Angående högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland
1970-04-03 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1970:88, Angående högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
1
Nr 88
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående högre teknisk utbildning
och forskning i övre Norrland; given Stockholms
slott den 3 april 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag,
om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Moberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen, som grundar sig på ett förslag av norrlandsberedningen, föreslås
att högre teknisk utbildning och forskning skall förläggas till övre Norrland.
Det föreslås att en ny teknisk utbildnings- och forskningsenhet skall byggas upp
i Luleå. Vid enheten skall en maskinteknisk utbildnings- och forskningsorganisation
inrättas. Vidare skall man vid planeringen av enheten utgå från att sektionen för
bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm till viss del skall flyttas till
Luleå. Avsikten är att forskningen vid enheten skall bedrivas i samverkan med
bl. a. metallurgiska forskningsstationen och ett planerat utvecklingscentrum i Luleå.
Vidare avses teknisk utbildning komma till stånd i Skellefteå/Umeå-området.
Det fortsatta utredningsarbetet skall inriktas på att senare delen av en högre teknisk
utbildning skall anordnas i Skellefteå. Utbildningen bedöms kunna repliera
på planerade forsknings- och utvecklingsenheter i staden. Den inledande delen av
utbildningen avses äga rum på annat håll, varvid i första hand Umeå kommer i
fråga. Vid universitetet i Umeå föreslås högre teknisk utbildning bli anordnad
inom ramen för den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.
En särskild organisationskommitté avses bli tillkallad för att planera uppbyggnaden
av högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland. Kommitténs arbete
skall bedrivas med sikte på att utbildningen om möjligt skall kunna börja läsåret
1971/72.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 88
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1970
Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 april
1970.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,
Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.
Statsrådet Moberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland och anför.
1. Inledning
Med anledning av riksdagens beslut år 1965 angående utbyggnaden av universitet
och högskolor m. m. (prop. 141, SU 173, rskr 411) uppdrog Kungl. Maj:t
den 29 juni 1966 åt fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna inom universitetskanslersämbetet
jämte dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare
Emil Näsström och ledamoten av samma kammare Gunvor Stenberg samt ledamöterna
av riksdagens andra kammare Elias Jönsson i Ingemarsgården, Harald Larsson
i Hedenäset och Ingvar Svanberg att kontinuerligt följa frågan om högre teknisk
utbildning i Norrland och när så befanns möjligt framlägga förslag rörande
fortsatt utbyggnad av nämnda utbildning. Kungl. Maj:t uppdrog tillika åt ordföranden
i nämnda fakultetsberedning att såsom ordförande leda ifrågavarande arbete.
Beredningens ordförande var till den 31 augusti 1967 teknologie doktorn
Hjalmar Olson och därefter numera generaldirektören Lennart Holm. Ledamoten
Harald Larsson avled den 13 augusti 1966. Till dennes efterträdare utsåg Kungl.
Maj:t ledamoten av riksdagens andra kammare Arne Lindberg från den 1 januari
1967. De sålunda utsedda har sedermera antagit namnet norrlandsberedningen.
Med anledning av Kungl. Maj:ts nyssnämnda uppdrag har norrlandsberedningen
den 16 december 1969 lagt fram betänkandet Högre teknisk utbildning i
Norrland I (Stencil U 1969: 11).
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av statskontoret, universitetskanslersämbetet,
som överlämnat yttranden från vederbörande universitets- och
högskolemyndigheter, riksrevisionsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,
statistiska centralbyrån, statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga
forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, styrelsen för teknisk ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
3
veckling, byggnadsstyrelsen, samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna
för universitet och högskolor (LUP-nämnden), som överlämnat yttrande
från LUP-kommittén för Umeå, statens planverk, försvarets forskningsanstalt,
domänverket, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, statens institut för hantverk och industri, statens provningsanstalt,
länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, vilka överlämnat yttranden från bl. a. nio städer och ett antal industriföretag,
1968 års lokaliseringsutredning, 1968 års utbildningsutredning (U 68), delegationen
för lokalisering av statlig verksamhet, expertgruppen för regional utredningsverksamhet
(ERU), utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet,
kommerskollegium, som överlämnat yttranden från sju handelskamrar,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Svensk industriförening, Sveriges hantverks-
och industriorganisation, Sveriges allmänna exportförening, Norrlandsfonden,
Norrlandsförbundet, Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen,
Statsföretag aktiebolag, Svenska industrietableringsaktiebolaget, Svenska utvecklingsaktiebolaget,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns
landstings förvaltningsutskott, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund,
vilka båda sistnämnda avgett ett gemensamt yttrande samt överlämnat
yttrande från Sveriges kemiska industrikontor, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Svenska teknologföreningen, Sveriges förenade studentkårer
(SFS), Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Folkpartiets ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet,
Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt företagareföreningarna i Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
I ärendet har vidare kommit in skrivelser från Svenska väg- och vattenbyggarnas
riksförbund, Sundsvalls och Umeå städer samt Umeå studentkår.
Beträffande åtskilliga av de förslag som förts fram av norrlandsberedningen och
remissinstanserna fordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets
skull redovisas emellertid även vissa av dessa förslag.
2. Norrlandsberedningen
I det följande redovisar jag kortfattat norrlandsberedningens förslag. I fråga om
närmare motiveringar tillåter jag mig att hänvisa till betänkandet Högre teknisk
utbildning i Norrland I.
2.1 Vissa fakta om Norrland
Norrlandsberedningen lämnar inledningsvis vissa bakgrundsfakta rörande förhållandena
i Norrland.
Befolkningsutvecklingen i de fyra nordligaste länen har varit
ojämn under de senaste decennierna. Befolkningen i dessa län ökade under perio
-
1*
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
den 1950—1960 från 901 900 till 926 000 invånare för att därefter minska till
899 400 invånare år 1968. Inlandsregionerna och kustregioner som saknar större
centralort har drabbats hårdast av befolkningsminskningen medan kuststädernas
befolkning har ökat något. Denna utveckling väntas fortsätta under 1970-talet.
Befolkningstalen år 1968 i de fyra länen samt länsstyrelsernas befolkningsprognoser
fram till år 1980 framgår av följande sammanställning.
Län Befolknings- Beräknad föränd- Befolkningstal
är 1968 ring fram till tal år 1980
år 1980
Västernorrland ............... 276 500 — 1 800 274 700
Jämtland .................... 128 032 -15 582 112450
Västerbotten ................. 234 820 +14 280 249 100
Norrbotten................... 260 088 -66 588 193 500
899 440 -79 690 819 750
Västerbottens och Norrbottens län har fortfarande en positiv åldersstruktur
inom befolkningen medan Västemorrlands och Jämtlands län har större andelar
i åldrarna över 50 år än riket som helhet.
Sysselsättningsutvecklingen inom den aktuella regionen har inneburit
en kraftig nedgång i basnäringarna jord- och skogsbruk samt massa- och
trävaruindustri, vilket bidragit till att den yrkesverksamma befolkningen under
första hälften av 1960-talet minskat från 367 500 till sammanlagt 353 750. Denna
utveckling bedöms av länsstyrelserna i de berörda länen fortsätta under 1970-talet
om än i något lugnare takt än under 1960-talet. Sysselsättningen inom industrin
beräknas ligga på ungefär nuvarande nivå fram till år 1980 inom de aktuella länen
med undantag för Västerbottens län, där en kraftig expansion av denna näringsgren
förutses.
Den gymnasiala utbildningen har byggts ut kraftigt i de fyra
nordligaste länen under 1960-talet, vilket medfört att 31,2 procent av regionens
16-åringar påbörjade gymnasieutbildning år 1968 medan motsvarande andel för
hela riket var 30,4 procent. Detta år uppgick antalet studerande i årskurs 1 i
gymnasiet till sammanlagt 4 540 i de fyra länen med fördelningen Västernorrland
1 322, Jämtland 597, Västerbotten 1 167 och Norrbotten 1 454 studerande. Inom
dessa län väljer vidare de studerande naturvetenskaplig och teknisk linje i gymnasiet
i något större utsträckning än i riket som helhet.
Vuxenutbildningen har byggts ut kraftigt i Norrland och finns f. n.
i 18 av de 19 gymnasieregionerna. Intresset för vuxenutbildning är särskilt stort
i Norrbottens län. Samma förhållande gäller i fråga om den decentraliserade
universitetsutbildningen där de fyra nordligaste länen svarar
för 21,3 procent av det sammanlagda antalet studerande i landet inom denna utbildningsverksamhet.
Rekryteringen till befintlig högre teknisk utbildning
av studerande från Norrland har ökat under 1960-talet. I början av decenniet var
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
den relativt sett mindre än i hela riket medan den f. n. är något större. Skillnad
föreligger emellertid mellan länen genom att de sydligare länen har en större övergång
till högre teknisk utbildning än Västerbotten och Norrbotten. Tillkomsten av
Umeå universitet har i detta avseende påverkat utbildningsvalet endast inom Umeå
storregion.
2.2 Mål för högre teknisk utbildning i Norrland
Norrlandsberedningen har diskuterat alternativen koncentration eller utspridning
av utbildning och forskning och konstaterar att utbildningen ur snävt
utbildningspolitisk synvinkel bör koncentreras men att vidare samhällsekonomiska,
sociala och utbildningspolitiska aspekter talar för en viss utspridning av utbildningen.
Beredningen finner det önskvärt, att man syftar till mera allsidig regional
tillgång på högre utbildning för att dels utbildningsresurserna skall kunna samutnyttjas,
dels de studerande skall få ökade valmöjligheter. Såväl de studerandes efterfrågan
på högre teknisk utbildning som samhällets behov av kvalificerade tekniker
talar för en fortsatt utbyggnad av den högre tekniska utbildningen. Beredningen
föreslår att denna utbyggnad sker på ett antal orter i Norrland för att den
skall stimulera den industriella miljön och bidra till att den norrländska samhällsutvecklingen
skall kunna hålla jämna steg med utvecklingen i övriga delar av landet.
Beredningen stryker samtidigt under vikten av att lokaliseringen av den högre
tekniska utbildningen sker med beaktande av dels önskemål om näringslivsutvecklingen
i de aktuella regionerna, dels möjligheterna att samordna resurserna
för nämnda utbildning med andra utbildningsresurser såsom lokaler, laboratorier
och personal.
Vad beträffar forskningen finner beredningen starka skäl tala för att
denna bör koncentreras till ett fåtal orter. Sådana skäl är de högre kostnaderna
för lokaler och utrustning för avancerad forskning, den fortgående specialiseringen
och behovet av samverkan mellan skilda vetenskapsgrenar. Beredningen redovisar
också de mindre önskvärda effekter som en stark koncentration av forskningen
ger upphov till. Sålunda dras exempelvis den forskningsberoende delen av näringslivet
till de större universitets- och högskoleregionerna, vilket skapar stora
ekonomiska och sociala skillnader mellan landets olika delar. Beredningen ifrågasätter
därför om inte viss forskning ur allmän samhällsekonomisk synvinkel borde
spridas ut, dock i mindre omfattning än utbildningen. Spridningen av forskningsverksamheten
bör enligt beredningen komma till stånd genom att forskningsstationer
byggs upp i olika regioner med en inriktning som stämmer överens med
regionens industriella struktur och förutsättningar.
Beredningen sammanfattar målet för utformningen av högre teknisk utbildning
i de fyra nordligaste länen på följande sätt.
Den skall
— bidra till norrlandslänens näringslivsutveckling, varav följer att den inte kan
byggas upp i en enda enhet,
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
— vara i samklang med tillgängliga resurser och önskad utveckling av lokaliseringsregionen,
— tillgodose önskan om direkt utbildning till civilingenjör och yrkesverksamma
teknikers behov av fort- och vidareutbildning,
— så långt möjligt tillgodose de studerandes önskan att inte byta studieort,
— inledas med sådana grundläggande studier att de studerande utan studieförsening
kan välja avslutande studieinriktning vid varje annan teknisk fakultet,
— samverka med övrig högre utbildning, främst matematisk-naturvetenskaplig
och samhällsvetenskaplig men också på sikt med medicinsk.
Beredningen är övertygad om att en uppbyggnad av högre teknisk utbildning i
Norrland kommer att bidra till att utveckla näringslivet i olika avseenden. Beredningen
stryker under att detta inte är tillräckligt för att åstadkomma en tillfredsställande
samhällsutveckling i Norrland. Förutom samverkan med annan högre utbildning
och med forskningsstationer finns behov av utvecklingsindustrier med högförädlad
produktion och med såväl produktionsenheter som forsknings- och utvecklingsenheter
förlagda till Norrland.
2.3 Modell för högre teknisk utbildning i Norrland
Norrlandsberedningen har utarbetat följande modell för den högre tekniska utbildningen
i Norrland.
Modellen utgår från att på sikt varje större region skall kunna få del av den
tekniska utbildningen. Modellen baseras på en centralort — C-ort — till vilken
knyts filialorter. Filialorterna delas upp i A-filialer och B-filialer — FA-ort respektive
FB-ort. Vid C-ort och FA-ort ges civilingenjörsutbildning t. o. m. tredje studieåret.
Till FB-ort förläggs tills vidare enbart förstaårsutbildning, vilken för samtliga
orter utformas som en för alla studieinriktningar inom den tekniska utbildningen
gemensam grundutbildning. Denna kommer också att kunna samordnas
med matematik- och fysikutbildningen inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet.
Vidare förutsätts att produktinriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet skall
förläggas till ett antal orter — PFU-orter. C-ort och någon FA-ort bör samtidigt
bli PFU-orter. Ytterligare någon ort kan eventuellt komma ifråga härför. Till
dessa orter läggs utbildningen under det fjärde året och viss forskarutbildning.
Beredningen föreslår tills vidare två FA-orter, två FB-orter och tre PFU-orter.
C-orten skall svara för den nödvändiga samordningen av den tekniska utbildningen.
Till samordnande uppgifter hör bl. a. administration av utbildningen, kassatjänst,
fastighetstjänst och personal tjänst innefattande exempelvis lärarrekrytering.
Beredningen har som C-ort valt Umeå. Där finns redan administrativa resurser
för högre utbildning, erfarenhet av decentraliserad utbildning samt institutioner
vid matematisk-naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig fakultet som kan utgöra
bas för den med teknisk utbildning samordnade decentraliserade utbildning
beredningen rekommenderat.
Beredningen har övervägt att låta någon redan befintlig teknisk fakultet svara
för den nödvändiga samordningen men därvid funnit att uppbyggnaden av teknisk
utbildning inte kan baseras på endast en teknisk fakultet. Medverkan krävs från institutioner
vid samtliga tekniska fakulteter. Samordningen bör därför ske lokalt i
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
7
Norrland, varvid en nära kontakt mellan de av utbildningen direkt berörda och samordningsverksamheten
kan etableras. Beredningen föreslår att den högre tekniska
utbildningen tills vidare utformas som en från andra fakulteter fristående teknisk
fakultet men är medveten om att denna fråga kan — i samband med 1968 års
utbildningsutrednings arbete — komma att prövas ytterligare.
2.4 Lokalisering av högre teknisk utbildning i Norrland
Vad gäller lokaliseringen av den högre tekniska utbildningen anför beredningen,
som utgått från den tidigare redovisade tendensen till koncentration av befolkning
och näringsliv till vissa orter i Norrland, i huvudsak följande.
Beredningen anser att utbildningen skulle kunna lokaliseras till följande orter.
C-ort Umeå
FA-ort Luleå
Sundsvall
FB-ort Östersund
Örnsköldsvik
Skellefteå
Kiruna
Kring dessa orter beräknas år 1980 ca 85 procent av befolkningen vara bosatt.
Beredningen avser att närmare undersöka FB-orternas förutsättningar för högre
teknisk utbildning och koncentrerar sig därvid i första hand till inlandsorterna
Östersund och Kiruna. De förslag som nu läggs fram begränsas därför till en Cort
och två F A-orter.
Beträffande lokalisering av PFU-enheter har beredningen utgått från att vissa
institutionella resurser redan finns vid universitetet i Umeå och metallurgiska forskningsstationen
i Luleå. Beredningen rekommenderar därför dessa två orter för sådan
verksamhet. Därvid förordas en utbyggnad av forskningsstationen i Luleå så
att den kompletteras med bearbetningsteknik, särskilt varm bearbetning. Beredningen
finner vidare att skellefteåområdet med hänsyn till sin industriella struktur
bör utgöra en lämplig lokalisering av ytterligare en PFU-enhet. I det fortsatta
arbetet kan ytterligare orter för denna verksamhet komma att aktualiseras.
Sammanfattningsvis leder beredningens överväganden om lokalisering fram till
följande mönster för högre teknisk utbildning i Norrland.
Ort Typ av ort Utbildningens omfattning i studieår
l:a 2:a 3:e 4:e
Umeå
C-ort, PFU-ort
X
X
X
X
Luleå
FA-ort, PFU-ort
X
X
X
X
Sundsvall
FA-ort
X
X
X
Två FB-orter
Skellefteå
PFU-ort
X
X
Omfattningen av forskning och forskarutbildning med anknytning till högre
teknisk utbildning i Norrland avser beredningen att granska närmare i det fortsatta
arbetet.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
2.5 Strukturmodell för högre teknisk utbildning i Norrland
Beredningen har skisserat följande strukturmodell för den högre tekniska utbildningen
i Norrland.
Utgångspunkterna har varit dels att samarbete över fakultetsgränserna skall etableras,
dels att utbildningen skall vara fyraårig. För att tillmötesgå bl. a. de studerandes
önskemål om ett sent linjeval har det första studieåret gjorts i stort sett gemensamt
innehållande förslagsvis tre ämnesblock. Under de följande åren sker en
successiv differentiering. Vid anpassning av modellen till beredningens lolcaliseringsförslag
har alternativa lösningar skisserats. Det ena alternativet innebär att
första årets utbildning ges på C-orten, FA-orterna och FB-orterna. Det andra och
tredje årets utbildning ges på C-orten och FA-ortema och fjärde årets på PFU-orterna.
Det andra alternativet innebär att de två första årens utbildning ges på Corten,
FA-orterna och FB-ortema och de två sista årens utbildning på PFU-orterna.
Den sistnämnda lösningen medför att det tredje årets utbildning kommer att ges
på ett starkt begränsat antal orter eftersom PFU-enheter måste — för att undvika
dubblering av resurserna — inordnas i ett riksmönster och det därvid är sannolikt
att Norrland kommer att få endast ett fåtal av dessa enheter. Beredningen vill därför
tills vidare arbeta med det första alternativet som huvudalternativ.
2.6 Tidsplan m. m. för uppbyggnad av högre teknisk utbildning i Norrland
Norrlandsberedningen föreslår att högre teknisk utbildning i Norrland byggs upp
under den närmaste fyraårsperioden på de orter och i den omfattning som framgår
av följande sammanställning.
Ort
Läsår/antal nybörjarplatser
1970/71
1971/72
1972/73
1973/74
Umeå
50
50
50
50
Luleå
50
100
100
100
Sundsvall
50
50
50
FB-ort (ev. Östersund)
30
30
FB-ort (ev. Kiruna)
30
100
200
230
260
Beredningen har således föreslagit att uppbyggnaden av den högre tekniska utbildningen
i Umeå och Luleå skall inledas höstterminen 1970. Det första studieåret
föreslås få en inriktning som är identisk med utbildningen inom sektionen för
maskinteknik vid Chalmers tekniska högskola. Därefter bör enligt beredningen de
studerande vid universitetet i Umeå ges möjlighet till teknisk-ekonomisk, kemiskteknisk
eller bioteknisk inriktning. Studierna i Luleå avses få maskinteknisk inriktring.
Beredningen framhåller, att valet av Umeå och Luleå har skett mot bakgrund
av att på båda dessa orter finns de institutionella resurserna för en igångsättning.
Beredningen avser att senare lägga fram förslag till den detaljerade utformningen av
tredje och fjärde årets utbildning. Beredningen beräknar överslagsvis avlönings-,
drift- och hyreskostnaderna vid ett genomförande av förslaget till sammanlagt 15
Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1970
9
milj. kr under perioden 1970/71—1973/74. Motsvarande kostnader för budgetåret
1970/71 uppskattar beredningen till ca 900 000 kr. Någon bedömning av kostnaderna
för inredning och utrustning av lokaler har inte lämnats.
Ledamoten av fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna Håkan Sjögren
anmäler i särskilt yttrande att han finner det svårt att nu ta ställning till de
framlagda förslagen rörande dels dimensioneringen av utbildningen, dels konstruktionen
med ett flertal filialorter. I den organisatoriska frågan anser han att ett alternativ
med en teknisk fakultet — förlagd t. ex. till Luleå — borde kunna övervägas.
3. Remissyttrandena
3.1 Mål för högre teknisk utbildning i Norrland
Norrlandsberedningens förslag om uppbyggnad av högre teknisk utbildning i
Norrland har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Däremot redovisar
dessa olika uppfattningar om lokaliseringen av och formerna för uppbyggnaden.
Remissinstanserna delar beredningens bedömning att en uppbyggnad av högre
teknisk utbildning och forskning i Norrland skulle innebära en betydande stimulans
för samhälls- och näringslivsutvecklingen i denna del av landet och tillstyrker
genomgående att sådan utbildning förläggs till Norrland. Samtidigt betonar de —
i likhet med beredningen — att enbart en satsning på högre teknisk utbildning
och forskning inte är tillräckligt för att uppnå en önskvärd utveckling av det norrländska
näringslivet, utan att denna utbildningspolitiska åtgärd måste kompletteras
och samordnas med andra initiativ inom ramen för ett brett regionalpolitiskt
handlingsprogram, som bör innefatta insatser från såväl statligt som kommunalt
och enskilt håll. Yttranden med i huvudsak denna innebörd har avgetts av bl. a.
universitetskanslersämbetet, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, statens planverk,
länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
1968 års lokaliseringsutredning, expertgruppen för regional utredningsverksamhet
(ERU), 1969 års utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges allmänna exportförening,
Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges industriförbund, Svensk industriförening,
Norrlandsfonden, förvaltningsutskotten i Västernorrlands och Västerbottens läns
landsting, TCO, SFS, Folkpartiets ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet,
Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt företagareföreningarna i Västernorrlands
och Västerbottens län.
Vad gäller den av beredningen behandlade frågan om koncentration
eller utspridning av högre utbildning och forskning har remissinstanserna
delade meningar främst beroende på vilken vikt man tillmäter de utbildnings-
och forskningspolitiska målen å den ena sidan och de lokaliseringspolitiska
målen å den andra sidan. Majoriteten av remissinstanserna anser dock att en viss
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
utspridning av utbildningen bör eftersträvas, medan satsningen på den mera
resurskrävande forskningen bör ske relativt koncentrerat.
ERU konstaterar att andelen av befolkningen som utan alltför stora uppoffringar
kan följa utbildningen ökar genom en decentralisering av utbildningen samtidigt
som möjligheterna att uppnå stordriftsfördelar i utbildningen minskar. ERU
hade gärna sett att beredningen försökt redovisa dessa konfliktbetonade målsättningar
i form av samhällsekonomiska kostnads- och intäktsposter för olika lokaliseringsalternativ.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att beredningen inte på
ett tillfredsställande sätt analyserat den centrala frågan i förslaget nämligen sammanhanget
mellan koncentration och spridning av utbildningsenheterna och de
regionalpolitiska och utbildningsmässiga konsekvenserna därav. SFS framhåller att
en förläggning av högre teknisk utbildning till Norrland måste göras mot bakgrund
av såväl lokaliseringspolitiska som utbildningspolitiska överväganden och understryker
betydelsen av att, när målkonflikter uppstår, de utbildningspolitiska målen
både på kortare och på längre sikt inte åsidosätts på grund av dagens lokaliseringspolitiska
behov. Statskontoret framhåller däremot att utspridningens positiva effekter
från samhällsekonomisk synpunkt får vägas mot uppkommande utbildningsorganisatoriska
eller utbildningsekonomiska olägenheter, varvid de senare inte får
tillmätas avgörande betydelse vid en förläggning av högre teknisk utbildning till
skilda delar av Norrland.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser att utspridning av den högre tekniska
utbildningen från lokaliserings- och arbetsmarknadssynpunkt har
en positiv effekt genom att den bidrar till att skapa en stimulerande miljö för
näringslivet samtidigt som den norrländska ungdomen ges större möjligheter till
ett allsidigt utbildningsval på lokal nivå. Skolöverstyrelsen betonar att lokalisering
till en region av fullständig högre teknisk utbildning under vissa förhållanden bör
kunna ge stora externa effekter. Skolöverstyrelsen pekar, i likhet med statistiska
centralbyrån, på den oväntat stora dragningskraft som universitetsfilialerna visat
sig ha, vilket talar för att en ökad spridning av den högre utbildningen kan vara
lämplig från rekryteringssynpunkt.
1968 års lokaliseringsutredning delar beredningens uppfattning att vidare samhällsekonomiska,
sociala och utbildningspolitiska aspekter leder till slutsatsen att
fördelarna med en vidgad spridning av den högre tekniska utbildningen och forskningen
överväger de utbildningsekonomiska fördelarna med en bibehållen koncentration.
Liknande synpunkter framförs bl.a. av länsstyrelserna i Västernorrlands
och Jämtlands län samt förvaltningsutskotten i Västernorrlands och Jämtlands län.
U 68 anser att ett allsidigt utbud av högre utbildning bör ges i Norrland genom att
den tekniska utbildningen kompletterar den utbildning som ges vid universitetet i
Umeå.
LO tillstyrker i princip beredningens förslag men förordar att decentraliseringen
av den högre tekniska utbildningen sker etappvis i avvaktan på vunna erfarenheter.
Även TCO och Svenska kommunförbundet accepterar utredningsförslaget i detta
Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1970
11
avseende, eftersom det medför bl. a. en regional utjämning av utbildningsmöjligheterna.
Beredningens förslag om spridning av den högre tekniska utbildningen tillstyrks
vidare av bl. a. delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, kommerskollegium
och Folkpartiets ungdomsförbund.
Statens planverk betonar att en noggrann avvägning mellan koncentration och
spridning av den högre tekniska utbildningen måste göras, eftersom en koncentrerad
utbyggnad ger en geografiskt begränsad men kraftigare näringslivsstimulerande
effekt, medan en spridning till flera orter ger en geografiskt fördelad effekt.
Risken med en spridd lokalisering är enligt planverket att den samlade effekten
av näringslivsstimulansen minskar väsentligt om en alltför stor spridning genomförs.
Lokaliseringsaspekten uppfattas av Svenska teknologi öreningen som det bärande
motivet för norrlandsberedningens förslag till förläggning av högre teknisk utbildning
till Norrland. Föreningen accepterar detta om utbildningen byggs upp så att
de eftersträvade lokaliseringseffektema verkligen uppnås. Erfarenheten tyder på
att dessa effekter uppnås först sedan bl. a. de personella och ekonomiska insatserna
överskridit vissa tröskelvärden. Teknologföreningen anser därför att beredningen i
sitt förslag splittrat den högre tekniska utbildningen på alltför många enheter,
vilket resulterar i att den verkliga lokaliseringseffekten uteblir. Liknande synpunkter
framförs av Moderata ungdomsförbundet. Samma uppfattning har SACO och
Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges industriförbund som anser att starka skäl
talar för att den högre tekniska utbildningen i Norrland koncentreras till en ort.
Även styrelsen för teknisk utveckling anser det fördelaktigare att bygga upp en hel
teknisk fakultet än att splittra utbildningen på olika filialorter. Samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen ställer sig tvekande inför den kraftiga utspridning
som beredningen föreslår och anser att risk föreligger för att de små
utbildningsenheterna blir isolerade. Statens naturvetenskapliga forskningsråd framhåller
att med den väl utbyggda studiehjälpen och med våra dagars goda kommunikationer
är behovet av spridning av utbildningsmöjligheterna betydligt mindre än
tidigare.
Universiteten och högskolorna ställer sig i huvudsak tvekande inför norrlandsberedningens
förslag till spridning av den högre tekniska utbildningen. Rektorsämbetet
vid universitetet i Lund anser det inte möjligt att på grundval av det
redovisade materialet ta ställning till frågan om man kan lösa de utbildningstekniska
problemen och skapa funktionsdugliga utbildningar vid en spridning
på ett flertal orter i Norrland. Rektorsämbetena vid universiteten i Göteborg och
Stockholm påpekar att decentraliseringen av utbildningsenheterna kommer att medföra
vissa olägenheter. Rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola anser att
splittringen av resurserna för högre teknisk utbildning och forskning redan överskridit
gränsen för vad som är förenligt med en effektiv och slagkraftig verksamhet
och avstyrker att fullständig högre teknisk utbildning förläggs till Norrland, lnterimsstyrelsen
för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i
Linköping tillstyrker den föreslagna lokaliseringen av utbildningen endast under
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
förutsättning att utbildningen blir likvärdig med övrig högre teknisk utbildning,
att lokaliseringen inte medför väsentliga olägenheter för de studerande och att den
verkligen innebär fördelar för näringslivet inom regionen.
När det gäller den av norrlandsberedningen behandlade frågan om koncentration
eller utspridning av forskningen har de remissinstanser
som förordat en koncentration av den högre tekniska utbildningen i allmänhet
också betonat nödvändigheten av att koncentrera forskningsresurserna. Universitetskanslersämbetet
framhåller emellertid att en spridning av den tillämpade forskningen
och utvecklingsarbetet som beredningen föreslår visserligen medför större
investeringskostnader för samma forskningsresultat men sannolikt ger vinster på
andra områden genom kontakt med nya problem och incitament till industrilokalisering.
Liknande synpunkter har framförts av LO. Statens naturvetenskapliga
forskningsråd anser att det från forskningens synpunkt är viktigare att befintliga
universitet och högskolor ges adekvata resurser än att en utbyggnad av motsvarande
forskning görs på andra orter. För speciella ändamål och för att utnyttja lokala
förutsättningar kan det emellertid enligt forskningsrådet vara motiverat att bygga
upp särskilda forskningsstationer. Riksrevisionsverket stryker under att de lokaliseringspolitiska
strävandena inte får leda till att forskningsresurserna splittras upp
på alltför små enheter eller att forskningsområden, där resurser redan finns på
annat håll i landet, dubbleras.
1969 års utredning om samordning av viss statlig forskningsverksamhet betonar
att om en målmedveten satsning på forskningsresurser sker med avsikten att dessa
skall vara anpassade både till utbildningens behov och till den önskade industristrukturen,
denna satsning bör koncentreras till en ort. Rektorsämbetet vid universitetet
i Lund stryker under att en splittring av forskningsresurserna skadar forskningens
utveckling och hindrar dess möjligheter att hävda sig i den internationella
konkurrensen. Rektorsämbetet vid karolinska institutet anser också att den tekniska
forskningen bör vara koncentrerad till ett fåtal orter för att enheter skall skapas
av en storlek som möjliggör nödvändig forskningssamverkan.
3.2 Modell för högre teknisk utbildning i Norrland
Norrlandsberedningens förslag till utbildningsmodell bestående av C-, FA-, FBoch
PFU-orter kommenteras av ett stort antal remissinstanser. Många instanser uttalar
stor tveksamhet om B-filialerna dels med hänsyn till att en uppbyggnad av
dessa filialer innebär en stor spridning av den högre utbildningen, dels mot bakgrund
av att frågor rörande lokalisering av sådan utbildning f. n. utreds av U 68.
Man ifrågasätter även B-filialemas lokaliseringspolitiska effekt på regionens näringsliv.
Förslaget om uppbyggnad av PFU-enheter har fått ett positivt mottagande
av remissinstanserna.
Norrlandsberedningens modell för decentraliserad civilingenjörsutbildning i Norrland
— med fördelningen på C-, FA- och F B-o r t e r — är enligt statskon
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
13
för et i och för sig värd att pröva. I likhet med universitetskanslersämbetet är statskontoret
dock inte berett att nu ta ställning till en så långtgående spridning av
utbildningen som föreslagits eftersom dessa frågor f. n. utreds av U 68. Liknande
synpunkter framförs av Ingenjör svetenskap sakademien. Denna uppfattning delas
även av riksrevisionsverket, som dessutom betonar att decentraliseringen inte får
medföra att de studerandes val av utbildningslinjer alltför starkt begränsas. U 68
räknar med att i en framtid, när vuxenutbildningen blir mera väsentlig än f. n.,
utbildningens närhet till de studerandes bostadsort blir en avgörande fråga.
Därvid synes en planering efter regioner med befintliga universitet och högskolor i
centralorter naturlig. Beredningens modell för utbyggnad av den högre tekniska
utbildningen i Norrland ligger i linje med sådana planeringsprinciper och U 68 ser
detta som ett skäl att infoga den i den fortsatta planeringen av den eftergymnasiala
utbildningen.
Beredningens utbildningsmodell tillstyrks av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, delegationen
för lokalisering av statlig verksamhet, länsstyrelsen och företagarföreningen
i Västernorrlands län, kommerskollegium, Svenska landstingsförbundet,
Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges industriförbund, Norrlandsfonden, Svenska
etableringsaktiebolaget, Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska
studentförbund. Svensk industriförening tillstyrker också utbildningsmodellen
och understryker vikten av att möjlighet till högre teknisk utbildning skapas
även i Norrlands inland. Även TCO ställer sig positiv till den föreslagna modellen
men anser att A-filialema skall förläggas till orter med PFU-verksamhet.
Tveksamma inför den av beredningen föreslagna utbildningsmodellen, främst
vad gäller B-filialerna, är bl. a. skolöverstyrelsen, statens råd för samhällsforskning,
länsstyrelsen i Västerbottens län, 1968 års lokaliseringsutredning och Svenska
utvecklingsaktiebolaget.
LUP-nämnden anser det från investeringssynpunkt fördelaktigare med en koncentration
av utbildningen och avstyrker därför inrättandet av B-filialer. SFS avstyrker
B-filialema på grund av de studiesociala och studietekniska svårigheter
som kommer att drabba studerande på dessa orter. För att de studiesociala funktionerna
vid dessa filialer skall bli likvärdiga med andra studieorters krävs enligt
organisationen betydande satsningar på bostäder, hälsovård, motionsverksamhet
m. m., vilket tillsammans med de direkta utbildningskostnaderna torde leda till
en onödig splittring av resurserna. Dessutom tillkommer enligt SFS betydande
studietekniska svårigheter för de studerande som vid flyttningen efter det första
studieåret på FB-orten har resttentamina, vilket tillsammans med omställningssvårigheter
till den nya studieorten kan påverka de fortsatta studierna. Liknande
synpunkter framförs av tekniska fakulteten vid universitetet i Lund och interimsstyrelsen
för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i
Linköping.
Rektorsämbetet vid universitetet i Lund hänvisar med anledning av förslaget om
filialorterna till att lokalisering av högre utbildning till nya orter f. n. utreds av
U 68 och anser att detta arbete ej bör föregripas. Rektorsämbetet vid universitetet
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
i Umeå vill i denna fråga avvakta den av beredningen aviserade ytterligare utredningen
av övriga lokaliseringar. Rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm
avstyrker förslaget om B-filialerna.
När det gäller beredningens förslag till lokalisering av PFU-enheter i
Norrland anser riksrevisionsverket att det framlagda utredningsunderlaget är alltför
begränsat för ett slutligt ställningstagande men understryker vikten av att enheterna
lokaliseras och inriktas så att de verksamt bidrar till att utveckla regionens näringsliv.
Statens planverk framhåller att av den föreslagna utbildningsorganisationen
kommer dessa enheter att ha den största lokaliseringseffekten. Styrelsen för
teknisk utveckling redovisar, att den f. n. undersöker möjligheterna att i Norrland
bygga upp utvecklingscentra med uppgift att bistå mindre och medelstora företag
med hjälp för deras produktutveckling. Ett utvecklingscentrum kan bilda en lämplig
bas för PFU-enheter, men det torde enligt styrelsen dröja avsevärd tid innan
högre teknisk utbildning kan anordnas vid dessa centra. Ingenjörsvetenskapsakademien
och Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges Industriförbund anser att utformningen
och lokaliseringen av PFU-verksamheten bör utredas för hela landet
och ingå i ett riksmönster, innan inriktningen och förläggningen av de föreslagna
PFU-enheterna beslutas. Med anledning av förslaget om att den högre tekniska utbildningen
skall knytas till ett antal PFU-enheter understryker SFS behovet av
teknisk forskning och utvecklingsarbete, som inte är direkt produktionsinriktade
utan syftar till att skapa bättre förhållanden för de inom industrin sysselsatta.
Rektorsämbetet vid universitetet i Umeå anser konstruktionen med PFU-enheter
riktig och tilltalande men ifrågasätter livskraften och stimulansförmågan hos en
anläggning utan anknytning till utbildnings- och forskningsorganisationen i övrigt.
Rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola upplever beredningens förslag om
PFU-enheter som progressivt och stimulerande men påpekar att relativt stora
investeringar fordras för att forskningsverksamheten skall få någorlunda bredd.
Interimsstyrelsen för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten
i Linköping är övertygad om att PFU-enheterna kan initiera och utveckla
forsknings- och utvecklingsarbete inom industrier om de har goda kontakter med
forskningen inom angränsande områden, särskilt när det gäller tvärvetenskapliga
arbeten.
3.3 Lokalisering och inriktning av högre teknisk utbildning i Norrland
Statens planverk understryker rent allmänt betydelsen av att den högre tekniska
utbildningen i Norrland lokaliseras till orter där möjligheterna till en utbyggnad av
näringslivet är goda samtidigt som regioner med behov av lokaliseringsstöd bör
prioriteras.
I fråga om den allmänna inriktningen av högre teknisk utbildning i Norrland
framhåller matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Umeå
att den måste inriktas mot breda sektorer inom norrländsk industri, där de små och
medelstora företagen svarar för de största behoven. Utbildningen måste dessutom
15
Kungl. Majtts proposition nr 88 år 1970
styras mot verksamhet som bedöms lämplig inom regionen i framtiden, dvs. tekniskt
avancerad industri med hög förädlingsgrad och med låg transportkostnad.
Norrlandsberedningens förslag att högre teknisk utbildning skall byggas upp i
Umeå och att Umeå skall fungera som centralort för en decentraliserad teknisk
utbildning tillstyrks av flertalet remissinstanser. Som motiv för valet av Umeå anförs
att en utbyggd administration redan finns vid universitetet och att där finns
goda möjligheter till ett för både utbildning och forskning fruktbärande samarbete
över fakultetsgränserna. Statskontoret, riksrevisionsverket, styrelsen för teknisk
utveckling, Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelsen i Västerbottens län,
Ingenjör svetenskap sakademien och SACO anser, att dessa förhållanden och nödvändigheten
av en koncentration av den högre tekniska utbildningen i Norrland
talar för att satsning på denna utbildning — i varje fall i ett inledande skede —
sker endast i Umeå. Tveksamhet inför förslaget om Umeå som C-ort uttalas av
bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län, handelskammaren i Sundsvall, tekniska fakulteten
vid universitetet i Lund samt rektorsämbetena vid tekniska högskolan i Stockholm
och vid Chalmers tekniska högskola.
U 68 finner det naturligt att också för teknisk utbildning utnyttja de resurser
som Umeå kan erbjuda men påpekar att universitetet befinner sig i mycket snabb
expansion. Framför allt när det gäller byggnader för högre utbildning ansträngs
Umeås kapacitet mycket hårt, vilket enligt utredningen måste beaktas i samband
med den aktuella utbyggnaden.
Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges industriförbund och rektorsämbetet vid
Chalmers tekniska högskola föreslår att endast första årskursen av högre teknisk
utbildning förläggs till Umeå. De senare årskurserna bör enligt de nyssnämnda
organisationerna förläggas till Luleå, medan rektorsämbetet föreslår en förläggning
till nuvarande tekniska högskolor.
Universitetskanslersämbetet tillstyrker beredningens förslag att 50 studerande
tas in i Umeå höstterminen 1970 på maskinteknisk utbildningslinje som avses få
organisationsteknisk-ekonomisk inriktning. Ämbetet betonar vidare nödvändigheten
av att de studerande ges möjlighet till val av andra specialiseringar och nämner i
första hand de av beredningen föreslagna kemisk-tekniska och biotekniska inriktningarna,
varvid åtminstone två PFU-inriktade institutioner måste byggas upp i
Umeå. Statistiska centralbyrån framhåller i fråga om utbildningens inriktning
att en maskinteknisk linje visat sig vara den inriktning som är mest
spridd över olika industribranscher, varför den synes vara oberoende av den framtida
industristrukturen i Norrland. Centralbyrån bedömer vidare, på grundval av
genomförda enkäter, att arbetsmarknadens efterfrågan av civilingenjörer från de
föreslagna teknisk-ekonomiska, kemisk-tekniska och biotekniska inriktningarna totalt
sett kommer att öka. Statens planverk, som tillstyrker den föreslagna utbildningen
i Umeå, anser att utbildning med stort behov av tvärvetenskapliga kontakter,
t. ex. med medicinska ämnesområden, bör förläggas dit. För verkets del kommer
i detta sammanhang särskilt arkitekt- och samhällsplanerarutbildningen i åtanke.
Svenska utvecklingsalctiebolaget och TCO betonar önskvärdheten av att vid ut
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
formningen av utbildningen i Umeå hänsyn tas till bl. a. det inom universitetskanslersämbetet
framlagda förslaget om teknisk magisterutbildning (TEMA).
Rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm framhåller att den högre
tekniska utbildningen i Norrland bör koncentreras på studieinriktningar som bedöms
särskilt viktiga för landsdelen och anser att de föreslagna inriktningarna samt
fysikalisk teknik, kemiteknik och bioteknik ligger i linje med dessa synpunkter.
Härigenom skulle utbildningen i Umeå få en intressant profil med begränsade insatser
av nya resurser som, om formen visar sig gynnsam, kan vidareutvecklas till
t. ex. en fullständig civilingenjörsutbildning. Även rektorsämbetet vid Chalmers
tekniska högskola ser positivt på ifrågavarande studieinriktningar. Matematisknaturvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Umeå föreslår att principbeslut
fattas om inrättande av dessa inriktningar vid universitetet. Medicinska fakulteten
vid universitetet i Umeå och rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm
anser att dessutom en medicinsk-teknisk studieinriktning bör komma till stånd
vid universitetet.
Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker även förslaget att fullständig högre
teknisk utbildning byggs upp i Luleå. Svenska arbetsgivareföreningen/Sveriges
industriförbund anser att tyngdpunkterna i den eftergymnasiala utbildningen
i Norriand bör utgöras av universitetet i Umeå och den föreslagna tekniska utbildningen
i Luleå. Umeåregionen är redan till följd av universitetets tillkomst attraktiv
såväl för enskilda som för näringsliv och förvaltning. Skellefteåområdet har
genom lokaliseringspolitiska insatser fått betydande tillkott av arbetstillfällen, medan
luleåregionen fortfarande är ett från sysselsättningssynpunkt kritiskt område.
Organisationerna föreslår därför att huvuddelen av den högre tekniska utbildningen
och forskningen i Norrland förläggs till Luleå, en lokalisering som med all sannolikhet
skulle lämna ett väsentligt bidrag till en förbättrad industriell miljö i hela
Norrbotten. Liknande synpunkter framförs av handelskammaren i Sundsvall och
reservanterna i riksrevisionsverket ledamöterna Bohman och Vinde. Statsföretag
AB, tekniska fakulteten vid universitetet i Lund och länsstyrelsen i Norrbottens
län föreslår att man skall ytterligare överväga om inte Luleå bör bli centralort
för den högre tekniska utbildningen i Norrland.
Lör att de lokaliseringspolitiska effekterna skall nås bör, enligt U 68, en del av
den föreslagna högre tekniska utbildningen förläggas till en ort norr om Umeå.
Därvid synes valet stå mellan Luleå och Skellefteå. Utredningen anser att för
Luleå talar det större avståndet till universitetsorten Umeå, att luleåregionen har
större folkmängd än skellefteåregionen och att i Luleå redan finns en forskningsstation,
medan en sådan i Skellefteå befinner sig på planeringsstadiet. Skellefteå
har däremot en mera mångsidig industri. Med de utgångspunkter som U 68 har i
sitt utredningsarbete i lokaliseringsfrågor saknas f. n. underlag för ett bestämt
förord för endera orten.
När det gäller den högre tekniska utbildningens inriktning i Luleå
har sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm fört fram
frågan om en flyttning av de gruvinriktade delarna av sektionens utbildning och
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
forskning till Luleå samtidigt som man betonar angelägenheten av att vissa geovetenskapligt
inriktade professurer, som föreslagits av 1965 års geoutredning, tillförs
sektionen i samband härmed. Rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm
framhåller att en förläggning av högre utbildning inom geodesi, malmletning
och gruvbrytning till Luleå skulle ge ökad tyngd åt en teknisk högskolenhet
där och ge den en specialisering som från hela landets synpunkt skulle vara av
stort intresse. Rektorsämbetet tillstyrker en utredning av dessa frågor. Liknande
synpunkter framförs av statens institut för hantverk och industri. Universitetskansler
sämbetet avser att undersöka förutsättningarna för en sådan flyttning, men
betonar att en överföring under det närmaste budgetåret inte är möjlig.
Universitetskanslersämbetet tillstyrker beredningens förslag att 50 studerande
tas in i Luleå höstterminen 1970 på maskinteknisk utbildningslinje och att linjen
under de följande årskurserna ges en konstruktionsteknisk inriktning. Utbildning
med denna specialisering kan enligt ämbetet starta hösten 1970 i Luleå under
förutsättning att den metallurgiska forskningsstationen byggs ut och breddas samtidigt
som ett centrum för konstruktionstekniskt forsknings- och utvecklingsarbete
byggs upp.
Förutom den föreslagna inriktningen av utbildningen mot maskinteknik anser
länsstyrelsen i Norrbottens län att utbildning inom naturprospektering och naturproduktion
ligger nära till hands med hänsyn till den omfattande gruvindustrin i
länet. Länsstyrelsen föreslår också, i likhet med Luleå stad, att en elteknisk utbildningslinje
med inriktning mot elektronikområdet inrättas i Luleå. LuossavaaraKiirunavaara
AB föreslår att i första hand inrättas bergs- och gruvvetenskaplig
utbildning i Luleå vilken senare kompletteras till att omfatta även det geovetenskapliga
området. Den nära anknytningen mellan anläggnings- och byggnadsverksamheten
— vad gäller bergssprängning och tunneldrivning — och gruvbrytningen
skulle, enligt rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm, göra en förläggning
av väg- och vattenutbildning till Luleå naturlig.
Vad avser den framtida forsknings- och utvecklingsverksamheten
i Luleå redovisar Norrlandsfonden i sitt yttrande att den beslutat att i
samråd med Sveriges Mekanförbund, styrelsen för teknisk utveckling, Svenska utvecklingsaktiebolaget
och tekniska fakulteten i Lund skyndsamt utreda förutsättningarna
för att bygga upp ett utvecklingscentrum i staden. En samtidig satsning
på högre teknisk utbildning, forskning och utvecklingsarbete är enligt fonden en
förutsättning såväl för en effektiv utbildning som för möjligheterna att till högskoenheten
knyta forskare och tekniker för forskning och undervisning. Utvecklingsenheten
avses få en inriktning mot maskinteknik (finmekanik, transportteknik),
elektroteknik, byggnadsteknik och naturteknik. Tekniska fakulteten vid universitetet
i Lund, som lämnat motsvarande uppgifter, understryker betydelsen av att
planeringen av uppbyggnaden av detta centrum och den högre tekniska utbildningen
i Luleå sker i intim samverkan.
Med hänsyn till den omfattande industriella verksamhet som finns i Skellefteå
med omnejd föreslår beredningen att en PFU-enhet byggs upp där.
18
Kungl. Maj ds proposition nr 88 år 1970
Svensk industriförening tillstyrker detta förslag och påpekar att ifrågavarande
region redan har en av de bästa immateriella förutsättningarna för industriell
verksamhet, nämligen en industritradition som spänner över flera generationer.
Statens provningsanstalt meddelar att den f. n. utreder förutsättningarna för att
inrätta en kvalitetskontrollstation i övre Norrland som, knuten till provningsanstalten,
skall arbeta i nära kontakt med berörda industrier och industriorganisationer.
Enligt provningsanstalten talar flera skäl för att kvalitetskontrollstationen
lokaliseras till Skellefteå. Stationen kommer att utföra provningar och mätningar
samt få resurser för konsulentverksamhet inom området kontrollteknik. Stationen
planeras dessutom inrymma en experimentavdelning, där industrierna med egen
arbetskraft skall kunna bearbeta sina utvecklingsprojekt med hjälp av stationens
resurser. Provningsanstalten anser att det bör utredas vilka fördelar som skulle
vinnas genom att verksamheten vid stationen breddas så att den kunde medverka
i grundläggande utbildning och forskarutbildning enligt beredningens förslag.
Verksamheten skulle därvid inriktas på områdena materialteknik samt mät- och
kontrollteknik vilka får allt större betydelse för all industriell verksamhet. Sveriges
hantverks- och industriorganisation hänvisar till pågående studier av möjligheterna
att göra Skellefteå till en s. k. industriell utvecklingsbas och till planerna att i ökad
grad förlägga utbildnings- och utvecklingsverksamhet till staden. Med hänsyn till
dels behovet av koncentration av den högre tekniska utbildningen, dels närheten
till Umeå avstyrker däremot statens institut för hantverk och industri den föreslagna
utbildningen i Skellefteå. Dock kan enligt institutet speciella forskningsprojekt
och examensarbeten utföras inom denna region.
Statens råd för samhällsforskning understryker att, ifall principbeslut skulle fattas
om förläggning av en PFU-enhet till Skellefteå, stora ansträngningar måste göras
för att planera och bygga upp enheten i sådan tid att den kan infogas i utbildningssystemet
redan under första utbildningsomgångens fjärde år. Liknande synpunkter
framförs av Västerbottens företagareförening, som dessutom anser att
enheten bör inriktas mot det elektro-mekaniska hållet. Samma inriktning föreslår
Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott som finner, att en sådan enhet
skulle ha stor betydelse för den tillverkningsindustri som är utmärkande för
skellefteåområdet. Länsstyrelsen i Västerbottens län betonar att industrin i skellefteåregionen
är rikt differentierad och innehåller flera enheter där statligt stöd
till ytterligare teknisk utveckling kan ge rik avkastning. Skellefteå stad framför
liknande synpunkter och föreslår vidare att PFU-enheten i staden skall specialiseras
inom områdena maskinteknik, gruv- och geoteknik, kemi-metallurgi och elektronik.
Staden föreslår dessutom, i likhet med Västerbottens företagareförening,
Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott och Folkpartiets ungdomsförbund,
att den högre tekniska utbildningen i Skellefteå skall omfatta samtliga fyra årskurser.
Norrlandsberedningen föreslår vidare att treårig högre teknisk utbildning skall
inledas i Sundsvall läsåret 1971/72. Bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,
delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, TCO, Folkpartiets
ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund, länsstyrelsen i
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
Västernorrlands län, Sundsvalls stad och handelskammaren i Sundsvall anser att
fullständig civilingenjörsutbildning bör förläggas dit och att en PFU-enhet därför
bör byggas upp. När det gäller inriktningen av PFU-enheten erinrar Sundsvalls stad
om att man aktivt arbetar för att till staden förlägga en transportforskningsinstitution
som skulle specialiseras inom ämnena logistik, ADB-informationsbehandling
och industriell organisation.
Med anledning av norrlandsberedningens förslag om förläggning av första
årskursen av högre teknisk utbildning till Östersund stryker såväl Riksförbundet
landsbygdens folk som Jämtlands läns företagareförening under att
många skäl talar för att staden redan från början får fullständig civilingenjörsutbildning.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser TEMA-utredningens förslag
om högre teknisk utbildning vara väl lämpat att tillgodose behovet av sådan utbildning
i Östersund. En dylik treårig utbildning bör enligt länsstyrelsen kompletteras
med en forskningsenhet med inriktning mot elektroteknik, humanteknologi och
miljövård. Även samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen betonar
Östersunds ställning som central ort i den tätast befolkade delen av Norrlands
inland.
Ett flertal remissinstanser har understrukit betydelsen av att den civilingenjörsutbildning
som byggs upp i Norrland kvalitativt blir likvärdig med motsvarande
utbildning vid befintliga läroanstalter. Yttranden av denna innebörd har avgetts
av bl. a. universitetskansler sämbetet, skolöverstyrelsen, Ingenjörsvetenskapsakademien,
Norrlandsförbundet, SACO, Svenska teknologföreningen, rektorsämbetena
vid universitetet i Lund och tekniska högskolan i Stockholm samt interimsstyrelsen
för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i Linköping.
Vidare har en rad remissorgan, bl. a. statens råd för samhällsforskning, SFS,
Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska stundentförbund och
rektorsämbetet vid universitetet i Umeå, betonat vikten av att civilingenjörsutbildningen
i högre grad än f. n. kommer att innehålla samhällsvetenskapliga ämnesavsnitt.
3.4 Vissa övriga frågor
Ett antal remissinstanser varnar för en underskattning av de problem som erfarenhetsmässigt
uppkommer i samband med uppbyggnaden av en ny utbildningsenhet.
En av dessa svårigheter är lärarrekryteringen. Universitetskanslersämbetet
framhåller att stora ansträngningar fordras för att klara bl.a.
denna fråga. SFS delar inte beredningens optimism när det gäller möjligheterna att
engagera lärare från den lokala industrin. Organisationen varnar dessutom för att
man i alltför stor utsträckning skall lita på att undervisningsproblemen skall lösas
genom intern TV-undervisning. Även Svenska teknologföreningen och SACO varnar
för att svårigheter kan uppstå i samband med lärarrekryteringen. Interimsstyrelsen
för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i Linköping,
som har aktuella erfarenheter när det gäller läraranskaffning, konstaterar att detta
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
är det allt överskuggande problemet vid uppbyggnaden av en ny högskola. Rekryteringsunderlaget
i Sverige är litet framför allt i de tillämpade ämnena där skillnaden
mellan den marknadsmässiga lönen och lärarlönen är särskilt stor, varför
stora ansträngningar måste göras för att den vetenskapliga miljön vid utbildningsenheten
skall bli så attraktiv som möjligt.
Norrlandsberedningen föreslår att lokalfrågorna för den högre tekniska
utbildningen i Norrland skall lösas genom förhyrningar. Byggnadsstyrelsen delar
inte beredningens uppfattning att lokaler utan vidare bör hyras för denna verksamhet
om detta på grund av lokalernas karaktär är möjligt. Det bör i stället
ankomma på styrelsen att, sedan lokalbehovsberäkningar gjorts av eller i samverkan
med vederbörande LUP-kommitté, lämna förslag till hur lokalfrågorna bör
lösas och uppskatta kostnaderna för lokaler och inredning. I Umeå förefaller det
naturligt att tillgodose dessa behov på eller i anslutning till universitetsområdet.
På orter med redan etablerad statlig verksamhet torde, enligt styrelsen, nyproduktion
av generella och flexibla lokaler vara att föredra framför förhyrningar. LUPnämnden
anser också att det är mindre lämpligt att ■— såsom beredningen förutsatt
— lösa lokalfrågorna genom förhyrningar mot bakgrund av den omfattning
som utbildningen i fullt utbyggt skick föreslagits få på C- och FA-ortema. Nämnden
har utifrån erfarenheterna från uppbyggnaden av teknisk utbildning i Lund och
Linköping räknat fram resursbehovet på lokal- och utrustningssidan vid en koncentration
av den av beredningen föreslagna utbildningen till en ort i Norrland.
Under förutsättning att — i likhet med i Linköping — viss del av utbildningen
baseras på intern TV-undervisning uppskattar LUP-nämnden de totala investeringskostnaderna
för högre teknisk utbildning i Norrland till sammanlagt 60—65
milj. kr.
Med hänsyn till bl. a. de nyssnämnda faktorerna avstyrker flera remissinstanser
den av norrlandsberedningen föreslagna tidsplanen för igångsättande av
den högre tekniska utbildningen. Statskontoret påpekar att ytterligare utredningar
krävs beträffande de resurser som är nödvändiga för att genomföra utbildningen
innan en definitiv tidsplan kan fastställas. Särskild uppmärksamhet bör därvid
ägnas åt de problem som erfarenhetsmässigt uppkommer under den senare delen
av utbildningen. Liknande synpunkter framförs av interimsstyrelsen för den medicinska
och tekniska utbildnings- och forskningsenheten i Linköping. Riksrevisionsverket
anser att utbildningen bör starta först läsåret 1971/72, vilket möjliggör en
mer noggrann planering av verksamheten. Byggnadsstyrelsen och LUP-nämnden
rekommenderar, mot bakgrund av deras tidigare redovisade uppfattningar i lokalfrågorna,
att igångsättningen skjuts fram i tiden tills dess att förutsättningarna i
dessa avseenden klarlagts. LUP-nämnden avstyrker med hänsyn till svårigheterna
att färdigställa lokaler i Umeå att utbildning startar där höstterminen 1970. Ingenjör
svetenskapsakademien, SFS, TCO och Svenska teknologföreningen anser också
att den föreslagna tidsplanen är alltför snäv och att en avsevärt mer detaljerad
planering av de praktiska förutsättningarna för genomförande av utbildningen är
nödvändig för att inte de studerande skall drabbas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
4. Föredraganden
21
Ett viktigt led i utbildningplaneringen under den senaste tioårsperioden har
varit strävan att inom varje region erbjuda de studerande ett allsidigt utbud av
förekommande utbildningsvägar på olika stadier. En sådan strävan mot regional
jämlikhet på utbildningsområdet måste emellertid vägas mot att utbildningsenheterna
bör ges en storlek som medger ett rationellt utnyttjande av lärare, lokaler
och övriga resurser.
Under 1960-talet har den högre tekniska utbildningen successivt byggts ut dels
vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg, dels på nya orter i mellersta
och södra Sverige — Uppsala, Lund, Linköping och Örebro. När det gäller
Norrland har ansträngningarna att få till stånd eftergymnasial utbildning koncentrerats
på att bygga upp utbildning i Umeå inom bl. a. de filosofiska, medicinska och
odontologiska ämnesområdena. Härtill kommer den successiva utbyggnaden av
decentraliserad högre utbildning som förlagts till bl. a. ett flertal orter i Norrland.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition år 1965 om utbyggnaden av universitet
och högskolor m. m. (prop. 1965: 141) framhöll statsutskottet (SU 173) att den
högre utbildningen måste gå hand i hand med näringslivets utveckling om en effektiv
lokaliseringspolitik skulle kunna bedrivas i Norrland. Utskottet ansåg därför
att en beredning borde tillsättas med uppgift att kontinuerligt följa utvecklingen
och, när så befanns möjligt, föreslå fortsatt utbyggnad av den högre tekniska utbildningen.
Riksdagen anslöt sig till statsutskottets uppfattning i denna fråga (rskr
411). Genom Kungl. Maj:ts beslut i juni 1966 har en sådan beredning — norrlandsberedningen
— kommit till stånd.
Som jag tidigare redovisat har norrlandsberedningen föreslagit att högre teknisk
utbildning skall byggas upp i Norrland. De skäl som beredningen anfört till stöd
för sitt förslag finner jag i likhet med remissinstanserna mycket starka. Utbyggnaden
av den högre utbildningen är ett viktigt led i strävandena att skapa en allsidig
samhällsservice i hela landet. Jag konstaterar därför med tillfredsställelse att både
beredningen och remissinstanserna anser att förutsättningar numera finns för att
förlägga högre teknisk utbildning till landets norra delar. Jag delar uppfattningen
att högre teknisk utbildning och forskning i Norrland skulle innebära en betydande
stimulans för samhällsutvecklingen i landsdelen. Samtidigt är jag medveten om att
en sådan satsning måste kompletteras och samordnas med andra åtgärder inom
ramen för ett brett regionalpolitiskt handlingsprogram om en önskvärd utveckling
skall kunna åstadkommas i Norrland. Jag vill här erinra om de åtgärder i denna
riktning som nyligen föreslagits av cheferna för kommunikations-, inrikes- och industridepartementen.
Norrlandsberedningen har, för att underlätta rekryteringen till den högre tekniska
utbildningen, föreslagit att det första årets utbildning skulle förläggas till ett
flertal orter. Den efterföljande delen av utbildningn, som kräver mer omfattande
resurser, har av beredningen föreslagits koncentrerade till ett fåtal orter där en
samverkan med olika forsknings- och utvecklingsenheter bedömts kunna komma till
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
stånd. Majoriteten av remissinstanserna har rest invändningar mot den föreslagna
spridningen av utbildningens grundläggande del och förordat en mera koncentrerad
lokalisering. Universitetskanslersämbetet har, med hänvisning till att frågorna om
dimensionering, organisation och lokalisering av eftergymnasial utbildning f. n.
övervägs av 1968 års utbildningsutredning (U 68), ansett det naturligt att vissa delar
av norrlandsberedningens förslag prövas i samband med ställningstagandena till
U 68: s kommande förslag. Med hänsyn till vad remissinstanserna anfört förordar
jag att högre teknisk utbildning i övre Norrland koncentreras till ett fåtal orter.
Planeringen bör inriktas på att en slagkraftig teknisk utbildnings- och forskningsorganisation
skall komma till stånd som verksamt bidrar till att utveckla näringslivet.
De orter som enligt min mening bör komma i fråga är Luleå samt, i samverkan
med varandra, Skellefteå och Umeå.
När man tar ställning till frågan om inriktning och utformning av högre teknisk
utbildning och forskning förlagd till övre Norrland, måste man — som norrlandsberedningen
påpekat — beakta förutsättningarna i fråga om dels befintliga och
planerade forsknings- och utvecklingsenheter, dels industrins inriktning och omfattning.
Dessa förhållanden har betydelse vid bedömningen av dels vilka lokala resurser
som kan finnas för utbildningen, dels hur utbildningsåtgärderna bör infogas
i ett mer omfattande regionalpolitiskt program.
Jag förordar att en enhet för högre teknisk utbildning och forskning förläggs
till Luleå. En maskinteknisk utbildningslinje med tillhörande forskningsorganisation
bör ingå i enheten. Jag vill vidare ta fasta på vad sektionen för bergsvetenskap
och rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm anfört i sina remissvar om
möjligheterna att till Luleå flytta delar av sektionens verksamhet. Den fortsatta planeringen
av en teknisk enhet i Luleå bör bedrivas med sikte på att en sådan flyttning
skall komma till stånd. I det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet bör prövas
om skäl och förutsättningar finns för att senare ytterligare differentiera den högre
tekniska utbildningen i Luleå.
I fråga om intagningskapaciteten i Luleå bör som riktpunkt gälla att den av
beredningen föreslagna kapaciteten för denna ort inte bör underskridas. Planeringen
av resurser för utbildningen och forskningen bör inriktas på att permanenta lokaler
skall uppföras i Luleå även om man övergångsvis måste använda provisoriska
lokaler. Givetvis är det angeläget att planeringen av de permanenta resurserna samordnas
med planeringen av andra resurser för teknisk utveckling och forskning.
Som framgått av vad jag tidigare redovisat utreder Norrlandsfonden f. n. förutsättningarna
för att i Luleå bygga upp ett industriellt utvecklingscentrum. I detta sammanhang
vill jag erinra om att chefen för industridepartementet nyligen i prop.
1970: 85 angående Norrlandsfondens fortsatta verksamhet m. m. strukit under
betydelsen av att fonden fortsätter att stödja forsknings- och utvecklingsarbete i
Norrland och därvid bl. a. medverkar till uppbyggande av produktinriktade forsknings-
och utvecklingsenheter. Likaså bör de forsknings- och utvecklingsresurser
som finns vid den metallurgiska forskningsstationen i Luleå kunna komma den
tekniska enheten till godo.
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
23
Enligt vad företrädare för Luleå stad uppgivit kan staden ställa erforderlig mark
till förfogande för enheten. Vidare har konstaterats att staden är beredd att tillgodose
de ökade anspråk på olika former av samhällsservice som tillkomsten av
enheten för med sig.
I det föregående har jag uttalat att högre teknisk utbildning i övre Norrland bör
kunna förläggas även till Skellefteå och Umeå.
För förläggning av högre teknisk utbildning till Skellefteå talar samma allmänna
skäl som jag tidigare redovisat beträffande Luleå. I fråga om motiven och förutsättningarna
för att förlägga högre teknisk utbildning till Skellefteå bör, såsom både
norrlandsberedningen och remissinstanserna framhållit, beaktas den livskraftiga och
differentierade industri som finns i regionen. Industripolitiska skäl talar sålunda
starkt för att högre teknisk utbildning förläggs till Skellefteå. Utbildningen bör få
en sådan inriktning att den bidrar till den industriella utvecklingen i regionen.
Planeringen för utbildningen bör liksom i Luleå samordnas med planeringen av
andra resurser för teknisk utveckling och forskning. Jag vill erinra om att chefen
för industridepartementet i oktober 1969 har uppdragit åt statens provningsanstalt
att skyndsamt utreda förutsättningarna för att inrätta en kvalitetskontrollstation i
övre Norrland. Enligt vad provningsanstalten anfört i sitt tidigare redovisade remissyttrande
över beredningens betänkande talar flera skäl för att en kontrollstation
lokaliseras till Skellefteå. I den förstnämnda prop. 1970: 85 angående Norrlandsfondens
fortsatta verksamhet m. m. har chefen för industridepartementet vidare
uttalat att fonden i samråd med övriga berörda organ bör undersöka möjligheterna
att bygga upp ett industriellt utvecklingscentrum i Skellefteå.
En till Skellefteå förlagd högre teknisk utbildning bör, såsom norrlandsberedningen
föreslagit, omfatta det senare skedet av en civilingenjörsutbildning. Den
föregående delen av utbildningen bör vara förlagd till annan ort. I detta avseende
bör särskilt undersökas förutsättningarna för en samverkan mellan Skellefteå och
Umeå.
Den högre tekniska utbildningen som kommer i fråga i Umeå bör väsentligen utformas
på grundval av de förutsättningar som utbildnings- och forskningsresurserna
inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten erbjuder. Denna utbildning
bör så nära som möjligt samordnas med annan grundläggande utbildning vid universitetet.
Ett rationellt utnyttjande av resurserna skulle härigenom kunna åstadkommas.
Mot denna bakgrund förordar jag att beslut nu fattas om förläggning av
tre års högre teknisk utbildning till Umeå. Frågan har samband med universitetskanslersämbetets
uppdrag att mer generellt utreda frågan om anordnande av viss
teknisk utbildning inom ramen för de filosofiska fakulteterna. I det fortsatta utredningsarbetet
rörande högre teknisk utbildning i Umeå bör därför även resultaten
av ämbetets utredningsarbete beaktas.
Ett förverkligande av de förslag som jag här har lagt fram kräver ett omfattande
förberedelsearbete i fråga om utbildningens närmare utformning, organisation och
behov av resurser. Jag avser att i annat sammanhang inhämta Kungl. Maj:ts be
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970
myndigande att tillkalla en särskild organisationskommitté med uppgift att biträda
universitetskanslersämbetet i detta arbete.
Förberedelsearbetet bör bedrivas med största skyndsamhet och med sikte på att
verksamheten om möjligt skall börja redan läsåret 1971/72.
Närmare förslag rörande utbildningens utformning, organisation, kostnader och
successiva uppbyggnad bör senare redovisas för riksdagen på grundval av organisationskommitténs
undersökningar.
5. Hemställan
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för uppbyggnad
av högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1970 25
I N N E HÄ L L
Sid.
1. Inledning .................................................. 2
2. Norrlandsberedningen ........................................ 3
2.1 Vissa fakta om Norrland.................................. 3
2.2 Mål för högre teknisk utbildning i Norrland.................... 5
2.3 Modell för högre teknisk utbildning i Norrland................ 6
2.4 Lokalisering av högre teknisk utbildning i Norrland............ 7
2.5 Strukturmodell för högre teknisk utbildning i Norrland.......... 8
2.6 Tidsplan m. m. för uppbyggnad av högre teknisk utbildning i Norrland
.................................................. 8
3. Remissyttrandena ............................................ 9
3.1 Mål för högre teknisk utbildning i Norrland................... 9
3.2 Modell för högre teknisk utbildning i Norrland................ 12
3.3 Lokalisering och inriktning av högre teknisk utbildning i Norrland 14
4.4 Vissa övriga frågor....................................... 19
4. Föredraganden .............................................. 21
5. Hemställan ................................................. 24
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- SU 1970:223 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försöksverksamhet med systematiserad decentraliserad universitetsutbildning, jämte motioner. s. 14 i texten
- SU 1970:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland jämte motioner. s. 1 i texten
- SU 1970:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten, m.m., i vad den ej avser regionalpolitikens s. 2 i texten
- SU 1970:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1970/71 till högre utbildning och forskning m. s. 5 i texten