Sök i Ratio Lex

Angående nytt planeringsoch budgeteringssystem för försvaret

1970-04-03 · 48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:97, Angående nytt planeringsoch budgeteringssystem för försvaret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

1

Nr 97

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nytt planerings-

och budgeteringssystem för försvaret; given

Stockholms slott den 3 april 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen lämnas en redogörelse för ett nytt system för planering och

budgetering inom försvaret. Försvarsplaneringen avses bli utformad så att

ökad vikt läggs vid den långsiktiga inriktningen i enlighet med intentionerna

i vår säkerhetspolitik. Planering, budgetering och redovisning inriktas mot

försvarets produkter — främst krigsorganisationen -— som indelas i program.

En tillämpning av det nya systemet kan ske inom ramen för gällande budgetprinciper.

Systemet är avsett att börja tillämpas budgetåret 1972/73 och

innebär stora förändringar beträffande anslagens antal och ändamålsbestämning

inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 97

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

3 april 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nytt planerings-

och budgeteringssystem för försvaret och anför.

Planering och programbudgetering inom försvaret

Arbetet med ett nytt planerings- och budgeteringssystem för försvaret är

det viktigaste långsiktiga projektet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Orientering om arbetet har lämnats riksdagen i olika sammanhang.

1 prop. 1968: 110 och 1969: 1 (bil. 6) har jag redogjort för grundtankarna

i det nya systemet. 1 prop. 1969: 1 (bil. 2) och 1970: 1 (bil. 2) har chefen

för finansdepartementet lämnat redogörelse för läget beträffande arbetet

med programbudgetering inom statsförvaltningen och särskilt berört utrednings-

och försöksverksamheten inom försvaret. Han har därvid i prop.

1970: 1 (bil. 2) anmält att frågan om ett slutligt ställningstagande till ett nytt

planerings- och budgeteringssystem är under beredning. Sedan beredningen

nu har avslutats får jag i samråd med chefen för finansdepartementet anmäla

frågan till beslut.

Utredningsarbetet

I slutet av år 1963 uppdrog Kungl. Maj :t åt statskontoret att i samråd med

riksrevisionsverket utreda vissa frågor om bokföring, kostnadsredovisning

och programbudgetering inom statsverksamheten. Statskontoret lämnade i

början av år 1967 betänkandet Programbudgetering (SOU 1967: 11—13). I

betänkandet föreslogs införande av programbudgetering som ett administrativt

instrument för ekonomisk planering, styrning och kontroll av myndigheters

verksamhet i syfte att främja deras effektivitet.

I december 1963 tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

sakkunniga för att utreda vissa frågor om kostnadsredovisning inom försvaret.

De sakkunniga antog benämningen 1964 års försvarskostnadsutredning.

Försvarskostnadsutredningen har lämnat två betänkanden. I januari

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

3

1968 lämnades etl delbetänkande, Ekonomisystem för försvaret 1 (SOU

1968: 1), med förslag om ett nytt ekonomisystem för lokala och regionala

myndigheter. I juni 1969 lämnades ett andra delbetänkande, Ekonomisystem

lör försvaret 2 (SOU 1969:24), med förslag till utformning av ekonomisystemet

för de centrala myndigheterna. Båda betänkandena har remissbehandlats.

Redogörelser för betänkandena har lämnats i prop. 1969: 1 (bil. 2)

respektive 1970: 1 (bil. 2).

Genom departementsreformen 1985 tillkom ett planerings- och budgetsekretariat

inom försvarsdepartementet. Inom detta har den långsiktiga

verksamheten i huvudsak inriktats på att utveckla ett förbättrat planeringssystem

för försvaret. Programbudgetering ingår som en del av systemet. Vid

årsskiftet 1965—1966 bildades en arbetsgrupp för programbudgetfrågor.

Gruppen lämnade i mars 1967 en promemoria med förslag till riktlinjer

för programbudgetering inom försvarsdepartementets verksamhetsområde

(Stencil Fö 1967:2). Myndigheterna bereddes tillfälle att yttra sig över

förslagen. Arbetet med riktlinjer för programbudgetering fortsatte därefter

i samarbete med myndigheterna.

För arbetet med att utforma ett programbudgetsystem m. m. tillsattes i

april 1968 en särskild ledningsgrupp, försvarsdepartementets programbudgetgrupp.

Gruppen lämnade i juni 1968 en orientering om arbetsläget beträffande

utveckling av ett nytt system för planering och budgetering inom

försvaret (Stencil Fö 1968: 3).

I februari 1968 uppdrog Kungl. Maj :t åt överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna,

försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, försvarets forskningsanstalt

och civilförsvarsstyrelsen att medverka i arbetet på att förbereda

övergång till programbudgetering. Myndigheterna har bidragit med en

omfattande utredningsverksamhet, bl. a. i form av studier, utarbetande av

tillämpningsexempel och skuggbudgeter. En omfattande försöksverksamhet

har satts i gång.

I juni 1969 lämnade programbudgetgruppen betänkandet Planering och

programbudgetering inom försvaret (SOU 1969: 25).

Yttranden över betänkandet har lämnats av överbefälhavaren, chefen för

armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilförvaltning,

försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets

materielverk, försvarets forskningsanstalt, försvarets radioanstalt, värnpliktsverket,

militärpsykologiska institutet, krigsarkivet, civilförsvarsstyrelsen,

försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, försvarets

fabriksverk, försvarshögskolan, militärhögskolan, försvarets läroverk,

försvarets brevskola, chefen för försvarets intendenturkår, statskontoret,

byggnadsstyrelsen, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

(SACO), Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemannasektion

(TCO-S) och Statstjänstemännens Riksförbund (SR).

Programbudgetgruppens förslag

Bakgrund och utgångspunkter

Programbudgetgruppen framhåller att allt fler beslut medför konsekvenser

på lång sikt. Planeringen såväl för hela verksamhetsområden som för

enskilda myndigheter får därigenom allt större betydelse och omfattning.

Inom försvaret, varmed här förstås försvarsdepartementets verksamhetsområde,

ställs samtidigt de som skall utföra planeringen inför svårare problem

i dag än tidigare på grund av osäkerheten om framtida politiska miljöer,

strategisk och militärteknisk utveckling samt de värderingar och ekonomiska

resurser som på sikt kan komma att bestämma utformningen av nationernas

säkerhetspolitik. Därtill kommer att den tekniska utvecklingen går snabbt

samtidigt som utveckling och anskaffning av modern krigsmateriel kräver

mer tid och väsentligt större ekonomiska resurser än tidigare.

Ett viktigt skäl för att utveckla ett nytt system för planering är enligt

programbudgetgruppen kravet på ökad effektivitet. Den utveckling mot

programbudgetering som pågår inom den statliga sektorn är ett led i strävandena

att ytterligare höja effektiviteten inom den statliga verksamheten.

En utgångspunkt vid arbetet med ett nytt planeringssystem för försvaret

har varit att se försvarsplaneringen som en fråga om resursfördelning.

Genom att formulera försvarsplaneringen som ett resursfördelningsproblem

betonas effektivitetskravet och behovet av en ekonomisk planering. Det blir

då också möjligt att i försvarsplaneringen använda etablerade metoder för

resursfördelning inom samhället i dess helhet och att utnyttja erfarenheter

från planeringen inom andra områden av den offentliga sektorn.

Målet för programbudgetgruppens utredningsarbete har varit att utforma

ett fullständigt planeringssystem och att beskriva planeringsprocessen mot

bakgrund av de metoder för resursfördelning som bedöms kunna tillämpas

under den närmaste tiden.

Planeringsproblemet har behandlats från två utgångspunkter, den ena

teoretisk och den andra praktisk och organisatorisk.

Programbudgetgruppen anser ett grundläggande krav vara att planeringssystemet

byggs upp med en planeringsteoretisk förankring. Det kan då

bedömas efter normer av klarhet, motsägelsefrihet och logisk uppbyggnad.

Med dessa förutsättningar har ett »idealt» planeringssystem beskrivits.

Möjligheterna att realisera det »ideala» systemet begränsas enligt programbudgetgruppen

av många faktorer. Den viktigaste av dessa är att förändringar

i fråga om planeringsmetoder och organisation måste ske successivt.

Försvaret har enligt gruppen redan nu ett planeringssystem med många

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

5

goda egenskaper. Systemet är väl etablerat och människorna i organisationen

kan systemet. Gruppen anser det väsentligt att ett nytt planeringssystem

införs på ett sådant sätt att kontinuiteten i utvecklingen säkerställs. Genomförandet

bör därför ske i lämpligt avpassade steg. Detta kräver enligt gruppen

att planeringssystemet utformas för att passa även försvarets nuvarande

organisation och statsförvaltningen i övrigt. Utvecklingen på längre

sikt bör dock bli den att organisationen anpassas till planeringssystemet och

inte tvärtom.

Programbudgetgruppen har som utgångspunkt för översynen av försvarets

planeringssystem angett vissa allmänna mål. Sålunda anges att statsmakterna

genom riktlinjer för försvarets planering bör säkerställa att försvaret

utvecklas i överensstämmelse med intentionerna i vår säkerhetspolitik.

De säkerhetspolitiska förutsättningarna måste därför preciseras så

att det blir möjligt att ange mål för försvarets utveckling på kort och

lång sikt. Målen bör i största möjliga utsträckning härledas ur beskrivningar

av de miljöer i vilka vårt försvar skall kunna verka. Härigenom kan

bedömningar göras av resursbehov och lämplig resursfördelning inom försvaret.

Målen bör anges så att de kan brytas ned till delmål för planeringen

på skilda nivåer inom försvaret, vilket underlättar en samordnad

målinriktning av all planering.

Planeringssystemet föreslås därför utformas så att försvarets utveckling

successivt inriktas mot de långsiktiga målen och uppgifterna. Vid planeringen

skall inventeras alternativa sammansättningar av det framtida försvaret

och anges de alternativ soin bedöms vara av intresse alt studera

ytterligare eller utveckla för beslut senare. Långsiktsplaneringen bör enligt

gruppen ske mot en tidpunkt som är å ena sidan tillräckligt avlägsen för att

viktiga förändringar i försvarets sammansättning skall kunna aktualiseras

och å andra sidan tillräckligt nära i tiden för att de framtida alternativen

skall kunna anges med rimlig grad av realism.

Studier, forskning och teknisk utveckling samt resultat- och kostnadsuppföljning

av pågående verksamhet anges som planeringens viktigaste informationskällor.

Denna verksamhet måste enligt programbudgetgruppen

inordnas i planeringsprocessen, så att resultaten direkt kan användas i

planeringens olika skeden och för värdering av planeringens resultat. Viss

verksamhet ger därvid underlag för beslut om de långsiktiga målen och

om de framtida försvarssammansättningar som kan bli aktuella för beslut

senare. Annan verksamhet skapar underlag för att efter hand begränsa

antalet alternativ och att precisera dessa.

Programbudgetgruppen anser att försvarsplaneringen kan ses som en

fråga om resursfördelning. Budgetsystemet är därvid enligt gruppen ett viktigt

hjälpmedel. Det måste utformas så att försvarets resurser kan fördelas

på bästa möjliga sätt. Såväl budgetens anslagsuppdelning som ansvarsfördelningen

inom och mellan myndigheter bör därför spegla de avvägningsfrågor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

och verksamhetsmål som är viktiga. Budgetens verksamhetsindelning och

redovisningens kostnads- och prestationsutfall bör underlätta analyser av

förhållandet mellan mål och resursåtgång för skilda verksamhetsområden

samt kontroll av måluppfyllelsen. Verksamhetsindelningen måste också underlätta

de centrala planeringsorganens resursfördelning och de verkställande

organens resursutnyttjande vid genomförandet av planeringsbesluten.

Detta anses böra åstadkommas med hjälp av programbudgetering.

Verksamhetens resultat beror enligt programbudgetgruppen inte bara på

planeringssystemets utformning utan också i hög grad på de människor som

deltar i verksamheten och de kunskaper och den motivation som deltagarna

har. Den ökade inriktningen av försvarsdepartementets arbete mot att ge

riktlinjer för planeringen, följa upp planeringen i stort och granska utredningar

och annat material samt utarbeta underlag för beslut kommer enligt

gruppens mening att medföra ökade möjligheter till delegering av beslutanderätt

och ansvar. Härigenom kan myndigheter och individer ges större

frihet i sitt handlande, ökningen av ansvar, beslutanderätt och handlingsfrihet

bör kunna ge ökad tillfredsställelse i arbetet. En ökad delegering

anses även ge motivation till noggrant planeringsarbete på alla nivåer och

möjlighet att bättre än nu ta till vara den information som finns på lokal

nivå. En större frihet bedöms också stimulera till en fortlöpande analys

av verksamheten.

Planeringssystemet

Programbudgetgruppen föreslår ett planeringssystem som innehåller

perspektivplanering, programplanering, systemplanering och px-ogrambudgetering.

Perspektivplaneringen skall belysa försvarets långsiktiga utveckling och

har ett tidsperspektiv på 15—20 år. För att perspektivplaneringens långsiktiga

intentioner successivt skall förverkligas föreslås ett system med rullande

femåriga programplaner. Första året i dessa programplaner skall utgöras

av en programbudget. För särskilt resurskrävande objekt av olika

slag föreslås särskilda systemplaner.

En förutsättning för att planeringen skall kunna bedrivas målinriktat är

att omfattande studier av olika slag bedrivs. Programbudgetgruppen föreslår

för planeringen ett system som omfattar bl. a. miljöstudier.

Långsiktiga bedömningar av politisk, strategisk, militärteknisk och ekonomisk

utveckling är alltid förenade med avsevärd osäkerhet. Detta måste

enligt programbudgetgruppen beaktas i perspektivplaneringen. Viss osäkerhet

är beständig och kan alltså inte minskas genom studier och forskning.

Ett exempel på beständig osäkerhet är vilka olika slag av angrepp

som vårt land kan utsättas för i en framtid. Annan osäkerhet är möjlig att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

minska genom forskning och teknisk utveckling. Sådan upplösbar osäkerhet

kan exempelvis ligga i möjligheten för oss och andra nationer att i

framtiden disponera vissa vapensystem.

Osäkerheten bör beaktas genom att man ställer krav på flexibilitet hos

försvaret. Det är enligt programbudgetgruppen inte troligt att en försvarssammansättning

som har gjorts för att möta endast ett angreppsfall kan

tillfredsställa detta flexibilitetskrav. Man bör därför sträva efter att skapa

nya alternativa försvarssammansättningar, som kanske inte kan ge maximal

effekt i något angreppsfall men som ger bättre effekt än det »skräddarsydda»

alternativet i övriga angreppsfall. Detta anges som en av grundtankarna

i alternativplaneringen, vars mål är att skapa ett försvar som ger en

balanserad försvarseffekt över ett antal givna angreppsfall.

I särskilda miljöstudier bör man enligt programbudgetgruppen

analysera hur den internationella miljön kan utvecklas i politiskt, strategiskt,

militärtekniskt och ekonomiskt avseende. Alternativa utvecklingar

som kan leda till internationella kriser och risk för olika former av angrepp

mot vårt land anges därvid ha särskilt intresse. Dessa situationer föreslås

bli analyserade i fråga om den presumtive angriparens politiska syfte med

angreppet, värdet för honom att nå detta syfte i den aktuella situationen,

hans möjliga resursinsats bedömd med hänsyn till värdet av att nå det

politiska syftet och användningen av de militära resurserna för alternativa

uppgifter. Även angriparens planering i stort av angreppet bör studeras.

Under benämningen angreppsfall beskrivs dels den utveckling

som leder till en situation i vilken angrepp mot vårt land framstår som tänkbart,

dels angriparens lönsamhetsbedömning av angreppet och huvuddragen

i hans militära anfallsplan. Genom analyser av sådana angreppsfall kommer

man enligt programbudgetgruppen att få bättre kunskap om vilka restriktioner

som den internationella miljön kan påtvinga en presumtiv angripare och

som därför kan verka återhållande på honom. Analyserna skall också ge

ökad kunskap om vilka politiska mål som i olika situationer kan vara värda

ett angrepp mot Sverige. Därigenom skapas ett bättre underlag för att bedöma

behovet av framtida försvarsresurser.

Efter en inventering av angreppsfall som är möjliga i framtiden bör statsmakterna

enligt programbudgetgruppen göra ett urval och en beskrivning av

sådana fall som med hänsyn till den allmänna inriktningen av vår säkerhetspolitik

och våra resurser bör utgöra målet för inriktningen av försvarets utveckling

på lång sikt. Dessa dimensionerande angreppsfall

skall på ett mera konkret sätt än tidigare uttrycka framtidsmålen för försvaret

och dess olika komponenter. De bör utgöra statsmakternas viktigaste

medel för att inrikta försvarets utveckling. Genom urvalet skall det tidigare

nämnda flexibilitetskravet tillgodoses.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

Alla viktiga krav på det framtida försvaret kan enligt programbudgetgruppen

inte uttryckas enbart med dimensionerande angreppsfall. Vissa

tilläggskrav på försvaret kan behöva ställas, t. ex. i fråga om beredskap,

uthållighet, skydd, verkan under neutralitetstillstånd och samverkan

mellan olika komponenter inom totalförsvaret. Analyser av angreppsfall

bör också utnyttjas för att ge underlag för tilläggskraven varvid alternativa

möjligheter studeras.

Programbudgetgruppen är medveten om att de framtidsanalyser som avses

ingå i planeringssystemet av naturliga skäl är behäftade med stor osäkerhet.

Frågan om hur starkt vårt framtida försvar skall vara och hur det skall utformas

är dock enligt gruppen kopplad till vissa faktorer i den internationella

miljön. Varje beslut om försvarets utveckling på lång sikt måste därför

grundas på antaganden om denna miljö. Det är miljöstudiernas uppgift

att ange bl. a. dessa miljöfaktorer och det inflytande som de bör ha på försvarets

utveckling, ökad säkerhet i dessa bedömningar kan enligt gruppen

inte nås genom att tillämpa analysförfaranden som utesluter miljöfaktorerna.

Riktlinjerna för försvarsplaneringen måste förutom dessa yttre betingelser

också innefatta de förutsättningar för planeringen som bestäms av

svenska förhållanden. Dessa förutsättningar föreslås bli angivna genom

s. k. ramvillkor för planeringen. Ramvillkoren kan avse bl. a. ekonomiska

restriktioner för planeringen eller restriktioner för utnyttjandet av

värnpliktiga. En annan typ av ramvillkor är politiskt och socialt betingade

restriktioner för planeringen som t. ex. svenskt ställningstagande till anskaffningen

av särskilda vapen eller internationella överenskommelser som

binder handlandet i fråga om biologiska och kemiska stridsmedel.

Genom de dimensionerande angreppsfallen, tilläggskraven och ramvillkoren

kan man enligt programbudgetgruppen definiera resursfördelningsproblemet

i försvarsplaneringen och få underlag för att fördela resurserna

på ett sådant sätt att man får största möjliga balanserade måluppfyllelse

(krigsavhållande effekt) i samtliga angreppsfall. Studierna av lämplig

resursfördelning måste enligt gruppen ofta utgå från alternativa resursramar

för att ge ett brett underlag för försvarsbesluten. Det slutliga valet

av resursram, dimensionerande angreppsfall och önskad balanserad försvarseffekt

är ett politiskt beslut. Den systematik med vilken underlag för

beslutet tas fram medger att man kan klart uttrycka den risktagning som

dessa politiska beslut i vissa fall innebär.

En av de bärande tankarna i det nya planeringssystemet är att skapa ökad

handlingsfrihet i planeringen. Handlingsfrihet i avsedd mening måste dock

enligt programbudgetgruppen skapas genom aktiva insatser som syftar till

att minska osäkerheten om framtiden och att hålla alternativ öppna till dess

underlaget för beslut bedöms vara tillräckligt. En sådan handlingsfrihet

kostar emellertid alltid pengar. Särskilt för ett litet land är möjligheterna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

9

att utveckla alternativa vapensystem begränsade. Detta innebär enligt gruppen

att stor vikt måste läggas vid det studie- och utredningsarbete som

föregår beslut om utveckling och vid att följa den internationella utvecklingen.

Programindelning

Programbudgetgruppen anser att resursfördelningsproblemet är ett dominerande

inslag i planeringsverksamheten och att programbudgeten är ett

viktigt administrativt instrument för fördelning av resurserna. Programindelningen

bör därför utformas med hänsyn till detta.

Grunden för programindelningen bör enligt gruppen utgöras av de dimensionerande

angreppsfallen. Programmen bör vara medel för att åstadkomma

den försvarseffekt som behövs. Försvarets slutprodukter — krigsförbanden

— bör vara utgångspunkten för programmen. Programindelningen

skall tillgodose de krav på information och styrning som finns på

olika planerings- och beslutsnivåer inom organisationen. Indelningen måste

därför anpassas efter dessa olika nivåer — riksdagen, Kungl. Maj :t, överbefälhavaren,

försvarsgrenscheferna etc.

Programuppbyggnaden föreslås ske stegvis så att mindre enheter, program

element, läggs ihop till delprogram, som i sin tur fogas

samman till huvudprogram. Sammanläggningen av programelement

till delprogram och delprogram till huvudprogram måste kunna ske så att

avvägningsfrågor kan belysas. En huvudprincip vid sammanförandet av

krigsförband till samma program bör vara att krigsförbanden antingen

skall vara taktiskt integrerade eller kunna lösa likartade uppgifter. En sådan

princip för sammanläggning blir enligt gruppen jämförelsevis enkel

att tillämpa på delprogramnivå men svårare på huvudprogramnivå.

Flera olika principer för indelning i huvudprogram är möjliga. Programbudgetgruppen

diskuterar ingående dessa principer och deras fördelar och

nackdelar från programindelningssynpunkt. Gruppen exemplifierar med

geografiska (regionala) program, operativa program, egenskapsprogram,

funktionsprogram och organisatoriska program och finner det nödvändigt

att delprogrammen sätts samman till huvudprogram enligt två modeller.

Enligt det ena bör delprogrammen föras ihop till organisatoriska

huvudprogram. Härigenom tillgodoses främst kraven från ansvars-,

produktions- och resurstilldelningssynpunkt. Denna indelning föreslås tilllämpas

främst i genomförandeverksamheten. Enligt den andra modellen bör

delprogrammen föras samman efter någon av de andra principerna för

huvudprogramindelning till avvägnings program. Denna indelning

bör främst tillämpas vid perspektivplanering och avvägningsdiskussioner på

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

hög nivå. Den bör alltså utnyttjas för t. ex. överbefälhavarens förslag till

Kungl. Maj :t i avvägningsfrågor.

Vid den organisatoriska programindelningen föreslås förband som är

avsedda för central ledning, för gemensamma stöduppgifter eller är motiverade

av fredsorganisationen hållas isär i särskilda huvud- och delprogram.

Den centrala ledningen i krig och fred bör bilda ett huvudprogram. Sådana

komponenter som är utpräglat gemensamma myndigheter, serviceorgan

eller funktioner för hela försvaret bör enligt förslaget föras samman till ett

annat huvudprogram. I detta bör ingå t. ex. centrala förvaltningsmyndigheter,

gemensamma skolor, försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets

radioanstalt, värnpliktsverket och försvarets forskningsanstalt. Resurser

som är gemensamma eller inte kan delas upp på övriga program bör också

föras dit.

Fem organisatoriska huvudprogram föreslås bilda det militära försvarets

ekonomiska ram. Civilförsvaret bör bilda ett sjätte huvudprogram. Sådana

enheter eller sådan verksamhet som beräknas utanför krigsmaktens eller

civilförsvarets ekonomiska ramar, t. ex. psykologiskt försvar och beredskapsstyrka

för FN-tjänsl, bör bilda ett sjunde huvudprogram. Huvudprogramindelningen

och programmens benämning föreslås vara följande.

1. Arméförband

2. Marin förband

3. Flygvapenförband

4. Central och högre regional ledning

5. Gemensamma myndigheter och funktioner

6. Civilförsvar

7. övrig verksamhet

Delprogramindelningen kan här exemplifieras med de delprogram som

föreslås för huvudprogrammet Arméförband, nämligen

1.0 Gemensamma produktionsresurser (fredsprogram)

1.1 Fördelningsförband in. in.

1.2 Infanteribrigad m. m.

1.3 Norrlandsbrigad m. m.

1.4 Pansarbrigad m. m.

1.5 Centrala och högre regionala lednings- och underhållsförband

1.6 Lokalförsvarsförband

1.7 Hemvärnsförband

Vilken indelning som skall väljas för avvägningsprogrammen blir enligt

gruppen beroende av aktuella avvägningsfrågor. Eftersom dessa kan växla

bör ingen fast indelning göras. Indelningen bör avgöras från fall till fall, t. ex.

i direktiv för perspektivplaneringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

11

Programmen måste enligt programbudgetgruppen kunna anknytas till

försvarets mål. Dessa kan uttryckas mer eller mindre detaljerat beroende av

avsikten med målformuleringen. För försvarets del eftersträvas som regel

väl avgränsade målbeskrivningar. Sådana målbeskrivningar — målsättningar

— finns eller håller på att utarbetas för vissa nivåer inom försvaret.

Riksdagen har år 1968 fastställt målsättning för krigsmakten (prop. 1968:

110, SU 122, rskr 281). Målsättningar av denna typ har enligt gruppen

närmast karaktären av allmänna politiska deklarationer.

För vissa strids- och stödfunktioner, förbandstyper och materielobjekt

inom krigsmakten finns målsättningar utarbetade, överbefälhavaren har

anbefallt att kompletteringar skall ske så att målsättningar för brigader,

självständiga bataljoner, fartygsförband, flygförband och vissa funktioner,

som t. ex. sambandstjänst, finns utarbetade före januari 1970. Dessa målsättningar

avses sedan brytas ned så att man i förbandsproduktionen kan formulera

krav på färdigheter m. m. hos enskilda soldater enligt vissa målsättningar.

För genomförandeverksamheten och redovisningen av läget i nuvarande

krigsorganisation behövs målsättningar för befintliga krigsförband.

För studie- och planeringsverksamheten krävs målsättningar för framtida

förband.

Målbeskrivningarna kan enligt programbudgetgruppen inte alltid eller i

alla avseenden uppfyllas. Så är fallet bl. a. i uppbyggnads- eller avvecklingsskeden

när vissa kalkylerade brister måste godtas. För att en styrning

av verksamheten mot bästa möjliga totalresultat skall kunna ske måste

kraven på måluppfyllelse kunna anges. För att uppnå detta måste krigsorganisationens

tillstånd kunna mätas och redovisas. En sådan mätning av

krigsförbanden kan genomföras som en inventering av faktiska tillgångar.

Strävan bör härvid vara att kunna göra kvantitativa och kvalitativa mätningar.

Dessa kan sedan kompletteras med värderingar.

Försvarets produktion

Verksamheten inom försvaret kan enligt programbudgetgruppen beskrivas

så all myndigheterna levererar tjänster inom olika produktionsområden till

de skilda programmen — krigsförbanden. Dessa är primärt medel för att nå

mål i skilda angreppsfall men kan också uppfattas som mål för fredsorganisationens

verksamhet. Fredsorganisationen blir härigenom ett medel för

att bygga upp och vidmakthålla en mobiliseringsbar krigsorganisation. Fredsorganisationens

verksamhet — produktionen — bedrivs vid olika staber,

förvaltningsmyndigheter, truppförband och skolor. Denna verksamhet föreslås

av programbudgetgruppen efter sin karaktär indelas i produktionsområden.

Av betydande intresse för olika avvägningsbeslut är enligt gruppen också

fördelningen av försvarseffekt mellan olika tidpunkter, dvs. vad som med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

allmänna ekonomiska termer brnkar motsvaras av fördelningen mellan

konsumtion och investering. Verksamhet av vidmakthållande karaktär kan

enligt gruppen sägas representera löpande konsumtion av resurser. Till

denna grupp av verksamhet föreslås även hänföras de åtgärder av vidmakthållande

karaktär som riktas mot »mellanprodukter», t. ex. underhåll av

kaserner och andra fredsorganisatoriska anläggningar. Verksamhet som

resulterar i att nya komponenter tillförs försvaret anges i vid bemärkelse

representera investeringar med konsekvenser på något längre sikt. Till investeringar

bör även räknas investeringar i mellanprodukter, t. ex. i produktionsapparaten.

Forsknings-, studie- och utvecklingsverksamhet slutligen

representerar insatser av resurser med konsekvenser på lång sikt.

Verksamheten i fred indelas av programbudgetgruppen i tre huvudfunktioner,

nämligen den operativa funktionen, den förbandsproducerande funktionen

samt forsknings- och utvecklingsfunktionen.

Den operativa funktionen leds av överbefälhavaren. Uppgifterna

genomförs vid ett flertal verksamhetsställen såväl i de planläggande

instanserna som vid alla de myndigheter som har att förbereda en verksamhet

i krig. Flera av dessa är i fred underställda försvarsgrenscheferna.

Förbandsproduktionen omfattar huvuddelen av fredsverksamheten

och leds av respektive försvarsgrenschef. För all verksamhet inom

huvudfunktionen förbandsproduktion finns ett antal ledningsfunktioner.

Ledningsfunktioner utövas dels av respektive försvarsgrenschef, dels av respektive

central förvaltningsmyndighet, var och en i egenskap av ansvarig

för viss del av verksamheten.

Forsknings- och utvecklingsfunktionen bidrar slutligen

till att lösa de långsiktiga utvecklings- och avvägningsproblemen samtidigt

som den medverkar i förbandsproduktionens målbestämda forskningsfrågor.

Funktionen kommer sålunda att beröra verksamheten inom flera

myndigheter. Ledningen av den målbundna delen av funktionen åvilar

i första hand försvarsgrenschef, medan försvarets forskningsanstalt samordnar

den del av funktionen som har karaktär av grundforskning.

Programbudgetgruppen föreslår att en organisationsanpassad

produktionsområdesindelning av verksamheten görs på följande

sätt.

1. Ledning och förband sverk sa in het

1.1 Allmän ledning och förbandsverksamhet (inkl. materielunderhåll, hyror,

iståndsättning in. m.)

1.2 Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet

1.3 Utbildning till och av fast anställd personal m. fl.

1.4 Grundutbildning av värnpliktiga och civilförsvarspliktiga

1.5 Repetitionsutbildning

1.6 Civilförsvarsutbildning av allmänheten

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

13

2. Materielanskaffning

2.1 Centralt vidtaget materielunderhåll m. m.

2.2 Anskaffning och modifiering av materiel in. m.

3. Anskaffning av anläggningar

3.1 Markanskaffning

3.2 Anskaffning av befästningar m. in.

3.3 Anskaffning av kaserner m. m.

4. Forskning och utveckling

4.1 Allmän forskning och utredningsverksamhet

4.2 Objektbunden forskning och utveckling

Denna indelning har programbudgetgruppen använt vid utformningen av

det uppdrags- och anslagssystem som beskrivs i det följande.

Program och produktionsområden och försvarets organisation

De krigsorganisatoriska förbanden levererar med programbudgetgruppens

synsätt tjänster för att möta de olika angreppsfallen. Fredsorganisationen

blir då ett medel för att dels vidmakthålla och förändra krigsorganisationen,

dels vidmakthålla och driva sin egen verksamhet.

För vart och ett av de försvarsgrensvisa huvudprogrammen liksom för

huvudprogrammet Civilförsvar bör enligt gruppen finnas en programansvarig

myndighet — program myndighe t. Inom övriga föreslagna

huvudprogram bör finnas en programansvarig myndighet för varje delprogram.

Programmyndigheterna skall genom sin programplanering styra fördelningen

av uppgifter och resurser inom programmet. Därigenom inriktas

verksamheten i stort för programmets utveckling. Programmyndighet skall

också lämna anslagsframställning för programmet och en redovisning för

programmets utveckling under närmast föregående budgetår

Ansvariga myndigheter bör enligt programbudgetgruppen utses också

inom de olika huvudproduktionsområdena. De bör benämnas produktions

myndigheter. Till dessa myndigheter, som inför Kungl. Maj :t

föreslås få ansvar för att genomföra produktionen inom respektive område

på ett rationellt sätt, bär gruppen hänfört försvarsgrenscheferna i egenskap

av ansvariga för förbandsproduktionen och vissa centrala förvaltningsmyndigheter

i egenskap av ansvariga för anskaffning av materiel och

anläggningar samt för forskning och utveckling. Produktionsmyndigheterna

svarar för att det underlag till anslagsframställning in. in. som myndigheten

lämnar till programmyndighet ger programmet en ändamålsenlig utveckling

från produktionssynpunkt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

Programbudgetgruppen redovisar en detaljerad förteckning över program-

och produktionsmyndigheter.

Vissa myndigheter har ansvar för viss del eller funktion inom den samlade

verksamheten. Detta ansvar betecknas som en form av fackansvar. Som

exempel på fackområden nämns personalvård, sjukvård, mathållning, materielunderhåll,

underhåll av anläggningar och kassatjänst. Fackansvariga

myndigheter utövar tillsyn över sina fackområden. De skall lämna underlag

till primäruppdragsförslag till produktionsansvariga myndigheter med t. ex.

krav på materielunderhåll och normer för kostnadsberäkningar.

Uppdrag

I det föregående har verksamheten inom försvaret beskrivits så att olika

myndigheter levererar tjänster till varandra och till de olika programmen.

För genomförandeverksamheten måste dessa tjänster fördelas på ett bestämt

sätt på program och produktionsområden samt anknytas till organisationen.

Programbudgetgruppen föreslår att detta skall ske genom s. k.

uppdrag.

Budgetprocessen och genomförandeverksamheten förutsätts börja på

programnivå. Uppdragen utgör länkar mellan program och produktionsområden.

I organisationen föreslås de på motsvarande sätt utgöra länkar

mellan olika organisationsnivåer.

Uppdrag från Kungl. Maj :t till en produktionsmyndighet föreslås få benämningen

primäruppdrag. Uppdrag från en produktionsmyndighet

eller annan verkställande myndighet till en produktionsmyndighet eller

annan verkställande myndighet föreslås benämnas sekundäruppdrag.

Sekundäruppdragen kommer att länka samman myndigheternas

verksamhet på i princip två olika sätt. De skall dels knyta samman myndigheter

som på olika nivåer står i ett lydnadsförhållande till varandra

inom samma produktionsområde, dels länka samman myndigheter med

olika produktions- eller fackområdestillhörighet.

Skillnaden mellan de av myndighet mottagna och från samma myndighet

lämnade uppdragen anges vara utgångspunkt för arbetet med att bygga

upp myndighetens budget.

Ett uppdrag skall allmänt ange vilka prestationer som skall utföras. I

vissa fall kan det vara aktuellt att ange hur prestationen skall fullgöras

— produktionstekniken.

Ett uppdrag föreslås innehålla:

Prestations uppgift — vad som skall utföras (preciserat kvantitativt

och kvalitativt) med anknytning till ett huvudprogram och ett huvudproduktionsområde.

Resursuppgift — vilka resurser som beräknas erforderliga för att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970 15

fullgöra uppdraget, såväl i fråga om betalningsmedel som övriga resurser.

I vissa fall handlingsregler — t. ex. regler för omdisponering av

resurser, uppföljning samt prövningsrutiner vid avvikelser från prestationseller

resursuppgift och eventuella restriktioner i övrigt.

Med hänsyn till uppdragens roll i planeringsprocessen finner programbudgetgruppen

det naturligt att det årliga budgetarbetet grundas på uppdrag.

Gruppen föreslår att dessa får tjäna som arbetselement i budgetarbetet

när det gäller att dels utforma den programbudget som avses föreläggas

riksdagen, dels omforma programbudgeten till ett antal myndighetsbudgeter.

Primäruppdragen skall ha godkänts av Kungl. Maj :t och innebär åläggande

att utföra beskrivna prestationer med hjälp av tilldelade resurser och

inom ramen för de handlingsregler som ingår i uppdraget. Alla primäruppdrag

som berör verksamheten under ett budgetår bildar därmed den

fastställda programbudgeten för året.

Kungl. Maj:t använder de anslag som riksdagen har ställt till Kungl.

Maj :ts förfogande genom att ge primäruppdrag till produktionsmyndigheterna.

Primäruppdragen förutsätts alltså i stort motsvara nuvarande regleringsbrev.

Program- och produktionsområdesindelningen bildar utgångspunkt för

primäruppdragens avgränsning. Inom varje huvudprogram — beträffande

huvudprogrammen Central och högre regional ledning, Gemensamma funktioner

samt Övrig verksamhet inom varje delprogram — förutsätts finnas

en ansvarig produktionsmyndighet för varje huvudproduktionsområde.

Den övre begränsningen för primäruppdraget blir då att det omfattar ett

huvudproduktionsområde och verkställs av en produktionsmyndighet. En

sådan avgränsning ger för de tre huvudprogrammen Armé-, Marin- och

Flygvapenförband ett fåtal men omfattande primäruppdrag.

Programbudgetgruppen finner det svårt att ställa upp någon allmän

regel för primäruppdragens avgränsning. Kungl. Maj :t bedöms i överensstämmelse

med nu tillämpad praxis och med hänsyn till de budgeterade

beloppens storlek ha behov av att pröva beräkningar av resursbehov och

följa verksamheten på delprogram- och delproduktionsområdesnivå. Att i

alla situationer låta primäruppdragen styras av denna avgränsning anses

dock inte vara lämpligt. I många fall är verksamheten av sådan karaktär,

att resursuppoffringen är antingen gemensam för flera eller samtliga delprogram

inom ett huvudprogram eller gemensam för flera eller samtliga

delproduktionsområden inom ett huvudproduktionsområde. I sådana fall

bör primäruppdraget få en vidgad omfattning, t. ex. huvudprogram — delproduktionsområde

eller delprogram — huvudproduktionsområde.

Programbudgetgruppen framhåller att fullgjorda prestationer och därmed

sammanhängande resursförbrukning bör kunna redovisas. För att primär
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

uppdragen skall kunna redovisas för Kungl. Maj :t måste sekundäruppdragen

alltid kunna återföras till primäruppdrag. Det blir därför enligt gruppen

naturligt att avgränsa sekundäruppdrag till att omfatta ett helt primäruppdrag

eller del därav.

Programbudgetgruppen anser att det på lång sikt kan vara ändamålsenligt

att gå över till uppdrag som sträcker sig över budgetårsgränser eller görs

fleråriga. Den ettåriga budgeteringen skulle därigenom i ökad grad avse

endast betalningsmedel medan det verkliga innehållet skulle prövas och

fastställas i anslutning till programplanernas prövning. Detta skulle innebära,

att ett system av bemyndigandetyp kunde införas även för t. ex. Ledning

och förbandsverksamhet.

Anslag

Antalet anslag inom försvarsdepartementets verksamhetsområde var budgetåret

1968/69 ca 250. Av dessa avsåg inemot 100 verksamhet som direkt

hänförde sig till försvarsgrenarna armén, marinen och flygvapnet.

Vid utformningen av ett nytt planeringssystem enligt de principer som

har angetts tidigare uppkommer frågan hur budgetens anslag lämpligen

bör avgränsas och utformas. Enligt programbudgetgruppens mening bör

anslagen avgränsas så att de dels ingår som naturliga delar i statsbudgeten

i övrigt och därvid ger uttryck åt de produkter och den verksamhet som de

skall finansiera, dels är samordnade med planeringssystemet så att de inte

innebär några olämpliga eller inte avsedda bindningar. Anslagsindelningen

föreslås därför knyta an till indelningen i program och produktionsområden.

I det nya planeringssystemet avses de primäruppdragsbelagda prestationerna

bli avgörande för medelsförbrukningen. Produktionsmyndigheterna

har sitt allmänna ansvar fastlagt i instruktioner men får genom primäruppdrag

en årlig precisering av de särskilda prestationer som krävs av dem.

För varje primäruppdrag som beräknas föranleda medelsförbrukning

under budgetåret bör enligt gruppen ett budgeterat belopp anges. De budgeterade

beloppen skall ha täckning i anslag. Varje anslag kommer att avse

betalningsmedel för ett eller flera primäruppdrag. Anslagsbeloppet avses

motsvara summan av de budgeterade beloppen för alla primäruppdrag som

hänför sig till anslaget.

Det budgeterade beloppet för ett primäruppdrag avser den medelsförbrukning

som med ledning av erfarenheter och kända faktorer kan beräknas

för den aktuella prestationen. Den verkliga medelsförbrukningen blir

sedan beroende av bl. a. hur den primäruppdragsmottagande myndigheten

och myndigheter som får sekundäruppdrag med anledning av primäruppdraget

går till väga för att lösa sina uppgifter. Restriktioner för myndigheternas

verksamhet bör vara dels att respektive uppgift skall lösas, dels att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970 17

medelsförbrukningen skall rymmas inom den ekonomiska ram som disponeras.

För primäruppdragsmottagande myndighet föreslås den ekonomiska ramen

i regel vara hela det anslag som uppdraget hänför sig till. Myndighet

med flera primäruppdrag inom samma anslag föreslås, om så krävs för att

lösa uppgifterna, få omfördela resurserna inom ramen för anslagsbeloppet.

I vissa fall anses dock Kungl. Maj:t kunna behöva meddela restriktioner

i detta avseende.

Driftbudgetanslagen till armé-, marin- och flygvapenförband blir enligt

förslaget få jämfört med de nuvarande anslagen till försvarsgrenarna. Samtidigt

blir de nya anslagen större. Detta bör enligt programbudgetgruppen

medföra att medelsutnyttjandet för olika primäruppdrag inom samma anslag

möjliggör en utjämning mot en anslagsbelastning som motsvarar anslagsbeloppet.

Det anses dock inte uteslutet att omfördelningar kan behöva

göras Under budgetåret mellan anslag, i första hand inom samma huvudprogram.

I det nya systemet bör varje anslag från riksdagens synpunkt kunna betraktas

som en prognos på behovet av betalningsmedel för verksamhet inom

en avgränsad del av huvudprogrammet. Riksdagen kan enligt programbudgetgruppen

sägas ge en saklig i stället för siffermässig begränsning av medelsanvändningen.

Underlaget för denna begränsning är den programredovisning

som har lämnats. Redovisningen är i sin tur grundad på programplaner

och med dessa överensstämmande förslag till primäruppdrag. Mot

denna bakgrund föreslås anslagen på driftbudgeten anvisas förslagsvis av

riksdagen. Anslagen på kapitalbudgeten förutsätts oförändrat vara inVesteringsanslag.

För det militära försvaret tillämpas f. n. ett system med utgiftsram för

varje budgetår. Ett nytt budgetårs utgiftsram beräknas med utgångspunkt

1 ramen för närmast föregående budgetår. Den fastställda utgiftsramen

prisömräknas i efterhand och jämförs med den faktiska medelsförbrukningen

för budgetåret, överutnyttjande medför motsvarande minskning av

ett senare budgetårs utgiftsram. Underutnyttjande kan i viss utsträckning

kompenseras efterföljande budgetår. Det föreliggande förslaget förutsätter

att systemet med utgiftsram behålls.

Civilförsvaret har f. n. en anslagsram. Förutom anslagsmedel disponeras

alltså reservationsmedel och outnyttjade belopp för verksamheten. Programbudgetgruppens

förslag innebär att även civilförsvaret skall få enbart förslagsanslag

på driftbudgeten. Det blir vid tillämpning av förslaget aktuellt

att gå över till en utgiftsram även för verksamheten inom civilförsvaret.

De beställningsbemyndiganden som f. n. lämnas av riksdagen medför rätt

för Kungl. Maj :t att medge beställningar som helt eller delvis föranleder

betalningsutfall under senare budgetår än det när beställningen sker. An
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 97

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

skaffningen av tyg-, fartygs-, flyg- och civilförsvarsmateriel samt av vissa

signalförbindelse styrs helt av bemyndigandebelopp som Kungl. Maj:t

fastställer i bemyndigandeplaner. För andra reservationsanslag innebär

Kungl. Maj :ts medgivande en rätt att lägga ut vissa beställningar utöver det

anvisade anslaget.

Även i fortsättningen kommer beställningar för vilka betalningen faller på

ett senare budgetår att behöva läggas ut. Vissa primäruppdrag kommer enligt

programbudgetgruppen att avse sådana beställningar. Den särskilda tekniken

med beställningsbcmyndigande för varje disposition av medel föreslås användas

för all verksamhet som skall finansieras från anslagen till materielanskaffning

för armé-, marin- och flygvapenförband. För andra anslag bör

beställningsbemyndigande för primäruppdrag som medför betalningsutfall

efter beställningsåret inhämtas vid behov.

Prisreglering av ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret

sker f. n. genom att ramarna justeras dels till nytt prisläge för varje budgetår

(prisläget i maj kalenderåret före budgetårets början), dels för prisförändringar

under det löpande budgetåret. I det nya systemet föreslås ramregleringar

för prislägesförändringar ske från en basmånad ett år till ny

basmånad nästa år på samma sätt som f. n.

Reglering av utgiftsramarna med hänsyn till prisförändringar under löpande

budgetår bör enligt programbudgetgruppen utföras av Kungl. Maj:t.

I samband med förslaget till ramberäkning för ett visst budgetår bör

Kungl. Maj:t föreslå riksdagen alt bemyndiga Kungl. Maj:t att överskrida

utgiftsramen med ett belopp som motsvarar prisförändringarna för hela

utgiftsramen mellan basmånaden, dvs. maj kalenderåret före det aktuella

budgetåret, och medelprisläget för detta budgetår, beräknat som ett medeltal

av prislägena för månaderna augusti, november, februari och maj under

budgetåret. I riksstaten bör tas upp täckningsanslag för sådant överskridande.

Medgivande att överskrida visst anslag bör — liksom f. n. är fallet

beträffande preliminär fördelning av prisregleringsmedel till reservationsanslag

och obetecknade anslag — kunna förekomma redan innan prisregleringens

slutresultat kan överblickas, vilket — på samma sätt som nu —

blir möjligt först i slutet av juni när index för maj föreligger.

Vid utnyttjande för materielanskaffning m. in. av den särskilda tekniken

med beställningsbemyndigande för varje disposition av medel måste prisreglering

av bemyndigandena förekomma. Detta föreslås gå till på motsvarande

sätt som i nuvarande system.

Medelsförbrukningen på kapitalbudgeten föreslås som f. n. beräknas utan

hänsyn till om anslagsmedel eller outnyttjade belopp skall användas.

För att undvika icke avsedda effekter av systemet med utgiftsram har

programbudgetgruppen diskuterat olika metoder för att ta hänsyn till betalningsförskjutningar.

Ett över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för

visst budgetår bör enligt gruppen föranleda ändring av utgiftsramen redan

för nästkommande budgetår. En viss kommunikation mellan utgiftsramarna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

19

för Ivå intilliggande budgetår betraktar alltså gruppen som naturlig med

hänsyn till att det förekommer tillfälliga förskjutningar i betalningsströmmarna.

Betalningsförskjutningarna gäller främst för materielanskaffningen.

Försvarets materielverk föreslås därför under vissa förutsättningar få disponera

en räntebelagd rörlig kredit.

Enligt det föreslagna systemet kommer det inte att behövas något bemyndigande

för Kungl. Maj:t att av beredskapsskäl medge överskridande

av begränsade anslag. Motsvarande bemyndigande föreslås i stället avse

rätt att på vissa villkor överskrida gällande utgiftsram.

Om anslagen på driftbudgeten utformas som förslagsanslag kan det enligt

programbudgetgruppen övervägas att i beredskapsstaten för försvarsväsendet,

såvitt avser verksamhet inom fjärde huvudtiteln, ta upp särskilda anslag

endast för ändamål som normalt betalas från investeringsanslag och för

ändamål som inte förekommer annat än vid krigsfara eller krig, t. ex. omhändertagande

av krigsfångar.

Perspektivplanering

De långsiktiga målen för försvarets utveckling och alternativa vägar att nå

dessa föreslås redovisas i perspektiv planer. Dessa skall ange de

framtida målen för försvaret i termer av dimensionerande angreppsfall och

uppgifter i stort för försvaret i dessa angreppsfall. Planen skall vidare redovisa

de alternativ till försvarets organisation och innehåll som bör hållas

öppna för senare beslut. Slutligen skall planen översiktligt beskriva de vägar

längs vilka alternativen kan realiseras och ange bl. a. när förutsättningar

för olika beslut kan föreligga. Planen avses vara rullande i tidsintervaller

om ca fyra år.

Perspektivplanen är inte avsedd att vara ett handlingsprogram utan eu

idéskiss av framliden och framtida möjligheter i fråga om konfliktsituationer

och utformning av medel för all möta dessa konflikter. Den fortsatta

planeringen skall utgå från denna idéskiss och ske i form av studier, forskning

och tekniskt utvecklingsarbete. Denna verksamhet har till syfte att

fortlöpande skingra den upplösbara osäkerheten, successivt begränsa antalet

handlingsalternativ som kan komma att realiseras och precisera dessa, En

på så sätt bedriven perspektivplanering behöver enligt programbudgetgruppen

inte bindas vid någon långsiktigt angiven ekonomisk ram för försvaret.

Ramvillkoren för perspektivplanen utformas för att få fram alternativa

försvarsutformningar. Med hänsyn till osäkerheten om våra framtida ekonomiska

resurser anser programbudgetgruppen att det för perspektivplancringen

måste anges tillräckligt vida s. k. studieramar för att innesluta varje

rimlig framtida ekonomisk ram för försvaret. De olika alternativen i fråga

om framtida organisation och innehåll bör representera skilda principlösningar

som följd av olika resurstilldelningar. Studier av resursfördelningen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970

vid varje försvarsalternativ bedrivs främst för att ange de alternativa komponenter

i försvaret som det kan vara av intresse att ytterligare studera och

utveckla för beslut senare.

Med perspektivplanen som bakgrund skall myndigheterna utarbeta rullande

planer för studie- och forskningsverksamheten och för det tekniska

utvecklingsarbetet. Genom att granska dessa planer bör statsmakterna

enligt programbudgetgruppen kunna försäkra sig om att tillräckligt beslutsunderlag

föreligger vid de beslutstidpunkter som anges i planerna.

Programplanering

I det nya planeringssystemet föreslås femåriga rullande prograinp

laner införas för handlandet på kort sikt. För riksdagen bör varje år

redovisas en programplan för försvarets utveckling under nästföljande

femårsperiod. Myndigheterna får i det nya systemet alltid en femårig ekonomisk

ram angiven för planeringsverksamheten.

Programplaner föreslås utarbetas mot bakgrund av den befintliga krigsorganisationens

styrka och svagheter. Till detta läggs de förändringar som

behövs för att vidmakthålla en tillräcklig operativ styrka under perioden.

Slutligen inriktas krigsmaktens utveckling mot mer långsiktiga mål och

krav i överensstämmelse med perspektivplanen.

De kortsiktiga operativa kraven på programplanerna härleds ur operativa

angreppsfall, som kommer att ligga till grund för det operativa

krigsförberedelsearbetet inom försvaret. Miljöstudier föreslås bedrivas även

för att ange dessa fall. Självfallet behöver identitet inte föreligga mellan de

dimensionerande och de operativa angreppsfallen.

En programplan bör redovisa försvarets utveckling materiellt, organisatoriskt

och personellt under en viss tid. Planen är enligt programbudgetgruppen

stel i den meningen att resurserna i stort är bundna genom tidigare

åtaganden. Handlingsfriheten är därför begränsad. Perspektivplanen däremot

skall uppvisa framtida alternativ i fråga om krigsmaktens struktur och

innehåll. Kopplingen mellan programplan och perspektivplan får enligt programbudgetgruppens

mening inte grundas på förutsättningarna, att den

nuvarande försvarsstrukturen skall vara oförändrad även i framtiden och

att förnyelse av försvarets materiel sker endast genom att befintlig materiel

omsätts med likartad men förbättrad materiel. Ett sådant förfarande skulle

snart kunna leda till att även perspektivplanerna skulle få karaktären av

femtonåriga hårt bundna programplaner.

För de krigsuppgiftsorienterade programmen bör programplanearbetet

enligt programbudgetgruppen i huvudsak styras av följande faktorer.

— Alternativ som redovisas i perspektivplanen

— Anbefallda operativa angreppsfall

— Befintlig krigs- och fredsorganisation

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

— För programplaneperioden fastställd ekonomisk planeringsram

— Övriga för programplaneperioden angivna ramvillkor

För de program som inte är krigsuppgiftsorienterade bör underlaget för

programplanerna hämtas ur följande material.

— Den ekonomiska ramen

— Gällande instruktioner

— Överbefälhavarens anvisningar och direktiv för verksamheten

— Den prognos beträffande belastning m. m. på programmet som kan

härledas ur andra programplaner och perspektivplaner

Vid programplaneringen skall strävan enligt programbudgetgruppen vara

att skapa den handlingsfrihet som förutsätts i perspektivplanen. I arbetet

med programplanen bör därför ingå att klarlägga den verksamhet i form

av forskning, studier, utveckling och anskaffning av materiel som behöver

genomföras under programplaneperioden för alt realisera perspektivplanens

alternativ.

Programplanerna föreslås ersätta nuvarande sjuåriga långsiktsplaner och

utarbetas i tre noggrannhetsklasser.

— Programplan för det militära försvaret (civilförsvaret)

— Programplaner för huvudprogram

— Programplaner för delprogram

Programplanen för det militära försvaret föreslås utarbetas av överbefälhavaren.

Planen bör täcka huvudprogrammen 1, 2 och 3 och delprogram

inom huvudprogrammen 4 och 5. Planen bör redovisa den fördelning av

utgiftsramen som överbefälhavaren har angett som grund för planeringen.

Programplaner för huvudprogram bör utarbetas av försvarsgrenscheferna

och civilförsvarsstyrelsen. Programplan för delprogram föreslås utarbetas

av respektive programmyndighet.

Fack- och förvaltningsplaner används av programbudgetgruppen som ett

sammanfattande begrepp för de planer som olika centrala fack-, förvaltnings-

och produktionsmyndigheter behöver för att planera, samordna,

styra, genomföra och kontrollera verksamheten, oavsett om denna grundas

på erhållna primär- och sekundäruppdrag eller utgörs av instruktionsmässiga

åligganden.

Systemplanering

Underlag för statsmakternas ställningstaganden till särskilt resurskrävande

objekt inhämtas f. n. genom det s. k. tvåstegsförfarandet. I det nya

planeringssystemet föreslås motsvarande beslutsunderlag i vissa fall redovisas

i systemplaner. Sådana bör upprättas inte bara för särskilt

resurskrävande objekt utan också för stora förändringar av organisation,

system och projekt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

Systemplanen kan betraklas som ett kopplingselement mellan perspektivplan

och programplan. Perspektivplanen anger i grova drag de vägar längs

vilka de framtida alternativen kan förverkligas. Systemplanen utgör en detaljplan

för utvecklingen av ett sådant alternativ (system).

Budgetering

Den årliga programbudgeten kan beskrivas som en fullständig samling

primäruppdrag. Anslagssystemet har av programbudgetgruppen utformats

så att det för riksdagen är möjligt att betrakta ett antal primäruppdrag som

en sammanslagen enhet — anslaget.

Ett allmänt mål för budgetarbetet inom försvaret bör enligt programbudgetgruppen

vara att uppnå bästa möjliga fördelning av resurser på kort sikt

och en investeringsinriktning på lång sikt som överensstämmer med perspektivplanens

intentioner.

Budgetarbetet inom försvaret skall utmynna i dels förslag till programbudget.

dels ett antal preliminära verksamhetsställebudgeter inom hela

organisationen. Budgetarbetet bör enligt programbudgetgruppen bedrivas

så att tidigare erfarenheter tas till vara samtidigt som hänsyn tas till uppgjorda

planer för kommande budgetår. När den årliga programbudgeten

tas fram bör därför prövas att uppdragen ingår i prograinplanerna och att

deras konsekvenser stämmer överens med utvecklingen i programplanen

och aktuella delar av perspektivplanen.

Redovisning

Det föreslagna systemet för programbudgetering anges skapa behov av

redovisning inom följande områden.

— Redovisning av uppdrag mot program

—- Redovisning för enskild myndighet mot andra myndigheter

— Intern redovisning vid produktionsenheter

Kravet på redovisning av uppdrag mot program är en följd av uppdragssystemets

konstruktion och uppdragens koppling till anslag. Enskild myndighets

behov av redovisning mot andra myndigheter hänger samman med

den leverans av prestationer som till följd av ställda uppdrag sker mellan

olika produktionsenheter. Det har också samband med de krav som ställs

från myndigheter utom försvaret, t. ex. riksrevisionsverket och statistiska

centralbyrån. Genom att uppfylla dessa krav får man en redovisning av

samtliga uppdrag inom försvaret och av den totala verksamhet som hänger

samman med déssa.

Programbudgetgruppen finner att stora fördelar står att vinna om en

gemensam kontoplan för samtliga produktionsenheter införs i redovisningssystemet.

Man föreslår därför att en stom kontoplan används. En

sådan stomkontoplan bör ingå som eu del i försvarets totala redovisningssystem

och skall som grundstomme ange de huvudprinciper efter vilka

kontoplaner skall konstrueras och anpassas efter olika produktionsenheters

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970

23

behov. För statlig verksamhet i allmänhet har den s. k. S-kontoplanen utvecklats.

Programbudgetgruppen redovisar ett förslag till modifiering av

S-kontoplanen för försvarets produktionsenheter till en »SF-kontoplan».

Den av programbudgetgruppen föreslagna stomkontoplanen avses ge

samma möjligheter till utgiftsredovisning som nuvarande redovisningssystem.

Därutöver ger den också möjligheter till mer eller mindre avancerad

kostnadsredovisning beroende av de olika myndigheternas behov.

1 samband med den försöksverksamhet med kostnadsredovisning som

bedrivs har försvarets civilförvaltning vidtagit förberedelser inom redovisningsområdet.

Försöksverksamheten bedrivs främst inom Södra militärområdet

och Bergslagens militärområde. Två olika system prövas. Det ena

systemet, ett myndighetsinternt kostnadsredovisningssystem, har från början

utvecklats inom Södra militärområdet av försvarskostnadsutredningen

(m/75). Under försöksverksamheten har systemet utvecklats till att motsvara

de krav som prograinbudgetering ställer. Det andra redovisningssystemet

har skapats för att enbart klara en redovisning mot program och produktionsområden

(m/70). Sedermera bär systemet utvecklats även mot en

förenklad kostnadsredovisning inom myndigheterna. Det är uppbyggt kring

det titelredovisningssystem som f. n. används inom krigsmakten.

Prestationsvärdering

Som ett nödvändigt komplement till den produktinriktade budgeteringen

och kostnadsredovisningen föreslår programbudgetgruppen ett prestationsvärderingssystem

som också är produktinriktat.

Försvarets krigsorganisation består i huvudsak av personal, materiel och

byggnader (befästningar m. m.) som har förts samman till förband. Vart

och ett av förbanden har sina bestämda uppgifter att lösa vid ett angrepp.

För att detta skall kunna ske fordras att personal och materiel finns tillgänglig

på rätt plats och i rätt tid, att materielen är funktionsduglig och

att personalen är rätt utbildad, så att materielens egenskaper kan utnyttjas

helt. Vidare krävs att ledningen fungerar så att insatsen utförs operativt och

taktiskt riktigt och vid rätt tidpunkt. Genom att undersöka hur dessa krav

uppfylls kan man få ett mått på förbandets effektivitet.

Statsmakterna har enligt programbudgetgruppen behov av att kunna

följa dels i vilken grad de medel som har anslagits till försvaret gett en

försvarseffekt som svarar mot given målsättning, dels om denna effekt har

uppnåtts till lägsta möjliga kostnad. En sådan kontroll underlättas om

försvarseffekten kan mätas eller värderas.

Programbudgetgruppen räknar med att årsredovisning skall insändas av

programmyndigheter och myndigheter som har fått primäruppdrag. Redovisningen

avses bl. a. innehålla resultatredogörelser för program och primäruppdrag

och ge svar på följande frågor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

— Hur är läget beträffande det totala »förrådet» av krigsförband inom

programmet?

— Hur är läget beträffande produktionsapparaten?

— Hur har uppgifterna i primäruppdraget lösts?

Detta innebär att slutprodukterna och prestationerna skall jämföras med

målsättningen för program och uppdrag. För att detta skall vara möjligt

behövs en tillförlitlig prestationsmätningsmetod. Vidare krävs att uppgifter

och målsättningar är kvantitativt och kvalitativt så preciserade att de kan

jämföras med resultaten.

Programbudgetgruppen föreslår att målsättningen för försvaret skall

grundas på vissa angreppsfall. Ur dessa härleds sedan operativa målsättningar

och taktisk-organisatorisk-ekonomiska målsättningar (TOEM).

TOEM för förband på delprogramnivå, t. ex. infanteribrigad, kommer att

kunna användas för uppgiftsdelen i primäruppdragen. Mot bakgrund av att

prestationsmätningen i flertalet fall måste ske på en lägre nivå krävs en

nedbrytning till målsättningar för förbandets underavdelningar. För utbildningsverksamheten

krävs sedan ytterligare nedbrytning, i vissa fall

ända ned till kraven på en enskild soldat. På motsvarande sätt tas kraven

på materielanskaffningsobjekt fram. Med dessa målsättningar som grund

mäts eller värderas resultatet varvid måluppfyllelsegraden kan bestämmas.

För produktionsapparaten — fredsorganisationen — föreslås motsvarande

metod tillämpas. Mätning av produktivitet och effektivitet inom staber

och förvaltningsmyndigheter är dock svårare. Kungl. Maj :t har i juni 1968

uppdragit åt riksrevisionsverket att utreda frågan om mätning av produktivitet

och effektivitet inom statlig verksamhet. Bl. a. genom denna utredning

bör metoder för mätningar kunna tas fram.

Det system för prestationsvärdering (-mätning) som programbudgetgruppen

föreslår innebär i och för sig inte något nytt inom krigsmakten.

Prestationsvärdering har funnits sedan flera år och systemet innebär huvudsakligen

en systematisering och en fastare anknytning till produkterna.

Försöksverksamhet med prestationsvärdering genomförs genom överbefälhavarens

försorg.

Årsredovisning

Programbudgetgruppen föreslår ett system för årsredovisning som komplement

till budgetering/kostnadsredovisning och prestationsvärdering.

Kungl. Maj :ts kontroll av verksamheten under löpande budgetår och den

revision av verksamheten som sker vid budgetårets slut omfattar f. n. enbart

en kameral granskning av att utgifter bestrids från avsedda anslag

och att dessa inte överskrids.

I programbudgetsystemet föreslås huvudintresset knytas till att anvisade

medel och beställningsbemyndiganden ger förväntade resultat kvalita
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.tsh proposition nr 97 år 1970

25

tivt och kvantitativt, t. ex. i form av utbildad personal, anskaffad materiel

och uppförda anläggningar samt av krigsförband eller civilförsvarsresurser

med avsedd sammansättning och utbildning m. m. Årsredovisningarna bör

utgöra medel även för denna uppföljning och granskning av det förflutna

budgetårets verksamhet.

Årsredovisning av respektive programs utveckling m. m. föreslås lämnas

av programmyndighet för huvudprogrammen Armé-, Marin- och Flygvapenförband

samt för delprogrammet Krigsorganisation för centrala och högre

regionala staber. Årsredovisning bör dessutom lämnas av samtliga myndigheter

som har fått primäruppdrag från Kungl. Maj :t.

Årsredovisning för erhållna primäruppdrag föreslås bestå av två avsnitt,

resultatredogörelse och verksamhetsberättelse. I resultatredogörelsen

bör varje myndighet behandla erhållna anslag och till dessa

knutna primäruppdrag. I verksamhetsberättelsen redogörs för

verksamheten inom organisationen, varvid resultatet jämförs med tidigare

års verksamhet. Myndigheterna bör vidare ta upp viktiga erfarenheter och

övriga frågor som bör komma till Kungl. Maj :ts kännedom.

Försöksverksamheten

Planeringssystemet bör enligt programbudgetgruppens mening betraktas

som en helhet. Från försöks- och införandesynpunkt kan det dock delas in

i ett antal mindre delar. Dessa delar kan i viss utsträckning prövas och

införas oberoende av varandra.

Kungl. Maj :t har i november 1967 och i mars 1968 gett direktiv om att

miljöstudier fortlöpande skall bedrivas som underlag för krigsmaktens

respektive befolkningsskyddets utformning. Dessa studier pågår inom myndigheterna.

Viktiga erfarenheter om studier och studieplanering finns i övrigt

från den verksamhet som sedan lång tid har bedrivits inom försvaret.

Kungl. Maj :t har i juni och i september 1968 meddelat preliminära direktiv

för perspektivplan 1972/87 rörande krigsmakten respektive civilförsvaret.

Ytterligare anvisningar har lämnats i mars 1970. Arbetet med

dessa planer pågår inom myndigheterna. Erfarenheter av metoder för långsiktsplanering

har i övrigt vunnits i samband med förarbetet inför försvarsbesluten

1958 och senare.

En omfattande studie- och försöksverksamhet har bedrivits, överbefälhavaren

har i januari 1969 anbefallt att programplaner skall utarbetas för

ett antal program. Programplanerna redovisades i juni 1969. Främst principer

och metodik belystes.

Chefen för armén redovisade i september 1968 exempel på anslagsframställningar

i programform för budgetåret 1969/70. Under hösten 1968 genomfördes

ett tillämpningsexempel på uppdragssystemet i samverkan mellan

programbudgetgruppen och myndigheterna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:t& proposition nr 97 år 1970

Jämsides med det ordinarie budgetarbetet för budgetåret 1970/71 har

inom armén genomförts ett budgetarbete i programtermer. Anslagsframställningar

i form av primäruppdragsförslag redovisades för överbefälhavaren

i juni 1969. Studierna avsågs dels ligga till grund för överbefälhavarens

yttrande över programbudgetgruppens betänkande, dels ge erfarenheter

inför tillämpningen av programbudgetsystemet.

Begränsade försök med särskild budget sattes i gång vid P 2 budgetåret

1965/66. Fr. o. m. budgetåret 1967/68 har ett särskilt anslag Förband med

särskild budget ingått i riksstaten. Under budgetåret 1969/70 genomförs försök

vid 14 myndigheter med budgeter på sammanlagt ca 265 milj. kr. Försöken

avser främst att vidareutveckla och pröva redovisningssystemen.

Vid arméstaben bedrivs sedan budgetåret 1968/69 försök med ett internt

ekonomisystem. Vid samtliga militärområdesstaber som inte berörs av

nämnda försök, vid skolor som leds av försvarsgrenschef och vid övriga förband

genomförs under budgetåret 1969/70 en begränsad försöksverksamhet.

Främst de övningsberoende anslagen berörs.

Organisationsförsök som är betingade av försöksverksamheten bedrivs enligt

försvarsgrenschefernas bestämmande.

Inom armén har prestationsvärderingar skett vid samtliga förband under

budgetåret 1968/69 bl. a. för att belysa vilka prov som behövs, hur målen

skall anges för att svara mot de taktisk-organisatorisk-ekonomiska målsättningarna

m. in. samt sambandet mellan prestationer och kostnader. De av

programbudgetgruppen föreslagna formerna för årsredovisning har studerats

inom försvarsstaben.

Planeringssystemets införande

Programbudgetgruppen föreslår att programplanering med programbudgetering

skall införas etappvis. Under det första skedet bör ett införande

för hela försvaret förberedas. Samtidigt vidareutvecklas programplanernas

utformning i samverkan med myndigheterna. Försöken med särskild budget

vid förband bör utvidgas för att öka erfarenheterna inför övergången till det

nya systemet, övergång till programanslag föreslås ske för ett av huvudprogrammen

1—3 och för vissa delprogram inom huvudprogrammen 4 eller

5. För riksdagen bör presenteras skuggbudgeter i programtermer för övriga

delar av försvaret. Under detta skede bör programplaner utarbetas med

lägre krav på information än som bör ställas när systemet är helt genomfört.

Under ett andra skede bör anslagsframställningarna göras i programtermer,

enbart programanslag förekomma och principerna i övrigt för programbudgetering

tillämpas. Kraven på information i planer m. m. bör dock

fortfarande vara lägre än de slutliga kraven. Det förenklade redovisningssystemet

bör tillämpas, utom vid särskilda försöksmyndigheter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts> proposition nr 97 år 1970

Under det tredje skedet fullföljs införandet av det nya systemet. Fullständiga

planer utarbetas. Det förenklade redovisningssystemet, eventuellt

vidareutvecklat, används av alla myndigheter, utom särskilda försöksmyndigheter.

Systemets vidare utveckling samordnas om möjligt med det redovisningssystem

som har utvecklats för statsförvaltningen i övrigt (system S).

Remissyttranden

Remissinstanserna anser genomgående att programbudgetgruppens förslag

är väl ägnat att ligga till grund för ett principbeslut om att införa ett

nytt system för planering och budgetering inom försvaret eller har inte

något att erinra mot förslaget. Statskontoret ansluter sig till huvudprinciperna

i förslaget. Civilförsvarsstyrelsen påpekar att förslagen om tillämpning

av planeringsprinciperna inte är lika genomarbetade för civilförsvaret som

för det militära försvaret. Endast flygtekniska försöksanstalten anser att

systemet ännu inte är helt färdigt för införande.

Programindelning

Flertalet remissinstanser är positiva till den föreslagna programindelningen

eller lämnar den utan erinran, överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

ansluter sig i stort till programbudgetgruppens uppfattning om lämpligheten

av en organisatorisk programindelning i ett inledningsskede, men

pekar på att denna inte får anses bindande för framtiden, överbefälhavaren

anser att man på längre sikt bör införa någon form av operativa program och

avser att studera dessa frågor närmare.

Försvarets forskningsanstalt och försvarets rationaliseringsinstitut anser

att programbudgetgruppen har lagt för stor vikt vid den organisatoriska

programindelningen. Man anser att frågan om programindelningen är nära

förknippad med frågan om målhärledningen och att detta bort vara mera

vägledande vid programindelningen. En produktinriktad programindelning

som har krigsorganisationen som utgångspunkt godtas dock. Statskontoret

anför liknande synpunkter och framhåller att man borde överväga en

programuppbyggnad som är målorienterad, vilket närmast skulle motsvara

de i betänkandet redovisade alternativen geografiska eller operativa program.

Produktionsområdesindelning

Den föreslagna produktionsområdesindelningen är enligt överbefälhavaren,

försvarsgrenscheferna, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk,

civilförsvarsstyrelsen, riksrevisionsverket och TCO-S möjlig att tilllämpa.

Civilförsvarsstyrelsen föreslår vissa ändringar i indelningen. Det gör även

försvarets rationaliseringsinstitut, som anser att produktionsområdesindel
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

ningen med kostnadsfördelning enligt betänkandets normer inte ger ett tillfredsställande

underlag för att bedöma effektiviteten i olika delar av verksamheten.

Institutet hänvisar i stället till försvarets rationaliseringsplan, i

vilken institutet beskriver en indelning i verksamhetsområden och funktioner

som har bedömts erforderlig för en systematisk uppföljning av effektiviteten

i verksamheten.

Angreppsfalls-, program-, produktions- och fackansvar

Indelningen i angreppsfalls-, program-, produktions- och fackansvar tillstyrks

i stort av bl. a. överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets

civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen,

försvarets materielverk, militär psykologiska institutet, försvarets rationaliseringsinstitut

och riksrevisionsverket. TCO-S finner att indelningen svarar

mot nuvarande ansvars- och befogenhetsförhållanden.

Försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets rationaliseringsinstitut

och riksrevisionsverket anser att definitionen av fackansvar

bör preciseras närmare. Enligt överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

bör fackansvaret beskrivas som ett ansvar för att verksamheten

inom facket i sin helhet bedrivs rationellt. Försvarets materielverk presenterar

en liknande definition.

Uppdragssystemet

Överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets materielverk, försvarets

rationaliseringsinstitut, riksrevisionsverket, statskontoret och TCO-S

anser att det föreslagna uppdragssystemet är lämpligt. Överbefälhavaren och

försvarsgrenscheferna finner att uppdragssystemet ger möjlighet till systematisering

och kodifiering av uppgifts- och resurstilldelningar med tillhörande

handlingsregler. De anser liksom bl. a. försvarets sjukvårdsstyrelse,

försvarets materielverk och riksrevisionsverket att uppdragen bör ges en vid

omfattning och att antalet uppdrag i möjligaste mån bör begränsas.

Beträffande avgränsningen av primäruppdragen anser överbefälhavaren

och försvarsgrenscheferna vidare, att inom huvudproduktionsområdena Ledning

och förbandsverksamhet och Forskning och utveckling måste möjligheterna

att formulera operativa mål vara avgörande för antalet primäruppdrag

och inte resursbeloppens storlek inom de tänkta primäruppdragen.

Riksrevisionsverket betonar att komplexiteten i planeringssystemet kan

medföra att det blir svårhanterligt i praktiken. Verket är inte nu berett att

föreslå någon annan uppbyggnad av planeringsmodellen men förordar att

uppdragsmetodiken vidareutvecklas för att nå största möjliga enkelhet och

smidighet. Redan från början bör få men vida primäruppdrag ges. Svårigheter

med uppdx-agssystemet skulle enligt riksrevisionsverket kunna uppstå

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

29

om det i framtiden tillämpades inom den civila sektorn med dess speciella

förvaltningsstruktur.

De av programbudgetgruppen antydda möjligheterna till uppdrag över

budgetårsgränser kommenteras i positiva ordalag av TCO-S. Den decentralisering

som uppdragen skulle innebära anses dock inte få innebära för

långt gående frihet i val av produktionsteknik — exempelvis utbyte av

personalresurser mot materielresurser. Detta skulle kunna medföra ryckighet

i personalutnyttjandet och därigenom svåra personalproblem. I dessa

tankar instämmer i stort även militärpsykologiska institutet.

Anslagssystemet

Huvuddelen av remissmyndigheterna ställer sig positiva till programbudgetgruppens

förslag till anslagssystem eller lämnar det utan erinran.

Positiva är bl. a. överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning,

försvarets materielverk, civilförsvarsstyrelsen, riksrevisionsverket

och TCO-S.

överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och försvarets civilförvaltning

anser att en övergång till kostnadsanslag på sikt bör eftersträvas. Man vill

dock inte motsätta sig utgiftsanslag till en början. Överbefälhavaren anför

bl. a. att tilldelningen av betalningsmedel egentligen borde ske så att myndigheterna

— inom en total ram av likvida medel för försvaret jämte en viss

rörlig räntebelagd kredit — fick dragningsrätt för att kunna uppfylla de

betalningsanspråk som genomförandet av de anbefallda uppgifterna ställer,

överbefälhavaren motsätter sig dock inte utbetalningsanslag som görs programinriktade

och anvisas förslagsvis.

Under förutsättning att systemet med utgiftsram för krigsmakten skall

behållas framhåller överbefälhavaren betydelsen av att över- eller underutnyttjande

under ett visst budgetår betraktas som naturligt och att kompensationen

för underutnyttjande inte begränsas.

Försvarets materielverk framhåller alt dess arbete kommer att underlättas

med de föreslagna begränsningarna av antalet anslag samt möjligheten

att omfördela resurserna inom anslagsramen.

Riksrevisionsverket har inte något att erinra mot den föreslagna begränsningen

av antalet anslag, men hänvisar till att anslagsmetodiken i sin

helhet kommer att granskas av budgetutredningen. Verket anser att budgetutredningen

med förtur bör ta upp problematiken kring anslagens typ

och inkoppling i programbudgetsystemet.

Försvarets materielverk och riksrevisionsverket tar upp programbudgetgruppens

förslag om räntebelagd rörlig kredit för materielverket. Båda anser

sig förhindrade att ta ställning eftersom programbudgetgruppen inte närmare

har klarlagt förutsättningarna för att få disponera krediten. Riksrevi
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

sionsverket påpekar att ett liknande behov att få disponera en rörlig kredit

kan finnas även hos andra myndigheter.

Civilförsvarsstyrelsen tillstyrker i princip att anslag på driftbudgeten i

fortsättningen skall vara förslagsanslag, att kvarvarande reservationsmedel

skall föras över till budgetutjämningsfonden och att civilförsvaret skall gå

över till utgiftsram i stället för anslagsram. Principen med förslagsanslag

kan dock tillämpas först när planeringssystemet har införts och ett säkrare

underlag erhållits för att beräkna behov av medel och betalningsutfall. Innan

planeringssystemet har stabiliserats bör en viss försiktighet iakttas såväl i

fråga om ramarnas storlek som i fråga om överflyttning av reservationsmedel

till budgetutjämningsfonden. Detta gäller förutom anskaffning av

materiel i hög grad anläggningsverksamhet, där svårigheter kan uppstå på

grund av att civilförsvarsstyrelsen inte har direkt möjlighet att styra verksamheten.

övergång till förslaganslag och ett system med utgiftsram kan

därför godtas endast under förutsättning att medel får disponeras över

budgetårsgränserna eller om en motsvarighet till nuvarande system med

beställningsbemyndigande kan tillämpas. Det antydda systemet med fleråriga

uppdrag skulle kunna tillgodose dessa krav. I fråga om kvarvarande

reservationsmedel sägs problemet vara likartat. Dessa måste få utnyttjas

över budgetårsgränser. Vid övergången till det nya systemet bör därför

endast sådana reservationsmedel som inte har bundits för vissa ändamål

föras över till budgetutjämningsfonden. Detta gäller enligt styrelsen såväl

materiel- som anläggningsmedel.

Studier och planering

Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna anser att det föreslagna systemet

med studier, perskektivplanering, systemplanering och programplanering

kan ge goda möjligheter för beslutsfattning och uppgiftsformulering

(målformulering) både på departementsnivå och central myndighetsnivå.

Liknande uttalanden görs av fortifikationsförvaltningen, försvarets

materielverk, försvarets forskningsanstalt, civilförsvarsstyrelsen, försvarets

rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, riksrevisionsverket,

statskontoret och TCO-S.

Försvarets rationaliseringsinstitut finner det önskvärt med en översyn

och anpassning av studieorganisationen med hänsyn till tillkomsten av miljöstudier

och kravet på perspektivplaneringens obundenhet till befintlig

organisation. Institutet ifrågasätter om inte miljöstudierna bör bedrivas

gemensamt för hela försvaret i former som ger möjlighet till medverkan och

insyn från olika intressenter.

Konjunkturinstitutet anmärker på att diskussionen av det nya planeringssystemet

har begränsats till olika åtgärders inverkan på försvaret och

inte beaktat att de åtgärder som beslutas inom försvaret kan ha betydande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970

konsekvenser för samhällsekonomin. Bortser man från dessa i planeringssystemet

anses ett alternativ i en beslutsprocess kunna framträda som fördelaktigt

trots att det har omfattande negativa konsekvenser på samhällsekonomin.

Det kan å andra sidan enligt institutet vara ett extra plus för ett

alternativ i en beslutsprocess att det på grund av flexibilitet i tiden kan

utnyttjas som konjunkturpolitiskt instrument. När det gäller försvaret bedömer

institutet att även frågor av betydelse för fysisk riksplanering och

med lokaliseringspolitisk anknytning förekommer ofta. Institutet anser det

vara ett viktigt krav att det nya planeringssystemet kan medge hänsynstagande

till och värdering av de antydda problemen.

Perspektivplanering

Remissinstanserna accepterar i stort pi-ogrambudgetgruppens principer

för perspektivplanering och finner att dessa stämmer överens med tidigare

givna direktiv.

Försvarets forskningsanstalt tillstyrker i princip förslaget att styra perspektivplaneringen

med dimensionerande angreppsfall, tilläggskrav och

ramvillkor. Anstalten anser dock att erfarenheterna från miljöutredningarna

bör avvaktas innan kraven på innehåll i en angreppsfallsbeskrivning

och definitionen av begreppet angreppsfall fastställs.

En allmän åsikt bland remissinstanserna är att programplaneringens principer

är lämpliga i stort.

Till programbudgetgruppens förslag att införa operativa angreppsfall har

överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna ännu inte kunnat ta ställning.

Försvarets forskningsanstalt anser att de operativa angreppsfallen kan

ligga till grund för det operativa krigsförberedelsearbetet. Däremot anses de

med hänsyn till det korta tidsperspektivet knappast kunna styra programplaneringen

i övrigt. Forskningsanstalten anser vidare att man inte skall

överdriva möjligheterna till trolighetsbedömningar av olika utvecklingar ens

på kort sikt. Liknande synpunkter framförs av civilförsvarsstyrelsen.

överbefälhavaren anser liksom flera andra myndigheter att möjligheterna

att upprätta programplaner, med det omfattande och i många fall detaljerade

innehåll som föreslås, kommer att vara begränsade under de närmaste

åren, innan bl. a ADB-system har byggts upp. Ambitionsnivån från Kungl.

Maj :ts och överbefälhavarens sida beträffande redovisningen av programplaner

för det militära försvaret och för huvudprogram måste därför inledningsvis

vara förhållandevis låg.

TCO-S anser att personalfrågor av olika slag — t. ex. om personalbehov,

yrkesstruktur, rekrytering och utbildning — hör tas upp i programplaner —

liksom för övrigt i perspektivplanen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

Systemplanering

Remissinstanserna innefattar i sin positiva syn på planeringssystemet

även systemplaneringen. De flesta har dock valt att inte särskilt yttra sig

i frågan.

Överbefälhavaren och för svar sgrens chef erna anför att den föreslagna systemplaneringen,

som skall ntmvnna i rullande systemplaner, utgör en modifiering

och utbyggnad av nuvarande tvåstegsförfarande. överbefälhavaren

bedömer att systemplanering enligt programbudgetgruppens förslag kommer

att ge erforderlig information och dokumentation för beslutsfattning under

de olika faserna i planeringsprocessen. Arbetsinsatsen för att samla, ordna

och presentera informationen anses dock bli betydande. Systemplaner bör

därför upprättas endast för stora eller i övrigt samhällsekonomiskt betydelsefulla

anskaffnings- och organisationsobjekt. Överbefälhavaren förutsätter

att även andra kriterier än kostnaderna kan vara avgörande för om

en systemplan skall upprättas. Han anser att det bör ankomma på Kungl.

Maj :t att för varje särskilt fall avgöra om systemplan skall upprättas.

Materielobjektplaner kommer enligt överbefälhavaren sannolikt att behövas

främst som underlag för studier och programplanering på nivåerna under

Kungl. Maj :t och i ett väsentligt större antal än betänkandet förutsätter.

Försvarets materielverk biträder överbefälhavarens åsikt att ingen bestämd

beloppsgräns bör anges för upprättandet av systemplan utan att

detta bör avgöras från fall till fall.

Civilförsvarsstyrelsen finner att systemplanerna avses ge systemvisa sammanställningar

av information från program- och perspektivplanerna. En

sådan informationssammanställning kan enligt styrelsen anses lämplig för

projekt som innebär stora kostnadsmässiga bindningar för en följd av år

framåt. Styrelsen anser att de olika programänsvariga myndigheterna för

internt behov kommer att sammanställa någon form av systemplaner även

för något mindre omfattande projekt men att kraven på detaljer i innehåll

och frekvens för uppdateringen i detta fall kan anpassas från fall till fall

i enlighet med behoven.

Budgetering

Den föreslagna utformningen av budgetprocessen anses lämplig i stort

av bl. a. överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets sjukvårdsstyrelse,

försvarets materielverk, riksrevisionsverket, statskontoret och TCO-S.

Remissinstanserna uttalar sig i allmänhet positivt om de förbättrade möjligheterna

för regionala och lokala myndigheter att få aktivt medverka i

budgeteringen. Ett för denna uppfattning representativt uttalande görs av

TCO-S, som anser att det väsentligt nya i det föreslagna systemet är att

budgetarbetet kopplas till prestationer och kostnader inom ramen för funktionellt

uppbyggda program och att myndigheterna även på lokal och regio
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

33

nal nivå i hög grad är involverade i verksamheten, bl. a. genom sina utgiftsberäkningar

av sekundäruppdragsförslagen. TCO-S anser vidare att det i

den praktiska tillämpningen kommer att ställas stora krav på väl fungerande

planerings- och ekonomifunktioner hos myndigheterna, goda kommunikationer

mellan myndigheterna och en vilja och förmåga hos alla

parter till samverkan. Om dessa krav uppfylls bör förfaringssättet erbjuda

åtskilliga fördelar jämfört med nuvarande former för budgetarbetet.

Redoyisnin gssy st em

Överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning, försvarets

sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk,

försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket finner att

principerna för redovisning enligt programbudgetgruppens förslag är lämpliga.

överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna anser att man på längre sikt

bör skapa ett redovisningssystem som bygger på båda de system som nu

prövas på regional och lokal nivå. Till en början bör dock system m/70

kunna utnyttjas inom hela krigsmakten utom för de förband som nu utnyttjar

system m/75. Försvarets civilförvaltning framhåller att m/70 kan

vidareutvecklas så att det fyller alla viktiga behov i samband med kostnadsredovisning.

Riksrevisionsverket anser att den föreslagna stomkontoplanen bör tillämpas.

Principer för redovisningssystemet bör snarast fastställas och ett införande

i organisationen påbörjas i enlighet därmed. Genomförandet bör

kunna ske i etapper genom att stegvis utnyttja kontoplanens klasser alltmer

fullständigt.

Fortifikationsförvaltningen tror att förvaltningens nuvarande redovisningssystem

svårligen medger att programbudgetmetodiken införs före

budgetåret 1973/74.

Försvarets forskningsanstalt anser att det i samband med avvägningsdiskussioner

finns behov av redovisning i någon form av de begränsningar av

det framtida handlingsutrymmet som redan fattade beslut innebär.

Preatationsrärdering

Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna understryker att ett prestationsvärderingssystem

av programbudgetgruppens modell inte är ett nödvändigt

villkor för införandet av planeringssystemet, men att man bör

sträva mot detta på sikt. Nuvarande prestationsvärderingsmetoder anses ge

ett tillfredsställande underlag att tillämpa principerna om decentralisering

och delegering.

LO hävdar att arbetet på att finna metoder för att kontrollera och mäta

uppnådda resultat måste fortsätta intensivt, eftersom man ännu inte har

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 97

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

lyckats helt på den punkten. I stort sett samma uppfattning har flygtekniska

försöksanstalten, som tvivlar på att systemet kan få avsedd effekt

— kostnadsmedvetande — inom de områden där objektivt mätbara värden

ännu saknas.

Försvarets forskningsanstalt urskiljer flera skilda nivåer i försvarsplaneringen.

En av dessa omfattar slutprodukterna — krigsförbanden. En lägre

nivå omfattar de uppdrag som preciserar olika bidrag till slutprodukterna.

Forskningsanstalten finner att programbudgetgruppen inte bär tagit upp

prestationsvärderingen på den övre planeringsnivån, nämligen kontroll av

om uppställda mål fortfarande är tillämpliga och diskussion av om ställda

uppgifter kan omfördelas mellan olika enheter. Det är enligt forskningsanstalten

angeläget att uppställda mål inte tas för givna utan att de ifrågasätts,

särskilt om hundraprocentig måluppfyllelse skulle kräva oproportionerligt

stora resurser.

Införandet

Överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, försvarets sjukvårdsstyrelse,

värnpliktsverket och försvarets rationaliseringsinstitut förordar en

övergång till det nya systemet den 1 juli 1972.

Överbefälhavaren har utarbetat ett förslag till tidsplan för planeringssystemets

införande. Denna går i korthet ut på att programplanering och

programbudgetering införs i två etapper med en första tillämpning av systemet

inom hela organisationen under budgetåret 1972/73 och med fullt

utbyggt system tidigast omkring budgetåret 1975/76.

Principen i Överbefälhavarens förslag ar att starta på stor bredd och

med litet djup — en uppfattning som delas av flertalet myndigheter. Överbefälhavaren

tror ätt de stora förändringar i invanda rutiner som övergången

innebar inledningsvis måste föranleda en sänkning av noggrannhetskravet

på flera områden. Han finner det också önskvärt att samordna förberedelserna

på detta område med förberedelserna för ett nytt försvarsbeslut,

ftesurser för erforderliga förberedelser m. in. måste avdelas i tid.

Chefen för flygvapnet anför, att det vid införandet måste finnas utbildad

personal och att föreskrifter för budgeteringen måste finnas. Ett principbeslut

bör därför fattas snarast om systemen skall införas fr. o. m. budgetåret

1972/73. Från utbildningssynpunkt förordas ett införande först fr. o. m. budgetåret

1973/74. Flygvapenchefens åsikter om tidpunkten för införandet

delas i stort av fortifikatiohsförvaltningen och försvarets materielverk. Materielverket

säger sig endast kunna redovisa mot huvudprogram och huvudproduktionsområde

om systemet införs 1972/73. Eri redovisning och budgetering

mot huvudprogram och huvudproduktionsområde föreslås också av

försvarets sjukvårdsstyrelse under införandeskedet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

35

Flygtekniska försöksanstalten anser att programbudgetgruppen har

varit för optimistisk beträffande genomförandet av systemet på lokal nivå.

I brist på lönsamhetsbevis kan man enligt försöksanstalten ställa upp kostnadsmedvetandet

som ett kriterium på införandetakten. Kostnadsmedvctande

hos personalen kan nås genom utbildning, dock först på lång sikt.

Tillgängliga resurser samt bedömningen när godtagbar utbildning har uppnåtts

bör därför bli vägledande för systemets genomförande på lokal nivå.

överbefälhavaren framhåller att planerings- och ekonomienheter bör inrättas

vid vissa myndigheter den 1 juli 1970. Under förberedelstiden fr. o. m.

vintern 1969—1970 bör vidare viss tillfällig personalförstärkning få ske.

Överbefälhavaren framhåller vidare att viss temporär minskning av arbetet

med andra uppgifter måste göras på alla nivåer till förmån för planeringsoch

ekonomisystemet. Något större utrednings- eller reformarbete, som inte

berör planerings- och ekonomisystemet kan inte påbörjas under förberedelsetiden,

med undantag av förberedelser för försvarsbeslutet år 1972.

Försvarets civilförvaltning föreslår att överbefälhavaren får i uppdfäg

att ha det samlade ansvaret för ekonomifunktionen inom försvaret och att

civilförvaltningen svarar för den tekniska utformningen och därmed, sammanhängande

datasystem. -

Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att införandet inte bör planeras

så att tvä olika planerings- och budgeteringssystem — dels det nuvarande

titelredovisningssystemet, dels ett programbudgetsystem — kommer

att användas i organisationen samtidigt, på många ställen och under lång

tid. Detta skulle kunna medföra svårlösta problem och ökad arbetsbelastning.

Institutet anser att det är nödvändigt att fastställa en bestämd tidpunkt

och plan för genomförandet med klart angivna ansvarsförhållanden

beträffande olika myndigheters medverkan. Utformningen även i détäljér

är enligt institutets mening av central betydelse för beslutsfattande på högsta

politiska nivå. Det bör därför övervägas om inte planläggningen bör uppdras

åt en delegation som är nära knuten till statsdepartementen.

Bland praktiskt taget alla remissinstanser råder enighet om att möjligheterna

att Utbilda personalen i ekonomi och planering kommer att vara

avgörande för möjligheterna att införa planeringssystemet. Civilförsvarsstyrelsen

betonar att utbildningen bör samordnas inom hela totalförsvaret

eftersom många myndigheter har begränsad kapacitet för intern utbildning.

Planeringssystemets lönsamhet

Överbefälhavaren och for sv ar sg renscheferna anser att programbudgetgruppens

bedömning av reformens lönsamhet är realistisk, överbefälhavaren

bedömer att kostnaderna för administrationen inom försvaret kommer att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

öka men att intäkterna i form av högre effektivitet på sikt kommer att stiga

än mer. En effektökning nås dock endast om principerna enligt betänkandet

inte förfuskas vid genomförandet, något som framför allt sägs gälla decentraliseringsprincipen

och anslagssystemet. överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

anser vidare att motivationen kommer att öka inom organisationen

och därmed påverka effektiviteten i positiv riktning.

Försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen och försvarets

materielverk anser att det nya planeringssystemet kommer att öka lönsamheten

för försvarsorganisationen som helhet. Systemets inverkan på de enskilda

myndigheternas interna effektivitet bedöms däremot troligen inte

bli positiv, åtminstone inte på kort sikt. Liknande tankar framförs av

militär psykologiska institutet.

Flygtekniska försöksanstalten finner att försöken på den lokala nivån

har varit synnerligen arbetskrävande och konstaterar att någon uppfattning

om storleken av merarbete och kostnader inte har redovisats. Med hänsyn

till den restriktivitet som statsmakterna under senare år har iakttagit för

medelstilldelning till försvaret anser anstalten att det inte är logiskt att pröva

ett nytt system utan att resursbehovet redovisas i personalkostnader och

övriga kostnader.

Riksrevisionsverket anser att planerings-, budgeterings- och kostnadsredovisningssystem

som de föreslagna leder till effektivisering såväl på produktionssidan

som i det administrativa arbetet. Förutsättningen är dock att de

nya administrativa instrumenten görs enkla så att inte deras införande medför

en ökad byråkratisering.

Planeringssystemets konsekvenser på myndighetsnivå

Överbefälhavaren anser att de nya systemen utan olägenheter kan appliceras

på nuvarande organisationsstruktur. Utöver den operativa ledningen

och långsiktsplaneringen måste överbefälhavaren också samordna väsentliga

delar av förbandsproduktionen. Den föreslagna produktionsområdesindelningen

bedöms innebära ett ökat ansvar för överbefälhavaren i detta

avseende, vilket i allt väsentligt kan lösas inom nuvarande organisation. Det

förbättrade planerings- och budgeteringssystemet ställer enligt överbefälhavaren

inte några omedelbara krav på förändringar i organisationsmönstret

på central nivå. Inom myndigheter kan redan i förberedelseskedet vissa

justeringar i organisation behöva göras, överbefälhavaren framhåller vidare

att systemet på sikt kan aktualisera en ändrad uppgiftsfördelning och ändrade

ordervägar mellan olika nivåer, främst för den regionala nivån.

överbefälhavaren m. fl. myndigheter förutskickar att personalen kan

komma att behöva ökas, särskilt under införandeskedet. Enbart en omplacering

av personal till förmån för planeringen bedöms inte vara tillfyllest

— bl. a. av kompetenssskäl. Man bör till en början kunna använda konsulter,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

37

frivilligt inkallade eller tillfälligt anställd personal och dessa måste tilldelas

krigsmakten i god tid före införandet. Allt eftersom erfarenheter vinns måste

anpassning få ske i organisationen på central, regional och lokal nivå.

Departementschefen

Enligt programbudgetgruppen bör ett nytt planerings- och budgeteringssystem

utformas så att försvarets utveckling successivt inriktas mot de

långsiktiga målen och uppgifterna. Budgetens anslagsuppdelning och ansvarsfördelningen

mellan och inom myndigheter bör enligt gruppen spegla

de avvägningsfrågor och konkurrerande verksamhetsmål som är viktiga.

Budgetens verksamhetsindelning och redovisningen av prestations- och

kostnadsutfall skall underlätta analyser av förhållandet mellan mål och

resursåtgång för skilda verksamhetsområden samt kontroll av måluppfyllelsen.

I det föreslagna planeringssystemet läggs ökad vikt vid långsiktigheten.

Särskild vikt läggs vid att precisera de långsiktiga målen för försvaret så

att dessa i högre grad än tidigare kan vägleda planeringen.

Termen perspektivplaner ing används av programbudgetgruppen för att

beteckna den verksamhet som syftar till att ange mål för försvarets långsiktiga

inriktning och de alternativa försvarssammansättningar som i framtiden

bör kunna realiseras. Perspektivplaneringen syftar till att fortlöpande

minska osäkerheten om framtiden och efter hand begränsa och precisera

antalet alternativ. En sådan planering föreslås sträcka sig 15—20 år framåt

i tiden. Perspektivplaneringen måste ske med hänsynstagande till att långsiktiga

bedömningar av politisk, strategisk, militärteknisk och ekonomisk

utveckling och framtida värderingar alltid är förknippade med avsevärd osäkerhet.

Osäkerheten föreslås mötas genom att krav på flexibilitet ställs på

försvarets sammansättning.

Enligt programbudgetgruppens förslag till planeringssystem är utgångspunkten

för planeringen miljöstudier med olika tidsperspektiv och inriktning.

Dessa syftar till att skissera den internationella utvecklingen i bl. a.

ekonomiskt, politiskt, strategiskt, militärpolitiskt och tekniskt avseende.

Miljöstudierna skall vidare mot denna bakgrund ange olika situationer i

vilka Sverige kan tänkas utsättas för angrepp. Statsmakterna skall härefter

på grundval av miljöstudiernas resultat ange dimensionerande angreppsfall

som blir styrande för försvarets planering.

Med utgångspunkt i angreppsfallen föreslås en planering ske av tänkbara

alternativa utvecklingar i fråga om försvarets omfattning och sammansättning

i stort. Dessa sammanfattas i s. k. perspektivplaner som avses sträcka

sig femton år framåt i tiden. Perspektivplanerna är inte avsedda att vara

handlingsprogram utan idéskisser av framtiden och av framtida möjligheter

i fråga om konfliktsituationer och utformning av medel för att möta dessa.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970

För handlandet på kort sikt föreslås femåriga rullande programplaner bli

utarbetade. Dessa skall redovisa försvarets utveckling materiellt, organisatoriskt

och personellt under de närmaste fem åren. Vid programplaneringen

skall strävan vara att skapa den handlingsfrihet som förutsätts i perspektivplanen.

Underlag för statsmakternas ställningstaganden till särskilt resurskrävande

objekt, t. ex. nya vapensystem och stora organisatoriska förändringar,

föreslås redovisas i s. k. systemplaner. En sådan plan skall täcka systemets

hela livslängd och omfatta alla kostnader och resurskrav som systemet kan

medföra.

Planering och verkställighet inriktas på krigsförbanden och civilförsvarets

olika funktioner. För det militära försvaret förs krigsförbanden samman i

ett antal program. Programindelningen bör enligt programbudgetgruppen

göras så att programelement — krigsorganisationens förband på batalj onsnivå

och lägre nivåer — förs samman till delprogram. Förband med samma

eller likartade uppgifter bör föras samman.

Delprogrammen förs samman till huvudprogram enligt två modeller. Enligt

den ena bör delprogrammen föras samman till organisatoriska huvudprogram.

Denna programindelning återspeglar gällande ansvarsföidiållanden

inom försvaret. Härigenom tillgodoses främst kraven från ansvars-, produktions-

och resurstilldelningssynpunkt. Denna indelning bör enligt förslaget

främst tillämpas vid det praktiska genomförandet av planerna.

Enligt den andra modellen förs delprogrammen samman till avvägningsprogram.

Denna indelning bör främst tillämpas vid perspektivplaneringen.

Frågor rörande försvarets utformning framför allt på längre sikt bör enligt

programbudgetgruppen diskuteras och belysas med hjälp av denna programindelning.

Vilken indelning som skall väljas för avvägningsprograminen blir

beroende av de avvägningsfrågor som är aktuella.

Vid den organisatoriska programindelningen utgör de tre försvarsgrenarna

var sitt huvudprogram. Den centrala ledningen i krig och fred förs samman

till ett huvudprogram. Gemensamma myndigheter, serviceorgan eller

funktioner för hela försvaret förs samman till ett annat huvudprogram.

I detta ingår krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter, gemensamma

skolor, försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets radioanstalt, värnpliktsverket

och försvarets forskningsanstalt. Resurser som är gemensamma eller

som inte kan delas upp på övriga program bör också föras hit. Civilförsvaret

bildar ett eget huvudprogram.

Det militära försvarets ekonomiska ram omfattar enligt förslaget fem

organisatoriska huvudprogram och civilförsvarets ett sjätte huvudprogram.

Sådana enheter eller sådan verksamhet för vilka utgifterna beräknas utanför

krigsmaktens eller civilförsvarets ramar föreslås bilda ett sjunde huvudprogram.

Följande indelning i organisatoriska huvudprogram föreslås.

1. Arméförhaud

2. Marinförband

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1970

39

3. Flygvapenförband

4. Central och högre regional ledning

5. Gemensamma myndigheter och funktioner

6. Civilförsvar

7. övrig verksamhet

För vart och ett av de försvarsgrensvisa organisatoriska huvudprogrammen

liksom för huvudprogrammet Civilförsvar föreslås finnas en programansvarig

myndighet — programmyndighet. För övriga föreslagna huvudprogram

har det inte varit möjligt att föreslå en programansvarig myndighet.

För dessa bör i stället finnas en programmyndighet för varje delprogram

inom respektive huvudprogram.

Efter de riktlinjer för planeringen som fastställs av Kungl. Maj :t och de

direktiv som överbefälhavaren på grundval härav lämnar beträffande

krigsmakten ankommer det enligt förslaget på programmyndighet att genom

sin programplanering styra fördelningen av uppgifter och resurser inom

programmet. Därigenom inriktas verksamheten i stort för programmets

utveckling.

Organisationens verksamhet — produktionen — bedrivs vid staber, centrala

förvaltningsmyndigheter, truppförband och skolor. Denna verksamhet

föreslås efter sin karaktär indelas i produktionsområden. Följande indelning

och benämningar på huvudproduktionsområden föreslås.

1. Ledning och förbandsverksamhet

2. Materielanskaffning

3. Anskaffning av anläggningar

4. Forskning och utveckling

För varje produktionsområde föreslås finnas produktionsansvariga myndigheter

— produktionsmyndigheter. Till dessa, som inför Kungl. Maj :t har

ansvar för att produktionen inom respektive område genomförs på ett rationellt

sätt, har i fråga om de försvarsgrensvisa programmen hänförts försvarsgrenscheferna

i egenskap av ansvariga för förbandsproduktionen och

de centrala förvaltningsmyndigheterna i egenskap av ansvariga för anskaffning

och underhåll av materiel och anläggningar samt för forskning och

utveckling.

Genomförandeverksamheten föreslås styras av ett uppdragssystem. Ett

uppdrag skall allmänt ange vilka prestationer som skall utföras samt var

och när leverans av resultat skall ske. Ett uppdrag föreslås innehålla:

— Prestationsuppgift — vad som skall utföras, om möjligt preciserat

kvantitativt och kvalitativt, med anknytning till ett huvudprogram och ett

huvudproduktionsområde.

—- Resursuppgift — vilka resurser som har beräknats för att fullgöra

uppdraget, såväl betalningsmedel som övriga resurser.

— Vissa handlingsregler — t. ex. regler för omdisponering av resurser,

uppföljning samt prövningsrutiner vid avvikelser från prestations- eller

resursuppgift och eventuella restriktioner i övrigt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

Uppdragen utgör länkar mellan program och produktionsområden. I organisationen

utgör de också länkar mellan olika organisationsnivåer såsom

Kungl. Maj :t, programmyndighet, produktionsmyndighet och andra verkställande

myndigheter. Uppdraget har alltid en avsändare och en mottagare.

Uppdrag från Kungl. Maj :t till produktionsmyndighet benämns primäruppdrag.

Uppdrag, som har en produktionsmyndighet eller annan verkställande

myndighet som avsändare och en produktionsmyndighet eller

annan verkställande myndighet som mottagare, kallas sekundäruppdrag.

Uppdragen är arbetselement i budgetarbetet.

För varje primäruppdrag som beräknas föranleda medelsförbrukning

under budgetåret skall anges ett budgeterat belopp. De budgeterade beloppen

skall ha täckning i anslag. Varje anslag kommer att avse betalningsmedel

för ett eller flera primäruppdrag.

Anslagsindelningen föreslås knyta an till indelningen i program och produktionsområden.

Anslagen till de försvarsgrensinriktade huvudprogrammen

är avgränsade efter huvudprogram och huvudproduktionsområde, t. ex.

anslaget Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet. Övriga anslag

föreslås avse delprogram. För flera av dessa kommer att förekomma primäruppdrag

inom olika huvudproduktionsområden.

För primäruppdragsmottagande myndighet bör den ekonomiska ramen i

regel vara hela det anslag som uppdraget hänför sig till. Myndighet med

flera primäruppdrag inom samma anslag föreslås, om så krävs för att lösa

uppgifterna, få omfördela resurserna inom ramen för anslagsbeloppet. I

vissa fall anses dock Kungl. Maj :t kunna behöva meddela restriktioner i

detta avseende.

Driftbudgetanslagen till arme-, marin- och flygvapenförband blir enligt

förslaget nio. Driftbudgetanslagen till försvarsgrenarna är budgetåret 1969/

70 84. De nya anslagen blir större än de nuvarande. Detta bör medföra att

medelsutnyttjandet för olika primäruppdrag inom samma anslag kan styras

mot en anslagsbelastning som motsvarar anslagsbeloppet. Det anses dock

inte uteslutet att omfördelningar behöver göras under budgetåret mellan

anslag, i första hand inom samma huvudprogram.

I det nya systemet bör, anser programbudgetgruppen, varje anslag från

riksdagens synpunkt kunna betraktas som en prognos på behovet av betalningsmedel

för verksamhet inom en avgränsad del av huvudprogrammet.

Riksdagen kan sägas ge en saklig i stället för siffermässig begränsning av

medelsanvändningen. Underlaget för denna begränsning är den programredovisning

som har lämnats. Redovisningen är i sin tur grundad på programplaner

och med dessa överensstämmande förslag till primäruppdrag.

Mot denna bakgrund föreslås anslagen på driftbudgeten anvisas förslagsvis

av riksdagen. Anslagen på kapitalbudgeten förutsätts oförändrat vara investeringsanslag.

För det militära försvaret tillämpas f. n. ett system med utgiftsram för

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970 41

varje budgetår. Föreliggande förslag förutsätter att systemet med utgiftsram

behålls.

Även civilförsvaret föi-eslås få enbart förslagsanslag på driftbudgeten. Det

blir följaktligen aktuellt att gå över till en utgiftsram också för verksamheten

inom civilförsvaret.

Inom en utgiftsram måste varje överskridande av anslag i princip förenas

med ett motsvarande underutnyttjande av andra anslag. Beslut om anslagsöverskridande

bör enligt förslaget fattas av Kungl. Maj :t. Viss delegering av

beslutanderätt till programmyndighet föreslås dock vara möjlig.

Vissa primäruppdrag kommer att avse beställningar för vilka betalningar

faller ut under senare budgetår.

Den särskilda tekniken med beställningsbemyndigande för varje disposition

av medel föreslås användas för all verksamhet som skall betalas från

anslagen till materielanskaffning för armé-, marin- och flygvapenförband.

För andra anslag bör beställningsbemyndiganden för primäruppdrag, som

medför betalningsutfall efter beställningsåret, inhämtas vid behov.

Vid övergång till enbart förslagsanslag på driftbudgeten anses kvarvarande

reservationsmedel kunna föras över till budgetutjämningsfonden.

Medelsförbrukningen på kapitalbudgeten bör som f. n. beräknas utan hänsyn

till om anslagsmedel eller outnyttjade belopp skall användas.

Ett över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för visst budgetår bör

enligt programbudgetgruppen föranleda ändring av utgiftsramen redan för

nästkommande budgetår. En viss kommunikation mellan utgiftsramarna

för två intilliggande budgetår bör alltså betraktas som naturlig med hänsyn

till att det förekommer tillfälliga förskjutningar i betalningsströmmarna.

Den årliga programbudgeten kan — sedd från Kungl. Maj :ts utgångspunkt

— beskrivas som en fullständig samling primäruppdrag. Anslagssystemet

har utformats så att det för riksdagen är möjligt att betrakta ett flertal

primäruppdrag som en sammanslagen enhet — anslaget.

Förslaget till programbudgetering skapar behov av redovisning inom följande

områden:

— Redovisning av uppdrag mot program.

—- Redovisning för enskild myndighet mot andra myndigheter.

— Intern redovisning vid produktionsenheter (verksamhetsställen).

Stora fördelar står enligt programbudgetgruppen att vinna om en gemensam

kontoplan för samtliga produktionsenheter införs i redovisningssystemet.

Förslag lämnas till utformning av en stomkontoplan för försvaret —

SF-kontoplanen. Den överensstämmer till sin principiella uppbyggnad med

den av statskontorets programbudgetutredning föreslagna S-kontoplanen.

För det militära försvaret föreslås att ett förenklat system för kostnadsredovisning,

m/70, övergångsvis används under de första åren efter planeringssystemets

införande.

Programbudgetgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1970

flertalet remissinstanser. För egen del anser jag att det finns goda skäl för

en övergång till att planera, budgetera och redovisa i programtermer inom

försvaret. Jag anser också att programbudgetgruppens förslag i allt väsentligt

är ett lämpligt underlag för en sådan övergång. Liksom bl. a. överbefälhavaren

och riksrevisionsverket anser jag att det nya systemet bör kunna ge

en effektökning som mer än väl uppväger ansträngningarna för att införa

systemet. Ändamålet med reformen är främst att rikta intressei mera mot

slutprodukterna än mot produktionsfaktorerna, mera mot kostnadsbärarna

än mot kostnadsslagen.

Planering och verkställighet inom det militära försvaret bör inriktas mot

krigsförbanden, varvid förband med samma eller likartade uppgifter förs

samman till delprogram. För verkställigheten bör delprogrammen föras

samman till huvudprogram som knyter an till nuvarande ansvarsförhållanden

inom försvaret. Dessa huvudprogram kommer främst att tillgodose

kraven från ansvars-, produktions- och resurstilldelningssynpunkt. För den

långsiktiga planeringen bör delprogrammen föras samman till awägningsprogram.

Dessa bör sammansättas så att de avgränsar de väsentligaste strategiska

funktionerna inom försvaret.

Genom beslut av Kungl. Maj:t är den långsiktiga planeringen inom det

militära försvaret och civilförsvaret redan inriktad efter den metod som jag

har angett i det föregående. Miljöstudier och perspektivplanering pågår. De

första perspektivplanerna kommer att föreligga omkring den 1 mars 1971.

Perspektivplanerna blir ett viktigt underlag för arbetet med ett nytt försvarsbeslut.

1 den organisatoriska programindelningen bör varje försvarsgren utgöra

ett huvudprogram. Krigsmaktens centrala och högre regionala ledning i krig

och fred bör föras samman till ett huvudprogram. Vidare bör gemensamma

myndigheter och funktioner bilda ett huvudprogram. Civilförsvaret bör utgöra

ett särskilt huvudprogram. Nuvarande anslag under Försvarsdepartementet

m. m. och till ändamål som bekostas av medel utöver de ekonomiska

ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret bör tills vidare inte

betraktas som program. Huvudprogrammen bör alltså vara följande.

1. Arméförband

2. Marinförband

3. Flygvapenförband

4. Central och högre regional ledning

5. Gemensamma myndigheter och funktioner

6. Civilförsvar

Verksamheten bör indelas i produktionsområden. Huvudproduktionsområdena

för det mililära försvaret bör vara följande.

1. Ledning och förbandsverksamhet

2. Materielanskaffning

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1970

43

3. Anskaffning av anläggningar m. m.

4. Forskning och utveckling

För varje program bör utses en programansvarig myndighet och för varje

produktionsområde en eller i vissa fall flera produktionsansvariga myndigheter.

I många fall kommer båda typerna av ansvar att vila på en och samma

myndighet.

Inriktningen mot program vid budgetering och redovisning kommer att

innebära stora förändringar beträffande försvarsdepartementets anslag i

riksstaten.

Jag tillstyrker programbudgetgruppens förslag att riksstatsanslagen skall

anpassas till indelningen i program- och produktionsområden. Som programbudgetgruppen

har föreslagit bör anslagen på driftbudgeten anvisas

förslagsvis och på kapitalbudgeten oförändrat anvisas som investeringsanslag.

För verkställigheten bör som programbudgetgruppen har föreslagit tilllämpas

ett uppdragssystem. Uppdragen skall vara länkar mellan program

och produktionsområden men också mellan olika organisationsnivåer. Uppdragen

bör utgöra arbetselement i budgetarbetet. Av riksdagen beviljade

anslag omvandlas av Kungl. Maj :t till uppdrag som avgränsas med hänsyn

till indelningen i program och produktionsområden. För uppdrag bör anges

vad som skall utföras samt resurser och eventuella restriktioner för utförandet.

Det nya systemet bör ge större frihet för myndigheterna än f. n. att

välja mellan olika sätt att lösa sina uppgifter. Det nya redovisningssystemet

skall bl. a. medge kontroll av effektiviteten i verksamheten.

Underlaget för riksdagens beslut om anslag kommer enligt vad jag här

bar förordat att vara indelat efter program och produktionsområden. I viss

utsträckning bör Kungl. Maj :ts förslag även kunna redovisas med uppdelning

på kostnads/utgiftsslag. Förslagen skall vara hänförbara till vad som

anges för första året i eu femårig programplan. Denna har anknytning till

en perspektivplan för 15 år och bör bl. a. inrymma den handlingsfrihet som

perspektivplanen förutsätter.

Det nya planerings- och budgeteringssystemet kommer att ge Kungl. Maj :t

och riksdagen bättre underlag än f. n. för att bedöma försvarets resursbehov

och effektivitet.

Övergången till det nya systemet för planering och budgetering inom försvaret

förbereds sedan länge. Fortfarande återstår dock mycket arbete, bl. a.

med att successivt anpassa myndigheternas interna ekonomisystem till det

nya gemensamma systemet. Liksom överbefälhavaren anser jag att övergången

bör ske den 1 juli 1972. Den bör ske samtidigt för alla huvudprogram.

Införandet måste dock i viss mån ske stegvis. Kraven på bl. a. informationsmängd

i system- och programplaner och på kostnadsfördelning

mellan delprogram måste till en början sättas lägre än när systemet har

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kimgl. Maj:ts proposition, nr 97 år 1970

blivit inarbetat. Administrativ enkelhet måste eftersträvas vid systemets

utformning.

Genom beslut i januari 1970 har Kungl. Maj:t anbefallt myndigheterna

att i avvaktan på riksdagens ställningstagande i sin planering utgå från bl. a.

att anslagsframställningar för budgetåret 1972/73 skall lämnas i programbudgetform.

För att under Kungl. Maj :t leda införandet av det nya systemet

har jag enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat en särskild delegation

med representanter för försvars- och finansdepartementen samt för överbefälhavaren,

civilförsvarsstyrelsen och vissa andra centrala myndigheter.

En tillämpning av programbudgetering inom försvaret kan ske inom

ramen för nuvarande budgetprinciper och föregriper inte arbetet inom den

utredning som har till uppgift att göra en allmän översyn av statsbudgeten.

Med hänsyn till de stora förändringarna i fråga om anslagens antal och

ändamålsbestämning bör riksdagen redan nu beredas tillfälle att yttra sig

om det nya systemet.

Hinder möter inte att ärendet behandlas först under höstriksdagen.

Liksom beträffande budgetåren 1967/68 (prop. 1967:110 s. 5), 1968/69

(prop. 1968: 110 s. 91) och 1969/70 (prop. 1969: 110 s. 42) har inom försvarsdepartementet

upprättats tabeller, i vilka redovisas försvarets beräknade

utgifter under budgetåret 1970/71 i programtermer. Redovisningen avser

den fördelning på ändamål som har föreslagits i prop. 1970: 1 (bil. 6),

1970: 18 och 1970: 110. Redovisningen följer i huvudsak samma indelning

i program och produktionsområden som har använts vid föregående redovisningar

i programtermer. De avvikelser som förekommer innebär dock

att jämförelser med belopp för tidigare år inte kan göras. Tabellerna torde

få fogas som bilaga 1 och 2 till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I tabell 1 redovisas budgeten för 1970/71 uppdelad på huvudprogram och

huvudproduktionsområden. I tabell 2 har huvudprogram och utgiftsslag

ställts samman. Uppdelningarna har inte kunnat göras helt exakt eftersom

nuvarande titelförteckning och kontoplaner inte är utformade med hänsyn

till programbudgetens krav. De belopp som redovisas i tabellerna skiljer sig

från riksstatsförslaget bl. a. genom att under varje program redovisas den

beräknade nettoutgiften, vilket innebär att anslagen har korrigerats för

väntade förändringar i reservationsmedelsbehållningen. Prisregleringsanslaget

för det militära försvaret har inte tagits med i tabellerna. Avskrivningar

och förräntningskrav har inte inkluderats i ersättningsanslagen till fastighetsfonderna.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t bereder riksdagen tillfälle

att yttra sig med anledning av vad jag har anfört om införande

av nytt system för planering och budgetering inom

försvaret.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

45

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

Bilaga 1

Tabell 1. Försvarsutgifternas fördelning på huvudprogram m. m. och huvudproduktionsområden

(milj. kr.)

Huvudproduktionsområden

Huvudprogram m. m.

Ledning och

förbandsverk- samhet

Materielan-

skaffning

Anskaffning

av anlägg- ningar m. m.

Forskning och

utveckling

Summa

1. Arméförband

1 366

540

69

30

2 005

2. Marinförband

447

268

60

30

805

3. Flygvapenförband

4. Central och högre

797

848

60

198

1 903

regional ledning

5. Gemensamma

194

29

2

225

myndigheter och

funktioner

558

37

49

90

734

6. Civilförsvar

51

24

49

1

125

Summa

3 413

1 746

287

351

5 797

Försvarsdeparte- mentet m. m.

14

14

Övrig verksamhet

28

4

7

39

Totalt

3 455

1 750

294

351

5 850

Anm. Till utgifter för ledning och förbandsverksamhet har bl. a. förts alla utgifter för utbildning

till och av fast anställd personal, grund- och repetitionsutbildning av värnpliktiga/civilförsvarspliktiga

inkl. de utgifter som därav föranleds genom utnyttjandet av kaserner, övningsmateriel

m. m. Vidare har till produktionsområdet förts utgifter för löner och andra förmåner till anställd

personal jämte särskilda utgifter för ledning och administration m. m. och operativ och

krigsorganisatorisk verksamhet som fältövningar, insatsberedskap m. m.

Till utgifter för materielanskaffning har förts utgifter för anskaffning av materiel m. m. för

krigs- och fredsorganisationen jämte utgifter för centralt vidtagna renoveringar eller underhållsåtgärder

som inte kan hänföras till löpande övningsberoende underhåll.

Till utgifter för anskaffning av anläggningar m. m. har förts alla investeringar i mark, befästningar

och kaserner m. m. jämte därmed förknippade utgifter för administration m. m.

Till utgifter för forskning och utveckling har förts alla investeringar i såväl allmän forskning och

utredningsverksamhet som objektbunden forskning samt försök och utveckling av vapenprojekt

m. m.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

47

Bilaga 2

Tabell 2. Försvarsutgiftemas fördelning på huvudprogram och utgiftsslag (milj. kr.)

Utgiftsslag

Huvudprogram m.m.

Personal-

löner

Förmåner till

värnpliktiga

m. fl.

Materiel och

tjänster

Mark och

anläggningar

Summa

1. Arméförband

632

139

1 041

193

2''005

2. Marinförband

247

30

439

89

805

3. Flygvapenförband

4. Central och högre

305

19

1 473

106

1 903

regional ledning

5. Gemensamma

151

08

6

225

myndigheter och

funktioner

350

71

189

124

734

6. Civilförsvar

24

8

36

57

125

Summa

1 709

267

3 246

575

5 797

Försvarsdeparte- mentet m. m.

8

5

1

14

övrig verksamhet

10

18

11

39

Totalt

1 727

267

3 269

587

5 850

Anm. Till personallöner har förts löneutbetalningar för all av försvaret anställd personal inkl.

lönetillägg, men exkl. traktamenten och sjukvårdsförmåner. Kostnader för framtida pensionsförpliktelser

har räknats in.

Till förmåner till värnpliktiga m. fl. har förts kontantavlöning till värnpliktiga/civilförsvarspliktiga

samt familjebidrag m. m.

Till materiel och tjänster har förts utgifter för inköp, hyror, reparation och underhåll av materiel

och varor samt utgifter för tjänster (exkl. hyrestjänster).

Till mark och anläggningar har förts utgifter för inköp och hyror av mark, byggnader och befästningar

inkl. utgifter för bränsle, vatten och elektricitet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1970

Innehållsförteckning

Sid.

Planering och programbudgetering inom försvaret

Utredningsarbetet ...........................

Programbudgetsgruppens förslag ..............

Remissyttranden .................................................... 27

Departementschefen ............. 37

Bilaga 1: Försvarsutgifternas fördelning på huvudprogram m. m. och huvudproduktionsområden

......................... 46

Bilaga 2: Försvarsutgifternas fördelning på huvudprogram m. m. och utgiftsslag

................................................................ 47

ESSELTE TRYCK. STHLM 70

014108

rf* to ro

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1971 nr 1 s. 39 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1970:203 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nytt planeringsoch budgeteringssystem för försvaret jämte motion. s. 5 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1971 s. 39 Utredningsuppdrag s. 39 i texten