Sök i Ratio Lex

Angående statliga garantier för skadeersättning vid vissa atomolgckor, m. m

1970-03-13 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:86, Angående statliga garantier för skadeersättning vid vissa atomolgckor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

1

Nr 86

Kungl Maj.ts proposition till riksdagen angående statliga garantier

för skadeersättning vid vissa atomolgckor, m. m.;

given Stockholms slott den 13 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att ikläda

staten skyldighet att i viss omfattning utge ersättning för atomskada i följd

av atomolycka i samband med driften av den planerade atomreaktoranläggningen

vid Ringhals i Hallands län.

Vidare föreslås, att riksdagen godkänner den reglering av atomansvarighetsfrågor

som ingår i samarbetsavtal på atomenergiområdet mellan Sverige

och Finland samt mellan Sverige och Sovjetunionen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 saml. Nr 86

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

13 mars 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,

LIolmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,

Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om statlig garanti

för skadeersättning vid vissa atomolgckor m. m. och anför.

Bestämmelser om ersättning för skada i följd av atomreaktordrift m. m.

finns i atomansvarighetslagen (1968: 45). Lagen trädde i kraft den 1 april

1968. Den bygger på två internationella konventioner, nämligen en i Paris

den 29 juli 1960 avslutad konvention om skadeståndsansvar på atomenergins

område, utarbetad inom OECD:s atomenergiorgan ENEA (European

Nuclear Energy Agency), samt en i Bryssel den 31 januari 1963 avslutad

tilläggskonvention till Pariskonventionen, utarbetad inom ENEA och den

europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Pariskonventionen reglerar

frågan om skyldighet för innehavare av atomreaktor eller annan atomanläggning

att ersätta s. k. atomskada. Tilläggskonventionen innehåller

bestämmelser om supplerande ersättning av statsmedel vid vissa s. k. atomolyckor.

Sverige har ratificerat båda konventionerna. Pariskonventionen

trädde i kraft den 1 april 1968 och gäller f. n. mellan Belgien, Frankrike,

Spanien, Storbritannien, Sverige och Turkiet. Tilläggskonventionen träder i

kraft när den har ratificerats av sex signatärmakter. Den har undertecknats

av flertalet av ENEA:s medlemsländer men har hittills ratificerats endast av

Frankrike, Spanien, Storbritannien och Sverige. Tidpunkten för ikraftträdandet

är nittionde dagen efter det att det sjätte ratifikationsinstrumentet

har deponerats.

Atomansvarighetslagens på Pariskonventionen grundade ersättningsbestämmelser

(1—27 §§) innebär i huvudsak följande. Innehavare av atomanläggning

i stat som är bunden av Pariskonventionen (konventionsstat) skall

oberoende av vållande ersätta atomskada i följd av atomolycka som inträffar

i anläggningen eller under transport av atomsubstans från och i vissa fall

till anläggningen. Sådan ersättningsskyldighet föreligger också vid atomolycka

som orsakas av atomsubstans vilken vid olyckstillfället fanns utanför

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

3

anläggningen och härrörde från denna men inte var under transport. För innehavare

av atomanläggning i Sverige är ansvarigheten enligt lagen begränsad

till 50 milj. kr. för varje atomolycka. Sådan anläggningsinnehavare är

enligt lagen skyldig att teckna ansvarsförsäkring till täckande av sin ansvarighet

enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstiftning i annan

konventionsstat. Annan än innehavare av atomanläggning kan i princip inte

åläggas att ersätta atomskada som omfattas av lagens ersättningsbestämmelser.

Anläggningsinnehavaren har dock återlcravsrätt mot fysisk person som

har orsakat skadan uppsåtligen. Från principen om anläggningsinnehavares

exklusiva ansvarighet görs i övrigt undantag endast för ansvarighet som

grundas på vissa internationella konventioner på transportväsendets område.

Den som vill föra talan om ersättning mot en anläggningsinnehavare eller

dennes försäkringsgivare skall anmäla sitt anspråk hos anläggningsinnehavaren

inom tre år från det han fick kunskap om skadan och om vem som

är ansvarig för denna. Anläggningsinnehavares ansvarighet preskriberas

dock i varje fall tio år efter dagen för atomolyckan.

Lagen innehåller vissa bestämmelser om ersättning av staten som inte bygger

på någon av konventionerna. Sålunda föreskrivs att, om skadelidande visar

att han inte har kunnat få ut ersättning enligt lagen av vederbörande anläggningsinnehavares

försäkringsgivare, ersättningen skall betalas av staten

(28 §). Staten är vidare skyldig att betala ersättning för atomskada som har

uppkommit i Sverige i fall då innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig

för atomolyckans skadeverkningar men fråga är om en skada som har

uppkommit senare än tio år efter atomolyckan och rätten att få ersättning av

anläggningsinnehavaren följaktligen har preskriberats. Rätten till ersättning

av statsmedel i sådant fall preskriberas trettio år efter atomolyckan (32 §).

Ersättning av statsmedel enligt nu berörda bestämmelser utgår enligt de

grunder som gäller i fråga om ersättning som anläggningsinnehavare har att

betala. Staten har åter kravsrätt i samma omfattning som innehavare av

atomanläggning (35 §).

Vidare innehåller lagen bestämmelser om svensk domstols behörighet i

mål om ersättning enligt lagen samt interna forumregler och vissa bestämmelser

om verkställighet av utländsk dom (36—37 §§). Jurisdiktionsbestämmelserna

innebär i huvudsak att talan om ersättning för atomskada får väckas

vid svensk domstol om atomolyckan helt eller delvis har inträffat i Sverige

eller om vederbörande atomanläggning ligger i Sverige och antingen

olyckan har i sin helhet inträffat utanför konventionsstaternas territorier

eller platsen för olyckan inte kan bestämmas med säkerhet.

I 29—31 §§ atomansvarighetslagen tas upp på tilläggskonventionen grundade

bestämmelser om ersättning av statsmedel vid katastrofolyckor, dvs.

fall då det ansvarsbelopp som gäller för den ansvarige anläggningsinnehavaren

inte förslår till full ersättning åt de skadelidande. Bestämmelserna är

tillämpliga när ansvarighet enligt lagen åvilar innehavare av en atomanlägg
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 86

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

ning som ligger i Sverige eller i annan av tilläggskonventionen bunden stat

och vid tiden för olyckan fanns upptagen på en särskild lista om vilken föreskrifter

ges i konventionen samt svensk domstol enligt lagen är behörig att

pröva anspråk på ersättning i anledning av olyckan. Om i ett sådant fall anläggningsinnehavarens

ansvarsbelopp inte räcker till full ersättning åt de

skadelidande, utgår ersättning av statsmedel för atomskada som har uppkommit

i Sverige eller i annan av tilläggskonventionen bunden stat eller som

har uppkommit på eller över det fria havet, i vilket senare fall rätt till ersättning

dock i viss omfattning är förbehållen de av konventionen bundna staterna

och deras medborgare. Ersättning utgår i princip enligt samma grunder

som gäller i fråga om anläggningsinnehavares ersättningsskyldighet. Ersättningen

av statsmedel är för varje atomolycka begränsad på sådant sätt att

den tillsammans med den ersättning som vederbörande anläggningsinnehavare

har att utge inte får överstiga ett belopp motsvarande 120 milj. sådana

betalningsenheter som avses i det europeiska monetära avtalet den 5 augusti

1955, dvs. i runt tal 600 milj. kr. Ersättning enligt dessa regler skall i sin helhet

betalas av svenska staten till de skadelidande. Om den berörda atomanläggningen

ligger utom Sverige har emellertid staten rätt att fa tillbaka den

del av ersättningsbeloppen som ligger mellan ansvarsbeloppet och ett belopp

av 70 milj. betalningsenheter eller ca 350 milj. kr. av den stat där anläggningen

ligger samt — enligt vissa i tilläggskonventionen föreskrivna fördelningsregler

_över 95 % av överskjutande ersättningsbelopp av samtliga övriga av

tilläggskonventionen bundna stater. Om atomanläggningen ligger i Sverige

skall svenska staten slutligt bära ersättningarna mellan anläggningsinnehavarens

ansvarsbelopp, dvs. 50 milj. kr., och nyssnämnda belopp av ca 350

milj. kr., under det att de överskjutande ersättningsbeloppen fördelas mellan

de av tilläggskonventionen bundna staterna på det sätt som nyss nämnts.

Vid sidan av rätten att kräva åter vissa ersättningsbelopp av andra stater har

staten återkravsrätt för vad den har gett ut enligt dessa bestämmelser endast

mot fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligen.

Atomansvarighetslagen innehåller slutligen en särskild bestämmelse om

ersättning av statsmedel vid katastrofolyckor som inte omfattas av de på

tilläggskonventionen grundade bestämmelserna. Enligt 33 § skall i ett sådant

fall supplerande ersättning av statsmedel betalas för atomskada som har

uppkommit i Sverige och enligt grunder som fastställs av Kungl. Maj :t och

riksdagen. Sådan ersättning skall då också utgå i tillägg till sådan ersättning

av statsmedel som kan ha betalats för skador som yppats senare än tio år efter

olyckan, om nämligen dylik ersättning enligt särskilda föreskrifter i 32 §

har satts ned på den grund att de skadeståndsbelopp anläggningsinnehavaren

haft att utge har måst reduceras därför att ansvarsbeloppet överskridits.

Atomansvarighetslagen trädde som nämnts i kraft den 1 april 1968. Härvid

gjordes emellertid undantag för de på tilläggskonventionen grundade

bestämmelserna i 29—31 §§ om ersättning av statsmedel vid katastrofolyc
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

kor med hänsyn till att tilläggskonventionen ännu inte har trätt i kraft. Det

föreskrevs, att bestämmelserna i dessa paragrafer skall träda i kraft den dag

Kungl. Maj :t förordnar. Avsikten är att sådant förordnande skall meddelas

med verkan fr. o. m. den dag då tilläggskonventionen blir bindande för Sverige.

Denna reglering innebär för tiden till dess 29—31 §§ träder i kraft att i

händelse av en katastrofolycka, som i och för sig omfattas av ersättningsreglerna

i dessa paragrafer, supplerande ersättning av statsmedel i stället skall

betalas enligt 33 §, dvs. enligt grunder som Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt

fastställer.

Den omständigheten att Pariskonventionen ännu inte blivit bindande för

något av våra grannländer och att tilläggskonventionen ännu inte trätt i

kraft medför att vissa leverantörer av utrustning till atomreaktoranläggningar

i Sverige som villkor för leveranser ställer krav på särskilda

statliga garantier beträffande ersättning för atomskada

i följd av atom olycka. Statsmakterna har tidigare (prop.

1968: 123, SU 139, rskr 311) iklätt sig skyldighet att i viss omfattning utge

ersättning för atomskada i följd av atomolycka i samband med driften av

atomreaktoranläggningen vid Simpevarp i Kalmar län, det s.k. Oskarshamnsverket.

Frågan har ånyo aktualiserats med anledning av att statens vattenfallsverk

(Vattenfall) har träffat preliminära avtal om de två första aggregaten

till atomreaktoranläggningen vid Ringhals i Värö kommun, Hallands län,

med bl. a. AB ASEA-ATOM samt Westinghouse Electric Co i Förenta Staterna,

vilka båda företag skall leverera var sin reaktor. För fullgörande av

sitt åtagande avser ASEA-ATOM att beställa vissa reaktorkomponenter hos

General Electric Co i Förenta Staterna.

Enligt vad jag erfarit från Vattenfall anser Westinghouse och General

Electric att atomansvarighetslagen innebär sådana begränsningar i fråga om

anläggningsinnehavarens ansvarighet och ersättning av statsmedel för atomskada

att de i sin egenskap av reaktorleverantörer kan komma att åläggas

ersättningsskyldighet i betydande omfattning, om en atomolycka skulle inträffa

i samband med driften av Ringhalsanläggningen och ge upphov till

atomskada här i landet eller i något av våra grannländer. Företagen har sålunda

hänvisat till att enligt Pariskonventionen ansvarsbeloppet för anläggningsinnehavare

skall utgöra 15 milj. betalningsenheter eller ca 75 milj.

kr., medan Sverige har utnyttjat den möjlighet konventionen ger att med

hänsyn till försäkringsmöjligheterna bestämma ett lägre ansvarsbelopp,

nämligen 10 milj. betalningsenheter eller ca 50 milj. kr. Vidare har företagen

enligt Vattenfall åberopat att tilläggskonventionen ännu inte har trätt i

kraft och således inte gjorts fullt ut tillämplig i Sverige. Mot bakgrund av

nu nämnda förhållanden har Westinghouse och General Electric som en

förutsättning för sina leveranser angett att Vattenfall ikläder sig ett ansvar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1970

som går utöver vad som f. n. följer av atomansvarighetslagen. ASEA-ATOM

har med hänsyn till General Electrics inställning gått på samma linje.

Enligt Vattenfalls bedömning måste det ses som en samhällelig angelägenhet

av stor vikt att Ringhals kraftstation kan uppföras programenligt. En

förutsättning härför torde dock vara att ansvarighetsfrågan får en tillfredsställande

lösning. Detta synes kunna ske genom att staten, på samma sätt

som beträffande Oskarshamnsverket, åtar sig att i händelse av sådan atomolycka

i samband med driften av Ringhals kraftstation för vars skadeverkningar

anläggningens innehavare är ansvarig enligt Pariskonventionen betala

supplerande ersättning — utöver de ersättningar som staten kan ha att

betala enligt atomansvarighetslagen i nu gällande delar — med det belopp

som anläggningens innehavare resp. staten skulle ha haft att betala, om

ansvarsbeloppet hade fastställts till ett belopp motsvarande 15 milj. betalningsenheter

resp. om tilläggskonventionen hade trätt i kraft och blivit bindande

för Sverige och samtliga de stater som undertecknat denna konvention.

För egen del ansluter jag mig till Vattenfalls bedömning. Det är synnerligen

angeläget med hänsyn till såväl kraftförsörjningen som atomenergiverksamhetens

utveckling i vårt land att atomreaktoranläggningen vid

Ringhals kan färdigställas enligt de ursprungliga planerna. Ansvarighetsfrågan

torde inte kunna lösas på annat sätt än att staten — i likhet med vad

som skett beträffande Oskarshamnsverket — ikläder sig skyldighet att betala

viss supplerande ersättning i händelse av en atomolycka för vilken

Vattenfall i egenskap av innehavare av Ringhalsanläggningen är ansvarigt

enligt Pariskonventionen och den svenska atomansvarighetslagen. 1 första

hand bör statens åtagande avse de ersättningsbelopp som anläggningens

innehavare skulle ha varit skyldig att betala utöver det ansvarsbelopp om

50 milj. kr. som gäller enligt atomansvarighetslagen, i fall detta belopp i

stället utgjort 75 milj. kr. Vidare anser jag att staten för tiden intill dess

tilläggskonventionen träder i kraft och blir bindande för Sverige bör åta

sig att i händelse av en atomolycka av detta slag betala åtminstone viss

del av den ersättning som skulle ha utgått av statsmedel, om tilläggskonventionen

hade trätt i kraft och blivit bindande för Sverige och de övriga

stater som vid tiden för olyckan hade tillträtt eller undertecknat tilläggskonventionen.

Jag anser det emellertid inte böra ifrågakomma att i den

delen sträcka statens åtagande längre än att ersättning av statsmedel utges

intill den beloppsgräns på 70 milj. betalningsenheter, under vilken ersättningarna

enligt tilläggskonventionen skall enligt föreskrifterna i denna

i sin helhet slutligt bäras av den stat där den ansvarige anläggningsinnehavarens

atomanläggning ligger. Dessa åtaganden bör dock inte gälla längre

än till dess de av våra grannländer som närmast kan tänkas bli berörda

av en olycka i Ringhalsanläggningen, nämligen Danmark och Norge,

själva har blivit bundna av Pariskonventionen och tilläggskonventionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970 7

Kungl. Maj :t bör meddela behövliga föreskrifter med anledning av statens

åtagande.

Sverige har ingått bilaterala samarbetsavtal på atomenergiområdet

med Förenta Staterna, Storbritannien, Canada och

Schweiz. Gemensamt för dessa avtal är att de syftar till att skapa en ram för

utbyte av information, forskningsresultat, material och utrustning. Avtalen

är avsedda att främja den vidare utvecklingen av atomenergins användning

för fredliga ändamål och innehåller bl. a. föreskrifter om kontroll av nukleärt

material. Nu senast har sådana samarbetsavtal avslutats med Finland

och Sovjetunionen. Båda dessa avtal, som i svensk text torde få fogas som

bilaga 1 och 2 till detta protokoll, skall ratificeras.

Bakgrunden till det svensk-finska avtalet, som undertecknades den 15 oktober

1968, är bl. a. de överläggningar som ägt rum under senare år rörande

planerna på ett nordiskt atomenergisamarbete. Vidare har kommersiella

kontakter etablerats genom att finska företag är underleverantörer till bl. a.

ASEA-ATOM samt genom svenskt deltagande i anbudsgivningen för ett

finskt atomkraftverk. Det har därför befunnits lämpligt att avtalsmässigt

reglera det framtida atomenergisamarbetet med Finland på samma sätt som

skett med de förut nämnda länderna.

Som framgått av vad som tidigare sagts har Finland ännu inte anslutit

sig till det internationella konventionssystemet rörande atomansvarighetsfrågor.

Eftersom Finland avser att inom en nära framtid ansluta sig till såväl

Pariskonventionen som tilläggskonventionen, har det ansetts lämpligt att i

det svensk-finska samarbetsavtalet (artikel 7 punkt 2) införa bestämmelser

som i viss mån föregriper det internationella konventionssystemets reglering

av atomansvarighetsfrågorna mellan de båda staterna. En sådan ordning,

som saknar motsvarighet i tidigare ingångna samarbetsavtal, har bedömts

vara en förutsättning för att väsentliga delar av det samarbete som åsyftas

med avtalet skall komma till stånd. Bestämmelserna, som är ömsesidiga

och skall gälla tills både Sverige och Finland blir bundna av samma internationella

åtaganden, innebär i korthet att för atomskada i följd av atomolycka

den part skall ansvara som vid tiden för olyckan omhänderhade

reaktorn eller det skadeorsakande materialet samt att samma part fritar den

andra parten från allt ansvar och all ersättningsskyldighet. Ersättningsbeloppet

skall dock tillsammans med ersättningar som kan ha utgått i de båda

länderna inte överstiga 120 milj. betalningsenheter.

Samarbetsavtalet mellan Sverige och Sovjetunionen, som undertecknades

den 12 januari 1970, innefattar -— utöver de i sådana avtal vanligen förekommande

bestämmelserna om utbyte av material m. m. — även ett åtagande

från sovjetisk sida att tillhandahålla anrikningstjänster åt svenska

kraftföretag. Eftersom vår nuvarande atomkraftutbyggnad baseras på anrikat

uran öppnar avtalet ett för Sverige värdefullt alternativ när det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

gäller försörjningen med sådana tjänster. Även detta avtal innehåller en

reglering av atomansvarigheten de båda länderna emellan (artikel IV. 3)

som i huvudsak överensstämmer med motsvarande reglering i det svenskfinska

avtalet. Giltighetstiden för bestämmelserna är dock inte begränsad

så som i det svensk-finska avtalet utan är den samma som för övriga bestämmelser

i avtalet, d. v. s. trettio år från ikraftträdandet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Maj:t att för tiden till dess både Danmark och

Norge blivit bundna av såväl Pariskonventionen som tilläggskonventionen

ikläda staten skyldighet att i händelse av atomolycka i de atomreaktoranläggningar

vid Ringhals i Hallands län, som nu är under utförande eller

som i framtiden där kommer att utföras, utge ersättning för atomskada i

följd av olyckan, dels med belopp som anläggningens innehavare, utöver de

ersättningsbelopp som det åligger denne att betala enligt atomansvarighetslagen

(1968: 45), skulle ha varit skyldig att utge, om det för honom enligt

17 § atomansvarighetslagen gällande ansvarighetsbeloppet utgjort ett belopp

motsvarande 15 milj. sådana betalningsenheter som avses i 31 § atomansvarighetslagen,

dels med belopp som staten, utöver de ersättningsbelopp

som det kan åligga staten att betala enligt 29—31 §§ atomansvarighetslagen,

skulle ha varit skyldig att utge enligt nämnda paragrafer, om samtliga

stater som undertecknat tilläggskonventionen vid tiden för olyckan

varit bundna av denna samt det i 31 § första stycket atomansvarighetslagen

föreskrivna beloppet utgjort 70 milj. betalningsenheter,

2. godkänna bestämmelserna i artikel 7 punkt 2 i avtalet mellan Sverige

och Finland om samarbete rörande atomenergins fredliga utnyttjande,

3. godkänna bestämmelserna i artikel IV. 3. i överenskommelsen mellan

Sverige och Sovjetunionen om samarbete rörande atomenergins användning

för fredliga ändamål.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

9

Bilaga 1

Avtal mellan Finlands regering och Sveriges regering

om samarbete rörande atomenergins fredliga utnyttjande

Sveriges regering och Finlands regering,

vilka är angelägna om att i Helsingforsöverenskommelsens

anda ytterligare

stärka det nordiska samarbetet;
vilka

åberopar det särskilda samarbete

på atomenergiområdet som

redan etablerats genom det nordiska

kontaktorganet för atomenergifrågor;
vilka

erkänner fördelarna av ett

effektivt samarbete på kraftförsörjningsområdet

i samband med utnyttjandet

av atomenergi;

vilka är medvetna om nyttan av

ett samarbete mellan industrier och

forskningsinstitut inom detta och

andra områden;

vilka önskar främja samarbetet

mellan de två länderna och vederbörande

myndigheter i dessa;

har överenskommit om följande:

Artikel 1

1. Med förbehåll för bestämmelserna

i detta avtal, tillgången till material

och personal, tredje personers

rättigheter samt gällande lagar, förordningar

och licensföreskrifter i

Sverige och Finland, skall de avtalsslutande

parterna samarbeta med

och bistå varandra vid främjande

och utvecklande av atomenergins användning

för fredliga ändamål i sina

respektive länder.

2. Det i detta avtal förutsedda

samarbetet och biståndet skall fullföljas

enligt de bestämmelser och

villkor, varom särskilt kan överenskommas.

Artikel 2

1. I enlighet med Artikel 1 och

utan uteslutande av andra former

för samarbete och bistånd, vilka hör

under bestämmelserna i nämnda Artikel,

skall samarbetet bland annat

omfatta:

a) tillhandahållande av icke hemliga

upplysningar, inbegripet upplysningar

rörande:

i) forskning och utveckling,

ii) strålskydds- och säkerhetsfrågor,

iii) förläggning av atomkraftstationer

och andra atomenergianläggningar,

iv) utrustning och installationer

(inbegripet tillhandahållande av

konstruktionsbeskrivningar, ritningar

och specifikationer),

v) användning av utrustning, installationer,

material, atområbränslen,

klyvbart material och bränsle

samt

vi) ekonomiska betingelser för

atomkraftens utnyttjande;

b) prospektering efter och produktion

av uran och andra viktiga råvaror

för utvinning av atomenergi;

c) tillhandahållande och leverans

av utrustning, installationer, material,

atområbränslen, klyvbart material

och bränsle;

d) överlåtelse av pantenträttigheter;
e)

tillgång till och utnyttjande av

utrustning och installationer;

f) lämnande av teknisk hjälp och

tjänster;

g) främjandet av industriellt samarbete.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Artikel 3

1. Vardera avtalsslutande parten

eller personer under dennes jurisdiktion

må lämna till eller mottaga från

den andra avtalsslutande parten eller

personer under endera partens

jurisdiktion upplysningar gällande

frågor, som faller inom ramen för

detta avtal.

Detta utbyte av upplysningar är

förbundet med nedanstående villkor.

a) Upplysningar, som erhållits av

endera avtalsslutande parten enligt

detta avtal, må kunna överlåtas till

tredje man, såvida icke annat fastställts

vid eller före tidpunkten för

upplysningarnas överlämnande;

b) Upplysningar, som av den överlämnade

avtalsslutande parten anses

ha kommersiellt värde, skall endast

överlämnas enligt de villkor och bestämmelser

som fastställes av denna

avtalsslutande part;

c) Överlämnande från endera avtalsslutande

partens sida av upplysningar,

som utvecklats eller ägs av,

och överlåtes av ägande- eller patenträtt

tillhörande personer under dess

jurisdiktion, må endast ske med ifrågavarande

personers medgivande och

på de villkor, som de själva fastställer.

2. Detta avtal omfattar ej överlämnande

av upplysningar och överlåtelse

av ägande- eller patenträtt,

som erhållits från tredj e man på villkor,

som förhindrar dylikt överlämnande

eller dylik överlåtelse.

3. De avslutande parterna skall

främja kontakter mellan vetenskapsmän

och tekniker och bistå studerande

och praktikanter, vilka rekommenderats

av den andra avtalsslutande

parten, att erhålla utbildning

och erfarenhet i atomvetenskap,

atomvetenskap, atomteknik och driften

av atomenergianläggningar, inbegripet

kraftreaktorer.

Artikel 4

1. Personer under endera avtals
-

slutande partens jurisdiktion må

med respektive regerings allmänna

eller särskilda bemyndigande leverera

till eller mottaga från den andra

avtalsslutande parten eller behöriga

personer under dennes jurisdiktion

utrustning, installationer, material,

atområbränslen, klyvbart material

och bränsle på kommersiella villkor

eller enligt annan överenskommelse.

2. Vardera avtalsslutande parten

skall tillse att reaktorer, bränsle och

andra material som enligt detta avtal

kommit under dess jurisdiktion och

klyvbart material som härrör från

användningen därav,

a) endast användes för fredliga

ändamål;

b) överlåtes inom dess jurisdiktion

endast till av den bemyndigade

personer; och

c) överlåtes utom dess jurisdiktion

utan på förhand erhållet medgivande

av den andra regeringen endast

i den utsträckning materialet

kommer eller förblir under Internationella

atomenergiorganets säkerhetsföreskrifter;

dock att sådan överlåtelse

därjämte kan vara beroende

av bestämmelser i andra tillämpliga

avtal.

Artikel 5

1. De avtalsslutande parterna, vilka

erkänner betydelsen av ett utnyttjande

av Internationella atomenergiorganets

tjänster, skall så snart som

möjligt påbörja gemensamma förhandlingar

i syfte att träffa avtal

med Internationella atomenergiorganet

rörande dess handhavande av de

säkerhetsföreskrifter som kräves för

att kontrollera att förpliktelsen i Artikel

4:2 a) uppfylles.

2. Om endera regeringen, innan

bestämmelserna ovan i punkt 1 genomförts,

på egen begäran träffat avtal

enligt Artikel 3 A 5 i Internationella

atomenergiorganets stadga, genom

vilket Internationella atomenergiorganets

gällande säkerhetsföre
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

skrifter tillämpas eller kommer att

tillämpas på dess verksamhet på

atomenergiområdet, kan denna regering

efter meddelande till den andra

regeringen att ovannämnda avtal tilllämpas

på alla i Artikel 4: 2 uppräknade

objekt, begära att den andra

regeringen inleder förhandlingar för

tillfälligt upphävande av bestämmelserna

i punkt 1. Den andra regeringen

förbinder sig under dessa omständigheter,

att vid lämplig tidpunkt

träffa anstalter enligt målsättningen

i punkt 1 ovan, för att

täcka överföringen till dess territorium

av alla objekt, som är föremål

för åtaganden enligt Artikel 4: 2.

Denna punkt tillämpas med nödvändiga

modifikationer också om endera

regeringen träffar ett sådant avtal

vartill ovan hänvisas, efter det att

bestämmelserna ovan i punkt 1 genomförts.

3. Om övervakning vid någon tidpunkt

icke skulle utföras enligt

punkt 1 eller 2 ovan har båda regeringarna

i samma syfte rätt att utföra

övervakning, som baserar sig på

Internationella atomenergiorganets

vid tiden gällande säkerhetsföreskrifter.

Regeringarna skall överenskomma

om och bistå varandra vid

tillämpningen av denna säkerhetskontroll.

Artikel 6

1. Utom under tiden då säkerhetskontrollen

utövas i enlighet med

punkt 1 eller 2 i Artikel 5 i detta avtal,

har båda avtalsslutande parterna

rätt att om den andra regeringen försummar

att uppfylla sina förpliktelser

enligt Artikel 4 och Artikel 5, begära

att den andra regeringen vidtar

rättelseåtgärder. Om dylika rättelseåtgärder

icke vidtages inom rimlig

tid har den avtalsslutande part, som

påkallat dylika åtgärder, rätt att med

omedelbar verkan uppsäga detta avtal

genom skriftligt meddelande till

den andra avtalsslutande parten.

2. Vid uppsägning av detta avtal

genom meddelande enligt punkt 1

ovan, har vardera regeringen rätt att

påfordra uppsägning av alla kontrakt

som ingåtts enligt detta avtal;

vidare att allt atombränsle eller klyvbart

material som på uppsägningsdagen

är föremål för den andra avtalsslutande

partens åtaganden enligt

artikel 4, överföres till dess jurisdiktion

mot erläggande av vederlag härför

enligt gällande dagspris.

Artikel 7

1. Såvida icke annat angives vid

överföringstidpunkten skall intet i

detta avtal tolkas så, att det medför

ansvarsåliggande i vad avser exaktheten

av upplysningar som lämnats

enligt detta avtal, eller i vad avser

lämpligheten för något särskilt ändamål

av eller exaktheten i specifikationer

för utrustning, installationer,

material, atområbränslen, klyvbart

material eller bränsle, som levererats

enligt detta avtal.

2. De avtalsslutande parterna erkänner

önskvärdheten att så snart

som möjligt tillämpa internationellt

överenskomna åtgärder för ombesörjande

av ersättning och finansiellt

stöd mot skador, som förorsakats av

atomenergins fredliga användning.

De avtalsslutande parterna konstaterar,

att dylika åtgärder genomförts

i Sverige; i avvaktan på att både Sverige

och Finland blir bundna av

samma internationella åtaganden:

a) skall Finlands regering gottgöra

och hålla Sveriges regering och

person under svensk jurisdiktion

skadeslös mot allt ansvar och all ersättningsskyldighet

(inbegripet ansvar

gentemot tredje man), som kan

drabba regeringen eller sådan person

med avseende på atomskada i följd

av atomolycka,

vilken (1) inträffat i reaktor som

helt eller delvis förvärvats enligt detta

avtal, eller vid vilken medverkat

material som erhållits enligt avtalet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

eller radioaktiv produkt inklusive

atombränsle, som alstrats genom användande

av sådana reaktorer eller

sådant material; och

vilken (2) inträffat vid tid då reaktorn

eller det skadeorsakande materialet

omhänderhades av Finlands

regering eller personer under finsk

jurisdiktion;

b) skall Sveriges regering gottgöra

och hålla Finlands regering och

person under finsk jurisdiktion skadeslös

mot allt ansvar och all ersättningsskyldighet

(inbegripet ansvar

gentemot tredje man), som kan

drabba regeringen eller sådan person

med avseende på atomskada, i följd

av atomolycka,

vilken (1) inträffat i reaktor som

helt eller delvis förvärvats enligt detta

avtal, eller vid vilken medverkat

material som erhållits enligt avtalet

eller radioaktiv produkt inklusive

atombränsle som alstrats genom användande

av sådana reaktorer eller

sådant material; och

vilken (2) inträffat vid tid då reaktorn

eller det skadeorsakande materialet

omhänderhades av Sveriges

regering eller personer under svensk

jurisdiktion; detta med avseende på

sådana olyckshändelser för vilka ersättning

icke utgår enligt den svenska

lagstiftningen;

c) skall den skadeersättning varom

stadgas i punkt a) eller b) ovan

icke i fråga om någon atomolycka

uppgå till högre belopp än att det

sammanlagda beloppet av denna ersättning

samt de ersättningar som

kan ha utgått i de båda länderna ej

överstiger 120 miljoner betalningsenheter.

Artikel 8

I detta avtal avses med:

”Utrustning” väsentligare maskiner,

anläggningar eller apparater,

eller viktigare delar därav, vilka är

speciellt lämpade att användas i

atomenergiprogram;

”Kraftreaktor” nukleär reaktor

som är konstruerad eller anpassad

för produktion av elektrisk eller annan

energi;

”Bränsle” varje ämne eller kombination

av ämnen, som tillverkats

för att användas i en reaktor för

frambringande eller upprätthållande

av en nukleär kedjereaktion;

”Atområbränsle” och ”klyvbart

material” har samma betydelse som

givits dem i Internationella atomenergiorganets

stadga;

”Atombränsle” klyvbart material,

bestående av uran eller plutonium i

form av metall eller i legering eller

i kemisk förening, och annat jämförbart

klyvbart material;

”Material” bränsle, atområbränsle,

atombränsle och annat material

som med hänsyn till sin kvalitet eller

renhet speciellt lämpar sig att användas

i atomenergiprogram;

”Radioaktiv produkt” annat radioaktivt

material än atombränsle samt

radioaktivt avfall, om materialet eller

avfallet bildats vid framställning

eller användning av atombränsle eller

blivit radioaktivt genom bestrålning

i samband med sådan framställning

eller användning;

”Atomskada” dels skada som orsakas

av radioaktiva egenskaper hos

atombränsle eller radioaktiv produkt

eller av radioaktiva egenskaper i förening

med giftiga, explosiva eller

andra farliga egenskaper hos bränslet

eller produkten, dels skada som

orsakas av joniserande strålning från

annan strålningskälla i en atomanläggning

än atombränsle eller radioaktiv

produkt;

”Atomolycka” sådan händelse eller

serie händelser med samma ursprung

som orsakar atomskada;

”Person” fysisk eller juridisk person,

allmän eller privat organisation,

statlig myndighet eller företag;

”Personer under svensk respektive

finsk jurisdiktion” fysiska personer

som är svenska respektive finska

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

medborgare eller stadigvarande bosatta

i Sverige respektive Finland

samt juridiska personer som är etablerade

i Sverige respektive Finland;

”Härrörande” alstrat genom en eller

flera behandlingar;

”Betalningsenhet” 0,88867088 gram

fint guld.

Artikel 9

1. Detta avtal skall ratificeras och

ratifikationsinstrumenten skall utväxlar

i Helsingfors snarast möjligt.

2. Detta avtal skall träda i kraft

30 dagar efter tidpunkten för ratifikationsinstrumentens

utväxlande.

3. Artiklarna 1, 2 och 3 i detta

avtal upphör att gälla 30 år efter dess

ikraftträdande, om de icke förnyas

genom överenskommelse mellan de

avtalsslutande parterna. Alla övriga

artiklar förblir därefter i kraft i en
-

lighet med vad som överenskommits

i detta avtal och skall vara i kraft

tills de blivit uppsagda genom överenskommelse

mellan de avtalsslutande

parterna, med hänsyn till:

a) klyvbart material, som under

avtalstiden alstrats genom användning

av en reaktor, huvudbeståndsdel

av reaktor, bränsle eller annat

material, som tillhandahållits enligt

detta avtal; och

b) bränsle och annat atombränsle

eller klyvbart material, som tillhandahållits

enligt detta avtal.

Till bekräftelse härav har undertecknade

vederbörligen befullmäktigade

av sina respektive regeringar,

undertecknat detta avtal och försett

detsamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm i två exemplar

på svenska och finska språken,

vilka båda texter äger lika vitsord,

den 15 oktober 1968.

För Finlands regering

Ralph Enckell

För Sveriges regering

Krister Wickman

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Bilaga 2

Överenskommelse mellan Sveriges regering och De Socialistiska Rådsrepublikernas

Unions regering om samarbete rörande atomenergins användning för fredliga ändamål

Sveriges regering och De Socialistiska

Rådsrepublikernas Unions regering
vilka

önskar bedriva ett forsknings-

och utvecklingsprogram syftande

till förverkligandet av atomenergins

användning för fredliga och

humanitära ändamål, inbegripet

konstruktion, uppförande och drift

av kraftproducerande reaktorer och

forskningsreaktorer samt utbyta informationer

rörande den vidare utvecklingen

av atomenergins användning

för fredliga ändamål;

vilka inser de fördelar som följer

av ett effektivt samarbete mellan de

bägge länderna inom detta område;

har träffats följande överenskommelse:
ARTIKEL

I

1. Parterna skall, enligt bestämmelserna

i denna överenskommelse

och beroende av tillgången på personal

och material samt i enlighet med

tillämpliga lagar, förordningar, riktlinjer

och licensbestämmelser gällande

i respektive länder, samarbeta

med varandra i sin strävan att använda

atomenergi för fredliga ändamål.

Detta samarbete kommer att bedrivas

i enlighet med bestämmelserna

i fördraget om förhindrande av

spridning av kärnvapen.

2. Hemliga uppgifter skall ej överlämnas

med stöd av denna överenskommelse

och ej heller skall material,

utrustning eller andra anordningar

överföras eller några tjänster

utföras med stöd av denna överenskommelse,

om överförandet av så
-

dant material, sådan utrustning eller

sådana anordningar eller utförandet

av sådana tjänster innebär överlämnande

av hemliga uppgifter.

3. Denna överenskommelse skall

ej innebära krav på utbyte av sådana

informationer som Parterna ej

har rätt att överlämna.

ARTIKEL II

I enlighet med vad som stadgas i

Artikel I, och med hänsyn till Protokollet

den 12 februari 1968 om samarbete

mellan Kungliga Svenska Ingeniörsvetenskapsakademien

och

Statliga kommittén för utnyttjande

av atomenergi i De Socialistiska

Rådsrepublikernas Union skall de

Avtalsslutande Parterna utbyta icke

hemliga uppgifter rörande atomenergins

användning för fredliga ändamål

och därmed sammanhängande

hälso- och säkerhetsproblem.

ARTIKEL III

Statliga företag samt personer under

endera Avtalsslutande Partens

jurisdiktion må med respektive regerings

allmänna eller särskilda bemyndigande

leverera till eller mottaga

från på samma sätt bemyndigade

statliga företag eller personer hos

den andra Avtalsslutande Parten, utrustning

inbegripet kärnreaktorer

och bränsle till dessa, material,

atområbränsle och särskilt klyvbart

material på kommersiell basis.

2. Varje sådan leverans skall ske

enligt denna överenskommelses bestämmelser

och med iakttagande av

följande villkor:

(a) med undantag för sådana fall,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

15

där särskilt förbehåll gjorts av den

levererande Avtalsslutande Parten

vid eller före den första leveransen

får utrustning och material, som förvärvats

enligt denna överenskommelse,

liksom registrerat material, överlåtas

till den mottagande Avtalsslutande

Partens statliga företag och

personer under denna Avtalsslutande

Parts jurisdiktion, dock med förbehåll

för den senare Partens särskilda

bemyndigande;

(b) utrustning inklusive kärnreaktorer,

registrerat material och andra

material, som förvärvats enligt

denna överenskommelse, får av den

mottagande Avtalsslutande Parten

överlåtas utanför området för dess

jurisdiktion under förutsättning av

den levererande Avtalsslutande Partens

medgivande och med beaktande

av Internationella Atomenergiorganets

föreskrifter om säkerhetskontroll;
(c)

särskilt klyvbart material,

som härrör från användning av registrerat

material, må överlåtas utanför

området för den mottagande Avtalsslutande

Partens jurisdiktion på

villkor att materialet förblir underkastat

Internationella Atomenergiorganets

föreskrifter om säkerhetskontroll;
ARTIKEL

IV

1. Den mottagande Avtalsslutande

Parten skall garantera den levererande

Avtalsslutande Parten, dess

statliga företag och personer med

vederbörligt bemyndigande skydd

mot förluster och befrielse från ansvar

och all ersättningsskyldighet

(inbegripet ansvar mot tredje part)

i vilken rättslig angelägenhet det vara

må, som härrör från produktion

eller tillverkning av, leverans av,

äganderätt till, uthyrning, besittning

eller utnyttjande av material samt

registrerat material, som tillhandahållits

enligt denna överenskommelse

sedan det övertagits av den mot
-

tagande Avtalsslutande Parten, dess

statliga företag eller enskilda personer,

som bemyndigats av den mottagande

Avtalsslutande Parten.

2. Såvida inte annat angives vid

överlämnandet av information eller

specifikation för utrustning, material,

atområbränslen, särskilt klyvbart

material eller bränsle, som levereras

enligt denna överenskommelse,

skall intet i denna överenskommelse

tolkas såsom innebärande ansvarsåliggande

i vad avser riktigheten

i ovannämnda information eller

exaktheten i ovannämnda specifikationer.

3. I händelse av atomolycka, som

har samband med fredligt utnyttjande

av atomenergi inom ramen för

detta avtal, gäller följande:

(a) Sveriges regering befriar

De Socialistiska Rådsrepublikernas

Unions regering och de statliga företag

och de personer som står nnder

dess jurisdiktion, från allt ansvar

och förpliktelse att ersätta skada (inklusive

ansvar gentemot tredje

part), som kan drabba De Socialistiska

Rådsrepublikernas Unions regering

eller ovannämnda statliga företag

och enskilda personer på grund

av atomskada i följd av sådan atomolycka,

vilken (1) ägt rum i samband med

utnyttjande av utrustning som helt

eller delvis levererats till Sverige på

grundval av denna överenskommelse,

eller vid vilken medverkat material

eller registrerat material eller

särskilt klyvbart material, som

framställts genom utnyttjande av

atområbränsle, särskilt klyvbart material

eller bränsle, som erhållits på

grundval av denna överenskommelse,

och

vilken (2) ägt rum vid den tid, då

utrustningen eller det skadeorsakande

materialet eller registrerade materialet

omhänderhades av Sveriges regering

eller under dess jurisdiktion

stående statliga företag eller enskilda

personer,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

(b) De Socialistiska Rådsrepublikernas

Unions regering befriar Sveriges

regering och de statliga företag

och de personer som står under dess

jurisdiktion, från allt ansvar och förpliktelse

att ersätta skada (inklusive

ansvar gentemot tredje part), som

kan drabba Sveriges regering eller

ovannämnda statliga företag och enskilda

personer på grund av atomskada

i följd av atomolycka,

vilken (1) ägt rum i samband med

utnyttjande av utrustning som helt

eller delvis levererats till De Socialistiska

Rådsrepublikernas Union på

grundval av denna överenskommelse,

eller vid vilken medverkat material

eller registrerat material eller

särskilt klyvbart material, som framställts

genom utnyttjande av atområbränsle,

särskilt klyvbart material

eller bränsle, som erhållit på grundval

av denna överenskommelse och

vilken (2) ägt rum vid den tid, då

utrustningen eller det skadeorsakande

materialet eller registrerade materialet

omhänderhades av De Socialistiska

Rådsrepublikernas Unions regering

eller under dess jurisdiktion

stående statliga företag eller enskilda

personer.

ARTIKEL V

Under den tid denna överenskommelse

äger giltighet kommer anrikningstjänster

att tillhandahållas från

anläggningar i De Socialistiska Rådsrepublikernas

Union till bemyndigade

svenska statliga företag eller personer

under svensk jurisdiktion, enligt

de bestämmelser och på de villkor

varom parterna må komma överens.

Ifrågavarande anrikningstjänster

må tillhandahållas såväl med avseende

på atområbränsle av svenskt

ursprung och atområbränsle som levererats

till Sverige från tredje part,

som med avseende på återvunnet

svagt anrikat material härrörande

från upparbetning av använt reaktorbränsle.

Anrikat uran levererat enligt detta

avtal må innehålla upp till fem procent

av isotopen uran-235.

Priserna på anrikningstjänsterna

får ej överstiga de vid leveranstidpunkten

gällande priserna på världsmarknaden.

ARTIKEL VI

1. Sveriges regering och De Socialistiska

Rådsrepublikernas Unions

regering garanterar att material, registrerat

material och utrustning,

som enligt denna överenskommelse

ställs till endera regeringens eller till

någon persons under dess jurisdiktion

förfogande uteslutande skall användas

för fredliga ändamål.

2. Sveriges regering och De Socialistiska

Rådsrepublikernas Unions

regering erkänner önskvärdheten av

ett utnyttjande av Internationella

Atomenergiorganets hjälpmedel och

tjänster, i syfte att garantera ickespridning

av kärnvapen i enlighet

med bestämmelserna i fördraget om

förhindrande av spridning av kärnvapen

och överenskommer att Internationella

Atomenergiorganet ofördröj

ligen skall anmodas ikläda sig

ansvaret för att detta syfte uppnås

genom att tillämpa dess bestämmelser

om säkerhetskontroll på material,

registrerat material och utrustning

som levererats på grundval av

denna överenskommelse och att kontrollen

skall ske i enlighet med gällande

föreskrifter. De nödvändiga åtgärderna

skall genomföras i enlighet

med avtal, som kommer att slutas efter

förhandlingar mellan Parterna

och Internationella Atomenergiorganet.

ARTIKEL VII

Såvida ej annorlunda angives, avses

vid tillämpningen av denna överenskommelse

med

(a) ”utrustning” alla apparater,

anordningar, instrument eller maskiner,

inklusive kärnreaktorer, som är

avsedda för forskning, utveckling,

bearbetning, förvaring eller använd
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

17

ning i samband med verksamhet på

atomenergins område;

(b) ”material” alla ämnen, som är

av speciell användbarhet eller har betydelse

vid arbeten på sådana områden

för atomenergins fredliga utnyttjande,

om vilka de Avtalsslutande

Parterna kan överenskomma; dock

ej registrerat material enligt definitionen

i moment (f) i denna Artikel;

(c) ”atområbränsle” uran, innehållande

den i naturen förekommande

blandningen av isotoper; uran utarmat

på isotopen 235; torium; något

av de nyssnämnda materialen i

form av metall, legering, kemisk förening

eller koncentrat; varje annat

material innehållande ett eller flera

av de nyssnämnda materialen i en

sådan koncentration som må avtalas

av de Avtalsslutande Parterna; samt

sådant annat material som överenskommes

av de Avtalsslutande Parterna;
(d)

”särskilt klyvbart material”

plutonium, uran-233, uran-235, uran

anrikat på isotoperna 233 eller 235;

material innehållande ett eller flera

av de nyssnämnda materialen; samt

sådant annat material som överenskommes

av de Avtalsslutande Parterna;

”särskilt klyvbart material”

skall dock ej omfatta atområbränsle;

(e) ”bränsle” atområbränsle eller

särskilt klyvbart material eller båda,

när dessa är avsedda eller till form

och kvantitet lämpade att införas i

en kärnreaktor i syfte att frambringa

eller upprätthålla en nukleär kedjereaktion;
(f)

”registrerat material” atområbränsle,

särskilt klyvbart material

eller bränsle, som förvärvats enligt

denna överenskommelse, eller särskilt

klyvbart material som härrör

från användningen av atområbränsle,

särskilt klyvbart material eller

bränsle, som förvärvats enligt denna

överenskommelse eller framställts i

en kärnreaktor som förvärvats i enlighet

med denna överenskommelse,

och som skall föras in i den inventa
-

rieförteckning, som avses skola upprättas

;

(g) ”statliga företag” i vad avser

Sverige behöriga statliga organisationer

och företag, bemyndigade av

svenska regeringen, och i vad avser

De Socialistiska Rådsrepublikernas

Union vederbörande behöriga statliga

organisationer, bemyndigade av De

Socialistiska Rådsrepublikernas

Unions regering, samt de övriga företag

som de Avtalsslutande Parterna

kan träffa överenskommelse om;

(h) ”personer” enskilda personer,

firmor, bolag, aktiebolag, enkla bolag,

föreningar och andra privata eller

statliga organisationer samt deras

respektive ombud och lokala representanter;

”personer” skall dock ej

omfatta statliga företag enligt definitionen

i moment (g) i denna Artikel.

ARTIKEL VIII

Det praktiska förverkligandet av

samarbetet enligt denna överenskommelse

skall ske medelst tilläggsöverenskommelser,

protokoll eller kontrakt

som skall slutas mellan de båda

Parternas bemyndigade instanser.

ARTIKEL IX

1. Denna överenskommelse skall

ratificeras snarast möjligt och träder

i kraft i och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten,

vilken skall

äga rum i Stockholm.

2. Denna överenskommelse upphör

att gälla efter 30 år fr. o. m. dagen

för dess ikraftträdande, såvida

avtalet ej förlängs genom bilaterala

tilläggsöverenskommelser mellan de

Avtalsslutande Parterna.

De bilaterala tilläggsöverenskommelser,

protokoll eller kontrakt, som

ingås på grundval av denna överenskommelse

skall vara i kraft under

den i dessa tilläggsöverenskommelser,

protokoll eller kontrakt fastställda

tiden, oberoende av dagen för

denna överenskommelses upphörande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Till bekräftelse härav har under- skedde i Moskva den 12 januari 1970,

tecknade, vederbörligen befullmäkti- i två exemplar på svenska och ryska

gade av sina regeringar, underteck- nat denna överenskommelse, som

språken, vilka båda texter äger sam- ma vitsord.

För Sveriges regering

För De Socialistiska Rådsrepubliker- nas Unions regering

Krister Wickman

A. M. Petrosiants

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700188

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1970:95 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statliga garantier för skadeersättning vid vissa atomolgckor m. m. s. 11 i texten
  2. UU 1970:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga garantier för skadeersättning vid vissa atomolyckor, m. m. s. 1 i texten