortsett från AGF — de skattefria bottenbeloppen

på den direkta beskattningens område principiellt utformats som grundavdrag.

Beredningen anser, att åtskilliga fördelar föreligger med ett system,

där bottenbeloppen utformats som grundavdrag. Sålunda kan likformighet

uppnås i fråga om bottenbeloppens konstruktion, dels inom

AGF och dels mellan AGF och övriga författningar som reglerar den direkta

beskattningen, främst inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Vidare

medför en sådan ändring att det inte längre föreligger något behov

av särskilda avtrappningsregler för att mildra övergången mellan full

skattefrihet och full skatteplikt. Beredningen föreslår därför, att bottenbeloppen

utformas som grundavdrag. Detta kräver att skatteskalorna omarbetas.

En omarbetning anses också påkallad av tekniska skäl. Beredningen

pekar på att särskilt beträffande skatteklasserna I och II intervallerna

mellan de olika skikten är synnerligen små. Beredningen föreslår,

att man utgår från en något högre uttagsprocent än f. n. och att uttagen

sker i större intervaller. Gränsbeloppen utgör f. n. i klass I för barn 6 000

kr. och för make 40 000 kr. Med tanke på penningvärdets utveckling och

de allmänt omfattade önskemålen att lindra arvsbeskattningen i de lägre

skikten måste grundavdragen och skatteskalorna enligt beredningens mening

utformas så att små och medelstora arv inte beskattas strängare än

tidigare. Vid valet av lämplig gräns är enligt beredningen också förslaget

om nya regler för lottläggning av betydelse. Beredningen föreslår ett

grundavdrag i skatteklass I på 10 000 kr. i förening med en höjning av

skattesatsen i det närmast högre skiktet till 5 % för lott som tillfaller

barn och därmed jämställda. Beredningen föreslår vidare, att den nuvarande

skattefrihetsgränsen sänks för efterlevande make för att inte

omläggningen från gränsbelopp till grundavdrag skall medföra alltför

stora skattelättnader. Grundavdraget för make föreslås utgöra 25 000 kr.

Även detta belopp innebär i flertalet fall lättnader för den efterlevande.

För gemensam lott i den nya klass II bör enligt beredningen bottenbeloppet

avpassas så att helt små bon lämnas fria från arvsskatt. Ett gemensamt

grundavdrag på 5 000 kr. förordas.

När det gäller bestämmande av arvsskattens höjd har i det

föregående nämnts, att beskattningen enligt beredningens mening bör

lindras något i fråga om små och måttliga arv, som tillfaller närstående,

och att uttaget bör ökas från större lotter och över huvud taget från lotter

som tillfaller mer avlägsna mottagare. Beredningens förslag grundas på

omfattande statistiska undersökningar. Dessa redovisas närmare på s.

183—277 i betänkandet. Av undersökningarna framgår bl. a., att antalet bo
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

uppteckningar, som har en behållning mellan 50 000 och 100 000 kr., mer än

sjudubblats från år 1943 till år 1967. De verkligt stora boen med en behållning

över en halv milj. kr. har under samma tid ökat från ett sextiotal

till drygt 200 per år. Beredningen framhåller, att arvsskatten utgör en

pålaga av engångskaraktär och att i vissa fall svårigheter kan föreligga att

betala arvsskatten med hänsyn till att tillgångarna kan vara bundna på

visst sätt, t. ex. tillgångar som är nedlagda i jordbruk. Beredningen avser

därför att i det senare betänkandet föreslå liberalisering av reglerna om

anstånd med betalning av skatten.

Utformningen av nya skatteskalor måste också, anför beredningen, ses

mot bakgrunden av förslagen att hindra lottsplittring. Här syftas på förslaget,

att avståenden och testamenten varigenom ett led överhoppas inte

skall beaktas vid beskattningen. Ett genomförande av detta förslag medför

en skatteskärpning som inte kan direkt utläsas av skalorna. Av de

statistiska undersökningarna framgår, att i bon med en behållning understigande

30 000 kr., exklusive giftorätt, ca tre lotter kan beräknas falla

på varje bouppteckning och att ungefär fem lotter förekommer i bon med

en behållning mellan 100 000 och 300 000 kr. För bon med en behållning över

500 000 kr. uppgår antalet lotter till ca tio per bo.

För den nya arvsskatteklass 1 föreslår beredningen följande skala.

Lott efter grundavdrag, kr.

— 20 000

20 000— 40 000

40 000— 70 000

70 000— 100 000

100 000— 200 000

200 000— 500 000

500 000—2 000 000

2 000 000—5 000 000

5 000 000—

Arvsskatt, kr.

5 % inom skiktet

1 000 + 10 % ”

3 000 + 15 %”

7 500 + 20 % ”

13 500 + 30 %”

43 500 + 40 % ”

163 500 + 50 %”

913 500 + 60 %”

2 713 500 + 65 %”

Beredningen framhåller, att förslaget innebär lättnader för lotter, som

tillfaller barn intill ett värde av ca 30 000 kr. För efterlevande make inträder

en skärpt beskattning först när lottens värde närmar sig 150 000 kr.

På grund av övergången till grundavdrag blir dock lotter i storleksordningen

25 000—45 000 kr. beskattade eller får ökad skatt. Det rör sig emellertid

här om förhållandevis blygsamma höjningar. De närmare verkningarna

av förslaget framgår av följande tabell.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Arvsskatt i kronor för arvs- och testamentslotter tillhörande skatteklass I

enligt nuvarande regler och enligt beredningens förslag

Arvslott1,

kr.

Nuvarande regler

Förslaget

Ökning ( + ) eller minskning (- arvsskatten enligt förslaget

i kronor i % av

lotten

—) av

arvs-

make

barn

make

barn

make

barn

make

barn

i

2

3

4

5

6

7

8

9

2 000

3 000

—

—

—

—

_

_

_

_

5 000

—

—

—

—

_

_

_

_

10 000

—

210

—

—

—

—

210

_

—2,1

15 000

—

390

—

250

—

—

140

—

—0,9

20 000

—

590

—

500

_

_

90

_

—0,5

25 000

—

840

—

750

—

—

90

—

—0,4

30 000

—

1 090

250

1 000

+

250

—

90

+ 0,8

—0,3

40 000

—

1 690

750

2 000

+

750

+

310

+ 1,9

+ 0,8

50 000

2 390

2 390

1 500

3 000

—

890

+

610

—1,8

+ 1,2

60 000

3 190

3 190

2 500

4 500

—

690

+

1 310

—1,2

+ 2,2

70 000

4 090

4 090

3 750

6 000

—

340

+

1 910

—0,5

+ 2,7

80 000

5 090

5 090

5 250

7 500

+

160

+

2 410

+ 0,2

+ 3,0

100 000

8 590

8 590

8 500

11 500

—

90

+

2 910

—0,1

+ 2,9

120 000

13 390

13 390

12 500

16 500

—

890

+

3 110

—0,7

+ 2,6

150 000

20 590

20 590

21 000

25 500

+

410

+

4 910

+ 0,3

+ 3,3

200 000

34 590

34 590

36 000

40 500

+

1 410

+

5 910

+ 0,7

+ 3,0

300 000

66 590

66 590

73 500

79 500

+

6 910

+

12 910

+ 2,3

+ 4,3

400 000

102 590

102 590

113 500

119 500

+

10 910

+

16 910

+ 2,7

+ 4,2

500 000

142 590

142 590

153 500

159 500

+

10 910

+

16 910

+ 2,2

+ 3,4

600 000

186 590

186 590

201 000

208 500

+

14 410

+

21 910

+ 2,4

+ 3,7

800 000

274 590

274 590

301 000

308 500

+

26 410

+

33 910

+ 3,3

+ 4,2

1 000 000

362 590

362 590

401 000

408 500

+

38 410

+

45 910

+ 3,8

+ 4,6

1 500 000

602 590

602 590

651 000

658 500

+

48 410

+

55 910

+ 3,2

+ 3,7

2 000 000

842 590

842 590

901 000

908 500

+

58 410

+

65 910

+ 2,9

+ 3,3

3 000 000 1 362 590

1 362 590

1 498 500

1 507 500

+ 135 910

+ 144 910

+ 4,5

+ 4,8

5 000 000 2 402 590

2 402 590

2 698 500

2 707 500

+ 295 910

+ 304 910

+ 5,9

+ 6,1

10 000 000 5 402 590

5 402 590

5 947 250

5 957 000

+ 544 660

+ 554 410

+ 5,4

+ 5,5

1 Skattepliktigt belopp, dvs. bruttobelopp före reducering med grundavdrag.

Beredningens förslag till skatteskala för den nya arvsskatteklass II, vilken

omfattar de nuvarande klasserna II—IV, framgår av följande sammanställning.

Lott efter grundavdrag, kr.

— 20 000

20 000— 60 000

60 000—100 000

100 000—200 000

200 000—300 000

300 000—500 000

500 000—

Arvsskatt, kr.

10 % inom skiktet

2 000 + 20 % ”

10 000 + 30 %”

22 000 + 40 %”

62 000 + 50 %”

112 000 + 60 %”

232 000 + 70 %”

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Beredningen framhåller, att en detaljerad jämförelse av skatteverkningarna

enligt gällande och föreslagna regler försvåras av att skatten

enligt förslaget skall tas ut på en gemensam lott under det att skatten enligt

nuvarande bestämmelser utgår på mottagarens förvärv. Vissa verkningar

av beredningens förslag framgår dock av följande tabell.

Arvsskatt i kronor för arvs- och testamentslotter tillhörande skatteklass

11—IV enligt nuvarande regler och beredningens förslag

Sammanlagd arvsskatt, enligt nuvarande regler. Hela kvarlåtenskapen tillfaller

Kvarlå-

ett sys-

i lika de-

i lika de-

en all-

i lika de-

en oskyld i lika de-

Arvsskatt

tenskap,

kon

lar tre

lar fem

männyt-

lar tre

testa-

lar tre

å arvslotts-

kr.

klass II

syskon

syskon

tig sam-

allmän-

ments-

oskylda

summan i

klass II

klass II

manslut-

nyttiga

tagare

testa-

klass

ning

samman-

klass IV

ments-

II— IV

klass III

slutningar

tagare

enligt

klass III

klass IV

förslaget

i

2

3

4

5

6

7

8

9

5 000

240

540

300

1 000

600

10 000

690

414

—

1 490

855

2 500

1 980

500

15 000

1 290

720

600

2 490

1 620

4 500

3 000

1 000

20 000

2 040

1 152

900

3 490

2 430

6 500

4 440

1 500

25 000

3 040

1 611

1 200

4 740

3 450

9 000

5 970

2 000

30 000

4 040

2 070

1 650

5 990

4 470

11 500

7 500

3 000

40 000

6 540

3 258

2 550

8 490

6 450

17 500

11 460

5 000

50 000

9 540

4 590

3 450

10 990

8 430

23 500

15 420

7 000

60 000

13 040

6120

4 650

13 490

10 470

30 000

19 500

9 000

75 000

18 290

9 120

6 450

17 990

14 220

39 750

27 000

13 000

100 000

28 290

14 595

10 200

25 490

20 445

56 000

40 440

20 500

150 000

50 790

28 620

20 200

40 490

32 970

88 500

70 500

40 000

200 000

75 790

46 050

32 700

55 490

46 410

121 000

102 870

60 000

300 000

130 790

84 870

65 200

85 490

76 470

186 000

168 000

109 500

500 000

240 790

177 270

141 450

145 490

136 410

316 000

297 870

229 000

750 000

390 790

309 870

253 950

220 490

211 470

478 500

460 500

403 500

1 000 000

540 790

447 315

378 950

295 490

286 440

641 000

622 935

578 500

1 500 000

865 790

722 370

653 950

445 490

436 470

966 000

948 000

928 500

3 000 000

1 840 790

1 622 370

1 503 950

895 490

886 470

1 941 000

1 923 000

1 978 500

10 000 000 6 390 790 6 172 305 5 953 950

2 995 490

2 986 440

6 491 000 6 472 935

6 878 500

Beredningen konstaterar, att en kalkyl på grundval av 1967 års värden

visar, att beredningens förslag kommer att tillföra statsverket ökade skatteintäkter

med 35—40 milj. kr. per år. Härav faller ca 10 milj. kr. på

arvsskatteklass I och 25—30 milj. kr. på klass II. På grund av den skärpning

av progressionen som förslaget innebär räknar beredningen med att

skatten för 1968/69 skall ge något större intäkter eller ca 50 milj. kr. År

1971, då förslaget avses träda i kraft, tillkommer de höjningar som föranleds

av den nu pågående allmänna fastighetstaxeringen. Dessa höjningar

kan beräknas ge en ökning av intäkterna med ca 40 milj. kr. årligen.

Sammanlagt kan således intäkterna av arvs- och gåvoskatterna väntas

öka med ca 100 milj. kr. år 1971.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Gåvobeskattningen

Beredningen konstaterar, att gåvobeskattningen hänger intimt samman

med arvsbeskattningen och att dess huvudsyfte är att komplettera arvsbeskattningen,

vilket motiverar, inte bara att gåvoskatt över huvud taget

tas ut, utan också att tidigare gåvor från den avlidne inom vissa gränser

sammanläggs med arv eller testamentsförvärv från givaren. Enligt beredningen

skall gåvoskatt i främsta rummet tas ut därför att givaren genom

benefika överföringar minskar underlaget för en kommande arvsbeskattning.

Från dessa synpunkter är det följdriktigast att givaren, inte

som nu gåvotagaren, får svara för gåvoskatten på samma sätt som dödsboet

föreslås skola svara för arvsskatten.

Beredningen konstaterar, att, trots vissa likheter mellan arvsskatten

och gåvoskatten, de båda skatteformerna utvisar betydande olikheter.

Arvsskatten byggs sålunda upp från den förutsättningen att en hel förmögenhetsmassa

skall övergå till och fördelas mellan olika berättigade

intressenter. Vid gåvor är situationen en annan, eftersom givaren i livstiden

frivilligt avstår från en större eller mindre del av sin förmögenhet.

Genom en gåva kan lättnader uppnås inte bara vid en kommande arvsbeskattning,

utan fördelar kan också vinnas i inkomst- och förmögenhetsskattehänseenden.

Det nu anförda är enligt beredningens uppfattning av betydelse när det

gäller gåvoskattens höjd och tekniska konstruktion.

Beredningen anser, att gåvoskatten bör följa samma mönster som arvsskatten,

och finner därför, att två gåvoskatteklasser är tillräckligt. De båda gåvoskatteklasserna

föreslås innehålla sinsemellan samma personkrets som arvsskatteklasserna

dock med ett viktigt undantag. Gåva till barns avkomlingar

bör enligt beredningen beskattas i gåvoskatteklass II, om inte mottagaren

är närmast arvsberättigad. Härigenom uppnås bättre överensstämmelse med

arvsbeskattningen i motsvarande fall, eftersom testamentslott till barns

avkomling enligt förslaget skall inräknas i den närmast arvsberättigades

lott.

Gåvoskatteskalorna föreslås utformade något strängare än motsvarande

arvsskatteskalor och skärpningar av procentsatserna föreslås också i fråga

om de lägre skikten. Beredningen har härvid tagit hänsyn till att gåvoskatten

— som enligt förslaget skall betalas av givaren — utgår på gåvans nettobelopp,

medan arvsskatten betalas av dödsboet och beräknas på de olika

lotternas bruttobelopp.

Beredningen framhåller, att den föreslagna arvsskatteskalan för klass II i

och för sig skulle kunna läggas till grund även för gåvoskatten. Detta skulle

dock kräva att gåvan beskattades som om den legat i toppen av givarens

förmögenhet. Tungt vägande skäl kan dock anföras mot en sådan lösning.

Övergången från skattefrihet till skatteplikt skulle sålunda bli synnerligen

tvär och många i och för sig helt invändningsfria gåvor skulle drabbas omo
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

tiverat hårt. Som exempel anför beredningen gåvor till allmännyttiga sammanslutningar

som inte åtnjuter skattefrihet. Beredningen anser dock skäl

tala för att gåvoskatteskalan för klass II utformas strängare än skalan för

klass I.

Med hänsyn till det anförda föreslår beredningen, att gåvoskatteskalorna

utformas på sätt framgår av följande sammanställning.

Skattepliktig gåva, kr.1

Gåvoskatt, kr.

Klass I

Klass II

— 20 000

10 % inom skiktet

15 % inom skiktet

20 000— 40 000

2 000 + 15 %”

3 000 + 25 %”

40 000— 70 000

5 000 + 20 %”

8 000 + 35 % ”

70 000— 100 000

11 000 + 25 % ”

18 500 + 45 % ”

100 000— 200 000

18 500 + 30 % ”

32 000 + 55 %”

200 000— 500 000

48 500 + 40 % ”

87 000 + 65 %”

500 000—2 000 000

168500 + 50 %”

282 000 + 70 %”

2 000 000—5 000 000

918 500 + 60 %”

1 332 000 + 70 %”

5 000 000—

2 718 500 + 65 %”

3 432 000 + 70 %”

1 I förekommande fall efter grundavdrag.

Beredningen framhåller, att åtskilliga av ändringsförslagen är en följd

av den av beredningen förordade nya utformningen. Sålunda föreslår beredningen,

av skäl som redovisats i det föregående, att den hittillsvarande

gåvoskattefriheten för de allmännyttiga sammanslutningarna upphävs.

Beträffande de framskjutna förvärven föreslår beredningen, att, om egendom

bortges med äganderätt till en person medan en annan samtidigt får

nyttjanderätt, gåvoskatt genast skall tas ut på egendomens hela värde, varvid

skatten bestäms efter förhållandet mellan den blivande ägaren och givaren.

Vid beskattningen bortses alltså från den förbehållna särskilda rättigheten.

Detsamma föreslås skola gälla, när givaren själv förbehållit sig någon

rätt eller förmån till det bortgivna. Även här skall således gåvoskatten bestämmas

med bortseende från förbehållet.

Beredningen föreslår vidare, att gåvobeskattningen av försäkringar begränsas.

Det stora flertalet fall där gåvoskatt f. n. tas ut för förmånstagarförvärv

avser förvärv, som skett på grund av ett dödsfall varvid förmånstagaren

inte erhåller förfoganderätt över försäkringen utan bara successivt

får lyfta utfallande belopp. Dessa förvärv föreslås bli arvsbeskattade. Enligt

beredningens förslag skall försäkrings- och förmånstagarförvärv gåvobeskattas

endast i följande tre fall, nämligen om en försäkring ges bort,

om förmånstagarförvärv sker under försäkringstagarens livstid och om

premier betalas för försäkring som ägs av annan än premiebetalaren eller

hans make. Gåvobeskattning i det sistnämnda fallet föreslås som spärr mot

skatteflykt på detta område.

Beredningen tar också upp frågan om skattefrihet för gåvor.

Beredningen föreslår ingen ändring i reglerna om rätt för makar att genom

5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 71

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

bodelning i livstiden låta var och en behålla sin egendom utan att gåvoskatt

därvid tas ut. Inte heller föreslås någon omedelbar ändring i reglerna om

gåvoskattefrihet för periodiska understöd. Enligt beredningens mening kan

någon meningsfylld ändring av dessa regler inte ske, så länge en i princip

obegränsad avdragsrätt föreligger vid inkomsttaxeringen för periodiska understöd.

Eftersom det, enligt vad beredningen inhämtat, är ytterst ovanligt

att avdrag för periodiskt understöd vägras i ett inkomstskattemål bara därför

att understödet är högt, uppkommer aldrig frågan om gåvoskatt. Den

obegränsade avdragsrätten vid inkomsttaxeringen har kritiserats och en

särskild utredning (skatteutredningen om periodiskt understöd) har tillsatts

för att undersöka möjligheterna till ändrade regler på denna punkt.

Enligt beredningens mening bör den framtida utformningen av gåvoskattefriheten

alltjämt vara samordnad med inkomstbeskattningen och beredningen

avser därför att i det senare betänkandet utforma ett förslag i anslutning

till vad nämnda utredning kan komma att föreslå.

Som tidigare nämnts föreligger skattefrihet för gåva som utgör bidrag

till undervisning eller uppfostran, om gåvotagaren genom bidraget kan anses

ha tillförsäkrats en förmån som han annars inte skulle ha haft. Enligt beredningens

mening saknas numera anledning att medge skattefrihet för gåvor

av detta slag. Det allmännas studiestöd får i allmänhet anses tillräckligt

för att finansiera studier. Därtill kommer att skattefriheten för studiegåvor

kan missbrukas. Ofta saknas nämligen möjlighet att kontrollera att medel

används för det uppgivna syftet.

Beredningen anser det självklart, att gåvor av lösören som är avsedda för

gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk skall vara fria från gåvoskatt.

Likaså bör smärre penningbelopp liksom hittills vara undantagna

från gåvoskatt. Enligt beredningens uppfattning bör dock en värdegräns

sättas vid gåvor av lösören för att gåvobeskattningen inte skall kunna

kringgås genom gåvor som i realiteten innebär en kapitalöverföring. Möjligheterna

till skattefria gåvor bör också enligt beredningen vara desamma

för alla. Beredningen föreslår, att värdegränsen för skattefrihet fastställs

till 10 000 kr. om året och att denna gräns omfattar allt lösöre för mottagarens

personliga bruk, således både inre och yttre lösöre. För att inte lägga

onödiga hinder i vägen för gåvor till kommunala institutioner av olika

slag föreslås dock generell gåvoskattefrihet vid lösöregåvor till kommuner

och därmed jämförliga juridiska personer.

Beloppsgränsen för skattefrihet vid penninggåvor bör enligt beredningen

höjas med hänsyn främst till de begränsningar i gåvoskattefriheten som

beredningen föreslagit. Gränsen föreslås höjd från 2 000 till 4 000 kr. och

bör enligt beredningen få formen av grundavdrag.

Gåva från äkta makar behandlas enligt nuvarande regler olika beroende

på hur deras egendomsförhållanden är ordnade. För att förhindra att makarna

genom uppdelning av egendomen nedbringar skatteprogressionen fö
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

67

reslår beredningen, att gåvor från äkta makar alltid beskattas som en gåva,

oavsett om gåvan härrör från den enes eller den andres giftorättsgods eller

enskilda egendom.

Enligt beredningens åsikt innebär dess i betänkandet framförda förslag

knappast så stor avvikelse från nuvarande ordning att man enbart för den

skull behöver befara nämnvärt ökad kapitalflykt från landet. Beredningen

anser inte heller, att förslagen kommer att ogynnsamt påverka förhållandena

i fråga om de s. k. familjeföretagen. Tvärtom är det beredningens uppfattning,

att de föreslagna skattesänkningarna på mindre förmögenheter och

mindre arv bör vara ägnade att bredda förmögenhetsinnehavet till vidare

kretsar och därmed möjliggöra konsolidering för sådana företag.

Beredningen finner, att dess förslag inverkar fördelaktigt också beträffande

möjligheterna att bevara kapitalet i redan etablerade företag. Höjningarna

får enligt beredningen sin genomslagskraft först vid så stora förmögenheter

att höjningarna inte torde få någon större verkan från de av

beredningen nu behandlade utgångspunkterna. Av denna anledning har

beredningen inte funnit nödvändigt att, såsom föreslagits inom beredningen,

göra mera ingående samhällsekonomiska analyser av verkningarna av

kapitalbeskattning med olika höjd. Inte heller har beredningen ansett sig

böra företa närmare analyser angående exempelvis den förräntning som behövs

för att ett i familjeföretag nedlagt kapital skall kunna bevaras intakt.

Enligt beredningens uppfattning synes sådana mindre givande med tanke på

att resultaten är helt beroende av de antaganden som görs i fråga om företagsform,

familjerättsliga förutsättningar, kapitalets fördelning på anläggningstillgångar

och omsättningstillgångar, värdeutvecklingen för olika slag

av tillgångar, bokslutsdispositioner och andra legala dispositioner osv.

Beredningen konstaterar, att den samlade effekten av ett genomförande

av dess förslag kommer att medföra en ökning av statens inkomster med

omkring 100 milj. kr. per år. Avkastningen kommer att öka från förmögenhetsskatten

med 10—15 % och från skatterna på arv och gåva med 20—

25 %. Hela ökningen samt de belopp, som går åt till skattesänkningar i botten,

kommer att belasta stora förmögenheter och stora arv. Förutom den nu

angivna ökningen uppskattar beredningen den årliga ökningen på grund av

den väntade höjningen av taxeringsvärdena till inemot 150 milj. kr. Den

sammanlagda ökningen av statens inkomster kan sålunda beräknas till ca

250 milj. kr. per år.

Förslagen föreslås, som tidigare nämnts, träda i kraft den 1 januari 1971.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen

Beredningens förslag liar utsatts för kraftig kritik av ett stort antal remissinstanser.

Man accepterar dock beredningens strävanden att i enlighet

med direktiven nå fram till enklare regler och framhåller, att förslagen innehåller

åtskilliga tekniska förbättringar. Några instanser instämmer även

i den fördelningspolitiska syn som beredningen anlagt vid utformningen av

sitt förslag. I flera yttranden, särskilt de som avgetts av företrädarna för

näringslivet, framhåller man emellertid, att underlag saknas för förslaget

genom att betydelsefulla undersökningar inte verkställts. Sådana borde ha

avsett verkningarna av förslaget från såväl samhällsekonomisk som företagsekonomisk

synpunkt. Man ifrågasätter också riktigheten av att föreslå

ändringar som redan efter kort tid måste ses över.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att beredningen inte belyst

sambanden mellan beskattning, sparande, investering och ekonomisk tillväxt.

De företagsekonomiska konsekvenserna av förslagen är inte utredda,

varken för större, medelstora eller mindre företag. Inte heller har man försökt

göra någon mer kvalificerad bedömning av förslagens negativa inverkan

på sysselsättningen. Systematisk undersökning för att om möjligt finna

en samordning med beskattningen av kapitalvinster saknas. Skillnaderna i

skattetryck mellan Sverige och andra länder och skillnadernas inverkan på

kapitalrörelserna har inte belysts. Verkningarna av den pågående fastighetstaxeringen

har inte heller utretts. Man har inte anknutit diskussionen

om skattepliktsgränser och skatteskalor till de av statsmakterna beslutade

riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken och de skogspolitiska målsättningarna.

Beredningen har vidare underlåtit att studera och beakta den

pågående penningvärdeförändringens verkningar på arvs- och förmögenhetsbeskattningen.

Undersökningar saknas rörande räntabilitet och företagsförmögenheternas

fördelning på olika storleksklasser och branscher.

Av undersökningar som skattedelegationen utfört framgår, att räntabilitetskraven

för familjeföretagen är synnerligen höga. Skattedelegationen anser,

att en ny utredning bör verkställas med beaktande av anförda synpunkter.

Liknande synpunkter framförs av bl. a. Familjeföretagens förening, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Skånes handelskammare.

Även lantbrukets skattedelegation anmärker på bristen på analyser

och anser, att de framlagda förslagen skulle medföra oacceptabla konsekvenser

för lantbruket. Likartade anmärkningar redovisas av Svenska försäkringsbolags

riksförbund och Svenska sparbanksföreningen. Familjeföretagens

förening framhåller, med stöd av en undersökning bland medlem
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

69

marna, att knappt hälften av medlemsföretagen skulle överleva en generationsväxling,

om förslagen genomförs.

LO anser en skärpt kapitalbeskattning befogad med hänsyn till den mycket

ojämna faktiska förmögenhetsfördelningen men framhåller, att det

vore önskvärt att få en utredning och bedömning av möjligheterna och villkoren

för en förmögenhetsutjämning med bibehållna stimulanser i stort för

sparande och företagsamhet. Även länsstyrelserna i Södermanlands samt

Göteborgs och Bohus län ställer sig i princip positiva till en skärpning av

kapitalskatterna med hänsyn till de fördelningspolitiska synpunkterna.

Den förstnämnda länsstyrelsen understryker dock, att man bör gå fram försiktigt

så att utjämningen inte leder till ekonomisk stagnation eller tillbakagång.

Även åtskilliga myndigheter framför kritik mot att de samhällsekonomiska

verkningarna av förslaget inte undersökts närmare. Kammarrätten

betonar dock, att undersökningar av förevarande slag är utomordentligt

svåra om ens möjliga att genomföra. Enligt riksskattenämndens mening är

det ofrånkomligt, att de skärpningar, som föreslås i fråga om förmögenhetsskatten,

kommer att inverka menligt på lönsamheten för familjeföretag

och jordbruk. Att inte några som helst undersökningar verkställts rörande

förslagets inverkan på förräntning och lönsamhet i familjeföretag och jordbruk

betecknas därför som en allvarlig brist. Det borde med nutida tekniska

metoder ha varit möjligt att få fram ett tämligen fylligt material i det

hänseendet. Flera länsstyrelser anför liknande synpunkter.

Ett stort antal remissinstanser har velat fästa uppmärksamheten på att

beredningens förslag, om de genomförs, medför stora risker för kapitalflykt,

ökat utländskt inflytande över näringslivet samt försämrade konkurrensförhållanden.

Man påpekar att kapitalbeskattningen i Sverige redan

f. n. ligger högre än vad som gäller i flertalet andra länder. Särskilt framhålls,

att förmögenhetsbeskattningen i Danmark och Norge nyligen sänkts.

Riksskattenämnden erinrar om, att den föreslagna förmögenhetsbeskattningen

ligger på en nivå som vida överstiger vad som gäller i andra västeuropeiska

länder. Det kan enligt nämnden med fog ifrågasättas, om det är

möjligt att genomföra en sådan beskattning utan allvarliga följder för vårt

lands ekonomi och för sysselsättningen. Olägenheterna av en sådan beskattning

blir än mer lramträdande ju mer det ekonomiska samgåendet

fördjupas mellan vårt land och andra länder inom och utom Norden.

Näringslivets skattedelegation anser, att en skärpt kapitalbeskattningkan

väntas mer direkt påverka betalningsbalansen och leda till en valutaavtappning",

som kan bli utomordentligt kännbar. Delegationen framhåller

\idare,

retagartalanger och av personer med idéer och initiativkraft. Liknande synpunkter

återfinns i flera yttranden.

LO anför, att utjämningsargumentet i och för sig är tillräckligt avgöran
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj ds proposition nr 71 år 1970

de för en skatteskärpning. Om skäl finns att räkna med en förstärkt överföring

av kapital och företag till utlandet, bör dock hänsyn tas härtill och

till den utveckling för utländsk kapitalbeskattning som kan förutses. Särskild

hänsyn bör tas till skatteutvecklingen i de nordiska grannländerna

och deras inverkan på kapitalöverföringar.

I några yttranden framhålls, att den föreslagna kapitalbeskattningen

även kan ha andra ogynnsamma återverkningar i förhållande till utlandet.

Sveriges grossistförbund anför, att de svenska kapitalskatterna inte kan

drabba utländska ägare. De svenskägda distributionsorganen kommer därför

att få svårare att hävda sig.

Lantbrukets skattedelegation har gjort en jämförelse med kapitalbeskattningen

i Danmark och konstaterar, att rådande skillnad i konkurrensförhållandena

mellan de båda grannländerna för jordbrukets del kommer

att accentueras på ett markant sätt av de synnerligen kraftiga taxeringsvärdehöjningar

som kommer att drabba speciellt jordbruk i södra Sverige.

I vissa yttranden diskuteras förhållandet mellan kapitalbeskattning och

kapitalvinstbeskattning. Näringslivets skattedelegation anser, att beredningen

även utan en mer inträngande analys av sambandet med beskattningen

av kapitalvinster borde ha föreslagit ett slopande eller i vart fall en

avsevärd sänkning av förmögenhets- och arvsskatterna.

Några instanser har som ett alternativ till en skärpt kapitalbeskattning

ifrågasatt en ökning av skatten på kapitalvinster.

Riksskattenämndens majoritet anser, att det från skatterättsliga synpunkter

är mera tilltalande att aktualisera det allmännas skatteanspråk

när den skattskyldige lösgör kapital i samband med avyttring då bättre utrymme

finns för ett ökat skatteuttag än vid den årliga förmögenhetsbeskattningen.

Familjeföretagens förening anser, att man via kapitalvinstskatterna

skulle kunna bygga ut ett system där företagaren får behålla produktionsfaktorn

kapital intakt, medan kapitalhållarna, om de är fysiska

personer, skulle kunna beskattas i lämplig omfattning vid överlåtelse eller

privatkonsumtion. Svenska företagares riksförbund föreslår, att kapitalbeskattningen

slopas och ersätts med en särskild överlåtelseskatt.

På flera håll betvivlas, att beredningens förslag är ägnat att motverka

koncentrationen av kapital och stort inflytande till ett fåtal enskilda kapitalägare.

Familjeföretagens förening, lantbrukets skattedelegation, Sveriges

grossistförbund och länsstyrelserna i Södermanlands samt Göteborgs och

Bohus län befarar, att många förmögenhetsägare kommer att tvingas sälja

sina företag till investmentföretag och andra kapitalförvaltande institutioner.

Lokaliseringspolitiska överväganden redovisas i flera yttranden. Man pekar

på att familjeföretagen ofta är belägna på mindre orter eller i glesbygder

där de har vital betydelse för sysselsättningen.

Riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Kalmar län betonar, att en skärpt kapitalbeskattning kommer att ställa

ökade krav på taxeringskontrollen och att frestelsen att undanhålla tillgångar

blir större. Man måste därför räkna med att metoderna härför ytterligare

utvecklas.

Flera remissinstanser har ställt sig positiva till de tekniska förenklingar

beredningen föreslagit. Bland dem kan nämnas kammarkollegiet, kammarrätten,

Göta hovrätt, försäkringsinspektionen, CFU, hovrätten för Västra

Sverige, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och Gävleborgs län

samt Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare.

Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter det lämpliga i att, som beredningen

förutsatt, genomföra en lagstiftning etappvis och som ett provisorium.

Riksskattenämnden erinrar om att sådana frågor som rör värderingen av

produktionsmedel och hänsynen till latent skatteskuld ännu inte lösts.

Lantbrukets skattedelegation anser, att underlåtenheten att precisera en lösning

beträffande den latenta skatteskulden är ännu mera anmärkningsvärd

när det gäller arvs- och gåvobeskattningen. Enligt förslaget kan ända upp

till 70 % av de i och för sig obestridda men ännu inte föreslagna avdragen

få erläggas i form av förhöjd arvsskatt.

Flera myndigheter anser det tillfredsställande, att arvsbeskattningen

överflyttas på länsstyrelserna men finner det olämpligt att låta de allmänna

underrätterna arbeta med ett nytt system under endast ett år.

I några yttranden hänvisas till den utredning som f. n. pågår rörande

den familj erättsliga lagstiftningen och som kan väntas resultera i betydelsefulla

ändringar av reglerna om giftorätt, arvsrätt m. m. Därför bör man

enligt dessa yttranden vänta med ett genomförande av förslaget. Bl. a. hävdas,

att genomgripande kortvariga ändringar kan medföra risk för onödiga

rättsförluster. Uttalanden i denna riktning görs av lantbrukets skattedelegation,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och andra.

Förmögenhetsskatten

Den allmänna tekniska uppläggningen av beredningens förslag tillstyrks

i princip av kammarrätten, CFU, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Kopparbergs och Gävleborgs län, även om en del detaljanmärkningar

framställts.

Den principiella utgångspunkten för beredningens förslag angående förmögenhetsbeskattningen,

sådan den angivits av beredningen, nämligen att

redan innehavet av en förmögenhet i sig representerar en skattekraft som

bör användas för det allmännas behov, har starkt kritiserats i åtskilliga remissyttranden.

Riksskattenämnden anser att riktigheten av denna uppfattning numera

starkt kan ifrågasättas, såvitt angår den årliga beskattningen. Uppfattning
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

en var befogacl vid en tidpunkt, då inkomstbeskattningen var låg och värdestegring

på kapitaltillgångar i princip inte blev föremål för beskattning.

Med nu rådande höga inkomstbeskattning och utbyggda ”eviga” beskattning

av kapitalvinster är läget ett annat. Enligt nämnden kan därför skatterättsliga

skäl knappast åberopas för den föreslagna höjningen av den årliga förmögenhetsskatten.

Även om förmögenhetsbeskattningen har sin givna fördelningspolitiska

uppgift, kan det ifrågasättas om inte en skärpt kapitalbeskattning

i främsta rummet bör ta sikte på de fall då ägaren avyttrar kapitaltillgångar

och därigenom frigör medel eller då tillgångarna genom arv

eller gåva övergår till ny ägare. Nämenden kritiserar i detta sammanhang

även den av beredningen uttalade uppfattningen att kapitalinkomster enligt

sin natur representerar en större skattekraft än annan inkomst.

Familjeföretagens förening hävdar att beredningen borde ha klarlagt den

både ekonomiskt och socialt stora skillnaden mellan konsumtionskapital,

dvs. förmögenhet som på kort sikt står till förfogande för privat konsumtion,

och produktionsfaktorn kapital, dvs. arbetsredskap i vidsträckt mening,

exempelvis industribyggnader, maskiner, inventarier, varulager etc.,

som praktiskt taget inte är tillgängligt för privat konsumtion. Föreningen

förordar också en differentiering beträffande värderingen av förmögenhet

nedlagd i företagsamhet. Sålunda skulle enligt föreningen aktier i familjeföretag

kunna redovisas till 50 % av eljest tillämpligt värde. Även Svenska

företagares riksförbund framhåller att den förmögenhet som ligger nedlagd

i en rörelse bör ses som ett ”arbetsredskap”.

Lantbrukets skattedelegation betonar att bindningen mellan arbetsinkomst

och kapitalavkastning för lantbrukets del är så stark att det ofta kan

vara svårt att avgöra vad som är det ena eller andra. Kapitalet utgörs av

produktionsmedel, som är nödvändiga för att brukaren genom sitt arbete

med dessa produktionsmedel skall få sin bärgning. Delegationen bestrider

allmängiltigheten av beredningens i flera sammanhang uttalade tes att innehavet

av en förmögenhet redan i sig representerar en skattekraft.

Svenska sparbanksföreningen framhåller att det i produktionsprocessen

arbetande kapitalet i dag inom jordbruksföretagen och de mindre och medelstora

företagen är så stort, att företagen skulle drabbas hårt av de föreslagna

kapitalskatterna. Än värre blir situationen främst för jordbruket efter

den förväntade starka höjningen av taxeringsvärdena på fastigheterna.

För flertalet företag — i synnerhet jordbruksföretagen — torde det inte

heller vara möjligt att kompensera den höjda beskattningen genom högre

priser eller på annat sätt.

LO säger sig vara väl medveten om att en skärpning och omfördelning av

förmögenhetsbeskattningen enligt beredningens förslag kan komma att orsaka

vissa problem för de förmögenhetsägare, vars förmögenhet till största

delen är placerad som arbetande kapital i företag. Berörda blir i detta sammanhang

främst större företag av familjebolagskaraktär och större jord
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1970

bruk. Den nuvarande jordbrukspolitiken tar sikte på en tämligen snabb

strukturrationalisering som bl. a. innebär sammanläggning av mindre jordbruk

och framväxt av ett mindre antal stora produktionsenheter. Det statliga

stödet genom lånegax-antier är utformat mot bakgrund av den inkomstoch

kapitalbeskattning vi nu har. Hänsyn bör därför enligt organisationen

tas till de återverkningar som en höjd kapitalbeskattning kan få så att kompletterande

åtgärder kan bidra till en fortsatt strukturförändring i önskad

riktning.

I fråga om skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen tillstyrker

kammarrätten den av beredningen föreslagna differentieringen av grundavdragen

mellan gifta och därmed jämställda, å ena, och andra skattskyldiga,

å andra sidan. Kammarrätten framhåller att den nuvarande ordningen kan

sägas gynna ogifta i förhållande till samtaxerade makar. Genom att samtaxerade

makar erhåller ett skattefritt grundavdrag som är en och en halvgång

så stort som det för ogift utjämnas enligt kammarrätten delvis den

olikhet som nu råder. Riksskattenämnden betecknar förslaget i denna del

som i och för sig tillfredsställande men anser sig inte nu kunna ta ställning

till frågan om de båda grundavdragens storlek.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser det vara en brist att man inte mer

ingående undersökt möjligheterna även till en individuell förmögenhetsbeskattning.

Näringslivets skattedelegation anser att den föreslagna differentieringen

rimmar illa med det ökade intresset för individuell beskattning av makar.

Om en övergång till individuell beskattning genomförs beträffande alla inkomstslag,

bör i konsekvens härmed en individuell beskattning av förmögenhet

också genomföras. Delegationen framhåller, att det högre grundavdraget

bör generellt tillämpas för ensamstående med barn. Med beredningens

förslag skulle vid ena makens död den efterlevande maken samtaxeras

med barn i åldern 18—20 år, men därvid endast få det lägre grundavdraget.

Lantbrukets skattedelegation hänvisar bl. a. till de direktiv som lämnats

den år 1969 tillsatta utredningen om den familjerättsliga lagstiftningen. De

tankegångar som där framförs bygger i mycket hög grad på synen att den

nuvarande starka hopbindningen av makars förmögenhet skall bringas att

upphöra. Varför då inte ta konsekvensen härav och låta den individuella

beskattningsprincipen slå igenom även i fråga om förmögenhetsbeskattningen,

frågar delegationen. I fråga om grundavdragets storlek bestrider

delegationen vidare i annat sammanhang beredningens uttalande att lättnader

för de medelstora förmögenheterna skulle erhållas genom den förordade

höjningen av grundavdraget. Delegationen invänder här att denna höjning,

i vart fall för lantbrukets vidkommande, inte ens ger kompensation för

de väntade höjningarna av taxeringsvärdena och än mindre kommer att

medföra någon lättnad av skattetrycket.

TCO betonar önskvärdheten av en individuell förmögenhetsbeskattning

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

och anser icke de skäl beredningen anfört mot en individuell beskattning

vara övertygande. TCO kan för sin del inte se det som ett hinder eller icke

önskvärt att makar delar upp sin förmögenhet så jämnt som möjligt.

Fredrika Bremerförbundet tar också bestämt avstånd från bestämmelserna

om sambeskattning av äkta makars förmögenhet. Sker nu en övergång

till särbeskattning av inkomst kan inga logiska skäl åberopas för att behålla

sambeskattning av kapital. Förbundet kan inte finna att beredningen

framlagt några bärande motiv för sin ståndpunkt. De fördelningspolitiska

motiven synes ha varit allenarådande. Förbundet anser emellertid att beredningens

farhågor för olika gåvotransaktioner synes överdrivna.

Beträffande det statistiska material som legat till grund för den av beredningen

föreslagna skärpta skatteskalan framhålls i flera remissyttranden

att materialet inte tillåter så långtgående slutsatser som beredningen dragit.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att de redovisade förändringarna

i de olika förmögenhetsskikten i och för sig knappast är större än att

de kan rymmas inom felmarginalen. Den väsentligaste invändningen gentemot

beredningens slutsatser ligger däri att de förmögenheter som jämförts

vid skiftande tillfällen inte är identiska. Delegationen framhåller att i skiktet

över 750 000 kr. inryms enligt beredningens beräkningar t. ex. år 1953

4 995 förmögenheter och år 1968 7 800 förmögenheter. Den betydande ökningen

på ca 60 % torde, framhåller delegationen, till övervägande del ha

sin grund i just en förkovran av förmögenheter i underliggande skikt, en

förkovran som beredningen hävdar inte skulle ha förekommit. Delegationen

framhåller att den överföring som har skett från gruppen medelstora

förmögenheter till större förmögenheter motsvaras av en tillväxt i bottenskiktet.

Denna tillväxt är antalsmässigt mycket betydande men har självfallet

inte samma procentuella genomslagskraft, eftersom fråga är om ett

tillskott underifrån. Delegationen kommer även in på de höjningar av fastighetstaxeringsvärdena

som föranleds av pågående allmänna fastighetstaxering

och konstaterar att förmögenhetsskattehöjningarna kan väntas

bli avsevärda även för de mindre brukningsenheterna. Delegationen erinrar

om att ett höjt taxeringsvärde inte medför någon ökad avkastning och

framhåller, att en näringsgren som lantbruket, där inkomstutvecklingen sedan

länge varit ytterligt otillfredsställande, över huvud taget inte kan klara

dessa ökade påfrestningar. Det hade, anför delegationen, varit naturligare

att ge skatteskalan en utformning som eliminerat den inbyggda skärpningsmekanism,

som nu träder i funktion så snart den fortskridande penningvärdeförsämringen

ger utslag i nominella höjningar av en konstant förmögenhetsmassa.

Även Familjeföretagens förening och Sveriges grossistförbund

kritiserar de slutsatser som beredningen dragit av sina statistiska undersökningar.

Kammarrätten — som inte har något att erinra mot den tekniska utformningen

av skatteskalan med grundavdrag före beskattningsbar förmögen
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970 75

het — påpekar att beredningen inte funnit anledning föreslå någon nedsättning

av uttagsprocenten ens i bottenskiktet av skatteskalan utan tvärtom

föreslagit en höjning där från 0,8 till 1,0 % oaktat beredningens uttalande

att skattetrycket bör lindras något på mindre och medelstora förmögenheter.

Den enda skattelindring beredningen stannar för är den som uppkommer

för samtaxerade makar genom det föreslagna högre grundavdraget för

dem. En ogift skattskyldig skulle därför inte få någon lindring i lägsta skiktet

för beskattningsbar förmögenhet utan i själva verket en liten höjning.

LO hänvisar till bl. a. den i betänkandet redovisade statistiken över förmögenhetsutvecklingen

och anser att det inte finns tillräckliga skäl tro att

den föreslagna skärpningen av beskattningen generellt skulle äventyra familj

e- och jordbruksföretagens fortsatta existens. Givetvis kan den framtida

verksamheten försvåras för sådana företag som har så låg lönsamhet att

företaget redan vid nuvarande beskattning tungt belastas av förmögenhetsskatten.

Nackdelarna med detta uppvägs enligt LO emellertid av den förmögenhetsutjämning

som beredningens förslag innebär. Den helt dominerande

delen av de i detta sammanhang berörda företagskategorierna torde

enligt LO:s mening väl vara i stånd att bära de föreslagna skattehöjningarna.

LO finner därför den föreslagna höjningen av förmögenhetsskatten i

stort sett väl avvägd.

Näringslivets skattedelegation betonar värderingsreglernas ökade betydelse

vid en skärpt beskattning. Delegationen anser att, då beredningen

ännu inte behandlat värderingsreglerna och innan dessa givits en tillfredsställande

utformning och det alltmer brännande problemet med latent skatteskuld

lösts, det är orimligt att ifrågasätta skärpningar i skatteskalorna.

Denna uppfattning framförs även av åtskilliga andra remissinstanser.

I flera yttranden från näringslivet förordas med tanke på kapitalvinstbeskattningens

utformning och beskattningen i andra länder en proportionell

förmögenhetsskatt på ca 1 %.

I flera yttranden har man funnit beredningens förslag till ny begränsningsregel,

som avser att ersätta både 30 gångerregeln och 80 procentregeln

enligt nuvarande bestämmelser, innebära en klar teknisk förbättring. Denna

uppfattning delas av bl. a. kammarrätten, statskontoret, CFU, länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Kopparbergs och Jämtlands län. Folksam

betecknar den nya regeln som en värdefull teknisk förbättring. Sveriges

advokatsamfund finner det likaså tillfredsställande att reglerna kan

tillämpas utan särskild ansökan. Svenska försäkringsbolags riksförbund

betecknar beredningens förslag som tekniskt tillfredsställande.

I vissa yttranden har den föreslagna regeln kraftigt kritiserats. Några

instanser hävdar att beredningen överbetonat de nuvarande olägenheterna.

Så anser länsstyrelsen i Malmöhus län, som framhåller att reglerna tillämpats

under lång tid och att några svårigheter med den praktiska tillämpningen

inte märkts. Någon risk för rättsförlust på grund av den omständig
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

heten, att 80 procentspärren inte tillämpas ex officio, föreligger enligt länsstyrelsen

knappast, då man kan utgå från att skattskyldiga, för vilka regeln

är aktuell, har tillgång till sådan expertis att någon rättsförlust inte

behöver uppkomma.

Lantbrukets skattedelegation betonar det angelägna i att en begränsningsregel

får en jämn effekt. En dylik effekt får anses värd priset av en relativt

komplicerad teknik.

Den föreslagna spärregeln, har även kritiserats därför alt den inte beaktar

de lågavkastande förmögenheternas särskilda problem.

Riksskattenämnden framhåller att en lågavkastande förmögenhet inte i

sig representerar någon särskild skattekraft såvitt angår den årliga beskattningen.

Självfallet finns det fall, där låg avkastning beror på omständigheter

över vilka den skattskyldige själv råder. Dylika särfall bör emellertid,

understryker nämnden, inte få prägla en lagstiftning av allmän räckvidd. I

stället bör, framhåller nämnden, hänsyn tas till det stora antal fall, där avkastningen

är låg av skäl över vilka ägaren inte råder. Beredningens förslag

skulle få icke önskvärda konsekvenser för de ofta lågavkastande jordbruken

och vissa andra familjeföretag.

I flera yttranden kritiseras beredningens undersökning av vissa speciella

fall där låg avkastning förekommit. Man menar att undersökningen är föga

vägledande. Lantbrukets skattedelegation framhåller således att den som

väljer att spekulera i saneringsfastigheter eller obebyggda markområden

får räkna med den numera införda eviga vinstbeskattningen av kapitalvinsten.

Man pekar även på den kommunala förköpsrättens — liksom det kommunala

planmonopolets — betydelse i sammanhanget. Delegationen anser

att de specialfall som beredningen pekat på i sin undersökning inte bör styra

utformningen av begränsningsregeln. Skattedelegationen framhåller att

en sådan regel i stället bör utformas med avsikt att garantera en rimlig behållen

inkomst efter skatt för samhällsnyttiga medborgargrupper.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att de fall där nuvarande spärregler

ger en lindring som skulle kunna betecknas som obillig, är av så ringa omfattning,

att en skärpning av spärreglerna av denna anledning inte kan anses

påkallad.

Näringslivets skattedelegation framhåller att spärregler bör ha två uppgifter;

den ena är att lätta på förmögenhetsbeskattningen, då avkastningen

på kapitalet är låg och den andra är att utgöra en absolut gräns för den

högsta sammanlagda beskattningen av inkomst och förmögenhet. Beredningen

har, anför delegationen, inte diskuterat om det är rimligt att inkomstskatt

och förmögenhetsskatt konsumerar mer än förmögenhetsavkastningen.

Beredningen har undvikit att uttrycka en klar mening i denna

principfråga genom att hänvisa till att en sådan effekt inträder redan vid

nuvarande system. Delegationen pekar i detta sammanhang på nödvändigheten

att stimulera enskilt sparande och understryker det faktum att Sveri
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1970

ge inte i längden kan upprätthålla en beskattning som är väsentligt ogynnsammare

än i andra västeuropeiska länder. Det är enligt delegationen därför

motiverat med en spärregel av innebörd att den skattskyldige även vid

låg avkastning på sitt kapital får behålla en väsentlig del av denna. Delegationen

förordar ett bibehållande tills vidare i princip av 30 gångerregeln.

Delegationen föreslår att även vår nuvarande 80 procentregel bör gälla tills

vidare men utbyggas så att den alltid blir effektiv. Att som beredningen föreslagit

tillåta en beskattning av 93 % av en persons inkomst även vid normal

avkastning är enligt delegationen helt orimligt. Allvarliga negativa effekter

på arbetsinsats och sparandevilja kan inte undgås vid en sådan

orimlig beskattning, framhåller delegationen. Likartade uttalanden görs i

andra remissyttranden.

Riksskattenämnden framhåller att, om man inte ytterligare skall försvåra

kapitalflödet till Sverige resp. uppmuntra till kapitalutförsel, spärren inte

bör sättas högre än vid 80 % av inkomsten. Spärregeln bör kompletteras

med den av beredningen föreslagna specialbestämmelsen för vissa dubbelbeskattningsfall.

Skånes handelskammare framhåller, att det är rimligt

och rättvist att den enskilde regelmässigt får behålla åtminstone någon del

av sina årliga inkomster även i den del de härrör från kapital.

Lantbrukets skattedclegation vitsordar att de nuvarande begränsningsreglerna

har sina brister, men anser att den föreslagna spärregeln är förenad

med vida större nackdelar. Delegationen framhåller i anslutning till beredningens

tabellmaterial att en kapitalavkastning av 2 % är vanlig i fråga

om lantbruk och att spärregeln således kommer att träffa mycket hårt i

många fall. Den föreslagna spärregeln kan enligt delegationen inte accepteras.

Regelns olyckliga verkningar är i första hand att söka däri, att begränsningen

tillåts avse högst halva förmögenhetsskatten. För gift skattskyldig

innebär detta att i förmögenhetsskiktet över 400 000 kr. en effektiv förmögenhetsskatt

på 1 % alltid måste erläggas. Det säger sig, enligt delegationen,

självt att detta i fråga om kapital, som mot en förräntning på ett fåtal procent

arbetar i ett familjeföretag, redan i det skiktet innebär en negativ förräntning

efter skatt. Delegationen förordar att de båda nuvarande begränsningsreglerna

behålls.

Även Sveriges jordägareförbund betonar att den föreslagna spärregeln

skulle försätta de normalt lågavkastande jordbruken i ett ännu ogynnsammare

läge. Förbundet finner det däremot i och för sig tillfredsställande att

man föreslår en regel med en glidande skala som tar hänsyn till skattens

höjd i olika inkomstnivåer.

Familjeföretagens förening föreslår att kapital som är nedlagt i rörelse

vid beskattningen skall få redovisas till ett lägre värde. I anslutning härtill

föreslår föreningen en högsta gräns för skatteuttaget av 65 %. Härutöver

föreslår föreningen, att spärren beträffande förmögenhetsskatten borttas,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

innebärande att i princip hela förmögenhetsskatten i vissa situationer skall

kunna få avkortas.

I flera yttranden där spärregeln diskuterats har man genomgående framhållit

att ett slopande av avdragsrätten för kommunalutskylder påkallar att

regeln ses över. Även framtida ändringar i inkomstskatteskalorna bör enligt

yttrandena inverka på regelns utformning.

Arvs- och gåvobeskattningen

Arvsbeskattningen

Den förenklade uppläggningen av systemet har mottagits positivt av flera

instanser. Göta hovrätt finner, att förslaget innebär sådana betydande tekniska

förenklingar och förbättringar att det i dessa delar bör i huvudsak

genomföras. Kammarkollegiet framhåller, att en förenkling av skattesystemet

torde vara önskvärd från både allmän och enskild synpunkt. Med bibehållande

av en strikt arvslottsbeskattning är möjligheterna att utforma

enkla regler mindre goda. Den skatteutformning beredningen valt innebär,

jämförd med nuvarande regler, betydande förenklingar. Kollegiet tillstyrker

övergång till den föreslagna grundläggande skatteutformningen. Försälcringsinspektionen

framhåller, att mycket vunnits med den föreslagna,

tekniskt välfunna lösningen och anser, att omläggningen varit en förutsättning

för omedelbar beskattning av framskjutna förvärv. Möjligheter till

skatteflykt, som förekommit med det hittillsvarande systemet, har kunnat

undanröjas. Inspektionen tillstyrker den föreslagna tekniska omläggningen.

Hovrätten för Västra Sverige finner förslaget innefatta så stora förbättringar,

att det bör godtas. Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands

och Gävleborgs län ställer sig också positiva till förslagen. Föreningen Sveriges

häradshövdingar och stadsdomare finner ingen anledning till erinran

beträffande de föreslagna ändringarna.

Ett betydande antal remissinstanser avstyrker dock den föreslagna allmänna

utformningen av systemet och anser, att förenklingarna skett på bekostnad

av de skattskyldigas intressen och att man i onödan avlägsnat sig

från civilrättsliga regler. Göta hovrätt anser, att arvslottsbeskattning bör

ske även inom den nya skatteklass II. Det för denna klass föreslagna lottläggningssystemet

är enligt hovrättens mening ägnat att leda till otillfredsställande

formella och materiella resultat. Hovrätten för Nedre Norrland

vitsordar värdet av enklare regler men finner ingen garanti för att inte nya

möjligheter till skatteflykt skall upptäckas, om det föreslagna alternativet

genomförs. Enligt hovrättens mening har beredningen överdrivit den praktiska

betydelsen av denna sida hos schablonalternativet. Hovrätten ifrågasätter,

om inte beredningen i sin strävan till schablonisering gått för långt

genom förslaget att beskatta mottagare i klass II utan hänsyn till vad var

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

och en får. Mot beredningens resonemang kan i princip samma invändningar

riktas som på sin tid mot kvarlåtenskapsskatten. Några arbetsekonomiska

fördelar för det allmänna innebär förslaget ej i denna del. Även rådhusrätten

i Malmö framhåller, att förslaget innebär en påtaglig försämring för

de skattskyldiga. Det fingerade skifte som domstol nu har att verkställa är

visserligen inte civilrättsligt bindande för delägarna men torde likväl vara

av stort värde för dem som saknar speciell sakkunskap på området. Rådhusrätten

finner det vara en nackdel, att de föreslagna reglerna om fördelningen

av skatten i boet inte skall tillämpas av beskattningsmyndigheten,

eftersom reglerna är så svårtillgängliga att de inte torde kunna tillämpas

av lekmän.

Bland dem som anser att arvslottsbeskattningen uteslutande borde ha

lagts till grund för beskattningen och som kritiserar reglerna för den inbördes

fördelningen av skatten är vidare länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs

och Bohus samt Jämtlands län. Den sistnämnda länsstyrelsen anser,

att de vinster i form av förenklingar, främst på det tekniska planet, som det

föreslagna systemet kan anses medföra, knappast uppväger de nackdelar

som erfarenhetsmässigt är förenade med en kvarlåtenskapsskatt. Länsstyrelsen

finner det inte rimligt, att arvsskatten på ett legat skall bli beroende

av i vilken skatteklass arvtagarna råkar hamna eller att skatten på en arvslott

inte anpassas till lottens storlek utan blir beroende av hela behållningen.

Liknande synpunkter anförs av AFA, Folksam och Svenska försäkringsbolags

riksförbund. Lantbrukets skattedelegation motsätter sig inte förenklingar

men framhåller, att dessa inte får äventyra elementära rättvisekrav.

I fråga om beskattning av förmånstagarförvärv och den efter kvarlåtenskapsskattemodell

uppbyggda arvsskatteklass II skulle förslaget kunna leda

till helt oacceptabla effekter. Liknande uttalanden görs av näringslivets

skattedelegation som riktar särskilt skarp kritik mot den föreslagna utformningen

av arvsbeskattningen. Delegationen åberopar även till yttrandet fogade

expertuttalanden över beredningens förslag. Enligt delegationens mening

har beredningen vid sina överväganden överbetonat vissa svårigheter

vid tillämpningen av den traditionella arvslottsbeskattningen.

Sambandet mellan civilrätt och skatterätt betonas i flera yttranden.

SACO framhåller, att den naturliga utgångspunkten vid all beskattning bör

vara de faktiska och civilrättsliga förhållandena. Även om man av praktiska

skäl tillgriper schablonmetoder för att förenkla beskattningsförfarandet,

bör själva grundtanken om korrespondens mellan skatterätt och civilrätt

bevaras. Vid arvsbeskattningen bör sålunda fortfarande subsidiärt finnas en

möjlighet för dödsboet att få skatten beräknad efter en faktiskt och civilrättsligt

bindande arvsuppgörelse.

Beredningens förslag att begränsa antalet skatteldasser från fyra till två

har i allmänhet mottagits väl. Sveriges advokatsamfund finner dock de av

beredningen anförda skälen för ett sammanförande av de nuvarande skat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

teklasserna II—IV till en skatteklass inte övertygande och anser, att frågan

bör ytterligare utredas. Även länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att en begränsning

till endast två klasser är omotiverad.

Den föreslagna, närmare utformningen av klasserna I och II tillstyrks

i regel. Göta hovrätt anser, att till den nya arvsskatteklass I bör hänföras

samtliga personkretsar som nu är upptagna i klasserna I och II. Reduceringen

av antalet klasser från fyra till två motiverar nämligen inte vare

sig formellt eller materiellt den relativa försämring som förslaget medför för

vissa grupper.

Flera instanser anser, att till klass I skall räknas part i s. k. samvetsäktenskap

även om barn saknas eller parterna tidigare inte varit gifta.

Bland dem är hovrätten för Västra Sverige och statens grupplivnämnd.

Grupplivnämnden anger, att i grupplivreglementet jämställs med hustru

ogift kvinna som vid tiden för arbetstagarens dödsfall sammanlevde med

honom under äktenskapsliknande förhållanden. Jämställdhet med hustru

bör enligt nämnden föreligga också i arvsskattehänseende. Stockholms rådhusrätt

finner den föreslagna avgränsningen vara snäv och godtycklig och

erinrar i detta sammanhang om direktiven till den nyligen tillsatta familj erättskommittén.

Rådhusrätten anmärker, att lott till avliden sons änka enligt

beredningens förslag skall gå i klass I men att detta ej framgår av författningstexten.

Även Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö och TCO

anser, att part i samvetsäktenskap som vid tiden för dödsfallet stadigvarande

sammanlevt med den avlidne bör hänföras till klass I.

I några yttranden ställer man sig tveksam till förslaget att till klass I

hänföra förutvarande make. Hovrätten för Nedre Norrland uttalar, att man

i och för sig inte har något att erinra mot att förutvarande make jämställs

med den vid dödsfallet efterlevande maken. Såvitt gäller samvetsäktenskap

torde det dock av praktiska skäl inte vara möjligt att medge en regel av

motsvarande innebörd, fastän dessa fall i princip borde jämställas med legala

förbindelser. Hovrätten ifrågasätter därför, om det finns skäl att ge

förutvarande make en prioriterad ställning. Även rådhusrätten i Malmö och

länsstyrelsen i Södermanlands län anser det tveksamt, om förutvarande

make bör inta en särställning i skattehänseende.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter, om inte vissa lättnader är påkallade

vid beskattning av föräldrars förvärv från barn. Hovrätten för Nedre

Norrland pekar på att det personliga och ekonomiska bandet mellan föräldrar

och barn ofta är av den art att föräldrar bör hänföras till klass I.

Lantbrukets skattedelegation hävdar, att föräldrar bör hänföras till arvsskatteklass

I. Även näringslivets skattedelegation finner starka skäl tala för

en sådan lösning och framhåller, att ett arvfall i dessa situationer vanligen

inom kort följs av ett nytt när den avlidnes föräldrar dör. Svenska försäkringsbolags

riksförbund och TCO anser också, att föräldrar bör överföras

till klass I.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Familjeföretagens förening

anser, att en förmånligare beskattning bör ske av trotjänares förvärv.

Föreningen framhåller, att den hårda beskattningen av utomstående mottagare

försvårar för en företagare att överlämna sitt företag till äldre medarbetare

eller trotjänare.

Förslaget om inskränkningar i den nuvarande generella arvs- och gåvoskattefriheten

för allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar har nästan

genomgående avvisats av remissinstanserna. Några uttrycker emellertid

en positiv syn på förslaget. Länsstyrelsen i Södermanlands län ansluter sig

i huvudsak till detta men framhåller samtidigt behovet av vidgade dispensmöjligheter.

Kammarkollegiets majoritet godtar begränsningarna i den generella

skattefriheten men anser att den särskilda gåvoskattefriheten bör

behållas.

Några remissinstanser finner att förslaget är illa underbyggt. Hovrätten

för Nedre Norrland anmärker på gränsdragningen mellan skattefria mottagare

och övriga förvärvare. Denna anmärkning framförs från ett flertal

håll. Göta hovrätt anser, att beredningen tagit steget väl långt i sin strävan

att från skattefrihet undanta vissa stiftelser och sammanslutningar. Stockholms

rådhusrätt framhåller, att ett testamente till förmån för en stiftelse

som främjar vård och fostran av barn och ungdom kommer att beskattas

i klass II, medan egendom som tillfaller allmänna arvsfonden, som har att

tillgodose samma ändamål, inte beskattas. Näringslivets skattedelegation

finner konsekvenserna av beredningens förslag orimliga. Svenska kommunförbundet

framhåller, att om förslagen genomförs, kommunerna tvingas

att i ökad omfattning via skattemedel tillgodose ändamål, till vilka medel

annars kunnat anvisas ur donationsfonderna. Kommunerna bör enligt förbundet

behandlas efter samma regler som gäller för staten. Förbundet pekar

även på att ett slopande av gåvoskattefriheten återverkar på storleken

av stämpelskatten genom att kommunerna måste erlägga dubbel stämpelskatt

för sina fastighetsförvärv. Denna effekt rimmar illa med de av statsmakterna

under senare år beslutade åtgärderna för att aktivera kommunernas

markpolitik.

I yttranden från organisationer som direkt skulle beröras av ett genomförande

av förslaget framförs allvarliga erinringar. Man framhåller, att förslaget

inte föregåtts av undersökningar rörande de verksamheter som bedrivs

av olika stiftelser och organisationer. Inte heller redovisas undersökningar

rörande förslagets konsekvenser för de allmännyttiga organisationer

som nu helt eller delvis åtnjuter skattefrihet, Svenska röda korset och Riksföreningen

mot reumatism framhåller, att förslaget inte stämmer överens

med den syn på allmännyttiga verksamheter regeringen tidigare uttalat. Med

hänsyn till beredningens uppfattning att den nuvarande skattefriheten inte

är tillfredsställande från kontrollsynpunkt invänder flera organisationer,

att man som villkor för skattefrihet gärna kan uppställa krav på tillsyn

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 71

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

av myndighet. Riksföreningen framhåller i detta sammanhang att föreningens

verksamhet drivs i nära kontakt med olika myndigheter. Åtskilliga

handikapporganisationer anger, att de redan nu står under statlig kontroll

i olika hänseenden och att denna också kan utsträckas till det ekonomiska

området.

Flera organisationer framhåller, att de ekonomiska verkningarna av beredningens

förslag i nu berört hänseende kan väntas bli högst ogynnsamma.

Man uppger, att de enskilda bidragen betyder mycket. Sveriges

frikgrkoråd uppger, att de fria trossamfundens totala inkomster f. n. beräknas

uppgå till ca 200 milj. kr. per år, varav mer än 90 % i form av frivilliga

gåvor. Farhågor uttrycks för att benägenheten att donera kommer

att minska, om skattskyldigheten överflyttas på givaren. Den föreslagna

beskattningen av mottagare i klass II medför påtagliga olägenheter. Det

är sålunda vanligt att ett testamente innehåller förordnanden till flera välgörande

ändamål. Genom sammanläggning med släktingars lotter kan en

hög skattebelastning bli följden även vid obetydliga legat. Små testamentslotter

till religiösa och andra välgörande ändamål kan bli hårt beskattade.

Svenska kyrkans diakoninämnd framhåller, att den kyrkliga utbildningsverksamheten

av diakoniarbetare är helt beroende av enskildas gåvor. Liknande

uttalanden görs av organisationer som bedriver motsvarande verksamhet.

Stockholms stadsmission anger, att hela missionens arbete är starkt

beroende av tillskott genom gåvor och testamenten. Stadsmissionen skulle,

om de föreslagna bestämmelserna gällt under år 1969, fått avstå ca 300 000

kr. i arvs- och gåvoskatt.

Fn ytterligare anmärkning mot förslaget rör överföringar mellan och

t. o. in. inom olika organisationer. Svenska röda korset anser att risk föreligger,

att sådana överföringar skulle kunna träffas av gåvoskatt. I flera yttranden

uppges, att kollektgåvor och liknande gåvor knappast kan kontrolleras

av det allmänna och att insamlingar sker i mycket olikartade former.

I detta sammanhang nämns olägenheterna med beredningens förslag att

gåvor från makar skall ses som en gåva.

Sveriges frikyrkoråd framhåller, att förslaget innebär en klar diskriminering

av de fria trossamfunden. Rådet erinrar om att gåvor eller testamenten

till svenska kyrkans centrala organ är skattefria, medan motsvarande

överföringar till de fria samfunden beskattas. Även den av beredningen

föreslagna skattefriheten för lösöregåvor till kyrka och kommun

saknar motsvarighet för dessa samfunds vidkommande. Sveriges frikyrkoråd

och Svenska kyrkans diakoninämnd framhåller, att en ändrad ordning

i berörda hänseenden inte bör genomföras under pågående utredning om

det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan.

I ett flertal yttranden föreslås, att den nuvarande generella arvs- och

gåvoskattefriheten för stiftelser och sammanslutningar utsträcks till att

avse organisationer som f. n. är fria bara från gåvoskatt. Förslag härom

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

framförs av bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, lantbrukets

skattedelegation, Sveriges advokatsamfund, KFUK.s och KFUM.s riksförbund,

handikapporganisationerna och Sveriges frikyrkoråd. Handikapporganisationerna

hemställer, att det nuvarande kravet att mottagaren skall

vara ”behövande” för att erhålla arvs- och gåvoskattefrihet, skall utgå.

De blindas förening anser, att uttrycket ”lytta” i författningstexten bör

ersättas med ordet ”handikappade”.

Beredningens förslag att arvsavsiåenden i princip inte skall få inverka

på beskattningen och att testamentslott inte skall utläggas för barnbarn,

om den närmast arvsberättigade lever, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av ett flertal remissinstanser. Stockholms rådhusrätt framhåller, att

arvsavståenden i stor utsträckning förekommer där annat syfte än att nedbringa

skatten inte kan utläsas. Länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län tillstyrker förslaget. Även

lantbrukets skattedelegation finner beredningens överväganden beträffande

arvsavståenden och testamenten till förmån för barnbarn riktiga. Sveriges

advokatsamfund anser principiellt, att förslaget beträffande arvsavståenden

kan accepteras men finner starka skäl tala för att testamenten

till förmån för barnbarn skall beaktas. I sistnämnda fall är det inte fråga

om några inbördes transaktioner mellan arvingar utan fördelningen följer

av testators uttryckliga vilja. Kammarkollegiet anser, att avståenden även

framdeles i viss utsträckning bör kunna beaktas vid skattläggningen. Samtidigt

som avståenden kan innebära skattelättnader medför de emellertid

en uppdelning av förmögenhetsinnehavet på flera händer. Detta torde enligt

kollegiet i och för sig vara i linje med vad mången av sociala och politiska

skäl anser vara önskvärt. Kollegiet erinrar om att någon gåvobeskattning

av villkorslösa avståenden inte föreslagits och att skillnaden mellan

förslaget och gällande ordning därför inte blir alltför genomgripande. Villkorslösa

avståenden av hel lott eller ideell andel av lott bör därför kunna

godtas. Likaså bör enligt kollegiet testamentslott till levande barns avkomling

utläggas och beskattas i klass I. Rådhusrätten i Malmö anser, att fall

kan tänkas, där de föreslagna reglerna ger obilliga resultat. Så kan enligt

rådhusrätten bli fallet beträffande avståenden från testamente. Om man

t. ex. vid testators död är ense om att inte beakta testamentet, kan en opåkallad

skatteskärpning inträda. Förslaget att beskatta barnbarn strängare,

när den närmast arvsberättigade lever, kritiseras också av hovrätten för

Nedre Norrland, som anser, att samhörigheten mellan far- och morföräldrar

och deras barnbarn ofta kan vara minst lika stark som den mellan

föräldrar och barn. Förslaget till beskattning av testamente och gåva till

barns avkomling bör enligt hovrätten tas under förnyat övervägande. Att

barnbarn ej bör försättas i ett ogynnsammare skatteläge framhålls även av

Familjeföretagens förening, som pekar på intresset av att ett företag bevaras

inom släkten. Delvis liknande synpunkter anförs av näringslivets skattedelegation

och ytterligare några remissinstanser.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Beredningens förslag att laglott skall utläggas ex officio accepteras i allmänhet.

Den kritik som här anförts avser främst beräkningen av laglottens

storlek. Flera remissinstanser finner det vara en väsentlig olägenhet, att

det skatterättsliga laglottsbegreppet ofta kommer att avvika från det civilrättsliga

på grund av den föreslagna ändrade formen för beskattningen av

förmånstagarförvärv.

Kammarkollegiet tillstyrker, att de s. k. framskjutna förvärven blir föremål

för en omedelbar och uttömmande beskattning. Kollegiet pekar på att

tendenser finns att i skatteflyktssyfte utnyttja dispositioner som leder till

s. k. uppskjuten beskattning och att det är svårt att kontrollera att beskattning

i framtiden verkligen sker. Hovrätten för Västra Sverige samt

tänsstgrelserna i Södermanlands, Malmöhus och Jämtlands län anför liknande

synpunkter och tillstyrker förslaget. Stockholms rådhusrätt och Göteborgs

rådhusrätt påpekar, att det ej klart framgår hur beskattning skall

ske, om ägaren dör innan avkastningstagarens rätt upphört. Hovrätten för

Nedre Norrland föreslår vissa ändringar av reglerna om sekundosuccession.

Eu del remissinstanser är kritiska mot förslaget till beskattning av de

framskjutna förvärven. Näringslivets skattedelegation anser, att beredningen

inte gjort en noggrann analys av hithörande problem. Kritik anförs

mot bl. a. förslagets ofördelaktiga verkningar för nyttjanderättshavare, vilka

får underlaget för sin rätt reducerat. Vidare framhålls, att åtskilliga

svårbemästrade fördelningsproblem uppkommer vid boutredningen. På

grund av förslagets genomgripande karaktär kan i många fall en omprövning

och ändring av redan upprättade testamenten bli aktuell. En längre

övergångstid för ikraftträdandet och eventuellt särskilda regler för äldre

testamenten föreslås. Anmärkningar framställs även beträffande gåvobeskattningen

av framskjutna förvärv.

Beredningens förslag till förenkling av försäkringsbeskattningen kritiseras

starkt av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Försäkringsinspektionen

tillstyrker förslaget men framhåller, att frågan om

lottläggning av förmånstagarförvärv bör ytterligare utredas. Svenska försäkringsbolags

riksförbund erinrar om den skärpning i vissa lägen som genom

1958 års lagstiftning inträdde vid arvs- och gåvobeskattningen av försäkringar.

Riksförbundet fastslår, att det nu föreliggande förslaget inte

skulle medföra någon kompensation för den oförmånliga behandlingen av

försäkringar, som skulle bli följden av en övergång från ett 2-skatte- till ett

1-skattesystem. Förslaget skulle tvärtom i vissa avseenden medföra nya

skatteskärpningar och inskränkningar av gällande förmåner.

Kammarkollegiet framhåller, att förslaget knappast innebär några förenklingar.

Enligt beredningens förslag måste ett flertal räkneoperationer

göras, vilket innebär risk för fel. Vidare blir skatteunderlaget i regel lägre

då försäkringar finns, vilket sammanhänger med att vissa förmånstagarbelopp

helt eller delvis får dras av, dels vid beräkning av giftorättsandel

och dels som förmånstagaravdrag. Folksam framhåller, att systemet i vissa

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970 85

fall inbjuder till konstlade dispositioner. Den nu redovisade kritiken återfinns

i ett flertal yttranden.

En annan invändning mot förslaget är att den schabloniserade beskattningen

innebär ett onödigt avsteg från de civilrättsliga reglerna om giftorättsandel

och laglott. Man anför, att den schematiska lottläggningen sällan

blir vägledande för det efterföljande skiftet och att avsevärda svårigheter

föreligger ati fördela den dödsboet påförda skatten mellan rättsägarna.

Förslaget anses medföra slumpvisa resultat, i vissa lägen opåkallade skattelättnader

och i andra betydande skärpningar. Svenska försäkringsbolags

riksförbund betonar, att ett förmånstagarförordnande till sin art nära överensstämmer

med ett testamente och att båda dessa rättshandlingar utgör

dispositioner för dödsfalls skull. Denna överensstämmelse innefattar ytterligare

skäl för att i lottläggningshänseende behandla förmånstagarförordnande

på samma sätt som testamente. Denna tankegång återkommer i ett

flertal remissyttranden.

Beredningens förslag att försäkringsgivare i vissa fall skall ansvara för

skatten kritiseras av flera remissinstanser, främst av företrädare för försäkringsbranschen.

Man anser, att ett genomförande av förslaget på denna

punkt skulle försvåra snabba utbetalningar av försäkringsbelopp. Statens

grupplivnämnd, AFA, Folksam, Kommunernas försäkringsaktiebolag och

Svenska försäkringsbolags riksförbund hör till dem som avvisar tanken på

ett särskilt skatteansvar för försäkringsgivare.

Beredningens förslag att genom ändring i giftermålsbalken lösa de särskilda

problem som är förknippade med efterlevande makes försäkringar

har lämnats utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Svenska

försäkringsbolags riksförbund anser emellertid, att frågan bör lösas genom

reglering i arvsskatteförordningen. Folksam och Sveriges advokatsamfund

betonar vikten av att frågan snarast löses.

Den föreslagna omedelbara beskattningen av periodiskt utfallande försäkringsbelopp

kritiseras av Folksam, Svenska försäkringsbolags riksförbund

och näringslivets skattedelegation, vilka anser, att dessa förvärv inte

omedelbart ökar förmånstagarens skatteförmåga. Försäkringen som sådan

representerar i dessa fall ej något värde som kan användas för skattens betalning.

Man är vidare av den uppfattningen, att förslaget innebär en kännbar

inskränkning i hittillsvarande skattefrihet, eftersom den särskilda gåvoskatt

ef riheten intill visst belopp inte längre blir tillämplig.

Frågan om tjänstegrupplivförsäkringarnas ställning behandlas i flera

yttranden. Försäkringsinspektionen anser, att i den utsträckning arvsbeskattning

av grupplivförsäkring skall ske, denna bör utformas lika för

tjänstegrupplivförsäkring och annan grupplivförsäkring. De grupper, för

vilka tjänstegrupplivförsäkringen ej står öppen, bör ej försättas i sämre läge.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller, att tjänstegrupplivförsäkringen

tillkommit som resultat av kollektivavtalsförhandlingar eller

lagstiftning och genomgående haft till syfte att utgöra ett komplement till

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

olika pensionsanordningar. Riksförbundet finner starka skäl tala för att

förmåner på grund av tjänstegrupplivförsäkring inte betraktas annorlunda

än tjänstepensionsförmåner i övrigt. Den nuvarande formella konstruktionen

av tjänstegrupplivförsäkringen såsom en av den anställde eller hans

make ägd kapitalförsäkring bör dock behållas. Skattereglerna bör utformas

så att dylika försäkringar i princip inte träffas av arvsskatt. Åtskilliga remissinstanser

förordar emellertid, att tjänstegrupplivförsäkringarna undantas

från arvsskatt. Bland dem är Folksam, statens grupplivnämnd,

Kommunernas försäkringsaktiebolag, SACO, SR och TCO. Enligt AFA medger

reglerna f. n., att belopp som utfaller på grund av tjänstegrupplivförsäkring,

med ett undantag, inte träffas av arvsskatt. Med beredningens förslag

kommer såväl föräldrars som sammanboende kvinnas förvärv att arvsbeskattas.

AFA anser att belopp, som på grund av tjänstegrupplivförsäkring

utfaller till dessa personer och till ensamstående omyndigt barn, ej i något

fall bör bli föremål för arvsbeskattning. Olika metoder anges för att lösa

denna fråga. AFA förordar för sin del att det generella avdragssystemet behålls,

dock med en höjning av avdraget till sju gånger basbeloppet enligt

lagen om allmän försäkring.

Olika uppfattningar föreligger beträffande förmånstagaravdragets storlek.

Åtskilliga remissinstanser tillstyrker beredningens förslag. Mot den föreslagna

differentieringen erinras emellertid, att utfallande belopp i betydligt

större utsträckning kommer att träffas av arvsskatt och att denna effekt

blir än mer ogynnsam, eftersom klass II utformats som en kvarlåtenskapsskatt.

Kammarkollegiet förordar med hänsyn till penningvärdeförändringen,

att uppjustering sker av avdraget för pensionsförsäkring och

annan livränteförsäkring till 15 000 kr. resp. 4 000 kr. Folksam framhåller,

att anknytningen till basbelopp är lämplig. Om inte tjänstegrupplivförsäkringarna

generellt fritas från arvsbeskattning, bör kapitalförsäkringsavdraget

höjas och en motsvarande höjning ske beträffande pensions- och livränteförsäkringarna.

TCO föreslår ett gemensamt grundavdrag på sex och

en halv gånger basbeloppet vid kapitalförsäkring. Sveriges advokatsamfund

anser, att man borde bestämma ett grundavdrag beträffande de privata

pensionsförsäkringarna med utgångspunkt från försäkringstagarens inkomstläge

under ett antal år. Vidare bör den gällande tioårsregeln tas bort.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att förmånstagaravdragets

storlek bör bestämmas så att tjänstegrupplivförsäkringarna i princip inte

påverkar utrymmet för andra försäkringar. Avdraget bör bestämmas för

efterlevande make och därmed jämställd person till tolv gånger basbeloppet,

dvs. f. n. 72 000 kr. Riksförbundet avvisar differentierade avdrag för övriga

fall och föreslår ett avdrag på sju gånger basbeloppet för annan än efterlevande

make och därmed jämställd. Avdraget vid annan livränteförsäkring

bör sättas i relation till de tidigare avdragen och bestämmas till 0,7 gånger

basbeloppet. För pensionsförsäkringarna föreslås ett avdrag på två och en

halv gånger basbeloppet.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

Beredningens förslag att vid arvsbeskattningen i övrigt gå över från

gränsbelopp till grundavdrag tillstyrks överlag. Kritik riktas dock mot att

avdraget för efterlevande make föreslås till 25 000 kr., vilket innebär en viss

skärpning i förhållande till vad som nu gäller. Sveriges advokatsamfund

förordar med tanke på gällande skattepliktsgräns, att efterlevande make

tillkommande lott, som understiger 40 000 kr., inte beskattas. Stockholms

rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt och länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår,

att grundavdragen görs värdebeständiga genom anknytning till basbelopp.

SR föreslår för klass 1 ett grundavdrag på två gånger basbeloppet och att

det särskilda grundavdraget för underåriga barn ökas med ett basbelopp

för vart påbörjat år som återstår tills barnet fyllt 20 år. För arvsskatteklass

II bör grundavdraget bestämmas till ett basbelopp. Härutöver föreslår

SR för efterlevande make ett avdrag motsvarande tre fjärdedels basbelopp

på den beräknade skatten. Lantbrukets skattedelegation anser, att grundavdragen

genomgående bör anknytas till basbelopp och bestämmas för efterlevande

make och därmed jämställd till ett grundavdrag som är lika stort

som det föreslagna förmånstagaravdraget, dvs. sex och en halv gånger basbeloppet.

För övriga mottagare i klass I föreslås ett avdrag motsvarande två

gånger basbeloppet, dvs. f. n. 12 000 kr. Det särskilda barnavdraget föreslås

till ett basbelopp. För mottagare i klass II föreslås ett avdrag motsvarande

ett basbelopp för varje mottagare.

Reaktionen med anledning av den föreslagna höjningen av arvsskatten

har till stor del återgetts i det inledande avsnittet. Uppfattningen om den

skärpta kapitalbeskattningens verkningar för familjeföretag, jordbruk,

sparande m. m. har belysts i det sammanhanget. I åtskilliga yttranden

framhålls behovet av liberalare anståndsregler. Göta hovrätt ifrågasätter,

om inte möjligheter bör öppnas till reducerad värdering av vissa tillgångar

av bl. a. jordbruksekonomisk och industriell natur. Skånes handelskammare

nämner möjligheter till successiv avskrivning av arvsskatt för kapital

som är nedlagt i företag. Lantbrukets skattedelegation framhåller behovet

av lättnader i arvsbeskattningen. Skatteuttaget anses orimligt högt. Delegationen

anser, att skalorna bör konstrueras så att ett oförändrat skatteuttag

erhålls i förhållande till år 1958, då de nu gällande arvsskatteskalorna

i klasserna I, II och IV tillkom. Delegationen finner det i och för sig

naturligt, att skattskyldiga i arvsskatteklass II får vidkännas en hårdare

arvsbeskattning än de närskylda arvingarna i klass I och anser den relativa

skillnaden mellan de av beredningen föreslagna skatteskalorna acceptabel.

Näringslivets skattedelegation anför delvis liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har undersökt olika möjligheter att lindra

verkningarna av en skärpt arvs- och gåvobeskattning för jordbruksegendomar.

Fn reducerad arvsbeskattning vid rena generationsväxlingar framstår

som angelägen. Lättnad bör dock inte medges generellt för alla jordbruksfastigheter.

Fastigheter med exploateringsvärde bör ej ingå, eftersom man

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

kan förutsätta att dessa fastigheter inom en relativt snar framtid kommer

att användas för annat ändamål än jordbruksdrift. Sasom ett alternativ

kan tänkas ett system med skattefria bottenbelopp. Länsstyrelsen framhåller,

att taxeringsvärdet inte alltid kan läggas till grund för arvsbeskattningen.

En avkastningsvärdemetod anförs som en lösning för att lindra verkningarna

av de höjda taxeringsvärdena. Länsstyrelsen nämner också möjligheterna

att göra viss del av arvsskatten avdragsgill vid beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

redovisar delvis likartade överväganden.

Gåvobeskattningen

Förslaget att slopa gåvoskattefriheten för gåvor till allmännyttiga ändamål

har behandlats i samband med arvsbeskattningen. När det gäller förslaget

att överflytta skattskyldigheten från gåvotagaren till givaren framhåller

kammarkollegiet, att givaren redan nu i ett stort antal fall erlägger

gåvoskatten. Kollegiet har därför ingen erinran mot förslaget i detta hänseende.

Kollegiet föreslår emellertid, att från gåvans beskattningsvärde

skall dras beloppet av den gåvoskatt som gåvotagare kan ha att erlägga.

Hovrätten för Västra Sverige tillstyrker förslaget men efterlyser en utredning

om vad den nya regeln kan få för konsekvenser med hänsyn till de

internationellt privaträttsliga bestämmelserna. Göteborgs rådhusrätt anser

med hänsyn till den föreslagna konstruktionen av arvsskatten, att det är

följdriktigast att gåvoskatten betalas av givaren. Länsstyrelsen i Stockholms

län anser förslaget leda till ökad rättvisa och pekar vidare på att

den nya regeln möjliggör en effektivare beskattning i sadana fall där närmare

uppgifter saknas rörande gåvotagaren. Länsstyrelsen anmärker emellertid,

att det subsidiära ansvaret för gåvotagare bör preciseras. Lantbrukets

skattedelegation och länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslaget.

Åtskilliga remissinstanser ställer sig dock negativa till förslaget, bland

dem Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och rådhusrätten i Malmö.

Rådhusrätten framhåller, att flera fall kan tänkas där skattskyldighet för

givaren kan te sig stötande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller,

att skatteförmågeprincipen talar för att gåvotagaren blir skattskyldig.

Näringslivets skattedelegation anser, att någon bärande principiell motivering

inte framlagts för en överflyttning. Beredningen har bl. a. ej klarlagt

hur ett svenskt skattekrav på utländska givare skall kunna effektueras

och hur sammanläggningsreglerna skall fungera. Inte heller Familjeföretagens

förening anser att godtagbara skäl redovisats för förslaget. Svenska

försäkringsbolags riksförbund anser, att arvs- och gåvoskatten bör uppfattas

som en skatt på förvärvet och att skattskyldigheten därför bör åvila

gåvotagaren.

Begränsningen av antalet skatteklasser har i allmänhet tillstyrkts. Däremot

har flera instanser kritiserat förslaget att beskatta gåvor till levande

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

barns avkomlingar strängare än gåvor till barn. Kammarkollegiet och hovrätten

för Nedre Norrland avstyrker den föreslagna särbehandlingen av

barnbarn. Även Göteborgs rådhusrätt och Familjeföretagens förening ifrågasätter,

om det är lämpligt att beskatta gåva till barnbarn strängare. Lantbrukets

skattedelegation framhåller, att den omständigheten att barnbarn

tillgodoses genom gåvor inte behöver bottna i skatt et änkande. Konsekvensen

av beredningens förslag torde bli att gåvor till barnbarn mer eller mindre

kommer att upphöra.

Flera instanser vänder sig mot att gåvoskatt skall uttas efter strängare

skalor än arvsskatt, däribland Göta hovrätt, som påpekar, att ökningen i

skatt blir relativt sett obetydlig. Särskilda skatteskalor kan dock enligt

hovrätten vara motiverade, om man i förenklingssyfte vill slopa sammanläggningsreglerna

beträffande gåvor inom en tioårsperiod. Lantbrukets

skattedelegation uttalar, att goda skäl kan anföras för ett bibehållande av

den nuvarande principen, eftersom vid gåvotillfället betalning omedelbart

aktualiseras av den dittills endast latenta arvsskatteskulden. Delegationen

föreslår dock inte lindrigare skatteskalor i fråga om gåvoskatten.

Beträffande gåvobeskattningen av framskjutna förvärv motsätter sig

lantbrukets skattedelegation förslaget att avräkning inte skall ske för värdet

av rätt eller förmån till bortgiven egendom, som givaren själv förbehållit

sig. Gåvoskatt bör enligt delegationen inte beräknas på ett högre värde

än vad det bortgivna faktiskt representerar. Kritik i berört hänseende

framförs också av näringslivets skattedelegation.

Den föreslagna beloppsspärren om 10 000 kr. vid gåva av lösöre tillstyrks

av kammarkollegiet. Länsstyrelsen i Stockholms län betvivlar dock värdet

av den föreslagna regeln. Om förslaget genomförs, tvingas myndigheterna

att på grund av den beloppsmässiga begränsningen avfordra den skattskyldige

någon form av bevisning rörande värdet. Förslaget skulle vålla irritation

hos de skattskyldiga och onödigt merarbete för myndigheterna. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslaget, eftersom detta ger

utrymme för betydande kapitalöverflyttningar och för mången kan utgöra en

direkt uppmuntran att årligen genom överföringar utnyttja möjligheten att

undvika arvs- och gåvobeskattningen. Lantbrukets skattedelegation, som

anser att skattefriheten för undervisningsgåvor bör behållas, finner det

motiverat att begränsa skattefriheten i fråga om lösöregåvor. Delegationen

ifrågasätter dock kontrollmöjligheterna.

Förslaget, innebärande eu höjning av det skattefria beloppet för penninggåvor

och jämställda gåvor och en samtidig övergång till grundavdrag, har

i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Lantbrukets skattedelegation

anser dock att grundavdraget bör anknytas till basbelopp. Delegationen

föreslår, att grundavdraget bestäms för lösöregåvor till två gånger

basbeloppet och i fråga om penninggåvor till ett halvt basbelopp.

Beredningens förslag, att gåvor från äkta makar skall beskattas som en

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

gåva, oavsett om gåvan härrör från den enes eller den andres giftorättsgods

eller enskilda egendom, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran endast

av ett fåtal instanser. Bland dem som ställt sig positiva till förslaget är

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län. Länsstyrelsen i

Stockholms län påpekar emellertid, att förslaget kräver vissa kompletteringar

rörande upplysningsplikt. Sveriges advokatsamfund framhåller, att

förslaget i och för sig innebär en förenkling men föreslår den kompletteringen,

att det årliga skattefria gåvobeloppet från äkta makar till en och

samma gåvotagare bestäms till 6 000 kr. i stället för 4 000 kr. från ensamstående

givare. Ett stort antal instanser avstyrker dock förslaget. I allmänhet

framhålls, att detta medför komplikationer och att det står i strid mot

principen om makars ekonomiska självständighet. Negativa till förslaget är

kammarkollegiet, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland,

Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö,

länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs

län, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, lantbrukets

skattedelegation, näringslivets skattedelegation, Svenska försäkringsbolags

riksförbund och Fredrika Bremer förbundet.

I en del yttranden anförs, att den föreslagna sammanläggningen av makars

gåvor inte är tillämplig på samvetsäktenskap och att arvslotter från

föräldrar inte sinsemellan sammanläggs. Kammarkollegiet, hovrätten för

Nedre Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län nämner särskilda svårigheter vid tillämpningen

av sammanläggningsreglerna. Makarnas ansvar för skatten och uppkommande

deklarationsplikt är andra problem som framhålls av Göteborgs

rådhusrätt, länsstyrelsen i Kopparbergs län och lantbrukets skattedelegation.

Kammarkollegiet berör även frågan om de nya reglernas effekt på

äldre gåvor vid sammanläggning.

Departementschefen

Under år 1967 uppdrogs åt kapitalskatteberedningen att göra en samlad

översyn av reglerna om förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen,

dvs. vad som sammanfattningsvis brukar betecknas som kapitalskatterna.

Som en första etapp i arbetet har beredningen i sitt betänkande föreslagit

nya skatteskalor och sådana tekniska omläggningar av skattereglerna

som har omedelbart samband med skalorna.

Beträffande vissa andra frågor kommer beredningen att lägga fram förslag

senare i ett slutbetänkande.

Med de nya skatteskalor och därmed sammanhängande tekniska ändringar

som kapitalskatteberedningen föreslår har beredningen avsett att åstadkomma

en genomgripande omfördelning av skattebördan med höjning av

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:is proposition nr 7i år 1970

skatteuttaget för större förmögenheter och skattelättnader för små och medelstora

förmögenheter.

Några ledamöter av beredningen har anfört en från beredningens majoritet

avvikande mening. Reservanterna förordar en mindre långtgående

skärpning av förmögenhetsskatten samt en uppläggning av arvs- och gåvobeskattningen

som delvis avviker från majoritetens förslag.

Frånsett skatteskalorna går beredningens förslag i korthet ut på följande.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen anser beredningen att systemet

med en fristående förmögenhetsskatt bör behållas och att förmögenhetsskatten

inte annat än i undantagsfall bör sammankopplas med inkomstskatten.

Beredningen föreslår ett grundavdrag vid förmögenhetsbeskattningen av

150 000 kr. för gifta och 100 000 kr. för ensamstående, vilket för de senare

inte skulle innebära någon reell ändring mot f. n. På den beskattningsbara

förmögenhet som återstår efter grundavdraget tillämpas enligt beredningens

förslag en skatteskala som stiger progressivt från 1,0 % till 3,0 %.

Härutöver föreslår beredningen en ny metod för att begränsa skatten i

vissa specialfall som kännetecknas av att förmögenhet ger låg avkastning.

Den nya bestämmelsen avser att ersätta två nu gällande begränsningsregler,

nämligen den s. k. 30 gångerregeln och den s. k. 80 procentregeln. Enligt

den föreslagna begränsningsregeln skall förmögenhetsskatten i princip

nedsättas, om denna skatt och den statliga inkomstskatten tillsammans

överstiger vissa belopp enligt skiktskala som beräknats progressivt i förhållande

till den statligt beskattningsbara inkomsten. Förmögenhetsskatten

nedsätts enligt förslaget med det överskjutande beloppet, dock med högst

hälften av denna skatt.

Vad beträffar arvs- och gåvobeskattningen kombineras enligt beredningens

förslag omfördelningen och skärpningen av beskattningen med en genomgripande

teknisk omläggning i förenklingssyfte. Sålunda föreslås att

systemet med arvslottsbeskattning behålls för vad som tillfaller make, barn

eller barns avkomlingar (arvsskatteklass I). Däremot skall vad som tillfaller

andra kategorier av mottagare utläggas och beskattas som en gemensam

lott. De nuvarande fyra skatteklasserna ersätts med två. Vidare förenklas

skatteskalorna i samband med en generell övergång till skattefria grundbelopp

i stället för gränsbelopp. Övergången innebär att skattefrihet alltid

åtnjuts för belopp, motsvarande grundbeloppet. I hittillsvarande system

med gränsbelopp upphör skattefriheten i princip när arvslotten överstiger

gränsbeloppet. Vidare föreslås inskränkningar i den nuvarande arvs- och

gåvoskattefriheten för vissa allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar.

Till olika detaljer i beredningens förslag får jag anledning att senare

återkomma i samband med mina egna ställningstaganden och förslag i det

följ ande.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Innan jag går närmare in på dessa förslag vill jag först något beröra de

erinringar och invändningar av mera allmänt slag som anförts från remissinstansernas

sida.

Allmänna synpunkter

En allmän översyn av reglerna för kapitalbeskattningen har framstått

som önskvärd sedan en längre tid. Bestämmelserna i förordningen om förmögenhetsskatt

är som påpekades i de direktiv som gavs för beredningens

arbete i vissa delar föråldrade. Beträffande arvs- och gåvobeskattningen

framhölls med hänvisning till tidigare reformer att många frågor återstod

att lösa. Bl. a. borde övervägas om inte beskattningsreglerna kunde ges mera

schablonmässig karaktär. Behovet av enklare regler var enligt vad som påpekades

i direktiven särskilt framträdande inom detta beskattningsområde.

Det pekades även på en rad speciella frågor som borde lösas.

Det är emellertid inte endast från rent tekniska synpunkter som en översyn

av kapitalskatterna ansetts önskvärd. Även de fördelningspolitiska

aspekterna måste komma in i bilden. Av utredningsdirektiven framgår att

en central uppgift för beredningen var att med utgångspunkt från resultatet

av sina undersökningar avväga beskattningen på sådant sätt, att en av

sociala skäl önskvärd fördelning av förmögenhetsinnehavet underlättas.

Över huvud taget borde det tillses att beskattningen av förmögenheter samt

av arv och gåva på lämpligt sätt inpassas i skattesystemet.

Det förslag som kapitalskatteberedningen framlagt i sitt första betänkande

avser att tillgodose både de tekniska och de fördelningspolitiska aspekterna.

Förslaget har emellertid i vissa avseenden fått ett negativt bemötande

vid remissbehandlingen, främst från näringslivets sida. Bl. a. pekas på det

förhållandet att beredningen ännu inte slutfört sitt arbete och att dess förslag

därför inte innefattar någon samlad lösning beträffande kapitalsskatterna.

Bland kvarstående olösta frågor nämns exempelvis frågan om hur

man vid beskattningen skall ta hänsyn till den latenta skatteskidd som i viss

grad kan anses belasta skattskyldigs förmögenhetstillgångar av olika slag.

Vidare har i flera remissyttranden anmärkts att beredningen inte verkställt

sådana ekonomiska undersökningar och analyser som är erforderliga för att

bedöma de samhällsekonomiska och företagsekonomiska verkningarna av

beredningens skatteförslag. Man syftar på effekterna på t. ex. sparandet och

kapitalbildningen, företagens lönsamhet, sysselsättningen på arbetsmarknaden

m. m.

Till de anmärkningar som gjorts i de angivna hänseendena vill jag för

egen del framhålla följande.

Den omständigheten att beredningens förslag inte innefattar någon fullständig

reglering av kapitalbeskattningen utesluter enligt min mening inte

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

93

en lagstiftning på grundval av det nu avgivna betänkandet. Flertalet av de

frågor som kvarstår olösta gäller i huvudsak vissa detaljer som knappast

berör den principiella uppläggningen av kapitalbeskattningen och som därför

utan olägenhet kan behandlas senare.

Att frågan om den latenta skatteskulden, som i och för sig är en sådan

faktor som kan inverka på förmögenhetsuppskattningen, hör till de ännu

olösta frågorna anser jag inte vara tillräcklig anledning att vänta med en

omläggning av kapitalbeskattningen på grund av betänkandet. Hittills har

nämligen hänsyn till denna faktor aldrig tagits i vår kapitalbeskattning

och det är fortfarande en öppen fråga om och i vad mån sådan hänsyn kan

las. Härtill kommer att jag som framgår av det följande är beredd att

föreslå särskilda bestämmelser för att undvika ökad skattebelastning på

de mindre och medelstora familjeföretagen. I denna del föreslår jag nu

en provisorisk lösning. Det definitiva ställningstagandet bör anstå till dess

beredningen framlagt sitt slutliga förslag.

Härefter vill jag beröra frågan om de undersökningar som enligt vissa

remissinstanser borde ha gjorts för att belysa de samhällsekonomiska och

företagsekonomiska verkningarna av beredningens förslag. Självfallet kan

sådana undersökningar i och för sig vara av visst värde. Resultatet av sådana

undersökningar är emellertid sällan entydiga. I sammanhang som

dessa måste man för övrigt utgå från att förutsättningarna för de beräkningar

som undersökningarna skall gå ut på kan varieras i det oändliga.

Undersökningar av detta slag kan därför knappast förväntas bli i alla avseenden

klarläggande. Med hänsyn härtill måste det alltid vara en besvärlig

avvägningsfråga om och i vilken utsträckning utredningar bör ge sig

in på sådana undersökningar.

Jag berörde nyss att ett av huvudsyftena med beredningens förslag är

att åstadkomma en omfördelning av skattebelastningen från små och medelstora

förmögenheter till stora. Enligt min mening finns ett visst utrymme

att göra en sådan omfördelning inom kapitalbeskattningen. Målsättningen

för reformen bör — som beredningen framhållit — vara att sänka skatten

på små och medelstora förmögenheter och arv samt skärpa den för de större.

Principerna för kapitalbeskattningen sammanfaller i detta avseende med

de för inkomstbeskattningen. Till en början bör en uppräkning ske av

skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen och flertalet liknande

gränsbelopp vid arvsbeskattningen med hänsyn till penningvärdeutvecklingen

sedan gränsbeloppen senast bestämdes. För förmögenhetsbeskattningens

del motiveras uppräkningen också av den väntade höjningen av

taxeringsvärdena på fastigheter med anledning av 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Jag vill här erinra om att de preliminära resultaten av fasIighetstaxeringen,

som nu föreligger, utvisar en höjning av taxeringsvärdeni
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

vån för landet i dess helhet efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen

med följande tal, nämligen för villor som är permanent bostad 35,9 %, för

fritidsfastigheter 62,9 %, för hyres- och affärsfastigheter 12,5 %, för industrifastigheter

8,7 % och för jordbruksfastigheter 31,1 %.

Jag anser mig kunna tillstyrka beredningens förslag att skattelättnaden

vid förmögenhetsbeskattningen utsträcks till förmögenheter upp till ca

450 000 kr. och åberopar därvid beredningens undersökningar som utvisar

att medelstora förmögenheter haft en ogynnsammare utveckling än de stora

förmögenheterna som relativt sett växt mer än andra. Det skattebortfall som

reformen föranleder bör kompenseras genom ökad beskattning av större

arv och större förmögenheter.

Som jag antytt förut bör någon skatteskärpning inte åstadkommas för

förmögenheter som i allt väsentligt består av tillgångar i mindre och medelstora

s. k. familjeföretag. Arbetande kapital i jordbruk, skogsbruk eller

rörelse där ägarens insats är av dominerande betydelse kan enligt min mening

inte utan vidare jämställas med förmögenheter av kapitalplaceringstyp.

Jag delar i stort den uppfattning som kommit fram under remissbehandlingen

av kapitalskatteberedningens betänkande, att det kan starkt

ifrågasättas om familjeföretagen tål den ytterligare belastning som även en

måttlig höjning av kapitalskatterna innebär. Uppenbart är att beskattningen

inte bör utformas så att företagens fortbestånd hotas därav.

Jag förordar således en ändrad kapitalbeskattning som i huvudsak tillgodoser

de fördelningspolitiska synpunkter som beredningen anfört och

som också ligger bakom förslaget beträffande inkomstbeskattningen. Genom

särskilda bestämmelser, vilkas närmare utformning jag återkommer

till i det följande, avser jag emellertid att avväga beskattningen så att mindre

och medelstora familjeföretag, som driver jordbruk, skogsbruk och rörelse,

i princip inte får ökad skattebelastning vid vare sig förmögenhetsbeskattningen

eller arvs- och gåvobeskattningen.

Som jag nyss påpekade har beredningens förslag även ett annat syfte

än det fördelningspolitiska, nämligen att förenkla kapitalbeskattningen,

särskilt arvs- och gåvobeskattningen. Jag vill erinra om att en bred opinion

starkt framhävde önskvärdheten härav när arvs- och gåvobeskattningen

senast omprövades år 1958. I den kritik som nu riktas mot kapitalskatteberedningens

förslag har detta förhållande kommit i skymundan. Det ambitiösa

förslag till förenkling som beredningen framfört innebär givetvis flera

tämligen grova schabloner. Att förslaget mött förhållandevis stark kritik

även på de punkter där beredningen uteslutande letts av förenklingssträvanden

överensstämmer inte med de ofta framförda klagomålen att skattelagstiftningen

är mer komplicerad än som är motiverat.

Jag vill emellertid tillägga att jag inte avser att i det läge som nu föreligger

driva förenklingssynpunkterna i mitt förslag så långt som beredningen

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

gjort. Särskilt i fråga om arvs- och gåvobeskattningen innehåller dock mitt

förslag förenklingar som jag bedömt möjliga att genomföra nu.

Förmögenhetsbeskattningen

Då jag i detta sammanhang tar upp frågan om förmögenhetsbeskattningens

utformning är det i första hand de nuvarande skattepliktsgränserna

och skattesatserna som kommer i blickpunkten. Först vill jag emellertid i

korthet rekapitulera vad som nu gäller och vad som av beredningen föreslås

i de väsentligare punkterna.

F. n. gäller att förmögenhetsskatt inte skall erläggas av fysisk person,

oskiftat dödsbo, utländskt bolag och familjestiftelse, om den beskattningsbara

förmögenheten inte överstiger 100 000 kr. För överskjutande förmögenhet

till och med 150 000 kr. utgör skatten 0,8 %. I förmögenhetsskiktet

över 150 000 kr. utgör skatten 1 %. Mellan 200 000 och 400 000 kr. är

skatten 1,3 % och mellan 400 000 och 1 000 000 kr. 1,6 %. Den del av förmögenheten

som överstiger 1 000 000 kr. beskattas efter 1,8 %.

För sammanlevande makar beräknas skatteplikten efter makarnas gemensamt

bestämda beskattningsbara förmögenhet. Motsvarande gäller om

skattskyldig har hemmavarande barn under 20 år, vars till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomst uppgår till minst 100 kr.

I fråga om t. ex. ideella föreningar samt vetenskapliga och religiösa samfund

gäller att de inte erlägger förmögenhetsskatt för förmögenhet om

högst 5 000 kr. För den del av deras förmögenhet som överstiger 5 000 kr.

utgör skatten l,5°/00 dock lägst en krona. Detsamma gäller beträffande

förmögenhet som tillhör häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter

samt andra stiftelser än familjestiftelser. För samtliga nu nämnda

kategorier gäller att de är skattskyldiga för förmögenhet endast om och i

den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst.

I vissa fall begränsas skattebelastningen enligt särskilda regler, som också

omfattas av beredningens ändringsförslag.

En sådan regel är den s. k. 30 gångerregeln, som gäller för fysisk person

och oskiftat dödsbo när den skattepliktiga förmögenheten överstiger ett

belopp motsvarande 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten. Med

detta uttryck avses summa inkomster sedan hänsyn tagits till ev. underskott

i vissa förvärvskällor men före kommunalskatteavdrag och andra allmänna

avdrag. Den beskattningsbara förmögenheten reduceras till nämnda

belopp, dock till högst hälften av den skattepliktiga förmögenheten. Denna

begränsningsregel tillämpas ex officio av taxeringsmyndigheterna och tar

sikte på fall då inkomsten är låg i förhållande till förmögenheten.

Den andra begränsningsregeln är den s. k. 80 procentregeln, vars tilllämpning

är beroende av särskild ansökan från den skattskyldige. Denna

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

regel kan tillämpas för fysisk person och oskiftat dödsbo, när påförd statlig

inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt kommunala skatter sammanlagt

överstiger 80 % av den skattskyldiges statligt taxerade inkomst med tilllägg

för de allmänna skatter som han dragit av. Skattereduktionen avser i

princip det överskjutande beloppet men får inte överstiga sammanlagda

beloppet av den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten. Den

sistnämnda skatten får likväl inte nedbringas till lägre belopp än som motsvarar

skatten på hälften av den skattepliktiga förmögenheten.

I fråga om skattepliktsgränsen föreslår beredningen att denna höjs för

förmögenhet som tillhör en kategori skattskyldiga, nämligen gifta och

andra skattskyldiga som i skattehänseende behandlas på samma sätt som

gifta, dvs. i första hand ogifta med hemmavarande barn under 18 år.

För denna kategori skall enligt förslaget skattepliktsgränsen höjas till

150 000 kr. därigenom att ett motsvarande grundavdrag får göras från den

skattepliktiga förmögenheten. Liksom nu skall enligt förslaget makar och

hemmavarande barn under 20 år sambeskattas för den sammanlagda förmögenheten.

För ensamstående skattskyldig föreslår beredningen en oförändrad skattepliktsgräns

av 100 000 kr. Även här förutsätts ett motsvarande grundavdrag.

På den beskattningsbara förmögenheten, dvs. den skattepliktiga förmögenhet

som överstiger grundavdraget, tillämpas enligt beredningens förslag

följande skatteskala.

Beskattningsbar förmögenhet, kr.

— 100 000

100 000— 250 000

250 000— 500 000

500 000—1 500 000

1 500 000—

Förmögenhetsskatt, kr.

1,0 % inom skiktet

1 000 + 1,5 % ”

3 250 + 2,0 % ”

8 250 + 2,5 % ”

33 250 + 3,0 % ”

Beredningen föreslår också en ny begränsningsregel som skall ersätta

både 30 gångerregeln och 80 procentspärren. Enligt den föreslagna regeln

skall förmögenhetsskatten för fysisk person eller oskiftat dödsbo nedsättas,

om denna skatt och den statliga inkomstskatten tillsammans är högre

än de belopp som framgår av följande skala.

Statlig beskattningsbar

inkomst, kr.

—100 000

100 000—250 000

250 000—500 000

500 000—

Summa statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

kr.

75 % inom skiktet

75 000 + 80 % ”

195 000 + 85 % ”

407 500 + 90 % ”

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

Förslaget innebär att förmögenhetsskatten nedsätts med överskjutande

belopp. Reduktionen maximeras dock till högst hälften av förmögenhetsskattens

belopp i stället för högst skatten på halva den skattepliktiga förmögenheten

som f. n. gäller.

Enligt beredningen ger begränsningsskalan i sin nedre del ungefär samma

resultat som den nuvarande 30 gångerregeln. Den täcker också in några

''mellanfall”, som inte omfattas av de gällande begränsningsreglerna. Skalans

övre del motsvarar i stort sett 80 procentspärren men innebär en

skärpning i de högsta inkomstlägena.

I fråga om förmögenhetsbeskattningens allmänna utformning ansluter

jag mig till beredningens uppfattning att man bör bibehålla systemet med

en fristående förmögenhetsskatt, som endast undantagsvis bör sammankopplas

med inkomstskatten.

När det gäller skattepliktsgränsen har beredningen, som

framgår av den föregående redogörelsen, föreslagit en differentiering av

grundavdragets storlek för gifta personer och med dem likställda på den

ena sidan och för ensamstående skattskyldiga på den andra. Enligt beredningen

skulle det vara motiverat med ett högre grundavdrag för den förra

kretsen än för den senare.

Enligt min mening föreligger inte tillräcklig anledning att i detta avseende

göra skillnad mellan gifta och ogifta. Liksom hittills bör det skattefria

gränsbeloppet vara detsamma för båda grupperna. Därför anser jag för

min del att skattepliktsgränsen bör bestämmas till 150 000 kr. även för

de ensamstående skattskyldiga. Som jag förut framhållit anser jag en sådan

uppräkning motiverad bl. a. med hänsyn till den allmänna höjningen av fastigheternas

taxeringsvärden. Eftersom en skärpt förmögenhetsbeskattning

inte bör drabba de små förmögenheterna, som i stor utsträckning omfattar

egna hem o. d., synes mig en allmän skattepliktsgräns vid 150 000 kr. vara

väl avvägd. Jag föreslår således en generell höjning av skattepliktsgränsen

vid förmögenhetsbeskattningen till 150 000 kr. För vissa juridiska personer,

såsom ideella föreningar m. fl. bör dock den nuvarande skattepliktsgränsen

vid 5 000 kr. kvarstå.

Vad härefter angår utformningen av den skatteskala som skall

tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen måste den i viss utsträckning bestämmas

av den utjämningspolitik som jag inledningsvis berört. För beskattning

av annan förmögenhet än sådan som är nedlagd i familjeföretag

och enskilda jordbruk, dvs. förmögenhet i allmänhet, synes mig den av

kapitalskatteberedningen föreslagna skatteskalan vara i stort sett väl avvägd

med hänsyn till de fördelningspolitiska och andra effekter man vill nå.

Enligt min mening finns dock skäl för en viss justering av skalan. Det skikt

av förmögenheten som skall beskattas efter 2 % bör utsträckas i förhållande

7 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 71

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

till beredningens förslag så att skiktet omfattar skattepliktiga förmögenheter

mellan 400 000 kr. och 1 000 000 kr. Vidare bör det skikt på vilket eu

skatt av 2,5 % skall uttas omfatta alla skattepliktiga förmögenheter över

1 000 000 kr. Den beskattning efter 3,0 % som beredningen föreslagit för

förmögenheter över 1 500 000 kr. kan nämligen antas i regel sakna praktisk

betydelse med hänsyn till verkningarna av den begränsningsregel som jag

ämnar föreslå. Vid en internationell jämförelse skulle därför en sådan procentsats

i realiteten vara vilseledande.

Innebörden av mitt förslag i jämförelse med nuvarande regler och kapitalskatteberedningens

förslag belyses i nedanstående tabell.

Förmögenhet, kr.

Förmögenhetsskatt vid skiktets

nedre gräns, kr.

Förmögenhetsskatt inom skiktet,

%.

Nuva-

rande

regler

Kapital-

skattebe-

redningen1

För-

slaget

Nuva-

rande

regler

Kapital-

skattebe-

redningen1

För-

slaget

1

2

3

4

5

6

7

— 100 000

0

0

0

100 000— 150 000

0

0

0

0,8

—

_

150 000— 200 000

400

0

0

1,0

1,0

1,0

200 000— 250 000

900

500

500

1,3

1,0

1,0

250 000— 400 000

1 550

1 000

1 000

1,3

1,5

1,5

400 000— 650 000

3 500

3 250

3 250

1,6

2,0

2,0

650 000—1 000 000

7 500

8 250

8 250

1,6

2,5

2,0

1 000 000—1 650 000

13 100

17 000

15 250

1,8

2,5

2,5

1 650 000—

24 800

33 250

31 500

1,8

3,0

2,5

1 Kapitalskatteberedningens förslag för gifta.

Med den skärpta skatteskala jag här föreslagit kommer man även i fortsättningen

att behöva något slags begränsning av den skattebelastning som

enligt de allmänna reglerna kan åvila en skattskyldig.

Den nya begränsningsregel som kapitalskatteberedningen föreslagit

skiljer sig, som framgår av den redogörelse jag förut lämnat, särskilt

i ett par avseenden från den nuvarande 80 procentregeln. Dels har skattereduktionen

ställts i viss relation till den skattskyldiges statligt beskatt - ningsbara inkomst. Dels är det bara förmögenhetsskatten som reduceras enligt

förslaget, medan reduktionen enligt 80 procentregeln kan avse även statlig

inkomstskatt.

Några remissinstanser har uppfattat kapitalskatteberedningens förslag

till ny begränsningsregel som en klar teknisk förbättring. Flera remissinstanser

har emellertid anfört kritiska synpunkter mot förslaget. Det har

framför allt ansetts att begränsningsregeln även i fortsättningen bör sätta en

absolut spärr för både inkomst- och förmögenhetsbeskattning. Begränsningsregeln

bör vidare liksom nu ta sikte på det lågavkastande kapitalet.

Med den höga totalbeskattning som både enligt nuvarande regler och i än

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970 99

högre grad enligt nu föreslagna regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

kan belasta den skattskyldige framstår det för mig som naturligt

att begränsningsregeln konstrueras som en spärr för totalbeskattningen.

Den nuvarande 80 procentregeln avser att utgöra en sådan spärr.

Enhgt min mening bör den spärr som skall tillämpas efter de nya beskattningsreglernas

införande i princip ha samma syfte. I likhet med beredningen

anser jag det i hög grad önskvärt att spärregeln tillämpas ex officio

av myndigheterna, dvs. utan särskild ansökan av den skattskyldige.

Den nya begränsningsregeln bör träda i funktion, när summan av de skatter

som påförts den skattskyldige i form av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt sjömansskatt och kommunala skatter överstiger en viss procent

av hans inkomst. Enligt min mening bör totalskatten sättas i relation

till statligt beskattningsbar inkomst i stället för som nu till taxerad inkomst

ökad med beloppet av avdragna kommunalutskylder. Detta får ses mot bakgrund

av det förslag att slopa kommunalskatteavdraget som läggs fram för

inkomstbeskattningens vidkommande. Relationen till den beskattningsbara

inkomsten bör vidare enligt min mening differentieras något efter inkomstens

storlek. Jag föreslår med hänsyn härtill att skattereduktionen skall

avse det belopp varmed totalskatten överstiger 80 % av beskattningsbar inkomst

upp till 200 000 kr. Till den del den beskattningsbara inkomsten är

högre än 200 000 kr., bör reduktionen avse den skatt som överstiger 85 %

av inkomsten. Liksom nu bör gälla att skattereduktionen maximeras till

högst summan av den statliga inkomstskatten och skatten på halva förmögenheten.

Någon ytterligare reduktionsregel motsvarande den nuvarande

30 gångerregeln behövs inte enligt min mening. Den föreslagna skatteskalan

och begränsningsregeln torde i stort sett ta tillräcklig hänsyn till de lågavkastande

förmögenheterna.

För makar som lever tillsammans bör rätten till skattebegränsning liksom

nu i princip bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomster

och skatter. Pa samma sätt som makar bör liksom i andra skattesammanhang

behandlas de som, utan att vara gifta, lever tillsammans om de tidigare

varit gifta eller gemensamt har eller haft barn. I den mån barn i förmögenhetsavseende

beskattas tillsammans med föräldrarna bör även den förhöjda

förmögenhetsskatt som med anledning därav påförts föräldrarna eller en av

betraktas som en del av dessas skatt vid reduktionen. Däremot skall i

sådant fall barnets inkomst givetvis inte påverka bedömningen av skatternas

relation till föräldrarnas inkomst.

Fall finns då skattskyldig har rätt att enligt särskilda föreskrifter erhålla

skattenedsättning genom avräkning av skatt. Jag tänker närmast på det avdrag

från skatt som skall få ske vid inkomstbeskattningen enligt vad jag

föreslagit. Hit hör också de fall, då utländsk skatt enligt avtal, som träffats

med annan stat för att undvika dubbelbeskattning, får avräknas från svensk

skatt. Jag föreslår i nära anslutning till kapitalskatteberedningen att skatte
7

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 71

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

nedsättning enligt begränsningsregeln bestäms som om något avdrag ellei

någon avräkning inte skett.

Som jag förut nämnt bör den nya begränsningsregeln tillämpas ex officio

av myndigheterna. Därigenom ställs på dessa krav som i och för sig kan

medföra vissa komplikationer. Bl. a. måste vid skattebegränsningen beaktas

även sådan kommunalskatt som påförts den skattskyldige i annan kommun

än hemortskommunen. De tekniska hjälpmedel som numera står uppbördsmyndigheterna

till buds underlättar emellertid problemens lösning. Vissa

svårigheter avseende bl. a. kommunikationen mellan myndigheter kvarstår

men bör kunna övervinnas.

Den föreslagna begränsningsregeln bör intas i en särskild författning som

ersätter den nuvarande förordningen angående 80 procentregeln. Även den

särskilda författningen om motsvarande begränsning av preliminär skatt

(SFS 1952:411) blir överflödig genom ex officioförfarandet. De vanliga

jämkningsreglerna i uppbördsförordningen (1953:272) torde vara tillräckliga.

I den särskilda författningen bör regleras även den inbördes ordning i vilken

nedsättning får ske av statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Med

hänsyn till att det är förmögenhetsbeskattningen som kan sägas framkalla

behovet av en begränsningsregel bör enligt min mening begränsningen i forsta

hand avse förmögenhetsskatten. Detta kan vara av betydelse t. ex. i det förut

berörda fallet då den skattskyldige enligt dubbelbeskattningsavtal har rätt

att från svensk inkomstskatt avräkna utländsk skatt. Om reduktionen enligt

begränsningsregeln i första hand sker på den statliga inkomstskatten, kan

detta inverka ogynnsamt på den skattskyldiges möjligheter att utnyttja sin

rätt att avräkna den utländska skatten. Men om rätten till avräkning för utländsk

skatt avser förmögenhetsskatt bör det omvända gälla, så att reduktionen

enligt begränsningsregeln i första hand avser statlig inkomstskatt.

Bestämmelserna"bör alltså utformas så att utrymme ges för en sådan tilllämpning

som är fördelaktigast för den skattskyldige.

Jag återkommer nu till frågan om familjeföretagens behandling

vid förmögenhetsbeskattningen.

Som jag förut framhållit talar starka skäl för en viss försiktighet när det

gäller beskattningen av sådan förmögenhet som investerats i enskilda företag

och jordbruk och som kan sägas representera ett ”arbetande” kapital

i ägarens näringsverksamhet. Enligt min mening bör därför ägare av mindre

och medelstora företag och jordbruk såvitt möjligt undantas från den

skärpning av förmögenhetsskatten som föreslås. Man behöver då särskilda

regler som har till syfte att i stort sett bibehålla nuvarande nivå för beskattningen

av deras förmögenhet.

Hur man lämpligen bör utforma dessa regler kan självfallet diskuteras.

Det angivna syftet kan tillgodoses på olika sätt och hänsyn måste tas till

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

skilda faktorer. Underlag saknas emellertid f. n. för en mera ingående bedömning

av hela detta problemkomplex. Enligt min mening bör frågan om

den lämpliga utformningen av en särbehandling av familjeföretagen och de

med dem jämförliga jordbruken närmare utredas. Eftersom kapitalskatteberednmgen

annu inte slutfört sitt uppdrag, anser jag lämpligt att beredningen

närmare överväger denna beskattningsfråga i sitt fortsatta arbete,

som åtminstone vad gäller hänsynstagande till latent skatteskuld berör familjeföretagen.

För att åstadkomma en rimlig avvägning av familjeföretagens

föimögenhetsbeskattning intill dess att man kommit fram till en slutlig

lösning är emellertid en provisorisk lösning angelägen. Det förslag jag nu

lägger fram, får därför ses som ett sådant provisorium. Det ligger i sakens

natur att de provisoriska reglerna måste få en ganska schablonartad karaktär.

Den kategori förmögenheter som närmast kommer i betraktande i detta

sammanhang är de förmögenheter som i huvudsak utgör arbetande kapital

i mindre och medelstora rörelser och jordbruk. Självfallet kan allt kapital

som nedlagts i ett företag i och för sig karakteriseras som arbetande kapital.

Vad man här syftar på är emellertid endast de fall där kapitalet och därmed

även företaget ägs av en eller ett fåtal fysiska personer och där detta kapital

även i forhållande till ägaren i övervägande grad är bundet i företaget.

Därigenom skiljer sig alltså detta kapital från t. ex. det kapital som en person

placerat i aktier i ett börsnoterat företag. Kapital av det senare slaget

kan i allmänhet lättare lösgöras av ägaren genom en försäljning av aktierna.

En sådan försäljning inverkar i regel inte på företagets fortbestånd, vilket

däremot kan bli fallet om ägaren lösgör kapital som är nedlagt i hans eget

foretag. Jag har förut framhållit de svårigheter som kan uppkomma för

ägare av familjeföretag och jordbruk, om deras förmögenheter belastas med

en alltför hård förmögenhetsbeskattning.

Som framgår av vad jag förut anfört är det endast de mindre och medelstora

familjeföretagen som enligt min mening bör tillgodoses genom en särbehandling.

Det är i första hand denna kategori för vilken en skärpt förmögenhetsbeskattning

kan medföra stora svårigheter av de slag jag förut

berört. Till dessa kan även läggas bl. a. nu rådande kreditsvårigheter som

i särskilt hög grad gör sig gällande för de mindre och medelstora företagen

och som därför i inte oväsentlig grad bidrar till att anstränga deras

likviditet i samband med betalning av skatt. Alla dessa svårigheter berör

mte pa samma satt de större familjeföretagen, som i likviditetshänseende

\anligen

Hur gränsen lämpligen bör dras mellan den ena och den andra kategorin

företag kan givetvis diskuteras.

Eftersom gränsdragningen är avsedd att ske i samband med förmögenhetstaxenngen

ligger det emellertid enligt min mening närmast till hands

att lagga avgörande vikt vid det samlade förmögenhetsvärde som företaget

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

representerar, antingen företaget driver rörelse eller jordbruk och skogsbruk.

Förmögenhetsvärdet bör enklast kunna bedömas med ledning av deklarationsvärdet

för aktierna, om företaget är ett aktiebolag. Bedrivs företaget

i annan form bör förmögenhetsvärdet beräknas till det nettovärde

som framgår av självdeklarationens förmögenhetssammanställning och som

utgör skillnaden mellan de tillgångar och skulder som skall medtas vid förmögenhetsberäkningen.

Detta bör gälla även när företaget bedriver jordbruk

eller skogsbruk. I fråga om skogsbruk bör bland företagets tillgångar

givetvis medtas även sådana medel som insatts på skogskonto. Vad särskilt

skulderna angår kan naturligen uppkomma svårigheter att göra en riktig

fördelning mellan de skulder som är hänförliga till företaget och dem som

kan vara hänförliga till den skattskyldiges förmögenhet av annat slag eller

till hans personliga skulder. Jag tänker bl. a. på skatteskulderna. I sådana

oklara fall bör enligt min mening en skälig proportionering kunna göras.

Vilka företag som skall kunna hänföras till kategorin mindre och medelstora

företag bör lätt kunna bedömas med ledning av det förmögenhetsvärde

som företaget kan beräknas ha enligt den relativt enkla metod jag nu föreslagit.

En övre gräns måste dras och var denna gräns bör gå kan självfallet

bedömas olika. För min del anser jag att de mindre och medelstora företagens

intressen kan anses tämligen väl tillgodosedda, om man stannar för

att i princip acceptera att sådana företag vilkas förmögenhetsvärde icke

överstiger 2 milj. kr. får bli föremål för den särbehandling som jag avser

att föreslå i det följande.

Jag är fullt medveten om att en sådan gränsdragning innebär en tämligen

grov schablon och att därigenom vissa tröskeleffekter kan uppkomma.

Enligt min mening är det dock angeläget att bestämmelserna utformas så

att tillämpningen inte kompliceras i onödan. Härtill kommer att de föreslagna

bestämmelserna är avsedda att vara provisoriska. Det är därför av

så mycket större betydelse att man genom enkla regler försöker undvika

skattetvister under mellantiden.

Emellertid kan även en nedre gräns för särbehandlingen av familjeföretagen

dras. Enligt den skala för förmögenhetsbeskattningen som jag föreslår

inträder knappast någon skärpning av förmögenhetsbeskattningen för

förmögenheter under 500 000 kr. Endast i skiktet närmast under 500 000- kronorsgränsen kan en obetydlig skärpning uppkomma i förhållande till

den nuvarande skatteskalan. Med hänsyn härtill bör den nedre gränsen sättas

in så att en särbehandling enligt föreslagna regler över huvud taget inte

kommer i fråga beträffande sådan skattskyldig delägare i familjeföretag

vars skattepliktiga förmögenhet inte överstiger 500 000 kr. Även en sådan

regel bör enligt min mening vara ägnad att förenkla tillämpningen av de

bestämmelser som föreslås beträffande förmögenhet omfattande större eller

mindre andelar i familjeföretag.

Av det jag förut sagt framgår att det typiska för de företag — inklusive

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

jordbruken — som i princip bör omfattas av särbehandlingen, är att ägarkretsen

i det väsentliga är begränsad. Företaget ägs alltså till huvudsaklig

del av en person eller av ett fåtal personer. Frågan blir då hur stor del av

företaget som måste ägas av denna personkrets. I det senare fallet uppkommer

dessutom frågan hur stor ägarkretsen kan vara utan att företaget förlorar

sin karaktär av vad som kan kallas ”fåmansföretag” eller vad jag i det

föregående — kanske mera populärt — benämnt familjeföretag. Samma frågor

har tidigare aktualiserats. Som exempel kan nämnas fåmansbolagens

skattskyldighet för aktieutdelning. De gränsdragningar som därvid tillämpas

bör enligt min mening kunna vara vägledande även i detta sammanhang.

Med anknytning i viss mån till dessa gränsdragningar föreslår jag

därför att förutsättningarna skall anses uppfyllda, om företaget till minst

75 % ägs av den skattskyldige ensam eller i förening med ett fåtal andra

personer. För att undvika svårigheter vid tillämpningen bör den nu avsedda

ägarkretsen omfatta högst tio personer. Antalsbegränsningen bör gälla oavsett

om ägarna av företaget är sinsemellan besläktade eller ej. Anledning

saknas enligt min mening att, såsom vid bedömningen av ett fåmansbolags

skattskyldighet för mottagen aktieutdelning, ev. räkna med en större ägarkrets

än tio personer endast därför att de är besläktade med varandra.

Villkoret att 75 % av företaget ägs av högst tio fysiska personer bör gälla

såväl omedelbar äganderätt som indirekt sådan genom förmedling av juridisk

person. Exempel på den senare formen av äganderätt utgör det inte

ovanliga fallet att en person innehar aktier i ett bolag som i sin tur äger

aktierna i ett annat bolag.

Förutsättningen att ägarintresset uppgår till minst 75 % av företaget bör

i fråga om företag som bedrivs i aktiebolagsform anses uppfylld när 75 %

av aktierna i bolaget ägs av högst tio personer. Motsvarande bör gälla i fråga

om andelar i handelsbolag, kommanditbolag o. d. I fråga om företag som

drivs i annan form -—- dit hör den enskilda firman som mestadels ägs av en

person — bör ägarintresset mätas i relation till vad som enligt vanliga grunder

motsvarar det egna kapitalet, dvs. skillnaden mellan tillgångar och

skulder. Jordbruksföretag, som bedrivs i annan form än de nyssnämnda

bolagsformerna, kan bedrivas antingen av ägaren ensam eller av honom i

förening med två eller flera meddelägare eller också på motsvarande sätt

av en arrendator eller av några arrendatorer tillsammans. I det förra fallet

kan ägarintresset mätas enligt den nyssnämnda allmänna regeln. I fråga om

arrendejordbruket bör ägarandelen bestämmas efter arrendatorns andel i det

som för honom representerar det egna kapitalet i jordbruket, dvs. även här

skillnaden mellan tillgångar och skulder.

För att man skall kunna tala om familjeföretag i den speciella mening

som här avses räcker det emellertid inte att enbart konstatera att minst 75 %

av företaget ägs av den skattskyldige ensam eller tillsammans med högst

nio andra personer. Enligt min mening behövs även vissa andra precise
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

ringar. Dessa preciseringar syftar till att ytterligare markera att den skattskyldige

— dvs. den vars förmögenhetsbeskattning det är fråga om — i ekonomiskt

avseende måste vara i ganska hög grad beroende av sitt företag.

Som förutsättning för en särbehandling vid förmögenhetsbeskattningen

bör därför enligt min mening krävas, att det av omständigheterna klart

framgår att den skattskyldige har sin väsentliga försörjning av företaget.

Av det jag förnt anfört framgår att företagets verksamhet i princip bör

avse endast rörelse eller jordbruk, som den skattskyldige bedriver. Detsamma

bör givetvis gälla även när verksamheten bedrivs av t. ex. ett aktiebolag

eller handelsbolag i vilket den skattskyldige äger del. Verksamheten får alltså

inte omfatta sådant som t. ex. uthyrning eller förvaltning av fastigheter

eller förvaltning av värdepapper. Om den skattskyldige utom rörelse även bedriver

förvaltningsverksamhet i endast obetydlig omfattning, bör man dock

kunna bortse därifrån. Beträffande jordbruksfastighet bedrivs jordbruket

eller skogsbruket vanligen av fastighetens ägare, som då är att bedöma som

företagare. Men om fastigheten helt eller delvis utarrenderats bör jordbruket

eller skogsbruket till motsvarande del anses bedrivet av arrendatorn och hans

ev. medarrendatorer. Till den delen bör alltså inte ägaren betraktas som företagare.

Om jordbruksfastighet innehas med fideikommissrätt, bör givetvis

fideikommissarien i detta sammanhang vara likställd med fastighetsägare.

Frågan om den skattskyldige haft sin väsentliga försörjning av rörelse

eller jordbruk som han bedrivit i enlighet med det nu sagda, bör i allmänhet

utan större svårighet kunna bedömas efter förhållandet mellan den inkomst

som den skattskyldige haft av rörelsen eller jordbruket å ena sidan

och den sammanlagda inkomsten som han kan ha haft av andra inkomstslag.

Jag vill emellertid framhålla att jämförelsen inte kan göras enbart beloppsmässigt.

Hänsyn måste enligt min mening också tas till det inte ovanliga

förhållandet att resultatet av en rörelse eller av ett jordbruk eller skogsbruk

kan variera från år till år och att förvärvskällan t. o. m. kan visa underskott

under mer än ett år, utan att det fördenskull behöver sättas i

fråga att den skattskyldige ändå haft sin väsentliga försörjning av denna

förvärvskälla. Den omständigheten att den skattskyldige i fall som dessa

t. ex. har en mindre kapitalinkomst vid sidan av sitt jordbruk bör inte utan

vidare ändra bedömningen. Endast om det framgår att den skattskyldige regelmässigt

har inkomst av annat slag som klart överväger, finns enligt min

mening anledning att bedöma frågan om den väsentliga försörjningen annorlunda.

Jag syftar här på fall som t. ex. när en person med en normalt

betydande inkomst av tjänst eller av fritt yrke även har en jordbruksfastighet,

varav inkomsten dock understiger den andra inkomsten.

Eftersom det här gäller en särbehandling vid kapitalbeskattningen bör

enligt min mening som en ytterligare förutsättning krävas att företaget i

fråga också dominerar i förmögenhetsavseende vid jämförelse med de öv
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

riga förmögenhetstillgångar som den skattskyldige kan ha. Jag anser således

att den skattskyldige bör ha minst 75 % av sin totalförmögenhet nedlagd

i företaget. När den skattskyldige samtaxeras för förmögenhet med

make och, i förekommande fall, med hemmavarande barn under 20 år, bör

motsvarande gälla i förhållande till den gemensamt beskattade förmögenheten.

Beräkningen av hur stor andel av den skattskyldiges förmögenhet som

är nedlagd i företaget kan givetvis ske på olika sätt. För egen del anser jag

att ett i stort sett riktigt resultat nås, om jämförelsen avser nettovärdet av

de olika förmögenhetsdelarna, dvs. den del som avser företaget resp. den

del som avser övrig egendom. Man bör med andra ord beakta även skulderna.

För det fall att rörelsen bedrivs i form av aktiebolag, bör de för aktierna

fastställda deklarationsvärdena utan vidare kunna godtas som förmögenhetsvärden

även i detta sammanhang. I fråga om värdet av företag

som drivs i annan form, är man på vanligt sätt hänvisad till en beräkning

av vad som motsvarar den skattskyldiges andel i nettokapitalet, dvs. den

del som på honom belöper av skillnaden mellan de tillgångar och skulder

i företaget, som skall beaktas vid förmögenhetsberäkningen. När fråga är

om rörelse eller jordbruk varav inkomsten redovisas enligt bokföringsmässiga

grunder, bör värdet av dessa tillgångar normalt framgå av det till räkenskaperna

fogade inventariet. I fråga om jordbruksfastighet som redovisas

enligt kontantprincipen måste värdena framgå av självdeklarationens

förmögenhetssammanställning.

Hittills har jag utgått från normalfallet att fråga är om endast ett företag

som helt eller delvis ägs av den skattskyldige. Inte ovanligt är emellertid

att den skattskyldige bedriver verksamhet genom två eller flera företag av

olika slag. Som exempel kan nämnas, att den skattskyldige utom en jordbruksfastighet

även driver ett mindre sågverk, det senare kanske i form av

aktiebolag. Det bör enligt min mening vara möjligt att även i sådana fall

betrakta den samlade verksamheten som om fråga var om ett företag ur

förmögenhetssynpunkt. De olika förutsättningarna för särbehandling vid

kapialbeskattningen som jag förut uppställt för de fall då den skattskyldige

har endast ett företag bör då i stället gälla den samlade verksamheten. Kravet

att den skattskyldiges förmögenhet till viss del skall vara hänförlig till

företagets förmögenhetsvärde bör på motsvarande sätt avse företagens sammanlagda

förmögenhetsvärde. Detta värde får inte överstiga 2 milj. kr. Även

kravet att verksamheten skall vara av väsentlig betydelse för den skattskyldiges

försörjning bör på motsvarande sätt gälla den samlade verksamheten.

Om man godtar att hänsyn vid förmögenhetsberäkningen tas till den samlade

verksamheten, är det naturligt att fordra ett visst inre sammanhang

mellan företagen i fråga. Endast om denna förutsättning är för handen, är

det enligt min mening motiverat att utsträcka särbehandlingen till det sam
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

manlagda förmögenhetsvärdet. Gemenskapen är tydlig i det nyssnämnda

exemplet, då det ena företaget har till direkt syfte att tillgodogöra sig produkterna

av det andra. Man bör alltså anlägga något av samma bedömning

som enligt föreskrifterna i punkt 3 av anvisningarna till 18 § kommunalskattelagen

(1928:370) om vad som är att hänföra till en förvärvskälla,

även om det här kan vara fråga om olika förvärvskällor.

Oskiftat dödsbo efter en person, som ensam eller tillsammans med andra

personer varit ägare till rörelse, jordbruk eller skogsbruk som här avses,

bör i fråga om den föreslagna särbehandlingen i förmögenhetsavseende

principiellt behandlas på samma sätt som den avlidne om denne levt. Detta

innebär att alla de förutsättningar som enligt det av mig framlagda förslaget

uppställts för att en särbehandling skall få tillämpas också måste vara

uppfyllda för dödsboets vidkommande. Det bör emellertid erinras om att

dödsbo redan enligt nu gällande bestämmelser endast under begränsade

förutsättningar kan behandlas som självständigt skattesubjekt från och

med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde kalenderåret efter

det år då dödsfallet inträffade. Härom hänvisas till bestämmelserna i 53 §

3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370). Samma begränsning

bör gälla i fråga om den särbehandling som ett oskiftat dödsbo kan få

enligt nu föreslagna regler. Efter utgången av den nämnda tidsperioden

kan det alltså bli dödsbodelägaren som får skatta för sin andel i dödsboets

förmögenhet, inklusive familjeföretag.

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag inte finner anledning att nu

föreslå någon ändring av den i detta lagrum angivna gränsen för skattepliktig

förmögenhet, som efter nämnda tidsperiod inte får av dödsboet överskridas.

Av det jag tidigare anfört framgår att den särbehandling som är avsedd

komma ägarna av de mindre och medelstora familjeföretagen till del i princip

inte bör gå ut på något annat än att i stort sett bibehålla den nuvarande

nivån för beskattningen av deras förmögenhet. Det är alltså i och för sig

inte meningen att ge dem längre gående favörer i detta avseende. Denna utgångspunkt

bör då också vara bestämmande när det gäller att avväga i

vilken grad de skattskyldiga inom kategorin i fråga skall undantas från

den skatteskärpning som den föreslagna förmögenhetsskatteskalan annars

kan komma att föra med sig. Även här gäller det att om möjligt finna en

enkel schablonlösning.

Vid mina överväganden har jag kommit till resultatet att, om man stannar

för att särbehandlingen skall kunna komma i fråga endast beträffande

sådana företag, vilkas förmögenhetsvärde inte överstiger 2 milj. kr.,

det avsedda syftet i stort sett kan uppnås genom att delägarna får en reduktion

med 25 % av värdet av sin förmögenhet över 500 000 kr. För förmögenhetsskiktet

upp till 500 000 kr. bör ingen reduktion medges, eftersom

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970 107

särbehandlingen enligt vad jag förut sagt inte är påkallad beträffande förmögenheter

inom detta skikt. Den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet

bör alltså sedan det nämnda 25 procentavdraget gjorts motsvara beloppet

500 000 kr. ökat med 75 % av den återstående förmögenheten. På

slutsumman skall i princip skatt utgå i vanlig ordning enligt den föreslagna

skatteskalan.

Effekten av den angivna konstruktionen kan belysas med ett exempel.

En person A är delägare i ett familjeföretag vars värde uppgår till nära

2 milj. kr. Hans andel i företaget uppskattas till 1,5 milj. kr. Värdet av

hans övriga förmögenhet antas uppgå till 500 000 kr., som i detta fall är

maximum med hänsyn till kravet att värdet av A:s andel i familjeföretaget

inte får understiga 75 % av A:s totalförmögenhet. Om A:s hela förmögenhet

reduceras enligt angivna grunder, återstår för A en beskattningsbar

förmögenhet av 1 625 000 kr. Skatten härpå utgör enligt den föreslagna

skalan 30 875 kr. Denna skatt kan jämföras med den skatt han annars

skulle haft att erlägga på en beskattningsbar förmögenhet av 2 milj. kr.

enligt samma skala eller 40 250 kr. A får således en nedsättning av skatten

med 9 375 kr. Om man jämför med den förmögenhetsskatt som A enligt

nuvarande regler skulle ha erlagt på en beskattningsbar förmögenhet av

2 milj. kr. eller 31 100 kr. finner man att skatten efter reduktion enligt de

föreslagna reglerna håller sig på en i stort sett oförändrad nivå, i detta fall

225 kr. lägre (se tabell 1).

Som framgår av vad jag anfört är den föreslagna reduktionsregeln så

konstruerad att reduceringen av förmögenhetsvärdet omfattar även den

förmögenhet som den skattskyldige kan ha vid sidan av den förmögenhet

som är nedlagd i företaget. Härigenom vinner man större enkelhet vid

tillämpningen. Om reduktionen skulle avse endast den i företaget nedlagda

förmögenheten, skulle myndigheterna ofta nödgas mera noggrant granska

den skattskyldiges fördelning av förmögenheten mellan de olika delarna.

Det kan många gånger vara svårt att vid en sådan gränsdragning bedöma

i vad mån vissa tillgångar, t. ex. bankmedel in. m., är att hänföra till företaget

i fråga och tvister kan lätt uppkomma mellan den skattskyldige och

myndigheterna. Jag vill dock framhålla att den föreslagna reduktionsregelns

effekt på vad som kan kallas sidoförmögenheten, dvs. den del av den

skatt skyldiges förmögenhet som inte ligger i företaget, är automatiskt begränsad

genom att den i företaget nedlagda delen av hans förmögenhet enligt

de i förslaget uppställda förutsättningarna måste uppgå till minst 75 %

av totalförmögenheten. Det säger sig självt att sidoförmögenhetens relativa

storlek varierar i de enskilda fallen. I det stora flertalet fall torde den

övervägande delen av den skattskyldiges förmögenhet vara nedlagd i familjeföretaget.

Om sidoförmögenheten är så stor att den i företaget nedlagda

förmögenheten understiger nämnda procenttal, bortfaller rätten till

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

särbehandling. Slutligen vill jag i detta sammanhang på nytt erinra om de

föreslagna reglernas provisoriska karaktär.

Med en förmögenhetsbeskattning som är utformad i enlighet med vad jag

här föreslagit åstadkommer man enligt min mening en rimlig skärpning av

den vanliga förmögenhetsbeskattningen för de stora förmögenheterna.

Samtidigt tar man rimlig hänsyn till ägarna av de mindre och medelstora

företagen så att de inte drabbas av en för hård beskattning som kan äventyra

företagens fortsatta existens. Därigenom kan alltså tillgodoses både de

fördelningspolitiska effekter man vill nå och den samhällsekonomiska

balans som man vill bevara.

Till belysande av effekterna av den nya skala för förmögenhetsbeskattningen

och reglerna i övrigt som jag föreslagit får jag hänvisa till tabellerna

1—2, som torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga

1 och 2.

Med tanke på höjningarna av fastighetstaxeringsvärdena föreslår jag

att den högre skattepliktsgräns som jag förordat får gälla vid 1971 års

taxering. De föreslagna reglerna bör i övrigt tillämpas med början vid 1972

års taxering, då alltså den nya förmögenhetsskatteskalan bör gälla. För

att undvika de tröskeleffekter, som kan uppkomma vid 1971 års taxeringgenom

att den hittillsvarande skalan tillämpas tillsammans med en höjd

skattepliktsgräns, föreslår jag en särskild upptrappningsregel för beräkning

av skatten i förmögenhetsskiktet närmast över denna gräns.

Arvsbeskattningen

Den nu gällande arvsskatteförordningen antogs år 1941 och ersatte den

då gällande förordningen från år 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för

gåva. Dödsbobeskattningen byggde i båda förordningarna helt på arvslottsbeskattningens

princip. Under tiden 1947—1958 skedde arvs- och gåvobeskattningen

genom både arvslotts- och kvarlåtenskapsbeskattning. På

grund av vissa olägenheter med denna kombination av beskattningssystem

slopades, som jag tidigare nämnt, kvarlåtenskapsskatten med verkan

fr. o. m. år 1959.

I direktiven till kapitalskatteberedningen anförde jag, att fördelarna och

nackdelarna med en arvslotts- resp. en kvarlåtenskapsbeskattning borde

övervägas. Vidare borde möjligheterna till schablonisering och förenkling

av arvs- och gåvoskattereglerna beaktas. Beredningen har ingående diskuterat

dessa frågor och slutligen stannat för en lösning, varigenom arvslottsprincipen

behålls för den nuvarande arvsskatteklass I och i övrigt ersätts

av ett kvarlåtenskapsskatteliknande system.

Vill man åstadkomma en väsentlig förenkling av det nuvarande komplicerade

systemet för arvsbeskattningen torde lösningen få sökas efter de riktlinjer

som beredningen angett. Enligt min mening har beredningen också

s. 109 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj. ts proposition nr 71 år 1970

109

påvisat vissa fördelar med ett system, där lotternas storlek blir normerande

för den skatt som make och barn har att betala medan det sammanlagda

beloppet av arvslotterna blir avgörande för skattens storlek såvitt rör andra

mottagare. Ett på det sättet utformat system tillgodoser berättigade anspråk

på rättvis beskattning av lotter som tillkommer den avlidne närstående

personer samtidigt som det innebär en viss förenkling av beskattningen.

Av särskilt intresse är den sistnämnda synpunkten med tanke på de i vissa

avseenden relativt komplicerade frågor som följer av den nuvarande lagstiftningens

detaljreglering. Detta har också framhållits i ett flertal remissyttranden.

Å andra sidan innebär en schablonisering av det slag beredningen förordat

med nödvändighet vissa ojämnheter i beskattningen. Genom att beskattning

enligt den av beredningen förordade klass II sker så att skatten utgår

på det sammanlagda värdet av skilda lotter har denna beskattningsform i

vissa, låt vara mindre betydelsefulla avseenden, samma svagheter som den

gamla kvarlåtenskapsskatten. För den enskilde kan det vara svårt att förstå,

att storleken av den skatt som han slutligt skall betala kan vara beroende

mindre av lottens värde än av antalet medarvingar. Jämfört med arvslottsbeskattningen

torde också större svårigheter föreligga för den enskilde

att beräkna hur mycket av skatten som belöper på hans förvärv. I likhet

med åtskilliga remissinstanser anser jag mig därför inte böra förorda, att

det nu gällande systemet med en renodlad arvslottsbeskattning frångås. I

enlighet härmed bör därför den hittills gällande principen om skattens avpassande

efter skatteförmågan med hänsyn till lottens värde alltjämt vara

normerande. Skattskyldigheten bör sålunda enligt min uppfattning även

i fortsättningen vila på arvingar och testamentstagare, varvid dödsboet har

att förskjuta skatten.

Med hänsyn till den av mig nu förordade utformningen av arvsskattesystemet

blir arvingens släktskap i förhållande till den avlidne samt lottens

värde helt avgörande för skattens storlek. Man kunde i detta sammanhang

överväga att till grund för beskattningen lägga inte bara detta värde. Hänsyn

skulle också kunna tas till mottagarens ekonomiska ställning. Ett beaktande

härav, den s. k. tredje progressionsgrunden, skulle dock kräva kunskap

om mottagarens förmögenhets- och inkomstförhållanden inte bara vid

tiden för skattskyldighetens inträde utan också under viss tid dessförinnan.

Det torde, som beredningen också funnit, vara förenat med betydande svårigheter

att på ett rättvisande sätt beakta sådana förhållanden vid beskattningen,

Några önskemål om hänsynstagande till denna speciella progressionsgrund

har inte framförts från remissinstansernas sida och jag anser

mig i det följande kunna bortse från denna fråga.

Med utgångspunkt från arvslottsprincipen som grund för beskattningen

är det, som jag nyss antytt, för skattens höjd i första hand avgörande vil
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

ken betydelse som bör tillmätas mottagarens släktskap i förhållande till

arvlåtaren eller testator. Även andra faktorer kan ha betydelse, såsom arten

av den verksamhet vissa stiftelser eller sammanslutningar utövar. Jag vill

därför först ta upp frågan om indelning i s katteklasser av skattepliktiga

lotter. Som jag tidigare nämnt utgår arvsskatten enligt fyra klasser.

Med bortseende tills vidare från klass III, vartill hänförs sådana juridiska

personer som är befriade från gåvoskatt, räknas till klass I efterlevande

make, barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn. Till

klass II räknas bl. a. föräldrar, syskon, syskons avkomlingar och trotjänare

samt till klass IV övriga skattskyldiga. Till den sistnämnda klassen räknas

i regel fosterbarn och förutvarande make. Vidare beskattas enligt denna

klass förvärv till den som med arvlåtaren eller testator sammanlevt i s. k.

samvetsäktenskap oberoende av om parterna har eller har haft gemensamma

barn. Av klasserna I, II och IV har klass I den lindrigaste och klass IV

den strängaste skatteskalan.

I likhet med beredningen och remissinstanserna anser jag, att make och

barn i skattehänseende bör inta en mer gynnad ställning än flertalet andra

skattskyldiga. Lotter som tillkommer någon i denna personkrets bör därför

liksom hittills beskattas enligt skatteldass I.

Beredningen har föreslagit, att till denna klass också skall hänföras

person som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om

parterna tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft gemensamma

barn. Förslaget, som har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

ett stort antal remissinstanser, överensstämmer med den avgränsning som

i motsvarande fall gäller i inkomstskattehänseende.

Några remissinstanser har ansett, att kravet att de sammanlevande haft

barn med varandra inte bör upprätthållas i arvsskattesammanliang. Även

om vissa skäl kan anföras för en sådan ståndpunkt, anser jag det vara

olämpligt att ha olika bestämmelser vid inkomstbeskattningen och arvsbeskattningen.

Eftersom jag inte finner någon ändring i inkomstskattehänseende

motiverad, tillstyrker jag vad beredningen förordat. Förslaget

att beskatta förutvarande makes förvärv enligt klass I är jag däremot inte

beredd att tillstyrka.

En särskild fråga gäller arvsbeskattningen för fosterbarn. Dessa barn åtnjuter

ingen särställning i arvsrättsligt hänseende. Vid arvsbeskattningen

tillämpas klass IV eller — om nära släktskap föreligger eller något slags

anställningsförhållande kan påvisas — klass II. Lotter till övriga barn

i och utom äktenskap, adoptivbarn eller styvbarn beskattas, som tidigare

nämnts, i klass I. Beredningens förslag att även fosterbarns förvärv skall

beskattas i denna klass har inte mött erinringar vid remissbehandlingen.

Jag vill till en början erinra om att ett fosterbarn kan vara utackorderat

för en kortare tid i fosterhemmet. I sådana fall föreligger knappast den an
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970 111

knytning till fosterföräldrarna som motiverar en gynnsammare behandling

i arvsskattehänseende. Å andra sidan kan sådana fall vara för handen där

det skulle vara stötande att vid arvsbeskattningen behandla fosterbarn på

annat sätt än andra barn. Detta är t. ex. fallet, om barnet redan i tidig ålder

placerats i fosterhem och därefter under lång tid stadigvarande vistats

hos fosterföräldrarna. För att undvika att fosterbarns förvärv under sådana

förhållanden beskattas hårdare än t. ex. fosterföräldrarnas egna barns

förvärv förordar jag, att fosterbarn i skattehänseende hänförs till klass I.

Som villkor för beskattning enligt denna klass bör gälla att barnet före

fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem. Begreppet stadigvarande

bör därvid ges motsvarande innebörd som i inkomstskattehänseende.

Om fosterlega utgår eller ej bör enligt min mening sakna betydelse för

frågan om fosterbarnets ställning i arvsskattehänseende.

Som framgår av vad jag tidigare anfört beskattas egendom, som tillfaller

gift person, efter släktskapet mellan dennes make och den avlidne, om

skatten därvid blir lägre. Detta innebär t. ex., att egendom, som testamenterats

till den avlidnes sonhustru, i regel beskattas enligt klass I. Men om

sonen är död vid arvfallet, beskattas egendomen enligt klass II. Beredningen

anser, att dödsfallet i ett fall som detta inte bör medföra högre beskattning.

Vidare föreslår beredningen att den för gift person medgivna lättnaden

också i nu angivna fall skall tillkomma den som enligt beredningens förslag

skall anses jämställd med make.

Med hänsyn till den utvidgning av makebegreppet som jag nyss förordat

biträder jag beredningens förslag på denna punkt. Det är enligt min mening

otillfredsställande, att frågan om tillämplig skatteklass för lott till barns

make görs beroende av om barnet lever eller ej vid testators död. Jag förordar

därför, att lott till barns make eller barns efterlevande make skall beskattas

enligt klass I. En förutsättning bör, som framgår av det sagda, vara

att äktenskapet eller det äktenskapsliknande förhållandet var bestående

vid barnets död.

Någon utvidgning av personkretsen i klass I utöver vad jag nu förordat

anser jag inte påkallad. Jag kan därför inte tillstyrka förslaget från vissa

remissinstanser att enligt klass I beskatta också föräldrars, syskons eller

trotjänares förvärv. Å andra sidan anser jag inte att någon inskränkning av

den nuvarande personkretsen i klass I är motiverad. Adoptivförhållande

bör alltså fortfarande räknas på samma sätt som släktskap.

När det gäller beskattningen av lotter till andra personer än dem, vars

förvärv beskattas enligt klass I, kan i fråga om klassindelningen i viss mån

andra värderingar göras än de som legat till grund för den nuvarande indelningen.

Jag bortser härvid t. v. från beskattningen av lotter till sådana mottagare

som f. n. hänförs till klass III. Beredningens förslag att sammanföra

de nuvarande klasserna II och IV till en klass har tillstyrkts eller lämnats

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

utan erinran av flertalet remissinstanser. I likhet med beredningen anser

jag, att den nära samhörighet mellan arvlåtare och arvinge som kan åberopas

till stöd för en gynnsammare beskattning av lotter enligt klass I normalt

inte föreligger mellan arvlåtare eller testator och personer utanför den

i klass I ingående personkretsen. Inte heller torde särskilda intressen påkalla

att, som f. n. gäller beträffande lotter till föräldrar eller syskon, hänsyn

tas vid beskattningen genom att lotterna beskattas enligt en särskild

klass. Å andra sidan anser jag det uppenbart, att testamenten till oskylda

personer ofta utgör ett uttryck för en under livstiden bestående samhörighetskänsla

mellan testator och testamentstagaren som testator genom testamentet

önskar manifestera. Nu anförda omständigheter talar enligt min mening

för att lotter till de mottagare som f. n. hänförs till klass II eller klass

IV bör beskattas enligt en och samma skatteklass. Jag föreslår därför, att

de nuvarande klasserna II och IV ersätts av en ny klass II.

Beskattningen av testamentslotter till mottagare, som i dag hänförs till

klass III, har enligt nuvarande lagstiftning uteslutande samband med mottagarnas

ställning i gåvoskatteliänseende. Förvärv, som är gåvoskattefria men

inte fria från arvsskatt, arvsbeskattas sålunda enligt den gynnsammare

skatteklass III. Beredningens förslag innebär en samordning av arvs- och

gåvoskattefriheten samtidigt som denna begränsas till att gälla lotter till

staten, försvarsstiftelser eller sammanslutningar som främjar högre undervisning

och vetenskaplig forskning. Förslaget har på denna punkt mött erinran

från ett stort antal remissinstanser. I olika hänseenden har farhågor

uttryckts för de negativa verkningar som ett genomförande av förslaget

kunde leda till. Bl. a. har framhållits, att ett genomförande av förslaget

skulle kunna äventyra den fortsatta verksamheten. Med hänsyn till den kritik

som anförts mot förslaget anser jag, att ställning först bör tas till frågan,

om en begränsning principiellt sett kan anses påkallad av den nuvarande,

förmånligare beskattningen av arv och gåvor till de stiftelser och

sammanslutningar det här är fråga om. Därefter torde få övervägas, om

några ändringar i skattehänseende bör ske inom ramen för ett sådant principiellt

ståndpunktstagande.

De nuvarande reglerna om arvs- och gåvoskattefrihet för stiftelser

och sammanslutningar, som främjar vissa allmännyttiga ändamål,

grundas på en traditionell uppfattning om dessa rättssubjekts insatser

i samhället, främst på det sociala området. Redan tidigt har denna syn kommit

till uttryck genom att rättssubjekten erhållit en skattemässigt förmånlig

behandling. Arvs- och gåvoskattefrihet har sålunda länge förekommit i fråga

om testamenten och gåvor till stiftelser och sammanslutningar som främjar

undervisning, fostran och sjukvård. Efter hand har en utvidgning skett

av skattefriheten för sammanslutningar med allmännyttig målinriktning.

Förhållandevis tidigt skedde emellertid en uppdelning med hänsyn till mot
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

113

tagarnas högre eller lägre grad av allmännyttig verksamhet. För en trängre

krets av stiftelser och sammanslutningar medgavs både arvs- och gåvoslcattefrihet

men för en vidare grupp bara gåvoskattefrihet. Beträffande den

senare gruppen ansågs dock att arvsbeskattningen borde mildras i förhållande

till vad annars skulle blivit fallet. En särskild arvsskatteklass III infördes

därför år 1911 i den då gällande 1894 års stämpelförordning. Kretsen

av mottagare i klass III har därefter, i anslutning till motsvarande utvidgning

av gåvoskattefriheten, successivt utvidgats och omfattar nu de allmännyttiga

stiftelser och sammanslutningar, för vilka jag närmare redogjort i

samband med behandlingen av gällande rätt.

Testamenten och gåvor till hithörande stiftelser och sammanslutningar

har sålunda under lång tid åtnjutit en förmånlig behandling i skattehänseende

på grund av att de ansetts främja för samhället som helhet behjärtansvärda

ändamål. Endast mycket tungt vägande skäl bör enligt min mening

föranleda att denna tradition frångås. Beredningens motivering för sitt förslag

har inte övertygat mig om att någon skärpning av beskattningsreglerna

på detta område är motiverad varför jag här föreslår en i princip oförändrad

beskattning.

Några remissinstanser har ifrågasatt, om inte den arvsskattefrihet som

f. n. gäller för vissa allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar bör utvidgas

att gälla även sådana mottagare som åtnjuter endast gåvoskattefrihet.

Jag vill med anledning härav erinra om att de rättssubjekt som f. n.

åtnjuter både arvs- och gåvoskattefrihet avser att främja en i särskilt hög

grad allmännyttig verksamhet. Den verksamhet som samhället på detta

sätt önskat att speciellt gynna har bestämts efter ingående överväganden

och under sådana förutsättningar att det inte finns anledning att räkna

med att organisationer som fullföljer andra ändamål skall anses tillbakasatta.

Bl. a. med hänsyn härtill anser jag den ifrågasatta utvidgningen av

arvsskattefriheten obefogad.

En betydelsefull nyhet utgör beredningens förslag om en allmän övergång

från de nuvarande skattefria bottenbeloppen till grundavdrag. Förslaget

har över lag mottagits positivt. Jag har tidigare nämnt, att de skattefria

bottenbeloppen i arvsskatteförordningen i princip är utformade som

gränsbelopp, dvs. bottenbeloppet beskattas om det överskrids. Bara när det

är fråga om det särskilda avdraget för underåriga barn eller om försäkringsförvärv

är bottenbeloppen utformade som grundavdrag, dvs. endast det

överskjutande beloppet beskattas.

Övergång till grundavdrag är ett medel att erhålla en önskvärd lindring

av arvsbeskattningen i de lägre skikten. Praktiska skäl kan också anföras

för förslaget. Jag tillstyrker därför detta. Grundavdrag och skatteskalor

bör utformas så att någon skärpning i beskattningen inte sker av små och

medelstora arv. Grundavdragen bör också vara mindre i klass II än i klass I,

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

eftersom behovet av lindring i beskattningen av lott i klass II normalt är

avsevärt mindre än i klass I.

Med hänsyn till den av mig föreslagna utformningen av skatteskalorna

förordar jag, att grundavdraget i klass I bestäms för make till 30 000 kr.

och för barn till 15 000 kr. I likhet med beredningen föreslår jag att grundavdraget

för underårig! barn räknas upp till 3 000 kr. för varje år som

återstår tills barnet fyllt 20 år. För lott i klass II eller klass III föreslår jag,

att grundavdraget fastställs till 3 000 kr.

I samband med övergång från gränsbelopp till grundavdrag bör den i

19 § 3 mom. första stycket intagna sammanläggningsregeln upphävas, eftersom

denna inte är avsedd att tillämpas i fall där grundavdrag görs.

Beredningens förslag beträffande arvsskattens höjd skall ses

mot bakgrunden av dess uppdrag att dels söka förenkla arvsbeskattningen

i tekniskt hänseende, dels företa en omfördelning av skatten från fördelningspolitiska

synpunkter. De tekniskt genomgripande ändringar som beredningen

föreslagit har jag redan berört. Jag vill därför här bara erinra

om att den av beredningen föreslagna ändrade fördelningen av skatteuttaget

i hög grad underlättats av den samtidigt föreslagna ändrade indelningen i

skatteklasser. När det gäller de fördelningspolitiska synpunkterna har, som

nämnts, beredningen ansett det vara avgörande för skattens höjd att åstadkomma

lättnader i beskattningen av mindre arv till make och barn samt

principiellt en skärpning av beskattningen i övrigt.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att många remissorgan tillstyrkt

att en omfördelning av skatten sker i huvudsaklig överensstämmelse med

beredningens förslag. Flertalet remissinstanser har emellertid rest invändningar

mot förslaget i såväl tekniskt som materiellt hänseende. Jag skall

inte här åter gå in på de synpunkter som anförts i dessa avseenden utan

hänvisar till den redogörelse jag tidigare lämnat. Vid den ändrade avvägning

av arvsbeskattningen som jag anser påkallad, vill jag sålunda i huvudsak

ansluta mig till de fördelningspolitiska synpunkter som beredningen anfört.

Jag vill dock med hänvisning till mitt tidigare uttalande i frågan nämna,

att särskild anledning finns att avväga beskattningen av små och medelstora

familjeföretag så att en, jämfört med nuvarande beskattning, i princip oförändrad

skattebelastning sker. Till detta spörsmål, som jag redan förut berört

såvitt gäller förmögenhetsbeskattningen, får jag anledning att återkomma

i det följande vad beträffar arvsbeskattningen.

Beredningen har i fråga om arvsskattens avvägning grundat sina ställningstaganden

på ett omfattande statistiskt material från år 1967. Beredningen

konstaterar, att utrymmet för ett ökat totalt skatteuttag är begränsat

både med hänsyn till de nuvarande skattesatsernas höjd och av det förhållandet

att en stor del av skatteintäkterna, som för budgetåret 1967/68

utgjorde ca 190 milj. kr., hänför sig till mindre lotter som i huvudsak beskattats

enligt klass I.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Av de av beredningen inhämtade uppgifterna om arvsskattens fördelning

på olika skatteklasser framgår, att skatten år 1967, totalt omkring 180 milj.

kr., fördelade sig med drygt hälften (97 milj. kr.) på klass I (omkring en

sjättedel eller 16 milj. kr. avsåg efterlevande makes förvärv), ca en tredjedel

(58 milj. kr.) på klass II och ungefär en niondel (20 milj. kr.) på klass

IV. Endast 3 milj. kr. belöpte på lotter i klass III.

När det gäller skattebelastningen för lotter inom olika skikt i samma klass

kan konstateras, att på lott, som tillfaller efterlevande make eller barn i

skiktet 100 000—150 000 kr., utgår närmare en fjärdedel i skatt. För lott,

som tillfaller någon i klass II, t. ex. syskon eller föräldrar, går hälften bort

i arvsskatt av den del av lotten som ligger mellan 150 000 och 200 000 kr.

I fråga om lott som går till personer i klass IV nås hälftengränsen redan i

skiktet 20 000—30 000 kr.

Av betydelse för skattens höjd är emellertid inte bara de nuvarande skattesatserna.

Även antalet bouppteckningar som är skattebelagda är av intresse.

Av det statistiska materialet framgår, att bara en tredjedel av de

ca 80 000 bouppteckningar som inregistreras per år beläggs med skatt. Hälften

av de år 1967 skattlagda bouppteckningarna uppvisade en behållning,

frånräknat giftorätt, under 30 000 kr. Bara 10 % av de skattlagda bouppteckningarna

uppvisade en behållning över 100 000 kr. och endast 0,7 %

upptog en behållning över en halv miljon kronor.

Av vad nu anförts anser jag i likhet med beredningen den slutsatsen kunna

dras, att höjningen av arvsskatten i klass I bör avvägas så att en lättnad

inträder vid beskattningen av mindre lotter och därefter en successiv ökning

sker av skatten. Först vid lotter upp emot 500 000 kr. och däröver bör mera

betydande skärpningar ske. Jag förordar med hänsyn härtill att skatten för

lotter i klass I bestäms på sätt framgår av följande tabell.

Arvsskatt eklass I

Skattepliktig lott, kr.

— 25 000

25 000— 50 000

50 000— 75 000

75 000— 100 000

100 000— 150 000

150 000— 250 000

250 000— 350 000

350 000— 500 000

500 000—1 000 000

1 000 000—2 000 000

2 000 000—5 000 000

5 000 000—

Arvsskatt, kr.

5%

inom

skiktet

1 250

+

10%

y»

»»

3 750

+

15%

y»

»»

7 500

+

22%

y »

»»

13 000

+

28%

»»

»»

27 000

+

33%

»»

»y

60 000

+

38 %

»»

y y

98 000

+

44 %

y»

y y

164 000

+

49%

y»

y y

409 000

+

53%

»»

yy

939 000

+

58%

»»

yy

2 679 000

+

65%

»»

y y

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Vad beträffar arvsskattens höjd i klass II kan jag i huvudsak instämma i

de principiella synpunkter som beredningen i dessa avseenden anfört. Jag

vill också hänvisa till vad jag uttalat i anslutning till mitt förslag att sammanföra

de nuvarande klasserna II och IV till en ny klass II. Mot bakgrunden

härav förordar jag, att klass Il-skalan utformas så att en minskning avskatten

sker för små lotter — upp till ett värde av ca 25 000 kr. — och att

en successiv ökning därefter inträder. Vid lotter med ett värde av7 ca 250 000

kr. eller däröver bör mera betydande skärpningar inträda. Jag förordar, att

skalan för den nya skatteklass II fastställs enligt följande tabell.

Arvsskatteklass 11

Skattepliktig lott, kr.

— 10 000

Arvsskatt,

kr.

8<y

0 inom

skiktet

10 000—

20 000

800

+

16 0/

99

99

20 000—

30 000

2 400

+

24 0/

99

99

30 000—

50 000

4 800

+

32 0/

)»

99

50 000—

70 000

11 200

+

40°/

99

99

70 000—

100 000

19 200

+

45 0/

99

99

100 000—

150 000

32 700

+

50 0/

»>

99

150 000—

200 000

57 700

+

56 o/

>9

99

200 000—

500 000

85 700

+

61 o/

»9

99

500 000—1

000 000

268 700

+

67 0/

9»

99

1 000 000—

603 700

+

72 0/

99

9 9

Jag har tidigare berört de allmännyttiga stiftelsernas och sammanslutningarnas

ställning i arvs- och gåvoskattehänseende och därvid framhållit,

att bara mycket tungt vägande skäl bör föranleda till att den hittillsvarande

gynnsammare beskattningen frångås. Detta uttalande gäller även arvsbeskattningen

av testamentslotter till sådana rättssubjekt som hänförs till

klass III. Jag förordar endast den ändringen av den nuvarande skatteskalan

i klass III att skatten i de lägsta skikten sätts lika med skatten enligt klass

II. Skalan bör med hänsyn härtill fastställas på sätt framgår av följande

tabell.

Arvsskatteklass III

Skattepliktig lott, kr.

—10 000

10 000—20 000

20 000—30 000

30 000—

Arvsskatt, kr.

+ 8 % inom skiktet

800 + 16 % ”

2 400 + 24 % ”

4 800 + 30 % ”

Verkningarna av förslaget om ändrad arvsbeskattning framgår av tabell

3, som torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Vad härefter angår förslaget om förenklade regler vid beskattning av s. k.

framskjutna förvärv vill jag anföra följande. De nuvarande reglerna

i detta avseende är, som beredningen framhållit, svårtillgängliga och

lämnar utrymme för inte avsedda skattelättnader. Jag är medveten om att

de möjligheter till förenklingar som kan ske på detta område i stor utsträckning

är beroende av det system som väljs för arvs- och gåvobeskattningen.

Med det av mig förordade arvslottssystemet som grund för beskattningen

kan det möjligen ifrågasättas, om en regel av innebörd att en i princip

uttömmande och omedelbar beskattning av dessa förvärv är praktiskt

genomförbar. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning till denna fråga

utan förordar, att spörsmålet ytterligare övervägs.

Ett problem, som i viss mån sammanhänger med beskattningen av de

framskjutna förvärven, är frågan om beskattning vid arvs - och testam

entsavståenden. I syfte att förhindra opåkallade skattelättnader

har beredningen föreslagit, att skattläggning skall ske utan hänsyn till

sådana avståenden. Förslaget har över lag mottagits positivt vid remissbehandlingen

även om vissa invändningar rests i frågan. Enligt min mening

har beredningen visat goda skäl för att begränsa möjligheterna till skattelindring

genom nu nämnda avståenden. Särskilt framstår förfarandet att

avstå bestämt belopp eller viss rättighet som otillfredsställande. I ett hänseende

har frågan om en lösning av arvs- eller testamentsavståenden ett

visst samband med frågan om beskattningen av framskjutna förvärv. Jag

syftar här på det av beredningen nämnda fallet, enligt vilket statens skatteanspråk

kan preskriberas till följd av att nyttjanderättshavare kort tid

efter det han tillträtt nyttjanderätten avstår från att göra sin rätt gällande

till förmån för äganderättshavaren utan att beskattningsmyndigheten erhåller

kännedom om avståendet före preskriptionstidens utgång. En lösning

av denna fråga är enligt min uppfattning angelägen. Med hänsyn till

det samband som föreligger beträffande beskattningen av framskjutna

förvärv och arvsavståenden anser jag lämpligt att en lösning av dessa skattefrågor

bedöms i ett sammanhang. Det får ankomma på kapitalskatteberedningen

att överväga en lösning med utgångspunkt från den av mig förordade

principiella utformningen av arvs- och gåvobeskattningen.

Beredningan har föreslagit flera tekniskt betydelsefulla ändringar på f ö rsäkringsbeskattningens

område. Med hänsyn till den principiella

utformning av arvsbeskattningen som jag förordat saknas anledning

att närmare gå in på förslaget beträffande lottläggning av försäkringar.

Någon ändring av gällande bestämmelser bör alltså inte ske i detta hänseende.

Som en följd härav saknas också anledning att gå in på frågan om

delägarnas inbördes ansvar för arvsskattens betalning och på frågan om det

särskilda ansvar för skatten som under vissa omständigheter föreslagits

skola avkrävas försäkringsgivare.

S Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 71

Kartong (s. 118, rad 6—7, ”avdragen till 32 000 respektive 10 000 kr.”

avdraget till

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt beredningens förslag, att förmånstagaravdraget

vid kapitalförsäkring skall anknytas till basbeloppet enligt

lagen (1962: 381) om allmän försäkring och fastställas till sex och ett halvt

basbelopp (f. n. 39 000 kr.) vid beskattning av lotter till person som hänförts

till klass I och till två basbelopp (f. n. 12 000 kr.) vid beskattning av

förvärv till övriga personer. F. n. uppgår avdraget till 32 000 kr.

Med hänsyn till förmånstagaravdragens betydelse för familjeförsörjningen

anser jag, i likhet med beredningen och samtliga remissinstanser som yttrat

sig i frågan, det självklart, att systemet med förmånstagaravdrag bör behållas.

Möjligen kunde rätten till sådant avdrag ifrågasättas för förmånstagare

som beskattas enligt den av mig föreslagna klass II. Ett skäl att i

sådana fall vägra rätt till förmånstagaravdrag är att den personkrets det

här rör sig om normalt inte i samma utsträckning som efterlevande make

och barn är beroende för sin försörjning av att lättnad medges vid beskattning

av förmånstagarförvärvet. Det förekommer emellertid att även andra

personer, t. ex. syskon och föräldrar som insatts som förmånstagare, för sin

försörjning är i behov av lättnad vid arvsbeskattningen. Enligt min uppfattning

kan det synas obilligt att under sådana omständigheter inte alls medge

förmånstagaravdrag. Sådant avdrag bör därför i princip tillgodoräknas förmånstagare,

oberoende av om dennes förvärv beskattas enligt klass I eller

klass II. De nu anförda synpunkterna anser jag dock motivera en differentiering

av avdragsbeloppen med hänsyn till den skatteklass till vilken förvärvet

blir hänförligt.

Beträffande avdragets storlek och utformning kan självfallet olika meningar

göras gällande. För förslaget att anknyta avdraget vid kapitalförsäkring

till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring talar den omständigheten

att avdragets storlek därigenom anpassas till förändringar i penningvärdet

samtidigt som en mjukare anpassning möjliggörs vid framtida

ändringar av i första hand tjänstegrupplivförsäkringarnas storlek. Mot förslaget

kan dock erinras, att anknytning till basbeloppet inte föreslagits beträffande

grundavdraget vid pensionsförsäkring. Någon anpassning av övriga

i arvsskatteförordningen föreslagna grundavdrag efter basbeloppet förekommer

inte heller och har inte åsyftats från beredningens sida.

För egen del anser jag, att en övergång från särskilt fastställda belopp till

indexreglerade belopp om möjligt bör ske efter en samlad bedömning av

förutsättningarna för en sådan övergång även på andra områden inom skattelagstiftningen.

Jag är därför inte f. n. beredd att tillstyrka förslaget på

denna punkt. Några skäl har inte anförts för en uppjustering av förmånstagaravdragets

storlek. Jag vill i detta sammanhang erinra om att förmånstagaravdraget

vid kapitalförsäkringar senast höjdes år 1967 med anledning

av den höjning av tjänstegrupplivförsäkringarnas belopp som skedde

fr. o. m. nämnda år. Särskild anledning att f. n. höja avdragets storlek för

förmånstagare i klass I synes mig inte heller föreligga. Med hänsyn till vad

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

JaS nyss anfört angående en differentiering av avdraget med hänsyn till den

skatteklass enligt vilken förvärvet skall beskattas, förordar jag, att avdragets

storlek bestäms till oförändrat 32 000 kr. i klass I och till 10 000 kr. i

klass II.

De skäl jag nyss anfört för att inte f. n. gå över från fastställda till indexreglerade

avdragsbelopp gäller också beträffande förmånstagaravdrag

vid pensionsförsäkringar. I likhet med beredningen anser jag, att någon

beloppsmässig justering av dessa avdrag inte bör ske.

En i detta sammanhang väsentlig fråga, som jag närmare vill beröra, gäller

tjänstegrupplivförsäkringarnas ställning i arvsskattehänseende. Dessa

beskattas, som jag tidigare nämnt, som kapitalförsäkring. Förmånstagaravdrag

får därvid åtnjutas enligt de regler som gäller för sådan försäkring.

Beredningen har övervägt att från skatteplikt undanta dessa försäkringar

men ansett starka skäl föreligga att inte föreslå sådant undantag. Åtskilliga

remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran beredningens uttalande

i frågan. Från flera håll har dock framförts önskemål om att tjänstegrupplivförsäkringarna

fritas från arvsbeskattning.

Jag vill först erinra om att tjänstegrupplivförsäkringen tillkommit som

ett resultat av kollektivavtalsförhandlingar eller särskild lagstiftning. Enligt

försäkringsavtalslagen kan, i motsats till förmånstagarförordnande vid andra

livförsäkringar, jämkning i belopp, som tillfaller efterlevande make eller

barn på grund av tjänstegrupplivförsäkring, inte ske för tillgodoseende av

giftorätts- eller laglottsanspråk. Jag anser det med hänsyn härtill naturligt

att närmast uppfatta denna typ av försäkring som en förmån, närmast lik

tjänstepensionen. Detta förhållande kan delvis tala till förmån för att tjänstegrupplivförsäkringen

undantas från arvsbeskattning. Det bör emellertid

beaktas, att utfallande belopp är fritagna från inkomstbeskattning. Däri

ligger en betydelsefull skillnad i förhållande till tjänstepensionen. Tjänstegrupplivförsäkringen

bör därför betraktas som en kapitalförsäkring och i

arvsskattehänseende behandlas som en vanlig sådan. Som framgår av den

fortsatta redogörelsen gäller vid förmånstagarförordnande sedvanligt förmånstagaravdrag,

vilket ofta torde innebära att utfallande försäkringsbebelopp

undgår arvsbeskattning. Jag anser mig på grund av det anförda

inte böra förorda, att tjänstegrupplivförsäkringen undantas från arvsskatteplikt.

Ett annat spörsmål, som jag vill uppehålla mig något vid, är beskattningen

av efterlevande makes pensionsförsäkring. Denna fråga är inte reglerad

i arvsskatteförordningen. Som jag tidigare nämnt gäller, att sådan efterlevande

make tillhörig försäkring anses — om försäkringen inte är den efterlevandes

enskilda egendom — ingå i hans giftorättsgods och skall redovisas

som tillgång i bouppteckningen efter den avlidne. Oberoende av om förmånstagare

finns eller om något försäkringsbelopp utfallit, behandlas sålunda

hälften av försäkringsvärdet som arvfallen egendom. Reglerna om

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

förmånstagaravdrag tillämpas ej. Som jag tidigare påpekat kan, om bröstarvingar

saknas, den effekten uppkomma att försäkringstagaren i egenskap

av arvinge blir skattskyldig för halva värdet av sin egen försäkring.

Beredningen erinrar om att den nämnda beskattningen av pensionsförsäkringarna

starkt kritiserats i skilda sammanhang och anser, att beskattningen

är uppenbart oskälig. För egen del kan jag instämma i kritiken.

Som beredningen framhållit kännetecknas pensionsförsäkringarna av att

de har en klar försörjningsfunktion och att de saknar realiserbart värde,

eftersom de inte kan återköpas eller belånas. För att lösa beskattnmgsproblemet

kunde man överväga att undanta dessa försäkringar från arvsbeskattning.

Giftorätt skulle då vid skattläggningen beräknas i återstående

egendom. Risk kunde emellertid föreligga för att ett sådant förfarande skulle

leda till ej åsyftade skattelättnader. Det bör enligt min mening därför

undersökas, om en lösning kan ske genom ändring i giftermålsbalken. Fn

sådan undersökning pågår f. n. inom justitiedepartementet.

Den lösning jag nu förordat avser bara efterlevande makes pensionsförsäkring.

När det gäller denna tillhörig kapitalförsäkring kan andra synpunkter

anföras. Sådana försäkringar kan, i motsats till pensionsförsäkringarna,

återköpas eller belånas. Rena riskförsäkringar berörs dock inte,

eftersom dessa saknar egentligt värde före försäkringsfallet. I likhet med

beredningen anser jag därför inte någon ändring motiverad av beskattningen

av efterlevande makes kapitalförsäkring.

Ett särskilt problem rör arvsbeskattningen av de s. k. familjeföretagen.

Den av mig förordade höjningen av arvs- och gåvoskatten innebär,

i överensstämmelse med den fördelningspolitiska syn, som präglar förslaget

i stort, mera betydande skärpningar i klass I vid lotter om ca 500 000

kr. och i klass II vid lotter om ca 250 000 kr. Skärpningarna ökar därefter

progressivt och utgör, om lottens värde uppgår till 1,5 milj. kr., ca 63 000

kr. i klass I (barn) och ca 96 000 kr. i klass II. Denna ökning av arvsskatten

i förhållande till nuvarande uttag innebär en ökad skattebelastning på

bl. a. förmögenhet som nedlagts i jordbruk, skogsbruk eller rörelse. Det är

här fråga om familjeföretag där ofta stora likviditetssvårigheter uppkommer

i samband med arvfallet. För att underlätta för dem som ärver sådana

företag att överta och fortsätta driften, anser jag, som tidigare nämnts,

befogat med en viss lättnad även vid arvsbeskattningen. En rimlig lösning

anser jag därvid vara att genom lämplig reducering av skatten få till stånd

en i huvudsak oförändrad beskattning av sådana familjeföretag. Som villkor

för rätt till skattelindring förordar jag samma övre beloppsgräns för

företagets storlek som jag förordat skall gälla vid förmögenhetsbeskattningen.

Viss hänsyn bör dock tas till företag som i storleksordning befinner

sig något över denna gräns. Å andra sidan bör ingen nedre gräns

föreskrivas. I stället bör viss begränsning ske i fråga om rätten till anstånd

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970 121

och nedsättning av arvsskatten för att förhindra att även helt obetydliga

lättnader medges.

En samordning vid förmögenhets- och arvsbeskattningen bör så långt det

är möjligt ske av de förutsättningar som bör gälla för rätt till skattelättnad.

Med utgångspunkt från vad jag föreslagit beträffande förmögenhetsbeskattningen

torde därför som villkor för nedsättning av arvsskatt främst

böra krävas att fråga är om ett familjeföretag. Den avgränsning av begreppet

familjeföretag som jag förordat vid förmögenhetsbeskattningen bör

gälla även vid arvsbeskattningen. Vidare bör den avlidne till minst 75 %

ha haft sin förmögenhet nedlagd i företaget. Med förmögenhet avser jag

här liksom vid förmögenhetsbeskattningen nettoförmögenheten. I övrigt

bör följande gälla.

Lättnad vid arvsbeskattningen är avsedd att underlätta övertagandet och

driften av familjeföretaget. Någon lindring i arvsbeskattningen för annan

än den eller dem som har en fastare anknytning till företaget anser jag

inte motiverad. Nedsättning av arvsskatt bör därför till en början bara

tillkomma den eller dem som övertar företaget på grund av arv eller testamente.

Även den som genom legat erhållit del i företaget kan tänkas erhålla

skattelättnad. Vid arvsbeskattningen bör vidare gälla, att nedsättning

bara får medges den arvinge eller testamentstagare som har en större

del av sin förmögenhet placerad i företaget. En lämplig avvägning erhålls

enligt min mening, om man föreskriver att minst 75 % av hans förmögenhet

skall vara investerad i företaget. Denna gränsdragning överensstämmer

med vad jag i motsvarande fall föreslagit skall gälla vid förmögenhetsbeskattningen.

Vidare anser jag, att lättnad i arvsbeskattningen

bara bör medges, om någon av arvingarna eller testamentstagarna övertar

driften av företaget efter den avlidne. Som ytterligare villkor för skattelindring

bör därför gälla att någon av dem som har 75 % av sin förmögenhet

i företaget samtidigt har sin väsentliga försörjning av detta. Innebörden

av dessa båda villkor har jag ingående redogjort för i samband med

behandlingen av förmögenhetsbeskattningen och jag hänvisar till vad jag

därvid anfört.

Beträffande villkoret att 75 % av förmögenheten skall vara investerad i

företaget vill jag dock här nämna att jag föreslår den särskilda bestämmelsen

för arvsbeskattningens del att hänsyn vid denna bedömning skall tas

till arvinges eller testamentstagarens personliga förmögenhet oavsett om

dödsboet behålls oskiftat eller ej. Vidare föreligger den skillnaden att jag

anser det tillräckligt för arvsskattelättnaden att en av arvingarna eller

testamentstagarna har sin väsentliga försörjning av företaget.

Rätt till nedsättning av skatten bör vara beroende av att den eller de som

övertagit familjeföretaget också i verkligheten fortsätter verksamheten.

Detta förhållande bör komma till uttryck under en inte alltför kort tid. Under

tiden bör anstånd kunna medges med betalning av viss del av arvsskatten.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Jag tänker mig att förfarandet vid skattläggningen blir följande.

Behållningen i dödsboet lottläggs enligt vanliga regler och arvsskatt beräknas

på lotternas värde. Arvsskatt kan således beräknas enligt s. k. schematiskt

skifte, vilket innebär att skatten beräknas på grundval av en mera

summarisk fördelning av bobehållningen. Vid en sådan delning bortses från

vissa arvsrättsliga regler. Förekommer testamente, skall dock hänsyn tas

till detta vid beskattningen. På särskild begäran kan skatten också beräknas

med ledning av arvskifteshandling som upprättats i behörig ordning.

Vanligtvis beräknas skatten på grundval av schematiskt arvskifte. I detta

läge torde normalt ingen närmare bedömning kunna göras av den enskilde

arvingens förutsättningar att erhålla nedsättning av arvsskatten. Ingår därför

i bobehållningen bl. a. tillgångar i familjeföretag och föreligger i övrigt

förutsättningarna för reduktion av skatten, torde det få förutsättas att alla

arvingar övertar familjeföretaget. I sådant fall torde samtliga arvingar få

åtnjuta anstånd. Föreligger däremot arvskifte eller testamente framgår därav

ofta vem eller vilka som avsetts skola överta familjeföretaget. Framstår

det i dessa fall som uppenbart att någon arvinge eller testamentstagare inte

uppfyller förutsättningarna för skattelindring, bör anståndet kunna begränsas

till att gälla bara någon eller några av arvingarna.

Anståndstiden bör vara så avvägd att inte också övertaganden av mera

kortvarig natur behandlas skattemässigt gynnsammare. Tiden bör lämpligen

kunna sättas till fyra år. Efter utgången av fyraårstiden bör möjlighet

föreligga för den som erhållit anstånd att styrka att förutsättningar för

eftergift av skatten på hans lott föreligger. Han bör sålunda kunna visa, att

han under anståndstiden haft minst 75 % av sin förmögenhet placerad i

företaget och att någon av de anståndsberättigade under samma tid haft

sin väsentliga försörjning av detta. Frågan om företagets eventuella utveckling

under anståndstiden saknar enligt min mening betydelse för bedömningen

av förutsättningarna för skattenedsättning.

I något fall kan det vara stötande, om innehavet av ett eget hem skulle omintetgöra

skattenedsättning genom att värdet därav överstiger 25 % av den

avlidnes respektive arvingens behållna förmögenhet. I sadant eller därmed

jämförligt fall bör beskattningsmyndigheten ha möjlighet att medge anstånd

med erläggande respektive eftergift av arvsskatt oavsett att den avlidnes

eller arvingens i företaget nedlagda förmögenhet något understiger

75 % av bobehållningen respektive arvingens förmögenhet.

Beslut om eftergift meddelas av beskattningsmyndigheten. Föreligger

inte förutsättningar för eftergift av skatten, t. ex. därför att den som erhållit

anstånd före anståndstidens utgång överlåtit företaget eller vidtagit

sådan åtgärd med avseende på detta, att det därigenom kommit att ändra

sin karaktär av familjeföretag, är den oguldna skatten förfallen till betalning.

Avlider den anståndsberättigade under anståndstiden, bör anståndet

inte förverkas under förutsättning att det finns arvingar eller testaments
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

tagare som äger göra anspråk på den avlidnes del i företaget. Frågan om

anstånd eller skattelättnad för arvingarna eller testamentstagarna får bedömas

med hänsyn till de förutsättningar som föranleds av den anståndsberättigades

död.

Det bör i första hand ankomma på den anståndsberättigade att aktualisera

den slutliga prövningen av anståndsfrågan genom särskild ansökan hos beskattningsmyndigheten.

Eftergift av arvsskatt bör, enligt vad jag tidigare anfört, ske med så stor

del av den totala arvsskatten på förvärvet, att en i princip oförändrad skatt

erhålls jämfört med vad som f. n. gäller. Jag har vid behandlingen av familjeföretagens

ställning i förmögenhetsskattehänseende förordat, att en övre

gräns fastställs i fråga om storleken av det företag som skall kunna komma

i fråga beträffande nedsättning av förmögenhetsskatt. Jag har därvid ansett,

att företagets förmögenhetsvärde inte får överstiga 2 milj. kr. Samma

gräns bör i princip gälla även vid arvsbeskattningen.

Med hänsyn till det nu anförda torde beträffande företag av den storleksordning

det här är fråga om en lämpligt avvägd nedsättning av arvsskatten

ske vid en reduktion motsvarande ett belopp om 10 % av arvsskatten på

lotten. För att minska tröskeleffekter, vilka, till skillnad från förhållandet

vid förmögenhetsbeskattningen, i vissa lägen skulle kunna bli betydande,

förordar jag, att reduktionen begränsas till 5 % när företagets förmögenhetsvärde

överstiger 2 men inte 2,5 milj. kr. Att efterge helt obetydliga belopp

bör undvikas. Jag förordar därför att en nedre beloppsgräns om 1 000

kr. fastställs för anstånd och nedsättning.

I samband med behandlingen av familjeföretagens förmögenhetsbeskattning

har jag framhållit, att den därvid förordade lösningen får ses som ett

provisorium i avvaktan på kapitalskatteberedningens fortsatta överväganden

i fragan. Detsamma gäller givetvis också den lösning jag nu föreslagit i

fråga om arvsbeskattningen.

Gåvobeskattningen

Som framgår av vad jag tidigare anfört är gåvobeskattningen att betrakta

som ett komplement till arvsbeskattningen. Med hänsyn till det nära samband

som råder mellan beskattningen av arv och testamente och av gåva

har reglerna för gåvobeskattningen utformats efter i princip samma mönster

som aivsbeskattningen. Beskattningen av gåva sker sålunda med hänsyn

till mottagarens släktskap med givaren och till värdet av den erhållna lotten.

Skatt för gåva erläggs enligt någon av de i arvsskattehänseende tillämpade

skatteklasserna I, II eller IV. Skalorna är desamma som tillämpas vid

arvsbeskattningen. Skattskyldigheten åvilar gåvomottagaren. I fråga om de

bestämmelser som i övrigt gäller vid gåvobeskattningen får jag hänvisa till

min tidigare lämnade redogörelse i ämnet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1970

Bland de mera betydande ändringar som beredningen föreslår är, att

skattskyldigheten för gåva överflyttas på givaren. Förslaget

bör ses mot bakgrunden av det av beredningen förordade beskattningssystemet.

Mitt i det föregående redovisade förslag att i princip behålla den nuvarande

utformningen av arvsbeskattningen gör det naturligt att också behålla

gällande system vid gåvobeskattningen. Jag förordar med hänsyn härtill

att skatt för gåva liksom hittills utgår efter värdet av den lott mottagaren

erhåller. I överensstämmelse med de synpunkter jag anfört beträffande

ansvaret för betalningen av arvsskatt bör skattskyldigheten för gåva även

i fortsättningen åvila gåvomottagaren.

Förslaget till indelning i skatteklasser har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. De synpunkter som jag

anfört beträffande frågan om klassindelning rörande arvsbeskattningen gäller

även gåvobeskattningen. Jag bortser härvid från synpunkterna beträffande

arvsskatteklass III, till vilken motsvarighet saknas i gåvoskattehänseende.

Vad jag anfört i fråga om personkretsen i de av mig förordade arvsskatteklasserna

I och II bör således gälla även om förvärvet avser gåva. Med

hänsyn till att den gällande grunden för gåvobeskattningen enligt min uppfattning

bör behållas, bör, som en del remissinstanser också föreslagit,

samma skalor tillämpas vid beskattningen av arv och gåva.

Frågan om gåvobeskattning av allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar

har tidigare behandlats i samband med frågan om deras ställning i

arvsskattehänseende. Beträffande gåvobeskattningen av de framskjutna förvärven

gäller i motsvarande delar vad jag anfört i samband med frågan om

arvsbeskattningen av sådana förvärv. Jag får därför hänvisa till vad jag

uttalat i det sammanhanget. Detsamma gäller i fråga om gåvobeskattning

av försäkringar.

Beredningens förslag att upphäva den nuvarande skattefriheten för gåva

som utgör bidrag till undervisning eller uppfostran har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Kammarkollegiet

har i sitt yttrande särskilt framhållit att sådana gåvor så gott som helt

torde sakna betydelse bl. a. på grund av de studiemedel som utgår vid högre

studier. Med hänsyn härtill anser jag, att den hittills medgivna gåvoskattefriheten

inte längre fyller sitt ursprungliga syfte, nämligen att tillförsäkra

gåvotagaren förmånen av undervisning eller uppfostran. Det är dessutom

uppenbart, att svårigheter kan föreligga att kontrollera, att gåvomedlen

verkligen används för sitt ändamål. Jag tillstyrker därför beredningens

förslag.

Ett särskilt problem rör frågan om skattefrihet för lösöregåvor. Jag har

tidigare nämnt, att skatt inte tas ut för gåvor av möbler, husgeråd och andra

inre lösören som är avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1970

125

bruk. Gåvor av yttre lösören är däremot i princip gåvoskattepliktiga. Vissa

gränsfall förekommer emellertid, och frågan om skattefrihet eller skatteplikt

kan där vara svårbedömbar.

Beredningen har föreslagit, att den nuvarande skattefriheten för gåvor

av inre lösöre begränsas till ett värde av 10 000 kr. om året. Förslaget har

samtidigt utsträckts att gälla även gåvor av yttre lösöre. Den föreslagna

värdegränsen, 10 000 kr. om året, har tillstyrkts av ett flertal remissinstanser.

Invändningar har emellertid rests mot förslaget på denna punkt främst

beträffande svårigheterna att kontrollera att gränsen inte överskrids och

möjligheterna att i ökad utsträckning göra skattefria kapitalöverföringar.

Även om förslaget i vissa fall kan innebära en spärr mot missbruk av

rådande gåvoskattefrihet, torde emellertid kontrollsvårigheter av skilda slag

inte kunna undvikas med förslaget. Det torde sålunda många gånger vara

svårt att kunna kontrollera att en gåva verkligen skett. Inte sällan torde

också problem uppkomma att få till stånd en rättvisande värdering av

gåvan. Med hänsyn härtill och då en lösning av denna fråga enligt min uppfattning

äger samband med reglerna om lösörets ställning i förmögenhetsskattehänseende,

vilka beredningen avser att överväga, anser jag någon

ändring f. n. inte påkallad av nämnda gåvoskattebestämmelser.

Förslaget att höja det skattefria beloppet för mindre penninggåvor och

liknande gåvor från nuvarande 2 000 till 4 000 kr. per år samtidigt som beloppet

föreslås utgöra grundavdrag har tillstyrkts av flertalet remissinstanser.

Några har emellertid förordat större höjning och i något fall har man

önskat en anknytning av grundavdraget till basbelopp.

Den föreslagna höjningen skall delvis ses mot bakgrunden av beredningens

förslag att i gåvoskattehänseende behandla gåva från makar som en

gåva, oavsett om gåvan härrör från makes giftorättsgods eller enskilda egendom.

Förslaget har i detta hänseende kritiserats av ett stort antal remissinstanser,

som bl. a. funnit svårigheter föreligga vid tillämpningen av sammanläggningsreglerna

vid sådan gåva. Jag kan i stort sett instämma i den

anförda kritiken och anser mig på grund härav inte böra tillstyrka, att de

nuvarande reglerna frångås. Med hänsyn härtill och till att jag inte har någon

erinran mot att det gåvoskattefria beloppet utformas som ett grundavdrag,

anser jag någon ändring inte motiverad i fråga om hur mycket som bör

vara skattefritt. Grundavdraget bör därför bestämmas till 2 000 kr.

De föreslagna bestämmelserna i fråga om arvs- och gåvoskatt bör träda

i kraft den 1 januari 1971. Har skattskyldighet inträtt före denna dag eller

har gåva skett dessförinnan, bör skatt i anledning av dödsfallet eller gåvan

utgå enligt äldre bestämmelser. Beträffande övergångsbestämmelser i övrigt

med anledning av de av mig förordade ändringarna i arvsskatteförordningen

vill jag hänvisa till det inom finansdepartementet upprättade förslaget

till författningstext.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Skatteutfallet

Av de uppgifter som riksrevisionsverket lämnat för beräkning av statens

inkomster för budgetåret 1970/71 och som fogats till årets statsverksproposition

framgår att den debiterade förmögenhetsskatten för taxeringsåret

1969 utgjort ca 430 milj. kr. På grund av 80 procentregeln avkortas eller

restitueras skattemedel till ett belopp av ca 55 milj. kr. Nettobelastningen

på förmögenheterna kan därför beräknas till ca 375 milj. kr. vid 1969 års

taxering. Om mitt förslag blir fullt genomfört kan, när man tar hänsyn

även till de nya taxeringsvärdena på fastigheter, nettobelastningen på förmögenheterna

beräknas öka med ca 30 milj. kr. per år.

På motsvarande sätt kan intäkterna på grund av arvs- och gåvobeskattningen,

som av riksrevisionsverket uppskattades till ca 240 milj. kr. för

budgetåret 1969/70 och till ca 260 milj. kr. för budgetåret 1970/71, beräknas

öka med ca 10 milj. kr. för år, om de nya regler för arvs- och gåvobeskattning

jag föreslår antas. Även vid denna beräkning har de nya höjda

taxeringsvärdena beaktats. Sammanlagt torde inkomsterna från kapitalbeskattningen

öka med ca 40 milj. kr.

Hemställan

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.

Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

2) förordning om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet

som är att hänföra till företag,

3) förordning om begränsning av skatt i vissa fall,

4) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

5) förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

127

Bilaga 1

Tabell 1. Förändringen av förmögenhetsskatten genom mitt förslag

Tabellen visar full förmögenhetsskatt beräknad utan hänsyn till de generella reduktions- och

spärreglerna (30 gångerregeln och 80 procentspärren). Verkningarna av den särskilda reduktionsregeln

för förmögenhet i familjeföretag framgår av kol. 4 och 6.

Skattepliktig

förmögenhet,

kr.

Förmögenhetsskatt, i kr., enligt

Ökning (+) eller minskning

( —), i kr., av förmögenhets- skatten enligt förslaget

nuvarande

regler

förslaget

i normal- fallet

för familj e- företagare

i normal- fallet

för familje- företagare

1

2

3

4

5

6

150 000

400

0

0

400

400

200 000

900

500

500

—

400

—

400

250 000

1 550

1 000

1 000

—

550

—

550

300 000

2 200

1 750

1 750

—

450

—

450

350 000

2 850

2 500

2 500

-

350

—

350

400 000

3 500

3 250

3 250

_

250

_

250

450 000

4 300

4 250

4 250

—

50

—

50

500 000

5100

5 250

5 250

+

150

+

150

550 000

5 900

6 250

6 000

+

350

+

100

600 000

6 700

7 250

6 750

+

550

+

50

650 000

7 500

8 250

7 500

+

750

±

0

700 000

8 300

9 250

8 250

+

950

50

750 000

9100

10 250

9 000

+

1 150

—

100

800 000

9 900

11 250

9 750

+

1 350

—

150

900 000

11 500

13 250

11 250

+

1 750

—

250

1 000 000

13 100

15 250

12 750

+

2 150

_

350

1 200 000

16 700

20 250

15 875

+

3 550

—

825

1 500 000

22 100

27 750

21 500

+

5 650

—

600

2 000 000

31 100

40 250

30 875

+

9150

—

225

3 000 000

49 100

65 250

65 250

+ 16 150

+ 16 150

5 000 000

85 100

115 250

115 250

+ 30 150

+ 30 150

10 000 000

175 100

240 250

240 250

+ 65 150

+ 65 150

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Bilaga 2

Tabell 2. Förändringen av total direkt skatt genom mitt förslag

Med total skatt avses förmögenhetsskatt, statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensionsavgift.

Den särskilda reduktionsregeln för förmögenhet i familjeföretag har ej tillämpats.

Däremot har hänsyn tagits till de generella reduktions- och spärreglerna (30 gångerregeln och

80 procentspärren).

Förmögenhet,

kr.

Inkomst,

kr.

Total skatt, i kr., enligt de föreslagna inkomst- skattereglerna och

nuvarande för- mögenhetsskatt

föreslagen för- mögenhetsskatt

ökning (+) eller

minskning (—)

1

2

3

4

5:

200 000

5 000

0

0

- 0

10 000

1 080

680

- 400

20 000

4 710

4 310

- 400

30 000

9 240

8 840

- 400

50 000

20 955

20 555

- 400

100 000

52 250

51 850

- 400

300 000

5 000

0

0

- 0

15 000

4 180

3 730

- 450

30 000

10 540

10 090

- 450

50 000

22 255

21 805

- 450

75 000

37 300

36 850

- 450

150 000

88 550

88 100

- 450

500 000

10 000

2 380

2 875

+ 495

20 000

8 910

9 060

+ 150

40 000

19 275

19 425

+ 150

60 000

31 050

31 200

+ 150

100 000

56 450

56 600

+ 150

200 000

128 950

129 100

+ 150

750 000

15 000

6 280

7 125

4- 845

30 000

17 440

18 590

+ 1 150

50 000

29 155

30 305

+ 1 150

75 000

44 200

45 350

+ 1150

150 000

95 450

96 600

+ 1 150

250 000

170 450

171 600

+ 1 150

1 000 000

20 000

10 510

11 375

+ 865

40 000

27 275

29 425

+ 2150

60 000

39 050

41 200

+ 2150

100 000

64 450

66 600

+ 2150

200 000

136 950

139 100

+ 2150

300 000

211 950

214 100

+ 2 150

1 500 000

30 000

19 840

19 875

+ 35

60 000

47 700

47 700

± 40

150 000

108 450

114 100

+ 3 5 650

400 000

295 950

301 600

+ 3 5 650

3 000 000

50 000

39 700

39 300

- 400

100 000

79 700

79 700

± *0

250 000

199 700

202 200

+ 2 2 500

500 000

397 950

414 100

+ 316150

10 000 000

100 000

105 800

135 950

+ 4 30 150

250 000

199 700

202 200

+ 22 500

500 000

399 700

414 700

+ 315 000

1 000 000

799 700

839 700

+ >40 000

1 Såväl enligt nuvarande som föreslagna regler begränsas skatten till 80 % av inkomsten, varför

inga skatteskärpningar uppkommer. — 2 Enligt nuvarande regler begränsas skatten till 80 %

av inkomsten men enligt föreslagna regler begränsas skatten till 85 % för den del av den sammanlagda

inkomsten av lön och kapitalavkastning som överstiger 200 000 kr. Skatteskärpningar,

som blir större ju högre inkomsten är, uppkommer sålunda. — 5 Skatten i förhållande till inkomsten

är så låg att spärreglerna inte verkar. Full förmögenhetsskatt utgår sålunda. Skatteskärpningen

beror helt på ändringarna i förmögenhetsskatteskalan. — 4 Endast kommunal inkomstskatt,

folkpensionsavgift och förmögenhetsskatt på halva förmögenheten utgår, dvs. den

särskilda begränsningen för 80 procentspärren tillämpas. Skatteskärpningen beror helt på

ändringarna i förmögenhetsskatteskalan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tabell 3. Arvsskatten enligt mitt förslag samt dess ökning (-(-) eller minskning (—) i förhållande till nuvarande regler

Bilaga 3

Arvslott,

kr.

Arvsskatt enligt förslaget, kr.

Ökning ( + ) eller minskning ( —) av arvsskatten, kr.

Klass I

familjeföretagare

Klass I

Klass

III

familj ef öretagare

make

barn

Klass II

Klass III

Klass I

Klass II

make

barn

Klass II

Klass IV

Klass I

Klass II

barn

barn

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

2 000

- 140

333

3 000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

120

- 240

—

600

—

- 120

5 000

—

—

160

160

—

144

—

—

—

80

- 380

—

840

—

- 96

10 000

—

—

560

560

—

504

—

—

210

—

130

- 930

—

1 940

—

210

- 186

15 000

—

—

1 120

1 120

—

1 008

—

—

390

—

170

-1 370

—

3 380

—

390

- 282

20 000

—

250

1 920

1 920

225

1 728

—

_

340

—

120

-1 570

—

4 580

—

365

- 312

25 000

—

500

2 880

2 880

450

2 592

. -

—

340

—

160

-1 860

■—

6 120

—

390

- 448

30 000

—

750

4 080

4 080

675

3 672

—

—

340

+

40

-1 910

—

7 420

—

415

- 368

40 000

500

1 250

7 040

6 900

1 125

6 336

+

500

—

440

+

500

-1 590

—

10 460

—

565

- 204

50 000

1 000

2 250

10 240

9 900

2 025

9 216

—

1 390

—

140

+

700

-1 090

—

13 260

—

365

- 324

60 000

1 750

3 250

14 000

12 900

2 925

12 600

—

1 440

+

60

+

960

- 590

—

16 000

—

265

- 440

70 000

2 750

4 500

18 000

15 900

4 050

16 200

—

1 340

+

410

+

1 460

- 590

—

18 500

—

40

- 340

80 000

3 750

6 000

22 350

18 900

5 400

20 115

—

1 340

+

910

+

2 060

- 590

—

20 650

+

310

- 175

100 000

6 750

9 700

31 350

24 900

8 730

28 215

—

1 840

+

1 no

+

3 060

- 590

—

24 650

+

140

- 75

120 000

10 800

14 400

41 200

30 900

12 960

37 080

—

2 590

+

1 010

+

3 910

- 590

—

27 800

—

430

- 210

150 000

18 600

22 800

56 200

39 900

20 520

50 580

—

1 990

+

2 210

+

5 410

- 590

—

32 300

—

70

- 210

200 000

33 600

38 550

84 020

54 900

34 695

75 618

—

990

+

3 960

+

8 230

- 590

—

36 980

+

105

- 172

300 000

67 600

73 300

144 870

84 900

65 970

130 383

+

1 010

+

6 710

+

14 080

- 590

—

41 130

—

620

- 407

400 000

106 800

113 400

205 870

114 900

102 060

185 283

+

4 210

+

10 810

+

20 080

- 590

—

45130

—

530

- 507

500 000

150 800

157 400

266 870

144 900

141 660

240 183

+

8 210

+

14 810

+

26 080

- 590

—

49 130

—

930

- 607

600 000

198 300

205 650

333 690

174 900

185 085

300 321

+

11 710

+

19 060

+

32 900

- 590

—

47 310

—

1 505

- 469

800 000

296 300

303 650

467 690

234 900

273 285

420 921

+

21 710

+

29 060

+

46 900

- 590

—

43 310

—

1 305

+ 131

1 000 000

394 300

401 650

601690

294 900

361485

541 521

+

31 710

+

39 060

+

60 900

- 590

—

39 310

—

1 105

+ 731

1 500 000

658 100

666 050

961 540

444 900

599 445

865 386

+

55 510

+

63 460

+

95 750

- 590

—

4 460

—

3 145

- 404

2 000 000

923 100

931 050

1 321 540

594 900

837 945

1 189 386

+

80 510

+

88 460

+ 130 750

- 590

+

30 540

—

4 645

- 1 404

3 000 000

1 501 600

1 510 300

2 041 540

894 900

1 510 300

2 041 540

+ 139 010

+ 147 710

+ 200 750

- 590

+ 100 540

+ 147 710

+ 200 750

5 000 000

2 661 600

2 670 300

3 481 540

1 494 900

2 670 300

3 481 540

+ 259 010

+ 267 710

+ 340 750

- 590

+ 240 540

+ 267 710

+ 340 750

10 000 000

5 909 500

5 919 250

7 081 540

2 994 900

5 919 250

7 081 540

+ 506 910

+ 516 660

+ 690 750

- 590

+ 590 540

+ 516 660

+ 690 750

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1970 129

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1970

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Författningsförslag ............................................ 3

Inledning ...................................................... 22

Nuvarande ordning ............................................ 23

Förmögenhetsbeskattningen .................................. 23

Arvs- och gåvobeskattningen ........................... 28

Arvsbeskattningen .......................................... 28

Gåvobeskattningen ........................................ 36

Gemensamma regler för arvs- och gåvobeskattningen .......... 38

Beredningen .................................................. 39

Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen .................. 39

Synpunkter på den tekniska utformningen.................... 39

Fördelningspolitiska synpunkter.............................. 43

Förmögenhetsskatten ........................................ 44

Arvs- och gåvobeskattningen .................................. 50

Arvsbeskattningen .......................................... 50

Gåvobeskattningen.......................................... 64

Remissyttrandena .............................................. 68

Allmänna synpunkter på kapitalbeskattningen ........ 68

Förmögenhetsskatten ........................................ 71

Arvs- och gåvobeskattningen .................................. 78

Arvsbeskattningen .......................................... 78

Gåvobeskattningen.......................................... 88

Departementschefen ............................................ 90

Allmänna synpunkter....................................... 92

Förmögenhetsbeskattningen .................................. 95

Arvsbeskattningen .......................................... 108

Gåvobeskattningen.......................................... 123

Skatteutfallet .............................................. 126

Hemställan .................................................... 126

Bilaga 1—3 .................................................... 127

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700097

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BevU 1970:40 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen s. 86 i texten
  2. BevU 1970:41 Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen s. 1 i texten
  3. JoU 1970:30 Utlåtande i anledning av motioner om ersättning till fiskare för inkomstbortfall på grund av kvicksilverförorening. s. 2 i texten
  4. BevU 1970:33 Betänkande med anledning av motioner om åtgärder vid beskattning i syfte att främja sparandet. Yrkanden s. 6 i texten