Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation, m.m.
1971 · 328 sidor, varav 241 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 241 av 328 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:122, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj-.ts proposition nr 122 år 1971 Prop. 1971:122
Nr 122
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1917:189) om
expropriation, m. m,; given Sofiero den 4 juni 1971.
Kungl.
Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådels protokoll, föreslå riksdagen all bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.
GUSTAF ADOLF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås alt reglerna om expropriation för lälbebyg-gelseändamål
ändras så, atl de i större utsträckning än f. n. skall möjliggöra en aktiv
kommunal markpolilik. Vidare föreslås införande av en ny exproprialionsgrund,
kallad värdeslegringsexpropriation. Bestämmelserna om ersättning vid
expropriation föreslås bli omarbetade i syfte atl dämpa markvärdestegringen och
hindra alt kommunerna vid expropriation för lälbebyggelseändamål behöver
ersätta värden som har uppstått till följd av samhällets egna insatser och har
samband med tälbe-byggelseulvecklingen.
De
föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1972.
En
utförligare sammanfattning av förslagen finns på s. 199201.
1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:122
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1917:189) om expropriation
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1917: 189) om expropriation*
dels
att 9, 109 och 110 §§ skall upphöra alt gälla,
dels
all rubrUcen närmast före 109 § skall ulgå,
dels
att nuvarande 67 § skall betecknas 66 §,
dels
all 1, 7, 8, 10, 11, 12, 26, 3133, 69, 108 och 111 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,
dels
alt rubrikerna närmast före 108 och 111 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels
alt i lagen skall införas tre nya paragrafer, 67, Illa och 115 §§, av nedan
angivna lydelse,
dels
all i lagen skall närmast före 115 § införas en ny rubrik av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1
§2
Fastighet,
som tillhör annan än kronan, må lagas i anspråk genom expropriation, om
Konungen prövar det nödigt:
1.
för befästning, övnings- eUer
förläggningsplals för krigsmaklen, skjulbana, som äger betydelse för den
allmänna skjulskicklighelens utveckling, eller eljest för rikets försvar;
2.
för allmän väg på landet eller
i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats,
kanal eller annan farled, floltled, telegraf- eller telefonanläggning eller
annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande;
3.
för allmän byggnad;
4.
för ändamål, som det enligl lag
eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfäUighet att
tillgodose;
5.
för att förse en ort med vallen
eller förhindra förorenande av vattenledning, som är anlagd för sådant ändamål;
6.
för annat ändamål, som är
jämförligt med något under 1, 2, 3, 4 eller 5 angivet och äger väsentlig
betydelse för del allmänna;
7.
för alt inom bebyggt område vid
järnvägsstation, hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större
sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden;
8.
för all bereda befolkningen
eller en väsentlig del därav å en ort mark till byggnad för överläggningar
eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande folkbildning, nykterhetens
främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av sjnnerlig vikt eller
lill byggnad för gudstjänst eUer annan andaklsövning;
'
Senaste lydelse av 109 och 110 §1) samt rubriken närmast före 109 § 1947: 326.
Förutvarande 66 § upphävd genom 1949: 663. ' Senaste lydelse 1970: 247.
Prop.
1971:122 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9. för åstadkommande på det allmännas bekostnad av
skogsålerväxt
å skogsmark, som är genom kalhuggning eller på annat sätt ödelagd
och ej utgör nödig betesmark;
10.
för kronans
övertagande av flygsandsfält, varom ägaren försummat taga sådan vård, att fara
för sahdflykt förebygges;
11.
för att bevara
område såsom nationalpark, naturreservat eller nalurminne;
12. för att bevara kulturhisto- 12. för att bevara historiskt
d-riskt synnerligen märklig bebyggel- ler kulturhistoriskt märklig bese eller
synnerligen märklig fast byggelse eller märklig fast forn-fornlämning som ej
kan tryggas lämning eller bereda erforderligt på annat sätt eller bereda
erfor- utrymme däromkring;
derligt
utrymme däromkring;
13.
för linbana
eller oljeledning, som är behövlig för förelag av större gagn för orten;
14. för tillgodoseende av
fjällrenskölselns behov;
15. för stärkande av ofullständigt
jordbruk;
16. för att säkerställa att mark 16. för atl giva kommun möjlig-på
skäliga villkor ar tillgänglig för het att förfoga över mark som med tätbebyggelse och därmed sam- hänsyn till den framtida
utveck-manhängande anordningar eller lingen kräves för tätbebyggelse för alt eljest i kommuns
ägo över- eller därmed sammanhängande anföra
mark, som icke är tätbebyggd, ordning eller för att eljest i kom-för upplåtelse med tomträtt; munens ägo överföra mark för
upplåtelse med tomträtt;
17. för alt å viss ort bereda
fiskarbefolkningen utrymme för uppförande av brygga, bod eller annan
anläggning som erfordras för yrkesfisket;
18. för sådan atomreaktor eller annan
atomenergianläggning, som är till större gagn för orten eller eljest äger
väsentlig betydelse ur allmän synpunkt, eller för skyddsområde kring anläggning
som nu nämnts; eller
19.
för alt vid
föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad, som till väsentlig del
genom uthyming användes för bostadsändamål, försälla eller hålla byggnaden i
tillfredsställande skick.
Särskild rätt, som i avseende å fastighet tillkommer annan
än kronan, må ock exproprieras, om Konungen prövar det nödigt för ändamål, som
nu är sagt.
Skall genom kronans eller kommuns försorg inom visst
område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärd, som kan föranleda
expropriation enligt första stycket, och kan med skäl antagas att ål-gärden
medför väsentUgt ökat värde för fastighet i områdets omedelbara närhet eller
avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja sådan fastighet, må Konungen medgiva
att fastigheten exproprieras av den som vidtager åtgärden, om. det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydehe
med hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga
omständigheter är skäligt. Vad här sagts om fastighet äger motsvarande
till-lämpning på särskild rätt till fastighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskUling motsvarande
fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning.
Exproprieras en del av en fastighet och lider återstoden skada eller intrång
genom exproprialionen eller den exproprierade delens användande, skall
ersättning därför gäldas. Uppkommer eljest genom exproprialionen skada för
ägaren, skall ock sådan skada ersättas.
Är den
exproprierande på grund av åtagande eller av annnan anledning pliktig vidtaga
åtgärd till förebyggande eller förminskande av skada eller intrång, varde
expro-priationsersättningen därefter jämkad. Innebär sådant åtagande utfästelse
av servitut till förmån för fastighetsdel, som ej exproprieras, och sker ej
exproprialionen för kronans räkning, må, om faslig-hetsdelens ägare det yrkar,
hänsyn icke tagas lill utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form att inskrivning
för Servitutet kan meddelas.
För
faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall i den mån ej annat följer av
vad nedan sägs, erläggas löseskUling motsvarande fastighetens marknadsvärde. Exproprieras
en del av en faslighet, skall erläggas intrångsersättning motsvarande den
minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom exproprialionen.
Uppkommer eljest genom exproprialionen skada för ägaren, skall ock sådan skada
ersättas.
Har den
exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för att minska skada, skall
hänsyn tagas därtill vid bestämmande av expropriationsersältning, om åtagandet
är av beskaffenhet att skäligen böra godtagas av den ersättningsberättigade.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 §
Vid bestämmande av löseskillingen för fastighet, som
exproprieras, må hänsyn icke tagas till sådan förändring i värdet därå, som
uppstår allenast till följd av expropriationsrättens beviljande eller det
avsedda ändamålets genomförande.
Har det
företag för vars genomförande fastighet exproprieras medfört inverkan av någon
betydelse på fastighetens marknadsvärde, skall löseskUling bestämmas på
grundval av det marknadsvärde fastigheten skulle ha haft om sådan inverkan
icke förekommit, dock endasl i den mån det finnes skäligt med hänsyn till
förhållandena i orten eller till den allmän-
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1970:1008.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:122
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
na förekomsten av likartad inverkan under jämförUga
förhållanden. Avser exproprialionen en del av en faslighet, skall vad nu är
sagt om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före
exproprialionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har, efter
det fråga om expropriation blivit väckt, kostnad nedlagts å fastigheten i
uppenbar avsikt atl höja exproprialionsersällningen, tnå genom sådan kostnad
åstadkommen förökning av faslig-helens värde icke tagas i beräkning vid
ersättningens bestämmande.
Har åtgärd
vidtagits i uppenbar avsikt att höja den ersättning, som den exproprierande
har alt erlägga, skall, om skäl äro därtill, genom åtgärden uppkommen ökning
av fastighetens värde icke lagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i 710
§§ stadgas om faslighet äge motsvarande tiUämpning beträffande särskild rätt
till fastighet, som avstås på grund av expropriation.
Vad i
710 §§ stadgas om fastighet äge motsvarande tillämpning beträffande särskild
rätt till fastighet, som avstås på grand av expropriation. Därvid skall 10 §, i
fall då åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som där anges,
tillämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning av
ägaren tillkommande ersältning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 §
Har
expropriationsrätt meddelats beträffande en del av en fastighet och lider genom
exproprialionen eller den exproprierade delens användande en återstående del
av fastigheten synnerligt men, varde jämväl denna del exproprierad, om ägaren
del begär. Skall nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas och föranledes
därav synnerUgt men för fastighelen eller någon del därav, vare ock ägaren
berättigad fordra, att område, som lider sådant men, skall lösas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om vid
expropriation av en del av en fastighet ersättningen för skada eller intrång å
en återstående dd skulle uppgå till två tredjedelar av den delens värde, eller
ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet
skulle motsvara två tredjede-
Skall
endast en del av den fastighet exproprieras eller skall nyttjanderätt eller
servitutsrätt upplåtas, har den exproprierande rätt till sådan utvidgning av
exproprialionen som avses i första stycket, om detla skulle medföra endast
en ringa förhöjning av fastig-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
lar av värdet å fastigheten, äge den exproprierande lösa
det område, som lider sådani men eller utgör föremål för rättigheten.
Kostnaden för åtgärd, som i 7 § andra stycket avses, varde inberäknad i
ersättning som nu är sagd.
Föreslagen
lydelse
hetsägaren tillkommande expropriationsersältning och
faslighets-ägaren icke har ett beaktansvärt intresse av att' behålla den återstående
delen av fastigheten. Kostnaden för åtgärd, som i 7 § andra stycket avses,
varde inberäknad i ersättning som nu är sagd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
26 §4
Vid
domstolen skall företes g)-avationsbevis rörande fasligheten. Därmed må dock,
i fall då förordnande enligt 35 § finnes kunna ifrågakomma, anstå i avbidan på
domstolens prövning huravida sådant bevis är erforderligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då område
som skall exproprieras utgör del av fastighet, skall därjämte tUl domstolen i
två exemplar ingivas karta över området med beskrivning, upprättad av
vederbörande lantmätare eller mätningsman under iakttagande i tiUämpliga delar
av vad som är stadgat om karta och beskrivning vid avstyckning eller, då fråga
är om mark som ingår i tomlindd-ning, vid lomlmätning. Gräns
Då område
som skall exproprieras utgör del av fastighet, skall därjämte lUl domstolen i
två exemplar ingivas karta över området med beskrivning, upprättad av
fastighetsbildningsmyndigheten under iakttagande i tUlämpliga delar av vad som
är stadgat om karta och beskrivning vid fastighetsbildningsförrättning.
Gränsen mellan området och återstoden av fastighelen skall vara av fastighelsbildningsmyndighelen
tydligt och varaktigt utmärkt å marken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paris utevaro från domstolens sammanträde utgöre ej hinder
för målets handläggning och avgörande.
31 §"
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ersättning
skall beslämmas särskilt för varje sakägare. LöseskUling eller
intrångsersättning och annan ersättning lill ägaren varde ock bestämda var
för sig.
Ersättning skall beslämmas särskilt för varje sakägare.
LöseskUling för exproprierad fastighet, ersältning för skada eller intrång å
fastghet och annan ersättning till ägaren varde ock bestämda var för sig.
Att vid expropriation ej må meddelas bestämmelse, som
inskränker den fastighetsägare enligt 7 kap. vattenlagen tUlkommande rält atl
för sin marks torrläggning erhålla vallenavlopp genom väg, järnväg eller
spårväg därom stadgas i nämnda lag.
« Senaste lydelse 1949: 663. » Senaste lydelse 1949: 663.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
32 §«
Ersättning
må ej beslämmas lägre än vad den exproprierande i målet erbjudit eller högre
än motparten begärt. Har domstol enligl bestämmelserna i denna lag förordnal
om förskoll på exproprialionsersällningen, må den slutliga ersättningen ej
heller beslämmas till lägre belopp än som utgått eller kan komma att utgå på
grund av sådani förordnande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till
förfång för innehavare av fordran, för vUken faslighet svarar, må dock ej
löseskiUing för fasligheten eller, om endast en del av fastigheten
exproprieras, ersättning för skada eller intrång å den återstående delen och
e[ heller ersättning för upplåtelse av särskUd räll Ull fastigheten sällas
lägre än vad tillämpning av bestämmelserna i 711 §§ föranleder, även om
ägaren mindre begärt.
Till
förfång för innehavare av fordran, för vUken faslighet svarar, må dock ej
löseskUling eller inirångsersällning sällas lägre än vad tillämpning av
bestämmelserna i 711 §§ föranleder, även om ägaren mindre begärt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har den
exproprierande tagit fastighelen i besittning, må vid bestämmande av
exproprialionser-sättningen hänsyn icke tagas till sådan ändring i faslighetens
värde, som uppkommit efter tillträdel.
Har den
exproprierande tagit fastighelen i besittning, må vid bestämraande av
exproprialionsersällningen hänsyn icke lagas till sådan ändring i fastighetens
värde, som uppkommer efler liUlrä-det. Har höjning i aUmänna prisläget skett
efter tillträdet skall ersättningen jämkas med hänsyn därtill.
opaginerad Kontrollera mot PDF
67 §8
Fastighetsdomstolen får, i avvaktan på att målet avgöres,
förordna att förskott skall utgå i avräkning på den ersättning för rättegångskostnader
vid domstolen, som kan komma alt slutligen fastställas.
Första stycket äger motsvaran de tillämpning på
rättegångskostnader i högre rätt som åsamkas motpart genom alt den exproprierande
fullföljt lalan.
Senaste lydelse 1966: 258. ' Senaste lydelse 1949: 663.
' Senaste lydelse 1966; 258. Paragrafen föreslås ändrad i prop. 1971:106.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:122
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i 38 § äga motsvarande tillämpning i fråga
om förskott på rättegångskostnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
69
Vid lösen enligl 68 § första styckel må värdet ej sällas
högre än till den expropriationsersältning, som utgivits. I övrigl skola
beträffande lösen, som i 68 § säjjs, denna lags bestämmelser om expropriation
i tillämpliga delar giU-la; dock ankomme på domstolens prövning, huru kostnad,
som i 67 § avses, skall gäldas.
Vid lösen enligl 68 § första styckel må värdet ej sällas
högre än till den expropriationsersältning, som utgivits. I övrigt skola
beträffande lösen, som i 68 § sägs, denna lags bestämmelser om expropriation i
tUlämpliga delar gälla; dock ankomme på domstolens prövning, huru kostnad, som
i 66 § avses, skall gäldas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.
Särskilda bestämmelser om expropriation för naturskyddsändaniäl eller för att
bevara kultin-historiskt märklig bebyggelse eller fast foin-lämningi"
11.
Särskild bestämmelse om expropriation för naturskyddsändamål
opaginerad Kontrollera mot PDF
108 §
Expropriation för atl bevara område såsom nationalpark,
naturreservat eller nalurminne må äga rum endast tUl förmån för kronan samt,
då fråga är om naturreservat eller naturminne, för kommun eller sådan förening
eller stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som kan på
ell betryggande sätt ansvara för egendomen.
Fråga om expropriation för att bevara kulturhistoriskt
märklig bebyggelse eller fast fornlämning eller om expropriation av mark omkring
sådan bebyggelse eller fornlämning må väckas endast av riksantikvarien. Sådan
expropriation må äga rum endast till förmån för kronan, kommun eller sådan
förening eller stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är ägnad kulturminnesvård
och sotn kan på ett betryggande sätt ansvara för egendomen.
11.
' Senaste lydelse 1949: 663. " Senaste lydelse 1963:
219. >i Senaste lydelse 1964: 823.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
13.
Särskild bestämmelse om expropriation av mark för tätbebyggelse
m.m."
13.
Särskilda bestämmelser om expropriation av mark för tätbebyggelse
m.m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rält
lill expropriation för ändamål, som il §16 sägs, må icke beviljas annan än
kommun, inom varse område den mark, exproprialionen skall avse, är belägen.
Expropriation
för ändamål, som anges il §16, får avse endast mark som är belägen inom kommunens
eget område eller inom området för det kommunblock som kommunen eller dess
huvuddel tiUhör. Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast om det
med skäl kan antagas att marken inom överskådlig tid kommer alt beröras av
byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt, eller om det lill främjande av planmässigt byggnadsskick eller av
annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen får rådighet över marken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Illa
§
Exproprieras mark för ändamål som avses i 1 § 16, skall
vid bestämmande av löseskUling sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av
någon betydelse som ägt rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om
expropriation, dock högst femton år före talans väckande vid domstol, räknas
ägaren tillgodo endast i den mån del blir utrett, att den beror på annat än
förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Avser
exproprialionen en del av en fastighet, skall vad nu är sagt om beräkning av
marknadsvärde tiUämpas i fråga om värdet före exproprialionen. Värderingen
skall ske med hänsyn till faslighetens skick när ersättningsfrågan avgöres
eller, om den exproprierande dessförinnan tillträtt marken, vid liden för
lUllrädet.
" Senaste lydelse 1949: 663. "Senaste lydelse
1949: 663.
It Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop.
1971:122 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken
avselts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation,
skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter del
planen fastställdes.
Avser exproprialionen bebyggd faslighet som innehas i
huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller
den begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen ej i
något fall får bestämmas lill lägre belopp än som fordras för anskaffning av
annan likvärdig bostadsfastighet.
I den mån det blir utrett, att värdestegringen ulan alt ha
samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt
beror på inverkan av det företag för vars genomförande expropriation äger rum,
gäller 8 §.
17. Särskilda bestämmelser om värdeslegringsexpropriation
m. m.
115 §
Exproprieras mark enligt 1 § tredje stycket skall 8 §
tillämpas på värdestegring som beror av den åtgärd som utgör grund för
expro-priationen. Kan åtgärden föranleda expropriation jämlikt 1 § 16 äger 111
a § motsvarande tillämpning.
1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1972.
2.
Har ansökan om
expropriation gjorts hos Kungl. Maj:l före ikraftträdandet, prövas frågan om
tiUstånd till exproprialionen enligl äldre bestämmelser.
3.
I fråga om
grunderna för bestämmande av expropriationsersältning gäller äldre
bestämmelser, om lalan vid domstol väckts före ikraftträdandet.
4.
Bestämmelserna
i 111 a § gäUer ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)
Härigenom förordnas i fråga om byggnadslagen (1947: 385)
dels alt 44 och 44 a §§ skaU upphöra att gälla,
dels att 45,142 och 146 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Nuvarande lydelse
45 § År, i annat fall än i 44 eller 4 a § sägs, mark sorn
ingår i byggnadskvarter icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med
stadsplanen och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig
tid ulan stadens ingripande, må Konungen medgiva staden att lösa marken i den
mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom alt staden allenast löser å marken
uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen lämna tiUstånd därtill. Är marken i
stadens ägo, må i samma ordning medgivas staden alt lösa särskild rält som
besvärar marken och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande.
Prövas ansökan om inlösen enligt första stycket icke
kunna bevUjas på den grund att stadsplanens genomförande kan förväntas äga
rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen likväl på stadens
begäran föreskriva viss skälig tid inom vilken bebyggelsen skall hava bragts i
överensstämmelse med stadsplanen, vid äventyr att efter utgången av sagda tid
nämnda hinder mol inlösen ej vidare skall anses föreligga. Meddelas sådan föreskrift,
skall anmälan därom göras hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.
Finnes
i samband med prövning av förslag lill stadsplan expropriation av viss i
planen ingående mark böra ske enligt vad därom
Finnes i samband med prövning av förslag till stadsplan
inlösen av viss i planen ingående mark böra ske enligt första stycket,
må
> Senaste lydelse av 44 och 44 a §§ 1965: 718. '
Senaste lydelse enligt prop. 1971:106.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Konungen
meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor alt sådan inlösen
kommer tUl stånd mom viss tid, högst elt år; dock må, när synnerliga skäl äro
därtiU, tiden förlängas med högst ett år i sänder. IntiU dess inlösen skett
eller tiden därför gått uU ända, må nybyggnad ej utan Konungens tiUstånd
företagas å den mark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.
Föreslagen lydelse
finnes
särskUt föreskrivet, må Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav
under viUkor att sådan expropriation kommer till stånd mom viss tid, högst
elt år; dock må, när synnerliga skäl äro därtiU, tiden förlängas med högst ett
år i sänder. InliU dess expropriation skett eller tiden därför gått till ända,
må nybyggnad ej utan Konungens tiUstånd företagas å den mark som omfattas av
den villkorliga fastställelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om å mark som är avsedd
tiU gata eller annan allmän plats finnes byggnad, stängsel, växande skog,
plantering, eller annat som hör till marken och skall lösas, bör särskilt värde
sättas å marken. Där ej all mark prövas hava lika värde, skola de särskilda
värdena utsättas.
När kommun inlöser mark
enligt denna lag äger 111 a § lagen om expropriation (1917:189) motsvarande
tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år
före det talan väcktes vid domstol.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i 137, 138, 144 och
145 §§ är stadgat beträffande inlösen av mark skall / tillämpliga delar gälla
med avseende å inlösen av byggnad i fall som i 45 § första stycket sägs och
skall, jämte stadgandet i 140 §, äga motsvarande lill-lämpning vid inlösen av
särskild rätt eller upplålelse av servUut eUer nyttjanderätt enligl denna lag.
När särskUd rätt inlöses eUer servitut eller nyttjanderätt upplåtes, skola
bestämmelserna i 12 § första styckel lagen om expropriation ej tUlämpas på
mark som ingår i stadsplan.
Vad i 137, 138, 140, 144
och 145 §§ är stadgat beträffande inlösen av mark skall äga motsvarande
tillämpning vid inlösen av särskild rält eller upplåtelse av servitut eller
nyttjanderätt enligl denna lag. När särskild rätt inlöses eller servitut eller
nyttjanderätt upplåtes, skola bestämmelserna i 12 § första stycket lagen om
expropriation ej tillämpas på mark som ingår i stadsplan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1972.
2.
Har ansökan om inlösen gjorts
hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet, prövas frågan om medgivande till inlösen
enligt äldre bestämmelser.
3.
Äldre bestämmelser gäUer i faU
då talan vid domstol väckts före ikraftträdandet.
4.
Bestämmelserna i 142 § i dess
nya lydelse gäller ej värdeökning som ägt rum före utgången av juni 1971.
»
Senaste lydelse 1965: 718.
Prop.
1971:122 13
3
Förslag till
Lag
om ändring i fastighetsbildningslagea (1970: 988)
Härigenom
förordnas, att 5 kap. 9 och 10 §§ samt 8 kap. 5 § fastighelsbildningslagen
(1970: 988) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse
5 kap.
9 §
I
den utsträckning det är nödvändigt för genomförande av fastighetsreglering
skaU särskUda graderingsvärden faststäUas för områden som ingår i regleringen.
Graderingsvärdet
för ett område Graderingsvärdet för elt område
bestämmes med hänsyn särskilt tUl bestämmes med hänsyn särskilt lill
ortens pris och områdets avkasi- områdets avkastning och märk
ning, nadsvärde.
Värderingen
grundas på områdets beskaffenhet i obebyggt skick och dess tjänlighet för det
ändamål vartill det lämpUgen bör användas. Berör regleringen lill någon del
mark som bör användas till jordbruk, får dock all mark som ingår i regleringen
värderas efter markens tjänlighet för jordbraksändamål, om särskilda skäl
föranleder det. Vid värderingen beaktas även tiUfälliga förhållanden, om ej
särskilda skäl föranleder alt värdena grundas enbart på förhållanden av
bestående natur. Område som är avsett för skogsbruk värderas som om det vore
bevuxet med skog vilken med hänsyn till markens godhelsgrad är av normal
beskaffenhet enligt förhållandena i orten.
Faslighets
graderingsvärde utgör summan av graderingsvärdena för fasligheten enskilt
tillhöriga områden och på fastighelen belöpande andelar i motsvarande värden
för samfälld mark.
10 §
Om
värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering
tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår
fastighelen, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt
utjämnas värdeförändring som föranledes av servilutsåtgärd eller av att byggnad
eller annan anläggning genom regleringen övergår liU annan ägare. Vad som
frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.
Ersättning
enligt första stycket Ersättning enligt första stycket
bestämmes på grundval av värde- bestämmes på grundval av värde
ring (likvidvärdering). Vid likvid- ring (likvidvärdering). Vid likvid
värderingen skall hänsyn tagas till värderingen skall hänsyn tagas till
egendomens användning för det egendomens användning för det
ändamål som föranleder det högsla ändamål som föranleder det högs
värdet samt tiU förhållandena vid ta värdet samt till förhållandena
tiUlrädel, om ej annat följer av att vid tillträdet, om ej
annat följer
avträdaren har rätt att tiUgodo- av att avträdaren har rätt att till-
göra sig skog eller gröda. I övrigt godogöra sig skog eller gröda. I
skall värderingen ske enligt de i övrigl skall värderingen ske med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
9
§ andra stycket angivna grunderna.
Föreslagen lydelse
hänsyn
särskUt till egendomens marknadsvärde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
kap. 5 §
Ägaren av fastighet som
inlöses är berättigad till ersättning motsvarande fastighetens marknadsvärde.
Inlöses del av fastighet, skall intrångsersättning utgå med belopp
motsvarande den minskning av faslighetens marknadsvärde som uppkommer genom
åtgärden. Uppkommer eljest genom inlösen skada för ägaren, skall också sådan
skada ersättas.
Ägaren
av faslighet eller fastighetsdel som inlöses är berättigad tiU ersättning
motsvarande egendomens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och
egendomens a v-kastning. Inlöses del av fastighet och lider återstoden skada
eller intrång genom åtgärden eller genom den inlösta delens användande, skall
ersältning utgå för detta. Om regleringen även medför nytta fÖr den återstående
delen, skall ersättningen jämkas i skälig omfattning. Uppkommer eljest genom
inlös:n skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas.
Har
sedan fastighetsreglering :;ökts kostnad nedlagts på fastigheten i uppenbar
avsikt att höja ersättningen, skall den därigenom uppkomna ökningen av
faslighetens värde icke beaktas vid ersättningens bestämmande.
Prop. 1971:122 15
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 30 april 1971.
Närvarande:
Slalsminislern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, GEIJER, ODHNOFF,
WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT
Statsrådet
Lidbom anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om ändringar i expropriationslagstiftningen och anför.
1.
Inledning
Med
stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande tillkallades den 16 december 1960
sakkunniga alt verkställa översyn av expropriationslagstiftningen. I
direktiven för utredningen erinrades om all det år 1949 efler omfattande
förarbeten hade genomförts vissa ändringar i denna lagstiftning (prop. 1949:
184, 2LU 34), vilka berörde i huvudsak tre delar av expropriationsrätten,
nämligen exproprialionsändamålen, värderingsreglerna och förfarandet vid
expropriation. Utredningens uppgift skulle vara att se över
expropriationsreglerna i belysning av erfarenheterna under de år som hade
förflutit efter 1949 års lagändringar och därvid särskilt beakta vissa önskemål
som hade förts fram av riksdagen. Vidare skulle utredningen ulan all vara
bunden av bestämda riktlinjer närmare undersöka de uppslag till reformer inom
expro-prialionsväsendet som markvärdeutredningens belänkande (SOU 1957: 43)
innehöll och lägga fram därav eventuellt föranledda förslag. I direktiven
påpekades all resultaten av denna översyn torde få betydelse vid
ställningstagande till problemet om indragning av oförtjänt jord-värdestegring.
De
sakkunniga, som antog benämningen exproprialionsutredningen, avlämnade år 1962
belänkandet (SOU 1962: 24) Expropriation för sanering av historiskt eller
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Förslaget låg tiU grand för vissa år
1963 vidtagna ändringar i byggnadslagen (1947: 385) (BL) och lagen (1917: 189)
om expropriation (ExL)
Prop. 1971:122 16
(SFS
1963: 218 och 219). Är 1964 avlämnade utredningen belänkandet (SOU 1964: 32)
Förtida tiUträde, expropriationskostnad m. m. På grandval av delta genomfördes
år 1966 vissa ytterligare ändringar i saituna lagar (SFS 1966: 258 och 259).
Utredningen
inriktade härefter sitt arbete på reglerna om exproprialionsändamålen och
exproprialionsersällningen. Utredningens överväganden i dessa delar saml i
vissa andra frågor har redovisats i det i november 1969 avgivna betänkandet
(SOU 1969: 5051) Expropriations-ändamål och expropriationsersältning m. m.i
Med hänsyn tUl de omfattande ändringar som enligt utredningens mening bör
företas i gällande rätt har utredningen komrait tUl den uppfattningen att ExL
bör ersättas med en ny lag. Belänkandet innehåller förslag tiU en sådan lag,
kallad allmän expropriationslag (AExL). Lagförslaget är emeUertid inle
fuUständigt. Anledningen häxtill är alt översynen av vissa partier av
expropriationsrätten, bl. a. reglerna om förfarandet, återstår. För att inte
angelägna reformer i de delar utredningsarbetet är färdigt skall behöva
försenas har emellertid utiedningen valt alt redovisa sina överväganden i
dessa delar i ett särslUt betänkande, och dess förslag innebär att ExL tills vidare
skall slå kvar i de delar där utredningsarbetet ännu inte är slutfört. Förutom
förslaget till AExL innehåller belänkandet förslag till ändringar i ExlL, BL
och vissa andra lagar. Förslagen lill AExL samt till ändringar i ExL och BL
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 1.
Efler
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt med
vattenöverdomstolen, expro])riationsdomstolen i Stockholm, fortifikationsförvaltningen
efter samråd med överbefälhavaren, civUförsvarsstyrelsen,
riksvärderingsnämnden, postverket, televerket, statens järnvägar, statens
vägverk, statens planverk, luftfartsverket, kammarkollegiet, kammarrätten,
byggnadsstjTclsen, bankinspektionen, riksskattenämnden, statens
förhandlingsniimnd, riksantikvarieämbetet, domänverket, lantbraksstyrelsen,
lanlmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,
bostadssiyrelsen, statens nämnd för samlingslokaler, statens institut för
byggnadsforskning, statens vatlenfaUsverk, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands samt Norrbottens län,
tekniska högskolan i Stockholm, bygglagutredningen, saneringsutredningen,
utredningen om ledningsräll, utredningen om oljeledningar, 1967 års
rekvisitions- och
'
Betänkandet har avgelts av regeringsrådet Voldmar Körlof, ordförande, riksdagsledamoten
Sven Ekström, f.d. borgarrådet Joakim Garpe, riksdagsledamoten Erik Grebäck,
civiluigenjören Gustaf Henry Hansson samt riksdagsledamöterna Knut Johansson
och Birger Lundström. 1 utredningsarbetet har som experter deltagit advokaten
Michael Hemmarck, professom Sven-Erik Johansson, andre förbundsordföranden Åke
Lindh, auktoriserade revisorn Sigurd Löfgren, civU-ingenjören OUe Westin och
stadsjuristen Erik Gustaf Westman.
Prop. 1971:122 17
förfogandeutredning,
Föreningen för samhällsplanering. Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet. Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och
stadsdomare. Föreningen Sveriges Kommunala Förvaltningsjurister (FSKF),
Samfundet för fastighetsvärdering, Sveriges Industriförbund, Näringslivets
Byggnadsdelegation, Sveriges Lantbraksförbund, Sveriges Skogsägareföreningars
Riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Svenska Kraftverksföreningen,
Svenska Elverksföreningen, Svenska Vallen- och Avloppsverksföreningen (VÄV),
Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen (SKTF), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemannens
Riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen.
Sveriges Jordbmkskasseförbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Folksam,
Hyresgästernas Riksförbund, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars
Riksförbund (HSB), Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och Svenska
Riksbyggen. Yttranden har vidare kommit in från stadsantikvarien i Stockholm
och SladsmUj ögruppen.
Remissinstanserna
har bifogat yttranden från ett stort anlal myndigheter, tjänslemän och
sammanslutningar, bl. a. från handelskamrar, städer, kommuner, kommunalförbund,
länsarkitekter, överlantmätare och lanlbraksnämnder.
Vissa
remissyttranden, exempelvis kommunförbundets och Stockholms stads, är inte
enhälliga utan innehåller reservationer.
Sedan
utredningens belänkande avlämnats har Kungl. Maj:t den 19 december 1969 med
hänsyn till beskaffenheten av utredningens återstående arbetsuppgifter
förordnat alt dess uppdrag skall anses avslutat. Utredningsarbetet i
återstående delar fullföljs inom justitiedepartementet och jag räknar med att
en departementspromemoria i ämnet kommer alt föreligga under år 1971.
På
en punkt har utredningsbetänkandel redan lett liU en lagändring. I samband med
genomförande av lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bosladsfaslighet
infördes nämligen i 1 § första stycket 19 ExL en möjlighet liU expropriation
vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad som tiU väsentiig del
genora uthyrning används för bostadsändamål (SFS 1970: 247).
Vad
beträffar betänkandet i övrigt har under remissbehandlingen från flera håU
riktats kritik mot utredningens tanke alt man skulle tiUskapa en ny
expropriationslag ulan regler om förfarandet. Denna kritik har visst fog. Det
kan också erinras om all byggnadslagstiftningen, som har nära samband med
expropriationslagstiftningen, f. n. ses över av bygglagutredningen (K 1969:
55). Detla talar för alt några mera betydande ändringar i BL inte bör
genomföras nu. Å andra sidan
Prop. 1971:122 18
anser
jag alt många av de förslag till lagändringar som utredningen för fram är av
sådan betydelse från samhällsplaneringssynpunkl att de bör tas upp ulan onödigt
dröjsmål. Dessa överväganden har lett mig lill den slutsatsen alt vissa
angelägna reformer bör genomföras snarast möjligt genom ändringar i ExL och
BL.medan en mera fullständig reform av expropriationslagstiftningen bör anslå
lill dess översynen av återstående frågor är avslutad. De frågor jag nu avser
alt ta upp rör huvudsakligen dels reglerna om expropriation för vissa
lälbebyggelseändamål och med anledning av väntad värdestegring dels
ersättningsreglerna.
2.
Expropriationsändamålen
2.1.
Expropriation för vissa tätbefayggelseändamål
2.1.1.
Gällande rält. Huvudparten av de bestämmelser som reglerar marks användning för
bebyggande finns i BL. Mark får inle användas för tätbebyggelse utan föregående
planläggning. Med tätbebyggelse avses enligt 6 § BL sådan samlad bebyggelse som
nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodoseende av gemensamma behov.
Planläggningen är av två slag, översiktlig planläggning och
delaljplanläggning. Den förra hänför sig lill grunddragen för markens
användning och sker, såvitt gäller de särskilda kommunerna, genom generalplan.
Behov av gemensam planläggning för flera kommuner kan tillgodoses genom
regionplan. Delaljplanläggning sker genom stadsplan eller byggnadsplan. I
stadsplan upptagna byggnadskvarter indelas i särskilda bebyggelseenheter genom
tomtindelnin.g. Byggnadsverksamheten inom områden som inle ingår i stadsplan
eller byggnadsplan kan regleras genom utomplansbestämmelser.
Det
ankommer på kommunen att ta initiativ lUl upprättande av generalplan och
stadsplan samt atl b£:slula om anlagande av planen. Delsamma gäller med vissa
modifikationer beträffande byggnadsplan. I undanlagsfall kan Kungl. Maj:t eller
länsstyrelsen la initiativ till planläggning. Fråga om upprättande av
regionplan skall alltid prövas av Kungl. Maj:t. För all bli gällande skall
samtliga planer fastställas av antingen länsstyrelse eller Kungl. Maj:t. Sedan
plan har blivit fastställd medför den ett storl anlal rättsverkningar av olika
slag. Bl. a. är det förbjudet alt bygga i strid mot planen. Vidare gäller alt
kommunen i vissa fall har rält eller plikt att lösa markområden som omfattas av
planläggningen. Planläggning kan också medföra skyldighet för markägare alt
avslå mark ulan lösen samt rält lUl ersättning för skada som tillfogas
fastigheten genom planläggningen.
I
44 § BL finns regler om zonexpropriation. Detla institut, som infördes år 1953,
är avsett för stadsombyggnad. Kungl. Maj:t kan
Prop. 1971:122 19
ge
tillstånd till zonexpropriation om, med hänsyn till allmänna samfärdseln eller
kravet på ändamålsenlig bebyggelse, behov föreligger av en genomgripande
ombyggnad, dvs. en verklig fömyelse av byggnadsbeståndet eller en del av
delta. Ombyggnadsbehovet skall avse ett större område. Något minimimått har
inle angetts i lagen, men av motiven framgår att det åtminstone i regel inte
kan bli fråga om mindre områden än sådana som omfattar elt eller flera
byggnadskvarter. Ombyggnaden skall vara av sådan art all den inle lämpligen
kan företas på armat sätt än i ett sammanhang. Vidare krävs att fråga skall ha
väckts om anlagande eller ändring av stadsplan för området. Zonexpropriation
kan komma i fråga äyen beträffande annan mark än den som direkt berörs av
saneringsåtgärderna under förulsällning att marken ligger inom saneringsområdet
eller i dess omedelbara närhet och att den som direkt följd av stadsombyggnaden
kan väntas undergå väsentlig värdeökrung. Slutligen kan institutet tUlämpas
även på särskild räll till mark som redan är i kommunens ägo.
Tomlexpropriation,
som regleras i 45 § BL, kan användas för att få lill slånd bebyggelse i
överensstämmelse med stadsplanen i fall då reglerna om zonexpropriation inte är
tillämpliga. TUlstånd meddelas av Kungl. Maj:t. Exproprialionen kan avse mark
inom bygg-nadskvarler som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med
stadsplanen. En ytterligare förutsättning är att planen inte kan väntas bli
genomförd inom skälig tid ulan kommunens ingripande. Det krävs därför viss
utredning angående tomlägarens subjektiva förhållanden. För att inlösen skall
få ske måste vidare stadsplanearbetet ha avancerat så långt att det kan bli
fråga om åtminstone vUlkorlig fastställelse av planen. Tomlexpropriation kan
också tillämpas i fråga om särskUd rätt som besvärar kommunen tillhörig mark
och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande. Kan syftet med en
tomlexpropriation vinnas genom att kommunen endast löser på marken uppförd
byggnad för rivning kan tiUstånd lämnas till del. Med hänsyn till kravet på
utredning om tomlägarens subjektiva förhållanden har tomlexpropriation
tillämpats ganska sällan. Institutet anses på kommunall håll vara opraktiskt.
Tomtbildningsexpropriation,
som regleras i 46 och 47 §§ BL, kan äga rum beträffande mark inom
stadsplanelagt område där tomtindelning har fastställts. Om särskilda delar av
en tomt är i olika ägares hand har var och en av dessa enligt 46 § rält atl
inlösa övriga i tomlen ingående markområden. För del fall att två eller flera
markägare vill lösa de övrigas områden finns särskUda regler om företrädet dem
emellan. Har inle inom ett år efter det all tomtindelning fastställdes ägare av
tomldel väckt talan om inlösen av återstoden av tomlen eUer har sådan talan
inte lett till alt tomten förenats i en ägares hand, har kommunen enligt 47 §
rätt alt lösa hela tomlen. Tomlbild-
Prop. 1971:122 20
ningsexpropriation
kräver inte Kungl. Maj:ts prövning. Enligt lagen (1970: 992) om ändring i
byggnadslagen (1947: 385) skall 46 § BL upphöra alt gäUa den 1 januari 1972,
då faslighetsbUdningslagen (1970: 988) träder i kraft. Bestämmelsen ersätts då
av regler i 8 kap. 4 § nyssnämnda lag, vUket bl. a. innebär att
inlösningsfrågor skall prövas vid faslighelsregleringsförrättiung i stället för
som f. n. vid domstol. Bestämmelser om lösningsrätt för kommunen när de skUda
delarna av tomlen inte har förenats hos en delägare bibehålls i 47 § BL.
Enligt
1 § första stycket 7 jämförd med 99 § första stycket ExL kan staten eller
kommun, inom vars område marken är belägen, beviljas rätt tUl expropriation
för att inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge
eller på annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade
bostadsförhållanden. Bestämmelsen är enligt 99 § andra stycket tUlämplig
endast på område bebyggt med boningshus som tiUhör annan än markens ägare, och
sedan expropriation har skett har husens ägare rätt att förvärva eUer få
nyttjanderätt tiU den mark som hör till deras hus.
Expropriation
för fri tomt marknad regleras i 1 § första stycket 16 förra ledet och 111 §
ExL. Delta expropriationsändamål tillkom år 1949 efter förslag från
markulredningen (SOU 1948: 4) och har tiU speciellt syfte alt bryta
markmonopol. För dess tillämpning i stort krävs att marken skall vara
erforderlig för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordningar. Något
krav på föregående planläggning uppställs inle. Vidare får förhållandena inte
vara sådana alt marken även ulan expropriation kan sägas vara tillgänglig för
angivna ändamål på skäliga villkor. Den enskilde markägaren skall sålunda sakna
vilja eller förmåga alt exploatera eller låta exploatera marken på sådant sätt.
Denna för-utsättnuig kan sägas vara för handen om marken inle upplåts i en omfattning
som svarar mot behovet. Delsamma gäller om mark visserligen står tUl
förfogande för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar men della
inle är fallet med de lämpligaste platserna eller marken inte upplåts tiU
rimliga priser och på viUkor som även i övriga hänseenden kan bedömas som
skäliga. Bestämmelserna har huvudsakligen avseende på obebyggd eller
glesbebyggd mark. Även om lagrummet med hänsyn lill vissa uttalanden vid dess
tUlkomst bör tolkas med försiktighet är dess avfat;tning så elastisk alt det
är formellt möjligt att tillämpa det även på områden som är tätbebyggda i BL:s
mening.
Tomträttsexpropriaticjn,
som likaledes tUlkom år 1949, regleras i 1 § första stycket 16 senare ledet och
111 § ExL. Tomträlts-exproprialion kan användas för att i kommuns ägo överföra
mark, som inte är tätbebyggd, för upplåtelse med tomträtt. Det krävs mle alt
marken omfattas av stadsplan eUer byggnadsplan. FÖr expropriationsrätt räcker
det i huvudsak med att kommunen förklarar sig ha för avsikt
Prop.
1971:122 21
att
upplåta marken med tomträtt. I bakgrunden måste dock ligga att marken behövs
för en planmässig utveckling av kommunen över huvud taget. Ändamålet med
expropriationsrätten är enligt förarbetena att "garantera att, såvitt
angår tillgången på mark, bebyggelseplanen för samhället kan förverkligas
enligt sin tanke" (prop. 1949: 184 s. 73).
Frågor
om bebyggande av mark hänger intimt samman med frågor om anordnande av
trafikleder och andra allmänna platser som skall betjäna
bebyggelsefastighelerna. Enligl 1 § första stycket 2 ExL kan expropriation ske
bl. a. för aUmän väg på landet eller i stad, för järnväg eller spårväg för
allmän trafik. Bestämmelser om expropriation för trafikleder och andra allmänna
platser inom lälbebyggelseområden finns emeUertid främst i BL. Enligt 18 och
41 §§ första styckena BL får kommun när den begär det lösa in mark som enligt
faststäUd generalplan eUer stadsplan är avsedd till trafikled, gata eller annan
allmän plats. Enligt andra styckena samma paragrafer får kommunen vidare lösa
till sig sådan mark som enligt samma slags planer inle är avsedd tUI enskilt bebyggande.
Som förutsättning härför gäUer dock alt markens användning för avsett ändamål
inte ändå kan anses säkerställd. Skulle marken redan tiUhöra kommunen kan
denna vid behov i StäUet erUigt 18 och 41 §§ tredje styckena lösa särskUd rätt
som besvärar marken. Enligt 19, 20, 42 och 43 §§ BL har kommun rätt all under
vissa föratsättningar ta i anspråk allmän eller enskild väg ulan ersättning, om
vägen ingår i mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan skall
användas till trafikled, gala etc. I sällsynta undantagsfall kan viss
ersättning utgå vid ianspråktagande av vägmark enligt 20 eller 43 §. Slutligen
kan kommun enligt 18 a och 41 a §§ BL i erforderlig omfattning lösa till sig
servitut eller nylljanderält till mark som enligt fastställd generalplan eller
stadsplan skall utnyttjas för allmän trafikanläggning eller allmän ledning men
som inte får lösas enligt 18 eller 41 § första stycket. Utöver de nu berörda
fallen kan nämnas att del enligt 70 § BL finns viss möjlighet alt la i anspråk
mark inom planlagt område utan ersältning i de s. k. markexploalörsfallen, dvs.
när stadsplan läggs över område som är i en ägares hand. Även beträffande
område under byggnadsplan finns Uknande möjligheter (112 och 113 §§).
Bestämmelserna avser främst mark som behövs för gata eller annan allmän plats.
I detta sammanhang kan erinras om att möjligheterna att tillgodose behov av
gemensamma anläggningar har ökat väsentligt genom tillkomsten av lagen (1966:
700) om vissa gemensamhelsanläggningar. Denna bygger i princip på frivUlig
samverkan mellan de berörda fastighetsägarna. Viss möjlighet finns dock alt
tvångsvis få en fastighet ansluten till gemen-samhetsanläggning.
I
anslutning till bestämmelserna i ExL och BL kan erinras om att kommunema har
möjlighet att tvångsvis förvärva mark genom förköp enligt förköpslagen (1967:
868). Genom förköp kan kommunen
Prop. 1971:122 22
i
anslutning till en fastighelsförsäljning mellan enskilda parter inträda som
förvärvare av egendomen på de vUlkor parterna har avtalat. Förköpsrätl får
enligt 1 § utövas beträffande sådan fast egendom som med hänsyn tUl den
framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse eUer därmed sammanhängande
anordning. Från förköpsrätl undantas bl. a. vissa mindre fastigheter samt
försäljningar mellan nära anhöriga (3 §).
Förköpslagen
syftar i första hand tUl att ge kommunema bättre möjligheter att förvärva mark
för tätbebyggelse (prop. 1967: 90 s. 72). I första hand kommer obebyggd och
glesbebyggd mark i fråga för förköp, men också sådan mark som behövs för city-
och bostadssanering angavs vid lagens tiUkomst vara av intresse i sammanhanget.
Betydande kategorier av fastigheter ansågs emellertid helt falla utanför
kommunens intresseområde, nämligen fastigheter inom sådana områden där markanvändningen
inte kommer att ändras inom överskådlig tid. Hit hör i stor utsträckning mark
som används och för framliden skaU användas för jordbrak och skogsbruk, villa-
och egnahemsbebyggelse saml frilids-bebyggelse. Utanför kommunernas
intresseområde ansågs i regel också falla sådana bostads- och industriområden
beträffande vilka några mera betydande ombyggnadsbehov inte kan väntas uppkomma
under överskådlig framlid. Förköpsinstitulet utformades med utgångspunkt i
dessa allmänna bedömanden. Eftersom ell av huvudsyftena med en kommunal
förköpsrätl skulle vara att underlätta för kommunerna att i mycket god tid,
dvs. innan några mera betydande prisstegringstendenser med anledning av
förväntningar om tätbebyggelse slagit igenom, förvärva mark som bjuds ut på
öppna marknaden och ligger inom kommunens intresseområde, ansågs det inle
lämpligt alt ställa upp så stränga krav på aktualitet i fråga om markbehov som
gäller enligt den nuvarande expropriationslagstiftningen. Vid utformningen av
reglerna anknöts i stället lill elt av markulredningen år 1949 framlagt förslag
till ändring i ExL.
Vid
prövningen av om förutsättning föreligger all utöva förköpsrätl enligl 1 §
förköpslagen skall inriktningen av den kommande samhällsutvecklingen och
behovet av mark för olika ändamål bedömas. Departementschefen anförde härom
följande.
Är
det fråga om ett område beträffande vilket generalplan upprättats och antagils
av vederbörande kommunala organ och är den aktuella marken enligt planen avsatt
för bostads- eller industribebyggelse eller sådana ändamål som trafikleder,
allmänna platser, fritidsområden m. m. bör förulsällning för all utöva
förköpsrätl i allmänhet föreligga. Bedömningen bör ulfalla på samma sätt om
området i antagen regionplan avsatts för angivna ändamål. Skulle stadsplan eller
byggnadsplan för området vara under utarbetande bör delta förhållande kunna
utgöra tillräcklig grund för kommunen alt få förköpsrätl lill den mark som
planen är avsedd alt omfatta. Även om planläggningsarbetet ej fortskridit så
långt atl vare sig general- eller regionplan upprättats eller förslag till
detaljplan föreligger, bör förköpsrätl kunna utövas om marken med hänsyn till
belägenhet och kommunens utveckling kan antas behövas
Prop. 1971:122 23
för
ifrågavarande ändamål. Anspråken på den sannolikhelsbevisning som kommunen har
alt prestera för att få inträda genora förköp bör inle få sällas alltför högt.
Elt påstående som inte är underbyggt av någon utredning att viss mark krävs
för tätbebyggelse är å andra sidan givetvis inle tillräckligt. Lämpligt
underlag för bedömningen i sådana fall då varken översiktliga eller detaljerade
planer föreligger kan vara t. ex. befolkningsprognoser, bostadsbyggnadsprogram
eller industriutvecklingsplaner.
Del
ansågs inte finnas någon anledning all utöver vad som ligger i det sagda
begränsa förköpsrätten med hänsyn tUl den lid som kan komma atl förflyta tUl
dess marken exploateras. Om utvecklingen med tillräcklig grad av sannolikhet
kan överblickas för avsevärd lid framåt, får förköp ske även om det skulle
dröja lång lid innan ändringen i markens användning blir aktuell.
2.1.2.
Utredningen. Utredningen behandlar inledningsvis del nutida samhällsbyggandets
struktur och omfattning. Därvid framhålls all den tekniska utvecklingen har
gått starkt framåt, inte minst i fråga om kommunikationer, och alt människornas
anspråk på trivsamma bostads- och arbetsmiljöer samtidigt har ökat. Både
planeringsmyndigheter och byggherrar har därför ställts inför tvånget alt
tillgodose behov och önskemål åt vilka man tidigare inte ägnade större uppraärksarahet.
Della har tvingat fram en omfattande planering efter nya vUlkor och önskemål.
Trafiklederna har fått en starkt styrande inverkan och större
serviceinrättningar, såsom affärscentra, skolor och sjukhus, intar en
framskjuten plats. Krav på lekplatser, parker och andra friområden samt ökade
utrymmesbehov för olika ändamål har medfört all själva huskropparna numera i
regel tar upp en mindre del av bebyggelseområdena än tidigare. För atl
genomföra en rationell trafikplanering måste man ibland ta i anspråk även mark
inom byggnadskvarter genom att förlägga trafikområden och trafikanordningar av
olika slag över eller under byggnaderna. Dispositionsrätten till marken behöver
därför kunna skiktas i flera plan. Även många andra behov, exempelvis
beträffande vallenförsörjning, avlopp, uppvärmning, biluppställning och
varudistribution, tillgodoses i många fall bäst genom större för flera
fastigheter gemensamma anordningar. Allt della gör alt man inte längre kan
betrakta bebyggelsen inom varje fastighet som en enhet för sig. Utredningen
framhåUer all planläggning och byggande numera lar sikte inle bara på att skapa
lämpliga fastighetsenheler ulan också och kanske i första hand på alt kvarteren
skall bli lämpliga bebyggelseenheter. I växande grad får man också räkna med
större enheter än kvarter. Förändringar i byggnadstekniken beträffande såväl
bostadshus som industribyggnader samt kraven på trivsamma bostads- och
arbelsmUjöer har haft lill följd alt störte markytor än tidigare behövs för att
ändamålet med bebyggelsen skall kunna tillgodoses.
Prop. 1971:122 24
Utredningen
belyser med statistiska uppgifter byggnadsverksamhetens tilllagande intensitet
och konstaterar under hänvisning till vissa beräkningar av 1965 års
långtidsutredning och bostadsbyggnadsutredningen all åtskUliga omständigheter
talar för att nybyggnads- och anläggningsverksamheten i landet även framgent
kommer alt hållas på en mycket hög nivå. En betydande del av de närmaste
årtiondenas nyproduktion av byggnader och anläggningar kommer alt äga rum på
områden som inte alls eller i varje fall bara i begränsad omfallning har
utnyttjats för bebyggelse tidigare. Det föreligger emellerlid också stort behov
av alt förnya byggnadsbeståndet inom delar av tätorterna där det finns äldre
bebyggelse och få tiU stånd en Irafikleknisk upprustning av sådana områden och
förse dem med serviceanordningar av skilda slag. Allt detta gör enligt
utredningen att man får räkna med ett betydande nybyggande och omfattande
nyanläggningar under de närmaste decennierna även inom förat tätbebyggda
områden.
Den
redovisade utveckluigen innebär enligt utredningen alt behovet av mark och
utrymme för samhällsbyggnadsändamål fortlöpande ökar starkt. Trots att landet
är glest befolkat medför lälortsexpansionen regionalt och lokalt en rad
svårbemästrade och svårlösta problem, inle minst vad gäller möjligheterna att
tUlgodose det växande markbehovet och sörja för all tillgängliga markresurser
disponeras på ändamålsenligt sätl. Den areella tUlväxten av tätorternas
bebyggelse är i regel betydligt större än befolkningsökniingen, främst
beroende på en genom välståndsutvecklingen höjd utrymmesstandard. Som ett mått
på det ekonomiska värdet av den mark som används för bebyggelse anför
utredningen alt råmarkskostnaden för elt års bostadsbyggande om 100 000
lägenlteter uppskatias tUl ca 200 milj. kr., räknat i 1967 års priser.
Markkostnaderna för kommersiell bebyggelse torde vara betydligt större, bl. a.
beroende på alt. sådan bebyggelse i stor utsträckning sker inom områden som
redan i. dag utnyttjas för tätbebyggelse. TUl markkostnaderna för själva
husbyggandet och de anordningar som hör till bebyggelsen bör vidare läggas
kostnaderna för mark för vissa trafik-anordningar och större friområden m. m.
Utredningen
diskuterar härefter kommunernas behov av befogenheter med avseende på
tätbebyggelsemark samt nuvarande möjligheter att tillgodose detta behov. Ett
samhällsbyggande av den art och omfallning som beskrivits nyss för
oundgängligen med sig kostnader tUl så betydande belopp all de inte kan undgå
att påverka samhällsekonomin totalt sett. Både rned hänsyn härtill och tiU
kravet på ändamålsenlig bebyggelse är det enligt utredningen nödvändigt atl
verksamheten kan planläggas och genoraföras rationellt. En grundläggande förulsällning
för all så skall kunna ske är alt mark står lUl förfogande för avsett ändamål
på räll plats och vid planerade tidpunkter. Utredningen erinrar i detta
sammanhang om att statsmakterna förbereder
Prop. 1971:122 25
en
mera målmedveten riksplanering som syftar tUl en från hela landets synpunkt
önskvärd lokalisering. Mot denna bakgrand anser utredningen alt kommunerna
måste ha så vittgående befogenheter med avseende på tälbebyggelsemarken och
dess utnyttjande alt de kan bestämma när bebyggelse skall komma tUl stånd inom
olika delar av samhäUet och i samband med bebyggelseplaneringen påverka
bebyggelsens utformning. Det är vidare angeläget att kommunen kan förfoga över
mark på sådant sätt alt förutsättningar skapas för priskonkurrens i byggnads-produktionen
och alt rationella produktionsformer gynnas. Kommunen måste också ha möjlighet
atl på elt smidigt sätt tillgodose krav på skiktning av dispositionsrätten tiU
fastigheterna i flera plan, utförande av gemensamhelsanläggningar o. d.
Utredningen framhåller vidare alt det är vUctigt att kommunen kan ingripa inle
bara när nya markområden skall las i anspråk för bebyggelse och när mera
omfattande saneringsåtgärder e. d. skall företas. Kommunen bör ha möjlighet
alt styra utvecklingen fortiöpande, så atl angelägna önskemål om förbättringar
i stadsplanestandard, frilidsutrymmen, friylor etc, som inle kan tUlgodoses
annat än i ett större sammanhang, inte hindras eller fördröjs, vilket kan bli
fallet om saneringsingripanden sker punktvis i befintlig tätbebyggelse.
Utredningen
erinrar om atl kommunerna redan nu har åtskilliga befogenheter när det gäUer
alt reglera tillkomsten och vidareutvecklingen av tätbebyggelse. Koimnunen kan
sålunda ta initiativ till och ombesörja såväl förstagångsplanläggning för bebyggelse
som ändringar i existerande bebyggelseplan. Kommunen handhar också förmedlingsverksamhet
i fråga om statliga bostadslån, vilket ger den vissa möjligheter alt påverka
samhäUsbyggnadsprocessen. Vidare kan kommunen i åtskilliga situationer skaffa sig
nödvändiga befogenheter med avseende på marken tvångsvis genom att utöva
förköpsrätt eller genom expropriation. Bortsett från förköpsrätten, vars
användbarhet begränsas av alt den inle kan ulnylljas annat än när markägaren
friviUigt har avyttrat sin fastighet, är alla de medel som står till kommunens
förfogande företrädesvis inriktade på situationer när ell råmarksområde
exploateras eller när redan tätbebyggda områden omedelbart eller inom en nära
framtid skall förnyas eller byggas om. Det kan enligt utredningen ifrågasättas
om de ens i sådana situationer fungerar fullt tillfredsställande från
samhällsbyggandets synpunkt. Vad gäller förhållandena mellan de tillfällen när
nyexploalering eller mera omfattande saneringsåtgärder skall genomföras anses
nuvarande lagstiftning, trots de påtagliga förbättringar som successivt har
tUlskapals, inle ge tillräckliga möjligheter alt påverka och styra
bebyggelseutvecklingen. Della har hittUls i första hand drabbat de största
städerna, men med den snabba takt som kännetecknar urbaniseringen i dagens
Sverige torde samhällsutbyggande och stadsförnyelse under de närmaste
årtiondena
Prop. 1971:122 26
bli
en första rangens angelägenhet för elt stort anlal tätorter i landet.
Enligt
utredningen står två möjligheter tUl buds för att tUlgodose kommunernas behov
av ökade befogenheter med avseende på lälbebyg-gelsemark. Den ena är alt
kommunerna genom lag generellt får sig lUlförsäkrade erforderliga befogenheter
i fråga om all mark inom bebyg-gelseområden eller i fråga om mark inom
tätbebyggelse av viss typ. Den andra är alt kommunerna förvärvar den mark som
behövs och då även får möjlighet alt tvångsvis förvärva äganderätt till marken.
Metoden
alt genom generella lagregler tillförsäkra kommunen erforderliga befogenheter
i fråga om marken har enligt utredningen den fördelen alt den stäUer sig
relativt förmånlig från kommunal investerings-synpunkt. Lagreglerna om
kommunernas befogenheter med avseende på mark som är avsedd för lätbeb)'ggelse
är eraeUertid redan nu mycket omfattande och svåröverskådliga. Åtgärder som går
ut på att yllerligare vidga och komplicera de raånga specialbestämmelserna på
området skulle otvivelaktigt göra regelsystemet ännu svårare alt överblicka och
orsaka många tolkningsproblem. Vidare växlar behovet av befogenheter från fall
lill fall. För all fylla sill syfte borde därför en lagstiftning av denna
karaktär utformas så att den ger kommunen möjlighet alt pålägga viss eller
vissa fastighetsägare förpliktelser som inle vilar på övriga fastighetsägare i
kohimunen, I så fall torde det emellerlid visa sig nödvändigt alt ge
fastighetsägare och andra som lider skada lUl följd av åtgärderna räll tiU
ersättning. Trots detta skulle kommunens åtgärder i många fall mötas av stark
ovilja hos dem som drabbades av dem. Vidare skulle administrationen av reglerna
bli omfattande och svårbemästrad. Nödvändigheten av att i lagen noga avgränsa
de fall där ingripande får ske gör dessutom alt lagstiftningens effektivitet
kan betvivlas. De nu anförda skälen talar enligl utredningen för att man om
möjligt bör söka sig fram på andra vägar när det gäller all tillförsäkra kommunerna
de befogenheter som krävs för att lösa bebyggelseproblemen.
Metoden
alt kommunen förvärvar den mark som behövs och får exproprialionsmöjlighet för
ändamålet erbjuder enligt utredningen uppenbart inte lika stora
lagstiflningstekniska svårigheter men ställer, om den skall genomföras
konsekvent., stora krav på kommunemas ekonomi. Kommunerna förvärvar redan nu
mark för samhällsbyggande i väsentlig omfattning. Av de uppgifter om
kommunernas inköp av fastigheter som raarkpolitiska utredningen har redovisat
(SOU 1964: 42 s. 12) framgår all kostnaderna för fastighetsför/ärv under åren
195860 motsvarade orakring 10 "/o av koraraunernas totala investeringar.
För åren 1960 62 ökade andelen tUl omkring Ifi o/o. År 1962 redovisades i den
officiella statistiken kommunala inköp av fasligheter för drygt 410 mUj. kr.
Under de därpå följande åren har kommunernas utgifter för fastighetsköp
praktiskt taget oavbrutet stigit för alt år 1967 uppgå till 1 245 mUj. kr.
Ökningstakten har varit väsentligt snabbare beträffande reglerings-
Prop. 1971:122 27
och
saneringsfastigheter än beträffande övriga fastighetstyper. Ulgiflerna för
förvärv av sådana fastigheter uppgick sålunda år 1964 tUl 96 milj. kr. och år
1968 tUl 352 milj. kr. Kommunernas fastighetsförvärv avser emellerlid alltjämt
tUl övervägande del råmarksområden. Ett i många fall trängande ombyggnadsbehov
i tätorter och områden med äldre bebyggelse gör dock att man får räkna med en
fortsatt stark ökning av de förvärv som avser fastigheter i redan tätbebyggda
områden.
Det förhållandet att en
aktiv inköpspolilik från kommunernas sida vad gäller mark som behövs för
samhäUsbyggnadsändamål ofrånkomligen för med sig dryga omedelbara utgifter
innefattar enligl utredningen inte något avgörande argument mot en sådan
politik. Erfarenheten har visat all en svag kommunal markberedskap ofta medför
olyckliga konsekvenser såsom markprisslegringar, lokalisering av nya stadsdelar
till områden som är lättast åtkomliga och inte till områden som är lämpliga
från andra synpunkter, överexploatering, konlorisermg av stadsdelar som
tidigare utnyttjats för bostadsändamål etc. De markägare som genom
saneringsplaner får sin bebyggelserält ökad vill gärna punkt-planera sina
tomter så snart som möjligt. De markägare åter som får sin bebyggelserält
minskad försöker i stället uppskjuta plangenoraföran-det så länge som möjligt
genom atl reparera och bygga ora sina hus. När markägandet är splittrat blir
det därför svårt att åstadkomma önskvärd planmässighet i stadsförnyelsen.
Utredningen erinrar om all
slalsmaklema nyligen har uttalat alt den kommunala markpolitiken bör inriktas
på förvärv av mark i så stor omfattning all kommunema får dominerande
inflytande över de marktillgångar som inom Överskådlig tid kan beräknas bli
tagna i anspråk för samhäUsbyggandet samt att markberedskapen bör innebära atl
mark säkerställs för minst tio års byggande (prop. 1967: 100 s. 179, SU 100 s.
22, rskr 265). Ett sådant samlat markägande gör det enligt utredning en
möjligt alt bygga tUlräckligt stora enheter och att genomföra ny-exploateringen
eller stadsförnyelsen på elt rationellt sätl. Bl. a. ökas kommunens möjligheter
alt på lämpligl sätl samordna byggnadsverksamheten i vad avser
gemensamhelsanläggningar, skiktning av förfoganderätten över fastigheterna i
skUda plan osv. Den omständigheten atl marken vid planläggningen är i en
ägares hand medför vidare att värdeminskningar på viss mark uppvägs av motsvarande
värdeökningar på annan mark. Risken att förluster drabbar enskilda vid
genomförandel av en ändrad bebyggelseplan minskar avsevärt liksom möjligheterna
för enskUda atl slumpvis göra stora vinster på grund av ökad byggnadsrätt.
Utredningen framhåller att
kommunerna bör förvärva mark inte bara inom ytterområden utan också inom redan
bebyggda områden, även sådana med centralt läge. För att kunna styra
bebyggelseutvecklingen inora sådana områden behöver kommunerna i myckel god tid
förbereda saneringsåtgärderna och ha säkerhet för att det uppgjorda programmet
kan
Prop. 1971:122 28
genomföras.
Inte sällan föratsätter detla att marken kan förvärvas på tidigt stadium.
Områden med centramkaraklär har en särskild förmåga att attrahera verksamheter,
människor och trafik, vilket skapar ett återkommande ombyggnadsbehov.
Kommunerna har därför enligt utredningen i fråga om sådana områden etl
välgrandat behov av alt förvärva marken i god tid innan ombyggnadsålgärderna
aktualiseras. Elt motsvarande behov av markförvärv finns beträffande områden
med äldre bostadsbebyggelse utanför den egentUga stadskärnan. Behovet hänför
sig i detta avseende företrädesvis till områden bebyggda med flerfamiljshus.
Intresset av markföriärv inom områden med egnahemsbebyggelse är i regel
avsevärt uttunnat och torde knappast göra sig gällande tillräckligt starkt
annat än när sådana områden är i behov av genomgripande fömyelse eller behöver
las i anspråk för helt nya ändamål.
Kommunägd
mark kan utnyttjas på flera olika sätl. Vid behandlingen av den kommunala
markpolitikens inriktning har från statsmakternas sida uttalats att kommunema
sedan de förvärvat mark och ställt den i ordning för bebyggelse helst inte bör
sälja marken utan företrädesvis upplåta den med tomträtt. Härvid har påpekats
bl. a. alt tomlrätlsupp-lålelse erbjuder betydande fördelar just i de expansiva
kommuner där en aktiv markpolitik är mest angelägen. För kommuner som en gång
salsal stora summor på markförvärv för nyexploalering eller ombyggnadsåtgärder
kan det enligt utredningen vara klokt alt inte släppa det grepp om bebyggelsen
som de därigenom har skaffat sig. Toralrättsin-stilulet ger goda möjligheter
att förverkliga en sådan målsättning. Också från den enskUdes synpunkt kan
tomträtten erbjuda fördelar. Om samhäUsbyggandet skall kunna genomföras på ett
ändamålsenligt sätt måste markägarintressena underordna sig helhetens intresse.
Var bebyggelserätten kommer atl öka eller minslca beror därför ofta på
omständigheter som fastighetsägarna inte har möjlighet all påverka. Om marken
är upplåten med tomträtt neutraliseras de verkningar den förändrade
be-byggelserällen får för markvärdena. Inom områden där bebyggelserällen och
därmed också markvärdet minskar kan lomlrältshavarna påkalla sänkning av
avgälden, medan det inom områden där bebyggelserätten ökar med stegrade
markvärden siom följd finns möjlighet alt höja avgälden.
Det
kan alltså enligt utredningen anses fastslaget att kommunernas behov av ökade
befogenheter i fråga om tälbebyggelsemark bäst tillgodoses genom alt de
skaffar sig äganderätt till den mark som behövs och får exproprialionsmöjlighet
för ändamålet. Vid den översyn och komplettering av expropriationsreglerna som
betingas härav bör inle minst prövas i vad mån det genomgående rält stränga
krav på aktualitet i fråga om markbehov som f. n. upprätthålls i expropriationslagstiftningen
är förenligt med önskemålet all behövliga markför-
Prop.
1971:122 29
värv
genomförs i god tid innan planerade åtgärder skall komma till stånd.
Bestämmelsen
i 1 § första stycket 16 ExL ger kommunerna en omfattande befogenhet att
expropriera mark för blivande tätbebyggelse. Erfarenheterna under den tid som
bestämmelsen har gällt är mestadels positiva och det råder enligt utredningen
inget tvivel om atl den är elt värdefullt hjälpmedel i den kommunala
markpolitiken. Vid den praktiska tiUämpningen har det emellerlid visat sig alt
bestämmelsen inle aUlid har varit tUlräcklig för att tUlgodose behovet av mera
långsiktiga markförvärv.
Beträffande
mark inom redan tätbebyggda områden är i första hand institutet
zonexpropriation av. intresse. Delta är särskilt konstruerat för mera
omfattande sladsombyggnadsfall och är ofta elt gott hjälpmedel för
saneringssträvanden. Enligt utredningen är instilulel emellertid i vissa
hänseenden inte tiUräckligt bl. a. med hänsyn till kraven atl det skall vara
fråga om ombyggnad på en gång av ell inle alltför obetydligt område och att
arbetet skall vara sådani alt det inle lämpligen kan ulföras annat än i etl
sammanhang. Framlida saneringsarbeten kan komma att sträcka sig över lång tid
och föratsättningarna för zonexpropriation kommer då inte att vara uppfyllda
annat än möjligen i fråga om vissa delar av saneringsområdel. Önskemålet att
kommunen under mellantiden har tillräckliga befogenheter beträffande åtminstone
den del av marken som inom överskådlig lid ell eller elt par decennier
skall bli föremål för mera omfattande och från allmän synpunkt betydelsefulla
ålgärder är i dessa fall inle mindre ulan snarare mera markerat än vid en
samtidig ombyggnad av hela området. Trots all kravet på aktualitet tolkas
tämligen liberalt vid tillämpning av nuvarande bestämmelser om zonexpropriation
lorde del knappast kunna tänjas ut över den längre tidrymd som det här kan bli
fråga om. I än mindre grad kan detta ske vid tillämpning av övriga bestämmelser
i ExL och BL som ger kommunerna befogenhet all la i anspråk mark inom
tätbebyggda områden för samhällsbyggnadsändamål. Dessa bestämmelser tar
nämligen sikte på omedelbart aktuella behov och avser dessutom i allmänhet
ganska utpräglade specialfall. Av dessa skäl föreligger enligt utredningen elt
klart behov av alt vidga räckvidden för bestämmelsen om zonexpropriation eller
ersätta den med andra bestämmelser som tillgodoser de angivna önskemålen.
Behovet av bestämmelser om
expropriation för lälbebyggelseändamål kan enligt utredningen inle bedömas
enbart mot bakgrand av de fall när kommunerna behöver förvärva mark för att
trygga förverkligandet av samhäUets intentioner på längre sikt i fråga om
bebyggelseutveckling och markutnyttjande. Exproprialionsmöjlighet måste finnas
. även i mera utpräglade specialfaU, avseende bl. a. ålgärder eUer före-
Prop.
1971:122 30
lag
som skall komma till slånd omedelbart eller i en nära framtid. Praktiskt taget
samtliga nu gällande expropriationsbeslämmelser som koraraunerna har tUI sitt
förfogande tar sikte på ålgärder eller företag som aktualiseras just i
stadsbyggnadssammanhang och är av sådan betydelse atl exproprialionsbefogenhet
för ändamålet inle kan undvaras. Också beträffande dessa bestämraelser fiims
vissa reformbehov vilka dock i huvudsak avser detaljfrågor.
Mot
bakgrund av det anförda lägger utredningen fram förslag tUl allmänna och
speciella bestämmelser om expropriation för vissa tätbebyggelseändamål. De
allmänna bestämmelserna återfinns i 2 kap. 1 § och de speciella bestämmelserna
i 2 kap. 2 § AExL.
Utredningen
framhåUer att huvudsyftet med bestämmelser om kommuns befogenhet att
expropriera för lälbebyggelseändamål är att göra del möjligt för kommunerna alt
i tillräckligt god tid skaffa sig den rådighel över tätbebyggelsemark som
behövs för alt de skall kunna fullgöra sina vUctiga mark- och bostadspolitiska
uppgifter. Det är enligt utredningen önskvärt alt bestämmelserna om
expropriationsrätt över lag ges en mera generell avfattning än f. n. Den
dynamik som präglar utvecklingen inom samhäUsbyggandet medför att bestämmelser
som tar sikte på vissa noggrant angivna situationer ganska snart kan komma all
framstå som otillräckliga eller nnt av föråldrade. Delta medför krav på
reformer med korta mellanram och leder till ett svåröverskådligt regelsystem.
Även rent sakliga skäl lalar enligl utredningen starkt för att bestämmelserna
om kommuns expropriationsrätt bör få en relativt vid avfattning. Kommunernas
markbehov gör sig gällande i en mångfald situationer och de förelag vilkas
genomförande skall kunna tryggas genom bestämmelserna är av skiftande slag.
Vidare gäUer att behoven kan vara omedelbart akl.ueUa eller ligga
förhållandevis långt fram i tiden. Nuvarande stränga aktualitetskrav kan inle
upprätthållas för framtiden om expropriationsmöjlighelen skall kunna vara till
hjälp för kommunerna även när det gäller att sörja för alt deras intentioner på
längre sikt i fråga ora markanvändning och bebyggelse kan genomföras.
Beträffande företag som i nuläget kan beskrivas bara i stora drag bör
exproprialionsmöjligheten garantera kommunen tillräcklig valfrUiet från såväl
miljömässiga som tekniska och ekonomiska synpunkter när tiden för planläggning
inträder. Utredningen anser del med hänsyn till kommunernas ledande och
styrande uppgift i fråga om markanvändning och bebyggande nödvändigt att
expropriationsbestämmelserna utformas så all kommunerna får företrädesrätt tUl
mark och utrymme som behövs för tätbebyggelse eUer därmed sammanhängande anordning.
Genom reglerna om tomlrättsexpropriation och förköpslagen har kommunerna fått
viss sådan företrädesrätt. Förköpsrätten bör emellertid kompletteras med
möjlighet fiir kommunen alt expropriera mark då förköpspriset framstår som
orimligt högt.
Prop. 1971:122 31
I
fråga om råmarksområden bör enligt utredningen för expropriationsrätt inle
krävas annat eUer mera än att den aktuella egendomen förr eller senare kommer
att behöva tas i anspråk för tätbebyggelse, eller med andra ord att egendomen
Ugger inom kommunens utvecklings-riktning. En uppgift från kommunen att den
avser alt upplåta mark med tomträtt bör i regel vara tillräcklig och onödiggöra
övrig bevisning. Motstående allmänna eUer enskilda intressen kan givetvis
ibland vara av sådan styrka atl en expropriationsansökan inle bör vinna bifall.
Utredningen anser det emeUertid inle behövligt alt i lag utlryckUgen begränsa
expropriationsbefogenhelen med tanke härpå. Den avvägning som måste göras i
dessa situationer, bl. a. med hänsyn till föreliggande jordbruks- och
skogsbraksintressen, får förutsättas komma till slånd inom ramen för den
allmärma bedömning av expropriationens behövlighet som Kungl. Maj:t skaU göra.
Denna prövning avses liksom f. n. bli föregången av remissförfarande, varvid
såväl markägare och andra intressenter som vederbörliga myndigheter får
tUlfälle att framföra sina synpunkter. Kommunerna bör även framdeles själva,
få avgöra om exproprierat markområde skall överlåtas vidare eller upplåtas med
tomträtt, såvida inte expropriation har medgetts för sistnämnda ändamål. Den
gällande bestämmelsen om tomträttsexpropriation, som tillskapats i syfte alt
främja tomlrättsinstitutets användning, har på kommunalt håll tillmälls
betydande värde. En motsvarighet lill denna bör därför ingå bland de allmänna
exproprialionsbestäraraelserna.
I
fråga om områden med befintlig tätbebyggelse är kommunens intresse i första
hand inriktat, föratom på situationer när ell ianspråktagande aktualiseras av
omedelbart förestående ålgärder, på områden där mera omfattande ombyggnads-
eller anläggningsåtgärder beräknas komma till stånd inom elt eller elt par
decennier. Såvitt gäller dessa redan tätbebyggda områden anser utredningen,
bl. a. med hänsyn till de betydande investeringar som kan ha gjorts i
byggnader och rörelser m. m., att författningstexten bör utformas i
överensstämmelse med sålunda föreliggande behov. Någon planläggning i detalj
bör inle fordras men väl en linje i kommunens framtidsplanering, uttryckt t.
ex. i principprogram, som styrks av en långsiktig markpolilik. Utredningen
anser all man bör kunna ulgå från alt kommunerna omsorgsfullt prövar vilka
vägar som är bäst framkomliga, när del gäller så svåra problem och vanligen
mycket betydande kostnader som är förenade med ombyggnad och förnyelse av äldre
sladsparlier.
Mot
bakgrund av vad som sålunda har anförts föreslår utredningen all expropriation
skall få ske för tomträllsupplåtelse eller eljest för alt främja tillkomsten av
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller befordra
utvecklingen av sådan bebyggelse. För expropriation inom tätbebyggt område
föreslås som ytterligare föratsättning
Prop. 1971:122 32
skola
gälla, att det med skäl kan antas att området inom överskådlig tid kommer alt
beröras av byggnads- eUer anläggningsålgärder som är av väsentlig betydelse
från allmän synpunkt eller att det tUl främjande av planmässigt byggnadsskick
eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget alt kommunen får rådighet
Över egendomen.
Utredningen
diskuterar tanken att införa regler som ger ägaren av den exproprierade marken
företräde vid tomträllsupplåtelse, antingen genom etl slags optionsrätt eUer
genom begränsning av exproprialionen alt avse enbart marken och inte
byggnaderna. En lagstiftning av sådan innebörd skuUe emeUertid bli både
komplicerad och vidlyftig och utredningen tar därför avstånd från denna tanke.
Utredningen säger sig emellerlid räkna med all kommunema ändå kommer att i
största möjliga utsträckning låta de tidigare fastighetsägarna sitta kvar i
egenskap av lomlrättshavare.
Expropriation
enligt de föreslagna bestämmelserna bör enligt utredningen få genomföras
endast till förmån för kommun och, i likhet med vad som f. n. är fallel, avse
endast egendom inom kommunens eget område. Ingår kommunen i kommunblock bör
den få expropriera även inom området för della block. Ingår kommunen samtidigt
i flera block föreslås denna rätt dock inskränkt tUl det block som kommunens huvuddel
lUUiör.
De
nu redovisade expropriationsbestämmelserna, som har lagils upp i 2 kap. 1 §
AExL, torde enligl utredningen väl läcka expropriationsrälten enligt 1 § första
stycket 7 och 16 ExL samt 44 § och 45 § första stycket BL. Enligl
bestämmelserna torde: även kunna inlösas sådan mark som avses med andra lagram
i BL. De: kan emellerlid inte ulan olägenhet ersälta reglerna i 18, 18 a, 41,
41 a och 47 §§ nämnda lag. Dessa innebär nämligen alt inlösen i stor
utsträckning kan ske så snart del har konstaterats atl marken enligt plan (18,
18 a, 41 och 41 a §§) eUer faststäUd lomlindelning (47 §) är avsedd lör det
ändamål som anges i lagmmmet. Någon prövning av det kommunala behovels styrka
i det särskilda fallet görs alltså inte. Det är följaktligen enklare att
tiUgripa elt inlösningsförfarande enligt dessa lagrum än atl söka expropriation
enligl de föreslagna allraänna bestämmelserna.
En
strävan i utredningsarbetet har varit att så långt som möjligt sammanföra
bestämmelserna om ivångsinlösen av fast egendom i en lag. De bestämmelser som
det nu är fråga ora kan enligt utredningens mening utan olägenhet brytas ul: ur
sill nuvarande sammanhang och föras Över till den allmänna
expropriationslagstiftningen. I samband därmed kan de i viss mån förenklas och
göras mer överskådliga. Bestämmelserna i 18, 18 a, 41 och 41 a §§ BL är enligt
utredningen otvivelaktigt av stor betydelse för de kommunala strävandena alt
enkelt och smidigt skaffa mark för åtskilliga med en ändamålsenlig
tätbebyggelse sammanhängande anordningar. De bör därför infogas i den nya lagen
Prop. 1971:122 33
på
sådani sätt att expropriation anges få ske även om de föreslagna allmänna
bestämmelserna inte är tUlämpliga så snart en kommun begär all inom sitt
område få expropriera mark som i fastställd generalplan eller stadsplan
avselts fÖr annat än enskUt byggande eller som eljest enligt bestämmelse i
planen skall kunna användas för aUmän trafikanläggning eller allmän ledning. I
sistnämnda båda fall bör exproprialionen i likhet med vad som f. n. gäller
endasl få avse förvärv av erforderlig nyttjanderätt eller servitutsrätt lill
området. 18 a och 41 a §§ BL innehåUer också vissa regler om rätt för
fastighetsägare alt påfordra inlösen. I likhet med övriga regler av samma slag
bör de slå kvar i BL. Även bestämmelserna i 47 § BL är enligt utredningen
otvivelaktigt av väsentlig betydelse för kommunens möjligheter all genomföra
sina intentioner inom tätbebyggt område och bör därför lämpligen infogas bland
reglerna om tälbebyggelseexproprialion. De nu behandlade speciella
exproprialionsgrunderna har lagils upp i 2 kap. 2 § första stycket 1 och 2
AExL.
2.1.3.
Reservationer och särskilt yttrande. Utredningens förslag lill bestämmelser om
tälbebyggelseexpropriation är inte enhälligt. Tre av ledamöterna har avgett
reservationer och en av experterna har i ett särskilt yttrande anfört vissa
synpunkter på förslaget i denna del.
Två
av utredningens ledamöter, riksdagsledamöterna Erik Grebäck och Birger
Lundström, anför i en gemensam reservation alt planerad upplålelse med tomträtt
enligt deras mening inte bör utgöra separat exproprialionsgrand, vare sig i
fråga om råmarksområden eller beträffande områden med befintlig bebyggelse.
Reservanterna understryker viklen av att kommunema får möjUghet all driva en
aktiv markpolitik och förbättra sin markberedskap. De instämmer också med majoriteten
i atl ExL och inlösenreglerna i BL inte nu ger kommunema möjlighet all förvärva
erforderlig mark på ett tillräckligt tidigt stadium. De delar majoritetens
principiella uppfattning atl tillämpningsområdet för bestämmelserna om
expropriation för tätbebyggelseändamål bör ges en allmän avgränsning som
omfattar de fall när kommunen behöver förvärva mark för all trygga
förverkligandet av samhällets intentioner på längre sikt i fråga om
bebyggelseutveckling och markutnyttjande. För expropriation inom tätbebyggt
område får därvid förutsättas, att den egendom som expropriationen avser inom
överskådlig lid, dvs. inom etl eUer elt par decennier, kommer atl beröras av
byggnads- eller anläggningsålgärder.
Reservanterna
lar avstånd från förslagel att göra planerad tomträllsupplåtelse liU separat
exproprialionsanledning och föreslår all denna grund för expropriation utgår.
En sådan ändring skulle raedföra en bättre anknytning till reglerna ora
kommunal förköpsrätt i förköpslagen.
1 den
allmänna bedömning av expropriationens behövlighel som Kungl.
Maj:t skall företa skall även enligl reservanternas uppfattning inkluderas
2 Riksdagen
1971. 1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 34
huruvida
markens överförande i kommunens ägo behövs för att främja tUlkomsten av
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eUer befordra utvecklingen
av sådan bebyggelse. Den allmänna begränsning för expropriationsrättens
tillämpningsområde som sålunda förordas tillgodoser enligt reservanternas
mening samhällsbyggnadsinlressél på elt fullt tUlfredsstäUande sätl, även i
tidsmässigt avseende. Bestämmelsen kommer all möjliggöra expropriation på
tidigt stadium i fråga om obebyggd eller glesbebyggd mark i anslulning lill
expanderande tätorter saml beträffande saneringsområden och andra områden där
behov av all omdana bebyggelsen gör sig gällande.
Reservanterna framhåller
alt del enligl nu gällande expropriationslagstiftning i samtliga fall då
expropriationstillslånd söks hos Kungl. Maj:t krävs utredning som visar atl
marken behövs för tätbebyggelse-ändamål. Sådan utredning fordras sålunda även
när del är fråga om tillämpning av bestämmelsen i 1 § första stycket 16 ExL om
expropriation av mark som inle är tätbebyggd för upplålelse med toratrält. Enbart
uppgift från kommunen atl den avser all upplåta mark med tomträtt är inle
tillfyllest. Reservanterna är av den bestämda uppfattningen alt bevisning
rörande ändamålet måste vara elt grundläggande och från rättssäkerhetssynpunkt
oundgängligt krav även i fortsättningen. Vad majoriteten anför om atl elt
generellt och opreciserat besked från kommunen om avsikt atl upplåta mark med
tomlräll i öch för sig skall vara tillräckligt och onödiggöra övrig bevisning
innebär enligt reservanterna ett klart och omotiverat avsleg från gällande
principer. En svaghet med förslaget att ha lornlrätlsupplålelse som särskUd
grund för expropriation ligger även däri all en kommun som åberopar denna
exproprialionsgrund måste långl; i förväg binda sig för alt upplåta den
exproprierade marken med tomträtt. Någon valfrihet för kommunen blir det då
inte tal om, vilket bl. a. kan innebära kommunalekonomiska konsekvenser. Med
majoritetens förslag kan man enligl reservanterna till och med ifrågasätta om
Kungl. Maj:ts tillståndsprövning får någon reell mening. Della ter sig särskilt
anmärkningsvärt mol bakgrund av atl förslagel om tomträtt som särskild grund
för expropriation inle är nödvändigt för all tillgodose samhällsbyggandets
krav.
Reservanterna anför även
vissa synpunkter på frågan om lämpligheten av alt upplåta mark med tomträtt.
Sådan upplålelse kan i många fall underlätta framlida ändringar i
markanvändningen, trafiklekniska omläggningar m. m. Tomträtten medför dessutom
all markens värdestegring till en del tillfaller kommunen. Däremot är del inle
så all markvärdestegringen dämpas eller förhindras, vilket bl. a.
markpolitiska utredningen har konstaterat. Användningen av institutet tomträtt
är också förenat med icke oväsentliga sviirigheter. Sålunda uppkommer problem i
samband med framtida sanering om tidpunkten för omreglering helt eller delvis
inle sammanfaUer med utgången av uppsägningsperioderna
Prop. 1971:122 35
för
aktuell lomträtlsmark. I likhet med motsvarande fall med ägande-rällsmark kan
expropriation då bli nödvändig. Vidare är del viktigt atl de periodvis
återkommande avgäldshöjningarna inte får en markpris-stegrande effekt. Att
reservanterna inte anser att upplåtelse med tomträtt skall utgöra separat
exproprialionsgrund betyder dock inle alt de är emot denna upplålelseform.
Tomträllsinstilutel utgör i många fall ett värdefullt hjälpmedel i kommunernas
markpolitik. Grundkravet för expropriation bör emellerlid alllid vara all
marken bevisUgen är avsedd att främja tillkomsten av tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning eller befordra utvecklingen av sådan bebyggelse.
Den
Iredje ledamoten, civilingenjören Gustaf Henry Hansson, anför i sin reservation
all han inle biträder förslaget om utvidgning av möjligheterna all expropriera
för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar. Han erinrar om ell i
utredningens direktiv åberopat riksdagsullalande från år 1949, där riksdagen
understryker vikten av att en lagstiftning vilken så djupt som
expropriationslagstiftningen griper in i den enskildes rältssfär utformas med
största möjliga precision. Detta är enligt Hanssons mening ett myckel
väsentligt krav, som på ett oroväckande sätt har åsidosatts av majoriteten.
Härigenom har väsentliga enskilda intressen satts på spel utan all behovet
därav kan sägas vara på ell övertygande sätl dokumenterat. De kommunala befogenheterna
när det gäller alt reglera tillkomsten och vidareutvecklingen av tätbebyggelse
är enligl Hansson synnerligen betydande. Enligl hans mening har majoriteten
inte övertygande kunnat visa alt dessa befogenheter inle väl förslår för en
kommun som klokt och förutseende planerar sin nyexploalerings- och
saneringsverksamhet och i lid .skaffar sig en god markberedskap. Det
förhållandet alt vissa kommuner har försummat sina åligganden i dessa
avseenden bör inle få las lill intäkt för atl ge alla kommuner en i del
närmasie obegränsad exproprialionsbefogenhet lill tätbebyggelsemark. De
förutsättningar för expropriationstillslånd som förslagel uppställer är så
allmänt hållna alt det i praktiken knappast krävs annat eller mera än all kommunen
anger ell önskemål alt få förvärva marken genom expropriation. Hansson anser
atl majoriteten underskattar den enskilda initiativkraften och förmågan när det
gäller saneringsverksamhet. Vidare menar han atl majoriteten överskattar
tomträllsinslilulels värde som instrument för de kommunala strävandena att
styra bebyggelseutvecklingen. Han ansluter sig av angivna skäl inle till det
förslag till utformning av 2 kap. 1 § AExL som utredningen lägger fram utan
förordar atl bestämmelsen utformas så att den i sak överensstämmer med gällande
räll.
En
av utredningens experter, advokaten Michael Hernmarck, har i ett särskilt
yttrande belyst vissa konsekvenser av utredningens förslag och angell i vilka
avseenden han hyser betänkligheter mot den laglekniska utformningen.
Beträffande expropriation för lälbebyggelseända-
Prop. 1971:122 36
mål
anför Hernmarck bl. a. atl den fråga som i första hand uppställer sig gäller i
vad mån kommunens möjligheter alt lill sig överföra mark för sådant ändamål bör
ytterligare vidgas och i vilken mån den enskUde markägarens möjligheter till
medverkan vid utbyggnaden skall beaktas. F. n. är del vanligt alt
exploateringen av raark i enskild regi sker i nära samarbele med
planmyndigheterna och genomförs genom exploateringsavtal mellan kommunen och
markägaren, där denne verkställer utbyggnaden och överlämnar den publika
marken till kommunen utan vederlag. Av den lagtext utredningen föreslår
framgår enligt Hernmarck inte klart ora den enskUdes vilja och förmåga atl
genomföra tätbebyggelsen skall beaktas vid prövningen av en
expropriationsansökan. Motiven synes inle lämna något utrymme för
lillslåndsmyndighelen att avslå en ansökan från kommunen om expropriation av
obebyggd mark av del skälet alt markägaren visar sig äga resurser atl själv
förverkliga deri avsedda bebyggelsen. Hernmarck anser del därför angeläget att
framhålla, all den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 1 § AExL inle är avsedd alt
innefatta en alldeles ovillkorlig exproprialionsbefogenhet i fråga, om obebyggd
mark. Allmänintresset kan visserligen länkas föranleda alt lillslånd bör lämnas
även för del fall alt ägaren har styrkt sin vUja och förmåga atl exploatera
raarken. Därvid måste emellerlid de faktorer konkretiseras, som kan föranleda
bifall lill framställningen. I annat fall kan enligt förslagets innebörd
ansökningen komma all avslås. De i lagförslaget angivna rekvisiten alt
tätbebyggelsen skall främjas eller befordras för atl Ivångsinlösen skall medges
utesluter således inle all ägarens vUja och förmåga beaktas vid prövningen.
Utredningen hade emellertid i detta hänseende bort lämna ell mera vägledande
besked än den har gjorl.
Beträffande
expropriation för tomträllsupplåtelse erinrar Flernmarck om alt lagrådet vid
tillkomsten av bestämmelsen i gällande lag om tomträttsexpropriation bestämt
avvisade tanken på ell sådani expropriationsändamål. De skäl som anfördes av
lagrådet äger enligt Hernmarck alltjämt sin giltighet. Det är en för
expropriationslagstiftningen i övrigt främmande tanke atl själva formen för en
efler ägande-rätlsövergången aktualiserad upplåtelse av marken skall utgöra
skäl för tvångsinlösen. Tomträttsexpropriation har inte förekommit i någon
nämnvärd omfallning. Della slags inlösen torde i huvudsak ha begärts i fall där
konununen tvekat om möjligheten att få medgivande till Ivångsinlösen med stöd
av 1 § första stycket 16 ExL i övrigl. Förslagel till 2 kap. 1 § AExL i
kombination med den föreslagna värdeuljäm-ningsexproprialionen medför enligl
Hernmarck all ägaren av obebyggd mark i praktiken knappast kan värja sig mol
kommunens anspråk på att tvångsförvärva mark som är avsedd alt tälbebyggas.
Utrymmet för beaktande av ägarens vilja och förmåga all själv bebygga marken
blir därmed illusoriskt i en omfattning som inte lorde ha varit avsedd. Vad
Prop.
1971:122 37
beträffar mark som förut är tätbebyggd krävs för
expropriationsmed-givande bl. a. att marken inom överskådlig lid kommer aU
beröras av byggnads- eller anläggningsålgärder som är av väsentlig betydelse
från allmän synpunkt. Dessa rekvisit gäller vare sig marken skall upplåtas med
tomträtt eller inle. Del lorde i delta hänseende få antas atl ägarens vilja och
förmåga inle skall beaktas, eftersom della exproprialionsfail närmast motsvarar
zonexpropriation enligt gällande räll. Inlösen av enstaka fastighet torde i
förevarande fall knappast aktualiseras annat än i situationer raotsvarande 45 §
BL i dess nuvarande lydelse. Toraträlls-exproprialionen koramer därför atl i
fråga om förut tätbebyggd mark sakna självständig betydelse. Delta motsägs inle
av utredningens uttalande, att för medgivande liU expropriation för
tomträllsupplåtelse inle skall krävas annat än en uppgift från kommunen all den
avser alt upplåta marken med toratrält. Rekvisiten för toralrätlsexpropriation
företer enligl Hernraarck bristande korrespondens med reglerna i övrigl om
expropriation av obebyggd resp. förut tätbebyggd mark, vilket torde göra en
översyn ofrånkomlig under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
2.7.-. Remissytirandena. Förslagel om expropriation för
vissa lälbebyggelseändamål har, då det kommenterats särskUl, moltagils i huvudsak
positivt av bostadssiyrelsen, byggnadsstyrelsen, planverket, länsstyrelserna i
Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands saml Norrbottens län,
saneringsulredningen, kommunförbundet, SABO och FSKF. Andra remissinstanser är
positiva lill vissa delar av förslagel men kritiska på särskilda punkter.
Förslagel avstyrks helt av domänverket. Näringslivets byggnadsdelegation och
advokatsamfundet. Kommerskollegium avstyrker de allmänna reglerna i 2 kap. 1
§.
Till en början redovisas här yttranden av mera allmän räckvidd.
Saneringsutredningen framhåller alt förslaget syftar lill atl ge kommunerna
väsentiigt vidgade möjligheter atl expropriera mark för lälbebyggelseändamål
och tomträllsupplåtelse. Enligt utredningens mening skulle etl genomförande av
förslagel i denna del i hög grad underlätta arbetet med att bygga upp en god
kommunal markberedskap för en rationell saneringsverksamhel. De mer långsiktiga
markförvärv sora sålunda möjUggörs genom expropriation är även ägnade all
underlätta för kommunerna atl föra en markprispolilik som syftar lill stabila
prisnivåer på mark och därmed på sikt lill rimliga bostadskostnader. En
framgångsrik markförvärvspolitik av här antytt slag förulsäller att kommunema
har en ä jour hållen och med bl. a. bostadspolitiska målsättningar underbyggd
översiktlig planering. FSKF konstaterar med tillfredsställelse alt kommunerna
genom förslagel får betydligt bättre möjligheter till Ivångsinlösen för
lälbebyggelseändamål och för tomträllsupplåtelse än enUgl nuvarande regler.
Föreningen påpekar all behovet all genoraföra, reglera och omreglera
bebyggelse inom tätorter
Prop. 1971:122 38
f.
n. kan åberopas som självständigt expropriationsändamål vid alltför sen
tidpunkt. För de större kommunerna har vidare de nuvarande reglerna inte gett
möjligheter atl förvärva råmark på elt tillräckligt tidigt stadium, vilket har
lett till alt kommunerna måst förvärva mark tiU priser som i alllför hög grad
påverkats av förväntningar om stadsombyggnad, tätbebyggelse etc.
Bygglagutredningen
framhåller atl kommunerna behöver vidsträckta expropriationsmöjligheler för alt
kunna genomföra angelägna sanerings- och nyexploaleringsålgärder. Utredningen
anser all förslagel i denna del, liksom i fråga om förfarandet, inle går
tillräckligt långt. En samordnad översyn av rättsregler rörande planering och
rättsregler rörande centrala genomförandeinslrument som markinlösen torde
enligt utredningen öppna möjligheter all nå längre i dessa avseenden. Utredningen
har dock i detta sammanhang ingen erinran mol förslagel i denna del.
Kommunförbundet
anför alt den föreslagna utvidgningen av exproprialionsändamålen förbättrar
kommunernas möjligheter atl skaffa sig rådighet över den för samhällsulbyggnaden
behövliga marken. Mot bakgrund av successivt vidgade kommunala uppgifter kan
del emellertid bli nödvändigt med en fortlöpande anpassning härtill av
expropriationsändamålen. Denna fråga behandlas dock inle närmare av
utredningen. Det är enligt kommunförbundet också oklart om lagförslaget ger kommun
tillräckliga möjligheter all ingripa vid förnyelse av det äldre bostadsbeståndet,
utöver när del är fråga om ren vanhävd. Del synes angeläget all kommun kan
expropriera bostadsfastigheler som är i påtagligt behov av förnyelseålgärdcr.
Samma uppfattning redovisar reservanterna i Stockholms stad. Riksbyggen
framhåller att förslaget i vissa avseenden kan betraktas som ett minimum av vad
som behöver göras. Del är sålunda myckel sannolikt all kommunerna inom en nära
framtid måste ta ell betydligt större ansvar för saneringsverksamheten. I samband
därmed kan nu föreslagna expropriationsmöjligheler visa sig otillräckliga. Med
hänsyn lill den allt större förståelse för värdet av en god kommunal markberedskap
som märks även på håll där man förut visat tveksamhet inför kommunala markköp
torde del redan nu kunna övervägas, om inle kraven på angivande av markens
användning vid kommunal expropriation kan mjukas upp.
Länsstyrelsen
i Stockholms län anser alt förslaget är otillräckligt för alt främja en lämplig
utveckling av tätbebyggelse om det inte kombineras med någon form av
ekonoraiska stödåtgärder från statens sida exerapelvis i form av
markförvärvslån eller tomlrättslån.
Fastighetsägareförbundet
ifrågasätter om någon större skillnad föreligger mellan utredningens förslag
och del "radikala grepp" utredningen avvisar, nämligen att ersätta
alla detaljbeslämmelser med en general-
Prop. 1971:122 39
klausul
ora alt expropriation får ske så snart ändamålet tjänar "allraänt
gagn". 2 kap. 1 § AExL innehåUer skenbart vissa begränsningar i kommuns
räll alt expropriera. Lagrummets "elasticitet" är emellertid sådan
atl del är svårt atl inse vilken den verkliga skillnaden är mellan den
föreslagna regeln och en regel som tillerkänner kommun obegränsad
expropriationsrätt. Den enda gripbara begränsningen synes vara all koraraun
inle får expropriera egendom som är belägen helt utanför kommunen eller
kommunblockel. Även Näringslivets byggnadsdelegation framhåller all granderna
för tälbebyggelseexpropriation över obebyggd mark har fått en myckel obestämd
utformning. Delta lorde innebära risker för alt förlängningar av
expropriationstillslånd kommer alt bli betydligt vanligare än f. n., eftersom
del verkliga behovet av marken för bebyggelseändamål kan förbli ovisst under
lång tid när aktuella planförslag inte finns utarbetade. De långvariga
exproprialionslillslånden innebär redan nu allvarliga olägenheter för berörda
sakägare. All ex-proprialionsgrunden nu har utformats så all dessa ölägenheter
sannolikt blir betydligt vanligare är oroväckande. Sparbanksföreningen påpekar
att del ligger i sakens natur all en fastighets marknadsvärde i hög grad
påverkas av etl mer eller mindre klart uttalat hot om expropriation. Redan det förhållandel
all kommunernas rält lill expropriation utvidgas kan innebära vådor från
kreditgivarnas synpunkt, särskilt om den lagtekniska utformningen medger
tolkningar som växlar från lid lill annan. Enligt advokatsamfundels uppfattning
går de föreslagna reglerna ora expropriation för tätbebyggelse långt utöver
gränserna för vad som bör kunna motivera expropriation. De kan därför med
hänsyn lill rättssäkerheten inle godtas.
Kommerskollegium ansluter
sig lill åsikten atl det från planeringssyn-punkl bör vara av stort värde för
kommunerna alt kunna påräkna de markområden som avses ingå i en utvidgning
eller omdaning av tätbebyggelsen. Della behöver dock i och för sig inle betyda
all en i praktiken oinskränkt rätt till expropriation är nödvändig eller ens önskvärd.
Kollegiet påpekar alt det är oklart i vilken utsträckning nu gällande lagstiftning
inle kan tillgodose kommunernas krav på all tvångsvis kunna lUl-försäkra sig
mark. För en grundlig bedömning av denna fråga vore uppgifter om relationen
mellan kommunernas markbehov och faktiska markanskaffning av storl intresse.
Något sådant material redovisas dock inte av utredningen. Därmed reduceras
också möjligheterna till en korrekt bedömning av var i den nuvarande
lagstiftningen ändringar bör komma lUl stånd för all bäst råda bot på
eventuella brister. Det är enligl kollegiets mening inle säkert all den
nuvarande avgränsningen av kommunernas expropriationsrätt här är den avgörande
faktorn. Ulan tvivel erbjuder ju redan nu gäUande lagstiftning mycket vidsträckta
möjligheter för kommunerna all förvärva mark för lälbebyggelseändamål.
Prop. 1971:122 40
De
ekonomiska hinder som i dagens läge kan föreligga för kommun all inlösa mark
för della syfte lorde endast i begränsad omfallning kunna undanröjas genom en
utvidgning av expropriationsmöjlighelerna.
Domänverket
säger sig anse den föreslagna utomordentligt långl gående uppmjukningen av
kraven på en tvångsförvärvssitualion högst betänklig och anför härom följande.
Möjligheterna
alt bedöraa huruvida markoraråden "förr eller senare" koramer alt
exploateras såsom belägna "inom kommunens ulveck-lingsriklning" lorde
ofta bli dubiösa på grund av den i begreppet "ut-vecklingsriklning"
inbyggda vagheten. Även om i det praktiska fallel en sådan riktning skulle
kunna påvisas faktiskt föreligga under viss lidsperiod, torde risken för
omkastningar genom exempelvis ändring av den planerade samhäUsulbyggnadens
tekniska och politiska förutsättningar vara stor. Såvitt verket kan förstå,
lorde därför möjlighet atl med någon acceptabel säkerhet föratse den framtida
utvecklingen av en tätort knappast föreligga för en större lidrymd än ungefär
tio år, vilken uppenbart även varit uppfattningen vid 1967 års raarkpolitiska
ställningstaganden.
Även
från allmänna närmast samhällsekonomiska synpunkter förefaller enligl
domänverket den f(5reslagna utvidgade expropriationsrätten ägnad atl medföra
icke önskvärda konsekvenser. Del finns risk för all kommunerna förvärvar
egendora i sådan omfattning alt en kostnadskrävande utbyggnad av vederbörande
kommunala organ blir nödvändig. Della sammanhänger med all kommunerna inför
möjligheten all slippa ersätta alla slag av förväntningsvärden, dvs. göra
"goda markaffärer", frestas atl söka lägga sig till me:d egendom,
vars exploatering ter sig så avlägsen alt projektet i grund och bollen är
utopiskt.
InsUlutet
för byggnadsforskning anser atl den utformning sora kommunens allmänna
expropriationsrätt har fått i 2 kap. 1 § AExL är så vag och allmänt hållen atl
paragrafen ulan närmare vägledande uttalanden måste anses ge upphov tUl minst
lika svårbemästrade situationer som kunde länkas uppkomma enligl någon form av
fullmaktslagstiflning. Den föreslagna forrauleringen synes gå längre än den av
statsmakterna angivna aUmänna målsättningen för det markpolitiska handlandet.
Eftersom expropriation gäller ell ingripande i enskild räll borde
förutsättningarna för ingripandel vara så klart formulerade som möjligt så alt
tUlämpningen inle på elt godtyckligt sätl drabbar enskUda markägare.
Institutet anför vidare.
Det
kan ifrågasättas om tillämpningen inte skulle bli enklare om begreppet uiom
överskådlig lid hiinfördes såväl till råmark som bebyggd mark. Om uttrycket
överskådlig tid avser en tidsrymd av 20 år är del den lidshorisont som vanligen
används i en generalplan och dubbelt så lång tid som en sådan plan hittills i
allmänhet lorde ha uppehållit kraften av ett handlingsprogram för kommunens
utveckling. Lagslad-gandel lorde också vinna i klarhet om del enkelt ullryckles
som alt expropriation av mark får ske till förmån för kommun, om den behövs för
kommunens utveckling. Detta uttryck bör kunna inrymma tomt-
Prop.
1971:122 41
rättsupplålelse,
nybebyggelse och stadsombyggnad. Anmärkas må f. ö., all ullrycket befordra
utvecklingen av tätbebyggelse inte utan vidare låter sig förstås som
stadsombyggnad.
Ingen
kommun torde enligt institutet f. n. ha tillräckliga ekonomiska resurser för
att förvärva all bebyggelsemark inom kommunområdel. Detta innebär att man vid
markförvärv måste välja meUan olika handlingsalternativ. Markförvärv, för vUka
inga andra kriterier ges än all de förr eller senare kan komma alt utnyttjas,
synes kunna komma all på elt icke överblickbart sätt påverka sladsstrukturen.
Behovet av expropriation bör därför kunna relateras till någon form av antaget
handlingsprogram för kommunens ekonoraiska, fysiska och sociala utveckling
inom en överblickbar tidshorisont. Institutet framhåller vidare all innehav av
större markområden, som först i en oviss framlid skall exploateras, medför
icke oväsentiiga administrationsproblem för områdets skötsel. Avslutningsvis
anför institutet alt förutsättningarna för kommunens allmänna
expropriationsrätt bör preciseras mer för atl möjliggöra enklare tUlämpning,
hushållning med de ekonomiska resurserna och planmässigt handlande i
ulbyggnadssammanhang.
Svea
hovrätt anser att vad som anförs om atl del för expropriation av råmark skall
räcka med all egendomen "ligger inom kommunens ul-vecklingsriktning"
innebär atl sälla kraven för lågt. Hovrätten har samma uppfattning i fråga om
utredningens uttalande om förutsättningarna för expropriation av områden med
befintiig tätbebyggelse.
Planverket,
som stöder huvudsyftet med bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelse,
anser att utredningen i motiven inle klart har framhållit den översiktliga
planeringens betydelse i sammanhanget. Vikten av markförvärvsfrågornas
anknytning till den fysiska planläggningens behov måste understrykas. En
självklar förulsällning för kommunernas vidgade möjligheter att förvärva mark
för samhällsbyggnadsändamål bör enligt planverket vara, atl förvärven grundas
på planmässiga bedömanden och att dessa bedömanden får tillräcklig vidd. I
första hand bör de omfatta kommunblocken. TUlgängligt material på ännu vidare
bas bör också utnyttjas. Lanlmäteristyrelsen poängterar också kravet på en
planmässig utveckling särskilt när det gäller obebyggda områden och mark som
skall upplåtas med tomträtt. Även enligt länsstyrelsen i Jämtlands län bör del
krävas all frågan har utretts planmässigt.
Saneringsutredningen
anser det svårt alt av motivultalandena få en klar uppfattning om innebörden av
de föreslagna reglerna i 2 kap. 1 §. Saneringsutredningen tolkar dessa så atl
del är möjligt för kommunen atl expropriera fasligheter inom områden med
befintlig tätbebyggelse, där det i enlighet med ell av kommunen uppgjort
saneringsprogram krävs att koramunen råder över faslighet för atl genomföra
modernisering (ombyggnad, upprustning) eller för atl vidta andra med
sanerings-
2t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 42
processen
förknippade aktiviteter, t. ex. evakuering. Det måste nämligen vara av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt alt kommun som ansvarig för
bostadsförsörjningen ges erforderliga möjligheter alt fullgöra sina uppgifter
i del sammanhanget. Saneringsverksamheten innehåller så många av varandra
beroende moment alt del måste finnas garantier för etl genomförande i lid och
rum av ell saneringsprogram för atl detta skall vara meningsfuUt. Även
bostadsstyrelsen anser all rekvisiten i 2 kap. 1 § i fråga om redan tätbebyggd
mark och motivultalandena till dessa innebär vissa vanskUgheter vid
tillämpningen. Styrelsen anser del angeläget att det av statsmakternas
ställningstagande klart framgår att del utöver vid lotalsanering, dvs. rivning
cch nybyggnad är möjligt all expropriera fasligheter inom områden, där det i
enlighet med ell kommunalt förankrat bostadspolitiskt handlingsprogram är
erforderligt med ombyggnad eller annan modernisering,
Lantmäteristyrelsen
framhåller alt expropriation av tätbebyggt område som regel torde betyda
särskUd ekonomisk påfrestning på kommunen. Delta innebär bl. a. all det
fraraför allt kommer atl ligga i kommunens intresse all onödig tidsutdräkt i
stadsombyggnaden eller saneringen inte uppstår. Med hänsyn bl. a. härtiU synes
särskilt expropriationsvillkor med avseende på liden för avsedd
ombyggnadsålgärds m. m. vidtagande överflödigt. Dessutora torde kunna
ifrågasättas ora del är realistiskt all räkna med elt ålerlösenförfarande efler
det alt en bestämd verkställig-helstid på exempelvis bortåt 20 år inle har
blivit iakttagen. Om något sådant skulle inträffa torde del bero på särskilda
omständigheter som i vart fall knappast längre gör marken intressant för
expropriaten.
Frågan
om tomträtt skall utgöra separat exproprialionsgrund uppmärksammas i flera
remissyttranden. Planverket, som regelmässigt hörs i ärenden angående
tomlrätlsexproprialion enligt 1 § första stycket 16 ExL, upplyser all sådana
inle har förekommit i någon större utsträckning. Under åren 196769 har lill
planverket för yttrande remitterats endasl fem ärenden där denna grund har
åberopats. Alt tomt-rättsinstitutet är etl värdefullt markpolitiskl instrument
är dock allmänt omvittnat. Användningen av detla institut bör därför främjas
och planverket tillslyrker förslaget.
Förslaget
att tilläranad upplåtelse med tomlräll skall få utgöra särskild
exproprialionsgrund avvisas; av RLF, Stockholms stad, minoriteten i
kommunförbundet och SACO. Svea hovrätt framhåller all del för all underlätta en
långsiktig planering och möjliggöra elt rationellt och för invånarna
tillfredsställande samhällsbyggande kan vara skäl atl ge kommunerna viltgående
möjligheter all förvärva mark. Frågan är dock om inle den vidgning i
förhållande lill nuvarande möjligheter som förslaget innebär är onödigt stor.
Enligl hovrättens mening saknas anledning alt som särskild exproprialionsgrund
ange upplålelse av mark med tomträtt. I vart fall bör tomträttsexpropriation
uttryckligen begränsas till
Prop.
1971:122 43
råmarksområden.
Även länsstyrelsen i Jämtlands län anser all del förefaller onödigt alt låta
planerad tomträllsupplåtelse utgöra exproprialionsgrund. Upplålelse av mark
med tomlräll kan bli aktuell endast i samband med tätbebyggelse. För denna
bebyggelseform är expropria-tionsgrunden tätbebyggelse lillräckUg, vare sig del
är fråga om råmark eller redan bebyggd mark. Det förefaller dessutom myckel
tveksamt om en markupplåtelseform och inle endasl användningsändamålet skall
kunna utgöra exproprialionsgrund.
Också
länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter behovet av regeln om expropriation
för upplålelse med tomträtt. Tomlrällsinslilutet, som i och för sig är ell
värdefullt hjälpmedel i kommunernas markpolilik, bör i stället utgöra ell
korapleraent tUl del i paragrafen uppställda grundkravet för expropriation,
nämligen all främja tillkomsten av tätbebyggelse eller därmed samraanhängande
anordning eller befordra utvecklingen av sådan bebyggelse. Domänverket finner
del oegentiigt atl själva formen för en blivande markupplåtelse efler
äganderältsövergång skall kunna utgöra exproprialionsgrund. Inle heller lorde
en sådan bestämmelse vara erforderlig, eftersom möjligheterna lill
Ivångsförvärv i detta syfte både nu och framledes synes tryggade inom ramen för
övriga expropriationsgrundande ändamål.
Länsstyrelsen
i Jönköpings län anser all tomträllsupplåtelse har fått en alltför framskjuten
plats som separat exproprialionsanledning och atl en viss samordning med
reglerna för den kommunala förköpsrätten är påkallad. Della behöver inte
innebära all nuvarande rält stränga krav på aktualitet i fråga ora markbehov
upprätthålls i oförändrad omfattning.
Enbart
den omständigheten atl en kommun avser all upplåta en fastighet med tomträtt
utgör enligl advokatsamfundet inte elt expropriationsändamål, som ligger i
linje med de allmänna tankegångar som motiverar Ivångsförfogande över enskild
egendom. Om tillstånd skulle kunna beviljas i enlighet med vad utredningen här
har föreslagil skulle den enskilde fortsättningsvis mycket sällan ha någon
praktisk möjUghet all mot etl kommunalt expropriationsanspråk med framgång
försvara sin äganderätt lill bebyggd eller obebyggd mark inom
tätbebyggelseoraråde. Kommunens möjligheter atl för upplälelse med tomträtt
expropriera obebyggd mark skall enligt utredningen inle vara helt undantagslösa
ulan motstående allmänna eller enskilda intressen kan ibland vara av sådan
st)'rka alt en expropriationsansökan inle bör vinna bifall. Innebörden härav
belyses dock inle närmare och principen har inle heller avsatt några spår i
lagtexten.
Även
Svea hovrätt och kammarkoUegiet kritiserar vad utredningen anför om all uppgift
om avsikt atl upplåta mark med tomlräll i regel bör onödiggöra övrig bevisning.
Kollegiet anför atl elt påslående från
prop. 1971:122 44
kommunens
sida om avsikten med expropriationen i vart fall måste framstå som sannolikt.
En
positiv inställning till förslaget i denna del redovisas av bostadsstyrelsen.
Enligl styrelsen bör en uppgift från kommunen atl den avser att upplåta marken
med tomträtt vara tillräcklig garanli för atl t. ex, behovet av marken för
tätbebyggelse har prövats. Det synes då motiverat all särskild bevisning vid
tomträttsexpropriation av råraark för tätbebyggelse i regel skall kunna
undvaras. Detta torde enligt styrelsen innebära en inle obetydlig tidsvinst.
Samma inställning i sak intar länsstyrelsen i Stockholms län, som dock anser
all del anförda inle avspeglas i lagtexten.
Frågan
om hänsyn bör las till den enskilde markägarens förulsätlningar, intresse och
vilja atl medverka i samhällsulbyggnaden diskuteras; i flera remissyttranden.
Näringslivets byggnadsdelegalion vill inte acceptera utredningens ståndpunkt i
frågan, i synnerhet som problemet om fördelningen av byggnadsmark/bygg-nadsräll
på ett konkurrensneutrall sätt inte har lösts. Tvångsrätter bör enligt
delegationen principiellt tiUgripas endasl i lägen där de av lagstiftaren
åsyftade resultaten inle kan uppnås på frivillig väg eller där påvisbara
missförhållanden råder, jtl expropriation skall få ske mot parter, som vill
och kan medverka tUl bebyggelseutvecklingen, synes inte kunna motiveras utifrån
rent bebyggelsepoliliska överväganden. Del kan inle vara försvarbart all låta
e:xpropriationsinslilulel utvecklas så, all del blir ell självändamål, där
kommuner efler eget goltfinnande kan byta ul ell företag mol ell annat ulan
varje bevisning om att produktionen på detta sätt skulle kunna utföras bättre
eller billigare än annars. När uppgifter om medverkan vid nyexploalering eller
stadssanering framstår som trovärdiga, bör expropriation inle komma i fråga,
Tvångsrält för lälbebyggelseändamål bö:r inskränkas tiU fall, där den enskilde
markägaren saknar vilja eUer fömtsättningar att delta i bebyggelsen, resp. lill
sådana undantagsfall, då etl så dominerande innehav av godtagbara
exploateringsområden ligger i en ägares hand all etl ingripande kan vara
motiverat för all bryta en monopolsituation.
Del
kan enligt kommerskollegium inle anses lillfredsslällande alt hänsyn inle tas
till markägarens vUja och förmåga all ulföra exploateringen, särskilt med
tanke på all det bör vara av allmänt intresse all omfattningen av
tvångsåtgärderna såvitt möjligt begränsas. Det bör också vara angeläget att
undvika all ett enskilt intresse onödigtvis och ulan vägande skäl byts mol ell
annat. Även om en bedömning av markägarens möjligheter all genomföra en med
kommunens planering likvärdig exploatering i vissa fall kan antas ske innan
expropriationstillslånd ges, är det önskvärt all en föreskrift härom införs i
lagtexten.
Planverket
anser alt kommunernas företrädesrätt före den enskilde i fråga om utbyggnad för
tätbebyggelse bör klart slås fast i lagtext eller
Prop.
1971:122 45
motivuttalande. Samma uppfattning har SKTF och FSKF saml
länsstyrelsen i Malmöhus län.
Enligl
lantmäteristyrelsen är expropriation för tätbebyggelse i så hög grad anknuten
till allmänintresset och det kommunala behovet av total rådighel över
markliUgångarna för samhäUsbyggandet alt tveksamhet kan anses råda om hänsyn
liU markägarintressel bör kunna tas vid prövning av expropriationsansökan.
Förtydligande i motiven synes lämpligt. Elt klargörande uttalande i detla
hänseende är enligl länsstyrelsen i Stockholms län av vikt inle minst för
länsstyrelserna i deras egenskap av remissmyndigheter i exproprialionsärenden.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och SKTF vill också alt frågan
klarläggs i motiven.
Advokatsamfundet
erinrar om atl del enligl utredningen är nödvändigt all utforma
exproprialionsbeslämmelserna så all "koraraunerna får företrädesrätt"
till mark och utrymme, som krävs för tätbebyggelse och därmed sammanhängande
anordning och all del i fråga om råmarksområden inle bör krävas annat eller
mera för expropriationstillslånd än att den aktuella egendomen förr eller
senare kommer alt behöva las i anspråk för här avsett ändamål. Om de föreslagna
reglerna skall tolkas och tillämpas i enlighet härmed, innebär della enligt
samfundet etl kraftigt avsteg från nu gällande regler om inlösen enligl BL,
enligt vilka den enskildes vilja och förmåga alt själv genomföra tätbebyggelse
skall beaktas i tillslåndsärendel utom i de fal! då del gäller omfattande stadsombyggnad
där man utgår från all den enskildes förmåga är otillräcklig. Kommunernas rätt
att expropriera "för fri lomtmarknad" har i nu gäUande lag utformats
med tanke på alt enskilda markmonopol skall kunna brytas men inle för alt
införa ell kommunall markmonopol. Detla har också kommit till uttryck vid
tillämpningen av denna expropria-tionsregel.
2.2. Expropriation för kulturella ändamål
2.2.1. Gällande rätt. Lagregler om skydd för sådan fast
egendom som anses särskilt värdefull från kulturell synpunkt finns i flera
olika författningar. Inlösenbeslämmelser förekommer i både ExL och BL. Lagen
(1960: 690) om byggnadsminnen och lagen (1942: 350) om fornminnen innehåller
regler som i huvudsak tar sikte på att skydda märklig bebyggelse och fasta
fomlämningar.
Lagregler
om skydd för enskUda byggnader av kulturhistoriskt märklig beskaffenhet
infördes år 1942, då lagen (1942: 354) om skydd för kulturhistoriskt märkliga
byggnader tillkom. Denna lag ersattes är 1960 av lagen om byggnadsminnen. I
dess 1 § föreskrivs att byggnad, som bevarar egenarten hos gången tids
byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och som med
hänsyn därtill är atl anse
Prop. 1971:122 46
som
synnerligen märklig, kan förklaras för byggnadsminne av riksantikvarien. I
samband härmed skall enligl 2 § genom skyddsföreskrifter anges i vilka delar
byggnaden inte får ändras saml i vUka hänseenden och på vad sätt byggnadens
ägare har all sörja för vården av byggnaden. Även kringliggande område kan
omfattas av föreskrifterna. Försummar ägaren atl vårda byggnaden i enlighet med
föreskrifterna kan han enligl 4 § föreläggas atl inom viss tid vidta
erforderliga åtgärder, vid äventyr atl dessa annars utförs på hans bekostnad.
Undanlag härifrån gäller dock beträffande åtgärder som med hänsyn lill
byggnadens användning och omständigheterna i Övrigl är oskäligt betungande. Den
som i strid mot meddelade föreskrifter river byggnad eller vidtar otUlåtna
ändringar e. d. kan enligl 17 § fällas till ansvar.
Bestämraelserna
i lagen ora by.ggnadsminnen är inle tillräckliga för att trygga ifrågavarande
byggnaders värdiga fortbestånd, särskilt när del är fråga om bebyggelse som är
i behov av kostsam sanering eller upprustning. Därför har vissa, varandra
delvis läckande inlösenbestämmelser tagits upp i BL och ExL.
Enligt 44 a § BL den s.
k. Lex Gamla stan kan kommun i vissa fall berättigas atl inlösa område med
äldre bebyggelse, som del av historiska eller kulturhistoriska skäl. är
angelägel att hålla i värdigt skick. Som förulsällning för inlösen gäller all
fråga har väckts om atl anta eller ändra stadsplan för området samt all
bebyggelsen är vanvårdad eller annars företer så väsenlliga brister atl
genomförandet av en lämplig stadsplan försvåras. Vidare krävs atl de åtgärder
som påkallas inte lämpligen kan vidtas annat än i ell samraanhang. TUlstånd
till inlösen lämnas av Kungl. Maj:t, som därvid bl. a. har all la skälig hänsyn
till markägares önskemål atl förena sig med kommunen om åtgärderna och till
gjorda utfästelser att bidra till deras genomförande. Inlösen kan om-falla både
mark som berörs av åtgärderna och annan inom området eller i dess omedelbara
närhet belägen mark, för vars ändamålsenliga utnyttjande åtgärderna kan väntas
bli av väsentiig betydelse. Skulle marken redan vara i kommunens ägo, kan i
samma ordning lösas särskild rätt som besvärar marken.
Enligt 1 § första styckel
12 ExL, som fick sin nuvarande lydelse i samband med tillkomsten av 44 a § BL,
kan expropriation ske för att bevara kulturhistoriskt synnerligen märklig
bebyggelse eller synnerligen märklig fast fornlämning, som inte kan tryggas på
annat sätl, eller bereda erforderligt utr)'mme däromkring. Fråga om expropriation
enligl 1 § första stycket 12 får enligt 108 § andra styckel väckas endast av
riksantikvarien. Expropriation får vidare enligt samma lagrum äga rum endast
lill förmån för staten, kommun eller sådan förening eller stiftelse vars
huvudsakliga uppgift är ägnad kulturminnesvård och som kan på elt betryggande
sätt ansvara för egendomen.
Prop. 1971:122 47
2.2.2. Utredningen. De gällande bestämmelserna om
expropriation för kulturella ändamål bärs enligl utredningen obestridligen upp
av starka behov. Del är emellertid knappast lämpligl alt exproprialionsbefogenhet
för dessa ändamål skall behöva grundas på bestämmelser på olika håll i
lagstiftningen. Utredningen anser del därför naturUgt och lämpligt all i första
hand bestämmelserna i 1 § första stycket 12 ExL och 44 a § BL vUka enligt sin
ordalydelse lill stor del täcker varandra får sin plats i ell och samma
lagrum. Inför en sådan reform diskuterar utredningen särskUl vissa detaljer i
beslämmelsernas utformning.
Föremålet för bebyggelseexproprialion enligt ExL är
"kulturhistoriskt synnerligen märklig bebyggelse". I 44 a § BL
begagnas ullrycket "äldre bebyggelse, som del av historiska eller
kulturhistoriska skäl är angeläget all hålla i värdigt skick". De inbördes
olika formuleringarna är emellertid huvudsakligen laglekniskt betingade och
torde sakligt sett knappast kunna las till intäkt för all graden av märklighet
hos bebyggelsen skaU bedömas efler väsentligt skilda normer enligl de olika
lagrummen. Vad beträffar regeln i ExL framhålls all dess särskilt restriktiva
utformning synes ägnad att onödigtvis tynga och komplicera utredningen i
expropriationsärendena. Frågan om expropriationstUlstånd är motiverat i det
enskUda fallet bör kunna prövas utan alltför tyngande jämförelser med de
rekvisit som gäller enligt byggnadsminneslagen. Det ligger enligt utredningen
i sakens natur att exproprialionstillstånd inte bör meddelas annat än då
åtgärden föreslavas av ell starkt behov.
I 1 §
första stycket 12 ExL används uttrycket "bevara" bebyggelsen medan 44
a § BL har uttrycket "hålla i värdigt skick". Ullrycken förefaller
utredningen ungefär jämbördiga, men möjligen är "bevara" något mer
långtgående. Utredningens förslag till gemensam e.xpropriations-bestämmelse
innehåller det sistnämnda uttrycket, men avsikten är inte att göra någon
ändring i vad som f. n. faktiskt gäller.
Eftersom utredningen lägger fram förslag till allmänna
regler om expropriation med anledning av väntad värdestegring eller nytta
saknas enligt utredningen anledning all i delta sammanhang förorda annan
avgränsning av e.xpropriationsomrädet än den som nu gäller enligt 1 § första
styckel 12 ExL.
Föreskriften i 1 § första stycket 12 ExL att inlösen får
ske endasl om bebyggelsen inle kan tryggas på annat sätl anses obehövlig med
hänsyn till Kungl. Maj:ts allmänna prövningsskyldighel beträffande behovet av
expropriationstillslånd. Samma synpunkter gäller i allt väsentligt beträffande
bestämmelsen i 44 a § BL alt skälig hänsyn skaU las lill markägares önskemål
atl förena sig med staden om åtgärderna och gjorda utfästelser atl bidra till
deras genomförande. Del förefaller utredningen inte troligt all Kungl. Maj:t
skulle medge expropriationstillslånd i ett läge då den enskUde fastighetsägaren
klart visar alt han är i stånd
Prop. 1971:122 48
all
vidta erforderliga åtgärder på egen hand eller på etl fruktbart sätl samverka
med kommunen vid genomförandet av åtgärderna. Del får anses ligga i sakens
natur alt kommunen ofta har ell starkt intresse av att försöka förmå de
enskilda fastighetsägarna atl medverka, särskilt med hänsyn till de oftast
stora kostnaderna och del ringa ekonomiska utbytet vid sådana särpräglade
saneringsföretag som avses i 44 a § BL. Det framstår enligt utredningen som
lämpligast alt överlämna ål Kungl. Maj:t att göra en allmän prövning av
samtiiga föreliggande omständigheter i del särskUda fallel utan alt vara
alltför hårt bunden av olika delaljföreskrifter. I praktiken lorde det f. ö.
inle bli fråga om någon större skillnad gentemot vad som f. n. gäller.
I
fråga om expropriation för bevarande av fast fornlämning anser utredningen
någon ändring i vad som f. n. gäUer inte erforderlig. Av skäl som har anförts i
anslulning lill reglerna om bebyggelseexproprialion anses dock uttrycket
"synnerligen märklig" böra ersättas med "märklig".
TUlräckliga skäl kan
enligl utredningen knappast anses föreligga atl riksantikvarien skall ha en
exklusiv räll alt väcka fråga om expropriation. Det synes fullt tillräckligt
alt riksantikvarien får tillfälle atl i vanlig ordning avge yttrande i exj)roprialionsärendena,
något som lorde komma att ske även ulan särskild föreskrift härom. Inle heller
bör riksantikvariens tillstyrkande uppsläUas som elt oeftergivligt krav, lika
litet som detla har gjorts i fråga om de fall som avses med 44 a § BL. Det synes
inte heUer nödvändigt atl, såsom f. n., i lagen ange vilka subjekt som skall
kunna bevUjas ejLpropriationslillstånd. Man lorde enligl utredningen med fog
kunna utgå från att Kungl. Maj:t ger tillstånd bara åt sådana subjekt som anses
kunna på etl betryggande sätt la hand ora egendomen, de må vara offentliga
eller enskilda. I sakens natur lorde emellerlid ligga atl
expropriationstillslånd inle annat än undantagsvis kan tänkas komma all medges
enskUda. Reglerna i 108 § andra styckel ExL föreslås därför inle få någon
motsvarighet i AExL.
2.2.3.
Remissytirandena. Hyresgästernas riksförbund tillstyrker förslaget.
Riksantikvarieämbetet, stadsantikvarien i Stockholm och stadsmiljögruppen
anser att förslagel inle är tiUräckligt långtgående.
Mot
förslagel all sammanföra bestämraelserna i 1 § första stycket 12 ExL och 44 a §
BL till elt lagrum finns enligt riksantikvarieämbetet i och för sig intet all
erinra. Ämbetet erinrar om atl de föreslagna nya bestämmelserna är avsedda all
ge minst lika goda möjligheter lill ingripande som de nu gällande. Dessa
möjligheter är emellertid enligt ämbetet inle tillfredsställande i vad avser
äldre bebyggelsemiljöer. I begreppet äldre bebyggelsemiljö måste numera läggas
en vidare syftning än som tidigare har skett. I miljöerna ingår enskilda objekt
av starkt varierande värde. TUl mUjöerna måste i förekommande fall också kun-
Prop. 1971:122 49
na
räknas obebyggd mark. Del kan visserligen antas, att borllagandel av ordet
"synnerligen" i fråga om märklig bebyggelse vidgar området för
expropriation i de angivna fallen, men del är ändå osäkert vilka möjligheter
som ges alt bevara en bebyggelsemiljö i dess helhet.
Siadsantikvarien
i Stockholm anser att förslagel inle ger tillräckligt skydd för hela miljöer.
Han framhåller all det i modern kulturminnesvård ingår inle bara en strävan
alt bevara de kulturhistoriskt värdefulla enskilda byggnaderna inom äldre
stadspartier ulan även byggnader av mindre arkilekturhisloriskl värde, som är
av stor betydelse för helheten och vilkas bevarande därför också är ytterst
angeläget. Detta förhållande bland mycket annat aktualiserar allt starkare
behovet av en samlad speciallagstiftning för byggnadsminnesvården. Bristen på
en mer avancerad sådan lagstiftning har under de senaste decennierna visat sig
alltmer kännbar. Under 1960-lalet har också i flera europeiska länder med
Frankrike som föregångsland en framsynt lagstiftning utarbetats just i syfte
all bevara hela stadspartier. Stadsantikvarien framför därför som ell önskemål
alt frågan om speciallagstiftning för byggnadsminnesvården skyndsammast
utreds.
Sladsmiljögruppen anser
att en genomgående brist är att lagstiftningen bortsett från Lex Gamla stan
riklar in sig på enstaka kulturbyggnader och inle på enhetliga stadsmiljöer.
Vidare saknas rivningsskydd och detta även om områden i stadsplan K-märks. Lex
Gamla stan kännetecknas av väsenlliga brister. Ell omfattande och tidsödande
arbete måste föregå både en expropriationsansökan och frivilliga avlal, vilket
innebär atl husen hinner rivas innan saneringsarbetet kan påbörjas. S. k.
saneringsavlal som träffas med fastighetsägare kan inte åberopas mol ny ägare,
varför denne är oförhindrad all riva bebyggelsen. Det är svårt att planmässigt
tillämpa lagen, främst på grund av atl fastighetsägarna kan fria sig från
expropriationsanspråket genom anbud att della i saneringsarbelel. Endast om en
kommun själv köpei samtiiga fastigheter något som i realiteten är omöjligt
bl. a. av ekonomiska skäl synes del skydd Lex Gamla stan åsyftar kunna uppnås
helt. Gruppen anför vidare bl. a. följande.
Enligt
gruppens mening är del numera ej enbart del kulturhistoriska intresset, som
behöver tUlgodoses. Det gäller ej enbart atl skapa s. k. kullurreserval ulan
atl bevara levande äldre stadsdelar, där människor kan få bo kvar i sin invanda
mUjö. Sociala aspekter gör sig med styrka gällande. Sociologiska undersökningar
visar alt många människor hellre vill bo i äldre stadsbebyggelse med dess
variation och mångfald än i en ny stadsbebyggelse med dess strikta
funktionsuppdelning. Dessa människors valfrihet bör respekteras.
Trivselfaktorer lorde ha låt vara omälbar betydelse för människornas
anpassning och återverka på t. ex. sociala omkostnader. Svårigheter föreligger
atl omplacera de i en äldre stadsdel boende raänniskoma till en ny miljö. En
flyttning sker ofta mot deras vilja. Bostadsbristen åtminstone i de
expanderande
Prop. 1971:122 50
tätorterna
talar för all i möjligaste mån rivning av äldre bostadsbebyggelse bör
undvikas. En alllför stor del av nyproduktionen av bosläder ersätter
rivningsfastighelernas bostadsbestånd. Sett i ett lolalekonomiskl perspektiv
kan det vara bUligare att bevara och upprusta äldre bebyggelse än alt riva den
för nybebyggelse. Rivning av Irafikskäl blir i allmänhet onödig om
kollektivtrafiken upprustas och privatbilismen begränsas i stadskärnorna. Den
nya hyreslagstiftningen präglas av sociala synsätt. Man skiUle till denna vilja
foga etl hyresgästens skydd för atl få bo kvar i den miljö han önskar.
Del
sagda lalar enligl gruppen för betydligt vidare expropriationsmöjligheler i
denna del än utredningen föreslår. Expropriationsrätten bör omfatta såväl
kulturhistorisk bebyggelse i sedvanlig bemärkelse som bebyggelse med blandad
kulturhistorisk och annan äldre bebyggelse där enheten behöver bevaras.
Härjämte skulle man kunna länka sig ett skydd för bebyggelse, som kan daleras
till sekelskiftet eller de två första årtiondena av 1900-lalet.
Beträffande
frågan om vem som skall äga rätt atl väcka fråga om expropriation ansluter sig
riksantikvarieämbetet lill de synpunkter utredningen framför,
Svea
hovrätt finner del önskvärt all del i vart fall i motiven kraftigare anges all
expropriation vanligen inle bör tillåtas när del är anledning anta alt
fastighetsägaren själv eller i samverkan med annan vidtar erforderliga
ålgärder.
2.3.
Expropriation med anledning :av väntad värdestegring m. m.
2.3.1.
Gällande rätt rn. m. I svensk stadsplane- och byggnadslagstiftning har sedan
gammalt funnits bestämmelser om skyldighet för tomtägare all vid nyanläggning
av gata ersätta staden viss del av värdet på gatumark som tas i anspråk utmed
toralen. De nu gällande reglerna härom är intagna i 5666 §§ BL. Enligt 67 §
kan kommunen besluta all bidrag skall utgå även tiU kostnaderna för iordningställande
av gala. Regler om bidragsskyldighet finns också beträffande vallen- och
avloppsanläggningar sora koramunen anordnar (2427 §§ lagen (1970: 244) om allmänna
vatten- och avloppsanläggningar). De nu nämnda ersättningarna avser atl till
kommunen återföra en del av de vinster som fastighetsägaren gör lill följd av
kommunens åtgärder. Lagstiftningsvägen har flera försök gjorts att även
tillgodose kommunernas önskemål om ökad vinstandel i värdestegring sora
uppkommer vid genomförandel av större stadsplaneregleringar. Två vägar har
prövats, dels alt vidga rätten atl av ägarna till fastigheter som avsevärt ökat
i värde genom regleringen la ut bidrag liU täckande av kostnaderna för denna,
s. k. betlerments-bidrag, dels all medge kommunen rält atl lösa in sådan mark
som i väsentlig mån fått stegrat värde till följd av regleringen, s. k.
ekonomisk zonexpropriation.
Prop.
1971:122 51
I 1931 års stadsplanelag upptogs regler om möjlighet för
Kungl. Maj:t all under vissa omständigheter ge staden rält atl lösa mark som
väsentligt ökade i värde till följd av stadsplans genomförande. Markägaren
kunde eraeUertid fria sig från expropriationsanspråket genom alt åla sig alt
betala skäligt bidrag lill stadens kostnader för förelaget. Denna kombination
av ekonomisk zonexpropriation och bellermentsbidrag bibehölls till en början
även i BL men torde inle ha kommit lill praktisk användning. Reglerna
upphävdes i samband med tillkomsten av de i föregående avsnitt behandlade
bestämmelserna om zonexpropriation i 44 § BL. Dessa bestämmelser innebär atl
staden i samband med större sladspla-nereglering kan få lösa inte bara den mark
sora direkt behövs för ombyggnaden utan också annan inom regleringsorarådel
eller i dess omedelbara närhet belägen mark, för vilken ombyggnaden kan väntas
medföra väsentligt ökat värde. En liknande expropriationsrätt finns i 44 a §
BL, den s. k. Lex Gamla stan. EnUgt denna paragraf kan expropriation äga rum
av oraråde med äldre bebyggelse som del av historiska eller kulturhistoriska
skäl är angeläget all hålla i värdigt skick, om bebyggelsen är vanvårdad eller
annars företer väsenlliga brister, som försvårar genomförandel av en
ändamålsenlig stadsplan, saml erforderliga åtgärder inle lämpligen kan vidtas
annat än i ell samraanhang. Exproprialionen får omfatta dels mark som berörs
av dessa ålgärder dels annan mark, som är belägen inom området eller i dess
omedelbara närhet och för vars ändamålsenliga utnyttjande åtgärderna kan väntas
bli av väsentlig betydelse.
Tanken att genom expropriationsrättsliga regler skapa
möjligheter all komma ål markvärdestegring har diskuterats i olika sammanhang,
bl. a. vid tillkomsten av BL. Jag får i denna del hänvisa till redogörelsen i
SOU 1969: 51 s. 93. Önskeraålel alt förbehålla kommunen eventuell markvärdestegring
har vidare bl. a. legal bakom tillkomsten av instituten tomträtt och kommunal
förköpsrätl.
2.3.2. Utredningen. Numera lorde enligl utredningen
allmänt inses att problemet med markvärdestegringen inte lämpligen kan lösas
genom en enda generell metod varigenom värdeökningen förs över till det allmänna.
Samhällsingripandena mot oförtjänt värdestegring har i enlighet härmed
inriktats på samordnade ålgärder på skilda områden. Som betydelsefuUa led i
strävandena all komma till rätta med problemet nämns den nya lagstiftningen om
kommunal förköpsrätl lill tälbebyggelsemark samt ändringama i
tomträttslagstiftningen och i reglema om beskattning av realisationsvinster och
jordstyckningsrörelse. Väsentligt är också alt kommunernas resurser alt föra en
aktiv markpolitik fortlöpande stärks, bl. a. genom särskilda lånemöjligheter
vid markförvärv för samhällsbyggnadsändamål och för lomträltsupplåtelse.
Expropriationslagstiftningen spelar en viktig roll när det gäller att motverka
inle önskvärd
Prop. 1971:122 52
prisstegring
på mark och låta värdeslegringsvinster komma samhället till godo.
Utredningen
har inle hafl i uppdrag atl utreda möjligheterna all genom expropriation
åstadkomma e:n allmän indragning lill samhället av redan uppkommen eller väntad
markvärdestegring. Däremot ingår i uppdraget all undersöka i vad mån man
exproprialionsvägen kan bidra lill all motverka oskälig markvärdestegring och
överföra oförtjänt sådan i samhällets ägo. I della syfte föreslår utredningen
vidgning av loml-rätlsexproprialionsinstitulet, införande av elt nytt
värdeutjämningsinsti-lut saml precisering av värderingsreglerna. Vad som
därutöver närmast förtjänar att allvarligt övervägas är en vidgning av
liirämpningsom-rådel för den princip om värdestegrings- och nylloexproprialion
sora har kommit till uttryck i 44 och 44 a §§ BL. Denna princip bör utsträckas
till att omfatta alla de fall när avsevärd värdestegring eller annan mera
påtaglig nyttoverkan uppkommer av exproprialionsförelag i samhällets regi.
Enligl utredningen innebär en sådan utvidgning ell fullföljande av den
tankegång som ligger bakom nämnda bestämmelser, nämligen alt samhället som en
kompensation för sina kostnader självt bör i görlig mån få åtnjuta sådan
värdestegring som är en omedelbar följd av dess egna åtgärder. Det ;>kulle
möjligen kunna göras gällande all en sådan utvidgning av gällande bestämmelser
om värdeslegringsexpropriation av rättviseskäl borde kompletteras med
föreskrifter om skyldighet för samhäUet atl i en eller annan form utge
kompensation till sådana markägare i grannskapet för vilka ett
exproprialionsförelag har värdesänkande effekt. Utredningen anser emellertid
atl frågan om sådan kompensation bör lösas i speciallagstiftningen för det
område som det är fråga om. I delta sammanhang erinras bl. a. om atl ersättningsskyldigheten
för s. k. grannsk;äpsstörande verksamhet m. m. nyligen har reglerats genom
miljöskyddslagen (1969: 387). Frågan i vad mån samhället bör utge ersältning
för värdeförluster anses inrymma problem av sådan arl atl del inle gärna kan
komma i fråga alt söka åstadkomma en enhetlig lösning inom ramen f()r
utredningsuppdraget.
Möjligheten
till värdeslegringsexpropriation bör enligl utredningen begränsas lill att
avse sådan värdeökning som uppkommer såsom en följd av samhällets egna
åtgärder. I del stora flertalet fall torde det komma all röra sig om ålgärder
som vidtas genom kommunens försorg men även statliga ålgärder, exempelvis
vägbyggnadsföretag, lorde ibland kunna medföra en så påtaglig värdestegring
beträffande närUggande mark alt expropriationsrätt i och för sig bör kunna
komma i fråga. Vad gäller den närmare beskaffenheten av de åtgärder vilkas
värdeförhöjande effekt bör medföra exproprialionsbefogenhet anförs att
åtgärderna bör vara av sådan arl atl expropriation i och försig skulle kunna
utnyttjas för att genomföra dem. Det bör emellertid inle krävas alt själva
arbetsområdet faktiskt har förvärvats genom expropriation. Det bör också vara
utan
Prop.
1971:122 53
betydelse
om arbetsområdet innehas med äganderätt eller med en begränsad räll. I likhet
med vad som f. n. gäller bör expropriationsbefogenhelen avse de situationer
när värdestegringen eller nyttoeffekten av den statiiga eller kommunala
åtgärden är av mera betydande omfattning. För all lagregeln inle skall leda
till stötande resultat i enskUda fall synes därutöver böra krävas atl
expropriationen ler sig skälig med hänsyn till kostnaderna för åtgärderna och
övriga omständigheter. Utredningen anmärker atl de situationer när samhället
har rätt all i annan ordning uppbära bidrag av markägaren till kostnaderna för
viss åtgärd, t. ex. gatukostnader, i allmänhet lorde falla utanför en sådan
lagregels till-lämpningsområde eftersom bidragsskyldigheten medverkar lill all
värdestegringen regelmässigt blir av måttlig omfallning.
Utredningen
anser inte all del kan korama i fråga all beträffande mera omfattande
sarahällsbyggnadsålgärder nu återinföra ett syslem med bellermentsbidrag.
Däremot anses det möjligt all la hänsyn till markägarens erbjudande om bidrag
när del gäller åtgärder av mera begränsad omfallning, bl. a. i vissa faU sora
inle rör lälortsförhållanden, exempelvis när en ny vägförbindelse medför
betydande värdestegring på kringliggande mark. För all den föreslagna
expropriationsrätten skaU tjäna sill syfte är del enligl utredningen nödvändigt
all expropriationsbefogenhelen inträder på etl så tidigt stadium som möjligt.
Å andra sidan måste också för expropriationstillslånd krävas alt planläggningen
av de tillämnade åtgärderna har nått så långt alt det står klart alt de kommer
all genomföras. Någon detaljredovisning av åtgärdernas närmare innebörd bör
inle krävas, men åtgärdernas art och orafallning mås-le redovisas i stora drag
för atl expropriationsmyndighelen skall kunna bilda sig en någorlunda säker
uppfattning om vilken effekt de kan väntas få i fråga om värdet på
kringliggande mark.
I
enlighet med nu redovisade överväganden föreslår utredningen i 2 kap. 12 § AExL
en bestämmelse om expropriation med anledning av väntad värdestegring m. m.
Bestämmelsen avser det fall alt genom statens eller kommuns försorg inom visst
område skall vidtas byggnads-eller anläggningsåtgärder som kan föranleda
expropriation enligl någon bestämmelse i 2 kap, AExL. När så är fallel och det
dessutom med skäl kan antas all åtgärderna medför väsentligt ökat värde för
egendom i områdets omedelbara närhet eller annars avsevärt ökar möjligheterna
atl utnyttja sådan egendom, skall den senare egendomen få exproprieras i den
mån det anses skäligt med hänsyn lill kostnaderna för åtgärderna och övriga
omständigheter.
2.3.3.
Särskilt yttrande. Experten Hernmarck påpekar i sUl särskilda yttrande dels
atl förslagel om värdeslegringsexpropriation tar hänsyn bara lill sådan
värdeökning som stal eller kommun har initierat, medan markägaren får behålla
värdestegring som beror på enskild verksamhet, dels
Prop.
1971:122 54
all negativa effekter inte föranleder någon kompensation
från del allmännas sida. Regeln verkar således ensidigt tUl förmån för stal
och kommun. Del kan enligt Hernmarck ifrågasättas om inle problemkomplexet
borde regleras från en utgångspunkt som mera tar hänsyn även liU de negativa
effekterna av det allmännas åtgärder,
2.3.4 Remissyttrandena. Förslagel om
värdeslegringsexpropriation lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna.
Förslaget godtas uttryckligen av kammarkollegiet, planverket,
bostadssiyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län, saneringsutredningen och
Hyresgästernas Riksförbund. Planverket påpekar emellerlid alt avgränsningen av
influensområdena kan ge upphov lill besivärliga gränsdragningsproblem. Kammarkollegiel
framhåller all föreskrifterna bör formuleras så all det klart framgår att
expropriationsbefogenhelen tillkommer den som skall vidta byggnads- eller
anläggningsålgärderna i fråga, dvs. staten eUer vederbörande kommun.
Förslagel avstyrks av Svea hovrätt, domänverket och
Näringslivets byggnadsdelegation.
Principiella betänkligheter kan enligt Svea hovrätt resas
moc den föreslagna expropriationsrätten, särskilt i fall då den inte kan sägas
vara en ersältning för sakligt motiverat bellermentsbidrag. En värdeslegringsexpropriation
måste enligt hovrätten både till konstruktion och i lill-lämpning drabba
fastighetsägarna mycket ojämnt. Det i sig goda syftet att hålla markpriser nere
bör man söka tillgodose genom andra metoder.
Näringslivets byggnadsdelegation anför i sin
synpunklspromemoria bl. a. att det förefaller oklart, i vilka situationer del
föreslagna värde-slegringsexpropriationsinslilulet egentligen kommer all få
någon självständig betydelse. Så snart värdeökningen slår i samband med planering
finns ju alltid möjlighet atl ansöka om tälbebyggelseexpropriation, åtminstone
när området i fråga kan planeras i ell sammanhang. I dessa sUualioner lorde f.
ö. förutsättningar finnas atl ingå exploateringsavtal eller atl utnyttja BL:s
möjligheter all la ul galukoslnadsbidrag ra. ra. I dessa fall blir emellerlid
värdeslegringsexpropriation enligt utredningens åsUcl inte aktuell. Eftersom
värdeökningen enligt utredningen måste framstå som sannolik genom preciseringar
i planering, är det svårt atl inse i vilka situationer utöver
planläggningsfallen sora värdeslegringsexpropriation skulle kunna koraraa i
fråga. Områden som angränsar en investering, vUken har tUlkommit genom det
allmännas medverkan, kan knappast förutses sliga avsevärt i värde, så länge
användningssättet har förblivit opreciseral från plansynpunkl. Vidare påpekas
all de värderingsregler som kommittén föreslår innebär all en stark
värdeinfluens, som inträffar före expropriation, skall lämnas obeaktad vid
expropria-
Prop. 1971:122 55
lionsvärderingen.
Med denna regel som grund skulle således en betydande värdestegring i alla
händelser kunna lämnas obeaktad, även om området först på elt senare stadium
blev föremål för planläggning och eventuell expropriation. I promemorian anförs
yllerligare följande.
Del
förefaller således, som om värdeslegringsexproprialionen skulle sakna nämnvärd
självständig betydelse. De enstaka situationer, som kan tänkas från praktisk
synpunkt, blir dessutom föremål för realisationsvinstbeskattning, om ägaren
skulle vilja tillgodogöra sig det stegrade fastighetsvärdet. Del förefaller i
alla händelser svårt all förstå, varför inle enstaka mera markanta
värdestegringsfall skulle kunna lösas med bidragsregler ("bellermentsbidrag")
sora alternativ till expropriation. För detla talar, atl den beräknade vinslen
ändå måste uppskattas som etl led i exproprialionssökandens argumentering, då
del gäller expropriationstillslånd. Ora en självständig
värdeslegringsexpropriation verkligen behövs, är del rimligt alt begränsa
ingreppen lill mera flagranta fall. Man skulle t. ex. kunna länka sig, atl
fastighetens värde ledde sig obetydligt jämfört raed situationen efler den
offentliga investeringens tillkomst. Ofta lorde del väl för övrigt gälla
bebyggda fastigheter, där olika befintliga rörelser dvs. lokalhyresgäsler
erhåller den största nyttan, men fastighetsvärden och faslighelsavkaslning
visar förhållandevis mindre förändringar.
Domänverket
anser all den princip om expropriationsrätt med anledning av väntad
värdestegring lUl följd av del allmännas ålgärder som har komrait lUl uttryck i
utredningens förslag i och för sig kan vara riklig men all vägande invändningar
kan riktas mot del sätt på vilket principen har omsatts i förslagel.
Doraänverkel fortsätter.
Den
förvärvsräll, som föreslås, grandar sig uteslutande på en förväntad
värdestegring enligl verkels tolkning med ovUlkorlig utgångspunkt från ell
i en eller annan form meddelat slutiigt beslut om blivande byggnads- eller anläggningsålgärder.
Den faktiska värdestegringen framkommer möjligen först i etl senare skede.
Emellerlid kan givelvis även del fall inträffa, atl den ifrågakommande
anläggningsålgärden framdeles visar sig vara ell misslyckande och all därför
eller av andra tänkbara skäl den värdeökning, som föranlett tvångsförvärvel,
varit en fiktion. Med hänsyn härtill bör kraven på sannolikheten för en värdeökning
formuleras strängare än som skell saml bestämmelserna eventuellt kompletteras
med ovillkorlig räll för expropriaten alt i särskilda
fall
framdeles påfordra exempelvis återlösen. Ej heller synes förslagels
konsekvenser helt genomtänkta i vad avser bestämningen av förvärvs-objektet.
Enligl ordalydelsen skall delta vara egendom i "omedelbar närhet" av
del område, inom vilket byggnads- eller anläggningsålgärderna är avsedda all
komma till slånd. Man tänker sig exempelvis alt dessa avser en
lunnelbaneslräckning raed hållplatser över ell glesbe-byggl område. Med allra
största sannolikhet kommer därigenom åtskillig omkringliggande mark all
tilldraga sig ökat värde. Spörsmålet blir då, i vilken omfallning fastigheterna
i fråga skall anses Ugga i sådan "omedelbar närhet" lill
bananläggningen, all de är underkastade expropriationsrätt.
Prop.
1971:122 56
Länsstyrelsen
i Jämtlands län ifrågasätter om enbart värdeökningen skall vara tillräcklig
exproprialicmsgrund. Del synes böra krävas atl staten eller vederbörande kommun
åtminstone gör sannolikt all egendoraen någon gång i fraratiden kan bli
behövlig för allmänt ändamål eller tätbebyggelse.
3.
Expropriationsersättningen 3.1. Gällande rätt
Bestämraelser
ora ersättning vid expropriation och annan tvångs-inlösen finns dels i ExL dels
i olika författningar som reglerar tvångs-inlösen, t. ex. BL. Sistnämnda
bestämmelser innebär ofta all reglerna i ExL görs tillämpliga, i somliga fall
med en del modifikationer. I ExL finns vissa centrala regler om värdering vid
expropriation samlade i ell särskilt avsnitt under rubriken "Om
expropriationsersältning", vilket omfattar 711 §§.
Värderingsreglerna
i ExL fick sin nuvarande lydelse genom lagändring år 1949 (1949: 663). Ell
väsentiigt motiv för ändringen, som bl. a. innebar all ordet "full"
ströks i ullryck som "full ersättning" och liknande, var atl de
dittUls gällande reglerna ansågs ha lett till all ersätt-ningama inle sällan
hade blivit alllför höga. Lagrådet, som motsatte sig den föreslagna ändringen,
diskuterade i sill yttrande hur ersättningsfrågan skulle bedömas när lika goda
skäl förelåg för visst högre och visst lägre belopp. I elt sådani fall borde
enligt lagrådet del högre beloppet dömas ut. Om osäkerhet rådde om verkliga
värdet borde bevisbördan åvila exproprianlen (prop. 1949: 184 s. 262). Andra
lagutskottet hänvisade i sill yttrande tUl vad lagrådet hade anfört om
bevisbördan och framhöll atl den förordade lagändringen inte borde föranleda
någon rubbning av den princip som lagriidel hade gett ullryck ål (2LU 1949: 34
s. 35).
Enligl
7 § första styckel ExL skall för faslighet som exproprieras erläggas löseskUUng,
motsvarande faslighetens värde med hänsyn särskUl till ortens pris och
fastighetens a\'kastning. Exproprieras en del av en fastighet och lider
återstoden skada eller intrång genom expropriationen eller den exproprierade
delens användande, skall ersättning betalas för delta. Uppkoraraer i övrigt
genom exproprialionen skada för ägaren skall också sådan skada ersättas.
I
7 § anges ultryckligen två av de länkbara metoderna för bestämmande av
fastighetsvärde ortsprismeloden och avkaslningsmeloden och antyds
möjligheten av alt också använda andra metoder. Bestäramelsen kan genom sin
avfattning sägas ge ett visst företräde åt de båda nämnda metoderna framför
andra länkbara metoder men ger inle något bestämt besked om vilken av dessa
metoder som skall anses ha
Prop. 1971:122 57
företräde,
om de i ett givet fall leder tUl olika resultat. I motiven till bestämmelsen
anförde departemenlschefen bl. a. (prop. 1949: 184 s. 100).
Alt
i främsta rummet anknyta värderingen till ortens pris synes mig vara riktigt. Om
en prisnivå för fastigheter av visst slag utbildas i elt samhälle, kan ägaren
av en sådan fastighet med skäl ulgå ifrån alt hans fastighet har elt värde, som
i huvudsak ansluter sig till prisnivån, och detta värde bör då också ligga lill
grand för exproprialionsersällningen. Givet är att vissa försäljningar, t. ex.
där priset på grund av säljarens monopolställning eUer köparens speciella behov
av fastigheten överstigit det normala eller till följd av nära släktskap mellan
säljare och köpare salts ovanligt lågt, icke böra få inverka vid bedömande av
ortens pris. I sådana orter där all markförsäljning inom ell samhälle skell
till mono-polisliskl uppdrivna priser bör beslämnmgen av vad sora är att anse
såsom det normala priset kunna ske genom jämförelse med andra orter av liknande
typ. De av bostadssiyrelsen tillämpade markpriserna torde icke i och för sig
kunna anses bindande beträffande lomtprisnivån i orten. Däreraot kan
uppenbarligen den omständigheten, all endast de åsyftade markpriserna godkännas
i den statliga låneverksamheten medföra att priset i orten så småningom
anpassar sig efler dem. I själva verket lär också tomtpriset på många orter ha
utbildats efler bostadsslyrelsens normer. Det är givetvis angeläget all
exproprialionsersätl-ningarna icke beslämmas till sådana belopp all
ansträngningarna från det allmänna atl hålla bostadskostnaderna nere
tillspillogivas. I samband härmed vUl jag även understryka, all om under en
bristsituation av den art som för närvarande på flera håll föreligger,
överdrivna köpeskillingar ulgå, dessa icke kunna anses representativa för
ortsprisel.
Vid
värdering på grundval av fastighetens avkastning borde enligl departementschefen
till utgångspunkt i första hand las avkastningen vid värderingslillfällel. Han
fann emellertid rimligt all, om en faslighet kunde ulnylljas bättre än som
skedde vid nämnda tUlfälle, värderingen grundades på den antagbara avkastningen
i stället för den faktiska. Förutsättningen härför borde dock vara att det
förändrade ulnyttjandet kunde anses praktiskt och ekonomiskt genomförbart inom
sådan lid all det borde höja priset även vid frivillig försäljning.
I
7 § andra stycket ExL föreskrivs all expropriationsersättningen skall jämkas,
om den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning är skyldig
all vidta åtgärd lill förebyggande eller minskande av skada eller intrång.
Innebär åtagandel tillskapande av servitut till förmån för en fastighetsdel som
inle exproprieras kan fastighetsägaren, ora expropriationen sker lill förmån
för annan än staten, begära alt servilulsulfästelsen sker i sådan form atl den
kan intecknas. Om sökanden inle lillmölesgår denna begäran skall hänsyn inle
las till utfästelsen.
Enligl
8 § ExL skall löseskUling för fastighet som exproprieras bestämmas utan hänsyn
till sådan förändring i fastighetsvärdet som uppslår endasl lill följd av
expropriationsrättens beviljande eller del avsedda ändamålels genoraförande. I
regel är det svårt atl bestämt ange och
Prop. 1971:122 58
framför
allt alt föra bevisning om orsakerna lill atl fastighetsvärdena inom en ort
eller ett område har förändrats. Förändringarna kan ju helt eller delvis bero
på tillkomsten av andra förelag än det exproprierande och på ortens allmänna
utveckling. Inom delaljplanlagda områden kan del med fog göras gällande att
uppkommande värdeförändringar lill övervägande del beror på planläggningen och
inle på de särskilda ålgärder som kommunen vidtar för all genomföra planen.
Bestämmelsen
i 8 § ExL och reglerna om intrångsersättning bör jämföras med vad som gäller
inom grannelagsrällen, specielll reglerna om immissioner. Enligt dessa utgår
normalt inte någon ersättning för att verksamhet som bedrivs på en faslighet
inverkar oförmånligt på en annan fastighet. Om olägenheterna är så betydande
all de överskrider den s. k. loleranspunklen utgår emellertid ersättning för
skadan i dess helhet och alltså inle bara för den del av skadan som faller
ovanför tolerans-punkten. Dessa regler har lagfästs genom miljöskyddslagen. I
30 § denna lag föreskrivs atl den som genom iimmission orsakar olägenhet av
någon betydelse skall ersälta skadan, oavsett om försumlighet föreligger, i den
mån inle olägenheten skäligen bör tålas med hänsyn lill förhållandena i orten
eller lill dess allmänna före;komsl under jämförliga förhållanden. Della
innebär i praktiken alt ersättning kan påräknas bara i relativt allvarliga fall
och atl således flertalet immissionsskador förblir oersalta. Bestämmelserna i
ExL innehåUer däremot inle något krav på all ölägenheterna skall vara av
särskilt allv;irlig art för atl ersättning skall ulgå. Om de i lagen bestämda
förutsättningarna är för handen, dvs. om det är fråga om delexproprialion, får
fasitighetsägaren i princip ersättning för all företagsskada som drabbar
restfastighelen. Något särskilt maximum för ersättningen är inte föreskrivet.
Av värderingsreglernas konstruktion följer emellerlid all ersättningen inle kan
översliga totala värdet av restfastighelen. En viss begränsning kan också
sägas följa av bestämmelserna i 12 § andra stycket ExL, som ger den
exproprierande lösningsrätt till restfaslighel eller del därav bl. a. om
ersättningen för fastighelsintrång uppgår lill 2/3 av värdet på återstående
fastighetsdel. I ersättningen skall räknas in kostnader för ålgärder till
förebyggande eller minskande av skada eller intrång.
Genom
expropriation kan i vissa fall uppkomma nytta för kvarvarande fastigheter och
deras ägare. Frågan om avräkning av denna nytta mot eventuell skada regleras i
9 § ExL genom en föreskrift som är begränsad till fall då en del av
fastigheten exproprieras och exproprialionen eUer den exproprierade delens
användande medför skada eller intrång på den återstående delen men i annat
hänseende även nytta för den. I så fall skall skadan eller intrånget ersättas i
den mån det överstiger nyttan. Avräkning får således ske bara när både skadan
och nyttan är all hänföra lill restfastighelen. Regeln avser bara
intrångsersättning-
Prop. 1971:122 59
I
10 § ExL regleras det fallet atl kostnader läggs ned på en fastighet efter det
all fråga om expropriation av fastigheten har väckts. Ora detla har skett i
uppenbar avsikt atl höja expropriationsersättningen, får därigenom åstadkommen
ökning av fastighetens värde inte las i beräkning vid bestämmande av
ersättningen.
Bestämmelserna
i 8 och 10 §§ ExL bör jämföras med 33 §. Denna paragraf är tillämplig när den
exproprierande har tagit fastigheten i besittning. Vid bestämmande av
expropriationsersältning får i så fall hänsyn inle las lill sådan ändring i
fastighetens värde som har uppkommit efler tillträdet.
Ersättningsreglerna i ExL
är i huvudsak avfattade med tanke på expropriation av äganderätt lill
fastighet eller fastighetsdel. Expropriation som bara har lill ändamål alt
tillskapa en särskild rält till förmån för den exproprierande regleras genom en
aUmän bestäraraelse i 3 § ExL, som innebär att vad som i lagen sägs orn
expropriation av fastighet skall gälla i tiUämpliga delar. Denna bestämmelse är
tUlämplig också på det fallel all en redan beslående särskild rält lill viss
fastighet exproprieras enligl 1 § andra stycket ExL. Syftet med en sådan
expropriation kan vara alt bringa denna räll alt upphöra eller all överföra den
i den ex-proprierandes ägo. De nu nämnda fallen brukar kallas självständig rättighetsexproprialion.
I 2 § Iredje stycket och 49 § andra styckel ExL regleras s. k. osjälvständig
rättighetsexproprialion. Dessa besläramelser innebär i korthet alt
expropriation av faslighet med äganderätt regelmässigt medför all också
serviluts- och nytljanderätter saml andra särskilda rättigheter lill
fastigheten upphör. Frågan ora ersältning till innehavarna av sådana
rättigheter regleras i 30 § ExL. Enligt denna paragraf skall domstolen
uppskatta dels fastighetens värde och dels värdet av all särskild räll som med
avseende på fasligheten lillkoramer sakägare och som inle enligl utfästelse av
den exproprierande lämnas orubbad. Om sakägare tillkommande särskild rält
medför rainskning av fastighetens värde, skall uppskattningen av fastigheten
avse det värde denna äger med därå vilande besvär. Häftar fasligheten för
fordran, som skall utgå ur ersättningen, och besväras den samtidigt av annan
särskUd räll, som minskar fastighetens värde och åtnjuter sämre rält än
fordringen, skall domstolen även uppskatta del värde fasligheten skulle ha utan
denna särskilda rätt. Enligt 11 § ExL skall bestämmelserna i 710 §§ om
fastighet äga motsvarande tillämpning beträffande särskild rält lill fastighet
som avstås på grund av expropriation. Uppgår ersättningsbeloppet vid
rättighetsexproprialion till 2/3 av den tjänande fastighetens värde får den
exproprierande enligl 12 § andra stycket ExL lösa det område som utgör föremål
för rättigheten.
TUl
de centrala reglerna ora expropriationsersältning kan även räknas 34 § ExL, där
det föreskrivs att ersältning skall beslämmas i pengar och ulgå på en gång.
Domstolen kan dock på yrkande av part hänvisa
Prop. 1971:122 60
sakägare
alt i särskild rättegång vid domstolen föra talan om ersältning för skada eller
intrång som inte lämpUgen kan prövas i målet. Sådan lalan skall väckas inom i
domen angiven lid, högst tio år, räknat från det domen vann laga kraft. Enligl
paragrafens andra stycke är bestämmelserna i lagen inte tillämpliga om fråga
uppkommer om ersättning för skada eller intrång som har uppstått efler
exproprialionsmålels slutliga avgörande och inte kunnat föratses i målet.
Gällande
lag innehåller inle någon allmän bestämmelse om den tidpunkt lill vilken
bestämmandet av löseskUling och annan värdering i expropriationsmål skall
hänföra sig. På grundval av 33 § och 34 § andra stycket ExL har emellerlid
utbUdals en fast praxis av innebörd att värderingen om tUlträde inte har skell
hänförs till den tidpunkt då expropriationsmålel slutiigt avgörs.
Bland
andra bestämmelser i ExL som har betydelse vid expropria-lionsvärderingen kan
nämnas 32 §, där del föreskrivs all ersättningen inle får beslämmas lägre än
vad den exproprierande har erbjudit eller högre än motparten har begärt.
Undantag från denna regel gäller dels vid förhandslillträde och dels i vissa
fall då inleckningshavares rält kan vara i fara. I delta sammanhang kan också
näranas all 59 § ExL reglerar förutsättningarna för atl
expropriationsdomstolen skall vara bunden av parternas överenskommelse om
exproprialionsersällningen för fastighet eller för upplåtelse av särskild räll
till fastighet.
Som
har framhållits tidigare finns det regler av stor betydelse för värderingen i
lagar vid sidan av ExL. Med hänsyn till del nu aktuella lagstiftningsarbetets
omfattning skall här endasl redogöras för de regler som finns i BL.
Enligl
5 § BL gäller alt markens ägare med avseende på dess användning för bebyggelse
är underkastad de inskränkningar som föreskrivs i BL eller med slöd av BL och
alt mark för alt få användas till tätbebyggelse måste vid planläggning enligt
BL ha prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Innebörden härav är
all markägaren inte har rätt till ersättning av det allmänna för att han på
grund av det generella tätbebyggelseförbudel, planläggning eller elt särskilt
bebyggelseförbud hindras atl använda sin mark lill tätbebyggelse. Ersättning
utgår i princip inte heller för planändringar som innebär all byggnads-rätten
minskas i förhåUande lill vad som tidigare gällt, exempelvis genom atl
hushöjden och antalet våningar minskas. Från denna huvudregel görs vissa
undantag genom regler av kompensativ innebörd, som har till syfte att bereda
gottgörelse åt markägare för vilken planläggning enligl BL har medfört
särskilt ogynnsamma verkningar i form av direkta förluster. Bestämraelserna är
av två slag, dels sådana sora föreskriver skyldighet för samhället all inlösa
mark som har blivit onyttig för ägaren dels sådana som föreskriver
penningersättning utan samband med inlösen för skada som har ujjpkommit sora en
följd av samhällets
Prop.
1971:122 61
åtgärder.
I princip har avvägningen mellan de olika ersättningsformerna skell så att
inlösningsplikl föreskrivits i fall när marken över huvud laget inle kan
utnyttjas på ell ekonomiskt någorlunda lönsamt sätt eller planläggningen annars
medfört mera avsevärda inskränkningar i förfoganderätten. Rält lill ersättning
i pengar föreligger vid en del visserligen ingripande men dock mindre
långtgående begränsningar i möjligheterna atl ekonomiskt utnyttja marken samt
vidare när det, såsom vid byggnadsplan, inle är kommunen som har
huvudmannaskapet för planens genoraförande.
Bestämmelser
om skyldighet för kommun alt lösa mark som på grund av fastställd plan inle får
användas för enskUl bebyggande finns i 21 §, 45 § tredje stycket, 48, 83, 97,
106 och 121 §§ BL. 48 § BL reglerar även kommuns lösningsplikt beträffande
tomldel.
Enligl
21 och 97 §§ BL är komraunen skyldig all lösa mark som enligl fastställd
generalplan skall användas för annat ändamål än enskilt bebyggande, om markens
ägare till följd av sådan planbesfäm-melse inte kan nyttja marken annat än på
sätt som står i uppenbart missförhållande lUl dess tidigare värde. Frågan om
lösningsplikl föreligger skall bedöraas efler den fastighetsindelning som
gällde när planen fastställdes raed de ändringar av indelningen sora har skell
för planens genoraförande. 48 och 106 §§ innehåller raotsvarande föreskrifter
i fråga om mark som enligt stadsplan skall användas för annat ändamål än
enskilt bebyggande. En förutsättning för tillämpning av inlösen-bestämmelserna
är alt marken har undantagils från all enskild bebyggelse. Tillåts
glesbebyggelse exempelvis för jordbrukets behov föreligger inle lösningsplikl.
I 48 § föreskrivs vidare lösningsplikl beträffande tomldel om elt år har
förflutit från det lomlindelning fastställdes och ägaren kan nyttja toratdelen
bara på sätt sora slår i uppenbart missförhållande lill markens värde.
Bestämmelserna
om lösningsplikt i 83 och 121 §§ BL avser fall då på grund av 81 eller 82 § BL
speciella inskränkningar i förfoganderätten lill mark föreligger med hänsyn
till försvarets eller den civila luftfartens intressen eller med hänsyn till
intresset att skydda allmänheten mot strålningsrisker vid atomreaktor eller
annan alomenergianläggning. Om marken av sådan orsak inle kan användas för enskUt
bebyggande och ägaren till följd därav kan nyttja marken bara på sätt som slår
i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde är anläggningens ägare
skyldig all lösa marken. Sådan skyldighet inträder dock endasl när lösningsplikt
inle kan göras gäUande mol kommunen på grund av bestämmelserna i bl. a. 21 och
48 §§ BL.
Inlösenskyldighel
för kommun kan föreligga i samband med s. k. villkorlig fastställelse av
stadsplan enligl 45 § Iredje stycket och 106 § BL. Dessa bestämmelser innebär
att Kungl,. Maj:t, om det i samband med prövning av förslag till stadsplan
anses atl inlösen av viss i planen in-
Prop. 1971:122 62
gående
mark bör ske genom tomlexpropriation enligt 45 § första stycket, kan
fastställa den nya planen under vUlkor all inlösen kommer lill stånd inom viss
tid. Har marken inle lösts inom den bestämda tiden förfaller beslutet om
fastställelse av planen. Regeln syftar företrädesvis på fall då en ny plan
kraftigt beskär den byggnadsrält som har varit medgiven enligt förut gällande plan.
Enligl
137 § BL skall, bortsett från en del smärre avvikelser, ExL:s allmänna
bestämmelser tillämpas vid inlösen av mark enligt BL.
Bestämmelser
om ersättningsskyldighet för kommun eller annan för skada genom
bebyggelsereglerande åtgärder finns i 22, 75, 83, 97, 116, 121 och 162 §§ BL.
Enligt
22 och 97 §§ har markägaren rält till ersättning av kommunen om marken inte
får användas för annan glesbebyggelse än för jordbrukets och vissa därmed
jämförliga behov och markägaren till följd därav kan nyttja marken bara på sätt
som slår i uppenbart missförhållande lill dess tidigare värde. En motsvarande
ersättningsräll gäller till förmån för nyttjanderättshavare och dem som innehar
annan särskild rält lUl marken, under förulsällning alt rättigheten har upplåtits
innan planen fastställdes. C»m bebyggelseförbudet är tidsbegränsat utgår
ersättningen i form av årliga belopp men annars som etl engångsbelopp.
Om
bebyggelseförbud enligl 81 eller 82 § BL inle är totalt men ändå innebär hinder
för att vidta nybyggnad eller annan åtgärd i den omfallning som annars skulle
ha varit liUålen och markens ägare lill följd därav kan nyttja marken bara på
sätl som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, har
markägaren enligl 83 och 121 §§ rätt lill ersättning av anläggrUngens ägare för
skadan. Också i detla fall gäller ersältningsrälten lUl förmån för
nyttjanderättshavare och andra som har fått sina rättigheter upplåtna innan
inskränkningen i möjligheterna atl använda marken inträdde. Enligl 75 § BL kan
markägare, nyttjanderättshavare och servitulsinnehavare få ersättning för
skada som kan uppstå genom alt ell område, som enligt stadsplan har varit
avsett lill allmän samfärdsel, efter sladsplaneändring helt eller delvis
används för annat ändamål eller ändras lill sill höjdläge.
I
fråga om områden med byggnadsplan ankommer del på markägarna själva alt
genomföra planen. För byggande och underhåll av vägar och andra allmänna
platser skall finnas vägförening. Markägare kan i dessa fall inle tvinga fram
inlösen av mark, som blir onyttig för honom till följd av planbeslämmelserna.
Under vissa omständigheter är han enligt 112 och 113 §§ BL skyldig all upplåta
mark till vägar och andra allmänna platser ulan ersättning. I den mån sådan
skyldighet inte föreligger har han emellertid enligt 116 § rält till ersättning
för den skada som åsamkas honom lill följd av all mark enligt planen skall användas
tiU väg eUer annan allmiin plats och han därför kan använda
Prop.
1971:122 63
marken
bara på sätt som slår i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde.
Ersätlningsskyldigheten vUar på staten om raarken är avsedd lill allmän väg och
annars på vägföreningen. Bestämmelsen i 116 § kompletteras av en föreskrift i
118 § enligl vilken del i regel inle är tillåtet alt i byggnadsplan mot
markägares bestridande bestämma all mark skall användas för annat ändamål än
enskilt bebyggande, väg eller annan allmän plats, såvida inte markägaren i
förväg tillförsäkras ersättning för skada, som han lider genom all han till
följd av planen kan använda marken bara på sätl som står i uppenbart
missförhållande lill dess värde.
TiU
ersättningsreglerna i BL hör även övergångsbestämmelsen i 162 §. Paragrafen
gäller del fall att fråga är om lösnings- eller ersätlningsplikl beträffande
mark som enligt BL, föreskrift som meddelats med slöd av BL eller motsvarande
äldre bestämmelser inle får las i anspråk för viss bebyggelse. Vid prövningen
av sådan fråga skall värdet på marken beslämmas med skälig hänsyn lill del
värde som marken vid BL:s ikraftträdande hade enligl diltiUs tiUämpade
grunder. Också del värde som då lillmältes marken för tätbebyggelse får alltså
beaktas.
De
regler i byggnadslagstiftningen som i elt eller annat avseende ålägger
markägaren skyldighet all avslå mark utan ersältning eller på annat sätt bidra
till kostnadema för plangenomförandet inverkar också på ersättningsfrågor vid
expropriation. Sådana skyldigheter påverkar nämligen markvärdet, vare sig
planläggning redan har skell eller inte.
Enligl
5666 §§ BL är markägare under vissa förutsällningar skyldig all ersälta värdet
av viss gatumark framför sin tomt. Marken skall värderas enligl vanliga regler
varvid dock hänsyn inle får tas lill kostnad som komraunen kan ha haft för atl
ställa i ordning marken. Ersättningen skall beräknas efler medelvärdet av all
gatumark framför toralen. Viss jämkning av ersättningsskyldigheten kan ske om
fördelen av gatan inle svarar mol full ersättningsskyldighet. Om tomt är
belägen vid torg, park eller annan allmän plats, anses marken framför toraten
intill viss bredd som gata. Enligt 6769 §§ BL kan vidare markägare i lokala
föreskrifter åläggas alt betala ersättning för galubyggnadskoslnad.
I
7073 §§ BL finns särskilda bestämmelser för del fall all stadsplan läggs över
område i en ägares hand. På ansökan av kommunen kan Kungl. Maj:t i sådant fall
förordna atl mark som för områdets ändamålsenliga användning behövs tiU gala
eUer annan allmän plats eller till allmän byggnad skall tillfalla koraraunen
ulan ersältning. Sådani förordnande får meddelas eridasl om del prövas skäligt
med hänsyn tiU den nytta ägaren kan väntas få av planens genomförande och till
övriga omständigheter. Om del prövas skäligt kan Kungl. Maj:l föreskriva all
ägaren skall vara skyldig all bekosta anläggning av galor och anordningar för
vattenförsörjning och avlopp inom området. Med slöd av dessa bestämmelser
träffar kommunerna vanligen särskilda avlal, s. k. stads-
Prop. 1971:122 64
planeavtal,
med vederbörande markägare om dennes skyldigheter i angivna hänseenden i samband
med föreslående markexploalering.
Inom
område för byggnadsplan åligger det enligt 112 och 113 §§ BL fastighetsägare
att i vissa fall upplåta mark som enligl planen är avsedd till väg eUer annan
allmän plats. Förutsättningarna härför är bl. a. atl marken behövs för
samfärdselns behov, alt marken är obebyggd och alt det föreligger viss
anknytning lill den mark som enligl planen skall bebyggas.
3.2.
Utredningen
3.2.1.
Allmänna synpunkter. Del är enligt utredningen påfallande alt samtliga de
ändringar som har skett i värderingsreglerna under del sista seklet motiverats
med önskemålet att förhindra övervärdering. Vid liden för 1949 års lagreform
var det en vida spridd uppfattning att expropriation nästan alllid ledde till
väsentiigt högre ersättning än frivillig överlåtelse. Under utredningsarbetet
har det visat sig alt man åtminstone på kommunalt håll har den bestämda
uppfattningen alt exproprialionser-sällningarna även efter 1949 års reform i
många fall sätts väsentiigt högre än man på förhand räknai med och alt
expropriation vanligen är en ofördelaktig förvärvsform, Detla påkallar enligt
utredningen en mera ingående undersökning för all klarlägga, om de nuvarande
värderingsreglerna kan sägas fylla sill syfte. Utredningen har härvid anselt
del lämpligast all i första hand förscika slå fast vad en värdering vid expropriation
syftar till och undersöka i vad mån de nuvarande lagreglerna är ägnade att
främja della syfte.
Som
utgångspunkt för behandlingen av frågor ora expropriationsersältning har
enligt utredningen tjänat den principdeklaration som gjordes i förarbetena
lill den gällande expropriationslagen, nämligen atl ex-propriatens
förmögenhetsställning efler expropriationen bör vara densamma som om någon
expropriation inte hade ägt rum. Vad som skall betalas är med detla
betraklelsesäll den minskning i expropriatens förmögenhet sora skulle inträda
ora någon ersättning inte utgick. Expro-prialionsskada i denna bemärkelse
omfattar den av expropriationen orsakade totala neltoskadan, och
skadevärderingen kan sägas gå ul på all bestämma värdet av förlorade
förmögenhelsobjekl. Principen atl ersättningen skall gå ut på att behålla
expropriatens förmögenhetsställning oförändrad måste emellerlid i praktiken
kompletteras med handlingsregler för olika situationer. Nästan alllid blir det
nödvändigt att dela upp ersättningen i etl större eller mindre antal poster.
Vissa av de objekt för vilka ersältning krävs i expropriationsmål, specielll
rättigheter av olika slag, kan vara myckel svåra alt värdera. Över huvud taget
är det, åtminstone i fråga om mera betydcinde objekt, inte realistiskt all tro
atl
Prop. 1971:122 65
värdet
vid en viss tidpunkt alllid kan fastställas med någon större grad av säkerhet.
Utredningen påpekar att
termen exproprialionsskada kan definieras även som en minskning av del
förväntade framtida utbyte som expropriaten har av sin förmögenhet som helhet
eller av visst däri ingående förmögenhetsobjekt. Minskningen av utbytet kan
bestå antingen i en inkomstminskning eller i en utgiftsökning. TUl en del är
dessa ändringar i förmögenhetsställning omedelbart aktuella, men ofta ligger
de till större delen i en mer eller mindre avlägsen framlid. I den mån så är
fallel kan de naturligtvis inte föratses med fullständig säkerhet ulan raan får
nöja sig med mer eller mindre säkra anlaganden. Numera torde man vid
skadeberäkning allmänt ulgå från det betraktelsesättet atl
expro-priationsskadan är resultatet av ell ingrepp i elt fortgående ekonoraiskt
skeende. Man brukar säga att värderingsuppgiflen går ut på all fastställa det
ekonomiska resultatet av två händelseförlopp, det verkliga och det tänkta
händelseförloppet. Med del verkliga händelseförloppet menas del som komraer alt
utveckla sig efter expropriationen. Det tänkta händelseförloppet är det som
skulle ha kommit till slånd, om någon expropriation inle hade inträffat.
Den osäkerhet som enligt
sakens natur alllid måste råda i värderingsfrågor gör sig kanske främst
gällande i de numera mycket ofta förekommande fallen, när fråga är om stora och
även av denna orsak svårbedömbara objekt. Osäkerhetsmarginalerna är härvid inte
säUan så stora all de griper över huvudparten av ersätlningsyrkandena. En väsentlig
fråga i samband med exproprialionsvärderingen är därför om domstolen skall
fastställa ersättningen till belopp, som faller i den övre eller i den nedre
delen av osäkerhelsmarginalen eller om den bör till-lämpa elt medelvärde.
Utredningen påpekar atl domstolarna i andra liknande sammanhang, t. ex. i
skadeståndsmål, tidigare har visat stor ålerhållsamhel vid bestämmande av
ersättningsbeloppens storlek och konsekvent dömt ut det lägre beloppet, om inte
full bevisning kunnat förebringas till stöd för det högre beloppet. Denna
praxis kan emeUertid sedan rält länge betraktas som övergiven. I sådana fall
då det är klarlagt all skadestånd skall utgå men tillförlitlig utredning inle
förebragts angående skadans belopp brukar domstolarna efler skön döma ul etl
belopp, som erfarenhetsmässigt och med hänsyn till upplysta omständigheter kan
antas täcka skadan. Stöd för denna praxis finns i 35 kap. 5 § rättegångsbalken,
som ger domstolen rätt att uppskatta skadan till skäligt belopp, när fuU
bevisning om skadan inle alls eller endast med svårighet kan föras.
Så
länge den äldre regeln tiUämpades måste det ha framstått som naturligt att vid
sidan därav ha specialregler för expropriationsraål, som garanterade mot aUtför
låg skadeuppskattning. Numera torde det enligt
3
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 66
utredningen
sakligt sett inle finnas några skäl för sådana regler. Bestämmelsen i 35 kap.
5 § rättegångsbalken är tiU följd av hänvisning i 13 § ExL formellt tUlämplig
även i expropriationsmål. Mot denna bakgrund ter sig enligt utredningen
lagrådets och andra lagutskottets uttalanden i 1949 års lagstiftningsärende
rörande utgången av sådana expropriationsmål, i vilka fullt uttömmande
utredning i värderingsfrågorna inte kunnat åstadkommas, inle längre som rikliga
ullryck för en modern syn på hithörande frågor. En rejgel om atl domstolen i
tveksamraa fall bör döma tUl den ena eller den andra partens förmån måste
enligt utredningen med hänsyn lill omfattningen av ovisshelsmarginalerna oundvikligen
leda lUl över- resp. undervärderingar i ett betydande antal fall. Utredningen
finner det rimligare: att parterna anses principiellt likställda i
bevisningshänseende och all således någon presumtions-regel inle gäller till
förmån för någondera parten. Möjligen skulle tvekan kunna råda om inle
domstolen i fall där endera parlen medvetet undanhåller bevisning som kunde
tänkas tala till andra parlens förmån borde ha möjlighet all avvika från
vanliga bevisregler till förmån för denna part. Oavsett syftet anses del
emellerlid förkastligt all domstolen medvetet värderar vare sig för högt eller
för lågt. Parlens underlåtenhet atl förebringa bevisning kan do
Den
i ExL gjorda uppdelningen av expropriationsersättningen i t r e
ersätlningsarter, löseskiUing, ersättning för skada på restfaslighel och
ersättning för annan (personlig) skada, är enligt utredningen inte logiskt
nödvändig och skulle strängt taget kunna avvaras. Uppdelningen medför
emellerlid onekligen vissa fördelar. Del egentliga motivet lill uppdelningen
ligger förmodligen i alt olika regler gäller för er-sältningsarlerna i fråga om
hänsyn till s. k. förelagsskada, i fråga om avräkning av nytta mot skada saml i
fråga om inteckningshavares räll lill expropriationsersättningen. fi.ven om del
inle är lämpligl alt på alla dessa punkter bibehålla den gällande ordningen och
även om det inte är omöjligt all finna andra uttryck för rättsreglerna, är det
från lagleknisk synpunkt en fördel all redan inledningsvis kunna prägla en terminologi,
som är ägnad all tjän;i till underlag för det fortsatta arbetet. Uppdelningen
på ersätlningsarter torde dessutom vara ägnad all tvinga frara klarhet i
parternas yrkanden och dorastolarnas motiveringar liU domsluten. Från de
exproprierandes sida är det etl starkt önskemål atl domar i expropriationsmål
förses med en motivering, som klargör hur stor del av ersättningen som belöper
på fastigheten och hur stor del som belöper på skador av annan art. De utdömda
beloppen läggs näraligen i praktiken ofta till grand för friviUiga uppgörelser
om förvärv av andra objekt. De kanske rent av får en viss verkan vid senare
överlåtelser av markområden mellan privatpersoner och får därigenom in-
Prop. 1971:122 67
direkt
betydelse även för ortsprisnivån. För att tiUgodose önskemålet alt priset på
fastigheten skall ordentiigt redovisas i exproprialionsdomstolarnas avgöranden
fordras enligt utredningen en bestämmelse om särbehandling av åtminstone den
del av ersättningen som utgör gottgörelse för avstående av fast egendom och den
del av ersättningen som avser personlig skada. Utredningen utgår av angivna
skäl från att uppdelningen på ersätlningsarter bör bibehållas och föreslår
beteckningarna löseskUling, intrångsersättning och personlig ersältning för de
tre er-sällningsarlerna.
3.2.2.
LöseskUling. Utredningen redovisar inledningsvis tre olika metoder för alt
bestämma elt fastighetsvärde, nämligen ortsprismeloden, avkaslningsmeloden och
koslnadsmetoden. Ortsprismeloden går ut på att bestämma expropriationsobjektets
marknadsmässiga värde med ledning av uppgifter om köpeskUlingar vid
överlåtelse av jämförbara fastigheter och upplysningar om de faktorer, som kan
antas ha inverkat på vederlaget. Enligl avkastningsmetoden görs en kalkyl över
expropriationsobjektets antagbara framtida avkastning, antingen nettoavkastning
eller bruttoavkastning, baserad på vissa anlaganden om den forisatta
användningen av fastigheten. Om kalkylen utgår från oförändrat användningssätt
betecknas kalkylresultalet som faktiskt avkastnings-värde. Baseras kalkylen på
anlagande om förändrat användningssätt i framtiden talar man om hypotetiskt
avkastningsvärde. Den tredje värderingsmetoden, koslnadsmetoden, innefattar en
beräkning av nybyggnadskostnaden för ell objekt av motsvarande arl. Från denna
kostnad görs avdrag med ett belopp motsvarande byggnadens värderainskning på
grand av ålder och bruk. De tre metoderna kan leda till olika resultat i del
enskilda fallel och det har därför ibland hävdals att en fastighet eller
fastighetsdel har ell försäljningsvärde, etl annat avkastningsvärde och
eventuellt även ell särskilt åleranskaffningsvärde. Utredningen framhåller all
värderingstekniken numera har gått väsentiigt längre än all vara bunden lill de
nämnda metoderna och atl man helst låter ortspris- och avkaslningskalkylerna
stödja varandra i syfte all utröna fastighetens värde i allmänna omsättningen.
Utredningen
anser del ovisst vad värderingsregeln i gällande lag syftar tUl och finner det
i hög grad önskvärt att denna ovisshet blir undanröjd. Det är enligt utredningen
vid valet av värderingsmetod lämpligl all i första hand skUja mellan
överföringsmetoder och kalkylmeloder. Till överföringsmetoderna bör därvid
räknas sådana värderingsmetoder som består i alt man gör jämförelser med
priserna för och avkastning av andra liknande fastigheter. Med kalkylmetoder
menas värderingsmetoder där man i huvudsak grundar sig på allmänna
erfarenhetsdata rörande produktions- och avkastningsförhållanden, vUka data
infogas i en kalkyl i syfte all få fram värdet på fastighelen. Till
kalkylmetoderna
Prop.
1971:122 68
bör
räknas t. ex. värdering på basis av beräknad produktionskostnad eUer på basis
av en ränlabUitetskalkyl. Enligt utredningen ligger det i sakens natur alt en
överföringsmetod är alt föredra framför en kalkylmetod eftersom den förra
direkt replierar på fastighetsmarknaden.
Värderingsmetodiken vid
expropriation är enligt utredningen i princip densamma som vid frivUlig
försäljning. Vid sådan försäljning kan emellertid i vissa fall köparens eller
säljarens speciella förutsättningar atl utvinna avkastning ur fastighelen
inverka. Tillfälliga och personliga omständigheter av sådan arl bör enligt
utredningen inle påverka bestämmandet av löseskUling vid expropriation.
Kompensation för skada, som drabbar fastighetsägaren genom atl han till följd
av expropriationen förlorar en förtjänstmöjlighet som beror på personliga
eller tiUfälliga omständigheter, bör i stället ulgå i form av personlig ersältnmg.
Det sagda är enUgt
utredningen ägnat atl illustrera alt den allmänna principen om att
exproprialionsersällningen skall motsvara expropriatens förlust gäller
ersättningen som helhet men inle nödvändigtvis behöver bestämma
detaljutformningen av reglerna för varje särskild er-sältningsart. Såvitt angår
fastighetsägarens intresse skuUe det rent av vara teoretiskt möjligt att helt
slopa poslen löseskUling och låta hela expropriationsersättningen ulgå i form
av personlig ersättning. Vad som motiverar att löseskillingen bibehålls som
särskUd ersätlningspost är egentligen inte fastighetsägarens ulan den
exproprierandes och inleck-ningshavarnas intressen. Staten och kommunerna har
intresse av atl löseskillingen inte bestäms högre än till vad som svarar m.ot
en normal köpeskilling, eftersom exproprialionsdomslolarnas avgöranden kan öva
inflytande på prisnivån vid framlida inköp av mark. Inteckningshavarna har
intresse av att för deras räkning reserveras ett belopp, sora minst bör uppgå
till vad fastighelen kunnat inbringa vid exekutiv försäljning. Däremot har de
inte i denna egenskap något anspråk på atl få del av det belopp som utgör
personlig ersättning lUl fastighetsägaren.
Det
har enligl utredningen ibland gjorts gällande all expropriationsrätten inte
bör innehålla några speciella regler om värderingen av exproprialionsobjeklet
utan att det bör helt överlämnas ål domstolarna alt handha denna uppgift i
enlighet med allmänna skadeståndsrätlsliga principer. Utredningen anser det
emellertid för sin del närmast självklart atl expropriationslagstiftningen, när
den föratsätter en uppdelning av totalersällningen på olika poster eller
ersätlningsarter och lägger denna uppdelning lill grund för rättsverkningar av
skilda slag, också bör ange gränserna mellan de olika ersällningsarlerna. Detta
kan inle lämpligen ske på annat sätt än genom angivande av det mål som
värderingen av fastigheten syftar tUl. Om så sker behöver det inte närraare
anges vad som skall betalas genom personlig ersältning till faslig-
Prop. 1971:122 69
hetsägaren.
Denna post är nämligen en restpost, som enligt sakens natur bör avse all
ersättningsgill skada för vilken ersältning inte har utgått i annan ordning.
Sammanfattningsvis
anser utredningen att goda skäl talar för atl den nuvarande regeln om all
värdering skall ske med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens
avkastning ersätts av en regel som inle innehåller något uttalande angående
värderingsmelodiken men i stället anger vad som skall ersättas genora
löseskillingen. Regeln bör formuleras så, atl ersättningen för likartade
objekt blir likvärdig och att sådana omständigheter som medför att en
fastighet har större värde i den ene ägarens hand än i den andres beaktas först
vid bestämmande av personlig ersättning tUl fastighetsägaren. Syftet med den
värdering som ligger lUl grund för bestämmande av löseskUling skulle med denna
utgångspunkt närmast bli att bestämma del pris som en fastighet av
ifrågavarande art skulle betinga om den ulbjöds till försäljning i aUmänna
marknaden. Del värde som framkommer vid en sådan beräkning benämner
utredningen marknadsvärde, och utredningen föreslår all del i lagen föreskrivs
all löseskillingen skall motsvara della värde. Beräkningen av marknadsvärdet
bör ske med hjälp av de metoder för vilka förut har redogjorts.
Utredningen
tar härefter upp frågan om exproprialions-ändamålels inverkan på
fastighetsvärdena. Till en början framhålls alt man vid bestämmandet av
marknadsvärdet inte skall ta någon hänsyn till den exproprierandes särskilda
intresse av alt förvärva fastighelen. Denne bör nämligen inle räknas lill de
presumtiva spekulanterna på marknaden. Utredningen anser inte alt någon
särskild bestämmelse härom behövs. Del anses vidare överflödigt all genom
särskild bestämmelse inskärpa att löseskillingen skall bestämmas tiU elt
normalt pris för jämförliga fastigheter utan hinder av att expropriation är
aktuell och alt fasligheten av denna anledning är svårsåld. Vad som i detla
sammanhang behöver beaktas är därför inte frågan om den inverkan
exproprialionen som sådan kan ha på prisläget ulan bara frågan om den inverkan
som del exproprierande förelaget kan medföra. Utredningen anser del inle
möjligt alt hålla denna fråga helt utanför expropriationsrättens område.
Visserligen skulle fastighetsägaren kunna föra lalan om ytterligare skadestånd
på grund av grannelagsrättsliga rättsregler, vilket skulle tjäna som ett
korrektiv mot alltför låga ersättningar. Motsvarande möjlighet lUl rättelse
skulle emellerlid inle finnas för det fall att det exproprierande företagel
medfört värdestegring, ulan i så faU skulle reglerna medföra alt fastighetsägaren
fick behålla den vinst som han gjort på den exproprierandes bekostnad. Della
resultat är inle acceptabelt. En rimligare lösning är enligl utredningen atl
utforma bestämmelserna om exproprialionsändamålels inverkan på
Prop. 1971:122 70
löseskUlingen
i så nära anslutning som möjligt till de grannelagsrättsliga reglerna. Den
princip som ligger till grund för dessa anses väl ägnad atl överföras till
expropriationsrätten såväl när det är fråga om inverkan i positiv som i negativ
riktning. Med hänsyn bl. a. tUl svårigheterna att hålla isär de många olika
faktorer som kan inverka på värdebildningen är det i praktiken knappast
möjligt att vid bestämmande av löseskiUing göra korrektion för varje
värdeinfluens. När expropriations-förelaget har orsakat en större och därför
lätt påvisbar förändring av fastighetsvärdet, bör emellertid rättelse obetingat
äga rum. Gränsen mellan de värdeförändringar som skall beaktas och dem som
skall lämnas obeaktade blir visserligen svävande, men olägenheterna härav torde
inte bli mer framträdande inom expropriationsrätten än inom grannelagsrällen. I
varje fall torde det vara svårt alt konstraera en regel som är lika praktisk
och som är ägnad alt medföra större rättvisa i det enskilda fallel.
Mot
nu angivna bakgrund föreslås i 4 kap. 4 § AExL atl löseskUlingen, om
exproprialionsföretaget före värderingstidpunkten har medfört inverkan av någon
betydelse på fastigheten, skall bestäraraas raed hänsyn tUl det värde
fastighelen skulle ha haft om sådan inverkan inle hade förekommit. Della skall
dock inle gälla om ersättning för skada utgått i annan ordning och inte heller
om företagets inverkan skäligen bör lämnas obeaktad med hänsyn till
förhåUandena i orten eUer till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.
Utredningen
övergår härefter tUl att diskutera frågan om värde-ringslidpunkten. En
expropriation kan ta avsevärd lid i anspråk. Om värdet av den fastighet som
skall exproprieras ökar eller minskar under förfarandets gång uppkommer därför
frågan om det är fastighetsägaren eller den exproprierande som skall få
tillgodogöra sig vinsi-ten resp. bära förlusten.
Utredningen
påpekar alt det inle ligger i sakens natur alt värderings-tidpunkten måste vara
densamma beträffande alla ersätlningsarter. Vid bestämmande av personlig
ersättning till fastighetsägaren är det naturligt och nära nog nödvändigt alt
anknyta bedömningen tUl den senaste möjliga tidpunkten. Uppgiflen gäller ju här
alt kartlägga de faktiska följderna av expropriationen, och beräkningarna bör
föras så långt framåt i liden som möjligt. När det däremot gäller all bestämma
marknadsvärdet för en fastighet, är det tvärtom så, all den inverkan som
själva expropriationen och det företag för vUket expropriation äger rum kan
medföra på fastighetsvärdet såvitt möjligt bör hållas utanför beräkningen.
Detta är svårt att efterleva i praktiken, om värdering skaU ske med hänsyn till
förhållandena vid slutet av expropriationsförfarandet men iakttas i viss mån
automatiskt om värderingstidpunklen förläggs tUl ett tidigt stadium.
Säkerheten i värderingen behöver inte äventyras
Prop.
1971:122 71
genom
en regel som tidigarelägger värderingstidpunkten. Själva värderingen
verkställs ju oftast betydligt senare. Från praktisk synpunkt innebär en sådan
eflersyn t. o. m. beaktansvärda fördelar i form av säkrare bedömning.
På exproprianthåll är det
enUgt utredningen ett viktigt önskemål att den tidpunkt lUl vilken bestämmandet
av löseskiUingen skall hänföras sätts så tidigt som möjligt, eftersom man
endast på detla sätt kan undgå att vid expropriation för genomförande av
stadsplan och liknande betala ersättning för den värdeökning som planens
genomförande medför på mark inom planonurådet. Reglerna om
expropriationsförelagets inverkan på fastighetsvärdena anses inte tUlräckliga
vid dessa arter av expropriation eftersom värdeökningen vanligen inte beror
enbart på den åtgärd som motiverar exproprialionen ulan på hela del komplex av
åtgärder som kommunen har att vidta i samband med genomförandet av en
stadsplan. Från andra håll har enligt utredningen framhållits att
fastighetsägarna ofta, om värderingstidpunklen bestäms till elt tidigt skede i
förfarandet, skulle lida förluster till följd av förändringar i penningvärdet
under den tid som processen tar i anspråk. En sådan värderingsregel kan även
tänkas minska fastighetsägarnas intresse för att underhålla och förbättra
fastigheterna. Utredningen anser att alla de argument, som sålunda har anförts
från olika sidor, är tungt vägande. En lösning av frågan om värderingstidpunkten
kan inte sägas vara tUlfredsstäUande, om den inte i huvudsak tUlgodoser båda
sidornas synpunkter. Detta innebär att värderingstidpunklen bör läggas så
tidigt som möjligt men alt som motvikt häremot någon form av inflalionsskydd
bör skapas och fastighetsägarna i skälig utsträckning få gottgörelse för
kostnader, som läggs ned på fastigheterna efler värderingstidpunklen men före
det faktiska tUlträdet.
Värderingstidpunkten bör
enligt utredningen inle sältas tidigare än tUl det skede i förfarandet då fastighetsägaren
vet eller med stor sannolikhet kan fömtse alt fastigheten kommer all övergå i
den exproprierandes ägo. Eftersom erfarenheten visar alt
expropriationsansökningar sällan görs utan alt det föreligger skäl som leder
till alt expropriationstillslånd beviljas anses värderingstidpunklen lämpligen
kunna anknytas till den lidpunkt då ansökningen görs. Om ansökning någon gång
avslås, är del knappast någon större olägenhet för fastighetsägaren all han
under en lid har svävat i ovisshet beträffande frågan, om följderna av en
eventueU värdeökning eUer värdeminsknmg skall träffa honom eUer den
exproprierande. Utredningens förslag innebär därför att värderingen knyts lUl
tidpunkten för expropriationsansökans ingivande till Kungl. Maj:t eUer för
ingivande av slämnings
Om
mer än ell fåtal år förflyter meUan det att expropriationsansök-
Prop. 1971:122 72
ningen
ges in och det alt talan väcks vid domstol kan del hända alt samhällsförhållandena
har förändrats så all värderingsföratsätlningarna blir mer eller mindre
orealistiska. Det är enligt utredningen knappast skäligt att fastighetsägarna
undeir obegränsad tid skall vara bundna vid de värderingsförutsätlningar som
gällde för länge sedan. Även från andra synpunkter är det önskvärt atl frågan
om fullföljande av en beviljad expropriation inle förhalls i onödan. Av dessa
skäl bör regeln om värderingslidpunkt kompletteras med en bestämmelse om att
värderingen inte får gå mer än elt visst anlal år tillbaka i tiden.
Utredningen föreslår alt maximitiden besläras lill fem år före den dag då lalan
om expropriation anhängiggjordes vid expropriationsdomstol. Undanlag från den
allmänna regeln om värderingstidpunklen bör vidare göras för del faU att den
exproprierande har tilllrält fastigheten före nämnda tidpunkt. I så fall bör
värderingen i princip ske med utgångspunkt i förhållandena vid tiden för
tillträdet. Regler av nu angivet innehåll har lagils upp i 4 kap. 3 § första
stycket AExL.
Önskemål om bestämmelser
som syftar till att skydda fastighetsägarna mol förlusler tUl följd av
penningvärdeförsämring har framkommit redan vid tillämpningen av nuvarande
lagregler. Vad som har hindrat en lösning av frågan är enligl utredningen närmast
det förhållandet att sådana förluster förekommer inle bara vid expropriation
ulan inom all ekonomisk verksamhet och att frågan alltså kan aktualiseras i
varje rättegång sora rör ekonomiska förhållanden. Expropriationsrätten har
emellertid etl särdrag sora gör all förlusler lill följd av ändringar i
penningvärdet under förfarandets gång framstår som särskilt stötande. Eftersom
fastigheter anses vara myckel värdesäkra objekt kan redan den omständigheten
all någon frånhänds en fastighet mot betalning i pengar sägas innebära en
förändring i hans rättsläge, som gör det tveksamt om hans ekonomiska
förhållanden är lika goda efter expropriationen som före. Om ersättningen stäUs
till förfogande omedelbart, får olägenheten anses lolerabel eftersom
fastighetsägaren då har möjlighet atl genast placera om medlen på det sätt sora
passar honom bäst. Om däremot någon mera avsevärd tid förflyter mellan
värderingstidpunklen och tidpunkten för utbetalning av löseskillingen, har han
under mellantiden berövats den fördel som beslår i värdesaker placering. Under
en lång process i tider med stigande priser kan förlusterna bli kännbara.
Härtill kommer att exproprialionsprocesser ibland avser myckel stora värden och
alt sådana processer regelraässigl hör till dem som tar längst tid i anspråk.
Del
anförda talar enligt utredningen med viss styrka för alt ersättningsreglerna
inte bör utformas så att ersättningen undantagslöst låses fast vid det
penningvärde som råder vid värderingstidpunklen. Därmed är emeUertid inle sagt
att reglerna bör baseras på den motsatta principen, dvs. garantera oviUkorlig
värdebeständighet för fastighetsägarens
Prop.
1971:122 73
ersättningsanspråk.
LämpUgheten av en sådan regel är tveksam redan därför atl man svårligen kan
finna någon alldeles pålitiig värdemätare. Vidare är de skäl som talar för
värdekompensation i huvudsak tillämpliga endast på sådan ersättning som avser
förlorat fastighetsvärde, dvs. löseskiUing och intrångsersättning. Den
omständigheten all en eventuell kompensationsregel skulle utgöra ett undantag
från vanliga regler är också skäl för all tillämpningsområdet inte bör göras
mera omfattande än nödvändigt. Del kan knappast betecknas som nödvändigt all
kompensation utgår då exproprialionsskadan redan i och för sig är
bagateUartad. Vidare bör förskjutningen i penningvärdet vara så betydande att
man med säkerhet kan säga att framräknade differenser inle beror bara på all
beräkningsmetoderna är ofullkomliga. Hänsyn kan också böra las till
omständigheter liknande dem som är avgörande för frågan om fördelning av
rättegångskostnader. Såsom exempel nämns att skälen för värdekompensation är
starkare då avgörandet av ersättningsfrågan fördröjs genora all den
exproprierande väntar med alt anhängiggöra lalan vid domstol än då dröjsmålet
beror på att fa:5tighetsägaren för processen genom flera instanser och
förlorar saken.
Om
en lagregel utformas på angivet sätt finns det knappast anledning all närmare
precisera med vilket belopp värdekompensation skall ulgå. Konsumentprisindex
torde trots vissa bristfälligheter i regel vara en lämplig utgångspunkt för
beräkningarna. Någon gång, t. ex. när del är fråga om fastigheter med
omfattande maskinutrustning, kan en korrektion vara påkallad med hänsyn tUl
prisutvecklingen i fråga om sådan utrustning, och för nybyggda fastigheter kan
utvecklingen i fråga om byggnadskoslnader vara av intresse. Under alla
förhållanden bör emellertid uppmärksammas all korrektion inte bör äga ram med
hänsyn lill alt fastighetspriserna i orten har utvecklats i den ena eller andra
riktningen. En förskjutning i prisläget bör, för att kunna beaktas, avse hela
landet.
Utredningen föreslår i
enlighet med del anförda en regel i 4 kap. 3 § Iredje styckel AExL, enligl
vilken ersättningen, ora mera betydande ändringar i allmänna prisläget har
inträffat efter värderingstidpunklen, skall jämkas med hänsyn härtUl om det
finnes påkallat. Utredningen påpekar alt förslagel innebär fördelar för
fastighetsägaren i fall då förtida tiUträde ägt ram och att det därigenom
tiUgodoser de önskemål som har uttalats i riksdagens skrivelse 1958: 229.
Om värderingen av
fastighet som exproprieras skall hänföra sig tUl förhållandena vid en annan
tidpunkt än den när värderingen verkställs, är det tänkbart alt fastighetens
skick har förändrats under meUantiden. En byggnad på fastigheten kan ha skadats
genom olyckshändelse eller fastighetsägaren kan ha vidtagit förändringar av
byggnaden eller försummat atl underhålla den. Om den exproprierande tillträtt
3t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 74
fastigheten,
kan även han ha vidtagit åtgärder som inverkar på faslighetens värde eller
underlåtit att vidta ålgärder som behövs för all vidmakthålla värdet.
Rättigheter som gäller tiU förmån för eller belastar fastighelen kan också ha
förändrats. Omständigheter av denna art bör enUgl utredningen rimligen beaktas
vid värderingen bl. a. därför alt fastighetsägaren annars skulle förlora varje
intresse av att reparera och förbättra fastighelen. De expropriationsrätlsliga
reglerna bör om möjligt utformas så, alt de främjar fastighetsägarnas intresse
av att hålla fastigheterna i godtagbart skick. Mellan expropriationstillslåndet
och exproprialions-domslolens dom kan emellertid också ha inträffat
omständigheter som påverkar värderingen men sora avsiktligt bör lämnas
obeaktade, t. ex. ändringar i faslighetens förväntiungsvärde beroende på
mellankoraman-de planläggning eller ortens allmänna utveckling. Mot bakgrund av
det anförda föreslår utredningen i 4 kap. 3 § andra stycket AExL en föreskrift
om atl fasligheten skaU värderas med hänsyn till det skick vari den befinner
sig när värderingen äger rum. Med en sådan regel synes tvekan inle behöva råda
om all alla ändringar i fastighetens fysiska beskaffenhet skall beaktas liksom
alla ändringar i fråga om de rättigheter som gäller tUl förmån för eller
belastar fastigheten. Regeln klargör också att fastighetsägaren slår faran för
all fasligheten försäraras genom olyckshändelse. Om förtida tillträde har ägt
rum föreslås emellertid att den exproprierande för tiden efter tUlträdet skall
vidkännas följderna av förändringar som vidtas med fastigheten eller som
inträffar tUl följd av olyckshändelse.
3.2.3.
Ersättning för fastighetsintrång. Fastighelsintrång i ExL:s bemärkelse kan
förekomma bara i samband med delexproprialion, dvs. när en del av en fastighet
men inle hela fastigheten exproprieras. Termen fastighet har emellertid inle
någon klart definierad betydelse i ExL ulan används i skilda bemärkels;er på
olika ställen i lagen. Enligt rättspraxis är det möjligt alt vid tillämpning
av ersättningsbestämmelserna betrakta två eller flera sambrukade
registerfasligheter som en enhet. Om en av de sambmkade fastigheterna
exproprieras i sin helhet kan aUtså ersältnmg dömas ul för skada pii den eller
de övriga fastigheterna. Denna ersättning rabriceras då som ersättning för
skada på restfaslighel. Om inte expropriationslagstiflnuigens regler om
ersältning skall leda till märkliga resultat måste enligt utredningen
domstolarna även i framtiden ha viss frihet atl avgöra värderingsenhelens
omfattning och således inte vara ovillkorligen bundna vid den officieUa
fastighetsindelningen. Della bör komma tUl tydligt ullryck i lagtexten och en
bestämmelse härom har tagils in i 4 kap. 7 § AExL.
ErsättningsgiUt
fastighelsintrång kan förekomma i många olika former. Det kan hända alt
fasligheten genom exproprialionen delas i flera skiften, att den blir för smal
för att kuima brukas effektivt, att den
Prop.
1971:122 75
får
olämpliga gränser eUer all den förlorar all mark av elt visst slag som är
viktigt för driften. Det kan även hända att fastighelen mister förbindelse med
väg eller förlorar ett värdefullt strandparti eller får sina
dräneringsledningar avskurna. Fastighetens åbyggnader eller andra anordiUngar
kan visa sig överdimensionerade när fastigheten genom exproprialionen minskar i
omfallning, vUket kan göra driften mindre lönande. Som elt fastighelsintrång
nämns vidare s. k. företagsskada, dvs. sådan skada som orsakas genom all den
exproprierade faslighets-delen tas i bruk för det avsedda ändamålet, t. ex.
immissioner av rök, damm eller buUer.
En gemensam nämnare för de
olika formerna av fastighelsintrång finner man när man försöker dra upp en
gräns mellan fastighetsintrång och personlig skada. Den principiella
skillnaden meUan dessa två typer av skada kan sägas ligga i alt som
fastighetsintrång ersätts skador som är av beskaffenhet att kunna påverka
fastighetsvärdet, medan däremot skador som inte berör fastighetsvärdet utan
påverkar fastighetsägarens förmögenhetsställning på annat sätt gollgörs i form
av ersättning för personlig skada. Från denna synpunkt kan fastighets-intrång
definieras såsom den minskning i värde som restfastighelen undergår till följd
av expropriationen och den exproprierade fastighetsdelens användande för
avsett ändamål och som inte gollgörs genom löseskUling. Oavsett hur principen
utlicks måste del enligl utredningen anses tiUåtet att använda
direktuppskattning av varje särskild intrångs-post såsom hjälpmedel för all
fastställa intrånget tUl visst belopp i pengar om del bara faslhåUs atl normen
för värderingen i sista hand är intrångets inverkan på fastighetsvärdet. Till
belysning härav anförs det fallet all en stor och värdefull fastighet frånhänds
elt obetydligt markområde. Även om i etl sådani fall jämförelsen mellan
marknadsvärdet före och efler expropriationen inte ger något tydligt utslag
skall fastighetsägaren ändå ersättas eftersom, det slår utom allt tvivel atl en
värdeminskning har inträffat. I sådana situationer kan det vara befogat att
imdersöka kostnaden för återanskaffning eUer all verkställa direktuppskattning
efler ett antaget pris per kvadratmeter mark.
I
princip bör inirångsersällning beräknas med hänsyn tUl intrångels inverkan på
fastighetsvärdet. Härvid uppkommer frågan om det tjänar något förnuftigt syfte
att dela upp ersättningen på löseskiUing och ersättning för fastighelsintrång.
Det skulle enligt utredningen förenkla systemet, om ersättningsformen
löseskiUing reserverades för de fall när expropriationsföremålet utgörs av en
hel faslighet och om motsvarande ersättning vid delexproprialion kallades
ersättning för fastighelsintrång. En sådan regel skuUe medföra betydande
lättnader för domstolen och parterna, eftersom det ofta är svårt att bestämma
löseskUling vid delexproprialion på grund av att försäljningar av fast egendom
nästan aUlid gäller kompletta brakningsenheter. Ännu svårare är det att fast-
Prop.
1971:122 76
ställa
värdet av en begränsad rält tiU fast egendom som skall upplåtas genom
expropriation, t. ex. en servitutsrätt, eftersom sådana rättigheter i aUmänhet
saknar självständigt marknadsvärde. De redovisade praktiska synpunkterna kan
emellertid inte ensamma få avgöra lagstiftningens utformning, utan det
väsentliga måste vara de intressen som uppdelningen på olika intrångsarter är
avsedd atl tiUgodose. I främsta rummet är att beakta de skilda regler med
avseende på löseskiUing och intrångsersättning som gäller i fråga om avräkning
av expro-priationsnytta mot exproprialionsskada.
En uppdelning av en
fastighet kan i vissa fall leda lill att del totala värdet av fastigheterna
efler delningen överstiger totalvärdet före delningen. Vid värderingen
uppkommer därvid frågan ora den exproprierande eller hans motpart skall få
tillgodogöra sig den vinst som uppdelningen innebär. Nuvarande regler härom i 8
och 9 §§ ExL är enligt utredningen komplicerade och svåröverskådliga samt i
vissa situationer knappast möjliga att tillämpa. Utredningen undersöker vUkel
resultatet skulle bli om 8 och 9 §§ ExL helt slopades och del samtidigt
infördes föreskrift om atl ersättningen vid delexproprialion skall ulgå i form
av ersättning för fastighelsintrång och inte tUl någon del i form av
löseskUling. Ersättningsbeloppet kan då räknas fram direkt genom jämförelse
mellan tolalfaslighelens och reslfaslighetens värde vid
ex-propriationslUlfällel. Totalvärdet före expropriationen påverkas i förhöjande
riktning av de möjligheter som fastighetsägaren själv skulle hafl all göra
rationaliseringsvinster genom att få till stånd en mera ändamålsenlig
fastighetsindelning än den gällande. Värdet av restfastighelen kommer i regel
att inkludera en viss del av dessa eventuella rationaliseringsvinster.
Fastighetsägaren får gottgörelse för den del av de förlorade
fÖrljänslmöjUgheterna som belöper på den del av fastighelen han tvingas avstå
men inle mera. Om fastighetsägaren enligl gällande lagstiftning har varit
förhindrad att själv tillgodogöra sig rationaliseringsvinsten, måste det anses
att denna har liUskapals genom själva expropriationen. Den värdeförhöjning som
rationaliseringsvinsten medför bör då inle få slå igenom vid beräkning av
totalvärdet före exproprialionen men däremot vid beräkning av restfastighelens
värde efler exproprialionen. En jämförelse mellan del gällande och det nu
skisserade värderingssystemet ger enligl utredningen vid handen all skillnaden
beslår i all den exproprierande med del nya systemet får tillgodogöra sig alla
rationaliseringsvinster som beror enbart på expropriationen, och della även om
de skulle hänföra sig till den del av expropriationsersättningen vilken enligt
gällande rätt betecknas som löseskUling. Effekten av en sådan reform bör
enligt utredningen säkerligen betecknas som positiv.
Utredningen
anför som en troUg orsak till den nuvarande ordningen att lagstiftaren har
ryggat tUlbaka för den konsekvensen, atl en rält alt avräkna
exproprialionsnylta mot löseskUling i vissa fall skulle kunna in-
Prop. 1971:122 77
nebära
all expropriaten inle får någon ersältning alls, och kanske ännu mera för det
fallet att nyttan överstiger skadan och det kan ifrågasättas om inle
expropriaten borde förpliktas all utge ersättning. Frågan om ersättningsskyldighet
för expropriaten mot den exproprierande aktualiseras emeUertid enligt
utredningen inte inom ramen för expropriationslagstiftningen. Utredningen
finner det svårt alt förslå varför inle värdeökning på restfastighelen skulle
få avräknas även mot posten löseskUling. Ell argument som ibland anförs i
detla sammanhang är att varje regel om avräkning av nytta mot skada måste bli
orättvis, eftersom en markägare som inle behöver släppa till någon mark får
behålla vinsten av företaget oförminskad och således kommer i elt bättre läge
än den markägare vars mark delvis exproprieras. Detla beror emellertid inte på
konstraktionen av ExL:s bestäraraelser och utredningen synes anse atl
argumentet inte kan åberopas lill slöd för etl bibehållande av den nuvarande
ordningen. Elt starkt skäl mot alt utvidga reglerna om avräkning av nytta mot
skada skulle emellertid onekligen föreligga om det kan visas att avräkning mol
löseskUling kan lända inteckningshavare och innehavare av begränsade sakrätler
i den exproprierade egendomen tUl förfång. Enligl ExL skaU såväl löseskiUing
som ersättning för skada på restfaslighel nedsättas hos länsstjrelsen och i
första hand tillfalla innehavare av penninginleckningar i fastigheten (48 och
57 §§). Innehavaren av en penninginteckning kan enligl utredningen knappast
lida skada genora att den värdeökning, som restfastighelen undergår och som
måste antas förbättra värdet av hans panträtt, avräknas mot den skada som det
innebär atl fastigheten minskas lill omfånget genom exproprialionen. De
ölägenheter som skulle kunna uppkomma då vissa fastigheter i en brakningsenbet
är särintecknade kan undvikas genom att domstolen inte behandlar
fastighetskomplexet som en enhet i värderingshänseende. Den omständigheten alt
särinteckningar finns utgör ju i och för sig ett tecken på att det ekonomiska
sambandet mellan de i komplexet ingående fastigheterna inte är sådant att gemensam
värdering framstår som lämpUg. Vad beträffar innehavare av begränsade
sakrätter har de rätt att själva föra talan och uppbära särskild ersättning.
Avräkning gentemot fastighetsägaren kan därför inte inverka på deras rätt.
Sammanfattningsvis
finner utredningen att övertygande skäl talar för en reform av reglema om
ersättning för fastighetsintrång i enlighet med det sålunda skisserade
systemet, dvs. alt exproprialionsnylta får vid delexproprialion avräknas mot
de poster som i gällande rätt betecknas som ersättning för intrång på
restfastighet och löseskiUing. Utredningen föreslår därför att 9 § ExL skall
upphävas ulan atl ersättas med någon annan bestämmelse.
Gällande
rätts regler om företagsskada och företags-nytta kan enligt utredningen ibland
leda lill överraskande resultat.
Prop. 1971:122 78
åtminstone
för den som inte är insatt i systemets mekanik. Om expropriation äger ram för
att bereda utrymme åt ell förelag som orsakar immissioner och expropriationen
omfattar ett obetydUgt område av en fastighet, får fastighetens ägare full
ersättning för ölägenheter tUl följd av immissionerna. Hans granne däremot, som
kanske har lika stora ölägenheter av förelaget men som inte behöver avstå
någon mark, får inte någon ersättning alls. Della beror på de
grannelagsrättsliga reglernas konstruktion. Det finns tv;i möjligheter alt
bringa de allmänna grannelagsrättsliga reglerna och de särskilda
expropriationsrättsliga reglerna all överensstämma, ./'inlingen kan
immissionsskador göras ersättningsgUla i större omfattning, även när de inle
inträffar i anslutning till expropriation, eller också kan reglerna om
ersättning i samband med expropriation reformeras. En kombination av de båda
metoderna är också länkbar. En allmän regel om räll för faslig-hetsägare tUl
ersättning för företagsskador, hur obetydliga de än är, kan enUgt utredningens
mening inle genomföras. De sakliga skälen för all ha speciella
ersättningsregler för immissionsfall som förekommer till behandling i samband
med expropriation är egentligen ganska svaga. När lagstiftningen innehåller
allraänna om än restriktiva regler om rätten till ersättning för skador av
denna art kan det inle utan fog göras gäUande att samma eller åtminstone
likartade regler bör gälla i det fallet att ett område av en faslighet tas i
anspråk genom expropriation. Åtminstone kan det tyckas alt fall av sistnämnda
art inle bör bli föremål för särbehandling annat än när skadan slår i direkt
orsakssammanhang med exproprialionen, dvs. när skadan inle skulle ha
uppkorarait eller inle skulle ha blivit lika stor, om expropriation inte hade
kommit till stånd. Den naturUgaste lösningen är kanske alt expropriationsrätten
inle alls befattar sig med s.k. företagsskador ulan alt dessa frågor får avgöras
i annan ordning. Det är emellerlid mycket svårt atl hålla frågan om ersättning
för företagsskador isolerad från andra värderingsfrågor som aktualiseras av en
expropriation. Förelagsskador och fastighelsintrång är ofta så sammanvävda alt
de inle lämpligen kan behandlas var för sig. Den av utredningen skisserad(3 nya
ordningen innebär att både den odelade fastighetens och restfastighelens värde
bestäms lill vad sora kan anses motsvara marknadsvärdet för fastigheter av
liknande art. Det förra värdet skall avse fastigheten sådait den skulle vara
ora expropriation inle hade inträffat medan del senare värdet skall avse
fastighelen i det skick som den befinner sig i efter exproprialionen. Delta
innebär att i princip alla värdeförändringar sora härrör från expropriationen
blir ersällningsgiUa. Vad beträffar sådana värdeförändringar som beror inle på
själva exproprialionen utan på dennas ändamål har beträffande beräkning av
löseskiUing under hänvisning liU grannelagsrättsliga principer föreslagits att
korrektion skall äga rum för sådana värdeförändringar om de är mera betydande,
medan däreraot raindre förskjutningar i värdet inte
Prop. 1971:122 79
skall
beaktas. Utredningen undersöker närmare hur en sådan regel verkar i typiska
faU om den tillämpas vid bestäraraande av ersältning för fastighelsintrång.
Denna genomgång leder till slutsatsen att reglerna är godtagbara även för
sådana fall. Utredningen framhåller som en särskild fördel att de
expropriationsrällsliga reglerna bringas i samklang med de likartade regler som
gäller inom grannelagsrällen i allmänhet och att den synnerligen slötande
molsällnmg mellan dessa regelkomplex som f. n. råder bringas ur världen.
I anslulning tUl reglerna
om ersättning för fastighelsintrång behandlar utredningen frågan om
rättighetsexproprialion. Med hänsyn tiU de föreslagna nya reglerna är del
särskilt nödvändigt atl la ståndpunkt tUl frågan i vilka fall en
rättighetsexproprialion är alt jämställa med expropriation av hel fastighet och
i vUka fall den bör jämställas med expropriation av fastighetsdel.
Upplålelse av en rättighet
till fastighet genom expropriation kan enligt utredningen i
värderingshänseende helt jämställas med det fall alt en del av fasligheten
frånskiljs med äganderätt och bör således behandlas enligt reglerna för
delexproprialion. Så lorde också frågan undantagslöst ha behandlats i
rättspraxis. Gällande regler innebär alltså atl ersättningen skall delas upp på
två belopp, löseskUling och intrångsersättning. Eftersom någon ortsprisnivå i
regel inle kan utrönas för rättigheter av denna art och 8 § ExL lorde hindra
alt hänsyn las liU den exproprierandes särskilda intresse av atl förvärva
rättigheten, lorde det ofta ha varit svårt alt finna någon rationell grund för
all bestämma löseskUlingens belopp. Det måste enligl utredningen betecknas som
betydligt mera ändamålsenligt all, såsom följden blir av de föreslagna nya
bestämmelserna, bestämma ersättningen med hänsyn lill den förändring som
därigenom orsakas i expropriationsfastighetens värde.
Om expropriationen har
till ändamål att bringa en befintlig rättighet all upphöra, kan det enligt
utredningen sältas i fråga, om ersättningen bör beräknas efter de regler som
gäller för totalexpropriation eller för delexproprialion. När det är fråga om
servitut eller annan rättighet som är knuten tUl innehavet av viss faslighet,
synes del naturligast atl till-lärapa reglerna för delexproprialion, så atl
ersättningen bestäms med hänsyn till förändringen i den härskande fastighetens
värde genom atl rättigheten upphör. Är del däremot fråga om en rättighet av
annat slag, t.ex. en arrende- eller hyresrätt, synes del uteslutet alt tUlämpa
reglerna om delexproprialion eftersom detta skulle innebära ell utsuddande av
gränsen mellan fastighelsintrång och personlig skada. I sådana fall framstår
det som raest rationellt alt ersättningen utgår i förra av löseskUling,
eftersom rättigheter av denna art ofta har elt kapitalvärde. De fall då en
rättighet av nyss angivet slag genom expropriation bringas att upphöra endast
delvis bör däremot rimligen likställas med delexproprialion.
Prop. 1971:122 80
varvid
värderingsreglerna bör tiUämpas så att iimehavel av rättigheten jämställs med
äganderätt till fastighet.
De
angivna principerna lorde enligl utredningen tUl sina granddrag överensstämma
med gällande rält, såvitt angår fördelning av rältighels-expropriationerna på
olika typer. Frågan kan regleras genom en allmänt hållen föreskrift om att de
regler som gäller faslighet skall äga motsvarande tiUämpning vid
rättighelsexproprialion.
3.2.4.
Personlig ersättning. Utredningen framhåUer atl rätten till ersättning vid
expropriation grandas på själva den omständigheten atl expropriation äger rum.
I princip gäller samraa krav som inom skadeslåndsrätlen på adekvat
orsakssamband mellan den skadegörande handlingen och skadan. Ersättning skall
alltså inle ulgå om skadan skulle ha inträffat oavsett exproprialionen. Om
skada ändå skulle ha inträffat men expropriationen gör skadan större än annars
lär ersättningen böra begränsas tUl merbeloppet. Även i
exproprialionssammanhang ersätts endast ekonomisk skada. Skadeberäkningen bör
ske genom jämförelse meUan två tänkta händelseförlopp. Domstolen kan härvid i
princip förfara på två sätt. Den kan ulgå från atl händelseförloppet komraer
att utveckla sig resp. skulle ha utvecklat sig på visst sätt och döraa ut
ersättning i enlighet härmed. Den kan också, i fall då två eller flera alternativa
händelseförlopp är länkbara, la hänsyn till sannolikheten för det ena eller det
andra händelseförloppet och bestämma ersättningen tiU etl medelvärde,
eventuellt med övervikt åt eltdera hållet beroende på den större eller mindre
sannolikheten för ett visst händelseförlopp. Del är svårt atl av förefintligt
domsmaterial läsa ul vilken handlingslinje domstolarna brakar följa i
expropriationsmål. Enligt utredningens uppfattning ger emellertid
dorasmotiveringarna vid handen att domstolarna är mera benägna atl beräkna
ersättning efter elt enda antagligt alternativ än alt inlåta sig på resonemang
rörande saimoUkheten för del ena eller andra framtida händelseförloppet. Ibland
rör ovissheten vid värderingen inte frågan om och när expropriaten kommer atl
drabbas av en utgiftsökning eller inkomstminskning utan i stället frågan om
och när detta ändå skulle ha inträffat oberoende av exproprialionen. Som ett
exempel nämner utredningen den i expropriationsmål ofta förekommande ersättningsposten
flyltnmgskoslnad. Om sannolikheten talar för all frågan om flyttning inte
skulle ha aktualiserats på lång lid kan man ulgå från att hela
flyttningskostnaden döms ut. När expropriaten i allt fall inle hade kunnat
räkna med att stanna kvar mer än en kortare tid lorde ersättningen begränsas
till vad som svarar mol den ränteförlust han lider genom att flyttningen
tidigareläggs. Utredningen anser det inte sannoUkt att domstolen i ett faU som
ligger mellan dessa alternativ skulle beakta ovissheten i fråga om
värderingsförulsällningama. Del finns emellertid exempel på atl
expropriationsdomstolar dömt ut ersätt-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:122 8 i
ning
för t. ex. förelagsskador på grundval av sakkuimigulredningar, som i betydande utsträckning
räknat med värden baserade på sannolikhels-kalkyler. Domstolarna ställer sig
alltså inle helt främmande till beräkningar som grandas på sådana kalkyler men
en viss obenägenhet finns hos domslolama att själva ge sig in på kalkyler ulan
slöd av sakkunskap på det speciella område det är fråga om.
Enligt
utredningen kommer förmodligen del naturliga och från ekonomisk synpunkt
riktiga betraktelsesättet, alt ersättningar för framtida skada graderas med
hänsyn tUl sannolikheten för skadans inträde, att med tiden alltmera tränga
igenom i rättspraxis. Det kunde kanske övervägas, om inte en uttrycklig
värderingssregel borde införas i lagen för att stödja och påskynda en
utveckling i denna riktning. Frågans räckvidd är emeUertid inle begränsad tUl
expropriationsrätten och del lorde därför vara mindre lämpligt all genom
införande av särskilda bestämmelser på detla speciella område riskera att
rättstUlämpningen blir en annan än på andra närstående områden.
Utredningen tar i detla
sammanhang upp frågan om hänsyn vid ersättningens bestämmande skall tas till
ålgärder som den exproprierande vidtar i syfte alt nedbringa ersättningen. Regler
härom finns i 7 § andra stycket ExL. Liknande regler bör gälla även i
fortsättningen. Det synes dock överflödigt att meddela särbestämmelser för det
fall alt den exproprierande på grand av föreskrift i lag eller annan
författning är skyldig att vidta viss åtgärd. Däremot behövs otvivelaktigt en
allmänt hållen föreskrift om verkan av åtaganden som den exproprierande gör i
syfte alt minska expropriationsersättningen. Ofta ligger det i båda parternas
intresse all skadan begränsas genom sådana åtgärder och i vissa fall är della
t. o. m. ell allmänintresse. Om expropriaten motsätter sig åtgärderna och
begär alt i stället få betalning i pengar får domstolen avgöra om ersättningen
skall bestämmas under anlagande all åtgärderna kommer till slånd eller inle.
Utredningen anser det rimligast atl frågan regleras genom en lagregel av
innebörd att hänsyn skall tas lill den exproprierandes åtagande om della är av
beskaffenliel att skäligen böra godtas av den ersättningsberättigade. Genom en
sådan regel bortfaller behovet av den specialbestämmelse om
servitutsutfästelser sora gällande lag innehåller. I 4 kap. 6 § AExL har lagils
upp en lagregel av nu angivet innehåll i anslulning liU en med gäUande rält (34
§ ExL) överensslämraande föreskrift om att expropriationsersättningen skall
bestämmas i pengar att betalas på en gång.
Om
expropriaten vidtar åtgärder som är ägnade all göra exproprialionsskadan
större än den nödvändigtvis måste vara bör della enligl utredningen inte leda
till att expropriationsersättningen sätts till högre belopp än om han hade
förhållit sig passiv. Della torde följa redan av den allmänna principen atl
endasl sådan skada sora orsakals av ex-
Prop. 1971:122 82
proprialionen
ersätts som exproprialionsskada. För del omvända fallet att expropriaten har
vidtagit åtgärder som är ägnade att minska ersättningen gäller lika uppenbart
alt ersättning inte utgår raed mer än som motsvarar den faktiska skadan. I
skadan bör då inräknas kostnaderna för de vidtagna åtgärderna inklusive skälig
ersättning för expropriatens eget arbete. Även detta anser utredningen följa
direkt av huvudregeln.
De
angivna principerna för expropriatens handlande är enligl utredningen ägnade
all i en del fall ställa stora krav på hans omdöme. Med hänsyn härtUl kan det
inle anses givet att en felbedömning alltid skaU läggas honom till last. Ibland
kan del vara skäligt atl ersättning utgår även för åtgärder som i efterhand
visar sig inte ha lett till det åsyftade resultatet. VUket mått av förutseende
och omdöme som bör fordras av expropriaten och i vUken utsträckning han skall
anses skyldig atl vidta skadebegränsande ålgärder kan inte avgöras genom någon
allmänt hållen regel utan måste enligt sakens natur få bero på domstolens
bedömning i det särskilda fallel.
Vad angår bestämmande av
personlig ersältning kan exproprialions-fallen från praktisk synpunkt indelas i
två huvudgrupper, dels fall när exproprialionsobjeklet har använts som bostad
för ägaren eller annan för något hans personliga behov och dels fall då del har
använts i något slag av rörelse eller annan förvärvsverksamhet. I det förra
fallet består den personliga ersättning som kan komma i fråga huvudsakligen av
gottgörelse för kostnader som åsamkas expropriaten genom tvånget all skaffa
annan bostad eller andra utrymmen som fyller hans behov på liknande sätt som
det exproprierade. Om han har gjort ersättningsanskaffning redan innan
fastigheten skall avstås kan han eventuellt ha rält tUl ersältning för
merkostnader i form av dubbelhyra eller liknande. Den personliga ersättningen
avser expropriatens kostnader för all ordna sina personliga förhållanden efter
expropriationen på etl sätt som kan betecknas som skäligt och lämpligl. Expropriaten
har inte anspråk på all få etl objekt som exakt motsvarar det han förlorat ulan
bara på att få elt objekt som kan anses fylla hans behov. Exempelvis kan
hyresgäst som mister sin lägenhet genom expropriation inle begära all få en
likadan lägenhet i exakt samma kostnadsläge utan han får underkasta sig de
modifikationer som är nödvändiga med hänsyn lUl läget på hyresmarknaden. En
specificerad lagregel som anger hur frågorna skall lösas kan enligl
utredningen knappast utformas och anses inle heller ha någon större uppgift
att fylla eftersom avgörandet i sista hand ändå måste bero på omständigheterna
i del särskilda fallet.
Om
den exproprierade fastigheten används för något slag av r ö r e I s e eller
annan ekonomisk verksamhet får uppskattiungen av den personliga ersättningen
en annan karaktär. Om del kan antas all rörelsen måste upphöra tUl följd av
exprojjriationen gäller frågan vilket värde
Prop.
1971:122 83
rörelsen
skulle ha representerat, om expropriation inle hade ägt rum. Medför
expropriationen att rörelsen i fortsättningen måste arbeta under ändrade
betingelser, t. ex. efler flyttning, blir det fråga om en jämförelse med det
värde som rörelsen representerar vid fortsatt verksamhet under sådana ändrade
förhållanden, varvid också flyttnings- och andra omslällningskostnader måste
beaktas. Expropriationer vid vilka förekommer uppskattning av rörelseskador
har enUgl utredningen blivit allt vanligare. Det kan här ofta röra sig om
betydande ersättningsbelopp. Värdering av rörelseskador innefattar ett flertal
problem av teknisk och ekonomisk art som inte har någon motsvarighet vid annan
värdering i expropriationsmål och som ofta är svårlösta. För att närmare
kartlägga några hithörande frågeställningar har två av utredningens experter,
professorn Sven-Erik Johansson och auktoriserade revisom Sigurd Löfgren,
utarbetat en lUI betänkandet fogad "PM ang. vissa frågor rörande värdering
av förelag". De frågor som behandlas i promemorian är lill en del
utpräglat tekniska och utredningen har inte ansett sig ha anledning att la
beslämd ståndpunkt tUl promemorian i dess helhet. Vissa av de där behandlade
ämnena diskuteras emellertid av utredningen (SOU 1969: 50 s. 188189). Bl. a.
behandlas problem som uppstår när en rörelse har lUl ändamål all köpa och
sälja fastigheter samt expropriation sker av fastigheter som ingår i rörelsen
såsom varulager.
3.2.5.
Ersättningsreglerna i BL m. m. Utredningen diskuterar i elt särskilt avsnitt
frågor om värdering av fastigheter inom lälbebyggelseområden. Härvid framhålls
alt gäUande regler om värdering av mark inom sådana områden har kritiserats som
inte ägnade att hålla tUlbaka tendenser lUl spekulation i stigande markpriser.
Kommunernas sladsplane-monopol utgör inte elt tillräckligt korrektiv mot sådana
spekulationer. Uppdrivna markpriser leder till all kommunerna antar och
länsstyrelserna fastställer mindre goda stadsplaner med hårdare exploatering
än som annars skulle ha godtagils. Enligl utredningens mening bör de expropriationsrällsliga
reglerna utformas och tillämpas så atl expropriationsinsli-tutet tjänar som en
varning till dem som i spekulativt syfte förvärvar mark till överpris.
Värderingsreglerna bör inte gynna ulan tvärtom motverka oskälig
markvärdestegring. Expropriationsersättningen bör visserligen liksom nu
beslämmas så atl den bibehåller expropriaten i orubbad förmögenhetsställning.
Ett markpris som har grandats endasl pä förväntningar om framlida
exploaleringsmöjligheter utgör emellertid ofta inte någon faktisk tUlgång.
Domslolama bör bl. a. av denna orsak inte vid bestämmande av ersättningarna ta
hänsyn lill sådana överpris liksom inte heUer tUl enstaka underpris. Där
kommunernas markpolitiska ålgärder har lett tUl en stabiliserad prisnivå bör
denna inle förkastas utan
Prop.1971:122 84
tvärtom
tUlerkärmas avgörande betydelse när det gäller att bestämma
expropriationsersätlning.
Värderingsreglema
i BL är enligt utredningen komplicerade och i flera hänseenden råder oklarhet
om deras rätta innebörd. Delta är i och för sig tiUräckligt för att motivera en
översyn. Av särskilt intresse är härvid att undersöka om reglerna möjligen är
ägnade att i höjande eller sänkande riktning påverka prissättningen på mark
inom områden där mera omfattande expropriationer kan väntas. En annan
huvuduppgift är atl undersöka sambandet mellan de expropriationsrällsliga
värderingsreglerna och BL:s regler om kompensation till markägare, vilka till
följd av planläggning hindras all utnyttja sin mark på sätt som tidigare har
varit möjligt.
Enligl
motiven tiU BL är den i 5 § uttryckta principen alt mark skall vara
delaljplanlagd för all få användas lill tätbebyggelse avsedd alt tolkas som en
värderingsregel. Den omständigheten atl BL inle annat än för några speciella
fall innehåller regler om kompensation åt markägare som hindras att använda
sin mark lill tätbebyggelse innebär atl ersättning inte skall ulgå annat än i
dessa fall. Härav anses i sin lur följa en viss begränsning av rälten till
ersättning för tälbebyggelsevärden i samband med expropriation. Hu;r långl
begränsningen sträcker sig är inle fullt klart. Utredningen konslalerar, att
redan utsikten till framlida detaljplanläggning och därav följande rält atl
lälbebygga marken regelmässigt medför en höjning av markpriserna, och ställer
frågan om en sådan prisutveckling är nödvändig eUer om det är möjligt atl vidta
ålgärder som motverkar denna tendens.
Utredningen
visar med exempel att en viss växelverkan föreligger mellan prisbildning på
mark, avsedd för tätbebyggelse, och reglerna om ersättning i samband med
expropriation. Della leder till den slutsatsen atl del inte är teoretiskt
omöjligt att genom en frikostig eller restriktiv utformning av
värderingsreglema påverka också marknadsprisema under förutsättning all
kommunerna driver en markpolilik som gör kommunala markförvärv genom
expropriation till en faktor atl allvarligt räkna med vid bedömande av en
faslighets framlida värde. En regel om att löseskiUing och ersättning för
fastighelsintrång skall bestämmas med hänsyn lUl fastighetens marknadsvärde är
neutral i den meningen atl man vid värderingen strävar efter atl efterlikna
prisbildningen i aUmänna marknaden. Della innebär bl. a. att försäljningar som
har skett t. ex. under expropriationshot inle kan avvisas som jämförelseobjekt
vid fastställande av marknadsvärdet. A/idare fordrar en konsekvent tillämpning
av den angivna regeln atl domstolen vid värdebestämningen inte ser bort från
några av de inskränkningar i markägares befogenheter som följer av
byggnadslagstiftningen, lU:som domstolen givetvis har att beakta de möjligheter
alt rationellt ulnyli;ja marken som skapas genom denna lagstiftning. Den
inverkan en aktiv kommunal markförvärvs-
Prop.
1971:122 85
politik
har haft på markpriserna i orten bör enligt utredningen naturiigen beaktas vid
den expropriativa värderingen, även när den innefattar en mer eller mindre
långtgående dominans på fastighetsmarknaden.
Beträffande gäUande regler
om värdering av mark som i detaljplan har avsetts för enskUt bebyggande resp.
för andra ändamål anför utredningen följande. Vid expropriation bestäms
löseskillingen regelmässigt i viss relation till den medgivna maximala
bebyggelserätten och tUl belägenheten, om inte särskilda omständigheter
föranleder att annan beräkningsgrand bör tUlämpas. Utredningen redovisar hur
markvärdet inom områden som undergår planläggning kan förändras tiU följd
därav. Så t.ex. kommer mark som avsätts som gatumark eller annan allmän raark
att regelmässigt få ett lägre värde än den hade före planens genomförande, medan
mark som får användas för enskild bebyggelse regelmässigt kan beräknas få elt
högre värde. Om hela det planlagda området är i en ägares hand har denne totalt
sett inle gjorl någon förlust, i vart fall inte om omfattningen av lUlålen
enskild bebyggelse överensstämmer med vad man haft anledning atl räkna med före
planfaslslällelsen. Om kommunen exproprierar efler plangenomförandet innebär
detta, trots reglerna i 5669 och 7073 §§ BL, nästan alltid en förlust
jämfört med alternativet all expropriera hela markområdet innan planen
utarbetas och fastställs. Det är emellertid inte säkert all markägarna gör en
motsvarande vinst. Så är visserligen fallet om hela del område som planläggs
är i en ägares hand och mestadels också om markorarådet består av ett fåtal
större lotter. Är däremot området splittrat på många mindre fastigheter,
inträffar det lätt all den mark som avses för enskilt bebyggande faller på
vissa av fastigheterna och alt den mark som avses för allmänt ändamål faller på
andra fastigheter. Det är då inte gärna tänkbart alt ha en värderingsregel som
säger att ägama av dessa senare fastigheter skall bli helt ulan ersättning.
Goda skäl talar för atl åtminstone någon ersättning bör utgå för gatumark och
annan mark som i detaljplan avsetts för annat ändamål än enskilt bebyggande,
trots all della leder till förlust för den exproprierande kommunen i den
meningen att expropriation av ell sammanhängande större område därigenom
släUer sig dyrare efler planfaslslällelsen än före. Enligt vanliga principer anses
ersättning böra ulgå åtminstone för del marknadsvärde som marken har med
hänsyn till möjligheten atl för framliden använda den för sådana ändamål som är
förenliga med planen, dvs. i huvudsak för alla ändamål utom tätbebyggelse.
Della motsvarar enligt utredningen vad ersättningen skulle komma alt uppgå
till, om värdering skedde uteslutande efler de tidigare skisserade allmänna
värderingsreglerna ulan hänsyn tUl de speciella bestämmelserna i BL. Om
ersättning bör utgå även för värden som har faUit bort genora planläggningen
beror ytterst inte på de expropriationsrällsliga värderingsreglerna utan på om
BL inne-
Prop. 1971:122 86
håller
några bestämmelser om kompensation ål markägaren för värdeminskning som
orsakas av planen:. Dessa kompensationsregler kan givetvis utformas så att de
blir mer eller mindre frikostiga mot markägaren. Beträffande nuvarande
förhåUanden anför utredningen.
Nuvarande
kompensationsregler och de på basis därav konslraerade reglerna om bestämmande
av löseskUling vid expropriation måste betecknas som liberala mot markägarna.
Mark som avsetts för aUraänna byggnader torde uppskattas tUl samma värde som
mark för enskilt bebyggande med motsvarande byggnadsrätt. Mark som avsetts
till gala, mindre park och därmed jämförligt område anses behålla det allmänna
förväntnmgsvärde som marken hade närmast före planläggningen och anses således
inte minska i värde genom planläggningen. Beträffande mark som avses tUl
flygplats, större park, frUuflsområde e. d. torde däremot den allmänna uppfattningen
gå ut på att förvänlningsvärdel faller bort genom planläggningen och all marken
således bör värderas med hänsyn bara liU sin användbarhet för andra ändamål än
tätbebyggelse.
Den
omständigheten alt ersättning utgår för förväntningsvärden som har fallit bort
genom planläggningen kan enligt utredningen inte undgå att väcka kritik. Den
skada som ei.sätls är orsakad inte av expropriationen utan av planläggningen.
Den falller därför i princip utanför ramen för vad som enligt de allmärma
granderna för expropriationsrätten skall betalas genom
exproprialionsersällrdng. Den enda synpunkt som möjligen kan tala för
utvidgning av rätten tUl ersättning all omfatta mera än del aktuella
marknadsvärdet är all visisa markägare kan ha förvärvat marken efler det att förväntningarna
ora planläggning uppkom och därvid betalat ett högre pris för marken än de
skulle ha gjort, om man inle hafl arUedning räkna med tätbebyggelse på platsen.
Det är emellertid en allmän expropriationsrättslig princip all elt lågt
raarknadsvärde mle ger rätt tUl ersältning för anskaffningskostnaden om denna
är högre, eftersom en förlust av denna art inte är orsakad av exproprialionen
ulan måste bero på andra orsaker. Härtill kommer att det inle är något allmänt
intresse alt underblåsa spekulation i markvärden före planläggning ulan att
det tvärtom är angelägel all såvitt möjligt hålla spekula-lionsintressena
tUlbaka. Del anförda utgör enUgt utredningen inle något absolut hinder mot alt
av skälighetshänsyn eller annan jämförUg orsak bibehålla en imdanlagsregel för
tälbebyggelsesitualionerna av innehåll atl uppskattningen av löseskUlingen
skall i visst eller vissa angivna fall ske efter frikostigare grunder än
annars. Huvudregeln bör dock vara, att någon kompensation för bortiiallna
förväntningsvärden inle medges.
Av
det anförda framgår enligl utredningen all nyckeln lUl en rationeU bedömning
av frågan, i vUken omfattning tätbebyggelsevärden bör ersättas vid
expropriation, ligger i hur reglema i BL om kompensation till markägare för
förlust av förväntningsvärden är utformade. Den kompensalionsregel som lUldrar
sig störst intresse med hänsyn tiU sin återverkan på förväntningsvärdena är 48
§ första stycket BL
Prop. 1971:122 87
om
skyldighet för kommunen alt lösa mark som skaU användas för annat än enskilt
bebyggande. Meningen med denna bestämmelse är uppenbarligen alt
inlösningsskyldighet skall inträda endast när stadsplanen har lett till
verkligt betydande skada för markägaren. Bl. a. gäller alt inlösningsskyldighet
inte inträder beträffande mark, som väl får användas för enskilt bebyggande men
som har tUldelats endast obetydlig byggnadsrätt. Vidare fordras att
inskränkningarna i fråga om möjligheten atl utnyttja marken har lett till ett
uppenbart missförhållande meUan det äldre och det nyare värdet.
Förutsätlningarna för bestämmelsens liUämplighel hänför sig tiU alt
möjligheterna atl utnyttja marken har försämrats och inle till värdeminskningen
i och för sig. Inlösningsskyldighet föreligger inte om markägaren efter
planfaslslällelsen kan använda marken på det sätt som förut har varit
tillåtet. Vad angår löseskiUingens belopp innehåller paragrafen inte någon
uttrycklig regel. Om bestämmelsen skall få avsedd reparativ effekt, måste den
uppenbarligen läsas så all ersättning skall utgå med hänsyn tUl markens värde
före planläggningen och inle till det lägre värde som marken har efler näranda
tidpunkt. Det kan emellerlid inle sägas vara slutgUtigt avgjort, i vilken
omfattning domstolen har atl vid bestämmande av markens värde före
planläggningen ta hänsyn tUl sådana förväntningsvärden som då förelåg och som
grandade sig bl. a. på den väntade planläggningen. Den vanligaste uppfattningen
om vad som är gällande räll lorde vara alt förväntningsvärdena skaU beaktas när
det är fråga om gatumark, mindre parker och andra områden av begränsad omfattning,
som så att säga ingår i tätbebyggelsen, men däremot inte när det är fråga om
större sammanhängande markarealer.
Om
man vUl undvika en olämplig reflexverkan på värdebUdningen bör man enUgt
utredningen inte ha värderingsregler som innebär atl ersättning lämnas för
värdet av sådana förväntningar på den blivande planen som inle infriats genom
planläggningen. Ställer man det kravet på värderingsregeln all den skall vara
neutral och inte påverka värde-utvecklingen i vare sig höjande eller sänkande
riktning, synes den enda rationella utvägen vara all värderingen sker helt ulan
hänsyn till bort-faUna förväntningsvärden av della slag. Värderingsreglerna bör
enligt utredningen utformas efter denna princip. Detla skulle innebära alt ersättningen
vid inlösen enligt 48 § BL bestäms med hänsyn till det marknadsvärde som
fastigheten skulle ha haft om planen inle hade medfört några andra
inskränkningar i fråga om markanvändningen än dem som tidigare förelåg.
Mot
en värderingsregel av här angiven innebörd kan främst riktas den invändningen
alt värderingen kommer att grundas på fiktiva förhåUanden eftersom det t. ex.
lorde visa sig svårt att finna lämpliga jämförelseobjekt för bestämmande av
markvärdet. Svårigheterna att under en övergångstid finna en lämplig riktpunkt
för värderingen får
Prop.
1971:122 88
emellerlid
inle vara avgörande när det gäller ekonomiska intressen av den valör som det
här är fråga om. Även om det under åtskilliga år efter införandet av lagregeln
skulle visa sig nödvändigt att i brist på jämförelseobjekt verkställa värdering
efter hjälpregler, t. ex. huvudsakligen med hänsyn till värdet av markens
avkastningsförmåga, minskar detta inte vikten av alt det principiellt riktiga
betraktelsesättet slås fast genom uttryckliga lagbestämmels;er. Följderna därav
torde f. ö. räll snart göra sig gällande även på allraänna marknaden.
Utredningen
diskuterar tanken alt ersätta nuvarande inlösenregel i 48 § BL med en regel om
ersättningsskyldighet men tar avstånd därifrån. I stället föreslås alt regeln
kompletteras med en norm efler vUken ersättningen vid inlösen skall bestämmas.
Innebörden av ersättningsregeln bör vara alt markägaren skall ha gottgörelse
för den värdeminskning som fastigheten eller fastighetsdelen har undergått tUl
följd av att den inle kan utnyttjas på sätt sora förat har varit tillåtet. En
sådan formulering lorde ge vid handen att ersättning inte skall utgå för sådana
förväntningsvärden som har fallit bort genom planläggningen utan endasl för inträffad
minskning i faslighetens värde i förhållande tiU vad som gällde vid förat
lUlålel användningssätt. Häri lorde i förekoraraande fall inbegripas även
glesbebyggelsevärde.
Om
reglerna om ersällningsrälti3ns omfallning ändras i enlighet med det anförda,
bör enligt utredningen även förutsättningarna för rätt tUl inlösen förtydligas.
Della kan lämpligen ske genom all sådan rätt förklaras föreligga om marken tUl
följd av planen inle kan användas annat än på sätt som står i uppenbart
miissförhåUande lUl dess värde vid förut tillåtet användningssätt. 21, 22, 83
och 116 §§ BL är utformade på liknande sätt som 48 § och bör enligt utredningen
ändras i överensslämraelse med vad som har föreslagils beträffande denna
paragraf.
De
nu angivna principerna för kompensation vid planskada bör enligl utredningen
komraa lUl ullryck dels genom ändrad avfattning av nyssnämnda bestämmelser om
ersättnings- och inlösningsplikl, dels genom att i BL tas in en särskild
lagregel om ersältningsberäkningen i fall när inlösningsplikl ifrågakommer.
Sistnämnda regel har i förslaget placerats i 142 § BL.
De
nyss angivna principerna tilir enligt utredningen självfaUet att beakta också
när ersältning skall bestämmas enligt annan lagstiftning, exempelvis vid
expropriation av gatumark enligt AExL. Föreslagna ändringar i BL:s bestämmelser
om ersättnings- och inlösningsplikt anses vidare böra föranleda motsvarande
jämkning av likartade bestämmelser i exempelvis lagarna om allmänna och
enskilda vägar, naturvårdslagen, fornminneslagen och byggnadsminneslagen.
Utredningen har dock inle ansett det ankomma på den att utarbeta förslag i
dessa delar.
Bestämmelserna
i 45 § tredje stycket BL om vUlkorlig fastställelse av stadsplan skiljer sig
från det i 48 § första stycket avsedda faUet där-
Prop. 1971:122 89
Igenom
att det här är fråga om mark som enligt gällande plan är avsedd för enskilt
bebyggande och för vilken den nya planen raedför betydande ändringar av vad
sora gäller i fråga om bebyggandet. Antalet inlösningsfall enUgt paragrafen är
visserligen inle särskUl betydande, eftersom viUkorlig fastställelse förekommer
ganska sällan. Beslämraelsen leder emellertid lUl alt koramunerna vid
utarbetande av planer för sanering av äldre bebyggelse tvingas all iaktta viss
försiktighet, när del blir fråga om all minska bebyggelserällen för viss eller
vissa markägare, och man torde därför vara benägen att tUlerkänna den stor
praktisk betydelse. I enlighet med de principer för kompensation vid planskada
sora nyss har utvecklats bör enligt utredningen ersättningen i fall som avses i
45 § Iredje styckel bestämmas med hänsyn tUl värdet enligl gällande plan och
inle den villkorligt fastställda. Någon särskild bestämmelse härom anses inle
behövlig.
Utredningen diskuterar de
övergångsproblem sora föranleds av de föreslagna ändringarna i fråga om
markägares rält till ersättning för planskada. Skälig hänsyn bör enligl
utredningen tas tUl alt de förväntningsvärden som kan falla bort vid
tiUämpningen av de nya värderingsreglerna har hafl visst slöd i den tidigare
gällande lagstiftningen. En räll för markägaren alt påfordra inlösen som
föreligger vid den nya lagstiftningens ikraftträdande bör inle inskränkas
genora denna. För fall där räll till ersättning ännu inte har inträtt vid
nyssnämnda tidpunkt är situationen aimorlunda. En omedelbar tiUämpning av de
nya ersättningsreglerna i dessa fall skulle emellertid kunna raedföra att
faslig-helsvärdet sjunker och en viss försiktighet vid övergången bedöms även
med hänsyn härtill som motiverad. Utredningens överväganden leder fram tiU elt
förslag all äldre värderingsregler skall tillämpas om markägaren väcker talan
om inlösenskyldighet eller ersättning inom viss tid efter de nya reglernas
ikraftträdande. Övergångstiden föreslås bestämd till tre år. Utredningen
föreslår vidare alt den särskilda övergångsregeln i 162 § BL, som nu har gällt
i mer än 20 år, upphävs.
3.2.6.
Värdeuljämningsexproprialion. Utredningens förslag till värderingsregler för
delaljplanlagda områden går ut på alt fastighetsvärdena skall beräknas i så
nära anslutning som möjligt lill de faktiska marknadsvärdena. Della medför inle
någon större förändring i nuvarande betraktelsesätt beträffande värdet på
tomtmark men leder till atl mark avsedd för allmänna ändamål betalas relativt
lågt. Mot en sådan ordning kan enUgt utredningen med fog invändas alt det inle
framstår som rättvist att på detla sätt skärpa den olikställighet som planläggningen
medför mellan ägare av mark som utläggs till tomter och ägare av mark som
utiäggs för allmänt ändamål. Med hänsyn till de fördelar som främst kommunerna
får genom det nya regelsystemet förefaller del utredningen inle oskäligt all
kommunerna medverkar till en viss ul-
Prop. 1971:122 90
j
amning av de skillnader i markvärden som planläggningen medför. En sådan utjämning
skulle också motverka uppkomsten av spekulativa förväntningsvärden.
En
regel som har till ändamål alt utjämna de värdedifferenser som
detaljplanläggningen ger upphov lill kan enligl utredningen inle gärna få
baseras på alt lagstiftaren skulle förneka existensen av mervärden i fråga om
tomtmark. Della skulle inle lösa frågan ulan bara leda lill att
expropriationsdomstolarna fick arbeta med en fikliv prisnivå i motsats till den
verkliga, som konstaleras genom faktiskt skedda försäljningar. Elt sådani verklighetsfrämmande:
värderingssystem skulle förmodligen inle heller uppfattas som rättvist.
Utredningen föreslår i stället atl kommunen och markägarna får en ömsesidig
rätt atl inom viss lid efler den dag då detaljplan första gången faststäUts för
elt område yrka på inlösen efler elt genomsnittspris för området. Systemet
innebär i korthet följande. Om en markägare ansei atl han har fåll för myckel
mark för allmänna ändamål på sin lott, skall han kunna påfordra att kommunen
löser all hans mark efler genorasnillsvärdet. Kommunen skall å sin sida kunna
väcka talan mot markägare som har fått huvudsakligen tomtmark på sin lott med
yrkande att få lösa denne markägares innehav inom planområdet lUl
genomsniltävärdet. Ett sådani syslem, som av utredningen kallas värdeuljämningsexproprialion,
sägs medföra tre väsentliga fördelar. Alla markägare bin lika behandlade,
spekulation i mark-värdestegringsvinsler försvåras och själva planläggningen
frigörs från ovidkommande hänsyn. Del nya institutet bör ingå i planeringen som
etl av medlen för alt vid nybebyggelse skapa goda miljöbetingelser och motverka
överexploatering.
Den
tid inom vUken ägare av mark som delaljplanlagts kan påfordra inlösen föreslås
bli sex månader, räknat från den dag då detaljplanen fastställdes. Talan skall
väckas vid exproprialionsdomslolen och avse inlösen av all mark inom
planområdet som tillhör samme ägare. Den tid inom vilken kommunen kan påfordra
inlösen föreslås vara lika lång sora den lid som gäller för markägare. Även
kommunens lalan skall avse all mark inom planområdet ,5om lUlhör viss eller
vissa markägare. För att inte kommunen och markägaren skall "ligga och
passa på varandra" intill sista dagen av den föreskrivna frislen
föreskrivs all om kommunen eller någon markägare: har väckt talan inom
föreskriven lid fristen för övriga taleberälligade förlängs med tre månader.
Det
genomsnittliga markvärde tUl vUket inlösen skall kunna äga rum bör enligt
utredningen i princip motsvara planområdets totala värde för
tätbebyggelseändamål fördelat lika per kvadratmeter mark inom området. Värdet
omedelbart före planfaslslällelsen kan emellertid vara svårt all fastställa med
erforderlig säkerhet, och det är även av andra skäl ovisst om resultatet av en
sådan värdeberäkning skulle bli rättvist i alla situationer, eftersom
förväntningarna i fråga om möjligheterna
Prop. 1971:122 91
att
utnyttja marken kan ha ställts antingen för högt eller för lågt. Rimligare är
enligt utredningen att räkna med den bebyggelserält som faktiskt kommer alt
föreligga enligl planen eller med andra ord alt verkställa utjämningen med
hänsyn till det värde marken enligt exploateringskalkyl har omedelbart efter
planläggningen. För denna ståndpunkt talar också att man numera praktiskt
taget alltid i praktiken beräknar planernas ekonomiska utfall på della sätl
och alt värderingsproceduren därför är välbekant för alla
planläggningslekniker. Della innebär en inte föraktiig garanli för att
resullalet kommer all uppfattas som riktigt och rättvist.
För atl inle ell stort
antal processer skall uppkomma föreslås atl kommunen eUer enskUd sakägare redan
före planfastställelsen med bindande verkan skall kunna avslå från sin rätt
alt påfordra inlösen. Delta antas leda till alt kommunen i god lid före
anlagandel av planen träffar avlal med de olika markägarna om en lämplig
reglering i ekonomiskt hänseende. Bestämmelsen förmodas därför få tUl följd
att slads-planeavtal kommer att träffas inte bara som nu med storexploatörer
utan också med ägare av jämförelsevis små markområden. Även om kommunerna
skulle underlåta all träffa sådana avtal är del enligt utredningen sannolikt
alt antalet processer om inlösen inte blir särskilt betydande. Bara markägare
som har blivit påtagligt lidande på planutformningen antas ha anledning alt
väcka talan om skyldighet för komraunen atl lösa mark.
Syftet
raed värdeuljämningsexproprialion är inte alt åstadkomma en mera aUmän värdeutj
amning inom tätbebyggda områden och man bör enligl utredningen inle heller
föreställa sig alt resultatet av utjämningen skall bli beslående för framtiden.
Ändamålet är bara att såvitt möjligt utjämna en del av de påtagliga orättvisor
sora enligt sakens natur raåste inträffa i samband med förstagångsplanläggning.
Otillfredsställande resultat skuUe kunna uppslå om en koraraun bedriver
planläggningsarbetet så att man planlägger den för enskilt bebyggande avsedda
marken i en etapp och den mark som skall användas för allmänna ändamål i en
annan etapp. Det åligger emellertid faslställelsemyndigheten att vaka över att
inte bara allmänna ulan även enskUda intressen tillgodoses vid planläggningen
och utredningen anser del, särskilt efler införande av de skisserade
uljämningsreglerna, inte gärna tänkbart att fastslällelsemyndigheten skulle
medverka till en plan som inle på ell rinUigl sätl tillgodoser bebyggelsens
behov av trafikleder, parker och allmänna imrättningar. Om del någon gång
skulle inträffa alt fastställelse meddelas på en plan som upptar endast större
parker, flygfält, idrottsplatser och liknande större, för allmänt behov avsedda
områden, så innebär inte detta atl markägaren får mindre betalt för områdena än
han enligt härskande uppfattning skuUe få vid tiUämpning av nu gäUande
värderingsregler.
Prop. 1971:122 92
Enligt
den föreslagna huvudregeln skall ell delområdes markbeskaf-fenhel inte lUlmälas
någon betydelse vid värdeutjämningen. Undantag görs dock för extrema fall.
Ägare av vallenområde kan knappast ha haft någon förhoppning om elt mera
lönande användnragssäll, och det skuUe enligt utredningen snarast vara stötande
om han fick della i värdeutjämningen och få betalt föi vattenområdet efler de
normer som gäller beträffande mark i allmänJliet inom planområdel. Delsamma kan
någon gång länkas gälla beträffande annat område, som uppenbarligen är
värdelöst och kommer alt förbli del även efter planläggningen. Sådana områden
bör efler exproprialionsdomslolens bedömande uteslutas från
uljämningsförfarandel. Om och när de behöver tas i anspråk av kommunen får
delta ske med åberopande av annan exproprialionsgrand. Om en byggnad eller
annan anläggning har sådani värde alt del inte framstår som lönande all skaffa
bort den för all genomföra nybebyggelse i enlighet med planen, bör iigaren
inle vara skyldig alt avstå marken för det genomsnittsvärde som tUlämpas vid
uljämningsförfarandel. Även i sådana fall bör efler exproprialionsdomslolens
prövning visst eller vissa markområden inom planen uteslutas från
uljämningsförfarandel. Delta innebär bl. a. all förfarandet får ell alltmera
begränsat tillämpningsområde ju mera utvecklad bebyggelsen är inom planområdel.
När det är fråga om alt la i anspråk ell i huvudsak obebyggt område för
planerad tätbebyggelse blir undantagen sällsynta. När del däreraot är fråga om
en planläggning som i huvudsak endast avser att legalisera befintlig bebyggelse
ka.a det hända all bebyggelsen representerar ell så stort värde atl elt
utjämningsförfarande i fråga om markvärden inte har någon större uppgift att
fylla.
En
mera speciell fråga gäller del fall alt endasl en del av fastighet ingår i
detaljplanen och atl frånskiljande av det planlagda området raedför större
skada på restfastighelen än som kan kompenseras med del genomsnittliga
lälbebyggelsevärde efler vilket ersättningen skall beräknas. Med tanke bl. a.
på sådana fall finner utredningen det angelägel all reglerna om undantagande
av områden från värdeuljämningsexproprialion får en avfattning som ger
expropriationsdomstolen tiUräckliga möjligheter att laga efter läglighet i
syfte att undgå sådana oskäliga resultat sora kan uppkomma om värdeuljäraningsförfarandel
får omfatta områden raed speciella plus- eller minusvärden av betydelse. Sådana
allmänt hållna regler ställer stora krav på domstolarnas oradöme, men
utredningen finner del lämpligare alt frågor av denna art löses från fall lill
fall än all lagen belastas med etl stort antal detaljerade regler för alla de
speciella situationer som kan tänkas uppkomma.
Reglerna
om värdeuljämningsexproprialion föreslås gälla endast vid första detalj
planläggning och alltså inte vid planändring. Inom äldre planområden är
regelraässigl så stora värden nedlagda i befintlig bebyggelse alt bestämmelser
om räll och skyldighet till inlösen inte skulle kun-
Prop. 1971:122 93
na
tillämpas i näranvärd omfattning och, om de tillämpades, skulle leda till
ganska kuriösa resultat.
Det skulle kanske kunna
ifrågasättas ora del skisserade systemet är lämpligt när detaljplanläggning
sker medelst byggnadsplan. Kommunen har då inte något direkt ansvar för planens
genomförande annat än såvitt angår vallenförsörjning och avlopp. Kommunen
förutsätts emellertid leda planläggningsverksamheten och ha del avgörande
inflytandet beträffande frågan ora och när planläggning skall koraraa till
slånd. Det förefaller utredningen då inle vara elt alllför långtgående steg alt
koramunen dessutom får uppgiften all på angivet sätt reglera värdebildningen
inom byggnadsplaneområdena. Antalet processer om skyldighet för kommunen att
lösa in mark torde bli ganska obetydligt redan av den anledningen alt
planläggning medelst byggnadsplan oftast avser sammanhängande markområden i en
ägares hand avsedda för fritidsbebyggelse e. d. Vidare kan kommunen undvika
process genom alt träffa avlal om de viUkor som skall gälla beträffande
ersättning för planskada och vägra alt anta planen innan sådan uppgörelse har
träffats. Utredningen påpekar också att kommunen får elt direkt intresse av
alt närmare studera planekonomin inom områden som ifrågasätts för planläggning
medelst byggnadsplan och inle släppa fram projekt som är ofullständigt genomtänkta.
En tillämpning av systerael med värdereglering även på bygg-nadsplanerna
erbjuder enligt utredningen därför vissa inle föraktiiga fördelar från allmän
plansynpunkt, samtidigt som det bereder markägarna garantier mol alllför
uppenbara orättvisor. Det anses också från systematisk synpunkt mindre
tUlfredsstäUande all ha elt system med värdereglering beträffande del ena av
de två existerande delaljplaneinslilulen men mle beträffande del andra.
Bestämmelser
om värdeutjämningsexpropriation har lagils upp i 2 kap. 2 § första stycket 3
AExL. Regeln om värdering efter det genomsnittliga planvärdel och erforderliga
delaljbesläramelser i övrigt har tagits upp i 4 kap. 2 §. Ett speciellt
problera uppkommer om det i samband med planfaslslällelsen har meddelats
förordnande enligt 70, 73 eller 113 § BL angående skyldighet för ägare av
större markområde alt avslå eller upplåta mark för galor, vägar, allmänna
platser ra. m. eller all bekosta ga-luanläggning eller utföra vallen- och
avloppsanläggning. Trots all de nämnda bestämraelserna har i viss män samma
syfte som värdeuljäm-ningsexpropriationen, nämligen atl verka för tillkomslen
av exploateringsavtal, anses de inte lämpligen kunna upphävas av den
anledningen att det skisserade systemet förverkligas. De går ju inte bara ul på
atl få liU stånd en utjämning av värden inom planområdet ulan har dessutom den
för kommunen fördelaktiga effekten atl kommunen befrias från vissa utgifter
som den annars skulle ha fått vidkännas. Det anses inle heller möjligt alt
genomföra det skisserade systemet ulan särbeslämraelser för det fall atl
förordnande har meddelats enligl någon av de åsyftade be-
Prop. 1971:122 94
stämmelserna
i BL. EiUigl utredningen skulle delta nämligen innebära att de förpliktelser
som har ålagts en ägare av ett större markområde därför att han beräknas göra
en esploaleringsvinsl skulle fördelas på aUa markägare inom området. Härmed
skuUe visserligen kommunens intresse bli tillgodosett, men förhållandet skulle
knappast kunna betecknas som rättvist av de berörda markägarna. Den bästa
lösningen består enligt utredningen i att kommunen får välja mellan alt
utverka förordnande enligt något av nyssnämnda lagram i. BL eUer alt tUlämpa
värdeutjämnings-expropriation. Markområden, vUka tillhör någon som har ålagts
särskUda förpliktelser med stöd av 70, 73 eller 113 § BL, undantas därför generellt
från bestämmelserna om värdeutjämningsexpropriation.
3.3.
Reservation och särskilda yttranden
Utredningens
ledamöter är överens om de föreslagna reglerna om expropriationsersättningen utom
på en punkt. Ledamoten Gustaf Henry Hansson biträder inle majoritetens förslag
all jämkning av löseskillingen med hänsyn lUl penningvärdeförändringar skall
ske endasl under föratsättning atl mera betydande ändringar har inträffat i
allmänna prislägel och att jämkningen finnes påkallad. Han har i och för sig
inte något alt erinra mot en relativt tidig värderingslidpunkt när del gäller
att bestämma löseskiUing eller intrångsersättning, men han anser att en
självklar konsekvens härav bör vara atl kompensation skall utgå för varje
ändring i allmänna prislägel som inträffar därefter.
Experten
Michael Hernmarck anför i sill särskilda yttrande synpunkter på reglerna om
värderingstidpunkt, på ersättningsreglerna i BL och på förslaget beträffande
värdeuljämningsexproprialion.
Utredningens
förslag rörande värderingstidpunklen bygger enligt Hernmarck på att den
exproprierande inle skall behöva betala ersättning för den värdeökning som vid
genomförande av stadsplan och i liknande exproprialionsfail uppkommer på mark
inom planområdel. Något underlag för påståendet att överkompensation enligt
gällande ordning förekommer i sådan utsträckning atl en så ingripande reform
oundgängligen behövs redovisar utredningen inte. Det är enligt Hemmarck
betänkligt att skapa en så generellt verkande föreskrift som den föreslagna,
vilken får betydelse inom elt vidsträckt lagsliftningskomplex, endasl för att
tillgodose del nu angivna särpräglade inlresset. Del bör utredas i vad mån
ersättningsregler förekommer i författningar sora inle hänvisar till ExL och på
vad sätt olikheter kan uppkomma vid ersättningsberäkningen som medför en inle
önskvärd olikslällighet sakägare emellan. Hernmarck framhåUer vidare all en
faslighels värde kan förändras av många skäl som inte hai något samband med
åtgärder vidtagna av kommunen. Han påpekar också atl priset vid förvärv av
obebyggd mark sätts med beaktande av den. tid som återstår innan exploatering
Prop. 1971:122 95
kan
ske och alt markens värde således ökar successivt under väntetiden. Om denna
löper från ansökan fram till tidpunkten för ersättningens bestämmande, gör
expropriaten med utredningens förslag en direkt förlust. Det kan knappast
godtas atl i stället döma ut ersältningsgUl ränteförlust som personlig
ersättning, eftersom räntekostnaden under väntetiden före utbyggnaden av elt
markområde är helt integrerad i markvärdet och därmed i löseskillingen. Det är
i dessa fall fråga om storleken av del diskonterade värdet av marken vilket,
inom ramen för marknadspriset, vid varje tidpunkt framkommer i förhållande tUl
förverkligandet av utbyggnaden. Enligt Hernmarck kan huvudprincipen om
expropriatens oförändrade ställning inle upprätthållas om utredningens förslag
lagfästs.
Vad
gäller frågan om ersättning för penningvärdeförändringar är förslaget enligl
Hernmarck uppbyggt på sådant sätt att det faktiska resultatet för expropriaten
kan bli både imderersättning och överersättning beroende på förhåUandena i del
enskUda fallel. Det föreslagna systemet slår därför inte i samklang med annars
godtagna expropriationsrällsliga gmndsatser.
Hernmarck
anför vidare all de föreslagna reglerna kommer all leda till utomordentliga
svårigheter med avseende på själva värderingsförfarandet. Gränsen mellan
löseskiUing eller intrångsersättning resp. personlig ersättning är ofta svår
all dra och de olika ersällningsarlerna har ofta ell nära samband med
varandra. Skilda värderingstidpunkter för dessa ersältningstyper kan därför
leda till komplikationer. Med hänsyn till bl. a. de redovisade betänkligheterna
anser Hernmarck all de nuvarande reglerna om värderingslidpunkt är att föredra
framför utredningens förslag.
Förslaget
lill ersättningsregler i BL innebär enligt Hernmarck att markägaren
fortsättningsvis skall berövas lälbebyggelsevärdet i planläggningsfaUen men får
behålla del i övriga faU. Della innebär all om expropriation äger rum t. ex.
enligl 2 kap. 3 § AExL marken skall ersättas efter sitt lälbebyggelsevärde. Har
däremot samma mark genom fastställd generalplan eller stadsplan undantagils
från enskUt bebyggande, kan markägaren få nöja sig raed jordbruks- eller
glesbebyg-gelsevärdet. Hernmarck anser att så olika konsekvenser i ekonomiskt
hänseende mellan de beskrivna alternativen inle bör godtas.
Med
anledning av vad utredningen anför om alt expropriationsinsli-lulet kan tjäna
som en varning för dem vUka i spekulativt syfte förvärvar mark lill överpris
påpekar Hernmarck att ersättningsreglerna inte bör ha annat ändamål än atl
ersätta expropriat för den förlust han lider. Hernmarck framhåller vidare alt
del ter sig oegentligt all den förutsatta varningsfunktionen skall rikta sig
endasl mol de markägare vilkas mark genom planläggning undantas från enskilt
bebyggande men inte mot övriga. Mången gång kan det vara svårt för en
fastighetsägare atl i förväg vela om han tillhör den kategori som varnas av
lagstiftaren eUer
Prop. 1971:122 96
den
kategori för vars spekulation i förväntningsvärdet ersättning tiUåts att utgå.
Hernmarck framhåller vidare alt utredningens förslag, som innebär att endasl
det lälbebyggelsevärde som hänför sig lUl mark med bebyggelserält enUgl plan
ersätts vid tvångsinlösen enligt BL, ökar spännvidden mellan ersällningsrällen
i planläggningsfallen och vid expropriation enligt övriga bestämmelser i 2
kap. AExL. Om utredningens förslag ora värdeutjämningsexpropriation genomförs
förtas den effekt som utredningen åsyftar i förevarande sammanhang, vUket
innebär alt även i planläggningsfallen mark;spekulalioner kommer att honoreras.
Della följer av all del raarkpolitiska instrument som utredningen vill införa
är "suspenderat" under sex månader räknat från planfastställelsen.
Mark
som i plan har avsatts ][ör allmän byggnad ingår i byggnads-kvarter och platsen
för allmän byggnad kan ofta väljas inom alternativa områden. Enligl fast praxis
gäller f. n. att markägare vid expropriation skall ha rätt tiU ersättning l:ör
markens lälbebyggelsevärde. Detta ter sig enligt Hernmarck rimligt och riktigt
med hänsyn lUl att det här är fråga om byggnadskvarter med viss medgiven
bebyggelserätt. Utredningens förslag synes innebära atl kommunen
fortsättningsvis kan tvångsinlösa detta slags mark för exempelvis
jordbruksvärdet och därefter bebygga den i kanske samma utsträckning som är
medgiven för dun enskUda bebyggelsen inom planområdet i övrigl. Hernmarck anser
att en sådan ordning i rättssäkerhetens intresse inle bör godtas.
Utredningens förslag alt
162 § BL skall upphävas och alt del skall förordnas all de mera förmånliga
värderingsreglerna skall gälla endast under vissa förutsättningar är enligt
Hernmarck ägnat att inge stora betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Det
är här fråga om ett regelsystem av utomordentiigt komplicerad natur och det kan
inle förutsättas all den enskUde markägaren kan överblicka det och vidta behövliga
ålgärder för all skydda sina intressen. Av förslaget framgår inle om kravet på
inlösen skall omfatta hela fastigheten eller endasl de delar av den som genom
plan har undantagits från enskilt bebyggande. I del senare fallet, som anses
mest sannolikt, uppkommer oöverskådliga svårigheter från bl. a.
fastighelsbUdningssynpunkl. Hernmarck framhåller all utredningens strävan all
avveckla de före den nya lagens ikraftträdande uppkomna lälbebyggelsevärdena
inle får leda till sådana olägenheter sora har antytts och inle heller till
att kravet på rättssäkerhet eftersatts i alllför hög grad.
Beträffande
bestämmelsen om värdeuljämningsexproprialion anför Hernmarck alt den enligt
sin ordalydelse är tUlämplig även för det fall all all mark utom planområdel
är i endast en ägares hand och all kommunens rätt atl expropriera inträder även
om bebyggelserällen har fördelats jämnt mellan markägare och något behov av
utjämning alltså inte föreligger. iLven om markägarna förklarar sig be-
Prop. 1971:122 97
redda
att inbördes företa utjämningen för alt få behålla dispositionen över marken
kan de inte hindra att tvångsöverföring tUl kommunen sker. Detta gäller även om
endast en obetydlig del av planområdet har avsatts för allmänt ändamål.
Hernmarck anser alt lagtexten i alllför hög grad saknar samband med i motiven
angivet syfte och att den kan leda till konsekvenser som inle har avsetts.
Vad beträffar undantaget
för mark som på grund av sin naturbeskaffenhet uppenbarligen inte kan komma i
fråga för bebyggande anför Hernmarck alt det inte torde vara lätt alt i
praktiken dra klara gränser meUan sådan mark och mark som kan bebyggas.
Hernmarck framhåller vidare all belägenhet inliU vatten mestadels höjer
fastighetsvärdet, vare sig marken används för tätbebyggelse eller för annat
ändamål. Om sådan värdeinfluens påverkar löseskUlingen för den mark som löses
är det svårt atl inse varför vattenområdet skulle bli kvar i ägarens hand. En
följd av undanlaget blir att ägaren till det värdeskapande vallenområdet och
den därinlill belägna värdefulla marken får delta i fördelningen av den totala
löseskillingen med en reducerad areal och all han därigenom får lägre
ersättning än ora vallenområdet hade räknats raed. Någon möjlighet för ägaren
att påfordra inlösen av ett undanlaget område enligt 21 eUer 48 § BL lorde i
allmänhet inte föreligga, varför förslaget i sådant fall leder lill
oliUfredsslällande äganderätts- och fas-tighelsbildningsförhåUanden. Del kan
inte vara rimligt atl, sedan planen har genomförts, smärre områden inom denna,
avsedda för allmänt ändamål som park, vattenområde e. d., framgent skall ägas
av den enskUde, om komraunen inte anser sig böra inlösa dessa oraråden. Hernmarck
framhåller vidare alt även undantaget raed avseende på oraråde vars ägare med
hänsyn till bebyggelsens "värde eller beskaffenhet i övrigl uppenbarligen
icke har intresse av planens utformning" kan medföra stora svårigheter
vid tillämpningen.
De föreslagna
inlösningsreglerna kan enligl Hernmarck komma atl influera på själva
plarUäggningen lill nackdel för en rationell och av ekonomiska särintressen i
möjligaste mån obunden planläggningsverksamhel. Den markägare som innehar del
från bebyggelsesynpunkl värdefullaste området gör en förlust då han ersätts
efler elt genomsnittsvärde, vilket innebär alt principen all hans ekonomiska
ställning skall lämnas orabbad vid expropriationen inte kan upprätthållas.
Eftersom värdeutjämningsexpropriation kan tillämpas endast vid
förstagångsplanläggning genom stadsplan eller byggnadsplan konmner den inte alt
omfatta mark för vUken gäUer en sedan länge inaktuell detaljplan och möjligen
inle heUer områden med äldre avstyckningsplaner. Utanför lUlämpningsområdet
faller vidare fastställd generalplan, trots alt sådan annars har rättsverkan
både i fråga om inlösenrält och inlösenpUkl. Hernmarck framhåUer vidare atl
tätbebyggelse i stor omfattning har reglerats genom byggnadsordningar, vilka
numera upphävts ulan atl ha ersatts av delalj-
4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 98
plan.
Då sådan tUlkommer för första gången blu- den föreslagna bestämmelsen
tillämplig, vUket formeUt; innebär att bebyggda fastigheter i städernas äldre
centrala delar kan exproprieras på denna grund, något som knappast torde ha
varit avsett.
Efler
utgången av den föres;lagna sexmånadersfristen skall ersätl-nuig dömas ut på
grandval av den faktiska eUer tUlåtna användningen. Detla innebär alt markägare
som försummar preklusionsfrislen kan riskera atl göra avsevärda förlusteir.
Hernmarck finner delta utomordentligt betänkligt från rätlssäkerhelsisynpunkt.
De markägare som har kännedom om sin tidsbegränsade ersättningsrätt ställs i
och med planens fastställande inför svåra bedömningar och avgöranden. Det
gäller därvid all utreda om inlösen ter sig fördelaktigt och i så fall atl få
fram underlag för den stämningsansökan med yrkande om löseskiUing som skaU ges
in före sexmånadersfristens utgång. För bedömningen av dessa frågor torde
sakkunniga behöva aiUilas i stor utsträckning. Kostnaderna för just della slags
utredningaj.' är erfarenhetsmässigt mycket höga. Tidsnöden och
ulredningsarbetel: förstärker inte markägarens förhandlingsposition gentemot
kommunerna.
De
ekonomiska återverkningarna på angränsande bebyggelse, t. ex. beträffande
gatumarksersältning, bör enligl Hernmarck studeras närmare. Utredningens
förmodan all friviUiga uppgörelser skall komma till stånd i praktiskt tagel
alla fall är enligt hans raening mindre väl grundad. Markägarna torde nämligen
vid tiden för förhandlingen med kommunen inle äga kännedom om den blivande
planens enskildheter och särskilt undanlagsområdena skap;ir motstridiga
intressen ägarna emeUan. Eftersom planen inle är fastställd under
förhandlingsskedet kan parterna därför släUas inför ekonoraiskt
svåröverskådUga alternativ, vilket knappast är ägnat att underlätta avtal vare
sig mellan kommunen och markägarna eller mellan dessa inbördes.
Sammanfattningsvis
anför Hernmarck all han anser förslagel om värdeutjämningsexpropriation inrymma
så många vanskligheter och le sig så främmande för det regelsjstem i vilket del
är avsett att ingå atl han inle kan tillstyrka del.
Experten
stadsjuristen Erik Gustaf Westman anför i elt särskilt yttrande alt syftet med
värdeutjämningsexpropriationen enligt hans mening är myckel lorvärt men all den
däri inbyggda värderingsregelns återverkan på andra närslående områden liksom
också relationen mellan institutet i dess; helhet och andra regler om markförvärv
i samband med genoraförandet av stadsplan inte har blivit tUlräckligt belyst.
Lagstiflnmg på expro])riationsrätlens område är enligt Westman av så
komplicerad och viktig natur att ett noggrannare övervägande bort göras än som
varit möjligt inom den tidrymd som stått utredningen tUl buds.
Prop. 1971:122 99
3.4.
Remissyttrandena
3.4.1.
Allmänna synpunkter. Förslagen om ändrade ersättningsregler mottas helt eUer i
huvudsak positivt av poststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i
Stockholms och Jönköpings län, FSKF, HSB och bygglagutredningen. Många
remissinstanser lämnar förslagen ulan erinran. Kritik av varierande styrka framförs
av bl. a. Svea hovrätt, expropriationsdomstolen i Stockholm, Näringslivets
bygggnadsdelegation, advokatsamfundet, Samfundet för fastighetsvärdering, RLF,
SKTF och SACO.
Ell
flertal remissinstanser betonar vikien av atl nuvarande regler om ersättning
vid expropriation omarbetas. Sålunda framhåUer bl. a. expropriationsdomstolen
i Stockholm atl reglema, vilka återfinns i olika lagar och har tillkommit vid
skilda tidpunkter, är ganska svåröverskådliga och tUl sin innebörd delvis
omtvistade. Domstolen påpekar vidare att de värderingssituationer som
uppkoraraer vid skUda slag av expropriationer är så oUkartade med hänsyn till
de ekonoraiska betingelserna, alt ett regelsystera, som ter sig enkelt från
principiell synpunkt och teoretiskt riktigt, i praktiken ibland kan ha mindre
önskvärda följder och leda till icke godtagbara resultat.
De
föreslagna ändringarna av värderingsreglerna kan enligt byggnadsstyrelsen
komma alt utgöra ell verksamt och betydelsefullt instrument i samhällets
strävan att åt det allmänna förbehålla en del av den markvärdestegring som är
en följd av samhällets ålgärder. Reglerna komraer också alt bidra tUl alt
utjämna en del av de stora skUlnader i markvärde meUan olika områden som i dag
kan uppkomma genom planläggning. Båda konsekvensema av en ny lagstiftning är
önskvärda. Planverket gör gällande att nuvarande värderingsprinciper i många
fall har avhållit konununerna från att expropriera mark i den utsträckning som
varit önskvärd. Man synes ha befarat ett för högt markpris och, som en sekundär
effekt därav, en generell höjning av ortens markpriser. Del finns exempel som
visar alt man frångått den översiktliga planeringen och inriktat sina
planeringsresurser på perifera områden, inköpta på den fria marknaden. Såvitt
planverket kan bedöma måste de föreslagna värderingsreglerna innebära en
förbättring, frärast då bevisbörderegeln och regeln om värderingstidpunklen.
Naturvårdsverket,
som erinrar om all naturvårdslagens regler om intrångsersättningar och lösen
har byggts upp bl. a. på grundval av motsvarande principer i ExL och BL, anför
all staten vid förvärv av mark för naturvårdsändamål ibland har nödgals betala
köpeskillmgar som varit påfallande höga. Intrångsersättningar enligt
naturvårdslagen har i många faU bestämls tUl mycket höga belopp. Utredningens
förslag synes kunna leda tUl en rimligare och riktigare pris- och
ersättningsnivå. Naturvårdsverket har därför inget att erinra mol de av
utredningen före-
Prop.
1971:122 100
slagna
principema om marknadsvärdet och om bevisbördans fördelning. Statens järnvägar
anser de föreslagna ändringarna i värderingsreglerna befogade och uppger sig
på senare tid ha kunnat iaktta en allt högre prissättning på exproprierad mark.
Kommunförbundet, som anser att expropriationsersättningarna fortfarande i
många fall sätts väsentligt högre än man på förhand har räknat med och all
expropriation därför vanligen är en ofördelaktig förvärvsform, finner det vara
av stor betydelse att man på ett synligt sätt genom ändring av själva värderingsregeln
försöker uppnå en korrigering av rådande raissförhållanden. Det är enligt
förbundet omöjUgt att bedöma om de föreslagna ersättningsreglerna tUlgodoser
della önskemål. Med hänsyn till svårigheterna att ge en mera exakt och i olika
lägen tUlämpbar precisering av ersättningsgranderna vid expropriation tvingas
lagstiftaren lämna stort utrymme åt rättstUlämpningen. För att en reell
ändring skall komraa tiU stånd är det elt oavvisligt krav att entydiga och
bestämda uttalanden görs i motiven om lagsttflarens intentioner.
Lantbruksstyrelsen
förordar en allmän föreskrift av innebörd atl för skada som uppslår genom
expropriation skall erläggas en ersättning som bereder expropriaten möjlighet
att bibehålla oförändrad förraögen-hetssläUning. En sådan föreskrift skulle enligl
styrelsen få särskild betydelse i de fall då totalersällningen inkluderar
fastighelsintrång. Som motivering till förslagel anför styrelsen.
Försäljningar
och expropriation av jordbraksmark för andra ändamål än jordbrak sker oftast
till förhållandevis höga priser och ökar genom sin prishöjande effekt i regel
svårigheterna all driva elt lönsamt jordbruk och all åstadkomma strukturella
förbättringar inom näringen, inle bara i den omedelbara närheten av de försålda
respektive exproprierade orarådena, utan även på betydande avstånd från dessa.
I närheten uppstår förväntningsvärden även på raark sora enligl förefintliga
planer inle är avsedd för bebyggelse inom överskådlig tid. Markägarna blir
obenägna alt sälja, eftersom de hoppas få ut ännu högre priser längre fram.
Slruklurrationalisering kan i dylika områden ske endast genom
"tUlskottsarrenden", oftast kortvariga sådana. Härigenom motverkas mera
långsiktig planering för jordbruksdriften saml för rationell jordbruksdrift
erforderliga investeringar i mark och byggnader. Även på ganska stora avstånd
från de för exploatering försålda eller exproprierade egendomarna stiger
prisema på jordbruksjord. Säljarna respektive expropria-terna önskar ofta
förvärva ersättningsmark. Härigenom stiger antalet presumtiva köpare av
jordbruksfastigheter och efterfrågan på dessa ökar ytterligare. Redan detla
verkar prishöjande. Dessa köpares i regel goda kapitaltillgångar gör del möjUgl
för dem atl erlägga köpeskillingar som vida överstiger marknadsvärdet i
respektive orter. Följden blir ytterligare prisstegringar som i sin tur skapar
höga förväntningsvärden och svårigheter alt köpa tillskollsmark för den
angelägna strukturrationaliseringen. Att reglerna för ersättning vid
expropriation utformas så att prisnivån på jordbruksjord och skogsraark inte
onödigtvis höjes har sålunda väsentiig betydelse för jordbraket i allmänhet och
för möjligheterna all genomföra en snabb strukturrationalisering i synnerhet.
Veder-
Prop. 1971:122 lOl
börande
fastighetsägare skall självfallet bli helt tUlgodosedda i ekonomiskt hänseende
men inte överkompenserade. Ett allmänt stadgande av denna innebörd borde
lämpligen införas i lagtexten.
Även
bygglagulredningen ifrågasätter ora inte målsättningen för den totala
ersättningen borde komma till ullryck i lagtexten. Föreningen Sveriges
häradshövdingar och stadsdomare säger sig med tillfredsslällelse konstalera alt
grandprincipen all expropriationen inte skall försämra expropriatens
förmögenhelssiluation upprätthålls.
Lanlmäteristyrelsen pekar
inledningsvis på tre omständigheter som enligt styrelsens mening främst har
medfört all ExL:s, BL:s och naturvårdslagens ersättningsregler är svåra all
tillämpa. Den första är atl man, då det inte har varit möjligt att nå politisk
enighet om vissa ersättningsprinciper, vall alt överlämna en rad
tillämpningsfrågor till rättspraxis. Detla gäller särskUt byggnads- och
naturvårdslagarna. Den andra är att man i lagstiftningsarbetet ofta har
koncentrerat intresset lill hur en ersättning skall beräknas och mindre
diskuterat målsättningen för ersättningens bestämmande. Olägenheterna härav
framträder särskilt då nya värderingsmetoder börjar tUlämpas och då nya
omständigheter som kan påverka ersättningsfrågans behandling tillkomraer. Den
tredje oraständighelen är alt expropriationsmålen i princip ses som tvistemål.
Enligt styrelsens mening skulle det vara till påtaglig fördel om man i
expro-priationsprocessen i likhet med vad som gäller vid fastighetsbildning och
fastighetstaxering kunde införa vissa moment av officialprövning.
För den enskUde markägaren
som drabbas av expropriation synes enligl stjTclsen det väsentUga vara den
totala ersättningens storlek och inte omfattningen av de olika delposterna. Det
finns därför skäl för att söka formiUera en generell målsättning för den totala
ersättningens bestämmande. Denna målsättning bör vara alt ersättningen skall
bereda expropriaten möjlighet att bibehålla sin förmögenhetsställning
oförändrad. Ersättningen bör bestämmas mot bakgrund av den skada som uppslår om
expropriaten vidtar de ålgärder sora kan företas för all minska skadan, t. ex.
köper ersättningsfastighet, flyttar sin rörelse etc. De mest uppenbara fallen
av överkompensation hittills lorde vara sådana då personlig skada har
beräknats ulan beaktande av de anpassningsmöjligheter som förelegal. Det synes
därför önskvärt all man i motiven exemplifierar eller på annat sätt preciserar
i vilka fall man vid ersättningens bestämmande skäligen kan förutsätta, alt
expropriaten har sådan reeU möjlighet att begränsa skadan alt
ersältningsberäkningen bör ta hänsyn härtUl, oavsett om en begränsning
verkligen sker eller inle.
Även Samfundet för
fastighetsvärdering framhåller att det är önskvärt all det klart sägs ifrån att
målsättningen för bestämmandel av den saramanlagda expropriationsersättningen
skall vara atl ersättningen skall bereda expropriaten möjlighet att bibehålla
en oförändrad förmögenhetsställning, samt att ersättningen bör bestämmas mot
bakgrand av den
Prop.
1971:122 102
skada
som uppstår sedan expropriaten har vidtagit de ålgärder som uppenbarligen kan
vidtas för all minska skadan. Också tekniska högskolan (sektionen för
lantmäteri) fra;mhåller att den skadelidande bör kunna åläggas att i rimlig
utsträckning medverka lill att hans förmögenhels-stäUning hålls oförändrad. Med
utgångspunkt häri diskuteras hur exproprialionsskadan bör värderas i olika
situationer. Om expropriaten har möjlighet att skaffa en likartad och likvärdig
egendom som ersättning för den förlorade bör ersättningen uppgå tUl kostnaden
härför jämte gottgörelse för olägenheter och förlusler (intrång) i samband med
avståendet och förvärvet. I anslutning härtiU anför högskolan.
Ibland
torde exproprianlen tUlhandahålla sådan likartad och likvärdig egendom av
beskaffenhet att den bör kunna godtagas av expropriaten. Ersättningen bör i
sådant fall vara lika med del pris som den likvärdiga nyttigheten betingar
eller marknadsvärdet å denna egendom, oavsett ora expropriaten godtar
ersätlningsförvärvet eller föredrar ersättning i pengar. Om en likvärdig
ersältningsegendom av godtagbar beskaffenhet släUs tUl förfogande utan kostnad
och expropriaten med slöd av lagbestämmelse är skyldig godtaga att skadan på
detta sätt avhjälpes, bör sålunda någon särskild penningersättning inle ulgå
annat än för eventuell kvarstående skada samt för intrång. En sådan situation
kan ibland föreligga då skadan minskas eUer undaniröjes genom
fastighetsreglering. Under andra omständigheter kan ersättningsförvärv finnas
att tUlgå på fastighetsmarknaden. Som sannolik kostnad för
ersätlningsförvärvet bör i sådant fall sättas marknadsvärdet jpå den avstådda
nyltighelen. Delta värde är ju definitionsmässigt Uka med det sannolika priset
på en likartad och likvärdig nyttighet.
Skadeersättningen
bör sålunda vid detta principfall utgöra antingen kostnaden för eller
marknadsvärdet å erbjudet likartat och likvärdigt ersättningsförvärv av
godtagbar be;skaffenhet eller marknadsvärdet å den avstådda egendomen samt
därjämte ersättning för olägenheter och förluster i samband med avståendet och
förvärvet.
Som
ett andra principfall nämns att godtagbar ersättningsegendom av likartal slag
inle tUlhandahålles av den exproprierande och inte heller kan erhåUas genom
förvärv på fastighetsmarknaden. Skadeersättningen bör i detta fall i princip
uppgå tiU det kapitaliserade värdet av den årliga förlust som uppkommer genora
avståendet jämte ersättning för olägenheter, kostnader och förluster i samband
med själva avslåendet. Ora den avstådda egendoraen skulle ha behållits i
expropriatens ägo i all fraratid komraer det kapitaliserEide värdet att utgöra
egendoraens avkastningsvärde. Om däremot egendomen skuUe ha behållits en
mycket kort tid är i stäUet av intresse vUket pris som skulle ha erhållits vid
fcr-säljnuigen, dvs. egendomens marknadsvärde. Om exproprialionen avser del av
fastighet blir närmast det margUiella avkastnings- resp. marknadsvärdet
tUlämpUgt.
Avslutningsvis
konstaterar högskolan att värderingsreglerna med hän-
Prop. 1971:122 103
syn
lill de olika situationer som kan föreligga bör ges en allmän utformning.
Följande skiss tUl regler läggs fram.
1.
Kan den genom expropriationen
uppkomna skadan undanröjas eller minskas genom anskaffande av likartad egendom
av godtagbar beskaffenhet bör ersättningen bestämmas med hänsyn tiU den beräknade
kostnaden för dessa ålgärder.
2. Kan den uppkommande skadan ej undanröjas genom
anskaffande av Ukartad egendom av godtagbar beskaffenhet skall ersättningen bestämmas
med hänsyn till i vUken utslriickning egendomens avkastning påverkas under en
skälig anpassnmgstid under den lid innehavaren av egendomen kunde ha väntats
inneha egendomen saml fastighetens marknadsvärde. För skada som kvarstår efter
det att åtgärder vidtagits för att minska uppkommande olägenheter skaU
motsvarande gälla.
Enligt
Svea hovrätt är det säkerligen rikligt att expropriationsersättningarna ofta
sätts högre än de exproprierande har räknat med, åtmui-stone ora dessa har
räknai med de belopp som i målen erbjudils i ersältning. På expropriathåll
torde man emellertid hysa uppfattningen att ersättningarna lika ofta sätts
väsentligt lägre än man på den sidan på förhand räknat med. Hovrätten erinrar
i detta sammanhang om atl expropriationsmål, med den inskränkning som
föranleds av inteckningshavares räll, är av dispositiv natur och att därför
utgången av dessa, ofta komplicerade rättegångar är omedelbart beroende av bl.
a. den utredning som från vardera sidan åberopas. Tydligt är atl, liksom i
andra typer av mål, brister i processföringen kan resultera i all utdömd
ersättning blir för låg eller för hög i förhåUande lUl del resultat sora
annars skulle kunnat ernås.
Hovrätten
framhåller vidare att ersättningsreglerna måste utformas under beaktande av
artikel 1 i tUläggsprotokoUel 1952 tUl den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna. Enligt nämnda arlikel får ingen berövas sin egendom
annat än under de förutsättningar som anges av bl. a. folkrättens allmänna
grundsatser. Enligt den inom folkrätten härskande uppfattningen är
föratsättningen för atl expropriation skall vara tillåtlig att den drabbade får
full ersättning ("just compensation").
Enligt
RLF är det påtagligt all expropriationsdomstolarna efler 1949 års lagändring
har visat en aUt mer restriktiv inställning i expropriationsmål till den
exproprierandes förmån. Övervärdering av fast egendom hör numera tUl de
absoluta undantagen. Visst fog kan enligl förbundet föreligga för de från
kommunalt håU framförda synpunkterna all expropriation är en ofördelaktig
förvärvsform, men i myckel hög grad har detta sin förklaring i det sätt på
vilket bl. a. många kommuner för lalan i målen. Det är ingalunda ovanligt att
de exproprierande underlåter att prestera nödvändiga utredningar. Genora en
lämplig processföring skulle del i många fall vara möjligt att underlätta,
påskynda och förbiUiga målen och därmed också nedbringa de totala kostnadema
för den exproprierande.
Prop. 1971:122 104
Bankföreningen
påpekar atl del är av stor vikt för bankerna att expropriationsersättningarna
verkligen blir tillräckliga för alt ge fullgott skydd mot förlusler på
inteckningar mom ell realistiskt belåningsvärde. Föreningen ser därför med oro
piå den i utredningsförslaget framträdande tendensen att genom åtgärder av
olika slag försöka få tiU stånd en snävare ersällningsberäkning än f. n.
Enligt
Näringslivets byggnadsdelegation har de föreslagna ersättningsreglerna blivit
invecklade och därmed tidsödande att tUlämpa. De anknyter f. ö. inle som
utredningen vUl göra gällande till några "marknadspriser" i
vedertagen mening, ulan till en kommunal prisreglering av markförvärv.
Delegationen anför också all exproprialionsutredningen har ägnat mycket
betydande utrymme ål regler som syftar till att begränsa vederlag för s. k.
förvänliungsvärden i anledning av tätbebyggelse men trots delta inte lämnat
någon slutgUtig lösning på probleraet hur förväntningsvärden skaU behandlas
eUer någon teoretiskt tUlfredsstäUande analys av frågan hur
exproi)riationslagsliflningens värderingsregler skaU kombineras med
byggnadslagstiftningens bestämmelser om fördelning av byggnadsrätt, särskUl 5
§ BL. SACO håller i och för sig med om alt nuvarande ersättningsregler i vissa
avseenden är olämpligt utformade men anser alt utredningen har överdrivit
ersällningsreglemas betydelse i de faU överkompensation eller spekulationstendenser
kan anses ha förekommit.
Samfundet för
fastighetsvärdering anser all vissa av de föreslagna ersättningsreglerna inte
är tillräckligt genomarbetade. Della måste avhjälpas innan förslagen upphöjs
till lag. Vid elt fortsatt lagstiftningsarbete är det enligt samfundet
nödvändigt med en ordentlig analys av värderingsprinciper och
ersältningssituationer. I diskussionen måste man skilja mellan vad som är
fastighetsvärderingsfrågor och vad som är ersättningsfrågor. Även om i etl
fall värderingsproblemen har lösts på elt tillfredsställande sätl är därmed
inle klart alt ersättningsfrågorna har fåll en lämplig lösning. Nar det gäller
alt bedöma ersättningsfrågorna raåste nya aspekter anläggas, vUket inle rainst
sammanhänger med bedömningar av markpoUtisk art och med olika slag av
skälighetshänsyn.
I fråga om
bevisbördereglerna är raeningarna starkt delade bland remissinstansema.
Förslagel godtas av vägverket, lantmäteristyrelsen, vattenfallsverket,
saneringsutredningen, kommunförbundet, landstingsförbundet, reservanterna i
Stockholms sladskollegium, SKTF och FSKF. Naturvårdsverket och
bygglagutredningen ifrågasätter ora inle de föreslagna principerna även bör
införas i lagtexten.
Ett flertal andra
remissinstanser anser all gällande regler rätt lUl-lämpade leder tUI
godtagbara resultat. Bland remissinstanser som har denna eUer närliggande
uppfattning märks Svea hovrätt, expropriationsdomstolen i Stockholm, tekniska
högskolan (sektionen för lantmä-
Prop. 1971:122 105
teri).
Näringslivets byggnadsdelegation, advokatsamfundet. Lantbruks förbundet, RLF
och SACO.
Kommunförbundet
ansluter sig helt lill utredningens uttalande att en regel om att domstolen i
tveksamma fall bör döma tiU den ena eUer den andra partens förmån med hänsyn
tUl omfattningen av ovisshetsmarginalerna oundvikligen måste leda till över-
resp. undervärderingar i elt betydande antal faU. De kommunala erfarenheterna
pekar enligl förbundet entydigt på att den bevisbörderegel som gäller till
nackdel för exproprianlen i flera faU har lett tiU mindre tUlfredsstäUande
resultat med överpriser som konsekvens. Domstolarna har i praktiken ofta lagt
en mycket tung bevisbörda på de exproprierande kommunerna. Förbundet belyser
detla med en redogörelse för etl rällsfaU som rörde värdering av en rörelse och
förklarar sig anse utredningens förslag utgöra en väsentiig förbättring. Även
vattenfallsverket bekräftar alt bevisbördan åvUar den exproprierande och att
detta ofta har medfört betydande besvär och kostnader för sökanden. Markägaren
har sålunda i en process ulan befogad anledning kunnat påslå, all viss mark har
värde som exploateringsobjekt för tomtmark eller för en mineralfyndighet. Elt
sådant påslående måste sökanden försöka bemöta genom egna utredningar och
särskilda sakkunniga, vilket medför avsevärda kostnader. Om bevisbördan i
sådana faU läggs på markägaren, kan detla ha den effekten att han kan avhållas
från att framställa yrkanden och påståenden som saknar verklighetsunderlag.
Samma synpunkter framförs av Elverksföreningen.
Stockholms
stads juridiska avdelning uppger att bevisbördereglerna f. n. tiUämpas så all
expropriatens påståenden godtas om den exproprierande inte kan motbevisa dem.
Detta medför all exproprialerna många gånger kan göra löst grandade påståenden
rörande förhållanden om vUka den exproprierande inle har rnöjlighet att skaffa
fram bevisning. Som exempel nämner avdelningen elt mål sora avsåg expropriation
av en fastighet, vari drevs restaurangrörelse. Fastigheten förhands-tillträddes
år 1961. Då hovrätten raeddelade dom tre år senare godtogs trots stadens
bestridande reslaurangidkarens blotta påståenden om inredningens ålder och
skick. Någon bevisning härom fördes aldrig av reslaurangidkaren och kunde
givetvis inle heller föras av staden. Förslaget om likställighet fyUer därför
enligl avdelningen elt stort behov. Hur stort behovet är kan inle utiäsas ur
praxis, eftersom bevisbördans fördelning ofta mle framgår av domskälen. De
exproprierande avstår nämUgen vanligtvis från att göra bestridanden eller
påståenden om vUka de saknar bevis. Det torde inte kunna påstås att den
föreslagna regeln ålägger expropriaten en aUtför tung börda, eftersom i vart
faU i första instans den exproprierande skall svara för expropriatens
rättegångskostnader inklusive kostnadema för bevisningen. Förslaget innebär
inle heller alt bevisbördan i släUet kommer att åvila expropriaten och alt
dom-
4t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 106
stolen
i tveksamma fall skall döma tiU expropriatens nackdel. Tvärtom innebär
förslaget alt domstolen när bevisning om storleken av inträffad skada inte alls
eUer endast med svårighet kan föras får uppskatta skadan. Enligt SKTF kan
rällssäkerhetskraven i fråga om utredningens förslag om bevisbördan anses
tUlgodosedda genom de för expropriaten förmånliga reglerna om fördelningen av
rättegångskostnaderna.
FSKF
antyder all, även om domstolarna många gånger undvikit all direkt i sina
domskäl uttrycka den nu rådande principen, denna ändå kan ha kommit till
uttryck i domstolsavgörandena. Del äldre synsättet är enligt föreningen en
kyarleva från tider då den exproprierandes processuella resurser framstod som
överlägsna.
När
det gäller att i expropriationsmål förebringa bevisning är det enligt Samfundet
för fastighetsvärdering rimligt att parterna i princip har samma skyldigheter.
Däremot bör det vid värderingen av de framlagda bevisen kunna anses skäUgl all
när ovisshet föreligger om rätt värde och bägge parter har förebragt lika god
bevisning för sina ståndpunkter låta osäkerheten i första hand drabba den
exproprierande. Tekniska högskolan (sektionen för lantmäteri) uttalar sig på
liknande sätt.
Vad
som enligt Svea hovrätt motiverar nuvarande regler är utöver expropriationens
karaktär av tvångsingripande och vad som sammanhänger därmed bl. a. att det
är den exproprierande som väljer tidpunkten för rättegången med de fördelar
delta innebär i fråga om t. ex. möjUgheterna att bedriva utredningsarbetet.
Motparten kan med hänsyn till kostnaderna ofta inle ens påbörja detla arbete
före stämningen och befinner sig sålUlvida i elt processueUt underläge. Enligt
hovrättens mening motsvarar de nuvarande bevisreglerna, rält tillämpade,
ganska väl kravet på en rimlig avvägning i de intressekollisioner som är
förbundna med de inte sällan mycket komplicerade värderingsspörsmålen vid expropriationer.
Den närmare innebörden av utredningens förslag om ändrade bevisregler är f. ö.
oklar och de skäl utredningen åberopar för en ändring förefaller föga bärande.
Hovrätten finner sig därför inle kunna tUlstyrka förslaget.
Lantbruksförbundet
framhåller att den exproprierande i regel har vida större resurser och insikter
än motparten. Det måste därför vara i hög grad påkaUat att den underlägsna
parlen får den kompensation som nuvarande bevisregler ger. Utredningen, som egendomligt
nog har underlåtit att granska det omfattande domsmaterial som finns lill
följd av föreskrifter om skyldighet alt insända doraar i expropriationsmål lill
justitiedeparteraentel, kan inle med fog påstå att gällande regler har gett
orättmäliga resultat. Även RLF påpekar att de exproprierande i många fall helt
och i nästan alla fall delvis förfogar över större möjligheter att förebringa
utredningar genom offentiiga organ, t. ex. lantmäteriet. SkuUe man helt överge
systemet att lägga den avgörande bevis-
Prop.
1971:122 107
bördan
på den exproprierande, torde därför risk föreUgga för alt domstolarna mer
eller mindre omedvetet gynnar den starkare parlen. Frågan bör utredas närmare
och förslaget överarbetas ytterligare.
Enligl expropriationsdomstolen
i Stockholm torde f. n., i överensstämmelse med uttalandena av lagrådet och
andra lagutskottet i 1949 års lagstiftningsärende, som huvudregel gäUa all vid
ovisshet om värdet bevisbördan ligger på den exproprierande. Enligl domstolens
erfarenhet har bevisregeln lillämpals på elt sätt som i allmänhet lett till
godtagbara resultat. När man bedömer det berättigade i denna regel bör man ha i
minnet all domstolarna i stor utsträckning verkställer
ersällningsberäk-ningarna på grundval av förebragt utredning i målet och att
bevisregeln endast i undanlagsfall kommer till användning. Eflersora expropriationsmålen
ofta rör betydande värden, brukar parternas utredning vara ganska omfattande
och ge en någorlunda tUlfredsstäUande grundval för domstolens ersällningsberäkning.
Del är naturligt all domstolen därvid säUan kommer fram lUl elt exakt belopp. I
aUmänhet ger utredningen vid handen, att ersättningen skall ligga inom vissa
gränser. All domstolen i sådana fall vid det slutliga bestämmandet av
ersättning inte stannar vid den nedre gränsen ulan, såsom väl i allmänhet är
fallet, sätter beloppet något över millen, synes inle vara stötande för
rättskänslan. Med anlednmg av vad utredningen anför om 35 kap. 5 §
rättegångsbalken påpekar dorastolen alt det för alt bestäraraelsen skall vara
tillämplig förutsätts att fuU bevisning om en skadas storlek inte aUs eller
endasl med svårighet kan föras. Detla torde sällan vara fallel i expropriationsmål,
där del i aUmänhet förebringas omfattande bevisning. Enligt domstolens mening
raåste det för tveksamma fall finnas en bevisbörderegel, som ger anvisning om
vilkendera parlen som har att bära risken av en ovisshet om ett relevant
faktum.
Näringslivets
byggnadsdelegation ifrågasätter om de osäkerhetsmarginaler som uppslår mellan
olika ersätlningsberäkningar i främsta rummet verkUgen beror på
bevisvärderingsfrågor. Snarare vittnar dessa svårigheter om alt de
värderingsfaktorer som skulle kunna ge elt från teknisk och ekonomisk synpunkt
rationellt underlag för värderingen vid tätbebyggelseexploalering inte har fått
någon genomarbetad och enhetlig lösning. Delegationen finner det emellertid i
och för sig rimligt, att bevisvärderingen också i expropriationsmål följer
aUmänna rättegångsregler. Delta skulle kunna slås fast genom en justering av
13 § ExL.
Enligt
lantmäteristyrelsen måste beaktas all parterna då det gäller möjligheterna att
förebringa bevisning har olika förutsättningar. Kommunen har ofta etl
omfattande utredningsmaterial beträffande genomförda försäljningar, vUket
markägarna saknar. Då det gäUer frågor sammanhängande med personlig skada är
däremot markägaren nalurUgen den som har de bästa möjlighetema att frambringa
ett utredningsmaterial. I princip synes rikligt alt parterna är likställda vid
domstolens
Prop.
1971:122 108
bevisprövning.
De praktiska konsekvenserna härav synes dock begränsade, då det ofta kommer
att firamstå som oskäligt att osäkerhet vid bestämmandet av ersättningens
storlek skaU drabba den som utsätts för ett tvångsförfarande, som sker tiU
förmån för ett allmänt eller enskUt intresse. Om man vUl undvika att osäkerhet
leder till höga ersättningar synes man i första hand böra öka domstolens
möjligheter att minska osäkerheten. Styrelsen anser att detta bäst skulle ske
genom atl expropriationsprocessens karakläi: av tvistemål förändras. Om detta
inte är möjligt bör man överväga att öka domstolarnas räll och skyldighet att
om så anses erforderligt infordra kompletterande utredning från partema,
lUlkalla särskUda sakkunniga och infordra remissyttranden från myndigheter och
institutioner som arbetar med värderingsfrågor. Även Samfundet för
fastighetsvärdering anser att en mer aktiv processledning från domstolens sida
skulle kunna bidra tiU större säkerhet i värderingen. Liknande synpunkter
anförs av tekniska högskolan (sektionen för lantmäteri).
SACO
framhåller att en ändring av bevisbördan inte ökar värderings-noggrannheten.
Denna bör i försila hand förbättras genom ökade kunskaper om
fastighetsvärdering, fastighetsmarknad och därtiU hörande problem. Enligt
SACO:s mening ar det därför angeläget atl forskningen och utbildnmgen på detla
område på allt sätt stöds. Det kan vidare övervägas om inte
expropriationsdomstolarna bör ges möjlighet att göra egna värderingar, särskilt
då parternas bevisning ler sig otUlräcklig eller motsägelsefull.
Utredningens
förslag all expropriationsersättningen skall delas upp i tre ersätlningsarter,
löseskUling, intrångsersättning och personlig ersättning, har inte mött niigra
erinringar vid remissbehandlingen.
Kommunförbundet
understryker alt kraven på omedelbar kontant ersättning vid expropriation
ställer stora krav på kommunernas ekonomi. Delta medför svårigheter specielll
för små kommuner eller starkt expanderande kommuner när behov föreligger att
söka expropriation av stora arealer. Hithörande frågor fordrar ytterligare
överväganden. Om kravet på kontant eisätlning bibehålls i framtiden torde det
vara nödvändigt alt ge exproprieiande kommuner ökade låneraöjligheter t. ex.
genom en ökning av fonden för de statliga markförvärvslånen.
3.4.2.
LöseskiUing. Utredningens förslag rörande marknadsvärdet har mottagits
positivt eller lämnats ulan erinran av ett flertal remissinstanser. Bland dem
märks expropriationsdomstolen i Stockholm, vägverket, kammarkollegiet, bostadssiyrelsen,
lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus
samt Norrbottens län, saneringsutredningen, landstingsförbundet, SKTF, FSKF och
Folksam. Andra remissinstanser uppg:er sig- inte kunna se någon förbättring
Prop.
1971:122 109
genom
det nya förslaget. Hil hör RLF och Näringslivets byggnadsdelega tion.
Expropriationsdomstolen
i Stockholm uppger all som riktpunkt vid värdesättningen av fastighet gäller
att försöka få fram elt belopp som så nära som möjligt motsvarar det pris
fasligheten kan antas betinga i en allmän marknad. Domstolen har därför inle
något alt erinra mot att nuvarande regel om löseskUlingens beräkning ändras på
sätt utredningen har föreslagit. Förslaget synes inte medföra någon ändring i
sak av granderna för bestämmande av löseskiUing. Det är närmast av redaklioneU
karaktär och har en viss fördel från lagteknisk synpunkt. När det gäller att
fastställa marknadsvärdet lorde även i framliden ortens pris och fastighetens
avkastning vara de för värdesätlningen mest avgörande faktorerna.
Förslaget
alt tUl löseskiUing hänföra endast marknadsvärdet kan enligt Svea hovrätt synas
medföra vissa principiella fördelar men har även klara nackdelar. Om
marknadsvärdet skall användas vid exproprialions-värdering, bör del emellerlid
inle ges en så begränsad innebörd soni utredningen föreslår. Hovrätten
utvecklar sina synpunkter på följande sätt.
En
följd av förslagel skulle bli att i åtskUliga fall två eller tre värderingar
kan bli erforderliga, där del med nuvarande regler är tillräckligt med endast
en värdering. Sålunda måste tydligen även om det i ett visst fall står klart
atl ersättningen för en faslighet skall beräknas t. ex. på grundval av en
koslnadsvärdering göras en särskild värdering enbart för alt utröna och
fastställa marknadsvärdet om detla är lägre. Vär-deskUlnaden utgår, jämte
eventuella andra poster, såsom personlig ersättning, vUket här måste anses
vara en föga adekvat beteckning. Värderingen underlättas inle av atl skilda
värderingstidpunkter skall gäUa för de olika ersällningsarlerna. Utöver
nackdelarna av ett ofta mera betungande värderingsarbete lUlkoraraer alt
gränsdragningen mellan er-sättningsartema blir svävande. Särskilt torde en viss
förvirring kunna befaras av alt under begreppet personlig ersältning skall
kunna hänföras större eller mindre del av vad som nu benämns löseskiUing och
ersättning för skada och intrång på restfaslighel.
Lantbruksstyrelsen
föreslår alt i lagtexten lämnas en definition av begreppet marknadsvärde,
förslagsvis "det sannolikaste priset vid en frivillig överlåtelse".
Samfundet för fastighetsvärdering, som instämmer i målsättningen alt
löseskUlingen skall motsvara marknadsvärdet, lägger fram ett liknande förslag
och menar all om en definition inte las in i själva lagtexten den åtminstone
bör lämnas i motiven. Även länsstyrelsen i Norrbottens län och SACO vill ha en
närmare definition av vad som avses med marknadsvärde.
SKTF
riktar uppmärksamheten på att olika värderingsmetoder kan ge mycket oUka
resultat. Det skulle därför ha varit av värde om man hade angett i vilka fall
en viss värderingsmetod bör användas.
Kommerskollegium
kan i huvudsak ansluta sig till utredningens för-
Prop. 1971:122 110
slag
all införa marknadsvärdet som riktmärke vid beräkningen av expropriationsersättningen.
Kollegiet ifrågasätter dock om i flertalet fall ett "sant"
marknadsvärde konuner all kunna fastställas. Speciellt i kombination med den
långa tidrymd som kan ha förflutit meUan värderings-tidpunkten och målels
avgörande kan det säkerligen medföra betydande svårigheter att
"rekonstruera" marknadsvärdet, allrahelst om en splittrad
prisstruktur rådde i kommunen vid värderingstidpunklen.
Vid
värdering av jordbraks- och skogsmark kan enligt vägverkets erfarenhet ledning
hämtas i de normer som har uppställts i olika sammanhang, bl. a. i
vägmarksersättningssakkunnigas betänkanden år 1948 resp. 1951 angående grunder
för bestämmande av ersättning för upplåtelse av vägmark m. m. saml
vägmarksersältningskomraitténs betänkande år 1963 angående ersättning vid
upplåtelse av jordbruksmark tiU allmän väg. Dessa normer har godtagits även av
jordbraksorganisationerna och det är därför sällsynt alt rättegång måste
tillgripas inom denna värderingssektor. När det däremot gäller mark i och
invid tätorter är rätle-gångsfrekvensen betydUgt större beroende bl. a. på alt
markägaren lUl grand för sina krav ofta lägger mycket osäkra på subjektiv
förväntan grundade hypotetiska avkastningsikalkyler som avsevärt överstiger
ortens pris. Verket har följaktligen särsldlt inom denna värderingssektor behov
av regler, som i det enskilda falhjt medför ett objektivt sett rikligare resultat.
Verket framhåller vidare som värdefullt att större hänsyn får tas tiU
prisstatistik och sådant än, som nu ofta sker, till på subjektiv förväntan
grundade hypotetiska avkaslningskalkyler. Inte heller har verket i princip
något alt invända mol citt ullrycket "ortens pris" slopas såsom ägnat
att i alltför hög grad begränsa materialet för prisjämförelser. Det
förhållandet att man byter begreppet "ortens pris" mol
"marknadsvärde" torde dock inle medföra den avgörande betydelse
utredningen tänkt sig, eftersom man vid framräknjinde av ett marknadsvärde tiU
övervägande delen har att som nu tUl grand lägga ortens pris.
I
flera yttranden diskuteras frågan om den betydelse som vid fastställande av
marknadsvärdet skall tillmätas fastighetspriser som har påverkats av kommunens
markpolitik. Denna fråga skall behandlas i anslutning till
kompensationsreglema i BL. Expropriationsdomstolen i Stockholm understryker att
sora jämförelseobjekt bör godtas endast sådana köp där priset kan antas ha
varit opåverkat av ovidkomraande orasländigheier. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län betonar del omöjliga i att dra en beslämd skiljelinje mellan å ena sidan
faktorer, som bör föranleda diskvalifikation av jämförelseobjekt, och å andra
sidan faktorer, vars förekomst leder tUl alt värdenivåerna justeras före
överföringen. Att i praktiken finna jämförelseobjekt som identiskt motsvarar
inlösningsfaslighelen lär enligt länsstyrelsen vara uteslutet. Sådana
omständigheter som säljarens monopolställning, köparens speciella behov av
fastighelen eller förekcimslen av släklköp kan ha orsakat en
Prop. 1971:122 111
prissättning
som inle bör få inverka vid bedöraningen av ortens pris. Länsstyrelsen, sora
tillstyrker utredningens förslag till värderingsregler, frarahåUer slutiigen
alt del är viktigt atl dessa regler saraordnas med värderingsreglerna i den
nya fastighetsbUdningslagsliflningen.
Föreningen Sveriges häradshövdingar
och stadsdomare anser att diskussionen kring det föreslagna nya och vad i
övrigt i betänkandet förekoramer till klarläggande av regelsystemet är
upplysande och värdefullt för den som skall tUlämpa reglerna. Föreningen anser
del lovvärt att de ofta kritiserade hypotetiska avkaslningskalkylerna förts åt
sidan genora alt i betänkandet betonats del vida större värdet av en värdering,
grandad på faktisk avkastning, och uppskattning efter grunder liknande dem som
tillämpas på den allmänna fastighetsmarknaden. Hänvisning har vidare skett
till det faktura, att dorastolen vid ovisshet om marknadsvärdet kan uppskatta
skadan tUl skäligt belopp något som talar för att värderingen i praktiken
kanske inle knyts lUl vissa termer och begrepp ulan i stället framstår som
resultatet av helt allmänt förnuftiga överväganden. Huravida sådan ovisshet
har avseende på endasl ell specialobjekt (exempelvis en fabriksfastighet)
eller värderingsfall över huvud tagel, har inle klarlagts. Det synes
emellertid angeläget, särskUt av hänsyn till inteckningshavarna, att sådana
värden som är direkt knutna till fasligheten i form av byggnader eller andra
anläggningar ersätts inom ramen för löseskUlingen och inte bara som personlig
ersältning, även om de, med hänsyn till alt de är avsedda för mycket speciell
användning, inle kan ge utslag i en värdering för försäljning på den fria
raarknaden. Även Svea hovrätt diskuterar frågan hur förslagel påverkar skyddet
för innehavare av penninginteckning. Hovrätten tar upp de mera specieUa faU då
en faslighets marknadsvärde är obetydligt i förhållande lill avkaslningsvärdel
eller återanskaffningsvärdet. I fall som dessa, där värdet ofta ligger i en
byggnad med dess tillbehör, kan rättsförlust inträda för inteckningshavare, om
hela eller större delen av ersättningen utgår som personlig ersältning, medan
en sådan ordning kan te sig som en fördel för fastighetsägaren, eftersom
persoiUig ersättning i princip är oåtkomlig för inteckningshavarna. Man kan
erUigt hovrätten knappast raed fog hänvisa till alt fasligheten kanske inle
skulle ha inbringat något belopp vid en tänkt exekutiv auktion, eftersom
inteckningshavarna vid expropriation blir betagna möjligheten att själva
bevaka sin rätt. Hovrätten anser alt det hade varit av intresse att få belyst
hur domstol skall förfara, om parterna förklarar sig eniga om all
marknadsvärde saknas och därför, enligt förslagel, all ersättning skall ulgå
som personlig ersättning trots att penninginleckning finns.
Advokatsamfundet
frarahåller att en faslighels marknadsvärde generellt kan sägas utgöra
nuvärdet av beräknad framtida avkastning öch atl olika slags
avkaslningskalkyler inle kan undvaras som hjälpmedel vid värderingen. Detta
gäUer även hypotetiska avkastningskalkyler.
Prop. 1971:122 112
SACO
påpekar att utredningen har gett begreppet marknadsvärde en definition som i
sak motsvarar exempelvis 9 § kommunalskattelagen. Men det är mycket tveksamt om
utredningen verkligen tiUämpar begreppet konsekvent i sin egen argumentering.
Utredningen synes sålunda i stort vUja sätta likhetstecken mellan marknadsvärde
och avkaslningsvär-de. SACO framhåller emellerlid alt avkastningen bara är en
av de faktorer som påverkar en fastighets! marknadsvärde. Den är inle aUtid
ens den mest betydelsefulla faktom, Fritidsfastigheler t. ex. ger inle någon
avkastning i egentlig mening.
När
det gäller beräkning av löseskiUing för skogsfastighet eUer del därav anser
skogsstyrelsen att en värdering bör utgå från ett avkastningsvärde som via
kapilaliseringsräntefolen anpassas till marknadsnivån. Att direkt gå på
marknadsvärdet torde vara vanskligt eftersom prisstatistiken på
skogsfastigheter är mycket bristfällig. I dagens läge försvåras emellertid en
beräkning av marknadsvärdet via avkaslningsvärdel av att skillnaden mellan konstaterade
köpeskUlingar och avkaslningsvärde-na är stor. Föreliggande förslag tUl nytt
skogsbeskallningssyslem kan dock, om det genomförs, komma alt minska
skillnaden.
Beträffande
värderingstekniken understryker Samfundet för fastighetsvärdering viklen av
alt skilja mellan avsikten med värderingen och de metoder som används. I
utrsdningens förslag har denna åtskUlnad inte helt iakttagits i alla avseenden.
Vidare är det enligt samfundels mening inte lämpligt att frångå de:n gängse
indelningsgrunden för melodema vid fastighetsvärdering, nämligen
orlsprismeloder, intäkts-kosl-nadsmeloder (avkaslningskalkyler) samt
produktionskoslnadsmetoder. Expropriationsdomstolen i Stockholm anför i fråga
om värderingsmetoderna följande.
Det
råder ett nära samband mellan överföringsmetoder och kalkylmeloder.
Naturligtvis är det länkbEirt alt upprätta en hypotetisk driflskal-kyl, som
grandar sig enbart på. allmänna erfarenhelsdala från andra marknader än
fastighetsmarknaden. I allmänhet torde dock hypotetiska driftskalkyler vara
grandade på dala från fastighetsmarknaden. Ibland kan de vara uppbyggda så helt
och hållet på vissa jämförelsefastigheter, atl kalkylema närmast är att hänföra
tUl elt slags överföringsmetod. Å andra sidan är tydligen en vanlig
ortspriskalkyl, som bygger på köpeskUlingar för några jämförelseobjekt, enligl
utredningen, alt beteckna såsom en överföringsmetod. Om dessa objekt, såsom
vanligen torde vara faUet med värdefuUa hyresfastigheter, köpts med ledning av
hypotetiska driftskalkyler, kan överföringsmetoden bedömas som en funktion av
dala hämtade från värderingar enligt en kalkylmetod. Domstolen viU därför
understryka, att det för erhållande av ett riktigt värderingsresullat ofta ej
spelar så stor roll vilken värderingsmetod som användes. Det viktiga är att
värderingsmetoden är tUlfredsstäUande underbyggd.
Domstolen
framhåller vidare i viss polemik mot utredningen att osäkerheten i ett
framräknat resultat inte i och för sig ökar med ökad mängd data och antaganden
som förs in i kalkylen. Ofta är förhållandet
Prop. 1971:122 113
det
rakt motsatta. En ökad mängd data och antaganden kan underlätta hänsynslagande
tUl individuella särdrag hos värderingsobjektet, medan en minskning kan leda
lill en alllför schablonartad värdering.
Näringslivets byggnadsdelegation
anser i likhet med utredningen att man åtminstone i vissa fall kan slopa
särskild uppskattning av löseskUling. Della torde vara motiverat t. ex. då
löseskUlingen är ringa i förhållande tiU annan ersättning. Som exempel på
sådana fall nämns en motorvägsexproprialion över en mindre tomldel, där
bullerstömingar-na har större betydelse än ägoviddsförlusten, och en
rältighetsexpropria-lion för berglunnel, där sprickor och sättningar våUar
skador, men själva upplåtelsen av utrymme för tunneln !knappast vållar någon
olägenhet. Genom tUlägg lill 7 § ExL skuUe därför kunna fastslås, att
doraslolen kan underlåta alt beslärama löseskiUing, om denna skulle uppgå till
ett obetydligt belopp i förhåUande tiU annan expropriationsersältning.
I
frågan om expropriationsändamålets inverkan på fastighetsvärdena kan enligt RLF
invändningar riktas mol vad utredningen anför om alt hänsyn inte skaU tas till
den exproprierandes särskUda intresse av alt förvärva viss fastighet. Det
resoneraang utredningen för under hänvisning lill grannelagsrättsliga regler
leder emellertid till att förbundet för sin del anser sig med tvekan kunna
godla utredningens huvudslåndpunkt. Detta innebär dock inte atl förbundet anser
förslaget så genomarbetat atl det kan ulan yllerligare överväganden läggas till
grand för lagstiftning. Såvitt förbundet kan finna måste gränsdragningsproblem
uppkomma genom den föreslagna regeln, ett förhållande sora naturiigen om
möjligt bör undvikas.
Förslaget
om värderingstidpunkten har fått etl blandat mottagande bland
remissinstanserna. Från flera håll hälsas förslaget med största
lillfredssläUelse medan det på andra håU utsätts för skarp kritik. Några
remissinstanser anser atl tidpunkten för värdering, tUlträde och belalning bör
vara densamma. Förslag läggs också fram om atl värderingstidpunkten anknyts
tUl bl. a. huvudförhandlingen eller domen i första instans.
Bland
de remissinstanser som har mottagit förslaget positivt märks bostadssiyrelsen,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, saneringsutredningen, kommunförbundet
(majoriteten), FSKF och SABO. Kritiska mot förslaget är bl. a. Svea hovrätt,
exproprialionsdomslolen i Stockholm, domänverket, reservanterna i
kommunförbundet, SKTF, RLF, Lantbruksförbundet, advokatsamfundet.
Näringslivets byggnadsdelegation samt SACO.
FSKF
är mycket positiv lUl förslagel och anser alt det är det mest effektiva av
alla de förslag som har förts fram inom expropriations- och skatterätten under
de gångna 20 åren i syfte att lösa probleraet om s. k. oförtjänt
markvärdestegring.
Enligt
kommunförbundet har gäUande regler om värderingstidpunklen
Prop. 1971:122 114
inverkat
hämraande på koraraunernas planläggningsverksamhet. Eftersom elt
expropriationsförfarande regelmässigt kan beräknas la avsevärd lid i anspråk
har kommunerna nödgals vara återhållsamma med sådan planläggning som kan leda
tUl höjning av expropriationsfastighetens för-vänlningsvärde. Med den
tidigareläggning av värderingstidpunklen som utredningen föreslår bör dessa
olägenheter i allt väsentligt kunna anses eliminerade. SKTF upplyser alt
statens planverk såsom remissinstans i lillståndsärenden på senare tid har
krävt så detaljerade besked i fråga om planarbetet att markområdets utnyttjande
i detalj har blivit känt för markägaren innan den nu gällande värderingstidpunkten
nås. Den föreslagna regeln medför visserligen praktiska svårigheter. Förslaget
innebär dock så stora fördelar för kommunerna att värderingstekniken gärna kan
få bli komplicerad. Det kan emellertid ifrågasättas om lösningen trots allt
inle blir alltför ohanterlig. I vart fall bör förslagel att fastighetens skick
skall bedömas efter ett nuläge omprövas.
Utredningens
förslag alt tidigarelägga värderingstidpunkten är enligl bostadsstyrelsen
angelägel. Löseskillingen kan då inte påverkas av de bebyggelseplaner kommunen
lägger fram efler ansökningstidpunklen. Därigenom skapas bl. a. gynnsamraa
föratsättningar för en offentiig debatt kring bebyggelseplaneringen. Samma
uppfattning sora styrelsen har redovisar saneringsutredningen. Även planverket
frarahåller alt förslaget skapar yllerligare raöjligheler för en öppen debatt i
planfrågor.
Enligl statens
förhandlingsnämnd har frågan om värderingstidpunklen hittiUs inle intagit
någon central ställning vid nämndens markförhandlingar. Värderingen sker som.
regel tämligen omgående efler del en försäljning har aktualiserats och ett lagt
bud uppräknas som regel inte under förhandlingarna. Vid utdragna förhandlingar
kan emellertid de höjande faktorerna inverka på det sättet all elt bud sora
köparen i inledningsskedet anser vara för högt i slutskedet kan accepteras.
Näranden vill emellerlid framhålla att, om den av utredningen föreslagna
principen i fråga om värderingstidpunklen accepteras, kommunema lär komraa atl
med eftertryck hävda denna vid förhandlingar med statliga myndigheter. En
ledamot av nämnden tiUstyrker utredningens förslag med motiveringen att det bör
verksamt bidra tiU alt fastighetsägarna inte onödigtvis förhalar
expropriationsärendena i syfte alt spekulera i värdeökningar. Detta skulle vara
så mycket mindre tUlfredsstäUande som en betydande del av markvärdestegringen
kan betmgas av åtgärder som samhället har vidtagit ulan särskUda insatser från
fastighetsägarnas sida. Förslagels genomförande bör leda lill all
fastighetsägarna blir mer angelägna att överlåta sina fastigheter utan
expropriation och över huvud laget lUl etl snabbare förfarande.
Byggnadsstyrelsen
betonar vikten av ett snabbare förfarande i handläggningen av
expropriationsfrågorna om värderingen skall knytas tUl marknadsvärdet den dag
expropriationsansökan ges in.
Prop. 1971:122 115
Enligt
kommerskollegium är den föreslagna ordningen atl föredra framför nuvarande
lagstiftning därigenora att den förhindrar all den ena parten spekulerar i
prishöjningar resp. prissänkningar på den andras bekostnad. De många nackdelar
som uppenbarligen är förknippade med förslaget gör emellertid all kollegiet
ställer sig tveksamt till della. Det kan sålunda ifrågasättas om inle markägare
bör beredas möjlighet atl dra fördel av den markvärdestegring som kan inträffa
oberoende av koraraunens ålgärder. Med de möjligheter till förlängning av
expro-priationstiUstånd som utredningen föreslår kan intervallen meUan ansökningen
och exproprialionsmålels avgörande bli mycket lång. Detta ökar naturligtvis
möjligheterna all externa faktorer utan samband med plangenomförandet kan
påverka markärdet under liden. Del synes befogat att markägare ges uttrycklig
rätt tUl skälig jämkning av ersättningen på dessa grander.
Bankinspektionen
diskuterar den föreslagna regelns betydelse för kreditgivningen. Om
värderingstidpunklen placeras så, att den ofta kommer alt ligga före
anteckningen i fastighelsboken, uppslår vid stigande fastighetspriser risk för
att en kreditgivare, sora läranar ut lån på fastighelen efler den relevanta dagen,
gör della lill för högt belopp. Ell realiserande av utredningens förslag i
denna del skulle därför kunna skapa en viss osäkerhet inora faslighelskredilen,
i synnerhet ora saratidigt expropriationsmöjUghelerna utvidgas kraftigt. Ora
förslaget beträffande värderingstidpunklen genomförs, bör därför kreditgivarna
skyddas genom en föreskrift all anteckning i faslighelsboken skaU ske redan i
anslulning till att ansökan om expropriation kommer in till Kungl. Maj:t.
Svea
hovrätt erinrar om atl det inora den allmänna skadeslåndsrällen av hänsyn tUl
den skadelidande har ansetts principieUl riktigt atl vid värderingen av en
egendomsskada räkna med förhållandena vid en senare tidpunkt än den då skadan
inträffade. Hovrätten påpekar vidare alt vid vanliga fastighetsköp tidpunkten
för köpeskillingens bestämmande vanligen i stort sett sammanfaller raed liden
för köparens liU trade och köpeskUlingens erläggande. En vägledande grandsals
bör di»i för enligt hovrätten vara alt värderingstidpunklen skall, så långt det
är möjUgt, i tiden sammanfalla med tillträdet och betalningen. Avvikelser från
denna grundsals innebär risk för rättsförlust och fara för att den allmänna
principen om all ersättningen skall motsvara expropriatens ekonomiska förlust
blir åsidosatt. Hovrätten anser mot bakgrund av det anförda alt den nuvarande
huvudregeln, dvs. dagen för domen, är väsentligen riktig. Hovrätten påpekar
vidare att de skäl som utredningen har åberopat lUl stöd för sitt förslag har
betydelse endast i fråga om vissa expropriationsändamål. Utredningen förbiser
också all värdeökningar kan uppkomma inom betydande områden ulan all del beror
på några kostnader sora koraraunen har lagt ner.
Hovrätten
kritiserar utredningens uttalande om fördelarna av att man
Prop. 1971:122 116
med
den föreslagna regeln får möjlighet all vid värdermgen beakta utvecklingen
efter värderingslidpuiikten. Hovrätten påpekar att man vid bestämmandet av en
fastighets saluvärde vid viss tidpunkt har alt försöka klarlägga vad en
spekulant kan antas ha varit beredd atl då betala. Härvid kan man normalt
endast beakta förhåUanden som var kända vid värderingstidpunklen. Den
föreslagna regeln kommer alt försvåra arbetet för domstolar och parter bl. a.,
därför alt man måste bortse från vad som har hänt under en kanske avsevärd
lidsperiod.
Enligt
advokatsamfundet är d£;n av utredningen föreslagna ändringen inte erforderlig
för att motverka att expropriaten får ersättning för den värdeökning som
plangenomförandet medför. Enligt 8 § ExL gäller nämligen alt hänsyn tUl värdeökning
på grund av expropriationsända-målet (plangenomförandet) inle får tas vid
bestämmande av löseskUlingen. Att utredningens förslag om tidigareläggning av
värderingslid-punkten av andra skäl regelmässigt skulle medföra en fördel för
den exproprierande på fastighetsägarens bekostnad synes däremot givet, eftersom
förslagel innebär all realvärdestegringen från värderingsdagen fram tiU
tillträdesdagen skall tillfalla exproprianlen.
RLF
anser all de nuvarande reglerna om värderingstidpunklen bör bibehållas,
eftersom förslaget bl. a. kommer atl göra processen än mer invecklad.
Domänverket
uppger sig inle finna någon sora helst bärande grund för atl expropriaten skaU
berövas den värdeökning fastigheten kan undergå och sannolikt även undergår
under den förhållandevis långa tid som brukar förflyta från ansökmngen resp.
talans instämmande fram till domstUlfället. Givetvis åsyftas inle värdeökning
som kan sammanhänga med expropriationen som sådan mot vUken gällande
lagslifl-nuig uppställer korrektiv ulan värdeökning av den art fastighetema i
orten av skilda orsaker allmänt kan lUldra sig under ifrågavarande tid.
Enligl
Lantbruksförbundet be;aktar förslaget inte tillräckligt all en faslighels värde
kan förändras av annat än planinfluens och penning-värdeförsämring. Förslagels
regel medför att t. ex. värdeökning genom skogslUlväxt skulle tUlfalla den
exproprierande. TUlväxten kan i långvariga mål gäUa betydande belopp.
Förbundet säger sig helt dela de synpunkter som har anförts av experten
Hernmarck.
EnUgt
expropriationsdomstolen i Stockholm lalar starka skäl för atl
värderingstidpunklen vid fastställande av expropriationsersältning bestäms så,
att avvikelserna från 'ad som gäller på den fria fastighetsmarknaden inte blir
alltför framträdande. De skäl som utredningen åberopar för att
värderingstidpunklen skall sättas så tidigt som möjligt förefaller domstolen
inle bärande. Några större ölägenheter av de nuvarande reglerna har inte
förmärkts.
Domstolen
belyser med exempel hur de föreslagna reglerna om vär-
Prop. 1971:122 117
deringslidpunkl
kommer atl verka när en faslighels värde minskar för att därefter öka. I ett
sådant fall får enligt domstolen den exproprierande möjlighet att på den andra
parlens bekostnad spekulera i prishöjningar resp. prissänkningar. För
kreditinstilutioner och andra som utlämnar lån mot säkerhet av inteckningar i
fastigheter måste värderingsregler med sådana konsekvenser innebära betydande
ölägenheter. Domstolen framhåller vidare, att fastighetspriserna under en
längre tidsperiod med fast penningvärde i allmänhet stiger i storstadsregioner
och områden med Uvaklig privat eller statlig företagsamhet, medan de sjunker i
avfolkningsbygder. Den föreslagna regeln kan komma atl verka så, att för
fasligheter som exproprieras inom områden av först angivet slag kommer alt
erläggas löseskillingar understigande värdet vid överlåtelsen, medan för
fastigheter inom områden med motsatt värdeutveckling kan konnma att utdömas
ersättningar som överstiger värdet vid tiden för överlåtelsen. Det viktiga
önskemål på exproprianthåll om en tidig värderingstidpunkt som utredningen
hänvisar tUl kan enligt domstolen komma att visa sig mindre framträdande i
kommuner med ut-vecklingssvårigheler.
Exproprialionsdomslolen
diskuterar vidare det fallel all en kommun har fått tillstånd alt expropriera
åtskilliga fastigheter inom en tätbebyggd del av kommunen samt atl några år
därefter planläggningsarbetet fortskridit så långt att det är klart, atl någon
eller några av fastigheterna skall utläggas till gata eller annan allmän plats.
Om då ny stadsplan fastställs i enlighet härmed, krävs inte Kungl. Maj:ts
tUlstånd för expropriation av denna mark utan expropriationen kan medges av
expropriationsdomstol. Värderingstidpunklen skall då vara den tidpunkt då
talan väcks vid domstolen. Del föreslagna systemet med olika
värderingstidpunkter för sådana skUda slag av expropriationer kan leda liU
egendomliga resultat, som domstolen belyser med exempel. Värderingstidpunklen
kan bli beroende av om lalan väcks före eller efler fastställandet av stadsplanen
och av vilken exproprialionsgrund komraunen åberopar. Domstolen frågar sig bl.
a., om fastighetsägaren, när kommunen har väckt lalan under hänvisning till
Kungl. Maj:ts expropriationstillslånd, kan påpeka att sådant tillstånd inle
behövs med hänsyn till stadsplanen, och om kommunen har möjlighet alt själv
återkalla sin talan och yrka expropriation på grund av stadsplanen. Särskilt
besvärliga problem kan uppkomma om en fastighet, sora koramunen har fåll
Kungl. Maj:ls tUlstånd atl expropriera, enligl senare fastställd stadsplan blir
utlagd delvis till gata delvis till kvartersraark. I mål om expropriation av en
sådan fastighet kan enligt utredningens förslag olika värderingstidpunkter
koraraa atl gälla för skilda delar av objektet, faslän detla i sin helhet
tillträds vid en och samraa tidpunkt. Elt värderingssystem med sådana följder
sora de nu berörda anser sig domstolen inte kunna godla.
Expropriationsdomstolen
framhåller vidare att det mellan löseskil-
Prop. 1971:122 118
lingen
för en fastighet och fastighetsägarens personliga ersättning ofta råder sådant
samband atl allvarliga ölägenheter kan uppstå om domstolarna vid bestämmandet
av dessa båda ersätlningsposter skall ulgå från skUda värderingstidpunkter.
Också Svea hovrätt och SACO framhåller olägenheten av skilda
värderingstidpunkter.
De
processekonomiska fördelar som utredningen åberopar bör enligt
expropriationsdomstolen inte överdrivas. Enligt domstolens erfarenhet är
nackdelarna med det nuvarande systemet inte särskilt framträdande. De torde i
allt fall väga lättare än de nackdelar som kan förutses med de föreslagna
reglerna. Anser man de processekonomiska nackdelarna med det nuvarande
systemet så betydande all en förändring bör genomföras, torde flera olika alternativ
kunna korama i fråga. En möjlighet är att knyta värderingen till tidpunkten
för talans väckande vid domstol. Eller också skulle dagen för delgivning av
stämning kunna bli bestämraande för värderingstidptmkten. VUl man förhindra att
olika domstolsinstanser har att ulgå från skilda värderingstidpunkter, kan man
låta liden för underdomslolens dom bli värderingslidpunkt i de fall då tUlträde
inle har skett dessförinnao. För alla dessa alternativ synes man vidare böra
överväga, om inte dessutora bör införas en bestämmelse om räll och skyldighet
för den exproprierande all liUlräda fastighelen vid någon tid, som inte alltför
mycket avviker från värderingstidpunklen. Undanlag måste då givelvis införas
för del fall då expropriationsrätten är tvistig.
Lantmäteristyrelsen
lägger fram ell förslag som går ut på alt man håller ihop värderingslidpunkt,
tUlträdestidpunkt och betalningstidpunkt. Man behöver då inte värdera en
fastighet efter ett skick som råder vid en annan lidpunkt och slipper de
svårigheter som uppstår om ersättning för fastighetsskada och personlig skada
skall hänföras lill skilda tidpunkter. Styrelsen anför.
De
fördelar som skulle uppkomma om dessa tidpunkter kunde hållas ihop är så stora,
att man enligt lantmäteristyrelsens mening bör överväga införa såväl en
ovUlkorlig tätt som en ovUlkorlig skyldighet tUl förhandslUlträde i samband med
huvudförhandlingen i första instans. Om så sker skulle man kunna lägga fast
värderingstidpunkten för samtliga ersätlningsposter till den dag då denna rätt
respektive skyldighet inträder, oavsett om förhandstillträde kommer tUl stånd.
Utgångspunkterna för ersättningarnas bestämraande skulle på detta sätt bli
även desamma genom alla domstolsinstanserna och dessutom skulle denna lösning
medföra att domstolarna normalt inte skulle behöva ta slutlig stäUning tUl de
mera komplicerade skadeståndsfallen förrän skadan uppkommit, vUket måste öka
föratsättningen för bestämmandet av en skälig ersättning.
Om
man önskar indraga den realvärdeslegring som uppkommer efter ansökan om
expropriationstiUstånd, torde detta böra lösas så att man inför en
jämkningsregel med innehåll alt, om den exproprierade fastigheten undergått
väsentiig realvärdestegring efler ansökan om expropriation ersättningen i
motsvarande mån skall jämkas nedåt. En sådan
Prop. 1971:122 119
regel
synes för alt gardera markägaren mot värdeminskning böra kompletteras med
stadgande om rätt för fastighetsägaren att i vissa situationer fordra
förhandslillträde. Man skulle också kunna föreskriva atl en förändring av för
fastigheten tillålen byggnadsrätt genom fastsläUande av ny detaljplan efler
ansökan om expropriationstillslånd inte skall beaktas vid ersättningens
bestämmande.
Från värderingstidpunklen
bör ränta ulgå. Denna bör avvägas så att den kan anses utgöra skälig
dröjsmålsriinta vilket f. n. inle sex o/o lorde utgöra. Införandet av någon
form av uppräkning av ersättning från värderingstidpunkten och till domdagen
(eller betalningsdagen) t. ex. med konsumentprisindex, synes då inte vara
motiverat.
Liknande
synpunkter förs fram av tekniska högskolan (sektionen för lantmäteri) och
Samfundet för fastighetsvärdering.
Även enligt
lanlbruksstyrelsen bör viirdermgstidpunklen förläggas tUl elt senare skede av
processen exempelvis dagen för huvudförhandling i första instans men om den
exproprierade fastighelen har undergått realvärdeslegring på grund av ansökan
om expropriation bör ersättningen jämkas nedåt i motsvarande mån.
SKTF
ifrågasätter, med hänsyn tUl de svårigheter och komplikationer som kan väntas
uppkomraa särskUl i faU då ell mål drar långt ut på liden, om det inte bör
finnas möjlighet för fastighetsägaren all få förskott på löseskillingen,
vilket annars står tUl buds endast om förtida tiUträde har skett. Altemativt
kan övervägas alt bibehåUa nuvarande värderingstidpunkter, dvs. domens dag
eller tiden för tillträdet, varvid emellerlid måste förutsättas att
ovillkorlig rält tUl förhandstillträde medges.
Skulle
utredningsförslaget om värderingstidpunklen godtas bör man enligt Svea hovrätt
överväga atl ge expropriaten rätt att, sedan expropriationstUlstånd har
meddelats, själv anhängiggöra talan om expropriationens fullföljande och om
faststäUande av expropriationsersältning. Även med nuvarande regler ler det sig
enligt hovrätten i vissa faU slötande att fastighetsägare under en oviss
framlid från det expropriationsansökan bifallits skaU behöva avvakta
koraraunens eventueUa åtgärder. Motsvarande förslag läggs fram av
expropriationsdomstolen i Stockholm.
Den
föreslagna femårsregeln i 4 kap. 3 § tUlstyrks av kommunförbundet. Svea
hovrätt framför följande kritiska synpunkter.
Förslaget
härvidlag, som kan förefalla något godtyckligt, är ägnat att snarast
understryka det prmcipieUt betänkliga med huvudregeln. Det är för övrigt vart
att observera att den värdestegring tiU följd av plangenomförande o. d., som
man vUl förbehålla kommunen, redan kan ha inträtt före femårstidpunklen. Att
liden satts så lång som tUl fem år beror tydligen på, utom annat, elt
hänsynslagande till synpunkter som egentligen inte hör hit, nämligen
svårighetema för en del konmiuner att bemästra sitt ulbyggnadsprogram. Den av
utredningen åberopade omständigheten, att kommunerna inte får pressas över
hövan i sina tidsprogram, eller det förhållandet att domstolamas kapacitet icke
är obegränsad, bör dock rimligtvis icke gå ut över exproprialerna.
Prop. 1971:122 120
Den
föreslagna regeln om skydd mot penningvärdeförsämring genom att hänsyn skall
tas tiU mera betydande ändring i allmänna prisläget tUlstyrks av bl. a.
vägverket och kommunförbundet. Förbundet understryker imder hänvisning tUl vad
kommittén har anfört att regeln inle får tolkas så atl man generellt tUlämpar
värdeuppräkningar. Risk finns annars att man får en sådan tillämpning sora f.
n. kan konstateras vid bedömningen av ortspriser. När sådana priser hänför sig
tUl tidpunkter som ligger niågra år före värderingstidpunklen har det nämligen
visat sig att man ofta är benägen att omräkna orispriserna efter ett allmänt
prisindex. I en del fall har man velat uppräkna äldre orispriser med ledning av
de index- och uppräkningslal som används vid realisationsvinstbeskattningen.
Det är enligt förbundet särskilt motiverat att beakta dessa risker då
markägaren är en exploatör som gör gällande att han får vidkännas ränteförluster
på grand av tidsutdräkten vid expropriationen.
Bostadsstyrelsen
och saneringsutredningen anser att det bör klart slås fast att syftet med
kompensationen endast är att trygga exproprialionsersällningens
värdebeständighet under den tid som förflyter mellan värderingstidpunklen och
dagen för domen.
Flera
remissinstanser anser att kompensation för penningvärdets fall bör utgå för
varje ändring i prisliiget som inträffat efler värderingstidpunklen. Av dessa
remissinstansejr kan nämnas länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt
Jämtlands län, skogsstyrelsen, domänverket, kommerskollegium och
Sparbanksföreningen. Svea hovrätt föreslår att kompensation för penning
värdeförändring som inle är oväsentiig skall utgå om delta inle anses opåkallat
i del; enskilda fallet. Hänsyn måste härvid tas till de särskilda problera som
föranleds av att ränta skall utgå från tillträdesdagen.
Jämkningsregeln
är enligl advokatsamfundet inte så konstruerad alt den garanterar den av
exproprialionen drabbade fastighetsägaren kompensation för realvärdeförlusl.
Med "aUmänna prisläget" avses nämligen inte fastighetspriserna i
orten utan prisnivån för diverse nytligheler såsom den koramer lill uttryck i
t. ex. konsumentprisindex. För villatomtmark bar prisstegringskurvan under senare
år regelmässigt stigit brantare än kurvan för konsumentprisindex. Vidare medför
förslaget inte någon ovUlkorlig rält liU indextUlägg, ulan tUlägg skall utgå
endasl "om det finnes påkaUat". För etl stort antal vUlaägare och
andra fastighetsägare i olika delar av landet skuHe följden av utredningens
förslag bli att de inte för den utdömda löseskiUingen skulle kunna skaffa en
likvärdig ersättning för den fastighet som exproprierats. Rörande de
omständigheter som bör beaktas vid prövning av frågan om jämknmg med hänsyn lUl
ändring i del allmänna prisläget gör utrednmgen uttalanden, som enligt
samfundet kräver en gensaga. Enligt utrednmgen är skälen för värdekompensation
"starkare i det fallet, då avgörandet av
Prop.
1971:122 121
ersättningsfrågan
fördröjs genom att den exproprierande väntar med alt anhängiggöra talan vid
dorastol, sedan han fåll expropriationstUlstånd, än i det fallet då dröjsmålet
beror på att fastighetsägaren för processen genora flera instanser och förlorar
saken". Tanken atl för fastighetsägaren och inteckningshavarna
ofördelaktigare värderingsregler skulle kunna tUlämpas enbart på den grand all
fastighetsägaren ulan framgång fuUföljer talan till högre rätt står enligl
samfundet i mycket dålig samklang med hävdvunnen rättsuppfattning.
Även Folksam framhåller
att jämkningsregeln inle medger någon ovUlkorlig rätt tUl jämkning av
ersättningen och atl det från realvärdesynpunkt är en brist atl
konsumentprisindex skall vara vägledande vid jämkningen. I fall av
förhandstiUträde synes verkningarna av de föreslagna värderingsreglerna
normalt inle innebära några större nackdelar i förhållande tUl gällande rätt. I
sådana exproprialionsfail sora drar ul på tiden synes reglerna emellertid
medföra alt det inle är möjligt all upprätthåUa principen om att
fastighetsägarens ställning före och efler exproprialionen skall vara densamma.
Folksam föreslår därför alt förslaget i denna del omarbetas i enlighet med den
angivna principen. Även Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
påtalar alt den föreslagna jämkningsregeln inle ger möjlighet att ta hänsyn
till realvärdeökningar som bör beaktas.
RLF framhåller det
otillfredsställande i att någon anpassning tUl det penningvärde som gäUer vid
tiden för utbetalning av ersättning inle kan ske enligt gällande rätt. Om
förtida tiUträde har ägt rum ulan all ersättning samtidigt utbetalats, vilket
är vanligt exempelvis vid expropriation för kraftiedning, kommer
fastighetsägaren otvivelaktigt all få ul ett belopp som i reaUlelen är för
lågt. Beloppet bestäms nämligen i det penningvärde som gäller vid tidpunkten
för tillträdet och kan enligt dorastolspraxis inte indexregleras. Detta
arviker från vad som tUlämpas i vattenmål, där visserligen skadans belopp
bestäms efler värdet vid tidpunkten för skadans inträffande men där det
sålunda framräknade beloppet indexregleras frara till tidpunkten för dora i
raålet. Med hänsyn härlUl föreslår förbundet atl det för fall där ersättning
inte bestäras raed hänsyn tUl värdet vid doraen föreskrivs alt utdömda belopp
skall indexregleras så att vad fastighetsägarna får ut motsvarar realvärdet av
den avstådda nyttigheten.
Den ledamot i statens
förhandlingsnämnd som tillstyrkt förslaget om värderingstidpunkt anser sig inle
kunna ansluta sig till förslaget om kompensation för mera betydande ändring i
allmänna prisläget. Della skulle framstå som en helt ny princip. Det framgår
inle heller klart vad utredningen avser med mera betydande ändring i allmänna
prislägel. En prisstegruig med cirka tre procent per år (enligt konsumentprisindex)
betraktas i allmänhet som normal. Under en femårsperiod inne-
Prop. 1971:122 122
bär
della en prisstegring på 16 procent. En ändring av prisläget inom denna ram kan
inte anses vara betydande.
FSKF
och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomars anser att den
föreslagna regela kan föranleda tolkningssvårigheler Expropriationsdomstolen i
Stockholm påpekar att det skulle vara tili fördel för rättstiUämpningen och tiU
hjälp för parterna vid försök tUl godvUlig uppgörelse om det ska]3ades fastare
normer för jämkningen.
Bestämmelsen
om hänsynstagande tUl fastighetens skick vid värderingslUlfäUet diskuteras av
ett flertal remissinstanser. Enligt saneringsutredningen synes effekten alt
stimulera ägaren alt håUa fastigheten i gott skick ulebU beträffande de från
ekonomisk synpunkt saneringsmogna fastigheter där tomlvärdet vid nybyggnad
överstiger det aktuella avkastningsvärdet det vanliga förhållandet vid
totalsanering. Det positiva syfte som exproprialionsutredningen har eftersträvat
uppnås endast beträffande s. k. avkastningsfastigheter. Bestäramelsen om
hänsynstagande tUl skicket vid värderingstUlfället har också nackdelar.
Risk föreligger nämligen alt fastighetsägaren i syfte all höja sUia
ersättningskrav gör avsevärda förbättringar i lokaler men försummar
fastighetens skötsel i övrigt. Den nya expropriationslagen raåste innehålla
spärrar mot sådana företeelser antingen genom föreskrifter om atl expropriant
skall godkänna alla förbättringsåtgärder eUer genom bestämmelser om
obligatoriskt förhandstillträde.
FSKF
ställer sig tveksam lUl förslaget att fastighetens skick skall bedömas efter
etl nuläge. Det kan visserligen vara riktigt all förslumning under tiden för
inlösenprocedurin bör undvikas, men samhället förfogar över andra resurser att
bekämpa en sådan utveckling. I vart fall bör detta intresse få stå tiUbaka om därmed
ett konsekvent genomförande av den föreslagna regeln om värderingstidpunkten
underlättas.
Enligl
Svea hovrätt torde den föreslagna regeln inte medföra några förändringar i
förhållande tUl vad som nu gäller i fråga ora sådana i städernas centrala delar
ganska vanliga fastigheter, där byggnaden närmast ger elt minusvärde och där
lörslumningen är mest påtaglig. I fråga om andra bebyggda fastigheter
förefaller det reaUstiskt atl räkna med alt effekten blir direkt negativ. Detla
beror på att enligt förslaget reparationsarbeten och liknande skall värderas
efter vad samma arbete skulle ha koslat atl utföra kanske åtla år tidigare och
alltså varUigen tiU ett betydligt lägre pris. Även om en investering i form av
repara tions- och underhållsarbeten m. m. skulle kunna öka en faslighets totalvärde
med ett belopp som motsvarar kostnaden för dessa arbeten, vUkel normalt
ingalunda är fallet, torde därför värderingstidpunklen föranleda att
investeringen vanligen skulle bli förlustbringande. EventueUt kan dock i vissa
fall den möjligliet tUl hyreshöjning för reparationer o. d. som nya hyreslagen
har öppnat rabba föreslående anlagande i viss utsträckning. Besvärliga
värderingsfrågor kan f. ö. även här uppkomma.
Prop.
1971:122 123
Enligt
SKTF torde det knappast kunna förutsättas att en fastighet som är under
expropriation kommer att underhållas av fastighetsägaren. Gäller det en byggnad
som skall rivas kan det i varje fall knappast anses ekonomiskt försvarbart alt
vidta förbättringsåtgärder på den.
Bestämmelsen är enligt
domänverket ägnad att medföra åtskilliga tUl-lämpningssvårigheler. För
skogsbrukels del har den f. ö. speciellt intresse, såvitt därigenom skulle
öppnas möjlighet alt få ersättning för den tUlväxt av skog som vid
expropriation av skogsmark kan äga rum efler tidpunkten för ansökan om
expropriationstUlstånd. Domänverket anser alt gäUande regler om den lid tUl
vilken värderingen i här åsyftade hänseende skall hänföras bör bibehållas.
3.4.3.
Ersättning för fastighetsintrång. De föreslagna bestämmelserna om
delexproprialion tillstyrks av bl. a. bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
vägverket, lantbruksslyrelsen, saneringsutredningen och Samfundet för
fastighetsvärdering. Förslagen avst3Tks av Svea hovrätt och expropriationsdomstolen
i Stockholm.
Enligt SKTF kan den
föreslagna beräkningsmetoden vid delexproprialion väntas möjliggöra
värdemässigt riktiga resultat. I många fall synes den också medföra enklare
värderingsförfarande än det nuvarande. Det torde emeUertid enligl föreningen
vara nödvändigt att yllerligare överväga hithörande problem. Vägverket
framhåller, all man i praktiken vid själva värderingen liksom nu torde vara
tvungen alt räkna fram etl särskUt värde på den ianspråktagna marken samt
särskUda värden på uppkomraande intrång. Det torde nämligen från värderingsleknisk
synpunkt vara ogörligt att på annat sätt få fram skiUnaden i marknadsvärde
före och efter ingreppet.
Fortifikalionsförvaltningen
anser att man åsladkoraraer begreppsförvirring genom all låta ordet
"intrångsersättning" innefatta ersältning såväl för den exproprierade
egendomens värde som för intrång på restfastighelen. Förvaltningen anser också
alt utredningen har överdrivit svårigheten atl bestämraa löseskillingen vid
delexproprialion.
Expropriationsdomstolen i
Stockholm motsätter sig utredningens förslag. Detta torde enligt domstolen
inte leda till rättvisare resultat än gällande regler. Det kan ofta ge
anledning till mera omfattande ersätlningsberäkningar och därigenom föranleda
ökade processkostnader. Lagtexten är visserligen ganska klar och enkel, men av
motivutlalanden att döma är den inte avsedd att i praktiken tillämpas efter
ordalagen. Domstolen anser det otUlfredsstäUande att ett lagfäst regelsystem
endasl till en del redovisas i lagtext och i övrigt tUl vikliga delar får sitt
innehåll beskrivet i uttalanden under förarbetena. Domstolen diskuterar utförligt
vissa situationer där det föreslagna systemet anses vara förenat med nackdelar.
Härvid anförs bl. a. följande.
Om
två närliggande fastigheter tUlhör två skUda rättssubjekt och ett
Prop. 1971:122 124
mindre
markområde av den ena fastigheten är av stor ekonomisk betydelse för ägaren av
den andra fastigheten, medan samma område har endast obetydlig inverkan på
värdet av förstnämnda fastighet, kan man förvänta, att ägaren av markområdet
vid fri fastighetsmarknad skuUe ha låtit priset för området påvericas av den
ekonomiska fördel området skulle medföra för grannfaslighelen. En prissättning
i överensstämmelse härmed kan från flera synpunkter förefaUa rimlig. Vid
expropriation av dylikt markområde torde de nuvarande ersättningsreglerna ofta
leda lill alt löseskUlingen sättes lägre än den köpeskiUing, som kunde ha
ernåtls vid frivUligt köp. Skillnaden hade dock sannolikt icke blivit så stor,
alt den tett sig stötande för rättskänslan. Med den nya regeln om
intrångsersättning kan skillnaden bli betydligt större. Ändringen förefaller
knappast befogad. Den föreslagna ersältningsberäkningen står i strid raot vad
som stadgas i 8 kap. 5 § faslighetsbUdningslagen i dess lydelse enligt prop.
1969: 128. C»rdalagen i detla lagram överensstämmer, helt naturligt, med
nuvarande ersätlningsbeslämmelser i 7 § expropriationslagen. En mindre
förändring har dock vidlagils i syfte all för den fastighet varav en del
exproprieras, medgiva möjlighet att i vissa fall få del av den nytta scira
exproprialionen medför för annan faslighet. Den av utredningen föreslagna
ändringen synes grandad på tankegång av motsatt innebörd. Därest nu
föreliggande lagförslag om expropriationsersältning träder i krafl före
faslighetsbUdningslagen eller om 8 kap. 5 § sistnämnda lag ändras tUl
överensstämmelse med 4 kap. 1 § i förslaget till allmän expropriationslag, kan
vid sådana faU av tomtinlösen, som nu regleras av 46 § byggnadslagen,
otillfredsställande resultat erhåUas.
Följande
exempel kan anföras. I ell samhälle fordras, all en villatomt har en yta av
minst 400 m. Två angränsande tomter, den ena (A) med en areal av 760 ra och den
andra (B) med en areal av 520 m, blir föremål för ny tomtindelning, som
innebär, all 40 m tages från tomt B och jämte hela tomten A delas så, att två
nya tomter om vardera 400 m* bUdas. Ägaren av tomten A kan av ägaren av
toralen B inlösa ifrågavarande 40 ra. På grand av den föreslagna ersättningsregeln
torde han därvid eftersom, den till 480 m uppgående resllom-ten av B sannolikt
blir endast obetydligt mindre värd än hela tomlen B, få erlägga en mycket ringa
expropriationsersältning. Ägaren av A gör härigenom en avsevärd förtjänst, enär
han genora inlösningen blir ägare av två självständigt bebyggbara vUlatomter,
vars samraanlagda värde säkerligen betydligt överstiger värdet av loraten A.
Liknande
synpunkter kan anläggas vid inlösen av tomldel i en storstads centrala delar.
Om av en hjTesfastighet en mindre del, som enligt gällande stadsplan har ingen
eller ringa bebyggelserält, blir föremål för expropriation, har man med
nuvarande lagstiftning all beräkna hela tomlvärdet och därefter med tillämpning
av principen om all all mark inom en tomt har samraa värde ange hur stor del av
värdet som belöper på det exproprierade området. Med dessa utgångspunkter
erfordras icke någon beräkning av eventuell skada på reslfastigheten. I
allraänhel lorde man kunna utgå från atl för en innersladsloml hela tomlarealen
bygger upp den möjliga byggnadsrält en. Den skada, som genom
delexpro-priationens inverkan på byggnadsrätten kan åsamkas restfastighelen,
skall i detta fall för närvarande icke särskUt ersättas, eftersom skadan redan
beaktats med den nyssnämnda principen om lika värde för all
Prop. 1971:122 125
tomtmark
(jämför högsla domstolens uttalande i rällsfallet NJA 1953 s. 28).
Vid
värdering enligt den föreslagna regeln skall man först värdera hela den
ursprungliga fastighelen och därefter beräkna värdet av rest-fastigheten. Hur
sistnämnda värdering skall tillgå anges icke närmare i motiven. Är det fråga om
bebyggd fastighet synes enligt förslagel uppkomma åtskilliga speciella
svårigheter, sammanhängande bl. a. raed ovissheten om arealminskningens
inverkan på förväntningar ora minskad byggnadsrätt. Om beträffande en
innersladsloml med en tomtyta av 800 m och en byggnadsyta av 600 ra
expropriation medges för 160 m av den del av tomten, som ej får bebyggas, har
man nog alt i normalfallet räkna med alt vid nybebyggelse av tomlen byggnadsrälten
kommer att inskränkas ungefär i förhåUande till minskningen av tomtytan. Har
byggnadsrälten tidigare medgivit en våningsyta av 4 200 m, skulle alltså den
antagna nya byggnadsrätten motsvara en våningsyla av cirka 3 360 m. Eftersom
avkastningen av den nuvarande bebyggelsen ej torde påverkas av
exproprialionen, synes det som om inlrångsersätlningen enligt förslaget skulle
bestäraraas raed hänsyn till rainskningen i tomtens värde för nybebyggelse.
Ligger tidpunkten för nybebyggelse 5060 år framåt i tiden, bUr ersättningen
därför ganska obetydlig. Är byggnaden däremot rivningsmogen, kommer väl
ersättningen att ungefär motsvara förlust av 840 m våningsyta. Har
byggnadsrälten elt värde av exempelvis 600 kronor per m, skulle
inlrångsersätlningen bU cirka 27 000 kronor i förra fallet (vid en
nybyggnadslidpunkt 60 år framåt och en diskonteringsränla av 5 procent) och
omkring en halv miljon kronor i det senare fallet. Eftersom byggnadens skick
vid tiden för domen eller vid tidigare tillträde skall vara avgörande för
värderingen, är det all befara, all i ett dylikt fall en onödigt hastig
förslumning av byggnaden kommer all ske sedan frågan ora expropriation blivit
aktuell.
Gäller
det expropriation av en raindre del av en obebyggd lorat i ett cityområde kan
man kanske vid beräkningen av intrångsersättning enligt förslaget utgå från
att byggnadsrälten minskas i direkt förhållande till arealrainskningen för
tomten. Säkerheten i ett sådani anlagande torde emellerlid variera allt efler
förhållandena i del särskilda fallel. Man har vidare att beakta, att värdet av
en innerstadstomt icke alllid minskar proportionellt mot byggnadsrälten. Vissa
Iröskelgränser finnes, exempelvis för byggnadskoslnader och ulnyttjandelal för
lägenhelsyta (elt eller två trapphus). Om exerapelvis i ett centralt beläget
byggnadskvarter loralraarken är värd cirka 2 000 kronor per m, kan för en viss
fastighet, som ligger nära en dylik tröskelgräns, det fallet inträffa, all
förlusten av en liten del av tomlen orsakar en förhållandevis ringa värdeförlust,
kanske motsvarande endasl 1 000 kronor per m. För den grannfaslighel, till
vilken toratdelen överföres, raotsvarar däreraot fördelen möjUgen 2 000 kronor
per m eller mera. Om den nya lomtindel-ningen innebär, atl 50 m överföres från
en faslighet lill en annan, skulle med nyssnämnda antaganden
expropriationsersättningen bli 50 000 kronor enligt den föreslagna regeln och
100 000 kronor enligt nuvarande lagregel. Den inlösande fastighetsägaren skulle
aUtså i det förra fallel göra en betydande vinst.
De
anförda exemplen visar enligt domstolen i och för sig rikligheten av vad
utredningen anför om att den exproprierande med del före-
Prop. 1971:122 126
slagna
systemet får tUlgodogöra sig alla rationaUseringsvinsler som beror enbart på
expropriationen. När utredningen framhåller att effekten av reformen säkerligen
bör bele;cknas som positiv, synes utredningen närmast avse expropriation för
aUmänt behov. Vid expropriation för enskilt behov framträder kansb; tydligare
nackdelarna av reformen. Expropriationsdomstolen kan inte dela ell synsätt som
ensidigt gynnar viss part. Alt under sådana omsitändigheler tala om en positiv
effekt framstår för domstolen som stötande. Domstolen anför vidare att nuvarande
ersättningsregler synes vara, behäftade med vissa brister, exempelvis när det
gäller att bestämma eisätlning för tomtdel dit enligt gäUande plan någon
byggnadsrält inte har förlagts. Det hade varit önskvärt med en tUlfredsstäUande
lösning av dessa problem. Med hänsyn till de skilda ekonomiska belmgelser som
kan föreligga vid olika slag av delexpro-priationer kan emellertid den
föreslagna regeln inte anses som en godtagbar lösning.
Domstolen
kritiserar också vad utredningen anför om att delexpro-priationsreglerna skall
tiUämpas dd expropriation av en fastighet inom ett fastighetskomplex som kan
betraktas som en brukningsenhet, såvida inle den exproprierade fastigheten är
särskUt intecknad. Domstolen påpekar atl det kan bero på tUlfälligheler om så
är fallet och alt alltså omständigheter som i och för sig inle har direkt
anknytning till ell markområdes värde skuUe kunna få avgörande inverkan på
expropriationsersältningens storlek, ifall utredningens förslag godtas. Vidare
framhåller domstolen att de föreslagna reglerna kan leda lill atl expropriationsersättningen,
om en faslighet blir föremål för delexpropriationer vid skilda tUlfäUen, kan
variera kraftigt från det ena tUlfället till det andra. Detta kan bero på alt
vid ell visst tillfälle en tröskelgräns passeras som medför att
restfastighelens värde minskas kraftigt, exempelvis därför atl arealen går ned
under en gräns som gör alt tomlen inle kan självständigt bebyggas.
Det
hade enligt domstolen varit tUl fördel om utredningen närmare exemplifierat den
påstådda förenklingen för parter och domstolar vid beräkning av
expropriationsersäti;ning enligt det föreslagna systemet. Vid
delexpropriationer där expropriaten inte påstår skada på restfastighelen blir
resultatet i allmänhet Eitt man måste göra två beräkningar i stället för en.
Troligt är atl den föratsatta förenklingen mest komraer tUl synes vid vissa
delexpropriationer av större fastigheter, särskilt inom områden som inte har
planlagts. I vissa sådana faU kan det emellertid enligt vad utredningen själv
anför ibland vara befogat att undersöka kostnaden för återanskaffning eller all
verkstäUa direktuppskattning efter ett anlaget pris per m mark. I elt dylikt
faU skulle alltså följden av det nya systemet kunna bli tre eller fyra
värdeberäkningar.
Även
advokatsamfundet påpekar att ett överförande av etl markområde från en
fastighet till en ann;m kan påverka de två fastigheternas
Prop. 1971:122 127
värden
med mycket olika belopp. Utredningen har också observerat atl förslaget i vissa
situationer skuUe leda tiU mycket egendomliga resultat och ansett att det i
vissa fall kan vara befogat "att undersöka kostnaden för återanskaffning,
eventuellt alt verkställa direktuppskatt-ning efter etl anlaget pris per
kvadratmeter mark". Den av utredningen föreslagna regeln skulle aUtså i
vissa fall frångås och ersättas raed en nu vanlig värderingsmetod. Detta
åskådliggör förslagets brister.
Enligl
Svea hovrätt strider den föreslagna nya värderingsprincipen mol de överväganden
som brukar vara grundläggande när del gäller att bestämma köpeskiUingen för del
av fastighet vid friviUiga köp. Från prmcipiell synpunkt är vidare atl märka
all förslaget i en del faU kan medföra atl vid upprepade delexpropriationer
suraraan av utgående ersättningar blir mindre än som svarar mot den
sararaanlagda skadan på restfastighelen. Vid varje expropriation kan det
nämligen kanske med fog hävdas att just den aktuella åtgärden bara i mindre mån
påverkar fastighetens senaste värde. Hovrätten påpekar vidare alt förslagel såvitt
angår bestående brukningsenheter kan få menlig inverkan på in-teckningshavarnas
rält när de i brukningsenheten ingående fastigheterna är olika intecknade för
fordran. Hovrätten anför härom följande.
Oro.
från en brakningsenbet exproprieras en faslighet, vilken är separat inlecknad,
saml förelagsnytlan, dvs. nellonyllan, för den i brukningsenheten ingående
andra fastighelen resp. fastigheterna överstiger värdet av den exproprierade
fasligheten, skulle enligl den föreslagna huvudregeln i 1 § ingen
expropriationsersättaing alls komma att ulgå med rättsförlust för
inteckningshavaren sora följd. Detsararaa skuUe vidare bli fallel så snart
skillnaden meUan värdet av den ianspråktagna fastighelen å ena samt värdet av
förelagsnytlan, nellonyllan, för reslegen-doraen å andra sidan understiger
inteckningsbeloppel.
Utredningen
menar nu all om de i brukningsenheten ingående delarna är olika inlecknade,
skulle della vara ell indicium på alt sambandet raellan delarna icke är sådant
atl gemensam värdering i enlighet med 7 § i förslagel framstår sora lämplig.
Della kan icke vara hållbart. Vad angår exempelvis jordbruksfastigheter beslår
en brakningsenhet ju ofta av två eller kanske flera fasligheter på vilka
byggnaderna kan vara spridda. Hur dessa olika fastigheter är intecknade beror i
allmänhet på rena tillfälligheter. Utredningens ståndpunkt skulle tydligen
innebära all, om de i brukningsenheten ingående delarna är olika intecknade,
man aUlid skall bortse från "reslfastigheten" och således inle alls
tUl-lämpa regeln i 7 §. Ora della är rikligt, vUkel skulle medföra en kraftig inskränkning
av tillämpningsområdet för sistnämnda stadgande, tycks konsekvensen också bli
all ersättning för skada och intrång inte skulle kunna ifrågakomma för
brukningsenheter med delama separat inlecknade. Att upprätthålla en sådan
regel förefaller inle gärna tänkbart. Självfallet kan av rättssäkerhetsskäl de
ekonomiska konsekvenserna i del enskilda fallet icke få inverka på frågan om 7
§ är tiUämplig eller ej.
Man
måste enligl hovrätten räkna med atl de föreslagna reglema kan komma att för
parter och domstolar inedföra elt väsentligt ökat och
Prop. 1971:122 128
försvårat
arbete med värderingen. Sålunda medför förslaget atl i aUmänhet först hela den
odelade fastighelen skall värderas för alt utröna marknadsvärdet enligt ortens
pris jämte det eventuella övervärde som skall gottgöras såsom personlig
ersättning. Därefter skall motsvarande åtgärd ske med restfastighelen.
Möjligheterna att på ett rättvisande sätt genomföra dessa
värderingsopera.tioner måste emellertid, särskUt om det gäller en mindre del av
fastighe;ten, vara begränsade redan därför all tillgången på godtagbart
ortspris material vanligen är myckel snäv och troligen helt otillräcklig för en
nyanserad bedömning av värdedifferenserna. I andra hand måste då en
yllerligare värdering göras enligt nu tillämpade metoder. Resullalet skulle
alltså bli detsamma som enligt gäUande lag med den skillnaden att löseskUlingen
får den mindre adekvata beteckningen intrångsersättning eller, i förekommande
fall, personlig ersättning. I vilka situationer man i praktiken kan underlåta
totalvärderingarna och direkt använda nuvarande metod är osäkert. Hovrätten
fortsätter.
Elt
av de ledande motiven för utredningens här tidigare behandlade förslag, att
löseskillingen vid expropriation av hel fastighet skall motsvara marknadsvärdet,
har varit önskemålet att från domstolarna erhålla vägledande avgöranden om
ortens pris. Detla motiv har emellertid, såsom tidigare berörts, icke alls
kommit i betraktande vid utredningens slåndpunklslagande när del gäUer
delexpropriationer, något som skulle ha varit så mycket mera motiverat som just
vid delexpropriationer sådan vägledande praxis i elt troligen betydligt större
anlal fall kan påräknas genom fastställda löseskUlingar enligl nuvarande
ordning.
Hovrätten
anser inle alt det föreligger något större behov av en möjlighet alt avräkna
nytta även mot löseskUlingen och inle bara mol ersättningen för skada och
intrång. Enligt hovrättens erfarenhet är det sällan aktuellt ens med ert
yrkande om avräkning på grund av nytta för reslfastigheten. Ell särskilt skäl
mot utredningens förslag är all fastighetsägaren om expropriationsändamålel
inte fullföljs och därför varken nytta eller skada uppkommer för
reslfastigheten drabbas av en klar och icke godtagbar förlust. IVIed
utredningens förslag finns då inle ens remediet återlösning. Hovrätten anför
ytterligare följande.
Den
föreslagna regeln om avräkning av nytta även mot värdet av avstådd mark
innebär vidare att de som utsätts för expropriation kan komma i sämre läge än
andra markägare såvitt gäUer verkan av före-lagsnylla. Della förefaller
knappast tUlfredsstäUande, om man nämligen beaktar att det samtidigt i 4 § 2
st. föreslås en minskad rält lUl ersättning för företagsskada.
I
samband med frågan om aTäkning för nytta kan det finnas anledning att påpeka,
att om delexproprialion sker från en faslighet med ringa raarknadsvärde men
däremot elt kanske högt avkastnmgs- eUer åleranskaffningsvärde t. ex. en
fabriksfastighet torde eventueU förelagsnytla eUer exproprialionsnylta för
reslfastigheten kunna avräknas aUenasl mol inlrångsersätlningen. Däremot lärer
icke, liksom ej heller enligt gällande räll, avräkning kunna ske mot den
personliga er-
Prop. 1971:122 129
sättning
sora må kunna ulgå tiU följd av minskning i fastighetens avkastnings- eller
åleranskaffningsvärde. Della är en för exproprianlerna negaliv konsekvens av
den föreslagna huvudregeln all intrångsersättning skall motsvara blott
skillnaden i marknadsvärde före och efter expropriation. Tilläggas kan här alt
förslaget i vad det avser värderingstidpunkt synes få den effekten all värdet
av eventuell förelagsnytla skall uppskattas med utgångspunkt från nyttans
inverkan på marknadsvärdet vid tiden för ansökningen ora
expropriationstillslånd, eller således vid en tidpunkt, då nyttan kan ha
framstått som en föga påtaglig realitet hänförlig lill en oviss framlid.
Hovrätten
framhåller slutligen atl frågan om nytta resp. skada av själva
exproprialionsålgärden kan antas vara aktuell företrädesvis när del gäller
loralindelningsfallen enligt 46 § BL. I dessa fall slår vanligen enskilda
parter emot varandra, och det är ofta tillfälligheler som ytterst kan bli
avgörande för vilkendera parlen som blir expropriant och som därför enligl
förslagel skall få tillgodogöra sig hela "rationaliseringsvinsten".
Lantmäteristyrelsen har
inget all erinra principiellt raot förslagel om avräkning av nytta mol skada.
En konsekvens av förslaget är enligl styrelsen atl principen all varje
kvadratmeter av en rättsligen bestående lorat ovillkorligen skall anses vara lika
myckel värd faller. Delta kan ses som en av förslagets fördelar, eftersom denna
regel i många fall medför fastighelsekonomiskt felaktiga resultat. Förslaget
innebär även den fördelen, att faslighelsinlrånget kommer all beslämmas på
samma sätt sora gäller för beräkning av ersättning för oraråde som frångår
fastighet vid fastighetsreglering enligt förslagel lill ny fastighelsbildningslag.
Styrelsen anser dock att huvudregeln måste kompletteras. Skälet härtill är all
ell område kan ha etl marknadsvärde, om del säljs fristående från fastigheten i
övrigl. Delta frislående marknadsvärde har kallals för parcellvärde. Om
områdets parcellvärde är större än dess marginalvärde bör parcellvärdet
ersättas. För undvikande av missförstånd bör huvudregeln alltså kompletteras
med en föreskrift all, om den exproprierade delen har elt fristående
marknadsvärde, ersättningen aldrig skall understiga della värde. Däreraot
synes man inle böra anknyta till "den minskning av fastighetens värde,
sora uppkommer genom den exproprierade delens användande", då detla kan
uppfattas som ett frångående av marknadsvärdeprincipen. Även
lantbruksstyrelsen förordar en bestämraelse av innebörd att ersättningen om den
exproprierade delen har ell frislående marknadsvärde inte får understiga delta.
Vägverket
ullalar sin tillfredsställelse med utredningens förslag all båtnad av
expropriationen i fortsättningen får avräknas den totala ersättningen,
varigenom likställighet uppnås med motsvarande regler i lagen om allmänna
vägar.
RLF
ställer sig avvisande lill utredningens förslag ora avräkning av nytta mot
skada. Framför allt synes det förbundet mindre tilltalande
5
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop.
1971:122 130
atl
en fastighet, som inle på något sätt direkt las i anspråk genom expropriation,
skuUe komma i etl bättre läge än den som tvångsvis nödgals avstå mark. I
sammanhanget framhåller förbundet all utredningen inte har tagit hänsyn till de
nya bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning. En markägare som utsätts
för expropriation blir i princip skallskyldig för den vinst han möjligen gör
och därmed återgår i stor utsträckning ersällningarna lill del allmänna.
Möjligheten lill uppskov med beskattningen genora anskaffande av
ersällningsfaslighel har i praktiken ingen betydelse vid expropriation av del
av fastighet. Det måste därför framstå såsom i hcg grad betänkligt all den ene
faslighets-ägaren, sora får en direkt vinst av exproprialionen, får behålla
denna vinst ograverad, raedan den som tvångsvis får avslå mark nödgas acceptera
ell avräkningssystem i enlighet med del av utredningen skisserade förslagel.
Enligl
fortifikationsförvaltningen bör den av utredningen åsyftade möjligheten att vid
delexproprialion avräkna exproprialionsnylta även i den mån denna överstiger
inlrångsersätlningen kunna tillgodoses även ora uppdelningen av ersättningen i
två skilda poster bibehålls.
Förslaget
beträffande företagsskada och företagsnyl-l a tillstyrks av vägverket.
När del gäller raark sora
nyttjas eller skall nyttjas för enskilt ändamål bör enligt Samfundet för
fastighetsvärdering eftersträvas all reglerna för förelagsnytla och
förelagsskada utformas så att ersättningarna kommer alt bestämmas efter samma
grunder som vid friviUiga överenskomraelser mellan enskilda parter. Vid
utarbetandet av den nya lagtexten bör reglerna i förslaget lill ny
fastighelsbildningslag beaktas. Lantmäteristyrelsen fäster uppmärksamheten på
elt förhållande, som är särskilt framträdande för mark som skall användas för
enskilt bebyggande och sora har varit föremål för delaljplanläggning enligt
BL. Sådan mark lar normall åt sig ell värde som svarar mol den i planen
tillåtna användningen. Vid frivilUga överlåtelser sker således prissättning
mot bakgrund av detaljplanen och i förekommande faU tomtindelningen. Om
expropriation sker av sådan mark (t. ex. enligl 46 § BL för att sarala all mark
inom en tomt i en ägares hand) synes skäligt atl ersättningarna bestäms på
motsvarande sätt. Man bör således inle betrakta den värdestegring som har
uppkommit genora planläggning som företagsnytta vid en expropriation sora
syftar till att fullfölja planläggningen. Della bör klarläggas i nioliven. Om
man av systematiska skäl skulle vilja hänföra sådan värdestegring till
förelagsnytla bör man införa en föreskrift om all i de fall expropriation sker
för enskilt ändamål ersättningen skall besläramas med skäligt hänsynstagande
lill den värdestegring som uppkommer genom expropriationen. Elt sådant hänsynslagande
skall ske enligl värderingsreglerna i förslaget till ny fastighelsbildningslag.
Prop. 1971:122 131
Näringslivets
byggnadsdelegation anser all miljöstörningar som har samband med
expropriationsförfarandet bör ersättas enligt miljöskyddslagens regler.
Utredningens
uttalande om att reglerna ora förelagsnytla oraarbelals i nära anslutning till
bestämmelserna i miljöskyddslagen vinner enligt Stockholms stads juridiska
avdelning knappast slöd vid en jämförelse mellan utredningens förslag och
miljöskyddslagens motsvarande bestämmelser. I miljöskyddslagen finns sålunda
inga bestämmelser som rör förelagsnytla eller annan nytta. Även i fråga om
förelagsskada förefaller jämförelsen halta något. Efler alt i denna del ha
hänvisat dels till vad utredningen (s. 168) anför ora att enligt reglerna ora
immission ersättning normall inle utgår för alt verksamhet som bedrivs på
faslighet inverkar oförmånligt på annan fastighet men att ersättning, när
ölägenheterna är så betydande alt de överskrider den s. k. tolerans-punkten,
utgår för skadan i dess helhet och aUlså inle bara för den del som faller
ovanför toleranspunkten, dels till vissa uttalanden av departementschefen i
prop. 1969: 28 med förslag lUl miljöskyddslag (s. 242) anför avdelningen
följande.
Rällslillämpningen
på imraissionsområdel kan sålunda bli den atl fördelning av skadan kommer alt
ske, varigenom de av utredningen föreslagna bestämmelserna i nämnda avseende
inle såsom utredningen påstås ha avsett komraer i samklang med de
grannelagsrättsliga skadeståndsreglerna. Det kan också framhållas att
förslagel i 4 kap. 4 § andra stycket, att bestämmelserna i första stycket inte
skall tiUämpas ora ersättning för skada genora företaget utgått i annan
ordning, vid en sådan rällstUlämpning kan medföra all expropriaten vid
löseskUlingens bestämmande får bära hela skadan på fastighelen genom
exproprialionsföretaget medan ersättning enligl miljöskyddslagen endasl utgått
för den del av skadan som ligger över loleranspunklen.
Av 4
kap. 4 § andra stycket synes framgå, att toleranspunkten i fråga om nytta skall
bestämmas på motsvarande sätl som i fråga om skada. Sålunda skall bestämmelsen
i paragrafens första stycke om korrektion av löseskillingen eller
inlrångsersätlningen enligt andra stycket inte till-lämpas, om förelagets
inverkan skäligen bör lämnas obeaktad med hänsyn lill förhållandena i orten
eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Dessa
bestämmelser, som ju hämtats från im-missionslagens regler om skada, låter sig
av lätt insedda skäl svårligen appliceras på nytta av ell förelag.
Slutligen
kan pekas på en egendomlig konsekvens som synes kunna uppkomma genom
bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket, enligl vilken första stycket inte
skall tillämpas om ersättning för skada utgått i annan ordning. Tolkat efler
ordalagen skulle denna bestämmelse innebära alt om skadeersättning utgått
enligl miljöskyddslagen för immissionsskada, såväl nytta som skada genom
exproprialionsföretaget skulle ulan inskränkning få påverka löseskiUingen. Om
då nyttan väsentiigt överstiger skadan, skulle expropriaten få tillgodogöra sig
denna nytta, i strid mol såväl nuvarande bestämmelser som utredningens uttalade
intentioner.
Om
utredningens förslag beträffande värderingstidpunkt genomföres, koramer de här
behandlade bestämraelserna om expropriationsförelagets
Prop. 1971:122 132
influens
sannolikt inle all få alllför stor betydelse. Desto tveksammare kan man
emellertid då känna sig inför lämpligheten av all införa regler som kan befaras
bli besvärliga alt tUlämpa för domstolarna saral svåra alt överblicka för den
enskilde. Rent principiellt förefaller det dessutom betänkligt all luckra upp
den hillills lagfästa, uttryckliga regeln, all vid löseskUlingens bestämmande
nytta genom exproprialionsföretaget inle skall komraa expropriaten lill godo.
Sannolikt förekoraraer det att ell exproprialionsförelag minst lika ofta har en
positiv sora en negaliv nelloinverkan på kringliggande fastigheters värde. Mol
denna bakgrund och med hänsyn till vad ovan sagls, förefaller del mest konsekvent
och ändamålsenligt all vid löseskUlingens bestämmande bortse från såväl
förelagsnytla som förelagsskada.
I
delta sammanhang kan kanske också påpekas, all loleranspunklen raåste bli
särskilt svår att bestämma när expropriationsobjektets värde påverkas i
sänkande riktning genom iraraissioner från exproprialionsföretaget men delta i
annat hänseende raedför nytta som verkar höjande på objektets värde.
Vad
utredningen anför om rättighetsexproprialion har lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen.
3.4.4
Personlig ersättning. Vad utredningen anför beträffande personlig ersättning
har endasl föranlett elt fåtal uttalanden från remissinstansernas sida.
Svea
hovrätt kritiserar utredningens uttalande all ersättning inle utgår, om skadan
skulle ha inträffat oavsett expropriationen och all ersättningen om
expropriationen gör skadan större än annars lär böra begränsas till
merbeloppet. Med hänsyn till de komplicerade situationer som kan uppstå vid
fall av flera skadeorsaker synes uttalandet enligl hovrätten alllför
kategoriskt. Det skulle laget efler ordalagen i åtskilliga fall leda lill att
expropriaten får en sämre ställning än den skadelidande i elt allmänt
skadeståndsmål.
Expropriationsdomstolen
i Stockholm framhåller i anledning av utredningens uttalanden beträffande
principerna för beräkning av framtida skada alt frågan om storleken av
personlig ersättning är av dispositiv karaktär. Domstolarna är därför bundna
av de omständigheter sora parterna i målet åberopar som grund för sina
slällningslaganden (17 kap. 3 § rättegångsbalken). Det ankoramer vidare på
parterna all sörja för bevisningen enligl 35 kap. 6 § rättegångsbalken.
Visserligen finns i sistnäranda lagrum en kompletterande regel av innehåll
beträffande disposiliva tvistemål alt domstolen, "ora del finnes
erforderligt", kan självraanl föranstalta ora bevisning, dock inle utan
fraraslällning av part höra vittne, som inte förut hörts på parts begäran,
eller meddela föreläggande ora föreleende av skriftiigl bevis. I praxis har
eraeUertid denna raöjlighet utnyttjats miycket sällan. Enligl
exproprialionsdomslolens mening kan det knappast vara adekvat all som
utredningen gör tala om "viss obenägenhet hos domstolarna alt själva ge
sig in på
Prop. 1971:122 133
sannolikhetskalkyler
ulan slöd av sakkunskap". Del torde få anses i första hand ankomma på
parterna all sörja för all del av utredningen närmare angivna "riktiga
belraklelsesätlet" tränger igenom i rättspraxis.
Enligt
Svea hovrätt kan vad utredningen säger om all hyresgäst inle kan begära att få
en likadan ersällningslägenhet i exakt samma kostnadsläge ulan får underkasta
sig de modifikationer som är nödvändiga med hänsyn till läget på
hyresraarknaden ge intryck av atl hyresgäst inle skulle kunna få ersättning för
hyresraerkoslnad (lägenhet av sarama storlek och standard raen lill högre
hyra). Sådan ersättning har dock dömts ul i praxis.
FSKF
fäster uppmärksamheten på rådande för allmänheten obegripliga skillnader i
avlösningsvillkor för nyttjanderättshavare raed s. k. indirekt besittningsskydd
enligl hyreslagen och nyttjanderättshavare vars rält avlöses
exproprialionsvägen. Den sistnämnde har betydande favörer. Han får
flytlningsersällning, slUleslåndsersältning, kapitalise-rad ersältning för
merhyra, specialinslallalioner etc. Hyresgäst som driver rörelse och som
avlöses enligt hyreslagen får om godtagbar raen dyrare ersältningslokal
erbjuds inle någon ersättning alls. Det synes angelägel alt denna
inkonsekvens snarast undanröjs.
3.4.5
Ersättningsreglerna i BL m. m. Av de remissinstanser sora har yttrat sig i
denna del har de flesta ställt sig mer eller mindre kritiska lill utredningens
förslag. Bland dessa remissinstanser kan näranas Svea hovrätt,
expropriationsdomstolen i Stockholm, lantmäteristyrelsen, advokatsamfundet och
Näringslivets byggnadsdelegalion.
Kommunförbundet
och naturvårdsverket däreraot hälsar förslagel med tiUfredsställelse.
Byggnadsstyrelsen delar utredningens uppfattning atl förväntningsvärden som
inte infrias genom planläggningen inle skall kompenseras vid bestämmandet av
expropriationsersältning.
Bygglagulredningen
framhåller all BL kommer all bli föreraål för en genoragripande omarbetning vad
beträffar själva grunderna för lagstiftningen. Della gäller inle minst i fråga
om de här avsedda kompensationsreglema. Bygglagulredningen finner del därför
olämpligt att nu, några år innan förslag till ny lagstiftning på området kan
läggas fram, företa några ändringar av dessa regler.
Vad
utredningen har anfört om att man vid bestämningen av en faslighels
marknadsvärde inle bör bortse från försäljningar som har skell under
expropriationshot eller från den inverkan en aktiv komraunal
raarkförvärvspolitik har hafl på markpriserna diskuteras i flera
remissyttranden.
Kommunförbundet
instämmer i utredningens uttalande all fastighetsvärdet bör beslämmas efler
den faktiskt föreliggande situationen, vilket bl. a. innebär all försäljningar
som har skell under expropriationshot
Prop. 1971:122 j34
inle
kan avvisas som jämförelseobjekt vid fastställande av marknadsvärdet. De
överväganden som i praxis har lett till atl man vid en ortsprisjämförelse
velat utesluta exproprialionsobjekt synes ha baserats på etl anlagande all den
som utsätts för expropriation eller expropriationshot skulle ha ell särskilt
trängt förhandlingsläge, vilket leder lill resultat som inle skulle ha
godtagits,, om hans förhandlingsposition hade varit friare. Sådana antaganden
är enligt förbundet mindre realistiska. Snarare är del ofta så, all de
uppgörelser som har skell i fall där expropriation annars hade måst tUlgripas
har varit betingade av tidsnöd på kommunens sida. Man har med hänsyn lill sina
lidsplaner i många fall inte kunnat avvakta en rättslig prövning. Det aklueUa
förhandlingslägel har således likaväl kunnat resultera i överpriser som i
underpriser. Förbundet anför vidare.
En
problematik som kommunerna ofta möter kan belysas av följande. Ell markområde
har i översiktlig planering avsatts för bostäder, arbetsplatser etc. Stora
samhälleliga investeringar i exempelvis vägar och huvudavlopp har planerats;
och kanske till en del redan genomförts. Kommunen har av ekonomiska eller
andra skäl icke i tid kunnat förvärva all mark inom det: aktuella området.
Genora koraraunens köp har dock prisnivån fått en viss stabilitet. I della
skede förekommer del alt en köpare, oftast ell byggföretag, förvärvar mark inom
området lill ett pris sora ligger väsentligt över vad säljaren tidigare
betalat och avsevärt över den prisnivå som etablerats genom kommunens köp.
Frågan
uppställer sig då om och i vilken utsträckning del avtalade priset kan komma
att reduceras i en expropriationsprocess med lill-lämpning av de föreslagna
värderingsreglerna. Köparen kommer med all sannolikhet all göra gällande atl
det pris han betalat är "marknadsvärdet" på den köpta marken. Om
expropriationsdomstolen skulle acceptera delta högre pris blir följden dels all
kommunen får betala för högt pris för den aktuella marken och dels atl
frivilliga förvärv på den lägre prisnivån försvåras eller omöjliggöres. Del
högre priset kan också bli vägledande vid senare; expropriationer.
Del
anförda visar enligt förtiundel angelägenheten av alt den praktiska innebörden
av de föreslagna värderingsreglema preciseras under den fortsalla behandlingen
av lagförslaget. Om det inle skulle visa sig möjligt atl komma lill rätta
m
Även
FSKF framhåller all del från kommunal synpunkt är angeläget all en prisnivå
som har stabiliserats genora en aktiv kommunal markpolilik godtas sora
värdemätare, medan spekulativa överpris liksom enstaka underpris avvisas vid
värdering av mark. Enligl FSKF
Prop.
1971:122 135
har
en praxis utvecklat sig i expropriationsdoraslolarna som motverkar kommunernas
strävan alt förhindra en icke önskvärd stegring av markpriserna. FSKF anför
härom följande.
Del
är icke ovanligt all en kommun i ell expropriationsmål redovisat etl stort
antal jämförelseobjekt, där kommunen ensam eller i samverkan raed etl eller
flera saraverkande privata byggnadsförelag förvärvat större delen av
erforderlig råmark för etl blivande exploateringsområde, och därvid kunnat
förvärva inom exploateringsområdet ingående mark lill ell fast pris, som endast
reglerats med hänsyn lUl penningvärdets fall. Priset har bestämls med hänsyn
lill markens värde såsom jordbruksmark och med tillägg för förväntat
lälbebyggelsevärde. När återstående delar icke kunnat förvärvas på frivillig
väg, har kommunen tvingats begära Ivångsinlösen av dessa delar. I sådana fall
förekommer del all exproprialionsdomslolen anser all det förelegal monopolsituation
på köparesidan, vilket anlagils ha en återhåUande effekt på
markprisutvecklingen. Under åberopande härav utdömer expropriationsdomstolen
löseskillingar, som väsentligt överstiger det ortspris, som kommunen, ofta med
stora ekonoraiska uppoffringar, tillskapat. Konsekvenserna härav är uppenbara
och medför en ytterligare prisskruv på markvärdena.
Under samma
förutsättningar som nu angivits har, vid sidan av elt storl antal
jämförelseobjekt grundade på koraraunens förvärv, förekommit enstaka privata
förvärv till högre priser. Expropriationsdomstolarna har här visat en
benägenhet all tillmäta dessa enstaka förvärv avgörande betydelse, när del
gällt atl fastställa markens värde, under motivering all dessa enstaka förvärv
givit uttryck för en fri fastighetsmarknad.
Vägverket
hälsar med tillfredsslällelse utredningens uttalanden ora att även kommunala
faslighetsförvärv skall vara norragivande när det gäller alt fastställa
marknadsvärdet. Verket utgår vidare från alt, i den mån bosladsstyreisens
värderingsnormer har påverkat prisnivån i orten, dessa köp skall komma all
godtas som jämförelseköp.
Enligt
bostadssiyrelsen lorde principen all en prisnivå som har stabiliserats genom
kommunens raarkpolitiska ålgärder skall tiUerkännas avgörande betydelse vid
bestämraande av löseskUling i aUmänhet ha stått klar vid den hittillsvarande
tUlämpningen. Eftersom emellerlid i en del exproprialionsfail en annan
uppfattning har förekommit och en sådan kan äventyra syftet med en kommuns
raarkpolitiska verksamhet noterar styrelsen utredningens uttalande i frågan
som värdefullt.
Svea
hovrätt kritiserar utredningens uttalande all försäljningar sora har skett
under expropriationshot inle kan avvisas sora järaförelse-objekt vid
fastställande av marknadsvärdet. Utmärkande både för sådana försäljningar och
för förlikningar i expropriationsmål är alt del avtalade vederlaget i och för
sig inte utsäger någonting om priset i allmänna marknaden. Befogade
anmärkningar brukar, även från expro-priantsidan, därför framföras mot all
sådana förvärv åberopas lill jämförelse.
Prop. 1971:122 136
Ståndpunkten
alt uppkomsten av en stabiliserad prisnivå genora kommunernas raarkpolitiska
ålgärder bör tillerkännas avgörande betydelse sora jämförelsematerial kan
enligl hovrätten godtas i de fall då kommun genom aktiva åtgärder såsom säljare
av mark för viss typ av bebyggelse har kommit alt påverka prisbildningen i
viss riktning. Om köpare i allmänhet kan förvärva raark för t. ex. enfamiljshus
lill lägre pris från kommunen än från annan säljare komraer f. ö. raarknaden
ganska snabbt all autoraaliskt rätta sig efler koraraunens prispolilik. På motsvarande
sätt komraer det kapitaliserade värdet av de koraraunala tomlrätlsavgälderna
atl påverka prisbildningen på fastighetsmarknaden. I den mån avgälderna höjs
komraer della också all öva inflytande på markvärdena. Mera sällan lorde raan
enligt hovrätten kunna tala om alt en slabUiserad prisnivå har uppnåtts genora
koraraunala köp av fasligheter. Omständigheterna vid köpen kan nämligen ofta
vara sådana att dessa inle bör godtas sora uttryck för prisbildningen på
allraänna marknaden. Köpen skall då avvisas som jämförelseobjekt. Fall som här
åsyflas utmärks inle sällan av all säljaren, t. ex. av en villafaslighel,
befunnit sig i en tvångssituation samt, med hänsyn lill rådande förhållanden,
annan villig köpare än t. ex. kommunen inle har funnits.
Expropriationsdomstolen
i Stockholm anser, som tidigare nämnts, att vid fastställande av en faslighels
marknadsvärde sora jämförelseobjekt bör godtas endasl sådana köp där priset kan
antas ha varit opåverkat av ovidkommande omständigheter.
Advokatsamfundet
säger sig inle dela utredningens kritik mol alt domstolarna i elt flertal fall
vid ortsprisjämförelser underkänt åberopade förvärv raed den raotiveringen att
de skell under expropriationshot eller genora förlikningar. Enligt sarafundels
uppfattning är en utsortering av sådana järaförelseobjekt sora regel
ulomordenlligt välraoliverad. Samfundet framhåller vidare all särskilt
fastighetsägarna inom större saneringsområden ofta befinner sig i en mycket
svår situation om behov skulle uppkoraraa av alt frigöra del i fastigheterna
investerade kapitalet. Expropriationstillslånd vilar ofta inom dessa områden
över fastighetsbeståndet under mycket lång tid och inle bara del beviljade
expropriationslUlslåndet utan redan exproprialionsansökning-en gör nästan
undantagslöst atl det för fastighetsägaren blir omöjligt atl finna en köpare i den
fria marknaden. Han har i detla läge endasl en köpare alt vända sig lill,
näraligen den kommun sora innehar expropriationstillslåndet, men enligt
koraraunens planering kanske fastigheten inle skall inlösas förrän långl
senare. Det är givet att det pris varora överenskoraraelse kan träffas i dessa
fall inle ger någon rättvisande bild av "ortens pris" eller
"marknadsvärdet". Alt situationen ofta är likartad då förlikning
träffas efler det all lalan har väckts i expropriationsmålel torde inte behöva
utvecklas närmare.
Även
SCO kritiserar utredningens uttalanden om betydelsen för
Prop. 1971:122 137
ersättningsbeslämningen
av kommunens raarkpolitiska ålgärder. Uttalandet är tvetydigt och kan tolkas
antingen så atl utredningen menar atl dessa köp är så dominerande att de är
liklydiga med marknadsvärdet eller också så all raan har frångått
marknadsvärdet som ersättnings-grund till förmån för den kommunala
prispolitiken. Enligt SACO:s mening bör kommunala köp som har skett på en fri
och öppen marknad i konkurrens med andra köpare lUlmälas samma betydelse som
köp gjorda av t. ex. enskilda personer vid bedömningen av raarknadsvärdel.
SACO frarahåller vidare alt det på vissa orter kan förekoraraa en dubbel
orlsprisnivå på det sättet att komraunen säljer t. ex. egna-hemslorater lill en
prisnivå och tillärapar en annan nivå vid andra försäljningar. När kommunens
försäljningar skett enbart till personer som en längre lid stått i lomlkö anses
försäljningarna inle alltid ge ell rik ligt uttryck för marknadsvärdet
eftersom de har skett i en sluten raarknad. Detla har också korarait till
uttryck i riksskattenämndens anvisning för 1970 års allmänna
fastighetstaxering. Mol den bakgrunden ler sig utredningens uttalande enligl
SACO oklart och molsägelsefuUl. SACO påpekar vidare all vissa typer av
fastigheter eller delar av fastigheter saknar marknadsvärde i egentiig mening,
t. ex. mark som i stadsplan har utlagts för allmänt ändamål. SACO ser del sora
en pålagUg brist all utredningen inte har behandlat dessa frågor närmare och
försökt ge reglerna ell reellt innehåll, t. ex. i form av något slags
"prislista" för olika typer av allmänna oraråden.
Näringslivets
byggnadsdelegalion gör den kommentaren all del ler sig som en inadverlens när
utredningens grundläggande värdebegrepp refererar till etl marknadspris,
samtidigt som regelsystemet synes syfta till all åstadkomma en koraraunalt
prisreglerad fastighetsraarknad.
RLF anser alt utredningens
generaliseringar i fråga om förväntningsvärden är direkt olämpliga och att del
inle kan finnas några skäl atl inte tillgodoräkna seriösa markägare de
förväntningsvärden som kan föreligga. Utredningens förslag får vittgående
följder, eftersom del förutsätter jämkningar även i annan lagstiftning, såsom
lagarna om allmänna och enskilda vägar, naturvårdslagen, fornminneslagen och
byggnadsminneslagen. Förbundet är kritiskt mol så radikala ändringar av den
nuvarande ordningen.
Hur önskvärt del än må
vara alt ha värderingsregler som motverkar oskälig markvärdestegring får
reglerna ändå, framhåller Svea hov-räii, inle utformas så atl man äventyrar den
grundläggande principen ora full ersättning lill expropriat. Hovrätten reagerar
mol utredningens uttalanden om all etl markpris som grundas endast på
förväntningar om framlida exploaleringsmöjligheter ofta inle utgör någon
faktisk tillgång och atl dorastolarna av bl. a. denna orsak inle bör vid
expropria-tionsersällningarnas bestämraande ta hänsyn till sådana
"överpris". I den raån förväntan om möjlighet alt i större eller
mindre ulslräck-
5t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 138
ning
utnyttja ett markområde ger utslag på den allmänna fastighetsmarknaden måste
elt med ledning härav åsätt fastighetsvärde anses vara en faktisk tillgång i
lika hög grad sora exempelvis en börsnoterad aktie uppskattad efler
varderingslidpunklens köpkurs.
I
fråga om förväntningsvärdena anför hovrätten vidare alt råmarks värdet
vanligtvis har en närraast raarginell betydelse för boendekostnaderna. För
vanliga trevånings flerfarailjshus i nyexploalerade ora råden räknar man
sålunda varUigen med att råmarkskostnaden utgör någon procent av den totala
produktionskostnaden, som i stället helt domineras av byggnadskostnaderna saml
exploateringskostnaderna, fraraför allt kostnaderna för galubyggnad och va-ledningar.
Självfallet bör tomljobberi och annan osund spekulation motarbetas men förväntningsvärdenas
betydelse bör inle överdrivas. Hovrätten anför vidare.
Enligt
utredningens förslag s;kall, vid värdering enligl huvudregeln,
förväntningsvärden ersättas i samraa utsträckning som hillills. Jämlikt
byggnadslagen skall däremot, enligt den huvudregel som närmast koramit till
uttryck i den föreslagna 142 §, kompensation för s. k. bortfallna
förväntningsvärden icke medge:s. Följden härav synes bli all ersättningens
storlek kan bli slumpmässigt beroende av ändamålet med exproprialionen. Ett
regelsystem med sådana konsekvenser kan icke gärna anses godtagbart.
Den
expropriationsgrundande omständigheten vid planexproprialio-nerna är själva
planläggningen. Det ligger därför nära lill hands alt hävda all, i
överenssläramelse med nuvarande 8 § ExL, planlägg-nUigens inverkan på
markvärdet icke bör beaktas. I de fall sora hillills prövats av överräll torde
också ersättning för förvänlningsvärde genoragående ha utdömts. Vad
utredningen anför om rättsläget beträffande större sammanhängande raarkarealer
synes något missvisande. Någon rättspraxis fmns veterligen icke där och man kan
därför inle gärna tala om "gällande rätt".
ÅtskUligl,
särskUt önskvärdheten av enhetliga värderingsnormer för alla slags
expropriationer, talar för all faktiskt föreliggande, styrkta
förväntningsvärden bör ersättas oavsett till vilket ändamål raarken utlagts i
plan; detta gör sig emellertid framför allt gällande beträffande mark avsedd
för allmän byggnad samt gatumark och motsvarande markoraråden, sora raera
direkt utgör en integrerande del av elt tätbebyggelseoraråde. Frågan ora
förväntningsvärdenas behandling är dock komplicerad och svårlöst. Enligt
hovrättens mening bör hithörande problem övervägas yllerligare, lämpligen i
samband med den pågående översynen av bygglagstiflningen.
Ersältning
vid fall av inlösenpUkl på grund av planskada bör naturiigen beräknas på samma
sätt som vid planexpropriation. Huravida delsamma bör gälla även vid inlösen
enligt 83 och 121 §§ BL är däremot icke lika klart. Här föreligger ju icke
någon planskada ulan grunden för inlösen är verkan av ell byggnadsförbud ulan
samband med planläggning. Dessa fall måste därför anses slå närmare ren
expropriation.
Utredningens
förslag är enligt Näringslivels byggnadsdelegation egendomligt från
likslällighelssynpimkl. Delegationen gör under hän-
Prop. 1971:122 I39
visning
särskilt lUl de krav planmyndighelerna i dag ställer på en miljÖ-vänlig
bebyggelseplanering gällande all den som bidrar lUl bebyggelseutvecklingen
genom all upplåta galu- och parkmark eller andra ulrymraen för allraänna
ändaraål läranar väl så värdefulla bidrag lill sladsutbyggnaden som innehavare
av kvarlerstoratraark. I alla händelser kan det inte accepteras all
markförvärv som har skett lill normala anskaffningskostnader skulle frånkännas
varje kompensation utöver i detla sammanhang helt fiktiva jordbruks- eller
skogsbruksvärden, när övriga parter tUldelas byggnadsrält genom planering.
Enligl
expropriationsdomstolen i Stockholm är den av utredningen framförda kritiken
mol korapensalionsreglerna i BL och de därur härledda värderingsreglerna vid
inlösen inte berättigad. Utredningens resonemang all förväntningsvärden har
"fallit bort" genom atl vid planläggning mark avsatts för annat än
enskilt bebyggande torde inte vara hållbart. Vad särskUt gäller mark sora har
avsatts för allraän byggnad framstår resonemanget som orimligt. N;lgon på
användningssättet grundad saklig skillnad mellan sådan kvartersraark och mark
avsatt för enskilt bebyggande föreligger över huvud taget inte. Det
förhållandet all statens och koraraunernas verksarahet endasl i begränsad
omfattning ersätts genom avgifter och i övrigt bekostas av medborgarna skattevägen
kan inte rimligen motivera att för verksarahelen avsatt mark skulle vara mindre
värd än annan byggnadsmark. Inte heller gatumark och mark avsatt för park,
torg eller annan allmän plats kan enligt domstolen anses sakna på
tätbebyggelse grundat värde. Sådan mark måste anses ha värde sora nödvändigt
korapleraent tUl kvarlersraarken. Från denna synpunkt är gatumarken specielll
nära knuten till omgivande kvartersraark, vUkel ligger till grund för
bestämraelserna om tomtägares skyldighet all betala gatumarksersältning. Elt
riktigt handhavande av reglerna härom lorde medföra alt ett stadsplanesamhälle
i allmänhet inle behöver ha några beslående kostnader för förvärv av sådan
mark. Vid utformningen av värderingsreglerna för nu avsedd mark måste även
beaktas, all denna i inte obetydlig utsträckning kan lämna avkastning genom
upplålelse av parkeringsplatser, torgplatser och platser för kiosker m. ra. i
markplanet. Dessutom är det åtminstone i Stockholm inte ovanligt med upplålelse
av utrymmen under markplanet för olika affärsändamål särskilt i anslulning
till tunnelbanans stationer men också i andra fall. Utnyttjandet av utrymmen
under markytan är en relativt ny företeelse, men utvecklingen torde leda till
att sådant koramer att ske i aUl större omfattning, varvid även utrymmen under
parker och torg torde komraa i fråga, bl. a. för parkeringsanläggningar och
lagerlokaler.
Avslutningsvis
säger exproprialionsdoraslolen att den värderingspraxis som har ulbUdals på
grandval av de nuvarande kompensations-reglerna i 21 och 48 §§ BL kan anses
innebära en rimlig avvägning
Prop.
1971:122 140
mellan
markägarens och det allmännas intresse. Anledning tUl ändring i enlighet med
utredningens föislag föreligger således inle. Samma förhållanden föreligger
beträffande övriga korapensalionsregler i BL. Domstolen avstyrker därför all;
förslaget i denna del upphöjs lill lag.
Advokatsamfundet raenar
att, eftersom enligt utredningens förslag den för det allmänna reserverade
tomtmarken hädanefter skall kunna tvångsinlösas från ägaren för ell från alla
förväntningar rensat värde, detla inte kan bli annat än jordbruksvärdet med
tillägg för eventuellt glesbebyggelsevärde. En ordning varigenora stal och
koraraun på detla sätt får tillgodose sitt behov av tomtmark för allmänna
byggnader är enligt samfundet kränkande för rättskänslan och kan inte godtas.
Kostnaden för sådan tomtmark bör skattevägen bäras av medborgarna gemensamt och
inle av den som råkar få sin mark utvald som särskilt lämplig. Samfundet anser
inte heller alt någon tungt vägande kritik kan riktas mot den nu tillämpade
regeln atl galu- och parkmark inlöses efter råmarksvärdet. Värdet av denna
mark kan inle anses ha "fallit bort". Del har genom planläggningen
tillförts ägarna av tomtmarken, vilka enligt regler i BL har alt utge ersättning
härför. Om ägarna lill galu- och parkmarken skulle tvingas avstå denna mark
till ett lägre värde än råmarksvärdet, skulle detla visserligen i enlighet med
utredningens intentioner medföia en viss förmån för kommunen eftersom all
sådan mark mera sällan blir ersatt genom gatumarksersältning, men en sänkning
av prisnivån för galu- och parkmarken skulle dessutom medföra en troligen inte
avsedd och helt omotiverad yller ligare förmån för dem som har fått sin mark
utiagd till tomtmark. Det bör vidare observeras alt den mark det här gäller
stundom lämnar kommunerna viss avkastning i form av t. ex. parkeringsavgifler.
Advokatsamfundet
uppehålleir sig också vid frågan om ianspråktagande av mark för trafikändamiU.
Della kan efler planläggning ske enligl regler i BL. Men även ulan föregående
planläggning kan raark inlösas för Irafikändamål enligl r£;gler i
väglagsliflningen eller i ExL. Alt värderingsreglema skall vara likartade,
oavsett vilken lagstiftning som tiUärapas, fraraslår sora ett självklart önskemål,
vilket lagstiftaren bör sträva efler att tillgodose. Genom utredningens förslag
till ändringar i BL tiUskapas en tidigare inle förefintlig och inte godtagbar
disharmoni i värderingsreglerna.
Enligt
lantmäteristyrelsen skuUe de föreslagna kompensationsreglerna skjuta
bestämmandet av glesbebyggelsevärdet i förgrunden vid elt flertal inlösenfall.
Glesbebyggelse skulle nämligen ofta utgöra det från värdesynpunkt bästa
"förut tillåtna användningssättet". Rätten att få disponera sin mark
för glesbebyggelse liksom rätlen alt få ersättning så snart väsentligare
ingrepp sker i denna rätt lorde komma alt behandlas både av bygglagutredningen
och utredningen för översyn av naturvårdslagstiftningen. Det kan därför synas
mindre lämpligt alt nu införa ersätt-
Prop. 1971:122 141
ningsregler,
som i praktiken ofta skulle anknyta till en användningsmöjlighet sora man
överväger all förändra. Mot en revision av kompensationsreglema lalar även all
de föreslagna reglerna synes kräva alt också värdeutjämningsexpropriationen
genomförs. Mol denna kan emellertid enligt styrelsen allvarliga erinringar
framställas.
Bankinspektionen lar upp
frågan ora vilken inverkan förslaget om kompensation för planskada har från
kreditgivarsynpunkt. Inspektionen har under hand tillfrågat ett anlal
bankinslilut av olika slag i vilken utsträckning dessa brukar belåna icke
planlagd råraark under beaktande av eventuella förväntade tätbebyggelsevärden.
Från bankhåll har därvid svarats alt enstaka större krediter av denna karaktär
visserligen kan förekomma men att sådan belåning dock spelar en tämligen
underordnad roll. Anledningarna härtill har uppgells vara flera. För del
första utgör kommunerna (inkl. kommunala bolag och stiftelser) i allmänhet de
helt dominerande markägarna inom storstadsregionerna. För del andra har flera
av de större byggnadsföretagen egna resurser av sådan storlek alt de många
gånger är oberoende av bankkredit för sina markförvärv. I de relativt fåtaliga
fall då större krediter av delta slag förekoramer känner man ofta genom
kontakter med vederbörande komraun till hur den blivande planläggningen av den
aktuella raarken kommer att gestalla sig. Om detta inte är faUet brakar
bankinstituten iaktta försiktighet och inte beakta förväntade
tätbebyggelsevärden. Om vad som sålunda har framkommit är representativt för
bankinstitulen och iakttagelser vid inspektionens undersökningsverksamhet
tyder härpå torde utredningens förslag om kompensation för s. k. planskada
inle korama all innebära några större risker för faslighelskredilen. Inspektionen
vill därför från de synpunkter den närmast har all beakta inle motsätta sig att
förslaget i denna del genomförs.
Kommunförbundet
berör frågan om den översiktliga planläggningens inverkan på markvärdena. Denna
fråga bereder ofta särskilda bekymmer. Den översiktliga planläggningen måste
enligl sakens natur ske på ell myckel tidigt stadium och med beaktande av olika
länkbara alternativ. Senare kan det visa sig att mark sora i sådan översiktiig
planläggning har reserverats för olika slag av enskilt bebyggande behöver tas
i anspråk för annat ändamål. I praxis har domstolarna visat stor benägenhet
att fästa avseende vid den översiktliga planläggningen trots att denna
regelmässigt saknar den officiella sanktion som ligger i antagande eller
faslstäUelse. Det har förekommit att man i expropriations-sararaanhang tUlmält
tidigare, redan övergivna generalplaneöverväganden betydelse vid bestämning av
markvärdet. Förbundet anser detta klart OtillfredssläUande. Med hänsyn tUl atl
inte minst den översiktiiga planläggningen med dess olika alternativa
överväganden måste ske Öppet kan raan heller inle räkna med alt arbetet härmed
skall eller bör hemlighållas. Enligt förbundets uppfattning är det därför av
stort värde
Prop.
1971:122 142
all
de allmänna principer för värdering av mark som utredningen har fört fram och
som i främsta rummet anknyter till detaljplaneringen får raotsvarande
tillämpning beträffande den översiktliga planläggningen. Detta skulle leda lill
alt den översiktiiga planläggningens inverkan på markvärdena bedömdes
synnerligen restriktivt. Även planverket säger sig förutsätta att översiktliga
planer inle skall läggas lill grund för värderingen i vidare mån än vad
utredningen har föreslagit beträffande detaljplaner.
Enligt naturvårdsverket är
del uppenbart atl om ändringar motsvarande dem som utredningen föreslår görs i
naturvårdslagens ersältnings-besläraraelser utrymmet för ersättningar enligl
denna lag skulle minska avsevärt. Med hänsyn härtill förordar verket alt sådana
ändringar genomförs.
3.4.6.
Värdeutjämningsexpropriation. Av de remissinstanser som närmare har berört
förslaget om värdeuljämningsexproprialion är del endast ell raycket litet
antal, däribland länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, sora helt har
tiUstyrkt förslagel. Länsstyrelsen anser det från rättvisesynpunkt angelägel
all förslaget genoraförs och påpekar alt det synes kunna fräraja lillkorasten
av saraexploaleringsavlal.
De
flesta av de övriga reraissinstanser som har yttrat sig anser all syftet med
förslaget är gott, eftersom de föreslagna värderingsreglerna för
delaljplanlagda områden är ägnade all skärpa olikslällighelen mellan ägare tUl
mark avsedd för bebyggelse och ägare av mark som har avsatts lUl andra ändamål.
De anser emellertid att förslaget inte kan läggas lill grand för lagstiftning i
sin nuvarande form ulan bör överarbetas. Bygglagutredningen motsätter sig
förslaget under hänvisning lill all så få ändringar som möjligt bör vidtas i
BL. Naturvårdsverket uttalar sin tvekan inför tanken att kommun genom ett
värdeutj ämnings-institut skulle bli skyldig att ersätta värden som den själv
delvis har skapat genom alt anta plan. Frågan hur värdeutj amning skall kunna
ske inom planområden bör enligl verkels mening prövas närmare av
bygglagulredningen.
Länsstyrelsen
i Jämtlands län finner de föreslagna värdeutjämnings-reglerna välbehövliga för
möjligheten all genomföra planer särat för alt undanröja den för både
myndigheter och enskUda besvärande sekretess som av ekonoraiska skäl nu
förekomraer i plansararaanhang. Det bör dock inte vara möjligt all expropriera
oraråde på denna grund såvida det inte har visats vara nödvändigt från allraän
synpunkt.
Expropriationsdomstolen
i Stockholm anser elt värdeuljäraningsin-slitut önskvärt, oavsett ora
utredningens förslag lill ändring av 21 och 48 §§ BL genoraförs eller inte.
Eftersom kommunen har möjlighet att expropriera redan innan planen fastställs
föreligger emellertid behov av ett utjämningsinstilut bara i fall då komraunen
inle önskar förvärva
Prop.
1971:122 143
den
för enskilt bebyggande avsatta marken inom planområdel. Den föreslagna
utformningen raed skyldighet för koramunen all inlösa marken medför enligl
domstolen risk för att kommunen för all undvika inlösen antingen utför
planläggningen på sådant sätl, all ingen av de berörda fastighetsägarna
beräknas bli missnöjd, vilket lätt kan leda till en från planleknisk synpunkt
olämplig utforraning av planen, eller onödigtvis fördröjer planläggning och
planfaslställelse raed påföljd all del kan uppstå brist på planlagd mark så atl
en icke önskvärd prisstegring på sådan raark koraraer lill stånd. Enligt
domstolens mening borde i Stället undersökas, ora uljäraningsinstitulel kunde
utforraas sora ell skifte mellan ägarna till de fastigheter som ingår i planområdet.
För enskUt bebyggande avsatt mark borde fördelas mellan ägarna i förhållande
lill fastigheternas värde före planfaslslällelsen men under iakttagande av alt
nybildad tomt inte delas mellan olika ägare. Ett sådant institut kunde
lämpligen kombineras med en utvidgning av lill-lämpningsorarådel för 70 och 113
§§ BL.
Advokatsamfundet
framhåller att en god tillgång på planlagd mark obestridligen är en av de mest
betydelsefulla av de faktorer som kan medverka tiU atl förhindra onormala
prisstegringar på sådan mark. Med hänsyn härtill fiimer samfundet det
betänkligt atl utredningen nu vill införa regler, som ålägger koraraunerna all
mot sin vilja inlösa mark, för vilken detaljplan första gången fastställs.
Dessa regler raedför enligt sarafundet risk för alt koraraunerna i många fall
komraer all hålla tillbaka planfaslställelse för alt undgå
inlösningsskyldighelen. Samraa mening redovisar SACO. Samfundet fäster
uppraärksarahelen på alt även tätbebyggd raark omfattas av förslaget i sådana
fall då tätbebyggelse tUlkommit ulan alt plan blivit fastställd. Områden av
detla slag förekommer bl. a. i äldre stadsdelar.
Näringslivets
byggnadsdelegation anser alt ett alternativ som bör övervägas är atl kommunen
inlöser endasl mark ägd av parter, som inte ansluter sig till en exploatering
inom viss lid efler planfaslslällelsen.
Samfundet
för fastighetsvärdering anser del vara principiellt tveksamt om värdeuljämning
skall åsladkoramas genom all koramunen löser in mark som berörs av planen. Om
komraunen har intresse av alt förvärva raarken synes det rimligt förutsätta
atl kommunen löser in den innan planen fastställs, Enligl samfundels
uppfattning synes det riktigare all försöka lösa del problem som utredningen
berört genom exempelvis lagregler om samexploatering. Även andra möpligheler
kan finnas och frågan måste yllerligare övervägas.
Planverket ställer sig
tveksamt till vissa uttalanden utredningen gjort beträffande inslilulels
praktiska effekter. Kommunerna befinner sig ofta i lidspress när det gäller
detaljplanering. Delta gör all man knappast kan vänta sig all rådrura för
sladsplaneavlal kommer alt finnas
Prop. 1971:122 144
i
någon större utsträckning. Det är vidare en öppen fråga om ägare med
jämförelsevis små markområden skulle vara lika benägna som storexploatörer att
träffa avlal. Vid förhandlingar med markexploatörer är ju koraraunens
utgångsläge etl annat. Planorarådenas avgränsning varierar i avsevärt större
utsträckning än som förutsatts av utredningen, beroende bl. a. på tidspressen.
Då ell akut behov av bosläder måste tillfredsställas är del i dag vanligt med
en sådan "etappvis" fastställelse som utredningen förutsätter alt
faslställelsemyndigheten skall förhindra. I sådana lägen är möjligheterna för
faslställelsemyndigheten inte stora. Man måste således räkna med atl markägare
som känner sig missgynnade komraer atl begära inlösen. Man kan även befara all
antalet överklaganden i planärenden kommer all öka. Vidare kan framför allt
definitionen av den mark som skall undantas vid värderingen bereda tolkningssvårigheler.
Risker finns även atl koramunerna komraer alt iaktta en icke önskvärd
restriktivitet raed planläggning raed hänsyn lill tänkbara lösenkostnader och
atr. de därför söker lösa planproblemen dispensvägen.
Utredningens
förslag om värdeutjäraningsexproprialion torde enligt domänverket få den
effekten, alt koramun genom all lägga detaljplan över visst område kan undandra
markägarna varje möjlighet all själva exploatera sin mark. All på delta sätt
tillerkänna koraraunerna en monopolställning såsom markexploalörer finner
verket inle vara en från samhällssynpunkl rationell ordning.
Reglerna
om värdeutjämningsexpropriation är enligl RLF oöverskådliga. Del framgår redan
av utredningens motiveringar all man nödgals göra konstruktioner, som medför
undanlag från huvudregeln, och atl det ingalunda kan bli lätt för vare sig
parter eller domstolar att till-lämpa bestämmelserna. Tvärtom synes de
skisserade reglerna direkt inbjuda liU tvister och från praktisk synpunkt kan
della inle anses tillfredsställande. De skisserade reglerna måste enligt
förbundet medföra betydande risker för orättvisor (jlika markägare emellan och
rättsförluster i raånga fall. Vad utredningen anfört om alt de föreslagna
reglerna skulle kunna raedverka till friviUiga överenskommelser kan inle vara
generellt riktigt. Del motsatta förhållandel torde tvärtom vara all vänla.
Lantmäteristyrelsen
är kritisk mot förslaget om värdeuljämningsexproprialion i bl. a. följande
hänseenden.
Mol
den principieUa konstruktionen av värdeutjämningsexpropriationen kan anmärkas
alt det knappast kan vara rationellt att låta kommunen fungera sora
värdeuljämnare meUan enskUda markexploalörer i del fall kommunen inle har något
självständigt intresse av alt förvärva marken inom planområdel. Och något
sådant intresse lorde inle föreligga då värdeutjämningsexpropiiation kan
ifrågakomma. Man torde näraligen kunna förutsätta, alt kommunen exproprierar
marken före planens fastställande i de fall komraunen önskar förvärva raarken.
Man synes därför kunna förvänta atl koramunen i stor omfallning
Prop.
1971:122 145
kommer
att utnyttja möjligheten att avlalsvägen sälla reglerna om värdeutjämningsexpropriation
ur kraft. Enligt lantmäteristyrelsens mening bör man i samband raed
exploatering skilja mellan markägarnas rättigheter och skyldigheter genteraot
koramunen och deras inbördes krav på rättvis fördelning av den vinst som kan
uppkomma vid exploatering. Rättigheterna och skyldigheterna mol kommunen bör
regleras inom ramen för byggnadslagstiftningen och ske på sådant sätl alt
exploateringen inte medför oskäliga vinster genom all exploatören övervältrar
kostnadsansvar på koramunen och enskilda tomlköpare. En inbördes fördelning av
den vinst sora anses böra förbehållas exploatörerna bör ske genora en
lagstiftning om samexploatering. Flera frågeställningar vid uppbyggnaden av en
sådan lag synes vara sådana all de ingående behandlats vid det
lagstiftningsarbete som föregått förslaget om ny fastighelsbildningslag och
lagen om vissa gemensamhelsanläggningar. Exempel härpå är
vinslfördelningsproblemaliken och frågan om tilldelning i mark eller pengar.
Saneringsulredningen
anser sammanfattningsvis att del är angelägel atl uppnå det syfte som
exproprialionsutredningen bl. a. avsett med
värdeutjäraningsexproprialionsreglerna, nämligen alt i likhet med 70 och 73 §§
BL tjäna som underlag för avlal rörande plangenomförande. Saneringsulredningen
anser sig emeUertid inle kunna tillstyrka den utformning som dessa regler har
fått. Fortsatt utredning behövs varvid oklara problemställningar rörande bl.
a. värderingsreglerna bör närmare studeras. Vidare bör utredas i vilken
utsträckning regler raed angivet syfte kan bli tillärapliga på all mark för
tätbebyggelse. Utredningen hemstäUer alt sådan fortsatt utredning av frågan
snarast utförs. Utredningen anför bl. a. följande tiU slöd för sin uppfattning.
Förslagel
beträffande värdeutjämningsexpropriation har fått en utformning som synes
inedföra en mängd återverkningar på andra områden såsom t. ex. reglerna ora
galumarksersällning i BL. Kommunen kan dessutom genom de nu föreslagna
lagreglerna riskera all tvingas inlösa galu- och parkmark till priser som kan
komma all överstiga priset enligl gällande rält. Vidare ifrågasätts om inle
vissa oklarheter finns rörande sarabandet med föreslagen bestämmelse i 4 kap. 4
§, mot vilken saneringsulredningen i och för sig inte har någon erinran.
Uijämningsexpropriation
synes få begränsad praktisk betydelse eftersom den endast föreslås bli
tillämplig vid förstagångsplanläggning. Som nedan sägs finns behov av en
avtalsbakgrund rörande plangenomförande även inom bebyggda områden med äldre
planer.
Inom Stockholms län finns
stora arealer, som bl. a. är bebyggda enligt äldre stads-, avstycknings- och
byggnadsplaner och som är belagda med byggnadsförbud. Områdena utgör
potentiella förtätnings-områden av stora mått. Kommunerna har eraeUertid inle
möjlighet att verka för en bättre planering och elt effektivare utnyttjande på
grund av brist på effektiva juridiska, tekniska och ekonomiska instrument. Rådande
markpriser är även en försvårande faktor. Kostnaderna för erforderliga
stadsplaneanläggningar med anledning av en ny plan faller med dagens lagregler
huvudsakligen på kommunen medan vinsten därav tillfaller fastighetsägarna.
Kommunen kan redan nu, när förutsätt-
Prop.
1971:122 146
ningar
härför föreUgger, tillgodogöra sig även vinsten genom all till-lämpa
zonexpropriation och denna möjlighet utvidgas i expropriationsulredningens
förslag. Det stora antalet fastigheter och de omfattande arealer saml höga
markpriser, som det här är fråga om, gör emellerlid att expropriation med
hänsyn till tiUgängliga ekonoraiska resurser inte synes vara något generellt
verksamt instrument för vittomfaltande insatser i syfte atl genomföra en
planmässig utbyggnad av förbudsområdena inom överblickbar lid. Sannolikt kommer
problem med likartade områden all aktualiseras inom andra län.
Som
ell komplement till plangenomförande mol bakgrund av en aktiv komraunal
markpolitik och expropriation fordras lagregler, sora även för annan raark än
större obebyggda markområden ger underlag för plangenomförande där den som
erhåller vinslen även får betala kostnaderna. Detla skulle som
exproprialionsutredningen själv angivit kunna uppnås med slöd av lagregler
som hade samraa syfle sora 70 och 73 §§ BL. Som ovan nämnts anser
saneringsulredningen det angelägel alt nå detta syft;. Reglerna borde dessutom
utövc" expropriationsulredningens förslag bli tillämpliga på redan
planlagd eller bebyggd mark oavsett ora området är i en ägares hand eller ej.
Etl sådant inslilul skulle kunna blii ell legalt underlag för markägare all
gemensamt i bolagsform eller annan form genomföra en exploatering så all
vinster och förlusler av plainen kunde fördelas på lämpligt sätt.
Värderingsregler baserade på sådana principer finns i förslagel till ny
faslighetsbUdningslag.
Eventuella
problem med icke saneringsmogen bebyggelse kan undvikas om man i planema
inarbetar sådana byggnader. Avgränsning av avtalsområdet, samt reglering av
kostnadema synes kunna lösas om planarbelel och avtalsförhandlingarna
sammankopplades med fastighetsreglering.
I
likhet med saneringsutredningein anser kommunförbundet alt värdeuljämningsexproprialion
skall gälla också vid planändring. Kommunförbundet ställer sig även i övrigt
tveksarat lUl det föreslagna institutets praktiska effekt. Man får enligt
förbundet räkna med alt sådana markägare som i samband med plarUäggningen får
mark med ett värde understigande genomsnittet kommer all påkalla koraraunal
inlösen av marken. För alt kunna korapensera sig härför måste kommunen då å sin
sida aktualisera inlösen av sådan mark inom planområdet vars värde överstiger
della genomsnitt. Delta kan i vissa fall komma att medföra avsevärda
påfrestningar på den kommunala ekonomin. Förbundet fortsätter.
Visserligen
har exproprialionsutredningen tänkt sig all rällslvisler skulle kunna i stor
orafallning förebyggas genom raöjlighet för kommunen eller enskild sakägare
all redan före planfaslslällelsen raed bindande verkan avstå från sin rält att
påfordra inlösen. Det är eraeUertid svårt all inse all en markägare som genom
planläggningen anser sig missgynnad kommer att vara beredd till ett sådant
avtal. Exproprialionsutredningen har också anvisat komraunen möjligheten alt
vägra att antaga planen intill dess sådan uppgörelse träffats. Emellerlid
befinner sig koraraunerna inle alltid i del läge atl full valfrihet föreligger
raellan
Prop. 1971:122 147
all
antaga en plan eller all låta anstå med anlagandel tills vidare. Ofta ställer
bebyggelseutvecklingen inom orten sådana krav på planläggning alt i vart fall
något längre rådrum icke slår lill förfogande. Förbundet anser all det bör
undersökas ora inte syftet raed värde-
utjämningsinstilutet
åtminstone delvis skulle vinnas genora ändring av de särskilda bestämmelsema i
7073 §§ BL om marks avstående och iordningställande i vissa fall. Ändringen
skuUe förslagsvis ha den innebörden alt bestämmelserna icke endasl kan
tillämpas på oraråde i en ägares hand utan utsträckas till att avse även flera
markägare inom samma område och mindre markinnehav än som nu förutsatts.
Möjligt är också alt en modernisering av reglerna om gatukostnad, dvs. gatumarksersältning
och bidrag till galubyggnadskoslnad kan lösa en del av dessa
värdeuljämningsfrågor.
Utredningens förslag i
värderingsfrågan om all en beräkning av totalvärdet för ell oraråde skall ske
medelst en exploaleringskalkyl är enligt lantmäteristyrelsen
otillfredssläUande. De möjligheter som föreligger att raed en sådan kalkyl dra
några säkra slutsatser ora markens värde påverkas inle på något avgörande sätt
av atl beräkningarna genomförs på basis av en plan som är fastställd. Skulle
del fortsatta lagstiftningsarbetet komraa all bygga på den föreslagna
konstruktionen synes en minimiregel böra införas sora innebär alt värdet av
raarken inte får sällas lägre än del värde som gällde innan planen
fastställdes. Enligt utredningens förslag skall del totala värdet av etl
markoraråde fördelas på de olika fastigheterna efler areal oberoende av om
marken åtagit sig något förväntningsvärde eller ej. Della medför alt frågan om
avgränsningen av planområdet blir mycket betydelsefull. Det synes rättvisare
all fördela del sammanlagda totalvärdet på de olika fastigheterna i förhållande
lill resp. faslighets värde före planläggningen. Sararaa uppfattning som här
redovisats omfattas av Samfundet för fastighetsvärdering. SACO framhåller att
utredningen synes ha frångått grundtanken all expropriatens
förmögenhelssläUning skall vara oförändrad efler exproprialionen och även
frångått marknadsvärdet som ersäll-ningsgrund. Utrednmgen synes enligt SACO
närmast vara inne pä att ersättningen skall beräknas efler en hypotetisk
avkastningskalkyl, en värderingsmetod som utredningen tidigare förkastat sora
alllför osäker. Enligt SACO:s mening är en hypotetisk avkaslningskalkyl i det
närmaste oanvändbar i della saramanhang därför all parterna genom en lämplig
avvägning av de raycket osäkra intäkterna och kostnaderna kan komma till
praktiskt laget vilket resultat som helst.
SKTF
föreslår att värderingstidpunklen tidigareläggs så att exempelvis markens
förväntningsvärde före planläggningen, dvs. före offentliggörandet av första
planförslagel, läggs till grund för ersättningen. Härigenom skulle dessutom
del aUmänna kunna tillföras viss del av den värdestegringsvinst som uppkommer
enbart genom planläggningen. Då
Prop. 1971:122 148
därjämte
etl områdes värde vid tUlämpning av värdeutjämningsexpropriation i hög grad
blir beroende av hur gränserna dras, skulle den nyssnämnda värderingsmetoden
m;edföra en från rättvisesynpunkt riktigare ersällningsfördelning. Enligl
kommunförbundet medför systerael med en värdering av orarådet efter det
allraänna värdet före planläggning den fördelen all man slipper ta hänsyn liU
särskilda områden som på grund av sin naturbeskaffenhet ra. ra. bör uteslutas
vid bedömningen.
Kammarkollegiet
frarahåller alt kommunens expropriationsrätt skulle komma att gälla all mark
inom planområdet oavsett om något behov av utjämning föreligger eller ej. Även
om marken tillhör en enda ägare eller ora alla markägare inom onirådet är nöjda
med planen, skulle alltså kommunen få tvångsrält att förvärva planområdel. En
sådan tvångsrält går i vart fall långt utöver vad sora enligl raotiven avses
med "värdeutjämningsexpropriationen".
SKTF
ifrågasätter om det är lämpligt atl undanta obebyggbara delar inom elt
planområde från expropriation. Della kan enligt föreningen komraa att medföra
besviirande äganderättsförhållanden efler expropriationens genomförande samt
vid fastighetsbildningen. Bättre lorde vara all alla delar inom planområdel las
med men att sådana delar som bedöms inte vara bebyggbara åsätts ett avsevärt
lägre pris än övriga delar.
Advokatsamfundet
framhåller alt, då förslagel till värdeutjämningsexpropriation avser inle bara
sladsplanelagd utan även byggnadsplane-lagd mark, så omfattas även omiåden
avsedda för fritidsbebyggelse. Sådan mark skall i regel inte förvärvas av
kommunerna, och reglema om skyldighet för kommunen atl vid första planläggning
inlösa sådan mark är därför enligl samfundet särskilt olämpliga. Del är
visserligen sant att avtal skulle kunna träffas med markägarna om att dessa
avslår från rälten att påfordra inlösen, men lagstiftningen bör inte bygga på
den förutsättningen atl avlal måste träffas för atl eliminera generellt
uppkommande inle önskvärda verkningar av planläggning. SACO redovisar
motsvarande uppfattning och säger atl reglerna inora kommuner med livlig
fritidsbebyggelse kan medföra en myckel hård belastning på den kommunala
ekonomin och alt följden kan bli all kommunerna inle släpper fram några planer
förrän markägarna genom avtal förbundit sig att inte utnyttja sin räll.
Institutet kan härigenom få en negaliv effekt på detaljplaneringen vilket är
allvarligt raed tanke på de svårigheter sora redan nu finns alt få fram
detaljplaner i tid. Enligt SACO:s mening kan förslaget om
värdeuljämningsexproprialion inte läggas till grund för lagstiftning utan en
kraftig överarbetning. SACO ifrågasätter dessutom om inte hela
samexploateringsproblemaliken borde bli föremål för en särskild utredning
innan någon ytterligare lagstiftning aktualiseras i frågan.
Prop. 1971:122 I49
Med
hänsyn till atl irapediraenlområden ofta är erforderliga naturområden i
bebyggelseplaneringen saral till de svårigheter sora raåste uppstå atl i
expropriationsskedet dra gränserna för raarkens användbarhet för olika
ändaraål bör inle, framhåller länsstyrelsen i Jämtlands län, undantag göras för
impedimenlorarådena vid värdeutjämning. Ora undantag inle sker, torde även de
rällvisekrav sora här måste beaktas bäst tillgodoses. Samma uppfattning har
SACO som anser all del föreslagna förfarandet kan komraa alt leda lUl ett från
fastighetsbildnings-synpunkt icke godtagbart resultat.
Värdeutjämningsexpropriationen bör därför avse i varje fall all obebyggd mark
inom planområdel.
Ell särskilt av
utredningen omnärant fall gäller sådan mark som vid planläggningen är läckt av
vatten dvs. sjöar och andra vallendrag. Enligt utredningen vore det stötande,
om sådan mark medtogs vid värdeutjämningsexpropriationen. Ett vattendrag utgör
emellertid enligl advokatsamfundet ofta en mycket värdefull beståndsdel av det
i planområdel ingående grönområdet och höjer regelmässigt den kringliggande
markens värde. Förslaget att mark av här angivet slag skall undantas från
expropriationen innebär enligt samfundet att den undantagna marken skulle komma
alt beslå som särskUda i planområdet insprängda fastigheter med särskUda
ägare. Från faslighelsbildningssynpunkt synes detla föga lämpligt, och
utredningen synes inte ha beaktat del förhållandet att vattenområde genom
landhöjning, naturlig uppgrundning eller utfyllnad kan övergå tUl att vara
landområde. Den här diskuterade undanlagsregeln godtas därför inle av
sarafundet. Ell inlösenförfarande av detta slag borde enligt samfundet leda tUl
att all mark för allmänt ändamål inom planområde inlöses, varvid hänsyn vid
värderingen tas till olikheter i raarkbeskaffenhelen.
Länsstyrelsen
i Stockholms län vill inle biträda förslaget att viss mark, som på grund av sin
naturbeskaffenhet uppenbarligen inte kan komma ifråga för bebyggande, skall
undantas från inlösningsrätten resp. inlösningsskyldighelen. De områden som
avses med denna begränsning kan i en bebyggelseplan inte rimligen läggas ul
annat än som grönområden eller vattenområden. Det kan ifrågasättas om den föreslagna
bestäraraelsen i 48 § BL ger markägarna möjlighet att framtvinga inlösen av
sådana områden. Från såväl plan- som faslighelsbildningssynpunkt skulle det
vara olyckligt ora orarådena blev kvar i privat ägo. Skyldighet bör därför
föreligga för koramun atl lösa även här avsedda områden. Att sådan mark
undantas vid fastställande av genomsnittsvärdet för marken finner däremot
länsstyrelsen rikligt. Områdena bör lösas tUl ell särskilt värde.
Regeln
om naturbeskaffenheten kritiseras också av advokatsamfundet. En regel av detla
innehåll är enligt samfundet inte lätt att tolka. Förslaget omfattar inte
endast tomlraark, och all mark inom ett planområde behöver inte vara lämpad
som tomtmark. Området behöver
Prop. 1971:122 150
även
annan mark, och elt som Icimtmark raindre lämpligt, inom området beläget
bergsparti kan t. ex. utgöra en värdefull tillgång som grönområde. Del är inle
säkert alt området i dess helhet skulle ha hafl ett högre värde, om etl sådant
bergsparti i stället utgjorts av plan mark. Motsatsen kan mycket väl vara
fallel.
Svea
hovrätt finner den före:3lagna tidsfristen för markägare och korarauner att
påfordra inlösen alllför kort. Domänverket förordar, all lidsfristen utsträcks
och all i samband med planfaslställelse den beslutande myndigheten skaU vara
ålagd underrätta berörda markägare om vad de har all iaktta. Liknande;
synpunkter fraralägger advokatsamfundet som särskilt frarahåller atl det inle
är godtagbart all la fasl-slällelsebeslutel som utgångspunkt för en
preklusionsfrist, vars iakttagande för den enskilde kan ha så stor ekonomisk
betydelse som i många av de här aktuella fallen. Det är inte heller, säger
samfundet, rimligt all anta atl majoriteten av de markägare som måste väcka
talan inom den föreslagna frislen skuUe ha kännedom ora detta, och man får
därför räkna med alt förslagel skulle leda lill omfattande rättsförluster. Men
även den markägare sora har kännedora ora de aktuella reglerna och som får
kännedoin om planfaslslällelsen innan någon större del av tidsfristen gått kan
få betydande svårigheter all i rält lid korama fram till ell avgörande om lalan
skall väckas och hur yrkandena i så fall skall bestämmas. Sex månader är i elt
sådant samraanhang inte någon lång lid. Kammarkollegiet har intet all erinra
raot preklusionsfrislen i och för sig men anser alt åtgärder bör vidtas för all
minska denna risk, förslagsvis genom information till markägarna vid
utställning och fastställelse av planförslagel. Förslaget kan enligl Folksam leda
till rätlsförlusler för markägaren genom all denne inte underrättas om all plan
har blivit fastställd. Från rällssäkerhelssynpunkl måste delta betraktas som
otUlfredsställande.
FSKF
uppger att kommunerna inle alllid har ekonomisk beredskap atl på eget eller
markägares initiativ snabbt inlåta sig i elt kanske raycket orafaltande
markförvärv, som i princip kan gälla exempelvis fritidsbebyggelse eller annan
speciell verksainhet för vilken koraraun ej har oraedelbart intresse eller
resurser atl binda kapital under avsevärd tid. Den föreslagna lösningen torde
oraedelbart vara i behov av yllerligare översyn raed hänsyn bl. a. lUl de för
alla berörda alltför korta fristerna.
Sparbanksföreningen
finner det angelägel atl understryka de inte minst för inteckningshavare
negativa konsekvenser som utredningens förslag om värdeutjämningsexpropriation
kan befaras medföra. Föreningen vUl i della hänseende i stort ansluta sig till
den av utrednings-experten Hernmarck redovisade kritiken, som enligt föreningen
svårligen torde kunna sakligt bemötas.
Prop. 1971:122 151
4.
Föredraganden
4.1.
Inledande synpunkter
Gällande
expropriationslag (ExL) kora lill år 1917. Den har därefter ändrats vid ett
flertal tillfällen. Bl. a. har samhällsutvecklingen tid efler annan medfört
behov av nya eller utvidgade expropriationsändamål. Särskilt omfattande
ändringar i ExL genomfördes år 1949. Denna revision avsåg frärast
expropriationsändaraålen, ersättningsreglerna och förfarandet vid
expropriation. De nya expropriationsgrunder som då infördes syftade till att
ge kommunerna stöd i strävandena att niotverka stora markvärdestegringar i
samband med tätbebyggelse. Avsikten raed reforraen i fråga om
ersättningsreglerna var alt få lill slånd en jämnare och lUlförlilligare
uppskattning. De nya reglema medförde otvivelaktigt gynnsamma verkningar men
var också förenade raed vissa brister, och år 1960 tillkallades därför
exproprialionsutredningen för att göra en allraän översyn av
expropriationslagstiftningen.
Som
resultat av utredningens arbete har en del partiella reformer kommit lill
slånd. Bl. a. genomfördes år 1966 vissa ändringar i förfarandereglerna, vilka
var ägnade att avhjälpa de svåraste bristerna i della avseende. I sitt nu
avgivna belänkande lägger utredningen fram förslag lill en ny allmän
expropriationslag (AExL). Lagförslaget är dock inle fullständigt. Det saknar
bestämraelser ora förfarandet raen är utformat på sådani sätl att del senare
kan kompletteras med regler i della ämne. I avvaktan på atl nya
förfaranderegler utarbetas skall enligl förslagel ExL:s regler i detta
hänseende bibehållas.
Nyheterna
i utredningens förslag rör främst expropriationsändamålen och
ersättningsreglerna. Sålunda vidgas kommunernas möjligheter atl expropriera för
lälbebyggelseändamål och lomträltsupplåtelse. Rätlen till expropriation för
sanering och stadsförnyelse avses skola inträda på ell tidigare stadium än f.
n. Ökade expropriationsmöjligheler föreslås också för alt främja bl. a.
näringsverksamhet, miljövård, frUuftsliv och fritidsbebyggelse. Området för
markvärdeslegringsexproprialion blir väsentligt större än f. n. De föreslagna
nya ersättningsreglerna innebär i korthet följande. Fastighet som exproprieras
skall ersättas efler sill marknadsvärde. Vid expropriation av del av fastighet
skall ersättningen, kallad inirångsersällning, motsvara skillnaden i
marknadsvärde före och efler exproprialionen. Värderingen skall i princip
hänföras till förhållandena vid den lidpunkt då ansökan om expropriation
gjordes. Förväntningsvärden som fallit bort genom planläggning enligt
byggnadslagen (BL), exempelvis därför all marken skall användas för galor,
andra allraänna platser eller allraänna byggnader, skall i överensstämmelse
med huvudprincipen om ersättning efler marknadsvärdet inle ersättas. Genom särskilda
ersättningsregler i BL garanteras emellertid ägare av mark.
Prop. 1971:122 152
avsedd
för allmänna ändamål, gottgörelse för det värde som marken har om den för all
framlid används för samma ändamål som förut eller för annat ändaraål, som är
förenligt med planen. För alt motverka de stora skUlnader beträffande
markvärden som förstagångsplanläggning kan ge upphov till föreslås ell nytt
värdeutjämningsinslitul. Della innebär alt såväl kommun som markägare får rätt
atl inora viss tid efter del planen faslslällls påfordra inlösen av mark lill
elt genomsnittiigt värde. En nyhet i förslaget är \'idare alt parterna i
expropriationsmål skall vara helt likstäUda i bevisningshänseende.
Flera
reraissinstanser anser det olämpligt all genomföra en ny expropriationslag
ulan regler om förfarandet. För egen del vUl jag inle bestrida att goda skäl
föreligger för en sådan uppfattning. Det av utredningen föreslagna systemet,
sora innebär atl förfarandereglerna i ExL tills vidare skall slå kvar, blir
svåröverskådligt. Inom justitiedepartementet pågår f. n. en översyn av de
delar av expropriationsrätten som inle behandlas i utredningens betänkande. För
egen del anser jag det lämpligl alt vänla med atl ersätta ExL med en ny lag
till dess denna översyn har blivit avslutad. Från denna utgångspunkt har jag
ansett mig nu böra la upp endasl sådana frågor som har den betydelsen all en
lösning inle bör anstå längre.
Genom
befolkningsoraflyllningen under de senaste femtio åren har täiorlsbefolkningen
ökat från 2,7 railjoner till mer än 6 raUjoner. Denna urbaniseringsprocess
ställer självfallet stora krav på utbyggnad av nya sarahällen och ombyggnad av
äldre tätortsområden. Delsamma gäller de ökade anspråk på den inre och yttre
miljön som den allmänna välståndsutvecklingen i samhället för med sig. Stora
markulrymmen behövs, inle bara för bosläder ulan också för trafikleder,
affärscentra, skolor, sjukhus, lekplatser, parker och andra friområden. Den
kommunala planeringen och markberedskapen måste byggas ut och förslärkas. Della
förulsäller, som utredningen framhåller, alt mark står till förfogande för
ändamålet på räll plats och vid planerade tidpunkter.
Till
del nu sagda koramer alt den ökade efterfrågan på raark i expansiva områden
har medfört en kraftig markvärdestegring med åtföljande möjUgheter lill
spekulations- och realisationsvinster för enskilda markägare. Det råder allmän
enighet om all delta inle är tillfredsställande, eftersom
markvärdestegringarna till stor del beror på insatser från samhällets sida.
Av
vad jag nu har anfört framgår att del frän allmän synpunkt är ytterst angeläget
både all samhället får goda raöjligheter atl på skäliga villkor förfoga över
mark som behövs för lälbebyggelseändamål och alt sådan markvärdestegring som
beror på ålgärder från sarahällets sida kommer della lill godo. Det har från
olika håll omvittnats alt gällande exproprialionsregler inle på ell
tillfredsställande sätt motsvarar de nu angivna önskemålen. Detta gäller både
reglerna om expropriationsända-
Prop. 1971:122 153
mål
och ersättningsreglerna. Mol den angivna bakgrunden har jag kommit till den
uppfattningen all det nu finns anledning atl i huvudsak ta upp frågan om
utvidgning av möjligheterna att expropriera för vissa tätbebyggelseändamål och
med anledning av väntad värdestegring samt reglerna om
exproprialionsersällningen. De ändringar sora bör genomföras bör utformas som
partiella reformer i gällande lagstiftning. Härefter återstår att på grundval
av utredningens förslag närmare överväga de övriga frågor som utredningen
behandlat saral förfarandereglerna. Min avsikt är all bedriva arbetet med sikte
på alt förelägga 1972 års riksdag förslag till ny expropriationslag.
En sanUad översyn av
byggnadslagstiftningen pågår f. n. inom bygglagutredningen. Resultatet av
denna översyn komraer sannolikt all beröra grundläggande förutsättningar för
expropriationslagstiftningen. Del lorde emellerlid dröja ännu någon lid innan
bygglagulredningen kan slutföra sitt omfattande och komplicerade arbete, och
med hänsyn lill angelägenheten av alt snabbt få fram önskvärda reforraer inom
expro priationslagstiftningen är jag inle beredd alt låta anstå ytterligare
med dessa. Med hänsyn till den pågående översynen av byggnadslagstiftningen
bör dock ändringar i gällande BL begränsas till vad som nödvändigt följer av
de reformer inora expropriationslagstiftningen som jag bedömer sora särskilt
angelägna. Byggnadslagstiftningen har stor betydelse for utformningen av
expropriationslagstiftningen. Jag vill därför redan nu framhålla all översynen
av byggnadslagstiftningen kan komma att föranleda ändringar även av de i det
följande framförda reformförslagen.
4.2.
Expropriationsändamålen
4.2.1.
Expropriation för vissa tätbebyggelseändamål. Gällande rätt innehåller flera
bestämmelser som ger det allmänna raöjlighet all tvångsvis förvärva ägande-
eller nylljanderält till markområden som behövs för en rationell utveckling av
tätbebyggelsen. Dessa bestämmelser finns dels i BL och dels i ExL. Av reglerna
i BL är framför allt de som rör s. k. zonexpropriation av intresse. Tillstånd
till sådan expropriation kan bevUjas av Kungl. Maj:t, om det med hänsyn tiU
aUraänna samfärdseln eller kravet på ändamålsenlig bebyggelse föreligger behov
av en verklig förnyelse av byggnadsbeståndet inom elt större oraråde och fråga
har väckts om antagande eller ändring av stadsplan för området.
Zonexpropriation kan omfatta även sådan mark sora inle berörs av
ombyggnadsålgärderna under förutsättning att marken kan väntas undergå
väsentlig värdeökning som en direkt följd av stadsombyggnaden. Enligt BL kan
Kungl. Maj:t vidare ge lillslånd till s. k. tomlexpropriation beträffande mark
inora byggnadskvarler sora inle är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med
stadsplanen. Tomt-
Prop.
1971:122 154
expropriation
får inte ske ora det kan förväntas alt stadsplanen blir genomförd inom skälig
tid även utan kommunens ingripande. Slutligen kan nämnas all domstol kan ge
komraun tUlstånd all genom s. k. tomtbildningsexpropriation lösa in loml som
beslår äv delar tillhöriga olika ägare, under förulsällning alt ingen av dessa
begär alt få lösa in de övriga delarna.
Uppräkningen av expropriationsändamål
i 1 § första stycket ExL innehåller två punkter som avser expropriation för
lälbebyggelseändamål. Enligl punkt 7 kan staten e:ller kommun få rätt lill
expropriation för all åstadkomma tryggade bostadsförhållanden inom bebyggt område
vid järnvägsstation, hamnpilals. eUer fiskeläge eller på annan ort med större
sammanträngd befolkning. Punkt 16 ger komraun rätt till expropriation för atl
säkerställa alt raark på skäliga viUkor är tillgänglig för tätbebyggelse och
därmed sammanhängande anordningar. Något krav på föregående planläggning har
inle uppställts. Huvudsyftet med denna exproprialionsmöjlighet är all skapa en
fri lomlmarknad och bryta markmonopol. Sararaa punkt reglerar s. k.
toralrätlsexpropriation. Sådan expropriation kan användas för att i kommuns
ägo överföra mark som inte är tätbebyggd för upplålelse med tomträtt. Inle
heller här krävs någon föregående planläggning. Ändamålet med expropriationsrätten
är emellertid att garantera att, såvitt angår tillgången på mark, samhällets
planer i fråga om bebyggelsen kan förverkligas. Någon oinskränkt
exproprialionsmöjlighet fijr detta ändamål föreligger alltså inte. Som en
allmän förutsättning för expropriation enligl ExL gäller vidare att Kungl.
Maj:t anser expropriation nödvändig för alt tillgodose del angivna ändamålet.
Frågor om bebyggande av
mark hänger intimt samman med frågor om anordnande av trafikleder m. m. som
skall betjäna bebyggelsefastighelerna. 1 § första stycket 2 ExL öppnar
möjlighet all expropriera för trafikleder och andra anläggningar för den
allmänna samfärdselns frärajande. Av större praktisk betydelse när del gäller
lälbebyggelseområden är emellertid bestämmelserna i BL. Dessa ger kommun räll
att lösa in mark som enligt faststäUd generalplan eller stadsplan är avsedd
till trafikled, gala eller annan allraän plats. Koramunen får lösa till sig
också annan mark som enligl samma slags planer inle avsetls till enskilt
bebyggande om markens användning för avsett ändamål inle ändå kan anses
säkerställd. Ora allmän eller enskUd väg ingår i mark som enligt fastställd
generalplan eller stadsplan skall användas till trafikled eller liknande kan
kommunen under vissa förulsätlningar ta marken i anspråk ulan ersältning. I de
s. k. markexploalörsfallen har kommunen yllerligare raöjligheler all la mark
inom planlagt område i anspråk utan ersättning. Så är fallel beträffande mark
som behövs för gala eller annan allmän plats eUer för aUmän byggnad.
Enligl
förköpslagen kan kommun under vissa förutsättningar i sam-
Prop.
1971:122 155
band
med frivillig försäljning av fast egendom utöva förköp och på så sätt förvärva
raark som med hänsyn till den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande anordning. Förköp kan utövas i fråga om både
tätbebyggd mark och råmarksområden. Det är dock inle meningen all förköp skall
få ske beträffande mark vars användningssätt inle beräknas bli förändrat.
Enligl utredningen behövs
bestämmelser om expropriation för täl-bebyggelseändamål dels med tanke på de
kommunala markförvärv som krävs för atl trygga förverkligandet av samhällets
intentioner på längre sikt i fråga om bebyggelseutveckling och markutnyttjande
men dels också för mera utpräglade specialfall, där det gäller att genomföra
fastställda planer. Utredningen föreslår därför alt i AExL las upp dels vissa
allraänna bestämmelser om expropriation för lälbebyggelseändamål (2 kap. 1 §),
dels vissa speciella sådana bestäraraelser (2 kap. 2 §).
De speciella
bestäramelserna i 2 kap. 2 § första stycket 1 och 2 innebär endast överföring
av motsvarande bestämmelser från BL. Med hänsyn lill all del nu endast skall
göras en partiell reform av gällande ExL finns inte anledning all la upp
förslagel i denna del till närmare prövning. Paragrafen innehåUer dessutom
regler om s. k. värdeutjämningsexpropriation. Till denna fråga återkommer jag
i samband med värderingsreglerna. Vad som nu skall behandlas är alltså de expropriationsgrunder
för lälbebyggelseändamål som utredningen har tagit upp i 2 kap. 1 § AExL och
som skall ersätta 1 § första stycket 7 och 16 ExL saml reglerna ora
zonexpropriation och tomlexpropriation i 44 och 45 §§ BL. Därvid skaU bedömas
hur reglerna skaU förändras för all bättre svara mol del allmännas behov av
all kunna tvångsvis ta i anspråk raark som behövs för tätbebyggelse. I denna
del vill jag inledningsvis anföra följande.
Den snabba utvecklingen i
det moderna samhället ställer stora krav på utbyggnad av nya tätortsområden och
på förändringar inom redan tätbebyggda områden för all anpassa dessa till
nutida anspråk på en från trafiklekniska, sociala och andra synpunkter fullgod
miljö. Den omfattande byggnads- och anläggningsverksamhel som nu pågår i delta
syfle och som kan förutses äga rum i framliden innebär avsevärda påfrestningar
för samhällsekonomin i stort. Det är därför viktigt alt arbetet kan bedrivas
på elt planmässigt sätl och all konkurrens och rationella produktionsformer på
byggnadsområdel främjas. När det gäller sanering av äldre bebyggelseområden är
del i allmänhet inte lämpligl all ingripanden sker punktvis, ulan åtgärderna
bör vidtas i ell större sammanhang. Många gemensararaa ändaraål bör helst
tillgodoses genora samverkan mellan olika fastigheter och bebyggelsen inom
varje faslighet kan därför inte betraktas sora en enhet för sig.
Ansvaret
för den lokala planeringen av bebyggelsen ligger i första
Prop. 1971:122 156
hand
på kommunerna. Del är i hög grad angelägel all dessa förfogar över effektiva
medel för all styra utvecklingen på etl från allmän synpunkt lämpligl sätt. De
bör ha stort inflytande både i fråga ora tidpunkten för olika byggnadsåtgärders
genomförande och över bebyggelsens närmare utformning. Kommunerna har redan
åtskilliga befogenheter i detla hänseende. Sålunda svarar de för planläggningen
enligt BL och har hand om förmedlingsverksamheten för statliga bostadslån. Det
är emellerlid också av vikt all koraraunerna har raöjlighet alt föra en aktiv
raarkpolitik och genora egna raarkförvärv säkerställa att byggandet sker på etl
planmässigt och samhällsekonomiskt lämpligt sätt. Enligl de av riksdagen
godkända riktiinjer för den kommunala markpolitiken sora drogs upp i prop.
1967: 100 bör koraraunerna förvärva raark i sådan omfallning atl de får
dominerande inflytande över de marktillgångar som inora överskådlig lid kan
beräknas bli tagna i anspråk för samhäUsbyggandet.
För
all kommunerna skall kunna förverkliga de sålunda uppställda målen krävs alt de
har möjlighet all tvångsvis förvärva mark för samhällsbyggnadsändamål. Della
kan f. n. ske genom förköp eller genom inlösen enligt BL eller ExL. Enligt
utredningens mening är de befogenheter som i della hänseende f. n. står
koramunerna till buds inle tillräckliga. Bl. a. påpekas all deras möjligheter
all på della sätt påverka bebyggelseutvecklingen i sådana fall då del varken
är fråga om nyexploalering eller om mera omfattande saneringsåtgärder är
alltför begränsade. Vidare anses det svårt all inom ramen för gällande lagstiftning
tillgodose behovet av mera långsikliga markförvärv. Utredningen anser därför
alt kommunernas befogenhet alt expropriera mark för lälbebyggelseändamål bör
vidgas.
Enligl
utredningens förslag skall expropriation få ske för all främja tillkomsten av
tätbebyggelse eller därraed sammanhängande anordning eller befordra
utvecklingen av sådan bebyggelse. 1 fråga om råmarksområden skall härvid inle
krävas mera än atl egendomen ligger inom kommunens ulvecklingsriklning. För
expropriation inom tätbebyggt område föreslås emellertid som ytterligare
förutsättning skola gälla all del med skäl kan antas atl området inom
överskådlig lid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärder,
sora är av väsentlig betydelse från allraän synpunkt, eller alt det till
frärajande av planraässigt byggnadsskick eller av annan därmed järaförlig orsak
är angelägel alt komraunen får rådighel över egendomen. Tidsperspektivet skall
omfatta ell eller etl par decennier. Del skall inle krävas planläggning i
detalj men väl en linje i koraraunens framtidsplanering, uttryckt t. ex. i principprogram
som styrks av en långsiktig markpolitik. En expropriations-beslämmelse raed
angivet innehåll lorde enligl utredningen väl täcka de gällande reglerna i ExL
ora expropriation för åsladkoramande av tryggade bostadsförhållanden och för
fri tomtmarknad saml i BL ora zonex-
Prop. 1971:122 157
propriation
och tomlexpropriation. Beslämraelsen lorde kunna användas även för inlösen av
sådan mark sora avses raed vissa andra regler i BL.
Med
hänvisning till all den nuvarande bestämmelsen om lomlrätls-expropriation har
tillmälls betydande värde på kommunall håll föreslår utredningen vidare all en
motsvarighet härtill las in i den allmänna lagregeln ora expropriation för
lälbebyggelseändaraål. Också vid loral-rällsexproprialion förutsätts atl
exproprialionen sker för all främja tätbebyggelse eller befordra utvecklingen
av sådan bebyggelse, låt vara att del enligl vad utredningen uttalar i regel
bör vara tillräckligt atl komraunen förklarar sig ha för avsikt atl upplåta
raarken med tomträtt. Den särskilda förutsättning som uppställts för
expropriation inom tätbebyggda oraråden enligt den allraänna lagregeln skall
enligl förslaget gälla också vid toralrätlsexpropriation.
Utredningens
förslag är inte enhälligt. En av ledamötema motsätter sig helt all
expropriationsrätten för lälbebyggelseändamål utvidgas. Yllerligare två
ledamöter avstyrker den särskilda regeln om loralrällsex-proprialion. De anser
den onödig från sarahällsbyggnadssynpunkl och betänklig av hänsyn lill
rättssäkerheten. De påpekar vidare bl. a. all regeln saknar raotsvarighet i
förköpslagen och framhåller som en särskUd olägenhet att kommunen på ell myckel
tidigt stadium måste binda sig för all upplåta marken med tomlräll.
De
föreslagna reglerna har fåll ell blandat mottagande vid remissbehandlingen. De
reraissinstanser sora företräder kommunala intressen och planintressen är i
allmänhet positivt inställda, men somliga av dem anser att förslagel inle går
tillräckligt långl. Från andra håll kritiseras förslagel som alllför ingripande
och som betänkligt från rällssäkerhelssynpunkl. Bl. a. påtalas all
föratsättningarna för expropriationsrätt är raycket vagt angivna och del görs
gällande all förslagel ger kommunerna en praktiskt laget obegränsad rätt att
expropriera tätbebyggelsemark. Åtskilliga remissinstanser ställer sig
avvisande lill förslagel om tomlrättsexpropriation.
För
egen del vill jag lill en början framhålla atl reglerna om expropriation för
lälbebyggelseändamål bör utformas så alt de möjliggör en aktiv kommunal
markpolilik. Utgångspunkten bör därför vara att kommunerna skall ha en
obetingad företrädesrätt lill mark sora skall bli föremål för
lälbebyggelseålgärder. Expropriation bör alltså kunna tillgripas även i andra
fall än då det behövs för all bryta enskUda markmonopol. Det skall ankomraa på
koraraunen själv all avgöra, ora och i vUken utsträckning koraraunen skall vara
ägare lill den raark som bebyggs.
Vidare
är del i hög grad önskvärt all kommunerna får möjlighet all förvärva mark redan
på elt tidigt stadium. Härigenom skapas förutsättningar för en långsiktig
planering av bebyggelsen. Om förvärven sker i god tid bör också ersällningarna
kunna hållas på en lägre nivå än annars. Della är givelvis angelägel från
koraraunalekonomisk synpunkt
Prop. 1971:122 158
men
kan också bidra till en i och för sig önskvärd dämpning av markprisstegringen
i allmänhet.
Av
vad jag nu har sagl framgår alt jag delar utredningens raening atl de rätlsiiga
förutsättningarna för expropriation för lälbebyggelseändamål bör vidgas. Vid
den närmare utformningen av reglerna ligger del nära till hands all anknyta
till förköpslagens besläramelser. Enligl 1 § nämnda lag får förköp äga rum
beträffande fast egendom som med hänsyn lill den fraratida utvecklingen krävs
för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Förköpsrätl
föreligger dels i fråga om obebyggd eller glesbebyggd mark sora i fraratiden
kommer all behöva tas i anspråk för tätbebyggelse och dels beträffande redan
tätbebyggd mark där behov av att omdana bebyggelsen gör sig gällande. Utanför
förköpsrätten faller däremot jnark beträffande vilken någon förändring av
användningssättet inle kan förutses. En väsentlig skillnad mellan
förutsättningarna för förköp cich för expropriation är att del vid förköp inle
ställs upp lika starka krav på markbehovels aktualitet. Förköp kan ske även för
att tillgodose relativt långsiktiga markbehov om det med erforderlig säkerhet
kan förutses all marken kommer all behövas för lälbebyggelseändamål.
Från
den enskilde fastighetsägarens synpunkt har förköpsinstitulet den fördelen all
del inle kan tillgripas i andra situationer än då faslig-helsägaren redan har
fallat etl bindande beslut att sälja sin fastighet och atl ersättningen skall
motsvara del belopp han själv har godtagit vid en frivUlig uppgörelse. Genom
dessa regler begränsas å andra sidan förköpsrättens användbarhet som
markpolitiskl instrument. Exproprialionsregler behövs därför dels för att
möjliggöra Ivångsförvärv i andra fall än i anslulning till frivUliga
försäljningar och dels för all skapa en utväg all förvärva fastighelen mol
skälig ersättning i sådana fall då förköpspriset är alllför högt.
Från
flera synpunkter synes det lämpligt att bestämma förutsättningarna för
expropriation och för förköp på ell enhetligt sätt. Härigenom underlättas
tillämpningen av de båda lagarna och läggs grundvalen för en enhetlig praxis.
Ora expropriationsreglerna utforraas efler mönster av den redan gällande
forköpslagen undanröjs i väsentlig raån grunden för kritik av den typ sora har
riktats raot utredningsförslaget och som går ut på all delta är alltför vagt utformat
för atl kunna godtas från rättssäkerhetssynpunkt.
Mol
bakgrund av del nu anförda förordar jag atl som huvudregel skall gäUa all
expropriation skall få ske for all ge koramunen möjlighet all förfoga över
raark som raed hänsyn till den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande anordning. Vid tiUämpningen av denna regel kan
ledning hämtas från praxis beträffande förköpslagen och från des;5 förarbeten.
I enlighet med vad som har anförts där måste kommunen göra antagligt all marken
med hänsyn
Prop. 1971:122 159
till
belägenheten och koraraunens utveckling behövs för det avsedda ändamålet. Del
bör betonas atl kommunen därvid endasl har alt prestera en
sannolikhelsbevisning och all kraven på denna bevisning inle får sällas alllför
högt. I förarbetena till förköpslagen uttalades vidare atl elt lämpligl
underlag för bedömningen i sådana fall då översiktliga eller detaljerade
planer enUgl BL inle föreligger kunde vara t. ex. befolkningsprognoser,
bosladsbyggnadsprogram eller industriulvecklingsplaner.
En fråga som har
diskuterats både under utredningsarbetet och bland reraissinslanserna är vilken
betydelse som vid prövningen av frågan ora expropriation skall tillmätas den
enskilde markägarens förutsättningar, intresse och vilja all medverka i
samhällsulbyggnaden. Med anledning härav vill jag hänvisa till vad jag tidigare
har anfört om all kommunerna bör ha företrädesrätt till mark som behövs för
sarahällsbyggnadsändaraål. Av denna allraänna princip följer all markägarens
förhållanden inle kan få tillmätas någon avgörande vikt i sammanhanget. Även
ora denne är beredd all själv exploatera marken på avsett sätt bör alltså
kommunen ges tillstånd lill expropriation. Detla framgår av den från
förköpslagen hämtade regeln.
Utredningens
förslag innehåller en särskild regel som gäller expropriation för
lälbebyggelseändamål i fråga ora tätbebyggd mark. Förslagel anger i del
avseendet som förulsällning all raarken inora överskådlig lid kommer all
beröras av byggnads- eUer anläggningsålgärder som är av väsentiig betydelse
från allmän synpunkt eller atl del till främjande av planmässigt byggnadsskick
eller av annan därmed jämförlig orsak är angelägel alt koraraunen får rådighel
över marken. Utredningen har i sina motiv preciserat uttrycket överskådlig lid
sora avseende ell ä två decennier. Jag kan i och för sig godta denna
besläraning sora en allmän riktiinje för bedömningen av vad sora skall anses
sora överskådlig tid. Är del fråga om mycket omfattande saneringar för vilka
del redan finns väl konkretiserade planer bör det eraeUertid vara möjligt atl
expropriera även om marken kommer alt beröras av åtgärderna först sedan mer än
två decennier har förflutit. Om bestämmelserna utformas på detla sätt och i
enlighet med vad jag senare skall föreslå beträffande värdeslegringsexpropriation
blir de nuvarande bestämmelserna i 44 § och 45 § första och andra styckena BL
överflödiga eftersom de kommer all täckas av bestämraelserna i ExL. Jag vill
därför instämma i utredningens förslag all nämnda lagrura skall upphävas. Även
utan särskUl stadgande är del, som framgår av vad utredningen anfört om
partiellt ianspråktagande av fast egendom (SOU 1969: 50 s. 55), möjligt all i
fraratiden begränsa expropriation för plangenoraförande lill all avse byggnad
för nedrivning.
I
fråga ora expropriation av tätbebyggd mark har koraraunerna ibland anledning
atl själva ålägga sig en viss återhållsarahet. Jag tänker härvid på all en
kommun, om del kan ske utan större ölägenheter för pla-
Prop. 1971:122 160
nering
och samhällsbyggnad, i görligaste mån undviker att ta i anspråk mark som är
bebyggd med egnahemsfasligheter. Del ligger i sakens natur all sådan hänsyn
las och bör las även i framliden i samma omfallning som nu.
Vad
härefter angår frågan om en särskild regel ora expropriation för
tomträllsupplåtelse viU jag tUl en början understryka atl toral-rättsinslitulel
är ett uloraordentiigl värdefullt hjälpmedel för den komraunala markpoliliken,
bl. a. genom alt det öppnar möjlighet all förbehålla del allraänna en riralig
del av raarkvärdeslegringen. I enlighet raed vad sora anfördes i prop. 1967:
100 bör koramunerna i regel hellre upplåta bebyggelsemark med tomträtt än sälja
den. Tomlrällsinstilu-lels betydelse bör på sätt utredningen förordar korama lill
ullryck i bestämmelserna om expropriation för lälbebyggelseändamål. En
föratsättning även för tomlrättsexpropriation bör vara all exproprialionen
avser mark sora med hänsyn lill den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse
eller därmed sararaanhängande anordningar. I fråga om kravet på bevisning om
raarkbehovel ;inser jag i likhet med utredningen atl del i regel bör vara
tillräckligt all koraraunen förklarar sig ha för avsikt alt upplåta raarken
med tomträtt.
I
enlighet med utredningens förslag bör expropriation för lälbebyggelseändaraål
få genomföras eniiast lill förraån för koramun och avse egendom som är belägen
inom kommunens eget område eller inora orarådet för del kommunblock som
kommunen eller dess huvuddel tillhör. Della överensstäraraer med vad sora
gäller enligl förköpslagen. Vidare anser jag anledning saknas att ge kommun
inom kommunblock vetorätt beträffande annan kommuns expropriation inom dess
område. All den kommun inom vars område marken är belägen skall höras i ärendet
är självklart.
Den
föreslagna regeln ora expropriation för lälbebyggelseändamål bör ersälta
nuvarande bestämmelser i 1 § första stycket 16 ExL. Däremot synes del mig inle
lämpligl all vid den partiella reform som del nu är fråga om upphäva den
särskilda expropriationsregeln i punkt 7, vilken lar sikte på situationer av
myckel speciell typ.
De
nu behandlade reglema om expropriation av tätbebyggd mark avser situationer då
bebyggelsen skall mer eller mindre omdanas och t. ex. fastighetsindelningen
eller fastigheternas omfattning förändras. De avser däreraot inte att tUlgodose
del från vissa remissinstanser framförda önskemålet all kunna expropriera
enstaka bostadsfastigheter av det skälet all de är i påtagligt behov av
förnyelseålgärdcr. Genom den nyligen genomförda lagstiftningen om
tvångsförvaltning av vanvårdade bostadsfastigheler och den samtidigt därraed
införda regeln ora expropriation av sådana fastigheter har raöjlighelema all
ingripa i dessa fall vidgats avsevärt och jag anser det inle nödvändigt all i
della saramanhang föreslå några yllerligare be:stämraelser i sådani syfle.
Prop. 1971:122 161
4.2.2
Expropriation för kulturella ändamål. Både ExL och BL innehåller vissa
besläramelser till skydd för sådan fast egendom som är värdefull från
kulturell eller historisk synpunkt. Enligl 1 § första stycket 12 ExL får
expropriation sålunda äga rum för alt bevara kulturhistoriskt synnerligen
märklig bebyggelse eller synnerligen märklig fast fornlämning som inte kan
tryggas på annat sätt eller för att bereda erforderligt utrymme däromkring.
Med stöd av 44 a § BL kan under vissa förutsällningar inlösen ske av mark inom
eller i omedelbar närhet av område med äldre bebyggelse som det av historiska
eller kulturhistoriska skäl är angeläget att hålla i värdigt skick.
Utredningen
anser atl de nämnda bestämmelserna bärs upp av starka behov raen att det inte
är lämpligt att expropriationsbefogenhel för dessa skilda men närbesläktade
ändamål skall behöva grundas på regler i olika lagar. Utredningen föreslår
därför all bestämmelserna placeras i ett och samma lagrum i AExL. Mot förslaget
alt på del angivna sättet sammanföra lagreglerna har någon kritik inte förts
fram. Däremot har vissa remissinstanser ansett del angeläget atl ytterligare
stärka skyddet för sådana kulturella ändamål som avses i bestämmelserna.
Jag
har tidigare föreslagit atl reglerna i 44 och 45 §§ BL om inlösen efter
prövning av Kungl. Maj:l skall upphävas och ersättas med bestämmelser i 1 §
ExL. Därefter återstår i BL endasl elt fall där det ankommer på Kungl. Maj:t
atl besluta om inlösen, nämligen del sora avses i 44 a §. Sora utredningen har
framhållit sammanfaller tillämpningsområdet för denna bestämmelse till stor
del med 1 § första styckel 12 ExL. Vägande skäl lalar därför för all sammanföra
de båda bestämraelserna till ett lagrum i ExL.
Utredningen
har efler en jämförelse mellan ordalagen i 1 § första stycket 12 ExL och 44 a §
BL anselt sig kunna slå fast att de uttryck som motsvarar varandra i de båda
bestämmelserna har i stort sett samma innebörd. När del gäller
exproprialionsområdets avgränsning och de specieUa regler som finns av hänsyn
till enskUda intressen föreligger dock vissa skUjakligheler i sak. Enligl ExL
får exproprialionen avse den mark där själva bebyggelsen slår saml de områden som
behövs däromkring. Expropriation enligl 44 a § BL kan också omfatta sådan
närbelägen mark som har väsentiig nytta av de i paragrafen avsedda saneringsåtgärderna.
Denna regel har nära samband med frågan om värdeslegringsexpropriation. Jag
återkommer senare lUl denna fråga och har för avsikt all föreslå atl allmänna
regler om sådan expropriation införs. Om della förslag godtas behövs ingen
annan regel om exproprialionsområdets avgränsning än den som gäller enligl
ExL. Vad härefter angår begränsningarna i bestämmelserna av hänsyn till
enskilda intressen så gäller enligt regeln i ExL atl inlösen får ske bara om
bebyggelsen inte kan tryggas på annat sätl än genom expropriation och enUgt
bestäramelsen i BL all skälig hänsyn skaU las lill markägarens önskemål all
6
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 162
förena
sig med staden ora de ålgärder sora skall utföras och till hans utfästelser all
bidra till dera. Som utredningen framhåller torde vid ett sammanförande av
reglerna de nu nämnda villkoren inle särskilt behöva omnämnas i lagtexten.
Mot bakgrand av det nu
anfiirda anser jag att utredningens förslag är lämpligt och bör genomföras.
Bestämraelserna i 44 a § har nära anknytning lill de regler i BL ora inlösen
för genomförande av stadsplan som föreslås bli upphävda och ersatta av
bestämmelser i ExL. De föreslagna nya reglerna om expropriation för
tälbebyggelseändamål synes ge tillräckliga raöjligheler all beakta de
planintressen sora f. n. tillgodoses genom 44 a § BL. Jag föreslår all denna
paragraf upphävs och all i 1 § första stycket 12 ExL föresikrivs att
expropriation får äga rum för alt bevara historiskt eller kulturbisloriskl
märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller för alt bereda
erforderligt utrymme däromkring.
Frågan om mer vidsträckta
möjligheter lill expropriation för kulturella ändamål synes mig inle böra tas
upp i detta sammanhang. Denna fråga får prövas i samband med den allmänna
översyn av reglerna om expropriationsändamålen som avses ske på grandval av
utredningens betänkande.
Jag instämmer i vad
utredningen har anfört om all del inte finns tillräckliga skäl vare sig all ge
riksainlikvarien exklusiv rätt alt väcka fråga om expropriation eller att genom
uttrycklig bestämmelse i lagen ange vilka subjekt som skall kunna beviljas
expropriationstillslånd. Jag föreslår,därför alt nuvarande bestämmelser i 108
§ andra stycket ExL upp-hävsi
4.2.3.
Värdeslegringsexpropriation. Del är en angelägen uppgift för samhällets
markpolitik alt med olika medel bidra lill alt prisstegringen på mark dämpas
och atl värdestegringsvinster som har uppkommit genom del allmännas insatser
kommer samhället till godo. Vissa expropriationsrättsliga bestämraelser är
direkt inriktade på indragning av oförtjänt raarkvärdestegring. Här kan särskilt
nämnas vissa regler i BL om värdestegrings- och nyttoexpropriation. I samband
med att kommun genom zonexpropriation enligl 44 § BL får tillstånd alt la i
anspråk mark för större orabyggnadsålgärder kan koramunen få expropriera även
mark i det omedelbara grannskapet som väntas få väsentligt ökat värde till
följd av åtgärderna. Också vid expropriation enligl 44 a § för bevarande av
äldre från historisk eller kulturhistorisk synpunkt värdefull bebyggelse
föreligger rätt lill inlösen av närbelägen raark under liknande
förutsällningar. De senaste viktiga lagstiftningsåtgärderna på detla område
utgörs av den år 1967 genomförda lagstiftningen om komraunal förköpsrätl till
lätbebyggelsemarli; saml de samraa år vidtagna ändringarna i
loralrällslagsliflningen och reglerna ora beskattning av realisations-
Prop. 1971:122 163
vinster
och jordstyckningsrörelse. I detla sammanhang kan också erinras om atl
kommunernas resurser alt föra en aktiv markpoUtik har stärkts genom ökade
låneraöjligheter vid markförvärv för samhällsbyggnadsändamål och för
tomträttsupplåtelse.
De
nya regler jag föreslår om expropriation för lälbebyggelseändaraål skall göra
det möjligt för kommunerna atl förvärva mark på elt tidigt stadium. En
markpolitik varigenom kommunerna konsekvent utnyttjar denna möjlighet och i
samband därmed upplåter raark raed loralrätt kommer otvivelaktigt att utgöra
ett viktigt medel för all hos samhället bevara den markvärdestegring som dess
egen utveckling föranlett. Jag avser vidare all föreslå all reglerna ora ersättning
vid expropriation utforraas på sådani sätt att de får en dämpande effekt på
markvärdestegringen. Även om dessa förslag genomförs finns del emellertid
behov av ett självständigt instrument med vars hjälp det allmänna kan tillgodogöra
sig värdestegring sora beror på samhäUets egna insatser. Utredningen anvisar
etl sådani instrument i form av en särskild bestäraraelse om
värdeslegringsexpropriation. Ora staten eller kommun skall vidta byggnads-
eller anläggningsålgärder, som är av sådan beskaffenhet att de kan föranleda
expropriation enligl någon av reglerna i den föreslagna AExL, och det med skäl
kan antas atl åtgärderna medför väsentligt ökat värde för egenora i områdets
omedelbara närhet eller annars avsevärt ökar möjlighetema att utnyttja sådan
egendom kan enligt förslaget Kungl. Maj:l medge expropriation av egendomen.
Expropriation får dock ske bara om det är skäligt raed hänsyn lill kostnaderna
för åtgärderna och lill övriga orasländigheier.
Bland
reraissinslanserna råder i stort sett enighet ora alt samhället som en
kompensation för sina nedlagda kostnader inom samhällsplaneringen och
samhällsbyggandel bör i möjligaste mån få åtnjuta den värdestegring på mark
som blir en följd av dessa åtgärder. Förslaget om värdeslegringsexpropriation
har därför moltagils i huvudsak positivt av remissinstanserna. Den kritik som
har förts fram går i huvudsak ul på att en värdestegringsexpropriation skulle
drabba fastighetsägarna ojämnt och att instilulel saknar nämnvärd självständig
betydelse vid sidan av främst reglerna om tälbebyggelseexpropriation. En
remissinstans föreslår att mera markanta värdeslegringsfall skall lösas med s.
k. bellermentsbidrag sora alternativ lill expropriation. En annan
reraissinslans anser all kraven på sannolikheten för en värdeökning bör
formuleras strängare än som har skett och alt expropriaten i särskilda fall bör
ha rätt alt i framtiden påfordra återlösen.
För
egen del är jag positiv lill de tankegångar som bär upp förslaget om
värdeslegringsexpropriation. Vad gäller frågan om bellermentsbidrag är det
obestridligt atl ell sådani syslera har vissa fördelar. Bidragsskyldigheten
drabbar fastighetsägarna lika och systemels effektivitet är inte beroende av
samhällets ekonomiska resurser. De former för heller-
Prop. 1971:122 164
menlsbidrag
som hillills har prövats har emellerlid visat sig vara synnerligen
svåranvända. Jag har därför på della stadium inle velat föreslå regler ora
bellermentsbidrag. Inom raraen för ExL kan emellerlid problemen delvis lösas
med ell exproprialionsinslilut av den typ som utredningen förordar. Detta utgör
f. ö. inle någon principieU nyhet på expropriationsrättens område. Regler av
motsvarande innebörd finns redan för vissa fall i BL och förslaget om
värdeslegringsexpropriation innebär sora utredningen frarahiUler i själva
verket enbart ett fullföljande av de tankegångar som bär upp dessa regler.
Eftersom jag i likhet med utredningen föreslår att de nuvarande bestämmelserna
i BL skall upphävas och då några avgörande invändningar inte synes kunna resas
mol utredningens förslag viU jag mol bakgrund av det nu anförda tillstyrka alt
del genomförs.
Det
är visserligen möjligt att en regel om värdeslegringsexpropriation inte kommer
alt tillämpas i någon större utsträckning. Regeln kan emellertid få avsevärd
betydelse genom sin blotta existens som grundval för förhandlingar mellan del
allmänna och fastighetsägaren. Denne bör kunna freda sig från expropriation
genora atl frivilligt ersätta samhället för den markvärdestegring som kan
beräknas uppstå till följd av del allmännas insatser. En sådan lösning kan ofta
förefalla lämplig exempelvis då en ny väg dras fram och betydande värdestegring
därigenom uppkommer på kringliggande mark. Eftersom syftet med
värdeslegringsexpropriation endasl skall vara att del allraänna skall
tillgodogöras raarkvärdeslegringen bör expropriation i regel kunna undvikas
när fastighetsägaren har erbjudit sig att betala en skälig ersättning för den
förmögenhetsökning som följer av det allmännas åtgärder. Del nu sagda innebär
alt bestämmelsen ora värdeslegringsexpropriation skuUe få en funktion liknande
reglerna för markexploalörsfall i 70 och 73 §§ BL.
Beträffande
den närmare utformningen av regeln kan jag i storl sett ansluta mig lill
utredningens förslag. De ålgärder vilkas värdeförhöjande effekt medför
expropriationsbefogenhel bör vara av sådan arl all expropriation i och för sig
skuUe kunna användas för deras genomförande. Däremot bör det inle krävas alt
själva arbetsorarådel faktiskt har förvärvats genom expropriation. Likaså bör det
vara utan betydelse om arbetsområdet innehas med äganderätt eller med en
begränsad räll. Expropriationsbefogenhelen bör bara gälla sådana fall då
värdestegringen eller nyttoeffekten av del allmärinas ålgärder är av mera
betydande omfallning. Eftersom syftet med expropriationen skall vara atl
lUlgodoföra samhället väntad värdestegring bör expropriationsbefogenhelen
inträda på etl tidigt stadium, redan innan de värdeförhöjande åtgärderna har
vidtagits. Som utredningen framhåller måste dock en förutsättning för
expropriationstillslånd vara all planläggningen av dessa ålgärder har nått så
långl atl del slår klart alt de komraer atl genomföras. Någon de-
Prop. 1971:122 165
laljredovisning
bör inte krävas. Det är dock nödvändigt all åtgärdernas art och omfattning
redovisas i stora drag så alt tillståndsprövningen kan bygga på en någorlunda
säker uppfattning om den effekt åtgärderna får på kringliggande mark.
För
alt lagregeln inle skall leda till stötande resultat i enskilda fall bör krävas
all expropriation ter sig skälig med hänsyn lill kostnaderna för åtgärderna och
övriga omständigheter. Vid denna skälighetsprövning kan bl. a. beaktas all
expropriaten har erbjudit sig atl betala ul ersättning motsvarande
värdestegringen. En speciell situation föreligger då samhället i särskild
ordning uppbär bidrag av markägaren lill kostnaderna för viss åtgärd. Främst
åsyftas här gatukostnader. Sådan bidragsskyldighel raedverkar lill all
värdestegringen regelmässigt blir av begränsad omfallning. Dessa situationer torde
därför normall komma att falla utanför regelns tUlämpningsområde.
Utredningen
diskuterar närmare om inte bestämmelsen ora värdeslegringsexpropriation borde
av rättviseskäl kompletteras med föreskrifter om skyldighet för samhället all i
en eller annan form utge kompensation till sådana markägare i grannskapet för
vUka ell exproprialionsförelag har värdesänkande effekt. I likhet med
utredningen anser jag emellerlid att frågan om sådan kompensation bör liksom f.
n. lösas genom bestäraraelser i speciaUagsliflningen för del
verksamhetsoraråde som del är fråga ora. Jag vill i detla sammanhang erinra ora
all frågor ora s. k. grannskapsslörande verksamhet numera regleras genom mUjöskyddslagen.
I
anledning av att en remissinstans har väckt frågan ora rätt till återlösen i
vissa fall vUl jag påpeka atl ExL:s nuvarande regler ora återlösen är
formulerade på sådant sätl all de inle lorde bli tillämpliga vid
värdeslegringsexpropriation. Jag anser inle atl det finns anledning all nu
ändra dessa regler. Frågan om återlösningsregler kommer att tas upp vid den
fortsatta behandlingen av utredningens förslag.
4.3.
Expropriationsersättningen
4.3.1.
AUmänna synpunkter. Som utgångspunkt för behandlingen av frågor om ersättning
vid expropriation har i förarbetena lill ExL uppställts den principen alt
expropriatens förmögenhetsställning efler expropriationen bör vara densamma
som om någon expropriation inte hade ägt rum. Å ena sidan kan expropriaten i
enlighet härmed med fog kräva att inte bli drabbad av ekonomisk förlust lUl
följd av all hans egendom behöver tas i anspråk för atl tiUgodose ett allmänt
intresse. Å andra sidan har den exproprierande ett lika befogat anspråk på all
inte behöva betala för sådana värden som liUskapals genom hans egna insatser.
Det finns inte någon anledning all tillämpa så generösa ersättningsregler att
expropriaten genora expropriationen och expropriationsändamålets genomförande
gör ekonomisk vinning.
Prop. 1971:122 166
Det
har tidigare funnits en benägenhet atl i ersättningsfrågor se mera lUl
expropriatens än lill den ex]Droprierandes intressen. Expropriationsrättens
ersättningsregler var i elt äldre skede utformade på elt sätt som klart gynnade
den förre på den senares bekostnad. Della torde bottna i alt expropriation har
betraktats som elt extraordinärt och från rättvisesynpunkt tvivelaktigt
ingrepp i den enskilda äganderätten. Ell sådani betraktelsesätt ter sig numera
helt otidsenligt och är främmande för en modem syn på förhållandel raellan
enskUda och allraänna intressen när del gäller raarkanvändningen. Vid skUda
lillfäUen har också lagändringar genomförts i syfle all motverka sådan
tillämpning av ersättningsreglerna som leder liU överkompensation. Trots delta
har från flera håll omvittnats atl expropriationsersättningarna allljäml ofta
besläras lill högre belopp än vad som är skäligt. Del är bl. a. på koraraunalt
håll en utbredd uppfattning atl expropriation är en ekonomiskt ofördelaktig förvärvsform.
Delta har i vissa fall lett lUl all kommunerna inriktat sin planering på områden
som kunnat förvärvas ulan expropriation, trots all andra områden skulle vara
lämpligare från plansynpunkl. En sådan ordning är uppenbart
otillfredsställande.
Höga
expropriationsersältningar är ogynnsamma från allraän synpunkt inle bara
därigenom att de raedför stora påfrestningar på den exproprierandes ekonomi
och leder lill ovidkommande hänsyn i planeringssammanhang. De får också
återverkningar i fråga om den allmänna prisnivån på mark och bidrar lill atl
skruva upp denna på ell från samhällsekonomisk synpunkt olyckligt sätl. I den
mån höga markvärden grandas på spekulation i ökad avkastning på grand av
förväntad ändrad markanvändning försvåras också ell rationellt utnyttjande av
marken för jord- och skogsbruk eller liknande ändamål i dagsläget. Markvärdestegrmgen,
särskilt i och i närheten av tätorterna, har länge utgjort ett allvarligt
problem som det har varit svårt alt komraa till rätta raed. Mol bakgrand härav
är del minst sagl otillfredsställande ora ersättningar vid expropriation
bestäms på etl sätt som innebär all denna värdestegring inte bara godtas utan
t. o. ra. uppmuntras. Det finns i stället anledning all försöka utforma
expropriationsreglerna så all de dämpar markvärdestegringen. Denna beror lill
stor del på förväntningar om sådan ändring i fråga om markens användning som
leder till att dess avkastning ökar. Dessa ändringar är till stor del avhängiga
av del ailraännas insatser raed planering o. d. Stora fördelar skulle vinnas om
ersättningsreglerna kunde ges sådan utformning alt möjligheterna all få
ersättning för detla slags förväntningsvärden går förlorade. Över huvud taget
är det ett angeläget önskemål alt den exproprierande vid expropriation för
allmänt ändamål inle skall behöva ersätta värden sora har uppstått till följd
av samhällets egna insatser genom planerings-och investeringsverksamhet.
Utredningen har lagt fram vissa förslag i denna riktning, vilka jag återkommer
till längre fram.
Prop.
1971:122 167
En
förutsättning för atl ersättningsreglerna i ExL skall ge expropriaten full
ersättning ulan alt kommunen för den skull tvingas ersätta några
förväntningsvärden är alt reglerna får elt starkt inflytande på prisbildningen
i den fria marknaden. För detla fordras i sin tur atl expropriation vid en
realistisk bedömning frarastår sora elt alternativ raan raåste räkna med.
Härför krävs atl kommunerna bedriver en framsynt och effektiv markpolitik. En
sådan politik bör givelvis i första hand genomföras genom frivilliga förvärv.
Exproprialionsraöjligheten bör dock tillgripas när det inle går atl på annat
sätl komma över marken till ett pris som svarar mot den ersättning sora skulle
bli bestärad vid tillämpning av de föreslagna ersättningsreglerna.
Del
möter enligt min mening inte några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt
atl införa ersättningsregler i ExL som innefattar en mera rimlig avvägning
mellan enskilda och samhälleliga intressen än de nuvarande, under förutsättning
alt reglerna inle ges retroaktiv verkan. Ersättningsreglerna bör hindra atl
sådana värden på mark som beror på spekulation uppkoraraer och ersätts i
framliden. De bör däremot inte utformas så all ersältning inte komraer all ulgå
för värden som på grund av gäUande lagstiftning redan föreligger.
Expropriation
kan äga rum under vill skUda förhållanden raed starkt varierande
värderingsförutsättningar och värderingsmöjligheter. Som exerapel kan nämnas å
ena sidan expropriation för lälbebyggelseändamål i ett starkt expansivt område
med hastigt stigande fastighetspriser och å andra sidan expropriation för
allmän väg eller kraftledning i en avfolkningsbygd där markvärdena sjunker.
Även om den exproprierande som regel är staten eller kommun kan i vissa fall
expropriation beviljas till förmån för etl enskilt rättssubjekt.
Ersättningsreglerna bör utformas så att de passar för alla skilda typer av
situationer.
Med
hänsyn till de stora olikheter som kan föreligga mellan skilda
exproprialionsfail är del varken möjligt eller lämpligt alt i lagen närmare
precisera de metoder som skall användas vid ersättningens beräkning. Lagens
regler bör ges en allmän utformning och la sikte på all ange vad sora skall
ersättas eller med andra ord raålet för ersättnings-beräkningen. Del får
ankomma på de tillämpande organen all avgöra vilka metoder som i det enskilda
fallel bör användas för alt nå del uppställda målet. Jag vill också erinra om
ersättningsreglernas saraband med reglerna om förfarandet i expropriationsmål.
Förfarandebesläm-melserna skall inle behandlas i della sammanhang, men vid
utformningen av ersättningsreglerna bör beaktas att dessa inle onödigtvis
motverkar strävanden atl få tUl slånd ell snabbi och koncentrerat förfarande.
Inle minst viktigt är alt utformningen blir sådan atl frivilliga uppgörelser
främjas.
Efter
dessa allmänna synpunkter övergår jag lill en fråga som har tilldragit sig stor
uppmärksamhet, nämligen fördelningen av bevis-
Prop.
1971:122 168
bördan i expropriationsraål. Del förekommer ofta alt
parternas ståndpunkter i en värderingsfråga skiljer sig väsentligt från
varandra och alt utredningen i målet inle ger något klart stöd för endera
ståndpunkten. Det ligger f. ö. i sakens natur atl del ofta är svårt alt få
fram övertygande bevisning i frågor av denna typ. Det problem sora då
inställer sig är ora domstolen skall fastställa ersättningen lUl belopp som
faller i den övre eller i den nedre delen av marginalen eller om den bör stanna
för elt medelvärde.
Frågan om bevisbördan inora expropriationsrätten
behandlades utförligt vid 1949 års reforra av ExL. Lagrådet anförde all där
lika goda skäl föreUgger för visst högre och för visst lägre belopp del högre
bör dömas ut. Om verkliga värdet inte kan fastställas exakt eller om osäkerhet
råder ora detta borde enligl lagrådet bevisbördan åvila den exproprierande.
Samma uppfattning beträffande tveksararaa fall redovisade andra lagulskollel i
sill utiåtande som godtogs av riksdagen.
Utredningen erinrar om atl domstolarna tidigare i
skadeståndsmål ofta visade stor återhållsamhet när del gällde atl beslärama
ersättningsbeloppens storlek. Om inle full bevisning kunde förebringas lill
slöd för ett yrkat belopp utdömdes endast elt lägre belopp. Mol denna bakgrund
var det enligl utredningen naturUgt all ha specialregler för expropriationsmål.
Numera brukar emellertid domstolarna i skadeståndsmål efler skälighetsprövning
döma ul ell belopp, som erfarenhelsraässigt och raed hänsyn till förekoraraande
omständigheter i målet kan antas läcka skadan. Till slöd härför åberopas
bestämmelsen i 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Denna ger doraslolen befogenhet
atl uppskatta skadan lill skäligt belopp när full bevisning inle alls eller
endasl raed svårighet kan föras. Med den utveckling sora sålunda har skell på
skadeslåndsrällens oraråde lorde del enligt utredningen inte längre finnas
några skäl för en regel om atl bevisvärderingen i expropriationsraål skall vara
mera generös mol den ersättningsberättigade än i skadeståndsmål. Reglerna bör i
båda fallen gå ul på all ersättningen skall så nära sora raöjligl motsvara den
faktiska förlusten. Utredningen anser därför all de nyss redovisade uttalandena
av lagrådet och andra lagutskottet i anslutning lill 1949 års reform inle är
adekvata ullryck för en modern syn på hithörande frågor. Utredningen förordar i
stället alt parterna skall anses principiellt likställda i bevisningshänseende.
Utredningens uttalanden om bevisbördan i
expropriationsraål har fåll ell blandat raottagande vid remissbehandlingen. Elt
flertal remissinstanser främst sådana som kan sägas företräda de
exproprierandes intressen tillstyrker förslagel i sak. Några
ifrågasätter om inte de föreslagna principerna bör införas i lagtexten. Andra
remissinstanser, däribland de båda doraslolar som har yttrat sig, anser atl
gällande regler leder liU godtagbara resultat om de tillämpas på räll sätt. De
kritiska remissinstanserna gör bl. a, gällande att den exproprierande ofta har
ett
Prop.
1971:122 169
väsentiigt
mer omfattande utredningsmaterial till sitt förfogande än expropriaten och
dessutom har större möjligheter att få fram utredning genom offentliga organ,
l. ex. lantmäteriet. Vidare påpekas atl det i regel är den exproprierande som
väljer tidpunkten för rättegången med de fördelar detla innebär i fråga om
möjligheterna atl bedriva utredningsarbetet. Motparten kan med hänsyn till
kostnaderna ofta inle ens påbörja delta arbete före stämningen och befinner
sig därför i elt processuellt underläge.
Remisskritiken ger inle
något entydigt svar på frågan hur de uttalanden om bevisbördan som lagråd och
lagutskott gjorde i 1949 års lagstiftningsärende har påverkat domstolarnas
handlande. Del har emellertid förekorarail alt domstolar i tveksamraa fall har
dömt till expropriatens förmån då den exproprierande inle har kunnat direkt
motbevisa dennes t. o. m, myckel löst grundade påståenden. Det säger sig
självt all en sådan princip kan leda till stötande resultat.
Som utredningen framhåller
torde domstolarna i skadeståndsrättsliga mål numera inle längre släUa upp krav
på full bevisning för skadans storlek för all döma ul ell visst ersättningsbelopp.
Saknas tillförlitlig utredning bestäms ersättningen efter en
skälighetsuppskattning. Härvid bygger domstolen sitt ställningstagande på den
erfarenhet den har av liknande raål och på del material parterna tillfört del
aktuella målet. Della lalar för all samma bevisregler bör kunna tillämpas i
expropriationsmål som i skadeståndsmål. Häremot kan visserligen invändas att
den exproprierande har större möjligheter all förfoga över utredningsmaterial
än expropriaten. Svårigheterna för expropriaten atl få fram material bör dock
inte överdrivas, särskilt sora denne i princip inle behöver betala
utredningskostnaderna i första instans och under vissa omständigheter inle
heller i högre rält. Jag avser f. ö. all föreslå alt expropriatens ställning i detta
hänseende ytterligare förstärks genom införande av en möjlighet att få förskott
på rättegångskostnad.
Med
hänsyn lill del nu anförda anser jag all de förat nämnda uttalandena av
lagrådet och lagutskottet inte längre bör vara vägledande vid bevisvärderingen
i expropriationsmål. I stället bör i sådana mål samma principer gälla som i
skadeståndsrätlsliga mål. Någon uttrycklig bestämmelse härom i lagen synes mig
inle behövlig. Jag anser mig kunna ulgå från all domstolarna även utan en sådan
bestämmelse koramer att följa de sålunda angivna principerna.
Del
sagda innebär att en viss bevisbörda alllid koramer att ligga på den som
framställer ett yrkande i målet. Något mått av utredning skall aUlid krävas för
bifall till yrkandet. Hur stärk bevisning som skall behövas blir beroende av
olika faktorer. En fråga som härvid får stor betydelse är vilken av parterna
som har de största möjligheterna alt förebringa bevisning. Om del exempelvis
gäller alt värdera en rörelseskada måste det åligga expropriaten alt tUlhandahålla
utredning om tillgångar,
6t
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 170
orasättning
etc. i rörelsen. Är det fråga om att bestämma värdet på en byggnad sora den
exproprierande efler förhandstillträde har låtit riva kan kravet på bevisning
från expropriatens sida däremot i regel inte sättas särskilt högt, ulan dennes
uppgifter om byggnadens beskaffenhet torde få godtas ora de inte i och för sig
förefaller osannoUka eller motsägs-av utredningen i målet. Några allmänna
regler ora vUka beviskrav sora skall gälla i olika situationer kan inle
uppställas, ulan det får överlämnas lill rättstillämpningen atl avgöra delta
från fall lill fall efter allmänna överväganden.
Även
med den mest fullständiga utredning är det ofta inte möjligt atl komma fram
till ell bestämt värde utan endast lill vissa gränser inora vilka värdet skall
ligga. Situationen i expropriationsraål är med andra ord inte sällan sådan sora
avses i 35 kap. 5 § rättegångsbalken, dvs. all full bevisning inle alls eller
endasl med svårighet kan föras om skadans storlek. Domstolen skall då med slöd
av nämnda lagrum uppskatta skadan lill skäligt belopp. I så fall ställs inle
frågan om bevisbördan på sin spels, ulan graden av sannolikhet för de
påståenden som har framställts från ömse håll får beaktas i samband med den uppskattning
som domstolen gör. Målet bör vara all på grundval av den förebragla utredningen
nå fram lill en ersättning som så nära som raöjligl motsvarar den verkliga
ekonomiska förlusten.
Från
vissa remissinstanser har efterlysts bestämmelser om ökad processledning från
dorastolens sida i syfle all få fram fullständig utredning i de fall sådan inle
föreligger. Del är troligt all fördelar skulle slå atl vinna genom reformer i
sådan riktning. Della är dock en fråga som närmast hänger samman med
förfarandet i expropriationsmål. Reglerna om förfarandet kommer emellertid inle
all las upp i della sararaanhang. Jag vill dock frarahålla all vissa
raöjUgheter redan finns för domstolen enligl 35 kap. 6 § rättegångsbalken all självmant
föranstalta om bevisning. Frågan får ägnas uppmärksarahet under del fortsatta
utredningsarbetet rörande expropriationsrätten.
I
ExL har gjorts en uppdelning av expropriationsersättningen i tre
ersätlningsarter, löseskUling, ersättning för skada på restfaslighel och
ersättning för annan skada (personlig skada). Del egentliga motivet till
uppdelningen lorde enligl utredningen vara all olika regler gäller för
ersällningsarlerna i fråga om hänsyn lill s. k. förelagsskada, ora avräkning av
nytta raot skada saral om inleckningshavares räll lill
expropriationsersättningen. Utredningen förordar alt uppdelningen på tre
ersättningsarler bibehålls och pekar bl. a. på alt den är ägnad all tvinga fram
klarhet i parternas yrkanden och domstolarnas motiveringar saml all den skapar
förutsättningar för alt doraarna skall kunna tjäna lill ledning vid frivilliga
uppgörelser ora senare förvärv av andra objekt. Jag delar utredningens
bedömning och föreslår alltså atl uppdelningen på tre ersättningsarler
bibehålls i lagen. De bör betecknas löseskUling,
Prop. 1971:122 171
ersättning
för fastighelsintrång samt annan ersältning. Jag återkommer senare till frågan
ora vad som skall inrymmas under de olika arterna. Jag får då också anledning
all diskutera gränsdragningen mellan dem. I delta sammanhang vUl jag endast
framhålla att det inte är raeningen alt skador skall kunna föras över från den
ena ersältningsarlen lill den andra. En skada sora inle ersätts genora
löseskiUing eller ersättning för fastighetsintrång, trots all den är av en typ
sora är hänförlig lill någon av dessa ersätlningsarter, skall alltså inle
heller kunna kompenseras genom annan ersältning.
4.3.2.
LöseskiUing. Enligl ExL skall löseskillingen för faslighet som exproprieras
raotsvara fastighetens värde raed hänsyn särskilt lill ortens pris och
fastighetens avkastning. Bestämmelsen ger alltså anvisning om vilka metoder som
i första hand skaU användas vid värderingen. Utredningen förordar alt denna
regel ersätts med en bestämmelse som inte innehåUer något uttalande angående
värderingsmetodiken utan i stället anger vad som skall ersättas genom
löseskiUing. Bestämmelsen bör utformas så alt löseskillingen för likartade
objekt blir likvärdig och att sådana omständigheter som medför alt en fastighet
har större värde för den ene ägaren än för den andre beaktas först vid
bestäraraande av personlig ersättning lill fastighetsägaren. Syftet med
värderingen skall vara all bestämma det pris som en fastighet av ifrågavarande
art sannolikt skuUe betinga om den bjöds ul liU försäljning i allmänna
marknaden. Del värde som koramer frara vid en sådan beräkning kallar
utredningen marknadsvärde.
Utredningens
förslag om marknadsvärdet har i allmänhet godtagils vid remissbehandlingen.
Däremot har viss kritik riktats raot en del av utredningens uttalanden ora de
principer sora bör vara vägledande vid fastställande av marknadsvärdet.
Jag
delar utredningens uppfattning atl reglerna om löseskUling nu bör utformas så
all de anger vad som skall ersättas eller raed andra ord målet för värderingen
ulan atl precisera vilka raeloder som skall användas för alt nå detta mål.
Genom en sådan utformning av lagen markeras klarare syftet raed
expropriationsersättningen, samtidigt som domstolarna får större frihet all
för varje särskUl fall utnyttja de värderingsmetoder sora med största
sannolikhet leder tUl rättvisande resultat. Vad som skall ersättas genora
löseskillingen bör sora utredningen föreslår i princip vara fastighetens
marknadsvärde, dvs. del pris fastigheten sannolikt skulle betinga vid
försäljning i den allmänna raarknaden. Principen behöver eraeUertid, sora jag
tidigare antytt och strax närmare skall utveckla, för vissa fall modifieras
bl. a. för all en koraraun, sora exproprierar fastighet för
lälbebyggelseändaraål, inle skall få betala för en värdeökning som kommunen
själv åstadkommit och som har samband med lälbebyggelseulvecklingen. I likhet
med utredningen an-
Prop. 1971:122 172
ser
jag att man vid värderingen inte skaU la hänsyn vare sig liU den
exproprierandes särskilda intresse att förvärva fasligheten eller till att
fastigheten kan vara svår all sälja på den allmänna marknaden på grund av all
expropriation är aktuell. Några uttryckliga föreskrifter härom kan inle anses
behövliga.
En
ersättningsregel som vilar på principen om rätt lill ersättning för
fastighetens marknadsvärde lorde i många fall leda lill i stort sett samraa
resultat som gällande räll. Den kan dock antas medverka till all utredningen
mera direkt koraraer all inriktas på all utröna marknadsvärdet, exempelvis
genom prisstatistik, och motverka användningen av raer eller mindre omfattande
k;ilkyler med hypotetiskt underlag. Åtminstone i fråga om fastigheter av sådan
typ som relativt ofta är föremål för orasättning på marknaden är det naturUgt
all vid bestämmande av marknadsvärdet fästa avgör;ande vikt vid
prisjämförelser, medan exempelvis avkastningsberäkningar och
produklionskostnadsberäkning-ar huvudsakligen får karaktären av
kontrollfunktioner. Av stor betydelse för valet av värderingsmetod blir
naturligtvis vilken utredning som finns tillgänglig. Såsom har framhållits
under remissbehandlingen lorde del ofta ha mindre betydelse vUken
värderingsmetod sora används än all underlaget för värderingen är av
tillfredsställande kvalitet.
Vid
en prisjäraförelse som syftar lill atl få frara ell raarknadsvärde raåste
givetvis beaktas att inle alla fastighelsförsäljningar är lika användbara som
uttryck för den fria prisbUdningen. Sålunda bör man, i likhet med nuvarande
praxis, i regel bortse från förvärv där köpeskillingen i betydande mån har
påverkats av andra än marknadsmässiga faktorer, exempelvis släktskap eller
andra speciella relationer mellan parterna. I vissa fall kan priset vid en
fastighelsförsäljning ha legat på särskUl hög nivå på grund av exempelvis fastighetens
speciella läraplighel som underlag för en utvidgning av verksamhet som bedrivs
på en grannfaslighel. Om elt sådant köp skall läggas lill grund för
bestäraraande av ell marknadsvärde måste korrigering ske med hänsyn till hur de
speciella omständigheterna kan antas ha påverkat priset.
Vid
prisjämförelser bör man normalt bortse från sådana förvärv som kan ha stått
under inflytande av enskUd parts mer eller mindre utpräglade monopolställning.
I praktiken synes delta främst ha sin betydelse vid enskilt säljarmonopol.
Situationen är en annan när raarknaden doraineras av kommunen, antingen denna
uppträder på köpar- eller på säljarsidan. Kommunerna har elt centralt ansvar
för lätbebyggelseplaneringen och tätbebyggelsens genoraförande och i de gällande
riktiinjerna för markpoliliken ingår alt koraraunerna skall utöva etl starkt
inflytande på fastighelsraarknaden i lälbebyggelseregioner bl. a. genora egna
markförvärv. Kommunala köp och försäljningar av fasligheter måste därför anses
tillhöra den normala marknadsbilden på sådana or-
Prop. 1971:122 173
ler.
Om kommunen genora en aktiv raarkförvärvspolitik har fått elt dominerande
inflytande på prisnivån bör detla såsom också utredningen har framhållit
slå igenom även vid bestämmande av expropriationsersättningen. I en sådan
raarknad får enstaka försäljningar tUl annan nivå endasl raarginell betydelse.
Ora en sådan försäljning har skell lill förhållandevis högt pris, kan della
ofta bero på speciella förhållanden såsom etl aktuellt behov hos köparen att
kunna utnyttja på platsen befintliga byggresurser. Prissättningen vid sådana
förvärv bör därför inte tillåtas få någon avgörande inverkan på beräkningen av
marknadsvärdet i expropriationsmålel.
Det
finns enligl min uppfattning inte någon anledning alt vid bestämmande av
marknadsvärdet genereUt bortse från sådana förvärv som har skett under
expropriationshot eller genora förlikning i ett pågående expropriationsraål.
Det måste nämligen förutsättas all parterna vid sådana överenskommelser har
utgått från beräkningar rörande den ersättning som skulle kunna påräknas vid
expropriation, dvs. i princip marknadsvärdet.
En
prisjämförelse torde i regel kunna bygga på material som hänför sig tUl den ort
där den exproprierade fastighelen är belägen. Jämförelser med prislägel i andra
orter blir med nödvändighet mera osäkra. Om försäljningar inle alls eller
endasl i ringa omfallning har förekommit i den aktuella orten kan det dock vara
motiverat att undersöka förhåUandena i orter av samma karaktär som denna.
Del
är givet att man vid en prisjämförelse måste söka beakta skillnaderna dels
mellan värderingsobjektel och jämförelseobjekten, dels mellan den lidpunkt
till vilken värderingen hänför sig och tidpunkterna för jämförelseköpen. För
vissa typer av fastigheter kan det vara svårt atl fastställa någon allmän
prisnivå. Detta kan bero pä fastighetens speciella karaktär eller på där
befintiiga byggnader och andra anläggningar. Om en faslighet har inrättats för
exempelvis en viss typ av industriell verksamhet och försetts med därför
avpassade anläggningar kan den ofta ha etl myckel ringa värde för en köpare som
inle kan använda den för samma ändamål. I elt sådant fall torde som
faslighetens marknadsvärde böra betraktas dess värde som underlag för den
industrieUa verksamheten, om det kan sägas existera någon marknad för sådana
fastigheter. Härvid torde värderingen huvudsakligen få bygga på avkastnings-
och produktionskostnadskalkyler. Under alla omständigheter måste faslhål-las,
alt löseskillingen, inle minst av hänsyn lUl inteckningshavarna, måste avse
även all egendom som har karaktären av tillbehör lill den fasta egendomen.
Eventuellt synes värderingen kunna ske på det viset att själva fastigheten
åsätts ett visst värde, till vilket läggs realisationsvärdet av tillbehören.
Den skada fastighetsägaren lider genom all han nödgas lägga ner eller flytta
sin rörelse och sora inle kompenseras
Prop. 1971:122 174
genom
löseskillingen för den ianspråktagna fasta egendoraen får gottgöras i förra av
annan ersättning.
Liknande
resoneraang synes kunna föras i vissa andra fall då man svårligen kan tala om
ett marknadsvärde. Sora exerapel kan nämnas vissa typer av vårdanstalter,
gudstjänstlokaler och andra samlingslokaler saral anläggningar för militära
eUer vetenskapliga ändamål. Om del uppskattade marknadsvärdet på fastighelen i
sådant fall inte täcker den förlust fastighetsägaren lider, vilken kan anses
raotsvara hans kostnader för att anskaffa en ny, likvärdig anläggning där
verksarahelen kan bedrivas i fortsättningen, lorde särskild ersättning vid
sidan av löseskillingen böra utgå.
Beträffande
den tidpunkt lill vilken uppskattningen av exproprialionsskadan skall
hänföras, vilken av utredningen benämns värderingslidpunkt men sora jag
föredrar att kalla värdelidpunkl, finns i gällande lag en regel för del fall
alt den exproprierande har tagit fastigheten i besittning innan
ersättningsfrågan prövas. Vid bestämmande av exproprialionsersällningen får då
hänsyn inle las till sådan ändring i faslighetens värde som har uppkorarait
efler lilllrädel. Någon allmän bestämraelse om den tidpunkt till vilken
ersättningsberäkningen skall hänföra sig finns däremot inle. På grundval av
vissa regler i lagen har emellertid ulbUdals en fast praxis av innebörd atl
värderingen hänförs lill den tidpunkt då expropriationsmålel slutligt avgörs.
Vid
valel av värdelidpunkl i fråga om s. k. personlig ersältning är del enligl
utredningen naturligt och nära nog nödvändigt all stanna för en så sen tidpunkt
som raöjligl eflersora delta medför den säkraste bedömningen. När det gäller
alt faststäUa löseskiUing och intrångsersättning anses däremot vissa skäl tala
för all förlägga värdelidpunkten tidigare. Det ligger enligt utredningens
mening inte i sakens natur att värdelidpunkten måste vara densamma beträffande
alla ersätlningsarter. För en tidigarelagd värdetidpunkt beträffande
löseskUling och intrångsersättning lalar bl.a, att den inverkan som själva
exproprialionen och del förelag för vilket expropriation äger rura kan medföra
på fastighetsvärdet såvitt möjligt bör hållas utanför beräkningen. Vidare ar
del elt viktigt önskeraål från de exproprierandes sida atl värdelidpunkten för
löseskillingen sätts så tidigt sora raöjligt eftersom man endasl på della sätt
anses kunna undgå all vid expropriation för genomförande av stadsplan och
liknande betala ersättning för den värdeökning som genom planen uppkommer på
mark inom planområdet och som alltså beror på kommunens egna ålgärder. Från
andra håll har emellertid framhållits alt en tidig värdelidpunkl ofta skulle
kunna leda till förluster för exproprialerna till följd av förändringar i
penningvärdet och alt den kan rainska fastighetsägarn;äs intresse för atl
underhålla och förbättra fastigheterna. Ulredningeii anser mot bakgrund härav
all värdelidpunkten bör förläggas så tidigt som möjligt men all del samtidigt
bör
Prop. 1971:122 175
öppnas
möjlighet att i skälig utsträckning kompensera fastighetsägare för mera
betydande ändringar i penningvärdet Uksom för kostnader sora läggs ned på
fastigheterna före det faktiska tillträdet.
Utredningens
förslag innebär atl värderingen skall hänföras till den lidpunkt då
expropriationsansökan ges in lill Kungl. Maj:l eller, om tUlstånd av Kungl.
Maj:t inle behövs, då stämningsansökan ges in till expropriationsdomstolen.
Har den exproprierande tilllrält fastigheten före den sålunda angivna
tidpunkten, skall man i stället räkna raed marknadsvärdet vid liden för
lilllrädel. Vid värderingen skall dock hänsyn aldrig tas lill förhållanden sora
ligger längre tillbaka i liden än fem år före den dag då lalan om expropriation
väcktes vid domstolen. Om del efter värdelidpunkten har inträffat förändringar
i penningvärdet skall ersättningen under vissa förutsättningar jämkas med
hänsyn härtill. Utredningen anser det knappast nödvändigt alt kompensation för
penningvärdeförändringar utgår när exproprialionsskadan redan i och för sig är
bagatellartad. Vidare bör bara mera betydande förskjutningar i penningvärdet
beaktas. Hänsyn bör också kunna las lill omständigheter liknande dem som är
avgörande för frågan om fördelningen av rättegångskostnader. Som förulsällning
för jämkning föreslås därför gälla dels atl det har inträffat en mera betydande
ändring i det allmänna prisläget, dels att jämkning finnes påkallad. Som
lämplig utgångspunkt för beräkningarna anvisar utredningen konsumentprisindex.
För atl fräraja fastighetsägarnas intresse av atl hålla fastigheten i
godtagbart skick även efter det all expropriationsförfarandet har inletts
föreslår utredningen vidare alt värderingen skall ske med hänsyn till del
skick i vilket fastigheten befinner sig när värderingen äger rum, om inle den
exproprierande har tillträtt fastighelen tidigare.
Förslagel
ora värdetidpunkten har fått ett blandat raottagande vid remissbehandlingen. De
remissinstanser som närmast företräder de exproprierandes intressen är i
allmänhet positivt inställda och framhåller atl förslagel underlättar
koraraunernas planeringsverksamhet och skapar förutsättningar för större
offentlighet i planeringen saml all del motverkar oförtjänt markvärdestegring.
Från många håll anförs emellertid kritik mot utredningens förslag. Del anses
all värdelidpunkl, tUlträdestidpunkt och betalningstidpunkt så långt som
möjligt bör hållas ihop, eftersom del annars kan uppstå risk för att den allmänna
principen atl ersättningen skall motsvara expropriatens ekonomiska förlust blir
åsidosatt. Bl. a. framhålls atl den föreslagna regeln innebär alt även sådan
värdestegring sora inte har något saraband med expropriations-ändamälet kommer
den exproprierande lill godo. Vidare påpekas att förslaget ger den
exproprierande möjlighet alt spekulera i prishöjningar och prissänkningar på
den andra partens bekostnad, all del leder lill att
expropriationsersättningarna vid sjunkande fastighetspriser kan komma att
överstiga verkliga värdet och atl i vissa fall olika värdelidpunk-
Prop.
1971:122 176
ler
kan komraa alt gälla för skilda delar av exproprialionsobjeklet trots all della
i sin helhet tillträds vid samraa tidpunkt. Ytterligare framhålls atl det ofta råder
sådani samband raellan löseskillingen och fastighetsägarens personliga
ersättning all allvarliga ölägenheter kan uppstå ora dessa båda
ersättnuigsposler skall hänföras lill skilda värde-tidpunkter. Kritik riktas
också mol reglerna om hänsynstagande lill fastighetens skick vid
värderingstillfället och om kompensation för förändringar i penningvärdet,
vilka bl. a. anses raedföra avsevärda lillämpningssvårigheler.
Förslagel all fastighetens
marknadsvärde skall hänföras lill tidpunkten för ansökan om expropriation har
enligl min mening den obestridUga fördelen all den värdestegring som beror av
del allmännas ålgärder till viss del kommer den exproprierande till godo. Della
är av betydelse framför allt vid expropriation inom tätbebyggda expansiva regioner.
Som raedel all dämpa prisutvecklingen i sådana regioner och alt förbehåUa del
allmänna den prisstegring som beror på samhälleliga insatser har regeln dock
sin givna begränsning. Den saknar sålunda tillämplighet på den värdestegring
som kan uppslå redan före exproprialionsansök-ningen. Förulsätlningar för sådan
värdestegring tillskapas ofta genom översiktiig planläggning, t. ex. genom
region- eller generalplan. En kommande riksplanering i skilda forraer kan
också skapa grund för värdestegring. Uppenbarligen är det angelägel alt även
värdestegring av denna natur förbehålls del allmänna. Över huvud taget är det
betydelsefullt atl främja en sådan ordning all de samhäUeliga organen öppet kan
bedriva planeringsverksamheten ulan hänsyn till vem som disponerar marken och
utan all i förväg behöva förbereda eventuella raarkförvärv. En förutsättning
härför är att värderingen av raarken, för den händelse koramunen vill förvärva
denna, kan ske raed bortseende från förväntningar i anledning av planeringen.
Det betydelsefulla i utredningens förslag om värdelidpunkten ligger däri all
del angriper den oförtjänta markvärdestegringens problem genom atl sådana
värdehöjande faktorer som sammanhänger med lälbebyggelseulvecklingen inle
tUlåls påverka expropriationsersättningen i den mån de inte förelåg redan vid
tidpunkten för expropriationsansökan. Även jag anser alt en ordning bör tillskapas
enligl vilken värderingen i viss utsträckning grundas på förhållanden i
förfluten tid, varigenom de spekulativt betonade med lälbebyggelseulvecklingen
sararaanhängande värdehöjande faktorerna hindras alt slå igenora i
exproprialionsersällningen. Helst bör man försöka gå längre än utredningen
gjort i ansträngningarna att förebygga oförtjänt markvärdestegring. I så faU
raåste man eraeUertid angripa frågan med en annan teknik än den utredningen
anvisat. Jag återkommer härtill i del följande. Värdelidpunkten vid värdering
i exproprialionsmålet bör enligl min raening behandlas sora en från
markvärdestegringsproblemet fristående fråga.
Prop. 1971:122 177
F.
n. gäller i fråga om värdetidpunkten att värderingen i princip skall hänföras
till förhållandena vid tiden för exproprialionsmålels slutliga avgörande. En
nackdel med den nuvarande ordningen kan synas vara atl värdelidpunkten förskjuls
vid överklagande. Härav följer atl överrätten kan behöva ändra den överklagade
domen även då denna bedöms som fullt riktig mot bakgrund av de förhållanden som
gällde när den meddelades. Detta skulle kunna stimulera till överklaganden och
sålunda motverka önskemålet ora största raöjliga koncentration av förfarandet.
Jag har därför övervägt att införa en regel som knyter värderingen lill liden
för handläggningen i första instans. En sådan regel skulle dock ibland kunna
leda till otiUfredsställande resultat. Regeln skulle sannolikt behöva
kombineras med en möjUghet all åtminstone i vissa fall justera värdet med
hänsyn lill orasländigheier som har inträffat efler underrältsförfarandets
avslutande. Med hänsyn härtill har jag stannat för alt någon ändring f. n. inte
bör ske i gällande räll på denna punkt. Värderingen bör alltså hänföras lill
förhållandena vid den tidpunkt då exproprialionsmålet slutiigt avgörs. Om den
exproprierande har tagit fastigheten i besittning före denna tidpunkt, bör
dock i enlighet med gällande räll vid värderingen hänsyn inte las till sådana
ändringar som har ägt rum efler tiUlrädel.
Även ora reglerna ora
värdelidpunkten utformas på del sätt jag förordar aktualiseras frågan om
kompensation för ändringar i penningvärdet under den lid som förflyter mellan
värdelidpunkten och domen för en speciell situation. Jag tänker på det fallel
all förlida tiUträde har skell och värderingen aUlså skall hänföras lill en
tidpunkt som kanske Ugger långt före domen. Del är ell aUmänt intresse att förlida
tillträden underlättas, och raot bakgrund härav synes del skäligt att
expropriaten inle i sådana fall skall komma i väsentligt sämre ekonomisk
ställning än annars. Om det efter tillträdesdagen har inträffat ändring i
allmänna prislägel, bör därför enligl min mening ersättningen jämkas med
hänsyn härtill. Del bör härvid inle krävas all det är fråga om någon mera
betydande ändring i prisläget. Eftersom syftet med regeln skall vara atl skydda
expropriaten raot oförmånliga ekonomiska konsekvenser av förhandstUlträdet bör
den vara tillämplig bara vid fall av värdestegring. Om del allmänna prislägel
skulle sjunka under mellantiden bör alltså ersättningen inte jämkas med hänsyn
härtill. Någon anledning alt i lagen direkt ange vUka omräkningsfaktorer som skall
tillämpas synes inte föreligga. Jag delar utredningens uppfattning atl
konsumentprisindex i regel kan vara en lämplig utgångspunkt för beräkningarna.
Skulle förskoll på expropriationsersättningen ha utgått bör givelvis jämkningen
utföras med hänsyn härlUl så all den ersättningsberälligade inte
tillgodoräknas penningvärdeskompensation på förskottet under den lid han
disponerat della.
De
nu förordade reglerna om värdetidpunkt och värdejustering
Prop.
1971:122 178
synes mig innebära en tekniskt lämplig lösning och en
skälig avvägning mellan parterna på ömse sidor. De tillgodoser emellertid inte
önskemålet alt förbehålla den exproprierande viss värdestegring. De kan därför
infe påverka markprisulvecklingen och får inle heller någon betydelse för
kommunernas planläggningsverksamhet. Intresset av atl dämpa markvärdestegringar
synes emellertid kunna tillgodoses genom vissa förändringar beträffande
reglerna om exproprialionsändamålels inverkan på fastighetsvärdena.
Enligt
nuvarande regler gäller atl löseskiUing skaU bestäraraas utan hänsyn till sådan
förändring i fastighetsvärdet som uppslår "allenast lill följd av
expropriationsrättens beviljande eller det avsedda ändamålets
genomförande". Den praktiska räckvidden av denna regel är ganska begränsad
eflersora del i allmänhet är svårt atl bestämt ange orsakerna till en uppkommen
förändring av fastighetsvärdena och framför allt all fastslå alt förändringen
beror uteslutande av exproprialionen. Förändringen kan ju delvis ha andra
orsaker, såsom tillkomsten av andra förelag än del för vilket expropriation
beviljas, kommunens planläggningsverksamhet och ortens allmänna utveckling.
Utredningen
föreslår atl reglerna om expropriationens och del exproprierande företagets
inverkan på fastighetsvärdena utformas efler mönster av de regler som gäller
inom grannelagsrällen och som har kommit lill uttryck i miljöskyddslagen. Om
del förelag för vars genomförande expropriation äger rum före värdelidpunkten
har raedförl inverkan av någon betydelse på värdet av den av expropriationen
berörda fastigheten, skall enligl förslaget ersättningen bestäraraas raed
hänsyn till del värde fasiigheten skulle ha haft om sådan inverkan inle hade
förekommit. Delta skall dock inle gälla om ersättning för skada genom förelaget
har utgått i annan ordning och inte heller om företagels inverkan skäligen bör
lämnas obeaktad med hänsyn lill förhållandena i orten eller till dess allmänna
förekomst under jämförliga förhållanden.
Utredningens
förslag har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Även jag anser den
föreslagna regeln lämplig och förordar alt den genomförs. Den öppnar större
möjligheter än nu all bortse från sådan påverkan i positiv eller negativ
riktning på fastighetsvärdena som är en följd av exproprialionsföretaget
samtidigt som den klargör all hänsyn inle behöver las till sådan påverkan som
ligger inom ramen för vad man normalt får räkna med.
Den
föreslagna regeln lorde leda till sakligt tillfredsställande resultat och i
allmänhet inte medföra några tUlämpningssvårigheler ulora i elt typfall,
nämligen vid expropriation för lälbebyggelseändamål. Vid denna typ av
expropriation kan det ofta vara svårare än annars att avgöra vad sora orsakat
en viss värdestegring. De värdehöjande faktorerna är nämUgen många och i flera
fall sammanvävda med varandra. Situationen är i viss mån olikartad för sådan
mark sora
Prop. 1971:122 179
första
gången las i anspråk för lälbebyggelseändamål och för redan tätbebyggd mark som
skall användas för utveckling av tätbebyggelsen.
Beträffande mark sora inte
är tätbebyggd kan raed viss förenkling sägas att det aktuella marknadsvärdet
huvudsakligen bestäras av två faktorer, dels faslighetens förraåga all ge
avkastning vid fortsatt användning för jord- och skogsbrak eller liknande,
dels förväntningar ora möjlighet att begagna fastighelen eller del av den för
lälbebyggelseändamål. Sistnämnda användningssätt förutsätter enligt gällande BL
alt marken vid delaljplanläggning har befunnits lämplig för ändamålet. Del
värde som beror på förväntningar om raöjlighet att använda marken för tätbebyggelse
beror till mycket stor del på ortens allmänna expansion och därmed
sammanhängande insatser från del allmännas sida med bebyggelseplanering samt
investeringar för kommunikationer och andra allraänna ändamål etc. Dessa
förväntningsvärden har ofta en spekulativ karaktär.
Beträffande redan
tätbebyggd mark är de värdepåverkande faktorerna flera och i vissa fall mera
svårbedömbara. Del grundläggande värdet kan sägas vara fastighetens värde vid
fortsalt användning i enlighet med det hittillsvarande användningssättet. Della
värde är beroende av dels fastighetens beskaffenhet, dels skilda befintiiga
anordningar i faslighetens närhet i form av exempelvis komraunikationer,
centrumbildningar, skolor och annat. Till detta grundvärde kan komma vissa värden
som hänger saraman med möjligheter all i enlighet med fastställda planer
förändra fastighetens användning. Fastighelen kan t. ex. vara bebyggd i mindre
utsträckning än planen tillåter. Karaktäristiskt för värdestegring som beror
på sådana faktorer är att den kommer markägarna till del utan samband med
ändring av den tillåtna markanvändningen. Vid sidan härav kan urskiljas en
värdefaktor som till skillnad från de nyss nämnda faktorerna ofta är av direkt
spekulativ natur. Jag syftar på de förväntningar som kan finnas på
planändringar som medför all från fastighelen kan utvinnas större avkastning
eller som eljest tillåter ell användningssätt som medför värdestegring. I
likhet med vad som gäller beträffande råmark sora skall oravandlas till
tätbebyggelse beror sistnämnda värdestegring till mycket stor del på insatser
från det allmännas sida med bebyggelseplanering, investeringar för
kommunikationer och andra allmänna ändamål etc.
Det kan inle anses
lUlfiedsslällande all samhället vid expropriation som sker för att genomföra
tätbebyggelse eller för atl utveckla sådan bebyggelse skall behöva betala
ersättning för marken med belopp som innefattar sådan värdestegring som beror
på samhällets egna insatser i samband med lälbebyggelseulvecklingen. I särskild
grad gäller detla sådana ofta spekulativt betonade förväntningsvärden som
enligl vad nu har anförts hänger samman med förväntningar ora ändringar i
markanvändningen. Förväntningarna om ändrad markanvändning medför all
Prop. 1971:122 180
markvärdena
inle sällan stiger väsentligt när kommunens intentioner i planeringshänseende
blir kända. Del är uppenbart atl medel måste tUl för alt hindra att kommunerna
tyfingas ersätta sådan värdeökning. Förutsättningar bör också skapas fö:r att
planeringsarbetet skall kunna bedrivas med större öppenhet än t n. Även från
denna synpunkt krävs regler som går ul på alt den värdeökning som
planläggningen kan föra med sig inle behöver ersättas av koramunen vid
expropriation. Även om tälbebyggelseulvecklingen, vilket ofta kan vara fallel,
delvis är atl tillskriva ålgärder från enskilt håll, exempelvis
industrietablering, synes del med hänsyn lill den väsentliga medverkan från det
allmännas sida sora alllid krävs i sådana sammanhang rimligt att sådan
värdestegring får räknas sarahället till godo vid exproprialionsvärderingen.
Värdestegringen har i de nu åsyftade faUen elt så nära saraband med
exproprialions-ändamålet alt det är befogal all betrakta den som hänförlig lill
detla och alltså bortse från den vid bestämmande av ersättning för marken.
Mot
bakgrund av del nu anförda anser jag atl del bör införas en särskild regel om
exproprialionsändamålels inverkan på fastighetsvärdena vid
tälbebyggelseexpropriation. Om regeln utformas så att den omfattar all
värdestegring som beror på samhällets insatser, kan del uppslå omotiverade
skillnader mellan de fastighetsägare sora blir utsatta för expropriation och
dem som inte blir del. Regelns uppgift bör därför inskränkas till att i
största utsträckning hindra att sådan värdestegring som beror på förväntningar
om ändring i markens tUlåtna användningssätt måste ersättas vid expropriation
och slå igenom i marknadsvärdet. Med tillåtet användningssätt avses i första
hand sådani användningssätt som följer av gällande BL eller av faststäUd
detaljplan. Hit bör också hänföras pågående användning som visserligen strider
mot BL eller plan men som var tillålen när den startades.
När
det gäller regelns närmare utformning möter problemet atl skilja den värdestegring
som inle bör ersättas från sådan värdeökning som saknar samband med den väntade
lälbebyggelseulvecklingen. Principiellt synes den närmast lUl hand;? liggande
lösningen vara alt värdera marken med utgångspunkt från dess aktuella tillåtna
användningssätt. En sådan värderingsmetod skulle emellertid bli myckel osäker
med hänsyn lill att den inle skulle kunna grundas på jämförliga faslighetsförvärv
och därför sakna en naturlig anknytning till marknadssituationen och därmed
principen om ersättning efter marknadsvärdet. Därtill kommer att en sådan metod
inle ger någon enkel lösning på övergångsproblemen. Den särskUda
värderingsregel som bör införas vid expropriation för lälbebyggelseändamål bör
visserligen leda lill alt spekulativa förväntningsvärden inte längre ersätts.
Regeln bör dock inte ta sikte på redan etablerade sådana värden ulan i stället
hindra uppkomsten av nya värden.
Jag
har kommit liU den uppfattningen atl lösningen på problemet
Prop. 1971:122 181
ligger
i all införa en särskild regel vid värderingen som tar sikte på
vär-deulvecklingen efler en tidpunkt i förfluten tid sora ligger så långt tillbaka
atl några spekulativa förväntningsvärden som har samband med en tilläranad
ändrad markanvändning normall sett ännu inle utbildats inom det oraråde som
exproprialionen gäUer.
Kan det konstaleras alt
den aktuella raarken har stigit i värde sedan denna tidpunkt, bör
värdestegringen presumeras hänföra sig till expropriationsändamålel och alltså
inte ersättas, om del inte blir utrett all värdestegringen beror på annat än
förväntningar om ändring i raarkens tillåtna användningssätt. Eflersora
raarkvärdeslegringen i sådana områden som del här gäller normall till myckel
stort del beror på sådana förväntningar synes del mig rimligt alt på della sätt
ställa upp en presumtion för alt så är fallet. En presumtionsregel tillgodoser
markägarens berättigade intresse av all inle drabbas av oskälig
förmö-genhelsförlust eftersom presumtionen bryts, om utredningen ger vid handen
alt markvärdestegringen helt eller delvis saknar samband med den kommande
ändrade markanvändningen.
Inom ramen för en
presurationsregel kan övergångsprobleraen ges en tillfredsställande lösning.
Sålunda bör den tidpunkt från vilken presumtionen räknas inle i något fall få
avse lid som nu redan är passerad. Däremot finns knappast anledning all avvakta
tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Med utgångspunkt från
att förslagel komraer atl offentiiggöras före den 1 juli 1971 bör
presurationen få räknas tidigast från denna dag.
Den lid under vilken
värdestegringen skall ha konstaterats bör inle vara alllför lång. Dels
försvagas annars sannolikheten för all värdestegringen beror på
lälbebyggelseulvecklingen och dels ökar utrednings-svårigheterna ju längre tid
som skall överblickas. Jag har därför stannat för atl regeln bör gälla den
värdestegring som har ägt rum under de senaste tio åren före ansökningen om
expropriation men övergångsvis inte längre tillbaka än sedan den 1 juli 1971.
För all inle liden skall kunna förlängas i oskälig raån genora dröjsraål med
fullföljande av exproprialionen bör dessutom gälla all den inle skall få
överstiga femlon år före den dag då talan väcks vid domstol. För enkelhetens
skull komraer jag alt i fortsättningen kalla den lidpunkt från vilken
beräkningen enligl presumtionsregeln skall utgå för presumlionslidpunkten.
Eftersom presumtionsregeln
avser atl träffa förväntningsvärden som hänger samman med ändring i
markanvändningen bör den kompletteras med en särskild föreskrift för del fall
all stads- eUer byggnadsplan har fastställts efler den lidpunkt som annars
skulle ha utgjort presuralions-lidpunkt. Värderingen av raarken bör i elt
sådant fall ske raed beaktande av del användningssätt sora är lUlålet enligt
den nytUlkorana planen. Jag föreslår för delta fall den särregeln att
presumtionslidpunklen inle förläggs lill tidigare tidpunkt än dagen för
planfastställelsen. För att inle
Prop.1971:122 182
särregeln
skall få en häramande effekt på planeringsverksamheten bör den endast få gälla
planfastställelser som sker före expropriationsansökan. Detta leder till att
koramun sora vill expropriera mark sora skall detaljplanläggas måste ansöka om
expropriation före planfaststäUelsen för att kunna dra fördel av
presumtionsregeln. Särregeln bör gälla bara i den män planen innebär atl marken
avses för enskUl bebyggande. Till den del marken avselts lUl gala, ]5ark eller
annat allmänt ändaraål innebär planen i och för sig inte någon värdehöjande
faktor och då bör presuralionsregeln vara tilläraplig ulan begränsning.
Mot
bakgrund av del nu anförda förordar jag en regel av innebörd alt vid
expropriation för lälbebyggelseändaraål den ökning av den exproprierade
faslighetens värde som har ägt rum under liden från tio år före
exproprialionsansökningen, dock högst femlon år före talans väckande vid
domstol, skall anses bero på exproprialionsföretaget, om del inle blir utrett
all värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i fråga om
raarkens tillåtna användningssätt. Övergångsvis kommer regelns lillärapning
all vara inskränkt lill värdestegring som inträffat efter den 1 juli 1971. Ora
marken i före expropriationsansökan fastställd detaljplan avsetts lill enskild
bebyggelse gäller presumtionsregeln bara värdestegring som inträffat därefter.
För
alt presumtionsregeln skall tillämpas krävs att den exproprierande gör
gällande alt ej ersättningsgill värdestegring av någon betydelse har ägt rum
efter presumtionslidpunklen. I så fall kan regelns praktiska tiUämpning
gestalta sig på följande sätt. Först utreds vilket marknadsvärde fasligheten
hade vid näranda tidpunkt. Vanliga regler för fastställande av löseskUling
skall därvid gälla. Det sålunda framkomna värdet i fortsättningen kallat
presiurationsvärdet läggs lill grund för expropriationsersältningens
fastställande, i den mån det inle blir utrett i målet att en värdestegring har
inträffat efter presumtionslidpunklen som beror på annat än förväntningar om
ändring i lillålel användningssätt. Löseskillingen kommer alltså all uppgå
lill presumlionsvärdel ökat med sådan del av den därefter inträffade
värdestegringen som är ersättningsgill enligl presumtionsregeln. Ökningen får
dock givetvis inte leda till alt löseskillingen kommer alt översliga
marknadsvärdet vid värdelidpunkten.
Vid
ersättningsberäkningen måste beaktas huruvida fastighetens skick har förändrats
under liden mellan presumlionstidpunklen och värdelidpunkten. Fastighetens
värde kan exempelvis ha ökat genom atl nybebyggelse har skell eller atl
befintlig byggnad har förbättrats. Jordbruksmark kan ha ökat i värde på skilda
sätt, såsom genom alt täckdikning utförts, ägoanordningen förbättrats, mark
torrlagts eller enskild väg anlagts. Skogstillväxl är givelvis också atl
betrakta som sådan förändring av fastigheten som är ägnad atl öka faslighetens
värde. Fastighelen kan också ha förändrats på sätt som föranleder att värdet
blir lägre. En
Prop.
1971:122 183
byggnad på fastighelen kan ha skadats genom olyckshändelse
eUer ha minskal i värde genom försummat underhåll. Avverkning av skog är också
en värdesänkande faktor all beakta. Tillbehör kan vidare ha tillförts
fastighelen eller avhänls denna. Inte endast fastighetens faktiska ulan även
dess rättsliga beskaffenhet är givetvis av betydelse i sammanhanget. Rältighel
som gäller till förmån för eller belastar fastigheten kan ha undergått
förändring. De förändringar av fastighelen som nu har exemplifierats måste
tillåtas påverka presumlionsvärdel. Della kan lämpligen ske därigenom all man
besläramer presumlionsvärdel med hänsyn lill det skick fastigheten befinner
sig i när värderingen sker. I förtydligande syfle bör della uttryckligen anges
i lagtexten.
Sedan
faslighetens presumlionsvärde sålunda har fastställts med utgångspunkt från
dess aktuella skick återstår att bedöma i vilken raån någon värdestegring har
skett efter presumtionslidpunklen av annan orsak än som hänger sararaan med
förväntningar om ändring i del lill-lålna användningssättet. Skilda sådana
orsaker kan komma i fråga. Fastigheten kan ha ökat i värde till följd av
rationalisering som, ulan atl påverka fastighetens skick, har medfört
förbättrade avkastningsmöjligheter eller på "grund av att prisema på
fastighetens produkter eller tjänster har stigit. I sådani fall har ägaren
utöver presumtionsvär-det rätt till ersältning för den ökning av
fastighetsvärdet som svarar mol rationaliseringen resp. prisstegringen.
Detsamma bör gälla beträffande bebyggd fastighet i fråga om den stegring av
fastighetsvärdet som hänger samman med stigande kostnader vid nyproduktion av
likvärdiga objekt. Däremot skall självfallet inte beaktas sådan värdestegring
som beror på förväntan orn ökad avkastning vid ell framlida med lälbebyggelseulvecklingen
sararaanhängande ändrat användningssätt.
Sora framgår av det anförda är det grundläggande för
presuralions-regelns tillämpning all viss konstaterad värdeökning kan hänföras
lill någon annan omständighet än som beror på förväntningar om ändring i det
tillåtna användningssättet för att ersättning motsvarande värdeökningen skall
utgå. Bedömningen av huruvida så är fallet skall grundas på den i målet
förebragla utredningen. Däremot saknar del betydelse för värderingsfrågans
avgörande, huruvida del kan styrkas eller göras mer eller mindre sannolikt all
överskjutande värdestegring verkligen beror på expropriationsförelagets
genomförande. Regelns innebörd är nämligen all så obetingat anses vara fallet,
i den mån infe någon av den ändrade raarkanvändningen helt oberoende
värdehöjande faktor föreligger.
För redan tätbebyggd raark kan tUlämpningen av
presumtionsregeln belysas med följande exerapel. Anlag all ell centrum med
skUda serviceanordningar skall uppföras inom ell befintligt bebyggelseoraråde.
Koramunen förbereder en ändring av gäUande stadsplan som skall tillåta alt viss
del av den befintiiga bebyggelsen ersätts med centrum-
Prop. 1971:122 184
bebyggelsen.
Komraunen ansöker ora expropriation av den bebyggelse som skall ändras. Vid
värderingen i expropriationsmålel skall man med tillämpning av
presumtionsregeln bortse från sådan under presum-lionsfiden uppkommen
värdeökning sora beror på förväntningar ora ändring i fråga om raarkens
tillåtna användningssätt, dvs. i exemplet förväntningar som grundas på alt den
mark på vilken cenlrumbebyg-gelsen skaU uppföras i fortsättningen kommer all ge
högre avkastning än som tidigare kunnat utvinnas. För övrig bebyggelse är inle
någon förändring all förutse. Den värdestegring som koramer sistnämnda
bebyggelse till del som följd av centrumbebyggelsens tillkomst beror
uppenbarligen inle på förväntningar om ändring i fastigheternas användningssätt
och skall alltså ersättas, om någon av fastigheterna i senare sammanhang
skulle komma all exproprieras av ell eller annat skäl. Föreligger
förutsättningar för värdeslegringsexpropriation och sådan expropriation
utnyttjas, kan dock resullalet bli ell annat.
När
del gäUer all för redan bebyggd mark bedöma om den efter presumtionslidpunklen
inträffade värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändringar i det
tillåtna användningssättet kan ofta ledning hämtas från den prisutveckling som
har skell för annan jämförlig bebyggelse där tälbebyggelseulvecklingen kan
sägas vara fullbordad och där någon ändring i markanvändningen uppenbarligen
inle kan förutses inom överskådlig tid.
En
särskUd fråga är på vilket sätt prisutvecklingen för andra jämförliga, av
förväntningar ora ändrad raarkanvändning opåverkade fasligheter skall vara
vägledande för värderingen av den aktuella fastigheten. Detla spörsmål är i
första hand elt problem för rällslillämpningen. Resultatet bör dock i princip
bli det all den del av faslighetens marknadsvärde vid presumlionstidpunklen som
inle kan sägas utgöra förvänlningsvärde räknas upp i samma mån sora
marknadsvärdet har stigit för järaförelsefaslighelerna under presumlionsliden.
Kan man i det enskilda fallet ulgå från att några förväntningsvärden inte
förelåg vid presumtionslidpunklen utan att dessa tillkommit senare, blir
tUl-lämpningen av presumtionsregeln väsentligt förenklad. Etl rättvisande
värderingsresultat uppnås i etl sådant fall, om löseskillingen fastställs genom
direkt jämförelse med sådana i övrigl jämförliga fastigheter för vilka någon
ändrad markanvändning uppenbarligen inte kan förutses. Något marknadsvärde vid
presumlionstidpunklen behöver då inle fastställas.
Vid
tillämpning av presumtionsregeln kan det ibland finnas anledning all beakta
den allmänna prisutvecklingen. I det enskUda fallel kan del mången gång i och
för sig stå klart att en inträffad värdeökning åtminstone delvis är grundad på
sådana omständigheter sora inle avses med presumtionsregeln, medan det kan vara
svårt att precisera hur stor del av värdeökningen delta gäller. Del kan då vara
riraligt att till-
Prop.
1971:122 185
godoräkna
fastighetsägaren en prisstegring som svarar mol utvecklingen av del allmänna
prislägel. Sora jag har anfört i fråga om värderingen vid förtida tillträde
bör konsuraentprisindex i regel vara en lämplig utgångspunkt för beräkningarna.
En uppräkning av presumlionsvärdel med hänsyn till det allmänna prislägel
utesluter självfallet att tillägg till värdet dessutom sker på grund av annan
värdehöjande faktor, exempelvis förbättrade avkaslningsmöjligheter. Däremot
skall presumlionsvärdel sora förut har anförts bestämmas med hänsyn till
fastighetens aktuella skick, innan uppräkningen äger rura. Etl tillgodoräknande
av en prisstegring sora svarar mol utvecklingen av del allmänna prisläget
kommer i fråga framför allt beträffande sådana fastigheter vars
pre-sumtionsvärde väsentligen är grundat på andra omständigheter än fastighetens
avkastningsförmåga vid det före exploateringen aktuella användningssättet. I
sammanhanget kan vara anledning atl påpeka atl presumtionsregeln inle
utesluter alt förväntningsvärden ersätts, nämligen om de förelåg redan vid
presumtionslidpunklen. Della kan vara fallet särskUt under den första liden
innan regeln fåll full effekt. Har en mera betydande förändring av det allmänna
prisläget skett sedan presumtionslidpunklen, är del rimligt atl ell sådani
förväntningsvärde uppräknas i den utsträckning som svarar mol förändringen i
prislägel.
Som
framgår av vad jag redan har anfört behöver presumtionsregeln inte tillämpas i
varje raål ora expropriation för lälbebyggelseändamål. Regeln saknar mening,
när del kan antas alt värdestegring på grund av tätbebyggelseutvecklingen inte
alls eller endasl obetydligt har gett utslag i marknadsvärdet vid tidpunkten
för målels avgörande. Detta lorde i allmänhet vara fallel vid expropriation
sora inte leder till all bebyggelsen i storl påverkas. I sådana fall, t. ex.
expropriation för galureglering inom ell eljest färdigbyggt samhälle, lorde
därför det aktuella marknadsvärdet kunna läggas till grund för ersältningsberäkningen.
Jag
räknar med alt presumtionsregeln skall kunna få inflytande på
markprisutvecklingen. I vilken omfattning och i vilken grad detta kommer att
ske beror emellertid på kommunens markpolilik. I den mån förväntningsvärden
även i fortsättningen kommer all påverka fastighetspriserna kan
presumtionsregeln leda till all expropriationsersättningen inte ger
expropriaten möjlighet atl förvärva en fastighet som är fullt jämförbar med den
han tvingas avstå från. Ibland kan etl sådant resultat av ersättningsregeln le
sig stötande. Jag tänker på sådana fall då expropriationen avser fastighet som
har lUl huvudsaklig uppgift alt tjäna som bostad för ägaren. Om en sådan
fastighet exproprieras, har ägaren ett berättigat anspråk på alt få en
ekonomisk ersättning som ger honom möjlighet atl skaffa en annan fastighet som
är i skilda avseenden jämförlig med den exproprierade. Härvid bör hänsyn tas
infe bara till rent ekonomiska faktorer ulan också till sådant som fastig-
Prop.
1971:122 186
hetsägarens
intresse av att få bo kvar i sin gamla miljö om del är möjligt. Ersättningen
bör vara tillräcklig för alt ge ägaren möjlighet att skaffa en likvärdig
ersällningsfaslighel i grannskapet eller på annat håll. 1 del förut berörda
exemplet med etl bebyggelseområde som delvis las i anspråk för
cenfrumbebyggelse bör alltså ägaren av en egna-hemsfaslighet som exproprieras
för cenlrurabebyggelsen försällas i sådant ekonomiskt läge alt han kan
förvärva en likvärdig bostadsfastighel inom den del av området sora inte skall
förändras. Lagen bör innehåUa en uttrycklig garanti härför. Jag föreslår därför
en särskUd regel sora garanterar nu åsyftade grupper av fastighetsägare all få
den ersättning som behövs för atl de skall kunna skaffa sig en jämförlig
fastighet.
Regeln
kan lärapligen utforraas efter förebild av de kriterier som enligt jordabalken
skall vara uppf)'llda för alt bostadsarrende skaU anses föreligga. Den bör
gälla i fall då presumtionsregeln i och för sig är tillämpUg samt ta sikte på
fastigheter som innehas i huvudsakligt syfte all bereda bostad åt ägaren och
honom närslående. En sådan forraulering lorde få anses omfatta även del faUet
atl ägaren är ett dödsbo och fastigheten används som bostad av den avlidnes
närslående. Däreraot blir regeln inle till-lämplig när fastigheten ägs av annan
juridisk person och inle heller när syftet med fastighetsinnehavel är all
bereda ägaren inkorasler genom uthyrning eller när fastigheten har förvärvats
av någon som inle äranar begagna den för egen räkning utan avser all sälja den
vidare. En fastighet som är tillfälligt uthyrd bör anses omfattad av regeln
ora omständigheterna lalar för atl ägaren h;ir för avsikt alt sederraera
bosätta sig där. Regeln bör gälla inte bara fastighet som tjänar som ägarens
per-manenia bostad ulan också fritidshus. Inom regelns tillämpningsområde
faller i första hand enfamiljshus. Vad beträffar tvåfamiljshus bör dock den
omständigheten att den ena lägenheten används för uthyrning inte leda lill all
regeln försätts ur tiUämpning. I della som i andra liknande fall blir
avgörande vad som är del huvudsakliga syftet med fastighetsinnehavel.
Som jag förut anfört bör
regeln innehålla en uttrycklig garanli för alt ägaren får den ersättning som
behövs för atl han skall kunna skaffa sig en annan likvärdig fastighet.
Ersättningen bör vara sådan att han får ekonomiska möjligheter alt förvärva en
bostadsfastighet som med hänsyn lill beskaffenhet, läge och användbarhet är
likvärdig med den han måste lärana. Det kan eraeUertid tänkas all de
fastigheter som är närmast jämförliga raed exproprialionsfastighelen ligger
inora etl område där förändring av bebyggelsen är all vänla, eventuellt inom en
nära framtid, och där fastighetsvärdena i betydande grad har påverkats av detla
förhållande. I så fall bör jämförelsen i stället inriktas på fastigheter där
några sådana förändringar inte kan förutses.
Den
här förordade ersättningsregeln skulle kunna konstrueras sora
Prop.
1971:122 187
en
personlig ersältning till fastighetsägaren. För en sådan lösning lalar att
rätten tUl ersättning grundas på fastighetsägarens personliga förhållanden.
Emellertid skulle en uppdelning av ersättningen i nu åsyftade fall på
löseskiUing och personlig ersättning kunna innebära en nackdel för
inteckningshavarna och orsaka osäkerhet för kreditgivningen till denna typ av
bebyggelse. Vidare kompliceras tillärapningen om del i dessa fall blir
nödvändigt all göra två värderingar, en med användning av presuralionsregeln
och en med lillärapning av den nu diskuterade regeln. Av dessa skäl har jag
funnit det lämpligast all utforma regeln som en jämkningsregel i anslutning tUl
presumtionsregeln. Del praktiska resultatet av en sådan konslraklion blir att
expropriationsersättningen för fastigheter av den typ del här är fråga om
normall kan beslämmas genora en direkt järaförelse raed kostnaderna för
anskaffning av en likvärdig ersättningsfastighet.
Om
kommunerna bedriver en fast och konsekvent markpolilik synes de här föreslagna
värderingsreglerna, i förening med den utvidgade exproprialionsmöjligheten för
komraun, vara ägnade all i fortsättningen därapa prisstegringen på
fastighelsraarknaden, specielll uppkomsten av förväntningsvärden som hänför sig
lUl kommande plan eller planändring. En sådan utveckling är, som jag redan
tidigare har framhållit, i hög grad önskvärd. Vidare får del föreslagna
systerael lill följd all koramunerna kan planera den fraratida utbyggnaden ulan
all i sarama utsträckning som nu behöva beakta värdeslegringsproblemen. Della
bör allmänt sett leda lill bättre planer och dessutom skapa förutsättningar
för atl allraänhelen bereds större insyn och inflytande i fråga om
bebyggelseplaneringen.
De
nya värderingsreglerna bör alltså kunna få avsevärd praktisk effekt. Jag vill
emellerlid betona atl del är svårt alt nu med säkerhet bedöma hur de kommer
att verka. Utvecklingen bör följas med uppmärksamhet. En omprövning bör ske,
om del skulle visa sig att effekten i något avseende inte har blivit den
avsedda eller om reglerna eljest kan förbättras.
Bestämraelserna
om exproprialionsändamålels inverkan blir inle omedelbart lillärapUga vid
värdeslegringsexpropriation. Syftet med sådan expropriation är nämligen inte
atl marken skall användas för visst ändamål utan atl samhället skall kunna
tUlgodogöra sig värdestegring sora ett företag orsakar på närliggande
fastigheter. Värdeslegringsexpropriation skall enligl utredningens av raig
godtagna förslag la sikte på värdestegring som ännu inte har inträffat. Senast
när ansökan ora expropriation görs blir emellerlid del förelag som väntas
orsaka värdestegringen känt och senast vid denna tidpunkt kan värdestegringen
uppstå. Del behövs bestämraelser som förhindrar att värdestegringen koramer
expropriaten lill godo. Del synes mig härvid naturligt all anknyta lill
reglerna om exproprialionsändaraålels inverkan på fastig-
Prop. 1971:122 188
helsvärdena.
Jag förordar därför all del föreskrivs all dessa regler skall äga motsvarande
tillämpning vid värdeslegringsexpropriation när den åtgärd som grundar
expropriationsrätt är sådan alt räll till expropriation för
lälbebyggelseändaraål skulle föreligga.
4.3.3.
Ersättning för fastighelsintrång. Vid expropriation av del av fastighet skall
enligl gällande rätt löseskiUing betalas för del markområde som exproprieras.
Om återstoden av fastighelen lider skada eller intrång genom exproprialionen
eller den exproprierade delens användande, skall delta korapenseras genora
särskUd inirångsersällning. Exerapel på sådana fall är alt restfastighelen får
oläraplig arrondering, atl byggnadsbeståndet blir för storl för den återstående
fastighetsdelen eller atl del förelag för vilket expropriation sker medför
immissioner som drabbar reslfastigheten. För rätt lill ersältning på grund av
immissioner uppställs i motsats lUl vad som gäller enligl railjöskyddslagen
inle något krav på atl ölägenheterna skall vaira av särskilt allvarlig art. Om
expropriationen medför såväl nytta som skada för restfastighelen skall intrångsersättning
utgå endast ora skadan eller intrånget överstiger nyttan. Däremot skall någon
avräkning av exproprialionsnylta mol löseskillingen inle förekomma.
Utredningen
föreslår all den nuvarande uppdelningen i löseskUling och inirångsersällning
vid delexproprialion slopas. I stället förordas att ersältning skall ulgå
endast för fastighelsintrång och att denna ersältning skall motsvara
skillnaden meUan fastighetens raarknadsvärde före expropriationen och
restfastighelens marknadsvärde efler denna. En sådan reglering är enUgt
utredningens mening ägnad all underlätta värderingen. Den innebär vidare alt
vinst som beror på att expropriationen raedför en rationellare
fastighetsindelning kommer den exproprierande lill godo. En annan fördel med
förslaget är enligl utredningen alt exproprialionsnylta får avräknas även mot
den del av ersättningen sora utgör lösen för det exproprierade området.
Gällande
regler ora förelagsskada och förelagsnytta kan enligl utredningen ibland verka
överraskande. Sora exempel anförs atl expropria tion äger rum för att bereda
utrymme åt ett förelag som orsakar immissioner. Ägaren av den fastighet från
vUken eu del exproprieras får då full ersättning för ölägenheterna lill följd
av immissionerna medan hans granne, som kanske har lika stora olägenheter men
inle behövt avstå någon mark, har betydligt mindre möjligheter alt få
ersättning. De sakliga skälen för all ha speciella ersättningsregler för de
immissionsfall som förekommer lill behandling i samband med expropriation är
enligl utredningen ganska svaga. De från grannelagsrällen hämtade regler som
föreslås gälla vid justering av expropriationsfastighetens raarknadsvärde
Prop. 1971:122 189
på
grund av expropriationsförelagets inverkan bör därför enligt utredningen tillämpas
även vid bestämmande av ersättning för fastighelsintrång.
De
föreslagna bestämmelserna om delexpropriation tillstyrks eller lämnas ulan
erinran av flertalet remissinstanser. De utsätts emellerlid för kraftig kritik
från några håll, särskilt från de två domstolar sora har yttrat sig över
betänkandet. Dessa pekar på flera situationer där de föreslagna reglerna anses
raedföra oacceptabla resultat och de godtar inte utredningens bedömning all
förslagel är ägnat all förenkla ersättningsberäkningarna.
Enligl min mening innebär
utredningens förslag alt vid delexproprialion slå samman löseskiUing och
ersältning för intrång på restfaslighel lill en post, som skall motsvara
skillnaden i marknadsvärde på fastigheten före och efter expropriationen,
klara fördelar. Regeln överensstämmer väl med principen all
exproprialionsersällningen skall motsvara den förraögenhelsrainskning sora
drabbar expropriaten lUl följd av exproprialionen. Nuvarande besläramelser, som
innebär atl expro-priationsnylla får avräknas bara mol den särskilda
inlrångsersätlningen, leder däremot lill överkompensation i sådana fall då
nyttan överstiger denna ersättning. Den föreslagna regeln kan troligen medföra
all ersättningarna kommer all växla i högre grad än raed nuvarande regler
beroende på expropriationens inverkan på restfastighelens värde. Jag kan inle
se alt detla inger några betänkligheter, och jag förordar all utredningsförslaget
i denna del läggs lill grund för lagstiftning.
Det
kan givetvis ibland, t. ex. när del exproprierade området utgör endasl en ringa
del av hela fastighelen, vara svårt att påvisa någon skillnad i marknadsvärde
mellan den odelade fastigheten och reslfastigheten. Som regel lorde man dock
med fog kunna räkna med all en viss skillnad föreligger åtminstone såtillvida
att en köpare inte skulle vara beredd atl avstå från någon del av fasligheten
utan reduktion av priset. Mol bakgrund härav synes det motiverat all i sådana
fall döma ul ersättning bestämd exempelvis lill visst belopp per m. I andra
fall kan del förhålla sig så att det exproprierade området har ell
självständigt marknadsvärde och att exproprialionen inle i och för sig
påverkar restfastighelens värde. Detta kan ofta vara förhållandel exempelvis
vid expropriation av skogsmark. I en sådan sUualion bör man kunna ulgå från
alt skillnaden i marknadsvärde före och efler exproprialionen överensstäraraer
raed värdet på den avstådda raarken och det är då tillräckligt atl fastställa
della värde. De av vissa reraissinstanser uttalade farhågorna för all förslagel
skulle leda lill stora koraplikalioner i värderingsförfarandet järafört med
nuvarande ordning synes raig betydligt överdrivna.
Sora
utredningen påpekar innebär förslagel alt rationaliseringsvinster i förra av
exempelvis förbättrad fastighetsindelning, som beror enbart
Prop.1971:122 190
på
expropriationen, kommer den exproprierande till godo. Detta synes väl motiverat
med hänsyn till att ändamålet med en expropriation är atl tillgodose viktiga
allmänna intressen. Vid remissbehandlingen har emellertid gjorts gällande alt
en sådan konsekvens är otUlfredsstäUande när den exproprierande är en enskild
part. Sora exerapel har härvid nämnts alt den markägare sora innehar del av en
lorat och får rält atl lösa in övriga tomtdelar skulle få tUlgodogöra sig hela
vinsten av den nya fastighetsindelningen. Kritiken på denna punkt synes mig
emellertid bygga på en felaktig uppfattning om den föreslagna regelns innebörd.
I etl fall av åsyftad typ uppkommer värdeökningen redan före inlösningen,
nämligen genom lomlindelningen. Om för all anknyta till ell av
exproprialionsdoraslolen i Slockholra anfört exerapel två tomter, A och B,
med en areal av resp. 760 och 520 m, görs till föremål för ny loratindelning,
sora innebär all 40 m- las från B och jämte hela A delas så atl två nya tomter
ora vardera 400 ra bUdas, kommer B:s värde därefter alt utgöras dels av värdet
på den resterande tomten, 480 m, och dels av del värde orarådet om 40 ra-
representerar sora del av den nybildade tomten. Om ägaren lill A löser in della
område skall aUlså ersättningen beslämmas lill sistnämnda värde, vilket innebär
all även B:s ägare kommer alt tillgodoföras en del av den rationaliseringsvinst
som uppkommer genora den nya loralindelningen.
Sora
remissinstanserna har påpekat bör beslämraelsen i 8 kap. 5 §
fastighelsbildningslagen samordnas raed de föreslagna nya reglerna ora
beräkning av expropriationsersältning vid delexpropriation. Jag ålerkoraraer
lill denna fråga i specialmotiveringen.
En
sammanställning av de fijreslagna bestämmelserna om ersältningsberäkningen vid
delexproprialion med reglerna om expropriationsändamålets inverkan vid
fastställande av marknadsvärdet leder lill alt jämförelsen i princip skall ske
mellan å ena sidan hela fastighetens marknadsvärde före expropriationen med
bortseende från exproprialionsändamålels inverkan och å andra sidan
restfastighelens värde efter expropriationen, varvid hänsyn las även till
denna inverkan. Har inverkan av expropriationen gått i positiv riktning kan
denna jämförelse leda lill atl någon skada över huvud laget inle har uppkommit
för expropriaten. I så fall skall ingen ersättning utgå. Detta synes raig inte
inge några betänklighele:r. Ora expropriaten inle har drabbats av någon
förraögenhelsrainskning har han nämligen inte heller något berättigat anspråk
på ekonomisk ersättning. Visserligen kan det göras gällande all expropriaten
kan komma i ell särare läge än andra markägare, vilka får åtnjuta vinsterna av
exproprialionsföretaget ulan all behöva betala något vederlag. Detla synes mig dock
inle utgöra tillräckligt skäl för atl utforma reglerna ora
expropriationsersältning så all även expropriaten får motsvarande förmån. F. ö.
lorde de föreslagna reglerna om värdeslegringsexpropriation öppna vissa
möjlighe-
Prop.
1971:122 191
ler
all dra in de vinster som exproprialionsförelagel lUlför övriga markägare.
I delta sammanhang vill
jag kort beröra frågan om tillämpningen vid delexproprialion av den särsldlda
presurationsregel sora jag tidigare har föreslagit för fall av
tälbebyggelseexpropriation. Denna regel innebär all man vid beräkningen av
värdet på fastigheten före expropriationen under vissa förutsättningar skall
bortse från värdeökning som har inträffat under de senaste tio åren. När det
gäller all bestämma restfastighelens värde skall emellertid denna värdeökning i
princip medräknas. Härvid måste emeUertid beaktas all exproprialionen kan ha
inneburit att ell övervärde som avser den odelade fastighelen har reducerats
eller helt fallit bort såvitt avser restfastighelen. Av expropriationens
omfallning kan t. ex. slutas all tätbebyggelse för överskådlig lid eller för
all fraratid inle koraraer all lokaliseras till restfastighelen. Genom domen i
expropriationsmålel kan vidare ha blivit klarlagt all ägaren inle har räll lill
kompensation för övervärdet i händelse av expropriation. Endast ora del slår
klart all ägaren verkligen koramer atl kunna tillgodogöra sig övervärdet kan
man med säkerhet räkna med atl delta fortfarande finns kvar i den del av
fastighelen som ägaren får behålla.
Jag
delar utredningens uppfattning alt det inle är motiverat att låta
immissionsskador från exproprialionsföretaget påverka ersättningen i andra fall
än då rätt till ersättning för sådana skador föreligger enligt reglerna i
mUjöskyddslagen. De av utredningen föreslagna bestämmel-sena leder lill sådant
resultat och synes därför lämpliga. I likhet med utredningen anser jag det
också motiverat atl tillämpa motsvarande regler då exproprialionsförelagel har
en positiv inverkan på markvärdena. Vid tolkningen av bestäraraelserna härom
får raan söka ledning i de principer som har utbildats inom grannelagsrällen
för skadefall.
I
enUghel med vad som lorde vara gällande räll bör man även ulan speciella regler
vid lillärapningen av reglerna om delexpropriation inte vara strikt bunden av
den gällande fastighetsindelningen. Om flera fasligheter tUlsararaans bildar
en ekonomisk enhet, t. ex, en beslående brukningsenhet, bör man vid prövningen
ulgå från denna enhet. Motsvarande gäller om en del av en regislerfaslighel utgör
en självständig ekonomisk enhet. Det lorde i allmänhet inte möta några
svårigheter alt avgöra vad som är en ekonomisk enhet. Undanlagsvis kan det vara
motiverat att behandla en fastighet som en självständig enhet vid bestämmande
av expropriationsersältning trots all den ingår i en ekonomisk enhet. Delta
gäller fraraför allt om fastighelen är särintecknad och inteckningshavaren
skulle kunna lida skada om delexpropriationsreglerna tillämpades.
Utredningen
uppehåller sig i anslutning till reglerna ora fastighelsintrång något vid
frågan ora rättighetsexproprialion. Upp-
Prop. 1971:122 192
låtelse av en rättighet genom expropriation kan enligt
utredningen i värderingshänseende helt jämställas med expropriation av del av
fastig-hel. Om exproprialionen har till ändamål all bringa en befintlig rättighet
att upphöra bör raan skilja på olika fall. Om rättigheten är knuten tUI
innehavet av en viss fastighet bör ersättningen motsvara del intrång i den
härskande faslighetens värde som exproprialionen medför. I andra fall bör
rättigheten jämställas raed äganderätt till fastighet och ersättning vid
totalexpropriation aUtså ulgå sora löseskUling eller ora rättigheten bara
delvis exproprieras som intrångsersättning. Jag kan för egen del ansluta mig
lill vad utredningen sålunda har anfört.
4.3.4. Annan ersättning. Genora löseskiUing och
intrångsersättning kompenseras expropriaten för förmögenhelsförlust genom
avstående av den fasta egendom som frånhänds honora genora expropriationen och
genora värdeminskning på fastighetsdel som blir kvar i hans ägo.
Expropriationen kan emellertid medföra även annan skada. Som exempel kan
nämnas att expropriaten får kostnader för flyttning till annan fastighet eller
all en av honom driven rörelse raåste läggas ner. Också sådana skador skall
ersättas i samband med expropriation. Ersättning utgår dock bara för ekonomisk
skada. Affektionsvärden och liknande kompenseras alltså inle.
Utredningens förslag innebär i princip inle någon ändring
i förhållande till vad som sålunda gäller. Förslaget har i stort sett
godtagits av remissinstanserna och inle heller jag har något att erinra mot del
i sak. iag förordar därför all gällande regler bibehåUs i denna del.
I betänkandet diskuterar utredningen vissa speciella
värderingsproblem, och i en vid betänkandet fogad promemoria belyser ett par
av utredningens experter frågor om värdering av rörelser. För egen del anser
jag mig inte ha anledning all gå närmare in på hur värderingen bör ske i olika
tänkta situationer. Sora exproprialionsdomslolen i Stockholm har påpekat blir
värderingen i del enskUda fallel i hög grad beroende av vUket material
parterna för in i processen. Syftet med ersättningen skall även här vara att
ge expropriaten möjlighet alt bibehålla det ekonomiska läge som skulle ha förelegal
om någon expropriation inte hade ägt rum. Vid tillämpningen av
ersättningsreglerna synes det naturligt all anknyta till vad som gäller i
skadeslåndsrätlen. Detla innebär bl. a. all det måste föreligga adekvat
orsakssammanhang raellan exproprialionen och skadan. I allraänhel skall någon
ersältning inte ulgå ora skadan skulle ha inträffat även om expropriation inle
hade korarait till stånd. I speciella situationer kan dock, sora Svea hovrätt
har påpekat, gällande regler ora konkurrerande skadeorsaker leda lill en annan
bedömning. Vid prövning av ersättningsfrågan bör vidare hänsyn las till
åtgärder som den exproprierande har vidtagit för atl minska skadan och
Prop.
1971:122 193
till
de krav som rimligen har kunnat ställas på expropriaten i detla hänseende.
Utredningen föreslår sora
beteckning för den nu behandlade typen av ersättning uttrycket personlig
ersättning. Denna beteckning synes mig emellertid kunna föranleda missförstånd
rörande den typ av skador som skall ersättas. Jag anser därför inte alt den bör
användas i lagtexten.
4.3.5.
Kompensationsreglerna i BL. Vid inlösen av mark enligt BL skall på grund av den
allmänna hänvisningen i 137 § i princip ersättningsreglerna i ExL tUlämpas.
För vissa fall av inlösen modifieras eraeUertid dessa regler genom
bestäraraelser i BL om kompensation för s. k. planskada. Sora huvudprincip
gäller atl en raarkägare inle har rält lill ersättning för att han av gällande
plan förhindras att använda sin mark på det sätt som skulle vara raest
lönsaral. Detta anses följa av 5 § BL, enligt vilken det för rätt lill
tätbebyggelse förutsätts all marken vid planläggning har prövats från allmän
synputikl lärapad for detta ändaraål. Från den angivna huvudprincipen finns
vissa undantag. Om en planändring medför all fastighetsägaren inte kan använda
sin mark annat än på sätt som slår i uppenbart missförhållande till markens
tidigare värde kan koraraunen vara skyldig atl lösa in raarken eller att betala
ersättning för den uppkorana skadan. Inlösenskyldighet gäller i huvudsak i fall
då raarken över huvud tagel inle får användas för enskilt bebyggande. Som
exempel kan näranas alt den har avselts för gala, park, allmän byggnad e. d.
Ersättningsrätt föreligger då bebyggelseförbudet visserligen inle är totalt
raen ändå raycket ingripande. Vid byggnadsplan kan aldrig någon uilösenplikt
korama i fråga, vilket sammanhänger med atl det inle är komraunen som har
ansvaret för genomförandet av sådan plan. Däremot kan i vissa fall markägare ha
rätt till ekonomisk ersältning för skada genom planen.
Den
ersättning som skall utgå till markägaren vid tillämpning av de nu berörda
kompensationsreglerna bestäms efler raarkens tidigare värde, dvs. värdet före
planläggningen. Detla mnebär för inlösenfallen atl värderingen skall hänföras
till en tidigare lidpunkt än som följer av ExL. Härvid uppkommer frågan om
ersättningen skall innefatta även sådana förväntningsvärden som förelåg vid
denna tidpunkt, dvs. värden som berodde på att man räknade med all marken
efler planläggningen skulle kunna användas på elt mera lönsamt sätt än
tidigare. Gällande rält på denna punkt är inte helt klar. Enligt utredningen
lorde frågan bedömas olika i skilda typfall. Är marken av- sedd för allmän
byggnad torde den uppskattas lill sararaa värde som mark för enskilt bebyggande
med raotsvarande byggnadsrält. Är den avsedd för annat allmänt ändamål torde
tidigare förväntningsvärden beaktas när det är fråga om gatumark, mindre parker
och andra be-
7 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop.
1971:122 194
gränsade
områden, sora så att säga ingår i tätbebyggelsen, men inte då det gäller större
samraanhängande arealer som frUuftsområden och flygplatser.
De gällande
kompensationsreglerna måste enUgt utredningen betecknas sora liberala mot
markägarna bl. a. eftersom ersältning i vissa fall utgår för förväntningsvärden
sorn har fallit bort genom planläggningen. Utredningen anser att della inle kan
undgå all väcka kritik och framhåller all den skada sora ersätts ;ir orsakad
inte av expropriationen ulan av planläggningen och att en markägare rimligen
raåste kunna föratse alt inte all mark inom planområdel kan avses för enskUt
bebyggande. Den omständigheten att ägaren kan h;i förvärvat marken lill ett
högre pris än han skulle ha gjorl om man inle hade haft anledning alt räkna med
tätbebyggelse på platsen medför inte att det är givet att detla pris skall
ersättas vid inlösen. Det är nämligen en allmän expropriationsrättslig princip
alt expropriaten inte har någon obetingad räll all få ersättning för sin
anskaffningskostnad. Utredningen framhåller också att det inte är något allmänt
intresse alt underblåsa spekulation i markvärden före planläggningen ulan alt
del tvärtom är angeläget alt såvitt möjligt hålla spekulationsinlressena
tillbaka. Av nu angivna skäl anser utredningen att de gällande reglerna bör
ändras. I de fall kompensationsreglema avser, dvs. då planen har lett lill
verkligt betydande skada för raarkägaren, bör denne enligt utredningen
korapenseras för den förlusl sora han gör när marken inle längre kan användas;
på det sätl som förut har varit lillålel. Däremot bör han inle ha ersättning
för värden sora berott på förväntningar på planen vilka inte har infriats
genora planläggningen. Utredningen föreslår därför alt kompensationsreglema
ändras så atl ersättning lämnas efler det marknadsvärde sora fastigheten
skulle ha hafl ora planen inle hade medfört några andra inskränkningar i fråga
om markanvändningen än dem som tidigare förelåg. Ersättningen skall alltså
motsvara minskningen i fastighetens värde vid förut lillålel användningssätt.
Ora ersättningsreglerna reformeras på della sätt anses även föratsättningarna
för inlösen böra förtydligas. Utredningen föreslår därför att inlösenskyldighel
skall föreligga om marken till följd av den nya planen inte kan användas annat
än på sätt som slår i uppenbart missförhållande tUl dess värde vid förut
tillåtet användningssätt. De angivna värderingsprinciperna blir enligl
ulre;dningen självfaUet att beakta också när ersättning skall besläramas enligt
annan lagstiftning, exerapelvis vid expropriation av galuraark enligl ,\ExL.
Ändringarna i BL anses vidare böra föranleda motsvarande jäm;kning av likartade
bestämmelser i annan lagstiftning. Utredningen.har dock inle anselt det
ankomma på den all utarbela förslag i dessa delar.
Utredningens förslag har
fåll; ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Några remissinstanser är
klart positiva, men från flera håll fraraförs raer eller raindre stark kritik
mol förslagel. Bygglagulred-
Prop. 1971:122 195
ningen
anser del olämpligt alt ändra kompensationsreglerna nu, några år innan förslag
tUl ny lagstiftning på byggnadsområdet kan läggas frara.
Utredningens
kritik mot de f. n. tUlämpade reglerna om kompensation för planskada har
enligt min mening åtskilligt fog för sig. Reglernas innebörd är oklar och
behandlingen av förväntningsvärden växlar på ett sätt som från
fastighetsägarnas synpunkt måste te sig inkonsekvenl. Den allvarligaste
invändningen är emeUertid att ersättning för förväntningsvärden över huvud
tagel utgår när planen innebär att förväntningarna inte har blivit
realiserade. Detta bidrar till att stimulera markvärdestegringar i
tätortsområdena. En sådan utveckling bör som jag tidigare har framhållit
raotverkas.
Kritik
har dock riktats mot utredningens förslag till lösning av probleraet.
Förslaget kan innebära att värderingen i vart fall övergångsvis måste bygga på
orealistiska förutsättningar. Vidare leder förslaget till större olikställighet
mellan skilda markägare inora planområdet än f. n. Utredningen har därför funnit
sig föranlåten att införa ell särskilt värdeutj ämningsinstitut, som utsatts
för kritik vid remissbehandlingen. Denna kritik talar enligt min mening för att
de föreslagna bestämmelsema om kompensation och värdeuljämning måste
ytterligare ses över. Härtill kommer att det med hänsyn till den pågående
översynen av byggnadslagstiftningen är olämpUgl att nu vidta några ändringar i
gällande regler. Jag har därför stannat för all nu inle föreslå några
ändringar i BL:s korapensalionsregler. Jag förulsäller alt bygglagutredningen i
sitt fortsatta arbete beaktar de synpunkter sora har framkommit.
Jag
har tidigare föreslagit att reglerna i ExL om exproprialionsändamålels
inverkan på fastighetsvärdena skall kompletteras med en särskild bestämmelse
enligt vilken vid expropriation för lälbebyggelseändamål all värdestegring på
fastigheten under de senaste tio åren före expropriationsansökan skaU anses
hänförlig tUl expropriationsändamålel och sålunda frånräknas vid
uppskattningen av fastighetens värde före exproprialionen, såvida det inte blir
utrett alt värdestegringen beror på annat än förväntningar ora ändring i det
tillåtna användningssättet. Denna regel bör gälla även vid inlösen enligt BL.
Sådan inlösen sker ju regelmässigt för all genomföra tätbebyggelse. De fall av
komraunal inlösen som enligt vad jag tidigare föreslagit skall finnas kvar i
BL avser inlösen i samband raed plangenomförande. I dessa fall behövs inte
Kungl. Maj:Is lillslånd. Presumlionstidpunklen bör därför förläggas tio år
före talans väckande. Förslaget innebär alt enhetliga regler koraraer alt gälla
för värderingen vid tälbebyggelseexpropriation enligt ExL och vid inlösen
enligt BL. Eftersom ell viktigt motiv för den särskilda värderingsregeln är
all värdestegring sora beror på insatser från samhällets sida bör komma delta
tUl godo bör regeln vara tillämplig bara när marken inlöses av kommun.
Prop.
1971:122 196
Sammanfattningsvis
förordar jag atl de särskilda värderingsprinciper som har utbUdals på grundval
av BL:s korapensalionsregler bibehålls i avvaktan på resultatet av den pågående
översynen av BL men att den speciella värderingsregeln i ExL för faU av
expropriation för lälbebyggelseändaraål görs tillämplig även när koraraun
löser mark enligt BL. Genom en sådan ordning lorde de mest påtagliga olägenheter
som är förenade raed del nuvarande systerael undanröjas. Jag anser det med milt
förslag inle nödvändigt att ändra reglerna om de förutsättningar under vilka
komraun skall vara inlösenskyldig eller raarkägaren berättigad till ekonomisk
ersättning för planskada. Ulan särskild föreskrift torde få anses gälla att man
vid uppskattningen av sådan skada måste ta hänsyn lill de regler som gäller
beträffande ersältningsberäkningen vid inlösen. Även i sådana fall bör alltså
markens värde före planläggningen beräknas med bortseende från sådan värdestegring
som skall frånräknas vid bestäraraande av inlösenersällning.
4.3.6.
Värdeutjämningsexpropriation. Utredningens förslag ora ändring i BL medför att
raark avsedd för allraänna ändaraål betalas relativt lågt. Närmare bestämt
ersätts bara del värde som raarken har om den för all framtid används för
sararaa ändamål som förut eller för annat ändaraål som är förenligt med
tidigare gällande bestämmelser. Härigenom skärps den olikslällighet som planläggningen
medför raellan ägare av mark som vid planläggning läggs ut lill tomter och
ägare av mark som läggs ut för allmänt ändaraål. Della anser utredningen inte
rättvist, utan en utjämning mellan dessa grapper av markägare bör komma lill
slånd. Med hänsyn till alt de föreslagna värderingsreglerna är ägnade all
avsevärt underlätta och förbUliga framför allt för kommunerna att förvärva mark
för allraänna ändaraål inom ny-planlagda oraråden anser utredningen det inle
oskäligt att kommunerna medverkar till en sådan utjämnmg.
Mot
bakgrund härav föreslår utredningen att kommunen och markägarna får en
Örasesidig rätt atf inom viss tid efter den dag då detaljplan första gången
faststäUts för elt område påyrka inlösen efler elt genomsnittspris för området.
Om en markägare anser att han har fått för mycket mark för allraänna ändamål på
sin lott, skall han kunna påfordra alt kommunen löser all hans mark efter
genomsnittsvärdet. Kommunen kan å sin sida väcka talan mot markägare som har
fått huvudsakligen tomtmark med yrkande att få lösa denne markägares innehav
inom planorarådet tiU genomsnittsvärdet. Ett sådant syslera
värdeutjämningsexpropriation medför enligt utredningen tre väsentiiga
fördelar. Alla raarkägare blir lika behandlade, spekulation i raarkvärdeslegringsvinster
försviiras och själva planläggningen frigörs från ovidkommande hänsyn. Det
genomsnittliga markvärde till vilket inlösen skall kunna äga rum bör enligl
utredningen i princip motsvara
Prop. 1971:122 197
planområdels
totala värde för tälbebyggelseändamål fördelat lika per kvadratmeter mark inom
området. Värdet bestäms på grundval av den bebyggelserätt som faktiskt
föreligger enligt den fastställda planen, dvs. utjämningen verkställs med
hänsyn tUl det värde marken har omedelbart efler planläggningen.
För
alt det föreslagna systemet inte skall leda tUl ett stort antal processer
föreslås att komraunen eUer enskild sakägare redan före planfaslslällelsen
skall kunna med bindande verkan avslå från sin rätt alt påfordra inlösen.
Utredningen räknar med alt detta skall leda lill att kommunerna i god lid innan
en plan antas träffar avlal med markägarna ora en läraplig reglering i
ekonomiskt hänseende.
Vid värdebestämningen
skall i princip hänsyn inle tas till ora raarkbeskaffenhelen gör vissa områden
mera lämpade för bebyggelseändamål än andra. Undanlag anses dock böra göras
för vissa extrema fall, t. ex. då det är fråga om vattenområden vUka för
framtiden skall bibehållas som sådana. Enligt utredningen finns det vidare
inle anledning all särskilt beakta de plus- eller minusvärden som är förenade
med byggnader och andra anläggningar inom planorarådet. Den regeln anses dock
inte heller kunna gälla undantagslöst. Om en byggnad eller annan anläggning
har sådant värde alt det inle framstår sora lönande alt skaffa bort den för att
genomföra nybebyggelse i enlighet med planen, bör ägaren inte vara skyldig all
avslå raarken för del genorasnillsvärde sora tiUärapas vid
uljämningsförfarandel. Även i sådana fall bör visst eller vissa markområden
inora planen därför kunna uteslutas. Med hänsyn till dessa och andra speciella
situationer anser utredningen det angelägel att reglerna ora undantagande av
områden från värdeutjämningsexpropriation får en avfattning som ger domstolen
tillräckliga möjligheter alt laga efter lägligheten i syfle all undgå oskäliga
resultat.
Slutligen
bör nämnas att förslagel innebär alt kommunen måste välja mellan att utverka
förordnande enligt 70, 73 eller 113 § BL om skyldighet för ägare av större
markområden alt avslå eller upplåta galor ra. m. i samband med
planfaslslällelsen eller alt tillämpa värdeutjämningsexpropriation. Markområden
vUka tillhör någon som har ålagts särskilda förpliktelser med slöd av de nämnda
paragraferna undantas nämligen generellt från bestämmelserna ora
värdeutjämningsexpropriation.
Bland
remissinstansema är del en allmän uppfattning att syftet med utredningens
förslag om värdeutjämningsexpropriation är gott eftersom det behövs regler för
att upphäva den olikställighet som raed de av utredningen föreslagna
ändringarna i BL uppslår raellan ägare av tomtmark och ägare av mark sora
avsetts för allraänna ändaraål. Det förslag som utredningen har lagt fram för
att tillgodose delta syfle anses emellerlid på grund av de betydande nackdelar
som är förenade med
Prop. 1971:122 198
dess
tekniska konstruktion inle kunna läggas lill grand för lagstiftning.
Flera
av de kritiska reraissinslanserna anger vissa riktlinjer efter vilka problemet
med värdeutjämning borde kunna lösas. Elt förslag är alt ut-järaningsinstilulet
utforraas sora ett skifte mellan ägarna till de fastigheter som ingår i
planområdet. Några remissinstanser anser att det bör övervägas om inte frågan
kan lösas genom lagstiftning om saraexploatering. En utväg sora anvisas i
vissa yttranden är all vidga tillärapningsorarådet för reglerna i 70 och 113
§§ BL. Elt sätt alt undvika vissa ölägenheter med förslaget skulle vara att
bestäraraa ersättningen med utgångspunkt i markens värde före planläggningen,
dvs. före offentliggörandet av det första planförslagel. På det sättet skulle
det allmänna också kunna tillföras viss del av den värdeslegringsvinsl som
uppkommer enbart genom planläggningen.
Remisskritiken
ger enligt rain mening vid handen alt utredningens förslag är behäftat med
brister. En grundläggande svaghet synes vara alt det bygger på atl utjämningen
skall åstadkommas genom alt komraunen löser in marken, faslän det är fråga om
mark som koraraunen inle önskar förvärva. Utredningens antagande att
ölägenheterna härav praktiskt sett är sraå därför alt det skulle vara möjligt
alt träffa uppgörelser med alla raarkägare före planläggningen synes vUa på
alltför osäker grand.
Myckel talar för alt det
behövs ett värdeutjäraningsinstilul i saraband raed planläggning. Det finns
emellertid enhgt min mening anledning överväga om inte frågan bör lösas efler
andra vägar än dem utredningen har följt. I vissa remissyttranden har antytts
olika raöjligheler tUl en lösning. Frågan är eraeUertid komplicerad och kan
inle bedöraas på det underlag som nu finns tillgängligt utan kräver ytterligare
utredning. Den har också nära saraband med de frågor som prövas av bygglagutredningen.
Jag anser mig därför inle böra lägga fram något förslag tUl
värdeuljämningsregler i detla sararaanhang.
4.3.7.
Följdändringar i annan lagstiftning. Utöver ändringarna i ExL och BL bör sora
följd av den ändrade utformningen av värderingsreglerna vissa justeringar
företas i den nya fastighelsbildningslagen. Även lagen (1970: 940) om
förvallning av kyrklig jord, vilken träder i kraft den 1 januari 1972,
innehåller i 24 § andra stycket en värderingsregel som ansluter lill nuvarande
lydelse av 7 § ExL. Bestämmelsen motsvarar 2 § andra stycket lagen (1927: 1)
angående tUlstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt tUl
upplåtelse av sådan jord under toratrält, vilken lag gäller tUl utgången av år
1971. Den ändrade lydelsen av ExL aktualiserar frågan om ändring i den nu
näranda regeln. Denna är emellertid av kyrkolags natur och en ändring kräver
alltså kyrkoraötels medverkan. Med hänsyn härtill torde frågan få anslå tills
vidare.
Prop.
1971:122 199
5.
Sammanfattning av förslagen
Sammanfattningsvis
innebär de ändringar i expropriationslagstiftningen som jag nu har förordai
följande.
Beträffande expropriation
för lälbebyggelseända-m å 1 föreslås atl reglerna utformas så alt de möjliggör
en aktiv kommunal markpolilik. Två synpunkter har därvid varit vägledande. Den
ena är alt kommun i princip skall ha företrädesrätt tiU all raark sora behövs
för lälbebyggelseålgärder och den andra all koramunen skall ha raöjlighet alt
förvärva raarken på etl tidigt stadiura. Koraraunerna föreslås i enlighet
härmed få räll till expropriation för att få möjlighet atl förfoga över raark
som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eUer
därmed sammanhängande anordning.
Den
föreslagna regeln gäller såväl obebyggd som redan tätbebyggd mark. När del
gäller del senare slaget av mark föreslås dock den begränsningen atl
expropriation får ske endasl om del med skäl kan antas att marken inom
överskådlig lid, varmed i huvudsak avses tider upp lill 20 år, komraer atl
beröras av byggnads- eller anläggningsålgärd som är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt. För att understryka betydelsen av tomträllsinstilutel anges
särskilt i förslagel alt expropriation kan ske för atl ge kommun möjlighet all
upplåta mark med tomträtt.
Värdeslegringsexpropriation
är en ny exproprialionsgrund som föreslås införd. I fall då staten eller
kommun avser att inom visst område ulföra sådana byggnads- eller
anläggningsålgärder som kan föranleda expropriation enligt expropriationslagen
skall egendom i områdets omedelbara närhet kunna exproprieras. En
förulsällning härför är att de planerade byggnads- eller anläggningsåtgärderna
medför väsentligt ökat värde för egendomen i fråga eller annars avsevärt ökar
möjUgheterna aft utnyttja egendomen.
Bestämmelserna
om expropriation för lälbebyggelseändamål och om värdeslegringsexpropriation
blir enligt förslaget så vidsträckta att de helt läcker de nuvarande bestämmelserna
om zonexpropriation och tomlexpropriation i 44 och 45 §§ byggnadslagen. Dessa
besläramelser föreslås därför bli upphävda. Med avseende på
exproprialionsändamålen innebär förslaget slutligen atl nuvarande regler i
byggnadslagen ora expropriation till skydd för äldre bebyggelse som del av
historiska eller kulturhistoriska skäl är angeläget att hålla i värdigt skick
överförs till exproprialionsl agen.
Ersättningsreglerna
är utforraade utifrån grandsalsen atl å ena sidan ingen bör drabbas av
ekonoraisk förlust på grund av att hans egendom las i anspråk genom
expropriation raen atl å andra sidan den exproprierande har ett befogat
anspråk att inle behöva betala ersättning för sådana värden som tiUskapas genom
hans egna insatser.
Prop. 1971:122 200
Med
denna utgångspunkt föresliis regler i syfle all dämpa markvärdestegringen och
att hindra att den exproprierande vid expropriation för tälbebyggelseändamål
skall behöva ersätta värden sora har uppstått tUl följd av sarahällets egna
insatsei: och har samband med tätbebyggelse-Utvecklingen.
Utgångspunkten
i förslaget är att för fastighet som exproprieras skall erläggas en löseskiUing
raotsva;rande faslighetens marknadsvärde vid tiden för expropriationsmålets
avgörande med de begränsningar sora kan följa av de särskilda reglema om
förebyggande av markvärdestegring. När del av fastighet exproprieras, besläras
ersättningen, kallad intrångsersättning, tUl skUlnaden i marknadsvärde före och
efler exproprialionen. När det gäller marknadsvärdet framhålls atl komraunala
köp och försäljningar tillhör den normala marknadsbilden i lälbebyggelseregioner
och att koraraunens inflytande på prisnivån bör slå igenora vid bestämmandet
av expropriationsersättningen.
I
bevishänseende föreslås atl s;amma principer skall gälla som i skadeståndsrätlsliga
mål. Härigenom förhindras atl bevisbördan som ofta nu är fallel läggs ensidigt
på den exproprierande.
Vid
värderingen skall gälla den allmänna regeln alt om det förelag, för vars
genomförande expropriationen äger rura, har raedfört inverkan av någon
betydelse på värdet av den faslighet sora skall exproprieras så skaU
ersättningen beslämmas med hänsyn till det värde fastigheten skulle ha hafl
ulan sådan inverkan.
När
del gäller expropriation för lälbebyggelseändaraål föreslås vissa ytterligare
värderingsregler, vilka utgör en principiellt raycket betydelsefull nyhet i
förslaget och har till syfte just atl förebygga oförtjänt markvärdestegring.
Reglerna avser all hindra alt samhället vid expropriation som sker för atl
genomföra tätbebyggelse eller för alt utveckla sådan bebyggelse skall behöva
betala ersättning för marken med belopp som innefattar sådan värdestegring som
beror på samhällets egna insatser i saraband med lälbebyggelseulvecklingen.
Problemet atl skilja den värdestegring som sålunda inle bör ersättas från sådan
värdeökning som saknar samband med den väntade tälbebyggelseulvecklingen föreslås
löst genom en presurationsregel. Enligl denna skall den ökning av fastighetens
värde som ägt rum under tiden från tio år före ansökningen ora expropriation
dock högst feralon år före talans väckande vid domstol och på grund av en
övergångsbeslämraelse ej i något fall tidigare än från den 1 juli 1971 anses
bero på exproprialionsföretaget och alltså inle ersättas, ora det inte blir
utrett att värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i
fastighetens lUlålna användningssätt. Regeln tillgodoser markägarens
berättigade intresse eftersom ersättning utgår ora utredningen ger vid handen
att raarkvärdeslegringen helt eUer delvis saknar samband raed den komraande
ändrade raarkanvändningen. Värderingen skall ske under beaktande av
Prop. 1971:122 201
fastighetens
skick när ersättningsfrågan avgörs. Har stadsplan eller byggnadsplan
fastställts under tid då presumtionsregeln är tillämplig. men före ansökan ora
expropriation skall regeln tUlärapas endasl på värdestegring som ägt mm efler
planfaslslällelsen.
Presuralionsregeln
är så utforraad att den i aUraänhet skall ge faslig-hetsägaren raöjlighet att
för exproprialionsersällningen förvärva annan järaförlig faslighet, under
förutsättning alt förvärvet sker inora ett sådant oraråde där någon förändrad
raarkanvändning inle kan förväntas inora överskådlig lid. För vissa typer av
fastigheter har det eraeUertid ansetts motiverat alt ge en regel som innefattar
en uttrycklig garanli för en ersättning sora gör det raöjligt för ägaren all
skaffa sig en likvärdig ersättningsfastighet. Garantin gäller fastighet som
innehas i huvudsakligt syfle att bereda bostad åt ägaren och honom närstående,
dvs. som regel en- eller tvåfamiljshus.
Ora
koramunerna bedriver en fast och konsekvent raarkpolitik bör de föreslagna
ändringarna beträffande värderingsreglerna och expro-prialionsraöjlighelerna
kunna därapa prisstegringarna på fastighelsraarknaden. Förslaget raöjUggör en
öppnare bebyggelseplanering eflersora värdestegringsprobleraen inte behöver
beaktas i sararaa utsträckning sora nu.
6.
Lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättals förslag lill
1)
lag ora ändring i lagen (1917:
189) ora expropriation,
2)
lag om ändring i byggnadslagen
(1947: 385),
3)
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988). Beträffande förslaget vid 2 har särskilt
samråd ägt mm med chefen
för
civildepartementet.
Förslagen
torde få fogas till stalsrådsprotokollel i delta ärende som bilaga 2.
1.
Specialmotivering
7.1.
Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen
1§
Föredraganden. Bestämraelserna i 1 § första stycket 12 ora expropriation av
historisk bebyggelse m. ra. och 16 om expropriation för lälbebyggelseändamål
har ändrats i enlighet raed de överväganden sora jag har redovisat i den
allraänna motiveringen. Vidare har införts regler ora
värdestegringsexpropriation. Med hänsyn till den specieUa karaklä-
7t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 202
ren
hos denna exproprialionsgrund kan den inle infogas som en punkt i paragrafens
första stycke. I stället har reglerna härom tagils upp i elt nytt sista stycke
i paragrafen.
Expropriation
får enligt första styckel inle ske av kronans mark. Sådan mark får således
inle exproprieras för lälbebyggelseändaraål. Däremot finns motsvarande
undantag inte beträffande värdestegringsexpropriation. Denna olikhet finns
redan nu i förhållandel meUan ExL och BL. Den lorde emellertid inle vara av
särskilt stor betydelse därigenom att det finns ett särskilt förfarande att
tillgå enligt kungörelsen (1967: 878) ora förfarandet vid kommuns förvärv av
statiig mark för samhällsbyggnadsändamål. Frågan koramer emellertid alt lösas
i samband med den återstående översynen av ExL.
Enligl
1 § första stycket 15 kan expropriation ske för all stärka ofullständigt
jordbruk. 109 och 110 §§ innehåller vissa särskUda bestämmelser om sådan
expropriation. I 8 kap. fastighelsbildningslagen (FBL) har lagils in
bestämmelser som gör det möjligt all i samband med fastighetsreglering förordna
alt fastighet eller del därav skall inlösas för alt överföras lUl annan
fastighet. Sådan inlösen kan ske bl. a. för alt åstadkomma rationaliseringar
inom jordbruket. Då förslaget tiU FBL remitterades till lagrådet anförde
dåvarande chefen för justitiedeparlemenlet bl. a. att han avså.g all föreslå
all bestämmelserna i ExL om expropriation för stärkande av ofullständigt
jordbruk skuUe upphävas (prop. 1969: 128 s. B 600). Utredningens förslag till
AExL upptar inle någon motsvarighet till 1 § första stycket 15 ExL.
Bestämmelserna
i FBL måste bedöraas vara fullt tillräckliga för att uppnå önskvärda
rationaliseringar inora jordbruket. Något behov av den gällande regeln i ExL om
expropriation för stärkande av ofullständigt jordbruk föreligger alltså, inte
längre efler det alt FBL har trätt i kraft den 1 januari 1972. I enlighet med
vad som förutsattes vid tillkomsten av FBL föreslås därför att 1 § första
stycket 15 saml 109 och 110 §§ ExL upphävs.
7
§ Föredraganden. Paragrafens första stycke, sora innehåller de grundläggande
bestämmelserna om expropriationsersältning, har i enlighet med den allmänna
motiveringen ändrats såvitt rör löseskUling och inirångsersällning. I första styckel
första punkten har uttryckligen angivils att löseskUUngen till följd av
speciella bestämmelser, bl. a. reglema om expropriationsförelagets inverkan på
fastighetsvärdena, i vissa fall inle överensstämraer raed raarknadsvärdel. Att
sarama förhållande ibland gör sig gällande vid delexpropriation torde framgå
även utan särskild erinran härom i första stycket andra punkten. Beträffande
annan ersättning föreslås ingen ändring, varför tredje punkten i första stycket
står kvar oförändrad.
Prop.
1971:122 203
I
paragrafens andra stycke föreskrivs f. n. all exproprialionsersällningen skall
jämkas om den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning är
skyldig alt vidta åtgärd för atl förebygga eller minska skada eller intrång.
Härtill ansluter en speciell föreskrift för del fall alt åtagandet innebär
utfästelse av servitut till förmån för fastighetsdel sora inte exproprieras. I
denna föreskrift har som följdändring tiU nya jordabalken gjorts en forraeU
justering (1970: 1008), vilken träder i krafl den 1 januari 1972.
Enligl
utredningen bör regler motsvarande 7 § andra styckel gälla även i
fortsättningen. Del anses emellerlid överflödigt med särbestämmelser för del
fall alt den exproprierande är skyldig all vidta viss åtgärd på grand av föreskrift
i lag eller annan författning. Däreraot behövs otvivelaktigt en allmänt hållen
föreskrift om verkan av åtaganden som den exproprierande gör i syfte all
rainska exproprialionsersällningen. Ofta ligger det i båda parters intresse att
skadan begränsas genom sådana ålgärder och i vissa fall är della t. o. ra. elt
allraäninlresse. Ora expropriaten motsätter sig åtgärderna och begär att i
stället få belalning i pengar får domstolen avgöra om ersättningen skaU besläramas
under anlagande alt åtgärderna kommer lill slånd eUer inle. Utredningen
föreslår i 4 kap. 6 § AExL en lagregel av innebörd att hänsyn skall las till
den exproprierandes åtagande om della är av beskaffenhet all skäligen böra
godtas av den ersätlningsberättigade. Med en sådan regel finns inte behov av
den specialbesläraraelse ora servitutsutfästelser som gällande lag innehåller.
Av den föreslagna forrauleringen anses fraragå all elt erbjudande all vidta
skadeförebyggande åtgärder skall, för att kunna beaktas, vara av beskaffenhet
all slutligen böra godtas även av innehavare av penninginteckningar i
fastighelen och andra sora har rätt till andel i expropriationsersättningen.
Utredningens
förslag har inle raött några erinringar vid reraissbehandlingen. Elt par
reraissinstanser, näraligen vägverket och koramunförbundet, gör uttalanden av
innebörd alt bestämmelsen fyller elt starkt behov.
Även
jag anser att den av utredningen föreslagna regeln är lämplig och bör
genoraföras. 7 § andra stycket har därför formulerats om i enlighet med
förslaget. Ett åtagande bör givelvis inle läggas lill grund för
ersättningsfrågans avgörande annat än om det är klart alt mol dess fullföljande
inte föreligger andra hinder än sora beror på faslighets-ägaren själv. Den
föreslagna ändringen leder lill alt den tidigare beslutade ändringen i
paragrafen fr. o. m. den 1 januari 1972 upphör att gälla.
8 §
Paragrafen,
som får helt ny lydelse, innehåller regler om hur värdeförändringar som beror
på exproprialionsföretaget skall behandlas vid
Prop.
1971:122 204
ersältningsberäkningen.
Reglerna har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen.
9 §
Paragrafen,
som f. n. upptar bestämraelser om avräkning av nytta mot skada vid beräkning av
ersättning för fastighetsintrång, föreslås upphävd eftersom särskilda bestämmelser
i della ämne inle behövs med den utformning reglerna om intrångsersättning har
fått.
10 §
Föredraganden.
Enligl gällande rätt anses expropriaten skyldig atl vid avveckling av
fastighetsinnehavel och därmed samraanhängande förhållanden ta viss hänsyn till
den exproprierandes intresse genora alt när flera handlingslinjer är raöjliga,
inom rimliga gränser välja del handlingssätt som är förmånligasit för den
exproprierande. Vid sidan av denna allmänna princip finns i denna paragraf en
regel för det fall alt expropriaten, efter del all fråga ora expropriation har
blivit väckt, lagt ned kostnad på fastighelen i uppenbar avsikt all höja
expropriationsersättningen. Genora sådan kostnad åstadkoraraen förhöjning av
fastighetens värde får inle las i Iberäkning när ersättningen bestäms.
Enligl utredningen behövs
otvivelaktigt även med de föreslagna nya ersättningsreglerna en beslärara(;lse
med ändamål att raotverka vissa typer av illojala beteenden, som inte aUtid kan
tillräckligt beaktas genom tillämpning av den nyssniimnda allmänna principen
för ersällningsberäkning. Mot den nuvarande bestäraraelsen kan enUgt utredningen
anmärkas, alt den avser endasl sådana ålgärder som har ulförts efter del att
fråga om expropriation har blivit väckt, medan behovet av en lagregel i ämnet
kanske frärast gäller ålgärder som vidtas dessförinnan inför en väntad
expropriation. Vidare avser bestämmelsen endast en viss bestärad åtgärd och
därtUl en åtgärd som sällan ifrågakoraraer därför alt den är kostsara för
expropriaten. Som exempel på ålgärder vilka inle omfattas av beslämraelsen
nämner utredningen upplåtelse av nytljanderätter i stor omfattning och diverse
transaktioner mellan moder- och dotterbolag eller mellan ett bolag och dess
delägare. Den gällande regeln föreslås därför bli utbytt mot en bestämmelse i 4
kap. 5 § AExL som kan tillämpas beträffande varje åtgärd, vilken har vidtagits
i uppenbart syfte alt höja den ersättning som den exproprierande har alt
erlägga. Den starka begränsning av lUlämpningsområdet som ligger i orden
"uppenbar avsikt" synes enligt utredningen neutralisera de
betänkligheter som möjligen kunde möta mot alt bestäramelsen görs tillämplig
även på sådana åtgärder som vidtas innan fråga om expropriation har blivit
väckt. Ordalagen har vidare valts i avsikt alt utmärka alt bestämmelsen avser
bl. a. fall då den vidtagna åtgärden visserligen
Prop.
1971:122 205
inte
är ägnad att höja den ersättning som tiUkommer fastighetsägaren själv men väl
den ersältning som tillkomraer annan sakägare. Den föreslagna nya bestämmelsen
innebär vidare, i motsats till den gällande, alt jämkning av
ersättningsbeloppet skall ske genom avräkning bara mot personlig ersättning och
alltså inte mol posterna löseskillning och intrångsersättning. Minskning av
sistnämnda båda poster kan drabba inle bara expropriaten utan också
inteckningshavare.
Utredningens förslag har i
allmänhet lämnats ulan erinran vid reraissbehandlingen. Några remissinstanser,
däribland exproprialionsdomslolen i Slockholra och Göteborgs stadskollegium,
kritiserar att bestämmelsens tillämpningsoraråde begränsas till faU då
expropriaten är berättigad lill personlig ersättning. Det anses inle riraligt
att låta expropriater som har handlat i det i bestämmelsen angivna syftet bli
behandlade olika beroende på om de har drabbats av s. k. personlig skada eller
inle.
För
egen del vill jag först frarahålla att jag delar utredningens uppfattning att
en regel raed antydd innebörd bör finnas även framdeles. Sora utredningen
föreslagit bör regeln bli tilläraplig också på åtgärder sora har vidlagils
före exproprialionsansökningen. Jag ansluter mig också till förslagel att
regeln skall gälla även i andra situationer än då expropriaten har lagt ned
kostnad på fastighelen. Den föreslås aUtså bli tillämplig i alla fall då
fastighetsägaren har vidtagit åtgärder i uppenbar avsikt alt höja
exproprialionsersällningen. Som har framhållits vid reraissbehandlingen skulle
besläraraelsens effektivitet bli avsevärt försvagad ora avräkning kunde ske
bara mot annan ersättning än löseskil-ling och intrångsersättning. Jag föreslår
därför atl avräkning får ske mol alla typer av ersättning. Det lorde ligga i
sakens natur att eventuell avräkning i varje särskUt fall bör genomföras på
sådant sätt atl minsta möjliga skada uppstår för eventuella inteckningshavare.
12
§ Gällande rätt. I 12 § finns besläramelser ora rält för såväl den exproprierande
som expropriaten alt begära utvidgning av en expropriation till alt avse mer än
expropriationslUlslåndet omfattar. Expropriaten kan enligl första stycket vid
delexproprialion begära inlösen av en återstående del av fasligheten om denna
lider synnerligt men genora exproprialionen eller den exproprierade delens
användning. Motsvarande gäller vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut
om upplåtelsen medför synnerligt men för fastighelen eller någon del av denna.
Om den exproprierandes räll alt begära utvidgning av expropriation finns bestämraelser
i andra stycket. Uppgår vid delexpropriation ersättningen för skada eller
intrång på den återstående delen tUl två tredjedelar av den delens värde har
den exproprierande rält all lösa denna. Motsvarande
Prop. 1971:122 206
gäller
om skadan vållas av all t;n nyttjanderätt eller servilulsrätt upplåts. Vid
beräkning av intrångs(;rsätlningen skall hänsyn tas även tUl sådan kostnad för
atl förebygga eller minska skada eller intrång sora avses i 7 § andra styckel
ExL.
Utredningen.
Utredningen föreslår i 3 kap. 11 § AExL bestäraraelser raotsvarande 12 § ExL.
Beträffande första stycket innebär förslaget endast redaktionella ändringar i
förhållande lUl gällande rätt. I fråga om andra stycket anför utredningen alt
den där angivna värdegränsen är utomordentligt schematiskt v;ild. Från
processuell synpunkt är del också enligt utredningen av flera skäl olyckligt
med en sådan gräns. Även om man i princip kan dela uppfattningen alt
relationstalet mellan intrångsersättning och restvärde bör sällas lägst
någonslans omkring vad som nu föreskrivs bör man i lagtexten hålla sig lill en
mera allraän formulering. Som en första förulsällning för all den
exproprierande skall ha rält att påkalla utvidgning av expropriationen föreslås
alt della skulle medföra endast en relativt ringa förhöjning av den ersättning
som tUlkommer fastighetsägaren. Vidare krävs att utvidgningen inte strider mol beaktansvärda
fastighetsägarintressen. Några sådana kan enligt utredningen som regel inte
anses föreligga, om vad som skulle återstå efter exproprialionen utgör endasl
en mindre del av den ursprungliga fastigheten. Detsamraa gäller om
restfastighelen efler exproprialionen skulle helt eller delvis få olämpliga
brukningsförhållanden.
Remissyttrandena.
Svenska kraftverksföreningen diskuterar innebörden av förslagel om utvidgning
av expropriation som avser nylljanderält eller servitut. Meningen lorde; vara alt
exproprialionen kan utvidgas till atl avse äganderätt till den del av
fastigheten som skulle besväras av nylljanderälten eller servitutet och
eventuellt också lill återstoden av fastighelen. Föreningen anser emellerlid
all delta inle klart framgår av lagtexten. Denna ger inte heUer klart besked i
frågan ora en sådan utvidgning kan beslutas av expi-opriationsdoraslolen eller
om frågan måste avgöras av Kungl. Maj:t, Samma synpunkter fraraförs av Svenska
elverksföreningen. Enligt Svea hovrätt har förslaget om rätt för den
exproprierande alt påkalla utvidgning av expropriationen fåll en alllför vid
avfallnmg. I första hand utslagsgivande bör liksom hittills vara om
inlrångsersätlningen enligt nuvarande terminologi är oproportionerligt hög i
förhållande till värdet av den exproprierade fastighetsdelen.
Föredraganden.
I likhet med utredningen anser jag all det inte finns anledning alt ändra
bestämmelse:n i 12 § första stycket om rätt för expropriaten till utvidgning av
ex]3ropriation. Däremot krävs redan med hänsyn till den ändring sora föresilås
i fråga ora ersättningsberäkningen vid delexproprialion justering av
bestäramelsen i andra stycket om
Prop. 1971:122 207
rätt
för den exproprierande till sådan utvidgning. Vid utformningen av bestämmelsen
har jag i sak anslutit mig till utredningens förslag. På så sätt blir
möjligheten lill utvidgning inte beroende av ell fastlåst relationstal, utan
en smidigare anpassning efler förhållandena i del enskUda fallet kan ske.
Liksom f. n. bör kostnaden för åtgärder i skadeförebyggande syfte beaktas vid
den kostnadsjämförelse sora skall ske vid prövningen av ulvidgningsfrågan. Den
gällande regeln härora föreslås därför slå kvar i paragrafen. Med anledning av
den tveksarahet som har korarait till uttryck i ett par reraissytlranden vUl
jag frarahålla all lagen ger raöjlighet atl vid upplåtelse för nyttjanderätt
eller servitut utvidga exproprialionen till att avse äganderätt till del
aktuella orarådet. Utvidgningen kan även tänkas orafatla äganderätt till
återstoden av fasligheten. Utan uttrycklig föreskrift i lagen är del klart alt
det är domstolen som har att pröva frågor om utvidgning av expropriation
enligl paragrafen.
26
§
Föredraganden.
I 26 § andra stycket ExL finns bestämmelser som innebär atl, när oraråde som
skall exproprieras utgör del av fastighet, vederbörande lantmätare eller
raätningsraan skall upprätta karta och beskrivning över onirådet samt tydligt
och varaktigt på raarken utmärka gränsen mellan orarådet och återstoden av
fastighelen. I fråga ora kartan och beskrivningen hänvisas till vad sora är
föreskrivet om karta och beskrivning vid avstyckning eller, när del är fråga om
mark sora ingår i loratindelning, vid lomlmätning.
Enligl
FBL ankomraer det på fastighelsbUdningsrayndighelen all upprätta karta och
beskrivning saral all ulraärka gränser vid fastighelsbildningsförrältning.
Sararaa ordning lorde böra gäUa när expropriation har faslighelsbildande
verkan. Bestämraelserna ora lanlraälare och raätningsraan har därför ändrats
lill alt avse fastighelsbUdningsrayndighelen. Enligt FBL gäller sararaa krav
på karta och beskrivning för alla slag av fastighetsbildning. Även på denna
punkt har föreskrifterna i andra stycket anpassats tUl FBL:s regelsystera.
31
och 32 §§
Dessa
paragrafer har anpassats till de ändringar som föreslås i fråga om
expropriationsersältningens fördelning på olika ersättningsarler.
33 §
I
paragrafen, som innehåller en regel om ersättningsberäkningen vid
förhandslillträde, har som en andra punkt tagits in den i allmänna motiveringen
behandlade bestäraraelsen om justering av ersättningen i sådana fall med hänsyn
till förändringar i penningvärdet.
Prop.
1971:122 208
66 och 67 §§
Gällande rätt. Enligt 67 § första stycket ExL gäller bl.
a. all den exproprierande alltid är skyldig alt svara för motpartens rättegångskostnader
i första instans om inle annat föranleds av bestäramelserna i 18 kap. 6 och 8
§§ rättegångsbalken. Delsamma gäller enligt 67 § andra stycket sådana kostnader
i högre rätt som åsamkas expropriaten genora att den exproprierande fullföljt
lalan. I övrigt tUlärapas vid fördelningen av rättegångskostnaderna i högre
rätt samma regler som i allraänna tvisleraål.
I ExL finns vissa besläramelser om förskott på
expropriationsersätlning. Domstol får besluta om sådant förskott både i
samband med förordnande om förhandslilllräde (36 § tredje styckel) och i fall
då exproprialionsobjeklet har tagils i besittning av den exproprierande (37 §).
Under processens gång kan domstolen förordna ora ytterligare förskoll (37 §
andra styckel). Beslut i fråga ora förskott får raeddelas ulan
huvudförhandling. Innan beslut raeddelas skall parterna beredas tillfälle atl
yttra sig. Talan mot beslutet skall föras särskUt. Mot hovrättens beslut i
fråga om förskott får talan inte föras (38 §).
Några motsvarande regler ora förskott på rättegångskostnad
finns inte vare sig i ExL eller i rättegångsbalken. Däreraot finns sådana
regler i 4 § lagen (1950: 599) ora ersättning för raistad fiskerätt ra. m. Om
skäl föreUgger kan fiskevärderingsnämnd, i avvaktan på raåls avgörande,
förordna att förskott skall utgå i avräkning på ersättning för
rättegångskostnader. Beträffande förfarandet och fullföljd av lalan i sådan
fråga gäller sararaa regler som för beslut om förskott enligt ExL.
Bestämmelserna gäller i princip också rätlegångskoslnader i överrätt, dock bara
för del fall alt kronan har fullföljt talan. Även vattenlagen (1918: 523)
innehåUer bestämraelser sora ger part möjlighet all under vissa förutsättningar
få ersättning för rättegångskostnader på ett tidigt stadium (11 kap. 66 § 4
mom). Det är emellertid här inte fråga om förskoll ulan om ell slutgiltigt
fastställande av kostnaderna för viss del av raålet.
Framställning från riksdagens justitieombudsman. I en
skrivelse lill Kungl. Maj:t den 9 juli 1968 tar JO upp frågan ora förskott på
rättegångskostnader i expropriationsraål. Bakgrunden lill framställningen är
elt mål ora expropriation för försvarsändaraål. Ansökan ora stäraning gjordes
år 1964. Expropriationsdomstolen meddelade dom i målet år 1967. Vid tiden för
JO:s framställning var målet beroende på hovrättens prövning. Förskottsfrågan
aktualiserades hos JO genom att expropriaten i skrift till denne påpekade de
svårigheter fastighetsägarna hade att föra lalan i vidlyftigare mål ulan
förskoll. JO inhämtade yttranden från Sveriges advokatsamfund. Föreningen
Sveriges häradshövdingar och Föreningen Sveriges stadsdomare. Rörande inne-
Prop.
1971:122 209
hållet
i expropriatens skrift och remissyttrandena får jag hänvisa tiU JO:s
ämbetsberätlelse 1969 s. 21.
För
egen del anförde JO bl. a. följande.
I expropriationsmål finner
sig fastighetsägare ofta nödsakad att för tillvaralagande av sin rätt
verkställa omfattande och kostsamma undersökningar. Rättegångskostnaderna i
sådana mål kan därför stiga till betydande belopp. Advokatsamfundet har uppgelt
att kostnader på 50 000100 000 kr. är ganska vanUga. Det ligger i sakens natur
all det ofta kan vara svårt för en fastighetsägare all förskollera sådana
belopp. Fastighetsägaren kan inte påräkna att dröja med betalningen för särskUda
undersökningar till dess målet har avgjorts och belalning erlagls av den
exproprierande. Det är inte ovanligt alt lång tid förflyter från det ett
expropriationsmål anhängiggörs och till dess det avgörs. Även ora
handläggningen av expropriationsraål tenderar all dra onödigt långt ul på
tiden, ligger del i sakens natur att utredningen av dessa ofta vidlyftiga och
koraplicerade raål ibland blir raycket långvarig ulan all fördenskull domstolen
eller parterna kan sägas ha åsidosatt krav på nödig skyndsamhet. Det är med
hänsyn härtill inle rimligt all en jordägare skall nödgas avvakta dora i målet,
innan han kan få ersättning för sina kostnader. Avsaknaden av möjlighet alt få
förskott på rättegångskostnader, som slutligt skall betalas av den
exproprierande, kan medföra all jordägaren i vissa fall måste helt eller delvis
avslå från egna utredningar eller kontroU av den exproprierandes
utrednings-raalerial, vUket innefattar risk för rättsförlust för honora. Della
är ägnat att inge allvarliga betänkligheter. På grund av det anförda bör i ExL
införas besläramelse som ger exproprialionsdorastol raöjlighet att tillerkänna
jordägare förskoll på rättegångskostnad, när skäl därtill prövas föreligga raed
hänsyn till kostnadens storlek och rättegångens varaktighet.
JO:s skrivelse
överlämnades av Kungl. Maj:t till exproprialionsutredningen all beaktas vid
fullgörande av dess uppdrag. Sedan utredningens uppdrag har upphört är den av
JO aktualiserade frågan ånyo beroende på Kungl. Maj:ls prövning.
Föredraganden.
Det är ofrånkomligt atl somliga expropriationsraål blir vidlyftiga och drar ut
på tiden. Fastighetsägaren har i sådana raål ofta anledning att anlita såväl
juridisk som teknisk expertis för all tillvarata sina intressen. Som JO:s
utredning visar kan kostnaderna härför uppgå till betydande belopp. Del är
uppenbart all parterna i en sådan situation inle alllid är jämställda. De
exproprierande, i regel staten eller komraun, förfogar ofta över större
resurser än expropriaten, särskilt ora denne är en fysisk person. De
exproprierande kan regelmässigt väl tillvarata sina intressen antingen genom
egna anställda eller genom att anlita ombud och sakkunniga. Expropriaten
däremot kan mången gång
Prop.
1971:122 210
ha
svårigheter all anskaffa del kapital som behövs för all han skall kunna anlita
expertis för nödvändiga utredningar och kontroll av motpartens utredningar. På
så sätt kan han bli ur slånd att på bästa sätt tillvarata sin rätt. Redan del
nu anförda talar enligt min mening för en regel som ger expropriaten räll alt
under vissa förutsättningar fä ut förskott på rättegångskostnader. YtterUgare
;5käl för en sådan ordning uppkommer emellertid ora de ändringar i
ersättningsreglerna sora jag föreslår genomförs. Dessa leder nämligen till att
expropriaten får en ogynnsammare ställning i processuellt hänseende än han har
nu. Jag syftar särskUt på vad jag har anfört om all parterna bör bli jämställda
i bevishänseende och på den nya regel enligl vilken vid expropriation för
tätbebyggelse all värdeökning sora har inträffat efter viss tidpunkt skall
anses vara hänförlig lill expropriationsändamålel, om del inle är utrett atl
den beror på annat än förväntningar om ändring i del tillåtna
användningssättet.
Mot
bakgrund av del nu anfijrda anser jag atl regler om förskott pä
rättegångskostnad bör införas i ExL och atl della bör ske redan nu trots alt
översynen av förfarandet i expropriationsmål enligl vad jag inledningsvis har
anfört avses komma all genomföras i elt senare sammanhang. Reglerna har
utforraats i nära överensstämmelse med lagen om ersättning för mistad
fiskerätt. De har tagits upp i en ny 67 §, raedan den nuvarande 67 § har
placerats sora 66 § i stäUet för etl år 1949 upphävt lagram. Genora hänvisning
till 38 § har de där intagna föreskrifterna ora handläggningen av frågor ora
förskott och ora lalan raot beslut i sådan fråga gjorts tiUärapliga även i
fråga om förskott på rättegångskostnad.
Beträffande
inlösenfrågor är på grund av hänvisningar de allmänna bestUmmelserna i ExL
tiUämpliga i fråga om ett flertal lagar, av vUka här kan nämnas BL, lagen
(1949: 568) om inlösen i vissa fall av rält lill gruva m. m., naturvårdslagen
(1964: 822), lagen (1947: 290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom,
lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar, lagen (1886: 46 s. 1) angående slenkolsfyndigheler ra. ni. saml
jordabalken med avseende på tomlräll. Delta innebär att de föreslagna
förskotlsreglerna kommer alt gälla i fall sora avses i dessa lagar.
59
§ I denna paragraf har gjorts en redaklioneU ändring raed anledning av alt
reglerna ora fördelning av rättegångskostnader flyttals från 67 till 66 §.
108
§ Av skäl sora framgår av den allmänna motiveringen upphävs bestämmelserna i
paragrafens andra stycke om expropriation för alt bevara
Prop. 1971:122 211
kulturhistoriskt
märklig bebyggelse eller fast fornlämning. Till följd härav föreslås all
rabriken närmast före 108 § forrauleras ora.
111
§
Föredraganden.
Paragrafen, sora avser tälbebyggelseexpropriation, innehåller i första stycket
de i den aUmänna motiveringen behandlade bestämmelserna om inskränkning i
koraraunens expropriationsrätt. Enligl andra punklen får expropriation inora
tätbebyggt oraråde ske endast under vissa närraare angivna förutsättningar.
Ullrycket tätbebyggt oraråde har här sarama innebörd som i den nuvarande
regeln om zonexpropriation i 44 § BL. Begreppet är väsentligt snävare än del i
5 § samma lag använda begreppet tätbebyggelse. Med tätbebyggelse förslås sådan
samlad bebyggelse sora nödvändiggör särskUda anordningar för tillgodoseende av
geraensararaa behov. Del är inle säkert alt raark sora används för sådan
bebyggelse också är atl betrakta sora tätbebyggd.
Eflersora
antalet bestäraraelser i 111 § ökas och del dessutom tillkommer en ny paragraf,
111 a §, med särskUda bestämmelser för tälbebyggelseexpropriation föreslås att
rubriken närmast före 111 § formuleras ora.
111
a § Föredraganden. I paragrafen, som är helt ny, har tagits in de i den
allmänna motiveringen behandlade speciella reglerna ora justering av
fastighetsvärdena med hänsyn till exproprialionsändamålels inverkan vid
expropriation för tätbebyggelse. Eftersom den från grannelagsrällen hämtade
principen om hänsynstagande lUl förhållandena i orten eller den allmänna
förekomsten av sådan inverkan som det är fråga om skulle kunna avsevärt minska
presumlionsregelns effektivitet föreskrivs i paragrafen att denna princip inle
skall gälla när presumtionsregeln är tillämplig.
115
§ Paragrafen, som är ny, upptar de i den allmänna motiveringen behandlade
särskUda reglerna om ersältningsberäkningen vid värdestegringsexpropriation.
Övergångsbestämmelser
Föredraganden.
De nya bestäraraelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1972.
I fall där talan har
väckts vid expropriationsdomsfol före lagens ikraftträdande bör de nya
bestämmelserna inte lill någon del bli till-lämpliga. Har ansökan om
expropriation gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet bör frågan om
tillstånd till exproprialionen prövas enligl äldre rält. Däremot synes raig de
nya värderingsreglerna böra tillämpas om talan vid expropriationsdomstol
väcks efler den nya
Prop. 1971:122 212
lagens
ikraftträdande. Annars skuille det kunna uppstå olika ersättningsnivåer för
tämligen likartade exfiroprialionsfall. Vidare kan framhållas att den
exproprierande ändå alltid har möjlighet att uppnå tUlämpning av de nya
reglerna genora all a'stå från att fullfölja ansökningen hos Kungl. Maj:t och
koraraa in raed en ny ansökan. Reglerna i andra stycket har utformats i
enlighet med del nu anförda.
Sora
jag har framhållit i den allraänna raotiveringen bör de nya reglema i 111 a §
om expropriationsändamålets inverkan på faslighels-värdena inle tillämpas på
värdestegring som har skett före den 1 juli 1971. En regel härom har lagils upp
i Iredje stycket.
7.2.
Förslaget till lag om ändring ii byggnadslagen
44
och 44 a §§ Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås all dessa paragrafer
upphävs. De ersätts av nya bestämmelser i 1 och 111 §§ ExL.
45
§ Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen föreslås att paragrafens två
första stycken upphävs. Det återstående stycket föreslås bli omarbetat för all
anpassas härtill.
142
§
Föredraganden. I 142 § föreskrivs f. n. att raark sora är avsedd lill
allmän plats alllid skall åsättas elt särskilt värde för själva marken
med bortseende från eventuella byggnader ra. m. som hör till raarken.
Utredningen bedöraer en sådan regel sora obehövlig och föreslår att
den skall utgå. För egen del finner jag atl regeln svårligen kan förenas
med de nu föreslagna värderings;reglerna. Jag ansluter raig därför lill
utredningens förslag alt bestämmelsen upphävs. I stället för den så
lunda upphävda regeln föreslår jag all i paragrafen införs de bestäm
melser sora behövs för alt göra den i 111 a § ExL föreslagna presum
tionsregeln vid tälbebyggelseexpropriation tiUämplig på inlösen enligt
BL. Ändringen föreslås träda i kraft samtidigt med ändringarna i ExL.
Äldre bestämmelser bör dock fortfarande tillämpas om talan har väckts
vid domstol före lagens ikraftträdande. För fall då inlösenfrågan enligt
hittillsvarande regler prövats av domstol komraer alltså de nya reglerna
atl gälla ora förfarandet har inletts efler ikraftträdandet. Ora inlösen
frågan skall prövas av Kungl. Maj:t kan de nya reglerna bli tillämpliga
även om förfarandet har inletts tidigare, nämligen om lalan hos dom
stolen ännu inte har väckts vid ikraftträdandet. Della överensstäraraer
med vad sora föreslås beträffande ExL.
Prop.
1971:122 213
146
§ I paragrafen vidtas vissa redaktionella ändringar till följd av den
föreslagna ändringen av 45 §.
7.3.
Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
Föredraganden.
Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ FBL om graderings- och likvidvärdering
saral i 8 kap. 5 § ora ersättning vid inlösen har utformats i nära anslutning
till ExL:s värderingsregler. Vissa avsleg har emellerlid gjorts för att
raöjliggöra att genom fastighetsreglering uppkomna rationaliseringsvinster
fördelas på ett skäligt sätt. Detla har medfört bl. a. alt bestämmelserna i 8 §
ExL inle fåll någon motsvarighet i FBL och att den i expropriationsmål
tillämpade bevisbördeprincipen inte skall användas vid värdering enUgl FBL
(prop. 1969: 128 s. B 394 och 612).
Vid
tillkomslen av FBL påpekade departeraentschefen all man kunde räkna med alt
ändringar i ExL skulle komma att genomföras innan FBL trädde i kraft. Han
förutskickade alt detla kunde nödvändiggöra vissa jämkningar i FBL (prop.
1969: 128 s. B 392). Även efter de ändringar jag föreslår i ExL bör viss
överensslämraelse gälla mellan värderingsreglerna i denna lag och i FBL. Jag
föreslår därför all bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ samt 8 kap. 5 § FBL anpassas
lill de nya reglerna i ExL. Den föreslagna anpassningen är av teknisk natur och
avses inte innebära någon ändring i de principer som enligt uttalanden vid
tillkomsten av FBL bör ligga tUl grand för värderingen vid fastighetsreglering.
Beträffande
9 § föreslås att uttrycket "ortens pris och områdets avkastning" i
andra stycket byts ut mot "områdets avkaslningsvärde och raarknadsvärde".
I 10 § görs den ändringen alt hänvisningen till 9 § andra stycket byts ut raot
en bestämmelse att egendomen skall värderas med hänsyn särskUt till dess
marknadsvärde. Härigenom fås bättre överensstämmelse med vad som i prop. 1969:
128 s. B 394 ullalats om företrädel för de olika uppskallningsmetoderna.
I
8 kap. 5 § föreslås första styckel ändrat så alt det raotsvarar de föreslagna
bestämmelserna om löseskUling och intrångsersättning i ExL. Eftersom någon
hänvisning inle görs till ExL:s regler om hänsynstagande lill värdeinfluenser
av exproprialionsföretaget komraer det även efter ändringen all vara möjligt
alt bestämma ersättningen under hänsynslagande till den nytta som uppstår
genora regleringen och låta den inlösta egendomens ägare få en skälig andel i
den vinst sora uppkoraraer genora fastighetsregleringen.
Prop. 1971:122 214
8.
Hemställan
Jag
hemsläller alt lagrådets yttrande över förslagen lUl
1)
lag om ändring i lagen
(1917:189) om expropriation,
2)
lag om ändring i
byggnadslagen (1947: 385),
3)
lag om ändring i
fastighelsbildningslagen (1970: 988) inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur
protokollet: Britta GyUensten
Prop.
1971:122 215
BUaga
1 Expropriationsulredningens förslag
1
Förslag till
Allmän
expropriationslag
Härigenom
förordnas sora följer.
1
kap. Inledande bestämmelser
1 §
Genora
expropriation får, i den orafallning och på de vUlkor som anges i denna lag,
fast egendora tagas i anspråk antingen raed äganderätt eller nyttjanderätt
eller servitutsrätt. Expropriation får även ske för all upphäva bestående
särskild rätt lUl fastighet, dock ej inteckning för fordran.
Denna
lags bestämmelser om expropriation av fast egendom äger motsvarande tUlärapning
i fråga ora byggnad och annan anläggning på ofri grand. Att detsamraa gäUer
beträffande tomträtt och vattenfallsrätt följer av 4 kap. 27 § och 5 kap. 2 §
lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt lUl fast egendom.
2 §
Exproprieras
egendom raed äganderätt, upphör också all särskild rält till egendomen, som
icke enligt förbehåll vid expropriationen skall läranas orubbad.
Egendoraens
ansvar för allmänna utskylder, för fordringar med förraånsrätt enligt 17 kap.
6 § första stycket handelsbalken eller för servitut som uppkommit vid laga
skifte eller ägoslyckning eller vid avstyckning av område sora ej ingår i
loratindelning förändras ej genom exproprialionen.
Genom
expropriation stiftad nyttjanderätt eller servitutsrätt lill fastighet äger
företräde framför all annan rätt lill fastighelen.
3 §
Är
särskUd rält tUl faslighet föreraål för expropriation, skall denna lags
föreskrifter om expropriation av fast egendom gälla i tillämpliga delar om ej
annat finnes särskilt föreskrivet.
4 §
I
den mån ej annat föreskrivs skall enligt denna lag uppkomraande frågor
handläggas av expropriationsdomstol i den ordning som anges i lagen (1917: 189)
om expropriation.
Prop.
1971:122 216
5
§ Med sakägare förstås i denna lag ägaren av den fasta egendora, som
expropriationen avser, samt innehavare av särskUd räll lUl egendomen utom
innehavare av fordr;in, för vUken inteckning i egendomen är sökt eUer beviljad,
eller annan med sådan fordran jämställd rätt.
2
kap. Om expropriationsändamålen
1 §
Expropriation
får ske till förmån för koramun för atl möjliggöra upplåtelse av mark med
toralräi:t eller eljest för att fräraja tUlkomsten av tätbebyggelse eller
därmed sammanhängande anordning eller befordra utvecklingen av sådan
bijbyggelse. För expropriation inom tätbebyggt område föratsattes härvid att
det med skäl kan antagas alt den mark som expropriationen avser inom
överskådlig tid kommer alt beröras av byggnads- eller anläggnmgsåtgärder, sora
är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller alt det till främjande
av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är
angeläget atl koramunen får rådighet övei marken.
Expropriation
får endast avse egendom som helt eller delvis är belägen inom kommunens eget
område eller inom orarådet för det kommunblock som kommunen eller dess
huvuddel tillhör.
2 §
Även
om 1 § icke är tUlämplig får koramun inom sill område expropriera
1.
raark sora i fastställd
generalplan eller stadsplan avsetls för annat än enskilt bebyggande eller som
eljest enligt bestämmelse i planen skall kunna användas för allmän
trafikanläggning eller allraän ledning, dock att expropriationen i sistnämnda
båda fall endast får avse förvärv av erforderlig nyttjanderätt eller
servitutsrätt;
2.
tomt, vUken när elt år förflutit
från det lomlindelning fastställts till särskUda delar tUlhör olika iigare,
under förulsällning att ej ägare av tomldel begärt inlösen av annan tomldel
enligt byggnadslagen och tomten därigenom förenas i en ägares hand;
3.
område för vilket stadsplan
eller byggnadsplan första gången fastställts under förutsättning att annat ej
avtalals och att talan ora expropriation väckes inom sex månader från den dag
planen fastställdes eller, i fall då ägare av mark inom planområdet inom
näranda tid väckt talan om inlösen enligt 44 eUer 111. a § byggnadslagen, inom
nio månader från nyssnämnda dag.
Expropriation
enligt första stycket 3 skall avse all raark inora planorarådet, som är i
samme ägare;3 hand, såvida icke ägaren medger att endast en del exproprieras. Rält
lill expropriation föreligger dock ej beträffande mark som på grand ;av sin
naturbeskaffenhet uppenbarligen ej kan komma i fråga för bebyggande, och ej
heller beträffande bebyggt område, vars ägare med hänsyn till bebyggelsens
värde eller beskaffenhet i övrigt uppenbarligen icke har intresse av planens
utformning. Har raed slöd av 70 eUer 113 § byggnadslagen förordnals alt viss
markägare skaU avstå eller upplåta mark inom planorarådet ulan ersättning, får
expropriation ej ske av honora tUlhörig mark.
Vid
tillämpning av andra stycket skall äganderättsförhållandena bedömas med hänsyn
till vad som gällde då planen faststäUdes.
Prop.
1971:122 217
3 §
Expropriation
får äga rum för atl bereda utrymrae för anläggning som tillgodoser allmänt
samfärdsel- eller transportbehov.
Ora
expropriation för allraän farled, hamn och floltled finns bestämmelser i
vattenlagen.
4 §
Expropriation
får äga rum för atl tillgodose allmänt behov av drivkraft, vatten, värme eller
likartad nyttighet eller av att bortföra och oskadliggöra avloppsvallen eller
annan orenlighet.
Även
ora därigenom ej tillgodoses allraänt behov får expropriation äga rara för att
bereda utrymme åt ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för
avloppsvatten eller annan orenlighet, om ledningen skall ingå i ell
ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller intrånget av
ledningen är ringa i järaförelse med nyttan därav.
Bestäraraelserna
i denna paragraf gäller ej sådani ianspråktagande av annans mark för
tillgodogörande av vallenkraft eller för gruvdrift, varom bestämmelser
meddelats i annan lag.
5 §
Expropriation
får äga rum för atl bereda utrymrae åt näringsverksamhet eller anläggning
därför av större betydelse för riket eller orten eller för viss
befolkningsgrupp.
6 §
Expropriation
får äga rura för atl upprätta skydds- eller säkerhels-område eller ulföra annan
särskUd anordning lill skydd raot allraänfarlig eller eljest från allraän
synpunkt raenlig naturhändelse, raot vatlen-eller luftförorening eller mot
menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning.
7 §
Expropriation
får äga rum för det railitära försvaret eller för annat ändamål av särskild
betydelse för det totala försvaret.
8 §
Expropriation
får i fall av föreliggande eller förväntad grov vanvård äga rura för att bringa
fast egendom i hävd.
9 §
Expropriation
får äga ram för all bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig
bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller för all be reda erforderligt
utryrame däromkring.
10 §
Expropriation
får äga rura för att bevara oraråde sora nationalpark, naturreservat eUer
nalurminne eller för all eljest tillgodose ell väsentligt behov av mark för
sådana anläggningar för idrott eller frUuftsliv, som är avsedda att hållas
tiUgängUga för allmänheten, eller av mark för fritidsbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning.
Prop. 1971:122 218
11 §
Även
i annat fall än som avses i övriga bestämmelser i della kapitel får
expropriation äga rum, om ändamålet därmed är att tillgodose behovet av
utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet, som är
avsedd att drivas av staten eller av komraun eller annan sådan raenighet eller
annars är av väsentlig betydelse för riket eller orten eUer för viss
befolkningsgrapp.
12 §
Skall
genom statens eller genom komrauns försorg inom visst oraråde vidtagas
byggnads- eUer anläggningsålgärder, sora kan föranleda expropriation enligt
bestämraelserna i delta kapitel, och kan del raed skäl antagas alt åtgärderna
raedför väsentligt ökat värde för egendom i orarådets omedelbara närhet eller
annars avsevärt ökar möjligheterna atl utnyttja sådan egendom, får denna
egendora exproprieras, i den mån det med hänsyn lill kostnaderna för åtgärderna
och övriga omständigheter finnes skäligt.
3
kap. Om tillstånd till expropriation m. m.
1 §
Fråga
om lillslånd lill expropriation prövas av Konungen där ej annat följer av vad
som sägs nedan.
2 §
I
ansökan ora expropriationstillslånd skall så fullständigt sora möjligt uppges
1.
yrkandet och de orasländigheier
på vilka delta grundas;
2.
fast egendom som berörs av
expropriationen; samt
3.
namn och adress på samtiiga för
sökanden kända sakägare.
I
övrigl skall till ansökningen fogas den utredning som kan anses behövlig i
varje särskilt fall.
3 §
När
tUlstånd till expropriation sökts, skall vederbörande statliga och kommunala
myndigheter, den fasta egendomens ägare och innehavare samt annan som kan lida
men av expropriationen få tiUfälle att yttra sig över
1.
om det är förenat med särsikild
olägenhet att den avsedda marken avstås eller upplåts,
2.
om annan lämplig mark kan tagas
i anspråk med mindre olägen-hel, samt
3.
om det eljest finns något att
erinra i anledning av ansökningen.
4 §
Inom
oraråde, som i fastställd, generalplan, stadsplan eller byggnadsplan avselts
tiU gata, väg eUer annan allraän plats, hamn- eller vattenområde, får ulan
kommunens me;dgivande expropriation för annans räkning äga ram endast om
synnerliga skäl föreligger.
5 §
Sökes
tillstånd lUl expropriation av mark, som sökanden innehar raed nyttjande- eller
servitutsrätt, kan Konungen förordna att sökanden icke
Prop.
1971:122 219
mot
sitt bestridande får förpliktas avflytta tidigare än på den fardag, som infaUer
närmast efler del ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, får
sökanden, utan hinder av vad som eljest skulle gälla, sitta kvar i avvaktan på
att exproprialionen fullbordats eller, om expropriationsrätten upphör eller
förverkas, till den fardag, sora infaller närraast därefter.
Sitter sökanden kvar
utöver den dag, då nylljanderälten eljest skolat upphöra, skall jordägaren ha
skälig ersättning sora, om överenskommelse ej träffas, bestäms av allmän
domstol. Koramer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att föra
bort byggnad eller annat, som han koslat på, enligt avtal eller bestäraraelse i
lag begränsad tUl viss tid efler nyttjanderällens upphörande, skall tiden för
bortförandet räknas från den dag, då marken skall avträdas.
6 §
I
expropriationstillslånd skall bestämmas vad expropriationen skall orafatla och
med vilken rätt expropriation skall ske.
Föreligger
särskilda svårigheter för sökanden att i detalj ange vad sora behöver tagas i
anspråk, innan han börjat utföra de åtgärder, för vilka expropriation söks, kan
i skälig omfattning medges honom all expropriera i huvudsaklig överensstämmelse
raed vad som angivils på karta eller på raarken.
7 §
Behövs
särskUda bestämmelser för all trygga att den exproprierade egendomen används
för det avsedda ändaraålet, kan sådana besläramelser meddelas i anslutning
till expropriationslUlståndet. Del lillkoramer länsstyrelsen att se till att
meddelade bestämmelser efterlevs.
I
samband med expropriationstiUstånd kan Konungen vidare förordna all
exproprierad egendora eller genora expropriation förvärvad särsldld rätt, som
ej används för det avsedda ändamålet, får inom viss tid återlösas, ora
ändaraålet är all anse som övergivet. Sådant förordnande gäller även egendom
eller rält som i väsentlig omfallning används för annat ändamål än det avsedda
eller eljest används i strid mot särskild föreskrift som meddelats i anslutning
till expropriationslUlslåndet. Rörande förordnande ora återlösenrätt skall
anteckning göras i faslighels-eller inleckningsboken.
Förordnande
enligt andra stycket omfattar även räll atl lösa byggnad eller annan
anläggning, sora uppförts på fastigheten efter exproprialionen, ora del yrkas
när raålet ora återlösen anhängiggörs.
8 §
BevUjas
expropriationstillslånd skall bestämmas viss tid, inom vUken saken skall
fuUföljas genom ansökan om stämning lill domstol. När skäl är därtill, kan
tiden förlängas. Har lalan ej väckts inom den bestämda tiden, förfaller frågan
om expropriation.
9
§
Expropriationsrätt
får ej ulan Konungens tillstånd övergå från innehavaren på annan.
Prop. 1971:122 220
10 §
Konungens tiUstånd krävs ej för expropriation
1.
i fall som avses i 2 kap. 2 Ji
första stycket;
2.
när väghållare för allmän väg
skall expropriera raark som enligt fastställd arbetsplan ingår i sådan väg;
3.
när annan huvudman för allmän
vatten- och avloppsanläggning än kommun med kommunens medgivande vill
expropriera mark, som inom oraråde med fastställd generalplan eller stadsplan
avsetls för ledningsändamål;
4.
vid expropriation för ledning
för vallen till husbehovsförbrukning; eller
5.
när fastighets ägare förklarat
sig villig att upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning
samt expropriation därav medför endast ringa men.
Vid
expropriation som avses i denna paragraf skall bestämmelserna i 2, 4 och 5 §§,
6 § första stycket och 9 § äga motsvarande tillämpning, varvid
expropriationsdomstol hai: att utöva den befogenhet som eljest lillkoramer
Konungen.
11 §
Finns
expropriationsrätt lill del av fastighet och lider en återstående del av
fastighelen synnerligt men genom exproprialionen eller del sätt, varpå den
exproprierade delen ;invänds, skall även denna del exproprieras, om ägaren
begär del. Sk;iU nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas och vållar det
synnerligt men för fastighelen eller någon del av denna, kan ägaren påkalla att
område som lider sådant men skall exproprieras.
Skall
endast en del av en fastighet exproprieras eller skaU därtill upplåtas
nylljanderält eller servitutsrätt har den exproprierande räll tUl sådan
utvidgning av expropriationen sora avses i första stycket om delta endast
skulle medföra en ringa förhöjning av fastighetsägaren tillkomraande
expropriationsersätlning och fastighetsägaren icke har ell beaktansvärt
intresse av atl behålla den återstående delen av fastighelen.
Vad
i denna paragraf föreskri'ils om faslighet skall när förhållandena påkaUar det
tillämpas även i fråga om beslående brukningsenhet.
4
kap. Om expropriationsersätlning
1 §
För
fastighet som i sin helhet exproprieras skall erläggas löseskiUing med belopp
som motsvarar fastighetens värde. Exproprieras del av fastighet skall
intrångsersättning erläggas med belopp, motsvarande den minskning av
fastighetens värde, som uppkommer genom expropriationen eller den
exproprierade delens användande. För annan skada, som uppstår genom
exproprialionen, s;kall erläggas personlig ersättning.
2 §
Vid
expropriation enligt 2 kap. 2 § första stycket 3 av mark, för vilken stadsplan
eller byggnadsplan första gången fastställts, skall vad som sägs i 1 § om
löseskiUing och intrångsersättning icke äga tillämpning i fråga om ersättning
tiU ägaren av marken. I släUet skall löse-
Prop.
1971:122 221
skilling
utgå raed belopp, motsvarande vad sora efter arealen belöper på den
exproprierade marken av värdet på all sådan mark inom planområdet, som ej är
undantagen från räll lill expropriation på grund av sin naturbeskaffenhet eller
därför all ägaren saknar intresse av planens utformning. Vid beräkning av
värdet skall hänsyn icke lagas till förpliktelse som åvilar markägare på grund
av förordnande eUer föreskrift enligl 70, 73 eller 113 § byggnadslagen.
Vad nu sagls skall äga
tUlärapning även om rält till expropriation därjärale föreligger på annan
grund.
3 §
Med
faslighets värde förstås dess raarknadsvärde vid den lidpunkt då ansökan ora
expropriation inkom till Konungen eller, om sådan ansökan ej erfordras, då
talan väcktes vid behörig domstol. Har den exproprierande tillträtt
fastigheten innan fråga om expropriation väckts på sätt som nu sagts, räknas i
stället raed marknadsvärdet vid tiden för tillträdel. Hänsyn skall dock icke i
något fall tagas lill förhållanden, som ligger längre tillbaka i tiden än fem
år innan talan väcktes vid domstolen.
Värdering skall ske med
hänsyn till det skick vari fasligheten befinner sig när ersättningsfrågan
avgöres eller, ora den exproprierande dessförinnan tillträtt fastigheten, vid
tiden för tUlträdet.
Inträffar efler den i
första stycket angivna tidpunkten raera betydande ändring i allraänna
prislägel, skall, om det finnes påkallat, ersättningen järakas med hänsyn
härlUl.
4 §
Har
det företag, för vars genomförande expropriation äger rum, före den i 3 §
angivna tidpunkten medfört inverkan av någon betydelse på värdet av den av
expropriationen berörda fastighelen, skall löseskiUing eller intrångsersättning
varom sägs i 1 § bestämmas raed hänsyn till det värde fastighelen skulle hafl
ora sådan inverkan icke förekorarail.
Bestämmelsen i första
stycket skall icke tillämpas om ersättning för skada genom företaget utgått i
annan ordning och ej heller ora företagels inverkan skäligen bör lämnas
obeaktad med hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna
förekorasl under järaförliga förhållanden.
5 §
Ora
ägaren av fastighet som exproprieras vidtagit åtgärd i uppenbar avsikt atl höja
den ersättning, sora den exproprierande har all erlägga, skaU denne, om skäl
äro därtill, erhåUa gottgörelse genora rainskning av ägaren tillkoramande
personlig ersättning.
6
§
Expropriationsersältning
skall bestämmas i pengar alt betalas på en gång. Har den exproprierande
erbjudit sig all vidtaga åtgärd för atl minska skada, skall hänsyn lagas därlUl
vid bestämmande av expropriationsersätlning, såvida erbjudandel är av
beskaffenhet atl skäligen böra godtagas av den ersättningsberättigade.
Prop. 1971:122 222
7 §
Vad
i detta kapitel föreskrives om fastighet skall när förhåUandena påkallar det
tillämpas även i fråga om beslående brakningsenhet.
5
kap. Om domslolsförfarandet m. m.
1
§
Ora
förfarandet inför domstol i expropriationsmål m. m. stadgas i lagen (1917: 189)
om expropriation.
Denna
lag träder i kraft den, ..
Har
expropriationsförfarande inletts före lagens ikraftträdande, skall
bestämmelserna i äldre lag tUlämpas. Där tillstånd till expropriation meddelats
enligt äldre lag kan Kungl. Maj:l förordna alt saken skall prövas och avgöras
enligt nya lagen, om sökanden yrkar det innan talan i målet väckts. Värdet av
e;gendom sora exproprieras skaU dock härvid hänföras tidigast till
förhållandena den dag, då den nya lagen trädde i kraft, såvitt annat ej
föranledes av alt fastigheten dessförinnan tillträtts av den exproprierande.
Bestäraraelserna
i 2 kap. 2 § första stycket 3 tUlärapas endast om stadsplanen eller
byggnadsplanen fastställts efter lagens ikraftträdande.
Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom
bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
Prop. 1971:122 223
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1917:189) om expropriation
Härigenora
förordnas i fråga om lagen (1917: 189) om expropriation,
dels
att 112, 33, 76, 77, 79 a, 80, 81, 87, 89, 90 och 95113 §§ skall upphöra all
gälla,
dels
all de två rubrikerna före 1 § samt rubrikerna närraast före 7, 12, 76, 80, 87,
89, 97, 99, 102, 106, 108, 109, 111, 112 och 113 §§ skall ulgå,
dels
att 24, 34, 49, 59, 68, 69 och 71 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
(Gällande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
24 §
Vad
i denna lag stadgas om Om vem som är sakägare i ex-
sakägare
gälle ej innehavare av propriaUonsmål stadgas i allmänna fordran, för
vilken inteckning i expropriationslagen, fastigheten är sökt eller
bevUjad eller fasligheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.
34 §
Ersättning
skall bestämmas i Domstolen äger på yrkande av
penningar
atl utgå på en gång; part hänvisa sakägare all i särskild
dock
må domstolen på yrkande av rättegång vid doraslolen föra talan
part
hänvisa sakägare all i särskUd om ersättning för skada eller in-
rältegång
vid dorastolen föra ta- trång, sora finnes ej lämpligen
lan
om ersättning för skada eller kunna prövas i raålet. Sådan talan
intrång,
sora finnes ej lärapligen skall väckas genom ansökan ora
kunna
prövas i raålet. Sådan talan stäraning inora den tid, högst tio
skall
väckas genom ansökan om år, som i doraen bestäraraes, räk-
slämning
inora den tid, högst tio nat från det denna vunnit laga
år,
sora i domen bestämmes, räk- kraft,
nal från det denna vunnit laga
krafl.
Uppkommer
fråga----------- ej tiUärapning.
49
§
Då
vad-------------------- i besittning.
Exproprierad
faslighet skall övergå UU nye ägaren fri från all särskild rätt, som
innehavaren jämlikt 2 § tredje stycket är pliktig avslå; dock häfte fastigheten
Prop. 1971:122 224
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
fortfarande för särskild rätt, som tillkommer sakägare och
som jämlikt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad. Fastighetens ansvar för
aUmänna utskylder eller för fordringar, som åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap.
6 § första stycket handelsbalken, förändras ej genom expropriationen.
Genom expropriation förvärvad särskild rätt till fastighet
äge företräde framför all annan rätt till samma fastighet.
59 §
Hava parterna------- överenskoraraelsen faststäUd av
doraslolen.
VUl den--------------- meddela faslstäUelse.
Även om ej sådant fall som avses i första stycket är för
handen och ej heller vad i andra stycket stadgas blivit iakttaget, kan domstolen
fastställa en mellan parterna träffad överenskommelse om
expropriationsersätlning för upplålelse av nyttjande- eller servitutsrätt för
elektrisk ledning, om upplåtelsen medför ringa men och uppenbarligen icke
rubbar säkerheten för fordringsägare, som ej godkänt överenskommelsen.
Överenskommelse ora----- part, fastställd av domstolen.
Fastställelse må---------------------- 34 § stadgas.
Där dorastolen jämlikt andra Där domstolen jämlikt andra
stycket
faststäUer överenskorarae:l- eller iredje styckel fastställer över
se om expropriationsersätlning för enskommelse om expropriations-
jordområde eUer annat, som är ersättning för jordområde eller an-
samfällt för flera än tio fastighe- nal, som är samfällt för flera än
ler med skilda ägare, meddele tio fastigheter med skilda ägare,
domstolen tillika på begäran av meddele domstolen tillika på he
den exproprierande eller av ägare gäran av den exproprierande eller
tUl någon av fastigheterna förord- av ägare till någon av fastigheler-
nande enligt 35 §. na förordnande enligt 35 §.
68 §
Har exproprierad fastighet eller Har Konungen jämlikt 3 kap.
genom
expropriation förvärvad 7 § andra stycket aUmänna ex-
särskUd rätt ej kommit lill använd- propriationslagen förordnat
om
ning för det avsedda ändamålet el- rätt till återlösen i vissa fall av
ler
dess användande för ändarna- exproprierad egendom eller ge-
let upphört och är nämnda ända- nom expropriation förvärvad sär-
niål såvitt angår dylik fastighet el- skild rält, tillkommer
lösningsrätt,
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Gällande
lyddse)
ler
rätt alt anse såsom övergivet, eller användes fastighet eller rätt som nyss
sagts i väsentlig omfattning för annat ändamål än det avsedda, må fastigheten
eller den särskilda rälten lösas, därest talan om dess avträdande instämmes
inom tjugo år från det exproprialionen fullbordats. Lösningsrätt tillkom-me,
när hel fastighet exproprierats, den, som närraast före expropriationens
fullbordande var fastighetens ägare, eller hans rättsinnehavare och, om en
del av en faslighet exproprierats, ägaren av den återstående delen saml, då
fråga är ora särskild räll, ägaren av den fastighet, sora därav besväras. I
fall, sora avses i 40 §, gäller vad nu sagls med avseende på liden för
fullbordande av expropriation i StäUet den tid, då anmälan enligt näranda
lagrura skell.
Har,
efter det faslighet exproprierats, byggnad uppförts å fastigheten eller
eljest därå nedlagts kostnad, må vad sålunda påkostats jämväl lösas, om det i
stämningen yrkas.
(Föreslagen
lydelse)
när
hel faslighet exproprierats, den, som närraast före expropriationens fullbordande
var fastighetens ägare, eller hans rättsinnehavare och, om en del av en
fastighet exproprierats, ägaren av den återstående delen samt, då fråga är om
särskild räll, ägaren av den faslighet, som därav besväras. I fall, sora avses
i 40 §, gäller vad nu sagls med avseende på tiden för fullbordande av
expropriation i stället den tid, då anmälan enligl nämnda lagram skell.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid lösen enligt 68 §
första stycket må värdet ej sällas högre än till den expropriationsersätlning,
som utgivits. I övrigt skola beträffande lösen som i 68 § sägs denna lags
bestäraraelser ora expropriation i tillärapliga delar gälla; dock ankorarae
på domstolens prövning, hura kostnad, som i 67 § avses, skall gäldas.
Vid lösen, som avses i 3
kap. 7 § andra stycket aUmänna expropriationslagen, raå värdet ej sättas högre
än till den expropriationsersätlning, som utgivits. I övrigt skola beträffande
lösen enligl 3 kap. 7 § nämnda lag denna lags bestämraelser ora expropriation i
tillärapliga delar gälla; dock ankorarae på doraslolens prövning, huru
kostnad, sora i 67 § avses, skall gäldas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill någon för
expropriation låta upprätta karta över faslighet eller eljest verkställa
nödig förundersökning därå, äge KB på ansökning föreskriva, att erforderligt
tillträde till fastighelen under viss
8
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Vill någon för
expropriation låta upprätta karta över faslighet eller eljest verkställa nödig
förundersökning därå, äge KB på ansökning föreskriva, all erforderligt
tillträde till fastigheten under viss
opaginerad Kontrollera mot PDF
(GäUande
lydelse)
tid
skall lämnas. Har expropriationsrätt ej redan meddelats, raå dylik föreskrift
dock ej lämnas, ora KB finner det uppgivna ändaraålet icke vara sådant, sora i
1 § avses.
Om
undersökningens
Växande träd----
(Föreslagen
lydelse)
tid
skall lämnas. Har expropriationsrätt ej redan meddelats, må dylik föreskrift
dock ej lämnas, om KB finner del uppgivna ändamålet icke vara sådant, som
avses i 2 kap. allmänna expropriationslagen.
--------- är sagt.
särskilt
medgivit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den, ..
Alt
äldre bestämmelser fortfarande gäller i vissa fall följer av
slut-besläramelserna i allraänna expropriationslagen.
3
Förslag till
Lag
om ändring i byggnadslageii (1947: 385)
Härigenom
förordnas i fråga om byggnadslagen (1947: 385)
dels
att 18, 18 a, 41, 41 a, 44, 44 a, 47, 140, 142145 och 162 §§ skall upphöra alt
gälla,
dels
att 21, 22, 45, 48, 83, 84, 116, 137, 141 och 146 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,
dels att i lagen
skall införas fem nya paragrafer, 44, 48 a, 111 a, 142 och 143 §§, av nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(GäUande
lydelse)
21
§ Skall raark enligt fastställd generalplan användas för annat ändamål än enskUl
bebyggande och kan markens ägare till följd härav nyttja marken allenast på sätl
som slår i uppenbart missförhållande lill dess tidigare värde, vaie staden
skyldig atl lösa raarken.
Frågan
huruvida-----------
(Föreslagen lydelse) 21 §
Skall mark enligt fastställd generalplan användas för annat ändaraål än
enskilt bebyggande och kan raarkens ägare till följd härav nyttja raarken
allenast på sätl som slår i uppenbart missförhållande lill dess värde vid
förut tillåtet användningssätt, vare staden skyldig alt lösa marken, planens genoraförande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Gällande
lydelse) '
18
a § Innehåller fastställd generalplan bestämmelse att mark, som ej må lösas
enligt 18 § första stycket, skall kunna nyttjas för allmän trafikanläggning
eller allraän ledning, skaU på stadens yrkande servitut eller nyttjanderätt
upplåtas i den omfattning som erfordras för ändamålet. Kan ägaren till följd
av planen nyttja marken endast på sätl som står i uppenbart missförhållande
till dess tidigare värde, må han påfordra att släden förvärvar rättighet som
nu sagts. Staden äger bestämma ora förvärvet skall avse servitut eUer
nyttjanderätt.
(Föreslagen
lyddse)
Innehåller
fastställd generalplan bestämmelse att mark, som avses för enskUt bebyggande,
även skall kunna nyttjas för allmän trafikanläggning eller allmän ledning och
kan ägaren till följd av planen nyttja marken endast på sätt sora sägs i första
stycket raå han påfordra all staden genom inlösen förvärvar för ändamålet
erforderlig servituts- eller nyttjanderätt. Staden äger bestämma om förvärvet
skaU avse servitut eller nyttjanderätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Får mark enligt faststäUd
generalplan icke användas för annan glesbebyggelse än för jordbrakets,
fiskels, skogsskötselns och därraed järaförligl behov, och kan markens ägare tUl
följd härav nyttja marken allenast på sätl sora står i uppenbart
missförhållande lill dess tidigare värde, vare markens ägare berättigad till
ersättning av staden för den skada som han härigenom lider. Sararaa lag vare om
innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt tUl raarken som
upplåtits innan planen fastställdes.
Ersättningen
skaU Vid bedömandet -
Får
mark enligt fastställd generalplan icke användas för annan glesbebyggelse än fÖr
jordbrukels, fiskels, skogsskölselns och därraed jämförligt behov, och kan
markens ägare lill följd härav nyttja marken allenast på sätl sora slår i uppenbart
missförhållande lill dess värde vid förut tillåtet användningssätt, vare markehs
ägare be-. rältigad tUl ersättning av staden för den skada sora han härigenora
lider. Sarama lag vare om innehavare av sådan nyttjanderätt. eller annan
särskild rätt till marken som upplåtits innan planen fastställdes.
------- till raarken.
- motsvarande tUlämpning.
,
opaginerad Kontrollera mot PDF
St Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
44 §
Mark
för vilken stadsplan första gången fastställts är staden, om annat ej
avtalats, pliktig att lösa om markägaren begär det. Talan om skyldighet alt
lösa skall avse all mark som tillhör samme ägare om ej kommunen medger alt en-,
dast viss del löses. Sådan talan skall väckas inom sex rhåriader, räknat från
den dag planen fastställdes, dock att om kommunen
Prop.
1971:122 228
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
inom sagda tid väckt talan enligt 2 kap. 2 § första
stycket 3 allmänna expropriationslagen mot någon ägare av mark inom planområdet
tiden för övriga markägare skall utgöra nio månader, räknat från nyssnämnda
dag.
Bestämmelserna i första stycket avser icke mark som på
grund av sin naturbeskaffenhet uppenbarligen ej kan ifrågakomma för bebyggande
och ej heller bebyggt område vars ägare med hänsyn till bebyggelsens värde
eller beskaffenhet i övrigt uppenbarligen icke har intresse av planens utformning.
Har med stöd av 70 § förordnats alt viss markägare skall avslå mark inom
planområdet utan ersättning är staden ej pliktig att lösa honom tillhörig
mark.
Äganderättsförhållandena skall bedömas med hänsyn till vad
som gällde när planen fastställdes.
45 §
Är, i annat fall än i 44 eller 44 a § sägs, mark som ingår
i byggnadskvarter icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen
och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig tid utan
stadens ingripande, må Konungen medgiva staden alt lösa marken i den mån så
erfordras. Kan syftet vinnas genom att staden allenast löser å marken uppförd
byggnad för nedrivning, må Konungen lämna tillstånd därtill. Är marken i stadens
ägo, må i samma ordning medgivas staden att lösa särskild rätt som besvärar
marken och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande.
Prövas ansökan om inlösen enligt första stycket icke
kunna beviljas på den grund att stadsplanens genomförande kan förväntas äga
rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen lik-
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Gällande
lydelse)
väl
på stadens begäran föreskriva viss skälig lid inom vilken bebyggelsen skall
hava bragts i överensstämmelse med stadsplanen, vid äventyr att efter utgången
av sagda lid nämnda hinder mot inlösen ej vidare skall anses föreligga.
Meddelas sådan föreskrift, skall avskrift av beslutet tillställas inskrivningsdomaren,
som har att så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning därom i fastighets-
eller inteckningsboken.
Finnes i saraband med
prövning av förslag till stadsplan inlösen av viss i planen ingående mark böra
ske enligt första stycket, må Konungen meddela fastställelse å planen eller del
därav under villkor atl sådan inlösen komraer till slånd inom viss tid, högst ell
år; dock må, när synnerliga skäl äro därtiU, tiden förlängas med högst etl år i
sänder. Intill dess inlösen skett eUer liden därför gått till ända, må
utbyggnad ej utan Konungens tUlstånd företagas å den raark som omfattas av den
villkorliga fastställelsen.
(För'.slagen
lydelse)
Finnes
i samband raed prövning av förslag till stadsplan expropriation av viss i planen
ingående mark böra ske enligt vad därom finnes särskilt föreskrivet, må
Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor alt
sådan expropriation komraer tUl slånd inom viss tid, högst ett år; dock må,
när synnerliga skäl äro därtiU, tiden förlängas med högst elt år i sänder. IntUl
dess expropriation skett eller tiden därför gått till ända, må nybyggnad ej
ulan Konungens tUlstånd förelagas å den mark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
att
lösa raarken.
När ett----------- markens
värde.
Frågan huruvida------ tomtindelnings
genomförande.
48 Skall mark enligt
stadsplanen användas för annat ändamål än enskilt bebyggande och kan markens
ägare tUl följd härav nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart
missförhållande till dess tidigare värde, vare staden skyldig alt lösa marken.
Skall
mark enligt stadsplanen användas för annat ändamål än enskUt bebyggande och kan
markens ägare till följd härav nyttja marken allenast på sätt som slår i
uppenbart missförhållande till dess värde vid förut tillåtet användningssätt,
vare staden skyldig
opaginerad Kontrollera mot PDF
41a § Innehåller
stadsplan bestämmelse alt mark, som ej må lösas enligt 41 § första stycket,
skall kunna nyttjas för allmän trafikanläggning eller allraän ledning, skall
på stadens yrkande servitut eller
48 a § Innehåller
stadsplan bestämmelse all mark, som avses för enskilt bebyggande, även skall
kunna nyttjas för allmän trafikanläggning eller allraän ledning och kan
ägaren tiU följd av planen nyttja marken
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Gällande
lydelse)
nyttjanderätt
upplåtas i den omfattning som erfordras för ändamålet. Kan ägaren till följd
av planen nyttja marken endast på sätl som står i uppenbart missförhållande
till dess tidigare värde, niå han påfordra alt staden förvärv;ar rättighet som
nu sagts. Staden äger bestäraraa ora förvärvet skall av;äe servitut eUer
nyttjanderätt.
(Föreslagen
lydelse)
endast
på sätt som sägs i 48 § första stycket må han påfordra att staden genom inlösen
förvärvar för ändamålet erforderlig servituts- eller nyttjanderätt. Staden
äger bestämma ora förvärvet skall avse servitut eller nyttjanderätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Innebär stadgandet i 81
§ eUer förordnande enligl 82 § hinder för att nybyggnad eller annan åtgärd
vidtages i den orafaltning eller på del sätt som eljest varit tUlålel och kan
markens ägare lill följd härav nyttja marken allenast på sätt som slår i
uppenbart missförhållande tUl dess tidigare värde, vare han berättigad till
ersättning för den skada han härigenora lider; kan marken av nämnda orsak
över huvud ej användas för enskUt bebyggande och kan ägaren till följd
härav nyttja raarken allenast på sätt nyss sagts, vare anläggningens ägare
skyldig att lösa marken, där ej sådan skyldighet jämlikt 21 eller 48 §
åligger staden.
Innebär
stadgandet i 81 § eUer förordnande enligt 82 § hinder för att nybyggnad eller
annan åtgärd vidtages i den omfattning eUer på det sätt som eljest varit tiUåtet
och kan markens ägare till följd härav nyttja raarken allenast på sätt sora
står i uppenbart raissförhållande lill dess värde vid förut tUlålet användningssätt,
vare han berättigad till ersättning för den skada han härigenom lider; kan
marken av nämnda orsak över huvud ej användas för enskilt bebyggande och kan
ägaren lill följd härav nyttja marken allenast på sätt som nyss sagls, vare
anläggningens ägare skyldig all lösa raarken, där ej sådan skyldighet jämlikt
21 eller 48 § åligger staden, innan inskränkningen i möjligheterna att
Enahanda
rätt nyttja marken inträdde.
Vad
i------- del inskränkningen i möjligheterna alt nyttja marken
inträdde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
84
Har
i faststäUd generalplan eller stadsplan med hänsyn lill anläggning, som avses
i 81 § eller i förordnande enligt 82 §, blivit be;-slämt, atl raark skall
användas för annat ändamål än ensldlt bebyg;-gande, och har staden på grund av
bestämmelserna i 21 eUer 48 § löst marken, vare staden, såvitt den kan nyttja
marken allenast på säl I som står i uppenbart missförhållande liU den erlagda löseskUling-
Har
i fastställd generalplan eUer stadsplan med hänsyn till anläggning, sora avses
i 81 § eller i förordnande enligt 82 §, blivit bestämt, all mark skaU
användas för annat ändamål än enskilt bebyggande, och har staden på grand av
bestämmelserna i 21 eller 48 § löst marken, vare staden, såvitt den kan nyttja
marken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande lill den erlagda löseskUUng-
opaginerad Kontrollera mot PDF
(GäUande lydelse)
en, berättigad till ersättning av anläggningens ägare för
sin förlusl.
(Föreslagen lydlese)
en eUer inlrångsersätlningen, berättigad lUl ersättning
av anläggningens ägare för sin förlusl.
llla§ Vad i 44 § stadgas om lösningsplikt skall äga
motsvarande till-lämpning i fråga om mark, för vilken byggnadsplan första
gången fastställes, med iakttagande att vad som är föreskrivet om stad skall
avse kommunen samt att vad som är föreskrivet för det fall att förordnande
meddelats enligt 70 § skall tillämpas när förordnande meddelats enligt 113 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
enings
bildande.
Ersättningen skall------ liU raarken.
Frågan huruvida---- : planens genoraförande
Har i byggnadsplan
bestämls all mark skall användas tiU väg eller annan allmän plats ulan all skyldighet
all upplåta marken föreligger enligt 112 eller 113 §, och kan markens ägare
till följd av vad sålunda bestämts nyttja raarken allenast på sätt sora står
i uppenbart raissförhållande till dess tidigare värde, vare han berättigad tiU
ersättning för den skada sora han härigenom lider. Samma lag vare om
innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskUd rält liU marken som
upplåtits innan byggnadsplanen fastställdes. Skyldighet att svara för
ersättningen åligger i fråga om raark, som är avsedd liU allmän väg, kronan
samt beträffande annan mark vägförening, inom vars område marken är belägen.
Finnes ej vägförening när fråga uppkoraraer om ersättning i fall som sist
nämnts, skall länsstyrelsen föranstalta ora sådan för-
Har i byggnadsplan
bestärats alt raark skall användas till väg eller annan allraän plats ulan att
skyldighet alt upplåta raarken föreligger enligt 112 eller 113 §, och kan
markens ägare till följd av vad sålunda bestämls nyttja marken allenast på sätt
som står i uppenbart missförhållande till dess värde vid förut lillålel
användningssätt, vare han berättigad lUl ersättning för den skada sora han härigenora
lider. Samma lag vare om innehavare av sådan nylljanderält eller annan
särskild rält till marken sora upplåtits innan byggnadsplanen fastställdes. Skyldighet
atl svara för ersättningen åligger i fråga ora mark, som är avsedd till allmän
väg, kronan samt beträffande annan mark vägföreiung, inora vars område marken
är belägen. Finnes ej vägförening när fråga uppkoraraer om ersättning i fall sora
sist nämnts, skall länsstyrelsen föranstalta om sådan förenings bUdande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med
avseende å inlösen av mark enligt denna lag skola de allmänna
Med
avseende å inlösen av raark enligl denna lag skola bestämmel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
I raål-------------------- särskilt
stadgat.
(Gällande lydelse)
beslämraelsema i lagen ora expropriation i tUlämpliga
delar lända till efterrättelse med iakttagande av vad nedan i 138145 §§ stadgas.
(Föreslagen lydelse)
serna i allmänna expropriationslagen och lagen om expropriation
i tUlärapliga delar lända tUl efterrättelse raed iakttagande av vad nedan i
138, 139 och 141143 §§ stadgas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestäramelserna i 12 § första stycket lagen om
expropriation skola ej äga tUlämpning raed avseende å inlösen av raark sora ing;ir
i stadsplan.
Är
fråga om att mark som ingår i tomt skall inlösas av anledning varom förmäles i
46 eller 47 §, skall i stället för bestämmelserna i 26 § andra stycket lagen om
expropriation gälla, att till expropriationsdomstolen skall ingivas karta med
protokoll rörande mätning av tomten enligt bestämmelserna i 2 kap. lagen om
fastighetsbildning i stad; och skall vad i 42 § lagen om expropriation iir
stadgat om karta och beskrivning i stället gälla karta och protokoU som nu sagts.
Bestämmelserna
i 3 kap. 11 § första stycket aUmänna expropriationslagen skola ej äga tUlärapning
raed avseende å inlösen av raark sora ingår i stadsplan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
142 §
Vid inlösen enligt 21 §, 48 § första stycket, 48 a eller
83 § skall löseskiUing eller intrångsersättning bestämmas med hänsyn till
fastighetens värde vid förut tillåtet användningssätt.
143 §
Vid inlösen enligt 44 eller 111 a § skall ersättningen
bestämmas enligt de grunder som anges i 4 kap. 2 § allmänna expropriationslagen.
146 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i
137, 13S, 144 och 145 §§ är stadgal beträffande inlösen av mark skall i
tillämpliga delar gälla med avseende å inlösen av byggnad i fall som i 45 §
första stycket
Vad i 137
och 138 §§ är stadgat beträffande inlösen av mark skaU äga motsvarande
tillämpning vid inlösen av särskild rätt eller upplålelse av servitut eller
nyttjande-
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Gällande
lydelse)
sägs
och skall, jämte stadgandet i 140 §, äga motsvarande tillämpning vid inlösen
av särskUd rält eller upplålelse av servitut eller nyttjanderätt enligt denna
lag. När särskild rätt inlöses eller servitut eller nyttjanderätt upplåtes,
skola besläraraelsema i 72 första stycket lagen om expropriation ej lill-lärapas
på raark sora ingår i stadsplan.
(Föreslagen
lydelse)
räll
enligt denna lag. När särskild rätt inlöses eller servitut eller nyttjanderätt
upplåtes, skola bestämraelserna i 3 kap. 11 § första stycket allmänna
expropriationslagen ej tiUärapas på raark sora ingår i stadsplan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den ...
Att
äldre bestämmelser fortfarande gäller i vissa fall följer av slutbestämmelserna
i allmänna expropriationslagen.
Bestämmelsema
i 44 och 111 a §§ äger tiUämpning endasl om stadsplanen eller byggnadsplanen faslslällls
efler lagens ikraftträdande.
Föreligger
räll för markägare alt påfordra inlösen av mark, skall ersältning för marken
beräknas enligt äldre lag, såvida lalan om inlösen väckes inom tre år, räknat
från nya lagens ikraftträdande. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om ersättning enligt 22, 83 och 116 §§.
Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrift sora ersätts genom
bestämmelse i denna lag, tUlämpas i stället den nya bestäraraelsen.
Prop.
1971:122 234
Bilaga 2 De remitterade förslagen
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1917: 189) ora exproprialioni
dds att 9, 109 och 110 §§ skall upphöra atl gäUa,
dels atl rubriken närmast före 109 § skaU utgå,
dels att nuvarande 67 § skaU betecknas 66 §,
dels att 1, 7, 8, 10, 12, 26, 3133, 69, 108 och 111 §§ skaU
ha nedan angivna lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 108 och 111 §§ skall ha
nedan angivna lydelse,
dels atl i lagen skaU införas tre nya paragrafer, 67, Illa
och 115 §§, av nedan angivna lydelse,
dels atl i lagen skall närmast före 115 § införas en ny
rubrik av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Fastighet, som tillhör annan än kronan, må lagas i anspråk
genom expropriation, om Konungen prövar del nödigt:
1.
för befästning,
övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten, skjutbana, som äger betydelse
för den allmänna skjulskicklighelens utveckling, eller eljest för rikets
försvar;
2.
för allmän väg
på landet eUer i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn,
lastningsplats, kanal eller annan farled, floltled, telegraf- eller
telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna samfärdselns frärajande;
3.
för allmän
byggnad;
4.
för ändamål,
som del enligt lag eller författning tillkommer komraun eller annan dylik samfäUighet
alt tillgodose;
5.
för all förse
en ort med vatten eller förhindra förorenande av vattenledning, sora är anlagd
för s;idant ändamål;
6.
för annat
ändamål, som är jämförligt med något under 1, 2, 3, 4 eller 5 angivet och äger väsentiig
betydelse för del allmänna;
7.
för all inom
bebyggt område vid järnvägsstation, hancmplats eller fiskläge eller å annan ort
med större samraanlrängd befolkning åstadkoraraa tryggade bostadsförhållanden;
8.
för all bereda
befolkningen eller en väsentiig del därav å en ort raark till byggnad för
överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande folkbildning,
nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändaraål av
synnerlig vikt eller till byggnad för gudstjänst eller annan andaktsövning;
1 Senaste lydelse av 109 och 110§§ samt rubrUcen närmast
före 109 § 1947: 326. Förutvarande 66 § upphävd genom 1949: 663. " Senaste
lydelse 1970: 247.
Prop.
1971:122 235
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9. för åstadkommande på det aUmännas bekostnad av skogsålerväxt
å skogsmark, sora är genora kalhuggning eller på annat sätt ödelagd
och ej utgör nödig belesraark;
10.
för kronans
överlagande ay flygsandsfäll, varora ägaren försummat laga sådan vård, alt
fara för sandflykt förebygges;
11. för alt bevara område såsom
nationalpark, naturreservat eller nalurminne;
12. för alt bevara kulturhisto- 12. för atl bevara historiskt el-riskt
synnerligen märklig bebyggel- ler kulturhistoriskt märklig bese eller synnerUgen
märklig fast byggelse eller märklig fast forn-fornläraning som ej kan tryggas
lämning eller bereda erforderligt på annat sätt eller bereda erfor- utrymme
däromkring;
derligt utrymme däromkring;
13. för linbana eller oljeledning, som är behövlig för
företag av större
gagn för orten;
14. för tillgodoseende av fjällrenskölselns behov;
75. för stärkande av ofullstän
digt jordbruk;
16. för atl säkerställa atl mark 16. för all giva kommun möjlig-på
skäliga villkor är tillgänglig för het att upplåta mark med tomt-tätbebyggelse
och därmed sam- rätt eller eljest förfoga över mark manhängande anordningar
eller som med hänsyn lill den framlida för att eljest i kommuns ägo över-
utvecklingen kräves för tätbebyg-föra mark, som icke är tätbebyggd, gelse eller
därmed sammanhängan-för upplålelse med tomträtt; de anordning;
17.
för atl å viss
ort bereda fiskarbefolkningen utryrame för uppförande av brygga, bod eUer
annan anläggning som erfordras för yrkesfisket;
18.
för sådan atomreaktor
eller annan alomenergianläggning, som är till större gagn för orten eller
eljest äger väsentlig betydelse ur allraän synpunkt, eller för skyddsoraråde
kring anläggning sora nu närants; eller
19.
för alt vid
föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad, som till väsentlig del
genom uthyrning användes för bostadsändamål, försätta eller håUa byggnaden i lillfredsslällande
skick.
Särskild räll, sora i avseende å fastighet tillkommer
annan än kronan, må ock exproprieras, ora Konungen prövar del nödigt för
ändamål.
Skall genom kronans eller kommuns försorg inom visst
område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärd, som kan föranleda ex-proprialion
enligl första styckel, och kan med skäl antagas atl åtgärden medför väsentligt
ökat värde för fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar
möjligheterna att utnyttja sådan faslighet, må Konungen medgiva att fastighelen
exproprieras av den som vidtager åtgärden, om det med hänsyn till kostnaderna
för
Prop.
1971:122
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
236
opaginerad Kontrollera mot PDF
åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Vad här
sagts om fastighet äger motsvarande till-lämpning på särskild rätt till fastighet.
7
§ 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskUling motsvarande
fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens
avkastning. Exproprieras en del av en fastighet och lider återstoden skada
eller intrång genom exproprialionen eller den exproprierade delens
användande, skall ersättning därför gäldas. Uppkoraraer eljest genora expropriationen
skada for ägaren, skall ock sådan skada ersättas.
Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annan
anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande eller förminskande av
skada eller intrång, varde expropriationsersättningen därefter jämkad.
Innebär sådant åtagande utfästelse av servitut till förmån för fastighetsdel,
som ej exproprieras, och sker ej exproprialionen för kronans räkning, må, om
fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan att
den gjorts i sådan form att inskrivning för servitutet kan meddelas.
För
faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall, med de begränsningar som
följer av vad nedan sägs, erläggas löseskUling motsvarande fastighetens
marknadsvärde. Exproprieras en del av en fastighet, skall erläggas
intrångsersättning motsvarande den minskning av faslighetens marknadsvärde,
som uppkommer genom expropriationen och den exproprierade delens användande.
Uppkommer eljest genom exproprialionen skada för ägaren, skall ock sådan skada
ersättas.
Har den
exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för alt minska skada, skall
hänsyn tagas därtill vid bestämmande av expropriationsersältning, om åtagandet
är av beskaffenhet alt skäligen böra godtagas av den ersättningsberälligade.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid
bestämmande av löseskUlingen för fastighet, som exproprieras, må hänsyn icke
lagas till sådan förändring i värdet därå, som uppstår allenast till följd av
expropriationsrättens bevUjande eller det avsedda ändamålels genomförande.
Har del
företag för vars genomförande expropriation äger rum medfört inverkan av någon
betydelse på värdet av den av expropriationen berörda fastigheten, skall löseskiUing
bestämmas med hänsyn till det värde fastigheten skulle ha haft om sådan inver-
opaginerad Kontrollera mot PDF
= Senaste lydelse 1970:1008.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
kan
icke förekommit. Vid expropriation av del av fastighet skall dock inverkan som
nu sagts beaktas vid beräkningen av marknadsvärdet efter expropriationen.
Första stycket skall
icke till-lämpas, om ersättning för skada genom företaget utgått i annan
ordning och ej heller om företagets inverkan skäligen bör lämnas obeaktad med
hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under
jämförliga förhållanden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Har,
efter det fråga om ex-propiration blivit väckt, kostnad nedlagts å fasligheten
i uppenbar avsikt att höja expropriationsersättningen, må genom sådan kostnad
åstadkommen förökning av fastighetens värde icke tagas i beräkning vid
ersättningens bestämmande.
Har
ägaren av fastighet som exproprieras vidtagit åtgärd i uppenbar avsikt atl
höja den ersättning, som den exproprierande har att erlägga, skall denne, om
skäl äro därtill, erhålla gottgörelse genom minskning av ägaren tillkommande
ersättning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
§
Har
expropriationsrätt meddelats beträffande en del av en fastighet och lider
genom expropriationen eUer den exproprierade delens användande en
återstående del av fasligheten synnerligt men, varde jämväl denna del
exproprierad, ora ägaren det begär. SkaU nyttjanderätt eUer servitutsrätt
upplåtas och föranledes därav synnerligt men för fastigheten eller någon del
därav, vare ock ägaren berättigad fordra, att område, som lider sådant men,
skall lösas.
Om vid expropriation
av en del Skall endast en del av en fas-av en fastighet ersättningen
för tighet exproprieras eller skall nytt-
skada eller intrång å en
återstående del skulle uppgå till två tredjedelar av den delens värde, eller
ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet
skulle motsvara två tredjedelar av värdet å fastigheten, äge den
exproprierande lösa det område, som lider sådant men eller utgör föremål för
rättigheten. Kostnaden för åtgärd, som i 7 § andra stycket avses, varde inberäknad
i ersättning sora nu är sagd.
9
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
janderält eller
servitutsrätt upplåtas, har den exproprierande rätt till sådan utvidgning av exproprialionen
som avses i första stycket, om detta skulle medföra endast en ringa
förhöjning av faslig-hetsägaren tillkommande expropriationsersätlning och
fastighetsägaren icke har ett beaktansvärt intresse av alt behålla den återstående
delen av fastigheten. Kostnaden för åtgärd, sora i 7 § andra stycket avses,
varde inberäknad i ersättning som nu är sagd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslägen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid
domstolen skall företes gravationsbevis rörande fastigheten. Därmed må dock, i
fall då förordnande enligt 35 § finnes kunna ifrågakomma, anstå i avbidan på
domstolens prövning huruvida sådant bevis är erforderligt.
Då område som skall
exproprieras utgör del av fastighet, skall därjämte tUl domstolen i två
exemplar ingivas karta över området raed beskrivning, upprättad av
fastighetsbildningsmyndigheten under iakttagande i tUlämpliga delar av vad
som är stadgal om karta och beskrivning vid fastighetsbildningsförrättning.
Gränsen mellan området och återstoden av fastigheten skall vara av fastighetsbildningsmyndigheten
tydligt och varaktigt utmärkt å marken.
Då
oraråde som skall exproprieras utgör del av fastighet, skaU därjämte till
domstolen i två exemplar ingivas karta över området med beskrivning, upprättad
av vederbörande lantmätare eUer mätningsman imder iakttagande i tillämpliga
delar av vad som är stadgat om karta och beskrivning vid avstyckning eller, då
fråga är om mark som ingår i tomtindelning, vid tomlmätning. Gränsen raellan
området och återstoden av fasligheten skall vara av lantmätare eller
mätningsman tydligt och varaktigt utmärkt å marken.
Parts
utevaro från domstolens sammanträde utgöre ej hinder för målets handläggning
och avgörande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ersältning skall bestäraraas
särskilt för varje sakägare. LöseskUling eller intrångsersättning och annan
ersättning tUl ägaren varde ock bestärada var för sig.
31 §5
Ersättning skall beslämmas sär
skilt för varje sakägare. Löses!tU-
ling för exproprierad fastighet, er
sättning för skada eller intrång å
fastighet och annan ersältning till
ägaren varde ock bestämda var
för sig.
Att
vid expropriation ej må meddelas bestämmelse, soni inskränker den
fastighetsägare enligt 7 kajj. vattenlagen tUlkommande rält att för sin marks
torrläggning erhålla vattenavlopp genom väg, järnväg eller spårväg därom
stadgas i nämnda lag.
32 § 8
Ersättning
raå ej bestämmas lägre än vad den exproprierande i målet erbjudit eller högre
än motparten begärt. Har domstol enligt bestämmelserna i denna lag förordnat
om förskott på expropriationsersättningen, må den slutliga ersättningen ej
heller bestämmas. tUl lägre belopp än sora utgått eller kan komma att utgå på
grund av sådant förordnande.
Till förfång för
innehavare av fordran, för vilken fastighet svarar, må dock ej löseskiUing
eller intrångsersättning sällas lägre än
TUl
förfång för innehavare av fordran, för vilken faslighet svarar, må dock ej löseskiUing
för fastigheten eller, om endast en del
'
Senaste lydelse 1949: 663. » Senaste lydelse 1949: 663. Senaste lydelse 1966:
258.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
av
fastighelen exproprieras, ersättning för skada eller intrång å den återstående
delen och ej heller ersättning för upplåtelse av särskild rätt till fastigheten
sättas lägre än vad tillämpning av bestämmelserna i 711 §§ föranleder, även
om ägaren mindre begärt.
Föreslagen lydelse
vad
tillämpning av bestämmelserna i 711 §§ föranleder, även om ägaren mindre
begärt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har den exproprierande
tagit fastigheten i besittning, må vid bestämmande av expropriationsersättningen
hänsyn icke tagas tiU sådan ändring i fastighetens värde, sora uppkommit efter
tillträdel.
Har den exproprierande
tagit fastigheten i besittning, må vid bestäraraande av expropriationsersättningen
hänsyn icke tagas tUl sådan ändring i fastighetens värde, som uppkommit efter tiUlrädel.
Har höjning i allmänna prisläget skett efter tillträdet skall ersättningen
jämkas med hänsyn därtill.
opaginerad Kontrollera mot PDF
67
§8
Fastighetsdomstolen får, i avvaktan på alt målet avgöres, förordna
att förskott skall utgå i avräkning på den ersältning för rätlegångskoslnader
vid domstolen, som kan komma alt slutligen fastställas.
Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättegångskostnader i
högre rätt som åsamkas motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.
Bestämmelserna
i 38 § äga motsvarande tillämpning i fråga om förskott på rättegångskostnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
69
Vid
lösen enligt 68 § första stycket raå värdet ej sättas högre än tUl den expropriationsersältning,
som utgivits. I övrigt skola beträffande lösen, som i 68 § sägs, denna lags
bestämmelser om expropriation i tillämpliga delar gäl-
Vid
lösen enligt 68 § första stycket må värdet ej sällas högre än tUl den expropriationsersätlning,
sora utgivits. I övrigt skola beträffande lösen, som i 68 § sägs, denna lags
bestämmelser om expropriation i tiUämpliga delar gäl-
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Senaste lydelse 1949: 663.
' Senaste lydelse 1966:
258. Paragrafen föreslås ändrad i prop. 1971:106.
Senaste lydelse 1949:
663.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
la;
dock ankomrae på domslole:ns prövning, huru kostnad, som i 67 § avses, skall
gäldas.
Föreslagen lydelse
la;
dock ankomrae på domstolens prövning, hura kostnad, som i 66 § avses, skall
gäldas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11. Särskild bestämmelse
om expropriation för naturskyddsändamål
11.
Särskilda bestänunelser om expropriation för naturskyddsändaniål eller för att
bevara kulturhistorisikt märklig bebyggelse eller fast fom-lämningo
108
§11
Expropriation
för att bevara område såsom nationalpark, naturreservat eUer nalurminne raå
äga rum endast till förmån för kronan samt, då fråga är ora naturreservat eller
naturrainne, för komraun eller sådan förening eller stiftelse, vars
huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som kan på elt betryggande sätt
ansvara för egendomen.
Fråga om
expropriation för alt bevara kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller fast fornlämning
eller om expropriation av mark omkring sådan bebyggelse eller fornlämning må
väckas endast av riksantikvarien. Sådan expropriation må äga rum endast till
förmån för kronan, kommun eller sådan förening eller stiftelse, vars
huvudsakliga uppgift är ägnad kulturminnesvård och som kan på ett betryggande
sätt ansvara för egendomen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13. Särskild bestämmelse
om expio-priation av mark för tätbebyggelse m. m."
13. Särskilda bestänunelser
om expropriation av mark för tätbebyggelse m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rätt till expropriation
för ändamål, som i 1 § 16 sägs, må icke beviljas annan än kommun, inom vars
område den mark, expropriationen skall avse, är belägen.
Expropriation för
ändamål, som anges i 1 § 16, får avse endast mark som är belägen inom kommunens
eget område eller inom området för det kommunblock som kommunen eller dess
huvuddel tillhör. Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast om det
med skäl kan antagas att marken inom överskådlig tid kom-
opaginerad Kontrollera mot PDF
"
Senaste lydelse 1963: 219. " Senaste lydelse 1964: 823. " Senaste
lydelse 1949: 663. " Senaste lydelse 1949: 663.
Prop.
1971:122 241
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som
är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller om del till främjande
av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget
alt kommunen får rådighel över marken.
Illa
§
Exproprieras mark för ändamål som avses il §16, gäller vid
till-lämpningen av 8 § första stycket, alt den ökning av fastighetens värde
som ägt rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om expropriation,
dock högst femton år före talans väckande vid domstol, skall anses bero på det
förelag för vars genomförande expropriation äger rum, om det ej blir utrett,
att värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i markens
tillåtna användningssätt. Värderingen av fastigheten skall ske med hänsyn
till dess skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om den exproprierande
dessförinnan tillträtt fastigheten, vid liden för tillträdet. I fall som nu
avses är 8 § andra stycket ej tillämpligt.
Har stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken
avsetts för enskilt bebyggande, faslslällls före ansökningen om expropriation,
skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det
planen fastställdes.
Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i
huvudsakligt syfte alt bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller
den begränsningen för tillämpningen av första stycket alt löseskillingen ej i
något fall får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av
annan likvärdig bostadsfastighel.
Prop.
1971:122 242
Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse
17. Särskilda bestänunelser om värdestegringsexpropriation m. m.
115
§
Exproprieras mark enligt I § tredje stycket skall 8 § tillämpas på
värdestegring som beror av den åtgärd som utgör grund för expropriationen. Kan
åtgärden föranleda expropriation jämUkt 1 § 16 äger 111 a § motsvarande
tillämpning.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1972.
2.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om expropriationsförfarande som inletts före
ikraftträdandet. Har, i faU då Konungens tillstånd tiU expropriationen
erfordras, talan icke väckts före utgången av december 1971, tUlämpas dock de
nya bestämmelserna utom såvitt avser 1 och 111 §§.
3.
111 a § gäller ej värdeölming
som inträffat före utgången av juni 1971.
2
Förslag till
Lag
om ändring i byggnadslagea (1947: 385)
Härigenom
förordnas i fråga om byggnadslagen (1947: 385)i
dels
alt 44 och 44 a §§ skall upphöra alt gälla,
dels
all 45, 142 och 146 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
45
§2 Är, i annat fall än i 44 eller 44 a § sägs, mark som ingår i byggnadskvarter
icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen och kan
stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens
ingripande, må Konungen medgiva staden att lösa marken i den mån så erfordras.
Kan syftet vinnas genom att staden allenast löser å marken uppförd byggnad
för nedrivning, må Konungen lämna
'
Senaste lydelse av 44 och 44 a § 1965: 718. " Senaste lydelse enligl prop.
1971:106.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
tillstånd därtiU. Är marken i stadens ägo, må i samma
ordning medgivas staden atl lösa särskild rätt som besvärar marken och hindrar
eller försvårar stadsplanens genomförande.
Prövas
ansökan om inlösen enUgt första stycket icke kunna beviljas på den grund alt
stadsplanens genomförande kan förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens
ingripande, må Konungen likväl på stadens begäran föreskriva v'iss skäUg Ud
inom vilken bebyggelsen skall hava bragls i överensstämmelse med stadsplanen,
vid äventyr atl efler utgången av sagda tid nämnda hinder mot inlösen ej
vidare skall anses föreligga. Meddelas sådan föreskrift, skall anmälan därom
göras hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.
Finnes i samband med prövning av förslag till stadsplan
inlösen av viss i planen ingående mark böra ske enligt första stycket, raå
Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor all
sådan inlösen komraer tUl slånd inora viss lid, högst elt år; dock raå, när synneriiga
skäl äro därlUl, liden föriängas med högst ell år i sänder. Intill dess inlösen
skell eller tiden därför gått till ända, må nybyggnad ej utan Konungens lillslånd
förelagas å den mark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.
Föreslagen
lydelse
Finnes i samband raed prövning av förslag lill stadsplan
expropriation av viss i planen ingående raark böra ske enligt vad därom finnes
särskilt föreskrivet, må Konungen meddela fastställelse å planen eller del
därav under villkor alt sådan expropriation komraer lUl slånd inom viss tid,
högst ett år; dock må, när synnerliga skäl äro därlUl, liden förlängas med
högst etl år i sänder. InlUl dess expropriation skett eUer tiden därför gått
till ända, raå nybyggnad ej utan Konungens tillstånd företagas å den mark som
omfattas av den vUlkorliga fastställelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om å
mark som är avsedd lill gata eller annan allmän plats finnes byggnad,
stängsel, växande skog, plantering, eller annat som hör UU marken och skall
lösas, bör särskilt värde sättas å själva marken. Där ej all mark prövas hava
lika värde, skola de särskilda värdena utsättas.
När
kommun inlöser mark enligt denna lag äger 111 a § lagen om expropriation
(1917:189) motsvarande tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rurh under
tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.
Prop. 1971:122 244
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
146 §3
Vad
i 137, 138, 144 och 145 §§ Vad i 137, 138, 140, 144 och
är
stadgat beträffande inlösen av 145 §§ är stadgat beträffande in-
raark
skall / tillämpliga delar gäl- lösen av raark skall äga motsva-
la
med avseende å inlösen av bygg- rande lillärapning vid inlösen av
nad
i fall som i 45 § första styc- särskild rätt eller upplålelse av
ket
sägs och skall, jämte stadgan- servitut eller nyttjanderätt enligt
det
i 140 §, äga raotsvarande lill- denna lag. När särskUd rält inlö-
lämpning
vid inlösen av särskild ses eller servitut eller nyttjanderätt
räll
eller upplålelse av servitut upplåtes, skola bestämmelserna i
eller
nyttjanderätt enligt denna 12 § första stycket lagen om ex-
lag.
När särskild rätt inlöses eUer propriation ej tillämpas på mark
servUul
eller nyttjanderätt upplå- som ingår i stadsplan,
les, skola bestämmelserna i 12 §
första stycket lagen om expropria
tion ej tiUärapas på raark som in
går i stadsplan.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestäraraelser gäUer fortfarande i
fall då talan väckts före ikraftträdandet.
Bestämmelserna
i 142 § i dess nya lydelse gäller ej värdeökning som ägt rara före utgången av
juni 1971.
3
Förslag till
Lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)
Härigenora
förordnas, att 5 kap. 9 och 10 §§ samt 8 kap. 5 § faslighetsbUdningslagen
(1970: 988) skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5
kap. 9 §
I
den utsträckning det är nödvändigt för genomförande av fastighetsreglering
skall särskilda graderingsvärden fastställas för oraråden som ingår i
regleringen.
Graderingsvärdet
för ett område Graderingsvärdet för ett om-
beslämmes
med hänsyn särskilt till rade bestämmes med hänsyn sär-
ortens pris och områdets avkast- skilt lill områdets avkastningsvärde
ning. och marknadsvärde.
Värderingen
grundas på områdets beskaffenhet i obebyggt skick och dess Ijänlighel för del
ändamål vartUI det lärapligen bör användas. Berör regleringen till någon del raark
sora bör användas liU jordbruk, får dock all mark sora ingår i regleringen
värderas efler raarkens tjänlighet för jordbraksändamål, om särskilda skäl
föranleder det. Vid värderingen beaktas även tUlfälliga förhållanden, om ej särskUda
skäl föranleder alt värdena grundas enbart på förhållanden av beslående
»
Senaste lydelse 1965:718.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
natur. Oraråde som är avsett för skogsbrak värderas sora
om det vore bevuxet med skog vilken med hänsyn dll markens godhetsgrad är av
normal beskaffenhet enUgt förhållandena i orten.
Faslighels graderingsvärde utgör summan av graderingsvärdena
för fastigheten enskUl tillhöriga områden och på fastighelen belöpande andelar
i motsvarande värden för samfälld mark.
10 § Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark
som genora fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad
som genom regleringen frångår fasligheten, utjämnas skillnaden genom ersättning
i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servilutsåtgärd
eller av att byggnad eller annan anläggning genom regleringen övergår tUl annan
ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.
Ersättning
enligt första stycket bestäraraes på grundval av värdering (likvidvärdering).
Vid likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendoraens användning för del
ändamål som föranleder det högsla värdet samt till förhållandena vid tUlträdet,
om ej annat följer av alt avlrädaren har räll alt tillgodogöra sig skog eller
gröda. I övrigt skall värderingen ske enligt de i 9 § andra stycket angivna
grunderna.
Ersättning enligt första stycket bestämmes på grundval av
värdering (likvidvärdering). Vid likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendoraens
användning för det ändaraål som föranleder det högsta värdet samt till
förhållandena vid tillträdet, om ej annat följer av alt avlrädaren har rält atl
tillgodogöra sig skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn
särskilt till egendomens marknadsvärde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 kap. 5 §
Ägaren
av fastighet som inlöses är berättigad till ersättning motsvarande
fastighetens marknadsvärde. Inlöses del av fastighet, skall intrångsersättning
utgå med belopp motsvarande den minskning av fastighetens marknadsvärde som
uppkommer genom åtgärden eller genom den inlösta delens användande.
Uppkommer eljest genom inlösen skada för ägaren, skall också sådan skada
ersättas.
Ägaren av fastighet eller fastighetsdel som inlöses är
berättigad till ersättning motsvarande egendomens värde med hänsyn särskUt
till ortens pris och egendomens avkastning. Inlöses del av fastighet och lider
återstoden skada eller intrång genom åtgärden eller genom den inlösta delens
användande, skall ersättning utgå för della. Om regleringen även medför nytta
för den återstående delen, skall ersättningen jämkas i skälig omfattning. Uppkoraraer
eljest genom inlösen skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas.
Har sedan
fastighetsreglering sökts kostnad nedlagts på fastigheten i uppenbar avsikt att
höja ersättningen, skall den därigenom uppkomna ökningen av fastighetens värde
icke beaktas vid ersättningens bestämmande.
9t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122
Prop. 1971:122 246
Utdrag
ur protokoll, hållet i lagrådet den 1 juni 1971.
Närvarande:
justitierådet BRUNNBERG, regeringsrådet HJERN, justitierådet BERGSTEN, justitierådet
GYLLENSVÄRD.
Enligt
lagrådet den 18 maj 1971 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 aprU 1971, hade Kungl. Maj:t
förordnat, att lagrådels yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag lill
1) lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation, 2) lag om ändring i
byggnadslagen (1947: 385) och 3) lag om ändring i fastighelsbildningslagen
(1970:988).
Förslagen,
som finns bUagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragils av
hovrättsrådet Åke Bouvin och hovrättsassessorn Bengt Hedman.
Förslagen
föranledde följande yttranden.
Lagrådet:
I
fråga om båda de huvudämnen som behandlas i remissprotokollet, näraligen
utvidgning av expropriationsändaraålen och ändring av värderingsbestämmelserna,
avviker del remitterade förslaget ej obetydligt från expropriationsulredningens
förslag. I det förra hänseendet märks anknytningen i 1 § 16 av ExL till
förköpslagens bestäraraelser och i del senare hänseendet fraraför allt
lösningen av probleraet alt från ersättning vid expropriation för
fätbebyggelse undantaga s. k. oförtjänt värdestegring genom införande av en presurationsregel.
Över utredningens förslag har yttranden inhämilats från en mängd särskilt
sakkunniga myndigheter och organisationer, vilka gjort åtskilliga värdefuUa
påpekanden. Nyheterna i det därefter upprättade förslaget har eraeUertid ej
varit föreraål för en liknande granskning, vilket raåste betecknas sora en
brist i utredningen av della såväl ekonomiskt som tekniskt svårbedömda
lagstiftningsärende.
Prop. 1971:122 247
Förslaget
till lag om ändring i expropriationslagen
1
§
Justitieråden
Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:
Enligt
den föreslagna nya lydelsen av första stycket punkt 16 ges kommun
expropriationsrätt för att den skall få möjlighet att förfoga över mark som med
hänsyn lUl den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning. Syftet med förslagel är, såsom närmare utvecklas i
motiven, alt kommunen i princip skall ha företrädesrätt tUl all mark som krävs
för tätbebyggelse-åtgärder och därigenora kunna bedriva en aktiv markpolilik
samt alt markförvärv skall kunna ske på elt tidigt stadium i utvecklingen. Redan
de nuvarande, år 1949 genomförda bestämmelserna om expropriation för
tätbebyggelse i förening med den år 1967 införda kommunala förköpsrätten ger
kommunen vidsträckta möjligheter att tvångsvis förfoga över raark för
tätbebyggelse, och förslaget innebär, i varje fall i princip, en ej obetydlig
utvidgning av dessa möjligheter, något som kan te sig oroande från den enskUdes
synpunkt. Exproprialionsinslilulet är emellertid accepterat som ett nödvändigt
hjälpmedel vid samhällsplaneringen, och i den mån sarahällsutvecklingen raedför
att kraven på effektivitet vid denna planering ökas raåste även ökad användning
av exproprialionsinslilulet tolereras. Förslaget synes ej gå längre än sora raot
denna bakgrund får anses försvarligt.
Den
expropriationsrätt som regleras i punkt 16 i dess gällande lydelse kan avse
två skilda ändamål, antingen alt åstadkoraraa en fri toratraarknad eller att raöjliggöra
för komraun att verkställa toralrälls-upplåtelse. Båda exproprialionsgrunderna
har det geraensarat all tvångsförvärvet skall avse mark för tätbebyggelse.
Såvitt gäller tomträttsex-proprialion har visserligen ej uppställts något
uttryckligt krav i detta hänseende, raen vid liden för expropriationsrättens
införande fanns inte skäl atl raeddela någon särskUd föreskrift härom, eflersora
föreraål för toratrält då endast kunde vara "tomt å område, som blivit i
den ordning, särskilt är stadgad, planlagt för bebyggande". Efter lomlrälls-institulels
reforraering år 1953 är dess tillämpning emellerlid inle längre inskränkt tUl lomtindelad
mark. Fastighet av vad slag sora helst kan alltså numera upplåtas med tomträtt,
och någon begränsning gäller ej heller med hänsyn till ändaraålet raed upplåtelsen.
Formellt är det t. o. ra. möjligt alt upplåta tomträtt för jordbraksändamål.
Den nyligen beslutade jordabalksreformen innebär inte någon ändring i dessa
avseenden.
Med
det remitterade förslagel avses uppenbarligen alt punkt 16 hädanefter endasl
skall upplaga en exproprialionsgrund, avsedd alt möjliggöra en aktiv komraunal
raarkpolitik inom område som skall bli fö-
Prop. 1971:122 248
remål
för lälbebyggelseålgärder. Att möjlighet lUl tomträllsupplåtelse uttryckligen
nämns vid sidan av övriga förfogandemöjligheler som kan tUlkomma den
exproprierande komraunen innebär således inle att sådan upplålelse i
fortsättningen skall betraktas som elt självständigt expropriationsändamål
utan beror, enligt vad som framgår av motiven, på alt tomträltsinstitulets
betydelse för den kommunala markpolitiken ansetts böra komraa lill ullryck i bestäramelserna
om expropriation för lälbebyggelseändaraål. Ultalande;n i remissprotokollet ger
samtidigt klart vid handen att för tomträttsexpropriation avses gälla samma föratsättning
som för annan expropriation enligt ifrågavarande punkt, näraligen alt expropriationen
uteslutande skall omfatta mark som med hänsyn till den fraratida utvecklingen
krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Av den
föreslagna lagtexten kan emellertid ej annat utläsas än att nämnda
förutsättning enbart hänför sig lUl mark sora koraraunen i annat fall än då
fråga är ora lomträltsupplåtelse skall få möjlighet att förfoga över. Med
hänsyn tUl den ändring som tomt-rättsinstitutet på sätt nyss angi\its undergick
1953 är del påkallat alt i lagtexten tydligt ange att expropriation även när
det gäller tomträtts-upplåtelse bara kan medges i tälbebyggelsefallen.
Förevarande bestämmelse bör därför få det innehållet, att faslighet må tagas i
anspråk genom expropriation, om det prövas nödigt för att ge kommun möjlighet
att raed tomträtt upplåta eller eljest förfoga över mark sora med hänsyn lill
den fraratida ulvecklinge;n krävs för tätbebyggelse eller därraed sararaanhängande
anordning.
I
fråga om kravet på bevisning om raarkbehovel vid expropriation för tomträllsupplåtelse
frarahåller visserligen föredragande statsrådet atl del i regel bör vara tUlräckligt
att komraunen förklarar sig ha för avsikt all upplåta marken med tomträtt. Det
är emellertid tydligt alt någon skiUnad i delta hänseende inte kan göras raellan
lomlrältsfallen och övriga tätbebyggelsefall. Kommunen måste alllid, oavsett
hur den ämnar förfoga över marken, göra antagligt t. ex. genom
befolknings-prognoser, bosladsbyggnadsprogiam och industriulvecklingsplaner
all marken med hänsyn lill belägenheten och kommunens utveckling behövs för
det avsedda ändaraålet.
Enligl
del nya tredje stycket införes en exproprialionsgrund, avseende vad som
benämnes värdestegringsexpropriation, raed syfte att raöjliggöra expropriation
av fastighet, vars värde kan antagas bli väsentligt ökat genom viss byggnads- eUer
anläggningsålgärd sora skall ulföras genora kronans eller kommuns försorg.
Denna exproprialionsgrand innebär såsom utredningen och föredragande
statsrådet anfört i själva verket ingen principiell nyhet, och dess användning
i praktiken kan antagas bli av begränsad omfattning. Med understrykande av alt
såsora är uttryckligen angive;t i lagtexten föratsättning för beviljande
av expropriation på ifrågavarande grand är att det är skäligt
Prop.
1971:122 249
med
hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter lämnar vi förslagel
i denna del ulan erinran.
Regeringsrådet
Hjern: Första stycket punkt 16
Nuvarande bestämmelse i
punkt 16 omfattar bara expropriation för tätbebyggelseändamål och tomträttsexpropriation.
I sin föreslagna lydelse har bestäraraelsen byggts ul att gälla även zonexpropriation
(44 § BL) och toralexpropriation (45 § BL). Då bestäramelsen trots de supplementära
nya reglerna i 111 § är alllför konturlös och aUdenslund motiven till densamma
dessutom innehåller en del räll luftiga förespeglingar om bestämmelsens
användbarhet i olika lägen, är det ej lätt att finna ul var den yttersta
gränsen egentiigen går för kommunernas möjlighet alt i fraratiden tillskansa
sig raark. Så raycket torde dock vara klart, atl vi här slår inför en mycket
väsentlig utvidgning av expropriationsrätten. Endast i elt raera betydelsefullt
avseende har en begränsning vidtagits i förhållande lill gällande rält. Denna
begränsning är dock knappast särskilt välbetänkt, eflersora den i raotsats tUl
vad nu är fallet medför hinder för kommun all genom zon- eller tomlexpropriation
förvärva mark som tillhör staten.
Det skall inle förnekas,
att koramunerna har ell välgrundat behov av mycket långtgående möjligheter att
expropriera mark för stadsbyggnadsändamål. Det raå eraeUertid starkt
understrykas, atl de möjligheter som gällande lagstiftning i della hänseende
ger ingalunda kan betecknas som små, och frågan är nu i vad mån det verkligen
är påkallat alt yllerligare vidga dessa möjligheter. En annan fråga är, om det
ur rättssäkerhetssynpunkt är försvarbart att på sätt sora skett riva ned
nästan alla kvarvarande skrank, som hittills omgärdat expropriationsrätten.
Det nuvarande institutet zonexpropriation
tillskapades så relativt nyligen sora 1953 och tog vid sin tillkomst främst
sikte på de omfattande regleringama av Nedre Norrraalra i Stockholm, förelag
som alltjämt är under full utveckling. Institutet har därvid haft stor
betydelse. Förutsättningarna för zonexpropriation är i gäUande lag någorlunda
klart avgränsade, och bestämmelsen är också utforraad på etl sätt sora tydligt
ger vid handen att markövertägandet sker för alt man skall kunna genomföra
ombyggnadsåtgärder i stor skala efler en på förhand åtrainstone scheraatiskl bestärad
plan. Till skillnad från det nu remitterade förslaget är det däremot i
gällande rält inle utsagt, alt förfogandet över raarken krävs för framtida
tätbebyggelse, eftersom en större stadsorabyggnad snarare syftar till en
uttunning av bebyggelsen (jfr nedre norrraalrasregleringen) än tUl en ökad
exploatering av raarken. Del föreslagna stadgandet utgör m. a. o. en ganska
dålig beskrivning av den situation som är karakteristisk för en större stadsorabyggnad,
något som väl delvis förklaras av all man med stadgandet velat fånga in så
Prop. 1971:122 250
vitt
skUda former av expropriation. I fråga om zonexpropriation får det f. n. även anses
vara i tUlfredsstäUande grad sörjt för om den klokt utnyttjas - att tillstånd
lill sådan expropriation skall kunna erhållas på ett så tidigt stadium som
möjligt, främst för att storleken av de belopp koraraunen har alt erlägga i löseskUling
inte skall påverkas av förväntningar ocb antaganden rörande den nya planen. Av
aUt att döma har denna exproprialionsform väl motsvarat kommunernas behov och
några raera vägande skäl för dess avskaffande i nuvarande utformning kan
knappast anses ha anförts. Enligt min mening saknas därför anledning att
upphäva den nuvarande bestäraraelsen om zonexpropriation.
Än
större betänkligheter raöter förslaget atl slopa institutet toralexpropriation.
Den föreslagna nya regeln i punkt 16 lar ju sikte också på det fall alt komraunen
vill expropriera enstaka fasligheter, därför att fastigheten inte är bebyggd i
huvudsaklig överenssläramelse med stadsplanen. Bortsett från att själva
lydelsen av punkt 16 knappast förmår leda tanken in på dylika fall hai man här,
liksora av bara farten, berövat fastighetsägaren hans nuvarande raöjlighet alt
värja sig mot expropriation genom alt visa att han själv har föratsättningar
och intresse att ulföra ombyggnaden. Att vid zonexpropriation hänsyn inle skall
behöva tagas till huravida markägarna tar förmåga och vilja atl själva genomföra
den nya planen, är ganska givet. Men att vid expropriation av enstaka fastighet
samma kallsinniga attityd skall behöva iakttagas, låter sig näppeligen försvara
av några fömufliga orsaker. Jag föreslår därför, att även de i byggnadslagen
intagna bestämmelserna om tomtexpro-prialion bibehålles oförändrade.
Återstår
så tomlrättsexpropriation och expropriation för tätbyggel-seändamål, dvs. de
båda expropriationsformer, varom punkt 16 nu handlar. Vad den förstnämnda expropriationsformen
beträffar har densamma nästan oupphörligt stötts och blötts alltsedan den
trots en bister kritik från lagrådets sida infördes 1949. Det må erinras, att
den för tomträttsexpropriation f. n. stadgade begränsningen till den icke tätbebyggda
marken icke förekom i. det till lagrådet 1949 remitterade förslaget. Lagrådet
avstyrkte införandet av denna nya exproprialionsgrand och hemställde i andra
hand att dess tillämpning måtte begränsas tUl raark, som icke redan var tätbebygd.
Vad lagrådet sålunda i andra hand förordat, godtogs av departementschefen.
Sedan pågående utredning om toralrätlsinslitutet slutförts, skulle definitiv
ställning lagas lill frågan om ifrågavarande begränsnmg.
Spörsmålet
om tomträttsexpropriation av icke tätbebyggd mark blev föremål för ej ringa uppmärksainhet
inom den år 1954 tillsatta mark-värdeulredningen (SOU 1957: 43). Inora denna
utredning föreslogs att i kombination med införandel av en lag om värdestegringshypotek
begränsningen till icke tätbebyggd mark skulle slopas. Man menade emellertid
inom utredningen att för expropriation borde krävas något mera
Prop.
1971:122 251
än
blott elt uttalande från kommunens sida att den har för avsikt atl upplåta
marken med tomträtt. I expropriationsärendet borde riraligen kunna antagas, att
lomlrällsupplåtelsen skulle bli lUl nytta även ur annan synpunkt än indragning
av värdestegring. Klart vore att expropriation ej borde beviljas, om den skulle
slå i strid med något allmänt intresse, som förtjänade att beaktas framför det komraunala
anspråket. Tydligt vore också alt en förändring från besittning under äganderältstitel
till besittning med tomträtt inte borde framtvingas på sätt som medförde
störningar inom näringslivet. Etl industriföretag, som för sin drift förvärvat
visst markoraråde, syntes inte rimligen böra få ansättas med krav på alt dess
äganderätt skulle omvandlas liU toratrält. Till precisering av bestäramelsen
om tomlrättsexpropriation föreslogs inora utredningen all som villkor för
expropriationsrätt skulle uppställas atl lomträttsupplålelsen skulle fräraja läraplig
bebyggelse eller eljest vara ändaraålsenlig raed hänsyn till föreliggande allraänna
intressen.
Den
uppläggning som sålunda på sin tid anvisades inora markvärdeutredningen synes
enligt min mening vara att föredraga framför departementsförslagets och även i
erforderlig utsträckning tUlgodose koraraunernas legitima behov. Alt sora i
det nu reraitlerade förslagel skett lill-låta expropriation på blotta
förklaringen alt marken skall upplåtas raed tomträtt ulan några som helst garantier
för vad som verkligen kommer att ske, kan varken anses försvarligt eller ens
nödvändigt. Jag förordar därför en lösning som överensstäraraer med del inom
markvärdeutredningen tidigare framlagda förslaget. Detla gäller även
expropriation för tälbebyggelseändamål, i vilket hänseende man inora markvärdeulred-ningen
ej föreslog någon ändring. I det till lagrådet nu remitterade förslaget har
man både i fråga om tomträttsexpropriation och expropriation för tälbebyggelseändamål
slagit en bro över till förköpslagen i del att man i punkt 16 angivit som
förutsättning för expropriation samma föratsättning som enligt 1 §
förköpslagen gäller för förköp, näraligen atl förfogandet skall avse "raark
sora raed hänsyn till den fraratida utvecklingen kräves för tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande anordning". Genom denna koppling vidgas i
väsentlig raån de perspektiv som får anläggas i exproprialionsärenden men
sarabandet får också den effekten alt en komraun sora ej godtar det pris som kommunen
har all betala enligl förköpslagen i stället kan välja exproprialionsvägen för
alt raed tillärapning av expropriationslagens nya värderingsregler lill elt
billigare pris nå samraa mål. På detla sätt kan komraunen också tvångsvis
förvärva sådana fastigheter som av speciella skäl är undantagna från
förköpslagens bestämmelser, t. ex. småhus av typ egnahem. En sådan utveckling
torde strida mol de intentioner sora ligger lill grund för förköpslagen.
Strängt laget blir denna lag numera överflödig och skulle kunna upphävas.
Jag
föreslår med hänvisning tUl det sagda att punkt 16 erhåller föl-
Prop. 1971:122 252
jande
lydelse: för alt säkerställa all mark på skäliga villkor är lUlgänglig för
tätbebyggelse och därmed sararaanhängande anordningar eller för all eljest i koraraunens
ägo överföra raark för upplålelse med toratrält, när sådant främjar lämplig
bebyggelse eller eljest är ändamålsenligt med hänsyn lill föreliggande allmänna
intressen. Vidare föreslås all den nya 111 § får ulgå. Atl komraun får
expropriera endast sådan mark som är belägen inom koraraunens eget område, lärer
inte kräva något uttryckligt stadgande i lag.
Tredje
stycket
Ell
genomförande av den nya regeln i punkt 16 innebär atl kommun kommer all få praktiskt
taget obegränsade möjligheter att tvångsvis förvärva den mark kommunen av
skilda anledningar anser sig behöva. Visserligen skall sora föratsättning för
expropriation gälla alt exproprialionen avser raark sora med hänsyn till den
framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sararaanhängande
anordningar. Då det gäller tomlrättsexpropriation är emellertid kravet på
bevisning ej större än atl det skall räcka raeid alt kommunen förklarar sig ha
för avsikt att upplåta marken med tomträtt; all raarken verkligen upplåtes med
tomträtt eller ens inom de närmaste åren bebygges finns däremot ingen
garanti för. Då fråga är om expropriation för annat ändaraål än toratrält har raan
närraast intrycket av att enbart frarakal-landet av en någorlunda klar vision
av den fraratida bebyggelseutvecklingen skall kunna leda lill expropriationstillslånd.
All
mol denna bakgrund söka blåsa liv i det sedan 1953 avdöda institutet
"ekonomisk zonexpropriation" låt vara att det nu lever upp med
försvenskad benämning och i något annan dräkt ter sig anmärkningsvärt. Det
gamla institutet ekonomisk zonexpropriation lockade, såvitt känt är, aldrig
till användning och del är inte troligt, alt värdestegringsexpropriation skall
framstå sora raera attraktiv. Föredragande statsrådet tycks för övrigl inle
själv hysa några större förhoppningar ora livskraften hos denna reinkarnalion
men tror att regeln komraer atl få avsevärd betydelse genom sin blotta existens
som "grundval för förhandlingar" mellan det allmänna och
fastighetsägaren. Denna uppfattning kan emellerlid på goda grunder betvivlas, eflersora
den nya regeln i punkt 16 lorde redan den erbjuda ur koraraunens synpunkt fullt
lillfredsslällande möjligheter alt öva påtryckning i därlUl lämpade sararaanhang.
Det
är alltså knappast troligt, alt koramunerna med tillgång till den allmänt
hållna regeln i punkt 16 som på ett mycket behändigt sätt löser problemen
skulle välja den mera snåriga väg som värdeslegringsexproprialionen erbjuder.
På grand härav och då en expropriations-regel med huvudsakligt syfle att få lill
slånd en på förhandlingar grandad bidragsskyldighel kan befaras; leda lill rätlsövergrepp
och godtycke
Prop.
1971:122 253
föreslår
jag, atl regeln om värdestegringsexpropriation såsora överflödig och oläraplig
får ulgå.
Av
föredragandens uttalanden att döraa har man tydligen inle helt övergivit tanken
på införande av regler om bellermentsbidrag. Ett system med bellermentsbidrag
har ju framför expropriation den fördelen all del är ägnat all liUföra del
allmänna likvida raedel under det all expropriation ofta är synnerligen
kostnadskrävande. I själva verket blir det i framliden endast kostnadsfrågan sora
kommer all utgöra en hämsko på koraraunernas ambitioner alt expropriera. Det
synes därför angeläget, att man under det fortsatta utredningsarbetet
verkligen på nytt prövar möjligheten all utan expropriation eller hot om
expropriation få del av den värdeökrung, vartill åtgöranden från det allmännas
sida givit upphov. Uppslag tiU olika lösningar saknas ingalunda (se SOU 1952:
25 och 1957: 43). Elt effektivt bidragssystem kan renlav få till följd alt
kommunernas exproprialionsslrävanden underlättas.
7 §
Lagrådet:
Del
i första stycket första punklen införda förbehållet för "de begränsningar
som följer av vad nedan sägs" är något oegentligt avfattat med hänsyn till
att undanlågsreglema i det följande raedför inle bara minskning utan i vissa
fall även höjning av ersättningen. Förbehållet är emellertid obehövligt och kan
med fördel utgå.
Vid expropriation av del
av fastighet skall enligl första stycket andra punkten erläggas intrångsersättning
motsvarande den rainskning av fas tighetens raarknadsvärde som uppkommer dels genora
expropriationen och dels genom den exproprierade delens användande. Själva exproprialionen
påverkar marknadsvärdet genom den reducering av faslighetens areal som den
medför. När det talas om värdeminskning genom den exproprierade delens användande
åsyflas inverkan på marknadsvärdet av del förelag för vars genomförande
expropriation äger rum. Frågan vilken betydelse inverkan på marknadsvärdet av exproprialionsföretaget
skall ha vid ersältningsberäkningen regleras emellertid uttömmande i
8 §.
Atl även i 7 § upptaga bestämraelse som har avseende på sådan in
verkan är ägnat atl skapa oklarhet ora reglernas innebörd. Därför före
slås all orden "och den exproprierade delens användande" får utgå.
I
rättstillämpningen har man när del gäller reglerna om delexpropriation inle
ansett sig strikt bunden av den formella fastighetsindelningen, och enligt vad
föredragande statsrådet anfört bör denna praxis bibehållas. I anslutning
härtill har föredraganden uttalat, att del undanlagsvis kan vara motiverat alt
behandla en faslighet som en självständig enhet trots all den ingår i en
ekonomisk enhet; framför allt skulle detta gälla ora fastigheten är särintecknad
och inteckningshavaren skulle kunna lida skada ora delexpropriationsreglerna lillärapades.
Med anledning av della
Prop.
1971:122 254
uttalande
kan framhållas, alt det ej bör komma i fråga att olika ersätl-ningsgrunder tUlärapas
beroende enbart på inteckningsförhållandena. En annan sak är att förekoraslen £iv
särinteckningar kan vara en faktor all beakta vid bedöraande av huravida en
ekonomisk enhet föreligger eller ej.
8
§ Lagrådet:
I fråga om bestämmandet av
intrångsersättning vid delexpropriation innebär förslaget att avvikelse från 7
§ skall ske på så sätt, att marknadsvärdet före exproprialionen beräknas lill
del värde fastighelen skulle ha haft om någon inverkan av företagel inle förekorarail.
Marknadsvärdet efler exproprialionen skall däreraot beräknas enligl huvudregeln,
dvs. raed beaktande av s;idan inverkan. Lagtexten torde i klarhetens intresse
böra avfattas raed direkt sikte på avvikelsen.
Del
i första ledet av andra stycket berörda läraligen opraktiska fallet, atl
ersättning för skada genora företaget utgått i annan ordning, torde ej kräva
någon särregel. Av allmänna grundsatser får anses följa att kompensation för
skada som red;in ersatts ej bör ulgå i exproprialionsmålet.
Enligt
det anförda kan förevarande paragraf, med viss redaktionell omarbetning i övrigl,
avfallas på förslagsvis följande sätt:
"Har det förelag för
vars genciinförande faslighet exproprieras medfört inverkan av någon betydelse
på fastighetens marknadsvärde, skall löseskiUing beslämmas på grundval av det
marknadsvärde fasligheten skulle ha haft om sådan inverkan icke förekommit,
dock endast i den mån det finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten
eller lill den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga
förhållanden. Avser expropriationen en del av en fastighet, skall vad nu är
sagt om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före expropriationen."
10
§ Lagrådet:
Enligt motiven avser bestäraraelsen
i den föreslagna lydelsen inte bara fall då vidtagen åtgärd är ägnad att höja
den ersättning som tillkommer fastighetsägaren ulan även sådana fall då
åtgärden är ägnad alt höja ersättning sora lUlkoraraer annan sakägare. Meningen
är tydliglvis alt av fastighetsägaren vidtagen åtgärd, som är ägnad atl höja
ersättning till annan sakägare, skall medföra a'räkning på den ägaren tUlkommande
ersättningen. Om däremot sakägaren själv vidtagit åtgärden skall avräkningen
givelvis ske på hans ersältning. Med hänsyn till alt 10 § ingår i en grupp besläramelser
(710 §§) som avser ägaren tillkommande ersättning, medan ersättning lill
annan sakägare regleras genora hänvis-
Prop.
1971:122 255
ningen
i 11 §, framgår inte den sålunda avsedda innebörden fullt klart av den lydelse
som föreslagils. TUl förtydligande av lagtexten föreslår lagrådet, alt 10 § får
den lydelsen alt, ora åtgärd vidlagils i uppenbar avsikt att höja den
ersättning sora den exproprierande har atl erlägga, genom åtgärden uppkommen
ökning av fastighetens värde icke skall tagas i beräkning vid ersättningens bestämraande,
ora skäl är därlUl, samt alt till 11 § fogas ett tillägg av följande lydelse:
"Därvid skall 10 §, i fall då åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i
avsikt som där anges, tillämpas så all den exproprierande erhåller gottgörelse genora
minskning av ägaren tillkomraande ersättning."
12
§ Lagrådet:
Enligl
förevarande paragraf äger den exproprierande rält atl under vissa
förutsättningar påkalla utvidgning av exproprialionen. En av förutsättningarna
härför är alt "fastighetsägaren icke har elt beaktansvärt intresse av atl
behålla den återstående delen av fastighelen". Några beaktansvärda fastighelsägareintressen
kan enligt vad expropriationsutred-ningen framhållit inte anses föreligga, ora
vad sora skulle återstå efler exproprialionen endast utgör en raindre del av
den ursprangliga fastigheten eller ora restfastighelen efler expropriationen
skulle helt eller delvis få olämpliga brukningsförhållanden. Enligl lagrådels
mening förtjänar dock understrykas att även andra intressen än sådana som är
av ekonomisk natur bör kunna lillraätas hänsyn.
111
§ Regeringsrådet Hjern:
I
enlighet med vad jag anfört i anslutning till 1 § första stycket 16 föreslås,
all förevarande paragraf utgår.
111
a § Lagrådet:
Som en allmän synpunkt på
frågan om expropriationsersältning anför föredragande statsrådet, alt vissa
uttalanden om bevisbördan i expropriationsraål, sora gjordes under förarbetena
till 1949 års reforra av ExL, inle längre bör vara vägledande ulan alt i
stället i sådana raål bör jälla samma principer som i skadeståndsrätlsUga mål. Exproprialionsutredningen,
lil] vars belänkande föredraganden hänvisar, uttrycker sin mening så, all
parterna bör anses vara principiellt likställda i bevisningshänseende.
De
uttalanden vid 1949 års lagändring, sora åsyflas, gick ut på bl. a., all ora
verkliga värdet av expropriationsföremålet inle kan fastställas exakt eller om
osäkerhet råder om detta, bevisbördan bör åvila den exproprierande. Enligt
lagrådels mening kan det sättas i fråga om ut-
Prop. 1971:122 256
lalandena
avselts skola uttrycka en allmän princip ora bevisbördan i raål om
expropriation. Snarare lorde de hänsyfta på sådana faU, då i värderingsfrågor
den exproprierande enligt sakens natur är närmast lUl alt förebringa viss
utredning raen sådan icke fraralagls.
Den principiella
likställighet i bevisningshänseende som eftersträvas lider en högst betydande inskrän!fcning
vid kommuns expropriation för tätbebyggelse, då tillämpning av förevarande
paragraf ifrågakommer. Enligt delta lagrum skall nämligen en värdestegring som
ägt rum under en viss, ganska avsevärd lidrymd före ansökningen ora
expropriation antagas bero på det förelag för vilket exproprialionen sker och
därför på grand av 8 § ej vara ersätlning:;gill, om del inle blir utrett att
ökningen beror på annat än förväntning;ar ora ändring i raarkens tUlåtna användningssätt.
Endast i den raån markägaren förmår motbevisa presumtionen, får han ersättning
för den ökning av markvärdet som inträffat.
Som elt motiv för all i
detta fall införa en presurationsregel, som skall leda till all dylika förväntningsvärden
ej ersätts, har anförts att del i allmänhet är svårt atl bestämt ange orsakerna
liU en uppkommen förändring av fastighetsvärdena och all del vid expropriation
för tätbebyggelse ofta kan vara svårare än annars att avgöra vad sora orsakat
en viss värdestegring. Om det alltså kan vara svårt för koramunen all visa i
vad mån förväntningar om ändrad användning inverkat höjande på
fastighetsvärdet, är det enligt lagrådets mening många gånger minst lika svårt
för raarkägaren alt visa alt en värdehöjning beror av andra orsaker och därför
är ersiiltningsgill. Sora exerapel på sådana andra orsaker har föredragande
statsrådet närant utom förändringar i faslighetens skick vilka alltid skall
beaktas - rationalisering som medfört bättre avkaslningsmöjligheter,
prisstegring på fastighetens produkter, värdehöjning av byggnaderna på grand
av ökade kostnader för nyproduktion av likvärdiga objekt saml den allraänna
prisutvecklingen. Även frarahålls, att sådan värdestegring genora
tätbebyggelsens allmänna utveckling sora varken beror på det förelag för
vilket expropriation äger rum eller på förväntningar ora ändrad tUlålen
användning skall ersättas. Som ytterligare fall av ersättningsgill
värdestegring kan nämnas atl i närheten anlagts en industri som ger ökade
möjligheter till arbete utan alt för den skull skapa förväntningar ora ändrad
användning av mark eller atl hyresregleringen inora orten upphävts.
I den raån en
värdestegring beror av ålgärder som markägaren själv vidtagit får han
naturligtvis vara beredd atl i exproprialionsraålel prestera utredning om sina
kostnader och del arbete som utförts. I andra fall kan del vara myckel svårt
för honom atl styrka länkbara orsaker till en stegring, och i fråga om en i och
för sig värdehöjande faktors närraare inverkan på del ifrågavarande
fastighetsvärdet koraraer merendels osäkerhet all råda. För alt inle markägarens
bevisskyldighet skall bli honora Överraäklig är del av vikt atl inle ;illlför
stora krav ställs på styrkan av
Prop.
1971:122 257
den
bevisning sora han har att tillhandahålla. Beträffande vissa förhållanden kan
över huvud taget fullständig utredning inle vinnas. Och vid värdeuppskallning i
allmänhet måste man i viss raån nöja sig med sannolikhetsöverväganden.
Presumtionsregeln
frilager f. ö. inle kommunen helt från bevisskyldighet i värderingsfrågan. Presumtionen
avser endast orsaken lUl en konstaterad värdeökning och alltså inle att en
höjning över huvud taget inträffat. Om koramunen yrkar att presuralionsregeln
skall tiUärapas och raarkägaren bestrider delta, raåste koraraunen visa alt en
värdeökning ägt rura under presumlionsliden och även hur stor denna är. Det är
därför i ett sådant faU nödvändigt alt i målet utreds såväl det aktuella värdet
sora värdet vid presuralionslidpunkten. På delta sätt skapas en viss ram för
markägarens bevisskyldighet i fråga om ersättningsgill värdestegring.
Även
om måltiiga anspråk ställs på den utredning som raarkägaren måste förebringa lill
slöd för sin talan, torde man kunna antaga, atl införandel av presuralionsregeln
koraraer all leda lill att expropriationsmålen enligl punkt 16 i många fall blu-
särskilt vidlyftiga och kostsamma. Om markägaren verkligen anser sig ha fog
för sina yrkanden, är det naturligt all han vill försöka alla utvägar all motbevisa
presumtionen. Inle minst raed hänsyn härtill är det lämpligl atl, såsora föreslås,
möjlighet bereds honom alt få förskott på rättegångskostnaden.
Presuralionsregeln
skall enligt förslagel helt eller delvis sältas ur krafl vid bestämmande av löseskiUing
för bebyggd fastighet, sora innehas i huvudsakligt syfle alt bereda bostad åt
ägaren och honom närstående, ora det fordras för att ägaren skal! få möjlighet
att med anlitande av den för fastighelen bestämda ersättningen skaffa sig
annan likvärdig bosladsfaslighet. Att sålunda en särskild värderingsregel skall
gälla till förmån för en viss kategori fastighetsägare ter sig, även om beaktansvärda
sociala skäl kan åberopas, principiellt betänkligt på förevarande rättsområde,
där grundsatsen om lika behandling av alla bör upprätthållas. Det kan för
övrigt ifrågasättas, ora del verkligen finns behov av den garanli mot stötande
resultat av presuralionsregeln som skulle vara motiv för särbestämraelsen. Just
den oraständighelen all kostnaden för anskaffning av likvärdig bostadsfastighel
i orten överstiger "presurationsvärdet" på den exproprierade
fastigheten torde vanligen kunna av ägaren åberopas sora etl slöd för att den
värdeökning som ägt rura beror på annat än förväntningar om ändrat användningssätt
och all alltså presumtionen ej skall gälla. Ytterligare är all framhålla, alt
syftet med presumtionsregeln är atl den genora del inflytande på raarkprisulvecklingen
sora den anlages korama atl få skall förhindra uppkomsten av spekulativa förväntningsvärden
och att det ej finns anledning all tro annat än alt den i huvudsak skall kunna
fyUa denna funktion. Det är oegentiigt att meddela en undantagsbestämraelse av
Prop.1971:122 258
ifrågavarande
art som uppenbarligen är ägnad atl motverka det angivna syftet. Lagrådet anser
på nu angivna skäl att undantagsbestämmelsen bör utgå.
Bestämmelsema
i paragrafen bar laglekniskt utforraats sora en utbyggnad av de regler ora
inverkan av exproprialionsföretaget sora upptages i 8 §. Genom denna
konstruktion har bestämmelserna blivit något svårförståeliga. Det må även
framhållas, att det ej tydligt framgår vad som skall gälla beträffande
värdestegring, som enligl vad utredningen i målet visar beror på del förelag
för vars genomförande exproprialionen äger rura utan all ha samband med
förväntningar om ändring i markens liUåtna användningssätt. Det torde vara
avsett att 8 § skall gälla beträffande sådan värdestegring och att den aUlså i
princip men inle undantagslöst skaU tillkomm£L den exproprierande. Det är
angeläget all bestämraelserna avfallas så, ;itt någon tvekan i detla avseende
ej behöver föreligga. Lagrådet finner lämpligt alt bestämmelserna utformas
självständigt med 8 § som raönster och att det uttryckligen anges all 8 §
gäller i det anfördti fallel.
I
enlighet med det anförda ochi med viss redaktionell jämkning i övrigt kan
paragrafen med beaktande jämväl av den lydelse av 8 § som lagrådet föreslagit
utformas på följande sätt:
"Exproprieras
mark för ändamål som avses i 1 § 16, skall vid bestämmande av löseskUling sådan
ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden
från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femlon år före
talans väckande vid doraslol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir
utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användnUigssält.
Avser ej:proprialionen en del av en fastighet, skall vad nu är sagt om
beräkning av raarknadsvärde tUlärapas i fråga ora värdet före expropriationen.
Värderingen skall ske med hänsyn lill fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres
eUer, om den exproprierande dessförinnan tilllräll marken, vid liden för lilllrädel.
Har
stadsplan----- planen fastställdes.
I
den mån det blir utrett, alt värdestegringen utan att ha saraband med
förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan
av del förelag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 8 §."
Regeringsrådet
Hjern:
Förevarande
paragraf har ej motsvarighet i expropriationsulredningens förslag och saknar
även en fastare förankring i de reraissvar sora avgivits över förslagel. Del är
särskilt beklagligt, alt inte denna myckel viktiga paragraf kunnat bli föremål
för den genoralysning som en reraissbehandling kunnat ge. Konsekvenserna av
paragrafen är därför svåra atl överblicka.
Prop. 1971:122 259
Tydligt
är all i de fall då tillärapning av förevarande paragraf påkallas två
värderingar vanligen måste komma tUl stånd. Den ena av dessa avser fastighetens
värde vid presumlionstidpunklen och kan sägas gälla fastställande av
fastighetens ingångsvärde. Denna värdering kan hänföra sig lill en tidpunkt sora
ligger mycket långt tillbaka i tiden, i värsta fall närraare feralon år. Under
denna tid kan fastigheten ha undergått större eller raindre förändringar, och
med den snabba utvecklingstakt som präglar det moderna samhället kan även
andra för värderingen betydelsefulla förhåUanden ha i vikliga hänseenden rab-bats.
Att fastställa nuvärdet av en fastighet kan många gånger vara svårt; därom
vittnar inte rainst den orafaltande litteratur, som behandlar äranel värdering
vid expropriation. Det säger sig självt, all det måste vara en långt mera
krävande, för alt inte säga en stundom ogörlig uppgift atl verkställa en värdering
som avser förhållanden, som rådde för många år sedan. En sådan värdering kan i
allt fall inle anses som särskilt tillförlitlig. Det torde vara en frora
förhoppning att räkna med att kommuner och fastighetsägare på förhand för
alla eventualiteters skull komraer att kunna "säkra" värdena på
sådana fasligheter som ligger inom riskzonen.
Del
är naturligtvis en allvarlig blotta i systemet all redan själva ingångsvärdet
i ett stort antal fall kommer att vila på en så bräcklig grund. Del lorde inte vara
orealistiskt alt räkna med atl domstolarna, famlande i osäkerhet om hur
ingångsvärdet skall bestämmas, komraer för att vara på den säkra sidan att
fastställa värden sora ligger avsevärt högre än vad de rätteligen borde vara. I
så fall har emellertid systemet förfelat sin verkan. Även ur
rättssäkerhetssynpunkt framstår det som betänkligt att en så grandläggande
premiss som ingångsvärdet kommer atl vara en så svag länk i kedjan av övriga
element.
Det förtjänar i detta
sammanhang ånyo erinras om det inom markvärdeutredningen på sin lid framlagda
förslaget till ell syslem raed värdestegringshypotek (SOU 1957: 43, s. 228 o. ff),
vilket såtillvida är jämförbart med del nu föreslagna systemet som av den
värdestegring, som motsvarade skillnaden mellan utgångs- och ingångsvärdet,
fastighetsägaren endasl skulle få tillgodoräkna sig viss del av
värdestegringen. Enligt systemet med värdestegringshypotek skulle han få gollskriva
sig för vad han själv framkallat genom nyttig anläggning eller förbättring.
Detta systera sora ur andra synpunkter inle är invändningsfrilt tillgodosåg
dock tämligen högt ställda krav på rättssäkerhet.
Ora
man alltså har anledning alt räkna raed stora svårigheter, då det gäller
fastställandet av ingångsvärdet, torde å andra sidan bestämmandet av värdet vid
värdelidpunkten utgångsvärdet ej bjuda på värre problem än sådana som
vanligen förekomraer vid expropriation. Men då det gäller värdestegringen
dvs. skUlnaden mellan utgångs- och ingångsvärdet raed den yllerligare
reduktion som föranledes av penning-
Prop.
1971:122 260
värdels
fall är man åter inne i osäker terräng. Det lorde till en början finnas
anledning att något klargöra, vilken art av värdestegring som rent allmänt inte
bör få rälcnas fastighetsägaren till godo, m. a. o. vilken värdestegring som
enligt numera gängse terminologi brukar betecknas som oförtjänt. Så torde t.
ex. vara fallet med värdestegring som beror på atl fastighelen inrymmer en
naturtillgång, vars existens förut varit okänd. Del mest typiska fallet är raåhända,
alt värdestegringen är en följd av en offentiig investering på fastigheten
eller dess grannskap. En fastighet kan, utan all dess användning behöver
förändras, undergå värdestegring genora atl den allraänna ekonomiska
utvecklingen kräver en produktionsökning, som medför större efterfrågan på t.
ex. jord. Denna typ av värdestegring lorde också kunna hänföras till kategorien
oförtjänt, liksom den värdeslegrUig som utgör en följd av att ramen vidgas för
de befogenheter som utgör äganderättens innehåll, t. ex. bortfallandet av en
legal äganderälls;inskränkning (rällsutvidgnmg). Värdestegring, som uppkommer
när mark exploateras för tätbebyggelse eller omändring av sådan bebyggelse,
kännetecknas i regel av atl skUda samverkande faktorer t. ex. offentlig
investering, den allmänna samhällsutvecklingen och rällsulvidgning
åstadkommer ett mervärde, som också är av den karaktären all den ej bör räknas
fastighetsägaren till godo. Övergång till en fri hyresmarknad, stegring av
virkespriserna och en allmän räntesänkning utgör ytterligare några exempel på
förhållanden sora kan leda till värdestegring av icke ersältningsgUll slag.
Enligl den i förevarande
paragraf uppställda presuralionsregeln skall tydligen all uppkoramen
värdestegring av den beskaffenhet som i del föregående nämnts anses "bero pk
det företag för vars genomförande expropriationen äger rura", oberoende av
ora del kan styrkas eller göras mer eller raindre sannolikt, att värdestegringen
verkligen beror på expropriationsförelagets genoraförande, allt under förulsällning
alt fastighetsägaren ej förraår visa alt värdestegringen beror på annat än förväntningar
om ändring i markens tillåtna användningssätt. Lagrådet har som framgår av del
föregående förordai en något annan utforraning av förevarande paragraf. Det kan
emellerlid ifrågasättas, om man inle skulle våga gå ell steg längre och välja
en lösning sora innebär, alt fastighetsägaren får tillgodoräkna siig allenast
den del av värdeökningen om han visar sig kunna härleda ur egna åtgöranden (jfr
de ovan citerade orden; "själv frarakallat g:enom nyttig anläggning eller
förbättring"). En sådan lösning kan måhända uppfattas sora en väsentlig
skärpning i förhållande lill det remitterade förslaget raen synes dock utgöra
ett raera konsekvent uttryck för principen alt fastighetsägaren inte skall få
tillgodogöra sig värdestegring som kan betecknas sora oförtjänt. Å andra sidan
torde en regel av nu angivet slag innebära en lättnad för fastighetsägaren i
vad avser möjligheten atl prestera bevisning, eftersom det torde ställa sig
betydligt enklare alt hänvisa till egna
Prop. 1971:122 261
(och
tidigare ägares) värdehöjande ålgärder än all förebringa utredning om något så
spekulativt som fastighetsvärdenas påverkan av annat än förväntningar om
ändring i markens lUlålna användningssätt.
115
§ Regeringsrådet Hfern:
Sora
en följd av vad jag föreslagit i anslutning tUl 1 § tredje stycket bör
förevarande paragraf järate tUlhörande rubrik utgå.
Övergångsbestämmelserna
Lagrådet:
Övergångsreglerna
i förslaget är så avfattade, att de nya bestäramelserna om förskott på
rättegångskostnad ej bUr tillämpliga i mål som anhängiggjorts vid domstol före
ikraftträdandet. Det synes dock ej vara anledning lill annat än att dessa besläramelser
får tUlärapas även i sådana mål. Övergångsreglerna bör ändras i enlighet
härmed.
Regeringsrådet
Hjern:
Enligt
punkt 3 i övergångsbestämraelsema skall de nya reglerna i 111 a § ora exproprialionsändaraålels
inverkan på fastighetsvärdena inle till-lämpas på värdestegring som skett före
den 1 juli 1971. Proposition med förslag lill ändringar i expropriationslagstiftningen
koramer emellerlid alt avlämnas för behandling först vid riksdagens
höstsession, och man kan alltså inle räkna med alt de raänniskor, för vUka de
nya reglerna får betydelse, har någon större möjlighet att redan vid
halvårsskiftet ta del av de överväganden och förslag sora innefattas i remissprotokollel.
Detla måste betecknas som otUlfredsställande, och jag föreslår bl. a. därför,
alt tidpunkten flyttas fram lUl den 1 januari 1972. Del kan visserligen
invändas alt elt halvt år mer eller mindre inte spelar någon större roll i
delta saramanhang, men i så fall bör det heller inle vålla någon olägenhet om
tidpunkten framflyttas.
Förslaget
till lag om ändring i byggnadslagen
44,
45 och 146 §§
Regeringsrådet
Hjern:
Som
en följd av vad jag anfört vid 1 § första stycket 16 ExL föreslås, alt förevarande
paragrafer bibehålles oförändrade.
Prop. 1971:122 262
Övergångsbestämmelserna
Justitieråden
Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:
Den
föreslagna övergångsregeln dm tUlämpning av äldre lag när lalan väckts före
ikraftträdandet torde raed hänsyn tUl vad sora är avsett alt gälla
övergångsvis i fråga om expropriation böra få det ändrade innehållet atl, om
ansökan om inlösen gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet, frågan om
medgivande till inlösen skall prövas enligt äldre räll. Beträffande 142 § bör
vidare föreskrivas, att äldre lydelse fortfarande skall tillämpas i fall då
talan vid domstol väckts före ikraftträdandet och att den nya lydels;en ej
skall gälla värdeökning sora ägt rum före utgången av juni 1971.
Regeringsrådet
Hjern:
Övergångsbestäramelserna
lill 142 § bör utformas i överensstämmelse med vad jag föreslagil beträffande övergångsbestämraelserna
till ExL.
Förslaget
till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
Lagrådet:
Vid
beaktande av vad lagrådet föreslagit beträffande 7 § ExL torde i 8 kap. 5 §
orden "eUer genom den inlösta delens användande" böra utgå. Att
frågan om skada genom den inlösta delens användande, dvs. förelagsskada,
lämnas oreglerad saknar praktisk betydelse med hänsyn till ändamålet med inlösen
i hithörande fall.
Ur
protokoUet: Ingrid Hellström
Prop. 1971:122 263
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Sofiero den 4 juni 1971.
Närvarande:
statsråden SVEN-ERIC NILSSON, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, LÖFBERG, LIDBOM.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
lagrådets yttrande över förslagen till
1)
lag om ändring i lagen
(1917:189) om expropriation,
2)
lag om ändring i
byggnadslagen (1947:385),
3)
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988).
Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.
Enligl 1 § 16 ExL i dess
nu gäUande lydelse har kommun rätt all expropriera mark dels för tälbebyggelseändamål,
dels som en självständig exproprialionsgrund för upplålelse med loralrätt.
Ändaraålet med denna senare exproprialionsgrund är att garantera att, såvitt
angår tillgången på mark, samhällets planer i fråga om bebyggelsen kan förverkligas.
Del remitterade förslaget innebär en betydelsefull förändring av reglerna
angående den exproprialionsgrund sora uttryckligen gäller lälbebyggelseändaraål.
Däremot har avsikten varit att tomlrätts-exproprialion skall få ske på sakligt
sett väsentiigen oförändrade grunder. Tre av lagrådets ledamöter riktar viss
kritik mot förslagets tekniska utformning. De fäster uppmärksamheten på ett
problem som rör räckvidden av regeln om tomträttsexpropriation. Detla problem
har en viss principiell men ringa praktisk betydelse. I praktiken lär lomträtlsupp-låtelse
inle bli aktuell beträffande annan raark än sådan som behövs för lätbebyggelseändaraål.
Särskild bevisning beträffande raarkens framtida användning bör knappast
behövas. Under sådana förhållanden synes den bästa lösningen vara alt liksom f.
n. låta expropriation för toralrälls-upplåtelse utgöra en fullt självständig exproprialionsgrand.
Lagtexten bör avfallas så att den blir helt otvetydig på denna punkt.
Möjligheterna all expropriera redan tätbebyggd mark begränsas i tomträttsfallen
liksom i andra fall av 111 §.
Lagrådet anser all det i 7
§ första stycket första punklen intagna förbehållet för "de begränsningar sora
följer av vad nedan sägs" ät obehövligt och med fördel kan ulgå. Enligt
min mening behövs emellertid förbehållet för alt klargöra värderingsreglemas
uppbyggnad och verkliga innebörd. Det bör därför bibehållas. I förhållande tUl
del re-
Prop. 1971:122 264
minerade
förslaget bör inle göras någon annan ändring än en redaktionell jämkning så
alt del tydligf: framgår att förbehållet gäller alla slag av avvikelser från
huvudregeln. Med anledning av vad lagrådet anfört om inteckningsförhållandenas
betydelse för ersältningsberäkningen vid delexpropriation vill jag framhålla
att man, om del nya ersällnings-syslerael utan löseskiUing vid delexpropriation
inle skall medföra rättsförluster för innehavare av särinteckningar, måste
acceptera att enbart inleckningsförhållandena ibland blir avgörande för på
vilket sätt ersättningen skall bestäraraas.
I
anslulning till värderingsreglerna koraraer lagrådet in på frågan ora
bevisbördan i expropriationsmål. Lagrådet har ingen erinran mot de principer
för bevisvärderingen som enligl vad jag har uttalat bör gälla i fortsättningen.
Mina uttalanden i äranel vänder sig mot vissa tendenser i rättspraxis på
grundval av vad som anfördes i 1949 års lagstiftningsärende. De kritiserade
tendenserna måste brytas och det behöver klargöras all samma principer i
bevisningshänseende skall gälla i expropriationsmål som i skadeståndsräl;lsliga
mål.
Lagrådet
uppehåller sig utförligt vid 111 a §. Mot dess grundläggande konstruktion fraraför
raajoritelen av lagrådets ledamöter ingen kritik från rättsliga eller värderingslekniska
synpimkter. Däremot gör lagrådet vissa påpekanden belräfliande de krav på
bevisningen som bör gälla vid tillämpning av presuralionsregeln. I och för sig
är del obestridligen riktigt och också självklart alt beviskraven i viss
utsträckning raåste anpassas till svårigheterna att prestera en fuUt tillförlitlig
utredning. Såtillvida har jag alltså ingenting att mvända mot vad lagrådet har
anfört. Jag vill emellerlid understryka att regelns grandläggande innebörd är
att det skall gälla en presumtion för att en värdeökning beror på förväntningar
om ändring i markens tillåtna användningsrätt. Endast i den mån presumtionen motbevisas
utgår ersättning för den raarkvärdestegring som inträffat.
Lagrådet
vänder sig mot den särskilda skyddsregeln sora föreslås gälla bebyggd fastighet
som innehas i huvudsakligt syfte all bereda bostad ål ägaren och honom
närslående. Lagrådet ifrågasätter om regeln verkligen behövs. Behovet av
regeln och dess praktiska betydelse kommer emellertid, som jag framhållit i
remissprotokollet, att bero på kommunemas markpolilik. Ora komraunema bedriver
en aktiv markpolilik med utnyttjande av alla de rättsliga medel sora står tUl
deras förfogande, kan man räkna raed alt prisutvecklingen på mark blir sådan atl
några förväntningsvärden inle uppslår och skyddsregeln skulle då inle behövas.
Man kan emellertid inle ulan vidare utgå från att utvecklingen blir sådan
överallt i landet. Den föreslagna skyddsregeln för vissa kategorier av
fastighetsägare! bärs upp av starka sociala skäl och jag är inle beredd all
låta den utj;å.
Vad
beträffar den laglekniska utformningen av paragrafen kan jag
Prop. 1971:122 265
ansluta
raig till lagrådels förslag. Någon ändring i sak i förhållande lill det reraitlerade
förslagel är det inte fråga ora i della sararaanhang.
I övrigt insläraraer jag i
lagrådets ändringsförslag och i dess uttalanden rörande innebörden av vissa bestäraraelser
ävensom i vad tre av lagrådets ledamöter anfört om övergångsbestämmelserna lill
byggnadslagen. Beträffande fastighelsbildningslagen bör dessutom viss redaktionell
ändring genoraföras i 5 kap. 9 § andra stycket.
Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposilion föreslår riksdagen all antaga
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.
Med
bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall
avlåtas proposilion av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokoUet: Britta Gyllensten
Prop. 1971:122 266
Innehållsförteckning
Sid.
Propositionen ................................................... .... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... .... 1
Lagförslag
Förslag
tUl lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation 2
Förslag
tUl lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) 11
Förslag
tUl lag om ändring i faslighetsbUdningslagen (1970: 988) 13
Utdrag
av statsrådsprotokollet den 30 april 1971 ...... ... 15
1.
Inledning ................................................. .. 15
2.
Expropriationsändamålen.................................. .. 18
2.1.............................................................. Expropriation
för viss;a lälbebyggelseändamål 18
2.1.1.
GäUande rätt ................................. .. 18
2.1.2.
Utredningen...................................... 23
2.1.3.
Reservationer och särskUl
yttrande ...... .. 33
2.1.4.
Remissyttrandena ......................... .. 37
2.2.............................................................. Expropriation
för kulturella ändamål 45
2.2.1.
GäUande rätt ................................. .. 45
2.2.2.
Utredningen...................................... .. 47
2.2.3.
Remissyttrandema ......................... .. 48
2.3. Expropriation
med anledning av väntad värdestegring
ra.
m...................................................... .. 50
2.3.1.
GäUande rätt mm............................... .. 50
2.3.2.
Utredningen...................................... .. 51
2.3.3.
Särskilt yttrande .............................. 53
2.3.4.
Remissytlranderia .......................... 54
3. Expropriationsersättningen
.......................... 56
3.1.
GäUande rätt ......................................... .. 56
3.2.
Utredningen ........................................ .. 64
3.2.1.
Allmänna synpunkter .......................... .. 64
3.2.2.
LöseskiUing .................................... .. 67
3.2.3.
Ersättning för fastighelsintrång
......... .. 74
3.2.4.
Personlig ersättning ....................... 80
3.2.5.
Ersättningsreglerna i BL ra. m............... 83
3.2.6.
Värdeutjämning;äexpropriation
.......... 89
3.3.
Reservation och särskilda
yttranden ............ 94
3.4.
Remissyttrandena .................................. 99
3.4.1.
Allraänna synpunkter.......................... .. 99
3.4.2.
LöseskUling .................................... 108
3.4.3.
Ersättning för fastighelsintrång............. 123
3.4.4.
Personlig ersältnmg ........................ 132
3.4.5.
Ersättningsreglerna i BL ra. iii................ 133
3.4.6.
VärdeutjäranUigsexpropriation
............ 142
4. Föredraganden
.......................................... 151
4.1.
Inledande synpunkter ............................. 151
4.2.
Expropriationsändaraålen ......................... 153
4.2.1.
Expropriation fär vissa lälbebyggelseändaraål
,. 153
4.2.2.
Expropriation för kulturella ändaraål
...... 161
4.2.3.
Värdestegringsexpropriation .............. 162
Prop. 1971:122 267
4.3.
Expropriationsersättningen ..................... 165
4.3.1.
AUraänna synpunkter.......................... 165
4.3.2.
LöseskiUing .................................... 171
4.3.3.
Ersättning för fastighetsintrång............ 188
4.3.4.
Annan ersättning ........................... 192
4.3.5.
Kompensationsreglema i BL.................. 193
4.3.6.
Värdeuljämningsexproprialion ............. 196
4.3.7.
Följdändringar i annan
lagstiftning ........ 198
5.
Sammanfattning av förslagen ....................... 199
6.
Lagförslag ................................................. 201
7.
Specialmolivering ........................................ 201
7.1.
Förslaget tiU lag om ändring i
expropriationslagen .... 201
7.2.
Förslaget till lag om ändring i
byggnadslagen . 212
7.3.
Förslaget tiU lag ora ändring i
faslighetsbUdningslagen .. 213
8. Hemställan
................................................. 214
BUagor:
1.
Expropriationsulredningens
förslag .................. 215
2.
De tUl lagrådet remitterade
förslagen.............. 234
Utdrag av lagrådets
protokoll den 1 juni 1971 ........... 246
Utdrag av statsrådsprolokollel
den 4 juni 1971 .......... 263
MARCUS BOKTB. STHLM H?l 7004 M
Doktrin (11)
- Richard Hager, Ännu en ohållbar position?, SvJT 2017 s. 631, på s. 633, 634, 641, 642, 646 · Fritt tillgänglig
- Fredrik Bonde, Professorskritik mot den nya reformen om förhöjd ersättning vid expropriation skjuter över målet, SvJT 2011 s. 202, på s. 209 · Fritt tillgänglig
- Tobias Indén, Sofia Lundberg, Expropriationsersättning och EU:s statsstödsregler - ekonomiska begrepp i en juridisk kontext, FT 2011 nr 1 s. 113, på s. 114, 117 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Nyheter i expropriationslagstiftningen, SvJT 2010 s. 621, på s. 623, 624, 625, 626, 627, 628 · Fritt tillgänglig
- Leif Norell, Skälig eller ”objektiv” expropriationsersättning?, SvJT 2007 s. 297, på s. 298, 300, 302, 303, 308, 309 · Fritt tillgänglig
- Richard Hager, Ämnet värderingsrätt och förhållandet mellan juridik och ekonomi — en grundläggande frågeställning. Om förutsättningar brister., SvJT 2007 s. 277, på s. 283, 287, 288 · Fritt tillgänglig
- Thomas Kalbro, Har expropriationslagens presumtionsregel spelat ut sin roll?, SvJT 2003 s. 537, på s. 541, 542, 543, 544, 550, 551, 552, 553 · Fritt tillgänglig
- Lars Andersson, Det fria handredskapsfisket och 2 kap. 18 § regeringsformen, SvJT 1986 s. 601, på s. 605 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 202, 207 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Lars Werin, Expropriation — en studie i lagstiftningsmotiv och ersättningsrättsliga grundprinciper, SvJT 1978 s. 81, på s. 84, 91, 93, 109, 111 · Fritt tillgänglig
- Stig Strömholm, Förslaget om s. k. löntagarfonder i rättslig belysning, SvJT 1976 s. 452, på s. 462 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
321 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (193)
193 kopplingar i 58 dokument.
- SOU 2026:54 Stärkt egendomsskydd i regeringsformen s. 120 om s. 159 · s. 151 om s. 159 · s. 152 om s. 166 · s. 153 om s. 173 · och 2 till i texten
- SOU 2026:47 Rätt till ersättning vid avveckling av kärnkraft på grund av politiska beslut - Reaktorer som inte tagits i drift s. 135 om s. 64 · s. 135 om s. 170 i texten
- Bet. 2025/26:CU13 Fastighetsrätt om s. 165 · om s. 171 i texten
- Bet. 2024/25:CU8 Fastighetsrätt om s. 165 · om s. 171 i texten
- SOU 2024:38 Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner s. 151 om s. 165 · s. 298 om s. 172 · s. 305 om s. 171 i texten
Rättsfall (39)
39 kopplingar i 25 dokument.
- Mark- och miljööverdomstolen, mål F 11206-25 2026 om s. 171 i texten
- Mark- och miljööverdomstolen, mål M 15229-24 2025 om s. 165 · om s. 169 · om s. 171 · om s. 192 i texten
- Mark- och miljööverdomstolen, mål M 9914-24 om s. 165 · om s. 204 i texten
- Mark- och miljööverdomstolen, mål F 12671-24 2025 om s. 171 · om s. 173 i texten
- Mark- och miljööverdomstolen, mål F 11890-24 2025 om s. 192 i texten
Doktrin (89)
89 kopplingar i 27 dokument.
- Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 2, 1991 s. 30 om s. 65 · s. 231 om s. 65 · s. 243 om s. 172 · s. 247 om s. 188 · och 12 till i texten
- SvJT 2003 s. 537 Thomas Kalbro, Har expropriationslagens presumtionsregel spelat ut sin roll? s. 541 · s. 542 · s. 543 · s. 544 · och 4 till i texten
- SvJT 2007 s. 297 Leif Norell, Skälig eller ”objektiv” expropriationsersättning? s. 297 · s. 298 · s. 300 · s. 302 · och 3 till i texten
- SvJT 2010 s. 621 Nyheter i expropriationslagstiftningen s. 623 · s. 624 · s. 625 · s. 626 · och 2 till i texten
- Westerlund, Naturvård och pågående markanvändning, 1980 s. 45 om s. 166 · s. 48 om s. 167 · s. 48 om s. 171 · s. 48 om s. 178 · och 2 till i texten