Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor om företagshälsovård m.m.
1971 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:23, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor om företagshälsovård m.m.
Dokumentets text
Kungl. Majrts
proposition nr 23 år 1971 Prop. 1971: 23
Nr 23
Kungi.
Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor om företagshiilsovård m.
m.; given Stockholms slott den 19 februari 1971.
Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoUet
över socialärenden föreslå riksdagen alt bifaUa det förslag, om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
SVEN
ASPLING
Propositionens
huvudsakligia innehåll
.Som
ett led i åtgärderna för att förslärka arbetarskyddets resurser läggs i
propositionen fram förslag beträffande en utbyggnad av förelagshälsovården.
Ett ulbyggnadsprogram för företagshälsovårdens läkarresurser redovisas. Det
innebär alt antalet läkare inom företagshälsovården, uttryckt i hellidsverksamma
läkare, kommer att öka från ca 200 tiU omkring 650 under den närmaste
femårsperioden. Vikliga samråds- och informationsuppgifler på delta område
anförtros åt en nyinrättad företagshälsovårdsdelegation med företrädare för
arbetsmarknaden, sjukvården och arbetarskyddet.
Ett
program för ökad utbildning i företagshälsovård vid arbetsmedicinska
institutet läggs fram. Avsikten är att vid institutet årligen skall UtbUdas bl.
a. 45 läkare, 50 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor i företagshälsovård.
För
genomförande av utbildningsprogrammet föreslås betydande förstärkningar av arbetsmedicinska
institutets resurser. Anslaget för budgetåret 1971/72 höjs med ca 2,5 milj.
kr., vilket bl. a. innefattar en personalförslärkning med ett 20-tal nya
tjänster.
1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 23
Prop. 1971:23
Utdrag
av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 19 februari 1971.
Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON.
Chefen
för socialdepartementet, statsrådet Asphng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådels övriga ledamöter vissa frågor om företagshälsovård m. m. och
anför.
I prop.
1971: 1 (bU. 7 s. 212) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen all, i avvaktan på
särskild proposition i ämnet, till Arbetsmedicinska institutet för budgetåret
1971/72 beräkna ett förslagsanslag av 10 milj. kr. Jag anhåller nu att få ta
upp denna fråga. Jag avser atl i detta sammanhang även redovisa vissa frågor om
företagshälsovårdens utbyggnad m. m.
Inledning
Arbelarskyddsstyrelsen
överlämnade i augusti 1968 betänkandet (SOU 1968: 44) Företagshälsovård.
Betänkandet hade utarbetats av en utred-ningsgmpp
företagshälsovårdsutredningen som bildals av arbelarskyddsstyrelsen med
representanter för socialstyrelsen, arbetsmedicinska institutet. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges läkarförbund.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket, statens institut för folkhälsan, arbetsmedicinska institutet,
universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, domänslyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens personalvårdsnämnd, statens handikappråd, utredningen
rörande hälsokontroU för statsanställda m. fl., överbefälhavaren, 1961 års
sjukförsäkringsutredning. Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet, SAF, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen. Föreningen Skogsbmkets
arbetsgivare, Sveriges redareförening, LO, TCO, Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Statstjänstemannens riksförbund (SR), Sveriges
läkarförbund. Svenska teknologföreningen. Föreningen Sveriges skyddstjänstemän.
Svenska per-sonaltjänstföreningen. Svensk sjuksköterskeförening, Sveriges
arbetsledareförbund. Svenska transportarbetarförbundet. Försäkringskasseförbundet,
De handUcappades riksförbund och Kooperativa förbundet (KF).
Vissa
remissinstanser har bifogat yttranden från underlydande organ m. m.
Prop.
1971:23 3
Mot
bakgrund av förelagshälsovårdsulredningens betänkande och remissbehandlingen av
detta gav Kungl. Maj:t den 29 maj 1969 socialstyrelsen i uppdrag att i samråd
med arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmedicinska institutet utreda omfattningen
av de läkarresurser som kunde disponeras för en utbyggnad av
förelagshälsovården och formerna för en reglerad tilldelning av läkartjänster
för denna verksamhet. Utredningen skulle göras mot bakgrund av den beräknade läkartillgången
under i första hand tiden fram till 1975 och av vad som anförts i prop. 1969:
35 angående fördelningen av läkarresurserna på olika vårdområden. Under
utredningsarbetet skulle samråd äga rum med arbetsmarknadens parter och
sjukvårdens huvudmän.
Den
12 december 1969 fick arbetsmedicinska institutet i uppdrag atl, i samråd med
socialstyrelsen och enligt riktiinjer som angivils i en inom
socialdepartementet upprättad promemoria, utreda frågan om utbildningen i
förelagshälsovård vid institutet och de frågor som hängde samman därmed.
Socialstyrelsen
överlämnade i maj 1970 resultatet av utredningsarbetet i form av belänkandet
(Stencil S 1970: 4) Förelagshälsovårdens läkarresurser m. m. Samma månad
överlämnade arbetsmedicinska institutet belänkandet UtbUdning i
förelagshälsovård m. m. vid arbetsmedicinska institutet.
Efter
remiss har yttranden över de båda belänkandena avgelts av socialstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens institut för
folkhälsan, arbetsmedicinska institutet, nämnden för läkares vidareutbildning,
statens personalutbUdningsnämnd, statens personalvårdsnämnd, universitetskanslersämbetet,
skolöverstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen,
styrelsen för teknisk utveckling, arbelsmiljöutredningen, sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, SAF, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen.
Föreningen Skogsbmkets arbetsgivare, LO, TCO, SACO, SR, Sveriges läkarförbund.
Svenska läkaresällskapet Försäkringskasseförbundet, Föreningen Sveriges skyddsljänslemän
samt Sveriges arbelsledareför-bund. Dessutom har Kopparbergs läns landstings
förvaltningsutskott kommit in med yttrande över betänkandet.
Företagshälsovårdsutredningen
Förelagshälsovårdsutredningen
definierar begreppet förelagshälsovård med anslulning tiU ILO-rekommendationen
år 1959 som en på eller i närheten av arbetsplatsen upprättad verksamhet med
syfte
a)
att skydda arbetstagarna mot varje hälsorisk, för viUcen de kan bli utsatta tUl
följd av sitt arbete eUer de förhåUanden under vilka detta utförs,
1*
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 23
Prop.
1971:23 4
b)
att medverka tUl arbetslagarnas
fysiska och psykiska anpassning, särskilt genom arbetets anpassning lill
arbetstagarna saml genom anvisning av arbetsuppgifter, för vilka de är
lämpade,
c)
att medverka till atl för arbelslagama
skapa och vidmakthålla högsta möjliga grad av fysiskt och psykiskt
välbefinnande.
Utredningen
framhåller sambandet mellan arbetsanpassning och ar-belseffeklivilet samt
understryker förelagshälsovårdens produktionsbefrämjande syfte.
Företagshälsovården bör ses som en utvidgad form av arbetarskyddet och genom
utökade resurser anpassas lill utvecklingen i moderat arbetsliv och till de nya
behov, som följer därav. Tekniken bör i ökad omfattning utnyttjas i människovårdande
och miljövårdande syfte.
Utredningen
anför all det är angeläget atl vidta olika åtgärder av skyddsleknisk, arbelshygienisk,
ergonomisk och arbetspsykologisk art för att skydda arbetslagarna mot
yrkesrisker och ohälsa och för alt över huvud laget uppnå en god anpassning
mellan människa och arbete. Förelagens ansvar i dessa avseenden växer i takt
med den tekniska utvecklingen och de snabbt skiftande förhållandena i
arbetslivet. Vetenskapliga framsteg, särskilt inom tekniken, har gjort det
möjligt alt i ökande omfattning tillämpa rationellare produktionsformer. Denna
omställning av produktionsapparaten innebär i sin tur ofta stora förändringar
av den enskilde arbetstagarens arbetsuppgifter och arbetsmiljö. Dessa olika
omständigheter och föränderlighelen inom arbetslivet medför elt aUt större
behov av förelagshälsovård. Målet för denna bör vara alt på arbetsplatserna
förebygga yrkesrisker, främja hälsa och arbetsförmåga samt bidra till
arbetstillfredsställelse, trygghet och arbels-effektivilel.
Genom
en planmässig och successiv utbyggnad av företagshälsovården bör allt större
grupper av anstäUda kunna erbjudas en rationell förebyggande hälsovård. Av
särskilt värde är därvid möjligheten all fortlöpande följa den enskilda individens
hälsotillstånd och samordna förebyggande, rehabiliterande och kuraliva
åtgärder, vilket kan förväntas reducera sjuklighelen och bidra lill god social
anpassning.
Enligt
utredningens beräkningar hade år 1968 ca 25 % av de anställda inom industrin tillgång
tiU förelagshälsovård med läkare. Förelagshälsovården har byggts ul främst vid
de stora industriella arbetsplatserna. Under senare år hade dock tillkommit ell
flertal företagshälsovårdscentraler, gemensamma för flera mindre och
medelstora arbetsplatser inom olika branscher.
Utredningen
framhåller atl utvecklingen inom arbetslivet gör en snabbare utbyggnad av
företagshälsovården än den hittillsvarande angelägen. Särskilt gäller della
mindre industrier som ofta har yrkeshygieniska problem. Behovet av
förelagshälsovård växer också vid icke industriella arbetsplatser och kommer
enligt utredningen att finnas vid
Prop.
1971:23 5
praktiskt
laget aUa företag oavsett storlek och näringsgrenslillhörighet.
I fråga om
förelagshälsovårdens innehåll och inriktning anger utredningen all verksamheten
i första hand bör vara förebyggande och genomföras i nära anknytning till
produktionen med bredast möjliga utnyttjande av arbetsplatsens egna resurser.
Härigenom kan vinnas en stabil grund för samarbete med samhällets arbelarskyddsorgan
och för en ändamålsenlig avvägning av insatserna mellan dessa och företagen.
Medverkan av expertis inom förelagen underlättar även för utomstående expertis
inom hälso- och sjukvård samt arbetsvärd, försäkringskassor och socialvård atl
göra avväganden och ställningstaganden rörande individens arbetssituation.
Förelagshälsovården bör
enligt utredningen utövas av teknisk och medicinsk expertis i samverkan med
företagens övriga funktioner och anpassas tUl behoven på varje enskilt företag.
Verksamheten föreslås organiserad på en teknisk och en medicinsk del med en
skyddsingenjör och en förelagsläkare i. ledningen. Skyddsingenjörens
huvudsakliga arbetsfält omfattar tekniskt arbetarskydd, arbetshygien och
ergonomi. Företagsläkaren ansvarar för de arbetsmedicinska problemen och utövar
förebyggande hälsovård, rehabilitering och viss sjukvård. Den tekniska och den
medicinska delen bör samverka med gemensam målinriktning.
Det
tekniska arbetarskyddet avser i första hand förebyggande av olycksfall. I arbelshygienen
ingår övervakning, mätning och kontroll av olika kemiska och fysikaliska
miljöfaktorer. Ergonomins syfte är alt anpassa arbetsformer och arbetsmiljö lill
arbetstagarnas fömtsättningar.
Inom den förebyggande
medicinska hälsovården är anstäUningsundersökningarna av särskild betydelse.
Även förelagens periodiska löpande hälsokontroll bedöms som ett värdefullt
medel för all följa de anställdas hälsa och arbetsanpassning. RehabiUleringen
innefattar åtgärder för att återställa en förlorad arbetsförmåga.
Den sjukvårdande
verksamheten inom företagshälsovården bör enligt utredningen begränsas tiU att
huvudsakligen omfatta första hjälpen vid olycksfall och akuta insjuknanden,
behandling av bagalellåkommor, skador och sjukdomar med nära anknytning lill
arbetet, sjukvård med anknytning lill hälsoundersökningar, viss eftervård samt
beredskap. I övrigl bör man för sjukvård repliera på samhällets sjukvårdsresurser.
Utredningen framhåller
angelägenheten av atl den offentiiga hälso-och sjukvårdens basorganisation får
tillräckliga resurser. En väl utbyggd företagshälsovård skulle utgöra ett
komplement och en effektivisering av denna basorganisation, och resurser bör
därför ställas till företagshälsovårdens förfogande. En samordning mellan
företagshälsovårdens sjukvårdande del och samhällets sjukvårdsorganisation gör
det också naturligt att läkarna inom förelagshälsovården deltar i den
offentliga sjukvårdssektorns jourverksamhel.
Utredningen
betonar vikten av att för företagshälsovården finna
Prop.
1971:23 6
organisationsformer,
som passar till förhållandena vid arbetsplatser av mycket skiftande typ. Hänsyn
måste sålunda tas till arbetsplatsens storlek och produktionens art,
förekomsten av yrkes-risker, personalens sammansättning, företagels belägenhet
och närheten till andra företag och tiU de lokala hälso- och
sjukvårdsresurserna.
Utredningen
framlägger följande organisationsmodeller, närmast avsedda som vägledning vid
införande av förelagshälsovård.
Inbyggd
företagshälsovård med heltidsanstäUd läkare och skyddsingenjör. Verksamheten
utövas inom ramen för företagels egen organisation.
Inbyggd
företagshälsovård med deltidsanstäUd läkare.
Företagshälsovårdscenlraler,
som svarar för förelagshälsovården vid ett flertal företag.
Branschanknuten
företagshälsovård med regionala centraler och rörliga enheter som besöker arbetsplatsema
inom regionen.
Andra
organisationsformer för företagshälsovård med olika former för samverkan.
Utredningen
framhåller att förelagshälsovården genom sin uppbyggnad ger goda
förutsättningar för ett samarbete med samhällets hälso-och
sjukvårdsorganisation. Av särskild betydelse för utredningar om och bedömningar
av sambandet mellan sjukdomssymptom och sjuk-domsalstrande faktorer i
arbetsmiljön är samverkan med de yrkesmedicinska sjukhusenhelerna och
sjukhusens rehabilileringsavdelningar.
För
ledning av den tekniska verksamheten inom företagshälsovården bör enligt
utredningen finnas en skyddsingenjör sidoordnad med förelagsläkaren.
Skyddsingenjören bör ägna sig ål skyddstekniska, arbetshygieniska, ergonomiska
och miljövårdande frågor men också delta i planerings- och produktionsfrågor
som har sam band med företagshälsovården. Vidare behövs åtminstone inom de
större företagen också annan teknisk personal förutom skyddsingenjören.
Skyddsingenjörens
arbetsuppgifter ställer stora krav på kunskaper och erfarenheter inom
arbetslivet. Han bör enligt utredningen ha teknisk gmndutbildning från
högskola eller gymnasium saml en för uppgiften lämplig specialutbildning jämte
praktisk erfarenhet på företagshälsovårdens tekniska område.
För
ledning av den medicinska verksamheten bör finnas en företagsläkare. På den
medicinska sidan krävs dessutom tiUgång till förelagssköterska, i vissa fall
också biträdande företagsläkare.
Enligt
utredningen skall förelagsläkarens huvudsakliga uppgifter vara förebyggande
verksamhet, rehabilitering och viss sjukvård saml medverkan i handläggning av
frågor av arbelshygienisk och ergonomisk art
Prop. 1971:23 7
m.
m. Förelagsläkaren bör utöver allmänmedicinsk utbildning ha speciell utbildning
i arbetsmedicin. Denna föreslås omfatta ell »arbetsmedicinskt år» sammanhåUet
av arbetsmedicinska institutet och bestående av sex månaders handledd praktisk
tjänstgöring i förelagshälsovård och sex månaders kursbunden undervisning i arbetsmedicin
och socialmedicin, förenad med tjänstgöring vid institutet eller annan av della
anvisad institution eller sjukhusklinik.
Företagsskölerskans
uppgift är närmast att vara företagsläkarens kvalificerade medicinska
medarbetare. Utredningen betonar därför vikten av att företagssköterskan har tUlräckliga
kvalifikationer för att i största möjliga utsträckning avlasta denne
arbetsuppgifter. Företags-sköterskans arbete bör liksom förelagsläkarens
huvudsakligen vara förebyggande och omfatta främst medverkan i
hälsoundersökningar och andra kontakter med de anställda för alt följa deras
hälsa och arbetsanpassning.
Företagshälsovården i
Sverige har i huvudsak kommit liU stånd under de senaste 15-20 åren och
utvecklingen har skett i en successivt ökad utbyggnadstakt. En fuUständig
utbyggnad av denna verksamhet så att den omfattar i huvudsak alla arbetsplatser
kan enligt utredningen genomföras endast på lång sikt. Utredningen har
uppskattat personalbehovet för en utbyggd förelagshälsovård liU 1 300 företagsläkare,
1 950 förelagsskölerskor, 1 300 skyddsingenjörer samt 1 300 andra tekniker
utöver nuvarande personal. I den mån sjukvården vid den fortsatta utbyggnaden
av företagshälsovården får mindre omfattning än hittills kommer de framräknade
behoven av företagsläkare och förelagsskölerskor alt bli mindre. Utredningen
beräknar nyrekryteringsbehovet vid en utbyggnad enbart av företagshälsovårdens
förebyggande verksamhet liU 650 företagsläkare och 975 förelagsskölerskor.
Utredningen
framhåller atl utbyggnadstakten är beroende av tUlgång på läkare,
sjuksköterskor och tekniker. Utredningen är medveten om behovet av avvägningar
om hur dessa personalresurser skall disponeras för alt tillgodose angelägna
behov. Utredningen anser dock all utbildningsresurserna bör ökas snarast
möjligt bl. a. genom all arbetsmedicinska institutet får resursförstärkning för
utbildning av bl. a. förelagsläkare. En viktig förutsättning för ökad
utbildning är vidare atl de i SOU 1963:46 föreslagna yrkesmedicinska sjukhusenhelerna,
i första hand vid regionsjukhusen, kommer liU slånd.
I syfte att kunna
fortlöpande följa och befrämja utvecklingen av företagshälsovården i hela
landet föreslår utredningen all ett s a m-råds- och samarbetsorgan bildas. I
detta organ för friviUigt organiserad samverkan bör ingå representanter för
socialstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet, staten i
dess egenskap av arbetsgivare. Svenska arbetsgivareföreningen. Landsorganisationen,
Tjänstemännens centralorganisation. Svenska landslingsförbun-
2*
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 23
Prop. 1971:23 8
det
och Svenska kommunförbundet. Detta samrådsorgan bör enligt utredningens mening
anknytas liU arbelarskyddsstyrelsen, som också bör ge erforderlig sekrelariatsservice.
Utredningen förutsätter atl sjukvårdshuvudmannen inom respektive region och
övriga intressegrupper söker kontakt för samråd om företagshälsovårdens
utbyggnad inom regionen. Det bör enligt utredningens uppfattning ankomma på
det föreslagna samrådsorganet atl på riksplanet utforma och rekommendera riktiinjer
för detta samarbete på regionplanet.
Utredningen
anser alt lagstiftningsåtgärder rörande företagshälsovården f. n. inte är
påkallade och hänvisar tiU mellan SAF och LO år 1967 träffad överenskommelse om
företagshälsovården. Med hänsyn tiU utvecklingen och erfarenheterna på den
svenska arbetsmarknaden anser utredningen all det finns förutsättningar atl
förverkliga ILO-rekommendationen på frivillig väg.
Remissyttrandena
Remissinstanserna
instämmer allmänt i förelagshälsovårdsulredningens uppfattning om behovet av
företagshälsovård och ansluter sig i regel tiU de ståndpunkter tUl vilka
utredningen kommit. En ytterligare uppmstning av delta vårdområde anses vara
ett väsentligt intresse för såväl samhället som näringslivet och de anstäUda.
Mot det av utredningen i anslulning till ILO:s rekommendation angivna målet
för företagshälsovården har inte heUer riktats några erinringar.
Remissinstansernas
aUmänna inställning är att en ökad insats för alt tillgodose arbetsplatsernas
behov av företagshälsovård är nödvändig. Sociabtyrelsen ser företagshälsovården
som en viktig del av samhällets samlade insatser för att förbättra det aUmänna
hälsotillståndet och så långt möjligt förebygga uppkomsten av ohälsa.
När
det gäller förelagshälsovårdens innehåll och inriktning framhålls från flera
håll betydelsen av förelagshälsovårdens anknytning till företagen. Bl.a. LO
uttalar sig för en organisation knuten till arbetsplatsen med möjlighet att
övervaka arbetsmiljöns hälsorisker. Flera remissinstanser, bl. a. SAF, TCO,
socialstyrelsen och Svenska landstingsförbundet, framhåller alt sjukvårdens
omfattning inom företagshälsovården bör hållas relativt begränsad.
Som
en brist i belänkandet framhåUer elt tiotal remissinstanser atl de menlalhygieniska
och sociala aspekterna inte närmare beaktats av utredningen. Härvid framhåUs
bl. a. att psykologer och sociologer bör utnyttjas i företagshälsovården.
Frågan
om den yttre miljövården tas upp av sociablyreben och statens institut för
folkhälsan som understryker behovet av all företagshälsovårdens resurser
kommer tiU utnyttjande i detta sammanhang.
Remissinstanserna
säger sig i stort kunna biträda betänkandets förslag om organisationsmodeller
med de flexibla lösningar som
Prop. 1971:23 9
detta
förslag erbjuder. Några remissinstanser pekar särskilt på svårigheterna för
små och medelstora företag atl ordna organisationsfrågan; det anses att
lösningen ofta bör vara anslulning lill gemensamma företagshälsovårdscenlraler.
Både Svenska landstingsförbundet och socialstyrelsen ansluter sig till de
förordade riktlinjerna för företagshälsovårdens organisation. Sociabtyrelsen framhåUer
dock alt möjligheterna lill en samordning med den i styrelsens principprogram
för den öppna vården skisserade utbyggnaden av vårdcentraler med på olUca
områden specialutbildade läkare måste prövas ingående.
Det
betonas på många håU i remissyttrandena alt utbyggnaden av företagshälsovården
måste samordnas med samhällets aUmänna hälso-och sjukvård. Utbyggnaden härav
bör kunna leda tUl alt förelagsläkarna m. fl. får ett minskande ansvar för
sjukvården, framhåller socialstyrelsen. Endast vid vissa specieUa
storindustrier kan en frislående vårdorganisation vara motiverad. Svenska
landstingsförbundet framhåller all företagshälsovården inle får isoleras från samhällets
allmänna hälso- och sjukvård. En expansion av företagshälsovården på bekostnad
av angelägna förstärkningsbehov inom huvudmännens ansvarsområde kan inle ulan
vidare godtas.
Utredningens
uppläggning av förelagsläkarutbildningen tillstyrks i stort. I vissa yttranden
framhåller man alt detaljerna inle bör fixeras innan den allmänna
vidareutbildningen för läkare tagit form. Över huvud taget bör möjligheterna
till samordning med denna utbildning tillvaratas. Remissinstanserna anser i
regel atl arbetsmedicinska institutet bör ha hand om förelagsläkarulbildningen.
Sveriges läkarförbund föreslår att likvärdig utbildning organiseras regionsvis
på basis av yrkesmedicinska och socialmedicinska inslitutilioner, fysiologiska
och psykologiska liksom psykiatriska avdelningar. Utbildningen bör enligt
förbundets åsikt dock ledas och håUas samman av arbetsmedicinska institutet.
När
det gäller skyddsingenjörernas utbildning erinrar bl. a. TCO om att många i
dag verksamma ingenjörer har just den gedigna erfarenhet som krävs för att bli
en god skyddsingenjör men har förvärvat sina kunskaper på ett annat sätt än vad
utredningen angett. Åtminstone inledningsvis borde de formella kompetenskraven inle
sältas alltför högt. På sUct bör man däremot enligt TCO:s mening sträva mot
ökad undervisning i arbetarskydd i den tekniska undervisningen, inle minst på
högskolenivå. Även LO och Sveriges arbetsledare-förbund framför liknande
tankegångar. En rad andra remissinstanser framhåller däremot att kravet på civUingenjörsutbUdning
bör upprält- håUas.
I
samband med frågan om företagssköterskornas arbetsuppgifter betonar flera
remissinstanser betydelsen av att befattningshavarna inom företagshälsovården
delegerar ifrån sig de mindre kvalificerade uppgifterna så att personalens
kompelens kan utnyttjas optimalt.
Prop.
1971: 23 10
Vad
beträffar förelagshälsovårdens personalbehov och utbyggnadstakt betonar
praktiskt laget alla remissinstanser de svårigheter som ligger i den knappa
tillgången på i första hand läkare. Därvid är sjukvårdens företrädare mer
restriktivt inställda till förelagshälsovårdens expansion med hänsyn till läkarbristen,
medan arbetsmarknadens företrädare kräver en utökad läkamlbUdning och andra
åtgärder för genomförande av utredningens program. LO föreslår att arbetsmedicinska
institutets resurser förstärks så atl företagshälsovården år 1980 omfattar
landets alla arbetstagare. Detta förutsätter ökning av intagningen vid t. ex.
de medicinska fakulteterna och en viss omfördelning av tillgängliga resurser
från den allmänna sjuk- och hälsovården liU företagshälsovården.
Sociablyreben m. fl.
finner alt ett realiserande av utredningens förslag skulle få kännbara
konsekvenser för den samhälleliga hälso- och sjukvården trots den beräknade
ökningen av läkartillgången. Den psykiatriska vården och långtidssjukvården
samt den öppna vården utanför sjukhus måste tiUmälas högsta prioritet.
Utredningens förslag måste ses som ett långsiktigt handlingsprogram som
successivt får realiseras och anpassas till utvecklingen i övrigt. Samma
svårigheter föreligger i huvudsak beträffande sjuksköterskeutbildningen.
Sveriges läkarförbund
varnar för en utveckling som skuUe innebära en accelererad satsning till förmån
för de arbetsföra men lill nackdel för dem som oundgängligen är i behov av
sjukvårdande insatser. Föreningen Sveriges skyddstjänstemän framhåUer all
enligt föreningens erfarenhet kan företagshälsovård börja byggas upp med den
tekniska delen och alt den medicinska delen kan komma i elt senare skede,
varför läkarbristen således inle behöver innebära alt man avslår från alt aUs
organisera företagshälsovård. Svenska teknologföreningen ullalar att hälsovårdsutbildade
tekniker kan göra väsentliga insatser i den förebyggande sjukvården. TCO pekar
på möjligheterna all åtminstone under en övergångstid förskjuta arbetsuppgifter
inom förelagshälsovården från läkare lill sjuksköterska och från denna lill
annan personal.
Remissinstanserna
instämmer i utredningens förslag om inrättande av ell särskilt samrådsorgan.
Socialstyrelsens
förslag om företagshälsovårdens läkarresurser
Socialstyrelsen
ansluter sig i sitt förslag tUl de principiella riktiinjer för utbyggnaden av
förelagshälsovården som förelagshälsovårdsutredningen förordat. Styrelsen
understryker också angelägenheten av att denna utbyggnad kommer tUl slånd så
snabbi som det är möjligt med hänsyn till bl. a. de tiUgängliga
läkarresurserna. En uppmstning av företagshälsovården slår enligt
socialstyrelsens uppfattning i klar överensstämmelse med de allmänna
strävandena i vårt land atl högt prioritera
Prop. 1971:23 11
insatser
på sjukdomsförebyggande åtgärder och på rehabilitering.
Socialstyrelsen
anser atl utbyggnaden av förelagshälsovården bör -av såväl medicinska som
resursmässiga skäl - så långt möjligt samordnas med utbyggnaden av den
offentliga hälso- och sjukvården. Genom den utveckUng som ägt rum efter det alt
företagshälsovårds-utredningens förslag presenterades har enligt
socialstyrelsens uppfattning motiven skärpts för en sådan samordning. Den är
bl. a. angelägen från kontinuitets- och stabililelssynpunkt med hänsyn tiU de
successiva strukturförändringar, som f. n. präglar industrins utveckling och
som kan antas bli än mer accentuerade i framtiden, samt tiU den ökade
rörligheten på arbetsmarknaden. Vidare saknar flertalet mindre och många medelstora
förelag möjligheter all anordna företagshälsovård i egen regi.
I
fråga om organisationsformerna för företagshälsovården ansluter sig
socialstyrelsen i huvudsak tiU vad företagshälsovårdsutredningen föreslagit.
Följande fyra modeller till organisation av förelagshälsovården är enligt socialstyrelsen
länkbara.
1,
Företagshälsovårdsenhet,
anknuten tiU större företag,
2,
Motsvarande förelagshälsovårdscentral
för flera medelstora eUer mindre förelag inom en geografisk enhet,
3,
Motsvarande förelagshälsovårdscentral,
lokalmässigt anknuten till vårdcentral för offentlig öppen hälso- och sjukvård,
4,
Företagshälsovård,
huvudsakligen för mindre företag vid vårdcentral eUer läkarstationer för
offentlig hälso- och sjukvård.
För
förelagshälsovård enligt alternativen 1-3 fömtsatts minst 1 500-2 000
arbetstagare samt läkarresurser motsvarande minst en heltidsanställd läkare.
Huvudmannaskapet för samtiiga dessa verksamhetsformer kan i princip ligga hos
förelagen på sätt som skisserats i förelagshälsovårdsutredningen. I alternativ
2 och 3 kan emeUertid speciella förhållanden föreligga i den mån verksamheten
bedrivs i samarbete meUan landstingskommunal huvudman och förelag. Här kan
därför andra former av delat huvudmannaskap komma i fråga. Socialstyrelsen framhåller
i samband härmed viklen av alt förelagshälsovårdens tekniska funktion får en
ändamålsenlig lösning oavsett vilken organisationsform som väljes.
Socialstyrelsen
understryker behovet av specialinriklad utbildning för de läkare, som under
större delen av sin lid skall ägna sig åt förelagshälsovård. Av intresse är
därvid de förslag lill företagsläkar-ulbildning, som framlagts av förelagshälsovårdsutredningen
och arbetsmedicinska inslilulel. Den påbörjade allmänpraklikemtbildningen bör emellertid
enligt styrelsens uppfattning även ge en god grund för före-tagsläkarverksamhel.
Denna utbildning blir naturligtvis i första hand aktuell för läkare som inte
under hellid kan ägna sig åt denna verksamhet.
Företagshälsovårdsutredningen
förutsatte alt utbyggnaden av före-
Prop. 1971:23 12
tagshälsovården
skulle ske på friviUig väg genom överenskommelser mellan arbelsmarknadsparternas
huvudorganisationer. Några lagstiftningsåtgärder var enligt utredningen inle
påkallade. Socialstyrelsen ansluter sig till förelagshälsovårdsulredningens
förslag om formen för styrning av företagshälsovårdens utbyggnad. De lokala
överenskommelserna bör emellertid - med hänsyn till del utvidgade samarbete som
socialstyrelsen förutsatt skaU ske med den offentliga hälso- och sjukvårdeh - inle
endasl slutas mellan arbelsmarknadsparternas organisationer ulan även - i förekommande
faU - med vederbörande sjukvårdshuvudman.
Socialstyrelsen
understryker angelägenheten av att ett samråd s-och samarbetsorgan för
företagshälsovården snarast etableras på central nivå. Av betydelse är också
att motsvarande samarbelsorgan kommer tiU stånd på lokal och regional nivå.
F. n.
råder knapphet på läkare särskilt inom vissa områden. Även om tillgången på
läkare successivt ökar, förväntas bristen komma att kvarstå under lång tid. I
syfte all åstadkomma en balans i expansionen på detta område har statsmakterna
fastställt ell relativt detaljerat program för inrättande av läkartjänster inom
den offentliga hälso- och sjukvårdssektorn fram lill millen av 1970-lalel.
Programmet, som bl. a. skall tjäna som riktiinje för socialstyrelsens planering
och beslut i fråga om nya läkartjänster, innebär en kraftig prioritering av den
öppna vården, psykiatrin och långtidssjukvården när det gäller utbyggnaden av
läkarresurserna. Det läkaranlal som kommer atl finnas tillgängligt för verksamheter
vid sidan om den offentUga hälso- och sjukvårdssektorn kommer att vara
relativt begränsat.
Socialstyrelsen
beräknar på relativt kort sikt behovet av förelagsläkare, angivet i hellid lill
ca 700. Nuvarande läkarlillgång inom förelagshälsovården motsvarar ca 200
heltidstjänster.
Socialstyrelsen
anser en uppmstning av företagshälsovården angelägen. Läkarresurser för företagshälsovården
bör tillhandahållas dels inom ramen för den redan prioriterade utbyggnaden av
den offentliga öppna vården, dels genom att särskilda ytterligare läkarresurser
tillförs företagshälsovården. Styrelsen föreslår därvid atl lill den ram av
läkartjänster för utbyggnad av den öppna vården, som finns angiven i det av
statsmakterna fastställda läkarutvecklingsprogrammel, skall under vart och elt
av åren läggas 45 tjänster för läkare med särskild utbildning i företagshälsovård.
Delta
skuUe innebära ett brattolUlskolt liU företagshälsovården under perioden
1970-1975 av ca 225 läkare med särskild företagsläkamlbild-ning. Om man för
företagsläkarverksamhet inom ramen för den offentliga hälso- och sjukvården
räknar med ett lika stort tillskoti av läkare utan sådan kompletterande
utbildning, skulle enligt socialstyrelsen totalantalet verksamma läkare för
denna vård år 1976 komma alt uppgå till ca 650. Därvid har fömtsatts att
flertalet av dagens företagsläkare fort-
Prop. 1971:23 13
farande
skulle vara verksamma vid denna tidpunkt. Likaså förutsätts, att det under den
ifrågavarande perioden inle sker någon större avgång bland de nytillkommande
förelagsläkarna. För utbildningen av förelagsläkare föraisätts vidare tillgång
lill ca 25 företagsläkartjänster i underordnad ställning. Härigenom får varje
blivande förelagsläkare möjlighet att tjänstgöra sex månader inom
företagshälsovård inom ramen för den särskUda utbildning som f. n. planeras för
förelagsläkare.
Det föreUgger f. n. inga
juridiska hinder eller begränsningar när del gäUer inrättande av läkartjänster
inom företagshälsovård. Socialstyrelsen anser dock någon form av reglering av tilldelningen
av läkartjänster även inom företagshälsovården vara nödvändig för att den
fortsalla utbyggnaden av denna vård skall kunna ske i balans med utbyggnaden av
andra angelägna hälso- och sjukvårdssektorer samt i den takt som den växande
tillgången på läkarresurser möjliggör. Därför krävs någon form av styrning
eller kontroll. En reglering av tilldelningen av läkartjänster kan enligt
socialstyrelsens mening ske enligt något av följande tre alternativ, nämligen
1.
lagstiftning,
2.
friviUiga överenskommelser
mellan samtliga av verksamheten berörda parter samt
3.
införande av sådana
behörighetskrav för innehav av förelagsläkartjänst att tiUdelningen av
läkartjänster tiU ifrågavarande område helt kan regleras genom dimensioneringen
av utbildningen.
Styrelsen har stannat för
att förorda en kombination av samtUga tre alternativa former för reglering av tUldelningen
av läkartjänster till förelagshälsovården.
Socialstyrelsen erinrar om
att en översyn av lagstiftningen inom den öppna hälso- och sjukvården för
närvarande görs av en särskUt tillkallad sakkunnig. Enligt socialstyrelsens
bedömning kan den sakkunnige ha anledning att vid utredningen pröva en sådan
utvidgning av socialstyrelsens etableringskontroU i avseende på inrättande av
läkartjänster för öppen vård atl även andra tjänster än provinsiaUäkarljänster
och slads-distriktsläkartjänster blir underkastade sådan kontroU.
För
att en balanserad utveckUng inom hälso- och sjukvården som helhet skall kunna
garanteras är det enligt socialstyrelsens uppfattning motiverat att en sådan
ändring av sjukvårdslagstiftningen genomförs atl styrelsens medgivande måste
inhämtas vid inrättande av samtliga läkartjänster inom den offentliga öppna vården.
I enlighet härmed bör, anser styrelsen, de läkartjänster vid vårdcentral eUer
läkarstation för öppen vård under kommunalt huvudmannaskap, vars innehavare
skall helt eller delvis vara verksamma i förelagshälsovård, vara underkastade
sådan kontroll.
När
det gäUer utbyggnaden av företagshälsovården under enskilt huvudmannaskap bör
den åsyftade balansen enligt socialstyrelsens me-
Prop. 1971:23 14
ning
kunna nås genom friviUiga överenskommelser meUan berörda parter om del antal företagsläkartjänster
som skall inrättas under de närmast följande åren, saml om fördelningen av
dessa på oUka kategorier etc. De parter som i första hand är berörda därav är
arbetsmarknadens huvudorganisationer och sjukvårdens huvudmän samt representanter
för staten. De statliga myndigheter som har särskilda intressen atl bevaka i
detta sammanhang är arbelarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen och arbetsmedicinska
institutet.
Socialstyrelsen
har inhämtat att vederbörande arbetsmarknadsorganisationer, sjukvårdens
huvudmän och statliga myndigheter är beredda all medverka i den nu angivna
lösningen för att åstadkomma en reglerad tiUdelning av läkartjänster liU
företagshälsovården. De har också accepterat det av socialstyrelsen i det
föregående redovisade programmet för en successiv utbyggnad av
förelagshälsovården fram lill millen av 1970-talel i avseende på läkarkrafler atl
tjäna som gmnd för en första överenskommelse i ärendet.
I
den mån del inle visar sig möjligt att genom friviUiga överenskommelser nå en
eftersträvad balans i utbyggnaden av företagshälsovården är socialstyrelsen för
sin del beredd att senare överväga förslag om sådan ändring i
sjukvårdslagstiftningen som innebär att medgivande krävs för inrättande av samtUga
företagsläkartjänster.
Socialstyrelsen
föreslår vidare alt särskUda behörighetskrav skall uppsläUas för tjänst som
förelagsläkare. Socialstyrelsen förordar all för innehav av läkartjänst med företagsläkamppgifler
inom den offentliga sektom skall på längre sikt krävas minst genomgången utbUdning
för aUmän praktik eUer annan motsvarande utbildning. Av de läkare som avses
komma att arbeta huvudsakligen med förelagshälsovård - oavsett om vederbörande
står under enskilt eUer kommunalt huvudmannaskap -bör hämtöver krävas
genomgången särskild företagsläkarulbildning. Styrelsen är dock medveten om
behovet av möjlighet till dispens från dessa huvudregler under en övergångstid.
Den
förordade regleringen av behörighetsvillkoren för de offentiiga läkartjänster,
vars innehavare har företagsläkamppgifler, bör enligt socialstyrelsen
ytterligare provas i samband med den utredning om behörighetsvillkoren för samtiiga
läkartjänster under offentligt huvudmannaskap, som socialstyrelsen har alt
genomföra. De föreslagna viUkoren för innehav av företagsläkartjänster under
enskilt huvudmannaskap bör kunna tas med i den överenskommelse som styrelsen
ansett böra slutas meUan bl. a. arbetsmarknadens parter och sjukvårdens
huvudmän om utbyggnaden av förelagshälsovården.
Remissyttrandena
Remissinstansema
godtar nästan undantagslöst den av socialstyrelsen föreslagna dimensioneringen
av utbyggnaden av
Prop. 1971:23 15
företagshälsovårdens
läkarresurser. På många håll betecknas förslaget emellertid som elt minimiprogram
som bör överskridas om möjligheter ges. Såväl LO som SAF har full förståelse
för den knapphet på läkarresurser som gäller f. n. men understryker samtidigt
vikten av att man i den fortsatta planeringen tar sikte på en betydligt
snabbare utbyggnadstakt efter år 1975.
LO
anser det angeläget atl man inom landstingens öppna vårdorgani sation söker
finna former för samhälleligt driven förelagshälsovård för små och spridda
förelag.
Svenska
landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet finner socialstyrelsens
bedömning av utbyggnadstakten ändamålsenlig och rimlig och tiUstyrker utbyggnadsprogrammet.
Statstjänstemännens
riksförbund finner däremot ulbUdningsprogrammel klart otillräckligt om en
acceptabel utbyggnadslakt av förelagshälsovården skall kunna uppnås.
Svenska
läkaresällskapet förordar med hänsyn till det utvidgade intaget tUl de
medicinska fakulteterna en utbildning av 60 företagsläkare per år i stället för
45.
Kopparbergs
läns landstings förvaltningsutskott finner resursprogrammet vara alltför
omfattande och framhåller under hänvisning till den inom länet rådande läkarbristen
att ett genomförande av socialstyrelsens utbildningsprogram skulle få negativa
konsekvenser för sjukvårdshuvudmännens läkarrekrytering.
Remissinstanserna
godtar i regel de föreslagna formerna för reglering av tillkomsten av nya läkartjänster
inom förelagshälsovården. LO delar helt uppfattningen alt man skall låta företagshälsovården
inom den del av arbetslivet som är lämpad för företagshälsovård i företagens
egen regi utvecklas genom frivilliga överenskommelser. De erfarenheter
härvidlag som samlats efter partsöverenskommelsen 1967 tyder enligt LO på att
arbetslivet är berett att åla sig detta ansvar. De krav på kvalitativt
högtstående förelagshälsovård, som är inskrivna i parlsöverenskommelsen,
rimmar väl med socialstyrelsens förslag alt reglera tilldelningen av
företagsläkare genom fastställda behörighetskrav.
Svenska
landstingsförbundet anser alt tillsynsmyndighetens nuvarande etableringskontroU
i fråga om nya läkartjänster i den rådande bristsituationen måste accepteras
som ell centralt instrument för adekvat styrning av tiUgängliga läkarresurser.
Därvid bör enligt förbundets mening inte heller förelagshälsovården i
offentlig regi inta någon särställning. På gmnd härav anser man atl
socialstyrelsens förslag i nuvarande läge bör kunna godtas. Beträffande förhåUandena
inom den förelagsanknutna förelagshälsovården anser sig förbundet f. n.
åtminstone intill dess den pågående översynen av sjukvårdslagstiftningen på
öppenvårdsområdet avslutats kunna acceptera frUiet att inrätta läkartjänster
3*
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 23
Prop. 1971:23 16
vid
större företag, under fömtsättning alt della inle leder till icke önskvärda
begränsningar i huvudmäimens möjligheter all inrätta företagsläkartjänster.
Vissa
erinringar emot förslaget reses av SACO och Sveriges läkarförbund som framhåller
all adekvata behörighetskrav för förelagsläkar-tjänslema är den enda acceptabla
styrformen och en viktig förutsättning för en riktig utformning av
företagshälsovården. Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare framhåller alt utbyggnadsskedel
inte får störas av reglerings- och behörighetssyslem, som kan verka bromsande.
Kopparbergs
läns landstings förvaltningsutskott föreslår alt tiUdelningen av företagsläkartjänster
lUls vidare regleras genom lagstiftning.
Viklen
av att det av förelagshälsovårdsutredningen föreslagna s a m -rådsorganel inrättas
understryks av flera remissinstanser. LO understryker behovet av att snabbi
inrätta samrådsorgan såväl centralt som regionalt. SAF fömtsätter all det
föreslagna samrådsorganel skaU få möjlighet att ta upp diskussion om en viss
omfördelning av nyliUskoltet företagsläkare mellan de angivna olika
organisationsformerna för den händelse del visar sig möjligt all under
femårsperioden öka utbildningen av förelagsläkare utöver vad socialstyrelsen fömtsätter.
SAF är beredd att inom ramen för det föreslagna samarbetsorganel medverka till
rekommendationer om att förelag och företagshälsovårdscenlraler som be-hörighetsgmnd
bör uppställa genomgång av företagsläkaralbildning.
Arbetsmedicinska
institutets utbildningsprogram
Följande
riktiinjer har gäUt för arbetsmedicinska institutets utredning om utbildningen
i företagshälsovård vid institutet.
1.
UtbUdning i företagshälsovård
vid institutet skall ske i form av fortbUdning av främst läkare, ingenjörer och
sjuksköterskor, vilka erhållit gmndutbUdning och därefter förvärvat
erforderlig allmän yrkes-praktUc. I fråga om läkare skall för framtiden även i
allmänhet fömtsättas fullgjord vidareutbUdning i form av särskild utbildning
för all-mänpraktUc.
2.
UtbUdningen skall bestå av
teoretiska studier och - i förekommande fall - av praktisk tjänstgöring.
De
teoretiska avsnitten skall i huvudsak ha följande omfattning.
Läkare högst två månader, varav ca två veckor i socialme-
dicin
Skyddsingenjörer två månader
Företagssköterskor en månad
Praktisk
tjänstgöring skaU fullgöras antingen inom den offentiiga hälso- och sjukvården
och därtiU knutna statiiga eller kommunala institutioner eUer vid företag. Det
skall därvid föratsättas alt särskilda tjänster, enbart avsedda för
utbildningens behov, inte kommer atl bli inrättade samt att arbetsgivaren skall
svara för avlöningsförmåner m. m.
Prop. 1971:23 17
under
tjänstgöringarna.
3. Utredningsarbetet
borde ske med utgångspunkt från följande tre
altemativ beträffande antalet utbildningsplatser. För varje alternativ
skulle redovisas kursplaner, lärarbehov saml övriga kostnader förena
de med undervisningen. Vid dessa beräkningar skulle institutets nuva
rande undervisningskapacilel beaktas. Där så är möjligt bör befintliga
resurser vid universitet och högskolor ulnylljas.
Antal/år Läkare Skyddsingenjörer
Företagssköterskor
Alternativ
I 30 40 40
Altemativ II 45 50 60
Alternativ III_____ 60_________ 60___________ 80_____
Härutöver
bör ges viss utbildning för biträdande skyddsingenjörer samt utbildning i
ergonomi för tekniska planerare m. fl.
4.
Institutet skuUe i samråd med
utredningen om yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. avge förslag beträffande
finansiering av kursverksamheten.
5.
Ett på utredningsresultatet
grundat beslut om företagshälsovårds-utbildningens organisation vid institutet skaU
kunna börja tiUämpas fr. o. m. budgetåret 1971/72.
Det
av arbetsmedicinska institutet redovisade utbUdningsförslagel avser i första
hand femårsperioden 1 juli 1971-30 juni 1976.
Institutet
ansluter sig inledningsvis till samma definition av företagshälsovårdens mål
som förelagshälsovårdsutredningen. I fråga om företagshälsovårdens uppgifter
konstaterar institutet all även om den externa miljövården faller utanför
begreppet företagshälsovård är det av praktiska skäl lämpligt att
företagshälsovårdens personal medverkar även i denna verksamhet.
Den
grandläggande utbUdningen i förelagshälsovård bör enligt institutet vara
odifferentierad vad avser företagsstorlek och branschinrikt-ning. I framtiden
kan dock även särskilda kurser för olika branscher bli aktueUa. Inom skyddsingenjörsulbildningen
kan en viss differentiering ske genom att s. k. ettämneskurser anordnas
varigenom möjlighet till viss branschinriklning ges.
Undervisningen
föreslås bli lärarintegrerad och i viss mån även elevintegrerad. Härmed förslås
atl särskilda kursavsnitt behandlas vid samlad undervisning under samtidig
medverkan av experter som företräder olika ämnesområden, resp. att olika
elevkategorier förs samman till gemensam undervisning.
Förslag
liU kursplan läggs fram för utbildning av skyddsingenjör, företagsläkare och företagssköterska.
Institutet
föreslår att för tUlträde tiU utbUdningen till skyddsingenjör skall i princip
erfordras dels gymnasieingenjörskompetens, dels minst
Prop. 1971:23 18
fyra
års industripraktik. Dispens från förstnämnda krav skall dock kunna lämnas av
institutet. Härvid kan bl. a. långvarig anställning inom industri med
erfarenhet av skyddsarbete vara meriterande. På längre sikt bör enligt
institutets uppfattning emeUertid krävas civilingenjörsutbildning eller annan lämpUg
akademisk examen. Sådan sökande föreslås kunna beviljas inträde tUl
utbildningen efter institutets bedömande, även om den sökande har kortare industrieU
praktik än ovan sagls. För den som sålunda antas tUl utbildningen skaU arbetsmedicinska
institutet söka atl, i den mån så finns behövligt, ordna allmän industripraktik.
Likaså föreslås alt institutet skall söka ordna tjänstgöring inom förelagshälsovård,
dock i regel inte omfattande längre tid än åtta månader.
Specialutbildningen
för skyddsingenjör föreslås omfatta normall ell läsår, bestående av två
månaders teoretisk kurs vid arbetsmedicinska institutet, uppdelad på åtta olUca
perioder och totalt omfattande 390 timmar, litteraturstudier och praktisk
tjänstgöring vid företag under i regel tio månader. Teorikursen föreslås
omfatta föreläsningar, labora-tioner, seminarier och arbetsplatsundersökningar.
Institutets
förslag avseende företagsläkarutbildningen utgår från att kursdeltagama i
framtiden kommer att ha fullgjort vidareutbildning i form av särskUd utbildning
för aUmänprakliker. Institutet förutsätter atl häri ingående tjänstgöring i
öppen vård skall kunna fuUgöras inom företagshälsovården.
Institutet
föreslår att utbildningen tUl en början skall omfatta åtta månader, varav två
månaders teoretisk kurs vid institutet med undervisning i arbetsmedicin och
socialmedicin, saml minst sex månaders praktisk tjänstgöring. Det förutsätts
att utbildningen successivt kommer att byggas ut tUl ett år.
Teorikursen
föreslås omfatta dels sex veckor arbetsmedicin fördelade på 2-3 perioder under
varje lästermin, dels två veckor socialmedicin. Undervisningen föreslås ske i
form av föreläsningar, seminarier, laborationer och arbetsplatsundersökningar.
I
undervisningen i arbetsmedicin skall främst sådana kunskapsområden behandlas
som saknas eller endast i ringa grad ingår i den grandläggande
läkarutbildningen. I samband med kursen bör behandlas särskilda
övningsuppgifter som genomförts under liden för den praktiska tjänstgöringen.
För
genomförandet av den praktiska läkaratbildningen förutsätter institutet atl 25
utbildningstjänster i enlighet med socialstyrelsens förslag ställs till
förfogande inom företagshälsovårdsenheter ute på fältet.
Utbildningen
tUl förelagssköterska föreslås omfatta två terminer, vardera om 20 veckor.
Första terminen skall enligt förslaget utgöras av andra terminen (18 veckor)
av vidareutbildningen tUl sjuksköterska/skötare inom öppen hälso- och sjukvård,
föregången av en särskUd inlroduk-
Prop. 1971:23 19
tionskurs
(2 veckor) i socialmedicin och hälsoundervisning för de elever som inte
genomgått den första terminen av vidareutbildningen inom öppen hälso- och
sjukvård. Denna del av utbildningen föreslås förlagd lill läroanstalt för vidareutbUdning
av sjuksköterskor/skötare inom öppen hälso- och sjukvård. För utbildningen bör gäUa
av skolöverstyrelsen utfärdade läroplaner. Andra terminen skall enligt
förslaget innefatta särskild utbildning i företagshälsovård, förlagd till arbetsmedicinska
institutet. Utbildningen föreslås omfatta 8 veckors undervisning i teoretiska
ämnen och studiebesök samt 12 veckors praktik inom olika slag av företagshälsovård,
fördelade på två perioder. De teoretiska kunskaperna inhämtas under tre
läsperioder vid arbetsmedicinska institutet och under tiden för den praktiska
tjänstgöringen.
Arbetsmedicinska
institutet har vidare framlagt förslag lill kursplan m. m. för utbildning i
ergonomi för tekniska planerare. Utbildningens mål anges vara att mol biologisk
bakgmnd ge gmndläggande kunskaper om de faktorer som påverkar människans
arbetsmöjligheter jämte en orientering rörande vissa arbetshygieniska
förhållanden. I enlighet härmed avser undervisningen all meddela huvuddragen
av människokroppens byggnad och funktioner, ge kunskap om de faktorer som
påverkar människans arbetsmöjligheter via yrkesrådgivning, utbildning och träning,
rekrytering och arbetsplacering, uppföljning av arbetsanpassning och
rehabilitering, att ge rUctiinjer för tekniskt och organisatoriskt tillrättaläggande
av arbetet och arbetsmiljön, samt atl ge kunskap om kemiska, fysikaliska och
psykologiska miljöfaktorers verkan på den arbetande människan.
Kursen
föreslås i första hand bli avsedd för personer sysselsatta med kvalificerad
teknisk planering produktionstekniker, konstruktörer, arkitekter m. fl. och
forskningspersonal från arbetsvelenskapliga institutioner samt för akademiska
studerande. Kursen ingår redan nu som en delkurs i doklorandutbildningen vid
institutionen för skogsteknik vid skogshögskolan.
UtbUdningen
föreslås omfatta två terminer och bestå av en teorikurs vid arbetsmedicinska
institutet, fullgörande av praktiska uppgifter saml litteraturstudier.
Kursen
föreslås fördelad på två skilda veckoperioder under vardera terminen. För
föreläsningar, symposier, demonstrationer och övningar beräknas 80 timmar samt
för schemabundna gmpparbeten ungefär samma timantal, exkl. tid för skrivningar
och tentamina. Huvuddelen av grapparbelena avses utförda under tjänstgöring vid
företag. Litteraturstu-diema föreslås bedrivna väsentligen under tiden mellan
kursperioderna.
Förslag
har vidare lagts fram om utbildning i arbetshygien för personal vid
yrkesinspektionen. Särskild vikt läggs vid de arbetsuppgifter som blivit
aktuella efter tillkomsten av SAF-LO-riktlinjema för företagshälsovård och
framläggandet av företagshälsovårdsutredningens betänkande.
Prop. 1971:23 20
För
tiUträde tiU utbildningen föreslås krav på lägst gymnasieingenjörskompetens.
Utbildningen föreslås omfatta tio månader, beslående av en teorikurs på ca fyra
veckor uppdelad på fyra eller fem perioder saml praktiskt arbete och
litteraturstudier. Kursen föreslås omfatta föreläsningar, seminarier, laborationer,
övningar och fältmätningar. Under liden för praktiskt arbete föreslås atl ell
examensarbete skall ulföras.
Därutöver
föratsatts alt särskilda ettämneskurser skall anordnas inle endast som delar av
skyddsingenjörsutbUdningen utan också med annan uppläggning.
Särskilda
elevavgifter bör enligt institutet inte tas ul för den här berörda utbUdningen,
dels med hänsyn till förhållandena i övrigt inom det allmänna
undervisningsväsendet, dels av rekryleringsskäl.
Beträffande
studieförmånerna under utbildningstiden anför institutet atl de blivande
skyddsingenjörerna kommer alt fördela sig på två kategorier. Den ena kategorin
omfattar elever som vid intagningen till utbildning har anställning vid
förelag och förutsätts fullgöra den praktiska tjänstgöringen under
specialutbildningen vid samma förelag. Dessa förutsätts uppbära lön därifrån
under hela utbildningstiden. Den andra kategorin omfattar nyutbildade elever
som i stort sett saknar industripraktik. För dessa elever skaU institutet söka
ordna handledd industripraktik för vilken viss lön fömtsatts ulgå. Under den
teoretiska kursen vid institutet föreslås stipendium ulgå med 3 000 kr. lill
dessa elever.
Institutet
utgår från att läkama får lön från arbetsgivaren under den praktiska
tjänstgöringen. Särskilda sludieförmåner behövs inte i dessa fall. Under den
lid läkarna deltar i teoretisk utbildning vid institutet föreslås, alt
stipendium med 3000 kr. skaU ulgå för hela kurstiden.
Företagsskölerskeulbildningen
föreslås som i det föregående nämnts omfatta dels andra terminen av
vidareutbildningen i öppen hälso- och sjukvård för sjuksköterskor, dels särskUd
utbUdning i förelagshälsovård. För vidareutbildningen är systemet med
studiemedel enligt studiemedelsförordningen redan nu tillämpligt. Institutet
föreslår all studiemedels-förordningen görs tiUämplig också på den särskUda företagssköterske-utbUdningen.
Institutet
föratsätter, alt Svenska landstingsförbundets rekommendation tiU landslingen
rörande studiebidrag lill landstingsanslälld som genomgår befordringskurs och
rörande ersättning till praklUcanl hos landsting skall tiUämpas också
beträffande den särskilda förelagsskölerske-utbUdningen. Likaså fömtsätter
institutet all förelag, vid vilket företagssköterska fullgör praktisk
utbildning, skall utge praktikanlersällning.
Med
utgångspunkt i altemativ II
i utredningsdirektiven beräknar institutet
det ökade fasta personalbehovet för utbildningsverksamheten till tre
laboratorer och sex lektorer. Av laboratorerna och lektorema föreslås vardera
två vara läkare. Förslagel i denna del gmndas på föratsättningen att ca 30 %
av den samlade undervisningen bestrids av lärare
Prop.
1971:23 21
utanför
institutet, samt alt den totala effekten av föreslagen lärar- resp. elevinlegrering
av undervisningen innebär en fördubbling av antalet lärartimmar. Institutet
har vidare räknai med att professorema och laboratorerna - såväl befintliga
som föreslagna - i princip skall ha en årlig undervisningsskyldighel av 60
timmar. Med hänsyn lill undervisningens sammansättning och laboratorernas ämnesområden
kan emellertid för fyra av de nuvarande laboratorerna endasl 10 limmars undervisning
per befattningshavare och år tas ut. Institutet har hänfört en tredjedel av lönekostnadema
för de föreslagna laboratorsljänsterna till undervisningsverksamheten medan
återstående två tredjedelar hänförts tUl institutets övriga verksamhet.
Utöver
en redan inrättad tjänst som studierektor behövs en överläkare på halvtid för
vissa handledningsuppgifler i samband med de blivande förelagsläkamas
praktiska utbildning. Vidare behövs en tjänst för att leda företagsskölerskeulbildningen.
För alt medverka vid undervisningens organisation, vid uppläggning av schema
och kursplaner samt för uppföljning av undervisningen föreslås 1 1/2 tjänster
som kursamanuens. Även en tjänst som biträdande psykolog erfordras. För administrativt
arbete i samband med undervisningen föreslås en förste byråsekreterare, två
biträden och en expeditionsvakt. Ytterligare medelsbehov för extern
lärarpersonal beräknas till 30 000 kr. Anslagsposterna för expenser, resor och
lokalkostnader föreslås uppräknade med tillsammans 185 000 kr.
Institutet har beräknat
kostnaderna för handledning vid praktisk tjänstgöring under utbildningen till
ca 150 000 kr., varav till speciallärare vid förelagsläkarutbildning ca 84 000
kr., handledararvode för skyddsingenjörer utan arbelsgivareanknytning 12 000
kr. och handledning vid förelagsskölerskeutbildning 54 000 kr.
Kostnadema
för stipendier till blivande förelagsläkare under den tid de deltar i teoretisk
utbildning vid institutet beräknas till 135 000 kr. För
skyddsingenjörsutbildningen beräknas motsvarande kostnad till 15 000 kr.
Sammanlagt beräknas del föreslagna utbildningsprogrammet innebära
kostnadsökningar med ca 1,4 milj. kr. per budgetår.
Remissyttrandena
Allmänt
Remissinstansema
finner i regel arbetsmedicinska institutets utbUd-ningsförslag väl ägnat att
ligga tUl gmnd för utbildning i företagshälsovård.
Flera remissinstanser tar
upp frågor som gäller samordning och samverkan mellan förelagshälsovårdsulbildningen
och annan UtbUdningsverksamhet. Socialstyrelsen erinrar om alt de föreslagna utbildningsgångama
för förelagsläkare och sjuksköterskor i förelagshäl-
Prop. 1971:23 22
sovård
inrymmer ell flertal samordnings- och samverkansproblem, dels tUl nämnden för
läkares vidareutbildning angående vidareutbildning av läkare, dels lill
skolöverstyrelsen och vederbörande landsting rörande berörda vidareulbildningslinjer
för sjuksköterskor.
Nämnden
för läkares vidareutbildning konstaterar alt det på flera punkter föreligger
behov av samordning och samplanering mellan de av nämnden och av institutet
bedrivna verksamhetema. Någon form av organiserat samråd eller samverkan synes
vara erforderlig, t. ex. genom att efter mönster från fakulteterna inrätta en
särskild »utbUdnings-nämnd» vid institutet, vUken tiUdelas ansvaret för
utbildningen och i vUken ingår en av nämnden för läkares vidareutbildning utsedd
ledamot. En sådan lösning ger samtidigt de studerande vid institutet möjligheter
tUl insyn och delaktighet i ledningen av utbUdningen. En nära samverkan och
samplanering synes även vara nödvändig med tanke på det av institutet föreslagna
utbytet av öppenvårdsljänstgöringen mol vissa andra former av tjänstgöring.
Svenska
läkaresällskapet framhåller atl en fortsalt utbildning utan universilelsanknylning
på sikt kommer alt verka hämmande både på företagshälsovårdens målsättning och
på dess kvalitet. Frågan måste därför snarast tas upp i vederbörande instanser.
LO m.
fl. remissinstanser ansluter sig tUl institutets förslag alt före-tagsläkamtbildningen
integreras med den beslutade vidareutbildningen för allmänpraktiker. LO understryker
starkt utredningens synpunkter om behovet av en allmän översyn av samtliga
utbildningsgångar syftande mot miljöområdet och framhåUer att det bör ges
möjligheter till samordning mellan en rad olika akademiska utbildningsvägar och
den UtbUdning som bedrivs vid arbetsmedicinska institutet.
Frågan
om utbildning av andra personalgrupper än dem som direkt berörs av arbetsmedicinska
institutets förslag tas upp i några remissyttranden.
LO
delar uppfattningen alt det bör vara väsentligt att arrangera utbildningsmöjligheter
i enstaka arbetsvelenskapliga ämnen såsom t.ex. i ergonomi. Denna möjlighet bör
bli speciellt attraktiv för de mindre förelagens behov. Denna form av utbUdning
är dessutom angelägen med tanke på fackligt verksamma som har arbelsmiljöfrågor
inom sitt ansvarsområde t. ex. regionala skyddsombud och förbundsfunklionärer.
Sociablyreben
framhåUer alt det är nödvändigt alt utbildningen av läkare i företagshälsovård
tar sikte också på allmänpraktiker som trots avsaknad av specieU utbildning
härför är verksamma i förelagshälsovård.
Svenska
landstingsförbundet erinrar om alt på många håll svarai-provinsialläkare utan
eller med endast obetydlig företagshälsovårdsut-bildning för denna verksamhet.
Det förefaller väsentiigt att även representanter för denna yrkeskår får
tillfälle att bygga på sina erfarenheter
Prop. 1971:23 23
med
exempelvis en kurs där även ingår de nyare rön inom yrkesmedicinen, som man
under sin utbildning inte kommit i kontakt med.
Föreningen
Skogsbrukets arbetsgivare finner all förstahandsbehovet inom förelagsläkarulbildningen
synes utgöras av fort- och vidareulbild-ningsmöjligheler för yrkesverksamma
läkare av skUda kategorier.
Svenska kommunförbundet
och Sveriges läkarförbund finner det angeläget med periodisk fortbildning för
all personal inom förelagshälsovården med hänsyn till näringslivets snabba utvecklmg.
Läkarutbildningen
Nämnden
för läkares vidareutbildning påpekar att det övergångsvis kommer att erfordras dispens
från kravet på genomgången all-mänläkamtbildning, eftersom ingen läkare hunnit
gå igenom denna utbildning när det av arbetsmedicinska institutet föreslagna
utbildningsprogrammet påbörjas. Nämnden utgår från alt den bereds tillfälle della
vid utformningen av dispensreglerna.
Remissinstanserna har i
allmänhet godtagit den föreslagna utbildningstiden på åtta månader. De ställer
sig över lag positiva lill en utveckling på längre sikt mot en utbyggnad av den
arbetsmedicinska utbildningen till ett år. Bl. a. sociablyreben finner del dock
angeläget alt detta sker i samordning med en eventueU utökning av utbildningen
i allmän praktik så all tidsmässiga skillnader mellan två så likartade
utbildningar inle uppstår.
Sociablyreben och nämnden
för läkares vidareutbildning finner att kursen i socialmedicin till väsentlig
del sammanfaller med motsvarande socialmedicinskt inriktade kurser inom allmänpraktiker-utbUdningen
sådan den f. n. planeras av nämnden. Del rimliga synes vara att ansvaret för
den socialmedicinska delen av företagsläkarkursen läggs på nämnden. Denna
kursverksamhet kunde då helt integreras med de socialmedicinska kursema inom
utbildningen för allmän praktik, vilket i sin tur kan innebära en tidsvinst för
de blivande företagsläkarna, framhåller nämnden.
Beträffande företagsläkarnas
praktiska tjänstgöring under utbUdningen understryker Svenska
landstingsförbundet vikten av att den praktiska delen av utbildningen förläggs lill
industrierna och fömtsätter att de blivande företagsläkama erhåller kännedom
om arbetsförhållandena och de medicinska problemen även inom den lättare industrin.
SAF framhåller såsom utomordentiigt
angeläget all förelagsläkarnas praktiska utbildning förläggs tiU förelagshälsovårdsenhet
vid företag eller lUl förelagshälsovårdscentral och inte fullgörs inom den
offentliga hälso- och sjukvården. Endast härigenom kan de blivande
förelagsläkarna få en utbUdning som svarar mot deras framtida förebyggande uppgifter
i produktionen.
Prop. 1971:23 24
Sociabtyrelsen
betonar särskilt angelägenheten av all underordnade tjänster inrättas inom
förelagshälsovården. Dessa tjänster skall självfallet gmndas på elt vårdmässigt
behov, men kommer samtidigt - liksom faUet är beträffande underordnade tjänster
inom den offentiiga sjukvårdsorganisationen all fylla en väsentiig utbildningsfunklion.
Styrelsen utgår från att företagen skaU finna det motiverat med hänsyn till företagshälsovårdens
krav att inrätta dylika tjänster.
SAF
föreslår alt de 25 företagsläkartjänster i underordnad stäUning, som arbetsmedicinska
institutet - i likhet med socialstyrelsen - förutsätter skall ställas tUl
förfogande, inrättas vid arbetsmedicinska institutet samt att de blivande
företagsläkarna erhåUer sin lön från institutet under praktiktiden. SAF anför
att berörda företagshälsovårdsenheter i regel har sin företagshälsovård
dimensionerad med hänsyn tUl det löpande behovet och därför inte behöver extra
arbetskraft. Det arbets-kraftstillskoll praktikanterna kan erbjuda torde
dessutom uppvägas av den tid som går åt för den kvalificerade handledning som
enhetens ordinarie läkare fömtsatts prestera. Med här förordad uppläggning
behöver inga anspråk på handledarersällning till berörda enheter eller till
dess personal bU aktueU.
LO
understryker vikten av atl även vid arbetsmedicinska institutet inrättas en
tillräcklig mängd befallningar för ingenjörer och läkare under UtbUdning.
Institutets
förslag att vissa ordinarie företagsläkare skuUe förordnas som speciallärare
med särskUt arvode avstyrks av nämnden för läkares vidareutbildning och
socialstyrelsen. Förslaget innebär elt prin-cipieUt avsteg från den ordning som
gäller för övrig vidareutbUdning av läkare. Nämnden och styrelsen anser atl den
handledning som ges läkare under vidareutbildning i den kliniska verksamheten
inte skiljer sig från sådan handledning som varje överordnad inom ramen för sin
tjänst normalt ger mindre erfarna medarbetare.
Skyddsingenjörsutbildningen
Vad
beträffar skyddsingenjörsutbUdningen godtar flertalet remissinstanser de i
utredningsdirektiven uppställda ramarna och arbetsmedicinska institutets
förslag till utbildningens omfattning. SAF förordar dock alt statsmakterna
antingen väsentligt ökar arbetsmedicinska institutets kapacitet utöver de
föreslagna alternativa ramarna eller anordnar motsvarande utbildning vid någon
teknisk högskola.
Svenska
läkaresällskapet anser att utbUdningen bör omfatta minst 100 ingenjörer per år.
Om en sådan förstärkning av arbetsmedicinska institutels resurser inte är
möjlig bör man enligt sällskapels mening överväga förläggandet av en dubblerad
utbildning tiU exempelvis Linköping.
Vad
avser utbildningens innehåll ansluter remissinstanserna i huvudsak tiU
utredningens förslag. Socialstyrelsen, arbetarskydds-
Prop. 1971:23 25
styrelsen
och arbetsmiljöutredningen redovisar dock vissa erinringar angående
kursplanernas detaljutformning.
Remissinstansema
har intagit olika ståndpunkter i frågan om kraven för tillträde lUl skyddsingenjörsulbildningen.
LO
finner det välbetänkt med utredningens två alternativ som innebär en första
period med rekrytering från det praktiska fäket och en mer långsiktig plan
innebärande rekrytering direkt från teoretiska studier och en prakliklid i
efterhand arrangerad i samverkan med institutet.
Arbetarskyddsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges läkarförbund och Svenska
läkaresällskapet finner det angelägel med hänsyn tiU arbetsuppgiftemas
karaktär att man håller fast vid kravet på civiUngenjörsutbUdning för tUlträde
till skyddsingenjörskurserna.
Svenska
arbetsgivareföreningen är starkt kritisk mol att institutet utgår från en helt
annan rekryterings- och finansieringsplan vad gäller skyddsingenjörema än som
föreslås för läkama, vUkel enligt föreningens uppfattning vid ett genomförande
skulle menligt påverka rekrytering och UtbUdning av skyddsingenjörer.
Förslaget kan befaras försvåra en kvalitetshöjning av skyddsingenjörsarbelet i
förelagen och rekryteringen skulle även fortsättningsvis främst ske bland
sådana ingenjörer med lägre utbildning som redan har vissa skyddsuppgifter i
resp. företag. Vidare ifrågasätts utbildningsvärdet av praktisk tjänstgöring
på den egna arbetsplatsen om den inle ingår i ell organiserat utbildningsprogram.
Arbelarskyddsstyrelsen
efterlyser en precisering av vad den praktiska fömlbUdningen för gymnasieingenjörsutbUdade
sökande lill skyddsingenjörsutbUdningen skall innehålla. Vidare anser
styrelsen alt något nämnvärt eftersättande genom dispenser av kraven på
praktisk utbildning för civilingenjörer som söker till dessa kurser inle bör
ske och alt dispensf aUen bör behandlas mycket restriktivt.
Bl.
a. TCO och Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare betonar angelägenheten av att
de formella kompetenskraven inte sätts alltför högt. TCO föreslår att man först
efter femårsperiodens slut skall ta stäUning tiU frågan om ändrade
kompetenskrav för tillträde lill skyddsingenjörsulbildningen. Föreningen
Skogsbrukels arbetsgivare framhåller vidare att allt efter som
företagshälsovården utvecklas inom skogsbmket torde en branschanpassad fuUständig
»skyddsingenjörsutbildning» med jäg-mästar- altemativt skogsmäslaratbildning
som gmnd bli mera aktuell.
Sjuksköterskeutbildningen
Socialstyrelsen
- som finner sjuksköterska i förelagshälsovård vara en bättre benämning än företagssköterska
- finner institutets utbildnings-förslag för denna personalgmpp vara väl
genomtänkt och motiverat. TCO tillstyrker den i utredningen ingående läroplanen
som enligt organisationens uppfattning har en god pedagogisk uppläggning och iir
Prop. 1971:23 26
väl
tillgodosedd ur ämnesmässig synpunkt med hänsyn lUl den nya inriktningen av
företagshälsovården. Skolöverstyrelsen finner, när del gäller de olika ämnenas
innehåU, att viss risk kan finnas för upprepning i några fall,
Sveriges
läkarförbund, LO och Svenska kommunförbundet betonar kravet att företagsskölerskorna
har en sådan kvalificerad utbildning all de verkligen har möjlighet att avlasta
läkarna.
Socialstyrelsen
betecknar det som ytterst angeläget alt utbildningskapaciteten för
vidareutbildningen av sjuksköterskor inom öppen hälso-och sjukvård utökas. En
utvidgning av vidareutbildningen i termin II för
sjuksköterskor inom öppen hälso- och sjukvård synes styrelsen ytterst
angelägen bl. a. för all tillgodose peronalbehovel inom förelagshälsovården.
Socialstyrelsen
ifrågasätter humvida man inte bör undersöka möjligheten att samordna vissa
moment i vidareutbildningen av sjuksköterskor inom öppen hälso- och sjukvård
med den nu föreslagna utbildningen för sjuksköterskor i företagshälsovård.
Socialstyrelsen anser vidare atl man inom förelagshälsovården vid mindre
förelag tills vidare torde kunna anställa distriktssköterskor med enbart en
termins vidareutbildning i öppen hälso- och sjukvård, vari ingår viss
undervisning i företagshälsovård.
TCO finner det nödvändigt
all den andra terminen av vidareutbildningen i öppen hälso- och sjukvård,
inledd av en introduktionskurs i socialmedicin och hälsoundervisning, ställs tiU
förfogande för blivande förelagsskölerskor redan fr.o.m. vårterminen 1971.
Nuvarande utbildning vid arbetsmedicinska institutet bör tills vidare pågå för
alt tillgodose behovet av utbUdning för förelagsskölerskor som inle erhållit
speciell utbildning.
Skolöverstyrelsen
erinrar om att statsbidrag inle utgår för den introduktionskurs, som skall
utgöra inträdeskrav för de elever, som antas direkt till andra terminen av
vidareutbildning inom öppen hälso- och sjukvård. Om en sådan introduktionskurs inle
kommer till stånd förutsätts att elevema inhämtar motsvarande kunskaper på
egen hand och ges tillfälle att redovisa dem under utbildningstiden.
Övriga
utbildningslinjer
Remissinstansema
har inte anfört några invändningar mol utredningens förslag till ellämneskurser
för andra tekniker än skyddsingenjörer, gmndutbUdning i ergonomi för tekniska
planerare m. fl. och kurser i arbetshygien för yrkesinspektionens personal.
Finansieringsfrågor
m.m.
Vad
beträffar de studiesociala frågorna i samband med utbUdningen i
företagshälsovård är remissinstansema överens om alt ut-
Prop. 1971:23 27
bUdningen
skaU vara avgiftsfri och alt teoridelen bör bekostas av statsmedel.
Socialstyrelsen utgår i likhet med arbetsmedicinska inslilulel från alt de
elever som har en anställning får lön från arbetsgivaren under utbildningstiden.
LO anser att frågan om ersättning liU eleverna under såväl teoretiska som
praktiska avsnitt av utbUdningen bör lösas i elt sammanhang.
Beträffande förmåner under
praktiktid anser LO alt likformighet måste råda mellan denna vidareutbildning
och övriga läkares vidareutbUdning, vUket innebär all vederbörande huvudman för
verksamheten skall betala lön under den praktiska tjänstgöringen. För förelagsläkamas
och skyddsingenjörernas del bör denna fråga kunna lösas genom överenskommelser
med arbetsgivare, hos vilka tjänstgöring i förelagshälsovård skaU ske, samt i övrigl
enligt gängse principer inom del landslingskommunala området såvitt avser
tjänstgöring vid t. ex. rehabiliteringskliniker, ortopediska kUniker m. m.
Även Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
delar institutets uppfattning alt lön skaU utgå från förelaget vid praktiktjänstgöring.
Däremot ställer sig föreningen mera tveksam till möjligheterna att ordna
praktik för blivande skyddsingenjörer och andra tekniker som inle redan har
eller tänker sig anknytning till någon industri utan avser all ägna sig ål
någon annan bransch. Den praktiska utbildningen av dessa lorde enligt
föreningens uppfattning få ägnas särskild uppmärksamhet.
Föreningen
Skogsbrukets arbetsgivare anser all elever ulan företags-anknytning bör erhålla
allmänna studiebidrag i någon form under såväl teori- som praklikavsnilt. Föreningen
framhåller att del ur fördel-ningssynpunkl knappast är rimligt att enstaka
företag skall svara ekonomiskt för praktikvärdskap som tillgodoser hela
näringslivets behov av företagshälsovårdsutbildning.
Svenska
arbetsgivareföreningen föreslår att särskilda till arbetsmedicinska institutet
knutna utbildningstjänster inrättas för den praktiska utbildningen vid
företagshälsovårdsenhet.
Beträffande
förmåner under teoritid har centrala studiehjälpsnämnden intet atl invända mol
föreslagen stipendiering av blivande förelagsläkare och skyddsingenjörer.
Svenska kommunförbundet vill däremot starkt ifrågasätta lämpligheten av
undanlag från del allmänna sludiefinansieringssystemel.
Svenska
arbetsgivareföreningen tillstyrker arbetsmedicinska institutets förslag
beträffande de blivande förelagsläkarnas förmåner under bevistande av den
teoretiska kursen och föreslår, främst av rekryleringsskäl, alt samma
ersättningssystem införs även för skyddsingenjörerna, dvs. stipendier under den
teoretiska utbUdningen även i de fall anställningsförhållande föreligger.
Sveriges
läkarförbund fömtsätter all förbundet bereds tillfälle alt få uppta
förhandlingar om de ekonomiska villkor som skaU gälla för de
Prop. 1971:23 28
blivande
företagsläkama under den teoretiska kursen. Det föreslagna stipendiet betraktar
förbundet som otillräckligt.
Skolöverstyrelsen
och centrala studiehjälpsnämnden tillstyrker institutets förslag att det för
utbildning av förelagssköterskor utgår samma sludieförmåner som för annan
vidareutbildning av sjuksköterskor. TCO framhåller däremot alt samma
studiesociala förmåner bör gälla för företagssköterskor som för förelagsläkare
och skyddsingenjörer. Motsvarande förmåner bör även ulgå under den inledande
socialmedicinska kursen.
Centrala
studiehjälpsnämnden framhåller att utbildningen i ergonomi i princip är av den
karaktär att den - när det gäller studiestöd - är atl hänföra lUl
studiemedelssystemet men alt den dock hittills på gmnd av kursens speciella
uppläggning inte tagils upp i förteckningen över studiemedelsberälligande utbUdningslinjer.
Om förslaget från 1968 års studiemedelsulredning vinner bifall, bör grandkursen
i ergonomi enligt nämndens uppfattning bli studiemedelsberälligande, under
förutsättning alt tidsålgången för studiernas bedrivande kan anses uppgå lUl
minst halvtid.
Sociablyreben
och statens institut för folkhälsan biträder arbetsmedicinska inslilulels
synpunkter atl de olika elevkalegorierna vid inslilulel så långt det är möjligt
föres samman till gemensam undervisning. För all förbereda del lagarbete som
förelagshälsovården bygger på mellan förelagsläkaren, skyddsingenjören och
företagssköterskan är det av värde om de olika kategorierna kan få möjlighet lill
gemensamma föreläsningar, demonstrationer och diskussioner. Skolöverstyrelsen
anser att lärarintegrerad undervisning kan vara pedagogiskt värdefull vid
utbildning i förelagshälsovård. I viss utsträckning kan de ökade kostnaderna
för lärare kompenseras genom att elevgmppen tilldelas självständigt arbete
utan lärare.
Flera
remissinstanser understryker angelägenheten av att arbetsmedicinska institutet
får de ökade utbildningsresurser som behövs för alt genomföra det föreslagna
utbildningsprogrammet.
LO
understryker att en avvägning av personalbehovet inom institutet bör ske på elt
sådant sätt all inte andra sektorer av institutets verksamhet blir lidande. En
satsning på utbUdningsverksamheten får inte verka hämmande på institutets andra
vikliga aktiviteter såsom forsk ning, utredningsverksamhet och service.
Statens
institut för folkhälsan understryker vikten av att undervisnings skyldigheten
för institutels professorer och laboratorer maximeras på det sätt som föreslås.
Icke minst med hänsyn till den snabba utvecklingen inom arbetslivet - med stmkturella
förändringar av olika slag, nya arbetsprocesser, nya utgångsmaterial osv. - är
del nödvändigt atl nämnda tjänslemän får tillräcklig möjlighet att delta i inslilulels
löpande forsknings- och utredningsverksamhet och att härigenom följa utveck-
lingen
på det område institutet representerar.
Nämnden
för läkares vidareutbildning påpekar å andra sidan att de föreslagna
förstärkningarna på personalsidan liU betydande del avser forskningsresurser
ulan att någon mera ingående redovisning lämnats för vare sig ämnesinriktning m.
m. för de högre forskartjänsterna eller organisatoriska konsekvenser för
institutets del. Liknande synpunkter anförs av universitetskanslersämbetet.
Socialstyrelsen
framhåller likaså all inrättande av nya laboralorsljäns-ter vid institutet
innebär en utökning av institutets forsknings- och utredningsresurser, i all
synnerhet som den föreslagna undervisningsskyl-digheten är mindre än för
motsvarande befattningshavare vid universiteten. Med hänsyn tiU att
ifrågavarande befattningshavare skulle ha att meddela högt kvaUficerad
undervisning och även måste ha kontakt med det praktiska arbetslivet, torde det
få anses nödvändigt alt en viss del av deras arbetskraft ägnas åt forsknings-
och utredningsverksamhet.
Arbetsmedicinska
institutets anslagsframställning
1969/70
Utgift 7 062 882
1970/71
Anslag 7 800 000
1971/72
Förslag 10 255 000
Arbetsmedicinska
inslilulel har lUl uppgift all bedriva utredningsarbete, forskning och
undervisning inom arbetsmedicin, yrkeshygien, ar-betspsykologi och arbelsfysiologi,
däri inbegripet utredningsuppdrag från myndigheter, organisationer, företag och
enskilda. Institutet leds av en styrelse, vari bl. a. ingår representanter för
arbetsmarknadens parter. Verksamheten är uppdelad på en medicinsk, en kemisk,
en teknisk, en arbelsfysiologisk och en arbetspsykologisk avdelning samt en
administrativ byrå.
1970/71
Beräknad
ändring 1971/72
Departements-
Institutet
chefen
Anslag
Avlöningar
4 849 000
+2 994 000
-f
911 000
Sjukvård
15 000
Reseersättningar
75 000
-f 66 000
-f
30 000
Därav utrikes resor
(19 000)
(-1- 10 000)
(+
4 000)
Lokalkostnader
329 000
-1- 92 000
-f
82 000
Expenser
1 034 000
-fl 345 000
+
451 000
Därav inventarier
(380 000)
(-f- 860 000)
(+
200 000)
Vissa
utbildningskostnader
-1-
500 000
Uppdragsverksamhet
450 000
-t-
150 000
Lönekostnadspålägg
1 048 000
-h 753 000
-f
331 000
Summa
7 800 000
-1-5 250 000
-f 2
455 000
Inkomster
redovisade på
driftbudgetens
inkomstsida
500 000
+
160 000
Prop. 1971:23 30
Arbetsmedicinska
institutet föreslår följande resursförstärkningar för budgetåret 1971/72 utöver
vad som redovisats i anslulning tiU utbUdningsförslagel, vUkel inräknats i
sammanställningen.
Vid
den arbetsfysiologiska avdelningen behövs en laboralorieläkare som medhjälpare
till chefen vid sektionen för klinisk arbelsfysiologi, en ergonom för forskning
och forskarhandledning, en ergonomilekniker för arbetsplatsbedömningar och tre
laboratorieassistenter.
De
omfattande mentalhygieniska arbelsplatsproblemen kräver att den arbetspsykologiska
avdelningen förstärks med en biträdande psykolog, en psykologassislent och en
kontorist.
Arbetet
på kemiska avdelningens servicelaboratorium kräver all en extra assistent
ersätts med en fast anställd assistent med kompelens att självständigt sörja
för vissa avsnitt av analysverksamheten.
Vid
den medicinska avdelningen behövs två laboralorieläkartjänsler avsedda för
sektionerna för yrkesmedicin resp. yrkesdermalologi. Gemensamt för dessa
sektioner behövs en kemist för arbetsplatsundersökningar m. m. För sektionerna
för yrkeshygien och toxikologi föreslås en assistent för vissa utredningar.
Vidare behövs en elektronikingenjör för reparation och delvis nybyggnad av
speciella instmment.
För pågående
utredningsprojekt inom den tekniska avdelningen fordras tre förste
forskningsingenjörer, en förste forskningsingenjör för bullerproblem, en
skyddsingenjör och fem mälingenjörer. Vidare föreslås en serviceingenjör för atl
leda och ansvara för avdelningens serviceverksamhet saml två kansliskrivare.
Gemensamt för institutei
föreslås all sex laboralorieläkartjänsler inrättas närmast för att möjliggöra
nödvändiga hälsoundersökningar av vissa grupper av anställda. Tjänsterna skall
även kunna användas för utbildningsändamål. Vidare behövs en heltidsanställd
statistiker i stället för nuvarande konsult. Institutet har f. n. lokaler på
sex olika ställen och en bilförare behöver därför anställas. Expensposten
behöver räknas upp främst för engångsanskaffning av apparatur liU i första
hand de sektioner inom institutet som helt eller delvis saknar grundutruslning.
Departementschefen
Allmänt
Ett
omfattande reformarbete har påbörjats för att skapa en bättre arbetsmiljö och
för all ge de anställda ökad trygghet på arbetsplatsen. Målsättningen för
reformarbetet är all ett modernt arbetarskydd skall ta ansvar för de anställdas
hela hälsosituation i arbetsUvet, och atl miljön på arbetsplatserna i olika
avseenden skall anpassas lill människans fysiska och psykiska förulsätlningar.
De anställda själva och deras förtroendemän måste också ges vidgade funktioner
i arbetarskyddet och
Prop. 1971:23 31
därmed
större möjligheter all utöva ett aktivt inflytande över den beslutsprocess som
formar deras arbetsmiljö.
Kraven
på en bättre arbetsmiljö måste ges slöd i en lagstiftning som svarar mot dessa
nya och bredare målsättningar och som ger arbetarskyddsorganen ett vidgat
ansvar inom hela arbetarskyddsområdel. Den förra året liUsatta arbelsmiljöutredningen
har i uppdrag att mot denna bakgrand göra en genomgripande översyn av hela
arbetarskyddslagstiftningen och den organisation som skall svara för
tillsynen.
Samtidigt
som översynen av lagstiftningen nu pågår förstärks arbetarskyddsorganens
resurser. Redan under innevarande budgetår har gjorts en kraftig satsning för atl
öka arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens möjligheter att driva en
aktiv verksamhet i arbetarskydds-frågorna. I årets slatsverksproposition (bil.
7 s. 207) har föreslagils ytterligare betydande resursförstärkningar för både arbelarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen. Arbelarskyddsstyrelsen föreslås bl. a. få väsentligt
ökade resurser för alt genomföra olika undersökningar och särskilda
arbetarskyddsprojekt. Del är vidare min avsikt atl i annat sammanhang ta upp
frågan om en integrering av arbetsmedicinska institutet i
arbetarskyddsstyrelsen och frågan om förläggningen av en filial tiU arbetsmedicinska
institutet i Umeå för en fortsatt utbyggnad av institutets verksamhet.
Genom
en ändring i arbelarskyddskungörelsen har också öppnats möjlighet för
arbetarskyddsstyrelsen atl påfordra speciella undersökningar på sådana
arbetsplatser där luftföroreningar kan medföra särskilda risker för de
anställdas hälsa. Del gäller bl. a. kontrollmätningar av dammförhåUanden för atl
komma till rätta med risken för sUikos och liknande lungsjukdomar. De utökade konlroUmöjlighelerna
skaU också avse olika slag av förgiflningsrisker, t. ex. fara för koloxid-och bensolförgifining.
Vid
min anmälan tidigare denna dag av en proposition beträffande
yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. har jag vidare förordat att arbetarskyddet
tiUförs kraftigt ökade resurser för forskning, utbildning och information om
arbetarskydd och arbelsmiljöfrågor. Del avses ske genom inrättandet av en särskUd
arbetarskyddsfond, som för dessa ändamål skall tillföras arbetsgivaravgifter,,
vilka f. n. kan beräknas ge över 20 milj. kr. per år.
Som
ett ytterligare led i åtgärdema för att få tUl slånd en utbyggnad av
arbetarskyddet har socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag gjort en utredning
om vilka läkarresurser som kan disponeras för förelagshälsovården.
Socialstyrelsens utredning visar alt antalet läkare inom företagshälsovården,
omräknat lUl heltidsverksamma, under tiden 1971-1975 bör kunna öka från ca 200 tiU
ca 650 läkare. ParalleUt med socialstyrelsens utredning har arbetsmedicinska
institutet utarbetat förslag om institutets utbildningsverksamhet i
företagshälsovård avseende främst lä-
Prop. 1971:23 32
käre,
skyddsingenjörer och sjuksköterskor. Jag avser atl i det följande anmäla mina
ställningstaganden lill del framlagda utbyggnadsprogrammet för
företagshälsovårdens läkarresurser och det föreslagna utbildningsprogrammet
för personal inom företagshälsovården. Vidare kommer jag att förorda betydande
resursförstärkningar för arbetsmedicinska institutet.
Företagshälsovårdens
måbättning och organisation
Den
snabba utvecklingen i socialt, tekniskt och ekonomiskt hänseende har i hög
grad återverkat på de faktorer som är av betydelse för hälsan och säkerheten i arbetsUvet.
Rationaliseringar, mekaniseringar och strukturförändringar har skapat en i
många avseenden förändrad risksituation. De anställda upplever i stor
utsträckning oro och osäkerhet inför hälsorisker på arbetsplatsema. Nya
yrkesfaror har tillkommit bl. a. som en följd av nya ämnen och
tillverkningsmetoder. Det har också skett en utveckling mot ökad arbetstakt,
ökad utbredning av skiftarbete och nya former för arbelslidsförläggning.
Arbetsmiljön
förändras ständigt och måste därför kontinuerligt och effektivt bevakas för alt
trygga arbetslagarnas hälsa. Det innebär att vi i dag på ett annat sätt än
tidigare måste förlägga huvudansvaret för arbetsmiljöfrågorna inne i det enskUda
förelaget och där ge de anställda ett ökat inflytande över dessa frågor. Här
har företagshälsovården som en utvidgad form av arbetarskyddet en viktig
uppgift.
Förelagshälsovårdsulredningens
redovisning av sin genomgång av företagshälsovårdens målsättning, utformning
och innehåU utgör ell värdefullt material som är ägnat alt tjäna som vägledning
och stimulans för utbyggnad av insatsema på området. Liksom utredningen och
flertalet remissinstanser vill jag betona företagshälsovårdens förebyggande karaktär
och viklen av en nära anknytning till arbetsplatserna. Dess uppgifter kräver tiUgång
lill såväl teknisk som medicinsk expertis, vUken måste vara väl förtrogen med förhåUandena
på arbetsplatsen. Jag vill även instämma i de påpekanden som gjorts under
remissbehandlingen om behovet av att också de arbetspsykologiska och sociala
frågorna beaktas. De av utredningen presenterade organisationsmodellerna för
företagshälsovården ger utrymrae för organisatoriska lösningar som kan anpassas
tUl arbetsplatser av skiftande karaktär. För företag, som genom sin storlek
kan ge sysselsättning åt heltidsanställda läkare och skyddsingenjörer,
förefaller en i företagel inbyggd hälsovård vara en effektiv lösning. För
övriga arbetsplatser är det naturligt alt hälsovården ordnas genom olika
former av samverkan, t. ex. genom företagshälsovårdscenlraler som är gemensamma
för flera förelag. Möjligheterna till samarbete med samhällets hälso- och
sjukvård är här av särskild betydelse. Förelagshälsovårdens nära samband med
den offentiiga hälso- och sjukvården har också be-
Prop. 1971:23 33
tonats
av förelagshälsovårdsutredningen och flera remissinstanser. Jag betraktar det
som angeläget all en nära samordning och samverkan mellan förelagshälsovården
och samhällets hälso- och sjukvård kommer till stånd med sikte på atl nå bästa
möjliga fördelning och utnyttjande av tillgängliga resurser. Den starka
inriktning på öppen vård utanför sjukhus som karakteriserar de senare årens
utveckling på sjukvårdsområdet i hela landet underlättar också möjligheterna lill
samordning.
I
delta sammanhang kan också erinras om den försöksverksamhet som arbetsmarknadsstyrelsen
påbörjat för alt inom företagen undersöka vilka förändringar som kan vidtas för
att fler äldre och handikappade skall kunna anstäUas eUer behålla sin
anställning.
Förelagshälsovårdsutredningen
föreslog alt ett särskilt samrådsorgan skulle inrättas för alt fortlöpande
följa och främja utvecklingen av företalshälsovården i hela landet och för all
underlätta en samplanering mellan denna verksamhet och samhäUets hälso- och
sjukvård. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag beslutat inrätta en sådan till arbelarskyddsstyrelsen
knuten företagshälsovårdsdelegation. Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande
kommer jag att som ledamöter i delegationen tillkalla representanter för
partema på arbetsmarknaden saml sjukvårdshuvudmännen, socialstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmedicinska institutet. Jag kommer att utse
chefen för arbelarskyddsstyrelsen alt som ordförande leda delegationens arbete.
Delegationen
skaU ha tUl uppgift att fortlöpande följa och främja företagshälsovårdens
utveckling i landet som helhet och i olika delar av landet. Delegationen skall
vara ell kontaktorgan för samråd och samverkan främst mellan företrädare för
arbetsmarknaden, sjukvården och arbetarskyddet och ge möjlighet lill ömsesidig
information i olika frågor av betydelse för företagshälsovårdens utveckling.
Det blir delegationens uppgift att på grundval av aktuella uppgifter om såväl
behov som tillgängliga resurser av läkare, ingenjörer, sjuksköterskor m. fl.
söka åstadkomma bästa möjliga utnyttjande av de resurser som kan engageras i
förelagshälsovården. Möjligheterna till samordning och samverkan med samhällets
hälso- och sjukvård bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet. En konkret
uppgift av stor betydelse som delegationen omedelbart får gripa sig an blir atl
utforma närmare riktiinjer i olika frågor som sammanhänger med den utbyggnad av
förelagshälsovårdens läkarresurser som jag återkommer till i del följande.
Det
bör också ankomma på företagshälsovårdsdelegalionen all överväga hur det
regionala samarbetet i fråga om företagshälsovården lämpUgen bör utformas och atl
utarbeta erforderliga rekommendationer härom.
Läkarresurserna
Som
jag förut nämnt har socialstyrelsen på Kungl. Maj:ls uppdrag undersökt i vilken
omfattning läkarresurser fram till mitten av 1970-talet
Prop. 1971:23 34
kan
disponeras för en utbyggnad av förelagshälsovården. Styrelsen har också
undersökt formerna för en reglerad tilldelning av läkartjänster för
förelagshälsovården. Socialstyrelsens utredning har gjorts med ledning av det
beräknade läkartiUskottet under liden t. o. m. år 1975 och det program för läkartillskollets
fördelning på olika vårdområden som angavs i prop. 1969: 35 (SU 83, rskr 215).
Detta program syftar liU all åstadkomma en balanserad utbyggnad av den
offentliga hälso- och sjukvårdens olika grenar. För alt detta syfte skall
kunna nås har nytillskottet av läkarresurser inriktats på de vårdområden där de
bäst behövs. Den öppna vården utanför sjukhusen saml psykiatrin och
långtidsvården tillhör de områden som har prioriterats och som enligt
programmet för lä-karfördelningen kommer alt tillföras huvuddelen av läkartUlskottet
under perioden. Genom alt den nya vidareutbildningen av läkare har inordnats
som ett led i den allmänna sjukvårdsplaneringen råder samstämmighet mellan
utbildningsprogrammet och programmet för läkarfördel-ningen.
Socialstyrelsen
har uppskattat behovet av företagsläkartjänster under den närmaste framtiden lill
motsvarande 700 heltidstjänster. För atl tillgodose delta behov föreslår
styrelsen alt läkarfördelningsprogram-met för liden t. o. m. år 1975 skall
utökas med 45 tjänster per år för läkare med särskild utbUdning i
förelagshälsovård, dvs. sammanlagt 225 tjänster under perioden 1971-1975.
Vidare räknar socialstyrelsen med ett motsvarande läkartillskotl för
förelagshälsovård inom ramen för den offentliga hälso- och sjukvårdens läkarresurser.
Läkartillskollet för förelagshälsovård, omräknat i hellidsverksamma läkare,
skulle därmed under femårsperioden uppgå till omkring 450. Tillsammans med de
redan nu verksamma läkama skulle företagshälsovården därmed förfoga övet läkarresurser
som svarar mol ca 650 heltidstjänster.
Det
av socialstyrelsen redovisade utredningsförslaget har utarbetats i nära kontakt
med representanter för arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet,
arbetsmarknadens parter och sjukvårdens huvudmän.
Socialstyrelsens
förslag har godtagits av praktiskt laget alla remissinstanser. Även för egen
del kan jag ansluta mig liU socialstyrelsens bedömning av vUka läkarresurser
som kan ställas till företagshälsovårdens förfogande under de närmaste åren.
Liksom socialstyrelsen och remissinstansema vill jag betona angelägenheten av
en ökad tillgång på läkare inom företagshälsovården. Som jag tidigare
framhållit bör dock förelagshälsovården ses i samband med samhällets hälso-
och sjukvård. Behovet av hushållning med de relativt knappa personalresurser på
läkarsidan som kommer all finnas tiUgängliga under de närmaste åren gör en
avvägning mellan de båda sektorernas ulbyggnadskrav nödvändig. Det är därför
betydelsefullt atl såväl arbetslivets som sjukvårdens företrädare har StäUt
sig bakom del av socialstyrelsen framlagda förslaget.
Prop.
1971:23 35
Enligt
min mening är resursprogrammet väl avvägt med hänsyn lill den aktuella
tillgången på läkare och ger möjlighet lill en betydande utbyggnad av läkartillgången
inom företagshälsovården. Jag finner således socialstyrelsens förslag väl
ägnat all ligga lill gmnd för en planmässig utbyggnad av förelagshälsovårdens
läkarresurser under den närmaste femårsperioden.
För
inrättande av läkartjänster inom den offentiiga hälso- och sjukvården krävs i
flertalet fall medgivande från socialstyrelsen. Däremot finns det inte några
särskilda bestämmelser när del gäller inrättande av läkartjänster inom
förelagshälsovården. Socialstyrelsen har funnit alt någon form av reglering är
nödvändig även för della område, för att den fortsatta utbyggnaden av
företagshälsovården skall kunna ske i balans med utbyggnaden av andra
angelägna hälso- och sjukvårdssektorer och i takt med den ökande läkartillgången.
Styrelsen har stannat för all en sådan reglering bör åstadkommas genom en
kombination av lagstiftning, friviUiga överenskommelser och vissa
behörighetskrav för innehav av företagsläkarljänsl.
I
fråga om lagstiftning föreslår socialstyrelsen alt nuvarande bestämmelser i
sjukvårdslagen om socialstyrelsens medverkan vid inrättande av läkartjänster
utvidgas till att gälla även inrättande av läkartjänster för förelagshälsovård
vid vårdcentral eller läkarstation för öppen vård under kommunall
huvudmannaskap. För övriga läkartjänster inom företagshälsovården föreslås alt
överenskommelser träffas mellan arbetsmarknadens parter, sjukvårdens huvudmän
och representanter för staten. Vidare föreslås atl del för tjänst som företagsläkare
skall krävas särskild utbildning i företagshälsovård. Vissa dispenser
förutsätts dock under en övergångstid.
Remissinstanserna
har praktiskt tagel genomgående anslutit sig tUl socialstyrelsens förslag
rörande formerna för läkartilldelningen.
Som
socialstyrelsen påpekat har förslagel om utvidgning av sjukvårdslagens
bestämmelser lill alt gälla även inrättandet av läkartjänster i
företagshälsovård hos offentlig sjukvårdshuvudman nära samband med det
utredningsarbete rörande bl. a. den öppna vårdens organisation som f. n. görs
av utredningen angående sjukhusorganisationen m. m. Enligt vad jag inhämtat
kommer utredningen under innevarande år att lämna sill slutbetänkande, som bl.
a. kommer alt behandla frågor som gäller inrättandet av läkartjänster inom
landstingens öppna sjukvård. Frågan om reglering av inrättandet av
läkartjänster för företagshälsovård inom ramen för den offentliga sjukvården
bör prövas i anslulning till behandlingen av förslagen från nämnda utredning.
När
del gäller regleringen av övriga läkartjänster inom företagshälsovården delar
jag socialstyrelsens och remissinstansemas uppfattning all denna bör ske genom
överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, sjukvårdens huvudmän och
företrädare för staten. Uppslutningen
Prop. 1971:23 36
från
berörda parter kring del av socialstyrelsen föreslagna resurspro-grammel och
den föreslagna regleringen av läkartilldelningen ger en god grandval för atl få
lill stånd sådana överenskommelser. Det blir en av de vikliga uppgifterna för
den nyinrättade företagshälsovårdsdelegalionen alt medverka tiU atl sådana
överenskommelser kommer lill stånd och alt därvid ange närmare riktlinjer för
utbyggnaden av förelagshälsovårdens läkarresurser. Dessa riktlinjer bör bl. a.
la sikte på atl få liU stånd bästa möjliga utnyttjande av landets totala
läkarresurser genom en samordning och samverkan mellan företagshälsovården och
den offentliga hälso- och sjukvården. Det bör ankomma på delegationen att närmare
utforma erforderliga regler för handläggningen av dessa frågor.
Jag
vill i detta sammanhang erinra om de förslag som lagts fram i årets stalsverksproposilion
(bil. 9 s. 67-68) om personalvården för statligt anställda. Enligt dessa
förslag skall statlig myndighet som avser att öka sitt utnyttjande av läkare
göra framställning om della till Kungl. Maj:t. Sådan framställning skall
föregås av samråd med den föreslagna nyinrättade statens personalnämnd.
Beträffande
socialstyrelsens förslag om särskilda behörighetsvillkor ansluter jag mig i
princip till uppfattningen alt läkare som är verksam inom företagshälsovården
bör ha genomgått särskild utbildning i företagshälsovård. Målet på längre sikt
bör vara all alla läkare som under huvuddelen av sin lid arbetar inom
företagshälsovården skall ha genomgått sådan utbildning. Liksom i fråga om
annan vidareutbildning av läkare gäller det här i första hand all anpassa
omfattningen av den särskilda utbildningen och nyrekryteringen till verksamhetsområdet
lill varandra. I fråga om läkare som på heltid ägnar sig åt företagshälsovård syftar
socialstyrelsens utbyggnadsprogram lill all uppnå samstämmighet med arbetsmedicinska
institutets utbildningsprogram. Jag kommer i del följande att förorda alt
institutets utbildningsprogram genomförs. Därmed skapas förutsättningar för
att utbyggnaden av denna del av företagshälsovården skall kunna ske
huvudsakligen med läkare som har adekvat utbildning eller som kan få sådan utbUdning
i nära anslutning till sin anställning inom företagshälsovården. Det blir en
uppgift för den nya företagshälsovårdsdelegationen att i samband med
utarbetandet av riktlinjerna för företagshälsovårdens utbyggnad ägna
uppmärksamhet även åt behörighetsvillkoren för läkarna.
Frågan
om behörighetsvUlkoren för de läkare inom den offentliga sjukvården, som kommer
all ha uppgifter inom företagshälsovården, bör - såsom socialstyrelsen
föreslagit - prövas i samband med styrelsens pågående utredning om behörighetsvUlkoren
för samtliga läkartjänster.
Utbildningsprogrammet
Arbetsmedicinska
institutet har lagt fram förslag tiU utformning av UtbUdningen i
förelagshälsovård för läkare, skyddsingenjörer och sjuk-
Prop. 1971:23 37
sköterskor
saml kurser i ergonomi för tekniska planerare m. fl. och i yrkeshygien för
personal vid yrkesinspektionen. Förslaget har i huvudsak fåll ett positivt
mottagande bland remissinstanserna.
Under
remissbehandlingen har aktualiserats behovet av samordning av utbildningen i
förelagshälsovård med näraliggande utbUdning vid universitet och högskolor
samt med den utbildning som under skolöverstyrelsens tillsyn bedrivs av
landslingen och kommunerna. Nämnden för läkares vidareutbildning har föreslagit
atl en särskild utbildningsnämnd inrättas vid arbetsmedicinska institutet som
ett organ för kontakter bl. a. mellan institutet och nämnden. Jag delar
uppfattningen all någon form av arbetsgrupp bör tillskapas för att svara för
samordningen beträffande kursemas uppläggning, dispensfrägor m. m. Samordningen
bör avse utbildning för alla yrkesgrupper inom företagshälsovården. Jag finner
det därför ändamålsenligt att arbetsmedicinska institutet initierar bildande
av en eUer flera arbetsgrupper med företrädare för olika intressenter.
När
det gäller den aUmänna uppläggningen av utbildningsverksamheten vid arbetsmedicinska
institutet ansluter jag mig tUl institutets uppfattning att den gmndläggande
utbildningen i företagshälsovård bör vara odifferentierad vad avser
företagsstorlek och branschinriklning. Det kan dock längre fram i tiden bU aktueUl
att överväga utbildning för olika branscher. Inom skyddsingenjörsulbildningen
torde en viss differentiering i enlighet med institutets förslag kunna
genomföras i form av s. k. ellämneskurser, varigenom möjhgheter ges lill viss branschinriklning.
Det
är viktigt att den medicinska och den tekniska personalen inom företagshälsovården
får ordentlig kännedom om arbetet inom varandras områden för all det nödvändiga
samarbetet skaU underlättas. Jag ställer mig därför i princip positiv till
institutets förslag att särskilda kursavsnitt behandlas vid samlad
undervisning där experter från olika ämnesområden medverkar samtidigt samt att
olika elevkalegorier förs samman till gemensam undervisning. Integreringen kan
dock inte nu genomföras i den omfattning som institutet föreslagit. Vid min
beräkning av behovet av lärarpersonal m. m. har jag utgått från atl lärarinlegre-ringen
i huvudsak bör la sikte på genomgångar i form av gemensamma diskussioner,
seminarieövningar etc. vid slutet av kursavsnitt sedan kursstoffet väl är
genomgånget.
Den
föreslagna utbildningen av förelagsläkare omfattar ca två månaders teorikurs
vid arbetsmedicinska institutet och praktisk tjänstgöring under minst sex
månader. Den teoretiska kursen föreslås omfatta sex veckor arbetsmedicin och
två veckor socialmedicin. I undervisningen skall främst sådana kunskapsområden
behandlas som saknas eUer endast i ringa grad ingår i den grundläggande läkarutbUdningen.
Remissinstanserna
har i huvudsak godtagit institutets förslag avse-
Prop. 1971:23 38
ende
läkaralbildningens omfattning och kursinnehåll. Vissa delar av den föreslagna
utbildningen för förelagsläkare - bl. a. kursen i socialmedicin - kommer att i
huvudsak sammanfalla med innehållet i den särskilda UtbUdning i allmän praktik
som socialstyrelsen och nämnden för läkares vidareutbUdning kommer all
anordna. Ett nära samarbete mellan arbetsmedicinska institutet och
vidareutbildningsnämnden bör därför komma tUl stånd för alt bästa möjliga
utnyttjande av utbildningsresurserna skall nås och upprepningar undvikas. Den
kurs i socialmedicin som ingår i förelagshälsovårdsulbildningen synes lämpligen
på institutets uppdrag kunna anordnas av vidareulbildningsnämnden och därvid
så långt möjligt samordnas med kurserna i allmän praktik. Beträffande kursen i arbetsmedicin
bör en viss översyn göras i samråd mellan nämnden och institutet innan kursinnehållet
i den systematiska utbUdningen i allmän praktik fastställs.
SpecialulbUdningen
för skyddsingenjörer föreslås normall omfatta ett år, beslående av två månaders
leorikurs vid arbetsmedicinska institutet och praktisk tjänstgöring vid företag
under i regel tio månader. För tiUträde tiU skyddsingenjörsulbildningen skall
enligt förslagel i princip fordras dels gymnasieingenjörskompelens, dels minst
fyra års industripraktik. Dispens från förstnämnda krav skall dock kunna
lämnas av institutet.
Den
föreslagna uppläggningen av skyddsingenjörsulbildningen har i huvudsak
godtagits av remissinstanserna. Däremot har olika ståndpunkter framkommit i
frågan om vilken ulbUdningsnivå som bör krävas för tiUträde tUl utbildningen. Ä
ena sidan förordas en inriktning av utbildningen under de första åren på i
första hand skyddslekniker och praktiskt erfarna ingenjörer med lägre teoretisk
underbyggnad. A andra sidan förordas civilingenjörsutbildning som inträdeskrav,
varvid dock vissa påpekanden görs beträffande kravet på tidigare praktisk
tjänstgöring. För egen del finner jag del angeläget alt inträdeskraven för skyddsingenjörskursen
inle sätts så höga all personer som nu är sysselsatta med tekniskt
arbetarskydd ute i förelagen stängs ute från denna UtbUdning bara därför atl de
saknar viss formell kompelens. Del bör ankomma på arbetsmedicinska inslilulel
alt med ledning härav närmare avväga vilka kompetenskrav och
dispensmöjligheter som bör förekomma och alt i dessa frågor hålla kontakt med
företagshälsovårdsdelegationen. Också såvitt avser utbildningens utformning
och innehåll bör det ankomma på institutet att på grundval av föreliggande förslag
och de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen svara för
detaljplanering och fastsläUande av kursplaner samt all fortlöpande följa
utvecklingen och föranstalta om erforderliga förändringar.
Utbildningen
i förelagshälsovård för sjuksköterskor föreslås omfatta två terminer om vardera
20 veckor. Första terminen skall enligt förslaget utgöras av andra terminen av
vidareutbUdningen till sjuksköterska
Prop. 1971:23 39
inom
öppen hälso- och sjukvård, föregången av en särskild Ivåveckors introduktionskurs
i socialmedicin och hälsoundervisning för de elever som inte genomgått den
första terminen av nämnda vidareutbildning. Andra terminen skall innehålla
särskild utbildning i förelagshälsovård, förlagd till arbetsmedicinska
institutet och innefattande åtta veckors teoretisk och tolv veckors praktisk
utbildning.
Jag delar socialstyrelsens
uppfattning all benämningen sjuksköterskor i förelagshälsovård är all föredra
som yrkesbenämning för de sjuksköterskor som är verksamma inom
företagshälsovården. I fråga om UtbUdningens uppläggning har socialstyrelsen
pekat på behovet av att vissa moment i den föreslagna utbildningen vid arbetsmedicinska
institutet samordnas med vidareutbildningen av sjuksköterskor i öppen hälso-
och sjukvård. Även skolöverstyrelsen har pekat på behovet av samordning mellan
de två utbildningsgångama. Del får ankomma på arbetsmedicinska institutet att i
samråd med socialstyrelsen och skolöverstyrelsen göra den överarbetning av
kursplanerna som behövs för alt undvika dubbleringar i kursinnehållet.
Som
bl. a. socialstyrelsen påpekat är det av flera skäl angelägel atl kapaciteten
för vidareutbildning av sjuksköterskor inom öppen hälso-och sjukvård utökas.
Jag har erfarit att arbete pågår inom skolöverstyrelsen för all åstadkomma en
viss sådan utvidgning. När del gäller utbildningen vid arbetsmedicinska
institutet är det sannolikt att eleverna under den närmaste tiden i stor
utsträckning kommer all rekryteras bland de sjuksköterskor som redan nu är
yrkesverksamma bl. a. inom förelagshälsovården men saknar särskild utbildning härför.
Den nya utbildningen för verksamhet inom företagshälsovården torde därför
under den första liden inle komma att i någon större omfattning ta i anspråk kapaciteten
för vidareutbildningen av sjuksköterskor inom den öppna vården. Jag utgår från atl
arbetsmedicinska institutet med berörda instanser lar upp även de frågor som
gäller den kapacitetsmässiga samordningen av UtbUdningen vid institutei med vidareutbUdningen
och den särskilda introduktionskursen.
Institutets förslag till
utbildning i ergonomi för tekniska planerare m.fl. och i arbetshygien
för.personal vid yrkesinspektionen föranleder ingen erinran från min sida.
Mot
bakgrand av det i prop. 1971: 22 föreslagna arbelsgivarbidragel lill
kostnaderna för bl. a. arbetsmedicinska inslilulels verksamhet kan jag ansluta
mig till institutets förslag atl den här berörda utbildningsverksamheten vid
institutet bör vara avgiftsfri för elevema.
Beträffande
ekonomiska förmåner under utbildningstiden föreslår arbetsmedicinska inslilulel
alt läkarna erhåller stipendium med 3 000 kr. för utbUdningens teoretiska del
medan ds förutsätts uppbära lön från företaget under den praktiska
tjänstgöringen. För de blivande skyddsingenjörer, som vid intagning tiU
utbildningen har anstäUning
Prop. 1971:23 40
vid
företag, förutsätts att de uppbär lön därifrån under hela utbildningstiden.
Övriga ingenjörer föreslås få stipendium med 3 000 kr. för utbildningens
teoretiska delar. Institutet utgår från att de under industripraktiken får
viss lön. I fråga om dc blivande företagssköterskorna föreslår inslilulel att sludiemedelsförordhingen
görs tillämplig även på den särskilda utbildningen i företagshälsovård.
Institutet förutsätter, alt Svenska landstingsförbundets rekommendation tili
landstingen rörande studiebidrag och ersättning lUl elever inom vårdyrkesområdel
skall till-lämpas samt atl del företag, där sköterskan fuUgör praktisk
utbildning, skaU betala praklikantersätlning.
Jag
delar institutets uppfattning att den praktiska utbildningen av de i
företagshälsovården deltagande personalkategorierna bör förläggas till förelagshälsovårdsenhet
vid företag eller vid förelagshälsovårdscentral så alt de får praktisk
erfarenhet av arbetsförhållandena inom det område där de skall fullgöra sina
uppgifter. Med hänsyn härtill finner jag det naturligt atl erforderliga praklikmöjligheler
i form av särskilda tjänster ställs till förfogande av näringslivet. Den nya företagshälsovårdsdelegalionen
bör här kunna fylla en viktig funktion som kontaktorgan mellan institutet och
näringslivet. De här aktuella tjänsterna bör i princip bygga på elt arbelsmässigl
behov. Det innebär också all läkarna, ingenjörerna och sjuksköterskorna kommer atl
ulföra en arbetsprestation som kommer resp. företag lill godo. Del.ligger
därför i sakens natur all dessa tjänster avlönas av företagen resp. förelagshälsovårdscenlralerna.
Förslagel om särskilda handledararvodin under den praktiska delen av utbildningen
kan jag inle biträda.
Ett
genomförande av arbetsmedicinska institutets förslag om statliga stipendier lUl
vissa elevgrupper skulle innebära ell avsleg från de principer som tUlämpas
inom övrig utbildning. Jag är därför inle beredd all tillstyrka institutets
förslag i denna del. Frågan bör kunna lösas genom överenskommelse med de
arbetsgivare hos vilka tjänstgöring i förelagshälsovård skall ske. Utöver
institutets förslag vill jag emellertid förorda all kursdeltagarna får viss
ersättning för rese- och övernatlningskoslna-deri samband med bevistande av utbUdningens
teoretiska delar.
Utbildningskapaciteten
vid arbetsmedicinska institutet avses enligt huvudalternativet omfatta 45
läkare, 50 ingenjörer och 60 sjuksköterskor per år varliU kommer bl. a.
kurserna i ergonomi och yrkeshygien. Remissinstanserna har i huvudsak anslutit
sig tiU delta alternativ. Bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen har dock
förordat en större utbildningskapacitet när det gäUer skyddsingenjörerna.
För
min del förordar jag att del föreslagna utbildningsprogrammets huvudalternativ
genomförs. Utbyggnaden av institutets utbildningsverksamhet har redan kommit
igång. Enligt vad jag inhämtat kommer 17 förelagsläkare, 24 skyddsingenjörer
och 60 sjuksköterskor all utbildas vid institutet under innevarande budgetår.
Dessutom kommer utbild-
Prop.
1971:23 41
ningen atl påbörjas för ytterligare 18 läkare. Jag bedömer
därför möjligheterna goda för institutet att redan under nästa budgetår
genomföra det föreslagna årliga utbildningsprogrammet i sin helhet. Jag kommer
i del följande alt förorda att institutet får de resurser som behövs härför.
Sedan närmare erfarenhet vunnits av det här föreslagna utbildningsprogrammet
kan det finnas anledning atl på nytt pröva frågan om utbildningskapacitetens
omfattning.
Vid
remissbehandlingen har framhållits behovet av dels utbildning av redan verksam företagshälsovårdspersonal
som inle har någon särskild utbildning på området och dels fortbildning av
tidigare specialutbildad personal för all vidmakthålla och komplettera erhållna
yrkeskunskaper. Jag delar remissinstansernas uppfattning och finner det
angeläget atl främst provinsialläkare och andra läkare inom den offentliga
öppna vården, som även skall svara för viss företagshälsovård, får tillfälle
all komplettera sin tidigare utbildning. Jag avser all efter ytterligare överväganden
återkomma till denna fråga i annat sammanhang.
Arbetsmedicinska institutets resurser
TUlkomsten av arbetsmedicinska institutet år 1966 innebar
en samordning och betydande förstärkning av resurserna för utredning, forskning
och undervisning på arbetarskyddets område. Institutet, som redan från början
dimensionerades för viss undervisningskapacilel, förfogade vid tUlkomsten över
90 tjänster. För innevarande budgetår disponerar institutet över 119 tjänster,
varav 3 professorer och 11 laboratorer. För institutet tiUämpas en
anslagskonstruktion som möjliggör en utvidgning av den utredningsverksamhet som
sker på uppdrag av myndigheter, organisationer, företag m. fl. oberoende av medelstilldalningen
över statsbudgeten. Den i annat sammanhang föreslagna arbetarskyddsfonden
kommer att ge möjlighet till avsevärt vidgade insatser för forskning, utbildning
och information på arbetarskyddets område och får därigenom stor betydelse även
för arbetsmedicinska institutets verksamhet.
För all
kunna genomföra del av mig förordade utbildningsprogrammet under nästa budgetår
behöver institutet få ökade personella och övriga resurser. Jag anser det även
angelägel alt institutets möjligheter all ulföra angelägna forsknings- och
utredningsprojekt kan utökas. Vid min bedömning av behovet av ytterligare
resurser har jag bl. a. tagit hänsyn tUl institutets nuvarande undervisningskapacilel
och den undervisningsvolym som behövs för alt genomföra utbildningsprogrammet.
Jag anser det vara önskvärt att institutets professorer och laboratorer vid
sidan av undervisningsarbetet i så stor utsträckning som möjligt ägnar sig åt
forsknings- och utredningsarbete. Jag har därför vid beräkningen av
personaltillskottet förutsatt alt även viss övrig personal deltar i del direkta
undervisningsarbetet. Härigenom möjliggörs en önskvärd integrering av
undervisningen i institutets övriga verksamhet.
Prop. 1971:23 42
Huvuddelen
av de personalförsiärkningar som jag i det följande beräknar medel for
motiveras främst av. inslilulels utvidgade utbildningsverksamhet. Eftersom den
personal som medverkar i undervisningsarbetet förutsätts delta även i
institutets övriga verksamhet, utgör de föreslagna förstärkningama emeUertid
även ett lillskolt tiU institutets forsknings- och utredningskapacilet.
Jag
förordar följande personalförsiärkningar vid institutet. Institutets
administrativa byrå bör förslärkas med en inslraktionsskölerska, som skall leda
utbildningen av sjuksköterskor, samt vidare med en kurssekre-rare, ett biträde
och en expeditionsvakt. Den medicinska avdelningen bör tUlföras ytterligare en
läkare med yrkesmedicinsk inriktning för alt förstärka avdelningens forsknings-
och undervisningskapacilel. Avdelningens yrkesdermalologiska sektion bör
tillföras en laboratorieläkare. Jag beräknar medel härför liksom för en
avdelningsingenjör som skall svara för skötseln m. m. av apparatur.
Det
är angelägel alt den tekniska avdelningen kompletteras med expertis för bullerbekämpande
åtgärder saml för ventilationsfrågor. Jag beräknar medel för en laborator, en
förste forskningsingenjör och ett biträde. På grand av den stora
arbetsbelastningen i fråga om såväl forsknings- och utredningsverksamhet som
undervisning är del nödvändigt all institutets arbetsfysiologiska avdelning tiUförs
ytterligare en läkare med arbelsfysiologisk inriktning, en laboralorieläkare
och en förste forskningsingenjör. Vidare behövs en laboratorieassistent. Jag beräknar
medel härför.
Institutets
arbetspsykologiska avdelning bör förslärkas och jag beräknar medel för
ytterligare en biträdande psykolog. Jag beräknar även medel för tre extra laboralorieläkartjänsler
bl. a. för medverkan vid vissa hälsoundersökningar. Innehavarna av dessa
tjänster avses få möjlighet att delta i institutets förelagsläkarutbildning.
Vid beräkningen av institutets kostnader för uppdragsverksamhet har jag vidare
räknat med all en avdelningsingenjör vid den kemiska avdelningen saml ytterligare
två avdelningsingenjörer vid den tekniska avdelningen kommer alt anställas.
Sammanfattningsvis
beräknar jag medel för en personalförslärkning med 21 tjänster vid institutet. Hämtöver
beräknar jag ytterligare medel för lärarpersonal utanför institutet samt medel
för anordnande av kurser i socialmedicin. Vidare har jag beräknat ytterligare
medel för inköp av vetenskaplig apparatur m. m.
Med
hänvisning lill sammanställningen på s. 29 beräknar jag anslaget lUl 10 255 000
kr.
Jag
hemställer, all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
all
till Arbetsmedicinska institutet för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln
anvisa ell förslagsanslag av 10 255 000 kr.
Prop. 1971: 23 43
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt tUl riksdagen skaU avlålas
proposition av den lydelse bilaga tiU detta protokoll utvisar.
Ur
protokoUet:
.
Britta Gyllensten
Prop.
1971:23 44
Innehållsförteckning Sid.
Propositionens
huvudsakliga innehåll 1
Inledning 2
Företagshälsovårdsutredningen 3
Remissyttrandena 8
Socialstyrelsens
förslag om företagshälsovårdens läkarresurser 1
o
Remissyttrandena 14
Arbetsmedicinska
institutets utbildningsprogram 16
Remissyttrandena 21
Arbetsmedicinska
institutets anslagsframställning 29
Departementschefen 30
Allmänt 30
Företagshälsovårdens
målsättning och organisation 32
Läkarresursema 3 3
UtbUdningsprogrammet 36
Arbetsmedicinska
institutets resiurser 41
ESSELTE TRYCK. STHLH 71 712014
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
17 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (15)
15 kopplingar i 12 dokument.
- SOU 2018:16 Vägen till självkörande fordon s. 482 i texten · dokumentnivå
- SOU 2004:113 Utveckling av god företagshälsovård - ny lagstiftning och andra åtgärder Del 1 s. 47 i texten
- Bet. 1974:SoU15 Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om insyn, integritet och medinflytande inom sjukvården, m. m. s. 3 i texten
- Bet. 1974:TU1 Trafikutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:1 i vad avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1974/75 inom kommunikationsdepartementet… s. 9 i texten
- Bet. 1973:SoU25 Socialutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:130 angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö jä… s. 54 · s. 61 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar i 1 dokument.
- Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989 s. 467 om s. 30 · s. 470 i texten