Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, m.m.

1971 · 120 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 91 av 120 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:15, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 15 år 1971 Prop. 1971:15

Nr 15

Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbud mot
otillbörliga avtalsvillkor, m. m.; given Stockholms slott den 5 februari 1971.

Kungl.
Maj:t vUl härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprolokollel
över justitieärenden och lagrådels protokoll, föreslå riksdagen atl bifalla de
förslag om vars avlåtande lill riksdagen föredraganden heraställt.

GUSTAF ADOLF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåU

Propositionen
innehåller förslag lill lag ora förbud raot otUlbörliga avtalsvillkor. Det
väsenlliga syftet raed lagen är atl ge underlag för en bättre avvägning än
hittills raellan konsuraenl- och företagarintressen vid utformningen av
kontraklsformulär som används på konsumlionsraark-naden i olika branscher.

Den
nya lagen gäller i fråga om försäljning från näringsidkare lUl konsument av
vara eller tjänst för enskilt bruk, liksora också beträffande upplåtelse av
nyttjanderätt till lösöre. Undanlag görs för sådan verksarahet som slår under
tillsyn av bank- eUer försäkringsinspektionen. Lagens centrala bestämmelse
utgörs av en generalklausul, vUken ger möjlighet alt förbjuda företagare att
använda kontraktsvillkor sora raed hänsyn till vederlaget och övriga orasländigheier
måste anses otUlbörligl mot konsumenten. Förbudet skall i regel förenas med
vite.

För
tillämpningen av lagstiftningen svarar konsumentombudsmannen och marknadsrådel.
Konsumenlorabudsraannen skall övervaka raarkna-den, la upp överläggningar med
företrädare för näringsidkarna och föra det allmännas lalan inför
marknadsrådel. Rådel skall vara enda instans i ärenden enligt lagen. Frågor om
utdömande av vite skaU dock handläggas av allmän domstol.

I
samband med den nya lagen föreslås vissa följdändringar i lagen om marknadsråd
ra. ra.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1971.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15

1
Förslag till

Lag
om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor

Härigenom
förordnas sora följer.

1 §
Är villkor, sora näringsidkare använder vid erbjudande av vara el

ler tjänst lill konsument för enskUt bruk, raed hänsyn lUl vederlaget och

övriga orasländigheier all anse sora otillbörUgt mol konsuraenlen, kan

marknadsrådel, ora det är påkallat från allraän synpunkt, raeddela nä

ringsidkaren förbud alt fraradeles i liknande fall använda sararaa eller vä

sentligen sararaa villkor. Förbud skall förenas raed vite, ora ej delta av

särskilda skäl är obehövligt.

Första
stycket äger raotsvarande lillärapning, ora näringsidkare erbjuder konsuraenl
att mot vederlag förvärva nyttjanderätt lUl lösöre för enskUt brak.

Förbud
kan raeddelas även anställd hos näringsidkare och annan sora handlar på
näringsidkarens vägnar.

2
§ Denna lag gäller ej i fråga
ora verksarahet sora slår under tillsyn av bankinspektionen eUer
försäkringsinspektionen.

3
§ Fråga ora förbud upplages
efter ansökan. Sådan ansökan göres av konsuraenlorabudsraannen. Beslutar denne
för visst fall atl ej göra ansökan, får ansökan göras av sararaanslulning av
näringsidkare, konsuraen-ter eller löntagare.

4
§ Beslut i fråga ora förbud
utgör ej hinder alt sararaa fråga prövas på nytt, när ändrade förhållanden
eller annat särskUt skäl föranleder del.

5
§ Ora särskUda skäl föranleder
del, kan förbud raeddelas även för liden lill dess slutligt beslut föreligger.

6
§ Fråga om förbud får i fall
som ej är av större vikt prövas av konsumenlorabudsraannen genora all den sora
anlages ha använt otillbörligt avtalsvUlkor förelägges förbud lill godkännande
omedelbart eller inom viss tid (förbudsföreläggande).

Har
förbudsföreläggande godkänts, gäUer det sora förbud av marknadsrådet.
Godkännande som sker sedan den i föreläggandel utsatta liden har gått lill
ända är dock ulan verkan.

Närraare
bestäraraelser ora förbudsföreläggande raeddelas av Konungen.

7 §
Talan ora utdömande av vite föres vid aUmän doraslol av åklaga

re. Sådan lalan får väckas endast efter anraälan av konsuraentombuds-

mannen eller av annan sora hos marknadsrådel ansökt om förbudet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15

2
Förslag tiil

Lag
om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m.

Härigenom förordnas,
att 1, 3, 4, 9, 11, 13, 15 och 20 §§ samt rubriken närraast före 13 § lagen
(1970: 417) ora marknadsråd m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Marknadsrådel handlägger
ärenden enligt lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet och lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring.

Marknadsrådet handlägger
ärenden enligt lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet, lagen (1970: 412) om otiUbörlig marknadsföring och lagen
(1971:00) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Marknadsrådet beslår av ordförande
och vice ordförande saml åtla andra ledamöter, av vilka två är särskilda
ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning och en för ärenden om otillbörlig
marknadsföring.

Marknadsrådet beslår av
ordförande och vice ordförande saml åtta andra ledamöter, av vilka två är
särskilda ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning och en för
ärenden om otillbörlig marknadsföring och ärenden om otillbörliga
avtalsvillkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ordföranden och vice
ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i doraarvärv. Ledaraolen för
ärenden ora konkurrensbegränsning skall ha särskUd insikt i näringslivets
förhållanden och ledamoten för ärenden om otillbörlig marknadsföring särskild
insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda
ledamöterna får ej utses bland personer som kan anses företräda
företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen.

För
vice

Ordföranden och vice
ordföran

den skall vara lagkunniga och er

farna i domarvärv. Ledaraolen för

ärenden om konkurrensbegräns

ning skall ha särskild insikt i nä

ringslivets förhållanden och leda

moten för ärenden om otillbörlig

marknadsföring och otillbörliga

avtalsvillkor särskUd insikt i kon

sumentfrågor. Ordföranden, vice

ordföranden och de särskilda leda

möterna får ej utses bland per

soner som kan anses företräda

företagarintressen eller konsu

ment- och löntagarintressen.

----- även ersättare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 §

Nuvarande
lydelse

Marknadsrådel är-------------

Av de särskilda ledamöterna deltager vid handläggning av
ärende om konkurrensbegränsning endast den som utsetts för sådana ärenden och
vid handläggning av ärende ora otillbörlig raarknads-föring endasl den som
utsetts för sådana ärenden.

Ordföranden kan-------------

Föreslagen lydelse

---- löntagarintressen dellaga.

Av de särskilda ledamöterna dellager vid handläggning av
ärende ora konkurrensbegränsning endasl den sora utsetts för sådana ärenden
och vid handläggning av ärende ora otillbörlig raarknadsfö-ring eller
otillbörliga avtalsvillkor endast den som utsetts för sådana ärenden.

------------ av
ärende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
konkurrensbegränsningsfrågor finns en näringsfrihelsombuds-raan och för
frågor om otillbörlig marknadsföring en konsumenlom-budsraan.

För konkurrensbegränsningsfrå

gor finns en näringsfrihelsorabuds-

man och för frågor om otillbörlig

marknadsföring och frågor om

otillbörliga avtalsvillkor en konsu-

raentombudsman.

Orabudsraan utses--------- -------- vara lagkunnig.

Förfarandet / ärenden Förfarandet i ärenden

om otillbörlig mark- om otillbörlig mark

nadsföring nad sf ö r in g och otillbör-

l i g a avtalsvillkor

13
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan
ora förbud enligt 1 § lagen (1970:412) ora oliUböriig raarknadsföring göres
skriftligen. Av ansökningen skall fraragå de skäl på vilka ansökningen grandas
och den utredning sökanden åberopar.

Ansökan
ora förbud enligt 1 § lagen (1970:412) ora oliUböriig marknadsföring eller 1 §
lagen (1971:00) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor göres skriftligen.
Av ansökningen skall framgå de skäl på vUka ansökningen grundas och den
utredning sökanden åberopar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 §

Ärende får------------------- sådant samraanträde.

Fråga ora
förbud enligt 8 § lagen (1970:412) om oliUböriig marknadsföring kan prövas
utan samraanträde enUgt 14 § första stycket. Sådant förbud får dock ej meddelas
ulan atl den som förbudet avser fått tillfälle atl yttra sig i frågan, såvida
del icke finns anledning antaga att han avvikit eller eljest håller sig
undan.

Fråga ora
förbud enligt 8 § lagen (1970:412) ora oliUböriig raarknadsföring eller 5 §
lagen (1971: 00) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor kan prövas utan
sararaanträde enligt 14 § första stycket. Sådant förbud får dock ej raeddelas
utan atl den sora förbudet avser fått tillfälle atl yttra sig i frågan, såvida
det icke finns an-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ledning
antaga att han avvikit eller eljest håller sig undan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall
inlaga--------------

Delgivning
av beslut, som innefattar vitesföreläggande enligt lagen (1953: 603) om
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inora näringslivet eller
lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring, får ej ske enligt 12 §
delgivningslagen (1970: 428), raed raindre anledning förekommer alt den sökte
avvikit eller eljest håller sig undan.

--- genom delgivning.

Delgivning
av beslut, som innefattar vitesföreläggande enligt lagen (1953: 603) ora
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inora näringslivet, lagen
(1970: 412) ora otillbörlig marknadsföring eller lagen (1971: 00) om förbud
mot otillbörliga avtalsvillkor, får ej ske enligt 12 § delgivningslagen
(1970:428), raed raindre anledning förekoramer atl den sökte avvikit eller
eljest håller sig undan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 17 december 1970.

Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT.

Chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anraäler efter gemensara
beredning raed statsrådets övriga ledaraöler fråga ora lagstiftning angående
otillbörliga avtalsvillkor och anför.

1.
Inledning

På
förraögenhelsrättens oraråde gäller sedan gamraall en vidsträckt avtalsfrihet.
Vissa begränsningar har visserligen gjorts raen fortfarande är huvudregeln all
vederbörande parter har all inom avtalsfrihetens ram tUlvaralaga sina egna
intressen så långt de förmår.

När
del gäller försäljning av i första hand kapitalvaror lill konsumenter har det
blivit allt vanligare alt storförelag och organisationer ensidigt och sålunda
ulan medverkan av företrädare för konsumentintressena besläraraer villkoren
för de enskilda avtalen på förhand genora utarbetande av forraulär av olika
slag. Den s. k. forraulärrätl sora därigenom uppkommer kan innefatta ell
missbruk av avtalsfriheten. Säljarsidan kan frestas all missbruka sitt överlag
i förhållande lill köparsidan och begränsa konsumenternas rättigheter på ett
sätt som inte är godtagbart.

Frågan
har behandlats i en inom justitiedepartementet upprättad proraeraoria raed
förslag lill lag ora förbud mol otillbörliga avtalsvillkor (stencU Ju 1970: 3).
Enligt promeraorieförslaget skall konsuraenlorabudsraannen och raarknadsrådet
kunna inskrida, ora näringsidkare erbjuder konsument att raot vederlag
förvärva vara eller tjänst på villkor som måste anses otillbörligen gynna
näringsidkaren. Proraeraorians förslag tUl lag ora förbud raot otillbörliga
avtalsvillkor torde få fogas lUl statsrådsprotokollet i delta ärende som bilaga
1.

Remissyttranden
över promemorian har avgelts av hovrätterna, kommerskollegium, statens
jämvägar, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, statens institut för
konsumentfrågor, statens konsumenlråd, statens pris- och kartellnämnd,
ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 7

(NO),
näringsfrihetsrädet, konsuraentutredningen, köplagssakkunniga, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges lanlbruksförbund, Svenska företagares riksförbund.
Svensk induslriförening. Motorbranschens riksförbund, Sveriges hotell- och
reslaurangförbund. Svenska resebyråföreningen. Svenska bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
lidningsutgivareföreningen. Svenska handelsagenters förening. Kooperativa
förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Husmodersförbundel Hem och Samhälle samt Hyresgästernas riksförbund. Dessutom
har Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges aUmänna
exportförening, Sveriges grossislförbund, Sveriges köpraannaförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation särat Sveriges bU-induslri- och
bilgrossistförening avgivit ett geraensarat remissyttrande. Läkemedelsinduslriföreningen
och handelskarararnas nämnd har anslutit sig lill detta yttrande.

2.
Gällande ordning m. m.

2.1
Avtalsrättslig lagstiftning m. m.

Grundläggande
bestämmelser ora slutande av avtal finns i 1 kap. (1 9 §§) lagen (1915: 218)
ora avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens oraråde. Anbud ora
slutande av avtal och svar på sådant anbud är bindande i enlighet raed reglerna
i 29 §§. Dessa regler gäller om inle annat följer av anbudet eUer svaret eller
av handelsbruk eller annan sedvänja. Avtal koraraer till stånd genom all ena
parlen avger elt anbud och andra parten antar anbudet. Det anlagande svaret
brakar ofta kallas accept. Anbudet och acceplen måste i princip ha sararaa
innehåll för all avtal skall korama till stånd. Om acceplen inle stämmer
överens med anbudet, s. k. oren accept, skall acceplen betraktas som avslag i
förening med nytt anbud. Enligt 6 § andra stycket gäller detta inte, om den som
avgav den orena acceplen anser all den överensstämmer raed anbudet och
raotlagaren raåste inse detta. Mollagaren måste då utan oskäligt uppehåll
underrätta motparten om han inte vUl godtaga acceplen. Underlåter raotlagaren
all göra del skall avtal anses ha korarait lUl stånd i enlighet raed acceplens
innehåll. Ell anbud är oåterkalleligt under den lid som går ål för att
anbudslagaren skaU kunna pröva anbudet, den s. k. acceptfristen. Acceptfristens
längd kan bestämmas i anbudet. Har så inte skett bestäms acceptfristens längd
enligt vissa regler i 3 §.

Avtalslagen
vUar på principen ora avtalsfrihet. I 3 kap. (2838 §§) ges eraeUertid regler
ora rättshandlingars ogiltighet vid bl. a. tvång, svek och ocker. 33 § utgör en
s. k. generalklausul. Enligt paragrafen får rätts-

"
Yttrandet benämns i fortsättningen näringslivets remissyttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 8

handling
inle göras gällande ora omständigheterna vid dess tillkorasl var sådana att det
skulle strida raot tro och heder att raed vetskap ora omständigheterna åberopa
rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas
ha haft sådan vetskap. Vidare bör näranas all enligt 36 § avlalsvile kan
järakas efter vad sora finnes skäligt, om utkrävande av del i avtalet utsatta
vitet skulle vara uppenbart obUligl.

En
annan generalklausul är inlagen i 8 § lagen (1936: 81) ora skuldebrev. Enligt
paragrafen kan villkor sora upplagils i skuldebrev järakas eller läranas ulan
avseende, ora tiUämpningen av villkoret uppenbarligen skulle vara stridande mot
gott affärsskick eller eljest otillbörlig. Del avgörande är om tillärapningen
av villkoret är otillbörlig i ett särskUl föreliggande fall. Det kan tänkas
att ett villkor kan vara berättigat i vissa situationer men otUlbörligl i
andra. Paragrafen anses vara analogiskl tilllämplig utanför skuldebrevsrätlens
område och kan i själva verket sägas ge uttryck åt en inora förmögenhetsrätten
gällande allmän rältsgrand-sals.

2.2
Köprättslig lagstiftning

Regler
om köp ges i lagen (1905: 38 s. 1) ora köp och byte av lös egendom. Lagreglema
gäller dock bara ora inle annat avtalals eller följer av handelsbruk eller
annan sedvänja. Lagen skiljer raellan köp av bestämt gods och s. k.
leveransavlal, dvs. köp av viss myckenhet av angivet slag. En annan åtskUlnad
beslår i alt lagen skiljer mellan handelsköp, dvs. köp som sluts mellan köpmän
i och för deras rörelse, och andra köp, s. k. civila köp. Med köpman avses var
och en som är skyldig alt föra handelsböcker.

Köplagen
innehåller ell orafaltande regelsystera. Här skall endasl redovisas vissa
bestämraelser ora ansvar för fel i godset och ora ansvar för dröjsraål med
leverans. Vid leveransavtal gäller enligt köplagen atl köparen kan häva köpet
eller kräva ersältningsleverans eller fordra avdrag på köpeskilllingen om del
är fel i godset. Är felet ringa får godset dock avvisas bara i vissa
undantagsfall. Säljaren är dessutom i princip skadeståndsskyldig, även ora
felet inle beror på försuraraelse från hans sida. I huvudsak sarama regelsystem
gäller vid köp av bestämt gods raed ell par undantag. Köparen har inle rätt alt
kräva ersältningsleverans och hans rätt till skadestånd är raera begränsad.
Enligt köplagen har köparen i princip ingen rätt atl påfordra all säljaren
avhjälper felet. Köparen måste däreraot under vissa föru1;sällningar godta atl
säljaren avhjälper felet. Föratsättningarna är följande. Rättelse skall vid
civila köp som regel kunna ske, ora leveransen inle därraed fördröjs i någon
mer betydande omfattning. Vidare skall det vara uppenbart atl köparen inle får
någon kostnad eller olägenhet av alt låta rättelsen ske. Köplagen innehåller
inga regler om atl köparen är skyldig atl undersöka varan när det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 9

är
frågan ora civila köp. Del anses därför, alt köparen vid köp utan affärsmässig
prägel inle behöver göra någon systematisk undersökning av vad han köpt. Om
köparen vill framställa anspråk med anledning av fel i godset, måste han vid
civilt köp meddela säljaren detta ulan oskäligt uppehåll efter det att han
märkt eller bort märka felet. Försummar köparen sin reklaraalionsplikt, går han
i princip raiste om sin rätt att göra felet gällande. Vill han häva köpet eller
kräva ersältningsleverans, måste han dessutom utan oskäligt uppehåll särskUt
underrätta säljaren om det. Har ett år förflutit från det atl köparen mottog
godset går han sora regel raiste om sin rätt alt påtala fel i godset.

Om
varan inle avlämnas i rält tid kan köparen enligt köplagen häva köpet förutsatt
atl dröjsmålet inte beror av köparen eller av händelse för vilken han slår
faran. Vid civila köp föreligger dock som regel inle häv-ningsrätl om
dröjsmålet hade ringa betydelse för köparen eller ora säljaren hade grundad
anledning antaga atl så var fallet. Säljaren är raed vissa inskränkningar
skyldig atl ersätta köparen skada som denne lider till följd av dröjsmålet.

2.3
Utredningar på köp- och avtalsrättens område

Under
våren 1967 fick köplagssakkunniga i uppdrag all göra en begränsad översyn av
köplagen. Enligt direktiven (1968: Ju 30) skall de sakkunniga bl. a. närmare
överväga atl införa en allraän järakningsregel i köplagen efter raönster av 8 §
skuldebrevslagen. De sakkunniga skall också ta upp vissa frågor rörande
orafatlningen av säljarens upplysningsplikt, köparens undersöknings- och
reklaraationsskyldighet, köparens rält lill ersättning för indirekta skador och
säljarens raöjligheter att begränsa köparens befogenheter vid fel i godset,
allt i syfte alt stärka kon-suraenlens ställning gentemot den som bedriver
yrkesmässig försäljning. De sakkunniga skall bedöma behovet av särskilda regler
till skydd för konsumenterna mot bakgrund av de möjligheter atl skydda
konsumentintressen sora i övrigl slår lill buds exempelvis genom
konsumentupplysningsverksamhet, reklamationsnämnder och förhandlingar raeUan
statliga eller privata organ och näringsorganisalioner. Utredningen bedrivs i
nordiskt samarbete.

I
juni detta år avgav sakkunniga för utredning av fråga om rält atl frånträda
avtal betänkandet Hemförsäljning (SOU 1970: 35) vilket f. n. är beroende av
Kungl. Maj:ls prövning.

I
mars delta år beslöt Kungl. Maj:l om utredning angående generalklausulerna i
den förmögenhetsrältsliga lagstiftningen. Enligt direktiven bör en reform i
första hand gå ut på att ge domstolarna vidgade möjligheter all i del
särskilda fallet ogiltigförklara eller jämka avtal eller avtalsvillkor vUkas
tillämpning framstår sora otillbörlig. Utredningen bedrivs i samarbete med de
övriga nordiska länderna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 10

2.4
Lagstiftningen om otillbörlig marknadsföring m. m.

Den
nyligen antagna lagen (1970: 412) om otUlbörlig raarknadsföring innehåller dels
materieUa bestämmelser om otillbörlig marknadsföring dels vissa bestämmelser om
förfarandet. Dessa senare bestämmelser kompletteras av regler i lagen (1970:
417) ora raarknadsråd ra. ra. Båda de nu näranda lagarna träder i kraft den 1
januari 1971.

Lagen
om otUlbörlig raarknadsföring upptar i 1 § en generalklausul. Enligt denna
generalklausul är del möjUgl alt ingripa mol alla slag av otillbörliga reklam-
och marknadsföringsåtgärder. I paragrafen anges, all om näringsidkare vid
raarknadsföring av vara eller tjänst företar reklaraåtgärd eller annan
handling, som strider raot god affärssed eller annars är otUlbörlig mot
konsumenter eller näringsidkare, marknadsrådet kan meddela honom förbud att
fortsätta därmed eller alt företaga annan Uknande handling. Förbud skall
förenas raed vite, om inte detta av särskUda skäl är obehövligt. Förbud kan
meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på
näringsidkarens vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt bidragit lill
handlingen.

Bedömningen av vad sora är
otillbörligt ligger enligt förarbetena (prop. 1970: 57 s. 88) på del etiska
planet, varvid i första hand hänsyn las lill konsumenternas behov av skydd raot
metoder som är vUseledan-de eller på annat sätt försvårar för dera att träffa
ell rationellt val raellan olika utbjudna varor och tjänster. Utgångspunkten
för tillämpningen av generalklausulen är del ulorarältsliga normsystem sora
grundas på Inlernalionella handelskamraarens grundregler ora reklam. Förutsättningen
för att förbud skall få raeddelas är alt det vid marknadsföring av vara eller
tjänst faktiskt har företagits en reklaraåtgärd eller annan handling sora
strider mot god affärssed eller annars är otUlbörlig. Generalklausulen kan
inte tas lill intäkt för ell förbud raot försäljning av viss vara på grand av
alt den är av undermålig kvalitet eller inte uppfyller vissa säkerhetskrav
eller på grund av all det över huvud tagel inle anses Önskvärt all varor av
ifrågavarande slag bjuds ut på marknaden. Inte heller skall förbud kunna
raeddelas mol elt beteende som strider mot vedertagna handlingsnorraer i
näringslivet av del skälet alt det innebär brott raot elt ingånget avtal,
exerapelvis atl en företagare bedriver viss verksarahet i strid mot en
konkurrensklausul i elt kontrakt. Sådana förfaranden får beivras av den intresserade
konlraktsparten i civUrättslig ordning. Del går inte heller all raed stöd av
generalklausulen ingripa mot användning av kontraktsvillkor som på grund av
sitt innehåll ler sig obilliga eller på annat sätt otUlbörliga mol konsumenter
eller andra köpare. Om kontraktsvillkor presenteras på ell vilseledande sätt i
ett formulär, kan marknadsrådel dock på den grunden förbjuda fortsatt
användning av formuläret.

Vid
sidan av generalklausulen innehåller lagen ett par straffsanklione-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 11

rade
bestämmelser avseende vissa speciella marknadsföringsraetoder. Bestämraelserna
synes inte ha något större intresse i det nu aktuella sararaanhangel.

Lagen
om oliUböriig raarknadsföring innehåller en del besläramelser om förfarandet
vid meddelande av förbud enligt 1 §. Fråga om förbud upplages efter ansökan som
görs av konsumenlorabudsraannen. Beslutar denne för visst fall alt inte göra
någon ansökan, fär ansökan göras av näringsidkare som berörs av handlingen
eller av sammanslutning av näringsidkare, konsuraenter eller löntagare (6 §).
Beslut i fråga om förbud har inte rättskraft i vanlig raening, ulan frågan kan
prövas på nytt när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder
det (7 §). Om särskilda skäl föreligger, kan raarknadsrådet meddela interimistiskt
beslut (8 §). Fråga om förbud kan i fall som inle är av större vikt prövas av
konsumenlorabudsraannen genom förbudsföreläggande. Ett sådant föreläggande
innebär, atl den som anlages ha företagit handling som avses i 1 § får ett
föreläggande med förbud vid vite all fortsätta därmed eller företa annan
liknande handling. Godkännes föreläggandet inom angiven tid, gäller del som
förbud sora meddelas av marknadsrådet. Godkännande sora sker sedan den i
föreläggandel utsatta tiden har gått lUl ända är dock ulan verkan. Närmare
bestäraraelser ora förbudsföreläggande meddelas av Kungl. Maj:l (9 §). Talan
ora uldöraande av vite skall föras vid allmän domstol av åklagare efter
anmälan av konsuraenlorabudsraannen eller annan sora ansökt ora förbudet (10 §
första stycket).

I
lagen ora raarknadsråd ra. ra. ges bestämmelser om förfarandet vid
marknadsrådel. Marknadsrådet skall handlägga ärenden enhgt lagen (1953: 603)
ora raolverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och
lagen ora otillbörlig marknadsföring (1 §). Marknads-rådels beslut kan inte
överklagas (2 §).

För marknadsrådets
sammansättning m. ra. gäller följande. Marknadsrådel består av ordförande,
vice ordförande och åtta andra ledamöter av vilka två är särskUda ledamöter,
en för ärenden ora konkurrensbegränsning och en för ärenden ora otillbörlig
raarknadsföring (3 §). Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagkunniga
och erfarna i doraarvärv. Den särskUde ledamoten för ärenden om otillbörlig
marknadsföring skall ha särskild insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice
ordföranden och de särskilda ledamöterna får inte utses bland personer som kan
anses vara företrädare för förelagar-, konsument- eller löntagarintressen. För
vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns en eller
flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordföranden och särskild ledamot gäller
också sådan ersättare (4 §). Av de övriga ledaraötema skall tre utses bland
företrädare för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument- och
löntagarintressen. För varje

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 12

sådan
ledamot skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna ora ledamot
gäller även ersättare (5 §). Kungl. Maj:l utser ledamöter och ersättare i
raarknadsrådet (6 §). Ledaraot och ersättare skall vara rayndig svensk
medborgare. Innan ledamot eUer ersättare börjar sin tjänstgöring skall han ha
avlagt doraared (7 §). Bestäramelserna i 4 kap. rättegångsbalken ora jäv raot
doraare gäUer för den som tjänstgör i marknadsrådet (8 §). Marknadsrådet är
beslutfört, när ordföranden och fyra andra ledamöter är närvarande. I beslut
skall lika antal ledamöter som företräder företagarintressen samt konsuraenl-
och löntagarintressen delta. Av de särskUda ledaraötema deltager vid
handläggning av ärende om konkurrensbegränsning endasl den som utsetts för
sådana ärenden och vid handläggning av ärende ora otillbörlig marknadsföring
endast den som utsetts för sådana ärenden. Ordföranden kan ensam förelaga
förberedande åtgärder och pröva fråga om avskrivning av ärende (9 §). Som
marknadsrådets beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid
lika röstetal, den raening sora ordföranden biträder (10 §).

I 11
§ finns bestäraraelser om näringsfrihetsombudsman och konsumentombudsman. För
konkurrensbegränsningsfrågor skall del finnas en näringsfrihetsombudsman och
för frågor om otillbörlig marknadsföring en konsuraentombudsraan. Båda utses av
Kungl. Maj:l. De skaU vara lagkunniga.

Lagen
om raarknadsråd innehåller vidare särskilda bestämmelser om förfarandet i
ärenden om otillbörlig marknadsföring. Ansökan om förbud enligt 1 § lagen ora
otillbörlig marknadsföring skall göras skriftligen. Av ansökningen skall
framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den utredning sökanden åberopar
(13 §). Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle all vid sammanträde
inför raarknadsrådet lägga frara sina synpunkter och den utredning de vill
åberopa. Till sara-raanlrädel skall konsumentombudsmannen kallas även ora han
inle är sökande. Före saramanlräde kan muntlig eller skriftiig förberedelse äga
rum i den utsträckning rådet bestämmer (14 §). Ärenden får avgöras utan
saramanlräde om tillfredsställande utredning föreligger och part inte begär
samraanträde. Ansökan som uppenbart inle förtjänar avseende kan avslås utan
sammanträde. Fråga ora interiraisliskl förbud enligt 8 § lagen ora otUlbörlig
marknadsföring kan också prövas utan sammanträde. Sådant förbud får dock inte
raeddelas utan atl den som förbudet avser fått tillfälle atl yttra sig i frågan,
om del inle finns anledning all anta atl han avvikit eUer håller sig undan (15
§).

För
ärenden om otillbörlig marknadsföring gäller slutiigen följande allmänna
bestämmelser om förfarandet. Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken ora
offenflighet vid domstol skall gälla vid marknadsrådel i tUlämpliga delar (16 §
första styckel). Vid raarknadsrådels samraanträde skall protokoU föras (17 §).
Marknadsrådet kan förelägga part eller annan, som kan ha upplysning av
betydelse alt lämna, vid vite atl insläUa

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 13

sig
personligen inför rådet. Part kan också föreläggas vid vite alt tillhandahålla
rådet handelsböcker, korrespondens och övriga handlingar som kan ha betydelse i
ärendet. Detta innebär dock inle skyldighet alt röja yrkeshemlighet av teknisk
natur. Den som inte är part och som efter kallelse av raarknadsrådet inställt
sig vid rådel har rält till ersättning, som bestäraraes av rådet. Är
orabudsraan part i ärendet utgår ersättning enligt föreskrifterna i
rättegångsbalken ora ersättning till vittne eller sakkunnig i raål ora allraänl
åtal. I annat ärende gäller vad som i rättegångsbalken är föreskrivet om
ersättning lill vittne eller sakkunnig i mål vari förlikning är tillåten (18
§). I raarknadsrådels beslut varigenora ärende avgörs skall anges de skäl på
vilka beslutet grandas. Beslutet skall sändas tUl parterna sararaa dag sora
beslutet raeddelas (19 §). SkaU inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller
annan handling tillställas part eller annan, sker det genora delgivning. Om
beslut innefattar vitesföreläggande enligt lagen ora raolverkande i vissa fall
av konkurrensbegränsning inom näringslivet eller lagen ora otillbörlig
marknadsföring, skall beslutet delges den som föreläggandet avser på samma sätt
som stämning i tvistemål (20

§)

Den
som obehörigen yppar vad som enligt marknadsrådets beslut inle får uppenbaras,
dömes till böter eller fängelse i högst elt år, ora inle gärningen är belagd
med straff i brottsbalken (21 §). Fråga ora utdömande av vite enligt 18 §
prövas av marknadsrådet (22 §).

3.
Genomgång av formulärvillkor m. m.

3.1
Departementspromemorian

I
proraeraorian redovisas resultatet av en genomgång som gjorts av forraulär och
slandardkonlrakl sora insaralats av köplagssakkunniga under slutet av
1960-talet. Redovisningen, som enligt proraeraorian ger en i allt väsentiigt
rättvisande bUd av formulärvillkor som förekommer på marknaden, innehåller
följande.

En
myckel vanlig klausul på ordersedlar o. 1. rörande själva avtalsslutet är alt
beställningen är bindande för köparen men inte för säljaren förrän denne
skriftiigen godkänt beställningen. Klausulen kompletteras regelmässigt raed
föreskrifter sora går ut på alt köparen inle får åberopa rauntliga utfästelser
från säljarens representant med raindre dessa skriftligen bekräftas i kontrakt
e. 1. Bestäraraelserna är enligt promemorian ett uttryck för alt säljaren inte
lar något ansvar för försäljarens åtgärder. Samraa synsätt präglar den i vissa
kontrakt förekoraraande bestäraraelsen att betalning skall erläggas direkt tUl
säljaren och inte lUl säljarens representant, såvida denne inte företer
sicrifllig fullraakl.

Det
förekoraraer ibland uttryckliga bestämmelser ora att varan säljs i

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 14

befintligt
skick. En sådan bestäraraelse används enligt proraeraorian inom handeln raed
begagnade bilar. Därvid har uttryckligen lUlagls atl säljaren inte svarar för
atl det begagnade fordonet körts längre än vad vägraätaren utvisar. I andra
fall, både inora bilbranschen och i andra branscher, förekommer del också alt
varor säljs med s. k. garantiiitfästel-ser. Sådana garantiutfäslelser är
vanligtvis konstruerade så atl köparen får en sämre ställning än han skulle ha
fått om köplagens regelsystem varit tillämpligt. Ell genomgående drag i
garantiulfäslelserna är atl köparen belages den rätt all häva köpet som
tUlkommer honom enligt köplagen. Ofta anges i garanliutfästelserna alt
säljaren förbinder sig alt avhjälpa fabrikations- och malerialfel sora
reklameras inora viss tid efter köpet. I något fall föreskrivs all garantin
inle gäller, ora varan enligt generalagentens åsikt blivit skadad på grund av
ovarsara behandling. Detta betyder efter orden atl generalagenten ensara
besläraraer om garantin skall träda i funktion. Säljarens ansvar för fel i
godset begränsas regelmässigt tUl fabrikationsfel o. 1. Köparen frånkännes
rätlen alt "kräva ersättning för skada eller fraraställa andra anspråk i
anledning av fel". Del innebär bl. a., all köparen inle har den rält alt
häva köpet sora till-koraraer honora enligt köplagen. Det förekoramer också,
alt köparen åläggs alt efter mottagande av varan undersöka den och oraedelbart
göra skriftlig reklaraation angående fel och brister. Underlåts delta skall
leveransen anses vara godkänd. Del är inle säkert alt köparen får
fab-rikalionsfel o. 1. avhjälpta utan kostnader. Inora bilhandeln förekoramer
det all köparen åläggs en "självrisk", dvs. han får stå för viss
angiven del av reparationskostnaden. Han är dessutom skyldig all på egen bekostnad
transportera bilen lill en av säljaren anvisad verkstad.

I
allraänhel innehåller formulären besläramelser ora force majeure, varigenora
säljaren friskrives från ansvar för försenade leveranser i betydligt större
utsträckning än vad som gäller enligt köplagen. I bUbran-schen används t. ex.
en force-raajeure-klausul enligt vilken säljaren frilager sig från allt ansvar
i den händelse han genora orasländigheier sora ligger ulora hans kontroll blir
helt eller delvis salt ur stånd atl fullfölja leveransen. Köparen har
eraeUertid inte rätt att vägra alt mottaga en av sådan anledning fördröjd
leverans. Han kan inte heller ulan säljarens raedgivande överlåta beställningen
lill någon annan. I en del branscher ges däremot säljaren rält alt häva köpet
vid force raajeure.

I
en del branscher förekommer enligt proraeraorian särskilda besläramelser om
priset som innebär all som pris skall gälla det av säljaren på leveransdagen
tillämpade priset. Del avtalade priset kan alltså komraa alt ändras till följd
av förändringar i anskaffnings- och tillverkningskostnader, allraän varuskatt,
tullar, valutakurser ra. ra. Ibland men ingalunda alltid ges köparen rätt
alt frånträda köpet ora sådana prisändringar äger rum. Det finns exempel på
all säljaren förbehåller sig längre gående rättigheter. I ett formulär har
sålunda följande klausul intagils

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 15

under
rubriken Betalning "Vi är alltid berättigade all ändra eller återkalla
medgivna betalningsterminer saml alt erhålla förskottsbetalning".

Del
är inle ovanligt att formulären innehåller bestämmelser om påföljd ifall
köparen inte fullföljer köpet. I ett fall preciseras köparens skadeslåndsskyldighet
tUl 20 procent av köpeskillingen.

Skiljemannaklausuler
är förhållandevis ovanliga men förekomraer ibland, bl. a. i garantiutfäslelser.
I elt fall har säljaren givils rält all avgöra ora en tvist skall avgöras av
allraän domstol eller av skiljemän.

Kontrakt
om avbetalningsköp innehåller inle så sällan bestämraelser ora atl köparen är
skyldig all på säljarens anfordran acceptera växlar på kreditbelopp jämte
kreditkoslnader. Växeln anses inte som likvid förrän den är infriad. Säljaren
har rätt all överlåta sina rättigheter enligt konl-traklet till Iredje raan.
Ägareförbehåll kompletteras ibland med bestämraelser ora all köparen skall
hålla varan försäkrad lUl dess full betalning erlagts. Vid försäkringsfall får
säljaren försäkringsbeloppet raed rält alt använda det för anskaffning av annan
vara, reparation eller avräkning på köparens skuld. Köparen skall hålla
säljaren underrättad om sin adress. Han skall på egen bekostnad hålla varan i
bästa skick. Reparation får bara ske på verkstad som godkänts av säljaren.
Köparen är skyldig atl på begäran låta säljaren inspektera varan. Varan får
inte ulan säljarens medgivande föras ur landet. Åsidosätter köparen
förpliktelse vars uppfyllande är av väsentlig betydelse för säljaren förfaller
hela avbelal-ningsskulden omedelbart till betalning.

I
några fall uppställs förbud mol alt köparen kvittar en fordran hos säljaren mot
avbetalningsposter.

3.2
Reviderade formulär

Inom
Motorbranschens riksförbund har sedan år 1968 pågått arbete med revision av
bilhandelsformulären. Arbetet har lett lill nya anbuds-och
leveransbesläraraelser som helt nyligen börjat tUlärapas. De nya bestäraraelserna
innebär bl. a. följande.

Beställningen
blir bindande för köparen i och med undertecknandet av ordersedeln. Emellertid
är säljarföretagel inle bundet innan raan tiU-slällt köparen en skriftlig
bekräftelse. Delta skall ske inora 10 dagar efter mottagandet av beställningen.
I annat fall är köparen inle längre bunden. Skulle leveransen bli försenad, är
köparen likväl skyldig att ta emot fordonet, såvida förseningen beror på
förhållande ulora säljarens kontroll och förseningen inle överstiger tre
raånader. Om cirkapriset på fabriks-nytt fordon höjs eller sänks efter det att
beställningen skett men innan leverans ägt rum, skall det avtalade priset höjas
resp. sänkas i raotsvarande raån. Vardera parten har dock rält att i så fall
frånträda köpet, såvida inle prisändringen beror på svensk eller utländsk
rayndighels åtgärd. Vid köp av begagnat fordon svarar säljaren för alt fordonet
vid leveran-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 16

sen
är i sådant skick som krävs för godkännande vid Irafiksäkerhelsbe-siklning hos
AB Svensk Bilprovning. Detta gäUer dock inle, om fordonet betecknats såsora
skrotningsobjekl. Ora köparen underlåter atl fullfölja köpet, kan säljaren
antingen kräva köpets fullgörande eller också 20 procent av köpeskillingen sora
ersättning. Delta gäller dock inle, ora köparen ulan egen skuld råkat i
varaktiga betalningssvårigheter genom sjukdora, arbetslöshet eller annan
särskild orsak och underlåtenheten är en direkt följd av detta. Ora köparen
inom elt år från undertecknandet av ordersedeln tecknar avtal angående köp av
annat fordon, får han tUlgodoräkna sig sådant skadestånd som han erlagt i
anledning av den första beställningen.

Under
del senaste året har nya garantibevis utfärdats av Radiobranschens
samarbetsråd, Elektriska hushållsapparat leverantörer, Sveriges
fotoleveranlörers förbund och Svenska båtindustriföreningen. I princip har
köparen enligt dessa garantier bara en rält alt under en garantilid på ett år
få konstraklions-, material- och tillverkningsfel avhjälpta. Det åligger
därvid som regel köparen all på egen bekostnad lillställa återförsäljaren
eller leverantören varan, men efter verkställd reparation svarar säljarsidan
för frakten till köparens närmaste post- eller godsslation. I radiobranschens
garantibevis anges beträffande tyngre apparater atl företaget kan välja
raellan att avhjälpa felet hos köparen eller i reparationsverkstad. I det
förra fallet bekostar företaget resor och restid för företagets personal och i
del senare fallet frakt liU och från företaget. Delta åtagande gäller dock bara
för företagets eget försäljningsoraråde. Och är det frågan om en ort som inte
utan svårighet kan nås med allmänna komraunikationsraedel skall resor och
restid för personalen betalas av köparen.

Dessa
garanlibevis ger köparen rätt atl häva köpet under följande förutsättningar.
Har företaget vid flera tillfällen vidtagit åtgärder för all avhjälpa fel och
har del visat sig oraöjligt för företaget all avhjälpa felet, har köparen rätt
atl få tillbaka köpeskillingen, om felet är väsentligt och varan återställs i
väsentligen oförändrat eller oförminskat skick. Med all felet är omöjligt att
avhjälpa avses all felet vid en fack-mannamässig bedöraning anses vara så
allvarligt all del inle kan varaktigt avhjälpas.

Svenska
resebyråföreningen antog i december 1969 allmänna resevillkor för sällskaps-
och gruppresor. Enligt dessa vUlkor gäller bl. a. att researrangören kan göra
sådana justeringar av priset sora föranleds av omständigheter som uppstått ulan
arrangörens förvållande. Görs prisjus-leringen tidigare än 14 dagar före
avresan, har resenären rätt atl avbe-slälla resan och återfå erlagd likvid. Del
gäller dock inte vid prisändringar som företas på grund av force raajeure.
Arrangören kan senast 14 dagar före avresan inställa resan på grand av alt
tillräckligt antal anraäl-ningar till resan inle kvarstår. Han skaU då återbetala
erlagda avgifter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 17

Arrangören
har obegränsade raöjUgheter att inställa resan vid force raajeure, och i
sådant faU har han rätt att tillgodoräkna sig nedlagda kostnader för resan.
Resenären har däreraot aldrig möjlighet atl avbeställa en resa utan atl
kostnader uppslår för honora. Sker avbeställning senare än 14 dagar före
avresan, har arrangören rätt alt tillgodoräkna sig dels
anmälningsavgiften dels ett belopp som motsvarar 50 procent av det totala
priset för resan. Sker avbeställning på grund av sjukdora o. dyl. som drabbat
resenären eller hans nära anförvanter, är resenären dock inle skyldig all
betala mer än en expeditionsavgift på 50 kronor.

3.3
Statens pris- och kartellnämnds undersökning

Statens
pris- och kartellnämnd insamlade under juli och augusti detta år formulär lUl
ordersedlar, köpekontrakt, garantibevis o. dyl. som till-lämpas vid försäljning
lill konsument av bilar, fritidsbåtar, radio- och TV-arliklar samt elektriska
hushållsapparater. Formulären har insamlats från elt fyrtiotal
leverantörsföretag saral drygt 140 detaljister i Göteborg, Karlstad, Linköping,
Malraö, Vänersborg och Växjö.

Enligt
nämnden är urvalet av förelag inle slatistiskl representativt. Trots detta
anses det insamlade materialet ge en förhållandevis god föreställning om de
forraulär som tUlämpas inom de berörda branscherna.

Del
av nämnden insamlade materialet har genomgålls inom justitiedepartementet. Del
har därvid visat sig alt materialet inle ger någon annan aUmän bild av
förhållandena än den forraulärsaraling sora insamlades av köplagssakkunniga och
som låg till grand för värderingarna i departemenlsproraeraorian. En del
förelag har eraeUertid börjat tUlämpa de nya formulär som redovisades i
föregående avsnitt. Delta gäller dock inle genoragående. Några försäljare av
elektriska hushållsapparater använder fortfarande äldre garantibestämmelser
sora år 1966 fastställdes av Elektriska hushållsapparat leverantörer. ÅtskiUiga
bilförsäljningsförelag tillärapar ännu de äldre bilhandelsforraulären vilka i
flera hänseenden är ogynnsararaare för konsumenterna än de forraulär som
nyligen antagits av Motorbranschens riksförbund.

Det
kan tUläggas att det nu insamlade materialet visar att en del företag inora
radio- och TV-branschen använder garanlibesläraraelser enligt vilka köparen är
skyldig all svara för fraktkostnader eller en raonlörs resekostnader ifall del
blir frågan om atl utnyttja garantin. Några garanti-bestämmelser för bUar är
utformade så att det i reaUteten läggs i säljarsi-dans hand atl avgöra om
garantin skall träda i funktion. Detsamraa gäller i ell par fall i fråga ora
garanlibesläraraelser för fritidsbåtar och båt-raolorer. Del finns exerapel på
all garantin begränsas, så atl den inle täcker kostnader för atl demonlera en
defekt del och montera tillbaka delen efter reparation.

Slutligen
kan nämnas atl ett bilförelag använder en ordersedel på vUken anges bl. a. all
fordonet är säljarens egendom intiU dess köparen

2 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 18

fullgjort
saratliga förbindelser till säljaren. Äganderätten övergår alltså inle lill
köparen förrän denne betalat alla sina skulder lill säljaren. När del gäller
avbetalningsköp är klausuler av detta slag ogiltiga enligt 8 § andra stycket
lagen (1915: 219) om avbelalningsköp. Även ell annat bilförelag använder
formulärvillkor sora strider raot tvingande regler i näranda lag.

4.
Promemorieförslaget

I
promemorian framhålls att det under de senaste decennierna har skett en
omfattande strukturförändring inom det ekonoraiska livet. Småföretagen
undanlrängs alltmer av storföretagen. Förelagen bildar organisationer som
skaffar sig stort inflytande över del ekonoraiska livet. De enskilda
individernas handlingsfrihet blir därraed alltraer begränsad. Det blir allt
vanligare all storföretag och organisationer besläraraer villkoren för de
enskilda avtalen på förhand genom utarbetande av forraulär av olika slag. Den
enskilde köparen har i praktiken inga möjligheter alt få lill stånd några mer
betydande ändringar i forraulärvillkoren. Hans enda alternativ är atl avslå
från varan i fråga. På delta sätt blir avtalet inle, såsom rättsordningen
förutsätter, uppbyggt på förhandlingar raellan de individuella avtalsparterna.
De disposiliva rättsregler sora byggts upp genora lag och rättspraxis ersätts
av en s. k. forraulärrätl. Det har, frarahålls del, både i den allraänna
debatten och inora den juridiska doktrinen gjorts gällande att denna forraulärrätl
kan innefatta ell slags raissbruk av avtalsfriheten varigenora säljarsidan
skaffar sig ett otillbörligt överlag i förhållande lill köparen.

Det
konstaleras all forraulärvillkoren ofta försätter köparen i en situation där
han har begränsade möjligheter att göra sig gällande mot säljaren. Det
karaktäristiska för formulärvillkoren sägs vara all konsumenten genom
villkoren i större eller raindre utsträckning går miste ora de rättigheter sora
tiUkoraraer honora enligt lag. Del finns följaktiigen enligt promemorian ett
starkt behov av all lagstiftningsvägen inskrida mol företagare sora genora
utformning av kontraklsformulär o. 1. skaffar sig en aUtför förmånlig ställning
i förhållande tUl konsumenten.

Detta
behov kan tillgodoses genora olika ra e t o d e r. Man kan tUl-.gripa en
lagstiftning av civUrättslig natur. En annan raelod är atl genom en
lagstiftning av näringsrätlslig karaktär få till stånd en kontroll från
samhällets sida av atl formulär med otillbörliga avtalsvillkor över huvud
taget inte koramer till användning. Det skulle bli fråga om en reglering
liknande den sora finns i lagen om otillbörlig raarknadsföring. De båda
metoderna anses mycket väl kunna kombineras.

En
civUrättslig reform skulle enligt proraeraorian ulan tvivel utgöra elt viktigt
inslruraenl för atl stärka den enskilde konsuraentens ställning. Sedd isolerad
skulle dock en sådan reform få en begränsad effekt, efter-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 19

sora
inskridande med slöd av civUrällsliga regler kan ske bara i enskilda fall och i
fråga ora redan träffade avtal. Reformens genomslagskraft skulle i stor
utsträckning bli beroende av i vilken omfattning de enskUda konsuraenterna
försöker göra sin rätt gällande. Eflersora konsumenterna oftast inte besitter
några juridiska kunskaper skuUe företagarna ha goda möjligheter att åberopa
även sådana formulärvUlkor som inte skulle stå sig vid en rättslig prövning.
Härtill koraraer atl värdet av vad en konsuraenl förvärvar i allraänhel inle
är så stort all del kan anses lönt för honom alt föra eventuella tvister lill
rättslig prövning. En civUrättslig lagstiftning kan därför inte antagas verka
sanerande i den utsträckning sora är av behovet påkallat. Större effekt torde
kunna nås genora näringsrätlsliga åtgärder. De enskUda konsuraenterna har f.
n. inle några praktiska raöjligheter att göra sina synpunkter och intressen
gällande när avlalsforraulären utforraas. Det ligger då nära tUl hands att i
stället det allraänna får raöjligheter alt kontrollera utforraningen av
avlalsforraulären och atl vid behov ingripa raot sådana forraulär sora alltför
ensidigt gynnar företagarsidan. Det gäller enUgt promemorian att få lill stånd
en ändring av del förhållandet all en företagare genora användning av formulär
i stor utsträckning kan ensidigt bestämraa vad avtalet mellan honom och
konsuraenlen skall innebära. Lagstiftningens frärasta uppgift blir all få lill
stånd en sarahällelig kontroll och granskning av den rika flora av tryckta
eller på annat sätt mångfaldigade formulär sora förelagarna har utformat på
egen hand och använder vid försäljning lUl konsumenter. Skulle ett
avtalsformulär ha lillkorarail efter förhandlingar raed företrädare för
konsumentintressena, torde del mera sällan finnas behov av ingripande från det
allmännas sida. Del anses dock inte finnas någon anledning alt från
tillärapningsorarådet för en näringsrätlslig lagstiftning utesluta formulär av
det sistnäranda slaget.

I proraeraorian föreslås
atl en lagstiftning utforraas på i allt väsentligt sarama sätt sora lagen om
otillbörlig raarknadsföring. Lagstiftningen är av näringsrätlslig karaktär med
inriktning på själva avlalsforraulären och har försetts med ett på framtiden
inriktat vilesförbud som sanktion. Konsumentombudsmannen och marknadsrådel
skall anförtros tillämpningen av den nya lagstiftningen.

I proraeraorian berörs
frågan ora sarabandel mellan den civilrältsliga och den näringsrätlsliga lagstiftningen.
Förslaget inriktas inle på rättsverkningarna av indi-duella avtal. Förslagel
ger alltså inte någon lösning på de civilrältsUga frågor som också kan
aktualiseras i sammanhanget. Dessa frågor anses närmast beröra de
förmögenhetsrältsliga generalklausulerna. De bedöms vara av sådan art alt de
bör behandlas inora raraen för ell raera omfattande och ingående
utredningsarbete. En civUrättslig reform berör elt flertal samnordiska lagar.
En utredning måste därför ske i nordiskt samarbete. Det raåste antas alt
resultatet av ett utredningsarbete av detta slag

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 20

kan
föreligga först om åtskiUiga år. Behovet av omedelbara åtgärder till skydd för
konsuraenterna raot obiUiga verkningar av bl. a. formulärrätten är emellertid
enligt promemorian framträdande. En näringsrätlslig lagstiftning bör därför
genomföras utan avbidan på resultatet av ett civUrättsligt utredningsarbete.

Man lar vidare upp frågan
i vad raån den föreslagna näringsrätlsliga lagstiftningen kan få betydelse för
det civUrällsliga förhållandel mellan företagare och konsument. Först
konstateras, alt om en företagare överträder ell raot honora riktal förbud och
därigenora får lUl stånd elt avtal i vilket det som otUlbörligl stämplade
villkoret ingår, väsentligen samma situation uppslår som när ett avtal har
ingåtts i strid raot legalt förbud. Avtalsvillkoret är visserligen inle
stridande mot förbud i lag men det strider raot ell av rayndighel med stöd av
lag uppställt förbud. Av allmänna rättsgrandsatser anses följa, atl ett avtal
som ingås i strid mol ell legalt förbud kan vara ogiltigt i sådan del, även om
del inle är fullt klart i vilka fall ogUtighet på sådan grund bör anses
föreligga (jfr prop. 1969: 78 s. 38, 56, 86 och 92). Starka skäl anses tala för
alt sarama betraktelsesätt bör anläggas när det gäller avtalsvillkor som
strider mol raarknadsrådels förbud. Det anses i varje fall vara ställt utom
tvivel, att det är uppenbart stridande mot god affärssed all tillärapa ett
sådant avtalsvillkor. Enligt proraeraorian följer därmed av grunderna för 8 §
skuldebrevslagen, alt en dorastol, som har atl pröva en civUrättslig process
mellan företagare och konsument, skall jämka eller lämna ulan avseende
avtalsvUlkor, som tillförts avtalet på initiativ av företagaren, om denne
därmed överträtt ett av raarknadsrådet raeddelat förbud.

Elt förbud anses kunna få
betydelse även för andra företagare som i motsvarande sararaanhang använder
samraa avtalsvUlkor som den företagare som drabbats av förbudet. De sakliga
skäl som föranlett rådet att stämpla vUlkoret sora otUlbörligl gör sig gällande
raed sararaa styrka i dessa fall. Skulle gUlighelen av villkoret sättas i fråga
under en civilrättslig process raellan en sådan företagare och en konsuraenl,
ligger det nära till hands för konsuraenlen alt åberopa, att just detta villkor
släraplals som OtUlbörligl av marknadsrådel och därför måste anses strida mot
grundema för 8 § skuldebrevslagen. Detta lagrum är i och för sig en
generalklausul, som ger domstolarna befogenhet att göra en i viss raån fri
bedömning raed hänsynslagande lUl orasländigheterna i del särskilda fallet. I
koramersiella sararaanhang har domstolarna visserligen hittiUs varit restriktiva
med atl tillämpa grunderna för 8 § skuldebrevslagen. I viss utsträckning torde
detta enligt promemorian samraanhänga med alt domstolarna inle känt sig ha
tillräcklig saldcunskap för all överblicka följderna av en mer aktiv tUlämpning
av grunderna för 8 § skuldebrevslagen. I det hänseendet inträder nu en
betydelsefull förändring genora tUl-skapandet av marknadsrådet som just
besitter denna särskilda sakkunskap. Domstolarna kan inte undgå att ta intryck
av rådets bedömningar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 21

Man
kan därför utgå från att den näringsrätlsliga lagstiftningen kommer alt leda
till en raer exlensiv rältstillärapning från doraslolarnas sida inora den ram
som 8 § skuldebrevslagen nu ger. Det finns enligt promemorian grund för
antagandet att någon mera betydande diskrepans inte skall uppkomma raellan å
ena sidan raarknadsrådels tillämpning av den nya näringsrättsliga
lagstiftningen och å andra sidan domstolarnas tUlämpning av de
förmögenhetsrältsliga generalklausulerna om jämkning av otillbörliga avtalsvillkor.

I
promemorian behandlas därefter frågan hur den näringsrätlsliga lagstiftningen
mot otillbörliga avtalsvUlkor skall utformas. Man kan länka sig att i detalj
reglera under vilka omständigheter vissa vUlkor inte får användas. Mot en sådan
metod kan emellertid anföras samraa invändningar som i motsvarande fall har
gjorts vid utarbetandet av lagen om otillbörlig marknadsföring. Det är mycket
svårt atl i lagtext konkret ange var gränsen skall gå raellan del tillåtna och
del otillåtna. Vissa vUlkor kan framstå sora olUlbörUga i ett fall eller i en
bransch raen kan i andra fall eller andra branscher te sig godtagbara. En
nackdel med en detaljreglering är också all det kan befaras alt en del
företagare försöker utnyttja luckor i lagen lill atl handla i strid mot lagens
syfte. Om man i stället för en detaljreglering väljer att bygga på en
generalklausul och överlämna ål de rättstillämpande myndigheterna atl
konkretisera klausulens innebörd undgår raan dessa svårigheter. De
rättstUlämpande organen får möjlighet att la hänsyn till omständigheterna i de
särskilda fallen. RällsbUdningen på området kan smidigt utvecklas i takt med
ändrade förhållanden. Promemorieförslaget bygger därför på en generalklausul
som är konstruerad på sararaa sätt sora generalklausulen i lagen ora
otillbörlig raarknadsföring. Det innebär atl myndigheterna kan förbjuda
fortsatt tillämpning av vissa avtalsvillkor raen inle inskrida mot redan
träffade avtal.

Enligt promemorieförsiaget
skall den föreslagna lagstiftningen avgränsas så all den gäller
försäljningserbjudanden i fråga om varor från "näringsidkare" lill
"konsument". Även utbud av olika tjänster skall omfattas av lagen.
Detsamma skall gälla, ora del är fråga ora villkor för alt konsument skall
förvärva nyttjanderätt tiU lösa saker. Som exempel närans villkor för hyra av
bilar, TV-apparater m. ra. Däreraot skall lagen inte gäUa för köp av och
upplåtelse av nyttjanderätt till fast egendora. På detta senare oraråde finns
redan en orafaltande reglering som syftar till all trygga hyresgästers och
arrendalorers ställning. Varken konsuraenlorabudsraannen eller raarknadsrådet
anses besitta den sakkunskap, sora fordras för alt bedöma de särskilda problem
som uppkommer när del gäller förfoganden över fast egendom. I proraeraorian
erinras vidare om att bank- och försäkringsrörelse är underkastad särskild
tUlsyn av bank- respektive försäkringsinspektionen. Båda dessa tillsynsmyndigheter
är behöriga atl granska avtalsformulär som används i

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 22

verksamheten,
och viss sådan granskning äger också rum. Både inom bank- och
försäkringsrörelse anses sådana speciella förhållanden råda, all
konsuraenlorabudsraannen och marknadsrådel måste antagas ha begränsade
möjligheter all på egen hand inskrida mot formulärvillkor sora tiUärapas av
banker och försäkringsbolag. Eflersora tiUsyn redan är anordnad på dessa
oraråden anses övervägande skäl tala för alt bank-och försäkringsverksarahet
inle bör orafallas av den föreslagna lagstiftningen.

Inskridande skall enligt
förslagel ske i fråga ora avtalsvillkor som otillbörligen gynnar näringsidkaren
på konsumentens bekostnad. I promemorian framförs synpunkter på den närraare
innebörden av alt ett avtalsvillkor är otillbörligt. Det framhålls, all i den
raån det inle uppkoraraer några från allraän synpunkt skadliga
konkurrensbegränsningar, några invändningar inte kan riktas raot
standardiseringen sora sådan vilken tvärtom fyller elt praktiskt behov. De
tillämpande myndigheterna skall alltså inte ingripa mol själva förfarandet att
använda standardiserade formulär. Ingripande skall ske bara i den raån
forraulären innehåller gentemot konsuraenlen oliUbörliga vUlkor. Ofta speglar
forraulärvillkoren en bristande balans mellan företagare och konsuraenl. Ora
forraulärvillkor innebär alt konsuraenlen raen inte företagaren blir bunden i
skilda hänseenden eller om forraulärvillkoren raer eller mindre ensidigt
tillför företagaren olika rättigheter samtidigt som konsumenten belastas med
diverse förpliktelser, måste villkoren ofta anses otillbörliga. Del
otillbörliga kan emellertid också beslå i alt villkoren i formuläret inte
presenteras på elt klargörande sätt för konsumenten. Fall kan tänkas där man i
och för sig inle har så mycket atl invända mol innehållet i avtalsformuläret
raen däreraot finner det otillbörligt, alt konsuraenlen inte beretts
vederbörlig raöjlighet att sälta sig in i vad klausulerna betyder. Som exerapel
las all klausulerna tryckts med fin stil på baksidan av ett kontraklsformulär.
I proraeraorian erinras dock om all marknadsrådel i betydande omfattning kan
inskrida raot sådan försåtlig presentation av avtalsvillkor redan med slöd av
lagen om OliUböriig raarknadsföring.

I
proraeraorian sägs all det inle är ovanligt, alt ett av återförsäljare använt
formulär inte upprättals av honom utan av en fabrikant. Situationen kan då
vara den alt återförsäljaren åtagit sig gentemot fabrikanten atl inle sälja
varan på andra villkor än dera som upptagits i forrauläret. I själva verket
gynnar villkoret då inte näringsidkaren utan fabrikanten. Lagstiftningen bör
enligt proraeraorian utforraas så atl ingripande kan ske även i fall när ett
villkor olUlbörligen gynnar någon i vars stäUe näringsidkaren är.

Bedömningen av vad som är
otillbörligt måste enligt promemorian ske under hänsynslagande lill orasländigheterna
i det särskilda fallet. Man kan därvid tvingas att ta viss hänsyn till vilken
vara det är frågan om

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 23

och
vUket pris som begärs för varan. Det sagda belyses i promemorian med följande
exempel. Från företagarsidan kan hävdas all garanliulfäs-telsen för den vara
del är fråga om måste kraftigt begränsas för all inle priset på varan skall bli
för högt. Därmed koraraer frågan ora priset och varans kvalitet, kanske också
frågan om varan verkligen fyller någon funktion, in i bilden. Det bör dock
enligt proraeraorian självfallet inle ankoraraa på de tUlärapande organen att
utöva något slags pris-kontroll. Detta markeras i den föreslagna lagtexten
genom att där talas om vUlkor sora raed hänsyn lill vederlaget och övriga
orasländigheier måste anses otillbörligen gynna företagaren.

Har
ett ingripande skett torde man enligt proraeraorian kunna räkna raed alt
förhållandena sora regel snabbt saneras. Det kan emellertid tänkas all vissa
företagare skulle vilja kringgå ett förbud alt använda ell visst formulär genom
alt vid varje försäljning upprätta individuella kontrakt innehållande just
sådana klausuler sora befunnits otillbörliga mot konsumenten. För atl förebygga
ett sådant kringgående av lagen har generalklausulen getts sådan utforraning
all marknadsrådel kan ingripa inte bara genora all förbjuda ell visst formulär
ulan också genom all förbjuda näringsidkare all över huvud laget begära atl en
viss bestämraelse skall gälla vid försäljning lill konsuraenl. De tUlärapande
organens centrala uppgift enligt den förordade lagstiftningen blir dock enligt
proraeraorian all granska kollektivt utforraade avtalsvillkor, inle alt
ingripa mol villkor sora har lillkorarail efter verkliga förhandlingar raellan
en företagare och en enskild konsuraenl.

Proraeraorieförslaget
innebär, alt förbud raot forlsall användning av ett avtalsvillkor är den
påföljd sora kan komraa i fråga vid tillärapning av generalklausulen. Enligt
lagen ora otillbörlig marknadsföring är det en förutsättning för alt förbud
skall få meddelas att vid raarknadsföring av vara eller tjänst har företagils
reklaraåtgärd eller annan handling som genora alt strida raot god affärssed
eller annars är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Förbudet kan
emellertid formuleras så atl del läcker både den konkreta handling som har
underställts rådets prövning och andra därraed praktiskt sett likvärdiga åtgärder.
Generalklausulen i lagen ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor föreslås
bli utforraad på motsvarande sätt.

I
fråga om påföljden förbudet uttalas all förbud bör kunna meddelas inte bara
för den näringsidkare det är frågan ora ulan även för personer som är anställda
hos näringsidkaren eller sora i annan egenskap handlar på dennes vägnar.
Därraed blir del möjligt all rikta elt förbud raot den sora representerar
företagaren vid förhandlingama raed konsumenterna. Enligt 1 § lagen ora
otillbörlig raarknadsföring skall elt förbud av raarknadsrådet i princip
förenas med vite. Rådel kan dock underlåta alt meddela vitesföreläggande ora
detta av särskilda skäl är obehövligt. Sora exerapel på ett sådant fall närans
i motiven bl. a. all konsu-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 24

menlorabudsraannen
fört ärendet till rådet på grund av sakens principiella betydelse trots all
företagaren i fråga förklarat sig beredd atl upphöra med det påtalade
förfarandet. Sarama synpunkter anses göra sig gäUande när del är fråga ora alt
ingripa raot otillbörliga avtalsvUlkor. Den föreslagna lagen bör därför enUgl
proraeraorian på denna punkt utforraas på samma sätt sora lagen ora otillbörlig
raarknadsföring.

I
proraeraorian erinras om alt lagen ora otillbörlig raarknadsföring tillämpas av
konsuraenlorabudsraannen och marknadsrådet. Båda dessa organ anses vara väl
skickade alt bedöma frågor om otillbörliga avtalsvillkor eftersom de besitter
särskild sakkunskap på det aktuella orarådet. Genom alt rådets ledaraöler har
förankring både i förelagar- och konsuraenlorganisalioner kan det förväntas
all rådets avgöranden får särskUd auktoritet. Dessutora frarahålls atl frågan
ora ell avtalsviUkor är otillbörligt på grund av sitt innehåll har visst
saraband raed frågan ora hur företagaren driver sin marknadsföring. Goda skäl
talar därför enligt promemorian för atl tillämpningen av generalklausulen
anförtros konsumenlorabudsraannen och marknadsrådet.

Den
i proraeraorian föreslagna generalklausulen har i enlighet raed dessa
överväganden givils del innehållet, alt om näringsidkare erbjuder konsument
all mot vederlag förvärva vara eUer tjänst på villkor sora raåste anses otillbörligen
gynna näringsidkaren eller någon i vars ställe han är, marknadsrådet kan
raeddela honom förbud all fraradeles i raotsvarande samraanhang begära alt
samraa eller liknande vUlkor skall gäUa. I anslutning härlUl föreskrivs, atl
förbud skall förenas med vite om delta inte av särskilda skäl är obehövligt.
Vidare las i lagen upp föreskrift av innebörd atl nyss angivna bestämraelser
äger raotsvarande tillämpning om näringsidkare erbjuder konsument all raot
vederlag få nyttjanderätt lUl lösöre. Lagen innehåller dessutom bestämmelse om
alt förbud kan raeddelas även anställd hos näringsidkare och annan sora handlar
på näringsidkarens vägnar.

Enligt
proraeraorian är ärenden ora förbud raot otUlbörliga avtalsvillkor i sak
likartade ärenden om otillbörlig marknadsföring. Lagen om förbud mot
otUlbörliga avtalsvUlkor föreslås därför innehålla motsvarigheter liU
förfarande reglerna i 69 §§ och 10 § första stycket lagen ora otillbörlig
raarknadsföring. På en punkt bör dock enligt promemorian en åtskillnad göras.
Ansökan om förbud enligt lagen om otillbörlig marknadsföring får göras bl. a.
av näringsidkare som berörs av handlingen. Denna regel, som får ses mol
bakgrund av all en näringsidkare kan lida skada av en marknadsföringsåtgärd som
förelages av konkurrent, bör inte ha någon motsvarighet i den i promemorian
föreslagna lagen, eflersora uppställandet av ell otillbörligt avtalsviUkor inle
kan sägas leda till skada för konkurrerande näringsidkare. I 3 § föreskrivs
därför endast, all frågor om förbud upptages efter ansökan, atl sådan ansökan
göres av konsumentombudsmannen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 25

och
atl ansökan får göras av sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller
löntagare, om konsumenlorabudsraannen för visst fall beslutat atl inte göra
någon ansökan. 4 § innehåller en bestämmelse om alt 79 §§ och 10 § första
styckel lagen ora otillbörlig raarknadsföring äger motsvarande lillärapning i
ärenden om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor.

I
lagen om marknadsråd ra. m. föreslås bara jämförelsevis obetydliga tillägg. I 1
§ anges atl raarknadsrådet också handlägger ärenden enligt lagen om förbud mot
otillbörliga avtalsvillkor. Av en järakning i 3 § framgår alt en av de
särskilda ledamöterna i rådel är ledamot inle bara för ärenden om otUlbörlig
raarknadsföring utan också för ärenden om förbud mol otillbörliga
avtalsvillkor. Motsvarande jämkning görs i 4 och 9 §§. I 11 § första stycket
görs ell tillägg så all del framgår att konsumentombudsmannens behörighet även
omfattar ärenden enligt lagen ora förbud raot otUlbörliga avtalsvUlkor. 13 § är
försedd raed ett tillägg avseende lagen om förbud raot otUlbörliga
avtalsvillkor. Detsamma gäller 20 § andra styckel. Slutiigen har rubriken
närmast före 13 § jämkats.

I
promemorian görs en allmän värdering av lillbörlighelen av vissa förekommande
avtalsvillkor. Värderingen lar sikte på om ett visst villkor genomsnittligt
sett kan anses otUlbörligl eller inte. Det frarahålls att det därraed inte är
givet all användningen av ell som otillbörligt värderat villkor måste anses
förkastiigl i varje enskilt fall. I del individuella fallet kan det föreligga
särskUda omständigheter som föranleder en annan bedömning. Detta anses
emellertid väsentligen vara ell civUrättsligt problem. Vad det enligt
promemorian frärast är frågan om är alt med näringsrätlsliga medel inskrida
mot vUIkor som typiskt sett måste anses otillbörliga på grund av sill
innehåll.

Värderingen
i proraeraorian innehåller följande.

En
ofta förekoraraande klausul rör själva avtalsslutet och går ut på alt säljaren
inte påtager sig något ansvar för vad hans representanter kan ha utfäst. Om den
som lämnat utfästelsen i fråga intog en sådan ställning i förhållande till
säljaren, alt han måste anses ha varit behörig all lämna utfästelsen, lär
säljaren visserligen trots klausulen bli bunden av utfästelsen (jfr NJA 1965
s. 204). Men blotta förekomsten av klausulen kan leda till all konsumenten
avslår från att försöka genomdriva, att säljaren uppfyller den lämnade
utfästelsen. Klausulen kan alltså raedföra avsevärda skador för konsumenterna.
Det anses därför inte råda tvekan om all klausulen i åtskilliga fall framstår
som otillbörlig.

I
avtalsformulären intages ofta en klausul om alt beställningen är bindande för
köparen raen inte för säljaren förrän denne skriftiigen har godkänt
beställningen. Del betyder att köparen ibland kan under en längre tid sväva i
ovisshet om huruvida säljaren \i\l fullfölja avtalet. Samtidigt är köparen
förhindrad all frånträda avtalet. Del anses emeller-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 26

tid
inte vara rimligt atl säljaren skall under obestämd lid kunna hålla öppet, om
han vill gå raed på avtalet. Ora det avtal säljarens representant träffar raed
kunden inle blir oraedelbart bindande även för säljaren, bör enligt
proraeraorian antingen båda parterna få en betänketid eller en betänketid sora
tiUkoraraer bara säljaren begränsas, så att avtalet efter viss angiven kortare
lid blir bindande också för honora, ora han inle har underrättat köparen ora
alt han inte vill vara raed på avtalet.

I
proraeraorian uttalas all säljaren vid försäljning av kapitalvaror
re-gelraässigl begränsar det ansvar han enligt köplagen skulle ha för fel i
godset. Den mest långtgående begränsning sora förekoramer följer av klausulen,
atl godset säljs "/ befintligt skick". Denna klausul anses enligt
vedertagen uppfattning inte innefatta, atl säljaren friskrivil sig från allt
ansvar. Klausulen "i befintligt skick" torde knappast användas i
någon större utsträckning när del är fråga ora försäljning av fabriksnya varor
till konsumenter. Del anses vara klart all säljaren i sådana fall bör jvara
inte bara för att godset motsvarar den beteckning under vilken det sålts ulan
också för varans kvalitet och funktionsduglighet. I promemorian anges som elt
exempel på otillbörligt handlande från säljarens sida alt han undandrar sig
ansvaret för en fabriksny televisions-apparats funktionsduglighet genom all
kräva, atl avtalet tillförs en klausul om all apparaten säljs i befintligt
skick. Är det däremot frågan om begagnade varor, anses klausulen "i befintligt
skick" kunna ha elt större berättigande. Även i fråga ora sådana varor bör
eraeUertid säljaren ibland la elt större ansvar än vad sora skulle följa av
klausulen. Sora exempel tas handeln med begagnade bilar. Den sora säljer begagnade
bilar till allmänheten bör i princip vara ansvarig för all fordonet är i sådant
skick all del får framföras i trafiken. Undanlag härifrån bör kunna göras bara
i sådana undanlagsfaU som då det uttryckligen har förutsatts, atl köparen
själv skall avhjälpa eventuella fel eller brister. Frågan i vad mån klausiUen
"i befintligt skick" kan anses tillbörlig måste enligt proraeraorian
bedöraas efter vilken typ av försäljning och vilken kategori av konsumenter
del är fråga ora. Vid användning av klausulen i fråga i förhållande till
konsuraenter måste dock under alla omständigheter krävas, atl säljaren på ett
tydligt sätt gör klart för konsumenten atl han i princip inle lar något ansvar
för varans kvalitet och funktionsduglighet.

I
promemorian konstaleras all innebörden av de s. k. garantiutfästelserna är att
säljaren eller fabrikanten förklarar sig ha ett ansvar för vissa fel
vanligtvis material- och fabrikalionsfel. Genom utfästelsernas konstruktion
begränsar säljaren emellertid i flera hänseenden del ansvar för fel i godset sora
åvilar honora enligt köplagen. Särskilt viktig är den begränsning sora innebär
atl konsumenten inte får rätt all häva köpet. Konsumenterna torde emellertid
ofta uppfatta saken så att säljaren eller fabrikanten garanterar, all varan
är funktionsduglig

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 27

under
viss tid efter köpet, förutsatt atl varan används på normalt sätt. Skulle det
visa sig att varan inle är funktionsduglig, önskar konsumenten som regel
antingen få varan utbytt utan särskild kostnad eller också få köpet all gå
åter. Konsuraenlen har eraeUertid norraall bara möjlighet all få felet
avhjälpt, varvid han i vissa fall kan åsamkas kostnader. Särskilt mot bakgrund
av alt marknadsföringen ofta sker med betonande av alt varan säljs på garanti
framstår del som obilligt, atl konsumenten inle ens har rätt alt byta ul en
defekt vara. I proraeraorian förklaras all del måste anses vara ett rimligt
krav från konsuraentens sida, att han har den rätt att häva köpet sora
köplagen ger honom, för den händelse den av garantin omfattade varan visar sig
inte hålla måttet. För säljaren kan det inte gärna framstå som något orimligt,
atl varan säljs med rätt för köpare att under viss lid efter köpet få delta
hävt eller varan utbytt, ora varan visar sig behäftad raed fel sora inle är obetydligt.

Så som
force-majeiire-klausulerna vanligtvis konstruerats försätts konsumenterna
enligt promemorian ofta i ett besvärligt läge. Klausulerna innebär nämligen
ibland all konsumenten måste vänla på en försenad leverans utan att ha
möjlighet all koraraa ifrån köpet. Atl detta kan innefatta svåra ölägenheter
för konsuraenlen ligger i öppen dag. Ora det inle är fråga ora relativt
betydelselösa förseningar bör konsumenten normalt ha raöjlighet atl häva köpet.
Del är enligt proraeraorian i varje fall ställt ulora allt tvivel att en
bindning till säljaren för en obestämd lid är obillig, särskilt om konsumenten
inte får någon eUer endasl myckel begränsad ersättning för den skada han lidit
genom dröjsraålet.

I
vissa slandardkonlrakl förekoraraer s. k. prishöjningsklausuler dvs.
bestäraraelser sora går ut på all sora pris skall gälla del av säljaren på
leveransdagen tillämpade priset. Prishöjningar till följd av myndighels
ingripande t. ex. höjning av allraän varuskatt eller tullar eller ändring av
valutakurser kan alltså korama att påverka även avtal som slutils innan
höjningen ägde rum. Detsamma gäller höjningar som föranleds av ändrade
råvarupriser, höjda arbetslöner o. dyl. I promemorian bestrids inte atl
säljaren har ett befogat intresse av atl förbehålla sig rält att höja priset om
omständigheter av detta slag föreligger. Men del anses inle vara rimligt, alt
köparen belages alla möjligheter all frånträda köpet på den grund all det
avtalade priset måste höjas till följd av omständigheter ulora parternas
kontroll. Det anses inte heller kunna accepteras all köparen skall bli bunden
av sådana prishöjningar eller föreskrifter ora ändrade betalningsterminer
eller om ställande av säkerhet sora säljaren besläraraer helt godtyckligt.

I
vissa kontrakt finns bestämraelser om påföljd, ifall köparen inte fullföljer
köpet. Köparens skadeslåndsskyldighet har i vissa fall bestämls lill 20 procent
av köpeskillingen. I själva verket är del enligt proraeraorian här frågan om
elt sådant avtalsvite som avses i 36 § avtalslagen. Om ut-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 28

krävande
av vite skulle vara uppenbart obilligl, har domstolarna raöjlighet alt jämka
vitet. Vid bedöraningen ora jämkning skall ske skall hänsyn lagas dels till
den förlust säljaren kan ha lidit, dels del intresse han i övrigl kan ha haft i
atl köpet fullföljdes, dels ock omständigheterna i övrigl. Det skydd 36 §
avtalslagen ger anses emellertid ha ell begränsat värde för konsumenterna. Dels
är bestäraraelserna ora järakning av av-talsvile förhållandevis restriktiva,
dels är de kostnader och besvär sora det för raed sig att börja en tvist om
vitet inför domstol ofta en starkt avhållande faktor. Blotta förekomsten av
vilesklausulen kan därför i vissa lägen innebära en stark press på konsumenten
även när förulsätlningar för jämkning av avtalsvilel finns. Vilesklausuler av
detta slag försätter lätt konsumenterna i ett underläge. Del finns därför
enligt proraeraorian elt behov atl kunna ingripa mot klausuler av delta slag
raed slöd av näringsrätlsliga förbudsbestämraelser.

I
proraeraorian närans atl i avbetalningskontrakt ofta förekoraraer en klausul om
all köparen är skyldig alt acceptera växlar på köpeskUlingen. Efter
växelacceplen kan säljaren överlåta växeln och kontraktet. Enligt rättsfallet
NJA 1961 s. 552 kan köparen inle genteraot den nye växelinnehavarens krav på
grund av växeln frarastäUa invändningar ora atl varan inle levererats. Delta
innebär atl systerael med atl acceptera växlar anses kunna försätta
konsumenterna i besvärliga situationer. Å andra sidan innefattar systerael en
förra av finansiering av avbelalningshandeln sora inte i och för sig kan anses
förkastlig. Del utesluter inle all vUlkor av delta slag i enskilda fall
framstår sora otillbörliga. Frågan måste bedömas i belysning av vilka andra
finansieringsmetoder som kan stå liU buds. Vissa andra i avbetalningskonlrakt
förekommande klausuler bör enligt promemorian också uppmärksararaas. Allraänt
sägs atl vissa forraulär lill avbetalningskonlrakt försätter köparen i en
mycket beroende ställning i förhållande lill säljaren. I viss utsträckning
förestavas klausulerna otvivelaktigt av säljarens i och för sig berättigade
intresse av all skaffa sig säkerhet. I proraeraorian ifrågasätts ora inle
säljaren ibland går onödigt långt härvidlag.

5.
Remissyttrandena

Proraeraorieförslaget
har bedömts raycket olika av skilda reraissinstanser. De som närmast kan anses
företräda konsumentintressena, däribland de stora arbetstagarorganisationerna,
har varit genomgående positivt inställda. Från näringslivet framförs
emellertid stark kritik och fortsatt utredning av frågan anses erforderlig.
Samraa ståndpunkt intas bl. a. av elt par hovrätter och Sveriges
advokalsarafund. Andra hovrätter liksora även köplagssakkunniga anser däremot
all förslagel kan läggas till grund för lagstiftning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 29

Några
reraissinstanser tiUstyrker promemorieförslaget utan någon närmare motivering.
Hil hör Göta hovrätt, statens järnvägar, Sveriges hotell- och
restaurangförbund, Svenska sparbanksföreningen och Svenska handelsagenters
förening.

Ingen remissinstans
bestrider all det finns behov av atl lagstiftningsvägen inskrida raot
företagare sora genom formulärvUlkor skaffar sig en alltför gynnad ställning i
förhållande lill konsumenterna. Hovrätten för Nedre Norrland framhåUer alt del
på individuell avtalsförhandling byggda avtalet i stor utsträckning har
ersatts av en formulärrätt, varigenom en ändamålsenlig anpassning kan ske lill
praktiska förhållanden och köpraannaraässiga uppfattningar inom olika
branscher. Men genom formulärrätlen kan säljarsidan skaffa sig ett otillbörligt
övertag i förhållande lUl köparen och för den enskUde avtalsparten, sora
ställs inför formulärens av motparten eller hans branschorganisation på
förhand utformade avtalsreglering, kan situationen bli raycket ogynnsararaare
än ora han kunde falla tUlbaka på raera objektivi avvägda disposiliva
lagregler. Endasl i ringa raån raotverkas ölägenheterna av forraulärrälten av
att domstolarna är benägna alt låta otydligheter i formulär gå ut över den som
upprättat del saral frita raedkontrahenlen från avtalsvillkor sora på grund av
sin forraulering eller undanskyrada placering får antas ha undgått hans
uppraärksarahet. I viss utsträckning kan också olägenhetema raotverkas av atl
doraslolama äger jämka eUer åsidosätta uppenbart obU-liga eller otUlbörliga
avtalsvillkor. Doraslolama har dock visat återhåll-sarahet härvidlag. Liknande
synpunkter fraraförs av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,
hovrätten för Övre Norrland, köplagssakkunniga, Sveriges lantbruksförbund,
Svensk industriförening. Svenska lidningsutgivareföreningen, KF och SACO. LO
anser alt köparen alltför länge har varit hänvisad tiU säljarens godtycke vid
bestämmandet av avtalsvUlkor. Behovet av åtgärder till skydd för konsumenten är
enligt LO trängande. Konsumentutredningen anser all raan i proraeraorian tar
upp en fråga av stor ekonoraisk betydelse för konsuraenlen. Utredningen raenar
atl del är raycket angelägel alt stärka konsuraentens ställning på
ifrågavarande oraråde. Kommerskollegium, statens institut för konsumentfrågor,
statens pris- och kartellnämnd och TCO har i huvudsak sararaa inställning.
Statens konsumentråd framhåller atl del finns många mindre seriösa företag sora
är beredda att utnyttja köparnas underlägsenhet. Även inora den
ansvarskännande delen av näringslivet förekomraer i betydande utsträckning
slandardkonlrakl som inskränker köparens rättigheter enligt köplagen.
Erfarenheterna från den av rådet upprättade allmänna reklamationsnämnden och
de lokala konsumentkora-railtéerna har också enligt rådet dokumenterat behovet
av all konsumenternas ställning förbättras. I samma riktning pekar en av rådel
under 1968 genomförd undersökning av ell antal köpekontrakt och garantisedlar.
Näringslivet gör inte gällande all lägel är sådant all man helt bör av-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 30

slå
från varje form av lagstiftning. Det ifrågasattes dock starkt om den faktiska
situationen generellt sett är så mörk som anlages i promemorian. Frågan är ora
behovet av oraedelbar lagstiftning är så överhängande som där hävdas. Inte
minst på grund av tillskyndan av näringslivels organisationer har bättre
balanserade bestäraraelser tiUkorarait. För viktiga varu-grappers
garanlivillkor har ett successivt utvecklingsarbete pågått under en längre tid.
Under det senaste året har exerapelvis nya villkor utfärdals för bilhandeln,
för elektriska artiklar, för radio- och TV-branschen, för fotobranschen och
för båtbranschen. Läget kan i vart fall enligt näringslivet inle sägas vara
sådant all del raotiverar att ell långtgående och genoragripande lagförslag
framläggs i en kort och oklar de-parleraentsproraemoria. Svenska företagares
riksförbund vill inle motsätta sig lagstiftning men anser all förbättrad
konsumentupplysning är det bästa sättet alt koraraa tillrätta raed probleraen.

I allraänhel har
reraissinslanserna ingenting all invända raot all problemet angrips genom en
näringsrätlslig lagstiftning. Näringslivet motsätter sig sålunda inle
principiellt, all man genomför en näringsrätlslig lagstiftning. Förutsättningen
är dock att lagstiftningen begränsas till förbud mot avtalsvillkor sora enligt
civilrättens regler är ogUliga eller kan jämkas. Kommerskollegium och Svensk
induslriförening har en liknande inställning. Sveriges lantbruksförbund understryker
alt man endast genora en näringsrätlslig lagstiftning kan koraraa lill rätta
med problemen. Utöver de i promemorian redovisade skälen för att inle i första
hand reformera de civUrällsliga reglerna påpekar hovrätten över Skåne och
Blekinge all lagändringar sora lar sikte på alt möjliggöra eller stiraulera lUl
elt vidgat ingripande i enskUda fall och beträffande redan träffade avtal
skulle vålla andra ölägenheter. Det är i och för sig av betydelse atl träffade
avtal i största utsträckning respekteras och alt den eventualiteten att
avtalsvillkor underkänns av domstol kan någorlunda förutses. Även ora en
raodernisering av de nuvarande civilrältsliga reglerna kan anses önskvärd, kan
raan enligt hovrättens raening inte räkna raed atl denna koramer alt leda lUl
en väsentligt mer vidsträckt tillämpning av de civUrällsliga jämknings-reglerna
än för närvarande. Hovrätten ansluter sig därför till den i promemorian
uttalade meningen atl lagstiftningsåtgärder bör inriktas på alt få tUl stånd en
samhäUelig kontroll av avtalsformulär. LO framhåller all del lids- och
kostnadskrävande arbete sora en civilprocess medför avskräcker de flesta från
alt söka hävda sin rätt vid doraslol även ora del skulle finnas stora
raöjligheter atl vinna raålet. Del skydd för den svagare avtalsparten som
avtals- och köplagen bygger på har alltmer urholkals. Förslagel om en
näringsrätlslig reglering bör kunna medföra en betydande hjälp för konsumenten
genora atl otillbörliga avtalsvillkor utraönslras ur formulären och genom atl
ett sakkunnigt bedömningsunderlag ställs till domstolarnas förfogande vid där
väckta tvis-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 31

ler.
LO biträder uppfattningen atl enbart en civUrättslig reform skulle få begränsad
effekt men framhåller också vikten av alt en näringsrätlslig och en civUrättslig
reform kombineras. Det pågående civilrältsliga reformarbetet får därför enligt
LO inle dra ul på tiden. Statens järnvägar, konsumentrådet, pris- och
kartellnämnden, NO, näringsfrihetsrådet, konsumentutredningen,
köplagssakkunniga och Svenska bankföreningen godtar också uttryckligen
förslagel atl nu införa en näringsrättslig lagstiftning.

Svea
hovrätt har en annan åsikt. Hovrätten menar visserligen alt en civUrättslig
reform med nu gällande ordning som utgångspunkt inte kan antas isolerad bjuda
konsumenterna tillräckligt skydd. Bättre mojligheter lill rättslig prövning och
ökad information skulle emellertid avsevärt förstärka konsumenternas ställning.
Om konsuraenlorabudsraannen får la befattning även med ärenden ora otillbörliga
avtalsvillkor, torde man ofta kunna komma lill rätta med otillfredsställande
förhållanden på frivillig väg. Bereddes dessutom orabudsraannen raöjlighet atl
i civilrältsUg ordning få faslslälll alt visst villkor inle är gällande, skulle
redan gällande lag ge elt korrektiv raot villkor sora fraraslår sora särskilt
förkastliga. Blotta risken för sådana processer raed åtföljande risker för
publicitet skulle enligt hovrätten göra raånga företagare lyhörda för de invändningar
konsuraenlombudsmannen kan ha mot visst avtalsvillkor. Hovrätten anser därför
att man bör undersöka om det pågående civUrällsliga utredningsarbetet kan ge
tillräckliga raöjligheter all skydda konsuraenterna. Även hovrätten för Övre
Norrland menar all effekten av civilrältsliga regler underskattats.
Motorbranschens riksförbund konstaterar atl avsikten är all på näringsrätlslig
väg reglera elt av de mest centrala orarådena inom civilrätten. En sådan
dualism i rättssystemet är långt ifrån invändningsfri vare sig från principiell
eller praktisk synpunkt. En civilrällslig lagändring anses vara det bästa
medlet alt tUlgodose såväl konsumentens som rättssäkerhetens krav. Påpekandet
i promemorian alt inskridande med slöd av civilrältsliga regler kan ske bara i
enskilda fall och i fråga om redan träffade avtal anses i och för sig rikligt,
raen raan får enligt förbundet å andra sidan inle underskatta den effekt sora
lagändringar och ändrad rättspraxis komraer att raedföra. Ell i administrativ
ordning meddelat förbud mot ell visst avtalsviUkor koraraer för övrigt endast
atl bli bindande för den företagare som förbudet avser. Slutligen bör de
praktiska ölägenheterna av del föreslagna dubbla sanktionssystemet inte
underskattas. Förbundet kan därför, även om ett ingripande mot vissa
konsekvenser av forraulärrälten kan vara raotiveral, inle acceptera förslaget
till lagstiftning i föreliggande skick. En förutsättning för en mer positiv
syn bör enligt förbundet vara all kongruens finns raellan den civilrättsliga
och näringsrätlsliga lagstiftningens innehåll både beträffande lagtext och
förarbeten. Sveriges advokatsamfund erinrar om att inora förmögenhetsrätten av-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 32

lalsfriheten
gäller som grundläggande princip. Denna princip måste sarahället även i
fortsättningen slå vakt ora. Avtalsfrihetens princip innebär eraeUertid atl den
ena parten inle på grund av sin överlägsna förhandlingsposition skall kunna
påtvinga den andra parlen hur betungande villkor sora helst. Forraulärrälten
har visserligen sin grundval i avtalsfriheten raen del är elt faktura att ena
parten, oftast näringsidkaren, i många fall har en så stark stäUning gentemot
den andra parlen all han kan ensidigt diktera avtals vUlkoren. I sådana fall av
raissbruk av avtalsfriheten är del nödvändigt all rättsordningen kan erbjuda
den svagare parlen skydd mot avtalsvillkor, som måste anses olUlbörligen gynna
den starkare parten. Hittills har skyddsmekanisraen raot missbruk av avtalsfriheten
varit möjligheten för de aUmänna domstolarna atl med stöd av civilrättsliga
specialbesläramelser eUer generalklausuler eUer raed stöd av lolkningsregler
och allraänna rättsgrundsatser vid prövning i det enskilda fallet lämna i avtal
intagna vUlkor ulan beaktande. En avsevärd förstärkning av skyddet för
förhandlingsmässigl underlägsna parter mot otUlbörliga avtalsvUlkor kan enligt
samfundets raening uppnås genora en civilrällslig reforra. Rörande
principfrågan om behovet av en näringsrätlslig lagstiftning på hithörande
område anser samfundet emellertid att åtminstone inora privatkonsumtionens
område elt behov av en sådan lagstiftning kan föreligga. Del lorde nämligen
vara realistiskt alt räkna med all de privata konsumenterna inle i nämnvärd
omfattning komraer all i det enskilda fallet föra frågan ora otiUbörlighe-ten
av visst avtalsvillkor till prövning av doraslol enligt civilrältsliga grunder.
En förutsättning för en näringsrättslig lagstiftning om förbud raot
otillbörliga avtalsvillkor måste emellertid vara all lagstiftningen kan ges en
utformning, som är förenlig raed principen om avtalsfrihet och sora på elt
liUfresslällande sätt tUlgodoser kravet på rättssäkerhet. Samfundet anser, alt
promemorian inte fyller måttet därvidlag, och raenar all frågan måste utredas
ytterligare. Hovrätten för Nedre Norrland raenar atl det kan vara riktigt all
en större effekt kan nås genom näringsrätlsliga åtgärder än genora en
civUrättslig reform. De civilrältsliga reglernas genomslagskraft bör dock inle
underskallas. Visserligen kan med slöd av sådana regler inskridande ske blott i
enskilda fall. Men redan rättsreglernas existens och med stod därav träffade
avgöranden verkar normerande och har betydande återverkningar på
avtalsslulande parters handlingsmönster. Del är därför enligt hovrätten inle
alldeles givet all en näringsrätlslig förbudslagsliftning är all föredraga
fraraför en civilrällslig reform.

Flera
remissinstanser tar upp frågan ora sambandet mellan den näringsrätlsliga och
den civilrältsliga lagstiftningen. Införs en näringsrätlslig lagstiftning är
det enligt näringslivets mening ett oeftergivligt krav alt det inte får
föreligga någon diskrepans raellan den bedömning sora skall ske från
näringsrätlslig syn-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 33

punkt
och den rent civilrältsliga prövningen i del enskilda fallet av samraa eller
liknande villkor. I princip måste överensstämmelse föreligga mellan vad som
enligt civilrältsliga resp. näringsrätlsliga regler avses raed otillbörliga
avtalsvillkor. Som näringsrätlsliga och civilrältsliga betecknade verkningar
kan inle ses åtskilda och utredas oberoende av varandra. Näringslivet erinrar
vidare om alt den sakkunnige sora har alt se över generalklausulerna i den
förmögenhetsrältsliga lagstiftningen skall uppraärksararaa de civilrältsliga
verkningarna av rättshandlingar sora företagits i strid raot förbud som
meddelats med stöd av den föreslagna lagen. Det anses otillfredsställande alt
följderna för civilrätten av den näringsrätlsliga lagstiftningen utreds efter
del att denna kanske re dan trätt i kraft. Den civilrältsliga sidan av frågan
ora konsumentens skydd raot raissbruk av avtalsfriheten berörs vidare enligt
näringslivet av köplagssakkunnigas utredning. I deras uppdrag ingår alt
överväga ora det kan anses erforderligt att införa särskUda köprällsliga regler
till konsuraentens skydd. Dessutora ingår del i uppdraget all överväga införandet
av en allmän regel om möjlighet all jämka avtalsregler efter mönster av 8 §
skuldebrevslagen. Arbetet på proraeraorians lagförslag har bedrivits oberoende
av de civilrältsliga utredningsarbetena. Det anses anmärkningsvärt atl
förslagel har framlagts utan atl köplagssakkunnigas belänkande avvaktats och
utan alt arbetet på den näringsrätlsliga lagstiftningen samordnats med
översynen av den förmögenhetsrältsliga lagstiftningen om otillbörliga
avtalsvUlkor. Näringslivet avstyrker bestämt att den i proraeraorian
verkställda bristfälliga utredningen läggs lill grand för lagstiftning.
Hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska företagares riksförbund.
Svensk industriförening och Svenska lidningsutgivareföreningen anför liknande
synpunkter. Därvid förordas på några håll att frågan överläranas antingen till
köplagssakkunniga eller också lill den sakkunnige, som har tUl uppgift att se
över generalklausulerna inom förmögenhetsrätten, för fortsalt utredning.

Även
KF och statens institutet för konsumentfrågor raenar, alt relationerna raellan
den näringsrätlsliga och den civUrällsliga lagstiftningen måste övervägas
ytterligare. KF ifrågasätter, ora inte arbetet kan saraordnas raed arbetet på
en blivande konsumentköplag raen understryker att arbetet i så fall måste
starkt forceras eftersom konsumenten har en så svag ställning på detta område.
Kommerskollegium har sararaa uppfattning i fråga om nödvändigheten av att
saraordna del civilrättsliga och det näringsrätlsliga utredningsarbetet. Under
den lid utredningsarbetet pågår bör alternativa sarahälleliga åtgärder prövas
för att stärka konsumentemas ställning. Detta kan ske genom att man från samhällets
sida i saraverkan raed näringslivets organisationer söker aktivt verka för alt
vUlkor, som typiskt sett måste betraktas sora oliUbörliga, på frivillig väg
avlägsnas från standardiserade avlalsforraulär. Med

3
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 34

den
sararaansättning marknadsrådet skall ha vid handläggning av ärenden om
otUlbörlig marknadsföring bör detta organ äga goda förutsättningar atl
genomföra värderingar av avtalsvillkor på sådant sätt att värderingarna kan
läggas tiU grund för principella ställningstaganden tUl vad slags villkor som,
tillämpade inora en viss bransch, norraalt sett kan eller inle kan accepteras.
Rådets raedleraraar äger vidare stor förhandlingserfarenhel. En raelod sora
inle kräver genomgripande rättsliga reformer för alt förbättrad jämvikt mellan
konsument- och företagarintressen skall kunna uppnås när det gäller utformningen
av avtalsvillkor synes kollegiet vara, all rådel åläggs uppgiften atl granska
och värdera villkor, sora ingår i kollektivt utforraade, standardiserade
avlalsforraulär. Del bör vidare ankoraraa på rådel atl, på grundval av den
sålunda företagna granskningen och värderingen, uppta förhandlingar raed
berörda näringsorganisationer eller förelag i syfte alt åstadkoraraa sådana
branschkutyraer all raissbruk av forraulärrälten förebyggs. Vid
förhandlingarna bör rådet eftersträva att få till stånd enskilda eller
sarafällda åtaganden från vederbörande organisationers eller företags sida,
varigenora dessa förbinder sig alt verka för atl inora resp. bransch
tillämpade, som typiskt sett otillbörliga bedömda avtalsvUlkor inle kommer
till vidare användning. Näringslivet är inne på liknande tankegångar och
förordar atl det snarast tillskapas ett organ som kan företräda konsumenterna
vid överläggningar med näringslivels organisationer om utformningen av
avtalsvillkor. Eflersora avtalsvillkor fungerar sora elt konkurrensraedel,
skulle dock sararådel enligt näringslivets uppfattning inle vara
obligatoriskt. Hovrätten för Nedre Norrland raenar alt den föreslagna
lagstiftningens förhållande till nu gällande civilrältsliga regler inte
närmare utretts och analyserats. Del skulle enligt hovrättens mening vara
lyckligast ora de aktualiserade probleraen inte löstes frislående från den
inora köprällen planerade reforraen utan alt hela problemkomplexet logs upp
till behandling i ell sararaanhang. I proraeraorian görs emellertid gällande
all behovet av omedelbara åtgärder lUl skydd för konsumenterna raot obilliga
verkningar av bl. a. formulärrätten är framträdande och atl en näringsrättslig
lagstiftning bör genoraföras utan avbidan på resultatet av den reforraen. Ora
behovet är så trängande, vilket anses vara svårt för hovrätten att yttra sig
ora, vill hovrätten trots anförda betänkligheter inle raolsälla sig atl den
föreslagna lagstiftningen genoraförs.

Flera
remissinstanser lar upp frågan vilken verkan den föreslagna lagstiftningen kan
länkas få för det civilrättsliga förhållandel raellan företagare och
konsument. LO anser del klart all en domstol måste lärana ulan avseende eller i
varje fall järaka avtalsvillkor sora strider raot ett av rayndighel uppställt
förbud. LO menar vidare atl ett sådant förbud måste verka prejudikalsbildande i
vid bemärkelse. Hovrätten över Skåne och Blekinge finner det felaktigt atl
jämställa ett av rayndighel med slöd

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 35

av
lag uppställt förbud raed ell i lag raeddelat förbud. Ett adniinistralivl
beslut som inle har karaktären av författning riktar sig tiU beslämd person
och kan endasl indirekt, såsora uttryck för en principiell uppfattning ora vad
som är otillbörligt, få betydelse för andra. Den administrativa myndighetens
uttalande kan ha bevisvärde i rättegång raen det förpliktar inte doraslolen
sora har all ta ställning oraedelbart på grund av det lagrura som är
tUlämpligt. Vad i proraeraorian anförs ora ogiltighel av avtal sora ingås i
strid raot legalt förbud saknar enligt hovrätten relevans. Hovrätten anser dock
alt marknadsrådets avgöranden överhuvudtaget koraraer att få stor betydelse
också när del gäller för doraslol alt bedöma vad som skall anses strida raot
gott affärsskick eller eljest vara otillbörligt. På grund av sin sakkunskap
komraer raarknadsrådet alt vara vägledande också för domstolarna, och
tyngdpunkten i rättsbUdningen på området komraer därigenom atl ligga hos marknadsrådel.
Det finns all anledning räkna med alt näringsidkare i största utsträckning
kommer att rätta sig redan efter påpekande av konsuraenlorabudsraannen eller
stundom efter beslut av marknadsrådet. Hovrätten delar den i promemorian
uttalade uppfattningen alt det finns grund för antagandel atl någon raera
betydande diskrepans inte skall uppkomma mellan å ena sidan marknadsrådets
tillämpning av den föreslagna nya lagstiftningen och å andra sidan domstolarnas
tUlärapning av förmögenhetsrältsliga generalklausuler om jämkning av
otUlbörliga avtalsvillkor.

Hovrätten
för Västra Sverige framhåller att elt förbud rimligen måste återverka på del
civilrättsliga planet i form av ogiltighel. Enligt uttalanden i proraeraorian
skulle den föreslagna lagens ord "otillbörligen gynna" i själva
verket bli synonyrat raed villkor sora uppenbarligen strider mot gott
affärsskick eller eljest är otUlbörligl. En administrativ rayndighels praxis
skulle alltså ingjuta del reella innehållet i en förraögenhets-rätlslig grundsals,
vars innebörd hittills utvecklats av affärslivet självt. Bedöraningen i
raarknadsrådet sägs i proraeraorian skola ske så alt säga på ell raera abstrakt
plan än bedöraningen av otillbörlighelen av elt avtalsvillkor vid ell konkret
tillfälle. Ändå skall dorastolspraxis bli bunden av den från andra
utgångspunkter gjorda värderingen av administrativ myndighet. Ytterligare
märklig blir konstruktionen med den administrativa ledningen av
dorastolspraxis därigenom, all beslut ora förbud enligt lagförslagels 4 § inle
har rättskraft i vanlig raening, ulan frågan kan prövas på nytt när ändrade
förhåUanden eller annat särskilt skäl föranleder det. Hela frågan ora
förhällandet raellan den föreslagna lagen och den allraänna förraögenhetsrälten
raåste enligt hovrätten i själva verket övervägas närraare, om man skall kunna
förutse verkningarna av lagstiftarens ingrepp. Liknande uttalanden görs av
hovrätten för Nedre Norrland och kommerskoUegium. Även köplagssakkunniga
påpekar atl de civilrältsliga järakningsreglerna raåste tiUärapas med
utgångspunkt i sin egen forraulering och sitt eget på det särskilda fallet
inriktade syfte. KF

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 36

finner
de i proraeraorian gjorda uttalandena ora förslagets civilrättsliga
återverkningar diskutabla. Näringslivet anser del ovisst om domstol skulle
förklara ett avtalsvillkor ogiltigt när företagaren överträtt elt förbud genom
att påfordra uppställande av villkoret i fråga. Den efter svensk
rättsuppfattning normala följden av ogiltighel, näraligen skyldighet för båda
parter alt återbära vad de erhållit på grund av avtalet eller värdet därav, är
i aUraänhet en för parterna raycket allvarlig och svår-reglerbar sak. Det
raåste därför sägas föreUgga anledning atl använda ogUligheten sora påföljd
endast raed försiktighet och när del verkligen påkallas av vikliga skäl. Enligt
näringslivels raening bör frågan om avtals eller avtalsvillkors ogiltighel
regleras i den egentliga civillagstiflningen. I motiven bör därför klart
utsägas att en överträdelse av ett förbud inle i och för sig medför
civilrällslig ogiltighel av avtalet. Inle heller är del möjligt alt alllid
tUlämpa grunderna för 8 § skuldebrevslagen. Identitet föreligger inle alltid
raellan den civUrällsliga och den näringsrätlsliga lagstiftningen raed hänsyn
till all proraeraorian arbetar raed ett raycket vidsträckt näringsrätlsligt
oliUbörlighetsbegrepp samtidigt sora grunderna för 8 § skuldebrevslagen enligt
dess raoliv förutses lillärapade raed ålerhållsarahel. Vad angår förbudets
betydelse för andra företagare än den raot vilken förbudet riktas frarahåller
näringslivet all anledningen till atl doraslolama tillärapat gmnderna för 8 §
skuldebrevslagen restriktivt torde vara alt lagens förarbeten klart säger
ifrån all lillärapningen skaU förbehållas ytterlighetsfall av avtalsraissbruk.
Näringslivet raotsätter sig bestärat att innehållet skulle ändras i den
civilrältsliga norraen genora att det i raotiven tUl en näringsrätlslig
lagstiftning sägs, att grunderna för 8 § skuldebrevslagen skall tiUärapas raer
extensivt. Sveriges advokatsamfund anser det självfallet att de allraänna
dorastolarna vid prövning i civilrällslig väg skall ha frihet all raed
beaktande av orasländigheterna i det särskilda fallet lärana ell av
marknadsrådel raeddelat beslut utan avseende.

Flera
remissinstanser anser, all utredningsunderlaget är bristfälligt och all
förslagel är ägnat att sälla rättssäkerheten i fara. Näringslivet framhåUer,
att man vid tiUämpningen av den föreslagna generalklausulen inte kan falla
tillbaka på ett utomrättsligl norrasy-stera. Så är däremot fallet när det
gäller alt tillämpa lagen om otillbörlig marknadsföring, vilket också
åberopades av departementschefen som elt skäl för att man inle behövde ha några
betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt mot atl låta lagen ora otUlbörlig
raarknadsföring bygga på en generalklausul. Enligt näringsUvels mening lämnar
inte raotiven till lagförslaget någon verklig ledning för de tUlärapande
rayndigheterna eller för näringsidkarna. Det företas visserligen elt försök
till värdering av olika avtalsviUkor men denna diskussion anses vara raycket
ytlig, ofuUständig och opreciserad och kan knappast tänkas få någon betydelse
för den föreslagna lagens tUlämpning. Syftet med värderingen anges i pro-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 37

memorian
också närmast vara atl tjäna lill ledning för hur den näringsrättsliga
lagstiftningen om otillbörliga avtalsvUlkor skall utformas, och resultatet blir
alt det är mycket svårt alt ange gränsen raellan det tillåtna och del
olUlålna. Vissa vUlkor kan fraraslå sora otillbörliga i ett fall eller i en
bransch raen kan i andra fall eller andra branscher vara godtagbara. Den
värdering av olika avtalsvillkor som sker i motiven är således mycket
summarisk och utmynnar endast i ett anlagande att vissa vUlkor i fall, som
raed visst undantag inte närmare anges, kan vara OtUlbörliga. DärlUl
koraraer alt frågeställningarna förenklats lUl atl avse en diskussion av
enstaka avtalsvillkor utan all dessa ses i samband med andra villkor i samma
forraulär, trots all det direkt framgår av lagförslagets lydelse att vederlaget
och övriga omständigheter skall medtagas vid bedömningen av om visst villkor
är otillbörligt.

Någon komraersiell
sakkunskap synes enligt näringslivet inte ha anlitats vid utredningen. Som
följd härav saknas nästan varje antydan om vad en förändring av exempelvis
garanlivUlkor och liknande till köparens förmån skulle ha för konsekvenser i
fråga om prissättningen och i fråga ora konkurrensen mellan olika leverantörer.
Det saknas också en redovisning av innehållet i de allmänna
leveransbeslämmelser, sora till-kora under 1960-talet efter förhandlingar
raellan leverantörparlerna och företrädare för statliga verk och myndigheter.
En järaförelse raellan däri förekommande klausuler av här aktuellt slag och de
motsvarande vUlkor, sora behandlas i utredningen, skulle otvivelaktigt ha
varit av värde för bedöraandet ora och i vad raån dessa villkor kan antagas
vara otillbörliga. Av intresse skulle även ha varit en sararaanställning
raellan vissa typiska, på den svenska raarknaden praktiserade klausuler i
köpeavtal och deras raotsvarigheter i handeln raed utlandet. Del är givet att
dessa senare i skilda avseenden kan påverka utforraningen av köpevillkoren på
den svenska marknaden. Den promemoria som förutsätts bli lagens förarbeten ger
intryck av alt vara resultatet av en hastig genomgång av vissa formulär och
några funderingar kring slumpvis utvalda villkor. Utvärderingen av materialet
är av sådant bristfälligt slag alt den torde ge föga ledning för lillärapningen
av generalklausulen. Vad sora egentligen kvarstår är elt lagförslag
beträffande en generalklausul utan innehåll. Delta raedför atl del skall
liUkoraraa den tUlärapande myndigheten, raarknadsrådet, att utbilda även
grunderna för norrasystemet. Enligt näringslivels mening bör lagstiftningen
utbilda normsystemets grunder. De rältstiUäm-pande organens uppgift bör vara
inskränkt till alt nyansera normsystemet och skapa förutsättningar för en
fortgående rättsbUdning på området. TiU dessa principiella invändningar komraer
att hänsynen lill rättssäkerheten väger särskilt tungt i delta fall dä
systemet medför atl förelagarna under lagens första tid knappast har någon
ledning för bedöraningen av vad sora är förenligt med lagen eller inle.
Generalklausulen har inte genom motiven fått sådan stadga, att det är möjligt
alt för när-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 38

varande
förutse dess lillärapning oeh betydelse, vilket uppenbarligen är lill hinder
för en meningsfull bedömning av hela lagförslaget. Frågan ora vUka
avtalsvillkor sora skall anses otillbörliga är obesvarad och därraed även
frågan i vilken utsträckning ingripanden skall ske i formulärrätten. Sveriges
advokatsamfund, Svenska företagares riksförbund oeh Motorbranschens
riksförbund har en liknande inställning. KF anser, alt raotiven lill
lagförslaget är för korta och ofullständiga. De är alldeles för vaga för all
kunna ge en tillfredsställande ledning för de bedöraanden marknadsrådet skall
göra. Tillärapningen av generalklausulen inryraraer dock raånga svårlösta
civilrältsliga och raarknadsrältsliga problera. Avsaknaden av grundliga
förarbeten raedför därför betydande risk för alt generalklausulen blir så svår
all tillärapa atl den inle får den åsyftade betydelsen. KF anser del
nödvändigt att raan gör en mer fullständig och kompletterande utredning, så alt
klarare riktlinjer kan utarbetas beträffande de normer som skall gälla vid
tillämpningen av generalklausulen. Hovrätten för Västra Sverige och statens
institut för konsumentfrågor menar också, all förarbetena inle ger någon god
vägledning för lillärapningen. Hovrätten anser, att lagstiftningen leder tiU
ökad osäkerhet om vilka kontraktsvillkor som slår sig och vilka sora komraer
all underkännas. Denna synpunkt bagatelliseras på elt iögonenfallande sätt i
promemorian. I själva verket är situationen enligt hovrätten den all del är
mindre intressant för förelagaren var gränsen går, det vikliga är alt det finns
en klar gräns som gör del raöjligt för parterna all inrätta sig efter den.
Hovrätten finner en raera allsidig utredning nödvändig innan lagstiftning kan
ske. Svea hovrätt anser att del redovisade raaterialel är alltför begränsat
som underlag för lagstiftning. Hovrätten finner ytterligare utredning
erforderlig. Hovrätten för Övre Norrland intar sararaa ståndpunkt. NO konstaterar
all proraeraorian inle ger någon god vägledning för blivande rättstillämpning
på området. Förarbetena till konkurrensbegränsningslagen innehåller en
förhållandevis utförlig vägledning för NO:s och näringsfrihelsrådels bedöraning
huruvida en konkurrensbegränsning skall anses raedföra en otillbörlig skadlig
verkan. När det gäller den nya lagen angående otillbörlig raarknadsföring
koramer raarknadsrådet all ha god ledning av ingående utredningsarbete och den
praxis som tidigare utvecklats inom näringslivels opinionsnämnd. Del är
självklart all del skulle vara värdefullt om raarknadsrådet i förarbetena lill
den föreslagna lagen angående förbud raot otillbörliga avtalsvillkor kunde
stödja sig på väl utvecklade principiella riktlinjer för lagstiftningens
tillämpning. Man kan enligt NO knappast räkna med alt företagarna anser sig ha
genomfört för konsumenterna från allmän synpunkt sett otillbörliga
avtalsvillkor. Förhållandel liknar den situation som uppkom vid
konkurrensbegränsningslagens tillkomst, då förfaranden såsom exempelvis
nyetableringskontroll och outsiderbekämpning, vilka inom resp. branscher
tidigare ansetts stå i överensstämmelse med god affärssed, i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 39

stället
av de rättstillämpande myndigheterna ifrågasattes raedföra skadliga verkningar
från allraän synpunkt. Man lorde på forraulärrättens oraråde få räkna med en
liknande omvärdering av inora näringslivet allmänt tillämpade och vedertagna
avtalsvillkor. Marknadsrådet kommer att genom sina avgöranden från fall lill
fall utveckla en rättspraxis till ledning för forraulärrättens fortsatta
utveckling. Myckel talar enligt NO för all marknadsrådet kommer atl ha nytta av
erfarenheterna från lill-lärapningen av konkurrensbegränsningslagen när del
gäller atl fraradeles bedöraa tillbörligheten i avtalsvillkor sora tiUärapas av
näringsidkare genteraot allmänheten. Konsumentutredningen uttalar att del
skulle ha varit värdefullt raed en raera utförlig karlläggning av vilka
forraulär sora förekoraraer.

Näringslivet
påpekar i sill reraissyltrande alt proraeraorieförslaget berör lagar sora
lillkorarail i nordiskt saraarbete. Del gäller ell centralt rältsoraråde raed
utomordentlig betydelse för näringslivet där största raöjliga rättslikhet
mellan de nordiska länderna bör eftersträvas. En svensk lagstiftning av
näringsrättslig karaktär skuUe kunna lägga hinder i vägen för elt nordiskt
utredningsarbete på ell sätt sora kanske äventyrar tillskapandet av nordisk
enhetlighet på det civilrättsliga orarådet. Näringslivet finner det uppenbart, all
det är fråga ora en lagstiftning som bör behandlas i en ingående utredning i
nordiskt saraarbele. Liknande synpunkter fraraförs av kommerskollegium.

Förslaget
att bygga lagstiftningen på en generalklausul har genoragående godtagits eller
läranats ulan erinran.

Frågan
om avgränsningen av den föreslagna lagstiftningen behandlas i flera
remissyttranden. Näringsfrihetsrådel frarahåller att innebörden av termen
"konsument" inle är helt klar. En företagare är i utövning av sin
näringsverksarahel i åtskilliga fall konsument i fråga om varor som inköpts av
honom. Rådel utgår emellertid från alt syftet med den föreslagna lagen endast
är all möjliggöra ingripande mot otillbörliga avtalsvillkor vid försäljning
till allmänheten. Om så är fallet torde enligt rådel ell förtydligande
erfordras. Begreppet "näringsidkare" är inle heller närmare
definierat i proraeraorian. Rådel förordar, att begreppet ges sararaa innebörd
sora i lagen ora otillbörlig raarknadsföring.

Näringslivet
anser alt den föreslagna lagen endast bör möjliggöra ingripande mot
OtUlbörliga avtalsvillkor vid försäljning lill allmänheten. I övrigl bör
begreppen "näringsidkare" och "konsument" ges sararaa
innebörd som i lagen om otillbörlig marknadsföring dock alt det med hänsyn lill
deras centrala betydelse bör övervägas huruvida en precisering inle bör ske i
själva lagtexten. KF antar, atl konsumenlbegreppet skall ges den innebörden atl
därraed avses i första hand privatpersoner men även andra som skall förvärva
varan eller tjänsten för slutlig konsumtion. En sådan avgränsning anses leda
lill svårigheter vid tillärapningen. Hur skall man t. ex. bedöma det fallet
atl en droskägare köper

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 40

en
bil för sin rörelse och en annan bil för privat bruk? Även köplagssakkunniga
raenar, all lerraen konsuraenl är oklar. De sakkunniga ställer frågan, ora del
skall vara raöjligl all inskrida raed förbud när villkor, som huvudsakligen
används för avtal mellan företagare, undanlagsvis begagnas vid avtal raed
konsuraenl sora köpare, och vilken effekten av ett förbud mot en särskild typ
av villkor kan bli för avtal raellan näringsidkare och dera sora ej är
konsumenter.

Sveriges advokatsamfund
konstaterar atl konsumenlbegreppet är vidsträckt. Enligt samfundets raening
bör principen ora avtalsfrihet leda till atl sådana avlalsforraulär sora
godkänts av starka och väl utvecklade organisationer för såväl näringsidkarna
sora konsuraenterna i fråga, s. k. "agreed docuraenls", bör undantas
från lagens lillärapningsoraråde. Den begränsningen bör dock inle avse
privatkonsurationen, där väl utvecklade konsuraenlorganisalioner som regel
saknas. Samfundet föreslår vidare att även för näringsidkarna ogynnsararaa
avtalsvillkor i vissa fall skall kunna föranleda ingripande. I fråga om annan
konsumtion än privatkonsumtionen kan näraligen mycket väl det förhållandet
föreligga att konsumenten är i den förhandlingssituationen att han kan diktera
avtalsvillkoren. Som exempel anförs fall där konsumenten intar en mer eller
mindre utpräglad monopolställning, t. ex. statlig upphandling för försvaret. I
sådana fall anser samfundet upprätthållandet av avtalsfrihetens princip kräva
att ingripande i näringsrätlslig väg skall kunna ske mol konsumenten till
förmån för näringsidkaren under förutsättning alt fråga inte är om ett
avtalsformulär, sora godkänts av för näringsidkaren representativ
organisation. Liknande synpunkter fraraförs av hovrätten för Västra Sverige.
Sveriges lantbruksförbund utgår från all konsuraentbe-greppet även omfattar
dera sora förvärvar en vara för förbrakning eller annan användning i
förvärvsverksarahel så att t. ex. en jordbrukare, sora köper redskap eller
råvara lill sitt jordbrak, är all anse sora konsuraenl med hänsyn tUl detta
sitt förvärv. Även raed en så vid definition innebär promemorians ordval en
begränsning, som är onödig och kan leda lill en olycklig uppspaltning av
rättstillämpningen raellan olika kategorier av köpare och säljare. Med
proraeraorian införs nu två nya kategorier av avtalsparter, näringsidkare
(företagare) och konsuraenl, ulan någon närmare motivering. Det förhållandel,
att elt marknadsförande förelag ofta har ett övertag gentemot en privatperson
som köpare och alt otillbörliga avtalsvillkor därför är särskilt vanliga vid
avtal raellan dessa parter, raotiverar inte att möjligheten atl ingripa mol
otillbörliga avtalsvillkor begränsas tiU de fall då dessa kategorier är
parter. Det väsentliga är atl komma tUlrätla med de fall då en part utnyttjar
sin starkare ställning lill att söka utverka otUlbörligl förmånliga villkor.
Förbundet raenar all det kan tänkas faU då det är köparen sora har denna starka
ställning.

Inte någon
remissinstans motsätter sig, alt lagstiftningen avgränsas så att den avser
utbud av varor och tjänster samt hyra av lösöre. Närings-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 41

livet
påpekar emellertid atl promemorian inte irmehåller något exempel på
avtalsformulär sora används vid utbud av tjänster. Svenska resebyråföreningen
frarahåller, atl de av föreningen utarbetade aUraänna resevillkoren tar sikte
på de speciella förhållanden som utmärker sällskapsresorna. För all mycket
fördelaktiga priserbjudanden skall kunna lämnas fordras, alt vissa betingelser
i samband raed inbokning, förhandsbetalning, avbeställning, inställande av
resa och ansvar för händelser utanför arrangörens kontroll regleras i de
allmänna resevillkoren. Ulan en sådan reglering skulle priset bli raindre
gynnsaral för resenären. Vidare närans, alt det på initiativ av Unidroit har
fraralagls en internationell konvention på detta område. Föreningen förordar,
att lagen inte tillämpas mot sådana resebyråer och arrangörer som beaktar en
eventuellt koramande internationell konvention.

Förslaget
alt lagen inle skall gälla vid rättshandlingar som avser fast egendom möter
inle någon kritik. Hyresgästernas riksförbund framhåller dock, alt
förhållandena på hyresområdet inle är tillfredsställande i de hänseenden sora
behandlas i proraeraorian. En lösning av frågan bör emellertid ske inom
hyreslagstiftningens ram och förbundet avser atl senare återkomraa beträffande
den lagstiftningen.

Det förordade undanlaget
för bank- och försäkringsverksarahet föranleder uttalanden från en del
reraissinstanser. Bankinspektionen upplyser att den inte gjort någon
systematisk genomgång av bankernas avtalsblanketter. Även ett översiktligt
studium ger dock vid handen all de standardformulär som förekoraraer på
bankorarådel präglas av en viss ensidighet tUl bankernas förraån. Inspektionen
är redan enligt gällande bestäraraelser behörig alt granska avlalsforraulären.
Inspektionen har också bedöral det såsom en i och för sig angelägen uppgift alt
om raöjligl söka åstadkoraraa bättre balans raellan parternas intressen. På
grund av begränsade resurser och brådskande åligganden av annat slag har inspektionen
emellertid hittills inle kunnat gripa sig an med denna uppgift. I samband med
en föreslående omorganisation och utbyggnad av inspektionen finns dock skäl
antaga att möjligheterna lill en insats därvidlag skall öka. Mol bakgrund härav
tillstyrker inspektionen all bl. a. den verksamhet som står under tillsyn av
inspektionen undantas från den nya lagstiftningens tiUärapningsoraråde. Med
nuvarande utformning av lill-synskapitlen i banklagstiftningen är det dock
tveksamt om inspektionen i detta sararaanhang kan förelägga vite. Denna
tveksarahet anses böra undanröjas, så alt inspektionen odiskutabelt får sarama
möjligheter som föreslagils gälla för raarknadsrådet all sälta kraft bakora
orden. Försäk-ringsinspeklionen godtar förslagel atl försäkringsverksamhet
undantas från lagens lUlämpningoraråde. De förordade undantagen tillstyrks även
uttryckligen av näringsfrihetsrådet. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges
lanlbruksförbund. NO påpekar däremot all bank- och försäkringsverk-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 42

samhet
omfattas av konkurrensbegränsningslagen och lagen om otillbörlig
raarknadsföring. Det förefaller därför inkonsekvenl alt välja en annan lösning
på delta oraråde. Sarama synpunkter fraraförs av Husmodersförbundel Hem och
Samhälle.

Sveriges
advokatsamfund påpekar atl frågan ora lagens tUlärapning på avtal med
internationell anknytning inle behandlas i proraeraorian. Sarafundet anser alt
del här föreligger svårlösta problera som måste utredas närmare. Sararaa
påpekande görs av hovrätten för Västra Sverige och näringslivet.

På
flera håll behandlas frågan om den närmare innebörden av atl ett avtalsvillkor
är otillbörligt. Ett par reraissinstanser lar upp påpekandet atl del inte är
fråga ora atl ingripa mol själva användningen av forraulär. Svenska
bankföreningen anser alt del finns ett starkt praktiskt behov av
standardiserade avlalsforraulär. Del är i realiteten många gånger ogörligt atl
raed en spekulant på en vara eller en tjänst laga upp diskussioner ora vilka
rätlsföljder som skall inträda ora affären inle utvecklar sig på del sätt raan
räknai med. Om det inte fanns tillgång lill standardiserade avlalsforraulär,
skulle därför följden sannolikt bli, alt vid flertalet affärer en hel del
vikliga frågor läranades oreglerade och atl parterna följaktligen försattes i
ett besvärande osäker-helslillslånd. Föreningen har därför raed
tillfredsställelse noterat uttalandet i proraeraorian att något ingripande
inte bör ske raot själva förfarandet all använda standardiserade forraulär.
Del är enligt föreningen av stor vikt alt denna grandsals upprätthålls. Statens
institut för konsumentfrågor berör frågan ora del är önskvärt från
konsuraenlsynpunkt all raan inora handeln arbetar med bransehvis utfärdade
rekommendationer till avtalsformulär. För konsumenten är från raånga synpunkter
slandard-forraulär inora varje varuoraråde med angivande av försäljningsvUlkor
och garanti värdefulla, då del därigenora är lättare all järaföra pris och
kvalitet för olika varor. Saratidigt kan det dock ifrågasättas ora inle ibland
alternativa forraulär borde tillskapas för atl raöjliggöra olika pris i
förhållande lill erbjudna villkor. Del kan enligt inslilulel finnas konsumenter
som, om de erhöll en förmånligare garanti, skulle vara villiga betala något
raer medan andra föredrar en mindre förmånlig garanti och ett något lägre pris.

Näringsfrihetsrådet
understryker alt otillbörlighetsbedömningen av ett konkret avlalsforraulär
raåste ske under hänsynstagande lill vilken bransch del är fråga om och i
belysning av övriga omständigheter. Klausulerna måste ses i sill ekonomiska
sammanhang. Vissa avtalsvUlkor kan fungera som elt raedel i konkurrensen
raellan företagarna. Det lorde sålunda förekoraraa, alt priserna kan hållas
nere genom vissa friskrivnings-klausuler, som begränsar säljarens ansvar. Å
andra sidan kan, uttalar rådel, fall förekoraraa, då företagare väljer vidgade
garantiåtaganden fraraför atl vidtaga prissänkningar sora konkurrensen eljest
skulle nödvändig-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.1971:15 43

göra.
Näringslivet understryker alt bedömningen av avtalsvillkors god-lagbarhel inle
kan ses isolerat från det erbjudna priset. Det är resultatet av en
samraanvägning av priset och övriga kontraktsvillkor sora i första hand är av
intresse för konsumenten. Liknande synpunkter anförs av Sveriges advokatsamfund
sora frarahåller alt raan inle ulan orafaltande reservationer kan generellt
stUrapla vissa villkor sora otillbörliga. Köplagssakkunniga anser del
tveksarat ora del annat än i ganska begränsad utsträckning är raöjligl alt
genom inskridande mot vissa sora obehöriga ansedda forraulärrällsliga klausuler
effektivt uppnå vad som eftersträvas. Stundom är del säkerligen möjligt alt ora
en formulärrättslig klausul fälla det omdöraet, att den alltid eller så gott
som alltid är otillbörlig, t. ex. när en köpares reklamalionstid inskränkes
lill ett par dagar, när avgörandet i ell omtvistat hänseende enligt klausulen
hänskjules liU säljaren själv eller någon av honora beroende person eller när
villkoret presenteras på ett för köparen vilseledande eller svårförståeligt
sätt. Men oftast ligger det knappast till på detta sätt. Klausulerna måste ses
i sitt samraanhang. Forraulärrällsliga klausuler kan vara fullt försvarliga,
trois atl därigenora köparens rält starkt inskränks i vissa hänseenden. Med hänsyn
lill de skiftande förhållandena på olika områden kan del vara påkallat alt i
visst eller vissa äranen träffa en från köplagen avvikande och kanske då från
köparens synpunkt särare reglering. En för köparen ogynnsara bestämraelse
korapenseras kanske också genora atl de forraulärrällsliga reglerna i andra
avseenden har ett för honora fördelaktigt innehåll. Vad sora däremot måste
möta betänkligheter är ora den forraulärrällsliga regleringen i sin helhet är
ensidig till ena partens förraån, så att alltså hela del forraulärrällsliga
regelsysterael syftar lill all kraftigt förstärka säljarens rällsslällning på
bekostnad av köparens. Del är särskilt i sådana fall behovet av rättsskydd för
köparen gentemot formulär-rättsliga raissbruk gör sig gällande. Detta utesluter
ej atl raan till grund lägger en värdering av vad som genomsnittligt är
otillbörligt eUer inle. Liknande tankegångar framförs av Svea hovrätt.

Statens
konsumentråd anser alt konsuraentens svaga situation bör tjäna som en
utgångspunkt för bedöraningen. Vid prövningen bör raan enligt rådet anlägga ett
hushållsekonoraiskl betraktelsesätt, där konsumentens bristfälliga resurser i
fråga om pengar, lid oeh kunskap tillmäts avgörande betydelse. LO uttalar att
när det gäller att fastslå, ora ett visst villkor är otiUbörligt eller inte,
hänsyn skall las till omständigheterna i de särskilda fallen. För att
marknadsrådels avgöranden skall få den nödvändiga prejudikatsbildande effekten
på dorastolarnas tillärapning av de förmögenhetsrättsliga generalklausulerna
måste en enhetlig praxis skapas, vilket i sin tur innebär att vissa typer av
viUkor nästan undantagslöst raåste stäraplas som otillbörliga. Grunden är av
etisk karaktär, raen det finns för konsuraenlen en betydligt viktigare aspekt
än den etiska, näraligen den ekonoraiska effekt som ett avtalsvillkor har. Det
är den ef-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 44

fekten
som enligt LO har den största betydelsen för konsumenten och därför måste las
med vid de bedömningar sora raarknadsrådet gör för alt fastställa ett avtalsvillkors
karaktär. Statens institut för konsumentfrågor är inne på liknande tankegångar.
Sveriges lantbruksförbund menar, att det av vissa uttalanden i promemorian
framgår all ell otillbörlighels-rekvisil kan avse konsumentens förmåga eller
intresse all utnyttja de civilrältsliga möjligheterna. Det tycks sora ora raan
avser atl skapa ett särskilt otiUbörlighetsrekvisil, som tar sikte på den
förfördelade parlens intresse eUer förmåga atl hävda sin rält.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge uttalar, atl raan kan komma att ställas inför en
tveksam gränsdragning mellan vad som är alt hänföra lill OliUböriig
raarknadsföring och vad sora innebär otillbörliga avtalsvillkor. På gränsen
mellan dessa områden ligger t. ex. garantiutfäslelser, som ger den fåkunnige intrycket
av ett föj'delaktigt anbud men i verkligheten innebär en begränsning av de
förpliktelser sora annars skulle åvila säljaren enligt köplagens regler. Del
grundläggande utredningsarbete som kan korama all åvila konsumentombudsmannen
lorde i raånga faU beslå i brett upplagda branschundersökningar vid vUka
anledning kan finnas alt studera såväl marknadsföringsraetoder sora
avtalsvillkor. Hovrätten går inle närraare in på de exerapel sora anges i
proraeraorian på villkor som typiskt sett kan anses otillbörliga på grund av
sill innehåll. Det är enligt hovrätten i varje fall uppenbart atl några förbud
enligt den föreslagna lagen inte kan koraraa i fråga annat än i raycket
graverande fall. Även hovrätten för Nedre Norrland menar alt generalklausulen
bör till-lämpas bara i fall när det inte råder någon tvekan om atl ett formulärvillkor
är otillbörligt raot konsuraenlen. Enligt näringslivet måste
otill-börlighelsbegreppet bygga på de grundsatser som varit vägledande vid
domstolarnas tillämpning av de civilrältsliga generalklausulerna. Inskridande
bör därför kunna ske endasl om villkoret uppenbarligen är stridande raot gott
affärsskick.

NO
påpekar, alt raarknadsrådet enligt proraeraorieförslaget skall kunna förbjuda
näringsidkare atl tillärapa avtalsvUlkor sora gynnar honom eller "någon i
vars ställe han är". Denna formulering täcker exerapelvis del fall atl
försäljningen lill konsument utförts av koramissionär eller agent sora därvid
tillärapat av huvudraannen fastställda avtalsvillkor. Det anses tveksamt om förslaget
även omfattar det fall då en näringsidkare, som köpt en vara i fast räkning,
säljer varan vidare tUl konsuraenl och därvid exerapelvis tUlhandahåller en av
leverantören utfärdad garantiulfästelse på villkor som eventuellt kan anses
otillbörliga. För all läcka även denna eventualitet ifrågasätter NO, all
lagtexten ges lydelsen "gynna näringsidkaren eller någon i vars stäUe han
är eller näringsidkare i tidigare försäljningsled". Även
näringsfrihetsrådet anser, alt del bör finnas raöjlighet alt ingripa mot
näringsidkare i tidigare försäljningsled, ora denne upprättat del
avlalsforraulär som

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 45

används
vid försäljningen till konsumenter. Liknande synpunkter fraraförs av hovrätten
för Nedre Norrland, köplagssakkunniga, näringslivet och Sveriges
lanlbruksförbund. Beträffande partsslällningen inför marknadsrådet ifrågasätter
näringslivet om inle organisation som upprättat avtalsformulär borde ges
ställning sora part i ärenden sora rör forrauläret. Näringslivet hänvisar därvid
lill all organisation sora slutit kollektivavtal enligt lagen ora
arbelsdorastol har ställning sora part i tvister sora rör kollektivavtalet. TCO
uttrycker sin tillfredsställelse över atl sararaanslulning av konsuraenter
eller löntagare föreslås få talerätl i ärenden ora otUlbörliga avtalsvUlkor.
Näringsf rihetsrådel ifrågasätter om sådan talerätl bör tUlerkännas
sararaanslulning av näringsidkare.

Svea
hovrätt menar, all standardavtal erbjuder sådana fördelar för näringsidkarna,
att man inte behöver befara, att de söker kringgå lagstiftningen genom alt la
in förbjudna vUlkor i individuella avtal. Hovrätten ifrågasätter, om det finns
behov av att vidga tiUämpningsområdet för lagstiftningen utöver den egentiiga
formulärrätlen.

Enligt näringslivets
mening bör del vara en föratsättning för förbud atl vUlkorel är otillbörligt i
det särskilda fall som föranlett lalan. Näringslivet godtar förslagel, atl en
näringsidkare skall kunna förbjudas att över huvud taget begära, atl en viss
bestäraraelse skall gälla vid försäljning till konsuraenl. Del förutsätts dock
all delta inle innebär alt näringsidkare förbjuds atl över huvud taget använda
en viss bestäraraelse, även i sådana enskUda fall där del under hänsynslagande
lill de särskUda orasländigheterna är tillbörligt. Detta raedför all allraän
doraslol vid mål angående utdömande av vite måste pröva ora del förbjudna, sora
typiskt sett otUlbörligl bedömda vUlkorel även är otillbörligt i det enskilda
fallet. Domstolarna kan sålunda inte som när del gäller mål angående utdömande
av vite enligt lagen om otUlbörlig raarknadsföring inskränka sin prövning lill
viss forraell kontroll av raarknadsrådels laglillärap-ning.

Ingen remissinstans har
motsatt sig, atl sanktionen vid överträdelse av generalklausulen skall vara förbud
raot forlsall användning av det otillbörliga vUlkorel. Remissinstanserna godtar
också förslagel att förbudet i princip skaU förenas raed vite.

Åtskilliga
reraissinstanser ansluter sig uttryckligen lill förslagel alt lill-lämpningen
av generalklausulen anförtros konsuraenlorabudsraannen och raarknadsrådet. TUl
dessa hör hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland,
statens pris-och kartellnämnd, NO, näringsf rihetsrådel, konsumentutredningen,
köplagssakkunniga, Sveriges advokatsamfund. Motorbranschens riksförbund, SACO
och Husmodersförbundet Hem och Samhälle. Statens konsumentråd har i och för
sig ingen erinran raot förslaget raen frarahåller atl del för konsuraenterna
vikliga mindre är alt avtalsvillkor kan bli ogU-ligförklarade vid doraslol
eller att ett fortsatt användande av sådana

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 46

villkor
kan bli vitesbelagl än atl avtalen redan vid sin tillkomst anpassas efter
konsumenternas krav. Det är alltså erforderligt atl finna en förra där köparnas
egna synpunkter kan koraraa med i avlalsulforraningen. Ett förfarande där
representanter för konsuraentinlresset förhandlar med säljintressel skulle vara
en lösning på denna fråga. Detta skuUe enligt konsuraentrådet kunna
åsladkoramas genora atl del tänkta konsuraenl-verkel eller, om del inle kommer
till stånd, konsuraentrådet får till uppgift atl företräda konsuraenterna vid
sådana förhandlingar. Sveriges lantbruksförbund menar alt mycket talar för
proraeraorieförslaget men anser sig inle kunna la någon definitiv ställning
innan det civUrällsliga utredningsarbetet slutförts. Svea hovrätt uttalar
däremot atl den intres-seawägning och riskfördelning som det är frågan ora på
kontraktsrättens oraråde utgör ett norraalt led i doraslolarnas arbete. All ha
ett från de allraänna doraslolama frislående organ med uppgift alt avgöra
frågor sora låt vara under delvis annan aspekt kan bli föremål även för dorastols
prövning är betänkligt. Hovrätten är böjd all förorda, all rällslill-lämpningen
anförtros de allraänna doraslolama. Sararaa uppfattning uttalas av Svenska
företagares riksförbund, sora även frarahåller atl del ifall
proraeraorieförslaget godtas raåste finnas raöjlighet all överklaga
marknadsrådels beslut lill högsta domstolen. Näringslivet anser, alt det under
alla förhållanden är oundvikligt, alt del civilrältsliga norrasysleraet
koraraer att påverkas av värderingarna hos den myndighet sora tillämpar den
näringsrätlsliga lagstiftningen. Frågan ora avtalsvillkor är otillbörliga eller
inle hör närraast under allmän domstol. Näringslivet avstyrker därför
förslaget, all raarknadsrådet skall kunna utfärda förbud mot avtalsvillkor.
Skall eraeUertid handläggningen av dessa ärenden ske hos raarknadsrådet, bör
raan överväga alt tillskapa möjligheter att överpröva rådels beslut. Med
hänsyn till atl den civilrätlsliga norrabildningen bör vara centraliserad hos
högsta doraslolen bör i så fall besvär raot rådets beslut enligt näringslivels
raening få anföras hos högsta domstolen.

Redan de säkerligen många
gånger betydande ekonomiska konsekvenser som ett förbud kan väntas få för den
drabbade näringsidkaren borde enligt Sveriges advokatsamfunds raening
tillräckligt klarlägga nödvändigheten av en rätt lill överprövning av
raarknadsrådels beslut. Härtill koramer emellertid ytterligare att det inte
kan undvikas, att den näringsrätlsliga bedömningen av vad sora är att anse
såsora otillbörliga avtalsvillkor koraraer all utöva betydande inflytande på de
allmänna domstolarnas civilrätlsliga bedömning av i vUken utsträckning
avtalsvillkor i det enskilda fallet skall kunna järakas eller ogilligförklaras.
Denna synpunkt gör det ofrånkoraligl all en och sararaa instans, nämligen
högsta dorastolen, skall ha den slutliga prövningsrätten då det gäUer såväl den
näringsrätlsliga sora den civilrättsliga prövningen. En sådan överprövning kan
ske enligt den israeliska raotsvarande lagstiftningen. Möjligheten all
överklaga raarknadsrådels beslut hos högsta doraslolen anses så väsentlig, alt
sam-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 47

fundet
helt tar avstånd från tanken på en lagstiftning av föreslagen art om inle delta
rällssäkerhetskrav tillgodoses. Även hovrätten för Nedre Norrland anser all del
bör finnas möjlighet atl föra lalan mot rådets beslut.

Några
remissinstanser framför synpunkter på förfarandet vid raarknadsrådet.
Näringslivet raenar atl del i de flesta fallen torde gä alt få till stånd en
frivillig uppgörelse efter förhandlingar. Det ifrågasätts ora inle
förhandlingarna borde vara en så betydelsefull del av systemet att del skulle
återspeglas mer direkt i procedurens konstruktion oeh att förhandlingar även
skulle kunna ske i marknadsrådel. Sveriges advokatsamfund och Motorbranschens
riksförbund anför liknande synpunkter. Riksförbundet förordar alt del i
instruktionen för konsuraenlorabudsraannen intas en bestäraraelse alt
orabudsraannen skall hålla fortiöpande kontakt med näringslivet och dess
organisationer.

Lagförslaget
avser enligt näringslivet närmast frågan huruvida elt villkor i och för sig
och under alla förhållanden i en viss lypsilualion är otillbörligt. Något
juridiskt-tekniskt hinder för en fastslällelsetalan, varigenom näringsidkaren
kan få en förklaring ora huruvida villkor är otillbörliga eller inle, synes
därför inle föreUgga. Näringslivet anser del angeläget alt lagstiftningen
utformas så att enskild näringsidkare kan få fastställt alt ett av honora
använt avtalsvUlkor är godtagbart. Härmed sammanhänger frågan ora rättskraften
i elt avgörande av marknadsrådel. Enligt förslagel vinner elt beslut av
raarknadsrådet inle rättskraft i den raeningen all rådet skulle vara förhindrat
atl ompröva den fråga som har avgjorts genom beslutet. Rådel kan på begäran la
upp lill förnyad prövning frågan om förbud mol ett otillbörligt vUlkor som
rådet i ell tidigare ärende inle har funnit anledning att förbjuda. Delta
överensstäraraer med regleringen i lagen om otillbörlig marknadsföring. Enligt
näringslivels raening finns del anledning lill en annan bedömning av
rättskraflsproblemet i den nu aktuella lagstiftningen. Redan ell förbud enligt
lagen om otillbörlig raarknadsföring kan i vissa fall få allvarliga ekonomiska
konsekvenser. Ett förbud alt använda ell slandardkonlrakl som tillämpas i
kanske en hel bransch får däreraot redan enligt norraal-fallet mycket
allvarliga konsekvenser. Ur den enskildes synvinkel är det beträffande den
aktuella lagstiftningen raer angelägel alt kunna lila på raeddelat beslut och
inle behöva riskera all detta rivs upp. Särskilt framträdande är behovet av
trygghet för näringsidkarna om fastslällelsetalan medges. Med hänsyn till
näringsidkarnas rättssäkerhet och tUl önskvärdheten av en fast och snar
normbildning på delta rättsområde är del enligt näringslivet angeläget all
fastställelsebeslut och ogillad för-budslalan får rättskraft i den meningen att
för ändring av beslutet krävs nya omständigheter.

Även
hovrätten för Västra Sverige, konsumentutredningen, Sveriges advokatsamfund och
Svenska bankföreningen anser att det bör finnas

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 48

möjlighet
för företagare alt få förhandsbesked ora ett visst avlalsforraulär är
tillbörligt eller inle.

Sveriges
advokatsamfund raenar alt alla frågor ora otillbörliga avtalsvillkor är av
stor vikt, varför det inte bör koraraa i fråga all låta reglerna ora
förbudsföreläggande bli tUlärapliga i dessa ärenden.

Näringslivet
och Motorbranschens riksförbund förordar all jurislin-slaget i marknadsrådet
förstärks. Enligt näringslivet bör del finnas en särskild ledamot för ärenden
om förbud raot otUlbörliga avtalsvillkor, vUken skall vara lagkunnig och
erfaren i doraarvärv. Svenska tidningsut-givareföreningen föreslår alt rådet
förstärks raed särskild expertis på avtals- och köprätt.

Näringsf rihetsrådel tar
upp frågan hur konsuraenlorabudsraannen skall kunna få tillgång lill
förekoraraande avlalsforraulär. Rådet menar all avtalsformulären ofta inle är
öppet tillgängliga. Det bör finnas möjlighet all tvångsvis införskaffa
avtalsformulär och andra uppgifter av betydelse. En möjlighet är all
konsumenlorabudsraannen får rätt all påkalla biträde av pris- oeh
karlellnäranden och att lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighel rörande pris-
och konkurrensförhållanden utvidgas till atl orafatla även avtalsvillkor.
Härför talar också den omständigheten atl del saraarbele branschvis, sora i
viss utsträckning lorde äga rum beträffande vissa avlalsforraulär och
klausuler, företer påtagliga likheter med det samarbete i fråga ora
konkurrensen som äger rum och ofta torde vara en del härav. Vidare skulle det
enligt näringsfrihetsrådet kunna övervägas ora det inte är lärapligt all pris-
och karlellnäranden gör regislerliknande sammanställningar för olika branscher
raed sikte särskUl på forraulärvillkor. Statens pris- och kartellnämnd fraraför
liknande synpunkter.

I
åtskilliga reraissyltranden analyseras promemorians värderingar av olika
typer av avtalsvillkor.

Köplagssakkunniga raenar
all en klausul varigenora säljaren förklarar all han inle pålar sig något
ansvar för en representants utfästelser inle kan raera generellt bedöraas som
otillbörlig. Bedöraningen beror bl. a. på vad slags representant det är fråga
ora och vilken utfästelse det kan gäUa. Näringslivet framhåller, att det vid
typiserade massavtal finns en stark tendens inom handel oeh industri alt
standardisera avlalsinnehållet, eftersom det annars skulle bli raycket svårt
för den person sora skall fatta beslut ora avtal att få kännedora ora
avtalsvillkoren. Vidare är del vanligt att såväl order sora order-bekräftelse
sker i skriftlig förra, och avtalsrulinen är då all alla avtalsvUlkor skall
fraragå av de skriftliga handlingarna. Dessutora saknar representanter i regel
fullmakt att företräda huvudmannen och bestäraraelsen kan därför karaktäriseras
som en information härom till konsumenten. Det kan inte antagas vara aktuellt
att ändra full-maklsläran på sådant sätt att näringsidkare skall vara bunden av
alla

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 49

uttalanden
av sina anstäUda. Villkoret är således enligt näringslivet inle elt villkor som
typiskt sett är otUlbörligl på grund av sitt innehåll. Liknande synpunkter
framförs av Motorbranschens riksförbund. Förbundet understryker även att raan
bör uppraärksararaa all de enskUda bilförsäljarna enligt rättspraxis inte
innehar slällningsfullmakl. Å andra sidan måste givetvis den seriösa bilhandeln
kontinuerligt verka för en sådan standard i försäljarkåren atl problem av
hithörande natur inle skall behöva uppkomraa i näranvärd omfattning.
Målsättningen för den tilltänkta lagstiftningen bör enligt förbundels mening
inte vara att arbetsgivaren skall vara bunden av alla de åtgärder en anställd
vidtar. Sveriges advokatsamfund anser atl en friskrivningsklausul kan vara helt
invändningsfri när del är fråga om stora företag med hundratals försäljare.
Vad som i konsumentens intresse bör fordras är alt det i forrauläret särskUt
tydligt anges all försäljaren inte är behörig all göra utfästelser utöver vad
sora upptagits i forrauläret.

Hovrätten
för Västra Sverige tar upp klausulen att beställningen är bindande för köparen
men inle för säljaren förrän denne skriftligen godkänt avtalet. Klausulen gör
det enligt hovrätten möjligt för säljaren atl använda agenter som är mera löst
knutna tUl honom och raindre kostnadskrävande genora atl del inle fordras någon
övervakning. Skulle agenten kunna binda säljaren oraedelbart vid avtalet,
krävs en helt annan kvalitet på både agenterna och övervakningen. Säljaren
raåste ra. a. o. gå över till elt helt annat distributionssätt vUket enligt
hovrätten inte behöver vara någon fördel från konsumentsynpunkt.
Köplagssakkunniga påpekar att säljaren kan ha anledning alt inle omedelbart
binda sig för all bU i tUlfälle all förvissa sig om sin leverans-förmåga, något
som kan ligga även i köparens intresse. Vad raan i proraeraorian vänder sig
raot tycks främst vara en bundenhet för köparen under obestämd eller längre
lid framåt. Det blir enUgt de sakkunniga en fråga av jämförelsevis ringa
räckvidd. Näringslivet utgår från att innebörden av uttalandena i proraeraorian
är att del generellt skulle vara otUlbörligl all köparen ensidigt är bunden
genom undertecknande av ordersedel eller kontrakt i avvaktan på säljarens
accept. Del framhålls atl avtalslagen bygger på den principen atl vardera parten
är självständigt bunden av sin förklaring och alt den som mottagit ett anbud
har en betänketid. Avtalsralinerna inom handel och industri har under senare
år, både nationellt och internationelll, utvecklats så att köpeavtal normalt
koraraer tUl stånd genora alt säljaren avger en skriftlig orderbekräflelse och
att köparen dessförinnan är bunden genora sin order. Till stöd för dessa
former av avtalsslut kan många sakliga skäl anföras, som inte närraare behöver
utvecklas. Det förefaller näringslivet otänkbart att det skulle kunna anses
vara en uppgift för raarknadsrådet atl ändra grunderna för vår avtalsrätt. Motorbranschens
riksförbund upplyser atl den seriösa bilhandeln konse-

4
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 50

kvent
har arbetat med en "Irestegsuppbyggnad" av bilaffärerna där de olika
raoraenlen utgörs av beställningssedel, orderbekräftelse saral sora sista led
avbetalningskonlrakt resp. fakturering i saraband raed leverans. Genom den
revision av anbuds- oeh leveransbestämmelserna som ägt rum under 1969 har
faststäUts atl beslällningssedeln beträffande personbilsköp är bindande för
köparen under endasl tio dagar. Del är givet all man i och för sig kan tänka
sig all låta den beställningssedel som varken blivit bekräftad eUer avslagen
inora den stipulerade liden bli bindande för säljaren. Del är eraeUertid inte
på något sätt entydigt alt en sådan bestämmelse skulle vara till fördel för
konsumenten. Detta skulle nämligen innebära all kunden blir slutgiltigt bunden
av en beställning genora säljarens passivitet. Härigenora skulle också de
grundläggande principerna i avtalsrätten sättas ur spel, vilket endast kan vara
raotiveral ora mycket starka skäl talar för en dylik genomgripande och med
hänsyn lill konsekvenserna svåröverskådlig ändring av rällssyslemel. Enligt
förbundels uppfattning torde raissbruk höra lUl de definitiva undantagen.

Vad gäller klausulen i
befintligt skick delar hovrätten för Nedre Norrland den i proraeraorian
uttalade uppfattningen, atl del raåste anses otillbörligt all en säljare av en
fabriksny vara undandrar sig ansvaret för fel i godset genom atl tillföra
avtalet en klausul om alt varan säljs i befintligt skick. När del åter gäller
begagnade varor ställer sig saken annorlunda. I och för sig kan klausulen här
inte gärna betraktas sora otillbörlig. Den behöver i del sammanhanget inte
betyda annat än vad som ligger i sakens natur eller all varan säljs med de fel
och brister som regelmässigt uppslår vid begagnandet. Otillbörligt blir
viUkorel först då det av säljaren ges en innebörd som inte kan anses
civUrättsligt godtagbar. Huruvida så är fallet lär emellertid i allraänhel
inle fraragå av del konkreta avtalsformuläret utan frågan torde aktualiseras
först efter avtalsslutet då köparen framställer anspråk på grund av fel i
godset. Redan av den anledningen lär det enligt hovrätten bli svårt all genora
förbud av marknadsrådel skydda köparen raot otillbörliga verkningar av ifrågavarande
klausul. Köplagssakkunniga raenar alt uttalandena i proraeraorian på denna
punkt frärast går ul på all vid otillbörlighetsbedömningen hänsyn skall lagas
lill vilken typ av försäljning och vilken kategori av konsumenter del rör sig
ora. Redan av rättspraxis rörande besläramelser av denna typ fraragår
emellertid, alt en mängd andra omständigheter kan ha betydelse i
sararaanhangel. Det synes inle hävdat, ens sora huvudregel, atl klausulen
skulle vara förkastiig beträffande ej fabriksnya varor och bortsett från elt
extremt exerapel ges heller ingen vägledande antydan ora hur den tillämnade
lagstiftningen skulle kunna utnyttjas. Även näringslivet anser alt uttalandena
i promemorian inte är särskUt preciserade.

LO karaktäriserar
garantiulfäslelserna sora särskilt otillständiga. Det är orimligt att begära
av konsumenten att han vid kon-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 51

frontation
med det positivt laddade ordet garanti skall inse atl garantin i själva verket
innebär att den talerält som tillförsäkrats konsumenten genora lagstiftning
ulsläcks. Även om friskrivningsklausuler allraänl sett skulle raedge elt lägre
pris är del enligt LO från konsuraenlsynpunkt riktigare raed ell högre pris
utan sådana klausuler. KF oralalar alt konsumenten vid köp i
konsuraentkooperaliva butiker och varuhus har rält all oavsett skälen
återlärana den köpta varan och kontant återfå erlagd köpeskilling. Undanlag
från denna rält görs ora konsuraenlen genom förslitning gjort varan osäljbar
eller om varan inte kan alertas av hälsoskäl eller hygieniska skäl. Hittills
har undantag också gjorts beträffande vissa kapitalvaror, TV, radio, kylskåp
etc., för vilka gällt de bestäraraelser som utfärdas av fabrikanten och sora i
allraänhel återfinns på den garantisedel som följer varan vid köpet. KF finner
förhållandet beträffande kapitalvarorna otillfredsställande och komraer därför
atl utvidga bylesrälten även lill dessa och införa någon form av generellt
öppet köp. TCO uttalar att köplagen innebär att köparen inte skall åsamkas
kostnad eller olägenhet av atl elt fel rättas till. Med kostnader avses här
även exempelvis resekostnader för köparen. En vanlig bestämmelse i
standardformulär är atl garantin inle omfattar fraktkostnader eller
resekostnader för montör. Det kan inte anses rimligt att konsumenten skall
svara för dessa kostnader. När det därför gäller att avgöra vUka kostnader som
konsumenten skall ha ersättning för bör enligt TCO:s raening dorastolar oeh
marknadsrådet la hänsyn inle bara lill direkta utlägg, såsom resekostnader och
dylikt, utan även till exempelvis konsumentens tidsspillan i anledning av
felet. Vid bedömande ora och i vad mån skada uppstått bör, enligt TCO:s
uppfattning, hänsyn tas även till omständigheter av annan än rent ekonoraisk
betydelse.

Hovrätten
för Västra Sverige och Husmodersförbundet Hem och Samhälle menar, alt det för
båda parter inte sällan är fördelaktigare att säljaren tiUerkänns en
långtgående reparationsrätl i stället för rätlen atl häva köpet.
Köplagssakkunniga framhåller all garanliutfästelserna vanligen inte bara
inskränker köparens rält utan också utvidgar denna i förhållande lill vad sora
följer av köplagen. Köparen har rätt alt fordra atl felet avhjälps, och ofta
påtar sig säljaren i realiteten ell mer omfattande ansvar för fel än enligt
köplagen. Frågan är enligt de sakkunniga komplicerad.

Näringslivet
påpekar alt de komraersieUa konsuraentgarantierna har ell helt annat
ansvarssyslera än köplagen. Enligt köplagens syslem har säljaren elt
huvudsakligen ekonoraiskt sanktionerat ansvar för fel under vissa bestämda
föratsättningar och med olika i köplagen angivna restriktioner. Enligt de
komraersieUa garantierna har säljaren elt ansvar för fel som med vissa
restriktioner betydligt mindre vittgående än köplagens är funktionellt
sanktionerat, felet skall avhjälpas av säljaren. Utgångspunkten för de
komraersieUa garantierna är att säljaren och köparen har

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 52

det
gemensararaa intresset att den försålda varan skall fungera tUlfredsstäUande,
och det är därför naturligt att den priraära påföljden av fel är alt säljaren
skall avhjälpa felet. Del kan exerapelvis inle rekoraraenderas atl frågan om
hävningsräll i visst fall föreligger överläranas till konsumentens bedöraning,
eftersom en obefogad hävning i regel ger anledning lill kontraktsbrott från
köparens sida och dessutom skapar elt tillstånd av oklarhet, där ingendera
parten vet om avtalsbundenhet föreligger eller inle. Ell åtagande av säljaren
all avhjälpa felet är en betydligt enklare och effektivare lösning än de
felpåföljder som finns i köplagen. Det är emellertid inte därför givet att ell
sådant åtagande skulle vara bUligare eller mindre viltgående än ell felansvar
enligt köplagen. I många branscher förutsätter detta att säljaren bygger upp
en omfattande serviceorganisation för alt kunna ulföra service och
reparationer. En sådan serviceorganisation är givelvis till fördel för
konsuraenlen under hela den tid sora varan kan användas, således även efter
garantitidens utgång. Åtagandena i konsumentgarantier innebär även alt
säljaren ansvarar för att godset fungerar under hela garantitiden, bortsett
från fel som uppkorarait exerapelvis på grund av misskölsel av köparen, och
därigenom undviks tvister sora gäller ora felet varit ursprungligt. Det kan
knappast vara raeningen all det enkla och effektiva system som de moderna
komraersieUa konsuraentgarantierna erbjuder skall motverkas och atl utvecklingen
skall föras tillbaka lUl köplagen. Vad särskUl gäller hävningsräll för
konsument synes sådan, näi konsuraenlgaranlier är tillämpliga, endast vara
aktuell när säljaren inte fullgör sitt åtagande all avhjälpa fel, och då kan
enligt allmänna rättsregler hävningsrält även föreligga, trots atl avtalet
utesluter sådan rätt. Del synes däreraot inte raotiveral alt bryta de
koramersiella garantiernas syslem genora all införa en enstaka påföljd enligt
köplagen och då givetvis med alla de regler sora gäller denna påföljd.
Resonemangen i motiven är emellertid på denna punkt oklara. Vidare frarahålls
all del är oraöjligt alt undvika atl vissa enstaka ex-eraplar av
serietUlverkade varor blir felaktiga. Såväl televisionsapparater sora bilar är
så koraplicerade produkter, atl även obetydliga fel kan föranleda att de för
tillfäUet inte fungerar, och de behöver en inlrimnings-period under vilken
service bör lämnas. Produkter av denna typ kan inte aUlid vara felfria i
köplagens mening, vUket är ytterligare en anledning alt anse att lagens
felregler är föråldrade. Det kan knappast sägas vara ett konsumentintresse att
i priset för serietUlverkade varor såsom televisionsapparater och bilar skall
inkalkyleras de orimliga kostnader som hävningsräll vid minsta fel skulle
föranleda. Sammanfattningsvis uttalas i näringslivels remissyttrande att den
kritik som riktals raot de koraraer-siella konsumentgarantierna bygger på
otillräckliga överväganden om de komplicerade praktiska frågeställningar sora
regleras genora bestämraelser om ansvar för fel. Också Motorbranschens
riksförbund menar alt det inle är givet atl den reglering som ges i köplagen
beträffande ansvar för

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 53

fel
i godset är tiU alla delar lämpUg för konsuraenterna. Förbundet framhåller
vidare att raan i promemorian inte gått in på frågan vUka prisraäs-siga
effekter en utökning av nybUsgarantierna kan raedföra. För övrigt är del så alt
det aktuella problerakoraplexet i aUt väsentiigt hänför sig tiU förhåUanden
sora detaljislledel ensidigt torde ha ytterst små möjligheter alt påverka.
Nybilsgarantierna fastställs av vederbörande fabrikant sora dessutom ofta är
ell utländskt företag. Mot bakgrund av atl förslagel i delta hänseende raed
all sannoUkhet komraer atl raedföra orafaltande och svåröverskådliga effekter
bl. a. i prisraekanisraen anser förbundet stor varsamhet vara all
rekommendera.

Husmodersförbundet Hem och
Samhälle framhåller att garantierna ofta skall infrias av fabrikant eller
generalagent och inle av återförsäljaren. Fabrikanten resp. generalagenten kan
dock vara svåråtkomlig. Han kan t. ex. finnas i ullandel. Även ora det inle kan
krävas atl säljaren påtager sig atl infria garantin, bör det fordras alt han
uttryckligen anger i förhållande tUl vera garantin gäUer.

Köplagssakkunniga berör de
s. k. f o r c e-ra a j e u r e-k 1 a u s u-1 e r n a. De sakkunniga anser alt
formulärvillkor som begränsar köparens rätt alt häva vid övergående force
raajeure inle kan regelmässigt betraktas som otiUbörliga. SärskUt vid köp av
egendora sora liUverkas efter köparens speciella önskeraål kan en förlängning
av leveranstiden vid force raajeure vara godtagbar. Hovrätten för Västra
Sverige framhåller att del normerade skadeståndet i form av avtalsvite har
åtskUliga fördelar bl. a. från bevissynpunkl. Det utgör även en fördelaktig
utgångspunkt vid tecknande av avbrotlsförsäkring. Näringslivet raenar atl proraeraorian
bara innehåller några allraänna uttalanden ora force majeure. Motorbranschens
riksförbund påpekar atl förbundet i sina nya leveransbeslämmelser fastställt
att force-majeure-regeln inte får åberopas om leveransförseningen överstiger
tre raånader.

Motorbranschens
riksförbund tar upp uttalandena i proraeraorian ora prishöjningsklausulerna.
Enligt förbundet har sedan gara-raalt inom bUhandeln gällt alt prishöjningar
beroende på skallehöjningar och liknande offentliga, prispåverkande faktorer
inte medför annulla-tionsrätl för kunderna. Elt slopande av
skallehöjningsklausulen skuUe i raånga fall kunna innebära direkta förluster
för bilhandlarna exempelvis med hänsyn lUl i fast order bestäUda fordon etc.
Elt borttagande av pris-höjningsklausulerna skulle ulan tvekan kunna raedföra atl
man från säl-jarföretagets sida måste kompensera sig genora en högre prisnivå.
Förbundet erinrar vidare ora att frågan har ett intiral saraband med de problera
sora raervärdeskalte- resp. accishöj ningar aktualiserar. Vid skattehöjningar
av denna typ har riksdagen under senare år klart uttalat att man i fraratiden
inte koramer atl kunna påräkna några speciella över-gångsbesläraraelser. Denna
ståndpunkt baseras på det förhållandel att raan inora näringslivet genereUt
förbehåller sig rätten att ta ut den

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 54

högre
skatten från konsuraenterna. Om sålunda den inom bUhandeln tillämpade
skattehöjningsklausulen skulle bedömas som otillbörlig, måste detta enligt
förbundet kombineras raed särskilda övergångsbestämmelser som säkerställer
säljarförelagen raot sådana helt oförutsebara koslnads-eleraent.
Köplagssakkunniga raenar att avtalsvillkor ora prisjustering, föranledda av alt
under tiden mellan avtalet och leveransen säljarens kostnader för köpet ökats
genora höjning av skalt eller tull, ökade priser på råvaror eUer höjda
arbetslöner ra. ra., i regel inte är otillbörliga. Hovrätten för Västra
Sverige påpekar all köparen belastas raed tullhöjningar sora inträffar efter
köpslut enligt nästan alla transportklausuler i Internationella handelskaramarens
"Incoterras 1953". Näringslivet anser, alt prishöjningsklausuler kan
vara befogade i vissa branscher, exerapelvis sora en reservation för oväntade
skallehöjningar.

Motorbranschens
riksförbund anser all raan raed fog kan hävda, att avsaknaden av en v i t e s k
1 a u s u 1 kan innebära klart obilliga konsekvenser för säljarföretagen. Om
någon skyldighet atl fullfölja ingångna avtal inte skulle föreligga, skulle
köparen lätt kunna ingå avtal med ell stort antal sälj arf örelag. Bakgranden
till den allraänna vilesklausulen har bl. a. varit atl kunden under tidigare
perioder raed bilbrist har beställt bilar på flera olika håll och därigenora
åsarakat bilhandlarna orällraäli-ga kostnadshöjningar. EraeUertid strävar raan
från bilhandelns sida konsekvent efter alt entydigt klargöra för kundema att
undertecknandet av en bestäUningssedel innebär ett åtagande att på vissa
angivna villkor köpa ett fordon. I sararaanhangel understryker förbundet atl
reglerna ora konlraktsvile inom bilhandeln hai- försetts raed orafaltande
undanlag och förbehåll som främst har sin utgångspunkt i överväganden av social
natur. Näringslivet anser all man raåste ha ett konkret underlag för att kunna
avgöra om viss påföljd är rimlig. Sveriges advokatsamfund uttalar att elt vite
av 20 "/o av köpeskillingen inte framstår som typiskt sett oskäligt,
eftersom ränteläget f. n. är högt och säljaren i princip har rält lUl
ersättning för det positiva konlraklsintresset.

Hovrätten
för Nedre Norrland instämraer i och för sig i proraeraorians uttalande att den
i avbetalningskontrakt förekommande klausulen all köparen är skyldig alt
acceptera växlar på köpeskillingen kan försälta konsumenten i besvärliga
situationer. Alt mindre förtänksamma köpare, som lämnar växel sora likvid för
varan, kan få vidkännas ekonomisk förlusl sammanhänger emellertid i allmänhet
med växelrällens regler ora växels negoliabililel. Det bör också beaktas atl
växel är ett legalt betalningsmedel för raånga köpare dessutom del enda sora
slår dera lill buds. OtUlbörliga verkningar av klausulen lorde därför enligt
hovrätten inte kunna undanröjas genom förbud av den art sora avses med
förslagel. Sveriges advokatsamfund anser, atl stor återhållsamhet måste
iakttas när det gäller all stämpla villkor om växelac-cepl sora otillbörligt.
Något sådant bör inte korama i fråga med raindre

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 55

andra
finansieringsmetoder framstår sora mera näraliggande. I den raån banker och
andra finansieringsinstitut går med på alt diskontera avbetalningskonlrakt
lika gärna oeh på för näringsidkarna inle oförmånligare villkor än vad sora
tiUärapas för växeldiskonlering, kan dock kravet på växelaccept enligt
samfundets åsikt fraraslå som otillbörligt. Motorbranschens riksförbund
upplyser alt man inom bilhandeln eftersträvar alt avveckla metoden atl vid
sidan av avbetalningskonlrakt tillämpa växel- eller reverssystera.

6.
Departementschefen 6.1 Allmänna överväganden

När
förslag lill lag om otillbörlig raarknadsföring lades frara förra året framhöll
jag, att del allraänna raåste ha det priraära ansvaret för alt
näringsverksaraheten drivs i forraer sora inte strider mot konsumenternas
intressen. Jag närande därvid flera olika faktorer som gör alt konsumenternas
behov av skydd är särskilt framträdande i dag. I saraband därraed berörde jag
olika åtgärder sora kan vidtagas från det allmännas sida för atl inom raraen
för en aktiv och energisk konsumentpolitik verka för alt förelagsaraheten inte
kommer i kollision raed konsuraenlernas berättigade intressen. Bland dessa
åtgärder spelar lagstiftning med syfte att stärka konsumenternas rättsliga
ställning en betydelsefull roll.

Behovet av förstärkt
rättsskydd för konsumenterna har under senare år blivit alltraer påtagligt.
Statsmakterna har också tagit flera vikliga initiativ lill förbättringar. Jag
vill här nämna några sådana. På köpräl-lens område pågår utredningsarbete som
bedrivs av köplagssakkunniga. De sakkunniga har bl. a. i uppdrag atl undersöka
behovet av särskUda köprällsliga regler för konsumenlköp. I våras tillsattes
inom justitiedepartementet en utredning med uppgift att se över
generalklausulerna om otillbörliga avtalsvillkor i den förmögenhelsrätlsliga
lagstiftningen. I juni detta år avgav sakkunniga för utredning av frågan om
rätt all frånträda avtal betänkandet Hemförsäljning (SOU 1970: 35) sora f. n.
är föremål för Kungl. Maj:ls prövning. Av särskilt intresse i del nu aktuella
sammanhanget är vidare den av riksdagen i våras beslutade, nyss nämnda lagen om
otillbörlig marknadsföring, sora träder i kraft vid årsskiftet.

Lagstiftningen ora
otUlbörlig raarknadsföring syftar frärast till att skydda konsumenterna mot
ohederUga eller på annat sätt skadliga metoder i reklam och annan
marknadsföring. Lagens centrala besläramelse utgörs av en generalklausul vilken
gör del möjligt alt meddela förbud mot reklaraåtgärd eller annan vid
raarknadsföring förelagen handling sora genom att strida mol god affärssed
eller på annat sätt är otUlbörlig

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 56

mol
konsumenter eller näringsidkare. Förbudet skall i regel förenas med vite. TiUämpningen
av lagstiftningen har anförtrotts åt särskUda institutioner. Dessa utgörs av
ett organ med dömande uppgifter, marknadsrådel, samt en sarskUd
konsuraentorabudsraan. Marknadsrådel skall vara enda instans i ärenden om
förbud enligt generalklausulen. Frågor ora uldöraande av vite skaU dock
handläggas av allraän dorastol. I rådel skall finnas företrädare för
näringsidkar- och konsuraenlintressen. Rådet övertar de uppgifter som nu
ankoraraer på näringsfrUietsrådet. Konsuraenlorabudsraannen skall övervaka
raarknaden oeh föra del all-raännas lalan inför marknadsrådel. Beslutar
orabudsraannen i ett visst fall att inte ansöka om förbud bos rådel kan sådan
ansökan göras av näringsidkar-, konsuraenl- eller löntagarorganisation eller av
enskild näringsidkare.

Lagen
om otUlbörlig raarknadsföring kan bli tilläraplig om erbjudna kontraktsvUlkor
presenteras på eU vilseledande sätt eller om kontrakts-formulär utformas så
försåtiigt att kunden får en felaktig bild av dess innebörd. Däremot ger lagen
inte möjlighet lill ingripande mol användning av avtalsvillkor som på grund av
sitt innehåll ter sig obUliga eller på annat sätt otillbörliga raot
konsuraenterna. Jag anser del eraeUertid angeläget att man kan komraa tillrätta
raed sådana situationer i betydligt större utsträckning än gällande
civilrällslig lagstiftning medger. Inora justitiedeparteraentel gjordes därför
under våren 1970 en undersökning av frågan. Därvid granskades ett stort antal
sådana kon-Iraktsforraulär sora används vid försäljning av kapitalvaror lill
konsuraenter. På grundval av undersökningsarbetet upprättades i raars 1970 en
departeraentspromeraoria raed förslag till lag ora förbud raot otillbörliga
avtalsvillkor,

Proraeraorieförslaget
innebär i sina huvuddrag all raarknadsrådet får raöjlighet alt raeddela
näringsidkare förbud raot forlsall användning av kontraktsvillkor som
otillbörligen gynnar näringsidkaren. Den centrala bestämmelsen utgörs av en
generalklausul. Lagen skall gälla vid försäljning lill konsumenter. Ansökan om
förbud skall enligt promemorian i första hand göras av
konsuraenlorabudsraannen.

Remissbehandlingen
av förslaget är i sig ett belägg för den intressekonflikt som döljer sig i
ämnet. Arbetstagarorganisationerna och andra sora företräder
konsuraenlintressen är positivt inställda till proraeraorian. I näringslivels
reraissyltrande anförs däremot starkt kritiska synpunkter. Man invänder från
det hållet bl. a., att det inle råder överensslämraelse raellan den föreslagna
lagen och den civUrällsliga lagstiftningen, att frågan bort utredas inom ramen
för det pågående civUrällsliga reformarbetet, att den företagna utredningen är
bristfällig och att promemorian inle ger någon egentlig vägledning ora vad den
föreslagna lagen koramer att innebära.

1
Jfr not s. 2.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 57

Jag
vUl i det följande lill en början ta upp de huvudfrågor av principiell natur
som berörs i promemorian och som föranlett diskussion i remissyttrandena.

I
departeraentsproraeraorian behandlas först frågan om det finns b e-hov av
lagstiftning. Därvid konstateras att det blir allt vanligare, att storföretag
och organisationer bestämmer vUlkoren för de enskilda avtalen på förhand genom
utarbetande av formulär av olika slag. Den enskilde köparen har i praktiken små
raöjUgheter atl få till stånd någon ändring i formulärvUlkoren. Detta betyder
att avtalet inte, som rättsordningen förutsätter, utformas på grundval av
förhandlingar raellan de enskilda avtalsparterna. De dispositiva rättsregler
som tillkommit genom lag och rättspraxis ersätts därmed av en s. k. forraulärrätl.
Denna inrymmer möjlighet lill missbruk av avtalsfriheten genom alt endera
parten, oftast säljaren, skaffar sig ell otillbörligt överlag i förhållande
till motparten. När det gäller försäljning lill konsumenter konstateras i
promemorian, att det karaktäristiska för formulär-villkoren är alt konsumenten
genora villkoren i större eller raindre utsträckning berövas de rättigheter
sora eljest skulle tillkomma honom enligt lag. Härav dras den slutsatsen atl
det finns ett starkt behov av all lagstiftningsvägen inskrida mot företagare
som genom utformning av kontraklsformulär skaffar sig en alltför förmånlig
ställning i förhållande till konsumenten.

Ingen remissinstans har
gjort gällande, alt de i promemorian berörda förhållandena på formulärrättens
oraråde är tillfredsställande. Däreraot råder delade raeningar i frågan ora
vilka åtgärder som behövs för alt förbättra konsuraenlernas ställning i
förevarande hänseende.

För egen del vill jag
först erima ora all vår näringsrätlsliga och för-raögenhetsrällsliga
lagstiftning Iradilionelll bygger på näringsfrihet, fri konkurrens och
avtalsfrihet. Lagstiftaren har visat stor återhållsamhet när det gällt all
ingripa raed kontroll över näringsutövningen eller göra inskränkningar i
avtalsfriheten genom tvingande civUrättslig reglering. Så har skett frärast på
sådana oraråden sora hyreslagstiftningen, för-säkringslagsliftningen,
banklagstiftningen och i fråga om avbetalningshandeln. På vissa håll i den
förmögenhetsrältsliga lagstiftningen finns generalklausuler som ger domstolarna
möjlighet all ogUtigförklara otillbörliga avtal eller järaka otillbörliga
avtalsvUlkor. Dessa regler har emellertid en snäv utformning och har i
överensstämmelse raed vad sora förutsatts under förarbetena i praxis tillämpats
med stor restriktivitet. I övrigl är avtalsfriheten i stort sett orubbad sedan
lång lid tillbaka. Betecknande är alt de centrala lagarna på
förmögenlielsrätlens oraråde, dvs. avtalslagen och köplagen, beslår i stort
sett oförändrade sedan mer än ett halvt sekel tillbaka.

Vår
nu gällande förmögenhetsrältsliga lagstiftning har liU största delen kommit
till i en tid präglad av en liberalistisk grundsyn på det kom-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 58

mersiella
livet. Den utgår från bilden av avtalskontrahenlerna sora två socialt och
ekonoraiskt likvärdiga parter. I själva verket lorde lagarna ha skrivits främst
med tanke på förhållandena näringsidkare eraellan. Den stora allmänhetens köp
för privat konsumtion ägnades mindre uppmärksarahet.

De senaste decenniernas
utveckUng på det kommersiella livels områden har radikalt förändrat bilden oeh
väsentiigt rubbat förutsättningarna för den grundsyn som bär upp vår närings-
och förmögenhetsrältsliga lagstiftning. Med ökat välstånd och teknisk
utveckling har följt ett stort utbud av kapitalvaror till en bred allraänhel,
något sora nästan helt saknade motsvarighet för femtio år sedan. Praktiskt
taget varje medborgare blir numera flerfaldiga gånger under sill liv invecklad
i olika slag av affärstransaktioner sora har stor ekonoraisk betydelse för
honora. Saratidigt har det blivit allt svårare för konsuraenterna atl orientera
sig på varumarknaden. På företagarsidan har skett en utveckling mot starkt ökad
koncentration till större och ekonomiskt starkare enheter samt en
organisationsbildning sora raöjUggör tillvaralagande av gemensamraa
ekonoraiska intressen för stora grupper av företagare på ett sätt och i forraer
som tidigare var helt okända. På konsumenlsidan har någon motsvarande
utveckling inle skett. Kooperationen har en utomordentligt stor betydelse för
all tillvarata konsumenternas intressen men den kooperativa rörelsen har av
naturliga skäl inle kunnat ta på sig uppgiften som intresseorganisation för
enskilda konsumenter i deras relationer till privata företag.

Denna utveckling har
medfört, att det på privatkonsumtionens område inle finns den balans mellan
avtalsparterna sora är en förutsättning för all ett systera raed fullständig
näringsfrihet och oinskränkt avtalsfrihet skall kunna fungera socialt och
ekonomiskt tillfredsställande. Den fria konkurrensen har visat sig
otillräcklig som korrektiv. Den förut beskrivna utvecklingen m,ol ett
standardiserat regelsystera som har ensidigt utformats av ena parlen i avtalet
är i sig själv ett tecken på detta. I oeh för sig finns det ingenting atl
invända mot att del sker en standardisering av avtalsvUlkoren. Ett sådant
system kan närmast vara ägnat att skapa stadga och trygghet saml motverka
onödiga tvister. Det underlättar också för den enskilde konsumenten atl göra
jämförelser raellan olika företagares utbud. Det betänkliga är ensidigheten,
att kontrakten utformas utan någon som helst medverkan av konsumenterna. Detta
möjliggör ett raissbruk. Den utredning sora redovisas i
departeraentsproraeraorian ger åtskilliga belägg för att ett sådant missbruk
förekommer. Det är lätt att ur formulärfloran ge exempel på villkor som
uppenbarligen aldrig skulle accepteras i förhandlingar raellan ekonoraiskt
jämbördiga parter. Det tillstånd som har inträtt är ett klart bevis för att
förutsättningarna för en oinskränkt närings- och av-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 59

talsfrihet
inte längre är för handen och atl balansen mellan avtalskontrahenlerna på elt
eller annat sätt måste återställas.

Frågan
är alltså inte om åtgärder är påkallade utan vUka åtgärder som behövs, hur de
skall genomföras och när de bör vidtas.

Från
näringslivets sida har hävdals, all raan i varje fall tillsvidare kan lila till
den självsanering som pågår inom näringslivet och avvakta dess resultat för atl
under liden raer ingående överväga innehållet i och forraerna för en fraratida
lagstiftning. Åtskilliga andra reraissinstanser har intagit den ståndpunkten
atl lagstiftningsåtgärder kan och bör vidtas så snart sora raöjligt.

För
egen del vill jag starkt understryka betydelsen av atl samhällsorganen pålar
sig ett ansvar för atl konsuraenterna bereds elt effektivt rättsskydd. I
överensslämraelse raed denna principiella uppfattning har statsraakterna
nyligen ingripit raed lagstiftning till skydd för konsuraenterna på
marknadsföringens område och byggt upp särskilda institutioner för atl på ell
så effektivt sätt som möjligt säkerställa att statsmakternas intentioner på
detta oraråde förverkligas. Dessa åtgärder har fraraståll som nödvändiga, trots
alt näringslivet på detta område sedan lång lid tUlbaka bedrivit en omfattande
självsaneringsverksamhet.

Behovet av aktiva
ingripanden från samhällets sida är så mycket raer framträdande när det gäller
de formulärrätlsliga avtalsvillkoren som någon systematisk
saneringsverksarahet knappast alls har bedrivits på det orarådet i
näringslivets egen regi, låt vara att på senare tid kunnat skönjas tendenser
lill ökad raedvelenhet hos åtskilliga företrädare för näringslivels
organisationer om behovet av större hänsyn till konsumenternas intressen. Hittillsvarande
erfarenheter från närliggande oraråden talar emellertid för att en aldrig så
intensiv frivillig självsanering erbjuder OtUlräckliga garantier för alt det
mål raan ställer upp för sig verkligen nås över hela fältet eller att
saneringen helt följer de värderingar som från allraän synpunkt bör vara
vägledande. Näringslivet självt raåste av naturliga skäl i väsentlig mån
drivas av önskemålet att värna om egna ekonomiska intressen. Enligt min mening
är del ett oeftergivligt krav att sanerings- och reforraarbetet i fråga ora
formulärrätlen bedrivs under aktiv medverkan av samhällsorganen och raed stöd
av en lagstiftning som ger dessa organ möjligheter att tillvarata konsumentintressena.

I
vissa remissyttranden har framkastats tanken atl man i ett inledande skede
skulle avstå från lagstiftning och i stället söka sig fram tUl lösningar av
probleraen via förhandlingar med näringslivets organisationer. Jag delar inte
den uppfattningen. Man kan inte med säkerhet förutsätta att del blir möjligt
för de sarahälleliga representanterna alt genomdriva sina önskeraål vid
förhandlingar raed näringslivet ora inga raaklraedel står lill buds. Och även
ora de resultat sora uppnås kan väntas raedföra förbättringar slår man utan
möjligheter alt kontrollera atl uppnådda

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 60

förhandlmgsresultat
verkligen blir beslående. Erfarenheten från andra oraråden visar också att
uppgörelser raed branschorganisationer kan ha svårt att slå igenora hos
oorganiserade företagare. Del är å andra sidan angelägel atl raan kan komma
till rätta raed raissförhållandena hos sådana företagare. Den enda effektiva
utvägen är att sarahällsorganen genom lagstiftning och genora övervakning stödd
på lagstiftning säkerställer alt önskvärda förändringar i forraulärrälten
koraraer till stånd.

Jag
har alltså komrait till slutsatsen all raan bör gå frara lagstiftningsvägen.
Det bör eraeUertid understrykas att valet av lagstiftningsmetoden inte
utesluter förhandlingar. Det är här inle fråga om två alternativ sora utesluter
varandra. Det är en myckel naturlig tanke atl en lagstiftning får bilda
utgångspunkten för en mera långtsyflande saneringsverksarahet med sikte på alt
via formlösa uppgörelser raed näringslivet få till stånd en för både
konsumenter och näringsidkare väl avvägd utformning av forraulärrälten. Därraed
skulle man i själva verket tillgodose ett från näringslivets egen sida
framfört önskemål all få till stånd överläggningar raed en part sora på ett
auktoritativt sätt kan företräda konsumentintressena, något sora i avsaknad av
något egentligt organisationsväsende på konsuraentsidan hittills inte varit
raöjligl. Jag avser alt senare beröra hur en sådan förhandlingsverksamhel bör
komraa till stånd.

När
del härefter gäller frågan om formerna för den lagstiftning som enligt vad jag
nyss har anfört under alla förhållanden bör genoraföras öppnar sig i princip
tre raöjligheter. Man kan genomföra en civUrättslig reglering, dvs. i praktiken
betydligt vidga nuvarande raöjligheter för dorastolarna atl åsidosätta
otillbörliga avtalsvillkor. Man kan också genomföra en näringsrätlslig
reglering, dvs. införa bestämmelser som möjliggör för samhällsorganen att pä
förhand hindra att avtal med typiskt sett otillbörliga villkor överhuvudtagel
koramer lill stånd. Slutligen kan en kombination av båda dessa metoder koraraa
ifråga.

I
departementspromemorian diskuteras dessa tre utvägar. En civilrällslig
lagstiftning anses visserligen vara betydelsefuU raen antas inte korama alt
verka sanerande i den utsträckning sora är av behovet påkallad. En näringsrätlslig
lagstiftning Uknande lagen ora otUlbörlig raarknadsföring skulle däremot få sIöitc effekt när del gäller alt råda
bot på raissförhållandena inom formulärrätlen. I proraeraorian stannar raan
därför för denna senare lösning. Den frärasta uppgiften för en närings-rättslig
lagstiftning är enligt proraeraorian atl få till stånd en samhäUelig kontroll
av avtalsformulär som företagare har utformat på egen hand och använder vid
försäljning lill konsumenter. De civilrältsliga problemen föratsatts bli
föreraål för siirskild utredning. Ölägenheterna av alt del under en
övergångslid kan koraraa atl råda viss oöverensstämraelse mellan den
näringsrättsliga och den civilrältsliga reglermgen bedöras inte bli nämnvärt
besvärande i praktiken. Enligt vad som vidare uttalas

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 61

i
proraeraorian är behovet av oraedelbara åtgärder till skydd för konsuraenterna
så fraraträdande all en näringsrätlslig lagstiftning bör genoraföras utan
avvaktan på resultatet av det civUrällsliga utredningsarbetet.

Flertalet
reraissinstanser godtar i och för sig all en näringsrätlslig lagstiftning
införs. 1 elt par yttranden hävdas dock att en civilrällslig lagstiftning är
att föredra. Svea hovrätt menar, att en civUrättslig reform skulle vara
tillräcklig om den kompletteras med förbättrade raöjligheter lill rättslig
prövning, ökad inforraation och regler ora rätt för konsuraenlorabudsraannen
att i civUrättslig ordning få faststäUt atl elt villkor inle är gällande.

En
rent civilrättslig reglering har enligt min mening vissa svagheter sora ensamt
instrument. Föreskrifter i den civilrältsliga lagstiftningen hindrar i och för
sig inle förekomsten av otillbörliga avtalsvillkor. För alt den enskilde skall
få det skydd sora en sådan lagstiftning syftar tiU måste han normalt i det
särskilda fallet angripa villkoret med rättsliga raedel. Om lagstiftningen
skall bli effektiv måste del sålunda föratsättas all konsumenterna i gemen
verkligen är beredda alt utnyttja den genom atl fullfölja sina rättsanspråk
inför domstol. Denna utväg har emellertid hittills använts bara i myckel
begränsad utsträckning. Det finns inte anledning tro atl någon raera betydande
ändring härvidlag skuUe inträda, även om raan genomför ett förenklat
rättegångsförfarande något sora i och för sig bör övervägas och vidgar
raöjUgheterna till rättshjälp.

Till
del sagda koraraer alt raan får svårt atl raed hjälp av en civilrällslig
lagstiftning snabbi komraa frara till en auktoritativ rättsbUdning på orarådet.
Tanken atl konsuraenlorabudsraannen skulle föra fastslällelsetalan inför
doraslol står i strid raot nuvarande grundsatser för vår rättegångsordning. En
sådan talan kan f. ö. inte föras in abslraclo ulan raåste anknytas tUl ett
visst faU och den enskildes medverkan måste alltså påkallas. Man frågar sig hur
urvalet skall ske av de konsumenter som här skall behöva ställa upp för alt
raan skall få fram lämpliga prejudikat. Anknytningen till enskilda fall gör
del också svårt alt få till stånd principiellt vägledande avgöranden, eftersom
omständigheterna i del särskilda fallet måste spela in för dorastolarna, sora
f. ö. traditionellt är obenägna all göra principuttalanden raed räckvidd utöver
den aktuella tvisten. Härtill koraraer alt det lar avsevärd lid alt föra en
tvist genora tre instanser för atl få frara ell prejudikat. Och den rättsbUdning
som på så sätt komraer till stånd skulle inte raed säkerhet slå igenom hos alla
berörda företagare förrän efter raånga år. I detta sammanhang förtjänar
anmärkas alt det finns företagare sora än i dag använder avlalsforraulär raed
villkor sora inle ens slår i överensslämraelse med sedan länge gällande
tvingande bestämmelser i lagen om avbetalningsköp.

Mot
bakgrand av dessa omständigheter anser jag atl man inte kan nöja sig raed en
rent civilrällslig reglering.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 62

Som
fraragår av det anförda är den avgörande svagheten i elt civil-rätlsligl syslem
all de privaträttsliga reglerna måste ta sikte på de enskUda fallen och inte
kan ulnylljas sora instrument all skydda konsumentkollektivet sora sådant
eller i varje faU inle får en sådan skyddsverkan förrän på raycket lång sikt.
En dylik verkan kan däreraot uppnäs genora en näringsrätlslig reglering som
ger möjlighet till förebyggande ingripanden redan innan avtalen koraraer till
stånd. En sådan lagstiftning kan väntas få stark effekt när det gäller alt
hindra lillkorasten av vUlkor sora typiskt sett frarastår som otillbörliga.

En
klar majoritet bland reraissinslanserna har som nämnts gett sin principiella anslulning
till tanken på en näringsrätlslig lagstiftning av i huvudsak det slag sora departeraentsproraemorian
innehåller. Också för egen del vill jag förorda en lagstiftning av denna art.

Mot elt
omedelbart genomförande av proraeraorieförslaget i dess nuvarande utformning
har vissa remissinstanser även sådana som gett sin principieUa anslutning lill
tanken på en näringsrätlslig lagstiftning riklat två huvudinvändningar.

Den
första går ul på atl en lagstiftning enligt promemorians förslag skulle medföra
atl raan fick en diskrepans mellan den näringsrätlsliga och den civilrättsliga
regleringen som inte kan anses godtagbar och atl alltså förslaget i varje fall
inte bör genomföras förrän de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna har
reviderats och anpassats till den nya syn på bedömningen av tillbörlig-hetsfrågan
sora koraraer tUl ullryck i promemorian.

Det
skall inle bestridas all del här finns ett saraordningsproblera. Problemet har
i själva verket också redan uppraärksamraals genora alt en utredning för
översyn av de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna har tillsatts.
Visserligen kommer efter ett genomförande av proraeraorieförslaget att
uppkomma en viss brist på överensslämraelse mellan den näringsrätlsliga och den
civilrättsliga regleringen. Verkningarna härav bör dock inle överdrivas. Jag
vill här först erinra om vad jag nyss har sagt om alt överläggningar bör komma lill
stånd raed företrädare för näringslivet i syfte att åstadkomraa en läraplig
utformning av forraulärrälten. I den raån sådana överläggningar leder till
avsett resultat, saknar en diskrepans raellan näringsrätlslig och civilrällslig
lagstiftning praktisk betydelse. Vidare bör beaktas atl de nuvarande förraögenhetsrällsliga
generalklausulerna i viss utsträckning ger doraslolama raöjlighet atl föra
rättsbildningen vidare. Gällande rält raedger alltså atl rältstillärapningen på
förraögenhelsrättens område närraare anpassas lill de värderingar sora bör
ligga lill grund för en raodern näringsrätlslig lagstiftning. Man kan ulgå från
all raotivutlalandena till en näringsrättslig lagstiftning koraraer all i
avsevärd raån bli vägledande för dorastolarnas fraratida rättsbildning och alt
denna också koraraer atl starkt påverkas av den rättsbildning som äger rum
genom den nya

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 63

lagstiftningens
lillärapning. Redan lill följd av nu angivna orasländigheier förringas
avsevärt riskerna för direkt raotstridiga avgöranden.

Man
har också anledning räkna raed att näringsidkarna i geraen inte komraer att
finna det förenligt raed sina intressen alt försöka frara-ivinga motstridiga
avgöranden enligt de båda regelsystemen. Har ett förbud utfärdats enligt den
nya lagen lär det komraa all höra lill de rena undantagen att den sora direkt
drabbas av förbudet eller någon av hans konkurrenter drar frågan ora
tillbörligheten av villkorels till-lärapning i ell enskUt fall inför aUraän
domstol, eftersom han får räkna med en avsevärd risk atl han förlorar sin lalan.
I all synnerhet gäller del sagda i fråga om avtal som har tillkommit efter det
alt förbudet har meddelats. Utsikterna till framgång inför allmän domstol kan
möjligen tänkas vara större om det gäller ett äldre avtal. Också fall av det
slaget måste emellertid bli ytterst fåtaliga och än mera sällsynt lär det bli
all elt domstolsavgörande på ett entydigt sätt går på tvärs mot avgörandet i
förbudsprocessen.

Men
även om man skulle under en övergångstid få räkna med reella risker för
motstridiga avgöranden i några enstaka fall lorde motsättningen många gånger
vara raer skenbar än verklig. Prövningen i förbudsprocessen resp.
civilprocessen avser nämligen två principiellt skUda frågestäUningar. Ett
förbud enligt den nya lagen tar sikte på en typiserad bedömning av ora ett
visst avtalsvillkor kan anses vara otillbörligt raot konsuraenterna sedda som
ett kollektiv. Denna bedömning görs visserligen raot bakgranden av en konkret
situation men måste likväl ske ulan hänsynstagande till speciella omständigheter
i enskilda fall och i fullt medvetande ora att ell villkor som stämplas såsom
otillbörligt enligt den nya lagen inle nödvändigtvis måste underkännas i varje
konkret fall. Prövningen avser endast frågan ora det typiskt sett är
otillbörligt att påkalla alt villkoret överhuvudtaget las in i avtalen. Den
civilrättsliga prövningen däremot gäller frågan om det är otillbörligt alt i elt
visst fall, med beaktande av alla föreliggande omständigheter, tillämpa
villkoret. Ett avgörande av den senare frågan kan endast i begränsad
utsträckning verka prejudicerande för tillämpningen av en näringsrätlslig
lagstiftning. Man torde också kunna ulgå från att högsta dorastolen knappast i
något fall skulle vara beredd att i en civilprocess göra principiella uttalanden
ora ett visst villkors tillbörlighet i allmänhet i direkt strid mol den
bedömning som tidigare gjorts i förbudsprocessen.

Mot
bakgrund av det nu anförda kan jag inte finna all risken för motsättningar i rätlstiUämpning
mellan den näringsrätlsliga och civUrällsliga bedömningen utgör något bärande
skäl mot att redan nu genomföra en från allmänna synpunkter angelägen
näringsrättslig lagstiftning. De olägenheter som i sämsta fall skulle kunna
uppstå tUl följd av diskrepansen mellan näringsrätt och civUrält är i varje
fall

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 64

utomordentligt
små i jämförelse raed de nackdelar det skulle innebära för konsuraenterna i geraen
alt tr\ sanering av slandardkontraklen fick anstå i avbidan på ett civUrättsligt
utredningsarbete som kan väntas ta avsevärd tid.

Den
andra huvudinvändningen mot elt genoraförande av proraeraorieförslaget har
avseende på själva det sakliga innehåUet i proraeraorian. Det hävdas alt
utredningsunderlaget är alltför bristfälligt och alt de värderingar och bedöraningar
sora görs i proraeraorian av olika villkorslyper saknar fast underlag oeh dessutora
ger en alltför bristfällig vägledning för den fraratida lillärapningen och att
förslaget därför är ägnat att sätta rättssäkerheten i fara.

För atl
kunna bedöraa behovet av fortsatt utredning raåste man först göra klart för sig
hur en näringsrältslig lagstiftning lärapli-gen kan och bör byggas upp. I proraeraorian
diskuteras raöjligheten alt i detalj reglera under vilka orasländigheier vissa vUlkor
inle får användas. Del anses eraeUertid vara myckel svårt att i lagtext
konkret ange var gränsen skall gå raellan det tillåtna och det otillåtna. Vissa
vUlkor kan framstå som otillbörliga i ell fall eller i en bransch raen kan i
andra fall eller andra branscher le sig godtagbara. En nackdel raed en detaljreglering
anses vidare vara att det kan befaras atl en del företagare försöker utnyttja
luckor i lagen tiU att handla i strid raot lagens syfte. En detaljreglering
bedöms därför inte vara möjlig. I proraeraorian förordas i stället, all man
efter raönster av lagen ora otillbörlig raarknadsföring bygger på en
generalklausul.

Under
reraissbehandlingen har rått allmän enighet om alt en näringsrättslig
lagstiftning bör ha den allraänna uppbyggnad sora föreslås i departeraentsproraeraorian.
För egen del har jag sarama uppfattning.

Själva
valet av ell syslem raed en generalklausul i stället för en detaljreglering
genom specialbestäraraelser är här liksom på andra oraråden, där
generalklausuler förekomraer i vår lagstiftning som exerapel kan nämnas de
tidigare berörda förmögenhetsrältsliga generalklausulerna uttryck för alt
lagstiftaren ansett sig varken kunna eller böra på förhand binda
rättsutvecklingen ulan funnit det bäst förenligt med sina rätts-politiska
syften alt överlämna huvudansvaret för rättsbildningen lill de lagtillärapande
organen. Det är givet atl en lagstiftning byggd på en generalklausul raåste
ledsagas av vägledande raotivutlalanden sora anger de principiella riktlinjer sora
bör följas i tUlärapningen för alt lagstiftarens allraänna intentioner skall
förverkligas. Men del är lika uppenbart alt dessa raotivutlalanden inte bör ges
en så utförlig och preciserad utforraning atl lagregelns karaktär av
generalklausul i själva verket urholkas och man i stället på en om'äg inför
något av en sådan detaljreglering sora raan fullt avsiktligt velat undvika.
Del skulle ju innebära att lagstiftaren underkände sitt eget val av lagstiflningsraetod.

Del
är raot denna bakgrand sora frågan ora behovet av fortsatt ul-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 65

redning
skall bedömas. För egen del har jag den bestämda uppfattningen att det
utredningsmaterial sora nu finns tillgängligt utgör ett fullt tillräckligt
underlag när del gäller alt utforma de allraänna och vägledande riktlinjer för laglillämpningen
sora jag nyss har talat om. Delta raaterial består av ell stort antal formulär sora
har saralats in av köplagssakkunniga under slutet av 1960-talet, den på detta
material grundade värdering av vissa avtalsvillkor som gjorts i departemenlsproraeraorian
och reraissinslansernas uttalanden raed anledning därav saral en del
upplysningar om nytillkomna formulär sora korarait frara under reraissbehandlingen.
Härutöver slår lill förfogande elt antal forraulär som samlades in av statens
pris- och kartellnämnd under sommaren 1970. Den forraulärsaraling sora sålunda
finns lUlgänglig lorde som statens pris- och karteilnämnd har uttalat ge en
förhållandevis god bild av vilka forraulärvillkor sora f. n. förekoraraer på raarknaden.
Jag anser det osannolikt att den allraänna bilden av det rådande läget skulle
förändras på något mera påtagligt sätt genom en mera omfattande kartiäggning.

Det
ligger i sakens natur alt man vid utformningen av en lagstiftning byggd på en
generalklausul måste ägna rättssäkerhetssynpunkter särskild uppmärksamhet.
Själva lagstiftningsmetoden förutsätter sora närants atl lagstiftaren avslår
från all i lagen precisera dennas närraare innehåll och i stället i vidsträckt
orafallning överlämnar rättsbildningen till de tUlärapande organen. Detta i sin
tur innebär raed nödvändighet att raöjlighelema alt bedöraa lagens sakliga
innebörd och all föratse dess verkningar blir raer begränsade än när raan har
att göra raed en lagstiftning av traditionell typ raed detaljerade rättsregler raed
entydigt angivna rekvisit. Med hänsyn härtUl koraraer det knappast heller i
fråga hos oss att införa generalklausuler av det slag som det här gäller i rent
straff rättslig lagstiftning, dvs. all knyta straffrättsliga sanktioner direkt
lUl överträdelser av en generalklausul. Men del är inte heller innebörden av promemorieförsiaget.
Den föreslagna lagstiftningen möjliggör inle ingripanden i efterhand raed någon
förra av vare sig straffrättsliga eller civilrältsliga sanktioner raed
anledning av redan ingångna avtal utan syftar endast till all sarahällsorganen
raed stöd av generalklausulen skall kunna raeddela förbud för framtiden mot
ett förfarande sora bedöms såsom otillbörligt. Del är sålunda sararaa konstruktion
sora den vilken korarait till användning i raarknadsföringslagen. I detta
avseende har förslaget inle väckt några erinringar från reraissinslanserna,
och jag anser detta vara en läraplig konstruktion av lagstiftningen.

Ora
förarbetena till lagstiftningen endasl innehåller allraänl hållna raotivutlalanden
sora anger de principiella riktlinjerna för lagtillärapningen, kan det vara
svårt all i förväg bedöma, huruvida elt visst avtalsvillkor skulle komma att stäraplas
som otillbörligt av det dömande organet i det

5
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 66

sararaanhang
förelagaren avser att använda villkoret. Även ora den sanktion sora kan koraraa
i fråga endasl utgörs av förbud raot fortsatt användning av villkoret skulle
del kunna göras gällande atl ovissheten ora hur del döraande organet kommer att
ställa sig trots allt kan vara besvärande, särskilt då för näringsidkarna. När
del gäller all bedöma vilken betydelse som bör tillmätas den synpunkten måste
emellertid hänsyn tas till hur den föreslagna lagstiftningen bör fungera i den
praktiska till-lämpningen.

Sora
jag avser atl utveckla närraare i det följande, biträder jag proraeraorians
förslag all uppgiften att övervaka raarknaden och att på del ailraännas vägnar
föra talan om förbud mot otillbörliga villkor skall anförtros
konsumentombudsmannen. Mitt förslag i den delen vilar också på förutsättningen,
alt konsumentombudsmannen skaU kunna inle bara tillhandagå näringsidkarna med
råd utan också eventuellt i samarbete med företrädare för konsuraenlintressena
föra brett upplagda överläggningar raed olika branschorganisationer om slandardkonlraklens
utformning och innehåll.

Inom
näringslivet säger raan sig vara medveten ora atl en sanering av forraulärrälten
i konsuraenlvänlig riktning är av behovet påkallad. I så fall bör del också
finnas goda förulsätlningar för all konsuraenlorabudsraannen och förelagarna i
stor utsträckning skall kunna bli eniga ora del standardiserade innehåUet i
olika kontraklsforraulär på konsum-tionsraarknaden. Genom förhandUngar och informeUa
uppgörelser kommer del i själva verket alt ganska snart kunna växa fram en praxis
inom raånga branscher rörande tiUbörligheten av skilda avtalsvillkor. Konsuraenlombudsmannen
komraer givetvis inte atl ingripa mol villkor som står i överensstämmelse raed
en sådan branschpraxis, såvida inle nya orasländigheier eller andra särskUda
skäl föreligger. Konsument- och löntagarorganisationer har visserligen enligt
mitt förslag raöjlighet atl föra talan vid det döraande organet raen det lorde
dock bli ganska sällsynt atl sådan lalan förs i fråga ora vUlkor sora konsuraenlorabudsraannen
bedömt vara rimliga.

Den
erforderliga saneringen av forraulärvillkoren komraer alltså atl i stor
utsträckning åsladkoramas genom överläggningar raellan konsumentombudsmannen
och företagarna. Det dömande organels uppgift blir i huvudsak atl la ställning
till vikliga prejudikalsfrågor och alt avgöra fall där en positiv lösning inle
kunnat uppnås genora överläggningar. Mol denna bakgrund är det enligt rain raening
inle ägnat att väcka några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt atl
förarbetena inle innehåUer några raer preciserade anvisningar för liUärapningen
av generalklausulen.

En
annan sak är alt del vid en lagstiftning av detta slag är särskilt angeläget
all de döraande uppgifterna anförtros elt högt kvalificerat organ sora är väl
skickat för de specieUa uppgifter del här gäUer och sora kan

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 67

väntas
tillvinna sig auktoritet och förtroende hos alla berörda parter. Till denna
fråga får jag anledning återkomraa i det följande.

En
tredje invändning, som vid remissbehandlingen har framförts mot tanken atl nu
genomföra en näringsrätlslig lagstiftning, går ut på alt delta skulle vara
ägnat all försvåra gemensamraa nordiska lösningar i arbetet med översyn av
generalklausulerna inom civilrätten. Med anledning härav vill jag först
framhålla att det f. n. inte råder nordisk rättslikhet på näringsrätlens
område. Olikheter finns också på här aktuella oraråden raellan olika nordiska
länders civilrätlsliga lagstiftning. Så t. ex. ger norsk rätt större raöjligheter
än svensk atl järaka eller ogiltigförklara otillbörliga avtalsvillkor.
Emellertid finns det enligt min raening med hänsyn till de direktiv sora har läranats
för del pågående samnordiska utredningsarbetet rörande de förmögenhetsrältsliga
generalklausulerna anledning räkna med alt blivande förslag lill revision av
dessa klausuler i alla de nordiska länderna koraraer att gå i en riktning som
harmonierar väl med de värderingar som avses ligga tUl grand för den nu
aktuella svenska lagstiftningen.

6.2
Huvuddragen av lagstiftningen

I
enlighet med vad jag har sagt i det föregående bör den nya lagstiftningen
byggas upp kring en generalklausul, som ger samhällsorganen raöjlighet alt
ingripa med förbud mol otillbörliga avtalsvillkor. Härvid inställer sig till en
början frågan hur lagens tillämpningsorarå-d e bör avgränsas.

I
proraeraorian förordas att lagen tar sikte på köp av varor och tjänster eller
upplåtelse av nyttjanderätt till lösöre sora den stora allraän-helen, dvs.
konsumenterna, ingår med näringsidkare. En sådan avgränsning av
tillämpningsområdet har godtagils av flertalet reraissinstanser. I några
yttranden hävdas emellertid att lagen i princip bör omfatta alla de fall då en
avtalspart söker utverka villkor som är otUlbörliga mot den andra parten.
Härvid påpekas bl. a. att raan, i varje fall utanför privatkonsuralionens oraråde,
kan tänka sig situationer där det är köparen och inte säljaren som är den
starkare parten och sora därför kan diktera avtalets innehåU.

Den
i proraeraorian föreslagna avgränsningen innebär att såväl avtal raellan
privatpersoner sora avtal näringsidkare eraellan läranas utanför raen givetvis
också alt privatpersoners försäljningserbjudanden lill näringsidkare undantas.
Som jag inledningsvis har framhållit är det i första hand behovet av ett
förstärkt rättsskydd för konsuraentema sora raotiverar en lagstiftning av den
art det här gäller och sora gör det angeläget att lagstiftningsåtgärder vidtas
ulan tidsutdräkt. Det är med andra ord sociala skyddssynpunkter sora frärast skaU
tillgodoses. Ett skyddsbehov av social karaktär föreligger framför allt på de oraråden
där forraulär-

5t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop,
1971:15 68

rätlen
vunnit stor utbredning och där den ena parlen i kraft av sin ekonomiska
överlägsenhet kunnat genomdriva för honom särskUl förmånliga villkor på den
andra partens bekostnad med påföljd att den balans mellan parterna som närings-
och avtalsfriheten förutsätter har rubbats. En lagstiftning sora syftar lill
inskränkningar i denna frihet bör inle sträcka sig längre än sora är nödvändigt
för all den rubbade balansen skall återställas. Med den utgångspunkten anser
jag att det vid sidan av korrektiv sora bl. a. förraögenhetsrällsliga
generalklausuler kan erbjuda inle är behövligt alt raed stöd av en näringsrältslig
förbudslagstiftning ingripa mot avtal som ingås mellan privatpersoner eller raot
försäljningserbjudanden sora privatpersoner läranar näringsidkare. När det
återigen gäller köpeavtal sora ingås mellan näringsidkare skall det inle
bestridas att formulärrätlen korarait all spela en viss roll och atl det kan förekoraraa
missbruk av avtalsfriheten i fall då den ena partens ekonomiska underlägsenhet
avsevärt försvårar för honora all hävda sina intressen. Till skUlnad från konsuraenterna
varmed jag här åsyftar enskilda medborgare i deras egenskap av privatpersoner
har emellertid näringsidkarna vissa möjligheter alt utan hjälp av
lagstiftning komma lill rätta med probleraen. Flertalet näringsidkare är eller
kan bli anslutna till organisationer raed direkt uppgift alt bevaka raedlemraar-nas
intressen i bl. a. nu aktuella hänseenden. En företagare sora skall göra inköp
eller ingå andra avtal i oeh för den egna rörelsen har därför i realiteten
större raöjligheter än den enskUde konsuraenlen all påverka avtalsvillkoren.
Detta gäller även i fall då del rör sig ora en hantverkare, lantbrukare eller
annan näringsidkare raed begränsade ekonoraiska resurser. Härtill koraraer all
en företagare normalt har större förutsättningar alt överblicka innebörden och
konsekvenserna av de avtal han ingår i och för sin näringsverksarahel, där han
besitter yrkeskunskap, än den enskilde konsumenten har när det gäller inköp
som han gör för sin privata konsumtion. Det sagda gäller vare sig förelagaren
uppträder sora säljare eller sora köpare.

Man
bör också hålla i minnet all den tilltänkta lagstiftningen utgör en nyhet i
svensk rätt och att redan detta är ett skäl för att till en början begränsa tillärapningsorarådet
till de oraråden där ett klart dokuraenteral skyddsbehov föreligger. Jag vill eraeUertid
inte utesluta att det kan bli anledning ta upp frågan ora en utvidgning av tillärapningsorarådet
till förnyad prövning, sedan den nya lagen varit i kraft någon tid och en bedöraning
av frågan kan göras i belysning av vunna erfarenheter.

I
enlighet med det anförda biträder jag i princip det i proraeraorian fraralagda
förslaget all den nya lagen görs tilläraplig endasl på sådana villkor sora
ingår i näringsidkares försäljningserbjudanden till konsumenter. Till frågan
hur denna avgränsning bör närraare återspeglas i lagtexten ålerkoraraer jag i specialraotiveringen.

Enligt
proraeraorian skall den nya lagen inte gälla i fråga ora köp

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 69

av
fast egendora eller upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendora.
Hyresgästernas riksförbund har hävdat, alt det på hyresorarådet finns behov av
åtgärder av det slag som förordas i proraeraorian. Det synes dock vara
förbundets raening atl frågan bör lösas inora raraen för hyreslagstiftningen.
Enligt rain raening bör den av förbundet väckta frågan inle behandlas i
förevarande sararaanhang. Jag vUl sålunda godta förslagel, alt den nu aktuella
lagen inle skall gälla såvitt avser fast egendora.

I proraeraorian föreslås
vidare den begränsningen av lagens lill-lämpningsområde att verksamhet vUken
står under tiUsyn av bank- eller försäkringsinspeklionen skall undantas. Förslaget
har godtagits av de flesta av de remissinstanser sora har yttrat sig i frågan,
däribland bankinspektionen resp. försäkringsinspeklionen. I elt par reraissyltranden
har emellertid hävdals att lagen bör vara tilläraplig för sådan verksarahet. Därvid
har särskilt frarahållits, alt lagen ora otillbörlig raarknadsföring och
konkurrensbegränsningslagen gäller också inora bank- och försäkringsväsendets
områden.

Enligt bank- och försäkringsförfattningarna
är de speciellt inrättade tillsynsmyndigheterna behöriga all granska och raeddela
föreskrifter ora innehållet i avlalsforraulär som används i bankernas resp.
försäkringsbolagens förbindelser raed allraänhelen. Sådan granskning sker
också f. n. i viss utsträckning. I det avseendet råder en skillnad raot vad sora
är fallet i fråga ora bankernas oeh försäkringsbolagens reklara och andra raarknadsföringsåtgärder
och vad sora gäller beträffande konkurrensbegränsning inora dessa verksarahetsoraråden.
Jag anser del naturligt all behovet av kontroll- och övervakningsraöjligheter
när det gäUer villkoren i de avtal sora banker och försäkringsbolag erbjuder
allmänheten också i fortsättningen anförtros de särskilda inspeklionsrayndigheler-na.
Jag vill inle utesluta att den granskningsverksarahet sora nu sker kan behöva
byggas ut och intensifieras. Bankinspektionen har i sill remissyttrande också
förklarat sig ämna öka sin aktivitet på detta område, och så kan inora ramen
för nuvarande lagstiftning ske också i fråga om försäkringsinspeklionens
motsvarande verksamhet. Vad särskilt gäller bankverksamheten raåste också
beaktas det intresse sora de penningvårdande rayndigheterna kan ha all kunna
anlägga speciella penningpolitiska aspekter på villkoren för bankernas kreditgivnings-verksarahet.

En
svaghet i del nuvarande systerael när det gäller villkorsövervakningen på
bank- och försäkringsområdena är all inspektionsmyndigheterna inle har några Ivångsraedel
lUl sitt förfogande. Hittillsvarande erfarenheter visar eraeUertid alt banker
och försäkringsbolag lojalt följer de anvisningar som läranas dem av inspektionsmyndigheterna.
Skulle utvecklingen i framtiden göra det påkallat att samhället får starkare
maktmedel till sitt förfogande synes del med hänsyn lill vad

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 70

jag
tidigare har anfört i varje fall ligga närmast till hands atl problemet blir
löst inora ramen för del nuvarande inspeklionssysleraet.

I
enlighet raed nu anförda synpunkter ansluter jag mig tUl förslaget all bank-
och försäkringsverksamhet undantas från den nya lagens lill-lärapningsoraråde.

En
föratsättning för alt en näringsidkare skall kunna förbjudas alt framdeles
begära tillämpning av visst avtalsvUlkor skall enligt departeraentsproraemorian
vara all villkoret är otillbörligt. I själva lagförslaget talas om "vUlkor
sora med hänsyn tUl vederlaget och övriga omständigheter måste anses otillbörligen
gynna näringsidkaren". I proraeraorian anges som karakteristiskt för
vissa formulärvillkor, att de i större eller raindre utsträckning berövar konsuraenlen
de rättigheter sora lillkoramer honora enligt gällande dispositiva rättsregler.
Sådana viUkor raåste enligt proraeraorian ofta anses otillfaörUga, ora de
innebär alt konsumenten till skillnad från näringsidkaren blir bunden i olika
hänseenden eller att näringsidkaren ensidigt tillförs vissa rättigheter samtidigt
som konsumenten belastas med diverse förpliktelser.

I
anslulning lill dessa allmänna uttalanden görs i proraeraorian en genoragång
och en värdering av elt antal ofta förekoraraande forraulär-vUlkor. Fraraställningen
ulraynnar i vissa bedöraningar rörande tiUbörligheten av dessa villkor. Jag
har i det föregående utförligt redogjort för innehållet i proraeraorian i denna
del och hänvisar till denna redogörelse.

De
uttalanden i promemorian som är av principiell natur och inle har anknytning lill
specificerade typer av avtalsvillkor har inte rönt någon gensaga under reraissbehandlingen.
Bedömningen i proraeraorian av enskUda villkor har däreraot föranlett kritik
från två delvis skUda utgångspunkter. Vissa reraissinstanser anser alt
uttalandena i proraeraorian är alltför vaga eller allraänt hållna och därigenora
inte ägnade alt ge tillräcklig vägledning för generalklausulens fraratida
tillämpning. I ålskil-liga yttranden åter hävdas att de bedömningar sora görs
vilar på osäker grand och därraed blivit för kategoriska. I dessa yttranden
betonas att ett avtal är ägnat att inge betänkligheter fraraför allt i de fall
då avtalet sora helhet ensidigt gynnar säljaren-näringsidkaren och att således
värderingen av de enskilda avtalsvUlkoren raåste ske med utgångspunkt i en
samlad bedöraning av partemas saratUga rättigheter och skyldigheter. Det
framhålls särskilt att prissättningen kan spela en avgörande roll vid bedöraningen
av övriga avtalsvillkor och all bedöraningen kan variera från en bransch till
en annan och även i övrigt måste göras under hänsynslagande lill saratliga de
omständigheter under vilka avtalet ingås. Synpunkter av detta slag framförs av
bl. a. köplagssakkunniga, som uttalar att det visserligen ibland kan vara raöjligt
atl ora en klausul fälla det oradömet att den alllid eller så gott sora alltid
är otillbörlig. I allraänhel ligger del dock enligt de sakkunniga inle lUl på
det sättet, efter-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 71

som
klausulen måste ses i sitt samraanhang och bedömas med hänsyn till de skiftande
förhållandena.

För egen del kan jag till
en början insläraraa i de allraänna synpunkter sora har korarait till ullryck
i promemorian och under reraissbehandlingen. Elt avtalsvillkor får typiskt
sett anses som otiUbörligt mot konsumenten, om del med avvikelse från gällande disposiliva
rättsregler ger näringsidkaren en förraån eller berövar konsuraenlen en
rättighet och därigenom åsladkoraraer en sådan snedbelastning i fråga ora parternas
rättigheter och skyldigheter enligt avtalet, alt en genorasnittligl sett riralig
balans raellan parterna inle längre är för handen. Del blir fråga om en tolalbedömning
av avtalets verkningar för avtalsparterna, vid vilken såväl priset som övriga
avtalsvillkor måste tas i betraktande. Del är härvid atl märka, all ell enskUl
villkor, som sett isolerat kan synas vara mycket ofördelaktigt för
konsumenten, likväl kan böra godtas raed hänsyn till all denne genora övriga
villkor beretts förraåner sora kan anses återställa balansen mellan parterna. I
det sararaanhangel bör särskilt understrykas vad sora i proraeraorian uttalas därora
att den nya lagstiftningen inle skall kunna användas som elt instrament för
priskontroll raen atl å andra sidan bedöraningen av övriga villkor raåste ske
under hänsynstagande till vederlagets storlek.

De rätlslillärapande rayndigheternas
bedöraning skall alltså ske raed utgångspunkt i en jämförelse raed de
verkningar sora skulle följa av gällande rättsregler, frärast då köplagens disposiliva
bestämmelser. När del gäller alt bedöraa hur stora avvikelser från dessa regler
sora skall tolereras har raan givetvis att beakta i vad raån de aktuella
rättsreglerna verkligen återspeglar det rättstillstånd sora under rådande sarahäUsför-hållanden
anses önskvärt.

Den värdering av olika
avtalsvillkor sora gjorts i promemorian har skett utan anknytning till konkreta
försäljningserbjudanden och ulan möjlighet att la hänsyn till mångfalden av
tänkbara variationer i fråga ora olika villkorskombinationer och prisnivåer
eller till de omständigheter i övrigt under vilka erbjudandena lämnas. En
sådan värdering kan enligt min mening inte tjäna syftet atl ge bestämda delaljanvisningai'
för ora eller när ett visst vUlkor skaU bedöraas sora otUlbörligl. Preciserade
anvisningar skulle i själva verket kunna äventyra möjligheterna för de lagtiUämpande
rayndigheterna att förverkliga lagstiftarens intentioner. Som har påpekats i
flera remissyttranden måste del ske en tolalbedömning av standardkontraktets
rättsverkningar och ekonoraiska konsekvenser. Men dessa är i sin tur i avsevärd
raån betingade av faktorer som inle kan överblickas på förhand. Förhållandena
på raarknaden undergår kontinuerliga förändringar, sora kan föranleda
näringsidkarna atl i sina avlalsforraulär föra in nya eller avlägsna äldre
villkor, något som i sin tur kan på ett avgörande sätt rubba förutsättningarna
för en villkorsvärdering sora har gjorts från andra utgångs-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 72

punkter.
Bestärada och detaljerade motivutlalanden från lagstiftarens sida kan under
sådana förhållanden korama all styra utvecklingen i en annan riktning än sora
varit åsyftad och därigenora motverka sitt ändamål.

Jag
anser mig varken kunna eller böra här la ställning i detalj lill alla de
uttalanden ora olika villkor eller villkorslyper sora har gjorts i proraeraorian
eller tUl den kritik av dessa uttalanden sora har förts frara under
remissbehandlingen. I allt väsentligt delar jag emellertid de allraänna
värderingar som ligger lill grund för bedömningarna i departemenlsproraeraorian.
För en del uppenbara fall är del också möjligt all ulan reservationer bekräfta
de slutsatser man komrait till i promemorian. Sålunda är det t. ex. tydligt
att elt vUlkor, varigenom säljaren bereds en lill liden obegränsad acceptfrisl
och således köparen hålls ensidigt bunden vid sitt anbud under obegränsad tid
alllid är alt anse sora otUlbörUgt. Delsamma gäller i fråga ora användandet av
klausulen "i befintligt skick" vid försäljning av fabriksnya varor. S.
k. garantiutfäslelser sora inle ger köparen någon sora helst rätt att häva
köpet på grand av fel i godset måste också anses otUlbörliga, även ora de ger
köparen en vidsträckt rätt att få felet avhjälpt och även ora denna rält kan
göras gällande under en tid sora överstiger den ettåriga preskriptionslid för
talan raed anledning av fel i godset som köplagen föreskriver. I än högre grad
gäller delta omdöme i fråga om klausuler som innebär att det är säljaren
eller eventuellt fabrikanten resp. dennes generalagent som ensidigt avgör
huruvida fel i godset föreligger eller om ett uppkomraet fel beror på försuraraelse
från köparens sida. Ell "force-raajeure"-vUlkor sora ger säljaren rält
att under obeslärad tid uppskjuta fullgörandet av sin leveransskyldighel på
grund av omständigheter sora ligger ulora hans kontroll måste också genomgående
betecknas som otillbörligt mot konsuraenlen. Pä sarama sätt har raan
otvivelaktigt all bedöma en prishöjningsklausul, sora innebär att säljaren kan
ensidigt höja det avtalade priset under hänvisning till vilka sora helst orasländigheier
inom eller utom hans kontroll.

Denna korta exemplifiering
ger emellertid inte något besked om hur vUlkorsbedömningen skall ulfalla, när
villkor av nu angivet slag underkastats modifikationer tiU konsumenternas
förmån eller med andra ord hur långtgående modifikationer i den riktningen som
bör krävas för att vUlkoren skall kunna godtas. Av skäl som jag tidigare har anfört
är del inte heller möjligt att på förhand ta ställning tUl dessa frågor. Endast
raed kännedom ora raarknadsförhållandena inora vederbörande bransch och hela
innehållet i aktuella kontraklsformulär är del t. ex. möjligt atl bedöma hur
lång acceptfrisl som det kan anses rimligt all säljaren förbehåller sig, under
vilka omständigheter köparen skall ha rätt all häva köpet på grund av fel i
godset, vUka förhållanden säljaren skall kunna åberopa som grund för höjning av
det avtalade priset osv. Frå-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 73

gor
av denna art måste därför överläranas ål de rätlstillärapande organen all
besvara ora och när avtalsformulär koraraer under deras prövning.

Vad
jag nu sagt innebär inle att det dömande organet skall gå in på en granskning
av individuella avtal. Dess uppgift är att göra en bedömning av om elt villkor
typiskt sett är otillbörligt gentemot konsumenterna sedda som ell kollekliv.
Del är en sådan lypbedöraning som måste ligga lill grund för varje konkret förbudsbeslul.
Hur generell bedömningen kan göras beror på omständigheterna.

Den nu förda diskussionen ora
innebörden av otUlbörlighetsrekvisi-let har avsett en bedömning av avtalsvUlkoren
med avseende på deras sakliga innehåll och de rättsverkningar som de är avsedda
atl raedföra. Del finns eraeUertid en annan betydelsefull aspekt på de viUkor sora
brukar las upp i slandardkontraklen. Det är inte alldeles ovanligt alt ett
villkor, raot vilket det från sakliga synpunkter kanske inte finns anledning
till någon erinran, utformas på ett sätt sora är ägnat att vUse-leda konsuraenlen
rörande villkorels faktiska innebörd utan alt det dock är fråga om något
bedrägligt förfarande från näringsidkarens sida. Omständigheter av detta slag
bör kunna medföra att elt avtalsvUlkor stäraplas sora otillbörligt oeh
föranleda förbud enligt den nya lagen. För alt åskådliggöra det sagda vill jag sora
exempel ta del faUet atl en vara säljs "i befintligt skick". Enligt
gällande rält har säljaren trots klausulen ett visst ansvar för varans
beskaffenhet. Den sora inle är juridiskt kunnig uppfattar emellertid lätt
klausulen såsom en praktiskt taget total friskrivning från säljarens sida,
såvida inte innebörden av klausulen närraare preciseras i avtalet. En sådan raissuppfattning
kan leda till att köparen-konsumenten avstår från att genomdriva anspråk på
grund av avtalet som i och för sig är välgrundade.

Slutiigen vill jag något
beröra en närliggande typ av avtalsvillkor, som visserligen inle kan sägas vara
otillbörliga på grund av sitt innehåll eller på grund av all de utformats på
ett sätt som vilseleder konsuraenlen i fråga om den sakUga innebörden men som
genom del sätt på vilket de presenteras för konsumenten är ägnade att inge honora
en felaktig föreställning ora elt särskilt fördelaktigt erbjudande och av den
anledningen framstår som otUlbörliga. Jag tänker här närmast på de s. k. garantier
sora ofta utställs till köpare av vissa kapitalvaror, såsora bilar, kameror,
klockor, hushållsmaskiner o. d. I vidsträckt omfattning innebär dessa garantier
sådana inskränkningar i vissa av de förpliktelser som åvUar säljaren enligt
köplagen, att konsumenten totalt sett i själva verket får sin ställning
försämrad. Genora all vUlkor av detta slag presenteras sora förmånliga
garantierbjudanden väcker de emellertid hos konsumenten föreställningen om
särskilt långtgående åtaganden från säljarens sida. Även när det gäller villkor
av annat slag kan det länkas att de presenteras i former som på detta sätt
vilseleder konsuraenlen i fråga om för-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 74

säljningserbjudandels
värde och på den grand bör bedöraas sora otillbörliga. Vilseledande eller
oklar presentation av avtalsvUlkor orafattas i och för sig av raarknadsföringslagen.
Men presentationen och det sätt på vUkel vUlkoret är ägnat att uppfattas kan
öva inflytande även vid den bedömning som skall ske enligt den nu föreslagna
lagen. Det får ankomma på de tUlärapande myndigheterna att i det särskUda
fallet avgöra om ingripande skall ske raed stöd av raarknadsföringslagen eller
den nu aktuella lagen.

Vad
jag hittills har sagt angående otillbörlighelsbedöraningen har i första hand
avsett sådana konsumentköp av raer alldaglig art sora sker enligt forraulärrättens
standardkontrakt. Det kan eraeUertid också inträffa att konsumenter köper
kapitalvaror under mera särpräglade förhållanden. Sådana avtal har ofta inle sarama
karaktär av masstransak-tioner som normala konsumentköp, och köparna har i
dessa mera speciella fall väsentligt större möjligheter alt inverka på
avtalens utformning. Behovet av skydd för konsumenterna är därför inle lika
framträdande i dessa situationer. Men även i dessa faU kan situationen vara
sådan att konsuraenterna är i elt klart underläge i förhållande lill säljarna.
På sätt sora har föratsatts i proraeraorian bör därför den nya lagen i princip
kunna tiUärapas också i fall av denna art.

Jag vill i detta saramanhang
även beröra vad sora i något remissyttrande har betecknats som "agreed documents"
dvs. avtalsformulär som har lillkorarail efter förhandlingar mellan berörda
parters organisationer. Eftersom det ännu inte finns något
organisationsväsende i egentlig mening på konsuraentsidan, lorde sådana avtalsviUkor
f. n. vara en okänd företeelse i vårt land såvitt gäller sådana avtal mellan
näringsidkare och konsuraenter sora skall orafallas av den nya lagstiftningen.
Men i den raån sådana "agreed docuraenls" fraradeles koraraer tiU
stånd på det nu aktuella orarådet, finns det givetvis anledning räkna med atl
de överenskomna avtalsviUkoren i stort sett kommer att återspegla en riralig
avvägning raellan avtalsparternas berättigade intressen. Del kan dock inle
uteslutas all i något fall en efterföljande objektiv granskning av ell avlalsforraulär
som lillkorarail efter förhandlingar av detta slag ger vid handen all elt
visst vUlkor visat sig leda lUl sådana praktiska konsekvenser atl villkoret bör
stäraplas som otillbörligt. Det måste också beaktas alt förhållandena på raarknaden
ständigt förändras och atl sådana förändringar kan föranleda att vad sora vid
en viss tidpunkt bedörats representera en välbalanserad avvägning av parternas
rättigheter och skyldigheter senare bör bedömas på elt annat sätt. Den nya
lagen bör av dessa skäl ge möjlighet att ingripa också mol villkor i "agreed
docuraenls".

Det
nu sagda gäller i princip också vUlkor sora lillkoramit efter sådana i det
föregående berörda överläggningar ora utforraningen av slandardvUlkor sora konsumenlorabudsraannen
eventuellt liUsara-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 75

raans
med särskilda företrädare för konsumentintressen kan koraraa att föra raed
representanter för näringslivet. EraeUertid får raan ulgå från att konsuraenlorabudsraannen
inte koraraer att genom förbudstalan ingripa raot villkor sora han själv
medverkat till, såvida inte väsentligt ändrade förhållanden inträtt eller andra
särskilda skäl föreligger. Ett sådant ingripande lär under alla förhållanden koraraa
all föregås av nya överläggningar av liknande art. Eflersora sådana
överläggningar i flertalet fall kan väntas leda till inforraella uppgörelser,
torde möjligheterna atl ingripa i hithörande fall få begränsad praktisk
betydelse.

Sora jag tidigare har närant
skaU i överensstämmelse med vad sora har föreslagils i departeraentsproraeraorian
en näringsidkare som läranar konsuraenterna försäljningserbjudande på villkor sora
är atl anse som otillbörligt kunna drabbas av förbud mot fortsaltan-vändning av
villkoret. Enligt promemorieförslaget skall sådant förbud norraalt förenas raed
vi t e. I dessa hänseenden överensstäraraer förslaget i princip raed vad sora
för raotsvarande fall gäller enligt raarknadsföringslagen. Del har allraänl
godtagils av reraissinslanserna och även jag biträder förslagel i denna del.

Till
frågan om den närmare utforraningen av generalklausulen med avseende på den
sakliga räckvidden av förbuden i de enskUda fallen återkommer jag i specialmotiveringen.

En
betydelsefull fråga, sora har föranlett meningsskiljaktigheter under
remissbehandlingen, är vilka myndigheter sora skall handha tUlärapningen av
den nya lagstiftningen. I departemenlsproraeraorian förordas i det avseendet sararaa
lösning som i marknadsföringslagen. Förslagel innebär således, att förbud raed
stöd av generalklausulen skall meddelas av marknadsrådel som första och enda
instans, att konsuraenlorabudsraannen får lill uppgift alt övervaka marknaden
och att föra talan om förbud enligt generalklausulen inför raarknadsrådet, att konsumentombudsraannen
i fall sora inte är av större vikt skall kunna raeddela förbudsföreläggande
vars godkännande av vederbörande näringsidkare förlänar föreläggandet samma
verkan som ett av marknadsrådel raeddelat förbud, samt alt vid överträdelse av
förbud eller godkänt förbudsföreläggande sora förenats med vite frågan om utdömande
av vitet avgöres av allmän domstol på talan av allmän åklagare.

Såvitt
gäller konsumentombudsmannens befattning med frågor om otillbörliga avtalsviUkor
och raed raål eller ärenden enligt den nya lagen har promemorieförslaget i
huvudsak vunnit remissinstansernas gillande. En remissinstans anser emeUertid, atl
frågor om avtalsviUkor alltid är av stor vikt och därför inte bör kunna avgöras
genom förbudsföreläggande. För rain del anser jag alt det särskilt i sådana fall
när ett formulärvUlkor tidigare har stämplats som otillböriigl bör vara möjligt
att använda förbudsföreläggande mot näringsidkare som inle berörs av tidigare raeddelat
förbud. Jag vill även i övrigt biträda för-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 76

slaget
i vad del rör konsumentorabudsmannens befattning med de aktuella frågorna.
Detsamma gäller förslaget alt frågor ora uldöraande av förelagt vite skall
handläggas av allmän domstol.

Meningarna
har varit mera delade när det gäller frågan om marknadsrådels befattning med
den nya lagstiftningen. Majoriteten av remissinstanserna har godtagit promeraorieförslaget.
Vissa reraissinstanser hävdar emellertid att de dömande funktionerna bör
anförtros allmän domstol raed bibehållande av den vanliga instansordningen. I
andra hand kräver dessa remissinstanser att marknadsrådels beslut skall kunna
överklagas i högsta domstolen. Kravet på elt flerinstanssyslem har motiverats
främst från rättssäkerhetssynpunkt.

Med
hänsyn till den stora betydelse för rättsbUdningen på förevarande område sora
de rättstUlämpande myndigheterna koraraer atl få enligt den nya lagstiftningen
är del enligt rain mening av största vikt, inle minst från
rättssäkerhetssynpunkt, atl lagtillämpningen anförtros organ raed framträdande
sakkunskap på ifrågavarande rältsoraråde. Del är också angelägel alt den
dömande myndigheten ges en sådan sammansättning att den kan förväntas tUlvinna
sig auktoritet och förtroende hos de båda huvudgrupper av intressenter som
berörs av den nya lagstiftningen, dvs. konsumenter oeh näringsidkare. Dessa
önskemål tillgodoses bäst genora att företrädare för de båda intressegrupperna
får säte i del döraande organet. En direkt intresserepresentation av detta slag
är fräraraande för det aUraänna domstolsväsendet. Rättegångsbalkens
förfaranderegler lämpar sig inle heller väl på förevarande oraråde, där friare
handläggningsformer kan väntas i avsevärd raån befräraja en allsidig prövning
och en för alla parter önskvärd snabbhet i förfarandet. Dessa omständigheter
talar för att lagliUärapningen bör anförtros raarknadsrådet där konsumenter
och näringsidkare redan är representerade. Förfarandereglerna enligt lagen om
marknadsråd synes ge tillräckligt utrymme för önskvärd flexibilitet oeh
snabbhet i handläggningen. Av stor betydelse är också det samband som enligt
vad jag tidigare har påpekat i vissa fall råder mellan frågor om otillbörlig
marknadsföring och frågor om otUlbörliga avtalsvillkor. Endasl genom atl
anförtro tillämpningen av båda de aktuella lagarna ål samma rayndighel kan man
säkerställa konsekvens och enhetiighet i rältstill-lämpningen.

På
grundval av dessa överväganden har jag i likhet raed majoriteten av
remissinstanserna stannat för att den dömande funktionen enligt den nya lagen
bör tUläggas marknadsrådet. Kvar står emeUertid frågan om rådel bör vara enda
instans eller om dess avgöranden enligt generalklausulen skall kunna
överklagas.

Jag
har redan framhållit det angelägna i alt rättsbildningen på fö-revarande oraråde
sker under direkt .raedverkan av företrädare för konsumenter och
näringsidkare. Det önskemålet skulle inte bli liU-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 77

godoselt
i full utsträckning, om man ger parterna möjlighet att föra talan mot raarknadsrådels
beslut i högsta doraslolen. Med den sararaansättning raarknadsrådet har finns
det anledning att ulgå från att man skall få en i del slag av ärenden det här
är fråga om så kvalificerad och auktoritativ bedöraning sora det rimligen går
att åstadkomma. Ell system med raarknadsrådet sora enda döraande instans gav
inte upphov lill betänkligheter hos riksdagsraajorileten vid införande av raarknadsföringslagen
(se prop. 1970: 57 s. 162 och 3LU 45 s. 90). Det finns enligt min mening inte
anledning lill annan bedömning av rällssäkerhelsfrågan i del nu aktuella sararaanhangel.
Med hänsyn till sambandet raellan lagstiftningen ora raarknadsföring och
lagstiftningen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor är det angeläget att de
båda lagarna i förevarande hänseende utforraas på sararaa sätt. Det skulle te
sig egendoraligt ora raarknadsrådet fick en raindre fraraskjuten ställning
enligt den nu aktuella lagen än enligt raarknadsföringslagen. Jag biträder
därför förslaget alt raarknadsrådet skall vara enda instans för prövning av raål
enligt generalklausulen i den nya lagen.

I fråga om förfarandet vid
prövning av frågor ora förbud mot OtUlbörliga avtalsvillkor innebär proraeraorieförslaget
atl i allt väsentligt sarama regler skall gälla som vid prövning av ärenden om
förbud enligt generalklausulen i lagen om otillbörlig marknadsföring. Förslagel
innebär i huvudsak följande. Ansökan om förbud skall i första hand göras av konsuraenlorabudsraannen.
Beslutar denne i visst fall all inle ansöka om förbud, kan sådan ansökan göras
av sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare. Beslut raed
anledning av förbudsansökan utgör inte hinder atl frågan prövas på nytt när
ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder del. Motsvarande
skall gälla i fråga ora oraprövning av fråga sora avgjorts genora alt ett av
konsumentombudsmannen meddelat förbudsföreläggande har godkänts. Föreligger
särskilda skäl kan raarknadsrådet meddela interimistiskt vitesförbud. Talan
vid allmän domstol om utdömande av vite skall föras av åklagare. Sådan lalan
får väckas endasl efter anraälan av konsumentombudsmannen eller av annan sora
hos marknadsrådel har ansökt ora förbudet.

Under reraissbehandlingen
har promeraorieförslagels regler i fråga om förfarandet i huvudsak fått ell
positivt mottagande. Vissa förslag lill ändringar framförs emellertid. Från
näringslivels sida ifrågasätts sålunda om inte förhandlingar för all få till
stånd en frivUlig uppgörelse bör kunna ske inför raarknadsrådet. Vidare
förordas att en näringsidkare skall kunna föra fastsläUelsetalan om alt ett av
honora använt avtalsvillkor inte är otUlbörligl. Del föreslås också att beslut
med anledning av sådan talan liksora beslut, varigenom förbudstalan ogillas,
skall kunna ändras bara om nya omständigheter har inträffat.

För
egen del anser jag i likhet med majoriteten av remissinstanserna

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 78

alt
reglerna om förfarandet i ärenden enligt raarknadsföringslagen i sina huvuddrag
är väl lärapade också för ärenden enligt den nu aktuella lagen. Beträffande de
önskeraål om. avvikelser från dessa regler som har förts frara under reraissbehandlingen
vill jag anföra följande.

Som jag tidigare har
framhållit skall konsuraenlorabudsraannen i första hand försöka få tUl stånd
rättelse på frivUlig väg. Hans verksarahet bör inle begränsas lill alt avse
undanröjande av enskilda avtalsvillkor, vilka är alt anse sora otUlbörliga.
Han bör utnyttja raöjlighelema att inleda brett upplagda överläggningar raed
representanter för näringslivet i syfte atl genora frivilliga uppgörelser få lill
stånd en utforraning av forraulärrälten sora innefattar en för både konsuraenter
och näringsidkare godtagbar avvägning av de motstående inti-essena. Bedrivs konsuraentorabudsraannens
verksamhet på detta sätt synes del knappast finnas behov av särskilda regler om
förhandlingar inför raarknadsrådet i syfte alt få lill stånd frivilliga
uppgörelser. Några sådana regler har inle heller lagils upp i
marknadsföringslagen och jag kan inle finna några bärande skäl alt inom ramen
för elt i övrigl ensarlal syslera införa en annan ordning på det nu aktuella orarådet.
I praktiken lorde f. ö. ändamålet raed sådana förhandlingar inför raarknadsrådet
sora näringslivet åsyftar kunna tillgodoses utan alt man inför några särskilda
regler härora. Jag förutsätter näraligen atl konsuraenlorabudsraannen i de
undantagsfall, då hans motpart först under förhandlingarna i marknadsrådet
förklarar sig beredd alt godta konsuraentorabudsraannens ståndpunkt, låter sig
nöja därmed och återkallar sin lalan. I de fall då konsuraenlombudsmannen
väckt en förbudsialan i direkt avsikt atl få lill stånd ell auktoritativt
principavgörande bör motpartens ståndpunkt dock inle tillmätas avgörande
betydelse. Motsvarande gäller i de fall där konsumentombudsmannen anser sig
inte kunna förlila sig på att hans motpart eller andra näringsidkare i sarama
bransch koramer atl lojall foga sig efter en frivillig uppgörelse.

På
nu anförda skäl anser jag det inte nödvändigt eller ens lämpligt att särskilda
föreskrifter meddelas om förhandlingar inför marknadsrådet raed syfte atl få lill
stånd frivUliga uppgörelser.

Önskemålet från näringsidkarnas
sida all kunna på förhand få elt auktoritativt besked om elt visst
avtalsvillkor är otillbörligt eller inle är i och för sig förståeligt. I
princip skulle detta behov kunna tUlgodoses på två sätt, näraligen genom alt
näringsidkare ges möjUghet atl föra sådan fastslällelsetalan som åsyftas i
näringslivets remissyttrande eller genom alt konsuraenlorabudsraannen tilläggs
befogenhet atl ge bindande förhandsbesked ora alt han inle avser att föra
förbudstalan med avseende på ell honora underställt avtalsvillkor.

Jag
vill lill en början erinra om att ingen av dessa möjligheter står öppen enligt
marknadsföringslagen, när det gäller planerade reklam-eller andra
marknadsföringsåtgärder (frågan ora förhandsbesked av kon-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 79

sumentombudsmannen
diskuterades i prop. 1970: 58 s. 16). Detta gäller trots alt kostnaderna för
en brett upplagd reklamkarapanj ofta är. betydande och all ett förbud raot en
redan påbörjad karapanj därför kan leda till avsevärda förluster för
vederbörande näringsidkare. På det nu aktuella orarådet lorde de ekonoraiska
konsekvenserna av ett förbud i regel vara mindre kännbara, och behovet av alt
kunna få förhands-godkännande framträder därför mindre starkt. Redan dessa
förhållanden talar mot att man här inför en ordning som saknar motsvarighet på raarknadsföringens
oraråde. För denna ståndpunkt talar också det nära saraband sora enligt vad jag
tidigare har påpekat i vissa fall råder raellan de båda lagarna och som raedför
att det ibland kan bli aktuellt att bedöraa elt avtalsvillkor enligt både raarknadsföringslagen
och den nya lagstiftningen. Det är elt självklart önskeraål all i sådana fall
ärendena enligt de båda lagarna så långt raöjligt handläggs enUgt samma förfaranderegler.

Nu
anförda synpunkter föranleder mig atl avvisa tanken på förhandsgranskning av
avtalsvillkor, vare sig i förra av en prövning av raarknadsrådet med anledning
av fastställelselalan från en näringsidkares sida eller i form av bindande
förhandsbesked från konsuraenlorabudsraannen.

Mitt
ställningslagande i denna fråga torde i praktiken inte få näran-värt ogynnsamma
konsekvenser för näringsidkarna. Av vad jag tidigare anfört rörande konsuraentorabudsraannens
verksamhet fraragår alt jag förutsätter all han skall vara beredd alt på
begäran ta upp diskussioner med företrädare för näringslivet ora lUlbörlighelen
av avtalsvUlkor sora näringsidkarna önskar tiUämpa. Även om de underhandsbesked
sora konsumentombudsmannen därvid lämnar inte blir på något sätt bindande för
honom, lär man kunna utgå från alt han knappast i något fall koramer alt frångå
sitt besked ulan all sådana ändrade förhållanden inträtt eller nya
omständigheter lillkorarail som rubbat föratsättningama för hans tidigare
ställningslagande. Genora konsultationer och överläggningar med konsumenlorabudsraannen
torde därför näringsidkarna i realiteten kunna nå väsentligen sararaa resultat
och sararaa raått av trygghet som en lagreglerad ordning om bindande
förhandsprövning av konsuraenlorabudsraannen eller raarknadsrådet skulle
innebära.

Det
råder enighet om alt det bör finnas möjligheter lill oraprövning av såväl raarknadsrådels
beslut raed anledning av en förbudslalan vare sig beslutet innebär ett förbud
eller talan har ogillats sora avgöranden vUka har forraen av godkänt
förbudsföreläggande. Förutsättningarna för en sådan oraprövning skall enligt promeraorieförslaget
vara desamma som har föreskrivits för motsvarande fall i marknadsföringslagen,
dvs. alt ändrade förhållanden har inträtt eller att annat särsldlt skäl
föranleder en omprövning. Från näringslivels sida har föreslagits att
möjligheterna att ompröva raarknadsrådels beslut att ogilla en för-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 80

budslalan
inskränks till all avse endast fall då nya orasländigheier har inträffat.
Enligt rain raening kan det eraeUertid inle helt uteslutas all en oraprövning
av rådets beslut framstår sora påkallad även i andra situationer. Jag anser
därför alt raöjlighelema lill oraprövning i den nu aktuella lagen bör vara desararaa
sorn enligt raarknadsföringslagen.

Slutligen bör här beröras elt
av näringsfrihelsrådel i dess reraissyltrande väckt förslag ora att lagen
(1956: 245) ora uppgiftsskyldighel rörande pris- och konkurrensförhållanden
utvidgas lill alt orafatla även sådana avtalsformulär på vilka den nya
lagstiftningen blir tillämplig. Syftet raed detta förslag är att skapa
garantier för att konsuraenlorabudsraannen får tillgång till de på raarknaden förekoraraande
avlalsforraulären.

Det är givelvis angelägel atl
inle avlalsforraulär raot vilkas innehåll del kan bli aktuellt all ingripa med slöd
av den nya lagen kan undanhållas konsumenlorabudsraannen i dennes övervakande verksarahet.
En förutsättning för all ingripande mot ell avlalsforraulär överhuvudtaget
skall kunna ske är eraeUertid i enlighet raed vad jag har sagt i det föregående
alt vederbörande näringsidkare faktiskt har riktat ell försäljningserbjudande
till åtminstone någon konsument och därraed påkaUat tillärapning av forraulärvillkoren.
Men det innebär all forrauläret åtrainstone i någon utsträckning har gjorts
känt. Några svårigheter för konsuraenlorabudsraannen alt i delta läge få
tillgång lill forrauläret torde knappast uppkorama. Jag anser därför atl del f.
n. inte föreligger något behov av särskilda regler om. uppgiftsskyldighel i
fråga ora avtalsformulär.

Som
har framhåUits under reraissbehandlingen kan det vara lämpligt att konsuraenlorabudsraannen
ges raöjlighet alt få biträde i sin ulred-ningsverksarahet av statens pris- och
karlellnärand. Besläramelse härom lorde kunna meddelas av Kungl. Maj:t.

Den nya lagen föranleder
vissa smärre ändringar av närmast teknisk natur i lagen ora raarknadsråd.
Härtill ålerkoraraer jag i specialraotiveringen, där jag också kommer att
behandla vissa delaljspörsraål rörande förfarandet vid handläggning av raål och
ärenden enligt den nya lagen ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor.

7.
Upprättade lagförslag

I
enlighet raed vad jag har anfört i del föregående har inom justiliedeparlemenlet
upprättats förslag till

1)
lag ora förbud raot
otillbörliga avtalsvillkor,

2)
lag om ändring i lagen (1970:
417) om raarknadsråd ra. ra. Förslagen torde få fogas lill statsrådsprotokollet
i delta ärende som

bUaga
2.

Rörande
de enskilda bestämraelserna i lagförslagen vill jag ytterligare anföra
följande.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 81

8.
Specialmotivering

8.1
Förslaget till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor

1
§

Denna
paragraf innehåller den i det föregående berörda generalklausulen.

Första
stycket

Sora
jag har anfört i den allmänna motiveringen skall den nya lagen vara tillämplig
i fråga om avtal som avser näringsidkares försäljning av varor eller
tillhandahållande av tjänster lill konsuraenl för privat konsuralion. I proraeraorieförslaget
har denna avgränsning av lillämp-ningsorarådet laglekniskt uttryckts genom atl
där talas ora erbjudande sora näringsidkare lämnar konsument atl förvärva vara
eller tjänst. Under remissbehandlingen har förslaget inle föranlett annan
erinran än alt del från vissa håll ifrågasatts om uttrycket konsument på elt tUlräckligt
lydUgl sätt anger den grupp adressater för erbjudandena sora del är fråga ora.

Jag är medveten om all
termen konsument är vag. Termen lorde emellertid i stort sett förmedla en
korrekt uppfattning om lagens innebörd och del är under alla förhåUanden svårt
all finna något bättre och mera precist uttryckssätt. För alt markera alt här
åsyftas en snävare begränsning av kretsen av adressater än sora ligger enbart
i begreppet konsument förordar jag emellertid atl lagtexten kompletteras med ell
rekvisit sora ryraraer en karaktäristik av den typ av avtal som lagen bör ta
sikte på. Lagen bör sålunda avse endast avtal om förvärv av vara eller tjänst
"för privat bruk".

Generalklausulen skall som
jag tidigare har nämnt medge ingripan

de raed förbud raot otillbörliga avtalsvillkor. I promemorieförsiaget

talas om "villkor som------- måste anses otillbörligen gynna nä

ringsidkaren ----- ". Enligt rain raening bör det komma tydligare

till
uttryck all lillbörlighetsbedömningen i första hand bör ske ur konsuraentens
synvinkel och raindre utifrån synpunkten i vad raån näringsidkaren drar fördel
av avtalsvillkoret. Jag förordar därför alt lagtexten järakas så att den i
stället i nära överensstämmelse raed uttrycks-saltet i 1 § raarknadsföringslagen
tar direkt sikte på villkor sora är otillbörligt raot konsuraenlen.

I näringslivels reraissyltrande
har förordats att förutsättningarna för ingripande raot elt avtalsvillkor
skärps genom alt i lagtexten anges att förbud skall kunna meddelas endast ora
villkoret är "uppenbart" otillbörligt. Sora skäl för ändringen
åberopas bl. a. all raan härigenora skulle uppnå överensslämraelse med vad sora
f. n. gäller enligt de förraögenhetsrällsliga generalklausulerna, enligt vUka
ett avtalsvillkor kan

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 82

jämkas
eller helt åsidosättas endast om dess tillämpning skulle vara uppenbart
otillbörlig.

Av skäl som jag har
utvecklat i det föregående anser jag det inte vara något oeftergivligt krav alt
det råder full överensstämmelse mellan de berörda civUrällsliga bestämmelserna
och den nu aktuella näringsrättsliga generalklausulen i fråga ora
förutsättningarna för reglernas tillärapning. Sakliga skäl talar i själva
verket mol alt en sådan överensslämraelse eftersträvas. Den hittillsvarande
tillärapningen av de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna har varit
restriktiv. Syftet raed den nu ifrågavarande lagstiftningen sträcker sig
längre. Avsikten är alt ingripande skall kunna ske även i fall sora med den
uttolkning domstolarna hittUls har gett de motsvarande civilrättsliga reglema
inte skulle omfattas av dessa. Del är angeläget atl denna skillnad markeras
redan i utforraningen av generalklausulen i den nya lagen och jag kan därför
inte biträda näringslivels förslag. Jag vill i sammanhanget erinra om att del i
direktiven för den nya utredningen för översyn av de förmögenhetsrältsliga
generalklausulerna klart utsagts att dessa bör få ett vidsträcktare
tillämpningsområde än de här f. n.

Enligt promemorieförslaget
skall bedömningen av ett viUkors tUlbör-lighel ske under hänsynstagande tiU
"vederlaget och övriga omständigheter". Syftet med del särskilda omnäranandet
av vederlaget är att markera å ena sidan alt generalklausulen inte skall kunna
användas i pris-kontrollerande syfte men å andra sidan också alt priset på
varan måste las i betraktande vid bedömningen av övriga villkor. Under reraissbehandlingen
har fraraförls önskemål om ett förtydligande av lagtexten på denna punkt så
att del angivna syftet framträder klarare. För egen del kan jag emellertid inle
finna något sådant förtydligande behövligt och jag anser därför all den i proraeraorian
föreslagna forraule-ringen bör godtas.

Enligt
vad jag har frarahållit i den allmänna raotiveringen skall den nya lagen i
första hand ta sikte på vUlkor i forraulärrättens standardavtal raen också
vara tillämplig i fråga om avtal som inle har mass-karaklär ulan utformats
separat för enskUda fall. Det är å andra sidan tydligt att i dessa senare
situationer elt ingripande med stöd av lagen är påkallat endast under föratsättning
att ett avgörande av marknadsrådet kan väntas få prejudicerande betydelse eller
på annat sätt kan få verkningar för konsumenterna i ett stort antal fall, t.
ex. när det kan antas att ett visst avtal eller ell visst vUlkor koramer alt
systematiskt användas under Uknande omständigheter också mot andra konsuraenter.
Atl ingripande inle bör ske i enstaka fall utan principiell betydelse bör
enligt rain raening komma lUl uttryck i lagtexten, lämpligen genom att det där
anges att förbud kan meddelas bara om det finnes påkallat från allmän
synpunkt.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 83

Ell förbud av marknadsrådel skall enligt promeraorieförslaget
gå ut på all näringsidkaren fraradeles inle får begära all "sararaa eller
liknande villkor" skall gälla i motsvarande sararaanhang. Tanken är att ell
förbud skall anses överträtt, även ora raindre justeringar i villkorets forraulering
har skett. I sak har denna ståndpunkt inte föranlett några erinringar under
remissbehandlingen. Mol lagtextens formulering har eraeUertid bl. a.
näringslivet invänt all uttrycket "sararaa eller liknande" vUlkor inle
är tillräckligt preciserat. Näringslivet föreslår i stället uttrycket "sararaa
eller väsentiigen samma" viUkor. Detta förmedlar också enligt rain raening
på ett bättre och lydUgare sätt vad som åsyftas, och jag förordar därför en
jämkning av lagtexten i enlighet med förslaget.

Sora fraragår av vad jag har anfört i del föregående bör
på sätt som har föreslagils i proraeraorian och i överenssläraraelse med vad
som gäller enligt 1 § raarknadsföringslagen ett förbud enligt den nya lagen
norraall förenas med vite.

Enligt promemorieförslaget kan förbud endast riktas mot
den näringsidkare som har lämnat konsumenten erbjudandet i fråga. Ingripande
skall emellertid kunna ske mol villkor som otillbörligen gynnar näringsidkaren
"eller någon i vars ställe denne är". Med detta tillägg åsyftas enligt
promemorian närmast sådana situationer då en näringsidkare i förhållande till
fabrikanten av de varor som han saluför har förbundit sig alt tillämpa vissa
villkor i sina avtal med konsumentcina. Del praktiskt mest betydelsefulla
exemplet torde vara alt fabrikanten under namn av "garanti" direkt
gentemot konsumenten och genom detaljistens förmedling ikläder sig vissa
ofta på skUda sätt begränsade förpliktelser raed avseende pä fel eller
brister i den försålda produkten. Utställandet av sådana "garantier"
förknippas regelmässigt med vUlkor i detaljistens avtal med konsuraenlen enligt
vilka detaljisten, inte sällan i överenssläramelse raed åtaganden som han har
gjort i förhållande till fabrikanten, helt eller delvis friskriver sig från
ansvar för fel i godset.

Enligt min mening är det inte helt korrekt atl här tala om
villkor som gynnar någon i vars ställe näringsidkaren är. MeUan fabrikanten och
konsumenten uppkommer inte något annat avtalsförhållande än det som består i
ett ensidigt åtagande från fabrikantens sida alt i viss omfattning svara för
konsekvenserna av att varan är bristfällig. Även om detta åtagande har raycket
begränsad räckvidd kan det, sett isolerat, inle i något fall betecknas sora otUlbörligl,
eftersom det inle motsvaras av några sora helst förpliktelser för konsumenten
gentemot fabrikanten. Delta hindrar inte atl situationen som helhet kan vara
sådan att konsuraenlen raåste anses behandlad på ett otillbörligt sätt. Men
del otillbörliga Ugger då inte i själva "garanti"-villkoren ulan i
den friskrivningsklausul som, låt vara ibland på fabrikantens tillskyn-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 84

dan,
har tagits in i konsumentens avtal med detaljisten. Det är alltså denna klausul
som kan behöva föranleda ingripande med slöd av den nya lagen. Klausulen gynnar
emellertid inte direkt fabrikanten ulan bereder detaljisten själv, alltså
konsumentens motpart i avtalet, en förmån på konsumentens bekostnad och kan på
den grunden vara att anse som otillbörlig mot konsumenten. Skulle fabrikanten
förbättra garantivillkoren kan naturligtvis situationen förändras så all friskriv-ningsklausulen
inle längre bör föranleda ingripande.

Del kan
möjligen ifrågasättas ora ett ingripande raot de villkor detaljisten påkallar
i förhållande till konsumenterna bereder dessa elt tiUräckligt effektivt skydd
i nu åsyftade fall, eflersora dessa villkor i praktiken dikteras av
fabrikanterna. Från den synpunkten kunde det vara önskvärt all kunna rikta ett
förbud raot fabrikanterna all i sina avtal raed näringsidkare i senare led la
in föreskrifter sora binder dessa näringsidkare att i förhållande till
konsumenterna begära tillärapning av villkor sora är all anse sora otUlböriiga.
Förslag i den riktningen har förts frara bl. a. i näringsfrihelsrådels reraissyltrande.
Enligt rain raening är eraeUertid en sådan utvidgning av lagens lillärapningsoraråde
inle påkallad. Man lär näraligen kunna räkna raed all ett förbud sora raeddelals
raot den näringsidkare som är konsuraentens motpart i praktiken komraer atl ha
en omedelbar effekt på innehållet i motsvarande hänseende i producentens avtal
med såväl den näringsidkare sora utsatts för förbudet sora dennes konkurrenter.
I stor utsträckning torde man under alla förhållanden få förlila sig på en
sådan indirekt effekt, eftersom va-rasorliraentel på den svenska raarknaden lill
avsevärd del utgörs av iraporlerade produkter sora tillverkals uloralands oeh ell
vitesförbud raot en utländsk lUlverkare endasl undantagsvis komraer alt bli
verkningsfullt. Till det anförda koraraer att del skulle bereda vissa laglekniska
svårigheter att avgränsa de fall i vilka ingripanden undanlagsvis skall kunna
ske mol villkor i avtal raeUan näringsidkare i skilda led. Jag har därför
stannat för att en strikt begränsning av tillärapningsorarådet lill avtal sora
ingås mellan näringsidkare och konsumenter bör upprällhållas-

Detla
innebär inle all konsumentombudsraannen och raarknadsrådet bör avstå från atl
i ell fall sora det nyss beskrivna inhämta fabrikantens uppfattning i fråga om
villkorels tillbörlighel. Alt så sker lorde tvärtom ofta vara nära nog
nödvändigt för all en tillfredsställande utredning skall kunna erhållas. Detsamraa
gäller i fråga om branschorganisation eller förelag sora tillhandahållit
återförsäljare avlalsforraulär sora en serviceålgärd. Frågan blir eraeUertid i
vilken ordning upplysningar skall kunna inhäralas från näringsidkare i
tidigare försäljningsled eller från branschorganisationer. Enligt näringslivets
raening bör den sora författat avtalsformulär beredas ställning sora part i
ärenden sora rör formuläret. Näringslivet gör därvid en jämförelse med reglerna
i lagen om arbetsdomstol rörande organisations partsställning. Om lalan

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 85

förs
raot raedlem i avtalsslutande organisation, skall enligt dessa regler även
organisationen instäraraas, trots atl något yrkande inle fraraslälls raot
organisationen. Denna jämförelse har dock enligt rain raening inle någon
bärkraft, eflersora reglerna i lagen om arbetsdomstol rörande organisations
partsställning hänger sararaan med de särpräglade bestämmelsema i lagen om kollektivavtal
ora kollektivavtalets rättsverkningar för avtalsslulande organisation och dess raedleraraar.
En järaförelse med förhållandena vid arbetsdomstolen är emellertid av intresse
från en annan synpunkt. Det förekoraraer ibland raål vid arbelsdorastolen sora
rör s. k. hängavtal, dvs. kollektivavtal som lånar sitt innehåll från annat
kollektivavtal. I sådana mål har arbetsdomstolen sedan gamraall alltid
förfarit så, atl organisation sora slutit del senare avtalet bereds tillfälle
alt yttra sig i raålet och närvara vid förhandlingar, även ora organisationen
i fråga inte är part i del kollektivavtal tvisten rör. Några speciella
bestämmelser härom finns dock inle utan arbetsdomstolen förfar på detta sätt raed
slöd av regeln i 21 § lagen ora arbelsdorastol ora att doraslolen självmant kan
föranstalta om bevisning. Av 18 § lagen ora raarknadsråd fraragår all raarknadsrådet
har raotsvarande befogenheter. Jag anser mig kunna förutsätta, att
marknadsrådet liksom även konsumenlorabudsraannen i nu åsyftade fall alllid
koraraer all söka inhärala upplysningar från den som författat ett avlalsforraulär.
Marknadsrådet bör också underrätta "avlalsförfallaren" ora när
förhandling i ärendet skall äga rura. Denne koraraer därraed atl få tUlfälle
alt frara-föra sina synpunkter. Mol den bakgranden har jag stannat för alt inle
föreslå några särskilda bestäraraelser ora atl företagare i tidigare försäljningsled
eller branschorganisation som författat ell avtalsformulär skall beredas
ställning sora part eller få tillfälle att intervenera när förbudstalan förs raot
näringsidkare, som använt formuläret i förhållande lill konsument.

I
enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i första stycket första punkten
av förevarande paragraf, att om näringsidkare erbjuder konsument alt mot
vederlag förvärva vara eller tjänst på villkor som med hänsyn lill vederlaget
och övriga omständigheter måste anses otillbörligt mot konsumenten, raarknadsrådet
kan, ora det finnes påkallat från allmän synpunkt, meddela näringsidkaren
förbud alt framdeles begära, att sararaa eller väsentligen sararaa villkor
skall gälla i raotsvarande sararaanhang. Enligt andra punkten skall förbud
förenas raed vite, ora inle delta av särskilda skäl är obehövligt.

I
fråga ora bestämmelsens tiUärapning vUl jag anföra följande.

Terraen
näringsidkare har här sararaa innebörd som i marknadsföringslagen (prop.
1970:57 s. 90). Med näringsidkare avses sålunda fysisk eller juridisk person
som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur.

6 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 86

Med
konsument åsyftas den sora förvärvar vara eller tjänst för slul-Ug konsuration.
Bestäramelsen är dock inte tilläraplig på varje försäljningserbjudande till
konsumenter i denna mening. Det skall vara fråga om ett erbjudande sora avser
förvärv för privat bruk. Avlalsforraulär som används uteslutande vid
försäljning av varor som förvärvaren skall använda i sin yrkes- eller näringsverksarahel
orafattas alltså inte. När det gäller forraulär till avtal ora köp av varor som
används såväl för privat brak som i yrkesmässig verksarahet t. ex. skrivraaskiner,
bilar, verktyg osv. utgör del inget hinder mot ingripande enligt generalklausulen
alt samraa forraulär utnyttjas vid all försäljning, alltså såväl när köparen
skall använda produkten för privata ändaraål som i de fall då han avser all
utnyttja den i sin yrkesverksamhet. Så snart del kan påvisas atl erbjudandet
avser också privatkonsumtion, föreligger föratsättningar för elt ingripande,
överträdelse av ett raeddelat förbud föreligger å andra sidan bara ora det kan
påvisas all vederbörande näringsidkare faktiskt har påkallat del förbjudna
villkorels lillärapning i saraband raed försäljningserbjudanden sora avser privalkonsuralion.
Förbudet hindrar honora däreraot i och för sig inle alt använda villkoret i
avtal raed köpare sora skall använda varan i sin yrkesverksamhet.

Sora
exerapel på utbud av tjänster sora omfattas av bestäraraelsen kan nämnas de
erbjudanden som researrangörer läranar ora dellagande i sällskapsresor. De för
sådana resor gällande avtalsvillkoren är i allmänhet intagna i
standardkontrakt som arrangören förelägger resenären. Del bör i detta sararaanhang
näranas, att riksdagen nyligen gett uttryck ål den uppfattningen, all en
skärpning av researrangöremas ansvar gentemot deltagare i säUskapsresor till
utlandet bör koraraa lill stånd (se 3LU 1970: 79, rskr 462).

Förbud
enligt paragrafens första stycke kan meddelas endasl om näringsidkaren
faktiskt har i åtminstone något fall påkallat atl vUlkorel skall ingå i avtal raed
viss konsuraenl. Själva erbjudandet är eraeUertid tiUräckligt. Det krävs inte
alt avtal sora innefattar del påtalade villkoret verkligen har koramit till
stånd.

Alt
vid bedöraningen av ett visst vUlkors lillbörlighet hänsyn skall las till
vederlaget och övriga omständigheter innebär atl varje viUkor måste prövas i
sitt sararaanhang raed samtliga övriga avtalsviUkor. Man måste raed andra ord
undersöka vilka effekter avtalet i sin helhet har för konsuraenlen. Del
innebär bl. a. all ell och sararaa villkor kan vara alt anse som otillbörligt i
ett visst avtal men bör godtas i elt sararaanhang där de nackdelar villkoret raedför
för konsuraenlen uppvägs av fördelar sora bereds honom i andra hänseenden. Här
kan storleken av det pris säljaren betingar sig få betydelse. Ett villkor varigenora
långtgående inskränkningar görs i köparens rättigheter raed anledning av fel i
godset kan således vara atl anse som godtagbart om varans pris ligger väsentligt
lägre än det gängse marknadspriset raen däreraot böra stäraplas som

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 87

otillbörligt
vid försäljning lUl gängse pris. En förutsättning för alt villkoret i det
förra fallet skaU godtas bör emellertid vara alt konsuraenlen görs tydligt
uppmärksam på alt det låga priset utgör en kompensation för de försämrade viUkoren
i andra hänseenden. Hänvisningen till "övriga omständigheter"
innebär bl. a. atl också andra vUlkor än priset skall las i betraktande. Men
den betyder också alt hänsyn skall las lill de förhållanden i övrigl under vUka
erbjudandet läranas. Till orasländigheier som kan influera på bedömningen hör
vidare själva avlalsvUlkorets utformning och det sätt på vUket det presenteras
för konsumenterna. 1 det hänseendet hänvisar jag till vad jag har anfört i den allraänna
raotiveringen.

Elt
förbud som raeddelas raed stöd av förevarande bestäraraelse skall gå ul på all
näringsidkaren inte får framdeles använda sararaa eller väsentligen samma
villkor i motsvarande sammanhang. Huravida väsentlig överenssläramelse
föreligger raellan det förbjudna vUlkorel och ell villkor sora näringsidkaren
tar in i senare erbjudanden till konsumenterna skall givetvis inle bedömas raed
utgångspunkt i en formell järaförelse av villkorens språkliga utforraning. Del
väsentliga är ora del nya villkoret i fråga ora sina rättsliga och ekonoraiska
verkningar är atl anse som identiskt eller likvärdigt med det förbjudna vUlkoret.
Har förbudet grundats på all elt villkor utformats eller presenterats på ell
vilseledande sätt får jämförelsen gå ul på alt undersöka om det nya vUlkorel
kan antas ha väsentligen sararaa vUseledande effekt på konsumenterna som det
förbjudna villkoret.

Ett
förbud gäller bara viUkorets användning "i motsvarande saramanhang".
Delta innebär lUl en början atl förbudet gäller bara vid försäljning tiU konsuraenter
av varor eller tjänster för privat brak. Men också i övrigl begränsas förbudels
verkan till sådana situationer som är likvärdiga med den som underställts
rådets prövning. Del innebär sålunda inte överträdelse av förbudet ora
näringsidkaren använder det som otillbörligt stämplade vUlkoret vid
försäljning av ell helt annat slags vara än sora avselts raed förbudet. Har rådel
prövat en försäljning av en fabriksny kapitalvara är förbudet inle utan vidare
tillärapligl vid försäljning av begagnade varor av sarama slag. Avser förbudet
användning av visst viUkor vid försäljning av en standardvara, gäller det i
princip inte vid försäljning av vara som tUlverkas efter köparens speciella
önskemål. All elt förbud inte kan åberopas när del förbjudna vUlkorel tagits in
i ett visst avtal på köparen-konsumentens uttryckliga begäran fraragår av atl
förbudet enligt lagtexten skall ta sikte på all hindra näringsidkaren att
begära alt villkoret skall gälla. En annan oraständighel sora kan föranleda
att en förnyad användning av vUlkoret inle faller under förbudet är, såsom Svea
hovrätt har framhåUit i sitt remissyttrande, att priset på varan har sänkts.
Huruvida en prissänkning skall ha en sådan effekt beror dock på vad slags
villkor del är fråga om och framför allt på om rådet

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 88

vid
meddelande av sitt förbud har tillmätt prissättningen betydelse för otillbörlighetsbedömningen.
Men även ora så varit fallet, kan naturligtvis inte en obetydlig prissänkning
ulan vidare raedföra, att företagaren blir oförhindrad alt använda det
förbjudna villkoret.

Under
reraissbehandlingen har gjorts gällande, att det raåste bli svårt för marknadsrådel
atl formulera förbuden och för de berörda näringsidkarna all bedöma vilka
justeringar i avtalsvillkoren de raåste göra. Enligt rain raening har dessa
svårigheter överdrivits. Rådet raåste självfallet utforraa sitt beslut så att
den situation rådel haft alt pröva klart beskrivs i förbudet. Detta raåste raed
andra ord konkretiseras (jfr prop. 1970: 57 s. 91). Om rådel avfattar beslutet
relativt utförligt och framförallt ger en utförlig motivering för sin bedömning
av ett visst villkor sora otillbörligt, lorde det inte bereda några större
svårigheter i praktiken att avgöra, ora en senare användning av elt väsentligen
likarlat villkor har skett under orasländigheier sora gör situationen likvärdig
raed den som rådet haft atl pröva. En näringsidkare som hyser tveksamhet
rörande förbudets innebörd eller räckvidden av ett visst förbud kan för övrigl
i allmänhet få klarhet genom atl rådföra sig med konsuraenlorabudsraannen.

Marknadsrådets
förbud riktas forraelll bara mol den näringsidkare sora varit svarandepari i
förfarandet inför rådel. Det ligger emellertid i sakens natur alt förbudet
reellt sett får effekt också i förhållande lill andra näringsidkare, sora får
kännedom ora förbudet, eftersom dessa rimligtvis norraalt raåste anse det raeningslöst
att i fraratiden använda sarama villkor. Jag vill i detta samraanhang
understryka del angelägna i all raarknadsrådels beslut publiceras så atl de får
största möjliga spridning öfr prop. 1970: 57 s. 169).

I
överensslämraelse raed vad som gäller enligt 1 § marknadsföringslagen skall
förbud enligt förevarande bestämraelse förenas raed vite, ora detta inte av särskUda
skäl är obehövligt. Som exempel på en situation då vitesföreläggande kan
underlåtas kan näranas del fallet atl kon sumenlorabudsraannen oeh en välrenoraraerad
näringsidkare i fullt sara-förslånd och i syfte att få lill stånd ett principavgörande
har enats om att frågan om elt visst villkors tiUbörUghet bör underställas
marknadsrådet. Men del kan givelvis också tänkas andra fall då del är
uppenbart alt rådels förbud kommer att respekteras även ulan alt vitesföreläggande
meddelas.

Enligt
NO bör domstol i mål om utdömande av vite inhämta yttrande från raarknadsrådet,
ifaU del är tveksarat ora det villkor sora är aklueUl i raålet är likvärdigt
med elt av rådet förbjudet villkor. Jag vill inte utesluta möjligheten av atl
yttrande från rådel kan behöva inhämtas i verkligt tveksamraa fall. Jag vill
dock understryka att det ankoraraer på doraslolen alt självständigt avgöra huravida
förutsättningama för uldöraande av vitet föreligger.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.1971:15 89

I departeraentspromemorian
berörs frågan vilken betydelse elt meddelat förbud skall tillmätas när det
gäller alt bedöma, om ett i strid raot förbudet tillkoraraet avtalsvUlkor kan
göras civUrättsligt gäUande. Enligt promemorian får förhandenvaron av förbudet
antas medföra att elt sådant villkor enligt allmänna rättsgrundsatser eller
grunderna för 8 § skuldebrevslagen är ogiltigt. Under remissbehandlingen har
från vissa håll uttalats tveksamhet rörande hållbarheten i denna slutsats.

Den
aktuella frågeställningen rör komplicerade rättsliga sararaanhang, och det är
överhuvudlaget knappast raöjligl att ge ett entydigt och för alla situationer gUtigt
svar på spörsmålet. Frågan torde emellertid få ringa praktisk betydelse och är
närmast av akademiskt intresse. Del är näraligen svårt atl länka sig alt en
näringsidkare sora har överträtt ett av raarknadsrådet raeddelat förbud koraraer
all ställa frågan om villkorels civilrältsliga giltighet på sin spels genom atl
söka genomdriva villkoret i rättegång inför domstol. Så raycket kan dock sägas
som att det endast är under mycket speciella omständigheter som en domstol i
ett enskUt fall kan tänkas bedöma ett avtalsvillkor som civUrättsligt giltigt
trots att marknadsrådel bedöral sarama villkor sora otillbörligt vid just den
typ av kontrakt sora är aktuell i civilprocessen.

Näringslivet
har i sitt reraissyltrande frarahåUit, alt departeraentsproraeraorian inte
behandlar frågan om lagens tillärapning på avtal med internationell anknytning.
Jag vill med anledning härav påpeka atl den nya lagstiftningen i likhet med vad
som gäller i fråga ora marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 92 f) inle är
formellt begränsad lill vad som sker i Sverige. Avgörande för om
generalklausulen skall tillämpas bör dock vara, om försäljningserbjudandet
avser den svenska raarknaden. Försäljningserbjudanden som riktas lUl kunder
utanför landets gränser bör däremot inle anses omfattade av lagstiftningen. Det
sagda gäller oavsett ora erbjudandet läranas av svensk eller utländsk
näringsidkare.

Andra
stycket

I
enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har i andra stycket
av förevarande paragraf tagils upp föreskrift om all lagen är tUlämplig i fråga
ora erbjudande som avser förvärv mot vederlag av nyttjanderätt lill lösöre.

Tredje
stycket

I
promemorian har föreslagils att i överensstämmelse med vad som gäller enligt
marknadsföringslagen förbud enligt generalklausulen skall kunna riktas inte
bara raot näringsidkaren själv utan också raot den sora är anställd hos denne eUer
i övrigt handlar på hans uppdrag. Förslaget har allraänt godtagits av
remissinstanserna och även jag biträder förslagel. Föreskrift i ämnet har i
enlighet härmed tagils upp i tredje styckel av förevarande paragraf.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:15 90

Möjligheten
att rikta förbud mot någon som är anställd hos en näringsidkare torde uppkorama
bara i undantagsfall. Som exerapel kan eraeUertid näranas del fallet alt elt utiändskt
förelag bedriver försäljningsverksamhet här i landet genora representanter som
inle driver självständig rörelse utan är direkt anställda i det utländska
förelaget. Det kan då vara praktiskt oeh kanskes den enda möjligheten all ge elt
förbud full effekt att rikta förbudet mol den anställde. Tänkbart är också att
det kan uppkomma behov alt kunna rikta förbud mot en hos en näringsidkare
anställd plalsförsäljare sora självständigt börjat använda avtalsvillkor vars lillbörlighet
kan sällas i fråga.

Även
bestämmelsen ora att föi-bud kan riktas mol den som handlar på näringsidkarens
uppdrag lorde få ganska begränsad praktisk betydelse. Närraast åsyftas sådana
handelsresande sora inle är alt anse sora anställda. Undantagsvis kan eraeUertid
en tiUärapning av bestäraraelsen aktualiseras också vid andra
uppdragsförhållanden.

2 §

Av
skäl som jag har utvecklat närmare i den allmänna motiveringen skall lagen inte
gälla i fråga om verksamhet som står under tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspeklionen.
Bestäraraelse härora har lagUs upp i förevarande paragraf.

3 §

I
departeraentsproraemorian har föreslagits alt ansökan om förbud skall göras av konsuraenlorabudsraannen
och att, om denne i visst fall beslutar atl inle göra någon ansökan, rätt alt
ansöka ora förbud skall liUkoraraa sararaanslulning av näringsidkare,
konsumenter eller löntagare.

Förslagel
har under remissbehandlingen inle föranlett annan erinran än all det från vissa
håU har ifrågasatts om sararaanslulning av näringsidkare bör ges talerätl. För
egen del anser jag atl sararaanslulning av näringsidkare kan ha sådant intresse
av att otillbörliga avtalsvillkor inte tillämpas inom branschen att
sammanslutningen bör ges talerält.

Bestäramelsen
i förevarande paragraf av deparlementsförslaget har i enlighet härraed utforraats
i full överenssläraraelse raed raotsvarande föreskrift i 3 § promeraorieförslaget.

47
§§

Enligt
vad jag har anfört i den allraänna raotiveringen skall, i överenssläraraelse raed
vad sora har föreslagits i departeraentsproraeraorian, bestämraelserna i
marknadsföringslagen om möjlighet för marknadsrådet att under vissa
betingelser ompröva beslut i fråga om förbud (7 §), ora interiraisliskl förbud
(8 §), ora befogenhet för konsuraenlorabudsraannen alt raeddela
förbudsföreläggande (9 §) och om behörighet för

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 91

domstol
atl på lalan av åklagare döraa ut förelagt vite (10 § första styckel) äga
motsvarande tiUämpning i fall sora avses i den nya lagen. I promemorieförslaget
har detta kommit tUl uttryck genom en allmän hänvisning i 4 § lill nyssnämnda
bestämmelser i marknadsföringslagen. För egen del anser jag emellertid alt
lagen blir tydligare och mer lält-tillgänglig, om motsvarigheter tUl de nyss
angivna bestämmelserna i marknadsföringslagen införs i den nu aktuella lagen. I
enlighet härraed har deparleraentsförslaget, raed viss redaktionell avvikelse, utforraats
så att 47 §§ motsvarar 79 §§ och 10 § första styckel marknadsföringslagen.

Tillämpningen
av de aktuella bestäraraelserna lorde inle ge upphov tUl några särskilda
komplikationer. För fullsländighetens skull vUl jag här endast framhålla all allraän
domstol vid prövning av lalan ora uldöraande av ell av raarknadsrådet förelagt
vite får förutsättas inle gå in på någon prövning av de sakliga
förutsättningarna för vitesföreläggan-del. Inle heller lillkoramer det
dorastolen all göra någon allmän överprövning av föreläggandels lämplighet
eller skälighet (jfr prop. 1970: 57 s. 92). En annan sak är atl dorastolen har
alt noggrant pröva huruvida det påtalade förfarandet faller inora ramen för del
av raarknadsrådet formulerade förbudet.

8.2
Förslaget till lag om ändring i lagen om marknadsråd

Enligt
proraeraorieförslaget skall bestäraraelserna i lagen ora raarknadsråd ulan
inskränkning eller sakliga ändringar bli tillärapliga i fråga om marknadsrådels
och konsumentorabudsmannens befattning med ärenden om förbud mot otillbörliga avtalsvUlkor.
Härvid föratsatts i proraeraorian alt den särskUde ledaraot av rådet som enligt
marknads-rådslagen skall utses för ärenden om otillbörlig raarknadsföring och sora
skall ha särskUd insikt i konsuraentfrågor också skall vara särskUd ledaraot
för ärenden om oliUbörliga avtalsviUkor.

Dessa
förslag har i allmänhet läranats ulan eriman under reraissbehandlingen. Elt
par reraissinstanser anser dock alt del bör finnas ett starkare inslag av
jurister i raarknadsrådet vid dess handläggning av ärenden enligt den nya
lagen.

För
egen del anser jag de nuvarande föreskrifterna i 4 § raarknads-rådslagen ora
att rådels ordförande och vice ordförande skaU vara lagkunniga och erfarna i
domarvärv irmefatla tiUräckliga garantier för all den juridiska sakkunskapen
blir på ett tillfredsställande sätt företrädd i raarknadsrådet vid dess
handläggning av ärenden enligt den nya lagen. Jag är därför inle beredd alt lillraölesgå
önskeraålen ora en förstärkning av juristinslaget.

I
övrigt vill jag i likhet raed reraissinslanserna biträda promeraorieförslaget
i nu förevarande hänseende. Ett genoraförande av förslaget förut-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 92

sätter
inle några andra ändringar i marknadsrådslagen än all i de stadganden som innehåUer
hänvisningar till marknadsföringslagen eller sora i övrigt hänför sig tUl
ärenden om otillbörlig raarknadsföring las in hänvisningar också tiU den nya
lagen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor resp. ärenden om otUlbörliga
avtalsvillkor. Därjämte bör i rabriken omedelbart före 13 § marknadsrådslagen
ske ett oranäranande också av den nya lagen.

I
enlighet härmed har i deparlementsförslaget lill lag ora ändring i
marknadsrådslagen införts hänvisningar till den nya lagen ora förbud mot
otillbörliga avtalsvillkor i 1 och 13 §§ saral 15 § andra stycket och 20 §
andra stycket raarknadsrådslagen saral hänvisningar till ärenden om OtiUbörliga
avtalsvillkor i 3, 4, 9 och 11 §§ raarknadsrådslagen, varjämte rubriken före 13
§ samma lag underkastats den jämkning jag nyss angav.

8.3
Ikraftträdande

Den
nya lagstiftaingen bör träda i kraft den 1 juli 1971. Några övergångsbestämmelser
torde inle vara behövliga. I likhet raed vad sora gäller i fråga om
marknadsföringslagen (prop. 1970: 57 s. 102) föreligger inte hinder mot att
förbud enligt den nya lagen grundas på försäljnings-erbjudande som har gjorts
före lagens ikraftträdande. I överensstämmelse med vad jag uttalade vid tUlkomsten
av marknadsföringslagen förutsätter jag emellertid alt möjligheten att grunda
förbud på vad som har skett före ikraftträdandet kommer alt utnytjas bara i
fall då det finns grundad anledning befara att vederbörande näringsidkare skall
fortfara att tillämpa elt otillbörligt avtalsvillkor även därefter.

9.
Hemställan

Jag hemsläller
att lagrådets yttrande enligt 87 § regeringsformen genora utdrag av
statsrådsprotokollet inhäralas över förslagen till

1)
lag om förbud mot
otillbörliga avtalsviUkor,

2)
lag om ändring i lagen
(1970: 417) om marknadsråd m. m.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 93

Bilaga
1 Promemorieförsiaget

Förslag
till

Lag
om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor

Härigenora
förordnas som följer.

1 §.
Erbjuder näringsidkare konsument alt mot vederlag förvärva

vara eUer tjänst på viUkor som raed hänsyn till vederlaget oeh övriga

orasländigheier raåste anses otiUbörligen gynna näringsidkaren eller nå

gon i vars ställe han är, kan marknadsrådet meddela honom förbud atl

framdeles i motsvarande saramanhang begära, atl sararaa eUer lik

nande viUkor skall gäUa. Förbud skall förenas med vite, om ej delta

av särskilda skäl är obehövligt.

Vad
i första stycket sägs äger motsvarande tiUämpning, om näringsidkare erbjuder
konsument att raot vederlag få nyttjanderätt till lösöre.

Förbud
kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på
näringsidkarens vägnar.

2
§. Denna lag gäUer ej i fråga
om verksamhet sora slår under tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspeklionen.

3
§. Fråga om förbud enligt 1 §
upplages efter ansökan. Sådan ansökan göres av konsuraenlorabudsraannen.
Beslutar denne för visst fall all ej göra ansökan, får ansökan göras av
sammanslutning av näringsidkare, konsuraenter eUer löntagare.

4
§. I fall sora avses i denna
lag äger 79 §§ saml 10 § första stycket lagen (1970: 00) ora otUlbörlig raarknadsföring
raotsvarande lill-lämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 94

Bilaga
2 TUI lagrådet remitterade förslag

1
Förslag till

Lag
om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor

Härigenora
förordnas sora följer.

1 §.
Erbjuder näringsidkare konsuraenl alt raot vederlag förvärva

vara eller tjänst för privat bruk på vUlkor, sora raed hänsyn till veder

laget och övriga orasländigheier raåste anses otillbörligt raot konsumen

ten, kan marknadsrådel, ora så är påkallat från allraän synpunkt, raed

dela näringsidkaren förbud att fraradeles begära, all sararaa eller väsent

ligen sararaa vUlkor skall gälla i raotsvarande saramanhang. Förbud

skall förenas med vite, ora ej delta av särskilda skäl är obehövligt.

Vad
i första stycket sägs äger raotsvarande tillärapning, ora näringsidkare
erbjuder konsuraenl all mot vederlag få nyttjanderätt till lösöre för privat
bruk.

Förbud
kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan sora handlar på
näringsidkarens vägnar.

2
§. Denna lag gäller ej i fråga ora
verksarahet sora står under tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspeklionen.

3
§. Fråga ora förbud enligt 1 §
upptages efter ansökan. Sådan ansökan göres av konsuraenlorabudsraannen.
Beslutar denne för visst fall all ej göra ansökan, får ansökan göras av sararaanslulning
av näringsidkare, konsuraenter eUer löntagare.

4
§. Beslut i fråga ora förbud
enligt denna lag utgör ej hinder atl samma fråga prövas på nytt, när ändrade
förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder del.

5
§. Ora särskUda skäl föranleder
del, kan förbud raeddelas även för liden lill dess slutligt beslut föreligger.

6
§. Fråga ora förbud enUgt 1 §
får i fall sora ej är av större vikt prövas av konsuraenlorabudsraannen genora
all den sora anlages ha företagit handling, sora avses i 1 §, förelägges förbud
till godkännande omedelbart eUer inora viss tid (förbudsföreläggande).

Har
föreläggande godkänts, gäller det sora förbud sora raeddelals av m.arknadsrådet.
Godkännande sora sker sedan den i föreläggandet utsatta tiden har gått till
ända är dock utan verkan.

Närraare
besläramelser ora förbudsföreläggande raeddelas av Konungen.

7 §. Talan ora
utdömande av vite föres vid allmän doraslol av åkla

gare. Sådan lalan får väckas endast efter anraälan av konsumenlora

budsraannen eller av annan som hos marknadsrådel ansökt om förbudet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. ni.

Härigenom förordnas,
att 1, 3, 4, 9, 11, 13, 15 och 20 §§ samt rabriken närmast före 13 § lagen
(1970: 417) ora marknadsråd ra. ra. skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

Marknadsrådet
handlägger ärenden enligt lagen (1953: 603) ora motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inora näringslivet och lagen (1970:412) om otillbörlig raarknadsföring.

(Föreslagen
lydelse)

1
§

Marknadsrådet
handlägger ärenden enligt lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inora näringslivet, lagen (1970: 412) om otiUbörlig marknadsföring och lagen
(1971:00) om förbud mot otillbörliga avtalsvUlkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Marknadsrådet beslår av
ordförande och vice ordförande saral åtla andra ledamöter, av vilka två är särskUda
ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning och en för ärenden om otillbörlig
marknadsföring.

Marknadsrådet beslår av
ordförande och vice ordförande saml åtta andra ledamöter, av vilka två är
särskilda ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning och en för
ärenden ora otillbörlig raarknadsföring eller otUlbörliga avtalsviUkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ordföranden och vice ordföranden
skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Ledaraolen för ärenden om
konkurrensbegränsning skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden
och ledamoten för ärenden ora otillbörlig raarknadsföring särskild insikt i
konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får
ej utses bland personer sora kan anses företräda

Ordföranden och vice
ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i doraarvärv. Ledaraolen för
ärenden ora konkurrensbegränsning skaU ha särskild insikt i näringslivets
förhållanden och ledaraolen för ärenden ora otillbörlig raarknadsföring eller
otillbörliga avtalsvUlkor särskUd insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice
ordföranden och de särskilda ledamöterna får ej utses bland per-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Promemorieförslaget till lag om ändring i lagen om marknadsråd m. m. är,
frånsett vissa redaktionella jämkningar, likalydande med det till lagrådet
remitterade förslagel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

företagarintressen eller konsu raenl- och löntagarintressen.

(Föreslagen lydelse)

söner sora kan anses företräda

företagarintressen eller konsu

ment- och löntagarintressen.

För vice----------------------------------- även ersättare.

9 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Marknadsrådet är-------------

Av de särskUda ledamöterna deltager vid handläggning av
ärende om konkurrensbegränsning endast den som utsetts för sådana ärenden och
vid handläggning av ärende om oliUböriig marknadsföring endast den som utsetts
för sådana ärenden.

Ordföranden kan--------------

--------- löntagarintressen deltaga.

Av de särskUda ledamöterna deltager vid handläggning av
ärende ora konkurrensbegränsning endast den sora utsetts för sådana ärenden
och vid handläggning av ärende om otillbörlig raarknadsföring eller
otillbörliga avtalsvillkor endast den sora utsetts för sådana ärenden.

---- av
ärende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §

För konkurrensbegränsnings-frågor finns en näringsfrihelsom-budsraan
och för frågor om otillbörlig marknadsföring en konsuraentorabudsraan.

Orabudsraan utses----------

För
konkurrensbegränsningsfrå

gor finns en näringsfrihetsombuds-

raan och för frågor ora otillbörlig

raarknadsföring och frågor om

otillbörliga avtalsvillkor en konsu

raentorabudsraan.

--------- vara lagkunnig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förfarandet
i ärenden om otillbörlig marknadsföring

Förfarandet
i ärenden om otillbörlig marknadsföring eller otillbörliga avtalsvillkor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan om
förbud enligt 1 § lagen (1970:412) om olUlböriig marknadsföring göres
skriftligen. Av ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen grandas
och den utredning sökanden åberopar.

Ansökan ora
förbud enlig* 1 § lagen (1970:412) ora otUlbörlig marknadsföring eller 1 §
lagen (1971:00) om förbud mol otillbörliga avtalsvillkor göres skriftligen.
Av ansökningen skall fraragå de skäl på vilka ansökningen grundas och den
utredning sökanden åberopar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 §

Ärende får-------------- sådant saramanlräde.

Fråga om förbud enUgt 8 § la- Fråga om förbud enligt 8 § la-

gen (1970:412) ora oliUböriig gen (1970: 412) ora
otillbörlig marknadsföring kan prövas utan marknadsföring eller 5 §
lagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

samraanträde
enligt 14 § första stycket. Sådant förbud får dock ej meddelas utan att den som
förbudet avser fått tUlfälle atl yttra sig i frågan, såvida det icke finns
anledning antaga all han avvikit eller eljest håller sig undan.

(Föreslagen lydelse)

(1971:
00) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor kan prövas ulan sammanträde
enligt 14 § första stycket. Sådant förbud får dock ej raeddelas utan alt den sora
förbudet avser fått lUlfäUe att yttra sig i frågan, såvida del icke finns anledning
antaga att han avvikit eller eljest håller sig undan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall
inlaga---------------

Delgivning
av beslut, sora innefattar vitesföreläggande enligt lagen (1953: 603) om
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet eller
lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring, får ej ske enligt 12 §
delgivningslagen (1970: 428), med raindre anledning förekomraer alt den sökte
avvikit eller eljest håller sig undan.

genora
delgivning.

Delgivning
av beslut, sora innefattar vitesföreläggande enligt lagen (1953: 603) ora
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet, lagen
(1970: 412) om olUlböriig raarknadsföring eller lagen (1971: 00) om förbud mot
otillbörliga avtalsvillkor, får ej ske enligt 12 § delgivningslagen
(1970:428), med raindre anledning förekoraraer att den sökte avvikit eller
eljest håller sig undan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 98

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 25 januari 1971.

Närvarande:
f. d. justitierådet REGNER, regeringsrådet MARTENIUS, justitierådet BERNHARD, justitierådet
HESSER.

Enligt
lagrådet den 15 januari 1971 tiUhandakoraraet utdrag av protokoll över justitieärenden,
håUet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 deceraber 1970, hade Kungl.
Maj:l förordnal, atl enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande skulle
inhämtas över upprättade förslag lill lag om förbud mot otillbörliga avtalsvUlkor
och lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m.

Förslagen,
sora finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragils av
hovrättsassessorn Johan Lind.

Lagrådet
yttrade:

Lagrådet
har anselt sig icke böra ingå på något bedöraande av de i remissprotokollel
redovisade uttalandena angående föratsättningarna för alt köpevUlkor i
särskilda fall skall anses otillbörliga eller de exempel sora härvid anförts. I
anslulning liU departeraentschefens uttalanden härora i vissa hänseenden (t.
ex. beträffande köpevillkoret "i befintligt skick") väl kategoriska
vill lagrådet betona all, såsora departeraentschefen anfört, det icke är raöjligt
all på förhand ta ställning lill hur villkorsbedöraningen bör bliva i enskUda
fall. Denna raåste bero på prövning med hänsyn till saratliga föreliggande
förhållanden.

Beträffande
1 § i förslaget lUl lagen ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor synes det
vara önskvärt atl redan i inledningen anges vad sora är föreraål för förbud
enligt lagen, näraligen villkor varora här är fråga. Lagrådet förordar all
första stycket i paragrafen får denna lydelse:

Ora
villkor, som näringsidkare använder vid erbjudande av vara eller tjänst tUl
konsument för enskilt bruk, raed hänsyn till vederlaget och övriga orasländigheier
raåste anses sora otillbörligt raot konsuraenlen, kan raarknadsrådet, såvida
del är påkallat från allmän synpunkt, meddela näringsidkaren förbud alt
framdeles i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor. Förbud
skall förenas raed vite, ora ej delta av särskUda skäl är obehövligt.

Eftersom
lagen enbart handlar ora ell slag av förbud, näraligen förbud enligt 1 §, bör i
3 och 6 §§ orden "enligt 1 §" ulgå.

Ur
protokollet: Ingrid Hellström

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 99

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 5 februari 1971.

Närvarande:
stalsrainislern PALME, rainistern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF,
WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet
Lidbora anmäler efter gemensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöler
lagrådets yttrande över förslagen till

1)
lag om förbud mol
otillbörliga avtalsvillkor,

2)
lag om ändring i lagen (1970:
417) om marknadsråd m. m. Föredraganden redogör för lagrådels yttrande. Han
förordar, all vissa

redaktionella
jämkningar görs i de tUl lagrådet remitterade lagförslagen, och heraställer,
all Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen alt antaga förslagen raed
sålunda vidtagna ändringar.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda raed insläraraande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ulvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:15 100

Innehållsförteckiung

Sid.

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga
innehåll 1

Lagförslag 2

Utdrag av
statsrådsprotokollet den 17 december 1970 6

1.
Inledning 6

2.
Gällande ordning ra. ra. 7

2.1
Avlalsrältslig lagstiftning ra.
m. 7

2.2
Köprältslig lagstiftning 8

2.3
Utredningar på köp- och
avtalsrättens oraråde 9

2.4
Lagstiftningen ora otillbörlig
marknadsföring m. ra. 10

3. Genomgång
av forraulärviUkor m. ra. 13

3.1
Departemenlsproraeraorian 13

3.2
Reviderade forraulär 15

3.3
Statens pris- och kartellnämnds
undersökning 17

4.
Proraeraorieförslaget 18

5.
Reraissyttrandena 28

6.
Departeraentschefen 55

6.1
Allraänna överväganden 55

6.2
Huvuddragen av lagstiftningen 67

7.
Upprättade lagförslag 80

8.
Specialmolivering 81

8.1
Förslaget till lag ora förbud raot
otillbörliga avtalsviUkor 81

8.2
Förslagel lill lag om ändring i
lagen ora raarknadsråd 91

8.3
Ikraftträdande 92

9. Hemställan 92

BUaga
1: Proraeraorieförslaget 93

Bilaga
2: De lill lagrådet reraitlerade lagförslagen 94

Utdrag
av lagrådets protokoll den 25 januari 1971 98

Utdrag
av statsrådsprotokollet den 5 februari 1971 99

MARCUS BOKTR. STHLM 1171 700693

Doktrin (12)

  1. Ulf Bernitz, Oklarhetsregeln och oskäliga avtalsvillkor: ny rättsutveckling för konsumentavtal, SvJT 2019 s. 679, på s. 690, 691 · Fritt tillgänglig
  2. Hajo Michael Holtz, Oskäliga avtalsvillkor som otillbörlig marknadsföring, SvJT 2016 s. 383, på s. 384, 396 · Fritt tillgänglig
  3. Lars Jonson, Marknadsrätten, särskilt regleringen av reklam, SvJT 2001 s. 293, på s. 296 · Fritt tillgänglig
  4. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis Internationell privat- och processrätt 1976—1980, SvJT 1982 s. 214, på s. 236 · Fritt tillgänglig
  5. Fel i godset, SvJT 1981 s. 624 · Fritt tillgänglig
  6. Lennart Grobgeld, Olov Hertzman, Fel, hållbarhet och garanti, SvJT 1981 s. 241, på s. 265 · Fritt tillgänglig
  7. Ny köplag, SvJT 1978 s. 208, på s. 210 · Fritt tillgänglig
  8. Anna Christensen, Säljföretagets ansvar för försäljarens culpa in contrahendo vid hemförsäljning och andra konsumentköp, SvJT 1974 s. 737, på s. 755 · Fritt tillgänglig
  9. Sven Heurgren, Konsumentombudsmannens verksamhet, SvJT 1974 s. 561, på s. 569 · Fritt tillgänglig
  10. Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen, SvJT 1974 s. 81, på s. 82, 86, 92, 93, 95, 97, 98, 99, 100, 102, 104, 105, 107, 112, 115, 117, 119, 122, 124, 125, 126, 127, 128, 131 · Fritt tillgänglig
  11. Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt I. Standardavtalen i rättstillämpningen, SvJT 1972 s. 401, på s. 408, 434, 438, 441 · Fritt tillgänglig
  12. Produktansvaret., SvJT 1971 s. 456, på s. 461 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

168 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (74)

74 kopplingar i 33 dokument.

  1. SOU 2018:20 Gräsrotsfinansiering s. 276 om s. 89 i texten
  2. SOU 2017:26 Delningsekonomi På användarnas villkor s. 208 om s. 71 i texten
  3. SOU 2017:5 Svensk social trygghet i en globaliserad värld, del 1 s. 400 i texten
  4. SOU 2016:86 Taxi och samåkning - i dag, i morgon och i övermorgon s. 333 om s. 71 i texten
  5. Prop. 2015/16:168 Stärkta sanktionsmöjligheter för Konsumentombudsmannen s. 12 om s. 75 · s. 22 om s. 77 · s. 36 om s. 90 i texten

Visa alla 33

Rättsfall (4)

4 kopplingar.

  1. Högsta domstolen, mål PMT 4286-24 om s. 86 i texten
  2. NJA 2025 s. 864 »Motionsloppen« om s. 86 i texten
  3. NJA 2020 s. 1025 »Mobilförsäkringen« om s. 72 i texten
  4. MD 2006:4 om s. 78 i texten

Doktrin (90)

90 kopplingar i 29 dokument.

  1. SvJT 1974 s. 81 Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen s. 81 · s. 82 · s. 86 · s. 92 · och 21 till i texten
  2. Lundmark, Friskrivningsklausuler, 1996 s. 125 om s. 82 · s. 126 om s. 61 · s. 127 om s. 71 · s. 128 om s. 71 · och 9 till i texten
  3. Bernitz, Consumer protection in Sweden, 1986 s. 293 · s. 296 · s. 298 · s. 300 · och 4 till i texten
  4. Bladini, Gruppskadeförsäkring, 1990 s. 459 · s. 460 om s. 32 · s. 460 om s. 63 · s. 481 i texten
  5. Lennander, Panthavares skyldigheter vid pantavtal om lös egendom, 1977 s. 73 om s. 18 · s. 73 om s. 21 · s. 74 om s. 41 · s. 347 i texten

Visa alla 29