Angående Norrlandsfondens fortsatta verksamhet m. m
1970-03-13 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1970:85, Angående Norrlandsfondens fortsatta verksamhet m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
1
Nr 85
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Norrlandsfondens
fortsatta verksamhet m. m.; given på Stockholms
slott den 13 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Krister Wickman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att Norrlandsfondens verksamhetsområde utvidgas
så att stöd kan utgå även till vissa andra projekt än sådana som kan hänföras
till manufaktureringsindustrin. Likaså föreslås att fonden får ta initiativ
till viss regional samverkan avseende den industriella miljön i Norrland.
Formerna för fondens verksamhet förutsätts vara i huvudsak oförändrade.
Den nya verksamhetsperioden omfattar liksom de båda tidigare fem år och
löper fr. o. m. år 1971. Ökade resurser avses ställas till fondens förfogande.
Utöver fortsatta avsättningar om 15 milj. kr. årligen av statens vinst från
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag kommer sålunda förslag om finansieringen
av ett ytterligare medelstillskott om 5 milj. kr. att framläggas i
1971 års statsverksproposition.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 85
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
13 mars 1970.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Gei jer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,
Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om Norrlandsfondens
fortsatta verksamhet m. m. och anför.
Inledning
På föredragning av chefen för finansdepartementet föreslog Kungl. Maj :t
1961 års riksdag att godkänna riktlinjer för avsättning av viss del av statens
vinst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) till två fonder
för forsknings- och utvecklingsarbete m. m., den ena benämnd Norrlandsfonden
och den andra Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.
Med anledning av förslaget godkände riksdagen, att årligen under en femårsperiod
högst 25 milj. kr. avsattes till fonderna (prop. 1961: 77, SU 89,
rskr 233).
För var och en av fonderna utfärdade Kungl. Maj:t den 15 september
1961 en särskild stadga.
I enlighet med beslutet år 1961 togs frågan om fortsatt avsättning till
Norrlandsfonden efter femårsperiodens utgång upp till ny prövning. På föredragning
av chefen för handelsdepartementet föreslog Kungl. Maj :t 1966
års riksdag (prop. 1966: 21) att under en femårsperiod med början år 1966
av den staten tillfallande vinsten från LKAB årligen skulle avsättas högst
15 milj. kr. till Norrlandsfonden och högst 10 milj. kr. till Malmfonden för
forsknings- och utvecklingsarbete. Därjämte föreslogs att Norrlandsfonden
skulle kunna lämna stöd till forsknings- och utvecklingsarbete samt till industriell
nyetablering eller utbyggnad även i sådana fall, som helt eller delvis
avsåg andra råvaror än de specifikt norrländska. Ett oavvisligt villkor
skulle dock vara att det fanns grundad anledning antaga att den verksamhet
som erhöll stödet skulle medföra bestående sysselsättningsmöjligheter
Kungl. Maj. ts proposition nr 85 år 1970
3
för befolkningen i Norrland. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget.
I särskild framställning den 15 december 1969 har Norrlandsfondens styrelse
inkommit med förslag angående fondens fortsatta verksamhet. I en
till framställningen fogad promemoria, Norrlandsfonden informerar, lämnas
en redogörelse för den nuvarande verksamheten.
Över fondens skrivelse har efter remiss yttranden avgetts av domänverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för hantverk och industri (SHI),
statens provningsanstalt, styrelsen för teknisk utveckling (STU), länsstyrelserna
i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län,
konsistorierna vid universitetet i Umeå och tekniska högskolan i Stockholm
samt rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola och tekniska fakulteten
vid universitetet i Lund, lantbrukshögskolan, fullmäktige i riksbanken,
företagareföreningarna i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och
Västernorrlands län, glesbygdsutredningen, Sveriges investeringsbank AB,
Jernkontoret, Landsorganisationen i Sverige (LO), landstingens förvaltningsutskott
i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands
län, Statsföretag AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen,
Svenska kommunförbundet, Svenska industrietableringsaktiebolaget
(Svetab), Svenska landstingsförbundet, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska utvecklingsaktiebolaget, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges
hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund,
Sveriges mekanförbund samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Vid länsstyrelsens i Jämtlands län yttrande har fogats utlåtanden från
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, Östersunds stad
samt Hede kommun. Till länsstyrelsens i Västernorrlands län yttrande har
fogats utlåtanden från länsarbetsnämnden i Västernorrlands län, Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare, Västernorrlands länsavdelning
av Svenska kommunförbundet, Fosfatbolaget AB, Mo och Domsjö
AB samt Svenska Cellulosa Aktiebolaget.
Till konsistoriets vid tekniska högskolan i Stockholm yttrande har fogats
en skrivelse från professor T. Westermark. Vid Sveriges hantverks- och
industriorganisations yttrande har fogats utlåtande från Jämtland—Härjedalens
och Västerbottens lappmarks hantverksdistrikt samt Västerbottens
och Västernorrlands läns hantverks- och industridistrikt.
Jag anhåller nu att få ta upp frågan om Norrlandsfondens fortsatta verksamhet
till närmare behandling.
Norrlandsfondens hittillsvarande verksamhet
Norrlandsfonden har till ändamål att främja näringslivets framtida utveckling
i Norrland, främst i Norrbottens län. Fonden skall i första hand
stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete, som syftar till att vidare
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
förädla norrländska råvarutillgångar. Fonden skall även medverka till att
främja den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering
genom att stimulera uppkomsten och utbyggnaden av manufaktureringsindustrier,
grundade på norrländska råvaror. Stöd kan även lämnas i sådana
fall som avser andra än norrländska råvaror om det finns grundad
anledning antaga att den understödda verksamheten kommer att medföra
bestående sysselsättning för befolkningen i Norrland. Härjämte skall fonden
ta initiativ till samt lämna stöd åt utredningar och inventeringar, som
kan ha betydelse för det norrländska näringslivet.
För målforskningsprojekt tillämpas bidragsformen. Detta beror framför
allt på svårigheten att på förhand bedöma resultatet. Utvecklingsarbete,
projekteringar och marknadsanalyser kan stödjas med utvecklingsanslag.
Anslaget är förknippat med återbetalningsskyldighet som inträder om och
när ett projekt som stötts med ett sådant anslag övergår från försöksverksamhet
till industriell produktion och kommer enskilda personer eller företag
till godo. Anslaget omvandlas då till lån med de villkor som tillämpas i
den ordinarie kreditgivningen. Anslag för projekt, vars resultat kan utnyttjas
av hel bransch eller som lämnats till icke af färsdrivande institutioner,
lämnas vanligen utan krav på villkorlig återbetalningsskyldighet.
Norrlandsfonden tillämpar även — fastän i mindre omfattning — stöd i
form av förlustgarantier. Stödformen innebär samma slags övertagande av
risker i samband med t. ex. produktutveckling som utvecklingsanslag med
villkorlig återbetalningsskyldighet.
Stöd till industriell utbyggnad skall lämnas i form av medellångt eller
långfristigt lån. Samma räntesats tillämpas som för de statliga industrigarantilånen.
Ränteeftergift kan beviljas och lämnas i så fall vanligen under
en period av två å tre år.
Amorteringstiden kan enligt stadgarna utsträckas till 20 år men har
genomgående varit kortare. Vägledande vid fastställande av amorteringstid
är investeringsobjektets ekonomiska livslängd eller, om det gäller rörelsekapital,
den förväntade likviditetsutvecklingen i företaget. Amorteringsanstånd
kan lämnas för att täcka en del av de inkörningsförluster som uppstår
vid kraftig utbyggnad av produktionsapparaten.
Norrlandsfondens stöd till målforskning, utredningar och inventeringar,
industriellt utvecklingsarbete samt till industriell utbyggnad uppgår för
perioden 1962—1969 till sammanlagt
168,9 milj. kr.
Medlens fördelning
framgår av följande tablå:
Ändamål
Belopp
Procent
milj. kr.
Forskning
29,9
17,7
Utredningar och inventeringar
10,9
6,4
Industriellt utvecklingsarbete
31,9
18,9
Industriell utbyggnad
96,2
57,0
Summa beviljade anslag
168,9
100,0
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970 5
Av tidigare beviljade anslag, som inte disponerats, har 14,1 milj. kr. återkallats.
De sammanlagda intäkterna under perioden uppgår till 171,1 milj. kr.
Av detta belopp utgörs 135 milj. kr. av tillskottet från LKAB, 2,8 milj. kr.
av bidrag från fonden för vissa stödåtgärder i malmkommunerna, 23,7
milj. kr. av ränteintäkter samt 9,6 milj. kr. av influtna amorteringar och
återbetalda bidrag.
Beträffande stödverksamheten under vardera av de båda perioderna
1962—1965 och 1966—1969 kan nämnas att det totala stödet under perioden
1966—1969 med endast 2,1 milj. kr. understeg det stöd som lämnades
under åren 1962—1965 trots att fonden erhöll statliga medel som med
17,8 milj. kr. understeg anslagen för den föregående perioden. Detta möjliggjordes
genom en ökning av övriga intäkter, framför allt ränteintäkter
och influtna amorteringar.
Krediter för industriell utbyggnad har tilldelats i betydligt större omfattning
under perioden 1966—1969 än 1962—1965. Detta har med nödvändighet
inneburit en minskning av satsningen på forskning, utredningar
och inventeringar samt industriellt utvecklingsarbete.
Styrelsens förslag om fondens fortsatta verksamhet
I sin framställning till chefen för industridepartementet framhåller styrelsen
för Norrlandsfonden att de största hindren för en kraftigare expansion
av den norrländska industrin är höga kommunikationskostnader,
kostnader till följd av outvecklad industriell miljö, begränsade lokala avsättningsmöjligheter
samt speciella inkörningskostnader. Styrelsen anser
det därför motiverat att Norrlandsfonden i framtiden disponerar en större
del av sina resurser på sådan verksamhet som påverkar företagens institutionella
miljö, dvs. forskning, utredningar och inventeringar samt industriellt
utvecklingsarbete.
Norrlandsfondens möjlighet att stödja projekt inom hela den utvecklingskedja
som ligger bakom näringslivets gradvisa utveckling och den
erfarenhet Norrlandsfonden härigenom förvärvat bör enligt styrelsens uppfattning
kunna utnyttjas i högre grad än som hittills varit fallet. Den begränsning
av stödet till forskning, utredningar och inventeringar samt industriellt
utvecklingsarbete som skett under perioden 1966—1969 har
enligt styrelsen orsakats av den ökade efterfrågan på riskvilligt kapital i
samband med industriell utbyggnad som uppstått bl. a. genom tillkomsten
av den aktiva lokaliseringspolitiken och den allmänt ökade expansionstakten
i industrin.
För att balans på arbetsmarknaden i Norrland skall uppnås före år
1980 krävs en fördubbling av den nuvarande tillväxttakten inom industrin
It Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 85
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 85 år 1970
även om en utflyttning på ca 150 000 personer accepteras. Det är styrelsens
uppfattning att verksamhet av bl. a. det slag, som fonden kan stödja kommer
att få stor betydelse vid försöken att nå detta mål. Detta förutsätter
emellertid nödvändigt en ökning av de ekonomiska resurserna. Beträffande
den behövliga ökningens storlek anför styrelsen följande.
Under tiden den 1 januari 1968—den 30 november 1969 har Norrlandsfonden
beviljat anslag till forskning med 5,1 milj. kr. Den hos fonden
uppmätta efterfrågan på medel för forskning uppgår till ca 4,5 milj. kr. per
år för de två senaste verksamhetsåren. Om ökade ekonomiska resurser ställs
till fondens förfogande, kommer fonden att ta initiativ till ytterligare forskning.
Det sammanlagda behovet av medel för forskningsändamål kan därför
uppskattas till ca 6 milj. kr. per år.
Anslagen till utredningar och inventeringar har under
perioden uppgått till ca 2 milj. kr. per år. Under år 1969 har dock den geologiska
undersökningsverksamheten, som ingår i denna del av fondens uppgifter
ökat kraftigt genom särskilda långsiktiga insatser. Det totala årliga
behovet för utredningar och inventeringar uppskattas av fondens styrelse
till ca 6 milj. kr. per år under de närmaste åren.
Stöd till industriellt utvecklingsarbete är vid sidan av
fondens kreditgivning av omedelbar betydelse för enskilda företag och kan
på relativt kort sikt påtagligt förbättra ett företags utvecklingsmöjligheter.
Den spontana efterfrågan på denna stödform har de senaste åren uppgått
till ca 3 milj. kr. per år. Om Norrlandsfondens ekonomiska resurser utökas
kommer fonden enligt styrelsen att eftersträva en kraftig utökning av denna
stödverksamhet, bl. a. för att utveckla produkter som är väl avpassade
för tillverkning i Norrland. Produktutvecklingsstödet bör därvid i högre
grad än hittills kombineras med olika typer av undersökningar, t. ex. marknadsanalyser
o. d. Det årliga behovet av medel för denna verksamhetsgren
beräknas av styrelsen stiga till ca 6 milj. kr.
Långivningen i samband med industriell utbyggnad har uppgått
till mellan 13 och 17,4 milj. kr. per år under de senaste åren. Norrlandsfondens
krediter till industriell utbyggnad har oftast karaktären av finansiering
mot säkerheter som inte är acceptabla för övriga kreditinstitut.
Detta betyder att man ställer pengar till förfogande som kan jämställas
med eget kapital. Till största delen beroende på den snabba expansionstakten
inom industrin i Norrland är nämligen andelen eget kapital i dessa
företag genomsnittligt förhållandevis lågt. En ytterligare ökning av industrialiseringstakten,
t. ex. genom ökat lokaliseringsstöd kommer att leda
till ökade anspråk på fondens resurser. Den årliga utlåningen beräknas
med hänsyn till den rådande expansionstakten tillsammans med den ökning
av denna takt som eftersträvas, under den närmaste femårsperioden
komma att öka till ca 20 milj. kr.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
Beloppet för övriga former av medelsdisposition beräknas till ca 2 milj.
kr. per år, varav 1 milj. kr. avser administrationskostnader.
Fondstyrelsen beräknar sålunda det sammanlagda årliga medelsbehovet
till ca 40 milj. kr.
Den nuvarande stadgan ger Norrlandsfonden små möjligheter att i områden
med låg industrialiseringsgrad påtagligt påverka utvecklingen genom
stöd till befintliga företag. Styrelsen finner det därför motiverat att de
nuvarande möjligheterna kompletteras på sådant sätt att Norrlandsfonden
får möjlighet att stödja även projekt, som inte faller inom ramen för begreppet
manufaktureringsindustri. Som exempel på verksamhet som bör
kunna erhålla stöd nämns turism. En sådan möjlighet skulle enligt styrelsen
kunna få väsentlig betydelse för främjandet av näringslivet i områden,
som saknar förutsättning för industrietablering, men där förutsättningar för
lönsamma investeringar i andra typer av projekt finns. Skulle Norrlandsfonden
få denna möjlighet, beräknas behovet av årligt medelstillskott öka
med ytterligare ca 5 milj. kr. per år. Det sammanlagda årliga medelsbehovet
skulle härigenom komma att uppgå till 45 milj. kr.
Norrlandsfondens intäkter av sin verksamhet beräknas under de närmaste
åren uppgå till ca 15 milj. kr. per år. Skillnaden mellan beräknade
intäkter — tillskottet av statliga medel inte inräknat — och beräknad medelsdisposition
uppgår således till ca 30 milj. kr. per år. Norrlandsfondens
årliga tillskott av statliga medel skulle därmed behöva ökas från 15 milj.
kr. till lägst 30 milj. kr. Denna ökning bör enligt styrelsen kunna ske successivt
med 5 milj. kr. per år under de tre första åren av en ny tioårig verksamhetsperiod.
En ökning av den industriella verksamheten i Norrland förutsätter en
bredare satsning på de stadier, som föregår produktionen, och som har en
fast anknytning till begreppet industrimiljö. Ett industriellt miljöskapande
måste till största delen ske genom samhälleliga insatser. Arbetet är förenat
med stor osäkerhet och stora risker och de påtagliga resultaten i form
av ökad industrialisering kommer inte direkt.
Industriproduktionen har sin utgångspunkt i grundforskning och målforskning,
produktutveckling samt marknads- och andra analyser. Förnyelsen
av industriproduktion bestäms åtminstone på längre sikt av bredden
på de föregående stadierna. Av dessa har grundforskningen den största
bredden och påverkar mest storleken på de efterföljande stadierna målforskning,
produktutveckling, marknadsföring och produktion.
Norrlandsfonden har enligt sin stadga differentierade möjligheter att
disponera sina resurser. Den kommer enligt styrelsen även i framtiden att
ägna ett betydande intresse åt de grundläggande problem, som sammanhänger
med företagande i norr vilket innebär att tyngdpunkten i verksamheten
kommer att förskjutas mot de mera miljöpåverkande delarna av
verksamheten.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
Den resursförstärkning, som Norrlandsfonden eftersträvar, orsakas av en
ambition att vidga de i dag alltför trånga sektorerna för en industriell
expansion i norr. Enligt fondstyrelsen måste den industriella miljön förbättras,
avståndens negativa verkan minskas och en bas för starkare flöde
av innovationer och nyetableringar skapas genom stöd till målforskning
och produktutveckling. Det är emellertid av största vikt att dessa aktiviteter
inte får till följd att fondens kreditgivning i samband med industrins
nybyggnad skärs ned. Som tidigare påpekats utgör nämligen Norrlandsfondens
möjlighet till risktagande i samband med finansiering av ett projekt
ofta den faktor, som lösgör de övriga för projektet nödvändiga krediterna.
Om Norrlandsfondens kreditgivning skärs ned, skulle den totala
kreditgivningen för utbyggnadsprojekt i Norrland därigenom sjunka långt
mer än enbart kreditminskningen från Norrlandsfonden.
Remissyttran dena
Remissinstansernas allmänna bedömning av fondstyrelsens förslag
angående fondens fortsatta verksamhet är genomgående positiv. Remissinstanserna
vitsordar att Norrlandsfondens hittillsvarande verksamhet
haft stor betydelse för det norrländska näringslivets utveckling främst
genom dess stöd till industriell utbyggnad, industriellt utvecklingsarbete
samt forskning. Inte minst genom att tillhandahålla riskkapital har fonden
på ett värdefullt sätt kompletterat samhällets övriga stödinsatser. En statlig
lokaliserings- och näringspolitik har visserligen vuxit fram sedan Norrlandsfondens
tillkomst men det finns enligt remissinstanserna därför ingen
anledning ifrågasätta värdet och behovet av en fortsatt fondverksamhet.
Flera remissinstanser har oreserverat tillstyrkt fondstyrelsens förslag.
Bland dessa kan nämnas arbetsmarknadsstyrelsen, statens provningsanstalt,
STU, Jernkontoret samt TCO. Praktiskt taget alla remissinstanser har
tillstyrkt förslaget och har lämnat endast vissa smärre erinringar mot enstaka
punkter i förslaget.
Remissinstansernas erfarenheter av fondens verksamhet är överlag goda.
Man anser att fondens fristående ställning och den ingående kännedomen
om de lokala förhållandena samt att stödet kunnat lämnas till projekt inom
hela utvecklingskedjan från forskning till industriell produktion varit av
grundläggande betydelse för resultatet av den hittillsvarande verksamheten.
Flera remissinstanser betonar vikten av att fonden får möjlighet att stödja
forsknings- och utvecklingsarbete. Länsstyrelsen i Norrbottens
län framhåller att under den hittillsvarande verksamhetsperioden ca
30 milj. kr. utgått som bidrag utan återbetalningsskyldighet till en rad olika
forskningsprojekt som i annat fall inte torde ha kommit till utförande. Av
dessa är de två största — Metallurgiska forskningsstationen i Luleå och
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
Stiftelsen skogsmekanisering — av vikt inte bara för det norrländska näringslivet
utan kanske i än högre grad för landet i sin helhet. Västernorrlands
läns landsting anser att den kraftiga satsningen på de norrländska
basråvarorna malm och skog motiveras av att dessa under överskådlig tid
kommer att förbli basen för det norrländska näringslivet. Landstinget anser
dock att en breddning av denna bas är önskvärd. Man bör även satsa på
andra produktområden exempelvis med anknytning till elektroteknisk eller
annan kvalificerad verkstadsindustri, kemisk industri samt miljövård. Liknande
synpunkter framförs av Svetab, som framhåller att för att eu nyetablering
skall bli lönsam och livskraftig på lång sikt satsningen till övervägande
del måste ske på s. k. teknologitung industri dvs. sådan verksamhet
där forskning, utvecklingsarbete och rationalisering balanserar de avståndskostnader
av olika slag, som följer med industriell etablering i Norrland.
En lokalisering av högre teknisk utbildning till Norrland anses av de
remissinstanser som tagit upp denna fråga inte göra en fortsättning av fondens
verksamhet mindre aktuell. Remissinstanserna anser tvärtom att fondens
möjligheter att verksamt bidra till utvecklingen av det norrländska
näringslivet påtagligt kommer att förbättras. Den produktinriktade forsknings-
och utvecklingsverksamheten kan väntas komma att öka i omfattning
och ställa ytterligare krav på stöd från fonden. Rektorsämbetet vid
Chalmers tekniska högskola konstaterar att en utveckling av PFU-enheter
(produktinriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet) synes ligga helt
i linje med fondens syften. Sådana enheter bör åtminstone inledningsvis
finansieras av Norrlandsfonden.
Remissinstanserna är ense om betydelsen av att Norrlandsfonden har
möjlighet att göra utredningar och inventeringar som beslutsunderlag
för en långsiktig avvägning av insatser inom olika områden.
Flera remissinstanser understryker önskvärdheten av att möjlighet bereds
Norrlandsfonden att i högre grad stödja norrlandsföretag genom utredningar
och investeringar. Sveriges allmänna exportförening pekar särskilt
på behovet av ökade insatser på marknadsföringsområdet och då inte minst
på export. Även Västernorrlands läns företagareförening ek. för. framhåller
nödvändigheten av marknadsundersökningar. Fonden bör ha möjligheter att
komplettera sina insatser med olika former av marknadsbedömningar vilka
inom de enskilda företagen många gånger av kostnadsskäl annars inte skulle
bli utförda. Tillverkning av nya produkter och etablerandet av nya produktionsenheter
bör inte äga rum förrän totalbedömningen kommit att omfatta
även marknadssidan. Ökade insatser synes också behöva göras såväl beträffande
mineralinventeringar som utredningar om turism.
Samtliga remissinstanser som kommenterat stödet till industriellt
utvecklingsarbete anser att Norrlandsfonden i sin hittillsvarande
verksamhet haft stor betydelse när det gällt att förkorta tiden mellan idé
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
och produkt framför allt inom skogsnäringarna men även inom andra verksamhetsgrenar.
Norrbottens företagareförening ek. för. och länsstgrelsen i
Norrbottens lön understryker att produktutveckling är särskilt viktig i ett
område av Norrlands karaktär. Särskilt gäller detta Norrbotten som från
industrialiseringssynpunkt är ett ungt län och därför har ett relativt sett
mindre differentierat näringsliv än andra regioner som har långvarig industriell
erfarenhet. Mycket pekar enligt länsstyrelsens uppfattning på att
företagens förmåga att klara den nödvändiga produktutvecklingen är av avgörande
betydelse för resultatet av den lokaliseringspolitiska satsningen.
Det faktiska utvecklingsförloppet stöder denna uppfattning. Den lågt förädlade
industrin minskar sin sysselsättning medan industrigrupper med traditionellt
högt förädlade produkter ökar.
Beträffande Norrlandsfondens långivning åt industriell utbyggnad
anser de flesta remissinstanser att denna verksamhet alltjämt har en
mycket viktig uppgift att fylla som komplettering av det system med statliga
insatser för näringslivets utveckling som efterhand har tillkommit.
SHI, länsstgrelsen i Norrbottens län, företagareföreningarna i Norrbotten
och Västerbotten samt Svenska kommunförbundet pekar på att en region
med låg industrialiseringsgrad och odifferentierad struktur snabbt måste
kunna erbjudas krediter med högre risktagande än normalt för att kunna
ändra karaktär. Norrlandsfonden är i många fall den sista och avgörande
länken av kreditinstitut för finansiering av industriella utbyggnadsprojekt
eftersom fonden kan ställa till förfogande det riskvilligaste kapitalet. Denna
funktion har Norrlandsfonden fyllt i första hand då det gällt större lokaliseringspolitiska
etableringar. STU påpekar att fondens kreditåtaganden i
samband med stöd till industriell utbyggnad haft större verkan än den direkta
medelstilldelningen genom att fondens ställningstaganden inneburit
att kapital kunnat frigöras hos andra kreditinstitut. STU anser därför att
kreditstödet ej kan minskas till förmån för finansiering av andra ändamål.
Svetab understryker likaså att Norrlandsfonden genom sin möjlighet till särskilt
risktagande utgör ett viktigt komplement till andra kreditinstitut.
Länsstgrelsen i Västernorrlands län anser att Norrlandsfonden i första
hand skall stödja forsknings- och utvecklingsarbete. Fondens resurser bör
koncentreras till de kostnadsposter inom företagen där förutsättningarna
för annan extern finansiering är små. Norrlandsfondens satsning på industriinvesteringar
anser man mindre lämplig med hänsyn till utbyggnaden
av det statliga lokaliseringsstödet. LO samt fullmäktige i riksbanken anför
liknande synpunkter och framhåller att den statliga kreditgivningen med
lokaliseringspolitisk inriktning nu har en helt annan omfattning än när
fonden bildades år 1961.
Nästan samtliga remissinstanser tillstyrker sålunda att Norrlandsfonden
fortsätter sin hittillsvarande verksamhet med en ökad medelstilldelning.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har i sitt ge
-
Kungi. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
11
mensamma remissyttrande dock framhållit att en mera långsiktig bedömning
av organisationsfrågorna framstår som en förutsättning för att de medelsbehov
som föreligger för fortsatta aktiviteter inom den nuvarande ramen
skall kunna bedömas.
Så gott som samtliga remissinstanser gillar förslagen från Norrlandsfondens
styrelse om en utvidgning av verksamhetsområdet
till att omfatta möjlighet att stödja även projekt som inte faller inom ramen
för begreppet manufaktureringsindustri. De remissinstanser som särskilt
framhållit betydelsen av att Norrlandsfondens förslag realiseras på denna
punkt är SHI, länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län, konsistoriet
vid tekniska högskolan i Stockholm, rektorsämbetet vid Chalmers tekniska
högskola, företagareföreningarna, landstingen samt Svenska bankföreningen.
Det är väsentligt att fonden ses som ett medel för att generellt
utveckla näringslivet inom Norrland. En betydande och ökande del av
satsningarna bör enligt bl. a. SHI ske i annat än traditionell varuproducerande
industri. Några remissinstanser anser det dock tveksamt om fonden
skall få möjlighet att stödja även turism. Med hänvisning till det stora behovet
och de begränsade resurserna inom det industriella området tar länsstyrelserna
i Jämtlands och Västernorrlands län samt Jämtlands läns företagareförening
avstånd från fondens förslag att verksamheten skall utökas
att omfatta turism.
Flera remissinstanser pekar på den stora betydelse som Norrlandsfondens
regionala anknytning haft. Jernkontoret anser att den nära kontakten
med det lokala näringslivet och dess utövare, möjligheten till uppföljning
av verksamheten och valfriheten beträffande formerna för stödet med
säkerhet har minskat riskerna för felaktiga satsningar väsentligt. Enligt
länsstyrelsen i Norrbottens län är det av synnerlig vikt att resurserna administreras
inom den region där de skall användas. Behovet av nära kontakt
mellan anslagsfördelande organ och stödsökande företag är inte bara
fråga om ett väg- och/eller ett tidsavstånd. Det krävs framför allt kunskap
om den miljö som det aktuella företaget skatt verka i. Det är och
kommer i än högre utsträckning att vara fråga om att få riktig kontakt med
de små företagen och deras problem. Besvärliga kontaktproblem ur företagarens
synvinkel kan medföra att han inte förmår ta de kontakter som
behövs för företagets utveckling. Även Jämtlands läns landsting framhåller
det värdefulla i att Norrlandsfondens ledning är placerad i Norrland och har
till uppgift att främja näringslivets utveckling i denna landsända.
Behovet av samordning av de samhälleliga stödinsatserna
för Norrland poängteras av flera remissinstanser. Svenska
kommunförbundet framhåller att det är väsentligt att en ömsesidig delgivning
och ett utbyte sker av de kunskaper och erfarenheter som finns hos
olika organ och institutioner som är verksamma på dessa områden så att
dubbelarbete undviks och olägenheterna av en splittring reduceras. Gles
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
bijgdsutredningen, Jämtlands läns företagareförening och Svenska landstingsförbundet
framför liknande synpunkter. Svenska utvecklingsaktiebolaget
betonar vikten av ökat samarbete mellan fonden, Svetab, STU och uLvecklingsaktiebolaget.
Bland remissvaren förekommer även förslag om utökat samarbete på
speciella områden. Västernorrlands län landsting anser att Norrlandsfonden
i högre grad än f. n. borde kunna verka som en samordnande och i viss
mån styrande instans för all målforskning inom norrlandsregionen. Genom
ett väl utvecklat samarbete med företag, organisationer och institutioner
skulle fonden kunna göra en inventering och prioritering av olika forskningsområden
och projekt till ett forskningsprogram som kontinuerligt
skulle överses. Möjligheten att likartade forskningsprojekt drivs parallellt
med varandra på olika håll skulle bli liten. Likaså borde mineralinventeringarna
genomföras på likartat sätt i samtliga norrlandslän. Turismen
är ytterligare ett område inom vilket Norrlandsfonden skulle kunna verka
som en samordnande och styrande instans. Västernorrlands läns företagareförening
framför liknande synpunkter på samordningen inom dessa områden.
Föreningen pekar även på de möjligheter till direkt samax-bete som
föreligger mellan fonden och föreningen. Föreningen föreslår därför att
möjligheten till ett närmare samarbete på regional basis beaktas främst av
rationella och ekonomiska skäl. Härvidlag bör hänsyn tas till de möjligheter
föreningen har att bistå de företag som erhåller fondens stöd främst med
kontinuerliga insatser på konsultbasis. Föreningen kommer i så fall att
kunna fungera som något av ett fondens regionalkontor.
STU anser det ändamålsenligt att samarbetet mellan fonden och STU
byggs ut ytterligare och ges fastare former. Samarbetet borde därtill utökas
att omfatta andra organ såsom statens provningsanstalt, SHI samt berörda
företagareföreningar. Även universitetet i Umeå och en eventuell högre
teknisk utbildning i Norrland bör vara representerade i detta samarbetsorgan.
Svetab anser att fonden och Svetab kompletterar varandra på ett fruktbärande
sätt. Svetab har sålunda möjlighet att genom aktieteckning ställa
riskvilligt kapital till förfogande medan Norrlandsfonden har motsvarande
möjlighet genom lån. Svetab framhåller att ett nära samarbete mellan fonden
och Svetab ökar möjligheterna för exploatering av forsknings- och
utvecklingsresultat i form av nya etableringsprojekt.
Även SAF och Industriförbundet betonar starkt i sitt gemensamma remissvar
samordningens betydelse. Omfattningen och karaktären av de praktiska
problemen som är förenade med utvecklingen av det norrländska näringslivet
ställer särskilda krav på de berörda serviceorganen. Enligt organisationernas
mening kräver detta en samordning och effektivisering av de
resurser som samhället ställer till förfogande för stöd till det norrländska
näringslivet. En sådan samordning bör i första hand ta sikte på den verksamhet
som bedrivs av Norrlandsfonden, SHI och företagareföreningarna.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
Därigenom skapas enligt organisationerna möjligheter att utforma utredningsverksamhet,
kapitalstöd, rådgivning och utbildningsinsatser på ett
sätt som är direkt anpassat till det norrländska näringslivets förhållanden
och behov. Samtidigt bör möjligheterna att åstadkomma en praktisk samordning
med de berörda organens aktiviteter och det statliga lokaliseringsstödet
beaktas.
De båda organisationerna understryker också att en samordning inte i
första hand bör syfta till en organisatorisk sammanslagning av berörda institutioner.
Väsentligare är att olika aktiviteter planeras och genomförs under
enhetlig ledning. Organisationerna ifrågasätter om inte Norrlandsfonden
skulle kunna handha denna samordnande uppgift, även om andra
samordningsalternativ bör kunna övervägas.
I fråga om behovet av samordning av de olika statliga, kommunala och
andra organ som f. n. på olika sätt skall stimulera näringslivet i Norrland
finner Jämtlands läns landsting det av vikt att pröva om inte någon form
av norrlandsberedning för näringslivet skulle kunna organiseras. Denna
skulle förslagsvis ha ledamöter från Norrlandsfonden, landstingen, länsarbetsnämnderna,
företagareföreningarna, STU, SHI, statens provningsanstalt,
Svenska utvecklingsaktiebolaget och Svetab. Landstinget anser att
Norrlandsfonden är det lämpligaste organet att sammankalla och sammanhålla
denna norrlandsberedning. Även SHI understryker att en samordning
och lämplig arbetsfördelning mellan de olika organen med hänsyn till resurser
och kompetensområde måste åstadkommas.
Remissinstansernas uppfattning skiljer sig i fråga om hur lång period
fondens verksamhet bör planeras. Bland de remissinstanser som förordar
en kortare tidsperiod än tio år märks SHI, länsstyrelserna i Jämtlands och
Våsternorrlands län, SAF-Industriförbundet samt Svenska bankföreningen.
SHI anför att redan inom väsentligt kortare tid än tio år sådana förskjutningar
kan uppstå inom näringslivet eller övriga organs verksamhet att inriktningen
och omfattningen av Norrlandsfondens verksamhet kan behöva
omprövas.
Förslaget att det årliga medelstillskottet ökas till lägst 30 milj. kr. har i
regel inte föranlett några erinringar från remissinstanserna. Tvärtom stödjer
så gott som alla remissinstanser oreserverat fondens förslag om ökad
medelstilldelning. LO säger dock att en eventuell utökning av Norrlandsfonden
bör anstå eftersom lokaliserings- och regionalpolitikens framtida utformning
nu är under omprövning. I sitt gemensamma svar anmäler SAF
och Industriförbundet som sin uppfattning att en mera långsiktig bedömning
av organisationsfrågorna är en nödvändig förutsättning för att det
fortsatta medelsbehovet skall kunna fastställas.
Några remissinstanser behandlar också frågan om fondens geografiska
verksamhetsområde. I allmänhet anses att de fyra nordligaste norrlandslänen
utgör ett näringsgeografiskt naturligt verksamhetsområde för Norr
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
landsfonden. Landstingen i Västerbotten och Västernorrland förordar dock
att även Gävleborgs län ingår i fondens verksamhetsområde. Fondens förläggning
till Luleå torde garantera att Norrbottens speciella problem och
möjligheter blir väl observerade. I konsekvens härmed framför några remissinstanser
att styrelsen utvidgas och får en från sakliga och geografiska
synpunkter representativ sammansättning. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län anser att styrelsens sammansättning bör ändras på så sätt att vart och
ett av de fyra nordligaste länen blir representerade med lika antal ledamöter.
En sådan utvidgning av styrelsen förordas också av länsstyrelsen och
företagareföreningen i Västerbottens län. Breddningen av fondens verksamhet
aktualiserar enligt vissa remissinstanser ändrade former för hur
fondens styrelse utses. Västernorrlands läns landsting anser att respektive
landsting eller länsstyrelse ges medinflytande vid valet.
Departementschefen
Norrlandsfonden tillkom år 1961 som en stiftelse med syfte att främja
näringslivets framtida utveckling i Norrland. Detta sker genom stöd till sådant
forsknings- och utvecklingsarbete, som syftar till att vidareförädla
norrländska råvarutillgångar. Fonden medverkar också till främjande av
den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering genom att
stimulera uppkomst och utbyggnad av manufaktureringsindustri, grundad
på norrländska råvaror. Stöd lämnas även i sådana fall, som avser andra än
norrländska råvaror-, om det finns grundad anledning anta, att den understödda
verksamheten kommer att medföra bestående sysselsättning för befolkningen
i Norrland. Vidare tar fonden initiativ till samt lämnar stöd åt
utredningar och inventeringar, som är av betydelse för det norrländska näringslivet.
Norrlandsfonden har hittills erhållit medel genom att en del av statens
vinst från Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag (LKAB) årligen avsatts till
fonden. Sålunda har fonden för vart och ett av åren 1961—1970 tillförsäkrats
15 milj. kr. Riksdagen beslöt åren 1961 och 1966 att verksamhetsperioden
skulle omfatta fem år. Den andra av dessa perioder utlöper med utgången
av innevarande år.
De medel som stått till Norrlandsfondens förfogande har enligt gällande
bestämmelser använts dels som bidrag till forskning, utredningar och inventeringar
samt industriellt utvecklingsarbete, dels som stöd till industriell utbyggnad.
Bidragen kan vara försedda med villkor om återbetalningsskyldighet
eller lämnas i form av förlustgaranti. Då återbetalningsskyldighet föreligger
utgår marknadsmässig ränta.
Stöd till industriell utbyggnad lämnas i form av medellångt eller långfristigt
lån. Lån får under högst tio år vara ränte- och amorteringsfritt. Återbe
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
talning skall vara fullgjord inom tjugo år. Amorteringstiden kan utsträckas
om särskilda skäl föreligger.
Norrlandsfonden har anhållit att medel anslås för fortsatt verksamhet under
ytterligare tio år från den 1 juli 1970. Fonden förutsätter att under denna
tid hittills tillämpade former för verksamheten skall bibehållas men att
fonden, om särskilda skäl föreligger, även skall få stödja andra projekt än
sådana som kan hänföras till manufaktureringsidustrin. Särskild betydelse
fästs vid möjligheterna att bidra till en förbättrad industriell miljö. Fonden
föreslår att det årliga medelstillskottet skall ökas till lägst 30 milj. kr.
I sin sammanfattning av verksamheten och redovisning av erfarenheter
och synpunkter har Norrlandsfonden gett underlag för en bedömning avfondens
fortsatta verksamhet för näringslivets utveckling i Norrland. Härav
framgår att de uppgifter som åvilar Norrlandsfonden utgör en viktig del av
lokaliserings- och regionalpolitiken i Norrland. Detta förhållande markeras
f. ö. inte bara genom fondens egen redovisning och dess förslag utan också
genom remissinstansernas överlag positiva yttranden. De innehåller i flera
fall förslag om en bredare samverkan mellan fonden och andra organ i syfte
att främja den industriella miljön i Norrland.
Enligt min uppfattning har Norrlandsfonden ovedersägiigen befäst sin
ställning och ombesörjt sina uppgifter på ett sätt som väl motiverar att dess
verksamhet fortsätter och ytterligare byggs ut. Med denna allmänt stödda
uppfattning som bakgrund skall jag nu närmare behandla frågan om Norrlandsfonden
som ett regionalt näringspolitiskt organ och dess ställning och
uppgifter i det norrländska näringslivet. Jag ämnar först behandla Norrlandsfondens
hittills primära uppgifter. Därefter behandlas vissa industripolitiska
uppgifter som jag anser att fonden bör ombesörja i nära samverkan
med andra centrala och lokala organ för att öka fondens möjligheter
att på det regionala planet effektivt främja en industriell utveckling i Norrland.
Vad angår fondens stöd till forsknings- och utvecklingsarbete bör erinras
om att detta i allmänhet ges genom bidrag till målforskningsprojekt, som utförs
av forskningsinstitutioner, företag eller enskilda personer. Bidragen
lämnas dels till forskningsprojekt, dels till utgifter för investeringar i byggnader
och anläggningar samt utrustning. I sin hemställan har Norrlandsfonden
betonat att en satsning på forsknings- och utvecklingsprojekt positivt
påverkar den industriella miljön. Från fondens sida har i sammanhanget
även framhållits att dess möjligheter att stödja forskningsprojekt minskat
på grund av den starka efterfrågan från näringslivet av stöd till industriell
utbyggnad och nyetablering. I flera remissyttranden poängteras att fonden
har en unik möjlighet att stödja projekt inom hela den utvecklingskedja som
ligger bakom näringslivets gradvisa utveckling. Remissinstanserna tillstyrker
en förstärkning av resurserna så att fonden får möjlighet att i än högre grad
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
än hittills bidra till att aktiva forskningsinsatser och för det norrländska
näringslivet väsentliga utvecklingsprojekt kan komina till stånd.
Jag anser det väsentligt att fonden fortsätter sitt stöd till forsknings- och
utvecklingsarbete i Norrland. Inte minst viktigt är detta mot bakgrund av
de förslag om högre teknisk utbildning som norrlandsberedningen förordat
(Stencil U 1969: 11). Förslag i detta ärende avses bli anmält senare i vår.
Jag vill här understryka att Norrlandsfonden bör medverka till upprättandet
av sådana produktionsinriktade forsknings- och utvecklingsenheter
som norrlandsberedningen föreslagit. Sådana enheter är, som understrukits
från remisshåll, viktiga inslag i näringspolitiken.
I de fall stödet avser specificerade forsknings- och utvecklingsprojekt bör
det vara förenat med krav på villkorlig återbetalningsskyldighet. Överensstämmelse
med de former för stöd som tillämpas av styrelsen för teknisk utveckling
skall råda. Fonden bör därtill kunna lämna lån till byggnader, anläggningar
och utrustning av investeringskaraktär. I kostnaderna för de
forsknings- och utvecklingsprojekt som fonden stöder bör inräknas samtliga
kostnadsslag, dvs. såväl drift- som kapitalkostnader. Härigenom möjliggörs
kostnadsjämförelser såväl mellan de olika projekt som fonden stöder
som mellan sådana projekt och andra forsknings- och utvecklingsprojekt
i Sverige. Av särskild betydelse är en fullständig kostnadsredovisning
i de fall institutionernas resurser utnyttjas för skilda ändamål som forsknings-
och utvecklingsverksamhet, utbildning, provning och kontrollverksamhet,
annan uppdragsverksamhet osv.
Norrlandsfonden har ofta tagit initiativ till utredningar och inventeringar
för att få starkare beslutsunderlag för eventuella följ dprojekt eller som bas
för en långsiktig avvägning av insatser inom specifika branscher. Som
exempel härpå anförs bl. a. mineralinventeringar och utredningar om turism
m. m.
Det är angeläget att Norrlandsfonden även i fortsättningen tar initiativ
till olika utredningar och inventeringar samt bidrar ekonomiskt till deras
fullgörande. Jag utgår från att utredningarna och inventeringarna sker i
samverkan med myndigheter och organ som har närings- och lokaliseringspolitiska
uppgifter inom fondens verksamhetsområde.
Bidrag till industriellt utvecklingsarbete är den stödform som vid sidan
av kreditgivning till industriell utbyggnad direkt kommer enskilda företag
tillgodo och som på relativt kort sikt kan innebära påtagliga förbättringar
i ett företags utvecklingstakt. Norrlandsfondens möjlighet att helt eller delvis
överta riskerna i ett industriellt utvecklingsarbete framstår enligt fonden
och remissinstanserna som ytterst värdefull. En kraftig utökning av
denna verksamhet är angelägen inte minst när det gäller behovet av att
utveckla produkter som är väl avpassade för produktion i Norrland. Produktutvecklingsstödet
bör i högre grad än hittills kombineras med olika
slag av undersökningar, t. ex. marknadsanalyser.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
Jag har nyss betonat önskvärdheten av ytterligare insatser för forskningsocli
utvecklingsarbete. Dessa har nära anknytning till de åtgärder som måste
främjas inom det industriella utvecklingsarbetet och som måste ske i
samklang med övriga åtgärder för en bättre industriell miljö. I likhet med
flera remissinstanser vill jag därför understryka betydelsen av att fonden
kan ställa ytterligare riskvilligt kapital till förfogande inte minst för den
innovationsbetonade industrin.
Jag vill samtidigt framhålla vikten av att den industriella utvecklingen
i Norrland sker inom ramen av den för hela landet gemensamma näringspolitiska
målsättningen. Den norrländska företagsamhetens utveckling och
differentiering kan inte göras beroende enbart av norrländska regionala
intressen och resurser. Det är därför betydelsefullt att Norrlandsfonden i
sitt utvecklingsarbete samverkar även med organ som är belägna utanför
regionen. Härigenom bör möjligheterna till det norrländska näringslivets
utveckling ytterligare ökas.
Vad jag senast anfört gäller också Norrlandsfondens verksamhet i fråga
om industriell utbyggnad. Vid sidan av det statliga lokaliseringsstödet utgör
Norrlandsfondens långivning en betydelsefull faktor för den norrländska
industrins utbyggnad. Fondens lån har ofta karaktären av komplement
till företagens eget kapital. Fonden och remissinstanserna framhåller att en
ytterligare ökning av industrialiseringstakten, t. ex. genom ökat lokaliseringsstöd
eller på annat sätt, kommer att leda till ökade anspråk på fondens
resurser. Det betonas också, att fonden som komplement till andra kreditinstitut
möjliggjort lösgörandet av ytterligare för ett projekt nödvändiga
krediter.
Fonden har anhållit att, om särskilda skäl föreligger, dess stöd skall
kunna omfatta även andra projekt än sådana som kan hänföras till manufaktureringsindustrin.
Härvid har turism angetts som exempel. Fonden
framhåller att med den föreslagna utvidgningen avses att främja näringslivet
i områden som saknar förutsättningar för industrietablering men i
vilka det finns förutsättningar för lönsamma investeringar i andra typer
av projekt. Remissinstanserna har även på denna punkt uttalat sig till
förmån för fondens förslag.
Jag ansluter mig i huvudsak till förslaget och anser att riktlinjerna för
fondens verksamhet bör jämkas på sådant sätt att fonden får möjlighet
till vidgade stödinsatser. Jag vill dock erinra om att när fonden år 1966
fick möjlighet att lämna stöd även i andra etableringsfall än som är grundade
på norrländska råvaror detta skedde under det uttryckliga villkoret,
att det skall finnas grundad anledning anta att stödet i varje särskilt fall
medför bestående sysselsättning för befolkningen i Norrland. Givetvis måste
detta villkor också gälla vid en ytterligare utvidgning av kompetensområdet.
Vidare bör självfallet de riktlinjer för den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen
följas som godkänts av 1969 års riksdag (länsplanering
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
1967) och som ytterligare kommer att konkretiseras i de regionala handlingsprogram
(länsprogram 1970) som nu utarbetas av länsstyrelserna/
planeringsråden.
Jag vill i anslutning härtill understryka att fonden bör iaktta försiktighet
i stödengagemang utanför den näringslivsverksamhet som bedrivs med
industriella metoder och under industriella former. Norrlandsfonden bör
sålunda följa de normer som uppställs för vad som är stödberättigad verksamhet
enligt det förslag chefen för inrikesdepartementet tidigare denna
dag framlagt om det statliga lokaliseringsstödet. Detta innebär att Norrlandsfonden
bör kunna ekonomiskt stödja utbyggnaden av industriserviceföretag.
Med sådana avses företag vilkas verksamhet är helt eller huvudsakligen
inriktad på att utföra sådana tjänster åt industrin som är av direkt
betydelse för produktionen. Beträffande fondstyrelsens förslag att
stödverksamheten bör kunna omfatta turism vill jag erinra om att chefen
för jordbruksdepartementet tillkallat sakkunniga för planering av turistanläggningar
och friluftsområden m. m. De sakkunnigas arbete skall särskilt
avse Norrland och i största möjliga utsträckning inriktas på tillskapandet
av arbetskraftsintensiva projekt. I avvaktan på resultatet av denna
utredning bör Norrlandsfonden inte engagera sig i stöd till anläggandet
av hotell eller liknande turistanläggningar.
Synnerligen betydelsefulla i Norrlandsfondens fortsatta verksamhet blir
dess insatser för en bättre industriell miljö. Fonden har själv understrukit
detta och utgår från att tyngdpunkten i dess verksamhet kommer att förskjutas
mot de mer miljöpåverkande delarna av verksamheten. De remissinstanser
som mer ingående kommenterat fondens verksamhet och förslag
har på skilda sätt markerat behovet härav. Flera remissinstanser i Norrland
men även centrala organ har härvid framhållit vikten av ökad samverkan
mellan fonden och andra institutioner, varvid Norrlandsfonden föreslås
få rollen som en regional samordnare av den industriella miljöns
främjande i Norrland.
En regional industriell service är ett viktigt medel att förbättra den industriella
miljön. Ett väsentligt mål för samhällets insatser, inte minst på
samhällsplaneringens område, bör vara att skapa en miljö, som överhuvud
ger goda betingelser för en positiv utveckling av näringslivet. Härvid måste
givetvis beaktas att betingelserna för industriell expansion varierar mellan
olika delar av landet.
Från samhällets sida har i ökad omfattning den industriella miljöns betydelse
för företagens utveckling uppmärksammats. Detta intresse har naturligen
främst knutits till de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter.
Åtgärder har vidtagits t. ex. genom stöd till utbildning
(statens institut för hantverk och industri) samt konsultverksamhet och
kreditgivning (Norrlandsfonden, företagareföreningarna).
Jag anser en ytterligare förstärkning av de utvecklingsstimulerande och
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
företagsinriktade serviceinsatserna för en bättre industriell miljö angelägen.
Dessa insatser bör i första hand omfatta följande tre servicegrupper.
1. Utbildning (fortbildning) av företagsledare och arbetsledande personal
i tekniska, ekonomiska och administrativa frågor inklusive marknadsfrågor.
2. Rådgivning (konsulttjänster) i tekniska, ekonomiska och administrativa
frågor inklusive marknadsföring.
3. Produktutveckling, prototyptillverkning och provning samt andra åtgärder
för produktionsinriktat forsknings- och utvecklingsarbete.
Var och en av dessa tre servicetyper kan omfatta en rad delvis identiska
ämnesområden eller funktioner i företagen, t. ex. produktionsplanering, produktutveckling,
provning, teknisk forskning, marknadsföring, administrativ
planering, budgetering, kalkylering, redovisning och kapitalanskaffning.
En serviceinsats på ett visst område återverkar oftast på andra områden.
För att den industriella servicen skall kunna bli effektiv krävs sålunda
att den organiseras på sådant sätt att exempelvis ett produktionsplaneringsproblem
som framkallats av en marknadsföringsinsats kan lösas i omedelbar
anslutning till denna. Kravet på samordnade serviceinsatser blir starkare
när man vänder sig till mindre företag och förstärks ytterligare om
man vill regionalisera utbudet av service.
En samordning och effektivisering av samhällets insatser för näringslivets
utveckling, regionalt och lokalt, är f. n. mest aktuell i Norrland. Flera
myndigheter och organisationer är engagerade inom här berörda verksamheter
och ett visst dubbelarbete liksom en splittring av resurserna förekommer.
.lag finner det angeläget, att den regionala industriella servicen i
linje med vad som anförts i det föregående snarast byggs ut i Norrland.
Även om detta nu sker för att tillgodose specifikt norrländska behov torde
en försöksverksamhet på området kunna ge underlag för framtida verksamhet
av motsvarande slag i andra delar av landet.
De myndigheter som främst bör medverka i en utbyggd regional industriell
service är SHI, statens provningsanstalt och styrelsen för teknisk
utveckling. De två förstnämnda har filialer i Norrland och är i färd med
att där söka utvidga sina respektive verksamheter. De har i sina remissyttranden
framhållit önskvärdheten av ett vidgat samarbete med Norrlandsfonden
och behovet av samordnande insatser.
De norrländska företagareföreningarna och landstingen har i sina remissyttranden
också framhållit vikten av en samordning och ett utvidgat samarbete
mellan de olika näringspolitiskt verksamma organen. Även arbetsmarknadsorganen
uttalar intresse för en regional industriell service såsom ett
viktigt komplement till arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken.
Organisatoriskt synes det lämpligt att den utbyggda och samordnande industriella
serviceverksamhet som jag alltså finner önskvärd i Norrland främjas
av Norrlandsfonden i samverkan med nämnda statliga organ. En förut
-
20
Kiingl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
sättning för att en samhällelig industriell service skall kunna genomföras är
vidare att företagareföreningarna bereds möjlighet att delta. Detsamma bör i
förekommande fall även gälla andra organ.
Utgångspunkten för en bred samverkan måste vara att samordna befintliga
resurser på ett så enkelt och effektivt sätt som möjligt. En samordning
nu får dock inte försvåra framtida organisatoriska förändringar av de organ
som kan komma att engageras i åtgärder för den industriella miljöns tillgodoseende.
Jag anser att det är av särskild vikt att Sveriges investeringsbank, Svetab
och Svenska utvecklingsaktiebolaget aktivt deltar i utvecklingen av den industriella
miljön i Norrland. Jag vill härvidlag framför allt understryka
Svetabs roll. Samverkan har redan etablerats mellan Svetab och Norrlandsfonden.
En fortsatt och utbyggd samverkan har goda utsikter att bli fruktbärande
inte minst genom att Svetab har möjlighet att teckna aktier i företag
vilkas verksamhet bygger på forsknings- och utvecklingsresultat uppnådda
genom insatser av Norrlandsfonden. De resurser som Norrlandsfonden
för sin del förfogar över eller som står till andra samverkande organs
förfogande kan härigenom utnyttjas på ett effektivare sätt till fördel för näringslivets
utveckling i Norrland.
Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag att Norrlandsfonden inom
ramen för sin kompetens i övrigt skall kunna ta initiativ till en samordnad
utveckling och utbyggnad av den regionala industriella servicen i Norrland.
Om så skulle visa sig behövligt ankommer det på Kungl. Maj :t att
meddela erforderliga föreskrifter. Det är väsentligt att en samverkan för
en bättre industriell miljö blir väl förankrad hos såväl de centrala myndigheterna
som de lokala näringspolitiskt verksamma organen. Särskilt de
norrländska landstingen har undan för undan engagerat sig ekonomiskt
och organisatoriskt i näringspolitiska åtgärder, som — i de fall där det ej
redan har skett — med fördel bör kunna samordnas med fondens och företagareföreningarnas
verksamhet.
Insatserna för industriell utvecklingsstimulans i form av industriell service
genom skilda organs samverkan i Norrland bör planeras på ett sådant
sätt att de får en från avnämarsynpunkt ändamålsenlig utformning och inriktning.
I anslutning till vad jag förut sagt om serviceinsatsernas principiella
innehåll finner jag att detta i huvudsak bör ske genom samordning av befintliga
och tillkommande resurser avseende marknadsföring, produktionsteknik,
ekonomi och administration, utbildningsverksamhet, teknisk forskning
och utbildning, produktutveckling, prototyptillverkning samt provningsverksamhet.
De olika huvudmännen bör således inom sina respektive ansvarsområden
i samverkan tillhandahålla och marknadsföra kursverksamhet, förmedling
av innovationer, stimulans av utvecklingsprojekt i företagen, information
och dokumentation, uppdragsforskning, teknisk forskning med anknyt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
21
ning till befintlig industri samt uppbyggnad av provnings- och kontrollfunktioner
i företagen. För åtgärdernas praktiska genomförande bör det
vara lämpligt att lokalmässigt åstadkomma en samordning.
I den mån vederbörande organ inte kan svara för angivna serviceformer
bör dessa kunna tillgodoses genom avtal med andra organ eller enskilda företag.
Inom ramen för den s. k. Skelleftestudien har ett försök gjorts att kartlägga
industriell miljö och industriell service i Skellefteå A-region. Utredningen
har bedrivits i samarbete mellan staden och ekonomiska institutionen vid
universitetet i Umeå, sedan den initierats av industridepartementet.
Utredningen, som blev färdig i februari i år, har bl. a. pekat på behovet
av att ett särskilt utvecklingscentrum med bl. a. produktutveckling och
kvalitetskontroll på sitt program upprättas i Skellefteå. Som exempel på
förslag till åtgärder i övrigt må nämnas utökning av informationsverksamheten
kring industriell service genom inrättandet av ett kontaktorgan
samt att komplettera existerande redovisningsservice med ”paket” av administrativt
inriktade tjänster m. m.
Jag finner det lämpligt att Norrlandsfonden med Skellefteå stad och andra
intresserade organ på grundval av studien närmare prövar frågan om ett
industriellt utvecklingscentrum i Skellefteå. I sammanhanget vill jag även
erinra om norrlandsberedningens förslag om att den avslutande delen av
civilingeniörsutbildning i Norrland skall förläggas bl. a. till en planerad
produktinriktad forsknings- och utvecklingsenhet i Skellefteå. Det bör sålunda
ankomma på Norrlandsfonden att som samlande beredningsorgan
främja av mig förordad verksamhet vilken bör kunna tjäna som försöksmodell
för andra liknande miljöpåverkande åtgärder.
I det föregående har jag närmare utvecklat allmänna synpunkter och riktlinjer
för en genom Norrlandsfonden främjad samverkan mellan olika centrala
och lokala organ i syfte att åstadkomma resurser för en bättre industriell
miljö. Jag finner detta lämpligen böra ske genom att Norrlandsfonden
inbjuder vederbörande myndigheter och organ att ingå i ett samarbetsråd för
den regionala industriella servicens utveckling i Norrland, dvs. de fyra
nordligaste länen. I första hand bör inbjudan riktas till statens institut för
företagsutveckling, statens provningsanstalt och styrelsen för teknisk utveckling
ävensom företagareföreningarna och landstingen. I den mån olika konkreta
åtgärder skall vidtas bör det ske genom insatser från de angivna organens
sida.
Vikten av att Norrlandsfonden ökar sin kontaktverksamhet inom Norrland
har framhållits av flera remissinstanser. Därvid har förslag framförts om en
bredare representation i fondens styrelse, bl. a. genom att landstingen och
länsstyrelserna skulle ges medinflytande vid valet av ledamöter.
Enligt nu gällande regler har styrelsen sex av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter.
Två skall ha anknytning till det norrländska näringslivet och två till
naturvetenskaplig och teknisk forskning. Av de övriga ledamöterna skall
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
minst en vara bosatt i Norrbottens län och vara väl förtrogen med förhållandena
där. Bland ledamöterna utser Kungl. Maj :t en ordförande. Styrelsen utser
inom sig en vice ordförande. Styrelsens ledamöter utses för en tid av
högst tre år. Nu gällande förordnanden utlöper med år 1970.
Inte minst med tanke på de ökade insatser som jag förordat beträffande
samverkan mellan Norrlandsfonden och olika organ inom och utom Norrland
finner jag det befogat att antalet ledamöter ökas. Jag förordar att antalet
ökas till nio samt att högst lika många suppleanter må utses. Styrelsen
bör alltfort utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Det bör ankomma
på Kungl. Maj :t att tillse att fondens styrelse får en så allsidig sammansättning
som möjligt med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.
Därvid bör representanter för de fyra nordligaste länen utses sedan förslag
till ledamöter inhämtats från ifrågavarande landsting och företagareföreningar.
Arbetsmarknadsverket bör vara representerat i fonden. Näringslivet
och forskningen bör alltjämt vara representerade i styrelsen. Det bör
ankomma på Kungl. Maj :t att revidera nuvarande stadgar så att de kommer
att motsvara de intentioner som här kommit till uttryck.
Norrlandsfondens styrelse har ansett att fondens fortsatta verksamhet bör
fastläggas genom årlig medelstilldelning under en tioårsperiod.
Remissinstanserna har delade meningar om den kommande verksamhetsperiodens
längd. Flera remissinstanser framhåller de snabba förändringar
som sker i näringslivet och finner en femårig verksamhetsperiod lämpligast.
Det är viktigt att verksamheten i Norrlandsfonden bevarar sin kontinuitet
och att dess verksamhet inte störs genom osäkerhet om de framtida uppgifterna.
Detta gäller inte bara gjorda eller kommande åtaganden som sådana
utan också fondens möjligheter att till sig knyta kvalificerad personal. Den
vidgade roll som Norrlandsfonden får genom nya uppgifter på det industriella
miljöområdet ställer givetvis ökade anspråk på fondens personella resurser.
Den snabba ekonomiska och tekniska utvecklingen manar emellertid till
viss försiktighet att binda medelstilldelningen till fonden för en längre period
än fem år. Jag förordar därför att fondens verksamhet prövas vart femte
år.
Norrlandsfonden har i sin framställning beräknat att dess årliga tillskott
av statliga medel behöver ökas från nuvarande 15 milj. kr. till lägst 30 milj.
kr. ökningen avses emellertid kunna ske successivt med 5 milj. kr. per år
under de tre första åren av den nya verksamhetsperioden.
De medel som tillförts fonden under den gångna tioårsperioden har till
betydande del tagits i anspråk för lån till industriell utbyggnad. Under senare
år har utlåningsverksamheten spelat en växande roll. Samtidigt har
fonden kunnat konsolidera sin ställning genom fondering. Vid ingången
av verksamhetsåret 1970 uppgick de disponibla medlen till drygt 15 milj. kr.
Med hänsyn till vad jag anfört rörande dels utvidgningen av fondens
verksamhetsområde, dels fondens nya funktion som samordnande organ för
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
23
att främja den industriella miljöns utveckling i de fyra nordligaste länen
anser jag att ökade medel bör ställas till fondens förfogande.
Jag föreslår sålunda en höjning av medelstilldelningen som i dagens läge
bör avvägas så att fonden erhåller 20 milj. kr. i årligt medelstillskott. Vid
denna avvägning har jag tagit hänsyn dels till fondens aktuella finansiella
ställning, dels till den utökning av det reguljära, av arbetsmarknadsverket
administrerade lokaliseringsstöd som chefen för inrikesdepartementet
tidigare denna dag förordat och som bl. a. innebär att stöd i form av kreditgarantier
skall kunna ges för att underlätta företagens anskaffning av rörelsekapital.
Sambandet mellan Norrlandsfondens verksamhet och arbetsmarknadsverkets
lokaliseringsstöd understryker angelägenheten av ett nära
samarbete mellan fonden och arbetsmarknadsverket.
Fondens verksamhet har hittills praktiskt taget helt finansierats genom
avsättning av statens andel av LKAB:s vinstmedel. Jag finner det riktigt att
även för den kommande femårsperioden en del av avkastningen av de norrbottniska
malmtillgångarna via Norrlandsfonden används för att skapa nya
arbetstillfällen i Norrland. Eftersom den av mig förordade utvidgningen av
fondens verksamhet är ett komplement till den allmänna lokaliseringspolitiken
synes det emellertid riktigt att ökningen i medelstilldelningen sker via
budgeten.
På grundval av vad jag anfört förordar jag sålunda att en avsättning
av statens vinst från LKAB sker till Norrlandsfonden under ytterligare en
femårsperiod enligt samma grunder som hittills, nämligen med 15 milj.
kr. årligen. Förslag om finansieringen av det ytterligare medelstillskott om
5 milj. kr. som erfordras för att det förordade beloppet, 20 milj. kr., skall
uppnås kominer att inom ramen för de lokaliseringspolitiska anslagen
framläggas i 1971 års statsverksproposition.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) godkänna vad jag i det föregående förordat rörande
inriktningen av Norrlandsfondens verksamhet,
b) godkänna, att under en femårsperiod med början år
1971 av vinsten från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
årligen avsätts 15 milj. kr. till Norrlandsfonden.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Andersson
MARCUS BOKTR. STHLM 1970
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1970:106 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Norrlandsfondens fortsatta verksamhet m. m. jämte motioner. s. 1 i texten