Angående stöd till idrotten
1970-03-13 · 65 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 64 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1970:79, Angående stöd till idrotten
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
1
Nr 79
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stöd till idrotten;
given Stockholms slott den 13 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om stöd till idrotten på grundval av
idrottsutredningens betänkande Idrott åt alla (SOU 1969: 29). I propositionen
föreslås att medelsanvisning för idrottsändamål, som f. n. sker under
fjärde, åttonde, nionde och tionde huvudtitlarna, förs samman till två reservationsanslag,
det ena för organisationsstöd m. m. och det andra för
anläggningsstöd m. in. Sveriges riksidrottsförbund avses få en central ställning
vad angår frågor om organisationsstödet. Med hänsyn härtill förordas
att Kungl. Maj:t i riksidrottsstyrelsen skall ha två ombud med rätt att till
Kungl. Maj :t föra upp kontroversiella frågor rörande anslagets fördelning
och användning. Frågor om anläggningsstöd m. in. avses skola handläggas
av statens naturvårdsverk till vilket knytes en delegation för dessa frågor.
Riksdagen föreslås till stöd till idrotten för budgetåret 1970/71 anvisa
sammanlagt 56,9 milj. kr., därav 16,5 milj. kr. till anläggningsstöd m. m.
under nionde huvudtiteln och 40,4 milj. kr. till organisationsstöd m. in. under
tionde huvudtiteln. Det centrala stödet till idrotten beräknas, med beaktande
också av statsbidraget till ungdomens fritidsverksamhet, öka med
i runt tal 15 milj. kr.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 79
2
Kungi. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
13 mars 1970.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Gei jer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,
Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stöd till idrotten
och anför.
I årets statsverksproposition föreslog Kungl. Maj :t riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till Stöd till idrotten: Organisationsstöd
m.m. för budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag av
40 400 000 kr. (bil. 12, s. 56) och till Stöd till idrotten: Idrotts- och friluftsanläggningar
m. m. för samma budgetår beräkna ett reservationsanslag av
16 500 000 kr. (bil. 11, s. 155).
Dessa frågor torde nu få tas upp till behandling. Beträffande stödet till
anläggningar har jag samrått med chefen för jordbruksdepartementet.
Inledning
Idrotten och friluftslivet i Sverige har länge främjats genom ekonomiskt
stöd av staten. År 1898 beviljade Kungl. Maj:t ett anslag på 2 000 kr. till
Sveriges centralförening för idrottens främjande för deltagande i en gymnastik-
och idrottsfest i Köpenhamn. 1913 års riksdag biföll ett av Kungl. Maj :t
framlagt förslag om ett anslag av 100 000 kr. till idrotten. Fram till mitten
av 1930-talet stod bidraget kvar på denna nivå. Ett av 1921 års idrottsutredning
framlagt förslag om höjning av anslaget till 330 000 kr. (SOU 1922: 8)
genomfördes inte.
I samband med att Aktiebolaget Tipstjänst bildades år 1934 och bolaget,
som numera helt ägs av staten, fick tillstånd att anordna vadhållning i samband
med idrottstävlingar föreskrevs att behållningen i bolaget skulle användas
till idrottens främjande. Inkomsten från bolaget uppgick under
budgetåret 1935/36 till ca 1,2 milj. kr. Av denna användes 100 000 kr. till
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
understöd åt gymnastik och idrott. Återstoden, ca 1,1 milj. kr., tillfördes
en för ändamålet inrättad diversemedelsfond för idrottens främjande, från
vilken bidrag utanordnades av Kungl. Maj :t. För budgetåret 1936/37 beslöts
att av inkomsten från bolaget en milj. kr. skulle tillföras den allmänna
budgeten och återstoden, som kom att uppgå till ca 3,1 milj. kr.,
avsattes till fonden. Avsättningarna till fonden uppgick under budgetåren
1937/38 och 1938/39 till respektive ca 4,8 milj. kr. och 11,9 milj. kr. Efter
beslut av 1939 års riksdag inrättades fonden för friluftslivets främjande
och riksdagen anvisade anslag för budgetåret 1939/40 för avsättning till
denna fond och fonden för idrottens främjande enligt vissa i statsverkspropositionen
föreslagna grunder. Dessa grunder kom emellertid till följd
av krigsutbrottet och därav föranledda förhållanden aldrig att tillämpas.
Sedan år 1940 har frågan om anslag till idrotts- och friluftsfonderna prövats
efter samma grunder som andra riksstatsanslag. För budgetåret 1945/
46 avsattes till de båda fonderna sammanlagt ca 3,1 milj. kr. Avsättningarna
har sedan dess ökat och utgjorde exempelvis för budgetåret 1959/60
12,4 milj. kr., för budgetåret 1964/65 19,6 milj. kr. och för budgetåret
1969/70 48,9 milj. kr. Medel för idrottsändamål har emellertid också anvisats
i annan ordning. Sammanlagt beräknas till statligt stöd till idrotten
för sistnämnda budgetår ha anvisats i runt tal 90 milj. kr.
Frågan om statens stöd till idrotten har tid efter annan varit föremål för
särskild utredning. Tidigare har nämnts 1921 års idrottsutredning, vars betänkande
(SOU 1922:8) inte föranledde någon åtgärd. 1955 års idrottsutredning
skulle se över statsanslagens användning för att finna de lämpligaste
formerna för det statliga stödet. Vidare skulle den ta ställning till frågan
om vilka statliga organ som skulle handlägga idrottsfrågorna. Utredningen
skulle också ta upp fördelningen mellan bidrag som avsåg löpande kostnader
och bidrag för stöd till olika anläggningar, lämna synpunkter beträffande
gränsdragningen mellan statens och kommunernas insatser samt diskutera
stödet till ungdomsidrotten. Utredningen lade år 1957 fram ett betänkande
( SOU 1957: 41) men inte heller detta föranledde något förslag till
riksdagen.
För att ytterligare överväga formerna för statens ekonomiska stöd åt
idrotts- och friluftsliv samt för att söka åstadkomma en organisatorisk
samordning av statens stöd till vissa riksorganisationer på idrottens område
tillsattes år 1958 en ny idrottsutredning. Det visade sig emellertid inte
vara möjligt för utredningen att fullgöra sitt uppdrag, från vilket utredningen
befriades på egen begäran.
I detta sammanhang bör nämnas, att Kungl. Maj:t år 1963 tillsatte en
idrottens samarbetsnämnd med uppgift att söka samordna idrottens budgetfrågor.
I nämnden, som alltjämt fungerar, ingår representanter för Sveriges
riksidrottsförbund, Svenska korporationsidrottsförbundet och De handikappades
riksförbund.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
1 november 1965 tillkallades ytterligare en idrottsutredning.1 Den avlämnade
år 1969 betänkandet Idrott åt alla (SOU 1969: 29).
över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälhavaren,
försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,
skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, centrala stndiehjälpsnämnden,
statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens
ungdomsråd, statens handikappråd, statens medicinska forskningsråd, statens
råd för samhällsforskning, styrelsen för teknisk utveckling, gymnastikoch
idrottshögskolan i Stockholm, Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges
olympiska kommitté, Svenska korporationsidrottsförbundet (med särskilt
yttrande av K. Frithiofson), Skid- och friluftsfrämjandet, Ridfrämjandet,
Svenska ponnyföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen,
Riksförbundet Landsbygdens folk, De handikappades
riksförbund, De handikappades idrottsförbund, Sveriges förenade studentkårer,
Högerns ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet, Svenska turistföreningen, Fiskefrämjandet, Svenska
naturskyddsföreningen, Svenska jägareförbundet, Folkbildningsförbundet
(med särskilt yttrande av Arbetarnas bildningsförbund), Skytteförbundens
överstyrelse, Svenska frisksportförbundet, Svenska pistolskytteförbundet,
Simfrämjandet, Svenska livräddningssällskapet, Sveriges radio.
Dessutom har yttranden inkommit från Cykel- och mopedfrämjandet,
Förbundet Vi unga, Riksförbundet Sveriges 4 H, Svenska missionsförbundets
ungdom, IvFUM:s och KFUK:s riksförbund, Godtemplarorden, Svenska
scoutförbundet, Sveriges ungdoms helnykterhetsförbund och Svenska
scoutrådet.
Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i betänkandet och däröver
avgivna yttranden.
Idrottsutredningens betänkande och yttrandena
Allmänt
Idrottsutredningen
I ett par inledande avsnitt redovisar utredningen sina utgångspunkter och
lägger fram synpunkter på förhållandet mellan samhället och idrotten.
Idrottsrörelsen i vårt land är en folkrörelse som utvecklats i frihet och
som uppvisar en mängd variationer. Utredningen har inte sökt göra en fullständig
bedömning av dess organisatoriska uppbyggnad eller i detalj analyserat
dess verksamhetsformer. Utredningen har inriktat sig på att analysera
1 Statssekreteraren, numera landshövdingen Karl Frithiofson, ordförande, riksdagsledamoten,
numera talmannen Henry Allard, kanslichefen Tore Brodd, riksdagsledamoten Thorbjörn
Fälldin samt direktörerna Henry Ohlson, Bengt Schelin och Nils Stenberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970 5
idrottsorganisationerna i deras funktion som mottagare och förvaltare av
allmänna medel.
Utredningen definierar idrott som alla de tävlingsmässiga och andra fysiska
aktiviteter som människorna utför för att uppnå ett visst resultat
eller få motion och fysiskt aktiv rekreation. Enligt denna definition kan
idrott utövas av det alldeles övervägande flertalet människor oavsett vars
och ens fysiska eller sociala förutsättningar och med den intensitet och
ambition som var och en anser lämplig för sitt vidkommande. Detta innebär
att utredningen inte ser idrotten som en exklusiv ungdomsverksamhet.
Tvärtom har den medelålders och äldre generationen särskilt behov av
idrott.
Idrott och friluftsliv har i allt högre grad vuxit samman till en odelbar
helhet. Att skilja mellan idrott och friluftsliv är ogörligt och från utredningens
synpunkt ointressant eller rentav felaktigt.
Utredningen betraktar idrotten som en skala av aktiviteter från motionsidrott
och friluftsverksamhet i nu gängse mening till de yppersta prestationer
inom elitidrotten. Samhällsstödet bör, menar utredningen, ges en sådan
utformning att idrott erbjuds alla människor och över ett så brett och differentierat
fält som möjligt.
Utredningen har inte låtit företa några stora undersökningar av idrottens
totala omfattning i vårt land och inte heller sökt kartlägga dess verksamhetsformer
i förhållande till andra folk- och ungdomsrörelser. I stället har
utredningen här byggt på redan gjorda undersökningar, bl. a. fritidsutredningens
slutbetänkande år 1966 och ungdomsutredningens slutbetänkande
år 1967.
Synen på idrotten har förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Numera
anses det självklart att samhället skall lämna ekonomiskt stöd till idrott i
olika former. Idrott är inte längre en verksamhet för ett fåtal människor
utan en folkrörelse med bred förankring. Idrotten har en växande uppgift
i det moderna samhället. Den alltmer mekaniserade tillvaron leder till minskade
fysiska påfrestningar samtidigt som det stegrade tempot ställer stora
krav på människornas prestationsförmåga. De minskade fysiska påfrestningarna
i den dagliga tillvaron måste kompenseras genom motion och
rekreation. Idrott är en lämplig form för detta. Samhället bör därför ge
idrotten ett kraftigt ökat ekonomiskt stöd. Motiven för detta är idrottens
betydelse i den förebyggande hälsovården, som en lämplig fritidssysselsättning
och som en allmänt omfattad ungdomsverksamhet.
Yttranden
Samtliga remissinstanser med undantag av två ansluter sig till utredningens
betraktelsesätt i fråga om vad som skall innefattas under begreppet
idrott. Angelägenheten av ett ökat samhälleligt stöd till idrotten, främst
motions- och breddidrotten, vitsordas i alla remissyttranden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
c
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Socialstyrelsen framhäver värdet av idrottsverksamhet för ungdomens
sociala anpassning, för den förebyggande hälsovården, för rehabilitering
och handikappvård samt ur mentalhygienisk synpunkt. Styrelsen delar utredningens
uppfattning att samhällsstödet bör ges en sådan utformning
att idrott erbjuds alla och över ett så brett och differentierat fält som möjligt.
Enligt styrelsens uppfattning är det särskilt viktigt alt samhället stimulerar
breddidrotten och ger den ett kraftigt uttökat ekonomiskt stöd.
Därmed förbättras möjligheterna till enkla former av motion. Särskilt gäller
detta kategorier som på grund av åldersskäl, handikapp eller andra orsaker
icke tycker sig kunna vara med i en idrottsförening. Även skolöverstyrelsen
delar utredningens syn på behovet av att stimulera så många
människor som möjligt att delta i någon form av fysisk aktivitet. Likaså
finner styrelsen det svårt att dra en klar gräns mellan idrott och friluftsliv.
Styrelsen delar åsikten att idrotten enligt utredningens definition är en
folkrörelse med bred förankring och en växande uppgift i det moderna
samhället.
Naturvårdsverket säger sig ha uppfattat utredningens förslag som en
strävan att ge ökad tyngd åt den verksamhet som utan att eftersträva toppprestationer
når och utövas av en bred allmänhet — eller vad som bl. a. ingår
i begreppet friluftsliv. En sådan inriktning av det statliga stödet är enligt
verkets uppfattning välmotiverad.
Statskontoret påpekar att stöd till idrotten kan vara samhällsekonomiskt
motiverat för att hålla nere de direkta och indirekta kostnader som följer
av ohälsa. Dessutom menar statskontoret att man också måste ta hänsyn
till allmänhetens behov av lättviktigt, kollektivt engagemang. Detta motiverar
ett stöd också till tävlingsidrott på elitnivå. Riksrevisionsverket
finner den föreslagna inriktningen av idrottspolitiken vara välgrundad och
förordar att det framtida statliga stödet utformas därefter. Liksom utredningen
vill verket främst se idrotts- och friluftsverksamhetens betydelse ur
allmän hälsovårdssynpunkt. Tyngdpunkten i stödet bör därför läggas på
den motionsbetonade idrotten och friluftsverksamheten.
Synpunkter av i huvudsak motsvarande innebörd har förts fram av bl. a.
överbefälhavaren, statens ungdomsråd, riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation,
Riksförbundet landsbygdens folk, Centerns ungdomsförbund, och
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Av de stora idrottsorganisationerna uttalar riksidrottsförbundet sin anslutning
till utredningens uppfattning att idrottens samhällsnytta måste
vara den grundläggande motiveringen för samhällets stöd till idrottslig aktivitet
i alla dess former. Förbundet påpekar att det som företrädare för
idrottsorganisationerna i traditionell bemärkelse för sin egen del är införstådd
med utredningens definition av idrott. När man vid utövandet av idrottsaktiviteter
graderar fysisk prestationsförmåga och intensitet bör detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970 7
inle innebära en värdegradering. Verksamheten inom förbundet och dess
medlemsorganisationer syftar till att förverkliga utredningens målsättning.
Det förhållandet att de elitpräglade aktiviteterna inom förbundets verksamhetsområde
i så hög grad blir föremål för massmedias intresse bör sålunda
ej föranleda den felaktiga uppfattningen att nämnda organisationer till
skillnad mot vissa andra organisationer som behandlas i utredningen endast
eller huvudsakligen skulle administrera elitidrott. Sveriges olympiska
kommitté anför att den såsom företrädare för tävlings- och elitidrotter och
ansvarig för att vårt land med framgång skall kunna representeras vid
olympiska spel finner att samhällsstödet till idrotten främst motiveras av
idrottens betydelse för folkhälsan. Främjandet av breddidrotten är därför
angelägen. Kommittén vill dock framhålla elitidrottens betydelse såsom en
stimulerande faktor för breddidrotten.
Landsorganisationen, som i huvudsak delar utredningens uppfattning att
samhällsstödet bör ges en sådan utformning att idrott erbjuds alla människor
och över ett så brett och differentierat fält som möjligt, framhåller att
en omfattande idrotts- och friluftsverksamhet förekommer även i organisationer
utanför riksidrottsförbundets ram. Det bör ges möjlighet för dessa
organisationer att bedriva idrotts- och friluftsverksamhet på samma villkor
som inom den egentliga idrottsrörelsen. Landsorganisationen betonar att de
verksamhetsformer som tillämpats inom korporationsidrottsförbundet spelat
stor roll då det gällt att på arbetsplatserna väcka intresset för motionsidrott.
Statens ungdomsråd finner det felaktigt att glömma bort den omfattande
idrottsliga verksamhet som förekommer i andra ungdoms- och folkrörelser
än de speciella idrottsorganisationerna.
Två remissinstanser har en annan uppfattning än utredningen i vad avser
den allmänna synen på idrott och friluftsliv. Skid- och friluftsfrämjandet
anser det vara fullt klart att man både i praktiken och i det allmänna medvetandet
skiljer mellan idrott och friluftsliv. Det finns en mängd former för
fritidsaktivitet, som ger utövaren fysisk och psykisk rekreation men som
inte kan hänföras till vad man menar med idrott. Icke minst är detta fallet
med olika former av friluftsaktivitet — för barn, ungdom och vuxna — som
ingår i främjandets verksamhet. 1 allmänna medvetandet är idrott detsamma
som tävlingsidrott. Tävling är också, som utredningen påpekat, det naturliga
inslaget i den verksamhet som bedrivs av riksidrottsförbundets specialidrottsförbund
även när utövandet är mera motionsbetonat. I skid- och
friluftsfrämjandets verksamhet förekommer däremot inte tävling. Svenska
turistföreningen framhåller att dess verksamhet till stora delar är avsedd
att främja friluftslivet. Däremot har föreningen inte ansett sig vara någon
idrottsorganisation, även om aktiviteter av idrottslig karaktär förekommer.
Begreppen idrott och friluftsliv bör alltjämt hållas åtskilda.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
Idrottsrörelsens utveckling och organisationsstruktur
I sekelskiftets Sverige förde den organiserade idrottsrörelsen en undanskymd
tillvaro. I stort sett fanns det idrottsföreningar bara i de större städerna.
Medlemmarna rekryterades till övervägande del från socialgrupp 1. I
jämförelse med flera samtida folkrörelser hade idrottsrörelsen svårt att
vinna terräng. Få människor hade möjlighet till idrottsutövning.
Samhället har emellertid förändrats och därmed attityden till idrotten.
Fritiden har blivit längre för allt flera. Inflyttningen till städer och tätorter
har ökat starkt. Utvecklingen av kommunikationsmedlen, främst den
ökade biltätheten, har lett till att den enskildes rörelsefrihet och resmöjliglieter
förbättrats avsevärt. Utnyttjandet av tekniken har på olika sätt gjort
arbetsdagen mindre fysiskt påfrestande. Möjligheterna till idrottsutövning
har ökat samtidigt som behovet av rekreation och motion som en kompensation
för den alltmer mekaniserade tillvaron vuxit.
Detta återspeglas i idrottsrörelsens utveckling. Från en blygsam början
har den inom Sveriges riksidrottsförbund (RF) organiserade idrottsrörelsen
vuxit ut och den har i dag en betydande omfattning. År 1910 var antalet
till RF anslutna idrottsföreningar omkring 600 med ett medlemsantal
av ca 55 000. Tio år senare hade antalet föreningar stigit till över 1 000 och
antalet anslutna medlemmar till över 100 000. År 1940 översteg medlemsantalet
400 000. F. n. är antalet föreningar ca 13 200 och medlemsantalet
beräknas till närmare två miljoner. Idrott i bred bemärkelse bedrivs också
inom en mängd andra organisationer. Ett stort antal människor föredrar att
bedriva idrott på egenhand. Utredningen framhåller emellertid att idrottsföreningarna
är grunden för den svenska idrottsrörelsen.
En förutsättning för idrottsrörelsens utbredning har varit den ökade tillgången
på idrottsanläggningar. Numera är det framförallt kommunerna
som svarar för tillkomsten och driften av anläggningarna. Stora kommunala
insatser har gjorts och görs på detta område.
Utredningen redogör härefter för de sammanslutningar inom idrottsrörelsen,
som f. n. får ekonomiskt stöd ur fonden för idrottens främjande eller
eljest berörs av utredningens förslag.
Den största bland de svenska idrottsorganisationerna är Sveriges riksidrottsförbund.
Förbundet bildades år 1903 och har enligt sina stadgar till
uppgift att ”genom tävlings- och rekreationsidrott verka för att höja våld
folks kroppsliga och andliga kraft samt bereda särskilt de unga en värdefull
fritidssysselsättning”.
Riksidrottsförbundet är samarbetsorgan för 49 specialförbund och 23 distriktsförbund.
Av specialförbunden företräder 46 var sin idrottsgren medan
tre specialförbund vart och ett företräder flera idrottsgrenar. Hos specialförbunden
finns fast anställd personal för framför allt kanslifunktioner. År
1967 var sammanlagt 157 personer anställda. Därtill kom 25 tränare och
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
instruktörer. Specialförbunden har regionala organ — specialdistriktsforbund_med
uppgifter, som i princip motsvarar riksidrottsförbundets. An
talet
specialdistriktsförbund är ca 750.
Distriktsförbundens främsta arbetsuppgifter är ledarutbildning och ungdomsverksamhet.
För att fullgöra dessa arbetsuppgifter har distriktsförbunden
f. n. ett trettiotal av RF anställda och avlönade konsulenter till sitt
förfogande.
Grundstommen i RF är föreningarna. Antalet föreningar är ca 13 200.
Dessa är indirekt anslutna till riksidrottsförbundet genom de specialförbund,
som de tillhör. Enligt gjorda beräkningar är ca 1 800 000 svenskar
med i någon idrottsförening inom RF. Av dessa torde mer än 1 000 000 vara
under 25 år.
RF:s högsta beslutande organ är riksidrottsmötet. Detta består av 150
ombud för specialförbunden och distriktsförbunden. Mötet väljer bl. a. RF:s
ordförande, vice ordförande samt ordförande och övriga ledamöter av nksidrottsstyrelsen.
Riksidrottsstyrelsen (RS) har 11 ledamöter samt ett av
Kungl. Maj :t utsett ombud jämte detta ombuds suppleant. RS utser inom
sig ett beredningsorgan, delegerade, som består av ordföranden, vice ordföranden,
Kungl. Maj :ts ombud och detta ombuds suppleant samt verkställande
direktören.
RF har vissa organ för särskilda arbetsuppgifter. Bland dessa kan nämnas
följande. Idrottsplatskommittén bistår idrottsorganisationer och kommunala
myndigheter med teknisk hjälp vid planering av idrottsanläggningar.
Kommittén fördelar bidrag till idrottsanläggningar eller avger förslag
om sådana bidrag. Poliklinikkommittén administrerar kliniker för idrottsskador
och hälsokontroll samt främjar idrottsmedicinsk och idrottsvetenskaplig
forskning. Kursrådet planlägger och samordnar utbildningen av såväl
frivilliga ledare som föreningsledare, instruktörer och tävlingsfunktionärer.
Riksidrottsförbundets förlagsaktiebolag utger förbundets publikation
Svensk Idrott samt viss instruktions- och propagandalitteratur. Förlagsaktiebolaget
förvaltar och distribuerar också de mästerskapstecken, som utdelas
vid svenska mästerskap och distriktsmästerskap samt handhar riksidrottsmärket.
Slutligen kan nämnas att verksamheten vid och förvaltningen
av riksidrottsförbundets idrottsinstitut vid Bosön handhas av en
särskild stiftelse, vars styrelse utses av Kungl. Maj :t och riksidrottsstyrelsen.
Den andra stora idrottssammanslutningen, Svenska korporationsidrottsförbundet,
som bildades år 1945, har som målsättning att stimulera människor
i alla åldrar till utövande av all slags motionsidrott och friluftsliv.
Förbundet, i betänkandet kallat rikskorpen, är en sammanslutning av
dels lokala korporationsidrottsförbund, dels landsomfattande idrotts- och
fritidsförbund av korpidrottskaraktär, dels vissa fristående idrottskorporationer.
Grundorganisationerna är korpidrottsklubbar på företag eller i orga
-
10
Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
nisationer. Den 1 januari 1969 var sammanlagt ca 8 500 korpidrottsklubbar
anslutna till korpidrottsförbundet genom 220 lokalförbund och åtta kollektivt
anslutna idrotts- och fritidsförbund.
Rikskorpens högsta beslutande instans är rikskorpstämman som hålls
vartannat år. Vid rikskorpstämman är varje lokalförbund, liksom de kollektivt
anslutna idrotts- och fritidsförbunden representerade. Vid rikskorpstämman
väljs förbundsstyrelsen, som består av nio ordinarie ledamöter.
En ledamot utses av Kungl. Maj :t och en av de kollektivt anslutna idrottsoch
fritidsförbunden.
Rikskorpen har ett centralt kansli, som leds av en verkställande direktör.
För det regionala och lokala arbetet med råd, hjälp och service till lokalförbund,
länsorganisationer och korpidrottsklubbar finns 16 heltidsanställda
distriktskonsulenter.
Lokalförbund bildas av korpidrottsklubbarna inom en eller flera angränsande
primärkommuner. Lokalförbundet är korpidrottsrörelsens huvudorgan
på en ort. Det skall svara för idrotts- och friluftsarrangemang i de
idrottsgrenar som bedrivs inom förbundet, inbjuda till propagandaarrangemang
för ökad idrottslig aktivitet samt fästa de kommunala myndigheternas
uppmärksamhet på behovet av anläggningar etc. Lokalförbund leds av en
huvudstyrelse med verkställande utskott samt sektionsstyrelser för de olika
idrottsgrenarna.
Regionala samorganisationer för korpidrotten finns inom samtliga län
och har lespektive lokalförbund som huvudmän. Dessa samorganisationer
genomför kursverksamhet och propagandaarrangemang.
De kollektivt anslutna idrotts- och fritidsförbunden omfattar personal
vid statens järnvägar, polismyndigheterna, televerket, posten, spårvägen,
försvarets civilanställda, sjukhusen samt väg- och vattenbyggnadsverket.
Dessa förbund har idrottsklubbar på sina arbetsplatser runt om i landet.
Korpidrottsklubbarna är främst förankrade på arbetsplatserna eller i yrkeskorporationerna
men finns också inom bostadsområden och idella organisationer.
Deras främsta uppgift är att aktivera arbetsplatsernas folk till
olika t oi mer av motionsidrott. Inom korpidrottsrörelsen utövas flertalet
former av idrott. Tävlingar arrangeras på motionsnivå. Strävan är att få
med så många som möjligt av de anställda i olika företag och deras familjer
i verksamheten. Arrangemangen sker dels i lokalförbundens, dels i korpklubbarnas
regi. En omfattande verksamhet bedrivs bland pensionärerna.
Speciella kommittéer finns för damidrott, pausgymnastik, motionsgrupps\erksamhet
Ett särskilt kursråd har tillsatts för ledarutbildning. Det arbetar dels
med central kursverksamhet, dels som rådgivande organ för regional och
lokal kursverksamhet för utbildning av föreningsfunktionärer, sektionsfunlttionärer,
lagledare och domare. Korporationsidrottsrörelsen har ca 60 000
ideellt arbetande ledare.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Skid- och friluftsfrämjandet är en riksorganisation för friluftsliv, friluftspropaganda
och friluftsteknisk utbildning med ändamål att främja
olika former av friluftsliv och därigenom verka för en förbättrad tolkhälsa.
Organisationen bedriver propaganda och upplysningsverksamhet rörande
friluftsliv, utbildar ledare och instruktörer, arrangerar olika slag av friluftsverksamhet
och uppför friluftsanläggningar. En betydande del av landets
friluftsanläggningar — fjällhotell, frilnftsgårdar, skidstugor och raststugor
— har skapats av friluftsfrämjandet. Omkring 200 anläggningar ägs
och drivs av friluftsfrämjandets lokalavdelningar.
Skid- och friluftsfrämjandet har ca 30 000 direktanslutna medlemmar,
vartill kommer 7 600 som deltar i juniorverksamhet och 45 600 i barnverksamhet.
Medlemmarna är sammanförda i lokalavdelningar, vilka bildar regionala
förbund — s. k. distriktsförbund. Antalet distriktsförbund är 23 och
antalet lokalavdelningar 306. Högsta beslutande organ är årsstämman, som
består av 60 ombud för distriktsförbunden. Årsstämman utser styrelsen
som har tio ledamöter.
Verksamheten är starkt utåtriktad. Verksamhetsåret 1967/68 hade organisationens
anläggningar 3,8 miljoner besök. Av de besökande deltog
430 000 i något arrangemang. Samma år deltog över 100 000 barn och ca
200 000 ungdomar i kurser och arrangemang, som organisationen anordnat.
Sveriges olympiska kommitté har hand om förberedelserna för svenskt deltagande
vid olympiska spel. I kommittén ingår en representant för varje
svenskt specialidrottsförbund, som företräder ett av Internationella olympiska
kommittén erkänt internationellt specialförbund. För närvarande är
26 av riksidrottsförbundets 49 specialförbund medlemmar. Två medlemmar
utses av riksidrottsstyrelsen. I kommittén ingår också de svenska ledamöterna
i Internationella olympiska kommittén samt ordförande, sekreterare
och skattmästare, vilka väljes bland eller utanför förbundens företrädare.
Beslutande organ är årsmötet och arbetsutskottet, som består av ordföranden,
sekreteraren och skattmästaren samt nio ledamöter och — utan
rösträtt — de svenska ledamöterna av Internationella olympiska kommittén.
Arbetet med förberedelser m. in. för det svenska deltagandet i olympiska
spel bedrivs i nära samarbete med berörda specialförbund. Kommittén
gör via riksidrottsförbundet framställning om anslag till förberedelserna
samt för täckande av kostnader för deltagandet i de olympiska spelen.
Arbetsutskottet gör under hänsynstagande till de ekonomiska förutsättningarna
den slutliga utlagningen av olympiatruppen.
Riksföreningen för simningens främjande (Simfrämjandet) bildades år
1935. Organisationen skall enligt sina stadgar verka för simkunnighetens
utbredning, propagera för simning som motion och rekreation, främja intresset
för bastubad och sprida kunskap om livräddning och båtvett. Simfrämjandet
utbildar simlärare, anordnar simkunnighetstävlingar och spe
-
12
Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
cialsimkurser för dem som ej kommer i åtnjutande av den allmänna simutbildningen.
Simfrämjandet propagerar för byggandet av simhallar, frilufts-
och bastubad samt för åtgärder, ägnade att begränsa drunkningar och
andra olycksfall i samband med bad.
Verksamheten leds av en styrelse, som består av 26 ledamöter. Inom sig
utser styrelsen ett verkställande organ, förvaltningsutskottet, som sköter
den löpande verksamheten. Simfrämjandet har speciella kommittéer för
badbyggnadsteknisk rådgivning, simborgarmärket och bastupropaganda.
Simfrämjandet har f. n. ca 3 500 betalande medlemmar.
För fördelning av anslag till enklare bad- och simanläggningar samt simmateriel
har en särskild simbadsdelegation inrättats. Den består av en representant
för vartdera RF, Svenska livräddningssällskapet och Simfrämjandet.
Svenska livräddningssällskapet grundades 1898 och är riksorganisation
för drunkningsolyckornas bekämpande. Sällskapet leds av en centralstyrelse
som har 24 ledamöter. Förvaltningsutskottet, som har sex ledamöter, är
verkställande organ. 1 samtliga län finns regionala organisationer, som benämns
länsförbund eller länskommittéer. Antalet medlemmar var 1968 omkring
12 000.
Sällskapet bedriver en kvalificerad utbildning av lärare i simning, livräddning
och konstgjord andning och verkar genom en omfattande upplysningsverksamhet
för bättre bad-, båt- och isvett. Sällskapet har i stor utsträckning
medverkat till att olika slag av livräddningsmateriel kommit i
bruk. Konsulentverksamhet vid simskolorna har bedrivits sedan 1962 och
omfattar nu sammanlagt 16 län. År 1969 utbildas omkring 600 simlärare i
sällskapets regi. Filmer, ljud- och bildband framställs för propagandabruk.
Riksföreningen för ridningens främjande (Ridfrämjandet) bildades år
1948. Ridfrämjandet skall enligt sina stadgar vara en hela landet omfattande
organisation till främjande av ledning som folksport samt bereda möjlighet
för såväl äldre som yngre till god och billig ridutbildning och till
undervisning i hästkännedom. Ridfrämjandets medlemmar är sammanslutna
i lokalavdelningar (ridklubbar), i regel endast en på varje ort. År
1968 var antalet lokalavdelningar omkring 130 och antalet medlemmar ca
30 000. Beslutande organ är årsmötet. Årsmötet utser huvuddelen av ledamöterna
i centralstyrelsen. Eu ledamot utses av Kungl. Maj:t och en av chefen
för armén. Centralstyrelsen har inom sig utsett ett verkställande utskott.
För ungdomsverksamheten har bildats en särskild ungdomsnämnd.
Ridfrämjandet omhänderhar all ridinstruktörsutbildning och svarar för
utbildning av ungdomsledare samt viss utbildning av hästar och ryttare.
Ridfrämjandet bedriver en omfattande upplysnings- och informationsverksamhet.
Dessutom lämnar Ridfrämjandet råd och anvisningar vid uppförandet
av ridhusanläggningar och vid anskaffning av hästar. Sedan den 1 juli
1968 driver Ridfrämjandet ridskolan på Strömsholm.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
De svenska lantliga ryttarföreningarnas cenralförbund har till ändamål
att befrämja ridsporten och uppmuntra ridskickligheten samt verka för den
varmblodiga hästaveln i Sverige. Förbundets styrelse består av sju ledamöter.
Förbundet anordnar årliga ”ryttar- och körtävlingar”. Antalet medlemmar
i förbundet är omkring 2 800.
Svenska ponny föreningen anordnar för ungdomar under 18 år tävlingar
och utställningar samt utbildning i ridning och hästskötsel. Föreningen leds
av en styrelse som består av ordförande och 14 ledamöter. Ponnyföreningens
centrala arbetsuppgifter är uppdelade på olika organ arbetsutskott,
ridsportsektion, travsektion och avelssektion — för vilka ett gemensamt
sekretariat finns. Föreningen hade år 1968 647 enskilda medlemmar fördelade
över hela landet samt 3 avelsföreningar och 52 kollektivt anslutna
lokalklubbar. Lokalklubbarna har i genomsnitt ca 200 medlemmar vardera.
De handikappades riksförbund (DHR) har tidigare varit huvudman för
idrott för handikappade. För att underlätta samarbetet med öviiga handikapporganisationer
inrättades hösten 1962 en rådgivande kommitté med
representanter för nämnda organisationer m. fl. Efter överläggningar under
våren 1969 mellan handikapporganisationerna samt mellan dessa och idrottsutredningen
föreslog styrelsen för handikapporganisationernas centralkommitté
— som inom sig rymmer representanter för samtliga medlemsorganisationer
— att uttala sig för bildandet av ett gemensamt organ för handikappidrott,
Svenska handikappidrottsförbundet. Det nya förbundet konstituerades
vid möte i Stockholm år 1969. Vid riksidrottsmötet i november
samma år anslöts förbundet som särskilt specialförbund till riksidrott sförbundet.
Aktivitet på handikappidrottens område förekommer på över hundra orter
i landet.
Speciella riksmästerskapstävlingar anordnas för de handikappade. Arbete
pågår med att utarbeta anvisningar om hur man bygger handikappriktiga
idrottslokaler. Detsamma gäller i fråga om idrottsredskap.
Skytteförbundens överstyrelse är centralorgan för den frivilliga skytterörelsen.
Denna är organiserad i 27 skytteförbund, till vilka de lokala
skytteföreningarna är anslutna. Överstyrelsen består av en ledamot från
varje skytteförbund samt ett verkställande utskott. I verkställande utskottet
finns nio ledamöter, som utses av årsmötet, vidare ledamöter som Kungl.
Maj :t förordnar, i regel tre, en representant för Hemvärnet, vanligen Rikshemvärnschefen,
samt en ledamot från vart och ett av Svenska pistolskytteförbundet,
Svenska sportskytteförbundet och Centralförbundet för befälsutbildning.
Skytteförbundens överstyrelse sammanträder en gång årligen till ordinarie
årsmöte — skytteriksdagen. Dessemellan handlägger verkställande
utskottet förbundets angelägenheter.
Antalel skytteföreningar i landet var den 1 januari 1969 1 784. Skytte
-
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
föreningarna, även kallade gillen, sällskap eller frivilliga skarpskytteföreningar,
är inom varje förbund sammanförda till skyttekretsar, vilkas uppgift
är att biträda förbundet med ordnande av tävlingar. Kretsarna, till antalet
154, består vanligen av tio till 15 skytteföreningar. Antalet aktiva
skyttar uppgick under 1968 till 216 984.
Det nuvarande samhällsstödet till idrotten
För att få underlag för sina överväganden har idrottsutredningen gjort
en genomgång av samhällets ekonomiska stöd till idrott. Sådant stöd lämnas
av såväl staten som kommuner och landsting. Stödet utgår till både organisationer
och anläggningar. Statens bidrag beräknas för budgetåret
1969/70 till sammanlagt omkring 90 milj. kr. Kommunernas insatser uppskattas
för år 1969 till ca 400 milj. kr. Landstingens bidrag år 1968 uppgick
till ca 3 milj. kr. Totalt kan samhällets ekonomiska insatser uppskattas
till omkring 500 milj. kr. per år. Samhällsstödet bör ses som ett
komplement till de ekonomiska bidrag som näringslivet ger idrotten och till
de stora egna insatser på det ekonomiska området som görs inom idrottsrörelsen.
Dessa tillskott är svåra att beräkna och redovisas inte av utredningen.
Den framhåller att intäkterna från bl. a. lotterier, bingo, insamlingar
och tävlingar är betydande och ofta i hög grad avgörande för de enskilda
föreningarnas verksamhet.
Statens stöd
Statliga bidrag till idrott anvisas under flera olika huvudtitlar. Under
tionde huvudtiteln (handelsdepartementet) finns fonden för idrottens främjande,
under nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet) fonden för friluftslivets
främjande och åtgärder för fritidsbåttrafiken, under åttonde huvudtiteln
(utbildningsdepartementet) bidrag till ungdomsledarutbildning,
bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, bidrag till ungdomens
fritidsverksamhet, anslagen till gymnastik- och idrottshögskolorna,
anslagen till gymnastikfolkhögskolan vid Lillsved med Bosön samt anslaget
till motionsverksamhet för studerande, under sjätte huvudtiteln (kommunikationsdepartementet)
bidrag till affärsverkens personalidrott, under elfte
huvudtiteln (inrikesdepartementet) bidrag till sådana sysselsättningsfrämjande
åtgärder som kommer idrotten till del, samt under fjärde huvudtiteln
(försvarsdepartementet) bidragen till det frivilliga skytteväsendet.
Fonden för idrottens främjande, som inrättades år 1935, förvaltas av
statskontoret. Medel till fonden avsätts årligen från ett anslag under tionde
huvudtiteln. Bidrag ur fonden beviljas av Kungl. Maj:t genom beslut
för varje särskilt fall. Framställningar om anslag ur fonden inges av riks
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
idrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet
och amatörridsportens organisationer samt skolöverstyrelsen. Riksidrottsförbundets
anslagsframställning avser dels bidragsbehovet för central
administration samt till förbundet anslutna organisationer och vissa andra
idrottsorganisationer, dels bidragsbehovet till idrottsanläggningar. De vid
bidragsgivningen tillämpade principerna har successivt utformats i praxis
och finns inte sammanfattade i någon författning. För budgetåret 1969/70
har till fonden avsatts 33 375 000 kr. En översikt över de under år 1969 beviljade
bidragen ur fonden har lämnats i 1970 års riksdagsberättelse (s. 16).
Fonden för friluftslivets främjande tillkom genom beslut av riksdagen
år 1939. Medel till fonden avsätts årligen från ett anslag under nionde
huvudtiteln. Fonden förvaltas av statskontoret. Bidrag från fonden lämnas
enligt Kungl. Maj :ts bestämmande för varje särskilt fall efter förslag av
statens naturvårdsverk. Detta verk utövar kontroll över användningen av
de bidrag som anvisas ur fonden. Huvuddelen av fondens medel används
till anläggningsstöd, men även organisationsstöd lämnas från fonden.
Syftet med anläggningsstödet är att det skall verka som stimulans för
tillkomsten av nya anläggningar. Stödet utgår med viss procent av den beräknade
anläggningskostnaden. De gällande bidragsnormerna redovisas i
betänkandet (s. 59). Bidragen är i första hand avsedda för anläggningar- som
uppförs av kommuner men även riksorganisationer och dess lokalavdelningar
kan erhålla bidrag. EU villkor för bidrag ur fonden är att anläggning
skall vara tillgänglig och öppen för alla oberoende av organisationstillhörighet.
Till fonden avsattes för budgetåret 1969/70 5 500 000 kr. En sammanställning
över de under år 1969 beviljade bidragen från fonden har intagits
i 1970 års riksdagsberättelse (s. 18).
Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet utgår från ett
under åttonde huvudtiteln uppfört anslag enligt kungörelsen (1969: 129)
om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Enligt de från den 1 juli 1969
gällande bestämmelserna skall en organisation för att erhålla stöd till sin
centrala verksamhet redovisa minst 3 000 medlemmar i åldern 12—25
år och ha lokalavdelningar i minst fem procent av landets kommuner. Bidraget
utgörs dels av ett för alla organisationer lika stort grundbidrag på
25 000 kr. dels av ett med hänsyn till organisationernas medlemstal i
åldern 12—25 år och geografiska spridning bestämt rörligt bidrag. Enligt
en av fritidsutredningen gjord undersökning sysselsätter ungdomsorganisationerna
i betydande utsträckning sina medlemmar med olika former av
idrott. På grundval av undersökningen har idrottsutredningen räknat med
att omkring hälften av det totala bidraget till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet är ett stöd till idrott och friluftsliv. För budgetåret
1969/70 innebär det att ca 2 950 000 kr. används för detta ändamål.
Från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget Bidrag till ung
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
domsledarulbildning utgår bidrag till anordnande av regionala och centrala
kurser för ungdomsledare. För bidrag från anslaget gäller i fråga om
sökandeorganisationens medlemsantal m. m. motsvarande villkor som för
bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Av anslaget för
budgetåret 1969/70 beräknas ca 2 100 000 kr. komma idrotten till del.
Från åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet
utgår bidrag till kommuner och studieförbund för anordnande av fritidsgrupper.
Riksidrottsförbundet jämställs med studieförbund. Skolöverstyrelsen
är tillsynsmyndighet för verksamheten. Utredningen utgår från
att av anslaget för budgetåret 1969/70 ett belopp av 11 900 000 kr. hänför
sig till fritidsgruppsverksamhet som redovisas av riksidrottsförbundet.
Anslag till ggmnastik- och idrottshögskolorna i Stockholm och Örebro är
uppförda under åttonde huvudtiteln. De avser lärarlöner och omkostnader.
Från anslag under samma huvudtitel utgår bidrag till gymnastik folkhögskolan
på Lillsved och dess filial, idrott sfolkhögskolan vid Bosön. För nu
nämnda ändamål beräknar utredningen för budgetåret 1969/70 ett belopp
av sammanlagt 6 900 000 kr.
Under åttonde huvudtiteln är vidare uppfört ett anslag till motionsverksamhet
för studerande. I fråga om denna verksamhet gäller det beslut om
formerna för och det ekonomiska stödet till motionsinriktad idrott för studerande
vid universitet och högskolor som fattades av 1967 års riksdag
(prop. 1967: 48, SU 96, rskr 220). Det ansågs att de studerandes motionskrav
rent principiellt borde kunna tillgodoses inom ramen för den verksamhet
som olika organisationer och föreningar bedriver på kårorterna. Koncentrationen
av studerande till några få orter ansågs dock kunna skapa
problem. Ett första mål för verksamheten ansågs vara att hälften av de studerande
skulle kunna beredas ett träningstillfälle i veckan. Att omedelbart
öka verksamhetens omfattning till att motsvara denna målsättning bedömdes
emellertid som orealistiskt, inte minst på grund av brist på lämpliga
lokaler. För budgetåret 1967/68 anvisades därför medel för en verksamhet
som omfattade 25 % av de studerande och huvudsakligen inriktades på
träning i grupp. För budgetåret 1969/70 har 655 000 kr. anvisats till verksamheten.
Från det under fjärde huvudtiteln uppförda anslaget Bidrag till frivilliga
skytteväsendet utgår bidrag till bl. a. underhåll av skjutbanor samt administrationskostnader
och andra kostnader för Skytteförbundens överstyrelse
samt Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet. För
budgetåret 1969/70 har anslaget uppförts med 2 800 000 kr.
Från anslaget Åtgärder för småbåt strafiken under nionde huvudtiteln
utgår statsbidrag till småbåtshamnar. Bidrag lämnas med mellan 30 och
90 % av kostnaderna inklusive sanitära anordningar och parkeringsplatser
till byggande av hemmahamnar och anslutningshamnar samt i undan
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
17
tagsfall till uthamnar och farleder. Anslaget disponeras av statens naturvårdsverk.
För budgetåret 1969/70 gäller en ram på 4 milj. kr.
Till anläggningar för turism, idrott och friluftsliv kan under vissa förutsättningar
bidrag erhållas från de under elfte huvudtiteln upptagna anslagen
Allmänna beredskapsarbeten m. m. samt Särskilda beredskapsarbeten
m.m. Bidrag beviljas av arbetsmarknadsstyrelsen — eller ifråga om större
turist- och idrottsanläggningar av Kungl. Maj :t — till arbeten vilka utförs
i sysselsättningsfrämjande syfte vid arbetslöshet. För budgetåret 1969/70
kan arbeten för omkring 20 milj. kr. avseende idrottsanläggningar beräknas
bli utförda.
Förslag angående anslagsstrukturen
Idrottsutredningen
Den nuvarande anslagssplittringen försvårar överblicken över statsstödet
till idrotten. En bättre överblick är nödvändig för att bedöma idrottens
anslagsbehov i förhållande till andra angelägna önskemål och för idrottsrörelsens
egen planering. Vissa organisationer får i dag medel till sin verksamhet
ur flera olika anslagsposter. Genom att till organisationerna anvisas
medel för särskilt angivna ändamål förhindras de att själva avgöra inom vilka
sektorer stödet bör användas. Det bör vara organisationernas sak att
inom givna ramar självständigt planera sin verksamhet. Att flera anslagsbeviljande
instanser skall granska ansökningar från samma organisation innebär
dubbelarbete. Risk föreligger att olika myndigheter tillämpar olika
bedömningsgrunder för likartade ändamål.
Mot bakgrund av det sagda förordar idrottsutredningen att medel till
idrottsrörelsen i största möjliga utsträckning utgår från ett anslag. Därigenom
möjliggörs en bättre överblick av det statliga stödet till idrott.
Idrottsutredningen föreslår att den övervägande delen av statsstödet till
idrotten sammanförs till ett reservationsanslag benämnt Centralt stöd till
idrotten. Anslaget bör delas upp i två anslagsposter, en för Organisationsstöd
m. m. och en för Anläggningsstöd m. m.
Till anslagsposten Organisationsstöd m. m. förs:
1. Den del av medlen ur fonden för idrottens främjande under tionde
huvudtiteln, som används till organisationsstöd.
2. Den del av medlen ur fonden för friluftslivets främjande under nionde
huvudtiteln, som används till organisationsstöd, med undantag dock för
sådant organisationsstöd, som avser ersättning till organisationer för vissa
serviceåtaganden. Detta gäller bl. a. bidragen till Reso för bygdesemesterns
administration, Riksorganisationernas campingkommitté, Fiskefrämjandet
för upplysning om fiskevatten och Svenska turistföreningen för gästhamns- 2
2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 79
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
och fjällstugeverksamhet. Bidrag till dessa organisationer bör hänföras till
anslagsposten Anläggningsstöd m. m. och även i fortsättningen fördelas av
statens naturvårdsverk.
3. De medel ur anslaget Bidrag till ungdomsledarutbildning under åttonde
huvudtiteln, som används för ledarutbildning inom organisationer, vilkas
huvudsakliga verksamhet är idrott.
4. Den del av anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet under åttonde huvudtiteln, som utgår till de under 3 nämnda organisationerna.
5. Den del av anslaget Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet under
åttonde huvudtiteln, som via riksidrottsförbundet utgår till lokala organisationer
för redovisad fritidsgruppsaktivitet.
6. Anslaget Motionsverksamhet för studerande under åttonde huvudtiteln.
7. Anslaget Bidrag till frivilliga skytteväsendet under fjärde huvudtiteln,
Medel till gymnastik- och idrottshögskolorna samt till gymnastikfolkhögskolan
i Lillsved och dess filial, idrottsfolkhögskolan vid Bosön, bör även i
fortsättningen utgå från anslag under åttonde huvudtiteln.
Till anslagsposten Anläggningsstöd m. m. förs:
1. De medel ur fonden för idrottens främjande, som används tilll anläggningsstöd.
2. De medel ur fonden för friluftslivets främjande, som används till anläggningsstöd
samt förut nämnda bidrag till organisationer för vissa serviceåtaganden.
3. Anslaget Åtgärder för fritidsbåtstrafiken under nionde huvudtiteln.
Medel till sådana bidrag, som från anslag under elfte huvudtiteln till
olika former av sysselsättningsbefrämjande åtgärder utgår till anläggningar
för idrott, bör även i fortsättningen anvisas under nämnda anslag.
Utredningen tar upp ett av en särskild utredningsman1 år 1966 framlagt
förslag angående statligt stöd åt ungdomsidrott inom vissa organisationer
som inte är anslutna till riksidrottsförbundet. Det åsyftade stödet lämnas
årligen i form av bidrag från fonden för idrottens främjande och är avsett
att delas ut till i huvudsak lokalt verksamma sammanslutningar. De belopp
som de lokala organisationerna erhållit vid varje utdelningstillfälle är relativt
små. I allmänhet har det rört sig om mellan 100 och 200 kr. Utredningsmannen
ifrågasätter om dessa bidrag har nämnvärd stimulanseffekt och
framhåller att bidragsformen är förenad med ett omfattande administrativt
arbete. Han föreslår att denna bidragsgivning avvecklas under en treårsperiod
och att stödet i stället lämnas indirekt i form av service från fackorganisationerna
på idrottens och friluftslivets område. Idrottsutredningen delar
i allt väsentligt utredningsmannens synpunkter och framhåller att det ur
effektivitetssynpunkt måste anses vara en fördel att, i stället för bidragen,
Studierektorn Inge Johansson.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
olika former av service erbjuds de regionala och lokala organen. Uppgiften
att lämna sådan service bör överlåtas på specialorganisationerna på idrottsområdet.
De medel som tidigare utdelats till ungdomsorganisationerna utanför
riksidrottsförbundet bör i fortsättningen disponeras av nämnda förbund
för ifrågavarande serviceverksamhet.
Yttranden
Utredningens förslag tillstyrks av statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen,
statens naturvårdsverk, statens ungdomsråd, styrelsen för
gymnastik- och idrottshögskolorna, Landsorganisationen, Riksförbundet
landsbygdens folk, Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Folkbildningsförbundet, Arbetarnas
bildningsförbund, Svenska turistföreningen, Riksidrottsförbundet,
Svenska korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska
ponnyföreningen samt Skytteförbundens överstyrelse.
I några yttranden görs dock vissa förbehåll och erinringar.
Överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning anser det ej nödvändigt
att föra över anslagen till den frivilliga skytterörelsen från fjärde huvudtiteln
till någon annan huvudtitel. I detta instämmer Svenska pistolskytteförbundet,
som framhåller att man avvaktar viss utredning som förbundet
föreslagit de andra skytteorganisationerna. Skytteförbundens överstyrelse
tillstyrker förslaget under förutsättning att skytteidrotten kan påräkna
minst samma anslagsökningar som specialidrottsförbunden och således
inte blir föremål för den anslagspolitik som förordas i utredningen.
Statens naturvårdsverk ifrågasätter om det inte vore praktiskt att låta de
båda delposterna utgöra särskilda anslag.
Skid- och friluftsfrämjandet förordar att reservationsanslaget benämns
Centralt stöd till idrotten och friluftslivet. Skidfrämjandet avvisar vidare
förslaget att organisationsstöd som f. n. utgår från friluftsfonden överflyttas
från denna fond till anslagsposten Organisationsstöd m. m. Skidfrämj andet
är den enda organisation för vilken en sådan överflyttning är aktuell. Främjandet
kan emellertid inte inse att det finns någon principiell skillnad mellan
dess serviceverksamhet och den som bedrivs av de organisationer, som
föreslås även i fortsättningen få statsstöd genom naturvårdsverket. Enligt
Skidfrämjandets uppfattning bör hela statsstödet till organisationen, med
undantag för det speciella stödet till ungdomsverksamheten, utgå från anslagsposten
Anläggningsstöd m. m. och med naturvårdsverket som statligt
myndighetsorgan.
Enligt Svenska turistföreningens uppfattning bör det i båda anslagsposterna
finnas underavdelningar för idrott och friluftsliv. Bidragsgivningen
till friluftslivet bör handhas av naturvårdsverket. Föreningen anser vidare
att bestämmelserna bör preciseras ytterligare, så att det klart framgår varifrån
anslag för underhåll och drift kan anvisas.
Vid remissbehandlingen av det av en särskild utredningsman framlagda
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
förslaget att successivt avveckla det stöd som från idrottsfonden utgår till
ungdomsidrott inom organisationer utanför riksidrottsförbundet uttalade
sig sex av de tio bidragstagande organisationerna mot förslaget och menade
att den nuvarande bidragsformen borde bibehållas, eventuellt med vissa
jämkningar. Förslaget tillstyrktes i huvudsak av bl. a. idrottens samarbetsnämnd,
1962 års ungdomsutredning, riksidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet
och korporationsidrottsförbundet. Vid remissbehandlingen av
idrottsutredningens betänkande har riksidrottsförbundet hänvisat till sitt
tidigare tillstyrkande samt förklarat sig berett att åtaga sig och i samråd
med ungdomsorganisationerna utforma den serviceverksamhet som förslaget
innebär. Korporationsidrottsförbundet biträder förslaget i princip. Av de
organisationer som företräder bidragstagarna har följande inkommit med
avstyrkande yttranden, nämligen Förbundet Vi unga, Riksförbundet Sveriges
4 H, Svenska missionsförbundets ungdom, KFUK.s och KFUM.s riksförbund
och idrottsförbund, Godtemplarorden, Svenska scoutförbundet och Svenska
scoutrådet.
Förslag angående idrottsadministration och anslagsförvaltning
Idrottsutredningen
I enlighet med sina direktiv har idrottsutredningen övervägt sådana organisationsspörsmål
som direkt hänger samman med det statliga idrottsstödet.
Beträffande handläggningen av frågor om statsstöd till idrotten på
myndighetsplanet tar utredningen upp flera alternativ. Sålunda diskuteras
möjligheten att handlägga dessa frågor på departementsplanet, eller att anförtro
myndighetsfunktionen åt något verk, t. ex. socialstyrelsen, naturvårdsverket
eller skolöverstyrelsen. Vidare prövas alternativen att inrätta ett nytt
verk, att förstärka idrottens samarbetsnämnd eller att inrätta ett idrottens
råd. Samtliga dessa alternativ avvisas av utredningen.
Utredningen stannar för att myndighetsfunktionen vad gäller stöd till
organisationer bör anförtros idrottens eget topporgan, riksidrottsförbundet.
Detta skulle utgöra en vidareutveckling av nu rådande praxis. I fråga om
anläggningsstödet bör myndighetsfunktionen anförtros naturvårdsverket,
som redan förvaltar det anläggningsstöd som utgår från nuvarande friluftsfond.
Till verket bör knytas en nämnd med representation även från
riksidrottsförbundet. Till stöd för sitt ställningstagande anför utredningen
i huvudsak följande.
Den grundläggande uppgiften för en myndighet på ämbetsverksnivån är att
ha huvudansvaret för att genomföra statsmakternas beslut i enlighet med
de principer, avvägningar och bestämmelser som förbinds med dessa beslut.
En annan huvuduppgift är att ge underlag för statsmakternas beslut. I den
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
na funktion kan inläggas en initiativtagande, utredande och i stora drag
samlande och ledande uppgift.
Ett flertal myndigheter har i dag uppgiften att administrera de anslag
som utredningen räknat in i sitt förslag till totalram för statsstödet åt idrotten.
Skolöverstyrelsen svarar för anslag till bl. a. ledarutbildning. Naturvårdsverket
svarar för friluftsfonden och försvarets civilförvaltning för anslaget
till det frivilliga skyttet. Anslaget till idrottsfonden är det i detta sammanhang
största och dominerande. För denna del har myndighetsfunktionen
till starkt övervägande del anförtrotts riksidrottsförbundet. Detsamma
gäller idrottens del av stödet till fritidsgrupperna.
Den statliga administrationen av de anslag som går till idrott är således
splittrad. Med en sådan uppdelning är det inte möjligt att få till stånd en
samlad bedömning av idrottens anslagsfrågor. Det föreligger ett starkt behov
av samordning. Utredningens förslag att sammanföra de olika anslagen
till en totalram uppdelad på ett anslag för anläggningsstöd och ett för organisationsstöd
gör en viss koncentration på myndighetsplanet ofrånkomlig.
Såväl vid prövning av frågan huruvida redan befintliga ämbetsverk kan
tas i anspråk för ifrågavarande myndighetsfunktion som vid övervägande
av alternativet att skapa ett nytt verk för denna uppgift måste man enligt
utredningens bestämda mening först och främst se till följderna för
idrottsrörelsen och för idrottslivet. Eftersom statsanslagen i allt väsentligt
avser stöd åt frivillig verksamhet som idrottsrörelsen själv administrerar
är det ett statsintresse att dess organisation är stark och effektiv. Vid behandling
av frågan om myndighetsfunktionen bör därför eftersträvas att
nå en lösning som så nära som möjligt anknyter till idrottsrörelsen.
Om ett redan befintligt ämbetsverk anförtros uppgiften att administrera
statsstödet till idrotten eller ett nytt ämbetsverk skapas för denna uppgift,
leder detta till att idrottsrörelsens egen position blir tillbakaträngd. Ett ämbetsverk
med dylik uppgift kan förutses komma att undan för undan inta
en även för idrottslivets utveckling och inriktning alltmer styrande roll.
Idrottsrörelsens eget etablerande inflytande flyttas då ett väsentligt steg
tillbaka. Detta inger ur flera synpunkter allvarliga betänkligheter. I en
verksamhet grundad på frivilliga och ideella arbetsinsatser är det av största
vikt att avgöranden i toppen sker under god kontakt med de praktiska
fältarbetet. Detta krav tillgodoses rimligen bäst genom att anknyta myndighetsfunktionen
till ett topporgan som har sin bas just i de på fältet
verkande organisationerna.
Om ett ämbetsverk kommer in som första instans under Kungl. Maj :t
lär det knappast kunna undvikas, att idrottsrörelsen får allt mindre inflytande
på idrottspolitikens utformning. Väsentliga avgöranden flyttas bort
på längre avstånd från den på frivillighet och idealitet arbetande organisationen.
En sådan utveckling synes inte förenlig med de grundläggande principer
som uttalas i utredningens direktiv.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Vad angår medlemsantal, statsanslag, geografisk utbredning och idrottslig
bredd är riksidrottsförbundet den ojämförligt mest omfattande organisationen
på idrottens område. Genom förbundets 49 specialförbund utövas
alla slags idrotter på alla ambitionsnivåer och av alla i idrottsliga
sammanhang förekommande åldrar. Det har med hänsyn till dessa omständigheter
varit naturligt för statsmakterna att i avsaknad av sedvanligt
ämbetsverk anknyta till denna organisation för att få vissa uppgifter av
myndighetskaraktär utförda. I sin tur har detta handlande ytterligare befordrat
förbundets karaktär av samlande centralorganisation.
I och för sig är den dubbla funktionen av fri organisation — med sin
egen konstitution — och ”statsmyndighet” en om inte unik så likväl ovanlig
konstellation. Den utgör en intressant variant bland olika möjligheter
att organisera och leda en samhällsverksamhet. För idrottsrörelsen är det
både smickrande och förpliktande att ha fått detta långtgående förtroende
från statsmakternas sida. Systemet rymmer stora värden som både statsmakterna
och idrottsrörelsen har anledning att värna om. Det har kunnat
byggas upp utan att RF:s karaktär av fri organisation äventyras.
Ur många synpunkter finns det anledning för statsmakterna att utforma
myndighetsfunktionen så att den ger anledning till en förstärkt samordning
av existerande fria organisationer inom det breda fält statsstödet till idrottslivet
bör omspänna.
Under senare tid har alltmer understrukits betydelsen av att de som på
olika sätt är aktiva inom idrottsrörelsen får ett ökat inflytande på den
idrottsliga verksamhetens ledning och utformning. Sett i de sammanhang
utredningen har att pröva kan frågan om största möjliga medlemsinflytande
ha sitt intresse. Genom att anförtro myndighetsfunktionen till ett idrottsrörelsens
eget topporgan uppnås rimligen den närmaste anknytning till
medlemsinflytandet som står att få. Utredningen bedömer denna omständighet
vara av betydande och växande värde.
Den kraftiga ökning av samhällets ekonomiska stöd åt idrotten, som utredningen
föreslår, avses till betydande del stimulera den idrottsliga verksamhetens
utbredning inom alla åldrar och medborgargrupper — således
ökad ”allemansidrott”. Idrott av detta slag bedrivs inom praktiskt taget
samtliga specialidrottsförbund inom riksidrottsförbundet liksom inom
korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet och det frivilliga
skyttet. För genomförandet av utredningens intentioner är det uppenbart
att det krävs en nära samverkan mellan dessa organisationer.
Den mest rationella lösningen skulle, enligt utredningens bedömning,
vara att korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet samt
Skytteförbundens överstyrelse anslöt sig som specialförbund till riksidrottsförbundet.
Specialförbund organiserade på korporativ bas finns redan. Sveriges
akademiska idrottsförbund, Sveriges militära idrottsförbund och
Svenska skolidrottsförbundet är sådana specialförbund. Det nybildade
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
Svenska handikappidrottsförbundet, som numera anslutit sig till riksidrottsförbundet,
är ytterligare ett uttryck för detta. För samtliga dessa specialförbund
gäller vidare att verksamheten inte är begränsad till en idrottsgren
utan i princip kan omfatta alla idrotter. Likheter med korporationsidrottsförbundet
finns således i flera avseenden. Svenska sportskytteförbundet
är specialförbund i riksidrottsförbundet och beröringspunkterna med
det frivilliga skytteväsendet är påtagliga. Inte heller Skid- och friluftsfrämjandets
verksamhet representerar något i princip nytt för riksidrottsförbundet.
Det är givetvis korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet
samt Skytteförbundens överstyrelse som själva äger att besluta i organisatoriska
frågor av detta slag. Men nämnda organisationer bedriver en
med specialförbund inom riksidrottsförbundet i princip likartad verksamhet,
som till övervägande del finansieras med statliga och kommunala medel.
Med hänsyn till dessa omständigheter är det rimligt att man från statens
och kommunernas sida kräver att verksamheten organiseras på mest
rationella sätt. Ett på angivet sätt utbyggt riksidrottsförbund utgör den bästa
lösningen och det mest positiva gensvaret från de anslagstagande organisationernas
sida på de krav som stat och kommun med rätt kan ställa.
Utredningens undersökningar visar att ökad effektivitet kan uppnås genom
en organisatorisk samverkan i den form systemet med specialförbund
erbjuder. Därigenom vinnes att de betydande allmänna medel som
satsas på idrotten ger bästa möjliga resultat. Utredningen vill för egen del
se ett mycket nära samband mellan de kraftigt ökade anslag utredningen
föreslår och den organisatoriska rationalisering som en anslutning av korporationsidrottsförbundet,
Skid- och friluftsfrämjandet och det frivilliga
skytteväsendet såsom specialförbund till RF skulle utgöra.
Det förhållandet att riksidrottsförbundet anförtros att i viss utsträckning
utföra myndighetsuppgifter motiverar ett visst mått av statligt inflytande
i detta organ. Utredningen anser därför att systemet med Kungl.
Maj :ts ombud i riksidrottsstyrelsen skall bibehållas. Med hänsyn till att
verksamheten av myndighetskaraktär på olika sätt vidgas kan det vara ändamålsenligt
att i stället för ett ombud och en suppleant utöka antalet ombud
till två med var sin personliga suppleant som deltar i styrelsens sammanträden
endast vid förhinder för ordinarie ombud. För båda ombuden
föreslås gälla samma befogenheter och ansvar som i nuvarande ordning.
Vartdera ombudet skall alltså ha rätt att få en fråga hänskjuten till Kungl.
Maj :ts prövning. Ombuden behöver således inte vara eniga. Det räcker om
ett av ombuden inte anser sig kunna biträda ett beslut för att frågan måste
hänskjutas till Kungl. Maj :t.
Kungl. Maj:ts ombud bör bevaka att statsmakternas riktlinjer och anvisningar
för verksamheten följes. Vidare bör ombuden se till att riksidrottsstyrelsen
i sitt utövande av myndighetsfunktionen behandlar alla organisa
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
tioner lika och i enlighet med statsmakternas intentioner, oavsett om vederbörande
är organisatoriskt ansluten till RF eller ej.
Anordningen med Kungl. Maj ris ombud kommer enligt utredningen att
garantera rimlig oväld och objektivitet på samma sätt som om verksamheten
skulle ha bedrivits inom ett ämbetsverk. Med hänsyn till detta kan det
därför vara till fördel om minst ett av ombuden har erfarenhet från verksamhet
inom statsförvaltningen. Ombuden bör också ha nära kontakt med
idrottsrörelsen. För att få bästa möjliga garanti för opartiskhet är det viktigt
att två ombud utses och att de var för sig erhåller de befogenheter som
nu tillkommer nuvarande ombud.
I konsekvens med utredningens förslag bör Kungl. Maj:ts ombud finnas
endast i riksidrottsstyrelsen. Något Kungl. Maj :ts ombud skall således inte
såsom nu är fallet finnas i korporationsidrottsförbundets styrelse eller i
någon annan utanför riksidrottsförbundet stående organisation.
Utredningens ledamot Tore Brodd har reserverat sig i fråga om den föreslagna
representationen för Kungl. Maj :t. Brodd föreslår i stället för utredningens
förslag att Kungl. Maj :t skall ha rätt att tillsätta ordföranden i
riksidrottsstyrelsen samt ytterligare en ledamot. Däremot skall representanterna
inte ha den enligt nuvarande praxis gällande och i utredningens
förslag bibehållna vetorätten i ekonomiska frågor.
Även i fråga om anläggningsstödet diskuterar utredningen olika alternativ
beträffande myndighetsfunktionen. Ett alternativ är att välja samma lösning
som föreslås beträffande organisationsstödet. Otvivelaktigt skulle en
god samordning i prövningen av ärenden rörande anläggningsstöd och i fråga
om organisationsstöd skapas därigenom. Riksidrottsstyrelsens och dess
kanslis fackmässiga kompetens på detta ämnesområde kan inte bestridas.
Vid hänsynstagande till behovet av samordning bör beaktas att, så som
redan framhållits, det stora anslaget för organisationsstöd i praktiken kommer
att bli det dominerande. De allmänna riktlinjer och avvägningar som
statsmakterna kommer att ange för idrottspolitikens utformning kommer
rimligen i törsta hand att knytas till detta anslag. Man bör därför inte övervärdera
det samordningsbehov som i detta sammanhang föreligger på myndighetsnivån.
Erforderlig samordning kan åstadkommas, även om de två
anslagen administreras av var sin myndighet.
Anslaget för anläggningsstöd skapas genom sammanläggning av berörda
delar av fonden för idrottens främjande och fonden för friluftslivets främjande.
Den sistnämnda fonden administreras av statens naturvårdsverk,
medan motsvarande funktion beträffande fonden för idrottens främjande
anförtrotts riksidrottsförbundet och dess idrottsplatskommitté. Med hänsyn
till att naturvårdsverket redan förvaltar det anläggningsstöd som utgår
från den nuvarande friluftsfonden ter det sig naturligt att naturvårdsverket
får administrera hela det av utredningen föreslagna anslaget för anläggningsstöd.
För en sådan ordning talar också att det kan bli fråga om för
-
Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970
25
handlingar med kommuner, diskussion av frågor rörande stadsplaner etc.
Med hänsyn härtill är det av värde att en reguljär statsmyndighet får uppdraget
med därav följande möjligheter att bl. a. utnyttja statlig länsmyndighet,
i första hand länsstyrelserna.
För att trygga erforderlig anknytning till den organiserade idrottsrörelsen
bör en speciell nämnd inrättas inom naturvårdsverket med representation
från riksidrottsförbundet. Åt denna nämnd bör delegeras att besluta
i frågor rörande fördelningen av anslaget för anläggningsstöd. Generaldirektören
i naturvårdsverket bör vara ordförande i nämnden, vilken i övrigt
bör bestå av två representanter utsedda av riksidrottsstyrelsen och två
utsedda av Kungl. Maj :t. De ärenden som skall avgöras av nämnden bereds
inom naturvårdsverkets friluftssektion, som bör förstärkas med idrottsteknisk
expertis.
Utredningsledamoten Henry Ohlson biträder inte utredningens förslag i
fråga om myndighetsfunktionen. I en reservation förordar han att ett neutralt
organ i form av ett råd bildas, som under Kungl. Maj :t tar befattning
med anslagen till idrotten, ger en överblick över de behov som föreligger och
tjänstgör som opartisk rådgivare. Ett dylikt organ torde främst komma att
arbeta som en remiss- och beredande instans och avge yttranden rörande
idrotten. Jämsides med den rådgivande funktionen, som givetvis kommer
att intaga en central plats, skall rådet svara för planering i idrottsfrågor i
nära samarbete med landsting och kommun samt idrotten närliggande organisationer.
Rådet skall också i den utsträckning som bestäms fördela bidrag
till olika ändamål.
Som ordförande i rådet kan enligt förslaget fungera t. ex. chefen för socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen eller naturvårdsverket. Samtliga dessa verk
säges ha direkt eller indirekt anknytning till idrottsrörelsen. Givetvis kan
ordföranden utses utanför den nämnda kretsen. Av rådets övriga ledamöter
bör det övervägande flertalet representera olika riksorganisationer på idrottens,
friluftslivets och skyttets områden, som förväntas få bidrag från det
berörda anslaget. De organisationer, som i första hand bör komma i fråga,
skall vara riksidrottsförbundet, korporationsidrottsrörelsen, friluftsfrämjandet
samt skytterörelsen. Härvid skall iakttagas att RF som största organisation
skall ha en representant mer än övriga idrottsorganisationer sammanlagt.
Rådet bör vidare ha en representant från vardera kommun- och
landstingsförbundet. Slutligen bör i rådet ingå en eller ett par personer
utan organisationstillhörighet men med en allmän kännedom om idrottsfrågor,
exempelvis politiska förtroendevalda med dylika kvalifikationer.
Utredningen framhåller, att en långt gående delegering av myndighetsfunktionen
till riksidrottsförbundet kommer att medföra en rad problem
av såväl förvaltningsrättslig som organisatorisk art. I fråga om de ärenden
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
som riksidrottsförbundet handlägger i sin egenskap av myndighet utgår utredningen
från att offentlighetsprincipen tillämpas på samma sätt som i ett
ämbetsverk.
På det organisatoriska planet bör en viss rationalisering genomföras.
Idrottens samarbetsnämnd bör avvecklas. Riksidrottsförbundets ekonominämnd,
Stiftelsen Riksidrottsförbundets idrottsinstitut på Bosön samt Riksidrottsförbundets
förlagsaktiebolag bör upplösas och såväl personal, arbetsuppgifter
som verksamhet i samtliga fall övertas av riksidrottsförbundet.
Riksidrottsförbundets kansli bör reorganiseras. Verksamheten föreslås
bli uppdelad efter två huvudlinjer, nämligen en idrottsorganisatorisk och
en förvaltande för ekonomi och administration. Tillsammans med chefstjänstemannen
bör cheferna för de båda avdelningarna bilda en ledningsgrupp
för samordning av kansliets verksamhet och för slutlig beredning
av ärenden som avgörs av styrelsen eller av chefstjänstemannen. Denne
bör enligt utredningen kallas generalsekreterare.
Utredningen lägger i betänkandet (s. 180—185) fram ett detaljerat förslag
angående den avsedda organisationen av riksidrottsförbundets kansli.
Yttranden
Flertalet remissinstanser, däribland överbefälhavaren, socialstyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna,
Riksidrottsförbundet, Ridfrämjandet, Landsorganisationen, Riksförbundet
landsbygdens folk, Moderata ungdomsförbundet, Centerns ungdomsförbund,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och
Riksföreningen för simningens främjande, ansluter sig i huvudsak till utredningens
förslag.
Statskontoret anser dock att riksidrottsstyrelsen bör handlägga både organisationsstödet
och anläggningsstödet. Riksrevisionsverket förutsätter att
verkets möjligheter att utöva förvaltningsrevisionen verksamhet inte minskas
genom den nya organisationen. Ridfrämjandet anför att det inte har något
att invända mot en anslutning till riksidrottsförbundet om detta kan ske
utan att Ridfrämjandets och dess distriktsorganisationers ekonomiska villkor
försämras. Moderata ungdomsförbundet anser att båda Kungl. Maj :ts
ombud i riksidrottsstyrelsen skall vara eniga för att få ett ärende hänskjutet
till regeringen för avgörande.
Vissa remissinstanser framför erinringar emot eller avstyrker förslaget.
Bland dessa är skolöverstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens ungdomsråd,
Svenska korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet, Sveriges
förenade studentkårer, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,
Arbetarnas bildningsförbund samt Skytt ef örbundens överstyrelse.
Skolöverstyrelsen förordar att myndighetsfunktionen för organisationsstödet
anförtros en statlig myndighet. Det mest lämpade organet är skol
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
överstyrelsen. Att förlägga myndighetsfunktionen till riksidrottsförbundet
skulle innebära att en organisation, som bestämt önskar stå utanför riksidrottsförbundet
ändå skulle vara hänvisat dit för viktiga avgöranden
om sin verksamhet.
Statens naturvårdsverk anför att frågan om vilka organisationer som
skall tillhöra riksidrottsförbundet självfallet måste avgöras av organisationerna
själva. Om en sådan anslutning som utredningen förutsatt inte kommer
till stånd är det enligt verkets uppfattning inte lämpligt att bidragsgivningen
till de utanförstående organisationerna sker via förbundet. I sådant
fall bör bidragsfördelningen bestämmas av Kungl. Maj :t.
Statens ungdomsråd anser att förslaget om riksidrottsförbundets myndighetsfunktion
medför vissa principiella nackdelar, som knappast någon
annan folkrörelse skulle kunna tänkas acceptera. Enligt ungdomsrådet är
det ytterst tveksamt om staten skall utse och placera ledamöter i enskilda
organisationers styrelser. Vidare är det enligt ungdomsrådet märkligt att
dessa representanter får extraordinära befogenheter i förhållande till de
förtroendevalda, som har en betydande medlemsopinion bakom sig. Liknande
synpunkter framföres av Arbetarnas bildningsförbund.
Svenska korporationsidrottsförbundet ansluter sig till utredningsledamoten
Ohlsons reservation och stöder hans förslag om ett idrottens råd som,
självständigt eller knutet till något befintligt verk, skulle fullgöra myndighetsfunktionen.
Förbundet delar heller icke utredningsmajoritetens uppfattning
att det skulle bli en organisatorisk rationalisering om korpidrottsförbundet,
friluftsfrämjandet och frivilliga skytterörelsen anslöts till riksidrottsförbundet.
I stället anser förbundet att åtminstone korpidrottsförbundet
förblir mera effektivt och har större möjligheter till utveckling och lämplig
rationalisering i sin nuvarande fria form.
Skid- och friluftsfrämjandet finner det oriktigt om den statliga myndighetsfunktionen
i fråga om bidragsfördelning även i fråga om utomstående
organisationer anförtros en av de bidragsmottagande parterna. Det påpekas
att det inte kan vara lämpligt att belasta riksidrottsstyrelsen med uppgiften
att sätta sig in i, följa och bedöma även utomstående organisationers
verksamhet och utvecklingsmöjligheter. Med den föreslagna myndighetsfunktionen
måste riksidrottsstyrelsen möta stora intressekonflikter och ställas
inför svåra bedömanden och avgöranden, i synnerhet som riksidrottsförbundet
i väsentlig grad är elittävlingsinriktat. Anförtros riksidrottsstyrelsen
även uppgiften att svara för och förbereda Sveriges olympiska deltagande
måste intresseinriktningen mot elitidrott bli än mer accentuerad.
Myndighetsfunktionen bör anförtros åt en opartisk politiskt tillsatt nämnd.
I en sådan nämnd bör icke ingå representanter för de bidragsgivande organisationerna.
För att underlätta nämndens orientering om idrotts- och friluftslivets
utveckling är det lämpligt att till dess förfogande ställa ett råd med
representanter för idrottens och friluftslivets huvudorganisationer.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund förordar att ett särskilt
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
fritidsverk eller motsvarande myndighet inrättas. Enligt förbundets uppfattning
vore det ur idrottens synpunkt en klar fördel om idrottsrörelsen avlastades
statliga administrationsuppgifter. Om en reell samordning på myndighetsplanet
skall kunna nås måste en statlig myndighet svara för såväl
organisations- som anläggningsstödet samt övriga frågor som berör idrottens
förhållande till samhället.
Skytteförbundens överstyrelse förordar en organisationsform som i princip
överensstämmer med vad ledamoten Henry Ohlson föreslagit i sin reservation.
Även Svenska scoutförbundet avstyrker förslaget och hävdar att
en fristående, opartisk, politisk nämnd som myndighet skulle vara en bättre
lösning än den av utredningen föreslagna. Liknande synpunkter framförs
av Riksförbundet Sveriges A H, Svenska missionsförbundets ungdom,
KFUM.s och KFUK.s riksförbund och idrottsförbund, Sveriges ungdoms
helnykterhetsförbund samt Svenska scoutrådet.
Femårsplan för svensk idrott samt anslagsberäkning för budgetåren 1970/71
och 1971/72
Idrott sutredning en
För utvecklingen av statens stöd till idrotten vill utredningen fastställa en
femårig planeringsram. En långsiktig planering är önskvärd från statsmakternas
synpunkt. Den är också nödvändig för kommunerna, som måste ges
möjlighet att anpassa sitt stöd till de ändrade förutsättningarna, samt för
idrottsorganisationerna, som skall mobilisera de personella resurser som
krävs och se till att det ökade offentliga stödet kommer till effektiv användning.
Utredningen har funnit starka motiv för eu mycket kraftig ökning av
statens stöd till idrotten. För de ändamål utredningen inrymmer i anslaget
till centralt stöd till idrotten föreslås en fördubbling av stödet under planperioden.
En detaljerad plan för anslagsutvecklingen läggs fram i betänkandet
(s. 190). Nedan återges ett sammandrag av planen.
Milj. kr
1969/70
1970/71
1971/72
1972/73
1973/74
1974/75
Centralt stöd till idrotten .
Därav:
. 59,0
72,0
85,0
95,0
105,0
118,0
Organisationsstöd in. m. ...
. 44,5
54,5
64,5
72,5
80,5
90,5
Anläggningsstöd m. m......
. 14,5
17,5
20,5
22,5
24,5
27,5
Den detaljerade planen för statligt stöd till idrotten återges i det följande
i den del som avser anslagsberäkningen för budgetåren 1970/71 och
1971/72. I sammanställningen har även tagits upp de belopp som enligt
riksdagsbeslut eller utredningens beräkningar anvisats för olika idrottsändamål
under budgetåret 1969/70.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
29
Milj. kr.
1969/70
1970/71
1971/72
Organisationsstöd m. m.............................
Därav till
ii,5
5i,5
6i,5
Ledarutbildning och kursverksamhet................
1,4
4,4
6,4
Forskning........................................
0,1
0,3
0,5
Polikliniker, hälsokontroll..........................
0,2
0,2
0,2
Administration, konsulenter, service, propaganda ....
5,3
7,1
9,3
Distriktsförbunden ................................
1,3
1,3
1,4
Nuv. specialtörbund, övriga förbund och organisationer
19,1
21,9
25,3
Handikappidrott..................................
0,4
0,7
1,0
Frivilliga skyttet..................................
2,8
2,9
3,0
Ungdomens fritidsverkamhet........................
11,9
13,1
14,4
Studerandeidrott..................................
0,7
0,9
1,2
Övrigt ..........................................
1,3
1,7
1,8
Anläggningsstöd m. m...............................
14,5
17,5
20,5
Därav till
Vålådalen ........................................
1,0
1,0
_
Bosön1 ..........................................
0,2
2,0
4,0
Lillsved2 ........................................
0,1
0,4
1,0
Föreningsanläggningar, friluftsanläggningar m. m.....
8,7
9,5
10,5
Fritidsbåttrafik ..................................
4,0
4,0
4,0
Service och utvecklingsarbete ......................
0,5
0,6
1,0
1 Totalt 16,7 milj. kr.
2 Totalt 8,5 milj. kr.
I anslutning härtill lämnas i det följande en redogörelse för utredningens
kommentarer till de i planen upptagna ändamålen och för vissa av utredningen
framlagda förslag som har samband med dem. I ett särskilt avsnitt
redovisas utredningens synpunkter och förslag rörande den medelsanvisning
till förberedelser och deltagande i olympiska spel som f. n. sker till Sveriges
olympiska kommitté.
Organisationsstöd m. m.
Ledarutbildning och kursverksamhet
Idrottsutredn ingen
Ledarverksamheten är inom idrotten liksom i andra folkrörelser baserad
på frivilliga insatser. För närvarande är ca 150 000 ledare av olika slag
verksamma inom idrotten. Flertalet är helt oavlönade. Den genomsnittliga
verksamhetsperioden uppgår till fyra år. Följaktligen måste varje år nära
40 000 ledare rekryteras och utbildas.
Utbildning av idrottsledare förekommer i en mängd olika former. Huvuddelen
av utbildningsverksamheten bedrivs inom idrottsorganisationernas
ram. Vidare har kommuner, landsting och staten på senare år arrangerat
ledarutbildning i olika former, såväl mera allmänna ungdomsledarkurser
som exempelvis specialkurser för idrottsledare. Folkhögskolorna vid Lillsved
och på Bosön är inriktade på utbildning av idrottsledare. På senare
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år t970
år har även andra folkhögskolor tagit upp mer kvalificerad ungdomsledarutbildning.
Närmast idrottsrörelsen ligger i detta avseende Svenska frisksportförbundets
folkhögskola, Stensund. Valla folkhögskola, som har nära
anknytning till bl. a. 4 H och Studiefrämjandet, bedriver en allmän ungdomsledarutbildning.
Även vissa landstingsägda folkhögskolor har ungdomsledarutbildning
medan andra planerar att starta sådana. Liknande utbildning
förekommer vid KFUM:s ledarinstitut.
Ungdomsledarutbildning meddelas också inom yrkesskolans ram. Initiativet
togs härvid av Stockholms stads barnavårdsnämnd. Verksamheten
drivs numera i samarbete med Stockholms idrottsförbund. 1965/66 startades
i Östersund den första yrkesskolelinjen avsedd speciellt för idrotts- och
friluftsledare.
Idrottsledarutbildning på högskolenivå förekommer vid gymnastik- och
idrottshögskolan i Stockholm.
År 1964 tillsatte riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet samt
Skid- och friluftsfrämjandet en särskild arbetsgrupp för att se över organisationen
och uppläggningen av ledarutbildningen. Arbetsgruppens principförslag,
som avlämnades år 1967, biträds av idrottsutredningen. En utbildning
i tre steg förordas. Det första steget är en lokal ledarkurs som i stor
utsträckning bör kunna bygga på korrespondensundervisning och lokala
kvällskurser. Det andra steget är en på regional nivå anordnad utbildning,
som kan betraktas som en påbyggnad på den lokala kursen och tidmässigt
förläggas till något eller några veckoslut. Det tredje steget är den centrala
kursen, som skall ge en mer kvalificerad ledarutbildning och som regel förläggas
till Bosön, Lillsved eller liknande anläggningar av rikskaraktär samt
sträcka sig över någon vecka. Flertalet ledare kommer sannolikt endast att
genomgå den utbildning som ryms inom det första utbildningssteget.
Rekryteringen av ledare måste ägnas ökad uppmärksamhet. För detta
krävs insatser på samtliga utbildningsnivåer. En särskild studieorganisatör
för ledarutbildning bör utses i varje lokal organisation. Särskilda regionala
utbildningsråd bör tillskapas.
Vid den femåriga planperiodens slut bör varje distrikt ha tillgång till en
heltidsanställd utbildningsledare. Under uppbyggnadsskedet bör dock en
utbildningsledare kunna betjäna mer än ett distrikt. Utredningen föreslår
att tio befattningar som regionala utbildningsledare inrättas för budgetåret
1970/71. Fem ytterligare befattningar bör sedan inrättas under vart och ett
av de tre därpå följande planåren. Utbildningsledarna bör anställas av
riksidrottsförbundet, som också har att fastställa deras arbetsområde, placeringsort
och arbetsinstruktion.
På det centrala planet föreslår utredningen att ett för hela idrottsrörelsen
gemensamt centralt utbildningsråd inrättas. Utbildningsrådet bör organisatoriskt
knytas till riksidrottsförbundet och erhålla medel via detta. Rådet
bör bestå av sju ledamöter, varav riksidrottsförbundet — med tillgodo
-
31
Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970
seende av olika väsentliga verksamhetsområden inom idrotten — utser fyra
samt landstingsförbundet, kommunförbundet och skolöverstyrelsen en ledamot
vardera. Ett särskilt kansli bör upprättas för rådet. Kansliet bör i ett
första skede ha två kvalificerade befattningshavare. Rådet föreslås få stora
befogenheter i fråga om utbildningens uppläggning och samordning. Som
villkor för att statsbidrag skall utgå till viss utbildning bör gälla att rådet
godkänt densamma.
Utredningen föreslår att riksidrottsförbundet skall fördela medel till ledarutbildning
på idrottens område och för idrottsorganisationernas del —
oavsett om ‘dessa är anslutna till förbundet eller inte —- vad angår ledarutbildningen
överta skolöverstyrelsens nuvarande funktion som tillsynsmyndighet.
Yttranden
Utredningens förslag om ledarutbildningens uppläggning tillstyrks i huvudsak
av samtliga remissinstanser med ett undantag. I vissa yttranden,
bl. a. dem som avgivits av skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd och Tjänstemännens
centralorganisation, framhålles att idrottsledarutbildning och övrig
fritidsledarutbildning bör samordnas. Vad angår förslaget att inrätta ett
centralt utbildningsråd bör enligt socialstyrelsen socialmedicinsk expertis
ingå i rådet. Folkbildningsförbundet framhåller att möjligheterna till samverkan
mellan folkbildningsorganisationerna och idrottsrörelserna skulle
kunna diskuteras inom rådet. Svenska korporationsidrottsförbundet yrkar
att förbundet skall vara representerat i det centrala utbildningsrådet och att
en representant för korporationsidrottsrörelsen skall ingå i vart och ett av de
regionala utbildningsråden. Nämnda förbund samt styrelsen för gymnastikoch
idrottshögskolorna anför att utbildningsråden i första hand bör ha en
rådgivande och serviceinriktad funktion i förhållande till de idrottsorganisationer,
som bedriver utbildningen.
Forskning
Idrottsutredningen
Forskning och undersökningsverksamhet av betydelse för idrott i bred
bemärkelse förekommer vid flera olika institutioner.
Målinriktad idrottsforskning förekommer i första hand vid Gymnastikoch
idrottshögskolan i Stockholm samt i viss utsträckning vid de kliniskt
fysiologiska avdelningarna vid några större sjukhus.
Forskning som är av betydelse för idrotten — utan att vara direkt inriktad
på idrottsproblem — förekommer dessutom vid olika universitetsoch
högskoleinstitutioner samt vid vissa större sjukhus.
Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm (GIH) är centrum för den
direkta idrottsforskningen i vårt land. De sammanlagda kostnaderna för
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
forskningsverksamheten vid GIH uppgår till omkring 600 000 kr. budgetåret
1969/70.
Riksidrottsförbundet har sedan 1944 en poliklinikkommitté för hälsokontroll.
Kommittén lämnar anslag till idrottsmedicinsk forskning. Kommittén
driver en poliklinik vid Stockholms stadion och en vid idrottsinstitutet
vid Bosön. Undersökningarna vid klinikerna är kostnadsfria för
medlemmar i förening som är ansluten till riksidrottsförbundet.
Poliklinikkommittén lämnar anslag till idrottsmedicinsk (fysiologisk)
forskning vid kliniskt fysiologiska avdelningen på Karolinska sjukhuset
och fysiologiska institutionen vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.
Budgetåret 1968/69 anslog politiklinikkommittén 100 000 kr. till denna
forskning.
Visst utvecklingsarbete i fråga om friluftsanläggningar bekostas av statens
naturvårdsverk. Ca 250 000 kr. har avsatts för ändamålet budgetåret
1968/69.
En särskild nämnd för idrottsforskning bör inrättas med uppgift att ta
initiativ till och samordna forskning, fördela anslag samt se till att forskningsresultaten
utnyttjas av idrotten. Forskningsarbetet bör drivas på institutions-
och laboratorienivå. Idrottsforskningen skall även i fortsättningen
kunna erhålla anslag från andra institutioner — forskningsråd och
fonder. För att den nödvändiga kontakten med annan forskning skall erhållas,
föreslår utredningen att nämnden knyts till statens medicinska
forskningsråd. Nämnden bör dock ges en sådan sammansättning att också
andra forskningsområden av betydelse för idrotten än det medicinska blir
företrädda.
I nämnden bör ingå representanter för medicinsk, teknisk och samhällsvetenskaplig
forskning samt för idrottsrörelsen. Antalet ledamöter i nämnden
föreslås bli sju, varav tre forskare, utsedda av resp. de medicinska
och samhällsvetenskapliga forskningsråden samt styrelsen för teknisk utveckling,
tre företrädare för idrotten utsedda av RF samt en för kommunerna
utsedd av kommunförbundet. Det föreslås att nämnden inom sig utser
ordförande och vice ordförande. Minst en av dessa bör företräda
idrottsrörelsen. Nämnden bör förses med en särskild sekreterare, placerad
i medicinska forskningsrådets kansli.
Kostnaderna för den forskning som nämnden vill stödja, bör täckas dels
genom att nämnden i likhet med t. ex. nämnden för alkoholforskning har
ett eget anslag till sitt förfogande, dels genom att nämnden gör framställning
om anslag hos det forskningsråd under vilket ett aktuellt projekt
anses sortera. Utredningen har vid anslagsberäkningen utgått från att vissa
forskningsprojekt skall finansieras med medel från forskningsråd eller
särskild fond samt att liksom hittills anslag lämnas under åttonde huvudtiteln
i särskild ordning till forskningsverksamhet vid gymnastik- och
idrottshögskolan. Utredningens förslag innebär att RF:s poliklinikkommittés
anslagsgivning till forskning upphör.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
33
Yttranden
Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget har i princip
en positiv inställning till detsamma. Vissa erinringar görs dock. Statens råd
för samhällsforskning framhåller att idrottsforskning med samhällsvetenskaplig
och beteendevetenskaplig metodik f. n. är försummad och att stora
insatser bör göras på detta område. Det är angeläget, anser rådet, att den föreslagna
forskningsnämndens anknytning till det medicinska forskningsrådet
inte leder till att den medicinskt inriktade forskningen ensidigt gynnas.
Styrelsen för teknisk utveckling anser att nämnden inte bara skall kunna
initiera forskningsprojekt utan även utarbeta program för idrottsforskning.
Styrelsen finner den av utredningen föreslagna medelsanvisningen för låg
och föreslår att 0,5 milj. kr. ställs till nämndens förfogande för budgetåret
1970/71. Anslagets fortsatta utveckling bör vara beroende av de programförslag
som nämnden utarbetar. Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna
är tveksam om nämndens sammansättning. Styrelsen anser det motiverat
att vissa ledamöter är aktiva som lärare eller forskare inom det aktuella området
och föreslår därför att en eller flera representanter för gymnastik- och
idrottshögskolorna ingår i nämnden. Svenska korporationsidrottsförbundet
framhåller att motionsidrotten bör bli företrädd i nämnden. Svenska arbetsgivareföreningen
understryker behovet av att samarbete kommer till stånd
mellan arbetsmedicinska institutet och nämnden.
Socialstyrelsen, statens medicinska forskningsråd och Svenska landstingsförbundet
avstyrker förslaget att inrätta en särskild nämnd för idrottsforskning.
Socialstyrelsen anser att det i fråga om idrottsforskningens inriktning föreligger
många oklara frågeställningar och att utredningen på denna punkt
bör kompletteras bl. a. med synpunkter från läkare med erfarenhet av
idrottsskador.
Statens medicinska forskningsråd betonar angelägenheten av att det utreds
i vilken utsträckning motionsidrott i olika former kan utgöra en sjukdomsförebyggande
faktor. Tanken att till rådet knyta en nämnd som förfogar
över ett eget anslag avvisas dock av rådet under motivering att detta
skulle strida mot den instruktion som gäller för forskningsråd inom utbildningsdepartementets
område och som stadgar att alla beslut i anslagsfrågor
fattas av rådet. En nämnd för idrottsforskning bör ha till huvuduppgift att
initiera sådan forskning samt efter prioritering av ansökningar om medel
fördela dessa på berörda forskningsråd. Forskningsrådens medel bör räknas
upp i den utsträckning det är nödvändigt för att stödja idrottsforskningen.
Några särskilda medel bör inte reserveras för sådan forskning.
Svenska landstingsförbundet föreslår att gymnastik- och idrottshögskolorna
får i uppdrag att administrera och samordna den direkta idrottsforskningen.
Om emellertid en nämnd skulle inrättas enligt utredningsförslaget
föreslår förbundet att i den ingår företrädare för sjukvårdshuvudmännen.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 79
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
Polikliniker, hälsokontroll
Idrottsutredningen
Utredningen finner den verksamhet som bedrivs inom riksidrottsförbundets
poliklinikkommitté samt vid idrottspoliklinikerna i Göteborg, Karlstad
och Linköping mycket värdefull. Samtidigt konstateras emellertid att
landstingen är huvudmän för hälsovården. Utredningen föreslår för sin del
inget generellt system för hur hälsokontrollen av de idrottsaktiva bör ordnas
men framhåller att det bör ankomma på landstingen att i samarbete
med de regionala idrottsförbunden bygga upp polikliniker och rörlig hälsokontroll.
Denna verksamhet bör vara integrerad med den normala hälsooch
sjukvården. Utredningen finner det angeläget att polikliniker eller motsvarande
inrättas i vart och ett av landstingen.
Det stöd som nu lämnas poliklinikerna i Stockholm och Göteborg bör enligt
utredningen avvecklas. Däremot anser den att det finns behov av
en central poliklinik i anslutning till det nya ledarutbildningsinstitutet på
Bosön. Verksamheten vid den poliklinik som nu drivs där föreslås bli samordnad
med verksamheten vid idrottsinstitutet och ställas under överinseende
av det av utredningen föreslagna utbildningsrådet inom riksidrottsförbundet.
Yttranden
Socialstyrelsen anser att förslaget om avveckling av det statliga stödet till
idrottspoliklinikerna i Stockholm och Göteborg bör övervägas på nytt. Enligt
styrelsen är det önskvärt att bygga ut den idrottsläkarverksamhet som påbörjats
vid idrottspoliklinikerna. Dessa skulle lämpligen kunna förläggas
till större sjukhus såsom universitetskliniker eller regionsjukhus. Sveriges
idrottsförbund anser det vara angeläget att antalet idrottspolikliniker för
undersökning av idrottsskador, för hälsokontroll och för allmän rådgivning
till idrottsutövare efter hand ökas och att poliklinikerna ansluts till centrallasaretten.
Administration, konsulenter, service, propaganda
Idrottsutredningen
Riksidrottsförbundet förfogar över anslaget under denna punkt. Det bör
användas för central administration, konsulentorganisation och konsulentverksamhet,
instruktörsverksamhet, service, propaganda samt för ungdomsidrott
och breddidrott.
Utredningen har beräknat medel för regionalt placerade konsulenter med
uppgift att aktivera föreningar och organisationer till ökad verksamhet för
motionsidrott. Medel har beräknats för fem sådana konsulenter under första
planåret. Utredningen anser att motionskonsulenternas regionala place
-
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
ring bör bestämmas av riksidrottsförbundet. Detta skall därvid beakta att
landet som helhet skall betjänas samt att konsulentorganisationen skall
byggas ut stegvis. Ytterligare fem konsulenter skall tillsättas varje planår
till dess att det finns en i vart och ett av riksidrottsförbundets 23 distrikt.
Distriktsförbunden
Idrottsutredningen
Utredningen framhåller att det närmast ankommer på riksidrottsförbundet
att avgöra fördelningen av medel på distriktsförbund och specialförbund.
Ytterst ankommer det på idrottsorganisationerna på lokal nivå att avgöra
den grad av delegation till ett gemensamt distriktsförbund som specialdistriktsförbunden
önskar. I enlighet med de principer om ansvarsuppdelning
mellan stat, landsting och primärkommuner, som f. n. gäller ankommer det
på landstingen att i första hand finansiera verksamheten på distriktsplanet.
De anslag som nu lämnas distriktsförbunden bör inte utan vidare avvecklas
utan någon garanti för att motsvarande förstärkning kommer från annat
håll.
Specialförbund m. fl.
Idrottsutredningen
Utredningen föreslår för hela femårsperioden en fördubbling av bidragen
till specialidrottsförbund samt motsvarande förbund och organisationer
utanför RF. Den årliga ökningen skulle uppgå till 15 %. Procenttalet får
dock inte ses som en bindning utan en allmän riktpunkt. Den föreslagna
ökningen innebär således inte någon rätt för varje specialförbund eller motsvarande
att räkna med en sådan årlig bidragsökning.
Sveriges olympiska kommitté
Idrottsutredningen
För att en nation skall få delta i olympiska spel måste den ha en nationell
olympisk kommitté. I detta syfte har Sveriges olympiska kommitté (SOK)
skapats. Kommittén består av en ledamot för vart och ett av de svenska specialidrottsförbund,
som är medlem i ett av internationella olympiska kommittén
(IOK) erkänt internationellt specialförbund — f. n. är 26 av riksidrottsförbundets
49 specialförbund medlemmar i SOK —, två av riksidrottsstyrelsen
inom sig utsedda ledamöter samt IOK:s svenska ordinarie
ledamöter. SOK:s beslutande organ är årsmötet och arbetsutskottet. Det senare
består av ordföranden, SOK:s sekreterare och skattmästare samt nio
ledamöter. För närvarande är två svenskar medlemmar av IOK. De har utsetts
av IOK.
3f Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 79
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
SOK har till uppgift att förbereda och genomföra det svenska deltagandet
i olympiska spel. Förberedelsearbetet bedrivs i nära samarbete
med berörda specialförbund. SOK får av Kungl. Maj :t medel ur fonden för
idrottens främjande till olympiska förberedelser samt för täckande av kostnader
som uppkommer vid deltagande i olympiska spelen.
I utredningens femårsplan har särskilda medel för förberedelser till och
deltagande i olympiska spel inte tagits upp. Utredningen anser att Sveriges
deltagande i olympiska spel är nära sammankopplat med den idrottsliga
verksamheten i övrigt. Det bör ankomma på riksidrottsstyrelsen att avgöra
hur stor del av de tillgängliga medlen som skall användas för olympiskt
deltagande. Det finns inga skäl för att de specialförbund som brukar representeras
vid olympiska spel skall få medel i särskild ordning till olympiska
förberedelser medan huvuddelen av deras anslag kommer från riksidrottsstyrelsen.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att riksidrottsstyrelsen
bör handha fördelningen också av de olympiska medlen. För detta talar
också att väsentliga frågor rörande svenskt olympiskt deltagande skulle bli
en angelägenhet för riksidrottsmötet när riksidrottsstyrelsen i praktiken
fyller funktionen som olympisk kommitté. Även det förhållandet att Kungl.
Maj :t är representerat i riksidrottsstyrelsen talar för att detta organ skall
fördela medel till deltagande i olympiska spel. Den mest rationella lösningen
är att riksidrottsstyrelsen också formellt tilldelas nämnda funktion genom
anmälan om detta till SOK. Det ekonomiska ansvaret bör enligt utredningen
under alla förhållanden läggas på riksidrottsstyrelsen.
Yttranden
Endast Sveriges olympiska kommitté framför erinringar mot utredningens
förslag. Kommittén framhåller att enligt internationella olympiska kommitténs
stadgar skall det i varje land, som önskar delta i olympiska spel,
finnas en nationell olympisk kommitté, som är vald av organisationer vilkas
idrottsgrenar ingår i det olympiska idrottsprogrammet. Den nationella kommitténs
ansvar och funktion kan inte överlåtas på eller övertagas av annan
idrottsorganisation. Förslaget att till riksidrottsstyrelsen föra över det ansvar
och de uppgifter som nu ankommer på kommitténs arbetsutskott är
principiellt möjligt att genomföra men innebär en ur praktisk synpunkt
mindre lämplig lösning. Skulle förslaget likväl verkställas förutsätter kommittén
att dess anslag inte minskas, att den även i fortsättningen skall kunna
begära anslag hos riksidrottsförbundet enligt det nuvarande systemet och
att anslaget ställs till kommitténs förfogande för förvaltning, fördelning och
redovisning.
Samtliga övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, instämmer i utredningsförslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
37
Handikappidrotten
Idrottsutredningen
År 1962 blev De vanföras riksförbund, numera De handikappades riksförbund
(DHR), huvudman för handikappidrotten. Samma år tillkom en
rådgivande kommitté för handikappidrotten med representanter för DHR,
De blindas förening, dåvarande medicinalstyrelsen, Legitimerade sjukgymnasters
riksförbund, Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka, Riksförbundet
för utvecklingsstörda bara, Riksförbundet föräldraföreningar för CPbarn,
Riksföreningen mot polio, Riksföreningen mot reumatism, Svenska
korporationsidrottsförbundet, Svenska MS-föreningarnas riksförbund,
Svenska röda korset, Sveriges riksidrottsförbund och sedermera Sveriges
dövas riksförbund. Kommittén blev ett rådgivande och förslagsställande organ.
Den hade till uppgift att stimulera resp. organisationer på det lokala
planet och på distriktsplanet till fältarbete på idrottens område.
Efter överläggningar under våren 1969 mellan de skilda handikapporganisationerna
samt mellan dessa och idrottsutredningen föreslog styrelsen
för handikapporganisationernas centralkommitté — som inom sig rymmer
representanter för samtliga medlemsorganisationer — att uttala sig för bildandet
av ett gemensamt organ för handikappidrott, Svenska handikappidrottsförbundet.
Det nya förbundet konstituerades vid möte i Stockholm
1969. Vid riksidrottsmötet i november 1969 anslöts förbundet som ett särskilt
specialförbund till riksidrottsförbundet.
Utredningen hälsar med största tillfredsställelse att ett gemensamt handikappidrottsförbund
bildats, och att detta anslutits till riksidrottsförbundet.
Det är riksidrottsförbundets uppgift att fördela tillgängliga medel bland
sina medlemsorganisationer, bl. a. även handikappidrottsförbundet. Med
hänsyn till vikten av en snabb utbyggnad av handikappidrotten är det emellertid
nödvändigt att göra upp en särskild plan för handikappidrottens utveckling.
Utredningen räknar med en ökning av anslaget för detta ändamål
från 0,4 milj. kr. för budgetåret 1969/70 till 1,6 milj. kr. för budgetåret
1970/71.
Yttranden
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan instämmer i utredningens
förslag om ökat stöd till handikappidrotten. Statens handikappråd och
Svenska handikappidrottsförbundet anser att förslaget bör ses som ett minimikrav.
Sveriges riksidrottsförbund anser att Svenska handikappidrottsförbundet
är organiserat på ett sådant sätt att goda förutsättningar finns för att det effektivt
skall kunna främja handikappidrottens utveckling. Det är förbundets
avsikt att i samråd med handikappidrottsförbundet låta utarbeta förslag och
riktlinjer för det praktiska samarbetet mellan handikappidrottsförbundets
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
lokala, regionala och centrala organ och motsvarande organ inom riksidrottsförbundet,
specialförbunden och distriktsförbunden.
Statens handikappråd och socialstyrelsen framhåller att frågan om skolidrott
för handikappade barn och ungdom särskilt bör uppmärksammas.
Riksrevisionsverket och folkbildningsförbundet understryker handikappidrottsförbundets
betydelse för att bryta de handikappades isolering. Idrottsrörelsen
säges ha goda möjligheter att anpassa de handikappade till ett normalt
samhällsliv men också att anpassa de icke handikappade ungdomarna
till de handikappades situation.
Det frivilliga skyttet
Idrottsutredningen
Anslag till det frivilliga skyttet har hittills anvisats under fjärde huvudtiteln.
Utredningen anser att anslagen till idrotten i bred bemärkelse bör
samordnas. Det frivilliga skytteväsendets militära värde kan inte betraktas
som ett tillräckligt starkt motiv för att göra något undantag för denna del
av idrotten. Det påpekas vidare av utredningen att i den mån verksamheten
inom skytteväsendet behöver anpassas till militära krav kan självfallet detta
ske även om statsstödet utgår ur ett allmänt idrottsanslag. Mätt i antal
skott synes den frivilliga skytterörelsens verksamhet ha stagnerat något
under senare år. Med hänsyn till detta föreslår utredningen en begränsad
ökning av stödet med 100 000 kr. per år under femårsperioden.
Yttrande
Svenska pistolsky it ef örbundet uttrycker sin oro över att den välvilliga
uppräkningen av anslaget till idrotten i allmänhet inte kommer skyttet till
del.
Ungdomens fritidsverksamhet
Idrottsutredningen
För att främja fritidsverksamhet bland ungdom utgår statsbidrag till fritidsgrupper
enligt vissa regler. Med fritidsgrupp avses en kamratkrets, som
samlats för att bedriva planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse med
föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelar. Bidragen lämnas genom studieförbund
eller kommun, som åtagit sig att vara huvudman för verksamheten.
Idrottslig verksamhet, för vilken stöd inte utgår av de statsmedel som
står till idrottens förfogande, kan bli berättigad till statsbidrag. All organiserad
tävlingsverksamhet är dock undantagen. Medan antalet av studieförbund
och kommuner redovisade fritidsgrupper och antalet deltagare i dessa
varit i stort sett oförändrat under 1960-talet har antalet av riksidrottsför
-
39
Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970
bundet redovisade grupper och deltagare i dessa ökat starkt. Av det totala
antalet fritidsgrupper beräknas omkring 90 % syssla med idrott.
Utredningen anser att bidragsformen har ett sådant värde för de lokala
idrottsföreningarna att den bör bibehållas men påpekar att de nuvarande
bidragsbestämmelserna delvis missgynnar idrottsrörelsen. Den nuvarande
utformningen innebär att vissa för idrottsrörelsen naturliga och nödvändiga
aktiviteter inte omfattas av stödet. Eftersom tävlingsmomentet enligt
utredningens uppfattning är ett naturligt inslag i den idrottsliga
verksamheten bör i princip även sådana aktivitetsformer vara bidragsberättigade.
Frågan om åldersgränserna bör prövas förutsättningslöst vid en
översyn av bidragsbestämmelserna.
Utredningen föreslår att de fritidsgruppsmedel som i dag fördelas via
riksidrottsförbundet sammanförs med övriga former av idrottsstöd. Medelsfördelningen
bör göras av RF. Det bör då också ankomma på RF — som
har daglig kontakt med fritidsgruppsverksamheten — att lägga fram förslag
om bestämmelser för idrottens del.
Yttranden
Utredningens förslag får ett positivt mottagande endast av Sveriges riksidrottsförbund
och Svenska korporationsidrottsförbundet. Övriga remissinstanser,
däribland skolöv er stp r ds en, naturvårdsverket, Tjänstemännens centralorganisation
och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund avstyrker
förslaget. Skolöverstyrelsen framhåller att man enligt förslaget skulle
få två organ som fördelar medel till fritidsgruppsverksamhet. Detta skulle
inte innebära någon rationalisering utan snarare motsatsen. Ridragsbestämmelserna
bör enligt styrelsen kunna utformas så att de blir ändamålsenliga
för samtliga ungdomsorganisationer. Överstyrelsen framhåller
vidare att utredningens beräkningar av andelen fritidsgrupper inom idrottsrörelsen
inte är rättvisande. Av totala antalet redovisade fritidsgrupper finns
72 % inom idrottsorganisationerna. Riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet
anser att bidragsbestämmelserna borde kunna förenklas
utan att kontrollen eftersätts. Häri instämmer statens ungdomsråd. I några
remissyttranden, bl. a. dem som avgivits av Landsorganisationen, Tjänstemännens
centralorganisation och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,
framhålls önskvärdheten av generella och för olika organisationer
gemensamma grunder för bidragsgivningen.
Studerandeidrott
Idrottsut redningen
Efter förslag av Kungl. Maj :t fattade 1967 års riksdag beslut om det ekonomiska
stödet till motionsinriktad idrott för studerande vid universitet
och högskolor. Som ett första mål angavs att hälften av de studerande skul
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
le beredas ett träningstillfälle i veckan. De organisatoriska och planerade
arbetsuppgifterna för verksamheten skulle fullgöras av fast anställda befattningshavare.
Den direkta ledningen av gruppverksamheten skulle däremot
till största delen anförtros timarvoderad personal. Stockholm, Göteborg,
Lund och Uppsala fick vardera två heltidsanställda befattningshavare
medan Umeå inledningsvis skulle få en halvtidsbefattning. Ansvaret för
verksamheten överflyttades från läroanstalterna till de studerandes egna
organisationer. Idrottens samarbetsnämnd fick i uppdrag att granska och
avge yttrande över ansökan om medel från de olika kårorterna.
Utredningen säger sig inte finna något skäl att nu föreslå förändringar
av det bidragssystem som tillskapades 1967. Erfarenheterna av de då införda
stödformerna bör först kunna överblickas närmare. Om inte någon förändring
i fråga om den obligatoriska anslutningen till studentkår eller liknande
vidtas, finns det enligt utredningen inte någon anledning att föreslå
någon förändring av huvudmannaskapet för verksamheten. Som målsättning
för verksamheten bör gälla att hälften av de studerande skall kunna
beredas ett motionstillfälle per vecka senast budgetåret 1974/75. Därvid
förutsätts att de studerande själva svarar för åtminstone en del av kostnaderna.
Riksidrottsstyrelsen bör överta ansvaret för bidragsgivningen. Över
studerandeorganisationernas anslagsframställningar bör Sveriges Förenade
Studentkårer beredas tillfälle att yttra sig. Riksidrottsstyrelsen bör vid behandlingen
av dessa frågor hålla nära kontakt med nämnda organisation.
Särskild uppmärksamhet har av utredningen ägnats åt problemet elitidrott—studier.
För såväl studerande som förvärvsarbetande gäller samma
problem ifråga om elitidrott, nämligen svårigheten att kombinera denna
form av fritidsintresse med kravet på att prestera en normal arbetsinsats.
Många klarar inte av detta, vilket medför behov av ekonomiskt stöd. För
att underlätta möjligheterna att kombinera studier med elitidrott föreslår
utredningen vissa åtgärder, bl. a. vidgad stipendiering från föreningar och
förbund av idrottsmän som studerar, stipendiering av elitidrottsmän för
utländska studier samt särskilda kurser för idrottsutövare som under viss
del av året idrottar på heltid. Vidare föreslår utredningen att elitidrott bör
kunna anses som giltigt skäl för förlängd studietid vid tilldelning av studiemedel.
Yttranden
Utredningens anslagsberäkning i fråga om studerandeidrotten biträds
av bl. a. universitetskanslersämbetet, riksidrottsförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Den
sistnämnda remissinstansen betonar dock att alla ungdomar i möjligaste
mån bör behandlas lika i fråga om samhällets stöd till idrottsaktiviteter.
Riksidrottsförbundet anser att begreppet studerande i framtiden bör ges en
vidare innebörd än vad utredningen synes avse.
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
Ett starkare stöd än utredningen föreslagit krävs av överbefälhavaren,
Centrala studiemedelsnämnden, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna
samt Sveriges förenade studentkårer. Utredningens allmänna ambitionsnivå
anses i vissa remissyttranden vara för låg. Sveriges förenade
studentkårer påpekar att just bidraget till studerandeidrotten är ett av
de få som syftar till att stödja motionsverksamhet.
Arbetarnas bildningsförbund avstyrker utredningens förslag och anser
att de nuvarande särbestämmelserna för studerandeidrott så långt möjligt
bör avvecklas och att åtgärder bör vidtagas för att underlätta de studerandes
deltagande i idrottsföreningar som är öppna för alla.
De av utredningen föreslagna åtgärderna för att förbättra möjligheterna
att kombinera studier med elitidrott tillstyrks av bl. a. riksidrottsförbundet.
Däremot kritiseras förslagen av Sveriges förenade studentkårer, som
anser att frågan om studerande elitidrottsmän ägnats en oproportionerligt
stor uppmärksamhet och att de föreslagna åtgärderna har ytterst låg prioritet.
Övrigt organisationsstöd
Till denna post har förts dels sådana diverseposter som består av småanslag
om något tusental kronor, dels de medel som från fonden för idrottens
främjande ställs till skolöverstyrelsens förfogande för särskilda kurser för
lärare och lärarkandidater. Hit har också förts de medel som från idrottsfonden
anslås direkt till föreningar inom riksidrottsförbundet.
Utredningen anser det inte motiverat att skolöverstyrelsen skall disponera
särskilda medel från idrottsanslagen för sådan kursverksamhet som
egentligen är en del av undervisningen. Kursverksamhet utanför skolans
ram för lärare och lärarkandidater bör finansieras genom de medel som enligt
5-årsplanen skall disponeras av riksidrottsförbundet för ledarutbildning
och kursverksamhet.
Enligt utredningen bör den särskilda posten för stöd till föreningars
verksamhet inte bibehållas. Dessa medel bör ställas till riksidrottsförbundets
förfogande för andra behov som kan uppkomma under planperioden. I
enlighet med den uppdelning i ansvarsområden som utredningen föreslår
bör föreningar få sitt stöd från primärkommunerna.
Anläggningsstöd m. m.
Riksanläggningar
Idrottsutredningen
Utredningen anser, att tillkomsten och driften av idrottsanläggningar i
huvudsak är en kommunal angelägenhet. Vissa anläggningar, som är avsedda
för idrottsrörelsens centrala behov, s. k. riksanläggningar, anses dock
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
falla utanför detta principiella synsätt. Till riksanläggningar bör statsstöd
utgå.
Utredningen har tidigare framlagt förslag i fråga om en utbyggnad och
upprustning i Vålådalen. Riksdagen har hittills anvisat 2 milj. kr. för ändamålet.
Utredningen framlägger nu förslag om utbyggnad och upprustning av
gymnastikfolkhögskolan Lillsved och idrottsinstitutet å Bosön för under
planperioden totalt 8,4 resp. 16,5 milj. kr. Dessutom anses idrottsrörelsens
behov av centrala kanslilokaler vara så stort och angeläget att drygt 3
milj. kr. föreslås till vissa lokaler och ändamål i ett Idrottens hus. Det
sistnämnda projektet ligger i slutet av planperioden (planår 4 och 5) varför
något underlag för mera noggrann kostnadsberäkning ej anses föreligga.
Beträffande Bosön och Lillsved redovisas programförslag.
Yttranden
Utredningens förslag om särskilt statsstöd till vissa riksanläggningar bemöts
positivt av remissinstanserna. Statens ungdomsråd understryker att
genom anslagsgivning till Vålådalen, Bosön och Lillsved garanteras idrottsrörelsen
tillgång till vissa gemensamma tränings- och utbildningsanläggningar
vilket synes vara absolut nödvändigt för att kunna tillgodose åtminstone
det mest trängande behovet på utbildningsområdet. Svenska kommunförbundet
anser att benämningen riksanläggningar bör få en vidare
mening än den utredningen förordar. Vissa anläggningar kräver, säger
förbundet, så stora ekonomiska insatser att det inte finns utrymme för
mer än en anläggning inom landet. Som exempel på detta nämner man
internationell skidbacke, cykelvelodrom m. in. Anläggningar av denna karaktär
syftar inte att tillgodose endast de lokala intressena utan i princip
hela landet. Sveriges rilcsidrottsförbund uttalar sig positivt till utredningens
förslag och förutsätter att de medel som utredningen föreslår till ett
centralkansli kommer att ges hög prioritet i den statliga bidragsgivningen
till idrotten under den närmaste femårsperioden. Förbundet påpekar också
att om det inom Nordiska Rådet väckta förslaget om en framtida användning
av Strömsholm som ett för de nordiska länderna gemensamt centrum
för utbildning av ridinstruktörer och annan utbildningsverksamhet inom
idrotten förs till en lösning, bör Strömsholm ingå i kategorin riksanläggningar
och sålunda också erhålla statligt stöd. Socialstyrelsen framhåller
att enligt dess mening behövs utöver de av utredningen nämnda riksanläggningarna
med anknytning till den organiserade idrottsverksamheten
anläggningar för människor som ej är anslutna till någon idrottsorganisation.
Riksrevisionsverket anser att något närmare ställningstagande till
förslagen i fråga om riksanläggningar inte är möjligt mot bakgrund av
de summariska handlingar som åtföljer betänkandet. Verket anser att det
för sådant ställningstagande förutom skissritningar även krävs mer preciserade
kostnadsberäkningar och driftsekonomiska kalkyler. Verket för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
43
ordar vidare att en ekonomisk utvärdering av alternativa lokaliseringsorter
görs innan ett definitivt beslut fattas i de aktualiserade anläggningsfrågorna.
Sveriges Radio anför rent allmänt när det gäller nya idrottsanläggningar
att det är viktigt att man vid planeringen på ett tidigt stadium tar
hänsyn till de speciella krav som radio- och TV-utsändningar ställer på
anläggningarnas utformning.
Föreningsanläggningar, friluftsanläggningar m. m.
Idrottsutredningen
Utredningen ställer sig mot bakgrund av att de statliga anslagen till
byggande av idrottsanläggningar i traditionell bemärkelse i stor utsträckning
förlorat sin betydelse, tveksam till fortsatt statlig bidragsgivning till
sådana anläggningar. Tveksamheten grundas också på den principiella inställningen,
att det i första hand är en kommunal angelägenhet att svara
för tillkomsten och driften av sådana anläggningar som i första hand utnyttjas
av kommunens egna innevånare. Utredningen föreslår därför att
statsstöd normalt inte skall utgå till kommuner för uppförande av idrottsanläggningar
av i dag traditionell utformning. Undantag bör kunna göras i
särskilda fall t. ex. för kommuner med stort antal studerande. Utredningen
har också förordat, att anläggningar som i första hand är avsedda för
motions- och rekreationsändamål också i fortsättningen skall vara bidragsberättigade
med hänsyn till vikten av att tillkomsten av sådana anläggningar
stimuleras. Detta innebär att de bidragsbestämmelser, som nu
gäller för fonden för friluftslivets främjande bör gälla också i fortsättningen.
Utredningen föreslår vidare att statsbidrag skall kunna utgå också i
fortsättningen till smärre anläggningar som uppförs av lokal idrottsförening
eller därmed jämförlig sammanslutning.
Idrottsutredningen har i sin summering av insatserna för idrott inte
tagit upp de bidrag som utgår till byggandet av skolgymnastiksalar. Utredningen
pekar i detta sammanhang på att det rör sig om avsevärda belopp,
eftersom det blivit allt vanligare att kommuner samplanerar skolans
och kommunernas behov i övrigt av idrottslokaler. Bedömningen av om
dessa medel skall utgå eller eller ej bör också i fortsättningen göras av skolöverstyrelsen.
Utredningen har ställt sig positiv till ett förslag från skolöverstyrelsen,
som överlämnats till utredningen, att statsstödet till skolgymnastiksalar
också skall omfatta simbassäng, som uppförs i anslutning
till skolbyggnaden och som godkänts av skolöverstyrelsen. Samma bidragsprocent
som för gymnastiksal bör tillämpas också för simbassäng. Detta
tillägg till nuvarande bestämmelser bör gälla från den 1 juli 1970.
Yttranden
Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens förslag att de statliga
bidragen till kommunerna för uppförande av idrottsanläggningar av idag
traditionell utformning i huvudsak bör slopas. Svenska kommunförbundet
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
framhåller att man — med hänsyn till att dessa anslag successivt fått minskad
ekonomisk betydelse — kan acceptera förändringen under förutsättning
att utredningens förslag om statsbidrag till byggande av simanläggningar i
anslutning till skolor och till utvecklingsarbete genomföres. Förbundet understryker
dock att bidragen bör slopas endast för sådana anläggningar som
i första hand är avsedda att betjäna den egna kommunens innevånare.
Statsbidrag bör också i fortsättningen utgå till anläggningar som dimensioneras
för att tillgodose behovet också hos andra än kommunens egna
innevånare. I det sammanhanget framhåller förbundet särskilt förhållandena
i kommuner med stort antal studerande.
Sveriges riksidrottsförbund anser att undantag från den av utredningen
angivna huvudregeln bör gälla för mindre och ekonomiskt svaga kommuner
där statligt bidrag är en förutsättning för tillkomsten av eu angelägen
idrottsanläggning.
Sådana anläggningar som i första hand är avsedda för motions- och rekreationsändamål
bör, menar utredningen, också i fortsättningen vara bidragsberättigade
i enlighet med de bestämmelser som nu gäller för anslag
ur fonden för friluftslivets främjande. Samtliga remissinstanser med undantag
av statskontoret ansluter sig till utredningens uppfattning i denna
fråga. Statskontoret ställer sig tveksamt till förslaget eftersom man anser att
det många gånger är svårt att göra skillnad mellan å ena sidan anläggningar
för tävlingsidrott och å den andra anläggningar för motionsverksamhet.
Statskontoret föreslår därför att inte heller kommunala anläggningar för
den rekreationssökande allmänhetens behov skall vara bidragsberättigade.
Utredningens förslag att statsbidrag också i fortsättningen i vissa fall
skall utgå till mindre anläggningar som uppförs av lokal idrottsförening
eller därmed jämförlig sammanslutning tillstyrks av statskontoret, skolöverstyrelsen,
riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet. Statens
naturvårdsverk tillstyrker i princip förslaget men pekar på att en fortsatt
bidragsgivning till idrottsföreningarna kan motverka en önskvärd utveckling
mot att kommunerna tar över anslaget för uppförande och underhåll
av anläggningarna.
Utredningens förslag om att särskilt statsbidrag skall kunna utgå till kommuner
med många studerande tillstyrks av kommunförbundet, skolöverstyrelsen,
riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet, Sveriges akademikers
centralorganisation och styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna.
Sistnämnda styrelse understryker särskilt vikten av att statsbidrag
får utgå till anläggningar för studerande och att detta klart utsägs i bestämmelserna
för anläggningsstödet. Utan en samordnad satsning från stat och
kommun kommer de studerandes behov av motion inte att kunna tillgodoses
inom överskådlig tid, framhåller styrelsen. Skolöverstyrelsen anser att
bärande motiv finns för de undantag från huvudregeln som idrottsutredningen
föreslår. Enligt överstyrelsen bör bland dessa undantag också fin
-
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
nas utomhusanordningar i anslutning till skola där det inte finns annan
kommunal idrottsplats i omedelbar anslutning till skolgården. Universitetskanslersämbetet
tillstyrker att statliga bidrag skall kunna utgå för uppförande
av idrottsanläggningar i kommuner med stort antal studerande vid
statliga utbildningsanstalter. Riksrevisionsverket och Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund avstyrker utredningens förslag. Enligt riksrevisionsverket
torde av utredningen avsedda anläggningar främst bli aktuella
i större städer med universitet och andra högre läroanstalter. Tillräckliga
skäl anses därför inte föreligga för undantag från principerna om att statsbidrag
inte skall utgå till kommunala idrottsanläggningar. Socialdemokratiska
ungdomsförbundet framhåller att särskilda bidrag till orter med
många studerande kan komma att snedvrida statens stöd till olika idrottsaktiviteter.
Därigenom kommer vissa orter att erhålla bättre förutsättning
för idrottsutövning än andra. I stället bör enligt förbundet varje form av
idrott i anslutning till universitet och annan övrig undervisning inordnas
under de allmänna utbildningskostnaderna.
Utredningen föreslår att simanläggning från bidragssynpunkt bör jämställas
med gymnastiksal och att samma bidragsprocent som i fråga om sådan
bör tillämpas. Kommunförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation
och Riksförbundet för simningens främjande tillstyrker utredningens
förslag. Landstingsförbundet förutsätter i sitt yttrande att samma regler
skall gälla för landstingsägda skolor. Riksrevisionsverket förordar att förslaget
ses över och att i bestämmelserna tas in föreskrifter om att så vitt gäller
tätorter skall en viss maximibeläggning på en anläggning uppnås innan statsbidrag
kan medges för ytterligare anläggning.
Utredningens förslag att statens naturvårdsverk skall administrera anläggningsstödet
till idrottsanläggningar och att för ändamålet en särskild
nämnd skall inrättas inom verket med representation från RF tillstyrks
av flertalet remissinstanser. Detta gör bl. a. Landsorganisationen, kommunförbundet,
riksidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet, korporationsidrottsförbundet,
skolöverstyrelsen och statens naturvårdsverk. Naturvårdsverket
anser det dock inte behövligt med en särskild nämnd för fördelningen
av anläggningsstödet. Verkets styrelse och naturvårdsråd bör kunna
fylla de föreslagna uppgifterna om friluftsenheten inom naturvårdsbyrån
samtidigt byggs ut personellt och blir en särskild sektion. Samrådet med
idrottsrörelsen bör, menar verket, kunna upprätthållas genom samarbete
dels vid utformning av bidragsregler, dels genom remissbehandling av bidragsprövningen
i enskilda ärenden. Skid- och friluftsfrämjandet framför
likartade synpunkter. Kommunförbundet framhåller att det vill bli representerat
i den särskilda nämnden. Samma önskemål framför korporationsidrottsförbundet.
Statskontoret avstyrker utredningens förslag och föreslår
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
att administrationen av anläggningsstödet också skall anförtros riksidrottsförbundet.
Statens ungdomsråd framhåller att om man ser stödet till idrott
som en del av samhällets totala stöd till fritidsaktiviteter bör man söka finna
möjligheter till en bredare samordning av statens stöd till fritidsanläggningar
än det utredningen förordar.
Fritidsbåttrafik
Idrottsutredningen
Från och med budgetåret 1969/70 har det särskilda stödet till småbåtshamnar
överflyttats från sjätte till nionde huvudtiteln. Detta stöd har ansetts
ha ett närmare samband med friluftsliv än med kommunikationsfrågor.
Utredningen ser detta stöd som en integrerad del av stödet till idrott och
friluftsliv. Naturvårdsverket bör fördela medlen också i fortsättningen. Utredningen
har för sin del kalkylerat med ett medelsbehov under planperioden
om 4,0 milj. kr./år, vilket är den bidragsram som varit gällande de senaste
åren. Utredningen för upp samma belopp per år under hela planperioden.
Med tanke på att innehav av fritidsbåtar blir allt vanligare och att en expansion
av verksamheten med fritidsbåtar och gästhamnar mot den bakgrunden
ter sig naturlig, anser utredningen det motiverat att stödet till denna
verksamhet utreds i särskild ordning. I samband med en sådan översyn
kan också frågan om obligatorisk registrering och avgiftsbetalning för bl. a.
fritidsbåtar prövas.
Yttrande
Svenska kommunförbundet förordar väsentligt ökade bidrag till småbåtshamnar
som i första hand användes som gästhamnar. Bidrag utgår med i
genomsnitt endast 50 % av kostnaderna. Kommunerna har inte ansett sig
kunna bära dryga kostnader för anläggningar som inte främst syftar till
att betjäna kommunernas egna invånare. Anslaget har därför inte blivit
helt utnyttjat. Bidragsprocenten för småbåtshamnar som i första hand
nyttjas som gästhamnar bör enligt kommunförbundet höjas till 90 procent.
Service och utvecklingsarbete
Idrottsutredningen
Forsknings- och utvecklingsarbetet på idrottsområdet bör liksom inom
andra sektorer av samhället i första hand vara en statlig angelägenhet. Utredningen
avser i detta sammanhang i första hand det utvecklingsarbete
som behövs bl. a. för att få fram ändamålsenliga och moderna idrottsanläggningar
samt för att så långt som möjligt utveckla och utarbeta förslag
till olika typanläggningar. En ökad standardisering av idrottsanläggningar
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
bör enligt utredningens mening också vara av stort värde. Som exempel
på utvecklingsarbete nämner utredningen bl. a. utprovning av nya material
för idrottsanläggningar, utarbetande av standardritningar för olika typer
av anläggningar och möjlighet att åstadkomma en effektivare vattenrening
i badanläggningar. Enligt utredningens mening kan stora summor sparas
åt kommunerna genom statliga insatser på dessa och likartade områden,
summor som i väsentlig grad överstiger de begränsade anläggningsbidrag,
som i dag utgår.
Detta utvecklingsarbete bör bedrivas i nära samråd med huvudmännen
för idrottsanläggningarna — kommunerna. För att utvecklingsarbetet skall
vara meningsfullt måste nämligen gjorda rön snarast möjligt bli kända för
dem, som sedan skall omsätta resultaten i praktiskt arbete.
Kommunförbundet har inrättat en särskild delegation för idrotts- och
fritidsfrågor. Utredningen anser starka skäl tala för att i största möjliga utsträckning
knyta utvecklingsarbetet till denna delegation. Ett särskilt utvecklingsorgan
bör inrättas med företrädare för naturvårdsverket, kommunförbundet
och riksidrottsförbundet. Utvecklingsorganet bör ha kanslimässig
samverkan med kommunförbundets idrotts- och fritidsdelegation.
Vid planperiodens slut bör anslaget till utvecklingsarbete ha ökat från 0,5
milj. kr. 1969/70 till 1,5 milj. kr.
Yttranden
Utredningens förslag om att ett särskilt utvecklingsorgan för anläggningsfrågor
med anknytning till kommunförbundets delegation för idrotts- och
fritidsfrågor och med representation från kommunförbundet och riksidrottsförbundet
skall inrättas tillstyrks av flertalet remissinstanser. Friluftsfrämjandet
framhåller dock att organisationen bör vara representerad i utvecklingsorganet.
Likartade synpunkter framförs av Svenska korporationsidrottsförbundet.
Statens ungdomsråd framhåller att utvecklingsorganet
bör kunna tillgodose alla de behov som föreligger för att utveckla och samordna
det lokal- och utrymmesbehov som förefinns inom hela sektorn fritidsliv.
Riksidrottsförbundet framhåller att överförandet till kommunförbundets
idrottsdelegation och naturvårdsverket av de arbetsuppgifter som
nu handläggs av riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté bör ske gradvis
och på ett sådant sätt att personalens intressen väl tillgodoses.
Framställningar om anslag för budgetåret 1970/71
Framställningar om anslag för idrottsverksamhet budgetåret 1970/71 har
kommit in från Sveriges riksidrottsförbund, Svenska korporationsidrottsförbundet,
Sveriges olympiska kommitté, Skid- och friluftsfrämjandet, skolöverstyrelsen,
överbefälhavaren (avser Skytteförbundens överstyrelse, Svenska
pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet), Ridfrämjandet,
48
Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970
De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund och Svenska ponnyföreningen.
Idrottens samarbetsnämnd har därjämte överlämnat skrivelse
från Sveriges förenade studentkårer vid vilken fogats anslagsframställning
om bidrag till hälso- och motionsverksamhet för studerande från kårortsnämnderna
i Göteborg, Karlstad, Linköping, Stockholm, Umeå, Uppsala och
Örebro.
Sveriges riksidrottsförbund förutsätter, att Kungl. Maj :t kommer att godtaga
de förslag idrottsutredningen lagt fram i betänkandet ”Idrott åt alla”,
och hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att ta upp ett anslag på
72 milj. kr. för stöd åt idrotten, fördelat med 54,5 milj. kr. för stöd åt organisationer
m. m. och med 17,5 milj. kr. för anläggningsstöd m. m.
Svenska korporationsidrottsförbundet anhåller att förbundets anslag ökas
från 2 675 000 kr. budgetåret 1969/70 till 3 331 000 kr. för budgetåret 1970/
71. Förbundet framhåller att förbundets verksamhet med motionsidrott och
friluftsliv fortsätter att öka. Förbundet omsluter nu 241 lokala idrottsförbund
och åtta kollektivt anslutna riksomfattande fritidsförbund med sammanlagt
8 300 korpidrottsklubbar. Ökade anslag erfordras för bl. a. ledarutbildningen,
motionspropagandan och pensionärsverksamheten. Den nuvarande
konsulentorganisationen med en rikskonsulent och sexton distriktskonsulenter
bör förstärkas med två distriktskonsulenter.
Skid- och friluftsfrämjandet anför, att friluftsverksamheten i hög grad
är koncentrerad till de friluftsanläggningar, som drivs av främjandets lokalavdelningar.
Antalet anläggningar var senaste verksamhetsåret 165. Vid anläggningarna
gjordes samma år 4 miljoner besök. Under de senaste sex åren
har främjandet varje år kunnat redovisa nytt rekordår. Utvecklingen kräver
emellertid att ökade resurser ställs till förfogande för ledarutbildningen
samt för distriktsförbunden och främjandets centrala organ. Bl. a. behöver
främjandet, som nu helt saknar distriktskonsulenter, anställa i första hand
sju distriktskonsulenter. Främjandet anhåller att statsbidraget höjs från
nuvarande 741 500 kr., varav 481 500 kr. från idrottsfonden och 260 000 kr.
från friluftsfonden, till 1 085 000 kr. för budgetåret 1970/71.
Sveriges olympiska kommitté anför, att en av kommittén föreslagen undersökning
visar att de olympiska specialförbundens anslagsbehov för olympiska
förberedelser under 1970/71 uppgår till drygt 2 milj. kr. Kommittén
anhåller, att anslaget till kommittén, som för budgetåret 1969/70 uppgår till
500 000 kr., för budgetåret 1970/71 höjs med högsta möjliga belopp.
Skolöverstyrelsen anhåller, att styrelsens anslag till kurser i gymnastik,
idrott och livräddning för lärare och lärarkandidater höjs från 280 000 kr. till
300 000 kr.
Ridfrämjandet, De lantliga ryttarföreningarnas centralförbund och Svenska
ponnyföreningen anhåller att organisationsstödet till de utanför riksidrottsförbundet
stående ridorganisationerna höjs från 585 000 kr. budgetåret
1969/70 till 735 000 kr. budgetåret 1970/71. Ridfrämjandet har fram
-
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
hållit att kostnaderna för ridskolan i Strömsholm kommer att öka från och
med den 1 juli 1970, då arméns körskola lämnar Strömsholm. Främjandet
anhåller vidare att 600 000 kr. anvisas till ridhusbidrag 1970/71.
Överbefälhavaren anhåller, att anslagen till Skytteförbundens överstyrelse,
Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet höjs
från 2 801 000 kr. till 3 693 000 kr.
Sveriges förenade studentkårer har med eget yttrande överlämnat ansökningar
om anslag för budgetåret 1970/71 till motionsverksamhet för studerande
av kårortsnämnderna i Göteborg, Karlstad, Linköping, Stockholm,
Umeå, Uppsala och Örebro. Styrelsen för motionsidrotten bland studenterna i
Lund har direkt kommit in med motsvarande ansökan. I ansökningarna anhålls
att bidragen till motionsidrott bland studerande höjs från 655 000 kr.
budgetåret 1969/70 till 1 335 000 kr. budgetåret 1970/71.
Idrottens samarbetsnämnd har i skilda skrivelser avgivit yttranden över
dels riksidrottsförbundets och korporationsidrottsförbundets ansökningar,
dels över ansökningar om bidrag till motionsidrott för studerande.
Vidare föreslår naturvårdsverket att anslaget Avsättning till fonden för
friluftslivets främjande för budgetåret 1970/71 förs upp med 9 milj. kr.,
varav 7,7 milj. kr. för friluftsanläggningar, 1 milj. kr. för friluftsorganisationernas
verksamhet och 300 000 kr. för utvecklingsarbete rörande friluftsanläggningar.
Beträffande de olika delposterna anför verket följande.
1. Behovet av anläggningar för det rörliga friluftslivet är synnerligen
stort. Speciellt storstadsområdena och de större tätorterna saknar nödvändiga
serviceanläggningar för friluftslivet. Då sådana orter har mindre möjligheter
att få bidrag genom arbetsmarknadsstyrelsen än glesbygdskommunerna
finns ett uppdämt behov av skilda slag av friluftsanläggningar i tätorternas
närhet. Med hänsyn till den väntade utvecklingen förordar verket
att 7,7 milj. kr. beräknas för bidrag till friluftsanläggningar.
2. Skid- och friluftsfrämjandet har angett sitt behov av bidrag ur idrottsoch
friluftsfonderna till sammanlagt 1 350 000 kr. Fiskefrämjandet, Riksorganisationernas
campingkommitté och Reso beräknar medelsbehovet till
resp. 150 000, 95 000 och 145 000 kr. Dessutom har Svenska turistföreningen
under hand anmält ett bidragsbehov av ca 600 000 kr. De frivilliga organisationerna
har stor betydelse för friluftslivets utveckling. Genom olika kampanjer
och arrangemang aktiverar dessa organisationer en betydande del av
vårt folk. Organisationernas verksamhet förutsätter ett omfattande frivilligt
arbete, som i hög grad minskar de krav som annars skulle riktas mot stat
och kommun. Intensifieringen av friluftsverksamheten gör det enligt verkets
mening utomordentligt viktigt att stödet till organisationerna kraftigt
förstärks. Med hänsyn härtill förordar naturvårdsverket att lägst 1 milj. kr.
avsätts som stöd till friluftsorganisationerna.
3. Naturvårdsverket har till uppgift att låta utföra ett utvecklingsarbete
rörande friluftsanläggningar och anordningar för friluftslivet. För ändamå
-
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
let har Kungl. Maj :t för innevarande budgetår anvisat 200 000 kr. Detta belopp
bör för nästa budgetår höjas till 300 000 kr.
Vad angår åtgärder för fritidsbåttrafiken beräknar naturvårdsverket för
budgetåret 1970/71 4 milj. kr. för statsbidrag till hamn, brygga eller farled
för fritidsbåtar och för förvaltningen av Falsterbokanalen. Härjämte behövs
för fritidsbåttrafikens andel i sjöfartsverkets kostnader för fyrar och andra
säkerhetsanstalter 222 000 kr., för kanaler och fördjupade farleder 12 000 kr.
och för sjöräddningsväsendet 362 000 kr. Sjösäkerhetsrådets kostnader för
fritidsbåttrafiken beräknas till 350 000 kr.
Departementschefen
Samhällets stöd till idrotten har ökat år efter år med betydande belopp.
Under den senaste tioårsperioden har de statliga anslagen till idrottsliga
ändamål över fonderna för idrottens och friluftslivets främjande mer än
fördubblats. Sammanlagt beräknas statens insatser till drygt 90 milj. kr.
budgetåret 1969/70. De kommunala anslagen uppgår sammantagna till betydligt
större belopp. Samhällets totala insatser för idrott beräknas för år
1969 uppgå till omkring 500 milj. kr. Det statliga stödet till idrotten räknat
per invånare, är vida större i Sverige än i andra länder från vilka uppgifter
varit tillgängliga.
Det omfattande samhällsstödet som idrotten sålunda åtnjuter motiveras
av dess växande betydelse i det moderna samhället. Idrotten är i dag en
folkrörelse med bred förankring. Den bygger upp fysiken hos individen och
utgör därigenom en utomordentligt viktig del av den förebyggande hälsovården.
Härtill kommer att idrotten för många skapar möjligheter till sociala
kontakter och ger tillfällen till en rikare fritid. I särskilt hög grad
gäller detta ungdomen men också grupper som i olika sammanhang riskerar
att isoleras, exempelvis handikappade och pensionärer.
Formerna för det statliga stödet till idrotten har fortlöpande diskuterats
och varit föremål för särskilda utredningar. För att ytterligare belysa frågan
och pröva inriktningen av statens stöd till idrotten och därmed sammanhängande
frågor tillkallade jag på hösten 1965 efter bemyndigande av Kungl.
Maj :t en ny idrottsutredning. Den avlämnade år 1969 betänkandet Idrott åt
alla (SOU 1969: 29).
Utredningen betonar att idrottsrörelsen i vårt land i dag är en folkrörelse,
som utvecklats i frihet och som uppvisar en mängd variationer. Utredningen
har därför inte sökt göra en fullständig bedömning av dess organisatoriska
uppbyggnad eller i detalj analyserat dess verksamhetsformer. I anslutning
till de riktlinjer som getts i direktiven har utredningen inriktat sig på att
analysera idrottsorganisationerna i deras funktion som mottagare och för
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
valtare av allmänna medel. Frågan om ett eventuellt vidgat organisatoriskt
samarbete mellan idrottsorganisationerna har setts ur denna synvinkel.
Utredningen ser inte idrotten som en exklusiv ungdomsverksamhet. Den
finner att idrott och friluftsliv i allt högre grad vuxit samman till en odelbar
helhet. Det avspeglar sig bl. a. i den kommunala planeringen. Samhällsstödet
bör, menar utredningen, ges en sådan utformning att idrott erbjuds
alla människor och över ett så brett och differentierat fält som möjligt.
I linje med de motiv som legat till grund för det samhälleliga stödet till
idrotten betonar såväl utredningen som remissinstanserna att stödet främst
bör avse att stimulera motions- och breddidrotten. Bland remissinstanserna
uttalar även de organisationer som bär upp den egentliga elitidrotten som
riksidrottsförbundet och Sveriges olympiska kommitté att satsningen på
breddidrott är angelägen. Det bör uppmärksammas att huvuddelen av riksidrottsförbundets
verksamhet avser just breddidrott.
Jag anser att enigheten om denna grundläggande målsättning för statens
stöd till idrotten är av mycket stort värde. Förändringarna i samhället har
ökat människornas behov av idrott. Allt flera medborgargrupper blir medvetna
om detta och söker få del av den tillfredsställelse idrottsutövandet
ger. När nu den svenska idrottsrörelsen som helhet så entydigt sluter upp
kring tanken på större insatser för motions- och breddidrott och är beredd
att möta de ökade krav detta innebär, anser jag det vara starkt motiverat
att väsentligt förstärka det statliga idrottsstödet.
Skid- och friluftsfrämjandet och Svenska turistföreningen gör, till skillnad
mot utredningen och övriga remissinstanser, en distinktion mellan
idrott och friluftsliv. De menar att dessa är artskilda. Jag ansluter mig till
utredningens uppfattning om vad som bör innefattas i begreppet idrott. Utredningens
bedömning finner jag vara väl underbyggd och i hög grad bestyrkt
av särskilt de senaste årens utveckling. Någon klar gränslinje mellan
idrott och friluftsliv kan inte dragas.
En ökad satsning på breddidrott innebär inte något förringande av elitidrotten.
Den senare har ett värde såväl för de aktiva som för den stora del
av vårt folk som i egenskap av åskådare visar den sin uppskattning. Men
elitidrotten är också av stort värde för att väcka och bredda intresset för motion
och fysisk fostran över huvud taget. Särskilt gäller detta ungdomen.
Det finns emellertid stora grupper av vårt folk för vilka elitidrotten inte
ger denna stimulans. Propagandan för de aktiviteter inom motionsidrotten
som bedrivs av riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet, skid- och
friluftsfrämjandet och andra idrottsorganisationer måste därför kraftigt
understödjas. Organisationerna bör, när de planerar hur de statliga anslagen
skall användas, ta särskild hänsyn till dessa grupper.
Utredningen redogör också för den svenska idrottsrörelsens organisationsstruktur.
Den konstaterar att idrotten är en självständig och på demokratisk
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
väg uppbyggd folkrörelse. I likhet med utredningen anser jag det vara angeläget
att detta förhållande bibehålls och stärks. Denna arbetsform har också
medfört att idrottsrörelsen kunnat tillgodoräkna sig stora insatser från frivilliga
och på ideell grund arbetande krafter. Sådana insatser kommer också
allt framgent att behövas.
Det statliga stödet till idrotten utgår f. n. från inte mindre än sex olika
huvudtitlar, nämligen försvars-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-,
handels- och inrikesdepartementens.
Utredningen framhåller att delta är föga rationellt, en bedömning i vilken
remissinstanserna instämmer. Utredningen föreslår att den övervägande
delen av statsstödet sammanförs till ett reservationsanslag benämnt Centralt
stöd till idrotten och anvisas under en huvudtitel. Anslaget bör enligt utredningen
delas upp i två poster, en för Organisationsstöd m. m. och en för
Anläggningsstöd m. m.
Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att en samordning av
medelsanvisningen för idrottsändamål är nödvändig. Med hänsyn till vad
som kommit fram vid remissbehandlingen vill jag emellertid förorda att
för det centrala idrottsstödet förs upp två anslag, nämligen ett under tionde
huvudtiteln, benämnt Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m., och ett
under nionde huvudtiteln, benämnt Stöd till idrotten: Anläggningsstöd
m. m. Anslagen bör vara reservationsanslag. Under dessa båda anslag bör
medel anvisas för olika ändamål i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag. Det finns emellertid skäl att nu göra ett undantag
för den medelsanvisning som avser stöd till fritidsverksamhet. Detta stöd
bör alltjämt utgå från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget
Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet. Kungl. Maj:t har den 30 december
1969 uppdragit åt statens ungdomsråd att allsidigt utreda samhällets
stöd till lokalt bedrivet ungdomsarbete. I sammanhanget bör vidare noteras
att någon principiell ändring inte förutsättes ske beträffande möjligheterna
att disponera medel till idrottsanläggningar från de under elfte huvudtiteln
(inrikesdepartementet) uppförda anslagen till beredskapsarbeten
m. m.
I enlighet med det anförda förordar jag att under reservationsanslaget
Stöd till idrotten: Organisationsstöd in. m. anvisas medel motsvarande
de medel ur fonden för idrottens främjande och — med vissa nedan angivna
undantag -— fonden för friluftslivets främjande — som används till
organisationsstöd,
de medel från åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till ungdomsledarutbildning,
som används till ledarutbildning inom riksidrottsförbundet, skidoch
friluftsfrämjandet och ridfrämjandets ungdomsnämnd,
den del av åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet som anvisas till skid- och friluftsfrämjandet
och ridfrämjandets ungdomsnämnd,
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
den del av åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till hälso- och sjukvård
samt motionsverksamhet för studerande som hänför sig till motionsverksamhet
samt
fjärde huvudtitelns anslag Bidrag till det frivilliga skytteväsendet.
Under reservationsanslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. anvisas
medel motsvarande
de medel av fonderna för idrottens och friluftslivets främjande, som
används till anläggningsstöd och visst nedan preciserat organisationsstöd
samt
nionde huvudtitelns anslag Åtgärder för fritidsbåttrafiken.
Undantag från vad som förordats ifråga om organisationsstödet bör
dock göras beträffande de ersättningar som från fonden för friluftslivets
främjande utgår till Reso, Svenska turistföreningen, Riksorganisationernas
campingkommitté och Sveriges fritidsfiskares riksförbund för viss serviceverksamhet
som har med anläggningar att göra. Medel till dessa organisationer
bör beräknas under det för anläggningsstöd m. m. avsedda anslaget.
I samband med organisationsstödet har utredningen ingående
diskuterat frågorna hur idrottsadministrationen och anslagsförvaltningen
lämpligen bör lösas. Särskild uppmärksamhet har ägnats spörsmålet hur
handhavandet av de uppgifter, som i samband med statlig bidragsgivning
brukar ankomma på en myndighet. Utredningen diskuterar bl.a. inrättandet
av en särskild myndighet för idrottsfrågor eller anknytning av verksamheten
till någon befintlig myndighet men stannar för ett förslag som innebär
att förvaltningsuppgifterna rörande det statliga stödet till organisationer
anförtros riksidrottsförbundet. Därvid har det emellertid ansetts vara
nödvändigt att förstärka det statliga inflytandet i förbundets styrelse,
riksidrottsstyrelsen. Systemet med Kungl. Maj:ts ombud föreslås bli bibehållet
men antalet ombud utökas från ett till två med suppleanter för
vart och ett av ombuden. För båda ombuden föreslås gälla samma befogenheter
och ansvar som i nuvarande ordning. Vartdera ombudet skall alltså
ha den rätt att få en fråga hänskjuten till Kungl. Maj:ts prövning. De två
ombuden behöver således inte vara eniga i bedömningen.
Två ledamöter reserverar sig mot förslaget. Ledamoten Tore Brodd föreslår
att Kungl. Maj :t skall utse ordföranden i riksidrottsstyrelsen samt ytterligare
en ledamot. De skulle dock i motsats till vad som avses i utredningens
förslag ej få någon vetorätt i ekonomiska frågor. Den andra reservationen
har gjorts av ledamoten Henry Ohlson, som föreslår att ett idrottsråd skall
upprättas med uppgift att handha förvaltningsuppgifterna på ifrågavarande
område. Rådet skulle bestå av representanter för riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet,
skid- och friluftsfrämjandet samt övriga främjandeorganisationer
på idrottens område. Riksidrottsförbundet bör få en
representant mer än de övriga organisationerna sammanlagt. Dessutom
4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 79
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
skulle enligt reservanten kommunförbundet och landstingsförbundet vara
företrädda i rådet. Ett antal politiska förtroendemän bör också ingå.
Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Riksidrottsförbundet
har förklarat sig berett att åtaga sig de förvaltningsuppgifter som
avser det statliga organisationsstödet till idrotten. Svenska kommunförbundet
anser att alternativet med en särskild myndighet skulle innebära att det
på det centrala planet skulle finnas både en myndighet och en riksidrottsstyrelse
med delvis parallella uppgifter. En sådan anordning kan enligt kommunförbundet
inte befrämja en rationell handläggning av ärendena.
Bland de remissorgan som avstyrker utredningens förslag märks skolöverstyrelsen,
som förordar att de förvaltningsuppgifter som hänför sig till
organisationsstödet bör anförtros en statlig myndighet. Som det mest lämpade
organet härför anges skolöverstyrelsen. Vidare anser statens ungdomsråd
att förslaget att riksidrottsförbundet skulle anförtros nämnda uppgifter
medför vissa principiella nackdelar som knappast någon annan folkrörelse
skulle kunna tänka sig att acceptera. Korporationsidrottsförbundet ansluter
sig till utredningsledamoten Ohlsons reservation, och stöder sålunda förslaget
att inrätta ett idrottens råd som självständigt eller knutet till någon
befintlig myndighet skall fullgöra förvaltningsfunktionerna. Skid- och friluftsfrämjandet
anser att dessa funktioner bör anförtros en opartisk, politisk
tillsatt nämnd.
Utredningen framhåller att den statliga anslagspolitiken i första hand bör
syfta till att stimulera den idrottsliga verksamhetens utbredning inom alla
åldrar och medborgargrupper. Idrott av detta slag bedrivs inom praktiskt
taget samtliga specialidrottsförbund inom riksidrottsförbundet liksom inom
korporationsidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet, den frivilliga
skytterörelsen och övriga främjandeorganisationer på idrottens område. För
att genomföra utredningens intentioner är det uppenbart att det krävs en
nära samverkan mellan dessa organisationer. Den mest rationella lösningen
skulle enligt utredningen vara att korporationsidrottsförbundet, skid-och friluftsfrämjandet
samt skytteförbundens överstyrelse och Svenska pistolskytteförbundet
ansluter sig som specialförbund till riksidrottsförbundet.
Givetvis är det dock, framhåller utredningen, de berörda organisationerna
som själva beslutar i organisatoriska frågor av detta slag.
Jag är positivt inställd till tanken på ett samgående i en gemensam organisation
för de nuvarande huvudorganisationerna till vilka också skid- och
friluftsfrämjandet bör hänföras. Den omständigheten att Svenska handikappidrottsförbundet
nyligen anslutit sig till riksidrottsförbundet som ett
specialförbund kan kanske ses som ett tecken på att förståelsen växer inom
idrottsrörelsen för behovet av en för gemensamma uppgifter central sammanslutning
av alla idrottens organisationer. Det finns som jag redan antytt
inga övertygande skäl för att upprätthålla någon distinktion mellan å ena
sidan elit- eller tävlingsidrott och å andra sidan den verksamhet som bedrivs
55
Kungl. Maj :ts proposition nr 79 år 1970
av korporationsidrottsförbundet eller skid- och friluftsfrämjandet. Samtliga
idrottsorganisationer syftar till att främja motionsaktiviteten i alla åldrar.
Skillnaden mellan motion och tävling är en fråga om intensitet, d. v. s. inte
en art- utan eu gradskillnad. Tävlingsmomentet ingår som en väsentlig stimulansmetod
på samtliga nivåer inom korporationsidrottsrörelsen. Riksidrottsförbundet
organiserar, som tidigare framhållits, motionsidrott i mycket
stor skala.
Ett inordnande av idrottsorganisationerna i en gemenskap skulle ge bestämda
fördelar. Samarbetet dem emellan skulle löpa mer friktionsfritt.
Vidaie skulle riskerna för dubbelarbete elimineras i såväl ledarutbildning
som när det gäller ungdomsarbete och allmän motionsverksamhet. Resultatet
skulle bli en effektivare användning av de statliga medel som ställs till
förfogande.
Det är uppenbart att ett samgående inte skulle undgå att få konsekvenser
för sammansättningen av riksidrottsstyrelsen. De hittillsvarande huvudorganisationerna
skulle troligen behöva tillförsäkras styrelseplatser. Jag vill
dock i likhet med utredningen understryka att det är de berörda organisationerna
som själva måste ta ställning i dessa frågor.
I likhet med utredningen förordar jag att riksidrottsstyrelsen anförtros
att under Kungl. Maj :t handha de förvaltningsuppgifter som hänför sig till
organisationsstödet till idrotten. I dessa uppgifter ingår främst att till Kungl.
Maj :t inkomma med redovisning av medelsbehovet för kommande budgetår
och att fördela anvisade medel. Vidare förordar jag, att Kungl. Maj:t för att
kunna tillgodose statens inflytande, skall utse två ombud i riksidx-ottsstyrelsen
jämte suppleanter. En av företrädarna för Kungl. Maj :t bör ha som
särskild uppgift att också följa ungdomsverksamheten och tillvarata den
motions- och friluftsbetonade verksamhetens intressen liksom också de speciella
frågor som kan hänföra sig till handikappidrotten.
Båda ombuden eller deras suppleanter bör ha rätt att till Kungl. Maj :t
föra upp kontroversiella frågor som har samband med anslagets fördelning
och användning.
Korporationsidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet liksom andra
utanför riksidrottsförbundet stående idrottsorganisationer samt, i fråga om
de studerandes motionsidrott, kårortsorganisationerna bör göra egna medelsframställningar
hos Kungl. Maj :t. De bör emellertid ges in till riksidrottsstyrelsen
som bör yttra sig över framställningarna, och göra upp ett förslag
till fördelning av det begärda totala anslaget. Med bifogande av de nämnda
organisationernas framställningar översänder sedan riksidrottsstyrelsen
sin framställning till Kungl. Maj :t. För att tillgodose de synpunkter, som
bl. a. korporationsidrottsförbundet framfört, bör Kungl. Maj :t fastställa de
statsbidrag, som skall tillfalla utanför riksidrottsförbundet stående idrottsorganisationer.
Pa de områden där ett samgaende mellan idrottsorganisationerna uppen
-
56
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
bart skulle kunna leda till en rationalisering av verksamheten och därmed
utgiftsbesparingar, t. ex. ledarutbildningen, bör riksidrottsstyrelsen göra en
särskild sammanställning av de begärda anslagen. De beviljade beloppen
på dessa områden bör sedan i sin helhet ställas till riksidrottsstyrelsens förfogande,
som har att bestämma om den slutliga användningen av dessa
medel.
Liksom nu är fallet bör riksidrottsstyrelsen även i fortsättningen handha
kontrollen och tillsynen av ifrågavarande organisationers användning av de
medel, som anvisas av Kungl. Maj :t. Två av riksidrottsförbundets revisorer
bor tillsättas av Kungl. Maj :t.
Organisationen av riksidrottsförbundets kansli är en fråga som riksidrottsstyrelsen
själv måste ta ställning till.
Genom att riksidrottsstyrelsen tilldelas nu nämnda uppgifter finner jag
att idrottens samarbetsnämnd blir överflödig och därför bör upplösas. Av
samma skäl bör Kungl. Maj :t inte i fortsättningen utse något ombud i styrelsen
för korporationsidrottsförbundet eller någon annan utanför riksidrottsförbundet
stående organisation. Jag anser det väsentligt att riksidrottsstyrelsen
på olika sätt samarbetar med företrädare för myndigheter
och organisationer utanför riksidrottsförbundet beträffande olika ungdomsoch
fritidsfrågor. Detta bör bl. a. ta sig uttryck i att man utvecklar former
för kontakter med statens ungdomsråd, skolöverstyrelsen samt organisationer
och myndigheter som är verksamma på det här avsedda området.
I korporationsidrottsförbundets och skid- och friluftsfrämjandets remissyttranden
säger man sig frukta att riksidrottsförbundet med den föreslagna
utformningen av myndighetsfunktionen kommer att få ett alltför dominerande
inflytande på bekostnad av övriga idrottsorganisationer. Flera omständigheter
talar emellertid emot ett sådant antagande. Konstruktionen
med Kungl. Maj :ts ombud bör kunna tillgodose krav på rimlig oväld och
objektivitet på samma sätt som om verksamheten skulle ha bedrivits inom
en myndighet. De organisationer som berörs av den av riksidrottsstyrelsen
utövade förvaltningsfunktionen men som inte har någon organisatorisk anknytning
till och därav följande inflytande i riksidrottsförbundet skall
kunna betrakta Kungl. Maj :ts ombud som sina egna. Ombuden bör hålla
nära kontakt med dessa organisationer liksom med idrottslivet i övrigt.
Om de utanför riksidrottsförbundet stående organisationerna finner det
nödvändigt kan de framföra sina synpunkter direkt till Kungl. Maj :t. Kungl.
Maj :t fastställer också, som jag redan nämnt, medelsfördelningen i vad avser
de organisationer som står utanför riksidrottsförbundet.
Enligt vad nu anförts blir det en uppgift för riksidrottsstyrelsen att, med
nyssnämnda undantag, pröva och avgöra hur det statliga organisationsstödet
till idrotten skall fördelas på olika ändamål. Det kan förutsättas att utredningens
förslag i väsentliga delar kommer att tjäna som vägledning vid
57
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
riksidrottsstyrelsens ställningstaganden. Beträffande vissa frågor vill jag
för egen del framhålla följande.
Det är uppenbart att idrotten ur allmän hälso- och rehabiliteringssynpunkt
är av största betydelse för de handikappade. Idrotten utgör för
många av dem ett viktigt komplement till samhällets rehabiliteringsåtgärder.
Särskild vikt bör därför fästas vid handikappidrottens utveckling. Det
måste hälsas med tillfredsställelse att ett särskilt idrottsförbund för handikappade,
Svenska handikappidrottsförbundet, tillskapats och inträtt som
specialförbund i riksidrottsförbundet.
Som utredningen framhåller bör behovet av särskild forskning på idrottens
område bedömas som i och för sig angeläget. Det ankommer på riksidrottsstyrelsen
att ta initiativ till sådan forskning. Utredningens förslag
att inrätta en nämnd för idrottsforskning kan jag dock, med hänsyn till
den tveksamhet som kommit fram vid remissbehandlingen, inte biträda.
t fråga om inrättandet av idrottspolikliniker delar jag utredningens uppfattning
att detta är en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen, dvs.
landstingen och de städer som står utanför landsting.
De särskilda bidrag till ungdomsidrott som f. n. delas ut från fonden för
idrottens främjande bör inte utgå i fortsättningen. Stödet till idrotten
bör ses som en helhet. Det bör ankomma på varje bidragsmottagande organisation
att själv fördela de medel som ställs till förfogande på de olika
verksamhetsområden som organisationen omfattar. Detta innebär att jag
betraktar samtliga de organisationer som erhåller bidrag från anslaget till
organisationsstöd in. m. som betydelsefulla för ungdomsverksamhet av olika
slag. I sammanhanget bör framhållas att från åttonde huvudtitelns anslag
till bidrag till ungdomens fritidsverksamhet avsevärda belopp ställs
till förfogande för ungdomsorganisationernas lokala verksamhet och att
den övervägande delen av dessa belopp används för idrottsliga ändamål.
De medel som anvisats till främjande av ungdomsidrott inom sådana organisationer
utanför riksidrottsförbundet, som inte huvudsakligen sysslar med
idrott, bör i fortsättningen disponeras av riksidrottsstyrelsen för service
till ifrågavarande organisationer. Riksidrottsstyrelsen bör i dessa frågor
samverka med statens ungdomsråd och skolöverstyrelsen. Denna serviceverksamhet
bör omfatta alla delar av idrottsområdet. Dessa organisationer
bör i fortsättningen erhålla stöd för hela sin ungdomsverksamhet ur ungdomsanslagen
under åttonde huvudtiteln.
För studerandeidrotten har utredningen föreslagit dels en uppräkning
av anslagsbeloppet, dels särskilda studie- och studiesociala förmåner för
studerande elitidrottare. De sistnämnda förslagen torde få prövas i annat
sammanhang. Förslaget om en uppräkning av det belopp som är avsett för
de studerandes motionsidrott biträder jag. För bidragsgivningen bör tills
vidare gälla samma regler som f. n. I fråga om anslagsberäkning för ända
-
58 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
målet bör riksidrottsstyrelsen samråda med Sveriges förenade studentkårer.
Utredningens förslag i fråga om ledarutbildning, som nära överensstämmer
med det av riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet
samt skid- och friluftsfrämjandet gemensamt utarbetade förslaget, kan jag
biträda. Regionala utbildningskonsulenter bör således tillsättas av riksidrottsstyrelsen,
som därvid även har att ta hänsyn till korporationsidrottsförbundets
samt skid- och friluftsfrämjandets intressen. Detsamma gäller i
fråga om det centrala utbildningsråd, som föreslås skola inrättas. Jag förutsätter
att av de fyra ledamöter i rådet som riksidrottsförbundet har att
tillsätta två utses efter förslag av korporationsidrottsförbundet samt skidoch
friluftsfrämjandet. Jag vill starkt understryka angelägenheten av en
samordning av all ledarutbildning inom idrotten. Utbildningsrådet måste
därför ges avsevärda befogenheter. Jag vill framhålla vikten av att bidrag
ges endast till sådan utbildning som godkänts av utbildningsrådet.
De statsmedel, som anvisats till deltagande i olympiska spel och till förberedelser
för sådant deltagande, har hittills fördelats av Sveriges olympiska
kommitté bland de olympiska specialförbunden. I enlighet med utredningens
förslag bör det vara riksidrottsstyrelsens uppgift att i fortsättningen
avväga behovet av dylika medel i anslutning till styrelsens fördelning
av anslagen i övrigt till specialförbunden.
I fråga om anläggningsstödet föreslår utredningen att det stöd
som i dag utgår till idrottsanläggningar av mera traditionell utformning tas
bort. Remissinstanserna ansluter sig till utredningens bedömning med hänvisning
till att det statliga stödet kommit att spela en allt mindre roll som
stimulansfaktor för kommunernas byggande av idrottsanläggningar. Jag
delar uppfattningen att statsstöd i fortsättningen som regel inte skall utgå
till idrottsanläggningar av traditionell utformning. Som utredningen påpekar
måste emellertid vissa undantag göras från huvudregeln. Ett sådant
undantag gäller anläggningar som uppförs och ägs av idrottsföreningar, ett
annat är anläggningar i kommuner med ett stort antal studerande. Som motiv
för att stödet till föreningsanläggningar skall kunna utgå även i fortsättningen
anför utredningen att den stora insats ideella krafter utför på allt
sätt bör stimuleras och underlättas. De remissinstanser som uttalat sig i
denna fråga delar utredningens uppfattning.
Statens naturvårdsverk befarar dock att en fortsatt bidragsgivning till
idrottsföreningarna kan motverka en önskvärd utveckling mot att kommunerna
tar över ansvaret för uppförande och underhåll av idrottsanläggningar.
Det finns inte anledning att på denna punkt frångå utredningens förslag.
Jag förordar därför att undantag görs för mindre anläggningar som uppförs
av idrottsföreningar och därmed jämförbara sammanslutningar. I första
hand bör stöd kunna utgå för underhåll och förbättring av nu befintliga föreningsanläggningar.
När det gäller kommuner med stort antal studerande,
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
understryker utredningen att det kan vara rationellt att idrottsanläggningar
i en sådan kommun dimensioneras för ett större utnyttjande än vad som behövs
enbart för kommunens egna invånare. Därigenom får de studerande
större möjlighet till idrottsutövning. Enligt 1967 års riksdagsbeslut om studerandeidrotten
(prop. 1967:48, SU 96, rskr 220) är det studentkårerna som
skall ges möjlighet att inom ramen för det s. k. kårlokalstödet få medel till
att bygga anläggningar för motionsverksamhet. Utredningen föreslår att bidrag
för sådant ändamål också skall kunna tillkomma kommun. Flertalet
remissinstanser tillstyrker förslaget. Jag är för min del beredd att biträda
detta förslag med hänsyn till de stora åtaganden som ett stort antal studerande
för med sig för en kommun. Jag vill understryka att det här endast
är fråga om en komplettering av 1967 års bidragsregler.
Utredningen föreslår också att samma bidragsmöjligheter skall gälla för
simanläggningar vid skolor som för gymnastiksalar. Inom utbildningsdepartementet
utreds f. n. hur bl. a. stödet till skolbyggnader skall utformas. Jag
är därför inte beredd att förorda någon förändring av statsbidragsbestämmelserna
i dessa hänseenden.
Vad jag nu anfört gäller idrottsanläggningar av mera traditionell typ. Anläggningar
som i första hand är avsedda för motions-, rekreations- och friluftsändamål
bör emellertid enligt utredningens uppfattning också i fortsättningen
vara bidragsberättigade. Detta innebär att de bidragsbestämmelser
som nu gäller för anslag ur fonden för friluftslivets främjande skall gälla
också i fortsättningen. Samtliga remissinstanser med undantag av statskontoret
ansluter sig till utredningens uppfattning i denna fråga. Statskontoret
förklarar att huvudprincipen — dvs. att kommun skall svara för anläggningskostnaden
till sådan anläggning som i första hand avser kommunens
egna invånare — skall gälla också i fråga om anläggningar för den rekreationssökande
allmänhetens behov. Jag anser för min del att det finns starka
skäl att verksamt stimulera tillkomsten av sådana anläggningar som gör det
möjligt för allmänheten att få motion och rekreation. Det är därför synnerligen
angeläget att stöd till sådana anläggningar utgår också i fortsättningen
efter i stort sett samma normer som f. n. Härigenom främjas på ett effektivt
sätt tillkomsten av anläggningar för den breda motionsverksamhetens behov.
Anläggningarna bör utformas på ett sådant sätt att människor i alla åldrar
kan utnyttj a dem.
I fråga om stödet till fritidsbåttrafiken framhåller utredningen, att detta
bör bli föremål för särskild utredning. Utredningen föreslår i avvaktan på
resultatet av en sådan utredning en oförändrad årlig bidragsram. Innehavet
av fritidsbåtar blir allt vanligare vilket ökar efterfrågan på hamnar och
andra serviceåtgärder. Detta förhållande ställer krav på samhället, som inte
utan vidare kan tillgodoses inom ramen för det statsstöd som nu utgår. Jag
anser därför att frågor som hör samman med fritidsbåttrafiken bör utredas
i särskild ordning. Därvid bör bl. a. utredas utvecklingstendenserna beträf
-
60
Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1970
fande fritidsbåtar, frågan om en eventuell registrering av vissa typer av fritidsbåtar
samt omfattningen och finansieringen av stödet till fritidsbåtstrafiken.
Till dess sådan utredning gjorts bör stöd utgå enligt nu gällande normer.
För budgetåret 1970/71 bör högst 5 milj. kr. av medel som anvisas under
anslaget till anläggningsstöd användas för statsbidrag till småbåtshamnar
in. m., för sådana serviceåtgärder för fritidsbåttrafiken som bl. a. sjöfartsverket
och sjösäkerhetsrådet tillhandahåller samt för att bestrida kostnaderna
för förvaltningen av Falsterbokanalen. Detta belopp bör räknas av mot
automobilskattemedlen.
Administrationen av anläggningsstödet föreslås av utredningen förlagd
till statens naturvårdsverk. För att tillförsäkra berörda organisationer möjlighet
att påverka anslagsgivningen föreslår utredningen att en särskild
nämnd tillskapas inom naturvårdsverket för fördelningen av anslagen. Flertalet
remissinstanser är positiva till detta. Statens naturvårdsverk avstyrker
dock förslaget om en särskild nämnd och förklarar att verkets styrelse bör
kunna besluta i dessa frågor. Jag anser för min del att det är berättigat att
de berörda organisationerna och intressena är med vid utformningen och fördelningen
av statsstödet. Detta kan ske genom att naturvårdsverkets styrelse
utökas med ett par ledamöter vid handläggningen av sådana ärenden. Det
är också naturligt att tillskapa en särskild delegation — med företrädare
för dessa intressen — som medverkar vid handläggningen av hithörande
frågor. Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser i ämnet.
Utredningen anför att stora summor kan sparas genom statliga insatser
på utvecklingsarbetets område. Som exempel nämns utprovningar av nya
material för idrottsanläggningar och utarbetande av standardritningar för
olika typer av anläggningar. Enligt utredningen bör detta utvecklingsarbete
bedrivas i nära samråd med kommunerna. För att ett sådant utvecklingsarbete
skall vara meningsfullt måste de resultat som uppnås snarast möjligt
bli kända för dem som har att omsätta resultaten i praktiskt arbete. Kommunförbundet
har inrättat en särskild delegation för idrotts- och fritidsfrågor.
Utredningen anser att starka skäl talar för att i största möjliga utsträckning
knyta utvecklingsarbetet till denna delegation. Därför föreslås
att ett särskilt utvecklingsorgan inrättas med företrädare för naturvårdsverket,
kommunförbundet och riksidrottsförbundet och att detta organ får
en nära samverkan med kommunförbundets idrotts- och fritidsdelegation.
Remissinstanserna ställer sig positiva till utredningens förslag. Jag delar
bedömningen att stora vinster kan göras på detta område om resultaten av
utvecklingsarbetet når de kommunala instanser som är ansvariga för att
uppföra olika idrottsanläggningar. Jag anser dock att detta kan ske också
om ansvaret för utvecklingsarbetet läggs på den av mig tidigare förordade
delegationen inom naturvårdsverket. För att undvika risken för dubbelorganisation
förordar jag därför att ansvaret för utvecklingsarbetet läggs på
delegationen och att kommunförbundet blir företrätt i densamma.
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Utredningen har också föreslagit att särskilda statsmedel bör ställas till
förfogande för att uppföra och upprusta s. k. riksanläggningar. Som exempel
på sådana anläggningar nämner utredningen Vålådalen, Bosön, Lillsved
och ett Idrottens hus där olika förbundsaktiviteter skulle inrymmas. Utredningen
föreslår betydande statliga bidrag till dessa anläggningar. Remissinstanserna
är positiva till utredningens förslag. Jag vill också som min
principiella uppfattning uttala att det är rimligt att staten lämnar stöd till
anläggning som avses vara gemensam för landets idrott. Bidrag bör därför
kunna utgå till sådana anläggningar. Jag är dock inte beredd att nu i detalj
ta ställning till de belopp utredningen nämner för ovan angivna anläggningar.
Den bedömningen får göras sedan erforderligt underlag lagts fram. Det
ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om medel till såväl de av utredningen
nämnda som eventuellt andra riksanläggningar.
För utvecklingen av statens stöd till idrotten har utredningen föreslagit
en femårig planeringsram. Det sammanlagda statliga organisationstödet
och anläggningsstödet skall enligt förslaget ökas stegvis från 59
milj. kr. budgetåret 1969/70 till 118 milj. kr. budgetåret 1974/75. För egen del
finner jag det naturligt att ökade resurser successivt ställs till idrottens förfogande.
Någon anledning att i detta sammanhang lägga fast anslagsökningarna
för kommande budgetår finns emellertid inte.
Utredningen föreslår att till organisationsstöd m. in. för budgetåret
1970/71 anvisas 54,5 milj. kr. I detta belopp ingår emellertid som tidigare
nämnts 13,1 milj. kr., som av utredningen beräknats utgå till fritidsgruppsverksamhet
inom idrottsorganisationer. Borträknas detta stöd, som
enligt vad förut nämnts fortfarande bör utgå från anslag under åttonde
huvudtiteln, innebär utredningens förslag att till organisationsstöd för budgetåret
1970/71 bör anvisas 41,4 milj. kr. Det på detta sätt reducerade anslaget
till organisationsstöd motsvaras av anslag under skilda huvudtitlar
innevarande budgetår av 32,6 milj. kr. Utredningens förslag innebär sålunda
en ökning av organisationsstödet 1970/71 med 8,8 milj. kr. Jag anser liksom
utredningen att det är angeläget att öka stödet till idrottens organisationer.
Utredningens förslag finner jag väl underbyggda. Eftersom den utbyggnad
av idrottslig verksamhet, som utredningen avsett, i vissa delar torde kunna
ske först successivt under budgetåret 1970/71, bör anslagsökningen emellertid
kunna begränsas till 7,8 milj. kr. Till organisationsstöd bör för budgetåret
1970/71 således anvisas 40,4 milj. kr.
Utredningen föreslår, att till a n 1 ä g g n i n g s s t ö d m. m. för budgetåret
1970/71 anvisas 17,5 milj. kr., vilket innebär en ökning med 7 milj. kr.
i förhållande till innevarande budgetår. Jag delar utredningens uppfattning
att det statliga stödet till anläggningar bör ökas. För budgetåret 1970/71
bör 16,5 milj. kr. anvisas för detta ändamål. Jag har därmed godtagit utredningens
förslag utom såvitt avser upprustningen av idrottsfolkhögskolan
Bosön. Eftersom tillräckligt underlag för beslut i fråga om Bosön ännu inte
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
föreligger, anser jag att för budgetåret 1970/71 1 milj. kr. bör beräknas för
denna anläggning i stället för 2 milj. kr. som förordats av utredningen.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag, att de anslag och anslagsposter
utredningen behandlat sammanförs till ett anslag, benämnt
Centralt stöd till idrotten, med två anslagsposter, organisationsstöd och anläggningsstöd,
på vilka för budgetåret 1970/71 skulle anvisas sammanlagt
72 milj. kr. (-)- 17 milj. kr. i förhållande till anslagen under budgetåret 1969/
70).
Enligt vad jag förordat i det föregående bör på anslaget till organisationsstöd
under tionde huvudtiteln för budgetåret 1970/71 anvisas 40,4 milj. kr.
(+7,8 milj. kr.) och på anslaget till anläggningsstöd under nionde huvudtiteln
för samma budgetår anvisas 16,5 milj .kr. (-|- 6 milj. kr.). Härvid bör
iakttas att för fritidsbåtstrafiken finns i riksstaten för budgetåret 1969/70
endast upptaget ett formellt belopp om 1 000 kr. För att få en fullständig
bild av det centrala stödet till idrotten bör även statsbidraget till ungdomens
fritidsverksamhet beaktas. I årets statsverksproposition (Bil. 10, s. 102)
har föreslagits att detta bidrag ökas med 1,3 milj. kr. till totalt 14,5 milj. kr.
Huvudparten av dessa medel utnyttjas f. n. av idrottsorganisationerna. Det
centrala stödet till idrotten ökar därmed med i runt tal 15 milj. kr., från 55
milj. kr. budgetåret 1969/70 till 70 milj. kr. 1970/71.
Som framgått av vad jag anfört tidigare utgår emellertid statligt ekonomiskt
stöd till idrotten även från andra anslag än de av utredningen
behandlade. Därutöver har bl. a. under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1970/71 föreslagits anslag till gymnastik- och idrottshögskolorna med ca
6,5 milj. kr. Från anslag under elfte huvudtiteln till sysselsättningsfrämjande
åtgärder beräknas under budgetåret 1970/71 omkring 20 milj. kr.
komma att disponeras för idrotts- och friluftsanläggningar. Det sammanlagda
statliga stödet skulle, vid bifall till förslagen, komma att uppgå till
drygt 100 milj. kr. budgetåret 1970/71.
Vid bitall till vad jag förordat bör fonden för friluftslivets främjande och
fonden för idrottens främjande avvecklas. Den behållning som vid utgången
av budgetåret 1969/70 finns i fonden för friluftslivets främjande bör liksom
reservationen under anslaget Åtgärder för fritidsbåttrafiken överföras till
anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. in. Detsamma bör gälla sådan
behållning i fonden för idrottens främjande, som avser beslutade bidrag till
idrottsanläggningar. Övrig behållning i fonden för idrottens främjande bör
överföras till anslaget Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att
1. till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. för budgetåret
1970/71 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 16 500 000 kr., varav 5 000 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen,
63
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
2. godkänna de riktlinjer jag förordat i det föregående beträffande
administrationen av organisationsstödet till idrotten,
3. till Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m. för budgetåret
1970/71 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 40 400 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Innehållsförteckning
Inledning ............................
Idrottsutredningens betänkande och remissyttrandena........
Allmänt ........................................
Idrottsrörelsens utveckling och organisationsstruktur...........’ ’''
Det nuvarande samhällsstödet till idrotten....................” ’ ''
Förslag angående anslagsstrukturen .....................
Idrottsutredningen ...........................
Yttranden................................
Förslag angående idrottsadministration och anslagsförvaltning
Idrottsutredningen ................................
Yttranden..................................
Femårsplan för svensk idrott samt anslagsberäkning för budgetåren
1970/71 och 1971/72 ...................................
Organisationsstöd m. in..............................
Ledarutbildning och kursverksamhet..........................
Idrottsutredningen.................................
Yttranden......................................
Forskning ...................................
Idrottsutredningen ..................................
Yttranden........................................
Polikliniker, hälsokontroll................................
Idrottsutredningen...................................
Yttranden.........................................
Administration, konsulenter, service, propaganda ..............
Distriktsförbunden.................................
Specialförbund m. fl...................................
Sveriges olympiska kommitté................................
Idrottsutredningen..................................
Yttranden..........................................
Handikappidrotten.....................................
Idrottsutredningen ...................................
Yttranden..........................................
Det frivilliga skyttet ....................................
Ungdomens fritidsverksamhet................................
Idrottsutredningen .......................................
Yttranden......................................
Studerandeidrott .........................................
Idrottsutredningen........................................
Yttranden.............................................
Övrigt organisationsstöd ....................................
Anläggningsstöd m. m.:.......................................
Riksanläggningar...........................................
Idrottsutredningen........................................
Yttranden.......................
Sid
2
4
4
8
14
17
17
19
20
20
26
28
29
29
29
31
31
31
33
34
34
34
34
35
35
35
35
36
37
37
37
38
38
38
39
39
39
40
41
41
41
41
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
65
Sid.
Föreningsanläggningar, friluftsanläggningar m. in............. 43
Idrottsutredningen........................................ 43
Yttranden................................................ 43
Fritidsbåttrafik............................................. 46
Idrottsutredningen........................................ 46
Yttranden................................................ 46
Service och utvecklingsarbete ................................ 46
Idrottsutredningen ........................................ 46
Yttranden................................................ 47
Framställningar om anslag för budgetåret 1970/71 .................. 47
Departementschefen............................................. 50
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 70015
Doktrin (2)
- Mikael Lindman, Vår svenska idrottspolitiska modell ifrågasatt, FT 2024 nr 1 s. 43, på s. 45 · Fritt tillgänglig
- Åsa Örnberg, HFD 2019 ref. 43. Privatisering av offentliga förvaltningsuppgifter. Reflektioner med anledning av frågan om förutsättningarna för att ett privaträttsligt subjekts beslut ska kunna prövas av allmän förvaltningsdomstol, FT 2020 nr 1 s. 169, på s. 170 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- SU 1970:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående stöd till idrotten jämte motioner i vad propositionen och motionerna hänvisats till statsutskottet. s. 1 i texten
- JoU 1970:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående stöd till idrotten, såvitt propositionen hänvisats till jordbruksutskottet, jämte motioner. Proposit s. 1 i texten
- 3LU 1970:30 Utlåtande i anledning av motioner angående reglerna för trafik med fritidsbåtar. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott s. 11 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RÅ 1999 ref. 25 ur registret
Doktrin (2)
2 kopplingar.
- FT 2024 s. 43 Mikael Lindman, Vår svenska idrottspolitiska modell ifrågasatt s. 45 i texten
- FT 2020 s. 169 Åsa Örnberg, HFD 2019 ref. 43. Privatisering av offentliga förvaltningsuppgifter. Reflektioner med anledning av frågan om förutsättningarna för att ett privatr… s. 170 i texten