Sök i Ratio Lex

Angående högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland

1970-04-03 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:88, Angående högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

1

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående högre teknisk utbildning

och forskning i övre Norrland; given Stockholms

slott den 3 april 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag,

om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Moberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen, som grundar sig på ett förslag av norrlandsberedningen, föreslås

att högre teknisk utbildning och forskning skall förläggas till övre Norrland.

Det föreslås att en ny teknisk utbildnings- och forskningsenhet skall byggas upp

i Luleå. Vid enheten skall en maskinteknisk utbildnings- och forskningsorganisation

inrättas. Vidare skall man vid planeringen av enheten utgå från att sektionen för

bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm till viss del skall flyttas till

Luleå. Avsikten är att forskningen vid enheten skall bedrivas i samverkan med

bl. a. metallurgiska forskningsstationen och ett planerat utvecklingscentrum i Luleå.

Vidare avses teknisk utbildning komma till stånd i Skellefteå/Umeå-området.

Det fortsatta utredningsarbetet skall inriktas på att senare delen av en högre teknisk

utbildning skall anordnas i Skellefteå. Utbildningen bedöms kunna repliera

på planerade forsknings- och utvecklingsenheter i staden. Den inledande delen av

utbildningen avses äga rum på annat håll, varvid i första hand Umeå kommer i

fråga. Vid universitetet i Umeå föreslås högre teknisk utbildning bli anordnad

inom ramen för den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.

En särskild organisationskommitté avses bli tillkallad för att planera uppbyggnaden

av högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland. Kommitténs arbete

skall bedrivas med sikte på att utbildningen om möjligt skall kunna börja läsåret

1971/72.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 88

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1970

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 april

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,

Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.

Statsrådet Moberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter

fråga om högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland och anför.

1. Inledning

Med anledning av riksdagens beslut år 1965 angående utbyggnaden av universitet

och högskolor m. m. (prop. 141, SU 173, rskr 411) uppdrog Kungl. Maj:t

den 29 juni 1966 åt fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna inom universitetskanslersämbetet

jämte dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare

Emil Näsström och ledamoten av samma kammare Gunvor Stenberg samt ledamöterna

av riksdagens andra kammare Elias Jönsson i Ingemarsgården, Harald Larsson

i Hedenäset och Ingvar Svanberg att kontinuerligt följa frågan om högre teknisk

utbildning i Norrland och när så befanns möjligt framlägga förslag rörande

fortsatt utbyggnad av nämnda utbildning. Kungl. Maj:t uppdrog tillika åt ordföranden

i nämnda fakultetsberedning att såsom ordförande leda ifrågavarande arbete.

Beredningens ordförande var till den 31 augusti 1967 teknologie doktorn

Hjalmar Olson och därefter numera generaldirektören Lennart Holm. Ledamoten

Harald Larsson avled den 13 augusti 1966. Till dennes efterträdare utsåg Kungl.

Maj:t ledamoten av riksdagens andra kammare Arne Lindberg från den 1 januari

1967. De sålunda utsedda har sedermera antagit namnet norrlandsberedningen.

Med anledning av Kungl. Maj:ts nyssnämnda uppdrag har norrlandsberedningen

den 16 december 1969 lagt fram betänkandet Högre teknisk utbildning i

Norrland I (Stencil U 1969: 11).

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av statskontoret, universitetskanslersämbetet,

som överlämnat yttranden från vederbörande universitets- och

högskolemyndigheter, riksrevisionsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,

statistiska centralbyrån, statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga

forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, styrelsen för teknisk ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

3

veckling, byggnadsstyrelsen, samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna

för universitet och högskolor (LUP-nämnden), som överlämnat yttrande

från LUP-kommittén för Umeå, statens planverk, försvarets forskningsanstalt,

domänverket, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut, statens institut för hantverk och industri, statens provningsanstalt,

länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, vilka överlämnat yttranden från bl. a. nio städer och ett antal industriföretag,

1968 års lokaliseringsutredning, 1968 års utbildningsutredning (U 68), delegationen

för lokalisering av statlig verksamhet, expertgruppen för regional utredningsverksamhet

(ERU), utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet,

kommerskollegium, som överlämnat yttranden från sju handelskamrar,

Ingenjörsvetenskapsakademien, Svensk industriförening, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges allmänna exportförening, Norrlandsfonden,

Norrlandsförbundet, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen,

Statsföretag aktiebolag, Svenska industrietableringsaktiebolaget, Svenska utvecklingsaktiebolaget,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns

landstings förvaltningsutskott, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund,

vilka båda sistnämnda avgett ett gemensamt yttrande samt överlämnat

yttrande från Sveriges kemiska industrikontor, Landsorganisationen i Sverige

(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Svenska teknologföreningen, Sveriges förenade studentkårer

(SFS), Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Folkpartiets ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet,

Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt företagareföreningarna i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I ärendet har vidare kommit in skrivelser från Svenska väg- och vattenbyggarnas

riksförbund, Sundsvalls och Umeå städer samt Umeå studentkår.

Beträffande åtskilliga av de förslag som förts fram av norrlandsberedningen och

remissinstanserna fordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets

skull redovisas emellertid även vissa av dessa förslag.

2. Norrlandsberedningen

I det följande redovisar jag kortfattat norrlandsberedningens förslag. I fråga om

närmare motiveringar tillåter jag mig att hänvisa till betänkandet Högre teknisk

utbildning i Norrland I.

2.1 Vissa fakta om Norrland

Norrlandsberedningen lämnar inledningsvis vissa bakgrundsfakta rörande förhållandena

i Norrland.

Befolkningsutvecklingen i de fyra nordligaste länen har varit

ojämn under de senaste decennierna. Befolkningen i dessa län ökade under perio
-

1*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

den 1950—1960 från 901 900 till 926 000 invånare för att därefter minska till

899 400 invånare år 1968. Inlandsregionerna och kustregioner som saknar större

centralort har drabbats hårdast av befolkningsminskningen medan kuststädernas

befolkning har ökat något. Denna utveckling väntas fortsätta under 1970-talet.

Befolkningstalen år 1968 i de fyra länen samt länsstyrelsernas befolkningsprognoser

fram till år 1980 framgår av följande sammanställning.

Län Befolknings- Beräknad föränd- Befolkningstal

är 1968 ring fram till tal år 1980

år 1980

Västernorrland ............... 276 500 — 1 800 274 700

Jämtland .................... 128 032 -15 582 112450

Västerbotten ................. 234 820 +14 280 249 100

Norrbotten................... 260 088 -66 588 193 500

899 440 -79 690 819 750

Västerbottens och Norrbottens län har fortfarande en positiv åldersstruktur

inom befolkningen medan Västemorrlands och Jämtlands län har större andelar

i åldrarna över 50 år än riket som helhet.

Sysselsättningsutvecklingen inom den aktuella regionen har inneburit

en kraftig nedgång i basnäringarna jord- och skogsbruk samt massa- och

trävaruindustri, vilket bidragit till att den yrkesverksamma befolkningen under

första hälften av 1960-talet minskat från 367 500 till sammanlagt 353 750. Denna

utveckling bedöms av länsstyrelserna i de berörda länen fortsätta under 1970-talet

om än i något lugnare takt än under 1960-talet. Sysselsättningen inom industrin

beräknas ligga på ungefär nuvarande nivå fram till år 1980 inom de aktuella länen

med undantag för Västerbottens län, där en kraftig expansion av denna näringsgren

förutses.

Den gymnasiala utbildningen har byggts ut kraftigt i de fyra

nordligaste länen under 1960-talet, vilket medfört att 31,2 procent av regionens

16-åringar påbörjade gymnasieutbildning år 1968 medan motsvarande andel för

hela riket var 30,4 procent. Detta år uppgick antalet studerande i årskurs 1 i

gymnasiet till sammanlagt 4 540 i de fyra länen med fördelningen Västernorrland

1 322, Jämtland 597, Västerbotten 1 167 och Norrbotten 1 454 studerande. Inom

dessa län väljer vidare de studerande naturvetenskaplig och teknisk linje i gymnasiet

i något större utsträckning än i riket som helhet.

Vuxenutbildningen har byggts ut kraftigt i Norrland och finns f. n.

i 18 av de 19 gymnasieregionerna. Intresset för vuxenutbildning är särskilt stort

i Norrbottens län. Samma förhållande gäller i fråga om den decentraliserade

universitetsutbildningen där de fyra nordligaste länen svarar

för 21,3 procent av det sammanlagda antalet studerande i landet inom denna utbildningsverksamhet.

Rekryteringen till befintlig högre teknisk utbildning

av studerande från Norrland har ökat under 1960-talet. I början av decenniet var

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

den relativt sett mindre än i hela riket medan den f. n. är något större. Skillnad

föreligger emellertid mellan länen genom att de sydligare länen har en större övergång

till högre teknisk utbildning än Västerbotten och Norrbotten. Tillkomsten av

Umeå universitet har i detta avseende påverkat utbildningsvalet endast inom Umeå

storregion.

2.2 Mål för högre teknisk utbildning i Norrland

Norrlandsberedningen har diskuterat alternativen koncentration eller utspridning

av utbildning och forskning och konstaterar att utbildningen ur snävt

utbildningspolitisk synvinkel bör koncentreras men att vidare samhällsekonomiska,

sociala och utbildningspolitiska aspekter talar för en viss utspridning av utbildningen.

Beredningen finner det önskvärt, att man syftar till mera allsidig regional

tillgång på högre utbildning för att dels utbildningsresurserna skall kunna samutnyttjas,

dels de studerande skall få ökade valmöjligheter. Såväl de studerandes efterfrågan

på högre teknisk utbildning som samhällets behov av kvalificerade tekniker

talar för en fortsatt utbyggnad av den högre tekniska utbildningen. Beredningen

föreslår att denna utbyggnad sker på ett antal orter i Norrland för att den

skall stimulera den industriella miljön och bidra till att den norrländska samhällsutvecklingen

skall kunna hålla jämna steg med utvecklingen i övriga delar av landet.

Beredningen stryker samtidigt under vikten av att lokaliseringen av den högre

tekniska utbildningen sker med beaktande av dels önskemål om näringslivsutvecklingen

i de aktuella regionerna, dels möjligheterna att samordna resurserna

för nämnda utbildning med andra utbildningsresurser såsom lokaler, laboratorier

och personal.

Vad beträffar forskningen finner beredningen starka skäl tala för att

denna bör koncentreras till ett fåtal orter. Sådana skäl är de högre kostnaderna

för lokaler och utrustning för avancerad forskning, den fortgående specialiseringen

och behovet av samverkan mellan skilda vetenskapsgrenar. Beredningen redovisar

också de mindre önskvärda effekter som en stark koncentration av forskningen

ger upphov till. Sålunda dras exempelvis den forskningsberoende delen av näringslivet

till de större universitets- och högskoleregionerna, vilket skapar stora

ekonomiska och sociala skillnader mellan landets olika delar. Beredningen ifrågasätter

därför om inte viss forskning ur allmän samhällsekonomisk synvinkel borde

spridas ut, dock i mindre omfattning än utbildningen. Spridningen av forskningsverksamheten

bör enligt beredningen komma till stånd genom att forskningsstationer

byggs upp i olika regioner med en inriktning som stämmer överens med

regionens industriella struktur och förutsättningar.

Beredningen sammanfattar målet för utformningen av högre teknisk utbildning

i de fyra nordligaste länen på följande sätt.

Den skall

— bidra till norrlandslänens näringslivsutveckling, varav följer att den inte kan

byggas upp i en enda enhet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

— vara i samklang med tillgängliga resurser och önskad utveckling av lokaliseringsregionen,

— tillgodose önskan om direkt utbildning till civilingenjör och yrkesverksamma

teknikers behov av fort- och vidareutbildning,

— så långt möjligt tillgodose de studerandes önskan att inte byta studieort,

— inledas med sådana grundläggande studier att de studerande utan studieförsening

kan välja avslutande studieinriktning vid varje annan teknisk fakultet,

— samverka med övrig högre utbildning, främst matematisk-naturvetenskaplig

och samhällsvetenskaplig men också på sikt med medicinsk.

Beredningen är övertygad om att en uppbyggnad av högre teknisk utbildning i

Norrland kommer att bidra till att utveckla näringslivet i olika avseenden. Beredningen

stryker under att detta inte är tillräckligt för att åstadkomma en tillfredsställande

samhällsutveckling i Norrland. Förutom samverkan med annan högre utbildning

och med forskningsstationer finns behov av utvecklingsindustrier med högförädlad

produktion och med såväl produktionsenheter som forsknings- och utvecklingsenheter

förlagda till Norrland.

2.3 Modell för högre teknisk utbildning i Norrland

Norrlandsberedningen har utarbetat följande modell för den högre tekniska utbildningen

i Norrland.

Modellen utgår från att på sikt varje större region skall kunna få del av den

tekniska utbildningen. Modellen baseras på en centralort — C-ort — till vilken

knyts filialorter. Filialorterna delas upp i A-filialer och B-filialer — FA-ort respektive

FB-ort. Vid C-ort och FA-ort ges civilingenjörsutbildning t. o. m. tredje studieåret.

Till FB-ort förläggs tills vidare enbart förstaårsutbildning, vilken för samtliga

orter utformas som en för alla studieinriktningar inom den tekniska utbildningen

gemensam grundutbildning. Denna kommer också att kunna samordnas

med matematik- och fysikutbildningen inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet.

Vidare förutsätts att produktinriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet skall

förläggas till ett antal orter — PFU-orter. C-ort och någon FA-ort bör samtidigt

bli PFU-orter. Ytterligare någon ort kan eventuellt komma ifråga härför. Till

dessa orter läggs utbildningen under det fjärde året och viss forskarutbildning.

Beredningen föreslår tills vidare två FA-orter, två FB-orter och tre PFU-orter.

C-orten skall svara för den nödvändiga samordningen av den tekniska utbildningen.

Till samordnande uppgifter hör bl. a. administration av utbildningen, kassatjänst,

fastighetstjänst och personal tjänst innefattande exempelvis lärarrekrytering.

Beredningen har som C-ort valt Umeå. Där finns redan administrativa resurser

för högre utbildning, erfarenhet av decentraliserad utbildning samt institutioner

vid matematisk-naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig fakultet som kan utgöra

bas för den med teknisk utbildning samordnade decentraliserade utbildning

beredningen rekommenderat.

Beredningen har övervägt att låta någon redan befintlig teknisk fakultet svara

för den nödvändiga samordningen men därvid funnit att uppbyggnaden av teknisk

utbildning inte kan baseras på endast en teknisk fakultet. Medverkan krävs från institutioner

vid samtliga tekniska fakulteter. Samordningen bör därför ske lokalt i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

7

Norrland, varvid en nära kontakt mellan de av utbildningen direkt berörda och samordningsverksamheten

kan etableras. Beredningen föreslår att den högre tekniska

utbildningen tills vidare utformas som en från andra fakulteter fristående teknisk

fakultet men är medveten om att denna fråga kan — i samband med 1968 års

utbildningsutrednings arbete — komma att prövas ytterligare.

2.4 Lokalisering av högre teknisk utbildning i Norrland

Vad gäller lokaliseringen av den högre tekniska utbildningen anför beredningen,

som utgått från den tidigare redovisade tendensen till koncentration av befolkning

och näringsliv till vissa orter i Norrland, i huvudsak följande.

Beredningen anser att utbildningen skulle kunna lokaliseras till följande orter.

C-ort Umeå

FA-ort Luleå

Sundsvall

FB-ort Östersund

Örnsköldsvik

Skellefteå

Kiruna

Kring dessa orter beräknas år 1980 ca 85 procent av befolkningen vara bosatt.

Beredningen avser att närmare undersöka FB-orternas förutsättningar för högre

teknisk utbildning och koncentrerar sig därvid i första hand till inlandsorterna

Östersund och Kiruna. De förslag som nu läggs fram begränsas därför till en Cort

och två F A-orter.

Beträffande lokalisering av PFU-enheter har beredningen utgått från att vissa

institutionella resurser redan finns vid universitetet i Umeå och metallurgiska forskningsstationen

i Luleå. Beredningen rekommenderar därför dessa två orter för sådan

verksamhet. Därvid förordas en utbyggnad av forskningsstationen i Luleå så

att den kompletteras med bearbetningsteknik, särskilt varm bearbetning. Beredningen

finner vidare att skellefteåområdet med hänsyn till sin industriella struktur

bör utgöra en lämplig lokalisering av ytterligare en PFU-enhet. I det fortsatta

arbetet kan ytterligare orter för denna verksamhet komma att aktualiseras.

Sammanfattningsvis leder beredningens överväganden om lokalisering fram till

följande mönster för högre teknisk utbildning i Norrland.

Ort Typ av ort Utbildningens omfattning i studieår

l:a 2:a 3:e 4:e

Umeå

C-ort, PFU-ort

X

X

X

X

Luleå

FA-ort, PFU-ort

X

X

X

X

Sundsvall

FA-ort

X

X

X

Två FB-orter

Skellefteå

PFU-ort

X

X

Omfattningen av forskning och forskarutbildning med anknytning till högre

teknisk utbildning i Norrland avser beredningen att granska närmare i det fortsatta

arbetet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

2.5 Strukturmodell för högre teknisk utbildning i Norrland

Beredningen har skisserat följande strukturmodell för den högre tekniska utbildningen

i Norrland.

Utgångspunkterna har varit dels att samarbete över fakultetsgränserna skall etableras,

dels att utbildningen skall vara fyraårig. För att tillmötesgå bl. a. de studerandes

önskemål om ett sent linjeval har det första studieåret gjorts i stort sett gemensamt

innehållande förslagsvis tre ämnesblock. Under de följande åren sker en

successiv differentiering. Vid anpassning av modellen till beredningens lolcaliseringsförslag

har alternativa lösningar skisserats. Det ena alternativet innebär att

första årets utbildning ges på C-orten, FA-orterna och FB-orterna. Det andra och

tredje årets utbildning ges på C-orten och FA-ortema och fjärde årets på PFU-orterna.

Det andra alternativet innebär att de två första årens utbildning ges på Corten,

FA-orterna och FB-ortema och de två sista årens utbildning på PFU-orterna.

Den sistnämnda lösningen medför att det tredje årets utbildning kommer att ges

på ett starkt begränsat antal orter eftersom PFU-enheter måste — för att undvika

dubblering av resurserna — inordnas i ett riksmönster och det därvid är sannolikt

att Norrland kommer att få endast ett fåtal av dessa enheter. Beredningen vill därför

tills vidare arbeta med det första alternativet som huvudalternativ.

2.6 Tidsplan m. m. för uppbyggnad av högre teknisk utbildning i Norrland

Norrlandsberedningen föreslår att högre teknisk utbildning i Norrland byggs upp

under den närmaste fyraårsperioden på de orter och i den omfattning som framgår

av följande sammanställning.

Ort

Läsår/antal nybörjarplatser

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

Umeå

50

50

50

50

Luleå

50

100

100

100

Sundsvall

50

50

50

FB-ort (ev. Östersund)

30

30

FB-ort (ev. Kiruna)

30

100

200

230

260

Beredningen har således föreslagit att uppbyggnaden av den högre tekniska utbildningen

i Umeå och Luleå skall inledas höstterminen 1970. Det första studieåret

föreslås få en inriktning som är identisk med utbildningen inom sektionen för

maskinteknik vid Chalmers tekniska högskola. Därefter bör enligt beredningen de

studerande vid universitetet i Umeå ges möjlighet till teknisk-ekonomisk, kemiskteknisk

eller bioteknisk inriktning. Studierna i Luleå avses få maskinteknisk inriktring.

Beredningen framhåller, att valet av Umeå och Luleå har skett mot bakgrund

av att på båda dessa orter finns de institutionella resurserna för en igångsättning.

Beredningen avser att senare lägga fram förslag till den detaljerade utformningen av

tredje och fjärde årets utbildning. Beredningen beräknar överslagsvis avlönings-,

drift- och hyreskostnaderna vid ett genomförande av förslaget till sammanlagt 15

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1970

9

milj. kr under perioden 1970/71—1973/74. Motsvarande kostnader för budgetåret

1970/71 uppskattar beredningen till ca 900 000 kr. Någon bedömning av kostnaderna

för inredning och utrustning av lokaler har inte lämnats.

Ledamoten av fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna Håkan Sjögren

anmäler i särskilt yttrande att han finner det svårt att nu ta ställning till de

framlagda förslagen rörande dels dimensioneringen av utbildningen, dels konstruktionen

med ett flertal filialorter. I den organisatoriska frågan anser han att ett alternativ

med en teknisk fakultet — förlagd t. ex. till Luleå — borde kunna övervägas.

3. Remissyttrandena

3.1 Mål för högre teknisk utbildning i Norrland

Norrlandsberedningens förslag om uppbyggnad av högre teknisk utbildning i

Norrland har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Däremot redovisar

dessa olika uppfattningar om lokaliseringen av och formerna för uppbyggnaden.

Remissinstanserna delar beredningens bedömning att en uppbyggnad av högre

teknisk utbildning och forskning i Norrland skulle innebära en betydande stimulans

för samhälls- och näringslivsutvecklingen i denna del av landet och tillstyrker

genomgående att sådan utbildning förläggs till Norrland. Samtidigt betonar de —

i likhet med beredningen — att enbart en satsning på högre teknisk utbildning

och forskning inte är tillräckligt för att uppnå en önskvärd utveckling av det norrländska

näringslivet, utan att denna utbildningspolitiska åtgärd måste kompletteras

och samordnas med andra initiativ inom ramen för ett brett regionalpolitiskt

handlingsprogram, som bör innefatta insatser från såväl statligt som kommunalt

och enskilt håll. Yttranden med i huvudsak denna innebörd har avgetts av bl. a.

universitetskanslersämbetet, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, statens planverk,

länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

1968 års lokaliseringsutredning, expertgruppen för regional utredningsverksamhet

(ERU), 1969 års utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges allmänna exportförening,

Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges industriförbund, Svensk industriförening,

Norrlandsfonden, förvaltningsutskotten i Västernorrlands och Västerbottens läns

landsting, TCO, SFS, Folkpartiets ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet,

Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt företagareföreningarna i Västernorrlands

och Västerbottens län.

Vad gäller den av beredningen behandlade frågan om koncentration

eller utspridning av högre utbildning och forskning har remissinstanserna

delade meningar främst beroende på vilken vikt man tillmäter de utbildnings-

och forskningspolitiska målen å den ena sidan och de lokaliseringspolitiska

målen å den andra sidan. Majoriteten av remissinstanserna anser dock att en viss

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

utspridning av utbildningen bör eftersträvas, medan satsningen på den mera

resurskrävande forskningen bör ske relativt koncentrerat.

ERU konstaterar att andelen av befolkningen som utan alltför stora uppoffringar

kan följa utbildningen ökar genom en decentralisering av utbildningen samtidigt

som möjligheterna att uppnå stordriftsfördelar i utbildningen minskar. ERU

hade gärna sett att beredningen försökt redovisa dessa konfliktbetonade målsättningar

i form av samhällsekonomiska kostnads- och intäktsposter för olika lokaliseringsalternativ.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att beredningen inte på

ett tillfredsställande sätt analyserat den centrala frågan i förslaget nämligen sammanhanget

mellan koncentration och spridning av utbildningsenheterna och de

regionalpolitiska och utbildningsmässiga konsekvenserna därav. SFS framhåller att

en förläggning av högre teknisk utbildning till Norrland måste göras mot bakgrund

av såväl lokaliseringspolitiska som utbildningspolitiska överväganden och understryker

betydelsen av att, när målkonflikter uppstår, de utbildningspolitiska målen

både på kortare och på längre sikt inte åsidosätts på grund av dagens lokaliseringspolitiska

behov. Statskontoret framhåller däremot att utspridningens positiva effekter

från samhällsekonomisk synpunkt får vägas mot uppkommande utbildningsorganisatoriska

eller utbildningsekonomiska olägenheter, varvid de senare inte får

tillmätas avgörande betydelse vid en förläggning av högre teknisk utbildning till

skilda delar av Norrland.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att utspridning av den högre tekniska

utbildningen från lokaliserings- och arbetsmarknadssynpunkt har

en positiv effekt genom att den bidrar till att skapa en stimulerande miljö för

näringslivet samtidigt som den norrländska ungdomen ges större möjligheter till

ett allsidigt utbildningsval på lokal nivå. Skolöverstyrelsen betonar att lokalisering

till en region av fullständig högre teknisk utbildning under vissa förhållanden bör

kunna ge stora externa effekter. Skolöverstyrelsen pekar, i likhet med statistiska

centralbyrån, på den oväntat stora dragningskraft som universitetsfilialerna visat

sig ha, vilket talar för att en ökad spridning av den högre utbildningen kan vara

lämplig från rekryteringssynpunkt.

1968 års lokaliseringsutredning delar beredningens uppfattning att vidare samhällsekonomiska,

sociala och utbildningspolitiska aspekter leder till slutsatsen att

fördelarna med en vidgad spridning av den högre tekniska utbildningen och forskningen

överväger de utbildningsekonomiska fördelarna med en bibehållen koncentration.

Liknande synpunkter framförs bl.a. av länsstyrelserna i Västernorrlands

och Jämtlands län samt förvaltningsutskotten i Västernorrlands och Jämtlands län.

U 68 anser att ett allsidigt utbud av högre utbildning bör ges i Norrland genom att

den tekniska utbildningen kompletterar den utbildning som ges vid universitetet i

Umeå.

LO tillstyrker i princip beredningens förslag men förordar att decentraliseringen

av den högre tekniska utbildningen sker etappvis i avvaktan på vunna erfarenheter.

Även TCO och Svenska kommunförbundet accepterar utredningsförslaget i detta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1970

11

avseende, eftersom det medför bl. a. en regional utjämning av utbildningsmöjligheterna.

Beredningens förslag om spridning av den högre tekniska utbildningen tillstyrks

vidare av bl. a. delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, kommerskollegium

och Folkpartiets ungdomsförbund.

Statens planverk betonar att en noggrann avvägning mellan koncentration och

spridning av den högre tekniska utbildningen måste göras, eftersom en koncentrerad

utbyggnad ger en geografiskt begränsad men kraftigare näringslivsstimulerande

effekt, medan en spridning till flera orter ger en geografiskt fördelad effekt.

Risken med en spridd lokalisering är enligt planverket att den samlade effekten

av näringslivsstimulansen minskar väsentligt om en alltför stor spridning genomförs.

Lokaliseringsaspekten uppfattas av Svenska teknologi öreningen som det bärande

motivet för norrlandsberedningens förslag till förläggning av högre teknisk utbildning

till Norrland. Föreningen accepterar detta om utbildningen byggs upp så att

de eftersträvade lokaliseringseffektema verkligen uppnås. Erfarenheten tyder på

att dessa effekter uppnås först sedan bl. a. de personella och ekonomiska insatserna

överskridit vissa tröskelvärden. Teknologföreningen anser därför att beredningen i

sitt förslag splittrat den högre tekniska utbildningen på alltför många enheter,

vilket resulterar i att den verkliga lokaliseringseffekten uteblir. Liknande synpunkter

framförs av Moderata ungdomsförbundet. Samma uppfattning har SACO och

Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges industriförbund som anser att starka skäl

talar för att den högre tekniska utbildningen i Norrland koncentreras till en ort.

Även styrelsen för teknisk utveckling anser det fördelaktigare att bygga upp en hel

teknisk fakultet än att splittra utbildningen på olika filialorter. Samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen ställer sig tvekande inför den kraftiga utspridning

som beredningen föreslår och anser att risk föreligger för att de små

utbildningsenheterna blir isolerade. Statens naturvetenskapliga forskningsråd framhåller

att med den väl utbyggda studiehjälpen och med våra dagars goda kommunikationer

är behovet av spridning av utbildningsmöjligheterna betydligt mindre än

tidigare.

Universiteten och högskolorna ställer sig i huvudsak tvekande inför norrlandsberedningens

förslag till spridning av den högre tekniska utbildningen. Rektorsämbetet

vid universitetet i Lund anser det inte möjligt att på grundval av det

redovisade materialet ta ställning till frågan om man kan lösa de utbildningstekniska

problemen och skapa funktionsdugliga utbildningar vid en spridning

på ett flertal orter i Norrland. Rektorsämbetena vid universiteten i Göteborg och

Stockholm påpekar att decentraliseringen av utbildningsenheterna kommer att medföra

vissa olägenheter. Rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola anser att

splittringen av resurserna för högre teknisk utbildning och forskning redan överskridit

gränsen för vad som är förenligt med en effektiv och slagkraftig verksamhet

och avstyrker att fullständig högre teknisk utbildning förläggs till Norrland, lnterimsstyrelsen

för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i

Linköping tillstyrker den föreslagna lokaliseringen av utbildningen endast under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

förutsättning att utbildningen blir likvärdig med övrig högre teknisk utbildning,

att lokaliseringen inte medför väsentliga olägenheter för de studerande och att den

verkligen innebär fördelar för näringslivet inom regionen.

När det gäller den av norrlandsberedningen behandlade frågan om koncentration

eller utspridning av forskningen har de remissinstanser

som förordat en koncentration av den högre tekniska utbildningen i allmänhet

också betonat nödvändigheten av att koncentrera forskningsresurserna. Universitetskanslersämbetet

framhåller emellertid att en spridning av den tillämpade forskningen

och utvecklingsarbetet som beredningen föreslår visserligen medför större

investeringskostnader för samma forskningsresultat men sannolikt ger vinster på

andra områden genom kontakt med nya problem och incitament till industrilokalisering.

Liknande synpunkter har framförts av LO. Statens naturvetenskapliga

forskningsråd anser att det från forskningens synpunkt är viktigare att befintliga

universitet och högskolor ges adekvata resurser än att en utbyggnad av motsvarande

forskning görs på andra orter. För speciella ändamål och för att utnyttja lokala

förutsättningar kan det emellertid enligt forskningsrådet vara motiverat att bygga

upp särskilda forskningsstationer. Riksrevisionsverket stryker under att de lokaliseringspolitiska

strävandena inte får leda till att forskningsresurserna splittras upp

på alltför små enheter eller att forskningsområden, där resurser redan finns på

annat håll i landet, dubbleras.

1969 års utredning om samordning av viss statlig forskningsverksamhet betonar

att om en målmedveten satsning på forskningsresurser sker med avsikten att dessa

skall vara anpassade både till utbildningens behov och till den önskade industristrukturen,

denna satsning bör koncentreras till en ort. Rektorsämbetet vid universitetet

i Lund stryker under att en splittring av forskningsresurserna skadar forskningens

utveckling och hindrar dess möjligheter att hävda sig i den internationella

konkurrensen. Rektorsämbetet vid karolinska institutet anser också att den tekniska

forskningen bör vara koncentrerad till ett fåtal orter för att enheter skall skapas

av en storlek som möjliggör nödvändig forskningssamverkan.

3.2 Modell för högre teknisk utbildning i Norrland

Norrlandsberedningens förslag till utbildningsmodell bestående av C-, FA-, FBoch

PFU-orter kommenteras av ett stort antal remissinstanser. Många instanser uttalar

stor tveksamhet om B-filialerna dels med hänsyn till att en uppbyggnad av

dessa filialer innebär en stor spridning av den högre utbildningen, dels mot bakgrund

av att frågor rörande lokalisering av sådan utbildning f. n. utreds av U 68.

Man ifrågasätter även B-filialemas lokaliseringspolitiska effekt på regionens näringsliv.

Förslaget om uppbyggnad av PFU-enheter har fått ett positivt mottagande

av remissinstanserna.

Norrlandsberedningens modell för decentraliserad civilingenjörsutbildning i Norrland

— med fördelningen på C-, FA- och F B-o r t e r — är enligt statskon
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

13

för et i och för sig värd att pröva. I likhet med universitetskanslersämbetet är statskontoret

dock inte berett att nu ta ställning till en så långtgående spridning av

utbildningen som föreslagits eftersom dessa frågor f. n. utreds av U 68. Liknande

synpunkter framförs av Ingenjör svetenskap sakademien. Denna uppfattning delas

även av riksrevisionsverket, som dessutom betonar att decentraliseringen inte får

medföra att de studerandes val av utbildningslinjer alltför starkt begränsas. U 68

räknar med att i en framtid, när vuxenutbildningen blir mera väsentlig än f. n.,

utbildningens närhet till de studerandes bostadsort blir en avgörande fråga.

Därvid synes en planering efter regioner med befintliga universitet och högskolor i

centralorter naturlig. Beredningens modell för utbyggnad av den högre tekniska

utbildningen i Norrland ligger i linje med sådana planeringsprinciper och U 68 ser

detta som ett skäl att infoga den i den fortsatta planeringen av den eftergymnasiala

utbildningen.

Beredningens utbildningsmodell tillstyrks av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, delegationen

för lokalisering av statlig verksamhet, länsstyrelsen och företagarföreningen

i Västernorrlands län, kommerskollegium, Svenska landstingsförbundet,

Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges industriförbund, Norrlandsfonden, Svenska

etableringsaktiebolaget, Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska

studentförbund. Svensk industriförening tillstyrker också utbildningsmodellen

och understryker vikten av att möjlighet till högre teknisk utbildning skapas

även i Norrlands inland. Även TCO ställer sig positiv till den föreslagna modellen

men anser att A-filialema skall förläggas till orter med PFU-verksamhet.

Tveksamma inför den av beredningen föreslagna utbildningsmodellen, främst

vad gäller B-filialerna, är bl. a. skolöverstyrelsen, statens råd för samhällsforskning,

länsstyrelsen i Västerbottens län, 1968 års lokaliseringsutredning och Svenska

utvecklingsaktiebolaget.

LUP-nämnden anser det från investeringssynpunkt fördelaktigare med en koncentration

av utbildningen och avstyrker därför inrättandet av B-filialer. SFS avstyrker

B-filialema på grund av de studiesociala och studietekniska svårigheter

som kommer att drabba studerande på dessa orter. För att de studiesociala funktionerna

vid dessa filialer skall bli likvärdiga med andra studieorters krävs enligt

organisationen betydande satsningar på bostäder, hälsovård, motionsverksamhet

m. m., vilket tillsammans med de direkta utbildningskostnaderna torde leda till

en onödig splittring av resurserna. Dessutom tillkommer enligt SFS betydande

studietekniska svårigheter för de studerande som vid flyttningen efter det första

studieåret på FB-orten har resttentamina, vilket tillsammans med omställningssvårigheter

till den nya studieorten kan påverka de fortsatta studierna. Liknande

synpunkter framförs av tekniska fakulteten vid universitetet i Lund och interimsstyrelsen

för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i

Linköping.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund hänvisar med anledning av förslaget om

filialorterna till att lokalisering av högre utbildning till nya orter f. n. utreds av

U 68 och anser att detta arbete ej bör föregripas. Rektorsämbetet vid universitetet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

i Umeå vill i denna fråga avvakta den av beredningen aviserade ytterligare utredningen

av övriga lokaliseringar. Rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm

avstyrker förslaget om B-filialerna.

När det gäller beredningens förslag till lokalisering av PFU-enheter i

Norrland anser riksrevisionsverket att det framlagda utredningsunderlaget är alltför

begränsat för ett slutligt ställningstagande men understryker vikten av att enheterna

lokaliseras och inriktas så att de verksamt bidrar till att utveckla regionens näringsliv.

Statens planverk framhåller att av den föreslagna utbildningsorganisationen

kommer dessa enheter att ha den största lokaliseringseffekten. Styrelsen för

teknisk utveckling redovisar, att den f. n. undersöker möjligheterna att i Norrland

bygga upp utvecklingscentra med uppgift att bistå mindre och medelstora företag

med hjälp för deras produktutveckling. Ett utvecklingscentrum kan bilda en lämplig

bas för PFU-enheter, men det torde enligt styrelsen dröja avsevärd tid innan

högre teknisk utbildning kan anordnas vid dessa centra. Ingenjörsvetenskapsakademien

och Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges Industriförbund anser att utformningen

och lokaliseringen av PFU-verksamheten bör utredas för hela landet

och ingå i ett riksmönster, innan inriktningen och förläggningen av de föreslagna

PFU-enheterna beslutas. Med anledning av förslaget om att den högre tekniska utbildningen

skall knytas till ett antal PFU-enheter understryker SFS behovet av

teknisk forskning och utvecklingsarbete, som inte är direkt produktionsinriktade

utan syftar till att skapa bättre förhållanden för de inom industrin sysselsatta.

Rektorsämbetet vid universitetet i Umeå anser konstruktionen med PFU-enheter

riktig och tilltalande men ifrågasätter livskraften och stimulansförmågan hos en

anläggning utan anknytning till utbildnings- och forskningsorganisationen i övrigt.

Rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola upplever beredningens förslag om

PFU-enheter som progressivt och stimulerande men påpekar att relativt stora

investeringar fordras för att forskningsverksamheten skall få någorlunda bredd.

Interimsstyrelsen för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten

i Linköping är övertygad om att PFU-enheterna kan initiera och utveckla

forsknings- och utvecklingsarbete inom industrier om de har goda kontakter med

forskningen inom angränsande områden, särskilt när det gäller tvärvetenskapliga

arbeten.

3.3 Lokalisering och inriktning av högre teknisk utbildning i Norrland

Statens planverk understryker rent allmänt betydelsen av att den högre tekniska

utbildningen i Norrland lokaliseras till orter där möjligheterna till en utbyggnad av

näringslivet är goda samtidigt som regioner med behov av lokaliseringsstöd bör

prioriteras.

I fråga om den allmänna inriktningen av högre teknisk utbildning i Norrland

framhåller matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Umeå

att den måste inriktas mot breda sektorer inom norrländsk industri, där de små och

medelstora företagen svarar för de största behoven. Utbildningen måste dessutom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majtts proposition nr 88 år 1970

styras mot verksamhet som bedöms lämplig inom regionen i framtiden, dvs. tekniskt

avancerad industri med hög förädlingsgrad och med låg transportkostnad.

Norrlandsberedningens förslag att högre teknisk utbildning skall byggas upp i

Umeå och att Umeå skall fungera som centralort för en decentraliserad teknisk

utbildning tillstyrks av flertalet remissinstanser. Som motiv för valet av Umeå anförs

att en utbyggd administration redan finns vid universitetet och att där finns

goda möjligheter till ett för både utbildning och forskning fruktbärande samarbete

över fakultetsgränserna. Statskontoret, riksrevisionsverket, styrelsen för teknisk

utveckling, Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelsen i Västerbottens län,

Ingenjör svetenskap sakademien och SACO anser, att dessa förhållanden och nödvändigheten

av en koncentration av den högre tekniska utbildningen i Norrland

talar för att satsning på denna utbildning — i varje fall i ett inledande skede —

sker endast i Umeå. Tveksamhet inför förslaget om Umeå som C-ort uttalas av

bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län, handelskammaren i Sundsvall, tekniska fakulteten

vid universitetet i Lund samt rektorsämbetena vid tekniska högskolan i Stockholm

och vid Chalmers tekniska högskola.

U 68 finner det naturligt att också för teknisk utbildning utnyttja de resurser

som Umeå kan erbjuda men påpekar att universitetet befinner sig i mycket snabb

expansion. Framför allt när det gäller byggnader för högre utbildning ansträngs

Umeås kapacitet mycket hårt, vilket enligt utredningen måste beaktas i samband

med den aktuella utbyggnaden.

Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges industriförbund och rektorsämbetet vid

Chalmers tekniska högskola föreslår att endast första årskursen av högre teknisk

utbildning förläggs till Umeå. De senare årskurserna bör enligt de nyssnämnda

organisationerna förläggas till Luleå, medan rektorsämbetet föreslår en förläggning

till nuvarande tekniska högskolor.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker beredningens förslag att 50 studerande

tas in i Umeå höstterminen 1970 på maskinteknisk utbildningslinje som avses få

organisationsteknisk-ekonomisk inriktning. Ämbetet betonar vidare nödvändigheten

av att de studerande ges möjlighet till val av andra specialiseringar och nämner i

första hand de av beredningen föreslagna kemisk-tekniska och biotekniska inriktningarna,

varvid åtminstone två PFU-inriktade institutioner måste byggas upp i

Umeå. Statistiska centralbyrån framhåller i fråga om utbildningens inriktning

att en maskinteknisk linje visat sig vara den inriktning som är mest

spridd över olika industribranscher, varför den synes vara oberoende av den framtida

industristrukturen i Norrland. Centralbyrån bedömer vidare, på grundval av

genomförda enkäter, att arbetsmarknadens efterfrågan av civilingenjörer från de

föreslagna teknisk-ekonomiska, kemisk-tekniska och biotekniska inriktningarna totalt

sett kommer att öka. Statens planverk, som tillstyrker den föreslagna utbildningen

i Umeå, anser att utbildning med stort behov av tvärvetenskapliga kontakter,

t. ex. med medicinska ämnesområden, bör förläggas dit. För verkets del kommer

i detta sammanhang särskilt arkitekt- och samhällsplanerarutbildningen i åtanke.

Svenska utvecklingsalctiebolaget och TCO betonar önskvärdheten av att vid ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

formningen av utbildningen i Umeå hänsyn tas till bl. a. det inom universitetskanslersämbetet

framlagda förslaget om teknisk magisterutbildning (TEMA).

Rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm framhåller att den högre

tekniska utbildningen i Norrland bör koncentreras på studieinriktningar som bedöms

särskilt viktiga för landsdelen och anser att de föreslagna inriktningarna samt

fysikalisk teknik, kemiteknik och bioteknik ligger i linje med dessa synpunkter.

Härigenom skulle utbildningen i Umeå få en intressant profil med begränsade insatser

av nya resurser som, om formen visar sig gynnsam, kan vidareutvecklas till

t. ex. en fullständig civilingenjörsutbildning. Även rektorsämbetet vid Chalmers

tekniska högskola ser positivt på ifrågavarande studieinriktningar. Matematisknaturvetenskapliga

fakulteten vid universitetet i Umeå föreslår att principbeslut

fattas om inrättande av dessa inriktningar vid universitetet. Medicinska fakulteten

vid universitetet i Umeå och rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm

anser att dessutom en medicinsk-teknisk studieinriktning bör komma till stånd

vid universitetet.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker även förslaget att fullständig högre

teknisk utbildning byggs upp i Luleå. Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges

industriförbund anser att tyngdpunkterna i den eftergymnasiala utbildningen

i Norriand bör utgöras av universitetet i Umeå och den föreslagna tekniska utbildningen

i Luleå. Umeåregionen är redan till följd av universitetets tillkomst attraktiv

såväl för enskilda som för näringsliv och förvaltning. Skellefteåområdet har

genom lokaliseringspolitiska insatser fått betydande tillkott av arbetstillfällen, medan

luleåregionen fortfarande är ett från sysselsättningssynpunkt kritiskt område.

Organisationerna föreslår därför att huvuddelen av den högre tekniska utbildningen

och forskningen i Norrland förläggs till Luleå, en lokalisering som med all sannolikhet

skulle lämna ett väsentligt bidrag till en förbättrad industriell miljö i hela

Norrbotten. Liknande synpunkter framförs av handelskammaren i Sundsvall och

reservanterna i riksrevisionsverket ledamöterna Bohman och Vinde. Statsföretag

AB, tekniska fakulteten vid universitetet i Lund och länsstyrelsen i Norrbottens

län föreslår att man skall ytterligare överväga om inte Luleå bör bli centralort

för den högre tekniska utbildningen i Norrland.

Lör att de lokaliseringspolitiska effekterna skall nås bör, enligt U 68, en del av

den föreslagna högre tekniska utbildningen förläggas till en ort norr om Umeå.

Därvid synes valet stå mellan Luleå och Skellefteå. Utredningen anser att för

Luleå talar det större avståndet till universitetsorten Umeå, att luleåregionen har

större folkmängd än skellefteåregionen och att i Luleå redan finns en forskningsstation,

medan en sådan i Skellefteå befinner sig på planeringsstadiet. Skellefteå

har däremot en mera mångsidig industri. Med de utgångspunkter som U 68 har i

sitt utredningsarbete i lokaliseringsfrågor saknas f. n. underlag för ett bestämt

förord för endera orten.

När det gäller den högre tekniska utbildningens inriktning i Luleå

har sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm fört fram

frågan om en flyttning av de gruvinriktade delarna av sektionens utbildning och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

forskning till Luleå samtidigt som man betonar angelägenheten av att vissa geovetenskapligt

inriktade professurer, som föreslagits av 1965 års geoutredning, tillförs

sektionen i samband härmed. Rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm

framhåller att en förläggning av högre utbildning inom geodesi, malmletning

och gruvbrytning till Luleå skulle ge ökad tyngd åt en teknisk högskolenhet

där och ge den en specialisering som från hela landets synpunkt skulle vara av

stort intresse. Rektorsämbetet tillstyrker en utredning av dessa frågor. Liknande

synpunkter framförs av statens institut för hantverk och industri. Universitetskansler

sämbetet avser att undersöka förutsättningarna för en sådan flyttning, men

betonar att en överföring under det närmaste budgetåret inte är möjlig.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker beredningens förslag att 50 studerande

tas in i Luleå höstterminen 1970 på maskinteknisk utbildningslinje och att linjen

under de följande årskurserna ges en konstruktionsteknisk inriktning. Utbildning

med denna specialisering kan enligt ämbetet starta hösten 1970 i Luleå under

förutsättning att den metallurgiska forskningsstationen byggs ut och breddas samtidigt

som ett centrum för konstruktionstekniskt forsknings- och utvecklingsarbete

byggs upp.

Förutom den föreslagna inriktningen av utbildningen mot maskinteknik anser

länsstyrelsen i Norrbottens län att utbildning inom naturprospektering och naturproduktion

ligger nära till hands med hänsyn till den omfattande gruvindustrin i

länet. Länsstyrelsen föreslår också, i likhet med Luleå stad, att en elteknisk utbildningslinje

med inriktning mot elektronikområdet inrättas i Luleå. LuossavaaraKiirunavaara

AB föreslår att i första hand inrättas bergs- och gruvvetenskaplig

utbildning i Luleå vilken senare kompletteras till att omfatta även det geovetenskapliga

området. Den nära anknytningen mellan anläggnings- och byggnadsverksamheten

— vad gäller bergssprängning och tunneldrivning — och gruvbrytningen

skulle, enligt rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm, göra en förläggning

av väg- och vattenutbildning till Luleå naturlig.

Vad avser den framtida forsknings- och utvecklingsverksamheten

i Luleå redovisar Norrlandsfonden i sitt yttrande att den beslutat att i

samråd med Sveriges Mekanförbund, styrelsen för teknisk utveckling, Svenska utvecklingsaktiebolaget

och tekniska fakulteten i Lund skyndsamt utreda förutsättningarna

för att bygga upp ett utvecklingscentrum i staden. En samtidig satsning

på högre teknisk utbildning, forskning och utvecklingsarbete är enligt fonden en

förutsättning såväl för en effektiv utbildning som för möjligheterna att till högskoenheten

knyta forskare och tekniker för forskning och undervisning. Utvecklingsenheten

avses få en inriktning mot maskinteknik (finmekanik, transportteknik),

elektroteknik, byggnadsteknik och naturteknik. Tekniska fakulteten vid universitetet

i Lund, som lämnat motsvarande uppgifter, understryker betydelsen av att

planeringen av uppbyggnaden av detta centrum och den högre tekniska utbildningen

i Luleå sker i intim samverkan.

Med hänsyn till den omfattande industriella verksamhet som finns i Skellefteå

med omnejd föreslår beredningen att en PFU-enhet byggs upp där.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition nr 88 år 1970

Svensk industriförening tillstyrker detta förslag och påpekar att ifrågavarande

region redan har en av de bästa immateriella förutsättningarna för industriell

verksamhet, nämligen en industritradition som spänner över flera generationer.

Statens provningsanstalt meddelar att den f. n. utreder förutsättningarna för att

inrätta en kvalitetskontrollstation i övre Norrland som, knuten till provningsanstalten,

skall arbeta i nära kontakt med berörda industrier och industriorganisationer.

Enligt provningsanstalten talar flera skäl för att kvalitetskontrollstationen

lokaliseras till Skellefteå. Stationen kommer att utföra provningar och mätningar

samt få resurser för konsulentverksamhet inom området kontrollteknik. Stationen

planeras dessutom inrymma en experimentavdelning, där industrierna med egen

arbetskraft skall kunna bearbeta sina utvecklingsprojekt med hjälp av stationens

resurser. Provningsanstalten anser att det bör utredas vilka fördelar som skulle

vinnas genom att verksamheten vid stationen breddas så att den kunde medverka

i grundläggande utbildning och forskarutbildning enligt beredningens förslag.

Verksamheten skulle därvid inriktas på områdena materialteknik samt mät- och

kontrollteknik vilka får allt större betydelse för all industriell verksamhet. Sveriges

hantverks- och industriorganisation hänvisar till pågående studier av möjligheterna

att göra Skellefteå till en s. k. industriell utvecklingsbas och till planerna att i ökad

grad förlägga utbildnings- och utvecklingsverksamhet till staden. Med hänsyn till

dels behovet av koncentration av den högre tekniska utbildningen, dels närheten

till Umeå avstyrker däremot statens institut för hantverk och industri den föreslagna

utbildningen i Skellefteå. Dock kan enligt institutet speciella forskningsprojekt

och examensarbeten utföras inom denna region.

Statens råd för samhällsforskning understryker att, ifall principbeslut skulle fattas

om förläggning av en PFU-enhet till Skellefteå, stora ansträngningar måste göras

för att planera och bygga upp enheten i sådan tid att den kan infogas i utbildningssystemet

redan under första utbildningsomgångens fjärde år. Liknande synpunkter

framförs av Västerbottens företagareförening, som dessutom anser att

enheten bör inriktas mot det elektro-mekaniska hållet. Samma inriktning föreslår

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott som finner, att en sådan enhet

skulle ha stor betydelse för den tillverkningsindustri som är utmärkande för

skellefteåområdet. Länsstyrelsen i Västerbottens län betonar att industrin i skellefteåregionen

är rikt differentierad och innehåller flera enheter där statligt stöd

till ytterligare teknisk utveckling kan ge rik avkastning. Skellefteå stad framför

liknande synpunkter och föreslår vidare att PFU-enheten i staden skall specialiseras

inom områdena maskinteknik, gruv- och geoteknik, kemi-metallurgi och elektronik.

Staden föreslår dessutom, i likhet med Västerbottens företagareförening,

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott och Folkpartiets ungdomsförbund,

att den högre tekniska utbildningen i Skellefteå skall omfatta samtliga fyra årskurser.

Norrlandsberedningen föreslår vidare att treårig högre teknisk utbildning skall

inledas i Sundsvall läsåret 1971/72. Bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,

delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, TCO, Folkpartiets

ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund, länsstyrelsen i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

Västernorrlands län, Sundsvalls stad och handelskammaren i Sundsvall anser att

fullständig civilingenjörsutbildning bör förläggas dit och att en PFU-enhet därför

bör byggas upp. När det gäller inriktningen av PFU-enheten erinrar Sundsvalls stad

om att man aktivt arbetar för att till staden förlägga en transportforskningsinstitution

som skulle specialiseras inom ämnena logistik, ADB-informationsbehandling

och industriell organisation.

Med anledning av norrlandsberedningens förslag om förläggning av första

årskursen av högre teknisk utbildning till Östersund stryker såväl Riksförbundet

landsbygdens folk som Jämtlands läns företagareförening under att

många skäl talar för att staden redan från början får fullständig civilingenjörsutbildning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser TEMA-utredningens förslag

om högre teknisk utbildning vara väl lämpat att tillgodose behovet av sådan utbildning

i Östersund. En dylik treårig utbildning bör enligt länsstyrelsen kompletteras

med en forskningsenhet med inriktning mot elektroteknik, humanteknologi och

miljövård. Även samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen betonar

Östersunds ställning som central ort i den tätast befolkade delen av Norrlands

inland.

Ett flertal remissinstanser har understrukit betydelsen av att den civilingenjörsutbildning

som byggs upp i Norrland kvalitativt blir likvärdig med motsvarande

utbildning vid befintliga läroanstalter. Yttranden av denna innebörd har avgetts

av bl. a. universitetskansler sämbetet, skolöverstyrelsen, Ingenjörsvetenskapsakademien,

Norrlandsförbundet, SACO, Svenska teknologföreningen, rektorsämbetena

vid universitetet i Lund och tekniska högskolan i Stockholm samt interimsstyrelsen

för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i Linköping.

Vidare har en rad remissorgan, bl. a. statens råd för samhällsforskning, SFS,

Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska stundentförbund och

rektorsämbetet vid universitetet i Umeå, betonat vikten av att civilingenjörsutbildningen

i högre grad än f. n. kommer att innehålla samhällsvetenskapliga ämnesavsnitt.

3.4 Vissa övriga frågor

Ett antal remissinstanser varnar för en underskattning av de problem som erfarenhetsmässigt

uppkommer i samband med uppbyggnaden av en ny utbildningsenhet.

En av dessa svårigheter är lärarrekryteringen. Universitetskanslersämbetet

framhåller att stora ansträngningar fordras för att klara bl.a.

denna fråga. SFS delar inte beredningens optimism när det gäller möjligheterna att

engagera lärare från den lokala industrin. Organisationen varnar dessutom för att

man i alltför stor utsträckning skall lita på att undervisningsproblemen skall lösas

genom intern TV-undervisning. Även Svenska teknologföreningen och SACO varnar

för att svårigheter kan uppstå i samband med lärarrekryteringen. Interimsstyrelsen

för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i Linköping,

som har aktuella erfarenheter när det gäller läraranskaffning, konstaterar att detta

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

är det allt överskuggande problemet vid uppbyggnaden av en ny högskola. Rekryteringsunderlaget

i Sverige är litet framför allt i de tillämpade ämnena där skillnaden

mellan den marknadsmässiga lönen och lärarlönen är särskilt stor, varför

stora ansträngningar måste göras för att den vetenskapliga miljön vid utbildningsenheten

skall bli så attraktiv som möjligt.

Norrlandsberedningen föreslår att lokalfrågorna för den högre tekniska

utbildningen i Norrland skall lösas genom förhyrningar. Byggnadsstyrelsen delar

inte beredningens uppfattning att lokaler utan vidare bör hyras för denna verksamhet

om detta på grund av lokalernas karaktär är möjligt. Det bör i stället

ankomma på styrelsen att, sedan lokalbehovsberäkningar gjorts av eller i samverkan

med vederbörande LUP-kommitté, lämna förslag till hur lokalfrågorna bör

lösas och uppskatta kostnaderna för lokaler och inredning. I Umeå förefaller det

naturligt att tillgodose dessa behov på eller i anslutning till universitetsområdet.

På orter med redan etablerad statlig verksamhet torde, enligt styrelsen, nyproduktion

av generella och flexibla lokaler vara att föredra framför förhyrningar. LUPnämnden

anser också att det är mindre lämpligt att ■— såsom beredningen förutsatt

— lösa lokalfrågorna genom förhyrningar mot bakgrund av den omfattning

som utbildningen i fullt utbyggt skick föreslagits få på C- och FA-ortema. Nämnden

har utifrån erfarenheterna från uppbyggnaden av teknisk utbildning i Lund och

Linköping räknat fram resursbehovet på lokal- och utrustningssidan vid en koncentration

av den av beredningen föreslagna utbildningen till en ort i Norrland.

Under förutsättning att — i likhet med i Linköping — viss del av utbildningen

baseras på intern TV-undervisning uppskattar LUP-nämnden de totala investeringskostnaderna

för högre teknisk utbildning i Norrland till sammanlagt 60—65

milj. kr.

Med hänsyn till bl. a. de nyssnämnda faktorerna avstyrker flera remissinstanser

den av norrlandsberedningen föreslagna tidsplanen för igångsättande av

den högre tekniska utbildningen. Statskontoret påpekar att ytterligare utredningar

krävs beträffande de resurser som är nödvändiga för att genomföra utbildningen

innan en definitiv tidsplan kan fastställas. Särskild uppmärksamhet bör därvid

ägnas åt de problem som erfarenhetsmässigt uppkommer under den senare delen

av utbildningen. Liknande synpunkter framförs av interimsstyrelsen för den medicinska

och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i Linköping. Riksrevisionsverket

anser att utbildningen bör starta först läsåret 1971/72, vilket möjliggör en

mer noggrann planering av verksamheten. Byggnadsstyrelsen och LUP-nämnden

rekommenderar, mot bakgrund av deras tidigare redovisade uppfattningar i lokalfrågorna,

att igångsättningen skjuts fram i tiden tills dess att förutsättningarna i

dessa avseenden klarlagts. LUP-nämnden avstyrker med hänsyn till svårigheterna

att färdigställa lokaler i Umeå att utbildning startar där höstterminen 1970. Ingenjör

svetenskapsakademien, SFS, TCO och Svenska teknologföreningen anser också

att den föreslagna tidsplanen är alltför snäv och att en avsevärt mer detaljerad

planering av de praktiska förutsättningarna för genomförande av utbildningen är

nödvändig för att inte de studerande skall drabbas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

4. Föredraganden

21

Ett viktigt led i utbildningplaneringen under den senaste tioårsperioden har

varit strävan att inom varje region erbjuda de studerande ett allsidigt utbud av

förekommande utbildningsvägar på olika stadier. En sådan strävan mot regional

jämlikhet på utbildningsområdet måste emellertid vägas mot att utbildningsenheterna

bör ges en storlek som medger ett rationellt utnyttjande av lärare, lokaler

och övriga resurser.

Under 1960-talet har den högre tekniska utbildningen successivt byggts ut dels

vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg, dels på nya orter i mellersta

och södra Sverige — Uppsala, Lund, Linköping och Örebro. När det gäller

Norrland har ansträngningarna att få till stånd eftergymnasial utbildning koncentrerats

på att bygga upp utbildning i Umeå inom bl. a. de filosofiska, medicinska och

odontologiska ämnesområdena. Härtill kommer den successiva utbyggnaden av

decentraliserad högre utbildning som förlagts till bl. a. ett flertal orter i Norrland.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition år 1965 om utbyggnaden av universitet

och högskolor m. m. (prop. 1965: 141) framhöll statsutskottet (SU 173) att den

högre utbildningen måste gå hand i hand med näringslivets utveckling om en effektiv

lokaliseringspolitik skulle kunna bedrivas i Norrland. Utskottet ansåg därför

att en beredning borde tillsättas med uppgift att kontinuerligt följa utvecklingen

och, när så befanns möjligt, föreslå fortsatt utbyggnad av den högre tekniska utbildningen.

Riksdagen anslöt sig till statsutskottets uppfattning i denna fråga (rskr

411). Genom Kungl. Maj:ts beslut i juni 1966 har en sådan beredning — norrlandsberedningen

— kommit till stånd.

Som jag tidigare redovisat har norrlandsberedningen föreslagit att högre teknisk

utbildning skall byggas upp i Norrland. De skäl som beredningen anfört till stöd

för sitt förslag finner jag i likhet med remissinstanserna mycket starka. Utbyggnaden

av den högre utbildningen är ett viktigt led i strävandena att skapa en allsidig

samhällsservice i hela landet. Jag konstaterar därför med tillfredsställelse att både

beredningen och remissinstanserna anser att förutsättningar numera finns för att

förlägga högre teknisk utbildning till landets norra delar. Jag delar uppfattningen

att högre teknisk utbildning och forskning i Norrland skulle innebära en betydande

stimulans för samhällsutvecklingen i landsdelen. Samtidigt är jag medveten om att

en sådan satsning måste kompletteras och samordnas med andra åtgärder inom

ramen för ett brett regionalpolitiskt handlingsprogram om en önskvärd utveckling

skall kunna åstadkommas i Norrland. Jag vill här erinra om de åtgärder i denna

riktning som nyligen föreslagits av cheferna för kommunikations-, inrikes- och industridepartementen.

Norrlandsberedningen har, för att underlätta rekryteringen till den högre tekniska

utbildningen, föreslagit att det första årets utbildning skulle förläggas till ett

flertal orter. Den efterföljande delen av utbildningn, som kräver mer omfattande

resurser, har av beredningen föreslagits koncentrerade till ett fåtal orter där en

samverkan med olika forsknings- och utvecklingsenheter bedömts kunna komma till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

stånd. Majoriteten av remissinstanserna har rest invändningar mot den föreslagna

spridningen av utbildningens grundläggande del och förordat en mera koncentrerad

lokalisering. Universitetskanslersämbetet har, med hänvisning till att frågorna om

dimensionering, organisation och lokalisering av eftergymnasial utbildning f. n.

övervägs av 1968 års utbildningsutredning (U 68), ansett det naturligt att vissa delar

av norrlandsberedningens förslag prövas i samband med ställningstagandena till

U 68: s kommande förslag. Med hänsyn till vad remissinstanserna anfört förordar

jag att högre teknisk utbildning i övre Norrland koncentreras till ett fåtal orter.

Planeringen bör inriktas på att en slagkraftig teknisk utbildnings- och forskningsorganisation

skall komma till stånd som verksamt bidrar till att utveckla näringslivet.

De orter som enligt min mening bör komma i fråga är Luleå samt, i samverkan

med varandra, Skellefteå och Umeå.

När man tar ställning till frågan om inriktning och utformning av högre teknisk

utbildning och forskning förlagd till övre Norrland, måste man — som norrlandsberedningen

påpekat — beakta förutsättningarna i fråga om dels befintliga och

planerade forsknings- och utvecklingsenheter, dels industrins inriktning och omfattning.

Dessa förhållanden har betydelse vid bedömningen av dels vilka lokala resurser

som kan finnas för utbildningen, dels hur utbildningsåtgärderna bör infogas

i ett mer omfattande regionalpolitiskt program.

Jag förordar att en enhet för högre teknisk utbildning och forskning förläggs

till Luleå. En maskinteknisk utbildningslinje med tillhörande forskningsorganisation

bör ingå i enheten. Jag vill vidare ta fasta på vad sektionen för bergsvetenskap

och rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm anfört i sina remissvar om

möjligheterna att till Luleå flytta delar av sektionens verksamhet. Den fortsatta planeringen

av en teknisk enhet i Luleå bör bedrivas med sikte på att en sådan flyttning

skall komma till stånd. I det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet bör prövas

om skäl och förutsättningar finns för att senare ytterligare differentiera den högre

tekniska utbildningen i Luleå.

I fråga om intagningskapaciteten i Luleå bör som riktpunkt gälla att den av

beredningen föreslagna kapaciteten för denna ort inte bör underskridas. Planeringen

av resurser för utbildningen och forskningen bör inriktas på att permanenta lokaler

skall uppföras i Luleå även om man övergångsvis måste använda provisoriska

lokaler. Givetvis är det angeläget att planeringen av de permanenta resurserna samordnas

med planeringen av andra resurser för teknisk utveckling och forskning.

Som framgått av vad jag tidigare redovisat utreder Norrlandsfonden f. n. förutsättningarna

för att i Luleå bygga upp ett industriellt utvecklingscentrum. I detta sammanhang

vill jag erinra om att chefen för industridepartementet nyligen i prop.

1970: 85 angående Norrlandsfondens fortsatta verksamhet m. m. strukit under

betydelsen av att fonden fortsätter att stödja forsknings- och utvecklingsarbete i

Norrland och därvid bl. a. medverkar till uppbyggande av produktinriktade forsknings-

och utvecklingsenheter. Likaså bör de forsknings- och utvecklingsresurser

som finns vid den metallurgiska forskningsstationen i Luleå kunna komma den

tekniska enheten till godo.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

23

Enligt vad företrädare för Luleå stad uppgivit kan staden ställa erforderlig mark

till förfogande för enheten. Vidare har konstaterats att staden är beredd att tillgodose

de ökade anspråk på olika former av samhällsservice som tillkomsten av

enheten för med sig.

I det föregående har jag uttalat att högre teknisk utbildning i övre Norrland bör

kunna förläggas även till Skellefteå och Umeå.

För förläggning av högre teknisk utbildning till Skellefteå talar samma allmänna

skäl som jag tidigare redovisat beträffande Luleå. I fråga om motiven och förutsättningarna

för att förlägga högre teknisk utbildning till Skellefteå bör, såsom både

norrlandsberedningen och remissinstanserna framhållit, beaktas den livskraftiga och

differentierade industri som finns i regionen. Industripolitiska skäl talar sålunda

starkt för att högre teknisk utbildning förläggs till Skellefteå. Utbildningen bör få

en sådan inriktning att den bidrar till den industriella utvecklingen i regionen.

Planeringen för utbildningen bör liksom i Luleå samordnas med planeringen av

andra resurser för teknisk utveckling och forskning. Jag vill erinra om att chefen

för industridepartementet i oktober 1969 har uppdragit åt statens provningsanstalt

att skyndsamt utreda förutsättningarna för att inrätta en kvalitetskontrollstation i

övre Norrland. Enligt vad provningsanstalten anfört i sitt tidigare redovisade remissyttrande

över beredningens betänkande talar flera skäl för att en kontrollstation

lokaliseras till Skellefteå. I den förstnämnda prop. 1970: 85 angående Norrlandsfondens

fortsatta verksamhet m. m. har chefen för industridepartementet vidare

uttalat att fonden i samråd med övriga berörda organ bör undersöka möjligheterna

att bygga upp ett industriellt utvecklingscentrum i Skellefteå.

En till Skellefteå förlagd högre teknisk utbildning bör, såsom norrlandsberedningen

föreslagit, omfatta det senare skedet av en civilingenjörsutbildning. Den

föregående delen av utbildningen bör vara förlagd till annan ort. I detta avseende

bör särskilt undersökas förutsättningarna för en samverkan mellan Skellefteå och

Umeå.

Den högre tekniska utbildningen som kommer i fråga i Umeå bör väsentligen utformas

på grundval av de förutsättningar som utbildnings- och forskningsresurserna

inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten erbjuder. Denna utbildning

bör så nära som möjligt samordnas med annan grundläggande utbildning vid universitetet.

Ett rationellt utnyttjande av resurserna skulle härigenom kunna åstadkommas.

Mot denna bakgrund förordar jag att beslut nu fattas om förläggning av

tre års högre teknisk utbildning till Umeå. Frågan har samband med universitetskanslersämbetets

uppdrag att mer generellt utreda frågan om anordnande av viss

teknisk utbildning inom ramen för de filosofiska fakulteterna. I det fortsatta utredningsarbetet

rörande högre teknisk utbildning i Umeå bör därför även resultaten

av ämbetets utredningsarbete beaktas.

Ett förverkligande av de förslag som jag här har lagt fram kräver ett omfattande

förberedelsearbete i fråga om utbildningens närmare utformning, organisation och

behov av resurser. Jag avser att i annat sammanhang inhämta Kungl. Maj:ts be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970

myndigande att tillkalla en särskild organisationskommitté med uppgift att biträda

universitetskanslersämbetet i detta arbete.

Förberedelsearbetet bör bedrivas med största skyndsamhet och med sikte på att

verksamheten om möjligt skall börja redan läsåret 1971/72.

Närmare förslag rörande utbildningens utformning, organisation, kostnader och

successiva uppbyggnad bör senare redovisas för riksdagen på grundval av organisationskommitténs

undersökningar.

5. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att Kungl.

Maj:t föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för uppbyggnad

av högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970 25

I N N E HÄ L L

Sid.

1. Inledning .................................................. 2

2. Norrlandsberedningen ........................................ 3

2.1 Vissa fakta om Norrland.................................. 3

2.2 Mål för högre teknisk utbildning i Norrland.................... 5

2.3 Modell för högre teknisk utbildning i Norrland................ 6

2.4 Lokalisering av högre teknisk utbildning i Norrland............ 7

2.5 Strukturmodell för högre teknisk utbildning i Norrland.......... 8

2.6 Tidsplan m. m. för uppbyggnad av högre teknisk utbildning i Norrland

.................................................. 8

3. Remissyttrandena ............................................ 9

3.1 Mål för högre teknisk utbildning i Norrland................... 9

3.2 Modell för högre teknisk utbildning i Norrland................ 12

3.3 Lokalisering och inriktning av högre teknisk utbildning i Norrland 14

4.4 Vissa övriga frågor....................................... 19

4. Föredraganden .............................................. 21

5. Hemställan ................................................. 24

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1970:223 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försöksverksamhet med systematiserad decentraliserad universitetsutbildning, jämte motioner. s. 14 i texten
  2. SU 1970:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland jämte motioner. s. 1 i texten
  3. SU 1970:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten, m.m., i vad den ej avser regionalpolitikens s. 2 i texten
  4. SU 1970:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1970/71 till högre utbildning och forskning m. s. 5 i texten