Sök i Ratio Lex

Angående anslag till delegationen för atomenergifrågor för budgetåret 1970/71

1970-03-13 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:83, Angående anslag till delegationen för atomenergifrågor för budgetåret 1970/71

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

1

Nr 83

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

delegationen för atomenergifrågor för budgetåret

1970/71; given Stockholms slott den 13 mars 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ökade resurser för tillsynsmyndigheten enligt

atomenergilagen, d. v. s. delegationen för atomenergifrågor och dess reaktorförläggningskommitté.

Bakgrunden utgörs främst av att utbyggnaden av

atomkraftverk i vårt land ställer ökade krav på säkerhetsgranskning och

tillsyn. Vidare anges riktlinjer för en avgiftsfinansiering av myndighetens

verksamhet. En ökning av anslaget från 610 000 kr. till 1 720 000 kr. föreslås.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 83

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

13 mars 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,

Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,

Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om anslag till

delegationen för atomenergifrågor för budgetåret 1970/71 och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1965 tillkallades

särskilda sakkunniga1 — 1966 års atomenergiutredning —- för att utreda

frågan om statens fortsatta insatser på atomenergiområdet m. m. I uppdraget

ingick bl. a. att överväga frågan om myndighetsorganisationen för

tillsyn m. m. Genom tilläggsdirektiv den 24 januari 1969 preciserades och

utvidgades utredningens uppdrag i denna del. Enligt direktiven borde utredningen

mot bakgrund av den förutsedda utbyggnaden av atomkraft göra

en bedömning av organisation och resurser för säkerhetsgranskning och

tillsyn i första hand under den närmaste femårsperioden. Vidare uppdrogs

åt utredningen att lägga fram förslag beträffande avgiftsfinansiering av

verksamheten. I uppdraget ingick även att överväga behovet av ett organ

för allmänt beredande och rådgivande uppgifter på atomenergiområdet.

Utredningen har den 23 december 1969 avlämnat betänkandet Myndighetsuppgifter

på atomenergiområdet (Stencil I 1969 : 7).

Yttranden över betänkandet har efter remiss avgetts av arbetarskyddsstyrelsen,

statens strålskyddsinstitut, Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut, statens planverk, statskontoret, riksrevisionsverket, fiskeristyrelsen,

statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd,

kommerskollegium, statens vattenfallsverk, länsstyrelsen i Kalmar län,

länsstyrelsen i Hallands län, delegationen för atomenergifrågor — som bifo- 1

1 Landshövdingen Mats Lemne, ordförande, professorn Lamek Hulthén, direktören Bengt

Lyberg och budgetchefen Bo Jonas Sjönander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

gat yttrande av sin reaktorförläggningskommitté —, energikommittén, kommerskollegieutredningen,

Sveriges industriförbund, Svenska kraftverksföreningen,

AB Atomenergi, Tekniska röntgencentralen AB samt Ångpanneföreningen.

Därjämte har AB ASEA-ATOM inkommit med en skrivelse i

frågan.

I statsverkspropositionen (bil. 15 s. 77) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till delegationen för

atomenergifrågor för budgetåret 1970/71 beräkna ett förslagsanslag av

610 000 kr.

Betänkandet

Nuvarande organisation

Nuvarande myndighetsorganisation tillkom i samband med den särskilda

koncessionslagstiftningen på atomenergiområdet. Enligt atomenergilagen

(1956 : 306) krävs tillstånd för innehav m. m. och export av nukleärt material

samt för uppförande av atomreaklor m. fl. anläggningar. Tillstånd enligt

lagen meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Om det av säkerhetsskäl eller eljest från allmän synpunkt anses

påkallat kan villkor för tillstånd uppställas.

Tillsynsmyndighet enligt lagen är delegationen för atomenergifrågor. Delegationen

har även vissa uppgifter av mera allmänt rådgivande och beredande

natur. Delegationen skall således ingående följa utvecklingen på

atomenergiområdet och såsom rådgivande organ dra upp riktlinjer för

atomenergiverksamheten mot bakgrunden av det allmänna bränsle- och kraftförsörj

ningsläget i landet. Vidare har delegationen till uppgift att avge utlåtanden

i koncessions- och tillståndsärenden samt lagstiftnings- och sekretessfrågor

på atomenergiområdet ävensom i frågor rörande statsanslag

till atomenergiverksamhet. Delegationen skall även bereda ärenden rörande

det internationella atomenergisamarbetet.

Ett motiv för delegationens inrättande år 1956 var det behov av interdepartementalt

samråd som förelåg genom att frågor rörande elkraft och

övriga energifrågor då hörde till skilda departement. För att biträda vid

handläggningen av säkerhetsfrågor vid atomenergianläggningar och hantering

av nukleärt material utsågs samma år reaktorförläggningskommittén

som en rådgivande kommitté inom delegationen.

Delegationen består av fem ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj :t.

Delegationen lyder direkt under Kungl. Maj :t och hör till industridepartementet.

Ledamöterna skall utses oberoende av anknytning till visst organ

eller företag. Till delegationen är f. n. knutna experter, som företräder skilda

intressenter på atomenergiområdet, bl. a. AB Atomenergi samt den statliga

och enskilda kraftindustrin.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1970

Reaktorförläggningskommittén består av ordförande jämte ytterligare

minst fyra ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj :t. Ledamöterna representerar

olika slag av sakkunskap på främst strålskydds-, värmeteknik- och

materialområdena.

Den mest arbetskrävande av delegationens uppgifter på säkerhetsområdet

är granskningen av ansökningar om tillstånd att uppföra reaktorer och

andra atomenergianläggningar. Denna granskning gäller de potentiella riskerna

vid anläggningarna och syftar till att ge dessa en utformning som förebygger

och begränsar följderna av en eventuell olycka. Ansökningarna remitteras

regelmässigt till delegationen och överlämnas därefter till reaktorförläggningskommittén.

Efter en ingående bearbetning av materialet överlämnar

kommittén ett yttrande till delegationen med förslag till villkor för

tillståndet. I viktigare ärenden — t. ex. tillstånd att uppföra kraftreaktorer

— hör delegationen även vissa andra myndigheter m. fl., nämligen statens

strålskyddsinstitut, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

(SMHI), fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, vederbörande

länsstyrelse samt AB Atomenergi. Yttrandena från remissinstanserna

och från reaktorförläggningskommittén överlämnas till Kungl. Maj :t med

delegationens eget yttrande, i vilket anförs allmänna synpunkter på bl. a. förläggningsfrågan.

De tillstånd som meddelas av Kungl. Maj :t innehåller vissa villkor, vanligen

i form av en hänvisning till de villkor som föreslagits i reaktorförläggningskommitténs

yttrande. När det gäller kraftreaktorer uppställs vanligen

det villkoret att anläggningen inte får tas i drift innan den godkänts av delegationen

och strålskyddsmyndigheten, d. v. s. statens strålskyddsinstitut.

Delegationen bemyndigas i regel att meddela de ytterligare villkor som anses

erforderliga från säkerhetssynpunkt eller eljest från allmän synpunkt.

Reaktorförläggningskommittén handlägger självständigt vissa mer rutinbetonade

frågor om driften av reaktorer och andra anläggningar, transporter

och lagring av nukleärt material m. m. Dessutom har kommittén en rad

uppgifter av mera allmän karaktär, som t. ex. att följa upp reaktorsäkerhetskraven

samt bevaka forsknings- och utvecklingsarbetet på säkerhetsområdet

i andra länder. Kommittén fungerar vidare som remissinstans och

medverkar i norm- och standardiseringsarbete på områden av betydelse från

reaktorsäkerhetssynpunkt.

En särskild uppgift utgörs av frågor i samband med säkerhetskontroll

av nukleärt material (”safeguards”). Sådan kontroll utövas i vårt land av

bl. a. Förenta staterna i samband med leveranser av anrikat uran m. m. Genom

Sveriges anslutning till fördraget om förhindrande av spridning av

kärnvapen väntas hela den svenska atomenergiverksamheten komma att

underkastas kontroll av Internationella atomenergiorganet (IAEA). Mot

bakgrund härav har delegationen försöksvis infört ett system för insamling

och bearbetning av uppgifter från anläggningsinnehavare. Systemet avses

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

ge erforderligt underlag för materialredovisning enligt såväl bilaterala avtal

som ett framtida kontrollavtal med IAEA.

Hos delegationen finns f. n. sex tjänstemän som utgör ett sekretariat åt

reaktorförläggningskommittén. Av dessa är fyra handläggande tekniker

(reaktorinspektörer eller biträdande reaktorinspektörer). Medel för ytterligare

en tekniker har beräknats för budgetåret 1969/70. Kommittén anlitar

även i viss utsträckning konsulter enligt särskilda avtal.

För att sätta in de speciella myndighetsuppgifterna på atomenergiområdet

i sitt sammanhang redovisar utredningen även lagstiftning och organisation

på vissa angränsande områden.

Prövningen av strålskyddsfrågorna, vilken sker enligt strålskyddslagen

(1958 : 110), syftar till en kontinuerlig övervakning av strålningsmiljön i

och omkring en anläggning vid normal drift. Särskilt tillstånd enligt strålskyddslagen

erfordras i princip inte för vad som omfattas av tillstånd enligt

atomenergilagen. I anslutning till tillstånd enligt atomenergilagen meddelar

strålskyddsmyndigheten de särskilda föreskrifter som erfordras för strålskyddet.

Miljöskyddslagen (1969 : 387) är tillämplig på uppförandet av atomenergianläggningar

i vad avser annan störningsverkan än den som täcks av

atomenergilagen och strålskyddslagen, såsom t. ex. utsläpp av uppvärmt

kylvatten från en atomkraftstation. Skyldighet gäller att söka tillstånd för

uppförandet hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Miljöskyddslagen

ersätter de tidigare bestämmelserna om åtgärder mot vattenförorening i

vattenlagen. Denna lag är dock alltjämt tillämplig i frågor om bl. a. byggande

i vatten. Vidare är atomenergianläggningar liksom andra industriella anläggningar

underkastade gällande planbestämmelser.

Resursbehov för säkerhetsmyndigheten

Den utbyggnad i stor skala av kommersiell atomkraft som nu påbörjats i

vårt land innebär en kraftig ökning av säkerhetsmyndighetens arbetsuppgifter.

Utredningen anser angeläget att myndigheten disponerar över kvalitativt

fullgoda resurser. Dessa resurser bör dimensioneras så att säkerhetsgranskningen

kan genomföras med hittillsvarande ambitionsnivå utan att

handläggningen fördröjs och förseningar i utbyggnadsprogrammet riskeras.

Med dessa allmänna förutsättningar har en expertgrupp inom utredningen

beräknat resursbehovet under den närmaste femårsperioden. Genom att

sammanställa det beräknade behovet av insatser för olika typer av arbetsuppgifter

med den förväntade utvecklingen av efterfrågan — i första hand

genom utbyggnaden av atomkraftstationer — har expertgruppen kommit

fram till ett resursbehov i fråga om teknisk personal motsvarande 12—14

manår budgetåret 1970/71, vilket innebär en fördubbling i förhållande till

lj- Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt Nr 83

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

innevarande budgetår. Behovet beräknas öka till 15—18 manår budgetåret

1974/75. Utredningen ansluter sig till denna bedömning men framhåller att

den baseras endast på behov som i dag med tämligen stor säkerhet kan förutses.

Den snabba utvecklingen på området kan aktualisera nya säkerhetsproblem,

som kräver särskilda insatser från myndigheten. Som ett exempel

nämns närförläggningsfrågorna. Utredningen framhåller även att behovet

av insatser beträffande materialkontroll är speciellt svårbedömd.

I fråga om säkerhetsmyndighetens inre uppbyggnad anser utredningen

önskvärt att även i fortsättningen ha ett till myndigheten knutet organ bestående

av högt kvalificerade, oberoende experter. Detta organ — som benämns

reaktorsäkerhetsnämnden — bör få en sammansättning som i huvudsak

motsvarar reaktorförläggningskommitténs. Däremot torde den nuvarande

kommitténs arbetsformer inte kunna överföras till den nya nämnden,

som bör delta i behandlingen främst av större tillståndsärenden eller

av frågor som har principiell betydelse.

Utredningen anser det lämpligt att i den nya organisationen bevara och

renodla systemet med en projektansvarig tjänsteman för varje större ärende.

Dessutom erfordras medverkan av kvalificerad expertis på de tekniska

specialområden som berörs vid säkerhetsbedömningen av t. ex. en stor

kraftreaktor. Utredningen anser att experter med den speciella inriktning

det här gäller i normalfallet inte bör anställas hos myndigheten. I stället bör

myndigheten i samband med varje större projekt köpa de tjänster som erfordras

för att genomföra säkerhetsgranskningen. Av de organisationer

som kan komma ifråga torde bl. a. Atomenergi och vissa konsultföretag ha

tillgång till expertis som kan anlitas av myndigheten.

I varje projektgrupp bör, förutom den projektansvarige tjänstemannen,

ingå även de experter som utsetts att biträda vid granskningsarbetet. Gruppens

storlek och sammansättning bör kunna varieras med hänsyn till projektens

karaktär och svårighetsgrad. Utredningen förutsätter att det i praktiken

kommer att visa sig lämpligt att tämligen regelmässigt anlita vissa

experter på några centrala områden, som alltså skulle komma att bilda en

till myndigheten löst knuten stab. Om det visar sig att myndigheten får ett

behov av att pex-manent anlita en viss expert bör myndigheten ha möjlighet

att arvodesanställa denne på del- eller heltid.

För att samordna de olika projektgruppernas verksamhet och företräda

reaktorsäkerhetsmyndigheten utåt erfordras enligt utredningens mening en

chefstjänsteman med såväl vetnskaplig-teknisk som administrativ kompetens.

Chefstjänstemannen bör vara föredragande i den föreslagna reaktorsäkerhetsnämnden.

Utredningens förslag i fråga om säkerhetsmyndighetens behov av teknisk

personal under de två närmaste budgetåren sammanfattas sålunda:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

7

Chefstjänsteman......................................

Tekniker med kompetens som projektledare (reaktorinspek
-

1970/71

1

1971/72

1

Övrig teknisk personal (bitr. reaktorinspektör, ingenjör).. 2

Konsulter (räknat i manår)

tör)

5

12

4

5

2

5

13

Anknytning till annan myndighet

Uppgifterna på reaktorsäkerhetsområdet väntas — trots en betydande

expansion i förhållande till nuläget — komma att under perioden fram till

år 1975 utgöra ett begränsat underlag för en fristående myndighet. Utredningen

har därför prövat möjligheterna att anknyta uppgifterna till ett befintligt

organ med likartade uppgifter.

Efter en genomgång av tänkbara myndigheter — arbetarskyddsstyrelsen,

statens strålskyddsinstitut, statens naturvårdsverk och kommerskollegium

— har utredningen funnit att en anknytning till strålskyddsinstitutet utgör

det mest fördelaktiga alternativet. Bl. a. framhålls likheten i fråga om verksamhetens

målsättning och allmänna karaktär. Institutet har således en klar

inriktning på skyddsfrågor. Arbetet inom en reaktorsäkerhetsmyndighet

bör enligt utredningens mening på motsvarande sätt specifikt ha sin inriktning

på de tekniska aspekterna av säkerhetsproblemen inom atomenergiverksamheten.

En viktig beröringspunkt är också att strålskydds- och reaktorsäkerhetsarbetet

båda har att göra med de faror som är förbundna med

verksamhet som ger upphov till radioaktiv strålning. Det nära sambandet

mellan atomenergilagen och strålskyddslagen skapar även vissa likheter i

fråga om administrativa uppgifter. I några fall — besvarande av remisser,

vissa rutinbetonade tillstånd — torde direkta samordningsvinster kunna

uppnås vid handläggningen.

I fråga om tekniska uppgifter är det emellertid inte lika klart att en organisatorisk

samordning mellan strålskyddsinstitutet och reaktorsäkerhetsmyndigheten

leder till några påtagliga fördelar. Institutets verksamhet

är inriktad på skydd för personalen vid radiologiskt arbete inom sjukvård,

forskning och industri. När det gäller atomenergianläggningar är prövningen

enligt strålskyddslagen begränsad till strålskyddsfrågor vid normal drift.

Reaktorsäkerlietsmyndighetens prövning enligt atomenergilagen gäller

däremot de potentiella riskerna för felfunktion eller haveri vid en anläggning

och syftar till att denna skall utformas på ett sätt som reducerar risken

för ett haveri till ett minimum. Det föreligger således skillnader mellan

prövningen av strålskyddsfrågor och reaktor säkerhetsfrågor beträffande

såväl metodik och erforderlig sakkunskap som tidpunkt för den huvudsakliga

arbetsinsatsen. Härav följer att några mera betydande samordningsvinster

på teknisk nivå inte torde kunna uppnås vid en anknytning av reaktorsäkerhetsuppgiftema

till strålskyddsinstitutet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

Utredningen anser att ett val av strålskyddsinstitutet som anknytningsmyndighet

inte behöver försvåra en senare prövning av de organisatoriska

sambanden mellan olika statliga säkerhets- och tillsynsverksamheter. Beträffande

den särskilda tillsynen på strålskydds- och reaktorsäkerhetsområdet

kan det efter hand visa sig önskvärt att åstadkomma en närmare samordning

med de myndigheter som verkar på miljöskyddsområdet. En annan

tänkbar utvecklingslinje är anknytning till ett statlig tekniskt säkerhetsorgan

med uppgifter av en typ som f. n. handhas av arbetarskyddsstyrelsen

och kommerskollegium in. fl. myndigheter. Det har emellertid inte varit

möjligt för utredningen att avvakta resultatet av vissa andra utredningar

som kan påverka bedömningen av dessa långsiktiga organisationsfrågor.

Endast vid en anknytning till strålskyddsinstitutet synes det möjligt att redan

nu uppnå en fullt tillfredsställande lösning.

Anknytningen föreslås ske på så sätt att personalen för reaktorsäkerhetsfrågor

inordnas som en särskild avdelning i strålskyddsinstitutet under ledning

av den föreslagne chefstjänstemannen. Den nya reaktorsäkerhetsavdelningen

kommer enligt förslaget alltså att utgöra en del av strålskyddsinstitutet

och i administrativt hänseende inordnas i institutets organisation.

I fråga om utformningen av lednings- och beslutsfunktionerna vid en

samorganisation med strålskyddsinstitutet har två huvudalternativ redovisats.

Det ena innebär att strålskyddsinstitutet bär upp funktionerna som

reaktor säkerhet smyndighet och att ett rådgivande organ för reaktor säkerhetsfrågorna

tillskapas inom institutet. Det andra alternativet innebär en

uppdelad beslutsapparat. Enligt detta alternativ kommer myndighetsfunktionerna

i anslutning till atomenergilagen att utövas av en fristående reaktorsäkerhetsnämnd,

samtidigt som en administrativ samordning sker under

strålskyddsinstitutets styrelse.

Utredningen förordar alternativet med en gemensam beslutsapparat. En

sådan anknytning utgör en garanti för en gemensam myndighetssyn på de

två näraliggande områdena strålskydd och reaktorsäkerhet. Vidare anser

utredningen att en effektiv ledning av reaktorsäkerhetsarbetet förutsätter

att såväl det administrativa som det tekniska ansvaret ligger hos samma

organ.

Strålskyddsinstitutets styrelse behandlar inom institutets nuvarande arbetsområde

endast principfrågor av större betydelse. Vid den föreslagna

utvidgningen av institutets uppgifter bör motsvarande gälla även inom

reaktorsäkerhetsområdet. Styrelsen bör kompletteras med minst en ledamot

som har erfarenhet på detta område. Den föreslagna reaktorsäkerhetsnämnden

bör få ställning som rådgivande organ till institutets styrelse.

Nämnden bör enligt instruktionen höras i de reaktorsäkerhetsärenden som

avgörs av styrelsen. Reaktorsäkerhetsnämnden förutsätts också i övrigt

inom sitt ansvarsområde komma att spela en aktiv roll.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

Den chefstjänsteman, som enligt utredningens förslag avses utöva den

omedelbara ledningen av gransknings- och tillsynsverksamheten, bör fatta

beslut i alla tekniska reaktorsäkerhetsfrågor som inte är av den naturen

att de skall avgöras av institutets styrelse. Nämnden kommer, i den mån

den medverkar i behandlingen av dessa frågor, att fungera som rådgivande

organ åt chefstjänstemannen. Denne bör vara skyldig att i vissa fall höra

nämnden. Vid oenighet mellan nämnd och chefstjänsteman bör ärendet underställas

styrelsen.

Två av utredningens experter1 har avgett ett särskilt yttrande, i vilket

förordas en uppdelad beslutsapparat med en fristående reaktorsäkerhetsnämnd

som formellt beslutande i tekniska reaktorsäkerhetsfrågor. Experterna

förutsätter dock liksom utredningen en för strålskydds- och reaktorsäkerhetsfrågor

gemensam administration.

Med hänsyn till att anknytningen av reaktorsäkerhetsfrågorna kommer

att medföra vissa administrativa uppgifter för strålskyddsinstitutet anser

utredningen nödvändigt att förstärka institutets kansli med en kvalificerad

tjänsteman (byrådirektör) och ett biträde. Därutöver erfordras tre biträden

inom den nya reaktorsäkerhetsavdelningen.

På grundval av organisationsförslaget har utredningen gjort en kostnadsberäkning

för strålskyddsinstitutets verksamhet på reaktorsäkerhetsområdet

budgetåret 1970/71. Beräkningen omfattar dels personal, som förutsätts

tillhöra den nya reaktorsäkerhetsavdelningen, dels personal som tillförs

kansliet och utnyttjas gemensamt av hela institutet. Beräkningen slutar på

ett belopp av 1 700 000 kr. för budgetåret 1970/71, vilket innebär en ökning

med 1 170 000 kr. i förhållande till den del av innevarande budgetårs anslag

till delegationen för atomenergifrågor som beräknas tas i anspråk för reaktorsäkerhetsfrågornas

behandling. Vid jämförelsen bör beaktas att lokalkostnader

inte tas upp under sistnämnda anslag och att vissa administrativa

uppgifter i samband med reaktorsäkerhetsfrågorna f. n. handhas av

tjänstemän inom industridepartementet.

Handläggning av tillståndsärenden

Utredningen föreslår vissa ändringar av såväl formell som praktisk art i

den nuvarande handläggningsordningen. Förslagen kan genomföras utan

ändring av atomenergilagen. Utredningen har endast tagit hänsyn till prövningen

enligt denna lag och har inte behandlat den parallella prövningen

enligt bl. a. miljöskyddslagen.

Inrättandet av en permanent reaktorsäkerhetsmyndighet skulle förbättra

förutsättningarna för en delegering av tillståndsärendena. Utredningen

förslår att ansökningar inges till myndigheten och att denna meddelar tillstånd

men att Kungl. Maj :t förbehåller sig avgörandet i alla ärenden som

inte kan bedömas enbart från säkerhetssynpunkt.

1 Organisationsdirektören Sune Andersson och överingenjören Lars Carlbom.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

Med utgångspunkt från den praxis som redan utbildats vid prövningen av

större tillståndsärenden anger utredningen hur handläggningen av ett

kraftreaktorärende kan komma att ske i två etapper — avseende förläggningen

och reaktorns tekniska utförande — sedan en permanent reaktorsäkerhetsmyndighet

inrättats. I jämförelse med nuvarande ordning föreslås

främst den ändringen att myndighetens prövning i den första etappen avslutas

och redovisas för Kungl. Maj :t innan remissbehandling sker.

Finansiering av säkerhetsarbetet

Utredningen har funnit att verksamheten inom reaktorsäkerhetsmyndigheten

i fortsättningen bör finansieras genom avgifter. Vidare bör i princip

krävas full kostnadstäckning för myndighetens liela verksamhet. Detta

krav innebär att kostnaderna för vissa uppgifter av allmän karaktär bör

slås ut på den avgiftsfinansierade delen av verksamheten i form av pålägg.

Som utgångspunkt vid utformningen av taxan bör gälla att den som söker

eller innehar tillstånd enligt atomenergilagen och därigenom föranleder insatser

från myndighetens sida bör belastas med kostnaderna för dessa insatser.

Beträffande taxekonstruktionen föreslås ett system med såväl fasta

som rörliga avgifter. För atomreaktorer och andra anläggningar föreslås

dels en fast avgift som tas ut i samband med ansökan om tillstånd enligt

atomenergilagen dels en rörlig avgift som avser att täcka kostnaderna för

myndighetens arbete med anläggningen i samband med granskning av tillståndsansökningar

samt uppförande och drift. Samråd bör ske mellan myndigheten

och sökanden eller anläggningsinnehavaren om uppläggningen av

arbetet för var j e anläggning. För material föreslås fasta avgifter, såvida

inte innehavaren samtidigt är anläggningsinnehavare.

En ansökan om tillstånd att uppföra och driva en atomkraftreaktor eller

annan atomenergianläggning kan aktualisera säkerhetsproblem som är av

sådan räckvidd att de inte enbart gäller den anläggning som ansökningen

avser. Att låta den första ansökningen bära hela kostnaden för dessa utredningar

skulle kunna få en hämmande inverkan på den tekniska utvecklingen

inom atomenergiområdet. När problem av detta slag uppstår bör avgöras

från fall till fall hur stor del av kostnaderna för specialutredningar in. m.

som skall belasta det första projektet.

Övriga myndighetsuppgifter på atomenergiområdet

Utredningens förslag innebär att de myndighetsuppgifter som sammanhänger

med den tekniska säkerhetsgranskningen och tillsynen på atomenergiområdet

fr. o. m. den 1 juli 1970 förs över från delegationen för atomenergifrågor

till statens strålskyddsinstitut. Några av delegationens andra

uppgifter — t. ex. uppgiften att vara remissinstans i lagstiftningsfrågor —

sammanhänger med dess verksamhet på säkerhetsområdet och torde därför

utan svårighet kunna föras över till strålskyddsinstitutet. Beträffande tre

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kangl. Maj. ts proposition nr 83 år 1970

slag av uppgifter som åvilar delegationen kan emellertid en sådan överföring

inte ske. Detta gäller uppgifterna i fråga om energipolitiken, utvecklingsfrågorna

och det internationella atomenergisamarbetet.

När det gäller energifrågorna framhåller utredningen att delegationens

uppgifter som samordnande och beredande energipolitiskt organ fått minskad

betydelse. Under de senaste åren har delegationen dock tjänstgjort

som ett forum för informella diskussioner mellan företrädare för staten

och kraftindustrin. Den stora betydelsen från energipolitisk synpunkt och

allmän samhällsplaneringssynpunkt av frågor om utbyggnad och förläggning

av atomkraftstationer talar för att det kan finnas behov av ett organ

för samråd på området mellan kraftföretagen och berörda myndigheter. Ett

sådant samråd bör emellertid omfatta även utbyggnad av konventionell

värmekraft och vattenkraft. Med hänvisning till att energikommittén väntas

lägga fram förslag beträffande vissa organisatoriska åtgärder inom

energisektorn går utredningen inte närmare in på frågan.

Delegationens uppgifter beträffande utvecklingsarbetet har under senare

år kommit att begränsas till en årlig prövning av AB Atomenergis anslagsframställning.

Sedan samtliga aktier i Atomenergi nyligen övergått i statens

ägo bör emellertid bolaget betraktas som ett statligt fackorgan, och prövningen

av anslagsfrågan bör normalt kunna äga rum inom ramen för den

ordinarie budgetprövningen. Även frågor rörande internationella tekniska

samarbetsprojekt bör i princip behandlas på samma sätt som frågor rörande

det inhemska utvecklingsarbetet.

En annan viktig grupp av internationella frågor gäller avtal rörande leverans

av nukleärt material med tillhörande kontrollbestämmelser. Utredningen

anser sannolikt att dessa frågor liksom hittills kommer att handläggas

främst på departementsnivå. Tillsynsmyndigheten enligt atomenergilagen

kommer att ha det omedelbara ansvaret för att materialkontrollen genomförs

i enlighet med Sveriges internationella åtaganden. I fråga om uppgifter

av mera utpräglad teknisk karaktär — t. ex. utveckling av nya kontrollmetoder

— synes även Atomenergi böra delta i arbetet.

Remissyttr an dena

Resursbehov för säkerhetsmyndigheten

De remissinstanser som tagit ställning till frågan om behovet av resurser

för det tekniska säkerhetsarbetet ansluter sig allmänt till utredningens förslag.

Statens vattenfallsverk, Sveriges industriförbund och Svenska kraftverksföreningen

anser således förslaget väl avpassat till det planerade utbyggnadsprogrammet.

Några av de remissinstanser som har direkt erfarenhet

av granskningsarbetet, nämligen reaktorförläggningskommittén, AB

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

Atomenergi och AB ASEA-ATOM antyder dock att utredningen kan ha något

underskattat arbetsvolymen.

Även utredningens förslag om en projektinriktad organisation som till

stor de! bygger på utomstående expertis tillstyrks allmänt. Statskontoret

bedömer en sådan arbetsform mycket ändamålsenlig vid den art av verksamhet

som det här gäller. AB Atomenergi hälsar med tillfredsställelse utredningens

förslag att bolaget skulle bidra med tillfälligt anlitade sakkunniga

och betonar värdet av att konsulter kan väljas inom den breda kompetensram,

som bolagets personal representerar. Även Ångpanneföreningen

delar utredningens uppfattning att man tills vidare bör undvika en alltför

stor fast organisation inom den nya reaktorsäkerhetsmyndigheten och i

stället köpa erforderliga tjänster på konsultmarknaden. Föreningen förklarar

sig beredd att efter överenskommelse från fall till fall och i mån av

resursernas tillräcklighet ställa sin erfarenhet från konventionell värmeoch

elteknik till förfogande.

Reaktorförtäggningskommittén tillstyrker utredningens förslag om en

projektuppdelad organisation, i vilken fast anställda reaktorinspektörer är

projektansvariga. Kommittén anser att det jämte dessa hos myndigheten

även måste finnas fast anställd personal med teknisk specialkompetens för

ett optimalt och meningsfullt utbyte av de anlitade konsulttjänsterna. AB

ASEA-ATOM anser likaledes att en större del av arbetsinsatsen bör handläggas

inom myndigheten än vad utredningen förutsatt. Bolaget pekar särskilt

på behovet av kontinuitet i granskningsarbetet och på den intressekonflikt

för konsulterna som oundvikligen är förbunden med deltagandet i

detta arbete.

Anknytning till annan myndighet

Utredningens förslag om att föra arbetsuppgifterna på reaktorsäkerhetsområdet

till statens strålskyddsinstitut med institutets styrel se som beslutande

organ och en teknisk expertnämnd som rådgivande organ till styrelsen

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av arbetar sky dds styr elsen,

statens strålskyddsinstitut, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Hallands

län och Tekniska röntgencentralen.

Utredningens förslag i anknytningsfrågan bär mött kritik från ett antal

remissinstanser. Flera instanser har i och för sig godtagit tanken på strålskyddsinstitutet

som anknytningsmyndighet men — i likhet med de experter

som avgett särskilt yttrande — ansett den av utredningen föreslagna

kompetensfördelningen mellan styrelse och reaktorsäkerhetsnämnd som

organisatoriskt otillfredsställande och därför förordat en uppdelad beslutsapparat.

Således anser statskontoret att utredningens förslag om att låta

reaktorsäkerhetsnämnden vara rådgivande organ på samma gång till institutets

styrelse och till den tjänsteman som är chef för dess reaktorsäkerhetsavdelning

är en ohållbar konstruktion. Alternativet med en fristående

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

reaktorsäkerhetsnämnd och en administrativ samordning under strålskyddsinstitutets

styrelse innebär visserligen inte någon helt idealisk organisationsform,

men statskontoret anser att den för dagen är den lämpligaste

och bör prövas. Statskontoret håller för sannolikt att de erfarenheter

som kommer att vinnas under den nya tillsynsmyndighetens fem första

verksamhetsår kommer att kunna ge impulser och vägledning till en förbättrad

och mera slutgiltig myndighetsorganisation. Härtill kommer också

att vissa pågående kommittéarbeten inom besläktade eller närbelägna områden

kan inom de närmaste åren väntas ge nya synpunkter även på utformningen

och organisationen av reaktorsäkerhetsmyndighetens verksamhet.

En uppdelad beslutsapparat i enlighet med experternas förslag förordas

även av reaktorförläggningskommittén och AB ASE A-ATOM. Reafctorförläggningskommittén

framhåller att den nya nämnden i jämförelse med

kommittén bör kompletteras inom ett par väsentliga kompetensområden

men att antalet ledamöter från effektivitetssynpunkt dock inte bör vara

större än sju. Även kommer skollegium förordar att reaktorsäkerhetsnämnden

skall vara beslutande men anser beträffande anknytningsfrågan att

minst lika starka skäl talar för att uppgifterna förs till kollegiet.

Delegationen för atomenergifrågor framhåller att utredningens förslag

innebär en tämligen komplicerad organisation med oklart förhållande mellan

styrelse och nämnd. Som en tänkbar lösning anges att utvidga strålskyddsinstitutets

styrelse med ett antal ledamöter svarande mot den föreslagna

reaktorsäkerhetsnämnden och att låta dessa arbeta som en mer eller

mindre fristående avdelning av styrelsen under en gemensam ordförande.

Delegationen anser emellertid att även alternativet en helt fristående

reaktorsäkerhetsmyndighet borde kunna komma i fråga åtminstone som en

övergångslösning.

Flera remissinstanser föreslår en helt fristående myndighet. Längst går

statens vattenfallsverk, som anser att starka skäl talar för att redan nu göra

reaktorsäkerhetsfunktionen till en från befintliga myndigheter och institutioner

beslutsmässigt helt fristående instans för behandling av tekniska säkerhetsfrågor.

Denna instans bör kunna bestå av den föreslagna reaktorsäkerhetsnämnden

med därunder arbetande reaktorsäkerhetsavdelning. Energikommittén

föreslår att för reaktorsäkerhetsarbetet och för övriga myndighetsuppgifter

i samband med tillståndsärenden enligt atomenergilagen

upprättas tills vidare en självständig nämnd, förslagsvis kallad statens

nämnd för atomenergianläggningar. Nämnden bör förses med egna administrativa

resurser dimensionerade i huvudsak enligt atomenergiutredningens

förslag. Vid behov bör nämnden därutöver ha möjlighet att köpa allmän

kontorsservice från annan myndighet. Energikommittén framhåller

att den föreslagna fristående nämnden bör ses som en övergångslösning till

dess att kommitténs och kommerskollegieutredningens betänkanden presenterats

och övervägts.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

Även Svenska kraftverksföreningen och AB Atomenergi ger förord åt en

fristående myndighet, med en anknytning enligt experternas särskilda yttrande

som andra alternativ. Ängpanneföreningen förordar likaledes en

självständig myndighet. Skulle emellertid övervägande skäl anses tala för

att den nya reaktorsäkerhetsmyndigheten integreras i en redan befintlig

myndighet bör denna enligt föreningens åsikt bli arbetarskyddsstyrelsen,

som enligt gällande lagstiftning är övervakningsmyndighet vid konventionella

värmekraftanläggningar.

Handläggning av tillståndsärenden

Endast några remissinstanser har framfört synpunkter beträffande utredningens

förslag om vissa ändringar i ordningen för behandling av tillståndsärenden

enligt atomenergilagen.

Svenska kraftverksf öreningen anser att förslaget om att säkerhetsmyndigheten

— innan ärendet överlämnas till Kungl. Maj :t — skall göra en bedömning

av säkerhetsfrågorna kan medföra risk för förlängd behandlingstid

och förordar därför det nu gällande förfarandet med parallell behandling

hos reaktorsäkerhetsmyndighet och övriga remissinstanser. Statens

planverk understryker vikten av att förläggningsplatsens lämplighet på ett

tidigt stadium allsidigt prövas — sålunda även från fysisk planeringssynpunkt

—■ och drar därav slutsatsen att ett underremissförfarande från säkerhetsmyndigheten

till planverket bör vara obligatoriskt.

Statens vattenfallsverk har i och för sig intet att erinra mot de av utredningen

föreslagna handläggningsformerna med etappvisa tillstånd, som i

stort sett redan blivit praxis. Ett fastläggande av den föreslagna ordningen

bör emellertid anstå tills att energikommittén avgett sitt betänkande och i

avvaktan på en önskvärd samordning och förenkling av handläggningsformerna

för tillståndsgivningen enligt atomenergilagen och miljöskyddslagen

och för övrig samhällelig prövning avseende samhällsplanering och energipolitik.

Flera andra remissinstanser har i anslutning till utredningens förslag

tagit upp de rättsliga och administrativa samordningsproblemen vid tillståndsprövningen

för atomenergianläggningar m. m. Delegationen för atomenergifrågor

anser att den nuvarande ordningen innebär olägenheter. En

fortsatt prövning av atomenergianläggningarnas tillåtlighet enligt flera lagkomplex

är visserligen ofrånkomlig med hänsyn till de skilda samhällsintressen

som berörs. Det bör emellertid enligt delegationens mening vara

möjligt att genom organisatoriska åtgärder samordna och förenkla handläggningen

av tillståndsfrågorna, vilket skulle medföra tidsvinster och

minskade kostnader för såväl sökande som berörda myndigheter. Delegationen

anser även att en mera allmän översyn av förhållandet mellan olika

statliga tillsyns- och tillståndsverksamheter på säkerhets- och miljöskyddsområdet

bör övervägas. En sådan översyn skulle kunna leda till betydande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

förändringar av nuvarande organisatoriska förhållanden. Även om det här

med nödvändighet måste bli fråga om en flerårig process finns det därför

skäl att vid upprättandet av en ny organisation på reaktorsäkerhetsområdet

välja en modell som inte försvårar en framtida mera ändamålsenlig lösning.

Liknande synpunkter framförs av energikommittén, Sveriges industriförbund

och Ångpannef öreningen.

Statens naturvårdsverk och statens planverk påpekar att utredningen

inte behandlat frågan om att samordna prövningen av atomenergianläggningar

från säkerhetssynpunkt med prövningen från miljöskydds- och naturvårdssynpunkt

och med samhällsplaneringen i stort. Koncessionsnämnden

för miljöskydd framhåller särskilt att den dubbla koncessionsplikten

enligt atomenergilagen och miljöskyddslagen för med sig samordningsproblem.

Nämnden anför att de miljöskydds- och naturvårdssynpunkter, som

rätteligen skall prövas enligt miljöskyddslagen, enligt utredningens förslag

— liksom f. n. — torde komma att föras in i bedömningen redan vid Kungl.

Maj :ts prövning av säkerhetsfrågorna enligt atomenergilagen. En efterföljande

prövning enligt miljöskyddslagen av t. ex. lokaliseringsfrågan med

hörande av i stort sett samma myndigheter som redan yttrat sig till Kungl.

Maj:t i ämnet kan med fog komina att uppfattas såsom meningslös. Koncessionsnämnden

anger som en möjlighet att undvika nämnda olägenheter

att låta prövningen enligt miljöskyddslagen utföras, innan frågan om koncession

enligt atomenergilagen avgörs. Den efterföljande prövningen hos

Kungl. Maj:t skulle kunna ske uteslutande under beaktande av sådana omständigheter

som avses i atomenergilagen.

Finansiering av säkerhetsarbetet

Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan har anslutit sig till

principen att säkerhetsmyndighetens tjänster i samband med tillståndsgivning

och tillsyn skall avgiftsbeläggas.

Statskontoret tillstyrker förslaget att myndighetens verksamhet skall bedrivas

med sikte på full kostnadstäckning. Ett system bestående av såväl

fasta som rörliga avgifter torde innebära en smidig form för kostnadstäckningen.

Riksrevisionsverket finner det ändamålsenligt att reaktorsäkerhetsmyndighetens

hela verksamhet avgiftsfinansieras. Kostnaderna för säkerhetsprövningen

kommer därigenom att ingå som en naturlig del i de totala

kostnaderna för reaktoranläggningen. Om en total avgiftsfinansiering

tillämpas, synes det ligga närmast till hands med en nettoredovisning över

budgeten. Strålskyddsinstitutet skulle då endast få ett formellt anslag för

sin reaktorsäkerhetsverksamhet.

Enligt statens vattenfallsverks mening bör grundläggande och allmän

verksamhet inom reaktorsäkerhetsområdet finansieras på annat sätt än genom

avgifter. Vattenfallsverket anser det vidare önskvärt att på sikt söka

komma fram till ett system med fasta avgifter. Ett sådant system föreslås

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

även av reaktorförläggningskommittén, Sveriges industriförbund, Svenska

kraftverksföreningen, AB Atomenergi och AB ASEA-ATOM. Bl. a. framhålls

svårigheten att vid rörliga avgifter fördela kostnaderna mellan flera

projekt med likartade systemlösningar utan att det först granskade projektet

får bära en oproportionerligt stor del av granskningskostnaden, vilket

skulle kunna få en ogynnsam effekt på den tekniska utvecklingen.

Sveriges industriförbund och Ångpanneföreningen anser att sökanden

under alla förhållanden bör ges rätt att yttra sig över nödvändigheten av

det ifrågasatta granskningsarbetet. Ångpanneföreningen anser det vidare

— liksom Svenska kraftverksföreningen — lämpligt att så stor del av det

erforderliga utredningsarbetet som möjligt utförs inom sökandens egen organisation

eller av oberoende konsulter, vilka utväljs och anlitas av sökanden.

Föreningen understryker att fördelarna med ett fritt konkurrenssystem

härvid bör utnyttjas. Detta föreslås ske på så sätt att reaktorsäkerhetsmyndigheten

auktoriserar vissa större konsultföretag, vilka på vissa bestämda

områden fullgör av myndigheten genom sökanden begärda uppdrag och vilka

fritt får konkurrera om uppdragen.

Statskontoret biträder i och för sig tanken på samråd mellan myndighet

och sökande i fråga om uppläggningen av arbetet men förutsätter att garantier

skapas mot otillbörlig påverkan från sökandens sida i vad gäller tillsynens

omfattning och intensitet.

Övriga myndighetsuppgifter på atomenergiområdet

Endast några få remissinstanser har kommenterat utredningens förslag

om att fördela de allmänt beredande och rådgivande uppgifter som f. n. åvilar

atomenergidelegationen på andra organ, främst vederbörande departement

och AB Atomenergi.

Kommerskollegieutredningen instämmer i att förutsättningarna för delegationens

verksamhet har ändrats och att den nuvarande organisationen

för de planeringsinriktade uppgifterna på detta område därmed kan sägas

ha spelat ut sin roll. Utredningen framhåller att underlaget för en fortsatt

analys av frågan om organisationen för planeringsuppgifterna på energiområdet

måste komma från energikommittén.

Delegationen för atomenergifrågor anser att det alltjämt finns ett betydande

behov av information i olika frågor rörande atomenergiverksamheten.

Delegationen har genom sin periodiska granskning av utvecklingsprogrammet

bidragit till att ge riksdag och allmänhet viss insyn och därigenom

främjat en fördjupad debatt i dessa frågor. Dessutom har delegationen gett

företrädare för staten och industrin värdefulla möjligheter till informellt

samråd. Delegationen uttrycker den förhoppningen att de organisatoriska

åtgärder, som kommer att vidtas till följd av bl. a. energikommitténs förslag,

kommer att tillgodose det behov av information och kontakt som delegationen

hittills bidragit till att fylla. Liknande synpunkter framförs av

Svenska kraftverksföreningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1970

17

Departementschefen

Organisationsfrågor

Behovet av övervakning och kontroll av verksamheten på atomenergiområdet

har tagit sig uttryck i en särskild koncessionslagstiftning. Atomenergilagen

(1956 : 306) skapar förutsättningar för en ingående reglering av såväl

uppförande och drift av atomenergianläggningar som hantering av nukleärt

material. Denna reglering avser främst att tillgodose säkerheten och

har i detta avseende en preventiv inriktning. Syftet är alltså att genom en

ingående granskning av bl. a. anläggningens konstruktion förebygga och begränsa

följderna av olyckor som kan leda till utsläpp av radioaktivitet. Frågor

om utsläpp vid normal drift och dess inverkan på omgivningen regleras

däremot i princip enligt strålskyddslagen (1958: 110), ehuru särskilt tillstånd

enligt denna lag inte fordras för vad som omfattas av tillstånd enligt

atomenergilagen. Frågor om uppförandet av atomenergianläggningar prövas

från allmänna plan- och miljöskyddssynpunkter enligt annan lagstiftning,

främst byggnadslagen (1947:385) och den nya miljöskyddslagen (1969:

387).

Atomenergilagen avser att utöver det tekniska säkerhetsintresset tillgodose

även vissa allmänna intressen av bl. a. energipolitisk natur. Dessutom

skapar lagen det formella underlaget för svenska statens åtaganden om säkerhetspolitisk

kontroll m. m. i vissa överenskommelser med utländska stater

och internationella organisationer.

Detta atomenergilagens blandade syfte avspeglas i viss mån i den nuvarande

myndighetsorganisationen. Den myndighet — delegationen för atomenergifrågor

— som bildades i samband med atomenergilagens ikraftträdande

år 1956 har till uppgift att vara dels ett allmänt organ för samordning

och rådgivning i fråga om atomenergiverksamheten i stort, dels tillsynsmyndighet

enligt atomenergilagen. Den sistnämnda, rent säkerhetstekniska

funktionen har närmast utövats av en rådgivande expertnämnd till

delegationen — reaktorförläggningskommittén — och den personal hos delegationen

som biträder kommittén.

Denna organisation har närmast provisorisk karaktär. Den pågående utbyggnaden

av atomkraften i vårt land ställer emellertid krav på ökade resurser

för tillsynsverksamheten m. in. och aktualiserar samtidigt frågan om

finansieringen av denna verksamhet. Mot denna bakgrund uppdrogs i början

av år 1969 åt 1966 års atomenergiutredning att lägga fram ett förslag

om en ny myndighetsorganisation jämte principer för avgiftsbeläggning av

tillståndsgivning och tillsyn på området.

Det förslag som nu föreligger har sin tyngdpunkt på organisationen för

säkerhetsgranskning och tillsyn. Utredningens grundtanke är att säkerhetsfrågorna

på atomenergiområdet utgör ett fristående komplex, som kräver

en myndighetsfunktion med betydande självständighet och hög teknisk

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

kompetens. Denna funktion byggs upp kring den nuvarande reaktorförläggningskommittén

— som föreslås bestå som en rådgivande reaktorsäkerhetsnämnd

med i huvudsak oförändrade uppgifter — och dess tekniska sekretariat.

Utredningen föreslår en betydande förstärkning av resurserna för

säkerhetsgranskningen, huvudsakligen i form av konsulttjänster. Delegationen

för atomenergifrågor föreslås upphöra och dess allmänt beredande

och rådgivande uppgifter fördelas på vederbörande departement och AB

Atomenergi.

I enlighet med sina direktiv har utredningen prövat möjligheterna att anknyta

säkerhetsfunktionen till en befintlig myndighet med liknande uppgifter.

Utredningen har funnit att strålskyddsmyndigheten, dvs. statens

strålskyddsinstitut, har nära beröring med säkerhetsarbetet på atomenergiområdet

i fråga om såväl verksamhetens grundläggande syfte som vissa

administrativa uppgifter. Utredningen har därför föreslagit att institutet

får ansvaret för även detta arbete. De erforderliga resurserna skulle därvid

inordnas i institutet som en särskild reaktorsäkerhetsavdelning och reaktorsäkerhetsnämnden

skulle få ställning som rådgivande organ till institutets

styrelse. Beträffande formen för anknytningen har två av utredningens

experter i ett särskilt yttrande föreslagit att nämnden blir beslutande

i alla tekniska frågor på atomsäkerhetsområdet och att styrelsens ansvar

på detta område begränsas till administrativa frågor.

Anknytningsfrågan har ägnats stor uppmärksamhet vid remissbehandlingen.

Några remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag om en integration

med strålskyddsinstitutet. Flertalet har dock föreslagit en lösare

anknytning i enlighet med experternas förslag eller en åtminstone tills vidare

helt självständig myndighet. Härvid har bl. a. hänvisats till att väntade

förslag från energikommittén och kommerskollegieutredningen kommer

att beröra organisationsfrågor på vissa näraliggande områden. Även flera

remissinstanser som godtagit strålskyddsinstitutet som anknytningsmyndighet

har framhållit att det finns behov av en allmän översyn av nuvarande

organisatoriska förhållanden på bl. a. säkerhets- och miljöskyddsområdena

i syfte att lösa vissa samordningsproblem, och att man därför inte

nu bör vidta åtgärder som kan försvåra en senare, mera slutlig lösning av

organisationsfrågorna.

Jag delar denna uppfattning. Energikommittén har i dagarna lagt fram

sitt betänkande, som innehåller bl. a. förslag om att inrätta ett centralt

energiorgan som utrednings-, berednings- och tillsynsmyndighet för energifrågor.

Enligt förslaget skulle reaktorsäkerhetsfrågorna föras till denna

myndighet med en särskild beslutande nämnd. Till det föreslagna energiorganet

skulle även föras delegationens uppgift att vara rådgivande energipolitiskt

organ, utvidgad till att gälla energifrågor i allmänhet. I vissa delar

har energikommitténs förslag fått en skissartad karaktär med hänvisning

till kommerskollegieutredningens betänkande, som väntas senare i år.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

Jag är inte beredd att ta ställning till frågan om anknytningen av myndighetsuppgifterna

på atomenergiområdet innan förslagen från de båda

nämnda utredningarna prövats. Någon ändring av nuvarande organisatoriska

förhållanden bör alltså tills vidare inte vidtas. Väsentliga delar av atomenergiutredningens

förslag beträffande säkerhetsmyndighetens resurser och

arbetsformer bör dock enligt min mening kunna tas upp nu. Jag återkommer

härtill i det följande vid genomgången av personal- och anslagsfrågorna

för delegationen.

Atomenergiutredningen föreslår vissa ändringar i ordningen för handläggning

av tillståndsärenden enligt atomenergilagen. Bl. a. föreslås att beslutsrätten

delegeras till den nya säkerhetsmyndigheten men att Kungl.

Maj :t förbehåller sig avgörandet i ärenden som har betydelse från allmän

synpunkt. Enligt förslaget bör sådana ärenden överlämnas till Kungl. Maj :t

med myndighetens eget yttrande, varefter ärendet remitteras till övriga berörda

myndigheter m. fl. I likhet med flera remissinstanser anser jag emellertid

att remissbehandlingen bör ske innan ärendet överlämnas. I övrigt

har jag intet att erinra mot utredningens förslag. Kungl. Maj :t kan enligt

atomenergilagen meddela erforderliga föreskrifter om delegering.

I anslutning till utredningens förslag om handläggningsordningen har

koncessionsnämnden för miljöskydd tagit upp frågan om samordningen

mellan prövningen enligt atomenergilagen och miljöskyddslagen. Såsom

tidigare nämnts föreligger efter införandet av sistnämnda lag en dubbel

koncessionsplikt för atomenergianläggningar. Prövningen av en anläggnings

omgivningsstörande verkningar i allmänhet sker enligt miljöskyddslagen,

medan prövningen av strålningsriskerna sker enligt den speciallagstiftning

som tagits in i atomenergilagen och strålskyddslagen. Prövningen enligt

atomenergilagen begränsas alltså — såvitt avser en anläggnings verkningar

på omgivningen — till de aspekter som täcks av speciallagstiftningen.

Jag delar koncessionsnämndens uppfattning om att prövningen enligt

miljöskyddslagen inte bör föregripas av prövningen hos Kungl. Maj :t av

tillståndsärendet enligt atomenergilagen. En framkomlig väg att lösa samordningsproblemet

synes vara att låta handläggningen av ärendena — i

vilken delvis samma myndigheter medverkar — ske parallellt. I anslutning

till vad som vid remissbehandlingen anförts av bl. a. planverket vill jag

även framhålla önskvärdheten av att den fysiska och regionalekonomiska

planeringens intressen kan göra sig gällande på ett tidigt stadium. I sammanhanget

kan nämnas att energikommittén i sitt betänkande föreslagit en

särskild koncessionsprövning av alla energiproducerande anläggningar. De

rättsliga och administrativa samordningsproblem som jag här berört torde

således få tas upp i samband med prövningen av kommitténs förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

Personal- och anslagsfrågor

Vad jag hittills anfört har lett till slutsatsen att delegationen och reaktorförläggningskommittén

bör bestå med i huvudsak oförändrade uppgifter

till dess en samlad prövning av organisations- och samordningsproblemen

på angränsande områden kan äga rum. Det är emellertid nödvändigt

att den nuvarande myndighetens resurser utan dröjsmål byggs ut för att

motsvara de starkt ökade kraven främst i fråga om prövningen av nya

atomkraftstationer under konstruktion och uppförande. Atomenergiutredningens

förslag beträffande resursbehov och arbetsformer för den tekniska

granskningen har fått ett genomgående positivt mottagande av remissopinionen.

Enligt min mening bör förslaget i dessa delar kunna genomföras

redan i och med budgetåret 1970/71.

När det gäller säkerhetsmyndighetens tekniska resurser har utredningen

föreslagit en ganska begränsad ökning av den anställda personalen. Det

förutsätts att myndigheten i betydande omfattning anlitar konsulter. Enligt

förslaget skall dessa delta i granskningsarbetet inom projektgrupper

under ledning av tjänstemän hos myndigheten. Som ledare och samordnare

av det säkerhetstekniska arbetet föreslås en chefstjänsteman.

Jag förordar att reaktorförläggningskommitténs tekniska sekretariat

byggs ut i enlighet härmed. Jag ansluter mig således till utredningens princip

att man inte bör bygga upp en stor fast organisation, som inom sig förfogar

över all erforderlig specialistkompetens. Såsom påpekas i betänkandet

och även av några remissinstanser kan det emellertid på vissa centrala områden

visa sig önskvärt att till myndigheten fast knyta särskilda experter.

Även jag anser att så bör kunna ske i den mån det motiveras av erfarenheterna

och möjligheter finns att förvärva experter med de erforderliga

kvalifikationerna.

Jag delar vidare utredningens uppfattning om behovet av en tjänsteman

för samordning och ledning av det säkerhetstekniska arbetet. Härför bör inrättas

en extra ordinarie tjänst.

Delegationens och reaktorförläggningskommitténs behov av administrativ

service har hittills tillgodosetts främst av personal hos vederbörande departement.

Med hänsyn till verksamhetens expansion och de delvis nya

arbetsuppgifterna — bl. a. i samband med införandet av internationell kontroll

av nukleärt material — bör delegationen tillföras en administrativ

tjänst. Jag beräknar medel för ändamålet.

I fråga om personal i övrigt beräknar jag medel för ytterligare två tekniker

och två biträden.

Jag beräknar anslaget till delegationen enligt följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 83 år 1970

21

Avlöningar ...............................

Sjukvård .................................

Reseersättningar (även för utrikes resor) ....

Lokalkostnader ...........................

Expenser .................................

Därav engångsutgifter ..............................

Lönekostnadspålägg........................

Beräknad

ändring

1969/70

1970/71

500 000

+

930 000

1 000

+

1 000

18 000

+

32 000

—

+

50 000

15 000

+

25 000

—

+

15 000

76 000

+

72 000

610 000

+ 1

no 000

Den för budgetåret 1970/71 beräknade posten för avlöningar innefattar

medel för expertutredningar och konsulter samt för arvoden till delegationens

ledamöter, experter och sekreterare. Posten reseersättningar har beräknats

med hänsyn till myndighetens förutsedda stora behov av resor för

inspektion m. m. inom och utom landet. Posten för lokalkostnader är ny,

eftersom delegationen f. n. disponerar vissa kommittélokaler för vilka kostnaderna

redovisas under annat anslag.

Beträffande finansieringen har atomenergiutredningen föreslagit att

samtliga kostnader för myndighetens verksamhet täcks genom avgifter.

Taxan föreslås bli konstruerad som en tidtaxa med periodisk debitering av

vederbörande anläggningsinnehavare. För vissa mindre innehav av material

föreslås dock fasta avgifter. Flera remissinstanser har ansett att fasta avgifter

bör tillämpas allmänt, bl. a. med hänvisning till att ett avgiftssystem

som låter omfattningen av granskningsarbetet för varje projekt bestämma

avgiftens storlek drabbar avancerade konstruktioner och därmed hämmar

den tekniska utvecklingen.

Jag anser att det samråd mellan myndigheten och sökanden som utredningen

förutsatt bör kunna leda till en så rationell uppläggning av granskningsarbetet

att kostnaderna hålls på en rimlig nivå. Det förutsätts även att

myndigheten skall ha möjlighet att avgöra i vilken utsträckning kostnaderna

för specialutredningar in. m. rörande nya tekniska problem skall

belasta det först granskade projektet. Enligt min mening är de av utredningen

föreslagna riktlinjerna väl ägnade att ligga till grund för avgiftssystemet.

Med hänsyn till att det saknas erfarenheter av avgiftsfinansiering

på detta område torde taxan tills vidare komma att ha provisorisk karaktär.

Med hänvisning till den föregående sammanställningen beräknar jag anslagsbehovet

för budgetåret 1970/71 för delegationen och dess reaktorförläggningskommitté

till 1 720 000 kr., att liksom innevarande budgetår anvisas

som ett särskilt förslagsanlag till delegationen för atomenergifrågor.

Som nämnts bör i princip full kostnadstäckning för verksamheten gälla.

Med hänsyn till den flexibilitet i fråga om myndighetens tillämpning av

taxan som jag nyss förordat kan emellertid kortsiktigt betydande avvikelser

från denna princip uppstå. Anslaget bör därför tills vidare redovisas

brutto.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1970

Inkomsterna av verksamheten bör redovisas på särskild titel, benämnd Tillsyn

av atomenergianläggningar m. m., under rubriken Uppbörd i statens

verksamhet på riksstatens inkomstsida.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta en extra ordinarie

tjänst vid delegationen för atomenergifrågor för samordning

och ledning av det säkerhetstekniska arbetet

2. till Delegationen för atomenergifrågor för budgetåret

1970/71 anvisa ett förslagsanslag av 1 720 000 kr.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHIM 1970 7002! I

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1970:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till delegationen för atomenergifrågor för budgetåret 1970/71. s. 9 i texten