Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m.m.

1971 · 24 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:166, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 166 år 1971 Prop.
1971:166

Nr 166

Kungl.
]VIaj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om
bankrörelse, m. m.; given Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under
Hans Maj:ls Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Prnposilinnens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föresläs att den för Kungl. Maj:t medgivna rätten att ulse högst
tre offentliga ledamöter i affärsbanks styrelse utvidgas till att gälla högst
fem sådana ledamöter. Samtidigt föreslås att det högsta medgivna antalet
styrelseledamöter ökas från tjugoen till tjugotre.

Vidare
föreslås att affärsbanks styrelse skall ha rätt att, om förhållandena påkallar
det, utse flera verkställande direktörer än f. n. och att välja dem bland
styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna.

Slutligen
föreslås att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att medge viss lindring i
beskattningen vid samgående mellan affärsbanker.

1
Riksdagen 1971.1 .saml. Nr 166

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom
förordnas, att 71 och 74 §§ lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För bankaktiebolag skall
finnas en styrelse bestående av minst fem och högst tjugotre ledamöter. Konungen
äger utse högst fem ledamöter i styrelsen (offentiiga styrelseledamöter)
med uppgift att särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bankens
verksamhet. Övriga styrelseledamöter till ett antal av högst aderton v'äl-jas
å bolagsstämma; dock må enligt bestämmelser, som intagits i bolagsordningen,
en eller flera av dessa ledamöter kunna tillsättas i annan ordning.

enlighet
med

För
bankaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst fem och högst
tjugoen ledamöter. Konungen äger utse högst tre ledamöter i styrelsen
(offentliga styrelseledamöter) med uppgift alt särskilt verka för att
samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet. Övriga styrelseledamöter
till ett antal av högst aderton väljas å bolagsstämma; dock må enligt bestämmelser,
som intagits i bolagsordningen, en eller flera av dessa ledamöter kunna
tillsättas i annan ordning.

Styrelsen
skall förvalta bankbolagets angelägenheter i vad i denna lag är stadgat.

74 § 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Styrelsen skall inom sig
utse verkställande direktör att under styrelsens inseende leda verksamheten,
däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden av
beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhåUandena
så påkalla, må flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även
förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant att vara ställföreträdare
för verkställande direktör.

Styrelsen
skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens inseende leda
verksamheten, däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen bestämmer avgöra
ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Där
förhållandena så påkaUa, må bland styrelseledamöterna eller
styrelsesuppleanterna flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall
även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant att vara
ställföreträdare för verkställande direktör.

Styrelsen
må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i
förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet all eljest ankomma på
styrelsens egen prövning.

'
Senaste lydelse 1970: 666. » Senaste lyddse 1968: 601.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Angående
den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verkställande direktör
eller person som avses i andra stycket, åligger det styrelsen att meddela
föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget
beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgivningen fastställas. Hava
flera verkställande direktörer utsetts, skall instruktionen angiva huru
ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så
snart kan ske, till tillsynsmyndigheten insända avskrift av instruktionen
ävensom, där ändringar vidtagas i densamma, meddela myndigheten därom.

Uppdrag
som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas. Utan
hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra 'ärende av varje slag.

Styrelsen
må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra 'ärende, som
avser:

1.
inrättande eller indragning av
avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse;

2.
förvärv eller avyttring av
fastighet, avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose därmed
sammanhängande behov;

3.
beviljande av kredit till
person, som avses i 61 § första eller andra stycket, eller tiU bolag, förening
eller annan sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom
delägare eller medlem äger ett väsentiigt ekonomiskt intresse; styrelsen dock
obetaget att för person eller sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa
gränser, inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må
beviljas vederbörande i och för en av honom idkad rörelse;

4.
förvärv av aktie eller
förlagsbevis i andra fall än då fråga är om aktie eller förlagsbevis, som är
för bankbolagets fordran utmätt eller pantsatt;

5.
fastställande av allmänna
räntesatser för in- och utlåning; dock att beslut, där så påkallas av allmän
ränteförändring, må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill
nästkommande styrelsesammanträde.

I
denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit skola gälla även i fråga
om garantiförpliktdse, som bankbolag ikläder sig.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:166

Utdrag av protokollet över finansäreiiden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet pä Stockholms slott den 29
oktober 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena
WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i
banklagen, m. in. och anför.

Inledning

Fr. o. m. innevarande år gäller att Kungl. Maj:t har rält
att utse högst tre offentliga styrelseledamöter i affärsbankernas styrelser.
Dessa ledamöters uppgift är att särskilt verka för att samhällsintressena beaktas
av bankerna. Vidare gäller att affärsbanks styrelse inom sig skall ulsc en
verkställande direktör, som skall leda verksamheten under styrdsens inseende,
samt ati, om förhållandena påkallar det, flera verkställande direktörer kan
utses.

Genom det
avtal om samgående mellan Skandinaviska Banken och Stockholms Enskilda Bank som
offentliggjorts den 21 september 1971 aktualiseras vissa ändringar i de nyss
nämnda reglerna.

Vidare har
de båda bankerna i skrivelse den 28 september 1971 anhållit alt Kungl. Maj:t
hos riksdagen begär bemyndigande att medge bankbolag befrielse från
skattskyldighet till inkomstskatt och utskiftningsskatt vid samgåenden mdlan
affärsbanker.

Ändringar i banklagen

Nuvarande ordning

1 prop. 1970: 141 har lämnats en närmare redogörelse för
reglerna i lagen (1955: 183) om bankrörelse (BL) beträffande affärsbankernas
organisation, utseende av styrelseledamöter, beslutsförhet m. m. I de
hänseenden som dessa bestämmelser inte redovisas i det följande torde få
hänvisas till nämnda proposition,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 5

Enligt
71 § skall för bankaktiebolag finnas en styrelse bestående av minst fem och
högst tjugoen ledamöter. Kungl. Maj:t har rätt att utse högst tre ledamöter i
styrelsen (offentiiga styrelseledamöter). Dessa ledamöters uppgift är att
särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet.
Enligt vad som uttalats i prop. 1970: 141 är avsikten att tre offentliga
styrelseledamöter skall utses bara om det föranleds av bankens organisatoriska
uppbyggnad. Övriga styrelseledamöter, högst aderton, väljs på bolagsstämma.
Enligt bestämmelser, som intagits i bolagsordningen, kan dock en eller flera av
dessa ledamöter tUlsättas i annan ordning.

Styrelseledamöterna
skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare. Av
styrelseledamöterna får inte flera än en för varje påbörjat femtal vara
befattningshavare i banken. Vid beräkningen av det högsta antal
styrelseledamöter som enligt det nu anförda får vara befattningshavare i banken
skall hänsyn inte tas till offentlig styrelseledamot (72 §).

Inom
styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Om inte bolagsstämman utsett
ordförande och denne enligt bolagsordningen inte utses på annat sätt, ankommer
det på styrelsen att välja ordförande. Verkställande direktör eller annan
tjänsteman i banken får inte väljas till ordförande (77 §).

I 74 § ges regler för bl.
a. utseende av verkställande direktör. I paragrafen föreskrivs sålunda att
styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens
inseende leda verksamheten. På verkställande direktören ankommer därvid att i
den utsträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden som till sin beskaffenhet
annars ankommer på styrelsens egen prövning. Om förhållandena påkallar det,
får flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall också förordna
styrelseledamot eller styrelsesuppleant att vara ställföreträdare för verkställande
direktör. Enligt 74 § andra stycket kan styrelsen också uppdra åt annan än
verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden som
annars ankommer på styrelsens egen prövning.

Offentlig styrelseledamot
eller, om flera sådana ledamöter utses, den som Kungl. Maj:t förordnar, äger
enligt 74 a § närvara och delta i överläggningarna när ärende, som senare
skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill särskUt utsedda styrelseledamöter
eller befattningshavare i banken. Om särskUda skäl föranleder tUl det, kan Kungl.
Maj:t förordna att uppdrag enligt 74 § andra stycket, som avser flera personer,
skall omfatta också offentlig styrelseledamot.

För offentliga
styrelseledamöter gäUer de bestämmelser som tillämpas i fråga om
styrelseledamöter som utsetts av bankens bolagsstämma. Offentliga
styrelseledamöter är alltså underkastade såväl banklagens skadestånds- och
straffbestämmelser som sekretessbestämmelsen i lagens 192 §.

ti
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 166

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 6

Departementschefen

Den
sammanslagning av Skandinaviska Banken och Stockholms EnskUda Bank till en ny
storbank enligt förslaget tUl bolagsordning benämnd Skandinaviska EnskUda
Banken för vUken jag inledningsvis redogjort aktualiserar frågan om en
utvidgning av den r'ätt som Kungl. Maj:t har att tillsätta offentiiga
styrelseledamöter i affärsbankerna. Innan jag går in närmare på denna fråga vUl
jag ge en allmän bakgrund tiU de bestämmelser som gäller i detta hänseende.

Frågan
om den offentliga representationen i de privatägda affärsbankerna har
utförligt behandlats i prop. 1970: 141. Där framhölls att huvudsyftet med
banklagens rörelseregler är att skapa garantier för att eventuella
kreditförluster inte drabbar insättarna med vilkas medel bankerna huvudsakligen
finansierar sin kreditgivningsverksamhet. I propositionen anfördes också att
samhällets behov av inflytande och kontroll över affärsbankernas verksamhet i
vissa avseenden är väl tillgodosett genom de befogenheter som tillagts
riksbanken och bankinspektionen. I två väsentliga avseenden har emellertid
skäl ansetts föreligga att skapa ytterligare instrument för en direkt insyn och
medverkan från samhällets sida i de privatägda bankernas beslut och politik.
För det första har affärsbankerna tUldelats betydelsefulla uppgifter såsom mer
eller mindre exekutiva organ för statens politik. Det gäller framför allt bankernas
verksamhet inom ramen för valutaregleringen, kontrollen av
obligationsemissioner och särskilt reglerade kreditområden, främst bostadsbyggandet.
Vissa händelser på senare tid tyder på att efterhandskontroll inte i alla
lägen är till fyllest för att samhällets intressen på ett berättigat sätt skall
kunna tillgodoses.

För
det andra har affärsbankernas roll i den näringspolitiska utvecklingen
successivt ökat under efterkrigstiden. De medverkar allt oftare genom sin kreditgivning
i beslut som har betydande återverkningar på sysselsättning, produktion,
struktur- och branschutveckling samt regionala förhållanden. Företagens på
senare år sjunkande självfinansieringsnivå har utan tvivel ökat företagens
behov av kapitaltillskott utifrån och gjort dem mera bankberoende. Också företagens
ut-landsinriktade verksamhet, export, import och etableringar i andra länder,
blir alltmer kapitalkrävande och förutsätter ett intimt samarbete mellan
företag och bank vid lösandet av ofta komplicerade finansieringsfrågor. I
propositionen anfördes också att några av de större affärsbankerna på senare
år engagerat sig som delägare i utländska bankföretag för att ännu effektivare
kunna biträda företagen i deras utlandsverksamhet och tillmötesgå deras krav
på att få tillgång också till de internationeUa penning- och
kapitalmarknaderna.

Som
en följd av det anförda har former ansetts böra skapas för samhällets direkta
medverkan i och inflytande över besluten i de pri-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 7

vatägda
bankerna. Detta har åstadkommits genom att möjlighet införts för det allmänna
att tillsätta representanter i styrelserna för dessa banker. Äv skäl som
närmare redovisas i nämnda proposition har det dock ansetts varken nödvändigt
eller lämpligt att mera ingående bestämma de riktlinjer efter vilka de
offentliga styrelseledamöterna bör arbeta. Eftersom de offentliga ledamöternas
möjligheter att utöva ett reellt inflytande på beslutsfattandet i
affärsbankerna i hög grad beror på den kunskap och information de själva
besitter, har man ansett att de bör utses bland personer med stort allmänekonomiskt
kunnande och med god kännedom om de samhäUeliga målsättningarna inom den ekonomiska
politiken i aUmänhet och näringspolitiken i synnerhet.

Antalet
offentliga ledamöter och sättet för deras medverkan i varje enskild bank har
ansetts kunna varieras med hänsyn till de skUda bankernas storlek,
organisation och rörelseinriktning. Beträffande var och en av de sju
provinsbankerna (Wermlandsbanken, Sundsvallsbanken, Skånska Banken,
Östergötlands Enskilda Bank, Smålands Bank, Skaraborgs Enskilda Bank och Uplandsbanken)
har det bedömts vara tillräckligt med en offentlig styrelseledamot, placerad i
bankens centrala styrelse, för att nå det mått av samhäUeligt inflytande och
insyn som åsyftades med förslaget. Någon statlig representation i dessa bankers
lokala kontorsstyrdser har inte ansetts påkallad.

I
fråga om de fyra stora landsomfattande privata bankerna (Svenska Handelsbanken,
Skandinaviska Banken, Stockholms EnskUda Bank och Göteborgs Bank) borde
riktpunkten vara att i varje banks centralstyrelse skall ingå två offentliga
styrelseledamöter. När det gäller Skandinaviska Banken framhöUs i
propositionen att den med hänsyn tUl sin organisation, som avviker från de övriga
storbankernas, erbjuder särskilda problem. Jag anförde i detta hänseende
följande.

Under
bankens centralstyrelse arbetar tre tämligen självständiga enheter,
centralkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, med var sin av
centralstyrelsen utsedd verkstäUande direktör, centralkontorsstyrelse och
direktion samt var sin krets av underställda avdelnings- och expeditionskontor.
Med hänsyn till denna organisationsform bör den statliga representationen
utsträckas till att avse förutom centralstyrelsen också styrelserna vid
centralkontoren. I var och en av dessa styrelser bör alltså ingå en offentlig
styrelseledamot, som tillika är ledamot av centralstyrelsen. Detta medför att
de offentliga styrelseledamöternas antal för Skandinaviska Bankens del måste
uppgå till tre. I fråga om övriga storbanker synes någon offentlig
representation i lokala styrelser inte erforderlig.

För Jämtiands
Folkbank, Bohusbanken samt Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank har inte
något behov ansetts föreligga av offentliga styrelserepresentanter.

Efter
statsmakternas beslut i enUghet med propositionen (BaU 1970:

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 8

64,
rskr 1970: 395) har Kungl. Maj:t tillsatt offentiiga styrelseledamöter i
bankstyrelserna enligt de principer för vilka jag nu redogjort.

Jag
vill i sammanhanget nämna att offentlig styrelseledamot har rätt att delta i
beredning på direktionsnivå av sådana ärenden som senare skall avgöras av
bankens styrelse. I bankstyrelser där flera offentiiga styrelseledamöter ingår
har rätten att delta i direktionsarbetet begränsats till att gälla bara en av
dessa ledamöter.

Av vad jag nyss anfört
framgår att antalet offentliga styrelseledamöter i en affärsbanks styrelse
begränsats till högst tre. Det är emellertid uppenbart att särskUda
förhållanden kan motivera att den offentliga styrelserepresentationen är ännu
större. Ett exempel härpå utgör enligt min mening det samgående mellan
Skandinaviska Banken och Stockholms EnskUda Bank för vilket jag inledningsvis
redogjort. Denna nya bank blir efter fusionen den största banken i landet och
kommer genom sina kundkontakter och personalunioner med många av vårt lands
större företag att spela en betydande roll för näringslivets fortsatta
strukturering och expansion. De två samgående bankernas styrelser har uttalat
att den nya banken avser att i stor utsträckning inrikta sina finansiella
tjänster även på det internationella planet. Jag finner det med hänsyn till det
sagda självklart och helt i linje med statsmakternas tidigare ställningstagande
att den offentliga styrelse-representationen i den nya banken inte minskas
jämfört med förhållandena före samgåendet mellan de två bankerna.

Den nybUdade banken kommer
enligt förslag till bolagsordning att ha en organisation som ansluter till den
som Skandinaviska Banken f. n. har. Den nya banken kommer sålunda, vid sidan av
en centralstyrelse i Stockholm med två verkställande direktörer i stjrelsen,
att ha ett centralkontor i vardera Stockholm, Göteborg och Malmö med särskUd
styrelse och en verkställande direktör vid varje sådant kontor. Med hänsyn härtUl
och till de i det föregående redovisade synpunkterna anser jag att sammanlagt
fem offentliga styrelseledamöter bör finnas i den nya storbanken, dvs. samma
antal som f. n. finns i de tvä samgående bankerna. SamtUga dessa ledamöter bör
ingå i centralstyrelsen. På motsvarande sätt som f. n. gäller i fråga om
Skandinaviska Banken bör offentlig styrelserepresentation finnas också i
centralkontorens styrelser. Tre av nämnda ledamöter bör således utses att var
för sig ingå i de tre styrelserna. Någon anledning att utöka det antal offentliga
styrelseledamöter som har rätt att delta i direktionsarbetet anser jag inte
föreligga. Jag förordar med hänsyn till det anförda att möjligheten att utse
offentliga styrelseledamöter i affärsbanks styrelse utökas från nuvarande tre tUl
fem.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 9

De
rättigheter och skyldigheter för offentlig styrelseledamot som jag närmare
redogjort för i prop. 1970: 141 bör självfallet gälla även beträffande det
utökade antalet offentiiga styrelserepresentanter.

Som en konsekvens av den
av mig nu förordade ökningen av antalet offentliga styrelserepresentanter bör
det totala antalet styrelseledamöter i en affärsbank utökas från f. n. högst
21 till högst 23. Därigenom kommer den nuvarande huvudregeln att högst 18
styrelseledamöter skaU väljas på bolagsstämma att bli oförändrad.

Ett annat spörsmål som
aktualiserats genom banksammanslagningen gäller utseendet av verkställande
direktörer i den nybildade banken. De samgående bankerna har uttalat önskemål
om att fem verkställande direktörer skall ingå i den nya bankens styrelse, två
som ledamöter och återstoden som suppleanter. I skrivelse den 13 oktober 1971
till finansdepartementet erinrar bankinspektionen om att, med hänsyn till stadgandet
i 72 § andra stycket BL, högst fyra befattningshavare i banken kan vara
ledamöter i den enligt förslag till bolagsordning tUl högst 18 personer
uppgående styrelsen. Inspektionen finner hinder möta mot att verkställande
direktör skulle få ställning av styrelsesuppleant på grund av stadgandet i 74 §
första stycket BL, som föreskriver att verkställande direktör skall utses inom
styrelsen. Inspektionen, som inte vill motsätta sig den tänkta organisationen
med fem verkställande direktörer, framhåller som en tänkbar lösning att 72 §
andra stycket ändras så att de offentliga styrelseledamöterna räknas in i det
antal som ligger till grund för beräkning av det högsta tUlåtna antalet
befattningshavare i styrelsen. Härigenom skulle, anför inspektionen,
visserligen den nuvarande spärren mot allt för stort inflytande för
befattningshavare i styrelsen bli något försvagad men denna försvagning skulle
i stort sett endast få teoretisk betydelse. Inspektionen anger också en annan
lösning, enligt vilken 74 § första stycket nämnda lag ändras så att därav
framgår att, om förhållandena påkallar det, ytterligare verkställande
direktörer får utses bland styrelsens ledamöter eller suppleanter. En sådan
lösning förutsätter enligt inspektionen särskilda organisatoriska åtgärder,
eftersom verkställande direktörs ansvar är beroende av att han ingår i styrelsen.
Det bör därför föreskrivas i arbetsordning att verkställande direktör, som är
styrelsesuppleant, alltid skall inträda i ordinarie ledamots ställe, när
ärende skall avgöras som avser hans särskUda ansvarsområde. Inspektionen anser
därvid, att han skall, för att den särskilda föreskriften i 72 § andra stycket skaU
tUlgodoses, ersätta ledamot som tUlika är verkställande direktör.

För att den av den nya
banken tänkta organisationen med fem verkställande direktörer skall kunna
genomföras måste en ändring ske i banklagen. Som bankinspektionen framhållit
kan härvid olika lösningar tänkas. Det av inspektionen angivna alternativet,
innebärande att man skulle utöka antalet styrelseledamöter med antalet offentiiga
ledamö-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 10

ter,
leder tUl att man i föreliggande fall skulle erhålla ett antal av 23
styrelseledamöter, varav fem offentliga ledamöter och fem befattningshavare
vid banken. Som inspektionen påpekat skulle en sådan lösning medföra en viss
försvagning av den nuvarande spärren mot alltför stort bankmannamässigt
inflytande i styrelsen. Även om nackdelarna härmed inte bör överdrivas anser
jag emeUertid denna lösning mindre lämplig. Enligt min mening bör i stället en
möjlighet tillskapas att, när förhållandena påkallar det, utse ytterligare
verkställande direktörer bland styrelsens ledamöter eller suppleanter.
Verkställande direktör, som är suppleant i styrelsen, bör kunna inträda i
stället för annan ordinarie ledamot än sådan som tillika är verkställande
direktör, så länge regeln i 72 § andra stycket BL inte åsidosätts. De
organisatoriska åtgärder som en sådan lösning skulle innebära torde kunna lösas
i huvudsak enligt de riktlinjer bankinspektionen antytt. Jag förordar sålunda att
74 § första stycket BL ändras i enUghet med vad jag nu anfört.

De
av mig nu föreslagna ändringarna i banklagen bör träda i kraft den 1 januari
1972.

Beskattningsfrågor
vid samgående mellan affärsbanker Nuvarande ordning

CivUrättsliga
bestämmelser

I
lagen (1944: 705) om aktiebolag, AL, finns särskilda regler om ett bolags
uppgående i ett annat genom s. k. fusion. Med fusion avses att det ena bolaget
övertar det andra bolagets tUlgångar och skulder och att det sistnämnda bolaget
därmed upphör utan särskilt likvidationsförfarande. I 174 § 1 mom. AL regleras
fusion mellan moderbolag och belagt dotterbolag. För att underiätta sädana
fusioner stadgas i 174 § 2 mom. AL att moderbolag som äger mer än 9/10 av
aktierna i ett dotterbolag har rätt att i viss ordning lösa in de återstående
aktierna.

Fusion
mellan aktiebolag har emellertid ansetts böra kunna ske 'även i de fall där
moder- och dotterförhållande inte grundas på innehav av mer än 9/10 av aktierna
i dotterbolag. I sådant fall övertas ett aktiebolags aUa tUlgångar och skulder
genom fusionen av ett annat aktiebolag mot vederlag i penningar eUer aktier i
det övertagande bolaget. Bestämmelser härom finns i 175 § AL.

Fusioner
mellan aktiebolag förekommer nästan uteslutande i den formen att belagt
dotterbolag går upp i moderbolag. Aktiebolagsutredningen påpekar i sitt
betänkande Förslag tUl aktiebolagslag m. m. (SOU 1971: 15 s. 340) att fram till
hösten 1969 hade enligt ÄL:s regler fusion mellan moderbolag och belagt
dotterbolag förekommit i 979 fall och fusion enligt 175 § AL endast i 7 fall. EnUgt
utredningen, som föreslår att båda fusionsformerna bibehålls, kan den ringa
användning-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 II

en av den senare formen av fusion bero av, förutom
skatterättsliga regler, att den ställer sig mera komplicerad.

De två former av fusion som regleras i gällande lag och
som alltså kännetecknas av att ett bolag, det överlåtande bolaget, uppgår i ett
annat kallas ibland absorption. I utländsk lagstiftning förekommer en annan
form som innebär att två eller flera bolag går upp i ett nytt för ändamålet
grundat bolag, s. k. kombination. Aktiebolagsutredningen föreslår i sitt
betänkande (s. 344), att gällande regler om fusion byggs ut med den för svensk
lag nya fusionsformen kombination. Denna föreslås i huvudsak få den
utformningen att det nybildade bolaget övertar de överlåtande bolagens
tillgångar och skulder mot aktier i det övertagande bolaget samt att fusionsavtalet
skall ange grunderna för hur fusionsvederlaget, dvs. aktierna i det nya
bolaget, skall fördelas mellan aktieägarna i det överlåtande bolaget.

AL:s bestämmelser äger inte tillämpning på bl. a.
bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag. I fråga om sådana bolag gäller i
stället lagen (1955: 183) om bankrörelse resp. lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse. Banklagen saknar motsvarighet till AL:s bestämmelser om
fusion. Inte heller försäkringsrörelselagen innehåller någon direkt
motsvarighet till AL:s regler angående fusion. Det har emellertid i förarbetena
till försäkringsrörelselagen betonats att lagens bestämmelser i 295 § om frivillig
överlåtelse av försäkringsbestånd är ägnade att tUlgodose samma syfte som man
för de allmänna bolagens del velat vinna genom ÄL:s fusionsregler. Har ett
försäkringsaktiebolag överlåtit hela sitt försäkringsbestånd, skaU bolaget
enligt 135 § första stycket försäkringsrörelselagen träda i likvidation.

Beträffande sparbanker finns i 73 § lagen (1955: 416) om
sparbanker särskUda bestämmelser om fusion av sparbank med annan sparbank.
Vidare finns fusionsregler i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar och i
lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen.

Gällande skatteregler

Fusion anses ur skatteteknisk synpunkt innebära att det
övertagande företaget förvärvar det överlåtande företagets tillgångar genom köp
eller byte eller jämförligt fång. För att undanröja hinder för fusioner mellan
aktiebolag, mellan ekonomiska föreningar och mellan sparbanker har vissa
lättnader i beskattningsavseende ansetts påkallade.

Inkomstskatt

Fusion enligt 174 § 1 mom. AL, dvs. vid fusion mellan
moderbolag och belagt dotterbolag, föranleder ingen inkomstbeskattning, om
moderbolagets skattemässiga ingångsvärden för de från dotterbolaget övertagna
tillgångarna överensstämmer med de i beskattningshänseende gällande värdena hos
dotterbolaget vid fusionstiUfället. Dold reserv som bildats i dotterbolaget med
obeskattade vinstmedel skall alltså i

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 12

princip
övergå till moderbolaget och skattemässigt behandlas som om den uppstått hos
moderbolaget. De särskilda skattereglerna härom finns såvitt avser
rörelsebeskattningen i 28 och 29 §§ kommunalskattelagen (1928: 370), KL, jämte
anvisningar. Vidare finns i punkt 5 av anvisningarna till 35 § KL bestämmelser
av innebörd att fusionen inte skall föranleda skattepUktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust. I överensstämmelse härmed gäller
dessutom att vid avyttring av fastighet som moderbolag övertagit från
dotterbolag genom fusion de båda bolagen skall anses ha utgjort en
skattskyldig. Slutligen finns i förordningen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt, SI, bestämmelser om avdrag för dotterbolags kommunalskatt (4 § 1
mom.) och om skattskyldighet för restituerad, avkortad eller avskriven skatt
(2 §).

De
nyss angivna särskilda skattereglerna gäller inte om något av de fusionerande
bolagen driver penningrörelse eller yrkesm'ässig handel med fastigheter. De
skatterättsliga konsekvenserna av sädana fusioner bedöms enligt KL:s allmänna
regler om beräkning av inkomst av rörelse m. m. Samma regler gäller vid sådana
fusioner som avses i 175 § AL, dvs. när ett aktiebolags tUlgångar och skulder övertas
av ett annat aktiebolag mot vederlag i penningar eller aktier i det övertagande
bolaget.

Vid
fusion mellan ekonomiska föreningar som avses i 1 § lagen om ekonomiska
föreningar gäller vid inkomsttaxeringen i huvudsak samma särskilda regler som
vid fusion mellan aktiebolag enligt 174 § 1 mom. AL. En förutsättning för tiUämpning
av reglerna är dock även här att inte någon av föreningarna driver
penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter. Vid fusion mellan
ekonomiska föreningar som ingår i jordbnikskasserördsen gäller emellertid de
särskilda skattereglerna vid fusion trots att föreningarna driver
penningrörelse. Samma 'är förhållandet om ekonomisk förening vid sidan av sin
egentliga verksamhet driver sparkasserörelse genom att för förvaltning motta
medel från medlemmarna (28 § 3 mom. KL).

Såvitt
avser fusioner mellan sparbanker eller affärsbanks övertagande av annan
affärsbanks hela bankrörelse g'äller de tidigare angivna särskilda
bestämmelserna i anvisningarna till 35 § KL som innebär att fusionen inte skall
föranleda skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill
realisationsförlust. I dessa situationer g'äUer även förut berörda regler i 2
§ och 4 § 1 mom. SI som bl. a. möjliggör för övertagande bank att utnyttja
övertagna bankens kommunalskatteavdrag. Det är att märka att sparbanker i regel
torde undgå skattekonsekvenser vid fusion under förutsättning att överföring av
tUlgångar sker tUl de hos den överlåtande sparbanken vid fusionstillfället
bokförda värdena. Detta sammanhänger med att det i sparbankerna inte finns ägarintressen
av något slag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 13

För
affärsbankernas vidkommande är däremot situationen en annan. Ett övertagande av
annan affärsbanks rörelse utlöser såvitt avser den överlåtande banken
beskattning i förvärvskällan rörelse enligt KL:s allmänna stadganden. Frågan
har uppmärksammats av beviUningsutskottet (BeU 1969: 58), som förutsatt att
förslag tiU åtgärder för likabehandling av affärsbanker och övriga bankinstitut
vid fusion skulle komma att framläggas, om en koncentration inom det svenska
affärsbanksväsendet aktualiseras. Denna uppfattning har godtagits av riksdagen.

De
skattekonsekvenser som kan bli följd av en friviUig sammanslagning av
försäkringsanstalter har i skattelagarna endast reglerats i samma utsträckning
som gäller för sparbanker och affärsbanker, dvs. i fräga om realisationsvinst
och kommunalutskylder. Härutöver har Kungl. Maj:t av riksdagen bemyndigats att
medge dispens från den inkomstskatt som kan uppkomma på grund av
sammanslagningen (prop. 1949: 175, BeU 1949: 37, rskr 1949: 216). I prop. 1949:
175 framhölls bl. a. att beskattning av fondmedel, som kunde tänkas bli aktuell
vid en sammanslagning, skulle kunna äga rum utan att någon inkomst i egentlig mening
skulle föreligga. Å andra sidan kunde det tänkas, att en beskattning i vissa
fall framstod som motiverad, t. ex. om det övertagande försäkringsaktiebolaget
genom sammanslagningen förvärvar medel, som användes för utdelning till
aktieägarna i bolaget. Då det skulle vara förenat med avsevärda svårigheter
att utarbeta bestämmelser, som ledde till ett i varje särskUt fall önskvärt
resultat, förordade föredraganden ett dispensförfarande. Riksdagen beslöt i
enlighet härmed. Vid ett flertal sammanslagningar av försäkringsanstalter har Kungl.
Maj:t med stöd av bemyndigandet medgivit befrielse från skyldighet att erlägga
statlig och kommunal inkomstskatt, som annars kunnat uppkomma på grund av sammanslagningen.
Skattebefrielse har regelmässigt medgivits under förutsättning att
skattskyldighet inte föranleddes därav att i samband med genomförandet av
sammanslagningen uppskrivning skett av värdehandlingar eller eljest framtagits
dolda reserver som tillskapats av obeskattade vinstmedel,

I
flera andra författningar finns bestämmelser som är av betydelse för
inkomstbeskattningen vid fusioner och sammanslagningar. Enligt 9 § förordningen
(1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst har
moderbolag vid fusion enligt 174 § 1 mom. AL rätt att under vissa
förutsättningar överta dotterbolags förlustavdrag. Vidare finns i 20 § 1 mom.
tredje stycket förordningen (1955: 256) om investeringsfonder för
konjunkturutjämning bestämmelser om övertagande företags rätt att vid fusion
överta det överlåtande företagets investeringsfond. Här må även nämnas
förordningen (1967: 94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning. Enligt 1 § förordningen äger svenskt aktiebolag under vissa
förutsättningar erhålla avdrag för aktie-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:166 14

utdelning vid ber'äkning av inkomst av rörelse eller
inkomst av jordbruksfastighet. Avdrag medges för utdelning på aktie för vilken
inbetalning skett efter den 30 juni 1966. Sådant avdrag får dock uppgå till
högst 5 "lo av vad som inbetalats för aktien före utgången av ifrågavarande
beskattningsår. Avdrag medges för sammanlagt högst 10 kalenderår, dock inte
senare än femtonde taxeringsåret efter det år då inbetalningen för aktierna
först skedde. Enligt 5 § förordningen får avdrag inte göras när aktieteckning
sker genom apport av aktier eller andelar. Detta sammanhänger med
lagstiftningens syfte att underlätta för bolagen att anskaffa nytt kapital
genom nyemission. Något nytt kapital som kan motivera avdragsrätt tillförs
nämligen inte bolagskretsen när två bolag slås samman och vederlaget för de
nyemitterade aktierna utgörs av aktier eUer andelar i annat bolag. Emellertid
kan Kungl. Maj:t eller myndighet Kungl. Maj:t bestämmer medge undantag från
begränsningen i avdragsr'ätten enligt 5 §. Sådant undantag är avsett för det
fallet att bolag vars aktier lämnas som apport tidigare har gjort en nyemission
som berättigar till avdrag och en sammanslagning av bolagen framstår som
önskvärd ur allmän synpunkt. För att inte sammanslagningen skall behöva
uppskjutas till dess avdragsrätten utnyttjats fuUt ut kan moderbolaget få
medgivande att överta den avdragsrätt som tillkommer dotterbolaget.

Utskiftningsskatt

Enligt gällande skattesystem skall i princip all inkomst
som förvärvas av aktiebolag och ekonomisk förening dubbdbeskattas. Vid utdelning
av aktiebolags eller förenings vinst får därför avdrag i allmänhet inte ske för
den utdelade vinsten. Vinstutdelningen beskattas på nytt hos delägarna. De nyss
redovisade reglerna om avdrag för viss aktieutdelning utgör ett undantag från
principen om dubbelbeskattning av bolagsvinst.

För sådana vinstmedel som inte utdelas utan fonderas har särskUda
regler tillskapats för att göra dubbelbeskattningen effektiv. Härvid har man
valt olika metoder för aktiebolag och ekonomiska föreningar. För aktiebolagen
sker beskattning av fonderade vinstmedel genom utskiftningsskatt bl. a. när
bolaget upplöses eller dess aktiekapital nedsätts. Skattskyldigheten åligger
härvid bolaget. För ekonomiska föreningar skall däremot vad som vid föreningens
upplösning utskiftas utöver inbetald insats behandlas på samma sätt som
utdelning (38 § 1 mom. KL). Detta innebär att statlig och kommunal inkomstskatt
för sådan utdelning erläggs av medlemmarna.

Bestämmelser om utskiftningsskatt finns i förordningen
(1927: 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tUlgångar. I huvudsak
gäller följande. Skatten utgår med 40 "lo av beskattningsbart bdopp, dvs.
skillnaden mellan utskiftat belopp och vad som därav är att anse som åter-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:166 15

bäring av tillskjutet belopp (1 §). Särskilda bestämmelser
finns om vad som skaU förstås med utskiftat belopp (2 §), tillskjutet belopp (3
§) och återbäring av tillskjutet belopp (4 §).

I 1 § 2
mom. förordningen finns vidare bestämmelser om fusion. Härvid gäller att
befrielse från eller uppskov med erläggande av utskiftningsskatt kan erhållas
vid vissa fusioner. Emellertid kan befrielse eller uppskov inte medges, om
moder- eller dotterbolaget driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med
fastigheter.

Befrielse från utskiftningsskatt medges, om ett
dotterbolag genom fusion enligt 174 § AL upplöses och går upp i moderbolaget
under förutsättning att moderbolaget direkt ägt aktier motsvarande mer än 9/10
av aktiekapitalet i dotterbolaget alltsedan den 1 januari 1940 eller, om koncernförhållandet
uppstått senare, alltsedan den dag, då dotterbolaget börjat driva verksamhet av
något slag.

För
uppskov med erläggande av utskiftningsskatt fordras riksskatteverkets
medgivande. Sådant medgivande kan lämnas vid andra fall av fusion enligt 174 §
1 mom. AL än de nyss nämnda. Uppskovet innebär att moderbolaget övertar
dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. Den övertagna skatteskulden kommer till
beskattning vid den framtida tidpunkt, då moderbolaget utskiftar sina
vinstmedel. För medgivande av uppskov skall vissa förutsättningar vara
uppfyllda. Syftet med fusionen skall vara att vinna en mer ändamålsenlig
organisation av de fusionerande bolagens verksamhet. Vidare skall utskiftningsskatten
vara av sådan storleksordning att den kan anses utgöra ett väsentiigt hinder
för fusionen. Fusionen får slutligen inte vara ett led i åtgärder som syftar
till obehörig förmån i beskattningshänseende för ettdera bolaget eller för
någon som är i intressegemenskap med ettdera bolaget.

De
konsekvenser i fråga om utskiftningsskatt som uppkommer vid en frivillig
sammanslagning av försäkringsanstalter har inte reglerats i förordningen om utskiftningsskatt.
Genom beslut av 1948 års riksdag har Kungl. Maj:t bemyndigats medge befrielse
från skyldighet att utge utskiftningsskatt i de fall då försäkringsaktiebolag
upplöses i anledning av att dess försäkringsbestånd överlåtits till annat
försäkringsbolag, som äger samtliga aktier i det överlåtande bolaget (ILU 1948:
34, rskr 1948: 221). Frågan om försäkrihgsanstalts befrielse från skyldighet att
erlägga utskiftningsskatt behandlades av första lagutskottet i anledning av två
motioner i anslutning till prop. 1948: 50 med förslag till lag om försäkringsrörelse
m. m. Utskottet uttalade att ett erläggande av utskiftningsskatt i det fall ett
förs'äkringsaktiebolag efter överlåtelse av hela försäkringsbeståndet var
skyldigt att träda i likvidation skulle vara ägnat att försämra
försäkringstagarnas rättsläge genom att bolagets konsolidering minskades. I
särskild grad skulle detta gälla i fråga om livförsäkringen, där
konsolideringsfonderna i det väsentliga skulle anses tillkomma försäkringstagarna.
Utskottet ansåg en uppmjukning av bestämmelserna

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:166 16

om utskiftningsskatt vara motiverad. Denna borde
emellertid gälla endast det fall, att koncernförhållande förelåg och
moderbolaget ägde samtliga aktier i dotterbolaget. Enligt utskottet borde
skattebefrielse uppenbarligen inte medges med mindre garanti fanns för att
vinst, som på grund av sammanslagningen kunde uppkomma för moderbolaget, inte
användes för ökad utdelning till aktieägarna.

Inledningsvis berördes i detta avsnitt aktieägarens
skattskyldighet för aktieutdelning. Utdelning är i regel skattepliktig intäkt i
förvärvskällan kapital. I några fall, såsom då fråga är om bank- eller annan
penningrörelse och försäkringsrörelse, kan emellertid utdelning utgöra intäkt
i mottagarens rörelse. Utskiftning från aktiebolag anses d'äremot som ett med
köp jämförligt fång. Härav följer att aktieägare vid utskiftning beskattas för
inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet i den mån förutsättningar föreligger
härför enligt reglerna för beskattning av realisationsvinst (3537 §§ KL).
Utgör aktierna varulager i en av aktieägaren bedriven rörelse, beskattas
utskiftade medel i förvärvsk'ällan rörelse.

Framställningen om skattebefrielse

I skrivelsen anhåller de båda affärsbankerna under
hänvisning till ett mellan dem träffat avtal om samgående att Kungl. Maj:t

utverkar
bemyndigande av riksdagen att medge bankbolag befrielse från skattskyldighet
till inkomstskatt och till utskiftningsskatt i fail då bankbolag överlåter sina
tillgångar och skulder till annat bankbolag, befintligt eller nybildat, och i
samband därmed upplöses,

med stöd av
riksdagens bemyndigande meddelar skattebefrielse i nyss angiven omfattning,

med stöd av
gällande dispensbestämmelser i 35 § 3 mom. KL medger befrielse från
inkomstskatt för realisationsvinst som kan uppkomma n'är aktie'ägarna i de
båda bankerna överlåter sina i minst fem år innehavda aktier till resp.
bankbolag.

Enligt 3 § i avtalet mdlan affärsbankerna gäller som
förutsättning för avtalets giltighet bl. a. att skattebefrielse meddelas
bankerna och aktieägarna i den utsträckning som anges i skrivelsen till Kungl.
Maj:t.

Rörande det planerade samgåendet mdlan Skandinaviska
Banken och Stockholms Enskilda Bank torde det få anses tillfyllest att här redovisa
endast det huvudsakliga innehållet i de handlingar som bifogats skrivelsen.

Som motiv för samgåendet anges främst behovet av att skapa
en mera rationell bankenliet som bättre än de båda bankerna var för sig kan
möta ökade krav på finansiella tjänster inom och utom landet. Samgåendet avses
tillgå så att de båda affärsbankerna per den 1 januari 1972 överlåter sina
rörelser till en nybildad bank benämnd Skandinaviska Enskilda Banken. Den nya
bankens aktiekapital skall utgöra 543 090 000

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 17

kr., fördelat på 5 430 900 aktier på nominellt 100 kr.
Härav tecknar Skandinaviska Banken 3 930 768 aktier och Stockholms Enskilda
Bank 1 500 000 aktier. SärskUt utsedda stiftare av den nya banken tecknar
sammanlagt 132 aktier, och erlägger 170 kr. för varje tecknad aktie. Sedan de
båda affärsbankernas rörelser överlåtits till den nya banken skall
affärsbankerna träda i likvidation och tUlgångarna utskiftas till aktieägarna i
resp. bank.

Skandinaviska
Banken erlägger betalning för de tecknade aktierna genom tillskott av hela sin
rörelse med däri ingående tillgångar mot att den nya banken övertar
betalningsansvaret för bankens skulder och övriga förpliktelser. Den nya
banken erlägger dessutom till Skandinaviska Banken ett kontantbelopp om 47 169
216 kr. som svarar mot utdelning på aktierna i Skandinaviska Banken för år
1971, och ytterligare ett kontantbelopp avsett att täcka bl. a. de med bankens
likvidation förenade kostnadema.

Stockholms
Enskilda Bank erlägger på samma sätt betalning för de tecknade aktierna genom
tillskott av hela sin rörelse med däri ingående tillgångar mot att den nya
banken övertar betalningsansvaret för bankens skulder och övriga förpliktelser.
Vidare skall den nya banken till Stockholms Enskilda Bank utge förlagsbevis om
totalt 75 milj. kr. löpande med 8 »/o årlig ränta fr. o. m. den 1 januari 1972,
reverser om totalt 37,5 milj. kr. löpande med 4 "lo årlig ränta fr. o. m.
samma dag samt vissa kontantbelopp avsedda att täcka utdelning på aktier i
Stockholms EnskUda Bank för år 1971, inlösen av preferensaktiekapital,
likvidationskostnader m. m.

Aktieägarna i Skandinaviska Banken erhåller vid utskiftningen
av bankens tillgångar för varje aktie i banken en aktie i den nya banken.
Stamaktieägare i Stockholms Enskilda Bank erhåller för varje stamaktie två
aktier i den nya banken, ett 8 "to förlagsbevis å 100 kr. utfärdat av den
nya banken och en 4 »/o revers å 50 kr. utfärdad av den nya banken. Reversen
blir förenad med en optionsrätt för innehavaren att under liden apriljuni 1972
från den nya banken förvärva en aktie i AB DUigentia på nominellt 50 kr. AB Diligentia
är ett av Stockholms Enskilda Bank belagt fastighetsförvaltande dotterbolag.
Preferensaktieägare i Stockholms Enskilda Bank erhåller för varje
preferensaktie 100 kr. kontant jämte ränta från den 1 januari 1972 till dagen
för utskiftningen.

De skattekonsekvenser som avses i ansökningen är alltså
följande. Övertagande bank anses i beskattningshänseende förvärva överlåtande
banks rörelse genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Detta innebär i
princip att i den mån likviden överstiger skattemässiga restvärden uppkommer
skattepliktig inkomst för överlåtande bank. Beroende på karaktär av tillgång
kan vinst bli beskattad i förvärvskällan rörelse eller tillfällig
förvärvsverksamhet. Vidare skall överlåtande bank i enlighet med
bestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen erlägga utskift-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:166 18

ningsskatt i samband med utskiftning av tillgångarna till
aktieägarna i banken.

Ansökningen omfattar inte vissa andra skattekonsekvenser
som uppkommer i anledning av samgåendet, såsom lagfartsstämpd och emissionsstämpel.
Det skall också påpekas att inkomstskatteanspråk kan uppkomma i samband med utskiftning
av tillgångar i Skandinaviska Banken och Stockholms EnskUda Bank eller då den
nya banken utlämnar aktier i AB Diligentia mot tidigare nämnda reverser.

Bankinspektionen har i sin skrivelse den 13 oktober 1971
tillstyrkt bifall till framsfällningen i överenssfämmelse med de riktlinjer som
anges av mig i det följande.

Departementschefen

En utveckling mot ökad koncentration inom näringslivet har
pågått sedan länge i vårt land. Omvandlingen i riktning mot större företagsenheter
sker genom sammanslagningar och företagsöverlåtelser som ofta medför fördelar i
form av rationaliserad produktion och förenklingar i fråga om organisation m. m.
Denna utveckling har såtillvida underlättats av statsmakterna att särskilda besfämmelser
om fusioner mellan företag intagits i lagstiftningen om aktiebolag och
ekonomiska föreningar m. fl. lagar. Till den del beskattningen utgjort ett
direkt hinder mot företagssammanslagningar har det varit möjligt att genomföra
en särskild reglering av fusionsfallen i inkomstskatteförfattningarna och
medge lättnad i fråga om utskiftningsskatt som utgår på grund av upplösning av
bolag vid fusion.

För de aUmänna aktiebolagens del skapades ett civUrättsligt
fusionsinstitut vid tillkomsten av nu gällande aktiebolagslag. Regler om erforderliga
lättnader i beskattningen infördes år 1950 i fråga om fusion av moderbolag med
belagt dotterbolag. Syftet var att underlätta ett utnyttjande av
aktiebolagslagens fusionsbestäramelser. De skatterättsliga reglerna innebär att
ett uppskov kan erhållas med erfäggandet av utskiftningsskatt på det upplösta
dotterbolagets vinstmedel. Genom dispensbeslut överförs skatteanspråket på
moderbolaget och ställs därmed på framtiden. Den dispensprövning som jag nu
avser handhas av nämnden för rättsärenden i riksskatteverket. I vissa
kvalificerade fall av moder-dotterbolagsförhållande skall utskiftningsskatt i
anledning av fusionen efterskänkas helt. Enligt uttryckligt undantag kan varken
uppskov eller befrielse erhållas, om moder- eller dotterbolaget driver
penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter. Beträffande de
inkomstskatteproblem som uppkommer vid fusion infördes vid samma tillfälle besfämmelser
i kommunalskattelagen avsedda att ge garantier för att överföringen av
tillgångar från dotterbolag till moderbolag genomförs utan obehörigt skatteundandragande.
Vidare stadgas att fusionen inte skall utlösa realisationsvinstbeskattning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:166 19

Behovet
av en lösning av beskattningsfrågorna vid sammanslagningar av försäkringsbolag
uppmärksammades när 1948 års riksdag behandlade ett förslag till ny lag om
försäkringsrörelse. För att underlätta önskvärda sammanslagningar erhöll Kungl.
Maj:t bemyndigande att efter prövning från fall till fall medge befrielse från
skattskyldighet enUgt utskiftningsskatteförordningen. Detta dispensinstitut
och även ett motsvarande bemyndigande att meddela befrielse i vissa fall från
inkomstskatt har anlitats vid åtskilliga bolagsfusioner inom försäkringsvärlden
under 1950- och 60-talen.

De
skatterättsliga reglerna om fusion utsträcktes tid efter annan under
1960-talet till att omfatta olika slag av bankinstitut. Dessa bestämmelser, som
endast avser inkomstbeskattningen, torde för sparbanker och föreningar i jordbrakskasserördsen
innebära en fullständig lösning av skattefrågorna vid fusion. Något krav på utskiftningsskatt
uppkommer nämligen inte vid upplösning av sparbank eller jordbrukskasseförening.
Den betydande fusionsverksamhet som pågår inom sparbankssektorn kan således
genomföras utan skattekonsekvenser under förutsättning att tillgångarna vid
fusionen överförs till skattemässiga restvärden. Det sagda g'äller även sammanslagningar
som sker inom jordbrukskasserörelsen.

Affärsbankerna
befinner sig däremot i ett annat läge. För dem till-lämpas endast fusionsregler
om realisationsvinstbeskattning och övertagande av rätt till avdrag för kommunalutskylder.
Som framgått är bankaktiebolag som upplöses genom likvidation uttryckligen
undantaget från möjligheten tUl dispens resp. befrielse från utskiftningsskatt.
Orsaken härtill torde främst vara att söka däri att lagen om bankrörelse saknar
motsvarighet till aktiebolagslagens fusionsbestämmelser. Vissa överväganden av
fiskal natur har även talat emot att införa skatteregler om fusion mellan
penningrörelsedrivande bolag.

En
sammanslagning av två bankaktiebolag kan således med tillämpning av gällande
beskattningsregler ge upphov till mycket betydande skattekonsekvenser. Att
detta är fallet vid det nu aktuella samgåendet mellan de båda affärsbankerna
synes vara uppenbart. Om sammanslagningen kommer till stånd, uppkommer ett
anspråk på såväl inkomstskatt som utskiftningsskatt. Beskattning träffar i
sådana fall överförandet av rörelsetillgångar för fortsatt gemensam verksamhet
och en efterföljande likvidation av bolag som upplöses. Sådana
beskattningskonsekvenser, om de är av någon storleksordning, utgör naturligen
ett kraftigt hinder mot en sammanslagning.

Man
kan inte räkna med att bankbolag genomför ett planerat samgående tUl priset av
en väsentiig minskning av bolagens konsoUdering. Enligt min mening finns det ej
heller från allmän synpunkt anledning att behandla fusionsåtgärder av
affärsbanker mindre förmånligt vid beskattningen än motsvarande åtgärder inom
andra delar av näringslivet. Jag erinrar i detta sammanhang om
bevillningsutskottets betänkande

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:166 20

1969: 58, där utskottet uttalade anslutning tiU
uppfattningen att utskiftningsskatt inte bör utgå vid banksammanslagningar,
eftersom motsvarande skattebelastning inte uppkommer vid fusioner mellan
sparbanker eller mellan jordbrukets kreditkassor. En uppfattning som riksdagen
godkände.

Jag ddar denna uppfattning och anser mig kunna tillstyrka
åtgärder som möjliggör önskvärd skattelättnad vid sammanslagning av
bankaktiebolag. Emellertid vill jag f. n. inte förorda att eventuella åtgärder
får formen av lagstiftning. Det synes med hänsyn till bl. a. svårigheten att
överblicka när beskattning kan ifrågakomma vid framtida banksammanslagningar
vara lämpligast att erforderlig skattelättnad medges efter prövning från fall
till fall. Jag föreslår att Kungl. Maj:t tillläggs en rätt att medge dispens
vid sådana sammanslagningar. I enUghet med vad jag nu anfört bör ett
bemyndigande omfatta dispens från skyldighet för bankaktiebolag att erlägga
inkomstskatt, när bolagets tillgångar och skulder överlåts till annat
bankaktiebolag, och utskiftningsskatt vid utskiftning efter sådan överlåtelse.
Som föruts'ättning för dispens frän inkomstskatt skall gälla att den
överlåtande bankens tillgångar tas över tiU de värden som gäller i
beskattningshänseende för denna bank. Dispens från skyldighet att erlägga utskiftningsskatt
bör kunna meddelas antingen i form av befrielse från skattskyldighet eller i
form av uppskov med skattens erläggande genom att utskiftningsskatteskul-den
överflyttas på övertagande bankaktiebolag.

Har bankbolag gått samman, kan ett spörsmål uppkomma i
fråga om rätten till avdrag enligt förordningen (1967: 94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. I det fall samgåendet har skett så
att bankrörelse tillförts ett nybildat bankbolag, föreligger enligt 1 § förordningen
formellt rätt till avdrag för utdelning på aktierna i det nya bolaget. I detta
fall bör dock avdrag enligt grunderna för 5 § första stycket samma förordning
medges endast i den mån de nya aktierna betalats med nytt aktiekapital i
egentlig mening. Avdrag bör alltså inte kunna erhåUas för utdelning på aktie i
det nya bolaget som betalats med tillgångar i de bankrörelser som gått samman.
En förklaring av denna innebörd bör i förekommande fall upptas i dispensbeslut
som meddelas av Kungl. Maj:t. Har däremot överlåtande bankbolag vid tidpunkten
för sammanslagningen rätt till avdrag enligt förordningen, bör frågan om
överförande av icke utnyttjad avdragsrätt till övertagande bankbolag kunna tas
upp av Kungl. Maj:t i samband med prövning av fråga om dispens från
inkomstskatt och utskiftningsskatt.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen

1) att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:166 21

2) att bemyndig-ii Kungl. Maj:t att i enlighet med vad som
förordats i det föregående medgiva befrielse från skyldighet att erlägga
statlig och kommunal inkomstskatt samt utskiftningsskatt i fall, då ett
bankaktiebolag överlåter hela sin rörelse till ett annat bankaktiebolag och i
samband därmed upplöses.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1171 7I05JB

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (12)

12 kopplingar i 8 dokument.

  1. Prop. 1992/93:89 om ändrad lagstiftning för banker och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet, m.m. s. 168 i texten
  2. Bet. 1974:NU5 Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om förstatligande av affärsbankerna och angående Post- och Kreditbanken, m. m. s. 1 i texten
  3. Bet. 1973:NU7 Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående bankväsendets utformning s. 3 i texten
  4. Bet. 1972:SkU20 Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster, m. m. s. 2 i texten
  5. Bet. 1972:NU7 Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m. s. 3 i texten

Visa alla 8

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 378 i texten