Angående nytt planeringsoch budgeteringssystem för försvaret
1970-04-03 · 48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1970:97, Angående nytt planeringsoch budgeteringssystem för försvaret
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
1
Nr 97
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nytt planerings-
och budgeteringssystem för försvaret; given
Stockholms slott den 3 april 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen lämnas en redogörelse för ett nytt system för planering och
budgetering inom försvaret. Försvarsplaneringen avses bli utformad så att
ökad vikt läggs vid den långsiktiga inriktningen i enlighet med intentionerna
i vår säkerhetspolitik. Planering, budgetering och redovisning inriktas mot
försvarets produkter — främst krigsorganisationen -— som indelas i program.
En tillämpning av det nya systemet kan ske inom ramen för gällande budgetprinciper.
Systemet är avsett att börja tillämpas budgetåret 1972/73 och
innebär stora förändringar beträffande anslagens antal och ändamålsbestämning
inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 97
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
3 april 1970.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nytt planerings-
och budgeteringssystem för försvaret och anför.
Planering och programbudgetering inom försvaret
Arbetet med ett nytt planerings- och budgeteringssystem för försvaret är
det viktigaste långsiktiga projektet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Orientering om arbetet har lämnats riksdagen i olika sammanhang.
1 prop. 1968: 110 och 1969: 1 (bil. 6) har jag redogjort för grundtankarna
i det nya systemet. 1 prop. 1969: 1 (bil. 2) och 1970: 1 (bil. 2) har chefen
för finansdepartementet lämnat redogörelse för läget beträffande arbetet
med programbudgetering inom statsförvaltningen och särskilt berört utrednings-
och försöksverksamheten inom försvaret. Han har därvid i prop.
1970: 1 (bil. 2) anmält att frågan om ett slutligt ställningstagande till ett nytt
planerings- och budgeteringssystem är under beredning. Sedan beredningen
nu har avslutats får jag i samråd med chefen för finansdepartementet anmäla
frågan till beslut.
Utredningsarbetet
I slutet av år 1963 uppdrog Kungl. Maj :t åt statskontoret att i samråd med
riksrevisionsverket utreda vissa frågor om bokföring, kostnadsredovisning
och programbudgetering inom statsverksamheten. Statskontoret lämnade i
början av år 1967 betänkandet Programbudgetering (SOU 1967: 11—13). I
betänkandet föreslogs införande av programbudgetering som ett administrativt
instrument för ekonomisk planering, styrning och kontroll av myndigheters
verksamhet i syfte att främja deras effektivitet.
I december 1963 tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
sakkunniga för att utreda vissa frågor om kostnadsredovisning inom försvaret.
De sakkunniga antog benämningen 1964 års försvarskostnadsutredning.
Försvarskostnadsutredningen har lämnat två betänkanden. I januari
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
3
1968 lämnades etl delbetänkande, Ekonomisystem för försvaret 1 (SOU
1968: 1), med förslag om ett nytt ekonomisystem för lokala och regionala
myndigheter. I juni 1969 lämnades ett andra delbetänkande, Ekonomisystem
lör försvaret 2 (SOU 1969:24), med förslag till utformning av ekonomisystemet
för de centrala myndigheterna. Båda betänkandena har remissbehandlats.
Redogörelser för betänkandena har lämnats i prop. 1969: 1 (bil. 2)
respektive 1970: 1 (bil. 2).
Genom departementsreformen 1985 tillkom ett planerings- och budgetsekretariat
inom försvarsdepartementet. Inom detta har den långsiktiga
verksamheten i huvudsak inriktats på att utveckla ett förbättrat planeringssystem
för försvaret. Programbudgetering ingår som en del av systemet. Vid
årsskiftet 1965—1966 bildades en arbetsgrupp för programbudgetfrågor.
Gruppen lämnade i mars 1967 en promemoria med förslag till riktlinjer
för programbudgetering inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
(Stencil Fö 1967:2). Myndigheterna bereddes tillfälle att yttra sig över
förslagen. Arbetet med riktlinjer för programbudgetering fortsatte därefter
i samarbete med myndigheterna.
För arbetet med att utforma ett programbudgetsystem m. m. tillsattes i
april 1968 en särskild ledningsgrupp, försvarsdepartementets programbudgetgrupp.
Gruppen lämnade i juni 1968 en orientering om arbetsläget beträffande
utveckling av ett nytt system för planering och budgetering inom
försvaret (Stencil Fö 1968: 3).
I februari 1968 uppdrog Kungl. Maj :t åt överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna,
försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, försvarets forskningsanstalt
och civilförsvarsstyrelsen att medverka i arbetet på att förbereda
övergång till programbudgetering. Myndigheterna har bidragit med en
omfattande utredningsverksamhet, bl. a. i form av studier, utarbetande av
tillämpningsexempel och skuggbudgeter. En omfattande försöksverksamhet
har satts i gång.
I juni 1969 lämnade programbudgetgruppen betänkandet Planering och
programbudgetering inom försvaret (SOU 1969: 25).
Yttranden över betänkandet har lämnats av överbefälhavaren, chefen för
armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilförvaltning,
försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets
materielverk, försvarets forskningsanstalt, försvarets radioanstalt, värnpliktsverket,
militärpsykologiska institutet, krigsarkivet, civilförsvarsstyrelsen,
försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, försvarets
fabriksverk, försvarshögskolan, militärhögskolan, försvarets läroverk,
försvarets brevskola, chefen för försvarets intendenturkår, statskontoret,
byggnadsstyrelsen, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
(SACO), Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemannasektion
(TCO-S) och Statstjänstemännens Riksförbund (SR).
Programbudgetgruppens förslag
Bakgrund och utgångspunkter
Programbudgetgruppen framhåller att allt fler beslut medför konsekvenser
på lång sikt. Planeringen såväl för hela verksamhetsområden som för
enskilda myndigheter får därigenom allt större betydelse och omfattning.
Inom försvaret, varmed här förstås försvarsdepartementets verksamhetsområde,
ställs samtidigt de som skall utföra planeringen inför svårare problem
i dag än tidigare på grund av osäkerheten om framtida politiska miljöer,
strategisk och militärteknisk utveckling samt de värderingar och ekonomiska
resurser som på sikt kan komma att bestämma utformningen av nationernas
säkerhetspolitik. Därtill kommer att den tekniska utvecklingen går snabbt
samtidigt som utveckling och anskaffning av modern krigsmateriel kräver
mer tid och väsentligt större ekonomiska resurser än tidigare.
Ett viktigt skäl för att utveckla ett nytt system för planering är enligt
programbudgetgruppen kravet på ökad effektivitet. Den utveckling mot
programbudgetering som pågår inom den statliga sektorn är ett led i strävandena
att ytterligare höja effektiviteten inom den statliga verksamheten.
En utgångspunkt vid arbetet med ett nytt planeringssystem för försvaret
har varit att se försvarsplaneringen som en fråga om resursfördelning.
Genom att formulera försvarsplaneringen som ett resursfördelningsproblem
betonas effektivitetskravet och behovet av en ekonomisk planering. Det blir
då också möjligt att i försvarsplaneringen använda etablerade metoder för
resursfördelning inom samhället i dess helhet och att utnyttja erfarenheter
från planeringen inom andra områden av den offentliga sektorn.
Målet för programbudgetgruppens utredningsarbete har varit att utforma
ett fullständigt planeringssystem och att beskriva planeringsprocessen mot
bakgrund av de metoder för resursfördelning som bedöms kunna tillämpas
under den närmaste tiden.
Planeringsproblemet har behandlats från två utgångspunkter, den ena
teoretisk och den andra praktisk och organisatorisk.
Programbudgetgruppen anser ett grundläggande krav vara att planeringssystemet
byggs upp med en planeringsteoretisk förankring. Det kan då
bedömas efter normer av klarhet, motsägelsefrihet och logisk uppbyggnad.
Med dessa förutsättningar har ett »idealt» planeringssystem beskrivits.
Möjligheterna att realisera det »ideala» systemet begränsas enligt programbudgetgruppen
av många faktorer. Den viktigaste av dessa är att förändringar
i fråga om planeringsmetoder och organisation måste ske successivt.
Försvaret har enligt gruppen redan nu ett planeringssystem med många
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
5
goda egenskaper. Systemet är väl etablerat och människorna i organisationen
kan systemet. Gruppen anser det väsentligt att ett nytt planeringssystem
införs på ett sådant sätt att kontinuiteten i utvecklingen säkerställs. Genomförandet
bör därför ske i lämpligt avpassade steg. Detta kräver enligt gruppen
att planeringssystemet utformas för att passa även försvarets nuvarande
organisation och statsförvaltningen i övrigt. Utvecklingen på längre
sikt bör dock bli den att organisationen anpassas till planeringssystemet och
inte tvärtom.
Programbudgetgruppen har som utgångspunkt för översynen av försvarets
planeringssystem angett vissa allmänna mål. Sålunda anges att statsmakterna
genom riktlinjer för försvarets planering bör säkerställa att försvaret
utvecklas i överensstämmelse med intentionerna i vår säkerhetspolitik.
De säkerhetspolitiska förutsättningarna måste därför preciseras så
att det blir möjligt att ange mål för försvarets utveckling på kort och
lång sikt. Målen bör i största möjliga utsträckning härledas ur beskrivningar
av de miljöer i vilka vårt försvar skall kunna verka. Härigenom kan
bedömningar göras av resursbehov och lämplig resursfördelning inom försvaret.
Målen bör anges så att de kan brytas ned till delmål för planeringen
på skilda nivåer inom försvaret, vilket underlättar en samordnad
målinriktning av all planering.
Planeringssystemet föreslås därför utformas så att försvarets utveckling
successivt inriktas mot de långsiktiga målen och uppgifterna. Vid planeringen
skall inventeras alternativa sammansättningar av det framtida försvaret
och anges de alternativ soin bedöms vara av intresse alt studera
ytterligare eller utveckla för beslut senare. Långsiktsplaneringen bör enligt
gruppen ske mot en tidpunkt som är å ena sidan tillräckligt avlägsen för att
viktiga förändringar i försvarets sammansättning skall kunna aktualiseras
och å andra sidan tillräckligt nära i tiden för att de framtida alternativen
skall kunna anges med rimlig grad av realism.
Studier, forskning och teknisk utveckling samt resultat- och kostnadsuppföljning
av pågående verksamhet anges som planeringens viktigaste informationskällor.
Denna verksamhet måste enligt programbudgetgruppen
inordnas i planeringsprocessen, så att resultaten direkt kan användas i
planeringens olika skeden och för värdering av planeringens resultat. Viss
verksamhet ger därvid underlag för beslut om de långsiktiga målen och
om de framtida försvarssammansättningar som kan bli aktuella för beslut
senare. Annan verksamhet skapar underlag för att efter hand begränsa
antalet alternativ och att precisera dessa.
Programbudgetgruppen anser att försvarsplaneringen kan ses som en
fråga om resursfördelning. Budgetsystemet är därvid enligt gruppen ett viktigt
hjälpmedel. Det måste utformas så att försvarets resurser kan fördelas
på bästa möjliga sätt. Såväl budgetens anslagsuppdelning som ansvarsfördelningen
inom och mellan myndigheter bör därför spegla de avvägningsfrågor
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
och verksamhetsmål som är viktiga. Budgetens verksamhetsindelning och
redovisningens kostnads- och prestationsutfall bör underlätta analyser av
förhållandet mellan mål och resursåtgång för skilda verksamhetsområden
samt kontroll av måluppfyllelsen. Verksamhetsindelningen måste också underlätta
de centrala planeringsorganens resursfördelning och de verkställande
organens resursutnyttjande vid genomförandet av planeringsbesluten.
Detta anses böra åstadkommas med hjälp av programbudgetering.
Verksamhetens resultat beror enligt programbudgetgruppen inte bara på
planeringssystemets utformning utan också i hög grad på de människor som
deltar i verksamheten och de kunskaper och den motivation som deltagarna
har. Den ökade inriktningen av försvarsdepartementets arbete mot att ge
riktlinjer för planeringen, följa upp planeringen i stort och granska utredningar
och annat material samt utarbeta underlag för beslut kommer enligt
gruppens mening att medföra ökade möjligheter till delegering av beslutanderätt
och ansvar. Härigenom kan myndigheter och individer ges större
frihet i sitt handlande, ökningen av ansvar, beslutanderätt och handlingsfrihet
bör kunna ge ökad tillfredsställelse i arbetet. En ökad delegering
anses även ge motivation till noggrant planeringsarbete på alla nivåer och
möjlighet att bättre än nu ta till vara den information som finns på lokal
nivå. En större frihet bedöms också stimulera till en fortlöpande analys
av verksamheten.
Planeringssystemet
Programbudgetgruppen föreslår ett planeringssystem som innehåller
perspektivplanering, programplanering, systemplanering och px-ogrambudgetering.
Perspektivplaneringen skall belysa försvarets långsiktiga utveckling och
har ett tidsperspektiv på 15—20 år. För att perspektivplaneringens långsiktiga
intentioner successivt skall förverkligas föreslås ett system med rullande
femåriga programplaner. Första året i dessa programplaner skall utgöras
av en programbudget. För särskilt resurskrävande objekt av olika
slag föreslås särskilda systemplaner.
En förutsättning för att planeringen skall kunna bedrivas målinriktat är
att omfattande studier av olika slag bedrivs. Programbudgetgruppen föreslår
för planeringen ett system som omfattar bl. a. miljöstudier.
Långsiktiga bedömningar av politisk, strategisk, militärteknisk och ekonomisk
utveckling är alltid förenade med avsevärd osäkerhet. Detta måste
enligt programbudgetgruppen beaktas i perspektivplaneringen. Viss osäkerhet
är beständig och kan alltså inte minskas genom studier och forskning.
Ett exempel på beständig osäkerhet är vilka olika slag av angrepp
som vårt land kan utsättas för i en framtid. Annan osäkerhet är möjlig att
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
minska genom forskning och teknisk utveckling. Sådan upplösbar osäkerhet
kan exempelvis ligga i möjligheten för oss och andra nationer att i
framtiden disponera vissa vapensystem.
Osäkerheten bör beaktas genom att man ställer krav på flexibilitet hos
försvaret. Det är enligt programbudgetgruppen inte troligt att en försvarssammansättning
som har gjorts för att möta endast ett angreppsfall kan
tillfredsställa detta flexibilitetskrav. Man bör därför sträva efter att skapa
nya alternativa försvarssammansättningar, som kanske inte kan ge maximal
effekt i något angreppsfall men som ger bättre effekt än det »skräddarsydda»
alternativet i övriga angreppsfall. Detta anges som en av grundtankarna
i alternativplaneringen, vars mål är att skapa ett försvar som ger en
balanserad försvarseffekt över ett antal givna angreppsfall.
I särskilda miljöstudier bör man enligt programbudgetgruppen
analysera hur den internationella miljön kan utvecklas i politiskt, strategiskt,
militärtekniskt och ekonomiskt avseende. Alternativa utvecklingar
som kan leda till internationella kriser och risk för olika former av angrepp
mot vårt land anges därvid ha särskilt intresse. Dessa situationer föreslås
bli analyserade i fråga om den presumtive angriparens politiska syfte med
angreppet, värdet för honom att nå detta syfte i den aktuella situationen,
hans möjliga resursinsats bedömd med hänsyn till värdet av att nå det
politiska syftet och användningen av de militära resurserna för alternativa
uppgifter. Även angriparens planering i stort av angreppet bör studeras.
Under benämningen angreppsfall beskrivs dels den utveckling
som leder till en situation i vilken angrepp mot vårt land framstår som tänkbart,
dels angriparens lönsamhetsbedömning av angreppet och huvuddragen
i hans militära anfallsplan. Genom analyser av sådana angreppsfall kommer
man enligt programbudgetgruppen att få bättre kunskap om vilka restriktioner
som den internationella miljön kan påtvinga en presumtiv angripare och
som därför kan verka återhållande på honom. Analyserna skall också ge
ökad kunskap om vilka politiska mål som i olika situationer kan vara värda
ett angrepp mot Sverige. Därigenom skapas ett bättre underlag för att bedöma
behovet av framtida försvarsresurser.
Efter en inventering av angreppsfall som är möjliga i framtiden bör statsmakterna
enligt programbudgetgruppen göra ett urval och en beskrivning av
sådana fall som med hänsyn till den allmänna inriktningen av vår säkerhetspolitik
och våra resurser bör utgöra målet för inriktningen av försvarets utveckling
på lång sikt. Dessa dimensionerande angreppsfall
skall på ett mera konkret sätt än tidigare uttrycka framtidsmålen för försvaret
och dess olika komponenter. De bör utgöra statsmakternas viktigaste
medel för att inrikta försvarets utveckling. Genom urvalet skall det tidigare
nämnda flexibilitetskravet tillgodoses.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
Alla viktiga krav på det framtida försvaret kan enligt programbudgetgruppen
inte uttryckas enbart med dimensionerande angreppsfall. Vissa
tilläggskrav på försvaret kan behöva ställas, t. ex. i fråga om beredskap,
uthållighet, skydd, verkan under neutralitetstillstånd och samverkan
mellan olika komponenter inom totalförsvaret. Analyser av angreppsfall
bör också utnyttjas för att ge underlag för tilläggskraven varvid alternativa
möjligheter studeras.
Programbudgetgruppen är medveten om att de framtidsanalyser som avses
ingå i planeringssystemet av naturliga skäl är behäftade med stor osäkerhet.
Frågan om hur starkt vårt framtida försvar skall vara och hur det skall utformas
är dock enligt gruppen kopplad till vissa faktorer i den internationella
miljön. Varje beslut om försvarets utveckling på lång sikt måste därför
grundas på antaganden om denna miljö. Det är miljöstudiernas uppgift
att ange bl. a. dessa miljöfaktorer och det inflytande som de bör ha på försvarets
utveckling, ökad säkerhet i dessa bedömningar kan enligt gruppen
inte nås genom att tillämpa analysförfaranden som utesluter miljöfaktorerna.
Riktlinjerna för försvarsplaneringen måste förutom dessa yttre betingelser
också innefatta de förutsättningar för planeringen som bestäms av
svenska förhållanden. Dessa förutsättningar föreslås bli angivna genom
s. k. ramvillkor för planeringen. Ramvillkoren kan avse bl. a. ekonomiska
restriktioner för planeringen eller restriktioner för utnyttjandet av
värnpliktiga. En annan typ av ramvillkor är politiskt och socialt betingade
restriktioner för planeringen som t. ex. svenskt ställningstagande till anskaffningen
av särskilda vapen eller internationella överenskommelser som
binder handlandet i fråga om biologiska och kemiska stridsmedel.
Genom de dimensionerande angreppsfallen, tilläggskraven och ramvillkoren
kan man enligt programbudgetgruppen definiera resursfördelningsproblemet
i försvarsplaneringen och få underlag för att fördela resurserna
på ett sådant sätt att man får största möjliga balanserade måluppfyllelse
(krigsavhållande effekt) i samtliga angreppsfall. Studierna av lämplig
resursfördelning måste enligt gruppen ofta utgå från alternativa resursramar
för att ge ett brett underlag för försvarsbesluten. Det slutliga valet
av resursram, dimensionerande angreppsfall och önskad balanserad försvarseffekt
är ett politiskt beslut. Den systematik med vilken underlag för
beslutet tas fram medger att man kan klart uttrycka den risktagning som
dessa politiska beslut i vissa fall innebär.
En av de bärande tankarna i det nya planeringssystemet är att skapa ökad
handlingsfrihet i planeringen. Handlingsfrihet i avsedd mening måste dock
enligt programbudgetgruppen skapas genom aktiva insatser som syftar till
att minska osäkerheten om framtiden och att hålla alternativ öppna till dess
underlaget för beslut bedöms vara tillräckligt. En sådan handlingsfrihet
kostar emellertid alltid pengar. Särskilt för ett litet land är möjligheterna
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
9
att utveckla alternativa vapensystem begränsade. Detta innebär enligt gruppen
att stor vikt måste läggas vid det studie- och utredningsarbete som
föregår beslut om utveckling och vid att följa den internationella utvecklingen.
Programindelning
Programbudgetgruppen anser att resursfördelningsproblemet är ett dominerande
inslag i planeringsverksamheten och att programbudgeten är ett
viktigt administrativt instrument för fördelning av resurserna. Programindelningen
bör därför utformas med hänsyn till detta.
Grunden för programindelningen bör enligt gruppen utgöras av de dimensionerande
angreppsfallen. Programmen bör vara medel för att åstadkomma
den försvarseffekt som behövs. Försvarets slutprodukter — krigsförbanden
— bör vara utgångspunkten för programmen. Programindelningen
skall tillgodose de krav på information och styrning som finns på
olika planerings- och beslutsnivåer inom organisationen. Indelningen måste
därför anpassas efter dessa olika nivåer — riksdagen, Kungl. Maj :t, överbefälhavaren,
försvarsgrenscheferna etc.
Programuppbyggnaden föreslås ske stegvis så att mindre enheter, program
element, läggs ihop till delprogram, som i sin tur fogas
samman till huvudprogram. Sammanläggningen av programelement
till delprogram och delprogram till huvudprogram måste kunna ske så att
avvägningsfrågor kan belysas. En huvudprincip vid sammanförandet av
krigsförband till samma program bör vara att krigsförbanden antingen
skall vara taktiskt integrerade eller kunna lösa likartade uppgifter. En sådan
princip för sammanläggning blir enligt gruppen jämförelsevis enkel
att tillämpa på delprogramnivå men svårare på huvudprogramnivå.
Flera olika principer för indelning i huvudprogram är möjliga. Programbudgetgruppen
diskuterar ingående dessa principer och deras fördelar och
nackdelar från programindelningssynpunkt. Gruppen exemplifierar med
geografiska (regionala) program, operativa program, egenskapsprogram,
funktionsprogram och organisatoriska program och finner det nödvändigt
att delprogrammen sätts samman till huvudprogram enligt två modeller.
Enligt det ena bör delprogrammen föras ihop till organisatoriska
huvudprogram. Härigenom tillgodoses främst kraven från ansvars-,
produktions- och resurstilldelningssynpunkt. Denna indelning föreslås tilllämpas
främst i genomförandeverksamheten. Enligt den andra modellen bör
delprogrammen föras samman efter någon av de andra principerna för
huvudprogramindelning till avvägnings program. Denna indelning
bör främst tillämpas vid perspektivplanering och avvägningsdiskussioner på
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
hög nivå. Den bör alltså utnyttjas för t. ex. överbefälhavarens förslag till
Kungl. Maj :t i avvägningsfrågor.
Vid den organisatoriska programindelningen föreslås förband som är
avsedda för central ledning, för gemensamma stöduppgifter eller är motiverade
av fredsorganisationen hållas isär i särskilda huvud- och delprogram.
Den centrala ledningen i krig och fred bör bilda ett huvudprogram. Sådana
komponenter som är utpräglat gemensamma myndigheter, serviceorgan
eller funktioner för hela försvaret bör enligt förslaget föras samman till ett
annat huvudprogram. I detta bör ingå t. ex. centrala förvaltningsmyndigheter,
gemensamma skolor, försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets
radioanstalt, värnpliktsverket och försvarets forskningsanstalt. Resurser
som är gemensamma eller inte kan delas upp på övriga program bör också
föras dit.
Fem organisatoriska huvudprogram föreslås bilda det militära försvarets
ekonomiska ram. Civilförsvaret bör bilda ett sjätte huvudprogram. Sådana
enheter eller sådan verksamhet som beräknas utanför krigsmaktens eller
civilförsvarets ekonomiska ramar, t. ex. psykologiskt försvar och beredskapsstyrka
för FN-tjänsl, bör bilda ett sjunde huvudprogram. Huvudprogramindelningen
och programmens benämning föreslås vara följande.
1. Arméförband
2. Marin förband
3. Flygvapenförband
4. Central och högre regional ledning
5. Gemensamma myndigheter och funktioner
6. Civilförsvar
7. övrig verksamhet
Delprogramindelningen kan här exemplifieras med de delprogram som
föreslås för huvudprogrammet Arméförband, nämligen
1.0 Gemensamma produktionsresurser (fredsprogram)
1.1 Fördelningsförband in. in.
1.2 Infanteribrigad m. m.
1.3 Norrlandsbrigad m. m.
1.4 Pansarbrigad m. m.
1.5 Centrala och högre regionala lednings- och underhållsförband
1.6 Lokalförsvarsförband
1.7 Hemvärnsförband
Vilken indelning som skall väljas för avvägningsprogrammen blir enligt
gruppen beroende av aktuella avvägningsfrågor. Eftersom dessa kan växla
bör ingen fast indelning göras. Indelningen bör avgöras från fall till fall, t. ex.
i direktiv för perspektivplaneringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
11
Programmen måste enligt programbudgetgruppen kunna anknytas till
försvarets mål. Dessa kan uttryckas mer eller mindre detaljerat beroende av
avsikten med målformuleringen. För försvarets del eftersträvas som regel
väl avgränsade målbeskrivningar. Sådana målbeskrivningar — målsättningar
— finns eller håller på att utarbetas för vissa nivåer inom försvaret.
Riksdagen har år 1968 fastställt målsättning för krigsmakten (prop. 1968:
110, SU 122, rskr 281). Målsättningar av denna typ har enligt gruppen
närmast karaktären av allmänna politiska deklarationer.
För vissa strids- och stödfunktioner, förbandstyper och materielobjekt
inom krigsmakten finns målsättningar utarbetade, överbefälhavaren har
anbefallt att kompletteringar skall ske så att målsättningar för brigader,
självständiga bataljoner, fartygsförband, flygförband och vissa funktioner,
som t. ex. sambandstjänst, finns utarbetade före januari 1970. Dessa målsättningar
avses sedan brytas ned så att man i förbandsproduktionen kan formulera
krav på färdigheter m. m. hos enskilda soldater enligt vissa målsättningar.
För genomförandeverksamheten och redovisningen av läget i nuvarande
krigsorganisation behövs målsättningar för befintliga krigsförband.
För studie- och planeringsverksamheten krävs målsättningar för framtida
förband.
Målbeskrivningarna kan enligt programbudgetgruppen inte alltid eller i
alla avseenden uppfyllas. Så är fallet bl. a. i uppbyggnads- eller avvecklingsskeden
när vissa kalkylerade brister måste godtas. För att en styrning
av verksamheten mot bästa möjliga totalresultat skall kunna ske måste
kraven på måluppfyllelse kunna anges. För att uppnå detta måste krigsorganisationens
tillstånd kunna mätas och redovisas. En sådan mätning av
krigsförbanden kan genomföras som en inventering av faktiska tillgångar.
Strävan bör härvid vara att kunna göra kvantitativa och kvalitativa mätningar.
Dessa kan sedan kompletteras med värderingar.
Försvarets produktion
Verksamheten inom försvaret kan enligt programbudgetgruppen beskrivas
så all myndigheterna levererar tjänster inom olika produktionsområden till
de skilda programmen — krigsförbanden. Dessa är primärt medel för att nå
mål i skilda angreppsfall men kan också uppfattas som mål för fredsorganisationens
verksamhet. Fredsorganisationen blir härigenom ett medel för
att bygga upp och vidmakthålla en mobiliseringsbar krigsorganisation. Fredsorganisationens
verksamhet — produktionen — bedrivs vid olika staber,
förvaltningsmyndigheter, truppförband och skolor. Denna verksamhet föreslås
av programbudgetgruppen efter sin karaktär indelas i produktionsområden.
Av betydande intresse för olika avvägningsbeslut är enligt gruppen också
fördelningen av försvarseffekt mellan olika tidpunkter, dvs. vad som med
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
allmänna ekonomiska termer brnkar motsvaras av fördelningen mellan
konsumtion och investering. Verksamhet av vidmakthållande karaktär kan
enligt gruppen sägas representera löpande konsumtion av resurser. Till
denna grupp av verksamhet föreslås även hänföras de åtgärder av vidmakthållande
karaktär som riktas mot »mellanprodukter», t. ex. underhåll av
kaserner och andra fredsorganisatoriska anläggningar. Verksamhet som
resulterar i att nya komponenter tillförs försvaret anges i vid bemärkelse
representera investeringar med konsekvenser på något längre sikt. Till investeringar
bör även räknas investeringar i mellanprodukter, t. ex. i produktionsapparaten.
Forsknings-, studie- och utvecklingsverksamhet slutligen
representerar insatser av resurser med konsekvenser på lång sikt.
Verksamheten i fred indelas av programbudgetgruppen i tre huvudfunktioner,
nämligen den operativa funktionen, den förbandsproducerande funktionen
samt forsknings- och utvecklingsfunktionen.
Den operativa funktionen leds av överbefälhavaren. Uppgifterna
genomförs vid ett flertal verksamhetsställen såväl i de planläggande
instanserna som vid alla de myndigheter som har att förbereda en verksamhet
i krig. Flera av dessa är i fred underställda försvarsgrenscheferna.
Förbandsproduktionen omfattar huvuddelen av fredsverksamheten
och leds av respektive försvarsgrenschef. För all verksamhet inom
huvudfunktionen förbandsproduktion finns ett antal ledningsfunktioner.
Ledningsfunktioner utövas dels av respektive försvarsgrenschef, dels av respektive
central förvaltningsmyndighet, var och en i egenskap av ansvarig
för viss del av verksamheten.
Forsknings- och utvecklingsfunktionen bidrar slutligen
till att lösa de långsiktiga utvecklings- och avvägningsproblemen samtidigt
som den medverkar i förbandsproduktionens målbestämda forskningsfrågor.
Funktionen kommer sålunda att beröra verksamheten inom flera
myndigheter. Ledningen av den målbundna delen av funktionen åvilar
i första hand försvarsgrenschef, medan försvarets forskningsanstalt samordnar
den del av funktionen som har karaktär av grundforskning.
Programbudgetgruppen föreslår att en organisationsanpassad
produktionsområdesindelning av verksamheten görs på följande
sätt.
1. Ledning och förband sverk sa in het
1.1 Allmän ledning och förbandsverksamhet (inkl. materielunderhåll, hyror,
iståndsättning in. m.)
1.2 Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet
1.3 Utbildning till och av fast anställd personal m. fl.
1.4 Grundutbildning av värnpliktiga och civilförsvarspliktiga
1.5 Repetitionsutbildning
1.6 Civilförsvarsutbildning av allmänheten
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
13
2. Materielanskaffning
2.1 Centralt vidtaget materielunderhåll m. m.
2.2 Anskaffning och modifiering av materiel in. m.
3. Anskaffning av anläggningar
3.1 Markanskaffning
3.2 Anskaffning av befästningar m. in.
3.3 Anskaffning av kaserner m. m.
4. Forskning och utveckling
4.1 Allmän forskning och utredningsverksamhet
4.2 Objektbunden forskning och utveckling
Denna indelning har programbudgetgruppen använt vid utformningen av
det uppdrags- och anslagssystem som beskrivs i det följande.
Program och produktionsområden och försvarets organisation
De krigsorganisatoriska förbanden levererar med programbudgetgruppens
synsätt tjänster för att möta de olika angreppsfallen. Fredsorganisationen
blir då ett medel för att dels vidmakthålla och förändra krigsorganisationen,
dels vidmakthålla och driva sin egen verksamhet.
För vart och ett av de försvarsgrensvisa huvudprogrammen liksom för
huvudprogrammet Civilförsvar bör enligt gruppen finnas en programansvarig
myndighet — program myndighe t. Inom övriga föreslagna
huvudprogram bör finnas en programansvarig myndighet för varje delprogram.
Programmyndigheterna skall genom sin programplanering styra fördelningen
av uppgifter och resurser inom programmet. Därigenom inriktas
verksamheten i stort för programmets utveckling. Programmyndighet skall
också lämna anslagsframställning för programmet och en redovisning för
programmets utveckling under närmast föregående budgetår
Ansvariga myndigheter bör enligt programbudgetgruppen utses också
inom de olika huvudproduktionsområdena. De bör benämnas produktions
myndigheter. Till dessa myndigheter, som inför Kungl. Maj :t
föreslås få ansvar för att genomföra produktionen inom respektive område
på ett rationellt sätt, bär gruppen hänfört försvarsgrenscheferna i egenskap
av ansvariga för förbandsproduktionen och vissa centrala förvaltningsmyndigheter
i egenskap av ansvariga för anskaffning av materiel och
anläggningar samt för forskning och utveckling. Produktionsmyndigheterna
svarar för att det underlag till anslagsframställning in. in. som myndigheten
lämnar till programmyndighet ger programmet en ändamålsenlig utveckling
från produktionssynpunkt.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
Programbudgetgruppen redovisar en detaljerad förteckning över program-
och produktionsmyndigheter.
Vissa myndigheter har ansvar för viss del eller funktion inom den samlade
verksamheten. Detta ansvar betecknas som en form av fackansvar. Som
exempel på fackområden nämns personalvård, sjukvård, mathållning, materielunderhåll,
underhåll av anläggningar och kassatjänst. Fackansvariga
myndigheter utövar tillsyn över sina fackområden. De skall lämna underlag
till primäruppdragsförslag till produktionsansvariga myndigheter med t. ex.
krav på materielunderhåll och normer för kostnadsberäkningar.
Uppdrag
I det föregående har verksamheten inom försvaret beskrivits så att olika
myndigheter levererar tjänster till varandra och till de olika programmen.
För genomförandeverksamheten måste dessa tjänster fördelas på ett bestämt
sätt på program och produktionsområden samt anknytas till organisationen.
Programbudgetgruppen föreslår att detta skall ske genom s. k.
uppdrag.
Budgetprocessen och genomförandeverksamheten förutsätts börja på
programnivå. Uppdragen utgör länkar mellan program och produktionsområden.
I organisationen föreslås de på motsvarande sätt utgöra länkar
mellan olika organisationsnivåer.
Uppdrag från Kungl. Maj :t till en produktionsmyndighet föreslås få benämningen
primäruppdrag. Uppdrag från en produktionsmyndighet
eller annan verkställande myndighet till en produktionsmyndighet eller
annan verkställande myndighet föreslås benämnas sekundäruppdrag.
Sekundäruppdragen kommer att länka samman myndigheternas
verksamhet på i princip två olika sätt. De skall dels knyta samman myndigheter
som på olika nivåer står i ett lydnadsförhållande till varandra
inom samma produktionsområde, dels länka samman myndigheter med
olika produktions- eller fackområdestillhörighet.
Skillnaden mellan de av myndighet mottagna och från samma myndighet
lämnade uppdragen anges vara utgångspunkt för arbetet med att bygga
upp myndighetens budget.
Ett uppdrag skall allmänt ange vilka prestationer som skall utföras. I
vissa fall kan det vara aktuellt att ange hur prestationen skall fullgöras
— produktionstekniken.
Ett uppdrag föreslås innehålla:
Prestations uppgift — vad som skall utföras (preciserat kvantitativt
och kvalitativt) med anknytning till ett huvudprogram och ett huvudproduktionsområde.
Resursuppgift — vilka resurser som beräknas erforderliga för att
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970 15
fullgöra uppdraget, såväl i fråga om betalningsmedel som övriga resurser.
I vissa fall handlingsregler — t. ex. regler för omdisponering av
resurser, uppföljning samt prövningsrutiner vid avvikelser från prestationseller
resursuppgift och eventuella restriktioner i övrigt.
Med hänsyn till uppdragens roll i planeringsprocessen finner programbudgetgruppen
det naturligt att det årliga budgetarbetet grundas på uppdrag.
Gruppen föreslår att dessa får tjäna som arbetselement i budgetarbetet
när det gäller att dels utforma den programbudget som avses föreläggas
riksdagen, dels omforma programbudgeten till ett antal myndighetsbudgeter.
Primäruppdragen skall ha godkänts av Kungl. Maj :t och innebär åläggande
att utföra beskrivna prestationer med hjälp av tilldelade resurser och
inom ramen för de handlingsregler som ingår i uppdraget. Alla primäruppdrag
som berör verksamheten under ett budgetår bildar därmed den
fastställda programbudgeten för året.
Kungl. Maj:t använder de anslag som riksdagen har ställt till Kungl.
Maj :ts förfogande genom att ge primäruppdrag till produktionsmyndigheterna.
Primäruppdragen förutsätts alltså i stort motsvara nuvarande regleringsbrev.
Program- och produktionsområdesindelningen bildar utgångspunkt för
primäruppdragens avgränsning. Inom varje huvudprogram — beträffande
huvudprogrammen Central och högre regional ledning, Gemensamma funktioner
samt Övrig verksamhet inom varje delprogram — förutsätts finnas
en ansvarig produktionsmyndighet för varje huvudproduktionsområde.
Den övre begränsningen för primäruppdraget blir då att det omfattar ett
huvudproduktionsområde och verkställs av en produktionsmyndighet. En
sådan avgränsning ger för de tre huvudprogrammen Armé-, Marin- och
Flygvapenförband ett fåtal men omfattande primäruppdrag.
Programbudgetgruppen finner det svårt att ställa upp någon allmän
regel för primäruppdragens avgränsning. Kungl. Maj :t bedöms i överensstämmelse
med nu tillämpad praxis och med hänsyn till de budgeterade
beloppens storlek ha behov av att pröva beräkningar av resursbehov och
följa verksamheten på delprogram- och delproduktionsområdesnivå. Att i
alla situationer låta primäruppdragen styras av denna avgränsning anses
dock inte vara lämpligt. I många fall är verksamheten av sådan karaktär,
att resursuppoffringen är antingen gemensam för flera eller samtliga delprogram
inom ett huvudprogram eller gemensam för flera eller samtliga
delproduktionsområden inom ett huvudproduktionsområde. I sådana fall
bör primäruppdraget få en vidgad omfattning, t. ex. huvudprogram — delproduktionsområde
eller delprogram — huvudproduktionsområde.
Programbudgetgruppen framhåller att fullgjorda prestationer och därmed
sammanhängande resursförbrukning bör kunna redovisas. För att primär
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
uppdragen skall kunna redovisas för Kungl. Maj :t måste sekundäruppdragen
alltid kunna återföras till primäruppdrag. Det blir därför enligt gruppen
naturligt att avgränsa sekundäruppdrag till att omfatta ett helt primäruppdrag
eller del därav.
Programbudgetgruppen anser att det på lång sikt kan vara ändamålsenligt
att gå över till uppdrag som sträcker sig över budgetårsgränser eller görs
fleråriga. Den ettåriga budgeteringen skulle därigenom i ökad grad avse
endast betalningsmedel medan det verkliga innehållet skulle prövas och
fastställas i anslutning till programplanernas prövning. Detta skulle innebära,
att ett system av bemyndigandetyp kunde införas även för t. ex. Ledning
och förbandsverksamhet.
Anslag
Antalet anslag inom försvarsdepartementets verksamhetsområde var budgetåret
1968/69 ca 250. Av dessa avsåg inemot 100 verksamhet som direkt
hänförde sig till försvarsgrenarna armén, marinen och flygvapnet.
Vid utformningen av ett nytt planeringssystem enligt de principer som
har angetts tidigare uppkommer frågan hur budgetens anslag lämpligen
bör avgränsas och utformas. Enligt programbudgetgruppens mening bör
anslagen avgränsas så att de dels ingår som naturliga delar i statsbudgeten
i övrigt och därvid ger uttryck åt de produkter och den verksamhet som de
skall finansiera, dels är samordnade med planeringssystemet så att de inte
innebär några olämpliga eller inte avsedda bindningar. Anslagsindelningen
föreslås därför knyta an till indelningen i program och produktionsområden.
I det nya planeringssystemet avses de primäruppdragsbelagda prestationerna
bli avgörande för medelsförbrukningen. Produktionsmyndigheterna
har sitt allmänna ansvar fastlagt i instruktioner men får genom primäruppdrag
en årlig precisering av de särskilda prestationer som krävs av dem.
För varje primäruppdrag som beräknas föranleda medelsförbrukning
under budgetåret bör enligt gruppen ett budgeterat belopp anges. De budgeterade
beloppen skall ha täckning i anslag. Varje anslag kommer att avse
betalningsmedel för ett eller flera primäruppdrag. Anslagsbeloppet avses
motsvara summan av de budgeterade beloppen för alla primäruppdrag som
hänför sig till anslaget.
Det budgeterade beloppet för ett primäruppdrag avser den medelsförbrukning
som med ledning av erfarenheter och kända faktorer kan beräknas
för den aktuella prestationen. Den verkliga medelsförbrukningen blir
sedan beroende av bl. a. hur den primäruppdragsmottagande myndigheten
och myndigheter som får sekundäruppdrag med anledning av primäruppdraget
går till väga för att lösa sina uppgifter. Restriktioner för myndigheternas
verksamhet bör vara dels att respektive uppgift skall lösas, dels att
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970 17
medelsförbrukningen skall rymmas inom den ekonomiska ram som disponeras.
För primäruppdragsmottagande myndighet föreslås den ekonomiska ramen
i regel vara hela det anslag som uppdraget hänför sig till. Myndighet
med flera primäruppdrag inom samma anslag föreslås, om så krävs för att
lösa uppgifterna, få omfördela resurserna inom ramen för anslagsbeloppet.
I vissa fall anses dock Kungl. Maj:t kunna behöva meddela restriktioner
i detta avseende.
Driftbudgetanslagen till armé-, marin- och flygvapenförband blir enligt
förslaget få jämfört med de nuvarande anslagen till försvarsgrenarna. Samtidigt
blir de nya anslagen större. Detta bör enligt programbudgetgruppen
medföra att medelsutnyttjandet för olika primäruppdrag inom samma anslag
möjliggör en utjämning mot en anslagsbelastning som motsvarar anslagsbeloppet.
Det anses dock inte uteslutet att omfördelningar kan behöva
göras Under budgetåret mellan anslag, i första hand inom samma huvudprogram.
I det nya systemet bör varje anslag från riksdagens synpunkt kunna betraktas
som en prognos på behovet av betalningsmedel för verksamhet inom
en avgränsad del av huvudprogrammet. Riksdagen kan enligt programbudgetgruppen
sägas ge en saklig i stället för siffermässig begränsning av medelsanvändningen.
Underlaget för denna begränsning är den programredovisning
som har lämnats. Redovisningen är i sin tur grundad på programplaner
och med dessa överensstämmande förslag till primäruppdrag. Mot
denna bakgrund föreslås anslagen på driftbudgeten anvisas förslagsvis av
riksdagen. Anslagen på kapitalbudgeten förutsätts oförändrat vara inVesteringsanslag.
För det militära försvaret tillämpas f. n. ett system med utgiftsram för
varje budgetår. Ett nytt budgetårs utgiftsram beräknas med utgångspunkt
1 ramen för närmast föregående budgetår. Den fastställda utgiftsramen
prisömräknas i efterhand och jämförs med den faktiska medelsförbrukningen
för budgetåret, överutnyttjande medför motsvarande minskning av
ett senare budgetårs utgiftsram. Underutnyttjande kan i viss utsträckning
kompenseras efterföljande budgetår. Det föreliggande förslaget förutsätter
att systemet med utgiftsram behålls.
Civilförsvaret har f. n. en anslagsram. Förutom anslagsmedel disponeras
alltså reservationsmedel och outnyttjade belopp för verksamheten. Programbudgetgruppens
förslag innebär att även civilförsvaret skall få enbart förslagsanslag
på driftbudgeten. Det blir vid tillämpning av förslaget aktuellt
att gå över till en utgiftsram även för verksamheten inom civilförsvaret.
De beställningsbemyndiganden som f. n. lämnas av riksdagen medför rätt
för Kungl. Maj :t att medge beställningar som helt eller delvis föranleder
betalningsutfall under senare budgetår än det när beställningen sker. An
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 97
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
skaffningen av tyg-, fartygs-, flyg- och civilförsvarsmateriel samt av vissa
signalförbindelse styrs helt av bemyndigandebelopp som Kungl. Maj:t
fastställer i bemyndigandeplaner. För andra reservationsanslag innebär
Kungl. Maj :ts medgivande en rätt att lägga ut vissa beställningar utöver det
anvisade anslaget.
Även i fortsättningen kommer beställningar för vilka betalningen faller på
ett senare budgetår att behöva läggas ut. Vissa primäruppdrag kommer enligt
programbudgetgruppen att avse sådana beställningar. Den särskilda tekniken
med beställningsbcmyndigande för varje disposition av medel föreslås användas
för all verksamhet som skall finansieras från anslagen till materielanskaffning
för armé-, marin- och flygvapenförband. För andra anslag bör
beställningsbemyndigande för primäruppdrag som medför betalningsutfall
efter beställningsåret inhämtas vid behov.
Prisreglering av ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret
sker f. n. genom att ramarna justeras dels till nytt prisläge för varje budgetår
(prisläget i maj kalenderåret före budgetårets början), dels för prisförändringar
under det löpande budgetåret. I det nya systemet föreslås ramregleringar
för prislägesförändringar ske från en basmånad ett år till ny
basmånad nästa år på samma sätt som f. n.
Reglering av utgiftsramarna med hänsyn till prisförändringar under löpande
budgetår bör enligt programbudgetgruppen utföras av Kungl. Maj:t.
I samband med förslaget till ramberäkning för ett visst budgetår bör
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen alt bemyndiga Kungl. Maj:t att överskrida
utgiftsramen med ett belopp som motsvarar prisförändringarna för hela
utgiftsramen mellan basmånaden, dvs. maj kalenderåret före det aktuella
budgetåret, och medelprisläget för detta budgetår, beräknat som ett medeltal
av prislägena för månaderna augusti, november, februari och maj under
budgetåret. I riksstaten bör tas upp täckningsanslag för sådant överskridande.
Medgivande att överskrida visst anslag bör — liksom f. n. är fallet
beträffande preliminär fördelning av prisregleringsmedel till reservationsanslag
och obetecknade anslag — kunna förekomma redan innan prisregleringens
slutresultat kan överblickas, vilket — på samma sätt som nu —
blir möjligt först i slutet av juni när index för maj föreligger.
Vid utnyttjande för materielanskaffning m. in. av den särskilda tekniken
med beställningsbemyndigande för varje disposition av medel måste prisreglering
av bemyndigandena förekomma. Detta föreslås gå till på motsvarande
sätt som i nuvarande system.
Medelsförbrukningen på kapitalbudgeten föreslås som f. n. beräknas utan
hänsyn till om anslagsmedel eller outnyttjade belopp skall användas.
För att undvika icke avsedda effekter av systemet med utgiftsram har
programbudgetgruppen diskuterat olika metoder för att ta hänsyn till betalningsförskjutningar.
Ett över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för
visst budgetår bör enligt gruppen föranleda ändring av utgiftsramen redan
för nästkommande budgetår. En viss kommunikation mellan utgiftsramarna
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
19
för Ivå intilliggande budgetår betraktar alltså gruppen som naturlig med
hänsyn till att det förekommer tillfälliga förskjutningar i betalningsströmmarna.
Betalningsförskjutningarna gäller främst för materielanskaffningen.
Försvarets materielverk föreslås därför under vissa förutsättningar få disponera
en räntebelagd rörlig kredit.
Enligt det föreslagna systemet kommer det inte att behövas något bemyndigande
för Kungl. Maj:t att av beredskapsskäl medge överskridande
av begränsade anslag. Motsvarande bemyndigande föreslås i stället avse
rätt att på vissa villkor överskrida gällande utgiftsram.
Om anslagen på driftbudgeten utformas som förslagsanslag kan det enligt
programbudgetgruppen övervägas att i beredskapsstaten för försvarsväsendet,
såvitt avser verksamhet inom fjärde huvudtiteln, ta upp särskilda anslag
endast för ändamål som normalt betalas från investeringsanslag och för
ändamål som inte förekommer annat än vid krigsfara eller krig, t. ex. omhändertagande
av krigsfångar.
Perspektivplanering
De långsiktiga målen för försvarets utveckling och alternativa vägar att nå
dessa föreslås redovisas i perspektiv planer. Dessa skall ange de
framtida målen för försvaret i termer av dimensionerande angreppsfall och
uppgifter i stort för försvaret i dessa angreppsfall. Planen skall vidare redovisa
de alternativ till försvarets organisation och innehåll som bör hållas
öppna för senare beslut. Slutligen skall planen översiktligt beskriva de vägar
längs vilka alternativen kan realiseras och ange bl. a. när förutsättningar
för olika beslut kan föreligga. Planen avses vara rullande i tidsintervaller
om ca fyra år.
Perspektivplanen är inte avsedd att vara ett handlingsprogram utan eu
idéskiss av framliden och framtida möjligheter i fråga om konfliktsituationer
och utformning av medel för all möta dessa konflikter. Den fortsatta
planeringen skall utgå från denna idéskiss och ske i form av studier, forskning
och tekniskt utvecklingsarbete. Denna verksamhet har till syfte att
fortlöpande skingra den upplösbara osäkerheten, successivt begränsa antalet
handlingsalternativ som kan komma att realiseras och precisera dessa, En
på så sätt bedriven perspektivplanering behöver enligt programbudgetgruppen
inte bindas vid någon långsiktigt angiven ekonomisk ram för försvaret.
Ramvillkoren för perspektivplanen utformas för att få fram alternativa
försvarsutformningar. Med hänsyn till osäkerheten om våra framtida ekonomiska
resurser anser programbudgetgruppen att det för perspektivplancringen
måste anges tillräckligt vida s. k. studieramar för att innesluta varje
rimlig framtida ekonomisk ram för försvaret. De olika alternativen i fråga
om framtida organisation och innehåll bör representera skilda principlösningar
som följd av olika resurstilldelningar. Studier av resursfördelningen
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970
vid varje försvarsalternativ bedrivs främst för att ange de alternativa komponenter
i försvaret som det kan vara av intresse att ytterligare studera och
utveckla för beslut senare.
Med perspektivplanen som bakgrund skall myndigheterna utarbeta rullande
planer för studie- och forskningsverksamheten och för det tekniska
utvecklingsarbetet. Genom att granska dessa planer bör statsmakterna
enligt programbudgetgruppen kunna försäkra sig om att tillräckligt beslutsunderlag
föreligger vid de beslutstidpunkter som anges i planerna.
Programplanering
I det nya planeringssystemet föreslås femåriga rullande prograinp
laner införas för handlandet på kort sikt. För riksdagen bör varje år
redovisas en programplan för försvarets utveckling under nästföljande
femårsperiod. Myndigheterna får i det nya systemet alltid en femårig ekonomisk
ram angiven för planeringsverksamheten.
Programplaner föreslås utarbetas mot bakgrund av den befintliga krigsorganisationens
styrka och svagheter. Till detta läggs de förändringar som
behövs för att vidmakthålla en tillräcklig operativ styrka under perioden.
Slutligen inriktas krigsmaktens utveckling mot mer långsiktiga mål och
krav i överensstämmelse med perspektivplanen.
De kortsiktiga operativa kraven på programplanerna härleds ur operativa
angreppsfall, som kommer att ligga till grund för det operativa
krigsförberedelsearbetet inom försvaret. Miljöstudier föreslås bedrivas även
för att ange dessa fall. Självfallet behöver identitet inte föreligga mellan de
dimensionerande och de operativa angreppsfallen.
En programplan bör redovisa försvarets utveckling materiellt, organisatoriskt
och personellt under en viss tid. Planen är enligt programbudgetgruppen
stel i den meningen att resurserna i stort är bundna genom tidigare
åtaganden. Handlingsfriheten är därför begränsad. Perspektivplanen däremot
skall uppvisa framtida alternativ i fråga om krigsmaktens struktur och
innehåll. Kopplingen mellan programplan och perspektivplan får enligt programbudgetgruppens
mening inte grundas på förutsättningarna, att den
nuvarande försvarsstrukturen skall vara oförändrad även i framtiden och
att förnyelse av försvarets materiel sker endast genom att befintlig materiel
omsätts med likartad men förbättrad materiel. Ett sådant förfarande skulle
snart kunna leda till att även perspektivplanerna skulle få karaktären av
femtonåriga hårt bundna programplaner.
För de krigsuppgiftsorienterade programmen bör programplanearbetet
enligt programbudgetgruppen i huvudsak styras av följande faktorer.
— Alternativ som redovisas i perspektivplanen
— Anbefallda operativa angreppsfall
— Befintlig krigs- och fredsorganisation
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
— För programplaneperioden fastställd ekonomisk planeringsram
— Övriga för programplaneperioden angivna ramvillkor
För de program som inte är krigsuppgiftsorienterade bör underlaget för
programplanerna hämtas ur följande material.
— Den ekonomiska ramen
— Gällande instruktioner
— Överbefälhavarens anvisningar och direktiv för verksamheten
— Den prognos beträffande belastning m. m. på programmet som kan
härledas ur andra programplaner och perspektivplaner
Vid programplaneringen skall strävan enligt programbudgetgruppen vara
att skapa den handlingsfrihet som förutsätts i perspektivplanen. I arbetet
med programplanen bör därför ingå att klarlägga den verksamhet i form
av forskning, studier, utveckling och anskaffning av materiel som behöver
genomföras under programplaneperioden för alt realisera perspektivplanens
alternativ.
Programplanerna föreslås ersätta nuvarande sjuåriga långsiktsplaner och
utarbetas i tre noggrannhetsklasser.
— Programplan för det militära försvaret (civilförsvaret)
— Programplaner för huvudprogram
— Programplaner för delprogram
Programplanen för det militära försvaret föreslås utarbetas av överbefälhavaren.
Planen bör täcka huvudprogrammen 1, 2 och 3 och delprogram
inom huvudprogrammen 4 och 5. Planen bör redovisa den fördelning av
utgiftsramen som överbefälhavaren har angett som grund för planeringen.
Programplaner för huvudprogram bör utarbetas av försvarsgrenscheferna
och civilförsvarsstyrelsen. Programplan för delprogram föreslås utarbetas
av respektive programmyndighet.
Fack- och förvaltningsplaner används av programbudgetgruppen som ett
sammanfattande begrepp för de planer som olika centrala fack-, förvaltnings-
och produktionsmyndigheter behöver för att planera, samordna,
styra, genomföra och kontrollera verksamheten, oavsett om denna grundas
på erhållna primär- och sekundäruppdrag eller utgörs av instruktionsmässiga
åligganden.
Systemplanering
Underlag för statsmakternas ställningstaganden till särskilt resurskrävande
objekt inhämtas f. n. genom det s. k. tvåstegsförfarandet. I det nya
planeringssystemet föreslås motsvarande beslutsunderlag i vissa fall redovisas
i systemplaner. Sådana bör upprättas inte bara för särskilt
resurskrävande objekt utan också för stora förändringar av organisation,
system och projekt.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
Systemplanen kan betraklas som ett kopplingselement mellan perspektivplan
och programplan. Perspektivplanen anger i grova drag de vägar längs
vilka de framtida alternativen kan förverkligas. Systemplanen utgör en detaljplan
för utvecklingen av ett sådant alternativ (system).
Budgetering
Den årliga programbudgeten kan beskrivas som en fullständig samling
primäruppdrag. Anslagssystemet har av programbudgetgruppen utformats
så att det för riksdagen är möjligt att betrakta ett antal primäruppdrag som
en sammanslagen enhet — anslaget.
Ett allmänt mål för budgetarbetet inom försvaret bör enligt programbudgetgruppen
vara att uppnå bästa möjliga fördelning av resurser på kort sikt
och en investeringsinriktning på lång sikt som överensstämmer med perspektivplanens
intentioner.
Budgetarbetet inom försvaret skall utmynna i dels förslag till programbudget.
dels ett antal preliminära verksamhetsställebudgeter inom hela
organisationen. Budgetarbetet bör enligt programbudgetgruppen bedrivas
så att tidigare erfarenheter tas till vara samtidigt som hänsyn tas till uppgjorda
planer för kommande budgetår. När den årliga programbudgeten
tas fram bör därför prövas att uppdragen ingår i prograinplanerna och att
deras konsekvenser stämmer överens med utvecklingen i programplanen
och aktuella delar av perspektivplanen.
Redovisning
Det föreslagna systemet för programbudgetering anges skapa behov av
redovisning inom följande områden.
— Redovisning av uppdrag mot program
—- Redovisning för enskild myndighet mot andra myndigheter
— Intern redovisning vid produktionsenheter
Kravet på redovisning av uppdrag mot program är en följd av uppdragssystemets
konstruktion och uppdragens koppling till anslag. Enskild myndighets
behov av redovisning mot andra myndigheter hänger samman med
den leverans av prestationer som till följd av ställda uppdrag sker mellan
olika produktionsenheter. Det har också samband med de krav som ställs
från myndigheter utom försvaret, t. ex. riksrevisionsverket och statistiska
centralbyrån. Genom att uppfylla dessa krav får man en redovisning av
samtliga uppdrag inom försvaret och av den totala verksamhet som hänger
samman med déssa.
Programbudgetgruppen finner att stora fördelar står att vinna om en
gemensam kontoplan för samtliga produktionsenheter införs i redovisningssystemet.
Man föreslår därför att en stom kontoplan används. En
sådan stomkontoplan bör ingå som eu del i försvarets totala redovisningssystem
och skall som grundstomme ange de huvudprinciper efter vilka
kontoplaner skall konstrueras och anpassas efter olika produktionsenheters
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970
23
behov. För statlig verksamhet i allmänhet har den s. k. S-kontoplanen utvecklats.
Programbudgetgruppen redovisar ett förslag till modifiering av
S-kontoplanen för försvarets produktionsenheter till en »SF-kontoplan».
Den av programbudgetgruppen föreslagna stomkontoplanen avses ge
samma möjligheter till utgiftsredovisning som nuvarande redovisningssystem.
Därutöver ger den också möjligheter till mer eller mindre avancerad
kostnadsredovisning beroende av de olika myndigheternas behov.
1 samband med den försöksverksamhet med kostnadsredovisning som
bedrivs har försvarets civilförvaltning vidtagit förberedelser inom redovisningsområdet.
Försöksverksamheten bedrivs främst inom Södra militärområdet
och Bergslagens militärområde. Två olika system prövas. Det ena
systemet, ett myndighetsinternt kostnadsredovisningssystem, har från början
utvecklats inom Södra militärområdet av försvarskostnadsutredningen
(m/75). Under försöksverksamheten har systemet utvecklats till att motsvara
de krav som prograinbudgetering ställer. Det andra redovisningssystemet
har skapats för att enbart klara en redovisning mot program och produktionsområden
(m/70). Sedermera bär systemet utvecklats även mot en
förenklad kostnadsredovisning inom myndigheterna. Det är uppbyggt kring
det titelredovisningssystem som f. n. används inom krigsmakten.
Prestationsvärdering
Som ett nödvändigt komplement till den produktinriktade budgeteringen
och kostnadsredovisningen föreslår programbudgetgruppen ett prestationsvärderingssystem
som också är produktinriktat.
Försvarets krigsorganisation består i huvudsak av personal, materiel och
byggnader (befästningar m. m.) som har förts samman till förband. Vart
och ett av förbanden har sina bestämda uppgifter att lösa vid ett angrepp.
För att detta skall kunna ske fordras att personal och materiel finns tillgänglig
på rätt plats och i rätt tid, att materielen är funktionsduglig och
att personalen är rätt utbildad, så att materielens egenskaper kan utnyttjas
helt. Vidare krävs att ledningen fungerar så att insatsen utförs operativt och
taktiskt riktigt och vid rätt tidpunkt. Genom att undersöka hur dessa krav
uppfylls kan man få ett mått på förbandets effektivitet.
Statsmakterna har enligt programbudgetgruppen behov av att kunna
följa dels i vilken grad de medel som har anslagits till försvaret gett en
försvarseffekt som svarar mot given målsättning, dels om denna effekt har
uppnåtts till lägsta möjliga kostnad. En sådan kontroll underlättas om
försvarseffekten kan mätas eller värderas.
Programbudgetgruppen räknar med att årsredovisning skall insändas av
programmyndigheter och myndigheter som har fått primäruppdrag. Redovisningen
avses bl. a. innehålla resultatredogörelser för program och primäruppdrag
och ge svar på följande frågor.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
— Hur är läget beträffande det totala »förrådet» av krigsförband inom
programmet?
— Hur är läget beträffande produktionsapparaten?
— Hur har uppgifterna i primäruppdraget lösts?
Detta innebär att slutprodukterna och prestationerna skall jämföras med
målsättningen för program och uppdrag. För att detta skall vara möjligt
behövs en tillförlitlig prestationsmätningsmetod. Vidare krävs att uppgifter
och målsättningar är kvantitativt och kvalitativt så preciserade att de kan
jämföras med resultaten.
Programbudgetgruppen föreslår att målsättningen för försvaret skall
grundas på vissa angreppsfall. Ur dessa härleds sedan operativa målsättningar
och taktisk-organisatorisk-ekonomiska målsättningar (TOEM).
TOEM för förband på delprogramnivå, t. ex. infanteribrigad, kommer att
kunna användas för uppgiftsdelen i primäruppdragen. Mot bakgrund av att
prestationsmätningen i flertalet fall måste ske på en lägre nivå krävs en
nedbrytning till målsättningar för förbandets underavdelningar. För utbildningsverksamheten
krävs sedan ytterligare nedbrytning, i vissa fall
ända ned till kraven på en enskild soldat. På motsvarande sätt tas kraven
på materielanskaffningsobjekt fram. Med dessa målsättningar som grund
mäts eller värderas resultatet varvid måluppfyllelsegraden kan bestämmas.
För produktionsapparaten — fredsorganisationen — föreslås motsvarande
metod tillämpas. Mätning av produktivitet och effektivitet inom staber
och förvaltningsmyndigheter är dock svårare. Kungl. Maj :t har i juni 1968
uppdragit åt riksrevisionsverket att utreda frågan om mätning av produktivitet
och effektivitet inom statlig verksamhet. Bl. a. genom denna utredning
bör metoder för mätningar kunna tas fram.
Det system för prestationsvärdering (-mätning) som programbudgetgruppen
föreslår innebär i och för sig inte något nytt inom krigsmakten.
Prestationsvärdering har funnits sedan flera år och systemet innebär huvudsakligen
en systematisering och en fastare anknytning till produkterna.
Försöksverksamhet med prestationsvärdering genomförs genom överbefälhavarens
försorg.
Årsredovisning
Programbudgetgruppen föreslår ett system för årsredovisning som komplement
till budgetering/kostnadsredovisning och prestationsvärdering.
Kungl. Maj :ts kontroll av verksamheten under löpande budgetår och den
revision av verksamheten som sker vid budgetårets slut omfattar f. n. enbart
en kameral granskning av att utgifter bestrids från avsedda anslag
och att dessa inte överskrids.
I programbudgetsystemet föreslås huvudintresset knytas till att anvisade
medel och beställningsbemyndiganden ger förväntade resultat kvalita
-
Kungl. Maj.tsh proposition nr 97 år 1970
25
tivt och kvantitativt, t. ex. i form av utbildad personal, anskaffad materiel
och uppförda anläggningar samt av krigsförband eller civilförsvarsresurser
med avsedd sammansättning och utbildning m. m. Årsredovisningarna bör
utgöra medel även för denna uppföljning och granskning av det förflutna
budgetårets verksamhet.
Årsredovisning av respektive programs utveckling m. m. föreslås lämnas
av programmyndighet för huvudprogrammen Armé-, Marin- och Flygvapenförband
samt för delprogrammet Krigsorganisation för centrala och högre
regionala staber. Årsredovisning bör dessutom lämnas av samtliga myndigheter
som har fått primäruppdrag från Kungl. Maj :t.
Årsredovisning för erhållna primäruppdrag föreslås bestå av två avsnitt,
resultatredogörelse och verksamhetsberättelse. I resultatredogörelsen
bör varje myndighet behandla erhållna anslag och till dessa
knutna primäruppdrag. I verksamhetsberättelsen redogörs för
verksamheten inom organisationen, varvid resultatet jämförs med tidigare
års verksamhet. Myndigheterna bör vidare ta upp viktiga erfarenheter och
övriga frågor som bör komma till Kungl. Maj :ts kännedom.
Försöksverksamheten
Planeringssystemet bör enligt programbudgetgruppens mening betraktas
som en helhet. Från försöks- och införandesynpunkt kan det dock delas in
i ett antal mindre delar. Dessa delar kan i viss utsträckning prövas och
införas oberoende av varandra.
Kungl. Maj :t har i november 1967 och i mars 1968 gett direktiv om att
miljöstudier fortlöpande skall bedrivas som underlag för krigsmaktens
respektive befolkningsskyddets utformning. Dessa studier pågår inom myndigheterna.
Viktiga erfarenheter om studier och studieplanering finns i övrigt
från den verksamhet som sedan lång tid har bedrivits inom försvaret.
Kungl. Maj :t har i juni och i september 1968 meddelat preliminära direktiv
för perspektivplan 1972/87 rörande krigsmakten respektive civilförsvaret.
Ytterligare anvisningar har lämnats i mars 1970. Arbetet med
dessa planer pågår inom myndigheterna. Erfarenheter av metoder för långsiktsplanering
har i övrigt vunnits i samband med förarbetet inför försvarsbesluten
1958 och senare.
En omfattande studie- och försöksverksamhet har bedrivits, överbefälhavaren
har i januari 1969 anbefallt att programplaner skall utarbetas för
ett antal program. Programplanerna redovisades i juni 1969. Främst principer
och metodik belystes.
Chefen för armén redovisade i september 1968 exempel på anslagsframställningar
i programform för budgetåret 1969/70. Under hösten 1968 genomfördes
ett tillämpningsexempel på uppdragssystemet i samverkan mellan
programbudgetgruppen och myndigheterna.
26
Kungl. Maj:t& proposition nr 97 år 1970
Jämsides med det ordinarie budgetarbetet för budgetåret 1970/71 har
inom armén genomförts ett budgetarbete i programtermer. Anslagsframställningar
i form av primäruppdragsförslag redovisades för överbefälhavaren
i juni 1969. Studierna avsågs dels ligga till grund för överbefälhavarens
yttrande över programbudgetgruppens betänkande, dels ge erfarenheter
inför tillämpningen av programbudgetsystemet.
Begränsade försök med särskild budget sattes i gång vid P 2 budgetåret
1965/66. Fr. o. m. budgetåret 1967/68 har ett särskilt anslag Förband med
särskild budget ingått i riksstaten. Under budgetåret 1969/70 genomförs försök
vid 14 myndigheter med budgeter på sammanlagt ca 265 milj. kr. Försöken
avser främst att vidareutveckla och pröva redovisningssystemen.
Vid arméstaben bedrivs sedan budgetåret 1968/69 försök med ett internt
ekonomisystem. Vid samtliga militärområdesstaber som inte berörs av
nämnda försök, vid skolor som leds av försvarsgrenschef och vid övriga förband
genomförs under budgetåret 1969/70 en begränsad försöksverksamhet.
Främst de övningsberoende anslagen berörs.
Organisationsförsök som är betingade av försöksverksamheten bedrivs enligt
försvarsgrenschefernas bestämmande.
Inom armén har prestationsvärderingar skett vid samtliga förband under
budgetåret 1968/69 bl. a. för att belysa vilka prov som behövs, hur målen
skall anges för att svara mot de taktisk-organisatorisk-ekonomiska målsättningarna
m. in. samt sambandet mellan prestationer och kostnader. De av
programbudgetgruppen föreslagna formerna för årsredovisning har studerats
inom försvarsstaben.
Planeringssystemets införande
Programbudgetgruppen föreslår att programplanering med programbudgetering
skall införas etappvis. Under det första skedet bör ett införande
för hela försvaret förberedas. Samtidigt vidareutvecklas programplanernas
utformning i samverkan med myndigheterna. Försöken med särskild budget
vid förband bör utvidgas för att öka erfarenheterna inför övergången till det
nya systemet, övergång till programanslag föreslås ske för ett av huvudprogrammen
1—3 och för vissa delprogram inom huvudprogrammen 4 eller
5. För riksdagen bör presenteras skuggbudgeter i programtermer för övriga
delar av försvaret. Under detta skede bör programplaner utarbetas med
lägre krav på information än som bör ställas när systemet är helt genomfört.
Under ett andra skede bör anslagsframställningarna göras i programtermer,
enbart programanslag förekomma och principerna i övrigt för programbudgetering
tillämpas. Kraven på information i planer m. m. bör dock
fortfarande vara lägre än de slutliga kraven. Det förenklade redovisningssystemet
bör tillämpas, utom vid särskilda försöksmyndigheter.
27
Kungl. Maj:ts> proposition nr 97 år 1970
Under det tredje skedet fullföljs införandet av det nya systemet. Fullständiga
planer utarbetas. Det förenklade redovisningssystemet, eventuellt
vidareutvecklat, används av alla myndigheter, utom särskilda försöksmyndigheter.
Systemets vidare utveckling samordnas om möjligt med det redovisningssystem
som har utvecklats för statsförvaltningen i övrigt (system S).
Remissyttranden
Remissinstanserna anser genomgående att programbudgetgruppens förslag
är väl ägnat att ligga till grund för ett principbeslut om att införa ett
nytt system för planering och budgetering inom försvaret eller har inte
något att erinra mot förslaget. Statskontoret ansluter sig till huvudprinciperna
i förslaget. Civilförsvarsstyrelsen påpekar att förslagen om tillämpning
av planeringsprinciperna inte är lika genomarbetade för civilförsvaret som
för det militära försvaret. Endast flygtekniska försöksanstalten anser att
systemet ännu inte är helt färdigt för införande.
Programindelning
Flertalet remissinstanser är positiva till den föreslagna programindelningen
eller lämnar den utan erinran, överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
ansluter sig i stort till programbudgetgruppens uppfattning om lämpligheten
av en organisatorisk programindelning i ett inledningsskede, men
pekar på att denna inte får anses bindande för framtiden, överbefälhavaren
anser att man på längre sikt bör införa någon form av operativa program och
avser att studera dessa frågor närmare.
Försvarets forskningsanstalt och försvarets rationaliseringsinstitut anser
att programbudgetgruppen har lagt för stor vikt vid den organisatoriska
programindelningen. Man anser att frågan om programindelningen är nära
förknippad med frågan om målhärledningen och att detta bort vara mera
vägledande vid programindelningen. En produktinriktad programindelning
som har krigsorganisationen som utgångspunkt godtas dock. Statskontoret
anför liknande synpunkter och framhåller att man borde överväga en
programuppbyggnad som är målorienterad, vilket närmast skulle motsvara
de i betänkandet redovisade alternativen geografiska eller operativa program.
Produktionsområdesindelning
Den föreslagna produktionsområdesindelningen är enligt överbefälhavaren,
försvarsgrenscheferna, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk,
civilförsvarsstyrelsen, riksrevisionsverket och TCO-S möjlig att tilllämpa.
Civilförsvarsstyrelsen föreslår vissa ändringar i indelningen. Det gör även
försvarets rationaliseringsinstitut, som anser att produktionsområdesindel
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
ningen med kostnadsfördelning enligt betänkandets normer inte ger ett tillfredsställande
underlag för att bedöma effektiviteten i olika delar av verksamheten.
Institutet hänvisar i stället till försvarets rationaliseringsplan, i
vilken institutet beskriver en indelning i verksamhetsområden och funktioner
som har bedömts erforderlig för en systematisk uppföljning av effektiviteten
i verksamheten.
Angreppsfalls-, program-, produktions- och fackansvar
Indelningen i angreppsfalls-, program-, produktions- och fackansvar tillstyrks
i stort av bl. a. överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets
civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen,
försvarets materielverk, militär psykologiska institutet, försvarets rationaliseringsinstitut
och riksrevisionsverket. TCO-S finner att indelningen svarar
mot nuvarande ansvars- och befogenhetsförhållanden.
Försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets rationaliseringsinstitut
och riksrevisionsverket anser att definitionen av fackansvar
bör preciseras närmare. Enligt överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
bör fackansvaret beskrivas som ett ansvar för att verksamheten
inom facket i sin helhet bedrivs rationellt. Försvarets materielverk presenterar
en liknande definition.
Uppdragssystemet
Överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets materielverk, försvarets
rationaliseringsinstitut, riksrevisionsverket, statskontoret och TCO-S
anser att det föreslagna uppdragssystemet är lämpligt. Överbefälhavaren och
försvarsgrenscheferna finner att uppdragssystemet ger möjlighet till systematisering
och kodifiering av uppgifts- och resurstilldelningar med tillhörande
handlingsregler. De anser liksom bl. a. försvarets sjukvårdsstyrelse,
försvarets materielverk och riksrevisionsverket att uppdragen bör ges en vid
omfattning och att antalet uppdrag i möjligaste mån bör begränsas.
Beträffande avgränsningen av primäruppdragen anser överbefälhavaren
och försvarsgrenscheferna vidare, att inom huvudproduktionsområdena Ledning
och förbandsverksamhet och Forskning och utveckling måste möjligheterna
att formulera operativa mål vara avgörande för antalet primäruppdrag
och inte resursbeloppens storlek inom de tänkta primäruppdragen.
Riksrevisionsverket betonar att komplexiteten i planeringssystemet kan
medföra att det blir svårhanterligt i praktiken. Verket är inte nu berett att
föreslå någon annan uppbyggnad av planeringsmodellen men förordar att
uppdragsmetodiken vidareutvecklas för att nå största möjliga enkelhet och
smidighet. Redan från början bör få men vida primäruppdrag ges. Svårigheter
med uppdx-agssystemet skulle enligt riksrevisionsverket kunna uppstå
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
29
om det i framtiden tillämpades inom den civila sektorn med dess speciella
förvaltningsstruktur.
De av programbudgetgruppen antydda möjligheterna till uppdrag över
budgetårsgränser kommenteras i positiva ordalag av TCO-S. Den decentralisering
som uppdragen skulle innebära anses dock inte få innebära för
långt gående frihet i val av produktionsteknik — exempelvis utbyte av
personalresurser mot materielresurser. Detta skulle kunna medföra ryckighet
i personalutnyttjandet och därigenom svåra personalproblem. I dessa
tankar instämmer i stort även militärpsykologiska institutet.
Anslagssystemet
Huvuddelen av remissmyndigheterna ställer sig positiva till programbudgetgruppens
förslag till anslagssystem eller lämnar det utan erinran.
Positiva är bl. a. överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning,
försvarets materielverk, civilförsvarsstyrelsen, riksrevisionsverket
och TCO-S.
överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och försvarets civilförvaltning
anser att en övergång till kostnadsanslag på sikt bör eftersträvas. Man vill
dock inte motsätta sig utgiftsanslag till en början. Överbefälhavaren anför
bl. a. att tilldelningen av betalningsmedel egentligen borde ske så att myndigheterna
— inom en total ram av likvida medel för försvaret jämte en viss
rörlig räntebelagd kredit — fick dragningsrätt för att kunna uppfylla de
betalningsanspråk som genomförandet av de anbefallda uppgifterna ställer,
överbefälhavaren motsätter sig dock inte utbetalningsanslag som görs programinriktade
och anvisas förslagsvis.
Under förutsättning att systemet med utgiftsram för krigsmakten skall
behållas framhåller överbefälhavaren betydelsen av att över- eller underutnyttjande
under ett visst budgetår betraktas som naturligt och att kompensationen
för underutnyttjande inte begränsas.
Försvarets materielverk framhåller alt dess arbete kommer att underlättas
med de föreslagna begränsningarna av antalet anslag samt möjligheten
att omfördela resurserna inom anslagsramen.
Riksrevisionsverket har inte något att erinra mot den föreslagna begränsningen
av antalet anslag, men hänvisar till att anslagsmetodiken i sin
helhet kommer att granskas av budgetutredningen. Verket anser att budgetutredningen
med förtur bör ta upp problematiken kring anslagens typ
och inkoppling i programbudgetsystemet.
Försvarets materielverk och riksrevisionsverket tar upp programbudgetgruppens
förslag om räntebelagd rörlig kredit för materielverket. Båda anser
sig förhindrade att ta ställning eftersom programbudgetgruppen inte närmare
har klarlagt förutsättningarna för att få disponera krediten. Riksrevi
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
sionsverket påpekar att ett liknande behov att få disponera en rörlig kredit
kan finnas även hos andra myndigheter.
Civilförsvarsstyrelsen tillstyrker i princip att anslag på driftbudgeten i
fortsättningen skall vara förslagsanslag, att kvarvarande reservationsmedel
skall föras över till budgetutjämningsfonden och att civilförsvaret skall gå
över till utgiftsram i stället för anslagsram. Principen med förslagsanslag
kan dock tillämpas först när planeringssystemet har införts och ett säkrare
underlag erhållits för att beräkna behov av medel och betalningsutfall. Innan
planeringssystemet har stabiliserats bör en viss försiktighet iakttas såväl i
fråga om ramarnas storlek som i fråga om överflyttning av reservationsmedel
till budgetutjämningsfonden. Detta gäller förutom anskaffning av
materiel i hög grad anläggningsverksamhet, där svårigheter kan uppstå på
grund av att civilförsvarsstyrelsen inte har direkt möjlighet att styra verksamheten.
övergång till förslaganslag och ett system med utgiftsram kan
därför godtas endast under förutsättning att medel får disponeras över
budgetårsgränserna eller om en motsvarighet till nuvarande system med
beställningsbemyndigande kan tillämpas. Det antydda systemet med fleråriga
uppdrag skulle kunna tillgodose dessa krav. I fråga om kvarvarande
reservationsmedel sägs problemet vara likartat. Dessa måste få utnyttjas
över budgetårsgränser. Vid övergången till det nya systemet bör därför
endast sådana reservationsmedel som inte har bundits för vissa ändamål
föras över till budgetutjämningsfonden. Detta gäller enligt styrelsen såväl
materiel- som anläggningsmedel.
Studier och planering
Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna anser att det föreslagna systemet
med studier, perskektivplanering, systemplanering och programplanering
kan ge goda möjligheter för beslutsfattning och uppgiftsformulering
(målformulering) både på departementsnivå och central myndighetsnivå.
Liknande uttalanden görs av fortifikationsförvaltningen, försvarets
materielverk, försvarets forskningsanstalt, civilförsvarsstyrelsen, försvarets
rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, riksrevisionsverket,
statskontoret och TCO-S.
Försvarets rationaliseringsinstitut finner det önskvärt med en översyn
och anpassning av studieorganisationen med hänsyn till tillkomsten av miljöstudier
och kravet på perspektivplaneringens obundenhet till befintlig
organisation. Institutet ifrågasätter om inte miljöstudierna bör bedrivas
gemensamt för hela försvaret i former som ger möjlighet till medverkan och
insyn från olika intressenter.
Konjunkturinstitutet anmärker på att diskussionen av det nya planeringssystemet
har begränsats till olika åtgärders inverkan på försvaret och
inte beaktat att de åtgärder som beslutas inom försvaret kan ha betydande
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970
konsekvenser för samhällsekonomin. Bortser man från dessa i planeringssystemet
anses ett alternativ i en beslutsprocess kunna framträda som fördelaktigt
trots att det har omfattande negativa konsekvenser på samhällsekonomin.
Det kan å andra sidan enligt institutet vara ett extra plus för ett
alternativ i en beslutsprocess att det på grund av flexibilitet i tiden kan
utnyttjas som konjunkturpolitiskt instrument. När det gäller försvaret bedömer
institutet att även frågor av betydelse för fysisk riksplanering och
med lokaliseringspolitisk anknytning förekommer ofta. Institutet anser det
vara ett viktigt krav att det nya planeringssystemet kan medge hänsynstagande
till och värdering av de antydda problemen.
Perspektivplanering
Remissinstanserna accepterar i stort pi-ogrambudgetgruppens principer
för perspektivplanering och finner att dessa stämmer överens med tidigare
givna direktiv.
Försvarets forskningsanstalt tillstyrker i princip förslaget att styra perspektivplaneringen
med dimensionerande angreppsfall, tilläggskrav och
ramvillkor. Anstalten anser dock att erfarenheterna från miljöutredningarna
bör avvaktas innan kraven på innehåll i en angreppsfallsbeskrivning
och definitionen av begreppet angreppsfall fastställs.
En allmän åsikt bland remissinstanserna är att programplaneringens principer
är lämpliga i stort.
Till programbudgetgruppens förslag att införa operativa angreppsfall har
överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna ännu inte kunnat ta ställning.
Försvarets forskningsanstalt anser att de operativa angreppsfallen kan
ligga till grund för det operativa krigsförberedelsearbetet. Däremot anses de
med hänsyn till det korta tidsperspektivet knappast kunna styra programplaneringen
i övrigt. Forskningsanstalten anser vidare att man inte skall
överdriva möjligheterna till trolighetsbedömningar av olika utvecklingar ens
på kort sikt. Liknande synpunkter framförs av civilförsvarsstyrelsen.
överbefälhavaren anser liksom flera andra myndigheter att möjligheterna
att upprätta programplaner, med det omfattande och i många fall detaljerade
innehåll som föreslås, kommer att vara begränsade under de närmaste
åren, innan bl. a ADB-system har byggts upp. Ambitionsnivån från Kungl.
Maj :ts och överbefälhavarens sida beträffande redovisningen av programplaner
för det militära försvaret och för huvudprogram måste därför inledningsvis
vara förhållandevis låg.
TCO-S anser att personalfrågor av olika slag — t. ex. om personalbehov,
yrkesstruktur, rekrytering och utbildning — hör tas upp i programplaner —
liksom för övrigt i perspektivplanen.
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
Systemplanering
Remissinstanserna innefattar i sin positiva syn på planeringssystemet
även systemplaneringen. De flesta har dock valt att inte särskilt yttra sig
i frågan.
Överbefälhavaren och för svar sgrens chef erna anför att den föreslagna systemplaneringen,
som skall ntmvnna i rullande systemplaner, utgör en modifiering
och utbyggnad av nuvarande tvåstegsförfarande. överbefälhavaren
bedömer att systemplanering enligt programbudgetgruppens förslag kommer
att ge erforderlig information och dokumentation för beslutsfattning under
de olika faserna i planeringsprocessen. Arbetsinsatsen för att samla, ordna
och presentera informationen anses dock bli betydande. Systemplaner bör
därför upprättas endast för stora eller i övrigt samhällsekonomiskt betydelsefulla
anskaffnings- och organisationsobjekt. Överbefälhavaren förutsätter
att även andra kriterier än kostnaderna kan vara avgörande för om
en systemplan skall upprättas. Han anser att det bör ankomma på Kungl.
Maj :t att för varje särskilt fall avgöra om systemplan skall upprättas.
Materielobjektplaner kommer enligt överbefälhavaren sannolikt att behövas
främst som underlag för studier och programplanering på nivåerna under
Kungl. Maj :t och i ett väsentligt större antal än betänkandet förutsätter.
Försvarets materielverk biträder överbefälhavarens åsikt att ingen bestämd
beloppsgräns bör anges för upprättandet av systemplan utan att
detta bör avgöras från fall till fall.
Civilförsvarsstyrelsen finner att systemplanerna avses ge systemvisa sammanställningar
av information från program- och perspektivplanerna. En
sådan informationssammanställning kan enligt styrelsen anses lämplig för
projekt som innebär stora kostnadsmässiga bindningar för en följd av år
framåt. Styrelsen anser att de olika programänsvariga myndigheterna för
internt behov kommer att sammanställa någon form av systemplaner även
för något mindre omfattande projekt men att kraven på detaljer i innehåll
och frekvens för uppdateringen i detta fall kan anpassas från fall till fall
i enlighet med behoven.
Budgetering
Den föreslagna utformningen av budgetprocessen anses lämplig i stort
av bl. a. överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets sjukvårdsstyrelse,
försvarets materielverk, riksrevisionsverket, statskontoret och TCO-S.
Remissinstanserna uttalar sig i allmänhet positivt om de förbättrade möjligheterna
för regionala och lokala myndigheter att få aktivt medverka i
budgeteringen. Ett för denna uppfattning representativt uttalande görs av
TCO-S, som anser att det väsentligt nya i det föreslagna systemet är att
budgetarbetet kopplas till prestationer och kostnader inom ramen för funktionellt
uppbyggda program och att myndigheterna även på lokal och regio
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
33
nal nivå i hög grad är involverade i verksamheten, bl. a. genom sina utgiftsberäkningar
av sekundäruppdragsförslagen. TCO-S anser vidare att det i
den praktiska tillämpningen kommer att ställas stora krav på väl fungerande
planerings- och ekonomifunktioner hos myndigheterna, goda kommunikationer
mellan myndigheterna och en vilja och förmåga hos alla
parter till samverkan. Om dessa krav uppfylls bör förfaringssättet erbjuda
åtskilliga fördelar jämfört med nuvarande former för budgetarbetet.
Redoyisnin gssy st em
Överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning, försvarets
sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk,
försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket finner att
principerna för redovisning enligt programbudgetgruppens förslag är lämpliga.
överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna anser att man på längre sikt
bör skapa ett redovisningssystem som bygger på båda de system som nu
prövas på regional och lokal nivå. Till en början bör dock system m/70
kunna utnyttjas inom hela krigsmakten utom för de förband som nu utnyttjar
system m/75. Försvarets civilförvaltning framhåller att m/70 kan
vidareutvecklas så att det fyller alla viktiga behov i samband med kostnadsredovisning.
Riksrevisionsverket anser att den föreslagna stomkontoplanen bör tillämpas.
Principer för redovisningssystemet bör snarast fastställas och ett införande
i organisationen påbörjas i enlighet därmed. Genomförandet bör
kunna ske i etapper genom att stegvis utnyttja kontoplanens klasser alltmer
fullständigt.
Fortifikationsförvaltningen tror att förvaltningens nuvarande redovisningssystem
svårligen medger att programbudgetmetodiken införs före
budgetåret 1973/74.
Försvarets forskningsanstalt anser att det i samband med avvägningsdiskussioner
finns behov av redovisning i någon form av de begränsningar av
det framtida handlingsutrymmet som redan fattade beslut innebär.
Preatationsrärdering
Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna understryker att ett prestationsvärderingssystem
av programbudgetgruppens modell inte är ett nödvändigt
villkor för införandet av planeringssystemet, men att man bör
sträva mot detta på sikt. Nuvarande prestationsvärderingsmetoder anses ge
ett tillfredsställande underlag att tillämpa principerna om decentralisering
och delegering.
LO hävdar att arbetet på att finna metoder för att kontrollera och mäta
uppnådda resultat måste fortsätta intensivt, eftersom man ännu inte har
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 97
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
lyckats helt på den punkten. I stort sett samma uppfattning har flygtekniska
försöksanstalten, som tvivlar på att systemet kan få avsedd effekt
— kostnadsmedvetande — inom de områden där objektivt mätbara värden
ännu saknas.
Försvarets forskningsanstalt urskiljer flera skilda nivåer i försvarsplaneringen.
En av dessa omfattar slutprodukterna — krigsförbanden. En lägre
nivå omfattar de uppdrag som preciserar olika bidrag till slutprodukterna.
Forskningsanstalten finner att programbudgetgruppen inte bär tagit upp
prestationsvärderingen på den övre planeringsnivån, nämligen kontroll av
om uppställda mål fortfarande är tillämpliga och diskussion av om ställda
uppgifter kan omfördelas mellan olika enheter. Det är enligt forskningsanstalten
angeläget att uppställda mål inte tas för givna utan att de ifrågasätts,
särskilt om hundraprocentig måluppfyllelse skulle kräva oproportionerligt
stora resurser.
Införandet
Överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, försvarets sjukvårdsstyrelse,
värnpliktsverket och försvarets rationaliseringsinstitut förordar en
övergång till det nya systemet den 1 juli 1972.
Överbefälhavaren har utarbetat ett förslag till tidsplan för planeringssystemets
införande. Denna går i korthet ut på att programplanering och
programbudgetering införs i två etapper med en första tillämpning av systemet
inom hela organisationen under budgetåret 1972/73 och med fullt
utbyggt system tidigast omkring budgetåret 1975/76.
Principen i Överbefälhavarens förslag ar att starta på stor bredd och
med litet djup — en uppfattning som delas av flertalet myndigheter. Överbefälhavaren
tror ätt de stora förändringar i invanda rutiner som övergången
innebar inledningsvis måste föranleda en sänkning av noggrannhetskravet
på flera områden. Han finner det också önskvärt att samordna förberedelserna
på detta område med förberedelserna för ett nytt försvarsbeslut,
ftesurser för erforderliga förberedelser m. in. måste avdelas i tid.
Chefen för flygvapnet anför, att det vid införandet måste finnas utbildad
personal och att föreskrifter för budgeteringen måste finnas. Ett principbeslut
bör därför fattas snarast om systemen skall införas fr. o. m. budgetåret
1972/73. Från utbildningssynpunkt förordas ett införande först fr. o. m. budgetåret
1973/74. Flygvapenchefens åsikter om tidpunkten för införandet
delas i stort av fortifikatiohsförvaltningen och försvarets materielverk. Materielverket
säger sig endast kunna redovisa mot huvudprogram och huvudproduktionsområde
om systemet införs 1972/73. Eri redovisning och budgetering
mot huvudprogram och huvudproduktionsområde föreslås också av
försvarets sjukvårdsstyrelse under införandeskedet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
35
Flygtekniska försöksanstalten anser att programbudgetgruppen har
varit för optimistisk beträffande genomförandet av systemet på lokal nivå.
I brist på lönsamhetsbevis kan man enligt försöksanstalten ställa upp kostnadsmedvetandet
som ett kriterium på införandetakten. Kostnadsmedvctande
hos personalen kan nås genom utbildning, dock först på lång sikt.
Tillgängliga resurser samt bedömningen när godtagbar utbildning har uppnåtts
bör därför bli vägledande för systemets genomförande på lokal nivå.
överbefälhavaren framhåller att planerings- och ekonomienheter bör inrättas
vid vissa myndigheter den 1 juli 1970. Under förberedelstiden fr. o. m.
vintern 1969—1970 bör vidare viss tillfällig personalförstärkning få ske.
Överbefälhavaren framhåller vidare att viss temporär minskning av arbetet
med andra uppgifter måste göras på alla nivåer till förmån för planeringsoch
ekonomisystemet. Något större utrednings- eller reformarbete, som inte
berör planerings- och ekonomisystemet kan inte påbörjas under förberedelsetiden,
med undantag av förberedelser för försvarsbeslutet år 1972.
Försvarets civilförvaltning föreslår att överbefälhavaren får i uppdfäg
att ha det samlade ansvaret för ekonomifunktionen inom försvaret och att
civilförvaltningen svarar för den tekniska utformningen och därmed, sammanhängande
datasystem. -
Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att införandet inte bör planeras
så att tvä olika planerings- och budgeteringssystem — dels det nuvarande
titelredovisningssystemet, dels ett programbudgetsystem — kommer
att användas i organisationen samtidigt, på många ställen och under lång
tid. Detta skulle kunna medföra svårlösta problem och ökad arbetsbelastning.
Institutet anser att det är nödvändigt att fastställa en bestämd tidpunkt
och plan för genomförandet med klart angivna ansvarsförhållanden
beträffande olika myndigheters medverkan. Utformningen även i détäljér
är enligt institutets mening av central betydelse för beslutsfattande på högsta
politiska nivå. Det bör därför övervägas om inte planläggningen bör uppdras
åt en delegation som är nära knuten till statsdepartementen.
Bland praktiskt taget alla remissinstanser råder enighet om att möjligheterna
att Utbilda personalen i ekonomi och planering kommer att vara
avgörande för möjligheterna att införa planeringssystemet. Civilförsvarsstyrelsen
betonar att utbildningen bör samordnas inom hela totalförsvaret
eftersom många myndigheter har begränsad kapacitet för intern utbildning.
Planeringssystemets lönsamhet
Överbefälhavaren och for sv ar sg renscheferna anser att programbudgetgruppens
bedömning av reformens lönsamhet är realistisk, överbefälhavaren
bedömer att kostnaderna för administrationen inom försvaret kommer att
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
öka men att intäkterna i form av högre effektivitet på sikt kommer att stiga
än mer. En effektökning nås dock endast om principerna enligt betänkandet
inte förfuskas vid genomförandet, något som framför allt sägs gälla decentraliseringsprincipen
och anslagssystemet. överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
anser vidare att motivationen kommer att öka inom organisationen
och därmed påverka effektiviteten i positiv riktning.
Försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen och försvarets
materielverk anser att det nya planeringssystemet kommer att öka lönsamheten
för försvarsorganisationen som helhet. Systemets inverkan på de enskilda
myndigheternas interna effektivitet bedöms däremot troligen inte
bli positiv, åtminstone inte på kort sikt. Liknande tankar framförs av
militär psykologiska institutet.
Flygtekniska försöksanstalten finner att försöken på den lokala nivån
har varit synnerligen arbetskrävande och konstaterar att någon uppfattning
om storleken av merarbete och kostnader inte har redovisats. Med hänsyn
till den restriktivitet som statsmakterna under senare år har iakttagit för
medelstilldelning till försvaret anser anstalten att det inte är logiskt att pröva
ett nytt system utan att resursbehovet redovisas i personalkostnader och
övriga kostnader.
Riksrevisionsverket anser att planerings-, budgeterings- och kostnadsredovisningssystem
som de föreslagna leder till effektivisering såväl på produktionssidan
som i det administrativa arbetet. Förutsättningen är dock att de
nya administrativa instrumenten görs enkla så att inte deras införande medför
en ökad byråkratisering.
Planeringssystemets konsekvenser på myndighetsnivå
Överbefälhavaren anser att de nya systemen utan olägenheter kan appliceras
på nuvarande organisationsstruktur. Utöver den operativa ledningen
och långsiktsplaneringen måste överbefälhavaren också samordna väsentliga
delar av förbandsproduktionen. Den föreslagna produktionsområdesindelningen
bedöms innebära ett ökat ansvar för överbefälhavaren i detta
avseende, vilket i allt väsentligt kan lösas inom nuvarande organisation. Det
förbättrade planerings- och budgeteringssystemet ställer enligt överbefälhavaren
inte några omedelbara krav på förändringar i organisationsmönstret
på central nivå. Inom myndigheter kan redan i förberedelseskedet vissa
justeringar i organisation behöva göras, överbefälhavaren framhåller vidare
att systemet på sikt kan aktualisera en ändrad uppgiftsfördelning och ändrade
ordervägar mellan olika nivåer, främst för den regionala nivån.
överbefälhavaren m. fl. myndigheter förutskickar att personalen kan
komma att behöva ökas, särskilt under införandeskedet. Enbart en omplacering
av personal till förmån för planeringen bedöms inte vara tillfyllest
— bl. a. av kompetenssskäl. Man bör till en början kunna använda konsulter,
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
37
frivilligt inkallade eller tillfälligt anställd personal och dessa måste tilldelas
krigsmakten i god tid före införandet. Allt eftersom erfarenheter vinns måste
anpassning få ske i organisationen på central, regional och lokal nivå.
Departementschefen
Enligt programbudgetgruppen bör ett nytt planerings- och budgeteringssystem
utformas så att försvarets utveckling successivt inriktas mot de
långsiktiga målen och uppgifterna. Budgetens anslagsuppdelning och ansvarsfördelningen
mellan och inom myndigheter bör enligt gruppen spegla
de avvägningsfrågor och konkurrerande verksamhetsmål som är viktiga.
Budgetens verksamhetsindelning och redovisningen av prestations- och
kostnadsutfall skall underlätta analyser av förhållandet mellan mål och
resursåtgång för skilda verksamhetsområden samt kontroll av måluppfyllelsen.
I det föreslagna planeringssystemet läggs ökad vikt vid långsiktigheten.
Särskild vikt läggs vid att precisera de långsiktiga målen för försvaret så
att dessa i högre grad än tidigare kan vägleda planeringen.
Termen perspektivplaner ing används av programbudgetgruppen för att
beteckna den verksamhet som syftar till att ange mål för försvarets långsiktiga
inriktning och de alternativa försvarssammansättningar som i framtiden
bör kunna realiseras. Perspektivplaneringen syftar till att fortlöpande
minska osäkerheten om framtiden och efter hand begränsa och precisera
antalet alternativ. En sådan planering föreslås sträcka sig 15—20 år framåt
i tiden. Perspektivplaneringen måste ske med hänsynstagande till att långsiktiga
bedömningar av politisk, strategisk, militärteknisk och ekonomisk
utveckling och framtida värderingar alltid är förknippade med avsevärd osäkerhet.
Osäkerheten föreslås mötas genom att krav på flexibilitet ställs på
försvarets sammansättning.
Enligt programbudgetgruppens förslag till planeringssystem är utgångspunkten
för planeringen miljöstudier med olika tidsperspektiv och inriktning.
Dessa syftar till att skissera den internationella utvecklingen i bl. a.
ekonomiskt, politiskt, strategiskt, militärpolitiskt och tekniskt avseende.
Miljöstudierna skall vidare mot denna bakgrund ange olika situationer i
vilka Sverige kan tänkas utsättas för angrepp. Statsmakterna skall härefter
på grundval av miljöstudiernas resultat ange dimensionerande angreppsfall
som blir styrande för försvarets planering.
Med utgångspunkt i angreppsfallen föreslås en planering ske av tänkbara
alternativa utvecklingar i fråga om försvarets omfattning och sammansättning
i stort. Dessa sammanfattas i s. k. perspektivplaner som avses sträcka
sig femton år framåt i tiden. Perspektivplanerna är inte avsedda att vara
handlingsprogram utan idéskisser av framtiden och av framtida möjligheter
i fråga om konfliktsituationer och utformning av medel för att möta dessa.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970
För handlandet på kort sikt föreslås femåriga rullande programplaner bli
utarbetade. Dessa skall redovisa försvarets utveckling materiellt, organisatoriskt
och personellt under de närmaste fem åren. Vid programplaneringen
skall strävan vara att skapa den handlingsfrihet som förutsätts i perspektivplanen.
Underlag för statsmakternas ställningstaganden till särskilt resurskrävande
objekt, t. ex. nya vapensystem och stora organisatoriska förändringar,
föreslås redovisas i s. k. systemplaner. En sådan plan skall täcka systemets
hela livslängd och omfatta alla kostnader och resurskrav som systemet kan
medföra.
Planering och verkställighet inriktas på krigsförbanden och civilförsvarets
olika funktioner. För det militära försvaret förs krigsförbanden samman i
ett antal program. Programindelningen bör enligt programbudgetgruppen
göras så att programelement — krigsorganisationens förband på batalj onsnivå
och lägre nivåer — förs samman till delprogram. Förband med samma
eller likartade uppgifter bör föras samman.
Delprogrammen förs samman till huvudprogram enligt två modeller. Enligt
den ena bör delprogrammen föras samman till organisatoriska huvudprogram.
Denna programindelning återspeglar gällande ansvarsföidiållanden
inom försvaret. Härigenom tillgodoses främst kraven från ansvars-, produktions-
och resurstilldelningssynpunkt. Denna indelning bör enligt förslaget
främst tillämpas vid det praktiska genomförandet av planerna.
Enligt den andra modellen förs delprogrammen samman till avvägningsprogram.
Denna indelning bör främst tillämpas vid perspektivplaneringen.
Frågor rörande försvarets utformning framför allt på längre sikt bör enligt
programbudgetgruppen diskuteras och belysas med hjälp av denna programindelning.
Vilken indelning som skall väljas för avvägningsprograminen blir
beroende av de avvägningsfrågor som är aktuella.
Vid den organisatoriska programindelningen utgör de tre försvarsgrenarna
var sitt huvudprogram. Den centrala ledningen i krig och fred förs samman
till ett huvudprogram. Gemensamma myndigheter, serviceorgan eller
funktioner för hela försvaret förs samman till ett annat huvudprogram.
I detta ingår krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter, gemensamma
skolor, försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets radioanstalt, värnpliktsverket
och försvarets forskningsanstalt. Resurser som är gemensamma eller
som inte kan delas upp på övriga program bör också föras hit. Civilförsvaret
bildar ett eget huvudprogram.
Det militära försvarets ekonomiska ram omfattar enligt förslaget fem
organisatoriska huvudprogram och civilförsvarets ett sjätte huvudprogram.
Sådana enheter eller sådan verksamhet för vilka utgifterna beräknas utanför
krigsmaktens eller civilförsvarets ramar föreslås bilda ett sjunde huvudprogram.
Följande indelning i organisatoriska huvudprogram föreslås.
1. Arméförhaud
2. Marinförband
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970
39
3. Flygvapenförband
4. Central och högre regional ledning
5. Gemensamma myndigheter och funktioner
6. Civilförsvar
7. övrig verksamhet
För vart och ett av de försvarsgrensvisa organisatoriska huvudprogrammen
liksom för huvudprogrammet Civilförsvar föreslås finnas en programansvarig
myndighet — programmyndighet. För övriga föreslagna huvudprogram
har det inte varit möjligt att föreslå en programansvarig myndighet.
För dessa bör i stället finnas en programmyndighet för varje delprogram
inom respektive huvudprogram.
Efter de riktlinjer för planeringen som fastställs av Kungl. Maj :t och de
direktiv som överbefälhavaren på grundval härav lämnar beträffande
krigsmakten ankommer det enligt förslaget på programmyndighet att genom
sin programplanering styra fördelningen av uppgifter och resurser inom
programmet. Därigenom inriktas verksamheten i stort för programmets
utveckling.
Organisationens verksamhet — produktionen — bedrivs vid staber, centrala
förvaltningsmyndigheter, truppförband och skolor. Denna verksamhet
föreslås efter sin karaktär indelas i produktionsområden. Följande indelning
och benämningar på huvudproduktionsområden föreslås.
1. Ledning och förbandsverksamhet
2. Materielanskaffning
3. Anskaffning av anläggningar
4. Forskning och utveckling
För varje produktionsområde föreslås finnas produktionsansvariga myndigheter
— produktionsmyndigheter. Till dessa, som inför Kungl. Maj :t har
ansvar för att produktionen inom respektive område genomförs på ett rationellt
sätt, har i fråga om de försvarsgrensvisa programmen hänförts försvarsgrenscheferna
i egenskap av ansvariga för förbandsproduktionen och
de centrala förvaltningsmyndigheterna i egenskap av ansvariga för anskaffning
och underhåll av materiel och anläggningar samt för forskning och
utveckling.
Genomförandeverksamheten föreslås styras av ett uppdragssystem. Ett
uppdrag skall allmänt ange vilka prestationer som skall utföras samt var
och när leverans av resultat skall ske. Ett uppdrag föreslås innehålla:
— Prestationsuppgift — vad som skall utföras, om möjligt preciserat
kvantitativt och kvalitativt, med anknytning till ett huvudprogram och ett
huvudproduktionsområde.
—- Resursuppgift — vilka resurser som har beräknats för att fullgöra
uppdraget, såväl betalningsmedel som övriga resurser.
— Vissa handlingsregler — t. ex. regler för omdisponering av resurser,
uppföljning samt prövningsrutiner vid avvikelser från prestations- eller
resursuppgift och eventuella restriktioner i övrigt.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
Uppdragen utgör länkar mellan program och produktionsområden. I organisationen
utgör de också länkar mellan olika organisationsnivåer såsom
Kungl. Maj :t, programmyndighet, produktionsmyndighet och andra verkställande
myndigheter. Uppdraget har alltid en avsändare och en mottagare.
Uppdrag från Kungl. Maj :t till produktionsmyndighet benämns primäruppdrag.
Uppdrag, som har en produktionsmyndighet eller annan verkställande
myndighet som avsändare och en produktionsmyndighet eller
annan verkställande myndighet som mottagare, kallas sekundäruppdrag.
Uppdragen är arbetselement i budgetarbetet.
För varje primäruppdrag som beräknas föranleda medelsförbrukning
under budgetåret skall anges ett budgeterat belopp. De budgeterade beloppen
skall ha täckning i anslag. Varje anslag kommer att avse betalningsmedel
för ett eller flera primäruppdrag.
Anslagsindelningen föreslås knyta an till indelningen i program och produktionsområden.
Anslagen till de försvarsgrensinriktade huvudprogrammen
är avgränsade efter huvudprogram och huvudproduktionsområde, t. ex.
anslaget Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet. Övriga anslag
föreslås avse delprogram. För flera av dessa kommer att förekomma primäruppdrag
inom olika huvudproduktionsområden.
För primäruppdragsmottagande myndighet bör den ekonomiska ramen i
regel vara hela det anslag som uppdraget hänför sig till. Myndighet med
flera primäruppdrag inom samma anslag föreslås, om så krävs för att lösa
uppgifterna, få omfördela resurserna inom ramen för anslagsbeloppet. I
vissa fall anses dock Kungl. Maj :t kunna behöva meddela restriktioner i
detta avseende.
Driftbudgetanslagen till arme-, marin- och flygvapenförband blir enligt
förslaget nio. Driftbudgetanslagen till försvarsgrenarna är budgetåret 1969/
70 84. De nya anslagen blir större än de nuvarande. Detta bör medföra att
medelsutnyttjandet för olika primäruppdrag inom samma anslag kan styras
mot en anslagsbelastning som motsvarar anslagsbeloppet. Det anses dock
inte uteslutet att omfördelningar behöver göras under budgetåret mellan
anslag, i första hand inom samma huvudprogram.
I det nya systemet bör, anser programbudgetgruppen, varje anslag från
riksdagens synpunkt kunna betraktas som en prognos på behovet av betalningsmedel
för verksamhet inom en avgränsad del av huvudprogrammet.
Riksdagen kan sägas ge en saklig i stället för siffermässig begränsning av
medelsanvändningen. Underlaget för denna begränsning är den programredovisning
som har lämnats. Redovisningen är i sin tur grundad på programplaner
och med dessa överensstämmande förslag till primäruppdrag.
Mot denna bakgrund föreslås anslagen på driftbudgeten anvisas förslagsvis
av riksdagen. Anslagen på kapitalbudgeten förutsätts oförändrat vara investeringsanslag.
För det militära försvaret tillämpas f. n. ett system med utgiftsram för
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970 41
varje budgetår. Föreliggande förslag förutsätter att systemet med utgiftsram
behålls.
Även civilförsvaret föi-eslås få enbart förslagsanslag på driftbudgeten. Det
blir följaktligen aktuellt att gå över till en utgiftsram också för verksamheten
inom civilförsvaret.
Inom en utgiftsram måste varje överskridande av anslag i princip förenas
med ett motsvarande underutnyttjande av andra anslag. Beslut om anslagsöverskridande
bör enligt förslaget fattas av Kungl. Maj :t. Viss delegering av
beslutanderätt till programmyndighet föreslås dock vara möjlig.
Vissa primäruppdrag kommer att avse beställningar för vilka betalningar
faller ut under senare budgetår.
Den särskilda tekniken med beställningsbemyndigande för varje disposition
av medel föreslås användas för all verksamhet som skall betalas från
anslagen till materielanskaffning för armé-, marin- och flygvapenförband.
För andra anslag bör beställningsbemyndiganden för primäruppdrag, som
medför betalningsutfall efter beställningsåret, inhämtas vid behov.
Vid övergång till enbart förslagsanslag på driftbudgeten anses kvarvarande
reservationsmedel kunna föras över till budgetutjämningsfonden.
Medelsförbrukningen på kapitalbudgeten bör som f. n. beräknas utan hänsyn
till om anslagsmedel eller outnyttjade belopp skall användas.
Ett över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för visst budgetår bör
enligt programbudgetgruppen föranleda ändring av utgiftsramen redan för
nästkommande budgetår. En viss kommunikation mellan utgiftsramarna
för två intilliggande budgetår bör alltså betraktas som naturlig med hänsyn
till att det förekommer tillfälliga förskjutningar i betalningsströmmarna.
Den årliga programbudgeten kan — sedd från Kungl. Maj :ts utgångspunkt
— beskrivas som en fullständig samling primäruppdrag. Anslagssystemet
har utformats så att det för riksdagen är möjligt att betrakta ett flertal
primäruppdrag som en sammanslagen enhet — anslaget.
Förslaget till programbudgetering skapar behov av redovisning inom följande
områden:
— Redovisning av uppdrag mot program.
—- Redovisning för enskild myndighet mot andra myndigheter.
— Intern redovisning vid produktionsenheter (verksamhetsställen).
Stora fördelar står enligt programbudgetgruppen att vinna om en gemensam
kontoplan för samtliga produktionsenheter införs i redovisningssystemet.
Förslag lämnas till utformning av en stomkontoplan för försvaret —
SF-kontoplanen. Den överensstämmer till sin principiella uppbyggnad med
den av statskontorets programbudgetutredning föreslagna S-kontoplanen.
För det militära försvaret föreslås att ett förenklat system för kostnadsredovisning,
m/70, övergångsvis används under de första åren efter planeringssystemets
införande.
Programbudgetgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av
42
Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1970
flertalet remissinstanser. För egen del anser jag att det finns goda skäl för
en övergång till att planera, budgetera och redovisa i programtermer inom
försvaret. Jag anser också att programbudgetgruppens förslag i allt väsentligt
är ett lämpligt underlag för en sådan övergång. Liksom bl. a. överbefälhavaren
och riksrevisionsverket anser jag att det nya systemet bör kunna ge
en effektökning som mer än väl uppväger ansträngningarna för att införa
systemet. Ändamålet med reformen är främst att rikta intressei mera mot
slutprodukterna än mot produktionsfaktorerna, mera mot kostnadsbärarna
än mot kostnadsslagen.
Planering och verkställighet inom det militära försvaret bör inriktas mot
krigsförbanden, varvid förband med samma eller likartade uppgifter förs
samman till delprogram. För verkställigheten bör delprogrammen föras
samman till huvudprogram som knyter an till nuvarande ansvarsförhållanden
inom försvaret. Dessa huvudprogram kommer främst att tillgodose
kraven från ansvars-, produktions- och resurstilldelningssynpunkt. För den
långsiktiga planeringen bör delprogrammen föras samman till awägningsprogram.
Dessa bör sammansättas så att de avgränsar de väsentligaste strategiska
funktionerna inom försvaret.
Genom beslut av Kungl. Maj:t är den långsiktiga planeringen inom det
militära försvaret och civilförsvaret redan inriktad efter den metod som jag
har angett i det föregående. Miljöstudier och perspektivplanering pågår. De
första perspektivplanerna kommer att föreligga omkring den 1 mars 1971.
Perspektivplanerna blir ett viktigt underlag för arbetet med ett nytt försvarsbeslut.
1 den organisatoriska programindelningen bör varje försvarsgren utgöra
ett huvudprogram. Krigsmaktens centrala och högre regionala ledning i krig
och fred bör föras samman till ett huvudprogram. Vidare bör gemensamma
myndigheter och funktioner bilda ett huvudprogram. Civilförsvaret bör utgöra
ett särskilt huvudprogram. Nuvarande anslag under Försvarsdepartementet
m. m. och till ändamål som bekostas av medel utöver de ekonomiska
ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret bör tills vidare inte
betraktas som program. Huvudprogrammen bör alltså vara följande.
1. Arméförband
2. Marinförband
3. Flygvapenförband
4. Central och högre regional ledning
5. Gemensamma myndigheter och funktioner
6. Civilförsvar
Verksamheten bör indelas i produktionsområden. Huvudproduktionsområdena
för det mililära försvaret bör vara följande.
1. Ledning och förbandsverksamhet
2. Materielanskaffning
Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1970
43
3. Anskaffning av anläggningar m. m.
4. Forskning och utveckling
För varje program bör utses en programansvarig myndighet och för varje
produktionsområde en eller i vissa fall flera produktionsansvariga myndigheter.
I många fall kommer båda typerna av ansvar att vila på en och samma
myndighet.
Inriktningen mot program vid budgetering och redovisning kommer att
innebära stora förändringar beträffande försvarsdepartementets anslag i
riksstaten.
Jag tillstyrker programbudgetgruppens förslag att riksstatsanslagen skall
anpassas till indelningen i program- och produktionsområden. Som programbudgetgruppen
har föreslagit bör anslagen på driftbudgeten anvisas
förslagsvis och på kapitalbudgeten oförändrat anvisas som investeringsanslag.
För verkställigheten bör som programbudgetgruppen har föreslagit tilllämpas
ett uppdragssystem. Uppdragen skall vara länkar mellan program
och produktionsområden men också mellan olika organisationsnivåer. Uppdragen
bör utgöra arbetselement i budgetarbetet. Av riksdagen beviljade
anslag omvandlas av Kungl. Maj :t till uppdrag som avgränsas med hänsyn
till indelningen i program och produktionsområden. För uppdrag bör anges
vad som skall utföras samt resurser och eventuella restriktioner för utförandet.
Det nya systemet bör ge större frihet för myndigheterna än f. n. att
välja mellan olika sätt att lösa sina uppgifter. Det nya redovisningssystemet
skall bl. a. medge kontroll av effektiviteten i verksamheten.
Underlaget för riksdagens beslut om anslag kommer enligt vad jag här
bar förordat att vara indelat efter program och produktionsområden. I viss
utsträckning bör Kungl. Maj :ts förslag även kunna redovisas med uppdelning
på kostnads/utgiftsslag. Förslagen skall vara hänförbara till vad som
anges för första året i eu femårig programplan. Denna har anknytning till
en perspektivplan för 15 år och bör bl. a. inrymma den handlingsfrihet som
perspektivplanen förutsätter.
Det nya planerings- och budgeteringssystemet kommer att ge Kungl. Maj :t
och riksdagen bättre underlag än f. n. för att bedöma försvarets resursbehov
och effektivitet.
Övergången till det nya systemet för planering och budgetering inom försvaret
förbereds sedan länge. Fortfarande återstår dock mycket arbete, bl. a.
med att successivt anpassa myndigheternas interna ekonomisystem till det
nya gemensamma systemet. Liksom överbefälhavaren anser jag att övergången
bör ske den 1 juli 1972. Den bör ske samtidigt för alla huvudprogram.
Införandet måste dock i viss mån ske stegvis. Kraven på bl. a. informationsmängd
i system- och programplaner och på kostnadsfördelning
mellan delprogram måste till en början sättas lägre än när systemet har
44 Kimgl. Maj:ts proposition, nr 97 år 1970
blivit inarbetat. Administrativ enkelhet måste eftersträvas vid systemets
utformning.
Genom beslut i januari 1970 har Kungl. Maj:t anbefallt myndigheterna
att i avvaktan på riksdagens ställningstagande i sin planering utgå från bl. a.
att anslagsframställningar för budgetåret 1972/73 skall lämnas i programbudgetform.
För att under Kungl. Maj :t leda införandet av det nya systemet
har jag enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat en särskild delegation
med representanter för försvars- och finansdepartementen samt för överbefälhavaren,
civilförsvarsstyrelsen och vissa andra centrala myndigheter.
En tillämpning av programbudgetering inom försvaret kan ske inom
ramen för nuvarande budgetprinciper och föregriper inte arbetet inom den
utredning som har till uppgift att göra en allmän översyn av statsbudgeten.
Med hänsyn till de stora förändringarna i fråga om anslagens antal och
ändamålsbestämning bör riksdagen redan nu beredas tillfälle att yttra sig
om det nya systemet.
Hinder möter inte att ärendet behandlas först under höstriksdagen.
Liksom beträffande budgetåren 1967/68 (prop. 1967:110 s. 5), 1968/69
(prop. 1968: 110 s. 91) och 1969/70 (prop. 1969: 110 s. 42) har inom försvarsdepartementet
upprättats tabeller, i vilka redovisas försvarets beräknade
utgifter under budgetåret 1970/71 i programtermer. Redovisningen avser
den fördelning på ändamål som har föreslagits i prop. 1970: 1 (bil. 6),
1970: 18 och 1970: 110. Redovisningen följer i huvudsak samma indelning
i program och produktionsområden som har använts vid föregående redovisningar
i programtermer. De avvikelser som förekommer innebär dock
att jämförelser med belopp för tidigare år inte kan göras. Tabellerna torde
få fogas som bilaga 1 och 2 till statsrådsprotokollet i detta ärende.
I tabell 1 redovisas budgeten för 1970/71 uppdelad på huvudprogram och
huvudproduktionsområden. I tabell 2 har huvudprogram och utgiftsslag
ställts samman. Uppdelningarna har inte kunnat göras helt exakt eftersom
nuvarande titelförteckning och kontoplaner inte är utformade med hänsyn
till programbudgetens krav. De belopp som redovisas i tabellerna skiljer sig
från riksstatsförslaget bl. a. genom att under varje program redovisas den
beräknade nettoutgiften, vilket innebär att anslagen har korrigerats för
väntade förändringar i reservationsmedelsbehållningen. Prisregleringsanslaget
för det militära försvaret har inte tagits med i tabellerna. Avskrivningar
och förräntningskrav har inte inkluderats i ersättningsanslagen till fastighetsfonderna.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t bereder riksdagen tillfälle
att yttra sig med anledning av vad jag har anfört om införande
av nytt system för planering och budgetering inom
försvaret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
45
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
Bilaga 1
Tabell 1. Försvarsutgifternas fördelning på huvudprogram m. m. och huvudproduktionsområden
(milj. kr.)
Huvudproduktionsområden
Huvudprogram m. m.
Ledning och
förbandsverk- samhet
Materielan-
skaffning
Anskaffning
av anlägg- ningar m. m.
Forskning och
utveckling
Summa
1. Arméförband
1 366
540
69
30
2 005
2. Marinförband
447
268
60
30
805
3. Flygvapenförband
4. Central och högre
797
848
60
198
1 903
regional ledning
5. Gemensamma
194
29
2
225
myndigheter och
funktioner
558
37
49
90
734
6. Civilförsvar
51
24
49
1
125
Summa
3 413
1 746
287
351
5 797
Försvarsdeparte- mentet m. m.
14
14
Övrig verksamhet
28
4
7
39
Totalt
3 455
1 750
294
351
5 850
Anm. Till utgifter för ledning och förbandsverksamhet har bl. a. förts alla utgifter för utbildning
till och av fast anställd personal, grund- och repetitionsutbildning av värnpliktiga/civilförsvarspliktiga
inkl. de utgifter som därav föranleds genom utnyttjandet av kaserner, övningsmateriel
m. m. Vidare har till produktionsområdet förts utgifter för löner och andra förmåner till anställd
personal jämte särskilda utgifter för ledning och administration m. m. och operativ och
krigsorganisatorisk verksamhet som fältövningar, insatsberedskap m. m.
Till utgifter för materielanskaffning har förts utgifter för anskaffning av materiel m. m. för
krigs- och fredsorganisationen jämte utgifter för centralt vidtagna renoveringar eller underhållsåtgärder
som inte kan hänföras till löpande övningsberoende underhåll.
Till utgifter för anskaffning av anläggningar m. m. har förts alla investeringar i mark, befästningar
och kaserner m. m. jämte därmed förknippade utgifter för administration m. m.
Till utgifter för forskning och utveckling har förts alla investeringar i såväl allmän forskning och
utredningsverksamhet som objektbunden forskning samt försök och utveckling av vapenprojekt
m. m.
Knngl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
47
Bilaga 2
Tabell 2. Försvarsutgiftemas fördelning på huvudprogram och utgiftsslag (milj. kr.)
Utgiftsslag
Huvudprogram m.m.
Personal-
löner
Förmåner till
värnpliktiga
m. fl.
Materiel och
tjänster
Mark och
anläggningar
Summa
1. Arméförband
632
139
1 041
193
2''005
2. Marinförband
247
30
439
89
805
3. Flygvapenförband
4. Central och högre
305
19
1 473
106
1 903
regional ledning
5. Gemensamma
151
08
6
225
myndigheter och
funktioner
350
71
189
124
734
6. Civilförsvar
24
8
36
57
125
Summa
1 709
267
3 246
575
5 797
Försvarsdeparte- mentet m. m.
8
5
1
14
övrig verksamhet
10
18
11
39
Totalt
1 727
267
3 269
587
5 850
Anm. Till personallöner har förts löneutbetalningar för all av försvaret anställd personal inkl.
lönetillägg, men exkl. traktamenten och sjukvårdsförmåner. Kostnader för framtida pensionsförpliktelser
har räknats in.
Till förmåner till värnpliktiga m. fl. har förts kontantavlöning till värnpliktiga/civilförsvarspliktiga
samt familjebidrag m. m.
Till materiel och tjänster har förts utgifter för inköp, hyror, reparation och underhåll av materiel
och varor samt utgifter för tjänster (exkl. hyrestjänster).
Till mark och anläggningar har förts utgifter för inköp och hyror av mark, byggnader och befästningar
inkl. utgifter för bränsle, vatten och elektricitet.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970
Innehållsförteckning
Sid.
Planering och programbudgetering inom försvaret
Utredningsarbetet ...........................
Programbudgetsgruppens förslag ..............
Remissyttranden .................................................... 27
Departementschefen ............. 37
Bilaga 1: Försvarsutgifternas fördelning på huvudprogram m. m. och huvudproduktionsområden
......................... 46
Bilaga 2: Försvarsutgifternas fördelning på huvudprogram m. m. och utgiftsslag
................................................................ 47
ESSELTE TRYCK. STHLM 70
014108
rf* to ro
Doktrin (1)
- Utredningsuppdrag, FT 1971 nr 1 s. 39 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1970:203 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nytt planeringsoch budgeteringssystem för försvaret jämte motion. s. 5 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1971 s. 39 Utredningsuppdrag s. 39 i texten