Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med försIag till lag om försvarsuppfinningar
1971 · 78 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 77 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:138, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med försIag till lag om försvarsuppfinningar
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts
proposition nr 138 år 1971 Prop.
1971:138
Nr 138
Kungl.
Maj:ts proposition tili riksdagen med förslag till lag om försvarsr uppfinningar;
given Stockholms slott den 22 oktober 1971
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen läggs fram förslag till ny lag om försvarsuppfinningar. Lagen är
avsedd att ersätta den nuvarande lagen om uppfinningar av betydelse för
försvaret, vilken gäller tUl utgången av år 1971.
Med
försvarsuppfmning förstås enligt förslaget uppfinning som särskilt avser
krigsmateriel. En svensk försvarsuppfinning får enligt förslaget inte
offentliggöras eller yppas, innan en särskild nämnd, granskningsnämnden för
försvarsuppfinningar, har prövat om uppfinningen skall hållas hemlig. Om
nämnden finner att det är av väsentlig betydelse för försvaret att
uppfinningen hålls hemlig, skall nämnden förordna att uppfinningen inte får
offentliggöras eller på annat sätt obehörigen yppas. En ansökan om patent på
en försvarsuppfinning skall förklaras vUande och får inte offentiiggöras eller
leda till patent så länge uppfinningen skall hållas hemlig. Innehavaren av en
uppfinning som omfattas av ett förordnande om hemlighållande kan begära att
staten övertar uppfinningen. Om staten inte inom viss kortare tid övertar
uppfinningen, skall denna inte längre hållas hemlig. Är en försvarsuppfinning av
väsentlig betydelse för försvaret, kan Kungl. Maj:t besluta om expropriation
av rätt till uppfinningen. Förslaget innehåller också bestäm-
1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 138
Prop.
1971:138 2
melser
om ersättning av allmänna medel, när förordnande om hemlighållande eller
expropriation har meddelats. I fråga om utländska försvarsuppfinningar
föreslås att särskilda förutsättningar skall vara uppfyllda för att
förordnande om hemlighållande skall kunna meddelas. Bestämmelserna om vilandeförklaring
av patentansökan, om expropriation och om ersättning av aUmänna medel föreslås
emellertid gälla också utländska försvarsuppfinningar.
Prop. 1971:138
Förslag
till
Lag
om försvarsuppfinningar
Härigenom
förordnas som följer
Inledande
bestämmelser
1 §
Med försvarsuppfinning förstås i denna lag uppfinning som sär
skilt avser krigsmateriel.
Konungen
meddelar föreskrifter om vad som i denna lag avses med krigsmateriel.
2
§ Fråga om hemlighållande av
försvarsuppfinning prövas av granskningsnämnden för försvarsuppfinningar.
3
§ Granskningsnämnden består av
ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det
antal Konungen bestämmer. Ledamöter och ersättare förordnas av Konungen.
Nämnden
är beslutför, när ordförande och tre andra ledamöter är närvarande. Som
granskningsnämndens beslut gäller den mening varom de flesta ledamöter förenar
sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
Svenska
försvarsuppfinningar
4
§ Försvarsuppfinning som tiUkommit
i Sverige eller tillhör här bosatt fysisk person eller tillhör svensk juridisk
person (svensk försvarsuppfinning) får ej offentliggöras eller på annat sätt obehörigen
yppas, innan granskningsnämnden enligt vad nedan sägs prövat om uppfinningen
skall hållas hemlig.
5
§ Ansökan om patent på svensk
försvarsuppfinning skall av patentmyndigheten underställas granskningsnämnden
för prövning, huruvida uppfinningen skall håUas hemlig. Den som vill att svensk
försvarsuppfinning, vara patent icke sökts, skall få offentliggöras eller på
annat sätt yppas, skall hos granskningsnämnden ansöka om sådan prövning.
6
§ Finner granskningsnämnden vid
prövning som avses i 5 § att det är av väsentlig betydelse för försvaret att
uppfinningen hålles hemlig, skall nämnden förordna att uppfinningen icke får
offentliggöras eller på annat sätt obehörigen yppas.
7
§ Har i ärende, som
patentmyndigheten underställt granskningsnämnden, förordnande enligt 6 § ej
meddelats inom tre månader efter den dag då beskrivning över uppfinningen med
tillhörande ritning och patentkrav på svenska inkommit till patentmyndigheten,
upphör uppfinningen att vara hemlig enUgt denna lag.
8
§ Granskningsnämnden skall på
ansökan eller när annan anledning därtUl föreligger pröva, om förordnande
enligt 6 § skall bestå. Omprövning av förordnandet skall i varje fall ske inom
ett år från det förordnandet meddelades eller senast prövades.
Prop. 1971:138 4
9 §
Om särskUda skäl föreligger, kan Konungen förordna, att upp
finning som omfattas av förordnande enligt 6 § utan hinder av för
ordnandet får yppas för annan, under förutsättning att hemlighållandet i
övrigt av uppfinningen icke därigenom äventyras.
10
§ Ansökan om patent eller annan
skyddsrätt på svensk försvarsuppfinning, som skall hållas hemlig, får ej göras
i främmande stat, om ej Konungen medger det. Sådant medgivande får lämnas
endast under föratsättning att uppfinningen hemlighålles även i den främmande staten.
11
§ Har förordnande enligt 6 §
meddelats, kan uppfinnaren eller hans rättsinnehavare hos granskningsnämnden
ansöka, att staten övertager uppfinningen. Finner nämnden, att förordnandet
skall bestå, överlämnar nämnden handlingarna i ärendet till Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer.
Har
staten ej övertagit uppfinningen inom fyra månader efter det att ansökan därom
inkom till granskningsnämnden, skall förordnandet upphöra att gälla. Om
särskilda skäl föreligger, kan Konungen förlänga tiden med högst två månader,
12
§ Har ansökan om patent på
uppfinning som avses med förordnande enligt 6 § godkänts för utiäggning, skall
ansökningen förklaras vilande i avbidan på att förordnandet upphör att gälla.
Så länge förordnandet består skall 2022 §§ patentiagen (1967: 837) ej
tillämpas på ansökningen. Vid tillämpning därefter av dessa paragrafer skall i
20 § angivna tider räknas från den dag förordnandet upphörde att gälla och får
patentmyndigheten icke hålla handlingarna i ärendet tUlgängliga förrän tre
månader förflutit från nämnda dag, om ej sökanden begär det.
13
§ Är svensk försvarsuppfinning
av väsentlig betydelse för försvaret, kan Konungen förordna, att uppfinningen
får utnyttjas för statens räkning eller av den som Konungen bestämmer eller att
all rätt till uppfinningen skall avstås tUl staten.
14
§ Meddelas förordnande att
uppfinning skall hållas hemlig, utgår skälig ersättning av allmänna medel för
den skada som uppkommer genom förordnandet.
Meddelas
förordnande enligt 13 §, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den
rätt till uppfinningen som förordnandet avser och för den ytterligare skada som
förordnandet medför.
Talan
om ersättning enligt denna paragraf väckes vid Stockholms tingsrätt. 1 mål om
sådan ersättning gäller i fråga om tingsrättens och hovrättens sammansättning
66 och 67 §§ patentiagen (1967: 837),
Utländska
försvarsuppfinningar
15
§ Sökes patent i Sverige på
annan försvarsuppfinning än sådan som avses i 4 § (utländsk
försvarsuppfinning), skall patentmyndigheten underställa granskningsnämnden
ansökningen för prövning, huruvida uppfinningen skall hållas hemlig,
16
§ Är i fall som avses i 15 §
uppfinningen hemlig enligt lag i främmande stat och får patent på uppfinningen
enligt överenskommelse mellan Sverige och den främmande staten sökas i Sverige
under förutsättning att uppfinningen hålles hemlig här, skall
granskningsnämnden
Prop. 1971:138 5
förordna,
att uppfinningen icke får offentliggöras eller på annat sätt obehörigen yppas.
Hålles uppfinningen hemlig enligt lag i främmande stat utan att omfattas av
sådan överenskommelse och finner nämnden att det är av väsentlig betydelse för
försvaret att uppfinningen hålles hemlig här, skall nämnden förordna, att
uppfinningen icke får offentliggöras eller på annat sätt obehörigen yppas,
17
§ När uppfinning som omfattas
av förordnande enligt 16 § upphör att vara hemlig i den främmande staten,
skall granskningsnämnden upphäva förordnandet, om ej särskUda skäl föreligger.
18
§ Bestämmelserna i 1214 §§
äger motsvarande tillämpning i fråga om utiändsk försvarsuppfinning.
Övriga
bestämmelser
19
§ Den som uppsåtUgen bryter mot
4 eller 10 § eUer mot förordnande enligt 6 eUer 16 § dömes, om gärningen ej är
belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år,
20
§ Den som yrkesmässigt
utnyttjar uppfinning vara patent har sökts i Sverige och som omfattas av
förordnande enligt 6 eller 16 § skall, i den mån patent meddelas på
uppfinningen, utge skälig ersättning för utnyttjandet samt ersättning för den
ytterligare skada som förordnandet medfört, om han hade vetskap om
patentansökningen. Ersättning utgår dock endast för utnyttjande som sker efter
det att handlingarna i patentärendet tidigast skulle ha offentiiggjorts enligt
22 § patentlagen (1967: 837), om förordnande enligt 6 eller 16 § ej hade
meddelats.
I
fråga om talan om ersättning enligt första stycket äger 58 § tredje stycket och
60 § andra stycket patentlagen motsvarande tUlämpning.
21
§ Rätten kan förordna, att
förhandling i mål om ansvar eller ersättning enligt denna lag skall hållas
inom stängda dörrar.
22
§ Talan mot granskningsnämndens
beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1972, då lagen (1946: 722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar
av betydelse för försvaret upphör att gälla.
2.
Den nya lagen tillämpas även i
fråga om uppfinning vara hemligt patent sökts före ikraftträdandet.
3.
Är uppfinning vid
ikraftträdandet hemlig på grund av beslut som meddelats enligt äldre lag,
gäller beslutet till dess granskningsnämnden prövat frågan om uppfinningens
hemlighållande enligt den nya lagen.
4.
Patent, som vid ikraftträdandet
är hemligt enligt äldre lag, skall vara hemligt till dess granskningsnämnden
efter prövning enligt den nya lagen förordnat, att uppfinningen skall upphöra
att vara hemlig. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning om patentet
göras i det allmänna patentregistret samt kungörande och offentliggörande i
övrigt ske enligt 26 § patentiagen (1967: 837),
5.
Granskningsnämnden skall i fall
som avses i 3 och 4 senast den 30 juni 1972 pröva om uppfinningen alltjämt
skall hållas hemlig.
Prop. 1971:138
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet på Stockholms slott den 24 september 1971.
Närvarande:
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om ny lagstiftning om försvarsuppfinningar samt anför.
Är
1968 uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet åt en arbetsgrupp att
biträda med utredningsarbete avseende en begränsad översyn av lagen (1946: 722)
med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret (försvarsuppfinningslagen,
FufL).
Arbetsgruppen
har den 8 april 1969 avlämnat en stencilerad promemoria (Ju 1969: 12) med
förslag till ny lag om försvarsuppfinningar m.m. Förslaget torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,
överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,
försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, försvarets fabriksverk,
kommerskollegium, patent- och registreringsverket, granskningsnämnden för
försvarsuppfinningar, styrelsen för teknisk utveckling, offentlighets- och
sekretesslagstiftningskommittén, Sveriges industriförbund. Svenska patentombudsföreningen.
Svenska industriens patent-ingenjörers förening. Svenska uppfinnareföreningen,
Svenska ingenjörssamfundet och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Yttranden
har vidare, överlämnats av Svea hovrätt från Stockholms tingsrätt och av
kommerskollegium från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och
Skånes handelskammare.
'
Patenträttsrådet Claes Uggla, krigsrådet Curt Nilsson och rättschefen Carl-Ivar
Skarstedt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:138
1
Huvuddragen i gällande rätt
Den
nu gällande försvarsuppfinningslagen (FufL) trädde i kraft den 1 januari 1947,
Den ersatte lagen (1942: 550) med särskilda bestämmelser om uppfiimingar av
betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m, m. Ändringar i FufL
har genomförts vid några tUlfällen (1952: 78, 1962: 624, 1967: 839),
FufL
har begränsad gUtighetstid, Den gällde ursprungligen t, o, m, den 31 december
1949, Genom senare lagar har gUtighetstiden förlängts och lagen gäUer nu t. o, m,
den 31 december 1971,
EnUgt 1 § första stycket FufL
gäller förbud mot offentUggörande av uppfinning som särskilt avser
krigsmateriel och som har tUlkommit i Sverige eUer tUlhör någon som är bosatt i
Sverige (i fortsättningen kallad svensk försvarsuppfinning). Försvarsuppfinning
som inte är offentliggjord får inte heller patentsökas i annat land eller
eljest yppas, såvida inte annat följer av lagens bestämmelser,
I
fråga om uppfinning som särskilt avser krigsmateriel och som varken har
tillkommit i Sverige eller tillhör någon som är bosatt i Sverige (i
fortsättningen kallad utländsk försvarsuppfinning) finns föreskrifter i 1 §
andra stycket FufL, Om hemligt patent söks i Sverige på sådan uppfinning, får
uppfinningen inte offentliggöras eller, när den inte är offentliggjord, eljest
jfppas, såvida inte annat följer av lagens bestämmelser.
Begreppet
krigsmateriel har närmare definierats i kungörelsen (1946: 765) angående vad
med krigsmateriel skall förstås i lagen den 29 november 1946 (nr 722) med särskUda
bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret.
Enligt 2 § första stycket FufL
skall alla patentansökningar hållas tillgängliga för en granskningsmyndighet
som skall granska uppfinningarna med hänsyn till deras betydelse för rikets
försvar. Enligt 1 § kungörelsen (1946: 764) med vissa föreskrifter angående tUlämpningen
av lagen den 29 november 1946 (nr 722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar
av betydelse för försvaret utövas granskningen av granskningsnämnden för
försvarsuppfinningar,
I
fråga om svensk försvarsuppfinning får granskningsnämnden själv meddela beslut
om uppfinningens fortsatta hemlighållande, om uppfinningen finnes vara av
sådan betydelse för försvaret att den alltjämt bör hemlighållas (2 § andra
stycket). Är det däremot fråga om utländsk försvarsuppfinning, skall
granskningsnämnden med eget yttrande överlämna ärendet tUl Kungl, Maj:t för
prövning av frågan om uppfinningen är av sådan betydelse för försvaret att den
alltjämt bör hemlighållas (2 § tredje stycket).
Om
beslut om fortsatt hemlighållande inte har meddelats inom viss tid efter det
att tillräckligt tydliga ansökningshandlingar har inkommit till
Prop. 1971:138 8
patentmyndigheten
skall förbud mot uppfinningens offentliggörande enligt 1 § inte längre gälla.
Tidsfristen är två månader eller, i ärende som överlämnas tUl Kungl, Maj:t, tre
månader (2 § fjärde stycket).
Eldigt
3 § finns möjlighet att hos granskningsnämnden begära att förbud mot
offentliggörande enligt 1 § skall hävas. Sådan ansökan prövas i fråga om
svensk försvarsuppfinning av granskningsnämnden och i fråga om utiändsk
försvarsuppfinning av Kungl. Maj:t.
I
ärende om fortsatt hemlighållande eller om hävande av beslut om sådant
hemlighållande har uppfinnaren eUer hans rättsinnehavare enligt 4 § rätt att
begära att staten skall överta svensk försvarsuppfinning. Staten kan inom tre
månader från det granskningsnämnden beslutat om fortsatt hemlighållande överta
uppfinningen genom expropriation eller på annat sätt. Har sådant övertagande
inte skett upphör förbudet mot offentliggörande att gälla vid utgången av tremånadersperioden.
Denna period kan undantagsvis förlängas av Kungl. Maj:t med ytterligare högst tre
månader,
EnUgt
5 § skall, så länge förbud mot offentiiggörande gäller, patentansökan rörande
uppfinningen inte offentliggöras enligt 21 och 22 §§ patentiagen (1967: 837, PatL),
Har
granskningsnämnden beslutat om fortsatt hemlighållande av uppfinning får
besvär över beslutet anföras hos Kungl, Maj:t (6 §),
I
7 § finns bestämmelser som tUlåter staten att tvångsvis utnyttja en uppfinning
som finnes vara av särskUd betydelse för försvaret, Kungl. Maj:t kan föreskriva
att sådan uppfinning får utnyttjas för statens räkning eller av annan som Kungl.
Maj:t bestämmer (tvångslicens). Bestämmelsen omfattar både uppfinningar som
särskilt avser krigsmateriel och uppfinningar som i första hand avser att
tillgodose civila ändamål men samtidigt är av särskild betydelse för
försvarsändamål. Om uppfinningen särskUt avser krigsmateriel kan Kungl. Maj:t
också föreskriva att aU rätt till uppfinningen skall avstås till staten.
EnUgt
8 § skall patentansökan i fråga om uppfinning som särskUt avser krigsmateriel
och som är av särskUd betydelse för försvaret kunna handläggas med uteslutande
av offentlighet. Hemligt patent skall kunna meddelas på sådan uppfinning.
Beslut härom meddelas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Detta innebär att
patentlagens föreskrifter om utläggning av patentansökan och om offentUggörande
av ansökan som inte utlagts inte skall tillämpas. Inte heller skall patentet
kungöras och antecknas i det aUmänna patentregistret. Finns inte längre skäl
att på detta sätt avvika från patentlagens föreskrifter skall enligt 9 §
alltjämt anhängig ansökan i fortsättningen behandlas med iakttagande av sedvanliga
regler om utiäggning och offentliggörande etc. Är patent redan meddelat skall
anteckning göras i det allmänna patentregistret och patentet kungöras enligt
bestämmelserna i patentlagen.
Enligt
10 § föreligger rätt till ersättning av allmänna medel för skada
Prop.
1971:138 9
och
intrång som sker genom beslut om fortsatt hemlighållande eller om expropriation
eller annat utnyttjande av uppfinningen enligt 7 §.
Försvarsuppfinningslagen
innehåller också bestämmelser om tystnadsplikt m.m. (11 §), om straff för den
som bryter mot förbud att offendiggöra uppfinning eller mot tystnadsplikt (12 §)
samt cm handläggning av mål inom stängda dörtar (13 §).
I
2 § tUlämpningskungördsen till FufL föreskrivs skyldighet för granskningsnämnden
att, om hemligt patent har meddelats eller beslut om fortsatt hemlighållande
har fattats, så snart anledning därtill föreUgger och i vart fall en gång om
året pröva om uppfinningen alltjämt bör hållas hemlig.
2
Arbetsgruppen
2.1
Metod för tiUgodoseende av sekretessbehovet
Arbetsgruppens
huvuduppgift har varit att ta ställning till om det nuvarande systemet med
hemliga patent bör behållas eller ersättas av ett system enligt vilket
patentansökningar hålls hemliga och vilande-förklaras till dess sekretess kring
uppfinningen inte längre behöver iakttas. Denna fråga har tidigare övervägts
vid flera tiUfällen. När institutet hemligt patent först infördes i svensk
lag, framhöll dåvarande departementschefen (prop. 1942: 204 s. 36) att varken
detta institut eller ett system som innebär anstånd med offentliggörande av
patentansökningar gick fritt från anmärkningar men att lösningen med hemligt
patent var förenad med de minsta olägenheterna. Även vid genomförandet av 1946
års lagstiftning uttalades viss tveksamhet rörande institutet hemligt patent.
I samband med att FufL ändrades år 1962 övervägdes frågan på nytt.
Departementschefen anförde emellertid (prop. 1962: 189 s. 21) att han inte var
beredd att förorda övergång från hemligt patent till hemlighållande av enbart
patentansökningarna.
Arbetsgruppen
framhåller att utvecklingen under senare år varit sådan, att det finns skäl att
ompröva det tidigare ställningstagandet i denna fråga.
Genom utväxling av ministeridla
noter träffades den 4 oktober 1962 överenskommelse mellan Amerikas Förenta
Stater och Sverige om patentfrågor m.m. i samband med försvarsleveranser.
Enligt denna överenskommelse inrättades en för de båda länderna gemensam skyddsrättskommitté.
Den svenske representanten i kommittén tog i skrivelse den 23 mars 1965 till
chefen för justitiedepartementet upp frågan huruvida den omständigheten att
hemligt patent beviljats i Sverige utgjorde hinder mot beviljande av patent på
samma uppfinning i Förenta Statema, Han framhöll att något säkert svar inte
kunde lämnas på denna fråga men att det var sannolikt att ett svenskt patent.
Prop.
1971:138 10
även
om det var hemligt, utgjorde hinder för erhållande av patent i Förenta
Staterna, Han ifrågasatte därför sådan ändring av försvarsuppfinningslagen att
patentansökan på uppfinning som skall hemlighållas i Sverige vilandeförklaras
i avbidan på att uppfinningen får offentiiggöras och att således hemliga
patent inte längre får bevUjas,
Arbetsgruppen
pekar på att den snabba utvecklingen på krigsmate-rielområdet under senare år
gjort att Sverige inte inom rimliga ekonomiska gränser själv kan åstadkomma
all den komplicerade utrustning som ett modernt försvar kräver, Sverige är
beroende av att kunna köpa krigsmateriel i andra länder och ibland av att låta
företag i andra länder utföra konstraktioner för svensk räkning, A andra sidan
förekommer det också att svenska företag säljer krigsmateriel till främmande
stater och utför konstraktioner för dem.
Mot
bakgrand av utvecklingen på krigsmaterielområdet och av det handelsutbyte av
sådan materiel som äger mm mellan Sverige och andra länder är det enligt
arbetsgruppens mening en olägenhet om beviljande av hemliga patent i Sverige
utgör hinder för erhållande av patent i andra länder. Invändningar härom har
mött svenska patentansökningar i utlandet. Om institutet hemligt patent utbyts
mot en ordning, enligt vilken patentansökan förklaras vUande, kan bestämmelser
införas som ger uppfinningens rättsinnehavare skälig tidsfrist att när
sekretessen upphör söka patent i utlandet innan ansökningshandlingarna
offentliggörs enligt 22 § PatL.
Arbetsgruppen
framhåller att, när institutet hemligt patent infördes, endast staten kunde
erhålla hemliga patent. Härigenom skapades viss garanti för att förvaringen av
hemliga patenthandlingar skedde på tiUfredsställande sätt. Sedan den 1 januari
1963 kan emeUertid hemligt patent beviljas även på uppfinning som ägs av annan
än staten. Arbetsgruppen finner det antagligt att sekretessen för sådana
uppfinningar blir säkrare bevarad om patent på uppfinningen inte beviljas så
länge uppfinningen skall hållas hemlig.
Arbetsgrappen
påpekar också att hemliga militära uppfinningar med hänsyn tUl den snabba
tekniska utvecklingen vanligen förlorar sin hemliga karaktär mycket snabbt. Om
man inför ett system med hemlighållande av patentansökningarna, torde endast
ett mycket litet antal patentansökningar bli vUande under lång tid.
Även
om det inte finns aiUedning att i och för sig ifrågasätta de principiella
grundtankar som har legat bakom det hittillsvarande systemet med hemliga
patent, är det enligt arbetsgruppens mening inte tUl-fredsställande att patent
meddelas som kan göras gällande mot var och en utan att allmänheten haft
tillfälle att framföra invändningar mot patentet. Olägenheterna för
näringslivet av ett antal hemliga patent är i flera fall uppenbara. Systemet
kan i många avseenden antas innebära en hämsko på den tekniska och industriella
utvecklingen. Därtill kom-
Prop. 1971:138 11
mer
att ersättningsfrågorna blivit komplicerade och svårbehandlade i en
utsträckning som ingalunda alltid svarat mot uppfinningens egentliga
betydelse.
Arbetsgruppen konstaterar
sammanfattningsvis att utvecklingen sedan 1942, då systemet med hemliga patent
infördes, gått i sådan riktning att numera övervägande skäl talar för att man
i stället för hemliga patent inför ett system som i princip innebär att
patentansökningen sekretessbeläggs och vUandeförklaras till dess uppfinningen
inte längre behöver hållas hemlig. Ett sådant system finns redan i USA, Storbritannien
och Nederländerna men har hittUls inte införts i de nordiska ländema.
På
grandval av dessa allmänna överväganden förordar arbetsgruppen att förfarandet
vid ansökan om patent på försvarsuppfinning utformas enligt följande
principer.
Söks
patent på en svensk försvarsuppfinning, skall patentmyndigheten hålla
ansökningen tillgänglig för granskningsnämnden. Denna prövar utan dröjsmål om
uppfinningen är av sådan betydelse för försvaret att den alltjämt bör hållas
hemlig.
Meddelar
granskningsnämnden beslut om fortsatt hemlighållande och godkänns
patentansökningen efter vanlig handläggning enligt 1518 §§ PatL skall
ansökningen förklaras vilande i avbidan på att uppfinningen inte längre skall
vara hemlig. Så länge uppfinningen är hemlig skall bestämmelserna i 2023 §§ PatL
om utläggning och offentliggörande inte tUlämpas på ansökningen.
Sekretessbestämmelserna bör inte hindra att uppfinningen patentsöks utomlands.
Tillstånd härtill bör kunna lämnas av Kungl, Maj:t under föratsättning att
uppfinningen hemlighålls också i den främmande staten.
Även patentansökan som
gäller utländsk försvarsuppfinning skall hållas tiUgänglig för
granskningsnämnden. Nämnden kan därvid besluta att uppfinningen inte får
offentliggöras eller eljest yppas i Sverige. En förutsättning för ett sådant
beslut bör vara att uppfinningen är hemlig i ursprungslandet och enligt
särskild överenskommelse mellan Sverige och detta land får patentsökas i Sverige
på villkor att den hemlighålls även i Sverige. Nämndens beslut skall liksom i
fråga om svensk försvarsuppfinning medföra att patentiagens bestämmelser om
utläggning och offentliggörande av uppfinningen inte blir tUlämpliga och att ansökningen
förklaras vilande i avbidan på beslut att uppfinningen inte längre skall vara
hemlig. Får granskningsnämnden meddelande att upp-fmningen inte längre är
hemlig i ursprangslandet, skall nämnden utan dröjsmål pröva om uppfinningen
alltjämt bör vara hemlig i Sverige,
2.2
Kollision med senare patentansökan
EnUgt
2 § första stycket PatL får patent meddelas endast på uppfinning som
väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt före dagen
Prop. 1971:138 12
för
patentansökningen, I paragrafens andra stycke föreskrivs bl, a, att innehållet
i patentansökan som gjorts i Sverige före nämnda dag anses som känt om
ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 § PatL, Arbetsgruppen har särskUt
övervägt huruvida en sekretessbdagd och vUan-deförklarad ansökan om patent på
försvarsuppfinning skall anses utgöra internt svenskt nyhetshinder. Söks efter
en sådan ansökan patent på en liknande uppfinning, som inte hålls hemlig, utgör
den tidigare ansökningen formellt sett inte hinder enligt 2 § första och andra
styckena PatL mot att meddela patent på den senare uppfinningen. Ett sådant
patent skulle emellertid inte bli håUbart, om den första patentansökningen
sedermera blev offentliggjord enligt 22 § PatL. Arbetsgrappen framhåUer att
det får anses mest troligt att i praktiken båda ansökningarna hemlighålls och vilandeförklaras
samt att sekretessen sedermera hävs samtidigt i fråga om båda ansökningarna.
Den först ingivna ansökningen kommer då att utgöra nyhetshinder i förhållande tUl
den senare ingivna ansökningen. Skulle däremot den senare ingivna ansökningen
inte behöva hemlighållas, bör enligt arbetsgruppens mening denna ansökan ändå
få vila i avvaktan på den slutliga prövningen av den tidigare ingivna ansökningen.
En alternativ lösning skulle vara att medge att patent beviljades på båda
uppfinningarna. Detta skulle förutsätta ändringar i patentlagen. Arbetsgruppen
anser att en sådan lösning inte bör övervägas innan tiUräckliga erfarenheter
vunnits av systemet med hemlighållande av patentansökningar. Arbetsgruppen
framhåller i detta sammanhang att antalet hemliga patent och ansökningar om hemUga
patent är mycket ringa, I slutet av år 1968 uppgick antalet gällande hemliga
patent till 33 och antalet ansökningar om sådant patent till 44 medan det
totala antalet patentansökningar som inges årligen är omkring 18 000,
2.3
Övriga frågor
2.3.1
Formerna för lagstiftningen
Arbetsgrappen
erinrar om att den svenska kommittén för nordiska patent i en promemoria, som överlämnades
i mars 1964 samtidigt med förslaget till ny patentiag, uttalade att FufL genom
de revisioner som den har undergått inte längre representerar ett enhetligt
system, vilket gör att lagen är svår att tUlämpa i praktiken och att
samordningen med den nya patentiagen inte kan anses tillfredsställande. Arbetsgrappen
delar denna uppfattning och uttalar vidare att det också i flera andra avseenden
finns behov av både saklig och formell överarbetning av gällande bestämmelser.
Dessa förhållanden i förening med den särskUda omläggning som en utmönstring av
systemet med hemliga patent innebär motiverar enligt arbetsgrappens mening att
lagen ersätts med en helt ny lag om försvarsuppfinningar.
Prop. 1971:138 13
Den
nya lagen bör enligt arbetsgruppen inledningsvis innehålla vissa grundläggande
bestämmelser om begreppet försvarsuppfinning och om den särskUda
granskningsnämnden för försvarsuppfinningar. Därefter bör följa två centrala
avsnitt om svenska respektive utländska försvarsuppfinningar. Lagen bör
slutligen innehålla vissa övriga bestämmelser om tystnadsplikt, straff för
överträdelse av föreskrifter i lagen m. m.
Erfarenheten
visar enligt arbetsgruppen att behovet av en lagstiftning om försvarsuppfinningar
är permanent. Den nya lagstiftningens gUtighetstid bör därför inte begränsas.
Det
förslag till lagstiftning i ämnet som arbetsgrappen i enlighet härmed har lagt
fram innehåUer, utöver förslaget att systemet med hemliga patent skall ersättas
av ett system med hemlighållande och vilandeförklaring av patentansökningar
och de ändringar som föranleds härav, endast på enstaka punkter förslag till
sakliga ändringar i gällande rätt. En redogörelse för dessa förslag lämnas i
det följande.
2.3.2
Lagstiftningens tillämpningsområde
Arbetsgruppen
föreslår att de nya reglerna om förbud mot offentliggörande och behandling av
patentansökningar liksom f. n. skall omfatta uppfinningar som särskUt avser
krigsmateriel. Det föreslås att i lagen tas in en definition av begreppet
försvarsuppfinning innebärande att därmed förstås uppfinning som särskUt avser
krigsmateriel och som är av betydelse för försvaret. Såvitt gäller begreppet
uppfinning bar arbetsgrappen inte funnit anledning till andra överväganden än
som framgår av förarbetena tiU patentlagen. Uttrycket "som särskilt avser
krigsmateriel" bör enligt arbetsgruppen ha samma innebörd som i FufL, Uppfinningen
skall sålunda vara speciellt inriktad på att användas som krigsmateriel eller
för sådan materiel, Lagen skall däremot inte vara tillämplig på en uppfinning
som huvudsakligen nyttjas utanför detta område men som också kan användas för
krigsmateriel. Av den föreslagna definitionen följer vidare att annan
uppfinning än sådan som särskilt avser krigsmateriel inte är att anse som
försvarsuppfinning även om den skulle vara av betydelse för försvaret.
Liksom f, n. bör Kungl, Maj:t
få befogenhet att meddela bestämmelser om vad som i lagen avses med
krigsmateriel. Arbetsgruppen erinrar om att detta begrepp förekommer i ett
flertal författningar och där har getts sinsemellan olika betydelser. De
författningar som avses är förutom kungörelsen (1946: 765) angående vad med
krigsmateriel skall förstås i lagen den 29 november 1946 (nr 722). med särskUda
bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret kungörelsen (1949:
614) angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, förordningen
(1935: 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m, m,,
kungörelsen (1949: 615) med vissa föreskrifter i anledning av förordningen den
20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen
Prop. 1971:138 14
av
krigsmateriel m, m,, förordningen (1968: 430) om mervärdesskatt, luftfartslagen
(1957:297), kungörelsen (1961:567) med närmare bestämmelser om befordran av
krigsmateriel med luftfartyg och Kungl, Maj:ts reglemente den 22 juni 1950
angående materidtjänsten inom krigsmakten vid krig eller krigsfara (krigsmateridreglementet).
Arbetsgruppen
framhåller att krigsmateridbegreppets innebörd självfallet blir beroende av
ändamålet med de bestämmelser i vilka det förekommer. Det är dock önskvärt att
begreppet bestäms i så få författningar som möjligt. När det gäller försvarsuppfinningslagen
fmner arbetsgrappen det lämpligast att begreppet ges samma innebörd som i 1949
års kungörelse angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, EnUgt
denna kungörelse avses med krigsmateriel den materiel som är upptagen i en
särskild tUl kungörelsen fogad bilaga. Den i bilagan upptagna materielen
motsvarar kraven på en klar avgränsning i förhåUande till andra varuslag och
har en, såvitt arbetsgrappen har kunnat bedöma, lämplig och ändamålsenlig
omfattning. Genom en kontinuerlig översyn av förteckningen kan hänsyn tas till
nya utvecklingslinjer på krigsmaterielområdet.
På
en punkt innebär arbetsgruppens förslag en inskränkning av lagens
tillämpningsområde i förhållande till gäUande rätt. Bestämmelsen i 7 § första
stycket FufL om rätt för staten till tvångslicens omfattar inte bara
uppfinningar som avser krigsmateriel utan alla slag av uppfinningar. En föratsättning
är dock att uppfinningen befinns vara av särskUd betydelse för försvaret.
Arbetsgruppen erinrar om att enligt 47 § PatL den som vUl yrkesmässigt utnyttja
en uppfinning, på vilken patent meddelats för annan, kan få tvångslicens om
hänsynen till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det. Med hänsyn
härtill behövs enligt arbetsgruppen inte någon särbestämmelse i försvarsuppfinningslagen
som medger tvångslicens i fråga om uppfinningar som inte särskilt avser krigsmateriel,
2,3.3
Granskningsnämnden
Arbetsgruppen
föreslår att bestämmelse tas in i lagen om att fråga om hemlighåUande av
försvarsuppfinning, skall prövas av granskningsnämnden för
försvarsuppfinningar. Vidare föreslås bestämmelser om nämndens sammansättning,
om utseende av ledamöter, om beslutsför-het och jäv. Motsvarande bestämmelser
finns nu i tUlämpningskungördsen (1946: 764) tUl FufL, I förhållande tUl dessa
innebär förslaget främst den ändringen att ersättare skall utses till det antal
Kungl, Maj:t bestämmer. Beträffande nämndens sammansättning uttalar arbetsgruppen
att det är angeläget att olika intressen blir allsidigt representerade i
nämnden. Liksom nu bör i nämnden ingå representanter för näringslivet och
företrädare för försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt och
patentverket.
Prop.
1971:138 15
2.3,4
Granskningsperiodens längd
I
överensstämmelse med gällande rätt föreslås att ansökan om patent på svensk
försvarsuppfinning av patentmyndigheten skall hållas tUl-gänglig för gransknmgsnämnden,
som utan dröjsmål skall pröva om uppfinningen är av sådan betydelse för
försvaret att den äveu i fortsättningen bör hållas hemlig. Har
granskningsnämnden inte meddelat beslut om fortsatt hemlighållande inom två
månader efter det att ansökningshandlingar som tydligt visar ansökningens
föremål har inkommit till patentmyndigheten, upphör enligt FufL förbudet att offendiggöra
uppfinningen, Arbetsgrappen föreslår under hänvisning tUl önskemål från granskningsnämnden
att denna tidsperiod förlängs till fyra månader. Visserligen försämras
därigenom patentsökandens möjligheter att ansöka om patent på uppfinningen i
utlandet. Om sådan ansökan inom tolv månader från ingivandet av ansökan i
Sverige görs i stat som är ansluten till 1883 års Pariskonvention för skydd av
den industriella äganderätten, kan nämligen på särskUt yrkande ansökan anses
gjord samtidigt som den svenska ansökan. Arbetsgruppen framhåller att sökanden
under granskningsperioden dock kan vidta förberedelser för en sådan ansökan
utan att han behöver komma i konflikt med bestämmelserna om hemlighållande. Om
han likväl kommer i svårigheter eller får vidkännas onyttiga kostnader, är
detta en omständighet som kan beaktas i samband med fråga om ersättning enligt
13 § i arbetsgrappens förslag,
2,3.5
Patentansökan i annat land m. m.
Arbetsgrappen
framhåller att möjUgheter bör finnas att i utlandet exploatera en svensk
försvarsuppfinning som skall hållas hemlig i Sverige, Detta föratsätter dock
att garantier lämnas för sekretess även i den främmande staten. Frågan om tiUstånd
att söka patent utomlands måste anses vara av sådan betydelse att det bör
meddelas av Kungl, Maj:t, I enlighet härmed föreslår arbetsgruppen att Kungl,
Maj:t i fråga om svensk försvarsuppfinning som hålls hemlig i Sverige skall
kunna förordna att patent får sökas utom riket på villkor att uppfinningen
hemlighålls även i den främmande staten,
I
detta sammanhang uppmärksammar arbetsgrappen även frågan om möjlighet tUl
dispens från bestämmelserna om förbud mot att yppa hemUghållen
försvarsuppfinning. Motiv för en sådan dispens kunde tänkas föreUgga exempelvis
i fall då ett svenskt industriföretag som dotterbolag åt ett utländskt företag
utför utvecklingsarbete för moderbolagets räkning och resultatet av detta
arbete innehåller försvarsuppfinning som skall hållas hemUg enligt försvarsuppfinningslagen,
Arbetsgrappen anser emellertid inte tUlräckliga skäl föreligga för att ett dispensförfarande
i princip skulle kunna accepteras vare sig i detta eller i liknande fall.
Prop.
1971:138 16
2.3.6 Ersättning
De
ersättningsbestämmelser som har tagits upp i arbetsgruppens förslag motsvarar
i det väsentliga 10 § FufL. Arbetsgrappen har dock ansett det vara av värde
att klarare än som nu är fallet skilja på ersättning i fall då beslut om
fortsatt hemlighållande meddelats och i fall då uppfinningen exproprieras. Det
anges sålunda att, om beslut meddelas om fortsatt hemUghållande av svensk
försvarsuppfinning, ersättning skall utgå av allmänna medel för den skada eller
olägenhet som beslutet medför. Meddelas beslut om expropriation, skall
ersättning utgå av allmänna medel för utnyttjandet eller den rätt som avstås
samt för den ytterligare skada eller olägenhet som beslutet medför.
2.3.7 Utländsk
försvarsuppfinnihg
Enligt
arbetsgruppens bedömande finns inte behov av sekretess för en ansökan om patent
på utländsk försvarsuppfinning i annat fall än då uppfinningen är hemlig i ursprangslandet
och enligt särskilt avtal meUan Sverige och detta land patent på uppfinningen
får sökas i Sverige på vUlkor att den hemlighålls även i Sverige. Frågan om
hemlighållande torde i regel aktualiseras av sökanden. Beslut om hemlighållande
kan enligt arbetsgruppens mening inte anses ha sådan betydelse att det bör
förbehållas Kungl. Maj:t. Beslutanderätten har därför i förslaget tillagts
granskningsnämnden. Handläggningen innebär visserligen ingen sakprövning men
får likväl anses vara så betydelsefull att den inte bör överlämnas åt nämndens
ordförande eller sekreterare. Intresset av att uppfinningen inte kommer till
obehörigs kännedom här i landet innan nämnden meddelat beslut om hemlighållande
tillgodoses enligt arbetsgrappens mening genom patentlagens ordinarie
sekretessregler.
Man
torde kunna utgå från att uppfinningens särskilda natur framgår av
ansökningshandlingarna och att erforderliga säkerhetsåtgärder vidtas vid
ärendets handläggning inom patentverket. Arbetsgrappen finner därför inte
anledning att i sitt förslag ta in bestämmelser som motsvarar det nuvarande
generella förbudet att offentliggöra eller eljest yppa utländsk
försvarsuppfinning på vilken hemligt patent söks.
Får
granskningsnämnden meddelande att utländsk försvarsuppfinning inte längre hålls
hemlig i ursprungslandet, skall nämnden enligt arbetsgrappens förslag utan
dröjsmål pröva om uppfinningen alltjämt skall vara hemlig i Sverige. Beslut om
fortsatt hemlighållande får meddelas endast om särskUda skäl föreligger. Sådana
särskilda skäl kan enligt arbetsgrappen föreligga, om det är olämpligt att
avslöja för andra främmande makter, att svenska myndigheter eller företag har
tillgång till uppfinningen.
Vissa
av de bestämmelser som föreslås gäUa beträffande svenska försvarsuppfinningar
bör enligt arbetsgruppen tillämpas också på utländska försvarsuppfinningar.
Härmed avses bestämmelsema om vilandeförkla-
Prop. 1971:138 17
ring
av patentansökan, om tvångslicens och ersättning härför samt vissa processuella
regler.
2.3.8
övergångsbestämmelser
Arbetsgrappen
föreslår att FufL upphör att gälla när den nya lagen träder i kraft. Förbud mot
offentiiggörande enligt den nya lagen bör inte avse uppfinning som vid lagens
ikraftträdande inte längre hålls hemlig enligt FufL. Beslut om fortsatt
hemlighållande som meddelats enligt FufL bör gälla som beslut enligt den nya
lagen. Av praktiska skäl bör det anses som om beslutet meddelats vid den nya
lagens ikraftträdande.
Arbetsgrappen
föreslår vidare att ansökan om hemligt patent som är anhängig vid den nya
lagens ikraftträdande skall behandlas och avgöras enUgt FufL, Bestämmelsema i 8
och 9 §§ FufL föreslås alltjämt gälla för hemligt patent som har meddelats före
den nya lagens ikraftträdande eller som har meddelats på grund av ansökan som
ingivits dessförinnan.
3
Remissyttrandena
3.1
Allmänna synpunkter
Huvudpunkterna
i arbetsgruppens förslag har godtagits av flertalet remissinstanser. De
erinringar eUer synpunkter som framförs rör i de flesta fall endast vissa delar
av arbetsgrappens förslag men innefattar inte någon kritik mot grundtankarna i
förslaget,
I
några remissyttranden framförs dock mera långtgående invändningar mot
förslaget. Svenska uppfinnareföreningen. Svenska ingenjörssamfundet och TCO
ifrågasätter om det med hänsyn till det ringa antalet hemliga uppfinningar som
hittills förekommit är motiverat med en särskild lagstiftning om
försvarsuppfinningar. Ingenjörssamfundet tillägger att samhäUets intressen bör
kunna tillvaratas genom tillämpningsbestämmelser inom ramen för annan redan
existerande lagstiftning. TCO och ingenjörssamfundet ifrågasätter om det inte
vore bättre om samhällets intressen i fråga om hemliga uppfinningar
tillvaratogs genom ett expropriationsförfarande.
Styrelsen
för teknisk utveckling uttalar att, om man vill skapa särskilda möjligheter
till hemlighåUande av försvarsuppfinningar, det är nödvändigt att utforma ett
förfarande som så litet som möjUgt skadar såväl uppfinnarverksamheten och uppfinnaren
som näringslivet i övrigt. En riktiinje för en lag på detta område måste vara,
att den så litet som möjligt motverkar patentsystemets allmänna syfte att
stimulera uppfinnarverksamheten. Den föreslagna lagen innehåller väsentliga inskränkningar
i uppfinnarens eller uppfinningens ägares möjligheter att
2
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 138
Prop.
1971:138 18
utnyttja
uppfinningen. De mycket betydelsefulla frågorna om den skada eller olägenhet,
som beslut om hemlighållande av uppfinning kan medföra för uppfinnaren eller
för samhället i övrigt, och om skadans eller olägenhetens relation tUl
försvarets intresse av hemlighållande har inte behandlats av arbetsgruppen på
ett tUlfredsställande sätt. Styrelsen anser sig därför inte kunna tillstyrka
att arbetsgrappens förslag läggs till grand för lagstiftning utan förordar att
frågan om en ny lag görs till föremål för utredning av en mera allsidigt
sammansatt kommitté. Liknande synpunkter anförs även av Svenska
uppfinnareföreningen. Svenska ingenjörssamfundet och TCO. TCO framhåller att
man av arbetsgrappens promemoria inte får någon uppfattning om vUken betydelse
hittUls gjorda hemliga uppfinningar har haft efter det att hemlighållandet
upphört. Man kan dock förmoda att de delvis eller helt förlorat sitt värde på
grund av teknikens utveckling. Möjligheten för uppfinnaren att skydda sitt
alster utomlands ökar, om hemlighållande av patentansökan införs. Om detta är
en fördel för uppfinnaren är emellertid ovisst, eftersom uppfinnaren har
minimala möjligheter att bedöma värdet av uppfinningen utomlands och ringa
chans att påverka exploateringen. Arbetsgruppens förslag innebär att
uppfinnaren fortfarande kommer att sväva i ovisshet om vad uppfinningen kommer
att vara värd, när den blir tUlgänglig för civilt utnyttjande. Det kan visa
sig, att värdet då är ringa, medan uppfinningen under sekretesstiden hade
kunnat få stort värde. I detta fall måste det bli fråga om ersättning för den
skada hemlighållandet har vållat, en bedömning som alltid är svår. För att i
möjligaste mån undvika sådan skada, föreslår TCO att granskningsnämnden får
befogenhet att bedöma det civila utnyttjandet av uppfinningen innan ställning
tas till fortsatt hemlighållande. Under förutsättning att frågan utreds
ytterligare föreslår TCO att det inom ramen för nuvarande lag vidtas åtgärder
som provisoriskt tillfredsställer de önskemål som angivits av TCO, När det
gäller frågan om fastställande av ersättning till uppfinnaren bör enligt TCO:s
mening en nämnd inrättas som ges befogenhet att fatta för parterna bindande
beslut. Denna skiljenämnd föreslås komma att till utseende och funktion likna
industrins uppfinnarn ämnd,
3.2
Upphörande av systemet med hemliga patent
Förslaget
att ersätta systemet med hemliga patent med en ordning, enUgt vUken
patentansökningar hemlighålls och vUandeförklaras till dess sekretessen kan
upphöra, tillstyrks av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt,
fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, försvarets fabriksverk,
kommerskollegium, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, patent-
och registreringsverket, granskningsnämnden för försvarsuppfinningar och
Sveriges industriförbund. Även styrelsen för teknisk utveckling. Svenska
industriens patentingenjörers förening
Prop. 1971:138 19
och
Svenska uppfinnareföreningen finner hemlighållande och vilande-förklaring av
patentansökningar i och för sig vara att föredra framför beviljande av hemliga
patent.
Svea
hovrätt framhåUer att ett system som medger förlängning av sekretesstiden för
patentansökan bättre harmonierar med patenträtten i övrigt än ett system med hemUga
patent. EmeUertid torde arbetsgruppens förslag innebära ett försämrat
rättsskydd för uppfinnaren. Gällande rätt synes nämligen enligt hovrättens
mening böra tolkas så att en av uppfinnaren väckt talan om intrång inte skall
anses som ett brott mot förbudet att yppa uppfinningen. Redan ansökan om
stämning i ett sådant mål torde med stöd av 36 § lagen om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar jämförd med 13 § andra punkten FufL
kunna sekretessbdäggas. En talan om intrång i den ensamrätt som hemligt patent
medför ter sig emellertid inte särskilt praktisk, eftersom svårigheter torde
föreligga att visa att den som påstås ha begått intrånget handlat uppsåtligen
eller oaktsamt, Fastställdsetalan enligt 63 § PatL låter sig lättare tänkas i
relation tUl hemliga patent. En sådan talan kan emellertid väckas inte bara av
patenthavaren (första stycket) utan också mot honom (andra stycket). Det är
därför tveksamt om det skall anses vara en nackdel eller en fördel för patenthavaren
att möjligheterna till fastställdsetalan försvinner, om förslaget genomförs.
Överhuvud
är enligt hovrättens uppfattning de betänkligheter som frän rättsskyddssynpunkt
kan anföras mot att ersätta hemliga patent med förlängd sekretessbehandling av
patentansökningar knappast av sådan tyngd att de behöver påverka bedömningen av
lagstiftningsärendet. Möjligen kunde det vara av intresse att före ett
slutligt ställningstagande studera om problemet uppmärksammats i anglosaxisk
rätt, som synes vara förebild för förslaget. Hovrätten finner dock för sin del
det föreliggande materialet ge vid handen att skälen för det av arbetsgruppen
föreslagna systemet väger tyngre än skälen för att bibehålla systemet med
hemliga patent.
Även
Stockholms tingsrätt påpekar att vissa nackdelar för uppfinnaren är förbundna
med arbetsgruppens förslag, eftersom uppfinnaren går miste om möjligheten att
vid intrång föra talan om patentintrång eller fastställdsetalan enligt 63 § PatL,
Vid behandlingen av förslaget bör därför enligt tingsrättens mening undersökas vUka
möjligheter som står till buds för att skydda uppfinnaren i dessa hänseenden.
Därvid skulle förslagsvis kunna tänkas en regel av innehåll att uppfinnare i
fall, där ansökan om patent jämlikt 11 § i lagförslaget godkänts för utläggning,
har rätt tUl skadestånd av den som olovligen utnyttjar uppfinningen under fömtsättning
att uppfinningen inte befinnes sakna patenterbarhet,
Skånes
handelskammare påpekar att reglerna i 48 § PatL om tredje
Prop. 1971:138 20
mans
rätt att erhålla tvångslicens för påbörjat utnyttjande synes kunna medföra
negativa konsekvenser för innehavaren av en sekretessbdagd patentansökan.
Patent-
och registreringsverket och granskningsnämnden för försvarsuppfinningar
redogör i sina yttranden för olika nackdelar med det nuvarande systemet med
hemliga patent. De framhåller att en viktig prin-cipieU anmärkning mot detta
system är, att patent meddelas genom lagakraftägande beslut utan att
patentlagens regler om offentlighet och uppbud har iakttagits. Den som menar
att patent inte borde ha meddelats är därför hänvisad till att föra ogUtighetstalan
inför domstol i stället för att göra invändning i administrativ ordning. Mot
ett system med hemlighållande av patentansökan och uppskov med prövningen har
tidigare särskilt anmärkts att därmed följde ovisshet som kunde bli ganska
lång. Patentverket och granskningsnämnden framhåUer att detta argument vid
närmare analys inte synes bärkraftigt. Om man föreskriver att hemlighållen
ansökan om patent på försvarsuppfinning skall vUandeförklaras först sedan den
godkänts för utläggning, har å ena sidan patentverkets granskning medfört att
icke patenterbara uppfinningar rensats bort genom avslag och avskrivning i
samma mån som vid systemet med hemliga patent, varjämte å andra sidan sökanden
enligt 19 § PatL inte kan ändra patentkraven i utvidgande riktning. Man har i
allt väsentiigt samma visshet i fråga om uppfinnarrätten som vid hemligt
patent, och en för utläggning godkänd ansökan bör därför i ungefär samma mån
som ett hemligt patent kunna läggas till grund för en uppgörelse om rätten till
uppfinningen. Stor sannolikhet talar också för att ansökningen, om den utläggs,
kommer att leda tUl patent i oförändrat skick. Enligt tillgänglig statistik
görs nämligen invändning i endast omkring fem procent av de utiagda
ansökningarna, och av invändningarna leder endast en del tUl avslag eller
inskränkning av patentkraven, I de fall där hemlighållen ansökan blir avslagen
efter invändning måste man f, ö, även räkna med att ett hemligt patent skulle
ha blivit ogUtigförklarat av domstol. Patentverket och granskningsnämnden
konstaterar sammanfattningsvis, att systemet med hemliga patent är behäftat med
nackdelar av både principiell och praktisk natur, vilka inte återfinns hos ett
väl avvägt system med hemlighåUna vilandeför-klarade patentansökningar. Detta
system synes i sin tur inte Uda av några väsentiiga brister som inte också
återfinns hos systemet med hemliga patent.
Svenska
uppfinnareföreningen anser visserligen vilandeförklaringen av patentansökningar
vara att föredra framför hemliga patent men utesluter inte att andra lösningar
kunde tänkas. Om hemlighållande från militär synpunkt är klart motiverat, bör
andra lösningar än patentsökning kunna ifrågakomma. Arbetsgruppen har dock inte
redovisat någon undersökning med denna inriktning.
Prop. 1971:138 21
3.3
Kollision med senare ansökan
I
frågan om förhållandet mellan en vilandeförklarad hemlig patentansökan och en
senare ingiven ansökan rörande en likartad uppfinning ansluter sig Svea hovrätt
till arbetsgruppens slutsats att den tidigare ansökningen bör hindra
behandlingen av den senare ansökningen. Hovrätten tillägger att rättsinnehavaren
av den senare ansökningen bör kunna få ersättning av allmänna medel för de
olägenheter han lider till följd härav. Han bör också självständigt kunna
begära prövning av frågan om hemlighållandet av den tidigare ansökningen.
Patent-
och registreringsverket framhåller att granskningsarbetet i verket bl. a. på
grund av de särskilda säkerhetsbestämmelser som gäller för ansökningar avseende
försvarsuppfinningar inte kan bedrivas så att man har garantier för att koUision
meUan innehållet i äldre hemliga patentansökningar och yngre icke hemUga
ansökningar alltid uppmärksammas. I praktiken kan därför den yngre ansökningen
gå tUl patent utan att det eventuella nyhetshindret har uppmärksammats. Man kan
inte heller bortse från risken att patent meddelas på sådant som är föremål för
patentkrav i äldre hemlig ansökan. För att innehavaren av den yngre ansökningen
inte skall riskera att hans patent blir ogUtigt, kunde övervägas att i någon
form stadga uttryckligt undantag från nyhetsregeln i 2 § andra stycket andra
punkten PatL, när det gäUer ansökningar som beläggs med försvarssekretess
utöver den i 22 § PatL angivna tiden av 18 månader. Enligt verkets mening bör
dock en sådan speciell lösning för kollision med hemliga försvarsuppfinningar
inte sökas. Som arbetsgruppen framhållit måste kollisionsrisken bedömas som
obetydlig. Enligt verkets erfarenhet har hemligt patent utgjort äldre rätt i
förhållande till icke hemlig ansökan endast någon enstaka gång under mer än två
årtionden. Man bör dock inte bortse från att nyhetshinder enligt nya PatL
träffar i en betydligt vidare krets än äldre rätt enligt den tidigare gällande
patentförordningen. Patentverket framhåller vidare att frånvaron av regler om
äldre rätt i PatL kan medföra en viss konsekvens i fråga om skyddstiden. Om en
försvarsuppfinning inte är känd ens när patenttiden för ett hemligt patent
eller en hemlig patentansökan närmar sig sitt slut, kan patenthavaren resp,
sökanden inge ny ansökan för samma uppfinning och därmed få skydd under en ny 17-årsperiod
utan att det gamla patentet eller den gamla ansökningen hindrar detta. Någon
allvarlig praktisk nackdel kan detta förhållande dock knappast anses medföra.
Svenska
patentombudsföreningen finner det betänkligt att, när en hemlig ansökan inte
längre skall hållas hemlig, ansökningen skall vara ny-hetshindrande från
ansöknings- eller prioritetsdagen, speciellt i förhållande tUl en yngre
ansökan som inte är hemlig och som sålunda kan leda till patent innan den
hemliga ansökningen förlorar sin sekretess. Föreningen finner det mera tUltalande,
att innehållet i en hemlig an-
Prop. 1971:138 22
sökan
inte skall anses som känt förrän från den dag då den inte längre skall vara
hemlig och att ansökningen alltså inte skall vara nyhetshind-rande förrän från
denna dag. Om dubbelpatent bevUjas, borde patentens giltighet kunna avgöras
enligt tidigare regler om äldre rätt. Nyhetsregeln i 2 § andra stycket andra
punkten PatL skulle sålunda i detta avseende sättas ur spel.
3.4
Övriga frågor
Två
remissinstanser uttalar sig särskilt om lämpligheten av att begränsa lagens
tillämpningsområde tUl krigsmateriel,
överbefälhavaren
framhåller att innebörden av begreppet krigsmateriel varierar i olika länder. En
i ursprungslandet sekretessbelagd uppfinning kan således vara av stort
intresse för vårt försvar även om den inte faller inom begreppet krigsmateriel
i svensk lags mening. Försvarets utnyttjande av uppfinningen kan i ett sådant
fall försvåras eller t, o, m, omintetgöras, om hemUgt patent inte kan bevUjas i
Sverige, Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar förklarar det vara
tillfredsställande att lagförslaget beränsats till enbart uppfinningar på krigsmaterielområdet.
Nämnden påpekar att nu gäUande lag avser både krigs-materiduppfinningar och, i
7 § första stycket, vilka som helst andra uppfinningar som är av särskUd
betydelse för försvaret,
Stockholms tingsrätt
ifrågasätter i fråga om krigsmaterielbegreppet om det bör överlåtas åt administrativ
myndighet att avgöra vad som skall avses med krigsmateriel. Betydelsen av denna
fråga talar för att bestämmelserna härom tas in i lagen. Det synes vidare
opraktiskt att anknyta till 1949 års kungörelse angående förbud mot utförsel
från riket av krigsmateriel, eftersom denna kungörelse redan ändrats flera
gånger och sannolikt med hänsyn till den snabba utvecklingen på krigsmaterielområdet
kommer att ytterligare ändras. Tingsrätten finner det i stället ändamålsenligt
att i lagen fånga krigsmaterielbegreppet i mera allmänna ordalag, närmast
efter förebUd av krigsmateridreglementet. Svea hovrätt anknyter tiU
tingsrättens yttrande och förklarar det vara i princip riktigt att söka i
lagen fånga krigsmaterielbegreppet i allmänna ordalag. Emellertid måste i detta
fall en definition eller beskrivning direkt i lagen sannolikt bli så allmän
att den knappast fyller någon funktion. Det av tingsrätten åberopade krigsmateridreglementet
ger belägg härför. Hovrätten är därför böjd för att förorda den av
arbetsgruppen föreslagna lösningen att hänvisa till 1949 års kungörelse, trots
att hovrätten är medveten om att förbud mot utförsel kan föranledas av skäl
som är försvarsuppfinningslagen ovidkommande.
Fortifikationsförvaltningen
upplyser att av de materielslag, för vilka ämbetsverket är
förvaltningsmyndighet, endast maskeringsmaterid och viss befästningsmateriel
enligt tillämpningskungörelsen till den nuvaran-
Prop.
1971:138 23
de
försvarsuppfinningslagen är att betrakta som krigsmateriel, Inga uppfinningar eUer
patent rörande dessa materielslag är emellertid f, n, hemliga.
Fortifikationsförvaltningen har ingen erinran mot förslaget att definiera krigsmaterielbegreppet
genom hänvisning till 1949 års kungörelse. En föratsättning härför är dock att
den till kungörelsen fogade förteckningen kompletteras med angivna maskerings-
och befästningsmateriel, såvida dessa materielslag alltjämt anses behöva
sekretesskydd. Även försvarets fabriksverk anser det lämpligt att begreppet
krigsmateriel ges samma innebörd som i 1949 års kungörelse.
Patent-
och registreringsverket och granskningsnämnden för försvarsuppfinningar
framhåller att det vore önskvärt om definitionen av begreppet krigsmateriel å
ena sidan ur uppfinnarens synpunkt kunde ges en klar avgränsning mot andra
varuslag och samtidigt å andra sidan ur försvarets synpunkt kunde täcka
även tänkbara utvecklingslinjer på krigsmaterielområdet. Dessa båda synpunkter
kan emellertid knappast helt förenas, utan man torde få nöja sig med en
definition som i möjligaste mån fyller det förstnämnda kravet och kontinuerligt
revidera denna så att även den sistnämnda synpunkten blir tillgodosedd. Verket
och nämnden drar den slutsatsen att de nämnda synpunkterna synes ha
tillgodosetts på ett rationellt sätt genom arbetsgrappens förslag att anknyta
definitionen tUl krigsmaterielbegreppet i bestämmelserna om utförsel ur riket
av krigsmateriel.
Granskningsnämnden
för försvarsuppfinningar framhåller att den av arbetsgruppen föreslagna
definitionen av begreppet försvarsuppfinning och den därav föranledda
systematiken medför vissa problem. Det första kriteriet, att uppfinningen avser
krigsmateriel, bör enligt nämnden såväl uppfinnaren/patentsökanden som
patentverket och granskningsnämnden kunna bUda sig en uppfattning om med
ledning av gällande bestämmelser, I vad mån en krigsmateriduppfinning är av
betydelse för försvaret och alltså utgör en försvarsuppfinning är däremot en
fråga som granskningsnämnden besvarar efter att vid behov ha konsulterat sina
militära sakkunniga. Det är enligt nämnden tveksamt om patentverket kan avgöra
vilka ansökningar som skall hållas tillgängliga för nämnden, I praktiken torde
patentverket komma att tillhandahålla alla ansökningar som kan avse
försvarsuppfinningar, dvs, alla som avser krigsmateriel. Kommerskollegium
framför liknande synpunkter.
De
föreslagna bestämmelserna om granskningsnämnden har inte föranlett några erimingar
under remissbehandlingen.
En rad olika
remissinstanser kritiserar förslaget att förlänga den . granskningsperiod,
efter vUken. uppfinning upphör att vara hemlig, om granskningsnämnden inte har
fattat beslut om fortsatt hemlighållande.
Patent-
och registreringsverket och granskningsnämnden för försvarsuppfinningar
erinrar om att granskningsnämnden i, skrivelse den 12 december 1967 anfört,
att; de i FufL stadgade tidsfristerna i många fall
Prop. 1971:138 24
har
visat sig vara för korta, och föreslagit, att den för svenska försvarsuppfinningar
stadgade fristen om två månader skulle utsträckas tiU tre, I 7 § i sitt förslag
har emellertid arbetsgruppen gått ett steg längre och utan närmare motivering
utsträckt tiden tUl fyra månader. Eftersom det för den enskUde är synnerUgen
angeläget att så snart som möjUgt få besked om han i förevarande hänseende har
fri förfoganderätt till sin uppfinning eller inte, anser verket och nämnden att
man inte utan övertygande motivering bör utsträcka fristen längre än nämnden
föreslagit eller till tre månader. Verket framhåller vidare att tidsfristen
bör ses i samband med de i 9 § andra stycket i arbetsgruppens förslag upptagna
fristerna om tUlsammans sex månader. Det bör tillses, att den tid om 12 månader
varunder konventionsprioritet åtnjuts inte blir nästan helt konsumerad.
Även
kommerskollegium, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, Sveriges
industriförbund och svenska industriens patentingenjörers förening framhåUer
att de av arbetsgruppen föreslagna tidsfristerna kan medföra ogynnsamma
verkningar med hänsyn till prioritetsfristen för sökande av patent i utlandet.
Handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare och Sveriges industriförbund
förordar allmänt att den föreslagna tidsfristen förkortas. Svenska industriens
patentingenjörers förening ifrågasätter om inte tidsfristen kunde sättas till
tre månader. Även styrelsen för teknisk utveckling påpekar att den av
arbetsgruppen föreslagna förlängningen av granskningsperioden till fyra månader
motiverats med önskemål från granskningsnämnden, fastän nämnden föreslagit en
förlängning med endast en månad. Styrelsen finner det angeläget att
möjligheterna undersöks att underlätta granskningsnämndens prövning, t. ex.
genom förstärkning av dess resurser så att en förlängning av tiden utöver nu
gällande två månader inte behöver ske.
Vad
angår utgångspunkten för tidsfristen anför patent- och registreringsverket och
granskningsnämnden för försvarsuppfinningar vissa synpunkter. De påpekar att
fristen enligt arbetsgruppens förslag skall räknas från den tidpunkt då sådana
ansökningshandlingar inkommit tiU patentmyndigheten att ansökningens föremål
tydligt framgår av dem. Denna formulering är hämtad från FufL och går slutligen
tillbaka till 9 § i 1884 års patentförordning, som handlade om kollision mellan
patentansökningar. Den valda formuleringen kan i sig själv inte anses ge
patentsökanden eller granskningsnämnden någon konkret vägledning, EnUgt
mångårig praxis anses emellertid nämnda tidpunkt infalla, när beskrivning med
tillhörande ritning och patentkrav på svenska inkommit. Eftersom det inte
synes föreligga behov av att behålla en formell överensstämmelse med den
numera upphävda patentförordningen, bör bestämmelsen i stället knytas till
terminologin i patentlagen och patentkungörelsen. Det kan sålunda anges att
uppfinningen inte längre skall
Prop. 1971:138 25
vara
hemUg, om beslut om fortsatt hemlighållande enligt 6 § inte meddelats inom tre
månader efter det att beskrivning över uppfinningen med tUlhörande ritning och
patentkrav på svenska inkommit till patentmyndigheten,
Arbetsgrappens förslag
till bestämmelse, i huvudsak motsvarande 4 § FufL, om statens övertagande av
rätt till svensk försvarsuppfinning på begäran av uppfinnaren eller hans
rättsinnehavare, föranleder vissa uttalanden av styrelsen för teknisk
utveckling. Styrelsen påpekar att det i 4 § FufL angivna förfarandet för
statens övertagande av uppfinning genom "beslut om expropriation eller annorledes"
ändrats i arbetsgruppens förslag (9 §) till att avse "förvärv" utan
angivande av expropriation som den primära förvärvsmetoden. Ändringen har inte
motiverats av arbetsgrappen och dess konsekvenser för uppfinnaren kan vara betydande,
bl, a, då han skall föra talan i ersäUningsfrågor, Styrelsen anför vidare att
det i den föreslagna bestämmelsen finns ett moment, som synes innebära ovisshet
i fråga om vad den totala prövningstiden blir i fall då uppfinnaren eller hans
rättsinnehavare begär att staten skall övertaga uppfinningen. Nämnden skall
nämligen därvid på nytt pröva frågan om uppfinningens hemlighållande. Ändamålet
med denna prövning synes oklart, och någon tidsfrist för prövningen har inte angetts.
Försvarets materielverk
ifrågasätter, om inte tidsfristen för statens förvärv av uppfinningar bör
räknas från och med den dag uppfinnaren eller hans rättsinnehavare ingivit
framställning till granskningsnämnden om statens övertagande av uppfinningen.
För att bereda staten tillräcklig prövningstid bör tidsfristen vid sådant
förhållande bestämmas till fyra månader. Materielverket anser det vidare
angeläget att inte bara statens förvärv av all rätt till uppfinningen utan även
statens förvärv av nyttjanderätten till uppfinningen skall ges den effekten
att sekretessen bibehålls.
Även i andra
remissyttranden berörs frågan om längden av den tidsfrist som skall gälla för
statens övertagande av uppfinningen. Fortifikationsförvaltningen föreslår att
den primära tidsfristen om tre månader ökas tUl fyra månader. Ämbetsverket
anför som motivering att fallet torde vara jämförligt med det fall som avses i
5 § lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar och därför synes böra
regleras på motsvarande sätt. En kortare tidsfrist än den som föreslagits av
arbetsgruppen förordas däremot av kommerskollegiuni, handelskammaren i
Göteborg, Skånes handelskammare, Sveriges industriförbund och svenska industriens
patentingenjörers förening, vilka särskilt pekar på att den föreslagna tidsfristen
tar en alltför stor del av prioritetsåret i anspråk. Svenska industriens
patentingenjörers förening ifrågasätter om inte den tid, varmed Kungl. Maj:t
kan förlänga den primära tidsfristen, kunde sättas tUl två månader utan
nämnvärd olägenhet för granskande myndigheter.
Beträffande
förslaget att särskilt medgivande till att hemlig försvars-
Prop.
1971:138 26
uppfinning
patentsöks i annat land skall kunna meddelas av Kungl. Maj:t framhåller patent-
och registreringsverket och granskningsnämnden för försvarsuppfinningar att
frågan om rätten att söka patent utomlands på svensk försvarsuppfinning har
visat sig ofta vara känslig och av stor betydelse. Det är därför lämpligt att
beslutanderätten förbehålls Kungl. Maj:t.
Stockholms
tingsrätt erinrar att uppfinning, som gjorts av utländsk medborgare vid helt
tillfälligt besök i Sverige, enligt förslaget skall anses som svensk försvarsuppfinning
och omfattas av förbudet att offentliggöra uppfinningen. Det synes enligt
tingsrättens uppfattning vara tveksamt, om i svensk lag bör uppställas förbud
mot att en uppfinning av sådant slag patentsöks utom riket utan Kungl, Maj:ts
förordnande,
Sveriges industriförbund
påpekar att det är omöjligt för en sökande att åstadkomma några fullständiga
garantier för att en uppfinning hemlighålls i en främmande stat. De enda
åtgärder han kan vidta är att välja ett såsom pålitligt ansett patentombud och
ge denne erforderliga instruktioner. Valet av patentombud är emellertid i många
fall vanskligt, och mot bakgrunden härav har uttalats önskemål om att staten
genom sina konsulat och beskickningar från fall tUl fall skulle kunna biträda
genom rådgivning vid val av lämpligt patentombud. Vidare anför förbundet att
från industrihåll har påpekats önskvärdheten av att svenskt industriföretag får
rätt att delge utländsk intressent svensk försvarsuppfinning under
förutsättning att tillfredsställande garantier kan lämnas för uppfinningens
hemlighållande i landet i fråga. Svensk industris möjligheter att deltaga i
internationellt samarbete kan eljest komma att minska. Arbetsgruppen finner
dock utan motivering tillräckliga skäl inte föreligga för dispens från förbudet
att yppa hemlighållen svensk försvarsuppfinning vare sig i koncernförhåUanden
eller i liknande fall. Med hänsyn till den betydelse som en dispensmöjlighet
tillmäts inom svensk industri, hemstäUer förbundet att denna fråga ytterUgare
utreds. Även Svenska industriens patentingenjörers förening berör i sitt
yttrande frågan om en eventuell rätt för svensk intressent att yppa svensk
försvarsuppfinning för utländsk intressent under förutsättning att
tillfredsställande garantier kan lämnas för uppfinningens hemlighållande i
utlandet. Föreningen framhåller att avsaknaden av sådan rätt kan komma att innebära
ett handikapp för svensk industri i det internationella samarbetet.
I
fråga om de föreslagna ersättningsbestämmelserna framhåller syre/-sen för
teknisk utveckling att ersättning enligt förslaget synes kunna utgå endast då
beslut om fortsatt hemlighållande meddelas, däremot inte för de svårigheter
eller onyttiga kostnader som kan bli en följd av hemlighållandet under
prövningstiden för uppfinning, som därefter inte längre skall vara hemlig.
Svea
hovrätt har som nämnts tidigare riktat uppmärksamheten på de olägenheter som
kan drabba rättsinnehavaren av en senare kolliderande
Prop.
1971:138 27
patentansökan,
vUken vilandeförklaras endast av det skälet att den tidigare ansökningen skall
hållas hemlig. Hovrätten framhåller att även den senare patentsökanden bör vara
berättigad tUl ersättning av allmänna medel och att detta synes böra
uttryckligen anges i motiven.
Beträffande
de föreslagna reglerna om utländsk försvarsuppfinning erinrar överbefälhavaren
om att möjligheterna för en utländsk patentsökande att få sin ansökan sekretessbelagd
i Sverige enligt förslaget tycks vara begränsade till de fall, där vi har
särskilt sekretessavtal angående patentansökningar med ursprungslandet. Detta
är en från försvarets synpunkt olämplig inskränkning, eftersom under
överskådlig tid möjligheterna till inköp av sekretessbelagd utländsk
krigsmateriel måste hållas öppna. Förutsättningarna för en överenskommelse med
utländsk makt om köp av hemlig materiel är, att den aktuella materielens kon-straktion,
prestanda m. m. kan erhålla samma sekretesskydd i Sverige som i
ursprungslandet. Krav på hemliga patent kan därför resas av säljaren. Den
begränsning, som lagförslaget innebär, kan inte tillstyrkas av
överbefälhavaren, eftersom det utesluter ett stort antal tänkbara leverantörer,
med vilkas regeringar Sverige inte har särskilda sekretessavtal.
Försvarets
civilförvaltning framhåller att det finns vissa avtal mellan Sverige och andra
länder som avser utbyte av informationer och annat samarbete på det
militärtekniska området utan att frågan om hemlighållande av patentansökan och
formerna härför närmare behandlas i avtalen. Avtalen innehåller emellertid
föreskrifter om sekretess och tystnadsplikt och för att denna skall kunna
iakttagas måste, om informationen avser en uppfinning som patentsöks, även
patentansökningen handläggas under sekretess. För att täcka även sådana fall,
synes 14 § i arbetsgruppens förslag böra omformuleras så, att den inte avser
uppfinning som enligt överenskommelse mdlan Sverige och annat land får
patentsökas i Sverige på villkor att den hemlighålls även här utan i stället
uppfinning som enligt överenskommelse mellan Sverige och annat land får
delgivas svensk vederbörlig myndighet på villkor att den i Sverige åtnjuter
skydd mot obehörigt yppande som närmast motsvarar det skydd som tUlkommer den i
ursprungslandet.
Patent-
och registreringsverket och granskningsnämnden för försvarsuppfinningar
erinrar om att hemlighållande av utländsk försvarsuppfinning enligt FufL måste
understäUas KungL Maj:ts prövning. På grund av ingångna avtal med främmande
länder har dock.frågan om hemlighållande av dessa uppfinningar i regel blivit
rent formell. Det synes därför riktigt att, som arbetsgruppen föreslagit,
flytta beslutanderätten till granskningsnämnden.
Granskningsnämnden
påpekar, att det beträffande utländska försvarsuppfinningar inte föreslås någon
tidsfrist, inom vilken granskningsnämnden har att ta ställning till frågan om
hemlighållande. Som arbetsgruppen framhåller, torde frågan i regel
aktualiseras genom sökandens
Prop. 1971:138 28
egen
försorg. Gällande överenskommelser med andra länder förutsätter att
patentansökningar på nu avsedda uppfinningar inges i särskild ordning, och då
hinner granskningsnämnden besluta innan ansökningen blir allmänt tUlgänglig
enligt 22 § PatL. Tidpunkten härför kan vid åberopad prioritet infaUa sex
månader efter inlämnandet i Sverige. Svårigheter kan emeUertid uppstå om
ansökningen inlämnas som en vanlig patentansökan och sökanden sedermera,
kanske någon dag innan den blir offentlig enligt 22 § PatL, begär att den skall
hemlighållas. Offentlighetsreglerna i PatL måste i sådant fall tillämpas i
vanlig ordning, och sökanden får ta konsekvenserna om granskningsnämnden på
grund av hans dröjsmål med att inkomma med begäran om hemlighåUande inte hinner
ta ställning därtiU i tid. Om beslutanderätten överlämnades åt granskningsnämndens
ordförande eller sekreterare, skulle beslut kunna fattas snabbare och en del
svårigheter därigenom undvikas. Arbetsgrappen har emellertid ansett den i regel
rent formella prövningen av dessa ärenden så betydelsefull att den bör stanna
hos nämnden och granskningsnämnden har för sin del ingen erinran mot detta
förslag.
Arbetsgrappen
har i sitt förslag tagit in en bestämmelse (17 §) om förbud mot obehörigt
utnyttjande eller yppande av vad som erfarits med stöd av bestämmelserna i
lagen som i huvudsak motsvarar 11 § FufL. Stockholms tingsrätt framhåller med
anledning härav att förslaget om förbud mot yppande torde vara obehövligt med
hänsyn tUl att 4 och 14 §§ i arbetsgrappens förslag innehåller regler om förbud
mot yppande, vilka torde gälla generellt. Vad angår förslaget om förbud mot
obehörigt utnyttjande, bör enligt tingsrättens mening även detta gälla generellt
och inte vara begränsat till fall då någon till följd av bestämmelserna i
lagen fått kännedom om uppfinning som avses där.
Med
anledning av att arbetsgrappen föreslagit en bestämmelse (20 §), i vilken
erinras om att 3 och 4 §§ sekretesslagen och med stöd därav meddelade
föreskrifter gäller i fråga om förbud mot att lämna ut uppgift i hemlig
handling om försvarsuppfinning uttalar offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén
att hänvisningen till sekretesslagen i och för sig är överflödig, eftersom
denna lag ändå måste beaktas. Mot hänvisningen kan anmärkas, att även andra
paragrafer i lagen, t. ex, 34 §, kan vara tUlämpliga på handlingar i
patentärenden. Vid en ändring av sekretesslagen eller i samband med ny
lagstiftning om offentlighet och sekretess medför en hänvisning onödigt besvär.
Kommittén förordar därför, att den föreslagna hänvisningsbestämmelsen utgår.
Även Svea hovrätt ifrågasätter om hänvisningen är behövlig eller lämplig.
Patent-
och registreringsverket och granskningsnämnden för försvarsuppfinningar delar
uppfattningen att det föreligger ett behov av en helt ny lag i ämnet med hänsyn
till att FufL efter upprepade revisioner blivit mycket svåröverskådUg och ej
heller anpassats till den nya patentlagens terminologi och systematik. Dessa
remissinstanser instämmer också i ar-
Prop. 1971:138 29
betsgruppens
uttalande att erfarenheten visar att det föreligger ett behov av en permanent
lagstiftning.
Stockholms
tingsrätt anför beträffande förslaget till övergångsbestämmelser att det med
hänsyn till det ringa antalet ansökningar om hemligt patent torde saknas
vägande skäl att inte låta även de vid ikraftträdandet inneliggande
ansökningarna behandlas enligt den nya lagen.
4
Föredraganden
4.1
Allmänna synpunkter
Särskild
lagstiftning avsedd att garantera sekretessen kring uppfinningar av betydelse
för försvaret och att göra det möjligt för staten att utnyttja sådana
uppfinningar infördes i vårt land första gången 1942, Efter andra världskrigets
slut sågs lagstiftningen över i syfte att anpassa den tUl fredsförhållanden och
som ett resultat härav antogs år 1946 den nu gäUande lagen (1946: 722) om
försvarsuppfinningar (FufL). Med hänsyn tiU att det ansågs tveksamt om det
förelåg behov av en lagstiftning i fredstid och vilka regler som borde gälla
gjordes lagstiftningen provisorisk. Genom att lagen upprepade gånger har
förlängts har den emellertid fått en alltmer permanent karaktär. Lagen gäller
nu t. o. m. den 31 december 1971.
Det
har med tiden framstått som alltmer nödvändigt att göra en allmän Översyn av
lagen. Under den tid FufL har varit i kraft har den ändrats flera gånger. Den
har därmed kommit att förete vissa brister i systematiskt avseende som gjort
den svårhanterlig i den praktiska till-lämpningen. Önskemål har också förts
fram om vissa sakliga ändringar i lagen.
Med
anledning härav uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet i januari
1968 åt en arbetsgrapp inom departementet att företa en begränsad översyn av FufL.
Det förslag till ny lag om
försvarsuppfinningar som arbetsgruppen numera har lagt fram har fått ett
övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Den viktigaste av de
sakliga nyheter arbetsgruppen har föreslagit, nämligen att hemliga patent inte
längre skall meddelas utan att ansökningar om patent på försvarsuppfinningar i
stället skall vilandeförklaras i avbidan på att de kan offentliggöras, har tillstyrkts
av samtiiga remissinstanser som har uttalat sig i detta hänseende. Även i
övrigt har arbetsgruppens förslag i huvudsak godtagits. Några remissinstanser
har emellertid ifrågasatt om det bl. a. med hänsyn till den ringa frekvensen av
hemliga patent, som har meddelats enligt den nu gäUande lagen, överhuvud är
nödvändigt att ha en särskUd lagstiftning om försvarsuppfinningar. Oavsett
frekvensen av sådana uppfinningar är det emellertid enligt min mening
uppenbart att det
Prop. 1971:138 30
emellanåt
uppstår behov av att med hänsyn till försvarets intressen kunna undanta en
uppfinning från den offentlighet som följer av patentlagens föreskrifter. Den
mest ändamålsenliga metoden att nå detta resultat synes mig vara att i en
särskild lag om försvarsuppfinningar föreskriva undantag från vissa
bestämmelser i patentlagen och meddela bestämmelser om erforderlig sekretess.
Några
remissinstanser har hävdat att förslaget i föreliggande skick inte bör läggas
till grand för lagstiftning utan att en ny och mera omfattande utredning bör
ske. De har särskilt anfört att frågorna om den skada eUer olägenhet som hemlighåUandet
av uppfinningar medför för samhäUet och uppfinnaren och om skadans eller
olägenhetens relation till försvarets intresse av hemlighållande inte har
behandlats tillfredsställande av arbetsgruppen.
Med
anledning av denna remisskritik vill jag tUl en början framhålla, att när
ställning tas till frågan om en försvarsuppfinning skall hållas hemlig eller
inte, det givetvis är av största vikt att en avvägning sker mellan å ena sidan
intresset från försvarssynpunkt av att uppfinningen hålls hemlig och å andra
sidan intresset av att den tekniska utvecklingen inte onödigt hämmas. Om en
uppfinning huvudsakligen avser krigsmateriel men också är av betydelse för den
tekniska utvecklingen på det civila området bör uppfinningen kunna hållas
hemlig bara om det från försvarssynpunkt är ett väsentligt intresse att
uppfinningen hålls hemUg.
Redan
den nuvarande lagstiftningen har tillämpats restriktivt. Under de senaste åren
har granskningsnämnden meddelat beslut om hemlighållande av svensk försvarsuppfinning
år 1968/69 i ett fall, år 1969/70 i åtta fall och år 1970/71 i 11 fall. För
jämfördsens skull kan nämnas att det totala antalet inkomna ansökningar om
patent under dessa år uppgick tiU 18 400, 18 158 resp. 17 858 samt att antalet
ansökningar som enligt FufL granskades av nämnden uppgick tUl 71, 117 resp. 86.
Det totala antalet hemliga patent som var i kraft i december 1970 uppgick till
39, Arbetsgrappen föreslår inte att möjligheterna att hemlighålla
försvarsuppfinningar skall vidgas. Under dessa förhållanden anser jag att en ytterUgare
utredning av frågan om verkningarna av lagens tUlämpning för samhället i stort
inte behövs. Jag avser emellertid att i det följande föreslå att lagen utformas
på sådant sätt att det klarare än som nu är fallet framgår, att möjligheten
att hemlighåUa uppfinning bör tUlgripas bara i undantagsfall och när
väsentliga försvars-intressen påkallar det.
Om
en krigsmateriduppfinning är av den betydelse för försvaret att den bör hemUghållas,
kan uppfinnarens intressen tillgodoses genom att han antingen ges möjlighet att
begära att rätten till uppfinningen övertas av staten mot ersättning eller
genom att han får ersättning för den skada som hemlighållandet medför.
Bestämmelser härom finns redan i
Prop. 1971:138 31
FufL
och i huvudsak motsvarande bestämmelser föreslås av arbetsgruppen i den nya
lagen. Det är givet att det kan ställa sig svårt att uppskatta vad en
uppfinning kan vara värd resp. vilken skada som ett hemlighåUande kan
innebära. Det torde emellertid inte vara möjUgt att i lag meddela närmare
bestämmelser tUl ledning vid ersättningsberäkningen. Liksom i andra fall när
det gäUer skadeståndsberäkning får det överlåtas åt de tillämpande myndigheterna
att göra denna bedömning med hänsyn tagen till omständigheterna i varje särskUt
fall och med ledning av den rättspraxis som kan ha utbUdats på detta och angränsande
rättsområden. Det kan i detta sammanhang nämnas att enligt uppgift från Stockholms
tingsrätt, som är enda domstol i första instans i mål om ersättning enligt FufL,
icke något sådant mål har förekommit under de senaste tio åren. Även om några
säkra slutsatser inte kan dras av detta förhållande är det dock ett starkt
indicium på att de nuvarande ersättningsreglerna visat sig vara
tillfredsställande.
Av
de skäl som jag nu har anfört anser jag att något behov av ytterligare
utredning inte föreligger. I likhet med flertalet remissinstanser finner jag
att arbetsgruppens förslag är väl ägnat att läggas till grand för lagstiftning.
4.2
Lagstiftningens tillämpningsområde
Bortsett
från en bestämmelse, som jag strax skall beröra, är den nu gällande lagen
tillämplig bara på uppfinning som särskilt avser krigsmateriel. Beträffande
sådan uppfinning råder ett principiellt förbud mot offentliggörande. Söks
patent på en krigsmateriduppfinning skaU granskningsmyndigheten eller, i fråga
om utländsk försvarsuppfinning, Kungl, Maj:t pröva om uppfinningen är av sådan
betydelse för försvaret att den bör hållas hemlig. Också bestämmelserna om
hemligt patent gäller enbart krigsmaterieluppfinningar. Vad som skall avses
med krigsmateriel i lagen framgår av en särskUd kungörelse.
När
det gäller Kungl, Maj:ts befogenhet att förordna att en uppfinning skall få
utnyttjas för statens räkning är emellertid tUlämpningsområdet något mera
vidsträckt. Sådant förordnande kan meddelas även i fråga om uppfinning som huvudsakUgen
avser civila ändamål, om nämligen uppfinningen befinnes vara av särskUd betydelse
för försvaret. Möjlighet för staten att överta hela rätten tUl en uppfinning
föreligger dock bara i fråga om uppfinning som avser krigsmateriel,
Arbetsgrappen
föreslår att rätten att expropriera nyttjanderätten till en uppfinning skall
begränsas till att gälla krigsmaterieluppfinningar. För egen del ansluter jag
mig tUl detta förslag. Något praktiskt behov av en bestämmelse om rätt för
staten att expropriera nyttjanderätten till andra slag av uppfinningar torde
inte föreUgga, Den nuvarande möjligheten att besluta om sådan expropriation
torde inte ha tillämpats vid
Prop.
1971:138 32
något
tillfälle, i varje fall inte under senare år. Någon erinran mot arbetsgrappens
förslag har inte heller förts fram under remissbehand-Imgen, Med hänsyn till
dessa förhållanden anser jag mig kunna godta förslaget att möjligheten att
expropriera nyttjanderätten tUl uppfinnmg-ar begränsas tUl att gälla krigsmaterieluppfinningar.
Jag vill också framhålla att 47 § patentlagen (PatL) gör det möjligt för
staten att, sedan patent på en uppfinning har meddelats, erhålla tvångslicens
på uppfinningen, om hänsyn tUl allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det.
Den
ståndpunkt jag sålunda intagit leder till att tillämpningsområdet för samtiiga
bestämmelser i lagen kommer att avse endast krigsmaterieluppfinningar. Med en
sådan avgränsning av tUlämpningsområdet bUr det av särskild betydelse hur krigsmaterielbegreppet
bestäms. Som jag nämnde åligger det enligt FufL Kungl, Maj:t att i
administrativ ordning utfärda bestämmelser om vad som skall avses med krigsmateriel
i lagen. Härigenom har det blivit möjligt att kontinuerligt anpassa
lagstiftningen till den tekniska utvecklingen. Arbetsgruppen har föreslagit
att denna ordning behålls och förslaget har godtagits av flertalet
remissinstanser. Även jag ansluter mig tUl arbetsgrappens förslag. Det kan
knappast vara godtagbart att, såsom har föreslagits av Stockholms tingsrätt, i
lagen definiera krigsmaterielbegreppet i allmänna ordalag. Med hänsyn till att
lagen uppställer ett straffsanktionerat förbud mot offentliggörande av
uppfinning som avser krigsmateriel är det nödvändigt att lagens
tillämpningsområde kan fastställas så exakt som möjligt. En allmän definition
kan inte fylla detta krav. Den snabba tekniska utvecklingen på detta område
medför att begreppets närmare innebörd allt som oftast måste revideras. Med
hänsyn härtill är det enligt min mening lämpligast att bestämmelser om vilka
slag av krigsmateriel som skall omfattas av lagen även i fortsättningen
utfärdas i administrativ ordning.
Med
anledning av överbefälhavarens uttalande att det med hänsyn till krigsmateridbegreppets
skiftande innebörd i olika länders lagstiftning kan medföra olägenheter, om
utländsk uppfinning som patentsöks i Sverige kan hållas hemlig endast under
förutsättning att uppfinningen avser krigsmateriel i svensk lags mening, vill
jag framhålla att den nuvarande lagstiftningen gör det möjligt att hemlighålla
patentsökta utländska uppfinningar bara om de avser krigsmateriel, I särskild
kungörelse anges vilka slag av krigsmateriel som avses med lagen. Denna begränsning
av lagens tillämpningsområde synes hittUls inte ha gett upphov till några
påtagliga nackdelar. Under sådana förhållanden är jag inte beredd att nu
föreslå speciella regler i detta avseende såvitt avser utländska uppfinningar.
De
uppfinningar som i första hand bör omfattas av lagen är svenska
försvarsuppfinningar, dvs, sådana som tillhör fysisk person som är bosatt i
Sverige eller svensk juridisk person, I likhet med vad som gäller
Prop. 1971:138 33
i
dag bör emellertid möjlighet finnas att under vissa förutsättningar hemlighålla
även utländsk försvarsuppfinning. Jag återkommer härtill i det följande.
4.3
Förutsättningarna för hemlighållande
Den
nu gällande lagen innebär att det alltifrån den tidpunkt, när en svensk
uppfinning som avser krigsmateriel har tillkommit, är förbjudet att offendiggöra
eller eljest yppa uppfinningen. Vidare får patent på uppfinningen inte sökas i
utlandet. Förbudet riktar sig självfallet i första hand mot uppfinnaren själv.
Om denne för att kunna utnyttja uppfinningen vUl ha sekretessen hävd, kan han
antingen ansöka om patent på uppfinningen eller också ge in en särskild ansökan
till granskningsnämnden om att uppfinningen inte längre skall hållas hemlig. I
båda fallen prövar granskningsnämnden om uppfinningen är av sådan betydelse för
försvaret att den alltjämt bör hållas hemlig. Om granskningsnämnden inte inom
viss kortare tid beslutar att uppfinningen skal! hållas hemlig, gäller inte
längre det i lagen uppställda förbudet att offentliggöra eller yppa
uppfinningen.
Av
förarbeten till lagen framgår att möjligheten för granskningsnämnden att
förordna om fortsatt hemUghållande av uppfinningen bara skall användas i
undantagsfall. Sålunda uttalade departementschefen i prop. 1962:189 (s. 18) att
det är angeläget att hemlighållande förekommer bara när viktiga
försvarsintressen påkallar det. För att säkerställa att uppfinningar inte
hålls hemliga annat än när det verkligen är påkallat av hänsyn till viktiga
försvarsintressen har föreskrivits i lagen att uppfinnaren har rätt att begära
att staten övertar all rätt till uppfinning som hålls hemlig enligt lagen. Om
inte staten viss tid efter det att sådan begäran har framställts har övertagit
rätten till uppfinningen, gäller inte längre förbudet mot att offentliggöra
eller yppa uppfinningen. Som en ytterligare garanti mot att försvarsuppfinningar
inte hemlighålls i onödan föreskrivs i tillämpningskungörelsen till lagen att granskningsnämnden,
när beslut om fortsatt hemlighållande har meddelats, så snart anledning
föreligger och minst en gång om året skall pröva om uppfinningen alltjämt skall
hållas hemlig.
Arbetsgruppen
har i sitt förslag i allt väsentligt byggt på det nuvarande systemet när det
gäller förutsättningarna för att en uppfinning skall kunna hållas hemlig.
Flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot förslaget och
för egen del anser jag också att det i huvudsak kan godtas.
På
en punkt medför emellertid arbetsgruppens förslag att reglerna om
förutsättningarna för hemlighållande skiljer sig från vad som nu gäller.
Arbetsgruppen har föreslagit att en definition av begreppet försvarsuppfinning
tas in i lagen och det föreslås att med detta begrepp skall förstås uppfinning
som särskilt avser krigsmateriel och som är av
3
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 138
Prop.
1971:138 34
betydelse
för försvaret. Som en konsekvens härav kommer det i lagen uppställda generella
förbudet att offentliggöra eller eljest yppa en uppfinning att omfatta sådana
uppfinningar. Vidare kommer patentverkets skyldighet att överlämna
patentansökningar till granskningsnämnden för prövning av frågan om fortsatt
hemlighållande att omfatta sådana uppfinningar. Enligt min uppfattning torde
det emellertid, såsom också har framhållits av några remissinstanser, i många
fall vara omöjligt såväl för uppfinnaren som för patentverket att avgöra om en
uppfinning som särskilt avser krigsmateriel är av betydelse för försvaret.
Endast granskningsnämnden besitter den sakkunskap som behövs för att avgöra denna
fråga, I praktiken måste därför uppfinnaren, om han inte ansöker om patent,
begära granskningsnämndens prövning av om uppfinningen skall hållas hemlig
eller ej för att vara säker på att han inte bryter mot lagen om han utnyttjar
uppfinningen. På motsvarande sätt torde patentverket i realiteten komma att
överlämna alla patentansökningar som avser krigsmateriel till
granskningsnämnden. Även om jag delar arbetsgrappens uppfattning att det kan
vara lämpligt att i lagen de finiera begreppet försvarsuppfinning, anser jag
därför att definitionen bör omfatta alla uppfinningar som särskUt avser
krigsmateriel, oavsett vilken betydelse de kan ha för försvaret. Förbudet mot
att offendiggöra eller eljest yppa försvarsuppfinning, innan granskningsnämnden
prövat om den skall hållas hemlig eller ej, liksom reglerna om patentverkets skyldighet
att överlämna patentansökningar till granskningsnämnden kommer då att avse alla
sädana uppfinningar.
Liksom
enligt den gällande lagen bör det i uppfinnarens intresse föreskrivas att
granskningsnämnden snabbt skall avgöra om uppfinningen i fortsättningen skall
hållas hemlig eller ej. Jag skall i det följande ta upp denna fråga till
särskild behandling.
När
det sedan gäller frågan om vilka krav som bör uppställas för att
granskningsnämnden skall kunna förordna att en uppfinning skall hållas hemlig,
vill jag erinra om att den gällande lagen i enlighet med lagstiftarens
intentioner har tillämpats restriktivt. Arbetsgruppen har föreslagit att
förordnande om fortsatt hemlighåUande skall meddelas när granskningsnämnden
finner uppfinningen vara "av sådan betydelse för försvaret att den
alltjämt bör hållas hemlig". Några preciserade erinringar mot förslaget
har inte gjorts under remissbehandlingen. För egen del anser jag emellertid att
lagstiftningens karaktär av ren undantagslagstiftning, som skall tUlgripas
bara när väsentUga försvarsintressen påkallar det, bör framgå klarare av
lagtexten. Jag vill därför föreslå att granskningsnänmden skall få meddela
förbud mot offentliggörande eller yppande av uppfinningen bara under
förutsättning att nämnden finner uppfinningen vara av väsentlig betydelse för
försvaret.
I
likhet med remissinstanserna tUlstyrker jag arbetsgruppens förslag att liksom f.
n. en uppfinning som hemligstämplats av gransknings-
Prop.1971:138 35
nämnden
skall upphöra att vara hemlig, om inte staten på begäran av uppfinnaren eller
hans rättsinnehavare inom viss kortare tid övertar alL rätt till uppfinningen.
Försvarets materielverk har uttalat önskemål om att det för att uppfinningen
skall behålla sin hemliga karaktär skall vara tillräckligt att staten övertar
uppfinningen med nyttjanderätt. För egen del anser jag emellertid att hemlighåUandet
innebär ett så väsentligt intrång i den rätt som normalt tUlkommer en
uppfinnare att han bör ha rätt att påfordra att staten förvärvar all rätt till
uppfinningen,
I
likhet med arbetsgruppen anser jag att den föreskrift som nu finns tillämpningskungörelsen
till FufL om att granskningsnämnden, när anledning föreligger och minst en
gång om året, skall ompröva frågan om hemlighållande är av den betydelsen att
den bör tas in i lagen.
Vad
jag nu har anfört i fråga om föratsättningarna för att försvarsuppfinningar
skall kunna hållas hemliga gäller enbart svenska försvars-uppfinningar. För att
försvaret skall kunna få del av utländska försvarsuppfinningar och utifrån
förvärva modern krigsmateriel behövs emellertid också bestämmelser som gör det
möjligt att hemlighålla utländska försvarsuppfinningar, Sverige kan inte inom
rimliga ekonomiska gränser själv åstadkomma all den komplicerade utrustning som
ett modernt försvar kräver. För att vi skall ha möjUgheter att få del av de
senaste uppfinningama på krigsmaterielområdet ställs det från uppfinnarländer-nas
sida ofta krav på att uppfinningarna hemlighåUs här. Den utländske uppfinnaren
vill givetvis också säkra sig mot obehörigt utnyttjande av uppfinningen genom
att det ges möjlighet att ansöka om patent på uppfinningen här. Med hänsyn
till dessa förhållanden infördes år 1962 sådana ändringar i FufL att även
utländsk försvarsuppfinning, på vilken patent söks här, kan hemlighållas och
att utländsk patenthavare kan få hemligt patent här. Om hemligt patent söks i
Sverige på sådan uppfinning, gäller således att uppfinningen inte får
offentliggöras eller, när den inte är offentliggjord, eljest yppas utom i de
fall som särskilt anges i lagen. Patentansökan avseende sådan uppfinning
överlämnas av granskningsmyndigheten med eget yttrande till Kungl. Maj:t som
prövar om uppfinningen är av sådan betydelse för försvaret att den aUtjämt bör
hemlighållas. Om Kungl. Maj:t inte inom en tremånadsfrist har beslutat om
fortsatt hemlighållande, gäUer inte längre förbud mot offentliggörande av
uppfinningen. Möjlighet finns också beträffande sådan utländsk uppfinning att
begära att sekretessen hävs. Också en sådan begäran prövas av Kungl. Maj:t,
Arbetsgruppen
anser att det inte finns något behov av att kunna hemlighålla utländsk
försvarsuppfinning, på vilken patent söks här, i andra fall än när uppfinningen
är hemlig i ursprungslandet. Vidare bör enligt arbetsgruppen krävas att
uppfinningen enligt avtal meUan Sverige och detta land inte får patentsökas i
Sverige om den inte hålls hemlig också
Prop. 1971:138 36
här.
Arbetsgruppen föreslår att föreskrifter om denna begränsning av möjligheten att
hemlighålla utländsk försvarsuppfinning tas in i lagen.
Arbetsgruppens
förslag har i huvudsak biträtts av remissinstanserna. Överbefälhavaren har dock
framhållit att det skulle vara otillfredsställande att för hemUghållande i
Sverige kräva att det finns en särskUd sekretessöverenskommelse om
patentansökningar mellan Sverige och vederbörande främmande land. Även om
särskild Överenskommelse om patentfrågor i samband med försvarsleveranser finns
med vissa av de länder som levererar krigsmateriel till Sverige, kan det inte
uteslutas att vi kan ha intresse av att köpa krigsmateriel även från annat land.
Det bör därför också enligt min mening finnas möjlighet att hemlighålla
utländsk försvarsuppfinning även i sådant fall. Det bör i det fallet emellertid
krävas att uppfmningen är av väsentlig betydelse för försvaret. Något
motsvarande krav beträffande uppfinningar som omfattas av avtal med främmande
makt bör däremot inte uppställas. I båda fallen bör givetvis en fömtsättning
för hemlighållande vara att det med säkerhet kan fastställas att uppfinningen
är hemlig i den främmande staten. Om uppfinningen upphör att vara hemlig i
utlandet, föreligger som regel inte längre skäl att den skall hållas hemlig
här. I enlighet med vad arbetsgruppen föreslagit bör därför granskningsnämnden,
när den får meddelande om att sekretessen hävts i utiandet, omedelbart pröva om
uppfinningen alltjämt skall hållas hemlig här. Om inte särskilda skäl
föreligger bör nämnden förordna att uppfinningen inte längre skall vara hemlig.
Sådana särskUda skäl kan som arbetsgruppen anfört undantagsvis föreUgga, t.
ex. när främmande makter inte bör få kännedom om att det svenska försvaret har
tillgång till uppfinningen.
I
detta sammanhang vill jag erinra om att frågan om hemlighållande av utländsk
försvarsuppfinning enligt gällande lag prövas av Kungl. Maj:t. Arbetsgruppen
har föreslagit att beslut om hemlighållande i fortsättningen skall meddelas av
granskningsnämnden. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot
förslaget och jag kan även för egen del biträda det. I flertalet fall lär
prövningen i dessa ärenden liksom hittills bli rent formell med hänsyn tUl
innehållet i avtal som Sverige har ingått med främmande länder.
4.4
Metoden för tillgodoseende av sekretessbehovet
Redan
vid genomförandet av 1942 års lagstiftning restes stark kritik mot att införa
ett system med hemUga patent. Systemet innebär väsentligen att
patentmyndigheten skall i vanlig ordning pröva om uppfinningen uppfyller
kraven på patenterbarhet, men det medför att ansökningen inte som annars är
fallet kungörs och utläggs för att bereda allmänheten tUlfälle att göra
invändning mot ansökningen, innan patent meddelas.
Prop. 1971:138 37
Ett
flertal remissinstanser förordade vid införandet av 1942 års lagstiftning den
lösningen att uppskov meddelades beträffande kungörande och utläggande av
patentansökningen och att en senare kolUderande ansökan förklarades vilande, I
propositionen framhöll föredragande departementschefen att varken institutet
hemligt patent eller ett system som innebär anstånd med offentliggörande av
patentansökningar gick fritt från anmärkningar men att lösningen med hemligt
patent var förenad med de mindre olägenheterna (prop, 1942: 204 s, 36), Också
vid genomförandet av den nu gällande lagen var frågan om hemligt patent uppe
till diskussion. Föredragande departementschefen uttalade (prop. 1946: 342 s,
29) att viss tvekan kunde råda huruvida institutet hemligt patent behövde
behållas. De mindre tilltalande konsekvenser som reglerna om sådant patent
medför var dock enligt hans mening av mera teoretisk än praktisk art. Eftersom
det i vissa fall kunde föreligga ett starkt intresse för det allmänna att genom
hemligt patent hindra andra att få kännedom om en uppfinning och samtidigt
trygga sin egen rätt till uppfinningen ansågs institutet böra behållas tills
vidare. Erfarenheten hade också visat att institutet inte behövt begagnas
annat än i ett jämförelsevis ringa antal fall.
Enligt
den år 1946 antagna försvarsuppfinningslagen kunde endast staten få hemligt
patent. År 1962 genomfördes sådana ändringar i lagen att även enskild
innehavare av försvarsuppfinning kunde erhålla sådant patent. Frågan om
bibehållande av institutet hemligt patent diskuterades då på nytt, framför aUt
mot bakgrund av att antalet hemliga patent kunde väntas öka genom denna ändring
av lagen. Föredragande departementschefen uttalade (prop. 1962: 189 s, 21) att
det var vanskligt att bedöma i vilken omfattning antalet hemliga patent skulle
komma att öka och att det var ännu svårare att fömtsäga vUka följder en sådan
ökning skulle få för näringslivet. Han framhöll också att systemet med hemhgt
patent syntes vara det vanligaste i utländsk rätt. Departementschefen var bl,
a, av dessa skäl inte beredd att förorda en övergång från hemligt patent tUl
hemlighållande och vilandeförklaring av patentansökningarna. Han tillade
emellertid att för den händelse institutet i den föreslagna utformningen skulle
medföra väsentliga olägenheter frågan kunde tas upp till förnyat övervägande
relativt snart, eftersom lagens giltighetstid även i fortsättningen borde
begränsas till tre år i sänder.
En
huvudpunkt i arbetsgruppens förslag är att institutet hemligt patent avskaffas
och ersätts med sekretessbeläggning och vUandeförklaring av patentansökningar.
Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Även jag anser att sådana skäl har framkommit att systemet med hemliga patent,
som under hela den tid det funnits har ansetts vara behäftat med brister, nu
bör avskaffas. Det kan bl, a, .inte, uteslutas att enligt vissa länders
rättsordningar redan meddelandet av ett
Prop. 1971:138 38
hemligt
patent anses likställt med ett offentliggörande av uppfirmingen. Meddelandet av
hemligt patent i Sverige kommer i sådant fall att utgöra hinder mot att patent
beviljas på samma uppfinning i det främmande landet. Detta är uppenbarligen en
betydande nackdel för uppfinnaren och en belastning för vårt land vid utbyte
av information om uppfinningar på det försvarstekniska området med andra
länder. Givetvis är det också av principiella skäl mindre tillfredsställande
att patent meddelas utan att patentiagens regler om utläggning och offentlighet
iakttagits.
Liksom
Svea hovrätt anser jag att de betänkligheter som kan anföras mot att ersätta
hemliga patent med förlängd sekretessbehandling av patentansökningar inte
behöver påverka bedömningen. Visserligen är det tänkbart att en uppfinning, som
är hemlig enligt lagen, utnyttjas av annan än den som har rätt till
uppfinningen. Om hemligt patent inte längre skall meddelas utan patentansökan i
stället skall vilandeförklaras i avbidan på att uppfinningen får
offentliggöras, leder detta till att uppfinnaren inte längre får möjlighet att
föra talan om patentintrång eller fastställdsetalan rörande patentet enligt
patentlagens bestämmelser. Som Stockholms tingsrätt anfört bör det emellertid
finnas vissa möjligheter att även inom det nya systemets ram tillgodose
uppfinnarens intressen genom en skadeståndsregel. För det fall att någon uppsåtligen
och yrkesmässigt utnyttjar en försvarsuppfinning som är hemlig bör uppfinnaren
tillerkännas en rätt till skadestånd i huvudsak motsvarande den som skulle
tillkommit honom enligt 58 och ,60 §§ PatL om patent hade meddelats i vanlig
ordning, dvs. utan att ansökningen vilandeförklarats av sekretessskäl. Däremot
anser jag inte att det bör införas bestämmelser om ersättning till uppfinnaren
i de fall där någon under den tid ansökan om patent på försvarsuppfinning är
hemlig av oaktsamhet eller i god tro utnyttjar uppfinningen. Att införa en rätt
tUl ersättning för utnyttjande som skett innan ansökningshandlingarna har
offentliggjorts men som inte skett uppsåtiigen utan kanske rentav i god tro
skulle stå i uppenbar strid mot allmänt erkända immaterialrättsliga
grundsatser. Sedan patentansökan offentliggjorts enligt patentlagen gäller
däremot givetvis de i 58 och 60 §§ PatL föreskrivna ersättningsreglerna.
4.5
Kollision med senare ansökan
Enligt
2 § PatL får patent meddelas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig
från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen (det s. k.
nyhetskravet). Som känt anses bl. a. innehållet i patentansökan som före nämnda
dag gjorts här i riket, om denna ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 § PatL.
Arbetsgruppen
har uppmärksammat det problem som uppkommer om.
Prop.
1971:138 39
sedan
en hemlig patentansökan vilandeförklarats, en ny patentansökan görs avseende en
uppfinning som inte skiljer sig så mycket från den uppfinning som avses med den
tidigare ansökan att nyhetskravet i 2 § PatL är uppfyllt. I och för sig utgör
inte den äldre ansökan hinder mot att meddela patent i anledning av den senare
ansökan. När den hemlighåUna äldre ansökan sedermera offentliggörs, medför emeUertid
nyhetskravet i 2 § PatL att det meddelade patentet på talan kan förklaras OgUtigt
enligt 52 § PatL. Såsom framhållits av arbetsgrappen och under
remissbehandlingen torde risken för en kollision mellan en hemlig patentansökan
och senare ansökan vara obetydlig. Enligt vad patentverket upplyst har hemligt
patent utgjort äldre rätt i förhållande till icke hemlig ansökan bara någon
enstaka gång under mer än tjugo år. Problemet synes därför vara av övervägande
teoretisk natur. Skulle situationen likväl uppkomma kan de faktiska
omständigheterna vara sådana att även den senare ansökan bör hemlighållas och vilandeförklaras
och att sekretessen bör hävas samtidigt för båda ansökningarna. I sådant fall
uppkommer inte några speciella problem eftersom den äldre ansökan då har
företräde. Skulle det emellertid saknas skäl att hemlighålla den senast gjorda
ansökan antingen därför att den ej avser krigsmateriel eller därför att den inte
är av väsentlig betydelse för försvaret, uppkommer frågan om den senare ansökan
skall få leda till patent eller om den skall vilandeförklaras i avvaktan på att
den först ingivna ansökan offentliggörs. Arbetsgruppen menar att den mest
tilltalande utvägen måhända skulle vara ett förfarande med dubbdpatentering men
att den ändring i PatL som detta skulle förutsätta inte bör övervägas på detta
stadium. Jag ansluter mig till denna bedömning och anser i likhet med arbetsgruppen
och flertalet remissinstanser att man bör välja den lösning som innebär att den
senast ingivna ansökan i likhet med vad som gäller i vanliga kollisionsfall
antingen får leda till patent eller också vilandeförklaras med stöd av 31 §
patentkungörelsen i avvaktan på att den först ingivna ansökan offentliggörs. I
det förstnämnda fallet kommer patentet dock att kunna ogUtigförklaras, om den
först ingivna ansökningen sedermera leder till patent. Som Svea hovrätt
framhållit bör för det fall att vUandeförklaring sker tillses att innehavaren
av den senast patentansökta uppfinningen inte obehörigen missgynnas genom det särskUda
dröjsmål med meddelande av patent som föranleds av försvarsuppfinningslagen.
Sålunda bör han, om hans ansökan vilandeförklaras men den tidigare ansökan
sedermera inte leder till patent, ha rätt till ersättning för den skada som
vållas genom att han får patent på sin uppfinning senare än som eljest skulle
blivit fallet. Jag utgår från att dessa fall kommer att bli utomordentligt
sällsynta. I sammanhanget vill jag slutligen tillägga att om det här förordade
förfarandet i kollisionsfallen mot förmodan skulle visa sig leda tUl mera
allvarliga olägenheter frågan får tas upp till förnyad prövning.
Prop. 1971:138 40
4.6 Granskningsnämnden
Enligt
den nu gäUande lagen ankommer det på Kungl. Maj:t att bestämma vilken
myndighet som skall vara granskningsmyndighet. Sedan 1942 års lagstiftning
tillkom har granskningsuppgifterna fullgjorts av en särskild nämnd,
granskningsnämnden för försvarsuppfinningar. I nämnden ingår företrädare för
försvarsstaben, försvarets forskningsanstalt och patent- och
registreringsverket samt representanter för näringslivet. Vid genomförandet av
den nu gällande lagen ansågs att det i lagen inte borde särskilt anges vilket
organ som skulle vara granskningsmyndighet. Det överläts i stället på Kungl.
Maj:t att bestämma härom. På så sätt skulle arbetsuppgifterna utan omgång kunna
överflyttas t. ex. på patentverket om det i en framtid skulle befinnas
lämpligt.
De
hittillsvarande erfarenheterna av granskningsnämndens verksamhet är goda och
jag ansluter mig därför till förslaget att frågor om hemlighållande av
försvarsuppfinningar även framgent prövas av granskningsnämnden. Arbetsgrappen
föreslår att bestämmelser härom tas in i själva lagen. Detta förslag har under
remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran, och även jag
biträder förslaget.
4.7 Granskningsperiodens
längd
För
uppfinnaren är det ett betydande intresse att frågan om uppfinningens
hemlighållande avgörs så snart som möjligt. Detta gäller i synnerhet i de fall
då ansökan om patent har getts in med hänsyn till att prioritetsfristen för
ansökan om patent i utlandet är tolv månader. För närvarande gäller att beslut
om fortsatt hemlighållande i hithörande fall måste fattas inom två månader
eller, i fråga om utländsk försvars-uppfiiming, inom tre månader. Eljest upphör
uppfinningen att vara hemlig. Arbetsgruppens förslag att tidsfristen för
granskning av svensk försvarsuppfinning, vara patent sökts, skall förlängas
till fyra månader har rönt stark kritik under remissbehandlingen. Bl. a. har
granskningsnämnden, i vars intresse bestämmelsen har föreslagits, förklarat
att fristen inte bör utsträckas längre än till tre månader.
För
egen del anser jag att en viss förlängning av granskningstiden torde vara
befogad. Granskningsnämnden har i skrivelse år 1967 hemställt att fristen
förlängs med en månad till tre månader och har därvid framhållit, att det har
visat sig svårt att inom föreskriven tid få yttrande från sakkunniga och att få
en beslutför nämnd samlad. Med hänsyn till vad jag nu har anfört och till de
olägenheter som otvivelaktigt är förbundna med en alltför lång tidsfrist, förordar
jag att fristen fastställs till tre månader. I enlighet med vad som föreslagits
av patent- och registreringsverket och granskningsnämnden bör fristen börja
löpa den dag då beskrivning över uppfinningen med tillhörande ritning och
patentkrav på svenska inkom tUl patentverket.
Prop.
1971:138 41
Någon
särskUd granskningstid finns f. n. inte föreskriven för det fall att ansökan
görs om hävande av sekretesskyddet för en icke patentsökt svensk försvarsuppfinning.
I likhet med arbetsgrappen anser jag en sådan föreskrift obehövlig. Däremot
bör i instraktionen för nämnden erinras om att prövningen i dessa fall skall
ske skyndsamt.
Arbetsgruppen föreslår att
någon tidsfrist inte skall gälla för meddelande av beslut om hemlighållande av
utländsk försvarsuppfinning. Såvitt gäller ansökan om patent på svensk
uppfinning bör av hänsyn till uppfinnarens intresse att snabbt få besked i
fråga om han kan fritt utnyttja uppfinningen eller ej granskningsnämndens beslut
meddelas inom viss kortare tidsfrist. Motsvarande skäl gör sig inte gällande
när det gäller utländsk försvarsuppfinning, eftersom en förutsättning för lagens
tillämplighet på sådan uppfinning föreslås vara att uppfinningen redan är
hemlig i ursprungslandet. Jag kan därför ansluta mig tUl arbetsgruppens förslag
att någon tidsfrist för granskningsnärrmdens prövning inte bör föreskrivas i
fråga orn utländsk försvarsuppfinning,
4.8
Patentansökan i annat land m. m.
Enligt
den nu gällande lagen gäller ett generellt förbud att ansöka om patent på
svensk försvarsuppfinning i utlandet, Granskningsnämndens befogenhet att
meddela beslut om fortsatt hemlighållande har emellertid ansetts innefatta rätt
att medge dispens från förbudet (prop, 1962: 189 s, 20), Utvecklingen på krigsmaterielområdet
har medfört ett vidgat utbyte länder emellan av erfarenheter och materiel. Som
jag tidigare nämnde måste materiel för det svenska försvaret i viss
utsträckning inköpas i utlandet och ibland måste konstraktioner anförtros åt
utländska företag. Det förekommer emellertid också att svenska företag säljer
krigsmateriel till främmande stater och utför konstraktioner åt dem.
Möjligheter bör därför enligt arbetsgrappen finnas att exploatera svensk
försvarsuppfinning i utlandet under föratsättning att garantier lämnas att
uppfinningen hålls hemlig i den främmande staten.
Arbetsgrappens förslag att
Kungl. Maj:t under angiven förutsättning skall kunna ge tUlstånd tiU att
patentansökan görs utomlands har inte föranlett några erinringar från
remissinstansernas sida. Jag kan också för egen del biträda förslaget. Som
framgår av vad jag nyss har anfört innebär inte förslaget i sak någon
förändring i förhållande till vad som nu gäller. Granskningsnämnden har ansetts
ha befogenhet att meddela dispens från förbudet att ansöka om patent utomlands
på hemlighållen svensk försvarsuppfinning. Såsom granskningsnämnden har uttalat
är dessa dispensärenden ofta känsliga och av stor betydelse. Förslaget att
beslut i sådana frågor i fortsättningen skall fattas av Kungl, Maj:t bör därför
godtas,
Stockholms
tingsrätt har ifrågasatt om särskilt medgivande bör krävas för ansökan om
patent i utlandet av uppfinning som utlänning gjort
Prop.
1971:138 42
vid
tillfäUigt besök i Sverige, Det torde emeUertid höra tiU säUsynthe-tema att utiänningar
på tillfälliga besök i vårt land gör försvarsuppfinningar under besöket, I
vart faU torde företeelser av detta slag vara så marginella att de inte förtjänar
den uppmärksamhet som ett särskilt undantag i lagen skulle innebära.
En
svår fråga är, om man skall införa en dispensmöjUghet även när det gäUer
förbudet att yppa hemlig svensk försvarsuppfinning, nämUgen i fråga om yppande
för utländsk intressent i samband med affärsuppgörelse e. d. Arbetsgruppen har
övervägt denna fråga och besvarat den nekande. Sveriges industriförbund har
däremot i sitt remissyttrande framhävt den betydelse som svensk industri
tillmäter en dispensmöjlighet på denna punkt.
Intresset
av att upprätthålla lagens effektivitet talar givetvis emot en
dispensmöjlighet, A andra sidan kan man inte bortse från att det ibland,
framför allt i koncernförhållanden, kan vara ett berättigat intresse för ett
företag att kunna delge ett annat företag en försvarsuppfinning som gjorts inom
det förstnämnda företaget. Ett sådant intresse kan föreligga t, ex, i
relationen mellan moder- och dotterbolag som båda är svenska eller av vUka det
ena är svenskt och det andra utländskt. Under sådana förhållanden anser jag att
det genom en dispensbestämmelse i lagen bör öppnas möjlighet att avvika från
det principiella förbudet att yppa sådan uppfinning. Med hänsyn till karaktären
av prövningen och till att de avgöranden som det här gäller ofta är känsliga,
bör prövningen läggas i Kungl. Maj:ts hand.
4.9
Statens övertagande av uppfinning
Enligt
nu gäUande lag kan uppfinnaren eller hans rättsinnehavare i ärende rörande
fortsatt hemlighållande av svensk försvarsuppfinning eller rörande hävande av
sekretess på sådan uppfinning begära, att staten skall överta uppfinningen.
Har staten i sådant fall inte inom tre månader efter det granskningsmyndigheten
meddelat beslut om fortsatt hemlighållande genom expropriation eller annorledes
förvärvat all rätt till uppfinningen, upphör förbudet att gälla vid utgången av
denna tid, Kungl, Maj:t kan dock i särskilda fall förlänga tremånadersfristen
med ytterligare högst tre månader.
Arbetsgruppen
föreslår att i den nya lagen tas in bestämmelser som i huvudsak motsvarar vad
som nu gäller. Kravet på att yrkande skall framställas i ärende om fortsatt hemUghållande
eller hävande av sekretess föreslås dock slopat. I stället föreslås att
begäran om övertagande görs hos nämnden som i detta ärende på nytt prövar
frågan om uppfinningens hemlighållande och i förekommande fall överlämnar
framställningen om övertagande till Kungl. Maj:t för avgörande.
Styrelsen
för teknisk utveckling har uttalat att ändamålet med den
Prop.
1971:138 43
föreslagna
prövningen av frågan om uppfinningens hemUghållande är oklar och att någon
tidsfrist för prövningen inte har angetts. Jag vill på denna punkt först
framhålla, att om man i enlighet med arbetsgruppens förslag slopar kravet på
att begäran om statens övertagande av uppfinningen skall framstäUas i samband
med ärende om fortsatt hemlighållande eller om hävande av sekretess det är
naturligt och i uppfinnarens intresse, att granskningsnämnden på nytt prövar
frågan om uppfinningens hemUghållande när en separat ansökan om statens
övertagande av uppfinningen görs. En förutsättning är dock att denna prövning
inte medför tidsutdräkt. För att skapa garanti fördetta bör i instraktionen för
nämnden särskilt anges att nämndens prövning skall ske utan dröjsmål. Vidare
anser jag i likhet med försvarets materielverk, att utgångspunkten för den
frist inom vilken staten skall överta uppfinningen bör vara ingivandet av
begäran om statens övertagande av uppfinningen och inte, som arbetsgrappen
föreslagit, beslutet om fortsatt hemlighållande.
Vad
angår den tidsfrist som skall gälla för statens övertagande av uppfinningen
har olika meningar yppats bland remissinstanserna. Önskemål har förts fram både
om en förlängning och om en förkortning av den frist som arbetsgrappen har
föreslagit. För min del finner jag det vara betydelsefullt att uppfinnaren får
tillräcklig tid för att före prioritetsårets utgång ansöka om patent på
uppfinningen i andra länder. I denna riktning verkar mina nyss framförda
förslag att förkorta granskningsfristen och att som utgångspunkt för den frist
som skall gälla för statens övertagande av uppfinning räkna ingivandet av
begäran om sådant övertagande. Det kan emellertid inte bortses från att den
sistnämnda ändringen stäUer ökade krav på de stadiga myndigheter som har att bedöma
frågan om övertagande av uppfinningen. Jag finner det därför nödvändigt att som
en konsekvens av min ståndpunkt i fråga om utgångspunkten för fristen förlänga
den primära fristen från tre till fyra månader. Jag vill då å andra sidan
förorda att den tid varmed Kungl. Maj:t kan förlänga den primära fristen
reduceras till två månader.
4.10
Ersättning av aUmänna medel
Eftersom
försvarsuppfinningar hålls hemliga av hänsyn till samhällets försvarsintressen,
bör den enskUde erhålla ersättning för den skada som hemlighållandet medför
och, vid expropriation, för uppfinningens värde eUer för nyttjanderätten.
Statens skyldighet att utge ersättning torde f, ö, utgöra ett effektivt
korrektiv mot att expropriation sker annat än när viktiga försvarsintressen
påkallar det. De bestämmelser om rätt till ersättning som finns i FufL har i
allt väsentligt oförändrade tagits upp i arbetsgruppens förslag. Medan det i
den gällande lagen talas om att "skälig ersättning" skall utgå
föreslår dock arbetsgruppen
Prop.
1971:138 44
att
det skall föreskrivas att "ersättning" skall utgå. Denna fråga diskuterades
vid genomförandet av 1946 års lagstiftning med anledning av att det under
remissbehandlingen hade rests krav på att det i bestämmelsen borde sägas att
"full' ersättning skall utgå i stället för "skälig" ersättning.
Föredragande departementschefen uttalade därvid (prop, 1946: 342 s, 32) att
frågan om ersättning i regel borde bedömas lika oavsett vilket uttryck som
begagnades, Å andra sidan kunde man enligt hans mening inte helt bortse från
att ersättningen i vissa fall borde fastställas enligt billighetsgrundsatser.
Han nämnde särskilt det fallet att en uppfinning exproprieras helt från en
uppfinnare som är svensk och kanske till och med tillhör svenska krigsmakten.
Uppfinnaren borde i ett sådant fall inte vara berättigad till den högsta
ersättning som han kunnat få vid en försäljning av uppfinningen till en
stormakt. Med hänsyn härtUl ansåg departementschefen att någon ändring av
bestämmelsens lydelse inte borde ske.
Jag
delar den uppfattning som uttalades i 1946 års proposition. Utrymme för att i
undantagsfall jämka ersättningen på grand av bUlig-hetshänsyn bör därför lämnas
i lagen. Jag vill emellertid understryka att huvudprincipen bör vara att
uppfinnaren skall hållas helt skadeslös för den ekonomiska förlust som han
lider på grand av tvångsingripande enligt lagen.
Styrelsen för teknisk
utveckling har påvisat att en förutsättning för ersättning enligt förslaget är
att beslut meddelas om fortsatt hemUghållande av uppfinningen. Ersättning
synes alltså inte kunna utgå för de svårigheter och onyttiga kostnader som kan
bli en följd av hemlighållandet under granskningstiden i det fallet att beslut
om fortsatt herrUighållande inte meddelas. EnUgt min mening skulle det
emellertid föra för långt att införa en rätt tUl sådan ersättning. Någon
ekonomisk förlust av betydelse torde som regel inte drabba uppfinnaren under
den relativt korta tid som det här är fråga om. Förlusten torde i vart fall
inte överstiga vad som får anses vara en skälig uppoffring från medborgarnas
sida för att vitala samhällsintressen skall bli tillgodosedda, HärtUl kommer
att det torde ställa sig mycket svårt att påvisa en eventueU skadas storlek.
Jag är därför inte beredd att föreslå någon ändring i arbetsgrappens förslag på
denna punkt.
4.11
Straffbestämmelser m. m.
I 11
§ FufL föreskrivs att den som till följd av lagens bestämmelser vinner kännedom
om uppfinning som sägs i lagen inte får utnyttja vad han erfarit eller i
oträngt mål yppa något därom. Bryter någon mot förbud mot offentliggörande av
uppfinning eller mot bestämmelsen i 11 §, skall han enligt 12 § straffas med
dagsböter eller fängelse, om inte gärningen enligt annat lagrum är belagd med
strängare straff.
45
Arbetsgruppen
har föreslagit att i huvudsak motsvarande bestämmelser tas in i den nya lagen.
Under remissbehandlingen har endast Stockholms tingsrätt haft några erinringar
på denna punkt. Tingsrätten har framhålUt att det inte torde behövas någon
särskild bestämmelse om förbud att yppa försvarsuppfinning eftersom de i 4 och
14 §§ förslaget (motsvarar 4, 10 och 16 §§ i departementsförslaget) uppställda
förbudsreglema torde gälla generellt. Vidare bör enligt tingsrätten förbudet
mot obehörigt utnyttjande gälla oberoende av på vilket sätt kännedom om
uppfinningen har erhållits. Jag ansluter mig till uppfattningen att något
särskilt förbud mot yppande av försvarsuppfinning inte behövs vid sidan av de i
lagen tidigare upptagna förbudsbestämmelserna. Vad beträffar den nuvarande
bestämmelsen om förbud att utnyttja kunskapen om en uppfinning anser jag att
någon motsvarande föreskrift inte bör tas in i lagen. Förbudet att
offentliggöra eller på annat sätt yppa en uppfinning måste anses täcka alla
former av obehörigt 3fppande liksom också sådana fall, där utnyttjandet av
kunskap om uppfinningen leder till att denna blir allmänt känd. Ett obehörigt
utnyttjande av en hemlig försvarsuppfinning som inte medför att sekretessen
röjs, bör uppenbarligen inte straffbeläggas i denna lag. I enlighet härmed bör
i lagen endast tas in en straffbestämmelse avseende brott mot förbud att
offentliggöra eller på annat sätt yppa försvarsuppfinning eller att ansöka om
patent eller annan skyddsrätt på uppfinningen i utlandet.
Under remissbehandlingen
har riktats kritik mot arbetsgruppens förslag att i lagen ta in en hänvisning
till vissa bestämmelser i sekretesslagen. Bl. a, har framhållits att
hänvisningen är överflödig, eftersom sekretesslagens bestämmelser ändå måste
beaktas. Jag delar denna uppfattning och förordar att någon sådan hänvisning
inte tas upp i lagen.
4.12
Formerna för lagstiftningen
En
övergång från ett system med hemligt patent till vilandeförklaring och
sekretessbeläggning av patentansökan förutsättter vissa ändringar i FufL, Som
framgått av vad jag tidigare har anfört behöver också andra sakliga ändringar
göras, HärtUl kommer att lagen genom de ändringar i denna som har genomförts
tidigare kommit att brista i systematiskt avseeende, I likhet med arbetsgruppen
och flertalet remissinstanser anser jag därför att FufL bör ersättas av en
helt ny lag.
Mot bakgrund av att
erfarenheten visat att det föreligger ett behov av lagstiftning om
försvarsuppfinningar även i fredstid har arbetsgruppen föreslagit att den nya
lagens giltighet inte görs tidsbegränsad. Som jag tidigare anfört föreUgger det
i undantagsfall behov av att hemlighålla en försvarsuppfinning. Det finns
enligt min mening inte anledning anta annat än att detta förhållande kommer
att bestå under över-
46
skadlig
framtid. Jag delar därför uppfattningen att den nya lagen bör göras permanent.
Eftersom
i viss utsträckning skilda bestämmelser måste gälla för svenska respektive
utländska försvarsuppfinningar anser jag det lämpligt att, såsom arbetsgruppen
föreslagit, dela upp lagen i två centrala huvudavsnitt, vilka bör föregås av
ett inledande avsnitt med allmänna bestämmelser, I ett avslutande avsnitt bör
tas upp straff- och rättegångsbestämmelser m. m,
I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lag om försvarsuppfinningar.
Förslaget
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
Rörande
de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vill jag ytterUgare anföra följande.
5
Specialmotivering
Den
nya lagen har i enlighet med vad arbetsgruppen föreslagit benämnts "lag
om försvarsuppfinningar".
Lagförslaget
innehåller 22 paragrafer, I 1 § definieras begreppet försvarsuppfinning och
där anges även hur begreppet krigsmateriel skall bestämmas, 2 och 3 §§
innehåller bestämmelser om granskningsnämnden för försvarsuppfinningar, I 414
§§ finns regler om svenska försvarsuppfinningar och i 1518 §§ om utländska
försvarsuppfinningar, I 19 och 20 §§ meddelas vissa bestämmelser om ansvar och
skadestånd, 21 § innehåller en processuell bestämmelse och 22 § en
besvärsregel,
1
§
Paragrafen
motsvarar 1 § i arbetsgruppens förslag. Den innehåller regler om innebörden av
begreppen försvarsuppfinning och krigsmateriel.
Begreppet
försvarsuppfinning definieras i första stycket såsom uppfinning som särskilt
avser krigsmateriel. Någon motsvarande definition finns inte i FufL, Av dess 1
§ och de hänvisningar till denna som görs i andra bestämmelser i FufL framgår
emellertid att lagen i första hand avser "uppfinning som har särskilt
avseende å krigsmateriel". Enligt 7 § första stycket FufL omfattar
emellertid Kungl. Maj:ts rätt att förordna att uppfinning får utnyttjas för
statens räkning alla slag av uppfinningar som är av särskild beydelse för
försvaret, således även sådana som inte är huvudsakUgen inriktade på
krigsmateriel. Såsom framgår av den allmänna motiveringen anser jag dock att
en motsvarande bestämmelse inte bör tas in i den nya lagen. Vid sådant
förhållande kommer samtliga regler i den nya lagen att avse endast krigsmaterieluppfinningar.
47
Det
är då av systematiska skäl lämpligt att inleda lagen med en bestämmelse som
anger vilket slag av uppfinningar som lagen omfattar.
Liksom
enligt FufL avses med uppfinning som särskilt avser krigsmateriel sådan
uppfinning som är speciellt inriktad på att användas som krigsmateriel eller
för sådan materiel. Utanför lagens tillämpningsområde faller således
uppfinning som huvudsakligen är avsedd för civila ändamål, även om den också
kan användas för krigsmateriel eller i övrigt är av betydelse för försvaret,
Sveriges
industriförbund har i sitt remissyttrande uttalat att, även om avsaknaden av en
definition av begreppet uppfinning hittiUs inte vållat några större problem i
praktiken, det ändå är otillfredsställande att basera en strafflagstiftning på
ett begrepp, som är så oklart till sin konkreta innebörd. Förbundet framhåller
att hänvisningen till patentlagens förarbeten ger ringa vägledning eftersom de
straffrättsliga konsekvenserna av försvarsuppfinningslagen skall inträda även
när fråga är om icke patenterbara uppfinningar. Förbundet nämner vidare att en
sökande i en patentansökan, som särskilt avser krigsmateriel men som i och för
sig är utan betydelse för försvaret, kan ha redogjort för vissa fakta som
saknar betydelse för uppfinningen men som av militära sekretesskäl inte bör
offentliggöras, I sådana fall bör enligt förbundets mening sökanden få
tillfälle att avlägsna ifrågavarande uppgifter och få ansökningen behandlad som
en vanlig öppen ansökan. I de fall där någon uppfinning inte kan anses
föreligga men det är önskvärt att ansökningen hemlighålls, t, ex, därför att
det är olämpligt att avslöja på vilket område landets försvarsintresse är
inriktat, utgår förbundet från att något hemlighållande enligt denna lag inte
kan komma i fråga utan att sekretessbehovet tillgodoses i annan ordning. Genom
att begreppet uppfinning inte närmare preciserats kan emellertid här uppkomma
vissa gränsfall. Vid låga krav på uppfinning kan lagen få en mycket vid till-lämpning
till nackdel för sökanden.
Med
anledning av de synpunkter som industriförbundet framfört vill jag framhålla
att det i skilda situationer kan vara tveksamt om en viss prestation skall
anses som en uppfinning eller inte. Helt allmänt kan dock sägas att det skall
vara fråga om tekniska nyskapelser. I rättspraxis och doktrin har ett tämligen
fast patenträttsligt uppfinningsbegrepp utbildat sig. För att en uppfinning
skall föreligga anses det böra krävas att den har teknisk karaktär och teknisk
effekt och att den är reproducerbar (jfr prop. 1966: 40 s. 54). Det möter
enligt min mening inte något hinder från rättssäkerhetssynpunkt att använda
termen uppfinning i StraffrättsUgt sanktionerade lagbestämmelser. DärtiU
kommer att det knappast är möjligt att i stället för ordet uppfinning utforma en
definition som ger större ledning vid tUlämpningen i konkreta fall.
Uppfinningsbegreppet synes inte heller hittUls ha förorsakat några problem i
den praktiska tillämpningen av FufL,
48
Vad
angår det av förbundet berörda fallet att någon i en patentansökan avseende en
uppfinning som inte behöver hållas hemlig redogjort för vissa fakta, som är
utan betydelse för uppfinningen men som av militära sekretesskäl inte bör
offentliggöras, bör också enligt min mening sökanden i ett sådant fall få
tillfälle att avlägsna de hemliga uppgifterna ur ansökningen. Någon särskild
föreskrift härom torde dock inte vara erforderlig.
Vad
beträffar det fallet att det inte föreligger en uppfinning men
patentansökningen ändå bör hemUghållas, t, ex, därför att det är olämpligt att
avslöja på vUket område landets försvarsintresse är inriktat, vill jag
framhålla att en föratsättning för att försvarsuppfinningslagens sekretessregler
skall tUlämpas är att det föreligger en uppfinning. Jag delar aUtså förbundets
uppfattning att ansökningen i det nämnda fallet inte kan hemlighållas med stöd
av försvarsuppfinningslagen. Frågan om handlingens hemlighållande får i stället
bedömas enligt sekretesslagen.
Enligt
andra stycket får Kungl, Maj:t meddela bestämmelser om vad som avses med
krigsmateriel i lagen. Motsvarande bestämmelse finns i FufL 1 § tredje stycket.
Som framgår av den allmänna motiveringen (4,2) bör bestämmelser om vilka slag
av krigsmateriel som skall omfattas av lagen även i fortsättningen meddelas i
administrativ ordning.
Arbetsgrappen
har föreslagit att bestämmelserna om vad som skall anses som krigsmateriel i försvarsuppfinningslagen
anknyts till 1944 års kungörelse om förbud mot utförsel från riket av
krigsmateriel. Förslaget har godtagits av flertalet remissinstanser och jag
anser också för egen del att en sådan lösning i princip är lämplig. Någon
formell anknytning bör det dock inte vara fråga om. Jag vill nämligen inte utesluta,
att det kan förekomma att också andra slag av krigsmateriel än de som avses i
1949 års kungörelse bör omfattas av försvarsuppfinningslagen. Sådana behov bör
kunna tillgodoses inom ramen för de föreskrifter Kungl, Maj:t meddelar med stöd
av förevarande bestämmelse. Denna har därför getts en sådan utformning att Kungl.
Maj:t står formellt helt obunden av föreskrifter i andra författningar.
23
§§
I
dessa paragrafer, som motsvarar 23 §§ i arbetsgruppens förslag, ges
bestämmelser om granskningsnämnden. Motsvarande bestämmelser finns nu i
kungörelsen (1946: 764) med vissa föreskrifter angående till-lämpningen av
lagen den 29 november 1946 (nr 722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar
av betydelse för försvaret,
I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående (4.6) bör i lagen tas in
bestämmelse om den nämnd som skall fuUgöra granskningsuppgifter enligt lagen. 12
föreskrivs därför att fråga om hemUghållande av försvarsuppfinning prövas av
granskningsnämnden för försvarsuppfinningar.
Prop. 1971:138 49
I 3 § första stycket ges bestämmelser om nämndens
sammansättning och utseende av ledamöter i nämnden. Liksom hittiUs skall
nämnden bestå av sju ledamöter. I nämnden bör ingå representanter för näringslivet
samt företrädare för patent- och registreringsverket och de statliga
myndigheter som besitter särskild sakkunskap rörande försvarsuppfinningar. Jag
anser det inte nödvändigt att i lagen närmare reglera nämndens sammansättning.
Till skUlnad från vad som gäller enligt den nuvarande tillämpningskungörelsen
bör en eller flera ersättare kunna förordnas för ledamot av nämnden och
föreskrift härom har därför tagits in. Ledamöter och ersättare skall förordnas
av Kungl. Maj:t.
Bestämmelser om beslutförhet och omröstning återfinns i 3
§ andra stycket. Där föreskrivs att nämnden är beslutför när ordföranden och
tre andra ledamöter är närvarande. Det är dock givetvis önskvärt att sä många
ledamöter som möjligt deltar i nämndens avgöranden, framför allt när beslut
skall fattas i viktigare ärenden. Omröstningsregeln har utformats i enlighet
med vad som i allmänhet gäller för kollegiala beslut hos
förvaltningsmyndigheterna. Beslut fattas med enkel majoritet och vid lika
röstetal har ordföranden utslagsröst.
Arbetsgruppen har i sitt förslag tagit upp en bestämmelse
om att rättegångsbalkens jävsregler i tillämpliga delar skall gälla för
ledamot av nämnden. Jag vill med anledning därav erinra om att
förvaltningslagen (1971: 290), som träder i kraft den 1 januari 1972, i 4 och 5
§§ innehåller utförliga jävsregler. Visserligen finns enligt 1 §
förvaltningslagen möjlighet att i de frågor som regleras i lagen meddela
härifrån avvikande bestämmelser men jag anser inte att något sådant behov
föreligger i detta fall. Någon jävsregel har därför inte tagits upp i lagen
utan förvaltningslagens bestämmelser blir automatiskt tillämpliga.
4 §
Paragrafen innehåller en definition av begreppet svensk
försvarsuppfinning och ett generellt förbud att offentliggöra eller på annat
sätt yppa sådan uppfinning. Motsvarande bestämmelser finns i 1 § första stycket
FufL och 4 § arbetsgruppens förslag.
Arbetsgruppen har i överensstämmelse med 1 § första
stycket FufL definierat svensk försvarsuppfinning som försvarsuppfinning som tUlkommit
i Sverige eller tillhör någon som är bosatt i Sverige. Ett par remissinstanser
har påpekat att definitionen inte tar hänsyn till sådana uppfinningar som
tillhör juridiska personer. Jag vill i detta sammanhang påpeka att departernentschefen
i samband med genomförandet av 1942 års lagstiftning (prop. 1942: 204 s. 32)
uttalade att under uttrycket "någon som är bosatt härstädes"
inbegrips även juridisk person vars styrelse har sitt säte här i riket. Jag
anser emellertid att ett förtydligande på denna punkt är önskvärt.
I enlighet med det anförda föreskrivs i förevarande
paragraf i de-
4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 138
Prop.
1971:138 50
partementsförslaget
att svensk försvarsuppfinning är uppfinning som tiUhör här bosatt fysisk person
eller tUlhör svensk juridisk person.
Med
svensk juridisk person avses bolag, förening eller liknande vars styrelse eller
ledande organ har sitt säte i Sverige. Huruvida någon är bosatt här får bedömas
med hänsyn till faktiska förhållanden och med ledning av
folkbokföringsförordningens bestämmelser,
Sveriges
industriförbund har framhållit att det vid lagens tillämpning kan uppstå vissa
komplikationer såvitt gäller licensavtal mellan företag i olika länder där
licensgivare och licenstagare förbinder sig att till varandra upplåta licens
på eventuella förbättringsuppfinningar. Sådana överenskommelser kan förekomma
både i koncernförhållanden och mellan självständiga företag. Jag vill med
anledning härav endast framhålla, att det torde följa av allmänna svenska
rättsgrundsatser att avtal som strider mot straffsanktionerade lagregler inte
är bindande. Föreligger sålunda genom avtal förpliktelse till framtida
överlåtelse av uppfinningar, torde denna förpliktelse inte kunna göras
gällande i fråga om uppfinning som skall hållas hemlig enligt försvarsuppfinningslagen.
Enligt
förevarande bestämmelse får svensk försvarsuppfinning inte offentliggöras eller
på annat sätt obehörigen yppas innan gransknings-nämnden enligt vad som
föreskrivs i lagen prövat om uppfinningen skall hållas hemlig. Bara sådana
former av yppande som kan leda till att uppfinningen blir känd bör omfattas av
förbudet. Det ligger i sakens natur att uppfinnaren i vissa fall måste kunna ge
andra personer kännedom om uppfinningen, t. ex. medarbetare eller patentombud.
För att markera detta har angivits att endast sådant yppande som sker "obehörigen"
är förbjudet enligt denna bestämmelse.
Motsvarande
bestämmelse i FufL och i arbetsgruppens förslag innehåller också förbud mot
att utom riket ansöka om patent på uppfinningen. I enlighet med vad jag har
anfört tidigare (4.8) bör ett sådant förbud gäUa men med möjlighet för Kungl. Maj:t
att ge dispens från förbudet. En bestämmelse i ämnet har i
departementsförslaget tagits upp i 10 §.
5
§
Paragrafen
innehåller regler om hur frågan om hemlighållande av svensk försvarsuppfinning
aktualiseras hos granskningsnämnden. Motsvarande bestämmelser finns i 2 §
första stycket och 3 § FufL samt i 5 och 6 §§ arbetsgruppens förslag.
När
ansökan om patent på svensk försvarsuppfinning har gjorts åligger det enligt
första punkten patentverket att hålla ansökan tillgänglig för
granskningsnämnden, som skall pröva om uppfinningen skall hållas hemlig.
Flertalet ärenden hos nämnden torde aktualiseras på detta sätt.
För
den händelse uppfinnaren inte ansöker om patent, bör det likväl finnas
möjlighet för honom att få frågan om uppfinningens hemlighål-
Prop. 1971:138 51
lande
prövad. Även en utomstående bör i sådant fall, om hans rätt är berörd, kunna få
prövning av frågan om uppfinningen skall hållas hemlig. I enlighet härmed
föreskrivs i andra punkten att den som vill att en svensk försvarsuppfinning,
på vilken patent inte har sökts, skall få offentiiggöras eller eljest yppas
skall hos granskningsnämnden ansöka om prövning om uppfinningen skall hållas
hemlig.
6
§
I
denna paragraf anges förutsättningarna för att granskningsnämnden, när fråga
om hemlighållande av en svensk försvarsuppfinning har aktualiserats hos nämnden
enligt 5 §, skall kunna förordna att uppfinningen skall hållas hemlig.
EnUgt
2 § andra stycket och 3 § FufL gäller att granskningsnämnden får förordna om
fortsatt hemlighållande om den finner att uppfinningen är av sådan betydelse
för försvaret att den alltjämt bör hållas hemlig. Arbetsgruppens förslag
innebar inte någon ändring i denna del. Som jag tidigare har anfört bör det
emellertid av lagtexten klart framgå att möjligheten att hemlighålla en svensk
försvarsuppfinning skall tillgripas bara i undantagsfall och när väsentUga
försvarsintressen påkallar det. I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i
förevarande paragraf i departementsförslaget, att granskningsnämnden, om den
vid prövning som avses i 5 § finner att uppfinningen är av väsentlig betydelse
för försvaret, skall förordna att uppfinningen inte får offentliggöras eller på
annat sätt obehörigen yppas.
Vid
prövningen måste särskUt värderas vilka ölägenheter ett hemlighållande skulle
innebära för den fortsatta tekniska utvecklingen och samhällets intresse av att
kunna tillgodogöra sig uppfinningen för civila ändamål. Kan dessa olägenheter
eller detta intresse antas vara betydande, bör förordnande om att uppfinningen
skall hållas hemlig inte meddelas annat än om det från försvarssynpunkt är ett
vitalt intresse att uppfinningen hålls hemlig. Om däremot uppfinningen är av så
speciell natur att den har ringa praktisk betydelse utanför krigsmaterielområdet,
behöver inte lika stränga krav uppstäUas när det gäller uppfinningens betydelse
för försvaret. Även i sådant fall bör dock av hänsyn till intresset av att
forskningen får tillgång till tekniska nyskapelser starka skäl föreligga för
att beslut om hemlighåUande skall få meddelas.
Om
granskningsnämnden fattar beslut av innebörd att uppfinningen inte är av
väsentlig betydelse för försvaret och det därför saknas förutsättningar för
fortsatt hemlighållande, upphör det förbud som föreskrivs i 4 §
departementsförslaget att offentliggöra eller på annat sätt yppa uppfinningen
att gälla. Detta framgår av att förbudet i 4 § gäller endast intill dess
granskningsnämnden prövat sekretessfrågan.
Prop.
1971:138 52
7
§
Enligt
denna paragraf, som motsvarar 7 § i arbetsgruppens förslag, gäller en tidsfrist
för granskningsnämndens prövning rörande uppfinning på vilken patent har
sökts. Bestämmelsen motsvarar 7 § arbetsgrappens förslag och 2 § fjärde
stycket FufL.
För
att uppfinnaren om uppfinningen inte skall håUas hemlig skall kunna
ansöka om patent på uppfinningen utomlands före det s. k. prioritetsårets
utgång, är det nödvändigt att granskningsnämnden prövar frågan om
uppfinningens hemlighållande inom en förhållandevis kort tid. I enlighet med de
överväganden som jag har redovisat i det föregående (4.7) anges i paragrafen
att granskningsnämndens beslut om fortsatt hemlighållande skall meddelas inom
tre månader från den dag då beskrivning över uppfinningen med tUlhörande
ritning och patentkrav på svenska har inkommit tiU patentmyndigheten. Med
denna bestämning av utgångspunkten för granskningsperiodens beräkning uppnås
överensstämmelse med de krav på patentansökans innehåll som gäller enligt 9 §
andra stycket PatL. Den nya lydelsen innebär inte någon ändring i förhållande
till vad som nu gäller i fråga om granskningsperiodens början, eftersom 2 §
fjärde stycket FufL i praxis ansetts ha samma innebörd,
I
paragrafen föreskrivs, att om granskningsnämnden inte inom den föreskrivna
tiden meddelat beslut om fortsatt hemlighållande, uppfinningen upphör att vara
hemlig enligt försvarsuppfinningslagen. Såvitt gäller hemlighållande av
ansökningshandlingarna i patentärendet gäller vanliga regler. Enligt 23 §
sekretesslagen får handlingarna inte utan sökandens samtycke utlämnas till
annan i vidare mån än som följer av gällande patentlagstiftning. Detta innebär
att, även efter det att uppfinningen inte längre behöver hållas hemlig enligt försvarsuppfinningslagen,
handlingarna i patentärendet är hemliga till den tidpunkt när de enligt 22 § PatL
skall offentliggöras.
För
det fall att frågan om hemlighållande inte aktualiseras genom en patentansökan
utan genom en särskild ansökan till nämnden, föreskrivs i den gällande lagen
inte någon särskild tidsfrist utan endast att granskningsnämnden skall pröva
frågan utan dröjsmål. Motsvarande föreskrift har tagits upp i arbetsgruppens
förslag. För egen del anser jag att någon särskild regel om detta inte behövs i
lagen utan att en sådan föreskrift lämpligen bör tas in i instruktionen för
nämnden. Såsom tidigare framhållits följer av 4 § departementsförslaget att,
om granskningsnämnden vid sin prövning av en ansökan enligt 5 § andra stycket
finner, att uppfinningen inte är av väsentlig betydelse för försvaret,
uppfinningen därefter får offentliggöras.
Prop.
1971:138 53
8§
Paragrafen
innehåller regler angående nämndens skyldighet att om pröva förordnande om att
uppfinning skall hållas hemlig. Motsvarande bestämmelser finns i 8 § arbetsgrappens
förslag och i 2 § tUlämpningskungördsen tiU FufL.
På grund av den snabba
tekniska utvecklingen finns det i regel inte något behov av att hålla en
försvarsuppfinning hemlig under någon längre tid. Rent faktiskt kan det ofta
också vara svårt att hålla uppfinningen hemlig sedan den krigsmateriel som
uppfinningen avser kommit i produktion och börjat användas inom krigsmakten.
Det är därför angeläget att granskningsnämnden, sedan den förordnat att en uppfinning
skall hållas hemlig, med jämna mellanrum tar upp frågan om hemlighållandet till
omprövning. I enlighet med arbetsgrappens förslag har därför bestämmelser
angående omprövning tagits in i lagen. Bestämmelserna innebär att omprövning av
förordnandet skall ske inte bara när särskild ansökan härom har gjorts utan så
snart anledning föreligger och minst en gång om året. Särskild ansökan kan
göras inte bara av uppfinnaren utan också t. ex. av den som fått sin ansökan om
patent vilandeförklarad därför att den kolliderar med en tidigare ingiven
ansökan om patent på en hemlig försvarsuppfinning. Särskild an- ledning till
omprövning kan föreligga t. ex. när ansökan om patent på uppfinningen har avskrivits
eller avslagits. Om nämnden finner att uppfinningen inte längre är av
väsentlig betydelse för försvaret, skall den givetvis upphäva förordnandet om
att uppfinningen skall hållas hemlig.
9 §
Enligt
denna paragraf kan Kungl, Maj:t medge dispens från förbudet för annan att yppa
en försvarsuppfinning. Bestämmelsen saknar motsvarighet såväl i arbetsgruppens
förslag som i gällande rätt,
I enlighet med de överväganden
som jag har redovisat i den allmänna motiveringen (4.8) har i paragrafen
tagits in en bestämmelse om att Kungl, Maj:t kan förordna, att uppfinning som
omfattas av ett av granskningsnämnden meddelat förordnande om hemUghållande får
yppas för annan, under förutsättning att hemUghåUandet i övrigt inte' äventyras
härigenom. Dispensbestämmelsen bör tillämpas endast i undantagsfall och bara
under fömtsättning att betryggande garantier lämnas för att sekretessen i
övrigt inte äventyras,
10 §
Paragrafen,
som motsvarar 10 § i arbetsgruppens förslag, innehåller bestämmelser om ansökan
i utlandet om patent på hemlig svensk försvarsuppfinning. Bestämmelsen har i
gällande rätt närmast sin motsvarighet i 1 § första stycket FufL,
Prop.
1971:138 54
Lagens syften skulle uppenbarligen motverkas om det vore tUlåtet
att utom riket ansöka om patent på en hemlig försvarsuppfinning. Detsamma
gäller om det vore tillåtet att ansöka om sådan skyddsrätt som finns i vissa
länders rättssystem och som Ugger nära patenträtten, t, ex, det tyska "Gebrauchsmuster",
I överensstämmelse med gällande lag bör därför uppställas ett generellt förbud
mot att i utlandet ansöka om patent eller annan skyddsrätt. Som jag har
redovisat i den allmänna motiveringen (4,8) finns det emellertid i vissa fall
behov av att kunna ge dispens från förbudet under förutsättning att
uppfinningen hålls hemlig också i det främmande landet. I enlighet härmed
föreskrivs i första punkten att ansökan om patent eller annan skyddsrätt på
svensk försvarsuppfinning som enligt lagen skall hållas hemlig inte får göras i
främmande stat, såvida inte Kungl. Maj:t medger det. Bestämmelsen gäller både
uppfinningar som är hemliga enligt 4 § och uppfinningar som omfattas av ett av
granskningsnämnden enligt 6 § meddelat förordnande.
I andra punkten föreskrivs att medgivande till ansökan
utomlands bara får lämnas under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig
också i den främmande stat där ansökan görs. Befogenhet att meddela sådan
dispens har tidigare ansetts tillkomma granskningsnäranden utan en uttrycklig
regel. Frågan måste emellertid, som jag tidigare har nämnt, anses vara av sådan
vikt att beslutanderätten bör tillkomma Kungl. Maj:t.
I ett remissyttrande har framhållits att fullständiga
garantier knappast kan lämnas för att uppfinningen hålls hemlig i den
främmande staten. Med anledning härav vill jag framhålla att frågan huruvida
garantierna är betryggande får prövas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall mot
bakgrunden av eventuella överenskommelser om patentfrågor i samband med
försvarsleveranser och den i staten gällande lagstiftningen.
11 §
I denna paragraf behandlas frågan om statens skyldighet
att på begäran överta rätten till svensk försvarsuppfinning som skall hållas hemUg.
Motsvarande bestämmelser finns i 9 § arbetsgruppens förslag och i 4 § FufL.
Om förordnande meddelas om att en försvarsuppfinning skall
hållas hemlig har uppfinnaren inte några möjligheter att fritt exploatera uppfinningen.
Såsom framgår av vad jag tidigare har anfört (4.3 och 9) bör i överensstämmelse
med gällande rätt tas in bestämmelser om att uppfinning skall upphöra att vara
hemlig om innehavaren har begärt att staten skall överta uppfinhingen men
sådant övei-tagände inte skett inom viss kortare tid. Som regeLtorde övereiiskommelse
om statens övertagande av uppfinningen komma att träffas i de fall då upp-
Prop.
1971:138 55
tinningen
verkligen har betydelse för försvaret. Kommer sådan överenskommelse inte till
stånd är detta ett tecken på att några bärande skäl för sekretess inte
föreligger. Förevarande bestämmelse blir sålunda av betydelse som en yttersta
garanti mot att uppfinningar hemlighålls i onödan.
I
enlighet med det anförda föreskrivs i första stycket att, när granskningsnämnden
beslutat att en uppfinning skall hållas hemlig, uppfinnaren eller hans
rättsinnehavare hos nämnden kan begära att staten övertar uppfinningen (första
punkten), samt att, om nämnden finner att förordnandet skall bestå,
handlingarna i ärendet skall överlämnas tUl Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer (andra punkten). Enligt andra stycket första punkten upphör
förordnandet om hemlighållande att gälla, om inte staten har övertagit
uppfinningen inom fyra månader efter det att begäran om övertagande inkom till
granskningsnämnden. För att granskningsnämndens prövning av frågan om hemlighåUande
inte skall ta större del av fyramånadersfristen i anspråk än som är nödvändigt,
bör i instraktionen för nämnden föreskrivas att prövningen skall ske utan
dröjsmål.
Den
angivna fyramånadersfristen kan i vissa situationer visa sig vara alltför kort.
Med de stränga krav som uppställs för att förordnande om hemlighållande skall
få meddelas, får det visserligen antas att staten i regel har ett starkt
intresse av att överta uppfinningen. Emellertid kan utredningen om vilken
ersättning som skall betalas för uppfinningen visa sig vara komplicerad. I
undantagsfall bör därför såsom enligt gällande rätt fristen kunna förlängas. I
andra stycket andra punkten föreskrivs därför att Kungl. Maj:t, om särskUda
skäl föreUgger, kan förlänga fyramånadersfristen med ytterligare två månader.
I 4
§ FufL anges att staten skall ha förvärvat all rätt till uppfinningen
"genom expropriation eller annorledes". Enligt min mening är det dock
inte nödvändigt att i lagtexten närmare ange på vilka sätt statens övertagande
av uppfinningen kan ske. Att expropriation kan tUlgripas framgår av 13 §
departementsförslaget. De citerade orden har därför fått utgå.
12
§
I
paragrafen, som motsvarar 11 § i arbetsgruppens förslag, meddelas bestämmelser
om vilandeförklaring av ansökan om patent.
Som
har anförts i den allmänna motiveringen (4.4) bör systemet med hemligt patent
ersättas av ett system som innebär att ansökningen om patent förklaras vilande
så länge uppfinningen hålls hemlig enligt försvarsuppfinningslagen. VUandeförklaring
bör emellertid inte ske förtän ansökan har godkänts för utläggning. Genom att
patentverkets granskning av ansökningen fortsätter fram till godkännandet för utiäggning
tillgodoses uppfinnarens intresse av att få kännedom om patent-
Prop.
1971:138 56
verkets
bedömning av nyhetskrav och patenterbarhet. Enligt vad patent- och
registreringsverket uppgett leder de ansökningar som godkänts för utiäggning i
övervägande antalet fall till patent. Detta innebär i praktiken att så gott
som samtliga icke patenterbara uppfinningar genom avslag eller avskrivning blir
utmönstrade och slutligt avgjorda på detta stadium. Sedan ansökningen godkänts
för utiäggning kan sökanden inte utvidga patentkraven eller på annat sätt
ändra ansökningen i utvidgande riktning. Efter denna tidpunkt torde därför
patentansökningen kunna läggas till grund för en överenskommelse om
överlåtelse av rätten till uppfinningen.
Om
en ansökan om patent avskrivs eller avslås, är detta en omständighet som bör
föranleda granskningsnämnden att enUgt 8 § på nytt pröva frågan om
uppfinningens hemUghållande, Beror avskrivningen eller avslaget på att
uppfinningen inte motsvarar patentlagens patenter-barhetskrav, torde den som
regel inte heller ha den betydelse för försvarsändamål att den bör hållas
hemlig och förordnandet om hemlighållande bör därför upphävas. Däremot kan det
finnas skäl att låta förordnandet bestå, om avskrivningen eller avslaget beror
på formella brister i ansökningen, t. ex. att ansökningsavgift inte har erlagts.
Detsamma kan vara fallet, om ansökningen har avskrivits eller avslagits därför
att den inte skiljer sig tillräckligt mycket från en uppfinning på vilken
patent redan har meddelats. I synnerhet torde anledning kunna föreUgga att låta
förordnandet bestå, om det redan meddelade patentet är hemligt enligt äldre
lag.
Sedan ansökningen har
godkänts för utläggning, skall ansökningen vilandeförklaras. Utläggning och
offentliggörande av ansökningen enligt 21 och 22 §§ PatL skall således inte
ske. Sökanden skall uppenbarligen inte heller på detta stadium avkrävas
tryckningsavgift enligt bestämmelserna i 20 § PatL,
Arbetsgruppen
har föreslagit en bestämmelse av innebörd att 20 23 §§ PatL inte skall
tillämpas på ansökningen så länge den är hemlig enligt lagen. Förslaget kan i
princip godtas. Någon hänvisning till 23 § PatL behöver dock inte tas in,
eftersom denna bestämmelse för sin tUI-lämpning föratsätter att utläggning har
skett och någon hänvisning till detta lagram torde därför inte behövas.
I
enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i första stycket av förevarande
paragraf i departementsförslaget att när ansökan om patent på uppfinning som
avses med förordnande enligt 6 § har godkänts för utiäggning, ansökningen skall
förklaras vilande i avbidan på att förordnandet upphör att gälla (första
punkten) samt att bestämmelserna i 2022 §§ PatL ej skall tillämpas så länge
förordnandet består (andra punkten).
När
granskningsnämndens förordnande om hemlighållande upphör att gälla, skall handlingarna
i patentärendet hållas tillgängliga för envar.
Prop. 1971:138 57
om
den i 22 § andra stycket PatL föreskrivna adertonmånaderstiden har gått ut. Har
denna tid inte gått ut men ansökningen godkänts för utläggning, skall
ansökningen utläggas och handlingarna offentliggöras sedan tryckningsavgift erlagts
eller befrielse härifrån medgivits.
För att ge sökanden
möjlighet att ansöka om patent på uppfinningen i utlandet samtidigt som ansökan
offentliggörs här, har arbetsgrappen föreslagit att nämnden, i samband med
beslut om att uppfinningen inte längre skall vara hemlig, på sökandens begäran
skall kunna förordna att handlingarna i patentärendet inte skaU offentiiggöras
förrän efter viss tid. Patent- och registreringsverket och granskningsnämnden
har framhållit att den föreslagna bestämmelsen innebär att nämnden under en i
lagen inte närmare angiven och inte ens maximerad tid kan sätta patentlagens
offentlighetsregler ur kraft, fastän uppfinningen inte längre skall hållas
hemlig av hänsyn till försvarsintressen. Dessa remissmyndigheter har i stället
förordat att det i försvarsuppfinningslagen föreskrivs att handlingarna inte
skall vara allmänt tillgängliga enligt 22 § PatL förrän efter viss i lagen
bestämd tid, förslagsvis tre månader, med möjlighet för sökanden att begära
ett tidigare offentliggörande.
Jag delar arbetsgruppens
uppfattning att det ibland kan föreligga ett behov av att, när förordnande om
hemlighållande enligt försvarsuppfinningslagen upphör att gälla, uppskjuta patenthandlingarnas
offentliggörande enligt patentiagen. Om nämligen uppfinnaren inte hinner
ansöka om patent i utlandet, innan den svenska ansökan har offentliggjorts, kan
hans ansökan i utiandet drabbas av nyhetshinder. Denna situation uppkommer, om
förordnandet upphör att gälla sedan den i 22 § andra stycket PatL föreskrivna adertonmånaderstiden
gått ut. Har ansökningen godkänts för utläggning när förordnandet upphör att
gälla eller godkänns den för utläggning mycket kort tid därefter, kan det
också uppstå svårigheter för uppfinnaren att ansöka om patent i utlandet innan
offentliggörandet sker. För dessa fall bör därför erforderligt rådrum beredas
uppfinnaren genom att offentliggörandet uppskjuts. I likhet med patentverket
och granskningsnämnden anser jag att en viss bestämd tidsfrist bör anges i
lagen och jag biträder också förslaget att denna bestäms tUl tre månader.
Eftersom bestämmelsen meddelas för att tiUgodose ett uppfinnarens intresse, som
måhända inte alltid föreligger, bör han ha möjlighet att begära att
offentliggörandet sker tidigare,
I enlighet med dessa
överväganden föreskrivs i tredje punkten att när förordnandet om hemlighållande
upphör att gälla patentmyndigheten inte får hålla handlingarna i ärendet
tillgängliga förrän tre månader förflutit från den dag då förordnandet
upphörde att gälla, såvida inte sökanden begär det.
Prop.
1971:138 58
13 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om expropriation av svensk försvarsuppfinning. Den
motsvarar 12 § arbetsgrappens förslag och 7 § FufL,
Såsom jag tidigare har
berört (4.2) bör till skillnad från vad som nu gäUer någon bestämmelse inte tas
in i lagen om rätt för staten att utnyttja uppfinning som inte avser
krigsmateriel. I övrigt överensstämmer förevarande paragraf i
departementsförslaget i huvudsak med gällande rätt, I överensstämmelse med vad
som angetts som föratsättning för hemlighållande av uppfinning föreskrivs dock
att expropriation får ske endast om uppfinningen är av "väsentlig"
betydelse för försvaret. Enligt 7 § FufL gäller som föratsättning att
uppfinningen skall vara av "särskild" betydelse för försvaret. Någon
ändring i sak är inte åsyftad.
14 §
Paragrafen,
som motsvarar 13 § i arbetsgruppens förslag, innehåller regler om ersättning. I
gällande rätt finns motsvarande bestämmelser i 10 § första stycket FufL.
Beträffande
de allmänna överväganden som Ugger till grand för dessa bestämmelser hänvisas tUl
vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (4.10).
Om förordnande av
granskningsnämnden att uppfinning skall hållas hemlig medför skada, skall
enligt första stycket skälig ersättning härför utgå av allmänna medel.
Bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som nu gäller enligt 10 § första
stycket FufL, I sistnämnda lagrum talas emellertid om ersättning för
"skada eller intrång". Bestämmelsen infördes genom 1942 års
lagstiftning. Som motiv för att ersättning skall utgå inte bara för skada utan
också för intrång angavs, att det för uppfinnaren kan vara svårt att
förebringa bevisning om den skada som förordnandet medför och att möjlighet
därför borde lämnas åt domstolarna att i det särskilda fallet bestämma
ersättningen utifrån billighets-hänsyn (prop, 1942: 204 s, 36), Sedan dess har emeUertid
genom tillkomsten av rättegångsbalken (RB) införts en allmän regel om att domstol
kan uppskatta en skada till skäligt belopp när full bevisning om skadan inte
alls eller endast med svårighet kan föras (35 kap, 5 § RB), Med hänsyn härtill
anser jag det inte nödvändigt att "intrång" eller, som arbetsgrappen
föreslagit, "olägenhet" särskilt nämns i lagtexten. Det är f. ö.
önskvärt att bestämmelsen så långt möjligt överensstämmer med terminologin i 58
§ PatL, som föreskriver att vid patentintrång skälig ersättning skaU utges för
(utnyttjandet av uppfinningen och för) den ytterligare skada som intrånget
medfört.
Som jag har sagt tidigare
(4.5) kan rätt tiU ersättning tillkomma inte bara uppfinnaren eller hans rättsinnehavare
utan också annan som lider skada på gmnd av beslutet om hemlighållande. Jag
syftar här på det
Prop. 1971:138 59
fallet
att en ansökan om patent på en icke hemlig uppfinning vilandeförklaras därför
att den kolliderar med en tidigare ingiven ansökan som vilandeförklarats enligt
försvarsuppfinningslagen. För det fallet att patent sedermera meddelas på den
först ingivna ansökan men inte på den senare ingivna, bör visserligen någon
ersättning inte utgå till sökanden i det senast anhängiggjorda ärendet. Denne
kan inte anses ha åsamkats någon skada genom hemlighållandet av den först
ingivna ansökan, eftersom han under alla förhållanden inte skulle ha fått
patent på sin uppfinning och han inte bör försättas i bättre läge än om
beslutet om hemlighållande inte hade meddelats. Om däremot patent inte meddelas
på den först ingivna ansökan men däremot på den senare, kan ekonomisk förlust
ha uppkommit på grund av det dröjsmål med patentets meddelande som beslutet om
hemlighållande medfört. Sökanden i det yngre ärendet kan t. ex. ha gått miste
om licensavgifter. I sådant fall bör han vara berättigad till ersättning av
allmänna medel. Som jag tidigare har nämnt torde emellertid kollisioner av
detta slag över huvud taget bli sällsynta och den situationen att patent inte
meddelas med anledning av den först ingivna ansökningen men däremot på den
senare måste med nödvändighet bli ännu mera sällsynt.
Den
nyssnämnda bestämmelsen i 10 § första stycket FufL avser också det fallet att
beslut om expropriation har meddelats. I likhet med arbetsgruppen anser jag
att en särskild ersättningsregel bör tas in i lagen för expropriationsfallen i
första hand för att tydligt markera att ersättning i dessa faU skall utgå för
äganderätten till uppfinningen eller för rätten att utnyttja denna. Vid sidan
härav kan det emellertid ibland bli aktuellt att också utge ren skadeersättning
för skada t. ex. intrång i innehavarens rörelse som expropriationen medför.
Även sådan skada bör medföra rätt till ersättning.
I
enlighet med det anförda föreskrivs i andra stycket av förevarande paragraf,
att om förordnande har meddelats om expropriation enligt 13 §, skälig
ersättning skall utgå för den rätt som förordnandet avser och för den
ytterligare skada som förordnandet medför.
Som
jag har nämnt tidigare (4.1) anser jag det inte möjligt att ange närmare
riktlinjer för ersättningens bestämmande. Det är givet att det i många fall kan
vara svårt att närmare uppskatta skadans storlek eller, när expropriation sker,
att bedöma vad uppfinningen eller rätten till utnyttjande kan vara värd. Jag
vill emellertid erinra om att ersättningen kan bestämmas i oUka omgångar och
för en tidsperiod i taget. Det kan ofta vara svårt att bedöma hur länge én
uppfinning behöver hållas hemlig och i vilken omfattning den kommer att
utnyttjas. Bestäms ersättningen från tid till annan torde därför möjligheterna
öka att åstadkomma ett så materiellt riktigt resultat som möjligt.
I
tredje stycket som med vissa redaktionella ändringar motsvarar 10 § andra
stycket FufL föreskrivs att Stockholms tingsrätt är behö-
Prop. 1971:138 60
rig
domstol i mål om ersättning enligt denna paragraf. Vidare hänvisas beträffande
tingsrättens och hovrättens sammansättning i sådant mål till 66 och 67 §§ PatL.
15 §
Paragrafen,
som motsvarar 14 § första punkten arbetsgruppens förslag, innehåller en
inledande bestämmelse om utländska försvarsuppfinningar. Den motsvaras i
gällande rätt närmast av 2 § första stycket FufL.
I
paragrafen definieras utländsk försvarsuppfinning som annan försvarsuppfinning
än svensk försvarsuppfinning. Som utländsk försvarsuppfinning anses alltså
varje försvarsuppfinning som gjorts utomlands och vars innehavare inte är i
Sverige bosatt fysisk person eller svensk juridisk person. Ansökan om patent på
en sådan uppfinning skall i likhet med vad som gäUer i fråga om svensk
försvarsuppfinning enligt förevarande paragraf underställas granskningsnämnden
för prövning huruvida uppfinningen skall hållas hemlig. Bestämmelsen torde
inte kräva någon ytterligare kommentar.
16 §
I
denna paragraf anges fömtsättningarna för hemlighållande av utländsk
försvarsuppfinning. Paragrafen motsvarar delvis 14 § andra punkten
arbetsgruppens förslag och har i gällande rätt viss motsvarighet i 1 § andra
stycket och 2 § tredje stycket FufL.
I enlighet med de
överväganden som jag har redovisat i den allmänna motiveringen (4.3) bör lagen
innehålla bestämmelser som gör det möjligt att förordna att utiändsk
försvarsuppfinning skall hållas hemlig i Sverige. I paragrafen behandlas två
olika fall när sådant förordnande skall kunna meddelas. Som förutsättning
härför bör i båda fallen gälla att ansökan om patent på uppfinningen har gjorts
här i riket och att uppfinningen är hemlig enligt lag i främmande stat. Något
praktiskt behov av att hemlighålla andra uppfinningar än sådana som är föremål
för patentansökan eller att hemlighålla uppfinningar som inte hålls hemliga i utlandet
föreligger uppenbarligen inte.
I första punkten behandlas
det fallet att patent på uppfinningen enligt överenskommelse mellan Sverige
och den främmande stat, där uppfinningen hålls hemlig, får sökas här under fömtsättning
att den hålls hemlig också här i landet. För sådant fall föreskrivs att granskningsnämnden
skall förordna att uppfinningen inte får offentiiggöras eller eljest obehörigen
yppas. Någon sakprövning skall således inte ske i dessa fall.
Som
jag nyss nämnde uppställs som krav för att uppfinningen skall hemlighållas att
uppfinningen är hemlig enligt lag i främmande stat, Arbetsgrappen har
föreslagit att som förutsättning skall anges att upp-
Prop. 1971:138 61
tinningen
är hemlig i ursprungslandet. Med "ursprangslandet" torde i detta
sammanhang enligt vanligt språkbruk avses det land där uppfinningen
tillkommit, EnUgt min mening bör emellertid ett hemlighållande alltid ske här
i landet, om uppfinningen är hemlig i en stat med vilken Sverige ingått ett
avtal av nyss nämnd art, oavsett om denna stat är att anse som
"ursprungsland" i nyss angiven mening. Det är t. ex. tänkbart att en
uppfinnare i samband med forskning i annat land än hemlandet har gjort en
uppfinning, som rent faktiskt aldrig röjts där, och att han vid återkomsten
till hemlandet söker patent på uppfinningen. 1 ett sådant fall kan uppfinningen
väl tänkas bli hemlighållen i hemlandet, och om Sverige har ett sekretessavtal
beträffande försvarsuppfinningar med det landet, måste uppfinningen kunna
hemlighållas här även om den inte har formellt hemligstämplats i
"ursprungslandet". Förevarande bestämmelser i departementsförslaget
har utformats i enlighet med dessa överväganden.
Enligt andra punkten kan
förordnande 6m hemlighållande av utländsk försvarsuppfinning meddelas, även om särskUd
överenskommelse inte har träffats mellan Sverige och främmande stat, om
nämligen uppfinningen är av väsentlig betydelse för försvaret. Bestämmelsen
kan främst bli av betydelse för sådana fall då försvaret önskar inköpa krigsmateriel
från ett land med vilket överenskommelse inte har träffats men vars regering i
särskild ordning har lämnat tillstånd till att materiélen får exporteras hit
under förutsättning att uppfinningen hemlighålls här.
17
§
Paragrafen, som motsvarar
15 § arbetsgruppens förslag, innehåller bestämmelser om förfarandet då utländsk
försvarsuppfinning upphör att vara hemlig i utiandet. Lagrummet saknar
motsvarighet i gällande rä«.
Om utländsk
försvarsuppfinning som skall hållas hemlig enligt 16 § departementsförslaget
upphör att vara hemlig i vederbörande främmande stat, skall granskningsnämnden
enligt förevarande paragraf upphäva förordnandet om hemlighållande, om inte
särskilda skäl föreligger att uppfinningen alltjämt hålles hemlig. Beträffande
motiveringen för dessa bestämmelser hänvisas i första hand till vad jag
tidigare har anfört (4.3). Jag vill emellertid här ytterligare framhålla att
en föratsättning för paragrafens tillämpning givetvis är att nämnden får meddelande
om att sekretessen har hävts i utlandet. Detta torde inte, såsom arbetsgruppen
föreslagit, behöva sägas uttryckligen. Genom överenskommelser med vederbörande
myndigheter i berörda främmande stater bör tillses att underrättelser lämnas om
sekretessens hävande.
Prop. 1971:138 62
18
§
Paragrafen,
som motsvarar 16 § arbetsgruppens förslag, innehåller beträffande utiändska
försvarsuppfinningar en hänvisning till vissa i det föregående givna
bestämmelser om svenska försvarsuppfinningar. Den saknar direkt motsvarighet i FufL
men överensstämmer i sak med vad som f. n. gäller.
Enligt
arbetsgruppens förslag skall de bestämmelser som i departementsförslaget
tagits upp i 12 §, i 13 § såvitt avser expropriation av utnyttjanderätt, i 14
§ andra stycket om ersättning vid sådan expropriation samt i 14 § tredje
stycket om laga domstol genom en hänvisningsregel göras tillämpliga i fråga om
utländsk försvarsuppfinning. I dessa delar kan jag biträda förslaget, I två hänseenden
anser jag emellertid att hänvisningen bör göras mer omfattande än enligt
arbetsgruppens förslag.
Enligt sistnämnda förslag
skall bestämmelsen om att Kungl. Maj:t skall kunna förordna att all rätt till
uppfinningen skall avstås till staten (13 § departementsförslaget) inte
tillämpas på utländska försvarsuppfinningar. Förslaget har inte närmare
motiverats. Denna fråga diskuterades i samband med att FufL reviderades år
1962. Föredragande departementschefen uttalade därvid att han inte kunde biträda
ett under remissbehandlingen framfört förslag om att befogenheten för staten
att expropriera all rätt till en försvarsuppfinning inte skulle avse utländsk uppfinning.
Han framhöll emellertid att omständigheterna endast sällan torde vara sådana
att denna befogenhet bör utnyttjas. För egen del ansluter jag mig till dessa
uttalanden och anser följaktligen att hänvisningen i förevarande paragraf även
bör avse rätten att expropriera all rätt till en försvarsuppfinning. Jag vill
framhålla att ett sådant expro-priationsbeslut får anses vara territoriellt
begränsat till Sverige och därför sakligt sett närmast innebära att staten
tillägger sig ensamrätt att utnyttja uppfinningen i Sverige. Görs 13 §
departementsförslaget i enlighet härmed i sin helhet tillämplig på utländsk
försvarsuppfinning, bör som en konsekvens härav också ersättningsbestämmelsen i
14 § andra stycket göras tillämpUg utan inskränkning.
Arbetsgruppen
har vidare föreslagit att innehavare av utländsk försvarsuppfinning inte skall
ha någon rätt till ersättning för skada som uppkommer genom att beslut om
hemlighållande av uppfinningen meddelas. Eftersom en förutsättning för att
förordnande om hemlighållande skall kunna meddelas enligt 16 §
departementsförslaget är att uppfinningen redan är hemlig i främmande stat,
torde ett sådant förordnande normalt inte medföra någon skada. Emellertid
skall enligt föreskrift i 17 § departementsförslaget i undantagsfall kunna
beslutas att förordnandet skall bestå även sedan sekretessen hävts i den främmande
staten. Ett sådant beslut kan otvivelaktigt medföra skada. En-
Prop.
1971:138 63
ligt
min mening saknas det anledning att i en sådan situation innehavaren av den
utländska uppfinningen skall vara sämre ställd i ersättningshänseende än
innehavaren av en svensk försvarsuppfinning. Hänvisningen i förevarande
paragraf bör därför omfatta även 14 § första stycket departementsförslaget,
I
enlighet med dessa överväganden föreskrivs i förevarande paragraf att bestämmelserna
i 1214 §§ skall äga motsvarande tillämpning i fråga om utländsk
försvarsuppfinning.
19 §
Paragrafen
innehåller straffbestämmelser. Den motsvarar 17 och 18 §§ arbetsgruppens
förslag och 11 och 12 §§ FufL.
Enligt
förevarande paragraf straffas den som bryter mot 4 § (förbud att offendiggöra
eller eljest yppa svensk försvarsuppfinning) eller 10 § (förbud att ansöka om
patent på svensk försvarsuppfiiming i utiandet) eller mot förordnande enligt 6
eller 16 § (granskningsnämndens förordnande om att svensk eller utiändsk
försvarsuppfinning skall hållas hemlig) med böter eller fängelse i högst ett
år, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Bestämmelsen är
tillämplig inte bara på uppfinnaren eller den på vilken hans rätt har övergått.
Får någon utomstående kännedom om uppfinningen och sprider kännedom om denna,
kan även han straffas enligt denna bestämmelse.
20 §
Paragrafen
innehåUer regler om skadestånd för uppsåtligt utnyttjande av hemlig
försvarsuppfinning. Motsvarande bestämmelser finns inte vare sig i
arbetsgruppens förslag eller i FufL.
I enlighet med de
överväganden som jag har redovisat i den allmänna motiveringen (4.4) har i
denna paragraf tagits in bestämmelser som syftar till att bereda uppfinnaren i
huvudsak samma skadeståndsskydd mot uppsåtligt utnyttjande av uppfinningen
under tiden innan patent meddelas som han skulle ha åtnjutit om
patentansökningen inte hade vilandeförklarats enligt försvarsuppfinningslagen.
Bestämmelserna har utformats med 58 och 60 §§ PatL som förebild. Enligt 60 § PatL
kan ersättning inte utgå för utnyttjande som sker före det att hand-Ungarna offentiiggjorts
enligt 22 § PatL. Som utgångspunkt för skadeståndsrätten enligt denna paragraf
bör därför gälla den tid då offentliggörandet skulle ha skett, om förordnande
om hemlighållande enligt försvarsuppfinningslagen inte meddelats. Om
handlingarna godkänts för utläggning före utgången av den i 22 § andra stycket
PatL föreskrivna adertonmånaderstiden, torde dagen härför utgöra utgångspunkt
eftersom ansökningshandlingarna teoretiskt kunde ha utlagts samma dag. Eljest
får adertonmånaderstidens utgång utgöra utgångspunkten. Det är dock teoretiskt
tänkbart att uppfinnaren, fastän förordnande
Prop.
1971:138 64
om
hemlighållande meddelats enligt försvarsuppfinningslagen, framställer begäran
om offentiiggörande före adertonmånaderstidens utgång enligt 22 § tredje
stycket PatL. En sådan framställning kan givetvis inte bifallas men den dag då
sådan begäran framställdes utgör i sådant fall utgångspunkten för den tid under
vilken rätt till skadestånd kan föreUgga enligt förevarande paragraf.
I
enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i första stycket att den som
yrkesmässigt utnyttjar uppfinning, vara patent har sökts och som omfattas av
förordnande enligt 6 eller 16 §, skall, i den mån patent meddelas på
uppfinningen, utge ersättning för utnyttjandet och för den ytterligare skada
som utnyttjandet medfört, om han vid utnyttjandet hade vetskap om
patentansökningen. Ersättning skall dock utgå endast för utnyttjande som sker
efter det att handlingarna tidigast skulle ha offentliggjorts enligt 22 § PatL
om förordnande enligt 6 eller 16 § inte hade meddelats. Enligt andra stycket
skall i fråga om preskription av talan reglerna i 58 § tredje stycket och 60 §
andra stycket PatL äga motsvarande tillämpning.
21 §
Paragrafen,
som motsvarar 19 § arbetsgrappens förslag, innehåller en regel om att rätten kan
förordna att mål om ansvar eller ersättning enligt lagen skall helt eller
delvis handläggas inom stängda dörrar. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 13
§ första punkten FufL och torde inte kräva några ytterligare kommentarer.
22 §
EnUgt
denna paragraf, som motsvarar 21 § arbetsgruppens förslag, föres talan mot
granskningsnämndens beslut hos Konungen genom besvär.
Motsvarande
bestämmelser i 6 § FufL innehåller att besvär över granskningsnämndens beslut
om fortsatt hemlighållande får föras hos Kungl. Maj:t utan begränsning tUl viss
tid. Jag delar arbetsgruppens uppfattning att något behov inte föreligger av en
obegränsad besvärstid i dessa fall. Sökanden kan. enligt 8 §
departementsförslaget när som helst begära att granskningsnämnden omprövar sitt
beslut. Eftersom paragrafen i enlighet härmed inte innehåller föreskrift om
obegränsad besvärstid följer av 12 § andra stycket förvaltningslagen att
besvärshandling skall ha inkommit inom tre veckor från den dag klaganden fick
del av beslutet. Skyldighet för nämnden att delge beslutet med innehavaren av
uppfinningen eller den vilken beslutet eljest rör bör tas in i instruktionen
för nämnden.
Prop. 1971:138 65
Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser
Den
nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1972, då 1946 års lag upphör att
gälla.
Det
i nya lagen föreskrivna förbudet mot offentliggörande av svensk
försvarsuppfinning bör avse även uppfinning som tUlkommit före den nya lagens
ikraftträdande. Om emellertid förbudet att offentliggöra uppfinningen har
upphört enligt bestämmelserna i äldre lag, bör uppfinningen inte omfattas av
förbudsbestämmelsen i den nya lagen. Jag anser dock till skillnad från
arbetsgruppen att någon uttrycklig regel härom inte behöver tas in i
övergångsbestämmelserna.
Har
ansökan om hemligt patent gjorts före den nya lagens ikraftträdande men
ansökan ännu inte slutligt avgjorts uppstår frågan om den gamla eller nya lagen
bör tillämpas på ansökningen. Arbetsgruppen har utan närmare motivering
föreslagit att den gamla lagen skall tUlämpas. Med hänsyn till att ett av de
viktigaste skälen för slopande av systemet med hemligt patent är att detta
visat sig vara förenat med nackdelar för uppfinnaren, vill jag emellertid för
egen del förorda att den nya lagen tillämpas på sådana ansökningar. Med denna
lösning vinns också den fördelen att tillämpningsområdet för den gamla lagen
efter det att den nya lagen trätt i kraft minskas.
Arbetsgrappen
har föreslagit en bestämmelse av innebörd att beslut om fortsatt hemlighållande
enligt 2 eller 3 § FufL skall vid tillämpning av den nya lagen anses meddelat
enligt de motsvarande bestämmelserna i denna. Jag har tidigare föreslagit att
det i lagen skall anges att beslut om hemlighållande får meddelas bara om
uppfinningen är av väsentlig betydelse för försvaret. Även om äldre lag
tillämpats restriktivt innebär den nya lydelsen i varje fall formellt en
skärpning av kravet på uppfinningens betydelse för försvaret. Vid sådant förhållande
blir det inte möjligt att anse beslut om hemlighållande enligt FufL såsom
meddelade enligt den nya lagen. Har beslut om fortsatt hemlighållande meddelats
enligt den nu gällande lagen, bör emellertid beslutet bli bestående till dess
granskningsnämnden hunnit pröva om den nya lagens krav på uppfinningars
hemlighållande är uppfyllda. Jag vill därför föreslå en bestämmelse av innebörd
att äldre beslut om hemlighållande skall bestå i avbidan på att nämnden prövar
beslutets giltighet enligt den nya lagen. Om hemUgt patent meddelats enligt FufL
bör patentet i och för sig fortsätta att vara hemligt också sedan den nya lagen
har trätt i kraft. Även beträffande uppfinning som omfattas av sådant patent
bör emellertid granskningsnämnden pröva om förutsättningar finns att hålla själva
uppfinningen hemlig enligt den nya lagen. Föreligger inte sådana
förutsättningar, bör inte heller patentet fortsätta att vara hemligt. Det
torde vara onödigt att, såsom gäller enligt 9 § FufL, Kungl, Maj:t meddelar
beslut om sekretessens hä-
5
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 138
Prop. 1971:138 66
vande
utan detta bör i stället följa direkt av granskningsnämndens beslut om att
uppfinningen inte längre skall vara hemlig, I överensstämmelse med 9 § andra
punkten FufL bör vidare gälla, att anteckning om patentet skall göras i det
allmänna patentregistret samt kungörande och offentiiggörande i övrigt ske
enligt 26 § PatL, när sekretessen har hävts.
Den
prövning av frågan om fortsatt hemlighållande enligt den nya lagen som
granskningsnämnden enligt det sagda skall göra bör äga rum så snart som
möjligt. Sista dagen för prövningen bör lämpligen bestämmas tUl den 30 juni
1972,
Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med dessa överväganden.
6
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande över förslaget till lag om försvarsuppfinningar
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten,
Ur
protokollet:
Britta
Gyllensten
Prop.
1971:138 67
Bilaga
1 (Arbetsgruppens förslag)
Lag
om försvarsuppfimiingar
Inledande
bestämmelser
1 §
Med försvarsuppfinning
förstås i denna lag uppfinning som särskilt avser krigsmateriel och som är av
betydelse för försvaret.
Bestämmelser
om vad som i denna lag avses med krigsmateriel meddelas av Konungen,
2 §
Fråga
om hemlighållande av försvarsuppfinning enligt denna lag prövas av granskriingsnämnden
för försvarsuppfinningar, som består av ordförande och sex andra ledamöter. För
ledamöterna finns ersättare till det antal som Konungen bestämmer. Vid hinder
för ordföranden tjänstgör ersättaren för honom som ordförande.
Konungen
utser ledamöter och ersättare för viss tid,
3 §
Granskningsnämnden
är beslutför när ordföranden eller ersättare för honom samt minst tre andra
ledamöter är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta
förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
Rättegångsbalkens
bestämmelser om jäv mot domare gäller i till-lämpliga delar ledamot av
granskningsnämnden.
Svensk
försvarsuppfinning
4 §
Försvarsuppfinning
som tUlkommit i Sverige eller tillhör någon som är bosatt här (svensk
försvarsuppfinning) får icke offentliggöras, patentsökas utom riket eller
eljest yppas, om annat ej följer av 510 §§,
5 §
Vill
någon att svensk försvarsuppfinning ej längre skäll vara hemlig enligt 4 §,
kan han begära prövning av frågan hos granskningsnämnden. Nämnden skall utan
dröjsmål pröva om uppfinningen alltjämt skall vara hemlig.
6 §
Ansökan om patent på
svensk försvarsuppfinning skall av patentmyndigheten hållas tUlgänglig för
granskningsnämnden, som utan dröjsmål prövar om uppfinningen är av sådan
betydelse för försvaret att den alltjämt bör hållas hemlig.
Prop. 1971:138 68
7 §
Har
beslut om fortsatt hemlighållande enligt 6 § icke meddelats inom fyra månader
efter det att sådana ansökningshandlingar inkommit till patentmyndigheten att
ansökningens föremål tydligt framgår av dem, skall uppfinningen ej längre vara
hemlig,
8 §
Har
granskningsnämnden beslutat om hemlighållande av svensk försvarsuppfinning,
skall nämnden när anledning föreligger och minst en gång om året ompröva frågan
om uppfinningens hemlighållande,
9 §
Uppfinnaren
eller hans rättsinnehavare kan hos granskningsnämnden begära att staten skall
övertaga svensk försvarsuppfinning, om nämnden beslutat att uppfinningen
alltjämt skall vara hemlig, 1 ärendet skall nämnden på nytt pröva frågan om
uppfinningens hemUghållande,
Har
i ärende som avses i första stycket staten icke förvärvat all rätt till
uppfinningen inom tre månader efter beslut om fortsatt hemlighållande, skall
uppfinningen ej längre vara hemlig. Om särskilda skäl föreligger, kan Konungen
bestämma att tiden förlänges med högst tre månader.
10 §
Konungen
kan förordna att svensk försvarsuppfinning, som hålles hemlig här, får
patentsökas utom riket på villkor att uppfinningen hemlighålles även i den
främmande staten.
11 §
Har
granskningsnämnden meddelat beslut om hemlighållande av svensk
försvarsuppfinning och har ansökan om patent på uppfinningen godkänts för
utläggning, skall ansökningen förklaras vilande i avbidan på beslut att
uppfinningen ej längre skall vara hemlig. Så länge uppfinningen är hemlig
enligt denna lag skall 2023 §§ patentlagen icke tillämpas på ansökningen. I
samband med beslut om att uppfinningen ej längre skall vara hemlig kan
granskningsnämnden på sökandens begäran förordna, att handlingarna i patentansökningsärendet
icke skall vara tillgängliga för envar förrän viss tid förflutit från dagen för
beslutet.
12 §
Är
svensk försvarsuppfinning av särskild betydelse för försvaret, kan Konungen
förordna att uppfinningen får utnyttjas för statens räkning eller av den som
Konungen bestämmer.
Konungen
kan föreskriva att all rätt till uppfinningen skall avstås till staten,
13 §
Meddelas
beslut om fortsatt hemlighållande av svensk försvarsuppfinning, skall
ersättning utgå av allmänna medel för den skada eller olägenhet som beslutet
medför.
Meddelas
beslut enligt 12 §, skall ersättning utgå av allmänna medel för utnyttjandet
eller den rätt som avstås samt för den ytterligare skada eller olägenhet som
beslutet medför.
Prop.
1971:138 69
Talan om ersättning prövas av Stockholms rådhusrätt i den
sammansättning som angives i 66 § patentlagen. Angående hovrättens
sammansättning i mål som här avses äger 67 § patentlagen motsvarande tUlämpning,
Utländsk försvarsuppfinning
14 §
Ansökan om patent på försvarsuppfinning som tiUkommit utom
Sverige och tillhör någon som icke är bosatt här (utländsk försvarsuppfinning)
skall av patentmyndigheten hållas tillgänglig för gransknings-nämnden. Om
uppfinningen är hemlig i ursprungslandet och enligt överenskommelse mellan
Sverige och detta land får patentsökas i Sverige på villkor att den hemlighålles
även här, skall nämnden besluta att uppfinningen icke får offentliggöras eller
eljest yppas i Sverige.
15 §
Får granskningsnämnden meddelande att utiändsk
försvarsuppfinning ej längre hemlighålles i ursprungslandet, åligger det
nämnden att utan dröjsmål pröva om uppfinningen alltjämt skall vara hemlig här.
Beslut om fortsatt hemlighållande får meddelas endast om särskUda skäl föreligger,
16 §
Bestämmelserna i 11 § och 12 § första stycket samt i 13 §
andra och tredje styckena gäller även för utländsk försvarsuppfinning.
Övriga bestämmelser
17 §
Den som till följd av bestämmelserna i denna lag fått
kännedom om uppfinning som avses där får ej obehörigen utnyttja vad han erfarit
eller utan giltigt skäl yppa något därom.
18 §
Den som bryter mot förbud som avses i 4, 14 eller 17 § dömes,
om gärningen ej är särskilt belagd med straff, till böter eller fängelse i
högst ett år.
19 §
I mål om ersättning enligt 13 § eller om ansvar eller
skadestånd på grund av brott som avses i 18 § äger rätten förordna, att målet
helt eller delvis skall handläggas inom stängda dörrar.
20 §
Om förbud mot att lämna ut uppgift av hemlig natur i
allmän handling rörande försvarsuppfinning gäller särskUda bestämmelser i 3
och 4 §§ lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar och föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda lagrum.
Prop. 1971:138 70
21
§
Talan
mot beslut av granskningsnämnden föres hos Konungen genom besvär.
Tillämpningsföreskrift
22
§
Närmare
bestämmelser för tUlämpningen av denna lag meddelas av Konungen,
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen den 29 november 1946 (nr 722)
med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret upphör
att gälla.
Förbud
enligt 4 § den nya lagen skall icke avse uppfinning som vid lagens
ikraftträdande ej omfattas av motsvarande förbud enligt 1 § första stycket den
äldre lagen.
Har
beslut om fortsatt hemlighållande av uppfinning meddelats enligt 2 eller 3 §
den äldre lagen, skall den nya lagen tUlämpas som om beslut om fortsatt
hemlighållande enligt 5, 6 eller 14 § sistnämnda lag meddelats den 1 januari
1971.
Ansökan
om hemligt patent som är anhängig vid den nya lagens ikraftträdande skall
behandlas och avgöras enligt äldre lag.
Bestämmelsema
i 8 och 9 §§ den äldre lagen skall alltjämt gälla för hemligt patent som
meddelats före den nya lagens ikraftträdande eller som meddelats på grund av
ansökan som ingivits dessförinnan.
Prop.
1971:138 71
Bilaga
2 (Till lagrådet remitterat förslag)
Lag
om försvarsuppfinningar
Inledande
bestämmelser
1 §
Med
försvarsuppfinning avses i denna lag uppfinning som särskilt avser
krigsmateriel.
Konungen
meddelar föreskrifter om vad som i denna lag avses med krigsmateriel.
2 §
Fråga
om hemUghållande av försvarsuppfinning prövas av granskningsnämnden för
försvarsuppfinningar.
3 §
Granskningsnämnden
består av ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare
till det antal Konungen bestämmer. Ledamöter och ersättare förordnas av
Konungen,
Nämnden
är beslutför, när ordförande och tre andra ledamöter är närvarande. Som
granskningsnämndens beslut gäller den mening varom de flesta ledamöter förenar
sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
Svenska
försvarsuppfinningar
4 §
Försvarsuppfinning som tUlkommit
i Sverige eller tillhör här bosatt fysisk person eller tillhör svensk juridisk
person (svensk försvarsuppfinning) får ej offentiiggöras eller på annat sätt obehörigen
yppas, innan granskningsnämnden enligt vad nedan sägs prövat om uppfinningen
skall hållas hemlig,
5 §
Ansökan
om patent på svensk försvarsuppfinning skall av patentmyndigheten underställas
granskningsnämnden för prövning, huruvida uppfinningen skall hållas hemlig.
Den som vill att svensk försvarsuppfinning, vara patent icke sökts, skall få
offentliggöras eller på annat sätt yppas, skall hos granskningsnämnden ansöka
om sådan prövning.
6 §
Finner granskningsnämnden
vid prövning som avses i 5 § att uppfinningen är av väsentlig betydelse för
försvaret, skall nämnden förordna att uppfinningen icke får offentliggöras
eller på annat sätt obehörigen yppas.
Prop.
1971:138 72
7 §
Har i ärende, som patentmyndigheten underställt
granskningsnämnden, förordnande enligt 6 § ej meddelats inom tre månader efter
den dag då beskrivning över uppfinningen med tillhörande ritning och patentkrav
på svenska inkommit till patentmyndigheten, upphör uppfinningen att vara hemlig
enligt denna lag.
8 §
Granskningsnämnden skall på ansökan eller när annan
anledning därtill föreligger pröva, om förordnande enligt 6 § skall bestå.
Omprövning av förordnandet skall ske minst en gång om året.
9 §
Om särskilda skäl föreligger, kan Konungen förordna, att
uppfinning som omfattas av förordnande enligt 6 § utan hinder av förordnandet
får yppas för annan, under förutsättning att hemlighållandet i övrigt av
uppfinningen icke därigenom äventyras.
10 §
Ansökan om patent eller annan skyddsrätt på svensk
försvarsuppfinning, som skall hållas hemlig, får ej göras i främmande stat, om
ej Konungen medger det. Sådant medgivande får lämnas endast under förutsättning
att uppfinningen hemlighålles även i den främmande staten.
11 §
Har förordnande enligt 6 § meddelats, kan uppfinnaren
eller hans rättsinnehavare hos granskningsnämnden ansöka, att staten övertager
uppfinningen. Finner nämnden, att förordnandet skall bestå, överlämnar nämnden
handlingarna i ärendet tUl Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Har staten ej övertagit uppfinningen inom fyra månader
efter det att ansökan därom inkom till granskningsnämnden, skall förordnandet
upphöra att gälla. Om särskilda skäl föreligger, kan Konungen förlänga tiden
med högst två månader.
12 §
Har ansökan om patent på uppfinning som avses med
förordnande enligt 6 § godkänts för utläggning, skall ansökningen förklaras
vilande i avbidan på att förordnandet upphör att gälla. Så länge förordnandet
består skall 2022 §§ patentiagen (1967: 837) ej tillämpas på ansökningen.
Upphör förordnandet att gälla, får patentmyndigheten likväl icke hålla
handlingarna i ärendet'tUlgängliga förrän tre månader förflutit från det
förordnandet upphörde att gälla, om ej sökanden begär det.
13 §
Är svensk försvarsuppfinning av väsentiig betydelse för
försvaret, kan Konungen förordna, att uppfinhingen får utnyttjas för statens
räkning eller av den som Konungen- bestämmer eller att all rätt till
uppfinningen skall avstås till staten.
Prop.
1971:138 73
14 §
Meddelas förordnande att uppfinning skall hållas hemlig,
utgår skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer genom
förordnandet.
Meddelas förordnande enligt 13 §, utgår skälig ersättning
av allmänna medel för den rätt till uppfinningen som förordnandet avser och
för den ytterligare skada som förordnandet medför.
Talan om ersättning enligt denna paragraf väckes vid Stockholm.s
tingsrätt. I mål om sådan ersättning gäller i fråga om tingsrättens och
hovrättens sammansättning 66 och 67 §§ patentiagen (1967: 837).
Utländska försvarsuppfinningar
15 §
Sökes patent i Sverige på annan försvarsuppfinning än
sådan som avses i 4 § (utländsk försvarsuppfinning), skall patentmyndigheten
underställa granskningsnämnden ansökningen för prövning, huruvida uppfinningen
skall hållas hemlig.
16 §
Är i fall som avses i 15 § uppfinningen hemlig enligt lag
i främmande stat och får patent på uppfinningen enligt överenskommelse mellan
Sverige och den främmande staten sökas i Sverige under förutsättning att
uppfinningen hålles hemlig här, skall granskningsnämnden förordna, att
uppfinningen icke får offentliggöras eller på annat sätt obehörigen yppas. Sökes
i annat fall patent på utländsk försvarsuppfinning, som hålles hemlig enligt
lag i främmande stat, och finner nämnden att uppfinningen är av väsentlig
betydelse för försvaret, skall nämnden förordna, att uppfinningen icke får
offentliggöras eller på annat sätt obehörigen yppas.
17 §
Om uppfinning som omfattas av förordnande enligt 16 §
upphör att vara hemlig i den främmande staten, skall granskningsnämnden upphäva
förordnandet, om ej särskilda skäl föreligger.
18 §
Bestämmelserna i 1214 §§ äger motsvarande tillämpning i
fråga om utländsk försvarsuppfinning.
Övriga bestämmelser
19 §
Den som bryter mot 4 eller 10 § eller mot förordnande
enligt 6 eller 16 § dömes, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken,
till böter eller fängelse i högst ett år,
20 §
Den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinning vara patent har
sökts i Sverige och som omfattas av förordnande enligt 6 eller 16 § skall, i
den mån patent meddelas på uppfinningen, utge skälig ersättning för ut-
Prop. 1971:138 74
nyttjandet
samt ersättning för den ytterligare skada som förordnandet medfört, om han hade
vetskap om patentansökningen. Ersättning utgår dock endast för utnyttjande som
sker efter det att handlingarna i patentärendet tidigast skulle ha
offentliggjorts enligt 22 § patentlagen (1967: 837), om förordnande enligt 6
eller 16 § ejhade meddelats,,
I
fråga om talan om ersättning enligt första stycket äger 58 § tredje stycket och
60 § andra stycket patentlagen motsvarande tillämpning.
21 §
Rätten
kan förordna, att mål om ansvar eller ersättning enligt denna lag skall helt
eller delvis handläggas inom stängda dörrar.
22 §
Talan
mot granskningsnämndens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom
besvär.
1,
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1972, då lagen (1946: 722) med särskilda bestämmelser om uppfinningar
av betydelse för försvaret upphör att gälla,
2,
Den nya lagen tillämpas även i
fråga om uppfinning vara hemUgt patent sökts före ikraftträdandet,
3,
Är uppfinning vid
ikraftträdandet hemlig på grand av beslut som meddelats enligt äldre lag,
gäller beslutet till dess granskningsnämnden prövat frågan om uppfinningens
hemlighållande enligt den nya lagen,
4,
Patent, som vid ikraftträdandet
är hemligt enligt äldre lag, skall vara hemligt till dess granskningsnämnden
efter prövning enligt den nya lagen förordnat, att uppfinningen skall upphöra
att vara hemlig. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning om patentet
göras i det allmänna patentregistret samt kungörande och offentliggörande i övrigt
ske enligt 26 § patentlagen (1967: 837),
5,
Granskningsnämnden skall i fall
som avses i 3 och 4 senast den 30 juni 1972 pröva, om uppfinningen alltjämt
skall hållas hemlig.
Prop. 1971:138 75
Protokoll,
hållet i lagrådet den 11 oktober 1971.
Närvarande:
f, d, justitierådet REGNER, regeringsrådet MARTENIUS, justitierådet BERNHARD, justitierådet
HOLMBERG,
Enligt
lagrådet den 5 oktober 1971 tUlhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 24
september 1971, hade Kungl, Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
inhämtas över upprättat förslag till lag om försvarsuppfinningar.
Förslaget,
som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn A, H, Olsson,
Lagrådet
yttrade:
6
§
Den
prövning som skall ske enligt paragrafen torde böra gälla frågan huruvida
hemlighållande av uppfinningen är av väsentlig betydelse för försvaret. Detta
synes böra framgå av lagtexten,
11 §
För det fall att ansökan
om statens övertagande av uppfinningen gjorts redan innan förordnande om
hemlighållande meddelas, t. ex, i ansökan som avses i 5 § andra punkten, torde
förslaget innebära att fyramånaderstiden skall räknas från dagen för
förordnandet. Lagrådet hemställer att detta får komma till uttryck i andra
stycket av paragrafen,
12 §
Efter
det förordnande om hemlighållande upphört skall 2022 §§ patentlagen komma i
tillämpning. Med anledning av att de i 20 § nämnda tiderna räknas från det
patentansökan godkänts för utläggning synes det vara påkallat, att i fall som
nu är i fråga tiderna skall räknas från den dag då förordnandet upphörde att
gälla. Paragrafen torde böra kompletteras med stadgande av denna innebörd,
16
§
Genom
att första punkten inledes med hänvisning till "fall som avses i 15 §"
och andra punkten har avseende på "annat fall" framgår inne-
Prop. 1971:138 76
hållet
icke med önskvärd tydlighet. Lagrådet föreslår att första punkten inledes med
orden: Sökes patent i Sverige på utiändsk försvarsuppfinning vilken är hemlig
enligt lag etc.
Som
följd av den ändring som föreslagits beträffande. 6 § torde motsvarande
jämkning böra ske i andra punkten i 16 §,
19
§
Av
paragrafens lydelse framgår icke huruvida endast uppsåtlig gärning kan
föranleda ansvar. Skäl synes finnas för att även oaktsamt yppande av
försvarsuppfinning, t, ex, genom vårdslöshet med förvaring av skriftlig
handling, skall kunna straffas, åtminstone om oaktsamheten är grov. Sådan
gärning torde icke alltid omfattas av straffbestämmelsen om vårdslöshet med
hemlig uppgift i 19 kap, 7 § andra stycket brottsbalken.
Enligt
lagrådets mening bör i paragrafen som förutsättning för straff angivas att
gärningen sker "uppsåtligen eller av oaktsamhet".
Ur
protokollet: Ingrid Hellström
Prop. 1971:138 77
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet på Stockholms slott den 22 oktober 1971.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
lagrådets yttrande över förslag tiU lag om försvarsuppfinningar.
Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför,
De
jämkningar som lagrådet föreslagit i fråga om 6 och 12 §§ bör godtas.
Lagrådet
har föreslagit att 11 § andra stycket kompletteras med en bestämmelse om att fyramånaderstiden
för prövning av frågan om statens övertagande av en uppfinning skall räknas
från dagen för förordnande om hemlighållande i fall när ansökan om statens
övertagande av uppfinningen görs redan innan förordnande har meddelats. Jag
vill med anledning härav framhålla, att bestämmelsen i 11 § första stycket uttryckligen
tar sikte enbart på de fall då granskningsnämnden redan har meddelat
förordnande om hemlighållande av den ifrågavarande uppfinningen. Det är inte
heller avsikten att en framställning om statens övertagande av en uppfinning,
vilken görs innan sådant förordnande över huvud taget meddelats, skall kunna
leda till att uppfinningen upphör att vara hemlig enbart därför att något
övertagande inte sker inom viss tid. Vill innehavaren av en försvarsuppfinning,
att staten redan på detta stadium övertar uppfinningen, får han inleda direkta
förhandlingar härom med vederbörande statliga myndigheter. Gör han i detta
skede en ansökan hos granskningsnämnden om att staten skall överta
uppfinningen, bör följaktligen ansökningen i princip avvisas. En annan sak är,
att det i praktiken knappast blir aktuellt för nämnden att fatta ett formellt avvisningsbeslut
i fall då ansökningen görs i samband med att frågan om uppfinningens
hemlighållande anhängiggörs hos nämnden enligt 5 § i förslaget. Ofta torde det
nämligen i ett sådant fall direkt framgå av ansökningen om övertagande att den
är villkorad av att förordnande om hemlighållande meddelas, och i så fall bör
givetvis ansökningen anses gjord först den dag sådant förordnande meddelas, I
andra fall bör nämnden, sedan förordnande om hemlighållande med-
Prop. 1971:138 78
delats,
efterhöra hos sökanden om ansökningen vidhåUs och bereda honom tillfälle att
bekräfta ansökningen med påföljd att denna anses gjord den dag förordnandet
meddelades. Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag inte att i 11 § bör
tas in någon sådan förtydligande bestämmelse som lagrådet har föreslagit.
Med
anledning av lagrådets påpekande att det av 16 § andra punkten i det
remitterade förslaget inte klart framgår, vilka slag av utländska
försvarsuppfinningar som avses där, föreslår jag att i bestämmelsen
uttryckligen anges, att den gäller uppfinningar som inte omfattas av sådan
överenskommelse mellan Sverige och främmande stat som avses i 16 § första
punkten, I 16 § andra punkten bör därjämte företas en jämkning motsvarande den
som lagrådet föreslagit i fråga om 6 §,
I 19
§ bör enligt lagrådets mening som föratsättning för straff anges att gärningen
skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Enligt nu gällande försvarsuppfinningslag
straffas bara uppsåtliga brott. Arbetsgruppens förslag innebär inte någon
ändring på den punkten och något önskemål om en utvidgning av det straffbara
området har inte framförts under remissbehandlingen. Inte heller på annat sätt
har hittUlsva-rande erfarenheter gett vid handen att det skulle föreligga något
behov av att vidga det straffbara området. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå
lagrådet i detta hänseende. I paragrafen bör emellertid uttryckligen anges att
för straffbarhet krävs uppsåt.
Utöver
vad som följer av vad jag har anfört i det föregående bör vissa redaktionella
jämkningar vidtas i det remitterade förslaget.
Jag
hemställer, att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen
att
antaga förslaget till lag om försvarsuppfinningar med vidtagna ändringar.
Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten att till
riksdagen skall avlåtas proposUion av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR, STHLM 11?! 710426
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
35 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (34)
34 kopplingar i 17 dokument.
- Prop. 2023/24:133 Sveriges tillträde till vissa Natoavtal s. 26 om s. 29 · s. 67 om s. 46 · s. 68 om s. 61 · s. 71 om s. 22 · och 6 till i texten
- Ds 2023:22 Sveriges tillträde till vissa Natoavtal s. 108 om s. 35 · s. 108 om s. 45 · s. 116 om s. 22 · s. 116 om s. 32 · och 4 till i texten
- SOU 2022:16 Ett förstärkt lagstöd för utlämnande av sekretesskyddade uppgifter till utlandet s. 27 om s. 42 i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
- Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 1, 1986 s. 136 om s. 44 i texten