Sök i Ratio Lex

Angående transportstöd som regionalpolitiskt medel

1970-03-13 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:84, Angående transportstöd som regionalpolitiskt medel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

1

Nr 84

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående transportstöd

som regionalpolitiskt medel; given Stockholms slott

den 13 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Bengt Norling

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att främja de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet

i Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet föreslås i propositionen

ett transportstöd i syfte att minska de kostnadsmässiga olägenheter,

som följer med långa avstånd inom stödområdet. Transportstödet avses omfatta

järnvägs- och lastbilstransporter från ort inom stödområdet på sträckor

över 300 km. Av regional- och näringspolitiska skäl bör enligt förslaget

stödet inriktas på helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat och avse

utgående transporter och transporter inom stödområdet. Varumässigt spänner

de stödberättigade transporterna över ett brett register av från regionalpolitisk

synpunkt betydelsefulla produktslag. Malmer, metaller, mera obearbetade

halvfabrikat inom järn- och stålsektorn, träråvaror och pappersmassa

samt oljor och bensin undantas. De föreslagna fraktnedsättningarna

varierar mellan 15 och 35 % av erlagd frakt beroende på avsändningsortens

geografiska belägenhet inom stödområdet. Stödet avses utgå i form av årlig

restitution. En särskild fraktbidragsnämnd skall enligt förslaget inrättas

den 1 januari 1971, från vilken tidpunkt stödet föreslås utgå. Verksamheten

föreslås bedriven på försök under en treårsperiod. Årskostnaden har i utgångsläget

uppskattats till ca 25 milj. kr.

1-—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 84

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 13 mars 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,

Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,

Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om transportstöd

som regionalpolitisk medel och anför.

1. Inledning

Under de senaste månaderna har ett utredningsarbete bedrivits inom

kommunikationsdepartementet, varvid närmare övervägts möjligheterna att

genom insatser på transportområdet ytterligare främja de lokaliserings- och

näringspolitiska strävandena att utveckla näringslivet i Norrland och angränsande

delar av stödområdet. Utredningsarbetet har omfattat studium av

transportstruktur och varuströmmar i de berörda delarna av landet, bedömning

av avståndsfaktorns kostnadsmässiga effekter och analys av olika tänkbara

modeller för ett transportstöd. Som resultat av dessa överväganden har

ett konkret förslag framlagts till ett regionalpolitisk! utformat transportstöd.

2. Transporter från, till och inom stödområdet

Järnvägstransporter

En kartläggning har skett av SJ :s transporter under år 1968 från, till och

inom stödområdet vad avser såväl vagnslast- som styckegods. Som en arbetshypotes

har stödområdet därvid getts den avgränsning som föreslagits

i 1968 års lokaliseringsutrednings betänkande (SOU 1969:49). Transporterna

har mätts i såväl vikt och fraktintäkt som tonkm. Utifrån en indelning

av stödområdet i åtta och av landet i övrigt i fem regioner har transporternas

regionala spridning ur avsändnings- och mottagningssynpunkt

studerats. Det dominerande vagnslastgodset har i sammanhanget uppdelats

i tretton representativa huvudgrupper. För styckegodset har detta inte kun
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970 3

nät ske utan en uppdelning har gjorts på sändningsslag och antal sändningar.

Vissa grundläggande data om transporterna har sammanställts i följande

tabell.

Tabell 1. Transporterade kvantiteter, utfört transportarbete och uppburna fraktintäkter,

järnvägstransporter

Från stöd- området

Till stöd- området

Inom stöd- området

Inom övriga

Sverige

Summa

Kvan-

titet

1 000 ton...

%.........

3 872

12,7

4 434

14,6

4 283

14,1

17 832

58,6

30 421

100,0

Trans-

milj. tonkm

2 256

1 955

960

4 471

9 642

port-

arbete

%.........

23,4

20,3

9,9

46,4

100,0

Frakt-

milj. kr. ...

160

207

86

658

1 in

intäkt

%.........

14,4

18,6

7,7

59,3

100,0

Av tabellen framgår att transporterna från och till stödområdet representerar

ett transportarbete för ifrågavarande år motsvarande 23 resp.

20 % av SJ:s totala transportarbete i fråga om vagnslast- och styckegods.

Av de transporterade kvantiteterna utgör de ut- och ingående transporterna

13 resp. 15 % av SJ :s totalt transporterade godsmängd. Mätt i fraktintäkt

svarar de ut- och ingående transporterna för 14 resp. 19 % av SJ:s

totala fraktintäkt.

I fråga om fraktintäkten — vilken från kundens synpunkt representerar

en fraktkostnad och vilken är av särskilt intresse med hänsyn till att den

enligt förslaget i det följande bildar utgångspunkt för beräkningen av transportstödet

— är det betydelsefullt att få en uppfattning om dess storlek med

frånräkning av de mera lokala transporterna. Som sådana har därvid bedömts

transporter understigande 300 km.

Tabell 2. Fraktintäkter för transporter på järnväg från, till och inom stödområdet totalt

samt exkl. transporter under 300 km (milj. kr.)

Från stöd- området

Till stöd- området

Inom stöd- området

Summa

Totalt...........................

160

207

86

453

därav

vagnslastgods..................

140

146

72

358

styckegods.....................

20

61

14

95

Exkl. transporter under 300 km____

130

167

32

329

därav

vagnslastgods..................

115

114

25

254

styckegods.....................

15

53

7

75

Vad beträffar de utgående transporterna framgår av tab. 3

att i fråga om vagnslastgods nära 400 000 ton av godskvantiteterna hänför

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 i år 1970

Tabell 3. Från och till stödområdet på järnväg som vagnslastgods transporterade kvantiteter

och därvid utfört transportarbete, regional fördelning

Från stödområdet

Till stödområdet

Mottagande resp. avsändande region

Kvantitet

1 000 ton

Transport- arbete milj.

tonkm

Kvantitet

1 000 ton

Transport- arbete milj.

tonkm

Norrbottens kustland.....................

392

564

204

275

Norrbottens inland.......................

24

35

83

122

Västerbottens kustland...................

216

265

267

292

Västerbottens inland......................

13

14

27

28

Västernorrlands län.......................

635

485

520

335

Jämtlands län............................

83

70

166

117

Norra Gävleborgs län.....................

325

165

370

149

Norra Kopparbergs

och norra Värmlands län...............

2 125

625

2 648

526

Totalt vagnslastgods......................

3 813

2 223

4 286

1 844

sig till Norrbottens kustland, 215 000 ton till Västerbottens kustland och

sammanlagt ca 40 000 ton till Norrbottens och Västerbottens inland. Drygt

2 100 000 ton kommer från de norra delarna av Kopparbergs och Värmlands

län.

Av tab. 4 framgår, att de kvantitativt och i fråga om transportarbete betydelsefulla

varugrupperna i de utgående transporterna utgörs av trävaror,

pappersmassa och papper samt järn och stål. I fråga om vissa av de angivna

varugrupperna kan följande konstateras.

Av träråvaror hänför sig — av den sammanlagda uttransporterade kvantiteten

varor om 430 000 ton—395 000 ton till norra delarna av Kopparbergs

och Värmlands län. Trävarufrakterna går i regel från södra delarna

av stödområdet till regionerna omedelbart söder därom. Det är alltså i stor

utsträckning fråga om kortväga transporter. Det gäller bl. a. virkestransporter

från Kopparbergs län till industrierna vid kusten.

I fråga om färdiga trävaror uppgår kvantiteterna för de sammanlagda uttransporterna

till 580 000 ton. Som jämförelse kan nämnas att transporterna

inom stödområdet för färdiga trävaror endast omfattar ca 200 000 ton.

I fråga om Norrbottens kustland utgör kvantiteten 94 000 ton, dvs. något

mer än hälften av kvantiteterna från de norra delarna av Kopparbergs och

Värmlands län. En betydande uttransport sker också från Västernorrlandsregionen

(75 000 ton) och norra delen av Gävleborgs län (125 000 ton). En

avsevärd del av de trävaror, som transporteras från norr till söder, är avsedda

för export (50 %). Exporten sker huvudsakligen över skånehamnar.

De transporterade kvantiteterna av papper och pappersmassa från stödområdet

uppgår till sammanlagt ca 900 000 ton. Från norra delarna av Kopparbergs

och Värmlands län transporteras ca 400 000 ton och från Västernorrlands

län 275 000 ton. Transporterna går i första hand till exporthamnar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84- år 1970

5

Tabell i. Från, till och inom stödområdet på järnväg transporterade kvantiteter och

därvid utfört transportarbete, fördelning på varugrupper

Från stödområdet

Till stödområdet

Inom stödområdet

Kvanti- tet 1 000

ton

Trans- portar- bete milj.

tonkm

Kvanti- tet 1 000

ton

Trans- portar- bete milj.

tonkm

Kvanti- tet 1 000

ton

Trans- portar- bete milj.

tonkm

61

29

376

323

45

20

88

33

118

102

51

18

429

88

593

214

752

156

580

510

131

50

198

72

893

586

87

55

498

128

992

540

481

202

266

108

182

143

172

144

63

29

50

37

20

17

5

2

2

1

402

131

340

80

151

96

245

161

87

35

137

58

333

204

246

47

125

39

1 184

137

1 570

215

124

63

143

104

108

31

3 813

2 223

4 286

1 844

4 228

942

1

0

2

1

0

0

3

2

10

7

2

1

4

2

10

7

3

1

45

26

107

82

38

13

5

3

20

13

12

3

59

33

148

in

56

18

s 3 872

| 2 256

4 434

1 955

| 4 284

96

Vagnslastgods

Livsmedel..............

Foder och gödningsmedel.

Trävaror (råvaror).......

Trävaror (färdigvaror). . .

Pappersmassa, papper____

Järn och stål............

Textil, läder, plast, gummivaror.

Bensin, oljor..................

Kemikalier...................

Cement, tegel, betong..........

Malmer1, stenkol, koks.........

Övriga varor..................

Totalt vagnslastgods.

Styckegods

Expressgods..........

Paketgods............

Småfraktgods.........

Övrigt fraktstyckegods.

Ilstyckegods..........

Totalt styckegods.....

1 Exkl. lapplandsmalm

I fråga om malmer gäller att lapplandsmalmen, dvs. exportmalm på Malmbanan,

ej ingår i redovisningen. De redovisade transporterna avser främst

bergslagsmalm. Härtill kommer transporter av bolidenmalm och järnmalmstransporter

till Luleå järnverk.

De utfraktade kvantiteterna av järn och stål uppgår till i det närmaste

1 000 000 ton. Härav transporteras 700 000 ton från de norra delarna av

Kopparbergs och Värmlands län och ca 210 000 ton från Norrbottens kustland

samt 35 000 ton från Västernorrlands län. Uttransporterna från norra

delen av stödområdet går i första hand till Göteborg, Stockholm och Skåne.

För gruppen metaller, maskiner och fordon, dvs. den grupp som är att

hänföra till verkstadsindustrin, är den sammanlagda transportkvantiteten

180 000 ton, varav 40 000 ton transporteras från de norra delarna av Kopparbergs

och Värmlands län, 65 000 ton från Västernorrlands län och

60 000 ton från Västerbottens kustland.

Den uttransporterade kvantiteten av textil, läder och plast uppgår till

50 000 ton, varav nära 40 000 ton hänför sig till Västernorrlands län. Gods
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 84- år 1970

mängden uttransporterade kemikalier är 150 000 ton. Större delen eller

90 000 ton transporteras från Västernorrlands län.

I fråga om styckegodstrafiken omfattar den utgående trafiken sammanlagt

ca 59 000 ton med en fraktintäkt av ca 20 milj. kr. Ca 45 000 ton hänför

sig till övrigt fraktstyckegods och endast 5 000 ton till ilstyckegods.

I fråga om de ingående transporterna framgår av tab. 3, att

ca 2 650 000 ton av godskvantiteten gäller vagnslasttransporter, som går till

norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län. Till Västerbottens kustland

transporteras 270 000 ton, till Norrbottens kustland 205 000 ton, till

Norrbottens inland 85 000 ton och till Västerbottens inland 30 000 ton.

Av tab. 4 framgår att gruppen träråvaror kvantitetsmässigt utgör en betydande

andel (14 %) av de totala godsströmmarna för de ingående transporterna.

Livsmedelstransporterna uppgår till ej mindre än 375 000 ton

vilka fördelar sig på de olika regionerna i stort sett efter befolkningsstorleken.

Olika slags färdigvaror återfinns under skilda varugrupper, exempelvis

gruppen textil, läder och plast, gruppen trävaror (färdigvaror) samt under

den relativt stora och heterogena varugruppen övriga varor.

Intransporter av andra metaller, maskiner och fordon, vilka svarar för

ca 4 % av de totala kvantiteterna av de ingående transporterna, fördelar

sig på de olika regionerna på så sätt att exempelvis till de norra delarna av

Kopparbergs- och Värmlandsregionerna sänds 50 000 ton och till Västernorrlands

län 25 000 ton, till Västerbottens kustland 45 000 ton samt till Norrbottens

kustland 17 000 ton.

Av de totalt 480 000 ton järn- och stålvaror som transporteras till stödområdet

går 340 000 ton till de norra delarna av Kopparbergs och Värmlands

län. Transporterna till Västerbottens kustland uppgår till 30 000 ton och till

Västernorrlands län 45 000 ton. Motsvarande tal för Norrbottens kustland

är 25 000 ton, för Norrbottens inland 15 000 ton samt för Västernorrlands

län 45 000 ton. Gruppen järn och stål svarar för 11 % av de totala godsmängderna

av ingående transporter.

Intransporterna av träråvaror sker i första hand till norra delarna av

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län och till Västernorrlands län.

Det är alltså fråga om i huvudsak kortväga transporter. Träråvarorna kommer

främst från Stockholmsregionen och östra delarna av Götaland.

För varugruppen bensin och oljor är intransporterna på järnväg helt koncentrerade

till de norra delarna av Kopparbergs- och Värmlandsregionerna.

Övriga regioner tillförs endast mindre kvantiteter på järnväg. Bensin- och

oljetillförseln i övrigt till stödområdet sker sjövägen.

I fråga om cement, tegel och betong utgörs mottagningsområdet främst

av norra delarna av Kopparbergs och Värmlands samt av Västernorrlands

län. Intransporterna av malmer, stenkol och koks går nästan helt till södra

delen av stödområdet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1970

Det ingående styckegodset är av betydande omfattning. Det representerar

en kvantitet om 148 000 ton och en fraktintäkt om ca 61 milj. kr. Intransporterna

av ilstyckegods uppgår till endast 20 000 ton.

Vad avser transporterna inom området dominerar gruppen

malmer, stenkol och koks med en transportkvantitet uppgående till 1 600 000

ton. Även betydande kvantiteter trävaror går i trafik inom området (750 000

ton). Motsvarande mängd för järn och stål är ca 265 000 ton, medan transporterna

av verkstadsprodukter endast uppgår till ca 65 000 ton.

I fråga om medeltransportsträckorna gäller, att den genomsnittliga

transportsträckan för vagnslastgods för landet som helhet utgör

315 km. Från stödområdet utgående transporter har en genomsnittlig

transportsträcka av 583 km och transporterna in till stödområdet en genomsnittlig

transportsträcka av 430 km. Dessa siffror kan jämföras med

transportsträckorna inom övriga Sverige och inom stödområdet där de genomsnittliga

sträckorna är 249 resp. 223 km. Den längre medeltransportsträckan

för utgående gods beror på att betydande del av godset är exportgods.

Även medeltransportsträckan för styckegodset är vad avser transportarbetet

från och till stödområdet betydligt längre än riksgenomsnittet.

Lastbilstransporter

Det totala yrkesmässiga transportarbetet med lastbil i Sverige uppgick år

1968 till uppskattningsvis 14 000 milj. tonkm, vilket innebär en ökning sedan

år 1967 med drygt 14 %. Den helt dominerande delen av transporterna

avser avstånd under 100 km.

Den i förevarande sammanhang intressanta delen av transportarbetet utgörs

av det som rubriceras som fjärrtrafik. Totalt utnyttjades år 1968 i denna

trafik 2 500 lastbilar. Den totala fraktintäkten för fjärrtrafiken uppgick

till knappt 400 milj. kr., vilket bör ställas i relation till drygt 1,1 miljard kr.

för SJ i fråga om motsvarande trafik. Lastbilarnas intäkter för fjärrtrafik

uppgår således till drygt 30 % av SJ :s.

De i det följande redovisade beräkningarna avseende godsströmmarna med

lastbil från, till och inom stödområdet har gjorts på grundval av medeltransportsträckor

mellan de olika länen. Transportkostnaderna för den lastbilstrafik

som berör stödområdet har uträknats med hjälp av medeltransportsträckorna

och ett för hela landet uträknat genomsnittligt tonkilometerpris.

Vid ett tonkilometerpris av 12 öre skulle transportkostnaderna för

intransporter uppgå till ca 35 milj. kr. och för uttransporter från stödområdet

till ca 35 milj. kr. samt för transporterna inom stödområdet till ca 5

milj. kr., i samtliga fall vid avstånd överstigande 300 km. Totalt innebär

detta en kostnad för sådana fjärrlastbilstransporter från, till och inom stödområdet

av ca 75 milj. kr.

Vad som kan rubriceras som massgods, dvs. mera obearbetat järn och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8h år 1970

Tabell 5. Transporterade kvantiteter och uppburna fraktintäkter vid lastbilstransporter

över 300 km från och till stödområdet

Län

Från stödområdet

Till stödområdet

1 000 ton

milj. kr.

1 000 ton

milj. kr.

BD.................

60

8,6

47

6,3

AC.................

61

6,3

60

5,8

Z...................

22

1,7

18

1,3

Y..................

91

6,8

154

11,1

X del av............

in

6,5

99

6,0

W del av............

41

2,5

33

2,0

S del av.............

42

2,2

40

2,2

Summa

428

34,6

451

34,7

stål, träråvaror och pappersmassa, utgör en hög andel av godsströmmarna

från stödområdet. Massgodsandelen i fråga om kvantitet och transportintäkt

kan bedömas uppgå till ca 60 %, dvs. något lägre än motsvarande andel

för SJ. Infrakterna till stödområdet kan till ca 90 % beräknas utgöra

styckegodspartier av olika slag, främst verkstadsprodukter och livsmedel.

Sjötransporter

De vid hamnarna inom stödområdet lastade och lossade godsmängderna

uppgick år 1968 till ca 13 milj. ton, varav ca 2 milj. ton var inrikes gods.

De utgående varuströmmarna domineras helt av olika typer av massgods,

främst malm och pappersmassa samt ej obetydliga mängder sågade trävaror

och papper. Transporterna av rent styckegods är obetydliga och de

kommer sannolikt att ytterligare minska. De lossade produkterna har i huvudsak

en annan karaktär än de lastade. Den största varuposten utgörs av

mineraloljor, som i allt högre grad går i inrikes sjöfart som en följd av

utbyggnaden av inhemska raffinaderier.

Den strukturförändring, som sjöfartsnäringen genomgår, har redan på

ett markant sätt återverkat på trafikstrukturen i Bottenhavet och Bottenviken.

I allt högre grad koncentrerar linjerederierna sina anlöp till ett fåtal

bashamnar. De rundresor, som fartygen tidigare gjort längs östersjökusten

och upp i Bottenviken, har härigenom i stor utsträckning fallit bort. Trenden

i fråga om avvägningen mellan land- och sjötransporter synes i dag

i allt högre grad gå mot järnvägstransporter av godset. Det gäller även vissa

massgodsvaror och obearbetade järn- och stålvaror. Allt större godsmängder

behandlas som enhetslaster, vilket underlättar integrering järnvägs—

fartygstransporter. Allmänt gäller att med den struktur som sjötransporterna

har i kostnads-, pris- och varuliänseende, avståndsfaktorn inte spelar

samma roll som i fråga om landtransporterna. Från sjöfartens synpunkt

är utan tvekan de problem större som sammanhänger med exempelvis vin
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

ter- och isförhållandena och som innebär att transporter till sjöss under

vissa tider av året förhindras eller försvåras.

Sammanfattande synpunkter rörande transportströmmarna

Transporterna från, till och inom stödområdet skiljer sig från motsvarande

transportströmmar inom de övriga delarna av landet, bl. a. genom

massgodsets stora andel och den bristande balansen mellan olika slags varor.

Intransporterna består i jämförelse med de utgående transporterna av ett

vidare varusortiment. De omfattar i huvudsak livsmedel, järn- och stålvaror,

träråvaror, byggnadsmateriel, bensin och oljor, verkstadsprodukter

samt olika slags färdigvaror. Uttransporterna och även stora delar av transporterna

inom stödområdet utgörs till stor del av massgods såsom pappersmassa,

obearbetat järn och stål, malm samt träråvaror. Dessutom uttransporteras

produkter av hög förädlingsgrad i betydande omfattning.

Sjötransporterna är i hög grad inriktade på massgods med råvaror och

vissa halvfabrikat i utgående och med oljor i ingående godsströmmar. De

mer vidareförädlade produkterna transporteras med järnväg och i ej obetydlig

omfattning med lastbil. I många transportrelationer mellan stödområdet

och södra Sverige konkurrerar lastbil med järnväg. Lastbilarna ombesörjer

dock — i likhet med vad som gäller i andra delar av landet —

i första hand de relativt sett mera kortväga transporterna. Fjärrtransporterna

på lastbil utgörs vad avser de utgående strömmarna i ganska betydande

utsträckning av massgods (trä-, järn- och stålvaror). I förhållande

till järnväg förekommer emellertid en högre andel av högförädlade varor

såsom maskindelar m. m.

3. Transportstrukturen i Norrland

Järnvägstrafik

Järnvägarna dominerar alltjämt transporterna i Norrland. Järnvägsnätet

där och i de angivna delarna av Kopparbergs och Värmlands län omfattar

ca 5 150 km, varav 2 400 km utgör elektrifierad sträcka.

SJ arbetar kontinuerligt på att förbättra och förbilliga transporterna på

godssidan. Ett led i detta arbete har exempelvis varit uppbyggnaden under

1960-talet av en knutpunktsorganisation för styckegodstrafiken. Av 33

s. k. knutpunktsregioner hänför sig sex till Norrland. Huvudorter i dessa

är Gävle, Bollnäs, Sundsvall, Ånge, Östersund och Luleå. Genom knutpunktsorganisationen

har åstadkommits en från effektivitetssynpunkt önskvärd

koncentration till vissa nyckelorter av hanteringen av styckegodstransporterna.

Samtidigt pågår kontinuerligt ett omfattande rationaliserings- och ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år 1970

vecklingsarbete i fråga om den egentliga driften. Rationaliseringssträvandena

förenas härvid med målsättningen att successivt anpassa verksamheten

till de delar av transportsektorn, där SJ har möjligheter att ge en

attraktiv service i konkurrens med andra transportmedel.

I sammanhanget kan noteras en utveckling, som innebär exempelvis att

godståg i ökad utsträckning framförs som gods-expresståg med högre hastigheter.

Vidare kan erinras om den service som nyligen startat med s. k.

»tågbilgods». Den innebär, att SJ kör hem paket-, il- och fraktstyckegods

till företagen på ett 50-tal större orter utan särskild avgift. Avtal kan vidare

träffas om avhämtning av gods från företagen. För hämtningen uttas då en

viss avgift. I Norrland förekommer sådan service i Luleå, Sundsvall, Skellefteå,

Umeå, Örnsköldsvik och Östersund. I övrigt sker hemkörning och hämtning

på drygt 200 orter mot avgifter. Även på dessa övriga orter kan avtal

träffas om terminaltransporter. Även i fråga om vagnslastgodset pågår ett

kontinuerligt förbättrings- och rationaliseringsarbete. Åtgärderna inriktas

här bl. a. på flera direkta och snabba förbindelser och på olika typer av

systemtransportlösningar, som förutsätter integrering med andra transportmedel.

Dörr-till-dörr-transporter inom SJ har hittills främst ordnats genom

att industrispår anlagts. Industrispår fordrar emellertid en ganska betydande

trafikvolym för att bli ekonomiskt bärkraftiga. En annan form för dörr-tilldörr-transporter,

som prövas sedan några år, är den s. k. piggy-back-trafiken,

vilken innebär att påhängsvagnar till lastbilar transporteras på järnvägsvagnar.

Vid sidan härav torde containers och lastflak bli de medel som gör

det möjligt för järnvägen att ordna transportkedjan från avsändare till mottagare

på ett rationellt sätt.

Konkurrens- och marknadsförhållandena på godstrafikområdet kommer

sannolikt även i fortsättningen att utvecklas under påverkan av urbaniseringen

och strukturrationalisering av näringslivet. Färre och större produktionsenheter

ger lägre produktionskostnad men kommer att öka transportbehovet.

Industrins inriktning på mera förädlare produkter kommer att

medföra skärpta krav på transportkvaliteten. För SJ:s del kommer denna

utveckling att öka förutsättningarna för bl. a. heltågs- och containertransporter,

vilket sänker kostnaderna eller motverkar fördyringar.

För att kunna effektivt möta den väntade utvecklingen på olika områden

sätter SJ in omfattande och investeringskrävande rationaliserings- och

effektiviseringsåtgärder. Flertalet planerade åtgärder med detta syfte bygger

på en automatisering av verksamheten. Här kan nämnas en fortsatt utbyggnad

av linje- och fjärrblockeringen, varigenom kapaciteten liksom tågföringens

regularitet och säkerhet ökas. Den sedan flera år pågående upprustningen

av banornas tekniska standard kan väntas fortsätta under de

närmaste åren liksom satsningen på containertrafiken. F.n. bedrivs regelbunden

trafik mellan fem containerterminaler varav en i Sundsvall. Fram

till år 1972 beräknas ytterligare 12 terminaler ha tagits i bruk. Närmast

aktuella i Norrland är Gävle, Umeå och Luleå.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

11

Landsvägstrafik

Järnvägarna intar, som tidigare nämnts en dominerande ställning i fråga

om de långväga godstransporterna. Lastbilarna ombesörjer den helt övervägande

delen av de mera kortväga — lokala och regionala — transporterna.

Av det totala godstransportarbetet i landet torde ca 45 % avse lokala och regionala

transporter (högst tio mil). Lastbilarnas andel härav torde uppgå

till drygt 95 %, medan deras andel av fjärrtrafiken stannar vid ca 20 %.

Sammanvägda ger dessa tal lastbilarna en andel av det totala inrikes godstransportarbetet

om ca 50 %. Det kan nämnas att motsvarande andel år

1950 var ca 20 %, vilket visar att den hittillsvarande utvecklingen gått mot

en successiv ökning av lastbilarnas andel av transportarbetet. Lokaltrafiken

svarar för 80 % av lastbilarnas totala transportarbete.

De allmänna utvecklingstendenserna inom samhället pekar på att lastbilarnas

andel kommer att fortsätta att öka om än i långsammare takt.

Faktorer som talar till lastbilarnas förmån är bl. a. den lätta industrins

starkare expansion än den tyngre, den fortsatta urbaniseringen samt det

successivt förbättrade vägnätet. Liksom hittills torde dock den framtida

expansionen i första hand vara att vänta i fråga om de kortväga transporterna.

Karaktäristiskt för den svenska åkerinäringen är det stora antalet åkeriföretagare

och det jämförelsevis ringa antalet bilar per åkeri. Sedan länge

pågår inom branschen ett samordningsarbete inom ramen för lastbilscentralernas

verksamhet.

Koncentrationstendenserna kan väntas fortsätta. I anslutning härtill kan

erinras om den statliga utredning som tillsatts i fjol med uppgift att utreda

företagsstrukturen inom den yrkesmässiga biltrafiken.

Åtskilliga lastbilscentraler och åkeriföretag bedriver sin verksamhet i

anslutning till egna terminalanläggningar. Enligt en undersökning som utfördes

för två år sedan fanns ca 220 terminalanläggningar för lastbilstrafik

i hela landet. Ett 70-tal av dessa var lokaliserade inom stödområdet, varav

ca 40 drevs av lastbilscentraler och ca 30 av enskilda åkeriföretag. Den

geografiska spridningen inom stödområdet är tämligen stor. Förutom i samtliga

kuststäder och flertalet industriorter av betydelse nära kusten finns

lastbilsterminaler av varierande storlek i bl. a. Kiruna, Gällivare, Älvsbyn,

Storuman, Ösersund, Bollnäs, Mora, Torsby, Charlottenberg, Arvika, Persberg,

Kil och Grums. Antalet lastbilscentraler inom stödområdet uppgår till

ca 130, vartill kommer ett stort antal enskilda åkeriföretag utan anslutning

till lastbilscentralerna.

På fjärrtransportområdet arbetar lastbilarna i stor utsträckning i konkurrens

med järnvägen. Åtskilliga transporter är emellertid av sådan karaktär

med hänsyn till varuslag och kvantiteter m. m. att någon valsituation

för kunden knappast föreligger. Lastbilarna utgör därvid ett nödvändigt

komplement till den service som järnvägen erbjuder. Ett vidsträckt samar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år i970

bete förekommer mellan lastbilsföretagen och SJ. Den ökande containeriseringen

av transporterna kommer att öka samarbetet liksom den pågående

utvecklingen mot en allt större integration av transporterna i samband med

uppläggningen av olika systemtransportlösningar. Både Aktiebolaget

Svenska Godscentraler (ASG) och Aktiebolaget Godstransporter & Bilspedition

(GBS) är i princip uppbyggda för att kunna tillämpa integrerade

transportsystem baserade på att så effektivt som möjligt använda tillgängliga

transportmedel inom hela transportsektorn. Fjärrgodstransporterna

från och till stödområdet ombesörjs uppskattningsvis till över 75 % genom

ASG och GBS.

Konkurrenssituationen och den fortgående tekniska utvecklingen kommer

att kräva fortsatta rationaliseringar även inom lastbilssektorn. Förutom en

ytterligare koncentration med avseende på företagsstrukturen kan förutses

åtgärder för att effektivisera och förenkla hanteringen vid lossning och

lastning av gods i terminalerna i syfte att förkorta de totala transporttiderna.

Vidare kommer fordonen sannolikt att successivt bättre anpassas till lasten,

varigenom fordonens lastförmåga och volym effektivare kan utnyttjas.

En fortsatt modernisering och utbyggnad av terminalerna blir också nödvändig

i takt med de ökade godsströmmarna.

4. Avståndsfaktorns kostnadsmässiga effekter

Med avståndskostnader i vid mening avses i detta sammanhang förutom

högre transportkostnader även längre transporttider och sämre kommunikationer

etc. Det i landet rådande lokaliseringsmönstret beror bl. a. på varierande

avståndskostnader för olika typer av verksamheter vid olika geografiska

lägen. Variationer i storleken av avståndskostnaderna kan — även

om dessa kostnader enbart uppgår till ett fåtal procent av totala produktionskostnaden

— i vissa fall ha en väsentlig betydelse för lönsamheten och

företagets fortsatta drift. De kan spela en avgörande roll vid val av läge för

nyetablering och filialutläggning. Ett par procent av produktionskostnaden

kan i vissa fall betyda 10 eller 20 % av bruttovinsten. 1 avlägset belägna

delar av landet föreligger dessutom sämre möjligheter att tillgodogöra sig

den gynnsamma effekten av en mer utvecklad och mångsidig ekonomisk och

industriell miljö.

Avståndskostnadernas inverkan på ett företags handlande sammanhänger

bl. a. med företagets struktur, produktions- och marknadsinriktning,

transportkostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna samt av

företagsvinsten. Vidare beror ett företags handlande på kostnadernas variation

med olika produkters priselasticitet. Den utvidgning av avsättningsområdet,

som kan vara en förutsättning för ett företags expansion och för

att det skall komma i åtnjutande av stordriftens fördelar, kan förhindras

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 8k år 1970

eller försvåras genom att produkterna ej kan bära de ökade avståndskostnader

som följer med försäljning till en avlägsnare marknad.

Några tillfredsställande kvantitativa uppgifter om avståndskostnadernas

storlek inom olika branscher och företagstyper redovisas ej i befintlig statistik.

Gjorda empiriska studier har begränsats till den del av avståndskostnaderna

som utgörs av rena transportkostnader. De har främst sökt åskådliggöra

de direkta effekterna på företagens transportkostnader vid varierande

lägesförutsättningar, och de har utmynnat i förslag till optimala lösningar

ur transport- och arbetskraftskostnadssynpunkt. Genom att enbart

studera transportkostnadsdifferenserna vid alternativa lägen erhålls

däremot inte några upplysningar om hur dessa differenser påverkar företagens

expansionsmöjligheter och lokaliseringen av nya företag och filialer.

För att kunna bedöma avståndskostnadernas storlek och inverkan på företagens

lönsamhet och handlande under olika betingelser krävs ingående

undersökningar. Även om frågeställningen begränsas till de rena transportkostnadernas

storlek och effekter, finns det f. n. inte data som möjliggör en

tillfredsställande analys. En sådan analys kräver kännedom bl. a. om företagens

totala transportflöden, transportkostnader, övriga kostnader, konkurrenssituation

samt efterfrågeelasticitet i fråga om olika produkter. I

sammanhanget krävs en lönsamhetsanalys, som i sin tur kan läggas till

grund för en diskussion om effekter av transportkostnadernas variationer

på ett företags möjligheter att öka sin marknadsandel och på lokaliseringen

av nya företag.

I avsaknad av annat material kan det vara av intresse att ge en grov

uppfattning om fraktkostnadernas regionala variationer på grundval av tariff

sättningen i SJ:s godstaxa. Det bör härvidlag noteras, att jämförelserna

grundats på SJ:s ordinarie taxa, vilken i stor utsträckning ligger högre än

de faktiska fraktkostnader som följer av SJ:s fraktavtal.

Tabell 6. Fraktkostnad i kr. per ton vid transport från olika orter inom stödområdet

till Stockholm och Malmö (tariff A, 5 ton, vagnslastgods)

Ort inom stödområdet

Stockholm

Malmö

Kiruna..............

184

228

Luleå ...............

163

206

Umeå ...............

137

180

Östersund ...........

110

154

Sundsvall............

91

146

Hudiksvall...........

77

139

Bollnäs..............

69

132

Arvika ..............

89

112

Örebro (för jämförelse).

58

100

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr <54 år 1970

För att i viss mån belysa variationerna i transportkostnaderna bär vissa

beräkningar utförts för en produkt, som tillverkas i olika alternativa orter

och som därifrån försäljs över hela landet. Därvid har antagits att försäljningen

fördelar sig mellan länen i samma proportioner som befolkningsstorleken.

I varje avsändande och mottagande län har en referensort

utvalts, som får utgöra på en gång såväl marknads- som produktionspunkt.

Transportkostnaderna i kr./ton mellan de olika utvalda referensorterna

har beräknats och därefter multiplicerats med de godskvantiteter

som bestäms av marknadens storlek (resp. läns andel av den totala befolkningen).

I följande tablå har en indexserie uppställts med fraktkostnaderna från

Stockholm som bas (= 100) för att belysa de relativa variationerna mellan

olika orter för ett ton av en tänkt produkt med på detta sätt utspridd försäljning

och med produktionen förlagd till Stockholm alternativt ett antal

olika orter inom stödområdet.

Ort

Index

Stockholm....................

100

Kiruna .......................

245

Luleå ........................

202

Umeå........................

176

Östersund.....................

147

Sundsvall.....................

138

Hudiksvall....................

139

Bollnäs.......................

131

Arvika .......................

129

Beräkningarna ger vid handen att ett företag i Luleå, om det sänder sina

varor med järnväg över en nationell marknad enligt tariff A, 5 ton, har en

fraktkostnad som är ca 100 % högre än ett motsvarande företag i Stockholm.

Motsvarande tal för ett företag i Umeå är 76 %, Östersund 47 % samt

Sundsvall 38 %. Variationerna är således betydande mellan olika delar av

landet och även inom stödområdet. De stora variationerna mellan olika orter

inom stödområdet kan vara en förklaring till varför vissa produkter enbart

försäljs på regional och lokal marknad.

5. Översikt över tänkbara åtgärder på godstransportområdet för att

stödja den regionala utvecklingen i norra Sverige

Allmänt

En utgångspunkt för utredningsarbetet har varit att eventuella åtgärder

som vidtas inom transportområdet för att stödja den regionala utvecklingen

i de norra delarna av landet i princip måste vara förenliga med de av

statsmakterna antagna trafikpolitiska riktlinjerna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 är 1970

I valet mellan olika stödformer liksom vid den konkreta utformningen

av specifika lösningar har man att beakta en rad faktorer. Utformningen

blir i hög grad beroende på om man väljer lösningar som skall omfatta

både järnvägs- och lastbilstrafik. I övrigt uppkommer exempelvis spörsmålet

hur pass generellt eller hur pass selektivt stödet skall utformas. Frågan

är, om det bör innefatta såväl ingående som utgående transporter, eventuellt

också interna transporter inom stödområdet, samt om det bör gälla

samtliga varuslag eller endast vissa godskategorier, som man bedömer angelägna.

En annan fråga är, till vilka avstånd ett eventuellt stöd bör anknytas. Vägledande

blir här, om man vill kompensera de särskilt långa avstånden eller

om man mera direkt vill gå in för att i vidare utsträckning inom stödområdet

som helhet skapa mera likartade konkurrensbetingelser från transportsynpunkt

mellan företagen inom resp. utom stödområdet. En ytterligare

fråga är, hur mycket fraktkostnaderna bör nedbringas för det berörda godset

och hur transportstödet bör differentieras vid olika transportavstånd

etc.

Ställningstaganden i angivna hänseenden får givetvis grundas på vad man

vill åstadkomma ur regional- och lokaliseringspolitiska synpunkter och vilka

sektorer av näringslivet inom stödområdet som man med hänsyn härtill

finner det särskilt angeläget att stödja. Vilken effekten blir av en vald lösning

sammanhänger givetvis i sin tur med sådana faktorer som kostnadsstrukturen,

konkurrenssituationen, marknadens karaktär och geografiska

belägenhet, efterfrågeelasticiteten etc. inom berörda varuområden.

Valet mellan olika stödformer påverkas även av de teknislct-administrativa

problem som är förenade med deras tillämpning. Vissa alternativ innebär

härvidlag större olägenheter än andra. Härtill kommer de strukturella

skillnaderna hos järnvägs- resp. landsvägstrafiken, vilka måste beaktas, då

man eftersträvar lösningar omfattande båda trafikgrenarna.

Tänkbara former för ett transportstöd är följande:

a) nedsättning av taxor innebärande avvikelser från en i princip kostnadsanpassad

taxestruktur;

b) restitution till företag baserad på faktiskt erlagd frakt;

c) löpande, schablonmässigt beräknade bidrag till företag, innefattande

kompensation för merkostnader till följd av avståndsfaktorn.

I det följande skall de olika tänkbara stödformerna mera allmänt beskrivas.

Nedsättning av taxor

En sådan stödform är knappast tänkbar utom för SJ. Inom lastbilstrafiken

torde den sålunda vara utesluten med hänsyn till det stora antalet åkeriföretag

och den heterogena företagsstrukturen inom åkeribranschen även
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

som med hänsyn till den bristande taxemässiga samordningen. En stödform

som för SJ:s del innebär nedsättning av taxor måste därför — då man

eftersträvar lösningar som innefattar både järnvägs- och lastbilstrafiken —

kombineras med annan stödform för lastbilstrafiken.

En generell nedsättning av SJ:s taxor kan tänkas ske på olika sätt. En

väg är att åstadkomma en ökad avståndsdegressivitet, genom

att efter visst avstånd reducera fraktsatstillägget.

Härvidlag konstrueras en särskild norrlandstaxa med starkare degressivitet

än den ordinarie SJ-taxan. En sådan taxa förutsätts endast tillämpad i

fråga om transporter som berör stödområdet, innebärande att endera eller

både avsändnings- och bestämmelsestation är belägna inom stödområdet.

Den ökade degressiviteten uppnås genom att det s. k. kilometertillägget efter

visst avstånd — exempelvis efter 300 eller 400 km — reduceras. Därvid kan

nuvarande kilometertillägg reduceras med hälften eller två tredjedelar.

Som en fördel med detta alternativ kan anges att SJ omedelbart kan debitera

frakten enligt den särskilda norrlandstaxan. Med hänsyn till att systemet

innebär reduktion för transporter som liänför sig även till sträckor

utanför stödområdet kan systemet i vissa lägen leda till att industrier i de

södra delarna av stödområdet får ett bättre transportläge än industrier i

södra Sverige. Ett besvärande problem är att betydande fraktskillnader uppstår

vid långa transporter till de södra delarna av landet från orter som ligger

nära varandra men på var sin sida av stödområdesgränsen. Detta kan

kräva konstruktion av en särskild s. k. 0-zon, som därvid får en betydande

utsträckning.

En taxemässig nedsättning kan också ske genom en tariffmässig

krympning av stödområdet, dvs. genom en reducering av avstånden

inom stödområdet. Alternativet innebär ingen ändring av taxan.

Det geografiska avståndet inom stödområdet ersätts med ett tariffavstånd.

Mera konkret innebär det, att exempelvis två eller tre geografiska kilometer

ersätts med en tariffkilometer.

Fraktsänkningen blir i detta alternativ för taxenedsättning procentuellt

störst mellan ort inom stödområdet på långt avstånd från stödgränsen och

ort strax utanför stödområdet. Ligger platsen söderut på längre avstånd från

gränsen, minskas fraktsänkningen procentuellt. Samma rabatt erhålls sålunda

inte för samma totalavstånd. Rabatten stiger med ökad norrlandsandel

av det totala avståndet. Detta innebär, att systemet inte sätter företagen

i de södra delarna av stödområdet i en bättre situation än företag i

de södra och mellersta delarna av landet, vilket var fallet med föregående

alternativ. Den här ifrågavarande lösningen innefattar åtskilliga fördelar

av taxeteknisk art. Bl. a. undviks »frakthopp» vid stödområdesgränsen. Från

tekniskt-administrativ synpunkt innebär alternativet, att SJ:s avståndstabeller

måste omarbetas.

En annan lösning är, att maximiavstånd införs inom stöd
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

17

området innebärande att efter visst avstånd från stödområdesgränsen

något fraktsatstillägg inte utgår. Detta alternativ innebär en hundraprocentig

fraktsänkning på sträckor över ett visst avstånd exempelvis 300—400 km

från stödområdesgränsen alternativt efter en längre sträcka utan anknytning

till angivna gräns. Detta alternativ är behäftat med stora olägenheter.

Bl. a. undergräver det — genom att sambandet mellan kostnad och transportsträcka

efter visst avstånd helt upphör — såväl trafikföretagets som

kundens känsla av kostnadsansvar. Detta kan i sin tur innebära risker för

orationella transportlösningar. Dessutom medför alternativet, att de södra

delarna av stödområdet helt blir utan fraktnedsättning.

I fråga om de angivna alternativen avseende nedsättning av SJ:s taxor

gäller såsom nämnts att de representerar en lösning, som inte direkt kan

tillämpas i fråga om lastbilstrafiken utan som måste kompletteras med en

annan stödform, närmast då ett restitutionsförfarande, för lastbilstrafiken.

Detta innebär i och för sig en olägenhet.

Ett särskilt problem erbjuder också SJ:s fraktavtal, som enligt det föregående

täcker en betydande andel av SJ:s vagnslastgodssändningar. Särskilt

uppenbara blir olägenheterna vid ett transportstöd, som begränsas till

järnvägstrafiken. Eftersom det lokaliseringspolitiskt betingade stödet förutsätts

knutet direkt till de kommersiellt träffade uppgörelserna, kommer

förhandlingarna om dessa att på ett oklart sätt påverkas av vetskapen om

det tillkommande fraktbidraget. Fraktavtalen mister därigenom åtminstone

delvis sin kommersiella karaktär, vilket innebär olägenheter såväl från

synpunkten av affärsmässigheten i SJ :s verksamhet som med hänsyn till

den tekniskt-administrativa tillämpningen av stödformen. Ett inte oväsentligt

»spill» i transportstödet blir sannolikt också följden i den meningen att

fraktreduceringen blir mindre än summan av de tidigare rabatterna och det

extra transportstödet. Olägenheterna härvidlag minskar sannolikt om en

lösning innebärande nedsättning av SJ:s taxor kombineras med ett transportstöd

till lastbilstrafiken. Vissa olägenheter kvarstår dock bl. a. genom

att vid ett olika utformat transportstöd för de båda trafikgrenarna fraktnedsättningarna

i många fall inte blir likvärdiga under motsvarande geografiska

och avståndsmässiga förutsättningar.

Restitution till företag baserad på faktiskt erlagd frakt

Den särskilda fördelen med ett transportstöd, som innebär restitution till

vissa företag baserad på fraktkostnaderna, är att det lämpar sig för mer

eller mindre selektiva lösningar. Därigenom kan stödet mera direkt inriktas

på de särskilt angelägna varusektorerna. Restitutionsformen innebär även

den fördelen, att den kan appliceras på både järnvägs- och lastbilstrafiken

och sålunda innefattar de båda transportgrenarna i ett enhetligt transportstödsystem.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 84-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

En tänkbar konstruktion är att företag inom stödområdet får en gång

om året, eventuellt oftare, redovisa sina fraktutgifter. Dessa kan tänkas

avse såväl in- och utgående transporter som transporter inom området.

Restitutionen kan också begränsas till att avse endast utgående transporter

eller utgående i förening med interna transporter. Fraktutgifter avseende

kortare transporter eller understigande viss beloppsgräns kan undantas.

Restitution kan begäras av endera avsändaren eller mottagaren beroende

på vem som erlagt frakten. Återbäringen kan bestämmas på olika sätt,

exempelvis såsom en generell fraktrabatt utgående på hela fraktkostnaden,

som en rabatt på den fraktkostnad som hänför sig till stödområdet, vidare

som en rabatt uträknad efter avstånd och sändningsvikt. Restitution kan

också tänkas i den formen att bidrag utgår per tonkilometer och efter vissa

tariffklasser. Även om den avser de faktiska fraktutgifterna i de enskilda

fallen, bör systemet kunna göras administrativt hanterligt bl. a. med tilllämpning

av databehandling.

Löpande, schablonmässigt beräknade bidrag till företag, innefattande kompensation

för merkostnader till följd av avståndsfaktorn

Ifrågavarande transportbidrag kan bestämmas att utgå för vissa branscher

eller varuområden. De förutsätts därvid utbetalda efter ansökan av

berörda företag. Bidragen uträknas schablonmässigt i anslutning till schematiska

uppskattningar av transportkostnadernas relativa betydelse inom resp.

sektorer och på grundval av antingen kostnaden för inköp av råvara, saluvärdet

eller förädlingsvärdet. Allmänt gäller att återbäringen inte kommer

att svara mot den faktiska fraktkostnaden. Vid en anknytning exempelvis

till förädlingsvärdet kan konstateras att detta bl. a. är betingat av hur pass

långt produktionsprocessen drivs, vilken typ av produktion det är fråga

om, hur pass kapital- resp. arbetskraftsintensiv produktionen är etc. Genom

sin brist på samband med de faktiska transportkostnaderna kommer bidraget

att få karaktären av ett generellt driftbidrag. De berörda företagen kommer

därmed inte att uppleva stödet som en åtgärd, vilken har förändrat deras

transportbetingelser. Vad sålunda sagts gäller också för det fall man i

ett årligt lokaliseringsbidrag bygger in en schablonmässigt beräknad kompensation

för merkostnaden till följd av de längre transportavstånden.

Departementschefen

Det är en angelägen regionalpolitisk uppgift att i olika hänseenden ge

näringslivet i Norrland och angränsande delar av stödområdet möjligheter

att driva sin verksamhet under förutsättningar, som är mera likartade dem

som gäller för näringslivet i andra delar av landet. Det gäller bl. a. transportområdet,

där högre fraktkostnader till följd av de längre transport
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 8i år 1970

avstånden i vissa fall kan framstå som en hämmande faktor, när det gäller

näringslivets utveckling.

En expansion av näringslivet inom stödområdet —- vare sig den kommer

till stånd genom nyetablering eller genom utveckling av där redan befintliga

företag •— förutsätter en successiv marknadsutvidgning. En sådan

får ske genom marknadsföring i ökad utsträckning i de utanför stödområdet

belägna delarna av landet ävensom på exportmarknaderna. Transportkostnaderna

kan därvid i vissa fall upplevas som en kännbar belastning

i förhållande till de konkurrenter som har sin verksamhet förlagd

till orter i andra delar av landet.

Mot denna bakgrund finner jag det angeläget att inom ramen för regionalpolitiken

försöka minska de kostnadsmässiga olägenheter

som följer med de långa avstånden inom stödområdet. Åtgärder i sådant

syfte kan förutsättas bidra till att där förbättra möjligheterna för en ökad

ekonomisk tillväxt. Därmed främjas också en bättre jämvikt i näringsgeografiskt

hänseende mellan landets olika delar samt ett effektivare utnyttjande

av landets resurser. Detta medverkar i sin tur till att skapa ökad

jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan människor i olika regioner.

En satsning i angivna hänseende bör ske inom ramen för de trafikpolitiska

riktlinjer som antagits av statsmakterna. Dessa riktlinjer

syftar till att för landets olika delar trygga en tillfredsställande

transportförsörjning, som medger företagsmässig effektivitet och transportmedlens

sunda utveckling. I denna målsättning ligger att skapa betingelser

för en samhällsekonomiskt riktig utveckling av transportsektorn.

Det förutsätter för det första att de företag — statliga och enskilda — som

arbetar på transportmarknaden skall kunna driva sin verksamhet i former

som säkrar att transporterna fördelas på trafikgrenar och trafikföretag

med hänsyn till dessas verkliga kostnads- och kvalitetsförutsättningar.

Det innebär, att transportföretagen inom en trafikgren inte onödigtvis

skall hindras eller hämmas genom regleringar, som innebär en diskriminering

i förhållande till andra transportföretag inom samma eller

annan trafikgren. Det innebär också att prissättningen inom de olika trafikgrenarna

skall ge uttryck för de reella kostnaderna, dvs. även beakta

kostnaderna för de grundläggande samhälleliga basinvesteringarna för

resp. trafikgren.

Syftet med en sålunda utformad statlig trafikpolitik är att åstadkomma

en marknad för transporttjänster som är så effektiv som möjligt. Därmed

följer inte att trafikpolitiken kan eller får begränsas till insatser, som enbart

kan försvaras utifrån företagsekonomiska lönsamhetskriterier. Målet

är som nämnts att trafiksektorn skall kunna utvecklas på ett samhällsekonomiskt

riktigt sätt. Detta innebär, att de statliga insatserna inom transportsektorn

skall planeras i nära kontakt med samhällsplaneringen i stort.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

De lokaliserings-, arbetsmarknads- och allmänt näringspolitiska målsättningarna

måste sålunda beaktas. I anslutning härtill bör inom ramen för

de trafikpolitiska riktlinjerna arrangemang vid behov kunna vidtas, som

gör det möjligt att — mot särskild ersättning — få samhällsmotiverade

transporttjänster utförda av trafikföretag med ett principiellt kostnadsansvar

för sin verksamhet.

Som exempel på sådana arrangemang kan nämnas de insatser som det

allmänna redan nu gör, då det gäller att bidra till en tillfredsställande

trafikförsörjning i områden med svagt trafikunderlag. För innevarande

budgetår har sålunda under sjätte huvudtiteln anvisats ett anslag på 215

milj. kr. till SJ för att upprätthålla trafiken på det olönsamma järnvägsnätet.

På motsvarande sätt har anvisats särskilda medel för drift av olönsamma

busslinjer.

I sammanhanget bör även erinras om de initiativ som tagits i fråga om

stöd åt glesbygdskommunerna i deras strävan att ordna en tillfredsställande

lokal trafikservice på ett ändamålsenligt sätt. Som exempel härpå kan

nämnas den modellplanering som utförts i kommunikationsdepartementets

regi och den försöksverksamhet som i anslutning härtill f. n. pågår

i ett flertal norrlandskommuner. Även om det ekonomiska ansvaret härvidlag

i första hand åvilar kommunerna själva, beaktar staten sådana kostnader

vid prövning av framställningar om extra skatteutjämningsbidrag.

Detta innebär att även de ekonomiskt svagaste kommunerna kan organisera

lokal trafikförsörjning.

Det kan sålunda konstateras, att staten — inom ramen för den trafikpolitiska

målsättningen — redan nu gör betydande insatser på transportområdet

av betydelse för samhällets lokaliseringspolitiska strävanden och

inte minst då med avseende på Norrland. Utgångspunkten för övervägandena

i detta sammanhang är som nämnts att undersöka vilka ytterligare insatser

på transportområdet som kan göras för att främja de regional- och

lokaliseringspolitiska målsättningarna med avseende på de norra delarna

av landet.

Av det föregående framgår att åtgärder som vidtas inom transportområdet

för att stödja den regionala utvecklingen i de norra delarna av landet i princip

måste vara förenliga med de av statsmakterna antagna trafikpolitiska

riktlinjerna. Häri ligger alt eventuella lösningar i princip inte på något

väsentligt sätt får rubba konkurrensförhållandena på transportmarknaden

mellan de olika trafikgrenarna och transportföretagen inom dessa.

Kravet på att inte rubba det inbördes marknadsförhållandet mellan

transportgrenarna gör sig på godstransportområdet med särskild styrka

gällande vad avser järnvägs- och landsvägstrafiken. Härvidlag

föreligger ett klart konkurrensförhållande, där å ena sidan lastbilstransporterna

har kunnat erbjuda särskilda fördelar genom större snabbhet

under vissa förutsättningar och större flexibilitet i fråga om kundan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kiingl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

passade transporter och där å andra sidan SJ har fördelar särskilt vid

större transporter och på längre avstånd, vidare genom sina bättre möjligheter

att erbjuda integrerade transportlösningar. Samtidigt pågår en

utveckling, som innebär ökad konkurrens vad avser serviceformerna. Det

kan i sammanhanget erinras om utvecklingen inom SJ i fråga om container-

och liknande godshanteringsformer, ökad kundservice i form av hemforsling

etc. Samtidigt som konkurrensaspekten sålunda måste beaktas,

bör de båda trafikgrenarnas varandra kompletterande karaktär noteras.

Detta talar följaktligen för lösningar omfattande båda trafikgrenarna.

Vad jag förordar i det följande bygger sålunda på denna förutsättning. I

fråga om lastbilstrafiken åsyftar jag därvid närmast den yrkesmässiga

lastbilstrafiken. Från det föreslagna transportstödet synes däremot de

s. k. firmabilarna böra undantas. Detta motiveras av dels att ifrågavarande

fordon endast i begränsad utsträckning utför transporter av den längd

och art som avses omfattade av stödet, dels att det i dessa fall skulle vara

förenat med särskilda tekniskt-administrativa problem att infoga dem i

stödsystemet.

I fråga om sjötransporterna framgår av den tidigare lämnade redovisningen

att de i betydande utsträckning dels omfattar mass- och bulktransporter,

dels avser varor som bör falla utanför transportstödet. Allmänt gäller

att med den struktur som sjötransporterna bar i kostnads-, pris- och varuhänseende,

avståndsfaktorn inte spelar samma roll som i fråga om landtransporterna.

Från sjöfartens synpunkt är utan tvekan de problem större som sammanhänger

med vinter- och isförhållandena och som innebär att transporter

till sjöss under vissa tider av året förhindras eller försvåras. Härvidlag

vill jag hänvisa till det stöd åt sjöfarten på norrlandshamnarna

som ligger i att staten anvisar medel för isbrytningen. Dessa kostnader

uppgår i dagens läge till närmare 25 milj. kr., varav största delen får anses

falla på berörda kustavsnitt.

I det föregående har översiktligt behandlats olika teoretiskt

tänkbara stödformer, i några fall av generell och i ett par fall av

selektiv karaktär. I fråga om de generella stödformerna innebär dessa för

SJ:s del en allmän nedsättning av SJ:s taxor i trafiken från och till stödområdet.

Angivna stödformer lämpar sig som nämnts inte för lastbilstrafiken,

som saknar den fasthet och samordning i taxesättningen, som är en

förutsättning för en generell reduktion. En nedsättning av SJ:s taxor måste

därför — då man eftersträvar lösningar som innefattar både järnvägs- och

lastbilstrafik — kombineras med ett restitutionsförfarande för lastbilstrafiken.

Detta förfarande måste därvid varumässigt och i fråga om trafikströmmarna

ges samma generella karaktär som en nedsättning av SJ:s

taxor innebär. Härom kan sägas att den samtidiga tillämpningen av två

tekniskt olika stödformer skulle medföra stora tekniskt-administrativa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

problem. Till detta kommer att även om likartade rabattbetingelser

eftersträvas det kommer att uppstå ganska betydande svårigheter

att upprätthålla parallelliteten under samma geografiska och avståndsmässiga

förutsättningar. Särskilda olägenheter uppstår också för SJ

i samband med fraktavtalsförhandlingarna med företagets kunder. Allmänt

gäller beträffande de generellt inriktade stödformerna att de medför

olika ogynnsamma effekter i regional- och lokaliseringspolitiskt hänseende.

Jag tänker exempelvis på förhållandet att utförseln ur stödområdet underlättas

även i fråga om sådana råvaror och mera obearbetade halvfabrikat,

där det kan finnas intresse att stimulera till en vidareförädling inom

stödområdet. Vidare underlättas införseln till detta av färdigvaror, som

i åtskilliga fall kan innebära en skärpt konkurrens på den norrländska

hemmamarknaden, och av mera bearbetade halvfabrikat, där det kan

finnas ett intresse att stimulera anlitandet av norrländska underleverantörer.

Med hänsyn till bl. a. det anförda har jag funnit starka skäl tala för att

förorda ett selektivt utformat transportstöd och då i f o r in

av restitution till företagen baserad på faktiskt erlagd

frakt.

Ett sådant transportstöd innebär fördelar i olika hänseenden. Genom

ett restitutionsförfarande baserat på verkliga fraktkostnader kan den åsyftade

fraktlättnaden uppnås utan ingrepp i en allmän kostnadsanpassad

taxa. Flera från trafikpolitiska synpunkter inte önskvärda följdverkningar

kan härigenom undvikas. Förfarandet medger bl. a. likartad behandling

av såväl järnvägs- som lastbilstrafik. Även från regional- och lokaliseringspolitiska

synpunkter finner jag restitutionsformen erbjuda särskilda fördelar.

Sålunda kan den med fördel utformas selektivt, varigenom möjlighet

ges till styrning så att stödet kommer sådana delar av näringslivet till del

som är mera känsliga i transportkostnadshänseende och som i övrigt är

särskilt angelägna från de angivna synpunkterna. Dessa fördelar synes

mig väl uppväga olägenheterna med ett system, som innebär att företagen

underkastas ett ansökningsförfarande. Med hänsyn till den administrativa

tillämpningen av ett sådant system synes det inte erbjuda några större

problem, särskilt vid en hanteringsordning som bygger på utnyttjande av

datateknik.

Mera konkret innebär det av mig förordade restitutionsförfarandet följande.

Det avses omfatta transporter, som sker på järnväg eller landsväg

från ort inom det allmänna stödområdet. I fråga om avgränsningen

av området hänvisar jag till vad chefen för inrikesdepartementet

denna dag anför i proposition angående den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten

m. in. Stödet bör gälla transporter på sträckor

längre än 300 km. Gränsen 300 km har därvid valts med hänsyn till

önskvärdheten att utesluta lokaltrafik och med beaktande av det förhållandet

att medeltransportsträckan för SJ:s godstransporter i genomsnitt för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

landet som helhet ligger ungefär vid denna gräns. I fråga om järnväg kan

transportsträckan räknas enligt järnvägsavståndstabellen för godstrafik och

vid biltransporter för kortaste lämpliga väg. Såväl vagnslast- som styckegods

bör vara bidragsberättigat.

Vad beträffar avgränsningen av transportstödet finner

jag regional- och näringspolitiska skäl tala för att i första hand inrikta

stödet på helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat.

Med en sådan varumässig inriktning stimuleras uttransport

e r och en vidgad marknadsföring av inom stödområdet vidareförädlade

produkter. För ett stöd även i fråga om transporter inom

stödområdet talar bl. a. de långa transportavstånden inom området

jämfört med vad som gäller i övriga delar av landet. För ett sådant stöd

talar även det förhållandet att det gynnar uppkomsten av underleverantörssystem

etc. inom stödområdet.

Vid den konkreta avgränsningen av varuområdet får såväl näringspolitiska

och fraktmässiga som rent praktiskt-administrativa hänsyn tas.

Som resultat av härvidlag gjorda överväganden har jag funnit det lämpligt

att göra avgränsningen genom angivande av de råvaror och mera obearbetade

halvfabrikat som bör undantas. Detta bör gälla malmer, metaller,

mera obearbetade halvfabrikat inom järn- och stålsektorn, träråvaror

(såsom rundvirke och pappersved) och pappersmassa samt oljor och bensin.

För att undanta dessa produkter talar bl. a. att de i flertalet fall redan

i dagens läge har relativt sett gynnsamma fraktförhållanden, bl. a. genom

rabatter i anslutning till ingångna fraktavtal. Härför talar även det förhållandet

att ett stöd i fråga om vissa av de angivna varuslagen skulle, i strid

med den regionalpolitiska målsättningen, ytterligare gynna en vidareförädling

utanför stödområdet. Allmänt gäller att flertalet av de ifrågavarande

produktslagen fraktas sjöledes i betydande kvantiteter.

Varumässigt kommer transportstödet efter den gjorda avgränsningen

att spänna över ett brett register av från regionalpolitisk synpunkt betydelsefulla

produktslag. Inom den skogsindustriella sektorn återfinns bearbetade

trävaror (sågade och hyvlade trävaror, snickerier, trähus etc.) samt papper.

Inom järn- och stålsektorn ingår olika slag av mera bearbetade produkter.

Det gäller närmast till olika färdigdetaljer pressad, stansad eller

på annat sätt formad balk, plåt eller träd, vidare bockade, svetsade, profilerade

eller på annat sätt manufaktur er ade plåt-, balk- eller trådprodukter.

Vidare omfattar stödet varor inom verkstadsindustrin, plast-, textiloch

läderindustrin, kemiska industrin samt byggnadsmaterielsektorn. I övrigt

ingår olika slags livsmedelsprodukter.

I fråga om transporterna in till stödområdet anser jag övervägande skäl

tala för att dessa inte skall omfattas av transportstödet. Ett eventuellt stöd

skulle närmast ha gällt råvaror samt halvfabrikat och andra »mellanprodukter»

till det norrländska näringslivet. Den omständigheten att de inte

blir bidragsberättigade torde dock knappast verka hämmande exempelvis

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

på de större verkstadsindustriernas filialutläggningar inom stödområdet,

vilka det bedöms angeläget att gynna. Leveranserna till sådana produktionsställen

omfattas normalt av fraktavtal, som innebär mer eller mindre långtgående

rabatter för de ifrågavarande sändningarna. Över huvud gäller att

det stöd som avses knutet till de utgående transporterna — och med hänsyn

då till storleken av detta stöd — får anses innefatta ett allmänt ekonomiskt

stöd till de berörda företagen, som även kompenserar för avståndsfaktorn

vid intransporterna. —- Beträffande införseln till stödområdet av högförädlade

färdigprodukter gäller vidare, att ett transportstöd i åtskilliga fall

skulle påverka konkurrensförutsättningarna i ogynnsam riktning för den

norrländska industri, som har sin huvudsakliga avsättning på den norrländska

hemmamarknaden.

Av praktiska skäl bör vissa ytterligare avgränsningar göras. Sålunda

bör en avgränsning ske som undantar mindre sändningar. Därmed förenklas

restitutionsförfarandet administrativt, samtidigt som företagen stimuleras

att ordna sina transporter mera rationellt. Som riktpunkt anser jag,

att en lägsta gräns bör sättas så att en enskild sändning skall ha en vikt

överstigande 500 kg verklig vikt. En ytterligare avgränsning bör ske, nämligen

den att ansökningar om restitution — som enligt det följande inges

årsvis —- skall avse sändningar med en sammanlagd fraktkostnad om

minst 3 000 kr.

Vad avser fraktbidragets storlek finner jag det motiverat att

förorda en ordning med differentierat transportstöd, innebärande högre

restitution för de norra delarna av stödområdet. Ett relativt enkelt och lättadministrerat

system är härvidlag att indela stödområdet i ett antal fraktbidragsregioner.

Mera konkret föreslår jag bidragssystemet utformat sålunda, att vissa

maximala rabattsatser tillämpas vid avsändning av gods från ort inom

resp. fraktbidragsregioner. Dessa rabattsatser avses bli för

Norrbottens och Västerbottens län.............. 35 %

Jämtlands och Västernorrlands län ............ 25 %

övriga delar av stödområdet.................... 15%

De angivna maximisatserna innebär, att vid samma transportsträcka rabatten

blir olika stor beroende på från vilken region transporten utgår. En

transport från ort inom Norrbottens län erhåller sålunda en större fraktnedsättning

än en transport som utgår från ort inom de södra delarna av

stödområdet. En sådan lösning stöder sålunda de regionalpolitiska strävandena

att i särskild grad stimulera näringslivets utveckling i de övre delarna

av Norrland. Konstruktionen verkar också i riktning mot att stimulera

underleveranser inom stödområdet. Medan underleverantörer utanför stödområdet

inte får någon fraktreduktion, kommer sådana underleverantörer

som finns inom området i åtnjutande av fraktnedsättning och med i

princip högre rabattsats ju längre norrut i området de är lokaliserade.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8k år 1970

25

Inom ramen för de angivna maximirabattsatserna måste emellertid viss

avståndsdifferentiering ske för att undvika tröskel-effekter dels i första

hand inom resp. fraktbidragsregion i fråga om bidrags- resp. icke bidragsberättigade

transporter, dels i vissa fall mellan de olika fraktbidragsregionerna.

Vad det gäller är att undvika att den rabatterade fraktkostnaden

för transport från viss ort inom stödområdet till viss annan ort inom eller

utanför stödområdet ej blir mindre än den orabatterade eller lägre rabatterade

kostnaden för transport till samma destinationsort från närmare

belägen avsändningsort. Med hänsyn härtill föreslår jag en avståndsdifferentiering

med i princip följande avståndsklasser.

Avstånd i km

BD och AC län

Z och Ylän

Övriga delar av

stödområdet

—300..................

0%

0%

0%

301—400..................

15%

15%

15%

401—500..................

25%

25%

15%

501— ..................

35%

25%

15%

Lösningen innebär, att en transport från ort inom Norrbottens eller

Västerbottens län erhåller rabatt med 15 % på avståndet 301—400 km,

med 25 % på avståndet 401—500 km och med 35 % (maximirabattsats) på

avstånd över 500 km. Sker transporten från ort inom Jämtlands eller Västernorrlands

län, utgår rabatt med 15 % på avståndet 301—400 km och med

25 % på avstånd över 400 km (maximirabattsats). Vid transporter från

ort inom de övriga, södra delarna av stödområdet uppgår rabatten vid avstånd

överstigande 300 km alltid till 15 % (maximirabattsats). Även vid

den nu föreslagna avståndsdifferentieringen kan tröskel-effekter inte helt

undvikas. De blir emellertid inte större än vad som i vissa lägen redan nu

får accepteras vid SJ:s fraktberäkningar.

I det följande ges — i anslutning till vissa SJ-tariffer — några exempel

på reduktionens storlek i vissa relationer.

Tariff A 5 ton

Tariff D 20 ton

Från

Avst ånd km

Ordinarie

frakt

Frakt efter

restitution

Ordinarie

frakt

Frakt efter

restitution

kronor per ton

Luleå..............

1 130

Till Stockholm

162,50

105,60

65,80

42,80

Umeå..............

838

136,90

89,00

56,20

36,50

Östersund..........

547

110,00

82,50

44,80

33,60

Sundsvall...........

413

91,00

68,30

38,40

28,80

Luleå..............

1389

Till Jönköping

184,20

119,70

73,90

48,10

Umeå..............

1 097

158,10

102,80

64,20

41,70

Östersund..........

785

133,40

100,10

54,80

41,10

Sundsvall...........

691

124,60

93,50

50,60

38,00

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år 1970

Kostnaderna för det föreslagna fraktstödet har beräknats på grundval av

det material som tidigare redovisats och som avser 1968 års läge. Därav

framgår att fraktintäkterna för den totala volymen på järnväg och landsväg

uttransporterade varor (på sträckor över 300 km) utgör (130 + 35 =) 165

milj. kr. Vid en frånräkning av undantagna produkter minskar beloppet

med ca 70 milj. kr. till ca 95 milj. kr. Vidare framgår av det redovisade

materialet att fraktintäkterna för transporterna inom stödområdet (överstigande

300 km) på järnväg och landsväg uppgår till (32 + 5 =) 37 milj. kr.

Vid borträkning av de undantagna produkterna sjunker fraktintäkterna

med ca 12 milj. kr. till ca 25 milj. kr. Med hänsyn till angivna frakter samt

med beaktande av den nuvarande inriktningen av varuströmmarna och avståndsrelationerna

i fråga om dessa samt av de bidragsnormer som angetts

i det föregående har kostnaden för fraktnedsättningen beräknats till sammanlagt

ca 25 milj. kr. Härav hänför sig ca 19 milj. kr. till SJ:s vagnslastgods,

ca 1 milj. kr. till SJ:s styckegods och ca 5 milj. kr. till lastbilsgods. Vid

beräkningen har hänsyn tagits till den av chefen för inrikesdepartementet

föreslagna avgränsningen av stödområdet.

I fråga om det beräknade stöde ts regionala fördelning kan

konstateras att i utgångsläget ca 27 % beräknas falla på Norrbotten, 23 %

på Västerbotten, 26 % på Västernorrland och 24 % på övriga delar av stödområdet.

Att så hög andel faller på de två nordligaste länen beror i hög grad

på de mycket långa transportavstånden.

Det angivna transportstödet föreslås utgå fr. o. m. den

1 januari 1971. Då enligt det följande fraktbidragen avses utbetalade

årsvis i efterskott, erfordras inga anslagsmedel för budgetåret 1970/71. För

budgetåret 1971/72 bör däremot — i statsverkspropositionen för detta år —

upptas ett särskilt anslag för ändamålet. Ett sådant, förslagsvis betecknat

anslag kan lämpligen benämnas Transportstöd till Norrland.

Det föreslagna fraktbidragssystemet bör bedrivas som försöksverksamhet

under en treårsperiod. Under denna bör en successiv

uppföljning och utvärdering ske. Med utgångspunkt häri och med beaktande

av de allmänna erfarenheterna av stödet får övervägas, hur systemet lämpligen

bör anpassas för tiden härefter.

Redan under försöksperioden kan det visa sig nödvändigt att vidta jämkningar

i bidragssystemet. Med hänsyn härtill bör Kungl. Maj :t få — i anslutning

till de av riksdagen antagna riktlinjerna — besluta om sådana

j ämkningar.

En uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten bör komma till

stånd inom kommunikationsdepartementet. I sammanhanget bör även i

departementets regi initieras ett mera långsiktigt utredningsarbete i syfte

att bl. a. studera avståndskostnadernas effekter inom olika delar av näringslivet

inom stödområdet och deras inverkan på den regionala utvecklingen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

27

I fråga om handläggningen av bidragsärenden förordas

följande. Beräkningen av bidraget eller restitutionen bör utgå från verkligt

erlagd frakt. I fråga om fraktavtal innebär detta, att bidraget räknas

på det belopp som återstår, sedan den i fraktavtalet inbyggda nedsättningen

i förhållande till allmän taxa frånräknats.

Bidragsgrundande fraktbelopp bör vara sådana delar av

den totalt erlagda frakten, som är betingad av fraktsträckans längd och

sändningens vikt och värde, jämte sådana frakttillägg och extra avgifter

som är att hänföra till själva transporten. Däremot bör det bidragsgrundande

beloppet ej innefatta ersättning till transportföretagen för prestationer som

ligger utanför det egentliga transportuppdraget. Hemforsling av gods resp.

transport av gods till station bör vara bidragsberättigad såvida kostnaden

härför ingår i den på fraktsedeln upptagna fraktkostnaden. Detta innebär

exempelvis, att kombinerade transporter, som utförs i SJ :s regi, i sin helhet

kan bli stödberättigade.

Det förutsätts att för transporter utfärdas fraktsedlar eller — i särskilda

fall — andra transportdokument lämpade för databehandling. Ett villkor för

restitution är, att på fraktsedeln finns angivet avsändare och avsändningsort,

mottagare och bestämmelseort, varuslag, bruttovikt, avstånd och frakt

med specifikation av denna. I fråga om biltransporter skall fraktsedlar av

standardtyp — SIS standard — användas. Undantag kan förekomma vid

större fraktavtal, då överenskommelse kan träffas om annan godtagbar form

för frakthandling.

Utbetalning av restitution avses ske en gång per år. Ansökan

om restitution skall ske på särskild blankett. Till ansökan fogas fraktsedlar

etc., som behövs för beräkning av fraktbidrag. Till ansökan fogas vidare

medgivande för granskande myndighet att vid behov hos transportföretaget

inhämta upplysningar, som kan behövas för prövningen av ansökan. Transportföretagen

kan förutsättas vara beredda att lämna sådana erforderliga

kontrolluppgifter.

De inkomna frakthandlingarna skall underkastas en rimlighetsk ontroll

i olika hänseenden och därefter läggas till grund för beräkning av bidragen,

dvs. de belopp som skall restitueras. För bidragsberäkning och utskrift av

utbetalningskort kan databehandlingsteknik tillämpas. Detsamma gäller i

betydande utsträckning granskningsförfarandet, varvid maskinen matas

med data av typ bästa färdväg, skälig frakt i givna relationer, avståndsuppgifter

etc. Tveksamma fall, som därvid utsorteras, kan sedan underkastas

en mera ingående granskning.

Särskilda förfaranden erfordras i speciella fall. Det gäller i fråga om viss

typ av fraktavtal, enligt vilka rabatt från trafikföretaget utgår i efterskott

till kunden med hänsyn tagen till sändningar under viss tidsperiod. Uppgifter

om sådana rabatter bör lämnas direkt till den handläggande myndig
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

heten av SJ eller vid lastbilstransporter av resp. transportföretag. Särskilt

förfarande krävs även vid internationella transporter, beträffande vilka endast

den svenska transportsträckan skall vara bidragsberättigad.

Till fullföljande av 1963 års trafikpolitiska beslut infördes år 1966 en

bestämmelse i 34 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar (sekretesslagen), genom vilken SJ befriades

från skyldighet att offentlighålla genom separata fraktavtal medgivna taxesänkningar.

Bestämmelserna i nämnda lagrum tillgodoser också behovet av

att uppgifter om fraktavtal i handling som av SJ lämnas till annan myndighet

inte blir att betrakta som offentliga om handlingen är hemlig hos SJ.

För att handlingar som enskild inger till myndighet i bidragsärende ej

skall bli offentliga fordras etl tillägg i 2 § kungörelsen (1939: 7) med förordnanden

på civilförvaltningens område jämlikt sekretesslagen. De fraktsedlar

m. m., som inges till den handläggande myndigheten, inrymmer en

rad uppgifter, som inte bör vara offentliga. Ett utlämnande av dessa uppgifter

— uppgifter om kundkrets etc. — kan nämligen leda till men för uppgiftslämnarcn.

Innehållet i fraktavtalen på lastbilssidan får därigenom ett

tillfredsställande skydd.

För handläggning av fraktbidragsärenden föreslår jag, att det fr. o. in.

den 1 januari 1971 inrättas en särskild nämnd, lämpligen benämnd fraktbidragsnämnden.

Denna skall — förutom att handha prövning av

inkomna ansökningar och frakthandlingar samt utbetalning av fraktrestitutioner

— successivt utfärda behövliga anvisningar, utveckla handläggningsrutiner,

bedriva rådgivning till trafikföretag och transportkonsumenter

samt medverka vid uppföljningen och utvärderingen av verksamheten.

Nämnden bör lämpligen bestå av tre ledamöter jämte suppleanter. Nämndens

ledamöter och suppleanter, som utses av Kungl. Maj :t, bör vara opartiska

och ha god insikt i frågor som berör trafik- och transportförhållanden.

Nämnden bör till sitt förfogande ha ett kansli. För chefen för kansliet bör

inrättas en extra ordinarie tjänst. Därjämte bör finnas minst en ytterligare

handläggande tjänsteman samt två biträden. I de delar anställnings- och

arbetsvillkoren för personalen vid nämnden är förhandlingsfrågor avser jag

att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag. Till lönekostnaderna kommer

kostnader för lokaler, resor, expenser, utrustning etc. jämte kostnader

för databehandling. Sammanlagt kan dessa kostnader, räknat för helår, uppskattas

till ca 400 000 kr., varav ca 100 000 kr. upptagits för databehandling.

Eftersom nämnden -— med hänsyn till att den avses inrättas den 1

januari 1971 — endast kommer att vara verksam halva budgetåret 1970/71,

begränsas kostnaderna för detta budgetår till ca 200 000 kr. Detta belopp

torde upptas under ett särskilt förslagsvis betecknat anslag, benämnt Kostnader

för visst fraktbidragsförfarande.

Jag avser att omedelbart efter ett riksdagsbeslut låta påbörja det förberedelsearbete

som krävs för att fraktbidragssystemet skall kunna träda i funk
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970

tion fr. o. m. den 1 januari 1971. I detta förberedelsearbete ingår att utarbeta

bidragsförfattning jämte grundläggande anvisningar och tillämpningsföreskrifter

etc.

Eftersom den första tidpunkten för en tillämpning av ansöknings- och

utbetalningsförfarandet blir den 1 januari 1972 — med hänsyn till att restitutionerna

avses lämnade årsvis i efterskott — kan personalen inom fraktbidragsnämnden

under dennas första verksamhetsår i god tid förbereda

gransknings-, bidragsberäknings- och utbetalningsrutinerna.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för ett transportstöd som jag

angett i det föregående,

2. besluta att den 1 januari 1971 skall inrättas en fraktbidragsnämnd

i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag

förordat i det föregående,

3. bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta en extra ordinarie

tjänst för chefen för fraktbidragsnämndens kansli,

4. till Kostnader för visst fraktbidragsförfarande för budgetåret

1970/71 anvisa ett förslagsanslag av 200 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1970:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående transportstöd som regionalpolitiskt medel jämte motioner. s. 1 i texten