Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förenklad aktiehantering, m. m

1970-05-06 · 187 sidor, varav 184 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 184 av 187 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1970:99, Med förslag till lag om förenklad aktiehantering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

1

Nr 99

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förenklad aktiehantering, m. m.; given Stockholms

slott den 6 maj 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om förenklad aktiehantering,

2) lag om ändring i föräldrabalken,

3) lag om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

4) lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för avgifter till Värdepapperscentralen

VPC Aktiebolag,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lag om förenklad aktiehantering, som

innebär ett alternativ till gällande bestämmelser om aktiebrev, aktiebok

in. m. Syftet med den nya lagen är att med hjälp av modern datateknik förenkla

hanteringen av aktier, bl. a. i fråga om distribution av utdelning och

av emissionsbevis.

Aktiebolag får fritt välja mellan förenklad aktiehantering och nu gällande

system.

Nuvarande aktiebrev som är försedda med kuponger ersätts enligt lagen

med kuponglösa aktiebrev, som i princip skall omfatta en persons hela aktieinnehav

i ett aktiebolag. Vid försäljning skall det gamla aktiebrevet makuleras

och ett nytt aktiebrev utfärdas för köparen.

De nya aktiebreven är bärare av aktierätten på samma sätt som breven i

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 99

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

det nuvarande systemet utom i fråga om rätt till utdelning och till deltagande

i ny- eller fondemission. Dessa rättigheter knyts till registrering av

aktieinnehavet i aktieboken och inte som i nuvarande system till företeende

av utdelningskupong eller aktiebrev. Den som en viss dag, avstärnningsdagen,

är införd i aktieboken blir legitimerad att lyfta utdelning och

ta emot emissionsbevis. Ett aktiebolag kan alltså, om god tro föreligger,

med befriande verkan betala utdelning eller lämna ut emissionsbevis till den

aktieägare som är registrerad på avstämningsdagen.

Undantag föreslås i vissa fall från principen att endast den verklige ägaren

till aktie får registreras i aktieboken. Förvaltas aktie av bank eller fondkommissionär,

som fått särskild auktorisation som förvaltare av aktie, får

förvaltaren föras in på aktiebrev och i aktieboken i stället för aktieägaren.

Detsamma skall gälla utländsk förvaltare, om aktierna är föremål för handel

vid utländsk börs och aktiebolaget fått särskilt tillstånd till förvaltarregistrering.

En förutsättning i detta fall är dessutom att aktieägaren är bosatt

utomlands. Vid förvaltarregistrering kommer förvaltaren att för aktieägarens

räkning mottaga utdelning och emissionsbevis. Däremot kan någon

rösträtt inte utövas för förvaltarregistrerade aktier, vare sig av aktieägaren

eller av förvaltaren. En sammanställning av uppgifter om aktieägare som

har mer än 500 aktier i ett bolag registrerade hos svensk förvaltare skall

vara offentlig.

Aktieboken skall inom den förenklade aktiehanteringen föras med hjälp

av automatisk databehandling (ADB). Regler ges om skyldighet att göra

utskrift av aktieboken i läsbart skick. I utskriften skall aktieägarna och förvaltarna

tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften skall vara offentlig med

undantag för uppgift om aktieägare som har högst 500 aktier. Dessutom

skall ett aktiebrevsregister föras över utfärdade aktiebrev. Uppdragstagare,

panthavare och andra, som har rätt att i stället för registrerad aktieägare

uppbära utdelning eller emissionsbevis, skall kunna föras upp på en särskild

förteckning. Registrering i förteckningen har i utdelnings- och emissionshänseende

samma verkan som registrering i aktieboken.

Mellan staten och fondkommissionärerna har en preliminär överenskommelse

träffats om att tillsammans driva en värdepapperscentral, som centralt

skall handha vissa uppgifter för aktiebolagens räkning. Till denna

central, som skall stå under tillsyn av bankinspektionen, skall bolagen lämna

över bl. a. förandet av aktiebok, aktiebrevsregister och den särskilda förteckningen

samt distributionen av utdelning och emissionsbevis. Bolag föreslås

vid inkomsttaxeringen få rätt till avdrag för avgifter till värdepapperscentralen.

I syfte att göra det möjligt att förvaltarregistrera omyndigs aktier föreslås

viss uppmjukning av nuvarande skyldighet att registrera den omyndige i

aktieboken.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

3

1) Förslag

till

Lag

om förenklad aktiehantering

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag är tillämplig på aktiebolag om bolagsstämman beslutar det.

Lagen träder då i stället för motsvarande bestämmelser i lagarna (1944: 705)

om aktiebolag, (1948:433) om försäkringsrörelse och (1955: 183) om bankrörelse.

2 §

Följande uppgifter skall för aktiebolaget fullgöras av Värdepapperscentralen

VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen), nämligen att

1. föra aktiebok, aktiebrevsregister och förteckning enligt 12 §,

2. pröva frågor om införing av aktieägare i aktieboken,

3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning av uppgifter enligt

4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 12 §,

5. utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis (teckningsrättsbevis

och delbevis),

6. svara för utbyte av aktiebrev och därmed sammanhängande åtgärdex-,

7. vidtaga åtgärder enligt 25 § i fråga om ej uttagen ny aktie.

Aktiebrev m. m.

3 §

Aktiebrev skall ställas till viss man.

På uppdrag av aktiebolaget får aktiebrev på bolagets vägnar undertecknas

av värdepapperscentralen. Firmatecknares namnteckning får återges genom

tryckning eller på annat sådant sätt.

I aktiebrev skall i stället för aktienummer anges brevets ordningsnummer

och det antal aktier som det avser.

I aktiebrev skall erinras om innehållet i 22 §.

4 §

Skall aktiebrev enligt lag innehålla upplysning om inskränkningar i rätten

till de aktier som brevet avsei-, får inskränkningarna återges i förkortad

form. Förkortningsformer fastställes av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Ma j.ts proposition nr 99 år 1970

5 §

På begäran av aktieägare eller förvaltare som avses i 16 § skali aktiebrev

delas upp, läggas samman eller på annat sätt bytas ut. När aktiebrev företes

för införande av ny ägare i aktieboken, får brevet bytas ut mot ett eller

flera nya brev.

I aktiebrev, som utfärdas vid utbyte, behöver ej tagas in uppgift om utbytet

eller om dag när det äldre brevet utfärdades.

6 §

När aktiebrev med överlåtelse in blanco företes för införande av ny ägare

i aktieboken, behöver ej förvärvarens namn sättas ut i överlåtelsen, om brevet

skall bytas ut.

Ej heller behöver aktiebrev, som utfärdas i samband med att aktieägaren

införes i aktieboken, förses med uppgift om införingen eller om fångets beskaffenhet.

7 §

Bestämmelserna i denna lag om aktiebrev gäller i tillämpliga delar interimsbevis.

Detsamma gäller teckningsbevis och emissionsbevis såvitt avser

3 § andra stycket och 5 § samt beträffande teckningsbevis dessutom 3 § fjärde

stycket samt 4 och 16 §§.

Aktiebok m. m.

8 §

Aktiebok föres med maskin för automatisk databehandling eller på annat

liknande sätt.

I aktieboken upptages, om ej annat följer av 16 §, aktieägarna med uppgift

om personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. För

varje ägare anges det antal aktier som han äger av olika slag och aktiebrevs

ordningsnummer. Fångets beskaffenhet behöver ej anmärkas i aktieboken.

9 §

I fråga om förvaltare som avses i 16 § antecknas i aktieboken samma uppgifter

som enligt 8 § andra stycket skall införas om aktieägare.

10 §

Utöver aktiebok föres för varje aktiebolag ett aktiebrevsregister. Registret

upptager i löpande nummerföljd de aktiebrev som utfärdas med uppgift om

dagen för utfärdandet, antalet aktier och aktieslag samt ägares eller, i fall

som avses i 16 §, förvaltares identifieringsnummer i aktieboken.

Utfärdas nytt aktiebrev i stället för äldre, göres i registret hänvisning till

det äldre brevets ordningsnummer.

11 §

Ändras förhållande som antecknats i aktiebok eller aktiebrevsregister,

skall utan dröjsmål anteckning därom göras i boken eller registret efter anmälan

av aktieägare eller annan behörig person. Dagen för anteckningen

skall anges, om den ej framgår av annat tillgängligt material.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 89 år 1970

5

12 §

Den som med skriftlig handling visar att han till följd av uppdrag eller

pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att

i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och mottaga

emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie, skall på begäran

upptagas i en särskild törteckning. Detsamma gäller förmyndare eller god

man för aktieägare eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmätning

av eller kvarstad på aktier utmätningsmannen.

I iörteckningen skall för sådan person som avses i första stycket antecknas

samma uppgifter som enligt 8 § andra stycket skal! införas i aktieboken

om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer

honom. Sådan anteckning skall avföras, när det visas att rätten

upphört.

Uppgift ur förteckningen får ej lämnas ut till annan utan samtycke av

den som beröres av förhållanden som antecknats i förteckningen.

13 §

Utskrift av aktieboken skall hållas tillgänglig för envar hos aktiebolaget

och värdepapperscentralen. Utskriften får ej vara äldre än sex månader.

Utöver vad som följer av första stycket har envar rätt att mot ersättning

för kostnaderna få utskrift av aktieboken eller del av denna.

Utskrift enligt första eller andra stycket får ej innehålla uppgift om aktieägare

som har högst femhundra aktier i aktiebolaget.

14 §

Utskrift av aktieboken avseende förhållandena tio dagar före bolagsstämma

skall hållas tillgänglig för aktieägarna vid stämman.

15 §

I utskrift av aktiebok upptages aktieägarna och de förvaltare som avses i

16 § i alfabetisk ordning. Aktiebrevs ordningsnummer behöver ej anges i

utskriften.

Förvaltarregistrering

16 §

Bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aktier,

får införas i aktiebrev och i aktieboken i stället för ägaren till de aktier

som omfattas av lämnat förvaltningsuppdrag.

Om aktier i ett aktiebolag är föremål för handel vid utländsk fondbörs,

kan, efter särskilt tillstånd, i bolagets aktiebrev och aktiebok, i stället för aktieägare

som är bosatt utomlands, införas den som fått uppdrag att i utlandet

förvalta hans aktier.

I aktiebrev och i aktieboken skall i fall som avses i första och andra

styckena anmärkas att aktien innehas för annans räkning. Detsamma gäller

emissionsbevis som utfärdas på grund av förvaltarregistrerad aktie och som

är ställt till viss man.

17 §

Fråga om auktorisation eller tillstånd, som avses i 16 §, prövas av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

I beslut om auktorisation eller tillstånd kan meddelas särskilda villkor

för att tillgodose såväl allmänna som enskilda intressen. Åsidosättes sådant

villkor och är avvikelsen betydande, kan auktorisationen eller tillståndet

återkallas.

18 §

För rätt till registrering som förvaltare enligt 16 § kräves utöver vad där

sägs att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i

aktieboken.

19 §

Förvaltare som avses i 16 § första stycket skall till värdepapper scentralen

lämna uppgift om sådan aktieägare som har mer än femhundra aktier i samma

aktiebolag registrerade i förvaltarens namn.

Uppgifter enligt första stycket sammanställes för varje aktiebolag. Sammanställningen

skall hållas tillgänglig för envar hos såväl bolaget som värdepapperscentralen

och får ej vara äldre än sex månader.

20 §

Vid förvaltarregistrering enligt 16 § första stycket kan förvaltare, såvitt

avser aktier i samma aktiebolag, efter tillstånd av aktieägare förvara olika

aktieägares brev tillsammans eller låta aktieägares aktier ingå i ett för flera

aktieägare gemensamt brev.

Envar aktieägare har del i det som förvaras enligt första stycket i förhållande

till vad han lämnat in till förvar.

Utdelning, ökning av aktiekapitalet m. m.

21 §

I beslut om utdelning skall anges den dag då aktieboken och förteckning

enligt 12 § skall avstämmas för fastställande av vilka som är införda i dem.

Detsamma gäller beslut om sådan kapitalökning där aktiebolagets aktieägare

har rätt till nya aktier i förhållande till det antal aktier som de förut

äger. Avstämningsdagen för kapitalökning får ej sättas tidigare än tre veckor

efter den dag när beslutet kungjorts i allmänna tidningarna. Vid fondemission

får aktieboken och förteckningen dock ej avstämmas innan beslutet

om emissionen registrerats.

22 §

Den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning

enligt 12 § skall anses vara behörig att mottaga utdelning, emissionsbevis

och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägare.

23 §

Visar det sig att den som fått utdelning eller handling enligt 22 § saknade

rätt därtill, skall aktiebolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet.

Vad i första stycket sägs gäller ej om

1. aktiebolaget eller värdepapperscentralen hade kännedom om att utdelningen

eller handlingen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet

som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas,

2. mottagaren var i konkurs eller omyndig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

7

24 §

Utdelning förfaller till betalning på avstämningsdagen och skall betalas

utan dröjsmål.

Emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie skall efter avstämningen

utan dröjsmål översändas i rekommenderat brev eller på annat

betryggande sätt.

25 §

Om vid fondemission, som företagits sedan lagen börjat tillämpas på aktiebolaget,

samtliga aktier ej kunnat tillställas behörig mottagare inom fem år

från registreringen av ökningsbeslutet, skall de som är berättigade till återstående

aktier anmanas att vid äventyr av förlust av sin rätt till ny aktie

anmäla sina anspråk hos värdepapperscentralen. Anmaning sker genom

kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom den ort där bolagets

styrelse har sitt säte.

Aktie, beträffande vilken behörigt anspråk ej anmälts inom ett år från

dagen för anmaningens kungörande, skall genom fondkommissionär säljas

för den eller de berättigades räkning. Därefter föreligger endast rätt att utfå

vid försäljningen influtet belopp med avdrag för kostnaderna för anmaningen

och försäljningen. Belopp som ej har lyfts inom fyra år från försäljningen

tillfaller aktiebolaget.

Värdepapperscentralen, tillsyn m. m.

26 §

För värdepapperscentralen gäller, om ej annat följer av 27 och 28 §§, vad

om aktiebolag är stadgat i lagen (1944: 705) om aktiebolag.

27 §

Bolagsordning för värdepapperscentralen skall stadfästas av Konungen.

Bolagsordningen får ej ändras utan Konungens godkännande.

28 §

Värdepapperscentralen står under tillsyn av bankinspektionen.

Vid meddelande av föreskrift eller förbud i samband med tillsynen kan

bankinspektionen förelägga vite.

Beslut i fråga som rör tillsynen länder omedelbart till efterrättelse om ej

Konungen förordnar annat.

Ytterligare bestämmelser om tillsynsverksamheten meddelas av Konungen.

29 §

Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet

skall värdepapperscentralen årligen erlägga bidrag.

Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och

erläggande meddelas av Konungen.

Särskilda bestämmelser

30 §

Beslut enligt 1 § skall anmälas för registrering senast två veckor före den

dag då denna lag blir tillämplig på aktiebolaget. Anteckning om beslutet och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

om nämnda dag skall göras i det hos registreringsmyndigheten förda registret.

31 §

Ägare av aktiebrev som utfärdats innan lagen börjat tillämpas på aktiebolaget

kan icke, såvitt avser därefter beslutad utdelning eller kapitalökning,

erhålla utdelning, emissionsbevis eller, vid fondemission, brev på ny aktie

förrän han avlämnat aktiebrevet för utbyte mot nytt brev och blivit införd i

aktieboken enligt 8 eller 16 §. Innan detta skett, är 12 § ej tillämplig.

32 §

Har aktiebrev ej avlämnats enligt 31 §, får uppgifter om aktien i tidigare

förd aktiebok föras över till aktiebok enligt 8 §. Därvid skall anges att aktiebrev

ej avlämnats.

Sker ej överföring, utgör den äldre aktieboken alltjämt aktiebok för aktiebolaget

i fråga om sådan aktie.

33 §

Aktiebrev som bytts ut skall makuleras i betryggande ordning och tillsammans

med handlingar som hör till brevet förvaras i huvudskrift eller

i fotografisk eller därmed jämförlig återgivning i minst tio år. Till aktiebrev

hörande kupongark behöver dock ej förvaras.

Anteckning om att aktiebrev makulerats skall göras i aktiebrevsregistret.

34 §

Uppgift, som avförts ur aktiebok, aktiebrevsregister eller förteckning enligt

12 §, och utskrift av aktiebok skall bevaras i minst tio år.

Aktiebok, som aktiebolag tidigare fört, skall bolaget bevara i minst tio år

efter det att uppgifter beträffande bolagets samtliga aktier registrerats enligt

31 eller 32 §.

35 §

Rätt att deltaga i bolagsstämma tillkommer icke aktieägare som senare än

tio dagar före stämman anmält sig för att införas i aktieboken.

36 §

Vid kapitalökning behöver aktieägare ej underrättas enligt 54 § lagen

(1944: 705) om aktiebolag, 49 § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse och

35 § tredje stycket lagen (1955: 183) om bankrörelse.

Skadestånd och ansvar m. m.

37 §

Bestämmelserna i lagarna (1944: 705) om aktiebolag, (1948: 433) om försäkringsrörelse

och (1955:183) om bankrörelse beträffande skadeståndsskyldighet

vid överträdelser av dessa lagar äger motsvarande tillämpning på

överträdelse av denna lag.

38 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 12 § tredje stycket, eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

2. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 17 § andra stycket

dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 1 får väckas endast om

målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

39 §

Styrelseledamot, verkställande direktör eller annan tjänsteman hos värdepapperscentralen,

som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig

eller vilseledande uppgift till bankinspektionen rörande centralen eller

dess verksamhet, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej

gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

40 §

Till böter dömes den som

1. underlåter att i enlighet med föreskrifterna i denna lag föra aktiebok,

aktiebrevsregister eller förteckning enligt 12 § eller göra utskrift av aktiebok

och hålla utskriften tillgänglig,

2. vid utfärdande av aktiebrev, interimsbevis, teckningsbevis eller emissionsbevis

förfar i strid mot denna lag,

3. underlåter att iakttaga bestämmelserna om avstämning och om utsändande

av utdelning, emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny

aktie,

4. underlåter att göra anmälan för registrering enligt 30 §,

5. bryter mot 19, 33 eller 34 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Har aktiebolag före lagens ikraftträdande fattat beslut enligt 1 §, skall sådant

beslut registreras enligt 30 §.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 99

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

2) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 15 kap. 7 § föräldrabalken skall ha nedan angivna

lydelse.

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 kap.

7

Penningar eller-------

Har den omyndige aktier eller andra

därmed jämförliga värdepapper,

över vilka enligt lag bok eller förteckning

föres, skall förmyndaren

tillse, att den omyndige, så snart ske

kan, där upptages som ägare.

§•

— av honom.

Har den omyndige aktier eller andra

därmed jämförliga värdepapper,

över vilka enligt lag bok eller förteckning

föres, skall förmyndaren

tillse, att den omyndige, så snart ske

kan, där upptages som ägare. I fråga

om aktier i aktiebolag, på vilket lagen

(1970: ) om förenklad aktiehan
tering

är tillämplig, skall förmyndaren

därjämte göra anmälan till förteckning

enligt 12 § nämnda lag.

Andra stycket äger ej tillämpning

i fråga om aktier som har förvaltarregistrerats

enligt 16 § första stycket

lagen om förenklad aktiehantering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

11

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1924: 322) om vård av omyndigs

värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2

I fråga-------—--

1) att, om nedsättning skett av

omyndigs aktier eller andra därmed

jämförliga värdepapper, över vilka

enligt lag bok eller förteckning föres,

ombesörja, att den omyndige där som

ägare upptages, varvid tillika anmälan

om förmyndarens namn och

adress skall göras,

2) att lyfta----

Beträffande utländska

§.J

--banken pliktig

1) att, om nedsättning skett av

omyndigs aktier eller andra därmed

jämförliga värdepapper, över vilka

enligt lag bok eller förteckning föres,

dels ombesörja, att den omyndige

där som ägare upptages, varvid tilllika

anmälan om förmyndarens

namn och adress skall göras, dels i

fråga om aktier i aktiebolag, på vilket

lagen (1970: ) om förenklad aktie
hantering

är tillämplig, göra anmälan

till förteckning enligt 12 § nämnda

lag; dock att detta icke äger tilllämpning

i fråga om aktier som har

förvaltarregistrerats enligt 16 § första

stycket lagen om förenklad aktiehantering,

--underrätta förmyndaren.

--handlingarnas förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1940: 451.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om avdrag vid inkomsttaxeringen för avgifter till Värdepappers - centralen VPC Aktiebolag

Härigenom förordnas som följer.

Avgifter som aktiebolag erlägger till Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

för uppgifter enligt 2 § lagen (1970: ) om förenklad aktiehante
ring

eller enligt särskilt uppdrag utgör avdragsgill kostnad vid beräkning

enligt kommunalskattelagen (1928:370) och förordningen (1947:576) om

statlig inkomstskatt av nettointäkt av den förvärvskälla som utgör det utbetalande

bolagets huvudsakliga verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

30 januari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter beredning

med statsrådets övriga ledamöter fråga om förenklad aktiehantering

och anför.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 februari 1966 tillkallade

jag sakkunniga med uppdrag att se över börslagstiftningen. De sakkunniga

antog namnet fondbörsutredningen.

I skrivelse den 15 februari 1967 hemställde Svenska bankföreningen hos

Kungl. Maj :t att fondbörsutredningen måtte få i uppdrag att utarbeta förslag

till lagstiftning med syfte att åstadkomma ett rationellare aktiehanteringssystem.

Genom beslut den 17 mars 1967 förordnade Kungl. Maj :t att bankföreningens

skrivelse skulle lämnas över till fondbörsutredningen för att _

efter samråd med aktiebolagsutredningen och obligationsteknikkommittén

— tas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Fondbörsutredningen har i ett delbetänkande Förenklad aktiehantering

(SOU 1968: 59)1 lagt fram förslag till lösning av vissa problem inom värdepappershandel

i syfte att åstadkomma en förenklad aktiehantering. Betänkandet

innehåller bl. a. förslag till lag med särskilda bestämmelser för

vissa bolag om aktiebrev och aktiebok m. m. och till lag om yrkesmässigt

förande av aktiebok, m. m. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 4.

1 Betänkandet är undertecknat av generaldirektören Kurt Wulff (ordförande), börschefen Stig

Algott, verkställande direktören i Aktiebolaget Svenska Bostäder Albert Aronson, filosofie licentiaten

Gösta Dahlström, bankdirektören i riksbanken Kurt Eklöf, professorn Henrik Hessler,

verkställande direktören i Aktiebolaget Bankirfirman Langenskiöld Carl Langenskiöld, verkställande

direktören i Aktiebolaget Svenska Metallverken Göran Philipson, departementsrådet

Göran Wahlgren, vice verkställande direktören i Svenska Handelsbanken Sten Wikander och

hovrättsrådet Åke Åhström.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret,

kammarrätten, statistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen, försäkringsinspektionen,

riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden,

centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), kupongskattenämnden,

Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen, poststyrelsen, kommerskollegium,

patent- och registreringsverket, ombudsmannen för näringsfribetsfrågor

(NO), överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, exekutionsväsendets

organisationsnämnd (EON), riksarkivet, länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, aktiebolagsutredningen, köplagssakkunniga,

förmynderskapsutredningen, obligationsteknikkommittén, utredningen

angående formerna för förbättrad information mellan företag och

samhälle (samarbetsutredningen), fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i

riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sparbankernas bank aktiebolag, Sveriges jordbrukskasseförbund, Jordbrukets

bank, Sveriges investeringsbank aktiebolag, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, styrelsen för Stockholms fondbörs, Svenska fondhandlareföreningen,

Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Svensk industriförening,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges köpmannaförbund,

Kooperativa förbundet (KF), Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Föreningen auktoriserade revisorer, Svenska revisorsamfundet, Familjeföretagens

förening, Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges standar - diseringskommission, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen

i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges

akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund

(SR), Svenska bankmannaförbundet, Stiftelsen aktietjänst samt

Stiftelsen nykterhetsfolkets aktiefonder.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i

Stockholm, Malmö och Göteborg. Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat

yttrande från Stockholms stads överförmyndarnämnd.

Exportföreningen och SAF har som eget yttrande åberopat det av industriförbundet

avgivna remissvaret. Sparbanksföreningen och jordbrukskasseförbundet

instämmer i det yttrande som avgetts av Sparbankernas bank

resp. Jordbrukets bank.

I samband med remissbehandlingen har Svenska bankföreningen i skrivelse

till Kungl. Maj :t den 17 september 1969 hemställt om sådan ändring

av 15 kap. 7 § föräldrabalken och 2 § lagen (1924:322) om vård av

omyndigs värdehandlingar att vissa aktier, som på uppdrag av förmyndare

förvaltas av bank, kan i aktieboken registreras för banken i dess egenskap

av förvaltare i stället för den omyndige.

Över denna skrivelse har efter remiss yttranden avgetts av bankinspektionen,

Svea hovrätt, Stockholms stads överförmyndarnämnd, aktiebolagsutredningen,

förmynderskapsutredningen, fullmäktige i riksbanken och

sparbanksföreningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

15

2. Gällande rätt m. m.

2.1. Allmänt om aktiekapital och aktier

Aktiebolag i betydelsen av ett på kapitalandelar, s. k. aktier, grundat bolag

är nutidens viktigaste företagsform inom den större industrin. Aktierna

i ett bolag skall alla lyda på samma belopp och deras sammanlagda nominella

värde utgör bolagets aktiekapital. Detta skall uppgå till lägst 5 000 kr.

Aktiekapitalets storlek kan ändras under iakttagande av en rad föreskrifter

som syftar till att skydda bolagets aktieägare och fordringsägare. Aktiekapitalet

kan sålunda ökas genom att bolaget ger ut nya aktier. Ökningen

kan göras på olika sätt. Man talar om nyemission och fondemission. Vid

nyemission erläggs betalning i någon form för de nya aktierna. Fondemission

innebär att ökningen sker genom att besparade vinstmedel förs över

till aktiekapitalet eller genom att värdet på anläggningstillgång skrivs upp.

Nedsättning av aktiekapital kan ske med eller utan återbetalning av kapital

till aktieägarna.

En aktie — andelsrätt i aktiebolag — representerar befogenheter av två

olika slag, nämligen omedelbart ekonomiska rättigheter och förvaltningsbefogenheter.

Till de direkt ekonomiska rättigheterna hör först och främst

rätten att få ut på aktien belöpande andel i den vinst, som enligt bolagsstämmans

beslut skall delas ut, och andel i bolagets behållna tillgångar vid dess

upplösning. Vidare räknas hit rätten att vid ökning av aktiekapitalet få viss

del av de nya aktierna. Förvaltningsbefogenheterna omfattar rätten att medverka

i bolagets förvaltning, exempelvis genom att delta i och utöva rösträtt

på bolagsstämma.

Aktie är odelbar mot aktiebolaget. Detta innebär först och främst att den

andelsrätt i bolaget som aktien svarar mot inte kan mot bolaget delas i andelar.

Däremot kan aktien vara föremål för samäganderätt. Odelbarheten

innebär vidare att de i aktierätten ingående olika rättigheterna i bolaget

inte kan skiljas från aktierätten. Överlåtelse kan dock ske av särskilda ur

aktierätten uppkomna anspråk på viss vinstutdelning.

Bestämmelser om aktiebolag i allmänhet finns i lagen (1944: 705) om

aktiebolag (AL). Denna lag har stått som förebild för senare lagstiftning om

försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag. Såväl lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

(FL) som lagen (1955: 183) om bankrörelse (BL) har när

det gäller bolagsrättsliga förhållanden i stort sett samma utformning som

AL. Vid redogörelsen i det följande för gällande aktiebolagsrättsliga lagstiftning

kommer därför endast AL att citeras och refereras, om inte rättsläget

är väsentligt annorlunda för försäkrings- och bankaktiebolag.

En del aktiebolag skapar genom att sprida sina aktier på många händer

en marknad för aktierna och därmed en grund för ytterligare uppbyggnad

av sitt aktiekapital. Dessa bolag etablerar regelmässigt kontakt med aktie
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

marknaden genom att registrera sitt aktiekapital eller väsentlig del av detta

på Stockholms fondbörs. Fondbörsens verksamhet regleras av en börsordning,

som fastställs av Kungl. Maj :t för högst tio år i sänder. Nu gällande

börsordning är fastställd den 3 oktober 1969 (SFS 1969:546). De bolag

som är introducerade på fondbörsen kallas i fortsättningen för börsbolag.

Det finns på den svenska aktiemarknaden ytterligare ett forum för notering

av aktier, nämligen Svenska fondhandlareföreningen. Föreningen är

en yrkesorganisation av fondkommissionärer och på dess lista noteras kurserna

på ett antal svenska aktier (jämte några utländska) som inte är börsnoterade

men som är föremål för handel. De svenska bolag vilkas aktier

är upptagna på föreningens lista kallas i fortsättningen för fondhandlarbolag.

2.2. Grundläggande regler om aktier och aktiebrev

2.2.1. Aktier

Alla aktier i ett bolag skall ha samma nominella värde. Huvudregeln i

3 § första stycket AL är att detta värde inte får understiga 50 kr. Aktie

får dock i mindre bolag eller efter särskilt tillstånd lyda på lägre belopp.

Av börsbolagen har flertalet 100 kr. som nominellt aktiebelopp, medan ett

tjugotal har 50 kr. Det f. n. lägsta nominella aktievärdet på börslistan, 25

kr., förekommer endast i ett fall.

Alla aktier i ett bolag har i princip lika rätt. I bolagsordningen kan emellertid

bestämmas att vissa aktier i ena eller andra avseendet skall ha bättre

rätt än andra. Om företrädesrätten avser vinstutdelning och andel i bolagets

tillgångar vid dess upplösning, brukar företrädesberättigade aktier kallas

preferensaktier och övriga stamaktier. Bolagsordningen kan också ange att

aktier skall ha olika rösträtt på bolagsstämman. Bestämmelse om olika

röstvärde hänger vanligen samman med förbudet för utländska intressen

att förvärva fast egendom och andra naturtillgångar i Sverige [se lagen

(1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag]. Genom föreskrift i bolagsordningen att

endast en viss mindre del av bolagets aktier får förvärvas av utlänningar

eller med dem jämställda rättssubjekt kan ett bolag undvika att drabbas av

1916 års lag. Aktier som är förbehållna svenska rättssubjekt kallas bundna

och övriga aktier fria. För bankaktier finns i 18 § BL ett generellt förvärvsförbud

för utlänningar.

Akties överlåtbarhet kan begränsas också på annat sätt än genom att

göra den »bunden». Bolagsordningen kan bestämma att när aktie övergår

till person som inte förut är aktieägare i bolaget, förvärvaren är skyldig

att hembjuda aktien till inlösen åt förutvarande aktieägare efter i bolagsordningen

angivna grunder. Syftet med sådana bestämmelser i bolagsordningen

är att kretsen av aktieägare, t. ex. i ett familjebolag, skall kunna

hållas sluten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Enligt praxis som tillämpas såväl av styrelsen för Stockholms fondbörs

som av fondhandlareföreningen får hembudsskyldigliet inte vara föreskriven

för aktier som noteras på börsen resp. fondhandlareföreningens lista.

I övrigt får rätten att överlåta aktie inte begränsas. Aktieägaren, som så

länge bolaget består inte har någon rätt att av bolaget kräva åter sitt insatta

kapital, har i stället ovillkorlig rätt att avhända sig sina aktier.

2.2.2. Aktiebrev

Enligt 3 § fjärde stycket AL skall aktiebolag utfärda brev på aktierna i

bolaget. Aktiebrev skall ställas till viss man eller, om särskilt tillstånd lämnats,

till innehavaren. Bland börsbolagen finns aktiebrev av sist angivet slag

bara i ett bolag. Medgivande att ställa ut aktiebrev till innehavaren torde

lämnas endast om aktierna är avsedda att spridas i utlandet.

I fråga om aktiebrev i försäkrings- och bankaktiebolag föreligger inte

ens möjlighet att dispensvägen ge ut aktiebrev till innehavaren (se 8 §

fjärde stycket FL och 7 § tredje stycket BL).

Enligt nu angivna lagrum i AL, FL och BL har aktiebolag en principiell

skyldighet att utfärda aktiebrev. Bolag kan dock underlåta detta så

länge det inte påkallas av aktieägare (se prop. 1944: 5 s. 215). Av naturliga

skäl förekommer emellertid inte att bolag, vars aktier kan väntas bli föremål

för marknadsmässig omsättning, avstår från att utfärda aktiebrev.

Av 2 § jämförd med 19 och 21 §§ börsordningen framgår att inregistrering

av aktier vid fondbörsen kan avse endast sådana aktier för vilka aktiebrev

getts ut.

Enligt sedvana ställs aktiebreven ut i skilda standardvalörer. Ett brev

kan således avse en, fem, tio eller flera aktier. Aktiebrevsantalet i ett börsbolag

brukar erfarenhetsmässigt fördela sig med ca 35 % på aktiebrev på

en aktie och med ca 65 % på fleraktiebrev.

Närmare bestämmelser om aktiebrev finns i 34 § AL. Aktiebrev skall

undertecknas av styrelsen. Styrelseledamots namnteckning får emellertid

återges genom tryckning eller på annat dylikt sätt, dvs. genom faksimil. Aktiebrev

torde inte kunna utfärdas av ombud för ett bolag med stöd av fullmakt.

Aktiebrev skall ange bolagets firma, ordningsnummer på den eller

de aktier som brevet lyder på, akties nominella belopp och dagen för utfärdandet.

Aktiebrev skall innehålla också vissa andra uppgifter. Om aktiebolag enligt

bestämmelse i bolagsordningen kan ge ut olika slag av aktier, skall

varje brev utmärka till vilket slag aktien hör. Vidare gäller att om i

bolagsordningen finns förbehåll om hembudsskyldighet eller om nedsättning

av aktiekapital genom inlösen av aktier, skall den i förbehållet bestämda

inskränkningen anges i varje brev som drabbas av inskränkningen. Detsamma

gäller enligt 180 § första stycket AL i fråga om förbehåll enligt 177 §

om förbud för vissa rättssubjekt att genom teckning eller överlåtelse förvärva

aktier i bolaget.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Enligt 39 § 2 mom. fjärde stycket AL skall namnaktiebrev, när ny ägare

av aktien förs in i aktieboken, förses med påskrift om införingen och om

dagen för denna. Dessutom skall, om förvärvet skett genom annat fång än

överlåtelse, fångets beskaffenhet anmärkas i påskriften.

2.3. Överlåtelse och pantsättning av aktie

Framställningen under detta avsnitt avser närmast godtrosförvärv av

aktie och förvärvares/panthavares skydd mot överlåtarens/pantsättarens

fordringsägare. Frågan om en ny aktieägares legitimation mot bolaget skall

behandlas under 2.4.

2.3.1. Aktie för vilken brev utfärdats

Aktiebrev är till sin rättsliga natur ett löpande papper. Av 36 § AL framgår

att aktiebrev till innehavaren skall i fråga om godtrosförvärv m. m. bedömas

på samma sätt som innehavarskuldebrev och att namnaktiebrev är

jämställt med orderskuldebrev. Detta innebär för båda slagen av aktiebrev

först och främst att godtroende förvärvare av aktiebrev är skyddad mot anspråk

från rätte ägaren, om han fått brevet i sin besittning och kan stödja

sig på överlåtarens besittningslegitimation. Vid förvärv av namnaktiebrev

krävs dessutom för skydd att överlåtaren framstår som formellt legitimerad

genom lydelsen av sammanhängande till honom fortgående skriftliga överlåtelser

till viss man eller in blanco. En särskild bestämmelse gäller för det

fall att i överlåtelsekedjan ingår ett familjerättsligt fång. Om något led i

kedjan brister därför att fånget är familj erättsligt, skall nämligen kedjan

ovillkorligen godtas såvida fånget tidigare skrivits in i aktieboken; se även

under 2.4. Vad nu sagts om godtrosförvärv av aktie gäller också i fråga om

pantsättning av sådant värdepapper. Sålunda blir panthavaren skyddad i

sin panträtt om han i god tro mottagit aktiebrevet av en formellt legitimerad

pantsättare.

Vid överlåtelse och pantsättning av aktiebrev medför först brevets överlämnande

skydd mot överlåtarens eller pantsättarens fordringsägare.

2.3.2. Aktie för vilken brev inte utfärdats

Överlåtelse och pantsättning av aktie för vilken brev inte utfärdats regleras

inte närmare i AL. I stort sett torde de regler få tillämpas som enligt

26—31 §§ lagen (1936: 81) om skuldebrev (skuldebrevslagen) gäller för vanliga

enkla skuldebrev. För att överlåtelse skall vinna giltighet mot tredje

man, exempelvis överlåtarens fordringsägare, torde sålunda krävas att överlåtaren

eller förvärvaren underrättar (denuntierar) bolaget om överlåtelsen.

Motsvarande gäller vid pantsättning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

19

2.3.3. Pantsättning av aktier i praktiken

Av den som önskar ta upp lån mot säkerhet av aktier krävs som redan

angetts i princip för att pantsättningen skall bli giltig mot tredje man, att

aktiebrevet lämnas över till långivaren. Eftersom lånevillkoren — t. ex. enligt

bankernas reversformulär — vanligen innefattar pantförskrivning även

av utdelningen, måste tillhörande kupongark också lämnas over. Om en aktieägare

vill belåna aktier, som ligger i förvar hos annan, exempelvis en

banks notariatavdelning, och denna får meddelande om att ägaren belånat

aktierna och ställt dem till långivarens förfogande som pant, får meddelandet

samma verkan som om aktierna i fysisk mening lämnats över i långivarens

besittning. Meddelandet kan lämnas av låntagaren eller genom att långivaren

företer en skriftlig handling om pantförskrivningen. Bestämmelse i

sådant hänseende finns i lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom

som innehaves av tredje man.

Även om lånevillkoren sålunda i allmänhet ger långivaren panträtt också

i utdelning, brukar långivaren dock lämna över förfallen utdelning till låntagaren,

så länge denne uppfyller sina förpliktelser. Normalt omfattar dessa

villkor även pantförskrivning av den rätt till deltagande i emission som

kan uppkomma under lånetiden. På samma sätt är det brukligt att om en

kapitalökning inte medför en påtaglig värdeminskning av de belånade

aktierna, också bevis om rätt att delta i emissionen lämnas ut till låntagare

som inte missköter sitt lån.

2.4. Om aktiebok

2.4.1. Grundläggande regler

Bestämmelser om aktiebok finns i 39 § AL och innebär i huvudsak följande.

Aktiebolag skall genast efter bolagets bildande lägga upp en aktiebok över

aktierna. Aktieboken får bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem,

en möjlighet som alla större bolag utnyttjar. I aktieboken skall aktierna

antecknas i löpande nummerföljd. Vid varje nummer skall anges den ursprunglige

aktietecknaren liksom den som senare anmält och styrkt förvärv

av aktien. Om förvärv av namnaktiebrev skett på annat sätt än genom

överlåtelse, t. ex. genom familjerättsligt fång, skall förvärvet — om det inte

redan antecknats i aktieboken — föras in i boken när senare förvärv antecknas.

I fråga om sådant förvärv skall vidare fångets beskaffenhet antecknas

i aktieboken. I denna skall också anges dagen när registrering sker.

Det ankommer på bolagsstyrelsen att pröva om aktieförvärv skall föras in

i aktieboken. Därvid gäller att styrelsen som regel inte får vägra att föra

in den som enligt de under 2.3. angivna reglerna framstår som formellt legitimerad.

överlåtelse av namnaktiebrev kan som nyss angetts vara ställd

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

till viss man eller tecknad in blanco. Om den sista överlåtelsen är tecknad

in blanco skall namnet på den som förs in i aktieboken sättas ut i blancoöverlåt

elsen.

Oavsett reglerna om formell legitimation har styrelsen både rätt och skyldighet

att vägra införing i aktieboken om det är uppenbart att den formella

legitimationen — t. ex. på grund av förfalskning — inte svarar mot någon

materiell rätt (se prop. 1944: 5 s. 138). Registrering skall också vägras om

fånget är ogiltigt på grund av bestämmelserna i lagen (1916:156) om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag.

Innan ägare av namnaktiebrev registrerats i aktieboken är han enligt 39 §

2 mom. tredje stycket AL inte legitimerad mot bolaget. Först sedan detta

skett har han således rätt att utöva sin medbestämmanderätt i bolaget genom

att delta i bolagsstämma och rösta. För ägare av aktiebrev till innehavaren

är däremot införing i aktieboken inte någon förutsättning för

legitimation i förhållande till bolaget. Äganderätten får alltså också när det

gäller utövande av rösträtt styrkas på annat sätt, exempelvis genom att förete

aktiebrevet (se 114 § första stycket AL).

Aktieägare kan av annan anledning än för att utöva förvaltningsbefogenheter

registrera sig, nämligen för att tillförsäkra sig de meddelanden som

bolag enligt lag, t. ex. uppgift om nyemission (54 § AL), eller enligt praxis,

t. ex. årsredovisningar, sänder ut till aktieägare med känd adress.

Av 15 kap. 7 § föräldrabalken framgår att förmyndare är skyldig att se

till att omyndig som äger aktier registreras i aktieboken. Enligt 8 § samma

kapitel skall aktier och andra värdehandlingar som ägs av omyndig i den

omyndiges namn sättas ned i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank,

om det sammanlagda värdet överstiger 5 000 kr. Banken är därvid skyldig

att ombesörja att aktie registreras i aktieboken [se 2 § första stycket lagen

(1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar].

Om i bolagsordningen tagits in förbehåll om inskränkning i rätten för

utländska eller därmed jämställda rättssubjekt att förvärva aktie i bolaget,

skall enligt 180 § tredje stycket AL i aktieboken vid varje aktie anmärkas

om aktien omfattas av förbehållet, dvs. är bunden, eller inte, dvs. är fri.

Aktieboken skall enligt 39 § 1 mom. femte stycket AL hållas tillgänglig

för envar som vill granska den. I 25 § 1 mom. femte stycket BL föreskrivs

dessutom uttryckligen att den som så vill har rätt att mot avgift få styrkt

utdrag ur aktieboken. Aktieboken skall också hållas tillgänglig på bolagsstämma;

se 118 § första stycket AL.

2.4.2. Aktieboken i praktiken

Aktieboken medger i aktiebolag med ett ringa antal aktier jämförelsevis

lätt en överblick över aktiernas fördelning på olika aktieägare. När det gäller

större bolag •— exempelvis de vilkas aktier är börsnoterade eller i vart

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

21

fall spridda bland allmänheten och där antalet aktieägare kan uppgå till

flera tiotusental —• förmår aktieboken inte ge en sådan överblick. Anteckningarna

om en aktieägares aktieinnehav kan vara fördelade över hela

aktieboken. Att märka är också att aktiebokens ägaruppgifter på grund av

underlåten registrering vid förvärv i stor utsträckning kan vara inaktuella.

Någon registreringsskyldighet föreligger inte för förvärvare av aktie

och vanligen är det enbart aktieägare som önskar utöva rösträtt eller

motta meddelanden från bolaget som låter registrera sig.

Större aktiebolag lägger ofta upp ett internt personregister bl. a. för att

kunna kontrollera röstlängden vid bolagsstämma. Material för sådan, inte

föreskriven registrering kan bolaget få, förutom i samband med att aktieägare

självmant anmäler aktie för notering i aktieboken, från de särskilda

utdelningsuppgifterna för kupongskatten (se under 2.6.). I samband med att

aktieägare deltar i ny- och fondemission fyller de också i en till bolaget

ställd anmälningssedel, från vilken bolaget kan få aktuella uppgifter om

aktieägarnas namn och adresser. Dessa aktieägarregister är vederbörande

bolags privata handlingar som inte berörs av reglerna om aktiebokens offentlighet.

Någon skyldighet att låta utomstående få del av registret föreligger

sålunda inte.

Flertalet av de aktiebrev som omsätts inom fondhandeln torde cirkulera

efter att ha blivit indosserade in blanco, alltså utan angivande av ny innehavares

namn. Detta innebär att, sedan den person i vars namn aktiebrevet

ursprungligen blivit utställt tecknat en överlåtelse in blanco och överlåtit

aktiebrevet men senare ägare varken tillfogat sitt eget namn eller transporterat

brevet på annan, aktiebrevet i detta skick kan finnas i cirkulation

i årtionden. Av vad som anförts under 2.4.1. framgår att det ibland finns

anledning för en förvärvare av ett sådant aktiebrev att låta registrera

sig som ägare. Det inträffar ofta, att en innehavare av flera aktiebrev

för att tillgodose sitt intresse av att få meddelanden låter registrera

sig i aktieboken för endast ett enda aktiebrev. Registrering av en aktieägares

hela innehav blir aktuell för aktieägare som avser att utöva sin rösträtt

på bolagsstämma. Införing i aktieboken aktualiseras också i samband med

att aktie kommer att ägas av omyndig.

2.5. Utdelning och utdelningskuponger

Utdelning skall enligt 126 § 1 mom. första stycket AL beslutas av ordinarie

bolagsstämma. Denna hålls inom tid som bolagsordningen anger (8 §

första stycket 8 AL) och infaller alltså ungefär på samma datum varje år.

Utbetalning av utdelning brukar i det helt övervägande antalet fall ske en

gång om året och i omedelbar anslutning till den ordinarie stämman.

För att underlätta legitimationen vid betalning av utdelning förses aktiebreven

vanligen med kuponger mot vilkas företeende betalning får ske.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

AL reglerar inte närmare utdelningskuponger och någon skyldighet för

aktiebolag att utfärda sådana kuponger finns inte. Bolag, vars aktier är

spridda bland många aktieägare, förser dock av praktiska skäl aktiebreven

med kupongark som biläggs aktiebrevet. Kupongarket förses med en s. k.

talong. Aktiebrevet och därtill hörande talong jämte kuponger bär samtliga

samma aktienummer. Talongens uppgift är att, sedan samtliga kuponger

i ett ark förbrukats, legitimera aktieägaren till nytt kupongark. Denne

slipper därigenom förete aktiebrevet.

Utdelning på aktier lyfts regelmässigt mot företeende av kupong. Det

krävs i praktiken inte att aktieägaren är införd i aktieboken för rätt att

lyfta utdelning. Aktiebolag är dock oförhindrat att genom bestämmelse i

bolagsordningen göra införing i aktieboken till förutsättning för att ägaren

till ett namnaktiebrev skall få uppbära sin utdelning. Men det är inte brukligt

med sådana bestämmelser i bolagsordningen.

Utdelningskupongernas värdepapperskaraktär vilar på föreskrifter i 24 §

skuldebrevslagen. Om intet annat bestämts i bolagsordningen gäller att

innehavaren är legitimerad att lyfta det utdelningsbelopp som enligt bolagsstämmans

beslut skall betalas ut mot avlämnande av kupong med visst

nummer (eller visst årtal). En kupong likställs alltså i ett väsentligt hänseende

med skuldebrev som är ställt till innehavaren (jfr t. ex. 13 § första

stycket skuldebrevslagen), även om denna likställighet inte aktualiseras

förrän bolaget i vederbörlig ordning fattat beslut om utdelning av den vinst

som kupongen avser. Denna skuldebrevskaraktär uppkommer redan på

grundval av det fattade beslutet, oavsett att utdelningen ännu inte förfallit

till betalning eller att utdelningsbeslutet ännu inte vunnit laga kraft. I

praktiken tillgår det bland börsbolagen numera på det sättet att utdelning

får lyftas närmaste bankdag efter den, då bolagsstämman fastställt hur

stor del av vinsten som skall delas ut till aktieägarna. Undantagsvis krävs

flera beslut från bolagets sida för att utdelning skall betalas ut, nämligen

i de fall där bolaget fördelar utdelningsbeloppet att förfalla till betalning

vid skilda tillfällen under räkenskapsåret, t. ex. en del i anslutning till den

ordinarie bolagsstämman och återstoden mot slutet av räkenskapsåret. Vid

sist angivna tillfälle beslutar styrelsen på grundval av tidigare erhållet bemyndigande

av bolagsstämman.

Det finns i 25 § skuldebrevslagen en särskild preskriptionsregel för utdelningskuponger.

De förlorar sin giltighet efter tre år räknat från den bestämda

förfallodagen.

Om aktiebrev utfärdats men inte kupongark, torde beträffande utdelningsbelopp

få antas i huvudsak gälla detsamma som i fråga om ränta på

löpande skuldebrev (se 21 § skuldebrevslagen). Särskilda bestämmelser kan

emellertid vara meddelade i bolagsordningen, t. ex. att det för rätt att lyfta

utdelning krävs att aktieägaren är registrerad i aktieboken.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

23

2.6. Kupongskatt

All aktieutdelning är i beskattningshänseende principiellt att jämställa

med annan inkomst. Utdelning skall därför i vanlig ordning beskattas vid

den årliga taxeringen. Undantag föreskrivs i viss utsträckning för utdelning

som uppbärs i koncernförhållanden. I stället för statlig inkomstskatt tas

på utdelningen i vissa fall ut en särskild skatt, kupongskatt. Detta gäller utdelning

på svenska aktier till utomlands bosatta fysiska personer eller till

utländska bolag eller till den som genom annat fång än arv eller testamente

förvärvat rätt till utdelning utan att samtidigt ha förvärvat aktien.

Bestämmelser om kupongskatt är meddelade i förordningen (1943:44)

om kupongskatt. Skatten utgår enligt 2 § med 30 % av utdelningen. Genom

dubbelbeskattningsavtal med åtskilliga länder har emellertid kommits

överens att kupongskatt i vissa fall skall tas ut efter en lägre procentsats

eller helt falla bort.

För handläggning av kupongskatteärenden finns ett centralt statligt organ,

kupongskattekontoret. Detta är knutet till taxeringsavdelningen hos

länsstyrelsen i Stockholms län. Beslutande organ är en av Kungl. Maj :t utsedd

nämnd, kupongskattenämnden.

Gången vid utbetalning av utdelning är följande. Den som presenterar

en aktiekupong för inlösen skall enligt 43 § 1 mom. taxeringsförordningen

(1956: 623) fylla i särskild utdelningsuppgift. Formulär 18 b (blå blankett)

används, när kupongskatt skall utgå. Formulär 18 a (vit blankett) kommer

till användning, när utdelningen skall gå fri från kupongskatt. Kuponger

till börsnoterade aktier inlöses regelmässigt hos bankerna. Dessa

mottar — efter viss granskning — utdelningsuppgifterna. 18 a-uppgifterna

sänds från banken vidare till vederbörande bolag, vanligen i samband med

bankens redovisning till bolaget av inlösta kuponger. Har 18 b-uppgift lämnats,

drar banken före utbetalningen till kunden av 30 % av utdelningen i

kupongskatt. Kuponger, utdelningsuppgifter och avdragen kupongskatt

redovisas sedan till bolaget.

Aktiebolagen har att redovisa kupongskatten till kupongskattekontoret. I

princip skall bolagen redovisa (innehålla) kupongskatt för all sådan utdelning

där det inte kan visas att aktieägarna inte är skyldiga att erlägga

kupongskatt. Kupongskatt skall alltså i princip utgå, där man inte kan

bevisa motsatsen genom att förete formulär 18 a.

Aktiebolagen är enligt 5 § skyldiga att betala in kupongskatt, vanligen i två

etapper. Första gången inbetalning skall ske är inom 30 dagar efter den dag,

när utdelning blev tillgänglig för lyftning. Bolagen skall då leverera in kupongskatt

för vad som bevisligen är skattepliktigt, dvs. för utdelning där

aktieägarna lämnat uppgifter enligt formulär 18 b. Andra gången är senast

fyra månader efter den dag, när utdelningen blivit tillgänglig för lyftning.

Då måste bolagen betala kupongskatt för all beslutad utdelning, i den mån

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

man inte kan visa att kupongskatt inte skall utgå. Vid båda redovi sningstillfällena

skall bolagen lämna över mottagna utdelningsuppgifter enligt 18 a

och 18 b till kupongskattekontoret.

Det är långtifrån säkert att samtliga kuponger och formulär kommit in

till ett aktiebolag inom fyramånadersfristen. Kommer uppgifter in senare och

visar det sig att kupongskatt inte borde ha innehållits, får bolaget enligt 6 §

efter ansökan tillbaka för mycket levererad skatt.

Också en enskild aktieägare kan i vissa fall få restitution. Fråga är då

ofta om tillämpning av dubbelbeskattningsavtal.

Restitution av kupongskatt sker i betydande omfattning. Enligt uppgift

från kupongskattekontoret inflöt under år 1968 i sådan skatt 22,4 milj. kr.

och restituerades 8,6 milj. kr.

Utdelningsuppgifterna granskas hos kupongskattekontoret. De sänds därefter

via länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna ut till taxeringsnämnderna,

vilka använder dem som kontrolluppgifter vid den årliga taxeringen.

2.7. Kapitalökning-emission

Aktiekapitalet i ett bolag kan ökas på två olika sätt antingen genom kapitaltillskott,

nyemission, eller genom överföring till aktiekapitalet av besparade

vinstmedel, fondemission. Dessutom får enligt uttrycklig föreskrift i

100 § 2 mom. AL det belopp, med vilket värdet på anläggningstillgång skrivits

upp, användas till ökning av aktiekapitalet genom fondemission.

I fråga om nyemission skiljer man mellan kontantemission, dvs. där betalningen

för de nytecknade aktierna skall erläggas i pengar, och apportemission,

dvs. där kapitaltillskottet utgörs av annan egendom än pengar.

Vid kontantemission gäller enligt 55 § AL i princip att förutvarande aktieägare

har företrädesrätt till teckning av nya aktier till det antal som svarar

mot hans andel av det förutvarande aktiekapitalet. Motsvarande gäller

enligt 64 § 1 mom. fjärde stycket AL vid fondemission. Rätten till nyteckning

förfaller om den inte utnyttjas inom föreskriven tid (se 49 § första

stycket 4 AL). Rätten att delta i en fondemission slocknar däremot aldrig ut.

Bestämmelser om emission finns i 48—64 §§ AL. Beslut om emission fattas

av ordinarie eller extra bolagsstämma. Vid nyemission kan dock styrelsen

besluta nyteckning under förutsättning av bolagsstämmans godkännande.

Denna ordning brukar användas när det är angeläget att skyndsamt genomföra

en kapitalökning.

Fondemission, som skall verkställas enligt 64 § 1 mom. första stycket AL,

dvs. genom överföring av besparade vinstmedel till aktiekapitalet, kan inte

beslutas förrän man på ordinarie bolagsstämma fastställt balansräkningen

för föregående räkenskapsår och fattat beslut med anledning av föreliggande

vinst enligt balansräkningen. Normalt är det den ordinarie stämman

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

25

som beslutar en sådan fondemission. Men det inträffar att en extra bolagsstämma

senare under året, dvs. efter ordinarie stämma, fattar sådant beslut

om kapitalökning i de fall där disponibla vinstmedel finns.

Enligt 100 § 2 mom. AL kan vid fastställande av balansräkning värdet på

anläggningstillgång skrivas upp, om det belopp med vilket uppskrivning sker

används till bl. a. ökning av aktiekapitalet genom fondemission. Beslut om

sådan ökning måste fattas i samband med fastställandet av balansräkningen

dvs. på ordinarie bolagsstämma. — I motsats till AL tillåter varken FL

eller BL att för fondemission tas i anspråk belopp med vilket anläggningstillgång

skrivs upp.

2.8. Förfarandet vid ny- och fondemission

Tillvägagångssättet vid nyemission beskrivs lämpligen med utgångspunkt

i regeln i 54 § AL om aktiebolags skyldighet att offentliggöra beslut om

nyemission. Dels skall kungörelse föras in i allmänna tidningarna samt i

tidning inom den ort, där styrelsen har sitt säte, dels skall varje aktieägare,

om vars postadress bolaget utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt

kan inhämta upplysning, underrättas om beslutet.

Skyldigheten att underrätta aktieägarna skall ses mot bakgrund av att

aktieägare förlorar sin rätt till nyteckning om han inte utnyttjar den inom

föreskriven tid. Skyldigheten fullgörs på det sättet att rekommenderat brev

tillställs envar som är införd som ägare till en viss aktie i aktieboken. Man

följer således de data som är införda i boken. Eftersom långtifrån alla aktieförvärv

registreras, blir resultatet att ett betydande antal av utsända underrättelsebrev

når ägare, som redan sålt sina aktier. Breven blir också ofta

obeställbara på grund av adressuppgifternas inaktualitet.

Förutom genom att iaktta kungörelse- och underrättelseförfarandet och

eventuellt särskilda bestämmelser om meddelanden enligt olika bolagsordningar

brukar börs- och fondhandlarbolagen sprida kännedom om beslutade

aktieemissioner genom annonsering i de större dagstidningarna och i den

ekonomiska fackpressen. Det kan också framhållas, att i sådana bolag beslut

om kapitalökning genom nyteckning eller fondemission hör till det slags

företagsekonomiska förhållanden som regelbundet uppmärksammas och

kommenteras av såväl dags- som fackpress.

Om den företrädesrätt till teckning av ny aktie, som tillkommer en aktieägare,

till följd av emissionsvillkoren svarar endast mot en del av en ny

aktie, är aktieägaren berättigad erhålla s. k. teckningsrättsbevis. Ett sådant

bevis är oftast ställt till innehavaren (jfr 35 § fjärde stycket AL). Mot avlämnande

av teckningsrättsbevis till det antal som enligt emissionsvillkoren

krävs för rätt att delta i nyteckningen, får sedan aktieägaren eller annan som

förvärvat teckningsrättsbevis verkställa teckning. För att teckningsrättsbevis

skall utfärdas, fordras enligt 56 § AL att aktieägaren företer det aktiebrev,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

på vilket rätten att delta i nyteckningen grundas. Aktiebolaget å sin sida

måste förse det gamla aktiebrevet med påskrift att teckningsrättsbevis lämnats

ut Genom detta förfaringssätt förhindras att företrädesrätten till nyteckning,

avsiktligt eller av misstag, utnyttjas flera gånger under emissionstiden.

Likaså kan den som efter överlåtelse eller pantsättning får aktiebrevet

i sin besittning genast se om det utnyttjats i en viss emission. Också i sådana

fall där företrädesrätten för en tidigare aktie avser teckning av en eller

flera nya aktier, brukar teckningsrättsbevis utfärdas för att förenkla överlåtelse

av teckningsrätten. Påskrift enligt 56 § AL verkställs i fråga om aktier,

som är spridda bland allmänheten, genom att varje aktiebrev åsätts en

stämpel som utvisar att teckningsrätten blivit utnyttjad. Denna påstämpling

görs vanligen av den bank, åt vilken bolaget uppdragit att ombesörja

emissionen.

Efter verkställd teckning av en eller flera nya aktier får tecknaren ett på

hans namn utfärdat teckning sbevis (se 35 § andra stycket AL). Erlagd betalning

kvitteras på beviset. När de nya aktierna blivit tryckta, i fråga om börsnoterade

aktier vanligen ca ett halvår efter teckningstidens utgång, lämnas

de ut till aktieägarna mot avlämnande av teckningsbevis.

För genomförandet av fondemission gäller i stort sett enligt 64 § AL samma

regler som de vilka avser nyemission. Skiljaktigheterna är i huvudsak

följande.

Någon skyldighet att genom särskilda meddelanden till aktieägarna underrätta

dem om förestående fondemission finns inte. Det är emellertid vanligt

att så sker. Denna skillnad beror på att en aktieägares rätt att delta i en

fondemission aldrig preskriberas. Rätten kan alltså göras gällande även lång

tid efter det att fondemissionen blivit beslutad.

Reglerna om aktiebrevets företeende och förseende med påskrift återfinns

för fondemission sfallet i 64 § 2 mom. fjärde stycket AL. De delbevis som

därvid utfärdas och som vanligen ställs till innehavaren utgör en motsvarighet

till teckningsrättsbevisen (se 64 § 1 mom. fjärde stycket jämfört med

35 § fjärde stycket). — Teckningsrättsbevis och delbevis kommer i fortsättningen

att gemensamt benämnas emissionsbevis.

AL har inte i anslutning till reglerna om fondemission skapat någon värdehandling

motsvarande teckningsbevis. Man har därför i praktiken konstruerat

ett särskilt bevis på fondaktier med samma praktiska funktion

som teckningsbevis.

Samtliga nu angivna slag av värdehandlingar, som ges ut i samband med

ny- eller fondemission, är överlåtbara och omsätts i fondhandeln.

2.9. Dödning och utbyte av aktiebrev m. m.

Aktiebrev som förstörts eller annars förkommit kan dödas genom beslut

av domstol enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majrts proposition nr 99 år 1970

Till handlingar som kan dödas enligt denna lag hör också teckningsbevis,

delbevis och bevis på fondaktier. Dödande av teckningsrättsbevis är i praktiken

meningslöst, enär sådana bevis har sin giltighetstid begränsad till den

period av oftast ca sex veckor, under vilken företrädesrätt att teckna nya

aktier skall utövas.

Till de dödningsbara handlingarna hör enligt lagen också utdelningsluiponger.

I 25 § andra stycket skuldebrevslagen anvisas dock ett enklare

förfarande, varigenom den som förlorat en kupong kan bevara sin rätt.

Denne skall före utgången av kupongens treåriga giltighetstid hos aktiebolaget

anmäla förlusten och blir sedan betalningsberättigad, när nämnda

tid förflutit utan att någon annan företett kupongen. De allmänna reglerna

i 1927 års lag blir på grund av kostnaderna för dödningsförfarandet i praktiken

oftast inte användbara. Bestämmelsen i skuldebrevslagen är å andra

sidan betungande för större bolag med många aktieägare. Flertalet stora

bolag har nämligen numera upphört att sortera inlösta kuponger.

AL saknar regler om rätt för aktieägare att i andra fall än i samband

med dödning byta ut äldre aktiebrev mot nya men förutsätter dock att sådant

utbyte kan äga rum (se 38 § andra stycket).

2.10. Aktier som noteras på fondbörsen eller på fondhandlareföreningens

lista

Vid årsskiftet 1969/70 fanns det drygt 91 000 bestående aktiebolag inregistrerade

hos patent- och registreringsverket. Av dessa bolag driver en del

inte någon verksamhet.

På den svenska aktiemarknaden finns som redan angetts under 2.1. två

institutioner för försäljning och notering av aktier, nämligen Stockholms

fondbörs och Svenska fondhandlareföreningen. Fondbörsen har en halvofficiell

ställning. Dess verksamhet regleras i författning och står under tillsyn

av bankinspektionen. Fondhandlareföreningen är en yrkesorganisation

av fondkommissionärer.

Förutsättningarna för inregistrering av aktier på fondbörsen anges i börsordningen.

Bl. a. krävs att aktiebolaget har ett aktiekapital på minst 5 milj.

kr. och att aktierna har en viss spridning. Vid 1969 års utgång hade 108

bolag sina aktier inregistrerade på fondbörsen. Det sammanlagda nominella

aktiekapitalet på de börsnoterade aktierna utgjorde vid samma tidpunkt

ca 10 miljarder kr. och kursvärdet ca 30 miljarder kr.

I detta sammanhang skall beröras den betydelse ett aktiebolags storlek

kan ha i vissa hänseenden. I princip gäller AL i sin helhet för alla bolag

oavsett deras storlek. I några få avseenden har dock i denna lag förts in

kriterier som har avseende på bolags varierande storlek. Ett av dessa återfinns

i 77 § första stycket, som föreskriver att styrelsen skall bestå av minst

tre ledamöter, om aktiekapitalet eller maximikapitalet enligt bolagsordning
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

en överstiger 500 000 kr. I bolag av sådan storlek skall även enligt 105 §

första stycket antalet revisorer vara minst två. Ett annat kriterium utgörs

av stadgandet om revisors kvalifikationer. Det föreskrivs i 107 § 1 mom.

andra stycket att om aktiekapitalet eller maximikapitalet enligt bolagsordningen

uppgår till 2 milj. kr. eller mer eller om bolagets aktier eller av bolaget

utgivna obligationer noteras på svensk fondbörs, skall minst en av

bolagets revisorer vara auktoriserad revisor.

Förutsättningarna för att aktiebolag skall få sina aktier noterade på fondhand

lareföreningens lista är inte fastställda. Prövningen är fri men i praxis

tar man numera hänsyn till de principer som gäller för inregistrering på

fondbörsen. På listan noteras f. n. aktier i ett fyrtiotal svenska bolag. Det

största av dem har ett aktiekapital på 100 milj. kr. och det minsta på mindre

än 2 milj. kr. Det sammanlagda nominella aktiekapitalet på de noterade

aktierna utgjorde vid 1969 års utgång 0,75 miljarder kr. och kursvärdet ca

1,3 miljarder kr.

2.11. Regler av särskild betydelse för fondhandeln

Bestämmelser som rör förhållandet mellan köpare och säljare av fondpapper

— bl. a. aktiebrev och emissionsbevis — är intagna i lagen (1905:

38) om köp och byte av lös egendom (köplagen), lagen (1914:45) om

kommission, handelsagentur och handelsresande (kommissionslagen), lagen

(1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet (fondkommissionslagen)

samt i börsordningen och med stöd av denna utfärdade

ordningsregler för Stockholms fondbörs.

Enligt 1 § köplagen blir denna lag tillämplig på aktieköp, om inte annat

är uttryckligen överenskommet mellan kontrahenterna eller annars får anses

avtalat eller ock följer av handelsbruk eller annan sedvänja. I 19 § anges,

att köp av aktie skall anses omfatta den utdelning, som vid köpet ännu

inte förfallit till betalning, så ock den rätt till teckning av ny aktie, som

åtföljer eller kan komma att åtfölja aktien. Denna paragraf reglerar däremot

inte hur en med aktien följande rätt till deltagande i fondemission

skall behandlas. Det har dock allmänt antagits att frågan om hänförande

av en sådan rätt till endera parten bör bedömas analogt med frågan om behandlingen

av teckningsrätt. Mot bakgrunden av sistnämnda föreskrift i

köplagen har i 9 § ordningsreglerna för Stockholms fondbörs tagits in ett

stadgande om att noterade kurser på aktier omfattar, där inte annat tillkännagetts

av uppropsledaren före noteringstillfället, den utdelning som vid

avslutet ännu inte förfallit till betalning samt den rätt till teckning av ny

aktie eller del i fondemission som vid avslutet åtföljer eller kan komma att

åtfölja noterad aktie. Med stöd av denna bestämmelse har numera den fasta

praxis utvecklats, att aktie noteras ”utan kupong” fr. o. m. första börsdag

efter bolagsstämman samt utan värdet av teckningsrätt resp. fondandel

fr. o. in. den dag avstämplingsförfarandet för deltagande i emissionen tar

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 99 år 1970

29

sin början. Nu redovisade börspraxis har sålunda för de aktieaffärer som

avslutas i enlighet med den kommit att supplera 19 § köplagen.

I kommissionslagen regleras förhållandet mellan den som åtagit sig uppdrag

att för annans räkning men i eget namn försälja eller köpa in varor,

värdepapper eller annan lös egendom (lcommissionär) och den för vars

räkning försäljningen eller inköpet skall ske (kommittent). Föreskrifterna

i lagen är med visst undantag av samma dispositiva typ som köplagen.

Tvingande regler ges däremot i fondkommissionslagen. Denna lag utgör en

särskild påbyggnad av kommissionslagen för den yrkesmässiga komrnissionshandeln

med fondpapper, dvs. aktier, emissionsbevis och obligationer,

och reglerar närmare förutsättningarna för sådan handel. Vidare kan

nämnas lagen (1919: 242) med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över

annan tillhöriga fondpapper, i vilken bl. a. ges speciella formföreskrifter för

förfogande när fondpapper innehas av panthavare eller kommissionär.

Kungl. Maj :t skall enligt 27 § fondkommissionslagen fastställa en börsordning

med giltighetstid av längst tio år. Nuvarande börsordning gäller till

utgången av år 1979. I 29 § börsordningen anges bl. a. att endast kontantaffärer

är tillåtna på börsen. Enligt 31 § är den vid börsaffärer medgivna

leveransfristen så bestämd, att uppgörelse skall ske före banktidens utgång

andra börsdagen efter den när avtalet träffats; dock får säljare fullgöra avtalet

före banktidens utgång på tredje börsdagen.

För fullständighetens skull bör nämnas, att aktier omsätts också utanför

Stockholms fondbörs. Något börstvång finns nämligen inte i Sverige. Till

viss del ombesörjs dessa affärer av de yrkesmässiga kommissionärerna

(fondkommissionärerna) -— affärsbanker och mäklarfirmor. Därjämte förekommer

att aktietransaktioner avtalas direkt mellan kontrahenterna (t. ex.

förvaltningsaktiebolag). Jämförelse mellan börsstatistiken och den av bankinspektionen

årligen i dess statistik publicerade beräkningen av värdet på

samtliga i landet omsatta aktier brukar ge vid handen att börsomsättningen

uppgår till ca 40 % av den totala omsättningen.

3. Brister i nuvarande aktiebrevs- och aktiebokssystem

Från olika håll har påtalats vissa brister som anses vidlåda nuvarande

system med aktiebrev och aktiebok. Bristerna kan sättas i direkt samband

med de rättsregler och den praxis för vilka en redogörelse lämnats under 2.

Kritiken har särskilt koncentrerats på den ineffektiva distributionen av utdelning

och emissionsbevis, den stelbenta indelningen av aktiebreven i vissa

standardvalörer samt den bristande information om aktieägarförhållanden

som aktieboken lämnar. Bristerna är närmare belysta i betänkandet (SOU

1968:59 s. 46—49). I detta sammanhang skall nämnas följande.

Nuvarande typ av aktiebrev med därtill hörande kuponger förkroppsligar

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

aktieägarens samtliga ekonomiska rättigheter. Värdepapperet betecknas som

bärare av rättigheterna. Med denna konstruktion följer att man vid hantering

av aktiebrev och kuponger är hänvisad till metoder, som kräver individuell

behandling och redovisning av varje särskilt dokument som ägaren har

att förete i anslutning till någon transaktion. Detta förhållande i förening

med den omfattande och starkt växande volymen av aktiebrev och kuponger

•— ca 22 milj. aktiebrev och lika många kupongark i börsbolagen — har

fått till följd att kostnaderna för hantering av sådana värdepapper blivit synnerligen

höga och att de fortsätter att stiga kraftigt.

4. Fondbörsutre dningen

I syfte att avhjälpa påtalade brister i nuvarande system lägger utredningen

fram förslag till nya regler för aktiebrev och aktiebok. Avsikten med förslaget

är främst att förenkla aktiebolagens och bankernas arbete med utdelningsbetalning

och aktieemissioner samt att möjliggöra övergång till automatisk

databehandling (ADB) vid förande av aktiebok. De nya reglerna avses

skola utgöra ett alternativ till motsvarande bestämmelser i AL.

4.1. Huvuddragen av ett nytt aktiebrevs- och aktiebokssystem

Som kommer att framgå av det följande bygger utredningens förslag på

en reform av de legala föreskrifterna om aktieägarregistrering. Aktiebrevet

är kvar som bevis om andel i ett bolag medan behovet av kuponger faller

bort. Utredningen har emellertid övervägt också en annan lösning, nämligen

ett värdepapperslöst system där några aktiebrev inte utfärdas. Ett sådant

system kan utformas efter förebild av checkräkning och postgirokonto. För

varje aktieägare för bolaget ett särskilt konto, som utvisar omfattningen av

delägarskapet. Utredningen avvisar dock en så radikal lösning av följande

skäl. Det är svårt att få en klar uppfattning om systemets praktiska konsekvenser

för den svenska värdepappersmarknaden ur både nationell och internationell

synvinkel. Andra industriländer med ojämförligt större värdepappersmarknader

än den svenska har hittills inte gått över till ett sådant

system. Risken för att den svenska kapitalmarknaden skulle bli isolerad är

påtaglig.

Det förslag utredningen lägger fram innebär i stort ett bibehållande av

principen att aktiebrevet skall vara bärare av de rättigheter som tillkommer

dess behöriga innehavare. Från denna princip gör utredningen avsteg i två

viktiga avseenden, nämligen beträffande rätten till utdelning och i fråga om

rätten att få ut emissionsbevis och brev på ny aktie vid fondemission (i

fortsättningen nämns som regel inte sådant brev vid sidan av emissionsbevis).

I båda dessa avseenden skall registrering hos aktiebolaget utgöra för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

utsättning för rättighetsutövandet. Detta innebär således att t. ex. vinst skall

betalas, inte som i regel nu mot kupong, utan till den som är registrerad som

ägare. Rätten att bli registrerad skall emellertid vila på oförändrade värdepappersrättsliga

principer. Det är således den som i vederbörlig ordning

styrkt äganderätt till aktie som skall registreras.

Registrering av aktieägare skall liksom nu göras i aktieboken. Denna behåller

karaktären av obligatoriskt och för allmänheten tillgängligt register

över aktieägarna. För att underlätta distributionen av utdelningsbelopp och

emissionsbevis löreslår utredningen dock viktiga ändringar i gällande regler.

I stället för registrering i nummerföljd av de aktier bolaget gett ut träder

registrering i alfabetisk ordning av de rättssubjekt som förvärvat rätt till

aktierna. Aktieboken skall sålunda ta upp aktieägarna i alfabetisk ordning.

I anslutning till aktieboken skall föras ett register i löpande nummerföljd

över utfärdade aktiebrev. Aktieboken skall fortfarande tjänstgöra som underlag

för röstlängden vid bolagsstämma.

Utredningen tar i sitt förslag inte upp någon straffrättslig påföljd för

underlåtenhet att anmäla förvärv av aktie för registrering. I sammanhanget

erinras om att den civilrättsliga påföljden av utebliven registrering är ytterst

allvarlig för aktieägaren. Han kan i så fall varken få utdelning eller emissionsbevis

eller utöva rösträtt. Utredningen utgår därför från att registrering

i aktieboken enligt den föreslagna ordningen i vanliga fall kommer att

begäras i omedelbar anslutning till aktieförvärvet. Undantag kan dock tänkas

förekomma. Det kan sålunda i ett affärsavtal rörande aktier vara ett led

i överenskommelsen att köparen genom att viss tid dröja med registreringen

skall göra det möjligt för säljaren att få närmast förfallande utdelning eller

att delta i en aviserad kapitalökning. Normalt sett torde ett sådant avtal föranleda

motsvarande avdrag från den köpeskilling som skall erläggas.

En alfabetisk aktieägarförteckning som grund för utbetalning m. m. medför

vissa konsekvenser. Frånsett de fördelar som otvivelaktigt kan uppnås

i tekniskt hänseende pekar utredningen på möjligheterna att tillgodose

framställda önskemål om förbättrad överblick över ägarna i ett aktiebolag.

Vidare skapas förutsättningar för kontakt mellan enskilda aktieägare. Utredningen

betonar, att förslaget medför en faktisk förändring i allmänhetens

möjligheter att använda aktieboken som upplysningskälla angående det aktuella

aktieägandet i de stora bolagen. Den information som man kan få ur

en aktiebok med den föreslagna ordningen blir av en helt annan aktualitet

och överskådlighet än vad dagens aktiebok kan ge. Retydelsen av en sådan

förändring har ett visst samband med andra frågor som ingår i utredningens

uppdrag. Utredningen avser därmed dess uppgift att överväga lämpliga åtgärder

för att förbättra allmänhetens möjlighet till insyn i bolagens förhållanden.

Detta berör även ägarförhållanden och aktiebokens betydelse

som informationskälla. Utredningen är emellertid inte nu beredd att ta

ställning till dessa informationsfrågor utan ämnar återkomma till dem i ett

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

senare sammanhang. Mot denna bakgrund ställer utredningen frågan om

det kan anses möta några betänkligheter att — av rent tekniska skäl —

skapa ett system som får den praktiska effekten att även personer som har

små aktieposter och som inte önskar ta del i bolagets förvaltning genom att

utöva rösträtt får sina aktieinnehav bragta till offentligheten genom en för

envar tillgänglig aktiebok. Utredningen har dock svårt att uppfatta förslaget

som någon kränkning av enskildas intressen. I nuvarande samhällsmiljö i

Sverige står ändå en stor mängd information till buds om enskildas ekonomiska

förhållanden. Man kan visserligen säga att den enskilde borde ha

samma rätt till sekretesskyddad kapitalplacering när det gäller aktieinnehav

som när det gäller tillgodohavanden på bankräkning. Den senare formen av

kapitalplacering skyddas av bestämmelser i BL om banksekretess. Men den

enskildes sekretesskydd i fråga om kapitalplaceringar är inte utan väsentliga

undantag. Beträffande upplysningar om aktieägandet pekar utredningen på

förhållandet efter en emission, när man hos registreringsmyndigheten kan

ta del av en förteckning över de aktieägare som tecknat och erhållit de nya

aktierna. Andra exempel, som inte på samma sätt är begränsade till något

enstaka tillfälle, utgör fastighetsboken samt bilregistret.

Utredningen kommer in på vissa problem i samband med pantsättning av

aktier och understryker därvid, att dess förslag inte innebär någon ändring

av gällande panträttsliga regler. Aktiebrev måste sålunda också i fortsättningen

vid belåning lämnas över i långivarens besittning eller meddelande

lämnas till den som förvarar brevet. Men aktiebolaget har att vid vinstutdelning

och utsändande av emissionsbevis följa aktiebokens uppgifter om aktieägarna.

Detta skulle medföra en försvagning av aktiernas ställning som kreditobjekt,

om det inte fanns något sätt att vid fall av pantsättning styra utdelningsbelopp

och emissionsbevis till panthavaren i stället för aktieägaren.

Motsvarande problem uppstår, när aktieägare deponerat sina aktier hos

någon som åtagit sig att förvalta dem för ägarens räkning med rätt för förvaltaren

att bl. a. lyfta utdelning. Utredningen löser dessa problem på följande

sätt. Den som innehar panträtt eller förvaltningsuppdrag medförande

rätt att också lyfta utdelning och motta emissionsbevis kan genom att anmäla

sig hos bolaget dirigera om betalningar och bevis till sig. Förutsättning

för en sådan omdirigering är dock att ägaren är registrerad i aktieboken.

Vid anmälan till bolaget skall fogas skriftligt bevis utvisande panthavarens/uppdragstagarens

rätt i förevarande avseenden. Det bolag som får

motta anmälningen blir å sin sida skyldigt notera densamma och att rätta

sig efter den vid utdelningsbetalning och utsändande av emissionsbevis. Anteckningar

om pantupplåtelse eller deposition skall av bolaget föras i en särskild,

från aktieboken fristående förteckning.

Även utan särskilda regler om aktiebolags skyldigheter med anledning av

pantsättning och deposition av aktier har utredningen den uppfattningen

att förhållandena mellan aktieägare, panthavare och uppdragstagaren, å

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

ena sidan, och bolag, å den andra, sannolikt skulle till följd av allmänna

rättsregler bli att behandla på sätt som föreslagits. Principen måste nämligen

vara att bolag skall vara skyldigt att notera och rätta sig efter ingångna

meddelanden om sådana rättshandlingar. Både pantsättning och deposition

av aktier förekommer emellertid så ofta i det praktiska livet, att utredningen

anser det lämpligt att på sätt som föreslagits klarlägga behandlingen

av dessa fall, där aktieägare på ett speciellt sätt disponerat över sin

äganderätt.

Förteckningen är inte en handling som i likhet med aktieboken skall

hållas tillgänglig för envar på begäran. Införing i den påverkar nämligen

endast ekonomiska rättigheter — inte behörighet att utöva rösträtt. I den

män aktiebolag av registreringstekniska skäl skulle finna lämpligt att föra

förteckningen i anslutning till aktieboken, bör bolaget alltså tillse, att dess

innehåll vid externa förfrågningar inte görs tillgängligt tillsammans med

uppgifter som tas fram ur aktieboken.

Aktieboken skall, som redan antytts, enligt utredningens förslag utgöra

grundval för vinstutbetalning in. m. Utredningen anser därför att det måste

finnas rättsregler, enligt vilka aktiebolag kan förlita sig på innehållet i aktieboken.

Bolaget bör salunda genom att följa aktieägarförteckningen i

aktieboken med befriande verkan få fullgöra sina förpliktelser mot aktieägarna.

Dessa å sin sida måste kunna räkna med att registrering i aktieboken

är tillfyllest för att de skall få utdelningsbelopp m. in. Detta leder till att

rättsverkningarna av införing i aktieboken måste vara klart preciserade i

lag. Utredningen föreslår regler som innebär, att de som är införda i aktieboken

blir behöriga att från bolaget bekomma utdelningsbelopp och emissionsbevis

och att bolaget får rätt att utgå från detta förhållande. Förutsättning

är dock att bolaget är i god tro, dvs. varken vetat eller haft skälig

anledning misstänka att det i själva verket förhöll sig på annat sätt än vad

som framgick av aktieboken. Vad som nu sagts avser också den särskilda

förteckningen över uppdragstagare m. fl. Utredningen understryker att i

denna presumtionsregel ligger den juridiskt sett avgörande nyheten på det

aktiebolagsrättsliga området som dess förslag innehåller.

Aktieboken och förteckningen tilläggs alltså i förslaget när det gäller utdelning

m. m. en viss rättsverkan. Utredningen finner att denna rättsverkan

måste knytas till en viss dag, avstämningsdagen. Denna dag, som skall vara

angiven i aktiebolagets beslut om utdelning eller kapitalökning, har bolaget

att genomgå (stämma av) aktieboken och förteckningen för fastställande av

vilka som är införda i dessa register. Enligt förslaget skall avstämningsdagen

vidare vara utgångspunkten för den treåriga preskriptionen i de fall,

där utdelningsanvisningen visar sig vara obeställbar. Avstämningsdagen

blir också — om inte rättsförhållandena genom avtal normerats på annat

sätt — avgörande vid tillämpningen av bestämmelsen i 19 § köplagen om

rätten till utdelning och till teckning av ny aktie vid köp.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 99

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Knngl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Med stöd av AL synes det inte vara möjligt att föra aktieboken uteslutande

med hjälp av ADB. Däremot kan naturligtvis ett aktiebolag — med ett

visst dubbelarbete som följd — använda ADB som ett hjälpmedel vid sidan

av den ordinarie aktieboken. Utredningen föreslår nu att ADB skall få tilllämpas

vid aktiebokens förande och betecknar denna nyhet som en av förslagets

viktigaste rationaliseringsmöjligheter. Registreringen görs vid ADB

på magnetband eller på något annat registreringsmedium. De uppgifter som

skall matas in i datamaskinen och registreras på magnetband eller andra

minnesorgan måste därvid översättas från visuell text till maskinspråk och

vid utmatningen ur maskinen tillbaka till klartext. Utredningen har den

principiella ståndpunkten, att bolag är skyldigt att förete utskrift i klartext

av aktieboken i den omfattning som någon begär. Denna allmänna inställning

har lett till förslag om att aktieboken i sin helhet skall göras läsbar och

tillgänglig minst en gång i kvartalet och självklart vid varje bolagsstämma.

Allmänheten skall kostnadsfritt kunna få del av den senaste utskriften av

aktieboken. Mot ersättning för bolagets kostnader kan därjämte den som så

önskar få upplysningar ur aktieboken utskrivna avseende också andra tidpunkter

än de nyss nämnda.

Även beträffande aktiebreven föreslår utredningen i rationaliseringssyfte

vissa nya regler. Den viktigaste nyheten är att aktiebrevet — i anknytning

till det ändrade registreringsförfarandet — i normalfallet kommer att bli ett

enhetsbrev. Detta innebär, att varje aktieägare i princip får endast ett brev

på hela sitt innehav av aktier av samma slag i ett och samma bolag. Denna

nyhet får dock inte karaktär av obligatorium utan varje aktieägare skall

fortfarande ha möjlighet att, om behov föreligger, dela upp sitt aktieinnehav

på flera brev. Systemet, som avser att möjliggöra användandet av datateknik,

förutsätter i flertalet fall att nya brev skall utfärdas i anslutning till

överlåtelsen. Den nye aktieägaren får således ett nytt aktiebrev avseende

hans förvärv. Han skall kunna begära att få tidigare utfärdade brev, som

han äger, lagda samman med nyförvärvet till ett enda brev. Förvärvarens

namn skall inte behöva sättas ut i överlåtelsemeningen på det gamla aktiebrevet

i de fall, där detta sålunda skall bytas ut. Bolag får enligt förslaget

rätt att byta ut aktiebrev i samband med att ändrade förhållanden beträffande

en aktieägares innehav skall antecknas i aktieboken. Å andra sidan

åläggs bolag att på aktieägares begäran göra uppdelning eller utbyte i

övrigt av aktiebrev.

För aktiebolag som tillämpar det nya systemet tar utredningen bort möjligheten

att ställa ut innehavarbrev. Aktiebrevet skall alltså alltid vara ställt

till viss man. Utredningen anser att institutet innehavarbrev saknar större

praktisk betydelse. Dessutom kan vid distribution av utdelningsbelopp och

emissionsbevis i det nya systemet förekomsten av innehavarbrev vara ägnad

att skapa missförstånd.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

35

4.2. Förvaltarregistrering

Till grund för den föreslagna reformeringen av aktieboken ligger principen

att i aktieboken skall föras in endast den som verkligen är ägare till

aktien. För att möjliggöra att utdelning och emissionsbevis vid deposition

eller pantsättning av aktier skall kunna gå till uppdragstagaren resp. panthavaren

föreslår utredningen som redan angetts att även sådan person skall

kunna registreras i en särskild förteckning. I dessa fall måste skriftligt uppdrag

från den hos bolaget registrerade aktieägaren kunna åberopas. När det

gäller förvaltningsuppdrag gör utredningen ett avsteg från nyssnämnda

princip. Av hänsyn till förhållandena i de främmande länder där svenska

aktier har en marknad föreslår utredningen, att bolag undantagsvis efter

särskilt tillstånd skall kunna medges rätt att i aktieboken föra in en uppdragstagare,

som kan åberopa innehavet av aktiebrevet, utan att den verklige

ägarens namn blir känt för bolaget. Ett sådant förfarande kallas i fortsättningen

förvaltarregistrering.

Förvaltarregistrering utgör en motsvarighet till den undantagsregel i 3 §

fjärde stycket AL som gör det möjligt för aktiebolag att efter särskilt tillstånd

utfärda aktiebrev ställt till innehavaren också i ett system som bygger

på aktiebrev till viss man.

Utmärkande för ett undantagsfall av nu skisserad typ blir, att en uppdragstagare

skall kunna anteckna sig hos aktiebolaget för erhållande av utdelningar

och emissionsbevis utan att han därvid nödgas styrka sin behörighet

genom företeende av någon av den inregistrerade aktieägaren för ändamålet

utfärdad handling. Enbart innehavet av ett aktiebrev (med indossament)

får anses vara tillräcklig legitimation för utövandet av förvaltningsuppdraget.

Den verklige aktieägaren kommer i ett sådant fall att få sina

ekonomiska rättigheter bevakade genom uppdragstagaren, medan rätten att

rösta på bolagsstämma å andra sidan inte kan utövas av någondera. Endast

den verklige ägaren som registrerat sig i aktieboken är nämligen röstberättigad.

Om aktieägaren är intresserad av att utöva sin rösträtt, måste

han återkalla förvaltningsuppdraget och låta registrera sig i aktieboken

som ägare. På så sätt vinner han legitimation för deltagande i bolagsstämman.

Genom att det är i aktieboken som den nu ifrågavarande införingen skall

ske, blir denna bok en komplett förteckning över såväl vanliga ägarförhållanden

medförande rösträtt som förvaltningsuppdrag vilka innebär att någon

rösträtt inte kan utövas. Tillstånd skall enligt förslaget sökas av bolaget

hos Kungl. Maj :t eller hos därtill särskilt förordnad myndighet.

Utredningen berör också förutsättningarna för tillstånd och framhåller följande.

Det ligger i sakens natur att dispens knappast kan komma i fråga för

andra än de större svenska aktiebolag som har en utlandsmarknad av viss

omfattning för sina aktier. Det kan också visa sig lämpligt att knyta vissa

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

villkor vid en dispens, exempelvis i syfte att förebygga skatteflykt. Ett sådant

villkor kan t. ex. vara att bolaget får förbinda sig att till skattemyndighet

komma in med uppgifter om den verklige ägaren i de fall där denne är

skattskyldig i Sverige för inkomst eller förmögenhet. Dessutom kan dispensen

begränsas till fria aktier eller endast viss serie av sådana aktier.

På många av de utländska aktiemarknader där svenska aktier är representerade

är det brukligt, att aktieägare anförtror förvaltningen av aktierna

åt bank eller annan institution, som vid utövandet av förvaltningsfunktionerna

inte utåt redovisar aktieinnehavet som tillkommande viss individuell

person. En översikt över aktiesystemet i vissa främmande länder och där

förekommande förvaltarregstrering finns intagen i betänkandet (SOU 1968:

59 s. 96—108).

4.3. Tillämpningsområdet för det nya aktiebrevs- och aktiebokssystemet

Utredningens principiella ståndpunkt är att det nya systemet för aktiebrev

och aktiebok skall frivilligt kunna tillämpas av varje aktiebolag. Förutsättningen

är att bolagsordningen innehåller föreskrift om detta. För börsbolagen

föreslår utredningen dock att tillämpningen av det nya systemet blir

obligatorisk. Motivet för obligatorium är närmast att det ger enhetlighet och

stadga åt den organiserade aktiehandeln. Även allmänna rättssäkerhets- och

effektivitetsskäl åberopas. Syftet med obligatorium uppnår utredningen genom

att föreslå en ändring av börsordningen så att det för inregistrering av

aktier på börsen krävs att bolaget gjort det nya systemet tillämpligt för sin

del. För nuvarande börsbolag blir det en övergångsperiod på fem år.

Det bör understrykas att enligt förslaget är aktiebolag som gått över till

det nya systemet inte av den anledningen skyldigt att föra aktieboken med

hjälp av ADB. En konsekvens härav är att det föreslagna obligatoriet inte i

och för sig innebär att aktieboken skall föras med ADB.

Genom en särskild bestämmelse i börsordningen föreslår utredningen, att

börsstyrelsen dessutom skall få kompetens att medge undantag från nyssnämnda

villkor för inregistrering av aktier på börsen. På grundval av denna

dispensmöjlighet kan undantagsvis bolag, som trots sin karaktär av börsbolag

har jämförelsevis litet aktiekapital eller i övrigt liten spridning av sina

aktier på marknaden, efter börsstyrelsens prövning få tillämpa det traditionella

systemet. Dispensmöjligheten får tillsammans med den femåriga övergångstiden

den verkan, att omställningen från det äldre till det nya systemet

bör kunna genomföras på ett smidigt sätt.

4.4. Centralisering av arbetet med aktieboken; värdepapperscentral

Ansvaret för förande av aktiebok, verkställande av omregistreringar i den

samt utsändande av utdelningsbelopp och emissionsbevis skall enligt utredningen

liksom f. n. åvila varje särskilt aktiebolag. Genom att uppenbara ekonomiska

fördelar föreligger med en stordrift inom aktiehanteringen räknar

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

utredningen med en önskan hos näringslivet att organisera företag som specialiserar

sig på övertagandet av nu avsedda arbetsuppgifter. Bankföreningen

har för utredningen gjort klart att det från teknisk synpunkt inte föreligger

hinder mot bildandet av ett för bankerna gemensamt organ, en värdepapperscentral

(VPC). I bankföreningens regi pågår f. n. förberedelsearbete

'' ör bildandet av en VPC. Också sparbanksväsendet och jordbrukskasserörelsen

har anslutit sig till kretsen av intressenter i den VPC som affärsbankerna

diskuterar.

VPC kan enligt utredningen vara ett specialorgan med uppgift att från

börsbolagen och med dem jämförliga bolag motta uppdrag att föra aktiebok,

utfärda aktiebrev och emissionsbevis samt distribuera sådana handlingar

ävensom utdelningsbelopp och meddelanden. Utredningen anser, att vissa

administrativa bestämmelser bör ges, hur en stordrift av det nu diskuterade

slaget skall organiseras. Det måste nämligen i allmänhetens intresse ställas

mycket höga krav, särskilt från säkerhets- och kontrollsynpunkter, på ett

organ av den typ det här kan bli fråga om. Garantier för att sådana krav tillgodoses

kan lämpligen ske genom att verksamheten görs beroende av ett

auktorisationsförfarande. Auktorisation bör ges av Kungl. Maj :t. Vidare bör

ett sådant organ stå under fortlöpande tillsyn av bankinspektionen. Den

lämpligaste formen för en VPC anger utredningen vara ett självständigt aktiebolag

eller ekonomisk förening.

Utredningen diskuterar även möjligheten av direkt statlig medverkan i en

VPC. Säkerhets- och kontrollsynpunkter kan tillgodoses genom auktorisation

och tillsyn, varför ett direkt statligt medansvar för driften av en VPC

inte ter sig nödvändigt på dessa grunder. Bland sådana skäl i övrigt som

skulle kunna föreligga för en statlig medverkan nämner utredningen främst

möjligheterna att utnyttja ett sådant organ för likartade uppgifter utanför

själva aktiehanteringsverksamheten. Det ligger nära till hands att tänka på

obligationsområdet, på vilket staten och vissa ernittenter av offentligrättslig

karaktär spelar en dominerande roll som låntagare. De tekniska problem

på obligationsmarknaden som skulle kunna lösas med hjälp av en VPC

rör dock inte i främsta rummet den statliga sektorn utan de delar av obligationsmarknaden

för vilka möjlighet till inskrivning av obligationerna hos

låntagarna saknas, dvs. kommun- och industrilånesektorerna. Enligt vad

utredningen erfarit torde obligationsteknikkommittén inte heller komma att

föreslå att staten, i varje fall under den närmaste framtiden, skulle för sin

obligationsverksamhet ansluta sig till en VPC; kommittén kan å andra sidan

väl komma att rekommendera att kommuner och industriföretag gör detta.

Vid dessa förhållanden anser sig utredningen sakna anledning att rekommendera

statlig medverkan i en VPC:s förvaltning i form av direkt deltagande

i dess verksamhet. En annan sak är att det kan finnas fog för att en av staten

utsedd representant för allmänheten skall ingå i styrelsen för ett sådant

organ. Utredningen lägger också fram förslag i denna riktning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Utredningen behandlar också frågan om behov föreligger av mer än en

VPC. Totalt sett är — ev. bortsett från vissa övergångsproblem -— för Sveriges

vidkommande de arbetsuppgifter som kan lösas genom stordrift inte

av större omfattning än att de kan klaras av ett enda organ med lämplig

kontorsmaskinell utrustning. Det förefaller utredningen mindre sannolikt

att utvecklingen kommer att skapa underlag för konkurrens på detta verksamhetsfält.

Utredningen vill emellertid inte utesluta möjligheten att konkurrens

kan uppkomma. Detta kan t. ex. tänkas bli aktuellt om det visar sig att

användande av andra maskintyper eller mer avancerade arbetsmetoder i övrigt

skulle göra det möjligt att erbjuda ifrågavarande värdepapperstekniska

service till lägre pris. En sådan, billigare service bör naturligtvis inte motarbetas,

om den kan lämnas under tillgodoseende av de säkerhetskrav som

måste ställas upp. Men för att motverka inte önskvärda effekter av konkurrens

synes det utredningen nödvändigt att auktorisationsförfarandet innefattar

också en prövning av marknadens behov av ytterligare organ.

Med den organisatoriska ram som skulle komma att skapas kring en VPC

blir formen för nödvändigt samarbete mellan banker och övriga fondkommissionärer,

å ena sidan, och VPC, å den andra, av stor betydelse. Bankernas

och övriga fondkommissionärers kontorsorganisation kommer därvid att

spela en viktig roll för den expeditionella kontakten mellan allmänheten och

VPC liksom den i dag gör för kontakten mellan aktieägarna och börsen. Utredningen

förutsätter att man, om VPC förverkligas, skapar säkra och effektiva

former för kommunikationer mellan det angivna kontorsnätet och den

centrala VPC-funktionen.

Ansvaret för att aktieägare blir rätt införda i aktieboken och att riktiga

aktiebrev utfärdas torde alltid åligga vederbörande aktiebolag, även om detta

till en särskild VPC överlåtit handhavandet av åtgärderna. Om en sådan

VPC visas ha gjort sig skyldig till en skadeståndsgrundande åtgärd eller underlåtenhet

i samband med fullgörandet av sitt uppdrag, torde VPC i sin tur

bli skadeståndsskyldig mot bolaget. Stora värden skulle kunna riskeras till

följd av felaktigheter och misstag begångna hos en VPC. Av hänsyn till omfattningen

av den antydda risken får ett sådant specialorgan enligt utredningen

i sitt kontrakt med bolaget inte friskriva sig från skadeståndsansvar

för försummelse av organet självt eller dess anställda eller för brottsligt förfarande

från någonderas sida. Det blir även därför av vikt att sörja för att

den som yrkesmässigt skall bedriva verksamhet av ifrågavarande slag har

den ekonomiska bärkraft som ter sig nödvändig i relation till riskerna. Den

ekonomiska bakgrund som måste krävas menar utredningen kunna basera

sig såväl på VPC:s egna tillgångar som på arrangemang av försäkringsnatur.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

39

5. Remissyttrandena

5.1. Allmänna uttalanden

Behovet och angelägenheten av att förenkla värdepapperstekniken i fråga

om aktierättsliga dokument och sättet för aktiebokens förande vitsordas allmänt

vid remissbehandlingen. Man påtalar de många praktiska olägenheter

som nuvarande system för aktiehantering medför. Åtskilliga remissinstanser

betonar vikten av att en reform, som kan medföra förenklingar och besparingar,

genomförs utan onödigt dröjsmål.

Några remissinstanser, kammarrätten, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden,

kupongskattenämnden och styrelsen för Stockholms fondbörs, tar av

olika anledningar inte bestämd ställning till fondbörsutredningens förslag.

Kupongslcattenämnden vill avvakta resultatet av pågående utredning om de

skattemässiga konsekvenserna av förslaget.

I övrigt har utredningens förslag vid remissbehandlingen fått ett övervägande

positivt mottagande. Flera remissinstanser finner förslaget vara väl

underbyggt och ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Bland remissinstanser

med denna positiva inställning kan nämnas bankinspektionen, försäkringsinspektionen,

riksrevisionsverket, poststyrelsen, patent- och registreringsverket,

NO, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt företrädare

för näringslivet som bankföreningen, sparbanksföreningen, Sparbankernas

bank, jordbrukskasseförbundet, Jordbrukets bank, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening

och KF. Även arbetsmarknadens organisationer, SAF, LO, TCO,

SACO och SR, tillstyrker förslaget. Enligt riksbanksfullmäktige synes det

framlagda förslaget erbjuda en smidig lösning för att åstadkomma en avlastning

av det nu uppenbart mycket betungande manuella arbetet vid aktiehanteringen.

Sveriges aktiesparares riksförbund anser en övergång till ett

nytt aktiebrevssystem i enlighet med utredningens linjer vara välbetänkt.

Aktiebolagsutredningen och obligationsteknikkommittén, med vilka fondbörsutredningen

samrått, har i huvudsak ingen erinran mot den föreslagna

reformeringen. Aktiebolagsutredningen förklarar att utredningen i sitt kommande

förslag till ny aktiebolagslag avser att arbeta in de nu föreslagna särskilda

bestämmelserna för vissa bolag om aktiebrev och aktiebok m. m.

Endast Svea hovrätt anser att förslaget inte kan läggas till grund för lagstiftningen

utan ytterligare överarbetning. Hovrätten finner visserligen att

förslaget i huvudsak tillgodoser de krav som ställs inom värdepappersmarknaden

i dag. De inte oväsentliga avsteg från gängse värdepappersregler som

fondbörsutredningen gör kan emellertid enligt hovrättens uppfattning inte

gå fria från rättsliga erinringar. Hovrätten anför härom följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Nuvarande värdepappersregler tillkom efter ett mångårigt och i slutskedet

samnordiskt lagstiftningsarbete, och det hade med hänsyn härtill och till det

numera än starkare nordiska samarbetet på bl. a. handelns och lagstiftningens

område varit önskvärt, att även de nu föreslagna reglerna grundats på

överväganden av motsvarande omfattning. Man saknar också en diskussion

av radikalare eller mera långsiktiga lösningar såsom t. ex. ett aktiekontosystem,

där värdepappersanknytningen uppges. Inte heller ger utredningen

underlag för ett bedömande av vilka alternativa lösningar som finns att

tillgå. Kravet på bättre information genom aktieboken torde sålunda kunna

tillgodoses utan större ingrepp i det gällande regelsystemet och torde inte behöva

hopkopplas med de problem som rör aktiehanteringen. Det kan t. ex.

sättas ifråga om inte motsvarande bestämmelser om registrering i aktieboken

bör gälla även för bolag, som i övrigt inte finner skäl att anta de föreslagna

nya bestämmelserna.

Gällande rättsregler bygger på ett konsekvent genomfört system, där registreringen

är avgörande för de s. k. förvaltningsbefogenheterna och där de

ekonomiska rättigheterna följer innehavet av dokumentet. Den konsekvent

tillämpade principen om aktiebrevet som ett värdepapper anges dock vara

den huvudsakliga orsaken till rådande praktiska problem med aktiehanteringen.

I stället föreslås nu ifråga om de ekonomiska rättigheterna ett

system, där gällande sakrättsliga grundsatser om äganderätt och panträtt

alltjämt består i förhållandet till ägare och hans borgenärer, men där det för

rättigheternas uppkomst och skydd gentemot bolaget krävs registrering.

Obligationsrättsligt avviker förslaget från 19 § köplagen. Man tillskapar sålunda

för denna speciella typ av lös egendom en ny slags äganderätt och en

handpanträtt som är delvis hypotekarisk, dvs. regler som i mycket påminner

om vad som gäller för inte löpande fordringsrätter. Genom reglerna om

aktiebrevets utformning upphör i stort sett individualiseringen av objektet

för äganderätten och panträtten, och genom reglerna om rätt för bolag att

med befriande verkan betala utdelningsbelopp eller lämna ut emissionsbevis

till den som är införd i aktieboken eller i den särskilda förteckningen uttunnas

i väsentlig mån aktiebrevets legitimationsverkan. Det kan med fog

sättas ifråga om aktiebrevet härefter behåller egenskapen av värdepapper.

Mot bl. a. denna bakgrund hade det varit önskvärt att få belyst möjligheten

att, med frångående av värdepapperssystemet, åstadkomma en annan reglering

av andelsrättigheterna. Även från processuell synpunkt torde man få

räkna med komplikationer. Utredningen diskuterar inte hur t. ex. en vindikations-

eller återvinningstalan skall kunna föras, när identifieringen av

objektet upphört som en följd av systemet med enhetsbrev. Skulle man införa

samregistrering av aktier eller ett proformaaktieägande enligt utländsk

förebild gör sig dessa erinringar gällande i än högre grad.

Nu gällande regler i 36 och 37 §§ AL avser samtliga andelsrättigheter som

förkroppsligats i ett aktiebrev. Fondbörsutredningens förslag är däremot

dispositivt. Även om, såsom utredningen förutsätter, systemet göres obligatoriskt

för de börsintroducerade bolagen med därav följande stadga och enhetlighet,

kvarstår dock vissa olägenheter genom de olika typer av aktiebrev

som kan komma att finnas i omlopp. För att undvika eller minska förväxlingsrisk

torde böra övervägas bestämmelser om särskild utformning av eller

benämning på de nya dokumenten eller påskrift på aktiebreven.

Frågan om ett värdepapperslöst system berörs — förutom i Svea hovrätts

yttrande — också av några andra remissinstanser. Handelskammaren i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Malmö och Sveriges investeringsbank hyser sympatier för ett sådant system

men godtar, bl. a. av hänsyn till internationella aspekter, den bedömning utredningen

gjort i frågan. Enligt Sveriges industriförbund är det — med hänsyn

till att ett helt aktiebrevlöst system har konsekvenser som är svåra att

överblicka — f. n. olämpligt att ta ett så långtgående steg. Familjeföretagens

förening ifrågasätter om det inte för familjeföretagen, vilkas aktier

normalt inte är föremål för allmän handel, kunde vara tillräckligt med att

föra konton över aktieägarna i bolagen.

Samarbetsutredningen, NO och KF framhåller särskilt den förbättrade

insynen i aktiebolagens ägarförhållanden som förslaget medför. Enligt NO

utgör vid bedömningen av konkurrensförhållanden och konkurrensbegränsade

företeelser ägarförhållandena i vissa sammanhang en av de faktorer

som hör beaktas. Också från allmän synpunkt måste varje åtgärd i syfte

att förbättra informationen om företagen hälsas med tillfredsställelse.

Insynen i företagen hör enligt några remissinstanser delvis samman med

spörsmålet om vidgad rätt till förvaltarregistrering av aktier. Remissutfallet

från denna synpunkt kommer att refereras under 5.2. Här skall redovisas

endast den mera allmänna uppfattning som handelskammaren i Malmö hävdar.

Med utgångspunkt i rådande förhållanden skiljer handelskammaren i

registreringshänseende mellan mindre och större aktieinnehav. Varken samhället

eller allmänheten kan ha något intresse av att känna till namnen på

personer som har endast små aktieposter. Vad åter angår mer betydande

aktieinnehav bör enligt handelskammarens mening bedömningen bli en

annan. Någon erinran kan inte göras mot att envar får en reell möjlighet

att skaffa sig en korrekt vetskap om vem som innehar mer betydande aktieposter

i börsbolagen. Handelskammaren föreslår att för varje bolag läggs

upp två register, ett för de aktieinnehav som skall vara offentliga och ett för

övriga innehav.

Riksbanksfullmäktige anser det angeläget att observera att även om offentlighetsprincipen

gällt tidigare, så innebär den föreslagna omläggningen

av aktieboken en markant förändring i principens faktiska innehåll, vars

konsekvenser inte låter sig omedelbart överblickas. Fullmäktige tänker därvid

inte endast på frågan om kränkning av enskildas intressen utan även på

verkningarna på aktiemarknaden och dess funktionssätt. Utredningen har

pekat på ökade kontaktmöjligheter, vilka allmänt bedömts positivt från

företagets och marknadens synpunkt. Det är emellertid inte svårt att ge

exempel på fall, där aktieboken med en aktuell förteckning av aktieägarna

kan vara ett användbart instrument för att förbereda aktioner som kan ha

ogynnsamma återverkningar på såväl företagens som aktiemarknadens sätt

att fungera och också leda till inte önskvärda koncentrationer av aktieägandet.

Fullmäktige hänvisar därvid till vissa fusioner och företagsköp i Förenta

Staterna och Storbritannien, vilka inte har sin grund i en rationalisering

av produktionen m. m. utan vilkas motiv och fördelar från produktionsBihang

till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 99

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år T970

synpunkt och den ekonomiska framstegstakten framstår som tvivelaktiga.

För att förebygga uppväxten av inte önskvärda företeelser av sådant slag kan

man exempelvis göra registrering av aktieägandet obligatoriskt eller företa

vissa inskränkningar i aktiebokens offentlighet. Fullmäktige anser avslutningsvis

att verkningarna av aktiebokens faktiskt vidgade offentlighet bör

uppmärksamt följas.

Det föreslagna systemets fördelar i vissa speciella hänseenden belyses i

några remissyttranden. Kammarrätten finner sålunda fördelar från taxeringsmässig

kontrollsynpunkt med en aktiebok som ger en något så när

riktig bild av ägarförhållandena. SCB pekar på de väsentligt förbättrade

möjligheterna att samla in de för samhällsekonomisk analys angelägna statistikuppgifterna

avseende aktieinnehav, nyteckningar och utdelningar.

Enligt EON är ökad kunskap om ägarförhållandena i aktiebolag ägnad att

i vissa avseenden underlätta exekutiv verksamhet, exempelvis vid efterforskning

av gäldenärs tillgångar. I praktiken torde dock exekutiva myndigheters

undersökningar av föreslagna aktieböcker och förteckningar få

liten omfattning. Sveriges standardiseringskommission framhåller att parallellt

med administrativa och kontorstekniska åtgärder kan betydande

rationalisering inom värdepappershandeln åstadkommas genom standardiseringsinsatser

på olika avsnitt. Kommissionen informerar om att arbete

pågår med standardisering av aktiebrev, teckningsrättsbevis, delbevis m. m.

Emissions- och utdelningsverksamhet med det föreslagna systemet anses

allmänt innebära kostnadsbesparingar och förenklingar såväl för aktiebolag

och aktieägare som för banker och övriga fondkommissionärer. Däremot

påtalar flera remissinstanser att den dagliga handeln med aktier kommer att

kräva ökade arbetsinsatser och dra större kostnader än f. n. Till dessa remissinstanser

hör kommerskollegium, handelskamrarna i Stockholm,

Malmö och Göteborg, bankföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska

fondhandlareföreningen. Enligt fondhandlareföreningen torde de ökade omkostnaderna

för fondhandeln inte kunna vältras över på bolagen som får

alla rationaliseringsvinsterna. —-För att motverka kostnadsökningarna föreslås

att registrering av förvaltare i stället för aktieägare i aktieboken får

ske inte bara för utlandsägda aktier utan också för svenska aktieinnehav.

De synpunkter som under remissbehandlingen kommit fram på sådan registrering

skall närmare redovisas under 5.2.

En annan aspekt på kostnadsproblematiken som berör den enskilde aktieägaren

tas upp av riksbanksfullmäktige. Ett moment i de förenklingar av

hanteringen som föreslås består i att ett aktiebolag ställer ut endast ett

aktiebrev per ägare. En aktieägare kan naturligtvis efter hand öka ut sitt

innehav av aktiebrev i bolaget genom köp eller andra former av transaktioner.

Aktieägaren föreslås därvid kunna föra samman sina aktiebrev till ett,

om han så önskar. Likaså skall aktieägaren kunna dela upp ett aktiebrev i

flera om han vill sälja delposter. Fullmäktige utgår från att sammanslag
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970 43

ning och uppdelning av aktiebrev inneslutes i den service, som aktieägaren

naturligen åtnjuter. Bolaget får således stå för de kostnader som denna växling

är förenad med. Fullmäktige understryker betydelsen av detta inte

minst från synpunkten att bästa möjliga förutsättningar skapas för en

effektivt fungerande värdepappersmarknad. Det framstår enligt fullmäktiges

mening som viktigt att det inte reses några onödiga hinder av kostnadsmässig

eller administrativ art, som kan verka hämmande på handeln i

aktier. Den föreslagna omläggningen av aktiehanteringen bör inte få leda

till att innehavare av större aktieposter blir mer obenägna att sälja ut delposter.

Samma synpunkter får givetvis läggas på handeln med obligationer

och andra värdepapper.

KF, som är positiv till en omläggning av aktiehanteringen, framhåller att

för det växande antalet aktieägare med endast ett begränsat aktieinnehav

är avigsidorna i nuvarande system med kupongklippning in. m. inte särskilt

stora. Några markerade fördelar för denna kategori medför därför inte det

nya systemet.

Sveriges aktiesparares riksförbund understryker att en förutsättning för

ett nytt system för aktiehantering är att rättssäkerheten för aktieägarna

behålls och inte äventyras genom felskrivningar eller misstag vid distribution

av utdelningar och nya aktiebrev. Risken för förfalskningar bör också

uppmärksammas om aktiebreven skall ges ett förenklat utseende och utfärdas

med hjälp av datamaskin.

Frågan om registrering av en aktiefonds förvaltningsinnehav av aktier

tas upp av Stiftelsen ngkterhetsfolkets aktiefonder. Stiftelsen förutsätter

dock att aktiefondsutredningen i sitt förslag kommer att beakta aktiefondens

specialsituation också vad gäller den förenklade aktiehanteringen.

De skattemässiga aspekterna på de genomgripande ändringarna som förslaget

innebär påtalas från flera håll. Det föreslagna sättet för utdelningsbetalning

är inte förenligt med gällande bestämmelser i taxerings- och kupongskatteförordningarna.

En översyn av dessa bestämmelser är därför nödvändig.

Bl. a. måste en rad frågor om skattekontrollen lösas. Viktigt är även att

skattefrågorna är lösta när det nya systemet införs så att systemets användning

inte försvåras. Uttalanden i denna riktning görs av statskontoret, kammarrätten,

riksskattenämnden, CFU, kupongskattenämnden, länsstyrelserna

i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, bankföreningen, Sparbankernas

bank, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges industriförbund.

Industriförbundet hemställer också om en omprövning av den skatterättsliga

behandlingen av kostnader för nyemission m. m., så att dessa kostnader

hänförs till skattemässigt avdragsgilla omkostnader.

5.2. Förvaltarregistrering

Frågan om rätt för aktiebolag att i aktieboken registrera förvaltningsuppdrag

utan att den verklige ägaren behöver vara känd för bolaget behandlas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

av flera remissinstanser. Man anser att fondbörsutredningen i sitt förslag

begränsat denna rätt allt för starkt och vill låta rätten omfatta också svenskägda

aktier. En sådan inställning kommer till uttryck —- förutom som angetts

under 5.1. hos kommerskollegium, handelskamrarna i Stockholm,

Malmö och Göteborg, bankföreningen, Sveriges industriförbund samt Svenska

fondhandlareföreningen — även hos sparbanksföreningen, Sparbankernas

bank, jordbrukskasseförbundet, Jordbrukets bank, Sveriges allmänna

exportförening och SAF.

Vidgningen av rätten till förvaltarregistrering sägs kunna åstadkommas

genom att aktiebolagen ges en generell rätt till sådan registrering under förutsättning

av att förvaltaren auktoriserats av Kungl. Maj :t eller myndighet

som Kungl. Maj :t bestämt. Vinsten skulle bli att bankernas notariatavdelningar

och fondkommissionärerna kunde registreras som förvaltare.

Man framhåller allmänt att besparingarna och förenklingarna vid ett sådant

inhemskt förvaltarsystem skulle bli mycket betydande. Det sätts från

något håll t. o. m. i fråga om det föreslagna systemet över huvud taget medför

en positiv nettoeffekt, om inte förvaltarregistrering införs för svenska

aktieinnehav.

Svenska fondhandlareföreningen lämnar vissa uppgifter som belyser problemets

omfattning. Under år 1968 förmedlades i runt tal 300 000 aktieöverlåtelser

av föreningens medlemmar. Av dessa torde flertalet inte ha

varit av den karaktären att säljarens aktiebrev utan förändring till antalet

direkt kunnat övergå till köparen. Detta skulle med de nya reglerna ha inneburit

att varje arbetsdag ca 2 000 aktiebrev skulle ha makulerats och

2 000 nya getts ut enbart för fondhandelns del. Eftersom transaktionsvolymen

på aktiemarknaden har stora svängningar, måste bolagen ha eu

kapacitet att snabbt kunna hantera 2—3 gånger denna volym. Då emellertid

nära hälften av alla aktietransaktioner avser hos bankernas notariatavdelningar

och hos mäklarna deponerade aktier, skulle man enligt fondhandlareföreningen

med förvaltarregistrering kunna räkna med eu reduktion

av antalet omregistreringar i nära nog motsvarande grad.

Representativt för remissutfallet i denna del är bankföreningens yttrande.

Bankföreningen lägger följande synpunkter på fördelarna med förvaltarregistrering.

Handel mellan deponenterna hos en och samme förvaltare kan

försiggå utan att någon omregistrering i aktieboken eller någon omskrivning

av aktiebrev behöver ske. Transaktionerna kan nämligen i stället avvecklas

genom bokföringsåtgärder i form av debiteringar och krediteringar

av deponenternas konton. Även mellan deponenter hos olika förvaltare kan

handel ske utan omskrivning av aktiebrev. Därvid kan också mången gång

leverans undvikas genom att clearing sker mellan förvaltarna. I den mån

sådan deponenthandel mellan olika förvaltare medför, att en förvaltares

totala innehav förändras, måste visserligen den förändringen registreras i

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

aktieboken, men därmed kan anstå till dess att avslämningsdag för utdelning

eller emission infaller.

Till belysning av vilken minskning av registrerings- och aktiebrevsarbetet

hos aktiebolagen dessa förenklingar av aktiehandeln kan medföra nämner

bankföreningen, att man uppskattningsvis räknar med att omkring 40 %

av antalet på börsen omsatta aktier härrör från notariatavdelningarnas innehav.

Det finns fog för antagande att dessa innehav kommer att successivt

öka i storlek.

Ytterligare arbets- och kostnadsbesparingar kan enligt bankföreningen

vinnas genom att utdelningar till alla deponenter hos en och samma förvaltare

kan verkställas genom en enda utbetalning till förvaltaren. Likaså

behöver emissionshandlingar inte sändas separat till varje deponent utan

kan skickas i endast en omgång till förvaltaren. Därtill kommer den rationaliseringseffekt

som kan uppnås i form av minskat behov att hos aktiebolagen

registrera pantsättningar, särskilda bestämmelser om rätt till avkastning,

förmynderskap, godmanskap o. d. Anteckningar om sådana förhållanden

kan i stället göras hos förvaltaren. Härigenom undviks ett betungande

informationsflöde från notariatavdelningarna till bolagen och en

kostnadskrävande dubbelregistrering av uppgifter. I detta sammanhang

framhåller bankföreningen att det ibland kan vara så gott som omöjligt att

registrera ett aktieinnehav i aktieboken eftersom någon viss ägare helt enkelt

inte kan pekas ut. Det kan t. ex. i ett testamente ha föreskrivits, att

vissa aktier skall tillfalla blivande arvingar till testators barn eller att en

viss aktiepost skall sättas av till tryggande av vissa livräntelegat och, när

livräntetagarna avlidit, tillfalla testators då levande arvingar. I sådana fall

har vanligen en banks notariatavdelning utsetts till förvaltare. En undersökning

i bankerna har visat att dessa fall kan räknas i tusental.

Bankföreningen uppskattar vid nuvarande volym av notariataffärer den

kostnadsbesparing som totalt kan uppnås genom att förvaltarregistrering

tillåts också för svenska aktieinnehav till ett par milj. kr. om året enbart

för aktiebolagens del. Därtill kommer besparingar hos fondhandlarna och

notariatavdelningarna, vilkas storlek emellertid är svår att beräkna.

Behovet av skydd för aktieägarens anonymitet i samband med bl. a. aktieöverlåtelser

tas upp av Svenska fondhandlareföreningen. För fondhandeln

är det väsentligt att vid aktietransaktioner uppdragsgivarens anonymitet

skyddas och föreningen kan inte acceptera att uppdragsgivarens/

aktieägarens namn, som enligt utredningens förslag alltid skall stå på aktiebrevet,

genom leverans av de brev som omsätts i fondhandeln blir uppenbart

för kontrahenten. Detta kan möjligen i många fall undvikas med ett

avvecklingssystem, där värdepappcrscentralen får funktionen av ett clearingorgan,

men för de aktiebolag som står utanför värdepapperscentralen

ställer detta sig svårare. Vidare behövs för omregistrering och utfärdande

av nytt aktiebrev viss tid som försenar avvecklingen och orsakar ränteför
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

luster. För de fondkommissionärer som inte är banker förekommer i inte

obetydlig omfattning att klienters aktier, vilka ställts som säkerhet för kredit,

rebelånas i bankerna. Om klientens namn finns angivet på aktiebrevet

tvingas kommissionären att för sin bankförbindelse, som samtidigt själv är

fondhandlare, avslöja ett förhållande som av konkurrensskäl inte bör bli

känt. Förvaltarregistrering skulle enligt föreningen undanröja dessa problem.

Som skäl för vidgad förvaltarregistrering åberopar kommerskollegium,

handelskamrarna i Stockholm och Malmö, Sparbankernas bank samt Sveriges

industriförbund även intresset av sekretesskydd för mindre aktieinnehav.

Något allmänt behov av offentlighet i fråga om vanliga småsparares aktieinnehav

anses inte föreligga. För den största delen av den aktieköpande

allmänheten framstår aktieägandet som en av åtskilliga sparformer. Dessa

sparare bör ha samma skydd mot att deras förmögenhetsförhållanden i detalj

avslöjas som exempelvis de har som sätter in pengar på bankräkning

eller tecknar olika slag av försäkringar.

De remissinstanser som tar ställning för en vidgad rätt till förvaltarregistrering

är som regel medvetna om att detta leder till en viss begränsning

av de möjligheter att få bättre information om ägarförhållandena i aktiebolagen

som det nya sj^stcmet annars skulle ge. Betydelsen härav förringas

emellertid enligt bankföreningen och Sveriges industriförbund väsentligt av

att rösträtt inte kan utövas för förvaltarregistrerade aktier. Den som valt

att förvaltarregistrera sina aktier kan alltså inte utöva något inflytande på

bolagsstämma. Flera remissinstanser — såsom kommerskollegium, bankföreningen,

Sparbankernas bank och industriförbundet — erinrar om att

fondbörsutredningen ännu inte tagit ställning till frågan hur långt kraven

på insyn i bolagens förhållanden bör sträckas. När utredningen återkommer

till ämnet blir det tillfälle att överväga i vad mån det finns behov av särskilda

bestämmelser om insyn vid förvaltarregistrering. Det möter uppenbarligen

inga svårigheter att i så fall meddela sådana bestämmelser i bolagens,

aktieägarnas och allmänhetens intresse. Frågan anses därför inte behöva

lösas redan i samband med nu förevarande, tekniskt betonade reform

av aktiehanteringssystemet.

Handelskammaren i Malmö och Svenska fondhandlareföreningen finner

behov av ökad insyn kunna tillgodoses även vid förvaltarregistrering. Förvaltaren

kan nämligen åläggas att på begäran till vederbörande aktiebolag

lämna en alctieägarförteckning avseende förvaltade aktier. Bolaget skulle i

sin tur vara skyldigt att hålla förteckningen tillgänglig för envar. Såväl handelskammaren

som fondhandlareföreningen kan tänka sig att mindre aktieinnehav

undantas från offentligheten. Likartade synpunkter förs fram av

kommerskollegium, som finner det angeläget med offentlig tillsyn främst

beträffande personer med sådana större aktieinnehav som kan påverka företagets

skötsel. — Också Jordbrukets bank finner det vara möjligt att trygga

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

insynen i bolagens aktieägarförhållanden utan att förvaltarsystemets fördelar

i alltför hög grad beskärs.

SACO understryker att förvaltningsuppdrag utan att verklige ägaren är

känd för aktiebolaget inte skall vara möjliga.

Från flera håll betonas vikten av att aktiebolag och enskild aktieägare

vid förvaltarregistrering får möjlighet till kontakt med de aktieägare som

anlitar förvaltare. Bankföreningen och Sparbankernas bank har ingen erinran

mot att åtagande att vidarebefordra meddelande från bolag och aktieägare

görs till villkor för auktorisation. Kommerskollegium och Sveriges industriförbund

förutsätter vidare att det allmänna, bl. a. för nödvändig taxeringskontroll,

får kännedom om de bakom förvaltarna stående aktieägarna.

Som alternativ till förvaltarregistrering pekar handelskammaren i Malmö

på möjligheten att såvitt avser av bank eller fondmäklare förvaltade aktier

underlåta att ge ut aktiebrev. Under alla omständigheter anser handelskammaren

att sådana innehav skall kunna registreras utan att banken

eller mäklaren närmare behöver styrka riktigheten av registreringen.

Svea hovrätt har som framgår av redovisningen under 5.1. av hovrättens

yttrande starka betänkligheter mot förvaltarregistrering över huvud taget.

En kritisk inställning till en mera omfattande förvaltarregistrering än

vad fondbörsutredningen förordat intar bankinspektionen och riksbanksfullmäktige

i de yttranden som dessa remissinstanser avgett över bankföreningens

skrivelse den 17 september 1969 med begäran om viss ändring i

föräldrabalken m. m.

Bankinspektionen kan, eftersom några egna kostnadsberäkningar inte

kunnat göras, inte uttala sig om huruvida en ökning av möjligheterna till

förvaltarregistrering medför besparingar. Om vid närmare undersökning

detta visar sig vara fallet, finns enligt inspektionen skäl anta att den

främsta anledningen härtill är att genom användning av förvaltarregistrering

de facto införs ett delvis aktiebrevlöst system. Det är emellertid att

märka att också enligt fondbörsutredningens förslag en sådan ordning är

möjlig, något som inte tillräckligt synes ha beaktats. Bankinspektionen

anför vidare.

Vid en bedömning av kostnadsaspekten är det otillfredsställande att inskränka

sig till ett konstaterande av att förslaget till ökning av möjligheterna

till förvaltarregistrering skulle medföra vinster för bolagen och bankernas

notariatavdelningar. Kostnadsfrågan bör även — och inte minst —

bedömas med utgångspunkt i konsekvenserna för de enskilda aktieägarna.

Därvid är att beakta att enligt fondbörsutredningens förslag så stora förenklingar

i aktiehanteringen skulle vinnas att åtskilliga aktieägare, som nu

anser sig behöva anlita bankernas notariatavdelningar för förvaltningen av

sina aktier, själva med lätthet kunde ombesörja denna uppgift. Ett genomförande

av sagda förslag skulle därför medföra besparingar för många aktieägare.

Förslaget om att utsträcka möjligheterna till förvaltarregistrering

kan däremot beräknas få till följd att ett betydligt större antal aktieägare

än enligt fondbörsutredningens förslag skulle anlita bankernas notaria lav
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

delningar med ty åtföljande kostnader. Förvaltarregistrering skulle nämligen

medföra den fördelen ur aktieägarnas synvinkel att placeringarna i det

ena eller andra bolagets aktier blev sekretesskyddade.

Om man emellertid vill tillgodose eventuella önskemål om anonymitet i

förevarande sammanhang — t. ex. för småspararna — finns enklare och

mer invändningsfria sätt att gå till väga på än att förverkliga den ordning

för aktiehanteringen som bankföreningen förordat. Exempelvis kunde aktieboken

inte göras offentlig i mer än de delar aktieinnehaven är så stora att

därmed följer en möjlighet att påverka bolagets styrning. Vidare är det från

principiell synpunkt ägnat att väcka betänkligheter om — såsom förutsätts i

bankföreningens förslag — för aktieägarna står öppet att genom erläggande

av notariatavgifter köpa sig fria från en offentlighet som annars skulle gälla.

Riksbanksfullmäktige anser att det saknas bärande skäl att frångå fondbörsutredningens

förslag som grund för utformningen av reglerna för registrering

i aktieboken men understryker samtidigt vikten av att de möjligheter

till kontorsrationaliseringar, som på olika punkter öppnar sig genom

tillskapandet av en värdepapperscentral, tas till vara. Som motiv för vidgad

förvaltarregistrering har bankföreningen angett de kostnadsbesparande effekter

som härigenom kan uppnås. Frågan om förvaltarregistrering bör emellertid

enligt fullmäktige ses i ett vidare sammanhang. Ett genomförande av

utredningens förslag innebär att offentlighetsintresset blir bättre tillgodosett

än tidigare. En sådan utveckling är i hög grad eftersträvansvärd. Fördelarna

med det nya systemet skulle emellertid i detta avseende bli tämligen illusoriska

om man tillät en omfattande förvaltarregistrering. Bankföreningen

medger visserligen att förvaltarregistrering medför en viss begränsning av

de möjligheter till bättre information om ägarförhållandena i aktiebolagen

som det nya systemet annars skulle ge men anser att betydelsen av detta

väsentligt förringas av att rösträtt inte kan utövas för förvaltarregistrerade

aktier. Införing i aktieboken utgör emellertid redan enligt gällande ordning

en förutsättning för att aktieägaren skall kunna utöva sin medbestämmanderätt

i företaget, delta i och rösta vid bolagsstämma. Med bankföreningens förslag

till utformning skulle man liksom nu är fallet ha garanti för en aktuell

registrering enbart av sådana aktieägare som har intresse av att utöva denna

rätt. Det synes otillfredsställande att ställa kraven på aktualitet och fullständighet

vad gäller registrering av aktieägare så låga att en stor andel

av aktierna i den betydande och sannolikt — i synnerhet om bankföreningens

förslag genomförs — växande aktieportfölj, som bankernas notariatavdelningar

förvaltar, skulle införas i aktieboken utan angivande av ägarens

namn.

Riksbanksfullmäktige utesluter inte att vissa inskränkningar i aktiebokens

offentlighet kan komma i fråga och hänvisar till sitt yttrande över fondbörsutredningens

betänkande. I detta yttrande antyddes några omständigheter,

under vilka ett sådant förbehåll kunde bli aktuellt. En vidgad förvaltarregistrering

i enlighet med bankföreningens förslag kan emellertid knappast annat

än högst tillfälligt väntas komma att stämma överens med den form för

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

49

en begränsning av aktiebokens offentlighet som i ett sådant läge ter sig

önskvärd. Snarare torde den komma att försvåra en rationell lösning av

frågan. Vad slutligen beträffar de kostnadsbesparingar som kan uppnås

genom tillämpning av bankföreningens alternativ är det naturligtvis svårt

att ha en bestämd uppfattning om detta utan mer ingående undersökningar.

I förhållande till totalkostnaderna för aktiebanteringen torde dock avvikelsen

mellan de båda förslagen vara marginella. Det synes vidare fullmäktige

som bankföreningen på vissa punkter överdrivit betydelsen av de kostnadsbesparingar

som kan göras. Det förefaller exempelvis inte föreligga något hinder

för att utdelningar till alla deponenter hos en och samme förvaltare

verkställs genom en enda utbetalning också vid tillämpning av fondbörsutredningens

förslag och ej heller torde därvid emissionshandlingar behöva

sändas separat till varje deponent.

Några remissinstanser anser det vara angeläget att utländska förvaltare

inte åläggs längre gående skyldigheter än som skulle följa av lagstiftning och

praxis i deras hemland. En alltför restriktiv inställning skulle ytterst kunna

medföra, att svenska aktier blir mindre attraktiva på utlandsmarknaden

och att de svenska företagens möjligheter till kapitalanskaffning på denna

marknad försvåras. Till detta kommer att vissa uppgifter av tekniska skäl

kan vara omöjliga att lämna för utländsk förvaltare. Uttalanden med denna

innebörd görs bl. a. av kommerskollegium, bankföreningen, Sparbankernas

bank och Sveriges industriförbund.

Kammarrätten pekar på den risk för skatteflykt som föreligger i och med

att den verklige aktieägaren inte behöver vara känd för aktiebolag som fått

särskilt tillstånd att med hänsyn till förhållandena i främmande länder underlåta

registrering av ägaren.

5.3. Tillämpningsområdet för ett nytt system

Tillämpningsområdet för det nya aktiebrevs- och aktiebokssystemet har

närmare diskuterats i en del remissyttranden. Meningarna om utredningens

förslag att systemet skall obligatoriskt tillämpas för börsbolag är delade.

Förslaget avstyrks helt av handelskammaren i Malmö och Sveriges industriförbund.

För industriförbundet framstår de ekonomiska konsekvenserna av

det nya systemet f. n. som oklara. Frågan om ett obligatorium bör därför

prövas särskilt först sedan tillfredsställande erfarenhet vunnits av systemets

praktiska tillämpning. Om ett obligatorium föreskrivs, bör börsstyrelsens

dispensgivning vara liberal. Handelskamrarna i Stockholm och Göteborg

ifrågasätter nödvändigheten av ett obligatorium. Styrelsen för Stockholms

fondbörs förklarar sig inte ha något att erinra mot den föreslagna ändringen

av börsordningen. Kommerskollegium tillstyrker förslaget i denna

del och åberopar som skäl härför främst att en obligatorisk tillämpning ger

ökad stadga åt den organiserade aktiehandeln. Samma syfte kan enligt patent-

och registreringsverket lättare uppnås om samtliga aktiebolag över en

viss storleksgräns blir underkastade det nya systemet.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majrts proposition nr 99 år 1970

En vidgning av tillämpningsområdet till andra större aktiebolag än börsbolagen

diskuteras även av NO, Sveriges advokatsamfund och SACO. Enligt

NO och SACO bör alla icke-börsintroducerade bolag med visst minsta aktiekapital

tas med. SACO sätter gränsen vid bolag med ett aktiekapital om

högst fem milj. kr. Motivet för NO:s ståndpunkt är den förbättrade insyn

som förslaget till ny aktiebok möjliggör. Advokatsamfundet befarar att

valrätten för icke-börsintroducerade bolag mellan det nya och det gamla

systemet kan särskilt i fråga om aktieutdelning samt ny- och fondemissioner

skapa svårigheter och sannolikt i många fall föranleda rättsförluster för

aktieägare. Det synes därför advokatsamfundet vara önskvärt att man får

till stånd en enhetlig praxis i överensstämmelse med det nya systemet, åtminstone

för alla större bolag oavsett om de är börsintroducerade eller inte.

Emellertid bör en sådan vidgad tillämpning av de nya reglerna inte lämpligen

genomföras på annat sätt än genom ändring av hithörande regler i

AL. Advokatsamfundet finner det vara angeläget att dessa synpunkter beaktas

vid den pågående översynen av AL. Att den enligt advokatsamfundet

önskvärda enhetligheten inte kan uppnås inom en nära framtid bör emellertid

inte hindra genomförandet av den av utredningen nu föreslagna reformen,

som i första hand tar sikte på börsbolagen.

5.4. Värdepapperscentral

Förslaget att i lag reglera förutsättningarna för bildandet av en värdepapperscentral

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Med ett nytt aktiebrevs- och aktiebokssystem anses goda förutsättningar

föreligga för en centralisering och stordrift inom aktiehanteringen.

De remissinstanser som särskilt berört denna fråga delar utredningens uppfattning

att höga krav från säkerhets- och kontrollsynpunkt måste ställas på

företag som bildas för att lämna aktieteknisk service. Man anser det därför

vara lämpligt att verksamheten görs beroende av auktorisation av Kungl.

Maj :t och att fortlöpande tillsyn över verksamheten utövas av bankinspektionen.

Frågan om auktorisationsförfarandet bör innefatta också en behovsprövning

diskuteras av några remissinstanser. Det framhålls att de arbetsuppgifter

det här är fråga om troligen kan klaras av ett enda organ. En strikt

tillämpad behovsprövning skulle därför enligt kommerskollegiets mening

kunna utesluta möjligheterna för andra företag än av utredningen nämnd

VPC att etablera sig på marknaden. Kommerskollegium ställer sig därför

tveksam till en behovsprövning. Även NO är närmast benägen att avstyrka

att etableringsrätten blir beroende av behovsprövning. Enligt NO kan man

inte bortse från att det bl. a. av kostnadsskäl efter hand kan visa sig

vara önskvärt att inrätta ytterligare någon VPC, ehuru något direkt påvisbart

behov inte föreligger. Också från principiella synpunkter kan invändningar

mot en behovsprövning göras. Handelskammaren i Malmö, Sveriges

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

industriförbund och Svenska revisorsamfundet avstyrker direkt att rätten

till etablering skall föregås av behovsprövning. Enligt industriförbundet bör

auktorisationsförfarandet innefatta endast en prövning av om sökanden

uppfyller de krav som kan ställas från säkerhetssynpunkt. Marknadens behov

av ytterligare organ bör prövas av marknaden själv, dvs. börsbolagen, i

samband med att ett bolag beslutar sig för att bli kund hos ett nytt organ

eller inte. Revisorsamfundet vill begränsa auktorisationsprövningen enbart

till sökandens lämplighet.

Med utgångspunkt i att av fondbörsutredningen nämnd VPC i praktiken

får en monopolställning tar poststyrelsen upp frågor om det allmännas inflytande

i centralen och om postbankens ställning till denna. Poststyrelsen

anser att staten bör ingå som hälftendelägare i den blivande centralen. Motiven

för ett ökat offentligt inflytande anges vara VPC:s monopolkaraktär,

lämpligheten av att använda VPC som inskrivningsinstitut för obligationer

och de fiskala frågor som hänger samman med sättet för utdelningsbetalning.

Beträffande postbankens ställning erinrar poststyrelsen om att banken

enligt intentionerna i nyligen verkställda utredningar håller på att anpassas

till samma rörelseregler som gäller för övriga bankinstitut. Med

hänsyn härtill och eftersom postbanken är ett av landets allra största bankinstitut

(ca 15 % av den totala bankinlåningen) hävdar poststyrelsen som

sin bestämda mening, att postbanken — oberoende av hur frågan om konstruktionen

av VPC löses — bör ingå som intressent i centralen vid sidan

av övriga bankinstitut eller sammanslutningar av dessa.

Även riksbanksfullmäktige (majoriteten) och riksrevisionsverket finner

det vara önskvärt att VPC:s verksamhet sker med större offentlig medverkan

än vad utredningen tänkt sig. Riksrevisionsverket ifrågasätter också

om inte statliga organ som förfogar över lämplig maskinutrustning, exempelvis

postbanken, kan fungera som VPC.

Utöver VPC:s monopolkaraktär i praktiken åberopar riksbanksfullmäktige

(majoriteten) som motiv för ökad statlig medverkan följande. Förenklingar

av hanteringen är aktuella också för andra värdepapper än aktier

och då i första hand för obligationer. Hithörande frågor behandlas f. n. av

obligationsteknikkommittén. Arten och omfattningen av de problem, som en

rationalisering av obligationshanteringen är förenad med, kan självfallet

skilja sig en del från vad som gäller vid en omläggning av aktiehanteringen.

De arbetskrävande momenten vid ny- och fondemissioner är kanske det

mest framträdande problemet på aktiesidan, medan förvaringsproblemen

för det relativa fåtalet stora placerande institutioner är mer påtagliga på

obligationssidan. Ett inskrivningsförfarande tillämpas visserligen för statsoch

hypoteksobligationer (utom vad beträffar premie- och sparobligationer),

men för kommun- och industriobligationer innebär förvaltningen nödvändigtvis

en betungande arbetsbörda. Skiljaktigheter i dessa och andra avseenden

kan naturligtvis föranleda delvis andra metoder, men det synes som

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Knngl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

om den lösning som i första hand bör undersökas är om en VPC också kan

utnyttjas i hanteringen av obligationer och andra värdepapper. Det förefaller

a priori att vara en rationell ordning om VPC gavs vidast möjliga

omfattning för i den allmänna rörelsen använda värdepapper. Det skulle

bl. a. innebära att staten skulle bli en stor kund hos centralen. Ett vidgat

verksamhetsfält för VPC enligt dessa linjer ställer otvivelaktigt ökade krav

på kontroll och sekretess. Det kan bl. a. erinras om att inskrivningsboken

för obligationer till skillnad från aktieboken inte är offentlig. Om staten

blev kund hos VPC, skulle detta vidare, om utredningens förslag följs,

medföra att en privat institution tog över uppgifter som tidigare åvilat

statlig myndighet. I själva verket synes det väl kunna hävdas att VPC:s

uppgifter är av sådan karaktär, att det är motiverat att ge den ställningen

av offentlig myndighet. Olika samarbetsformer med staten och andra intresserade

parter som delägare bör emellertid också kunna övervägas. Prövningen

bör avse såväl aktie- som obligationshanteringen och bör ske så snart

obligationsteknikkommitténs betänkande föreligger.

Tre reservanter i riksbanksfullmäktige delar majoritetens uppfattning att

en VPC också bör kunna utnyttjas i hanteringen av obligationer och andra

värdepapper och ansluter sig utan att förorda ökat statligt inflytande i

en sådan central till tanken att huvudmannaskapet och organisationen av

VPC bör prövas i samband med ställningstagandet till obligationsteknikkommitténs

betänkande.

Sammansättningen av styrelsen för en VPC behandlas i några remissyttranden,

närmast med utgångspunkt i utredningens förslag att i styrelsen

bör ingå en representant för det allmänna. Kommerskollegium, handelskammaren

i Göteborg och LO delar utredningens uppfattning i detta hänseende,

medan handelskammaren i Malmö, bankföreningen och Sveriges industriförbund

avstyrker statlig styrelserepresentation med motivering att genom

bankinspektionens tillsyn full garanti erhålls för att VPC driver sin verksamhet

på ett fullt betryggande sätt.

Även andra förslag om styrelsens sammansättning har lagts fram vid remissbehandlingen.

TCO förutsätter att företrädare för löntagarna kommer

att ingå i styrelsen som representant för det allmännas intresse. Svenska

revisorsamfundet vill att styrelsen skall innehålla en direktvald representant

för den aktieköpande allmänheten.

Poststyrelsen kommer in på VPC:s driftsorganisation och finner samhällsekonomiska

skäl tala för att centralen inte anskaffar egen datamaskinutrustning

utan i stället utnyttjar redan befintliga anläggningar. VPC bör köpa

datamaskintid där denna kan erhållas till lägsta kostnad. I detta sammanhang

framhåller poststyrelsen bl. a. följande. Postbankens datacentral förfogar

f. n. över den utanför fabrikantkretsen största datamaskinanläggningen

i Sverige. Dess uppbyggnad har anpassats till databehandling

av mycket omfattande volymer och har för detta ändamål tagit i anspråk

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

de senaste landvinningarna framför allt på den optiska läsutrustningens

område. Postgirot torde därför vara väl lämpat att utgöra ett serviceorgan

åt VPC. Postgirots omfattande organisation med dess stora flexibilitet

skapar också förutsättningar för uppnåendet av lägre kostnader än vad

som är möjligt i en mindre organisation.

Handelskammaren i Malmö och Sveriges industriförbund, som berör vissa

skadeståndsproblem, motsätter sig inte direkt utredningens förslag att skadeståndsansvaret

för de fel som begåtts av VPC primärt åläggs vederbörande

aktiebolag men kräver samtidigt att bolaget tillerkänns regressrätt mot VPC

enligt exakt samma grunder.

Från flera håll understryks angelägenheten av att aktiebolagen i tillräcklig

omfattning finner det från kostnads- och säkerhetssynpunkt fördelaktigt

att anlita VPC. Ett villkor härför torde vara att det från beskattningssynpunkt

inte ställer sig ofördelaktigare för bolagen att lämna över uppgifterna

med aktiebok m. m. till utomstående företag än att själva ombesörja

dem. Det anges därför vara önskvärt att utgifter för anlitande av

VPC:s tjänster blir avdragsgilla vid taxeringen. Enligt gällande praxis torde

bolagens nuvarande kostnader för motsvarande ändamål till inte ringa del

betraktas som avdragsgilla i egenskap av lönekostnader. Uttalanden i denna

riktning görs av handelskammaren i Malmö, bankföreningen, Sparbankernas

bank, Jordbrukets bank och Svenska fondhandlareföreningen.

En vidgning av VPC:s verksamhet till att omfatta även andra värdepapper

än aktier berörs även av RF och Stiftelsen aktietjänst. RF betonar vikten av

att en samordning i största möjliga utsträckning sker mellan olika delmarknader

på värdepappersområdet och tänker då närmast på obligationsmarknaden

där likartade problem existerar som på aktiemarknaden. Stiftelsen

aktietjänst vill att andelsbevis i aktiefonder skall rymmas under den

verksamhet som VPC får utöva.

6. Departementschefen

6.1. Allmänna synpunkter

Av det totala antalet aktiebolag i Sverige — ca 91 000 — är det endast

ett mindre antal vilkas aktier är föremål för en mera allmän handel. Det

ror sig huvudsakligen om de bolag vilkas aktier noteras antingen på Stockholms

fondbörs eller pa fondhandlareföreningens lista. På fondbörsen var

vid utgången av ar 1969 sammanlagt 108 bolag introducerade medan fondhandlareföreningens

lista upptog aktier i 36 bolag. Börs- och fondhandlarbolagen

kan i motsats till övriga bolag med en viss generalisering betecknas

som stora såväl i fråga om aktiekapitalets storlek, antal aktier och

aktieägare som beträffande rörelsens omslutning. Några siffror för börsbolagen

kan i någon mån belysa det nu sagda.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts propc

Aktiekapital m. m. 1969/70

Aktiekapital, nom. belopp i milj kr. .

Aktiekapital, kursvärde i milj. kr. .

Aktiebrev med kupongark i milj .-tal

Aktieägare i milj .-tal .............

Omsättning på börsen och emissioner

Omsättning ......................

Fondemission ....................

Nyemission ......................

AL gäller, med vissa undantag som saknar betydelse i detta sammanhang,

i sin helhet för alla aktiebolag oavsett deras storlek. Bestämmelserna om

bl. a. aktiebrev och aktiebok kom till vid en tid, då bolagen i allmänhet

hade relativt begränsad storlek och rörligheten i det ekonomiska livet var

jämförelsevis låg. Dessa förhållanden har numera radikalt förändrats. Antalet

aktiebrev med tillhörande kupongark har med tiden blivit mycket stort,

främst genom aktiekapitalökningar. Aktieägandet som en sparform har

även väckt ett allt större intresse hos allmänheten och detta har bidragit till

ett ständigt växande antal aktieägare. Som exempel på nuvarande spridning

av aktier kan tas förhållandena hos det i fråga om aktiekapital och antal

aktieägare största börsbolaget, Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson, samt hos

de fyra största privatägda affärsbankerna.

Aktiekapital

nom.

milj. kr.

Antal

aktieägare

L. M. Ericsson .............

.. 615,2

89 000

Svenska Handelsbanken ... .

.. 501,6

70 000

Skandinaviska Banken .......

.. 393,0

47 000

Göteborgs Bank ............

.. 116,4

17 000

Stockholms Enskilda Bank ..

. . 97,5

12 700

Det ökade antalet aktiebrev och den växande kretsen av aktieägare har

med nuvarande system skapat svårbemästrade problem i fråga om själva

hanteringen av aktierna. Detta gäller kanske framför allt för bankerna, som

i stor utsträckning för de större bolagens räkning uppträder som mellanhand

mellan bolaget och dess aktieägare i samband med utdelningar och

emissioner. Problemen hänger bl. a. samman med att ett aktiebrev — som

består av mantel och kupongark med talong — enligt gällande rätt är bärare

av den rätt som tillkommer en aktieägare, den s. k. aktierätten. Denna

omfattar förutom äganderätten till en andel i bolaget bl. a. rätt till utdelning

och rätt att delta i emissioner. Förutsättning för att få del av dessa

ekonomiska förmåner är i princip, att aktieägaren vid utdelning lämnar

>sition nr 99 ar 1970

......................... 10 600

......................... 29 900

........................ 22

......................... 0,5

under år 1969, milj. kr.

......................... 1 200

......................... 100

....................... 390

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

aktuell kupong och vid emission företer aktiebrevet för påskrift om att

emissionsrätten utnyttjats, s. k. avstämpling. Det krävs sålunda inte att

aktieägaren är inregistrerad i aktieboken. Sådant villkor kan dock vara intaget

i bolagsordningen. Däremot kan rösträtt på bolagsstämma utövas först

efter inregistrering i aktieboken.

AL föreskriver inte någon absolut skyldighet för ett aktiebolag att ge ut

aktiebrev eller att förse det med kupongark. Av praktiska skäl och för att

underlätta omsättningen av aktier brukar dock bolagen utfärda sådana

värdepapper i aktieägarnas intresse. I vart fall gäller detta börsbolag och

därmed jämförliga bolag. Detta medför att aktiehanteringen f. n. är i hög

grad bunden till manuella åtgärder och därigenom mycket personal- och

lokalkrävande. Bundenheten till manuell hantering lämnar mycket litet utrymme

för rationaliseringar och kostnadsminskande åtgärder. Moderna

kontorstelcniska hjälpmedel — t. ex. ADB — kan sålunda inte utnyttjas på

ett effektivt sätt vid aktiehanteringen. Emissionskostnaderna i ett mycket

stort bolag kan i vissa fall utgöra mer än två procent av det genom emissionen

tillförda kapitalet. Av dessa kostnader är avstämplingskostnaderna

den största posten. Den genomsnittliga kostnaden per aktieägare och emission

uppgår i börsbolagen till uppskattningsvis minst 35 kr. Är det fråga om

den årliga utdelningen stannar kostnaden sannolikt inte under 4 kr. 50 öre

per aktieägare.

Bristerna i nuvarande system framträder inte bara vid aktiehanteringen

som sådan. Aktieboken är, som bl. a. framgått av redogörelsen under 2.4.2.,

svåröverskådlig och som regel inaktuell i fråga om införda ägaruppgifter.

Detta försvårar bl. a. möjligheten till kontakt mellan bolaget och dess

aktieägare, exempelvis i samband med en emission, eller mellan olika

aktieägare i ett bolag.

I fondbörsutredningens förslag och i de yttranden som avgetts över det

har olägenheterna i det nuvarande aktiehanteringssystemet närmare belysts.

En analys av dessa visar att man kan komma till rätta med dem om

det går att utnyttja den moderna kontorsteknikens hjälpmedel i större utsträckning

än som nu sker. Jag begränsar mig här till att peka på att i

större bolag med många aktieägare kan datateknik med fördel användas,

om utdelningsbelopp och emissionsbevis får sändas ut på grundval av en

förteckning över berättigade mottagare.

Den redogörelse jag har lämnat för värdepappersmarknadens utveckling,

för hur denna påverkar aktiehanteringen och för bristerna i nuvarande

aktiebrevs- och aktiebokssystem talar för en omläggning av systemet. Jag

förordar därför att en reform genomförs som tar sikte på att för i vart fall

större aktiebolag göra det möjligt att rationellt utnyttja modern kontorsteknik,

bl. a. datateknik.

Fondbörsutredningens förslag är mot den tecknade bakgrunden ett steg

i rätt riktning och tar från tekniska synpunkter väl till vara de möjligheter

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

som nu finns för att åstadkomma en rationell aktiehantering. Som framgår

av redogörelsen under 4.1. bygger utredningens förslag på en reformering

av de legala föreskrifterna om aktieägarregistrering. Aktiebrevet behålls

men kupongerna slopas. Man kan naturligtvis överväga att gå ett steg längre

och avskaffa också aktiebrevet och alltså skapa ett värdepapperslöst system.

I ett sådant system får ett bolag föra särskilda konton på vilka aktieägarens

aktierätt anges i analogi med vad som nu sker i fråga om pengar för innehavare

av checkräkning eller postgirokonto. Tanken på en så radikal lösning

har tagits upp av utredningen och av några remissinstanser. Bl. a. av

hänsyn till internationella förhållanden har emellertid lösningen avvisats.

Redan nuvarande system tillåter som jag nyss påpekat aktiebolag att.

avstå från att ge ut aktiebrev eller kupongark. Kräver aktieägare inte att få

aktiebrev som bevis på sin andelsrätt i bolaget, behöver något brev inte

utfärdas. Utdelning kan efter beslut av bolaget ske, i stället för mot kupong,

på grundval av uppgifter i aktieboken eller annan förteckning som bolaget

kan föra. En sådan ordning tillämpas emellertid i praktiken inte alls eller

ytterst sällan. För bolag, vars aktier är föremål för allmän handel och har en

stor spridning, krävs för att aktierna skall kunna omsättas att brev utfärdas.

Också emissioner skulle kunna vålla svårigheter om aktiebrev inte fanns.

Eftersom utgivande av aktiebrev tett sig ofrånkomligt, har det framstått

som naturligt att låta kupongark följa med på traditionellt sätt.

Fördelarna med ett värdepapperslöst system är otvivelaktigt från många

synpunkter stora. Detta gäller kanske framför allt för sådana stora aktiebolag

som nyss åsyftades. Å andra sidan är det just för bolag av det slaget

som det f. n. är svårt att få en klar uppfattning av systemets praktiska konsekvenser

i skilda hänseenden. Olika säkerhetsaspekter kommer in i bilden.

Det fordras bl. a. regler som tryggar och på samma gång underlättar aktieomsättningen.

Verkningarna internationellt sett är också svåra att överblicka.

Jag godtar därför den bedömning utredningen gjort i detta hänseende

och avser inte att förorda regler som underlättar en mera allmän övergång

till ett värdepapperslöst system. Med anledning av vissa uttalanden under

remissbehandlingen vill jag dock framhålla att det för bolag, som har endast

ett fåtal delägare och vars aktier inte är föremål för allmän handel, kan

vara tillräckligt att föra konton över sina aktieägare och att detta med aktieägarnas

medgivande är tillåtet inom ramen för nuvarande system.

De av fondbörsutredningen föreslagna reglerna för aktiebrev och aktiebok

avses vara alternativa till motsvarande bestämmelser i AL och skall —

i princip efter fritt val — kunna tillämpas av aktiebolag som så önskar.

Förslaget har utförligt redovisats under 4.1. I korthet innebär det följande.

Nuvarande aktiebrev ersätts av kuponglösa aktiebrev, som i princip skall

omfatta en persons hela aktieinnehav i ett visst aktiebolag. Vid försäljning

makuleras det gamla aktiebrevet och ett nytt utfärdas i köparens namn.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

57

De nya aktiebreven är delbara och sammanläggningsbara. Säljer en person

endast en del av sitt aktieinnehav i ett bolag, delas brevet upp och nya

brev ställs ut, som svarar mot det antal aktier som tillkommer köparen

resp. säljaren. En aktieägare med flera aktiebrev kan få dem sammanlagda

till ett enda.

De nya aktiebreven är enligt utredningens förslag bärare av aktierätten

på samma sätt som breven i det nuvarande systemet utom i fråga om rätten

till utdelning och till deltagande i emission. Dessa rättigheter är nämligen

knutna till registreringen av aktieinnehavet i aktieboken. Den som en

viss dag — avstämningsdagen — står som ägare av aktie i aktieboken är

legitimerad att få utdelningsbelopp och emissionsbevis. Ett bolag kan alltså,

om god tro föreligger, betala utdelning eller lämna ut emissionsbevis

till den aktieägare som är registrerad på avstämningsdagen. Någon straffsanktionerad

skyldighet att registrera sig finns inte utan den civilrättsliga

påföljden av underlåten registrering — att inte kunna få utdelning eller

delta i emission — anses utgöra ett tillräckligt incitament för anmälan

av aktieförvärv till aktieboken. Genom det intresse som sålunda finns för

aktieägare att skriva in sig i aktieboken kommer denna att i betydligt större

utsträckning än vad som nu är fallet avspegla den aktuella ägarsituationen.

Aktiebokens överskådlighet underlättas av att registrering i nummerordning

ersätts med registrering i alfabetisk ordning av de rättssubjekt

som förvärvat rätt till aktierna. Inskrivning i aktieboken skall ske i den

verklige ägarens namn. Undantag kan dock medges av Kungl. Maj :t i fråga

om utlandsägda aktier som förvaltas av t. ex. bank. Förvaltaren skall då

kunna registreras i stället för ägaren. Aktieboken, som behåller karaktär

av obligatoriskt och för allmänheten tillgängligt register, får föras med

hjälp av datamaskin. I sådant fall skall en läsbar utskrift göras minst en

gång i kvartalet. Aktieboken antas normalt komma att föras centralt av en

värdepapperscentral, som tar över även andra serviceuppgifter.

Från teknisk synpunkt utgör utredningens förslag utan tvekan en god

lösning av de svårigheter som karakteriserar aktiehanteringen i dag och

tillgodoser i stort sett de krav som nu ställs inom värdepappersmarknaden.

Det nya, alternativa aktiebrevs- och aktiebokssystemet har också under remissbehandlingen

rönt ett övervägande positivt mottagande. Bl. a. har företrädarna

för näringslivet hälsat förslaget med stor tillfredsställelse. Av remissinstanserna

är det endast Svea hovrätt som har riktat allvarligare kritik

mot utredningens förslag. Hovrätten, som ansett att förslaget inte kan

läggas till grund för lagstiftning utan ytterligare överarbetning, har gjort

gällande att de inte oväsentliga avsteg från gängse värdepappersregler som

görs i förslaget inte kan gå fria från rättsliga erinringar. Hovrättens uppfattning

i rättsligt hänseende har utförligt redovisats under 5.1.

Jag har förut nämnt att fondbörsutredningen diskuterat en mera radikal

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

och långsiktig lösning av aktiehanteringens problem, eller med andra ord

ett värdepapperslöst system, men att utredningen och de remissinstanser

som berört frågan på anförda skäl f. n. ställt sig avvisande till en sådan lösning.

Jag har godtagit denna bedömning och anser anledning saknas att,

som Svea hovrätt synes förorda, skjuta upp en angelägen och tekniskt sett

bra reform för att eventuellt få fram ytterligare alternativa lösningar till nu

aktuella problem. Genomförs utredningens förslag kommer aktieboken att

kunna lämna en aktuell och tillförlitlig information om ägarstrukturen i ett

aktiebolag som tillämpar det föreslagna systemet. Detta är emellertid närmast

en bieffekt av utredningens förslag och inte huvudsyftet med det. Jag

kan hålla med hovrätten om att önskemål om bättre information om aktiebolagen

kan i och för sig tillgodoses utan större ingrepp i gällande regelsystem.

Huvudfrågan nu är emellertid inte insynen i bolagen utan frågan

hur man skall komma till rätta med hanteringsproblemen.

Den allvarligaste invändningen från rättslig synpunkt som Svea hovrätt

gör avser aktiebrevets egenskap av värdepapper. Hovrätten har sålunda satt

i fråga om aktiebrevet i fondbörsutredningens utformning ens behåller

egenskapen av värdepapper. Till detta vill jag anföra följande. De grundläggande

reglerna i AL om aktierättens uppkomst i förhållande såväl till

aktiebolaget som till tredje man och om aktiebrevet som bärare av denna

rätt gäller i princip också beträffande bolag som tillämpar utredningens

system. Det är som redan framhållits endast i fråga om rätten till utdelning

och emissionsbevis, som ändring görs. I stället för kuponger resp. aktiebrevets

företeende för påskrift krävs registrering i aktieboken. Detta är

dock inte någon genomgripande ändring av aktiebrevets karaktär. Enkelt

uttryckt innebär det enbart ett utnyttjande av den möjlighet som redan

finns att knyta rätten till aktieutdelning till registrering i aktieboken (se

Marks von Wurtemberg-Sterzel, Lagen om skuldebrev s. 119). Utredningen

har endast reglerat denna möjlighet i lag och vidgat den till att avse också

rätten att delta i emissioner. Aktiebrevets legitimationsverkan uttunnas i

viss mån. Detta gäller dock i princip endast i fråga om rätten att delta i en

emission. Vid tillämpning av 39 § AL innebär utredningens förslag inte

någon ändring av brevets legitimationsverkan. Innehavet av aktiebrev (med

indossament) legitimerar på sätt som i detta lagrum sägs till registrering i

aktieboken. Det kan som jag ser det inte med fog göras gällande att aktiebrevet

genom de föreslagna ändringarna förlorar sin egenskap av värdepapper

eller ens i någon mera väsentlig mån ändrar sin nuvarande rättsliga

karaktär.

Svea hovrätt har vidare befarat att komplikationer kan uppstå vid tilllämpningen

av utredningens system, t. ex. i samband med en vindikationseller

återvinningstalan. Svårigheterna hänger enligt hovrätten samman med

att identifieringen av objektet upphör som en följd av systemet med enhetsbrev.

Vid en vindikationstalan kan naturligtvis problem uppstå, exem
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

59

pelvis om ett stulet aktiebrev har växlats mot ett nytt som sedan tillfallit

en köpare. Motsvarande problem existerar emellertid redan enligt gällande

rätt, nämligen när aktiebrev byts ut enligt 38 § andra stycket AL. En annan

sak är att utbyte blir av långt större praktisk betydelse med utredningens

system än f. n. Vad angår återvinningstalan lär förutsättningar för

sådan talan sällan vara uppfyllda vid överlåtelse över börsen. Föreligger

däremot ett direkt förvärv från gäldenären kan en återvinningssituation

uppstå. Några svårigheter att genomföra en återvinning förefaller då knappast

behöva vara för handen. Har den till vilken överlåtelse skett bytt ut

aktiebrevet mot ett nytt, blir det naturligtvis det nya brevet som skall åter’

ställas. I övrigt torde det i likhet med vad som nu är fallet få ankomma på

domstolarna att ta ställning till tillämpningsproblem som kan uppstå vid det

nya systemet.

Av vad jag nu sagt framgår att jag i rättsligt hänseende inte kan finna

några avgörande skäl mot att genomföra fondbörsutredningens system. I

denna uppfattning styrks jag av att de remissinstanser — aktiebolagsutredningen

och köplagssakkunniga — som jämte Svea hovrätt haft särskild

anledning att bedöma förslaget från juridiska synpunkter inte haft några

erinringar mot det i sådant hänseende. Ej heller i övrigt föreligger några

mera vägande skäl som talar mot systemet.

Jag förordar därför en omläggning av aktiehanteringen i huvudsak enligt

de riktlinjer fondbörsutredningen dragit upp. Detta innebär framför allt att

utdelning och emissionsbevis skall kunna distribueras till aktieägarna på

grundval av registrering i aktieboken. I vissa avseenden som inte direkt

påverkar helhetsbilden av utredningens system är jag av annan uppfattning

än utredningen. Jag avser därmed bl. a. spörsmålen om förvaltarregistrering,

centralt förande av aktiebok samt tillämpningsområdet för det nya

systemet. Dessa frågor ämnar jag behandla under 6.2.—6.4. Till vissa andra

avvikelser i förhållande till utredningsförslaget återkommer jag i specialmotiveringen.

En reform i nu angiven riktning underlättar utan tvekan hanteringen av

aktier för aktiebolag samt för banker och fondkommissionärer. Med nya

metoder för hanteringen öppnas vägar för genomgripande rationaliseringar.

Behovet av arbetskraft och lokaler kommer att gå ned högst betydligt. Detta

bör ha en kostnadssänkande effekt. Underlag saknas av naturliga skäl för

en beräkning av denna effekt eller för en kostnadsjämförelse mellan nuvarande

system och det föreslagna. Inom det nya systemets ram blir det

emellertid en angelägenhet för både värdepappersemittenterna och företrädarna

för fondhandeln att utveckla nya metoder och rutiner och på så sätt

ta till vara de faktorer av rationaliseringsnatur som kan medföra kostnadsbesparingar.

Viktigt är därvid att effekten av rationaliseringsåtgärderna

inte spolieras eller motverkas av negativa följder av den förenklade aktiehanteringen.

Farhågor i denna riktning har under remissbehandlingen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

yppats av flera representanter för näringslivet. Man syftar därvid på att

den dagliga handeln med aktier kommer att kräva ökade arbetsinsatser och

dra större kostnader än f. n. Orsaken härtill anges närmast vara att med

det nya systemet kommer så gott som varje aktietransaktion att åtföljas

av växling av aktiebrev. För att neutralisera dessa negativa verkningar föreslås

under 6.2. en vidgad rätt till förvaltarregistrering, där jag också något

belyser nu antydda kostnadsproblem.

För den enskilde aktieägaren, i vart fall ägare med ett begränsat aktieinnehav,

framstår inte fördelarna med omläggningen av aktiehanteringen

som särskilt stora. Kupongklippningen faller visserligen bort. Däremot

måste aktieägare själv också i det nya systemet alltjämt kontrollera, att

breven utfärdats på rätt antal aktier och aktieslag, att utdelningen verkligen

kommer honom till handa och svarar mot rätt antal aktier och att teckningstiden

vid nyemissioner iakttas för att teckningsrätten inte skall upphöra.

Å andra sidan kan sägas att de besparingar aktiebolagen gör indirekt

kommer aktieägarna till godo. En särskild fördel för aktieägare är att alla

växlingssvårigheter elimineras. Detta är också ägnat att öka transaktionshastigheten

vid handel i små poster. Växling av aktiebrev bör enligt min

mening ingå i den service som kostnadsfritt skall stå till aktieägarnas förfogande.

En annan följd av omläggningen, närmast en bieffekt, är den förbättrade

insynen i aktiebolagens ägarförhållanden. Detta har sin grund i att aktieboken

blir mer aktuell och tillförlitlig. Även om offentlighetsprincipen i

fråga om aktieboken gäller redan nu så innebär den föreslagna omläggningen

av aktieboken en markant förändring i principens faktiska innehåll. Följderna

härav är svåra att överblicka. Flera remissinstanser har tagit upp

denna problematik och diskuterat hur långt kraven på offentlighet bör

sträckas från olika synpunkter. En uppfattning är att i registreringshänseende

göra skillnad mellan mindre och större aktieinnehav. Varken samhället

eller allmänheten anses kunna ha något berättigat intresse av att

känna till namnen på de personer som har små aktieposter. För många

framstår aktieägandet i dagens läge som en av åtskilliga sparformer och

skäl finns för samma sekretesskydd i fråga om mindre aktieinnehav som

i fråga om tillgodohavande på bankräkning. Däremot anses det vara angeläget

att personer som genom sitt aktieinnehav kan påverka ett bolags förvaltning

inte förblir anonyma. Jag delar den uppfattning som sålunda kommit

till uttryck under remissbehandlingen. En av tekniska skäl betingad

reform bör inte få den praktiska effekten att också personer, som har små

aktieposter och som normalt inte genom att utöva rösträtt har del i bolagets

förvaltning, får sina aktieinnehav bragta till offentlighetens kännedom.

Jag förordar därför i fråga om bolag som tillämpar det nya systemet en

begränsning av aktiebokens offentlighet så att uppgifter i aktieboken om

aktieägare som bär högst 500 aktier i bolaget inte skall vara offentliga.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

61

Övergången till det nya systemet kommer att erbjuda vissa problem.

Tusentals aktieägare skall anpassa sig till nya rutiner och detta lär inte

kunna effektivt genomföras med mindre en intensiv och målmedveten

upplysning sker till allmänheten om det nya systemet och dess konsekvenser

för aktieägarna. Det torde ankomma på aktiebolagen och det företag,

som enligt vad jag ämnar föreslå under 6.4. skall föra bolagens aktiebok

m. m., att svara för en sådan massiv information.

Aktiefondsutredningen har nu lagt fram förslag till bl. a. lag om värdepappersfondrörelse

(SOU 1969: 16). Förslaget syftar till att i lag reglera

aktiefondernas verksamhet. Med aktiefond avses företag som har till uppgift

att för allmänhetens räkning köpa in och förvalta aktier och andra

värdepapper. I samband med behandlingen av denna lagstiftningsfråga ämnar

jag ta upp frågan om registrering av aktiefonds förvaltningsinnehav av

aktier.

Ett flertal remissinstanser har kommit in på de skattemässiga aspekterna

vid en omläggning av aktiehanteringen. Bl. a. påtalas liksom utredningen

gjort behovet av ändringar av gällande bestämmelser i taxerings- och

kupongskatteförordningarna. Inom finansdepartementet har med anledning

av utredningens förslag utarbetats en promemoria med förslag till en ny

kupongskatteförordning och till vissa ändringar i taxeringsförordningen.

Promemorian har remissbehandlats i vanlig ordning. Förslag i dessa hänseenden

bör läggas fram för riksdagen samtidigt med förslaget till förenklad

aktiehantering. Också andra skattefrågor har tagits upp under remissbehandlingen,

nämligen frågan om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för

emissionskostnader och kostnader för anlitande av en värdepapperscentral.

Till denna fråga återkommer jag i det följande under 6.4.

6.2. Förvaltarregistrering

Handel med aktier i svenska aktiebolag förekommer också på utländska

marknader. Bolag, vars aktier är avsedda att spridas i utlandet, kan få tillstånd

att ge ut innehavaraktiebrev. Bland börsbolagen förekommer sådana

brev bara i ett enda, nämligen i Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson. Sammanlagt

sju börsbolag har sina aktier noterade även på utländsk börs. Hur

stort nominellt aktiekapital i resp. bolag som verkligen befinner sig i utländsk

ägo och förvaltas utomlands är omöjligt att ange med någon större

grad av säkerhet. En uppskattning av det sammanlagda marknadsvärdet

av utomlands förvaltade aktier i svenska bolag vid årsskiftet 1967/68 pekar

emellertid på storleksordningen en miljard kr.

Ett aktiebolag, som önskar få sina aktier inregistrerade på en utländsk

börs, måste uppfylla de villkor som börsen på platsen ställer upp. Normalt

krävs att bolaget utser en lokal bank eller bankirfirma till ombud som kan

förmedla utdelningsbetalning m. in.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

På många av de utländska aktiemarknader där svenska aktier är representerade

är det brukligt att aktieägare anförtror sina aktier åt bank eller

annan institution, som vid utövandet av förvaltningsfunktioner inte utåt

redovisar aktieinnehavet som tillkommande viss individuell deponent. Den

som förvaltar eller på annat sätt anförtrotts aktien låter registrera sig i

aktieboken hos vederbörande bolag som proforma-aktieägare i stället för

den verklige ägaren. All kommunikation mellan bolaget och dess aktieägare

går i ett sådant fall över proforma-ägaren.

För svensk rätts del är det en grundläggande princip att i aktieboken skall

föras in endast den som verkligen är ägare till aktien. Detta betyder att den

som innehar aktie som ombud för ägaren inte får registreras. Aktiebolagets

styrelse skall således, om den känner till rätta förhållandet, vägra registrering

i aktieboken.

Principen om att endast den verklige ägaren får föras in i aktieboken ligger

till grund också för utredningsförslaget. För att inte skapa problem i

fråga om utomlands noterade svenska aktier och för att tillmötesgå önskemål

som eventuellt i framtiden kan finnas hos svenska aktiebolag att få tillgång

till utlandsmarknaden har fondbörsutredningen emellertid gjort ett

avsteg från principen. Utredningen har föreslagit att bolag undantagsvis

efter särskilt tillstånd skall kunna få rätt att i aktieboken föra in en förvaltare,

som kan åberopa innehavet av aktiebrevet (med indossament), utan att

den verklige ägarens namn blir känt för bolaget. Tillstånd skall enligt motiven

få ges endast när fråga är om utlandsägda aktier (utländsk förvaltarregistrering).

Utmärkande för denna registrering är bl. a. att utdelning,

emissionsbevis och andra meddelanden skall tillställas den registrerade förvaltaren.

Denne är sedan i sin tur redovisningsskyldig gentemot den verklige

ägaren. Någon rösträtt föreligger inte vare sig för ägaren eller förvaltaren.

Om den utländske aktieägaren är intresserad av att utöva rösträtt, måste

han återkalla förvaltningsuppdraget och registrera sig i aktieboken.

För ”svenska” aktieinnehav, med vilket uttryck jag avser aktier ägda

av personer som är bosatta här i landet, har utredningen inte velat föreslå

förvaltarregistrering av nu angiven art. I stället har utredningen öppnat

möjlighet för aktiebolag att i förekommande fall på en särskild förteckning

föra upp en person, som har i uppdrag av aktieägaren att förvalta

dennes aktie eller som har aktie i pant. Registreringen i förteckningen

har den verkan att förvaltaren/panthavaren i aktieägarens ställe får motta

utdelningsbelopp och emissionsbevis. Utmärkande för dessa fall är, att

ägaren är registrerad i aktieboken och kan utöva rösträtt samt att behörigheten

att bli antecknad i förteckningen måste kunna styrkas genom

skriftlig handling vid vars tillkomst aktieägaren medverkat.

Allmän enighet torde råda om nödvändigheten av någon slags form av

förvaltarregistrering. Det är närmast utformningen och omfattningen av

sådan registrering som vållar meningsskiljaktigheter. Den av fondbörsut
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

63

redningen föreslagna formen har i allmänhet lämnats utan erinran under

remissbehandlingen. Men företrädarna för näringslivet, som särskilt berört

denna fråga, har velat gå ett steg längre än utredningen och öppna möjlighet

för aktiebolag att också i fråga om svenska aktieinnehav kunna i stället

för ägaren registrera förvaltare (inhemsk förvaltarregistrering). Detta föreslås

kunna ske genom att bolagen får en generell rätt till sådan registrering

under förutsättning att förvaltaren är auktoriserad. Det är närmast

aktier deponerade hos bankernas notariatavdelningar och hos de privata

fondkommissionärerna som anses kunna bli föremål för inhemsk förvaltarregistrering.

Förespråkarna för en inhemsk förvaltarregistrering har tänkt sig att ett

sådant system i praktiken kan fungera på följande sätt. Utdelning till deponenterna

hos en och samme förvaltare verkställs genom en enda utbetalning

till förvaltaren. Denne fördelar sedan utdelningen på de olika deponenternas

konton. På motsvarande sätt förfars vid emissioner. Handel mellan

dem som har sina aktier deponerade hos samme förvaltare kräver inte någon

omregistrering i aktieboken eller omskrivning av aktiebrev. Transaktionerna

avvecklas genom bokföringsåtgärder i form av debiteringar och krediteringar

av deponenternas konton. Också mellan deponenter hos olika

förvaltare får handel ske utan omskrivning av aktiebrev. Leverans mellan

förvaltarna kan undvikas genom ett clearingförfarande. Ändras vid sådan

deponenthandel en förvaltares totala aktieinnehav, måste förändringen registreras

i aktieboken senast i samband med utdelning eller emission.

Motiven för inhemsk förvaltarregistrering är mångskiftande och har utförligt

redovisats under 5.2. Ett genomgående drag i näringslivets yttranden

i denna fråga är att en inhemsk förvaltarregistrering medför rationaliseringsvinster

och kostnadsbesparingar. Handeln med aktier anses nämligen

bli något mera omständlig i det nya systemet än f. n., eftersom det i praktiken

blir nödvändigt att registrera varje förvärv och sannolikt också att samtidigt

ställa ut nya aktiebrev. Under remissbehandlingen har uppgetts, att

nära nog hälften av alla aktietransaktioner avser hos notariatavdelningar

och fondmäklare förvarade aktier, att under år 1968 fondhandlareföreningens

medlemmar förmedlade i runt tal 300 000 aktieöverlåtelser, att flertalet

av dessa i det nya systemet skulle ha föranlett växling av aktiebrev och att

man med förvaltarregistrering skulle kunna minska antalet omregistreringar

och växlingar av aktiebrev med 50 %. Bankföreningen har uppskattat

den kostnadsbesparing som vid nuvarande volym av notariataffärer totalt

kan uppnås genom inhemsk förvaltarregistrering till ett par milj. kr. om

året enbart för aktiebolagens del. Till detta belopp skall läggas minskade

kostnader för fondhandlarna och notariatavdelningarna, vilkas storlek är

svår att bedöma. Mot denna bakgrund sätts det t. o. m. i fråga om utredningens

förslag rörande förenklad aktiehantering över huvud taget medför

någon positiv nettoeffekt, om inte inhemsk förvaltarregistrering införs. Eu

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

rationaliseringsvinst anges vidare vara att uppgifter om pantsättning, särskilda

bestämmelser om avkastning in. m. inte behöver registreras både i

aktieboken och hos förvaltarna.

För en inhemsk förvaltarregistrering talar enligt näringslivets representanter

också den omständigheten att det ibland kan vara omöjligt att ange

vem som är ägare till aktierna. Som exempel nämns föreskrift i testamente

om att aktier skall tillfalla blivande arvingar till testators barn eller om

att viss aktiepost skall sättas av till tryggande av vissa livräntelegat och,

när livräntetagaren avlidit, tillfalla testators då levande arvingar. I dessa

fall, som inte är ovanliga, utses vanligen en banks notariatavdelning till förvaltare.

Jag har förut under 6.1. klargjort min inställning till en omläggning av

aktiehanteringen i syfte att få till stånd rationaliseringar och kostnadsbesparingar.

En omläggning är dock meningslös eller diskutabel om dess

vinster helt eller i stor utsträckning faller bort genom att olägenheter uppstår

i vissa avseenden. Jag är emellertid beredd att ta hänsyn till de påtalade

olägenheterna så att vinsten av omläggningen kan bli så stor som

möjligt.

En lösning av problemen är att — som diskuterats i en bilaga till utredningens

betänkande (SOU 1968: 59 s. 119) och som bankinspektionen särskilt

pekat på — ta tillvara de möjligheter som nu finns och underlåta att ge

ut aktiebrev i fråga om de aktier som är deponerade hos notariatavdelningarna.

Inom notariatverksamheten förekommer nämligen en betryggande

bokföring rörande deponenternas aktieinnehav. I den omfattning och för den

period en deponent så önskar skulle hans aktieinnehav inte komma till

uttryck i några fysiska aktiebrev utan i stället bestyrkas genom dokumentation

av annat slag, närmare bestämt på två olika sätt: dels (i enlighet med

villkoren i depåavtalet mellan deponenten och notariatavdelningen) som ett

saldo på notariatavdelningens för deponenten förda konto och dels (enligt

lagstiftningen om aktiebolag) som den i aktieboken införda ägaruppgiften.

Om dessa möjligheter utnyttjas i det praktiska livet, skulle man delvis kunna

undgå de kostnader som annars orsakas av att aktiebrev kontinuerligt

makuleras och nyutfärdas, när aktie byter ägare. Denna lösning tillgodoser

en del av de önskemål som näringslivet fört fram under remissbehandlingen.

Kvar står dock att varje aktieöverlåtelse kräver omregistrering av ägare i

aktieboken och att uppgifter om pantsättning m. m. måste dubbelföras.

Olösta är också de inte helt opraktiska fallen där det är omöjligt att ange någon

ägare till aktierna. En tungt vägande invändning mot den skisserade lösningen

är att ett aktiebolag i så fall normalt skulle ha aktier av olika värdepappersrättslig

karaktär, nämligen dels aktier för vilka utfärdats aktiebrev

av vanlig typ med i stort sett ett löpande pappers natur och dels aktiebrevslösa

aktier, underkastade reglerna om enkla skuldebrev. En och

samma aktie skulle kunna växla rättslig karaktär allteftersom aktieägaren

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

tar ut sin deponerade aktie och begär att få ut aktiebrev, resp. verkställer

deposition hos en bank av ett aktiebrev. Detta kan skapa oklarhet och förvirring

på aktiemarknaden. Härtill kommer att rättsläget beträffande aktiebrevslös

aktie i vissa avseenden synes vara oklart.

En annan utväg måste tillgripas för att komma till rätta med problemen.

Kostnads- och rationaliseringsskäl talar onekligen för en inhemsk förvaltarregistrering.

Näringslivets representanter har utförligt belyst betydelsen av

en sådan registrering bl. a. för den dagliga handeln med aktier. Jag skall här

beröra närmast rationaliseringseffekten av en förvaltarregistrering för notariatavdelningarna

och för aktieboksföraren. I det fortsatta resonemanget

utgår jag från att aktieboken för alla aktiebolag som gått över till det föreslagna

systemet kommer att föras centralt av en värdepapperscentral

(VPC). Antalet aktieägande notariatkunder kan uppskattas till ca 100 000.

Om förvaltarregistrering av dessa personers aktieposter inte tillåts, måste

en mängd data registreras både hos notariatavdelningarna och hos VPC.

Denna dubbelregistrering kan komma att bli mycket betungande i ett nytt

system, särskilt i fråga om persondata. De av notariatavdelningarna förvaltade

aktieposterna har nämligen i stor utsträckning komplicerade äganderättsförhållanden.

Som exempel kan nämnas att rätten till avkastning på

grund av bestämmelse i gåvobrev eller testamente kan vara skild från

äganderätten och att det finns många delägare till en aktiepost. Det lär

finnas åtskilliga tusen sådana på ett eller annat sätt komplicerade aktiedepåer.

I vissa fall är äganderättsförhållandena så komplicerade att ingen

bestämd person kan anges som ägare. Dubbelregistreringen får också vissa

andra negativa följder för notariatavdelningarnas del. Vid mottagande av

bekräftelse på verkställd registrering av person- och aktieinnehavsdata och

vid mottagande av utdelningar och emissionshandlingar torde det vara nödvändigt

för notariatavdelningarna att post för post kontrollera att VPC:s

redovisning stämmer överens med notariatavdelningarnas egna noteringar.

En kontrollverksamhet post för post behövs inte vid förvaltarregistrering.

En sådan registrering innebär också en betydande rationalisering av den

dagliga aktiebrevshanteringen vid notariatavdelningarna. Denna hantering

bestar i dag till stor del av att individuella aktiebrev plockas fram eller läggs

in i depåer i samband med köp och försäljning. Detta arbete kan i ett system

med förvaltarregistrering i stor utsträckning ersättas med bokföringstransaktioner.

En annan påtaglig effekt av förvaltarregistrering i ett nytt system blir

att mängden registreringar i aktiebok minskar kraftigt. Det har uppgetts

att drygt 1/3 av det totala antalet aktieposter ligger i notariatförvar. Eftersom

notariatkunderna genomsnittligt lär ha fler aktieposter i olika aktiebolag

än andra aktieägare, torde antalet aktieägare som anlitar notariatförvaltning

vara lägre än 1/3 av det totala antalet aktieägare, dvs. uppskattningsvis

ca 100 000 aktieägare (jfr tabell s. 54). Emellertid anses notariat
3

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 09

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj ris proposition nr 99 år 1970

kunderna vara betydligt aktivare än genomsnittsaktieägaren. Notariatavdelningarnas

andel av värdepappersrörelsen kan därför bedömas utgöra 40

till 50 % av det totala antalet transaktioner. En förvaltarregistrering kan

för VPC:s del från kostnads- och arbetssynpunkt få följande positiva effekter.

När aktiebok läggs upp behöver man inte stansa upp uppgifter om namn

och adress samt aktieinnehav för personer (notariatkunder), vilkas aktier

förvaltarregistreras. Också registreringen av dessa personers adressförändringar

faller bort. För notariatkunder slipper VPC registrera de individuella

aktiebeståndsrörelserna. Vinsten i detta hänseende har uppskattats

till 50 % av alla aktietransaktioner, totalt ca 3 000 per arbetsdag. Den dagliga

tryckningen av aktiebrev minskar i motsvarande mån. I fråga om

utdelnings- och emissionsrutinerna innebär förvaltarregistrering en minskning

med 1/3 av VPC:s arbetsvolym. Dokumenthanteringsarbetet — exempelvis

framtagning av aktiebrevsblanketter, sortering och distribution av

färdiga blanketter, makulering och mikrofotografering av inlösta aktiebrev

— minskas i motsvarande grad. Den antydda minskningen av registreringsarbetet

hos VPC kommer utan tvekan att underlätta en övergång till det nya

systemet och göra det möjligt för bolagen att snabbare än eljest kunna gå

över till det nya systemet. Över huvud taget torde förvaltarregistrering medföra

att aktiebolagens kostnader för anlitandet av VPC kommer att reduceras.

De överväganden som jag nu redovisat leder enligt min mening till att en

inhemsk förvaltarregistrering kan tillåtas. Den bör ges formen av generellt

tillstånd att i aktieboken i stället för ägare registrera den som enligt uppdrag

förvaltar hans aktier, dock under förutsättning att förvaltaren är auktoriserad.

Inhemsk förvaltarregistrering aktualiserar på nytt frågan om sekretessskydd

för aktieinnehav. Jag har behandlat denna fråga under 6.1. och därvid

förordat att skillnad görs mellan mindre och större aktieinnehav. Gränsen

har satts så att innehav av 500 aktier i ett bolag eller därunder åtnjuter

sekretesskydd. Denna gränsdragning kan omintetgöras genom att aktieägare

låter förvaltarregistrera sina aktier. Anledning saknas dock att genom

förvaltarregistrering vidga möjligheten till sekretesskydd. Jag föreslår därför,

att varje förvaltare skall vara skyldig att tillställa VPC uppgift om

aktieägare som har mer än 500 av ett bolags aktier registrerade hos förvaltaren.

För varje bolag skall VPC sammanställa inkomna uppgifter. Sammanställningen

skall vara offentlig hos VPC och bolaget.

Kretsen av auktoriserade förvaltare bör vara begränsad. Den inhemska

förvaltarregistreringen bör nämligen inte splittras på alltför många och små

enheter. Vissa krav måste ställas upp för auktorisation. Förvaltningsverksamheten

skall ha så stor omslutning att det går att utnyttja förvaltarregistreringens

fördelar på ett rationellt sätt och bör om möjligt vara förenad

med rätt att idka fondhandel i kommission. Den ekonomiska bakgrun
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

den bör vara solid, så att garantier finns för att den enskilde aktieägaren vid

förlust genom brand, stöld eller annan materiell förstörelse eller genom försummelse

i hanteringen får liden skada ersatt. Kapacitet att omgående vidarebefordra

meddelanden från bolaget eller enskild aktieägare till deponenterna

måste finnas. Skattekontrollen kan fordra vissa kvalifikationer hos en

förvaltare. Förvaltarens verksamhet bör vara underkastad offentlig tillsyn.

Nu uppställda villkor för auktorisation riktar i främsta rummet blickarna

på dem som yrkesmässigt såväl förvaltar värdepapper som driver fondhandel

i kommission, eller med andra ord fondkommissionärerna. Fondkommissionär

kallas enligt fondkommissionslagen den som har tillstånd att

idka verksamhet som avser köp och försäljning i kommission av aktier,

obligationer och därmed jämförliga värdepapper. F. n. finns det 23 aktiva

fondkommissionärer av vilka fjorton är affärsbanker och nio s. k. mäklarfirmor.

Tillstånd till fondhandel ges när det gäller affärsbank av Kungl.

Maj .t och i övrigt av bankinspektionen. För affärsbank ställs inte några

speciella förutsättningar upp för tillstånd. Deras verksamhet i allmänhet

regleras av banklagen, som för att skydda bankernas inlåningskunder mot

förlust ställer långtgående krav på eget kapital hos banken, likviditet m. m.

För mäklarfirmor gäller vissa villkor för att tillstånd skall kunna beviljas.

Bl. a. krävs att det finns ett för rörelsen disponibelt kapital, vilket skall,

beroende på företagsformen, uppgå minst till 200 000 eller 500 000 kr. Bankinspektionen

fordrar i praktiken också att mäklarfirman skall ha en auktoriserad

revisor. Enligt fondkommissionslagen skall det finnas en statlig tillsynsmyndighet

för fondkommissionärerna. Det är bankinspektionen som utövar

denna funktion. Tillsynen har bl. a. till syfte att se till att kommissionärerna

följer de lagar och övriga bestämmelser som reglerar deras verksamhet.

Vidare undersöks årligen mäklarfirmornas ekonomiska ställning.

Därvid granskas särskilt att firmornas solvens och likviditet är tillfredsställande.

Förvaring och förvaltning av värdepapper ingår som ett led i den

verksamhet som drivs vid affärsbanks notariatavdelningar och denna verksamhet

står i likhet med övrig bankverksamhet under bankinspektionens

tillsyn. Också mäklarfirmor åtar sig sådana uppdrag och deras verksamhet

i denna del är även föremål för bankinspektionens granskning (se 24 §

fondkommissionslagen, 1918 års betänkande med förslag till fondkommissionslagen

s. 97, prop. 1919: 114 s. 57). Av vad jag nu sagt följer att fondkommissionärerna

i första hand bör kunna komma i fråga för auktorisation

som förvaltare.

Utanför kretsen av fondkommissionärer finns det sådana som väl driver

notariatverksamhet men som inte har rätt att idka fondhandel i kommission

eller ens kan få sådan rätt. Jag avser med detta främst sparbankerna och

jordbrukets kreditkassor. Bankinstitut av detta slag kan efter särskilt tillstånd

av bankinspektionen få motta värdehandlingar till förvaring och förvaltning.

Har sparbank eller kreditkassa en väletablerad och till omslutning
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

en stor notariatverksamhet, bör den omständigheten att banken eller kassan

inte samtidigt är fondkommissionär inte hindra auktorisation som förvaltare.

En inhemsk förvaltarregistrering bör emellertid enligt min mening

utgöra ett visst incitament för sparbankerna och jordbrukskasserörelsen att

verka för en centralisering av notariatverksamheten genom Sparbankernas

bank resp. Jordbrukets bank eller annat centralt organ. Det torde närmast

bli fråga om en teknisk samverkan. Sparbankerna och jordbrukskasserörelsen

har hittills inte varit främmande för att arbeta med centrala enheter.

Den som fått auktorisation som förvaltare kan med stöd av förvaltade

aktier registreras i aktieboken som förvaltare av aktier, som tillhör här i

landet bosatt person. Ett villkor är givetvis att depåavtalet mellan förvaltaren

och kunden förutsätter ett sådant förfaringssätt. I aktieboken skall anges

att det är fråga om ett förvaltarskap för annans räkning. Någon registrering

av ägaren görs inte. Är ägaren/kunden redan antecknad i aktieboken

får han avföras ur denna, såvitt avser aktier som skall förvaltarregistreras.

För aktier som omfattas av inhemsk förvaltarregistrering kan någon

rösträtt inte utövas på bolagsstämma och ägaren lika litet som förvaltaren

kan med stöd av aktierna påverka aktiebolagets förvaltning. Detta gäller

också i det fall att aktieägaren på grund av den förvaltarregistrerade aktiepostens

storlek är uppförd på förut nämnd offentlig sammanställning

över förvaltarregistrerade aktier. Om aktiebrev är ställt till viss man, fordras

nämligen enligt 114 § AL för rätt att delta i bolagsstämman att aktieägaren

är införd i aktieboken, önskar aktieägare utöva rösträtt för aktier,

som är förvaltarregistrerade, får han frigöra den del av aktierna, för vilken

han vill rösta, och registrera sig som ägare av aktierna i aktieboken.

Av aktiebrev som utfärdas för förvaltarregistrerade aktier skall framgå

att förvaltaren innehar aktierna för annans räkning. Den utdelning som

tillkommer notariatkunder på grund av förvaltarregistrerade aktier i samma

bolag kan förvaltaren motta i en enda post och sedan fördela mellan

kunderna. Ett motsvarande förfaringssätt kan användas vid ny- och fondemissioner.

Jag skall i detta sammanhang behandla aktieägarens (notariatkundens)

ställning i rättsligt hänseende vid förvaltarregistrering. Vid vanlig notariatförvaltning

torde förvaltaren som regel vara skyldig att hålla en kunds

aktiebrev avskilda från andra i förvar lämnade aktiebrev. Även om aktiebrev

är försett med in blanco-överlåtelse, kan kundens aktiebrev identifieras

genom att brevet skall ange aktiens eller aktiernas ordningsnummer. Kunden

är alltså bevarad vid sin äganderätt till individuellt bestämda aktiebrev, vilket

har betydelse bl. a. om förvaltaren går i konkurs. Vid förvaltarregistrering

kan samma förfaringssätt tillämpas. Aktiebrev individualiseras genom att

brevet som utfärdas för förvaltaren skall innehålla ett ordningsnummer och

det kan förvaras särskilt för varje kund. Av praktiska skäl och för att till ful
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

lo kunna utnyttja förvaltarregistreringens fördelar bör dock förvaltaren, såvitt

avser aktier i samma aktiebolag, ges rätt både att förvara enskild kunds

aktiebrev tillsammans med andra, som mottagits för samma ändamål, och

att få brev utfärdat avseende flera kunders innehav eller avseende förvaltarens

totala innehav av aktier som lämnats till förvaltning. Som gemensam

beteckning för sådana förvaltningsformer används i fortsättningen samförvaltning.

Aktieägaren får i avtalet med förvaltaren medge — förutom att

aktierna förvaltarregistreras — att förvaltaren får samförvalta hans aktier.

Samförvaltning innebär att kundens äganderätt övergår från att avse ett

visst bestämt aktiebrev till att gälla en andel i samtliga samförvaltade aktiebrev

i samma bolag. Skyldighet föreligger självfallet för förvaltaren att

förvara samförvaltade aktiebrev avskilda från egna aktiebrev och från andra

i förvar lämnade aktiebrev som inte samförvaltas. Vid samförvaltning har

kunden del i samförvaltade aktiebrev i förhållande till vad han lämnat in

till förvar [jfr 9 § andra stycket lagen (1931: 110) om upplagshus och upplagsbevis

och tredje stycket i lagen (1944: 181) om redovisningsmedel].

Avtal om samförvaltning medför också möjlighet för förvaltaren att inom

kundkretsen genomföra giltiga överlåtelser genom debitering resp. kreditering

av köparens resp. säljarens konto. En sådan affär kommer inte att

avspeglas i aktieboken. Samma förfaringssätt kan användas i fråga om

aktieaffärer mellan kunder hos olika förvaltare, om ett clearingförfarande

tillämpas mellan förvaltarna. Ändringar i en förvaltares totala innehav av

förvaltarregistrerade aktier i ett bolag bör dock anmälas för registrering

senast i samband med utdelning eller emission i bolaget.

Aktieägares transaktioner med sina förvaltarregistrerade aktier följer

reglerna om disponerande över egendom i tredje mans besittning. För att

sakrättsligt giltig överlåtelse eller pantsättning skall föreligga fordras att förvaltaren

underrättas om rättshandlingen. Motsvarande gäller i fråga om utmätning

(se 74 § andra stycket utsökningslagen).

När en notariatkund vill ta ut i förvar lämnat aktiebrev, får förvaltaren

hos värdepapperscentralen begära att få på kunden/aktieägaren ställt aktiebrev.

Denna transaktion får karaktär av utbyte av ”förvaltarens aktiebrev”

mot ett nytt ställt på aktieägaren. Har förvaltaren fått ett brev som avser

flera kunders aktier, företer förvaltaren sitt brev för nedskrivning eller utbyte

mot två nya brev, ett brev ställt på aktieägaren och ett ”restaktiebrev”

ställt på förvaltaren. I samband med utbytet förs aktieägaren in i aktieboken.

Motsvarande gäller när notariatkund överlåter sina aktier och den nye

ägaren inte vill ha aktierna förvaltarregistrerade. Jag vill i detta sammanhang

betona att avtal om förvaltarregistrering måste utformas under beaktande

av kundsidans intressen. Avtalet bör sålunda kunna sägas upp av

aktieägaren med omedelbar verkan, så att han snabbt kan få ut aktiebrev

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

och bli registrerad i aktieboken. Detta har betydelse om han t. ex. vill utöva

sin förvaltningsrätt på bolagsstämman.

I det föregående har jag delvis kommit in på problem som bör lösas i

praktiken och inte genom lagstiftning. Det torde närmast ankomma på förvaltarna,

bankerna och andra fondkommissionärer, att inom uppdragna

gränser i detalj utveckla systemet med inhemsk förvaltarregistrering så att

effekten av systemet blir så positiv som möjligt. Jag har förut redogjort för

hur systemet enligt dess förespråkare kan tänkas fungera i praktiken och

jag har, som delvis framgår av det förut sagda, inte något att invända mot

där uppdragna linjer. Givetvis måste förvaltare tillställa aktieägare ett särskilt

bevis på de aktier denne lämnat in för förvaltarregistrering.

En förvaltare kan själv äga aktier i ett aktiebolag som tillämpar det nya

aktiehanteringssystemet. Framför allt gäller detta förvaltare som inte är

underkastad några inskränkningar i rätten att förvärva aktier, dvs. annan

fondkommissionär än bank. Det torde få ankomma på bankinspektionen

att utöva kontroll hos förvaltarna att inregistrering hos VPC sker med

strikt uppdelning mellan innehavda egna aktier, som kan ägarregistreras på

normalt sätt i förvaltarens eget namn, och deponerade aktier, som endast får

förvaltarregistreras.

Införs inhemsk förvaltarregistrering uppkommer frågan om man därutöver

behöver en utländsk förvaltarregistrering utformad på det sätt fondbörsutredningen

föreslagit. Aktieägare bosatta utomlands eller utländska

förvaltarinstitut kan lämpligen låta inregistrera aktieposter genom en

svensk förvaltare. Redan nu förekommer det att sådan aktieägare har

aktier i depå hos svensk bank och så torde säkert bli fallet i viss utsträckning

också framdeles, exempelvis beträffande förvaringsuppdrag av liten

omfattning. När det gäller de stora ”utlandsbolagen” som Aktiebolaget

Electrolux, Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken, Telefonaktiebolaget L M

Ericsson och Svenska Tändsticks Aktiebolaget torde det dock vara nödvändigt

att deras traditionella utlandsombud (paying agents etc.) får behålla

sin hittillsvarande ställning som förvaltare av utlandsägda aktier och att

dessa ombud tillåts att i det nya systemet få förvaltarregistrera sådana

aktier. Detta kan lämpligen ske på det sätt utredningen föreslagit eller genom

att aktiebolag, vars aktier har en marknad utomlands, får tillstånd att

i fråga om utlandsägda aktier i aktieboken registrera förvaltaren i stället för

ägaren. Med utlandsägda aktier avser jag som tidigare framhållits aktier

som innehas av någon som är bosatt i utlandet. Tillstånd som nu avses kan

begränsas till fria aktier eller viss serie av sådana aktier. Också vid utländsk

förvaltarregistrering skall av det för den utländske förvaltaren utfärdade

aktiebrevet framgå att aktien eller aktierna innehas för annans räkning.

Nu ifrågavarande förvaltarregistrering är alltså avsedd att tillämpas beträffande

utländska förhållanden och det lär i regel bli lagen i det land,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

till vilket rättsförhållandet är knutet, som får bestämma formerna för överlåtelse

eller pantsättning av förvaltarregistrerade aktier.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att auktorisera svensk förvaltare

och att ge aktiebolag tillstånd att i aktieboken registrera utländsk förvaltare.

Möjlighet bör dock finnas för Kungl. Maj :t att i viss utsträckning

delegera denna befogenhet till bankinspektionen. I samband med auktorisation

eller tillstånd som här avses bör få föreskrivas de villkor som från

skilda synpunkter kan anses vara nödvändiga. Sålunda bör svensk förvaltare

åläggas att till sina deponenter vidarebefordra meddelanden inte bara

från aktiebolaget och VPC utan också från enskild aktieägare eller från en

aktieägareförening. Taxerings- och skattekontroll kan göra det nödvändigt

att lägga viss uppgiftsskyldighet på förvaltarna. Denna fråga kommer att

behandlas i samband med förslaget till omläggning av kupongskatten. Också

i övrigt kan från säkerhetssynpunkter eller av andra anledningar föreskrifter

visa sig behövliga. Jag är sålunda inte främmande för tanken att annan

fondkommissionär än bank för rätt till auktorisation som förvaltare bör

ställa vissa ekonomiska garantier i syfte att skydda deponenterna mot förlust.

Vad nu sagts om villkor i samband med auktorisation får i tillämpliga

delar gälla när fråga är om att lämna bolag tillstånd till utländsk förvaltarregistrering.

Villkoren för utländsk förvaltarregistrering får självfallet utformas

så att tillbörlig hänsyn tas till de skyldigheter som kan åläggas utländsk

förvaltare enligt lagstiftning och praxis i förvaltarens hemland.

Åsidosätts meddelat villkor i väsentlig mån, skall auktorisationen eller tillståndet

kunna återkallas.

Den inhemska förvaltarregistreringen bör ge upphov till nya former för

notariatförvaltning av aktier. F. n. är avgifterna för sådan förvaltning förhållandevis

höga, bi. a. beroende på att den nuvarande aktiehanteringen är

kostnadskrävande och på att förvaltaren som regel ställer viss service till

deponenternas förfogande. Med ett nytt system för hanteringen synes förutsättningar

föreligga för en sänkning av avgifterna. I vart fall bör deponenterna

kunna erbjudas nya former av deposition där förvaltningen med därtill

direkt knutna tjänster är det enda som ställs till deponentens förfogande.

En sådan förvaltning torde inte behöva ställa sig särskilt dyrbar i det

nya systemet. Det är enligt min mening viktigt att avgifterna avpassas så

att de inte utgör något hinder för aktieägare att anlita inhemsk förvaltarregistrering.

I vissa fall föreligger på grund av föreskrift i lag eller av annan anledning

hinder mot att i fråga om deponerade aktier använda inhemsk förvaltarregistrering.

Aktier tillhörande omyndig skall enligt 15 kap. 7 § föräldrabalken

registreras i aktieboken, vilket innebär att den omyndige skall antecknas

som ägare av aktierna, överstiger värdet av omyndigs aktier 5 000

kr., skall enligt 15 kap. 8 § samma balk aktierna i den omyndiges namn

deponeras i riksbanken eller annan bank. Har aktierna nedsatts i förvar hos

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

bank, är banken enligt 2 § första stycket 1 lagen (1924:322) om vård av

omyndigs värdehandlingar skyldig ombesörja att aktierna registreras i aktieboken

i den omyndiges namn. Den som deponerat sina aktier i en bank

kan önska utöva rösträtt och av den anledningen vilja stå som aktieägare i

aktieboken. Panthavare kan ha intresse av att i enlighet med avtalet om

pantsättningen få disponera över utdelningen på pantsatta aktier. I fråga

om omyndigs aktier, som ligger i förvar hos bank, bör möjlighet öppnas att

tillåta systemet med inhemsk förvaltarregistrering. Detta kräver en ändring

av bestämmelserna om registrering av omyndigs aktieinnehav. Till denna

fråga återkommer jag i specialmotiveringen. För övriga angivna fall utgör

det av fondbörsutredningen föreslagna systemet med en särskild förteckning

över uppdragstagare m. fl. en godtagbar lösning. Aktieboken tar upp ägaren

med hänvisning till särskilda bestämmelser om utdelning m. m. i den särskilda

förteckningen. I denna anges legal ställföreträdare eller annan som

enligt skriftligt avtal har rätt att få utdelning m. m. Omfattningen av de fall

där förteckningen kan komma till användning och den konkreta utformningen

av institutet avser jag att behandla närmare i specialmotiveringen.

6.3. Tillämpningsområdet för ett nytt system

Från många synpunkter är det otvivelaktigt fördelaktigast om samma aktiebrevs-

och aktiebokssystem tillämpas av samtliga aktiebolag. Inte minst

gäller detta frågor som avser aktieutdelning och utgivande av emissionsbevis

i samband med kapitalökning. Rättsförluster kan lätt uppstå för den enskilde

aktieägaren om aktiebolagen har valrätt mellan olika system i nu

nämnda hänseenden. Frågan om ett enhetligt system kan emellertid inte tas

upp i detta sammanhang. Det gäller nu närmast att genom en teknisk omläggning

åstadkomma möjlighet till förenklingar i aktiehanteringen främst

för bolag, som har stor spridning av aktierna bland allmänheten och vilkas

aktier är föremål för allmän handel.

Nackdelarna med en på väsentliga punkter inte enhetlig aktiehantering

får inte överdrivas. Den föreslagna förenklingen av aktiehanteringen innebär

i många avseenden en radikal förändring av nuvarande system. De ekonomiska

och praktiska konsekvenserna av det nya systemet — för aktiebolagen

och aktieägarna men också för bankerna och fondhandeln — kan av

naturliga skäl inte nu helt bedömas. En övergång till förenklad aktiehantering

är så pass betydelsefull för ett bolag och dess aktieägare att mycket

talar för att varje bolag oavsett dess storlek bör ha fritt val i detta hänseende.

Fondbörsutredningen har också rent principiellt valt en frivillig linje.

Härifrån har utredningen gjort avsteg när det gäller börsbolagen, dock med

viss möjlighet till dispens. Motivet för ett obligatorium för dessa bolag har

främst varit att man därigenom ger enhetlighet och stadga åt den organise
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

rade aktiehandeln. Obligatoriet är dock inte helt genomfört utan avser endast

de grundläggande reglerna om aktiebok, aktiebrev, utdelningsförfarande

m. m. I fråga om förande av aktieboken med hjälp av ADB och anlitande

av ett centralt organ för vissa uppgifter har också ett börsbolag — i likhet

med andra bolag som vill gå över till det nya systemet — fritt val. Bland de

remissinstanser som yttrat sig i denna del har meningarna varit delade såväl

i fråga om nödvändigheten av ett obligatorium som beträffande vilka

bolag som skulle omfattas av obligatoriet. Sveriges industriförbund, som uttalat

sig för en frivillig linje, har ansett att frågan om ett obligatorium bör

avgöras först sedan tillfredsställande erfarenhet vunnits av systemets praktiska

tillämpning och ekonomiska konsekvenser.

Jag har nyss antytt lämpligheten av att det skall stå varje aktiebolag fritt

att välja det system som av olika skäl bäst passar bolaget. Undantag härifrån

kan naturligtvis tänkas. Det finns emellertid i dag inte tillräckligt

underlag för en bedömning av var gränsen skall gå mellan frivillighet och

obligatorium. En gränsdragning kan som utredningen gjort dras mellan

börsbolag och andra bolag. Bland nuvarande börsbolag finns dock bolag

som har ett relativt litet aktiekapital och vars aktier sällan omsätts i fondhandeln.

Det är inte utan vidare givet att den förenklade aktiehanteringen

passar ett sådant bolag. Också andra gränsdragningar kan tänkas, exempelvis

kan ett obligatorium knytas till bolag med visst minsta aktiekapital.

Från många synpunkter framstår det därför som naturligt att avvakta hur

det nya systemet verkar i praktiken bl. a. i jämförelse med nuvarande ord

ning och att på grundval av vunna erfarenheter efter några år pröva om och

i vilken utsträckning en obligatorisk tillämpning bör genomföras. Jag förordar

alltså att det tills vidare skall ankomma på varje enskilt bolag att besluta

om bolaget skall tillämpa förenklad aktiehantering eller inte.

En övergång till förenklad aktiehantering innebär att aktiebolaget godtar

systemet i dess helhet. Som ett led i systemet ingår — som kommer att

framgå av följande avsnitt — att aktieboken förs med hjälp av ADB och att

vissa uppgifter centraliseras till en värdepapperscentral. En sådan ordning

kan visserligen sägas medföra en viss begränsning i fråga om kretsen av

bolag som kan använda det nya systemet. För mindre bolag, som önskar

tillämpa förenklad aktiehantering, kan nämligen kravet på databehandling

av aktieboken och anslutningen till VPC utgöra en onödig administrativ

belastning. Ett sådant bolag kan emellertid redan enligt gällande rätt utan

att gå över till det nya systemet i viss mån få del av dess fördelar. Jag syftar

på möjligheten att underlata att ge ut aktiebrev och att genom bestämmelse

i bolagsordningen kräva registrering i aktieboken för rätt till utdelning.

3f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 99

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

6.4. Värdepapperscentral m. m.

Under senare år har datamaskiner kommit till användning på nästan

alla områden inom näringslivet och samhällsförvaltningen. Med hjälp av

modern datateknik kan behandlingen av stora volymer data i relativt rutinmässiga

arbetsuppgifter effektiviseras. Många av de rutiner som i dag är

naturliga att lägga över på datamaskiner har på ett eller annat sätt att göra

med betalningstransaktioner, exempelvis betalning av löner och fakturor.

Även vid behandling av stora register är datamaskinerna ett utmärkt och

rationellt hjälpmedel.

Det faller sig naturligt att i detta sammanhang ta upp frågan om användande

av datateknik inom aktiehanteringen. En förutsättning härför är att

ADB används vid aktiebokens förande. F. n. saknar aktiebolag möjlighet

att föra aktieboken uteslutande med hjälp av ADB. Varje enskilt bolag svarar

dessutom självt för bokens förande och för omregistreringar i denna.

För att effektivt kunna rationalisera aktiehanteringen har fondbörsutredningen

föreslagit att aktiebok skall få föras med hjälp av ADB eller annan

kommande teknik. Som en följd härav kan inom den förenklade aktiehanteringen

arbetsrutiner i samband med utdelning och emissioner databehandlas.

Denna databehandling kan enligt förslaget förläggas antingen till

vederbörande bolag eller till ett för detta ändamål särskilt inrättat institut,

värdepapperscentral, som är auktoriserad av staten och som fungerar som

bolagets ombud i hithörande frågor. Någon erinran mot utredningens

förslag i denna del har inte kommit fram under remissbehandlingen. Även

jag ställer mig positiv till att föra in databehandling inom aktiehanteringen

och till att centralisera arbetet med hanteringen. Jag är emellertid

av skäl som framgår av det följande beredd att gå ett steg längre än utredningen

och i stället för en frivillig anslutning till VPC göra anslutningen

obligatorisk för bolag som tillämpar systemet med förenklad aktiehantering.

Databehandling av rutiner inom aktiehanteringen och centralisering av

hanteringen hänger intimt samman med varandra. Den föreslagna förenklade

aktiehanteringen medför största möjliga rationaliseringseffekt om

aktiehanteringsrutinerna läggs över på data. Lönsamhet och andra fördelar

med databehandling kommer dock främst fram vid en stordrift med en

förhållandevis omfattande volym arbetsuppgifter av rutinmässig karaktär.

Datamaskiner och programmeringen av dem är kostnadskrävande. För

många aktiebolag torde det i dagens läge inte vara ekonomiskt lönsamt

att i egen regi föra aktieboken med hjälp av ADB. En centralisering av

arbetet med aktiebok m. m. till en VPC kan förändra kostnadsbilden. Det

grundläggande systemet för databehandling får utformas på sådant sätt

att det kan användas för samtliga bolag. Avgiften för anlitande av VPC

torde därför kunna hållas på en rimlig nivå och anpassas så att den ställer

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

sig fördelaktig också för ett förhållandevis litet bolag. Helt allmänt kan

sägas att en övergång till ADB inom aktiehanteringen mer eller mindre förutsätter

en centralisering av hanteringen.

Jag förordar alltså att en värdepapperscentral inrättas, till vilken aktiebolag

som tillämpar den föreslagna förenklade aktiehanteringen obligatoriskt

skall lämna över vissa uppgifter. VPC skall för bolagens räkning bl. a.

föra aktiebok samt distribuera aktiebrev, emissionsbevis, utdelningsbelopp,

meddelanden och annat material som bolagen önskar tillställa sina aktieägare.

Aktieboken skall därvid föras med hjälp av ADB.

På den svenska värdepappersmarknaden torde inte föreligga behov av

mer än en värdepapperscentral. Den planerade centralen kommer alltså att

få en faktisk monopolställning. Med hänsyn bl. a. härtill uppkommer frågan

i vad mån staten skall engagera sig i centralens verksamhet. Frågan

har diskuterats såväl av fondbörsutredningen som under remissbehandlingen.

Utgångsläget för diskussionen har bl. a. varit att bankerna — affärsbankerna,

sparbanksrörelsen representerad av Sparbankernas bank och

jordbrukskasserörelsen representerad av Jordbrukets bank — redan tagit

ett initiativ i riktning mot en lösning i bankernas egen regi. Bankerna utreder

nämligen f. n. hur en för bankväsendet gemensam VPC och dess arbetsrutiner

bör utformas.

Utredningen har inte föreslagit direkt statlig medverkan i eu VPC. Frågan

om det allmännas intresse — bl. a. från säkerhets- och kontrollsynpunkter

— av inflytande över VPC:s verksamhet har utredningen löst genom

att kräva statlig auktorisation för rätt att driva sådan verksamhet, genom

att ställa VPC under fortlöpande tillsyn av bankinspektionen och genom

att föreskriva att en av Kungl. Maj:t utsedd representant för allmänheten

skall gå in i styrelsen för VPC.

Under remissbehandlingen har riksbanksfullmäktige hemställt att huvudmannaskapet

och organisationen av VPC prövas först i samband med att

ställning tas till obligationsteknikkommitténs betänkande (SOU 1969: 13).

Majoriteten inom fullmäktige har därvid förordat att det allmänna ges en

starkare ställning i VPC än vad fondbörsutredningen tänkt sig — antingen

genom att staten och andra intresserade parter samarbetar eller genom att

VPC förlänas ställning av offentlig myndighet. Också riksrevisionsverket och

poststyrelsen har uttalat sig för ökad offentlig medverkan i VPC. Motiven

för en sådan inställning har i huvudsak angetts vara centralens monopolkaraktär,

centralens eventuella användning som inskrivningsinstitut för

obligationer och de fiskaliska frågor som hänger samman med sättet för utdelningsbetalning.

På obligationsmarknaden föreligger delvis samma hanteringsproblem som

f. n. besvärar aktiemarknaden. Obligationsteknikkommitténs förslag öppnar

möjlighet att för obligationshanteringen tillämpa i princip samma förenklade

system som nu föreslås för aktiehanteringen. Förslaget innebär, att

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

i princip endast en handling utfärdas för varje innehav av ett visst slags

obligationer och att räntebetalning sker genom utsändning till de berättigade

på grundval av registrering. Reformen är främst avsedd för kommunoch

industriobligationer som f. n. inte kan — i likhet med obligationer utgivna

av staten eller institutioner av offentligrättslig karaktär — skrivas in

hos låntagaren, dvs. deponeras hos låntagaren eller ombud för denne.

En reform för kommun- och industriobligationslånen förutsätter enligt

kommittén tillkomsten av eu VPC som kan hantera också obligationer.

Kommittén har inte föreslagit några lagstiftningsåtgärder utan ansett att

det i första hand ankommer på marknadens parter att ta initiativ till reformens

genomförande. Det behövs endast att möjlighet skapas för VPC att

ta hand också om obligationshanteringen. Kommitténs i mycket grova drag

skisserade lösning av obligationsproblemen bär allmänt godtagits under

remissbehandlingen.

Hanteringsproblematiken på obligationsmarknaden har delvis lösts genom

det inskrivningsförfarande som f. n. tillämpas för statsobligationer och

för obligationer utgivna av vissa kreditinstitut. För återstående del av marknaden

— kommun- och industrilån — utgör obligationsteknikkommitténs

förslag en god möjlighet att komma till rätta med nuvarande svårigheter.

Ett genomförande av kommitténs förslag förutsätter dels att obligationsmarknadens

parter frivilligt kommer överens om att tillämpa den föreslagna

förenklade obligationshanteringen och dels att VPC får rätt att biträda

också vid sådan hantering med registrering av obligationsinnehav, ränteutbetalning

m. m. På sikt kan det övervägas om inte även staten och obligationsutgivande

institutioner av offentligrättslig karaktär bör tillämpa förenklad

obligationshantering och anlita VPC. Därmed skulle en enhetlig ordning

råda på obligationsmarknaden. Betalning av utdelning eller ränta kan

i framtiden också beträffande andra värdepapper än aktier och obligationer

grundas på ett registreringsförfarande. Jag tänker då närmast på utdel

ning på andelsbevis i aktiefonder. Förslag om författningsmässig reglering

av dessa fonder har nyligen lagts fram av aktiefondsutredningen (SOU

1969: 16) och är f. n. efter remissbehandling under behandling i departementet.

Frågan om hanteringen av dessa värdepapper får behandlas i samband

med ett ställningstagande till aktiefondsutredningens förslag. Möjlighet

bör dock finnas för VPC att i framtiden medverka vid hanteringen inte

endast av aktier utan också av andra likartade värdepapper. Jag förordar

därför, att VPC:s verksamhetsområde redan från början ges en så vid omfattning

att VPC:s tjänster kan komma hela värdepapper smarknaden till

del.

Av vad jag sagt i det föregående följer att VPC får en mycket stark ställning

på den svenska värdepapper smarknaden. VPC får som jag redan sagt

i realiteten karaktär av ett monopolföretag och centralen kan utnyttjas i

hanteringen av alla slags värdepapper som är föremål för en mera allmän

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungi. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

omsättning. Staten kan följaktligen komma att bli en stor kund hos VPC.

Allt detta talar onekligen för en direkt statlig medverkan i VPC:s verksamhet.

Också andra skäl kan åberopas för en sådan medverkan. Yrkesmässig

handel med värdepapper, fondhandel, har sedan länge varit reglerad i

lag. Det krävs särskilt tillstånd för att utöva sådan handel och verksamheten

star under tillsyn av bankinspektionen. Över svensk börsverksamhet har

det allmänna tillförsäkrats ett fortlöpande inflytande. Börsen existerar i

kraft av Kungl. Maj :ts koncession och ramen för börsverksamheten är angiven

i den av Kungl. Maj :t fastställda börsordningen. Därtill kommer att

ordföranden i börsens styrelse och dennes ställföreträdare utses av Kungl.

Maj :t. Vidgningen av VPC:s verksamhetsfält enligt nyss skisserade linjer

ställer vidare otvivelaktigt ökade krav på säkerhet, kontroll och sekretess.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att inskrivningsboken för obligationer

till skillnad från aktieboken inte är offentlig. Slutligen tillkommer

fiskaliska frågor. Det allmänna har från beskattningssynpunkt viktiga intressen

att bevaka, vilket hänger samman med sättet för utdelningsbetalningen.

Av de skäl jag nu anfört anser jag att det allmänna bör ha ett större inflytande

över VPC än vad fondbörsutredningen föreslagit. Detta kan åstadkommas

genom en samverkan mellan staten och företrädarna för fondhandeln,

fondkommissionärerna. Med anledning härav har förhandlingar förts

mellan representanter för staten och representanter för fondkommissionärerna

om att skapa en värdepapperscentral för serviceverksamhet på värdepappersmarknaden.

Förhandlingarna har lett till en preliminär överenskommelse

om samarbete i centralen mellan staten och fondkommissionärerna.

I enlighet härmed har ett förslag till aktieägareavtal mellan staten och fondkommissionärerna

samt förslag till bolagsordning för Värdepapperseentralen

VPC Aktiebolag upprättats. I detta sammanhang kan anmärkas att ett bolag

med detta namn redan stiftats av fondkommissionärerna. Förslagen torde

få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2 och 3.

Avtalsförslaget och förslaget till bolagsordning innebär i huvudsak följande.

Staten och fondkommissionärerna skall gemensamt driva ett aktiebolag

under namnet Värdepapperseentralen VPC Aktiebolag. Aktiekapitalet

skall utgöra lägst tre milj. och högst nio milj. kr. Vid verksamhetens början

skall aktiekapitalet uppgå till 3 milj. kr. Staten skall äga hälften av aktierna

och fondkommissionärerna tillsammans återstoden, fördelad mellan

dem i förhållande till deras värdepappersrörelse. Aktierna, som lyder på 100

kr., skall tecknas till en kurs av 120 % för att bolagets reservfond redan vid

starten skall vara fylld. Som särskild säkerhet för bolagets förpliktelser skall

aktieägarna dessutom i förhållande till vars och ens innehav av aktier till

bolagets förfogande ställa garantiförbindelser på 20 milj. kr. För fondkommissionärerna

skall förbindelserna ha formen av bankgarantier. Styrelsen

skall bestå av sex ledamöter, av vilka staten utser tre och fondkommis
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

sionärerna tre. Ordförande och vice ordförande i styrelsen skall utses inom

styrelsen. Om enighet därvid inte kan uppnås, utser Kungl. Maj :t en av ledamöterna

att vara ordförande. I sådant fall skall fondkommissionärerna välja

vice ordförande. Bolaget skall vidare ställas under tillsyn av bankinspektionen.

Den föreslagna VPC skall naturligtvis verka efter affärsmässiga principer.

Av stor betydelse blir därvid kostnaden för databehandlingen. Företagsekonomiska

skäl talar som poststyrelsen påpekat för att VPC — i vart fall under

den första tiden — inte anskaffar egna datamaskiner utan i stället utnyttjar

redan befintliga anläggningar. Såväl inom statsförvaltningen som inom bankväsendet

torde finnas datacentraler som kan tillhandagå VPC med datatjänster.

Också andra möjligheter finns. VPC får för sin databehandling välja den

datacentral som på tekniska och ekonomiska grunder är den mest lämpliga.

Riktpunkten för VPC:s avgiftssättning skall vidare vara att VPC får sina

kostnader — inklusive kostnaden för skälig avkastning på insatt kapital och

skälig ersättning för ställda garantier — täckta. Den föreslagna förenklade

aktiehanteringen förutsätter slutligen ett intimt samarbete mellan VPC och

fondkommissionärerna, bl. a. i syfte att skapa dels säkra och snabba rutiner

i samband med aktieöverlåtelse!'', dels effektiva former för kommunikation

mellan VPC och kommissionärerna. Jag utgår från att en sådan samverkan

kommer till stånd. Bankernas och andra fondkommissionärers kontorsorganisation

kommer att spela en viktig roll för den expeditionella kontakten mellan

allmänheten och VPC liksom den i dag gör för kontakten mellan aktieägarna

och börsen. I detta sammanhang vill jag också starkt betona att VPC

måste verka under strikt iakttagande av sekretess.

I detta sammanhang vill jag i korthet behandla förhållandet mellan VPC

och aktiebolagen i rättsligt hänseende. Bolag som tillämpar förenklad

aktiehantering skall lämna över vissa i särskild lag angivna förvaltningsfunktioner

till VPC. Genom denna konstruktion uppkommer ett offentligrättsligt

uppdragsförhållande mellan bolaget och VPC. Inom den i den särskilda

lagen givna ramen kan VPC med förpliktande verkan för bolaget

handla för dess räkning. Bolaget blir bundet av och ansvarigt för VPC:s

åtgöranden såvitt de faller inom den givna ramen. Har VPC därvid förfarit

felaktigt och orsakat aktieägare eller tredje man skada, kan bolaget

bli skadeståndsskyldigt. Bolaget har i sin tur rätt att vända sig mot VPC

med anspråk på ersättning om VPC orsakat skadan av uppsåt eller oaktsamhet.

Detta följer av VPC:s ställning som syssloman för bolaget. Har VPC vid

handhavandet av bolagets angelägenheter överskridit sin behörighet enligt

lagen och rättshandlingen följaktligen inte blir bindande för bolaget, kan

VPC enligt allmänna rättsgrundsatser bli ansvarig i förhållande till aktieägare

eller tredje man.

De förvaltningsfunktioner som skall tillkomma VPC och som nu ankommer

på aktiebolag och dess organ kan sammanfattningsvis anges vara föl
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

jande. VPC skall föra aktiebok, pröva frågor om införing i boken av aktieägare,

utsända aktiebrev och emissionsbevis, på begäran byta ut aktiebrev

och i samband därmed svara för makulering och arkivering av det utbytta

aktiebrevet samt distribuera utdelning. På VPC läggs dessutom genom den

föreslagna förenklade aktiehanteringen vissa andra uppgifter. VPC skall sålunda

föra register över aktierna i nummerföljd och den särskilda förteckningen

över uppdragstagare in. fl., göra utskrifter av aktieboken, stämma

av aktieboken och nyssnämnda förteckning inför utdelning och emission

samt svara för vissa åtgärder i samband med att brev på ny aktie vid fondemission

inte kan tillställas aktieägare.

Vid sidan av de obligatoriska förvaltningsfunktionerna kan ett aktiebolag

uppdra åt VPC att utföra vissa åligganden. Det kan exempelvis röra sig om

att framställa aktiebrev och att distribuera årsredovisningar och andra meddelanden

till aktieägarna. Taxerings- och skattekontrollen kan vidare göra

det nödvändigt att vissa uppgifter läggs på VPC.

Den verksamhet, som VPC kommer att driva, utgör rörelse i kommunalskattelagens

mening. VPC blir skattskyldig för de avgifter, som betalas av

företag som anlitar dess tjänster, och VPC får avdrag för sina kostnader för

verksamheten. Bland de kostnader, som blir avdragsgilla vid VPC:s taxering,

ingår också vissa kostnader som enligt gällande praxis inte skulle varit

avdragsgilla för de anslutna aktiebolagen om dessa själva direkt bestritt

kostnaderna. Jag syftar här på registrerings-, annons- och andra kostnader

i samband med nyemission och fondemission som enligt praxis hänförts till

inte avdragsgilla organisationskostnader.

Några remissinstanser, bl. a. Sveriges industriförbund, har understrukit

vikten av att den kostnadssänkande effekten av det framlagda förslaget

inte går förlorad genom den skattemässiga behandlingen av de anslutna aktiebolagens

avgifter till VPC. För egen del anser jag det önskvärt att anpassningen

till det nya systemet underlättas genom att alla avgifter till VPC

blir i sin helhet avdragsgilla vid taxeringen. För att undvika tveksamhet

på denna punkt bör avdragsrätten uttryckligen regleras. Frågan om den

skattemässiga behandlingen av kostnader för nyemissioner m. m. utanför

den förenklade aktiehanteringen är jag inte beredd att ta upp i detta sammanhang.

Frågan hör samman med den skattemässiga behandlingen av organisationskostnader

över huvud taget och bör göras till föremål för särskild

utredning. Med hänsyn härtill bör avdragsrätten för avgifter till VPC

tills vidare regleras i en särskild lag.

6.5. Grundläggande synpunkter på lagstiftningen

Aktiebolagsrättsliga förhållanden regleras i tre olika lagar. För aktiebolag

i allmänhet gäller AL medan bestämmelser om försäkringsaktiebolag och

bankaktiebolag är intagna i FL resp. BL. Sistnämnda lagar har när det gäl
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

ler bolagsrättsliga förhållanden i stort sett samma utformning som AL.

En omläggning av aktiehanteringen enligt förut skisserade linjer innebär

ändringar — delvis av genomgripande art — av nuvarande aktiebolagsräitsliga

regler. Fråga uppkommer då om på grund av omläggningen gällande

lagar skall ändras eller den förenklade aktiehanteringen skall regleras i en

särskild lag. Det nya systemet kommer visserligen — i vart fall under de

närmaste åren — att tillämpas av relativt sett ett fåtal aktiebolag men på

grund av systemets utformning blir det närmast fråga om bolag, som är

aktiva när det gäller aktieomsättning, utdelning och emission. De nya reglerna

kommer följaktligen att beröra en stor aktieägande allmänhet. Från

systematisk synpunkt är det fördelaktigt att regler om avstämning

och viktiga olikheter mellan nu gällande system och det föreslagna,

exempelvis i fråga om de till aktiebreven knutna rättigheterna och betydelsen

av aktieägarregistrering, kommer till synes i aktiebolagslagen. Detta

talar onekligen för att bestämmelserna om den förenklade aktiehanteringen

har sin plats i den centrala aktiebolagslagen.

Emellertid pågår som nämnts f. n. i nordisk samverkan en översyn av de

aktiebolagsrättsliga reglerna. Arbetet har nu framskridit så långt att utredningsförslag

till ny aktiebolagslag kan väntas inom en snar framtid. Att i

detta läge i väsentliga avseenden ändra AL förefaller inte vara rationellt.

Bättre är att i avvaktan på en reform av AL samla de rättsregler som behövs

för att bära upp det nya systemet i en särskild lag och låta dessa regler

träda i stället för motsvarande bestämmelser i AL, FL och BL. Jag har från

aktiebolagsutredningen inhämtat att hinder inte möter mot att sedermera

arbeta in de särskilda bestämmelserna om förenklad aktiehantering i en ny

aktiebolagslag.

Jag förordar alltså att bestämmelserna för den förenklade aktiehanteringen

ges i en särskild lag. Jag bedömer det därvid som lämpligt att i en gemensam

lag ta in bestämmelser som har anknytning såväl till nödvändig reformering

av aktiebrev, aktiebok, utdelningsförfarande m. m., som till behövlig

författningsmässig reglering av VPC. För att grundtankarna i lagförslaget

skall kunna avspeglas redan i lagens rubrik föreslår jag att den särskilda

lagen ges namnet lag om förenklad aktiehantering. Med hänsyn till att det

blir fråga om en i viss mån provisorisk lagstiftning bör denna rubrik inte

inge några betänkligheter.

Några remissinstanser har framhållit att de nya bestämmelserna om förenklad

aktiehantering kräver följdändringar i köplagen, skuldebrevslagen

och lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av

tredje man. Jag delar inte denna uppfattning. Frågan kommer att närmare

behandlas i specialmotiveringen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

81

6.6. Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1) lag om förenklad aktiehantering,

2) lag om ändring i föräldrabalken,

3) lag om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

4) lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för avgifter till Värdepapperscentralen

VPC Aktiebolag.

Jag har samrått med chefen för justitiedepartementet i fråga om de under

1—3 nämnda förslagen.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga

i.1

Som förut sagts har fondbörsutredningens förslag till lag med särskilda

bestämmelser för vissa bolag om aktiebrev m. m. och till lag om yrkesmässigt

förande av aktiebok, m. m. tagits in som bilaga 4.

7. Specialmotivering

7.1. Förslaget till lag om förenklad aktiehantering

De bestämmelser som den nya lagen omfattar återfinns med vissa undantag

i utredningens förslag dels till lag med särskilda bestämmelser för vissa

bolag om aktiebrev och aktiebok m. m. och dels till lag om yrkesmässigt förande

av aktiebok, m. m. I fortsättningen kommer dessa lagförslag att betecknas,

det förstnämnda förslag till lag om aktiehantering och det sistnämnda

förslag till lag om VPC.

Som jag tidigare sagt innehåller såväl FL som BL en fullständig aktiebolagsrättslig

reglering för försäkringsaktiebolag resp. bankaktiebolag, en reglering

som med vissa undantag stämmer överens med AL:s. I det följande

kommer som regel att anges endast de lagrum i AL som den nya lagen avser

att ersätta eller komplettera. En översikt över departementsförslagets

motsvarigheter i utredningens förslag och gällande rätt —- AL, FL och BL

— tas in som bilaga 5 till detta protokoll.

Inledande bestämmelser

1 §

Denna paragraf anger lagens tillämpningsområde och förhållandet till annan

lagstiftning. Paragrafen har sin motsvarighet i 1 § i förslaget till lag

om aktiehantering.

1 De vid 2), 3) och 4) angivna lagförslagen, vilka är likalydande med de förslag som är fogade

vid propositionen, har uteslutits här.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Den nya lagen skall, såsom angetts under 6.3., kunna tillämpas av aktiebolag,

försäkringsaktiebolag eller bankaktiebolag, för vilket AL, FL resp.

BL gäller, dvs. svenska bolag. Med termen aktiebolag avses i det följande av

framställningstekniska skäl också bolag som driver försäkringsrörelse eller

bankrörelse.

En förutsättning för att ett aktiebolag skall få börja tillämpa den förenklade

aktiehanteringen är att bolaget beslutar om det. Beslutet bör med

hänsyn till dess betydelse för aktieägarna fattas på bolagsstämma.

En övergång till förenklad aktiehantering kan bli aktuell — förutom för

bestående bolag — när ett bolag bildas. Ståndpunkt får då tas till om bolaget

redan från början skall tillämpa den förenklade aktiehanteringen. Naturligtvis

föreligger inget hinder för ett bolag att efter en frivillig omläggning

avstå från den förenklade aktiehanteringen och gå tillbaka till det

gamla systemet. I ett sådant fall fordras dock beslut av bolagsstämma.

En omläggning av aktiehanteringen kräver en intim samverkan mellan

aktiebolaget, VPC och bankerna. Detta gäller särskilt stora bolag. Skilda

intressen står här i viss mån mot varandra. Ett bolag har intresse av att

välja en tidpunkt för omläggningen som från ekonomiska och andra synpunkter

är mest fördelaktig för bolaget och dess aktieägare. Det kan emellertid

ställa sig svårt för VPC, särskilt under de första åren, att tillskapa

en så stor kapacitet, att man kan tillmötesgå alla önskemål från enskilda

bolag. Också för bankerna som har att ta aktiv del i omläggningsförfarandet

är det av arbetstekniska och andra skäl i hög grad angeläget

att bolagens övergång till det nya systemet tidsmässigt sprids ut. Det

är av dessa orsaker nödvändigt att ett bolags beslut att tillämpa den

förenklade aktiehanteringen föregås av samråd med VPC och bankerna.

Jag utgår från att den avvägning VPC måste göra mellan olika bolags önskemål

för att åstadkomma en jämn anslutning till det nya systemet kan ske

utan att väsentliga intressen för ett bolag åsidosätts. Vid avvägningen

bör särskild hänsyn tas till sådana förhållanden som att bolag måste ge ut

nya kupongark eller ämnar skaffa kapital genom emission.

Av det sagda framgår att det gäller för ett aktiebolag att förbereda omläggningen

i god tid. I stora drag kan en lämplig ordning härvid vara följande.

Bolagets styrelse eller verkställande direktör tar via sin bank en

förberedande kontakt med VPC för att få reda på möjligheterna att, exempelvis

inom det närmaste året, slussa in bolaget i VPC:s rutiner. Efter klarsignal

från VPC fattar bolagsstämman på förslag av styrelsen ett principbeslut

att tillämpa den förenklade aktiehanteringen. Stämman ger samtidigt

styrelsen fullmakt att genomföra omläggningen och att bestämma den

dag från vilken förenklad aktiehantering skall börja tillämpas. Styrelsen

tar med stöd av fullmakten förnyad kontakt med banken och VPC varefter

en lämplig begynnelsedag för bolaget fastställs.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

83

Enligt utredningens förslag krävdes för rätt att tillämpa förenklad aktiehantering

att föreskrift om detta togs in i bolagsordningen. Jag finner det

emellertid inte vara absolut nödvändigt med någon ändring av bolagsordningen.

Tillräcklig hänsyn till frågans vikt för aktiebolaget och dess aktieägare

tas genom kravet på att bolagsstämman skall avgöra frågan. På så

sätt får aktieägarna underrättelse om den tilltänkta omläggningen och kan

delta i frågans avgörande. Något hinder föreligger givetvis inte mot att bolagsordningen

på lämpligt sätt ger anvisning om att för bolaget gäller från

AL avvikande regler om rätt till utdelning och emissionsbevis. Detta kan

vara naturligt för ett bolag som i samband med bildandet beslutar tillämpa

den förenklade aktiehanteringen. En vidare kännedom om bolags beslut i

den aktuella frågan sprids dessutom genom att beslutet i enlighet med

önskemål under remissbehandlingen föreslås skola antecknas i det för bolaget

centralt förda registret. I departementsförslaget finns föreskrift om

detta i 30 §.

Med tanke på anteckningen i registret bör beslut om övergång till det nya

systemet inte utformas endast genom en ren hänvisning till den föreslagna

lagen. Av beslutet bör i stället tydligt framgå den i vart fall för aktieägarna

centrala regeln i departementsförslaget, dvs. att rätt till utdelning och

emissionsbevis m. in. tillställs den som är införd i aktieboken eller i den särskilda

förteckningen. Därigenom blir innebörden av beslutet entydigt och

klart för såväl allmänheten som dem som överväger att köpa bolagets aktier.

Paragrafen reglerar vidare förhållandet mellan lagen och gällande aktiebolagsrättsliga

lagar samt anger att lagen träder i stället för motsvarande bestämmelser

i AL, FL och BL. Departementsförslaget avser att, där så behövs

av hänsyn till den förenklade aktiehanteringen, skapa nya regler i huvudsak

endast inom den sektor av aktiebolagsrätten som rör aktiebrev, aktiebok,

utdelningsbetalning och utgivande av emissionsbevis. Det torde därför

inte medföra några svårigheter eller risk för missförstånd att hänvisningen

till de tre bolagslagarna har en allmänt hållen avfattning. I vissa avseenden

saknar AL, FL och BL direkta motsvarigheter till departementsförslagets

bestämmelser. Förslagets regler blir i dessa fall snarast av supplerande karaktär.

2§

Bestämmelserna i första stycket i denna paragraf innebär att aktiebolag

som tillämpar lagen skall till VPC lämna över vissa särskilt angivna förvaltningsfunktioner

i fråga om aktiehanteringen. I andra stycket förklaras att

VPC har ensamrätt att driva verksamhet av sådan art. I viss mån finns motsvarighet

till dessa bestämmelser i 1 § första stycket i förslaget till lag om

VPC.

De förvaltningsfunktioner som obligatoriskt skall tillkomma VPC räknas

upp i punkterna 1—7 i lagrummets första stycke. Uppräkningen avser

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

dels funktioner som nu ankommer på bolaget och dess organ, dels sådana

som kommit till genom den föreslagna omläggningen av aktiehanteringen.

Under punkterna 1—4 tas upp funktioner med anknytning till aktieboken.

Styrelsen för ett aktiebolag skall enligt 39 § AL föra aktiebok och pröva

frågor om införing av aktieförvärv i boken. I praktiken använder sig

styrelsen vid utförandet av dessa åligganden redan nu av medhjälpare.

Uppgifterna läggs nu över på VPC. Det blir alltså VPC som i fortsättningen

skall pröva frågor om aktieägares införande i aktieboken. Prövningen skall

därvid göras i enlighet med de grundläggande bestämmelserna i 39 § AL.

Några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt med en sådan ordning

torde inte föreligga. Till VPC måste knytas den sakkunskap som behövs

för att VPC skall kunna fullgöra sina åligganden i skilda avseenden. Den

som förvärvat aktie skall framdeles anmäla förvärvet till VPC i stället för

som nu till bolaget. I de fall där överlåtelse görs genom förmedling av fondkommissionär

blir det en normal rutin att överlåtet aktiebrev lämnas till

VPC för utbyte och för införing av den nye ägaren i aktieboken. Detsamma

torde gälla när större aktieposter överlåts exempelvis mellan olika investmentbolag.

Vid andra förvärv såsom familjerättsliga fång och överlåtelser

direkt mellan enskilda personer kan det självfallet förekomma att anmälan

om förvärvet av misstag görs till bolaget. Detta har då att lämna över

handlingarna i ärendet till VPC.

Vissa bestämmelser i AL komplicerar onekligen en överflyttning av prövningsförfarandet

till VPC. Jag avser med detta 39 § 1 mom. fjärde stycket

och 138 § 1 mom. första stycket. Genom förstnämnda bestämmelse åläggs

styrelse att hålla sammanträde för prövning av förvärvsfrågor omedelbart

före bolagsstämma eller, om rätten till deltagande i stämman gjorts beroende

av föranmälan, omedelbart före föranmälningstidens utgång. När det

gäller börs- och fondhandlarbolag innehåller bolagsordningen regelmässigt

föreskrift om föranmälan. För att göra det praktiskt möjligt för bolag

att i tid från VPC få underlag (utskrift av aktieboken) för upprättande av

röstlängd i det nya systemet, innehåller departementsförslaget i 35 § en

bestämmelse, vars innebörd är att rätten till deltagande i bolagsstämma

knyts till att aktieägaren är införd i aktieboken senast tio dagar före stämman.

Med en sådan ordning kommer ifrågavarande styrelsesammanträde

att avse närmast en kontroll av att de som anmält sig till deltagande i bolagsstämman

är upptagna i utskriften av aktieboken. Bestämmelsen i 138 §

1 mom. första stycket AL handlar om rätt till talan mot beslut som fattas

på bolagsstämma. Sådan rätt tillkommer enligt uttrycklig föreskrift också

den som kan visa att styrelsen obehörigen vägrat att föra in honom som

aktieägare i aktieboken. För VPC-bolags del får bestämmelsen tolkas så att

talerätten kan utövas av den som obehörigen vägrats införing. Varken i detta

fall eller i fråga om nyss nämnda styrelsesammanträde behövs enligt

min mening något förtydligande i lag.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 99 år 1970

85

I punkterna 1, 3 och 4 anges vidare övriga uppgifter som har samband

med aktieboken och som föranletts av det nya systemet. VPC skall sålunda

för aktiebolags räkning föra aktiebrevsregister enligt 10 § och den särskilda

förteckningen över uppdragstagare m. fl. enligt 12 §, göra i 13 och 14 §§

föreskrivna utskrifter av aktieboken, sammanställa uppgifter enligt 19 § samt

inför utdelning och emission stämma av aktieboken och den särskilda förteckningen.

Aktiebolag svarar också i fortsättningen för framställningen av de aktiebrev

och emissionsbevis som behövs i bolaget. Behovet av aktiebrev blir

förhållandevis större i det nya systemet än enligt det nu gällande. Den normala

rutinen vid överlåtelse av aktiebrev blir nämligen att brevet byts ut

mot ett nytt ställt på den nye ägaren. Det blir VPC:s sak att byta ut aktiebrev

i sådana och andra fall. Hos VPC måste därför alltid finnas ett lager

av varje bolags aktiebrev. Hinder föreligger naturligtvis inte mot att bolag

om så anses lämpligt uppdrar åt VPC att svara också för framställningen

av aktiebrev och emissionsbevis. För bl. a. sådana fall öppnar departementsförslaget

i 3 § andra stycket och 7 § möjlighet för VPC att underteckna

ett bolags aktiebrev och emissionsbevis. Rätten att få ut nya aktiebrev

blir i likhet med rätten till utdelning och till emissionsbevis vid kapitalökning

knuten till införingen i aktieboken. Eftersom VPC för aktieboken är

det naturligt att låta VPC ombesörja utsändandet av aktiebrev, utdelning

och emissionsbevis. Detta har kommit till uttryck i punkten 5. Den förut

angivna skyldigheten för VPC att svara för utbyte av aktiebrev har tagits

upp som punkt 6 i uppräkningen av VPC:s åligganden.

Rätten till deltagande i fondemission kan enligt departementsförslaget

preskriberas. Bestämmelser om detta finns i 25 §. De åtgärder som har

samband med preskriptionsförfarandet har VPC enligt punkten 7 rätt att

vidta.

Utöver obligatoriska förvaltningsfunktioner kan ett aktiebolag genom

särskilt avtal ge VPC i uppdrag att ombesörja vissa andra uppgifter. Jag

har redan talat om framställning av aktiebrev och emissionsbevis och undertecknandet

av sådana handlingar. Det kan vidare vara ändamålsenligt

att låta årsredovisningar och andra meddelanden till aktieägarna distribueras

genom förmedling av VPC. Också andra uppgifter kan i framtiden tänkas

ligga inom ramen för VPC:s verksamhet. För frivilligt uppdrag av antytt

slag gäller allmänna regler för uppdragsförhållanden.

I paragrafens andra stycke fastslås att endast VPC får handha de obligatoriska

förvaltningsfunktionerna.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

Aktiebrev m. m.

I detta avsnitt meddelas bestämmelser om aktiebrevs innehåll och om

utbyte av aktiebrev samt om interimsbevis, teckningsbevis och emissionsbevis.

Bestämmelserna har med vissa ändringar, i huvudsak av formell natur,

förts över från 2—4 och 7 §§ i förslaget till lag om aktiehantering.

Departementsförslaget innebär i dessa delar i stort sett endast kompletteringar

till gällande bestämmelser med anledning av den föreslagna förenklade

aktiehanteringen. Aktiebolag som gått över till det nya systemet har

alltså att i fråga om aktiebrev och andra nu aktuella värdepapper iaktta reglerna

såväl i AL som i lagen om förenklad aktiehantering.

AL:s bestämmelser i nu förevarande avseenden finns i 3 § fjärde stycket,

34, 35 och 38 §§ samt i 39 § 2 mom. första och fjärde styckena. En utförlig

redogörelse för dessa bestämmelser har lämnats under 2.2.2. och 2.9.

3 §

I paragrafen regleras aktiebrevs innehåll.

Enligt 3 § fjärde stycket AL skall aktiebrev i regel ställas till viss man.

Genom dispens kan de få ställas till innehavaren. Dispensrätten saknar större

praktisk betydelse. Detta kan bero på att svenska namnaktiebrev försedda

med överlåtelse in blanco kunnat fungera som innehavarpapper. I försäkrings-

och bankaktiebolag får inte finnas aktiebrev ställda till innehavaren.

I det nya systemet för distribution av utdelning och emissionsbevis kan aktiebrev

ställda till innehavaren skapa missförstånd. Paragrafens första stycke

innehåller därför en ovillkorlig föreskrift om att aktiebrev skall ställas

till viss man. För tydlighetens skull vill jag framhålla, att denna föreskrift

inte innebär någon ändring av den hittillsvarande möjligheten för bolag att

underlåta att utfärda aktiebrev så länge det inte påkallas av aktieägare.

Dispens enligt 3 § fjärde stycket AL lämnas som regel endast om ett aktiebolags

aktier är avsedda att spridas i utlandet. Svenska aktier, som är föremål

för handel på utländsk börs och som ägs av personer bosatta utomlands,

kan enligt 16 § andra stycket i departementsförslaget förvaltarregistreras.

Med hänsyn härtill torde föreskrift om att endast namnaktiebrev får förekomma

i det nya systemet inte medföra några olägenheter för aktier som är

placerade eller kommer att placeras i utlandet.

Andra stycket öppnar möjlighet för aktiebolag att ge VPC i uppdrag att i

stället för styrelsen underteckna bolagets aktiebrev. I ett system där som

regel nytt aktiebrev utfärdas vid varje äganderättsövergång och där VPC

normalt för aktiebok och utsänder aktiebrev kan det vara lämpligt att VPC

får ett sådant uppdrag. Av aktiebrevet bör framgå att det undertecknats på

bolagets vägnar av VPC. Utan särskild föreskrift följer att aktiebrev vid uppdrag

av angivet slag skall undertecknas av den eller de som har rätt att teckna

VPC:s firma. Firmatecknares namnteckning på aktiebrev får enligt andra

styckets andra punkt återges genom tryckning eller på annat sådant sätt.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Aktiebrev skall enligt 34 § första stycket första punkten AL ange bl, a. varje

akties ordningsnummer. Denna föreskrift har samband med att aktiebok

enligt AL utgör en förteckning i nummerföljd över utgivna aktier. Genom

att i aktieboken för varje aktie skall antecknas den som tecknat aktien eller

senare anmält förvärv av den, skapas en rättslig anknytning mellan aktie

med visst nummer och en individuell ägare. Enligt departementsförslaget

skall aktieboken däremot systematiseras efter aktieägarna. Något behov av

att numrera varje aktie och att sedan hålla fast vid de en gång åsatta aktienumren

finns inte längre. I aktiebrev som utfärdas enligt det nya systemet

skall därför i stället för akties ordningsnummer anges aktiebrevets ordningsnummer

och det antal aktier som brevet avser. Bestämmelser härom finns

i paragrafens tredje stycke. En aktieägare kan härigenom få ut ett aktiebrev

med ett ordningsnummer som omfattar hela hans innehav av aktier i ett

bolag. Denna möjlighet utgör ett betydelsefullt inslag i den eftersträvade

rationaliseringen av aktiehanteringen. Föreskriften om ordningsnummer på

aktiebrev innebär att breven skall numreras i löpande följd efter hand som

de ges ut. Den är tillkommen för att man på ett betryggande sätt skall kunna

ordna och kontrollera aktiebrevsutgivningen. Ett ytterligare led i denna kontroll

utgör bestämmelserna om aktiebrevsregister (se 10 §).

Övriga bestämmelser i AL om de uppgifter ett aktiebrev skall innehålla

skall med visst i 6 § angivet undantag gälla också brev i det nya systemet.

Aktiebrev skall sålunda liksom nu ange aktiebolagets firma, akties nominella

belopp, dagen för utfärdandet och upplysning om vissa inskränkningar i rätten

till de aktier brevet avser. Av 34 § andra stycket AL framgår att om aktiebolag

får ge ut olika slag av aktier, skall varje aktiebrev utmärka till vilket

slag de med brevet avsedda aktierna hör. Ett och samma aktiebrev får sålunda

inte omfatta aktier av olika slag. I denna regel medför departementsförslaget

inte någon ändring.

I paragrafens fjärde stycke föreskrivs att aktiebrev skall innehålla erinran

om det nya systemets centrala regel att utdelningsbelopp och emissionsbevis

kommer att sändas till den som registrerats i aktieboken eller i den

särskilda förteckningen över uppdragstagare m. fl. En sådan erinran kan

motverka rättsförluster för aktieägare till följd av bristande kännedom om

det nya systemet. Erinran bör ha en från typografiska och redigeringsmässiga

synpunkter så framträdande utformning att den fyller sin funktion

att varna för följden av underlåten registreringsanmälan.

På grund av att utdelning i det nya systemet distribueras på grundval a\

registrering behöver aktiebreven inte vara försedda med kuponger. I detta

sammanhang vill jag behandla ett spörsmål som Svea hovrätt tagit upp

vid remissbehandlingen. Hovrätten har utan närmare motivering framhållit

att bestämmelserna om förenklad aktiehantering torde kräva följdändringar

i bl. a. skuldebrevslagen och lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom

som innehaves av tredje man. Vilka ändringar som behövs har inte an
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

getts. I fråga om aktiebrev reglerar skuldebrevslagen endast till brevet hörande

kuponger, som på visst sätt behandlas som innehavarskuldebrev. Bestämmelser

om kuponger blir inte överflödiga genom departementsförslaget,

eftersom det utanför den förenklade aktiehanteringen alltjämt kommer att

finnas aktiebrev med kupongark. Kuponglösa aktiebrev, som kommer att utfärdas

i det nya systemet, berörs inte av skuldebrevslagen. Vad angår den

andra lagen avser departementsförslaget inte att rubba denna. Pantsättning

av aktiebrev i tredje mans besittning skall för att vinna sakrättslig effekt

ske helt efter föreskrifterna i lagen om pantsättning av lös egendom, som

innehaves av tredje man, dvs. att tredje man måste underrättas (jfr 2.3.3.).

En helt annan sak är att panthavare, som enligt pantavtalet har rätt till utdelning

och/eller emissionsbevis, får se till att han anmäler sig för registrering

i den särskilda förteckningen över uppdragstagare rn. fl. Enligt min

uppfattning behövs således inte några ändringar i de av hovrätten angivna

lagarna.

4 §

Paragrafen anger att förkortningar kan användas på aktiebrev i fråga om

vissa obligatoriska uppgifter.

Enligt 34 § andra stycket AL skall i aktiebrev erinras om inskränkning av

akties överlåtbarhet enligt 65 § (inlösen) eller 70 § (hembudsskyldighet).

Motsvarande gäller enligt 180 § om aktie är bunden, dvs. det föreligger sådan

på förbehåll i bolagsordningen grundad inskränkning som avses i 177 §

(utlänningsförbehåll).

För det fall VPC mera allmänt får uppdrag av olika aktiebolag att utfärda

aktiebrev föreligger behov av att kunna förenkla aktiebrevs innehåll i nyssnämnda

avseenden. Det kan nämligen visa sig vara praktiskt att VPC framställer

aktiebrev för samtliga bolag på ett enhetligt sätt. Därvid kan bl. a. det

s. k. utlänningsförbehållet — som i bolagsordningarna presenteras i olika redigeringar

och med något varierande innehåll — hindra en standardisering

av aktiebreven. Genom att vissa speciella uttryck accepteras som legala förkortningar

kan emellertid en rationalisering åstadkommas.

Paragrafen anger i enlighet med det anförda att förbehåll som nyss sagts

får återges i förkortad form på aktiebrev. Jag anser det inte vara nödvändigt

— som utredningen föreslagit — att i lagen ta in uppgift om de förkortningar

som får användas. Det torde kunna överlåtas åt Kungl. Maj :t att fastställa förkortningarna.

Efter förebild av utredningens förslag bör former som ”föremål

för inlösen”, ”föremål för hembud” eller i fråga om aktie för vilken gäller

utlänningsförbehåll ”bunden” tillåtas. — Enligt 18 § BL får aktie i bankaktiebolag

förvärvas endast av svensk medborgare och vissa svenska juridiska

personer. I 23 § andra stycket BL föreskrivs att denna inskränkning i

förvärvsrätten skall anges på aktiebrev. Också i detta fall skall inskränkningen

få återges genom förkortningen »bunden». Detta kan visserligen synas

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

89

något oegentligt, eftersom det inte finns några »fria» bankaktier, men inom

fondhandeln betecknas bankaktier allmänt som bundna.

Till sist vill jag i anslutning till vad nyss sagts om gemensamma aktiebrevsformulär

anmärka följande. Även om det, av bl. a. kostnadsskäl, kan

visa sig lämpligt att använda en gemensam standard för skilda aktiebolags

aktiebrev, kan ett sådant förfarande kombineras med individuellt typografiskt

utförande. En sådan standard måste tillgodose också gängse krav såväl

på papperskvalitet som på andra faktorer vilka är ägnade att förstärka förfalskningsskyddet.

5 §

Denna paragraf innehåller regler om utbyte av aktiebrev. 1 första stycket

regleras rätten till sådant utbyte. Andra stycket innebär ett avsteg från gällande

föreskrift om att nytt aktiebrev skall innehålla referens till det ersatta

brevet.

Gällande rätt

Under 2.9. har gällande bestämmelser om dödning och utbyte av aktiebrev

och andra aktiebolagsrättsliga dokument redovisats i stora drag. I fråga om

aktiebrev innebär bestämmelserna följande.

Aktiebrev som förstörts eller annars förkommit kan dödas genom beslut av

domstol enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling. Efter

det att aktiebrev dödats skall aktiebolaget utfärda nytt brev som svarar mot

den dödade handlingen (9 § första stycket nämnda lag). Aktiebrev som utfärdas

i samband med dödning skall enligt 38 § första stycket AL innehålla

uppgift om att det getts ut i stället för annat aktiebrev.

AL saknar regler om rätt för aktieägare att i annat fall än som nu nämnts

byta äldre aktiebrev mot ett nytt. Skäl till utbyte kan föreligga vid växling,

dvs. när brev lydande på flera aktier växlas mot flera brev vart och ett

lydande på lägre antal aktier eller omvänt. Vidare kan aktieägare önska byta

ut skadat aktiebrev mot ett nytt. AL förutsätter också att sådant utbyte kan

äga rum. Sålunda stadgas i 38 § andra stycket att vid utbyte av aktiebrev

skall det nya brevet ange, att det trätt i stället för annat och dagen för det

äldre brevets utfärdande.

Mot 38 § AL svarande bestämmelser finns för försäkringsaktiebolags del

i 34 § FL. Däremot saknar BL föreskrifter i de hänseenden varom nu är

fråga.

Fondbörsutredningen

Utredningen erinrar om att aktieboken och dess uppgifter om antalet utgivna

aktier i det nya systemet skall ordnas efter aktieägarna. Utgångspunkten

vid övergången till systemet är den att bolaget utfärdar ett enda aktie
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

brev per ägare och aktieslag (serie). Om en aktieägare sedermera genom

förvärv av nya aktier kommit att få sitt innehav fördelat på flera aktiebrev

och han, för att underlätta förvaringen och förvaltningen av sina aktier, vill

sammanföra dessa i ett enda brev, bör bolaget tillmötesgå ett sådant önskemål.

Förutsättning för att detta skall te sig praktiskt och fördelaktigt är naturligtvis

att aktieägare, om han vid ett senare tillfälle behöver dela upp sitt

brev i flera, har möjlighet att omgående få den då önskade växlingen verkställd.

Enligt gällande rättsregler karakteriseras, uttalar utredningen, aktieägarens

rätt med avseende på det aktiebrev han förvärvat som en äganderätt.

Aktiebrevet är alltså enligt detta betraktelsesätt ett dokument som inte utan

aktieägarens medgivande får bytas ut mot ett eller flera andra aktiebrev på

samma aktieantal.

Nuvarande bindning till vissa valörer orsakar leveransförseningar inom

aktiehandeln. Utredningen ger därför aktiebolag rätt att byta ut aktiebrev

i samband med att ändrade förhållanden beträffande en aktieägares innehav

efter anmälan skall antecknas i aktieboken. Det kan enligt utredningen visa

sig praktiskt att kunna rutinmässigt byta ut aktiebrev vid alla förekommande

fall av äganderättsövergång, särskilt om bolag anförtror åt ett centralt

organ att ge ut aktiebrev och föra aktieboken. I den mån maskinella metoder

kommer till användning, kan en sådan rutin visa sig nödvändig för att förenkla

förfarandet. Funktionsdugligheten i systemet förstärks ytterligare genom

att utredningen ålägger bolag att på aktieägares begäran verkställa

uppdelning, sammanläggning eller utbyte i övrigt av aktiebrev. Också i samband

med äganderättsövergång skall aktieägarens önskemål om fördelning

på aktiebrev beaktas.

Utredningen reglerar inte författningsvägen hur kostnaderna för utbyte

skall fördelas men utgår från att växling av aktiebrev ingår i den naturliga

service som aktiebolag utan kostnad lämnar aktieägarna. Denna service bör

i normala fall vara kostnadsfri för aktieägarna. Med normala fall avser utredningen

sådana situationer som erfarenhetsmässigt kan föranleda behov

av omfördelning. Som exempel anges utbyte på grund av gjorda eller planerade

transaktioner som köp, försäljning, pantsättning, deposition eller gåva.

Det synes utredningen rimligt att också ett skadat aktiebrev kan bytas ut

mot ett nytt utan kostnad för aktieägaren. Samma synpunkt har utredningen

på växling med anledning av arvskifte eller i samband med verkställande

av testamente eller skifte av tillgångar som hör till annan juridisk person

än dödsbo. Särskilda regler i kostnadsfrågan förefaller emellertid utredningen

inte vara nödvändiga.

Utredningen förordar, att aktiebolag befrias från gällande skyldighet att

i aktiebrev ta in uppgift om utbyte eller om dag när det äldre aktiebrevet utfärdades.

Denna skyldighet passar mindre väl i det nya systemet där successiva

utbyten av aktiebrev kommer att höra till rutinen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

91

Remisyttrandena

Utredningens förslag till bestämmelser om utbyte av aktiebrev har i huvudsak

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Svea hovrätt tar upp vissa principiella spörsmål. Enligt hovrätten bör

man, om aktiebrevet i det nya systemet behåller egenskapen av värdepapper,

möjligen i denna paragraf — och även i andra — föreskriva skyldighet att

förete dokumentet. Hovrätten efterlyser vidare hur dödningsförfarandet

skall tillämpas i fråga om den nya aktiebrevstypen.

EON anser att utmätningsman bör ha rätt att begära utbyte av aktiebrev.

Det kan t. ex. förekomma, att utmätning eller kvarstad på grund av fordringsbeloppets

storlek inte behöver omfatta samtliga de aktier som aktiebrevet

avser. I sådant fall är det nödvändigt att dela upp brevet, så att det

blir möjligt att fortsätta verkställigheten endast i fråga om det utmätta antalet

aktier.

Kostnadsfrågan i samband med växling av aktiebrev berörs av riksbanksfullmäktige

(se under 5.1.) och Sveriges industriförbund. Båda remissinstanserna

anser att växlingskostnader bör innefattas i den service som bolagen

lämnar aktieägarna kostnadsfritt. Industriförbundet vill dock begränsa

denna kostnadsfria service till de fall som nämnts av utredningen.

När utbyte inte fyller någon praktisk funktion eller när växlingsrätten

missbrukas bör enligt förbundet bolagen ha rätt att ta avgift för växlingsåtgärden.

Även om särskilda lagregler inte heller för sådana fall synes nödvändiga

anser dock förbundet att motivuttalandena bör förtydligas på denna

punkt.

Departementschefen

Inom den förenklade aktiehanteringen föreligger som utredningen framhållit

behov av att reglera utbyte av aktiebrev mera utförligt än i gällande

rätt. Jag kan — med de modifikationer som följer av att VPC enligt departementsförslaget

(2 § 6) skall svara för utbyte och därmed sammanhängande

åtgärder — i allt väsentligt godta utredningens förslag och de motiv som

ligger bakom dessa. Med uttrycket utbyte avses de olika fall där ett eller

flera aktiebrev återställs till VPC för erhållande av ett eller flera nya.

Paragrafens första stycke reglerar rätten till utbyte. Sådan rätt tillkommer

först och främst aktieägaren. För dennes räkning kan naturligtvis legal

ställföreträdare, som förmyndare, god man och konkursförvaltare, eller befullmäktigat

ombud — exempelvis bank som förvaltar hans aktier — begära

utbyte. När aktie förvaltarregistreras enligt 16 § har förvaltaren uttryckligen

tillagts rätt att få byta ut aktiebrev. — Det problem i samband

med utmätning eller kvarstad som EON berört finns också enligt gällande

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

rätt och torde i det nya systemet lätt kunna lösas i praktiken genom medverkan

av aktieägaren/gäldenären. Om endast en del av de aktier som ett

brev avser behöver utmätas för att tillgodose utmätningssökanden, torde aktieägaren

ha intresse av att kunna förfoga över återstående aktier. Han kan

då lämna utmätningsmannen fullmakt att begära utbyte av aktiebrevet mot

två nya, det ena omfattande utmätta aktier och det andra återstående aktier.

Restaktiebrevet kan VPC tillställa aktieägaren direkt eller via utmätningsmannen.

Vill aktieägaren inte lämna sin medverkan, får aktiebrevet vid försäljningen

av utmätta aktier — exempelvis genom fondkommissionär —

bytas ut, varefter utmätningsmannen i samband med redovisningen av försäljningen

till aktieägaren lämnar över det brev som avser osålda aktier. Är

det förvaltarregistrerade aktier som utmätts, torde problemet sakna större

aktualitet. Av det nu sagda framgår att jag inte anser behov föreligga av

att ge utmätningsman en självständig rätt att begära växling av aktiebrev.

En förutsättning för utbyte av aktiebrev är att aktieägaren företer aktiebrevet

och styrker sin äganderätt till detta, dvs. framstår som formellt legitimerad

enligt 39 § AL. I likhet med det ursprungliga aktiebrevet får nämligen

nytt aktiebrev enligt 34 § tredje stycket sista punkten AL ges ut endast

till den som blivit införd som aktieägare i aktieboken och vars legitimation

således prövats. Med hänsyn härtill är det enligt min mening inte nödvändigt

att, som Svea hovrätt satt i fråga, uttryckligen föreskriva krav på aktiebrevs

företeende vid utbyte.

Enligt andra punkten i paragrafens första stycke ges VPC rätt att när ny

ägare förs in i aktieboken byta ut aktiebrev. I praktiken blir det nödvändigt

att byta ut aktiebrev vid varje äganderättsövergång som avser en del av de

aktier som omfattas av brevet. VPC får emellertid också rätt att byta ut

aktiebrev i de fall, där överlåtelse avser hela den aktiepost som omfattas av

aktiebrevet. Detta får som utredningen antytt betydelse i rationaliseringshänseende

i och med att maskinella metoder används för aktiebokens förande

och aktiebrevsutgivningen. VPC måste dock beakta de önskemål som

ny aktieägare framställt om fördelning av aktier på lämpligt antal aktiebrev.

Det sist sagda får betydelse framför allt i samband med övergången till det

nya systemet när äldre aktiebrev skall bytas ut mot nya brev.

Utbyte av aktiebrev skall göras utan kostnad för aktieägarna och sålunda

ingå i den service som bolag kostnadsfritt lämnar sina aktieägare. Detta bör

gälla över huvud taget och inte endast i de fall utredningen angett. Det kan

inte som industriförbundet antytt ankomma på VPC att pröva om begärt

utbyte fyller någon praktisk funktion eller om aktieägare missbrukar sin

växiingsrätt. Någon större risk för missbruk torde inte föreligga. — Den ekonomiska

uppgörelsen mellan VPC och bolag får innefatta också VPC:s kostnader

för utbyte.

Jag delar utredningens uppfattning att aktiebrev i det nya systemet inte

behöver innehålla uppgift om utbyte och om dag när det utbytta aktiebrevet

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970 93

utfärdades. Bestämmelser om detta har tagits in som andra stycke i paragrafen.

Departementsförslaget innebär inte någon ändring av det rättsliga förfarandet

i samband med dödande av förkommet aktiebrev. Vare sig aktiebrev

utfärdats enligt AL eller enligt det nya systemet skall bestämmelserna

i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling följas. Några förtydliganden

kan dock behövas. När ansökan gjorts om dödande av aktiebrev

skall aktiebolaget underrättas om det kan ske (4 § jämförd med 11 §

nyssnämnda lag). Inkommer sådan underrättelse, får bolaget hos VPC, som

för bolagets aktiebok, begära upplysning om huruvida aktiebrevet i samband

med utbyte lämnats till VPC. Är så fallet får anmälan göras till rätten

inom föreskriven tid och någon dödning kan uppenbarligen inte ske. Har

aktiebrevet inte bytts ut, bör VPC i aktieboken göra en spärranteckning.

Denna tjänar två syften. Dels bör den om aktiebrevet före dödningsfristens

utgång lämnas till VPC föranleda en anmälan till rätten som hindrar dödning.

Dels hindrar anteckningen efter dödningsfristens utgång att det

gamla aktiebrevet, om det skulle företes, byts ut mot nytt aktiebrev. Några

särskilda föreskrifter i dessa hänseenden behövs inte. Det ligger i bolagets

eget intresse att vidta de åtgärder som krävs för att bevaka bolagets rätt

i samband med begärd dödning av aktiebrev. Och VPC är ett serviceorgan

åt bolagen. — Till sist kan anmärkas att om det dödade aktiebrevet finns i

behåll, är risken för att det någon längre tid cirkulerar i den allmänna handeln

mindre i det nya systemet än enligt gällande ordning. Detta beror på

att inom den förenklade aktiehanteringen finns särskild anledning att lämna

aktiebrev till VPC för registrering.

I samband med utbyte av aktiebrev skall det utbytta brevet makuleras

och arkiveras. Bestämmelser om detta finns i 33 § i departementsförslaget.

6 §

Paragrafen medger undantag från gällande bestämmelser om vissa anteckningar

på aktiebrev i samband med att ny aktieägare förs in i aktieboken.

Enligt 39 § AL skall aktiebolag när ny ägare förs in i aktieboken på

namnaktiebrev anteckna namnet på den nye ägaren i överlåtelse som tecknats

in blanco. Vidare skall på aktiebrev antecknas att införing skett och

dagen för denna. På så sätt kommer aktiebrevet alltid att utvisa vem som

senast förts in i aktieboken. Dessutom skall, om förvärvet skett genom

annat fång än överlåtelse, fångets beskaffenhet antecknas på aktiebrevet.

Denna bestämmelse har samband med att motsvarande anteckning skall

göras i aktieboken.

Aktiebrev kommer inom den förenklade aktiehanteringen som regel att lämnas

in för registreringsåtgärd i samband med äganderättsförändringar.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Aktiebrev som normalt får antas vara överlåtet in blanco makuleras därvid

och nytt brev utfärdas. Det är under sådana förhållanden en överloppsgärning

att på ett aktiebrev, som omedelbart skall makuleras, komplettera

en in blanco-överlåtelse med namnet på den nye ägaren. Också när aktiebrev

i samband med äganderättsövergång byts ut mot ett nytt, saknas

anledning att på det nya brevet anteckna uppgifter om införingen i aktieboken

och om fångets beskaffenhet (jfr motiven till 8 §).

I paragrafen ges nu möjlighet till avsteg från AL:s bestämmelser i dessa

hänseenden, om aktiebrev i samband med registrering i aktieboken skall

bytas ut. Paragrafen täcker genom sin avfattning också de fall där aktiebrev

utfärdas i samband med övergången till förenklad aktiehantering.

7 §

Vid sidan av aktiebrev finns vissa andra aktierättsliga dokument som interimsbevis,

teckningsbevis och emissionsbevis — teckningsrättsbevis och

delbevis. I 35 § AL finns vissa bestämmelser om dessa bevis. Interimsbevis

är i likhet med aktiebrev bevis om aktierätt och kan avse en eller flera

aktier. Beviset ges ut innan aktiebrev utfärdas — vanligen innan aktierna

betalts till fullo — och skall återställas till bolaget när aktiebrev utfärdas.

Som villkor för utgivande av interimsbevis gäller att aktieägaren förs in i aktieboken.

Teckningsbevis utgör bevis om verkställd teckning av aktier och

utfärdas både när ett bolag bildas och vid nyemission. Emissionsbevis ges

ut vid emission i de fall där aktieägares företrädesrätt till teckning eller

rätt till utbekommande av ny aktie svarar endast mot del av ny aktie. Vid

nyemission brukar man i praktiken för att förenkla överlåtelse av teckningsrätten

utfärda teckningsrättsbevis också när företrädesrätten avser teckning

av en eller flera aktier.

Interimsbevis och teckningsbevis skall ställas till viss man och innehålla

samma uppgifter som aktiebrev, dock att teckningsbevis inte skall ange

akties ordningsnummer. Båda bevisen får undertecknas —- förutom av styrelsen

— av bank enligt fullmakt av bolaget. Även emissionsbevis får undertecknas

av bank.

Med hänsyn till att interimsbevis kan avse en eller flera aktier och enligt

gällande rätt behandlas som aktiebrev skall enligt paragrafen lagens

bestämmelser om aktiebrev i tillämpliga delar gälla också sådant bevis.

Även i fråga om teckningsbevis och emissionsbevis torde vissa aktiebrevsbestämmelser

böra tillämpas. Detta gäller i fråga om teckningsbevis

3 § andra och fjärde styckena samt 4, 5 och 16 §§ och i fråga om emissionsbevis

3 § andra stycket och 5 §. Detta har tagits in som andra punkt i

paragrafen och innebär bl. a. att VPC kan få i uppdrag att underteckna

teckningsbevis och emissionsbevis.

Emissionsbevis skall enligt gällande rätt ställas till viss man eller innehavaren.

F. n. torde emisisonsbevisen vanligen ställas till innehavaren, vil
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

ket underlättar sammanförandet av nödvändigt antal bevis för erhållande

av ny aktie. Det kan emellertid i fråga om den förenklade aktiehanteringen

övervägas, om inte av säkerhetsskäl emissionsbevisen bör ställas till viss

man. Emissionsbevis kommer nämligen att ges ut på grundval av en med

ADB förd aktiebok och med posten sändas från VPC till aktieägaren ellei

till den som är införd i den särskilda förteckningen. Jag vill dock inte förorda

skyldighet att emissionsbevis alltid skall ställas till viss man, särskilt

inte i fråga om teckningsrättsbevis. Ett sådant påbud kan medföra praktiska

olägenheter. Sannolikt kommer i det nya systemet emissionsbevis att

utfärdas i högre valörer än ettbevis. Sådant bevis måste vid försäljning

kunna växlas. Emissionsbanken ombesörjer nu sådan växling. En praktisk

lösning av det aktuella säkerhetsproblemet torde vara att de emissionsbevis

som VPC sänder ut ställs till viss man medan valfrihet råder i

fråga om bevis som därefter utfärdas. Jag utgår från att bolagen och VPC

utan särskild föreskrift följer denna rekommendation.

I de fall där emissionsbevis avser rätt att teckna eller få aktie vars överlåtbarhet

är begränsad, t. ex. genom utlänningsförbehåll, brukar beviset,

oaktat skyldighet härtill inte föreligger enligt lag, innehålla upplysning i

detta hänseende. Inom den förenklade aktiehanteringen möter det naturligtvis

inte något hinder mot att också på emissionsbevis i förekommande

fall använda sådana förkortade uttryck som avses i 4 § departementsförslaget.

Aktiebok m. m.

Den förenklade aktiehanteringen kräver en aktiebok, som är inrättad

på annat sätt än f. n. Bestämmelser härom meddelas i detta avsnitt.

Departementsförslaget innebär såväl i formellt som i sakligt hänseende

en omarbetning av motsvarande bestämmelser i 5, 6 och 8 §§ i förslaget till

lag om aktiehantering.

Bestämmelser om aktiebok, bl. a. i fråga om dess innehåll, finns i 39 §,

118 § första stycket och 180 § tredje stycket AL. Dessa bestämmelser och

deras betydelse i skilda avseenden har utförligt redovisats under 2.4. Dessutom

innehåller AL i 59 och 64 §§ regler om anteckning i aktieboken i

samband med kapitalökning. En redogörelse för dessa regler lämnas under

8 §.

Aktiebolag skall liksom hittills vara skyldigt att föra aktiebok. Den nuvarande

aktieboken registrerar primärt inte aktieägarna utan aktierna och

tar f. n. upp endast de ursprungliga aktietecknarna och därefter i praktiken

huvudsakligen sådana nya aktieägare som vill utöva rösträtt. Vid

emissioner registreras visserligen också nytillkomna aktieägare men en

sådan registrering blir ofta efter en kort tid inaktuell. Ett bolag får således

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

inte annat än osystematiskt och i begränsad omfattning vetskap om aktieägarna

och deras adresser. Följaktligen kan bolaget f. n. inte alls eller i

ringa omfattning utnyttja de möjligheter till förenklingar som modern kontorst

eknik erbjuder för utbetalning eller distribution i stor skala.

Inom den förenklade aktiehanteringen skall utdelning och emissionsbevis

distribueras till aktieägarna på grundval av registrering i aktieboken.

Därför måste en aktiebok skapas som är aktuell och tillförlitlig och som

kan utgöra tekniskt underlag för distribution i stor skala. Endast därigenom

kan det nya systemet ge den eftersträvade rationaliseringseffekten. En

förutsättning härför är att VPC för aktiebolagens räkning för aktiebok

med hjälp av ADB. Aktiebokens uppgifter skall vidare systematiseras efter

aktieägarna och inte som nu efter aktierna. Eftersom boken skall föras på

data är det inte nödvändigt eller ens av tekniska skäl lämpligt att aktieägarna

sorteras i alfabetisk ordning. I stället bör redovisningen ske efter en

numerisk identifieringsuppgift eller på annat från datasynpunkt lämpligt

sätt. Aktieboken skall emellertid samtidigt — med viss begränsning — behålla

sin karaktär av bl. a. för allmänheten lättillgängligt register över aktieägarna.

Det krävs därför att aktieboken görs läsbar genom utskrift i klartext.

En sådan utskrift skall ta upp aktieägarna i bokstavsordning. Bestämmelser

om aktiebok och dess innehåll finns i departementsförslaget i 8 och 9 §§,

föreskrift om anmälan av ändrade förhållanden i 11 § och regler om utskrift

av aktiebok i 13, 14 och 15 §§.

För att aktieboken skall bli aktuell och tillförlitlig är det viktigt att nya

aktieägare verkligen anmäler förvärv av aktie för registrering. Detta kan

åstadkommas genom att belägga underlåten anmälan med straff. Utredningen

bär avvisat en sådan tanke och ansett att den civilrättsliga påföljden

för underlåten registrering är tillräcklig för att aktieägare i eget intresse

gör anmälan. Jag delar denna uppfattning. Underlåten registrering medför

allvarliga konsekvenser för aktieägaren. Han kan varken få utdelning

eller emissionsbevis eller utöva rösträtt. Med hänsyn härtill torde aktieägare

regelmässigt komma att anmäla förvärv för registrering. Departementsförslaget

tar därför inte upp någon uttrycklig sanktionsbestämmelse

för underlåten registrering.

Bl. a. i kontrollsyfte skall enligt 10 § föras ett löpande nummerregister

över utfärdade aktiebrev, s. k. aktiebrevsregister. Den som exempelvis har

uppdrag att förvalta aktie för ägarens räkning eller som har panträtt i aktie

skall kunna anmäla sig hos bolaget för att motta utdelning och emissionsbevis

i ägarens ställe. Uppdragstagaren och panthavaren skall föras

upp på en särskild förteckning. Bestämmelser om detta finns i 12 §.

8 §

Paragrafen anger sättet för aktiebokens förande och de uppgifter som

boken skall innehålla.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Ma j:Is proposition nr 99 år 1970

Enligt paragrafens första stycke skall aktiebok föras med ADB eller på

annat liknande sätt. VPC är sålunda inte för framtiden låst vid dagens teknik

ntan kan för sina uppgifter utnyttja de tekniska landvinningar som

kan komma att göras. Registreringen görs vid ADB på magnetband eller

något annat inte visuellt registreringsminne. De uppgifter som skall matas

in i datamaskinen och registreras på magnetband eller andra minnesorgan,

måste därvid översättas från visuell text till maskinspråk och vid utmatningen

från maskinen tillbaka till klartext. I anslutning till registreringen

kan VPC medelst datamaskinens radskrivare eller hålremsstyrda

elektriska skrivmaskiner göra utskrift av nya aktiebrev som svarar mot registrerade

aktieposter.

I det nya systemet är det av betydelse att aktieägares identitet kan fastställas

med ledning av aktiebokens uppgifter. Det räcker inte enbart med

namn och adress. För att uppnå en säker identitet måste VPC fordra in och

registrera också andra uppgifter om aktieägare som personnummer eller

annat identifieringsnummer. Också från andra synpunkter är identifikationen

av aktieägare av intresse. Taxeringskontrollen gör det angeläget att

identitetsuppgifterna om möjligt korresponderar med motsvarande uppgifter

inom beskattningsväsendet. Från statistiksynpunkt är det önskvärt

med strikta regler för identifikationen, så att man med hjälp av andra register

kan gruppera aktieägarna på olika ekonomiska sektorer och göra

värdefulla statistiska uppställningar och analyser. För fysiska personer

finns ett identifieringssystem som uppfyller högt ställda krav, nämligen

folkbokföringens personnummer. Det har därför i departementsförslaget

uttryckligen slagits fast att aktieägares personnummer skall registreras i

aktieboken. I övrigt får VPC fastställa lämpliga identifieringsnummer.

Samordning bör såvitt möjligt ske med det hos SCB förda centrala företagsregistret

och med registernummer som lokal skattemyndighet fastställer

enligt kungörelsen (1967:497) om vissa register hos folkbokföringsmyndighet

över fastigheter och skattskyldiga. Innan VPC fastställer

identifieringsnummer bör SCB och CFU få tillfälle att yttra sig i frågan.

•— Om aktieägare underlåter att efterkomma anmaning alt lämna uppgift

om personnummer, får VPC inhämta uppgift om detta från folkbokföringen.

Bestämmelser i nu angivna hänseenden tas in som första punkt i paragrafens

andra stycke. I andra punkten föreskrivs att för varje aktieägare

skall anges det antal aktier han äger av olika slag och aktiebrevs ordningsnummer.

Detta innebär att om en aktieägare innehar exempelvis såväl

bundna som fria aktier skall hans innehav fördelas på två poster.

I samband med omregistrering i aktieboken skall äldre uppgifter arkiveras.

Föreskrift om detta är intaget i 34 § i departementsförslaget.

Enligt 39 § 1 mom. tredje stycket fjärde punkten AL skall om namnaktiebrev

förvärvats på annat sätt än genom överlåtelse — dvs. främst

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 99

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj ds proposition nr 99 år 1970

genom familjerättsligt fång — fångets beskaffenhet anmärkas i aktieboken.

Denna bestämmelse har inom nuvarande system betydelse i legitimationshänseende

för den som senare förvärvar aktien genom överlåtelse. Enligt

det nya systemet kommer den som tilldelats aktie t. ex. vid arvskifte att vid

registrering av förvärvet få ett nytt aktiebrev, utställt i eget namn. Om

han sedan överlåter aktien till någon annan, behöver det därför aldrig bli

aktuellt att brygga över ett gap i en tidigare överlåtelsekedja. Från legitimationssynpunkt

har alltså en upplysning om arten av hans förvärv ingen

funktion att fylla, eftersom förvärvet prövats i vederbörlig ordning vid registreringen.

Mot denna bakgrund synes det vara meningslöst att tynga

aktieboken med en anteckning av angivet slag. Tredje punkten i andra stycket

ger därför VPC rätt att underlåta att iaktta förevarande bestämmelser

1 AL.

Utöver 39 § finns i AL bestämmelser — 59 § tredje punkten samt 64 §

2 mom. tredje stycket och fjärde stycket tredje punkten — om att aktier

och aktieägare skall tas upp i aktieboken i samband med kapitalökning.

Vid nyemission skall sålunda de nya aktierna omedelbart efter tilldelningen

tas upp i aktieboken med uppgift om aktietecknarnas namn. Motsvarande

anteckningar i aktieboken sker vid fondemission vid två olika tidpunkter.

De nya aktierna skall tas upp i aktieboken innan ökningsbeslutet

anmäls för registrering. Däremot kan anteckning om ägaren göras först

när brev på ny aktie lämnas ut, dvs. sedan ökningsbeslutet registrerats.

I 180 § tredje stycket AL föreskrivs att, om utlänningsförbehåll är intaget

i bolagsordningen, i aktieboken skall för varje aktie anmärkas om den är

bunden eller fri. Avser förbehållet inte samtliga aktier, skall enligt 182 §

3 mom. AL vid nyemission tillses att förhållandet mellan bundna och fria

aktier upprätthålls. Motsvarande gäller vid fondemission, där nya fria aktier

skall tilldelas proportionellt mot förutvarande antal fria aktier (184 §

första stycket AL). Vid anmälan om registrering med anledning av kapitalökning

— vid nyemission vid anmälningar efter tilldelning av nya aktier

— skall för kontrollens skull anges antalet bundna och antalet fria aktier.

Intyg om verkställd anteckning i aktieboken om akties egenskap av bunden

eller fri skall vidare fogas vid registreringsanmälningen (183 § 1 mom.

och 184 § tredje stycket AL).

Utformningen av nu angivna bestämmelser med anknytning till kapitalökning

har samband med att aktieboken f. n. utgör i första hand ett register

över utfärdade aktier. I det nya systemet där de primära uppgifterna

i aktieboken avser aktieägarna vållar bestämmelserna vissa komplikationer.

Också när aktier förs in i aktieboken i samband med kapitalökning

måste det nya regislreringsförfarandet tillämpas. Deparlementsförslagets

bestämmelser i 8 § innebär delvis en modifiering av nyss refererade regler

i 59 och 64 §§ AL. AL:s regler kan utan vidare tillämpas i fråga om nyemission.

VPC får, sedan tilldelning av nya aktier skett, på grundval av

opaginerad Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

uppgift från emissionsbanken föra in aktietecknarna i aktieboken och om

det behövs anmärka om tecknade aktier är bundna eller fria. Vid fondemission

blir läget mera komplicerat, eftersom införing av aktier skall göras

före registrering av ökningsbeslutet medan aktieägarna kan tas in först

efter en sådan åtgärd. För att uppfylla kravet om att anteckning om kapitalökningen

skall göras i aktieboken redan före registreringen av ökningsbeslutet

torde VPC kunna föra samman de nya aktierna i en post eller, när

utlänningsförbehåll föreligger, i två poster under lämplig samlingsbeteckning

för blivande aktieägare. På så sätt kan också föreskrivet intyg om

bundna och fria aktier lämnas in till registreringsmyndigheten. När ökningsbeslutet

registrerats, förs aktieägarna in efter hand som brev på nya

aktier utfärdas.

För aktier som ingår i s. k. anknuten stiftelse, dvs. stiftelse som tillkommit

genom att egendom donerats till redan existerande rättssubjekt med skyldighet

för delta att använda avkastningen uteslutande för ett visst ändamål,

skall förvaltande rättssubjekt registreras som ägare. Detta har nämligen i

ett sådant fall att utöva alla med innehavet förenade rättigheter gentemot

aktiebolaget, inklusive rösträtten. Motsvarande gäller s. k. aktiefonder.

Vid övergången till det nya systemet kan det förekomma att det inte går

att fastställa ägare till vissa aktier. I sådant fall får aktierna i aktieboken

tas upp under beteckningen »okänd ägare».

De i aktierätten ingående rättigheterna utgör som jag framhållit under

2.1. ett komplex som vid överlåtelse av aktie övergår till den nye ägaren.

Från denna regel tillåter AL endast det undantag som följer av bestämmelserna

i 220 §. Det är inte ovanligt att testamente innehåller föreskrift

om att äganderätten till viss egendom, exempelvis vissa aktier, skall tillkomma

en person medan en annan får nyttj anderätten till egendomen under

viss tid eller under livstiden. Det förekommer också testamentsbestämmelse,

som innebär att eu person har rätt att uppbära avkastningen av

vissa aktier och att dessa aktier till tryggande av avkomsträtten skall sättas

under särskild vård. I dessa fall godtar AL testamentsföreskrift om att

den som har nyttjande- eller avkomsträtten skall företräda aktierna — utöva

rösträtt — oaktat han inte är ägare. Enligt 220 § 1 mom. kan under

angivna förutsättningar såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren

på anmälan föras in i aktieboken. Dessutom skall vissa anteckningar

göras i aktieboken i samband med registreringen. I dessa hänseenden

innebär departementsförslaget inte någon ändring. En nyttjande- eller

avkomsträttshavare kan alltså i förekommande fall föras in i den nya aktieboken,

varvid om denna skall i likhet med vad nu gäller antecknas samma

uppgifter som i fråga om aktieägaren.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

9 §

Enligt 16 § i departementsförslaget kan under vissa förutsättningar den

som förvaltar annans aktie föras in i aktieboken i stället för aktieägaren. I

fråga om sådan förvaltare anges i denna paragraf att aktieboken skall innehålla

samma uppgifter som skall föras in i boken beträffande aktieägaren.

10 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om aktiebrevsregister.

Inom den förenklade aktiehanteringen, där utbyte av aktiebrev blir ett

normalt löpande förfarande, uppstår behov av att kontrollera denna verksamhet

genom dokumentation, som ger möjlighet till uppföljning i efterhand

och till rättelse eller i vart fall till lokalisering av begångna fel. I sådant

syfte föreskriver paragrafen att för varje aktiebolag skall vid sidan

av aktieboken föras ett register över utfärdade aktiebrev, aktiebrevsregister.

Enligt första stycket skall utfärdade aktiebrev i aktiebrevsregistret tas

upp i löpande nummerföljd. Vid varje nummer skall anges dagen, när brevet

utfärdades, antalet aktier, aktieslag och ägarens identifieringsnummer

i aktieboken. I fråga om aktiebrevs ordningsnummer kan för det fall aktier

av olika slag finns i ett aktiebolag följande anmärkas. Aktierna kan vara

fördelade på olika serier och ett brev får endast avse aktier av samma slag

eller tillhörande samma serie. Det kan i sådant fall vara praktiskt att använda

motsvarande antal serier av aktiebrevsnummer. En förutsättning är

dock att serierna förses med särskiljande beteckningar så att inte flera

utelöpande aktiebrev bär identiskt lika nummerbeteckningar.

Aktiebrevsregistret skall alltså enligt första stycket i vissa avseenden innehålla

samma uppgifter som aktieboken. På så sätt skapas underlag för

kontroll av att aktieboken korrekt återger varje aktieägares innehav och

därmed av hela aktiekapitalet.

När nytt aktiebrev utfärdas i stället för äldre, skall enligt paragrafens

andra stycke hänvisning göras i aktiebrevsregistret till det äldre brevets ordningsnummer

och för sistnämnda brev skall enligt 33 § andra stycket antecknas

att det makulerats. Härigenom skapas ett samband mellan nyutfärdade

och äldre aktiebrev som gör det möjligt att kontrollera att antalet

aktier enligt nyutfärdade resp. äldre aktiebrev stämmer överens. Dessutom

kan i efterhand kontrolleras att äldre aktiebrev förts av ur aktieboken. Föreskriften

i andra stycket innebär vidare, att anteckning om äldre aktiebrevs

nummer kan föras av i registret när brevet dras in och makuleras. På

så sätt kan aktiebrevsregistret användas som en förteckning över utelöpande

aktiebrev och förteckningen kan stämmas av mot aktiekapitalet.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

Enligt 2 § första stycket 1 i departementsförslaget skall VPC föra aktiebrevsregistret.

Valfrihet råder i fråga om sättet för registrets förande. VPC

kan sålunda anpassa registret efter aktiebokens ADB-teknik, så att de

ändringsjournaler som förs över de dagliga registreringarna i ett aktiebolags

aktiebok kan användas som register. Journalerna skall i sådant fall

förvaras i huvudskrift eller i fotografisk återgivning så länge de fyller sin

funktion som aktiebrevsregister. Enligt 34 § första stycket i departementsförslaget

föreligger skyldighet att under viss tid arkivera uppgifter som

avförts ur registret.

Av 7 § följer att även interimsbevis skall tas med i aktiebrevsregistret.

11 §

Paragrafen handlar om registrering av ändrade uppgifter i aktiebok och

aktiebrevsregister.

Uppgifter som antecknats i aktiebok eller aktiebrevsregister kan av skilda

anledningar bli inaktuella och kräva ändring. Den vanligaste orsaken är

äganderättsförändringar och i samband därmed utfärdandet av nya aktiebrev.

Andra ändringar än som nu nämnts är anteckning om ny ägare av

aktiebrev som transporterats utan att det bytts ut, anteckning om förvaltare

vid förvaltarregistrering samt anteckning om ändrad adress. Det kan vidare

förekomma att efter en aktieöverlåtelse den nye ägaren inte anmäler

sig för registrering. I sådant fall skall överlåtaren på egen begäran kunna

bli avförd ur aktieboken för det antal aktier som överlåtits. I samband med

sådan begäran får den ifrågavarande aktieposten tills vidare bokföras som

tillkommande okänd ägare. Följdändring fordras också i aktiebrevsregistret.

När anmälan om ändrade uppgifter kommer in skall aktieboken och aktiebrevsregistret

ändras utan dröjsmål. Anmälan kan ges in av ny eller

förutvarande aktieägare, legal ställföreträdare för aktieägare eller vid förvaltarregistrering

förvaltaren. Riktigheten av anmälan måste givetvis prövas.

I fråga om införing av ny ägare i aktieboken eller för förvaltarregistrering

av aktier föreskrivs detta direkt i lag (jfr 39 § AD resp. 18 § i departementsförslaget).

I andra fall får omfattningen av prövningen anpassas efter

anmälningens karaktär. Gäller det avanmälan utan nyregistrering, får anmälan

styrkas genom företeende av sådana handlingar som brukar upprättas

i förvärvsärenden såsom avräkningsnota, gåvobrev eller arvskifteshandling.

Vid adressändring torde det i vanliga fall räcka med att själva uppgiften

lämnas.

1 aktiebok och aktiebrevsregister skall i princip anges också datum för

varje införd uppgift. Eftersom aktiebok skall föras med ADB-teknik kan

det från kostnadssynpunkt vara onödigt att tynga magnetbandregistren

med sådan anteckning. Tidpunkten för registrering av uppgift noteras näm
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

ligen i de dagliga ändringsjournalerna, i vilka uppgifterna tas upp i samma

numeriska ordningsföljd som i magnetbandregistren. En datering av

magnetbandens informationer kan därför vid behov göras via datumuppgifter

i ändringsjournalerna. Paragrafen är utformad i enlighet med vad nu

sagts.

12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om den särskilda förteckningen över

uppdragstagare m. fl.

Gällande rätt

I fråga om gällande bestämmelser om pantsättning av aktier och om förfarandet

i praktiken hänvisas till framställningen under 2.3.

Uppdrag att förvalta annans aktier kan grundas på avtal eller på villkor

vid förvärv genom gåva eller testamente. Uppdragets innehåll varierar från

fall till fall. Vanligen följer av uppdraget att förvaltaren skall lyfta utdelning

och iaktta aktieägares rätt vid ny- och fondemission.

Även i andra fall än vid uppdrag och pantsättning kan rättigheter som

grundas på aktierätten utövas av annan än aktieägaren.

Egendom som tillhör omyndig, underårig eller omyndigförklarad, skall

i allmänhet förvaltas av förmyndaren, som därvid företräder den omyndige

i angelägenheter som rör egendomen. Särskild förvaltning av annan än förmyndare

kan dock förekomma, t. ex. på grund av villkor vid förvärv genom

gåva eller testamente. Vidare har den omyndige rätt att själv förvalta egendom

som härrör från egen arbetsinkomst efter det att han fyllt 16 år.

Ingår aktier bland den omyndiges tillgångar åligger det förmyndaren enligt

15 kap. 7 § andra stycket föräldrabalken att se till, att den omyndige blir

registrerad i aktieboken. Om värdet av den omyndiges aktier, obligationer,

skuldebrev eller andra sådana värdehandlingar överstiger 5 000 kr., skall

enligt 8 § första stycket samma kapitel handlingarna i hans namn sättas ned

i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. För av bank mottagna handlingar

finns detaljerade bestämmelser i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs

värdehandlingar. Bl. a. föreskrivs i 2 § första stycket 1, 2, 4 och 5 skyldighet

för bank att svara för att den omyndige registreras i aktieboken, att

samtidigt anmäla förmyndarens namn och adress, att lyfta utdelning och

att bevaka den omyndiges rätt vid ny- och fondemission. — Vad nu sagts

om förmyndarförvaltning gäller enligt 18 kap. 8 § föräldrabalken och 15 §

lagen om vård av omyndigs värdehandlingar även vid förvaltning av god

man.

I fråga om egendom som hör till ett konkursbo företräds konkursgäldenären

av konkursförvaltaren, se 41 § konkurslagen.

Vid utmätning av fordran eller rättighet, som grundar sig på löpande förbindelse,

eller handling vars företeende utgör villkor för fordringens ut
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

103

krävande eller rättighetens utövande, skall utmätningsman enligt 75 §

första stycket utsökningslagen ta handlingen i förvar. För kvarstad gäller

enligt 183 § första stycket utsökningslagen samma regler som vid utmätning.

Vid utmätning av aktier tar utmätningsmannen hand om — förutom

aktiebreven — de talonger och kuponger, som hör till breven, för att kunna

tillgodogöra sig ev. avkastning på aktierna. Detta är av särskild betydelse

i allmänt mål, där försäljning av utmätta aktier ofta inte blir aktuell under

lång tid på grund av att avbetalningsplan har upprättats för gäldenären.

Fondbörsutredningen

Utredningens förslag till en särskild förteckning över uppdragstagare

och panthavare samt dess motiv för detta har redovisats under 4.1. Förslaget

innebär följande. Den som innehar förvaltningsuppdrag eller panträtt,

som medför rätt att också lyfta utdelning och få ut emissionsbevis, skall

genom att anmäla sig hos aktiebolaget kunna omdirigera betalningar och

bevis till sig själv. Förutsättning härför är att ägaren till aktierna är registrerad

i aktieboken. Vid anmälan skall fogas skriftligt bevis om uppdragstagarens

eller panthavarens rätt i nämnda avseenden. Bolaget blir

skyldigt att notera anmälningen och rätta sig efter den vid betalning av utdelning

och utsändande av emissionsbevis. Anteckningar om uppdrag och

panträttsupplåtelse skall bolaget registrera i en särskild, från aktieboken

fristående förteckning. Uppdraget eller panträttens innehåll skall framgå av

förteckningen.

Utredningen har inte närmare behandlat legal ställföreträdares eller utmätningsmans

ställning i förevarande avseenden.

Registreringen i den särskilda förteckningen medför enligt utredningen

endast den verkan att utdeiningsbelopp och emissionsbevis kan tillställas

den registrerade. Däremot inverkar inte registreringen på aktieägares

rätt att utöva rösträtt. Kallelse till bolagsstämma skall alltså sändas

till den i aktieboken antecknade ägaren.

Det ligger i sakens natur att aktiebolag endast kan rätta sig efter sådan

anmälan från behörig rättsinnehavare, som innehåller tillräckliga uppgifter

om aktieägaren, nummer på avsett aktiebrev och omfattningen av det

åberopade avtalet. Det räcker inte med ett ensidigt meddelande enbart från

uppdragstagaren eller panthavaren. Också aktieägaren måste i någon form

medverka så att det klart framgår att han biträder anmälningen. Detta tillgodoser

utredningen genom kravet på att i ärendet skall företes skriftlig

handling, som visar att den i aktieboken införde ägaren lämnat förvaltningsuppdrag

eller upplåtit panträtt. De befogenheter som tillkommer uppdrags-

och panthavaren skall framgå av handlingen. Utredningen tillägger,

att detta krav gäller också i det fall där uppdrags- eller panthavaren företer

aktiebrev försett med indossament.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Utredningen betonar att förteckningen inte är en handling som i likhet

med aktieboken skall på begäran hållas tillgänglig för envar. Registrering

i förteckningen påverkar nämligen endast ekonomiska rättigheter och

inte behörigheten att utöva rösträtt. I den mån aktiebolag av tekniska skäl

skulle finna det lämpligt att föra förteckningen i anslutning till aktieboken,

bör bolaget alltså se till, att dess innehåll vid externa förfrågningar inte

görs tillgänglig tillsammans med uppgifter som tas fram ur aktieboken.

Remissyttrandena

Förslaget att i vissa fall registrera uppdragstagare och panthavare i en

särskild förteckning har i huvudsak lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Från några håll — förmynderskapsutredningen, Stockholms stads överförmyndarnämnd

och Sveriges advokatsamfund — framställs önskemål om

vidgning av förteckningens tillämpningsområde. Det anses nämligen angeläget

att också för andra fall än uppdrag och pantavtal skapa förutsättningar

för omdirigeringar av utdelningsbelopp och emissionsbevis. När en

aktieägare är omyndig eller hans egendom ställs under förvaltning av god

man enligt 18 kap. föräldrabalken eller på grund av bestämmelsen ill kap.

17 § giftermålsbalken eller han försätts i konkurs, anses den legale ställföreträdaren

böra ha rätt att bli införd i den särskilda förteckningen. Förmynderskapsutredningen

framhåller att även om förmyndare tagits upp i

aktieboken, följer inte klart av fondbördsutredningens förslag att utdelning

skall betalas till förmyndaren. Enligt förmynderskapsutredningen bör vidare

tillämpningsområdet innefatta också det fall, där omyndigs aktier

enligt villkor i gåvobrev eller testamente skall stå under särskild förvaltning

av annan än förmyndaren.

Bankföreningen, Jordbrukets bank, Sveriges industriförbund och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län tar upp en fråga med anknytning till

vissa gåvo- och testamentsvillkor. Det förekommer nämligen ofta att äganderätten

till aktier genom sådana villkor tillagts en person och avkastningen

en annan. Enligt grunderna för utredningsförslaget bör i sådant fall

avkastningstagaren under åberopande av gåvobrevet eller testamentet kunna

påfordra att bli upptagen i den särskilda förteckningen. Denna rätt bör

dock inte vara beroende av medgivande eller »uppdrag» från den som tilllagts

äganderätten. Vidare förekommer det ibland att gåvobrev eller testamente

pekar ut viss person som ägare men samtidigt ger vittgående befogenheter

åt en förvaltare. Förvaltaren kan sålunda ha tillagts rätt att för

gåvo- eller testamentstagarens räkning förfoga över egendomen och dess

avkastning samt företräda honom vid rättshandlingar angående densamma.

Också i fall av denna art bör förvaltaren kunna bli införd i förteckningen

även om gåvo- eller testamentstagaren inte biträder hans begäran.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

105

Annars kan man inte säkerställa realiserandet av givarens eller testators

vilja. Förvaltningsföreskrifter meddelade genom gåva eller testamente bör

därför likställas med »uppdrag».

Eftersom utdelning m. m. enligt fondbörsutredningens förslag skall tillställas

den som är införd i aktieboken eller i den särskilda förteckningen,

efterlyser EON bestämmelser om rätt för utmätningsman att få utdelningsbelopp

eller emissionsbevis för aktier som tagits i mät eller som belagts

med kvarstad. För att inte utmätningsmans möjligheter att förfoga över avkastning

på aktier skall försämras i det nya systemet för aktiehantering är

det nödvändigt och lämpligt att utmätningsman får efter anmälan om utmätning

av eller kvarstad på aktier föras in i aktieboken eller i den särskilda

förteckningen. EON ifrågasätter också om rätten till utdelningsbelopp

och emissionsbevis kan utmätas separat utan att aktiebrev samtidigt tas i

mät samt hemställer om ett uttalande om möjligheten i detta avseende såväl

före som efter avstämningsdagen.

Svea hovrätt hemställer att lagtexten klart skall ge uttryck dels åt att den

särskilda förteckningen med hänsyn till banksekretessen inte är offentlig

och dels åt att den som registrerats i förteckningen har företräde till utdelning

m. m. framför den i aktieboken införde ägaren.

Förmijnderskapsutredningen och Stockholms stads överförmyndarnämnd

anser att skyldigheten att göra anmälan till aktieboken för förmyndare och

bank hos vilken omyndigs aktier satts ned i öppet förvar skall vidgas till att

omfatta också anmälan till den särskilda förteckningen. Nämnden ifrågasätter

också om inte, när aktiebolag fått vetskap om att aktier förvärvats av

omyndig, anteckning skall göras i förteckningen om förmyndarens rätt att

utöva rösträtt för den omyndiges räkning.

Departementschefen

Jag delar fondbörsutredningens av remissinstanserna biträdda uppfattning

att behov föreligger av att tillskapa en särskild förteckning för registrering

i vissa fall av uppdragstagare och panthavare. I förteckningen skall antecknas

den som med skriftlig handling styrker, att han till följd av uppdrag

eller pantsättning av den som är införd i aktieboken har rätt att lyfta

utdelning eller motta emissionsbevis. Effekten av en sådan registrering blir

att utdelningsbelopp och/eller emissionsbevis tillställs den i förteckningen

registrerade i stället för aktieägaren. Kravet på skriftlig handling innebär,

att det skall föreligga ett avtal mellan aktieägaren och uppdragstagaren/

panthavaren om den rätt som skall tillkomma den sistnämnde. Med andra

ord det fordras att aktieägaren direkt eller indirekt medgett registrering i

förteckningen med därav följande konsekvenser. För fullständighetens skull

vill jag framhålla att vad som nu sagts har tillämpning också i fråga om utländsk

uppdragstagare som enligt uppdrag från aktieägare förvaltar dennes

aktier.

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 99

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Förteckningen bör emellertid i enlighet med vad remissutfallet i denna

del gett vid handen tillämpas också för andra fall. För att säkerställa en

tillfredsställande förvaltning av annans aktier bör sålunda förmyndare,

god man, konkursförvaltare och den som på grund av villkor i gåvobrev eller

testamente har rätt till utdelning och/eller emissionsbevis kunna på egen

begäran föras in i förteckningen med den verkan i bl. a. utdelningshänseende

som nyss sagts. En förutsättning är givetvis också här att aktieägaren är

införd i aktieboken. Registrering i förteckningen kan ske även när nyttjande-

eller avkomsträttshavare med stöd av 220 § AL kan föras in i aktieboken

jämte aktieägaren. Det ligger i sakens natur att i dessa fall inte kräva

något medgivande från aktieägaren för rätt till registrering i förteckningen.

Vid förmynderskap på grund av lag torde det som regel räcka med

att förmyndaren ger in åldersbetyg för den omyndige. I övriga fall får förordnande,

gåvobrev eller testamente lämnas in till styrkande av behörigheten

att disponera över avkastning m. m. för aktieägarens räkning eller i

hans ställe. Också utmätningsman bör efter anmälan om utmätning av

eller kvarstad på aktier kunna registreras i förteckningen. Vid anmälan

får fogas bevis om utmätning eller kvarstad avseende aktier tillhörande i

aktieboken registrerad person.

Bestämmelser med nu angiven innebörd har tagits upp i paragrafens

första stycke. Av grunderna för dessa bestämmelser och av 22 § följer att

den som registrerats i den särskilda förteckningen har rätt att i aktieägarens

ställe uppbära utdelning och/eller få emissionsbevis. Det ligger i sakens

natur att panthavaren vid en i laga ordning skedd pantsättning har

företräde till pantobjektet framför pantsättaren. Motsvarande gäller när

uppdrag anmälts och inte återkallats. Någon uttrycklig reglering i lag om

att registrering i aktieboken får vika för anteckningen i förteckningen är sålunda

inte nödvändig.

I detta sammanhang vill jag erinra om att departementsförslaget i fråga

om vissa förvaltade aktier öppnar möjlighet att låta förvaltarregistrera dessa,

dvs. införa förvaltaren i aktieboken i stället för aktieägaren. Jag har

behandlat denna fråga under 6.2. och bestämmelser om sådan registrering

är upptagna i 16—20 §§. Också bankdeponerade aktier som tillhör omyndig

skall kunna förvaltarregistreras. Till denna fråga återkommer jag under

7.2.

Någon anledning att som från något håll satts i fråga i förteckningen anteckna

också rätt för t. ex. förmyndare att utöva rösträtt föreligger inte.

Förmyndares rösträtt följer av hans rätt att företräda den omyndige. Vill

förmyndaren vid behov säkerställa att han får kallelse till bolagsstämma

eller andra meddelanden från bolaget, kan han lämpligen registrera sig

som ”adress” för den omyndige. Motsvarande får gälla beträffande god

man och konkursförvaltare.

Enligt paragrafens andra stycke skall förteckningen i fråga om förmyn
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

107

dare m. fl. innehålla samma vippgifter som skall föras in i aktieboken om

aktieägare. Förteckningen skall alltså ange förmyndarens namn, identifieringsnummer,

adress och det antal aktier, för vilket exempelvis utdelning

skall utgå, samt nummer på avsett aktiebrev. Dessutom skall av förteckningen

framgå den rätt som tillkommer den inregistrerade. På anmälan av

aktieägaren eller den som tagits upp i förteckningen skall anteckning i

denna avregistreras, när t. ex. underårig blivit myndig eller förvaltningseller

pantavtalet upphört. Anmälan härom måste styrkas. En aktieägares

anmälan om avregistrering bör sålunda i förekommande fall bekräftas av

den som antecknats i registret.

VPC skall enligt 2 § 1 i departementsförslaget föra den särskilda förteckningen

för aktiebolags räkning. ADB-teknik kan därvid om det av tekniska

skäl är lämpligt komma till användning. I samband med inregistrering i

aktieboken måste VPC göra en spärranteckning i aktieboken som hindrar

att utdelning m. m. tillställs aktieägaren. Anmälan om registrering i förteckningen

eller om avregistrering skall göras till VPC.

Den särskilda förteckningen är inte offentlig. Detta följer av att någon

bestämmelse om offentlighet inte ges, som fallet är i fråga om utskrift av

aktiebok. Sådan utskrift får därför inte innehålla upplysning som obehörigen

ger vid handen att aktieägares rätt till utdelning m. m. är begränsad

genom anteckning i förteckningen.

Paragrafens tredje stycke föreskriver, vid straffansvar enligt 38 §, tystnadsplikt

i fråga om förteckningens innehåll. Utan samtycke av aktieägare,

förmyndare, panthavare eller annan som berörs av anteckning i förteckningen

får uppgift ur denna inte lämnas till annan person.

Den under remissbehandlingen väckta frågan om skyldighet för förmyndare

eller bank att göra anmälan till förteckningen kommer att behandlas

under 7.2.

Med anledning av det av EON ställda spörsmålet om separat utmätning av

utdelning och emissionsbevis vill jag i detta sammanhang framhålla att departementsförslaget

inte innebär någon ändring av nuvarande möjlighet

att utmäta utdelning och emissionsbevis som tillställts aktieägaren.

13, 14 och 15 §§

Dessa paragrafer handlar om utskrift av aktiebok och om utskrifts offentlighet.

Gällande rätt

Beträffande gällande bestämmelser om aktieboks offentlighet hänvisas

till framställningen under 2.4.1.

För aktiebolag, vars aktiebrev är ställda till viss man, gäller att rösträtt

vid bolagsstämma skall tillkomma varje aktieägare, som anmäler sig till

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

deltagande i förhandlingarna och blivit införd i aktieboken före stämmans

början (se 114 § jämförd med 39 § 1 mom. fjärde stycket AL). I bolagsordningen

kan dock bestämmas att anmälan om deltagande skall göras viss

tid, högst tre dagar sön- och helgdagar oräknade, före bolagsstämman. I

sådant fall skall också kravet på registrering i aktieboken vara uppfyllt

före anmälningstidens utgång. Bestämmelserna innebär i praktiken att röstlängd

skall grundas på aktiebokens innehåll omedelbart före bolagsstämman

eller i förekommande fall tre helgfria dagar före stämman.

Fondbörsutredningen

Aktieboken behåller i utredningens förslag karaktär av obligatoriskt och

för allmänheten tillgängligt register. För att tillgodose offentlighetskravet

när aktiebok förs med ADB-teknik inför utredningen skyldighet för aktiebolag

att med viss regelbundenhet göra utskrift i klartext av aktieboken.

Vid bolagsstämma skall som underlag för en röstlängd föreligga en förteckning

över de aktieägare som är införda i aktieboken. Aktieboken skall därför

göras läsbar genom utskrift till varje stämma. Utan särskild föreskrift

torde gälla att utskriften, när föranmälan krävs för rätt att delta i

stämma, skall avse förhållandena på sista föranmälningsdagen. Dessutom

skall — för att aktieboken inte skall förlora sin karaktär av en för allmänheten

tillgänglig upplysningskälla -— minst en gång var tredje månad göras

en utskrift av den vid tillfället aktuella aktieboken i dess helhet. Om en

sådan utskriftsmånad sammanfaller med en månad när bolagsstämma hålls,

behöver endast en utskrift göras den månaden. Utskrift till bolagsstämma

och den var tredje månad återkommande utskriften skall ske på bolagets

bekostnad. Vill någon vid annan tidpunkt ha en utskrift av aktieboken i

dess helhet eller av del av denna, har han rätt att få sådan mot ersättning

för bolagets kostnader. Varje verkställd utskrift — sålunda också sådan

för vilken ersättning utgår — skall utan kostnad hållas tillgänglig för den

som önskar ta del av den. Vid framtagandet av en särskilt begärd utskrift

får bolaget alltså, innan utskriften lämnas över till beställaren, för eget behov

framställa en avskrift eller duplett av utskriften.

Det förhållandet att ADB-teknik tillämpas vid förandet av aktiebok medför

enligt utredningen inte någon skyldighet att särskilt bearbeta eller

systematisera materialet i samband med utskrift. Om någon, t. ex. av vetenskapligt

eller kommersiellt intresse, framställer en sådan begäran kan

den alltså avvisas.

Remissyttrandena

En begränsning av den föreslagna obligatoriska utskriftsskyldigheten

förordas av några remissinstanser. Motivet är närmast att man vill undvika

utskrift i onödan när någon framställning från allmänheten inte görs.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kung!. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Enligt bankföreningen bör obligatorisk utskrift inte krävas annat än i samband

med bolagsstämma. Dessutom kan Jordbrukets bank och Sveriges industriförbund

tänka sig en regel med innebörd att aktiebolag skall på begäran

utan kostnad tillhandahålla utskrift som inte är äldre än tre månader.

Svenska revisorsamfundet anser det vara tillräckligt med minst en utskrift

om året och därutöver endast i den utsträckning som förhållandena

hos bolaget kräver.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Dohus län intar delvis en motsatt ståndpunkt.

Länsstyrelsen vill för att kunna använda aktiebokens uppgifter för

kontroll vid förmögenhetstaxeringen att aktiebolag skall vara skyldigt att

ta fram aktieboken i läsbart skick per den 31 december varje år eller, om

bolag tillämpar brutet räkenskapsår, per dag för räkenskapsårets utgång. —

Också riksrevisionsverket förutsätter att aktiebokens uppgifter skall kunna

användas för kontroll vid förmögenhetstaxeringen.

Bankinspektionen ifrågasätter om inte möjligheten att mot ersättning för

kostnaderna få utskrift av aktieboken vid andra tidpunkter än de obligatoriskt

föreskrivna bör slopas. Enligt de av utredningen föreslagna reglerna

kan nämligen aktieboken utnyttjas för en systematisk uppföljning av vissa

personers köp och försäljningar. Konsekvensen av detta kan bli att åtskilliga

aktieköpare låter registrera sina förvärv först vid en senare för dem

lämplig tidpunkt. På så sätt skulle aktieboken förlora i värde som upplysningskälla

såväl för bolaget som för allmänheten och syftet med reformen

motverkas. Det synes därför inspektionen angeläget, att önskemålet om förbättrad

insyn vägs mot det intresse som enskilda och institutionella kapilalplacerare

har av att få sina affärshemligheter skyddade. En lämplig avvägning

mellan dessa intressen är att antalet utskrifter som skall hållas tillgängliga

begränsas till en var tredje månad. Allmänhetens berättigade krav

på insyn torde därmed bli tillfredsställande tillgodosett.

Rätten för envar att, mot ersättning för kostnaderna, på begäran få utskrift

av aktieboken eller del av denna bör enligt bankföreningen och industriförbundet

uttryckligen begränsas till att avse aktuell aktiebok. Industriförbundet

ifrågasätter också lämpligheten av att bolag skall ta fram duplett

av sådan utskrift. I vart fall vill förbundet att kostnaden härför skall

bekostas av beställaren.

Enligt bankföreningen och industriförbundet bör aktiebrevs ordningsnummer

inte tas med i utskrifterna. Dessa nummeruppgifter anses fördyra

utskrifterna utan att tillföra dem någon information av värde.

Några remissinstanser — bankföreningen, Jordbrukets bank och industriförbundet

— hemställer om en förlängning av föranmälningstiden i samband

med bolagsstämma till tio arbetsdagar och i konsekvens därmed om

förlängning av de frister som gäller för kallelse till bolagsstämma. Motivet

är att det av arbets- och transporttekniska skäl ställer sig svårt att hinna

tillhandahålla utskrift av aktieboken och upprätta röstlängd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

Departementschefen

I det nya systemet kommer aktiebok att föras av VPC och med hjälp av

ADB. För att tillgodose nuvarande krav på att aktieboken skall vara tillgänglig

för allmänheten fordras därför särskilda regler om utskrift av boken

i läsbart skick.

Även om aktieboken i dagens läge är osystematiskt ordnad och inte alltid

avspeglar aktuella ägarförhållanden, finns dock f. n. möjlighet för envar

att när som helst ta del av bokens innehåll i det skick den föreligger i. Att

helt behålla denna möjlighet i fråga om aktiebok som förs med hjälp av

ADB är av praktiska och kostnadsmässiga skäl inte rimligt. Frekvensen av

allmänhetens förfrågningar om aktiebokens innehåll torde inte motivera en

så vidsträckt skyldighet att göra utskrift av boken i läsbart skick. En skälig

avvägning mellan de skilda intressen som här gör sig gällande är enligt

min uppfattning att envar alltid skall ha rätt att utan kostnad få ta del av

en utskrift som inte är äldre än sex månader. Dessutom skall av naturliga

skäl utskrift alltid göras inför förestående bolagsstämma. Till denna

fråga återkommer jag i det följande.

Bestämmelser med nu angiven innebörd tas in i 13 § första stycket. Anledning

saknas att som hävdats från något håll reglera utskriftsskyldigheten

med hänsyn till behovet av kontroll vid förmögenhetstaxeringen. Frågan

om förbättrad kontroll i detta hänseende får lösas i annan ordning.

Jag delar helt utredningens uppfattning att envar utöver vad som angetts

i det föregående skall ha rätt att mot ersättning för kostnaderna få

utskrift av aktiebok eller del av denna. Detta anges i paragrafens andra

stycke. Konsekvenserna av en sådan rätt torde, bl. a. av kostnadsskäl, inte

bli så framträdande som bankinspektionen befarat. Också en utskrift som

efter särskild begäran tas fram skall hållas tillgänglig för envar hos VPC

och bolaget. En sådan service för aktieägare och andra intresserade torde

inte utgöra någon större kostnadsbelastning för bolaget.

Under 6.1. har jag förordat att uppgifter i aktiebok om aktieägare som

bär högst 500 aktier i samma aktiebolag inte skall vara offentliga. Detta

har kommit till uttryck i 13 § tredje stycket på så sätt att utskrift som hålls

tillgänglig för envar inte får lämna upplysning om sådan aktieägare.

Aktieboken skall utgöra underlag för röstlängd vid bolagsstämma. Rätt

att delta i stämma tillkommer enligt gällande rätt aktieägare som registreras

i aktieboken senast omedelbart före stämman eller, om föranmälan skall ske,

senast sista föranmälningsdagen. Tid för föranmälan skall utgå tidigast

tre dagar — sön- och helgdagar oräknade — före stämman. Som jag

förut sagt har styrelsen för aktiebolag att omedelbart före bolagsstämma

eller föranmälningstidens utgång sammanträda för att pröva frågor om registrering

av nya aktieägare i aktieboken. Främst av tekniska skäl ställer

det sig svårt för VPC att i god tid till stämman eller i förekommande fall

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

111

till sista föranmälningsdagen ta fram och sända över aktuell utskrift av

aktieboken. Det krävs därför, som framhållits under remissbehandlingen,

en särskild reglering som ger rimlig möjlighet såväl för VPC att expediera

underlag för röstlängd som för bolaget att upprätta längden. Rätten att delta

i bolagsstämma görs därför enligt 35 § beroende av att anmälan om registrering

i aktieboken gjorts senast tio dagar före stämman. I anslutning

till detta villkor föreskrivs i 14 §, att utskrift av aktiebok som avser förhållandena

tio dagar före stämman och som omfattar samtliga i aktieboken

införda aktieägare skall hållas tillgänglig för aktieägarna vid denna. Det är

alltså denna utskrift som får bilda underlag för röstlängden och VPC måste

därför tillställa bolaget utskriften i god tid före stämman och i förekommande

fall senast vid utgången av föranmälningstiden. Nu ifrågavarande av tekniska

skäl betingade villkor för rösträttens utövande kan inte anses utgöra

någon mera väsentlig begränsning av aktieägares förvaltningsbefogenheter

eller träda aktieägares berättigade intressen för när.

De utskrifter som obligatoriskt skall göras skall bekostas av aktiebolaget.

Enligt 2 § 3 i departementsförslaget svarar VPC för utskrift av aktiebok och

kostnadsfrågan får regleras i avtalet mellan VPC och bolaget.

Med anledning av vissa uttalanden under remissbehandlingen vill jag understryka,

att utskrift alltid skall avse den aktuella aktieboken eller med

andra ord avspegla de aktuella ägarförhållandena den dag utskriften görs.

Äldre uppgifter i aktieboken skall enligt vad jag ämnar föreslå under 34 §

arkiveras i minst tio år. Aktiebokens offentlighet får anses omfatta också

avförda uppgifter så länge de skall finnas eller finns arkiverade. I övrigt

får jag hänvisa till framställningen under 34 §. Också utskrift av aktiebok

skall enligt 34 § förvaras i minst tio år. Arkiverade utskrifter bör inte förvaras

tillsammans med aktiebokens magnetband. Härigenom kan man —

för att tillgodose säkerhetssynpunkter — skapa ett slags renovationssystem.

I 15 § anges att utskrift av aktiebok skall ta upp aktieägarna och vid förvaltarregistrering

förvaltarna i alfabetisk ordning. Föreskriften har samband

med att registreringen av aktieägarna och förvaltarna i en ADB-förd

aktiebok får göras efter den metod som från teknisk synpunkt är lämpligast.

Av skäl som förts fram under remissbehandlingen behöver enligt andra

punkten i paragrafen aktiebrevs ordningsnummer inte tas med i utskrift.

Förvaltarregistrering

16—20 §§

I dessa paragrafer meddelas bestämmelser om förvaltarregistrering, dvs.

rätten att i aktieboken i stället för aktieägare registrera den som förvaltar

dennes aktier.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Jag har under 6.2. redovisat de överväganden som ligger till grund för den

föreslagna förvaltarregistreringen ävensom omfattningen och den närmare

utformningen av en sådan registrering. Jag kan därför nu inskränka mig till

vissa frågor av mera teknisk natur.

Rätten till förvaltarregistrering avser endast aktier i aktiebolag som tilllämpar

förenklad aktiehantering. Detta framgår av 1 § i departementsförslaget.

Förutsättningarna för förvaltarregistrering är i viss mån olika beroende

på om aktierna ägs av person med hemvist i Sverige, inhemsk förvaltarregistrering,

eller i utlandet, utländsk förvaltarregistrering. Därvid är att

märka att hinder inte möter mot att i fråga om utlandsägda aktier tillämpa

systemet med inhemsk förvaltarregistrering medan det motsatta förhållandet

inte är tillåtet.

Inhemsk förvaltarregistrering regleras i 16 § första stycket. Den har formen

av generellt tillstånd att på aktiebrev och i aktieboken i stället för ägaren

registrera den som enligt uppdrag förvaltar hans aktier och som är auktoriserad

som förvaltare. Sådan auktorisation kan komma i fråga endast för

bank eller fondkommissionär. Med bank avses i detta sammanhang institut

som — för egen räkning eller såvitt avser jordbrukskasserörelsen också som

ombud för centralkassa — driver in- och utlåning av pengar och som har eller

efter särskilt tillstånd kan få rätt att ta emot värdehandlingar till förvaring

och förvaltning (notariatverksamhet). Under begreppet faller sålunda

affärsbanker, sparbanker, jordbrukets kreditkassor och postbanken. Med

fondkommissionär åter förstås den som enligt fondkommissionslagen har

tillstånd att idka verksamhet som avser köp eller försäljning i kommission

av aktier, obligationer och likartade värdepapper. Sådant tillstånd har f. n.

— förutom fjorton affärsbanker — nio s. k. mäklarfirmor. I fråga om affärsbank,

som driver verksamhet vid avdelningskontor med rätt till notariatförvaltning,

skall auktorisationen avse banken som sådan och inte de

särskilda avdelningskontoren. Banken med dess kontorsnät är alltså i förhållande

till VPC att betrakta som en enhet. Detta betyder dels att banken

får fördela från VPC mottagna utdelningsbelopp och emissionsbevis mellan

de olika avdelningskontoren och dels att banken svarar för att avdelningskontoren

iakttar de villkor som ställts upp i samband med auktorisationen.

Det nu sagda utgör naturligtvis inte något hinder för en överenskommelse

mellan VPC och banken om att t. ex. utdelningsbelopp skall distribueras direkt

till avdelningskontoren. Motsvarande gäller för det fall att sparbanker

eller jordbrukskasserörelsen tekniskt samverkar i fråga om notariatförvaltning.

— Bank och fondkommissionär står under tillsyn av bankinspektionen.

Inom ramen för sin tillsynsverksamhet får inspektionen, när auktorisation

som förvaltare meddelats, vaka över att banken eller fondkommissionären

har en betryggande bokföring över deponenternas aktieinnehav och i

övrigt fortlöpande uppfyller de krav och de kvalifikationer som bl. a. från

rättssäkerhetssynpunkter och av ekonomiska skäl bör ställas i fråga om för
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

113

varing av förvaltarregistrerade aktier. Hos förvaltaren måste t. ex. finnas

fullständiga och tillförlitliga upplysningar om aktieägaren och hans aktieinnehav.

Det torde ankomma på inspektionen att vid behov utfärda anvisningar

för förvaltarnas verksamhet i angivna hänseenden.

Utländsk förvaltarregistrering, om vilken meddelas bestämmelser i 16 §

andra stycket, har formen av särskilt tillstånd för visst aktiebolag att förvaltarregistrera

i utlandet befintliga aktier. Det skall vara fråga om bolag,

vars aktier har marknad utomlands eller med andra ord är föremål för handel

vid utländsk fondbörs. Något krav på aktiernas notering på utländsk

fondbörs har inte uppställts. Förvaltningen av aktierna och från dem härflytande

rättigheter skall vidare vara anförtrodd utländsk förvaltare enligt i

vederbörande land gällande bestämmelser. Något krav på särskilda kvalifikationer

hos förvaltaren ställs av naturliga skäl inte upp. Ansökan om tillstånd

till utländsk förvaltarregistrering skall göras av bolaget.

Vid förvaltarregistrering skall enligt uttrycklig föreskrift i 16 § tredje

stycket på aktiebrev och i aktiebok anges att aktien innehas för annans räkning.

Samma föreskrift gäller för emissionsbevis som utfärdas på grund av

förvaltarregistrerad aktie och som är ställt till viss man.

Frågor om auktorisation eller tillstånd skall enligt 17 § prövas av Kungl.

Maj :t eller av myndighet som Kungl. Maj :t särskilt förordnar. Auktorisationen

eller tillståndet kan förenas med villkor som om de åsidosätts i grava

fall kan leda till att auktorisationen eller tillståndet återkallas. Bestämmelserna

i dessa hänseenden har kommenterats under 6.2.

Utmärkande för förvaltarregistrering är att innehavet av ett i vederbörlig

ordning överlåtet aktiebrev utgör tillräckligt bevis om förvaltarens behörighet

att företräda aktieägaren. Det krävs alltså inte för sådan registrering att

förvaltaren inför VPC skall visa uppdrag från viss registrerad aktieägare.

En annan sak är, såvitt angår förhållandet mellan förvaltaren och aktieägaren,

att depåavtalet tillåter förvaltarregistrering. Förvaltaren skall styrka

sin behörighet att göra registreringsanmälan för aktiebrev på samma kvalificerade

sätt som enligt 39 § 2 mom. gäller för registrering av ägare i aktiebok.

Bestämmelse med denna innebörd finns i 18 §. Detta betyder att aktiebrevet

skall vara överlåtet på förvaltaren eller överlåtet in blanco. I förstnämnda

fall kan lämpligen anges att aktiebrevet överlåts på förvaltaren för

förvaltarregistrering. I samband med att ett bolag, som enligt gällande bestämmelser

har rätt att utfärda aktiebrev ställt till innehavaren, går över

till det nya systemet, kan det förekomma att förvaltare lämnar in innehavarbrev

för utbyte till ett nytt aktiebrev och därvid begär förvaltarregistrering

av aktierna. I sådant fall utgör enbart innehavet av aktiebrevet tillräcklig

legitimation för förvaltaren.

Som jag angett under 6.2. skall vid inhemsk förvaltarregistrering förvaltaren

lämna uppgift till VPC om aktieägare som har mer än 500 aktier

i ett bolag registrerade hos förvaltaren. Uppgiften skall innehålla upplys
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

ning om aktieägarens personnummer eller annat identifieringsnummer,

postadress och antalet aktier. Förvaltaren bör därvid beträffande andra

aktieägare än fysiska personer tillämpa samma identifieringsmetod som

VPC. Uppgift skall tillställas VPC vid anfordran. För varje bolag skall VPC

sammanställa inkomna uppgifter. I sammanställningen bör aktieägarna tas

upp i alfabetisk ordning. Sammanställningen skall vara offentlig hos vederbörande

bolag och VPC. Ett exemplar av sammanställningen bör lämpligen

sändas till bolaget tillsammans med den utskrift av aktieboken som enligt

13 § första stycket obligatoriskt skall tillställas bolaget. I likhet med sådan

utskrift får sammanställningen för att tillgodose krav på aktualitet inte vara

äldre än sex månader. VPC får anpassa förvaltarnas uppgiftsskyldighet efter

detta krav. Förvaltares uppgift skall naturligtvis i fråga om aktieägares innehav

av aktier, adress m. m. avse förhållandet vid tidpunkten för uppgiftens

lämnande. Av sammanställningen får självfallet inte framgå hos vilken

förvaltare aktieägaren har sina aktier registrerade. Grundläggande bestämmelser

om förvaltares och VPC:s skyldigheter i nu nämnda hänseenden tas

in i 19 §. Den reglering som i övrigt behövs är avsedd att behandlas i de tilllämpningsföreskrifter

som Kungl. Maj :t bör kunna meddela utan riksdagens

medverkan.

Vid deposition föreligger en principiell skyldighet för depositarien att hålla

det deponerade avskilt från annat gods. Avsteg från denna princip bör,

som jag angett under 6.2., göras vid inhemsk förvaltarregistrering, där viss

samförvaltning av aktier kan tillåtas. Bestämmelser om samförvaltning finns

i 20 §. För rätt till samförvaltning krävs enligt paragrafens första stycke tillstånd

från aktieägaren. I tydlighetens intresse har i andra stycket fastslagits

att varje aktieägare vid samförvaltning har del i det samförvaltade i

förhållande till vad han lämnat in till förvar.

Bestämmelserna om förvaltarregistrering innebär ett avsteg från principen

om att aktieboken skall redovisa aktieägarna. Vissa regler i AL — som fortfarande

skall gälla också för aktiebolag som tillämpar förenklad aktiehantering

— tar direkt sikte på denna princip. Sålunda föreskriver 34 § tredje

stycket femte punkten, att aktiebrev inte får ges ut till aktieägaren med

mindre denne införts i aktieboken. Motsvarande gäller i samband med emission.

Bestämmelser av sådan art skall naturligtvis i de fall där departementsförslaget

tillåter förvaltarregistrering avse förvaltaren. Detta följer utan vidare

av 16 §.

Utdelning och ökning av aktiekapitalet m. m.

Den civilrättsligt sett centrala regeln i departementsförslaget liksom i utredningens

förslag är att rätten till utdelning och rätten att delta i kapitalökning

knyts till registrering i aktieboken eller i den särskilda förteckningen.

Den som registrerats presumeras vid utdelning och emission vara

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 är 1970

115

rätt mottagare av utdelningsbelopp, emissionsbevis och, vid fondemission,

brev på ny aktie. Presumtionen kan dock brytas om ond tro föreligger hos

aktiebolaget. Utdelningsbelopp m. m. skall sålunda i princip tillställas den

som på en viss dag, avstämningsdagen, är införd i aktieboken eller i den

särskilda förteckningen. Under detta avsnitt ges bestämmelser med anknytning

till denna presumtionsregel. Avsnittet innehåller dessutom bestämmelse

om preskription av rätten till brev på ny aktie vid fondemission

(fondaktie).

Innan jag går in på de särskilda paragraferna i avsnittet skall jag med

utgångspunkt i fondbörsutredningens förslag mera allmänt behandla avstämningsdagen

och dess betydelse i skilda hänseenden.

Beträffande gällande bestämmelser om utdelning och kapitalökning hänvisas

till framställningen under 2.5., 2.7., 2.8. och 2.11.

Fondbörsutredningen

Behörigheten för registrerade aktieägare och vissa andra personer att få

utdelning m. m. måste av naturliga skäl knytas till en viss tidpunkt. Aktiebolag

måste med anledning av beslut om utdelning eller kapitalökning

fastställa aktiebokens och den särskilda förteckningens innehåll en viss dag.

En sådan avläsning av aktieboken och förteckningen samt kontroll av att

alla intill en viss tidpunkt hos bolaget anmälda förvärv, uppdrag, pantsättningar

m. m. blir införda kallar utredningen avstämning. Den kritiska

dagen betecknas avstämningsdag.

Utredningen erinrar om att det i nuvarande aktiebolagslagstiftning finns

ett par beröringspunkter till avstämning och avstämningsdag, nämligen

dels bestämmelsen om registrering i aktieboken, särskilt inför en förestående

bolagsstämma, och dels om förfallotid för utdelningsbelopp.

Enligt 39 § 1 mom. tredje stycket AL skall varje hos bolagets styrelse

anmäld och styrkt förändring i äganderätten till aktie registreras omedelbart

i aktieboken. Styrelsen är vidare enligt fjärde stycket samma paragraf

skyldig att vara samlad omedelbart före varje bolagsstämma för att pröva

ärenden om registrering av nya aktieägare. Utredningens förslag rubbar

inte bestämmelserna i 39 § AL. Dessa har betydelse för tolkning och tilllämpning

av den föreslagna regeln om avstämningsdag. Alla senast på avstämningsdagen

anmälda förvärv, pantavtal m. m. måste sålunda prövas

och i förekommande fall registreras innan aktieboken och den särskilda

förteckningen stäms av.

När bolagsstämma enligt AL och praxis fattar beslut om vinstutdelning,

fastställer den också förfallodag för densamma. Denna dag får betydelse

bl. a. för beräkningen av kupongers giltighetstid, tre år från förfallodagen.

Såvitt angår börsbolagen brukar förfallodagen numera sättas till första

bankdag efter bolagsstämman.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Enligt utredningsförslaget är utdelningen i princip förfallen till betalning

i och med att avstämning skett. Avstämningsdagen skall vara utgångspunkt

för beräkning av den treåriga preskriptionen i de fall, där utdelningsanvisningen

visar sig obeställbar. Avstämningsdagen blir också — om

inte rättsförhållandena genom avtal normerats på annat sätt — avgörande

vid tillämpning av bestämmelsen i 19 § köplagen om rätten till utdelning

och till teckning av ny aktie vid köp.

Det förekommer undantagsvis i Sverige att utdelning av vinsten fördelas

på flera olika betalningstillfällen. Man måste dock räkna med att en sådan

uppdelning kan bli vanligare. Det möter emellertid med utredningens

system inte något hinder för en ordinarie bolagsstämma att besluta om uppdelning

av betalningen. En förutsättning är dock, att man samtidigt fattar

beslut om särskild avstämning av aktieboken och den särskilda förteckningen

inför varje betalningstillfälle.

Den föreslagna verkan i utdelnings- och emissionshänseende av avstämning

innebär, att aktiebolag är berättigat att presumera att den som på avstämningsdagen

är införd i aktieboken eller i förteckningen också är behörig

att motta utdelningsbelopp etc. Betalning som görs till den registrerade

får befriande verkan för bolaget. Denna verkan inträder även om mottagaren

inte äger aktien på grund av att han överlåtit denna eller registrerats

genom brottsligt förfarande, misstag e. d. En förutsättning för befriande

verkan är dock, att bolaget var i god tro.

Institutet avstämningsdag utgör en viktig del i förslagets konstruktion.

Anteckning denna dag i aktieboken och den särskilda förteckningen är avgörande

för vem som kommer att få utdelning och emissionsbevis. Mot

denna bakgrund ställer utredningen frågan hur en aktieägare, som förvärvat

aktie men inte registrerat sig vid förvärvet, skall kunna få kännedom

om avstämningsdagen i samband med utdelnings- eller kapitalökningsbeslut.

Vad först angår avstämningsdag vid utdelningsbeslut är frågan om vinstutdelning

en av de punkter som skall tas upp av ordinarie bolagsstämma.

Denna inträffar vid ungefär samma tidpunkt varje år och anges ungefärligt

i bolagsordningen. I samband med att årsredovisningen läggs fram,

minst en vecka före bolagsstämman, får aktieägarna och pressen kännedom

om styrelsens utdelningsförslag. I praxis kommer dock börsbolagens

årsredovisningshandlingar aktieägarna och pressen tillhanda minst två

veckor före stämman. Förhandsbesked om styrelsens utdelningsförslag ges

av börsbolagen i allmänhet minst en månad före stämmodagen. I det nya

systemet är det praktiskt och önskvärt att styrelsen i samband med utdelningsförslaget

även föreslår datum för avstämning. Avstämningsdagens

betydelse skall också framgå av aktiebrevet.

Nya aktieägare synes därför ha tillräckliga möjligheter att i god tid bli

uppmärksammade på kommande utdelningsbeslut. Utredningen föreslår

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

därför inte någon minimitid som skall behöva avvaktas mellan beslutsfattandet

och avstämningsdagen för utdelning.

I mindre bolag, vilkas aktier inte är föremål för omsättning i någon större

utsträckning, behövs inte någon frist mellan bolagsstämman och avstämningen.

I större bolag, där sammansättningen av aktieägarna kontinuerligt

skiftar, lär det däremot bli nödvändigt att en sådan frist får förflyta

före avstämningsdagen.

Bolagsstyrelses förslag rörande såväl utdelning som avstämningsdag

bör ingå i årsredovisningen och alltså vara känt redan före bolagsstämman.

Även om stämman kan tänkas frångå styrelsens förslag i fråga om utdelningen,

finns knappast anledning anta att den skulle fatta avvikande beslut

rörande datum för avstämningsdagen. Denna dag kommer alltså att

i praktiken kunna betraktas som känd redan före bolagsstämmodagen.

Vid kapitalökning ligger frågan något annorlunda till. Beslut om sådan

ökning kommer inte på några på förhand beräkneliga tidpunkter. Beslutet

kan fattas av såväl ordinarie som extra bolagsstämma och också av styrelsen

under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. Utredningen föreslår

därför viss minimitid mellan beslutet och avstämningsdagen. Tiden

räknas från det första officiella publicerandet av beslutet, kungörelsedagen

(jfr 54 § första punkten och 64 § 2 mom. första stycket första punkten AL).

Vid emission som beslutas av bolagsstämma kan man räkna med att det

kan bli en viss publicitet kring frågan redan före stämmobeslutet. Presskommuniké

utfärdas om emissionen och kallelser till stämman sänds ut

till aktieägarna med angivande att fråga om kapitalökning skall behandlas.

Den person som förvärvat aktie i bolaget men ännu inte registrerat sig,

har alltså vissa möjligheter att på ett tidigt stadium få kännedom om den

påtänkta emissionen och därigenom få incitament att registrera sig. När nyemission

beslutas av styrelsen under förutsättning av bolagsstämmans godkännande

blir det visserligen också i detta fall först genom en presskommuniké

som beslutet får någon publicitet, men officiellt meddelande om

emissionen sker inte förrän föreskriven kungörelse om beslutet utfärdas.

Anmärkta förhållanden har ansetts motivera, att minimitiden mellan

kungörande och avstämningsdag bör vara något längre när styrelsen beslutar

om kapitalökningen än när beslutet fattas av bolagsstämma. Tiden

har för det förra fallet bestämts till tre veckor och för det senare till två

veckor från kungörelsedagen.

Inom det nya systemet behövs nya börskutymer, ev. nya börsregler rörande

dels den dag när avstämning tidigast bör göras och dels den när aktierna

först skall noteras exklusive utdelning eller exklusive rätt till värdet

av emissionsbevis. Utredningen, som visserligen anser det ankomma på

börsstyrelsen och fondkommissionärerna att med stöd av framtida erfarenheter

utforma regler på området, antyder dock en utväg som kan

förtjäna att diskuteras. Härom anför utredningen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kanyl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Man kan fråga sig om tidpunkten för aktiernas notering på börsen inklusive

eller exklusive utdelning bör anpassas direkt till bolagsstämmodagen

eller till avstämningsdagen och således endast indirekt till bolagsstämmodagen.

Den självklara utgångspunkten vid frågans besvarande blir

att samtliga involverade intressen kräver ett system, som möjliggör att

rösträtten på stämman kan utövas av aktieägaren och att utdelningen likaledes

kan betalas till den som verkligen är berältigad därtill. För att man

skall kunna undvika oriktigheter vid utdelningsbetalning för aktie, som

bytt ägare under dagarna kring bolagsstämman, torde därför avstämningen

få förläggas till en dag som inträffar så mycket senare att den som köpt

aktie inklusive rätt till utdelning också får möjlighet att bli införd i aktieboken

senast på avstämningsdagen. Även om utdelningen enligt förslaget

inte förfaller till betalning förrän avstämning skett, synes det inte möta

något börstekniskt hinder att man redan första börsdagen efter bolagsstämman

noterar aktierna exklusive utdelning. I så fall skulle börsaffärerna

komma att grupperas i dels sådana som gjorts t. o. in. bolagsstämmodagen

(inklusive rätten till utdelning, dvs. att utdelningen skall tillfalla

köparen), dels sådana som gjorts fr. o. m. första börsdagen därefter (exklusive

rätten till utdelning dvs. att utdelningen skall tillfalla säljaren).

Den tid som behöver avvaktas mellan bolagsstämmo- och avstämningsdag

måste beräknas så att de t. o. m. bolagsstämmodagen gjorda affärerna hinner

bli anmälda senast på avstämningsdagen. Vid denna beräkning måste

man ta hänsyn till såväl den leverans- och betalningsfrist, som skall stå

parterna till buds, som den tid som åtgår för ingivande av registreringsanmälan

till bolaget. Man bör också ha i minnet att leveransförseningar

kan uppkomma. Allt talar alltså för att man inte bör göra tiden mellan

bolagsstämma och avstämningsdag alltför knapp.

Den nu återgivna tankegången innebär sålunda, att noteringsändringen

på börsen även i det nya systemet kommer att ske första börsdagen efter

bolagsstämman och att avstämningsdagen måste skjutas upp så många

dagar efter bolagsstämmodagen att också denna dag gjorda af färsavslut

hinner bli beaktade vid avstämningen.

Vad nu anförts om börsnotering exklusive utdelning kan inte utan vidare

tillämpas i de fall där betalningen delas upp på flera olika tillfällen.

En motsvarande anknytning till själva bolagsstämmodagen saknas nämligen

vid betalningstillfälle som inte inträffar i omedelbar anslutning till

första avstämning efter stämman. En praktisk framkomlig metod är att

bolaget — efter samråd med börsstyrelsen — samtidigt som det på bolagsstämman

beslutar om mer än en avstämningsdag för utdelning även anger

en särskild dag strax före den senare avstämningsdagen. Denna särskilt

bestämda dag har till uppgift att markera sista börsdag för notering

inklusive den del av utdelningen vilken skall betalas strax därefter.

Man måste utgå från att fondkommissionärerna i det nya systemet, så

snart en aktieaffär avslutats under någon av de kritiska dagarna kring

bolagsstämman (eller särskilt bestämd dag för notering exklusive del av

utdelningen) eller avstämningsdagen, vid förmedlande av nödvändiga registreringsuppgifter

till bolagets aktiebok också klart anger för bolaget om

köparens förvärv avser aktierna med eller utan rätt till den på stämman

beslutade utdelningen.

Emissionsbevis kan sändas ut först sedan aktieboken blivit avläst på avstämningsdagen.

Denna får inte inträffa förrän viss tid förflutit efter dagen

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

för emissionens officiella kungörande. Det är tänkbart att börsstyrelsen

och fondkommissionärerna kan finna att en dag som inträffar några dagar

före avstämningsdagen kan vara lämplig tidpunkt att börja notera aktierna

exklusive rätt till emissionsbevis.

Det kan dock inte anses nödvändigt eller önskvärt att föreslå att den

nu behandlade frågan blir löst genom lagstiftning. Börsstyrelsen bör i samråd

med fondhandeln och börsbolagen nära följa den blivande utvecklingen

på området och därvid vaka över att en säker och enhetlig ordning

etableras.

Avslutningsvis framhåller utredningen att det är av vikt att bolagen

lägger sig vinn om att aktivt sprida kännedom om avstämningsdag och

om dess betydelse för aktieägarna, så att det nya systemet kan fungera

på ett tillfredsställande sätt.

Remissyttrandena

Fondbörsutredningens förslag och uttalanden om avstämning och avstämningsdag

har i huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. De

remissinstanser som särskilt behandlat förslaget i denna del har dock i

några avseenden kommit med erinringar och påpekanden.

SACO anser att den föreslagna presumtionsregeln innebär fara för enskild

aktieägares rätt. Dels kan en dataanläggning få felaktig information.

Dels kan registrering vid äganderättsövergång av någon anledning ha försummats.

Ett ”positivt intresse att registrera sig i aktieboken” kan inte

anses nöjaktigt skydda aktieinnehavaren i rättsligt avseende. Enligt förslaget

skall en felaktig utbetalning i god tro ha befriande verkan för bolaget.

Sålunda vältras den ekonomiska skadan över på aktieinnehavaren som efter

förmåga får lösa uppkommen tvist. SACO motsätter sig en sådan förskjutning

av riskfördelningen till den enskilde aktieägarens nackdel.

Enligt köplagssakkunniga bör det tydligare komma till uttryck i lagtexten

att avstämningsdagen skall anses som förfallodag för utdelning,

trots att aktieägare i de flesta fall uppenbarligen inte kan påräkna eller

ens kräva att beloppet betalas ut denna dag. De sakkunniga ifrågasätter

vidare, om det inte i 19 § köplagen bör särskilt anges att vid köp av aktie

i bolag, som tillämpar förenklad aktiehantering, avstämningsdagen skall

träda i stället för den dag när utdelningen i annars vedertagen bemärkelse

förfaller till betalning.

De av utredningen diskuterade nya börskutymerna — notering av aktier

exklusive utdelning redan första börsdagen efter bolagsstämman oaktat

avstämningsdagen infaller senare — stämmer, påpekar köplagssakkunniga,

mindre väl överens med att avstämningsdagen betraktas som

förfallodag. Vid en försäljning efter bolagsstämmodagen men före avstämningsdagen

skall nämligen utdelningen enligt 19 § köplagen tillfalla

köparen. En konsekvens av att avstämningsdagen är förfallodag borde så
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kung!. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

lunda vara, att aktien noteras utan rätt till utdelning först på avstämningsdagen.

De sakkunniga anser sig inte kunna bedöma om detta medför någon

olägenhet från praktisk synpunkt. Om detta är fallet bör reglerna emellertid

anpassas så, att de föreslagna bestämmelserna om avstämning stämmer

överens med dem som gäller för köp. De sakkunniga anser sig vidare sakna

anledning att gå in på en bedömning av frågan, om det möter betänkligheter

mot att den som kort tid före avstämningsdagen köpt aktie — med

rätt till inte förfallen utdelning — riskerar att utdelningen kommer att

lyftas av säljaren, om han inte senast denna dag förs in som aktieägare i

aktieboken.

I fråga om rätten att delta i emission framhåller köplagssakkunniga att

anknytningen till avstämningsdagen innebär en avvikelse från 19 § köplagen,

enligt vilket lagrum teckningsrätt alltid åtföljer köp av aktie. Emellertid

tillämpas redan nu enligt börspraxis — som med stöd av 1 § köplagen

får företräde framför 19 § — en med köplagen inte överensstämmande

regel, eftersom aktie noteras utan rätt till nyteckning fr. o. m. den

dag när teckningsrätten först kan utövas. Motsvarande praxis förekommer

vid fondemission. Särskilt som den föreslagna regeln avses bli gällande också

vid andra köp än dem som förekommer på fondbörs bör en jämkning

av 19 § köplagen övervägas så att överensstämmelse uppnås.

Också Svea hovrätt anser att följdändringar krävs i köplagen.

Det förhållandet att avstämningsdagen kan infalla någon tid efter den

dag, när aktie noteras på fondbörsen exklusive utdelning etc., tolkar länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län så att rätten att lyfta utdelning m. m.

skall tillkomma endast den som senast dagen före nämnda börsdag förvärvat

aktien och inte den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken

eller i den särskilda förteckningen. Detta bör komma till uttryck i

lagtexten. Annars bör förbud föreskrivas mot att i aktieboken mellan dagen

för beslut om utdelning (emission) och avstämningsdagen i aktieboken eller

i förteckningen föra in andra ändringar än sådana som inträffat t. o. m.

den dag när utdelningen eller emissionen beslutades.

Svea hovrätt, som erinrar om att en rättslig prövning av förvärv (panträtt)

skall göras i samband med registrering i aktieboken och i den särskilda

förteckningen, efterlyser hur aktiebolaget (VPC) skall förfara vid

komplikationer som tvesalu eller konkurrens mellan ägare och panthavare

m. fl. Denna fråga bör belysas ytterligare och förmodligen krävs författningsbestämmelser

om prövningsförfarandet också i fråga om påföljd m. m.

Möjligen kan i viss utsträckning bestämmelserna i 19 kap. 10 § samt 20

och 22 kap. i det till lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk tjäna

som förebild.

Tanken att den som är registrerad för aktier på avstämningsdagen skall

vara berättigad att motta utdelning och delta i kapitalökning och därvid

bära de skatterättsliga konsekvenserna är enligt kammarrätten inte helt

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

invändningsfri. Det kan visserligen sägas normalt ligga i aktieägarens intresse

att registrera sitt innehav, men risk föreligger för att sådan registrering

likväl av någon anledning inte skett på avstämningsdagen och att

sålunda annan person än aktieägaren enligt aktieboken framstår som den

berättigade, exempelvis med avseende på rätten att lyfta utdelning. Vem

som i sådant fall skall skatta för utdelningen kan synas i någon mån ovisst,

särskilt som den som kan ha lyft densamma kan vara eller bli förpliktad

att ersätta den rätte ägaren av aktien vad han uppburit. Det kan vidare,

om än undantagsvis, tänkas att aktieägare medvetet underlåter att registrera

sitt aktieinnehav, nämligen i det fall där hans intresse begränsar sig

till en förmodad kursvinst. Särskilda problem kan komma upp också när

aktier ägs gemensamt av flera personer, t. ex. när fråga är om s. k. aktiespar

klubbar.

Familjeföretagens förening hävdar, att tiden mellan besluts fattande och

avstämningsdagen inte får vara för snävt tilltagen med tanke på att aktieägare

på grund av skilda omständigheter kan ha haft svårigheter med anmälan

av ändringar i registrerade förhållanden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om att det förekommer

utdelning av annat än pengar, t. ex. erbjudande till aktieägarna att för ett

förmånligt pris från aktiebolaget ta över aktier i ett annat bolag. Också

för distributionen av sådana rättigheter bör gälla samma regler som i fråga

om vinstutdelning.

Departementschefen

Enligt gällande rätt är i princip, om aktiebrev med kupongark utfärdats,

den som innehar aktuell kupong legitimerad att lyfta utdelning och den som

innehar aktiebrevet (med indossament) legitimerad att få emissionsbevis.

Den avgörande skillnaden mellan dessa aktiebolags- och skuldebrevsrättsliga

regler och det system som departementsförslaget innehåller är den verkan

som knyts till registrering i aktieboken och i den särskilda förteckningen.

Utbetalning m. in. skall nämligen göras på grundval av registreringen. Det är

den i aktieboken som aktieägare eller i den särskilda förteckningen som uppdragstagare

etc. införda personen som är legitimerad att få ut utdelningsbelopp

och emissionsbevis. Denna legitimation bildar underlaget för en presumtion

av innehåll att den registrerade är berättigad mottagare.

Med den utformning som bestämmelserna om registrering i den särskilda

förteckningen fått föreligger inte, såsom befarats från något håll, risk för

konkurrens mellan registrerad aktieägare och den som är införd i förteckningen.

Registrering i förteckningen förutsätter, att rätten att företräda aktieägaren

vid utdelning och/eller emission genom frivillig överenskommelse

med aktieägaren eller på grund av föreskrift i lag tillkommer annan än aktieägaren.

Dessutom har av skäl som anförts i det föregående utmätnings
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

man tillagts möjlighet att i samband med utmätning eller kvarstad föras in

i förteckningen. Det ligger därför — som jag förut påpekat under 12 § — i

sakens natur att registrering i aktieboken får vika för registrering i förteckningen.

Ej heller krävs någon särskild reglering för de fall där dubbelöverlåtelse

kan tänkas föreligga. Vid en sådan överlåtelse har senare förvärvare,

om han i god tro fått aktiebrevet i sin besittning, företräde till överlåtna aktier

framför tidigare förvärvare. Den som innehar aktiebrev, med indossament,

är formellt legitimerad att — utan ytterligare bevis om sin aktierätt

— bli införd i aktieboken. Endast för det fall, vilket saknar större intresse i

förevarande sammanhang, att den formella legitimationen uppenbarligen

inte svarar mot rätta ägarförhållanden är denna obetingade rätt till registrering

inskränkt (se prop. 1944: 5 s. 139 och 250). I likhet med vad nu gäller

har alltså VPC rätt och skyldighet att grunda registrering i aktieboken på

den formella legitimationen. Detta gäller också beträffande den verkan registreringen

skall ha inom den förenklade aktiehanteringen. Den i aktieboken

— jag bortser nu från den särskilda förteckningen — införda personen

kan, utan att behöva på annat sätt styrka sin rätt till utdelning eller emissionsbevis,

kräva att bolaget genom VPC fullgör sin skyldighet gentemot honom.

Detta innebär å andra sidan inte att bolaget är skyldigt att betala till

den som bevisligen är obehörig även om formella förutsättningar för betalning

är för handen. Till denna fråga återkommer jag i samband med behandlingen

av ”godtrosbestämmelsen” i 23 §. Av vad nu sagts följer att bolaget

vid utdelningsbetalning och distribution av emissionsbevis i princip skall

rätta sig efter den på formell legitimation grundade registreringen i aktieboken.

Registreringens verkan i utdelnings- och emissionshänseende måste knytas

till en viss dag, när aktieboken och den särskilda förteckningen skall

stämmas av för att fastställa vilka som är registrerade. Jag kan — med de

undantag som framgår av det följande och med den modifikation som följer

av att VPC enligt departementsförslaget distribuerar utdelningsbelopp och

emissionsbevis — instämma i de uttalanden som utredningen gjort i fråga

om avstämning och avstämningsdag. I likhet med köplagssakkunniga anser

jag dock det böra uttryckligen fastslås i lag, att för aktiebolag som tillämpar

förenklad aktiehantering skall utdelning förfalla till betalning på avstämningsdagen.

Bolags beslut om förfallodag ersätts alltså på sätt och vis av beslutet

om avstämningsdag. Som utredningen påpekat kräver den förenklade

aktiehanteringen ny praxis vid börsaffärer. Även om det ankommer på börsstyrelsen

och fondkommissionärerna att anpassa reglerna för börsaffärer

till det nya systemet, utgår jag i det fortsatta resonemanget från att frågan

om notering av aktier utan rätt till utdelning eller till emissionsbevis löses i

huvudsak efter de linjer utredningen diskuterat.

Mot denna bakgrund skall den av köplagssakkunniga väckta frågan om

förhållandet till 19 § köplagen behandlas. Paragrafen reglerar vid aktieköp

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr ,9,9 år 1970

parternas mellanhavanden i fråga om rätt till utdelning och till teckningsrätt.

Med teckningsrätt likställs i praxis del i fondemission. Regleringen innebär

att aktieköp omfattar dels utdelning, som förfaller till betalning efter

dagen för köpslutet, och dels vid köpet ännu inte utnyttjad rätt att teckna

ny aktie, oavsett om beslutet att öka aktiekapitalet fattats före eller efter

köpslutet. Av 1 § köplagen framgår att bestämmelsen i 19 § är tillämplig på

aktieköp, om inte annat uttryckligen avtalats mellan parterna eller i övrigt

får anses vara överenskommet eller ock följer av handelsbruk eller annan

sedvänja. Köp av aktie sker dels på börsen och dels direkt mellan parterna.

För börsaffärer har den fasta praxis utvecklats att aktie noteras utan

kupong fr. o. m. första börsdag efter bolagsstämman samt utan värdet av

teckningsrätt resp. fondandel fr. o. m. den dag avstämplingsförfarandet börjar.

Eftersom börsbolagen som regel sätter förfallodagen för utdelning till

första börsdag efter bolagsstämman, utgör nämnda praxis för utdelning närmast

en ren tillämpning av 19 § köplagen. När det gäller teckningsrätt innebär

däremot börspraxis en klar avvikelse från bestämmelserna i nämnda

lagrum. Direktaffärer förekommer huvudsakligen mellan sådana parter som

är väl förtrogna såväl med 19 § köplagen som med börspraxis, nämligen mellan

investmentbolag och andra stora aktieplacerare. Aktieköp mellan enskilda

personer utan medverkan av banker eller andra sakkunniga på området

torde förekomma mera sällan.

Att avstämningsdagen inom den förenklade aktiehanteringen tilläggs viss

betydelse vid utdelning och emission innebär som redan antytts endast en

presumtionsregel i fråga om vem som skall anses vara behörig att motta utdelningsbelopp

och emissionsbevis, en presumtion som är nödvändig för att

kunna ta till vara modern kontorsteknik vid distribution av utdelning m. m.

Presumtionen påverkar inte det materiella rättsförhållandet mellan parterna

vid aktieköp och strider såtillvida inte mot 19 § köplagen. Den omständigheten

att förfallodagen för utdelning fastslås i lag i stället för att som nu bestämmas

av bolaget ändrar inte denna bedömning. Om presumtionen inte

stämmer överens med partsviljan vid aktieköp, torde det ankomma på parterna

att i samband med avtalet eller efteråt reglera rätten till utdelning och

teckningsrätt efter det rätta förhållandet.

Vid affärer mellan stora aktieplacerare, t. ex. investmentbolag, torde någon

svårighet inte föreligga att anpassa avtalsvillkoren efter de föreslagna

bestämmelserna om distribution av utdelning och emissionsbevis. För börsaffärer,

där parterna inte avtalar direkt med varandra utan anlitar fondkommissionär,

är läget något annorlunda. Det gäller här att skapa ett system som

gör det möjligt att få aktieaffär i närheten av den kritiska avstämningsdagen

registrerad senast denna dag. Härför krävs en ändrad börspraxis. Aktier i

ett bolag bör sålunda någon eller några dagar före avstämningsdagen noteras

utan rätt till utdelning eller till teckningsrättsbevis/delbevis. Tiden mellan

sådan ”noteringsdag” och avstämningsdag bör anpassas så, att en fond
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr ,9.9 år 1970

kommissionär regelmässigt hinner för registrering anmäla alla affärer som

gjorts inklusive utdelning eller värdet av rätt att delta i emission. Å andra

sidan får när tidsfristen fastställs tillbörlig hänsyn tas till att köpavslut exklusive

utdelning in. m. inom den kritiska tiden inte i onödan komplicerar

distributionen. Vid registreringsanmälan i anslutning till avstämningsdag

bör fondkommissionär särskilt ange, om aktie förvärvats med eller utan rätt

till utdelning/emissionsbevis. Uppgiften härom är, som kommer att framgå

av motiven till 23 §, av betydelse för presumtionens brytande. Någon större

risk för att köpare av aktie skall gå miste om sin rätt i angivna avseenden

torde därför inte föreligga. En börspraxis med nu angiven innebörd torde

kunna skapas genom att börsstyrelsen efter samråd med fondkommissionärerna

utfärdar regler härom och innebär, delvis i likhet med nuvarande

praxis, ett tillåtet avsteg från de bestämmelser av materiellrättsligt innehåll

som finns i 19 § köplagen. Vid börsreglernas fastställande bör samråd också

ske med VPC. Detsamma gäller när bolag bestämmer avstämningsdag. För

direkta affärer mellan enskilda parter utan medverkan av fondkommissionär

utgör den erinran om avstämningens betydelse som skall tas in i aktiebrev

tillräcklig anledning för parterna att noga reglera köpets omfattning i

fråga om utdelning och rätt att delta i emission.

Det bör anmärkas att några problem i nämnda hänseenden inte uppkommer

vid förvaltarregistrering. Det ankommer på förvaltaren att fördela utdelning

och emissionsbevis i enlighet med det faktiska rättsläget.

Av det nu sagda framgår att den förenklade aktiehanteringen enligt min

uppfattning inte kräver några följdändringar i 19 § köplagen.

Jag har förut påpekat, att VPC har rätt att vid distribution av utdelning

och emissionsbevis utgå från att den registrerade är rätt mottagare men att

denna presumtion kan brytas om ond tro föreligger. I anslutning härtill

skall jag bemöta några uttalanden under remissbehandlingen. Den tolkning

som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län velat ge åt presumtionsregeln

är som framgår av nyss lämnade framställning inte riktig. Ej heller krävs

något förbud mot att före avstämningen registrera förvärv som gjorts efter

beslut om utdelning (emission) men före avstämningen. Varje förvärv som

anmäls skall genast registreras. I eget intresse har emellertid VPC inför förestående

avstämning att noga granska anmälda förvärv för att förvissa sig

om att anledning inte finns för presumtionens brytande. Det kan givetvis

inte uteslutas att utdelning tillställs registrerad person oaktat han av någon

orsak inte har rätt till denna. Detta vållar som kammarrätten påpekat vissa

problem från beskattningssynpunkt. Uppgift till taxeringsmyndighet om utbetald

utdelning kommer att avse den registrerade. Denne kan dock utan

större svårighet för taxeringsmyndigheten visa att han tillställt den berättigade

beloppet eller återbetalt detta till bolaget, och på så sätt undgå beskattning

för beloppet. Slutligen vill jag erinra om att de föreslagna bestämmelserna

avser vinstutdelning efter beslut av bolagsstämma. Om ett bolag er
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ls proposition nr 99 år 1970

bjiuler sina aktieägare att överta bolagets aktier i ett annat bolag, bör beslutet

härom anpassas efter det system som föreslås gälla för utdelningsbeslut

på bolagsstämma.

21 och 22 §§

Paragraferna, som svarar mot 9 § i förslaget till lag om aktiehantering,

behandlar avstämningsinstitutet och den därtill knutna presumtionsregeln.

I 21 § meddelas bestämmelser om avstämning av aktiebok och den särskilda

förteckningen. Avstämningsdagen skall anges i aktiebolags beslut om utdelning

eller om sådan kapitalökning, där bolagets aktieägare enligt 55 §

eller 64 § 1 mom. fjärde stycket AL har rätt till nya aktier i förhållande

till det antal aktier som de förut äger. För emission har tagits upp en enhetlig

regel om när avstämning tidigast får göras. Oavsett om emissionsbeslutet

fattats av bolagsstämma eller av styrelse under förutsättning av bolagsstämmans

godkännande, skall minst tre veckor förflyta mellan beslutets

kungörande och avstämningen. I fråga om fondemission gäller dessutom

den särbestämmelsen att registreringen av emissionsbeslutet under alla förhållanden

måste avvaktas. Denna regel hänger samman med att kapitalökning

genom fondemission enligt AL inte skall anses verkställd förrän beslutet

registrerats.

I 22 § tas upp den i inledningen till detta avsnitt behandlade presumtionsregeln.

Regeln har närmare kommenterats i det föregående och innebär, att

den som på avstämningsdagen är registrerad i aktieboken eller i den särskilda

förteckningen skall presumeras vara behörig att motta utdelning eller

emissionsbevis. Det är alltså fråga endast om en presumtion och denna kan

under i 23 § angivna förutsättningar brytas. Genom bestämmelsen i 22 §

regleras sålunda inte vem som är materiellt berättigad mottagare av utdelningsbelopp

eller emissionsbevis.

23 §

I paragrafen fastslås att betalning av utdelning m. m. enligt presumtionsregeln

i 22 § har befriande verkan för aktiebolag, om inte ond tro föreligger

hos bolaget. Paragrafen har sin motsvarighet i 12 § i förslaget till lag om aktiehantering.

Fondbörsutredningen

Den föreslagna, på registrering i aktieboken grundade presumtionsregeln

riktar sig i första hand till aktieägarna och klargör för dem att de måste vara

registrerade hos bolaget en viss dag för att bevara sina rättigheter i väsentliga

hänseenden. Regeln innebär emellertid också att bolag har både rätt

och skyldighet att prestera till den registrerade, om inte denne är bevisligen

obehörig. Det synes utredningen vara av värde att bestämmelse om befrian
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

de verkan av betalning etc. med därtill knutet godtroskrav uttryckligen tas

in i lagen vid sidan av regeln om legitimation för aktieägare. Utredningen

föreslår därför en bestämmelse med innebörd att prestation till den på avstämningsdagen

registrerade får befriande verkan för bolaget, om detta på

avstämningsdagen inte visste eller hade skälig anledning misstänka att mottagaren

inte var berättigad. Detta betyder att sådana förändringar i äganderätten

som inträffat efter avstämningsdagen inte beaktas. Registreringen på

avstämningsdagen kan dock strida mot det verkliga förhållandet. En aktie

kan ha bytt ägare före avstämningen men den nye ägaren försummat att i

tid göra anmälan för registrering. Är bolaget i god tro, skyddas bolaget genom

att prestera till den registrerade. Saknas god tro, dvs. om bolaget känner

till eller bör misstänka att aktien före eller på avstämningsdagen bytt

ägare (pantsatts), verkar betalningen inte befriande. Bolaget kan alltså bli

skyldigt att betala utdelningsbeloppet — ge ut skadestånd — till den som i

verkligheten är berättigad.

Den goda trons anknytning till avstämningsdagen motiverar utredningen

enligt följande. Utan särskild bestämmelse torde all den kunskap eller misstanke

som aktiebolag förvärvar fram till dess att prestation faktiskt sker

tillräknas bolaget som ond tro. Det är emellertid praktiskt för bolagen — och

föga betänkligt från aktieägares eller panthavares synpunkt — om tidpunkten

för den goda tron hänförs till avstämningsdagen och upplysningar om

äganderättsförändringar m. m. som kommer in efter denna dag inte beaktas.

Den uppställda regeln om anknytning av god tro till vad aktiebolag vetat

eller bort misstänka på avstämningsdagen kan dock enligt utredningen få

vika för vad som anses följa av allmänna rättsgrundsatser. Om t. ex. en falsk

registrering möjliggjorts genom komplott mellan en utomstående och en

tjänsteman hos bolaget och bolaget får kännedom om detta efter avstämningsdagen,

synes utbetalning som — trots sådan kännedom —- verkställts

till den registrerade inte böra verka befriande.

Remissyttrandena

Enligt Svea hovrätt innebär fondbörsutredningens förslag att bristande

god tro hos aktiebolag/VPC medför obligationsrättsliga påföljder. Mot bakgrund

av vad hovrätten anfört om prövningsförfarande vid registrering i aktiebok

(jfr s. 120) bör övervägas ett ansvarssystem, där i stället försummelse

hos bolaget/VPC och medvållande hos den skadelidande blir de avgörande

rekvisiten. Hovrätten hänvisar därvidlag till 19 kap. 19 § förslaget till ny

jordabalk. Vidare bör möjlighet skapas för bolag att vid tvist om rätt borgenär

eller andra liknande situationer befria sig från betalningsansvar genom

att sätta in utdelningsbelopp på räntebärande konto.

Aktiebolagsutredningen kritiserar utredningens förslag att låta förhållandena

på avstämningsdagen bli avgörande för frågan om god eller ond tro fö
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

127

religger hos aktiebolag och anser förslaget innebära ett markant avsteg från

vad som annars gäller i fråga om prestation till oberättigad person. Att bolag

— t. ex. med vetskap om att en inregistrerad har stulit aktien, eller att

han i övrigt genom rättsstridigt förfarande kommit över aktien och blivit

registrerad, eller att inregistreringen beror på fel av bolagets personal —

skall kunna betala utdelning eller lämna ut emissionsbevis till honom synes

inte vara tilltalande. Det innebär att man sätter omsorgen om bolagets bekvämlighet

alltför mycket framför intresset hos dem, som genom regeln förlorar

sin rätt mot bolaget och endast får kvar ett oftast värdelöst anspråk

mot den som obehörigen kommit över utdelningsbeloppet eller beviset. Bolagets

rimliga intressen synes bli tillgodosedda, om man befriar det från skyldighet

att ta hänsyn till rättsförändringar efter avstämningsdagen och beträffande

tidigare förhållanden ger godtrosregeln en lämplig utformning. Aktiebolagsutredningen

föreslår att regeln formuleras i anslutning till 19 §

skuldebrevslagen på ungefär följande sätt: ”Var mottagaren på avstämningsdagen

inte berättigad, skall bolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet,

om inte bolaget visste att beloppet eller handlingen kom i orätta händer eller

åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttas.”

Denna formulering får anses innebära att inte varje obestyrkt uppgift, varje

misstanke om att den registrerade inte är berättigad, behöver hindra bolaget

från att prestera till honom. Vid bedömningen om bolaget iakttagit skälig

aktsamhet bör också beaktas de svårigheter det skulle medföra för bolaget

att inhibera expediering på grundval av avstämningen eller t. o. m. stoppa en

redan expedierad försändelse.

Tillämpningen av godtrosbestämmelsen när aktieägaren är omyndig behandlas

av förmynderskapsutredningen. Enligt svensk rätt skyddar god tro

inte tredje man vid rättshandling gentemot omyndig inom området utanför

den omyndiges behörighet. Vid omyndighetsförklaring skyddar god tro inte

ens i det fall att en rättshandling företagits innan beslutet om omyndighetsförklaringen

kungjorts. I fråga om utbetalning av utdelning innebär detta

att ett aktiebolag, som betalar utdelning till omyndig, riskerar att få betala

på nytt till förmyndaren, även om bolaget varit i god tro, dvs. inte haft kännedom

om att ägaren var omyndig. Att god tro sålunda enligt gällande rättsgrundsatser

frånkänns verkan vid rättshandling med omyndig bottnar i omsorg

om den omyndige. Intresset att skydda denne mot förlust har ansetts

ta över intresset att skydda godtroende medkontrahent. Grundsatsen bör inte

överges för det slag av rättshandlingar som nu är i fråga. Såsom fondbörsutredningens

godtrosbestämmelse är avfattad är det emellertid tvivelaktigt

om den nu angivna rättsgrundsatsen kan upprätthållas. Förmynderskapsutredningen

förordar därför ett förtydligande av bestämmelsen.

Förmynderskapsutredningen erinrar slutligen om alt aktieboken kan på

grund av försummelse eller av annan orsak sakna uppgift om omyndighet.

Med hänsyn till bristen på godtrosskydd vid omyndighet synes det utred
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

ningen ligga i aktiebolagets eget intresse att iaktta anmälning om omyndighet

som kommit in efter avstämningsdagen.

Departementschefen

Den som är införd i aktieboken, i förekommande fall i den särskilda förteckningen,

på avstämningsdagen är enligt 22 § i departementsförslaget legitimerad

att uppbära utdelning eller att motta emissionsbevis och, vid fondemission,

brev på ny aktie. Vad jag i det följande säger om utdelningsbetalning

gäller i tillämpliga delar också distribution av emissionsbevis m. m. Den

registrerade tilläggs som jag förut sagt inte någon materiell rätt. Till legitimationen

bör dock knytas den rättsverkan att aktiebolag som genom VPC betalar

utdelning i förlitande på legitimationen skall skyddas även om utdelningen

därigenom hamnar hos orätt person. Skyddet skall dock inte gälla

för det fall att bolaget är i ond tro. Det är naturligt att därvidlag — med

nödvändiga modifikationer — bygga på skuldebrevslagens bestämmelser om

betalning på grund av löpande skuldebrev (se 13, 19 och 20 §§). En sådan

anknytning är mer närliggande än att, som Svea hovrätt anvisat, applicera

de i förslaget till ny jordabalk intagna reglerna om ansvar för myndighet

som handlar vårdslöst vid handläggning av inskrivningsärende och om

medvållande därtill hos den skadelidande.

Bestämmelsen i denna paragraf om skydd för aktiebolag, som i god tro betalar

utdelning till orätt person, har i departementsförslaget utformats med

beaktande av de synpunkter som aktiebolagsutredningen och förmynderskapsutredningen

lagt på en sådan bestämmelses innehåll. I paragrafens

första stycke anges att betalning med stöd av legitimationsregeln i 22 § har

befriande verkan för bolaget även om den legitimerade saknade rätt att motta

beloppet. Denna verkan inträder enligt paragrafens andra stycke dock

inte om bolaget var i ond tro, dvs. om bolaget hade kännedom om att utdelningsbeloppet

kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter

omständigheterna skäligen bort iakttas. Aktsamhetskravet skall därvid tillläggas

samma innebörd som motsvarande krav har enligt 14 och 19 §§ skuldebrevslagen.

I detta sammanhang bör följande anmärkas. Den som vid nyemission

tecknar aktier och följaktligen blir införd i aktieboken överlåter

ofta teckningsbeviset. Förvärvaren torde i sådant fall registrera sig först i

samband med att han lämnar in beviset för utbyte mot aktiebrev. Ett bolag

bör därför iaktta särskild försiktighet i fråga om utdelning till registrerad

aktietecknare som inte bytt ut beviset mot aktiebrev. Vidare anger som förmynderskapsutredningen

förordat paragrafen uttryckligen att verkan av

legitimationen hävs om mottagaren var omyndig. Med omyndighet likställs

att mottagaren var försatt i konkurs.

Departementsförslaget anger inte någon tidpunkt vid vilken god tro skall

föreligga hos aktiebolaget. Detta betyder att förhållandena vid betalningen

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

129

och inte på avstämningsdagen är avgörande för om bolaget handlat i god

tro eller inte. Eftersom viss kortare tid kommer att förflyta mellan avstämning

och betalning, har på så sätt den som strax före avstämningsdagen

förvärvat aktie med rätt till utdelning men inte hunnit registrera sig i våld

fall möjlighet att underrätta bolaget om förvärvet och därigenom bryta presumtionen.

Också sådan anmälan om registrering i den särskilda förteckningen

som kommit in efter avstämningsdagen men före betalningen skall

i förekommande fall beaktas.

Jag har i det föregående förordat att VPC skall för aktiebolags räkning

svara bl. a. för förande av aktiebok och den särskilda förteckningen samt

för betalning av utdelning. Frågan hos vem god tro skall föreligga får avgöras

med utgångspunkt i vad som i allmänhet gäller i uppdragsförhållanden.

Det torde således krävas god tro såväl hos bolaget som hos VPC.

Är förhållandena sådana att ovisshet råder om vem som — registrerad

aktieägare eller annan — är berättigad att uppbära utdelningsbelopp, kan

beloppet deponeras enligt lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars

nedsättande i allmänt förvar.

24 §

I paragrafen meddelas bestämmelser om förfallodag för utdelning, om utdelningsbetalning

och om utsändande av emissionsbevis. Paragrafen har

delvis sin motsvarighet i 10 § första stycket och 11 § första stycket i förslaget

till lag om aktiehantering. Under paragrafen behandlar jag också av

fondbörsutredningen föreslagen särskild preskriptionsregel för utdelningsbelopp

(se 10 § andra stycket nyssnämnda lagförslag).

Fondbörsutredningen

Utredningen har i sitt förslag en bestämmelse om de metoder som får användas

för betalning av utdelning. Enligt denna får aktiebolag fritt välja

mellan de vanliga betalningsvägarna, postgiro och bankgiro, om bolaget och

aktieägarna inte träffat avtal att tillämpa annan metod. Bolagen har ett av

organisatoriska och därmed också företagsekonomiska skäl motiverat intresse

av att variationerna i fråga om betalningsrutiner blir så få som möjligt.

Förslaget utgår från att bolagen skall svara för porto och andra kostnader

med anledning av utbetalning på rutinmässiga vägar. Om någon aktieägare

påyrkar speciella arrangemang som kan medföra betydande extrakostnad,

får han vara beredd att betala för detta.

Vid ny- och fondemissioner skall teckningsrätts- och delbevis sändas ut

på aktiebolagets bekostnad. Vid fondemission blir det också aktuellt att

sända ut aktiebrev på fondaktier. Detta förekommer när aktieägares tidigare

innehav utgör ett jämnt aktieantal i förhållande till den föreskrivna

emissionsproportionen. Distributionen av värdehandlingarna bör ske på ett

5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 99

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

säkert sätt. Bevisskyldigheten för att detta krav tillgodosetts åvilar bolaget.

I allmänhet bör försändelse i rekommenderat brev användas, vilket uttryckligen

föreskrivits. Rör det sig om en stor mängd handlingar till en och samme

adressat, kan assurerade försändelser eller budskickning komma i fråga.

Till undvikande av missförstånd anmärker utredningen att aktiebolag vid

nyemission inte till följd av det föreslagna nya systemet kan begagna någon

ny metod att direkt utfärda nya aktier. Sådana kan tillkomma endast efter

det att aktieägare tagit ställning till om de teckningsrätter som belöper på

honom skall användas för teckning eller inte.

Aktiebolag skall utan dröjsmål efter avstämningen distribuera utdelning

och emissionsbevis. Bolaget får således en viss expeditionstid för fullgörande

av distributionen. Denna tid får dock inte bli längre än som skäliga affärsmässiga

rutiner kräver.

De föreslagna metoderna för utdelningsbetalning direkt till aktieägarna

kräver en föreskrift om hur man skall förfara med belopp som visat sig

vara obeställbart. Aktieägarna i börsbolagen utgör tillsammans en personkrets

av betydande omfattning. Enligt allmän erfarenhet måste det därför

någon gång inträffa, att utdelningsbelopp av olika skäl inte når aktieägare,

panthavare in. fl. under den i aktieboken eller den särskilda förteckningen

upptagna adressen eller via den betalningsväg som anvisats. I nära anslutning

till bestämmelsen i 25 § skuldebrevslagen om en treårig preskriptionstid

för bl. a. utdelningskuponger föreslår utredningen att aktieägare skall

förlora sin rätt till utdelningsbelopp, som bolaget inte kunnat tillställa vederbörande

inom tre år från avstämningsdagen. Liksom utgångspunkten för

preskription av utdelningskupong är den i utdelningsbeslutet bestämda förfallodagen,

har avstämningsdagen i förslaget tillagts denna funktion. Om

beloppet inte tagits i anspråk av aktieägaren inom tre år efter denna dag,

preskriberas sålunda hans fordran och beloppet tillfaller bolaget.

Det ligger i sakens natur att kraven på ett aktiebolags aktivitet för efterforskning

av aktieägare med okänd adress inte får sättas alltför lågt. Det

skulle sålunda vara otillfredsställande om ett bolag passivt skulle nöja sig

med att postverket returnerar en försändelse med påteckning att adressaten

är okänd. Detta bör därför inte godtas. Det synes utredningen angeläget,

att ett bolag under tillräckligt lång tid förvarar material till styrkande

av att bolaget i förekommande fall vidtagit nödvändiga undersökningsåtgärder.

Hur mycket omsorg och energi som man i detta avseende kan

anses ha rätt att kräva av ett bolag, kan emellertid inte generellt fastslås.

Hänsyn får tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Det torde få lämnas

över till domstolarna att efter hand utbilda en praxis på detta område.

Remissyttrandena

Under remissbehandlingen har från några håll — bankföreningen, Sparbankernas

bank, Jordbrukets bank och Sveriges industriförbund — riktats

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

kritik mot att formen för betalning av utdelning regleras i lag. En sådan

bestämmelse anses opraktisk och obehövlig och bör slopas. Motiveringen är

närmast att det i många fall kan föreligga behov av att utan särskild förhandsöverenskommelse

använda annat betalningssätt än postgiro och bankgiro.

Som exempel nämns att betalning till aktieägare, bosatt utomlands,

bör som nu kunna ske med bankremissa eller check utställd i svenska kronor.

Enligt riksrevisionsverket och poststyrelsen bör det överlämnas åt aktieägarna

att bestämma på vilket sätt utdelning skall komma dem till handa.

En remissinstans — Familjeföretagens förening — har motsatt sig den

föreslagna särskilda preskriptionsregeln. Föreningen finner en tidsfrist av

tre år vara för kort och förordar att den allmänna regeln om en tioårig

preskriptionstid skall gälla.

Enligt Svea hovrätt torde preskriptionsregeln bli tillämplig också när

efter avregistrering ny ägare inte anmält sig och när aktieägare i samband

med övergången till det nya systemet inte låtit inregistrera sig. Detta bör

komma till uttryck i lagtexten.

Kraven på aktiebolags aktivitet för efterforskning av aktieägare med

okänd adress behandlas i några remissyttranden. Olika uppfattningar har

därvid kommit fram. Sveriges industriförbund betonar att kraven på bolagen

av praktiska skäl måste sättas lågt. I bolag med spritt aktieägande

flyttar säkert åtskilliga ägare under ett år utan att anmäla adressändringar.

Att efterforska nya adresser kan bli betungande för företagen. Principiella

skäl talar inte för att efterforskningskravet skall ställas högt. För

att aktieägare över huvud taget skall få utdelning och få deltaga i emissioner

krävs att de registrerar sig. I motsvarande mån kan krav också ställas

på anmälan om adressändring vid flyttning. En motsatt ståndpunkt intar

Familjeföretagens förening, som hävdar att bolag bör vara skyldiga att

göra grundliga efterforskningar. Svenska revisorsamfundet, som av traditionella

skäl godtar en treårig preskriptionstid, finner det vara en brist att

utredningen inte tydligare gett uttryck åt den aktivitet som bolag bör lägga

ned på att nå aktieägarna. Hela frågan lämnas över till domstolarna. För

den enskildes rättsskydd är det önskvärt att frågan uppmärksammas ytterligare.

Departementschefen

I enlighet med vad jag förordat i inledningen till detta avsnitt anger paragrafens

första stycke att utdelning förfaller till betalning på avstämningsdagen.

Jag anser det inte vara lämpligt att genom föreskrift i lag närmare reglera

förmedlingen av utdelningsbelopp till aktieägarna. Det får ankomma

på VPC att med beaktande av framställda önskemål från aktieägarna (för5-j-

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 90

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

valtare, panthavare m. fl.) bestämma formerna för betalningsförmedlingen.

Vägledande bör därvidlag vara de synpunkter som utredningen och företrädarna

för bankväsendet lagt på frågan. Den föreslagna statliga medverkan

i VPC utgör tillräcklig garanti för att aktieägares berättigade intressen

blir tillgodosedda. Jag kan också ansluta mig till de uttalanden utredningen

gjort i kostnadsfrågan.

Andra stycket i paragrafen behandlar utsändandet av värdehandlingar i

samband med emission och är utformad i överensstämmelse med utredningens

förslag. Vid nyemission skall teckningsrättsbevis utfärdas inte bara

när aktieägare enligt 56 § första stycket AL är berättigad att få sådant bevis

utan också när den företrädesrätt som tillkommer en tidigare aktie avser

en eller flera nya aktier.

Jag skall härefter beröra frågan om preskription av rätt till utdelningsbelopp.

Enligt den särskilda preskriptionsregeln i 25 § första stycket skuldebrevslagen

förlorar utdelningskupong sin giltighet efter tre år, räknat från

förfallodagen. Denna regel utgör ett undantag från den allmänna regeln om

en preskriptionstid av tio år enligt bestämmelserna i förordningen den 4

mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse på okända borgenärer.

Eftersom utdelningsbelopp i det nya systemet inte skall betalas mot företeende

av kupong utan tillställas aktieägare (uppdragstagare m. fl.) direkt,

blir den tioåriga preskriptionsregeln tillämplig på rätten till utdelningsbelopp

om inte någon särskild bestämmelse ges. Utredningen har efter

mönster av bestämmelsen i skuldebrevslagen om utdelningskupongs giltighetstid

föreslagit, att rätten till utdelningsbelopp i det nya systemet skall

preskriberas efter tre år, räknat från avstämningsdagen. Remissinstanserna

har med ett undantag lämnat den föreslagna regeln utan erinran.

För egen del vill jag framhålla följande. Huvudmotivet bakom den korta

preskriptionstiden för utdelningskuponger torde vara aktiebolags intresse

av att avvecklingen av de talrika småfordringar som kuponger representerar

inte oskäligen fördröjs av kuponghavarna. Av betydelse är också att genom

regeln om upphörande av kupongs giltighetstid möjlighet kunnat öppnas

för en person, för vilken kupong förkommit, att efter förhållandevis kort

tid och utan ett omständligt dödningsförfarande få ut utdelningsbeloppet

(25 § andra stycket skuldebrevslagen). För utdelningsbelopp inom den förenklade

aktiehanteringen — där beloppen skall tillställas aktieägarna på

grundval av uppgifterna i aktieboken eller i den särskilda förteckningen över

uppdragstagare m. fl. — kan inte anföras lika vägande skäl för en kort

preskriptionstid. Det bör också framhållas att 25 § skuldebrevslagen medger

att överenskommelse kan träffas om en längre preskriptionstid än tre år.

Börsbolagen betalar dessutom i praktiken utan uttryckligt åtagande utdelningsbelopp

också mot kupong, vars förfallodag är äldre än tre år. Med

hänsyn till vad jag nu anfört anser jag att det i fråga om rätt till utdelningsbelopp

från bolag som tillämpar förenklad aktiehantering inte finns

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

133

tillräckliga skäl att göra avsteg från den allmänna preskriptionsregeln. Jag

har därför i departementsförslaget inte tagit upp någon preskriptionsbestämmelse.

Rätten till utdelningsbelopp preskriberas således enligt den allmänna

regeln efter tio år, räknat från dagen för utdelningsbeslutet.

Eftersom utdelning inom den förenklade aktiehanteringen distribueras

på grundval av registrering i aktieboken och i den särskilda förteckningen,

har VPC särskild anledning se till att anmälda adressuppgifter är aktuella.

Även om det ligger i aktieägares intresse att självmant anmäla ändrad

adress, bör i varje meddelande som tillställs aktieägare denne erinras om

nödvändigheten av att göra sådan anmälan. Skulle trots vidtagna åtgärder

för att åstadkomma en korrekt aktiebok det visa sig att utdelningsbelopp

på grund av felaktig adress är obeställbart, får med jämna mellanrum

under preskriptionstiden ytterligare åtgärder vidtas i syfte att kunna tillställa

aktieägaren utdelningsbeloppet. Det går som utredningen påpekat

inte att ställa upp någon generell regel för den aktivitet som i nämnda avseende

bör krävas. Omständigheterna i det enskilda fallet får vara avgörande

för vad som kan fordras. Genom hänvändelse till offentliga register —

bl. a. den allmänna folkbokföringens — kan säkerligen många fall klaras

upp. Om förvaltare eller panthavare inte är anträffbar, får upplysningar

inhämtas t. ex. från aktieägaren. Det torde inte behöva förekomma i någon

större utsträckning att felaktig adressuppgift hindrar betalning av utdelning.

— Frågan om den omsorg VPC bör ägna åt att hålla aktieboken aktuell

i adresshänseende har stor betydelse i kupongskattesammanhang. Jag avser

därför att ytterligare beröra denna fråga i samband med att jag anmäler

tidigare omnämnt förslag till ny kupongskatteförordning m. m.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att även om på grund av underlåten

adressanmälan underlaget för expediering av teckningsrättsbevis och

delbevis är bristfälligt åligger det VPC att också här söka övervinna hindret.

Med hänsyn till teckningsrättsbevisets korta giltighetstid fordras därvid

skyndsamma åtgärder.

25 §

I paragrafen meddelas bestämmelser om preskription av rätt till ny

aktie med anledning av fondemission (fondaktie). Paragrafen har sin motsvarighet

i It § andra stycket i förslaget till lag om aktiehantering.

Gällande rätt

Aktieägares rätt till fondaktie kan enligt gällande bestämmelser inte

preskriberas. För aktieägare föreligger det sålunda i dag möjlighet att under

obegränsad tid förete aktiebrev för påstämpling och erhållande av motsvarande

andel av det fondemitterade kapitalet.

I praktiken förekommer ofta att vid fondemission alla nya aktier inte

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

tas ut. Förutvarande aktier kan ha för kommit utan att ägaren — kanske

arvingar till den som förlorat aktierna — har kännedom om sin äganderätt

eller aktieägaren kan av annan anledning underlåta att göra sin rätt till

fondaktier gällande. I synnerhet i stora aktiebolag kan på detta sätt ett

betydande antal fondaktier bli outtagna. Detta vållar olägenhet för bolagen,

inte endast därför att de har att ”förvara” fondaktierna under obegränsad

tid utan också genom de komplikationer som kan uppstå när det

gäller bolagsstämmobeslut, som kräver enhällighet bland aktieägarna eller

viss majoritet av hela aktiekapitalet. Dessutom kan enskilda aktieägare

drabbas av olägenheter genom svårighet vid köp eller försäljning av delbevis.

Tidigare reformförslag

Mot bakgrund av rådande praktiska olägenheter och därav betingade behov

av att kunna avveckla en inte utnyttjad rätt till fondaktie föreslog en

särskilt tillkallad utredningsman1 år 1958 en särskild regel om preskription

av sådan rätt (SOU 1958: 27). Förslaget innebar i huvudsak följande.

Om anspråk på fondaktie inte gjorts gällande av behörig person inom fem

år efter det att kapitalökningsbeslutet registrerats, skulle aktiebolagets styrelse

genom tidningskungörelse anmana vederbörande att inom ett år anmäla

sitt anspråk. Inkom under denna tid inte någon anmälan från person

som var berättigad att få ut fondaktien, skulle aktien för vederbörandes

räkning försäljas på offentlig auktion. Försäljningen omfattade också

outtagen utdelning på fondaktien, i den mån inte rätten till sådan utdelning

preskriberats. Efter försäljningen skulle förutvarande aktieägare eller

hans rättsinnehavare inte ha annan rätt med avseende på fondaktien

än att få på honom belöpande del av det vid försäljningen influtna beloppet

med avdrag för kostnaderna för försäljningen. Rätten till detta penningbelopp

bedömdes vara en vanlig fordringsrätt som var underkastad allmänna

regler om fordringspreskription.

Fondbörsutredningen

I samband med att emissionstekniken för vissa aktiebolag regleras anser

utredningen det ändamålsenligt att åter ta upp tanken att stipulera

en viss preskriptionstid vid fondemission. Den preskriptionsregel, som utredningen

föreslår, är avfattad i anslutning till förslaget i 1958 års betänkande.

Bolag befrias alltså från skyldigheten att fortsättningsvis hålla aktiebrev

i beredskap för aktieägare, som försummat att bevaka sin rätt med

anledning av en fondemission medan den var aktuell. Det är naturligt att

acceptera tanken på ett definitivt upphörande av aktieägares rätt efter viss

frist, eftersom förslaget samtidigt i överensstämmelse med sina huvud
-

1 Professor Håkan Nial.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

135

principer kräver upprättande av aktuellt aktieägarregister, till vilket motsvarighet

f. n. saknas. Strävan att hålla registren aktuella är ägnad att motverka

uppkomsten av sådana omständigheter som i sin tur kan föranleda

preskriptionsfall.

Två olika fall kan tänkas uppkomma. I det ena får aktieägaren antas ha

försummat att lämna aktiebolaget tillräckliga uppgifter för att bolaget skall

kunna sända över värdehandlingen. Fastän bolagets underlag för att kunna

fullfölja expedierandet är bristfälligt, är bolaget skyldigt att söka övervinna

hindret. Men om detta misslyckas med påföljd att handlingen — det kan vara

fråga om brev på fondaktie eller delbevis eller bådadera — inte kan tillställas

vederbörande, måste bolaget successivt vidta vissa åtgärder, innan

det över huvud taget kan bli tal om preskription. Som en första åtgärd skall

bolaget anmana vederbörande aktieägare under hans senast kända adress

att ta ut aktiebrevet eller delbeviset. Om bolaget inte heller denna gång får

kontakt med ägaren, får det sälja fondaktien. Aktieägarens anspråk som

förut avsett aktie eller delbevis förvandlas nu till en rätt till motsvarande

andel av försäljningsvalutan — efter avdrag för bolagets omkostnader. Denna

rätt kan preskriberas.

Det andra preskriptionsfallet kan uppstå, sedan delbevis utfärdats av bolaget

i vanlig ordning och kommit mottagaren tillhanda. Av någon anledning

— ett delbevis kan ha förkommit — samlas därefter tillräckligt antal delbevis

inte på en hand. I sådant fall får —- sedan anmaningsvägen först prövats

— försäljning ske av rätt till inte uttagen fondaktie som svarar mot delbevisen.

Den rätt innehavaren av ett delbevis har begränsas då till en rätt att

lyfta motsvarande andel av för säljningslikviden för hel fondaktie. Denna

rätt kan sedan preskriberas.

För tydlighetens skull framhåller utredningen att det i båda fallen endast

är hela fondaktier, inte delbevis, som kan komma i fråga för försäljning som

ett led i avvecklingsproceduren. I båda fallen skall fem år förflyta efter det

att ökningsbeslutet registrerats utan att den berättigade gjort anspråk på

aktien. Därefter skall bolaget anmana aktieägaren — om hans namn eller

adress är okända genom kungörelse — att ta ut aktien. Om detta inte sker

och ytterligare ett år förflutit, får bolaget sälja aktien. Försäljningen skall

ske genom fondkommissionär eller på offentlig auktion i den ordning som

föreskrivs i förordningen (1914: 299) om vad vid försäljning av värdepapper

i vissa fall skall iakttagas.

Försäljning får sålunda tillgripas efter en tid av ca sex år från det att beslutet

om fondemission registrerats. Den fordran på försäljningsvaluta som

därefter inträder för vederbörande rättsägare gentemot aktiebolaget preskriberas

sedan enligt förslaget efter ytterligare fem år. Totalt skulle det med

den gjorda konstruktionen ta minst ca elva år från det att beslut om fondemission

blivit registrerat tills bolaget slutligen kan befria sig från skyldigheten

att redovisa rättsinnehavaren tillkommande andel i fondemissionen,

54f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 99

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

Belopp som flutit in som valuta vid försäljning av aktie tillfaller alltså efter

preskriptionstidens utgång bolaget. Med denna lösning kommer det att föreligga

en viss överensstämmelse mellan gällande allmänna regler om tioårig

fordringspreskription och den föreslagna speciella preskriptionen av inte utnyttjad

rätt till fondaktie.

Utredningen anmärker slutligen att brev på fondaktie som behöver utfärdas

med anledning av sådan försäljning som utgör ett led i avvecklingsförfarandet,

kommer att ställas ut i köparens namn.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att föra in en särskild preskriptionsregel för rätt till

fondaktie och den föreslagna utformningen av en sådan regel har i allmänhet

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Bankföreningen, Sveriges

industriförbund och Svenska fondhandlareföreningen hälsar förslaget med

tillfredsställelse. Endast Svenska revisorsamfundet anser att frågan om

preskription bör ytterligare prövas. Skälet är att den föreslagna preskriptionsregeln

kan innebära en betydande försvagning av aktieägares hittillsvarande

möjligheter att göra sin rätt gällande och att aktieägares bevakningsbehov

ökar.

Svenska försäkringsbolags riksförbund sätter i fråga om det finns anledning

att i fråga om fordran på belopp som flutit in vid försäljning av fondaktie

avvika från sedvanlig preskriptionstid av tio år. Den vid försäljningen

uppkomna bolagsskulden till den berättigade kan rimligen inte åsamka bolaget

några redovisningsmässiga eller andra nämnvärda besvär.

Också frågan om krav på aktivitet från aktiebolags sida i samband med

preskriptionsförfarandet behandlas av några remissinstanser. Svenska revisorsamfundet

och Familjeföretagens förening lägger på denna fråga samma

synpunkter som på motsvarande problem vid utdelningspreskriptiom Sveriges

aktiesparares riksförbund finner det föreslagna förfarandet med annonsering

i vissa tidningar etc. inte vara tillfyllest. I och med att obligatorisk

registreringsskyldighet inte föreskrivs för aktieägare, bör i stället bolagen

åläggas en effektivare efterforskning, exempelvis genom den allmänna folkbokföringen.

önskemål om vidgat tillämpningsområde för preskriptionsregeln har kommit

fram under remissbehandlingen. Bankföreningen, Sparbankernas bank,

Jordbrukets bank och Sveriges industriförbund hemställer att rätt till fondaktie

skall kunna preskriberas också i följande två fall. I samband med övergången

till det nya systemet torde det komma att finnas kvar en post gamla

aktier, som inte lämnas in till aktiebolaget för utbyte och införing i aktieboken.

Vid fondemissioner efter övergången blir bolaget skyldigt att för all

framtid förvara de fondaktier, som belöper på sådana inte utbytta aktier.

Denna restpost kommer att öka för varje fondemission. Vidare torde det i de

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

137

flesta stora bolag finnas ett betydande antal outtagna fondaktier. Vid övergången

till det nya systemet kommer dessa fondaktier att i aktieboken tas

upp under rubriken ”okänd ägare”. I det övervägande antalet fall kommer

dessa aktier aldrig att hämtas ut och storleken av aktieposten kommer att

bli i stort sett konstant för all framtid. Det synes därför vara lämpligt, bl. a.

mot bakgrund av principen om upprättandet av ett aktuellt aktieregister, att

den föreslagna preskriptionsregeln görs tillämplig också på nu ifrågavarande

fall. Bankföreningen och industriförbundet önskar dessutom ytterligare en

utvidgning, nämligen i fråga om bolag som inte går över till förenklad aktiehantering.

Också för dessa bolag är det av intresse att kunna avveckla aktieägares

rätt till outtagna fondaktier. AL bör därför kompletteras med bestämmelser

motsvarande de föreslagna. Bankföreningen vill att frågan tas

upp av aktiebolagsutredningen medan industriförbundet anser kompletteringen

kunna göras i samband med lagstiftningen om förenklad aktiehantering.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar att rätten till

vid övergången outtagna fondaktier skall kunna preskriberas.

Svenska fondhandlareföreningen tar upp frågan om preskription av teckningsrätt

och förordar bestämmelser som tvingar aktiebolag att för aktieägares

räkning realisera värdet av inte uttagna teckningsrätter vid nyemission.

Teckningsrätterna kan realiseras efter teckningstidens utgång och influtna

medel distribueras under samma former som utdelning. Vid händelse

av obeställbarhet skulle denna aktieägarens penningfordran preskriberas

på vanligt sätt efter tio år. Det nuvarande systemet, att vid nyemission de

aktier som står till förfogande fördelas efter styrelsens gottfinnande till den

som tecknat utan företrädesrätt, finner föreningen knappast vara tillfredsställande.

Departementschefen

Jag delar utredningens uppfattning om lämpligheten av att i samband med

reformen av aktiehanteringen föra in en bestämmelse om preskription av

rätt till fondaktie. En sådan åtgärd vinner stöd av remissutfallet.

Preskriptionsmöjligheten skall avse rätt till fondaktie som grundas på

fondemission företagen av ett aktiebolag efter det att bolaget gått över till

det nya systemet. Också fondaktie som vid sådan emission belöper på aktie

— tidigare inte uttagen fondaktie eller annan aktie — som i samband med

övergången inte lämnats in för registrering kan alltså preskriberas enligt

den föreslagna ordningen. Från några håll har hävdats att möjlighet till

preskription borde få tillbakaverkande kraft och omfatta också rätt till

fondaktie som f. n. inte har tagits ut. Detta skulle innebära att aktieägare

kan fråntas en redan existerande rätt. Jag är därför inte beredd att utan

närmare utredning av konsekvenserna ta ställning till det framförda önskemålet.

Ej heller finns anledning att i detta sammanhang ta upp frågan om

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

preskription av rätt till fondaktie i bolag som står utanför den förenklade

aktiehanteringen.

Jag kan i allt väsentligt godta de synpunkter utredningen lagt på preskriptionsfrågan.

Departementsförslaget är på denna punkt utformat i nära

anslutning till utredningens förslag. Dock har, bl. a. i syfte att uppnå bättre

överensstämmelse med den allmänna preskriptionstiden om tio år, vissa modifikationer

gjorts. Jag förordar sålunda att tidsfristen mellan försäljning

och aktiebolags rätt att tillgodogöra sig försäljningsbeloppet kortas ned till

fyra år. Den totala preskriptionstiden kommer alltså att vara omkring tio år

från det att ökningsbeslutet registrerats. En annan avvikelse är att anmaning

att ta ut fondaktie alltid skall kungöras. Den tid av ett år, som skall förflyta

mellan anmaning och försäljning, skall räknas från den dag när kungörelsen

sist var införd i allmänna tidningarna eller i tidning inom orten. Vidare skall

enligt departementsförslaget fondaktie säljas genom fondkommissionär. I avvaktan

på tidsfristens utgång bör vid försäljningen influtet belopp — minskat

med kostnaderna för anmaning och försäljning — sättas in på särskilt,

räntebärande konto i bank. Utdelningsbelopp som vid försäljningen förfallit

till betalning men inte tagits ut, omfattas dock inte av försäljningen. Sådana

belopp tillkommer den för vars räkning fondaktien såldes, såvida rätten till

beloppen inte preskriberas.

Utöver den föreskrivna anmaningen efter fem år måste VPC fram till försäljningen

söka spåra upp aktieägare, vars adress är okänd. Också efter försäljningen

bör man söka tillställa sådan aktieägare den andel av försäljningsbeloppet

som tillkommer honom. Nu angiven aktivitet faller delvis

samman med åtgärder som enligt vad jag anfört i motiven till 24 § bör vidtas

i de fall, där utdelning på grund av ofullständig adress inte kan tillställas

aktieägare. Jag kan därför i detta avseende hänvisa till där gjorda uttalanden.

Beträffande rätten att teckna ny aktie vid nyemission är några bestämmelser

om preskription inte nödvändiga. Denna rätt utslocknar efter viss kortare

tid. I aktiebolags beslut om nyemission skall enligt 49 § första stycket 6

AL anges den beräkningsgrund, efter vilken vid överteckning styrelsen skall

fördela de aktier som inte tecknats med företrädesrätt. Anledning saknas att

som Svenska fondhandlareföreningen gjort gällande i detta avseende frångå

nuvarande ordning.

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, tillsyn m.m.

26—29 §§

AL:s föreskrifter skall i princip gälla också för VPC. Vissa bolagsrättsliga

särbestämmelser är dock nödvändiga. Sålunda skall bolagsordningen

godkännas av Kungl. Maj :t liksom ändring av denna. Vidare skall VPC ställas

under offentlig tillsyn av bankinspektionen. Med tillsynen skall vara

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

139

förenad skyldighet att bidra till kostnaderna för inspektionens verksamhet.

Bestämmelser i dessa hänseenden är i departementsförslaget intagna i 26—

29 §§. De svarar delvis mot 1 § andra stycket samt 5, 6, 9 och 10 §§ i förslaget

till lag om VPC.

Avsikten är att tillsynsverksamheten skall utformas efter mönster av

vad som gäller för kreditaktiebolagen enligt lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag.

I departementsförslaget ges dock endast vissa bestämmelser om

tillsynen, nämligen regler om rätt för bankinspektionen att förelägga vite,

om omedelbar verkställighet av beslut i tillsynsfråga, om skyldighet att

ge ut tillsynsbidrag och om påföljd i vissa fall när oriktig uppgift lämnats

till inspektionen (se 39 §). De föreskrifter som i övrigt behövs för

tillsynsverksamheten torde kunna utfärdas i administrativ ordning.

Särskilda bestämmelser

Detta avsnitt innehåller bl. a. regler, som har samband med aktiebolags

övergång till förenklad aktiehantering, och arkiveringsbestämmelser.

30 §

Enligt denna paragraf skall aktiebolags beslut att tillämpa förenklad

aktiehantering anmälas för registrering senast två veckor före begynnelsedagen.

Uppgift om beslutet och om begynnelsedagen skall tas in i det hos

registreringsmyndigheten förda registret och kommer därigenom enligt 202 §

första stycket AL att genast kungöras i allmänna tidningarna.

31 och 32 §§

I dessa paragrafer ges särskilda regler för övergången till förenklad aktiehantering,

nämligen i fråga om det sätt på vilket innehavaren av äldre

aktiebrev får rätt till utdelning m. m. i det nya systemet och om rätt att

föra över innehållet i förutvarande aktiebok till ny sådan. Paragraferna

har sin motsvarighet i den under rubriken Övergångsbestämmelser i förslaget

till lag om aktiehantering upptagna 17 §.

Fondbörsutredningen

Enligt utredningens förslag krävs för rätt att tillämpa förenklad aktiehantering

att aktiebolag beslutar om detta genom ändring av bolagsordningen.

Dagen när beslutet om ändringen registrerats får därmed betydelse

i skilda avseenden. Det uppkommer sålunda i och med registreringen en

rätt för aktieägarna att i samband med införing i ny aktiebok få sina

aktiebrev utbytta mot nya utfärdade i enlighet med den nya ordningen.

Först sedan detta skett kan ägaren enligt uttrycklig föreskrift lyfta utdelning

eller få emissionsbevis för sina aktier. Detta innebär att gamla

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

aktiebrev med tillhörande kuponger inte längre medför någon rätt i utdelnings-

och emissionshänseende. I övrigt är dessa aktier giltiga tills de

byts ut. Ej heller kan uppdragstagare, panthavare m. fl. registreras i den

särskilda förteckningen förrän det gamla aktiebrevet avlämnats. Den som

har aktiebrev som pant bör kunna kräva — ev. genom rättegång — att aktieägaren

medverkar till att panthavaren kommer i åtnjutande av sina rättigheter.

För att bolag skall kunna befrias från nuvarande skyldighet att

underrätta aktieägare om beslutad nyemission förutsätts att det gamla

aktiebrevet blivit avlämnat (se vidare under 36 §). Utredningen föreslår

dessutom en särskild föreskrift om att vissa föreslagna regler om aktiebrevs

innehåll inte skall tillämpas förrän ändringen av bolagsordningen registrerats.

övergången från AL:s system till det nya kräver att nödvändiga verkställighetsåtgärder

vidtas i fråga om varje utelöpande aktiebrev. På grund

av svårigheter att inom en begränsad period få kontakt med samtliga aktieägare

kan det under lång tid finnas aktiebrev av äldre typ i cirkulation.

Med hänsyn härtill kan det vara onödigt betungande för aktiebolag att

föra dubbla aktieböcker, en av tidigare använd typ för det successivt minskade

antalet äldre aktier och en av ny modell för det antal aktieägare som

lämnat in sina aktiebrev för utbyte. Av denna anledning skapar utredningen

en legal möjlighet att från gammal till ny aktiebok föra över uppgifter

om aktieägare, aktienummer, aktieantal och, i förekommande fall, aktieslag

samt uppgift om akties egenskap av bunden eller fri, även om bolaget

inte kan veta om uppgiften om aktieägare stämmer överens med det verkliga

förhållandet. Denna överföring påverkar inte rätten att få utdelning

och andel i emission. Härför krävs att det gamla aktiebrevet avlämnats.

Utredningen framhåller slutligen att det är den äldre aktiebokens aktuella

innehåll, när uppgiften skall föras över till ny aktiebok, som skall flyta in i

den nya aktieboken. Historiska data angående aktien eller dess tidigare

ägare behöver sålunda inte belasta den nya aktieboken.

Remissyttrandena

Aktiebolag sutredning en påpekar, att de av fondbörsutredningen som övergångsbestämmelser

betecknade reglerna inte är övergångsbestämmelser i

vanlig mening. Bestämmelserna avser att lösa vissa problem som alltid

uppstår eller kan uppstå, när ett existerande aktiebolag börjar tillämpa

det nya systemet. Någon reglering som har samband med den föreslagna

lagens promulgation innefattar de inte.

Aktiebolagsutredningen erinrar vidare om fondbörsutredningens uttalande

i skilda sammanhang om att en omläggning till det nya systemet kräver

en betydande aktivitet från aktiebolags sida för att i samverkan med aktieägarna

effektuera omläggningen. Förslaget tar dock inte upp några uttryck
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

141

liga regler om verkställighet av bolagets beslut. Man kan visserligen förutsätta,

att bolaget i eget intresse söker nå aktieägarna genom annonsering,

skriftliga meddelanden etc. för att underrätta dem om omläggningen och

förmå dem att lämna in de gamla aktiebreven för utbyte. Med hänsyn

till att bolagets beslut medför stora förändringar i fråga om aktieägares

rätt att utöva sina ekonomiska rättigheter, kan det emellertid sättas i fråga

om det inte borde i lag uttryckligen föreskrivas skyldighet för bolaget att

underrätta aktieägarna om beslutet. Föreskriften kan innefatta skyldighet

för styrelsen att sedan beslutet registrerats genast anmana aktieägarna att

lämna in sina aktiebrev för utbyte. Anmaningen borde ske genom kungörelse

och genom skriftliga meddelanden till aktieägarna. Om en sådan föreskrift

förs in, bör man kunna förenkla bolagens expeditionella åligganden

genom att befria dem från skyldighet att därefter sända särskild underrättelse

om nyemission till de aktieägare som trots anmaning inte lämnat in

sina gamla brev för utbyte. Sådana underrättelser blir praktiskt taget meningslösa,

eftersom de i regel sänds till personer som väl står i aktieboken

men inte kunnat lämna in aktiebrev därför att de inte längre är

aktieägare.

Också bankföreningen, Jordbrukets bank och Sveriges industriförbund

delar aktiebolagsutredningens uppfattning om lämpligheten av att helt

slopa underrättelseskyldigheten vid nyemission.

Förslaget om samregistrering av gamla och nya aktiebrev förefaller Svea

hovrätt äventyrligt i den mån aktieboken därigenom skulle lämna felaktiga

uppgifter om ägarförhållandena.

Departementschefen

Enligt departementsförslaget krävs för tillämpning av förenklad aktiehantering

inte någon ändring av bolagsordningen utan det räcker med att

bolagsstämman fattar beslut om detta. Av 30 § följer att beslutet blir offentligen

kungjort någon tid före begynnelsedagen. Det är därför naturligt att

knyta rättsverkningar av övergången till begynnelsedagen och inte till registreringen

av beslutet.

Med den föreslagna ordningen krävs inte som fondbörsutredningen

förordat någon särskild reglering i fråga om ikraftträdandet av bestämmelserna

om aktiebrevs innehåll. För aktiebrev som aktiebolag utfärdar

efter den dag när bolaget börjar tillämpa förenklad aktiehantering gäller

utan vidare de föreslagna nya reglerna. Däremot kräver övergången att

aktieägarnas rätt till utdelning och andel i emission enligt det nya systemet

regleras och att möjlighet öppnas till överföring av ägaruppgifter från

gammal till ny aktiebok. Bestämmelser i dessa hänseenden hör inte till

övergångsbestämmelser i vanlig mening utan behövs i fråga om varje

bolag som framdeles går över till förenklad aktiehantering. I departements
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

förslaget har dessa bestämmelser därför tagits in under förevarande avsnitt.

I 31 § behandlas aktieägares rätt att för sin aktie få utdelning eller andel

i emission som beslutats efter det att aktiebolaget gått över till förenklad

aktiehantering. Härför krävs att aktieägaren lämnar in brev på aktien

för utbyte mot ett nytt aktiebrev, utfärdat enligt det nya systemets regler,

och i samband därmed förs in i den nya aktieboken. Sistnämnda villkor

är vid förvaltarregistrering uppfyllt i och med att förvaltaren registreras.

I paragrafen har dessutom uttryckligen föreskrivits att möjlighet till registrering

i den särskilda förteckningen står öppen endast i fråga om aktie,

för vilken äldre brev bytts ut mot nytt brev och aktieägaren registrerats

i den nya aktieboken.

Övergången till förenklad aktiehantering påverkar naturligtvis inte den

rätt till utdelning eller andel i emission som kan tillkomma aktieägare på

grund av dessförinnan fattat beslut. Utdelningskuponger, som avser sådan

utdelning och som inte lösts in eller upphört att gälla på grund av inträdd

preskription av utdelningsrätten, är alltså fortfarande giltiga. Kuponger,

som inte svarar mot beslutad utdelning, blir däremot genom övergången

värdelösa för framtiden. Också på aktie grundad, outnyttjad rätt till fondaktie

eller delbevis står kvar oförändrad.

Av det nu sagda följer att en aktieägare visserligen genom omläggningen

till förenklad aktiehantering inte får del av vissa ekonomiska rättigheter

förrän han lämnat in aktiebrevet för utbyte och registrerat sig i aktieboken,

men i övrigt har kvar sina på aktien grundade rättigheter. Han

riskerar dock genom att dröja med aktiebrevsutbytet och registreringen att

rätten till utdelning och fondaktie upphör på grund av preskription eller

att rätten till nyteckning går förlorad på grund av att teckningstiden gått

till ända. Detta gäller oavsett om aktieägaren verkligen fått kännedom om

omläggningen eller inte. En aktieägare har sålunda i och för sig rätt till

andel i fondemission som beslutas efter övergången men denna rätt kan

— om han inte uppfyller givna villkor för att få ut fondaktie eller delbevis

— i motsats till vad nu gäller preskriberas. Dessutom har aktieägaren alltid

rätt att delta och rösta på bolagsstämma, om han är registrerad i den

gamla aktieboken.

Aktiebolag, som gått över till förenklad aktiehantering, är i princip

skyldigt att fortfarande föra den gamla aktieboken till dess att samtliga

utfärdade äldre aktiebrev lämnats in för utbyte och registrering av ägaren

i den nya boken. Särskilt för det fall att endast smärre aktieposter står

kvar i den gamla aktieboken kan det, som fondbörsutredningen framhållit,

finnas behov av att kunna föra över aktiebokens aktuella uppgifter till den

nya aktieboken. Möjlighet till en sådan överföring öppnas genom bestämmelserna

i 32 §. Utnyttjas denna möjlighet skall vid aktieposten antecknas

att aktiebrev inte avlämnats. Några betänkligheter torde därför inte före
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

ligga mot att tillåta sådan överföring. Anteckningen tjänstgör som en spärr

mot att utdelning eller emissionsbevis tillställs den som i denna ordning

skrivits in i den nya aktieboken.

Ett aktiebolags övergång till förenklad aktiehantering kräver en betydande

aktivitet från aktiebolags och/eller VPC:s sida. Aktieägarna måste

få kännedom om det nya systemet och dess konsekvenser för dem samt

om vad de måste iaktta för att omläggningen skall gå så smidigt som möjligt.

Olika informationsmöjligheter står därvid till buds. Det kan vara

lämpligt att bolag redan i samband med kallelsen till den bolagsstämma

som skall besluta om omläggningen tillställer aktieägarna en allmän informationsskrift

om det nya systemet. Också därutöver fordras en intensiv

fortlöpande information till aktieägarna, särskilt om de åtgärder som

ankommer på aktieägarna. Beträffande bolag, vars aktier är föremål för

handel vid utländsk fondbörs, är det nödvändigt med en fyllig information

om det nya systemet till utländska aktieägare och börsinstitutioner. Det

torde visserligen i och för sig ankomma på vederbörande bolag, som har

starkt intresse av aktieägarnas medverkan till omläggningen, att i samråd

med VPC föranstalta om nödvändig information. Jag delar emellertid alctiebolagsutredningens

uppfattning att det med hänsyn till omläggningens

betydelse i ekonomiskt avseende för aktieägarna krävs vissa bestämmelser

som säkerställer att i vart fall huvudparten av aktieägarna får impuls att

engagera sig i omläggningen. Bestämmelserna, som är avsedda att tas in

i tillämpningsföreskrifter, bör innebära följande. När bolags beslut om

övergång till förenklad aktiehantering registrerats enligt 30 §, skall bolaget

genast anmana sina aktieägare att lämna in sina aktiebrev för utbyte.

Anmaningen, som skall innehålla erinran om innehållet i 31 §, skall kungöras

i allmänna tidningarna och i tidning inom den ort där bolagets styrelse

har sitt säte samt sändas till aktieägare, vars postadress är införd i

aktieboken eller annars anmäld till bolaget. Denna ordning innebär att

nuvarande underrättelseskyldighet vid nyemission kan slopas i fråga om alla

aktieägare oavsett om de åtlytt anmaningen eller inte (jfr 36 § och motiven

till denna paragraf).

Ett aktiebolags övergång till förenklad aktiehantering får inte hindra

omsättning av bolagets aktier inom fondhandeln. Det får ankomma på

börsstyrelsen och fondkommissionärerna att se till att handeln kan fungera

friktionsfritt. I samband med övergången kan det sålunda vara lämpligt

att under någon tid tillåta leverans av den gamla typen aktiebrev. Vid en

viss tidpunkt bör denna möjlighet slopas och endast nya aktiebrev vara

leveransgilla.

33 §

I paragrafen, som delvis svarar mot 3 § tredje stycket i förslaget till lag

om aktiehantering, ges regler om makulering och arkivering av aktiebrev

som bytts ut.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Gällande rätt

Enligt 38 § andra stycket andra punkten AL skall aktiebolag vid utbyte

av aktiebrev makulera det utbytta brevet i betryggande ordning.

Någon skyldighet att arkivera makulerat aktiebrev finns inte. I praktiken

har dock aktiebolag utgått från att skyldighet föreligger att bevara

makulerat aktiebrev i åtminstone tio år. Visst stöd för denna uppfattning

utgör 12 och 13 §§ bokföringslagen (1929: 117). Enligt dessa lagrum skall

handling som har betydelse för rörelsen förvaras under tio år från utgången

av det räkenskapsår, under vilket den sista inskrivningen eller anteckningen

gjordes eller handlingen eller kopia av den tillkom.

Fondbörsutredningen

Aktiebrev som bytts ut skall i likhet med vad nu gäller makuleras i betryggande

ordning. Det indragna brevet får inte göras helt oläsligt. Makulering

skall därför enligt uttrycklig föreskrift ske genom påteckning, stämpling

eller hålslagning. Utredningen ålägger dessutom aktiebolag att arkivera

makulerat aktiebrev. Motivet härtill är att utbyte av aktiebrev blir

vanligt i samband med äganderättsövergång och att aktiebrev normalt får

en jämförelsevis kort cirkulationsperiod. Aktieägare har f. n. ofta under

längre tid ett och samma dokument i sin besittning och kan således vid

behov granska detsamma och dess uppgifter om tidigare överlåtelser. I det

nya systemet ges normalt sett inte motsvarande möjlighet till kontroll av

tidigare överlåtelser. Oftast kommer nämligen bara en enda överlåtelse att

tecknas på ett aktiebrev. Det kan därför undantagsvis bli aktuellt att vid

tvist granska det utbytta aktiebrevet hos bolaget.

Remissyttrandena

Den föreslagna regeln om makulering och arkivering av utbytt aktiebrev

har i allmänhet lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Några

remissinstanser, som särskilt yttrat sig i denna fråga, är dock kritiska mot

regeln.

Bankföreningen anser med hänsyn till reglerna om godtrosförvärv av aktier,

att det vid ev. tvister om bättre rätt sällan kan få betydelse för utgången

om de överlåtelser som tecknats på aktiebreven är äkta eller inte. Föreningen

hemställer därför att de föreslagna föreskrifterna om sättet för makulering

och om arkiveringsskyldighet utgår. Jordbrukets bank och Sveriges

industriförbund är också av samma mening.

Riksarkivet finner den föreslagna arkiveringsplikten tillräcklig från rättssäkerhets-

och offentlighetssynpunkter.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

145

Departementschefen

Nuvarande aktiebolagslagstiftning innehåller inte några bestämmelser om

att makulerat aktiebrev skall arkiveras. Skäl att reglera detta förhållande

har hittills inte förelegat. Med en förenklad aktiehantering blir det normalt

att successivt dra in aktiebrev och utfärda nya i utbyte när ägarförhållandena

ändras. Till följd härav aktualiseras frågan om arkiveringsskyldighet.

Jag är av samma uppfattning som utredningen att bl. a. rättssäkerhetssynpunkter

kräver en arkivering av utbytta aktiebrev. I enlighet härmed innehåller

paragrafens första stycke bestämmelse av innebörd att VPC i betryggande

ordning skall makulera aktiebrev, som byts ut, och förvara makulerat

brev i huvudskrift eller i fotografisk återgivning eller därmed jämförlig återgivning

i minst tio år. Någon närmare föreskrift om hur makulering skall

ske behövs inte. Makulering — exempelvis genom påteckning, stämpling eller

hålslagning — får göras på ett sådant sätt att det indragna aktiebrevet

inte görs helt oläsligt. Om aktiebrevet skall förvaras i huvudskrift får det

naturligtvis inte förstöras. Genom att förvaringen inte behöver gälla originalet

utan kan avse mikrofilmad eller annan på fototeknisk väg återgiven

version av aktiebrev i makulerat skick torde den med tanke på nutidens affärsförhållanden

ganska långa arkiveringstiden inte orsaka alltför utrymmes-

och kostnadskrävande arrangemang. Departementsförslagets bestämmelser

om arkivering tillgodoser det rättsliga intresse som kan finnas hos

tidigare och nya aktieägare samt hos bolaget att vid tvist ha tillgång till bevisning.

Bestämmelsen om makulering och arkivering innefattar också aktiebrev,

som utfärdats före övergången till förenklad aktiehantering och som lämnats

in för utbyte mot aktiebrev utfärdat enligt den nya ordningen. Också här

finns ett rättsligt intresse av viss tids arkivering. Behov kan sålunda föreligga

av att med anledning av krav från aktieägarkretsen forska efter förkomna

aktier eller outtagna fondaktier. Jämväl till brevet hörande handlingar

— t. ex. fristående skriftlig överlåtelsehandling eller handling som

styrker familjerättsligt fång — skall arkiveras. Undantag har dock gjorts för

kupongark till äldre aktiebrev, eftersom kuponger genom övergången till det

nya systemet kommer att helt sakna värde.

I paragrafens andra stycke anges att anteckning om att aktiebrev makulerats

skall göras i aktiebrevsregistret.

34 §

Paragrafen handlar om arkivering av uppgift, som avförts ur aktiebok,

aldiebrevsregister eller den särskilda förteckningen, och av utskrift av aktiebok.

Dessutom ges arkiveringsbestämmelser för aktiebok som förs enligt nuvarande

ordning. Paragrafen har delvis sin motsvarighet i 5 § fjärde stycket

andra punkten i förslaget till lag om aktiehantering.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kiirtgl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

Inom nuvarande system saknar frågan om arkivering av fullskriven eller

i övrigt förbrukad aktiebok större aktualitet. Enligt departementsförslaget

kommer vissa uppgifter att successivt och systematiskt avföras ur aktiebok,

aktiebrevsregister och den särskilda förteckningen allteftersom anmälningar

om ändring kommer in. Till följd härav är det nödvändigt att reglera arkiveringsskyldigheten

i fråga om äldre avförda uppgifter. I paragrafens första

stycke föreskrivs därför att äldre uppgifter skall bevaras i minst tio år. Detsamma

skall gälla också utskrift av aktiebok. Tiden skall räknas från det

att uppgiften avfördes eller utskriften framställdes. Skyldigheten att arkivera

utskrift av aktiebok avser endast den utskrift som skall finnas hos aktiebokföraren,

dvs. VPC.

Arkiveringsregeln innebär att tillgång skapas till upplysning om tidigare

händelser eller förhållanden i fråga om aktieinnehav. Detta är liksom motsvarande

arkivering av utbytta aktiebrev av betydelse främst för aktieägare

eller dennes rättsinnehavare i händelse av rättstvist. Motsvarande informationer

ger i dag den på ett aktiebrev tecknade överlåtelsekedjan och äldre

upplägg i aktieboken. Också för aktiebolag kan det vara av värde att i efterhand

kunna rekonstruera t. ex. aktiebokens eller aktiebrevsregistrets innehåll

eller fastställa hur aktiebrev i något fall har makulerats eller bytts ut.

Eftersom aktiebok skall föras med ADB-teknik är det uppgifter antingen

i form av utskrift i klartext eller lagrade på magnetband eller på annat likartat

sätt som skall bevaras. Består arkivmaterialet av uppgifter i klartext

kan materialet för att nedbringa utrymmesbehovet och kostnaderna för arkiveringen

föras över till lämplig fotografisk återgivning. Vad nu sagts gäller i

tillämpliga delar också aktiebrevsregister som t. ex. består av en samling ändringsjournaler.

Utan särskild föreskrift omfattar den offentlighet som aktieboken är underkastad

också arkiverade delar av denna så länge de bevaras. Detta innebär

att arkiverade enstaka uppgifter i fråga om aktieägare som har mer än

500 aktier i bolaget skall företes på begäran. Föreligger arkivmaterialet på

magnetband, får VPC utan kostnad för den enskilde ta fram uppgiften i

läsbart skick. Eftersom utskrift av aktiebok skall arkiveras, torde i många

fall begärd uppgift finnas tillgänglig i en sådan utskrift. Att arkiverade uppgifter

ur aktieboken i viss utsträckning är offentliga medför naturligtvis inte

någon skyldighet för VPC att bearbeta eller sammanställa sådana uppgifter

eller ta fram någon ny utskrift av aktieboken för förfluten tid.

Enligt paragrafens andra stycke skall aktiebolag bevara den aktiebok som

bolaget fört i enlighet med bestämmelserna i AL i minst tio år efter det att

uppgifter om bolagets samtliga aktier registrerats i den nya aktieboken.

Den föreslagna tioåriga arkiveringstiden torde från rättssäkerhets- och

offentlighetssynpunkter vara tillfyllest. Riksarkivet har från dessa synpunkter

godtagit tiden men har samtidigt — utan att framställa något yrkande —

beklagat att man inte ansett sig kunna tillgodose den ekonomiska historiska

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

forskningens intresse av att kunna utreda och följa aktieägarkretsens sammansättning

och förändringar under en längre tid än tio år. Till detta vill

jag anföra följande. Den föreslagna arkiveringstiden utgör en minimitid.

Hinder möter sålunda inte mot att bevara äldre uppgifter under längre tid

än tio år. Genom att använda mikrofilmning kan det visa sig möjligt att utan

större kostnad beakta också forskningsintressen.

35 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i fondbörsutredningens förslag, gör

aktieägares rätt att delta i bolagsstämma beroende av att han anmält sig för

registrering i aktieboken senast tio dagar före stämman. Bestämmelsen har

närmare kommenterats i motiven till 13—15 §§ i departementsförslaget.

36 §

Genom denna paragraf, som svarar mot 13 § i förslaget till lag om aktiehantering,

upphävs gällande skyldighet för aktiebolag att sända ut särskilt

meddelande om nyemission till alla aktieägare som är kända för bolaget.

Vid nyemission skall teckningslistan och kungörelsen om ökningsbeslutet

godkännas av registreringsmyndigheten. Efter godkännandet skall styrelsen

och verkställande direktören enligt 54 § AL införa kungörelsen bl. a. i allmänna

tidningarna och underrätta aktieägarna i rekommenderade brev. Underrättelseskyldigheten

är dock begränsad till de fall, där upplysning om

aktieägarens postadress kan inhämtas utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt.

Med det nya systemet blir underrättelse onödig i alla de fall, där aktieägare

har företrädesrätt till nyteckning. Aktieägare som är registrerad —

och som alltså är känd för bolaget — kommer nämligen att tillställas teckningsrättsbevis.

Bestämmelsen om särskild underrättelseskyldighet har därför

ansetts kunna utgå. Som jag angett under 31 § gäller detta också om aktieägare

inte avlämnat aktiebrev för utbyte enligt nämnda lagrum. För enkelhetens

skull har befrielsen från denna skyldighet fått omfatta också det

fall, där nyteckningen skall ske av utomstående genom apport. Aktieägares

intresse av att få någon underrättelse är här inte så stort, eftersom de inte

själva skall ha rätt att teckna. Det kan förmodas att bolagen i alla fall finner

det lämpligt att informera sina aktieägare genom ett enkelt meddelande.

Skadestånd och ansvar m. m.

Detta avsnitt innehåller bl. a. bestämmelser om skadestånd och straff.

37 §

Paragrafen svarar mot 14 § i förslaget till lag om aktiehantering och be

handlar skadeståndsskyldighet för bl. a. styrelseledamot och aktieägare i ett

aktiebolag vid överträdelse av departementsförslagets regler.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

AL har — 207—212 §§ — bestämmelser om skadeståndsskyldighet dels

för stiftare av aktiebolag, dels för person i organställning, t. ex. styrelseledamot,

verkställande direktör, revisor, likvidator och likvidationsrevisor, och

dels för aktieägare. Skadeståndsansvaret omfattar skada som drabbat bolaget

eller enskild aktieägare, borgenär hos bolaget och annan tredje man.

Förutsättning för bolagsorgans skadeståndsansvar gentemot bolaget är att

organet vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet tillfogat

bolaget skada. I övriga fall — bortsett från stiftares ansvar och den

särskilda ansvarsregeln i 210 § för aktieägare — krävs för rätt till skadestånd

att skadan vållats genom att organet eller aktieägaren överträtt AL

eller bolagsordningen. För aktieägarens skadeståndsskyldighet fordras därjämte

att vållandet är kvalificerat — uppsåt eller grov vårdslöshet. Bestämmelser

ges dessutom om nedsättning av skadestånd i vissa fall och om skadeståndsansvarets

fördelning mellan flera ersättningsskyldiga.

Genom att i vissa fall knyta skadeståndsskyldigheten till överträdelse av

AL eller av bolagsordningen avser man att skapa sanktion åt sådana bestämmelser

i lagen eller i bolagsordningen, som tillkommit för att ge rättsskydd

åt aktiebolaget, aktieägare, borgenär eller annan tredje man. Flera

regler i AL har till syfte att skydda tredje man. Bland sådana regler märks

bestämmelser om att aktiebrev skall innehålla upplysningar om vissa inskränkningar

i rätten till de aktier som brevet avser. Som exempel kan vidare

nämnas årsredovisningsreglerna och reglerna om vinstutdelning. De

särskilda skadeståndsbestämmelserna i AL hänger samman med bl. a. att

aktieägare eller borgenär saknar rätt att för bolagets räkning göra gällande

anspråk på ersättning för skada som tillfogats bolaget.

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamot in. fl. kan också föreligga på

grund av brott t. ex. mot AL, och på grund av allmänna regler om skadeståndsskyldighet

i inom- och utomobligaloriska förhållanden.

Departementsförslagets regler om aktiehantering ersätter eller kompletterar

motsvarande bestämmelser i den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen. Det

är därför naturligt att vid överträdelse av förslagets regler skadeståndsskyldighet

åvilar bolagsorgan, aktieägare m. fl. i samma utsträckning som är fallet

vid överträdelse av nämnda lagstiftning. Förevarande paragraf reglerar

detta genom att helt allmänt hänvisa till bestämmelserna i AL, FL och BL

om skadestånd vid överträdelse av dessa lagar. De bestämmelser som åsyftas

är närmast 208 § tredje stycket, 209, 210, 211 och 212 §§ i AL, 320 § tredje

stycket, 321, 322, 323 och 324 §§ i FL och 177 § tredje stycket, 178, 179, 180

och 181 §§ i BL. — Tillämpningsområdet för denna paragraf blir begränsat

eftersom aktiebolag — på grund av 2 § i departementsförslaget eller genom

frivilligt avtal — kommer att lämna över förvaltningsfunktioner till VPC.

Har sådant överlämnande skett, kan dock bolagsorgan eller aktieägare, som

medverkat till en oriktig åtgärd av VPC, ådra sig skadeståndsansvar.

Jag har under 6.4. behandlat förhållandet mellan VPC och aktiebolag i

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

rättsligt hänseende och därvid framhållit att bolag i princip svarar för den

skada som VPC eller dess anställda vållar aktieägare eller tredje man.

Under remissbehandlingen har Svea hovrätt med hänsyn till de risker som

är förenade med databehandling förordat ett strikt, lagfäst skadeståndsansvar,

som är solidariskt för VPC och bolaget. Jag anser en sådan ordning

inte vara nödvändig och dessutom strider den i viss mån mot uppdragsförhållandet

mellan VPC och bolaget. Av allmänna rättsgrundsatser följer att

VPC i sin egenskap av uppdragstagare svarar gentemot bolaget för den skada

som orsakats bolaget genom vållande av VPC eller dess anställda. Med

hänsyn till att stora värden kan riskeras till följd av felaktigheter eller misstag

vid tillämpningen av förenklad aktiehantering, bör VPC inte tillåtas att

i kontraktet med bolaget friskriva sig från detta ansvar. Den statliga medverkan

i VPC utgör en garanti mot en sådan ansvarsfriskrivning. En skadelidande

kan också vända sig direkt mot en styrelseledamot eller anställd

hos VPC, om denne gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, t. ex. enligt

40 § i departementsförslaget, och därigenom vållat skadan.

38 §

Paragrafen svarar delvis mot 8 § i förslaget till lag om VPC.

I paragrafens första stycke föreskrivs att den som driver sådan verksamhet

som enligt 2 § ankommer på VPC, skall dömas till böter eller fängelse i

högst ett år.

Enligt andra stycket skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter

mot den i 12 § tredje stycket föreskrivna tystnadsplikten dömas till böter

eller fängelse i högst sex månader. Samma straffansvar drabbar den som

åsidosätter villkor, som meddelats med stöd av 17 § — dvs. villkor som knutits

till rätten att förvaltarregistrera aktier. Brott mot tystnadsplikten får

enligt den särskilda åtalsregeln i paragrafens tredje stycke åtalas endast, om

målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

39 §

Paragrafen svarar mot 7 § i förslaget till lag om VPC och innehåller den

tidigare nämnda bestämmelsen om påföljd i vissa fall när oriktig uppgift

lämnas till bankinspektionen i samband med inspektionens tillsyn över VPC.

40 §

Denna paragraf handlar om påföljd för överträdelse av vissa regler i departementsförslaget

och kompletterar de straffbestämmelser som finns i AL

i fråga om motsvarande överträdelser av AL. Paragrafen har delvis sin motsvarighet

i 15 och 16 §§ i förslaget till lag om aktiehantering.

Aktiebolag, som tillämpar förenklad aktiehantering, skall — som framgått

av den föregående framställningen — i fråga om aktiebrev och aktiebok iakt
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

ta bestämmelser såväl i AL som i den föreslagna lagen om förenklad aktie

hantering. Bestämmelserna i AL i dessa hänseenden är som regel straffsanktionerade.

I 214 § 1 och 2 AL föreskrivs sålunda straff -— dagsböter eller

fängelse — för bl. a. styrelseledamot som uppsåtligen bryter mot vissa särskilt

angivna föreskrifter vid utfärdande av aktiebrev eller vid anteckning

i aktiebok. Det är t. ex. fråga om ålagd skyldighet att aktiebrev skall innehålla

uppgift om utlänningsförbehåll eller att i aktieboken som regel får

föras in endast den som grundar sin rätt till aktie på formell legitimation.

Den som i övrigt överskrider sådana och andra särskilt angivna regler i AL

om aktiebrev, emissionsbevis, aktiebok m. m. kan enligt 216 § första stycket

1 dömas till böter. Samma straffansvar drabbar enligt 216 § första

stycket 2 AL styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som

i samband med emission, inlösen eller skifte av bolagets tillgångar underlåter

att förse aktiebrev med föreskriven påskrift. Det är här fråga om sådana

i AL meddelade ordningsföreskrifter, som ansetts ha den betydelse

att deras effektivitet bör upprätthållas genom straff. De föreskrifter i AL

som är straffsanktionerade genom nu angivna straffbestämmelser kommer

att — såvitt avser 214 § helt och hållet och i fråga om 216 § i stor utsträckning

—• vara aktuella för aktiebolag som gått över till förenklad

aktiehantering. Därutöver skall bolaget tillämpa departementsförslagets

regler som ersätter eller kompletterar AL:s bestämmelser beträffande bl. a.

aktiebrev och aktiebok. Också nu avsedda regler bör straffsanktioneras på

samma sätt som skett i 216 § AL i fråga om där angivna motsvarande1

föreskrifter. Straffbestämmelser med angivet innehåll finns i denna paragraf.

I likhet med 216 § AL är straffet satt till böter och för straffansvar

förutsätts inte ens oaktsamhet. Det är alltså fråga om typiska ordningsförseelser.

De förseelser för vilka ansvar kan ådömas räknas upp i paragrafen. Som

första punkt anges underlåtenhet att i föreskriven ordning föra aktiebok,

aktiebrevsregister eller den särskilda förteckningen eller att göra utskrift

av aktiebok och hålla utskriften tillgänglig. Det är alltså fråga främst om

förseelser mot 8—16 §§ i departementsförslaget. Genom andra punkten

straffbeläggs bl. a. i 3 och 4 §§ givna bestämmelser med anknytning till aktiebrevs

och andra aktierättsliga dokuments innehåll. Bestämmelserna i 21—

24 och 31 §§ om avstämning, om betalning av utdelningsbelopp och om

distribution av emissionsbevis är straffbelagda i tredje punkten. Som fjärde

punkt anges underlåtenhet att göra anmälan för registrering enligt 30 § (jfr

216 § första stycket 3 AL). Slutligen tas i femte punkten upp förseelser

mot 19 § och mot bl. a. arkiveringsbestämmelserna i 33 eller 34 §.

Inom den förenklade aktiehanteringen kommer vissa uppgifter att obligatoriskt

enligt 2 § eller genom frivilligt avtal läggas över på VPC. Detta aktualiserar

frågan om vem som i sådana fall kan drabbas av straffansvar enligt

218 § första stycket 1 AL och enligt förevarande paragraf. Mot bakgrund

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

151

av att VPC skatt stå under tillsyn av bankinspektionen har handelskammaren

i Malmö och Sveriges industriförbund under remissbehandlingen

hävdat, att ett aktiebolags ledning bör kunna fritas från ansvar för ordningsförseelser

enligt 216 § AL i den utsträckning som skötseln av bolagets

aktiehantering uppdragits åt VPC. Till detta vill jag anföra följande.

Vissa bestämmelser i AL — som 39 § — utgår uttryckligen från, att

det är styrelsen för ett bolag som svarar för de skyldigheter som AL lägger

på bolag. Också i övrigt torde bolagsstyrelse eller verkställande direktör som

regel bära ansvaret för att AL:s regler iakttas. Det nu sagda torde gälla även

när förvaltningsuppgifter anförtrotts anställd eller självständig medhjälpare.

Enligt allmänna regler kan dock straffansvaret för bolagsledningen falla

bort och ev. flyttas över på anställd eller medhjälpare eller ock straffansvar

komma i fråga såväl för bolagsledningen som för den anställde eller medhjälparen.

VPC kommer i förhållande till bolaget att inta ställning av kvalificerad,

självständig medhjälpare och får förutsättas ha god kännedom

om de regler som gäller för aktiehanteringen. Mot denna bakgrund och med

hänsyn dels till att vissa uppgifter obligatoriskt tillförs VPC och dels till att

bolagsledningens möjligheter att fortlöpande kontrollera VPC:s arbete är

begränsade kan det sättas i fråga, om inte bolagsledningens ansvar för rena

ordningsföreskrifter upphör i och med att den straffbelagda uppgiften läggs

över på VPC. Denna fråga bör emellertid — i likhet med spörsmålet om

ansvarsfördelningen över huvud taget mellan bolagsledning och VPC-anställda

— inte lösas genom lagstiftning utan lämnas över till rättstillämpningen.

Övergångsbestämmelser

I första stycket anges att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1971.

Behov kan tänkas föreligga för aktiebolag att redan fr. o. m. dagen för lagens

ikraftträdande tillämpa förenklad aktiehantering. På grund härav öppnas

i andra stycket möjlighet för bolag att före nämnda dag få beslut i frågan

registrerat enligt 30 §.

7.2. Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken samt förslaget till lag om

ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Gällande rätt

Enligt 13 kap. 1 § föräldrabalken (FB) skall egendom som hör till omyndig,

dvs. underårig eller omyndigförklarad, i allmänhet förvaltas av förmyndaren.

Denne företräder därvid den omyndige i angelägenheter som rör

egendomen. Vissa undantag från denna huvudregel finns dock. En annan

ordning kan sålunda gälla på grund av lag. Så får t. ex. underårig själv förvalta

egendom som härrör från egen arbetsinkomst efter det att han fyllt

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

16 år. Vidare kan särskild förvaltning av annan än förmyndaren förekomma

på grund av villkor vid förvärv genom gåva eller testamente.

15 kap. FB innehåller bestämmelser om förmyndares förvaltning av omyndigs

egendom. I 1 § anges att förmyndaren är skyldig att se till att den

omyndiges tillgångar är tryggt placerade och att de ger skälig avkastning.

Genom bestämmelser i de följande paragraferna i kapitlet begränsas förmyndarens

handlingsfrihet i olika hänseenden. I 7—12 §§ finns regler om

förvaring och förvaltning av omyndigs penningmedel och värdehandlingar.

I 7 § första stycket slås fast att förmyndaren skall förvalta omyndigs pengar

och värdepapper såsom anförtrott gods. Egendomen skall sålunda förvaras

så att den inte blandas samman med pengar och värdepapper som hör till

förmyndaren eller eljest innehas av honom. Om den omyndige äger aktier

skall förmyndaren enligt paragrafens andra stycke se till att den omyndige

så snart det kan ske registreras i aktieboken. Överstiger sammanlagda värdet

av den omyndiges aktier, obligationer, skuldebrev och andra sådana

värdehandlingar 5 000 kr., skall enligt 8 § första stycket handlingarna i den

omyndiges namn sättas ned i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank.

Har underåriga syskon gemensam förmyndare föreligger enligt paragrafens

fjärde stycke nedsättningsskyldighet om syskonens värdehandlingar tillsammans

överstiger nämnda belopp. Om sådan nedsättning hos bank i vissa

andra fall finns bestämmelser i 12 §. I 8 § femte stycket anges, att om omyndigs

värdehandlingar, som skall förvaltas av förmyndaren, finns i öppet förvar

hos bank utan att ha satts ned enligt bestämmelse i 15 kap. FB, så skall

föreskrifterna i FB om nedsatta värdehandlingar tillämpas också på dessa

handlingar.

Är värdehandling nedsatt i öppet förvar hos bank enligt vad nyss sagts,

svarar banken enligt 1 § lagen om vård av omyndigs värdehandlingar (VL)

för handlingarnas förvaring och förvaltning i enlighet med vad som anges

i lagen. I 2 § första stycket 1, 2, 4 och 5 VL föreskrivs i fråga om svenska

aktier skyldighet för bank dels att svara för att den omyndige registreras

i aktieboken och att förmyndarens namn och adress samtidigt anmäls, dels

att lyfta utdelning, dock endast om banken utan väsentlig omgång eller

tidsutdräkt eller eljest genom förfrågan hos förmyndaren kan inhämta

uppgift om tid och ort för vinstutdelning, dels att vid ny- eller fondemission

iaktta den omyndiges rätt. Bank får enligt 5 § VL inte medverka till

åtgärd i fråga om nedsatt aktie, till vilken fordras överförmyndarens samtycke,

utan att se till att dennes samtycke föreligger.

De i det föregående redovisade reglerna om omyndigs egendom gäller

enligt 18 kap. 8 § FB och 15 § VL också i fråga om egendom som förvaltas

av god man.

Bankföreningens framställning den 17 september 1969

Bankföreningen erinrar inledningsvis om att fondbörsutredningen i fråga

om bolag, som har en utlandsmarknad för sina aktier, föreslagit en undan
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

153

tagsbestämmelse från den annars gällande huvudregeln att endast aktieägaren

får registreras i aktieboken. För sådana aktier skulle i stället för ägaren

den som i utlandet förvaltar aktien få antecknas i aktieboken med uppgift

att aktien innehas för annans räkning. Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget

har emellertid bankföreningen och flera andra remissinstanser

förordat att förvaltarregistrering bör tillåtas också i fråga om aktier som

lagts i förvar här i landet hos vissa särskilt auktoriserade förvaltare. Bankernas

notariatavdelningar har därvid i första hand nämnts som lämpliga

för auktorisation som förvaltare. Som skäl för vidgad förvaltarregistrering

har angetts de möjligheter till rationaliseringar och kostnadsbesparingar

som kan vinnas. Reglerna i 15 kap. 7 § FB och 2 § VL om skyldighet att i aktieboken

registrera omyndigs aktier i den omyndiges namn hindrar förvaltarregistrering

av sådana aktier. Det är önskvärt att denna begränsning av

möjligheten att förvaltarregistrera aktier röjs undan. Detta bör kunna ske

utan någon fara för de omyndigas rätt. Bestämmelserna i 5 § VL om skyldighet

för banken att se till att överförmyndarens tillstånd finns i de fall där

sådant fordras för åtgärd som förmyndaren vill vidta samt bankens allmänna

ansvar ger den omyndige ett fullt tillräckligt skydd. Bankföreningen hemställer

därför att 15 kap. 7 § FB och 2 § första stycket 1 VL ändras så att det

i fråga om aktier som omfattas av det nya aktiehanteringssystemet och som

på uppdrag av förmyndare förvaltas av bank blir möjligt att i aktieboken i

stället för den omyndige som ägare registrera banken såsom förvaltare.

Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över bankföreningens framställning

är, om möjlighet till inhemsk förvaltarregistrering av aktier skapas,

positiva till att de föreslagna ändringarna i FB och VL genomförs.

Förmynderskapsntredningen anför att de av bankföreningen berörda reglerna

i FB och VL har varit föremål för utredningens uppmärksamhet i samband

med utredningens översyn av förmynderskapsrätten. Vid överläggningar

som utredningen hållit med företrädare för bankerna har satts i fråga,

om det finns tillräckliga skäl för att behålla bestämmelserna om skyldighet

för bank att registrera omyndigs aktier i aktieboken. Det har framhållits

att en sådan inskrivning inte hindrar förfogande över aktien och påstås för

bankerna medföra mycket arbete. En anmälan om införing i aktiebok hör

till god ordning. Sådan införing medför emellertid också att antecknad aktieägare

får de meddelanden som bolag enligt AL måste sända ut, t. ex. angående

nyemissioner, eller i praktiken brukar sända ut, såsom årsredovisningar

och delårsrapporter. Särskilt i fråga om företag, vars aktier inte är

börsnoterade och som därför vanligtvis inte erhåller större publicitet, kan

en anteckning i aktiebok ha betydelse för att den omyndiges rätt skall kunna

iakttas. Utredningen har emellertid funnit att en viss uppmjukning av

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

regeln kan ske beträffande omyndigs aktie som är nedsatt i förvar hos bank.

Enligt 2 § första stycket 2, 4 och 5 VL skall bank i fråga om vinstutdelning

på aktie och vid ny- eller fondemission iaktta den omyndiges rätt, vad gäller

vinstutdelning dock endast om banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt

kan inhämta uppgift om tid eller ort för vinstutdelning. På grund härav

har utredningen ansett att, såvitt avser i förmyndardepå nedsatta aktier

som är noterade vid Stockholms fondbörs, bankerna kan utan fara för den

omyndiges rätt befrias från skyldigheten att ombesörja att omyndig antecknas

som ägare i aktiebok. För aktier som inte är nedsatta i förmyndardepå

och för andra aktier än börsnoterade aktier bör dock skyldigheten bestå. —

Bankföreningens förslag stämmer således överens med utredningens inställning

att en uppmjukning av bestämmelserna kan ske utan fara för den

omyndiges rätt. Visserligen innebär föreningens förslag, i jämförelse med

den ändring förmynderskapsutredningen tänkt sig, att undantag från skyldighet

att anmäla omyndig som aktieägare skall avse aktier som kommer att

omfattas av den nya lagen om aktiebrev och aktiebok i stället för aktier som

är noterade vid Stockholms fondbörs. Om tillstånd till förvaltarregistrering

skulle lämnas för bankernas notariatavdelningar på sätt bankföreningen

föreslagit, synes det emellertid lämpligt att ett sådant system kan omfatta

också omyndigs aktier som är nedsatta i förmyndarförvar hos bank. Den

ändring i förevarande bestämmelser som behövs för detta torde kunna genomföras

på sätt bankföreningen föreslagit. En registrering i aktieboken av

banken som förvaltare medför att rösträtt för aktie på grund av AL:s bestämmelser

inte kan utövas vare sig av banken eller av aktieägaren/förmyndaren.

Med hänsyn till att det särskilt i vad avser familj ebolags aktier

men också annars kan vara i den omyndiges intresse att förmyndaren utövar

rösträtten för omyndigs aktier är det en nödvändig förutsättning att förmyndaren

får möjlighet att utnyttja rösträtten. Om detta kan ske genom att aktier

lämnas utanför det ifrågasatta systemet eller genom en ändring i AL eller

på annat sätt undandrar sig utredningens bedömande. Under angivna

förutsättning tillstyrker utredningen bankföreningens framställning.

Om vidgad förvaltarregistrering genomförs motsätter sig bankinspektionen

inte de föreslagna ändringarna i FB och VL. Inspektionen förutsätter därvid

att förvaltare skall vara skyldig att till deponent sända vidare underrättelse

som bolaget — och i förekommande fall enskild aktieägare — vill tillställa

aktieägarna. En sådan skyldighet torde vara nödvändig för att förmyndare

och gode män skall kunna fullgöra sina åligganden enligt FB. Också andra

skäl kan anföras till stöd för detta. Vidare förutsätter inspektionen att reglerna

utformas så, att aktier som enligt 15 kap. 8 § och 18 kap. 8 § FB satts

ned i öppet förvar hos bank inte nödvändigtvis måste förvaltarregistreras.

Det bör ankomma på förmyndaren eller gode mannen att i varje enskilt fall

avgöra om förvaltarregistrering skall ske.

Övriga remissinstanser som godtar eller tillstyrker bankföreningens för
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

slag är Stockholms stads överförmyndarnämnd, aktiebolagsutredningen och

sparbanksföreningen, överförmyndarnämnden förutsätter att möjlighet öppnas

att utöva rösträtt för aktier som satts ned i förmyndarförvar hos bank.

Svea hovrätt intar en negativ inställning till de föreslagna ändringarna

och lägger bl. a. följande synpunkter på frågan. Med en förvaltarregistrering

av omyndigs aktier följer att bolagen i fortsättningen inte skulle tillställa

förmyndaren sådana underrättelser som bolag är skyldigt att ge sina aktieägare

eller andra meddelanden som brukar skickas till aktieägarna. Även om

motsvarande uppgifter enligt VL till viss del skulle sändas till förmyndaren

genom den förvaltande bankens försorg, är dock denna underrättelseplikt

begränsad till vissa särskilt angivna fall. Den omfattar inte sådana mera

allmänna upplysningar om bolagets ställning, som kan ligga till grund för

förmyndarens eller gode mannens bedömande enligt 15 kap. 1 § och 18 kap.

8 § FB. Av förslaget följer vidare att omyndig med ett värdepappersinnehav

som överstiger 5 000 kr. ovillkorligen — på grund av skyldigheten att sätta

ned handlingarna i förvar hos bank — skulle berövas den rösträtt som aktierna

representerar. Även om i vissa fall rösträtten skulle kunna behållas

genom föreskrift om godmansförvaltning i samband med gåva eller testamente

(se NJA 1938 s. 89), är det inte tilltalande med en lagstiftning som

uppmuntrar till sådana förfaranden. De angivna konsekvenserna av bankföreningens

förslag urholkar i inte oväsentlig mån den omyndiges — eller

hans motsvarighet enligt 18 kap. FB — intressen.

Departementschefen

Det är en grundläggande princip i svensk aktiebolagsrätt att i aktieboken

får införas endast den som innehar aktie med äganderätt. Det förslag till

nytt aktiehanteringssystem som jag förordat i det föregående medger emellertid

under vissa förutsättningar avsteg från denna princip. I 16—20 §§ i

departementsförslaget till lag om förenklad aktiehantering har sålunda tagits

upp regler om förvaltarregistrering, dvs. om rätt att i aktieboken i stället

för aktieägaren registrera den som förvaltar hans aktie. I enlighet med fondbörsutredningens

förslag skall sådan registrering få förekomma i fråga om

utlandsägda aktier som är föremål för handel vid utländsk fondbörs, s. k.

utländsk förvaltarregistrering (16 § andra stycket). I departementsförslaget

har dessutom öppnats möjlighet till s. k. inhemsk förvaltarregistrering (16 §

första stycket). Bestämmelserna om sådan registrering innebär att bank eller

fondkommissionär som fått auktorisation att förvalta aktier skall få införas

på aktiebrev och i aktieboken i stället för aktieägaren.

För de fall där förvaltarregistrering av olika anledningar inte kan tillämpas

kan förvaltaren försäkra sig om att för aktieägarens räkning uppbära

utdelningsbelopp och emissionsbevis genom att göra anmälan till en särskild

förteckning över uppdragstagare m. fl. (se 12 § i departementsförslaget till

lag om förenklad aktiehantering).

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:is proposition nr 99 år 1970

Gällande bestämmelser i fråga om förmyndares förvaltning av aktier medger

inte att aktierna förvaltarregistreras. Förmyndare är sålunda skyldig att

se till, att omyndigs aktier snarast registreras i aktieboken i den omyndiges

namn. Om sammanlagda värdet av omyndigs aktier, obligationer, skuldebrev

och andra sådana värdehandlingar överstiger 5 000 kr., är förmyndaren

skyldig att deponera handlingarna i öppet förvar hos bank. I sådant fall liksom

i övrigt när bank förvarar aktier enligt bestämmelse i FB ankommer

det enligt VL på banken i stället för förmyndaren att ombesörja att den

omyndige registreras i aktieboken. Bestämmelserna gäller också för aktier

som förvaltas av god man enligt 18 kap. FB.

Bankföreningens framställning syftar till att göra det möjligt att tillämpa

systemet med inhemsk förvaltarregistrering också i fråga om aktier som

förvaltas av förmyndare eller god man. Flertalet av de remissinstanser som

yttrat sig över framställningen — bl. a. förmynderskapsutredningen, bankinspektionen

och aktiebolagsutredningen — har ställt sig positiva till att om

inhemsk förvaltarregistrering förs in i det nya aktiehanteringssystemet, sådan

registrering bör tillåtas också beträffande de med framställningen avsedda

aktierna. En avvisande attityd till framställningen har däremot intagits

av Svea hovrätt, som utgått från att de föreslagna ändringarna skulle

begränsa förmyndares eller god mans möjligheter att utöva rösträtt för av

honom förvaltade aktier och att få del av meddelanden som sänds ut till

aktieägarna.

För egen del vill jag anföra följande. Mitt förslag att i fråga om aktier

som omfattas av det nya aktiehanteringssystemet tillåta inhemsk förvaltarregistrering

är föranlett av en strävan att i största möjliga utsträckning ta

till vara de rationaliseringsmöjligheter som erbjuds genom det nya systemet.

Jag har i det föregående utförligt behandlat de kostnads- och rationaliseringsskäl

som ligger bakom förslaget om inhemsk förvaltarregistrering.

Mot bakgrund av den betydelse möjligheten till sådan registrering kan ha

för att underlätta aktiehanteringen förordar jag att hindren för att använda

inhemsk förvaltarregistrering i fråga om aktier som står under förmyndares

förvaltning undanröjs. Som framgår av det följande kan detta ske utan att

den omyndiges rätt försvagas.

Förmynderskapsutredningen och Stockholms stads överförmyndarnämnd

har förutsatt att reglerna utformas så att förmyndare som vill utöva rösträtt

för omyndigs aktier får möjlighet till det. Jag vill med anledning därav framhålla

att förslaget om inhemsk förvaltarregistrering innebär att det blir beroende

på depåavtalet mellan förvaltaren och deponenten om förvaltaren skall

registreras i aktieboken i stället för aktieägaren. Denna ordning skall självfallet

— i motsats till vad Svea hovrätt synes ha antagit — också gälla i fråga

om aktier som sätts ned i förmyndarförvar hos bank. Förmyndare — liksom

varje annan deponent — som vill utöva rösträtt för deponerade aktier

kan således avstå från att medge förvaltarregistrering av aktierna. I sådant

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

fall skall som f. n. den omyndige registreras i aktieboken.

En annan fråga som uppmärksammats vid remissbehandlingen gäller angelägenheten

av att förmyndaren får del av de meddelanden och uppgifter

som bolaget eller enskild aktieägare sänder ut till bolagets aktieägare. Som

nyss nämnts har sålunda Svea hovrätt som grund för sin avvisande hållning

till bankföreningens framställning åberopat bl. a. att förmyndaren vid förvalt

arregi strering inte skulle få del av alla sådana meddelanden. Bankinspektionen

har å sin sida förutsatt att förvaltare blir skyldig att vidarebefordra

meddelande till deponent. Enligt gällande ordning är det i fråga om aktier

som satts ned i bank enligt föreskrift i FB sörjt för att förmyndaren får del

av utsända meddelanden genom att banken är skyldig att låta registrera den

omyndige i aktieboken, varjämte banken till bolaget skall lämna uppgift om

förmyndarens namn och adress. I andra fall kan förmyndaren låta registrera

sig som ”adress” för den omyndige. Vid förvaltarregistrering kommer meddelandena

att sändas till den i aktieboken som förvaltare registrerade banken.

Garantier måste skapas för att meddelandena vidarebefordras till förmyndare

så att dessa får möjlighet att i full utsträckning bevaka den omyndiges

rätt. Detta är emellertid en fråga som är aktuell inte endast vid förvaltarregistrering

av omyndigs aktier. I 17 § departementsförslaget till lag

om förenklad aktiehantering anges, att i beslut om auktorisation av förvaltare

kan meddelas särskilda villkor för att tillgodose såväl allmänna som enskilda

intressen. Jag har under 6.2. rent allmänt uttalat att förvaltare bör

åläggas att till sina deponenter vidarebefordra meddelanden inte endast

från aktiebolaget och VPC utan också från enskild aktieägare eller från en

aktieägareförening. Jag utgår från att sådant åläggande regelmässigt skall

ges vid auktorisation av förvaltare. När det gäller omyndigs aktier skall meddelanden

självfallet sändas vidare till förmyndaren. Med denna lösning är

således sörjt för att förmyndare också när han låter förvaltarregistrera den

omyndiges aktier får del av alla de meddelanden som sänds ut till aktieägarna.

Bestämmelserna om förmyndares förvaltning av omyndigs aktier gäller

även i fråga om aktier som förvaltas av god man. Vad jag anfört i det föregående

om omyndigs aktier gäller också sådana aktier.

I de fall där förvaltarregistrering inte kan användas finns — som jag inledningsvis

erinrat om — möjlighet för uppdragstagare m. fl., däribland förmyndare

och god man, att registrera sig i den särskilda förteckning som enligt

12 § i departementsförslaget till lag om förenklad aktiehantering skall

föras vid sidan av aktieboken. Som jag förutskickat i motiven till nämnda

paragraf skall jag i detta sammanhang också behandla en vid remissbehandlingen

av fondbörsutredningens betänkande uppkommen fråga om skyldighet

för förmyndare och bank som förvaltar omyndigs aktier att anmäla sig

till förteckningen. I den angivna paragrafen anges att bl. a. den som med

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 99

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Mgj:ts proposition nr 99 år 1970

skriftlig handling visar ait han till följd av uppdrag har rätt att i stället för

den i aktieboken införda aktieägaren lyfta utdelning och ta emot emissionsbevis

eller, vid fondemission, brev på ny aktie, skall på begäran föras in i

den särskilda förteckningen. Vad gäller omyndigs aktier eller aktier som

står under godmansförvaltning innebär detta att om aktierna enligt föreskrift

i FB eller annars satts ned i Öppet förvar hos bank utan att avtal

träffats med banken om förvaltarregistrering av aktierna, banken kan göra

anmälan till förteckningen. I paragrafen öppnas också möjlighet för förmyndare

eller god man att på begäran tas upp i förteckningen. Av vad jag

nyss sagt framgår att denna möjlighet kan utnyttjas endast, när aktierna

inte deponerats i bank. Förmynderskap sutredningen och Stockholms stads

överförmyndarnämnd har hävdat att anmälan till förteckningen alltid borde

göras i fråga om omyndigs aktier eller aktier som förvaltas av god man. .lag

är av samma mening i fråga om aktier som inte förvaltarregistreras, eftersom

en sådan ordning skulle ge ökad säkerhet åt förvaltningen av sådana

aktier.

Jag föreslår således att 15 kap. 7 § FB och 2 § första stycket VL ändras i

enlighet med det sagda.

8. Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande enligt 87 § regeringsformen genom

utdrag av statsrådsprotokollet inhämtas över förslagen till

1) lag om förenklad aktiehantering,

2) lag om ändring i föräldrabalken,

3) lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

159

Bilaga 1

I) Förslag

till

Lag

om förenklad aktiehantering

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag är tillämplig på aktiebolag och träder i stället för motsvarande

bestämmelser i lagarna (1944: 705) om aktiebolag, (1948:433) om försäkringsrörelse

och (1955: 183) om bankrörelse, om bolagsstämman beslutar

det.

2 §

Värdepapper scentralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen) har att

fullgöra följande uppgifter, nämligen att

1. föra aktiebok, aktiebrevsregister och förteckning enligt 12 §,

2. pröva frågor om införing av aktieägare i aktieboken,

^ 3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning av uppgifter enligt

4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 12 §,

5. utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis (teckningsrättsbevis

och delbevis),

6. svara för utbyte av aktiebrev och därmed sammanhängande åtgärder,

7. vidtaga åtgärder enligt 25 § i fråga om ej uttagen ny aktie.

Verksamhet som avses i första stycket får drivas endast av värdepapperscentralen.

Aktiebrev m. m.

3§

Aktiebrev skall ställas till viss man.

Aktiebrev får undertecknas på aktiebolagets vägnar av värdepapperscentralen.

Namnteckning får återges genom tryckning eller på annat sådant sätt.

I aktiebrev skall i stället för aktienummer anges brevets ordningsnummer

och det antal aktier som det avser.

I aktiebrev skall erinras om innehållet i 22 §.

4 §

Skall aktiebrev enligt lag innehålla upplysning om inskränkningar i rätten

till de aktier som brevet avser, får inskränkningarna återges i förkortad

form. Förkortningsformer fastställes av Konungen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

5§

På begäran av aktieägare eller förvaltare som avses i 16 § skall aktiebrev

delas upp, läggas samman eller på annat sätt bytas ut. När aktiebrev företes

för införande av ny ägare i aktieboken, får brevet bytas ut mot ett eller

flera nya brev.

I aktiebrev, som utfärdas vid utbyte, behöver ej tagas in uppgift om utbytet

eller om dag när det äldre brevet utfärdades.

6§

När aktiebrev med överlåtelse in blanco företes för införande av ny ägare

i aktieboken, behöver ej förvärvarens namn sättas ut i överlåtelsen, om brevet

skall bytas ut.

Ej heller behöver aktiebrev, som utfärdas i samband med att aktieägaren

införes i aktieboken, förses med uppgift om införingen eller om fångets beskaffenhet.

7§

Bestämmelserna i denna lag om aktiebrev gäller i tillämpliga delar interimsbevis.

Detsamma gäller teckningsbevis och emissionsbevis såvitt avser

3 § andra stycket och 5 § samt beträffande teckningsbevis dessutom 3 § fjärde

stycket samt 4 och 16 §§.

Aktiebok m. m.

8§

Aktiebok föres med maskin för automatisk databehandling eller på annat

liknande sätt.

I aktieboken upptages, om ej annat följer av 16 §, aktieägarna med uppgift

om personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. För

varje ägare anges det antal aktier som han äger av olika slag och aktiebrevs

ordningsnummer. Fångets beskaffenhet behöver ej anmärkas i aktieboken.

9§

I fråga om förvaltare som avses i 16 § antecknas i aktieboken samma uppgifter

som enligt 8 § andra stycket skall införas om aktieägare.

10 §

Utöver aktiebok föres för varje aktiebolag ett aktiebrevsregister. Registret

upptager i löpande nummerföljd de aktiebrev som utfärdas med uppgift om

dagen för utfärdandet, antalet aktier och aktieslag samt ägares eller, i fall

som avses i 16 §, förvaltares identifieringsnummer i aktieboken.

Utfärdas nytt aktiebrev i stället för äldre, göres i registret hänvisning till

det äldre brevets ordningsnummer. 11

11 §

Ändras förhållande som antecknats i aktiebok eller aktiebrevsregister,

skall utan dröjsmål anteckning därom göras i boken eller registret efter anmälan

av aktieägare eller annan behörig person. Dagen för anteckningen

skall anges, om den ej framgår av annat tillgängligt material.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

161

12 §

Den som med skriftlig handling visar att han till följd av uppdrag eller

pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att

i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och mottaga

emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie, skall på begäran

upptagas i en särskild förteckning. Detsamma gäller förmyndare eller god

man för aktieägare eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmätning

av eller kvarstad på aktier utmätningsmannen.

I förteckningen skall för sådan person som avses i första stycket antecknas

samma uppgifter som enligt 8 § andra stycket skall införas i aktieboken

om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer

honom. Sådan anteckning skall avföras, när det visas att rätten

upphört.

Uppgift ur förteckningen får ej lämnas ut till annan utan samtycke av

den som beröres av förhållanden som antecknats i förteckningen.

13 §

Utskrift av aktieboken skall hållas tillgänglig för envar hos aktiebolaget

och värdepapperscentralen. Utskriften får ej vara äldre än sex månader.

Utöver vad som följer av första stycket har envar rätt att mot ersättning

för kostnaderna få utskrift av aktieboken eller del av denna.

Utskrift enligt första eller andra stycket får ej innehålla uppgift om aktieägare

som har högst femhundra aktier i aktiebolaget.

14 §

Utskrift av aktiebok avseende förhållandena tio dagar före bolagsstämma

skall hållas tillgänglig för aktieägarna vid stämman.

15 §

I utskrift av aktiebok upptages aktieägarna och de förvaltare som avses i

16 § i alfabetisk ordning. Aktiebrevs ordningsnummer behöver ej anges i

utskriften.

Förvaltarregistrering

16 §

Bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aktier,

får införas på aktiebrev och i aktieboken i stället för ägaren till de aktier

som omfattas av förvaltningsuppdraget.

Om aktier i ett aktiebolag är föremål för handel vid utländsk fondbörs,

kan, efter särskilt tillstånd, i bolagets aktiebrev och aktiebok, i stället för aktieägare

som är bosatt utomlands, införas den som fått uppdrag att i utlandet

förvalta hans aktier.

På aktiebrev och i aktieboken skall i fall som avses i första och andra

styckena anmärkas att aktien innehas för annans räkning. Detsamma gäller

emissionsbevis som utfärdas på grund av förvaltarregistrerad aktie och som är

ställt till viss man.

17 §

Fråga om auktorisation eller tillstånd, som avses i 16 §, prövas av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

I beslut om auktorisation eller tillstånd kan meddelas särskilda villkor

för att tillgodose såväl allmänna som enskilda intressen. Åsidosättes sådant

villkor och är avvikelsen betydande, kan auktorisationen eller tillståndet

återkallas.

18 §

För rätt till registrering som förvaltare enligt 16 § kräves utöver vad där

sägs att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i

aktieboken.

19 §

Förvaltare som avses i 16 § första stycket skall till värdepapperscentralen

lämna uppgift om sådan aktieägare som har mer än femhundra aktier i samma

aktiebolag registrerade hos förvaltaren.

Uppgifter enligt första stycket sammanställes för varje aktiebolag. Sammanställningen

skall hållas tillgänglig för envar hos såväl bolaget som värdepapperscentralen

och får ej vara äldre än sex månader.

20 §

Vid förvaltarregistrering enligt 16 § första stycket kan förvaltare, såvitt

avser aktier i samma aktiebolag, efter tillstånd av aktieägare förvara olika

aktieägares brev tillsammans eller låta aktieägares aktier ingå i ett för flera

aktieägare gemensamt brev.

Envar aktieägare har del i det som förvaras enligt första stycket i förhållande

till vad han lämnat in till förvar.

Utdelning och ökning av aktiekapitalet m. m.

21 §

I beslut om utdelning skall anges den dag då aktieboken och förteckning

enligt 12 § skall avstämmas för fastställande av vilka som är införda i dem.

Detsamma gäller beslut om sådan kapitalökning där aktiebolagets aktieägare

har rätt till nya aktier i förhållande till det antal aktier som de förut

äger. Avstämningsdagen för kapitalökning får ej sättas tidigare än tre veckor

efter den dag när beslutet kungjorts i allmänna tidningarna. Vid fondemission

får aktieboken och förteckningen dock ej avstämmas innan beslutet

om emissionen registrerats.

22 §

Den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning

enligt 12 § skall anses vara behörig att mottaga utdelning, emissionsbevis

och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägare.

23 §

Visar det sig att den som fått utdelning eller handling enligt 22 § saknar

rätt därtill, skall aktiebolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet.

Vad i första stycket sägs gäller ej om

1. aktiebolaget hade kännedom om att beloppet eller handlingen kom i

orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen

bort iakttagas,

2. mottagaren var i konkurs eller omyndig.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

163

24 §

Utdelning förfaller till betalning på avstämningsdagen och skall betalas

utan dröjsmål.

Emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie skall efter avstämningen

utan dröjsmål översändas i rekommenderat brev eller på annat

betryggande sätt.

25 §

Har vid fondemission, som företagits sedan lagen börjat tillämpas på

aktiebolaget, behörigt anspråk på ny aktie ej framställts inom fem år från

registreringen av ökningsbeslutet, skall den berättigade anmanas att vid

äventyr av aktiens förlust taga ut aktien. Anmaningen skall kungöras i allmänna

tidningarna och tidning inom den ort där bolagets styrelse har sitt

säte.

Inkommer ej anmälan inom ett år från anmaningen, skall den nya aktien

säljas genom fondkommissionär för den berättigades räkning. Därefter föreligger

endast rätt att utfå vid försäljningen influtet belopp med avdrag för

kostnaderna för anmaningen och försäljningen. Belopp som ej har lyfts

inom fyra år från försäljningen tillfaller aktiebolaget.

Värdepapperscentralen, tillsyn m. m.

26 §

För värdepapperscentralen gäller, om ej annat följer av 27 och 28 §§, vad

om aktiebolag är stadgat i lagen (1944: 705) om aktiebolag.

27 §

Bolagsordning för värdepapperscentralen skall stadfästas av Konungen.

Bolagsordningen får ej ändras utan Konungens godkännande.

28 §

Värdepapperscentralen står under tillsyn av bankinspektionen.

Vid meddelande av föreskrift eller förbud i samband med tillsynen kan

bankinspektionen förelägga vite.

Beslut i fråga som rör tillsynen länder omedelbart till efterrättelse, om ej

Konungen förordnat annat.

Ytterligare bestämmelser om tillsynsverksamheten meddelas av Konungen.

29 §

Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet

skall värdepapperscentralen årligen erlägga bidrag.

Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och

erläggande meddelas av Konungen.

Särskilda bestämmelser

30 §

Beslut enligt 1 § skall anmälas för registrering senast två veckor före den

dag då denna lag blir tillämplig på aktiebolaget. Anteckning om beslutet och

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

om nämnda dag skall göras i det hos registreringsmyndigheten förda registret.

31 §

Ägare av aktiebrev som utfärdats innan lagen börjat tillämpas på aktiebolaget

kan, såvitt avser därefter beslutad utdelning eller kapitalökning, för

aktien lyfta utdelning, få emissionsbevis och, vid fondemission, få brev på

ny aktie först sedan han avlämnat aktiebrevet för utbyte mot nytt brev och

blivit införd i aktieboken enligt 8 eller 16 §. Innan detta skett, är 12 § ej

tillämplig.

32 §

Har aktiebrev ej avlämnats enligt 31 §, får uppgifter om aktien i tidigare

förd aktiebok föras över till aktiebok enligt 8 §. Därvid skall anges att aktiebrev

ej avlämnats.

Sker ej överföring, utgör den äldre aktieboken alltjämt aktiebok för aktiebolaget

i fråga om sådan aktie.

33 §

Aktiebrev som bytts ut skall makuleras i betryggande ordning och tillsammans

med handlingar som hör till brevet förvaras i huvudskrift eller

i fotografisk eller därmed jämförlig återgivning i minst tio år. Till aktiebrev

hörande kupongark behöver dock ej förvaras.

Anteckning om att aktiebrev makulerats skall göras i aktiebrevsregistret.

34 §

Uppgift, som avförts ur aktiebok, aktiebrevsregister eller förteckning enligt

12 §, och utskrift av aktiebok skall bevaras i minst tio år.

Aktiebok, som aktiebolag tidigare fört, skall bolaget bevara i minst tio år

efter det att uppgifter beträffande bolagets samtliga aktier registrerats enligt

31 eller 32 §.

35 §

Rätt att deltaga i bolagsstämma tillkommer endast aktieägare som anmält

sig för att införas i aktieboken senast tio dagar före stämman.

36 §

Vid kapitalökning behöver aktieägare ej underrättas enligt 54 § lagen

(1944: 705) om aktiebolag, 49 § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse och

35 § tredje stycket lagen (1955: 183) om bankrörelse.

Skadestånd och ansvar m. m.

37 §

Bestämmelserna i lagarna (1944: 705) om aktiebolag, (1948: 433) om försäkringsrörelse

och (1955: 183) om bankrörelse beträffande skadeståndsskyldighet

vid överträdelser av dessa lagar äger motsvarande tillämpning på

överträdelse av denna lag.

38 §

Den som bryter mot 2 § andra stycket dömes till böter eller fängelse i

högst ett år.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

Den som uppsåtligen eller av oaktsamliet

1. bryter mot 12 § tredje stycket, eller

2. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 17 § andra stycket

dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i andra stycket 1 får väckas endast om

målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

39 §

Styrelseledamot, verkställande direktör eller annan tjänsteman hos värdepapperscentralen,

som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig

eller vilseledande uppgift till bankinspektionen rörande centralen eller

dess verksamhet, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej

gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

40 §

Till böter dömes den som

1. underlåter att föra aktiebok, aktiebrevsregister eller förteckning enligt

denna lag eller göra utskrift av aktiebok och hålla utskriften tillgänglig,

2. vid utfärdande av aktiebrev, interimsbevis, teckningsbevis eller emissionsbevis

förfar i strid mot denna lag,

3. underlåter att iakttaga bestämmelserna om avstämning och om utsändande

av utdelning, emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny

aktie,

4. underlåter att göra anmälan för registrering enligt 30 §,

5. bryter mot 19, 33 eller 34 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Har aktiebolag före lagens ikraftträdande fattat beslut enligt 1 §, skall

sådant beslut registreras enligt 30 §.

6f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 99

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

KungL Maj.ts proposition nr 99 år 1970

Bilaga 2

Förslag

till

Avtal

Mellan svenska staten och undertecknade fondkommissionärer (fondkommissionärerna)

har denna dag följande avtal träffats.

1 §

Staten och fondkommissionärerna ämnar med början den 1 januari 1971

driva ett aktiebolag under namnet Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

för vilket skall gälla bolagsordning av den lydelse som anges i bilaga till

detta avtal.

2 §

Enligt bolagsordningen är bolagets aktier fördelade i en A- och en B-serie.

Vardera serien omfattar aktier till ett sammanlagt belopp av nominellt en

och en halv miljoner kronor.

Aktierna av serien A tecknas av staten och aktierna av serien B av fondkommissionärerna

till en kurs av 120 %.

Aktierna av serien B skall vara fördelade mellan fondkommissionärerna

i förhållande till deras värdepappersrörelse. Fondkommissionärerna åtager

sig att ge nytillkommande fondkommissionärer möjlighet att förvärva

B-aktier enligt samma fördelningsgrund. Härvid skall bestämmelserna om

hembud i 16 § bolagsordningen icke tillämpas.

Aktier av serien A får endast tillhöra staten och aktier av serien B endast

svensk fondkommissionär, allt med de undantag, som föranledes av

16 § bolagsordningen. Parterna förbinder sig att icke verkställa överlåtelse

i strid med denna bestämmelse.

3 §

I fråga om de garantiförbindelser som avses i 5 § bolagsordningen skall

följande gälla.

Parterna ställer till bolagets förfogande garantiförbindelser i proportion

till varje parts innehav av aktier i bolaget.

Betalning under garantiförbindelserna skall ske i förhållande till varje

parts aktieinnehav.

Betalning under garantiförbindelserna skall utgå i den mån det är nödvändigt

för att täcka enligt senast fastställda balansräkning konstaterad

förlust som icke kan täckas av bolagets lagstadgade reserver och balanserade

vinstmedel eller för att undgå för bolaget eljest inträdande likvidationsplikt.

Återbetalning till garanterna får ske endast ur disponibla vinstmedel

enligt senast fastställda balansräkning.

Överlåter aktieägare sina aktier i bolaget eller någon av dem har han

rätt att återfå garantiförbindelse till däremot svarande belopp mot att för
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

värvaren av aktierna i stället till bolaget överlämnar en garantiförbindelse

av samma storlek.

4 §

Ordförande och vice ordförande i styrelsen skall utses inom styrelsen.

Uppnås därvid icke enighet inom styrelsen utser Kungl. Maj :t en av ledamöterna

att vara ordförande. I sådant fall väljes vice ordförande av B-aktieägarna.

5 §

Parterna är ense om att bolagets målsättning bör vara effektivast möjliga

drift och lägsta möjliga priser för bolagets tjänster. Någon vinstutdelning

utöver skälig avkastning på insatt kapital och skälig ersättning för

ställda garantier skall därför icke utgå.

Bolagets verksamhet skall utformas med hänsyn till kundernas intressen

och önskemål. Former för samråd och information skall tillskapas för kunderna.

6 §

Skulle aktieägare som företräder majoriteten av aktierna av serie B påfordra

att deras aktier inlöses av ägarna till aktierna av serie A skall sådan

inlösen ske, därvid lösenbeloppet skall bestämmas enligt 16 § bolagsordningen.

7 §

Bestämmelserna i 16 § bolagsordningen skall tillämpas jämväl för det fall

att B-aktie övergår till någon, som förut är B-aktieägare; dock att i sådant

fall hembud skall ske endast till övriga B-aktieägare.

8 §

Parterna förbinder sig att på bolagsstämma med Värdepapperscentralen

VPC Aktiebolag besluta den ändrade lydelse av bolagsordningen för nämnda

bolag som angetts i bilaga till detta avtal.

Detta avtal har upprättats i två likalydande exemplar, av vilka staten

tagit ett och fondkommissionärerna ett.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Bilaga 3

Förslag

till

bolagsordning för Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

1 §

Bolagets firma är Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.

2 §

Bolaget har till föremål för sin verksamhet

1. att fullgöra på bolaget enligt lagen (1970:000) om förenklad aktiehantering

ankommande uppgifter,

2. att efter mönster av den i 1 avsedda aktiehanteringen och på sätt som

kan komma att avtalas med obligationsmarknadens parter biträda låntagare

och långivare i obligationshanteringen,

3. att också i övrigt medverka vid genomförande av förenklade hanteringsrutiner

på värdepappersområdet, och

4. att driva annan rörelse som är förenlig med den under 1—3 omnämnda

verksamheten.

3 §

Aktiekapitalet utgör lägst tre miljoner och högst nio miljoner kronor.

Aktierna är fördelade på två serier, betecknade A och B, som omfattar

lika många aktier.

4 §

Aktie lyder på 100 kronor.

Aktie får ej genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare,

samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk

bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag,

vars aktiebrev får ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag

i vars bolagsordning ej intagits förbehåll enligt 2 § andra stycket lagen

(1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag, dock att utan hinder av förbehållet

bolagets aktier får förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening som

avses i 18 § lagen.

5 §

Som särskild säkerhet för bolagets förpliktelser ställer aktieägarna i förhållande

till vars och ens innehav av aktier till bolagets förfogande garantiförbindelser

på tjugo miljoner kronor.

6 §

Styrelsen har sitt säte i Stockholm.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

169

7 §

Styrelsen består av sex ledamöter jämte högst fyra suppleanter. Aktieägarna

inom vardera aktäeserien utser för tiden till och med nästa ordinarie

bolagsstämma hälften av antalet ledamöter och suppleanter.

8 §

Styrelsen är beslutför när minst fyra ledamöter är tillstädes.

För att beslut om anställande och entledigande av verkställande direktör

skal! vara giltigt fordras att fem av styrelsens ledamöter biträtt beslutet.

9 §

Styrelsen kan bemyndiga person inom eller utom styrelsen att teckna bolagets

firma.

10 §

För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning

samt bolagets räkenskaper utses årligen för tiden intill dess nästa ordinarie

bolagsstämma hållits två revisorer och lika många personliga suppleanter

av vilka en revisor jämte suppleant för denne utses av A-aktieägarna samt

en revisor jämte suppleant för denne utses av B-aktieägarna. Den av B-aktieägarna

utsedde revisorn liksom suppleanten för denne skall vara auktoriserad

revisor. Bankinspektionen utser för samma tid en revisor och suppleant

för denne att jämte de på bolagsstämman valda revisorerna deltaga i

granskningen.

11 §

Ordinarie bolagsstämma hålles i Stockholm en gång årligen under februari

eller mars månad.

12 §

På ordinarie bolagsstämma skall förekomma följande ärenden:

1. val av ordförande vid stämman,

2. justering av röstlängd,

3. val av en eller två justeringsmän,

4. fråga om stämman blivit behörigen sammankallad,

5. föredragning av årsredovisning och revisionsberättelse,

6. ärenden, som enligt 126 § lagen (1944: 705) om aktiebolag skall förekomma

på stämman,

7. fastställande av arvoden åt styrelseledamöter och revisorer,

8. val av ledamöter och suppleanter i styrelsen samt av revisorer och

revisorssuppleanter, och

9. övriga ärenden som hänskjutits till stämman i behörig ordning.

13 §

Meddelande till aktieägare skall lämnas genom brev med posten. Kallelser

till bolagsstämma skall ske senast två veckor före ordinarie och senast en

vecka före extra stämma.

14 §

Vid bolagsstämma får envar röstberättigad rösta för fulla antalet av honom

ägda och företrädda aktier utan begränsning i röstetalet. För beslut

om ändring i denna bolagsordning eller om vinstutdelning fordras — ut
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

över vad enligt lagen om aktiebolag kräves för beslutets giltighet — att beslutet

biträds av företrädare för flertalet aktier inom vardera aktieserien.

Framkommer yrkanden om olika utdelningsbelopp gäller den mening som

vunnit anslutning från flertalet företrädda A-aktier, eller den mening som

samlat det största antalet röster från företrädda B-aktier, om denna mening

innefattar lägre utdelning.

Ordförande på bolagsstämma väljes varannan gång av A-aktieägarna och

varannan gång av B-aktieägarna.

Övriga beslut på bolagsstämma — frånsett beslut om utseende av revisor

enligt 109 § lagen om aktiebolag eller om bolagets trädande i likvidation

om skyldighet därtill föreligger enligt lag — är ej giltiga om de inte

biträtts av företrädare för mer än hälften av aktiekapitalet. Innefattar lagen

om aktiebolag strängare villkor för besluts giltighet skall också det

iakttagas.

15 §

Beslut om ändring av bolagsordningen är ej giltigt om det inte godkänts

av Kungl. Maj :t.

16 §

Har aktie övergått till någon, som icke förut är ägare av aktie av samma

serie i bolaget, skall aktien ofördröj ligen hembjudas aktieägarna till inlösen

genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien

skall därvid styrkas.

När aktie hembjuds meddelar styrelsen eller verkställande direktören

genast bolagets aktieägare därom och anmodar den, som önskar begagna

sig av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom en månad,

räknat från den dag anmälan om hembudet inkom till styrelsen. Meddelandet

skall innehålla uppgift om den dag anmälan inkommit till styrelsen.

Anmäler sig flera vilja lösa hembjuden aktie, skall A-aktieägare ha

företräde att lösa hembjuden A-aktie och B-aktieägare företräde att lösa

hembjuden B-aktie. Mellan innehavare av aktier av samma serie skall företrädesrätten

bestämmas genom lottning, verkställd genom notarius publicus,

dock att, om samtidigt flera aktier hembjuds, aktierna först så långt

ske kan skall fördelas bland dem som vill lösa i förhållande till deras innehav

av aktier i bolaget av samma serie som dem, som hembjudits. Om

ingen anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller aktien ej inlöses, äger

den som gjort hembudet bli registrerad för aktien.

Lösenbeloppet för aktie som hembjudits skall vara aktiens verkliga värde.

I brist på åsämjande om värdet bestämmes detta slutligt av tre skiljemän,

av vilka de tvistande utser vardera en och de sålunda utsedda väljer

den tredje, som skall vara ordförande i nämnden. Finns i en tvist flera parter

på samma sida och kan de ej enas om valet av skiljeman, utses denne

av länsstyrelsen i Stockholms län. Samma gäller om de av parterna utsedda

skiljemännen inte kan enas om valet av ordförande i skiljenämnden.

Lösen för aktie skall erläggas senast 20 dagar efter lösenbeloppets fastställande.

17 §

Det åligger bolagets styrelse och verkställande direktör att på tid och

sätt som bankinspektionen bestämmer

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

1. hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2. hålla utskrift av aktiebok eller annan förteckning, som förs för uppdragsgivares

räkning, eller förvarade värdehandlingar och formulär tillgängliga

för granskning av inspektionen,

3. upprätta och till inspektionen insända översikter, som visar företagets

tillgångar och skulder, ävensom uppgift om villkoren för tillhandahållande

av tjänster åt uppdragsgivare,

4. insända till inspektionen avskrift av styrelsens och verkställande direktörens

årsredovisning, revisionsberättelse med tillhörande handlingar

liksom protokoll över förhandlingarna vid bolagsstämma,

5. meddela alla de upplysningar i övrigt rörande bolaget, som inspektionen

begär.

18 §

Bolaget skall tillse att styrelseledamöter, revisorer och suppleanter samt

anställda hos bolaget förbinder sig att såväl under tid de arbetar för bolaget

som därefter ej i oträngt mål yppa eller för egen eller annans räkning

utnyttja något, varom de under sin tjänst fått kunskap i fråga om bolagets,

andra företags eller enskilds förhållanden.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Bilaga i

Fondbörsutredningens förslag

Förslag till lag

med särskilda bestämmelser för vissa bolag om aktiebrev och aktiebok m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Denna lag tillämpas på aktiebolag, försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag,

om genom bestämmelse i bolagsordningen angivits, att lagen skall

gälla för bolaget.

Föreskrifterna i lagen träder i stället för motsvarande stadganden i lagen

den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag, lagen den 17 juni 1948 (nr

433) om försäkringsrörelse och lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse.

Aktiebrev m. in.

2 §.

Aktiebrev skall ställas till viss man.

Aktiebrev får med stöd av styrelsens fullmakt undertecknas av den som

erhållit Konungens tillstånd till verksamhet som avses i lagen den

(nr ) om yrkesmässigt förande av aktiebok, m. m. I sådant fall skall anges

på brevet att det undertecknats enligt fullmakt. Namnteckning får återges

genom tryckning eller på annat dylikt sätt.

Aktiebrev skall ange brevets ordningsnummer och det antal aktier sons

det avser.

Om bolagsordningen innehåller förbehåll enligt 65, 70 eller 177 § lagen

om aktiebolag, 60 § eller 65 § 1 eller 2 mom. lagen om försäkringsrörelse

eller 45 § lagen om bankrörelse, får uppgift om förbehållet lämnas genom

att brev på aktie, som förbehållet avser, förses med påskrift av följande

förkortade uttryck, nämligen:

1. »föremål för inlösen», om förbehållet hänför sig till 65 § lagen om aktiebolag,

60 § lagen om försäkringsrörelse eller 45 § lagen om bankrörelse;

2. »föremål för hembud», om förbehållet hänför sig till 70 § lagen om aktiebolag

eller 65 § 1 mom. lagen om försäkringsrörelse;

3. »bunden» (»bundna»), om förbehållet hänför sig till 177 § lagen om

aktiebolag eller 65 § 2 mom. lagen om försäkringsrörelse.

I aktiebrev som utges av bankaktiebolag får erinran om 18 § lagen om

bankrörelse intagas i brevet genom påskrift av uttrycket »bunden» (»bundna»

).

I aktiebrev skall vidare intagas erinran om innehållet i 9 § första stycket.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

173

3 §•

På begäran av aktieägare är bolaget skyldigt att verkställa uppdelning,

sammanläggning eller annat utbyte av hans aktiebrev. När aktiebrev företes

för införing av ny ägare i aktieboken, får bolaget utbyta det mot ett

eller flera nya aktiebrev.

I nytt aktiebrev behöver ej intagas uppgift om utbytet eller om dag när

det äldre aktiebrevet utfärdades.

Efter utbyte skall det äldre aktiebrevet makuleras i betryggande ordning

genom påteckning, stämpling eller hålslagning samt förvaras av bolaget i

huvudskrift eller i fotografisk eller därmed jämförlig återgivning i tio år.

4 §■

Bestämmelserna i 2 § andra stycket om aktiebrev skall äga motsvarande

tillämpning på teckningsrättsbevis, delbevis vid sådan ökning av aktiekapitalet

(fondemission) som avses i 64 § lagen om aktiebolag, 59 § lagen

om försäkringsrörelse och 44 § lagen om bankrörelse, interimsbevis och

teckningsbevis. Bank får dock även utan särskilt tillstånd underteckna beviset.

Beträffande interimsbevis och teckningsbevis skall 2 § tredje, fjärde,

femte och sjätte styckena iakttagas.

Aktiebok m. m.

5 §.

I aktieboken skall aktieägarna upptagas i alfabetisk ordning med uppgift

om postadress. För varje ägare skall anges det antal aktier han äger av

olika slag samt aktiebrevs ordningsnummer.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan ge bolag tillstånd

att i stället för aktieägare i aktieboken införa den som på grund av

uppdrag förvaltar aktie och som visar behörighet att förfoga över aktien

genom att förete aktiebrev och på sätt i övrigt som stadgas i 39 § 2 mom.

första och andra styckena lagen om aktiebolag. Uppdragstagaren skall anses

äga rätt att i eget namn uppbära utdelning för aktien och mottaga

handlingar som utges i samband med ökning av aktiekapitalet. I aktieboken

skall anmärkas att aktien innehas för annans räkning. Bestämmelserna

i 3 och 7 §§ om aktieägare skall äga motsvarande tillämpning beträffande

uppdragstagaren.

Jämte aktieboken skall bolaget föra ett register i löpande nummerföljd

över de aktiebrev som utfärdas med uppgift om dagen för utfärdandet, antalet

aktier och aktieslag samt ägare. Då nytt aktiebrev utfärdas i stället

för äldre, skall i registret göras hänvisning till det äldre brevets ordningsnummer.

Beträffande det äldre brevet skall antecknas att det makulerats.

Ändring i förhållande som upptagits i aktieboken och registret skall efter

anmälan av aktieägare ofördröj ligen antecknas med angivande av dagen

för anteckningen. De äldre uppgifterna skall bolaget bevara i tio år.

Föregående stycken skall äga motsvarande tillämpning på interimsbevis.

6 §•

Aktieboken får föras med maskin för automatisk databehandling eller

på annat därmed jämförligt sätt. Aktieboken skall i sådant fall genom ut
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1970

skrift göras läsbar minst en gång var tredje månad. Utskrift skall alltid

föreligga vid bolagsstämma. I övrigt äger envar mot ersättande av bolagets

kostnader erhålla utskrift av aktieboken eller del därav. Utskrift som verkställts

skall hållas tillgänglig hos bolaget för envar som vill taga del därav.

7 §.

När aktiebrev eller interimsbevis med överlåtelse in blanco företes för införing

av ny ägare i aktieboken behöver förvärvarens namn ej utsättas i

överlåtelsen, om brevet eller beviset skall utbytas.

8 §.

På begäran av den som med skriftlig handling styrker att han till följd

av pantsättning eller uppdrag av den som är införd i aktieboken har rätt att

uppbära utdelning eller mottaga teckningsrättsbevis eller delbevis eller brev

på ny aktie vid fondemission skall bolaget i särskild förteckning införa

samma uppgifter om honom som enligt 5 § första stycket skall införas i

aktieboken beträffande aktieägare. Av förteckningen skall framgå vilken

rätt som tillkommer honom. Anteckningen skall avföras när det visas att

panträtten eller uppdraget upphört.

Utdelningsbelopp. Teckningsrättsbevis samt delbevis eller brev på

ny aktie vid fondemission

9 §•

Aktieägares rätt att efter beslut om vinstutdelning eller kapitalökning erhålla

utdelningsbelopp eller teckningsrättsbevis samt vid fondemission delbevis

eller brev på ny aktie utövas av den som är införd i aktieboken eller

i förteckning enligt 8 § på dag som skall anges i beslutet. Bolaget skall på

denna dag genomgå (avstämma) aktieboken och förteckningen för fastställande

av vilka som är införda i dessa.

Vid kapitalökning får avstämningsdagen icke sättas tidigare än två veckor

efter den dag då beslutet kungjorts i tidningarna, om bolagsstämman beslutat

kapitalökningen, och icke tidigare än tre veckor efter kungörelsedagen,

om styrelsen beslutat kapitalökningen under förutsättning av stämmans

godkännande. Vid fondemission får avstämning dock ej verkställas,

innan registrering av beslutet om ökningen skett.

10 §.

Sedan avstämning skett skall utdelningsbelopp betalas utan dröjsmål. Betalningen

skall, om ej annat avtalats, ske genom postgiro eller bankgiro.

Kan utdelningsbelopp ej tillställas den berättigade på grund av att han

saknar känd postadress eller av annan sådan anledning, och har ej behörig

person inom tre år från avstämningsdagen begärt att erhålla beloppet, tillfaller

det bolaget. 11

11 §•

Teckningsrättsbevis samt delbevis eller brev på ny aktie vid fondemission

skall sedan avstämning skett utan dröjsmål översändas i rekommenderat

brev eller på annat betryggande sätt.

Om vid fondemission den berättigade ej inom fem år från ökningsbeslu
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970

tets registrering framställt anspråk på erhållande av ny aktie, skall bolaget

anmana honom att uttaga den nya aktien vid äventyr av aktiens förlust.

Känner bolaget ej hans namn eller adress, skall anmaningen kungöras i

allmänna tidningarna och tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte.

Inkommer ej anmälan inom ett år från det anmaningen tillsändes den berättigade

eller från den senaste kungörelsen, skall aktie för vederbörandes

räkning försäljas genom fondkommissionär eller på offentlig auktion i den

ordning varom stadgas i förordningen den 23 oktober 1914 (nr 299) om

vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas. Sedan försäljning

skett, föreligger endast rätt att erhålla därvid influtet belopp med

avdrag för försäljningskostnaderna. Har begäran om beloppets utfående ej

framställts inom fem år från försäljningen, tillfaller det bolaget.

12 §.

Har bolaget betalat utdelningsbelopp eller utlämnat teckningsrättsbevis,

delbevis eller brev på ny aktie vid fondemission till den som på avstämningsdagen

var införd i aktieboken eller i förteckning enligt 8 § men som saknade

rätt att uppbära beloppet eller mottaga sådan handling, skall bolaget dock

anses ha fullgjort sin skyldighet, om icke bolaget på avstämningsdagen

visste eller hade skälig anledning misstänka, att mottagaren ej var berättigad.

13 §.

Bolag är ej skyldigt meddela underrättelse enligt 54 § lagen om aktiebolag,

49 § lagen om försäkringsrörelse och 35 § tredje stycket lagen om bankrörelse.

Skadeståndsbestämmelser

14 §.

Bestämmelserna i lagen om aktiebolag, lagen om försäkringsrörelse och

lagen om bankrörelse rörande skadeståndsskyldighet vid överträdelse av

nämnda lagar skall gälla även vid överträdelse av denna lag.

Straffbestämmelser

15 §.

Till böter eller fängelse dömes styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen

underlåter att iakttaga föreskrift i 5 §.

16 §.

Till böter dömes

1. den som, i annat fall än i 15 § avses, underlåter att iakttaga föreskrift

i 5 §, så ock den som bryter mot föreskrift i 2 § andra, tredje eller sjätte

stycket eller 3 § tredje stycket;

2. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som underlåter

att iakttaga i 6 § meddelade föreskrifter;

3. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som underlåter

att ombesörja avstämning enligt 9 §, betalning enligt 10 § första stycket eller

översändande av värdehandling enligt 11 § första stycket.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Övergångsbestämmelser

17 §.

Om genom ändring av bolagsordning däri intagits bestämmelse enligt 1 §

första stycket, skall vad i 2 § första, tredje och sjätte styckena stadgas äga

tillämpning endast på aktiebrev som utfärdas efter det beslut om ändringen

registrerats.

Ägare av aktiebrev, utfärdat före registreringen, kan för aktien inöva rätt

att erhålla utdelningsbelopp eller handlingar som i 9 § första stycket anges

först sedan han avlämnat aktiebrevet hos bolaget och blivit införd i

aktiebok enligt 5 §. Bestämmelserna i 8 och 13 §§ är icke tillämpliga, förrän

detta skett.

Beträffande aktie, på vilken brev utfärdats före registreringen men icke

avlämnats till bolaget, får den äldre aktiebokens uppgifter överföras till

aktiebok enligt 5 §, därvid skall anges att aktiebrev ej avlämnats. Sker ej

överföring, skall i fråga om sådan aktie den äldre aktieboken alltjämt utgöra

aktiebok för bolaget.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Från och med den får beslut fattas om ändring av bolagsord
ningen

genom intagande däri av bestämmelse enligt 1 § att gälla från det

lagen trätt i kraft. Begistrering av beslutet får ske med anteckning i registret

att ändringen skall gälla från dagen för lagens ikraftträdande.

Förslag till lag

om yrkesmässigt förande av aktiebok, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Yrkesmässig verksamhet med ändamål att på uppdrag av aktiebolag, försäkringsaktiebolag

eller bankaktiebolag föra aktiebok och andra förteckningar,

som föreskrives i lagen den (nr ) med särskilda be
stämmelser

för vissa bolag om aktiebrev och aktiebok m. m., eller underteckna

aktiebrev och andra i 4 § nämnda lag angivna handlingar får, om ej

annat följer av bestämmelse i lag, bedrivas endast av aktiebolag eller ekonomisk

förening, som fått Konungens tillstånd därtill.

Sådant företag som nu sagts skall stå under tillsyn av bankinspektionen.

2 §-

Bankinspektionen skall övervaka att företaget i sin verksamhet ställer

sig till efterrättelse de lagar och andra författningar, som avser sådant

företag, liksom den bolagsordning eller föreningsstadga, som gäller för

företaget samt de föreskrifter, som med stöd av bestämmelse i lag, bolagsordning

eller föreningsstadga meddelats av bolagsstämma, föreningsstämma

eller styrelse.

Det åligger inspektionen att även i övrigt med uppmärksamhet följa före
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1970 177

lagets verksamhet såvitt avser dess möjligheter att fullgöra siua åtaganden.

Inspektionen äger vid behov förordna en revisor att med övriga revisorer

deltaga i granskningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning

samt företagets räkenskaper. Inspektionen kan när som helst återkalla

förordnande som här avses och i stället utse ny revisor.

3 §■

Har någon, som äger företräda företaget, fattat beslut, som står i strid

mot lag, bolagsordning eller föreningsstadga, får bankinspektionen förbjuda

verkställighet av beslutet. Har sådant beslut verkställts, får inspektionen

även förelägga styrelse eller verkställande direktör att göra rättelse,

om det kan ske, samt att fullgöra vad styrelsen eller verkställande direktören

åligger enligt lag, bolagsordning eller föreningsstadga. Inspektionen

får dock icke meddela sådant föreläggande i fråga om föreskrifter, som

givits i lag och vilkas överträdande är belagt med straff, utom beträffande

innehållet av vinst- och förlusträkning eller balansräkning.

Även om avvikelse från lag, bolagsordning eller föreningsstadga icke

skett, kan inspektionen meddela de erinringar i fråga om företagets verksamhet,

som inspektionen finner påkallade.

Om inspektionen finner behövligt, får inspektionen meddela närmare

föreskrifter om sättet för förande av företagets räkenskaper, om förvaring

av värdehandlingar och om inventering av dessa.

Kan verksamheten till följd av allvarliga missförhållanden hos företagets

ledning befaras komma att bli till skada för det allmänna, får inspektionen

förelägga styrelsen att vidtaga de åtgärder som behövs för att komma

till rätta med förhållandet. Underlåter vederbörande att ställa sig sådant

föreläggande till efterrättelse, har inspektionen skyldighet att göra

anmälan därom till Konungen, som äger förklara tillståndet till verksamhetens

bedrivande förverkat.

4 §•

Det åligger företagets styrelse eller verkställande direktör att

när som helst för den befattningshavare hos bankinspektionen, som enligt

av Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda

inspektionen, hålla företagets kassa och övriga tillgångar samt böcker,

räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning;

när som helst för nämnda befattningshavare hålla utskrift av aktiebok

eller annan förteckning, som föres för uppdragsgivares räkning, eller förvarade

värdehandlingar och formulär tillgängliga för granskning;

vid tidpunkt som inspektionen bestämmer samt enligt formulär som inspektionen

fastställer upprätta och till inspektionen insända översikter, utvisande

företagets tillgångar och skulder, liksom uppgift om villkoren för

tillhandahållande av tjänster åt uppdragsgivare;

så snart det kan ske, till inspektionen insända avskrift av styrelsens och

verkställande direktörens förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning

samt balansräkning, revisionsberättelsen med tillhörande handlingar

liksom protokoll över förhandlingarna vid bolagsstämma eller föreningsstämma;

samt

jämväl i övrigt meddela inspektionen eller sådan befattningshavare där,

som ovan sagts, alla de upplysningar rörande företaget, som de begär.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

5 §.

Bankinspektionen äger förelägga vite vid meddelande av föreskrift eller

förbud enligt denna lag.

6 §■

Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag föres hos Konungen

genom besvär. Inspektionens beslut skall lända till efterrättelse utan

hinder av att talan däremot föres, om ej Konungen annorlunda förordnar.

7 §■

Styrelseledamot, likvidator eller befattningshavare hos företaget, vilken

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet till bankinspektionen eller den befattningshavare

hos inspektionen som företräder denna meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift angående omständighet, varom det ålegat honom att

lämna upplysning, dömes till böter eller fängelse.

8 §•

Driver någon sådan verksamhet som denna lag avser utan att vara berättigad

därtill, dömes till böter eller fängelse.

9 §.

Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsyn skall varje

företag, som omfattas av tillsynen, årligen erlägga bidrag. Närmare föreskrifter

om fastställande och erläggande av bidrag meddelas av Konungen.

Revisor, som förordnats enligt 2 §, äger erhålla ersättning av företaget

med belopp, som inspektionen bestämmer.

10 §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela närmare

föreskrifter om verksamhet av nu ifrågavarande slag.

Denna lag träder i kraft den

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

179

Bilaga 5

Översikt som visar departementsförslagets motsvarigheter i fondbörsutredningens

förslag och i gällande rätt1

AL = lagen (1944: 705) om aktiebolag.

FL = lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse.

BL = lagen (1955: 183) om bankrörelse.

Fondbörsutredningens förslag:

A = förslaget till lag med särskilda bestämmelser för vissa bolag om aktiebrev och aktiebok

m. m.

V = förslaget till lag om yrkesmässigt förande av aktiebok, m. m.

Departements-

förslaget

Fondbörs-

utredningens

förslag

Gällande rätt

AL

FL

BL

1 §

1 § A

2 i

1 § st. 1 V

—

_

3 § st. 1

2 § st. 1 A

3 § st. 4

8 § st. 4 p. 2

7 § st. 3 p. 2

st. 2

st. 2

34 § st. 1

30 § st. 1

23 § st. 1

st. 3

st. 3

st. 1

st. 1

st. 1

st. 4

st. 6

—

_

4 §

2 § st. 4, 5 A

—

_

5 § st. 1

3 § st. 1 A

—

_

st. 2

st. 2

38 § st. 2 p. 1

34 § st. 2 p. 1

■

6 § st. 1

7 § A

39 § mom. 2

35 § mom. 2

25 § mom. 2

st. 1 p. 2

st. 1 p. 2

st. 1 p. 2

st. 2

—

st. 4

st. 4

st. 4

7 §

4 § A

35 §

31 §

_2

5 § st. 5 A

8 § st. 1

6 § p. 1 A

—

_

_

st. 2

5 § st. 1 A

39 § mom. 1

35 § mom. 1

25 § mom. 1

st. 2

st. 2

st. 2

st. 3 p. 4

st. 3 p. 4

st. 3 p. 3

9 §

5 § st. 2 p. 4 A

—

_

_

10 §

5 § st. 3 p. 1,2 A

—

_

_

11 §

5 § st. 4 p. 1 A

39 § mom. 1

35 § mom. 1

25 § mom. 1

st. 3

st. 3

st. 3

p. 1, 5

p. 1, 5

p. 1, 4

12 § st. 1, 2

8 § A

st. 3

—

—

_

13 §

6 § p. 2, 4, 5 A

39 § mom. 1

35 § mom. 1

25 § mom. 1

st. 5

st. 5

st. 5

14 §

15 §

6 §p. 3 A

118 § st. 1

110 § st. 1

jfr 104 §

16—20 §§

5 § st. 2

—

_

p. 1—3 A

21 §

9 § A

—

—

—

1 I vissa fall utgör bestämmelserna i departementsförslaget tillägg till reglerna i AL, FL

och BL.

1 AL tillämpas analogt.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Departements-

förslaget

Fondbörs-

utredningens

förslag

Gällande rätt

AL

FL

BL

22 §

9 § st. 1 A

56 § st. 2 p. 2

51 § st. 2 p. 2

37 §

st. 3

st. 3

44 § mom. 2

64 § mom. 2

59 § mom. 2

st. 4

st. 4

st. 4

p. 1, 2

p. 1, 2

p. 1, 2

23 §

12 § A

—

—

—

24 § st. 1

10 § st. 1 A

—

—

—

st. 2

11 § st. 1 A

—

—

—

25 §

11 § st. 2 A

—

—

—

26, 27 §§

—

—

—

—

28 §

1 § st. 2 Y

—

—

—

5 § V

6 § V

10 § V

29 §

9 § st. 1 V

—

—

—

30 §

—

—

—

—

31, 32 §§

17 § A

—

—

—

33 § st. 1

3 § st. 3 A

38 § st. 2 p. 2

34 § st. 2 p. 2

—

st. 2

5 § st. 3 p. 3 A

—

—

—

34 §

5 § st. 4 p. 2 A

—

—

—

35 §

—

—

—

—

36 §

13 § A

54 § p. 2

49 § p. 2

35 § st. 3 p. 2

37 §

14 § A

208 § st. 3

320 § st. 3

177 § st. 3

209—212 §§

321—324 §§

178—181 §§

38 § st. 1

8 § V

—

—

—

st. 2, 3

—

—

—

—

39 §

7 § V

—

—

—

40 §

15, 16 §§ A

216 § st. 1

329 § p. 1, 2

186 §

p. 1, 2

—

10 § st. 2 A

—

2—4 §§ V

—

9 § st. 2 V

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

181

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 20 april 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 20 mars 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 30

januari 1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen

lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om

förenklad aktiehantering, 2) lag om ändring i föräldrabalken, 3) lag om

ändring i lagen om vård av omyndigs värdehandlingar.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av rådmannen Åke Widding och hovrättsassessorn Edmund Gabrielsson.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om förenklad aktiehantering

2§

Genom paragrafen flyttas vissa bolagsfunlctioner över från anslutet aktiebolag

och dess organ till värdepapperscentralen. Bl. a. gäller detta prövningen

av aktieägares inf öring i aktieboken, vilken prövning nu ankommer

på bolagets styrelse. I fråga om aktie, för vilken utfärdats brev ställt till viss

man, har denna prövning verkningar i materiellt hänseende. En ny aktieägare

är sålunda enligt gällande rätt att anse som aktieägare gentemot bolaget

först sedan han registrerats i aktieboken. Detta betyder att registrering utgör

förutsättning för att aktieägaren skall kunna utöva sina förvaltningsfunktioner.

Inom den förenklade aktiehanteringen tilläggs registrering i aktieboken

dessutom verkan i fråga om aktieägares ekonomiska rättigheter.

Utbetalning av utdelning samt utsändande av emissionsbevis och, vid fondemission,

brev på ny aktie skall nämligen göras på grundval av aktieboken.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kimgl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

De! är den i aktieboken (här bortses från registrering i den särskilda förteckningen

över uppdragstagare in. fl.) införda personen som är legitimerad

att få utdelning m. m. Registreringen får alltså i det föreslagna systemet

ökad betydelse.

Ett praktiskt viktigt spörsmål inom den förenklade aktiehanteringen blir

hur en konflikt i registreringsfråga skall kunna lösas. Liksom f. n. kommer

den som förvärvat aktie att vid vägrad registrering kunna väcka talan mot

bolaget om fastställelse huruvida han i förhållande till bolaget är att anse

som aktieägare och därmed berättigad att bli införd i aktieboken. Att bolaget

även i fortsättningen skall instämmas och inte värdepapperscentralen, som

för bolagets räkning prövar registreringsärendet, synes vara naturligt; det

gäller nämligen att fastslå den rätt förvärvaren har i förhållande till bolaget.

En annan möjlighet att få registreringsfrågan prövad av domstol är att

talan föres mot beslut som fattas på bolagsstämma. Rätt till sådan talan tillkommer

enligt 138 § 1 mom. första stycket AL också den som kan visa att

styrelsen obehörigen vägrat att införa honom som aktieägare i aktieboken.

Enligt vad som uttalats i remissprotokollet får denna bestämmelse för ett

anslutet bolags del anses innebära att talerätten kan utövas av den som av

värdepapperscentralen obehörigen vägrats införing. I en sådan process prövas

förvärvarens saklegitimation, d. v. s. rätt att föra klandertalan, och prövningen

härutinnan torde i registreringshänseende bli avgörande för bolaget

och därmed för värdepapperscentralen.

I fråga om bolag som tillämpar förenklad aktiehantering kan dessutom

den som av värdepapperscentralen vägrats registrering underställa bolaget

(huvudmannen) frågan huruvida värdepapperscentralen förfarit riktigt. Finner

därvid bolaget, närmast dess styrelse, att registreringsansökningen bort

bifallas, skall bolagets beslut gälla. Detta följer av uppdragsförhållandet mellan

bolaget och värdepapperscentralen. Det torde över huvud taget vara

lämpligt att denna i tveksamma registreringsfall rådgör med bolaget och

efterhör dess mening. Även här bör naturligtvis gälla att bolagets uppfattning

blir avgörande. För att någon tvekan i berörda hänseenden icke skall

råda bör uppdragsförhållandet mellan bolaget och värdepapperscentralen

komma till ett tydligare uttryck i paragrafen. Lämpligen synes detta kunna

ske genom att inledningen i första stycket ges denna lydelse: Följande uppgifter

skall för aktiebolaget fullgöras av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

(värdepapperscentralen), nämligen att —---.

Såsom lagen enligt förslaget är avfattad synes bestämmelsen i andra stycket

vara onödig. Lagrådet föreslår att denna bestämmelse och det tillhörande

straffstadgandet i 38 § första stycket får utgå.

13 §

Bestämmelsen i tredje stycket torde innebära att förvaltare som avses i

16 § skall upptagas i utskriften även om antalet aktier icke överstiger 500.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

183

23 §

I andra stycket punkt 1 anges vissa förhållanden å aktiebolagets sida som

medför undantag från regeln i första stycket. I motiven uttalas att samma

rättsverkan torde inträda om dylikt förhållande föreligger å värdepapperscentralens

sida. Oavsett om detta ändock skulle anses gälla, bör i punkt 1

värdepapperscentralen upptagas jämte aktiebolaget.

För att göra paragrafen tydligare, särskilt i fall då berättigad har anspråk

på del i ny aktie, föreslås att paragrafen får följande lydelse:

Om vid fondemission, som företagits sedan lagen börjat tillämpas på

aktiebolaget, samtliga aktier ej kunnat tillställas behörig mottagare inom

---ökningsbeslutet, skall de som är berättigade till återstående aktier

anmanas att vid äventyr av förlust av sin rätt till ny aktie anmäla sina anspråk

hos värdepapperscentralen. Anmaning sker genom kungörelse i

---säte.

Aktie, beträffande vilken behörigt anspråk ej anmälts inom ett år från

dagen för anmaningens kungörande, skall genom fondkommissionär säljas

för de berättigades räkning. Därefter föreligger för dessa endast---

aktiebolaget.

Förhållandet mellan förevarande paragraf och 114 § AL är icke helt tydligt.

Meningen torde icke vara att upphäva kravet i 114 § första stycket att

införing i aktieboken förutsattes för rösträtts utövande utan blott att stadga

ett tillägg till bestämmelserna i paragrafens andra stycke. Innebörden synes

bli tydligare om 35 § får denna lydelse: Rätt att deltaga i bolagsstämma tillkommer

icke aktieägare som senare än tio dagar före stämman anmält sig för

att införas i aktieboken.

25

35 §

38 §

Såsom anmärkts vid 2 § bör första stycket utgå.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 maj

1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till 1) lag om förenklad aktiehantering, 2) lag om ändring i föräldrabalken

och 3) lag om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

Jag kan ansluta mig till vad lagrådet anfört. Jag föreslår, att de av lagrådet

förordade jämkningarna av 2, 23, 25, 35 och 38 §§ förslaget till lag om

förenklad aktiehantering genomförs, dock med viss redaktionell ändring i

25 § andra stycket i lagrådets förslag. Utöver vad som följer av det anförda

bör vissa redaktionella jämkningar vidtas i lagförslaget.

Beträffande medelsanvisning till teckning av aktier i Värdepapperscentralen

VPC Aktiebolag återkommer jag i annat sammanhang.

Under åberopande av det anförda och under framhållande att hinder inte

synes möta mot att ärendet behandlas under riksdagens höstsession hemställer

jag att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels antaga förslag till

1) lag om förenklad aktiehantering,

2) lag om ändring i föräldrahalken,

3) lag om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs

värdehandlingar,

4) lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för avgifter till

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal om drivande

av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag i överensstämmelse

med i propositionen angivna grunder,

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda

garantiförbindelse på 10 000 000 kr. att utgöra statens

del av garantiåtagandena i Värdepapperscentralen VPC

Aktiebolag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Andersson

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........... 1

Lagförslag................................... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 30 januari 1970 .................. 13

1. Inledning.................................................. 13

2. Gällande rätt in. in......................................... 15

2.1. Allmänt om aktiekapital och aktier...................... 15

2.2. Grundläggande regler om aktier och aktiebrev............ 16

2.3. överlåtelse och pantsättning av aktie.................... 18

2.4. Om aktiebok.......................................... 19

2.5. Utdelning och utdelningskuponger ...................... 21

2.6. Kupongskatt.......................................... 23

2.7. Kapitalökning—emission.............................. 24

2.8. Förfarandet vid ny- och fondemission.................... 25

2.9. Dödning och utbyte av aktiebrev m. m................... 26

2.10. Aktier som noteras på fondbörsen eller på fondhandlareföreningens

lista......................................... 27

2.11. Regler av särskild betydelse för fondhandeln............. 28

3. Brister i nuvarande aktiebrevs- och aktiebokssystem............ 29

4. Fondbörsutredningen ....................................... 30

4.1. Huvuddragen av ett nytt aktiebrevs- och aktiebokssystem---- 30

4.2. Förvaltarregistrering.................................... 35

4.3. Tillämpningsområdet för det nya aktiebrevs- och aktieboks
systemet

.............................................. 36

4.4. Centralisering av arbetet med aktieboken; värdepapperscen
tral.

.................................................. 36

5. Remissyttrandena .......................................... 39

5.1. Allmänna uttalanden.................................... 39

5.2. Förvaltarregistrering.................................... 43

5.3. Tillämpningsområdet för ett nytt system.................. 49

5.4. Yärdepapperscentral.............................. 50

6. Departementschefen ........................................ 53

6.1. Allmänna synpunkter .................................. 53

6.2. Förvaltarregistrering ................................... 61

6.3. Tillämpningsområdet för ett nytt system.................. 72

6.4. Värdepapperscentral m. m............................... 74

6.5. Grundläggande synpunkter på lagstiftningen.............. 79

6.6. Lagförslag............................................. 81

7. Specialmotivering .......................................... 81

7.1. Förslaget till lag om förenklad aktiehantering........ 81

7.2. Förslagen till lag om ändring i föräldrabalken och till lag om

ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

................................................. 151

8. Hemställan ................................................ 158

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1970

187

Sid.

Bilagor

1. Lagförslagen............................................... 159

2. Förslag till avtal mellan staten och fondkommissionärer........ 166

3. Förslag till bolagsordning för Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

..................................................... 168

4. Fondbörsutredningens förslag till lag med särskilda bestämmelser

för vissa bolag om aktiebrev och aktiebok m. m. och till lag om yrkesmässigt

förande av aktiebok, in. m......................... 172

5. Översikt som visar departementsförslagets motsvarigheter i fond
bör

sutredningens förslag och i gällande rätt.................... 179

Utdrag av lagrådets protokoll den 20 april 1970 .................... 181

Utdrag av statsrådsprotokollet den 6 maj 1970 ...................... 184

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700047

Doktrin (2)

  1. Gunnar Flodhammar, Aktieöverlåtelser och aktieägarens rättigheter, SvJT 1986 s. 29, på s. 30 · Fritt tillgänglig
  2. Styrelseledamots anmälan av aktieinnehav, SvJT 1977 s. 556, på s. 557 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar.

  1. Rskr. 1970:371 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förenklad aktiehantering, m. m. a1 i texten
  2. BevU 1970:60 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kupongskatteförordning, m. m. Propositionen I proposition nr 134 har Kungl. Maj:t under å s. 1 i texten
  3. 1LU 1970:62 Första lagutskottets utlåtande nr 62 år 1970 s. 1 i texten
  4. BU 1970:57 Utlåtande i anledning av proposition med förslag till lag om förenklad aktiehantering, m. m. s. 1 i texten
  5. BevU 1970:56 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1970 s. 1 i texten

Visa alla 8

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2006 ref. 45 ur registret · dokumentnivå

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. SvJT 1986 s. 29 Gunnar Flodhammar, Aktieöverlåtelser och aktieägarens rättigheter s. 30 i texten
  2. SvJT 1977 s. 556 Styrelseledamots anmälan av aktieinnehav s. 557 i texten