Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om byggnadstillstånd m.m.

1971 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:177, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om byggnadstillstånd m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 177 år 1971 Prop. 1971:177

Nr 177

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om byggnadstillstånd m. m.; given
Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag,
föreslå riksdagen att bifaUa det förslag om vars avlåtande tiU riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och
Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

ERIC
HOLMQVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1963: 268) om
igångsättningstUlstånd för byggnadsarbete skall ersättas med en lag om
byggnadstiUstånd m. m. Enligt den nuvarande lagen har Kungl. Maj:t fuUmakt att
förordna att byggnadsarbete av visst slag inte får påbörjas utan tUlstånd, om
det råder allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin eUer det föreligger
annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten. Kungl. Maj:t har begagnat sig
av fullmakten för att kräva tUlstånd för uppförande av bl. a. bensinstationer,
bilverkstäder, parkeringshus, butiks-, kontors- och banklokaler, vissa
kommunala byggnader, däribland sjukhus och ålderdomshem, bostadshus som
uppförs utan statliga lån, vissa fritidshus, samlingslokaler, sporthallar och
idrottsanläggningar. Fullmakten utiöper vid årsskiftet 1971-72. Enligt det nya
förslaget skall Kungl. Maj:t få fullmakt att förordna om byggnadstiUstånd, om
det behövs för att begränsa byggnadsverksamheten med hänsyn till
samhäUsekonomiska förhåUanden eUer läget på arbetsmarknaden eller andra
väsentliga aUmänna intressen. Förordnandet skaU kunna begränsas tUl att avse
viss tid, visst slag av byggnadsarbete eUer viss del av landet. Det föreslås
att fuUmakten inte görs tidsbegränsad.

Den nuvarande lagen ger Kungl. Maj:t möjlighet att
fordra igångsätt-ningstiUstånd för visst byggnadsarbete även för
säsongutjämning av sysselsättningen. Denna fuUmakt utnyttjas inte f. n. men den
föreslås bibehållen i den nya lagstiftningen.

1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 177

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 2

Förslag
till

Lag om
byggnadstillstånd m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Konungen kan förordna, att byggnadsarbete ej får
påbörjas utan särskilt tiUstånd (byggnadstillstånd), om sådant förordnande
behövs med hänsyn till samhällsekonomiska förhållanden eller läget på
arbetsmarknaden eller andra väsentliga aUmänna intressen. Förordnande får
begränsas till att avse viss tid, visst slag av byggnadsarbete eller viss dd
av landet.

Konungen kan vidare i fråga om visst område
förordna, att byggnadsarbete ej får påbörjas utan särskilt tillstånd
(igångsättningstillstånd), om det visat sig att jämn sysselsättning under olika
delar av året icke kan upprätthällas på annat sätt för byggnadsindustrins
arbetskraft inom området. Förordnande fär begränsas tUl att avse viss tid
eller visst slag av byggnadsarbete.

2 §

Med
byggnadsarbete förstås i denna lag

1. uppförande av eUer schaktning för byggnader av alla
slag,

2. anläggande av väg, järnväg, spårväg eller annan
större fast transportanordning eller av bro, hamn, farled, flottied,
flygplats, bergrum, kraft-, vatten- eller avloppsledning, gata, park, djurpark,
parkeringsplats, idrotts-, motions-, frilufts- eller nöjesplats,

3. utförande av vattenbyggnads- eller
torrläggningsföretag eller annat liknande anläggningsarbete,

4. om- eller tillbyggnad, reparation eller
underhållsarbete på byggnad eller anläggning som avses under 1-3,

5. rivning av byggnad.

3 §

Fråga om tUlstånd prövas av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.

TUlstånd fär förenas med viUkor i fråga om den
arbetsstyrka som skall utföra byggnadsarbetet och om tidpunkten för arbetets
påbörjande.

4 §

Behöver byggnadsarbete utföras utan dröjsmål på
gmnd av att byggnad eller annan egendom skadats eller för att förebygga sådan
skada eller av annan liknande anledning, fär arbetet utan hinder av vad som
föreskrivits med stöd av 1 § eUer 3 § andra stycket bedrivas i nödvändig
omfattning under högst åtta dagar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 3

5 §

Bedrives byggnadsarbete utan tillstånd, när sådant
fordras enligt denna lag, eUer i strid mot villkor som föreskrivits med stöd av
3 § andra stycket kan myndighet som Konungen bestämmer föreskriva förbud vid
vite att fortsätta arbetet. Förbud skall hävas, när det ej längre behövs.

Talan
om utgivande av vite fär ej väckas utan medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen.

6 §

Konungen kan förordna om skyldighet för den som
bedriver byggnadsarbete att lämna de uppgifter som behövs för tiUämpningen av
denna lag.

Den
som utövar tUlsyn över efterlevnaden av denna lag har tUlträde till arbetsplats
och får där företaga undersökning som föranledes av tiUsynen.

7 §

Vad
som inhämtats med stöd av 6 § fär ej obehörigen yppas.

8 §

Myndighets beslut enligt denna lag länder till
efterrättelse utan hinder av förd talan, om ej annat förordnas.

9 §

TiU
böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som
avses i 6 § eUer

2. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 6
§ uppsåtiigen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.

Till
böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 7 §, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

I fråga om brott som avses i första stycket får
allmänt åtal väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Deima lag träder i kraft den 1 januari 1972, då
lagen (1963: 268) om igångsättningstiUstånd för byggnadsarbete skall upphöra
att gälla.

Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga
om igångsättningstUlstånd som beviljats före den 1 januari 1972.

1*
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 177

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den
29 oktober 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON.

Chefen för inrikesdepartementet,
statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om byggnadstillstånd m. m. och anför.

1. Inledning

Olika metoder har under de senaste
decennierna tillämpats för att möjliggöra en prioritering och en anpassning av
byggnadsverksamheten till samhällets resurser. Det finns inget som tyder på att
behovet av instrument som gör det möjligt för samhäUet att påverka
omfattningen och inriktningen av byggnadsinvesteringarna kommer att minska.

För att söka få till stånd en mera
långsiktig lösning av frågan hur sådana instrument lämpligen bör vara
utformade tillkallade dåvarande chefen för inrikesdepartementet, med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 oktober 1967, byggplaneringsutredningen' med
uppdrag att utreda frågor om planering av byggnads- och
anläggningsverksamhetens omfattning och inriktning.

Utredningen har den 11 juni 1970
avlämnat betänkandet (SOU 1970: 33) Medel för styrning av byggnadsverksamheten.
Utredningens förslag innefattar nya ekonomiska medel för att styra
byggnadsinvesteringarna, främst sommaravgifter och vinterbidrag för
säsongstyrning och ett system med konjunkturdepositioner för i första hand
näringsUvets byggande. En ny lag om byggnadstiUstånd föreslås ersätta den
nuvarande lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete och är avsedd att
användas i huvudsak i fråga om det privatfinansierade bostadsbyggandet och
kommunernas byggande.

' Statssekreteraren i
inrikesdepartementet, numera generaldirektören hos byggnadsstyrelsen Reidar
Tilert, ordförande, generaldirektören hos statistiska centralbyrån Ingvar
Ohlsson, överdirektören hos arbetsmarknadsstyrelsen Bertil Rehnberg,
budgetchefen, numera statssekreteraren I finansdepartementet Bo Jonas Sjönander,
och rättschefen, numera statssekreteraren i inrikesdepartementet Rune
Berggren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 5

Remissyttranden över betänkandet
har avgivits av fortifikationsförvaltningen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
postverket, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, statskontoret,
kammarrätten, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB),
riksskattenämnden, konjunkturinstitutet, skolöverstyrelsen (SÖ),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsstyrelsen, statens nämnd för
samlingslokaler, statens vattenfaUs-verk, förenade fabriksverken, fullmäktige i
riksbanken, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands samt Norrbottens län.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska landstingsförbundet. Svenska
kommunförbundet. Hyresgästernas riksförbund. Hyresgästernas Sparkasse- och
Byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Kooperativa förbundet (KF), Svenska
bankföreningen, Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Svenska byggnadsindustriförbundet. Svenska
riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen. Svenska väg- och vatten byggarnas
arbetsgivareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Sveriges industriförbund samt handelskammaren i Malmö.

Innan jag går närmare in på det förslag
jag ämnar presentera i det följande vill jag fästa uppmärksamheten på att
byggarbetskraftsutred-ningen (In 1968: 19) behandlar frågor som är av avgörande
betydelse för bedömningen av vilka styrmedel som är de mest effektiva för att
få till stånd en jämn sysselsättning under året inom byggnadsindustrin.
Bygg-arbetskraftsutredningen väntas avge förslag under loppet av nästa år och
jag anser det önskvärt att avvakta resultatet av utredningens arbete, innan
jag tar ställning till byggplaneringsutredningens förslag om införande av
sommaravgifter och vinterbidrag för säsongstyrning.

Med hänsyn bl. a. till det samband
som föreligger mellan säsong- och konjunkturstyrning bor bedömningen av
användningen av ekonomiska styrmedel för dessa syften göras i ett sammanhang.
Jag anser därför att också ställningstagandet till utredningsförslaget om
införande av ett system med konjunkturdepositioner får anstå i avvaktan på
byggarbets-kraftsutredningens betänkande.

I fråga om den administrativa
styrning av byggnadsverksamheten som sker genom byggnadsregleringen är
förhållandet något annorlunda. Enligt den nu gällande lagen (1963: 268) om
igångsättningstiUstånd för byggnadsarbete har Kungl. Maj:t fiUlmakt att
förordna att byggnadsarbete av visst slag inte får påbörjas utan tUlstånd, om
det råder allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin eller det
föreligger annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten. Kungl. Maj:t har
begagnat sig av denna fullmakt för att kräva tillstånd för uppförande av bl. a.
bensinstationer, bilverkstäder, parkeringshus, butiks-, kontors- och bankloka-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 6

ler,
vissa kommunala byggnader, däribland sjukhus och ålderdomshem, bostadshus som
uppförs utan statliga lån, vissa fritidshus, samlingslokaler, sporthallar och
idrottsanläggningar. Fullmakten för Kungl. Maj:t utlöper emeUertid vid
årssldftet 1971-72. Det är därför nödvändigt att nu ta StäUning tiU om denna
administrativa byggnadsreglering skall bibehållas och om några ändringar är
önskvärda i förhållande till vad som nu gäller.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 7

2.
Historik och nuvarande ordning

I juni 1942 genomfördes en reglering av
byggnadsverksamheten för att styra byggnadsinvesteringarna. Regleringen
grundade sig på 1939 års tjänstepliktslag (1939: 934). Bestämmelserna gavs i
kungörelsen (1942: 563) om arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m.
Enligt kungörelsen fick arbetstagare anställas i byggnadsarbete endast enligt
anvisning av offentlig arbetsförmedling eller med dess medgivande. Denna
kungörelse avlöstes av en kungörelse med motsvarande innehåll senare samma år
(1942: 925).

År
1943 infördes en särskild lagstiftning om byggnadsreglering, nämligen lagen
(1943:444) om tillståndstvång för byggnadsarbete. Denna lag hade karaktären av
fullmaktslag med befogenhet för KungJ. Mai:t att sätta den i tillämpning i fall
av krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden. Dess huvudsyfte angavs vara att möjliggöra den reglering och
begränsning av byggnadsverksamheten som var erforderlig för att upprätthålla
ett fast penningvärde och befrämja en ändamålsenlig användning av
förnödenheter och arbetskraft.

1943
års lag var tidsbegränsad men förlängdes i olika omgångar tiU utgången av juni
1963. Den sattes första gången i tillämpning genom kungörelsen (1943: 640) med
tiUämpningsföreskrifter tiU lagen.

I princip omfattade 1943 års lag all byggnads- och
anläggningsverksamhet, dvs. uppförande av hus av alla slag, rivning av hus
samt schaktning för husbyggnad, anläggande av väg, jämväg, spårväg eller annan
större fast transportanordning eller av bro, hamn, farled, flottled, kraft-,
vatten- eller avloppsledning, gata, park, vattenbyggnads- eUer torrläggningsföretag
»samt annat liknande anläggningsarbete». Regleringen omfattade även, med vissa
undantag, om- eller tUlbyggnad samt reparation och underhållsarbete på de
byggnader och anläggningar som föll under regleringen.

I tUlämpningskungördsen föreskrevs vidare en
prövning beträffande den på byggnadsplatserna sysselsatta arbetskraften. För
varje arbetstagare som skuUe anställas i byggnadsarbete krävdes medgivande av
vederbörande länsarbetsnämnd eller nämnden underställd arbetsförmedling.

Regleringen skulle tillgodose flera syften. För det
första hade man en byggnadstillståndsprövning vid vilken det gäUde att inom
varierande resursramar välja de mest angelägna byggnadsobjekten. För det andra
hade man en igångsättningsprövning som syftade tiU säsongutjämning i
sysselsättningen, och för det tredje hade man en prövning som närmast kan
karakteriseras som en ransonering av arbetskraften i syfte att hålla tillbaka
en tillväxt av byggnadsarbetarkåren. Tidvis, särskilt under kriget, skedde
också en prövning beträffande användningen av byggnads-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 8

material,
vilken syftade tUl att minska åtgången av sådant material som det var brist på.

Under 1950-talets senare del ägde en inskränkning
av regleringen rum som var betingad inte endast av en inträdande
konjunkturdämpning utan också av en önskan att ersätta regleringen med andra
styrmedel. Kvar av regleringen fanns efter år 1958 endast en
igångsättningsprövning i sä-songutjämnande syfte.

Är
1959 inleddes på vissa orter en försöksverksamhet med samarbets-nämnder,
sedermera kallade byggarbetsnämnder, vilkas uppgift var att främja en sådan
planering av byggnadsverksamheten att bästa möjliga säsongutjämning och i
övrigt ett rationellt ianspråktagande av arbetskraften uppnåddes.
Försöksorterna undantogs frän bestämmelserna om igångsättningstillstånd.

Med
sikte på en fortsatt utveckling efter dessa riktlinjer ersattes 1943 års
lagstiftning om byggnadsreglering med lagen (1963: 268) om igångsättningstiUstånd
för byggnadsarbete. Även denna lag har fullmaktskaraktär. Till skiUnad från
1943 års lag avsåg den nya lagen emellertid från början endast
igångsättningsreglering för säsongutjämning. Sålunda kunde Kungl. Maj:t införa
krav på igångsättningstUlstånd, om det var nödvändigt för att åtadkomma
säsongutjämning inom visst område. Fullmakten togs genom kungörelsen (1963:
269) med tillämpningsföreskrifter till lagen om igångsättningstillstånd för
byggnadsarbete i anspråk på de orter där det inte fanns försöksverksamhet med
byggarbetsnämnder. Det förutsattes att något behov av tvångsmässig reglering av
byggnadsverksamheten i säsongutjämnande syfte inte längre skulle föreligga när
systemet med byggarbetsnämnder var allmänt genomfört. Så har nu skett genom det
s. k. rekommendationssystemet, som jag återkommer till i det följande. Lagen
skulle emellertid ge möjlighet att ingripa med reglering för den händelse de på
frivillighet grundade åtgärderna skulle visa sig otillräckliga. Något sådant
ingripande har dock inte befunnits erforderligt och f. n. är fullmakten att
kräva igångsättningstUlstånd i säsongutjämnande syfte inte utnyttjad.

Redan
år 1964 bedömdes det emellertid nödvändigt att med hänsyn till
konjurUtturutvecklingen återinföra byggnadsreglering som konjunkturstyrande
medel. Genom lagen (1964: 300) angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj
1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete fick Kungl. Maj:t
möjUghet att för viss tid förordna att byggnadsarbete av visst slag, som var
att anse som mindre angeläget från allmän synpunkt, inte fick påbörjas inom
visst område, om där rådde allvarlig brist på byggarbetskraft. Tillägget
gjordes tidsbegränsat men har sedan förlängts och gäller enligt lagen (1970:
681) om fortsatt giltighet av 1 § andra stycket lagen (1963: 268) om
igångsättningstiUstånd för byggnadsarbete tiU utgången av år 1971.

Samtidigt
med att 1964 års lagändring trädde i kraft förordnade Kungl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 9

Maj:t
genom kungörelsen (1964: 301) angående ändring i kungörelsen den 31 maj 1963
(nr 269) med tiUämpningsföreskrifter tiU lagen om igångsättningstillstånd för
byggnadsarbete, att regleringen skulle gälla i huvudsak i de tre största
städema med kringliggande kommuner. Detta gUtighetsområde har sedermera i
omgångar utsträckts sä att det nu täcker hela landet.

Vidare har fömtsättningarna för Kungl. Maj:ts
befogenhet att kon-junkturreglera byggnadsverksamheten utvidgats till att
omfatta, förutom allvarlig brist på byggarbetskraft, även annat avsevärt hinder
för byggnadsverksamheten. Bestämmelser härom infördes genom lagen (1965: 809)
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om
igångsättningstUlstånd för byggnadsarbete.

De
byggnadsarbeten för vilka igångsättningstUlstånd krävs (s. k. oprioriterat
byggnadsarbete) anges i 3 § första stycket i tillämpningskungörelsen (ändrad
senast 1970: 682). I stort sett utgörs de oprioriterade byggnadsarbetena av
byggnadsarbeten som avser bensinstationer, bilverkstäder, parkeringshus,
butiks-, kontors- och banklokaler, samlings- och nöjeslokaler, kommunala
förvaltningsbyggnader, idrottsanläggningar, det icke statsbdånade
bostadsbyggandet, större fritidshus och gmppbebyggd-se av sådana hus, vissa
kommunala samfärdsleder, vissa sjukvårds- och socialvårdsinrättningar,
kommunala och enskUda lokaler för undervis-ningsändamäl vilka uppförs utan
statsbidrag samt rivning av flerfamiljshus i vissa fall.

Byggnadsarbete
som enligt nu redovisade föreskrifter i och för sig omfattas av tiUståndsplikt
fär dock i vissa faU bedrivas utan tillstånd. Undantagna är sålunda arbeten som
avser installation av elektriska ledningar eller andra elektriska anordningar,
måleriarbete, arbete som avser mindre komplettering av befintlig värme-,
vatten-, avlopps- eller ventUationsanläggning, när arbetet inte står i samband
med annat byggnadsarbete. Dessutom g'äller undantag för dels reparations-
eller underhållsarbete, om sammanlagt högst tre personer kommer att
sysselsättas i arbetet, dels byggnadsarbete som bedrivs av statlig myndighet
eller för statens räkning.

För oprioriterade byggnadsföretag, som inte
omfattas av nyssnämnda undantag, gäller således att de inte får påbörjas utan
tUlstånd. Tillstånd kan liksom i byggnadsregleringen enligt 1943 års lag
förenas med vUlkor om storleken och sammansättningen av den arbetsstyrka som
vid varje tillfälle får sysselsättas i det ifrågavarande arbetet.

De oprioriterade byggnadsföretagen omfattas inte av
det tidigare näm.nda rekommendationssystemet. Säsongstyrning av dessa byggnadsföretag
sker genom att igångsättningstillstånden lämnas under förutsättning att
arbetena påbörjas före viss tidpunkt.

TiU skiUnad från vad som tidigare gäUde är det
enligt nuvarande lag inte möjligt att döma den tUl straff som bryter mot
bestäm-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 10

melserna
och bygger utan tillstånd. Sanktionen är i stället förbud vid vite att
fortsätta arbetet. Vitesförbud meddelas av AMS, och talan om utgivande av
försuttet vite utförs av allmän åklagare vid domstol efter medgivande av
styrelsen.

Genom en lagändring år 1967 (1967: 780) överfördes
beslutanderätten i fråga om igångsättningstillstånd pä Kungl. Maj:t - i stället
för tidigare AMS - med befogenhet för Kungl. Maj:t att delegera
beslutanderätten tiU styrelsen eUer länsarbetsnämnd. Genom ändring (1968: 109)
i tiU-lämpningskungördsen föreskrevs med stöd härav, att om byggnadskostnaden
uppgick tiU minst 5 milj. ler. och om arbetet avsåg objekt, som inte omfattas
av särskilt fastställda ramar, frågan om igångsättningstiUstånd skulle avgöras
av Kungl. Maj:t. Kostnadsgränsen har sedermera (1969: 90) sänkts till 3 milj.
kr. I övriga fall meddelas tillstånd av länsarbetsnämnd.

Särskilda ramar för beviljande av igångsättningstiUstånd
fastställs av Kungl. Maj:t för privatfinansierade bostadshus, dock inte
fritidshus, samt för sjukhus, sjukhem och ålderdomshem. För bostadshusen
fastställs ramarna i ett största antal lägenheter, för ålderdomshemmen i ett
största antal platser samt för sjukhusen och sjukhemmen i ett högsta belopp för
byggnadskostnaden, allt för en angiven begränsad tidsperiod. Ramarna fördelas
regionalt och på enskilda objekt. I fråga om bostadshus handhas fördelningen
på län och i viss utsträckning på orter av AMS i samråd med bostadsstyrelsen.
På länsplanet meddelas igångsättningstillstånd i enskilda fall av
länsarbetsnämnden i samarbete ined de regionala myndigheter som deltar i
bostadsplaneringen. Beträffande ålderdomshem, sjukhus och sjukhem ger
socialstyrelsen anvisning om ramarnas fördelning på enskilda objekt och
igångsättningstillstånd utfärdas av länsarbetsnämnderna på grandval av
socialstyrelsens anvisningar.

I de ärenden som prövas av Kungl. Maj:t föreligger
yttrande från länsstyrelsen om angelägenheten av att arbetena kommer till
utförande.

Det s. k. rekommendationssystemet, som har varit i
tillämpning sedan juli 1966, baseras på en överenskommelse, daterad den 21
september 1964, mellan AMS, Svenska byggnadsindustriförbundet. Svenska väg- och
vattenbyggarnas arbetsgivareförbund samt Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Svenska kommunförbundet har uttalat, att det ansluter sig tiU överenskommelsens
syfte. Enligt överenskommelsen uppdelas landet i planeringsområden. Inom vart
och ett av områdena tillsätts en byggarbetsnämnd med representanter för
arbetsmarknadsverket samt för planeringsområdets arbetsgivare,
byggnadsarbetarkår och kommuner. Antalet planeringsområden varierar mellan ett
och fem per län och uppgår sammanlagt tUl 68 i hela landet.

Byggarbetsnämnd skall enligt överenskommelsen ta
ställning till länsarbetsnämndens prognoser över byggnadsverksamheten och
arbetskraftsresurserna. Det ankommer vidare på byggarbetsnämnden och dess le-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 11

damöter att göra sig underrättade om planeringsläget i
byggnadsverksamheten och medverka till att erforderliga kontakter upprätthålls
mellan länsarbetsnämnd och byggherrar. Ledamöterna skall också informera sina
huvudmän om planerings- och sysselsättningsfrågorna inom området.

Med utgångspunkt i prognoserna diskuterar
byggarbetsnämnden arbetsmarknadsläge, sysselsättningsutveckling och
igångsättningstider för aktuella projekt. Byggarbetsnämnden är ett rådgivande
organ, som skall främja utbytet av synpunkter på sysselsättningsplaneringen,
såväl från byggnadsbranschen till länsarbetsnämnderna som i motsatt riktning.
Länsarbetsnämnden utfärdar skriftlig rekommendation till byggherren om lämplig
igångsättningstid. De i överenskommelsen deltagande arbetsgivarorganisationerna
har utfäst sig att verka för att deras medlemmar iakttar de givna
rekommendationerna. Det praktiska arbetet med prognoserna och den
kontaktverksamhet som planeringen kräver utförs av länsarbetsnämndernas
planeringsavdelningar.

Rekommendationsförfarandet är som
nämnts baserat på en överenskommelse och gäller formeUt endast de i
överenskommelsen deltagande parterna. Av administrativa skäl har objekt som
har kostnadsberäknats till mindre än 100 000 kr. undantagits från rekommendationssystemet.
Detta omfattar inte heller styckebyggda en- eller tvåfamiljshus. I fråga om
kommunernas egenregibyggande medtages i den praktiska till-lämpningen större
arbeten, medan framför allt löpande underhåll och liknande lämnas utanför. I
sina instruktioner till länsarbetsnämnderna har AMS framhåUit att det är
angeläget att även de ärenden som faller under byggnadsregleringen inordnas i
de i övrigt gällande planeringsrutinerna. Yttrande från byggarbetsnämnderna om
lämplig igångsättningstid inhämtas sålunda alltid även i dessa ärenden.

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 177

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 12

3.
Utredningen

I sin behandling av de olika medlen för styrning av
byggnadsverksamheten har utredningen tagit fasta på de omedelbara syftena med
en sådan styming. Dessa syften har sammanfattningsvis förutsatts vara att motverka
säsongsvängningar i byggnadsaktiviteten i överensstämmelse med samhäUets
sysselsättningspoUtiska mål (säsongstyrning), att påverka byggnadsinvesteringarna
i konjunkturstabiliserande riktning i överensstämmelse med allmänt
stabiliseringspolitiska mål (konjunkturstyrning), att påverka
byggnadsinvesteringarnas geografiska fördelning i överensstämmelse med målen
för samhällets regionalpolitik (regional styrning) samt att påverka
byggnadsinvesteringarnas fördelning på skilda byggnadssektorer i
överenstämmelse med samhäUets ekonomiska och allmänt välfärdspolitiska mål
(sektorstyrtung).

3.1
Erfarenheterna av byggnadsregleringen

Användningen av byggnadsregleringen som en direkt,
objektvis utförd styming av byggnadsverksamheten i säsongutjämnande syfte förefaller
erUigt utredtungen vara allmänt accepterad.

När rekommendationssystemet infördes är 1966, kom
detta styrmedel att i den praktiska tiUämpningen reserveras för byggnadsarbeten
som inte föU under regleringen. För de reglerade arbetena bestäms f. n.
Igångsättningstiden med tanke på såväl säsong- som konjunkturutjämning.
Säsongstyrningen genom reglering och styrning medelst rekommendationer
samordnas.

Rekommendationssystemet går ut på att genom
anvisning av igångsättningstider för enskUda byggnadsobjekt utjämna den totala
byggnadsaktiviteten över säsongerna. Vad gäller byggherrarnas respekt för lämnade
anvisningar ger hittiUsvarande erfarenheter inte vid handen, att det skiUle
vara någon skUlnad meUan igångsättningstiUstånd och rekommendationer. Enligt
samstämmiga uppgifter från länsarbetsnämnderna hör det till undantagen att
byggnadsarbeten påbörjas före rekommenderade eUer genom tiUstånd anvisade
tidpunkter.

Uppgifter om hur syssels'ättningen utvecklas i de
byggnadsarbeten som påverkas av denna säsongstyrning erhålls genom de kvartalsvis
utförda byggnadsinventeringarna. Variationerna i sysselsättningen är
begränsade. Från februari till maj redovisas dock en uppgång, lika regelbundet
återkommande som nedgången från november tUl febmari. Under den tid
rekommendationssystemet har varit i full tillämpning har skiUnaden mellan
febmari och maj motsvarat ungefär 5 % av den inventerade sysselsättningen. En
genomgång av materialet från inventeringarna visar, att säsongsv'ängningama
återkommer på objekt i flertalet storleksklasser, men mindre utpräglat vad
gäller de större objekten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 13

Även
om de angivna säsongvariationerna kan förutsättas vara väsentiigt lägre än dem
man skulle få om den ifrågavarande byggnadsproduktionen fick utvecklas fritt,
har man således ännu inte lyckats att helt eliminera säsongsvängningarna i den
del av byggnadsverksamheten som styrs medels rekommendationer och
igångsättningstillstånd.

Under den närmaste efterkrigstiden och långt fram
på 1950-talet intog byggnadsregleringen en framskjuten plats som konjunkturpolitiskt
medel. Ses emellertid regleringen i främsta rummet som ett medel att dämpa
överkonjunkturer, kan erfarenheterna av dess användning enligt utredningen
inte anses tyda på att medlet har varit tillräckligt för denna uppgift. Under
högkonjunkturen åren 1945-1947, 1950-1951 och 1955 bidrog
byggnadsinvesteringarnas utveckling snarast till att skärpa överkonjunkturen.

Detta utfall kan i fråga om den förstnämnda
perioden förklaras av att man saknade en fast plan för hur
produktionsresurserna i byggnadsverksamheten skulle användas. För att avhjälpa
denna brist infördes år 1947 förfarandet med en tillståndsbudget som dels gav
en ram för tiUståndsgivningen under året, dels fördelade tillstånden på skilda
byggnadssektorer. Denna typ av budget behölls fram t. o. m. år 1957. Inte
desto mindre framhålls i kommentarerna tiU 1952 års investeringsbudget, att
tillståndsgivningen under år 1950 hade varit för stor i förhåUande till
byggnadsmarknadens kapacitet, så att eftersläpningar uppstått i fråga om
fullföljandet av den reglerade byggnadsverksamheten. En åtstramning av
tUlståndsgivningen under år 1951 gav inte den avsedda dämpningen. Detta
berodde väsentligen på en expansion av den oreglerade byggnadsverksamheten, som
kommit att svara för en avsevärt ökad an del av den totala byggnadsvolymen. I
ännu högre grad kan detta förat-sättas ha varit fallet år 1955, då den
tUlständsberoende delen av byggnads- och anläggningsverksamheten beräknas ha
utgjort knappt hälften av den totala byggnadsvolymen.

Det
sagda berättigar dock enligt utredningen inte tiU slutsatsen, att
byggnadsregleringen har varit betydelselös som konjunktumtjämnande medel. Även
i de fall där byggnadsinvesteringarna har tillåtits stiga mer än önskvärt kan
det förutsättas, att skiUnaderna meUan tiUgång och efterfrågan på
byggnadskapacitet skulle ha blivit större, om regleringsåtgärderna inte hade
satts in.

När
byggnadsregleringen under 1960-talet åter kommit att användas i
konjunkturstyrande syfte, har detta skett under väsentiigt andra fömtsättningar
än de som rådde under de närmaste efterkrigsåren och 1950-talets första hälft.
Framför allt har regleringen inte fått sanuna framskjutna position som det
nära nog enda medlet att hålla tillbaka överkonjunkturer genom åtgärder inom
byggnadsbranschen, utan penning-och finanspolitiska åtgärder har i detta syfte
satts in med betydligt större skärpa än tidigare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Tabell I. Inneliggande och beviljade ansökningar om
igångsättningstillstånd åren 19661969.

Inneliggande
ansökningar

Beviljade
ansökningar

31 dec.

under i

iret

Objektsstorlek»

Objektsstorlek»

>5
resp.

Totalt

>3
milj.

Totalt

>3
milj.

Lönegrupp

År

milj. kr

.kr.

kr.

milj. kr

.kr.

kr.

Skogslän

1966

343

324

1967

375

446

1968

257

100

157

851

1969

355

142

213

837

450

387

Storstadslän

1966

1 652

__

1 666

__

1967

2 742

__

1 683

__

1968

3 612

863

2 749

1 715

_

1969

4 949

845

4 104

2 299

947

1 352

Övr. län

1966

1 099

__

--

878

1967

1455

__

--

1 101

__

1968

1 356

835

521

1 712

1969

1 831

1062

769

1 948

1 193

755

Hela
landet

1969

7 135

2 049

5 086

5 084

2 590

2 494

År 1968 överfördes
tillståndsprövningen för projekt till en beräknad kostnad av 5 milj. kr. och
mer från länsarbetsnämnderna till Kungl. Maj:t. Är 1969 sänktes den nämnda
gränsen till 3 milj. kr.

Regleringens betydelse torde,
framhåUer utredningen, i viss utsträckning kunna bedömas på gmndval av
statistiken över inneliggande ansökningar om igångsättningstUlstånd som till
viss del kan sägas representera ett latent efterfrågetryck på
byggnadsmarknaden. I tabell 1 redovisas inneliggande och beviljade ansökningar
åren 1966-1969. Under denna period har ansökningstrycket ökat starkt. De per
den 31 december 1969 inneliggande ansökningarna om igångsättningstillstånd
representerade en total investeringsvolym av drygt 7 miljarder kr. mot ca 3
miljarder kr. år 1966. Ökningen har emellertid huvudsakligen skett i
storstadslänen. Den har varit betydligt mera måttlig i övriga län i södra och
mellersta Sverige, medan i skogslänen ansökningstrycket låg vid samma nominella
nivå år 1969 som tre år tidigare. Talen anges i löpande priser.

Flera omständigheter gör,
fortsätter utredningen, att även om man tänker sig möjligheten av ett plötsligt
upphävande av byggnadsregleringen så skulle detta inte resultera i ett
tillskott till investeringsefterfrägan med nyss nämnda 7 miljarder kr. Man kan
emellertid utgå frän att d;n efterfrågan som f. n. håUs tillbaka genom
regleringen, särskilt i storstadsområdena, är så pass omfattande att den vid
ett frisläppande utan kompenserande åtgärder skuUe ge anledning tUl aUvarliga
balansproblem.

Betr'åffande bostadspolitikens
konjunkturstyrningseffekt konstaterar utredningen, att den årliga
igångsättningen av nya bostadsprojekt sva-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 15

rar
mot givna ramar. Det innebär, att nybyggnadsvolymen inom bostadssektorn är
effektivt styrd över konjunkturen. Reparations- och underhållsarbetena är dock
i endast ringa utsträckning påverkade av den bostadspolitiska styrningen.

Åren 1952-1958 användes byggnadsregleringen även
som regionalpolitiskt medel. Prövningen av byggnadstillstånd för industrianläggningar
innefattade under denna tid bl. a. frågan om lokaliseringens lämplighet och gav
i förekommande fall anledning till överläggningar mellan tiUståndsmyndigheten
- AMS - och det tillståndsberoende företaget om lämpligheten av annan
förläggningsort. Kommittén för näringslivets lokalisering konstaterade i sitt
betänkande Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963: 58), att dessa överläggningar
i en del fall ledde tiU en annan och från samhällssynpunkt lämpligare
lokalisering utan att de företagsekonomiska kraven behövde eftersättas.

Även om avslag på ansökan om byggnadstillstånd i
flertalet fall endast haft tiU effekt att företaget anpassat sin verksamhet
till de gamla lokalerna eller utnyttjat befintliga lediga lokaler, framhöll
kommittén för näringslivets lokalisering betydelsen av att
lokaliseringsorganet på basis av ansökningarna fått tillfäUe att diskutera
alternativa lokaliseringsorter på ett tidigt stadium innan utbyggnadsplanerna
börjat realiseras.

Sektorstyrning i bemärkelse av systematisk påverkan
för att långsiktigt uppnå viss byggnadsvolym inom en avgränsad sektor har
enligt utredningen i första hand tillämpats beträffande bostadsbyggandet. Denna
styrning har i praktiken utgjort en dd av den konjunkturstyrning som genomförts
för bostadsbyggandet. Vad som i det föregående har sagts om
konjunkturstyrningen av bostadsbyggandet gäller därför även beträffande
sektorstyrningen av detta byggande.

När byggnadsregleringen infördes var den i första
hand ett medel att fördela produktionsresurserna, såväl mellan byggnadsverksamheten
och övriga delar av näringslivet som mellan olika byggnadssektorer. Det var
under krigsåren angeläget att bereda utrymme för byggnadsinvesteringar för
försvaret och för produktionen av varor som var viktiga för folkförsörjningen.
Detta syfte tillgodosågs genom såv'äl generella dispenser frän
tillståndstvånget som direktiv för tillståndsprövningen. Den år 1947 införda
anv'ändningen av en tillståndsbudget innebar med sin förhållandevis långt
gående uppdelning på delkvoCer en totalfördelning av byggnadsproduktionen på
olika sektorer.

Frän nationalräkenskaperna kan för tiden fr. o. m.
är 1950 hämtas uppgifter om fördelningen pä olika sektorer av
bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar. I tabell 2 lämnas den
relativa fördelningen pä skilda sektorer av investeringskostnaderna
sammanräknade över olika perioder, nämligen åren 1950-1955, då fördelningen
alltjämt i förhållandevis stor omfattning styrdes genom byggnadsregleringen,
åren 1959-1963, då denna del av byggnadsregleringen var satt ur kraft, och åren

s. 16 Kontrollera mot PDF

TabeU
2. Byggnadsverksamheten fördelad på sektorer.

Bruttoinvesteringar

195055

195963

196468

Byggnadssektorer

%

%

%

Bostäder,
fritidshus

38,0

36,6

37,8

Därav perm. bost.

(37,1)

(33,8)

(34,1)

Jordbruk,
skogsbruk och fiske

3,3

1,8

1,6

Industri

12,4

12,8

10,5

Kraft-
och belysningsverk

9,2

7,5

6,1

Handel
m. m.

3,8

7,3

7,5

Samfärdsel

8,1

6,7

5,0

Hälso-
och sjukvård, soc. ändamål

3,1

3,7

5,5

Förvaltning
m. m.

2,6

2,5

3,0

Skolor
och kyrkor

5,3

5,3

5,9

Väg- och gatuarbeten

7,3

9,0

9,3

Vatten
och avlopp m. m.

4,8

5,3

6,4

Militära
arbeten

2,0

1,5

1,3

Summa

100,0

100,0

100,0

1964-1968,
då regleringen åter i viss utsträckning satts i funktion.

Det är som synes inga slående skiUnader i
sektorfördelningen, när man jämför perioden 1950-1955 och perioden 1959-1963.
En ökad byggnadsverksamhet på andra sektorer fr. o. m. år 1959 motsvaras av en
nedgång i den relativa andelen för bostadsbyggandet under den senare perioden.
Det ligger vidare nära till hands att se den ökade andelen fritidshus som ett
resultat av tillståndstvångets avskaffande. Handeln torde vara det område pä
vilket regleringen har haft sitt största inflytande. Dess andel av
byggnadsinvesteringarna ökade till nära nog det dubbla efter regleringens
upphörande.

Under tiden från år 1964 och framåt har en
sektorstyrning skett med hjälp av byggnadsreglering i så måtto att kravet på
igångsättnings-tillstånd har begränsats till att gälla vissa sektorer, medan
andra sektorer, däribland statsbdånade bostäder, som styrs genom årliga låneramar,
samt industribyggnader, har lämnats utanför.

Tabell 2 visar inte på någon tillbakagång av de
reglerade sektorernas andel av byggnadsinvesteringarna efter år 1964 i
jämförelse med den närmast föregående regleringsfria femårsperioden.
Utvedding-en har snarare varit den motsatta. Inte desto mindre kan enligt utredningen
en seklorpåverkan förutsättas ha skett. Särskilt påtagligt framstår detta
beträffande privatfinansierade bostäder, ålderdomshem och sjukhus för vilka
byggnadsvolymen varit helt beroende av centralt fastställda ramar. Beträffande
sjukhus har en styrning skett inom totalramen med prioritering av vissa
byggnader, nämligen vårdpaviljonger för långtidssjuka samt
undervisningssjukhus.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 17

3.2
Utredningens överväganden

Utredningen framhåller att byggnadsregleringen
baseras på förbud att bygga utan tiUstånd. Sådana tillstånd kan göras mer eller
mindre generella, med eller utan särskilda förbehålla. I den för regleringen
typiska tiUämpningen har dock tillstånden gällt enskilda byggnadsobjekt som varit
bestämda med hänsyn till storlek, ändamål och belägenhet. Tillståndet har
också gjorts beroende av att vissa vilUcor uppfyllts, avseende bl. a.
tidpunkten för byggnadsarbetenas påbörjande. Genom en sådan ordning är det
enligt utredningen i princip möjligt att styra byggnadsvolymens storlek, dess
förläggning i tiden och fördelning på regioner och sektorer. En viktig del
saknas emellertid i denna direkta, objektsinriktade styrning. Den kan nämligen
bara förhindra verkställigheten av byggherrarnas beslut att bygga eller
motverka eller uppskjuta fattandet av sådana beslut. Regleringen får därför en
styrande effekt endast under förutsättning att efterfrågan på
byggnadsinvesteringar är större än den som man vid regleringens tillämpning är
beredd att släppa fram på byggnadsmarknaden.

Vid
byggnadsregleringens tillämpning har säsongstyrningen sannolikt kommit att
spela den största rollen. Principen för regleringens tillämpning för detta
syfte är enkel. För sysselsättningen vid varje byggnadsobjekt gäller en viss
tidsförddning. Adderas sysselsättningstalen för samtiiga objekt, erhålls den
totala sysselsättningen för byggnadsbranschen. Genom att föreskriva tidpunkter
för de olika byggnadsarbetenas påbörjande och göra igångsättningstillstånden
beroende av att dessa tidpunkter iakttas är det möjligt att påverka
utvecklingen av denna sysselsättning över s'äsongerna.

Tekniken kan bäst tiUämpas på ett relativt
begränsat antal byggnads-objekt. Utsträcks tillämpningen tUl mindre
nybyggnadsarbeten och reparations- och underhållsarbeten, ökar
administrationskostnaderna väsentligt snabbare än effekten av medlet.
Sistnämnda från säsongsynpunkt betydelsefulla del av byggnadsverksamheten har
därför hittills lämnats opåverkad.

Genom att göra rätten att påbörja ett
byggnadsarbete beroende av tiUstånd kan man även utöva konjunkturstyrning.
Eftersom medlet baseras på förbud att bygga utan tillstånd kan det emellertid
vid sådan styrning bara bli frågan om att för viss tid begränsa
igångsättningsvolymen i förhållande till den volym som hade blivit aktueU utan
reglering. I flertalet fall är innebörden härav att igångsättningen förskjuts
framåt i tiden. Principen är att det på så sätt uppdämda byggnadsbehovet skall
kunna släppas fram i ett senare skede i den takt detta bedöms lämpligt med
hänsyn tUl konjunktumtvecklingen.

Metoden fömtsätter ett stäUningstagande i enskilda
byggnadsärenden tUl vilka projekt som skaU tillåtas resp. inte tillåtas komma
tUl utförande. Deima prövning jämte kontrollen av att de byggande ialcttar
regle-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 18

ringsbestämmelserna
ställer stora krav på administrativa resurser, som i praktiken liksom vid dess
användning för säsongstyrning sätter relativt snäva gränser för regleringens
tillämpning.

I nuvarande tillämpning av regleringen kan man
urskilja två i princip ganska olika tillvägagångssätt. Beträffande vissa
reglerade byggnadssektorer ankommer det på länsarbetsnämnderna att var för sig
och utifrån sin bedömning av arbetsmarknadsläget och den väntade regionala utvecklingen
meddela igångsättningstiUstånd för byggnadsobjekt under en viss storlek, medan
tillstånden för större objekt prövas av Kungl. Maj:t.

För andra reglerade sektorer har Kungl. Maj:t
fastställt årsramar inom vilka igångsättningstillstånden lämnas av
länsarbetsnämnderna. Dessa ramar har i den praktiska tiUämpningen blivit
bestämmande för tiUståndsgivningens volym.

Erfarenheterna har emellertid visat på
svårigheterna inom många sektorer att på rationella gmnder upprätta sådana
ramar. Även dessa svårigheter medför i praktiken begränsningar i byggnadsregleringens
användbarhet som konjunkturstyrande medel. Utredningens slutsats är att
byggnadsregleringen är lämpad för konjunkturstyming av i första hand sådan
byggnadsverksamhet som kan rambeläggas och som omfattar ett någorlunda
begränsat antal enskilda objekt.

Byggnadsreglering i konjunkturstyrande syfte
påverkar också byggnadsverksamhetens regionala fördelning. Det ligger i sakens
natur, att restriktiviteten i tillståndsgivningen vid regleringens tillämpning
i konjunkturstyrande syfte i stor utsträckning blir beroende av balansen pä
arbetsmarknaden inom skilda regioner. I områden med överefterfrågan på
arbetskraft gallras hårt bland de aktuella byggnadsprojekten, medan det i regel
inte blir fråga om någon gallring i regioner med arbetskraftsöverskott.

I vissa fall är dock regleringen mera direkt
inriktad på att åstadkomma en viss regional fördelning av
byggnadsinvesteringarna. Som exempel kan nämnas det privatfinansierade
bostadsbyggandet. Detta dimensioneras genom årliga igångs'ättningsramar, som
genom centralt bestämda kvoter fördelas på landets olika ddar.

Som redan framhållits beträffande
byggnadsregleringen gäller dock som en förutsättning för att den planerade
fördelningen skall realiseras, att investeringsviljan inom var och en av de
skilda regionerna minst svarar mot den tänkta regionala investeringsvolymen. I
regioner där investeringsviljan är otillräcklig kan man uppenbarligen inte
genom reglering höja investeringarna tUl önskad nivå.

I och med att en byggnadssektor är lagd under
reglering föreligger också sektorstyrning i den meningen att den totala
byggnadsvolymen inom sektorn bestäms av de meddelade igångsättningstUlstånden.
Regleringens tillämpning på exempelvis kontors- och affärshus i balansska-pande
syfte under 1960-talet har otvivelaktigt varit bestämmande för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 19

byggnadsvolymen
inom dessa sektorer. Eftersom denna styrning har skett huvudsakligen med hänsyn
till det regionala arbetsmarknadsläget har den emellertid inte grundats på
något långsiktigt mål beträffande sektorerna. Utfallet har också varierat
starkt mellan skilda regioner. I vissa regioner har denna form av
sektorstyrning inte haft någon nämnvärd betydelse annat än tillfälligt. I
andra regioner, där en mera varaktig överefterfrågan på arbetskraft har
förelegat, har den givit starka utslag.

Inom sektorer, innefattande privatfinansierade
bostäder samt ålderdomshem och sjukhus, har sektorstyrningen skett mera
systematiskt med ledning av de igångsättningsramar som tidigare omnämnts i
anslutning till regleringens användning i konjunkturstyrande syfte. Denna
styrning medelst igångsättningsramar synes ge kontroll över
investeringsutvecklingen inom de rambdagda sektorerna.

När det gäller bostadsbyggandet slutligen
framhåller utredningen att styrningen av detta byggande ytterst vilar på
regleringssystemet, som dock underbyggs med ekonomiska medel. Eftersom
igångsättningstillstånd inte behövs för de statsbdånade bostadsprojekten till
skillnad från de privatfinansierade fungerar lånebesluten i realiteten som
sådana tillstånd. Därutöver kompletteras regleringstekniken genom att byggnadsarbetets
finansiering på olika sätt underlättas. Denna kombination av reglering och
ekonomisk styrning har medfört särskilda möjligheter att effektivt styra
byggnadsvolymen inom bostadssektorn.

För konjunkturstyrningen av bostadsbyggandet
tillämpas flexibla fler-årsramar, som medger en anpassning av byggandet till
förändringar i konjunkturen. Kombinationen av långtidsramar och långsiktiga
fördelningsbeslut, med möjUgheter tiU kortsiktig anpassning av ramarna tiU
konjunkturförloppet, är enligt utredningen ägnad att främja den projektplanering
som utgör en föratsättning för en framgångsrik konjunkturstyrning.

Fastställandet av ramar för igångsättningen av
bostadsprojekt innebär, att denna sektor tiUdelas en viss andel av de totala
byggnadsresurserna. Denna sektorstyrning kompletteras som tidigare nämnts med
åtgärder för att s'äkerställa kreditförsörjningen och därigenom åstadkomma att
ramarna verkligen tas i anspråk. Kombinationen av stimulerande och begränsande
åtgärder har hittUls visat sig effektiv för att långsiktigt hålla
bostadsproduktionen vid önskad nivå.

Regionalt fördelas bostadsbyggandet genom fördelningen
av låne-och igångsättningsramar på län och därefter på kommuner och
indi-vidueUa objekt. TiU en del sker också fördelningen på riksnivå direkt på
orter och kommuner. Systemet erbjuder möjligheter tiU flexibiUtet, både med
hänsyn till uppkommande byggnadsbehov och med tanke på särskilda regionala
intressen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 20

3.3
Utredningens förslag

Utredningen understryker nödvändigheten av att
snabbt kunna sätta in åtgärder som är påkallade för att påverka byggnadsvolymen
i k o n-junkturstyrande syfte. En utdragen beslutsprocess och osäkerhet om
vilket beslut som kommer att fattas är svagheter som kraftigt nedsätter ett
styrmedels användbarhet för konjunkturstyrning.

Svårigheten att fömtse längden av en konjunkturfas
och styrkan i konjunktumtvecklingen StäUer vidare krav pä flexibilitet i
styrmedlens till-lämpning. Möjlighet bör finnas att anpassa den tidrymd under
vilket ett medd tillämpas med hänsyn tiU konjunkturförloppet efter hand som
detta kan bedömas med ökad säkerhet. Pä motsvarande sätt bör man skapa
möjlighet att anpassa även den kraft varmed ett konjuiiktursty-rande medel
sätts in.

Den speciella planering som enligt beslut vid 1969
års riksdag sker för bostadsbyggandet tillgodoser enligt utredningens bedömande
i stort sett kraven i fråga om konjunkturstyming.

Utredningen föreslår inga ändringar i
konjunkturstyrningen av det statligt belånade bostadsbyggandet. Även styrningen
av det icke statiigt belånade bostadsbyggandet föresläs som hittills ske på
grundval av igängs'ättningsramar faststäUda av Kungl. Maj:t. Detta förutsätter
att det icke statligt belånade bostadsbyggandet även fortsättningsvis underkastas
byggnadsreglering.

Det formella huvudansvaret för stymingen av hela
bostadsproduktionen inom de av statsmaktema fastställda ramarna bör enhgt
utredningens mening ligga på en och samma myndighet. Utredningen föreslår att
ansvaret för den på riksnivå gjorda fördelningen av det privatfinansierade
bostadsbyggandet skaU föras över från arbetsmarknadsstyrelsen till
bostadsstyrdsen. Behovet av samråd mellan de två verken vid den regionala
fördelningen av bostadsramarna kvarstår enligt utredningen även efter det att
en sådan ändring har genomförts.

På länsplanet beslutar länsstyrelsen om den huvudsakliga
fördelningen pä kommuner av länets bostadsbyggande. Besluten om tillstånd att
uppföra icke statligt belånade bostäder föreslås dock ligga kvar hos
länsarbetsnämnden som pä det regionala planet även i övrigt bör svara för
tillståndsbeslut i regleringsärenden.

I fråga om kommunernas byggande är utredningens
slutsats att konjunkturstyrningen i första hand bör ske genom
byggnadsreglering. Till ledning för denna styrning av de kommunala
byggnadsinvesteringarna bör ramar upprättas för skilda delsektorer. Det bör på
längre sikt vara möjligt att bestämma ramar för igångsättningen av
nybyggnadsarbeten med uppdelning på följande objektstyper, nämligen skolor,
sjukhus, ålderdomshem, vatten- och avloppsanläggningar, vägar och gator (utom
statsbidragsberättigade vägar, som förutsätts liksom hittills höra under

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 21

vägverkets
planering), byggnader för förvaltning och sociala ändamål, samlingslokaler,
kyrkor, teatrar, idrottsanläggningar samt övriga kommunala byggnader och
anläggningar.

Även enskilda samlingslokaler, kyrkor, teatrar och
idrottsanläggningar bör innefattas i de ramar och därmed den konjunkturstyrning
som föreslås. Den skisserade avgränsningen kan diskuteras och justeras efter
hand som ramarna görs upp. Redan nu föreligger ramar för skolor, sjukhus och
ålderdomshem. För skolornas del bestäms ramarna inte i anslutning till
regleringen utan till statsbidraget, och i fråga om ålderdomshemmen ingår de
som en delkvot i igångsättningsramen för bostäder. Det finns enligt
utredningens mening förutsättningar att redan i nuvarande läge få fram
underlag för motsvarande ramar även för vatten-och avloppsanläggningar samt
vägar och gator. Övriga investeringar kan tiUs vidare sammanfattas i en
gemensam ram. Utredningen förutsätter, att dessa ramar fastställs av Kungl.
Maj:t som ett led i konjunkturpolitiken. Informationer om de kommunala
investeringsplanerna samt den fortiöpande konjunkturbedömningen föratsätts
utgöra underlag för rambesluten.

Pä
liknande sätt som beträffande bostadsbyggandet bör de nyssnämnda
igångsättningsramarna faststäUas med olika tidsperspektiv. Minimi-ramar för
förslagsvis tvåärsperioder bör sålunda fastställas och även fördelas på objekt
genom förhandsbesked att byggnadstiUstånd kommer att lämnas. Beroende på
konjunkturutvecklingen kan sedan en påbyggnad ske med tilläggsramar för det
närmaste året. Fördelen med detta tillvägagångssätt är liksom i fråga om
bostadsinvesteringama, att den långsiktiga planeringen underlättas genom i god
tid lämnade tillstånd utan att den mera kortsiktiga konjunkturanpassningen av
byggnadsvolymen äventyras.

Från
ds riksramar som f. n. finns för igångsättningen av skolor, sjukhus och
ålderdomshem sker direkt fördelning av igångsättningen på enskUda objekt över
hela landet. Fördelningen sker på grundval av centralt inhämtade inform.tioner
om enskilda planerade byggnadsobjekt. Utredningen föreslår ingen ändring i
detta tillvägagångssätt. I fråga om övriga kommunala investeringar utgår
utredningen från att för dessa investeringar riksramar skall fördelas på län i
likhet med vad som sker på bostadssektorn. De bör sedan fördelas på kommuner
och byggnadsobjekt av en länsmyndighet.

Länsarbetsnämndernas bedömning av det regionala och
lokala arbetsmarknadsläget och dess utveckling kommer med den föreslagna ordningen
att utgöra ett viktigt underlag för beslutsfattandet vid den styrning av
byggnadsproduktionen som sker på länsplanet. Länsarbetsnämndernas analyser och
arbetsmarknadsprognoser kommer också att ingå i underlaget för de
fördelningsbeslut som fattas på riksnivå. I dessa hänseenden kommer med andra
ord inte att ske någon egentlig föränd-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 22

ring
i förhållande till vad som f. n. gäUer.

Även
i de fall då oprioriterade byggnadsinvesteringar fördelas centralt, som fallet
är med t. ex. ålderdomshem, meddelas igångsättningstUlstånd av
länsarbetsnämnderna. Enligt utredningens uppfattning talar övervägande skäl för
den ordningen att den centrala myndigheten fattar de formella besluten om
tillstånd.

Utredningen
har i begreppet det enskilda näringslivets byggande innefattat
byggnadsproduktionen för näringsgrenarna industri, handel samt jord- och
skogsbruk och byggandet av fritidshus. Svårighetema att regleringsvägen
konjunkturstyra byggandet av det stora antal sinsemellan mycket varierande
byggnadsprojekt som ryms inom dessa sektorer är enUgt utredningen betydande.
Ett alternativ tiU byggnadsreglering för att styra det ifrågavarande byggandet
är investeringsavgifter. Lämpligt avvägda avgifter kan förutsättas utgöra ett
verksamt medel för att dämpa byggnadsinvesteringar. Avgifterna är emellertid
förbundna med vissa problem. Bl. a. är den inverkan på lönsamheten som vid
måttliga avgifter ger den viktigaste styreffekten nära beroende av
avgiftsperiodens längd. Detta förhållande försvårar en gradvis anpassning av
avgiftsperioden efter hand som konjunkturutvecklingen kan överblickas bättre.

Systemet med investeringsfonder har enligt
utredningen visat sig flexibelt och verkningsfullt vid konjunkturstyrning men
täcker å andra sidan bara en begränsad del av byggnadsinvesteringarna. Som
alternativ till styrning av det enskilda näringlivets byggande medelst
reglering eller investeringsavgifter föreslår utredningen därför en
komplettering av den ekonomiska konjunkturstyrning som f. n. sker medelst
investeringsfonder. Denna komplettering föreslås ske genom ett system med
konjunkturdepositioner.

Innan
man får praktiska erfarenheter av användningen av konjunkturdepositioner,
saknas enligt utredningen underlag för att bedöma om medlet är tiUräckligt för
att hålla tillbaka övertryck på storstadsregionernas byggnadsmarknad. Skulle
depositionerna visa sig ha otillräcklig effekt, bör det därför föreligga
möjlighet att samtidigt tillämpa både byggnadsreglering och
konjunkturdepositioner på den enskilda sektorn i dessa regioner.

De
av utredningen föreslagna medlen för att konjunkturstyra byggnadsinvesteringar
kan i sin användning anpassas med h'ånsyn till läget på byggnadsmarknaden i s k
i 1 d a r e g i o n e r. En regionalt anpassad konjunkturstyrning gäller i
första hand upprätthåUandet av balans mellan tUlgång och efterfrågan på
produktionsresurser inom byggnadsverksamheten.

Den
regionala styrningen har emeUertid, framhåller utredningen, vidare och mera
långsiktiga syften. Det är vid regional styrning inte byggnadsverksamheten och
förhållandena inom denna som står i centrum för intresset utan utvecklingen av
hela näringslivet i regionen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 23

Det kortsiktiga målet att upprätthålla balans på
byggnadsmarknaden kan sammanfalla med det långsiktiga regionalpolitiska
intresset men behöver inte göra det. En regionalpolitiskt motiverad styrning av
byggnadsinvesteringar till vissa orter kan t. ex. medföra att brist på byggnadsarbetare
uppkommer på dessa orter.

Även om således målen är principiellt olika vid
konjunkturstyming resp. regional styrning av byggnadsverksamheten kan
styrmedlen ändå sammanfalla. Konjunkturstyrning av byggnadsverksamheten medelst
reglering medför även regional styrning. Bedömningen gäller aU administrativ
styrning som knyter an tUl utförandet av enskilda byggnadsprojekt. Detta
framgår särskilt tydligt, när byggnadsvolymen bestäms genom ramar. Fastställs
en totalram för igångsättningen av bostäder, måste ställning även tas tiU hur
denna ram skall fördelas på olika regioner. Även om fördelningen på enskilda
objekt sker direkt från riksramen kommer man inte ifrån besluten om var i
landet byggnaderna skall ligga. En annan sak är att besluten kan fattas med
större eller mindre beaktande av den regionala utvecklingen.

Utredning har föreslagit att byggandet av bl. a.
bostäder samt kommunernas byggande skall konjunkturstyras med administrativa
medel. Under förutsättning att så sker föreligger också medel för att styra de
ifrågavarande byggnadsobjektens fördelning på regioner och orter. Några
ytterligare medel för det ändamålet föreslås inte.

De medel som har föreslagits i det föregående för
att styra byggnadsinvesteringarna kan differentieras på sektorer. I den administrativa
styrningen av bostadsbyggandet och byggandet inom den offentiiga sektorn
ligger en sektorstyrning på samma sätt som förut har påpekats beträffande den
regionala styrningen. Pä vissa delsektorer är denna administrativa styrning
kompletterad genom ekonomiska styrmedel. Detta gäller framför allt
bostadsbyggandet samt vissa kommunala servicebyggnader till vilka statsbidrag
utgår. Utredningen utgår från att denna ekonomiska sektorstyrning skall fortgå
och utvecklas med hänsyn till uppkommande behov. Några medel utöver dem som
redan disponeras eller har föreslagits i det föregående synes inte behövas för
ändamålet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 24

4.
Remissyttrandena

Det helt övervägande antalet remissinstanser
ställer sig positiva till utredningens förslag att byggnadsregleringen
alltjämt skall bibehållas som konjunkturpolitiskt styrmedel.

Vidare godtages allmänt utredningens förslag att
bostadsbyggandet även i fortsättningen skall styras på det sätt som f. n. sker.
Vad utredningen anfört om att fördelningen länsvis av ramarna för det icke
statsbdånade bostadsbyggandet skall överföras från AMS till bostadsstyrelsen
har tiUstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Bostadsstyrelsen
erinrar om att fördelningen på kommuner av ramarna för bostadsbyggandet skall
göras av länsstyrelserna (prop. 1970: 103). Denna ordning på det regionala
planet och den av utredningen föreslagna ändringen på riksplanet ger
förutsättningar för en samordnad och samtidig fördelning av ramarna för såväl
det statsbdånade som det privatfinansierade bostadsbyggandet.

När det gäller upprättandet av ramar för det
kommunala byggandet har någon erinran inte gjorts mot utredningens förslag att
skolor, sjukhus och ålderdomshem lUcsom hittills skaU styras inom ramar som
fastställs av Kungl. Maj:t.

I fråga om förslaget att utvidga ramläggningen även
tiU vatten- och avloppsanläggningar samt vägar, gator och övriga kommunala
investeringar, tillstyrks detta av bl. a. socialstyrelsen, bostadsstyrelsen,
flera länsstyrelser. Hyresgästernas riksförbund och Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Flertalet av de tillstyrkande remissinstanserna
understryker betydelsen av samordning meUan bostadsbyggandet och för
bostadsbyggandet nödvändiga kompletteringsinvesteringar.

Fullmäktige i riksbanken anser att utredningens
förslag i denna dd skapar klarare kriterier för fördelningen av resurser till
och mellan kommunerna. Att inordna kommuninvesteringarna i ett
planeringssystem är emellertid en krävande uppgift och enligt fullmäktige bör
man inte ha överdrivna förhoppningar om resultat på kort sikt. Fullmäktige
pekar på att kreditpolitiken kompliceras om ramarna skall uppfattas som av
staten för året i fråga fastställt och garanterat igångsättningsprogram. Från
kre-ditpoUtisk synpunkt synes den enda rimliga tolkningen av de kommunala
investeringsramarna vara att de betraktas som indikativ planering och endast
förutsätts innebära en specificering av de projekt som bör realiseras under
den närmaste tiden.

Några remissinstanser avstyrker den utvidgning av
styrningen som utredningen i denna del har föreslagit.

Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län räcker under
normala betingelser den styrning som f. n. sker av de kommunala
investeringarna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslaget
såvitt det angår vatten- och avloppsanläggningar, vägar och gator med
motivering att en

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 25

ramstyrning
av dessa investeringar skulle förvärra den obalans som råder vid utbyggnaden av
nya stadsdelar. Även Svenska kommunförbundet avvisar en fullständig reglering
av den kommunala investeringsverksamheten. Förbundet framhåUer att kommunemas
investeringar tUl mycket stor del utgör följdinvesteringar till
bostadsbyggandet och att det kan leda till rubbningar i den eftersträvade jämna
sysselsättningen på arbetsmarknaden om man inför särskild reglering för exempelvis
gator samt vatten- och avloppsanläggningar. Enligt förbundet kan skilda ramar
för den byggande i extrema fall leda till att från ekonomisk synpunkt önskvärd
samordning av anläggningsarbeten inte kan åstadkommas.

Enligt statens nämnd för samlingslokaler är
allmänna samlingslokaler att jämställa med de serviceanläggningar som är
nödvändiga för att ett bostadsområde skall fungera tillfredsställande. De bör
därför i likhet med vissa serviceanläggningar jämställas med bostäder i fråga
om belåning och igångsättning. Samlingslokalerna bör alltså inte som
utredningen har föreslagit ingå i en delram tillsammans med kommunala byggnader
för förvaltning och sociala ändamål m. m.

Flertalet remissinstanser har ingen erinran mot
utredningens förslag att igångsättningsramarna liksom hittiUs skall fördelas
centralt på enskilda projekt i fråga om skolor, sjukhus och ålderdomshem.
Förslaget att övriga ramar av centrala instanser fördelas på län och fördelas
på kommuner och byggnadsobjekt av en länsmyndighet godtages också av flertalet
remissinstanser.

Om reglering anses nödvändig av konjunktur- och
regionalpoUtiska skäl anser Svenska kommunförbundet att fördelningen av
samtliga kommunala investeringar bör ske på länsnivå. Fördelningen på enskilda
byggnadsobjekt bör dock vara en primärkommunal angelägenhet. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län anser att fördelningen i största möjliga utsträckning bör
ligga på länsstyrelserna. Fördelningen av de kommunala ramarna på central nivå
kommer enUgt länsstyrelsen i Malmöhus län att ställa så stora krav på
samordning av investeringsbehoven för olika ändamål att såväl sektors- som
länsfördelningen bör fastställas av regeringen. Hyresgästernas riskförbund
föreslår att ökad samordning och centralisering skall övervägas.

Några remissinstanser understryker särskilt
utredningens påpekanden att styrningen bör samordnas med kommunal och regional
långsiktig planering.

Socialstyrelsen framhåller att detta har särskild
betydelse på sjukvårdens område eftersom denna del av de kommunala
investeringarna ofta har fått fungera som buffert i konjunkturpolitiken.
Införandet av ett fler-årstänkande är enligt styrelsen nödvändigt. Det
tvåårsperspektiv som utredningen har föreslagit förefaller emellertid väl
kort. Ett femårigt tidsperspektiv torde vara att föredra. Socialstyrelsen
erinrar vidare om att socialdepartementets sjukvårdsdelegation har för avsikt
att tillsätta en ar-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 26

betsgrupp
för att utreda frågor i anslutning till bl. a. varierande tidsperspektiv för
planering av byggnadsverksamheten inom sjukvårdssektorn. Denna fråga har
betydelse även för andra områden och socialstyrelsen ifrågasätter om inte en
aUsidig och övergripande utredning i denna fråga bör komma till stånd.

Förslaget att den centrala handläggningen av
ärenden rörande igångsättning av privatfinansierat bostadsbyggande flyttas
över från AMS till bostadsstyrelsen godtages genomgående under
remissbehandlingen.

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
eller har ingen erinran mot utredningens förslag att använda styrmedlen som
regionalpolitiska medel.

Enligt socialstyrelsen och länsstyrelsen i Kalmar
län är det lämpligt att de av utredningen föreslagna medlen för
konjunkturstyrning även används för regional styrning. För att styra den
regionala utvecklingen behövs nämligen ett brett register av långsiktiga
åtgärder. Bl. a. Svenska landstingsförbundet understryker att de föreslagna
styrmedlen måste samordnas med det statliga regionalpolitiska stödet, åtgärder
i samband med lokaliseringssamråd och regionala stimulansåtgärder i övrigt.
Länsstyrelsernas huvuduppgift skall enligt länsstyrelsen i Västmanlands län
vara att leda den regionala samhällsplaneringen. Det är lämpligt att länsstyrelserna
har tillgång till flera instrument för regional samhällsstyrning. Möjligheterna
att regionalt styra byggnadsverksamheten är väsentlig för den regionala
styrningen. Styrningen av byggnadsverksamheten bör därför enligt länsstyrelsen
decentraliseras till länsstyrelserna i så stor utsträckning som möjligt.

Utredningens förslag i fråga om sektorstyrning
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 27

5. Departementschefen

5.1 AUmänt

Byggnadsverksamheten intager i
många avseenden en nyckdställning i dagens samhälle. Den egentliga
byggnadsproduktionen ,varar för i runt tal 10 % av den totala varu- och
tjänsteproduktionen och för ungefär samma andel av den totala sysselsättningen.
Inräknas i 1 )yggnadsproduk-tionen även varor och tjänster från närliggande
verksan hetsgrenar, uppgår dess värde tUl cirka 20 % av det samlade produktic
nsvärdet. En väl balanserad byggnadsverksamhet utgör en stabiliserande i aktör
inom samhällsekonomin. Balansrubbningar inom byggnadsindust In kan å andra
sidan få betydande verkningar på andra sektorer. Byggn idsinvesteringar-nas
geografiska fördelning har en avgörande betydelse som en del i en aktiv
regionalpolitik. Vidare har valet av byggnadsobje et ett långsiktigt inflytande
på bebyggelsen och på produktionsinriktninge i.

Det är mot denna bakgrund
nödvändigt att omfattn ngen och inriktningen av byggnadsinvesteringarna kan
bli föremål fcr påverkan från samhällets sida. Om detta torde också allmän
enighet råc a.

Vi har f. n. ett antal olika medel
för att styra byggnac sinvesteringama. Det viktigaste av dessa medel är
byggnadsregleringen. Genom lagen (1963:268) om igångsättningstiUstånd för
byggnadsarbete har Kungl. Maj:t fått fuUmakt att förordna att byggnadsarbete av
risst slag inte får påbörjas utan igångsättningstiUstånd, om det råder
allvirlig brist på arbetskraft i byggnadsindustrin eller om det föreligger an
rat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten. Kungl. Maj:t har utn; ttjat
denna fullmakt till att kräva igångsättningstillstånd för ett stort antal
byggnadsarbeten, både privata och kommunala (s. k. oprioritera byggande). Undantagna
från kravet på igångsättningstiUstånd är i huv idsak det statliga byggandet,
industrins byggande och det bostadsbyggan le som sker med stöd av statliga lån.
Genom den nyssnämnda lagen har liungl. Maj:t också fått fullmakt att kräva
igångsättningstillstånd för atr styra byggandet säsongvis, men i denna del
utnyttjas fullmakten inte f. n För det oprioriterade byggandet fungerar
emellertid tillståndsgivningen iven som säsong-styrning, eftersom tillstånden
vanligen ges under förats ättning att byggandet påbörjas före viss tidpunkt.
För det privata byggande som faUer utanför regleringen sker en säsongmässig
styrning gencm tillämpning av det s. k. rekommendationssystemet, som grundar
sig pi en överenskommelse meUan AMS och parterna på byggarbetsmarknad* n.
Rekommendationssystemet innebär att parterna och företrädare föi resp.
länsarbetsnämnd sammanträder i de s. k. byggarbetsnämnderna för att överväga
lämpliga igångsättningstider. Rekommendationerna u färdas sedan av
länsarbetsnämnden. Även kommunerna deltager numei a i rekommendationssystemet.

Jämsides med den administrativa styrningen av bygg
ladsinvesteringar-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 28

na används ekonomiska styrmedel, främst i form av
investeringsavgifter. Sådana avgifter har vid olika tillfällen satts in i
konjunkturreglerande syfte. Den senaste investeringsavgiften, som infördes
våren 1970 och upphörde vid utgången av maj i år, var begränsad till
oprioriterade byggnadsarbeten och verkade i praktiken som en förstärkning av
regleringen. Dispenser från avgiften samordnades också i vissa faU med meddelande
av igångsättningstillstånd. Investeringar inom det aUmänna stödområdet var
undantagna från avgiftsskyldighet. Avgiften utgick med 25 % av
byggnadskostnaderna. En annan form av ekonomiskt styrmedel, som har betydelse
främst för industrins byggande, är frisläppandet av investeringsfonderna. TiU
skillnad från flertalet övriga styrmedel har frisläppande av
investeringsfonderna en positiv effekt så tiU vida att de kan stimulera till
byggnadsinvesteringar inom önskade områden eller sektorer.

Bland de sektorer inom
byggnadsverksamheten som ligger utanför de system jag nu redogjort för märks
främst statens byggande och det stats-belånade bostadsbyggandet. Statens
byggande regleras genom de årliga anslag som anvisas över statsbudgeten och det
statsbdånade bostadsbyggandet styrs genom de ramar som statsmakterna
faststäUer för detta byggande.

Inom de områden som är föremål för byggnadsreglering
förekommer i vissa faU fastställda ramar för byggnadsinvesteringar. Detta gäUer
det icke statsbdånade bostadsbyggandet, för vilket ramar fastställs av Kungl.
Maj:t i samband med ramarna för det statsbdånade bostadsbyggandet. Vidare
fastställs centralt ramar för sjukhusbyggandet och för byggandet av
ålderdomshem.

Som styrmedel för
byggnadsinvesteringarna fungerar slutligen de olika statsbidrag som utgår,
främst till kommunalt byggande, samt beredskapsarbetena som antingen är helt
statliga eller utförs i kommunal eller enskUd regi med stöd av statsbidrag.

För att skapa bättre möjlighet tUl överblick över hur de
olika styrmedlen fungerar tiUkaUade min företrädare byggplaneringsutredningen.
Utredningens uppgift har varit att undersöka de olika styrmedlens effektivitet
och lägga fram förslag till stymiedd som utredningen funnit nödvändiga för att
ersätta eUer komplettera de nuvarande.

Utredningen har i sitt betänkande lämnat en utförUg
redogörelse för nuvarande styrmedel och den inverkan de haft på
byggnadsverksamhetens omfattning. I sin bedömning av de olika medlens
lämplighet och effektivitet har utredningen tagit fasta på de omedelbara
syftena med en styrning av byggnadsverksamheten. Dessa syften har
sammanfattningsvis förutsatts vara att motverka säsongsvängningar i
byggnadsaktiviteten i överensstämmelse med samhällets sysselsättningspolitiska
mål (säsongstyrning), att påverka byggnadsinvesteringarna i
konjunkturstabiliserande riktning i överensstämmelse med allmänt
stabUiseringspolitiska mål (konjunkturstyrning), att påverka
byggnadsinvesteringarnas geografiska för-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 29

delning i överensstämmelse med målen för samhällets
regionalpolitik (regional styrning) samt att påverka byggnadsinvesteringarnas
fördelning på skilda byggnadssektorer i överensstämmelse med samhällets ekonomiska
och allmänt välfärdspolitiska mål (sektorstyrning).

Utredningens överväganden utmynnar
i tre huvudförslag. För att åstadkomma säsongutjämning inom så stora delar av
byggnadsverksamheten som möjligt föreslås en lag om säsongutjämning av byggnadsverksamheten
som innebär införande av sommaravgifter och vinterbidrag, beräknade på utgivna
löner under sommar- resp. vinterperioden. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t
genom en lag om konjunkturdepositioner för byggnadsarbete får fullmakt att
förordna att ett belopp motsvarande viss andel av byggnadskostnaderna skaU
deponeras i riksbanken för en tid av fem år. Uttag av depositionen skall under
vissa förutsättningar kunna medges före femårsperiodens utgång. Fullmakten att
förordna om kon-junkturdepositoner skall få utnyttjas, om det behövs för att
begränsa byggnadsverksamheten med hänsyn tiU samhällsekonomiska förhållanden
eller läget på arbetsmarknaden eller andra väsentliga allmänna intressen. Under
samma förutsättningar föreslås Kungl. Maj:t genom en lag om byggnadstillstånd
få fuUmakt att förordna att byggnadstillstånd skall inhämtas innan
byggnadsarbete får påbörjas. Förordnande skall kunna avse viss tidsperiod,
byggnadsarbeten av visst slag eller i ohka delar av landet.

Enligt utredningens uppfattning är
konjunkturdepositioner ett lämpligt styrmedel främst för industrins byggande
och för det privata byggande som f. n. styrs genom igångsättningstiUstånd, dvs.
bensinstationer, reparationsverkstäder, parkeringshus, affärs-, bank- och
kontorslokaler, fritidshus m. m., medan byggnadsregleringen lämpar sig bäst för
reglering av det kommunala byggandet och det icke statsbdånade bostadsbyggandet.

Som jag inledningsvis anfört bör
resultatet av byggarbetskraftsutred-ningens arbete avvaktas innan ställning tas
till byggplaneringsutredningens förslag om införande av sommaravgifter och
vinterbidrag för säsongstyrning och av konjunkturdepositioner för bl. a.
konjunkturstyrning. Det innebär att byggnadsregleringen t. v. liksom hittills
bör vara det huvudsakliga medlet att styra byggnadsverksamheten. Eftersom den
fullmakt för Kungl. Maj:t som denna reglering vilar på utlöper vid årsskiftet
1971-72 måste emellertid regleringens fortbestånd prövas dessförinnan. Det är
naturligt att denna prövning sker på grundval av byggplaneringsutredningens
förslag till ny lagstiftning om byggnadstillstånd.

5.2 Byggnadsregleringens omfattning m. m.

Utredningen har vid sina
överväganden funnit att en adm.inistrativ reglering av visst byggnadsarbete är
nödvändig och lämplig. Donna mening har biträtts av så gott som samtliga
remissinstanser. Jag finner

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 30

för
egen dd att det även fortsättningsvis kommer att finnas behov av en sådan
reglering. Enlig utredningens förslag, som även därvidlag vunnit allmän
anslutning under remissbehandlingen, skall förutsättningen för att tillgripa
byggnadsreglering vara att det är nödvändigt med hänsyn till samhäUsekonomin,
arbetskraftssituationen eUer andra väsentliga allmänna intressen. Jag delar
denna uppfattning. Jag delar också utredningens mening att det i sådana
situationer skall vara möjligt att liksom hittills reglera
byggnadsverksamhetens omfattning i olika konjunkturskeden, antingen generellt
eller i fråga om byggnadsarbete av visst slag.

TiUämpningen av den nuvarande ordningen med
igångsättningstillstånd påverkar byggandets regionala fördelning, eftersom
efterfrågan på arbetskraft varierar inom oUka regioner. Att såsom utredningen
föreslagit föra in regional styrning som ett av målen för byggnadsregleringen
innebär därför ingen genomgripande förändring. Som också remissinstanserna har
funnit bör utredningens förslag i detta avseende godtagas.

Jag anser med hänsyn till vad som sagts att
utredningens förslag till lag om byggnadstiUstånd i allt väsentligt kan läggas
till grund för den fortsatta regleringen. I fråga om säsongutjämningen av det
oprioriterade byggandet föreligger, som jag redan nämnt, möjlighet till styming
i samband med meddelande av tillstånd att påbörja byggnadsarbetet. Den
byggnadsverksamhet som ligger utanför det reglerade området säsongstyrs till
största delen genom det s. k. rekommendationssystemet. Kungl. Maj:t har i
nuvarande lagstiftning fullmakt att förordna om krav på igångsättningstUlstånd
även i säsongutjämnande syfte, om rekommendationssystemet skulle visa sig
otillräckligt. Med hänsyn till att utredningens förslag om införande av
sommaravgifter och vinterbidrag i säsongutjämnande syfte inte f. n. tas upp
till behandling anser jag att denna fullmakt aUtjämt bör kvarstå.

Utredningen har bedömt styrmedlens lämplighet för
styrning av skilda delar av byggnadsverksamheten på grundval av alla de typer
av styrmedel som ingår i utredrungens förslag. Motsvarande bedömning kan
självfallet inte göras i förevarande sammanhang, eftersom byggnadsregleringen
enligt mitt förslag bryts ut till separat behandling. I detta läge bör enligt
min mening byggnadsregleringen t. v. användas i huvudsakligen samma
utsträckning som f. n.

I fråga om vissa av de sektorer som f. n. är
föremål för reglering fastställs särskUda ramar som ligger tUl grand för
beviljande av igångsättningstillstånd. Sålunda gäller ramar för
igångsättningen av sjukvårds-byggnader och ålderdomshem samt andra icke
statsbdånade bostadshus än fritidshus. Ramarna faststäUs för bostadsbyggnader i
ett högsta antal lägenheter, för ålderdomshem i ett högsta antal platser och
för sjukvårdsbyggnader i ett högsta belopp för byggnadskostnaderna. När det
gäller det icke statsbdånade bostadsbyggandet handhas fördelningen av ramarna
på län och i viss utsträckning på orter av AMS i samråd med bostads-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 31

styrelsen.
Fördelningen på kommuner inom länet görs av länsarbetsnämnden. I fråga om
ålderdomshem och sjukvårdsbyggnader ger socialstyrelsen anvisningar om
ramarnas fördelning på enskilda objekt. IgångsättningstiUstånd meddelas av
länsarbetsnämnderna på gmndval av socialstyrelsens anvisningar.

Beträffande de reglerade byggnadssektorer, som inte
är rambdagda, meddelar länsarbetsnämnden igångsättningstillstånd för
byggnadsarbete om kostnaden för arbetet beräknas understiga 3 milj. kr. För
övriga arbeten meddelar Kungl. Maj:t tillstånd. I ärenden som avgörs av Kungl.
Maj:t föreligger yttrande från vederbörande länsstyrelse om angelägenheten av
att arbetet kommer tiU stånd.

Enligt utredningens mening kan en effektiv styrning
av byggnads-investeringama genom administrativ reglering bäst åstadkommas inom
områden som är möjliga att ramlägga och som omfattar ett relativt begränsat
antal enskilda objekt. Utredningen anser att det på längre sikt bör vara
möjligt att utöver de ramar som f. n. bestäms i fråga om kommunernas byggande
fastställa ramar även för igångsättningen av övriga nybyggnadsarbeten med
uppdelning på vatten- och avloppsanläggningar, vägar och gator -
statsbidragsberättigade vägar förutsätts dock höra under vägverkets planering -
byggnader för förvaltning och sociala ändamål, samlingslokaler, kyrkor,
teatrar, idrottsanläggningar samt övriga kommunala byggnader och anläggningar.
Även enskilda samlingslokaler, kyrkor, teatrar och idrottsanläggningar bör
innefattas i de ramar som görs upp. Utredningen framhåller att den skisserade
avgränsningen kan diskuteras och justeras efter hand som ramarna görs upp. Det
finns enligt utredningens bedömning förutsättningar att redan i nuvarande läge
få fram underlag för ramar för va-anläggningar samt vägar och gator. Övriga
investeringar anser utredningen t. v. kunna sammanföras i en gemensam ram.

Med anledning av vad utredningen anfört i fråga om
ramläggningen av reglerade byggnadssektorer vill jag erinra om att regleringen
enligt utredningen främst avsetts för styrning av kommunernas byggande. Någon
prövning av lämpligheten och möjligheten att ramlägga andra reglerade
byggnadssektorer har utredningen därför inte gjort.

I och för sig delar jag utredningens och många
remissinstansers uppfattning att tillämpningen av byggnadsregleringen i hög
grad underlättas genom ramläggning av de reglerade sektorerna. Förutsättningar
för att bestämma ramar inom alla de omfattande och åtskilda byggnadssektorer
som enligt mitt förslag t. v. bör omfattas av regleringen föreligger emellertid
inte. Inom de sektorer, som utredningen i första hand avsett, är
föratsättningarna härför visserligen förhållandevis goda. Som Svenska
kommunförbundet har framhåUit i sitt remissyttrande erbjuder emeUertid
ramläggning problem också inom dessa sektorer. Frågan om i vilken utsträckning
ytterligare ramar kan fastställas för det kommunala byggandet kräver
ytterligare överväganden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 32

5.3
Övriga frågor

Utredningen har föreslagit att en ny
fullmaktslagstiftning inte till någon del görs tidsbegränsad. I likhet med
samtliga remissinstanser biträder jag detta förslag.

I
fråga om bostadsbyggandet har utredningen föreslagit att fördelningen mellan
länen av ramarna för det icke statsbdånade bostadsbyggandet överförs från AMS
tiU bostadsstyrelsen. Som skäl härför har utredningen anfört att huvudansvaret
för styrningen av bostadsproduktionen bör ligga hos en och samma myndighet.
Denna myndighet bör enligt utredningen vara bostadsstyrelsen, som redan nu
handhar fördelningen av ramarna för det statligt belånade bostadsbyggandet.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra häremot och jag finner det
väl motiverat att en sådan överflyttning sker. Jag förutsätter därvid att
samråd sker med AMS vid fördelningen av ramarna.

I samband med att den centrala fördelningen av
ramarna för stats-belånat och icke statsbelånat bostadsbyggande sammanförs hos
en myndighet finner jag det lämpligt att fördelningen på länsnivå i princip
även sammanförs hos en myndighet. Denna myndighet bör vara länsstyrelsen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 33

6.
Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom
inrikesdepartementet upprättats förslag till lag om byggnadstillstånd m. m.

Rörande
de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vill jag anföra följande.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:177 34

7.
Specialmotivering

Förslag
till lag om byggnadstillstånd m. m.

Lagförslaget överensstämmer i huvudsak med det av
utredningen framlagda förslaget.

1 §

I första stycket första punkten anges
förutsättningarna för att Kungl. Maj: t skall få utnyttja lagens fuUmakt för
att införa krav på byggnadstiUstånd för byggnadsarbete. Såsom framgår av vad
jag tidigare anfört (s. 30) bör förutsättningarna vara att det behövs med
hänsyn till samhällsekonomiska förhållanden eller läget på arbetsmarknaden
eUer andra väsentliga aUmänna intressen.

En viss omdisposition av lagtexten har gjorts i
förhållande till utredningens förslag. Således föreskrivs i första stycket
andra punkten att förordnande fär begränsas tiU att avse viss tid, visst slag
av byggnadsarbete eller viss del av landet. Någon saklig skiUnad i förhåUande
till utredningsförslaget är icke avsedd härmed.

I paragrafens andra stycke har intagits den
nuvarande fullmakten för Kungl. Maj:t att införa tillståndstvång i säsongutjämnande
syfte. Anledningen till att denna fullmakt bibehålls framgår av den allmänna
motiveringen (s. 30).

2 §

Paragrafen, som anger vad som förstås med
byggnadsarbete, har till sitt innehåll utvidgats något jämfört med motsvarande
bestämmelse i 1963 års lag. Sålunda talas om byggnader i stället för hus för
att ange att lagen omfattar t. ex. uppförande av silos och större stål- och
betongkonstruktioner. I punkt 2 har tiUagts flygplats, bergrum,
parkeringsplats samt idrotts-, motions-, frUufts- och nöjesplats.

I punkt 5 har i anslutning till 1963 års lag
upptagits rivning av byggnad. Saneringsutredningen har i sitt betänkande (SOU
1971:64) Sanering I föreslagit att befogenheten att genom tillståndsgivning
reglera rivning av bostadshus överflyttas pä kommunerna och grundas på en ny
bestämmelse i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande och pä en särskild kungörelse om rivning av bostadshus. I avvaktan på
ställningstagandet tiU detta förslag bör rivning av byggnad kunna regleras
enligt lagen om byggnadstUlstånd.

3 §

Enligt första stycket kan Kungl. Maj:t delegera
beslutanderätten till myndighet. Det kan ske helt eUer delvis. Delegeringen kan
t. ex. avse beslut om byggnadsarbeten av visst slag, i viss del av landet
eller under en viss angiven kostnadsgräns. Beslutanderätten kan delegeras till
skilda

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 35

myndigheter
för olika slag av byggnadsarbeten. I detta hänseende vill jag hänvisa till vad
jag anfört i den allmänna motiveringen om fördelning av låneramarna för det
icke statsbdånade bostadsbyggandet (s. 32). Bestämmelsen i andra stycket ger
möjlighet att uppställa villkor rörande exempelvis arbetsstyrkans storlek,
ålderssammansättning eller rekrytering från visst område. I denna del
överensstämmer lagrummet med

3
§ i 1963 års lag. I nu förevarande
förslag har ett tiUägg gjorts som innebär att villkor även kan föreskrivas i
fråga om tidpunkten för arbetets igångsättande. Såsom framgått av vad jag
tidigare anfört (s. 27) innebär detta endast att nuvarande praxis lagfästs.

4 och 5 §§

Paragraferna
motsvarar 4 resp. 5 § i 1963 års lag.

6 §

Enligt nuvarande 6 § är den som bedriver
byggnadsarbete, som berörs av förordnande enligt 1 §, skyldig att lämna
arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd de upplysningar och förete de
handlingar som är av betydelse för tillämpningen av lagen eller föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen. Eftersom lagen innebär att Kungl. Maj:t kan
förordna om byggreglering när ett visst ekonomiskt läge inträder, bör
uppgiftsskyldigheten inte knytas enbart till byggnadsarbete som berörs av
sådant förordnande. Uppgiftsskyldigheten bör i stället fungera så, att den kan
ge underlag för bedömning av frågan om förordnande bör meddelas och således
inte begränsas i tiden eller till vissa mindre betydelsefulla byggnadsarbeten.
Paragrafens första stycke är utformat i enlighet härmed.

Andra
stycket motsvarar 6 § andra stycket 1963 års lag.

7 §

Paragrafen
har sin motsvarighet i 8 § första punkten 1963 års lag.

8 §

Paragrafen motsvarar 9 § andra stycket 1963 års
lag. Någon särskild besvärsbestämmelse, motsvarande den som återfinns i 9 §
första stycket 1963 års lag, har däremot inte tagits in i den föreslagna lagen.
Beträffande talan mot myndighets beslut enligt denna lag gäller allmänna
bestämmelser i fräga om talan mot myndighets beslut.

9§

Denna paragraf motsvarar 7 och 8 §§ i 1963 års lag.
Den skärpningen har gjorts i förhållande till 1963 års lag, att även oaktsamhet
kan föranleda straffansvar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:177 36

8.
HemstäUan

Jag
hemstäUer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att
antaga förslaget tUl lag om byggnadstillstånd m.m.

Med
bifaU tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur
protokollet: Britta GyUensten

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 712069

Doktrin (1)

  1. Ole Westerberg, Priskontroll vid byggnadstillstånd - en fråga om illojal maktanvändning, FT 1977 nr 2–4 s. 214, på s. 215 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Bet. 1973:InU3 Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1973:1 gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte motioner s. 12 i texten
  2. Prop. 1972:1 Statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1972/73 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1977 s. 214 Ole Westerberg, Priskontroll vid byggnadstillstånd - en fråga om illojal maktanvändning s. 215 i texten