Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående krigsmaterielexport

1971 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:146, Kungl. Maj:ts proposition angående krigsmaterielexport

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 146 år 1971 Prop. 1971:146

Nr 146

Kungl.
Maj:ts proposition angående krigsmaterielexport; given Stockholms slott den 22
oktober 1971.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
handelsärenden, inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande
departementschefen anfört.

Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas principer för svensk export av krigsmateriel.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 146

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:146

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 22
oktober 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldt, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om riktlinjer
för krigsmaterielexport och anför.

Inledning

1969 års riksdag har begärt en utredning av principerna
för den svenska krigsmateridexporten (mot. 1969: 1: 1 och II: 1,
I: 52 och 11:58, 1:248 och 11:286,
1:402 och 11:466, UU 1969:3, rskr 1969: 225). Med anledning därav tillsattes
samma år krigsmateridex-portutredningen. Utredningen har avlämnat betänkandet (SOU
1970: 63) Svensk krigsmaterielexport.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk,
försvarets forskningsanstalt, dvilförsvarsstyrdsen, flygtekniska
försöksanstalten, luftfartsverket, generaltullstyrelsen, statistiska
centralbyrån, kommerskollegium, sprängämnesinspektionen, patent- och
registreringsverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, granskningsnämnden
för försvarsuppfinningar, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i
Östergötlands, Värmlands och Örebro län, förenade fabriksverken, styrelsen för
teknisk utveckling, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges allmänna exportförening, Sveriges
industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Länsstyrelsen i
Värmlands län har bifogat yttrande av AB Norma projektilfabrik och
länsstyrelsen i Örebro län yttranden av länsarbetsnämnden i länet, Karlskoga
stad, Lindesbergs stad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt
AB Bofors. LO har bifogat yttrande av Svenska metallindustriarbetareförbundet.

' Landshövdingen Gösta Elfving, ordförande, samt
riksdagsledamöterna Astrid Bergegren, Olle Dahlén, Allan Hernelius, Stig
Josefson, Valter Kristenson, Yngve Möller och Nils Erik Wääg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 3

Vidare
har yttrande inkommit från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU).

Gällande
rätt

Bestämmelser
om export av krigsmateriel meddelas av Kungl. Maj:t. Gällande bestämmelser
återfinns i kungörelsen (1949: 614) angående förbud mot utförsel från riket av
krigsmateriel (omtryckt 1966: 531, ändrad 1969: 465). Vilka varor som utgör
krigsmateriel anges i en bilaga till kungörelsen. Innehållet i bilagan återges
på s. 1214 i utredningens betänkande. Materiel som tillverkats före år 1860 är
undantagen från tillämpningen av kungörelsens bestämmelser.

Kungörelsens
huvudregel är att krigsmateriel inte får utföras till utrikes ort utan
tillstånd. Undantag från denna regel gäller under vissa förutsättningar för
skjutvapen för personligt bruk med tillhörande ammunition.

Frågor
om utförseltillstånd prövas enligt kungörelsen av chefen för handelsdepartementet.
Avser ärendet utförsel i större omfattning eller är det eljest av större vikt,
skall frågan understäUas Kungl. Maj:t. Enligt praxis prövar Kungl. Maj:t
ärenden som rör högre värde än 500 000 kr. eller som är av principiell natur.
Ärendena bereds av krigsmaterid-inspektionen inom handelsdepartementet. De
ärenden som enligt kungörelsen prövas av chefen för handelsdepartementet
avgörs av krigsmate-ridinspektören enligt bemyndigande. Beträffande jakt-,
övnings- och tävlingsvapen finns särskUda bestämmelser, som medger ett enklare
förfarande.

Såvitt
angår tillverkning av krigsmateriel finns föreskrifter i förordningen (1935:
395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. (ändrad senast
1964: 108). EnUgt denna förordning fordras Kungl. Maj:ts tUlstånd för krigsmateridtillverkning,
och tillsyn utövas över rörelse som bedrivs med sådant tillstånd. Kronans
fabriker, verkstäder och förråd är undantagna från tillämpningen av
förordningen.

Tillämpningsbestämmelser
till förordningen har meddelats i en särskild kungörelse (1949: 615, ändrad
senast 1966: 532). Denna innehåller bl. a. bestämmelsen att samma varor som
faller under gäUande exportförbud, med vissa undantag, är underkastade tillverkningskontroll.
Kontrollen utövas av krigsmateridinspektionen.

Utredningen

Utländska
förhållanden

Utredningen
har inhämtat uppgifter om reglerna för krigsmaterielexport i 14 andra stater,
nämligen Finland, Norge, Danmark, Förbundsre-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 4

publiken
Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz, Österrike, Italien,
Storbritannien, Kanada, USA och Japan. Uppgifter har inte kunnat erhållas om
förhållandena i Sovjetunionen och utredningen bedömer det inte heller möjligt
att få upplysningar i fråga om övriga öststater.

Av
utredningens redovisning framgår att alla stater, om vilka uppgifter
erhållits, har bestämmelser om export av krigsmateriel. Ett gemensamt drag i
dessa bestämmelser är att krigsmaterielexport får äga rum men endast efter
särskilt tillstånd. TUlståndsfrågor prövas i regel på regeringsnivå. De
närmare reglerna för tillståndsprövningen och praxis vid tiirämpningen varierar
mellan de olika staterna. Det kan n'ämnas att flertalet stater, bl. a. Finland,
Danmark och Norge, i likhet med Sverige har en restriktiv praxis i fråga om
export till konfliktområden.

Begreppet
krigsmateriel definieras olika i skilda länder. I regel anges i särskilda
förteckningar vilken materiel som omfattas av begreppet. I Storbritannien kan
dock licens kr'ävas även för vara som inte är upptagen på krigsmateridförteckningen,
om myndigheterna får kännedom om den planerade exporten och anser att den kan
tänkas få militär betydelse. En likartad bestämmelse finns i Västtyskland.

Neutralitetsrättsliga
frågor

Som
bakgrund till sina överväganden redogör utredningen för neutralitetsrättsliga
och andra folkrättsliga regler för krigsmaterielexport.

Utredningen
anför att neutralitetsrättsliga regler blir tillämpliga endast när ett krig
har brutit ut. De grundläggande reglerna om krigsmaterielexport från neutral
stat till krigförande stater finns i 1907 års Haagkonventioner angående
neutrala makters rättigheter och skyldigheter. Reglerna innebär att statliga eller
statskontrollerade organ i en neutral stat inte får överlåta krigsmateriel till
någon krigförande. Begreppet krigsmateriel är dock inte entydigt i
konventionerna. I fråga om enskilda medborgares export av krigsmateriel till
krigförande stater har den neutrala staten inga kontrollskyldigheter. Det torde
emellertid ofta, anför utredningen, finnas skäl för en neutral stat att reglera
eller helt förbjuda krigsmaterielexport till krigförande. Sådana restriktioner
måste då tillämpas likformigt i fråga om de krigförande.

Beträffande
krigsmaterielexport i fredstid finns enligt utredningen inga generella
konventioner, som förpliktar statema att iaktta restriktivitet. De
inskränkningar som de flesta länder tillämpar har således införts av politiska
skäl. Endast på ett speciellt område, nämligen beträffande kärnvapen, har genom
icke-spridningsavtalet en överenskommelse kommit till stånd som har utsikter
att leda till en allmänrättslig förpliktelse att hindra export ägnad att bistå
en icke-kärnvapenmakt att skaffa sig detta vapen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 5

Utredningen
erinrar vidare om att FN:s säkerhetsråd och generalförsamling i en rad fall
uppmanat medlemmarna att avstå från och hindra vapenexport till vissa länder. Dessa
uppmaningar är emellertid rättsligt att uppfatta som rekommendationer. Endast
beträffande Rhodesia har säkerhetsrådet antagit bindande resolutioner.

Allmänna
överväganden

Som
inledning till en allmän diskussion om principerna för svensk krigsmaterielexport
nämner utredningen att denna export under åren 19651969 hade ett genomsnittiigt
värde av omkring 162 milj. kr. om året och utgjorde knappt 0,7 % av Sveriges
hela export. Den totala världsexporten av krigsmateriel uppgick år 1967 till
mellan 28 och 31 miljarder kr., varav Amerikas förenta stater och Sovjetunionen
tillsammans svarade för mer än 70 %. Den svenska andelen var omkring 0,5 %.
Sveriges import av krigsmateriel och komponenter därtill är enligt
utredningens bedömning större än motsvarande export.

Utredningen
anför att två alternativa principer synes kunna övervägas för den svenska
politiken i fråga om krigsmaterielexport: antingen begränsad och kontrollerad
export eller totalt exportförbud. En tredje möjlighet, som skulle innebära att
denna export helt friges, anser utredningen sig kunna bortse ifrån. Problemen
kring krigsmateridexporten måste enligt utredningen bedömas i samband med
försvarsfrågan i hela dess vidd. Den svenska neutralitetspolitiken föratsätter
att parter i en konflikt har tilltro till vår förmåga och vilja att stå utanför
konflikten, och denna tilltro förutsätter att Sverige har ett tillräckligt
starkt försvar.

Utredningen
finner det därför vara av betydelse att industriella resurser för militär
produktion vidmakthålls inom landet. En fortsatt allians-fri och obunden
politik underlättas, anför utredningen, om vi i fråga om väsentlig materiel kan
vara oberoende av utländska leverantörer. I ett litet land med begränsade
ekonomiska och personella resurser blir det emellertid successivt svårare att
täcka breda fält inom teknologin. Den alltmer avancerade tekniken resulterar i
krav på en långtgående specialisering, som medför behov av ökat handelsutbyte
med andra länder. Förhållandet gäller generellt men är särskilt utpräglat inom
försvarssektorn, eftersom de moderna vapensystemen tenderar att bli allt mer
invecklade och kostsamma. Detta innebär att vi bl. a. måste importera viss
krigsmateriel liksom vissa komponenter eller delar till vår egen tUlverkning
av krigsmateriel.

För
att kunna få tillgång till utländska erfarenheter, konstruktioner och
komponenter måste vi enligt utredningen vara beredda att delge andra länder
resultat av vårt eget studie-, forsknings- och utvecklingsarbete. Det är då nödvändigt
att en viss export av krigsmateriel tillåts. Genom exportmöjligheten kan vi
vidare följa utveckUngen i utiandet.

It
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 146

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 6

vilket
är av stor betydelse inte minst för att göra riktiga värderingar vid inköp.

Utredningen
anför vidare att kvalitetskraven på svenska produkter skärps genom den hårda
konkurrensen på exportmarknaden. Vi tvingas därigenom ha en välutrustad och
kvalificerad forsknings- och utvecklingsorganisation, som också är nödvändig
för att vi skall kunna köpa bästa möjliga materiel. Det kan 'även göras
gällande, att våra möjligheter att på ett tidigt stadium få inblick i och
påverka utformningen av ett nytt utländskt vapensystem i en riktning, som
svarar mot våra behov, är avhängiga av vårt militärteknologiska kunnande.

Som
ytterligare skäl för en viss export av krigsmateriel anför utredningen att en
viss överkapacitet inom krigsmaterieUndustrin behövs i fred för att behoven i
ett avspärrningsläge skall tryggas.

Utredningens
slutsats är att viss krigsmaterielexport gagnar svenska försvarsintressen och
därför bör få förekomma även i fortsättningen. Denna export bör dock enligt
utredningen endast få ske under dels starkt aktgivande på de utrikespolitiska,
ofta snabbt växlande förhållandena, dels strikt kontroll från statsmakternas
sida. Exporten bör därför även i fortsättningen ha karaktären av undantag från
en huvudregel, som förbjuder export av krigsmateriel. Denna konstruktion
möjliggör en stark begränsning av undantagen.

Beträffande
den utrikespolitiska bedömningen av frågor om tUlstånd till krigsmaterielexport
bör enligt utredningen alltjämt gälla de huvudlinjer som redovisats i ett
interpellationssvar av statsministern i riksdagens första kammare den 25 april
1956. I detta interpellationssvar angavs att den svenska regeringen i
allmänhet har tillämpat principen att över huvud vägra licenser för export till
stater, som för tillfället är invecklade i akuta internationella konflikter
eller i vilka inbördeskrig är rådande eller där det internationella eller
interna läget är så hotande, att fara för oroligheter eller krig föreligger.

Med
hänvisning till att i utrikesutskottets utåtande 1969: 3 påpekas att det i ett
stort antal länder finns befrielserörelser, som ofta ser sig tvingade att
använda väpnat våld i sin kamp mot de styrande diktaturre-geringama, tar
utredningen upp frågan om svensk krigsmaterielexport till dessa rörelser. Som
argument för sådan export har enligt utredningen anförts bl. a. att
befrielserörelserna i många fall riktar sig mot regimer som v'äl förtjänar att
störtas och att det är olyckligt att rörelser av detta slag hänvisas till att
skaffa krigsmateriel från länder som söker säkra sig politiskt inflytande.

Utredningen
anser emellertid avgörande skäl tala mot svensk krigsmaterielexport till dessa
rörelser. En sådan export skulle stå i strid mot. principen att export inte
tillåts till orosområden. Vidare föreligger inte enighet staterna emellan om
vilka rörelser som är befrielserörelser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 7

Varje
stöd utifrån utom rent humanitärt till någon sådan rörelse har hittills
ansetts strida mot principen att ingen stat har rätt att ingripa i en annan
stats inre angelägenheter. Det är främst de mindre statema som har intresse av
att denna princip upprätthålls. Undantag skulle öppna vida möjligheter för
stater att försvara brott mot principen under åberopande av att biståndet är
avsett för befrielserörelser. Svensk inblandning i inre väpnade konflikter
genom export av krigsmateriel till endera parten skulle vidare stå i dålig
samklang med neutralitetspolitiken och med det konsekventa svenska stödet åt
fredlig lösning av konflikter. Utredningen förordar av dessa skäl att man inte
frångår den hittUls tillämpade grundsatsen att endast etablerade staters av
vårt land erkända regeringar eller deras ombud kan uppträda som köpare.

Ekonomiska och
arbetsmarknadspolitiska överväganden stärker enligt utredningen argumenteringen
för en viss, begränsad krigsmaterielexport. Utredningen framhåller bl, a. att
nackdelarna av ojämnheten i beställningar från det svenska försvaret kan
motverkas av tillgång till exportorder. Särskild betydelse har dessa frågor
för ett begränsat antal orter, där krigsmaterieUndustrin är dominerande. På
sådana orter kan redan en mindre skärpning av exportpolitiken få svåra följder
för sysselsättningen. För landet som helhet har sysselsättningsfrågan i
samband med krigsmaterielexport begränsad räckvidd. Antalet direkt sysselsatta
med tUlverkning för sådan export har beräknats motsvara omkring 2 000 års-anställda
i hela landet. Även om beräkningen är osäker, ger denna siffra en uppfattning
om det ungefärliga antal anställda som skulle omedelbart beröras av
begränsningar i exporten. Mera svåröverskådliga, anför utredningen, är de
indirekta verkningar som sannolikt skulle uppstå, t. ex. genom att
avsättningsmöjligheterna för svenska varor i allmänhet försämras på grund av
minskad takt i den tekniska utvecklingen i landet.

Utredningen
tar även upp frågan, huruvida nya stater skulle kunna bli mindre beroende av
stormaktema, om de fick köpa krigsmateriel från obundna länder av Sveriges typ.
Utredningen finner, att detta kan vara fallet i vissa situationer, men anser
det inte troligt att svensk krigsmateriel skulle kunna exporteras till ett
land i sådan omfattning, att den fick avgörande betydelse för detta lands
försvarsstyrka och därmed dess integritet.

Slutligen
ställer utredningen frågan, om svensk krigsmaterielexport begränsar våra
möjligheter att aktivt delta i de internationella nedrust-ningsförhandlingama.
Enligt utredningens mening visar erfarenheten att detta inte är fallet. Det har
inte heller visat sig att sådan export hindrar Sverige att aktivt stödja
förslag som framförts i FN om kontroll av den internationella vapenhandeln.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 8

Förslag
till riktlinjer

Utredningen
finner att mera preciserade riktlinjer för krigsmaterielexport än de nu
tillämpade är önskvärda, bl. a. av hänsyn till de exporterande företagens
planering. Riktlinjerna bör ange vilka omständigheter som kan föranleda totalt
exportförbud eller inskränkningar eller särskild försiktighet vid Ucensgivning.

TUl
en början påpekar utredningen att ovUlkorlig skyldighet att inskränka krigsmaterielexport
kan följa av internationella avtal, beslut i FN:s säkerhetsråd och
folkrättsliga regler om förbud mot export från neutral stat under krig. Utöver
dessa fall skulle som hinder för krigsmaterielexport kunna anges t.ex.:
krigshandlingar, internationeU spänning som berör ett visst land eller region,
inre väpnade oroligheter, undantagstillstånd. Utredningen anser det dock
väsentligt att flexibilitet finns vid licensgivningen även om dessa kriterier föreUgger.

Som
exempel anför utrednuigen att det kan vara lämpligt att tillåta export av viss
materiel, t. ex. materiel av utpräglad försvarskaraktär el-' ler jaktvapen som
inte kan användas i inbördes strider. Härvid synes i varje enskUt fall behöva
bedömas, om ett vapen är av utpräglad försvarskaraktär. Kustartilleri, antiubåtsrobotar,
elektronisk materiel för bevakning av kust och luftrum är exempel på vapen av
denna typ.

Som
ytterligare exempel anför utredningen att export kan tUlåtas inom en viss
begränsad ram, t. ex. för att avsluta leveranser enligt tidigare
beställningar. Självfallet måste härvid särskild försiktighet iakttas vid
bedömning av situationen i det aktuella landet.

Ett
speciellt problem utgör garantier för obruten leverans av svensk krigsmateriel
enligt ingångna avtal samt för leveranser av reservdelar tiU sådan materiel.
Dylika garantier är särskilt aktuella i samband med försäljning av kompletta
vapensystem. Utredningen anser att en bedömning från faU tUl fall sannolikt är
nödvändig även här. Myndigheterna torde i förekommande fall behöva avge
förklaring om att avtalade leveranser kommer att fackas av exportUcenser så
länge inte den svenska neutralitetspolitiken och internationella förpliktelser
lägger hinder i vägen. Sådana förklaringar har avgetts vid ett par tillfällen,

YtterUgare
en omständighet som enligt utredningen bör uppmärksammas i detta sammanhang är
att ett tidigare fattat beslut om undantagslöst exportförbud till ett visst
land bör omprövas, när förhållandena medger det. Detta sker också för
närvarande. En svårighet i detta avseende är dock att tillförlitliga uppg'ifter
om ändring av förhållanden i ett visst land hittUls inte aUtid erhållits med
önskvärd snabbhet.

Rådgivande
nämnd

Utredningen
framhåller att den aUmänna debatten om enskilda krigs-materielexportärenden kan
bli ofullständig och missvisande till följd av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 9

att
'ärendena ofta innehåller uppgifter och beslutsgrunder, som inte kan offentiiggöras.
Det är av stor vikt att besluten i dessa ärenden är föremål för fortlöpande
kontroll och insyn. Den konstitutionella kontroll som sker genom
konstitutionsutskottets granskning är enligt utredningens åsikt inte från alla
synpunkter tilh-äckligt effektiv, främst därför att den sker i efterhand. För
att öka den allmänna insynen i denna typ av ärenden och göra insynen aktuell
föreslår utredningen att en rådgivande parlamentarisk nämnd tillsätts.

Denna
rådgivande n'ämnd bör enligt utredningen ha till uppgift att yttra sig i mera
betydelsefulla ärenden, innan beslut fattas. Särskilt bör nämnden följa
handläggningen av och ge råd i ärenden, som avgörs av Kungl. Maj:t. Nämnden bör
kunna avge yttranden såväl på eget initiativ som på anfordran.

Utredningen
föreslår att nämnden får sju ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t bland för
uppdraget särskUt skickade ledamöter av riksdagen. Det är enligt utredningen
angeläget att det parlamentariska läget avspeglas i nämndens sammans'ättning på
ett s'ätt, som stärker det demokratiska samhällets förtroende för
beslutsprocessen.

Krigsmaterielbegreppet

Utredningen
behandlar i betänkandet frågan vilka varor som skall anses utgöra
krigsmateriel. Därvid finner utredningen att den nuvarande ordningen, enligt
vilken de varor som anses utgöra krigsmateriel tas upp i en särskild bilaga
till kungörelsen om förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, bör
behållas. Utredningen anser att den nuvarande utformningen av denna bilaga i
stort sett är lämplig. På vissa punkter föreslås dock justeringar av bilagans
innehåll. Beträffande dessa frågor kan hänvisas till betänkandet s. 5053.

Det
bör nämnas att utredningen i detta sammanhang tar upp förslaget i motionerna
1969: 1: 402 och II: 466 om att jämkningar i
förteckningen över krigsmateriel bör göras, så att t. ex. produkter, som i
försäljningsstadiet kan anses som civila varor men som köparen lätt kan
omändra till militärt bruk, även kommer att klassificeras som krigsmateriel. Utredningen
finner att med denna definition ett stort antal produkter, som praktiskt taget
uteslutande har civil användning, skulle komma att anses som krigsmateriel. En
sådan utvidgning av krigsmaterielbegreppet skulle inneb'ära ett stort ingrepp i
den civila exporten. Fördelen skulle vara att exporten av ett fåtal produkter
som skulle kunna få militär användning stoppades. Utredningen anser att denna
effekt inte står i rimlig proportion till de nackdelar som måste bli följden
av en sådan omfattande utvidgning av krigsmaterielbegreppet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 10

Remissyttrandena

Remissinstanserna
har i allmänhet inget att erinra mot utredningens allmänna syn på principerna för
svensk krigsmaterielexport, SSU underkänner dock helt utredningen och anser
att den inte bör ligga till gmnd för något regeringsbeslut.

Utredningens
uppfattning om behovet av en förstklassig inhemsk krigsmaterieUndustri, i
första hand av beredskapsskäl, delas av de remissinstanser som berör frågan.
Flertalet remissinstanser delar också utredningens uppfattning om betydelsen
av att möjligheter till export f i n n s. Bl. a. överbefälhavaren, försvarets
materielverk, försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, förenade fabriksverken, Sveriges allmänna
exportförening och Sveriges industriförbund instämmer i stort i utredningens
redovisning av fördelarna av export. Flygtekniska försöksanstalten, Sveriges
allmänna exportförening och Sveriges industriförbund framhåller speciellt den
utvecklingsfrämjande effekt som forsknings- och utvecklingsarbete inom krigsmaterieUndustrin
har inte enbart inom den egna sektorn utan på nationens allmänna industrinivå.
Redan de nuvarande restriktionerna medför enligt exportföreningen och industriförbundet
en försvårad och långsammare utvecklingstakt inom vissa industrier av central
betydelse. Styrelsen för teknisk utveckling framhåller däremot, att en civil
satsning på forskning och utveckUng, som genomförs i samma omfattning och med
samma målmedvetenhet som inom försvaret, skulle leda till motsvarande stimulans
av vårt näringsliv.

överbefälhavaren
framhåller att en högt utvecklad krigsmaterieUndustri torde vara enda
möjligheten att trygga totalförsvarets försörjning i en avspärrnings- eller
krigssituation. För att produktionskapaciteten skall kunna ökas med erforderlig
snabbhet krävs att produktionsapparaten är i bruk. Det är därför önskvärt att
krigsmaktens ojämna beställningar kompenseras med en viss export av
krigsmateriel. Försvarets materielverk anför att det jämnare resursutnyttjande
som export möjliggör kan vara en föratsättning för att ett företag
överhuvudtaget skall kunna upprätthålla sin krigsmateridtillverkning. Denna
uppfattning delas av flygtekniska försöksanstalten, som bl. a. anför att även
en försiktig bedömning tyder på att hittillsvarande svenska möjligheter att
utveckla och tiUverka högvärdig flygmateriel till vid internationell jämförelse
lägre kostnader inte längre kan bestå med svenska försvaret som enda kund.

överbefälhavaren,
försvarets forskningsanstalt och försvarets materielverk pekar särskilt på
behovet av export för att hålla god kontakt med utvecklingen i omvärlden.
Enligt materielverkets uppfattning är möjligheten till export en integrerad del
av det informations- och materialutbyte med omvärlden som är en förutsättning
för att svensk för-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 H

svarsindustri
och svenskt försvar skall kunna hålla sig på sådan nivå att det fyller de krav
den svenska politiken ställer. Materielverket anser att det från
försvarssynpunkt vore önskvärt, att möjligheterna till export mera radikalt förbättrades.
Verket accepterar dock utredningsförslaget med hänsyn tiU den mångfald andra
synpunkter som bör beaktas.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar anför att överstyrelsen för att genomföra en
planläggning som tillgodoser behovet av krigsmateriel är beroende av att det
finns en krigsmaterieUndustri med betydligt större kapacitet än vad den svenska
krigsmaktens fredstida förbmkning kräver. Det är därför angeläget att krigsmaterieUndustrin
har möjlighet till export av sina produkter. Den minskning av krigsmaktens
inhemska beställningar som pågår accentuerar detta ytterligare. Utredningens
förslag kan enligt överstyrelsens mening möjliggöra den export av krigsmateriel
som 'är nödvändig för att krigsmateridtillverkning av lämplig storlek skall
kunna upprätthållas inom landet.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet anser att såväl den nuvarande produktionsnivån
som exportvolymen ligger på en fiUfredssfäl-lande nivå.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län anför att det torde vara ovedersägligt att exporten med
liberalare regler skulle öka avsevärt och få nationalekonomisk betydelse.
Länsstyrelsen i Örebro län anser att utredningen allt för litet berört de
negativa effekter ett totalförbud skulle medföra för de orter där en väsentlig
del av industrin sysslar med krigs-materidproduktion.

SSU
är, som fömt har nämnts, mycket kritiskt till utredningen och ifrågasätter de
skäl som utredningen redovisar för export av krigsmateriel. SSU anser, att
utredningen haft för vaga direktiv, att utredningen inte redovisat något nytt
sakmaterial och att utredningen inte tiUräck-ligt belägger sina överväganden
med fakta. Som exempel på utredningens ofullständighet anges, att utredningen
inte ger en tillräckligt fyllig bild av principerna för skilda länders vapenexport,
att utredningen inte redovisar fakta till stöd för det återkommande argumentet
att om Sverige inte säljer krigsmateriel så kan man heller inte räkna med att
få köpa i önskad omfattning. SSU efterlyser också en diskussion om möjUga
alternativa handlingsvägar, vid sidan av egen export, som finns för att vinna
de långa seriernas ekonomi, kostnadstäckning för utvecklingsarbete eller tiUgång
till utländska teknologiska landvinningar. SSU anser att utredningens
ekonomiska bedömningar inskränker sig till rent truis-tiska företagsekonomiska
teorier om de stora fördelarna av den till cirka 160 milj. kr, uppgående
vapenexporten. En svensk export av krigsmateriel bör enligt SSU endast få ske
om behovet, exempelvis från teknologisk synpunkt, är väl dokumenterat. En sådan
dokumentation har utredningen inte redovisat. Till skillnad från utredningen
anser vidare SSU,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 12

att
den svenska krigsmateridexporten begränsar Sveriges möjligheter att delta i nedrustningskonferenser
och att i FN driva frågan om vapenkontroll.

Vad
utredningen anför om svensk krigsmaterielexport till befrielserörelser möter
ingen erinran. De remissinstanser, bl, a, förenade fabriksverken, LO och TCO,
som kommenterar utredningens förslag om att inte frångå den hittills tillämpade
principen att endast etablerade staters av vårt land godkända regeringar eller
deras ombud skall kunna uppträda som köpare av krigsmateriel, instämmer med
utredningen. Export av krigsmateriel till s. k. befrielserörelser skulle
enligt LO stå i strid med de utrikespolitiska principer som Sverige ansluter
sig tiU,

Länsstyrelserna
i Östergötlands, Örebro och Värmlands län, liksom instanser som avgett yttrande
till dem, uppehåller sig framför allt vid krigsmateridindustrins sysselsättningsskapande
effekt. Länsstyrelsen i Östergötlands län understryker, att även om antalet anställda
vid krigsmaterieUndustrin utgör en liten del av det totala antalet industrisyssdsatta
i landet så är dess regionala betydelse mycket stor. Länsstyrelsen i Örebro län
framhåUer att även en mindre skärpning av exportrestriktionerna kan medföra
problem för syssels'ättningen på vissa orter där framställningen av försvarsmateriel
är betydande. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att utredningens förslag
väsentligen får bedömas från andra synpunkter än dem styrelsen har att beakta.
Om nedskärningar i exporten beslutas, förutsätter styrelsen att alla
möjligheter tUl en omläggning av produktionsinriktningen tillvaratas för att
upprätthålla sysselsättningen på orter som 'är speciellt utsatta samt att eventuella
förändringar planeras i så god tid att effektiva motåtgärder hinner sättas in
för det fall att personalinskränkningar ej kan undvikas. En ökad export av
annan produktion än krigsmateriel är enligt LO och Svenska
metallindustriarbetareförbundet att föredra. Man fömtsätter också att en
eventuell syssdsättningsminskning på grund av minskad krigsmaterielexport
kompenseras genom arbetsmarknads- och näringspolitiska insatser.

Behovet
av preciserade riktlinjer för krigsmateridexporten understryks av flera
remissinstanser. Det anses mycket viktigt att företagen på ett sä tidigt
stadium som möjligt får klarhet om förutsättningarna för att erhålla
exportlicens.

En
stor svårighet för industrin är, enligt Sveriges aUmänna exportförening och
Sveriges industriförbund, riskerna för återkallande av en gång givna tillstånd.
Dessa svårigheter skuUe kunna minskas genom mer preciserade riktlinjer för
exporten av krigsmateriel. Försvarets materielverk anför att verket genom
industrikontakter och andra kontakter med andra länders försvarsmyndigheter
fått uppmärksamheten riktad på betydelsen av garantier för obruten leverans.
En ordning där avtalade leveranser avbryts och reservdelsleveranser
omöjliggörs på gmnd av ute-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 13

blivna
följdlicenser är olycklig med tanke på den negativa verkan detta har, när det
gäller andra länders intresse för att vidmakthålla och vidareutveckla
förbindelserna med den svenska industrin och det svenska försvaret.
Flygtekniska försöksanstalten påpekar att industrin för att få rimliga
leveranstider måste ikläda sig bindningar för materialframställning och
arbetskostnader för mångmiljonbdopp långt före leverans. Därför måste
medgivande till exportUcens kurma lämnas på ett tidigt stadium och garantier
ställas för att beviljad licens gäller även när avsevärd tid förflutit, om
inte mycket allvarliga förändringar inträffar, SSU anför att det avgörande för
frågan huruvida företagen skall tvingas avbryta påbörjade leveranser måste
vara omsorgen om vår neutralitet och inte vapenindustrins önskemål.

Kommerskollegium
liksom LO delar utredningens mening att riktlin-jema måste utformas så att de
inte försvårar möjligheterna till långsiktig planering för krigsmateridproducerande
företag.

Beträffande
riktlinjernas innehåll gör några remissinstanser en allmän jämförelse mellan
utredningens förslag och nuvarande regler, SIPRI anför att utredningens förslag
synes innebära en viss minskning av nu existerande restriktioner, Sveriges
allmänna exportförening och Sveriges industriförbund anser att utredningens
förslag innebär uppmjukningar av begränsad räckvidd men att det ändå i princip
är en välkommen brytning av den hittillsvarande utvecklingen, som givit intryck
av att bara kunna gå i riktning mot en ständigt högre grad av restriktivitet.
Organisationerna ifrågasätter, om neutralitetspolitiken gör det nödvändigt med
restriktioner av nuvarande hårda karaktär, och anser att det inom ramen för
vår neutralitetspolitik torde finnas betydande möjUgheter för en ökad krigsmaterielexport.
En sådan ökning skulle, anser organisationerna, kunna gagna den internationella
freden och stabiliteten, eftersom u-länderna i annat fall blir hänvisade till
köp från stormakterna, vUket lätt leder tUl poUtiskt beroende. Exporten av
krigsmateriel skulle enligt dessa remissinstanser utan större svårighet och
utan omfattande investeringar troligen kunna ökas till cirka en miljard kr. per
år.

Vad
angår urvalet av mottagarländer för krigsmateridexporten görs inga direkta
invändningar mot utredningens förslag att det som hinder för krigsmaterielexport
skulle anges krigshandlingar, internationell spänning, som berör ett visst
land eller region, inre väpnade oroligheter och undantagstillstånd. Sveriges
allmänna exportförening och Sveriges industriförbund anför dock, att det i en
värld, där inre oroligheter av olika slag blivit en regel snarare än ett
undantag, är angeläget att orolighetemas art ingående bedöms innan de tas till
intäkt för att ej bevilja exportlicens. Till uttrycket "väpnade
oroligheter" borde enligt nämnda två organisationer fogas "av sådan
styrka att de kan väntas leda tUl väpnad konflikt". Organisationerna
instämmer i utredningens upp-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 14

fattning,
att det är väsentUgt att flexibilitet finns vid licensgivningen även om
kriterier av angivet slag föreUgger, Det är enligt organisationerna angeläget
att bedömningen görs från fall till fall och inte från tid till tid eller genereUt
för en hel kontinent eller del av kontinent.

Även
förenade fabriksverken och kommerskollegium förordar flexibilitet vid licensgivningen.
Enligt förenade fabriksverken bör ett land ej utestängas från leveranser enbart
på grund av ett högst symboliskt engagemang i en konflikt, TCO anför att man
inte bör frångå hittUls tillämpade principer,

SSU
anser att utredningens förslag om flexibilitet innebär att man frångår den
sedan 1956 upprätthållna principen att inte exportera vapen till krisområden.
Att förslaget enbart grundas på att den nuvarande ordningen är
otillfredsställande för exportföretagen gör, enligt SSU, att det inte bör tas
på allvar. Omvärlden bör kunna lita på regeringens vilja att håUa svensk
vapenexport borta från områden, där krig råder eller där fara för krig
föreligger, I annat fall riskerar vi att kompromettera den svenska
utrikespolitiken.

Förslaget
om att inrätta en rådgivande nämnd tUlstyrks av kommerskollegium, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, granskningsnämnden för försvarsuppfinningar,
länsstyrelserna i Östergötlands och Värmlands län, förenade fabriksverken, LO,
Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund. Försvarets
materielverk, flygtekniska försöksanstalten och luftfartsverket förklarar sig
inte ha något att invända mot förslaget.

Ett
flertal av de remissinstanser som tillstyrker inrättandet av en nämnd påpekar
vikten av att nämnden inte kommer att innebära att ärendena fördröjs,

SSU
anser att inrättande av en sådan nämnd som utredningen föreslagit inger en rad
principiella betänkligheter. Den allvarligaste är att det kan medföra att
frågor rörande krigsmateridexporten lyfts över den offentliga partipolitiska
debatten. Som exempel anges att partiorganisationernas inflytande över frågan
därmed skulle allvarligt försvåras. Lika betänkligt är det, enligt förbundet,
att tro att regeringen skulle kunna arbeta med en parlamentarisk kontroll över
regeringens interna arbete. Det är ett orimligt arbetssätt, anför SSU, som
yrkar att förslaget inte föranleder någon åtgärd.

Frågan
om innebörden av begreppet krigsmateriel behandlas i många remissyttranden.
Endast SSU har i denna fråga principieUa synpunkter som väsentUgt avviker från
vad utredningen anfört. SSU erinrar om att vidden av krigsmaterielbegreppet
har aktualiserats bl, a, av export av kraftöverföringsstationer, strategiska
vägbyggen i andra länder samt export av terrängfordon som lätt kan få militär
användning. Inget av dessa fall har intresserat utredningen, anför SSU, I den
svenska listan över krigsmateriel nämns konkreta vapenty-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 15

per,
komponenter eller framställningsmateriel för dessa samt utrastning som är
särskilt "för militärt brak utformad". Debatten på senare år har
visat att detta inte är tUlfyllest, En formulering av typen "för militärt
brak användbara" varor skulle bättre fyUa behovet av en möjlighet att
stoppa export som kan bli utrikespolitiskt känslig. Förbundet hänvisar till att
de brittiska och västtyska förordningarna på området avser varor som "kan
tänkas få militär betydelse" och "som utan att vara klassificerade
som vapen likväl kan komma till militär användning". Om vapenexport skall
tillåtas, förefaller det vara oundgängligt att det svenska krigsmaterielbegreppet
vidgas till att få minst samma täckning som det västtyska och brittiska, anser
SSU.

Beträffande de av
utredningen behandlade motionsyrkandena om att krigsmaterielbegreppet skall
utvidgas till att avse även civila varor, som köparen lätt kan omändra för
militärt brak, delar flera remissinstanser uppfattningen att en sådan
utvidgning är olämplig. I denna riktning uttalar sig generaltullstyrelsen,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsstyrelsen Östergötlands län,
Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund.

Departementschefen

Frågan
om svensk export av krigsmateriel har diskuterats i riksdagen vid flera tUlfällen
under senare år. Den utredning som nu föreligger tUlkom efter en framställning
från riksdagen om att riktlinjerna för krigsmateridexporten skulle ses över.
Det är därför naturligt att utredningen och de ställningstaganden som den
föranleder redovisas för riksdagen. Det är också med hänsyn till att frågan om
krigsmaterielexport inrymmer särskUda problem av stor politisk räckvidd
angeläget att de grundläggande principerna för sådan export redovisas för
riksdagen. Detta innebär inte att riksdagen skall ta ställning i detalj till
regleringen av krigsmateridexporten. Grandsatsen att det ankommer på Kungl.
Maj:t att besluta om reglering av export och import gäller även i fråga om krigsmateriel.
Det bör därför liksom hittills ankomma på Kungl. Maj:t att med beaktande av de
allmänna principer som lagts fram för riksdagen bestämma hur
författningsregleringen på området närmare skaU utformas. Jag tar i det
följande upp frågan om krigsmaterielexport med dessa utgångspunkter.

AUmänna
överväganden

En
huvudlinje i svensk utrikespolitik är att aktivt verka för fredlig lösning av
internationella konflikter och för internationella överenskommelser om
nedrustning. Internationell handel med krigsmateriel står allmänt sett i
principiell motsättning till dessa politiska mål. Detta gäller dock inte under aUa
förhållanden. Handel med rent defensiva

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 16

vapen
bör t. ex. i regel vara förenlig med de angivna målen. Vidare bör beaktas att
olika stater i en legitim strävan att bygga upp ett försvar kan vilja köpa
krigsmateriel i en neutral och från politiska och militära blockbildningar fristående
stat. En sådan försvarsuppbyggnad kan även bidra till att befästa dessa staters
nationeUa oberoende. Jag vill i detta sammanhang instämma i utredningens
uttalande att den svenska vapenexporten hittills inte begränsat våra
möjligheter att aktivt delta i de internationella nedrustningsförhandlingarna
eller att aktivt stödja förslag om kontroll av den internationella
vapenhandeln.

En utgångspunkt för
bedömningen av frågan om export av krigsmateriel från Sverige är emellertid
att sådan export principiellt inte är önskvärd från utrikespolitisk synpunkt.
De allmänna utrikespolitiska skälen mot svensk krigsmaterielexport gör sig dock
gällande med olika styrka i skilda fall beroende på förhållandena i
mottagarlandet m. m.

Även
hänsynen till Sveriges neutralitet talar i viss utsträckning mot export av
krigsmateriel. Neutralitetsrättsliga regler om krigsmaterielexport finns i
1907 års Haagkonventioner, vilka utredningen närmare redovisat. Som utredningen
framhåUer gäller dock dessa regler, som inte avser annan export än den som sker
från statiiga eller statskontrollerade organ, endast i fall av krig. För krigsmaterielexport
i fredstid finns inga generella folkrättsliga regler. Emellertid kan det
uppenbarligen vara i en neutral stats intresse att begränsa exporten av
krigsmateriel även om det inte föreligger krig.

Neutralitetspolitiska
skäl kan emeUertid också anföras tiU stöd för svensk krigsmaterielexport. Den
svenska neutralitetspolitiken förutsätter att Sverige har ett starkt försvar,
och i den mån krigsmateridexporten bidrar till att vidmakthålla
försvarsberedskapen har den således ett värde från neutralitetssynpunkt.

Med hänsyn till de skäl
som talar mot svensk export av krigsmateriel är det uppenbart att sådan export
inte kan få ske fritt. Som utredningen anför kan endast två alternativ
övervägas, nämligen totalt exportförbud eller begränsad och kontrollerad
export. Vid prövningen av dessa alternativ måste först bedömas vilken betydelse
krigsmateridexporten har för vår försvarsberedskap. Utredningen diskuterar
olika omständigheter som kan anföras till stöd för att krigsmateridexporten är
till fördel för det svenska försvaret. Utredningens slutsats är att en viss
begränsad krigsmaterielexport bör tillåtas av försvarshänsyn. Nästan alla
remissinstanser instämmer i denna bedömning.

För
min del vill jag till en början erinra om att den svenska krigsmateridexporten
under femårsperioden 19651969 inte uppgick till större belopp än i genomsnitt
162 milj. kr. om året. För år 1970 är värdet avsevärt högre, 322 mUj. kr., men
i detta sammanhang är det framför allt genomsnittssiffror för längre
tidsperioder som är av intresse. 1970 års högre summa beror på
flygplansleveranserna till Dan-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 17

mark
och Österrike. Det förefaller knappast troligt att en krigsmaterielexport av
denna begränsade storlek skulle kunna ha så väsentlig betydelse i skUda
hänseenden som har angetts.

Det kan knappast råda
olika meningar om att den svenska försvarspolitiken fömtsätter att vi inom
landet vidmakthåller industriella resurser för militär produktion av hög
teknisk kvalitet. Uppenbarligen är det också angeläget att vi i fråga om
väsentlig materiel är oberoende av utländska leverantörer. Det är dock
tveksamt, om dessa omständigheter har så stor betydelse som argument för krigsmaterielexport
som ibland görs gällande. Det är visserligen riktigt, som utredningen anför,
att det för ett litet land som Sverige med begränsade ekonomiska resurser kan
bli svårt att följa med i den tekniska utvecklingen i fråga om all materiel som
är av intresse för det svenska försvaret. Klart är vidare att krigsmateridtillverkare,
som kan exportera en del av sin produktion, får möjlighet till större serier
över vilka utvecklingskostnader och andra fasta kostnader kan slås ut. Men
kostnadsfrågor av denna art kan knappast i framtiden lösas genom att
krigsmateriel exporteras från Sverige. Detta skulle kräva att exporten hade en
helt annan omfattning än den nuvarande. En sådan utveckling av exporten är
otänkbar med hänsyn tUl vår utrikes- och neutralitetspolitUc,

Jag
är inte heller övertygad om att Sverige som köpare av krigsmateriel på den
internationella marknaden har så stort intresse av att krigsmateridexporten Ugger
på en viss nivå, Krigsmateridexporten kan visserligen i viss mån underlätta för
oss att följa den internationella marknadsutvecklingen, men det primära när vi
uppträder som köpare är att vi har betalningsförmåga, förtroende och tekniskt
kunnande.

Utredningen
anför vidare att krigsmaterieUndustrin genom att den kan exportera får
möjlighet att upprätthålla en större kapacitet än som krävs för det svenska
försvaret i fredstid. Denna kapacitet behövs för att behoven i ett
avspärrningsläge skall kunna tryggas. Dessa beredskapssynpunkter understryks av
överstyrelsen för ekonomiskt försvar och flera andra remissinstanser. Jag delar
uppfattningen att krigsmateridexporten, 'även med beaktande av dess begränsade
omfattning, bidrar till att höja vår beredskap på det angivna sättet.

Sammanfattningsvis
är min bedömning, att beredskapshänsynen utgör ett vägande skäl för att även i
fortsättningen tillåta en viss export. De beredskapsskäl som sålunda talar för
svensk krigsmaterielexport måste ställas mot de utrikes- och
neutralitetspolitiska skäl som enligt vad jag fömt har anfört talar mot sådan
export.

Utredningen
anför att ekonomiska och arbetsmarknadpolitiska överväganden stärker
argumenteringen för en viss krigsmaterielexport men inte i och för sig bör
anses avgörande. Jag delar denna uppfattning. Hänsynen till sysselsättningen
har i och för sig största vikt, men om begränsningar av krigsmateridexporten
får negativa effekter på syssel-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 18

sättningen
bör dessa frågor, som arbetsmarknadsstyrelsen och LO påpekar, angripas med
arbetsmarknads- öch näringspolitiska insatser,

Vägningen
av sk'äl för och emot svensk krigsmaterielexport leder enligt min mening till
att huvudregeln av utrikes- och neutralitetspolitiska hänsyn bör vara att
sådan export är förbjuden. Beredskapshänsynen bör emellertid medföra att
export tillåts i sådana fall då utrikes- och neutralitetspolitiska skäl mot
export saknas eller har ringa betydelse,

I
ett interpellationssvar i riksdagens första kammare den 25 april 1956 angav
dåvarande statsministern att den svenska regeringen i allmänhet har tillämpat
principen att överhuvud vägra licenser för export av krigsmateriel till stater,
som för tillfället är invecklade i akuta internationella konflikter eUer i
vilka inbördeskrig är rådande eller där det internationella eller det interna
läget är så hotande att fara för oroligheter eller krig föreligger. Denna
princip, som fortfarande gäller, står i sina huvuddrag i samklang med den
avvägning som jag h'är har förordat och som innebär bl, a, att export till
orosområden inte bör förekomma. Tillämpningen av principen har emellertid
medfört problem, framför allt på grand av svårigheten att bedöma, om
"fara för oroligheter eller krig föreUgger", Det politiska läget inom
en viss stat eller en grupp av stater kan ibland förändras mycket snabbt, och
den information som finns är inte alltid tUlräcklig för en tillfredsställande bedömning
av situationen i det konkreta fallet. Tillkomsten av nya stater och en delvis
ny typ av konflikter bidrar också tUl att försvåra bedömningen. Detta talar
enligt min uppfattning för en än större restriktivitet än som hittills
tillämpats vid prövningen av frågan till vUka mottagare svensk krigsmateriel
skall få exporteras. Nya och preciserade riktlinjer bör i detta syfte ställas
upp för prövningen.

Preciserade
riktlinjer är angelägna också d'ärför att de underlättar för de krigsmateridexporterande
företagen att planera och ger dem möjlighet att med större säkerhet förutse om
exporttillstånd i det enskilda fallet kan påräknas.

Riktlinjer

Som
jag förut har anfört måste huvudregeln vara generellt förbud mot att exportera
krigsmateriel utan tillstånd. De riktiinjer som här redovisas avser att ge
närmare ledning för tillståndsprövningen,

I
vissa fall föreligger ovillkorligt hinder mot krigsmaterielexport. Detta kan
vara fallet på grund av internationella avtal, beslut av FN:s säkerhetsråd
eller folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig, I dessa fall
skall självfallet exporttillstånd vägras.

Utrikes-
och neutralitetspolitiska skäl saknar betydelse i fråga om krigsmaterielexport
till de nordiska staterna och till de neutrala stater-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 19

na
i Europa. Därför bör i fredstid tillstånd bevUjas för export till dessa stater.
I fråga om andra stater måste från fall till fall bedömas om de utrikes- och neutralitetspolitiska
skälen har så ringa vikt att export bör tiUåtas.

De
principiella överväganden som här har redovisats leder till att tillstånd inte
bör beviljas för export tUl

stat
som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring
har avgetts eUer ej,

stat
som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad
konflikt, eller

stat
som har inre väpnade oroligheter.

Vid tUlämpningen
av dessa regler bör man dock skilja mellan materiel av utpräglat defensiv
karaktär och krigsmateriel i övrigt. De allmänna utrikespolitiska skälen mot krigsmaterielexport
har, som jag tidigare har anfört, inte samma tyngd i fråga om defensiva vapen,
t, ex. kustartUleri- och luftvärnsmateriel. Visserligen bör inte ens defensiv
materiel kunna exporteras till stat som befinner sig i v'äpnad konflikt med
annan stat. Men i de övriga fall som här avses bör export av sådan materiel,
som inte kan utnyttjas för att påverka den föreliggande krissituationen, kunna tiUåtas.
Detta är helt i överensstämmelse med den praxis som gäller f. n.

Starka
utrikespolitiska skäl talar vidare mot att Sverige exporterar krigsmateriel,
som kan bli utnyttjad för att undertrycka mänskliga rättigheter. Även om denna
princip redan nu kan sägas vara vägledande för praxis i tillståndsärenden, är
det angeläget att det uttryckligen slås fast som en grundläggande regel att
export inte kan medges i dessa fall. Regeln avses medfört ökad restriktivitet i
fråga om urvalet av mottagare för svensk krigsmaterielexport i överensstämmelse
med det allmänna syfte som jag förut har angett för de nya riktiinjerna. Regeln
bör uttryckas så, att tillstånd inte skall ges för export av krigsmateriel till
stat, som på grand av deklarerade avsikter eller rådande politiska förhållanden
kan antas använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter som
anges i FN-stadgan.

I
fråga om reservdelar till tidigare levererad krigsmateriel föreligger särskUda
förhållanden. Med den stränga restriktivitet jag förordar för urvalet av de
stater till vilka krigsmaterielexport skall medges är det osannolikt, att
tveksamhet uppstår i fråga om export av reservdelar till materiel, för vilken
licens en gång lämnats. Skulle detta ändå inträffa, bör enligt min mening
avgörande vikt fästas vid att reservdelarna är ett komplement till materiel,
som exporterats med vederbörligt tillstånd. För att svensk krigsmaterieUndustri
skall kunna verka på exportmarknaden inom de ramar som jag har angivit är det
angeläget att köparna har goda garantier för att de får reservdelar till inköpt
materiel. Reservdelar till tidigare inköpt materiel bör därför få exporteras
oavsett

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 20

förhållanden
som jag här angivit som hinder för export. Ovillkorliga exporthinder gäller
dock givetvis även i detta fall.

Utredningen
och flera remissinstanser har betonat de svårigheter som uppstår i företagens
planering, om påbörjade eller kontrakterade leveranser måste avbrytas. Dessa
svårigheter måste enligt min mening beaktas. Om, som jag har funnit, krigsmaterielexport
av viss omfattning skall tUlåtas av beredskapshänsyn, bör man också beakta de
konsekvenser för sysselsättningen som kan uppstå, om en för export utbyggd kapacitet
plötsligt inte kan utnyttjas. Utfärdad exportlicens bör därför indragas,
förutom vid ovUlkorliga exporthinder, endast om den mottagande staten kommer i
väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Även i fall
av väpnad konflikt bör indragning av licensen kunna underlåtas, om det är
förenligt med de neutralitetsrättsliga reglerna och mottagarstaten deltar i
konflikten endast symboliskt.

Som utrednuigen
anfört och jag tidigare framhållit medför den tekniska utvecklingen att
Sverige med begränsade resurser får allt svårare att följa med i den tekniska utveckUngen
och med egen produktion täcka hela den sektor som är av betydelse för det
svenska försvarets behov. Det är som jag också tidigare framhållit inte
tänkbart att vi med hjälp av export av krigsmateriel kan klara detta problem.
Det kan därför bli nödvändigt att i framtiden inleda samarbete med företag i
andra stater, I ett sådant samarbete måste samarbetspartnern komma med på ett
mycket tidigt stadium. Vid samarbetsavtal mdlan företag i Sverige och i andra
länder om gemensam utveckUng och produktion av krigsmateriel bör sådan
utförsel till det andra landet som föranleds av avtalet medges oavsett
förhållanden som tidigare angivits som hinder för krigsmaterielexport. Dock
gäller även i detta fall de tidigare angivna ovillkorliga exporthindren. Avtal
av detta slag förutsätter en mycket restriktiv prövning vid val av utländsk
samarbetspartner. Jag förutsätter att avtalen alltid skall underställas Kungl, Maj:t
och att myndigheterna skall ha full insyn i den svenska samarbetspartnerns
verksamhet.

Liksom
f, n, bör endast statiig myndighet eUer av staten auktoriserad vapenimportör
godtas som köpare. Detta medför att risken för att krigsmateriel hamnar hos
icke avsedd stat är kraftigt reducerad. För att ytterligare minska denna risk
bör utiändska köpare av svensk krigsmateriel, om det inte av särskUda skäl kan
underlåtas, skriftiigen förklara att materielen under de närmaste fem åren
från köptillfället är avsedd för köparens eget behov,

I
fråga om export av krigsmateriel till befrielserörelser vill jag i likhet med
utredningen och remissinstanserna hänvisa tUl den grundfäggande principen,
vilken bl. a. fastslagits i ett av riksdagen godkänt utiåtande från
statsutskottet (SU 1969: 82), att ingen stat har rätt att ingripa i en annan
stats inre angdägenhter. Hävdandet av denna princip är fram-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:146 21

för allt i de mindre statemas intresse. En sanktionering
av export av krigsmateriel till vad som från svensk sida betraktas som
befrielserörelser i etablerade stater skulle urholka principen och undergräva
våra möjligheter att hävda den. Trots att neutralitet i formell mening endast
föreligger i krig och inte vid inre väpnade konflikter, skulle en inblandning
i sådana konflikter genom export av krigsmateriel till endera parten stå i
dålig samklang med den svenska neutralitetspolitiken och med det konsekventa
svenska stödet för fredlig lösning av konflikter. Därtill kommer svårigheterna
att avgöra vad som skall betraktas som befrielserörelse. Principen att endast
etablerade stater och av vårt land erkända regeringar eller deras ombud skall
kunna uppträda som köpare bör alltså gälla generellt.

Rådgivande nämnd

Utredningen föreslår att en parlamentarisk nämnd av
rådgivande karaktär inrättas för krigsmateridexportärenden. Nämndens uppgift
skulle vara att diskutera mera betydelsefulla ärenden och yttra sig innan beslut
fattas. Särskilt skulle nämnden följa handläggningen av och ge råd i ärenden
som avgörs av Kungl. Maj:t.

Konstitutionella
skäl talar emot inrättande av en nämnd av detta slag. Om en parlamentarisk
nämnd kopplas in vid Kungl. Maj:ts avgörande av enskilda ärenden, skulle detta
innebära en principiell nyhet som är främmande för vår författning. Enligt
denna har riksdagen inte att befatta sig med Kungl. Maj:ts beslut i enskilda
ärenden på annat sätt än genom den i grundlagen föreskrivna granskningen. Inte
heller finns behov av en sådan nämnd för att Kungl. Maj:t i viktiga principfrågor
skall kunna samråda med förträdare för riksdagen. Rätt forum för sådant samråd
är enligt min mening utrikesnämnden.

Vidare bör
beaktas de invändningar som har rests mot utredningens förslag när det gäller
önskemålet att öka den allmänna insynen i ärenden om krigsmaterielexport.
Detta önskemål tillgodoses inte genom den föreslagna nämnden, eftersom det med
hänsyn till ärendenas art är uppenbart att insynen inte skulle utsträckas
längre än till nämndens ledamöter. Som har påpekats vid remissbehandlingen
finns t. o. m. risk att inrättandet av en nämnd av denna art kan leda till att
den allmänna politiska debatten i de berörda frågorna hämmas och att effekten
således blir den motsatta mot vad som avsetts.

Slutiigen kan mot utredningens förslag invändas att
handläggningen av ärendena riskerar att fördröjas genom behandlingen i nämnden.

Av de skäl som nu har angivits är jag inte beredd att
förorda att en nämnd av detta slag inrättas.

Krigsmaterielbegreppet

Med krigsmateriel avses i kungörelsen angående förbud mot
utförsel från riket av krigsmateriel sådana varor som är upptagna i bilaga

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:146 22

till
kungörelsen. Denna varuförteckning upptar i. princip sådan materiel som är
utformad för militärt bruk. Denna principiella uppläggning bör enligt
utredningens förslag behållas. Utredningen avvisar således tanken att utvidga
förteckningen med sådana civila produkter som kan få militär användning. En
sådan utvidgning anser utredningen, med instämmande av flera remissinstanser,
innebära alltför långtgående restriktioner för den civila exporten. Jag delar
denna uppfattning. Jag ämnar emellertid föreslå Kungl. Maj:t att chefen för
handelsdepartementet bemyndigas att i brådskande fall besluta, att kungörelsen
för viss kortare tid skall tillämpas även på bestämd vara som inte är upptagen
i förteckningen över krigsmateriel, om departementschefen finner detta vara nödvändigt.
På så sätt kan man, om förhållandena skulle kräva det, snabbt stoppa export av
sådana civila varor som kan få militär betydelse. Utredningen lägger fram
förslag om vissa jämkningar av den nuvarande förteckningen över krigsmateriel.
Dessa frågor tar jag inte upp i detta sammanhang, eftersom det ankommer på Kungl.
Maj:t att besluta om utformningen av förteckningen.

Hemställan

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över
vad jag i det föregående anfört om riktiinjer för krigsmaterielexport.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Vid protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR, STHLM m\ 710497

Doktrin (4)

  1. Rolf H. Lindholm, Boforsaffären med Indien och folkrätten, SvJT 1994 s. 897, på s. 898, 900, 909, 911 · Fritt tillgänglig
  2. Rolf H. Lindholm, Makten över utrikespolitiken, SvJT 1991 s. 539, på s. 552 · Fritt tillgänglig
  3. Neutraliteten i fara — Viggengarantierna och folkrätten, SvJT 1984 s. 507, på s. 509, 510 · Fritt tillgänglig
  4. Rolf H. Lindholm, Neutralitet och vapenhandel, SvJT 1984 s. 45, på s. 51, 52, 53, 54, 56 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

89 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (71)

71 kopplingar i 47 dokument.

  1. Prop. 2025/26:228 Ett modernt och anpassat regelverk för krigsmateriel s. 22 i texten
  2. SOU 2024:77 Ett modernt och anpassat regelverk för krigsmateriel s. 100 om s. 15 · s. 101 om s. 16 · s. 275 om s. 8 · s. 408 i texten
  3. Dir. 2023:161 En modern exportkontroll av krigsmateriel i ljuset av ett svenskt Natomedlemskap i texten
  4. Ds 2018:16 Konsolidering av nationella och internationella riktlinjer för exportkontroll av krigsmateriel s. 19 i texten
  5. Prop. 2017/18:23 Skärpt exportkontroll av krigsmateriel s. 35 om s. 18 · s. 59 om s. 19 i texten

Visa alla 47

Doktrin (18)

18 kopplingar i 5 dokument.

  1. Ahlin, Folkrätten i svensk säkerhetspolitik, 1993 s. 105 om s. 16 · s. 106 om s. 16 · s. 107 om s. 18 · s. 108 om s. 20 · och 2 till i texten
  2. SvJT 1984 s. 45 Rolf H. Lindholm, Neutralitet och vapenhandel s. 51 · s. 52 · s. 53 · s. 54 · och 1 till i texten
  3. SvJT 1994 s. 897 Rolf H. Lindholm, Boforsaffären med Indien och folkrätten s. 898 · s. 900 · s. 909 · s. 911 i texten
  4. SvJT 1984 s. 507 Neutraliteten i fara — Viggengarantierna och folkrätten s. 509 · s. 510 i texten
  5. SvJT 1991 s. 539 Rolf H. Lindholm, Makten över utrikespolitiken s. 552 i texten