Sök i Ratio Lex

Med förslag till ny organisation av läkemedelsförsörjningen m. m

116 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 113 av 116 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:74, Med förslag till ny organisation av läkemedelsförsörjningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

1

Nr 74

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ny organisation

av läkemedelsförsörjningen m. m.; given Stockholms

slott den 13 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden denna dag,

dels föreslå riksdagen, att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om detaljhandel med läkemedel,

2) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller

prisnedsatta läkemedel,

dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till

3) kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701),

4) kungörelse om ändring i giftförordningen (1962: 702),

5) kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704),

6) kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser

om injektionssprutor och kanyler,

dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om en ny organisation av apoteksväsendet.

Staten skall överta upphandling och distribution av läkemedel genom

ett nyinrättat apoteksbolag. I detta skall staten ha 2/3 av aktierna och

en av apotekarsocieteten grundad stiftelse 1/3. För statens aktieteckning

erfordras 30 milj. kr., som finansieras genom en befintlig läkemedelsfond,

den s. k. regleringsfonden. Det nuvarande privilegiesystemet beträffande

apotek skall upphöra.

Enligt överenskommelse mellan staten och apotekarsocieteten skall staten

också överta den industriella produktion av läkemedel som under namnet

ACO bedrivs inom apoteksväsendet. ACO-verksamheten skall samlas

1 —Bihang till riksdagens protokoll. 1 saml. Nr 74

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

inom ett särskilt bolag, vilket övergångsvis skall vara dotterföretag till apoteksbolaget

under två år.

Förslag läggs fram om åtgärder som syftar till att underbygga en aktiv

prispolitik.

Vidare föreslås en ökad satsning på en av producentintressen obunden

läkemedelsinformation.

I propositionen läggs också fram förslag om en omorganisation och en

avsevärd förstärkning av läkemedelskontrollen. Nu befintliga enheter sammanförs

till en läkemedelsavdelning inom socialstyrelsen samtidigt som

en utbyggnad sker. En omlokalisering till Uppsala föreslås.

Reformen föreslås genomförd den 1 januari 1971.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

3

1) Förslag

till

Lag

om detaljhandel med läkemedel

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Med detaljhandel förstås i denna lag försäljning till annan än tillverkare

av läkemedel för dennes rörelse eller återförsäljare.

Med läkemedel avses vara på vilken läkemedelsförordningen (1962: 701)

äger tillämpning.

2 §

Detaljhandel med läkemedel får drivas endast av staten eller av juridisk

person i vilken staten äger ett bestämmande inflytande.

3 §

Kungl. Maj:t bestämmer av vem och på vilka villkor detaljhandel med

läkemedel får drivas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

2) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §.‘

Har apotekare mot recept utlämnat

läkemedel, som avses i 2 §, kostnadsfritt

eller läkemedel, varom sägs

i 3 §, till nedsatt pris, äger han i den

ordning Konungen bestämmer av

riksförsäkringsverket erhålla ersättning

med belopp motsvarande i förra

fallet fastställt försäljningspris och

eljest föreskriven prisnedsättning.

Har från apotek mot recept utlämnats

läkemedel, som avses i 2 §,

kostnadsfritt eller läkemedel, varom

sägs i 3 §, till nedsatt pris, äger den

som driver apoteket i den ordning

Konungen bestämmer av riksförsäkringsverket

erhålla ersättning med

belopp motsvarande i förra fallet

fastställt försäljningspris och eljest

föreskriven prisnedsättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1962: 405.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

5

3) Förslag

till

Kungörelse

om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom förordnas i fråga om läkemedelsförordningen (1962: 701)

dels att i 1 § 3 och 5 mom., 5, 9, 15, 17 och 18 §§, 20 § 5 mom. samt 21

§ 2 mom. ordet »medicinalstyrelsen» i olika böjningsformer skall bytas

ut mot »socialstyrelsen» i motsvarande form,

dels att 6, 7 och 10—12 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

Priset på läkemedel skall vara skä- Priset på läkemedel skall vara skäligt.

Närmare bestämmelser om pris- ligt.

sättning av läkemedel på apotek

meddelas särskilt.

7 §.

Med tillverkning---—---eller ompackning.

Yrkesmässig tillverkning av läke- Yrkesmässig tillverkning av läkemedel

må, förutom av apoteksföre- medel må, förutom på apotek, bedriståndare,

bedrivas endast av den som vas endast av den som innehar tillinnehar

tillstånd därtill. stånd därtill.

Utan tillstånd-------veterinärmedicinska anstalt.

10

Med partihandel förstås i denna

förordning försäljning till tillverkare

för dennes rörelse eller till återförsäljare

eller apotek. Med detaljhandel

förstås all annan försäljning.

Partihandel med-------—

b) apoteksföreståndare; samt

c) den som innehar-----

§.

Med partihandel förstås i denna

förordning försäljning till tillverkare

för dennes rörelse eller till återförsäljare.

Med detaljhandel förstås annan

försäljning.

11 §.

-— tillverkat medlet;

b) den som har rätt att driva detaljhandel

med läkemedel; samt

---med läkemedel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §

Detaljhandel med läkemedel må

bedrivas endast av apoteksföreståndare.

Utan hinder av vad i första stycket

stadgas må den som äger idka partihandel

med läkemedel, i den utsträckning

och på de villkor som särskilt

stadgas, försälja läkemedel till

sjukvårdsinrättning samt, såvitt angår

bakteriologiska preparat, jämväl

till läkare och veterinär.

Detaljhandel med läkemedel ma

bedrivas endast av den som, enligt

vad därom är särskilt stadgat, har

rätt att driva sådan handel.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

7

4) Förslag

till

Kungörelse

om ändring i giftförordningen (1962:702)

Härigenom förordnas i fråga om giftförordningen (1962: 702),

dels att i 2 § 1 mom. och 21 § ordet »medicinalstyrelsen» skall bytas ut

mot »socialstyrelsen»,

dels att 14 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Handel med----—

b) apoteksföreståndare; samt

c) den som-------

(Föreslagen lydelse)

14 §.

--tillverkat varan;

b) den som har rätt att driva detaljhandel

med läkemedel; samt

-----— sådan vara.

15 §.

Gift må — —- ——------

Apoteksf öreståndare må därutöver

överlåta gift till envar som fyllt aderton

år och som visar sig hava behov

av giftet för konstnärligt, tekniskt,

vetenskapligt eller annat jämförligt

ändamål.

--i yrkesutövning.

Från apotek må därutöver överlåtas

gift till envar som fyllt aderton

år och som visar sig hava behov av

giftet för konstnärligt, tekniskt, vetenskapligt

eller annat jämförligt

ändamål.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

5) Förslag

till

Kungörelse

om ändring i narkotikaförordningen (1962:704)

Härigenom förordnas, att 6 § 1 mom. narkotikaförordningen (1962: 704)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

c) annab som

1 mom. Handel med — —--

b) apoteksföreståndare; samt

-------tillverkat varan;

b) den som har rätt att driva detaljhandel

med läkemedel; samt

----med varan.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

9

6) Förslag

till

Kungörelse

om ändring i förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor

och kanyler

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser

om injektionssprutor och kanyler skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Handel med-----—--—---—- endast av

a) apoteksföreståndare, a) den som har rätt att driva de
taljhandel

med läkemedel,

b) den som--—---------med varan.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

Utdrag av protokollet över socialurenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 13 mars

1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,

Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,

Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny organisation

av läkemedelsförsörjningen m. m. och anför.

Inledning

År 1963 tillkallades apotekaren Rune Lönngren att utreda och lägga

fram förslag om läkemedelsförsörjningen. Utredningen antog benämningen

läkemedelsförsörjningsutredningen. Uppdraget avsåg en översyn av stora

delar av läkemedelsförsörjningens organisation. Sålunda skulle förslag

läggas fram om en ny ordning på detaljhandelsplanet, som skulle ge samhället

ett ökat grepp om de betydelsefulla frågorna på läkemedelsförsörjningens

område. Etablerande av ett statsägt monopolföretag för grosshandel

med läkemedel skulle övervägas. Det skulle vidare undersökas om inte

från konkurrenssynpunkt en ökad läkemedelstillverkning i allmän regi

borde komma till stånd.

Inom ramen för läkemedelsförsörjningens arbete har enligt särskilt uppdrag

förhandlingar förts som lett till en mellan staten och apotekarsocieteten

under vissa förutsättningar träffad överenskommelse om formerna för avlösning

av nuvarande apotekssystem.

Läkemedelsförsörjningsutredningen har den 31 oktober 1969 avlämnat

sitt betänkande Läkemedelsförsörjning i samverkan (SOU 1969: 46).

Remissyttranden över betänkandet har avgetts av socialstyrelsen — som

inhämtat yttranden från läkemedelsnämnden, statens farmacevtiska laboratorium

(SFL) och läkemedelsbiverkningsnämnden —, försvarets sjukvårdsstyrelse,

direktionen för karolinska sjukhuset, riksförsäkringsverket, statens

bakteriologiska laboratorium (SBL), statskontoret, universitetskanslersäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

betet (UKÄ) — som bifogat yttranden från rektorsämbetena vid universiteten

i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå, rektorsämbetet vid karolinska institutet,

interimsstyrelsen för Linköpings högskola, de medicinska fakulteterna,

de odontologiska fakulteterna i Stockholm, Göteborg och Umeå samt

den farmacevtiska fakulteten —, veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska

anstalt (SVA), kommerskollegium — som bifogat gemensamt yttrande

från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Visby, Örebro och Gävle,

gemensamt yttrande från handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad

samt yttrande från handelskammaren i Malmö —, statens pris- och kartellnämnd,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i

Uppsala, Malmöhus, Värmlands och Västerbottens län, näringsfrihetsombudsmannen,

Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund, Apoteksteknikerförbundet,

Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Representantföreningen

för utländska farmacevtiska industrier (RUFI), Sveriges grossistförbund,

Föreningen Sveriges droghandlare, Sveriges köpmannaförbund,

Svenska företagares riksförbund, Kooperativa förbundet, Svenska landstingsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Stockholms stads sjukvårdsstyrelse,

Göteborgs sjukvårdsstyrelse, sjukvårdsstyrelsen i Västmanlands

län, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut

(Spri), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges arbetsledareförbund (SALF), Sveriges

läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund, Sveriges veterinärförbund, Svenska

läkaresällskapet, Föreningen för klinisk farmakologi samt Sveriges industriförbund

som bifogat yttrande från Kemikontoret.

Den 5 juli 1968 ställde Kungl. Maj:t medel till socialstyrelsens förfogande

för en organisationsutredning angående statens farmacevtiska laboratorium.

Utredningen skulle ske i samråd med statskontoret och läkemedelsförsörjningsutredningen.

Socialstyrelsen har redovisat sitt betänkande, benämnt

Läkemedelskontrollens organisation (stencil) den 7 november 1969. Utredningen

har omfattat inte bara SFL utan också andra delar av den statliga

förvaltningen, som ingår i läkemedelskontrollen.

Remissyttranden över socialstyrelsens betänkande har avgetts av riksrevisionsverket,

Svenska farmakopékommittén, Apotekarsocieteten, LIF,

RUFI, SACO, Sveriges farmacevtförbund och Sveriges läkarförbund.

Nuvarande förhållanden

Inledande översikt

Grundläggande bestämmelser om läkemedelskontrollen inbegripet regler

om tillverkning och import av samt handel med läkemedel finns i 1962 års

läkemedelsförordning (1962: 701) och till denna knutna föreskrifter, bl. a.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

kungörelsen om tillämpningen av läkemedelsförordningen (1963: 439).

Med hänsyn till produktionssättet skiljer man mellan två huvudgrupper

av läkemedel, nämligen farmacevtiska specialiteter och extemporeberedningar.

Med farmacevtisk specialitet förstås standardiserat läkemedel, som

är avsett att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning.

En extemporeberedning är ett för tillfället för viss patient iordningställt

läkemedel.

Principiellt får endast sådana farmacevtiska specialiteter försäljas som

godkänts (registrerats) av socialstyrelsen. Endast sådana specialiteter som

medicinskt och farmacevtiskt är ändamålsenliga och som betingar ett skäligt

pris får registreras. F. n. finns inom landet tillgängliga omkring 3 000

farmacevtiska specialiteter. Dessa har framställts vid ungefär 45 svenska

och 175 utländska läkemedelsfabriker, inom det civila apoteksväsendet

samt vid militärapoteket. Extemporeberedningar framställs endast på

apotek.

Försäljning av läkemedel till konsument är i princip förbehållen apoteken.

Andra företag än apotek som vill tillverka läkemedel eller idka partihandel

med sådana (droghandel) måste ha tillstånd av socialstyrelsen.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning omhänderhas till största delen av det

privata apoteksväsendet. Karolinska sjukhuset och lasaretten i Boden och

Karlskrona försörjs emellertid av det statliga militärapoteket och sex andra

sjukhus av kommunala sjukhusapotek.

Kostnaderna för de i Sverige under 1969 förbrukade läkemedlen var drygt

en miljard kr. Samtidigt beräknas apotekens omsättning, som även inbegriper

andra varor än läkemedel, ha uppgått till 1 200 milj. kr.

Av den totala läkemedelsförbrukningen belöper 3/4 på recept som utfärdats

av läkare medan 1/4 är inköp utan recept. Under 1969 expedierades

omkring 37,7 milj. recept till patienter i öppen vård. Kostnaderna härför

uppgick till 712,8 milj. kr. Därav utbetalade riksförsäkringsverket till apoteken

451,8 milj. kr. inom ramen för läkemedelsrabatteringen.

Den ojämförligt största delen av de förbrukade läkemedlen utgörs av

farmacevtiska specialiteter. Dessa svarar värdemässigt för omkring 95 %

av hela förbrukningen. Extemporemedlen svarar för återstoden eller ungefär

5 %.

Av de farmacevtiska specialiteterna hade år 1968 drygt 40 % (värdemässigt

sett) tillverkats i utlandet. För de i Sverige tillverkade specialiteterna

svarade apoteksväsendet för omkring 1/10 medan 9/10 kom från svenska

läkemedelsfabriker.

Över 95 % av de i landet försålda och i Sverige tillverkade läkemedlen

produceras av ett tiotal läkemedelsfabriker samt av apotekens distriktslaboratorier.

De avsedda fabrikerna är Astra, Bofors, Draco, Ferrosan, Hässle,

Kabi, Leo, Pharmacia, Recip och Vitrum. Aktiemajoriteten i Kabi, Recip

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

och Vitmm ägs av staten (jfr prop. 1969: 142, SU 169, rskr 382). De övriga

företagen är privata.

Produktionen på apotekens distriktslaboratorier är koncentrerad till ett

tiotal tillverkningsställen. Produkterna saluförs under varumärket ACO.

Viss läkemedelstillverkning sker också vid SBL, SVA, militärapoteket

samt förenade fabriksverken. Denna tillverkning tillsammans med den som

sker vid de statliga fabrikerna och vid distriktslaboratorierna tillgodoser

mellan 20—25 % av landets nuvarande läkemedelskonsumtion.

Mot den svenska läkemedelsexporten svarar en ungefär lika stor import.

Denna sker främst från England, Schweiz och USA.

Apoteken förvärvar huvuddelen av sina varor från partihandelsföretag

(droghandel). En droghandelsrörelse, Astra Distribution är inte ett fristående

företag utan en del av AB Astra. På motsvarande sätt bedrivs inom

Vitrum såväl fabrikation som grosshandelsrörelse inom ett och samma

bolag. De övriga — ADA, Kronans Droghandel och Läkemedels-Distribution

— är särskilda aktiebolag med uppgift att idka partihandel med läkemedel.

Härtill kommer att distriktslaboratorierna driver partihandel med

sina egna produkter. Varje apotek behöver dock endast ha kontakt med ett

distriktslaboratorium.

Inte bara Astras och Vitrums grosshandelsverksamhet har anknytning

till läkemedelsfabrikation. Så är fallet även med ADA, som ingår i Fortiakoncernen,

dit även läkemedelsfabriken Pharmacia hör. Kronans Droghandel

ägs av ett konsortium, i vilket ingår ett flertal svenska och utländska

läkemedelsfabriker. Läkeinedels-Distribution ägs av Leo AB.

Vissa läkemedel tillhandahålls apoteken endast genom en droghandlare

(enkanaldistribution). Detta är fallet med Astrakoncernens produkter som

blott säljs genom Astra Distribution och Leos läkemedel som endast saluhålls

av Läkemedels-Distribution. Båda dessa droghandlare säljer även

vissa andra företags produkter, delvis med ensamrätt.

Droghandelsföretagen ADA, Vitrum och Kronan har i stort sett samma

sortiment. De tillhandahåller läkemedel från svenska och utländska fabriker

som i motsats till Astra och Leo föredragit att låta mer än ett grosshandelsföretag

saluföra sina produkter (flerkanaldistribution). Medan ADA

och Vilrum arbetar enbart med varor som distribueras genom flera kanaler

har Kronans Droghandel ensamrätt på distributionen av vissa av de

sålda produkterna.

Omkring 1 000 personer är sysselsatta inom droghandeln.

Sammanlagt köpte apoteken av droghandeln läkemedel för 577,8 milj. kr.

1967 mot 313,9 milj. kr. 1962. De farmacevtiska specialiteterna dominerar

droghandelns försäljning. För var och en av droghandlarna har försäljningen

på läkemedel ökat med 10—20 % årligen under 1960-talet.

Med utbyggnad och rationalisering har droghandeln mött den ökade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

efterfrågan på läkemedel. En mer eller mindre utbyggd ADB-verksamhet

finns hos samtliga droghandelsföretag. Antalet distributionscentraler är 16.

Apoteken innehas med s. k. personligt privilegium av apotekare, som utnämnts

av Kungl. Maj :t efter förslag från socialstyrelsen. Apoteksinnehavare

pensioneras vid 67 års ålder.

Det fanns vid utgången av år 1969 362 självständiga apotek och till

dessa anknutna 232 filialapotek samt 19 sjukhusapotek.

Apoteksinnehavarna är förenade i en sammanslutning, apotekarsocieteten,

som numera i hög grad framstår som ett centralt ledande organ för

apoteksväsendet. I spetsen för apotekarsocieteten står en direktion, vald

av fullmäktige, vilka i sin tur utsetts genom direkta val inom societetens

lokala kretsar. Apotekarsocietetens kansli och övriga centrala organ har en

personal av omkring 200 personer.

Apoteksinnehavarnas inkomster är liksom läkemedelspriserna reglerade

av bestämmelser utfärdade av Kungl. Maj :t. Den sakliga innebörden av

bestämmelserna är bl. a. att enhetliga läkemedelspriser skall hållas i hela

landet, att mindre bärkraftiga apotek stöds av mer bärkraftiga och att

apoteksinnehavarnas behållna inkomster är reglerade så att de i normalfallen

varierar inom ganska snäva gränser trots stora skillnader i apotekens

omsättningssiffror.

Läkemedelskontrollen

Inledning

Grundreglerna om läkemedelskontrollens utformning och avgränsning

av kontrollområdet ges i läkemedelsförordningen och i föreskrifter som

meddelats med stöd av denna förordning. Tillsynsmyndighet för läkemedelskonlrollen

är socialstyrelsen.

Läkemedelskontrollens innebörd och allmänna syfte framgår av 4 § läkemedelsförordningen

där det sägs att läkemedel skall vara av fullgod beskaffenhet

och att det vid normal användning inte får medföra skadeverkningar,

som står i missförhållande till den avsedda effekten. Bestämmelsen

är en ramföreskrift för varje läkemedelstillverkare och en bas för kontrollorganets

handlande i det enskilda fallet.

EnligL säkerhetslagstiftningen på läkemedelsområdet ställs vissa minimikrav

i fråga om formerna för tillverkningen. Vidare inrymmer den ett efter

olika läkemedelstyper anpassat system för produktkontroll. Slutligen utstakar

den sådana handelsvägar, att även distributionsformerna blir led i

kontrollkedjan. Till ledning för såväl tillverkare som kontrollorgan finns

vissa farmakopéinässiga föreskrifter och andra standardnormer beträffande

läkemedlens kvalitet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

15

Kontrollerande organ

Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för många ärenden som

gäller läkemedelsförsörjningen. Kontrollagsliftningen rörande läkemedel hör

till socialstyrelsens ansvarsområde. Vidare handlägger styrelsen ekonomiska

frågor, prisfrågor, personalärenden samt beredskapsärenden på läkemedelsförsörjningens

område.

Inom socialstyrelsen finns en särskild läkemedelsbyrå som ingår i den

administrativa avdelningen. Anknytningen till denna avdelning angavs i

prop. 1967:68 vara ett provisorium som skulle omprövas sedermera. Läkemedelsbyrån

är organiserad i en allmän grupp, en kontrollgrupp samt en

medicinsk grupp, som också fungerar som Iäkemedelsnämndens kansli.

Den allmänna gruppen handlägger apoteksärenden, författningsärenden

och allmänna läkemedelsärenden av mer legal natur såsom tillståndsgivning,

övervakar efterlevnaden av läkemedelslagstiftningen m. m.

Kontrollgruppen består av läkemedelsinspektionen, narkotikakontrollen

och priskontrollen, som också följer konsumtionsutvecklingen.

Den medicinska gruppen handlägger dels rent medicinska frågor och preventivmedelsärenden

och ärenden rörande licensförsäljning av icke registrerade

farmacevtiska specialiteter, samt fungerar som Iäkemedelsnämndens

kansli.

Läkemedelsnumnden är det beslutande organet inom socialstyrelsen i

ärenden om registrering av farmacevtiska specialiteter och i farmakopéärenden.

Nämnden består av sju av Kungl. Maj :t särskilt utsedda ledamöter

samt chefen för läkemedelsbyrån och en vid byrån tjänstgörande läkare.

Statens farmacevtiska laboratorium sorterar under socialstyrelsen men

har en relativt självständig ställning med en av Kungl. Maj:t utfärdad

instruktion. Laboratoriet har till uppgift att inom de områden som berör

tillverkning och försäljning av läkemedel utföra undersökningar med

praktiskt och vetenskapligt syfte. Laboratoriet har ca 50 anställda och är

uppdelat på tre avdelningar, nämligen den kemiska, den biologiska och

den fannakoterapevtiska avdelningen. En av avdelningsföreståndarna är

också chef för laboratoriet. Laboratoriet har ett eget kansli.

Kontrollen av farmacevtiska specialiteter är den mest betydande gemensamma

uppgiften vid laboratoriet. Den kemiska och farmacevtiska kontrollen

åvilar den kemiska avdelningen, medan den farmakologiska och

toxikologiska kontrollen åvilar den biologiska avdelningen. Kontrollen av

medicinsk ändamålsenlighet och avgränsning av medlens användningsområde

utförs av den fannakoterapevtiska avdelningen.

En huvuduppgift för sistnämnda avdelning är att utreda och bedöma de

klinisk-terapevtiska egenskaperna hos farmacevtiska specialiteter vari innefattas

riskerna för biverkningar. Sedan den 1 januari 1964 åligger det även

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds proposition nr 7 b år 1970

avdelningen att granska anmälningar om kliniska prövningar av nya

oregistrerade läkemedel.

Läkemedelsbiverkningsnämnden är en rådgivande medicinsk expertnämnd

med representation även från läkemedelsindustrin. Den har en verkställande

ledamot med ett eget kansli. Nämndens ledamöter är utsedda av socialstyrelsen.

Nämnden arbetar fristående från SFL men i nära kontakt med

laboratoriets farmakoterapevtiska avdelning, vilken liksom socialstyrelsen

är representerad i nämnden.

Svenska farmakopékommittén är ett självständigt organ vars uppgift är

att arbeta med farmakopéfrågor. Kommittén som består av sju av Kungl.

Maj :t utsedda ledamöter, biträds av en sekreterare och ett antal laboratorieapotekare.

Övrig personal som behövs för löpande kontors- och laboratoriearbete

tillhandahålls av SFL. Kommittén disponerar eget laboratorium

som förestås av kommitténs sekreterare.

Den nordiska farmakopénämnden består av tre medlemmar från vart och

ett av de fyra deltagande länderna hämtade ur de nationella farmakopékommittéerna.

Generalsekreterare hos nämnden är f. n. sekreteraren i den

svenska farmakopékommittén.

Två experter inom bakteriologi har utsetts att vara statens kontrollanter

för den tillverkning och import av bakteriologiska preparat som sker vid

SBL och vid SVA. Kontrollanterna är formellt knutna till socialstyrelsen

resp. veterinärstyrelsen.

Statens institut för folkhälsan utför vissa vitaminanalyser åt statens

farmacevtiska laboratorium. Tjänsterna debiteras laboratoriet.

Statens bakteriologiska laboratorium utför sterilitetskontroll samt mikrobiologiska

haltbestämningar av antibiotikapreparat.

Tillverkningskontroll

Läkemedelsförordningen föreskriver (7 §) att yrkesmässig tillverkning

av läkemedel får bedrivas endast av apoteksföreståndare samt av den som

erhållit tillstånd därtill. Utan särskilt tillstånd får bakteriologiska preparat

tillverkas vid SBL och SVA. Med tillverkning förstås i sammanhanget såväl

framställning som förpackning eller ompackning.

Tillstånd att tillverka läkemedel annorstädes än på apoteken meddelas av

socialstyrelsen. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och kan avse

visst eller vissa läkemedel eller läkemedel i allmänhet. Tillverkningen skall

förestås av en av socialstyrelsen godkänd föreståndare. Vid anläggning av

större omfattning får särskilda föreståndare godkännas för olika avdelningar.

Enligt läkemedelsförordningen och dess tillämpningskungörelse kan socialstyrelsen

genom inspektion av företag där läkemedel tillverkas eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

hanteras kontrollera, att verksamheten bedrivs under förhållanden som

inte äventyrar en fullgod beskaffenhet av läkemedlen.

Medan kontinuerliga kontrollförrättningar på apoteken förekommit alltsedan

apotek började inrättas bär inspektion av Iäkemedelsfabriker endast

förekommit sedan 1964 i och med ikraftträdandet av läkemedelsförordningen.

Socialstyrelsen har läkemedelsinspektörer, som i normalfallet utför

förekommande inspektioner av läkemedelsföretagen och apoteken. Inspektion

av apotek förrättas vartannat till vart femte år. De år då inspektion

inte förekommer verkställs s. k. visitation av vederbörande länsläkare. Läkemedelsfabrikerna

inspekteras vid behov.

Då det kommit att framstå som allt angelägnare att äga kännedom om

under vilka betingelser ett läkemedel produceras finns i flera länder en

tendens till att utvidga inspektionen utanför det egna landet.

Produktkontroll

Grundläggande regler om de kvalitetskrav som läkemedel måste uppfylla

har i ett flertal länder fastställts i farmakopéer. Den Svenska farmakopén

har 1965 efterföljts av Nordiska farmakopén, som är gemensam för de fem

nordiska länderna.

Sadana substanser som används på apoteken och som är beskrivna i den

Nordiska farmakopén måste uppfylla de i farmakopén ställda kvalitetskraven.

Analytiska kvalitetsundersökningar sker numera centralt för alla

apoteks räkning vid apotekens centrallaboratorium.

Inom läkemedelsindustrin är man inte på samma sätt som på apoteken

formellt bunden av farmakopéns föreskrifter. Även för industrin gäller dock

kravet att alla använda råvaror skall vara noggrant kända och specificerade.

En grundläggande regel om farmacevtiska specialiteter är att de inte får

försäljas utan att vara registrerade hos socialstyrelsen. Från denna grundregel

finns följande tre undantag.

1) Bakteriologiskt preparat, som tillverkats eller importerats av SBL

eller SVA.

2) På svenskt apotek tillverkad farmacevtisk specialitet, som överensstämmer

med medel intaget i gällande farmakopé eller som socialstyrelsen

med hänsyn till specialitetens ändamålsenlighet finner jämförbar med

sådant medel.

3) På särskild framställning kan socialstyrelsen medge rätt till försäljning

(licensförsäljning) av sådan icke registrerad specialitet, som till sin

verkan skall prövas av viss läkare, veterinär eller tandläkare eller varav

viss person befunnits vara i behov med hänsyn till sitt hälsotillstånd.

Som villkor för registrering gäller att specialiteten funnits ändamålsenlig

och i övrigt uppfyller de krav i fråga om kvalitet, märkning och skäligt pris

som ställts upp i läkemedelsförordningen.

2 — Bihang till riksdagens protokoll. 1 samt. Nr 74

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr lh- år 1970

Den förberedande granskningen av registreringsansökningar sker vid

SFL. Det slutliga avgörandet i registreringsärenden träffas i socialstyrelsens

namn av läkemedelsnämnden.

Registrering kan återkallas om förhållanden som legat till grund för registreringen

inte längre är för handen. Återkallelse av registrering kan

också ske om villkor för specialitetens tillhandahållande åsidosätts eller

om specialiteten är föremål för reklam som innefattar oriktig, starkt överdriven

eller vilseledande uppgift om specialitetens verkan eller egenskaper

i övrigt. En registrerad specialitet kan givetvis tas ur marknaden av tillverkaren,

som därvid skall anmäla detta till socialstyrelsen.

Registrerad farmacevtisk specialitet skall fortlöpande kontrolleras genom

socialstyrelsens försorg. Efterkontrollarbetet handhas väsentligen av statens

farmacevtiska laboratorium.

Ett led i efterkontrollen är den verksamhet som utövas av den tidigare

nämnda läkemedelsbiverkningsnämnden. Enligt nämndens rekommendation

x*apporterar läkarna iakttagelser om oväntade biverkningar vid läkemedelsbehandling.

Rapporterna bearbetas och följs upp av nämnden.

Extemporeberedning kallas sådant för tillfället berett läkemedel som

komponerats av läkare, veterinär eller tandläkare för en speciell patient.

För receptutfäi-dare gäller vid hans komponerande att han har att handla

i överensstämmelse med vetenskap och bepi''övad erfarenhet. Den expedierande

farmacevten har att handla enligt farmakopéns och socialstyrelsens

föreskrifter och i överensstämmelse med god farmacevtisk praxis. Några

speciella kontrollåtgärder kan av praktiska skäl i regel inte komma i fråga.

Enstaka prov på extemporeberedningar tas av I ä k em e d e 1 s in s p e k t ör e r n a

vid förekommande apoteksinspektioner.

Handelsvågarna

Läkemedelsförordningen utstakar vissa handelsvägar för läkemedel. Härvid

skiljs mellan partihandel och detaljhandel. Med partihandel förstås försäljning

till tillverkare för dennes rörelse eller till återförsäljare eller apotek.

Annan försäljning är detaljhandel.

Partihandel får bedidvas endast av den som behörigen tillverkat läkemedlet,

apoteksföreståndare samt den som erhållit tillstånd att idka partihandel

med läkemedel. Reträffande tillståndsgivning och åtnjutande av tillstånd

gäller motsvarande bestämmelser som för tillverkning.

Detaljhandel med läkemedel får bedrivas endast av apoteksföreståndare.

I viss utsträckning får dock partihandlare sälja läkemedel direkt till sjukvårdsinrättning

och bakteriologiska preparat kan få försäljas direkt till

läkare och veterinär från SBL resp. SVA.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

19

Apoteksväsendet

Apoteken

Det finns tre olika huvudtyper av apotek, nämligen självständigt apotek,

filialapotek samt sjukhusapotek. Kungl. Maj :t bestämmer om inrättande och

upphörande av självständigt apotek och sjukhusapotek. Motsvarande beslut

beträffande filialapotek meddelas av socialstyrelsen.

Som redan nämnts finns f. n. ungefär 600 apotek, därav omkring 230

filialapotek och ett 20-tal sjukhusapotek. Ett självständigt apotek med ev.

tillhörande filialapotek bildar en apoteksrörelse.

Privilegiesystemet innebär att ett självständigt apotek drivs av en apotekare

som av Kungl. Maj.''t »tillagts personliga privilegiet» på apoteket i

fråga. Uttrycket är en kvarleva från en tid då privilegiet var en kunglig

nådegåva. Numera har termen ingen annan reell innebörd än att Kungl.

Maj:t bestämmer vem som skall driva ett visst apotek och under vilka

villkor detta skall ske.

Den som erhåller personligt privilegium å apotek skall enligt Kungl. brev

den 30 december 1935 dels ställa sig till efterrättelse gällande bestämmelser

angående apoteksväsendet, dels vara skyldig underkasta sig vad Kungl.

Maj .t framdeles kan komma att föreskriva beträffande privilegiets avstående

eller sättet för dess utövande.

Årligen utdelas omkring 30 apoteksprivilegier. Medelåldern vid erhållande

av första privilegiet är f. n. över 51 år.

Enligt gällande regler för övertagande och inlösen av apotek är den som

erhållit privilegium skyldig att lösa in föregående innehavares varulager

och inventarier, såvitt de är fullgoda och behövs för apoteksdriften.

Värdering och övertagande av apotek sker vanligtvis under medverkan

av apotekarkårens värderingsnämnd.

Bestämmelser om apotekens beskaffenhet och drift finns i Kungl. brev den

28 juni 1963. Där föreskrivs att apoteksföreståndare är skyldig att på begäran

snarast möjligt anskaffa och tillhandahålla läkemedel som behörigen

förordnats av läkare, tandläkare eller veterinär samt, om hinder mot utlämnande

inte föreligger, dels läkemedel som endast får tillhandahållas

av apoteksföreståndare, dels gift, då sådant fall föreligger, att giftet endast

kan förvärvas genom apoteksföreståndare.

Vidare föreskrivs allmänt i instruktionen för socialstyrelsen att styrelsen

skall ha tillsynen över apoteken.

De i sammanhanget viktigaste reglerna finns i medicinalstyrelsens kungörelse

den 26 april 1966 och i styrelsens cirkulär samma dag om anskaffande

av inredning och utrustning. Bestämmelserna reglerar i huvudsak

apotekslokalernas beskaffenhet och omfattning samt vilken utrustning

apotekaren får anskaffa utan särskilt medgivande av socialstyrelsen. Vidare

föreskrivs vad som skall hållas i lager.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

Slutligen finns en råd detaljbestämmelser om förvaring och kontroll av

läkemedlen på apotek. Efterlevnaden av dessa bestämmelser kräver tillgång

till viss analysutrustning och vissa speciella förvaringsanordningar, m. m.

När det gäller finansiering av apoteksövertagande brukar det kapitalbehov,

som föreligger för övertagande av en apoteksrörelse, beräknas till mellan

100 och 110 % av värdet av varulager och inventarier. Den övervägande delen

av det i apoteken investerade kapitalet utgörs av lån som erhållits med

företagsinteckningar som säkerhet. Huvudsakliga kreditgivare är Apotekarkårens

kreditkassa ekonomisk förening, affärsbanker och sparbanker.

Den 31 december 1968 uppgick det bokförda värdet av inventarier och

varulager till omkring 135 milj. kr. Som eget kapital i apoteksrörelsen beräknas

apotekarna ha satt in omkring 20 milj. kr.

Nu gällande medicinaltaxegrunder är så konstruerade att apotekens

prissättning beräknas efter tre olika taxor, nämligen en för kemikalier

och droger, en för farmacevtiska specialiteter samt en beträffande

arbetet på apoteket med tillredning av extemporeläkemedel.

Med ledning av fastställda grunder har apotekarsocietetens direktion att

räkna ut läkemedlens utförsäljningspriser och införa dem i en medicinaltaxa

som skall tillämpas av apoteken. En grundläggande regel är att apoteken

vid försäljningen inte får ta ut högre priser än vad som anges i

medicinaltaxan.

Socialstyrelsen skall varje år före den 1 september, efter att ha hört apotekarsocieteten,

lägga fram så noggrann beräkning som möjligt av apoteksväsendets

intäkter och kostnader under närmast följande kalenderår. Samtidigt

skall styrelsen framställa förslag om den jämkning i medicinaltaxegrunderna

som beräkningen ger anledning till. Härefter fastställs medicinaltaxegrunderna

av Kungl. Maj :t.

Apotekspersonalen består av apotekare, receptarier, laboratorietekniker

och apotekstekniker.

Självständiga apotek förestås av en innehavare. Som regel kan en apotekare

inte räkna med att få eget apotek förrän efter åtskilliga tjänsteår.

Flertalet apoteksinnehavare är över 55 år.

Utbildning av apotekare och receptarier sker vid farmacevtiska fakulteten

vid Uppsala universitet och inkluderar även viss praktikutbildning på

apotek. Apoteksteknikerns utbildning sker numera vid yrkesskola med elevintagning

från grundskola. Redan yrkesverksamma tekniker kan komplettera

sin utbildning genom kvällskurser eller korrespondensundervisning.

Frågan om förändrad utbildningsordning för receptarier och apotekstekniker

är f. n. under utredning.

Ersättning till den på apoteken tjänstgörande personalen utgår enligt

bestämmelser i tre kollektivavtal som slutits mellan statens avtalsverk å

ena sidan samt var och en av Sveriges farmacevtförbund, Apoteksteknikerförbundet

resp. Apoteksstäderskeförbundet å den andra. Flertalet löner ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

betalas av apotekens centrala lönekontor inom apotekarsocieteten och finansieras

av avgifter som erläggs av apoteken.

Apoteksväsendet sysselsatte 1969 inkl. apoteksinnehavarna omkring

11 000 personer, därav 900 apotekare, 2 300 receptarier och 7 800 apotekstekniker,

städerskor, varubud m. fl. Av receptarierna arbetar 50 % på deltid

och av teknikerna m. fl. omkring 40 % på deltid. Omräknas de 11 000 till

heltid erhålls ca 9 000 tjänster.

Apoteksinnehavarnas inkomster regleras genom ett avgiftssystem. Genomsnittligt

torde en apoteksinnehavare tjäna ca 75 000 kr ./år. De apoteksanställdas

avlönings- och anställningsförhållanden är som nämnts fastställda

genom avtal mellan statens avtalsverk och vederbörande personalorganisation.

Medellönen per månad för anställd apotekare, receptarier, laboratorietekniker

och apotekstekniker uppgår 1970 till resp. 4 100, 2 900, 2 300 och 1 800

kr.

Det nuvarande systemet för detalj distribution illustreras av en i det följande

angiven figur. Basenheter är de självständiga apoteken. Ett sådant

apotek har ansetts kräva ett genomsnittligt befolkningsunderlag av minst

20 000 personer. Omsättningssiffrorna för dessa apotek varierar mellan

400 000 kr. och 6 milj. kr. och man sysselsätter mellan 5 och 50 personer

på varje apotek.

Personalen på ett medelstort apotek, som omsätter ca 1,5 milj. kr. uppgår

till ca 15 anställda varav 1—2 apotekare, tre receptarier, åtta apotekstekniker

samt tre övriga befattningshavare.

Medicinlåda

Kommisionär

ca 170

A-förråd

Centralförråd

Filialapotek

Sjukhusapotek

B-fÖrråd

ca 500

Självständiga apotek

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Nästa enhet i storleksordning är filialapoteket som lyder under ett självständigt

apotek. Det senare kan ha flera filialer. Utåt fungerar ett filialapotek

på samma sätt som ett självständigt. Ofta är emellertid tillverkningsuppgifter,

administrativa funktioner och viss lagerhållning centraliserade

till moderapoteket. Filialapotek inrättas när befolkningsunderlaget

uppgår till 5 000—-15 000 personer. Av de filialapotek som var i drift i slutet

av 1968 förestods ca 50 av apotekare och övriga av receptarier. Omsättningen

varierar mellan 150 000 kr. och 1,5 milj. kr. Allt vanligare blir

filialapotek av förenklad typ med reducerade möjligheter till beredning av

läkemedel eller med reducerat öppethållande.

Läkemedelsförråd finns av tre olika typer. Det mest utvecklade har formen

av en mindre butik, i en särskild av apoteksinnehavaren hyrd lokal

och med en av denne anställd föreståndare. Endast standardförpackade

läkemedel eller på apoteken färdigställda förpackningar av lösviktsvaror

får lagerhållas.

Den enklaste typen utgörs av en transportabel låda som byts ut av apoteket

varje månad, varvid översyn och komplettering av förrådet sker.

Sortimentet begränsas till 20 receptfria läkemedel.

Läkemedelsförsörjningen till många mindre orter ombesörjs genom medicinlådor

och kommissionärer.

Antalet medicinlådor uppgår till nära 1 500 och antalet paket som sänds

därigenom är ca 1,3 milj. per år.

Bortsett från de fåtaliga fristående sjukhusapotek som drivs av sjukhusens

huvudmän finns vid ett 20-tal sjukhus sjukhusapotek, som är anknutna

till självständiga apotek och som fungerar som filialapotek med speciella

uppgifter. En närmare redogörelse härför lämnas i anslutning till framställningen

om sjukhusens läkemedelsförsörjning.

Totalt finns i landet ca 600 apoteksenheter med kvalificerad personal

och omfattande lagerhållning samt ytterligare 700 utlämningsställen för

läkemedel och ca 1 500 medicinlådor.

A potekarsocieteten

Apotekarsocieteten fungerar som centralt ledningsorgan för apoteksväsendet.

Societeten består av landets samtliga apoteksinnehavare. Enligt

stadgarna är ändamålet med apotekarsocieteten att befordra farmaciens

och apoteksväsendets utveckling, att tillvarata medlemmarnas gemensamma

intressen, att lämna understöd åt behövande apotekare samt deras änkor

och barn samt att vippmuntra dem, som ägnar sig åt farmacevtiska studier.

Societeten förvaltar till densamma överlämnade fonder och använder deras

avkastning enligt meddelade föreskrifter.

Det högsta beslutande organet är fullmäktige. Dessa består av representanter

för de f. n. 13 kretsar i vilka societetens medlemmar fördelats efter

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970 23

vederbörande apoteks belägenhet. Fullmäktige utser direktion som omhänderhar

societetens förvaltning och är dess verkställande organ.

Till societetens förfogande står en omfattande förvaltningsapparat belägen

i Stockholm. Den leds av en verkställande direktör som inför direktionen

är ansvarig för apotekarsocietetens verksamhet och förvaltning.

Den centrala organisationen är uppdelad på två huvudavdelningar, den

administrativa och den tekniska.

Den administrativa huvudavdelningen är i sin tur uppdelad på fem avdelningar

nämligen informationsavdelning, kameralavdelning, personalavdelning,

planeringsavdelning och sjukhusfarmacevtisk avdelning. Varje avdelning

leds av en nämnd bestående av avdelningschefen och två apoteksinnehavare

varav en i regel också är direktionsledamot.

Den tekniska huvudavdelningen är centralt ledningsorgan för den i det

följande omnämnda distriktslaboratorieverksamheten. Avdelningen leds av

en teknisk direktör och en nämnd, produktionsnämnden. Inom den tekniska

huvudavdelningen finns ekonomi-, marknads-, produktions-, forsknings*

och kontrollavdelningar.

Av apotekarsocietetens ca 200 anställda finns 10 på kansliet, omkring 90

inom den administrativa huvudavdelningen och ca 100 inom den tekniska

huvudavdelningen.

Löneutgifterna för apotekarsocietetens personal uppgick 1968 till drygt

6,3 milj. kr.

nistriktslaboratorierna (ACO)

Vart och ett av distriktslaboratorierna är anknutet till ett självständigt

apotek. Innehavaren av detta är således chef för det tillhörande distriktslaboratoriet.

Till sitt förfogande för driftsledning har han i regel minst

två apotekare, den ene med ansvar för tillverkningen och den andre för

kontrollen. Förekommande funktioner i övrigt är främst administration och

engrosexpedition. I samband med redogörelsen för apotekarsocieteten har

omnämnts att en inom societeten befintlig teknisk huvudavdelning är centralt

ledningsorgan för distriktslaboratorierna.

Vid början av 1969 fanns vid den centrala tekniska huvudavdelningen

107 personer anställda. Av dessa tjänstgjorde 77 personer vid centrallaboratoriet

av vilka i sin tur omkring 30 fullgjorde andra uppgifter än sådana

som avsåg ACO. Den centralt verksamma ACO-personalen uppgick alltså

till 77 personer.

Personalen på distriktslaboratorierna 1969, då antalet laboratorier var

nio, uppgick till 502 personer. Ett betydande antal var emellertid deltidstjänstgörande.

Omräknat till heltidstjänstgörande rörde det sig om 446

personer.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Den tekniska huvudavdelningen är inrymd dels i kontorslokaler om ca

700 m2 vid Döbelnsgatan i Stockholm, dels i laboratorielokaler om ca 1 800

m2 vid Gårdsvägen i Solna.

Vid slutet av år 1970 beräknas distriktslaboratorierna ha en sammanlagd

lokalyta av 23 300 m2 fördelad på följande sätt.

Stockholm, Salen................................ 4 000

Stockholm, Vita Björnen........ 2 500

Solna, Kvarnen ................................. 1 300

Linköping, Vasen ............................... 1 000

Malmö, Lejonet................................. 3 300

Göteborg, Kronan............................... 6 900

Sundsvall, Lejonet............................... 3 600

Umeå, Järven................................... 700

Den apparatur som finns på de distriktslaboratorier som beräknas fortsätta

sin verksamhet under 1970 torde i stort sett få anses modern och

ändamålsenlig.

Historiskt har ACO-produktionen utvecklat sig ur apotekens tillverkning

av sammansatta preparat som antingen är läkemedel eller utgör halvfabrikat

för framställning av läkemedel. Sådana medel sätter fortfarande sin

prägel på ACO-produktionen. Parallellt härmed har emellertid utvecklats

en rad mera specifika preparat. Främst har ACO vid utvecklingen av sådana

sökt finna nya läkemedelsformer som bättre än de klassiska skall ge

ett högt utnyttjande av ingående substanser.

Generellt kan sägas att ACO-preparaten söker vara lågprisläkemedel. Omkring

2/5 av produktionen hänför sig till handköpspreparat.

ACO-produktionen omfattar framför allt standardpreparat av sådan typ

som finns angiven i allmänt tillgängliga handböcker. De mest betydande

ACO-läkemedlen är Magnecyl- och Magnecyl-kodeintabletter, några vitaminpreparat

samt några medel innehållande välkända standardsubstanser sådana

som pentymal, meprobamat och papaverin.

Sammanlagt upptog distriktslaboratoriernas engrosprislista år 1968 inte

mindre än inemot 3 200 förpackningar. I dag lagerförs ca 1 400 olika varor

i 2 700 förpackningar.

Ett stort antal preparat har liten efterfrågan. Drygt 50 % av alla förpackningar

svarar för endast 15 % av försäljningen. För tablettillverkningen

gällde år 1965 att bara 2,2 % av volymen avsåg 100 av totalt 180

tablettsorter. Under senare år har dock antalet tablettslag med ringa

åtgång minskat.

De olika distriktslaboratorierna har fördelat produktionen mellan sig så

att i regel ett visst preparat tillverkas på endast ett laboratorium i landet.

Varje laboratorium distribuerar däremot principiellt samtliga laboratoriers

produkter till de apotek som anlitar ett visst distriktslaboratorium.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Tillverkningsvärdet år 1969 var ca 45 milj. kr. Alla typer av läkemedelsformer

ingår i tillverkningen. Tabletter, salvor och infusionslösningar är de

volymmässigt utan jämförelse dominerande.

ACO:s marknadsandel av apotekens totala försäljning är f. n. omkring

10 %.

ACO-verksamheten är en del av apoteksväsendet och har helt finansierats

inom ramen för detta. Den centrala organisationen för ACO, dvs. centrallaboratoriet

och den tekniska huvudavdelningen i övrigt har byggts upp

och drivits med anlitande av sådana avgifter som apotekarsocieteten som

organisation kunnat uttaxera från apoteken. Under åren 1960—69 har på

detta sätt influtit 22,2 milj. kr. från distriktslaboratorieapoteken. Härav

har 15,5 milj. kr. använts för forsknings- och utvecklingsarbete samt 6,7

milj. kr. till marknadsföring. För inredning och utrustning av centrallaboratoriet,

som inte bara betjänar ACO, torde därutöver ytterligare avgiftsmedel

ha anlitats.

Den ekonomiska utvecklingen för ACO under 1960-talet bär i stort sett

varit vikande. Detta anses till stor del bero på att betydligt ökade belopp

lagts ner på forskning, utveckling och marknadsföring. Under 1968, som

uppvisade ett bättre resultat än de närmast föregående åren, var räntabiliteten

på totalt i rörelsen arbetande kapital 16 %.

Avgiftssystemet

Den 7 februari 1936 utfärdade Kungl. Maj :t bestämmelser om avgifter

från apotek för vissa gemensamma ändamål m. m. Dessa har ändrats ett

flertal gånger, senast den 20 februari 1970.

Enligt dessa är apoteksinnehavarna skyldiga att erlägga avgifter för

bestridande av utgifter för apoteksväsendets gemensamma ändamål. Denna

avgift kallas allmän avgift.

Avgiften beräknas på rörelsevinsten enligt en stigande skala upp till 91 %

av det belopp som överstiger ett visst avgiftsfritt belopp.

De allmänna avgifterna skall användas för apoteksväsendets gemensamma

ändamål. Med sådana ändamål avses i första hand lön m. m. enligt gällande

avtal mellan statens avtalsverk som företrädare för apotekarsocieteten och

Sveriges farmacevtförbund resp. Apoteksteknikerförbundet, pensionering av

viss apotekspersonal samt deras efterlevande enligt av Kungl. Maj :t utfärdade

bestämmelser, ersättning för hållande av filialapotek samt täckande

av förlust å apoteksrörelse. Sedan även medel för bestridande av utgifter

från fonden för apoteksinnehavarnas pensionering avsatts skall återstoden

tillföras en fond för reglering av läkemedelspriserna in. in. (regleringsfonden).

Fonden tillskapades 1936 för att utgöra ett instrument för bedömande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

av huruvida läkemedelspriserna är riktigt avvägda. Priserna måste nämligen

i princip hållas på sådan nivå att de allmänna avgifterna täcker apotekskollektivets

utgifter. Det är emellertid omöjligt att få en sådan prissättning

att avgifterna exakt motsvarar nämnda utgifter. Läkemedelspriserna

måste därför sättas så att en betryggande marginal uppstår, överskottet

skall som nämnts placeras i fonden. Denna förvaltas av socialstyrelsen

enligt bestämmelserna i det av Kungl. Maj :t den 30 september 1936

utfärdade reglementet för fonden med därefter gjorda ändringar.

Enligt reglementet skall de till fonden influtna medlen, inbegripet avkastning,

avsättas till dess de uppgår till det belopp som bestäms av Kungl.

Maj:t. Beloppet är f. n. bestämt till 15 milj. kr. Då det bestämda beloppet

uppnåtts skall inflytande medel, sedan förvaltningskostnaderna bestritts,

användas till reglering av läkemedelspriser på sätt Kungl. Maj :t bestämmer.

Det åligger socialstyrelsen att hos chefen för socialdepartementet anmäla

när nämnda belopp uppnåtts. Vidare skall styrelsen lägga fram förslag

till sådan ändring av gällande grunder för läkemedels taxering på apotek,

att läkemedelspriserna nedbringas. Det åligger vidare styrelsen att årligen

lämna uppgift om fondens inkomster och utgifter under det närmast föregående

kalenderåret samt om influtna allmänna avgifter och därav bestridda

utgifter.

Regleringsfonden bär i praktiken fungerat som en reservfond för apoteksväsendet.

Behållningen har fluktuerat starkt. Sålunda uppgick den 1950

till nära 48 milj. kr. men var 1966 nere i 5 milj. kr. Därefter har den åter

stigit och var vid senaste årsskifte omkring 17 milj. kr.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning

De bestämmelser, som i första hand reglerar läkemedelsförsörjningen på

sjukvårdsinrättningar m. in. återfinns i kungörelsen (1963:440) angående

läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrättningarna, kungörelsen (1963:

439) om tillämpningen av läkemedelsförordningen samt i medicinalstyrelsens

kungörelse angående läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrättningarna

(MF 1965: 7).

Enligt kungörelsen angående läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrättningarna

skall vid sådan inrättning finnas särskilda anordningar för att

tillgodose läkemedelsförsörjningen där.

Om verksamheten vid sjukvårdsinrättning är uppdelad på flera avdelningar

skall det, om inte socialstyrelsen bestämmer annat, finnas dels avdelningsförråd

med läkemedel för den dagliga sjukvården inom avdelningen och

dels sjukhusapotek eller centralförråd för avdelningsförrådens gemensamma

behov.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Iiungl. Maj:ts proposition nr 7 b år 1970

Sjukhusapotek är antingen ett fristående apotek, som drivs av sjukvårdsinrättningens

huvudman, eller del av apotek i orten.

Kungl. Maj :t beslutar om inrättande av sjukhusapotek och har medgivit

inrättande av fristående sjukhusapotek vid fem av Stockholms stads

sjukhus (Södersjukhuset, Sabbatsberg, S:t Erik, S:t Göran och Serafimerlasarettet),

vid Centrallasarettet i Västerås samt vid Lillhagens sjukhus i

Göteborg. Vidare drivs ett 20-tal sjukhusapotek som delar av apotek i orten

vid olika sjukhus i landet.

Verksamheten vid fristående sjukhusapotek bedrivs under ledning av en

av Kungl. Maj :t förordnad chefsapotekare.

Vid sjukhusapotek som är del av apotek i orten leds verksamheten av en

apotekare, som efter förslag av apoteksinnehavaren förordnas av socialstyrelsen.

Central- och avdelningsförråd utgör delar av sjukvårdsinrättningen. Centi

alförradet förestas närmast under styresman eller chefsläkare av person

med farmacevtisk examen.

När det gäller tillverkning av läkemedel och i fråga om beskaffenhet,

förvaring och kontroll av läkemedel och varor som är avsedda för tillverkning

av läkemedel gäller motsvarande bestämmelser som på apotek.

Om tillverkning av läkemedel förekommer på centralförråd skall det vara

utrustat med de redskap, som är föreskrivna vid motsvarande verksamhet

på apotek.

Utlämning av läkemedel från centralförråd får endast ske mot recept eller

läkares skriftliga rekvisition.

När det gäller avdelningsförråd är överläkare i sin egenskap av ansvarig

för sjukvården på sjukhuset (klinik, avdelning) även ansvarig för läkemedelsförsörjningen

på detta och har att övervaka att gällande föreskrifter

iakttas.

Avdelningsförråd förestås i första hand av avdelningssköterska.

Av sjukhusens läkemedelsleverantörer intar apoteken den dominerande

ställningen. Med socialstyrelsens medgivande får fabrikanter och grosshandlare

direkt till sjukhusen leverera sådana läkemedel som företrädesvis

används på sjukhus och i allmänhet levereras i förpackningar av mera

avsevärd tyngd eller skrymmande volym. Om huvudmannaägt sjukhusapotek

finns köper sjukhuset sina läkemedel hos de gängse läkemedelsleverantörerna.

Den totala kostnaden för sjukhusens läkemedelsköp kan för 1969 beräknas

icke understiga 180 milj. kr. I detta belopp ingår kostnaden för leveranser

till ett stort antal små sjukvårdsinrättningar. Leveranser till någon

form av sådana handhas f. n. av mer än 300 olika apotek.

Militärapoteket har omkring 100 anställda. Stockholms stad har ungefär

140 anställda för apoteksverksamheten på sina sjukhus. Härav är 120

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

personer verksamma på de fem sjukhusapoteken och omkring 20 på centralförråden.

Den sammanlagda apoteksverksamheten på övriga sjukhus i landet uppskattas

sysselsätta omkring 400 personer.

Totalförsvarets läkemedelsförsörjning

Krigsmaktens centrala organ för dess läkemedelsförsörjning är militärapoteket.

Det har försvarets sjukvårdsstyrelse såsom chefsmyndighet. Under

chefen är apoteket organiserat på en militär sektion, en sjukhussektion, en

kontrollsektion, en produktionssektion, en administrativ sektion, en läkeinedelsinformationscentral,

en forskningsavdelning samt en dataavdelning.

Militärapoteket arbetar i nära kontakt med karolinska sjukhuset. Det levererar

läkemedel dit och deltar i utrednings- och kommittéverksamhet som

berör läkemedelsområdet.

Militärapoteket är en statlig myndighet, som tilldelas tjänster och medel

efter beslut av riksdagen och Kungl. Maj:t men de ekonomiska förhållandena

är delvis jämställda med sådana för självförsörjande verk. Apotekets

alla kostnader för anskaffande av läkemedel samt huvuddelen av personallönerna

och uppkomna omkostnader skall täckas genom betalning för fullgjorda

leveranser. Härvid skall som högst-pris gälla de priser som uttas av

andra apotek vid motsvarande leveranser.

Inom socialstyrelsen skall dess beredskapsråd bl. a. handlägga frågor

angående läkemedelsberedskapen och fastställa en lista över s. k. beredskapsläkemedel,

vilka inte anses kunna undvaras i händelse av krig. Kvantiteten

av erforderliga läkemedel bedöms med hänsyn bl. a. till den kontinuerliga

fredskonsumtionen.

I samråd med militärapoteket och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

upprättar socialstyrelsen krigsproduktionsbesked med landets

läkemedelsindustrier så att deras sammanlagda kapacitet kommer det civila

och militära försvaret tillgodo.

Socialstyrelsen planerar vidare i samråd med vederbörande myndigheter

och företag en utflyttning i krig av såväl grosshandelsföretagen som

ett stort antal apotek med lager till bättre belägna områden än de, där de

är placerade i fred. Likaså sker planeringsverksamhet för bl. a. läkemedelstillförsel

till beredskapssjukhusen samt för distriktsapotekens omflyttning

och produktion i krig.

Civilförsvarsstyrelsen ansvarar inom sitt verksamhetsområde för en beredskapsuppläggning

av vissa läkemedel såsom dextran och nervgasmotmedel.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap skall enligt anvisningar

från socialstyrelsens beredskapsråd lagra främst råvaror till sådana läkemedel

som i fred importeras till landet och som bedöms oundgängliga i

krig. Lagren består huvudsakligen av sådana läkemedelssubstanser som inte

tillverkas i landet. Vissa synnerligen viktiga svensktillverkade läkemedel

lagras också, t. ex. antibiotika och insulin. Läkemedel upparbetas till lämpliga

beredningar t. ex. tabletter. Denna upparbetning är avsedd att ske hos

läkemedelsfabrikanterna och apotekens distriktslaboratorier.

Kontinuerlig omsättning kan genomföras för huvuddelen av beredskapslagren.

Detta sker genom landets läkemedelsindustrier, grosshandelsföretag

samt apotekens distriktslaboratorier.

Det allmännas läkemedelskostnader

Nu utgående läkemedelsförmåner grundar sig i väsentliga delar på förslag

i prop. 1967: 135. Förmånerna består av en kostnadsfri och en prisnedsatt

del. Kostnadsfria läkemedel lämnas ut till den som är sjukförsäkrad enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring och som lider av långvarig och

allvarlig sjukdom. Kungl. Maj :t bestämmer dels vid vilka sjukdomar kostnadsfritt

läkemedel kan komma i fråga, dels vilka läkemedel som får utlämnas.

Föreskrifter finns i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel, kungörelsen (1954: 735) med tillämpningsföreskrifter

till nämnda förordning samt kungörelsen (1954: 520) med förteckning

över kostnadsfria läkemedel.

Reglerna om prisnedsatta läkemedel innebär i princip att den del av läkemedelskostnaden

vid ett visst tillfälle som ligger mellan 5 och 25 kr. rabatteras

med 50 procent och överskjutande del med 100 procent. Detta innebär

att ingen behöver betala mer än 15 kr. vid varje inköp av medicin på

recept.

De fr. o. m. den 1 januari 1968 förbättrade läkemedelsförmånerna förde

med sig en betydande kostnadsökning för det allmänna. Kostnaden för detta

år uppgick till 396 milj. kr. Under 1969 var motsvarande kostnad 451,8

milj. kr.

Till kostnaderna för läkemedelsförmånerna skall läggas sjukvårdshuvudmännens

läkemedelskostnader. Det allmännas läkemedelskostnader år 1969

uppgår då till sammanlagt ungefär 630 milj. kr. eller 70 % av kostnaderna

för de av läkare ordinerade läkemedlen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

Läkemedelsförsörjningsutredningen

Läkemedelsdistributionen

Allmänna synpunkter

I sina motiv för förändringar anför utredningen inledningsvis att frågor

om läkemedel måste ses som delproblem av samhällets strävanden att bekämpa

sjukdom och att tillförsäkra medborgarna hälsa. Medicinska och

socialmedicinska synpunkter får därför starkt inflytande på bedömningarna,

men ytterst är det dock alltid fråga om vilken ekonomisk ram som tillmäts

och vidare är det en självklarhet att man alltid måste eftersträva största

möjliga effekt av en bestämd ekonomisk satsning.

Nya sjukdomssituationer skapar nya Iäkemedelsbehov — nya läkemedel

skapar nya hälsoproblem. Det är enligt utredningen därför väsentligt att

det finns goda kontakter mellan det praktiska sjukvårdsarbetet på fältet

och den centrala planeringen för forskning och produktion på läkemedelsområdet.

Denna synpunkt måste vara central vid planeringen av hela läkemedelsförsörjningsorganisationen.

Med hänsyn härtill har det för läkemedelsförsörjningsutredningen

tett sig naturligt för att inte säga nödvändigt

att bidra till största möjliga integration mellan läkemedelsförsörjningens

olika led.

Utredningen har ansett det klart att staten bör engagera sig i läkemedelsproduktionen.

Som skäl härför anges att man måste ha garantier för

att en tillräcklig arsenal av basläkemedel står till förfogande till lägsta

möjliga pris, att forskningsinsatsernas optimala utnyttjande kräver ett

ökat offentligt risktagande. Vidare kan man inte utan det allmännas direkta

medverkan i industriell läkemedelstillverkning räkna med de nödvändiga

erfarenheterna för att rationellt bedöma frågor om priskalkyler

på läkemedelsområdet.

Målet bör enligt utredningen vara en så stor statlig läkemedelsproduktion

att den blir en reell konkurrensfaktor till den privata industrin. Det är

angeläget att den får så lika villkor som möjligt som den privata och att en

sund konkurrens stimuleras.

Läkemedelsgrosshandeln spelar enligt utredningen en jämförelsevis underordnad

roll då det gäller prisbildningen. Den har däremot haft viktiga

funktioner att fylla vad angår den fysiska varuhanteringen. Problematiken

beträffande grosshandeln är enligt utredningens mening främst beroende

av hur man kan tillgodose kravet på att det finns en väl fungerande distributionsapparat

samtidigt som man har ett sådant grepp om prisfrågorna

att intet led i kedjan blir obevakat. En viss integration även i droghandelsledet

är ett alternativ till ett statsmonopol. Kan konkurrensen mellan företagen

ytterligare stimuleras sägs detta vara ett framsteg jämfört med

nuläget.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

Inom ramen för nuvarande organisation bedömer utredningen apoteken

som mycket välskötta. För att skapa en organisation som ger större möjligheter

till ökad anpassning till dagens samhälle gäller det bland annat att

säkra förutsättningarna för ökat samarbete mellan läkemedelssektorn och

sjukvården i övrigt. Det är fråga om att skapa möjlighet för ett maximalt

utnyttjande av vad modern datateknik kan ge. Vidare är det angeläget att

apoteksväsendet blir ett instrument för en rationell prispolitik på läkemedelsområdet.

Under det att större delen av landets hälso- och sjukvård tillhandahålls

av det allmänna, har till helt nyligen praktiskt taget all produktion och

distribution av läkemedel skett i privat regi. Visserligen är inte kostnaderna

för läkemedel någon dominerande post i de samlade kostnaderna för

hälso- och sjukvård, men det absoluta beloppet — över en miljard kr.

— är av sådan storleksordning att det för läkemedelsförsörjningsutredningen

ter sig som en anomali att samhället inte har ett fastare grepp om de förhållanden

som bestämmer läkemedelskostnaderna. Utredningen menar att

detta är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrunden av att det allmänna

genom sjukkassorna och sjukvårdens huvudmän betalar mer än hälften av

totalkostnaden eller f. n. minst 600 milj. kr./år.

Utredningen anser att nuvarande system för prisövervakning är ineffektivt.

Formellt är läkemedelspriserna offentligt kontrollerade, men i praktiken

ger det nuvarande systemet enligt utredningen mycket begränsade

möjligheter till effektiv priskontroll. Priset på en farmacevtisk specialitet

skall enligt läkemedelsförordningen vara skäligt och på basis av denna

regel fastställer läkemedelsnämnden ett maximipris att gälla vid försäljning

till apotek. Pålägget i apoteksledet bestäms genom de av Kungl. Maj :t fastställda

medicinaltaxegrunderna. Koncentrationsutredningen som studerat

bl. a. prisfrågan har framhållit att prisövervakningen har begränsade effekter.

Vad medicinaltaxegrunderna beträffar medger prövningen att inga

oskäliga vinster uppstår i apoteksledet. Däremot har man för att endast

nämna en omständighet av betydelse ingen möjlighet att pröva om personalkostnaderna

är lämpligt avvägda.

Enligt utredningen kräver rationellt samhälleligt handlande inom läkemedelssektorn

ökade möjligheter att få och ge information. En egenhet för

läkemedelsområdet är att varken konsument eller producent har det avgörande

inflytandet på vilka läkemedel som får den största efterfrågan. En

tredje part, läkaren, bestämmer i stor utsträckning ytterst konsumtionsmönstrets

utseende. Detta har lett till att läkemedelsindustrin satsat mycket

hårt på reklam och information till läkaren.

Om objektiva medicinska och ekonomiska skäl skall dominera läk em edelsvalet

måste läkemedelsinformationen bli bättre, framhåller utredningen.

För att detta skall vara möjligt behövs ökad kunskap om den nuvarande

läkemedelskonsumtionens struktur samt om de nu tillgängliga läkemedlens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

fördelar och risker. Här anmäler sig stora möjligheter om man effektivt

tar datatekniken till hjälp. Utöver vad som kan nås inom ramen för den

redan existerande litteraturdokumentationen kan man, som senare skall

något närmare beröras, till låg kostnad få en uttömmande kunskap om

läkemedelsvanor och därmed förbättrade möjligheter att studera bl. a.

biverkningar om automatisk databehandling integreras i apotekens expeditionsrutiner.

Härigenom fås även aktuell information som på ett avgörande

sätt kan användas i förhandlingar om läkemedelsprisema.

Utredningen betonar att om en samhällelig läkemedelsinformation blir

högklassig undanrycks motiven för en stor del av industrins nuvarande

dyrbara informationsverksamhet. Får man samtidigt instrument för en

effektiv prispolitik från samhällets sida kommer reklamkostnadernas inverkan

på läkemedelsprisema att minska.

Ytterligare rationaliseringar av väsentlig betydelse inom apoteksväsendet

förutsätter ändrad organisationsform. I utredningens betänkande lämnas

ett flertal exempel på att apoteken varken är typiska enskilda företag eller

allmänna institutioner. De organisatoriska förhållanden som rått har emellertid

underlättat rationaliseringar som förekommit under efterkrigstiden.

De rationaliseringar som gjorts innebär bl. a. att den lokalmässiga och

tekniska standarden på apoteken höjts och att en rad lednings-, planeringsoch

interna kontrollfunktioner centraliserats. Det mest påtagliga uttrycket

härför är att det inom ramen för apotekarsocietetens verksamhet vuxit upp

en centraladministration som f. n. sysselsätter omkring 200 tjänstemän.

Då apoteksväsendet formellt alltjämt är uppbyggt av omkring 360 ekonomiskt

fristående apoteksrörelser föreligger enligt utredningens mening bestämda

begränsningar för möjligheten att effektivt utnyttja denna tjänstemannastab

och samtidigt hålla vid liv ett aktivt rationaliseringsintresse på

fältet. De större möjligheter som annars skulle föreligga att använda automatisk

databehandling för lagerstyrning och redovisning bedöms inte tillnärmelsevis

helt kunna tillvaratas i och med att apoteksväsendet inte är en

sammanhållen ekonomisk enhet. Förutsättningen för ett djupare ekonomiskt

och socialmedicinskt samarbete med sjukvårdens huvudmän saknas

enligt utredningen så länge apoteksväsendets ledning inte kan planera och

förhandla som företrädare för en sammanhållen enhet med en av statsmakterna

formulerad samhällsinriktad målsättning.

överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten

Den 11 april 1969 uppdrog Kungl. Maj.t åt en särskild förhandlingsgrupp

att i anslutning till utredningen om läkemedelsförsörjningen uppta de förhandlingar

rörande organisationen m. m. av läkemedelsförsörjningen som

kunde påkallas med anledning av utredningens arbete. Till följd av detta

beslut har förhandlingar ägt rum med apotekarsocieteten.

Förhandlingarna resulterade i en den 17 september 1969 dagtecknad

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

övei enskommelse mellan staten och apotekarsocieteten om formerna för

avlösning av nuvarande apotekssystem. Vid texten till överenskommelsen

är fogade en promemoria angående apoteksinnehavarnas löne- och andra

anställningsförhållanden vid avlösning av nuvarande apotekssystem, ett köpeavtal

avseende statens förvärv av Vitrum samt vissa protokollsanteckningar.

Överenskommelsen har slutits under förutsättning av godkännande å

ena sidan av Kungl. Maj:t och riksdagen samt å den andra av apotekarsocietetens

fullmäktige. Genom beslut den 20 september 1969 har apotekarsocietetens

fullmäktige för sin del godkänt överenskommelsen. Frågan om

statens förvärv av Vitrum har godkänts av riksdagen (prop. 1969: 142, SU

169, rskr 382).

Som allmän förutsättning för överenskommelsen gäller att staten genom

lagstiftning inför principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari

1971 driva detaljhandel med läkemedel och upplåter sin ensamrätt på ett

för ändamålet bildat apoteksbolag.

De grundläggande reglerna för apoteksbolaget är enligt överenskommelsen

att detta skall svara för att en god läkemedelsförsörjning upprätthålls i

landet, att bolaget skall bildas av staten och en av apotekarsocieteten grundad

stiftelse, att staten skall ha majoritet i bolaget och att det skall ge skälig

förräntning av insatt kapital.

Stiftelsen grundas genom att apotekarsocieteten avsätter 15 milj. kr. av

sitt kapital till främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning.

Hela stiftelsens kapital används för att teckna aktier i apoteksbolaget.

Stiftelsen skall vara representerad i apoteksbolagets styrelse

genom 1/3 av det totala antalet styrelseledamöter, dock minst två personer.

Överenskommelsen innehåller inte någon föreskrift om hur stort kapital

staten skall satsa, inte heller huruvida hela det sammanskjutna beloppet

skall utgöra aktiekapital. Av betänkandets redovisning framgår emellertid

att avsikten varit att staten skall svara för 30 milj. kr. och att alltså sammanlagt

45 milj. kr. skulle tecknas. Det framgår även att frågan om viss

överkurs vid aktieteckningen berörts och att utredningen rekommenderar

en kurs av 120 procent.

Enligt överenskommelsen skall frågan om stiftelsens medverkan i apoteksbolaget

omprövas 1985. Därvid har såväl staten som stiftelsen möjlighet

att påfordra att samarbetet skall upphöra. Skyldighet föreligger för staten

att på begäran lösa in stiftelsens aktier samtidigt som stiftelsen på begäran

av staten är skyldig att låta sina aktier lösas in.

Alla apoteksrörelser löses in enligt överenskommelsen vid årsskiftet

1970—1971. Härvid övertar apoteksbolaget lager och inventarier samt ingångna

anställningsavtal ävensom till rörelserna knutna hyresavtal och övriga

förpliktelser. De f. n. inom apoteksväsendet tillämpade värderingsnormerna

skall i huvudsak följas.

3 —Bihang till riksdagens protokoll. 1 saml. Nr 74-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Mindre delar av apotekarsocietetens centrala organisation kominer att

behållas av apotekarsocieteten för föreningens fortsatta verksamhet. I övrigt

övertas organisationen av apoteksbolaget.

Genom övertagandet förvärvar bolaget hela den tekniska huvudavdelningen

(central organisation för ACO) inbegripet apotekens centrallaboratorium

samt större delen av den administrativa huvudavdelningen. I förvärvet

ingår bl. a. hyresrätten till ca 700 in2 kontorslokaler och 1 800 m2 laboratorielokaler.

Vidare har genom överenskommelsen staten för tiden 1971—

1975 tillförsäkrats förtursrätt att förhyra de relativt omfattande kontorslokaler

i apotekarsocietetens fastigheter som inte kommer att behövas för

societetens egen verksamhet.

I samband med att apoteken inlöses erbjuds alla apotekare som lämnar sin

rörelse anställning hos bolaget. Därvid skall de i första hand ha rätt att

begära att bli föreståndare för det apotek de förut innehaft. Som ett led i

överenskommelsen har lämnats garanti att de i princip skall bibehållas vid

oförändrad inkomstnivå, dock med viss utjämning och schablonisering.

Det förutsätts att anställningsvillkoren skall fastställas efter förhandlingar

mellan bolaget och de apoteksinnehavare som övergår i bolagets tjänst. En

relativt detaljerad redogörelse för hur begreppet oförändrad inkomstnivå

skall tolkas finns i den promemoria som fogats vid överenskommelsen.

All personal som nu är anställd hos apotekarsocieteten och som sedermera

inte behövs för den ombildade föreningens verksamhet garanteras enligt

överenskommelsen anställning hos apoteksbolaget, dess dotterbolag eller en

i överenskommelsen nämnd organisationsenhet för information och statistik

på läkemedelsområdet, som skall stödjas av apotekarsocietetens stiftelse.

Personal som sålunda övergår från societetens tjänst skall inte vidkännas

försämringar i innehavda löne- eller andra anställningsvillkor.

I samband med inlösen av apoteken övertar bolaget bl. a. föreliggande

anställningsavtal. Detta innebär att all personal som arbetar på apoteken

är garanterad fortsatt anställning. Praktiskt taget all personal på apoteken

har sina anställningsvillkor reglerade genom kollektivavtal. Mellan vart och

ett av Sveriges Farmacevtförbund, Apoteksteknikerförbundet och Apoteksstäderskeförbundet

å ena sidan samt statens avtalsverk som företrädare för

apotekarsocieteten å den andra har avtal slutits om anställningsvillkoren vid

tjänstgöring på apotek. De nu gällande avtalen utlöper i och med utgången

av 1970. Detta innebär att all personal på apoteken är garanterad fortsatt

tjänst hos bolaget men att villkoren för anställning måste bli föremål för

förhandlingar mellan bolaget och personalorganisationerna.

Enligt överenskommelsen skall staten per den 1 januari 1970 förvärva

apotekarsocietetens aktieinnehav i Vitrum för 24,4 milj. kr. enligt närmare

regler i ett i samband med överenskommelsen träffat köpeavtal.

Som tidigare nämnts har denna del av överenskommelsen redan godkänts

av riksdagen.

Vid ingången av 1971 skall enligt planer som apotekarsocieteten tidigare

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

stadfäst åtta distriktslaboratorier finnas. Dessa skulle vara förbundna med

följande apotek, nämligen Sälen och Vita Björnen i Stockholm, Kvarnen i

Solna, Vasen i Linköping, Lejonet i Malmö, Kronan i Göteborg, Lejonet i

Sundsvall samt Järven i Umeå (endast för distribution). Samtliga dessa

distriktslaboratorier har lokaler helt avskilda från apoteksverksamheten

i övrigt.

Vid inlösningen av apoteken i landet kommer distriktslaboratoriernas inventarier

och lager att överföras till apoteksbolaget. Enligt överenskommelsen

skall emellertid denna egendom avskiljas och tillsammans med de från

apotekarsocieteten övertagna resurserna vid den tekniska huvudavdelningen

samlas inom ett särskilt dotterföretag till apoteksbolaget. ACO skall drivas

som dotterbolag under minst två år.

Utöver vad som redan skildrats finns i överenskommelsen två punkter

som har samband med distriktslaboratorierna. Den ena avser ett fastighetsförvärv.

Sålunda är apotekarsocieteten ägare till den fastighet i vilken

det distriktslaboratorium är inrymt, som är anknutet till apoteket Lejonet

i Sundsvall. Denna fastighet övertas av staten. Den andra punkten av intresse

i sammanhanget berör viss övergångsersättning till apoteksinnehavare

som frånträtt eller frånträder ledningen av distriktslaboratorium i samband

med omorganisation.

Genom överenskommelsen har riktlinjer dragits upp för apotekarsocietetens

fortsatta verksamhet i nya former och under nya förutsättningar. Apotekarsocieteten

skall ombildas till en privat förening utan obligatoriskt medlemskap.

Föreningen skall främja apoteksväsendets och farmacins utveckling

samt en hög farmacevtisk yrkesstandard bl. a. genom att stödja farmacevtisk

forskning och utbildning, bedriva publicistisk och annan informativ

verksamhet på det farmacevtiska området, hålla ett farmacevtiskt bibliotek

samt främja kollegiala kontakter inom och utom landet. Däremot skall föreningen

inte befatta sig med löne- och anställningsfrågor eller dylikt och

inte heller bedriva verksamhet som kan anses konkurrerande med sådana

aktiviteter som i övrigt berörs i överenskommelsen.

Bestämmelserna i föreningens stadgar om dess ändamål och upplösning

skall fastställas av Kungl. Maj :t.

Den stiftelse apotekarsocieteten skall grunda skall som redan nämnts

använda hela sitt kapital för att teckna aktier i apoteksbolaget. Enligt överenskommelsen

skall avkastningen, förutom för att täcka kostnaderna för

stiftelsens förvaltning, tillföras en organisationsenhet med uppgift att bl. a.

främja information och statistik på läkemedelsområdet. Apotekarsocieteten

skall vara representerad i verksamheten.

Apoteksbolagets utformning och verksamhet

Utredningen förutsätter att de f. n. fler än 600 apoteken med tillhörande

läkemedelsförråd (ca 750) m. m. alla blir enheter inom apoteksbolaget.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 dr 1970

Det är enligt utredningen tämligen uppenbart att ett mångfilialföretag med

så många lokala enheter skulle bli tungrott och i sig rymma betydande

risker för byråkrati om man inte får till stånd en lämplig balans mellan de

centrala och lokala funktionerna. Enligt utredningen föreligger behov av

replipunkter och överordnade beslutsorgan i komplicerade eller helt oförutsedda

situationer samt då det gäller mera generella beslut av organisatorisk

eller funktionell art, vissa personalärenden etc. Vidare framhåller utredningen

att ett organiserat samarbete på ett decentraliserat plan kan vara av

särskilt värde då det gäller mera systematiska kontakter med sjukvården

och dess organ, läkarkåren etc.

Från dessa utgångspunkter har utredningen ansett det naturligt att en

regional organisation av apoteksbolaget kommer till stånd. Enligt utredningens

mening är landets sju sjukvårdsregioner lämpliga områden för en

indelning regionvis även vad apoteken beträffar. Genom att välja dessa som

organisationsenheter bör man få särskilt goda möjligheter till aktivering av

samarbetet mellan apotek och sjukvårdens utövare. Områdena har vidare

den storleksordningen att de ger utrymme för ett kvalificerat och meningsfullt

samordningsarbete. De är å andra sidan inte så stora att de är svåra

att överblicka eller omöjliggör goda personliga kontakter mellan regionledningen

och alla apoteken inom området.

Vid en regional indelning av föreslagen art skulle apoteksbolagets organisation

i stort få den utformning som åskådliggörs av följande figur.

Utredningen framhåller att den föreslagna regionindelningen överensstämmer

med vad som skisserats i en av apotekarsocieteten gjord utredning som

utredningen fogat som bilaga till sitt betänkande. Även i en av farmacevtförbundet

gjord utredning som också tagits in som bilaga till utredningens

Organisationsplan för apoteksbolaget

Styrelse

Umeå

Linkö
ping
-

Lund

och

Malmö

Göte
-

Stock
-

Huvudkontor

Apotek och kommissionsförsäljning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

betänkande bär man räknat med en regional indelning. Därvid har kommunblocken

fått ligga till grund och man har stannat för att förorda ett 40-tal

regioner. Enligt utredningen är syftet med denna indelning ett annat än det

utredningen ansett böra komma i fråga. Utredningen anser att farmacevtförbundets

förslag innebär en risk för att de separata apoteken på ett för

allmänheten olyckligt sätt blir alltför osjälvständiga. Trots detta är det

sannolikt att vid full utbyggnad en lösning enligt farmacevtförbundets linje

skulle bli dyrare än utredningens. Utredningen betonar dock att den självfallet

menar att alla näraliggande apotek skall hålla god kontakt med varandra,

vilket bör kunna ske utan att de sammankopplats i en speciell organisatorisk

enhet.

Till huvudkontoret skall enligt utredningen centraliseras en rad funktioner.

Förslagsvis får huvudkontoret fem enheter (driftsenhet, ekonomienhet,

informationsenhet, personalenhet, organisationsenhet). Härtill kommer laboratorium

samt en datasektion med ställning som serviceorgan för hela verksamheten.

Vidare skall finnas ett kansli för verkställande direktör och

direktion.

Apotekarsocieteten fungerar i dag som centralt ledningsorgan för apoteksväsendet.

Huvudparten av dess personal —• omkring 200 personer — kommer

enligt den tidigare nämnda överenskommelsen att övergå i bolagets

tjänst. Utredningen räknar med att personalen vid centrallaboratoriet, omkring

75 personer, skall bli kvar i sina anställningar, att laboratoriet skall

anknytas direkt till apoteksbolaget men att tjänster som levereras till dotterbolaget

ACO debiteras detta bolag. Vidare utgår utredningen från att

personalen vid den tekniska huvudavdelningen (omkring 25 personer)

kommer att få anställning inom ACO. övrig personal som beräknas övergå

till apoteksbolaget (inemot 100 personer) har f. n. arbetsuppgifter som till

väsentlig del kommer att ha sin motsvarighet inom bolagets huvudkontor.

Den tänkta organisationen av apoteksbolagets huvudkontor framgår av

särskild figur.

Bolagets ledning skall enligt utredningen på sedvanligt sätt handhas av

en styrelse och en verkställande direktör. Vid dennes sida bör finnas en

direktion om ytterligare fem personer. Var och en av dessa har ställning

som chefstjänsteman inom bolaget. En av dem bör tillika vara vice verkställande

direktör.

Bolaget kommer att få en årsomsättning, som redan från starten avsevärt

överstiger en miljard kr., och det blir därmed ett av landets största handelsföretag.

Styrelsen måste därför, framhåller utredningen, tillförsäkras

kvalificerad ekonomisk sakkunskap. Vidare bör finnas representation som

säkerställer nära samverkan med sjukvården och sjukvårdens planering,

önskvärt är att medicinsk sakkunskap ingår. Den med apotekarsocieteten

träffade överenskommelsen förutsätter att societeten grundar en särskild

stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsför
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition, nr 74 år 1970

Kansli

Direktion

Styrelse

Datasektion

Laboratorium

Ekonomienhet

Löner

Pensioner

Redovisning

Finansiering

Fastighets
och
hyresärenden
-

Organisations
enhet
Apoteksloka
lisering
Utredning
Rationali
sering
-

Driftsenhet

Varuinköp

Intendentur

Inspektion

Personalenhet

Rekrytering

Anställning

Utbildning

Informations
enhet
Läkemedelsinformation

Statistik

Personalinstruktion

Extern PR

sörjning. Enligt överenskommelsen skall stiftelsen vara representerad i

apoteksbolagets styrelse med en tredjedel av antalet ledamöter, dock minst

två personer. Antalet styrelseledamöter föreslås bli sju. Detta innebär att

stiftelsen får två representanter. Styrelsen utser utom eller inom sig den

verkställande direktören.

Utredningen anger några huvuduppgifter för de olika enheterna inom huvudkontoret

och anför därvid bl. a. följande.

Driftsenheten skall vara bolagets organ för kontakter med läkemedelsfabrikanter

och läkemedelsgrossister samt med leverantörer av övriga varor

som lämpar sig för försäljning på apoteken. Utöver den inköpande verksamheten

handhar driftsenheten distributions- och lagerhållningsfrågor samt

beredskapsfrågor. Till enheten hänförs även inköp av kontorsutrustning,

apparater och utensilier m. m. för apotekens, distriktskontorens och den

centrala organisationens behov. Huvudansvaret för erforderlig inspektionsverksamhet

skall också åvila denna enhet.

Ekonomienheten skall handha finansieringsfrågor, kassarörelse, helt centraliserade

löneutbetalningar och andra utbetalningar, fakturering, fastighetsfrågor

samt bokföring. Andra uppgifter för enheten blir viss räkenskapskontroll

av apoteken samt budget- och prognosarbete.

Informationsenheten skall svara för all intern information inom bolaget,

inbegripet produktion av prislistor, handledningar och annan dylik hjälpmateriel.

Det blir också enhetens uppgift att handha bolagets PR-verksamhet

och annan extern information. Bolagets befattning med förbrukningsstatistik

bör också föras till denna enhet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Apoteksbolaget kommer att ha ca 11 000 anställda. Det blir därför en

omfattande uppgift för personalenheten att svara för rekrytering, anställning

och intern utbildning av bolagets personal. På enheten bör också ansvaret

för en personaltidning ligga.

Organisationsenheten skall fortlöpande verkställa utredningar rörande

läkemedelsdistributionens utformning inom bolaget. Även frågor om erforderliga

rationaliseringsåtgärder hänförs till denna enhet.

Laboratoriet skall svara för kontroll av råvaror för extemporeläkemedlen

samt andra förekommande laboratoriegöromål. En del av dess verksamhet

innebär direkt service till det blivande ACO-företaget. Denna del måste noggrant

särskiljas för att kunna debiteras detta företag.

Utredningen räknar med att huvudkontoret inberäknat laboratoriet skulle

komma att sysselsätta omkring 200 personer. Detta är ca 25 personer mer

än vad som finns hos apotekarsocieteten. (Korrigering har gjorts för 25

personer vid tekniska huvudavdelningen som beräknas övergå till dotterbolaget

ACO.)

Som tidigare nämnts erfordras en regional organisation. Utredningen har

därvid förordat en anknytning till de sju sjukvårdsregionerna i landet. Det

förutses sålunda ett regionkontor i var och en av städerna Stockholm,

Uppsala, Linköping, Lund/Malmö, Göteborg, Örebro och Umeå.

Regionkontoren skall i första hand fungera som konsult- och serviceorgan

åt apoteken med uppgift att underlätta och effektivisera deras arbete. Det

bör också vara regionkontorens uppgift att intensifiera kontakter mellan

apoteken och läkarna. Bland uppgifter som bör läggas på regionkontoren

hör vissa kontroll- och övervakningsfunktioner av såväl ekonomisk som

farmacevtisk art, utredningsarbete om förändringar av distributionsnätet

inom regionen samt samordnande uppgifter i allmänhet, såsom handhavande

av vissa personalfrågor, vissa kontakter med landsting och kommuner m. m.

Apoteksföreståndare bör förordnas av huvudkontoret. Detta bör också

fastställa personalramar för apoteken efter förslag från dessa och efter

granskning av vederbörande regionchef.

Sammanlagt torde enligt utredningen regionkontorens personalbehov

uppgå till ca 60 personer, varav 7 regionchefer, 23 konsulenter och 30

övriga. Stockholms- och Uppsala-regionerna som skulle få över 100 apotek

beräknas vardera behöva fyra konsulenter. För vart och ett av de övriga

regionkontoren föreslås tre konsulenter.

Personalkostnaderna för regionkontoren uppskattas totalt till 2,3 milj. kr.

Kostnader för resor och traktamenten blir relativt betydande och beräknas

uppgå till ca 0,5 milj. kr. per år. Sedvanliga omkostnader beräknas till

samma belopp. Totalt beräknas därför regionkontorens årliga kostnad vid

full utbyggnad till ca 3,3 milj. kr.

Utredningen anser att den föreslagna regionorganisationen inte torde behöva

genomföras omedelbart i samband med omorganisationen av apoteks
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 74- år 1970

väsendet utan kan ske successivt. Till att börja med torde de första kontoren

kunna sammankopplas med något av de större apoteken i regionen.

Vederbörande apoteksföreståndare torde då, under förutsättning att han får

personalförstärkning i övrigt på apoteket, kunna tjänstgöra som regionchef.

Under senare år har allt fler små självständiga apotek förändrats till filialapotek.

Förändringarna har ansetts vara företagsekonomiskt motiverade.

I den nya organisationen kommer samtliga apotek att ha ställning av

filialer inom ett sammanhållet företag. Detta innebär vissa förändringar

beträffande det nuvarande förhållandet mellan moderapotek och filialapotek.

Detta kan övergångsvis medföra vissa olägenheter för i första hand

nuvarande filialapotek, som vant sig att kunna vända sig till moderapoteket

i olika frågor. För att få till stånd en mjuk övergång till det nya systemet

föreslår utredningen att en viss bindning under en övergångstid bör kunna

bestå mellan här avsedda apotek i avvaktan på ytterligare erfarenheter.

När apoteksbolaget börjar sin verksamhet torde omkring It 000 personer

vara sysselsatta på apoteken. Det framtida personalbehovet på apoteken

blir beroende av förändringar i omsättning och kundstruktur, av rationaliseringsåtgärder

och servicedifferentiering. Den kapacitet i fråga om personal

som apoteken har i dag tyder emellertid på att bolaget till att börja

med bör gå in för viss restriktivitet vid nyanställningar. Motiveringen härtill

är bl. a. centralisering av vissa uppgifter som nu faller på apoteken samt

översyn av apotekens arbetsrutiner i samband med övergång till ADB.

Statens avtalsverk har sedan 1965 behörighet att förhandla om apoteksanställdas

löner. Apoteksväsendet har därvid likställts med allmän inrättning

och avtalsverket inträder som avtalsslutande part. När det gäller statliga

bolag skall verket dock endast på begäran biträda bolagsstyrelsen vid förhandlingar.

Apoteksföreståndarna bör enligt utredningens mening tillsättas centralt

av apoteksbolaget. Andra farmacevter än apoteksföreståndare samt övrig

personal bör tillsättas av regionkontoren när det gäller permanent personal.

Extra personal och vikarier bör föreståndarna själva få tillsätta.

Den mellan staten och apotekarsocieteten träffade överenskommelsen

innehär bl. a. att staten övertar ansvaret för ingångna anställningsavtal.

Detta betyder, att de anställda från den 1 januari 1971 fortsätter att

tjänstgöra på de apotek där de nu arbetar.

Utredningen har låtit utarbeta förslag till ett nytt system för expediering

och registrering av recept. Detta har skett genom medverkan av statskontoret.

Förslaget innebär att samtliga apotek eller alla av en viss minsta storleksordning

utrustas med terminaler av skrivmaskintyp förbundna med en

central datamaskin (centralmaskin). Kommunikation mellan terminalerna

och centralmaskinen sker dels vid expediering av recept dels för information

i lagerfrågor och annan frågeverksamhet. Kommunikation sker i bägge

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

riktningarna men ej terminalerna sinsemellan. Via apotekens terminaler

inmatas uppgifter om varje recept. Strax därefter utmatas pris och etikett

på apotekets terminal. Patientens namn skrivs manuellt på etiketten. I centralmaskinen

lagras för varje recept uppgifter om recepttyp, receptutfärdare,

preparatnummer, ordinationsföreskrifter samt patientens personnummer.

Informationen bearbetas sedan för framtagning av önskad statistik.

Systemet kontrollerar lagernivån vid apoteken, informerar om nödvändiga

inköp och sköter kontakten med droghandeln, som utan insatser från

apoteken levererar erforderliga varor. Systemet avses också bl. a. ombesörja

utbetalning av läkarersättningar och produktion av fakturor som

distribueras till apotekens kreditkunder (riksförsäkringsverket, sjukhus

m. fl.).

Receptbelagda läkemedel samt de eventuella receptfria läkemedel som

ofta köps på recept omfattas av systemet och således av den maskinella

lagerbevakningen. Apoteken behåller lagerbevakningen med hjälp av defektkorten

för övriga icke receptbelagda läkemedel samt för fria handelsvaror.

För detta sortiment återstår att finna en smidig lösning så att order etc.

produceras maskinellt.

Om samtliga apotek i Stockholm, Göteborg och Malmö (105 st.) och alla

övriga med minst 501 recipen per vecka (10 recipen per öppethållandetimma)

utrustas med terminaler blir 436 av landets totalt 574 apotek anslutna

till systemet. Detta motsvarar omkring 628 000 recipen per vecka

eller 92 % av den totala receptvolymen. För år 1967 innebär detta att

omkring 32 miljoner recipen skulle ha expedierats med hjälp av terminalsystemet.

Övriga apoteks (dvs. de som ej utrustas med terminaler) transaktioner

fångas upp i systemet vid den månadsvisa databehandlingen. Således stansas

detta material upp (2,75 miljoner recipen från sammanlagt 138 apotek år

1967) förslagsvis centralt och bearbetas tillsammans med ackumulerade

uppgifter från fakturerings-, läkarersättnings- och statistikrutinerna.

Den totala årskostnaden för systemet fördelad på fem år uppskattas av

utredningen till 14 milj. kr. Dessa kostnader uppdelas på systemutveckling,

datamaskinutrustning (centralmaskin), terminalutrustning, övrig transmissionsutrustning

(modem, koncentratorer m. m.), driftsorganisation,

dataöverföring, stansning och utbildning.

Denna kostnad torde enligt utredningen mer än väl motsvaras redan av

de personalbesparingar som genom systemet blir möjliga på apoteken.

Härtill kommer en rad olika besparingar som systemet möjliggör. Sålunda

medför den rationellare varuanskaffningen och lagerhållningen såväl i

apoteks- som grosshandelsledet betydande kostnadsreduktioner. Vidare

möjliggör systemet en detaljerad konsumtionsstatistik som i sin tur kan

bidra till ett rationellare utnyttjande av läkemedelsbehandlingens möjligheter.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att det föreslagna datasystemet

är flexibelt och utbyggbart. För apotekens del torde konsekvenserna

av datasystemet bli

a) personalbesparingar genom mekanisering av rutiner som taxering

och etikettutskrivning, genom centralisering och mekanisering av orderarbete

och utbetalningar,

b) optimal lagerhållning,

c) kontroll av svinn genom framräkning av apotekens lager med åtföljande

avstämning med verkliga inventeringsvärden,

d) snabbare expedition.

Det maskinella orderarbetet innebär också, framhåller utredningen, fördelar

för nuvarande leverantörer genom en mer planmässig beställningsrutin.

Läkemedelstillverkaren får ett bättre prognosunderlag för sin tillverkning,

läkemedelsgrossisten får med ett bättre prognosunderlag lägre kostnader

för orderbehandling, varuhantcring, transport och lager investering.

För apoteksbolagets ledning innebär datasystemet att man får ett instrument

för prognoser och styrning av lagerhållningen. Detta medför möjligheter

till kostnadsbesparingar. Man kan vidare följa upp försäljningen genom

rapportering av adekvat information till chefer på olika nivåer. Andra

möjligheter systemet ger är simulering av utfall av olika tänkbara åtgärder,

framtagning av statistik som ger underlag för kostnadsberäkningar och

lönsamhetskalkyler.

Det sammanhållna företaget möjliggör en koncentration och därmed rationalisering

av vissa arbetsuppgifter. Hit hör det kamerala arbetet som med

datasystemets hjälp helt koncentreras till huvudkontoret.

Vad angår det rent farmacevtiska arbetet bör enligt utredningen de

redan pågående rationaliseringsundersökningarna intensifieras och de nya

möjligheterna effektivt utnyttjas. Ansträngningar bör göras att få till stånd

en viss centralisering av extemporeberedningen utan att allmänhetens möjligheter

till god service eftersätts.

Under efterkrigstiden har vissa nya typer av distributionsorgan för läkemedel

kommit fram. Sådana är filialapoteket med förenklad utrustning

och läkemedelsförråd typ A (apoteksförråd). Utredningen anser att man i

ökad utsträckning bör söka sig fram till varierade apotekstyper allt efter de

lokala behoven.

Som en serviceåtgärd främst med tanke på poliklinikpatienter och hemgående

patienter föreslår utredningen vidare att vid varje större sjukhus

inrättas ett särskilt utlämningsställe för läkemedel, en läkemedelsshop. En

sådan bör vara helt skild från den enhet som avser läkemedelsförsörjningen

för sjukhusets interna behov. Apoteksbolaget bör i samarbete med sjukhusets

huvudman inrätta och därefter driva ett dylikt serviceapotek.

Enligt utredningen finns det också skäl att undersöka om inte vissa ten
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

denser i fråga om lokalisering av detaljhandeln i allmänhet bör avspegla

sig i en flexiblare politik beträffande apotekens lokalisering. Av säkerhetsskäl

måste man hålla fast vid principen att läkemedelsförsäljning endast

kan ske under behörig personals ledning och oftast torde starka skäl tala

för att hålla verksamheten samlad i speciella apotekslokaler. Om det emellertid

skulle öka bolagets möjligheter att lämna allmänheten service och

även kunna ske till väsentligt lägre kostnad hör det dock i och för sig inte

föreligga hinder för att ett enklare expeditionsapotek, drugstores i modifierad

form, inryms inom en stormai*knad eller liknande kommersiellt

centrum.

ACO-bolaget

Enligt överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten skall ACO

under minst två år räknat från den 1 januari 1971 drivas som dotterföretag

till apoteksbolaget. Den av apotekarsocieteten grundade stiftelsen skall vara

representerad i dotterbolagets styrelse. Staten skall för 7,5 milj. kr. förvärva

bl. a. apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning, inkl. inrett laboratorium

(ACL) med apparatur och inventarier, patent- och varumärkesrätter

samt hyresrätterna till de av laboratoriet och företagsledningen för

ACO disponerade lokalerna ävensom den fastighet i vilken distriktslaboratoriet

i Sundsvall är inrymt. Det framgår också att staten förvärvar distriktslaboratoriernas

egna resurser i samband med inlösningen av apoteken.

Enligt utredningen bör ACO fortleva och utvecklas men detta bör ske helt

avskilt från apoteksverksamheten. Anledningen härtill är att utredningen

anser tillverkningen på distriktslaboratorierna fylla en önskvärd funktion

inom läkemedelsförsörjningen och att lönsamheten måste betraktas som

godtagbar. En nedläggning av distriktslaboratorieverksamheten kan därför

inte komma i fråga. Det skulle för övrigt innebära en inte godtagbar kapitalförstöring.

I samband med att apoteksbolaget inlöser de nuvarande apotekens

lager och inventarier avskiljs de kvarvarande distriktslaboratorierna

och samlas i ett tillverkningsföretag som till att börja med blir dotterbolag

till apoteksbolaget. Sedermera bör det överföras till den under uppbyggnad

varande statliga tillverkningskoncernen. Företaget bör enligt utredningen

syfta till att utgöra en konkurrensfaktor inom läkemedelstillverkningen genom

att särskilt ha till uppgift att säkra tillgången på neutrala basläkemedel

till låga priser. Genom att inarbeta ACO-verksamheten i ett statligt tillverkningsföretag

elimineras också huvuddelen av den kritik som under årens

lopp riktats mot verksamheten. Den allvarligaste invändningen mot den har

varit att verksamheten ekonomiskt inte kunnat helt skiljas från den allmänna

apoteksrörelsen samt att verksamheten finansieras av några enskilda

apoteksinnehavare, som var och en driver sin rörelse medan planering i

stort och central ledning sköts av apotekarsocieteten som organisation.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

Droghandelns ställning

I direktiven för utredningen uttalas att det allvarligt borde övervägas att

centralisera droghandelsverksamheten till ett statsägt monopolföretag. Detta

uttalande görs sedan det erinrats om att såväl 1946 års läkemedelsutredning

som 1953 års läkemedelskommitté behandlat droghandelsfrågan. Inga åtgärder

beträffande droghandeln har vidtagits till följd av förslag från dessa

utredningar.

Utredningen grundar sina ståndpunktstaganden dels på material som presenterades

av läkemedelskommittén dels på speciella undersökningar och

utredningar.

I en av de åberopade utredningarna används två olika metoder för att

belysa utvecklingen av produktivitet och effektivitet. Enligt den ena har

droghandeln kunnat uppvisa en årlig förbättring av 7—8 %, enligt den

andra stannar den vid 4,5 %.

I jämförelse med andra branscher visar sig droghandeln ligga väl framme

i fråga om utvecklingstakt. Ur undersökningsrapporten hämtas sålunda att

medan droghandelns kostnader i relation till omsättningen minskat från

12,3 % till 8,2 % under 1954—1964 var motsvarande förändring för större

partihandel, alla branscher, en ökning från 12,7 % till 16,2 % samt för

enbart livsmedelsgrosshandel en minskning från 11,5 % till 11,3 %.

Den redovisade ökningen i effektivitet avser droghandelsbranschen som

helhet. Läkemedelsförsörjningsutredningen har visat att betydande skillnader

föreligger mellan de olika företagen. Sålunda varierade omsättningen

per anställd 1967 från 595 000 kr. till 1 510 000 kr. och omsättningen per

in2 lokalyta från 8 700 kr. till 18 700 kr.

På initiativ av läkemedelsförsörjningsutredningen har utförts en specialstudie

av konsekvenserna av en allmän övergång till enkanaldistribution.

Resultatet är på kort sikt en årlig kostnadsbesparing av 11,4 milj. kr.

Härav hänför sig 7,7 milj. kr. till grossistledet och 3,7 milj. kr. till producentledet.

Redan 1953 års läkemedelskommitté hade låtit göra en undersökning av

vilken effekt som skulle erhållas vid en övergång till centraliserad droghandelsverksamhet.

De totalt uppskattade kortsiktiga besparingarna inom droghandeln vid

centralisering blev 2—4 milj. kr. i 1954 års kostnadsnivå. Härav avser 1

milj. kr. besparingarna genom minskning av antalet order och 1—3 milj. kr.

besparingarna genom stordriftsfördelar.

Vid de nu gjorda undersökningarna har beräknats hur en centraliserad

droghandelsverksamhet skulle te sig jämfört med enkanaldistribution. Enligt

beräkningarna skulle en ytterligare kostnadsbesparing av 4 milj. kr. per

år erhållas.

På längre sikt anses emellertid monopoldroghandelns kortsiktiga kostnadsbesparing

bli absorberad av en lägre utvecklingstakt jämfört med en
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970 45

kanaldistribution. Skälet skulle vara att den med konkurrensen förbundna

pressen på rationalisering försvinner i en monopolsituation.

Ett försök till jämförelse av effektivitetsgraden hos den norska monopoldroghandeln

och den svenska erbjuder stora svårigheter. Det är många

andra förhållanden än organisationsformen som inte är likartade. Detta

gäller t. ex. antal kunder, avstånd till kunderna och aktiviteter utöver läkemedelsförsäljning

till apoteken.

De försök till jämförelser som likväl gjorts har inte utfallit till monopoldroghandelns

fördel.

Redovisningen av intervjuer inom andra branscher visar bl. a. varierande

mönster för integration och att centralisering och fasta rutiner förekommer

i större utsträckning än inom läkemedelsdistributionen.

Enligt utredningen finns det alltjämt utrymme för icke obetydliga rationaliseringar

inom droghandeln. Sådana bör snarast komma till stånd och

rationaliseringsvinsterna bör komma läkemedelskonsumenterna till godo.

En verksam möjlighet att kortsiktigt uppnå detta vore utan tvivel att nu

ombilda droghandeln till ett monopolföretag anknutet till apoteksbolaget,

framhåller utredningen, men tillägger att man sannolikt kan uppnå goda,

och från vissa synpunkter bättre resultat, genom mindre genomgripande

åtgärder.

Således bör enligt utredningen en övergång till enkanalsystem medföra

betydande besparingar. En förutsättning är emellertid att inte antalet grosshandelsföretag

ökar och att inte något företag blir så litet att det distribuerar

endast ett litet antal icke försumbara preparat. Skulle utvecklingen

bli sådan att denna förutsättning inte kommer att föreligga, kan de nu beräknade

vinsterna förbytas i kostnadsökningar för apoteken till följd av att

antalet kontakter apotek—grosshandel skulle öka oproportionellt mycket.

Ingenting talar emellertid för att en sådan utveckling skulle ske efter det

att apoteksbolaget etablerats, anser utredningen.

En övergång till enkanalsystem innebär att ett nytt konkurrensmedel

införs. Det blir en konkurrens från droghandlarnas sida att få distribuera en

viss producents preparat och producenterna får ökat intresse av att veta

vilket droghandelsföretag som är effektivast. I relationen droghandel—

apotek innebär enkanalsystemet i sig ingen garanti för att det nya konkurrensmedlet

skulle ha någon ekonomisk effekt. Utan ändringar i övrigt

av systemet för läkemedelsdistributionen skulle därför en ökad övergång

till enkanaldistribution mycket väl kunna innebära att rationaliseringsvinsterna

helt kom att fördelas mellan producent och droghandlare. Detta vore

en för samhället icke acceptabel utveckling framhålls det i betänkandet.

Med tillkomsten av apoteksbolaget uppstår emellertid en helt ny situation

hävdar utredningen och hänvisar därvid i första hand till den nya prispolitik

utredningen förordar och som redovisas i det följande.

Utredningen framhåller vidare att apoteksbolagets besittning av Vitrum

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

givetvis kommer att innebära en styrka vid bolagets strävanden att påverka

prisbildningen. Alternativet att använda den egna apparaten för engrosdistributionen

kommer alltid att finnas och bolaget behöver inte riskera

att komma i ett tvångsläge till följd av kartellbildningar eller andra åtgärder

från de få utomstående droghandelsföretagen. Det bör emellertid framhållas,

säger utredningen, att bolaget i sitt agerande måste söka se till helheten.

I vissa lägen kanske det för producenten kan vara förenat med särskilt

stora fördelar att den fysiska distributionen sker en viss väg. Om detta

övertygande visas och totalkostnaderna för läkemedlet härigenom minskar

bör detta bestämma distributionsvägen. Inte minst då det gäller de stora

sjukhusens förvärv av stapelläkemedel kan sådana synpunkter komma in

med särskild styrka.

Enligt utredningens mening innebär det nya systemet så många nya

utvecklingslinjer att det finns all anledning att nu pröva vilka effekter som

kan uppnås utan ytterligare ingripanden i droghandelsledet. Utredningen

anser det sålunda inte påkallat att nu införa ett statsmonopol på grosshandeln

med läkemedel.

Prispolitiken

För de farmacevtiska specialiteterna — som motsvarar 95 % av totalkostnaderna

för läkemedel — sker prisbildningen under det allmännas

medverkan i två steg. Sålunda fastställer socialstyrelsens läkemedelsnämnd

apotekens högsta medgivna inköpspris i samband med registreringen. Till

detta pris som är summan av producentkostnader och distributionskostnader

till apotek läggs en för apoteken i medicinaltaxan medgiven handelsavans.

Bl. a. under hänvisning till koncentrationsutredningens undersökningar

anser läkemedelsförsörjningsutredningen att den nuvarande prisgranskningen

är alltför formell och att en aktiv prispolitik erfordras.

Efter en redogörelse beträffande affärsverkens taxor och priser samt

prissättningen hos monopolföretaget Nya systembolaget framhåller utredningen

att apoteksbolaget bör ges befogenhet att självt fastställa sina taxor.

En sådan befogenhet föreslogs även av 1946 års läkemedelsutredning för det

av utredningen föreslagna svenska apoteksaktiebolaget.

Enligt utredningen skall bolaget tillämpa enhetliga priser över hela landet

och erhålla täckning för sina kostnader och kunna förränta insatt

kapital.

Eftersom de farmacevtiska specialiteterna numera helt dominerar bilden

är det av största betydelse för totalkostnadernas begränsning att specialitetspriserna

är skäliga säger utredningen och erinrar om att en föreskrift om

att så skall vara fallet finns i läkemedelsförordningen. I samband med att

registrering söks för en farmacevtisk specialitet skall sökanden uppge det

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

pris varan är tänkt att betinga. Sedan bedöms prisfrågan i samband med

prövningen av hela registreringsärendet.

Med hänsyn bl. a. till det värde som ligger i att varje läkemedel kan omfattas

av läkemedelsförmånen anser utredningen att en prisreglering är

nödvändig. Frågan är då hur prisgranskningen skall ske för att bli så

effektiv som möjligt.

Om man inte som nu önskar ha prisgranskningen förlagd till socialstyrelsen

torde enligt utredningen i stort sett två helt olika vägar stå till buds

om man på annat sätt vill få garantier för att läkemedelspriserna är skäliga.

En möjlighet är att granskningen omhänderhas — formellt eller reellt

— av annan myndighet med en för ändamålet specialiserad kompetens. En

annan möjlighet är att en specialitet registreras utan hänsynstagande till

priset men att apoteksbolagets skyldighet att tillhandahålla specialiteten

blir beroende av huruvida bolaget kan inköpa den till ett pris som bolaget

bedömer rimligt.

Om man valde vägen att låta leveransskyldigheten bli beroende av prisets

skälighet skulle detta säkert leda till en ökad konkurrens särskilt mellan

specialiteter av likartad eller nära besläktad typ. Det måste emellertid befaras

att apoteksbolaget skulle utsättas för en stark press och ett misstänkliggörande

för partiskhet som skulle vara hämmande för dess aktiviteter

i övrigt om bolaget vägrade att i sitt sortiment ta upp produkter som en

svensk kompetent myndighet bedömt ändamålsenliga från medicinsk synpunkt.

Med hänsyn härtill kan utredningen inte tillstyrka att man beträder

en sådan väg.

Prövning av huruvida priset på farmacevtisk specialitet är skäligt kan —

formellt eller reellt — uppdras åt särskild myndighet med kompetens på

området. Bland de nu befintliga myndigheterna skulle enligt utredningen i

så fall närmast statens pris- och kartellnämnd vara den som bör komma

i fråga. Den tveksamhet som kan finnas inför en sådan anordning sammanhänger

bl. a. med att det kanske är mindre tilltalande att samtidigt som man

nu söker samla de på många händer splittrade läkemedelsfrågorna man

skulle föra in ett nytt verk i bilden.

Ytterligare ett sätt att tillföra granskningsmomentet ökad sakkunskap

vore enligt utredningen att på lämpligt sätt koppla in apoteksbolaget i prisprövningen.

Bolaget kan förväntas få stor erfarenhet av prisbildning på det

farmacevtiska området. Det kan väntas bli utrustat med framstående ekonomisk

expertis och ha tillgång till relativt stora resurser för kalkylmässiga

och andra ekonomiska bedömningar. Enligt utredningens uppfattning bör

det bli en måttligt kostnadskrävande och relativt effektiv metod att föra in

bolaget som remissorgan innan läkemedelsnämnden avgör om det anmälda

priset är skäligt. Utredningen föreslår att denna åtgärd genomförs men

anser att den inte kan praktiseras förrän tillverkningsbolagen Yitrum och

ACO upphört att vara dotterföretag till apoteksbolaget.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Om ett pris skall fastställas vid registreringen bör detta enligt utredningen

vara producentens högsta medgivna utförsäljningspris. Om den ändringen

jämfört med nuvarande ordning inte vidtas, blir effekten av det förordade

enkanalsystemet i droghandelsledet alltför begränsad. Med en ändring i linje

ined vad här föreslås, ökar konkurrensen i droghandelsledet. Förhoppningen

om att ökad konkurrens skall komma till stånd är ett bärande motiv för att

inte införa en monopoldroghandel i Sverige framhålls det i betänkandet.

Utredningen föreslår sålunda att prisets skälighet alltjämt skall prövas

före registrering men att vad som fastställs som maximipris är producentens

utförsäljningspris eller med andra ord partihandelns inköpspris.

Apoteksbolaget skall fastställa sina utförsäljningspriser som skall vara

enhetliga över hela landet och ge full kostnadstäckning. Prispålägget i grosshandelsledet

bestäms enligt affärsmässiga grunder och blir i praktiken ofta

beroende av överläggningar mellan producent, grossist och apoteksbolaget.

Utredningen framhåller att apoteksbolaget bör följa försäljningsutvecklingen

för introducerade farmacevliska specialiteter och — då anledning

synes föreligga därtill — ta initiativ till förhandlingar med producenten om

prissänkningar.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning

Vad angår läkemedelsförsörjningens organisation vid sjukvårdsinrättningarna

anser utredningen att ökad vikt bör läggas vid att en effektiv

samverkan kommer till stånd mellan den farmacevtiska expertisen samt

läkare och övrig sjukvårdspersonal. I normalfallet skall vid ett sjukhus

finnas antingen en farmacevtisk avdelning eller ett sjukhusapotek för att

betjäna sjukvårdsavdelningarna. Den farmacevtiska avdelningen skall förfoga

över personal, utrustning och lokaler som medger att den inte bara kan

förse vårdavdelningarna med läkemedel för den dagliga sjukvårdens behov

ulan också kan medverka till att rationell läkemedelsterapi tillämpas inom

sjukhuset. Chefsapotekaren som skall förestå den farmacevtiska avdelningen

skall utses på motsvarande sätt som gäller för överläkare.

Vid sjukhus som inte har farmacevtiska avdelningar skall enligt utredningen

finnas sjukhusapotek. Dessa skall distribuera läkemedel inom sjukhuset

och i övrigt på ett efter förhållandena lämpat sätt biträda beträffande

sjukhusets läkemedelsförsörjning. Sjukhusapotek skall förestås av apotekare

eller receptarie som förordnas av direktionen för sjukhuset. De kan

vara avlönade antingen av sjukhuset eller apoteksbolaget beroende av vilka

överenskommelser som träffats mellan bolaget och sjukhuset i fråga om

läkemedelsleveranserna dit. Sjukhusets resurser och den farmacevtiska

personalens tid kan mera odelat ägnas åt läkemedelsfrågorna inom sjukhuset

(läkemedelsval, intern distribution, säkerhetsfrågor, rådgivning och

uppföljning) i och med att de kommersiella frågorna helt åvilar bolaget.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Enligt utredningens uppfattning saknas anledning att i fortsättningen

upprätthålla distinktionen sjukhusapotek—centralförråd. I håda fallen rör

det sig om att ha en distributionscentral för utsändning av läkemedel till

avdelningarna. Den formella expeditionskompetensen är vidare densamma

för apotekare och receptarier. Vad angår de informativa uppgifterna bör

dessa fullgöras i så stor utsträckning och så djupgående som de tillgängliga

personella resurserna möjliggör.

Utredningen anser att för patienter i öppen vård och hemgående patienter

i ökad utsträckning bör inrättas utlämningsställen, förenklade apotek, som

drivs av apoteksbolaget.

Då det gäller produktion av läkemedel har trenden länge varit en ökad

övergång till industriell tillverkning. Detta gäller inte minst de läkemedel

som används på sjukhusen och likväl synes det uppenbart uttalar utredningen

att man här ännu inte kunnat dra full fördel av industrialiseringen

på läkemedelsområdet. I fortsättningen bör det bli än mer naturligt än hittills

att få till stånd lösningar, där de samlade resurserna vid sjukhusen och

inom den privata och statliga industrin tillvaratas på det för helheten bästa

sättet. Det rekommenderas att bl. a. Spri och apoteksbolaget samverkar i

denna riktning. I avvaktan på att mönstret utbildar sig bör enligt utredningens

mening största återhållsamhet iakttas beträffande ytterligare utbyggnad

av produktionsenheter inom sjukhusen.

Vad angår varuanskaffningen kommer denna i ett helt annat läge efter

tillkomsten av apoteksbolaget säger utredningen. Ingen köpare kan förväntas

erhålla bättre ekonomiska villkor av producenterna än den största

uppköparen på området, apoteksbolaget. De ekonomiska skäl som tidigare

funnits för att sjukhusen vid sidan av apoteken skulle bedriva upphandling

av läkemedel bortfaller sålunda. Enligt utredningens mening bör därför

sjukhusens inköp av läkemedel i fortsättningen ske via apoteksbolaget. Därvid

är det eu självklar sak att speciella inköpsavtal bör komma till stånd

mellan sjukhusen och bolaget.

Finansieringsfrågor

ULredningen framhåller att för bolagsbildningen behövs ett belopp av

30 milj. kr.

Apoteksbolaget skall enligt vad utredningen föreslagit fullgöra de skyldigheter

som tillkommer staten enligt överenskommelsen med apotekarsocieteten

den 17 september 1969. Detta innebär att bolaget skall inlösa

apotekens varulager och inventarier m. m. samt till apotekarsocieteten betala

31,9 milj. kr. för de i överenskommelsen angivna förvärven från

societeten.

För inlösen av apoteken har beräknats 27,6 milj. kr.

Under första halvåret 1971 äger minoritetsägare i Vitrum påfordra inlösen

4 — Bihang till riksdagens protokoll. 1 saml. Nr 74

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

av sina aktier till samma kurs staten betalar enligt överenskommelsen. Detta

motsvarar ett betalningsansvar för apoteksbolaget av högst 3,6 milj. kr.

Bolaget skall vidare erlägga den för 1970 upplupna räntan på riksgäldskontorets

reverser, vilka utges som likvid för statens förvärv av Vitrumaktier.

Denna ränta beräknas till 2,2 milj. kr.

Bolagets omedelbara kapitalbehov är sålunda enligt utredningen (31,9 +

27.6 + 3,6 + 2,2 = ) 65,3 milj. kr. Härtill kommer behov av likvida medel av

storleksordningen 10 milj. kr. Mot det samlade kapitalbehovet av ca 75

milj. kr. svarar 45 milj. kr. som satsats av aktieägarna. Ett lånebehov av

30 milj. kr. föreligger sålunda.

Täckandet av detta kapitalbehov har enligt utredningen samband med

den fortsatta utvecklingen av pensionsfrågan för dem som tidigare haft

anknytning till apoteksväsendet. Utredningen erinrar om att pensionsfrågan

för de inom apoteksväsendet verksamma behandlades i prop. 1963: 157.

Enligt propositionen uppgick de för tryggande av sådana pensioner särskilt

avsatta fonderna till omkring 60 milj. kr. Enligt föredragande departementschefen

borde ytterligare fondering inte ske. I stället borde en statsgaranti

beslutas. Sådan garanti borde förutsätta att staten inträdde som avtalsslutande

part i fråga om både löne- och pensionsförmåner. Frågan om den

närmare utformningen av de statliga åtgärderna skulle senare underställas

riksdagen. Vad sålunda förordats godkändes av riksdagen (SU 1963: 147,

r skr 1963:335).

Statens avtalsverk har sedermera inträtt som avtalsslutande part för

apotekarsocieteten gentemot personalorganisationerna och har träffat överenskommelse

med dem om pensionsförmånerna.

Apoteksinnehavarnas pensioner hade inte omreglerats då betänkandet

avgavs men en uppräkning av nu utgående belopp var avsedd att ske för

innehavare som övergår i bolagets tjänst.

Sedan avsättning till pensionsfonderna upphört bestrids pensionsutgifterna

i växande grad av löpande inkomster från apoteken. Efter tillkomsten

av apoteksbolaget bör detta enligt utredningen åläggas att svara för fullgörandet

av befintliga och tillkommande pensionsutfästelser på området. En

konsekvens är att pensionsfonderna överförs till bolaget.

Det bokförda värdet av pensionsfonderna uppgick den 30 juni 1969 till

59.7 milj. kr. Härav arbetade 13,4 milj. kr. som kapital inom apoteksväsendet

i det att detta belopp utlånats till apotekarkårens kreditkassa.

Utredningen har utgått från att förutsättningar skapas för att pensionsfondernas

totala kapital skall kunna arbeta inom apoteksbolaget och finner

att några omedelbara svårigheter inte bör föreligga för bolagets kapitalförsörjning.

Utredningen har inte gjort några mera ingående beräkningar av apoteksbolagets

kapitalbehov på längre sikt. Utredningen framhåller att de största

investeringarna under de första åren av bolagets verksamhet torde samman
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

hänga med installationen av datasystemet. Detta torde enligt utredningen

nära sammanfalla i tiden med avyttrandet av ACO-vcrksamheten och Vitrums

tillverkningsdel.

Läkemedelsinformationen

Utredningen lämnar en utförlig redogörelse för de omfattande aktiviteter

som förekommer på läkemedelsinformationens område. Av redogörelsen

framgår att den mest omfattande verksamheten utövas av läkemedelsindustrin.

Vidare finns särskilda läkemedelskommittéer på sjukhusen samt sedan

den 1 oktober 1968 den av socialstyrelsen tillsatta kommittén för läkemedelsinformation.

Nordiska läkemedelskommitténs förslag om skapande av en nordisk läkemedelsfond

som bl. a. skulle ha omfattande uppgifter beträffande läkemedelsinformation

omnämns. Slutligen refererar utredningen de synpunkter

på läkemedelsföretagens information och reklam som koncentrationsutredningen

gett i sitt betänkande Läkemedelsindustrin (SOU 1969:36).

Av den lämnade redogörelsen framgår, framhåller utredningen, att det

förekommer omfattande aktiviteter på läkemedelsinformationens område

men att det är en betydande brist på samordning. Någon för myndigheterna

tillgänglig mera detaljerad konsumtionsstatistik finns inte. Ett nytt inslag

i bilden är tillkomsten av socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation.

Även den ringa erfarenhet som hittills finns av dess verksamhet ger

klart vid handen att den fyller ett behov. Enligt utredningens uppfattning

bör verksamheten permanentas och föras över i fastare former.

Det krävs framhåller utredningen en rad åtgärder för att säkra en riskfri,

rationell och effektiv läkemedelsbehandling. En sådan åtgärd är att producera

information av den typ som genom socialstyrelsens initiativ nu blir

tillgänglig. En annan är stöd åt vissa typer av forskning och ytterligare

en är stipendiering av läkare, apotekare och andra, bl. a. för att främja tillkomsten

av personalgrupper som ägnar sig åt hithörande verksamhet. Ytterligare

åtgärder som bör komma till stånd är anordnande av symposier

och liknande konferenser som kan ske utan någon som helst intressentpåverkan.

Särskilt angeläget är vidare att man får till stånd en samordning av nu

föreliggande aktiviteter och att nya initiativ planmässigt kan inordnas i ett

mönster som gagnar helheten. Det måste också beaktas att information om

ett läkemedels egenskaper och information om i vilken utsträckning och

under vilka förhållanden det används ofta kompletterar varandra på ett sådant

sätt att endast kunskap om samtliga dessa förhållanden ger en klar

bild. De här antydda linjerna efter vilka man borde angripa problemet att

rationalisera läkemedelsinformationen sammanfaller nära med utvecklingslinjer

som koncentrationsutredningen bejakat.

Det behov som föreligger skulle enligt utredningen tillgodoses om man

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

skapar ett läkemedelsinstitut som blir ett samarbetsorgan för information

och statistik på läkemedelsområdet. Utredningen förordar att ett sådant

läkemedelsinstitut kommer till stånd.

Enligt överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten skall avkastningen

av den av apotekarsocieteten grundade stiftelsen, dvs. det kapital

som sätts in i apoteksbolaget, tillföras en organisationsenhet med

uppgift att bl. a. främja information och statistik på läkemedelsområdet.

Utredningen anser att denna enhet bör bli identisk med det läkemedelsinstitut

utredningen förordat. Under förutsättning att de insatta medlen

förräntas efter 6 % blir den årliga utdelningen 0,75 milj. kr.

Utredningen framhåller att läkemedelsinstitutets verksamhet kommer att

främja en ändamålsenlig användning av läkemedlen. Att så blir fallet måste

vara ett intresse även för de seriösa läkemedelsproducenterna. De bör därför

bidra till finansieringen. Eftersom en fullständig anslutning inte kan förväntas

på frivillig väg och då varje producent bör bära sin del av bördan anser

utredningen att det bidrag som bör lämnas av industrin måste komma

i form av obligatoriska avgifter.

Utredningen föreslår att bestämmelser om en avgift till främjande av en

ändamålsenlig användning av läkemedel som är farmacevtiska specialiteter

tas in i läkemedelsförordningen. Med hänsyn till risken för onödiga biverkningar

och andra icke önskvärda effekter vid en olämplig användning av

läkemedel synes det nämligen vara ett säkerhetsintresse att effektiva åtgärder

sätts in för att trygga att läkemedlen används på ett ändamålsenligt

sätt. Avgiften bör sättas i relation till en producents försäljning av hans

specialiteter. Med hänsyn till de f. n. föreliggande behoven, som närmare

preciseras i fortsättningen förordar utredningen att avgiften t. v. kommer

att uppgå till 0,7 procent av försäljningssumman. Avgiften bör inkasseras

av socialstyrelsen och ställas till läkemedelsinstitutets disposition.

Omsättningen av farmacevtiska specialiteter uttryckt i apoteksbolagets

försäljningspriser kan beräknas bli 1 000 milj. kr. år 1971. Producentbidraget

till läkemedelsinstitutet skulle alltså bli 7 milj. kr. Totalt skulle institutet

sålunda vid starten disponera inemot 8 milj. kr. för sin verksamhet.

Nordisk läkemedelskommitté har kraftigt understrukit behovet av stöd åt

den kliniska farmakologiska forskningen. Man har också framhållit vikten

av ett samhälleligt stöd åt forskning som syftar till jämförelser mellan

olika preparat med likartade indikationsområden. I de i vårt land framförda

kraven på samhälleliga insatser för en bättre läkemedelsinformation

har också frågan om jämförelser mellan olika preparat varit central.

För att rättvisande jämförelser skall kunna göras mellan olika preparat

med likartade indikationsområden är det nödvändigt, anför utredningen, att

tillräckligt exakta metoder finns inte bara för att mäta de enskilda medlens

effekter vid klinisk användning utan också för att korrelera effek
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

53

terna till varandra, över huvud taget måste man ha metoder som säkerställer

att medlens samtliga för- och nackdelar skall bli beaktade. Ofta torde

det här röra sig om avancerade kombinationer av mätteknik och statistik.

Det är givetvis de många medicinska disciplinernas uppgift att var och en

inom sitt område sörja för att läkemedlens användning sker under så optimala

betingelser som möjligt. Att utveckla metodik av den generella art

som här antytts torde emellertid falla på den kliniska farmakologin.

Med hänsyn till vad som sagts är det enligt utredningen angeläget att institutet

ställer medel till förfogande för en speciell professur i ämnet. Förslagsvis

bör den benämnas professur i komparativ farmakoterapi. Den bör

placeras vid lämplig medicinsk fakultet.

Tidigare har förordats att apoteksbolaget tar i anspråk avancerad datateknik

för styrning av lagerhållning, för expeditions- och debiteringsarbeten

m. in. samt för att kunna bidra till en individualiserad konsumtionsstatistik.

Utvecklingen och utnyttjandet av den erforderliga tekniken kommer att

ställa många nya krav. Med all sannolikhet står vi här i början av ett skede

där tvärvetenskapliga forskningsinsatser blir särskilt angelägna. För att

statistiken skall till fullo kunna ställas i läkemedelsupplysningens tjänst

erfordras speciell forskning och möjlighet till kvalificerad utbildning av ett

antal personer inom läkemedelsområdet. Det synes nödvändigt att en särskild

professur snarast kommer till stånd för ändamålet. Utredningen föreslår

att den benämns professur i farmacevtisk informationsbehandling.

Professuren bör bekostas av läkemedelsinstitutet och placeras vid farmacevtiska

fakulteten i Uppsala.

För var och en av de förordade professurerna räknar utredningen med ett

medelsbehov av 500 000 kr. per år. Beloppet är avsett att täcka avlöningskostnaderna

för professurerna, hjälpkrafter och materiel.

Nordisk läkemedelskommitté har framhållit behovet av stipendier för medicinalpersonal

för utbildning inom klinisk farmakologi. Utredningen understryker

detta behov. Enligt utredningens mening är det emellertid helt

otillräckligt att begränsa sig till utbildningsstipendier i snäv bemärkelse.

Här föreligger ett stort behov av att kvalificerade läkare och apotekare får

möjlighet att under daglig verksamhet på sjukhus medverka till att överföra

funna forskningsresultat om rationell läkemedelsanvändning till praktisk

sjukvård. Man kan inte räkna med att sådan verksamhet skall te sig omedelbart

ekonomiskt intressant för sjukvårdshuvudmännen. Under en följd

av år bör därför tjänster placerade på undervisnings- och regionsjukhus

samt andra större sjukhus bekostas av läkemedelsinstitutet. Innehavarna

av dessa tjänster bör åläggas att hålla nära kontakt med läkemedelsinstitutet

och apoteksbolagets regionkontor. Härigenom bör de kunna medverka till

att initiativ till samarbete och utveckling ömsesidigt tas inom centrala och

regionala organ i det praktiska sjukvårdsarbetet. De bör också upprätthålla

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

goda kontakter med industrin och dit framföra synpunkter och önskemål

från fältet. Dessa befattningshavare, konsulter i läkemedelsfrågor, bör regelmässigt

delta i överläggningar inom sjukhuset rörande läkemedel.

Utredningen anser det vara lämpligt att ungefär halva antalet konsulter är

läkare och halva antalet apotekare. Till en början torde ett belopp av 1,5

milj. kr. vara tillräckligt men allt eftersom tillgången på lämplig personal

ökar måste högre belopp ställas till förfogande. 0,2 milj. kr. beräknas för

stipendier i klinisk farmakologi.

Verksamheten vid den av socialstyrelsen startade kommittén för läkemedelsinformation

faller helt inom ramen för de uppgifter institutet skall

främja. Det synes därför enligt utredningen naturligt att institutet övertar

kostnaderna för denna verksamhet som beräknas till 0,8 milj. kr.

Utredningen anser att ett oundgängligt komplement till den tryckta

översiktsinformationen är sådan som kan erhållas vid mera specialiserade

symposier. Sådana anordnas även i viss utsträckning av läkemedelsfabrikanterna.

Det är angeläget att läkemedelsinstitutet med sin obundna ställning

kan arrangera och stödja symposier som bedöms värdefulla. Särskild

vikt bör läggas vid att erkänd utländsk expertis inbjuds liksom att svenska

fackmän får möjlighet att medverka vid symposier och liknande i utlandet.

Även kursverksamhet beträffande läkemedel för vidareutbildning av läkare

och apotekare bör stödjas av institutet. För ändamålet beräknar utredningen

ett medelsbehov av 0,4 milj. kr. årligen.

Apoteksbolagets dataanläggning är för bolaget primärt av värde från

rent ekonomisk synpunkt. Emellertid kommer den att möjliggöra framtagning

och bearbetning av åtskillig statistik av stort medicinskt värde. Utredningen

anser att bidrag bör lämnas till bolaget i den mån det åtar sig att

utföra speciella tjänster på detta område. I avvaktan på närmare utredning

beräknas bidraget till 2 milj. kr. årligen.

Utredningen föreslår att det nya läkemedelsinstitutet skall ledas av en

styrelse med bred förankring inom läkemedelsområdet. Sålunda bör företrädare

finnas för socialstyrelsen, statens läkemedelskontroll, universiteten,

apoteksbolaget, sjukvårdens huvudmän, läkarkåren, apotekarsocieteten,

andra yrkessammanslutningar och läkemedelsindustrin. Då i flera fall mer

än en företrädare bör ingå om en tillräcklig allsidig representation skall

komma till stånd torde antalet styrelseledamöter komma att uppgå till minst

15. Den dagliga ledningen av institutet bör enligt utredningen handhas av

en befattningshavare med professors ställning. Till sin typ torde chefen

närmast böra motsvara vad man kräver av en forskningsadministratör. Han

skall sålunda äga vetenskaplig utbildning och ha god överblick över det

stora verksamhetsfältet. Han skall vara initiativrik och ha förmåga att i

stort följa arbetet även utanför det egna området. I styrelsen skall han fungera

som föredragande.

Som ett beredande organ åt styrelsen och som ett koordinationsorgan för

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

institutets verksamhet föreslår utredningen en permanent arbetsgrupp med

högkvalificerad kompetens på läkemedelsområdet. Gruppen som föreslås

arbeta under benämningen institutskollegium bör förutom institutets chef

inrymma de av institutet avlönade professorerna i komparativ farmakoterapi

samt farmacevtisk informationsbehandling, chefen för statens läkemedelskontroll

samt företrädare för sjukvårdshuvudmännen och för apoteksbolaget.

Institutets egen personal bör vara starkt begränsad. Fem till sju

egna befattningshavare synes vara lämpligt.

Huvuduppgiften för institutet skall enligt utredningen vara att initiera

och samordna. Mera omfattande arbeten bör läggas ut som beställningsuppdrag

hos universiteten, apoteksbolaget m. fl.

För arvoden och andra ersättningar samt till förberedande utredningar

och omkostnader inom institutet beräknar utredningen 0,6 milj. kr. Vidare

beräknas ett belopp av 1,5 milj. kr. för tillfälliga undersökningar och åtgärder

som beslutas av institutets styrelse.

Författningsfrågor

Utredningen har i ett särskilt kapitel redovisat den lagstiftning m. m. som

erfordras för den nya organisationens genomförande. Grundläggande är därvid

enligt utredningen en lag om ensamrätt för staten att driva detaljhandel

med läkemedel. Förslag till sådan lag läggs fram i betänkandet. I kommentar

till lagförslaget anför utredningen att avsikten är att statens ensamrätt

beträffande läkemedelshandel skall avse den verksamhet som nu utövas av

apoteken samt sådan försäljning till sjukhusen som i begränsad utsträckning

kan ske vid sidan av privata apotek. Vid uppgörandet av lagförslaget

har läkemedelsförordningens terminologi i möjligaste mån följts. Förordningen

skiljer mellan partihandel och detaljhandel. Därvid förstås med partihandel

försäljning till tillverkare för dennes rörelse eller till återförsäljare

eller apotek, medan annan handel är detaljhandel. Uttrycket »eller apotek»

sammanhänger med att ett huvudmannaägt sjukhusapotek utan försäljning

till allmänheten inte är återförsäljare vilket alla andra apotek är. I lagförslagets

definition på partihandel har orden »eller apotek» utgått eftersom

apoteksbolaget är återförsäljare. En konsekvens härav är, framhåller utredningen,

att bolagets försäljning även till större avnämare som exempelvis

sjukhus definitionsmässigt blir detaljhandel.

Vidare har utredningen lagt fram förslag om ändring i läkemedelsförordningen

(1962: 701). De föreslagna ändringarna berör bestämmelserna om

handel med läkemedel samt vissa föreskrifter om registrering av specialiteter.

I sistnämnda fall blir det t. ex. inaktuellt att apotekarsocieteten skall

kunna ansöka om registrering.

Utredningen har också lagt fram förslag till ny kungörelse om läkemedelsförsörjningen

på sjukvårdsinrättningarna. Vidare har utredningen presenterat

ett utkast till bolagsordning för apoteksbolaget samt ett förslag till avtal

angående apoteksbolagets verksamhet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Remissyttrandena

Apoteksbolagets utformning och verksamhet

Beträffande tillkomsten av ett av staten och apotekarsocieteten

gemensamt ägt apoteksbolag konstaterar ett antal remissinstanser

utan kommentar att en överenskommelse föreligger medan andra mera

direkt tillstyrker eller säger sig inte ha något att invända mot att ett sådant

bolag bildas.

Bland de myndigheter och organisationer som uttalat sig positivt beträffande

tillkomsten av ett apoteksbolag märks riksförsäkringsverket, kommerskollegium,

LO, TCO, Sveriges farmacevtförbund, Apoteksteknikerförbundet,

Svenska landstingsförbundet och Sveriges köpmannaförbund. Avstyrkanden

förekommer endast från RUFI och Svenska företagares riksförbund.

Sveriges grossistförbund invänder att det saknas belägg för att det nya

systemet skulle bli effektivare och att man därför bör avvakta med beslutet

till dess att nödvändiga kompletterande undersökningar företagits.

Vidare uttalar Föreningen Sveriges droghandlare att förslaget inte ger det

bästa totala systemet, dvs. det system som skulle givit de största sammanlagda

integrationsfördelarna inom de olika leden av läkemedelsförsörjningen.

Vad angår apoteksbolagets verksamhet är det LIF.s bestämda uppfattning

att denna bör begränsas till apoteksverksamhet. Det förefaller LIF orimligt,

oriktigt och offentligrättsligt tvivelaktigt att staten startar ett aktiebolag som

man sedan försöker ålägga uppgifter och befogenheter som i vårt land normalt

tillkommer ämbetsverk eller andra myndigheter. Om apoteksbolaget

får myndighetsbefogenheter — direkt eller indirekt — måste detta skapa

osäkerhet i rättstillämpningen och i hög grad försvåra apoteksbolagets huvuduppgift:

att i samverkan med övriga delar av läkemedelsförsörjningen

bli ett effektivt distributionsorgan. LIF kräver därför att det görs en bestämd

boskillnad mellan staten som övervakande myndighet och staten

som ensamdistributör av läkemedel. LIF anser det dock rimligt att apoteksbolaget

får viss bestämmanderätt över sina egna angelägenheter såsom lokalisering,

personalfrågor, kostnadsnivå och apotekspålägg.

Beträffande bolagets organisation ansluter sig statskontoret i

princip till utredningens förslag. På några punkter ifrågasätter ämbetsverket

om den föreslagna arbetsfördelningen är den bästa. Statskontoret anser

bl. a. att fler arbetsuppgifter borde decentraliseras.

Apotekarsocieteten instämmer med utredningen i att de i betänkandet

presenterade organisationsplanerna för bolaget främst bör betraktas som

modeller som underlag för diskussion. Beträffande huvudkontorets funktionsenheter

framhåller apotekarsocieteten att då apotekarsocieteten i dag i

många avseenden fungerar som centralt samordningsorgan för apoteks
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungi. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

väsendet bör det vara möjligt att i starten i stort sett utgå från nuvarande

organisationsplan. Däremot är det enligt apotekarsocietetens mening av

behovet påkallat att så snart som möjligt genomföra en uppdelning av

centrallaboratoriet på två från varandra fristående laboratorier.

Sveriges farmacevtförbund anför liknande synpunkter och anser att sådana

organisatoriska förändringar bör vidtas inom centrallaboratoriet att

såväl apoteksbolaget som ACO får tillgång till var sitt eget laboratorium.

LIF förutsätter att det idéutkast som utredningen redovisat ej skall bli

bindande för apoteksbolagets ledning när den skall organisera verksamheten.

Frågan om upprättande av region kontor har berörts av åtskilliga

remissinstanser.

Statskontoret anser att den regionala organisationen på flera sätt kan

motiveras. Framför allt torde de föreslagna regionkontoren främja den allt

nödvändigare samordningen dels apoteken emellan, dels mellan apoteken

och andra institutioner, främst landsting och sjukhus. Statskontoret anser

den föreslagna indelningen och anslutningen till landets sju sjukvårdsregioner

vara riktig. Enligt statskontorets mening bör huvudkontorets arbetsuppgifter

i större utsträckning decentraliseras till regionkontoren.

Även Svenska landstingsförbundet, Sveriges arbetsledareförbund och Apoteksteknikerförbundet

tillstyrker utredningens förslag om en regionindelning

som sammanfaller med de sju sjukvårdsregionerna. Apoteksteknikerförbundet

anser dock alt definitiva fastställandet av antalet regioner och

regionernas omfattning skall anstå till dess erfarenheter vunnits av regionverksamheten.

Göteborgs sjukvårdsstyrelse förklarar att även om sjukvårdshuvudmännen

i stor utsträckning själva önskar planera sin läkemedelsförsörjning bör

det anses värdefullt att kunna samarbeta med en regional representant. En

regionindelning bör verkställas redan från starten och lämpliga regionchefer

bör omgående tillkomma.

Apotekarsocieteten godkänner sju regionkontor förlagda till sjukvårdsregionernas

centralorter. Cheferna för regionkontoren bör emellertid ej ha

överordnad ställning i förhållande till apoteksgruppernas chefer. Regionkontorens

arbetsuppgifter utvecklas närmare och bör vara rådgivning, utrednings-

och kontaktverksamhet samt viss kontroll. Societeten framhåller

emellertid att den redan tillämpade organisationen av apoteken sammanförda

till funktionella grupper bör utvecklas vidare och åberopar att hittills

vunna erfarenheter av verksamheten inom apoteksgrupper har varit gynnsamma.

Distributionsnätet är med denna uppläggning tänkt att sammansättas

av apoteksgrupper av olika storlek, som i vissa fall består av ett flertal

enheter, maximalt 8—10, men ibland av några få apotek. Placeringen av

huvudapoteket avgörs främst av den slutna och öppna sjukvårdens lokalisering

samt av var tyngdpunkten för centralortens handelsverksamhet är

belägen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 74- år 1970

Sveriges farmacevtförbnnd förutsätter liksom utredningen att bolaget organiseras

som ett företag där samtliga apotek har ställning av filialer inom

en sammanhållen organisation. Med instämmande av SACO föreslår förbundet

inrättande av ett antal apoteksregioner, högst 40. Förbundet föreslår

vidare att under bolagets successiva uppbyggnad försöksvis organiseras

olika regionindelningar. Enligt förbundets uppfattning är det dock nödvändigt

att regioncheferna redan vid bolagets start är fristående från annan

verksamhet inom organisationen. Sålunda bör inte regionchef eller regionkontor

ens övergångsvis vara knutet till något apotek i regionen.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner starka skäl tala för att regionkontor

inrättas i residensstäderna och har sitt arbete förlagt till länen.

Riksförsäkringsverket uttrycker önskemål om representation i apoteksbolagets

styrelse. Svenska landstingsförbundet och Göteborgs sjukvårdsstyrelse

framhåller att sjukvårdshuvudmännen bör erhålla representation i

bolagets styrelse. Apoteksteknikerförbundet påpekar att även de anställda

bör — utöver den farmacevtiska representation styrelsen får genom den av

apotekarsocieteten grundade stiftelsen — garanteras representation i styrelsen.

Sveriges arbetsledareförbund anser att representation i styrelsen

från tjänstemannaorganisationerna måste noga prövas. Apotekarsocieteten

framhåller att bolagsstyrelsen för att få en tillräckligt allsidig sammansättning

bör bestå av nio personer. Flera av handelskamrarna förordar att

läkemedelsindustrin bereds plats i bolagets styrelse, detta mot bakgrund

av yrkanden om insyn på olika sätt i apoteksbolaget.

På det hela taget tillstyrks att bolaget får avgöra ärenden som rör

apotekens lokalisering m. in. Apotekarsocieteten tillfogar dock att

då det gäller inrättande eller nedläggande av apotek bör former för samråd

med socialstyrelsen kunna etableras. Svenska landstingsförbundet understryker

att sjukvårdens huvudmän måste få inflytande över planeringen,

lokaliseringen av nya apotek och liknande.

Länsstyrelsen i Värmlands län, Sveriges köpmannaförbund och Svenska

läkaresällskapet erinrar om glesbygdens apoteksservice, som kan lösas på

olika sätt men som inte får eftersättas.

Socialstyrelsen har inga invändningar mot de nya reglerna om minskad

skyldighet för apoteken att tillhandahålla vissa medicinskt betydelselösa

preparat men förutsätter en mjuk övergång. Liknande synpunkter redovisas

av apotekarsocieteten.

Göteborgs sjukvårdsstyrelse ifrågasätter det medicinska värdet av en del

av handköpsverksamheten.

Utredningens förslag om en ökad flexibilitet i fråga om apotekens

service har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Sålunda

delar statskontoret uppfattningen att apoteksorganisationen bör göras mer

flexibel genom nya apotekstyper och nya principer för lokalisering. Även LO

menar att s. k. expeditionsapotek på mindre orter samt andra former för

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

försäljning av läkemedel bör medföra fördelar för läkemedelskonsumenterna.

Kooperativa förbundet tillstyrker också en modifierad form av drugstore

och föreslår att man analyserar möjligheterna att i framtiden distribuera

åtskilliga av nu ej receptbelagda läkemedel genom bl. a. livsmedelsbutiker.

Förbundet anser att apoteksmonopolet givetvis bör omfatta alla

receptbelagda läkemedel, men att man kan ifrågasätta det ändamålsenliga

i att monopolet även omfattar ej receptbelagda läkemedel — även om konsumentpriset

bleve något högre.

Sveriges köpmannaförbund vill också rikta uppmärksamheten på frågan

om inte distributionen av vissa medel även kunde ske genom lämplig form

av auktoriserad handel, exempelvis fackhandel med särskilt utbildad personal

och gärna under särskild tillsyn.

Apoteksteknikerförbundet hävdar allmänhetens rätt till maximal service

och framhåller att uppbyggnaden av ett funktionsdugligt servicenät blir en

angelägenhet av större vikt än frågan om hur man snabbt skall finna

former för kostnadsbesparingar. Förbundet godkänner förslaget med enklare

expeditionsapotek inrymda inom stormarknad eller annat köpcentrum

men vill att verksamheten skall vara samlad i speciella lokaler. På intet

sätt får apoteksverksamhetens seriösa karaktär äventyras, framhåller förbundet.

Sveriges farmacevtförbund är av den meningen att behovet av ev. »läkemedelsshopar»

och drugstores kan vara värt att undersöka. Dock bör enheterna

benämnas apotek och förestås av person med farmacevtisk examen.

Enligt apotelcarsocieteten riskerar drugstores i modifierad form att utnyttjas

i utpräglat kommersiellt syfte och det synes knappast vara lämpligt

att pröva sådana distributionsenheter.

I fråga om datasystemet anför statskontoret att stora fördelar

synes vara förenade med det föreslagna ADB-systemet för expediering och

registrering av recept vid apoteken. Utredningen har inte redovisat något

försök till kvantifiering av systemets vinster. Svårigheterna med att i förväg

beräkna dessa är uppenbara, men det vore enligt statskontorets uppfattning

värdefullt om man genom t. ex. simulering av lagermodeller kunde närmare

bedöma systemets vinster. Även riksförsäkringsverket och kommerskollegium

nämner den moderna datatekniken vid uppräkning av fördelarna med

apoteksbolaget. Handelskamrarna, Sveriges grossistförbund och Svenska

företagares riksförbund är också positiva till att datateknik kommer till

användning inom apoteksbolaget men påtalar förhållandet att omfattande

tekniska problem återstår att lösa vad gäller det föreslagna datasystemet.

Apoteksteknikerförbundet uttalar att datasystemet i första hand skall

vara ett tekniskt hjälpmedel för förverkligandet av angivna målsättningar,

inte i första hand personalreducerande. Effektivitet och höjd servicegrad

måste komma i första hand. Sveriges farmacevtförbund bedömer ett datasystem

på sikt användbart inom området och anför bl. a. att systemet inte

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 7A år 1970

får leda till en av enbart ekonomiska skäl grundad styrning av apotekens

lagerhållning.

Apotekar societ et en anger som sin bestämda uppfattning att projektet får

ses på betydligt längre sikt än vad som angivits i utredningen. En etappvis

vidareutveckling av ADB-frågorna rekommenderas.

Föreningen Sveriges droghandlare bedömer att totalsystemet inte torde

kunna sättas i drift förrän i slutet av 1970-talet. Föreningen finner det därför

angeläget att snarast finna ett system, som kan ge omedelbara kostnadssänkningar

och föreslår att i avvaktan på ett totalsystem ett automatiskt

beställningssystem mellan apoteken och grossisterna snarast införs. Ett

alternativt beställningssystem presenteras som innebär att apoteksbolaget

skulle utnyttja datamaterial från läkemedelsgrossisterna. Systemet innebär

direktkontakt mellan apotek och grosshandelscentral. Grossisterna kan med

lämpliga intervall till bolaget överföra på magnetband registrerade uppgifter

om mottagna order. Även om man efter en genomförd systemanalys skulle

finna det lämpligt att utveckla ett totalsystem bör enligt föreningens mening

det av dem föreslagna systemet trots allt genomföras som en interimistisk

lösning.

Socialstyrelsen ifrågasätter om man inte snarast borde utreda möjligheterna

till snabb övergång till redan nu existerande datasystem för varubeställning

utan patientstatistik. Enligt styrelsens mening är det inte lämpligt

att utan ytterligare förstudier och problemanalys igångsätta ett projekt

av denna storleksordning. Svenska läkaresällskapet uttalar att för mera

allmän statistik rörande läkemedelsförbrukningen torde flera billigare vägar

stå till buds. Moderna stickprovsundersökningar torde erbjuda goda möjligheter

och god säkerhet. Liknande synpunkter framförs av läkemedelsbiverkning

snämnden, Apotekar societ et en och LIF.

Spri förordar att mot bakgrunden av den väntade utvecklingen av informationssystem

inom sjukvården bör ett nära samarbete i berörda avseenden

etableras med Spri. Göteborgs sjukvårdsstyrelse ansluter sig också till tanken

om att information om öppenvårdspatienternas läkemedelsstatus i framtiden

integreras i den slutna vårdens kommande ADB-rutiner för läkemedel.

Ett klarläggande av de juridiska förutsättningarna för registrering av enskilda

personers läkemedelsförbrukning efterlyses av socialstyrelsen, läkemedels

nämnd en, Sveriges farmacevtförbund och Svenska läkaresällskapet.

Beträffande personalens ställning och villkor framhåller

Apotekarsocieteten och Apoteksteknikerförbundet betydelsen av en fri

och rörlig lönepolitik. Vidare påpekar dessa organisationer samt Sveriges

farmacevtförbund att bolagsledningen bör aktivt verka för en god kontakt

mellan den centrala organisationen, arbetsledningen och övriga anställda,

bl. a. genom företagsnämnder och andra former av samråd.

Apoteksteknikerförbundet framhåller särskilt att apoteksteknikernas ansvarsställning

alltid varit en av de stora frågorna inom apotekstekniker»

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

förbundet. Förbundet anser att ett beslut i frågan nu är nödvändigt, övergången

från enskild apoteksverksamhet till statligt bolag talar klart för en

ändrad ansvarsfördelning. Apoteksteknikern bör i ansvarshänseende sortera

under socialstyrelsen. En gemensam tillsynsmyndighet för farmacevtisk

personal och apotekstekniker skulle underlätta nödvändiga rationaliseringar

i arbetsuppläggningen.

Enligt socialstyrelsens uppfattning är det väsentligt att ansvarsförhållandena

mellan apoteksenheterna och central och regional förvaltning i vad

avser farmacevtiska arbetsuppgifter klarläggs. Beträffande det enskilda

apoteket synes det styrelsen naturligt att föreståndaren, som skall utöva

den faktiska tillsynen, i första hand också är ansvarig gentemot socialstyrelsen.

Socialstyrelsen ifrågasätter om man behöver bibehålla anordningen

med legitimation av apotekare. Vidare anmäler styrelsen att den närmast

lutar åt att man bör kunna upphäva lagen 1941:331 om avstängning av

apotekare m. fl. i vissa fall. Slutligen påpekar socialstyrelsen att ändrade bestämmelser

om apotekspersonalens tystnadsplikt måste komma till stånd.

ACO-bolaget

Bildandet av ACO-bolaget har inte mött någon gensaga av remissinstanserna.

Däremot har lämpligheten av att A C O blir dotterbolag till

apoteksbolaget berörts av flera.

LIF, Kooperativa förbundet, Svenska företagares riksförbund och Kemikontoret

yrkar på att ACO från början skiljs av från apoteksbolaget som får

monopol på detaljhandeln med läkemedel. ACO tillhörande apoteksbolaget

vore betänkligt med hänsyn till konkurrensen mellan statliga och privata

läkemedelsindustrier.

Motsatt uppfattning hävdas av Apotekarsocieteten som tvivlar på det

lämpliga med att redan nu besluta om relationerna mellan apoteksbolaget

och ACO-bolaget efter 1972 då ACO i dag har stor betydelse som serviceorgan

för apoteken.

Sveriges farmacevtförbund betonar att den i avtalet mellan staten och

apotekarsocieteten angivna övergångsperioden bör utnyttjas till en förutsättningslös

utredning av hela den statliga läkemedelskoncernens organisation

så att de olika företagens resurser samordnas och utnyttjas rationellt,

inte minst med hänsyn till tillvaratagandet av de personalresurser som

koncernen kommer att disponera. Enligt förbundet bör Vitrums grosshandelsdel

skiljas från apoteksbolaget som enbart bör syssla med detalj distribution.

Beträffande antalet tillverkningsenheter inom ACO delar

statskontoret utredningens uppfattning om att en koncentration av den

nuvarande, på ett flertal distriktslaboratorier geografiskt spridda tillverkningen

kommer att kunna bidra till en förbättrad lönsamhet. Ämbetsverket

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

vill i sammanhanget endast peka på önskvärdheten av att man vid en sådan

koncentration av produktionen tar till vara ACO-preparatens marknadsmässiga

goodwill. Bland annat gäller detta bibehållandet av preparatens

lågprisprofil. Sveriges farmacevtförbund påpekar också att om ytterligare

koncentrering av produktionsenheternas verksamhet befinns lämpligt bör

dessas betydelse från service- och försvarssynpunkt övervägas.

Från beredskapssynpunkt kan det inte anses tillfredsställande med endast

ett eller eventuellt inget distriktslaboratorium i framtiden, hävdar överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap.

I fråga om registreringsplikt finner socialstyrelsen tiden nu

mogen att låta alla marknadsförda farmacevtiska specialiteter bli underkastade

likformig granskning, ACO-preparaten inbegripna.

Droghandelns ställning

Statskontoret finner det inte styrkt att konkurrensen mellan droghandlarna

på längre sikt skulle tvinga fram en snabbare rationalisering

jämfört med en central droghandel. Statskontoret delar inte utredningens

uppfattning att konkurrens skulle vara den enda drivfjädern — eller ens

den viktigaste för rationaliseringen. Målet för organisationen av läkemedelsdistribution

måste som statskontoret ser det vara att inom ramen för befintliga

krav på snabbhet, säkerhet in. m. välja den för konsument och

samhälle billigaste metoden. Statskontoret anser att de mer långsiktiga

konsekvenserna av de båda diskuterade alternativen i detta avseende inte

blivit tillräckligt belysta. Liknande synpunkter framförs av Apoteksteknikerförbundet

och LO. LO vill förorda att även droghandeln monopoliseras

och Apotekar societ et en ifrågasätter om inte apoteksbolaget på längre sikt

finner det ändamålsenligt att själv omhänderta partihandelsfunktionen.

Riksförsäkringsverket vill ifrågasätta om det över huvud taget kommer att

finnas behov av särskilda grossister på läkemedelsområdet i Sverige, då

apoteksbolaget får inköpsmonopol. Om avansen i grossistledet tillfördes

apoteksbolaget, borde den enligt riksförsäkringsverket i stället kunna användas

till prissänkningar.

Näringsfrihetsombudsmannen däremot hälsar med tillfredsställelse att

alternativet om bildande av ett centralt statligt droghandelsbolag avvisats.

Handelskamrarna, LIF och RUFI har också en negativ syn på ett grosshandelsmonopol

och anser att den nuvarande droghandeln fungerar rationellt.

Föreningen Sveriges droghandlare finner det angeläget framhålla att utredningen

inte i något avseende funnit anledning att rikta kritik mot den

service, som droghandeln lämnar apoteken.

Beträffande en kanaldistributionen framhåller Föreningen

Sveriges droghandlare att införandet av ett centralt apoteksbolag med de

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

uPPgifter som läkemedelsförsörjningsutredningen föreslår måste accentuera

en övergång till enkanaldistribution men att denna distributionsform

med fördel kan tillämpas även vid nuvarande apotekssystem.

Föreningen anser att enkanaldistribution för läkemedelsgrosshandelns

vidkommande innebär att fabrikanten överlämnat hela sitt sortiment till

en distributör, och att den expertutredning, som redovisas i betänkandet

baserats på en sådan förutsättning. Vidare framhåller föreningen att den

i branschen hittills tillämpade enkanaldistributionen i samtliga fall inneburit

att producenten valt en kanal för hela sitt sortiment.

Utredningens ståndpunkt, att grundkriteriet på enkanaldistribution är att

en viss produkt distribueras endast en väg måste enligt föreningens mening

grundas på en feltolkning av undersökningsmaterialet. Fn uppdelning av

en fabrikants sortiment på flera grossister är enligt föreningen endast motiverad

om olika produkter eller produktgrupper krävde olika distributionsteknik.

Några sådana olikheter föreligger emellertid inte beträffande farmacevtiska

specialiteter annat än i extrema undantagsfall, och den grossist

som erbjuder en producent den lägsta distributionskostnaden för hela

dennes sortiment måste därför kunna distribuera varje särskild produkt av

detta sortiment till lägsta kostnad.

Enligt föreningens mening bör man vid en övergång till enkanaldislribution

välja en sådan form som ger högsta möjliga integrationsfördelar åt

branschen. En utformning enligt utredningens modell skulle enligt föreningen

medföra betydande kostnadsökningar och motiverar denna ståndpunkten

med att fabrikantens anskaffning av data för framtagande av ekonomiska

tillverkningssatser skulle försvåras och fördyras, att standardisering

av transportmedel såsom lastpallar, containers etc. skulle försvåras

och fördyras, att antalet order skulle öka och orderstorleken minska, att

kostnaderna för speditionsarbete i samband med import och intagande på

centrallager skulle öka, att fraktkostnaderna skulle öka genom uppdelning

av en given transportvolym på flera mottagare, att kostnaderna för returhantering

och insamling av kassationsvaror för indragna och utgångna preparat

skulle öka, samt att grossistens möjlighet att som specialist utföra på

fabrikanten liggande funktioner effektivare och billigare skulle minska.

Föreningen tar vidare upp att man bör beakta den harmonisering av lagstiftningen

inom läkemedelsområdet i Norden, som pågår och som medför

att förutsättningar skapats för en samnordisk distribution. En sådan distribution

innebär att producenten söker arrangera distributionen på ett enhetligt

sätt i samtliga nordiska länder.

Skulle man låta enkanaldistributionen avse enstaka artiklar, skulle distributionen

bli mycket splittrad och kostnadskrävande befarar Sveriges

grossistförbund. Liknande uppfattning har Sveriges farmacevtförbund, LIF,

RUFI, Föreningen Sveriges droghandlare, Svenska företagares riksförbund

och Kemikontoret. Man understryker också att de integrationsfördelar som

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

finns avser enkanaldistribution efter fabrikat och inte efter produkt.

Näringsfrihetsombudsmannen erinrar om att det från allmän konkurrenssynpunkt

bedömts kunna medföra skadliga verkningar att en producent för

försäljning av sin vara utväljer endast en distributör. Främst har betänkligheterna

sammanhängt med att en sådan ordning oftast helt eliminerar

den s. k. inommärkeskonkurrensen. Möjligen bör dock dylika betänkligheter

få vika inför de besparingar som kan stå att vinna med enkanaldistribution

just inom läkemedelsbranschen med sin av allt att döma tämligen

rika förekomst av substituerbara preparat. Möjligheterna att utnyttja

detta förhållande i priskonkurrenshänseende utan vådliga medicinska följder

torde enligt näringsfrihetsombudsmannen komma att öka i takt med

en utbyggnad av den farmakologiskt-kliniska jämförelseforskningen och information

efter utredningens förslag.

Apotekarsocieteten anser det i princip felaktigt att tillverkarna får ett avgörande

inflytande över distributionsapparatens utformning, medan detaljistledet

får acceptera erbjuden service. För apotekarsocieteten står det

klart att apoteken hittills utan anmärkningar har kunnat fullgöra sina

funktioner mycket tack vare en väl utvecklad och väl fungerande grosshandel.

Apotekarna är angelägna om att för att kunna upprätthålla sitt

professionella ansvar för läkemedelsförsörjningen även i fortsättningen ha

tillgång till en sådan partihandelsfunktion, uttalar societeten. Apotekarsocieteten

anser, att en utveckling mot enkanaldistribution är ett från konsumenternas

synpunkt avgjort sämre alternativ än ett bibehållande av

sortimentsgrosshandeln.

Beträffande anknytningen av Vit rums grosshandel sd

e 1 till apoteksbolaget förekommer vissa uttalanden. Sålunda ifrågasätter

kommerskollegium huruvida ej Vitrums grossiströrelse efter 1972 liksom

tillverkningsdelen bör avskiljas från apoteksbolaget bl. a. för att tillgodose

den privatägda droghandelns önskemål om godtagbara garantier för konkurrensneutralitet.

Sveriges farmaceut förbund menar att det är ändamålsenligt

och önskvärt att ett detaljistmonopol på läkemedel strikt begränsar

sin verksamhet till detalj distributionen. Detta innebär bl. a. att droghandeln

drivs avskilt från detaljistmonopolet och måste även gälla det statsägda

Vitrums droghandelsdel.

Föreningen Sveriges droghandlare ställer sig helt avvisande till förslaget

att Vitrums grosshandelsdel även efter 1972 skulle anknytas till apoteksbolaget.

Även uttalandet att apoteksbolagets besittning av Vitrum innebär

en styrka vid bolagets strävanden att påverka prisbildningen ger uttryck

för samma uppfattning, skriver föreningen. Det är väsentligt att samtliga

grosshandelsföretag likställs så att konkurrensen på lika villkor dem emellan

säkerställs för att tillfredsställa kraven på ökad rationalisering och

effektivitet. En favorisering av Vitrum får då inte ske, betonar föreningen,

och vill därför med bestämdhet hävda den uppfattningen att Vitrum bör få

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kiingl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

en i förhållande till apoteksbolaget fullt självständig ställning. Därmed

skulle Vitrum likställas med övriga grossister, vilket också är en förutsättning

för jämförelser mellan företagen. Liknande synpunkter redovisar LIF,

Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Svenska företagares riksförbund

och Kemikontoret.

RUFI föreslår som en konsekvens av grundtanken, att enkanaldistribution

förutsätter integration mellan producent och distributör, att Vitrums

grossistverksamhet bryts ut ur apoteksbolaget och inplaceras i den statliga

tillverkningskoncernen på läkemedelsområdet.

Prispolitiken

Utredningens förslag om en ny p r i s p o 1 i t i k har tilldragit sig stort

intresse hos remissinstanserna. Svenska landstingsförbundet har anslutit

sig till utredningens förslag i dess helhet och LO understryker vikten av att

de möjligheter som utredningen föreslagit för att följa prisutvecklingen

används så att prisjusteringar kan vidtas enligt utredningens intentioner.

Övriga remissorgan som tagit till orda beträffande prispolitiken redovisar

en varierande inställning till de olika delfrågorna.

Förslaget att bolaget självt skall få fastställa sina utförsäljningspriser

biträds av flertalet remissinstanser. Endast socialstyrelsen och Svenska läkaresällskapet

framför betänkligheter. Sålunda menar socialstyrelsen att en

särskild av Kungl. Maj :t utsedd nämnd bör skapas för att ta ställning till

förslag från bolaget om ändringar i medicinaltaxan. Som motiv för sitt förslag

anger styrelsen att omgången med fastställande av medicinaltaxa och

diskussionen av enskilda kostnadsposter för apoteken har varit ett av flera

incitament till rationalisering som skulle falla bort om bolaget skulle

fastställa sina egna utförsäljningspriser.

Av de remissorgan som ställt sig positiva till att bolaget får fastställa

sina egna taxor har några framhållit att grunderna för bolagets prissättning

bör redovisas öppet. Så är fallet med kommerskollegium, läkemedelsnämnden,

Apotekarsocieteten, Föreningen Sveriges droghandlare, Svenska

företagares riksförbund samt Kemikontoret.

Riksförsäkringsverket anser, att det grundläggande motivet för hela omläggningen

av läkemedelsförsörjningen är att det allmänna får bättre kontroll

över de förhållanden som bestämmer prisbildning och kostnader på

läkemedelsområdet. Verket framhåller, att av medicinskt likvärdiga läkemedel

endast det billigaste bör köpas in, och ifrågasätter huruvida registrering

av andra — dyrare — specialiteter än sådana som bolaget köper fyller

någon funktion. Snarast kan ett dylikt registrerande enligt verkets mening

leda till ett vidmakthållande av fabrikanternas reklam verksamhet i olika

former och ett tryck på bolaget att till högre priser köpa preparat som är

synonyma med sådana som redan tillhandahålls. En sådan förändring av

5 — Bihang till riksdagens protokoll. 1 samt. Nr 74

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

registreringen fordrar givetvis, att apoteksbolaget får tillgång till behövlig

expertis.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att en granskning

av priset på farmacevtiska specialiteter alltjämt bör ingå i läkemedelsnämndens

prövning vid registrering av farmacevtiska specialiteter. Emellertid

förekommer också förslag om att prisgranskningen skall slopas. Sålunda

anser Göteborgs sjukvårdsstyrelse att det av utredningen konstruerade

systemet för prissättning av läkemedel ej synes fylla någon funktion

med hänsyn till att apoteksbolaget bör kunna fungera som garant för

priserna. Socialstyrelsens uppgifter i detta avseende bör därför kunna

undvaras.

Ett mera ingående resonemang om lämpligheten av att slopa prisgranskningen

förs av näringsfrihetsombudsmannen som utgår från allmänna erfarenheter

av prisreglering. Han anför bl. a. att vid den allmänna priskontrollens

slopande kunde genom den utredning som föregick beslutet konstateras

att införda maximipriser haft en benägenhet att bli allmänt tillämpade priser.

Denna företeelse har i åtskilliga fall kunnat konstateras på områden

där särskilda av det allmänna åsatta maximitaxor fortfarande tillämpas.

Dessa priser uppfattas i allmänhet av företagarna som godkända. Företagare

som finner sig ha utrymme för en prissänkning, vilken normalt skulle

ha genomförts, torde ofta fortsätta att upprätthålla de statligt auktoriserade

priserna i avvaktan på väntade kostnadshöjningar för att undvika svårigheter

att senare erhålla kompensation för dessa. En administrerad prissättning

innebär enligt näringsfrihetsombudsmannen också risk för att allt för

stor hänsyn tas till kostnadsförhållandena vid mindre rationellt drivna företag,

varigenom de fastställda priserna i längden lätt blir högre än vad som

skulle kunna tas ut om konkurrens rådde. Till följd av att en priskontroll

normalt grundar sig på faktiska kostnader och tillämpade kalkylnormer,

föreligger ej heller något påtagligt incitament till sänkning av kostnaderna,

eftersom en rimlig höjning av dessa i regel kan täckas med en prishöjning.

Utredningen har själv konstaterat att det av socialstyrelsen för

närvarande fastställda högsta priset vid försäljning till apotek i praktiken

blivit det normala priset. Till risker av här angiven art kommer de av allt

att döma betydande vanskligheter som blir förknippade med en bedömning

rörande ifrågasatta prisers skälighet på den sällsynt komplicerade marknad

som läkemedelsbranschen utgör, så mycket mera som åtskilliga läkemedel

tillverkas av utländska företag. En betydande olägenhet med förslaget

om särskild prisgranskning torde dessutom uppstå genom den tidsutdräkt

och den administrativa apparat som blir ofrånkomlig. Sammanfattningsvis

ifrågasätter näringsfrihetsombudsmannen om inte förutsättningarna för en

effektiv priskonkurrens i fortsättningen kommer att bli så förbättrade

genom övriga av staten redan genomförda eller av utredningen föreslagna

åtgärder, att särskild prisreglering ej endast blir överflödig utan rentav kan

motverka sitt syfte.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Statens pris- och kartellnämnd rekommenderar att frågan om fortsatt

priskontroll tas upp till förnyad prövning. För en friare prisbildning talar

enligt nämnden svagheten i den hittillsvarande priskontrollen och de stora

såväl teoretiska som praktiska svårigheterna att ändra densamma så att

man åstadkommer en meningsfull prövning av prisets skälighet samt de

nya möjligheterna att öka prisets effektivitet såsom konkurrensmedel vid

läkemedelsförsäljning, som kan skapas genom tillkomsten av bl. a. den

statliga läkemedelskoncernen och utbyggnaden av den statliga läkemedelsinformationen.

Kooperativa förbundet är också tveksamt angående möjligheterna att

åstadkomma en tillförlitlig priskontroll för läkemedel bl. a. med tanke på

olikheten i kostnaderna för forskning och produktutveckling. Import och

export ökar också och flera andra problem finns som försvårar en nöjaktig

priskontroll. Förbundet menar därför att man på sikt bör överväga att

slopa priskontrollen och i stället med olika medel främja en mer aktiv

priskonkurrens med läkemedel.

Beträffande utredningens förslag att producentpriset och inte längre

grossistpriset skall prövas i samband med registreringen påpekar statskontoret

att denna fråga delvis hänger samman med vilken ställning droghandeln

ges. Vid det av utredningen förordade systemet med enkanaldistribution

tillstyrker statskontoret att prövningen bör avse producentens högsta

utförsäljningspris.

Socialstyrelsen vill inte motsätta sig en ändring enligt förslaget då en

övergång till ett system med producentens högsta medgivna utförsäljningspris

kan ge en viss genomsnittlig sänkning av bolagets inköpspris i ett övergångsskede.

Fastställt producentpris bör enligt styrelsens uppfattning alltid

offentliggöras efter beslut i läkemedelsnämnden.

Läkemedelsnämnden förordar att frågan om det lämpligaste systemet för

distributionen genom droghandeln blir föremål för ytterligare utredning.

I det sammanhanget bör också, säger nämnden, övervägas om apoteksbolagets

eller droghandelns inköpspris skall fastställas av registreringsmyndigheten.

Apotekarsocieteten, Svenska landstingsförbundet, TCO och SALF tillstyrker

också fastställandet av producentens högsta utförsäljningspris och

tillerkänner samtidigt apoteksbolaget en viss roll i prisöverläggningar med

de tidigare distributionsleden. Apotekarsocieteten betonar också att producentledets

prissättning har avgörande betydelse för konsumentpriserna och

anser att nuvarande prisövervakning behöver effektiviseras bland annat genom

tillförande av förstärkt ekonomisk expertis.

Kommerskollegium, Sveriges farmacevtförbund, LIF, RUFI, Sveriges grossistförbund,

Föreningen Sveriges droghandlare, Svenska företagares riksförbund,

Kemikontoret och handelskamrarna yrkar på att det hittills tillämpade

systemet med fastställande av ett apotekens inköpspris bibehålls. Ett

väsentligt motiv till att inte vidta några förändringar härvidlag ser remiss
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

instanserna i den föreslagna allmänna övergången till enkanaldistribution

varvid producenten och grossisten betraktas som en enhet.

Föreningen Sveriges droghandlare anser att ett system med fastställt

producentutförsäljningspris inte ger det incitament till konkurrens i grossistledet

som är en förutsättning för enkanaldistribution och den av läkemedelsförsörjningsutredningen

föreslagna prismekanismen är främst av detta skäl

helt oförenligt med enkanalsystemet. Föreningen lägger fram ett förslag till

system för ersättning av distributionens prestationer vid enkanaldistribution

av läkemedel.

Vissa remissinstanser har invändningar mot det föreslagna remissförfarandet

till bolaget. Med hänsyn till gällande sekretessbestämmelser anses

det inte givet att registreringshandlingar kan lämnas ut till tjänstemän i

apoteksbolaget. Denna uppfattning redovisar socialstyrelsen, läkemedelsnämnden,

SFL, Kemikontoret och Svenska läkaresällskapet.

Kemikontoret anmärker att den statliga monopolställning som apoteksbolaget

får gör det föga lämpat att därutöver bedriva någon speciell prispolitik

för läkemedel sspecialiteter. Motsvarande uppfattning hävdas av

Svenska företagares riksförbund och LIF.

För Kooperativa förbundet synes det mindre lämpligt att låta apoteksbolaget

starkt kunna påverka sina egna inköpspriser och kommerskollegium

ställer sig tveksamt till utredningens förslag att effektivisera granslcningsförfarandet

genom att föra in apoteksbolaget som remissorgan innan läkemedelsnämnden

avgör om ett anmält pris är skäligt. Dels kan en dylik

åtgärd skapa risker för intressekonflikter dels torde ej önskvärda förseningar

i registreringshandläggningen uppkomma dels synes, såvitt kollegiet

kan bedöma, den nuvarande priskontrollen godtagbart fylla sitt ändamål.

En regelbunden remissgång till apoteksbolaget innebär risk för förseningar

i handläggningen, som kan vara medicinskt olämpliga, anför SFL.

Statskontoret som i princip stöder förslaget angående en förstärkt priskontroll

anser att det föreslagna remitteringsförfarandet till apoteksbolaget

bör begränsas för att inte vålla förseningar vid registreringen av läkemedel.

LIF hävdar bestämt att priskontroll beträffande läkemedelsindustrins

produkter bör ligga hos en neutral myndighet. Andra led i läkemedelsförsörjningen

bör inte vara inblandade vare sig direkt eller indirekt. LIF förklarar

också att det tvärtemot vad som ofta hävdats i de senare årens allmänna

debatt inte yppats några nya förhållanden som motiverar en skärpning

av priskontrollen på läkemedel.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning

De föreslagna anordningarna för utbyggd sjukhusfarmaci uppfattas i

huvudsak positivt av remissinstanserna.

Socialstyrelsen tillstyrker en förändring av de större sjukhusapoteken till

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

farmacevtiska avdelningar och centralförråden till mindre sjukhusapotek.

Denna förändring överensstämmer med socialstyrelsens intentioner.

Försvarets sjukvårdsstyrelse vitsordar att militärapoteket efter hand i

stort sett erhållit goda resurser för sin mångfacetterade verksamhet. Det

torde utan överdrift kunna påstås att förekomsten av välutrustade farmacevtiska

avdelningar vid de större sjukhusen har kostnadsbesparande effekter

för individ och samhälle bl. a. genom möjliggörandet av en effektivare

sjukvård, skriver sjukvårdsstyrelsen.

Svenska landstingsförbundet anför att sjukvårdshuvudmännen och apoteksväsendet

under de senaste åren har gjort stora insatser för förbättrad

sjukhusfarmaci. Sett mot bakgrunden av den relativt långa projekteringstid

som fordras för sjukhusbyggen har den nivåhöjning av sjukhusfarmacin

som inrättandet av sjukhusapotek innebär åstadkommits i tillfredsställande

takt. Under den senaste femårsperioden har inte mindre än ett 70-tal sjukhusapotek

och centralförråd för läkemedel nyplanerats eller ombyggts.

Även på personalsidan har betydande förstärkningar genomförts meddelar

landstingsförbundet. Liknande synpunkter framlägger Stockholms stads

s jukvårdsstyrelse.

Göteborgs sjukvårdsstyrelse påtalar också att det för sjukvårdshuvudmannen

är ytterst angeläget med en god läkemedelsförsörjning. Den starka

anknytningen mellan denna och sjukvården understryks ytterligare genom

att forskning, utveckling, utprovning och sortimentsbegränsning av läkemedel

inte kan ske utan en intim samverkan med sjukvården.

Spri anser det positivt att farmacevtiska avdelningar i huvudmannens

regi inrättas vid regionsjukhus och motsvarande samt att denna verksamhet

ges resurser att bedriva en progressiv läkemedelsterapi. Spri finner det

också tillfredsställande att frågan om organisationsformerna för övriga

sjukvårdsinrättningar har lämnats öppen.

Sveriges farmacevtförbund vill sammanfattningsvis påpeka vikten av att

den farmacevtiska servicen till den slutna sjukvården intensifieras och

byggs ut ytterligare. Det är därvid förbundets uppfattning att för att erhålla

en jämn och positiv utveckling över hela sjukvårdsområdet måste läkemedelsinspektionen

få vidgat kompetensområde och ges ökade resurser med

möjlighet att samordna och initiera utbyggnaden av de farmacevtiska avdelningarna

och distributionsnätet inom sjukhusen.

Enligt Apotekarsocietetens förslag skall centralförråden som apotek ingå

i bolaget. Man understryker betydelsen av att inte heller dessa mindre enheter

får enbart renodlade distributionsuppgifter. Även på dessa är informationsfunktionen

viktig och bör utvecklas. Samtliga sjukhusapotek bör

därför förestås av apotekare på heltid eller deltid, anser societeten.

Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms

stads sjukvårdsstyrelse och Göteborgs sjukvårdsstyrelse samt Spri kan inte

tillstyrka att alla läkemedelsinköp till sjukhusen går över apoteksbolaget

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

utan anser att de huvudmannaägda sjukhusapoteken även fortsättningsvis

bör ha rätt att inköpa läkemedel direkt från producent och droghandlare om

detta visar sig vara ekonomiskt fördelaktigt. Emellertid anser fyra reservanter

i Stockholms stads sjukvårdsstyrelse att hela upphandlingen av läkemedel

bör vara koncentrerad till bolaget och tillstyrker således förslaget om

ensamrätt för apoteksbolaget att direkt från industri eller grosshandel

inköpa läkemedel.

Socialstyrelsen förklarar att med tanke på de komplicerade organisatoriska

problemen i den nära sammanhängande slutna och öppna läkemedelsförsörjningen

på sjukhusen måste huvudmannafrågan för den öppna försörjningen

liksom inköpsvägarna för läkemedel analyseras närmare.

Apotekarsocieteten anser att apoteksbolaget helt skall svara för sjukhusens

läkemedelsförsörjning. Ett apotekssystem med olika huvudmän sägs

minska möjligheten till en önskvärd utveckling mot en vidgad samordning

av den öppna och slutna vårdens läkemedelsförsörjning.

Sveriges farmacevtförbund vill jämställa sjukhusen med övriga konsumenter

gentemot apoteksbolaget. Det torde vara svårt att finna vägar som

på ett bättre och billigare sätt kan garantera sjukhusen läkemedel, anser

förbundet.

LIF framhåller att det inte kan vara till gagn för läkemedelsförsörjningen

att sjukvårdsinrättningarna tillskapar ett parallellsystem för distribution

av läkemedel.

Vad icke huvudmannaägda sjukhusapotek beträffar förutsätter Svenska

landstingsförbundet att de stora inköpen av läkemedel kommer att medföra

att skäliga rabattvillkor erhålls vid inköp från apoteksbolaget.

Enligt försvarets sjukvårdsstyrelse får en eventuell samordning av Iäkemedelsinköpen

inom det civila apoteksväsendet inte äventyra de fördelar

militärapoteket har av möjligheter till direktinköp och import av läkemedel

från partihandel och läkemedelsindustri. SBL och SVA önskar att ordningen

med deras försäljning av bakteriologiska preparat till sjukhus, läkare

och veterinärer skall få fortsätta.

Det skulle enligt Svenska landstingsförbundet vara synnerligen olyckligt

om sjukhusapoteken fråntas rätten att försälja läkemedel till allmänheten.

Förbundet anser att den föreslagna organisationen är orationell och att den

kommer att bli onödigt personal- och lokalkrävande. Dessutom kan det

förutses att lokaler för sådana expeditionsapotek, som enligt förbundsstyrelsen

är en mera ändamålsenlig benämning än läkemedelsshop, inte omgående

kan anordnas vid alla de sjukhus där sjukhusapoteken nu försäljer

läkemedel till hemgående patienter och öppenvårdspatienter. Det kan

inte få komma i fråga att servicen till allmänheten försämras genom att

läkemedelsförsäljningen vid sjukhusen upphör till dess lokaler för expeditionsapotek

kunnat anskaffas. Förbundsstyrelsen förordar därför att

farmacevtisk avdelning och sjukhusapotek liksom hittills, där så befinns

lämpligt, får försälja läkemedel direkt till allmänheten.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Liknande synpunkter framförs av Svenska kommunförbundet som anser

att utredningen inte tillräckligt beaktat det nära sambandet mellan läkemedelsförsörjning

och den sjukvårdande verksamheten. Ett uttryck för

detta samband är inrättande av sjukhusapotek, läkemedelskommittéer

m. m. som ger en god service till patienter och läkare.

Stockholms stads sjukvårdsstyrelse förutsätter att Stockholm liksom hittills

skall kunna organisera och driva farmacevtiska avdelningar eller sjukhusapotek

och därigenom vidmakthålla och utveckla den integration mellan

sjukvård och farmaci, som måste krävas inom all rationell sjukvård. Vidare

bör enligt förvaltningens mening expeditionsapotek med fördel kunna organisatoriskt

samordnas med farmacevtiska avdelningar eller sjukhusapotek.

Det påtalas att utredningen inte lämnat några som helst riktlinjer eller

förslag till avlösning av befintliga sådana.

Försvarets sjukvårdsstyrelse vänder sig mot förslaget att endast apoteksbolaget

skall ha rätt att vid sjukvårdsinrättningarna försälja läkemedel

till allmänheten.

Direktionen för karolinska sjukhuset som bekräftar att militärapoteket

länge arbetat på att förbättra servicen till allmänheten i samarbete med

sjukhusledningen och läkarna, anser det vara en stor fördel om de sjukhusfarmacevtiska

avdelningarna får möjlighet att själva driva utvecklingsarbetet

mot bättre servicerutiner även i öppen vård.

Även Göteborgs sjukvårdsstyrelse och Västmanlands läns landstings

sjukvårdsstyrelse yrkar på att sjukhusapoteken även i fortsättningen får

sälja läkemedel till allmänheten.

Socialstyrelsen vill varmt tillstyrka att utlämningsställen för patienter i

öppen vård och för hemgående patienter inrättas vid sjukhusen. Som

nämnts anser styrelsen att huvudmannafrågan närmare måste analyseras.

Utredningens förslag att ge ökad service till patienterna i den öppna

vården på sjukhusen anser Spri positivt men ifrågasätter om denna service

helt skall skötas av apoteksbolaget.

Apotekarsocieteten godkänner ej förslaget om inrättande av särskilda

expeditionsapotek. Bl. a. anförs att på medelstora och mindre sjukvårdsinrättningar

torde det i regel inte vara samhällsekonomiskt riktigt att bygga

två apoteksenheter. Det är oftast inte heller nödvändigt om sjukhusapoteken

som societeten föreslagit tillhör apoteksbolaget. Bolagets ensamrätt

förhindrar då inte att försäljning till allmänheten sker direkt från sjukhusapoteket,

skriver apotekarsocieteten.

Apoteksteknikerförbundet biträder utredningens uppfattning om att

läkemedelsförsäljning vid sjukhusen bör vara skild från den enhet som

avser läkemedelsförsörjningen för sjukhusets interna behov. Förbundet anser

även att apoteksbolaget bör inrätta och driva serviceapotek vid sjukhusen.

TCO finner det angeläget att ett serviceapotek inrättas vid varje större

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Iiungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

sjukhus och anser att detta bör ske i samarbete mellan det tilltänkta apoteksbolaget

och sjukhusets huvudman.

Finansieringsfrågor

Utredningen har föreslagit att pensionsfonderna överförs till apoteksbolaget

och där blir arbetande kapital. Beträffande regleringsfonden har något

utarbetat förslag inte avgetts, men utredningen har menat att det ligger i

sakens natur att den på lämpligt sätt tas i anspråk uteslutande för uppgifter

som kan betraktas som apoteksändamål och syften till att hålla läkemedelspriserna

under kontroll.

Apotekarsocieteten är införstådd med och finner det naturligt, att det

blivande apoteksbolaget på sätt utredningen föreslår fungerar som pensionsutbetalare

vad gäller såväl före den 1 januari 1971 aktuella som därefter

tilkommande pensioner. Icke desto mindre vill societeten markera, att det

är staten som alltjämt är ansvarig för pensionsförpliktelsernas fullgörande,

även om staten, såsom föreslagits i betänkandet, uppdrar åt bolaget att i

första hand fullgöra förpliktelserna.

Det förefaller enligt apotekarsocieteten oklart vad man i betänkandet avser

med förslaget att pensionsfonderna skall överlåtas på bolaget (lagtextens

terminologi) eller överföras till bolaget (kommentaren). Därmed

torde nämligen kunna avses antingen att fondmedlen skall överföras i bolagets

ägo och fonderna upplösas eller alt fondmedlen skall ställas till bolagets

disposition, men fonderna behållas som särskilda rättssubjekt.

Apotekarsocieteten kan icke godtaga ett upplösande av pensionsfonderna.

Även om pensioneringen inom apoteksväsendet i fortsättningen anordnas

enligt den s. k. fördelningsprincipen finner apotekarsocieteten det nämligen

inte möjligt att utan vidare upplösa fonder, uppbyggda av medel, som i särskild

ordning sammanskjutits av vissa grupper personer för pensioneringsändamål.

Däremot är apotekarsocieteten beredd att diskutera framtida

nyttiggörande av fondernas tillgångar. Dessförinnan måste dock den vilande

pensionsfrågan — som står olöst alltsedan ATP genomfördes — för

de äldre pensionärerna få en godtagbar lösning.

LIF framhåller att en mycket stor del av pensionsfondernas bokförda

värde är fiktivt. Utredningen förbigår uppgiften om dagsvärde av pensionsfonderna.

Detta hade så mycket mer varit erforderligt som enligt vad LIF erfarit

bokförda värdet i huvudsak är lika med nominella värdet. Därtill kommer

att drygt 40 milj. kr. av tillgångarna är bundna i obligationer löpande

med en ränta som i förhållande till dagens ränteläge är mycket låg. Detta

leder till att högst betydande kursförluster kommer att göras om pensionsfondernas

obligationsinnehav skall omsättas i kontanter.

Vad härefter angår regleringsfonden är det enligt Apotekarsocieteten juridiskt

sett en svår fråga att avgöra vem som har ägande- och dispositionsrätten

till den. Apotekarsocieteten anser, att nämnda rätt inte tillkommer

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

staten, i varje fall ej staten ensam. I stället hyser societeten den åsikten,

att åtminstone dispositionsrätten till fonden snarare tillkommer apotekarsocieteten

i egenskap av företrädare för apotekskollektivet.

Apotekarsocieteten är emellertid beredd att acceptera ståndpunkten, att

staten och apotekarsocieteten gemensamt äger förfoga över regleringsfonden.

Societeten anser därvid att erforderligt belopp av fondens medel bör bilda

reservfond i bolaget.

Regleringsfonden är av ansenlig storlek och LIF finner det därför angeläget

att användningen diskuteras. Då det emellertid med all sannolikhet

skall visa sig att bolaget kommer att ha ett avsevärt kapitalbehov — större

än utredningen förutskickar — ligger det nära till hands anta att regleringsfondens

medel i en eller annan form tillförs apoteksbolaget för finansieringsändamål.

LIF motsätter sig i och för sig inte att så blir fallet.

Läkemedelsinformationen

Flertalet remissinstanser som yttrat sig över utredningens förslag om ett

särskilt läkemedelsinstitut har i huvudsak anslutit sig till utredningens

uppfattning om behovet av angivna åtgärder för att förbättra läkemedelsinformationen,

men avvisat tanken på ett särskilt institut för ändamålet.

Således har flera remissinstanser, bland dem socialstyrelsen, statskontoret,

UKÄ, kommerskollegium, Apotekarsocieteten, Svenska landstingsförbundet

och Svenska kommunförbundet ansett att något nytt organ inte

borde tillskapas för de föreslagna uppgifterna utan att de i stället borde

organiseras i anslutning till socialstyrelsen, statens farmacevtiska laboratorium

eller det nya apoteksbolaget.

Vissa myndigheter och organisationer har ansett att frågan om institutet,

dess förläggning, organisation och finansiering borde bli föremål för ytterligare

överväganden.

Remissinstanserna har på grund av negativ inställning till det föreslagna

institutet inte redovisat några synpunkter på dess organisation.

I fråga om behovet av information understryker socialstyrelsen

vikten av att syftet med det föreslagna läkemedelsinstitutet blir tillgodosett.

UKÄ tillstyrker att ökade resurser ställs till förfogande för erforderliga

åtgärder när det gäller information, rapportering och forskning

på läkemedelsområdet. LO framhåller att den samordnade läkemedelsinformationens

kostnadsbesparingar för läkemedelsindustrin bör kunna medge

en relativ kostnadsbesparing för läkemedel.

Sveriges läkarförbund betonar att utredningen på ett adekvat sätt framhållit

det stora behovet av en till läkare i sluten och öppen vård riktad

läkemedelsinformation som står fri från ovidkommande kommersiella och

andra intressen. Förbundet tillstyrker varmt att samhället gör en kraftig

satsning på detta område men ansluter sig inte till den lösning som för
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

ordas av utredningen. I stället menar förbundet att man skall satsa på en

breddning och aktivering av Iäkemedelsdebatten inom sjukvården genom

att inrätta flera enheter för klinisk farmakologi och genom att förstärka

och bygga ut läkemedelskommittéer vid de större sjukhusen. Enligt läkarförbundets

mening är det angeläget att de av utredningen föreslagna beloppen

utan nedskärningar kanaliseras in på den av förbundet skisserade regionala

verksamheten.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet delar också

utredningens uppfattning att det krävs större insatser från samhällets sida

på informationsområdet. Landstingsförbundet pekar bl. a. på behovet av

information till allmänheten vilket bör vara en uppgift för socialstyrelsen.

Denna uppfattning delas av flera remissinstanser.

Näringsfrihetsombudsmannen finner det riktigt att den reklam och information

om olika läkemedel, som nu huvudsakligen industrin svarar för och

som utgör ett betydande och kostnadskrävande inslag i konkurrensen mellan

företagen, balanseras och kompletteras genom en av det allmänna driven

neutral upplysningsverksamhet. Likartade synpunkter framförs av kommerskollegium.

Veterinär styr elsen och Sveriges tandläkarförbund understryker nödvändigheten

av att det föreslagna läkemedelsinstitutet ges resurser för information

även till veterinärkåren resp. till tandläkare.

När det gäller organisationen av informationsverksamheten

anser socialstyrelsen att den organisationsenhet med uppgift

att främja information och statistik på läkemedelsområdet som enligt avtalet

med apotekarsocieteten skall komma till stånd bör kunna bildas inom

socialstyrelsen som dels redan bedriver information och dels behöver statistikuppgifter

för att kunna följa läkemedelskonsumtionens förändringar.

Liknande synpunkter förs fram av UKÄ, som finner det angeläget att en

organisationsenhet för ifrågavarande ändamål blir så representativ som

möjligt och att enheten också kan fungera som ett forskningsråd med uppgift

att dela ut de medel, som föreslås bli anvisade för undersökningar på

läkemedelsforskningens område.

Även Sveriges tandläkarförbund ifrågasätter om man inte bör inrätta ett

särskilt råd som samordnar informationen och fördelar anslag till information.

Enligt förbundet bör rådet ställas under socialstyrelsen.

LIF föreslår att man överväger att knyta den centrala läkemedelskommittén

till det föreslagna utbyggda kontrollorganet, statens läkemedelskontroll.

Därigenom skulle ett önskvärt centrum för viktiga läkemedelsfrågor

av olika slag skapas.

Statskontoret ifrågasätter om inte den av utredningen föreslagna förstärkningen

av läkemedelsinformationen borde organiseras i anslutning till statens

farmacevtiska laboratorium och till socialstyrelsens nyinrättade kommitté

för läkemedelsinformation. Flera skäl talar enligt ämbetsverket för

en sådan lösning.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 74- år 1970

Framställningen av den för informationsverksamheten nödvändiga konsumtionsstatistiken

bör enklast kunna organiseras inom apoteksbolaget,

framhåller statskontoret.

Apotekarsocieteten anser att det bör övervägas i vad mån uppgifterna

inom det föreslagna läkemedelsinstitutet kan fullgöras genom utbyggnad

av någon eller några nu befintliga organisationer som arbetar med föreslagna

uppgifter. Bland sådana tänkbara organisationer synes socialstyrelsen,

statens farmacevtiska laboratorium och apoteksbolaget närmast kunna

komma i fråga.

Ett flertal remissinstanser, bland dem UKÄ pekar på värdet av den verksamhet

som bedrivs inom de lokala läkemedelskommittéerna samt föreslår

en förstärkning av denna verksamhet liksom en fortsatt uppbyggnad och

förstärkning av de sjukhusfarmacevtiska och kliniskt-farmakologiska avdelningarna

på sjukhusen.

Utredningens förslag om inrättande av professuren har såvitt

rör professuren i komparativ farmakoterapi fått ett mycket positivt mottagande

medan remissinstanserna däremot varit tveksamma när det gällt professuren

i farmacevtisk informationsbehandling. Bland dem som tillstyrkt

den förstnämnda professuren hör socialstyrelsen, UKÄ, medicinska fakulteten

vid Uppsala universitet, direktionen för karolinska sjukhuset, Sveriges

farmacevtförbund, Sveriges läkarförbund och Föreningen för klinisk farmakologi.

Flertalet remissinstanser har dock föreslagit att professuren bör

benämnas professur i klinisk farmakologi och några har pekat på att den

bör tillkomma i enlighet med UKÄ:s tidigare avgivna förslag till Kungl.

Maj :t. Socialstyrelsen och Föreningen för klinisk farmakologi har pekat på

att den bör ha anknytning till kontrollorganisationen.

Professuren i farmacevtisk informationsbehandling avstyrks av direktionen

för karolinska sjukhuset, LIF, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

industriförbund och Föreningen för klinisk farmakologi.

UKÄ anser däremot att den föreslagna forskningsverksamheten för en

professur i farmacevtisk informationsbehandling fyller ett dokumenterat

behov. Med den grund som anges för verksamheten — ett utnyttjande av

apoteksbolagets datasystem — torde den emellertid kunna nå full effekt

först när detta utvecklats tillräckligt. Den föreslagna forskningen bör av

naturliga skäl inordnas i den farmacevtiska fakulteten. UKÄ avser att i det

sedvanliga petitaarbetet komma tillbaka till tidpunkt för inrättande av

tjänsten.

Farmacevtiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att inrättandet

av professuren i farmacevtisk informationsbehandling bör vara en av de

främsta förutsättningarna för utvecklingen inom läkemedelsinformationsområdet.

Fakulteten finner det naturligt att den får anknytning till fakultetens

avdelning för social- och rättsfarmaci.

Universitetets medicinska fakultet ställer sig också bakom utredningens

förslag om en förbättrad läkemedelsstatistik och förordar att en professur

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

inrättas för ändamålet. Professurens forskningsinriktning som främst skall

vara bearbetning och analys av det omfattande materialet rörande läkemedelsförbrukningens

struktur borde dock bättre avspeglas i professurens

benämning.

Socialstyrelsen anser det tveksamt om en professur i farmacevtisk informationsbehandling

bör inrättas, innan man säkert vet vad man kan uppnå

med den och innan man fått ett grepp om kostnaderna för framtaget material

i förhållande till dess värde. Styrelsen förordar därför att frågan närmare

utreds av den expertis, som i detalj skall utreda bolagets datasystem.

Enligt Apotekarsocieteten bör medlen för de föreslagna professurerna

användas till att mera punktvis stödja klinisk forskning resp. att låta ämnesområdet

farmacevtisk informationsbehandling växa fram inom farmacevtiska

fakultetens avdelning för social- och rättsfarmaci. Andra områden,

där forskningsstöd ter sig angeläget, är enligt societeten biofarmaci samt

läkemedelskontroll med speciell inriktning på generella problemställningar.

Flertalet remissinstanser som uttalar sig angående de föreslagna konsulenterna

i läkemedelsfrågor har ställt sig mycket negativa. Signifikativt är

yttrandet av Apotekarsocieteten i vilket man avråder från att konsulter anställda

av institutet placeras vid vissa sjukhus. Det åsyftade resultatet kan

enligt societeten bättre uppnås genom att utveckla samarbetet mellan sjukhusapotekarna,

de kliniska farmakologerna och sjukhusets kliniker bl. a.

inom läkemedelskommittéernas ram. Även denna verksamhet bör ges ett

ekonomiskt stöd. Enligt Svenska landstingsförbundet saknar de föreslagna

konsulenterna läkemedelskonsulenternas nära anknytning till industrins

forskningsavdelningar och torde därför ha begränsade förutsättningar att

överföra vunna forskningsresultat till sjukvården.

Det syfte utredningen angivit sig vilja tillgodose genom förslaget på denna

punkt får kraftigt stöd av socialstyrelsen.

Styrelsen delar utredningens uppfattning att det föreligger ett stort behov

av att kvalificerade läkare och apotekare får möjlighet att under daglig

verksamhet på sjukhus medverka till att överföra funna forskningsresultat

om rationell läkemedelsanvändning till praktisk sjukvård. Stora insatser

har visserligen på senare tid gjorts på detta område både av farmacevter

och läkare, men mycket återstår. Styrelsen vågar påstå att en farmacevtisk

och klinisk-farmakologisk insats av den storleksordning som utredningen

föreslår endast innebär en nödvändig minimiinsats. Styrelsen anser att kostnaden

härför i princip bör bestridas av sjukvårdshuvudmännen men menar

att en viss samordnande verksamhet synes nödvändig. Efter att ha nämnt

olika uppslag till lösning uttalar styrelsen att oavsett i vems regi en samordning

skall ske kommer en aktiv medverkan från apoteksbolagets sida

att utgöra en nödvändig förutsättning.

Förslaget att ge ekonomiskt stöd till symposier och kurser

har fått ett genomgående positivt mottagande. Föreningen för klinisk far
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

makologi finner förslaget utomordentligt välgrundat och Sveriges läkarförbund

uttalar att förslaget är ett nödvändigt komplement till läkemedelsindustrins

aktiviteter på detta område. Socialstyrelsen anser det inte utan

vidare självklart att denna aktivitet behöver ombesörjas av läkemedelsinstitutet.

Symposier torde lika väl kunna anordnas av andra obundna organ

om medel ställs till förfogande. Så har exempelvis socialstyrelsens kontrollorganisationsutredning

föreslagit att läkemedelsnämnden skall kalla

till symposier i läkemedelskontrollfrågor. Vidare är det tänkbart att den

nya apotekarsocieteten kan arrangera sådan verksamhet. Liknande synpunkt

förs fram av Svenska läkaresällskapet.

Även utredningens förslag om stipendier samt medel för

tillfälliga undersökningar och åtgärder har genomgående

tillstyrkts. Sveriges tandläkarförbund och SACO framhåller att stipendier

bör vara tillgängliga även för tandläkare.

De remissmyndigheter som yttrat sig över utredningens förslag om

bidrag till framtagning och bearbetning av läkemedelsstatistik

har varit tveksamma till detsamma eller ansett det

omotiverat.

Socialstyrelsen anser således att de medel apoteksbolaget behöver för

fortsatt utredningsarbete av datasystemets användbarhet för olika ändamål

bör ställas till förfogande på annat sätt eftersom det föreslagna institutet

inom de närmaste åren inte kan erhålla några statistikuppgifter genom

bolaget.

Enligt LIF bör man bygga vidare på den statistik som redan finns. Härigenom

skulle man få fram den helt övervägande delen av de fakta utredningen

efterlyser.

Svenska läkaresällskapet bedömer det vara omotiverat att det föreslagna

läkemedel sinstitutet skulle lämna 2 milj. kr. årligen till apoteksbolaget för

framtagning av medicinskt värdefull statistik.

Socialstyrelsen anser att det kan synas likgiltigt om resursförstärkningen

för läkemedelsinformationen finansieras på det av utredningen

föreslagna sättet, genom apoteksbolaget eller skattevägen eftersom varje

kostnad för ökad säkerhet till sist måste betalas av konsumenten. Enligt

styrelsen kan den föreslagna omsättningsavgiften komplicera priskontrollen

och bli en administrativt omständlig finansieringsmetod.

Apotekarsocieteten framhåller att om man väljer utredningens förslag

till finansiering synes inkasseringen enklast kunna ske genom apoteksbolagets

försorg. Ett alternativ, vilket innebär finansiering genom sjukförsäkringen,

är att debitera riksförsäkringsverket här ifrågasatta kostnader.

Ett tredje sätt är att låta kostnaderna inrymmas i apoteksbolagets

budget. Båda dessa alternativ medför administrativa fördelar.

LIF påminner om att industrin kommer att åsamkas betydande kostnadsökningar

genom starkt ökade registrerings- och årsavgifter för farmacev
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

tiska specialiteter samt att varje av statsmakterna fattat beslut om höjda

avgifter av ett eller annat slag återkommer till sist i form av höjning av

konsumentpriserna.

Sveriges grossistförbund anser att kostnaderna för den samordnande

verksamhet, som enligt förbundets mening bör skötas av socialstyrelsen, bör

bekostas i vanlig ordning via budgeten.

Svenska företagares riksförbund anser att finansieringen bör omprövas

och RUFI riktar en allvarlig anmärkning mot den föreslagna finansieringsmetoden.

Författningsfrågor

Enligt RUFI förefaller en särskild monopollag att vara en onödig lagstiftningsprodukt.

Förslaget innehåller väsentligen intet annat än ett stadgande

om att detaljhandel med läkemedel endast får drivas av staten. En dylik

bestämmelse kan med fördel tas in i läkemedelsförordningen. Då apoteksbolaget

inte blir helstatligt bör enligt RUFI 3 § utgå och 2 § erhålla en lydelse

av innehåll att detaljhandel med läkemedel får drivas endast av staten eller

av företag som Kungl. Maj :t därtill utser. Vidare anser RUFI det anmärkningsvärt

att förslaget till monopollag inte innehåller någon straffbestämmelse

vid överträdelse av 2 §.

Västmanlands läns landsting framhåller att rätten för av sjukhushuvudman

drivet sjukhusapotek att försälja läkemedel direkt till allmänheten

måste komma till uttryck genom ändring i den i betänkandet föreslagna

lagen om ensamrätt för staten att driva detaljhandel med läkemedel.

Beträffande den föreslagna ändringen i läkemedelsförordningen förutsätter

statens bakteriologiska laboratorium, veterinärstyrelsen och statens veterinärmedicinska

anstalt att den ändring som föreslagits i 12 § ej syftat till

någon ändring i laboratoriets resp. anstaltens nuvarande uppgifter att sälja

bakteriologiska preparat till sjukvårdsinrättning samt till läkare och veterinär.

Förstärkt läkemedelskontroll

Inledning

Den nuvarande kontrollorganisationen är uppdelad på ett antal mer eller

mindre självständiga enheter. Olika uppgifter inom området omhänderhas

således av socialstyrelsens läkemedelsbyrå, läkemedelsnämnd och läkemedelsbiverkningsnämnd

samt dess kommitté för läkemedelsinformation, SFL,

statens kontrollanter för bakteriologiska preparat, Svenska farmakopékommittén

samt nordiska farmakopénämnden. Vidare deltar statens institut för

folkhälsan och SBL i kontrollarbetet.

Då Kungl. Maj :t år 1968 ställde särskilda medel till förfogande för att

socialstyrelsen i samråd med statskontoret och läkemedelsförsörjningsutredningen

skulle utreda vissa organisationsfrågor rörande läkemedelskon
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

trollen var det uppenbart att den snabba utvecklingen på läkemedelsområdet

krävde förstärkta insatser från samhällets sida. Utredningen visar också

att SFL under 1960-talet fått ständigt vidgade arbetsuppgifter och större

ansvar men att förhållandena vid laboratoriet i flera avseenden inte motsvarar

dagens krav. Med anledning härav föreslås genomgripande förändringar

i den nuvarande kontrollorganisationen.

Föreslagen organisation

Förslaget innebär att en ny organisation skapas genom sammanslagning

av SFL, farmakopélaboratoriet och biverkningsnämndens verkställande del.

Till denna nya organisation överförs också en del av läkemedelsinspektionen

samt huvuddelen av föredragandena i läkemedelsärenden i socialstyrelsen.

Vidare överförs den del av läkemedelsbyrån, som i dag utför kansliuppgifter

åt läkemedelsnämnden, samt byråns priskontrollgrupp. Vidare

föreslås att den nya organisationen ställs under enhetlig ledning med en

»totalchef». Den nya organisationen kallas Statens Läkemedelskontroll

(SLK).

Till denna organisation knyts såsom expertorgan den hittills försöksvis

inrättade biverkningsnämnden samt en av socialstyrelsen planerad p-piller-kommitté.

SLK föreslås organiserad såsom en s. k. matrisorganisation, vilket innebär

att SLK organiseras i två dimensioner, nämligen resursavdelningar och

funktioner. SLK får fyra resursavdelningar, nämligen en farmacevtisk (nuvarande

kemiska avdelningen vid SFL, farmakopélaboratoriet och den farmacevtiska

föredraganden i läkemedelsärenden i socialstyrelsen), en farmakologisk

(nuvarande biologiska avdelningen vid SFL), en klinisk-farmakologisk

(nuvarande farmakoterapevtiska avdelningen vid SFL, biverkningsnämndens

verkställande del och den medicinska föredraganden i läkemedelsärenden

i socialstyrelsen) och en inspektionsavdelning (nuvarande

läkemedelsinspektionen och statens kontrollanter för bakteriologiska preparat).

Inom SLK inrättas vidare tre funktioner, vilka »går över» dessa

resursavdelningar. De tre funktionerna är a) registreringsfunktionen, b)

kontrollfunktionen och c) standardiserings- och utvecklingsfunktionen.

Såväl resursavdelningarna som funktionerna ställs under ledning av separata

chefer. Chefernas för resursavdelningarna viktigaste uppgifter är att

slå vakt om och utveckla sina avdelningars professionella kunnande och

att ställa sina resurser till funktionschefernas förfogande. Funktionschefernås

viktigaste uppgifter är att ha ansvaret för att det arbete som faller inom

respektive funktion blir utfört i enlighet med målsättningen för funktionen

och att skaffa sig resurser för detta arbete från resursavdelningscheferna.

Samspelet mellan SLK:s resursavdelningar och funktioner kan också ut
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition, nr 74 år 1970

tryckas på det sättet, att SLK:s resurser för läkemedelskontroll finns samlade

i de olika resursavdelningarna, vilka har egna lokaler, arbetsplatser,

apparatur etc. Resurserna skall dock användas inom de olika funktionerna.

Detta innebär således, att varje resursavdelningschef får ställa sina

fackresurser till de olika funktionschefernas förfogande.

Med hänsyn till att det föreslagna funktionstänkandet också ger möjlighet

att på sikt införa mer avancerade former för målformulering och resursfördelning

och resurskontroll föreslås också att programbudgetering införs

vid SLK.

Utredningen föreslår att SLK får en »total» chef, som inte skall vara

chef för vare sig resursavdelning eller funktion inom SLK. SLK:s chef skall

ansvara för och övervaka resursfördelningen, företräda SLK utåt mot industrin,

andra myndigheter etc. samt delta i kontrollrådets arbete. Befattningen

som chef för SLK föreslås förenad med befattningen såsom föredragande

i läkemedelsärenden i socialstyrelsen.

experter

t ex

registr.

kansli

IONER

FUNKT

utveckling och

standardisering

kontroll

registrering

läkemedels
biverkn.

nämnd

P-piller

kommitté

vetr. med.

exp

allm.

kansli

Läkemedels
byrån
-

Läkemedels
nämnden
-

Socialstyrelsens

kontrollråd

farmakologiskt

kliniskt

farmacevtisk

farmakologisk

inspektion

Kontrollorganisationen efter omorganisation

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

Vidare föreslås att ett speciellt registreringskansli skapas genom sammanslagning

av delar av SFL:s nuvarande kansli och läkemedelsnämndens

kansli samt priskontrollgruppen inom läkemedelsbyrån i socialstyrelsen.

Slutligen föreslås att ett allmänt kansli — direkt underställt chefen för

SLK — inrättas. Dess arbetsuppgifter skall vara framför allt ekonomisk

redovisning och personalfrågor. Kansliet bör också biträda chefen i framför

allt uppföljning av resursfördelningen inom SLK. Kansliet skall byggas

upp med grund från den del av SFL:s nuvarande kansli, som inte kommer

att ingå i registreringskansliet. Kansliet bör ledas av en administratör med

erfarenhet av programbudgetering.

Den föreslagna organisationen framgår av en tidigare redovisad figur.

Socialstyrelsen och dess läkemedelsbyrå skall enligt förslaget utföra de

arbetsuppgifter som hänger samman med författningsfunktionerna, hanteringskontroll-

och hanteringsstandardfunktionerna samt konsumtions- och

förskrivningsvanekontrollfunktionen. Dessa funktioner är de som i dag synes

ha mest samhörighet med socialstyrelsens verksamhet i övrigt. Socialstyrelsens

kanske mest betydelsefulla uppgift i detta sammanhang blir

dock att vara ansvarig för att en kontinuerlig diskussion sker av läkemedelskontrollens

innehåll och att i samband med denna formulera mål för

SLK.

Den föreslagna organisationsförändringen innebär först och främst att

så gott som hela läkemedelsnämndsgruppen med läkemedelsnämndens nuvarande

kansli samt arkiv överförs till SLK. Kvar blir endast en deltidsföredragande

läkare för allmänna, medicinska frågor. Kontrollgruppen minskas

med den del av läkemedelsinspektionen, som överförs till kontrollorganisationen.

Den allmänna gruppen bibehålls i nuvarande skick till dess

vissa apoteksärenden kan komma att överföras till någon ny apoteksorganisation.

De härigenom lösgjorda resurserna måste då med nödvändighet komma

att användas för det utredningsarbete som byrån bedriver, men som

f. n. är eftersatt, samt till en intensifierad genomgång av de författningar

som reglerar läkemedelshanteringen.

För läkemedelsnämnden innebär den föreslagna organisationen att den

övertar beslutsfunktionen i farmakopéfrågor. Detta innebär också att farmakopékommittén

uppgår i läkemedelsnämnden.

För att avhjälpa bristen på information till läkemedelsindustrin beträffande

läkemedelsnämndens bedömningsgrunder vid beslut om registrering

föreslås att läkemedelsnämnden exempelvis en gång om året inbjuder representanter

från industrin till ett symposium, där aktuella bedömningsproblem

diskuteras. Vidare föreslås, att läkemedelsnämnden tillsammans

med SLK ombesörjer att råd och anvisningar vid registrering av farmacevtiska

specialiteter kontinuerligt ges ut i ny upplaga, så att ev. ändringar

av registreringsnormerna snarast meddelas industriföretagen.

Även om läkemedelsnämnden upprättar direkta kommunikationer med

6 — Biliang till riksdagens protokoll. 1 sand. Nr 74

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

industrin finns fortfarande behov av ytterligare diskussion mellan kontrollorganisationen

och industrin men även mellan kontrollorganisationen och

övriga intressenter i denna. Därför föreslås att det inrättas ett organ för

utbyte av information på läkemedelsområdet, kallat socialstyrelsens kontrollråd.

I detta bör ingå representanter för socialstyrelsen, läkemedelsnämnden,

SLK, veterinär styrelsen, läkemedelsindustrin, apoteken, läkarförbundet,

statens institut för folkhälsan, giftnämnden och allmänheten.

Utredningen konstaterar att den föreslagna nya organisationen medför

behov av förstärkning av ledningsresurserna. I första hand måste således

förstärkning ske för sådana arbetsuppgifter som planering, styrning, kontroll

och uppföljning. Följande befattningar erfordras för detta, nämligen

en chef för SLK, en administrativ chef, tillika chef för SLK:s kansli samt

funktionschefer. De två förstnämnda tjänsterna har tidigare berörts. Beträffande

funktionschefsbefattningarna måste framför allt chefsbefattningen

inom registreringsfunktionen bli en heltidstjänst. Befattningarna som

chefer för de två övriga funktionerna däremot kan tills vidare kombineras

med andra tjänster inom SLK.

Sammanfattningsvis föreslås att följande tjänster inrättas, nämligen en

som »totalchef», en som administrativ chef och en som registreringsfunktionschef.

De båda andra funktionscheferna föreslås få särskilt funktionschefsarvode.

Kostnaderna för denna förstärkning av ledningsresurserna beräknas

till 450 000 kr.

En kontrollorganisation måste enligt utredningen vara flexibel och resurserna

måste kunna omfördelas inom organisationen med hänsyn till det

mål organisationen har vid en viss tidpunkt. Utredningen anser det därför

viktigt att organisationen får ett resurstillskott som kan sättas in dels

med hänsyn till den typ av personal som kommer att behövas dels — och

framför allt — med hänsyn till de arbetsuppgifter som kommer att läggas

på den. Därför föreslås att kontrollorganisationen under den tid som omorganisationen

pågår och fram till det att programbudgetering är helt genomförd

erhåller ett extra anslag av 750 000 kr. fr. o.m. budgetåret 1970/71

utöver den totala kostnadsramen för budgetåret 1969/70 för de nu fungerande

olika enheterna och utöver de beräknade kostnaderna för ökade ledningsresurser.

Beloppet skall disponeras för en permanent chef för den farmakologiska

(nuvarande biologiska) resursavdelningen, för laboratorsbefattningar

eller motsvarande i galenisk farmaci, i toxikologi och i mikrobiologi

samt dessutom för teknisk förstärkning av resursavdelningarna.

Även kostnaderna för tillfälliga experter och beställningsarbeten skall bestridas

med detta anslag.

Utredningen föreslår att det nya SLK börjar sin verksamhet den 1 juli

1970, från vilken tidpunkt föreslagna chefstjänster bör vara inrättade. Under

början av 1971 bör förberedelser för programbudgetering påbörjas och

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970 83

vid petitaavlämnandet hösten 1971 är SLK:s petita utformad såsom programbudget.

Personalrekrytering

För att avhjälpa kontrollorganisationens svårigheter att rekrytera kvalificerad

personal föreslås, att SLIv får möjlighet att kontraktsanställa personal

och att till nu lönegradsplacerad personal betala individuella lönetillägg.

Vad gäller meriteringsmöjligheterna framhålls, att SLK måste kunna erbjuda

sina anställda större möjligheter till forskning för att dels kunna

attrahera kvalificerad personal, dels garantera att den vetenskapliga standarden

inom organisationen hålls på en tillfredsställande nivå. En möjlighet

att uppnå detta är att personal av kategori laboratorieläkare och -apotekare

anställs sasom forskarassistenter under en viss tidsperiod.

En annan möjlighet är att en del av den forskningsverksamhet som SLK:s

personal ägnar sig åt får bedrivas vid akademiska institutioner. Härigenom

skulle SLK också knytas närmare till dem.

Vidare framhåller utredningen vikten av att resursavdelningscheferna

har god kontakt med de akademiska institutionerna på sitt område. Dessa

chefer borde därför mycket väl samtidigt kunna uppehålla något slag av

forsknings- eller lärarebefattning vid en akademisk institution. De har då

också möjlighet att tjänstgöra som akademisk handledare åt den personal

inom SLK som meriterar sig vetenskapligt.

Finansiering

Betiäffande finansieringen av kostnadshöjningarna framhålls att denna

kan ske genom en höjning av årsavgiften på registrerade farmacevtiska

specialiteter. Från industrihåll har nämligen förklarats, att om laboratoriets

resurser kunde ökas och handläggningstiden därigenom förkortas t. ex.

genom en höjning av avgifterna för registrering så skulle detta innebära

en vinst för industrin och därigenom i praktiken ett förbilligande av registreringsförfarandet,

bl. a. genom att räntekostnaden blir mindre för det

kapital som lagts ner i registreringsprojekten. Eftersom lansering av ett

nytt läkemedel är mycket dyrbart anser man att även en kraftig avgiftshöjning

mer än väl kan kompenseras av en kortare handläggningstid och

att en avgiftshöjning därför inte behöver medföra ett högre läkemedelspris.

Nuvarande avgifter för registrering och kontroll av farmacevtiska specialiteter

utgörs av dels en ansökningsavgift om 1 700 kr. och dels en årlig

avgift om 700 kr. för varje registrerad specialitet. Antalet ansökningar om

registrering uppgår till ca 300 per år och det finns f. n. ca 3 000 specialiteter

registrerade. En med 350 kr. höjd årsavgift skulle därför ge ca 1

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

milj. kr., medan däremot en höjning av registreringsavgiften skulle behöva

göras högst betydande för att ge några egentliga pengar.

Kontrollen bör enligt nuvarande principer vara självbärande med kostnadstäckning

via avgifter. Detta system förordas även i fortsättningen,

vilket innebär att avgifterna bör höjas så mycket att kostnadstäckning

uppnås för hela den nya kontrollorganisationen och dessutom för de tjänster

som nu utförs inom kontrollområdet av statens bakteriologiska laboratorium.

Remissyttranden

Föreslagen organisation

Samtliga remissinstanser utom riksrevisionsverket tillstyrker i allt väsentligt

utredningens förslag om sammanförande av de olika organen

inom läkemedelskontrollens område till ett gemensamt organ.

Den av utredningen föreslagna organisationsformen för SLK är enligt

riksrevisionsverket ett exempel på en i statsförvaltningen tidigare inte prövad

organisationsform, som i princip innebär att ansvaret för produktionen

inte är förenat med disposition av resurser. Detta kan ge upphov till

konflikter mellan de resursdisponerande avdelningscheferna och de funktionsansvariga

cheferna. En störningsfri verksamhet i denna organisation

torde enligt riksrevisionsverket i allt för hög grad bli beroende av vilka

personer som utses för de s. k. funktionschefsbefattningarna.

Verket tillstyrker en förstärkning av laboratoriets ledning och dess fackliga

resurser vilken enligt verkets mening bör kompletteras med en översyn

av farmacevtiska laboratoriets nuvarande arbetsformer. Verket ifrågasätter

om inte dessa åtgärder sammantagna inom ramen i övrigt för nuvarande

organisation kan skapa tillfredsställande arbetsförhållanden för läkemedelskontrollen.

Detta utesluter inte, påpekar verket, att planering och

uppföljning av verksamheten sker genom en programindelning efter funktioner.

Även Sveriges farmacevtförbund uttrycker tveksamhet mot den föreslagna

organisationsformen. Förbundet ifrågasätter om någon standardiseringsoch

utvecklingsfunktion kommer att ligga på den klinisk-farmakologiska

resursavdelningen och inspektionsavdelningen. Inspektionsavdelningen har

inte karaktären av resursavdelning utan bör överföras till kontrollfunktionen

med chefsinspektören som funktionschef för hela kontrollen. Standardiserings-

och utvecklingsfunktionen borde kunna behållas som en särskild

funktion med den förutsättningen att utvecklings- och forskningsarbetet

planeras av totalchefen i samråd med resursavdelningscheferna och

med standardfunlctionschefen som samordnare.

LIF anser att läkemedelsärendena i socialstyrelsen bör sammanföras till

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

en egen avdelning, samt att läkemedelskontrollens innehåll bör fastställas

av denna i samråd med läkemedelsnämnden och socialstyrelsens kontrollråd.

Enligt LIF:s förslag skulle i läkemedelsavdelningen ingå dels den reorganiserade

läkemedelsbyrån dels statens läkemedelskontroll (SLK) och

dels socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation, om denna verksamhet

skall bli permanent. Vidare förordar LIF att en subkommitté inrättas

inom läkemedelsnämnden för farmakopéfrågor. Motsvarande organisationsförslag

framförs av RUFI, som dock anser att den verksamhet som

bedrivs i socialstyrelsens läkemedelskommitté, om verksamheten skall permanentas,

bör inplaceras i SLK:s resursavdelning för klinisk farmakologi.

Svenska farmakopékommittén föreslår, att farmakopékommitténs kansli

och laboratorium ombildas till en standardiseringsavdelning i den nya kontrollorganisationen.

Ledningen av kontrollorganisationen föreslås omhänderhas

av ett fast organiserat kollegium, vari totalchefen är självskriven

ordförande. Därjämte måste kontrollen tillförsäkras en bättre anknytning

till socialstyrelsen. Vissa detaljer i organisationen bör enligt Apotekarsocieteten

övervägas ytterligare. Resursavdelningen för inspektion bör sålunda

sannolikt ingå i den farmacevtiska resursavdelningen och där utnyttjas

av funktionschefen för kontroll. Utvecklingsfunktionen torde bättre tillgodoses,

om den leds av respektive resursavdelningschefer och bör alltså inte

kombineras med standardiseringsfunktionen. Läkemedelsbiverkningsnämnden

bör knytas närmare till läkemedelsnämnden och inte fungera helt fristående,

vilket kan medföra risk för olikartade bedömningar. Eventuellt

kan biverkningsnämnden uppgå i läkemedelsnämnden. Remissinstanserna

har genomgående tillstyrkt utredningens förslag om att kontrollen främst

bör inriktas på läkemedelsindustrins egna kontrollsystem samt att socialstyrelsen

skall vara den instans som drar upp riktlinjerna för läkemedelskontrollens

innehåll och därmed också formulerar målen. Särskilda uttalanden

görs i några yttranden om läkemedelsinspektionens innehåll och

anknytning till läkemedelskontrollen i övrigt.

Apotekarsocieteten biträder utredningens ståndpunkt, att »varje organisations

eller företags produkter liksom dess interna kontrollsystem måste

vara underkastade en likartad bedömning från den statliga kontrollorganisationens

sida». Detta innebär enligt apotekarsocieteten att samtliga farmacevtiska

specialiteter bör underkastas en formell registrering. Detta bör då

gälla även sådana specialiteter som nu är undantagna från registrering,

dvs. farmakopéläkemedel, tillverkade av AGO och apoteksväsendet i övrigt,

läkemedel tillverkade av kommunala apotek och det militära apoteksväsendet

samt bakteriologiska preparat.

Sveriges farmacevtförbund avstyrker den uppdelning av läkemedelsinspektörerna

i två grupper med olika organisatorisk förankring som skulle

bli följden av förslaget. Om läkemedelsinspektionen utgör en organisatorisk

enhet finns bättre möjligheter att omfördela resurserna för att snabbt

tillgodose uppkomna behov och skapa stor elasticitet i arbetet.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

För en sammanhållen läkemedelsinspektion talar enligt förbundet ytterligare

att många frågor berör samtliga led inom läkemedelshanteringen,

varvid det är nödvändigt att frågorna får en allsidig belysning och att riktiga

och samordnande åtgärder kan vidtas.

LIF däremot utgår från att endast den del som rör inspektion av industriell

läkemedelstillverlcning skall föras över till SLK medan övrig verksamhet,

såsom inspektion av apoteken, skall ligga kvar hos socialstyrelsen.

I anslutning till farmakopéfrågor har några remissinstanser berört

formerna för nordiskt och internationellt samarbete

inom läkemedelsområdet. Sålunda framhåller Svenska farmakopékommittén

att det vid ett genomförande av den föreslagna organisationen

måste skapas förutsättningar för att vidareutveckla det nordiska samarbetet

på farmakopéområdet och för en kontinuerlig och mot offentlighet

inriktad standardiseringsverksamhet på läkemedelsområdet. För ändamålet

föreslår kommittén ett särskilt expertorgan under socialstyrelsen eller läkemedelsnämnden

för handläggning av dessa ärenden. LIF understryker vikten

av att socialstyrelsens läkemedelsavdelning söker få till stånd en gemensam

nordisk registrering och i övrigt tar aktiv del i de harmoniseringssträvanden

som pågår internationellt för att få till stånd en gemensam läkemedelslagstiftning

och gemensamma bestämmelser för läkemedelskontroll.

Även RUFI förordar starkt ökat internationellt samarbete på området.

Sveriges farmacevtförbund pekar på att utredningen inte närmare har

berört hur det fortsatta samarbetet i farmakopéfrågor på det nordiska och

internationella planet skall vara organiserat. Då det måste förutsättas att

ett sådant samarbete även fortsättningsvis skall förekomma bör denna fråga

uppmärksammas och lösas. Apotekarsocieteten finner det anmärkningsvärt

att utredningen föregripit ställningstagande från den av socialstyrelsen

förra året tillsatta arbetsgruppen med uppgift att utreda farmakopéns

framtida utformning och uppgifter, och inte heller diskuterat de konsekvenser,

som ett genomförande av föreslagna åtgärder kan få för det väl utvecklade

nordiska samarbetet på farmakopéområdet. Apotekarsocieteten avråder

därför från att åtgärder beträffande farmakopéarbetets inriktning och

organisation vidtas innan arbetsgruppens förslag föreligger.

Personalrekrytering

Utredningens förslag att SLK bör få möjlighet att kontraktsanställa personal

och att betala individuella lönetillägg har fått ett positivt mottagande

bland remissinstanserna. Flera av dessa har pekat på värdet av att forskningen

inom SLK:s verksamhetsområde hålls på en hög nivå och att den offentliga

läkemedelskontrollens resurser i kvalitativt avseende — såväl tekniskt

som personellt —- skall stå på minst jämbördig nivå med läkemedelsindustrin.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 7k år 1970

87

Finansiering

Riksrevisionsverket, Apotekarsocieteten och LIF ansluter sig i princip

till av utredningen förordat system för finansiering av kostnaderna för

den föreslagna kontrollorganisationen, dvs. kostnadstäckning genom avgifter.

Apotekarsocieteten anser att det bör övervägas om inte också ansökningsavgifterna

bör höjas så att inte kostnaderna för omorganisationen helt

övervältras på befintliga produkter. LIF påpekar i samband härmed att

tillverkarna som hittills endast bör svara för den del av SLK:s totalbudget

som avser registrerings- och efterkontroll av farmacevtiska specialiteter

samt att registrerings- och årsavgifter skall belasta samtliga tillverkare —

således även ACO, SBL och SVA — och samtliga av dessa tillverkare marknadsförda

specialiteter.

Departementschefen

Inledning

Samhället är i dag huvudman för praktiskt taget all sjukhusvård och

för den övervägande delen av den öppna sjukvården. Nyligen genomförda

och aktuella reformer kommer att ytterligare öka samhällets inflytande på

sjukvårdsområdet. Det är då naturligt att samhället också tar över det direkta

ansvaret för läkemedelsförsörjningen genom apoteken. En sådan reform

bör nu genomföras på grundval av den överenskommelse som staten

och apotekarsocieteten träffat om formerna för avlösning av nuvarande

apotekssystem.

Överenskommelsen innebär att all apoteksrörelse överförs till ett apoteksbolag

som bildas av staten och en av apotekarsocieteten grundad stiftelse.

Staten skall ha aktiemajoriteten i apoteksbolaget. Den träffade överenskommelsen

innebär vidare att staten förvärvar vissa till apotekarsocieteten

nu knutna centrala ledningsenheter inom apoteksväsendet och de

tillverkningsenheter inom apoteksväsendet som producerar läkemedel under

varumärket ACO. Statens förvärv av läkemedelsföretaget Vitrum som

godkändes vid höstriksdagen 1969 var också en del av överenskommelsen.

I överenskommelsen förutsätts att det genom lagstiftning införs ensamrätt

för staten att fr. o. m. den 1 januari 1971 driva detaljhandel med läkemedel.

Ensamrätten skall upplåtas på det nya apoteksbolaget. Bolaget

inlöser vid denna tidpunkt de nuvarande apoteken och garanterar att apoteksinnehavarna

och apotekens personal bereds anställning i det nya bolaget.

Genom överenskommelsen får det nya apoteksbolaget möjlighet att redan

från början driva sin verksamhet i en aktiv medverkan från hela

apotekarkåren. Genom att hela den befintliga apoteksorganisationen övertas

av bolaget skapas garantier för en god service till allmänheten. Sam
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

tidigt ger den nya organisationsformen ökade möjligheter till rationaliseringar

genom utnyttjande av moderna tekniska resurser, överenskommelsen

innesluter också nya möjligheter att bedriva läkemedelsinformation i samhällets

regi.

Jag vill också framhålla att närmare två tredjedelar av de försålda läkemedlen

betalas av samhället genom sjukförsäkringen och sjukhusen. Apoteksbolaget

blir genom sin ensamrätt en mycket stor läkemedelsköpare.

Bolaget får möjlighet att driva en aktiv inköpspolitik och får härigenom

både direkt och indirekt ett betydande inflytande över prisbildningen på

läkemedelsområdet.

Den nämnda överenskommelsen har träffats efter förhandlingar i anslutning

till läkemedelsförsörjningsutredningens arbete. Utredningen har i sitt

senare avgivna betänkande lagt fram förslag om apoteksbolagets närmare

organisation och verksamhet. Utredningen har vidare föreslagit att den

samhälleliga informationsverksamheten på läkemedelsområdet byggs ut väsentligt.

Samtidigt har lagts fram förslag om eu väsentlig förstärkning av

den statliga läkemedelskontrollen.

Vid remissbehandlingen har behovet av de föreslagna åtgärderna vitsordats

och jag finner att de framlagda förslagen är väl ägnade att läggas till

grund för de reformer som nu bör genomföras.

Genom de åtgärder som jag i det följande kommer att föreslå skapas förutsättningar

för ett slagkraftigt apoteksväsende, som smidigt kan anpassa

sig till den medicinska, tekniska och ekonomiska utvecklingen och därigenom

även i framtiden kan tillgodose kraven på en god läkemedelsförsörjning.

Den betydande förstärkning av läkemedelskontrollen som förordas är

ägnad att göra läkemedelsbehandlingen säkrare och effektivare. Apoteksväsende

och läkemedelskontroll i förening kommer att medverka till en

utbyggd läkemedelsinformation, obunden av producentintressen.

Den omfattande reform det är fråga om kan successivt väntas ge allt

större effekt. Jag räknar med att ombildningen av det nuvarande apoteksväsendet

till ett apoteksbolag som börjar sin verksamhet vid ingången av

år 1971, trots omställningen skall kunna ske utan större svårigheter. Detta

bör vara möjligt inte minst därför att apoteksbolaget bildas i samverkan

mellan staten och apotekarna. Jag finner det också av stort värde att de

berörda personalorganisationerna har ställt sig mycket positiva. I detta

sammanhang vill jag understryka vikten av att den organisationskommitté

som bör utses för att förbereda apoteksbolagets verksamhet bedriver

sitt arbete i nära samverkan med personalsammanslutningarna och andra

organ som direkt har intresse av bolagets verksamhet.

Som framgår av det följande föreslår jag att staten erhåller ensamrätt

att driva detaljhandel med läkemedel. Denna rätt bör därvid i princip

upplåtas på det apoteksbolag som bör bildas. Gränserna för den verksamhet

som utövas av det statliga militärapoteket bör dock tills vidare inte

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

ändras. Efter apoteksbolagets tillkomst bör emellertid frågan tas upp hur

den statliga läkemedelshanteringen på det civila och militära området bäst

samordnas.

Läkemedelsdistributionen

Överenskommelsen mellan staten och apotekar so ciet et en

Den överenskommelse som i anslutning till läkemedelsförsörjningsutredningens

verksamhet har träffats mellan staten och apotekarsocieteten om

formerna för avlösning av nuvarande apotekssystem kräver för statens del

godkännande av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Överenskommelsen bygger på förutsättningen att det genom lagstiftning

införs principiell ensamrätt för staten att fr. o. m. den 1 januari 1971 driva

detaljhandel med läkemedel och att staten upplåter sin ensamrätt på ett för

ändamålet bildat apoteksbolag. Detta bolag skall enligt överenskommelsen

svara för att en god läkemedelsförsörjning upprätthålls i landet. Bolaget

skall bildas genom aktieteckning från statens sida med 30 milj. kr. och från

en av apotekarsocieteten bildad stiftelse med 15 milj. kr. Staten skall förvärva

egendom och organisationstillgångar av apotekarsocieteten till ett

sammanlagt värde av 31,9 milj. kr. Härav utgör 24,4 milj. kr. beräknat värde

för läkemedelsföretaget Vitrum. Detta förvärv har, såsom nämnts, redan

godkänts av riksdagen. Återstoden utgör ersättning för bl. a. en fastighet

värderad till 1,6 milj. kr., ett välutrustat läkemedelslaboratorium samt patent-,

varumärkes- och hyresrätter. Det har vidare överenskommits att staten

i huvudsaklig överensstämmelse med de inom apoteksväsendet tillämpade

värderingsnormerna skall inlösa apotekens lager och inventarier av

de apoteksinnehavare som vid utgången av innevarande år driver apoteksrörelse.

Härvid skall också övertas i rörelserna ingångna anställningsavtal,

hyresavtal och andra förpliktelser. Enligt överenskommelsen garanterar

staten att apoteksinnehavare, som driver apoteksrörelse den 31 december

1970, bereds anställning inom apoteksbolaget och därvid i första hand

som föreståndare för det apotek han drivit. Likaså garanteras att personal

inom apoteksväsendet får anställning hos bolaget eller detta närstående enheter.

I samband med inlösningen av apoteken övergår apotekens distriktslaboratorier

(ACO) i statens ägo. Den verksamhet som nu utövas av dessa och

apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning, vilken också skall övertas av

staten, skall enligt överenskommelsen drivas som dotterbolag till apoteksbolaget

under minst två år räknat från den 1 januari 1971. Motsvarande

skall gälla för läkemedelsföretaget Vitrum.

Beträffande överenskommelsen vill jag ytterligare nämna att apotekarsocieteten

förbundit sig att vidta de åtgärder som behövs för att ombilda

sammanslutningen till en privat förening utan obligatoriskt medlem
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

skap. Föreningen skall främja apoteksväsendets och farmacins utveckling

samt en hög farmacevtisk yrkesstandard. En breddning av medlemsunderlaget

skall eftersträvas» så att allsidig expertis på läkemedelsområdet blir företrädd

i föreningen. Bestämmelserna i föreningens stadgar om dess ändamål

och upplösning skall fastställas av Kungl. Maj :t. Vad angår överenskommelsens

innehåll i övrigt hänvisar jag till avtalstexten, vilken som

bilaga torde fogas till statsrådsprotokollet.

Vid remissbehandlingen av läkemedelsförsörjningsutredningens betänkande

har flera remissinstanser utan närmare kommentar konstaterat att

en överenskommelse föreligger medan andra direkt tillstyrkt eller inte

haft något att invända mot att ett apoteksbolag bildas. Formliga avstyrkanden

förekommer endast från RUFI och Svenska företagares riksförbund.

Bland dem som välkomnat att ett apoteksbolag bildas märks socialstyrelsen,

riksförsäkringsverket, kommerskollegium, Svenska landstingsförbundet, LO,

TCO, Sveriges farmacevtförbund och Apoteksteknikerförbundet.

Tanken att ombilda apoteksväsendet och driva apoteken i bolagsform

bärs sålunda upp av en bred opinion. Jag hälsar med tillfredsställelse att

en överenskommelse kunnat uppnås med apotekarsocieteten. Med särskilt

intresse konstaterar jag att de berörda personalorganisationerna ställt sig

bakom förslaget. Tack vare det positiva ställningstagandet från organisationerna

inom apoteksväsendet kan man räkna med att den förestående reformen

kommer att genomföras under aktiv medverkan av alla dem som

är verksamma vid apoteken. Detta blir givetvis av stort värde för apoteksbolaget

i dess strävanden att från första början skapa gynnsamma arbetsbetingelser

för de anställda och att bereda fullgod service åt allmänhet,

läkare och annan medicinalpersonal.

Enligt min mening bör den träffade överenskommelsen bilda en god

grund för en smidig övergång från den gamla ordningen till den nya. Utöver

kostnaden för förvärvet av Vitrum, som redan godkänts av riksdagen,

skall staten till apotekarsocieteten betala 7,5 milj. kr. Vidare skall staten

överta ett betalningsansvar som beräknats motsvara omkring 1 milj. kr.

De tillgångar som i gengäld tillförs staten är av stort värde för apoteksbolaget

och den överenskomna ersättningen får anses skälig. Jag betraktar

det som värdefullt att existerande normer för värdering av apotekens lager

och inventarier visat sig väl ägnade att tillämpas även vid den nu förestående

överlåtelsen. Därigenom kan man räkna med att några speciella

problem inte behöver uppstå i samband med fastställande av överlåtelsebeloppen.

Däremot är det en praktisk fråga av betydande räckvidd att

genomföra värderingen av alla apotek till kommande årsskifte. Frågan

är emellertid redan långt förberedd av en samarbetsdelegation som handlägger

ärenden som har direkt samband med överenskommelsen mellan staten

och apotekarsocieteten.

Jag förordar att överenskommelsen till alla delar godkänns för statens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 7fr år 1970

de!. De frågor i överenskommelsen som berör ACO avser jag att återkomma

till. Likaså återkommer jag till frågan om erforderliga lagstiftningsåtgärder.

Utredningen har föreslagit att apoteksbolagets verksamhet närmare regleras

genom ett avtal mellan staten och bolaget vilket innefattar en upplåtelse

av rätten att driva detaljhandel med läkemedel. Jag delar denna uppfattning

och anser i likhet med utredningen att i avtalet bör ingå föreskrift

om att statens rättigheter och skyldigheter enligt överenskommelsen

överförs till apoteksbolaget.

Apoteksbolagets utformning och verksamhet

Det apoteksbolag utredningen föreslagit är ett mångfilialföretag omfattande

omkring 600 apotek och ett stort antal andra distributionsställen för

läkemedel. Personalen beräknas uppgå till It 000 personer och omsättningen

beräknas första året inte understiga 1 400 milj. kr.

I ledningen för bolaget skall stå en styrelse med verkställande direktör

och en direktion.

Huvudkontoret föreslås inrymma driftenhet, ekonomienhet, informationsenhet,

personalenhet och organisationsenhet samt datasektion och laboratorium.

För att motverka riskerna för byråkratisering och för att skapa

goda organisatoriska förutsättningar för samarbete med sjukvårdens organ

töreslår utredningen att apoteksbolaget upprättar sju regionkontor, ett för

varje sjukvårdsregion. Enligt förslaget skall regionkontoren i första hand

fungera som konsult- och serviceorgan åt apoteken, ha övervakningsfunktioner

av såväl ekonomisk som farmacevtisk art, handlägga vissa personalärenden,

svara för kontakten med regionala och lokala myndigheter in. m.

Utredningen betonar att omställningen till den nya organisationen bör

ske successivt. Enligt förslaget skall modern datateknik utnyttjas inom

bolaget i syfte bl. a. att få till stånd personalbesparingar men likväl snabbare

expedition, en ekonomiskt och medicinskt väl avvägd lagerhållning samt

försäljningskontroll. Ett datasystem medger också fördelar för läkemedelsproducenterna

och skapar goda förutsättningar för en läkemedelsstatistik

till sjukvårdens tjänst. Utredningen rekommenderar också att man prövar

möjligheten att ytterligare koncentrera vissa arbetsuppgifter inom apoteksväsendet

till vissa centraler men föreslår samtidigt att man försöker

inrätta förenklade expeditionsapotek inom stormarknader och andra kommersiella

centra samt i ökad utsträckning vid sjukhusen. Enligt förslaget

till avtal mellan staten och apoteksbolaget skall bolaget bestämma var apotek

och andra försäljningsställen för läkemedel skall vara belägna och bolaget

skall hålla sina utlämningsställen tillgängliga i sådan utsträckning att

sjukvårdens krav tillgodoses. De regler om skyldighet att lagerhålla läkemedel

som föreslås överensstämmer nära med de nu gällande men innebär

en bättre anpassning till dagens medicinska krav.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

I allt väsentligt har förslagen om apoteksbolagets utformning och verksamhet

mottagits positivt av remissinstanserna. Den diskussion som förekommit

har främst rört regionindelningen och frågan i vilken utsträckning

man bör utnyttja datateknik. I regionfrågan föreligger en betydande anslutning

till tanken att knyta apoteksregionerna till de sju sjukvårdsregionerna.

Apotekarsocieteten lägger emellertid största vikten vid att apoteksgrupper

avsedda att betjäna genomsnittligt 50 000 invånare organiseras under

ledning av särskilda chefsapotekare. Regioncheferna bör enligt apotekarsocieteten

ha endast rådgivande uppgifter och inte vara överordnade chefsapotekarna.

Sveriges farmacevtförbund föreslår att man under bolagets

uppbyggnadsperiod försöksvis prövar olika regionindelningar. Antalet regioner

bör därvid inte överstiga 40. Förbundet anser att regionkontoren

inte ens övergångsvis bör vara anknutna till apotek.

Jag vill för egen del till att börja med betona att apoteksbolagets främsta

uppgift skall vara att upprätthålla en god läkemedelsförsörjning. I likhet

med flertalet remissinstanser biträder jag förslaget att bolaget beslutar i

frågor om apotekens lokalisering och öppethållande och att det inom ramen

för avtalet avväger sin servicenivå i fråga om lagerhållning av läkemedel

och tillhandahållande av tjänster. Jag utgår från att bolaget därvid i

erforderlig utsträckning håller kontakt med kommunala organ samt lokala

och centrala myndigheter på sjukvårdens område. Bolaget bör tillse att servicen

till allmänhet och sjukvårdens organ är fullgod. I detta sammanhang

vill jag erinra om det av flera remissinstanser understrukna kravet att

glesbygdens speciella förhållanden beaktas. Samtidigt måste hänsyn tas

till kravet att läkemedelskostnaderna hålls på en rimlig nivå. I den mån

mindre lönsamma distributionsställen måste bibehållas från servicesynpunkt

bör dessa finansieras inom ramen för bolagets samlade intäkter. Den

centrala frågan om prispolitiken återkommer jag till men vill redan nu

betona att om apoteksbolaget skall kunna fullgöra sina samhällsvilctiga

uppgifter måste det ges en hög grad av självständighet i sitt handlande.

Även om bolagets främsta uppgift blir att tillhandahålla läkemedel bör

man självfallet liksom nu genom apoteken också försälja förbandsartiklar,

hudvårdspreparat och andra varor som naturligen kompletterar läkemedelssortimentet.

I fråga om apoteksbolagets organisation måste huvudprincipen vara att

bolagsledningen har frihet och skyldighet att ge bolaget den organisation

den finner mest ändamålsenlig. Jag begränsar mig därför till att något beröra

ett par frågor av särskild betydelse.

Vad angår styrelsens storlek och sammansättning delar jag utredningens

uppfattning att en styrelse med sju ledamöter bör ge möjlighet att bereda

plats både för representanter för apotekarsocietetens stiftelse och för

de intressen som i övrigt bör vara företrädda. Med hänsyn till den nära

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 7J år 1970

samverkan som behövs mellan sjukvården och bolaget är det enligt min

mening angeläget att sj ukvårdshuvudmännen blir företrädda i styrelsen.

I likhet med utredningen och ett flertal remissinstanser anser jag det

angeläget att en regional organisation kommer till stånd. En anknytning till

de sju sjukvårdsregionerna är därvid naturlig. Detta hindrar inte att man

inom regionerna prövar olika möjligheter att på bästa sätt samordna apotekens

verksamhet sinsemellan samtidigt som man eftersträvar effektiva förbindelselinjer

mellan apoteken och de regionala och centrala ledningsorganen.

För att apoteksbolaget med kraft skall kunna utnyttja sin ställning som

uppköpare av läkemedel för hela landets behov krävs en långt gående samordning

av aktiviteterna och en ständigt aktuell överblick över situationen

vid 600 apotek som har att tillhandahålla varje läkemedel inom ett sortiment

av 3 000—4 000 läkemedel fördelat på minst dubbelt så många förpackningsstorlekar.

Statskontoret, riksförsäkringsverket och kommerskollegium

hör till de remissinstanser som instämmer i utredningens uppfattning

att modern datateknik härvid är av stor betydelse. I frågan huruvida

man bör utnyttja den av utredningen rekommenderade möjligheten att registrera

alla expedierade recept med avseende på patient, receptutfärdare

m. m. går meningarna i viss mån isär. Flera av de medicinskt betonade remissinstanserna

har anmält tvekan. Spri förordar att man mot bakgrunden

av den förväntade utvecklingen av informationssystem inom sjukvården

etablerar ett nära samarbete med Spri i frågor av denna typ.

Det föreliggande materialet ger vid handen att apoteksbolaget snarast möjligt

bör ta modern datateknik i sin tjänst för att effektivisera verksamheten.

Chefen för finansdepartementet kommer senare denna dag att föreslå

Kungl. Maj:t att ställa särskilda medel till förfogande för fortsatt utredning

av dessa frågor. Såvitt angår frågan att utnyttja bolagets datamaterial i

sjukvårdens tjänst bör bolaget samråda med bl. a. socialstyrelsen och Spri.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att narkomanvårdskommittén i sitt

slutbetänkande SOU 1969:52 upprepat kravet på att en allmän receptregistrering

kommer till stånd. Om en generell registrering inte införs yrkar

kommittén på att registrering i varje fall görs av alla recept upptagande narkotika

och s. k. psykotropa medel.

Löne- och anställningsförhållanden kommer i vanlig ordning att regleras

genom förhandlingar mellan bolaget och de anställda. Apoteksbolaget är

emellertid vid starten i viss utsträckning bundet av lämnade garantier i

överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten.

Såväl Apotekarsocieteten som Sveriges farmacevtförbund och Apoteksteknikerförbundet

har understrukit betydelsen av företagsnämnder och andra

organ som kan befordra företagsdemokrati inom bolaget. Jag räknar med

att bolagsledningen kommer att tillvarata alla möjligheter att tillgodose de

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

anställdas krav på medinflytande i former som främjar företagets effektivitet

och förmåga att fullgöra sina uppgifter.

I anslutning till vad jag här anfört om personalens ställning hos bolaget

vid jag slutligen något beröra frågan om tystnadsplikt och vissa ansvarsförhållanden.

Enligt vissa för apoteken gällande äldre föreskrifter får apotekspersonalen

inte yppa för obehöriga vad den genom recept som företetts

fått veta om enskildas personliga förhållanden. Det är angeläget att bestämmelser

av liknande innebörd blir tillämpliga på personal hos apoteksbolaget

— såväl inom den centrala förvaltningen som i distributionsleden. Jag avser

att innan bolaget träder i funktion ta upp frågan om att meddela sådana bestämmelser.

Härvid kommer också att uppmärksammas behovet av bestämmelser

om tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden, yrkeshemligheter

o. d. som personalen kan få kännedom om i sin tjänsteutövning. Jag kommer

i detta sammanhang också att ta upp till prövning de bestämmelser som

finns i lagen (1941: 331) om avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare

eller farmacevt från tjänstgöring på apoteksinrättning.

Apotekare och receptarier som är verksamma på apotek är f. n. i sin egenskap

av medicinalpersonal ställda under socialstyrelsens inseende. Motsvarande

gäller inte om apoteksteknikerna. Socialstyrelsen framhåller i sitt remissyttrande

att ansvarsförhållandena mellan apoteksenheterna och central

och regional förvaltning bör klarläggas i vad avser de farmacevtiska arbetsuppgifterna.

Beträffande det enskilda apoteket synes det styrelsen naturligt

att föreståndaren, som skall utöva den faktiska tillsynen, i första

hand är ansvarig gentemot socialstyrelsen. Apoteksteknikerförbundet påpekar

att teknikernas ansvarsställning nu måste klarläggas och yrkar på att

teknikerna i ansvarshänseende kommer att sortera under socialstyrelsen.

När apoteksbolaget utövar ensamrätten att driva detaljhandel med läkemedel

skall bolaget givetvis ställa sig till efterrättelse vad som föreskrivs

i lag och författning om verksamheten. I viss utsträckning kommer det härvid

att röra sig om föreskrifter utfärdade av socialstyrelsen. Primärt måste

det vara bolagsledningens uppgift att organisera verksamheten så att den

står i överensstämmelse med gällande bestämmelser. De bestämmelser som

i övrigt kan behövas, kan utfärdas i administrativ ordning.

ACO-bolaget

Den i överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten förutsedda

anordningen att samla ACO-verksamheten inom ett särskilt bolag har inte

mött någon gensaga vid remissbehandlingen. Däremot har några remissinstanser,

bland dem LIF, yrkat på att ACO-bolaget från början avskiljs från

apoteksbolaget och sålunda motsatt sig att ACO-bolaget får ställning som

dotterföretag till apoteksbolaget under en övergångstid av minst två år. Å

andra sidan har Apotekarsocieteten ansett det olämpligt att man redan nu

tar ställning till relationerna mellan apoteksbolaget och ACO-bolaget efter år

1972. Sveriges farmacevtförbund framhåller att övergångstiden bör utnytt
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

jas till en förutsättningslös utredning av hela den statliga läkemedelskoncernens

organisation så att de olika företagens resurser samordnas och utnyttjas

rationellt. Statskontoret har pekat på önskvärdheten av att man även

fortsättningsvis tillvaratar ACO-produkternas marknadsmässiga goodwill

och bibehåller deras lågprisprofil. I yttranden från socialstyrelsen och SFL

har påpekats att ACO-preparaten automatiskt blir registreringspliktiga i och

med att de inte längre tillverkas på apotek. Samtidigt uttalas att tiden nu är

mogen att låta alla marknadsförda farmacevtiska specialiteter bli underkastade

likformig granskning.

Jag finner det vara klarlagt att ACO-produktionen är av väsentlig betydelse

för läkemedelsförsörjningen och finner i likhet med statskontoret att

man bör söka behålla produkternas karaktär av prisbilliga basläkemedel.

Den möjlighet som enligt överenskommelsen nu erbjuder sig att samla verksamheten

inom ett sammanhållet företag skapar förutsättningar för att driva

verksamheten på samma ekonomiska villkor som gäller för andra läkemedelsföretag.

Härigenom bör ACO-verksamheten få ökade möjligheter att på

lika villkor konkurrera med övriga läkemedelsföretag. Med hänsyn till att

ACO-verksamheten nu är en integrerande del av apoteksväsendet och att en

del av produktionen direkt har karaktär av service åt apoteken är en viss

övergångstid nödvändig. I de förhandlingar med staten, som föregick överenskommelsen,

fäste apotekarsocieteten stor vikt vid denna synpunkt. Jag

finner det inte välbetänkt att göra övergångstiden kortare än två år men å

andra sidan måste omställningen planeras så att ACO-bolaget helt kan skiljas

från apoteksbolaget vid utgången av år 1972.1 detta sammanhang vill jag

erinra om att chefen för industridepartementet tillkallat en delegation med

uppgift att samordna den statliga läkemedelsproduktionen med tillhörande

aktiviteter. ACO-verksamheten beaktas redan nu i den därigenom påbörjade

planeringen. Vad jag här anfört är tillämpligt även på Vitrums tillverkningsdel.

Även för denna föreligger praktiska skäl att under en övergångstid driva

den som dotterföretag till apoteksbolaget. Planeringen bör emellertid sikta

till att även denna tillverkning helt skiljs från apoteksbolaget vid årsskiftet

1972—73. Från principiella synpunkter är det av vikt att på detta sätt genomföra

en åtskillnad mellan tillverkningssidan och apoteksbolaget efter en

av praktiska skäl betingad övergångstid.

Som påpekats under remissbehandlingen blir de ACO-preparat som är farmacevtiska

specialiteter registreringspliktiga i och med att de kommer att

tillverkas inom ACO-bolaget och inte på apotek. Jag återkommer till denna

fråga i anslutning till läkemedelskontrollen.

Droghandelns ställning

Partihandel med läkemedel bedrivs av ett 70-tal företag i landet. Flertalet

av dessa handlar med något eller några få preparat eller medel från en eller

ett fåtal fabriker. Apoteken har i regel kontakt med endast ett litet antal

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

partihandelsföretag, nämligen fem s. k. droghandelsföretag samt ett distriktslaboratorium

och SBL. Omkring 40 % av de sålda läkemedlen värdemässigt

sett distribueras med ensamrätt av ett enda företag — enkanaldistribution

— medan återstoden tillhandahålls genom droghandlare som

uppträder som sortimentsgrosshandlare — flerkanaldistribution. Enligt

direktiven för läkemedelsförsörjningsutredningen skulle det övervägas om

inte droghandeln borde monopoliseras. Utredningen har emellertid ansett

att en konsekvent övergång till enkanaldistribution, enligt vilken en vara

alltid följer en viss handelsväg, ger så stora fördelar att den i förening med

de i övrigt ändrade förhållandena bör prövas framför ett statsmonopol på

denna speciella verksamhet.

Vid remissbehandlingen har förts fram skilda synpunkter på denna fråga.

Å ena sidan har ifrågasatts behovet av att bibehålla särskilda droghandelsföretag

medan å andra sidan det av utredningen angivna systemet har förordats.

Bl. a. EIF och RUFI motsätter sig det framlagda förslaget om att

Vitrums grosshandel även efter utgången av år 1972 skall vara dotterföretag

till apoteksbolaget.

Enligt min mening bör den nuvarande Vitrums droghandel antingen den

drivs som dotterföretag till apoteksbolaget eller om den sedermera direkt

införlivas med bolaget fungera som en inköpsavdelning för bolaget och samtidigt

utgöra dess apparat för intern varudistribution. Det är mot denna

bakgrund jag i likhet med utredningen anser att man bör pröva vilka resultat

som kan uppnås med mindre genomgripande åtgärder än att monopolisera

droghandeln. Liksom nu kommer varje producent av läkemedel som

godtagits för användning i vårt land att ha oinskränkt möjlighet att få sina

produkter sålda av apoteken. Den skillnaden kommer emellertid att finnas

att de nuvarande 375 apoteksinnehavarna i deras egenskap av kunder hos

partihandeln avlöses av en enda kund, nämligen apoteksbolaget. Huruvida

bolaget köper produkterna i större partier för att självt distribuera varorna

till apoteken eller om bolaget låter ett fristående droghandelsföretag ombesörja

distributionen bör bli en förhandlingsfråga i det enskilda fallet. Avgörande

för bolaget skall vara att så snabbt, tillförlitligt och billigt som möjligt

få fram varorna till apoteken. Tack vare att apoteksbolaget kommer att vara

i besittning av en egen distributionsapparat blir det möjligt att väga olika

alternativ mot varandra och välja det kostnads- och servicemässigt fördelaktigaste

distributionssättet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheten

att effektivisera distribution genom en integration mellan partihandels-

och detaljhandelsleden. Erfarenheterna från annan detaljhandel

tyder på att sådana rationaliseringsvinster kan uppnås redan genom en begränsad

egen partihandelsverksamhet. Denna strävan från apoteksbolagets

sida innebär dock självfallet inte att någon åtskillnad skall göras mellan

olika grosshandelsföretag och producenter enbart på grund av ägandeförhållanden.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

Jag kommer i det följande att närmare utveckla vissa synpunkter på apoteksbolagets

prispolitik. Redan här vill jag emellertid understryka att om

apoteksbolaget skall kunna ansvara för att en effektiv och ekonomiskt tillfredsställande

läkemedelsdistribution upprätthålls i landet måste man tillvarata

alla möjligheter att utnyttja de samordningsfördelar som bildandet

av apoteksbolaget kan förväntas ge.

Prispolitiken

Nästan alla remissinstanser har biträtt utredningens förslag att apoteksbolaget

skall ha rätt att självt fastställa sina utförsäljningspriser. Även jag

ansluter mig härtill och finner det därvid naturligt att, såsom flera remissinstanser

krävt, bolaget redovisar grunderna för sin prissättning. I avtalet

mellan staten och bolaget bör inskrivas att bolaget skall hålla enhetliga detalj

handelspriser i hela landet och att prissättningen skall medge skälig förräntning

av insatt kapital.

Då det gäller den dominerande gruppen läkemedel, de farmacevtiska specialiteterna,

är de nuvarande medicinaltaxegrundernas föreskrift om apotekens

prispålägg kombinerad med att ett högsta medgivet apotekens inköpspris

fastställs vid registreringen hos socialstyrelsen. Utredningen har

föreslagit att socialstyrelsen fortsättningsvis skall maximera producentens

försäljningspris i stället för grosshandelns försäljningspris. Vidare har utredningen

föreslagit att apoteksbolaget skall bli remissinstans i prisfrågor

och att bolaget skall söka förhandla sig till inköpspriser som är lägre än de

av socialstyrelsen godkända.

Vid remissbehandlingen har bl. a. statskontoret, socialstyrelsen, läkemedelsnämnden,

Apotekarsocieteten och Svenska landstingsförbundet biträtt

förslaget att producentpris i stället för droghandel spris fastställs. Däremot

har kommerskollegium, Sveriges farmacevtförbund, LIF, RUFI, Föreningen

Sveriges droghandlare och andra representanter för handeln inte velat ha

någon ändring i gällande ordning. Riksförsäkringsverket bär ifrågasatt om

inte prisfrågan borde anknytas till registreringsproceduren på sådant sätt

att andra specialiteter av en viss typ inte registreras än de prisbilligaste som

bolaget kan förvärva. Tanken att koppla in apoteksbolaget som remissinstans

har mött erinringar. Näringsfrihetsombudsmannen, pris- och kartellnämnden

samt Kooperativa förbundet är tveksamma till priskontroll över

huvud taget. De hänvisar till allmänna erfarenheter av att priskontroll lätt

kan motverka sitt eget syfte och menar att tillkomsten av apoteksbolaget och

den föreslagna statliga informationen om läkemedel bör ha större effekt i

prispressande syfte.

Det är ostridigt att de av staten redan genomförda och de av utredningen

därutöver föreslagna åtgärderna innebär att konkurrenssituationen väsentligen

förändras. Situationen kan framdeles bli så förändrad att man kan

överväga att slopa den särskilda prisgranskningen på läkemedel. Det fö7

— Bihang till riksdagens protokoll. 1 samt. Nr 74

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

religger emellertid mycket speciella förhållanden på läkemedelsområdet

som kan göra det vanskligt att släppa prisbildningen helt fri. Sålunda

betalas större delen av läkemedlen av andra än konsumenterna och konsumtionen

bestäms till stor del av en tredje part, nämligen läkarna. Det förhåller

sig vidare så att varusortimentets art och omfattning helt är bestämt

av läkemedelsnämnden som registreringsmyndighet. Skulle man slopa kravet

på att läkemedlets pris skall vara skäligt för att registrering skall kunna

beviljas och skulle man inte heller på något annat sätt få något inflytande

över prisernas nivå, kunde följden bli att apoteksbolaget tvingades att spela

en passiv roll såsom distributör av varor som registrerats av ett annat

organ och som skulle tillhandahållas till priser som fabrikanten ensidigt

bestämde. Detta är från samhällets synpunkt inte tillfredsställande.

Med hänsyn härtill anser jag att man bör söka få till stånd en ordning där

förhandlingar mellan apoteksbolaget och läkemedelsfabrikanterna i fråga

om priset blir det normala men bibehålla kravet på att ett läkemedels pris

skall vara skäligt för att registrering skall kunna ske. Samtidigt bör man

föra in en föreskrift i tillämpningskungörelsen till läkemedelsförordningen

av den innebörden att ett pris varom apoteksbolaget och producenten är ense

skall anses som skäligt, såvida inte särskilda skäl talar för annat. Regelmässigt

bör förhandlingar mellan bolaget och producenten i prisfrågan inledas

i samband med att ansökan om registrering görs. Endast om förhandlingarna

inte leder till resultat bör socialstyrelsens lälcemedelsnämnd själv i sak

pröva om priset är skäligt och fastställa högsta tillåtna pris. Det pris som

fastställs skall vara producentens försäljningspris.

I fråga om produkter som framställts av företag inom vilka apoteksbolaget

har ett avgörande inflytande — ACO och Vitrum så länge dessa är

dotterföretag till apoteksbolaget — bör dock alltid prisets skälighet prövas

av läkemedelsnämnden i samband med registreringen.

Sjukhusens läkemedelsförsörjning

Utredningen förordar att man inom sjukhusen vidtar ytterligare åtgärder

för att främja en rationell läkemedelsanvändning. Själva varuanskaffningen

kommer i ett helt annat läge efter tillkomsten av apoteksbolaget och utredningen

föreslår att sjukhusens inköp av läkemedel i fortsättningen skall ske

med anlitande av apoteksbolaget. Därvid är det en självklar sak att speciella

inköpsavtal bör komma till stånd mellan sjukhusen och bolaget. För patienter

i öppen vård och patienter som skrivs ut från sjukhusen bör enligt

utredningen i ökad utsträckning inrättas utlämningsställen, expeditionsapotek,

som drivs av apoteksbolaget.

Utredningens uttalanden om behovet av att förstärka den farmacevtiska

verksamheten inom sjukhusen har genomgående fått ett positivt gensvar

vid remissbehandlingen. Då det gäller formerna för sjukhusens anskaffning

av läkemedel har några remissinstanser menat att de huvudmannaägda

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

sjukhusapoteken borde ha möjlighet att inköpa sina läkemedel utan medverkan

av apoteksbolaget. Vad angår inrättande av expeditionsapotek vid

sjukhusen har vid remissbehandlingen inte funnits några delade meningar

om behovet. En del remissinstanser har dock vänt sig mot förslaget att endast

apoteksbolaget skall ha rätt att driva dessa apotek och menat att försäljningen

i vissa fall borde kunna ske i huvudmannens regi.

De läkemedelsvanor som utbildas vid sjukhusen är många gånger tongivande

för sjukvården i övrigt. Denna omständighet och betydelsen av att de

läkemedelsfrågor som rör öppen resp. sluten vård inte onödigtvis fjärmas

från varandra gör det enligt min mening angeläget att apoteksbolagets verksamhet

omfattar även de läkemedelsinköp som berör sjukhusen. Även från

ekonomisk synpunkt finner jag det viktigt att sjukhusens anskaffning av

läkemedel sker med anlitande av bolaget. Ett av motiven för att skapa apoteksbolaget

är att samhället skall kunna uppträda på marknaden som en

stark och prismedveten köpare. Effekten härav skulle försvagas om de större

sjukhusen och apoteksbolaget uppträdde var för sig. Från samlade samhällssynpunkter

måste den väg utredningen föreslagit vara att vida föredra framför

en uppsplittring av läkemedelsuppköpen. Genom representation för

sjukvårdshuvudmännen i apoteksbolagets styrelse och genom olika former

av samarbete mellan huvudmännen och bolaget bör man kunna trygga

att sjukhusens intresse av att läkemedelsköp kan ske så förmånligt som

möjligt tillgodoses. Som utredningen framhållit bör det vara självklart att

speciella inköpsavtal skall kunna komma till stånd mellan bolaget och sjukvårdshuvudmannen.

Jag biträder sålunda utredningens förslag.

Då det gäller försäljningen till allmänheten skall apoteksbolaget ha ansvaret

för att distributionsnätet är väl avpassat till behovet. Om det av praktiska

sjukvårds- och serviceskäl finnes lämpligt att ett försäljningsställe för

allmänheten på ett sjukhus omhänderhas i huvudmannens regi bör hinder

inte resas mot en sådan anordning. Jag finner mig sålunda böra förorda en

sådan jämkning i utredningens förslag att apoteksbolaget skall äga rätt att

låta sjukvårdshuvudman på de villkor varom överenskommelse kan träffas

mellan bolaget och sjukvårdshuvudmannen fullgöra bolagets skyldigheter

att tillhandahålla läkemedel åt allmänheten.

Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över den positiva attityd som genomgående

förekommer rörande samarbete mellan medicin och farmaci i

frågor som rör läkemedelsanvändning på sjukhusen. Detta samarbete bör på

allt sätt stödjas. Jag räknar med att apoteksbolaget inte bara kommer att

vidareutveckla den verksamhet som bedrivits vid Apotekarsocietetens sjukhusfarmacevtiska

avdelning utan även på andra sätt i samverkan med sjukvårdshuvudmännen

arbetar för att det kommer till stånd undersökningar

och studier som kan befrämja en rationell läkemedelsanvändning vid sjukhusen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Läkemedelsinformationen

Frågan om läkemedelsinformationens omfattning, inriktning och betydelse

har under senare tid belysts av Nordisk läkemedelskommitté, av koncentrationsutredningen

och av läkemedelsförsörjningsutredningen. Den

samlade bilden är, att läkemedelsinformationen är av stor betydelse för konsumtionsmönstret,

att läkemedelsindustrin gör stora satsningar på information,

att samhällets insatser vid sidan därav är blygsamma och att behov

av samordning föreligger.

Utredningen har föreslagit att ett läkemedelsinstitut skall inrättas för att

främja och samordna en av producentintressen obunden information. Institutet

skulle få en budget av omkring åtta milj. kr. vid starten. Det skulle

självt endast ha ett fåtal anställda. Huvuduppgiften skulle vara att initiera

och samordna. Mera omfattande arbeten skulle läggas ut som beställningsuppdrag

hos bl. a. universiteten. Som exempel på åtgärder nämns inrättande

av två professurer — en i komparativ farmakologi och en i farmacevtisk informationsbehandling

— anordnande av symposier och kurser, anställande

av konsulter i läkemedelsfrågor för tjänst vid sjukhus och bekostande av

den provisoriskt fungerande centrala läkemedelskommittén. Institutet skulle

finansieras genom speciella avgifter på försäljningen av farmacevtiska specialiteter

samt genom det bidrag apotekarsocietetens stiftelse enligt överenskommelsen

mellan staten och apotekarsocieteten skall lämna till en organisationsenhet

för information och statistik på läkemedelsområdet.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har i huvudsak anslutit

sig till utredningens uppfattning om behovet av de angivna åtgärderna.

Många remissinstanser, bland dem socialstyrelsen, statskontoret, UKÄ, kommerskollegium,

apotekarsocieteten, Svenska landstingsförbundet och Svenska

kommunförbundet har dock ansett att något nytt organ inte bör tillskapas

för de föreslagna uppgifterna utan att dessa i stället bör organiseras i

anslutning till socialstyrelsen, SFL eller det nya apoteksbolaget.

Vissa myndigheter och organisationer har ansett att frågan om institutet,

dess förläggning, organisation och finansiering borde bli föremål för ytterligare

överväganden.

Jag är för egen del övertygad om att ökade insatser från samhällets sida

behövs för att främja en obunden läkemedelsinformation. Delvis bör detta

ske i anslutning till den förstärkning av läkemedelskontrollen som jag förordar

i det följande. Sålunda innebär den av mig i det sammanhanget föreslagna

enheten för klinisk läkemedelsprövning att ett vidgat objektivt underlag

skapas för läkemedelsinformation. Medel för den verksamhet som nu bedrivs

av socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation bör i fortsättningen

också anvisas i anslutning till läkemedelskontrollen. Kommittén har

omfattande informativa uppgifter men har samtidigt direkt anknytning till

frågor av kontrollkaraktär.

Övriga angelägna informationsuppgifter står inte läkemedelskontrollen

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

så nära att de bör inordnas där. Däremot är det helt i linje med min tidigare

deklarerade uppfattning om apoteksbolagets ställning och uppgifter att bolaget

får ett ansvar för att ekonomiska resurser ställs till förfogande för information

och sådana därmed nära sammanhängande uppgifter som statistik

samt speciella undersökningar och utredningar rörande läkemedelsanvändningen.

Av vem och under vilka former aktiviteterna skall utövas får

bedömas från fall till fall. Därvid synes det lämpligt att bolagsledningen

biträds av en särskild för ändamålet bildad nämnd. I nämnden bör finnas

allsidig sakkunskap på läkemedelsområdet med starkt medicinskt inslag

och representation för sjukvårdshuvudmännen.

I avtalet mellan staten och apoteksbolaget bör tas in en föreskrift om att

det skall åligga bolaget att verka för förbättrad information och statistik

på läkemedelsområdet. Bolagsstyrelsen bör vid sina priskalkyler ta hänsyn

till att erforderliga medel skall kunna ställas till förfogande för dessa uppgifter.

Det bör vara bolagets sak att bedöma vilka avsättningar som behövs.

För att belysa den obetydliga effekt denna verksamhet får på läkemedelspriserna,

vill jag erinra om att bolaget vid starten beräknas få en omsättning

av minst 1 400 milj. kr. Även om exempelvis ett så begränsat bidrag

som 0,5 % av omsättningen skulle avsättas innebär detta att 7 milj. kr.

skulle stå till förfogande. Härtill kommer beräknade 750 000 kr. från den

av apotekarsocieteten bildade stiftelsen.

Författningsfrågor

Utredningens författningsförslag har endast undantagsvis berörts av remissinstanserna.

Jag delar utredningens uppfattning att principen om statens

ensamrätt att driva detaljhandel med läkemedel bör slås fast i lag.

Avsikten är som nämnts att staten skall upplåta rätten att driva den detaljhandel

med läkemedel som tidigare drivits av apoteksväsendet till ett särskilt

aktiebolag i vilket staten skall äga 2/3 av aktierna och apotekarsocieteten

resten genom en av societeten bildad stiftelse. Lagtexten bör därför

utformas så att det framgår av lagen att detaljhandel med läkemedel får

drivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten har bestämmande

inflytande. Lagen bör kallas lag om detaljhandel med läkemedel.

Lagen bör däremot inte innehålla bestämmelser om straff och förverkande.

De bestämmelser som behövs i detta avseende finns redan i 20 och 21 §§

läkemedelsförordningen.

Lagen bör innehålla en fullmakt för Kungl. Maj :t att närmare bestämma

av vem och på vilka villkor detaljhandel med läkemedel får drivas. Kungl.

Maj :t får härigenom möjlighet att i avtalet mellan staten och apoteksbolaget

bl. a. ge bolaget rätt att låta sjukvårdshuvudman för bolagets räkning

tillhandahålla läkemedel åt allmänheten. Vidare kommer Kungl. Maj :t att

kunna meddela de bestämmelser som behövs för att reglera den detaljhan8

— Bihang till Riksdagens protokoll 1 saml. nr 74

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

del med läkemedel som i övrigt förekommer i statlig regi, t. ex. genom militärapoteket

och statens bakteriologiska laboratorium.

I läkemedelsförordningen bör företas huvudsakligen formella ändringar

i enlighet med utredningens förslag. Vad beträffar ändringarna i förordningen

vill jag särskilt framhålla följande.

Som jag tidigare anfört i fråga om prispolitiken bör apoteksbolaget självt

fastställa sina utförsäljningspriser. Med anledning härav bör hänvisningen

i 6 § till att närmare bestämmelser om prissättning av läkemedel på apotek

meddelas särskilt, utgå.

Enligt It § läkemedelsförordningen får partihandel med läkemedel bedrivas

bl. a. av apoteksföreståndare. Denna paragraf bör få ny lydelse med

anledning av att apoteksföreståndarna inte längre kommer att fungera som

självständiga företagare.

Enligt 12 § första stycket förordningen får detaljhandel med läkemedel

bedrivas endast av apoteksföreståndare. Där bör nu i stället anges att detaljhandel

med läkemedel får drivas endast av den som enligt särskilda bestämmelser

har fått rätt att driva sådan handel. De särskilda bestämmelser

som avses är utom lagen om detaljhandel med läkemedel sådana bestämmelser

varigenom Kungl. Maj:t upplåter rätt att driva detaljhandel med

läkemedel. Med en sådan utformning av 12 § läkemedelsförordningen blir

21 § samma förordning även i fortsättningen tillämplig vid otillåten detaljhandel

med läkemedel.

12 § andra stycket förordningen hänvisar till vissa bestämmelser om rätt

för den som får idka partihandel med läkemedel att sälja läkemedel till

sjukvårdsinrättning samt, såvitt angår bakteriologiska preparat, dessutom

till läkare och veterinär. Dessa bestämmelser blir överflödiga genom tillkomsten

av den särskilda lagen om detaljhandel med läkemedel och bör

utgå.

Vidare bör av samma skäl som anförts i anslutning till 11 § läkemedelsförordningen

vissa formella ändringar göras i förordningen (1954: 519) angående

kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, giftförordningen (1962:

702), narkolikaförordningen (1962: 704) och förordningen (1968: 70) med

vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler.

Författningsförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till

1) lag om detaljhandel med läkemedel,

2) lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel,

3) kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701),

4) kungörelse om ändring i giftförordningen (1962: 702),

5) kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704),

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 7b år 1970

6) kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser

om injektionssprutor och kanyler.

Finansieringsfrågor

Enligt överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten förvärvar

staten apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning inklusive laboratorium

m. in. samt större delen av apotekarsocietetens administrativa huvudavdelning

för sammanlagt 7,5 milj. kr. Köpeskillingen skall erläggas den 1 januaii

1971 med en revers, som apoteksbolaget skall överta betalningsansvaret

för och som skall inlösas av bolaget senast den 1 juli 1971. Fr. o. m. den 1

januari 1971 fram till dess reversen inlöses skall den löpa med en ränta som

är lika med diskontot plus en procent. Av riksdagen bör inhämtas bemyndigande

för fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda denna revers.

I enlighet med vad som förutsatts vid överenskommelsen bör staten teckna

aktier i apoteksbolaget för 30 milj. kr. och den av apotekarsocieteten bildade

stiftelsen teckna aktier för 15 milj. kr. Aktierna bör tecknas till eu

viss överkurs, varigenom apoteksbolaget redan vid starten erhåller en reservfond.

En kurs på 120 % synes lämplig, eftersom reservfonden härigenom

från början får den i aktiebolagslagen föreskrivna minsta storleken.

Det vid aktieteckningen tillskjutna beloppet på sammanlagt 45 milj. kr. kommer

således att fördelas på ett aktiekapital av 37,5 milj. kr. och ett reservfondskapilal

på 7,5 milj. kr.

Inom ramen lör det nuvarande apotekssystemet finns en s. k. regleringsfond,

som fyller funktionen av att vara en utjämningsfond inom det nuvarande

avgiftssystemet för apoteken. Dispositionsrätten över fondens medel

tillkommer Kungl. Maj :t. Regleringsfonden förvaltas av socialstyrelsen.

Den kan efter apotekens inlösen beräknas uppgå till minst 30 milj. kr. Fondens

medel har tillskjutits av läkemedelskonsumenterna genom de överskott

som uppkommit på de av staten fastställda apoteksavgifterna. I samband

med omorganisationen av apoteksväsendet bortfaller behovet av en regleringsfond.

Fonden bör inte leva kvar utan bör vid omorganisationen disponeras

lör ändamål som faller inom apoteksväsendet. Jag förordar att 30

m.Ij. kr. av fonden tas i anspråk för statens aktieteckning i apoteksbolaget.

Riksdagens godkännande härom bör inhämtas.

Enligt överenskommelsen förutsätts att staten genom apoteksbolaget vid

årsskiftet kommer att lösa in alia befintliga apotek, inkl. de s. k. distriktslaboratoiier

vid vilka ACO-lillverkningen sker. Apotekens sammanlagda

tillgångar kan beräknas uppgå till drygt 200 milj. kr.

Under förutsättning att apoteksbolaget kan överta fordringar och skulder

av nuvarande apoteksinnehavare föreligger ett beräknat lånebehov av 30

milj. kr. Detta torde få täckas genom lån med anlitande av de pensionsfonder

som enligt utredningens förslag bör överlämnas till bolaget. Dessa fonder

uppgår som tidigare nämnts til! drygt 60 milj. kr. Apotekarsocieteten bi
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

träder förslaget att pensionsfonderna får disponeras av apoteksbolaget men

anser att de äldre pensionärernas pensionsfråga dessförinnan måste ha fått

en godtagbar lösning. De anställdas pensionsfråga är löst förhandlingsvägen.

Beträffande pensionerna för de apoteksinnehavare som övergår i bolagets

tjänst har genom överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten

lämnats vissa garantier som innebär en avsevärd höjning. Vad angår pensionen

till apoteksinnehavare som pensionerats före bolagets tillkomst har

denna genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1970 omreglerats på ett sätt

som ganska nära ansluter sig till en av apotekar societeten gjord framställning.

Genom föreskrift i avtalet mellan staten och apoteksbolaget bör bolaget

åläggas att infria gjorda pensionsutfästelser. Som bidrag till fullgörande

av detta åläggande bör bolaget få disponera befintliga pensionsfonder.

Dessa, som nu förvaltas av socialstyrelsen, bör överföras till bolaget.

Den tidigare omnämnda samarbetsdelegationen undersöker f. n. i detalj

proceduren vid överlåtelse av apoteken till staten. Det rör sig här främst om

frågor av teknisk natur.

Läkemedelskontrollen

Grundreglerna om läkemedelskontrollen finns i läkemedelsförordningen.

I denna sägs bl. a. att läkemedel skall vara av fullgod beskaffenhet och vid

normal användning inte medföra skadeverkningar, som står i missförhållande

till den avsedda effekten.

Den praktiska målsättningen är att garantera att konsumenten får så

bra läkemedel som möjligt. Eftersom det inte finns några slutgiltiga mallar

att gå efter i kontrollarbetet utan ställningstaganden i allmänhet måste göras

från fall till fall, ställs mycket stora krav på kontrollorganisationen.

Till denna måste vara knutna högt kvalificerade experter som skall ha möjlighet

att följa med i den vetenskapliga utvecklingen. Det krävs också att

kontrollorganisationen är effektivt administrerad så att nyvunna kunskaper

snabbt blir omsatta i praktiskt handlande.

En effektiv och högt kvalificerad kontrollorganisation i Sverige är på

längre sikt av betydande värde även för den svenska läkemedelsindustrin

i dess exportansträngningar. Om den svenska läkemedelskontrollen har internationellt

högt anseende, får av denna godkända preparat lättare att bli

introducerade på utländska marknader. I detta sammanhang förtjänar också

nämnas att chefen för industridepartementet ämnar ge styrelsen för teknisk

utveckling i uppdrag att undersöka behovet av statligt stöd åt tilllämpad

läkemedelsforskning för att främja tillkomsten av nya läkemedel

producerade i industriell skala.

Av min tidigare redogörelse för den nuvarande läkemedelskontrollen

framgår att kontrollorganisationen f. n. är uppdelad på ett antal mer eller

mindre självständiga enheter. Olika uppgifter inom området omhänderhas

således av socialstyrelsens läkemedelsbyrå, läkemedelsnämnden och läkemedelsbiverltningsnämnden

samt styrelsens kommitté för läkemedelsinforma
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970

tion, SFL, statens kontrollanter för bakteriologiska preparat, Svenska farmakopékommittén

samt nordiska farmakopénämnden. Vidare deltar statens

institut för folkhälsan och SBL i kontrollarbetet.

SFL har en central uppgift i kontrollarbetet. Under 1960-talet har SFL

också i takt med utvecklingen fått ständigt vidgade uppgifter och större

ansvar. Kraven på en effektiv och snabb handläggning av registreringsärenden

har samtidigt ökat. Mot bakgrund härav ställde Kungl. Maj :t i juli 1968

medel till socialstyrelsens förfogande för en organisationsutredning beträffande

SFL.

Socialstyrelsen har nu lagt fram ett förslag till en genomgripande omorganisation

av hela läkemedelskontrollen. Förslaget innebär att en ny organisation

skapas genom en sammanslagning av SFL, farmakopélaboratoriet

och biverkningsnämndens verkställande del. Till denna nya organisation

överförs också enligt förslaget en del av läkemedelsinspektionen samt huvuddelen

av föredragandena i läkemedelsärenden i socialstyrelsen. Vidare

överförs den del av läkemedelsbyrån som i dag utför kansliuppgifter åt läkemedelsnämnden

samt byråns priskontrollgrupp. Den nya organisation,

som bildas genom dessa sammanslagningar, föreslås bli ställd under en enhetlig

ledning genom att en tjänst som s. k. total chef inrättas. Den nya organisationen

föreslås heta Statens läkemedelskontroll (SLIv).

Enligt utredningsförslaget skall SLK organiseras som en s. k. matrisorganisation.

Detta innebär en organisation i två dimensioner, resurser ocli

funktioner. SLK föreslås få fyra resursavdelningar, nämligen en farmacevtisk,

en farmakologisk, en klinisk-farmakologisk och en inspektionsavdelning

samt tre funktioner, vilka så att säga korsar resursavdelningarna. De

tre funktionerna skall vara registreringsfunktionen, kontrollfunktionen

samt standardiserings- och utvecklingsfunktionen.

Vidare innebär socialstyrelsens förslag att ett speciellt registreringskansli

och ett allmänt kansli inrättas vid SLK.

Socialstyrelsen föreslår också att ett organ för utbyte av information på

läkemedelsområdet inrättas, kallat socialstyrelsens kontrollråd.

Enligt styrelsens beräkningar kostar den föreslagna resursförstärkningen

— innefattande en personell och materiell upprustning samt möjligheter till

ökad forskning och individuell lönesättning — omkring 1,2 milj. kr. under

första verksamhetsåret. Kostnaderna föreslås helt täckta av höjda avgifter

på de farmacevtiska specialiteterna. Den nya organisationen avses börja

sin verksamhet den 1 juli 1970.

Socialstyrelsens förslag om sammanförande av de olika organen inom

läkemedelskontrollens område har i allt väsentligt tillstyrkts av remissinstanserna.

Riksrevisionsverket och Sveriges farmacevtförbund har dock

ställt sig tveksamma till den föreslagna organisationsformen. Riksrevisionsverket

befarar framför allt att den föreslagna organisationen kan ge upphov

till konflikter mellan de resursdisponerande avdelningscheferna och de

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

funktionsansvariga cheferna. En annan invändning som förts fram under

remissbehandlingen är att kontrollorganisationen borde få en fastare anknytning

till socialstyrelsen än vad förslaget innebär.

Det framstår som betydelsefullt att läkemedelskontrollens organisation

blir så enhetlig och sammanhållen som möjligt. Det är vidare väsentligt alt

socialstyrelsen som tillsynsmyndighet på området och därmed ytterst ansvarig

för läkemedelskontrollens målsättning och innehåll får ett omedelbart

inflytande över kontrollorganisationen. Med hänsyn härtill och med beaktande

av de invändningar som gjorts under remissbehandlingen föreslår jag

att kontrollorganisationen —• med den utformning som jag kommer att

redovisa i det följande — knyts till socialstyrelsen som en särskild avdelning.

Ett ytterligare skäl för en sådan anordning är att arbetsuppgifterna

vid styrelsens nuvarande läkemedelsbyrå, som f. n. är provisoriskt inordnad

i styrelsens administrativa avdelning (prop. 1967: 68 s. 98, SU 105, rskr 251),

kommer att minska högst väsentligt efter apoteksbolagets tillkomst då ett

flertal apoteks- och läkemedelsärenden överflyttas till bolaget.

Mitt förslag till organisation innebär i korthet följande. Vid socialstyrelsen

inrättas en läkemedelsavdelning under ledning av en avdelningschef.

Denne skall också vara chef för det laboratorium som i stort sett kommer

att fullgöra den laboratorie- och utredningsverksamhet vilken i dag ombesörjs

av SFL och Svenska farmakopékommittén. Laboratoriet kommer alltså

att utgöra en del av läkemedelsavdelningen. I denna föreslås vidare ingå

två byråer, en allmän byrå och en registreringsbyrå, vilka ersätter den nuvarande

läkemedelsbyrån. De båda byråerna skall bl. a. biträda avdelningschefen

i hans uppgifter som chef för laboratoriet och därvid i praktiken utöva

vissa av de särskilda funktioner som anges i den av socialstyrelsen framlagda

matrisorganisationen. Vardera byrån föreslås komma att förestås av

en byråchef (medicinalråd). En av byråchefstjänsterna behöver nyinrättas.

Laboratoriet bör i stort sett ha den uppbyggnad som socialstyrelsen föreslagit

för SLK med de ändringar jag funnit motiverade med hänsyn till

framförda önskemål under remissbehandlingen. Jag föreslår att laboratoriet

organiseras på fyra enheter, nämligen en farmacevtisk, en farmakologisk,

en farmakoterapevtisk och en enhet för klinisk läkemedelsprövning. Jämfört

med styrelsens förslag innebär detta bl. a. att någon inspektionsenhet inte

inrättas. De tjänster som föreslogs vid denna anser jag i stället bör placeras

på läkemedelsavdelningens allmänna byrå. Härigenom vinner man att läkemedelsinspektörerna

inte delas upp i två olika grupper utan får utgöra en

organisatorisk enhet med de bättre möjligheter som därvid skapas för att

tillgodose uppkommande behov och skapa elasticitet i arbetet. Farmakoterapevtiska

enheten svarar i stort mot den av kontrollutredningen föreslagna

klinisk-farmakologiska avdelningen medan enheten för klinisk läkemedelsprövning

är helt ny. Den senare vill jag närmare kommentera utöver vad jag

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

107

anfört i samband med behandlingen av det av läkemedelsförsörjningsutredningen

föreslagna läkemedelsinstitutet. Som jag där nämnde föreslog utredningen

att ett särskilt läkemedelsinstitut skulle skapas som ett samarbetsorgan

för information och statistik på läkemedelsområdet. Institutet skulle

bl. a. bekosta en professur i komparativ farmakoterapi. Enligt vad jag tidigare

redovisat kommer ett sådant institut inte till stånd. Den föreslagna professor

stjänsten, som fått starkt stöd av remissinstanserna, bör däremot inrättas.

Enligt bl. a. socialstyrelsen bör den knytas till statens läkemedelskontroll.

Jag föreslår alltså att en tjänst som föreståndare (professor) inrättas, vars

innehavare skall vara chef för enheten för klinisk läkemedelsprövning.

Vid den farmakologiska enheten bör en tjänst som föreståndare (professor)

inrättas. Tjänsten motsvarar den tjänst som enligt Kungl. Maj :ts beslut

den 27 juni 1969 finns inrättad vid SFL:s biologiska avdelning. Jag vill här

något beröra bakgrunden till angivna beslut. Tjänsten som föreståndare för

den biologiska avdelningen vid SFL var tidigare förenad med tjänsten som

professor i farmakodynamik och toxikologi vid farmacevtiska fakulteten vid

Uppsala universitet. Den 1 juli 1969 delades nämnda professor stjänst upp i

en professur i farmakologi och en i toxikologi. Avsikten var att professuren

i farmakologi skulle förenas med föreståndarskapet för laboratoriets biologiska

avdelning till dess farmacevtiska institutet flyttat till Uppsala. Socialstyrelsen

framhöll dock att avdelningsföreståndarskapet vid SFL var en

nyckelbefattning inom läkemedelskontrollen samt att det bl. a. ur säkerhetssynpunkt

inte var lämpligt att kombinera tjänsten som professor med

föreståndarskapet ''vid SFL. Med anledning härav medgav Kungl. Maj :t att

en extra tjänst som avdelningsföreståndare fick finnas inrättad vid laboratoriet

fram till utgången av juni 1970. Tjänsten bör nu permanentas.

Vad härefter angår läkemedelsnämnden innebär socialstyrelsens förslag

att farmakopékommittén skulle uppgå i nämnden. Jag ansluter mig härtill.

En subkommitté för farmakopéfrågor bör kunna inrättas under läkemedelsnämnden.

Den nuvarande läkemedelsbiverkningsnämnden bör ombildas till

en kommitté inom läkemedelsavdelningen.

Den till socialstyrelsen knutna kommittén för läkemedelsinformation tillkom

år 1968. Kostnaderna för dess verksamhet har hittills bestritts från

femte huvudtitelns kommittéanslag. Jag har i det föregående föreslagit att

medel för kommitténs verksamhet i fortsättningen skall anvisas över budgeten

för läkemedelskontrollen. Kommitténs arbete går nämligen i hög grad

ut på en efterkontroll av läkemedelseffekter liksom andra med kontroll av

läkemedel sammanhängande frågor.

Det föreslagna kontrollrådet bör inte inrättas med hänsyn till att dess

funktion enligt min uppfattning kan ombesörjas utan att särskilt organ

inrättas för ändamålet.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1970

Den av mig nu redovisade organisationen innebär som jag nyss framhållit

en samordning av den tidigare splittrade kontrollorganisationen genom

att de olika enheterna förs samman i socialstyrelsens läkemedelsavdelning.

För att möta de ökade krav som under senare år ställts och som

kommer att ställas på läkemedelskontrollen måste denna också få en betydande

resursförstärkning. Sammanlagt beräknar jag medel för 106 tjänster,

vilket innebär en förstärkning med 19 nya tjänster.

Jag avser att lämna statens avtalsverk uppdrag att föra de förhandlingar

angående anställnings- och avtalsvillkor som kan föranledas av omorganisationen.

Vissa övergångsanordningar torde bli nödvändiga i samband med omorganisationen.

I den utsträckning som behövs bör Kungl. Maj :t i samband

med genomförandet kunna föra tjänster på övergångsstat och meddela erforderliga

övergångsbestämmelser. Riksdagens bemyndigande att vidta sådana

åtgärder bör därför inhämtas.

Lönekostnaderna inklusive lönekostnadspålägg för den nya läkemedelsavdelningen

inklusive läkemedelslaboratoriet kommer för helt år att uppgå

till drygt 6 milj. kr. Vidare beräknar jag för omkostnader och särskilda

undersökningar 1,3 milj. ler. Detta innefattar ökade medel för anskaffning

av ny apparatur. Slutligen beräknas 800 000 kr. för den läkemedelsinformation

som tidigare betalats från kommittéanslaget. De sammanlagda kostnaderna

för kontrollverksamheten kan således totalt beräknas till ungefär 8,2

milj. kr. för helt år.

Tidpunkten för den av mig föreslagna omorganisationen bör sammanfalla

med att det nya apoteksbolaget börjar sin verksamhet den 1 januari

1971.

Jag beräknar därför 2 015 000 kr. för SFL:s verksamhet under tiden den

1 juli—den 31 december 1970 och 225 000 kr. för verksamheten vid Svenska

farmakopékommiLtén under samma tid. För SFL:s del har jag därvid beräknat

medel för den tjänst som avdelningsföreståndare för den biologiska avdelningen,

som Kungl. Maj:t den 27 juni 1969 medgett får finnas inrättad

Vid laboratoriet.

Kostnaderna för den nya kontrollorganisationen som träder i funktion den

1 januari 1971 bör föras upp under ett särskilt förslagsanslag kallat Statlig

läkemedelskontroll. Av de beräknade kostnaderna för detta ändamål

under tiden den 1 januari—den 30 juni på 4,1 milj. kr. utgör 900 000 kr.

kostnader för socialstyrelsens nuvarande läkemedelsbyrå. Sistnämnda kostnader

är inräknade i anslaget till socialstyrelsen i riksstatsförslaget för budgetåret

1970/71 (prop. 1970: 1 bil. 7, s. 52—54). För tiden den 1 januari—- den 30 juni 1971 beräknar jag därför medelsbehovet under anslaget Statlig

läkemedelskontroll för budgetåret 1970/71 till 3,2 milj. kr.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle kostnaderna för resursförstärkningen

bestridas genom höjda årsavgifter på de farmacevtiska specialiteterna.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Några mer vägande invändningar mot detta förslag har inte förts fram under

remissbehandlingen. LIF har tillstyrkt att läkemedelskontrollen i viss

utsträckning skall vara självfinansierande genom avgifter. Enligt LIF bör

tillverkaren därvid svara endast för den del av kostnaderna som avser registrerings-

och efterkontroll av de farmacevtiska specialiteterna.

Enligt socialstyrelsens utredning bör varje organisations eller företags

produkter liksom dess interna kontrollsystem vara underkastade en likartad

bedömning från den statliga kontrollorganisationens sida. Denna uppfattning

har understrukits såväl under remissbehandlingen av socialstyrelsens

betänkande som i vissa utlåtanden över läkemedelsförsörjningsutredningens

betänkande. Jag biträder denna uppfattning. Jag avser att ta upp

frågan om ändring av vissa i administrativ ordning utfärdade bestämmelser

så att registreringsplikt kommer att föreligga för ACO-preparat, SBL:s och

SVA:s produkter samt specialiteter tillverkade vid militärapotek och liknande

tillverkningsställen. Dock anser jag att man måste räkna med en omställningsperiod.

Enligt min uppfattning bör det allmänna svara för en viss baskostnad för

läkemedelskontrollen och jag har därvid stannat för 20 %. Återstoden, dvs.

80 %, bör läkemedelsproducenterna svara för. Då de totala kostnaderna

för läkemedelskontrollen för helt år beräknas till omkring 8,2 milj. kr. innebär

detta att omkring 6,6 milj.kr. skall täckas av avgifter. Årsavgiften är

f. n. 700 kr. och ansökningsavgiften är 1 750 kr. Med utgångspunkt från det

förslag jag nu lagt fram måste avgifterna höjas till belopp av storleksordningen

2 000 kr. beträffande årsavgiften och 3 500 kr. när det gäller ansökningsavgiften.

Det ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om dessa avgifter.

Jag vill slutligen ta upp den viktiga frågan om lokaler för den nya

kontrollorganisationen. Socialstyrelsen anser att sonderingar att skaffa

nya lokaler snarast bör göras. Olika möjligheter i Stockholm antyds men

det sägs att på längre sikt är det kanske ett bättre alternativ att hela kontrollorganisationen

förläggs i nya lokaler i anslutning till de lokaler för

medicinskt teoretiska och farmacevtiska institutioner som skall uppföras i

Uppsala. Läkemedelsförsörjningsutredningen framhåller i sitt betänkande

att en radikal lösning av den utbyggda läkemedelskontrollens lokalfrågor

måste komma till stånd. Enligt utredningen måste samtliga aktiviteter på

ett konsekvent sätt samordnas även lokalmässigt för att de föreslagna organisatoriska

åtgärderna skall få avsedd effekt. Utredningen finner det också

naturligt att överväga en lokalisering till Uppsala.

Jag delar uppfattningen att kontrollorganisationen så snart det är möjligt

bör flyttas till Uppsala. Detta får alltså som konsekvens att en av socialstyrelsens

avdelningar eller i varje fall huvudparten av den där anställda

personalen förläggs till en annan ort än styrelsen i övrigt. Med hänsyn

till Uppsalas närbelägenhet till Stockholm och de goda kommunikatio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

nerna mellan dessa orter behöver detta knappast medföra några större svårigheter.

Fördelarna med en förflyttning är i varje fall helt övervägande.

Jag har för avsikt att denna dag föreslå Kungl. Maj :t att uppdra åt byggnadsstyrelsen

att snarast inkomma med byggnadsprogram för den nya kontrollorganisationen.

Det tar ändå en avsevärd tid innan nya lokaler står klara. I avvaktan på

detta får övervägas hur nu befintliga lokaler kan utnyttjas på bästa möjliga

sätt.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t

dels föreslår riksdagen att antaga förslag till

1) lag om detaljhandel med läkemedel,

2) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller

prisnedsatta läkemedel

dels inhämtar riksdagens yttrande över förslag till

3) kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701),

4) kungörelse om ändring i giftförordningen (1962: 702),

5) kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704),

6) kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser

om injektionssprutor och kanyler,

dels föreslå riksdagen att

7) godkänna de allmänna riktlinjer för en omorganisation av apoteksväsendet

och för dess verksamhet som jag angett i det föregående,

8) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna den mellan staten och apotekarsocieteten

träffade överenskommelsen om formerna för avlösning av

nuvarande apotekssystem,

9) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att såsom likvid för vissa

förvärv från apotekarsocieteten till denna utge en revers på 7 500 000 kr.,

10) bemyndiga Kungl. Maj :t att använda 30 000 000 kr. ur fonden för

reglering av läkemedelsprisen m. m. för aktieteckning i apoteksbolaget,

11) godkänna de riktlinjer för organisation m. m. av den statliga läkemedelskontrollen

som framgår av vad jag anfört,

12) besluta att inom socialstyrelsen skall den 1 januari 1971 inrättas en

läkemedelsavdelning med ett därtill anslutet lälcemedelslaboratorium,

13) besluta att statens farmacevtiska laboratorium samt Svenska farmakopékommittén

skall upphöra vid utgången av år 1970,

14) bemyndiga Kungl. Maj :t att vid socialstyrelsen inrätta tjänster på

löneplan C i enlighet med vad jag föreslagit i det föregående,

15) till Statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret 1970/71 på

driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 015 000

kr.,

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

16) till Svenska farmakopékommittén m. m., för budgetåret 1970/71 på

driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 225 000

kr.,

17) till Statlig läkemedelskontroll för budgetåret 1970/71 på driftbudgeten

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 200 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Bilaga

överenskommelse

mellan staten och apotekarsocieteten om formerna för avlösning av nuvarande

apotekssystem

Under förutsättning av godkännande å ena sidan av Kungl. Maj :t och

riksdagen samt å andra av apotekarsocietetens fullmäktige har innevarande

dag träffats följande överenskommelse.

Som allmän förutsättning för överenskommelsen gäller att staten genom

lagstiftning inför principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari

1971 driva detaljhandel med läkemedel och upplåter sin ensamrätt på ett

för ändamålet bildat apoteksbolag.

A. 1. Apoteksbolaget skall svara för att en god läkemedelsförsörjning

upprätthålls i landet. Bolaget, i vilket staten skall äga majoritet, bildas av

staten och en av apotekarsocieteten grundad stiftelse. Det skall bereda skälig

förräntning av insatt kapital.

2. Staten inlöser av apoteksinnehavare, som den 31 december 1970 driver

apoteksrörelse, apotekets lager och inventarier samt övertar i apoteksrörelsen

ingångna anställningsavtal ävensom till rörelsen knutna hyresavtal och

övriga förpliktelser. Härvid skall de f. n. inom apoteksväsendet tillämpade

värderingsnormerna i huvudsak följas. Apoteksinnehavare skall äga påfordra,

att staten inlöser fastighet, som vid tidpunkten för överlåtelsen av apoteket

till staten är i hans ägo och som uteslutande eller till huvudsaklig del

används i hans apoteksrörelse. Vid tvist om priset på sådan fastighet avgörs

detta enligt lagen om skiljemän.

3. Staten garanterar att apoteksinnehavare, som driver apoteksrörelse den

31 december 1970, bereds anställning inom apoteksbolaget, i första hand som

föreståndare för sitt då innehavda apotek. Anställningsvillkoren fastställs

etter förhandlingar mellan apoteksbolaget och apoteksinnehavarna, varvid

riktlinjer i en vid överenskommelsen fogad promemoria (Bil. 1) skall följas.

4. Apotekarsocieteten förbinder sig att vidta erforderliga åtgärder för

att i samband med att systemet med apoteksprivilegier upphör, apotekarsocieteten

ombildas till en privat förening utan obligatoriskt medlemskap.

Föreningen skall främja apoteksväsendets och farmacins utveckling samt

en hög farmacevtisk yrkesstandard, bl. a. genom att stödja farmacevtisk

forskning och utbildning, bedriva publicistisk och annan informativ verksamhet

på det farmacevtiska området, hålla ett farmacevtiskt bibliotek samt

främja kollegiala kontakter inom och utom landet. Föreningen skall icke

befatta sig med löne- och anställningsfrågor eller dylikt och ej heller bedriva

verksamhet som kan anses konkurrerande med sådana aktiviteter som i

övrigt berörs i denna överenskommelse. Till medlemmar i föreningen skall

kunna antas, förutom nuvarande apoteksinnehavare, jämväl andra personer,

som är verksamma i kvalificerade funktioner inom läkemedelsområdet

och som kan förväntas som medlemmar främja föreningens ändamål. En

breddning av medlemsunderlaget skall eftersträvas, så att allsidig expertis

på läkemedelsområdet blir företrädd i föreningen. Bestämmelserna i föreningens

stadgar om dess ändamål och upplösning fastställs av Kungl. Maj :t.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

B. 1. Staten förvärvar per den 1 januari 1970 apotekarsocietetens aktieinnehav

i Apoteksvarucentralen Vitrum Apotekareaktiebolaget för 24,4 miljoner

kronor enligt ett vid denna överenskommelse fogat köpeavtal (Bil. 2).

2. Staten förvärvar per den 1 januari 1971 av apotekarsocieteten för 7,5

miljoner kronor:

a) apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning, inklusive inrett laboratorium

(ACL) med apparatur och inventarier, patent- och varumärkesrätter

samt hyresrätterna till de av apotekarsocieteten disponerade lokalerna

med adress Döbelnsgatan 58 i Stockholm och Gårdsvägen 10 i Solna;

b) delar av apotekarsocietetens administrativa huvudavdelning jämte tillhörande

lösa inventarier enligt vad som närmare framgår av en till socialdepartementet

överlämnad förteckning;

c) fastigheten Sköle 2: 31 i Malfors kommun i Västernorrlands län, varvid

värdet av fastigheten beräknats till 1,6 miljoner kronor.

3. Staten övertar betalningsansvaret för apotekarsocietetens utfästelser

till apoteksinnehavare vilkas distriktslaboratorier nedlagts före den 1 januari

1971 samt förbinder sig att bereda kvarstående innehavare av distriktslaboratorier

som så önskar motsvarande ersättningar, beräknade på enahanda

sätt. Värdet av statens sålunda gjorda åtagande är beräknat till cirka

1 miljon kronor. Härtill har hänsyn tagits vid fastställande av beloppet 7,5

miljoner kronor under B. 2.

C. 1. Apotekarsocieteten överför 15 miljoner kronor till en av societeten

grundad stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god

läkemedelsförsörjning. Stiftelsens stadgar antas av apotekarsocieteten och

fastställs av Kungl. Maj :t. Stiftelsens styrelse utses av apotekarsocieteten.

2. Stiftelsens kapital används för att per den 1 januari 1971 teckna aktier

i apoteksbolaget.

3. Avkastningen av stiftelsens egendom skall — sedan avdrag gjorts för

vad som åtgår för stiftelsens förvaltning — tillföras en organisationsenhet

med uppgift att bl. a. främja information och statistik på läkemedelsområdet.

Apotekarsocieteten skall vara representerad i denna verksamhet.

D. 1. Staten medverkar till att personal som nu är anställd hos apotekarsocieteten

och som sedermera icke erfordras för den ombildade apotekarsocietetens

verksamhet bereds anställning inom apoteksbolaget, dess dotterbolag

eller den under C. 3 avsedda organisationsenheten. Personal som

sålunda övergått från societetens tjänst skall icke vidkännas försämringar

i innehavda löne- eller andra anställningsvillkor.

2. Staten skall äga rätt att till utgången av 1975 av apotekarsocieteten

till gängse marknadshyra förhyra de lokaler inom kvarteret Rörstrand i

Stockholm som icke behövs för societetens egen verksamhet eller icke redan

disponeras av andra hyresgäster.

E. 1. Under en minimitid av två år räknat från den 1 januari 1971

skall apoteksbolaget i form av särskilda dotterbolag bedriva den verksamhet

som utövas av Vitrum och den som nu utövas genom apotekarsocietetens

tekniska huvudavdelning och distriktslaboratorierna (ACO).

2. Stiftelsen skall vara representerad i apoteksbolagets styrelse genom

Vs av det totala antalet styrelseledamöter, dock minst två personer. Så länge

Vitrum och ACO är dotterbolag till apoteksbolaget skall apoteksbolagets

styrelse tillse att såväl staten som stiftelsen är representerade i styrelserna

för dotterbolagen.

3. År 1985 skall frågan om stiftelsens fortsatta medverkan i apoteksbo
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

laget omprövas. Om stiftelsen önskar frånhända sig sina aktier i apoteksbolaget

har staten skyldighet att förvärva dessa aktier. Om staten önskar

inlösa stiftelsens aktier är stiftelsen skyldig låta staten förvärva dessa.

Värdet av aktierna skall därvid fastställas med ledning av det insatta kapitalet

och den penningvärdesförändring som kan ha skett sedan aktierna utgavs.

Vid upprättandet av denna överenskommelse har vissa protokollsanteckningar

gjorts. Dessa fogas till överenskommelsen som Bil. 3.

Denna överenskommelse är upprättad i två exemplar varav parterna tagit

var sitt.

Stockholm den 17 september 1969.

För staten:

Rune Lönngren

Tony Hagström

Bo Jonas Sjönander

Bengt Söderqvist

För apotekarsocieteten:

Sven Söderlundh

Sven Eklund

Göran Linden

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 74 år 1970 115

Innehållsf örteckning

Propositionen........................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................... 1

Författningsförslag................................................... 3

Utdrag ur statsrådsprotokollet den 13 mars 1970 ......................... 10

Inledning ........................................................... 10

Nuvarande förhållanden .............................................. 11

Inledande översikt ................................................. 11

Läkemedelskontrollen............................................... 14

Inledning ....................................................... 14

Kontrollerande organ............................................. 15

Tillverkningskontroll ............................................. 16

Produktkontroll.................................................. 17

Handelsvägarna.................................................. 18

Apoteksväsendet................................................... 19

Apoteken ....................................................... 19

Apotekarsocieteten ............................................... 22

Distriktslaboratorierna (ACO)...................................... 23

Avgiftssystemet.................................................. 25

Sjukhusens läkemedelsförsörjning..................................... 26

Totalförsvarets läkemedelsförsörjning................................. 28

Det allmännas läkemedelskostnader .................................. 29

Läkemedelsförsörjningsutredningen..................................... 30

Läkemedelsdistributionen ........................................... 30

Allmänna synpunkter............................................. 30

Överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten............... 32

Apoteksbolagets utformning och verksamhet......................... 35

ACO-bolaget..................................................... 43

Droghandelns ställning........................................... 44

Prispolitiken....................................................... 46

Sjukhusens läkemedelsförsörjning .................................... 48

Finansieringsfrågor................................................. 49

Läkemedelsinformationen ........................................... 51

Författningsfrågor.................................................. 55

Remissyttrandena.................................................... 56

Apoteksbolagets utformning och verksamhet........................... 56

ACO-bolaget....................................................... 61

Droghandelns ställning.............................................. 62

Prispolitiken....................................................... 65

Sjukhusens läkemedelsförsörjning .................................... 68

Finansieringsfrågor................................................. 72

Läkemedelsinformationen ........................................... 73

Författningsfrågor.................................................. 78

Förstärkt läkemedelskontroll .......................................... 78

Inledning ......................................................... 78

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970

Sid.

Föreslagen organisation ............................................. 79

Personalrekrytering ................................................ 83

Finansiering....................................................... 83

Remissyttranden................................................... 84

Föreslagen organisation ........................................... 84

Personalrekrytering .............................................. 86

Finansiering..................................................... 87

Departementschefen.................................................. 87

Inledning ......................................................... 87

Läkemedelsdistributionen ........................................... 89

Överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten .............. 89

Apoteksbolagets utformning och verksamhet......................... 91

ACO-bolaget..................................................... 94

Droghandelns ställning............................................ 95

Prispolitiken....................................................... 97

Sjukhusens läkemedelsförsörjning .................................... 98

Läkemedelsinformationen ........................................... 100

Författningsfrågor.................................................. 101

Författningsförslag ................................................. 102

Finansieringsfrågor ................................................. 103

Läkemedelskontrollen............................................... 104

Hemställan................ 110

Bilaga: Överenskommelse mellan staten och apotekarsocieteten om formerna

för avlösning av nuvarande apotekssystem ............................... 112

ESSELTE TRYCK. STHLM 70

014085

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1970 nr 3 s. 150, på s. 152 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 2LU 1970:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ny organisation av läkemedelsförsörjningen m. m., såvitt propositionen hänvisats till laguts s. 1 i texten
  2. SU 1970:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny organisation av läkemedelsförsörjningen in. m. och Kungl. Maj:ts i statsverkspropositione s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1970 s. 150 Utredningsuppdrag s. 152 i texten