Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforgkningsavgift, m.m.
1971 · 68 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 58 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:4, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforgkningsavgift, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 Prop. 1971:4
Nr 4
Kungl.
Majrts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i förordningen
(1960:77) angående byggnadsforskningsavgift, m.m.; given Stockholms slott den 4
januari 1971.
Kungl.
Maj:t vill liärmcd, under åberopande av bilagda utdrag av stals-rådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels
antaga liärvid fogade förslag till lag om ändring i förordningen (1960: 77)
angående byggnadsforskningsavgift,
dels
bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmqvist
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att förordningen om byggnadsforskningsavgift ändras så
att sliyldigheten att betala byggnadsforskningsavgift skall föreligga i fråga
om inte bara som f. n. husbyggnadsverksamhet utan också an-läggiiingsverksamhet.
Ansvarsområdet för statens råd för byggnadsforskning skall vidgas i motsvarande
omfattning och antalet ledamöter i rådet ökas. Avgiften skall inom det vidgade
tillämpningsområdet utgå med 0,5 % av avgiftsunderlaget. Statens bidrag till
byggnadsforskningen skall beräknas på grundval av statens husbyggnads- och
anläggningsverksamhet i egen regi.
Ändringarna
i förordningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1972.
1
Bihang till riksdagens protokoU 1971. 1 saml. Nr 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
May.ts proposition nr 4 år 1971
Förslag
tUl
Lag
om
ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift
Härigenom förordnas, att 1
och 2 §§ förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgifU slcall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §.
(Nuvarande
lydelse)
Den som yrkesmässigt
bedriver byggnadsverksamhet under sådana förliållanden, alt han är att anse såsom
arbetsgivare enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, så ock kommun, vilken såsom
arbetsgivare i nämnda lags mening bedriver byggnadsverksamhet, är skyldig att,
i enlighet med vad nedan sägs, till främjande av forsknings- och rationaliseringsverksamhet
inom byggnadsfacket erlägga en särskild avgift (byggnadsforskningsavgift).
Från
avgiftsskyldighet
(Föreslagen
lydelse)
Den
som yrkesmässigt bedriver
busbyggnads- eller anläggningsverk
samhet under sådana förhållanden,
att lian är att anse såsom arbets
givare enligt lagen om yrkessliade-
försältring, så ock liommun, vilken
såsom arbetsgivare i nämnda lags
mening bedriver husbyggnads- eller
anläggningsverksamhet, är skyldig
alt, i enlighet med vad nedan sägs,
till främjande av forsknings- och ra
tionaliseringsverksamhet inom bygg
nadsfacket erlägga en särskild av
gift (byggnadsforsknings-
avgift).
-- staten befriad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Byggnadsforskningsavgift
utgår för kalenderår med sextio hundradels procent av den lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som arbetsgivare under året
utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras av-
Byggnadsforsliningsavgift
utgår för kalenderår med fem tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad, som arbetsgivare under året utgivit till
arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift en-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förordningen omtryckt 1962:134, 2 Senaste lydelse
1968:173.
opaginerad Kontrollera mot PDF
KungL
MaJ:ts proposition nr i år i97i
opaginerad Kontrollera mot PDF
ligt lagen om
yrkesskadeförsäkring och vUken är att hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri
i näringsgrensindelningen för yrkesskadeförsäkringsstatistik.
gift
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken vid debitering i
riksförsäkringsverket av dylik avgift är att hänföra till någon av de i verkets
premietariff under näringsgrenen byggnadsindustri upptagna undergrupperna
husbyggnad (kodnummer 401) och byggnadshantverk m. m. (kodnummer 403).
Vid beräkning-----
Angående
debitering
årets
ingång.
----- särskilt stadgat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om byggnadsforskningsavgift för år 1971 eller tidigare år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition
nr 4 år 1971
Utdrag
av protokoUet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 4 januari 1971.
Närvarande:
Statsministern
Palme, ministern för utrikes
ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer. Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom, Carlsson, Feldt.
Chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgat underlag för
byggnadsforskningsavgiften m. m. och anför.
1.
Inledning
Enligt
förordningen (1960: 77) angående byggnadsforskningsavgift skall vissa
arbetsgivare inom husbyggnadsfacket betala avgift lill främjande av forsknings-
och rationaliseringsverksamhet inom husbyggnadsområdet. Staten är befriad från
avgift men lämnar bidrag till verksamheten genom anslag över budgeten. Byggnadsforskningsavgiftcn
utgår i princip med 0,6 % på den lönesumma som arbetsgivaren årligen betalar ut
(avgiftsunderlag). Underlaget bestäms med ledning av den arbelsgivaruppgift som
arbetsgivare lämnar för beräkning av avgift till yrkesskadeförsäkringen m. m.
och är detsamma som underlaget för denna avgift.
Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 17 mars 1967 tillkallade dåvarande chefen för
inrikesdepartementet två sakkunniga' för att utreda frågor om underlaget för
debitering av byggnadsforskningsavgift. Utredningen har den 22 december 1969
lämnat betänkandet Vidgat underlag för byggnadsforskningsavgiften m.m. (Stencil
In 1969:6). I betänkandet behandlas huvudsakligen systemet för debitering och
uppbörd av byggnadsforskningsavgiften samt frågan om avgiftsdebiteringen bör
utsträckas alt gälla också anläggningsverksamhet och lillverlining av monteringsfärdig
byggnad eiler del av byggnad.
Remissyttranden över
betänkandet har avgetts av riksförsäkringsverket, televerket, statens
järnvägar, statens vägverk, statens planverk, byggnadsstyrelsen,
riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings-
1 överdirektören Leif Hultström, ordförande, och tekniske
direktören Olof Eriksson.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 5
och
uppbördsnämnden (CFU), statens vattenfallsverk, bostadsst5n'elsen, statens råd
för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, styrelsen för
teknisk utveckling (STU), byggindustrialiseringsulredningen, Tekniska högskolan
i Stockholm (KTH), Tekniska högskolan i Lund (LTH),
Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges industriförbund. Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska
byggnadsarbetareförbundet, Svenska kraftverksföreningen. Elektriska inslallatörsorganisalionen
(EIO), Näringslivets byggnadsdelegation (NBD), Svenska
byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska byggnadsingenjörers riksförbund,
Svenska vatten- och avloppsverksföreningen. Svensk byggtjänst. Träindustrins
branschorganisation (TIBO), Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästernas sparkasse-
och byggnadsföreningars riksförbund u.p.a. (HSB), Svenska riksbyggen och
Sveriges allmännyttiga bostadsförelag (SABO).
KTH och LTH har bifogat
yttranden från sektionerna för väg- och vattenbyggnad samt för arkitektur.
Sveriges industriförbund har hänvisat till de synpunkter som har framförts av NBD.
Svenska byggnadsinduslriförbundet och SBEF har avgett gemensamt yttrande.
Svenska kraftverksföreningen har åberopat en inom föreningens stiftelse för
tekniskt utvecklingsarbete (VÄST) utarbetad promemoria.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971
2.
Byggnads- och anläggningsforskningen
2.1
Historik
Forskning
på byggnadsområdet bedrevs fram till år 1942 i tämligen splittrade former.
Byggnadsbranschen omfattade ett mycket stort antal mindre företag som inte
ensamma kunde göra någon insats för forskning eller tekniskt utvecklingsarbete.
Nämnda år tog statsmakterna initiativ till en samordning och systematisering av
byggnadsforskningen. Statens kommitté för byggnadsforskning inrättades och
fick lill uppgift all bl. a. fördela de medel som anvisades över statsbudgeten lill
forskningsverksamhet på byggnadsområdet. Till sill förfogande hade kommittén elt
anslag till driften av koinmittén med sekretariat och ell anslag lill
byggnadsforskning från vilket kommittén delade ul bidrag.
Forskningsverksamheten skulle i första hand avse byggnadsteknik, byggnadsslalistik
saml hus- och brobyggnad. Kommitténs verksamhet hade ganska liten omfattning.
För budgetåret 1952/ 53 uppgick de bagge anslagen lill sammanlagt 388 000 kr.
För
all möjliggöra en större insats beslöt statsmakterna år 1953 atl en särskild
avgift skulle las ul av arbetsgivare inom byggnadsbranschen (prop. 1953: 163, S3LU
13, rskr 306). Avgiften beräknades varje år tillföra byggnadsforskningen 2,5
milj. kr. Medlen skulle föras samman lill en fond för byggnadsforskning.
Statens kommitté för byggnadsforskning ombildades lill statens nämnd för
byggnadsforskning. Enligt sin instruktion skulle nämnden främja forskning och
rationalisering inom byggnadsområdel med huvudvikten på husbyggnadsfackel.
Nämnden utförde forsknings- eller utredningsarbete i egen regi, lämnade
forskningsuppdrag lill vetenskapliga institutioner och delade ul bidrag lill
enskilda forskare. Staten var befriad från byggnadsforskningsavgifl. För
nämndens verksamhet anvisades i stället statsanslag dels lill nämndens
avlöningar och omkostnader och dels lill byggnadsforskning.
Byggnadsforskningens
organisation ändrades år 1960. Ändringarna innebar i huvudsak atl nämnden
delades i statens råd för byggnadsforskning med uppgift att fördela tillgängliga
forskningsmedel och statens institut för byggnadsforskning med uppgift atl
bedriva egen forskning. Statens bidrag lill byggnadsforskningen skulle för
budgetåret 1960/61 tillskjutas i form av ett enda anslag som direkt skulle
föras till fonden för byggnadsforskning. Kostnaderna för rådets och
institutets administration skulle betalas av medel från fonden enligt årliga
utgiftsstater som Kungl. Maj :l fastställde. I övrigl skulle rådet besluta om
fondmedlens användning för byggnadsforskning och publikationsverksamhet
avseende sådan forskning. Stor-
KungL
May.ts proposition nr 4 år 1971 7
leken
av statens tillskoti lill fonden beräknades med utgångspunkt i de anslag som
hade lagils upp lill byggnadsforskning och lill nämndens administrationskostnader
för budgetåret 1959/60. Tillskottet bestämdes till 530 000 kr.
Samma år ändrades även
bestämmelserna för uttagande av byggnadsforskningsavgiften. Avgiften skulle
utgöra 0,15 % av lönesumman inom byggnadsindustrin (avgiftsunderlaget).
Avgiftsberäkningen var föranledd av del nya syslem för uppbörd av
arbetsgivaravgifter som infördes i anslutning till tilläggspensioneringen.
Avsikten var inte att öka byggnadsforskningens resurser. Resurserna har
emellertid därefter förstärkts kraftigt genom att uttagsprocenlen har höjts
flera gånger, senast den 1 januari 1969, då avgiften bestämdes till 0,60 % av
avgiftsunderlaget. Är 1962 ökades inkomsterna av avgiften dessutom genom att
den övre gränsen för avgifts-pliktig lön höjdes i anslutning till motsvarande
höjning i fråga om arbetsgivaravgifterna till sjuk- och
yrkesskadeförsäkringarna. Statsanslaget har höjts i samma proportion som
avgiften.
Byggnadsforskningsfondens
inkomster genom avgifter och statsanslaget har under 1960-talet ökat från ca 4
milj. kr. budgetåret 1960/61 till ca 35 milj. kr. budgetåret 1969/70.
2.2
Statens råd och statens institut för byggnadsforskning
Statens
råd för byggnadsforskning beslår av ordförande och åtla andra ledamöter.
Ledamöterna utses av Kungl. Maj:l. Rådet har en föreståndare som förordnas av Kungl.
Maj :t. Föreståndaren är chef för rådels kansli som beslår av ca 20 personer.
Enligt instruktionen
(1965: 672) för rådet åligger del rådet atl bl. a. sörja för atl resultaten av
den verksamhet som bedrivs med stöd av bidrag från rådet publiceras på lämpligt
sätt. Är 1965 uppdrog rådet ål institutet alt sköta denna uppgift.
Publiceringen sker i huvudsak genom forskningsrapporter och sammanfattningar
av dessa i form av informationsblad. Ett 50-tal rapporter och lika många
informationsblad ges ut varje år.
Statens institut för
byggnadsforskning, som leds av en styrelse bestående av ordförande och fem
andra ledamöter, skall enligt sin instruktion (1965: 673) ägna sig i första
hand åt sådan forskning som inte bedrivs på annat håll. Institutet har därför
koncentrerat sig på tidigare underutvecklade forskningsområden, bl. a.
samhällsplanering. Institutei har även uppdragsverksamhet, bl. a. ål olika
offentliga utredningar. Forsknings- och utredningsarbetet bedrivs inom ett
antal forskningsgrupper som svarar mot de viktigaste intresseområdena. F. n.
finns fasta forskningsgrupper för samhällsplanering, byggnadsprojektering,
installationer, produktionsteknik, ekonomisk analys och byggnadsklimatologi.
Dessutom finns en s. k. metod-grupp som biträder forskningsgrupperna i frågor
om urval, slalislikbearbet-
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
ning,
mätteknik m. m. Slutligen finns en förhållande'is stor informationsavdelning
(28 personer) som svarar för bl. a. den nyss nämnda publika-tionsverksamheten.
Antalet anställda vid institutet är ca 160, varav ca 100 forskare,
utredningsmän och assistenter. För finansiering av verksamheten får institutet
konkurrera med andra forskningsinstitutioner och enskilda forskare om anslag
från rådet. Rådels anslag till institutet budgetåret 1969/70 var 9,2 milj. kr.
för forskning och 3,0 milj. kr. för publikationsverksamhet.
2.3
Byggnadsforskning och annat utvecklingsarbete på byggnadsområdet
En
betydande del av den byggnadstekniska forsknings- och utvecklingsverksamheten
sker vid de tekniska högskolorna. De har den dubbla uppgiften alt vara centra
för forskning och läroanstalter för högre utbildning. Mer än hälften av
professorerna vid sektionerna för väg- och vattenbyggnad, arkitektur och
lantmäteri vid de tekniska högskolorna får anslag från byggnadsforskningsrådet
eller är på annat sätt engagerade i rådets verksamhet.
Frågan om den framlida byggnadsulbildningen
och byggnadsforskningen vid de tekniska högskolorna har utretts av universitetskanslersämbetet.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag ökad samverkan mellan sektioner
för all tillgodose samhällsbyggandets forsknings- och utbildningsbehov utan
någon skarp gränsdragning mellan byggnads- och anläggnings-verksamhet.
Kollektiv
forskning har i regel organiserats i s. k. branschforsknings-institut. Sedan
många år ges bidrag av statsmedel lill verksamheten vid ett antal sådana
institut. Styrelsen för teknisk utveckling har till uppgift att svara för
statens deltagande i branschforskning. För budgetåret 1970/71 disponerar
styrelsen elt anslag på 19 milj. kr. för stöd lill kollekliv forskning. Av del
trettiotal institut med inriktning på tillverkningsindustrin som finns f. n.
får åtta statligt stöd, bl. a. Svenska Iräforskningsinstitutet, Inslilulel för
melallforskning. Svenska silikalforskningsinstitulel och Korro-sionsinstitulet.
Vissa
branschforskningsinslitut kan i större eller mindre grad hänföras lill
byggnadssektorn. De kan för visst projekt få anslag från statens råd för
byggnadsforskning. Som exempel på branschforskningsinslitut som arbetar med
stöd från rådet kan nämnas Forskningsinstitutet för cement och betong, Träforskningsinslilutel,
Stålforskningsinslitutet och stålens geotekniska institut.
Staten
bedriver utvecklingsarbete inom byggnadsområdel också i andra former. Statens
planverks verksamhet i fråga om såväl samhällsplanering som byggande syftar lill
rådgivning saml anvisningar och föreskrifter för allt byggande i landet. I
vissa fall finansieras utredningar och forskning som behövs som grund för
planverkets normer av byggnadsforskningsrådel.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 9
I
andra fall sker finansieringen inom ramen för planverkels budget. Utvecklingsarbete
bedrivs även inom statens tekniska verk. Det är inriktat på speciella mål men
har i vissa fall mera vidsträckt användbarhet. Inom husbyggnadsområdet gäller
detta främst byggnadsstyrelsens utvecklingsarbete.
Byggnadsstyrelsen
har lill uppgift alt bl. a. projektera och utföra byggnadsföretag för statens
räkning och att genom utvecklings- och normeringsarbete verka för
rationalisering i fråga om detta byggande. Till grund för styrelsens byggande
och fastighetsförvaltning för statens räkning bedrivs utvecklingsarbete inom
styrelsens utvecklingsbyrå. Styrelsens insatser för utvecklingsverksamheten och
information om detta kan uppskattas lill 3,03,5 milj. kr. budgetåret 1969/70.
Resultaten av verksamheten redovisas i form av rapporter och anvisningar.
Bland
andra statliga organ i vars uppgifter ingår visst utvecklingsarbete på
byggnadsområdet kan nämnas skolöverstyrelsen saml sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinslitul (SPRI), inom vilket staten samarbetar
med kommunerna.
Utom vid universitet och
högskolor bedrivs basteknologiskt utvecklingsarbete vid en rad statliga eller
statligt finansierade institut och laboratorier. Försvarels forskningsanstalt
(FOA), AB Atomenergis forskningsstation i Studsvik och statens provningsanstall
har de största resurserna på det tekniska forskningsområdet. FOA:s verksamhet
är den mest mångsidiga.
Den 1 juli 1968
genomfördes en organisatorisk reform av det statliga slödel till teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete genom inrättandet av STU. Dén
statliga verksamheten på området kompletterades vidare genom tillkomsten av ett
organ för exploatering, produktutveckling och marknadsföring av nya produkter,
nämligen Svenska utvecklingsaktiebolaget (prop. 1968:68). Avsikten med
inrättandet av STU var atl bl.a. uppnå bättre planerad och samordnad
finansiering av den tekniska forsknings- och utvecklingsverksamhet som stöds
av olika statliga forskningsråd och fonder. STU övertog den
finansieringsverksamhet som dittills hade bedrivits av statens tekniska
forskningsråd. Stiftelsen Malmfonden för teknisk forskning och utveckling och
Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat (INFOR) samt den rådgivande
och förmedlande verksamheten som hade bedrivits av Stiftelsen för exploatering
av forskningsresultat (EFOR) och Svenska uppfinnarkontoret. Däremot berörde
reformen inte de existerande formerna för finansiellt slöd ål
byggnadsforskningen.
2.4
Byggnadsforskningens nuvarande inriktning
Byggnadsforskningen
spänner över många ämnesområden och pågår som nyss har nämnts inom ett storl
antal olika forskningsinstitutioner. Belysande för byggnadsforskningens stora
bredd är atl byggnadsforskningsrådel
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
beviljar
anslag till forskning inom vetenskaper som inte är företrädda vid de tekniska
högskolorna, 1. ex. meteorologi, geografi, geologi, psykologi, socialekologi,
hygien, ekonomi och trädgårdskonst. För bl. a. behandlingen av ansökningar om
forskningsanslag har rådel delat upp sin verksamhet i områdena Allmäntinformation,
samhällsplanering, byggnadsplanering, material och konstruktioner,
installationer samt produktion och förvaltning.
Allmäntinformation har
särskilt under de senaste åren tagit en nästan konstant andel av
forskningsmedlen. Rådel gör översikter av forskningsbehov inom olika
delområden som har akuta problem eller där utvecklingen mera allmänt behöver
stimuleras. Dessa översikter publiceras vanligen som programskrifter. Inom sladsplaneområdet
görs insatser för atl klarlägga forskningsbehoven. Utöver programarbete och
startande av sådana branschorgan som transportforskningsnämnden, institutet
för byggdokumentation o. 1. stöder rådet ett stort antal andra organ som har
samordnande uppgifter inom branschen, anordnar konferenser kring olika delfrågor
etc. Sådana insatser ingår i rådets allmänna uppgifter och ger också det
nödvändiga underlaget för fördelning av fondmedlen.
Också bidragen till
samhälls- och byggnadsplanering har varit konstanta under de senaste åren. En
inbördes förskjutning har dock skett. Samhällsplanering har fått kraftigt
ökade resurser, medan byggnadsplaneringsresur-serna har minskat. Den
övervägande delen av samhälls- och byggnadspla-neringsforskningen bedrivs inom
statens institut för byggnadsforskning. Forskningens inriktning kommer att
förskjutas från planeringens process till dess produkt, bebyggelsen. Vid
forskningsinstitutioner utanför institutet gäller de största insatserna
trafikplanering och bebyggelsemiljö. Ett område där forskningen har nått fram
till praktisk tillämpning utgör koordinat-metodens användning i
samhällsplaneringen. Forskningen härom ligger lill grund för det nya
fastighetsregister med lägesangivna data som nu håller på atl införas i landet.
Material
och konstruktioner utgör traditionellt det största delområdet inom
byggnadsforskningen. Vid statens institut för byggnadsforskning bedrivs
relativt omfattande klimatforskning. Arbetet med egenskapsredovisning av
byggnadsmaterial har gett upphov till många forskningsuppgifter, bl. a.
utredningar om provningsmeloder för alt mäta egenskaper hos material och
konstruktioner. Många anslag har delats ul inom området geoteknik och
grundläggning.
Forskningen om betongmaterials-
och betongkonstruktioners bärförmåga m. m. intar sedan länge en dominerande
ställning inom konstruktionstekniken. Ett växande område är stålforskningen.
Ett slålforskningsinslitut har som förut sagts inrättats och en kommitté har
tillsatts för utredning av forskningsbehovet inom stålområdet. Installationsområdet
anses allmänt vara ett eftersatt forskningsområde. Anledningen härtill torde
vara att tillräckligt många kvalificerade forskare saknas för att snabbare öka
insatsen i absoluta tal.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 11
Inom
delområdet produktion och förvaltning kan nämnas att Byggnadsindustrins
datacentral AB har arbetat med bidrag från rådet med system-och begreppsfrågor
av grundläggande betydelse för samordnad kommunikation och användande av datamaskiner
i byggprocessen. Vidare har Byggnadsindustrins arbetsforskningsstiftelse fått
bidrag för att utreda arbetsmedicinska och arbetspsykologiska faktorer,
inlärningsförloppet vid olika slags arbeten, den äldre arbetskraftens problem
samt arbetsmätning.
2.5
Anläggningsforskning
Forsknings-
och utvecklingsarbete inom anläggningsområdet bedrivs, utom vid de tekniska
högskolorna, av vissa forskningsinstitut, inom statens affärsverk och vissa
branschorganisationer och sannolikt också inom större anläggningsföretag.
Statens väginstitut är
centralt organ för den vägforskning som bedrivs med stöd av statsmedel.
Institutet utför vetenskapliga undersökningar och praktiska försök i egen regi.
Verksamheten delas in i allmän verksamhet (grundforskning) och
uppdragsverksamhet (målforskning), varav den senare finansieras genom avgifter
från uppdragsgivarna. Bland dessa dominerar statens vägverk. Verksamheten är
organiserad på fem forskningsavdelningar, nämligen beläggning, bärighet,
geologi, maskinteknik och trafikteknik.
Statens geotekniska
institut handlägger geotekniska ärenden i den mån handläggningen inte ankommer
på annan myndighet. Institutet bedriver forskning i egen regi samt utför
uppdrag åt statliga och kommunala myndigheter och enskilda mot ersättning.
Verksamheten har hittills koncentrerats på geotekniska frågor som har samband
med byggande av vägar och flygfält. Större delen av institutets inkomster
kommer från statens vägverk. Institutet har också anslag från
byggnadsforskningsrådet för forskningsprojekt.
Av betydelse i detta
sammanhang är även statens trafiksäkerhetsråd, som bedriver
trafiksäkerhetsforskning i egen regi och ger bidrag till annan forskning i
ämnet. Förslag har lagts fram av 1964 års transportforskningsutredning (SOU
1968:34) att statens väginstitut tillsammans med bl.a. statens
trafiksäkerhetsråd skall ombildas till ett nytt transportforskningsinstitut.
Även de statliga
affärsverken bedriver i större eller mindre omfattning utvecklingsarbete på anläggningsområdet.
Detta tar självfallet sikte på den typ av anläggningsverksamhet som varje verk
har men även frågor av mera allmän räckvidd förekommer. Här kan nämnas statens
järnvägar (t. ex. spår- och linjebyggnad samt elektriska anläggningar), televerket
(t. ex. kablar och andra fjärrförbindelseanläggningar), statens
vattenfallsverk (kraft-
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
stationer
och kraftledningar) samt statens vägverk. Ofta sker utvecklingsarbetet i
samband med projekteringen av särskilda objekt.
Av
anläggningsverksamheten utgör vatten- och avloppsanläggningar (va-anläggningar)
en betydande del. De omfattar vatten- och avloppsledningar, reningsverk och
konstarbeten som vattentorn m. m. Av de sammanlagda investeringarna på
anläggningssidan torde en tredjedel belöpa på va-anläggningar.
Naturvårdsverket skall enligt sin instruktion bl. a. samordna åtgärder för
vattenförsörjning och avlopp samt utarbeta råd och anvisningar i fråga om drift
av vattenverk och avloppsreningsverk.
En annan viktig del av
anläggningsområdet är kraftverken. Behovet av elektrisk energi kan täckas genom
antingen vattenkraft eller värmekraft. Statens vattenfallsverk och de enskilda
och kommunala kraftföretagen svarar för ungefär hälften var av
kraftproduktionen. Bägge sektorerna investerar ungefär lika mycket, kanske med
någon övervikt för den statliga genom att de större kraftledningarna (stamlinjenätet)
byggs och ägs av vattenfallsverket. För utvecklingsarbete inom avdelningen
Byggnadsteknik anslog vattenfallsverket drygt 1 milj. kr. under budgetåret
1969/70. Härutöver förekommer fortlöpande visst utvecklings- och
rationaliseringsarbete i direkt samband med konstruktionen och byggandet av de
större kraftanläggningarna.
Kräftförelagen inom den
enskilda och kommunala sektorn har växlande storlek. De större företagen
bildade år 1957 ett branschforskningsorgan, VÄST. Stiftelsens verksamhet
finansieras genom bidrag från företagen. Bidragens storlek beräknas i princip efter
varje företags omsättning. För år 1970 uppgick de sammanlagda bidragen till 830
000 kr. Dessutom finns ett utskott för rationaliseringsfrågor, vilket
samarbetar med vattenfallsverket. Det tekniska utvecklingsarbetet bedrivs i
kommittéer bestående av ledamöter från medlemsföretagen. VÄST lämnar även
forskningsbidrag till utomstående.
Kungl.
l\Iaj:ts proposition nr 4 år 1971 13
3.
Nuvarande bestänunelser om byggnadsforskningsavgiften
Bestämmelser
om byggnadsforskningsavgift finns i förordningen (1960: 77) angående
byggnadsforskningsavgift (Af, ändrad senast 1968: 173) och förordningen
(1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m. (Uf, ändrad senast 1970: 744).
I
Af föreskrivs att den som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet under sådana
förhållanden att han är att anse som arbetsgivare enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring är skyldig att betala byggnadsforskningsavgift till
främjande av forsknings- och rationaliseringsverksamhet inom byggnadsfacket.
Avgiftsskyldig är också kommun vilken som arbetsgivare i
yrkesskadeförsäkringslagens mening bedriver byggnadsverksamhet. Staten är
befriad från avgiftsskyldighel.
Begränsningen
lill yrkesmässig byggnadsverksamhet medför alt bl. a. industriföretags,
jordbrukares, egnahemsägares och sportstugeägares byggnadsverksamhet i egen
regi är undantagen från avgiftsplikten.
Byggnadsforskningsavgift
utgår för kalenderår med 0,6 % av den lön i pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad som arbetsgivaren under året har gett ut lill
arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring och vilken vid debitering i riksförsäkringsverket av sådan
avgift är atl hänföra lill de i verkels premietariff under näringsgrenen
byggnadsindustri upptagna undergrupperna husbyggnad (kodnr 401) och
byggnadshantverk m.m. (kodnr 403). Undergruppen husbyggnad omfattar hus-,
fabriks-, skorstens- och ställningsbyggnadsarbete, rivning, taktäckning,
grävning, schaktning, planering, grundläggning med tillhörande pålning, gjulning
m. m., uppförande av järnkonstruktioner o. d. Undergruppen byggnadshantverk m. m.
omfattar glasmäsleriarbele, plåtslageriarbete, golvläggning, målning, rörledningsinstallation
och elektrisk installation, avvägning, kontrollarbeten o. d.
Med
stöd av Kungl. Maj :ls bemyndigande har riksförsäkringsverket föreskrivit att
byggnadsforskningsavgift skall påföras utom för hus-, fabriks- och
skorstensbyggnadsarbete för sådant i övrigl angivet arbete, som utförs i
samband med hus-, fabriks- och skorstensbyggnadsarbete.
Byggnadsforskningsavgift skall påföras även för kontorsarbete m. m., som utförs
i anslutning till nu angivet avgiftspliktigt arbete.
Bestämmelserna
i Af har tolkats så att det är arbetets art som är avgörande för om avgiflsskyldighel
föreligger, inte klassificeringen av arbetsgivaren enligt yrkesskadetariffen.
Byggnadsforskningsavgift betalas alltså inte bara av arbetsgivare som betalar
avgift till yrkesskadeförsäkringen enligt tariffen för kodnr 401 och 403.
De
i Af angivna undergrupperna med kodnr 401 och 403 kallas vanligen
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
näringsgrenar.
För varje näringsgren finns i premielariffen en procentsals som varierar med
yrkesskaderiskerna inom de olika näringsgrenarna. Antalet näringsgrenar var 135
år 1967. Antalet olika premiesalser som förekom i tariffen var för samma år
34. Vid näringsgrensklassificeringen hänförs ett företag i regel till en enda
näringsgren, även om företaget bedriver flera olika verksamheter. Bestämmande
vid klassificeringen blir verksamhetens huvudsakliga inriktning. Detta innebär
bl. a. att ett byggnadsföretag som bedriver blandad husbyggnads- och
anläggningsverksamhet hänförs till näringsgrenen husbyggnad (kodnr 401), om
husbyggnadsverksamheten överväger. Om anläggningsverksamheten överväger hänförs
verksamheten till näringsgrenen väg-, vatten- och linjebyggnad m. m. (kodnr
402). Enligt den praxis som riksförsäkringsverket tillämpar utgår i bägge
fallen byggnadsforskningsavgift på grundval av lönen endast för de
arbetstagare som utför husbyggnadsarbete. I fråga om näringsgrenen
byggnadshantverk (kodnr 403) kan nämnas att även verkstadsarbete avseende
detaljer som sedan monteras på byggplatsen läggs till grund för avgift.
Bortsett härifrån utgår f. n. ingen byggnadsforskningsavgift på
byggmaterialsidan. Byggnadsforskningsavgift kan komma ifråga även om företag
vid debitering av yrkesskadeförsäkringsavgift åsätts annan näringsgren än de
med kodnr 401, 402 och 403. Byggnadsforskningsavgift kan utgå t. ex. för
mekanisk verkstad med grovplåtslageri (näringsgren med kodnr 351) för den del
som avser montering av järnkonstruktioner på byggplats. Samma sak gäller för
mekanisk verkstad med fläkttillverkning (näringsgren med kodnr 361) där byggnadsforskningsavgifl
utgår för montering av fläktutrustning på byggplats. Allmännyttigt bostadsföretag
som bygger i egen regi påförs byggnadsforskningsavgift för husbyggnadsarbete
även om den åsatta näringsgrenen, dvs. huvudsakhg verksamhet, skulle utgöra
förvaltning av bostadshus (näringsgren med kodnr 849).
Av
de 21 025 arbetsgivare som för år 1967 registrerades med kodnr 401 påfördes 5
142 byggnadsforskningsavgift med ett sammanlagt belopp av ca 10 milj. kr. Av de
13 118 arbetsgivare som för år 1967 registrerades med kodnr 403 påfördes 8 235
byggnadsforskningsavgift med ca 6 milj kr. De arbetsgivare som inom de angivna
kodnumren inte påfördes avgift utgörs främst av sådana som inte ansågs bedriva
byggnadsverksamhet yrkesmässigt (jordbrukare samt ägare av egnahem och
fritidshus som bedrev byggnadsarbetet i egen regi). Till en del var det fråga
om arbetsgivare som hade sysselsatt arbetskraft i grävning, schaktning,
lastning m. m. utan samband med byggnadsverksamhet.
Av
de 1 686 arbetsgivare som för år 1967 registrerades med kodnr 402 (väg-,
vatten- och linjebyggnad) påfördes 105 byggnadsforskningsavgift med ca 2 milj.
kr. De avgiftsskyldiga utgjordes huvudsakligen av större entreprenadföretag med
blandad husbyggnads- och anläggningsverltsam-liet. Företagen påfördes
byggnadsforskningsavgift för den del av verksamheten som avsåg husbyggnad.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 15
Härutöver
har 102 kommuner och 592 arbetsgivare med andra kodnr än 401403 påförts
byggnadsforskningsavgift för år 1967 med ca 150 000 kr. resp. ca 700 000 kr. Dessa
arbetsgivare är främst sådana som bedriver blandad verksamhet, vilken endast
till den mindre delen är byggnadsverksamhet. De har då registrerats under kodnr
för den större delen men har påförts byggnadsforskningsavgift för den del som
avser husbyggnad eller byggnadshantverk. Av intresse i detta sammanhang är att
byggnadsforskningsavgift påförs för sådant monteringsarbete på byggnadsplatsen
som räknas till de avgiftsbelagda grenarna, t. ex. montering av monteringsfärdiga
hus samt montering av starkströmsanläggningar för hissar.
Förenklingsskäl
tillsammans med den omständigheten att yrkesskadeförsäkringen genom
utvecklingen av övriga socialförsäkringsgrenar har fått en relativt sett
minskad betydelse har lett till en strävan att minska differentieringen av
avgifterna till yrkesskadeförsäkringen. Detta har skett både genom att
premietariffen har förenklats och genom att arbetsgivarna i allt större
utsträckning har hänförts till endast en näringsgren. Endast arbetsgivare med
starkt differentierad verksamhet hänförs nu till två eller flera näringsgrenar.
Antalet arbetsgivare vilkas verksamhet har differentierats på detta sätt var ca
550 år 1967.
I
fråga om uttagandet av byggnadsforskningsavgift har denna utveckling inneburit
att anknytningen till premietariffen för yrkesskadeförsäkringen i praktiken
fått minskad betydelse. Om byggnadsforskningsavgift skulle ha påförts
arbetsgivare som har hänförts till kodnr 401 och 403 för hela deras verksamhet
men inte arbetsgivare som har hänförts till andra kodnummer skulle detta ha
lett till påtaglig ojämnhet i fråga om byggnadsverksamhet av samma art.
Anknytningen till premietariffen fyller nu i stort sett funktionen att ange
vilket slags arbete som skall avgiftsbeläggas. Utskiljandet av de
avgiftspliktiga arbetena fordrar särskild bedömning där kodifieringen efter
näringsgren i stort sett fyller funktionen att i vissa fall ge en presumtion
för avgiftsplikt.
1
detta sammanhang bör nämnas att utredningen angående yrkesskadeförsäkringens
finansiering m. m. i ett i september 1970 avgivet betänkande (SOU 1970:49) har
föreslagit att det nuvarande differentierade premiesystemet skall ersättas med
en enhetlig avgift. Genom att enhetspremie föreslås blir
näringsgrensindelningen överflödig från premiesättningssynpunkt. Eftersom
indelningen behövs bl. a. för statistikändamål föreslår utredningen att den
behålls tills vidare i sin nuvarande form. Utredningen skall enligt sina
direktiv i sitt fortsatta arbete överväga hur yrkesskadestatistiken i framliden
bör utformas och vem som bör svara för statistikproduktionen. Remissbehandlingen
av utredningens nu framlagda förslag har nyligen avslutats och förslaget bereds
f. n. inom socialdepartementet.
Byggnadsforskningsavgiften
ingår bland de arbetsgivaravgifter som nämns i Uf. Avgiften beräknas kollektivt
på summan av vad arbetsgivaren har gett ut i kontanta löner och naturaförmåner
i form av fri kost eller bostad under
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
det
kalenderår för vilket avgifterna skall beräknas (utgiftsåret). Beräkningen
utförs av riksförsäkringsverket. Lönebelopp till arbetstagare vars lön från
arbetsgivaren under året inte har uppgått till 300 kr. räknas inte med och inte
heller den del av varje arbetstagares årslön som överstiger ett belopp
motsvarande sju och en halv gånger det vid årets början gällande basbeloppet
inom den allmänna försäkringen. Detta s. k. maximibelopp utgjorde för år 197Ö
45 000 kr. Maximibeloppet gäller för arbetstagare som har arbetat full tid
under året. Riksförsäkringsverket fastställer normalmått på full arbetstid. Om
en arbetstagare har arbetat mindre än hel årsarbetstid, t. ex. två tredjedels
tid, skall maximibeloppet minskas i motsvarande mån.
Byggnadsforskningsavgift
beräknas inte för arbetstagare som är gift med arbetsgivaren och inte heller
för vissa andra anförvanter som varaktigt lever i hushållsgemenskap med
arbetsgivaren och inte är placerad i sjukpenningklass enligt lagen om allmän
försäkring.
Avgiftsunderlaget
beräknas på grundval av den arbelsgivaruppgift som arbetsgivaren är skyldig att
lämna till riksförsäkringsverket för varje kalenderår. I uppgiften skall
arbetsgivaren uppge inte bara den sammanlagda lön han har betalat ut under
utgiftsåret utan också hur lång tid de anställda har arbetat.
I
fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift gäller följande. Om den
sammanlagda arbetsgivaravgiften uppgår till högst 1 000 kr. påförs den i regel
arbetsgivarens debetsedel på slutlig skatt. Riksförsäkringsverket lämnar den
debiterande myndigheten uppgift om avgiftens storlek. Om den sammanlagda
arbetsgivaravgiften uppgår till mer än 1 000 kr. debiteras avgiften på
särskild räkning som arbetsgivaren får direkt från riksförsäkringsverket.
Arbetsgivaren betalar varje år ett belopp som motsvarar dels en preliminär
avgift för året och dels skillnaden mellan å ena sidan den slutliga avgift som
har debiterats under närmast föregående år och å andra sidan den preliminära
avgift som har erlagts för det utgiftsår som den slutliga avgiften avser.
Skillnaden kallas regleringsavgift. Preliminär avgift motsvarar i regel den
närmast föregående år debiterade slutliga avgiften. Räkningen från
riksförsäkringsverket kommer arbetsgivaren tillhanda i januari året efter det arbetsgivaruppgiften
har lämnats. Om det sammanlagda räkningsbeloppet understiger 300 kr. skall det
erläggas senast den 18 februari. I annat fall erläggs beloppet med en
sjättedel senast den 18 i månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och
december.
Efter
varje uppbörd förs byggnadsforskningsavgiften över till statskontoret som
förvaltar byggnadsforskningsfonden. Därefter kan byggforskningsrådet rekvirera
medlen. Riksförsäkringsverket underrättar rådet om hur stort belopp som har
förts över och anger hur beloppet fördelar sig mellan preliminär avgift och s.
k. regleringsavgift för att rådet skall kunna beräkna vad
byggnadsforskningsavgiften har inbringat för varje år.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 17
4. Avgiftssystemet
4.1 Bakgrund
Debitering
och uppbörd av byggnadsforskningsavgift är samordnad med motsvarande åtgärder i
fråga om arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen. Underlag för beräkning av
byggnadsforskningsavgift utgörs av arbetsgivarnas utgifter för löner.
Den
mera principiella kritik som har riktats mot det nuvarande avgiftssystemet har
främst avsett den omständigheten att företagens lönekostnader utgör underlag
för avgiften. Tredje lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända
utlåtande 1964: 2 att systemet i viss mån ter sig otillfredsställande.
Systemet synes kunna leda till att de byggnadsföretag som bäst har kunnat
tillgodogöra sig forskningens resultat får lägre lönekostnader och därmed lägre
avgifter, medan de byggnadsprojekt i vilka forskningen inte alls eller endast i
ringa utsträckning har kommit till nytta belastas med relativt sett högre
lönekostnader och motsvarande högre avgifter.
I
direktiven för utredningen rörande underlaget för debitering av byggnadsforskningsavgift
hänvisades till detta uttalande. Andra grunder för avgiftens bestämning kunde
tänkas ge rättvisare utslag, t. ex. den totala omsättningen.
I
direktiven erinrades vidare om förslaget i betänkandet Yrkesskadeförsäkring (SOU
1966: 54) att nuvarande system med differentiering av
yrkesskadeförsäkringsavgiften efter skaderiskerna i olika yrkesgrupper skulle
upphöra. I direktiven uttalades att förutsättningarna för debitering av byggnadsforskningsavgift
genom riksförsäkringsverkets försorg ändras om differentieringen tas bort.
Betänkandet föranledde i denna del ingen annan åtgärd än att en utredningsman
tillkallades för att ytterligare utreda finansieringen av
yrkesskadeförsäkringen. Enligt direktiven för utredningsmannen skall övervägas
om premiesättningen alltjämt skall vara differentierad och hur
yrkesskadestatistiken i framtiden bör utformas och vem som bör svara för
statistikproduktionen.
4.2 Utredningen
4.2.1
Utgångspunkter
Vid
övervägande av vilka alternativa avgiftssystem som kan komma i fråga har
utredningen utgått från att debitering och uppbörd av byggnadsforskningsavgift
även i framtiden skall vara statligt organiserad. Utredningen har vidare
utgått från att det inte är rimligt att etablera ett särskilt 2 Bihang till
riksdagens protokoU 1971. 1 saml. Nr 4
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
debiterings-
och uppbördssystein för byggnadsforskningsavgiften, som relativt sett är en liten
pålaga f. n. ca 35 milj. kr. per år. Uttagandet av avgiften bör liksom hittills
vara anknutet till något befintligt uppbördssystem.
Underlaget
för byggnadsforskningsavgift är i nuvarande system lönesumman. Detta underlag
har enligt utredningen olika svagheter. Den från principiell synpunkt mest
framträdande är att underlaget blir beroende av i vilken utsträckning
förtillverkade element används vid genomförandet av de enskilda
byggnadsföretagen. Utredningen har övervägt att knyta an avgiften till
fastighetstaxeringen, inkomstskatten och mervärdeskatten.
4.2.2
Fastighetstaxeringen
Möjligheten
alt få fram ett underlag för byggnadsforskningsavgift som en biprodukt av
fastighetstaxeringen är enligt utredningen begränsad i flera avseenden, om man
utgår från att avgiften skall relateras till köp av tjänster från
byggnadsindustrin i vid bemärkelse. För nybyggnad saml mera omfattande om-
eller lillbyggnad torde det visserligen ofta vara möjligt att få fram ett
sådant underlag utan nämnvärt merarbete. I elt stort antal fall skulle
emellertid fordras särskild beräkning för vilken underlag ofta inte skulle
finnas i det taxeringsunderlag som nu skall företes av fastighetsägare. I
samband med allmän fastighetstaxering skulle man vara nödsakad att hålla i sär
värdet av nybyggnad etc. från andra delar av taxeringsvärdet på ett sätt som
inte behövs annars. Vidare skulle reparationsverksamhel samt mindre om- och
tillbyggnader falla utanför avgiftsbeläggningen. En motsvarande förhöjning
skulle få göras av avgiften på nybyggnad samt större om- och tillbyggnad.
Avgiften
skulle vidare normalt komma alt debiteras i efterhand. Bara i undantagsfall
skulle motsvarighet till den nuvarande preliminärdebiteringen kunna äga rum.
Vid utsträckning av byggnadsforskningen till anläggningssidan skulle systemet
inte kunna fungera, eftersom huvuddelen av anläggningsverksamheten torde
försiggå på mark som inle utgör fastighet eller som av andra skäl är undantagen
från åsättande av taxeringsvärde. Slutligen skulle möjligheten alt knyta an
uppbörden av avgifterna till något existerande uppbörcissyslem inte kunna ske
ulan betydande kompUkationer.
Redan
vid nuvarande begränsning till husbyggnadsområdel erbjuder alltså en
anknytning till fastighetstaxeringen betydande problem, påpekar utredningen.
Om byggnadsforskningsavgiften sträcks ut till anläggningssidan blir en
anknytning till fastighetstaxeringen omöjlig alt genomföra. Denna metod för
uttagande av avgift måste därför enligt utredningens mening avföras från
diskussionen, i varje fall om avgiften skall omfatta också anläggningssidan.
Frågan all anknyta avgiften till garantibeloppet för fastighet har utredningen
ansett ligga utanför dess uppdrag.
KungL
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 19
4.2.3 Inkomstskattesystemet
Utredningen
anser att det sserligen är möjligt att knyta an byggnadsforskningsavgift till inkuinstskatlesystemet
och därmed vinna att avgiften beräknas på omsättningen i stället för på
löneutgifterna. Man skulle alltså även med denna metod komma ifrån de problem
som är förenade med lönerna som underlag. Förulsätlningar för all
byggnadsforskningsavgiften skall kunna komma fram som en automatisk biprodukt
vid laxeringen synes emellertid inte finnas. Tvärtom är del sannolikt all en
anknytning till inkomstskattesystemet skulle tynga detta system. Samtidigt
skulle företagen belastas med redovisning av avgiften på ungefär samma sätt som
vid anknytning till mervärdeskatten. Utredningen avvisar därför också delta
alternativ.
4.2.4 Mervärdeskattesystemet
Mervärdeskattesystemel
erbjuder enligt utredningen i vissa hänseenden goda förulsätlningar för alt
utnyttjas också för byggnadsforskningsavgiften. Mervärdeskatten för byggnads-
och anläggningsverksamhet beräknas på reducerat underlag. Om uttagande av byggnadsforskningsavgift
knyts an till byggnadsföretagares redovisning för sådan mervärdeskatt som beräknas
på reducerat underlag skulle man med viss begränsning automatiskt skilja ut de
företag som skall betala byggnadsforskningsavgift. Man skulle alltså vinna att
uttagandet av sådan avgift kom fram som en biprodukt vid ett uppbördsförfarande
för annat ändamål utan att särskilda kontrollåtgärder behövde vidtas för
avgiftens del. Genom all det är fördelaktigt för företagaren att få beräkna
mervärdeskatten på reducerat underlag skulle det ligga i hans intresse att bli
hänförd till den grupp som har att betala avgiften.
Mervärdeskatten trädde i
funktion vid ingången av år 1969 och skattesystemet befinner sig fortfarande
under uppbyggnad. Den bearbetning av deklarationsmaterialet som utförs hos
postbanken består huvudsakligen i maskinell kontroll av atl skatten betalas in
i rätt tid. För detta ändamål förs inbetalade belopp över till ell magnetband
för vidare dalabehandling. Ett enda belopp noteras alliså i delta sammanhang,
nämligen skillnaden mellan utgående och ingående skattebelopp. Uppdelning av
deklarations materialet t. ex. efter bransch eller någon statistisk
bearbetning i övrigt sker inte. Enligt vad utredningen har inhämlal övervägs
alt införa maskinell kontrollräkning av skattebeloppen hos postbanken. Om
detta kommer till stånd kommer inte bara skillnaden mellan utgående och
ingående skatt att noteras utan också själva skattebeloppen och den utgående
skallens fördelning mellan reducerat och oreduceral underlag. Alla ifyllda
belopp på deklaralionsdelen skulle alltså föras över till magnetband för
dalabehandling och lagring. Avsaknaden av uppdelning eller annan bearbetning
gör
20 Kungl, Maj:ts proposition nr 4 år 1971
emellertid
atl det inte f. n. är känt hur stor del av skallen som beräknas enligt
reduceringsreglerna. Det är därför inte möjligt atl ange ef ler vilket procenttal
en forskningsavgift anknuten till mervärdeskatten skulle behöva tas ut för att
ge samma inkomst som den nuvarande avgiften.
Mot
denna bakgrund har utredningen ansett sig inte böra utforma ett mera detaljerat
system anknutet till mervärdeskatten. Utredningen anser emellertid att mervärdeskattesystemel,
när del har byggts ut och fått stadga, erbjuder en melod för att la ut
byggnadsforskningsavgift som är överlägsen den nu tillämpade när det gäller
att nå rättvis fördelning av avgiften. Metoden är överlägsen också i fråga om
kontrollbehov men ger i stället företagen ett merarbete. Hur stort detta blir
kan inte bedömas med säkerhet, innan- ett avgiftssystem utformas i detalj. Det
minskade beroende som vinns jämfört med nuläget då det gäller byggmetoder och objektslorlekar
synes kunna kompensera nackdelarna. Den väsentliga olägenhet som skulle vara
förknippad med ett sådant system är att kommunernas byggande i egen regi inte skulle
bli avgiftsbelagt. Enligt utredningens uppfattning är detta inte något
avgörande skäl mot systemet under förutsättning atl behovet av forskningsmedel
även för anläggningsområdet tillgodoses genom utfyllnad från statens sida.
Genom
anknytningen till reduceringsreglerna blir avgiftssystemets enkelhet beroende
av att dessa regler inte upphävs eller att inte fler grupper av skattepliktiga
får samma reduceringsregler.
4.2.5
Jämförelser mellan olika avgiftssystem
Omsättningen
i byggnadsföretagarens verksamhet kan läggas till grund för byggnadsforskningsavgiften
vid anknytning lill mervärdeskattesyste met eller inkomstskattesystemet.
Omsättningen som grund eliminerar enligt utredningen vissa av de svagheter som
vidlåder den nuvarande ordningen med lönesumman som underlag. Väljs
omsättningen som grund måste avgift las ut av alla byggnadsföretag som säljer
sina tjänster direkt till fastighetsägarna, vilket medför riisk för
dubbelbetalning. Skall detta förhindras måste man ha möjlighet att räkna bort
underentreprenader när man beräknar avgift för huvudentreprenör. Detta synes
lättast genomförbart vid anknytning till mervärdeskattesystemet.
F. n. åvilar
avgiftsskyldighet 3Tkesmässigl byggande samt kommunernas byggande i egen regi.
Anknyts byggnadsforskningsavgiften till fastig-betstaxeringen eller
fastighetsskatten kan enligt utredningen begränsningen till yrkesmässigt
byggande inte upprätthållas utan allt byggande i egen regi måste avgiftsbeläggas.
En minimigräns kan dock möjligen föreskrivas. Vid anknytning lill
mervärdeskatten måste principen vara alt avgiftsplikten begränsas till det
yrkesmässiga byggandet. Någon enkel väg alt föra in kommimernas byggande i egen
regi i detta system synes inte finnas. Skall detta byggande fortfarande avgiftsbeläggas
måste ett särskilt system an-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 21
ordnas.
Vid anknytning till inkomstskatten har man större möjligheter att variera det avgiftsbelagda
området. I första hand skulle detta omfatta rörelseidkare, dvs. dem som bygger
yrkesmässigt. Härvid skulle kommunernas byggnadsverksamhet i stort sett falla
utanför. Det synes emellertid möjligt att ålägga även kommunerna uppgiftsskyldighel
på samma sätt som nu är fallet.
4.2.6
överväganden och förslag
Utredningen
anser alt det nuvarande systemet är ganska bristfälligt i administrativt
hänseende. AvgifIspåföringen kommer inte fram som en automatisk biprodukt vid
administrationen av avgifter till yrkesskadeförsäkringen. I stor utsträckning
måste särskild beräkning göras och avgift påförs i många fall endast för en
del av arbetsgivarens lönesumma. Detta medför alt kontrollsvårigheterna blir
stora och att tillämpningen i praktiken blir ojämn. De administrativa
svårigheterna kan antas bli större i framtiden, om graderingen av
yrkesskadeavgifterna efter skaderisk avskaffas och till följd därav kodifiering
av arbetsgivaren efter näringsgren inte längre behövs.
A
andra sidan framhåller utredningen att det nuvarande systemet fungerar
relativt tillfredsställande och alt förutsättningar att tillämpa det synes
finnas, även om ändring sker i fråga om avgifterna till yrkesskadeförsäkringen.
Arbetsgivarkollektivet, dvs. de som påförs arbetsgivaravgift till socialförsäkringen
m. m., omfattar något över 300 000 personer och företag. Av dessa betalar 14
00015 000 byggnadsforskningsavgift.
Vid
bedömningen av möjligheterna att knyta an byggnadsforsknings-avgiften till
andra arbetsgivaravgiflssystem framhåller utredningen att det här rör sig om
val mellan skilda system, vilka alla har betydande ölägenheter. En
förutsättningslös behandling av problemet skulle från administrativ synpunkt
ge anledning lill andra lösningar. En sådan behandling har utredningen dock
ansett ligga utanför dess uppdrag.
Utredningen
erinrar vidare om att de administrativa förutsättningarna för nuvarande
debiteringssystem kan påverkas av utvecklingen i fråga om debiteringen av
arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen. Försök pågår att förenkla debileringsförfarandet
genom atl i större utsträckning än f. n. utnyttja riksförsäkringsverkets
dataanläggning. På grund av byggnadsforskningsavgiften måste emellertid ett
stort antal arbetsgivaruppgifter sorteras ut för manuell behandling.
Olägenheterna av de särskilda reglerna för debitering av
byggnadsforskningsavgift kommer enligt utredningen förmodligen att bli mer
framträdande. Om avgiften till yrkesskadeförsäkringen blir enhetlig kan det
tänkas att frågan om decentralisering av avgiftsdebiteringen för socialförsäkringen
aktualiseras. Hur frågan om byggnadsforskningsavgiften då kommer alt påverkas
kan inte bedömas närmare på nuvarande stadium.
Utredningen
har på de nu redovisade skälen stannat för att föreslå att
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
nuvarande
system för debitering och uppbörd av byggnadsforskningsavgift behålls tills
vidare. Frågan om anknytning till mervärdeskallesystemet bör enligt
utredningens mening emellertid tas upp till ny behandling, när detta system har
byggts ut och vunnit stadga.
4.3
Remissyttrandena
De
flesta remissinstanserna ifrågasätter inte utredningens utgångspunkt att
byggnadsforskningen även i fortsättningen i princip skall finansieras genom
avgifter som tas ut av arbetsgivarna. Bland dessa instanser kan nämnas
televerket, statens järnvägar, statens vägverk, statens planverk,
byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens vallenfallsverk, bostadsstyrelsen,
statens råd för byggnadsforskning, byggindustrialiseringsutredning-en, LO,
Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska byggnadsarbetareförbundet, SBEF,
Svenska riksbyggen och SABO. STU påpekar att det inte har ingått i utredningens
uppdrag att gå in på andra finansieringsmöjligheter än arbetsgivaravgifter.
Några
remissinstanser tar emellertid upp frågan om inte nuvarande avgiftsfinansiering
av byggnadsforskningen bör överges.
Sålunda påpekar
riksskattenämnden att inkomsterna av byggnadsforsk-ningsavgiflen är relativt
blygsamma. Härtill kommer att nuvarande regler för uttagande av avgiften
föranleder betydande gränsdragningsproblem och att det administrativa
förfarandet är krångligt. Dessa nackdelar med systemet kvarstår i allt
väsentligt även om utredningens förslag genomförs. Systemet kan ha varit
berättigat vid en tidpunkt, då byggnadsforskningen var föremål för ett
speciellt intresse. Numera finns emellertid en mängd andra forskningsområden,
som kräver samma eller större uppmärksamhet. I likhet med vad som har skett i
fråga om miljövården kan enligt nämnden en särskild stiftelse inrättas och
drivas som elt forsknings- och serviceorgan på byggnadsområdel. I en sådan
stiftelse skulle staten, kommunerna, de allmännyttiga bostadsföretagen samt
byggnads- och hantverksorganisationerna vara representerade och var och en
bidra med viss andel till bestridande av stiftelsens driftkostnader.
Helt
statlig finansiering av byggnadsforskningen förordas av riksförsäk-rigsverket.
Svenska kommunförbundet, SAF, NBD, TIBO Hyresgästernas riksförbund och HSB.
Med hänsyn till atl byggnadsforskningsavgiftcn
för budgetåret 1969/70 beräknas uppgå till endast 36,3 milj. kr. ifrågasätter
Hyresgästernas riksförbund om inte byggnadsforskningen i likhet med allt annat
i statlig regi bedrivet forskningsarbete bör bestridas av statsmedel och
principiellt inte belasta produkter vars priser är så höga att samhället av
sociala skäl tvingas att vidta speciella åtgärder för att göra produkterna
tillgängliga för större delen av medborgarna. NBD har samma inställning men
tillägger att
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 23
den
allvarligaste invändningen mot avgiftssystemet är att avvägning mellan
utgifterna för denna forskning och annan statsunderstödd forskning inle
förekommer. Också riksförsäkringsverket och Svenska kommunförbundet finner det
vara rationellt atl finansiera forskningen helt över budgeten.
En
omfattande ändring av formerna för att ta ul byggnadsforskningsavgift anser STU
vara olämplig, om inte de allmänna principer för finansiering av
byggnadsforskning som bör tillämpas under överskådlig tid prövas samtidigt.
1
fråga om val mellan olika avgiftssystem instämmer de flesta remissinstanserna
i utredningens kritik mot nuvarande avgiftssystem och förordar en övergång
till omsättningen som underlag för avgiftsuttaget.
Del
stora flertalet remissinstanser tillstyrker emellertid utredningens förslag att
nuvarande avgifts- och uppbördssystem skall behållas tills vidare, eftersom
del f. n. inle är möjligt att knyta an till något annat system. Denna
inställning redovisar bl. a. statens vägverk, statens planverk, byggnadsstyrelsen,
statens vattenfallsverk, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning,
LO, Svenska riksbyggen och SABO. Svenska byggnadsarbetareförbundet uttalar
förståelse för de argument som utredningen anför i denna fråga. NBD framhåller
att näringslivets bidrag enklast erläggs genom det förfarande som nu tillämpas.
Även om detta system har åtskilliga brister, torde del vara ett billigt och bekvämt
sätt som arbetsgivarna sedan lång tid tillbaka är väl förtrogna med. Avgiften
bör enligt NBD betraktas som en naturlig del i företagens verksamhet.
LO
påpekar i anslutning till pågående utredning om yrkesskadeförsäkringens
finansiering att beslut därom bör baseras uteslutande på överväganden om hur
avgiftssystemet skall utformas för att yrkesskadeförsäkringen skall fungera på
bästa sätt.
Inte
någon remissinstans uttalar sig för en anknytning till fastighetstaxeringen
eller inkomstskatten. Riksskattenämnden instämmer i utredningens uppfattning,
att förutsättningar inle föreligger alt knyta uttagandet av
byggnadsforskningsavgiften till fastighetstaxeringen. Som utredningen har
framhållit är en anknytning lill fastighetstaxeringen omöjlig alt genomföra, om
avgiftsplikten skall utsträckas att omfatta även anläggningssidan. Enligt
nämndens mening är det inte heller möjligt med en så scha-blonartad metod som
att knyta avgiften till garantibeloppet för fastighet. Nämnden delar också
utredningens uppfattning, att förutsättningar inte finns för att byggnadsforskningsavgiftcn
skall kunna komma fram som en automatisk biprodukt vid taxeringen till
inkomstskatt. Utredningens förslag att ta upp frågan om anknytning till
mervärdeskatten lill ny behandling när detta system har byggts ut tillstyrker
flertalet remissinstanser, bl. a. Svenska landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, LO, Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska
byggnadsarbetareförbundet, NBD och SBEF.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
Svenska
kommunförbundet instämmer i utredningens uttalande att den olägenhet som
väsentligen talar mot anknytning till mervärdeskattesystemet, nämligen att
kommunernas byggande i egen regi skulle falla utanför systemet, är så ringa om
avgiften begränsas till husbyggnadsverksamheten atl man bör kunna se bort från
den. Att anläggningsverksamheten avgiftsbeläggs är inle något avgörande skäl
mot systemet, om staten ökar anslaget så att det täcker kommunernas egenregibyggande.
Kommunförbundet framhåller vidare alt man vid en eventuell anknytning till
mervärdeskattesystemet bör beakta att full överensstämmelse inte föreligger
mellan husbyggande och anläggningsverksamhet å ena samt 60 %- och 20
%-reglernas tillämpningsområde å andra sidan. 20 %-regeln gäller i fråga om vatten-och
avloppsanläggningar endast »yttre vatten- och avloppsledningar» men inte själva
vattenverks- och reningsverksanläggningarna, på vilka mervärdeskatt utgår
enligt 60 %-regeln. Enligt Svenska byggnadsindustriförbundet och SBEF är en
viktig förutsättning för övergång till ett nytt debiterings-och uppbördssystem
att förelagen inte utsätts för större administrativ belastning än i det
nuvarande systemet.
Svenska
byggnadsarbetareförbundet anser att ett underlag baserat på företagens
omsättning är det riktiga, om man skall tillämpa ett system där företagen
delvis själva svarar för finansieringen. Ett sådant uttag torde också praktiskt
kunna realiseras genom anknytning till mervärdeskatten. Enligt LO kan beslut om
yrkesskadeförsäkringens framtida finansiering komma att innebära att man måste
utforma ett annat system än det nuvarande för byggnadsforskningsavgiften.
Detta tillsammans med de övriga fördelar som mervärdeskattesystemet innebär bör
enligt LO:s mening föranleda att man snarast i detalj arbetar vidare med detta
system. Riksförsäkringsverket påpekar alt det övervägs att utvidga den
nuvarande maskinella bearbetningen av det deklarationsmaterial som lämnas för
mervärdeskatten. Verket anser att delta övervägande bör göras även med sikte på
en anknytning av byggnadsforskningsavgiften lill mervärdeskattesystemet.
Utredningen
har enligt NBD inte belyst de ekonomiska omfördelningskonsekvenserna vid en
övergång lill andra debileringsmetoder. Delegationen anser därför att
utredningens beskrivning av debitering enligt mervärdeskattesystemet och dess
konsekvenser inte är tillräcklig för att det skall vara möjligt att principiellt
bedöma utfallet.
Ett
par remissinstanser sätter i fråga om anknytning till mervärdeskattesystemet
är ändamålsenligt. Med hänsyn till att denna fråga har ägnats relativt stor
uppmärksamhet i betänkandet, har riksskattenämnden tagit upp några av de
problem och frågeställningar som uppkommer vid en dylik anknytning. Nämnden
erinrar om att redovisningen för mervärdeskatt sker löpande för bestämda
redovisningsperioder. Varje period, som i regel omfattar två kalendermånader,
är en sluten enhet med definitiv skatt. Något laxeringsförfarande förekommer
inte lika litet som någon årsavräkning.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 25
Om
byggnadsforskningsavgiften skall knytas till mervärdeskattesystemel och
avgiften tas ut på samma sätt som mervärdeskatten, måste avgiften i princip
behandlas på motsvarande sätt som mervärdeskatten. Del kan inte vara lämpligt
att i en och samma deklaration ge utrymme för preliminära uppgifter, när övriga
uppgifter skall vara definitiva. En sådan ordning skulle bryta sönder mervärdeskattesystemel.
Riksskattenämnden framhåller dessutom att skattskyldiga till mervärdeskatt är
registrerade dels på ett centralt databand, som finns hos postbanken, och dels
på visuella register hos länsstyrelserna. Någon kodifiering av verksamhetens
art eller branschtillhörighet finns inte f. n. Redovisning (registrering)
skall i princip ske för varje verksamhet för sig. Med verksamhet förslås
förvärvskälla enligt kommunalskallelagen. Flera verksamheter kan slås samman
och anses som en verksamhet i redovisningshänseende. Detta har skett i inte
oväsentlig utsträckning. Med hänsyn härtill kan i redovisningen av
mervärdeskatt enligt 60-procentregeln ligga, utom byggnadsverksamhet, även exempelvis
serverings- och hotelltjänster eller andra tjänster som skall beskattas efter
samma regel, t. ex. avverkning och vissa efterföljande arbeten samt vissa
transporter inom awerkningsområdet. Om enbart lämnade uppgifter i
mervärde-skattedeklarationen skall utgöra grund för byggnadsforskningsavgiftens
uttagande, föreligger således risk för alt avgift påförs sådana som inte skall
påföras avgift. För den händelse en mervärdeskatledeklaration utvisar negaliv
skatt, dvs. skatt som skall återbetalas av länsstyrelsen eller av den skaltskyldige
avräknas för kommande period eller perioder, uppkommer också problem. Detta
gäller särskilt inom byggnadsbranschen, som på längre sikt beräknas ha en
redovisning till mervärdeskatt som inte utvisar vare sig över- eller
underskott. Man får också ganska ofta räkna med lång tidsintervall mellan
arbetets påbörjande och omsättningen av den färdiga anläggningen. Under denna
tid redovisas i princip endast ingående skatt. Om byggnadsforskningsavgift tas
ul på både huvudenlreprenader och underentreprenader utan att man beaktar detta
dubbeluttag kommer huvudentreprenörens uppgift för uttagande av avgiften atl
vara lika med noll tills omsättningen av den färdiga anläggningen redovisas.
Införs ett sådant system att kaskadeffekten elimineras, måste
huvudentreprenören få göra avdrag för forskningsavgift som betalas av
underentreprenören på samma sätt som avdrag får göras för mervärdeskatt. Under
sådana omständigheter uppkommer problem av samma art. Utredningen har inte
närmare behandlat frågan om negativ avgift. Visserligen kan man säga att
avgiften kommer att redovisas, när anläggningen omsätts. Det framgår
emellertid inte klart, om utredningen har varit beredd att acceptera en sådan tidsutdräkt
i uppbördsförfarandet. Var bearbetning av byggnadsforskningsavgifterna skall
ske har heller inte i detalj behandlats av utredningen. Det torde vara
tveksamt, om postbanken har möjhghet atl ta hand om denna bearbetning. Härtill
kommer att granskningsarbetet på länsstyrelserna av deklarationerna inte får
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
fördröjas.
Det är synnerligen viktigt att granskningsarbetet fortlöper kontinuerligt och
utan dröjsmål. Riksskattenämnden framhåller också att ett inte oväsentligt
antal deklarationer aldrig passerar postbanken ulan sänds av de skattskyldiga
direkt till länsstyrelsen. Givet är alt ändrade regler i fråga om
mervärdeskatten, t. ex. slopande av reduceringsreglerna eller ändrade
procentsatser, kan medföra alt förutsättningarna för påföring av byggnadsforskningsavgiften
helt ändras eller faller bort. Med hänsyn till det anförda och eftersom
kommunernas i egen regi bedrivna verksamhet inle kan avgiftsbeläggas vid en
anknytning lill mervärdeskattesystemel anser nämnden att en anknytning av
byggnadsforskningsavgiften till detta system inte bör komma i fråga. Även
beträffande mervärdeskatleorganisationen gäller, alt den för atl kunna fylla
sin uppgift inte bör belastas med sido-ordnade arbetsuppgifter.
Riksrevisionsverket, som
betonar att det inte utan betydande tekniskt administrativa svårigheter är
möjligt alt genomföra en anknytning till mervärdeskattesystemet, förordar att
man bygger ut det nu gällande systemet för uppbörden. Elt utvidgat underlag för
avgiften torde kunna erhållas även inom ramen för arbetsgivarnas nuvarande uppgiflslämning,
om byggföretagens löneuppgifler kompletteras med uppgifter om den årliga
omsättningen. Avgiflsberäkningen kan baseras på detta siffermaterial. Den nuvarande
uttagsprocenlen måste givetvis anpassas till del ändrade avgiftsunderlaget.
Erforderlig kontroll och uppföljning torde kunna erhållas inom taxeringsrevisionen.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 27
5.
Avgiftsskyldighetens omfattning
.5.1
Definition av byggnadsverksamhet
Normgivande
för näringsindelningen i den officiella statistiken är den a"V Förenta
Nationerna antagna International Standard Induslrial Classifica-tion Of All Economic
Activities (ISIC), vilken ligger lill grund även för riksförsäkringsverkets
premietariff för yrkesskadeförsäkringen, till vilken uttagande av byggnadsforskningsavgiftcn
knyter an.
Med byggnadsverksamhet
avses enligt ISIC byggande av hus och anläggningar samt byggnadshantverk. Till
byggnads- och anläggningsverksamhet räknas alla arbeten på byggnad eller
anläggning, fr. o. m. planerings- och projekteringsarbeten, schaktnings-,
sprängnings- och pålningsarbelen fram 1. o. m. fasad- och ylarbeten samt markarbelen.
Hittills har olika statistik-grenar använt olika indelningsgrunder, även om
alla har följt den i ISIC angivna huvudindelningen i näringar. Numera finns en
svensk näringsindelning (SNI), grundad på ISIC, som skall vara normerande för allt
officiellt statistikarbete och som även arbetsmarknadsparterna har förbundit
sig atl tillämpa. Riksförsäkringsverket torde komma att ansluta sig till SNI
efter viss övergångstid. SNI bygger på indelning efter aktiviteter.
.5.2
Byggnadsverksamhetens omfattning och fördelning
Bruttonationalprodukten
(BNP) mäter det samlade produktionsresultatet under visst år. Frånsett export
och import samt lagerförändringar förbrukas BNP för konsumtion och
investeringar. De senare utgör f. n. omkring en fjärdedel av BNP (24,2 % år
1967). Investeringar görs i dels byggnader och anläggningar, dels maskiner,
apparater o. d. Under år 1969 svarade byggnads- och anläggningsverksamheten
för ca 65 % av de sammanlagda investeringarna. Återstoden gick lill maskiner
och apparater. Näringsgrenen byggnadsverksamhet har varit en av de mest
expansiva under efterkrigstiden. Ökningen var under perioden 19601965 drygt 6
% per år. Under femårsperioden 19651970 var enligt 1970 års långtidsutredning
(SOU 1970: 71) den årliga tillväxten 2,7 %. Enligt utredningen kan man under
perioden 19701975 vänta en årlig ökning på 3,8 %.
Enligt
nationalräkenskaperna (Meddelande nr V 1968: 13 från statistiska centralbyrån)
uppgick byggnads- och anläggningsinvesleringarna år 1967, räknat i löpande
priser, till ca 25,7 miljarder kr. inkl. underhåll och ca 20,4 miljarder kr. exkl.
underhåll.
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
SCB
utarbetar produktionsstatistik över byggnadsverksamheten. Den avser att belysa
byggnadsverksamhetens omfattning och fördelning på olika projekttyper,
företagsstruktur, sysselsättning m. m.
I
nedanstående tablå visas produktionsvärdet enligt produktionsstatistiken för år
1967 fördelat på olika producenter samt på husbyggnad och anläggningsverksamhet,
varvid de allmännyttiga bostadsföretagens och industriföretagens produktion
har tagits upp till något lägre belopp än SCB har beräknat. Det kan antas att
anläggningssidan har undervärderats något i företagens uppgifter till
produktionsstatistiken.
Företag Husbyggnad Anläggnings-
verksamhet
MUj. kr. Milj.
kr.
1. Husbyggnads- och anläggningsföretag verksamma
som entreprenörer och/eller egenregibyggare 10 684 2 736
2, Byggnadshantverksföretag
verksamma som entre
prenörer och/eller egenregibyggare 2 895 149
3. Allmännyttiga
bostadsföretag med byggnadsverk
samhet i egen regi 440 18
4, Statliga
myndigheter med byggnadsverksamhet i
egen regi (exkl. statliga företag) 157 2 939
5, Kommuner
med byggnadsverksamhet i egen regi
(exkl. kommunala bolag och stiftelser) 169 1590
6. Samfärdselföretag
och industriföretag med byggnads
verksamhet i egen regi 380 190
Summa 14 725 7 622
Anm.
Beloppen
från samfärdsel- och industriföretagen har framkommit sä att SCB har uppskattat
produktionsvärdet frän dessa företag till ca 570 milj. kr. utan uppdelning
mellan husbyggnad och anläggningsverksamhet, varefter detta belopp har
fördelats med 2/3 till husbyggnad och 1/3 till anläggningsverksamhet.
Det
sammanlagda produktionsvärdet uppgick till 22,9 miljarder kr. för år 1967
enligt SCB:s produktionsstatistik. För samma år uppgick de totala
investeringarna i byggnader och anläggningar till 25,7 miljarder kr. enligt
nationalräkenskaperna. Skillnaden beror på bl. a. att produktionsstatistiken
inte omfattar byggnadsföretag med mindre än två årsanstäUda och vissa andra
företag.
5.3
Tidigare förslag om utvidgning av tillämpningsområdet för forskningsavgiften
Under
förarbetena till den ursprungliga förordningen angående byggnadsforskningsavgift
(1953:269) framhölls att många byggnadsproblem var gemensamma för husbyggnad,
vägbyggnad, vattenbyggnad osv. och att foskningsresultaten från det ena området
ofta visade sig kunna få direkt tillämpning inom det andra. Flera
remissinstanser, bl. a. byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, Byggnadsindustriförbundet och
Kungl.
Maj.-ts proposition nr 4 år 1971 29
SBEF,
ansåg att avgift borde tas ut för all byggnads- och anläggningsverksamhet.
Föredragande departementschefen sade sig emellertid anse att
forskningsverksamheten tills vidare borde riktas in på problem som hade
anknytning till husbyggnadsområdet. Innan närmare erfarenheter hade vunnits
kunde det inte anses försvarligt att ge den nya verksamheten så stor omfattning
som de nämnda remissinstanserna hade föreslagit (prop. 1953: 163 s. 41).
I
samband med att den nu gällande förordningen om byggnadsforskningsavgift
trädde i kraft föreslog dåvarande riksförsäkringsanstalten att
avgifts-skyldigheten skulle omfatta även den nya undergruppen 402 Väg-, valten-och
linjebyggnad m. m. Förslaget motiverades med administrativa skäl. Vid
remissbehandlingen av förslaget avstyrkte nästan alla remissinstanser den
föreslagna utvidgningen. Samtidigt avlämnade den år 1958 tillsatta byggforskningsutredningen
sitt betänkande med förslag till ny organisation av den statliga
byggforskningen. Utredningen föreslog bl.a. alt ett av byggnadsforskningsnämndens
verksamhetsområden, planforskningen, skulle brytas ut och läggas på ett
särskilt organ, vars verksamhet skulle finansieras med en avgift på fastställelse
av stads- och byggnadsplaner. Som motivering för förslaget framhöll utredningen
att kritik hade riktats mol alt så stor del av forskningsmedlen gick till
planforskning i stället för byggnadsforskning. Regeringen följde emellertid
inte utredningen på denna punkt. Planforskningen förutsattes alltså även i
fortsättningen bli finansierad med byggnadsforskningsavgiften. Riksförsäkringsanstaltens
förslag alt utvidga avgiftens tillämpningsområde till anläggningsverksamhet
vann inle heller gehör. Frågan ansågs böra prövas av det nya byggforskningsrådel
(prop. 1960: 56 s. 16). .
5.4
Utredningen
5.4.1
Anläggningsverksamhet
Allmänt
I
sina överväganden om utsträckandet av byggnadsforskningsavgiflen till andra
grenar inom byggnads- och anläggningsverksamheten än husbyggnad har utredningen
beaktat såväl forskningssynpunkter som mer administrativttekniska synpunkter
på uttagandet av avgiften.
Forskningssynpunkterna
kan enligt utredningen delas på två nivåer, dels den finansierande planerande
samordnande nivån och dels den forsk-ningsbedrivande nivån. Till den förra
hänför utredningen sådan verksamhet som bedrivs av forskningsråden, STU m. fl.
organ. Till den senare hänförs t. ex. statens institut för byggnadsforskning,
högskoleinstitutioner, väginslilulel m. fl. Utredningen finner flera skäl att
begränsa sina överväganden huvudsakligen till den finansierande planerande
samordnande nivån.
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
Under
hänvisning till pågående utredningar betonar utredningen svårigheten att
behandla den forskningsbedrivande nivån utan atl avvakta resultat av
utrednings- och reformverksamheten. Verksamheten antyder att stor rörlighet är
önskvärd på denna nivå för alt möta utveckling, nya forskningsbehov etc. Det
finns enligt utredningen inte heller några principiella hinder för alt
organisationen på forskningsbedrivande nivå har annan struktur än på
forskningsrådsnivå. Det kan t. o. m. vara en fördel om organisationen på den
förra nivån bildar bryggor över de gränszoner som varje indelning i skilda
forskningsområden måste skapa.
Enligt
utredningens uppfattning skulle därför en utsträckt byggnadsforskningsavgift inle
behöva medföra någon ändring av de forskningsbedrivande organens organisation
eller uppgifter. Däremot bör institutet för byggnadsforskning få ell
forskningsområde som motsvarar avgiftsbeläggningen. Eftersom institutets
uppgift är att bedriva forskning inom delområden som ingen annan har tagit
hand om, skulle utsträckandet inle medföra intrång i existerande organs
uppgifter. Det skulle endast innebära frihet att använda institutets resurser
och forskningsträning inom hela problemområdet.
Frågan
att vidga byggnadsforskningsavgiften till andra verksamhetsgrenar än
husbyggnad blir enligt utredningen i hög grad en fråga om en planeringsamordning
kan väntas ge fördelar i form av bättre forskningsresultat och effektivare
användning av de samlade forskningsresurserna. Utredningen överväger två
möjligheter för planeringsamordning. Den ena innebär alt anläggningsområdet
som helhet bildar ett eget forskningsområde, del andra att hela eller delar
därav samordnas med annat organs forskningsområde.
Anläggningsforskningens
samordning med annan forskning
Den
del av den samlade byggnads- och anläggningsverksamheten som inle betalar
byggnadsforskningsavgift kan enligt utredningen grovt delas in i tre grupper: kommunallekniska
anläggningar såsom gator, ledningar, vattenverk, avloppsreningsverk och
tunnelbanor, region- och riksanläggningar såsom vägar, järnvägar, flygfält och
stora vatten- och avloppssystem, speciella anläggningar såsom kraftverk
(vatten-oljakärnenergi) och värmeverk.
De
två första grupperna anser utredningen vara tekniskt nära besläktade. De
karakteriseras av alt de innehåller de tekniska trafik- och försörjningskomponenter
som tillsammans med husen utgör delar av samhäUsmiljön. Skillnaden ligger
närmast i anläggningarnas skala och funktion saml i huvudmannaskap. De
speciella, energiproducerande anläggningarna karakteriseras av att de på olika
sätt betjänar och skyddar en komplicerad teknisk apparat, vars utveckling,
konstruktion och tillverkning inte kan räknas in i byggnads- och
anläggningsverksamhet. Mellan anläggning och apparat finns
Kungl.
Maj:ls proposition nr 4 år 1971 31
ofta
ett starkt ömsesidigt beroende. Förhållandet har likheter med det som gäller
vid industribyggande, där anläggningar, hus och maskiner i vissa fall bildar en
integrerad produktionsenhet.
Ett
i viss mån likartat beroende mellan anläggning och annan teknik finner
utredningen även inom de två första grupperna, t. ex. i förhållandet
farledfarkost. Utredningen anser därför alt ett gemensamt drag för anläggningsverksamheterna
är deras kontaktytor med annan teknisk verksamhet som ligger inom
forskningsområdet för STU.
Med
utvecklingen av stora energiproducerande anläggningar, som lokaliseras till
eller i närheten av tätbebyggda regioner och frilidszoner, har dessa
anläggningar med sina miljökonsekvenser blivit betydelsefulla delar av samhäUsmiljön.
Elt annat gemensamt drag för anläggningarna är därför enligt utredningen att de
tillsammans med husen utgör de artificiella fasta komponenterna i den fysiska samhäUsmiljön.
Detta innebär bl. a. att anläggningarna liksom husen behandlas i fysisk
samhällsplanering i vid bemärkelse. Planeringen utgör en för både anläggande
och byggande nödvändig fysisk basplanering med uppgift att bl. a. balansera
anläggningar och hus i förhållande till varandra.
Utredningen
erinrar om att samhällsplaneringsforskning finansieras av medel från
byggnadsforskningsfonden. Detta är emellertid inte den enda byggnadsforskning
som kommer anläggandet lill godo. Byggnadsforskning inom material- och
konstruktionsområdet innefattar geologi, hydrologi och klimatologi med resultat
som direkt är tillämpbara inom anläggningsverksamheten. Detsamma gäller sådana
områden som grundläggning'bl. a. genom pålning, stål- och betongkonslruklion m.
m. Även inom produktionsforskningen för byggnadsverksamhet uppnås resultat som
direkt kan tillämpas inom anläggningsverksamhel. Dessa områden har också en
tendens alt öka sin andel av forskningsmedlen genom all tillgången på
kompetenta forskare och formulerade program är god. Sådana allmänna insatser
som byggnads-forskningsrådet gör för information, standardisering m. m.
betjänar i växlande grad också anläggningsområdet. Det torde inte vara någon
överdrift att anta att mer än hälften av byggnadsforskningsmedlen går till
forskningsområden med direkt värde för anläggningsverksamheten.
Av
produktionsstatistiken från SCB redovisar utredningen bl.a. följande. Av 4 478
företag som år 1966 hade två eller fler årsanstäUda sysslade ca 2 700 företag
med enbart husbyggande, ca 1 000 företag med enbart anläggningsverksamhet, ca
550 med både husbyggande och anläggningsverksamhet (kombinerad verksamhet) saml
de övriga med enbart specialiserad verksamhet, t. ex. ställningsbyggande. Av
de 30 största företagen sysslade praktiskt taget alla med kombinerad
verksamhet, vilket innebär att större delen av produktionen kom från
kombinerade förelag. Även inom konsullsidan läcker de större företagen såväl
husbyggande som anläggningsverksamhet. Utredningen finner det uppenbart att
dessa förhållanden innebär att forsk-
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
ning
och utveckling avseende bebyggelseprocessens metodfrågor arbetsprocesser,
systemfrågor, erfarenhetsåterföring m. m. bör samordnas, om utvecklingen
skall få en maximal rationaliserande effekt på både husbyggnad och
anläggningsverksamhet.
De
sammanhållande faktorerna hos anläggningsområdets tre huvuddelar säger
utredningen samtidigt knyta anläggningsforskning till dels teknisk forskning,
dels byggnadsforskning. Utredningen har funnit att, om en förändring av
anläggningsforskningen skall ske på finansierandeplanerande --samordnande
nivå, detta bör ske genom anslutning lill det forskningsområde mot vilket
kontaktytorna är störst, dvs. byggnadsforskningen.
Byggnadsforskningen
har successivt utvecklats från att vara en bostadsbyggnadsforskning till att
ge erforderligt kunskapsunderlag för samhälls-byggandet, från översiktlig
planering över detaljplanering, programmering, projektering och
byggnadsproduktion till underhåll och drift samt ombyggnad, stadsförnyelse
eller rivning.
Byggandets
olika aspekter bör enligt utredningen tillhöra ett och samma forskningsråd,
byggnadsforskningsrådet. I ett sådant mönster låter sig anläggningsforskningen
utan väsentliga konflikter inordnas genom att den samordnas med
byggnadsforskningen.
Samordningens
fördelar
Det
finns enligt utredningen motiv för att en gemensam finansiering
planeringsamordning för husbyggande och anläggande leder till vinster i fråga
om resultat och resursanvändning. Utredningen har inte haft att bedöma på
vilken nivå den samlade byggnadsforskningsinsatsen bör ligga. Men ingenting har
talat för att insatserna skulle vara för stora. Tvärtom förefaller en fortsatt
expansion vara önskvärd, vilket förstärker motiven för en effektivering av
forskningsinsatserna.
Anläggningsverksamheten
har till stor del stat och kommun som huvudman och produktionen sker i hög
grad i egen regi. Den är ofta förenad med omfattande underhållsverksamhet.
Förutsättningarna för en rimlig effektiv forskning och utveckling finner
utredningen därför bättre än de var inom byggnadsverksamheten, när
byggnadsforskningen kom till.
Det är uppenbart, uttalar
utredningen, att vinster står att göra genom effektivare samordning av den
anläggningsforskning som avser allmänna anläggningstekniska frågor såväl
inbördes som med husbyggnadsforskning. Samtidigt bör man kunna få smidiga
finansieringsformer för olika gemensamma insatser på anläggningsområdet. Den
nuvarande byggnadsforskningen på områden som har direkt tillämpbarhet inom
anläggandet material, konstruktion, geologi, produktion etc. skulle kunna
få fortsatt rimlig expansion. Beträffande de för olika anläggningsverksamheter
helt speciella och egna problemen är vinsterna av en samordning inte lika
uppenbara. Utvecklingsinsatser bör därför även fortsättningsvis göras via
Kungl.
Majtts proposition nr 4 år 1971 33
de
olika statliga verken och finansieras genom särskilda anslag. Ä andra sidan har
möjligheterna till tvärtekniska kontakter betydelse. Gränsen mellan allmänna
och speciella problem, mellan anläggningsverksamhetens olika delar och mot
husbyggandet är inte heller statisk.
Förslag
Utredningen
anser det oklokt att föreslå en permanent uppdelning av anläggningsområdet så
att vissa delar av speciell karaktär faller utanför ett samlat
finansieringsplanerings- och samordningsansvar på forskningsområdet. I
stället bör möjligheter skapas för samordning och effektivering över hela
fältet samtidigt som redan existerande insatser på problemområden som är
speciella för olika anläggningsverksamheter utan störningar kan fortsätta inom
resp. statliga verk och andra organ. Utredningen föreslår därför att
forskningsavgift tas ut även på anläggningsverksamhet och att statens råd för
byggnadsforskning får ansvaret för finansieringplaneringsamordning.
Om förslaget godtas bör
enligt utredningen övervägas om inte antalet ledamöter i rådet bör ökas för att
ge utrymme att täcka det breddade ansvarsområdet. Det ökade ansvarsområdet bör
beaktas också vid tillsättningen av existerande platser. Antalet ledamöter bör
kunna begränsas till tio utöver ordföranden.
5.4.2
Förtillverkning
Allmänt
Den
mera principiella kritik som har riktats mot det nuvarande systemet för uttag
av byggnadsforskningsavgiften har främst avsett den omständigheten att
företagens lönekostnader utgör underlag för avgiften, anför utredningen.
Tendensen till minskning av den andel byggföretagens lönekostnad utgör av
byggnadskostnaden kan för det samlade byggandet väntas bestå. Som en följd av
en successiv rationalisering i branschen kan man vänta en kontinuerlig men
långsam förändring. Vill man behålla byggnadsforskningsavgiften vid en viss
relativ andel av branschens produktionsvärde kan denna utveckling leda till
att man tid efter annan får höja procenttalet för avgiftsuttaget. Men så vitt
utredningen kan bedöma torde det dröja avsevärd tid innan lönekostnadsandelens
minskning i och för sig kan påverka lönekostnadernas användbarhet som underlag
för avgiftens uttagande mera pår lagligt.
Lönekostnadsandelens
variation med region, hustyp och objektstorlek är betydande.
Arbetskraftsinsatsen i antal arbetare varierar också från år till år och en
total minskning uppstår som nettoresultat av en serie ökningar och minskningar.
Den utomordentligt stora spridningen fördelas i regel så att 3Bihang till
riksdagens protokoU 1971. 1 saml. Nr 4
34 Kungl. Mai:ts proposition nr 4 år 1971
små
objekt har de högsta värdena och stora objekt de minsta. Man kan anta att de
minsta objekten i stort sett finns utanför de expansiva tätortsregionerna och
uppförs av mindre byggföretag med förhållandevis låg mekaniseringsgrad. Byggproduktion
med hög förtillverkningsgrad redovisar låg arbetskraftsinsats. Samma effekt
uppkommer vid ökat anlitande av underentreprenörer. Spridningen i lönekostnad
blir mindre genom motverkande skillnader i inkomstutfall mellan expansiva
tätorter och andra områden. En annan utjämnande faktor är att s. k.
industrialiserat byggande allmänt antas ha högre kostnader för tjänstemän och
tekniker genom den mer avancerade ledning sådant byggande kräver.
Avgiftsområdet
En
relativt sett större avgiftsbelastning ligger således på små objekt, dvs. små
byggherrar och små företag. Enligt utredningens mening är denna snedbelastning
inte så allvarlig eftersom avgiften f. n. är låg. Den balanseras också av att
större byggherrar och företag gör utvecklingsinsatser vid sidan av den avgiftsfinansierade
forskningen.
Den mest framträdande
svaghet som följer med nuvarande system finner utredningen vara att
avgiftsunderlaget beror av i vilken utsträckning förtillverkade element
används vid byggandet. Förtillverkningsgraden är inte något mått på
rationalitet utan anger endast ett val av byggmetod. Låg forskningsavgift kan
därför komma att kombineras med låg rationalitet. Den variation i
avgiftsbelastning som har uppstått genom att delar av det traditionella
byggplatsarbetet i vissa fall har överförts till fast industri har f. n.
knappast någon styrande bieffekt. Vid fortsatt utveckling av förtillverkningsindustrin
och höjning av byggnadsforskningsavgiften uppkommer en ständigt ökad
snedbelastning.
Inom anläggningsverksamhet
torde problemet med förtillverkningsgrad inte föreligga i samma utsträckning.
Normalt är där varukostnadsandelen mindre än i husbyggandet.
Mekaniseringsgraden varierar med arbetets art och de fysiska förutsättningarna,
vilket ger stark variation i lönekostnadsandel. Den ligger dock inom samma
intervall som i husbyggandet och utredningen anser att man får acceptera den
om lönen kvarstår som grund för avgiftsunderlaget. Om någon styrande bieffekt
skulle uppstå kan den bedömas verka i positiv riktning.
Utredningen avvisar tanken
att ta ut avgiften på alla lönekostnader i den fasta industri som medverkar som
leverantör till byggande och anläggande. Ett bättre sätt anser utredningen vara
att sträcka ut avgiften till vissa urskiljbara och betydelsefulla förtillverkningsområden
t. ex. tillverkning av monteringsfärdiga byggnader och byggnadsstommar. Man kan
emellertid vänta sig att förtillverkningen alltmer riktas in på dyra byggdelar
som installation, kompletteringsdelar m. m. Att peka ut viss industri ger
därför sannolikt efter några år upphov till en ny skevhet i
avgiftsbelastningen. En
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 35
opaginerad Kontrollera mot PDF
bli nödvändig om man
skall komma till rätta med de skevheter som utveck-
kontinuerlig
anpassning av det avgiftsbelagda området kommer därför att bli nödvändig om man
skall komma till rätta med lingen i riktning mot ökad förtillverkning leder
till.
Överväganden
och förslag
Utredningen
erinrar om att det f. n. i praktiken är arbetets art som är styrande för
avgiftsuttaget, medan näringsgrensindelningen används som ett sätt att
definiera avgiftsplikten. Utan att införa någon ny princip kan därför
verksamhet vid fast industri, som i förädlingsprocessen från råvara till färdig
byggnad motsvarar hela eller delar av grupperna 401 och 403 utan att därför ske
på byggplats, beläggas med avgift. Snedbelastning framträder endast i
situationer då en del byggföretag köper färdiga element medan andra utför
motsvarande arbete på byggplatsen. När köp av förtillverkad vara har blivit
den dominerande metoden minskar problemet för att falla bort när tillverkning
på arbetsplatsen i ifrågavarande del har upphört. Undan för undan som
ytterligare komponenter förs över från platsframställning till mer regelmässig
förtillverkning skulle avgiften därför kunna slopas för framställningsmomentet
utan att balansen rubbades.
Anpassningen
av det avgiftsbelagda området kan enligt utredningen ske på olika sätt. Man kan
sålunda från tid till annan ändra de författnings-bundna avgränsningsreglerna.
Men man kan också göra anpassningen till en adrainistrativ tillämpningsfräga.
Efter övervägande av dessa båda alternativ har utredningen funnit övervägande
skäl tala för att ändring av det avgiftsbelagda området bör ske genom
författningsändring.
Utredningen
föreslår, under förutsättning att det nuvarande systemet för avgiftsuttag
behålls, att avgift oberoende av företagets näringsgrenstillhörighet skall tas
ut på löner som avser tillverkning av monteringsfärdig byggnad eller del av
byggnad, bl. a. monteringsfärdiga rum för olika ändamål, monteringsfärdiga stom-
och väggelement av betong, stål, trä eller annat material samt
monteringsfärdiga ventilationssystem. Förslaget avser inte att medföra ändring
i nuvarande praxis att inom gruppen byggnadshantverk viss tillverkning i
verkstad avgiftbeläggs, t. ex. plåtslageri- och glas-mästeriarbeten. Med monteringsfärdig
del av byggnad avses större eller sammansatt element, som har åstadkommits
genom tillverkning som annars skulle ha skett på byggnadsplatsen. Tillverkning
av murblock av tegel eller betong och normala byggnadssnickerier fönster,
köksinredningar och liknande ingår alltså inte.
Förfarandet
m. m.
Det
nuvarande förfarandet förutsätter en deklaration från arbetsgivaren om till
vilken del dennes verksamhet är avgiftspliktig. Som framgår av det föregående
ger detta anledning till gränsdragningsfrågor särskilt beträffande företag som
bedriver både avgiftspliktig och inte avgiftspliktig verksam-
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
het.
Utredningen påpekar att dess förslag till ändring av avgiftsförordningen ökar
antalet sådana företag. Ändringen medför också nya kontrollproblem och
tolkningssvårigheter i gränsfallen. Detta är emellertid en olägenhet som
utredningen bedömer som ofrånkomlig med nuvarande system. Den utgör enligt
utredningens mening inte tillräckligt skäl att avstå från den av principiella
skäl starkt önskvärda utsträckningen av avgiftsplikten till viss
förtillverkningsindustri.
Antalet
arbetare i förtillverkningsindustrin, definierad som cement- och
betongfabriker, byggnadssnickerifabriker och trähusfabriker, var 21 500 år 1960
och ökade till 29 800 år 1967 eller med 3540 %, erinrar utredningen. Gruppen
utgör grovt räknat 10 % av totala antalet sysselsatta arbetare i byggnads- och
anläggningsverksamhet. Med utredningens förslag skulle emellertid hela
förtillverkningsindustrin inte avgiftsbeläggas. Ökningen av nuvarande inkomster
till byggnadsforskningsfonden bedömer utredningen som så måttlig att den inte
bör föranleda sänkning av uttagsprocenten, innan närmare erfarenhet har
vunnits av hur utfallet blir.
5.4.3 Fristående
konsultverksamhet
F.
n. tas byggnadsforskningsavgift inte ut på fristående konsultverksamhet som
avser projektering m.m., medan sådan verksamhet inom ett byggföretag
avgiftsbeläggs. Den förra typen av verksamhet anser utredningen vara kvantitativt
dominerande. Enligt statens pris- och kartellnämnds utredning om byggkonsulter
(Pris- och kartellfrågor nr 5 s. 67) fanns år 1964 ca 1 600 fristående
konsultföretag med en omsättning av ca 800 milj. kr. Projekteringens andel av
kostnaderna varierar starkt med såväl byggnadstyp som fysiska förutsättningar
i det enskilda fallet stadsplan, miljökrav, geologi etc. För typiserade
byggnader eller byggnader med stark upprepning kan den vara av storleken 5 %,
medan den för speciella byggnader i krävande miljö kan uppgå till mer ibland
betydligt mer än 10 %. Variationen torde i många fall följa den variation i
lönekostnadsandel som finns i produktionsledet, även om inverkan av förtillverkningsgraden
reduceras enligt utredningens nyss redovisade förslag. Löneandelen är myckel
stor i konsultverksamhet. Avgift även på konsultverksamhet skulle därför öka
spridningen i avgiftsbelastningen i stället för att minska den. Samtidigt
skulle antalet avgiftsbelastade företag öka. Av dessa skäl har utredningen
funnit att projektering genom fristående konsultföretag även i fortsättningen
bör vara undantagen från avgiftsplikt, om avgiften tas ut med lönen som
underlag.
5.4.4 Möjligheter
att förenkla avgiftssystemet
Allmänt
Byggnadsforskningsavgiften
är anknuten till underlaget för avgiften till yrkesskadeförsäkringen. Reglerna
för detta underlag tar utredningen inte
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 37
upp
till behandling. Eventuella förenklingar måste enligt utredningen ta sikte
huvudsakligen på del särskilda förfarande som debiteringen av byggnadsforskningsavgift
ger anledning till.
Under förutsättning att kodifiering
efter näringsgren i framtiden kommer alt göras vid debitering av yrkesskadeförsäkringens
arbetsgivaravgift skulle enligt utredningen kunna övervägas att byggnadsforskningsavgifl
automatiskt påförs arbetsgivare som hänförs till näringsgrenen byggnadsverksamhet.
Utsträcks avgiftsskyldigheten till anläggningsverksamhet faller en av de
omständigheter som hittills har försvårat genomförandet av ett sådant system
bort. Med hänsyn till praxis i fråga om åsättande av näringsgrensbeteckning
skulle följden emellertid bli att likartad verksamhet skulle i avgiftshänseende
behandlas olika i större utsträckning än som sker f. n. Vidare förutsätter
systemet att yrkesskadeavgifterna differentieras efter skaderisk. Blir dessa
avgifter enhetliga försvinner förutsättningarna för ett automatiskt verkande
system även om kodifiering av arbetsgivarna efter näringsgren behålls. Ett
verkligt automatiskt system skulle enligt utredningen kunna åstadkommas endast
om byggnadsforskningsavgiften slogs ut på samtliga arbetsgivare som betalar
avgift t. ex. till yrkesskadeförsäkringen.
Möjligheterna
att tillämpa den nu angivna metoden ligger enligt utredningen i öppen dag och
fordrar inte särskilt utredningsarbete. Utredningen har begränsat sina
undersökningar lill vad som kan och bör göras under förutsättning atl avgiften
alltjämt skall las ut på ett mer begränsat underlag.
Yrkesmässig
byggnadsverksamhet
Utredningen
diskuterar först inskränkningen till yrkesmässig byggnadsverksamhet.
Inskränkningen utesluter från avgiftsplikt främst tre slag av
byggnadsverksamhet, nämligen industrins byggande genom egen personal,
jordbrukets motsvarande byggande och sådan byggnadsverksamhet i fråga om egna
hem och fritidshus där entreprenör ej anlitas.
När
byggnadsforskningsavgiften infördes diskuterades frågan om industrins byggande
i egen regi. Svenska byggnadsindustriförbundet och SBEF föreslog att man skulle
avgiftsbelägga även i egen regi byggande industrier, som regelbundet
sysselsatte mer än 25 arbetare i byggnads- och anläggningsarbeten. Med hänsyn lill
att en sådan anordning skulle föranleda bl. a. specialredovisning från
arbetsgivarna och dessutom föra byggnadsforskningsavgiften in i ett flertal
andra industrigrupper än byggnads- och metallindustri sköts emellertid denna
tanke på framtiden (prop. 1953: 163 s. 42).
Att
industrins byggande i egen regi är undantaget från avgiftsplikt spelar enligt
utredningen sannolikt i praktiken ingen roll när ett företag väljer mellan alt
bygga i egen regi och att anlita entreprenör. Avgiften ter sig obetydlig vid
jämförelse med mervärdeskattereglernas möjliga inverkan på
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
upphandlingsstralegin.
Som framhölls år 1953 skulle avgiftsbeläggning av industrins egenregibyggande
vidare medföra stora administrativa olägenheter.
Även
i fråga om jordbrukare samt ägare lill egna hem och fritidshus anser
utredningen praktiska skäl tala mot avgiftsbeläggning. Antalet avgiftspliktiga
skulle öka starkt utan atl det sammanlagda avgiftsbeloppet skulle stiga i mera
betydande utsträckning.
En speciell situation
föreligger dock beträffande ägare till egnahem och fritidshus, påpekar
utredningen. Praxis i fråga om arbetsgivar- och arbets-tagarbegreppen inom
socialförsäkringen är sådan att det inte sällan är oklart om den som utför
byggnadsarbete är egen företagare eller arbetstagare i förhållande till
byggherren. I det senare fallet är byggherren skyldig att betala
arbetsgivaravgift lill bl. a. yrkesskadeförsäkringen men, i fråga om egnahem
och fritidshus, i regel inte byggnadsforskningsavgift. Om begränsningen till
yrkesmässig byggnadsverksamhet tas bort, skulle man i dessa fall slippa ett led
i prövningen. Delta finner utredningen emellertid inte motivera ändring i fråga
om kravet på yrkesmässighet.
Arbetsgivare
med få anställda
Utredningen
diskuterar vidare möjligheten att undanta mindre arbetsgivare. I fråga om
sådana arbetsgivare skulle man då slippa att pröva om yrkesmässigt
byggnadsarbete föreligger och om i och för sig avgiftsbelagt byggnadsarbete har
utförts.
Beträffande
arbetsgivare för vilka år 1967 har registrerats mindre än 5 årsarbetare
redovisar utredningen följande sammanställning.
Antal
arbetsgivare
Påförd bgggnadsforsk-
ningavg. kr.
2 219
87 495
4 615
340 769
6 242
647 517
7 384
957 261
8 205
1 252 563
Årsarbetare
Mindre än 1
» » 2 » »3 i> »4 » »5
En
begränsning av avgiftspJikten med hänsyn till antalet årsarbetare ger anledning
till tröskelproblem. Utredningen anser emellertid att de administrativa
fördelarna är så betydande atl en minimigräns för uttaget av
byggnadsforskningsavgift bör införas, om nuvarande debiterings- och uppbördssystem
behålls. Gränsen föreslås sättas vid tre årsarbetare. Av praktiska skäl bör
gränsen kunna uttryckas i en avlöningsumma. Det bör enligt utredningen ankomma
på riksförsäkringsverket att för varje år fastställa den lönesumma som kan
anses genomsnittligt motsvara lönen för tre årsarbetare inom
byggnadsindustrin.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 39
Maximering
av avgiftsunderlaget
För
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen, tilläggspensioneringen och
yrkesskadeförsäkringen, och därmed också för byggnadsforskningsavgiften,
gäller begränsning av avgiftsunderlaget till sju och en halv gånger basbeloppet
för varje årsarbetare, dvs. för år 1970 lill 45 000 kr. Denna maximering är motiverad
av att förmånerna inom de olika socialförsäkringsgrenarna är maximerade.
Riksförsäkringsverket uppbär även den allmänna arbetsgivaravgiften. För denna
gäller ingen motsvarande maximering utan avgiften beräknas på hela lönesumman.
Lika litet som beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften finns enligt
utredningen i fråga om bygg nadsforskningsavgiflen något sakligt skäl för maximering.
För riksförsäkringsverkets hantering torde det inte spela någon större roll om
man på denna punkt skulle avvika från bestämmelserna för avgifter till yrkesskadeförsäkringen.
Avskaffades maximeringen beträffande byggnadsforskningsavgiften skulle avgiftsbeloppet
stiga något. Åtminstone för de arbetsgivare som redovisar mer än tio
arbetstagare skulle emellertid följden bli att redovisningen kompliceras
ytterligare. Utredningen föreslår därför ingen ändring på denna punkt.
5.5
Remissyttrandena
5.5.1
Anläggningsverksamhet
Utredningens
förslag att byggnadsforskningsavgift, som utgår för husbyggnad och
byggnadshantverk, skall tas ut även för anläggningsverksamhet tillstyrks i
huvudsak av alla remissinstanser utom Svenska kommunförbundet och Svenska
vatten- och avloppsföreningen, som hänvisar till kommunförbundets yttrande.
Bland
de tillstyrkande remissinstanserna framhåller statens vattenfalls-verk, statens
råd för byggnadsforskning och Svenska riksbyggen, att det är angeläget, att
anläggningsforskningen får ökade resurser och att samordning sker dels inom
anläggningsforskningen, dels mellan denna och husbyggnadsforskningen. Rådel
påpekar dessutom, att samordning skulle kunna främja den fysiska, översiktliga
planeringen. Utvecklingen har enligt Ingenjörsuetenskapsakademien medfört en
integrering av husbyggnads- och anläggningsverksamhet till ett gemensamt
samhällsbyggande. Den ökade forskning som blir möjlig genom en utsträckning av
skyldigheten att erlägga byggnadsforskningsavgift till anläggningsområdet är
väl motiverad och bör inte bedömas som en utgift utan som en god investering.
KTH uttalar att den ökning av forskningsresurser som vidgat underlag för
avgiften kommer att innebära möjliggör effektivare utnyttjande av de tekniska
högskolornas växande basorganisation. Högskolan anser att fiktiva gränser
mellan husbyggnads- och anläggningsverksamhet har blivit allt mer hindrande för
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
en
fruktbar utveckling. Svårigheter alt f.n. få forskningsanslag för projekt inom
anläggningsverksamheten påtalas av LTH.
Statens
institut för byggnadsforskning uppger, att forskningsverksamheten inom
institutet har kommit att i hög grad inriktas på frågor utanför det direkta husbyggandet.
Sålunda har samhällsplaneringens problematik uppmärksammats och kommit att
kräva allt större del av institutets budget. På motsvarande sätt har
produktionsprocessens olika moment studerats och de ekonomiska analys- och
kalkylfrågorna tagits upp till behandling. Dessa forskningsområden är inte
knutna enbart till husbyggnadssektorn utan torde ha väl så stort intresse för
anläggningssidan. Den forskning som bedrivs vid institutet inom
samhällsplaneringens område har hittills i vad avser problem vid
produktionsbestämning huvudsakligen haft kommunernas planering som
forskningsområde. Eftersom del väsentligen är kommunerna som står som huvudmän
för kommunaltekniska anläggningar framstår en forskningsavgift på delta område
som berättigad.
Utredningsförslaget
innebär atl vissa gränsdragningsproblem mellan byggnadsverksamhet och
anläggningsverksamhet blir undanröjda yttrar riksförsäkringsverket och Svensk byggtjänst.
Verket påpekar att detsamma torde vara förhållandet i fråga om redovisningen i arbetsgivaruppgiften
för de företag som driver kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet. En
utsträckning av avgiftsplikten kan enligt verket tänkas ge något bättre kon-trollmöj
lighe ter.
Som
skäl för sitt avstyrkande åberopar Svenska kommunförbundet att utvidgningen
skulle medföra ett uppgiftslämnande för kommunerna som skulle erbjuda betydande
svårigheter och bli betungande på grund av den kommunala verksamhetens
mångskiftande karaktär. Kommunernas anläggningsarbeten i egen regi har helt annan
omfattning än deras relativt ringa egenregibyggande. Avgiften avser f. ö. inte
endast nyanläggningsarbeten utan också reparationsarbeten. Fördelningen av
kontorspersonalens löner på avgiftspliktig och inte avgiftspliktig verksamhet
skulle bli elt besvärligt problem. Tillämpningen av bestämmelserna om
avgiftsunderlagets beräkning lorde enligt kommunförbundet inte bereda ett
byggnads- och anläggningsföretag med ensartad verksamhet några större
svårigheter, men förhållandet är ett annat för kommunerna med deras blandade
verksamhet.
Några
remissinstanser tar upp frågan vilka som bör vara avgiftspliktiga för sin
anläggningsverksamhet. Svenska byggnadsindustriförbundet och SBEF hävdar att
byggnadsforskningsavgift skall erläggas av de egenregibyggande statliga och
kommunala verken, eftersom kostnadsbelastningen skall vara konkurrensneutral.
Svenska kraftverksföreningen hänvisar till promemoria upprättad av VÄST. I
denna anför stiftelsen att den inte kan finna annat än att de skäl som vid avgiftens
införande föranledde alt kraftindustrin lämnades utanför i allt väsentligt
består. Föreningen har tidigare framhållit att samma avgiftsskyldighet bör
åvila den enskilda och kommu-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 41
nala
kraftproduklionssektorn som den statliga. I vårt land har man strävat efter att
hålla lika taxor och villkor för elström levererad av staten och för elström
levererad av enskilda och kommunala företag. Det är därför viktigt att man inte
genom avgifter mer belastar den ena sektorn än den andra. Detta framstår som
ett starkt skäl för att arbeten som avser produktion, överföring och
distribution av elektrisk kraft även i fortsättningen bör vara befriad från byggnadsforskningsavgifl.
Bl.a. som en följd av att kraftindustrins byggnadsarbeten inle ålades
skyldighet atl betala byggnadsforskningsavgift bildade de 31 större enskilda
och kommunala kraftföretagen år 1957 VÄST. De bidrag som företagen lämnar till
stiftelsen torde väsentligt överstiga den byggnadsforskningsavgift som dessa
företag skulle komma att erlägga. Stiftelsen understryker att man behandlar
frågor av så speciell natur att de torde kunna framgångsrikt lösas endast genom
direkt medverkan av kraftindustrins specialister. I flertalet frågor bedriver
stiftelsen verksamheten i direkt samarbete med Vattenfall. Inom centrala driftledningen
har man nyligen beslutat inrätta ett organ för central samplane-ring.
Miljökonsekvenser av kommande stora energiproducerande anläggningar kominer
således alt behandlas inom kraftindustrins egna organ.
Beträffande några typer av
anläggningsverksamhel gör byggnadsstyrelsen, statens vattenfallsverk och
Svenska kommunförbundet särskilda påpekanden. Byggnadsstyrelsen uttalar att
trädgårdar, parker, rekreations- och idrottsanläggningar, fritidsanläggningar
och andra typer av grönområden saknas i utredningens redovisning. Styrelsen
förutsätter att så väsentliga delar av region- och samhällsplaneringen som
landskap, park och trädgård kommer att ingå i begreppet anläggningsverksamhet.
Bland befintliga organisationer på forskningsbedrivande nivå inom dessa
områden nämner styrelsen lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Svenska kommunförbundet anser att det inte klart framgår om all
anläggningsverksamhet skall omfattas av avgiftsplikt, t. ex. anläggningar för
bad, sport och friluftsliv, parkanläggningar, civilförsvarsanläggningar och destruktionsan-läggningar.
Enligt vattenfallsverket framgår det inte av utredningens definition vilken
gränsdragning som avses gälla i fråga om montage på byggnadsplatsen. Verket
förutsätter att montage av generatorer och annan elektroteknisk utrustning, ångturbiner,
pannor, kärnreaktorer och annan värmeteknisk utrustning, vattenturbiner, Iraverser,
damm- och intagningsbehov o. d. inte kommer att avgiftsbeläggas. Sådana
arbeten kan enligt verket inte anses ingå i begreppet anläggningsarbete.
Kostnadseffekter
av en utsträckt avgift tas upp av televerket, statens vägverk. Svenska kommunförbundet
och Svenska vatten- och avloppsföreningen. Televerket säger att
utredningsförslaget för televerkets del kommer att medföra kostnadsökning
framför allt för entreprenader beträffande mastbyggen och kabelanläggningar.
För kabelanläggningar beräknas merkostnaden lill ca 300 000 kr. per år.
Dessutom skulle byggnation. av mast-
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
fundamenl,
förekommande väganläggningar samt köp av högspännings-ström komma att beröras.
Kostnadsökningen för vägverket inom entreprenadverksamhet torde enligt statens
vägverk kunna beräknas till ca 0,5 milj. kr. För bidragsverksamhet till
kommunalt och enskilt vägbyggande kan kostnadsökningen beräknas till samma
belopp. Kommunförbundet framhåller att den föreslagna utvidgningen av
avgiftsskyldigheten enligt utredningens beräkning för kommunernas egenregiverksamhel
skulle betyda en årlig avgiftsbelastning på f.n. ca 3,5 milj.kr., vartill
kommer övervältrad avgift på de anläggningsarbeten som kommunerna låter utföra
på entreprenad. Denna senare kostnad kan uppskattas till 3 å 4 milj. kr. vid
nuvarande omfattning. Enligt Svenska vatten- och avloppsföreningen skuUe den
föreslagna utvidgningen beträffande de kommunala investeringarna inom
va-sektorn ge avgiftsmedel på ca 2 milj. kr. per år.
Utredningens
förslag att byggnadsforskningsrådets ansvarsområde skall utvidgas till
anläggningsverksamhet har tillstyrkts av de remissinstanser som har yttrat sig
över förslaget. Statens planverk framhåller att förslaget medför att
planverkets och byggnadsforskningsrådets ansvarsområde kommer att stämma
bättre överens. Det av rådet stödda forsknings- och utvecklingsarbete som ger
kunskapsunderlag lill plan- och byggnormer kommer sålunda att täcka en större
del av planväsendets område. Detta är enligt planverket av stort värde,
eftersom erfarenheten inom byggsektorn är att resultat från forskning och
utveckling snabbast och effektivast når till praktisk tillämpning genom att
resultaten utnyttjas som underlag för normer. Statens råd för
byggnadsforskning anser det väsentligt att anläggningsforskningen samordnas
med byggnadsforskningen genom rådet. Varje annan lösning skulle enligt rådet
försvåra den utveckling som pågår mot en Samlad syn på en total
samhällsbyggnadsprocess. KTH delar utredningens uppfattning att både
byggforskningen och anläggningsforskningen tillhör samhäUsbyggandet i vid
mening. En uppsplittring av dessa forskningsområden skulle därför vara
olycklig. Förslaget att byggnadsforskningsrådet skall vara samordnande synes
därför riktig.
Beträffande
personalresurserna inom statens råd för byggnadsforskning anför rådet att
utvidgning av rådets ansvarsområde innebär att rådet kan behöva vidga sin bas
och atl kansliets resurser måste byggas ut. I rådet finns f. n. företrädare för
materialindustri, allmännyttigt och kommunalt bostadsbyggande,
byggnadsentreprenörer, konsulter med huvudvikt på samhällsbyggande och bjggnadskonstruktioner,
tekniska högskolor och miljövård samt statligt husbyggande och statlig tillsyn
av bostadsbyggandet. Inom rådel är redan sakkunskap på anläggningsområdet väl
företrätt. Vid en utbyggnad bör emellertid övervägas om inte ytterligare någon
person som företräder delta område och även någon med erfarenhet av
arbetsplatsens problem bör beredas plats i rådet. Utökningen av rådet bör
emellertid begränsas lill högst två personer. Svensk byggtjänst anser det
nödvändigt att
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 43
byggforskningsrådet
för framtiden får sådana personalresurser att ett långsiktigt program för
forskning och metodutveckling kan utarbetas. De ökade intäkterna från
anläggningsbranschen bör medföra en teknisk upprustning av rådets kansli samtidigt
som rådets tekniska sakkunskap bör ökas genom att antalet rådsledamöter ökas.
Även statens vattenfallsverk, Ingen-iörsvetenskapsakademien och LO förutsätter
att rådet omorganiseras och anpassas till det vidgade ansvarsområdet. NBD
förordar att rådets styrelse utökas med en representant från anläggningssidan
inom byggnadsindustrin. Enligt HSB bör rådets ledamotsantal ökas till tolv utom
ordföranden. Detta innebär att HSB inte delar utredningens uppfattning atl
företrädare för anläggningssidan skall tillsättas först vid uppkommande
vakanser inom rådet.
Statens
råd för byggnadsforskning och Ingeniörsvetenskapsakademien förutsätter att
statens institut för byggnadsforskning anpassas till det utökade
forskningsområdet. Svenska byggnadsindustriförbundet och SBEF avråder däremot
från att institutets kompetens vidgas med hänsyn till den risk för splittring
av institutets arbete som det skulle medföra.
5.5.2
Förtillverkning
Förslaget
atl avgift skall tas ut på löner som avser tillverkning av monteringsfärdig
byggnad eller del av byggnad tillstyrks av flertalet remissinstanser. SAF,
Svenska byggnadsindustriförbundet, EIO, NBD, SBEE och Svensk byggtjänst
avstyrker förslaget.
Bland
de tillstyrkande remissinstanserna anser riksförsäkringsverket, Svenska
landstingsförbundet och SABO utredningens synpunkter på förlill-verkningsprohlemet
beaktansvärda och anser i likhet med utredningen det vara rimligt atl avgiftsbelägga
den förtillverkning som motsvarar traditionell tillverkning på byggnadsplatsen.
Riksskattenämnden och SABO framhåller att man genom utvidgningen når en mera
jämlik behandling när det gäller avgiftsplikten,, vilket från materiell
synpunkt måste anses tillfredsställande. Statens råd för byggnadsforskning och
LO åberopar som motivering för att godta utvidgad avgiftsskyldighet den
snedbelastning från avgiftssynpunkt som beror på olika användning av
förtillverkade enheter. Statens institut för byggnadsforskning pekar på elt
tidigare uttalande där institutet har framhållit alt forskningsvolymen görs
beroende av byggnadsverksamhetens omfattning mätt i sysselsättning, ökad
produktivitet, som forskningen avses främja, ger inte utslag i
forskningsresurserna. Omfördelning från rörlig till stationär
byggnadstillverkning som är en sannolik form för produktivitetsökningen
minskar forskningsvolymen. Enligt TIBO berör förslaget de medlemmar som tillverkar
monteringsfärdiga byggnader eller monteringsfärdiga byggkomponenter, t. ex. utfackningsväggar,
dvs. samtliga trähusfabriker och därtill ett begränsat antal snickerifabriker.
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
Organisationen
understryker önskvärdheten av forskning bl. a. beträffande monteringsbara
källargrunder för småhus.
Statens
planverk förutsätter att den industriella husproduktionen inte kommer att
belastas hårdare än platsbyggen.
De företag som berörs av
förslaget lorde i vissa fall komma att få svårigheter att skilja mellan
förtillverkning för husbyggnads- och anläggningsändamål resp. för industriellt
ändamål, yttrar riksförsäkringsverket och bygg-industrialiseringsutredningen.
Delta torde i synnerhet gälla lättbetongfabrikerna, tillverkare av
ventilationssystem och förelag inom träbranschen. Inom dessa företag används i
stor utsträckning samma personal för avgiftspliktig som för inte avgiftspliktig
tillverkning. Utredningens förslag kan därför, anför byggindustrialiseringsutredningen,
ge upphov till administrativa svårigheter inom företagen och verka hämmande på
utvecklingen mot ökad färdigställningsgrad inom materialindustrin.
Riksförsäkringsverket och TIBO
förutsätter atl arbetsgivarnas redovisning av uppgifter för avgiftsberäkningen
i viss mån får schabloniseras.
De avstyrkande
remissinstanserna har inriktat sin kritik i huvudsak på de besvärliga
gränsdragnings- och kontrollsvårigheter som uppstår. Sålunda hävdar NBD att
utredningens definition av vad som avses med byggnad eller del av byggnad inte
ger tillräcklig precisering av begreppet. Samma uppfattning har SAF som anser
att det uppstår sådana avgräns-ningsproblem att förslaget i praktiken torde
vara ogenomförbart. Riksförsäkringsverket saknar nämligen resurser och det kan
sättas i fråga om det över huvud taget är möjligt att med utgångspunkt i
utredningens förslag göra avgränsningar. Bl. a. på trä- och stålsidan
förekommer inte sällan en integration så till vida som ett företags verksamhet
avser såväl råvaruut-vinning som beredning och tillverkning av element. Det är
enligt SAF inte klart vilka led som skall omfattas av avgiftsskyldighet. Det
skulle vara orimligt om t. ex. råvaruulvinning drabbas av avgift. Enligt SAF är
det också väsentligt atl åtskillnad görs mellan komponenter avsedda att ingå i
element samt byggnadselement. Denna gränsdragning är dock svår. SAF säger det
vidare vara rimligt atl den del av produktionen som är avsedd för export inte
belastas med avgift. Svenska byggnadsinduslriförbundet, SBEF och NBD framhåller
att en ständig anpassning av avgiftsområdet blir nödvändig med hänsyn till den
tekniska utvecklingen.
Svenska
byggnadsindustriförbundet och SBEF betonar att komponentindustrin lägger ned
mycket stora belopp på eget forsknings- och utvecklingsarbete. Hela denna industrigren
är ett resultat av ett intensivt detalj forskningsarbete på företagsnivå.
Organisationerna finner det därför oriktigt att produkterna skall belastas med
ytterligare forskningskostnader.
Avgiftsbeläggning av
förtillverkning av olika slag av byggkomponenter skulle enligt Svensk byggtjänst
i viss mån motverka den trend mot ökad förtillverkning som redan finns och som
anses medföra mera rationell och arhelskraftsbesparande produktion.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 45
5.5.3
Förenkling av avgiftssystemet
Samtliga
remissinstanser som har uttalat sig om utredningens förslag att undanta företag
med mindre än tre årsarbetare från avgiftsskyldighet tillstyrker förslaget.
Riksförsäkringsverket
framhåller alt förslaget innebär en väsentlig förenkling även om det medför
vissa tröskelproblem. För verkets del medför den föreslagna minimigränsen en
inte obetydlig lättnad i debiteringsarbetet. Verket utgår från att
minimigränsen, uttryckt i en avlöningssumma i enlighet med utredningens
förslag, kommer att ligga väsentligt över den högsta avlöningssumman efter
vilken arbetsgivaravgift debiteras på debetsedel. F.n. kan skattedebiterade
arbetsgivare inte urskilja byggnadsforskningsavgiften på debetsedeln.
Genomförs förslaget vinner man den fördelen att arbetsgivare inte riskerar att
bli påförd en byggnadsforskningsavgift som eventuellt är felaktig men som han
inte kan kontrollera. Betydande administrativa förenklingar kan enligt
riksskattenämnden vinnas genom utredningens förslag utan större
avgiftsbortfall, vilket måste anses vara en fördel.
Problem
kommer enligt vad NBD anför att uppstå för förelag som ligger i gränszonen. De
kommer inte vid årets början att veta om de kommer att belastas med avgift,
vilket försvårar kostnadskalkyleringen. Vidare kommer en eventuell övergång
till uppbörd via mervärdeskattesystemet att medföra ännu en ändrad
gränsdragning. Dessa olägenheter torde enligt delegationens uppfattning
emellertid kompenseras av de administrativa fördelarna.
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
6.
Avgiftens storlek och statens bidrag
6.1
Tidigare överväganden
Staten
svarade ensam för finansieringen av det centrala forskningsorganets verksamhet
fram till år 1953 då forskningsavgiften infördes. 1 samband härmed bestämdes
att staten skulle vara befriad från avgift för sitt byggande i egen regi. I
gengäld skulle staten även i fortsättningen lämna bidrag till forskningen i
form av anslag på driftbudgeten till det centrala forskningsorganets
administrationskostnader och till forskningsverksamheten. Det statliga bidraget
skulle ha samma omfattning som närmast före forskningsavgiftens införande, ca
400 000 kr., vilket förutsattes minst motsvara vad staten skulle ha erlagt i
forskningsavgift, om staten hade varit avgiftsskyldig. En orsak till att
staten inte skulle betala avgift var atl denna avgift inte kunde debiteras på
samma sätt som för andra byggnadsföretagare, eftersom staten inte betalade
olycksfallsförsäkringspremier grundade på lönesummor.
Till
en början utgjorde det statliga bidraget en betydlig del av de sammanlagda
inkomsterna till fonden för byggnadsforskning. Senare har den statliga andelen
procentuellt minskat. Särskilt efter år 1964, då inkomsterna av
forskningsavgiften började sliga brant, har statens andel sjunkit, trots att
statens bidrag har räknats upp vid flera tillfällen i anslutning till höjningar
av avgiften. Från atl ursprungligen ha utgjort ca 1/6 av de sammanlagda
inkomsterna till fonden har andelen gått ned till 1/15 budgetåret 1969/70.
Denna nedgång föranledde statens råd för byggnadsforskning att i sin
anslagsframställning för budgetåret 1968/69 begära en ökning av statens bidrag
som var mer än proportionell till den höjning av forskningsavgiftens ultagsprocent
som då nyligen hade beslutals. Detta krav bifölls dock inte av statsmakterna (prop.
1968: 1 bil. 13 s. 132).
Höjningarna
av statsanslaget har skett i proportion till höjningarna av avgiften. När
uttagsprocenten ökades från 0,20 till 0,40 i början av 1960-talet fördubblades
också statsanslaget. När ultagsprocenten senare har höjts till 0,60 har
anslaget stegvis höjts motsvarande. Någon direkt och automatisk koppling finns
inte till omfattningen av statens egenregibyggande. Storleken av del statliga
husbyggandet har av allt att döma inte någon gång undersökts, vare sig när
forskningsavgiften infördes eller i samband med' anslagshöjningarna. I
anslutning till att bidraget höjdes år 1967 uttalades bl. a. att bidraget borde
beräknas så att del uppgår till ungefär samma belopp' som staten skulle ha fått
skjuta till om avgiftsplikt hade förelegat i fråga om statens byggande (prop.
1967: 100 s. 221). Enligt produktionsstatistiken för år 1967 utgjorde statens
andel av husbyggandet (egen regi) ca 1 % av.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 47
den
sammanlagda produktionen. En motsvarande beräkning som utredningen har gjort
för åren 19641966 ger vid handen att den statliga andelen då var ungefär
densamma som år 1967. Det bidrag som stålen lämnade till byggnadsforskningen
under denna period uppgick genomsnittligt till ca 10 % av de sammanlagda
inkomsterna till fonden eller ca 1,5 milj. kr. årligen. Av detta belopp
motsvarade ca 150 000 kr. eller 10 % en byggnadsforskningsavgift på det
statliga husbyggandet i egen regi. För budgetåret 1970/71 utgör statsbidraget
2,4 milj. kr.
6.2
Utredningen
För
att belysa vad en utvidgning av avgiften till anläggningssidan och en jämn
fördelning av bidraget lill forskningen skulle innebära för statens del
redovisar utredningen följande räkneexempel. I produktionsvärde är
anläggningssidan i runda tal hälften så stor som hushyggnadssidan. Om
forskningsavgiften med husbyggandet som underlag ett visst år antas inbringa 35
milj.kr. skulle en utvidgning av avgiften till anläggningssidan teoretiskt
medföra ökade avgiftsinkomster med 17,5 milj.kr. I realiteten skulle dock bara
60 % av detta belopp eller ca 10,5 milj.kr. inflyta (ca 7 milj.kr, från de
enskilda företagarna och ca 3,5 milj.kr. från kommunerna), eftersom ca 40 % av
avgiftsunderlaget utgörs av statlig verksamhet i egen regi. Om man utgår från
antagandet att staten skulle betala bidrag i förhållande till sin andel av
anläggningsverksamheten, skulle bidraget uppgå till skillnaden mellan de nu
nämnda beloppen eller ca 7 milj.kr. Härtill skulle sedan komma motsvarande
bidrag för husbyggnadsverksamheten. Denna är som framgått obetydlig. F.n.
utgör ca 2,2 milj.kr. av statsanslaget på 2,4 milj. kr. bidrag utöver en
proportionell statlig forskningsavgift. Om även denna del ökas proportionellt lill
anläggningssidans produktionsandel skulle statsanslaget bli ca (7-|-0,2-f
2,2-I-1,1) 10,5 miij. kr.
Mot räkneexemplet kan
enligt utredningen invändas att staten finansierar ett utvecklingsarbete över
de olika »tekniska» verkens budget och att denna finansiering enligt
utredningens förslag skall fortsätta. Detta sker emellertid redan på husbyggnadsområdel.
Anläggningsområdet får också och har under en följd av år fått bidrag från
husbyggandet genoin att byggnadsforskningens resultat har kunnat användas i
anläggningsverksamheten. Det är därför rimligt att forskningens fortsatta
expansion finansieras genom en motsvarande insats från anläggningsverksamheten
och att i stället ytterligare höjningar av uttagsprocenten kan uppskjutas.
Hur
stort det sammanlagda statliga bidraget skall vara är enligt utredningen
ytterst en fråga om vilka resurser statsmakterna vill satsa på forsknings- och
utvecklingsarbete och hur fördelningen mellan finansiering över
byggnadsforskningsfonden och över andra organ bedöms i budgetarbetet. Ett
totalt bidrag till forskning och utveckling som svarar mot en
48 Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 4 år 1971
direkt
forskningsavgift på statlig egenregiverksamhel torde dock vara en rimlig undre
gräns.
Utredningen anser att
varje statligt verk skulle kunna i ett utvecklat programbudgetsystem betala
avgift direkt till fonden. Det direkta statsanslaget skulle då kunna
inskränkas till att motsvara sådan allmän löpande verksamhet som i princip
borde finansieras över statsbudgeten men där en finansiering över
byggnadsforskningsfonden kan vara praktisk som ett medel alt uppnå ökad
samordning. En sådan reform bör dock initieras från utvecklingen av
programbudgetsystemet i statsförvaltningen.
Såvitt
utredningen kan finna bör anläggningssidan principiellt betala samma avgift som
husbyggnadsverksamhet i relation till produktionsvärdet. Även av administrativa
skäl bör ultagsprocenten vara samma. I annat fall skulle företag med blandad
verksamhet få fortsätta med en uppdelad redovisning. Inga skäl talar heller
för en differentiering.
Utredningen
föreslår att avgiften för anläggningsverksamhet tas ut med samma procenttal av
lönesumman som för husbyggnadsverksamhet, dvs. f. n. 0,60 %, samt att
statsanslaget räknas upp i förhållande därtill.
6.3
Remissyttrandena
Endast
statens råd för byggnadsforskning, SAF, Svenska byggnadsindustriförbundet, NBD
och SBEF gör invändningar mot utredningens förslag om statens bidrag till
byggnadsforskningen.
Statens råd för
byggnadsforskning upplyser att rådet i sin petita för budgetåret 1971/72 har
begärt kompensation för pensioneringskostnader som debiteras rådet för forskare
anställda vid universitet och högskolor. Pensionskostnaderna kan vid en
utvidgning lill anläggningsområdet uppskattas till ca 1,5 milj.kr. Rådet anser
med hänsyn därtill att det statliga anslaget lill utvidgad byggnadsforskning
för 1971 bör vara 12 milj.kr. För budgetåret 1969/70 har Kungl. Maj:t begärt
2,4 milj.kr. som statsanslag för byggnadsforskning. Om
byggnadsforskningsavgiften utökas lill anläggningar den 1 januari 1971 bör enligt
rådets åsikt statsanslaget för byggnadsforskning för budgetåret 1970/71
höjas till 1/2 (2,4-f 12) = 7,2 milj.kr.
Övriga remissinstanser som
har erinringar mot förslaget anser att staten successivt bör öka sin andel från
nuvarande Vis till V2. Dessa remissinstanser framhåller att en sådan fördelning
mellan näringsliv och stat har varit riktmärke för de avtal om
branschforskningsinstitutet som har träffats med olika branscher.
De ökade medel som enligt
utredningens förslag kommer att tillföras byggnadsforskningsfonden kommer
enligt statens råd för byggnadsforskning att delvis tas i anspråk för
speciella forskningsbehov inom anläggningsområdet. En del kan tas i anspråk
för uppgifter som är gemensamma för husbyggnads- och anläggningsområdena.
Härigenom kan me-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 49
del
lösgöras för en önskvärd utökning av insatserna även för den speciella
husbyggnadsforskningen utan att uttagsprocenlen för byggnadsforskningsavgiften
behöver höjas. Detta kan emellertid endast i tiden något förskjuta den höjning
som annars hade varit nödvändig.
SAF
och NBD framhåller atl byggnadsforskningen på senare tid har fått alltmer
tvärvetenskaplig inriktning. Det är en naturlig utveckling som det inte finns
skäl att erinra mol under förutsättning att kostnaderna fördelas på ett rimligt
sätt mellan de berörda parterna. Svenska byggnadsindustri-förbundet och SBEF
påpekar att byggnadsforskningsavgiften till 100 % belastar produkten, medan
allmänna forskningsmedel inom andra branscher belastar produkten endast med 50 %.
Några remissinstanser
anser att uttagsprocenten bör sänkas så att man tills vidare får oförändrat
sammanlagt avgiftsuttag. Sålunda ser Svenska byggnadsindustriförbundet och SBEF
det som en brist att den forskningsbedrivande nivån har utelämnats. Det är
angeläget att sådana former skapas för den statliga forskningen att bättre
kontakt nås mellan forskningen och producentledet. Organisationerna hemställer
om överläggningar i dessa frågor. Med hänsyn härtill avstyrker de tills vidare
ett oförändrat procentuellt uttag på ett utvidgat avgiftsunderlag. Inte heller
SAF anser att det torde vara möjligt att på ett rationellt sätt tillgodogöra
sig medelsökningen. EIO och SABO förordar att man först redovisar aktuella
forskningsprojekt innan man skaffar fram medel.
6.4
Byggnadsforskningsrådets anslagsframställning för budgetåret 1971/72
I
sin anslagsframställning för budgetåret 1971/72 har byggnadsforskningsrådet
hänvisat till sina uttalanden i remissyttrandet över utredningens betänkande.
Rådet har således hemställt atl anslaget för nämnda budgetår förs upp med 12
milj. kr. samt alt anslaget för innevarande budgetår räknas upp med 4,8 milj.
kr.
4
Bihang till riksdagens protokoll 1971. 1 saml. Nr 4
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
7. Departementschefen 7.1 Inledande synpunkter
Byggnadsforskning
bedrivs i såväl offentlig som enskild regi. En betydande del är förlagd till
de tekniska högskolorna, men som jag har redovisat i det föregående bedrivs
forsknings- och utvecklingsarbete på byggnadsområdet också av olika
branschforskningsinstitut och inom statliga verk samt offentliga och enskilda
företag. Sedan länge har staten gjort insatser för att samordna
byggnadsforskningen. I detta syfte inrättades i början av 1940-talet ett
statligt samordnande organ, vars verksamhet finansierades med statliga anslag.
År 1953 ombildades detta organ till statens nämnd för byggnadsforskning, som
fick till uppgift atl ta initiativ till och fördela medel till
byggnadsforskning och själv bedriva sådan forskning. Då beslöts också att
verksamheten skulle finansieras genom att en särskild byggnadsforskningsavgift
togs ut av arbetsgivare inom byggnadsbranschen och avsattes till en fond,
byggnadsforskningsfonden. Staten befriades från avgiftsskyldighet men skulle
alltjämt anslå medel lill verksamheten. År 1960 delades nämnden för
byggnadsforskning i Ivå myndigheter, statens råd för byggnadsforskning med
uppgift atl kartlägga forskningsbehoven och fördela medel ur fonden samt
statens institut för byggnadsforskning, som bedriver sådan forskning med
särskild inriktning på områden där forskningsbehoven inte tillgodoses på annat
sätt. Institutets verksamhet finansieras huvudsakligen genom att rådet beviljar
anslag ur byggnadsforskningsfonden.
Byggnadsforskningsavgiften
utgår f. n. med 0,60 % av den totala lönesumma som arbetsgivare har gett ut
under kalenderåret inom den del av hans verksamhet som i riksförsäkringsverkets
näringsgrensindelning hänförs till undergrupperna husbyggnad eller
byggnadshantverk m. m. inom näringsgrenen byggnadsindustri. Avgifterna
debiteras av riksförsäkringsverket. Debiteringen grundas på arbetsgivares
uppgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Uppbörden av
byggnadsforskningsavgifter är samordnad med uppbörden av avgifter till denna
försäkring. Genom byggnadsforskningsavgifter jämte ett statligt anslag på 2,4
milj. kr. beräknas byggnadsforskningsfonden ha tillförts totalt ca 36,5 milj.
kr. budgetåret 1969/70.
Byggnadsforskningsavgiftens
tillämpningsområde är som jag nyss har sagt begränsat till husbyggnad. Det har
emellertid visat sig möta svårigheter och vara mindre ändamålsenligt att dra
en gräns mellan husbyggnads-och anläggningsforskning. Medel ur
byggnadsforskningsfonden har sålunda
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 51
i
viss omfattning tagits i anspråk också för forskning inom andra grenar av
byggnadsverksamheten än husbyggnad. Även vid avgiftsdebiteringen har
gränsdragningen vållat bekymmer.
År
1966 föreslog yrkesskadeutredningen bl. a. atl det ekonomiska skyddet vid
yrkesskada skulle infogas i den allmänna försäkringen och att man skulle övergå
till ett för samtliga näringsgrenar enhetligt premiesystem. Förutsättningarna
för anknytningen av bjggnadsforskningsavgiften till yrkesskadeförsäkringen
kunde härigenom komma att ändras. Framför allt mot denna bakgrund tillsattes år
1967 utredningen rörande underlaget för debitering av byggnadsforskningsavgift
för att undersöka denna fråga. I uppdraget ingick bl. a. också att överväga om
avgiftsdebiteringen borde gälla även andra verksamhetsgrenar än husbyggnad. I
det betänkande som utredningen lämnade i december 1969 har den tagit upp
frågor om avgiftsunderlaget, utsträckning av avgiftsdebiteringen till
anläggningsverksamhet och förtillverkning av byggnadsdelar, möjligheterna alt
förenkla debiteringen samt avgiftens storlek och statens bidrag till
byggnadsforskningsfonden.
År
1967 tillsattes en ny utredning angående yrkesskadeförsäkringens finansiering m.m.
för att utreda möjligheterna att förenkla yrkesskadeförsäkringens
avgiftsfinansiering genom att införa enhetliga avgifter och för alt pröva hur
yrkesskadestatistiken i framtiden borde utformas och vem som borde svara för
statistikproduktionen. Denna utredning har i september 1970 föreslagit att
nuvarande differentierade premiesystem för yrkesskadeförsäkringens finansiering
ersätts med ett enhetligt premiesystem. Förslaget övervägs f. n. inom
socialdepartementet. Om förslaget genomförs blir näringsgrensindelningen
överflödig från premiesättningssynpunkt. Eftersom den behövs för bl. a.
statistikändamål föreslår utredningen emellertid att den behålls tills vidare i
sin nuvarande form. Utredningen avser att senare lämna närmare förslag rörande
statistikfrågans lösning.
7.2
Avgiftssystemet
I
enlighet med sina direktiv har utredningen rörande underlaget för debitering
av byggnadsforskningsavgift utgått från att byggnadsforskningsrådets
verksamhet även framdeles skall finansieras huvudsakligen genom arbetsgivaravgifter.
Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande har denna utgångspunkt i
allmänhet inte satts i fråga. Några remissinstanser förordar emellertid att
andra finansieringsmöjligheter övervägs. Finansiering helt med statliga anslag
anses böra komma i fråga i första hand. Också tanken på en stiftelse, till
vilken staten, kommunerna, de allmännyttiga bostadsföretagen samt byggnads-
och hanlverksorganisationerna skulle ge bidrag, har förts in i diskussionen.
Förutsättningar saknas emellertid att överväga ett sådant alternativ i detta
sammanhang.
Redan
när byggnadsforskningsavgiften infördes år 1953 var meningarna
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
om
avgiftsfinansieringen delade. Även i samband med de höjningar av avgiften som
har ägt rum vid olika tillfällen har frågan tagits upp. Som skäl mot
avgiftsfinansiering har i regel anförts att byggnadsforskningen liksom annan
forskning i statlig regi bör bestridas med statsmedel och att finansiering över
budgeten skulle vara mer rationell. Till detta vill jag först säga att den
forskning som stöds med medel ur byggnadsforskningsfonden till stor del bedrivs
inom enskilda organ, bl. a. branschforskningsinstitut, eller av enskilda
forskare och i allmänhet är direkt inriktad på produktutveckling och lösning av
konkreta tekniska branschproblem. Vidare har avgiftsfinansieringen visat sig
vara en i stort sett smidig och effektiv ordning för att successivt anpassa niedelstillgängen
till ett växande behov av forskningsinsatser och ökade möjligheter att få
forskningsprojekt genomförda, en synpunkt som har förts fram i
finansieringsdiskussionen i flera tidigare sammanhang. Avgiften är inte heller
så stor att den påverkar byggnadskostnaderna i märkbar mån. Av dessa skäl
finns det enligt min mening inte anledning att frångå det ställningstagande som
gjordes senast år 1967 (prop. 1967: 100, SU 100, rskr 265) att
byggnadsforskningsrådets verksamhet alltjämt bör finansieras genom en särskild
byggnadsforskningsavgift.
I det nuvarande
avgiftssystemet utgör den av arbetsgivare utbetalade arbetslönen underlag för
avgiftsberäkningen. Som påpekades i tredje lagutskottets utlåtande 1964: 2 kan
systemet leda till att de byggnadsföretag som bäst har kunnat tillgodogöra sig
forskningens resultat får lägre lönekostnader och därmed också lägre avgifter,
medan de byggnadsprojekt i vilka forskningen inte alls eller endast i ringa
utsträckning har kommit lill nytta belastas med relativt sett högre
lönekostnader och motsvarande högre avgifter. Avgiften torde emellertid som
jag nyss sade spela relativt obetydlig roll . för lönekostnadsutvecklingen i
ett företag. En annan följd av att avgiftsuttaget beräknas med arbetslönen som
underlag är som utredningen har påpekat att avgiftens storlek blir beroende av
i vilken utsträckning förtillverkade element används vid byggandet.
Utnyttjande av sådana element innebär nämligen att arbetskostnaden belastar
förtillverkaren och inte byggaren.
Det
viktigaste skälet att överväga lämpligheten av nuvarande grunder för beräkning
av byggnadsforskningsavgiflen har som jag redan har antytt varit att
förutsättningarna för debitering av byggnadsforskningsavgift genom riksförsäkringsverkets
försorg kan komma att ändras. Det förslag som utredningen angående
yrkesskadeförsäkringens finansiering nu har lagt frara innebär emellertid inte i
och för sig att sådana förutsättningar kommer att saknas. Det väsentligaste i
detta sammanhang är att riksförsäkringsverket skall svara för den på
näringsgrensindelningen grundade yrkesskadeförsäk-ringsstatistiken i avvaktan
på utredningens förslag om statistikfrågans framtida utformning. Möt
bakgrund av de pågående övervägandena angående yrkesskadeför-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 53
säkringens
finansiering har utredningen rörande underlaget för debitering av byggnadsforskningsavgifl
bedömt vilka andra möjligheter än de nuvarande som står till buds för
debitering och uppbörd av byggnadsforskningsavgift. Utgångspunkten för
bedömningen bör som utredningen framhåller vara alt debiteringen och uppbörden
bör knytas till något för annat ändamål anordnat debiterings- och
uppbördssystem för att administrationskostnaderna skall kunna hållas på rimhg
nivå.
Utredningen
har undersökt möjligheterna att knyta an byggnadsforskningsavgiften till
fastighetstaxeringen och garantibeloppet för fastighet, inkomstskattesystemet
eller mervärdeskallesystemet. Efter ingående överväganden, som jag har
redovisat i det föregående, har utredningen funnit sig inte kunna förorda
anknytning till fastighetsskatten och garantibelopp för fastighet eller inkoinstskattesysteraet.
I likhet med en praktiskt taget enhällig remissopinion anser jag utredningens
ställningstaganden på dessa punkter välgrundade.
1
fråga om mervärdeskattesystemet delar jag utredningens och flertalet
remissinstansers uppfattning atl en anknytning av byggnadsforskningsavgiften
till detta system skulle i och för sig innebära flera fördelar. Bl. a. skulle
därigenom byggnadsföretagens omsättning i stället för lönekostnaden komma att
läggas lill grund för avgiftsberäkningen och följaktligen tidigare framförda
önskemål i denna riktning bli tillgodosedda. Utredningens överväganden och vad
som har redovisats i remissyttrandena ger emellertid klart vid handen att
anknytning till mervärdeskattesystemet inte är tekniskt möjlig att genomföra i
dagens läge. Den ingående bedömning som framför allt riksskattenämnden har
gjort i sill remissyttrande i fråga om möjligheterna att framdeles knyta
byggnadsforskningsavgiften lill mervärdeskattesystemet inger betänkligheter
också i detta avseende och visar i varje fall att man inte f. n. kan bedöma
denna fråga. Jag kan därför inte förorda ens elt principiellt ställningstagande
härutinnan. Frågan får framdeles tas upp på nytt, i den mån skäl därför alltjämt
anses stå kvar.
I
sitt remissyttrande antyder riksrevisionsverket att man skulle kunna länka sig
att inom nuvarande avgiftssystem grunda byggnadsforskningsavgiflen på
omsättningen i stället för lönesumman. Det skulle innebära att underlaget för
avgifter lill yrkesskadeförsäkringen inte längre skulle kunna användas som
underlag för beräkningen av byggnadsforskningsavgift. Beräkningen skulle få
grundas på särskilda uppgifter från arbetsgivarna om omsättningens storlek,
något som skulle medföra betydande kontrollsvårigheter. Vidare saknas grund
för att närmare bedöma hur stort avgiftsuttaget skulle behöva vara för att ge
visst totalbelopp. Av dessa skäl anser jag att den av riksrevisionsverket
väckta tanken inte kan läggas till grund för förslag att nu göra sådana
ändringar inom det gällande systemets ram.
Jag
förordar alltså att nuvarande system för beräkning, debitering och uppbörd av
byggnadsforskningsavgiften behålls tills vidare.
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
7.3
Avgiftsskyldighetens omfattning 7.3.1. Anläggningsverksamhet
Skyldigheten
atl betala byggnadsforskningsavgift är som framgår av det föregående f. n.
begränsad till husbyggnadsområdel. Denna avgränsning har vid olika tillfällen
kritiserats. Redan när avgiften infördes påpekades att många byggnadsproblera
är gemensamma för husbyggnad och anläggningsverksamhet, t. ex. vägbyggnad,
vattenbyggnad o. d., och att forskningsresultat från det ena området ofta kan
få direkt tillämpning inom del andra. Man ansåg emellertid att
forskningsverksamheten tills vidare borde inriktas på problem som hade
anknytning till husbyggnadsområdet. Därefter har även administrativa skäl
åberopats till stöd för vidgat tillämpningsområde för
byggnadsforskningsavgiften. Sålunda har riksförsäkringsverket framhållit att
det i fråga om byggnadsindustri med blandad byggnads- och
anläggnings-verksamhet är svårt att avgöra i vad mån utbetalade arbetslöner är
avgiftsgrundande.
Den byggnadsforskning som
stöds med medel ur byggnadsforsknings-fonden har efter hand utvidgats att avse
ett vidare område än husbyggnadsområdet. Frågor som har samband med
samhällsplaneringen och produktionsprocessen har uppmärksammats i växande
grad. Utredningen har uppskattat att mer än hälften av byggnadsforskningsmedlen
f. n. går till forskningsområden som har direkt värde för
anläggningsverksamheten. Exempel härpå är samhällsplaneringsforskning och sådan
byggnadsforskning inom material- och konstruktionsorarådet som innefattar
geologi, hydrologi och klimatologi. Genom att saraordna husbyggnads- och anlägg-ningsforskningen
kan man dessutora som har betonats av såväl utredningen som flera
remissinstanser göra vinster i form av ökade forskningsresultat och bättre
användning av forskningsresurserna. Det framstår också sora angeläget att
anläggningsforskningen som sådan fär större resurser. Samordning av
forskningen inom hela byggnadsområdel och ökning av den totala raedelstillgången
ger möjligheter alt bättre utnyttja de tekniska högskolornas växande
basorganisation och att ge slöd för forskningsprojekt inom enbart
anläggningsverksamheten. Utvidgning av avgiftens tillämpningsområde att gälla
även anläggningsverksamhet undanröjer vidare de administrativa problem som
nuvarande gränsdragning mellan husbyggnads- och anläggningsverksamhel för med
sig.
I
likhet med utredningen och en stor majoritet bland remissinstanserna föreslår
jag därför att skyldighet att betala byggnadsforskningsavgift skall föreligga också
i fråga om anläggningsverksamhet. En naturlig konsekvens av detta
ställningstagande blir att byggnadsforskningsrådets ansvarsområde vidgas i
motsvarande omfattning.
Staten
bör även efter den nu föreslagna utvidgningen av avgiftsskyldig-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 55
betens
omfattning undantas från avgiflsskyldighel. Härför talar bl. a. det rent
praktiska skälet alt försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
inte beräknas för arbetstagare i statens tjänst. Jag återkommer i det följande lill
frågan om statens bidrag till byggnadsforskningen. I övrigt bör
avgiftsskyldigheten liksom hittills omfatta kommunalt och enskilt byggande. De
svårigheter att ta fram underlag för avgiftsberäkningen som enligt vad Svenska
kommunförbundet påpekar föreligger för kommunerna på grund av den komraunala verksarahetens
mångskiftande karaktär bör kunna mildras genom schabloniserade normer för
bestämmandet av avgiftsunderlaget. Denna fråga får lösas i tillämpningen.
Vad
särskilt gäller kraftindustrins anläggningsverksamhet kan jag visserligen inte
dela den i ett remissyttrande framförda uppfattningen att den bör undantas från
avgiftsbeläggningen. Men jag anser i likhet med statens vattenfallsverk att
sådant arbete som montage av generatorer och annan elektroteknisk utrustning, ångturbiner,
pannor, kärnreaktorer och annan värraeteknisk utrustning, vattenturbiner, Iraverser
saral damm- och intagningsluckor i kraftindustrins anläggningar inte är hänförligt
till anläggningsarbete och alltså inte bör räknas in i underlaget för
byggnadsforskningsavgiften. Motsvarande bör gälla i fråga om arbeten på andra
anläggningar i fall då hus och maskiner bildar en integrerad produktionsenhet.
Jag
ansluter mig till utredningens förslag att avgiftsskyldigheten i fråga om anläggningsverksamhel
liksom f. n. i fråga om husbyggnad knyts an lill den näringsgrensindelning som
utnyttjas nu. Eftersom utredningen angående yrkesskadeförsäkringens finansiering
ra. m. har lagt fram förslag som om det genomförs skulle innebära att
näringsgrensindelningen blir överflödig från premiesättningssynpunkt, bör
anknytningen inte längre ske till näringsgrensindelningen i
riksförsäkringsverkets premietariff för yrkesskadeförsäkringen. Hänvisning bör
i stället göras till den näringsgrensindelning som behövs för
yrkesskadestatistiken. Det innebär att avgiftsuttaget skall grundas på
årslönen för arbetstagare sora har utfört arbete som är att hänföra till utom
som f. n. husbyggnad (kodnr 401) eller byggnadshantverk m. ra. (kodnr 403)
också väg-, vatten och linjebyggnad m.ra. (kodnr 402). I enlighet raed
nuvarande tillämpning bör avgiftsuttaget vara oberoende av vilken näringsgren
arbetstagaren hänförs till. Det är arten av det arbete som arbetstagaren
verkligen har utfört sora bör vara avgörande för ora avgiftsskyldighet
föreligger eller ej.
Utvidgningen
av byggnadsforskningsrådets ansvarsområde till att omfatta också
anläggningsforskningen gör att frågan om rådets sammansättning bör omprövas.
Rådet består f. n av ordförande och åtta andra ledamöter. Enligt utredningen
bör antalet ledamöter ökas med två och det vidgade ansvarsområdet bör dessutom
beaktas vid tillsättning av nuvarande platser. I något remissyttrande föreslås
större ökning av ledamotsantalet. Att viss ökning av ledamotsantalet bör ske
finner jag befogat. Antalet bör emcller-
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
tid
inte bli så stort att risk uppstår att rådets arbete blir tungrott och ineffektivt.
Det bör vidare beaktas att sakkunskap på anläggningsområdet redan är
representerad bland nuvarande ledamöter. Jag föreslår att ökningen begränsas
till två ledamöter enligt vad utredningen har förordat. Härigenom skapas
utrymme för att såväl husbyggnadsforskningen som anläggningsforskningen får
tillfredsställande representation inom rådet.
7.3.2
Förtillverkning m. m.
Eftersom
byggnadsforskningsavgiften beräknas på grundval av den byggande arbetsgivarens
lönekostnader medför minskad arbetskraftsanvändning självfallet lägre avgift.
Ett sätt för ett byggnadsföretag att minska arbetsinsatsen vid byggandet är att
använda förtillverkade byggnadsdelar. Den skillnad i avgiftsuttaget som på detta
sätt uppstår mellan byggnadsföretag har kritiserats av utredningen med
instämmande av flertalet remissinstanser. Kritiken grundas på alt användning
av förtillverkade byggnadsdelar inte behöver vara något mått på rationellt
byggande ulan bara uttryck för val av byggmetod.
Jag
vill inte bestrida att denna kritik har fog för sig. Samtidigt vill jag
emellertid i likhet raed byggindustrialiseringsutredningen sätta i fråga om
inte avgiftsbeläggning av förtillverkning av byggnadsdelar i viss mån kan verka
hämmande på en i och för sig önskvärd utveckling mot ökad färdigställningsgrad
inom materialindustrin.
Därtill kommer starka
betänkligheter från administrativa synpunkter mot en sådan vidgad
avgiftsbeläggning. Avgifterna debileras på grundval av deklaration från
arbetsgivaren, där han anger till vilken del hans lönekostnader avser avgiftspliktig
verksamhet. Härvid uppstår besvärande problem vid tillämpningen i fråga om
såväl gränsdragningen mellan avgiftspliktig och inte avgiftspliktig verksamhet
som kontrollen, när man har att göra med företag med blandad verksamhet.
Utsträcks avgiftsbeläggningen till förtillverkningsinduslrin ökar antalet avgiftsbelagda
företag med blandad verksamhet och man får nya tolknings- och kontrollproblem.
Utredningen har av dessa skäl ställt sig tveksam till atl också
förtillverkningen avgiftsbeläggs men stannat för att föreslå sådan utvidgning.
För egen del ansluter jag mig till några remissinstansers bedömning att skälen
mot avgiftsbeläggning av förtillverkningen väger tyngre än skälen för. Jag förordar
alltså att förtillverkningsindustrin liksom hittills lämnas utanför det avgiftsbelagda
området.
I
likhet med utredningen och saratliga remissinstanser anser jag att det inte
finns tillräckliga skäl att nu avgiftsbelägga fristående konsultverksamhet som
avser projektering m. m. inom byggnadsområdet.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 57
7.3.3
Andra ändringar i avgiftsskyldigheten
Utredningen
har övervägt om det är möjligt och lämpligt att inom ramen för nuvarande
avgiftssystem genomföra förenklingar som underlättar det administrativa arbetet
med beräkning, debitering och uppbörd av avgiften.
Som
en tänkbar åtgärd i detta syfte anger utredningen upphävande av gällande
begränsning av avgiftsskyldighelen till yrkesmässigt bedriven
byggnadsverksamhet. En sådan ändring skulle innebära att såväl industrins
byggande i egen regi som annat inte yrkesmässigt byggande skulle bli avgiftsbelagt.
Som framhölls redan när byggnadsforskningsavgiften infördes skulle detta
medföra alt industrin måste specialredovisa sitt byggande. Dessutom skulle
flera nya industrigrupper och ett stort antal enskilda personer som bygger i
egen regi föras in under avgiftsskyldigheten. De administra tiva svårigheterna
skulle som utredningen utan invändning vid remiss behandlingen har påpekat bli
så stora att man bör avstå från en dylik ändring.
En annan ändring som
utredningen har diskuterat är att från avgiftsskyldighet undanta arbetsgivare med
få anställda. Utredningen föreslår alt arbetsgivare som har mindre än
tre årsarbetare inte längre skall vara avgiftsskyldiga. Förslaget har fåll
positivt mottagande av remissinstanserna.
De
administrativa vinster som kan göras genom det föreslagna undantaget synes inle
vara så stora alt de bör vara avgörande för bedömningen. Däremot torde
förslaget, om det genomförs, föranleda vissa tröskelproblem, särskilt som
undantaget enligt förslaget skulle av praktiska skäl uttryckas i en total lönesumma.
Med hänsyn till dessa omständigheter och då den byggnadsverksamhet som dessa
arbetsgivare bedriver ställer krav på byggnadsforskning är jag inle beredd alt
förorda utredningens förslag på denna punkt.
7.4
Avgiftens storlek och statens bidrag
Byggnadsforskningsavgiften
utgår f. n. med 0,60 % av avgiftsunderlaget. För budgetåret 1969/70 beräknas
byggnadsforskningsfonden tillföras ca 34 milj. kr. i avgiftsmedel. Utredningen
föreslår att avgiften skall utgå med oförändrad procentsats även efter utvidgning
till anläggningsområdet. Elt bifall till detta förslag tillför fonden
ytterligare avgiftsmedel som, om utvidgningen hade gällt budgetåret 1969/70,
skulle ha uppgått till i runt tal 10 milj. kr. enligt utredningens antagande.
Flertalet remissinstanser lämnar utredningsförslaget utan erinran.
Som
jag har sagt i det föregående las redan nu byggnadsforskningsfondens medel
delvis i anspråk för forskningsuppgifter beträffande frågor som är gemensamma
för husbyggnads- och anläggningsområdena. En ökning
58 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
av
de finansiella resurserna behövs emellertid för att ge utrymme för både
speciell anläggningsforskning och täckning av vissa merkostnader i form av
pensionskostnader som byggnadsforskningsrådet har pekat på. Byggnadsforskningsfonden
bör därutöver tillföras medel som tillåter också en rimlig ökning av
forskningsinsatserna. Enligt rain bedömning torde dessa medelsbehov bli
tillgodosedda om avgiften sätts till 0,5 % av avgiftsunderlaget, vilket efter
utvidgningen till anläggningsområdet skulle ha ökat det årliga avgiftsbeloppet lill
fonden från ca 34 till ca 37 milj. kr., om avgiftsuttaget gällt budgetåret
1969/70. Med halvårseffekt för nämnda budgetår skulle beloppet ha blivit ca
35,5 milj. kr. För budgetåret 1971/72 torde det komma att bli någon miljon
högre. Jag föreslår därför att avgiften efter utvidgningen till
anläggningsområdet skall utgå med 0,5 % av avgiftsunderlaget.
När
byggnadsforskningsavgiften infördes förutsattes att det statliga bidrag sora
bestämdes i samband därmed motsvarade minst vad staten skulle ha betalat i forskningsavgifl
ora det statliga byggandet i egen regi hade grundat avgiftsskyldighet. Denna
princip har bekräftats i senare uttalanden (se prop. 1967: 100 s. 221).
Principen bör enligt min mening gälla också fortsättningsvis och tillämpas
även i fråga om statens anläggningsverksamhet i egen regi.
Om
man utgår från utredningens överslagsberäkningar motiverar statens egenregibyggande
(med ett avgiftsuttag av 0,5 %) ett bidrag inom husbyggnadsområdel på 160 000
ler. och inom anläggningsområdet på 5,84 milj. kr.
De
ändringar jag har föreslagit i fråga om byggnadsforskningsavgiften bör med
hänsyn till avgiftssystemets administration genomföras vid kalenderårsskifte.
Jag föreslår att ikraftträdandet sker den 1 januari 1972.
Det
statliga anslaget för liden den 1 juliden 31 december 1971 bör utgå med
oförändrat belopp, dvs. med hälften av nuvarande årsanslag eller 1,2 milj. kr.
För första halvåret 1972 bör statens bidrag utgöra hälften av del årliga
bidraget enligt vad jag nyss har förordat, dvs. 3 milj. kr. För hela budgetåret
1971/72 bör därför utgå 4,2 railj. kr. i anslag till byggnadsforskning. Detta
anslag har tagits upp i anmälan förut i dag av 1971 års statsverksproposition (prop.
1971: 1 bil. 13 p. D 7).
7.5
Redovisning av forskningsprogram m. m.
I
anslutning till mitt förslag i det föregående att byggnadsforskningsavgift
skall utgå även inom anläggningsområdet har jag förordat att byggnadsforskningsrådets
ansvarsområde skall utsträckas i motsvarande mån. I ett par remissyttranden
uttalas atl rådet bör redovisa aktuella forskningsprojekt innan medel ställs
till dess förfogande. En redovisning för forskning enbart inom det
nytillkommande ansvarsområdet är enligt min mening inte ändamålsenlig.
Byggnadsforskningsrådet har i sin anslagsframställning för bud-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 4 år 1971 59
getåret
1971/72 framhållit det stora behovet av ökad forskning inom bl.a. orarådena
samhällsplanering, bostadens närmiljö, ljudklimat, installationer och plast i bjggnader.
Funktionella kravformiileringar och värderingssystem vid anbudsbedömning, bl.
a. för att främja en rationell upphandling, samt frågor om konsumentens
situation och konsumentens behov är vidare angelägna uppgifter för forskningen.
Även jag finner det angeläget att koncentrerade insatser görs inom de här
angivna områdena.
Rådet upprättar årligen
internt en detaljerad anslagsbudget för det kommande verksamhetsåret i vilken
tillgängliga medel fördelas på olika forskningsområden. Budgeten ingår sedan i
sammandrag i rådets anslagsframställning för verksamhetsåret. För att främja
en mer långsUttig prioriteringsdiskussion arbetar rådet med ett antal programkoraraittéer
som för specielll vikliga områden upprättar långtidsprogram som publiceras.
Mina
förslag i det föregående gör det angeläget att byggnadsforskningsrådets lotalprogram
för insatserna avseende forskning och utveckling redovisas. Rådet skall enligt
sin instruktion årligen lämna redogörelse för sin verksamhet till Kungl. Maj :t.
I denna bör även redovisas prograra och prioriteringar för det kommande
verksamhetsåret. Beträffande denna planering bör samråd ske med STU.
Verksamhetsberättelsen och anslagsframställningen bör dessutom innehålla
preliminära programbudgetar på längre sikt samt inforraation om
programverksamheten och ändrade prioriteringar. Vidare är det naturligt att
forskningsverksamhetens gång inom raraen för programraen redovisas. Synpunkter
från Kungl. Maj :ts sida på verksamhetens huvudsakliga inriktning avses skola
anmälas för riksdagen och komma till uttryck i regleringsbrev.
Byggnadsforskningsfondens
medel har hittills uteslutande tagits i anspråk för ekonomiskt stöd i form av
bidrag utan återbetalningsskyldighet. Byggnadstekniskt utvecklingsarbete inom
producerande företag med kommersiellt syfte har därför inte kunnat erhålla
stöd genom byggnadsforskningsrådel. Det har satts i fråga ora rådet inte borde
ha möjligheter att ge sådant stöd. Jag saknar emellertid underlag för att i
detta sammanhang la ställning till detta spörsmål.
De
resurser som rådet enligt mitt förslag skall fördela aktualiserar även frågan
om organisationsförändringar. Härvid vill jag erinra ora alt STU vid prövningen
av ansökningar ora finansiellt stöd till tekniska forskningsprojekt arbetar
med nämnder, i vilka ingår sakkunniga från universitet och högskolor,
myndigheter och företag ra. ra. Nämnderna medverkar även i övrigt i styrelsens verksainhet
genom rådgivning m. ra. inom sina korape-lensområden. Byggnadsforskningsrådet
arbetar efter delvis andra linjer. För särskilt angelägna delområden
(sanerings- och transportforskning, ljudmiljö m.m.) tillsätter rådet
tillfälliga kommittéer med likartad sammansättning som STU:s närander. Rådet
bör undersöka i vilken utsträckning det kan vara lämpligt att på
byggnadsforskningsområdet använda sig
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971
av
motsvarande organisation som den STU har. Det är väsentligt att nämnderna i en
sådan organisation får allsidig sammansättning. Det är vidare angeläget att
rådet och STU undersöker möjligheterna att samordna sina administrativa
resurser. Rådet bör före den 1 september 1971 till Kungl. Maj :t komma in med
redogörelse för sina överväganden beträffande organisationen och arbetssättet
och med de förslag lill organisationsförändringar som övervägandena kan
föranleda.
7.6
Upprättat författningsförslag
I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inora inrikesdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i förordningen (1960: 77) angående
byggnadsforskningsavgift.
8. Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag alt Kungl. Maj :t genoin proposition
föreslår riksdagen atl
dels
antaga förslaget till lag om ändring i förordningen (1960: 77) angående
byggnadsforskningsavgift,
dels
godkänna vad jag har förordat i fråga om ansvarsområdet för statens råd för
byggnadsforskning, rådets sammansättning och principerna för statens bidrag.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att lill riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll ulvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1971 61
Innehåll
Propositionen........................................................................................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ................................................. 1
Förslag till lag om ändrmg i förordningen (1960: 77)
angående byggnadsforsk
ningsavgift ........................................................................................... ....... 2
Utdrag av
statsrådsprotokollet den 4 januari 1971 ........................... 4
1.
Inledning........................................................................................... 4
2.
Byggnads- och
anläggningsforskningen ........................................ 6
2.1 Historik ..................................................................................... 6
2.2 Statens råd och statens institut
för byggnadsforskning............. ....... 7
2.3 Byggnadsforskning och annat
utvecklingsarbete på byggnadsområdet . 8
2.4 Byggnadsforskningens nuvarande
inriktning.............................. ....... 9
2.5 Anläggningsforskning.................................................................. ..... 11
3.
Nuvarande
bestämmelser om byggnadsforskningsavgiften.............. ..... 13
4.
Avgiftssystemet
............................................................................. 17
4.1 Bakgrund.................................................................................... .... 17
4.2 Utredningen................................................................................ ..... 17
4.2.1 Utgångspunkter ............................................................... ..... 17
4.2.2 Fastighetstaxeringen ....................................................... ..... 18
4.2.3 Inkomstskattesystemet .................................................... ..... 19
4.2.4 Mervärdeskattesystemet .................................................. ..... 19
4.2.5 Jämförelser mellan olika
avgiftssystem ............................ 20
4.2.6 Överväganden och förslag.................................................. 21
4.3 Remissyttrandena....................................................................... 22
5. Avgiftsskyldighetens omfattning....................................................... 27
5.1 Definition av byggnadsverksamhet ........................................... 27
5.2 Byggnadsverksamhetens omfattning
och fördelning................... 27
5.3 Tidigare förslag om utvidgning av
tillämpningsområdet för forskningsavgiften 28
5.4 Utredningen................................................................................ ..... 29
5.4.1 Anläggningsverksamhet 29
Allmänt ............................................................................. 29
Anläggningsforskningens samordning med annan forskning 30
Samordningens fördelar...................................................... 32
Förslag ............................................................................... 33
5.4.2 Förtillverkning
33
Allmänt ............................................................................. ..... 33
Avgiftsområdet.................................................................... 34
överväganden och förslag.................................................. 35
Förfarandet m. m................................................................ 35
62 Kungl. Maj:ls proposition nr 4 år
1971
5.4.3 Fristående konsultverksamhet............................................ .... 36
5.4.4 Möjligheter att förenkla
avgiftssystemet .......................... .... 36
Allmänt ............................................................................. 36
Yrkesmässig byggnadsverksamhet .................................. 37
Arbetsgivare med få anställda .......................................... .... 38-
Maximering av avgiftsunderlaget ..................................... 39
5.5 Remissyttrandena....................................................................... 39
5.5.1 Anläggningsverksamhet...................................................... 39'
5.5.2 Förtillverkning ................................................................... 43
5.5.3 Förenkling av avgiftssystemet ............................................ 45
6. Avgiftens storlek och statens bidrag .............................................. 46
6.1 Tidigare överväganden ............................................................. .... 46
6.2 Utredningen................................................................................ .... 47
6.3 Remissyttrandena....................................................................... 48
6.4 Byggnadsforskningsrådets
anslagsframställning för budgetåret 1971/72 49'
7. Departementschefen ..................................................................... .... 50'
7.1 Inledande synpunkter .............................................................. 50
7.2 Avgiftssystemet ........................................................................ 51
7.3 Avgiftsskyldighetens omfattning ................................................ 54
7.3.1 Anläggningsverksamhet...................................................... 54
7.3.2 Förtillverkning m. m............................................................. 56
7.3.3 Andra ändringar i
avgiftsskyldigheten ............................... 57
7.4 Avgiftens storlek och statens
bidrag ........................................ 57
7.5 Redovisning av forskningsprogram m.m...................................... 58
7.6 Upprättat författningsförslag ...................................................... .... 60'
8. Hemställan ...................................................................................... 60'
ESSELTE TRYCK, STHLH 70 011269
Doktrin (1)
- Petter Asp, Skäl, slut och skiljaktighet — noteringar kring svensk prejudikatlära, SvJT 2021 s. 444, på s. 448 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar.
- Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
- Prop. 1974:1 Statsverkets tillstånd och behov under bugetåret 1974/75 i texten
- Prop. 1973:1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1973/74 i texten
- Prop. 1972:1 Statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1972/73 i texten
- Prop. 1971:1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1971/72 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- SvJT 2021 s. 444 Petter Asp, Skäl, slut och skiljaktighet — noteringar kring svensk prejudikatlära s. 448 i texten