Sök i Ratio Lex

Angående stöd till idrotten

1970-03-13 · 65 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:79, Angående stöd till idrotten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

1

Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stöd till idrotten;

given Stockholms slott den 13 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om stöd till idrotten på grundval av

idrottsutredningens betänkande Idrott åt alla (SOU 1969: 29). I propositionen

föreslås att medelsanvisning för idrottsändamål, som f. n. sker under

fjärde, åttonde, nionde och tionde huvudtitlarna, förs samman till två reservationsanslag,

det ena för organisationsstöd m. m. och det andra för

anläggningsstöd m. in. Sveriges riksidrottsförbund avses få en central ställning

vad angår frågor om organisationsstödet. Med hänsyn härtill förordas

att Kungl. Maj:t i riksidrottsstyrelsen skall ha två ombud med rätt att till

Kungl. Maj :t föra upp kontroversiella frågor rörande anslagets fördelning

och användning. Frågor om anläggningsstöd m. in. avses skola handläggas

av statens naturvårdsverk till vilket knytes en delegation för dessa frågor.

Riksdagen föreslås till stöd till idrotten för budgetåret 1970/71 anvisa

sammanlagt 56,9 milj. kr., därav 16,5 milj. kr. till anläggningsstöd m. m.

under nionde huvudtiteln och 40,4 milj. kr. till organisationsstöd m. in. under

tionde huvudtiteln. Det centrala stödet till idrotten beräknas, med beaktande

också av statsbidraget till ungdomens fritidsverksamhet, öka med

i runt tal 15 milj. kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

13 mars 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,

Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Gei jer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,

Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stöd till idrotten

och anför.

I årets statsverksproposition föreslog Kungl. Maj :t riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, till Stöd till idrotten: Organisationsstöd

m.m. för budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag av

40 400 000 kr. (bil. 12, s. 56) och till Stöd till idrotten: Idrotts- och friluftsanläggningar

m. m. för samma budgetår beräkna ett reservationsanslag av

16 500 000 kr. (bil. 11, s. 155).

Dessa frågor torde nu få tas upp till behandling. Beträffande stödet till

anläggningar har jag samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

Inledning

Idrotten och friluftslivet i Sverige har länge främjats genom ekonomiskt

stöd av staten. År 1898 beviljade Kungl. Maj:t ett anslag på 2 000 kr. till

Sveriges centralförening för idrottens främjande för deltagande i en gymnastik-

och idrottsfest i Köpenhamn. 1913 års riksdag biföll ett av Kungl. Maj :t

framlagt förslag om ett anslag av 100 000 kr. till idrotten. Fram till mitten

av 1930-talet stod bidraget kvar på denna nivå. Ett av 1921 års idrottsutredning

framlagt förslag om höjning av anslaget till 330 000 kr. (SOU 1922: 8)

genomfördes inte.

I samband med att Aktiebolaget Tipstjänst bildades år 1934 och bolaget,

som numera helt ägs av staten, fick tillstånd att anordna vadhållning i samband

med idrottstävlingar föreskrevs att behållningen i bolaget skulle användas

till idrottens främjande. Inkomsten från bolaget uppgick under

budgetåret 1935/36 till ca 1,2 milj. kr. Av denna användes 100 000 kr. till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

understöd åt gymnastik och idrott. Återstoden, ca 1,1 milj. kr., tillfördes

en för ändamålet inrättad diversemedelsfond för idrottens främjande, från

vilken bidrag utanordnades av Kungl. Maj :t. För budgetåret 1936/37 beslöts

att av inkomsten från bolaget en milj. kr. skulle tillföras den allmänna

budgeten och återstoden, som kom att uppgå till ca 3,1 milj. kr.,

avsattes till fonden. Avsättningarna till fonden uppgick under budgetåren

1937/38 och 1938/39 till respektive ca 4,8 milj. kr. och 11,9 milj. kr. Efter

beslut av 1939 års riksdag inrättades fonden för friluftslivets främjande

och riksdagen anvisade anslag för budgetåret 1939/40 för avsättning till

denna fond och fonden för idrottens främjande enligt vissa i statsverkspropositionen

föreslagna grunder. Dessa grunder kom emellertid till följd

av krigsutbrottet och därav föranledda förhållanden aldrig att tillämpas.

Sedan år 1940 har frågan om anslag till idrotts- och friluftsfonderna prövats

efter samma grunder som andra riksstatsanslag. För budgetåret 1945/

46 avsattes till de båda fonderna sammanlagt ca 3,1 milj. kr. Avsättningarna

har sedan dess ökat och utgjorde exempelvis för budgetåret 1959/60

12,4 milj. kr., för budgetåret 1964/65 19,6 milj. kr. och för budgetåret

1969/70 48,9 milj. kr. Medel för idrottsändamål har emellertid också anvisats

i annan ordning. Sammanlagt beräknas till statligt stöd till idrotten

för sistnämnda budgetår ha anvisats i runt tal 90 milj. kr.

Frågan om statens stöd till idrotten har tid efter annan varit föremål för

särskild utredning. Tidigare har nämnts 1921 års idrottsutredning, vars betänkande

(SOU 1922:8) inte föranledde någon åtgärd. 1955 års idrottsutredning

skulle se över statsanslagens användning för att finna de lämpligaste

formerna för det statliga stödet. Vidare skulle den ta ställning till frågan

om vilka statliga organ som skulle handlägga idrottsfrågorna. Utredningen

skulle också ta upp fördelningen mellan bidrag som avsåg löpande kostnader

och bidrag för stöd till olika anläggningar, lämna synpunkter beträffande

gränsdragningen mellan statens och kommunernas insatser samt diskutera

stödet till ungdomsidrotten. Utredningen lade år 1957 fram ett betänkande

( SOU 1957: 41) men inte heller detta föranledde något förslag till

riksdagen.

För att ytterligare överväga formerna för statens ekonomiska stöd åt

idrotts- och friluftsliv samt för att söka åstadkomma en organisatorisk

samordning av statens stöd till vissa riksorganisationer på idrottens område

tillsattes år 1958 en ny idrottsutredning. Det visade sig emellertid inte

vara möjligt för utredningen att fullgöra sitt uppdrag, från vilket utredningen

befriades på egen begäran.

I detta sammanhang bör nämnas, att Kungl. Maj:t år 1963 tillsatte en

idrottens samarbetsnämnd med uppgift att söka samordna idrottens budgetfrågor.

I nämnden, som alltjämt fungerar, ingår representanter för Sveriges

riksidrottsförbund, Svenska korporationsidrottsförbundet och De handikappades

riksförbund.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970

1 november 1965 tillkallades ytterligare en idrottsutredning.1 Den avlämnade

år 1969 betänkandet Idrott åt alla (SOU 1969: 29).

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälhavaren,

försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,

skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, centrala stndiehjälpsnämnden,

statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens

ungdomsråd, statens handikappråd, statens medicinska forskningsråd, statens

råd för samhällsforskning, styrelsen för teknisk utveckling, gymnastikoch

idrottshögskolan i Stockholm, Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges

olympiska kommitté, Svenska korporationsidrottsförbundet (med särskilt

yttrande av K. Frithiofson), Skid- och friluftsfrämjandet, Ridfrämjandet,

Svenska ponnyföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen,

Riksförbundet Landsbygdens folk, De handikappades

riksförbund, De handikappades idrottsförbund, Sveriges förenade studentkårer,

Högerns ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska

landstingsförbundet, Svenska turistföreningen, Fiskefrämjandet, Svenska

naturskyddsföreningen, Svenska jägareförbundet, Folkbildningsförbundet

(med särskilt yttrande av Arbetarnas bildningsförbund), Skytteförbundens

överstyrelse, Svenska frisksportförbundet, Svenska pistolskytteförbundet,

Simfrämjandet, Svenska livräddningssällskapet, Sveriges radio.

Dessutom har yttranden inkommit från Cykel- och mopedfrämjandet,

Förbundet Vi unga, Riksförbundet Sveriges 4 H, Svenska missionsförbundets

ungdom, IvFUM:s och KFUK:s riksförbund, Godtemplarorden, Svenska

scoutförbundet, Sveriges ungdoms helnykterhetsförbund och Svenska

scoutrådet.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i betänkandet och däröver

avgivna yttranden.

Idrottsutredningens betänkande och yttrandena

Allmänt

Idrottsutredningen

I ett par inledande avsnitt redovisar utredningen sina utgångspunkter och

lägger fram synpunkter på förhållandet mellan samhället och idrotten.

Idrottsrörelsen i vårt land är en folkrörelse som utvecklats i frihet och

som uppvisar en mängd variationer. Utredningen har inte sökt göra en fullständig

bedömning av dess organisatoriska uppbyggnad eller i detalj analyserat

dess verksamhetsformer. Utredningen har inriktat sig på att analysera

1 Statssekreteraren, numera landshövdingen Karl Frithiofson, ordförande, riksdagsledamoten,

numera talmannen Henry Allard, kanslichefen Tore Brodd, riksdagsledamoten Thorbjörn

Fälldin samt direktörerna Henry Ohlson, Bengt Schelin och Nils Stenberg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970 5

idrottsorganisationerna i deras funktion som mottagare och förvaltare av

allmänna medel.

Utredningen definierar idrott som alla de tävlingsmässiga och andra fysiska

aktiviteter som människorna utför för att uppnå ett visst resultat

eller få motion och fysiskt aktiv rekreation. Enligt denna definition kan

idrott utövas av det alldeles övervägande flertalet människor oavsett vars

och ens fysiska eller sociala förutsättningar och med den intensitet och

ambition som var och en anser lämplig för sitt vidkommande. Detta innebär

att utredningen inte ser idrotten som en exklusiv ungdomsverksamhet.

Tvärtom har den medelålders och äldre generationen särskilt behov av

idrott.

Idrott och friluftsliv har i allt högre grad vuxit samman till en odelbar

helhet. Att skilja mellan idrott och friluftsliv är ogörligt och från utredningens

synpunkt ointressant eller rentav felaktigt.

Utredningen betraktar idrotten som en skala av aktiviteter från motionsidrott

och friluftsverksamhet i nu gängse mening till de yppersta prestationer

inom elitidrotten. Samhällsstödet bör, menar utredningen, ges en sådan

utformning att idrott erbjuds alla människor och över ett så brett och differentierat

fält som möjligt.

Utredningen har inte låtit företa några stora undersökningar av idrottens

totala omfattning i vårt land och inte heller sökt kartlägga dess verksamhetsformer

i förhållande till andra folk- och ungdomsrörelser. I stället har

utredningen här byggt på redan gjorda undersökningar, bl. a. fritidsutredningens

slutbetänkande år 1966 och ungdomsutredningens slutbetänkande

år 1967.

Synen på idrotten har förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Numera

anses det självklart att samhället skall lämna ekonomiskt stöd till idrott i

olika former. Idrott är inte längre en verksamhet för ett fåtal människor

utan en folkrörelse med bred förankring. Idrotten har en växande uppgift

i det moderna samhället. Den alltmer mekaniserade tillvaron leder till minskade

fysiska påfrestningar samtidigt som det stegrade tempot ställer stora

krav på människornas prestationsförmåga. De minskade fysiska påfrestningarna

i den dagliga tillvaron måste kompenseras genom motion och

rekreation. Idrott är en lämplig form för detta. Samhället bör därför ge

idrotten ett kraftigt ökat ekonomiskt stöd. Motiven för detta är idrottens

betydelse i den förebyggande hälsovården, som en lämplig fritidssysselsättning

och som en allmänt omfattad ungdomsverksamhet.

Yttranden

Samtliga remissinstanser med undantag av två ansluter sig till utredningens

betraktelsesätt i fråga om vad som skall innefattas under begreppet

idrott. Angelägenheten av ett ökat samhälleligt stöd till idrotten, främst

motions- och breddidrotten, vitsordas i alla remissyttranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

Socialstyrelsen framhäver värdet av idrottsverksamhet för ungdomens

sociala anpassning, för den förebyggande hälsovården, för rehabilitering

och handikappvård samt ur mentalhygienisk synpunkt. Styrelsen delar utredningens

uppfattning att samhällsstödet bör ges en sådan utformning

att idrott erbjuds alla och över ett så brett och differentierat fält som möjligt.

Enligt styrelsens uppfattning är det särskilt viktigt alt samhället stimulerar

breddidrotten och ger den ett kraftigt uttökat ekonomiskt stöd.

Därmed förbättras möjligheterna till enkla former av motion. Särskilt gäller

detta kategorier som på grund av åldersskäl, handikapp eller andra orsaker

icke tycker sig kunna vara med i en idrottsförening. Även skolöverstyrelsen

delar utredningens syn på behovet av att stimulera så många

människor som möjligt att delta i någon form av fysisk aktivitet. Likaså

finner styrelsen det svårt att dra en klar gräns mellan idrott och friluftsliv.

Styrelsen delar åsikten att idrotten enligt utredningens definition är en

folkrörelse med bred förankring och en växande uppgift i det moderna

samhället.

Naturvårdsverket säger sig ha uppfattat utredningens förslag som en

strävan att ge ökad tyngd åt den verksamhet som utan att eftersträva toppprestationer

når och utövas av en bred allmänhet — eller vad som bl. a. ingår

i begreppet friluftsliv. En sådan inriktning av det statliga stödet är enligt

verkets uppfattning välmotiverad.

Statskontoret påpekar att stöd till idrotten kan vara samhällsekonomiskt

motiverat för att hålla nere de direkta och indirekta kostnader som följer

av ohälsa. Dessutom menar statskontoret att man också måste ta hänsyn

till allmänhetens behov av lättviktigt, kollektivt engagemang. Detta motiverar

ett stöd också till tävlingsidrott på elitnivå. Riksrevisionsverket

finner den föreslagna inriktningen av idrottspolitiken vara välgrundad och

förordar att det framtida statliga stödet utformas därefter. Liksom utredningen

vill verket främst se idrotts- och friluftsverksamhetens betydelse ur

allmän hälsovårdssynpunkt. Tyngdpunkten i stödet bör därför läggas på

den motionsbetonade idrotten och friluftsverksamheten.

Synpunkter av i huvudsak motsvarande innebörd har förts fram av bl. a.

överbefälhavaren, statens ungdomsråd, riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation,

Riksförbundet landsbygdens folk, Centerns ungdomsförbund, och

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Av de stora idrottsorganisationerna uttalar riksidrottsförbundet sin anslutning

till utredningens uppfattning att idrottens samhällsnytta måste

vara den grundläggande motiveringen för samhällets stöd till idrottslig aktivitet

i alla dess former. Förbundet påpekar att det som företrädare för

idrottsorganisationerna i traditionell bemärkelse för sin egen del är införstådd

med utredningens definition av idrott. När man vid utövandet av idrottsaktiviteter

graderar fysisk prestationsförmåga och intensitet bör detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970 7

inle innebära en värdegradering. Verksamheten inom förbundet och dess

medlemsorganisationer syftar till att förverkliga utredningens målsättning.

Det förhållandet att de elitpräglade aktiviteterna inom förbundets verksamhetsområde

i så hög grad blir föremål för massmedias intresse bör sålunda

ej föranleda den felaktiga uppfattningen att nämnda organisationer till

skillnad mot vissa andra organisationer som behandlas i utredningen endast

eller huvudsakligen skulle administrera elitidrott. Sveriges olympiska

kommitté anför att den såsom företrädare för tävlings- och elitidrotter och

ansvarig för att vårt land med framgång skall kunna representeras vid

olympiska spel finner att samhällsstödet till idrotten främst motiveras av

idrottens betydelse för folkhälsan. Främjandet av breddidrotten är därför

angelägen. Kommittén vill dock framhålla elitidrottens betydelse såsom en

stimulerande faktor för breddidrotten.

Landsorganisationen, som i huvudsak delar utredningens uppfattning att

samhällsstödet bör ges en sådan utformning att idrott erbjuds alla människor

och över ett så brett och differentierat fält som möjligt, framhåller att

en omfattande idrotts- och friluftsverksamhet förekommer även i organisationer

utanför riksidrottsförbundets ram. Det bör ges möjlighet för dessa

organisationer att bedriva idrotts- och friluftsverksamhet på samma villkor

som inom den egentliga idrottsrörelsen. Landsorganisationen betonar att de

verksamhetsformer som tillämpats inom korporationsidrottsförbundet spelat

stor roll då det gällt att på arbetsplatserna väcka intresset för motionsidrott.

Statens ungdomsråd finner det felaktigt att glömma bort den omfattande

idrottsliga verksamhet som förekommer i andra ungdoms- och folkrörelser

än de speciella idrottsorganisationerna.

Två remissinstanser har en annan uppfattning än utredningen i vad avser

den allmänna synen på idrott och friluftsliv. Skid- och friluftsfrämjandet

anser det vara fullt klart att man både i praktiken och i det allmänna medvetandet

skiljer mellan idrott och friluftsliv. Det finns en mängd former för

fritidsaktivitet, som ger utövaren fysisk och psykisk rekreation men som

inte kan hänföras till vad man menar med idrott. Icke minst är detta fallet

med olika former av friluftsaktivitet — för barn, ungdom och vuxna — som

ingår i främjandets verksamhet. 1 allmänna medvetandet är idrott detsamma

som tävlingsidrott. Tävling är också, som utredningen påpekat, det naturliga

inslaget i den verksamhet som bedrivs av riksidrottsförbundets specialidrottsförbund

även när utövandet är mera motionsbetonat. I skid- och

friluftsfrämjandets verksamhet förekommer däremot inte tävling. Svenska

turistföreningen framhåller att dess verksamhet till stora delar är avsedd

att främja friluftslivet. Däremot har föreningen inte ansett sig vara någon

idrottsorganisation, även om aktiviteter av idrottslig karaktär förekommer.

Begreppen idrott och friluftsliv bör alltjämt hållas åtskilda.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970

Idrottsrörelsens utveckling och organisationsstruktur

I sekelskiftets Sverige förde den organiserade idrottsrörelsen en undanskymd

tillvaro. I stort sett fanns det idrottsföreningar bara i de större städerna.

Medlemmarna rekryterades till övervägande del från socialgrupp 1. I

jämförelse med flera samtida folkrörelser hade idrottsrörelsen svårt att

vinna terräng. Få människor hade möjlighet till idrottsutövning.

Samhället har emellertid förändrats och därmed attityden till idrotten.

Fritiden har blivit längre för allt flera. Inflyttningen till städer och tätorter

har ökat starkt. Utvecklingen av kommunikationsmedlen, främst den

ökade biltätheten, har lett till att den enskildes rörelsefrihet och resmöjliglieter

förbättrats avsevärt. Utnyttjandet av tekniken har på olika sätt gjort

arbetsdagen mindre fysiskt påfrestande. Möjligheterna till idrottsutövning

har ökat samtidigt som behovet av rekreation och motion som en kompensation

för den alltmer mekaniserade tillvaron vuxit.

Detta återspeglas i idrottsrörelsens utveckling. Från en blygsam början

har den inom Sveriges riksidrottsförbund (RF) organiserade idrottsrörelsen

vuxit ut och den har i dag en betydande omfattning. År 1910 var antalet

till RF anslutna idrottsföreningar omkring 600 med ett medlemsantal

av ca 55 000. Tio år senare hade antalet föreningar stigit till över 1 000 och

antalet anslutna medlemmar till över 100 000. År 1940 översteg medlemsantalet

400 000. F. n. är antalet föreningar ca 13 200 och medlemsantalet

beräknas till närmare två miljoner. Idrott i bred bemärkelse bedrivs också

inom en mängd andra organisationer. Ett stort antal människor föredrar att

bedriva idrott på egenhand. Utredningen framhåller emellertid att idrottsföreningarna

är grunden för den svenska idrottsrörelsen.

En förutsättning för idrottsrörelsens utbredning har varit den ökade tillgången

på idrottsanläggningar. Numera är det framförallt kommunerna

som svarar för tillkomsten och driften av anläggningarna. Stora kommunala

insatser har gjorts och görs på detta område.

Utredningen redogör härefter för de sammanslutningar inom idrottsrörelsen,

som f. n. får ekonomiskt stöd ur fonden för idrottens främjande eller

eljest berörs av utredningens förslag.

Den största bland de svenska idrottsorganisationerna är Sveriges riksidrottsförbund.

Förbundet bildades år 1903 och har enligt sina stadgar till

uppgift att ”genom tävlings- och rekreationsidrott verka för att höja våld

folks kroppsliga och andliga kraft samt bereda särskilt de unga en värdefull

fritidssysselsättning”.

Riksidrottsförbundet är samarbetsorgan för 49 specialförbund och 23 distriktsförbund.

Av specialförbunden företräder 46 var sin idrottsgren medan

tre specialförbund vart och ett företräder flera idrottsgrenar. Hos specialförbunden

finns fast anställd personal för framför allt kanslifunktioner. År

1967 var sammanlagt 157 personer anställda. Därtill kom 25 tränare och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

instruktörer. Specialförbunden har regionala organ — specialdistriktsforbund_med

uppgifter, som i princip motsvarar riksidrottsförbundets. An
talet

specialdistriktsförbund är ca 750.

Distriktsförbundens främsta arbetsuppgifter är ledarutbildning och ungdomsverksamhet.

För att fullgöra dessa arbetsuppgifter har distriktsförbunden

f. n. ett trettiotal av RF anställda och avlönade konsulenter till sitt

förfogande.

Grundstommen i RF är föreningarna. Antalet föreningar är ca 13 200.

Dessa är indirekt anslutna till riksidrottsförbundet genom de specialförbund,

som de tillhör. Enligt gjorda beräkningar är ca 1 800 000 svenskar

med i någon idrottsförening inom RF. Av dessa torde mer än 1 000 000 vara

under 25 år.

RF:s högsta beslutande organ är riksidrottsmötet. Detta består av 150

ombud för specialförbunden och distriktsförbunden. Mötet väljer bl. a. RF:s

ordförande, vice ordförande samt ordförande och övriga ledamöter av nksidrottsstyrelsen.

Riksidrottsstyrelsen (RS) har 11 ledamöter samt ett av

Kungl. Maj :t utsett ombud jämte detta ombuds suppleant. RS utser inom

sig ett beredningsorgan, delegerade, som består av ordföranden, vice ordföranden,

Kungl. Maj :ts ombud och detta ombuds suppleant samt verkställande

direktören.

RF har vissa organ för särskilda arbetsuppgifter. Bland dessa kan nämnas

följande. Idrottsplatskommittén bistår idrottsorganisationer och kommunala

myndigheter med teknisk hjälp vid planering av idrottsanläggningar.

Kommittén fördelar bidrag till idrottsanläggningar eller avger förslag

om sådana bidrag. Poliklinikkommittén administrerar kliniker för idrottsskador

och hälsokontroll samt främjar idrottsmedicinsk och idrottsvetenskaplig

forskning. Kursrådet planlägger och samordnar utbildningen av såväl

frivilliga ledare som föreningsledare, instruktörer och tävlingsfunktionärer.

Riksidrottsförbundets förlagsaktiebolag utger förbundets publikation

Svensk Idrott samt viss instruktions- och propagandalitteratur. Förlagsaktiebolaget

förvaltar och distribuerar också de mästerskapstecken, som utdelas

vid svenska mästerskap och distriktsmästerskap samt handhar riksidrottsmärket.

Slutligen kan nämnas att verksamheten vid och förvaltningen

av riksidrottsförbundets idrottsinstitut vid Bosön handhas av en

särskild stiftelse, vars styrelse utses av Kungl. Maj :t och riksidrottsstyrelsen.

Den andra stora idrottssammanslutningen, Svenska korporationsidrottsförbundet,

som bildades år 1945, har som målsättning att stimulera människor

i alla åldrar till utövande av all slags motionsidrott och friluftsliv.

Förbundet, i betänkandet kallat rikskorpen, är en sammanslutning av

dels lokala korporationsidrottsförbund, dels landsomfattande idrotts- och

fritidsförbund av korpidrottskaraktär, dels vissa fristående idrottskorporationer.

Grundorganisationerna är korpidrottsklubbar på företag eller i orga
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

nisationer. Den 1 januari 1969 var sammanlagt ca 8 500 korpidrottsklubbar

anslutna till korpidrottsförbundet genom 220 lokalförbund och åtta kollektivt

anslutna idrotts- och fritidsförbund.

Rikskorpens högsta beslutande instans är rikskorpstämman som hålls

vartannat år. Vid rikskorpstämman är varje lokalförbund, liksom de kollektivt

anslutna idrotts- och fritidsförbunden representerade. Vid rikskorpstämman

väljs förbundsstyrelsen, som består av nio ordinarie ledamöter.

En ledamot utses av Kungl. Maj :t och en av de kollektivt anslutna idrottsoch

fritidsförbunden.

Rikskorpen har ett centralt kansli, som leds av en verkställande direktör.

För det regionala och lokala arbetet med råd, hjälp och service till lokalförbund,

länsorganisationer och korpidrottsklubbar finns 16 heltidsanställda

distriktskonsulenter.

Lokalförbund bildas av korpidrottsklubbarna inom en eller flera angränsande

primärkommuner. Lokalförbundet är korpidrottsrörelsens huvudorgan

på en ort. Det skall svara för idrotts- och friluftsarrangemang i de

idrottsgrenar som bedrivs inom förbundet, inbjuda till propagandaarrangemang

för ökad idrottslig aktivitet samt fästa de kommunala myndigheternas

uppmärksamhet på behovet av anläggningar etc. Lokalförbund leds av en

huvudstyrelse med verkställande utskott samt sektionsstyrelser för de olika

idrottsgrenarna.

Regionala samorganisationer för korpidrotten finns inom samtliga län

och har lespektive lokalförbund som huvudmän. Dessa samorganisationer

genomför kursverksamhet och propagandaarrangemang.

De kollektivt anslutna idrotts- och fritidsförbunden omfattar personal

vid statens järnvägar, polismyndigheterna, televerket, posten, spårvägen,

försvarets civilanställda, sjukhusen samt väg- och vattenbyggnadsverket.

Dessa förbund har idrottsklubbar på sina arbetsplatser runt om i landet.

Korpidrottsklubbarna är främst förankrade på arbetsplatserna eller i yrkeskorporationerna

men finns också inom bostadsområden och idella organisationer.

Deras främsta uppgift är att aktivera arbetsplatsernas folk till

olika t oi mer av motionsidrott. Inom korpidrottsrörelsen utövas flertalet

former av idrott. Tävlingar arrangeras på motionsnivå. Strävan är att få

med så många som möjligt av de anställda i olika företag och deras familjer

i verksamheten. Arrangemangen sker dels i lokalförbundens, dels i korpklubbarnas

regi. En omfattande verksamhet bedrivs bland pensionärerna.

Speciella kommittéer finns för damidrott, pausgymnastik, motionsgrupps\erksamhet

Ett särskilt kursråd har tillsatts för ledarutbildning. Det arbetar dels

med central kursverksamhet, dels som rådgivande organ för regional och

lokal kursverksamhet för utbildning av föreningsfunktionärer, sektionsfunlttionärer,

lagledare och domare. Korporationsidrottsrörelsen har ca 60 000

ideellt arbetande ledare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

Skid- och friluftsfrämjandet är en riksorganisation för friluftsliv, friluftspropaganda

och friluftsteknisk utbildning med ändamål att främja

olika former av friluftsliv och därigenom verka för en förbättrad tolkhälsa.

Organisationen bedriver propaganda och upplysningsverksamhet rörande

friluftsliv, utbildar ledare och instruktörer, arrangerar olika slag av friluftsverksamhet

och uppför friluftsanläggningar. En betydande del av landets

friluftsanläggningar — fjällhotell, frilnftsgårdar, skidstugor och raststugor

— har skapats av friluftsfrämjandet. Omkring 200 anläggningar ägs

och drivs av friluftsfrämjandets lokalavdelningar.

Skid- och friluftsfrämjandet har ca 30 000 direktanslutna medlemmar,

vartill kommer 7 600 som deltar i juniorverksamhet och 45 600 i barnverksamhet.

Medlemmarna är sammanförda i lokalavdelningar, vilka bildar regionala

förbund — s. k. distriktsförbund. Antalet distriktsförbund är 23 och

antalet lokalavdelningar 306. Högsta beslutande organ är årsstämman, som

består av 60 ombud för distriktsförbunden. Årsstämman utser styrelsen

som har tio ledamöter.

Verksamheten är starkt utåtriktad. Verksamhetsåret 1967/68 hade organisationens

anläggningar 3,8 miljoner besök. Av de besökande deltog

430 000 i något arrangemang. Samma år deltog över 100 000 barn och ca

200 000 ungdomar i kurser och arrangemang, som organisationen anordnat.

Sveriges olympiska kommitté har hand om förberedelserna för svenskt deltagande

vid olympiska spel. I kommittén ingår en representant för varje

svenskt specialidrottsförbund, som företräder ett av Internationella olympiska

kommittén erkänt internationellt specialförbund. För närvarande är

26 av riksidrottsförbundets 49 specialförbund medlemmar. Två medlemmar

utses av riksidrottsstyrelsen. I kommittén ingår också de svenska ledamöterna

i Internationella olympiska kommittén samt ordförande, sekreterare

och skattmästare, vilka väljes bland eller utanför förbundens företrädare.

Beslutande organ är årsmötet och arbetsutskottet, som består av ordföranden,

sekreteraren och skattmästaren samt nio ledamöter och — utan

rösträtt — de svenska ledamöterna av Internationella olympiska kommittén.

Arbetet med förberedelser m. in. för det svenska deltagandet i olympiska

spel bedrivs i nära samarbete med berörda specialförbund. Kommittén

gör via riksidrottsförbundet framställning om anslag till förberedelserna

samt för täckande av kostnader för deltagandet i de olympiska spelen.

Arbetsutskottet gör under hänsynstagande till de ekonomiska förutsättningarna

den slutliga utlagningen av olympiatruppen.

Riksföreningen för simningens främjande (Simfrämjandet) bildades år

1935. Organisationen skall enligt sina stadgar verka för simkunnighetens

utbredning, propagera för simning som motion och rekreation, främja intresset

för bastubad och sprida kunskap om livräddning och båtvett. Simfrämjandet

utbildar simlärare, anordnar simkunnighetstävlingar och spe
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

cialsimkurser för dem som ej kommer i åtnjutande av den allmänna simutbildningen.

Simfrämjandet propagerar för byggandet av simhallar, frilufts-

och bastubad samt för åtgärder, ägnade att begränsa drunkningar och

andra olycksfall i samband med bad.

Verksamheten leds av en styrelse, som består av 26 ledamöter. Inom sig

utser styrelsen ett verkställande organ, förvaltningsutskottet, som sköter

den löpande verksamheten. Simfrämjandet har speciella kommittéer för

badbyggnadsteknisk rådgivning, simborgarmärket och bastupropaganda.

Simfrämjandet har f. n. ca 3 500 betalande medlemmar.

För fördelning av anslag till enklare bad- och simanläggningar samt simmateriel

har en särskild simbadsdelegation inrättats. Den består av en representant

för vartdera RF, Svenska livräddningssällskapet och Simfrämjandet.

Svenska livräddningssällskapet grundades 1898 och är riksorganisation

för drunkningsolyckornas bekämpande. Sällskapet leds av en centralstyrelse

som har 24 ledamöter. Förvaltningsutskottet, som har sex ledamöter, är

verkställande organ. 1 samtliga län finns regionala organisationer, som benämns

länsförbund eller länskommittéer. Antalet medlemmar var 1968 omkring

12 000.

Sällskapet bedriver en kvalificerad utbildning av lärare i simning, livräddning

och konstgjord andning och verkar genom en omfattande upplysningsverksamhet

för bättre bad-, båt- och isvett. Sällskapet har i stor utsträckning

medverkat till att olika slag av livräddningsmateriel kommit i

bruk. Konsulentverksamhet vid simskolorna har bedrivits sedan 1962 och

omfattar nu sammanlagt 16 län. År 1969 utbildas omkring 600 simlärare i

sällskapets regi. Filmer, ljud- och bildband framställs för propagandabruk.

Riksföreningen för ridningens främjande (Ridfrämjandet) bildades år

1948. Ridfrämjandet skall enligt sina stadgar vara en hela landet omfattande

organisation till främjande av ledning som folksport samt bereda möjlighet

för såväl äldre som yngre till god och billig ridutbildning och till

undervisning i hästkännedom. Ridfrämjandets medlemmar är sammanslutna

i lokalavdelningar (ridklubbar), i regel endast en på varje ort. År

1968 var antalet lokalavdelningar omkring 130 och antalet medlemmar ca

30 000. Beslutande organ är årsmötet. Årsmötet utser huvuddelen av ledamöterna

i centralstyrelsen. Eu ledamot utses av Kungl. Maj:t och en av chefen

för armén. Centralstyrelsen har inom sig utsett ett verkställande utskott.

För ungdomsverksamheten har bildats en särskild ungdomsnämnd.

Ridfrämjandet omhänderhar all ridinstruktörsutbildning och svarar för

utbildning av ungdomsledare samt viss utbildning av hästar och ryttare.

Ridfrämjandet bedriver en omfattande upplysnings- och informationsverksamhet.

Dessutom lämnar Ridfrämjandet råd och anvisningar vid uppförandet

av ridhusanläggningar och vid anskaffning av hästar. Sedan den 1 juli

1968 driver Ridfrämjandet ridskolan på Strömsholm.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

De svenska lantliga ryttarföreningarnas cenralförbund har till ändamål

att befrämja ridsporten och uppmuntra ridskickligheten samt verka för den

varmblodiga hästaveln i Sverige. Förbundets styrelse består av sju ledamöter.

Förbundet anordnar årliga ”ryttar- och körtävlingar”. Antalet medlemmar

i förbundet är omkring 2 800.

Svenska ponny föreningen anordnar för ungdomar under 18 år tävlingar

och utställningar samt utbildning i ridning och hästskötsel. Föreningen leds

av en styrelse som består av ordförande och 14 ledamöter. Ponnyföreningens

centrala arbetsuppgifter är uppdelade på olika organ arbetsutskott,

ridsportsektion, travsektion och avelssektion — för vilka ett gemensamt

sekretariat finns. Föreningen hade år 1968 647 enskilda medlemmar fördelade

över hela landet samt 3 avelsföreningar och 52 kollektivt anslutna

lokalklubbar. Lokalklubbarna har i genomsnitt ca 200 medlemmar vardera.

De handikappades riksförbund (DHR) har tidigare varit huvudman för

idrott för handikappade. För att underlätta samarbetet med öviiga handikapporganisationer

inrättades hösten 1962 en rådgivande kommitté med

representanter för nämnda organisationer m. fl. Efter överläggningar under

våren 1969 mellan handikapporganisationerna samt mellan dessa och idrottsutredningen

föreslog styrelsen för handikapporganisationernas centralkommitté

— som inom sig rymmer representanter för samtliga medlemsorganisationer

— att uttala sig för bildandet av ett gemensamt organ för handikappidrott,

Svenska handikappidrottsförbundet. Det nya förbundet konstituerades

vid möte i Stockholm år 1969. Vid riksidrottsmötet i november

samma år anslöts förbundet som särskilt specialförbund till riksidrott sförbundet.

Aktivitet på handikappidrottens område förekommer på över hundra orter

i landet.

Speciella riksmästerskapstävlingar anordnas för de handikappade. Arbete

pågår med att utarbeta anvisningar om hur man bygger handikappriktiga

idrottslokaler. Detsamma gäller i fråga om idrottsredskap.

Skytteförbundens överstyrelse är centralorgan för den frivilliga skytterörelsen.

Denna är organiserad i 27 skytteförbund, till vilka de lokala

skytteföreningarna är anslutna. Överstyrelsen består av en ledamot från

varje skytteförbund samt ett verkställande utskott. I verkställande utskottet

finns nio ledamöter, som utses av årsmötet, vidare ledamöter som Kungl.

Maj :t förordnar, i regel tre, en representant för Hemvärnet, vanligen Rikshemvärnschefen,

samt en ledamot från vart och ett av Svenska pistolskytteförbundet,

Svenska sportskytteförbundet och Centralförbundet för befälsutbildning.

Skytteförbundens överstyrelse sammanträder en gång årligen till ordinarie

årsmöte — skytteriksdagen. Dessemellan handlägger verkställande

utskottet förbundets angelägenheter.

Antalel skytteföreningar i landet var den 1 januari 1969 1 784. Skytte
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970

föreningarna, även kallade gillen, sällskap eller frivilliga skarpskytteföreningar,

är inom varje förbund sammanförda till skyttekretsar, vilkas uppgift

är att biträda förbundet med ordnande av tävlingar. Kretsarna, till antalet

154, består vanligen av tio till 15 skytteföreningar. Antalet aktiva

skyttar uppgick under 1968 till 216 984.

Det nuvarande samhällsstödet till idrotten

För att få underlag för sina överväganden har idrottsutredningen gjort

en genomgång av samhällets ekonomiska stöd till idrott. Sådant stöd lämnas

av såväl staten som kommuner och landsting. Stödet utgår till både organisationer

och anläggningar. Statens bidrag beräknas för budgetåret

1969/70 till sammanlagt omkring 90 milj. kr. Kommunernas insatser uppskattas

för år 1969 till ca 400 milj. kr. Landstingens bidrag år 1968 uppgick

till ca 3 milj. kr. Totalt kan samhällets ekonomiska insatser uppskattas

till omkring 500 milj. kr. per år. Samhällsstödet bör ses som ett

komplement till de ekonomiska bidrag som näringslivet ger idrotten och till

de stora egna insatser på det ekonomiska området som görs inom idrottsrörelsen.

Dessa tillskott är svåra att beräkna och redovisas inte av utredningen.

Den framhåller att intäkterna från bl. a. lotterier, bingo, insamlingar

och tävlingar är betydande och ofta i hög grad avgörande för de enskilda

föreningarnas verksamhet.

Statens stöd

Statliga bidrag till idrott anvisas under flera olika huvudtitlar. Under

tionde huvudtiteln (handelsdepartementet) finns fonden för idrottens främjande,

under nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet) fonden för friluftslivets

främjande och åtgärder för fritidsbåttrafiken, under åttonde huvudtiteln

(utbildningsdepartementet) bidrag till ungdomsledarutbildning,

bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, bidrag till ungdomens

fritidsverksamhet, anslagen till gymnastik- och idrottshögskolorna,

anslagen till gymnastikfolkhögskolan vid Lillsved med Bosön samt anslaget

till motionsverksamhet för studerande, under sjätte huvudtiteln (kommunikationsdepartementet)

bidrag till affärsverkens personalidrott, under elfte

huvudtiteln (inrikesdepartementet) bidrag till sådana sysselsättningsfrämjande

åtgärder som kommer idrotten till del, samt under fjärde huvudtiteln

(försvarsdepartementet) bidragen till det frivilliga skytteväsendet.

Fonden för idrottens främjande, som inrättades år 1935, förvaltas av

statskontoret. Medel till fonden avsätts årligen från ett anslag under tionde

huvudtiteln. Bidrag ur fonden beviljas av Kungl. Maj:t genom beslut

för varje särskilt fall. Framställningar om anslag ur fonden inges av riks
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

idrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet

och amatörridsportens organisationer samt skolöverstyrelsen. Riksidrottsförbundets

anslagsframställning avser dels bidragsbehovet för central

administration samt till förbundet anslutna organisationer och vissa andra

idrottsorganisationer, dels bidragsbehovet till idrottsanläggningar. De vid

bidragsgivningen tillämpade principerna har successivt utformats i praxis

och finns inte sammanfattade i någon författning. För budgetåret 1969/70

har till fonden avsatts 33 375 000 kr. En översikt över de under år 1969 beviljade

bidragen ur fonden har lämnats i 1970 års riksdagsberättelse (s. 16).

Fonden för friluftslivets främjande tillkom genom beslut av riksdagen

år 1939. Medel till fonden avsätts årligen från ett anslag under nionde

huvudtiteln. Fonden förvaltas av statskontoret. Bidrag från fonden lämnas

enligt Kungl. Maj :ts bestämmande för varje särskilt fall efter förslag av

statens naturvårdsverk. Detta verk utövar kontroll över användningen av

de bidrag som anvisas ur fonden. Huvuddelen av fondens medel används

till anläggningsstöd, men även organisationsstöd lämnas från fonden.

Syftet med anläggningsstödet är att det skall verka som stimulans för

tillkomsten av nya anläggningar. Stödet utgår med viss procent av den beräknade

anläggningskostnaden. De gällande bidragsnormerna redovisas i

betänkandet (s. 59). Bidragen är i första hand avsedda för anläggningar- som

uppförs av kommuner men även riksorganisationer och dess lokalavdelningar

kan erhålla bidrag. EU villkor för bidrag ur fonden är att anläggning

skall vara tillgänglig och öppen för alla oberoende av organisationstillhörighet.

Till fonden avsattes för budgetåret 1969/70 5 500 000 kr. En sammanställning

över de under år 1969 beviljade bidragen från fonden har intagits

i 1970 års riksdagsberättelse (s. 18).

Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet utgår från ett

under åttonde huvudtiteln uppfört anslag enligt kungörelsen (1969: 129)

om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Enligt de från den 1 juli 1969

gällande bestämmelserna skall en organisation för att erhålla stöd till sin

centrala verksamhet redovisa minst 3 000 medlemmar i åldern 12—25

år och ha lokalavdelningar i minst fem procent av landets kommuner. Bidraget

utgörs dels av ett för alla organisationer lika stort grundbidrag på

25 000 kr. dels av ett med hänsyn till organisationernas medlemstal i

åldern 12—25 år och geografiska spridning bestämt rörligt bidrag. Enligt

en av fritidsutredningen gjord undersökning sysselsätter ungdomsorganisationerna

i betydande utsträckning sina medlemmar med olika former av

idrott. På grundval av undersökningen har idrottsutredningen räknat med

att omkring hälften av det totala bidraget till ungdomsorganisationernas

centrala verksamhet är ett stöd till idrott och friluftsliv. För budgetåret

1969/70 innebär det att ca 2 950 000 kr. används för detta ändamål.

Från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget Bidrag till ung
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

domsledarulbildning utgår bidrag till anordnande av regionala och centrala

kurser för ungdomsledare. För bidrag från anslaget gäller i fråga om

sökandeorganisationens medlemsantal m. m. motsvarande villkor som för

bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Av anslaget för

budgetåret 1969/70 beräknas ca 2 100 000 kr. komma idrotten till del.

Från åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet

utgår bidrag till kommuner och studieförbund för anordnande av fritidsgrupper.

Riksidrottsförbundet jämställs med studieförbund. Skolöverstyrelsen

är tillsynsmyndighet för verksamheten. Utredningen utgår från

att av anslaget för budgetåret 1969/70 ett belopp av 11 900 000 kr. hänför

sig till fritidsgruppsverksamhet som redovisas av riksidrottsförbundet.

Anslag till ggmnastik- och idrottshögskolorna i Stockholm och Örebro är

uppförda under åttonde huvudtiteln. De avser lärarlöner och omkostnader.

Från anslag under samma huvudtitel utgår bidrag till gymnastik folkhögskolan

på Lillsved och dess filial, idrott sfolkhögskolan vid Bosön. För nu

nämnda ändamål beräknar utredningen för budgetåret 1969/70 ett belopp

av sammanlagt 6 900 000 kr.

Under åttonde huvudtiteln är vidare uppfört ett anslag till motionsverksamhet

för studerande. I fråga om denna verksamhet gäller det beslut om

formerna för och det ekonomiska stödet till motionsinriktad idrott för studerande

vid universitet och högskolor som fattades av 1967 års riksdag

(prop. 1967: 48, SU 96, rskr 220). Det ansågs att de studerandes motionskrav

rent principiellt borde kunna tillgodoses inom ramen för den verksamhet

som olika organisationer och föreningar bedriver på kårorterna. Koncentrationen

av studerande till några få orter ansågs dock kunna skapa

problem. Ett första mål för verksamheten ansågs vara att hälften av de studerande

skulle kunna beredas ett träningstillfälle i veckan. Att omedelbart

öka verksamhetens omfattning till att motsvara denna målsättning bedömdes

emellertid som orealistiskt, inte minst på grund av brist på lämpliga

lokaler. För budgetåret 1967/68 anvisades därför medel för en verksamhet

som omfattade 25 % av de studerande och huvudsakligen inriktades på

träning i grupp. För budgetåret 1969/70 har 655 000 kr. anvisats till verksamheten.

Från det under fjärde huvudtiteln uppförda anslaget Bidrag till frivilliga

skytteväsendet utgår bidrag till bl. a. underhåll av skjutbanor samt administrationskostnader

och andra kostnader för Skytteförbundens överstyrelse

samt Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet. För

budgetåret 1969/70 har anslaget uppförts med 2 800 000 kr.

Från anslaget Åtgärder för småbåt strafiken under nionde huvudtiteln

utgår statsbidrag till småbåtshamnar. Bidrag lämnas med mellan 30 och

90 % av kostnaderna inklusive sanitära anordningar och parkeringsplatser

till byggande av hemmahamnar och anslutningshamnar samt i undan
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

17

tagsfall till uthamnar och farleder. Anslaget disponeras av statens naturvårdsverk.

För budgetåret 1969/70 gäller en ram på 4 milj. kr.

Till anläggningar för turism, idrott och friluftsliv kan under vissa förutsättningar

bidrag erhållas från de under elfte huvudtiteln upptagna anslagen

Allmänna beredskapsarbeten m. m. samt Särskilda beredskapsarbeten

m.m. Bidrag beviljas av arbetsmarknadsstyrelsen — eller ifråga om större

turist- och idrottsanläggningar av Kungl. Maj :t — till arbeten vilka utförs

i sysselsättningsfrämjande syfte vid arbetslöshet. För budgetåret 1969/70

kan arbeten för omkring 20 milj. kr. avseende idrottsanläggningar beräknas

bli utförda.

Förslag angående anslagsstrukturen

Idrottsutredningen

Den nuvarande anslagssplittringen försvårar överblicken över statsstödet

till idrotten. En bättre överblick är nödvändig för att bedöma idrottens

anslagsbehov i förhållande till andra angelägna önskemål och för idrottsrörelsens

egen planering. Vissa organisationer får i dag medel till sin verksamhet

ur flera olika anslagsposter. Genom att till organisationerna anvisas

medel för särskilt angivna ändamål förhindras de att själva avgöra inom vilka

sektorer stödet bör användas. Det bör vara organisationernas sak att

inom givna ramar självständigt planera sin verksamhet. Att flera anslagsbeviljande

instanser skall granska ansökningar från samma organisation innebär

dubbelarbete. Risk föreligger att olika myndigheter tillämpar olika

bedömningsgrunder för likartade ändamål.

Mot bakgrund av det sagda förordar idrottsutredningen att medel till

idrottsrörelsen i största möjliga utsträckning utgår från ett anslag. Därigenom

möjliggörs en bättre överblick av det statliga stödet till idrott.

Idrottsutredningen föreslår att den övervägande delen av statsstödet till

idrotten sammanförs till ett reservationsanslag benämnt Centralt stöd till

idrotten. Anslaget bör delas upp i två anslagsposter, en för Organisationsstöd

m. m. och en för Anläggningsstöd m. m.

Till anslagsposten Organisationsstöd m. m. förs:

1. Den del av medlen ur fonden för idrottens främjande under tionde

huvudtiteln, som används till organisationsstöd.

2. Den del av medlen ur fonden för friluftslivets främjande under nionde

huvudtiteln, som används till organisationsstöd, med undantag dock för

sådant organisationsstöd, som avser ersättning till organisationer för vissa

serviceåtaganden. Detta gäller bl. a. bidragen till Reso för bygdesemesterns

administration, Riksorganisationernas campingkommitté, Fiskefrämjandet

för upplysning om fiskevatten och Svenska turistföreningen för gästhamns- 2

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 79

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

och fjällstugeverksamhet. Bidrag till dessa organisationer bör hänföras till

anslagsposten Anläggningsstöd m. m. och även i fortsättningen fördelas av

statens naturvårdsverk.

3. De medel ur anslaget Bidrag till ungdomsledarutbildning under åttonde

huvudtiteln, som används för ledarutbildning inom organisationer, vilkas

huvudsakliga verksamhet är idrott.

4. Den del av anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala

verksamhet under åttonde huvudtiteln, som utgår till de under 3 nämnda organisationerna.

5. Den del av anslaget Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet under

åttonde huvudtiteln, som via riksidrottsförbundet utgår till lokala organisationer

för redovisad fritidsgruppsaktivitet.

6. Anslaget Motionsverksamhet för studerande under åttonde huvudtiteln.

7. Anslaget Bidrag till frivilliga skytteväsendet under fjärde huvudtiteln,

Medel till gymnastik- och idrottshögskolorna samt till gymnastikfolkhögskolan

i Lillsved och dess filial, idrottsfolkhögskolan vid Bosön, bör även i

fortsättningen utgå från anslag under åttonde huvudtiteln.

Till anslagsposten Anläggningsstöd m. m. förs:

1. De medel ur fonden för idrottens främjande, som används tilll anläggningsstöd.

2. De medel ur fonden för friluftslivets främjande, som används till anläggningsstöd

samt förut nämnda bidrag till organisationer för vissa serviceåtaganden.

3. Anslaget Åtgärder för fritidsbåtstrafiken under nionde huvudtiteln.

Medel till sådana bidrag, som från anslag under elfte huvudtiteln till

olika former av sysselsättningsbefrämjande åtgärder utgår till anläggningar

för idrott, bör även i fortsättningen anvisas under nämnda anslag.

Utredningen tar upp ett av en särskild utredningsman1 år 1966 framlagt

förslag angående statligt stöd åt ungdomsidrott inom vissa organisationer

som inte är anslutna till riksidrottsförbundet. Det åsyftade stödet lämnas

årligen i form av bidrag från fonden för idrottens främjande och är avsett

att delas ut till i huvudsak lokalt verksamma sammanslutningar. De belopp

som de lokala organisationerna erhållit vid varje utdelningstillfälle är relativt

små. I allmänhet har det rört sig om mellan 100 och 200 kr. Utredningsmannen

ifrågasätter om dessa bidrag har nämnvärd stimulanseffekt och

framhåller att bidragsformen är förenad med ett omfattande administrativt

arbete. Han föreslår att denna bidragsgivning avvecklas under en treårsperiod

och att stödet i stället lämnas indirekt i form av service från fackorganisationerna

på idrottens och friluftslivets område. Idrottsutredningen delar

i allt väsentligt utredningsmannens synpunkter och framhåller att det ur

effektivitetssynpunkt måste anses vara en fördel att, i stället för bidragen,

Studierektorn Inge Johansson.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

olika former av service erbjuds de regionala och lokala organen. Uppgiften

att lämna sådan service bör överlåtas på specialorganisationerna på idrottsområdet.

De medel som tidigare utdelats till ungdomsorganisationerna utanför

riksidrottsförbundet bör i fortsättningen disponeras av nämnda förbund

för ifrågavarande serviceverksamhet.

Yttranden

Utredningens förslag tillstyrks av statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen,

statens naturvårdsverk, statens ungdomsråd, styrelsen för

gymnastik- och idrottshögskolorna, Landsorganisationen, Riksförbundet

landsbygdens folk, Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Folkbildningsförbundet, Arbetarnas

bildningsförbund, Svenska turistföreningen, Riksidrottsförbundet,

Svenska korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska

ponnyföreningen samt Skytteförbundens överstyrelse.

I några yttranden görs dock vissa förbehåll och erinringar.

Överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning anser det ej nödvändigt

att föra över anslagen till den frivilliga skytterörelsen från fjärde huvudtiteln

till någon annan huvudtitel. I detta instämmer Svenska pistolskytteförbundet,

som framhåller att man avvaktar viss utredning som förbundet

föreslagit de andra skytteorganisationerna. Skytteförbundens överstyrelse

tillstyrker förslaget under förutsättning att skytteidrotten kan påräkna

minst samma anslagsökningar som specialidrottsförbunden och således

inte blir föremål för den anslagspolitik som förordas i utredningen.

Statens naturvårdsverk ifrågasätter om det inte vore praktiskt att låta de

båda delposterna utgöra särskilda anslag.

Skid- och friluftsfrämjandet förordar att reservationsanslaget benämns

Centralt stöd till idrotten och friluftslivet. Skidfrämjandet avvisar vidare

förslaget att organisationsstöd som f. n. utgår från friluftsfonden överflyttas

från denna fond till anslagsposten Organisationsstöd m. m. Skidfrämj andet

är den enda organisation för vilken en sådan överflyttning är aktuell. Främjandet

kan emellertid inte inse att det finns någon principiell skillnad mellan

dess serviceverksamhet och den som bedrivs av de organisationer, som

föreslås även i fortsättningen få statsstöd genom naturvårdsverket. Enligt

Skidfrämjandets uppfattning bör hela statsstödet till organisationen, med

undantag för det speciella stödet till ungdomsverksamheten, utgå från anslagsposten

Anläggningsstöd m. m. och med naturvårdsverket som statligt

myndighetsorgan.

Enligt Svenska turistföreningens uppfattning bör det i båda anslagsposterna

finnas underavdelningar för idrott och friluftsliv. Bidragsgivningen

till friluftslivet bör handhas av naturvårdsverket. Föreningen anser vidare

att bestämmelserna bör preciseras ytterligare, så att det klart framgår varifrån

anslag för underhåll och drift kan anvisas.

Vid remissbehandlingen av det av en särskild utredningsman framlagda

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

förslaget att successivt avveckla det stöd som från idrottsfonden utgår till

ungdomsidrott inom organisationer utanför riksidrottsförbundet uttalade

sig sex av de tio bidragstagande organisationerna mot förslaget och menade

att den nuvarande bidragsformen borde bibehållas, eventuellt med vissa

jämkningar. Förslaget tillstyrktes i huvudsak av bl. a. idrottens samarbetsnämnd,

1962 års ungdomsutredning, riksidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet

och korporationsidrottsförbundet. Vid remissbehandlingen av

idrottsutredningens betänkande har riksidrottsförbundet hänvisat till sitt

tidigare tillstyrkande samt förklarat sig berett att åtaga sig och i samråd

med ungdomsorganisationerna utforma den serviceverksamhet som förslaget

innebär. Korporationsidrottsförbundet biträder förslaget i princip. Av de

organisationer som företräder bidragstagarna har följande inkommit med

avstyrkande yttranden, nämligen Förbundet Vi unga, Riksförbundet Sveriges

4 H, Svenska missionsförbundets ungdom, KFUK.s och KFUM.s riksförbund

och idrottsförbund, Godtemplarorden, Svenska scoutförbundet och Svenska

scoutrådet.

Förslag angående idrottsadministration och anslagsförvaltning

Idrottsutredningen

I enlighet med sina direktiv har idrottsutredningen övervägt sådana organisationsspörsmål

som direkt hänger samman med det statliga idrottsstödet.

Beträffande handläggningen av frågor om statsstöd till idrotten på

myndighetsplanet tar utredningen upp flera alternativ. Sålunda diskuteras

möjligheten att handlägga dessa frågor på departementsplanet, eller att anförtro

myndighetsfunktionen åt något verk, t. ex. socialstyrelsen, naturvårdsverket

eller skolöverstyrelsen. Vidare prövas alternativen att inrätta ett nytt

verk, att förstärka idrottens samarbetsnämnd eller att inrätta ett idrottens

råd. Samtliga dessa alternativ avvisas av utredningen.

Utredningen stannar för att myndighetsfunktionen vad gäller stöd till

organisationer bör anförtros idrottens eget topporgan, riksidrottsförbundet.

Detta skulle utgöra en vidareutveckling av nu rådande praxis. I fråga om

anläggningsstödet bör myndighetsfunktionen anförtros naturvårdsverket,

som redan förvaltar det anläggningsstöd som utgår från nuvarande friluftsfond.

Till verket bör knytas en nämnd med representation även från

riksidrottsförbundet. Till stöd för sitt ställningstagande anför utredningen

i huvudsak följande.

Den grundläggande uppgiften för en myndighet på ämbetsverksnivån är att

ha huvudansvaret för att genomföra statsmakternas beslut i enlighet med

de principer, avvägningar och bestämmelser som förbinds med dessa beslut.

En annan huvuduppgift är att ge underlag för statsmakternas beslut. I den
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

na funktion kan inläggas en initiativtagande, utredande och i stora drag

samlande och ledande uppgift.

Ett flertal myndigheter har i dag uppgiften att administrera de anslag

som utredningen räknat in i sitt förslag till totalram för statsstödet åt idrotten.

Skolöverstyrelsen svarar för anslag till bl. a. ledarutbildning. Naturvårdsverket

svarar för friluftsfonden och försvarets civilförvaltning för anslaget

till det frivilliga skyttet. Anslaget till idrottsfonden är det i detta sammanhang

största och dominerande. För denna del har myndighetsfunktionen

till starkt övervägande del anförtrotts riksidrottsförbundet. Detsamma

gäller idrottens del av stödet till fritidsgrupperna.

Den statliga administrationen av de anslag som går till idrott är således

splittrad. Med en sådan uppdelning är det inte möjligt att få till stånd en

samlad bedömning av idrottens anslagsfrågor. Det föreligger ett starkt behov

av samordning. Utredningens förslag att sammanföra de olika anslagen

till en totalram uppdelad på ett anslag för anläggningsstöd och ett för organisationsstöd

gör en viss koncentration på myndighetsplanet ofrånkomlig.

Såväl vid prövning av frågan huruvida redan befintliga ämbetsverk kan

tas i anspråk för ifrågavarande myndighetsfunktion som vid övervägande

av alternativet att skapa ett nytt verk för denna uppgift måste man enligt

utredningens bestämda mening först och främst se till följderna för

idrottsrörelsen och för idrottslivet. Eftersom statsanslagen i allt väsentligt

avser stöd åt frivillig verksamhet som idrottsrörelsen själv administrerar

är det ett statsintresse att dess organisation är stark och effektiv. Vid behandling

av frågan om myndighetsfunktionen bör därför eftersträvas att

nå en lösning som så nära som möjligt anknyter till idrottsrörelsen.

Om ett redan befintligt ämbetsverk anförtros uppgiften att administrera

statsstödet till idrotten eller ett nytt ämbetsverk skapas för denna uppgift,

leder detta till att idrottsrörelsens egen position blir tillbakaträngd. Ett ämbetsverk

med dylik uppgift kan förutses komma att undan för undan inta

en även för idrottslivets utveckling och inriktning alltmer styrande roll.

Idrottsrörelsens eget etablerande inflytande flyttas då ett väsentligt steg

tillbaka. Detta inger ur flera synpunkter allvarliga betänkligheter. I en

verksamhet grundad på frivilliga och ideella arbetsinsatser är det av största

vikt att avgöranden i toppen sker under god kontakt med de praktiska

fältarbetet. Detta krav tillgodoses rimligen bäst genom att anknyta myndighetsfunktionen

till ett topporgan som har sin bas just i de på fältet

verkande organisationerna.

Om ett ämbetsverk kommer in som första instans under Kungl. Maj :t

lär det knappast kunna undvikas, att idrottsrörelsen får allt mindre inflytande

på idrottspolitikens utformning. Väsentliga avgöranden flyttas bort

på längre avstånd från den på frivillighet och idealitet arbetande organisationen.

En sådan utveckling synes inte förenlig med de grundläggande principer

som uttalas i utredningens direktiv.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

Vad angår medlemsantal, statsanslag, geografisk utbredning och idrottslig

bredd är riksidrottsförbundet den ojämförligt mest omfattande organisationen

på idrottens område. Genom förbundets 49 specialförbund utövas

alla slags idrotter på alla ambitionsnivåer och av alla i idrottsliga

sammanhang förekommande åldrar. Det har med hänsyn till dessa omständigheter

varit naturligt för statsmakterna att i avsaknad av sedvanligt

ämbetsverk anknyta till denna organisation för att få vissa uppgifter av

myndighetskaraktär utförda. I sin tur har detta handlande ytterligare befordrat

förbundets karaktär av samlande centralorganisation.

I och för sig är den dubbla funktionen av fri organisation — med sin

egen konstitution — och ”statsmyndighet” en om inte unik så likväl ovanlig

konstellation. Den utgör en intressant variant bland olika möjligheter

att organisera och leda en samhällsverksamhet. För idrottsrörelsen är det

både smickrande och förpliktande att ha fått detta långtgående förtroende

från statsmakternas sida. Systemet rymmer stora värden som både statsmakterna

och idrottsrörelsen har anledning att värna om. Det har kunnat

byggas upp utan att RF:s karaktär av fri organisation äventyras.

Ur många synpunkter finns det anledning för statsmakterna att utforma

myndighetsfunktionen så att den ger anledning till en förstärkt samordning

av existerande fria organisationer inom det breda fält statsstödet till idrottslivet

bör omspänna.

Under senare tid har alltmer understrukits betydelsen av att de som på

olika sätt är aktiva inom idrottsrörelsen får ett ökat inflytande på den

idrottsliga verksamhetens ledning och utformning. Sett i de sammanhang

utredningen har att pröva kan frågan om största möjliga medlemsinflytande

ha sitt intresse. Genom att anförtro myndighetsfunktionen till ett idrottsrörelsens

eget topporgan uppnås rimligen den närmaste anknytning till

medlemsinflytandet som står att få. Utredningen bedömer denna omständighet

vara av betydande och växande värde.

Den kraftiga ökning av samhällets ekonomiska stöd åt idrotten, som utredningen

föreslår, avses till betydande del stimulera den idrottsliga verksamhetens

utbredning inom alla åldrar och medborgargrupper — således

ökad ”allemansidrott”. Idrott av detta slag bedrivs inom praktiskt taget

samtliga specialidrottsförbund inom riksidrottsförbundet liksom inom

korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet och det frivilliga

skyttet. För genomförandet av utredningens intentioner är det uppenbart

att det krävs en nära samverkan mellan dessa organisationer.

Den mest rationella lösningen skulle, enligt utredningens bedömning,

vara att korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet samt

Skytteförbundens överstyrelse anslöt sig som specialförbund till riksidrottsförbundet.

Specialförbund organiserade på korporativ bas finns redan. Sveriges

akademiska idrottsförbund, Sveriges militära idrottsförbund och

Svenska skolidrottsförbundet är sådana specialförbund. Det nybildade

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

Svenska handikappidrottsförbundet, som numera anslutit sig till riksidrottsförbundet,

är ytterligare ett uttryck för detta. För samtliga dessa specialförbund

gäller vidare att verksamheten inte är begränsad till en idrottsgren

utan i princip kan omfatta alla idrotter. Likheter med korporationsidrottsförbundet

finns således i flera avseenden. Svenska sportskytteförbundet

är specialförbund i riksidrottsförbundet och beröringspunkterna med

det frivilliga skytteväsendet är påtagliga. Inte heller Skid- och friluftsfrämjandets

verksamhet representerar något i princip nytt för riksidrottsförbundet.

Det är givetvis korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet

samt Skytteförbundens överstyrelse som själva äger att besluta i organisatoriska

frågor av detta slag. Men nämnda organisationer bedriver en

med specialförbund inom riksidrottsförbundet i princip likartad verksamhet,

som till övervägande del finansieras med statliga och kommunala medel.

Med hänsyn till dessa omständigheter är det rimligt att man från statens

och kommunernas sida kräver att verksamheten organiseras på mest

rationella sätt. Ett på angivet sätt utbyggt riksidrottsförbund utgör den bästa

lösningen och det mest positiva gensvaret från de anslagstagande organisationernas

sida på de krav som stat och kommun med rätt kan ställa.

Utredningens undersökningar visar att ökad effektivitet kan uppnås genom

en organisatorisk samverkan i den form systemet med specialförbund

erbjuder. Därigenom vinnes att de betydande allmänna medel som

satsas på idrotten ger bästa möjliga resultat. Utredningen vill för egen del

se ett mycket nära samband mellan de kraftigt ökade anslag utredningen

föreslår och den organisatoriska rationalisering som en anslutning av korporationsidrottsförbundet,

Skid- och friluftsfrämjandet och det frivilliga

skytteväsendet såsom specialförbund till RF skulle utgöra.

Det förhållandet att riksidrottsförbundet anförtros att i viss utsträckning

utföra myndighetsuppgifter motiverar ett visst mått av statligt inflytande

i detta organ. Utredningen anser därför att systemet med Kungl.

Maj :ts ombud i riksidrottsstyrelsen skall bibehållas. Med hänsyn till att

verksamheten av myndighetskaraktär på olika sätt vidgas kan det vara ändamålsenligt

att i stället för ett ombud och en suppleant utöka antalet ombud

till två med var sin personliga suppleant som deltar i styrelsens sammanträden

endast vid förhinder för ordinarie ombud. För båda ombuden

föreslås gälla samma befogenheter och ansvar som i nuvarande ordning.

Vartdera ombudet skall alltså ha rätt att få en fråga hänskjuten till Kungl.

Maj :ts prövning. Ombuden behöver således inte vara eniga. Det räcker om

ett av ombuden inte anser sig kunna biträda ett beslut för att frågan måste

hänskjutas till Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj:ts ombud bör bevaka att statsmakternas riktlinjer och anvisningar

för verksamheten följes. Vidare bör ombuden se till att riksidrottsstyrelsen

i sitt utövande av myndighetsfunktionen behandlar alla organisa
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

tioner lika och i enlighet med statsmakternas intentioner, oavsett om vederbörande

är organisatoriskt ansluten till RF eller ej.

Anordningen med Kungl. Maj ris ombud kommer enligt utredningen att

garantera rimlig oväld och objektivitet på samma sätt som om verksamheten

skulle ha bedrivits inom ett ämbetsverk. Med hänsyn till detta kan det

därför vara till fördel om minst ett av ombuden har erfarenhet från verksamhet

inom statsförvaltningen. Ombuden bör också ha nära kontakt med

idrottsrörelsen. För att få bästa möjliga garanti för opartiskhet är det viktigt

att två ombud utses och att de var för sig erhåller de befogenheter som

nu tillkommer nuvarande ombud.

I konsekvens med utredningens förslag bör Kungl. Maj:ts ombud finnas

endast i riksidrottsstyrelsen. Något Kungl. Maj :ts ombud skall således inte

såsom nu är fallet finnas i korporationsidrottsförbundets styrelse eller i

någon annan utanför riksidrottsförbundet stående organisation.

Utredningens ledamot Tore Brodd har reserverat sig i fråga om den föreslagna

representationen för Kungl. Maj :t. Brodd föreslår i stället för utredningens

förslag att Kungl. Maj :t skall ha rätt att tillsätta ordföranden i

riksidrottsstyrelsen samt ytterligare en ledamot. Däremot skall representanterna

inte ha den enligt nuvarande praxis gällande och i utredningens

förslag bibehållna vetorätten i ekonomiska frågor.

Även i fråga om anläggningsstödet diskuterar utredningen olika alternativ

beträffande myndighetsfunktionen. Ett alternativ är att välja samma lösning

som föreslås beträffande organisationsstödet. Otvivelaktigt skulle en

god samordning i prövningen av ärenden rörande anläggningsstöd och i fråga

om organisationsstöd skapas därigenom. Riksidrottsstyrelsens och dess

kanslis fackmässiga kompetens på detta ämnesområde kan inte bestridas.

Vid hänsynstagande till behovet av samordning bör beaktas att, så som

redan framhållits, det stora anslaget för organisationsstöd i praktiken kommer

att bli det dominerande. De allmänna riktlinjer och avvägningar som

statsmakterna kommer att ange för idrottspolitikens utformning kommer

rimligen i törsta hand att knytas till detta anslag. Man bör därför inte övervärdera

det samordningsbehov som i detta sammanhang föreligger på myndighetsnivån.

Erforderlig samordning kan åstadkommas, även om de två

anslagen administreras av var sin myndighet.

Anslaget för anläggningsstöd skapas genom sammanläggning av berörda

delar av fonden för idrottens främjande och fonden för friluftslivets främjande.

Den sistnämnda fonden administreras av statens naturvårdsverk,

medan motsvarande funktion beträffande fonden för idrottens främjande

anförtrotts riksidrottsförbundet och dess idrottsplatskommitté. Med hänsyn

till att naturvårdsverket redan förvaltar det anläggningsstöd som utgår

från den nuvarande friluftsfonden ter det sig naturligt att naturvårdsverket

får administrera hela det av utredningen föreslagna anslaget för anläggningsstöd.

För en sådan ordning talar också att det kan bli fråga om för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970

25

handlingar med kommuner, diskussion av frågor rörande stadsplaner etc.

Med hänsyn härtill är det av värde att en reguljär statsmyndighet får uppdraget

med därav följande möjligheter att bl. a. utnyttja statlig länsmyndighet,

i första hand länsstyrelserna.

För att trygga erforderlig anknytning till den organiserade idrottsrörelsen

bör en speciell nämnd inrättas inom naturvårdsverket med representation

från riksidrottsförbundet. Åt denna nämnd bör delegeras att besluta

i frågor rörande fördelningen av anslaget för anläggningsstöd. Generaldirektören

i naturvårdsverket bör vara ordförande i nämnden, vilken i övrigt

bör bestå av två representanter utsedda av riksidrottsstyrelsen och två

utsedda av Kungl. Maj :t. De ärenden som skall avgöras av nämnden bereds

inom naturvårdsverkets friluftssektion, som bör förstärkas med idrottsteknisk

expertis.

Utredningsledamoten Henry Ohlson biträder inte utredningens förslag i

fråga om myndighetsfunktionen. I en reservation förordar han att ett neutralt

organ i form av ett råd bildas, som under Kungl. Maj :t tar befattning

med anslagen till idrotten, ger en överblick över de behov som föreligger och

tjänstgör som opartisk rådgivare. Ett dylikt organ torde främst komma att

arbeta som en remiss- och beredande instans och avge yttranden rörande

idrotten. Jämsides med den rådgivande funktionen, som givetvis kommer

att intaga en central plats, skall rådet svara för planering i idrottsfrågor i

nära samarbete med landsting och kommun samt idrotten närliggande organisationer.

Rådet skall också i den utsträckning som bestäms fördela bidrag

till olika ändamål.

Som ordförande i rådet kan enligt förslaget fungera t. ex. chefen för socialstyrelsen,

skolöverstyrelsen eller naturvårdsverket. Samtliga dessa verk

säges ha direkt eller indirekt anknytning till idrottsrörelsen. Givetvis kan

ordföranden utses utanför den nämnda kretsen. Av rådets övriga ledamöter

bör det övervägande flertalet representera olika riksorganisationer på idrottens,

friluftslivets och skyttets områden, som förväntas få bidrag från det

berörda anslaget. De organisationer, som i första hand bör komma i fråga,

skall vara riksidrottsförbundet, korporationsidrottsrörelsen, friluftsfrämjandet

samt skytterörelsen. Härvid skall iakttagas att RF som största organisation

skall ha en representant mer än övriga idrottsorganisationer sammanlagt.

Rådet bör vidare ha en representant från vardera kommun- och

landstingsförbundet. Slutligen bör i rådet ingå en eller ett par personer

utan organisationstillhörighet men med en allmän kännedom om idrottsfrågor,

exempelvis politiska förtroendevalda med dylika kvalifikationer.

Utredningen framhåller, att en långt gående delegering av myndighetsfunktionen

till riksidrottsförbundet kommer att medföra en rad problem

av såväl förvaltningsrättslig som organisatorisk art. I fråga om de ärenden

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

som riksidrottsförbundet handlägger i sin egenskap av myndighet utgår utredningen

från att offentlighetsprincipen tillämpas på samma sätt som i ett

ämbetsverk.

På det organisatoriska planet bör en viss rationalisering genomföras.

Idrottens samarbetsnämnd bör avvecklas. Riksidrottsförbundets ekonominämnd,

Stiftelsen Riksidrottsförbundets idrottsinstitut på Bosön samt Riksidrottsförbundets

förlagsaktiebolag bör upplösas och såväl personal, arbetsuppgifter

som verksamhet i samtliga fall övertas av riksidrottsförbundet.

Riksidrottsförbundets kansli bör reorganiseras. Verksamheten föreslås

bli uppdelad efter två huvudlinjer, nämligen en idrottsorganisatorisk och

en förvaltande för ekonomi och administration. Tillsammans med chefstjänstemannen

bör cheferna för de båda avdelningarna bilda en ledningsgrupp

för samordning av kansliets verksamhet och för slutlig beredning

av ärenden som avgörs av styrelsen eller av chefstjänstemannen. Denne

bör enligt utredningen kallas generalsekreterare.

Utredningen lägger i betänkandet (s. 180—185) fram ett detaljerat förslag

angående den avsedda organisationen av riksidrottsförbundets kansli.

Yttranden

Flertalet remissinstanser, däribland överbefälhavaren, socialstyrelsen,

statskontoret, riksrevisionsverket, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna,

Riksidrottsförbundet, Ridfrämjandet, Landsorganisationen, Riksförbundet

landsbygdens folk, Moderata ungdomsförbundet, Centerns ungdomsförbund,

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och

Riksföreningen för simningens främjande, ansluter sig i huvudsak till utredningens

förslag.

Statskontoret anser dock att riksidrottsstyrelsen bör handlägga både organisationsstödet

och anläggningsstödet. Riksrevisionsverket förutsätter att

verkets möjligheter att utöva förvaltningsrevisionen verksamhet inte minskas

genom den nya organisationen. Ridfrämjandet anför att det inte har något

att invända mot en anslutning till riksidrottsförbundet om detta kan ske

utan att Ridfrämjandets och dess distriktsorganisationers ekonomiska villkor

försämras. Moderata ungdomsförbundet anser att båda Kungl. Maj :ts

ombud i riksidrottsstyrelsen skall vara eniga för att få ett ärende hänskjutet

till regeringen för avgörande.

Vissa remissinstanser framför erinringar emot eller avstyrker förslaget.

Bland dessa är skolöverstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens ungdomsråd,

Svenska korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet, Sveriges

förenade studentkårer, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

Arbetarnas bildningsförbund samt Skytt ef örbundens överstyrelse.

Skolöverstyrelsen förordar att myndighetsfunktionen för organisationsstödet

anförtros en statlig myndighet. Det mest lämpade organet är skol
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

överstyrelsen. Att förlägga myndighetsfunktionen till riksidrottsförbundet

skulle innebära att en organisation, som bestämt önskar stå utanför riksidrottsförbundet

ändå skulle vara hänvisat dit för viktiga avgöranden

om sin verksamhet.

Statens naturvårdsverk anför att frågan om vilka organisationer som

skall tillhöra riksidrottsförbundet självfallet måste avgöras av organisationerna

själva. Om en sådan anslutning som utredningen förutsatt inte kommer

till stånd är det enligt verkets uppfattning inte lämpligt att bidragsgivningen

till de utanförstående organisationerna sker via förbundet. I sådant

fall bör bidragsfördelningen bestämmas av Kungl. Maj :t.

Statens ungdomsråd anser att förslaget om riksidrottsförbundets myndighetsfunktion

medför vissa principiella nackdelar, som knappast någon

annan folkrörelse skulle kunna tänkas acceptera. Enligt ungdomsrådet är

det ytterst tveksamt om staten skall utse och placera ledamöter i enskilda

organisationers styrelser. Vidare är det enligt ungdomsrådet märkligt att

dessa representanter får extraordinära befogenheter i förhållande till de

förtroendevalda, som har en betydande medlemsopinion bakom sig. Liknande

synpunkter framföres av Arbetarnas bildningsförbund.

Svenska korporationsidrottsförbundet ansluter sig till utredningsledamoten

Ohlsons reservation och stöder hans förslag om ett idrottens råd som,

självständigt eller knutet till något befintligt verk, skulle fullgöra myndighetsfunktionen.

Förbundet delar heller icke utredningsmajoritetens uppfattning

att det skulle bli en organisatorisk rationalisering om korpidrottsförbundet,

friluftsfrämjandet och frivilliga skytterörelsen anslöts till riksidrottsförbundet.

I stället anser förbundet att åtminstone korpidrottsförbundet

förblir mera effektivt och har större möjligheter till utveckling och lämplig

rationalisering i sin nuvarande fria form.

Skid- och friluftsfrämjandet finner det oriktigt om den statliga myndighetsfunktionen

i fråga om bidragsfördelning även i fråga om utomstående

organisationer anförtros en av de bidragsmottagande parterna. Det påpekas

att det inte kan vara lämpligt att belasta riksidrottsstyrelsen med uppgiften

att sätta sig in i, följa och bedöma även utomstående organisationers

verksamhet och utvecklingsmöjligheter. Med den föreslagna myndighetsfunktionen

måste riksidrottsstyrelsen möta stora intressekonflikter och ställas

inför svåra bedömanden och avgöranden, i synnerhet som riksidrottsförbundet

i väsentlig grad är elittävlingsinriktat. Anförtros riksidrottsstyrelsen

även uppgiften att svara för och förbereda Sveriges olympiska deltagande

måste intresseinriktningen mot elitidrott bli än mer accentuerad.

Myndighetsfunktionen bör anförtros åt en opartisk politiskt tillsatt nämnd.

I en sådan nämnd bör icke ingå representanter för de bidragsgivande organisationerna.

För att underlätta nämndens orientering om idrotts- och friluftslivets

utveckling är det lämpligt att till dess förfogande ställa ett råd med

representanter för idrottens och friluftslivets huvudorganisationer.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund förordar att ett särskilt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

fritidsverk eller motsvarande myndighet inrättas. Enligt förbundets uppfattning

vore det ur idrottens synpunkt en klar fördel om idrottsrörelsen avlastades

statliga administrationsuppgifter. Om en reell samordning på myndighetsplanet

skall kunna nås måste en statlig myndighet svara för såväl

organisations- som anläggningsstödet samt övriga frågor som berör idrottens

förhållande till samhället.

Skytteförbundens överstyrelse förordar en organisationsform som i princip

överensstämmer med vad ledamoten Henry Ohlson föreslagit i sin reservation.

Även Svenska scoutförbundet avstyrker förslaget och hävdar att

en fristående, opartisk, politisk nämnd som myndighet skulle vara en bättre

lösning än den av utredningen föreslagna. Liknande synpunkter framförs

av Riksförbundet Sveriges A H, Svenska missionsförbundets ungdom,

KFUM.s och KFUK.s riksförbund och idrottsförbund, Sveriges ungdoms

helnykterhetsförbund samt Svenska scoutrådet.

Femårsplan för svensk idrott samt anslagsberäkning för budgetåren 1970/71

och 1971/72

Idrott sutredning en

För utvecklingen av statens stöd till idrotten vill utredningen fastställa en

femårig planeringsram. En långsiktig planering är önskvärd från statsmakternas

synpunkt. Den är också nödvändig för kommunerna, som måste ges

möjlighet att anpassa sitt stöd till de ändrade förutsättningarna, samt för

idrottsorganisationerna, som skall mobilisera de personella resurser som

krävs och se till att det ökade offentliga stödet kommer till effektiv användning.

Utredningen har funnit starka motiv för eu mycket kraftig ökning av

statens stöd till idrotten. För de ändamål utredningen inrymmer i anslaget

till centralt stöd till idrotten föreslås en fördubbling av stödet under planperioden.

En detaljerad plan för anslagsutvecklingen läggs fram i betänkandet

(s. 190). Nedan återges ett sammandrag av planen.

Milj. kr

1969/70

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

1974/75

Centralt stöd till idrotten .

Därav:

. 59,0

72,0

85,0

95,0

105,0

118,0

Organisationsstöd in. m. ...

. 44,5

54,5

64,5

72,5

80,5

90,5

Anläggningsstöd m. m......

. 14,5

17,5

20,5

22,5

24,5

27,5

Den detaljerade planen för statligt stöd till idrotten återges i det följande

i den del som avser anslagsberäkningen för budgetåren 1970/71 och

1971/72. I sammanställningen har även tagits upp de belopp som enligt

riksdagsbeslut eller utredningens beräkningar anvisats för olika idrottsändamål

under budgetåret 1969/70.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

29

Milj. kr.

1969/70

1970/71

1971/72

Organisationsstöd m. m.............................

Därav till

ii,5

5i,5

6i,5

Ledarutbildning och kursverksamhet................

1,4

4,4

6,4

Forskning........................................

0,1

0,3

0,5

Polikliniker, hälsokontroll..........................

0,2

0,2

0,2

Administration, konsulenter, service, propaganda ....

5,3

7,1

9,3

Distriktsförbunden ................................

1,3

1,3

1,4

Nuv. specialtörbund, övriga förbund och organisationer

19,1

21,9

25,3

Handikappidrott..................................

0,4

0,7

1,0

Frivilliga skyttet..................................

2,8

2,9

3,0

Ungdomens fritidsverkamhet........................

11,9

13,1

14,4

Studerandeidrott..................................

0,7

0,9

1,2

Övrigt ..........................................

1,3

1,7

1,8

Anläggningsstöd m. m...............................

14,5

17,5

20,5

Därav till

Vålådalen ........................................

1,0

1,0

_

Bosön1 ..........................................

0,2

2,0

4,0

Lillsved2 ........................................

0,1

0,4

1,0

Föreningsanläggningar, friluftsanläggningar m. m.....

8,7

9,5

10,5

Fritidsbåttrafik ..................................

4,0

4,0

4,0

Service och utvecklingsarbete ......................

0,5

0,6

1,0

1 Totalt 16,7 milj. kr.

2 Totalt 8,5 milj. kr.

I anslutning härtill lämnas i det följande en redogörelse för utredningens

kommentarer till de i planen upptagna ändamålen och för vissa av utredningen

framlagda förslag som har samband med dem. I ett särskilt avsnitt

redovisas utredningens synpunkter och förslag rörande den medelsanvisning

till förberedelser och deltagande i olympiska spel som f. n. sker till Sveriges

olympiska kommitté.

Organisationsstöd m. m.

Ledarutbildning och kursverksamhet

Idrottsutredn ingen

Ledarverksamheten är inom idrotten liksom i andra folkrörelser baserad

på frivilliga insatser. För närvarande är ca 150 000 ledare av olika slag

verksamma inom idrotten. Flertalet är helt oavlönade. Den genomsnittliga

verksamhetsperioden uppgår till fyra år. Följaktligen måste varje år nära

40 000 ledare rekryteras och utbildas.

Utbildning av idrottsledare förekommer i en mängd olika former. Huvuddelen

av utbildningsverksamheten bedrivs inom idrottsorganisationernas

ram. Vidare har kommuner, landsting och staten på senare år arrangerat

ledarutbildning i olika former, såväl mera allmänna ungdomsledarkurser

som exempelvis specialkurser för idrottsledare. Folkhögskolorna vid Lillsved

och på Bosön är inriktade på utbildning av idrottsledare. På senare

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år t970

år har även andra folkhögskolor tagit upp mer kvalificerad ungdomsledarutbildning.

Närmast idrottsrörelsen ligger i detta avseende Svenska frisksportförbundets

folkhögskola, Stensund. Valla folkhögskola, som har nära

anknytning till bl. a. 4 H och Studiefrämjandet, bedriver en allmän ungdomsledarutbildning.

Även vissa landstingsägda folkhögskolor har ungdomsledarutbildning

medan andra planerar att starta sådana. Liknande utbildning

förekommer vid KFUM:s ledarinstitut.

Ungdomsledarutbildning meddelas också inom yrkesskolans ram. Initiativet

togs härvid av Stockholms stads barnavårdsnämnd. Verksamheten

drivs numera i samarbete med Stockholms idrottsförbund. 1965/66 startades

i Östersund den första yrkesskolelinjen avsedd speciellt för idrotts- och

friluftsledare.

Idrottsledarutbildning på högskolenivå förekommer vid gymnastik- och

idrottshögskolan i Stockholm.

År 1964 tillsatte riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet samt

Skid- och friluftsfrämjandet en särskild arbetsgrupp för att se över organisationen

och uppläggningen av ledarutbildningen. Arbetsgruppens principförslag,

som avlämnades år 1967, biträds av idrottsutredningen. En utbildning

i tre steg förordas. Det första steget är en lokal ledarkurs som i stor

utsträckning bör kunna bygga på korrespondensundervisning och lokala

kvällskurser. Det andra steget är en på regional nivå anordnad utbildning,

som kan betraktas som en påbyggnad på den lokala kursen och tidmässigt

förläggas till något eller några veckoslut. Det tredje steget är den centrala

kursen, som skall ge en mer kvalificerad ledarutbildning och som regel förläggas

till Bosön, Lillsved eller liknande anläggningar av rikskaraktär samt

sträcka sig över någon vecka. Flertalet ledare kommer sannolikt endast att

genomgå den utbildning som ryms inom det första utbildningssteget.

Rekryteringen av ledare måste ägnas ökad uppmärksamhet. För detta

krävs insatser på samtliga utbildningsnivåer. En särskild studieorganisatör

för ledarutbildning bör utses i varje lokal organisation. Särskilda regionala

utbildningsråd bör tillskapas.

Vid den femåriga planperiodens slut bör varje distrikt ha tillgång till en

heltidsanställd utbildningsledare. Under uppbyggnadsskedet bör dock en

utbildningsledare kunna betjäna mer än ett distrikt. Utredningen föreslår

att tio befattningar som regionala utbildningsledare inrättas för budgetåret

1970/71. Fem ytterligare befattningar bör sedan inrättas under vart och ett

av de tre därpå följande planåren. Utbildningsledarna bör anställas av

riksidrottsförbundet, som också har att fastställa deras arbetsområde, placeringsort

och arbetsinstruktion.

På det centrala planet föreslår utredningen att ett för hela idrottsrörelsen

gemensamt centralt utbildningsråd inrättas. Utbildningsrådet bör organisatoriskt

knytas till riksidrottsförbundet och erhålla medel via detta. Rådet

bör bestå av sju ledamöter, varav riksidrottsförbundet — med tillgodo
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970

seende av olika väsentliga verksamhetsområden inom idrotten — utser fyra

samt landstingsförbundet, kommunförbundet och skolöverstyrelsen en ledamot

vardera. Ett särskilt kansli bör upprättas för rådet. Kansliet bör i ett

första skede ha två kvalificerade befattningshavare. Rådet föreslås få stora

befogenheter i fråga om utbildningens uppläggning och samordning. Som

villkor för att statsbidrag skall utgå till viss utbildning bör gälla att rådet

godkänt densamma.

Utredningen föreslår att riksidrottsförbundet skall fördela medel till ledarutbildning

på idrottens område och för idrottsorganisationernas del —

oavsett om ‘dessa är anslutna till förbundet eller inte —- vad angår ledarutbildningen

överta skolöverstyrelsens nuvarande funktion som tillsynsmyndighet.

Yttranden

Utredningens förslag om ledarutbildningens uppläggning tillstyrks i huvudsak

av samtliga remissinstanser med ett undantag. I vissa yttranden,

bl. a. dem som avgivits av skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd och Tjänstemännens

centralorganisation, framhålles att idrottsledarutbildning och övrig

fritidsledarutbildning bör samordnas. Vad angår förslaget att inrätta ett

centralt utbildningsråd bör enligt socialstyrelsen socialmedicinsk expertis

ingå i rådet. Folkbildningsförbundet framhåller att möjligheterna till samverkan

mellan folkbildningsorganisationerna och idrottsrörelserna skulle

kunna diskuteras inom rådet. Svenska korporationsidrottsförbundet yrkar

att förbundet skall vara representerat i det centrala utbildningsrådet och att

en representant för korporationsidrottsrörelsen skall ingå i vart och ett av de

regionala utbildningsråden. Nämnda förbund samt styrelsen för gymnastikoch

idrottshögskolorna anför att utbildningsråden i första hand bör ha en

rådgivande och serviceinriktad funktion i förhållande till de idrottsorganisationer,

som bedriver utbildningen.

Forskning

Idrottsutredningen

Forskning och undersökningsverksamhet av betydelse för idrott i bred

bemärkelse förekommer vid flera olika institutioner.

Målinriktad idrottsforskning förekommer i första hand vid Gymnastikoch

idrottshögskolan i Stockholm samt i viss utsträckning vid de kliniskt

fysiologiska avdelningarna vid några större sjukhus.

Forskning som är av betydelse för idrotten — utan att vara direkt inriktad

på idrottsproblem — förekommer dessutom vid olika universitetsoch

högskoleinstitutioner samt vid vissa större sjukhus.

Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm (GIH) är centrum för den

direkta idrottsforskningen i vårt land. De sammanlagda kostnaderna för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

forskningsverksamheten vid GIH uppgår till omkring 600 000 kr. budgetåret

1969/70.

Riksidrottsförbundet har sedan 1944 en poliklinikkommitté för hälsokontroll.

Kommittén lämnar anslag till idrottsmedicinsk forskning. Kommittén

driver en poliklinik vid Stockholms stadion och en vid idrottsinstitutet

vid Bosön. Undersökningarna vid klinikerna är kostnadsfria för

medlemmar i förening som är ansluten till riksidrottsförbundet.

Poliklinikkommittén lämnar anslag till idrottsmedicinsk (fysiologisk)

forskning vid kliniskt fysiologiska avdelningen på Karolinska sjukhuset

och fysiologiska institutionen vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

Budgetåret 1968/69 anslog politiklinikkommittén 100 000 kr. till denna

forskning.

Visst utvecklingsarbete i fråga om friluftsanläggningar bekostas av statens

naturvårdsverk. Ca 250 000 kr. har avsatts för ändamålet budgetåret

1968/69.

En särskild nämnd för idrottsforskning bör inrättas med uppgift att ta

initiativ till och samordna forskning, fördela anslag samt se till att forskningsresultaten

utnyttjas av idrotten. Forskningsarbetet bör drivas på institutions-

och laboratorienivå. Idrottsforskningen skall även i fortsättningen

kunna erhålla anslag från andra institutioner — forskningsråd och

fonder. För att den nödvändiga kontakten med annan forskning skall erhållas,

föreslår utredningen att nämnden knyts till statens medicinska

forskningsråd. Nämnden bör dock ges en sådan sammansättning att också

andra forskningsområden av betydelse för idrotten än det medicinska blir

företrädda.

I nämnden bör ingå representanter för medicinsk, teknisk och samhällsvetenskaplig

forskning samt för idrottsrörelsen. Antalet ledamöter i nämnden

föreslås bli sju, varav tre forskare, utsedda av resp. de medicinska

och samhällsvetenskapliga forskningsråden samt styrelsen för teknisk utveckling,

tre företrädare för idrotten utsedda av RF samt en för kommunerna

utsedd av kommunförbundet. Det föreslås att nämnden inom sig utser

ordförande och vice ordförande. Minst en av dessa bör företräda

idrottsrörelsen. Nämnden bör förses med en särskild sekreterare, placerad

i medicinska forskningsrådets kansli.

Kostnaderna för den forskning som nämnden vill stödja, bör täckas dels

genom att nämnden i likhet med t. ex. nämnden för alkoholforskning har

ett eget anslag till sitt förfogande, dels genom att nämnden gör framställning

om anslag hos det forskningsråd under vilket ett aktuellt projekt

anses sortera. Utredningen har vid anslagsberäkningen utgått från att vissa

forskningsprojekt skall finansieras med medel från forskningsråd eller

särskild fond samt att liksom hittills anslag lämnas under åttonde huvudtiteln

i särskild ordning till forskningsverksamhet vid gymnastik- och

idrottshögskolan. Utredningens förslag innebär att RF:s poliklinikkommittés

anslagsgivning till forskning upphör.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

33

Yttranden

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget har i princip

en positiv inställning till detsamma. Vissa erinringar görs dock. Statens råd

för samhällsforskning framhåller att idrottsforskning med samhällsvetenskaplig

och beteendevetenskaplig metodik f. n. är försummad och att stora

insatser bör göras på detta område. Det är angeläget, anser rådet, att den föreslagna

forskningsnämndens anknytning till det medicinska forskningsrådet

inte leder till att den medicinskt inriktade forskningen ensidigt gynnas.

Styrelsen för teknisk utveckling anser att nämnden inte bara skall kunna

initiera forskningsprojekt utan även utarbeta program för idrottsforskning.

Styrelsen finner den av utredningen föreslagna medelsanvisningen för låg

och föreslår att 0,5 milj. kr. ställs till nämndens förfogande för budgetåret

1970/71. Anslagets fortsatta utveckling bör vara beroende av de programförslag

som nämnden utarbetar. Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna

är tveksam om nämndens sammansättning. Styrelsen anser det motiverat

att vissa ledamöter är aktiva som lärare eller forskare inom det aktuella området

och föreslår därför att en eller flera representanter för gymnastik- och

idrottshögskolorna ingår i nämnden. Svenska korporationsidrottsförbundet

framhåller att motionsidrotten bör bli företrädd i nämnden. Svenska arbetsgivareföreningen

understryker behovet av att samarbete kommer till stånd

mellan arbetsmedicinska institutet och nämnden.

Socialstyrelsen, statens medicinska forskningsråd och Svenska landstingsförbundet

avstyrker förslaget att inrätta en särskild nämnd för idrottsforskning.

Socialstyrelsen anser att det i fråga om idrottsforskningens inriktning föreligger

många oklara frågeställningar och att utredningen på denna punkt

bör kompletteras bl. a. med synpunkter från läkare med erfarenhet av

idrottsskador.

Statens medicinska forskningsråd betonar angelägenheten av att det utreds

i vilken utsträckning motionsidrott i olika former kan utgöra en sjukdomsförebyggande

faktor. Tanken att till rådet knyta en nämnd som förfogar

över ett eget anslag avvisas dock av rådet under motivering att detta

skulle strida mot den instruktion som gäller för forskningsråd inom utbildningsdepartementets

område och som stadgar att alla beslut i anslagsfrågor

fattas av rådet. En nämnd för idrottsforskning bör ha till huvuduppgift att

initiera sådan forskning samt efter prioritering av ansökningar om medel

fördela dessa på berörda forskningsråd. Forskningsrådens medel bör räknas

upp i den utsträckning det är nödvändigt för att stödja idrottsforskningen.

Några särskilda medel bör inte reserveras för sådan forskning.

Svenska landstingsförbundet föreslår att gymnastik- och idrottshögskolorna

får i uppdrag att administrera och samordna den direkta idrottsforskningen.

Om emellertid en nämnd skulle inrättas enligt utredningsförslaget

föreslår förbundet att i den ingår företrädare för sjukvårdshuvudmännen.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 79

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

Polikliniker, hälsokontroll

Idrottsutredningen

Utredningen finner den verksamhet som bedrivs inom riksidrottsförbundets

poliklinikkommitté samt vid idrottspoliklinikerna i Göteborg, Karlstad

och Linköping mycket värdefull. Samtidigt konstateras emellertid att

landstingen är huvudmän för hälsovården. Utredningen föreslår för sin del

inget generellt system för hur hälsokontrollen av de idrottsaktiva bör ordnas

men framhåller att det bör ankomma på landstingen att i samarbete

med de regionala idrottsförbunden bygga upp polikliniker och rörlig hälsokontroll.

Denna verksamhet bör vara integrerad med den normala hälsooch

sjukvården. Utredningen finner det angeläget att polikliniker eller motsvarande

inrättas i vart och ett av landstingen.

Det stöd som nu lämnas poliklinikerna i Stockholm och Göteborg bör enligt

utredningen avvecklas. Däremot anser den att det finns behov av

en central poliklinik i anslutning till det nya ledarutbildningsinstitutet på

Bosön. Verksamheten vid den poliklinik som nu drivs där föreslås bli samordnad

med verksamheten vid idrottsinstitutet och ställas under överinseende

av det av utredningen föreslagna utbildningsrådet inom riksidrottsförbundet.

Yttranden

Socialstyrelsen anser att förslaget om avveckling av det statliga stödet till

idrottspoliklinikerna i Stockholm och Göteborg bör övervägas på nytt. Enligt

styrelsen är det önskvärt att bygga ut den idrottsläkarverksamhet som påbörjats

vid idrottspoliklinikerna. Dessa skulle lämpligen kunna förläggas

till större sjukhus såsom universitetskliniker eller regionsjukhus. Sveriges

idrottsförbund anser det vara angeläget att antalet idrottspolikliniker för

undersökning av idrottsskador, för hälsokontroll och för allmän rådgivning

till idrottsutövare efter hand ökas och att poliklinikerna ansluts till centrallasaretten.

Administration, konsulenter, service, propaganda

Idrottsutredningen

Riksidrottsförbundet förfogar över anslaget under denna punkt. Det bör

användas för central administration, konsulentorganisation och konsulentverksamhet,

instruktörsverksamhet, service, propaganda samt för ungdomsidrott

och breddidrott.

Utredningen har beräknat medel för regionalt placerade konsulenter med

uppgift att aktivera föreningar och organisationer till ökad verksamhet för

motionsidrott. Medel har beräknats för fem sådana konsulenter under första

planåret. Utredningen anser att motionskonsulenternas regionala place
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

ring bör bestämmas av riksidrottsförbundet. Detta skall därvid beakta att

landet som helhet skall betjänas samt att konsulentorganisationen skall

byggas ut stegvis. Ytterligare fem konsulenter skall tillsättas varje planår

till dess att det finns en i vart och ett av riksidrottsförbundets 23 distrikt.

Distriktsförbunden

Idrottsutredningen

Utredningen framhåller att det närmast ankommer på riksidrottsförbundet

att avgöra fördelningen av medel på distriktsförbund och specialförbund.

Ytterst ankommer det på idrottsorganisationerna på lokal nivå att avgöra

den grad av delegation till ett gemensamt distriktsförbund som specialdistriktsförbunden

önskar. I enlighet med de principer om ansvarsuppdelning

mellan stat, landsting och primärkommuner, som f. n. gäller ankommer det

på landstingen att i första hand finansiera verksamheten på distriktsplanet.

De anslag som nu lämnas distriktsförbunden bör inte utan vidare avvecklas

utan någon garanti för att motsvarande förstärkning kommer från annat

håll.

Specialförbund m. fl.

Idrottsutredningen

Utredningen föreslår för hela femårsperioden en fördubbling av bidragen

till specialidrottsförbund samt motsvarande förbund och organisationer

utanför RF. Den årliga ökningen skulle uppgå till 15 %. Procenttalet får

dock inte ses som en bindning utan en allmän riktpunkt. Den föreslagna

ökningen innebär således inte någon rätt för varje specialförbund eller motsvarande

att räkna med en sådan årlig bidragsökning.

Sveriges olympiska kommitté

Idrottsutredningen

För att en nation skall få delta i olympiska spel måste den ha en nationell

olympisk kommitté. I detta syfte har Sveriges olympiska kommitté (SOK)

skapats. Kommittén består av en ledamot för vart och ett av de svenska specialidrottsförbund,

som är medlem i ett av internationella olympiska kommittén

(IOK) erkänt internationellt specialförbund — f. n. är 26 av riksidrottsförbundets

49 specialförbund medlemmar i SOK —, två av riksidrottsstyrelsen

inom sig utsedda ledamöter samt IOK:s svenska ordinarie

ledamöter. SOK:s beslutande organ är årsmötet och arbetsutskottet. Det senare

består av ordföranden, SOK:s sekreterare och skattmästare samt nio

ledamöter. För närvarande är två svenskar medlemmar av IOK. De har utsetts

av IOK.

3f Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 79

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

SOK har till uppgift att förbereda och genomföra det svenska deltagandet

i olympiska spel. Förberedelsearbetet bedrivs i nära samarbete

med berörda specialförbund. SOK får av Kungl. Maj :t medel ur fonden för

idrottens främjande till olympiska förberedelser samt för täckande av kostnader

som uppkommer vid deltagande i olympiska spelen.

I utredningens femårsplan har särskilda medel för förberedelser till och

deltagande i olympiska spel inte tagits upp. Utredningen anser att Sveriges

deltagande i olympiska spel är nära sammankopplat med den idrottsliga

verksamheten i övrigt. Det bör ankomma på riksidrottsstyrelsen att avgöra

hur stor del av de tillgängliga medlen som skall användas för olympiskt

deltagande. Det finns inga skäl för att de specialförbund som brukar representeras

vid olympiska spel skall få medel i särskild ordning till olympiska

förberedelser medan huvuddelen av deras anslag kommer från riksidrottsstyrelsen.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att riksidrottsstyrelsen

bör handha fördelningen också av de olympiska medlen. För detta talar

också att väsentliga frågor rörande svenskt olympiskt deltagande skulle bli

en angelägenhet för riksidrottsmötet när riksidrottsstyrelsen i praktiken

fyller funktionen som olympisk kommitté. Även det förhållandet att Kungl.

Maj :t är representerat i riksidrottsstyrelsen talar för att detta organ skall

fördela medel till deltagande i olympiska spel. Den mest rationella lösningen

är att riksidrottsstyrelsen också formellt tilldelas nämnda funktion genom

anmälan om detta till SOK. Det ekonomiska ansvaret bör enligt utredningen

under alla förhållanden läggas på riksidrottsstyrelsen.

Yttranden

Endast Sveriges olympiska kommitté framför erinringar mot utredningens

förslag. Kommittén framhåller att enligt internationella olympiska kommitténs

stadgar skall det i varje land, som önskar delta i olympiska spel,

finnas en nationell olympisk kommitté, som är vald av organisationer vilkas

idrottsgrenar ingår i det olympiska idrottsprogrammet. Den nationella kommitténs

ansvar och funktion kan inte överlåtas på eller övertagas av annan

idrottsorganisation. Förslaget att till riksidrottsstyrelsen föra över det ansvar

och de uppgifter som nu ankommer på kommitténs arbetsutskott är

principiellt möjligt att genomföra men innebär en ur praktisk synpunkt

mindre lämplig lösning. Skulle förslaget likväl verkställas förutsätter kommittén

att dess anslag inte minskas, att den även i fortsättningen skall kunna

begära anslag hos riksidrottsförbundet enligt det nuvarande systemet och

att anslaget ställs till kommitténs förfogande för förvaltning, fördelning och

redovisning.

Samtliga övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, instämmer i utredningsförslaget.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

37

Handikappidrotten

Idrottsutredningen

År 1962 blev De vanföras riksförbund, numera De handikappades riksförbund

(DHR), huvudman för handikappidrotten. Samma år tillkom en

rådgivande kommitté för handikappidrotten med representanter för DHR,

De blindas förening, dåvarande medicinalstyrelsen, Legitimerade sjukgymnasters

riksförbund, Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka, Riksförbundet

för utvecklingsstörda bara, Riksförbundet föräldraföreningar för CPbarn,

Riksföreningen mot polio, Riksföreningen mot reumatism, Svenska

korporationsidrottsförbundet, Svenska MS-föreningarnas riksförbund,

Svenska röda korset, Sveriges riksidrottsförbund och sedermera Sveriges

dövas riksförbund. Kommittén blev ett rådgivande och förslagsställande organ.

Den hade till uppgift att stimulera resp. organisationer på det lokala

planet och på distriktsplanet till fältarbete på idrottens område.

Efter överläggningar under våren 1969 mellan de skilda handikapporganisationerna

samt mellan dessa och idrottsutredningen föreslog styrelsen

för handikapporganisationernas centralkommitté — som inom sig rymmer

representanter för samtliga medlemsorganisationer — att uttala sig för bildandet

av ett gemensamt organ för handikappidrott, Svenska handikappidrottsförbundet.

Det nya förbundet konstituerades vid möte i Stockholm

1969. Vid riksidrottsmötet i november 1969 anslöts förbundet som ett särskilt

specialförbund till riksidrottsförbundet.

Utredningen hälsar med största tillfredsställelse att ett gemensamt handikappidrottsförbund

bildats, och att detta anslutits till riksidrottsförbundet.

Det är riksidrottsförbundets uppgift att fördela tillgängliga medel bland

sina medlemsorganisationer, bl. a. även handikappidrottsförbundet. Med

hänsyn till vikten av en snabb utbyggnad av handikappidrotten är det emellertid

nödvändigt att göra upp en särskild plan för handikappidrottens utveckling.

Utredningen räknar med en ökning av anslaget för detta ändamål

från 0,4 milj. kr. för budgetåret 1969/70 till 1,6 milj. kr. för budgetåret

1970/71.

Yttranden

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan instämmer i utredningens

förslag om ökat stöd till handikappidrotten. Statens handikappråd och

Svenska handikappidrottsförbundet anser att förslaget bör ses som ett minimikrav.

Sveriges riksidrottsförbund anser att Svenska handikappidrottsförbundet

är organiserat på ett sådant sätt att goda förutsättningar finns för att det effektivt

skall kunna främja handikappidrottens utveckling. Det är förbundets

avsikt att i samråd med handikappidrottsförbundet låta utarbeta förslag och

riktlinjer för det praktiska samarbetet mellan handikappidrottsförbundets

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

lokala, regionala och centrala organ och motsvarande organ inom riksidrottsförbundet,

specialförbunden och distriktsförbunden.

Statens handikappråd och socialstyrelsen framhåller att frågan om skolidrott

för handikappade barn och ungdom särskilt bör uppmärksammas.

Riksrevisionsverket och folkbildningsförbundet understryker handikappidrottsförbundets

betydelse för att bryta de handikappades isolering. Idrottsrörelsen

säges ha goda möjligheter att anpassa de handikappade till ett normalt

samhällsliv men också att anpassa de icke handikappade ungdomarna

till de handikappades situation.

Det frivilliga skyttet

Idrottsutredningen

Anslag till det frivilliga skyttet har hittills anvisats under fjärde huvudtiteln.

Utredningen anser att anslagen till idrotten i bred bemärkelse bör

samordnas. Det frivilliga skytteväsendets militära värde kan inte betraktas

som ett tillräckligt starkt motiv för att göra något undantag för denna del

av idrotten. Det påpekas vidare av utredningen att i den mån verksamheten

inom skytteväsendet behöver anpassas till militära krav kan självfallet detta

ske även om statsstödet utgår ur ett allmänt idrottsanslag. Mätt i antal

skott synes den frivilliga skytterörelsens verksamhet ha stagnerat något

under senare år. Med hänsyn till detta föreslår utredningen en begränsad

ökning av stödet med 100 000 kr. per år under femårsperioden.

Yttrande

Svenska pistolsky it ef örbundet uttrycker sin oro över att den välvilliga

uppräkningen av anslaget till idrotten i allmänhet inte kommer skyttet till

del.

Ungdomens fritidsverksamhet

Idrottsutredningen

För att främja fritidsverksamhet bland ungdom utgår statsbidrag till fritidsgrupper

enligt vissa regler. Med fritidsgrupp avses en kamratkrets, som

samlats för att bedriva planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse med

föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelar. Bidragen lämnas genom studieförbund

eller kommun, som åtagit sig att vara huvudman för verksamheten.

Idrottslig verksamhet, för vilken stöd inte utgår av de statsmedel som

står till idrottens förfogande, kan bli berättigad till statsbidrag. All organiserad

tävlingsverksamhet är dock undantagen. Medan antalet av studieförbund

och kommuner redovisade fritidsgrupper och antalet deltagare i dessa

varit i stort sett oförändrat under 1960-talet har antalet av riksidrottsför
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970

bundet redovisade grupper och deltagare i dessa ökat starkt. Av det totala

antalet fritidsgrupper beräknas omkring 90 % syssla med idrott.

Utredningen anser att bidragsformen har ett sådant värde för de lokala

idrottsföreningarna att den bör bibehållas men påpekar att de nuvarande

bidragsbestämmelserna delvis missgynnar idrottsrörelsen. Den nuvarande

utformningen innebär att vissa för idrottsrörelsen naturliga och nödvändiga

aktiviteter inte omfattas av stödet. Eftersom tävlingsmomentet enligt

utredningens uppfattning är ett naturligt inslag i den idrottsliga

verksamheten bör i princip även sådana aktivitetsformer vara bidragsberättigade.

Frågan om åldersgränserna bör prövas förutsättningslöst vid en

översyn av bidragsbestämmelserna.

Utredningen föreslår att de fritidsgruppsmedel som i dag fördelas via

riksidrottsförbundet sammanförs med övriga former av idrottsstöd. Medelsfördelningen

bör göras av RF. Det bör då också ankomma på RF — som

har daglig kontakt med fritidsgruppsverksamheten — att lägga fram förslag

om bestämmelser för idrottens del.

Yttranden

Utredningens förslag får ett positivt mottagande endast av Sveriges riksidrottsförbund

och Svenska korporationsidrottsförbundet. Övriga remissinstanser,

däribland skolöv er stp r ds en, naturvårdsverket, Tjänstemännens centralorganisation

och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund avstyrker

förslaget. Skolöverstyrelsen framhåller att man enligt förslaget skulle

få två organ som fördelar medel till fritidsgruppsverksamhet. Detta skulle

inte innebära någon rationalisering utan snarare motsatsen. Ridragsbestämmelserna

bör enligt styrelsen kunna utformas så att de blir ändamålsenliga

för samtliga ungdomsorganisationer. Överstyrelsen framhåller

vidare att utredningens beräkningar av andelen fritidsgrupper inom idrottsrörelsen

inte är rättvisande. Av totala antalet redovisade fritidsgrupper finns

72 % inom idrottsorganisationerna. Riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet

anser att bidragsbestämmelserna borde kunna förenklas

utan att kontrollen eftersätts. Häri instämmer statens ungdomsråd. I några

remissyttranden, bl. a. dem som avgivits av Landsorganisationen, Tjänstemännens

centralorganisation och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

framhålls önskvärdheten av generella och för olika organisationer

gemensamma grunder för bidragsgivningen.

Studerandeidrott

Idrottsut redningen

Efter förslag av Kungl. Maj :t fattade 1967 års riksdag beslut om det ekonomiska

stödet till motionsinriktad idrott för studerande vid universitet

och högskolor. Som ett första mål angavs att hälften av de studerande skul
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

le beredas ett träningstillfälle i veckan. De organisatoriska och planerade

arbetsuppgifterna för verksamheten skulle fullgöras av fast anställda befattningshavare.

Den direkta ledningen av gruppverksamheten skulle däremot

till största delen anförtros timarvoderad personal. Stockholm, Göteborg,

Lund och Uppsala fick vardera två heltidsanställda befattningshavare

medan Umeå inledningsvis skulle få en halvtidsbefattning. Ansvaret för

verksamheten överflyttades från läroanstalterna till de studerandes egna

organisationer. Idrottens samarbetsnämnd fick i uppdrag att granska och

avge yttrande över ansökan om medel från de olika kårorterna.

Utredningen säger sig inte finna något skäl att nu föreslå förändringar

av det bidragssystem som tillskapades 1967. Erfarenheterna av de då införda

stödformerna bör först kunna överblickas närmare. Om inte någon förändring

i fråga om den obligatoriska anslutningen till studentkår eller liknande

vidtas, finns det enligt utredningen inte någon anledning att föreslå

någon förändring av huvudmannaskapet för verksamheten. Som målsättning

för verksamheten bör gälla att hälften av de studerande skall kunna

beredas ett motionstillfälle per vecka senast budgetåret 1974/75. Därvid

förutsätts att de studerande själva svarar för åtminstone en del av kostnaderna.

Riksidrottsstyrelsen bör överta ansvaret för bidragsgivningen. Över

studerandeorganisationernas anslagsframställningar bör Sveriges Förenade

Studentkårer beredas tillfälle att yttra sig. Riksidrottsstyrelsen bör vid behandlingen

av dessa frågor hålla nära kontakt med nämnda organisation.

Särskild uppmärksamhet har av utredningen ägnats åt problemet elitidrott—studier.

För såväl studerande som förvärvsarbetande gäller samma

problem ifråga om elitidrott, nämligen svårigheten att kombinera denna

form av fritidsintresse med kravet på att prestera en normal arbetsinsats.

Många klarar inte av detta, vilket medför behov av ekonomiskt stöd. För

att underlätta möjligheterna att kombinera studier med elitidrott föreslår

utredningen vissa åtgärder, bl. a. vidgad stipendiering från föreningar och

förbund av idrottsmän som studerar, stipendiering av elitidrottsmän för

utländska studier samt särskilda kurser för idrottsutövare som under viss

del av året idrottar på heltid. Vidare föreslår utredningen att elitidrott bör

kunna anses som giltigt skäl för förlängd studietid vid tilldelning av studiemedel.

Yttranden

Utredningens anslagsberäkning i fråga om studerandeidrotten biträds

av bl. a. universitetskanslersämbetet, riksidrottsförbundet, Tjänstemännens

centralorganisation och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Den

sistnämnda remissinstansen betonar dock att alla ungdomar i möjligaste

mån bör behandlas lika i fråga om samhällets stöd till idrottsaktiviteter.

Riksidrottsförbundet anser att begreppet studerande i framtiden bör ges en

vidare innebörd än vad utredningen synes avse.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

Ett starkare stöd än utredningen föreslagit krävs av överbefälhavaren,

Centrala studiemedelsnämnden, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna

samt Sveriges förenade studentkårer. Utredningens allmänna ambitionsnivå

anses i vissa remissyttranden vara för låg. Sveriges förenade

studentkårer påpekar att just bidraget till studerandeidrotten är ett av

de få som syftar till att stödja motionsverksamhet.

Arbetarnas bildningsförbund avstyrker utredningens förslag och anser

att de nuvarande särbestämmelserna för studerandeidrott så långt möjligt

bör avvecklas och att åtgärder bör vidtagas för att underlätta de studerandes

deltagande i idrottsföreningar som är öppna för alla.

De av utredningen föreslagna åtgärderna för att förbättra möjligheterna

att kombinera studier med elitidrott tillstyrks av bl. a. riksidrottsförbundet.

Däremot kritiseras förslagen av Sveriges förenade studentkårer, som

anser att frågan om studerande elitidrottsmän ägnats en oproportionerligt

stor uppmärksamhet och att de föreslagna åtgärderna har ytterst låg prioritet.

Övrigt organisationsstöd

Till denna post har förts dels sådana diverseposter som består av småanslag

om något tusental kronor, dels de medel som från fonden för idrottens

främjande ställs till skolöverstyrelsens förfogande för särskilda kurser för

lärare och lärarkandidater. Hit har också förts de medel som från idrottsfonden

anslås direkt till föreningar inom riksidrottsförbundet.

Utredningen anser det inte motiverat att skolöverstyrelsen skall disponera

särskilda medel från idrottsanslagen för sådan kursverksamhet som

egentligen är en del av undervisningen. Kursverksamhet utanför skolans

ram för lärare och lärarkandidater bör finansieras genom de medel som enligt

5-årsplanen skall disponeras av riksidrottsförbundet för ledarutbildning

och kursverksamhet.

Enligt utredningen bör den särskilda posten för stöd till föreningars

verksamhet inte bibehållas. Dessa medel bör ställas till riksidrottsförbundets

förfogande för andra behov som kan uppkomma under planperioden. I

enlighet med den uppdelning i ansvarsområden som utredningen föreslår

bör föreningar få sitt stöd från primärkommunerna.

Anläggningsstöd m. m.

Riksanläggningar

Idrottsutredningen

Utredningen anser, att tillkomsten och driften av idrottsanläggningar i

huvudsak är en kommunal angelägenhet. Vissa anläggningar, som är avsedda

för idrottsrörelsens centrala behov, s. k. riksanläggningar, anses dock

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

falla utanför detta principiella synsätt. Till riksanläggningar bör statsstöd

utgå.

Utredningen har tidigare framlagt förslag i fråga om en utbyggnad och

upprustning i Vålådalen. Riksdagen har hittills anvisat 2 milj. kr. för ändamålet.

Utredningen framlägger nu förslag om utbyggnad och upprustning av

gymnastikfolkhögskolan Lillsved och idrottsinstitutet å Bosön för under

planperioden totalt 8,4 resp. 16,5 milj. kr. Dessutom anses idrottsrörelsens

behov av centrala kanslilokaler vara så stort och angeläget att drygt 3

milj. kr. föreslås till vissa lokaler och ändamål i ett Idrottens hus. Det

sistnämnda projektet ligger i slutet av planperioden (planår 4 och 5) varför

något underlag för mera noggrann kostnadsberäkning ej anses föreligga.

Beträffande Bosön och Lillsved redovisas programförslag.

Yttranden

Utredningens förslag om särskilt statsstöd till vissa riksanläggningar bemöts

positivt av remissinstanserna. Statens ungdomsråd understryker att

genom anslagsgivning till Vålådalen, Bosön och Lillsved garanteras idrottsrörelsen

tillgång till vissa gemensamma tränings- och utbildningsanläggningar

vilket synes vara absolut nödvändigt för att kunna tillgodose åtminstone

det mest trängande behovet på utbildningsområdet. Svenska kommunförbundet

anser att benämningen riksanläggningar bör få en vidare

mening än den utredningen förordar. Vissa anläggningar kräver, säger

förbundet, så stora ekonomiska insatser att det inte finns utrymme för

mer än en anläggning inom landet. Som exempel på detta nämner man

internationell skidbacke, cykelvelodrom m. in. Anläggningar av denna karaktär

syftar inte att tillgodose endast de lokala intressena utan i princip

hela landet. Sveriges rilcsidrottsförbund uttalar sig positivt till utredningens

förslag och förutsätter att de medel som utredningen föreslår till ett

centralkansli kommer att ges hög prioritet i den statliga bidragsgivningen

till idrotten under den närmaste femårsperioden. Förbundet påpekar också

att om det inom Nordiska Rådet väckta förslaget om en framtida användning

av Strömsholm som ett för de nordiska länderna gemensamt centrum

för utbildning av ridinstruktörer och annan utbildningsverksamhet inom

idrotten förs till en lösning, bör Strömsholm ingå i kategorin riksanläggningar

och sålunda också erhålla statligt stöd. Socialstyrelsen framhåller

att enligt dess mening behövs utöver de av utredningen nämnda riksanläggningarna

med anknytning till den organiserade idrottsverksamheten

anläggningar för människor som ej är anslutna till någon idrottsorganisation.

Riksrevisionsverket anser att något närmare ställningstagande till

förslagen i fråga om riksanläggningar inte är möjligt mot bakgrund av

de summariska handlingar som åtföljer betänkandet. Verket anser att det

för sådant ställningstagande förutom skissritningar även krävs mer preciserade

kostnadsberäkningar och driftsekonomiska kalkyler. Verket för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

43

ordar vidare att en ekonomisk utvärdering av alternativa lokaliseringsorter

görs innan ett definitivt beslut fattas i de aktualiserade anläggningsfrågorna.

Sveriges Radio anför rent allmänt när det gäller nya idrottsanläggningar

att det är viktigt att man vid planeringen på ett tidigt stadium tar

hänsyn till de speciella krav som radio- och TV-utsändningar ställer på

anläggningarnas utformning.

Föreningsanläggningar, friluftsanläggningar m. m.

Idrottsutredningen

Utredningen ställer sig mot bakgrund av att de statliga anslagen till

byggande av idrottsanläggningar i traditionell bemärkelse i stor utsträckning

förlorat sin betydelse, tveksam till fortsatt statlig bidragsgivning till

sådana anläggningar. Tveksamheten grundas också på den principiella inställningen,

att det i första hand är en kommunal angelägenhet att svara

för tillkomsten och driften av sådana anläggningar som i första hand utnyttjas

av kommunens egna innevånare. Utredningen föreslår därför att

statsstöd normalt inte skall utgå till kommuner för uppförande av idrottsanläggningar

av i dag traditionell utformning. Undantag bör kunna göras i

särskilda fall t. ex. för kommuner med stort antal studerande. Utredningen

har också förordat, att anläggningar som i första hand är avsedda för

motions- och rekreationsändamål också i fortsättningen skall vara bidragsberättigade

med hänsyn till vikten av att tillkomsten av sådana anläggningar

stimuleras. Detta innebär att de bidragsbestämmelser, som nu

gäller för fonden för friluftslivets främjande bör gälla också i fortsättningen.

Utredningen föreslår vidare att statsbidrag skall kunna utgå också i

fortsättningen till smärre anläggningar som uppförs av lokal idrottsförening

eller därmed jämförlig sammanslutning.

Idrottsutredningen har i sin summering av insatserna för idrott inte

tagit upp de bidrag som utgår till byggandet av skolgymnastiksalar. Utredningen

pekar i detta sammanhang på att det rör sig om avsevärda belopp,

eftersom det blivit allt vanligare att kommuner samplanerar skolans

och kommunernas behov i övrigt av idrottslokaler. Bedömningen av om

dessa medel skall utgå eller eller ej bör också i fortsättningen göras av skolöverstyrelsen.

Utredningen har ställt sig positiv till ett förslag från skolöverstyrelsen,

som överlämnats till utredningen, att statsstödet till skolgymnastiksalar

också skall omfatta simbassäng, som uppförs i anslutning

till skolbyggnaden och som godkänts av skolöverstyrelsen. Samma bidragsprocent

som för gymnastiksal bör tillämpas också för simbassäng. Detta

tillägg till nuvarande bestämmelser bör gälla från den 1 juli 1970.

Yttranden

Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens förslag att de statliga

bidragen till kommunerna för uppförande av idrottsanläggningar av idag

traditionell utformning i huvudsak bör slopas. Svenska kommunförbundet

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

framhåller att man — med hänsyn till att dessa anslag successivt fått minskad

ekonomisk betydelse — kan acceptera förändringen under förutsättning

att utredningens förslag om statsbidrag till byggande av simanläggningar i

anslutning till skolor och till utvecklingsarbete genomföres. Förbundet understryker

dock att bidragen bör slopas endast för sådana anläggningar som

i första hand är avsedda att betjäna den egna kommunens innevånare.

Statsbidrag bör också i fortsättningen utgå till anläggningar som dimensioneras

för att tillgodose behovet också hos andra än kommunens egna

innevånare. I det sammanhanget framhåller förbundet särskilt förhållandena

i kommuner med stort antal studerande.

Sveriges riksidrottsförbund anser att undantag från den av utredningen

angivna huvudregeln bör gälla för mindre och ekonomiskt svaga kommuner

där statligt bidrag är en förutsättning för tillkomsten av eu angelägen

idrottsanläggning.

Sådana anläggningar som i första hand är avsedda för motions- och rekreationsändamål

bör, menar utredningen, också i fortsättningen vara bidragsberättigade

i enlighet med de bestämmelser som nu gäller för anslag

ur fonden för friluftslivets främjande. Samtliga remissinstanser med undantag

av statskontoret ansluter sig till utredningens uppfattning i denna

fråga. Statskontoret ställer sig tveksamt till förslaget eftersom man anser att

det många gånger är svårt att göra skillnad mellan å ena sidan anläggningar

för tävlingsidrott och å den andra anläggningar för motionsverksamhet.

Statskontoret föreslår därför att inte heller kommunala anläggningar för

den rekreationssökande allmänhetens behov skall vara bidragsberättigade.

Utredningens förslag att statsbidrag också i fortsättningen i vissa fall

skall utgå till mindre anläggningar som uppförs av lokal idrottsförening

eller därmed jämförlig sammanslutning tillstyrks av statskontoret, skolöverstyrelsen,

riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet. Statens

naturvårdsverk tillstyrker i princip förslaget men pekar på att en fortsatt

bidragsgivning till idrottsföreningarna kan motverka en önskvärd utveckling

mot att kommunerna tar över anslaget för uppförande och underhåll

av anläggningarna.

Utredningens förslag om att särskilt statsbidrag skall kunna utgå till kommuner

med många studerande tillstyrks av kommunförbundet, skolöverstyrelsen,

riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet, Sveriges akademikers

centralorganisation och styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna.

Sistnämnda styrelse understryker särskilt vikten av att statsbidrag

får utgå till anläggningar för studerande och att detta klart utsägs i bestämmelserna

för anläggningsstödet. Utan en samordnad satsning från stat och

kommun kommer de studerandes behov av motion inte att kunna tillgodoses

inom överskådlig tid, framhåller styrelsen. Skolöverstyrelsen anser att

bärande motiv finns för de undantag från huvudregeln som idrottsutredningen

föreslår. Enligt överstyrelsen bör bland dessa undantag också fin
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

nas utomhusanordningar i anslutning till skola där det inte finns annan

kommunal idrottsplats i omedelbar anslutning till skolgården. Universitetskanslersämbetet

tillstyrker att statliga bidrag skall kunna utgå för uppförande

av idrottsanläggningar i kommuner med stort antal studerande vid

statliga utbildningsanstalter. Riksrevisionsverket och Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund avstyrker utredningens förslag. Enligt riksrevisionsverket

torde av utredningen avsedda anläggningar främst bli aktuella

i större städer med universitet och andra högre läroanstalter. Tillräckliga

skäl anses därför inte föreligga för undantag från principerna om att statsbidrag

inte skall utgå till kommunala idrottsanläggningar. Socialdemokratiska

ungdomsförbundet framhåller att särskilda bidrag till orter med

många studerande kan komma att snedvrida statens stöd till olika idrottsaktiviteter.

Därigenom kommer vissa orter att erhålla bättre förutsättning

för idrottsutövning än andra. I stället bör enligt förbundet varje form av

idrott i anslutning till universitet och annan övrig undervisning inordnas

under de allmänna utbildningskostnaderna.

Utredningen föreslår att simanläggning från bidragssynpunkt bör jämställas

med gymnastiksal och att samma bidragsprocent som i fråga om sådan

bör tillämpas. Kommunförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation

och Riksförbundet för simningens främjande tillstyrker utredningens

förslag. Landstingsförbundet förutsätter i sitt yttrande att samma regler

skall gälla för landstingsägda skolor. Riksrevisionsverket förordar att förslaget

ses över och att i bestämmelserna tas in föreskrifter om att så vitt gäller

tätorter skall en viss maximibeläggning på en anläggning uppnås innan statsbidrag

kan medges för ytterligare anläggning.

Utredningens förslag att statens naturvårdsverk skall administrera anläggningsstödet

till idrottsanläggningar och att för ändamålet en särskild

nämnd skall inrättas inom verket med representation från RF tillstyrks

av flertalet remissinstanser. Detta gör bl. a. Landsorganisationen, kommunförbundet,

riksidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet, korporationsidrottsförbundet,

skolöverstyrelsen och statens naturvårdsverk. Naturvårdsverket

anser det dock inte behövligt med en särskild nämnd för fördelningen

av anläggningsstödet. Verkets styrelse och naturvårdsråd bör kunna

fylla de föreslagna uppgifterna om friluftsenheten inom naturvårdsbyrån

samtidigt byggs ut personellt och blir en särskild sektion. Samrådet med

idrottsrörelsen bör, menar verket, kunna upprätthållas genom samarbete

dels vid utformning av bidragsregler, dels genom remissbehandling av bidragsprövningen

i enskilda ärenden. Skid- och friluftsfrämjandet framför

likartade synpunkter. Kommunförbundet framhåller att det vill bli representerat

i den särskilda nämnden. Samma önskemål framför korporationsidrottsförbundet.

Statskontoret avstyrker utredningens förslag och föreslår

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

att administrationen av anläggningsstödet också skall anförtros riksidrottsförbundet.

Statens ungdomsråd framhåller att om man ser stödet till idrott

som en del av samhällets totala stöd till fritidsaktiviteter bör man söka finna

möjligheter till en bredare samordning av statens stöd till fritidsanläggningar

än det utredningen förordar.

Fritidsbåttrafik

Idrottsutredningen

Från och med budgetåret 1969/70 har det särskilda stödet till småbåtshamnar

överflyttats från sjätte till nionde huvudtiteln. Detta stöd har ansetts

ha ett närmare samband med friluftsliv än med kommunikationsfrågor.

Utredningen ser detta stöd som en integrerad del av stödet till idrott och

friluftsliv. Naturvårdsverket bör fördela medlen också i fortsättningen. Utredningen

har för sin del kalkylerat med ett medelsbehov under planperioden

om 4,0 milj. kr./år, vilket är den bidragsram som varit gällande de senaste

åren. Utredningen för upp samma belopp per år under hela planperioden.

Med tanke på att innehav av fritidsbåtar blir allt vanligare och att en expansion

av verksamheten med fritidsbåtar och gästhamnar mot den bakgrunden

ter sig naturlig, anser utredningen det motiverat att stödet till denna

verksamhet utreds i särskild ordning. I samband med en sådan översyn

kan också frågan om obligatorisk registrering och avgiftsbetalning för bl. a.

fritidsbåtar prövas.

Yttrande

Svenska kommunförbundet förordar väsentligt ökade bidrag till småbåtshamnar

som i första hand användes som gästhamnar. Bidrag utgår med i

genomsnitt endast 50 % av kostnaderna. Kommunerna har inte ansett sig

kunna bära dryga kostnader för anläggningar som inte främst syftar till

att betjäna kommunernas egna invånare. Anslaget har därför inte blivit

helt utnyttjat. Bidragsprocenten för småbåtshamnar som i första hand

nyttjas som gästhamnar bör enligt kommunförbundet höjas till 90 procent.

Service och utvecklingsarbete

Idrottsutredningen

Forsknings- och utvecklingsarbetet på idrottsområdet bör liksom inom

andra sektorer av samhället i första hand vara en statlig angelägenhet. Utredningen

avser i detta sammanhang i första hand det utvecklingsarbete

som behövs bl. a. för att få fram ändamålsenliga och moderna idrottsanläggningar

samt för att så långt som möjligt utveckla och utarbeta förslag

till olika typanläggningar. En ökad standardisering av idrottsanläggningar

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

bör enligt utredningens mening också vara av stort värde. Som exempel

på utvecklingsarbete nämner utredningen bl. a. utprovning av nya material

för idrottsanläggningar, utarbetande av standardritningar för olika typer

av anläggningar och möjlighet att åstadkomma en effektivare vattenrening

i badanläggningar. Enligt utredningens mening kan stora summor sparas

åt kommunerna genom statliga insatser på dessa och likartade områden,

summor som i väsentlig grad överstiger de begränsade anläggningsbidrag,

som i dag utgår.

Detta utvecklingsarbete bör bedrivas i nära samråd med huvudmännen

för idrottsanläggningarna — kommunerna. För att utvecklingsarbetet skall

vara meningsfullt måste nämligen gjorda rön snarast möjligt bli kända för

dem, som sedan skall omsätta resultaten i praktiskt arbete.

Kommunförbundet har inrättat en särskild delegation för idrotts- och

fritidsfrågor. Utredningen anser starka skäl tala för att i största möjliga utsträckning

knyta utvecklingsarbetet till denna delegation. Ett särskilt utvecklingsorgan

bör inrättas med företrädare för naturvårdsverket, kommunförbundet

och riksidrottsförbundet. Utvecklingsorganet bör ha kanslimässig

samverkan med kommunförbundets idrotts- och fritidsdelegation.

Vid planperiodens slut bör anslaget till utvecklingsarbete ha ökat från 0,5

milj. kr. 1969/70 till 1,5 milj. kr.

Yttranden

Utredningens förslag om att ett särskilt utvecklingsorgan för anläggningsfrågor

med anknytning till kommunförbundets delegation för idrotts- och

fritidsfrågor och med representation från kommunförbundet och riksidrottsförbundet

skall inrättas tillstyrks av flertalet remissinstanser. Friluftsfrämjandet

framhåller dock att organisationen bör vara representerad i utvecklingsorganet.

Likartade synpunkter framförs av Svenska korporationsidrottsförbundet.

Statens ungdomsråd framhåller att utvecklingsorganet

bör kunna tillgodose alla de behov som föreligger för att utveckla och samordna

det lokal- och utrymmesbehov som förefinns inom hela sektorn fritidsliv.

Riksidrottsförbundet framhåller att överförandet till kommunförbundets

idrottsdelegation och naturvårdsverket av de arbetsuppgifter som

nu handläggs av riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté bör ske gradvis

och på ett sådant sätt att personalens intressen väl tillgodoses.

Framställningar om anslag för budgetåret 1970/71

Framställningar om anslag för idrottsverksamhet budgetåret 1970/71 har

kommit in från Sveriges riksidrottsförbund, Svenska korporationsidrottsförbundet,

Sveriges olympiska kommitté, Skid- och friluftsfrämjandet, skolöverstyrelsen,

överbefälhavaren (avser Skytteförbundens överstyrelse, Svenska

pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet), Ridfrämjandet,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970

De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund och Svenska ponnyföreningen.

Idrottens samarbetsnämnd har därjämte överlämnat skrivelse

från Sveriges förenade studentkårer vid vilken fogats anslagsframställning

om bidrag till hälso- och motionsverksamhet för studerande från kårortsnämnderna

i Göteborg, Karlstad, Linköping, Stockholm, Umeå, Uppsala och

Örebro.

Sveriges riksidrottsförbund förutsätter, att Kungl. Maj :t kommer att godtaga

de förslag idrottsutredningen lagt fram i betänkandet ”Idrott åt alla”,

och hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att ta upp ett anslag på

72 milj. kr. för stöd åt idrotten, fördelat med 54,5 milj. kr. för stöd åt organisationer

m. m. och med 17,5 milj. kr. för anläggningsstöd m. m.

Svenska korporationsidrottsförbundet anhåller att förbundets anslag ökas

från 2 675 000 kr. budgetåret 1969/70 till 3 331 000 kr. för budgetåret 1970/

71. Förbundet framhåller att förbundets verksamhet med motionsidrott och

friluftsliv fortsätter att öka. Förbundet omsluter nu 241 lokala idrottsförbund

och åtta kollektivt anslutna riksomfattande fritidsförbund med sammanlagt

8 300 korpidrottsklubbar. Ökade anslag erfordras för bl. a. ledarutbildningen,

motionspropagandan och pensionärsverksamheten. Den nuvarande

konsulentorganisationen med en rikskonsulent och sexton distriktskonsulenter

bör förstärkas med två distriktskonsulenter.

Skid- och friluftsfrämjandet anför, att friluftsverksamheten i hög grad

är koncentrerad till de friluftsanläggningar, som drivs av främjandets lokalavdelningar.

Antalet anläggningar var senaste verksamhetsåret 165. Vid anläggningarna

gjordes samma år 4 miljoner besök. Under de senaste sex åren

har främjandet varje år kunnat redovisa nytt rekordår. Utvecklingen kräver

emellertid att ökade resurser ställs till förfogande för ledarutbildningen

samt för distriktsförbunden och främjandets centrala organ. Bl. a. behöver

främjandet, som nu helt saknar distriktskonsulenter, anställa i första hand

sju distriktskonsulenter. Främjandet anhåller att statsbidraget höjs från

nuvarande 741 500 kr., varav 481 500 kr. från idrottsfonden och 260 000 kr.

från friluftsfonden, till 1 085 000 kr. för budgetåret 1970/71.

Sveriges olympiska kommitté anför, att en av kommittén föreslagen undersökning

visar att de olympiska specialförbundens anslagsbehov för olympiska

förberedelser under 1970/71 uppgår till drygt 2 milj. kr. Kommittén

anhåller, att anslaget till kommittén, som för budgetåret 1969/70 uppgår till

500 000 kr., för budgetåret 1970/71 höjs med högsta möjliga belopp.

Skolöverstyrelsen anhåller, att styrelsens anslag till kurser i gymnastik,

idrott och livräddning för lärare och lärarkandidater höjs från 280 000 kr. till

300 000 kr.

Ridfrämjandet, De lantliga ryttarföreningarnas centralförbund och Svenska

ponnyföreningen anhåller att organisationsstödet till de utanför riksidrottsförbundet

stående ridorganisationerna höjs från 585 000 kr. budgetåret

1969/70 till 735 000 kr. budgetåret 1970/71. Ridfrämjandet har fram
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

hållit att kostnaderna för ridskolan i Strömsholm kommer att öka från och

med den 1 juli 1970, då arméns körskola lämnar Strömsholm. Främjandet

anhåller vidare att 600 000 kr. anvisas till ridhusbidrag 1970/71.

Överbefälhavaren anhåller, att anslagen till Skytteförbundens överstyrelse,

Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet höjs

från 2 801 000 kr. till 3 693 000 kr.

Sveriges förenade studentkårer har med eget yttrande överlämnat ansökningar

om anslag för budgetåret 1970/71 till motionsverksamhet för studerande

av kårortsnämnderna i Göteborg, Karlstad, Linköping, Stockholm,

Umeå, Uppsala och Örebro. Styrelsen för motionsidrotten bland studenterna i

Lund har direkt kommit in med motsvarande ansökan. I ansökningarna anhålls

att bidragen till motionsidrott bland studerande höjs från 655 000 kr.

budgetåret 1969/70 till 1 335 000 kr. budgetåret 1970/71.

Idrottens samarbetsnämnd har i skilda skrivelser avgivit yttranden över

dels riksidrottsförbundets och korporationsidrottsförbundets ansökningar,

dels över ansökningar om bidrag till motionsidrott för studerande.

Vidare föreslår naturvårdsverket att anslaget Avsättning till fonden för

friluftslivets främjande för budgetåret 1970/71 förs upp med 9 milj. kr.,

varav 7,7 milj. kr. för friluftsanläggningar, 1 milj. kr. för friluftsorganisationernas

verksamhet och 300 000 kr. för utvecklingsarbete rörande friluftsanläggningar.

Beträffande de olika delposterna anför verket följande.

1. Behovet av anläggningar för det rörliga friluftslivet är synnerligen

stort. Speciellt storstadsområdena och de större tätorterna saknar nödvändiga

serviceanläggningar för friluftslivet. Då sådana orter har mindre möjligheter

att få bidrag genom arbetsmarknadsstyrelsen än glesbygdskommunerna

finns ett uppdämt behov av skilda slag av friluftsanläggningar i tätorternas

närhet. Med hänsyn till den väntade utvecklingen förordar verket

att 7,7 milj. kr. beräknas för bidrag till friluftsanläggningar.

2. Skid- och friluftsfrämjandet har angett sitt behov av bidrag ur idrottsoch

friluftsfonderna till sammanlagt 1 350 000 kr. Fiskefrämjandet, Riksorganisationernas

campingkommitté och Reso beräknar medelsbehovet till

resp. 150 000, 95 000 och 145 000 kr. Dessutom har Svenska turistföreningen

under hand anmält ett bidragsbehov av ca 600 000 kr. De frivilliga organisationerna

har stor betydelse för friluftslivets utveckling. Genom olika kampanjer

och arrangemang aktiverar dessa organisationer en betydande del av

vårt folk. Organisationernas verksamhet förutsätter ett omfattande frivilligt

arbete, som i hög grad minskar de krav som annars skulle riktas mot stat

och kommun. Intensifieringen av friluftsverksamheten gör det enligt verkets

mening utomordentligt viktigt att stödet till organisationerna kraftigt

förstärks. Med hänsyn härtill förordar naturvårdsverket att lägst 1 milj. kr.

avsätts som stöd till friluftsorganisationerna.

3. Naturvårdsverket har till uppgift att låta utföra ett utvecklingsarbete

rörande friluftsanläggningar och anordningar för friluftslivet. För ändamå
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

let har Kungl. Maj :t för innevarande budgetår anvisat 200 000 kr. Detta belopp

bör för nästa budgetår höjas till 300 000 kr.

Vad angår åtgärder för fritidsbåttrafiken beräknar naturvårdsverket för

budgetåret 1970/71 4 milj. kr. för statsbidrag till hamn, brygga eller farled

för fritidsbåtar och för förvaltningen av Falsterbokanalen. Härjämte behövs

för fritidsbåttrafikens andel i sjöfartsverkets kostnader för fyrar och andra

säkerhetsanstalter 222 000 kr., för kanaler och fördjupade farleder 12 000 kr.

och för sjöräddningsväsendet 362 000 kr. Sjösäkerhetsrådets kostnader för

fritidsbåttrafiken beräknas till 350 000 kr.

Departementschefen

Samhällets stöd till idrotten har ökat år efter år med betydande belopp.

Under den senaste tioårsperioden har de statliga anslagen till idrottsliga

ändamål över fonderna för idrottens och friluftslivets främjande mer än

fördubblats. Sammanlagt beräknas statens insatser till drygt 90 milj. kr.

budgetåret 1969/70. De kommunala anslagen uppgår sammantagna till betydligt

större belopp. Samhällets totala insatser för idrott beräknas för år

1969 uppgå till omkring 500 milj. kr. Det statliga stödet till idrotten räknat

per invånare, är vida större i Sverige än i andra länder från vilka uppgifter

varit tillgängliga.

Det omfattande samhällsstödet som idrotten sålunda åtnjuter motiveras

av dess växande betydelse i det moderna samhället. Idrotten är i dag en

folkrörelse med bred förankring. Den bygger upp fysiken hos individen och

utgör därigenom en utomordentligt viktig del av den förebyggande hälsovården.

Härtill kommer att idrotten för många skapar möjligheter till sociala

kontakter och ger tillfällen till en rikare fritid. I särskilt hög grad

gäller detta ungdomen men också grupper som i olika sammanhang riskerar

att isoleras, exempelvis handikappade och pensionärer.

Formerna för det statliga stödet till idrotten har fortlöpande diskuterats

och varit föremål för särskilda utredningar. För att ytterligare belysa frågan

och pröva inriktningen av statens stöd till idrotten och därmed sammanhängande

frågor tillkallade jag på hösten 1965 efter bemyndigande av Kungl.

Maj :t en ny idrottsutredning. Den avlämnade år 1969 betänkandet Idrott åt

alla (SOU 1969: 29).

Utredningen betonar att idrottsrörelsen i vårt land i dag är en folkrörelse,

som utvecklats i frihet och som uppvisar en mängd variationer. Utredningen

har därför inte sökt göra en fullständig bedömning av dess organisatoriska

uppbyggnad eller i detalj analyserat dess verksamhetsformer. I anslutning

till de riktlinjer som getts i direktiven har utredningen inriktat sig på att

analysera idrottsorganisationerna i deras funktion som mottagare och för
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

valtare av allmänna medel. Frågan om ett eventuellt vidgat organisatoriskt

samarbete mellan idrottsorganisationerna har setts ur denna synvinkel.

Utredningen ser inte idrotten som en exklusiv ungdomsverksamhet. Den

finner att idrott och friluftsliv i allt högre grad vuxit samman till en odelbar

helhet. Det avspeglar sig bl. a. i den kommunala planeringen. Samhällsstödet

bör, menar utredningen, ges en sådan utformning att idrott erbjuds

alla människor och över ett så brett och differentierat fält som möjligt.

I linje med de motiv som legat till grund för det samhälleliga stödet till

idrotten betonar såväl utredningen som remissinstanserna att stödet främst

bör avse att stimulera motions- och breddidrotten. Bland remissinstanserna

uttalar även de organisationer som bär upp den egentliga elitidrotten som

riksidrottsförbundet och Sveriges olympiska kommitté att satsningen på

breddidrott är angelägen. Det bör uppmärksammas att huvuddelen av riksidrottsförbundets

verksamhet avser just breddidrott.

Jag anser att enigheten om denna grundläggande målsättning för statens

stöd till idrotten är av mycket stort värde. Förändringarna i samhället har

ökat människornas behov av idrott. Allt flera medborgargrupper blir medvetna

om detta och söker få del av den tillfredsställelse idrottsutövandet

ger. När nu den svenska idrottsrörelsen som helhet så entydigt sluter upp

kring tanken på större insatser för motions- och breddidrott och är beredd

att möta de ökade krav detta innebär, anser jag det vara starkt motiverat

att väsentligt förstärka det statliga idrottsstödet.

Skid- och friluftsfrämjandet och Svenska turistföreningen gör, till skillnad

mot utredningen och övriga remissinstanser, en distinktion mellan

idrott och friluftsliv. De menar att dessa är artskilda. Jag ansluter mig till

utredningens uppfattning om vad som bör innefattas i begreppet idrott. Utredningens

bedömning finner jag vara väl underbyggd och i hög grad bestyrkt

av särskilt de senaste årens utveckling. Någon klar gränslinje mellan

idrott och friluftsliv kan inte dragas.

En ökad satsning på breddidrott innebär inte något förringande av elitidrotten.

Den senare har ett värde såväl för de aktiva som för den stora del

av vårt folk som i egenskap av åskådare visar den sin uppskattning. Men

elitidrotten är också av stort värde för att väcka och bredda intresset för motion

och fysisk fostran över huvud taget. Särskilt gäller detta ungdomen.

Det finns emellertid stora grupper av vårt folk för vilka elitidrotten inte

ger denna stimulans. Propagandan för de aktiviteter inom motionsidrotten

som bedrivs av riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet, skid- och

friluftsfrämjandet och andra idrottsorganisationer måste därför kraftigt

understödjas. Organisationerna bör, när de planerar hur de statliga anslagen

skall användas, ta särskild hänsyn till dessa grupper.

Utredningen redogör också för den svenska idrottsrörelsens organisationsstruktur.

Den konstaterar att idrotten är en självständig och på demokratisk

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

väg uppbyggd folkrörelse. I likhet med utredningen anser jag det vara angeläget

att detta förhållande bibehålls och stärks. Denna arbetsform har också

medfört att idrottsrörelsen kunnat tillgodoräkna sig stora insatser från frivilliga

och på ideell grund arbetande krafter. Sådana insatser kommer också

allt framgent att behövas.

Det statliga stödet till idrotten utgår f. n. från inte mindre än sex olika

huvudtitlar, nämligen försvars-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-,

handels- och inrikesdepartementens.

Utredningen framhåller att delta är föga rationellt, en bedömning i vilken

remissinstanserna instämmer. Utredningen föreslår att den övervägande

delen av statsstödet sammanförs till ett reservationsanslag benämnt Centralt

stöd till idrotten och anvisas under en huvudtitel. Anslaget bör enligt utredningen

delas upp i två poster, en för Organisationsstöd m. m. och en för

Anläggningsstöd m. m.

Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att en samordning av

medelsanvisningen för idrottsändamål är nödvändig. Med hänsyn till vad

som kommit fram vid remissbehandlingen vill jag emellertid förorda att

för det centrala idrottsstödet förs upp två anslag, nämligen ett under tionde

huvudtiteln, benämnt Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m., och ett

under nionde huvudtiteln, benämnt Stöd till idrotten: Anläggningsstöd

m. m. Anslagen bör vara reservationsanslag. Under dessa båda anslag bör

medel anvisas för olika ändamål i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens

förslag. Det finns emellertid skäl att nu göra ett undantag

för den medelsanvisning som avser stöd till fritidsverksamhet. Detta stöd

bör alltjämt utgå från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget

Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet. Kungl. Maj:t har den 30 december

1969 uppdragit åt statens ungdomsråd att allsidigt utreda samhällets

stöd till lokalt bedrivet ungdomsarbete. I sammanhanget bör vidare noteras

att någon principiell ändring inte förutsättes ske beträffande möjligheterna

att disponera medel till idrottsanläggningar från de under elfte huvudtiteln

(inrikesdepartementet) uppförda anslagen till beredskapsarbeten

m. m.

I enlighet med det anförda förordar jag att under reservationsanslaget

Stöd till idrotten: Organisationsstöd in. m. anvisas medel motsvarande

de medel ur fonden för idrottens främjande och — med vissa nedan angivna

undantag -— fonden för friluftslivets främjande — som används till

organisationsstöd,

de medel från åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till ungdomsledarutbildning,

som används till ledarutbildning inom riksidrottsförbundet, skidoch

friluftsfrämjandet och ridfrämjandets ungdomsnämnd,

den del av åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till ungdomsorganisationernas

centrala verksamhet som anvisas till skid- och friluftsfrämjandet

och ridfrämjandets ungdomsnämnd,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

den del av åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till hälso- och sjukvård

samt motionsverksamhet för studerande som hänför sig till motionsverksamhet

samt

fjärde huvudtitelns anslag Bidrag till det frivilliga skytteväsendet.

Under reservationsanslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. anvisas

medel motsvarande

de medel av fonderna för idrottens och friluftslivets främjande, som

används till anläggningsstöd och visst nedan preciserat organisationsstöd

samt

nionde huvudtitelns anslag Åtgärder för fritidsbåttrafiken.

Undantag från vad som förordats ifråga om organisationsstödet bör

dock göras beträffande de ersättningar som från fonden för friluftslivets

främjande utgår till Reso, Svenska turistföreningen, Riksorganisationernas

campingkommitté och Sveriges fritidsfiskares riksförbund för viss serviceverksamhet

som har med anläggningar att göra. Medel till dessa organisationer

bör beräknas under det för anläggningsstöd m. m. avsedda anslaget.

I samband med organisationsstödet har utredningen ingående

diskuterat frågorna hur idrottsadministrationen och anslagsförvaltningen

lämpligen bör lösas. Särskild uppmärksamhet har ägnats spörsmålet hur

handhavandet av de uppgifter, som i samband med statlig bidragsgivning

brukar ankomma på en myndighet. Utredningen diskuterar bl.a. inrättandet

av en särskild myndighet för idrottsfrågor eller anknytning av verksamheten

till någon befintlig myndighet men stannar för ett förslag som innebär

att förvaltningsuppgifterna rörande det statliga stödet till organisationer

anförtros riksidrottsförbundet. Därvid har det emellertid ansetts vara

nödvändigt att förstärka det statliga inflytandet i förbundets styrelse,

riksidrottsstyrelsen. Systemet med Kungl. Maj:ts ombud föreslås bli bibehållet

men antalet ombud utökas från ett till två med suppleanter för

vart och ett av ombuden. För båda ombuden föreslås gälla samma befogenheter

och ansvar som i nuvarande ordning. Vartdera ombudet skall alltså

ha den rätt att få en fråga hänskjuten till Kungl. Maj:ts prövning. De två

ombuden behöver således inte vara eniga i bedömningen.

Två ledamöter reserverar sig mot förslaget. Ledamoten Tore Brodd föreslår

att Kungl. Maj :t skall utse ordföranden i riksidrottsstyrelsen samt ytterligare

en ledamot. De skulle dock i motsats till vad som avses i utredningens

förslag ej få någon vetorätt i ekonomiska frågor. Den andra reservationen

har gjorts av ledamoten Henry Ohlson, som föreslår att ett idrottsråd skall

upprättas med uppgift att handha förvaltningsuppgifterna på ifrågavarande

område. Rådet skulle bestå av representanter för riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet,

skid- och friluftsfrämjandet samt övriga främjandeorganisationer

på idrottens område. Riksidrottsförbundet bör få en

representant mer än de övriga organisationerna sammanlagt. Dessutom

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 79

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

skulle enligt reservanten kommunförbundet och landstingsförbundet vara

företrädda i rådet. Ett antal politiska förtroendemän bör också ingå.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Riksidrottsförbundet

har förklarat sig berett att åtaga sig de förvaltningsuppgifter som

avser det statliga organisationsstödet till idrotten. Svenska kommunförbundet

anser att alternativet med en särskild myndighet skulle innebära att det

på det centrala planet skulle finnas både en myndighet och en riksidrottsstyrelse

med delvis parallella uppgifter. En sådan anordning kan enligt kommunförbundet

inte befrämja en rationell handläggning av ärendena.

Bland de remissorgan som avstyrker utredningens förslag märks skolöverstyrelsen,

som förordar att de förvaltningsuppgifter som hänför sig till

organisationsstödet bör anförtros en statlig myndighet. Som det mest lämpade

organet härför anges skolöverstyrelsen. Vidare anser statens ungdomsråd

att förslaget att riksidrottsförbundet skulle anförtros nämnda uppgifter

medför vissa principiella nackdelar som knappast någon annan folkrörelse

skulle kunna tänka sig att acceptera. Korporationsidrottsförbundet ansluter

sig till utredningsledamoten Ohlsons reservation, och stöder sålunda förslaget

att inrätta ett idrottens råd som självständigt eller knutet till någon

befintlig myndighet skall fullgöra förvaltningsfunktionerna. Skid- och friluftsfrämjandet

anser att dessa funktioner bör anförtros en opartisk, politisk

tillsatt nämnd.

Utredningen framhåller att den statliga anslagspolitiken i första hand bör

syfta till att stimulera den idrottsliga verksamhetens utbredning inom alla

åldrar och medborgargrupper. Idrott av detta slag bedrivs inom praktiskt

taget samtliga specialidrottsförbund inom riksidrottsförbundet liksom inom

korporationsidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet, den frivilliga

skytterörelsen och övriga främjandeorganisationer på idrottens område. För

att genomföra utredningens intentioner är det uppenbart att det krävs en

nära samverkan mellan dessa organisationer. Den mest rationella lösningen

skulle enligt utredningen vara att korporationsidrottsförbundet, skid-och friluftsfrämjandet

samt skytteförbundens överstyrelse och Svenska pistolskytteförbundet

ansluter sig som specialförbund till riksidrottsförbundet.

Givetvis är det dock, framhåller utredningen, de berörda organisationerna

som själva beslutar i organisatoriska frågor av detta slag.

Jag är positivt inställd till tanken på ett samgående i en gemensam organisation

för de nuvarande huvudorganisationerna till vilka också skid- och

friluftsfrämjandet bör hänföras. Den omständigheten att Svenska handikappidrottsförbundet

nyligen anslutit sig till riksidrottsförbundet som ett

specialförbund kan kanske ses som ett tecken på att förståelsen växer inom

idrottsrörelsen för behovet av en för gemensamma uppgifter central sammanslutning

av alla idrottens organisationer. Det finns som jag redan antytt

inga övertygande skäl för att upprätthålla någon distinktion mellan å ena

sidan elit- eller tävlingsidrott och å andra sidan den verksamhet som bedrivs

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj :ts proposition nr 79 år 1970

av korporationsidrottsförbundet eller skid- och friluftsfrämjandet. Samtliga

idrottsorganisationer syftar till att främja motionsaktiviteten i alla åldrar.

Skillnaden mellan motion och tävling är en fråga om intensitet, d. v. s. inte

en art- utan eu gradskillnad. Tävlingsmomentet ingår som en väsentlig stimulansmetod

på samtliga nivåer inom korporationsidrottsrörelsen. Riksidrottsförbundet

organiserar, som tidigare framhållits, motionsidrott i mycket

stor skala.

Ett inordnande av idrottsorganisationerna i en gemenskap skulle ge bestämda

fördelar. Samarbetet dem emellan skulle löpa mer friktionsfritt.

Vidaie skulle riskerna för dubbelarbete elimineras i såväl ledarutbildning

som när det gäller ungdomsarbete och allmän motionsverksamhet. Resultatet

skulle bli en effektivare användning av de statliga medel som ställs till

förfogande.

Det är uppenbart att ett samgående inte skulle undgå att få konsekvenser

för sammansättningen av riksidrottsstyrelsen. De hittillsvarande huvudorganisationerna

skulle troligen behöva tillförsäkras styrelseplatser. Jag vill

dock i likhet med utredningen understryka att det är de berörda organisationerna

som själva måste ta ställning i dessa frågor.

I likhet med utredningen förordar jag att riksidrottsstyrelsen anförtros

att under Kungl. Maj :t handha de förvaltningsuppgifter som hänför sig till

organisationsstödet till idrotten. I dessa uppgifter ingår främst att till Kungl.

Maj :t inkomma med redovisning av medelsbehovet för kommande budgetår

och att fördela anvisade medel. Vidare förordar jag, att Kungl. Maj:t för att

kunna tillgodose statens inflytande, skall utse två ombud i riksidx-ottsstyrelsen

jämte suppleanter. En av företrädarna för Kungl. Maj :t bör ha som

särskild uppgift att också följa ungdomsverksamheten och tillvarata den

motions- och friluftsbetonade verksamhetens intressen liksom också de speciella

frågor som kan hänföra sig till handikappidrotten.

Båda ombuden eller deras suppleanter bör ha rätt att till Kungl. Maj :t

föra upp kontroversiella frågor som har samband med anslagets fördelning

och användning.

Korporationsidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet liksom andra

utanför riksidrottsförbundet stående idrottsorganisationer samt, i fråga om

de studerandes motionsidrott, kårortsorganisationerna bör göra egna medelsframställningar

hos Kungl. Maj :t. De bör emellertid ges in till riksidrottsstyrelsen

som bör yttra sig över framställningarna, och göra upp ett förslag

till fördelning av det begärda totala anslaget. Med bifogande av de nämnda

organisationernas framställningar översänder sedan riksidrottsstyrelsen

sin framställning till Kungl. Maj :t. För att tillgodose de synpunkter, som

bl. a. korporationsidrottsförbundet framfört, bör Kungl. Maj :t fastställa de

statsbidrag, som skall tillfalla utanför riksidrottsförbundet stående idrottsorganisationer.

Pa de områden där ett samgaende mellan idrottsorganisationerna uppen
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970

bart skulle kunna leda till en rationalisering av verksamheten och därmed

utgiftsbesparingar, t. ex. ledarutbildningen, bör riksidrottsstyrelsen göra en

särskild sammanställning av de begärda anslagen. De beviljade beloppen

på dessa områden bör sedan i sin helhet ställas till riksidrottsstyrelsens förfogande,

som har att bestämma om den slutliga användningen av dessa

medel.

Liksom nu är fallet bör riksidrottsstyrelsen även i fortsättningen handha

kontrollen och tillsynen av ifrågavarande organisationers användning av de

medel, som anvisas av Kungl. Maj :t. Två av riksidrottsförbundets revisorer

bor tillsättas av Kungl. Maj :t.

Organisationen av riksidrottsförbundets kansli är en fråga som riksidrottsstyrelsen

själv måste ta ställning till.

Genom att riksidrottsstyrelsen tilldelas nu nämnda uppgifter finner jag

att idrottens samarbetsnämnd blir överflödig och därför bör upplösas. Av

samma skäl bör Kungl. Maj :t inte i fortsättningen utse något ombud i styrelsen

för korporationsidrottsförbundet eller någon annan utanför riksidrottsförbundet

stående organisation. Jag anser det väsentligt att riksidrottsstyrelsen

på olika sätt samarbetar med företrädare för myndigheter

och organisationer utanför riksidrottsförbundet beträffande olika ungdomsoch

fritidsfrågor. Detta bör bl. a. ta sig uttryck i att man utvecklar former

för kontakter med statens ungdomsråd, skolöverstyrelsen samt organisationer

och myndigheter som är verksamma på det här avsedda området.

I korporationsidrottsförbundets och skid- och friluftsfrämjandets remissyttranden

säger man sig frukta att riksidrottsförbundet med den föreslagna

utformningen av myndighetsfunktionen kommer att få ett alltför dominerande

inflytande på bekostnad av övriga idrottsorganisationer. Flera omständigheter

talar emellertid emot ett sådant antagande. Konstruktionen

med Kungl. Maj :ts ombud bör kunna tillgodose krav på rimlig oväld och

objektivitet på samma sätt som om verksamheten skulle ha bedrivits inom

en myndighet. De organisationer som berörs av den av riksidrottsstyrelsen

utövade förvaltningsfunktionen men som inte har någon organisatorisk anknytning

till och därav följande inflytande i riksidrottsförbundet skall

kunna betrakta Kungl. Maj :ts ombud som sina egna. Ombuden bör hålla

nära kontakt med dessa organisationer liksom med idrottslivet i övrigt.

Om de utanför riksidrottsförbundet stående organisationerna finner det

nödvändigt kan de framföra sina synpunkter direkt till Kungl. Maj :t. Kungl.

Maj :t fastställer också, som jag redan nämnt, medelsfördelningen i vad avser

de organisationer som står utanför riksidrottsförbundet.

Enligt vad nu anförts blir det en uppgift för riksidrottsstyrelsen att, med

nyssnämnda undantag, pröva och avgöra hur det statliga organisationsstödet

till idrotten skall fördelas på olika ändamål. Det kan förutsättas att utredningens

förslag i väsentliga delar kommer att tjäna som vägledning vid

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970

riksidrottsstyrelsens ställningstaganden. Beträffande vissa frågor vill jag

för egen del framhålla följande.

Det är uppenbart att idrotten ur allmän hälso- och rehabiliteringssynpunkt

är av största betydelse för de handikappade. Idrotten utgör för

många av dem ett viktigt komplement till samhällets rehabiliteringsåtgärder.

Särskild vikt bör därför fästas vid handikappidrottens utveckling. Det

måste hälsas med tillfredsställelse att ett särskilt idrottsförbund för handikappade,

Svenska handikappidrottsförbundet, tillskapats och inträtt som

specialförbund i riksidrottsförbundet.

Som utredningen framhåller bör behovet av särskild forskning på idrottens

område bedömas som i och för sig angeläget. Det ankommer på riksidrottsstyrelsen

att ta initiativ till sådan forskning. Utredningens förslag

att inrätta en nämnd för idrottsforskning kan jag dock, med hänsyn till

den tveksamhet som kommit fram vid remissbehandlingen, inte biträda.

t fråga om inrättandet av idrottspolikliniker delar jag utredningens uppfattning

att detta är en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen, dvs.

landstingen och de städer som står utanför landsting.

De särskilda bidrag till ungdomsidrott som f. n. delas ut från fonden för

idrottens främjande bör inte utgå i fortsättningen. Stödet till idrotten

bör ses som en helhet. Det bör ankomma på varje bidragsmottagande organisation

att själv fördela de medel som ställs till förfogande på de olika

verksamhetsområden som organisationen omfattar. Detta innebär att jag

betraktar samtliga de organisationer som erhåller bidrag från anslaget till

organisationsstöd in. m. som betydelsefulla för ungdomsverksamhet av olika

slag. I sammanhanget bör framhållas att från åttonde huvudtitelns anslag

till bidrag till ungdomens fritidsverksamhet avsevärda belopp ställs

till förfogande för ungdomsorganisationernas lokala verksamhet och att

den övervägande delen av dessa belopp används för idrottsliga ändamål.

De medel som anvisats till främjande av ungdomsidrott inom sådana organisationer

utanför riksidrottsförbundet, som inte huvudsakligen sysslar med

idrott, bör i fortsättningen disponeras av riksidrottsstyrelsen för service

till ifrågavarande organisationer. Riksidrottsstyrelsen bör i dessa frågor

samverka med statens ungdomsråd och skolöverstyrelsen. Denna serviceverksamhet

bör omfatta alla delar av idrottsområdet. Dessa organisationer

bör i fortsättningen erhålla stöd för hela sin ungdomsverksamhet ur ungdomsanslagen

under åttonde huvudtiteln.

För studerandeidrotten har utredningen föreslagit dels en uppräkning

av anslagsbeloppet, dels särskilda studie- och studiesociala förmåner för

studerande elitidrottare. De sistnämnda förslagen torde få prövas i annat

sammanhang. Förslaget om en uppräkning av det belopp som är avsett för

de studerandes motionsidrott biträder jag. För bidragsgivningen bör tills

vidare gälla samma regler som f. n. I fråga om anslagsberäkning för ända
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

målet bör riksidrottsstyrelsen samråda med Sveriges förenade studentkårer.

Utredningens förslag i fråga om ledarutbildning, som nära överensstämmer

med det av riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet

samt skid- och friluftsfrämjandet gemensamt utarbetade förslaget, kan jag

biträda. Regionala utbildningskonsulenter bör således tillsättas av riksidrottsstyrelsen,

som därvid även har att ta hänsyn till korporationsidrottsförbundets

samt skid- och friluftsfrämjandets intressen. Detsamma gäller i

fråga om det centrala utbildningsråd, som föreslås skola inrättas. Jag förutsätter

att av de fyra ledamöter i rådet som riksidrottsförbundet har att

tillsätta två utses efter förslag av korporationsidrottsförbundet samt skidoch

friluftsfrämjandet. Jag vill starkt understryka angelägenheten av en

samordning av all ledarutbildning inom idrotten. Utbildningsrådet måste

därför ges avsevärda befogenheter. Jag vill framhålla vikten av att bidrag

ges endast till sådan utbildning som godkänts av utbildningsrådet.

De statsmedel, som anvisats till deltagande i olympiska spel och till förberedelser

för sådant deltagande, har hittills fördelats av Sveriges olympiska

kommitté bland de olympiska specialförbunden. I enlighet med utredningens

förslag bör det vara riksidrottsstyrelsens uppgift att i fortsättningen

avväga behovet av dylika medel i anslutning till styrelsens fördelning

av anslagen i övrigt till specialförbunden.

I fråga om anläggningsstödet föreslår utredningen att det stöd

som i dag utgår till idrottsanläggningar av mera traditionell utformning tas

bort. Remissinstanserna ansluter sig till utredningens bedömning med hänvisning

till att det statliga stödet kommit att spela en allt mindre roll som

stimulansfaktor för kommunernas byggande av idrottsanläggningar. Jag

delar uppfattningen att statsstöd i fortsättningen som regel inte skall utgå

till idrottsanläggningar av traditionell utformning. Som utredningen påpekar

måste emellertid vissa undantag göras från huvudregeln. Ett sådant

undantag gäller anläggningar som uppförs och ägs av idrottsföreningar, ett

annat är anläggningar i kommuner med ett stort antal studerande. Som motiv

för att stödet till föreningsanläggningar skall kunna utgå även i fortsättningen

anför utredningen att den stora insats ideella krafter utför på allt

sätt bör stimuleras och underlättas. De remissinstanser som uttalat sig i

denna fråga delar utredningens uppfattning.

Statens naturvårdsverk befarar dock att en fortsatt bidragsgivning till

idrottsföreningarna kan motverka en önskvärd utveckling mot att kommunerna

tar över ansvaret för uppförande och underhåll av idrottsanläggningar.

Det finns inte anledning att på denna punkt frångå utredningens förslag.

Jag förordar därför att undantag görs för mindre anläggningar som uppförs

av idrottsföreningar och därmed jämförbara sammanslutningar. I första

hand bör stöd kunna utgå för underhåll och förbättring av nu befintliga föreningsanläggningar.

När det gäller kommuner med stort antal studerande,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

understryker utredningen att det kan vara rationellt att idrottsanläggningar

i en sådan kommun dimensioneras för ett större utnyttjande än vad som behövs

enbart för kommunens egna invånare. Därigenom får de studerande

större möjlighet till idrottsutövning. Enligt 1967 års riksdagsbeslut om studerandeidrotten

(prop. 1967:48, SU 96, rskr 220) är det studentkårerna som

skall ges möjlighet att inom ramen för det s. k. kårlokalstödet få medel till

att bygga anläggningar för motionsverksamhet. Utredningen föreslår att bidrag

för sådant ändamål också skall kunna tillkomma kommun. Flertalet

remissinstanser tillstyrker förslaget. Jag är för min del beredd att biträda

detta förslag med hänsyn till de stora åtaganden som ett stort antal studerande

för med sig för en kommun. Jag vill understryka att det här endast

är fråga om en komplettering av 1967 års bidragsregler.

Utredningen föreslår också att samma bidragsmöjligheter skall gälla för

simanläggningar vid skolor som för gymnastiksalar. Inom utbildningsdepartementet

utreds f. n. hur bl. a. stödet till skolbyggnader skall utformas. Jag

är därför inte beredd att förorda någon förändring av statsbidragsbestämmelserna

i dessa hänseenden.

Vad jag nu anfört gäller idrottsanläggningar av mera traditionell typ. Anläggningar

som i första hand är avsedda för motions-, rekreations- och friluftsändamål

bör emellertid enligt utredningens uppfattning också i fortsättningen

vara bidragsberättigade. Detta innebär att de bidragsbestämmelser

som nu gäller för anslag ur fonden för friluftslivets främjande skall gälla

också i fortsättningen. Samtliga remissinstanser med undantag av statskontoret

ansluter sig till utredningens uppfattning i denna fråga. Statskontoret

förklarar att huvudprincipen — dvs. att kommun skall svara för anläggningskostnaden

till sådan anläggning som i första hand avser kommunens

egna invånare — skall gälla också i fråga om anläggningar för den rekreationssökande

allmänhetens behov. Jag anser för min del att det finns starka

skäl att verksamt stimulera tillkomsten av sådana anläggningar som gör det

möjligt för allmänheten att få motion och rekreation. Det är därför synnerligen

angeläget att stöd till sådana anläggningar utgår också i fortsättningen

efter i stort sett samma normer som f. n. Härigenom främjas på ett effektivt

sätt tillkomsten av anläggningar för den breda motionsverksamhetens behov.

Anläggningarna bör utformas på ett sådant sätt att människor i alla åldrar

kan utnyttj a dem.

I fråga om stödet till fritidsbåttrafiken framhåller utredningen, att detta

bör bli föremål för särskild utredning. Utredningen föreslår i avvaktan på

resultatet av en sådan utredning en oförändrad årlig bidragsram. Innehavet

av fritidsbåtar blir allt vanligare vilket ökar efterfrågan på hamnar och

andra serviceåtgärder. Detta förhållande ställer krav på samhället, som inte

utan vidare kan tillgodoses inom ramen för det statsstöd som nu utgår. Jag

anser därför att frågor som hör samman med fritidsbåttrafiken bör utredas

i särskild ordning. Därvid bör bl. a. utredas utvecklingstendenserna beträf
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1970

fande fritidsbåtar, frågan om en eventuell registrering av vissa typer av fritidsbåtar

samt omfattningen och finansieringen av stödet till fritidsbåtstrafiken.

Till dess sådan utredning gjorts bör stöd utgå enligt nu gällande normer.

För budgetåret 1970/71 bör högst 5 milj. kr. av medel som anvisas under

anslaget till anläggningsstöd användas för statsbidrag till småbåtshamnar

in. m., för sådana serviceåtgärder för fritidsbåttrafiken som bl. a. sjöfartsverket

och sjösäkerhetsrådet tillhandahåller samt för att bestrida kostnaderna

för förvaltningen av Falsterbokanalen. Detta belopp bör räknas av mot

automobilskattemedlen.

Administrationen av anläggningsstödet föreslås av utredningen förlagd

till statens naturvårdsverk. För att tillförsäkra berörda organisationer möjlighet

att påverka anslagsgivningen föreslår utredningen att en särskild

nämnd tillskapas inom naturvårdsverket för fördelningen av anslagen. Flertalet

remissinstanser är positiva till detta. Statens naturvårdsverk avstyrker

dock förslaget om en särskild nämnd och förklarar att verkets styrelse bör

kunna besluta i dessa frågor. Jag anser för min del att det är berättigat att

de berörda organisationerna och intressena är med vid utformningen och fördelningen

av statsstödet. Detta kan ske genom att naturvårdsverkets styrelse

utökas med ett par ledamöter vid handläggningen av sådana ärenden. Det

är också naturligt att tillskapa en särskild delegation — med företrädare

för dessa intressen — som medverkar vid handläggningen av hithörande

frågor. Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser i ämnet.

Utredningen anför att stora summor kan sparas genom statliga insatser

på utvecklingsarbetets område. Som exempel nämns utprovningar av nya

material för idrottsanläggningar och utarbetande av standardritningar för

olika typer av anläggningar. Enligt utredningen bör detta utvecklingsarbete

bedrivas i nära samråd med kommunerna. För att ett sådant utvecklingsarbete

skall vara meningsfullt måste de resultat som uppnås snarast möjligt

bli kända för dem som har att omsätta resultaten i praktiskt arbete. Kommunförbundet

har inrättat en särskild delegation för idrotts- och fritidsfrågor.

Utredningen anser att starka skäl talar för att i största möjliga utsträckning

knyta utvecklingsarbetet till denna delegation. Därför föreslås

att ett särskilt utvecklingsorgan inrättas med företrädare för naturvårdsverket,

kommunförbundet och riksidrottsförbundet och att detta organ får

en nära samverkan med kommunförbundets idrotts- och fritidsdelegation.

Remissinstanserna ställer sig positiva till utredningens förslag. Jag delar

bedömningen att stora vinster kan göras på detta område om resultaten av

utvecklingsarbetet når de kommunala instanser som är ansvariga för att

uppföra olika idrottsanläggningar. Jag anser dock att detta kan ske också

om ansvaret för utvecklingsarbetet läggs på den av mig tidigare förordade

delegationen inom naturvårdsverket. För att undvika risken för dubbelorganisation

förordar jag därför att ansvaret för utvecklingsarbetet läggs på

delegationen och att kommunförbundet blir företrätt i densamma.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

Utredningen har också föreslagit att särskilda statsmedel bör ställas till

förfogande för att uppföra och upprusta s. k. riksanläggningar. Som exempel

på sådana anläggningar nämner utredningen Vålådalen, Bosön, Lillsved

och ett Idrottens hus där olika förbundsaktiviteter skulle inrymmas. Utredningen

föreslår betydande statliga bidrag till dessa anläggningar. Remissinstanserna

är positiva till utredningens förslag. Jag vill också som min

principiella uppfattning uttala att det är rimligt att staten lämnar stöd till

anläggning som avses vara gemensam för landets idrott. Bidrag bör därför

kunna utgå till sådana anläggningar. Jag är dock inte beredd att nu i detalj

ta ställning till de belopp utredningen nämner för ovan angivna anläggningar.

Den bedömningen får göras sedan erforderligt underlag lagts fram. Det

ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om medel till såväl de av utredningen

nämnda som eventuellt andra riksanläggningar.

För utvecklingen av statens stöd till idrotten har utredningen föreslagit

en femårig planeringsram. Det sammanlagda statliga organisationstödet

och anläggningsstödet skall enligt förslaget ökas stegvis från 59

milj. kr. budgetåret 1969/70 till 118 milj. kr. budgetåret 1974/75. För egen del

finner jag det naturligt att ökade resurser successivt ställs till idrottens förfogande.

Någon anledning att i detta sammanhang lägga fast anslagsökningarna

för kommande budgetår finns emellertid inte.

Utredningen föreslår att till organisationsstöd m. in. för budgetåret

1970/71 anvisas 54,5 milj. kr. I detta belopp ingår emellertid som tidigare

nämnts 13,1 milj. kr., som av utredningen beräknats utgå till fritidsgruppsverksamhet

inom idrottsorganisationer. Borträknas detta stöd, som

enligt vad förut nämnts fortfarande bör utgå från anslag under åttonde

huvudtiteln, innebär utredningens förslag att till organisationsstöd för budgetåret

1970/71 bör anvisas 41,4 milj. kr. Det på detta sätt reducerade anslaget

till organisationsstöd motsvaras av anslag under skilda huvudtitlar

innevarande budgetår av 32,6 milj. kr. Utredningens förslag innebär sålunda

en ökning av organisationsstödet 1970/71 med 8,8 milj. kr. Jag anser liksom

utredningen att det är angeläget att öka stödet till idrottens organisationer.

Utredningens förslag finner jag väl underbyggda. Eftersom den utbyggnad

av idrottslig verksamhet, som utredningen avsett, i vissa delar torde kunna

ske först successivt under budgetåret 1970/71, bör anslagsökningen emellertid

kunna begränsas till 7,8 milj. kr. Till organisationsstöd bör för budgetåret

1970/71 således anvisas 40,4 milj. kr.

Utredningen föreslår, att till a n 1 ä g g n i n g s s t ö d m. m. för budgetåret

1970/71 anvisas 17,5 milj. kr., vilket innebär en ökning med 7 milj. kr.

i förhållande till innevarande budgetår. Jag delar utredningens uppfattning

att det statliga stödet till anläggningar bör ökas. För budgetåret 1970/71

bör 16,5 milj. kr. anvisas för detta ändamål. Jag har därmed godtagit utredningens

förslag utom såvitt avser upprustningen av idrottsfolkhögskolan

Bosön. Eftersom tillräckligt underlag för beslut i fråga om Bosön ännu inte

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

föreligger, anser jag att för budgetåret 1970/71 1 milj. kr. bör beräknas för

denna anläggning i stället för 2 milj. kr. som förordats av utredningen.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag, att de anslag och anslagsposter

utredningen behandlat sammanförs till ett anslag, benämnt

Centralt stöd till idrotten, med två anslagsposter, organisationsstöd och anläggningsstöd,

på vilka för budgetåret 1970/71 skulle anvisas sammanlagt

72 milj. kr. (-)- 17 milj. kr. i förhållande till anslagen under budgetåret 1969/

70).

Enligt vad jag förordat i det föregående bör på anslaget till organisationsstöd

under tionde huvudtiteln för budgetåret 1970/71 anvisas 40,4 milj. kr.

(+7,8 milj. kr.) och på anslaget till anläggningsstöd under nionde huvudtiteln

för samma budgetår anvisas 16,5 milj .kr. (-|- 6 milj. kr.). Härvid bör

iakttas att för fritidsbåtstrafiken finns i riksstaten för budgetåret 1969/70

endast upptaget ett formellt belopp om 1 000 kr. För att få en fullständig

bild av det centrala stödet till idrotten bör även statsbidraget till ungdomens

fritidsverksamhet beaktas. I årets statsverksproposition (Bil. 10, s. 102)

har föreslagits att detta bidrag ökas med 1,3 milj. kr. till totalt 14,5 milj. kr.

Huvudparten av dessa medel utnyttjas f. n. av idrottsorganisationerna. Det

centrala stödet till idrotten ökar därmed med i runt tal 15 milj. kr., från 55

milj. kr. budgetåret 1969/70 till 70 milj. kr. 1970/71.

Som framgått av vad jag anfört tidigare utgår emellertid statligt ekonomiskt

stöd till idrotten även från andra anslag än de av utredningen

behandlade. Därutöver har bl. a. under åttonde huvudtiteln för budgetåret

1970/71 föreslagits anslag till gymnastik- och idrottshögskolorna med ca

6,5 milj. kr. Från anslag under elfte huvudtiteln till sysselsättningsfrämjande

åtgärder beräknas under budgetåret 1970/71 omkring 20 milj. kr.

komma att disponeras för idrotts- och friluftsanläggningar. Det sammanlagda

statliga stödet skulle, vid bifall till förslagen, komma att uppgå till

drygt 100 milj. kr. budgetåret 1970/71.

Vid bitall till vad jag förordat bör fonden för friluftslivets främjande och

fonden för idrottens främjande avvecklas. Den behållning som vid utgången

av budgetåret 1969/70 finns i fonden för friluftslivets främjande bör liksom

reservationen under anslaget Åtgärder för fritidsbåttrafiken överföras till

anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. in. Detsamma bör gälla sådan

behållning i fonden för idrottens främjande, som avser beslutade bidrag till

idrottsanläggningar. Övrig behållning i fonden för idrottens främjande bör

överföras till anslaget Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

1. till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. för budgetåret

1970/71 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 16 500 000 kr., varav 5 000 000 kr. att

avräknas mot automobilskattemedlen,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970

2. godkänna de riktlinjer jag förordat i det föregående beträffande

administrationen av organisationsstödet till idrotten,

3. till Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m. för budgetåret

1970/71 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 40 400 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

Innehållsförteckning

Inledning ............................

Idrottsutredningens betänkande och remissyttrandena........

Allmänt ........................................

Idrottsrörelsens utveckling och organisationsstruktur...........’ ’''

Det nuvarande samhällsstödet till idrotten....................” ’ ''

Förslag angående anslagsstrukturen .....................

Idrottsutredningen ...........................

Yttranden................................

Förslag angående idrottsadministration och anslagsförvaltning

Idrottsutredningen ................................

Yttranden..................................

Femårsplan för svensk idrott samt anslagsberäkning för budgetåren

1970/71 och 1971/72 ...................................

Organisationsstöd m. in..............................

Ledarutbildning och kursverksamhet..........................

Idrottsutredningen.................................

Yttranden......................................

Forskning ...................................

Idrottsutredningen ..................................

Yttranden........................................

Polikliniker, hälsokontroll................................

Idrottsutredningen...................................

Yttranden.........................................

Administration, konsulenter, service, propaganda ..............

Distriktsförbunden.................................

Specialförbund m. fl...................................

Sveriges olympiska kommitté................................

Idrottsutredningen..................................

Yttranden..........................................

Handikappidrotten.....................................

Idrottsutredningen ...................................

Yttranden..........................................

Det frivilliga skyttet ....................................

Ungdomens fritidsverksamhet................................

Idrottsutredningen .......................................

Yttranden......................................

Studerandeidrott .........................................

Idrottsutredningen........................................

Yttranden.............................................

Övrigt organisationsstöd ....................................

Anläggningsstöd m. m.:.......................................

Riksanläggningar...........................................

Idrottsutredningen........................................

Yttranden.......................

Sid

2

4

4

8

14

17

17

19

20

20

26

28

29

29

29

31

31

31

33

34

34

34

34

35

35

35

35

36

37

37

37

38

38

38

39

39

39

40

41

41

41

41

42

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970

65

Sid.

Föreningsanläggningar, friluftsanläggningar m. in............. 43

Idrottsutredningen........................................ 43

Yttranden................................................ 43

Fritidsbåttrafik............................................. 46

Idrottsutredningen........................................ 46

Yttranden................................................ 46

Service och utvecklingsarbete ................................ 46

Idrottsutredningen ........................................ 46

Yttranden................................................ 47

Framställningar om anslag för budgetåret 1970/71 .................. 47

Departementschefen............................................. 50

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 70015

Doktrin (2)

  1. Mikael Lindman, Vår svenska idrottspolitiska modell ifrågasatt, FT 2024 nr 1 s. 43, på s. 45 · Fritt tillgänglig
  2. Åsa Örnberg, HFD 2019 ref. 43. Privatisering av offentliga förvaltningsuppgifter. Reflektioner med anledning av frågan om förutsättningarna för att ett privaträttsligt subjekts beslut ska kunna prövas av allmän förvaltningsdomstol, FT 2020 nr 1 s. 169, på s. 170 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1970:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående stöd till idrotten jämte motioner i vad propositionen och motionerna hänvisats till statsutskottet. s. 1 i texten
  2. JoU 1970:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående stöd till idrotten, såvitt propositionen hänvisats till jordbruksutskottet, jämte motioner. Proposit s. 1 i texten
  3. 3LU 1970:30 Utlåtande i anledning av motioner angående reglerna för trafik med fritidsbåtar. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott s. 11 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1999 ref. 25 ur registret

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. FT 2024 s. 43 Mikael Lindman, Vår svenska idrottspolitiska modell ifrågasatt s. 45 i texten
  2. FT 2020 s. 169 Åsa Örnberg, HFD 2019 ref. 43. Privatisering av offentliga förvaltningsuppgifter. Reflektioner med anledning av frågan om förutsättningarna för att ett privatr… s. 170 i texten