Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198), m.m

1970-03-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:92, Med förslag till lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198), m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 92 år 1970

1

Nr 92

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198),

m.m.; given Stockholms slott den 6 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198),

2) lag om ändring i lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i folkbokföringsförordningen att

dödsbevis alltid skall lämnas vid dödsfall. Förslaget innebär att gravsättning

eller eldbegängelse av person som avlidit här i landet inte får ske

förrän dödsbevis avlämnats.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 92

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i folkbokf öringsförordningen (1967: 198)

Härigenom förordnas, att 31 och 32

198) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

31

Dödsfall anmäles — —-----

Den som anmäler dödsfall skall,

om dödsbevis ej lämnas enligt 32 §,

vid anmälan uppge sannolik dödsorsak

och namn på läkare som under

sista året före dödsfallet rådfrågats

av eller för den döde.

32

Intyg om dödsorsak (dödsbevis)

lämnas vid dödsfall till pastorsämbete

av polismyndighet, om särskild

undersökning för att utröna dödsorsaken

gjorts genom myndighetens

försorg, och av sjukvårdsinrättning

om den avlidne vårdades på inrättningen

vid dödsfallet.

Den som anmäler dödsfall till pastorsämbete

skall avlämna dödsbevis

om läkare i annat fall vårdade den

avlidne under hans sista sjukdom,

biträdde vid förlossning, där moder

eller barn dog, eller besiktigade den

dödes kropp efter dödsfallet.

Socialstyrelsen kan förordna att

dödsbevis skall lämnas till pastorsämbete

vid andra dödsfall än som avses

i första och andra styckena såvitt

avser kommun eller ort där tjänsteläkare

är stationerad. Sådant dödsbevis

avlämnas av den som anmäler

dödsfallet.

§§ folkbokföringsförordningen (1967:

(Föreslagen lydelse)

§•

---anmäla dödsfallet.

Intyg om dödsorsak (dödsbevis)

lämnas vid dödsfall till pastorsämbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1969: 312.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1970

3

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken

Härigenom förordnas, att 14 § lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

14 §

Följande lagrum------

16 § 1 och 6 punkterna förordningen

den 16 februari 1864 (nr 11

s. 101) om nya strafflagens införande

och vad i avseende därå iakttagas

skall;

1 punkten

{Föreslagen lydelse)

—• brottsbalkens ikraftträdande:

16 § 6 punkten förordningen den

16 februari 1864 (nr 11 s. 101) om

nya strafflagens införande och vad i

avseende därå iakttagas skall;

strafflagen m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1969: 83.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 92

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Ma j:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om obligatoriska

dödsbevis och anför.

Inledning

Frågan om införande av obligatoriska dödsbevis har diskuterats vid ett

flertal tillfällen under de senaste decennierna. Den 2 december 1966 tillsatte

medicinalstyrelsen och rikspolisstyrelsen en gemensam arbetsgrupp med

uppdrag att utreda frågor i samband med dödsbevis. I promemoria den 29

februari 1968 som avgavs till de båda ämbetsverken föreslog arbetsgruppen,

att gravsättning eller eldbegängelse inte skulle få ske innan dödsbevis avlämnats.

Över promemorian inhämtade ämbetsverken yttranden från statens

rättsläkarstationer i Uppsala, Lund och Göteborg, länsstyrelserna i Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Yästernorrlands

och Norrbottens län, polismyndigheterna i Stockholms, Göteborgs, Malmö,

Nyköpings, Eskilstuna, Strängnäs, Katrineholms, Linköpings, Motala, Norrköpings,

Eksjö, Härnösands, Sollefteå, Sundsvalls, örnsköldsviks, Bodens,

Gällivare, Haparanda och Luleå polisdistrikt, Sveriges läkarförbund, Föreningen

Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polismästare. Riksåklagaren

tog under hand del av promemorian och förklarade sig inte ha

någon erinran mot dess förslag.

Med bifogande av promemorian och remissyttrandena över denna har

rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen gemensamt i skrivelse den 21 oktober

1969 hemställt att dödsbevisen görs obligatoriska. Ett genomförande av ämbetsverkens

förslag förutsätter vissa ändringar i bl. a. folkbokföringsförordningen

(1967: 198, FBF).

Över ämbetsverkens framställning har efter remiss yttrande avgetts av

centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1970

5

Nuvarande ordning

Dödsfall skall enligt 31 § FBF skyndsamt anmälas till pastorsämbete.

Anmälan görs av efterlevande make eller annan anhörig, som sammanbott

med den döde eller av annan anledning finns på platsen. Om sådan anmälningsskyldig

inte finns, bör husfolk, husvärd eller annan som är närmast

till det anmäla dödsfallet. Den som anmäler dödsfall skall uppge sannolik

dödsorsak och namn på läkare som under sista året före dödsfallet rådfrågats

av eller för den döde. Sådan uppgift behöver dock inte meddelas,

om intyg om dödsorsak (dödsbevis) skall lämnas.

I 32 § FBF regleras vid vilka dödsfall dödsbevis skall lämnas till pastorsämbete.

Har polismyndighet låtit göra särskild undersökning för att utröna

dödsorsaken skall polismyndigheten lämna dödsbevis. Om den avlidne

vårdades på sjukvårdsinrättning vid dödsfallet lämnas dödsbeviset av inrättningen.

Den som anmäler dödsfall till pastorsämbete skall lämna dödsbevis,

om läkare i annat fall vårdade den avlidne under hans sista sjukdom,

biträdde vid förlossning, där moder eller barn dog, eller besiktigade den

dödes kropp efter dödsfallet.

Socialstyrelsen kan förordna att dödsbevis skall lämnas till pastorsämbete

även vid andra dödsfall såvitt avser kommun eller ort där tjänsteläkare

är stationerad. Sådant förordnande har meddelats av medicinalstyrelsen

den 12 december 1967 och gäller med den reservationen att särskilda

omständigheter inte gör det omöjligt att lämna dödsbevis. Dödsbeviset

lämnas av den som anmäler dödsfallet.

Har dödsbevis inte utfärdats, skall enligt 38 § folkbokföringsknngörelsen

(1967: 495, FBK) pastorsämbetet i den församling, där dödsfallet skall antecknas,

sända underrättelse om dödsfallet till tjänsteläkaren i det distrikt

där dödsfallet inträffat. Tjänsteläkaren skall i sådant fall söka utröna dödsorsaken.

Inom två veckor efter mottagandet av underrättelsen skall han

återsända denna med anteckning om vad han kunnat utröna (dödsorsaksavi).

Annan läkare som rådfrågats för eller av den avlidne under ett år före

dödsfallet är skyldig att lämna tjänsteläkaren upplysningar som behövs

för undersökningen. Pastorsämbetet sänder snarast möjligt mottagna dödsbevis

och dödsorsaksavier till statistiska centralbyrån.

Dödsbevis utfärdas alltid av läkare. Enligt 3 § 6 allmänna läkarinstruktionen

(1963: 341) åligger det läkare att i vissa fall så snart ske kan kostnadsfritt

utfärda dödsbevis. Sådan skyldighet föreligger, när någon avlidit

vilken läkaren vårdat under hans sista sjukdom, eller när modern eller

barnet avlidit under förlossning vid vilken läkaren biträtt, eller när läkaren

efter inträffat dödsfall besiktigat den avlidnes kropp.

I 3 § 8 allmänna läkarinstruktionen föreskrivs, att läkare som under

sin verksamhet får kännedom om att någon har avlidit utan veterligen fö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1970

regående sjukdom ofördröj ligen skall anmäla dödsfallet till polismyndigheten

i den ort där den döda kroppen har anträffats.

Övriga bestämmelser om dödsbevis återfinns i begravningskungörelsen

(1963: 540, BK) i det avsnitt som rör gravsättning och eldbegängelse. Innan

läkare utfärdar dödsbevis skall han enligt 14 § 1 mom. besiktiga den döda

kroppen. Besiktning får dock underlåtas, om läkaren vårdat den avlidne

under hans sista sjukdom eller biträtt vid förlossning, under vilken modern

eller barnet avlidit, eller på annat sätt erhållit betryggande upplysningar för

fastställande av dödsorsaken. I 14 § 2 mom. regleras vad dödsbevis skall

innehålla. Dödsbevis skall av läkaren utan dröjsmål tillhandahållas den som

skall lämna beviset till pastorsämbete.

Enligt 15 § BK är en förutsättning för eldbegängelse att dödsbevis lämnats.

Finns det inte anledning till antagande att döden orsakats av annan

person och inte heller eljest skäl att företaga en fullständigare undersökning

av den döda kroppen och har — då så skall ske — dödsbevis lämnats,

föreligger inget hinder mot att gravsättning eller eldbegängelse sker utan

vidare prövning. Pastorsämbetet skall då på begäran omedelbart utfärda

intyg om att gravsättning eller eldbegängelse får äga rum. Denna föreskrift

gäller således beträffande gravsättning även för det fall att skyldighet att

lämna dödsbevis inte föreligger.

Finner pastorsämbete däremot på grund av innehållet i dödsbevis eller

eljest, att det kan antas att döden orsakats av annan person eller det eljest

finns skäl att företaga en fullständigare undersökning av den döda kroppen,

skall pastorsämbetet omedelbart skriftligen underrätta polismyndigheten i

den ort där dödsfallet inträffat. Vid underrättelsen skall fogas avlämnat

dödsbevis.

Om polismyndigheten finner att en fullständigare undersökning av den

döda kroppen inte behövs, skall polismyndigheten meddela tillstånd till

gravsättning eller eldbegängelse. I motsatt fall skall polismyndigheten med

eget yttrande omedelbart överlämna handlingarna i ärendet till länsstyrelsen

för avgörande. Om anledning föreligger kan länsstyrelsen besluta om rättsmedicinsk

undersökning. Sådan undersökning kan, enligt stadgan (1886: 4)

angående vad iakttagas bör vid rättsmedicinsk undersökning av död människas

kropp, beslutas även av polischef, domstol och allmän åklagare.

Enligt 14 § lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken gäller fortfarande

bestämmelserna i 16 § 1 punkten förordningen (1864: 11 s. 101)

om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall. I

sistnämnda författningsrum stadgas att, om någon finnes ligga död utan

veterligen föregången sjukdom, närmaste kronobetjänte är pliktig att genast

vid erhållen kunskap härom undersöka, om den döde omkommit av egen

eller andras handaverkan. Finns minsta anledning att så är fallet, skall

han skyndsamt underrätta länsstyrelsen eller domaren. Den underrättade

äger förordna huruvida besiktning av provinsialläkare och undersökning vid

domstol kan finnas nödvändig eller inte, innan den döde får begravas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1970

7

Rikspolisstyrelsens och socialstyrelsens framställning

Rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen (i det följande benämnda ämbetsverken)

framhåller inledningsvis att skyldighet att lämna dödsbevis inte

föreligger vid alla dödsfall. De dödsfall, vid vilka dödsbevis inte avlämnas,

skall nu i efterhand klassificeras genom s. k. dödsorsaksavi. De är till antalet

relativt få och visar en oavbruten minskning. Sålunda utgjorde de 1 883 år

1961 men endast 613 år 1966. Till nedgången torde bl. a. ha bidragit att

dödsbevis alltid krävs för eldbegängelse, vilken begravningsform ständigt

vinner ökad användning.

Ämbetsverken finner att nuvarande regler om när dödsbevis skall avlämnas

inte lämnar tillräcklig garanti för att dödsfall, som kan vara förknippade

med brott, kommer till polisens kännedom. Därför anser ämbetsverken

det angeläget att enhetliga och entydiga regler skapas, så att alla dödsfall

blir tillfredsställande klarlagda, innan gravsättning eller eldbegängelse sker.

Obligatoriska dödsbevis bör enligt ämbetsverkens uppfattning utgöra en

garanti härför.

Ett införande av obligatoriska dödsbevis skulle visserligen enligt ämbetsverken

medföra visst merarbete för läkare och polismyndigheter. Från

arbetssynpunkt vinns emellertid också fördelar genom att man slipper tidskrävande

och besvärliga utredningar av dödsfall som kan ha inträffat för

lång tid sedan och där gravsättning redan skett. Statsmakternas inställning

till tidigare väckta förslag har huvudsakligen grundats på att dessa skulle

komma att förorsaka invånare på landsbygden extra besvär och kostnader.

Ämbetsverken avser emellertid inte att lägga ökat besvär på allmänheten

utan föreslår att det skall åvila polismyndigheten att anskaffa dödsbevis

i de fall då enligt nuvarande bestämmelser skyldighet inte föreligger att

lämna sådant bevis. Enligt förslaget skall kostnaderna härför stanna på

statsverket. Kostnadsökningen uppskattar ämbetsverken till ca 250 000 kr.

En viss kostnadsbesparing skulle dock kunna göras, om det föreskrivs i

anvisningar rörande val av undersökningsform att användandet av rättsmedicinsk

obduktion så långt möjligt begränsas utan att rättssäkerhetskravet

därför eftersättes.

Även om den ifrågasatta reformen med obligatoriska dödsbevis skulle

komma att orsaka statsverket måttliga kostnadsökningar finner ämbetsverken

att fördelarna med en sådan reform, framför allt den ökade rättssäkerheten,

är så betydande att ämbetsverken föreslår att dödsbevisen görs

obligatoriska.

Dödsbevis bör enligt ämbetsverkens mening inte längre kunna få utfärdas

enbart på grundval av trovärdiga personers uppgifter till läkaren. Ämbetsverken

föreslår därför att dödsbevis skall få utfärdas utan föregående

läkarundersökning endast i de fall, då läkare vårdat den avlidne under

hans sista till döden ledande sjukdom eller biträtt vid förlossning under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1970

vilken modern eller barnet avlidit och läkaren anser sig på sannolika skäl

kunna fastställa dödsorsaken. En sådan regel finner ämbetsverken otvivelaktigt

innebär en viss ökad garanti för riktiga dödsbevis.

Under vilka förutsättningar dödsbevis skall grundas på rättsmedicinsk

obduktion resp. fullständig eller enkel dödsorsaksundersökning bör enligt

ämbetsverkens mening klart preciseras. Huruvida bestämmelser härom skall

utfärdas av Kungl. Maj :t eller av ämbetsverken i samråd finner dessa

vara föremål för tveksamhet.

Den nu stadgade skyldigheten för polismyndighet, som önskar en fullständigare

undersökning av en död kropp, att underrätta bl. a. länsstyrelsen

och översända handlingar dit anser ämbetsverken inte ha någon uppgift

att fylla. Polismyndighet har nämligen numera befogenhet att själv förordna

om rättsmedicinsk obduktion. Ämbetsverken föreslår därför upphävande

av 16 § 1 punkten i 1864 års förordning om strafflagens införande. Samtidigt

föreslår ämbetsverken att motsvarande stadgande i 16 § andra stycket

BK ändras och ges den innebörden att polismyndigheten själv skall låta

företaga en fullständigare undersökning när denna myndighet finner sådan

behövlig.

Som en ytterligare garanti för att alla oklara dödsfall i tid kommer till

polismyndighetens kännedom föreslår ämbetsverken en utvidgning av

läkares anmälningsskyldighet. Enligt detta förslag skall det åligga varje

läkare, som under sin verksamhet får kännedom om att någon avlidit

utanför sjukvårdsinrättning under sådana förhållanden att en fullständigare

undersökning behövs för fastställande av dödsorsaken, att anmäla

dödsfallet till polismyndigheten.

När det gäller materialets författningsmässiga disposition föreslår ämbetsverken

i första hand att bestämmelserna om dödsbevis bryts ut ur FBF,

FBK och BK samt sammanförs till en ny kungörelse i ämnet. Ämbetsverken

påpekar dock att det avsedda syftet även kan vinnas genom ändringar

i gällande bestämmelser. För den händelse den senare lösningen väljs

avser ämbetsverken att inte endast utfärda erforderliga anvisningar utan

även i cirkulär göra en sammanställning av författningarna på området.

CFU:s remissyttrande

CFU tillstyrker förslaget såvitt avser dess huvudsakliga syften, nämligen

dels att intyg av läkare om dödsorsaken skall föreligga vid varje dödsfall,

dels att alla oklara dödsfall i tid skall komma till polismyndighets

kännedom. CFU har därför ingen erinran mot att dödsbevis blir obligatoriskt

och att dödsbeviset med de föreslagna undantagen alltid skall grundas på

undersökning av den döda kroppen.

Det kan emellertid enligt CFU ifrågasättas nödvändigheten och lämplig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1970

heten av att dödsbevis skall lämnas av polismyndighet i alla de fall lämnandet

enligt ämbetsverkens förslag inte skall ankomma på sjukvårdsinrättning

resp. den som har att anmäla dödsfallet. Enligt CFU:s mening bör

dödsbevis kunna utfärdas utan underrättelse till eller medverkan av polismyndighet,

även när läkare efter s. k. enkel dödsorsaksundersökning inte

funnit skäl att antaga att döden orsakats av annan person och inte heller

eljest skäl föreligger till en fullständigare undersökning av den döda kroppen.

Ett sådant förfarande utan polismyndighets medverkan vid naturliga

dödsfall synes CFU vara mera tilltalande sett från den enskildes synvinkel.

Rättssäkerheten anser CFU tillgodosedd genom att gravsättning och eldbegängelse

får ske endast efter uppvisat dödsbevis, grundat på — med de

föreslagna undantagen — undersökning av den döda kroppen och i förekommande

fall kompletterat med tillstånd av polismyndighet till gravsättning

och eldbegängelse.

Om ämbetsverkens förslag på nyssnämnda punkt i stället skulle anses

lämpligare, finner CFU att utförandet i praktiken av dessa bestämmelser

kommer att inrymma vissa oklara moment. CFU finner det inte framgå av

ämbetsverkens framställning vem som skall anmäla dödsfallet till polismyndighet

när den avlidne inte vårdats av läkare under sin sista sjukdom. Vid

anmälan om dödsfall uppkommer frågan för pastorsämbetet om och hur

länge dödsbevis skall avvaktas från sjukvårdsinrättning, läkare eller polismyndighet

innan eventuell anmälan görs till polismyndighet. I detta avseende

finner CFU tillämpningsföreskrifter behövliga.

CFU framhåller vidare att dröjsmålet med dödsbevis ibland kan vålla

olägenheter. Vikten av att dödsbevis snarast kommer pastorsämbetet tillhanda

för att intyg om gravsättning eller eldbegängelse skall kunna utfärdas,

anser CFU bör komma till uttryck även i de ändrade bestämmelserna.

Beträffande den författningsmässiga utformningen anser CFU nuvarande

bestämmelser svåröverskådliga. Om en särskild kungörelse utfärdas i enlighet

med ämbetsverkens förslag, tillkommer emellertid ännu en författning

på ämnesområdet vid sidan av kvarstående bestämmelser i bl. a. FBF, FBK

och BK. Ett lämpligare alternativ än de föreslagna kan enligt CFU vara att

FBF — utom anmälningsskyldigheten enligt 31 § första stycket — endast

skall innehålla stadgande, att dödsbevis skall lämnas till pastorsämbetet

samt hänvisning till BK. Till denna kungörelse bör enligt CFU:s mening

överföras alla övriga bestämmelser till ersättning för 31 § andra stycket

och 32 § FBF samt 37—39 §§ FBK.

Departementschefen

Frågan om att införa regler om att dödsbevis alltid skall lämnas vid

dödsfall bär aktualiserats främst genom de ökade kraven på rättssäkerhet

men även av önskemålet att få en förbättrad statistik rörande dödsorsaker
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1970

na. F. n. krävs dödsbevis endast när läkare — i eller utom sjukvårdsinrättning

— anlitats i samband med dödsfallet. Rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen

har efter omfattande utredning föreslagit att dödsbevis skall bli

obligatoriska, dvs. lämnas vid alla dödsfall här i landet. Detta förslag har

tillstyrkts av CFU. Jag delar ämbetsverkens uppfattning att den nuvarande

ordningen inte innebär tillräcklig garanti för att dödsfall med anledning

av brott blir kända för polisen. En sådan garanti kan åstadkommas endast

genom att dödsbevis görs obligatoriskt för samtliga dödsfall och jag föreslår

därför att lagstiftningen utformas i enlighet härmed. Redan nu gäller

att eldbegängelse inte får äga rum förrän dödsbevis lämnats till pastorsämbetet.

Detsamma skall således gälla även för gravsättning.

Orsaken till att man tidigare inte krävt dödsbevis vid alla dödsfall har

varit att det skulle medföra extra besvär och kostnader beträffande framför

allt personer som var bosatta i mera avlägset belägna trakter av landet.

Dessa skäl bortfaller emellertid om man i enlighet med ämbetsverkens förslag

ålägger polismyndigheten att anskaffa dödsbevis vid de dödsfall då

enligt gällande bestämmelser skyldighet att lämna dödsbevis inte åligger

annan och låter kostnaderna härför stanna på statsverket. Som CFU påpekat

kan det föreligga fall då undantag i fråga om polismyndighets skyldighet

att lämna dödsbevis är motiverade. Jag tillstyrker här CFU:s förslag.

Merkostnaden om ca 250 000 kr. torde rymmas inom ramen för befintliga

anslag.

När det gäller grunden för utfärdande av dödsbevis kan det inte anses

tillfredsställande att läkaren skall vara berättigad att utfärda beviset om

dödsorsaken enbart på grund av andra personers uppgifter. Enligt min

mening bör det alltid krävas att läkaren undersöker den döda kroppen, såvida

han inte vårdat den döde under den sjukdom, varav han avlidit, eller

biträtt vid förlossning, där modern eller barnet avlidit, och han anser sig

på sannolika skäl kunna fastställa dödsorsaken.

För att fullt tillgodose syftet med det obligatoriska dödsbeviset bör det

även göras en utvidgning av den skyldighet för läkare att anmäla dödsfall

till polismyndigheten som följer av 3 § 8 allmänna läkarinstruktionen. Sådan

anmälningsskyldighet bör enligt min mening föreligga för varje läkare,

som får kännedom om att någon avlidit på annat ställe än sjukvårdsinrättning

under sådana förhållanden att det behövs en fullständigare undersökning

av kroppen för fastställande av dödsorsaken. Skyldighet bör

också införas för pastorsämbete att underrätta polismyndigheten om de

dödsfall, beträffande vilka dödsbevis inte har inkommit till ämbetet.

CFU:s erinran om vikten av att dödsbevis snarast kommer pastorsämbetet

tillhanda vill jag för min del starkt understryka.

I författningstekniskt hänseende delar jag myndigheternas uppfattning

att bestämmelserna om dödsbevis bör lyftas ut ur FBF och FBK.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1970

Enligt 14 § lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken skall den i

16 § 1 promulgationsförordningen till 1864 års strafflag intagna bestämmelsen

om kronobetjäntes uppgiftsskyldighet i förhållande till länsstyrelse

alltjämt äga tillämpning i sin lydelse vid brottsbalkens ikraftträdande.

Ifrågavarande bestämmelse är emellertid numera obsolet. Den bör därför

utmönstras genom ändring i 14 § nyssnämnda lag.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1971.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1) lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198),

2) lag om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen

att antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700214

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1970:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i folkbokföringsförordningen s. 1 i texten