Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till växtförädlaräittslag m.m.
1971 · 289 sidor, varav 210 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 210 av 289 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:40, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till växtförädlaräittslag m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majrts proposition nr 40 år 1971 40 Prop. 1971: 40
Nr 40
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
växtförädlar-rättslag m. m.; given Stockholnis slott den 12 februari 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprolokollel över justitieärenden och lagrådets protokoll,
föreslå riksdagen all bifalla de förslag ora vars avlålande till riksdagen
föredragande departementschefen hemslälll.
GUSTAF ADOLF
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom propositionen framläggs förslag till
växlförädiarrältslag. Förslagel innehåller bestämmelser lill skydd för
förädlare av växlsorter och deras rättsinnehavare.
Den föreslagna lagen motsvarar de krav som ställs av 1961
års internationella konvention för skydd av växtförädlingsprodukter. I propositionen
föreslås därför atl riksdagen godkänner denna konvention.
Den rätt som enligt lagförslaget skall tillkomma
växtförädlaren eller hans rättsinnehavare kallas växtförädlarrätt. Denna rätt
innebär ensamrätt atl yrkesmässigt framställa och marknadsföra
förökningsmalerial av växlsorten samt i vissa fall också att yrkesmässigt
använda sorlen för framställning av förökningsmalerial av annan sorl. Däremot
ger växl-förädlarrälten i regel inte ensamrätt all framställa konsumtionsvara.
Vidare kan ensamrätten under vissa förutsättningar inskränkas genom
Ivångslicens.
Växtförädlarrätt erhålles genom registrering. Sora
registreringsmyn-dighet föreslås ett nytt organ, statens växlsorlnämnd.
Förutsättningar för registrering är alt växlsorten skiljer sig från annan sorl
som blivit känd före dagen för regislreringsansökningen samt all den är
Ukformig och beständig.
Kostnaderna för registreringsmyndighelens verksamhet och
för den provodling som behövs för all fastställa om förutsättningar för skydd
är för handen skall i princip täckas genom avgifter av dem som söker och
förvärvar växtförädlarrätt.
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971: 40
1 Förslag till Växtförädlarrättslag
Härigenora förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser
1
§ Denna lag
äger tillämpning på växlsorl, tillhörande växtsläkte eller växtart som Konungen
bestämmer.
2
§ Förädlare,
som här i riket fraraställt en växlsorl, eller hans rättsinnehavare kan genora
registrering få ensamrätt atl yrkesmässigt utnyttja sorten enligt denna lag
(växtförädlarrätt).
Förädlare som är svensk medborgare eller har hemvist i
Sverige eller sådan förädlares rättsinnehavare kan förvärva växtförädlarrätt
även lill sorl som framställts utomlands.
Konungen kan, i den mån del är nödvändigt för uppfyllande
av Sveriges förpliktelser enligt överenskommelse med främmande stal och i
övrigl under förutsättning av ömsesidighet eller om del är av betydande allmänt
intresse, förordna alt växtförädlarrätt får förvärvas även för sorl som framställts
i främmande stat av annan än den som är svensk medborgare eller har hemvist i
Sverige.
3 § Växlsorl registreras endasl om den
1.
genom minst ett
viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från annan sorl som blivit känd före
dagen för regislreringsansökningen,
2.
är tillräckligt
likformig (homogen) med hänsyn lagen lill de särdrag, som dess sexuella eller
vegetativa förökning betingar,
3.
efter förökning
utförd i enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden är beständig
(stabil) med avseende på sina väsenlliga kännetecken.
Växlsorl anses som känd, om material därav yrkesmässigt
utbjudits lill försäljning eller eljest tillhandabållils eller om den inlagils
i eller anmälts tiU officiell sortiista, förekommer i aUraänl tillgänglig
referenssamling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eUer om
den eljest kommit till allmänhetens kännedora.
Registrering får ej ske, om växtmaterial av sorten med
samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln
här i riket före dagen för regislreringsansökningen eller utom riket mer än
fyra år före nämnda dag.
4 § Växtförädlarrätt innebär all, med de undanlag som
anges nedan,
annan än innehavaren av växlförädlarrätlen (sorlinnehavaren) icke får
ulan dennes lov utnyttja växlsorten yrkesmässigt genom all
1. framställa eller lill riket införa växtmaterial av
sorlen i syfte atl materialet skall utbjudas lill försäljning för
förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål.
Prop.
1971: 40 3
2.
utbjuda till försäljning eller
eljest tillhandahålla växtmaterial av sorlen för förökningsändaraål,
3.
i fall, då upprepad användning
av växlraalerial av sorten är nödvändig för framställning av växtmaterial av
annan sort, använda växtmaterial av sorten för sådan framställning och i syfte
all det framställda materialet skall utbjudas till försäljning för
förökningsändamål eller eljest tillhandahåUas för sådant ändamål.
I
fråga om prydnadsväxter innebär växtförädlarrätten därjämte att annan än
sorlinnehavaren icke får utan dennes lov använda plantor eller delar av plantor
som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av sniltblommor eller
annat material för prydnadsändamål.
5 §
Konungen kan förordna, all ansökan om registrering av växlsorl,
vilken tidigare angivits i ansökan om skydd ulora riket, skall vid tillämp
ning av 3 § första stycket 1 och tredje stycket anses gjord samtidigt med
ansökningen utom riket, ora sökanden yrkar det.
I
förordnande skall anges de närraare villkor under vUka sådan prioritet får
åtnjutas.
Registreringsansökan
och dess handläggning
6 §
Registrering enligt denna lag sker i växlsorlregislrel, sora föres av
statens växlsorlnärand.
Vid
registrering av växtsort skall även sorlens benämning registreras.
7 §
Ansökan om registrering av växtsort göres skriftligen hos växtsort-
nämnden.
Ansökningen
skall innehålla tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av del
eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter samt förslag till
benämning på sorlen. I ansökningen skall förädlarens namn anges. Sökes
registrering av annan än förädlaren, skall sökanden styrka sin rätt till
sorlen.
Vid
ansökningshandlingen skall fogas en av sökanden egenhändigt underskriven
försäkran på heder och samvete all sorlen, såvitt sökanden har sig bekant, icke
före den dag då ansökningen göres eller enligt 5 § skall anses gjord blivit
känd på sätt som enligt 3 § Iredje stycket hindrar registrering.
I
samband med ansökningen skall sökanden tillhandahålla en för provning av sorten
behövlig mängd växtmaterial därav.
Sökanden
skall erlägga fastställd ansökningsavgift.
8 §
Sorlbenämning skall göra del möjligt all skilja växlsorten från
andra sorter.
Sorlbenämning
får icke godtagas ora den
1.
beslår av enbart siffror,
2.
uppenbarligen är ägnad atl
vilseleda allmänheten,
3.
strider mot lag eller annan
författning eller mot allmän ordning eller om den är ägnad atl väcka
förargelse,
4.
kan förväxlas med
sorlbenäraning sora för sorl av samma eller närslående växtart införts eller
föreslagils för införande i växlsorlregislrel eller annan officiell sortiista
eller som användes på förökningsraaterial av sådan sort,
5.
kan förväxlas med varumärke,
naran, firraa eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter
skydd och sora skulle ha utgjort
Prop. 1971: 40 4
hinder
mot alt registrera sorlbenämningen som varumärke, för material av växlsort
eller för varor av liknande slag,
6.
kan förväxlas raed sådant varumärke för raaterial av växlsort eller för varor
av liknande slag, för vilket sökanden åtnjuter skydd.
Konungen
kan under förutsättning av örasesidighet förordna, att sorl-näraning sora
registrerats eller sökts registrerad i fräraraande stat, skall utan hinder av
första och andra styckena registreras i Sverige, ora icke synnerliga skäl är
däremot.
9 §
I samma ansökan får icke sökas registrering av två eller flera växt
sorter.
10
§ Sökande, sora icke har
heravist i Sverige, skall ha ett här bosatt orabud, sora äger företräda honora
i allt sora rör ansökningen.
11
§ Har sökanden ej iakttagit vad
sora är föreskrivet ora ansökan eller föreligger annat hinder för bifall lill
ansökningen, skall sökanden föreläggas alt inora viss tid yttra sig eller
vidtaga rättelse.
Underlåter
sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för
atl avhjälpa anmärkt brist, avskrives ansökningen. Erinran härora skall lagas
in i föreläggandel.
12
§ Föreligger hinder för bifaU
lill ansökningen även efter del yttrande avgivils och har sökanden haft
tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, ora ej
anledning förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
13
§ Påslår någon inför
växlsortnämnden all han äger bättre rätt till växlsorten än sökanden och är
saken tveksam, kan nämnden förelägga honora all väcka talan vid doraslol inom
viss lid vid påföljd alt hans påslående annars lämnas utan avseende vid
ansökningens fortsatta prövning.
Är
tvist ora bättre rätt lill sorlen anhängig vid dorastol, kan registreringsansökningen
förklaras vilande i avbidan på all målet slutligt avgö-
14 §
Visar någon inför växlsortnämnden all han äger bättre rält lill
växtsorten än sökanden, skall nämnden överföra ansökningen på ho
nora, ora han yrkar det. Den sora får en ansökan överförd på sig skall
erlägga ny ansökningsavgift.
Om
överföring yrkas, får ansökningen ej avskrivas, avslås eller bifallas, förrän
yrkandet slutligt prövats.
15 §
Är ansökningshandlingarna fullständiga och föreligger icke hin
der för registrering, skall växlsortnämnden kungöra ansökningen för atl
bereda allmänheten tillfälle alt inkoraraa med invändning mot ansök
ningen.
Invändning
göres skriftligen hos växtsortnäranden inora lid sora nämnden bestämmer.
Prop. 1971: 40 5
16
§ Växlsortnämnden skall
föranstalta ora prov med material av växlsorten, om ej della av särskilda skäl
anses onödigt. För proven skall erläggas fastställd avgift.
17
§ Sedan tid för framställande
av invändning mol ansökningen utgått och prov med material av växlsorten
slutförts, tages ansökningen upp till fortsatt prövning. Vid denna prövning
äger 1114 §§ tillämpning.
Sökanden
skall beredas tillfälle all yttra sig över gjord invändning och utfört prov.
18 §
Talan mot slutiigt beslut av växlsortnämnden i ärende angående
ansökan om registrering av växlsort får föras av sökanden, om beslutet
gått
honom emot. Mol beslut, varigenom ansökan bifallils trots all invändning
framställts i behörig ordning, får talan föras av den sora gjorl invändningen.
Återkallar invändaren sin talan, får denna Ukväl prövas, om särskilda skäl
föreligger.
Mol beslut, varigenom
yrkande om överföring enligt 14 § bifallils, får lalan föras av sökanden. Den
som framställt yrkande om överföring får föra lalan mol beslut varigenom
yrkandet avslagits.
19 §
Talan enligt 18 § föres hos lantbruksslyrelsen genora besvär inom
två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inora
samma tid erlägga fastställd besvärsavgifl vid påföljd all besvären an
nars ej upplages lill prövning.
Mol
beslut av lantbmksstyrelsen får talan föras av sökanden, om beslutet gått
honom emot. Talan föres hos Konungen genom besvär inom två månader från
beslutels dag.
20 §
Bifalles ansökan om registrering av växlsorl och vinner beslutet
härora laga krafl, skall sorlen lagas in i växlsorlregislrel och registrering
en kungöras.
Beslut
all avskriva eller avslå ansökan som kungjorts enligt 15 § skall kungöras,
sedan beslutet vunnit laga kraft.
Växtförädlarrättens
giltighetstid
21 §
Växtförädlarrätt gäller från den dag, då ansökningen om registre
ring bifölls, och kan upprätlhåUas under femlon eller, såvitt gäller vin,
fruktträd och deras grundslammar, skogsträd och prydnadslräd, aderton
år räknat från ingången av året efter del, då beslutet om registrering
vann laga kraft.
Användande
av sortbenämning
22 §
Den sora yrkesraässigt utbjuder till försäljning eller eljest tillhan
dahåller förökningsmalerial av växlsorl, för vilken registrering skett,
skall därvid använda den för sorlen registrerade benämningen även se
dan skyddstiden för sorlen utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört.
Registrerad
benämning på sorl eller en med denna förväxlingsbar benämning får ej användas
för annan sort av samma eller närstående växtart eller för material av sådan
sorl, så länge registreringen av benämningen består.
Prop. 1971: 40
Årsavgifter
23 §
För växtförädlarrätt skall för varje kalenderår räknai från och
raed året efter det, då ansökan ora registrering bifallils, erläggas fast
ställd årsavgift, om annat icke bestämts med stöd av 49 §.
Årsavgift
förfaller lUl betalning första dagen av det kalenderår den avser. Årsavgift för
år, som börjat innan växlsorten registrerats eller inora två raånader
därefter, förfaller dock först två raånader efter dagen för registreringen.
Årsavgift får ej erläggas innan registrering skett och ej heller tidigare än
sex månader före det kalenderår avgiften avser.
Årsavgift
får, raed den förhöjning som är fastställd, erläggas inom sex raånader efter
förfallodagen.
EfterkontroII
24 §
För kontroll av beständigheten hos registrerad växtsort kan växt
sortnäranden förelägga sortinnehavaren all tillhandahålla nämnden för
ökningsmalerial av sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar.
Licens,
överlåtelse m. m.
25 §
Har sortinnehavaren medgivit annan rält all yrkesmässigt utnytt
ja registrerad växtsort (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast
om avtal träffats därora.
Ingår
licensen i en rörelse får den dock överlåtas i saraband raed överlåtelse av
rörelsen eUer del därav, om ej annat avtalats. I sådant fall svarar
överlåtaren alltjämt för all licensavtalet fullgöres.
26 §
Har växtförädlarrätt övergått på annan eller har licens upplåtits
eller överlåtils, skall på begäran och raot fastställd avgift anteckning där
ora göras i växlsorlregislrel. Visas alt licens sora antecknats i registret
upphört att gälla, skall anteckningen avföras.
Första
stycket äger motsvarande tillärapning i fråga om tvångslicens. I mål eller
ärende om växtförädlarrätt anses den som sortinnehavare, vilken senast blivit
införd i växlsorlregislrel i denna egenskap.
27 §
Förses icke marknaden med förökningsmalerial av registrerad
växtsort på skäliga villkor och i den omfattning som är påkallad raed
hänsyn till folkhushållel eller eljest från aUmän synpunkt, kan den sora
vill här i riket yrkesmässigt utnyttja sorten få tvångslicens därtUl, ora
godtagbar anledning till underlåtenheten saknas. Tvångslicens innefattar
även rätt all av sorlinnehavaren få förökningsmalerial av sorlen i den
omfattning som är skälig.
28 §
Tvångslicens får icke raeddelas annan än den som kan antagas
ha fömtsättningar alt utnyttja växtsorten på godtagbart sätt och i över
ensstämmelse med licensen.
Tvångslicens
utgör icke hinder för sortinnehavaren att själv utnyttja sorten eller all
upplåta licens. Tvångslicens kan övergå lill annan endasl tillsaramans raed
rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avselts skola ske.
Prop. 1971: 40 i
29
§ Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilker omfattning
växlsorten får ulnylljas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för
licensen. När väsentiigt ändrade förhållanden påkallai del, kan rätten på
yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkoi för denna.
Växtförädlarrättens
upphörande m. m.
30
§ Erlägges ej årsavgift enligt
23 §, är växtförädlarrätten förfallen från och raed ingången av det år för
vilket avgift icke erlagls.
31
§ Har växlsort registrerats i strid
raot 1 eller 2 § eller raot 3 § första styckel 1 eller tredje styckel och
föreligger alltjämt hindret, skall rätten på talan därora häva registreringen.
Registreringen får dock icke hävas på den grund alt den som fått registreringen
varit berättigad lill endasl viss andel i växtförädlarrätten.
Talan som grundas på alt
växlsorl registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 § får
föras endast av den som påstår sig vara berättigad lUl sorlen. Talan skall
väckas inom elt år efter det atl käranden fått kännedora om registreringen och
de övriga omständigheter på vilka lalan grundas. Var sorlinnehavaren i god tro
när sorten registrerades eller när växtförädlarrätten övergick på honom, får
talan icke väckas senare än tre år efter registreringen.
I övriga fall får lalan
föras av var och en som lider förfång av registreringen och, om del är
påkallat från allmän synpunkt, av myndighet sora Konungen besläraraer.
32
§ Har växlsorl registrerats för
annan än den som är berättigad därtill enligt 2 §, skall rätten på talan av
den berättigade överföra registreringen på honom. Talan skall väckas inom lid
som anges i 31 § andra styckel.
33
§ Har soninnehavaren ej
efterkommit föreläggande av växlsortnämnden enligt 24 § och utgör
underlåtenheten hinder för tiUförlitiig ef-terkontroU av växlsorten, skall
nämnden avföra sorten ur registret.
Finnes
registrerad växlsorl icke ha bibehållit del eller de kännetecken som vid
registreringen skilde sorlen från andra sorter, skall växlsortnämnden avföra
sorlen ur registret.
34 §
Om sortinnehavaren skriftligen hos växlsortnämnden avslår från
växtförädlarrätten, skall nämnden avföra växlsorten ur registret.
Är
växtförädlarrätt utmätt eller är tvist om överföring av registrering anhängig,
får sorlen icke på begäran av sorlinnehavaren avföras ur registret så länge
utmätningen beslår eller tvisten icke blivit slutligt avgjord.
35 §
Har sorlbenämning registrerats i strid raot denna lag och förelig
ger alltjämt skälet mot registrering, skall växlsortnämnden registrera ny
benämning för växlsorten. Delsamma gäller om registrerad sorlbenäm
ning uppenbarligen blivit ägnad atl vilseleda allmänheten eller blivit stri
dande mol allmän ordning eller ägnad all väcka förargelse.
Prop.
1971: 40 8
Sortinnehavare skall i fall sora avses i första styckel
beredas tillfälle alt föreslå ny benämning.
Registrerad benäraning på sort, för vilken skyddstiden
utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört, får på sorlinnehavarens begäran
eller då anledning därtiU eljest föreligger efter prövning av växlsortnämnden
avföras ur växlsorlregislrel, om benäraningen icke längre användes.
Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.
36 § Gör någon intrång i växtförädlarrätt och sker del
uppsåtligen,
dömes lill böter eller fängelse i högst sex månader.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får
väckas endast om målsägande anger brottet lill åtal och åtal av särskilda skäl
är påkallat från aUmän synpunkt.
37 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i
växtföräd
larrätt skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av växlsorten samt er
sättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger en
dast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas.
Gör någon intrång i växtförädlarrätt utan uppsåt eller
oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjandet av sorlen, om och i den
mån del är skäligt.
Talan om ersättning för intrång i växtförädlarrätt skall
väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd atl rätten till
ersättning annars är förlorad.
38 § På yrkande av den som lidit intrång i
växtförädlarrätt kan rätlen
efter vad som är skäligt lill förebyggande av forlsall intrång förordna,
atl växtmaterial med avseende å vilket intrång föreligger skall mol lösen
utlämnas till den som lidit intrånget eller ock förstöras. Detta gäUer icke
mot den som i god tro förvärvat materialet eller särskild rätt till della
och ej själv gjorl intrång i växtförädlarrätten.
Material som avses i första stycket får lagas i beslag, om
brott som anges i 36 § skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet
om beslag i brottmål i allmänhet äger därvid tillämpning.
Ulan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten på
yrkande förordna, all innehavare av material som avses där skall äga förfoga
över materialet mol skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.
39 § Utnyttjar någon yrkesmässigt växlsorl, som avses med
ansökan
om registrering, äger vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt motsva
rande tillämpning, om ansökningen leder lill registrering. Till ansvar får
dock icke dömas, och ersättning för skada på gmnd av utnyttjande som
sker innan ansökningen kungjorts enligt 15 § får beslämmas endast en
ligt 37 § andra stycket.
Bestämmelsen i 37 § Iredje stycket äger icke tiUämpning,
om ersättningstalan väckes senast elt år efter del växtförädlarrätten
registrerades.
40 § Har registrering av växlsorl hävts genom dom som
vunnit laga
krafl, får icke döraas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt
3639 §§.
Prop.
1971: 40 9
Föres
lalan ora intrång i växtförädlarrätt och gör den raot vilken talan föres
gällande all registreringen bör hävas, skall rätlen på hans yrkande förklara
målet vilande i avbidan på all frågan om registreringens hävande slutligt
prövas. Är lalan härom icke väckt, skall rätlen i samband med vilandeförklaringen
förelägga honora viss tid inom vilken sådan lalan skall väckas.
41 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter raot 22 § döraes
lill böter. Han skall även ersätta uppkoramen skada. Föreligger endasl
ringa oaklsarahel, skall ej dömas lill ansvar. Ersättningen kan i sådant
fall jämkas.
Rättegångsbestämmelser
42 §
Sorlinnehavare eller den som på grund av licens får utnyttja växl
sorl kan föra lalan ora faslslälldse, huruvida han på gmnd av registre
ringen åtnjuter skydd raot annan, ifall ovisshet råder ora förhållandel
och denna länder honora lill förfång..
Under
samma viUkor kan den som driver eller avser all driva verksamhet föra lalan
mot sortinnehavare ora fastställelse, huruvida hinder föreligger mot
verksamheten på grund av registreringen.
Göres
i mål som avses i första stycket gällande att registreringen bör hävas, äger 40
§ andra stycket raotsvarande tillämpning.
43 §
Den som vill väcka talan ora hävande av registrering av växlsort,
om överföring av registrering eller om meddelande av Ivångslicens skall
anmäla della till växlsortnämnden samt underrätta var och en som enligt
växlsorlregislrel innehar licens alt utnyttja sorten. Vill licenstagare väcka
talan om intrång i växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 42 §
första stycket, skall han underrätta sortinnehavaren därom.
Underrättelseskyldighet
enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald
rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i
växlsorlregislrel.
Visas
icke, när lalan väckes, all anmälan eller underrättelse skett enligt första
stycket, skall käranden ges lid därlUl. Försitter han denna tid, får hans lalan
icke lagas upp lill prövning.
44
§ Finnes ej enligt
rättegångsbalken behörig domstol för talan ora bättre rätt lill växlsort, ora
hävande av registrering av sorl eller om överföring av sådan registrering, om
tvångslicens éllér om fastställelse enligt 42 § väckes talan vid Stockholras
tingsrätt.
45
§ Avskrift av dom eller
slutiigt beslut i mål som avses i 13, 29, 31, 32, 3639 eller 42 § sändes lill
växlsortnämnden.
Särskilda
bestämmelser
46 §
Sortinnehavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ell här
bosalt ombud med behörighet all för honora laga emot delgivning av
stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden ora växtför
ädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för
part all infinna sig personligen inför domstol. Orabud skaU anmälas till
växlsorlregislrel och antecknas i detta.
1
t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
Prop. 1971: 40 10
Har
sorlinnehavare ej anmält ombud enligt första styckel, kan delgivning i stället
ske genom all den handling som skall delges sändes till honom med posten i
betalt brev under hans i växlsorlregislrel antecknade adress. Är fullständig
adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom alt handlingen anslås
i växtsorlnämndens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna
tidningarna. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagls blivit fullgjort.
47
§ Konungen kan under
förutsättning av ömsesidighel förordna, alt lö eller 46 § icke skall gälla i
fråga om sådan sökande eller sorlinnehavare som har hemvist i viss främmande
stat eller har ett i den staten bosall ombud som anmälts hos växlsortnämnden
och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer.
48
§ Talan mol annat slutligt
beslut av växlsortnämnden enligt denna lag än som avses i 18 § föres hos
lantbruksslyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som
vill anföra besvär skall inom samma lid erlägga fastställd besvärsavgifl vid påföljd
all besvären annars ej upptages till prövning.
Talan
mot lantbruksstyrelsens beslut föres hos Konungen genom besvär inom två
månader från beslutets dag.
49
§ Avgifter enligt denna lag
faslställes av Konungen eller, såvitt gäller avgifter för prov enligt 16 §, av
myndighet som Konungen bestämmer. Vid fastställande av årsavgifter kan
Konungen förordna alt ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria.
50
§ Konungen kan förordna all
undersökning av växlsort för vilken registrering sökes får äga rum hos
myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den som
söker registrering för sort, för vilken han tidigare sökt registrering i annan
stat, skall vara skyldig alt redovisa vad myndighet i den staten delgivit
honom rörande prövningen av villkoren för registrering.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.
Ansökan
om registrering av växlsorl, som lagils in i rikssorllislan under tiden den 1
juli 1968den 30 juni 1971, skaU vid tillämpning av 3 § första stycket 1 och
Iredje stycket anses gjord samtidigt raed intagningen i rikssorllislan, ora
ansökan om registrering göres inora sex raånader efter denna lags
ikraftträdande.
Prop.
1971:40 11
2 Förslag till
Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)
Härigenora förordnas, alt 85 § utsökningslagen (1877: 31
s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
85 §1
När fast----------------- hos överexekutor.
Då fast-------------- utraätningen skett.
Utmätes fartyg---------- urskiljande erfordras.
Gäller utmätningen--------- rörande luftfartyg.
Myndighet, vilken ------------- är sagl.
Har domstol-------------- till överexekutor.
Sker utmätning------ lill kommerskoUegium.
Utmätes patent eller mönster- Utmätes patent eller mönster-
rätt, skall utmätningsmannen oför- rätt, skall
utmätningsmannen oför
dröjligen till patent- och registre- dröjUgen till patent- och registre
ringsverket sända bevis ora utraäl- ringsverket sända bevis om utmät
ningen med angivande av patentets ningen med angivande av patentets
eller raönslerregislreringens nura- eller raönsterregislreringens num
mer, mer. Utmätes
växtförädlarrätt,
skall utmätningsmannen ofördröjligen till statens
växtsortnämnd sända bevis om utmätningen med angivande av registreringens nummer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.
Senaste lydelse 1970: 490.
Prop.1971: 40 12
3
Förslag till
Lag
om ändring i införsellagen (1968: 621)
Härigenora
förordnas, alt 2 § införsellagen (1968: 621) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §1
Genora införsel---- -- en
arbetstagares,
3. periodiskt
utgående vederlag 3. periodiskt utgående vederlag
för utnyttjande av patent eller för utnyttjande av patent, raöns-
raönsterrält eller av rätt till lille- terräll eller växtförädlarrätt eUer
rart eUer konstnärligt verk eller av rätt lUl litterärt eller konstnär-
annat sådant eller för överlåtelse ligt verk eller annat sådant eller
av rörelse. för överlåtelse av rörelse.
4. vad
som------------ eller livränta.
Med
livränta------------ sådan anledning.
För
vissa-------------- i 22 §.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.
»
Senaste lyddse 1970: 494.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 13
Utdrag av protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 november 1970.
Närvarande:
Statsministern
Palme, ministern för utrikes
ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg,
Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt.
Chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om växtförädlarrättslag m. m. och
anför.
1
Inledning
Svensk
växtförädling stöds sedan länge av statsmakterna genom direkta bidrag över
statsbudgeten. Från och med den 1 juli 1961 gäller dessutom enligt en
förordning som sedermera ersatts av förordningen (1967: 139) om obligatorisk
statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift att en särskild
avgift, växtförädlingsavgift, tas ut vid statsplombering av utsäde. Avgiften
tillförs en särskild fond, växtförädlingsfonden, som används för bidrag till
växtförädlarna.
Däremot
saknas i Sverige bestämmelser som ger växtförädlarna privaträttsligt skydd för
sina produkter.
Vid
en konferens i Paris år 1961 i vilken deltog tio västeuropeiska stater,
nämligen Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien,
Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Sverige och Österrike, antogs en
internationell konvention för skydd av växtförädlingsprodukter. Konventionen,
som är dagtecknad den 2 december 1961, undertecknades av Belgien, Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland, Italien och Nederländerna. Senare har även
Danmark, Schweiz och Storbritannien undertecknat konventionen. Sedan Danmark,
Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien utfärdat
lagstiftning i ämnet och ratificerat konventionen trädde denna i kraft den 10
augusti 1968. lionventionen torde i fransk version och översättning till
svenska få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
14 Kungl. l\Iaj:ts proposition nr W år 1971
Enligt
konventionen skall stat som anslutit sig till denna tillerkänna förädlaren ett
privaträttsligt skydd för hans förädlingsresultat och ge förädlare i annan
unionsstat samma behandling i fråga om skyddet som statens egna medborgare.
Med
stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 november 1962 tillkallade chefen för
jordbruksdepartementet den 27 november 1962 sex sakkunniga för att verkställa
utredning och avge förslag rörande skyddet av växtförädlingsprodukter och
därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga antog benämningen
växtförädlingsskyddsutredningen.
Sedan
nordiska rådet den 19 februari 1964 beslutat rekommendera regeringarna i de
nordiska länderna att undersöka möjligheterna att åstadkomma en gemensam
nordisk lagstiftning angående skydd av växtförädlingsprodukter, har
utredningen bedrivit sitt arbete i samverkan med särskilda i Danmark, Finland
och Norge utsedda kontaktorgan.
Utredningen
avgav i juni 1969 betänkandet Växtförädlarrätt med förslag till lag om
växtförädlarrätt m.m. (SOU 1969: 15)i. Förslagen torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens
jordbruksnämnd, kommerskollegium, patent-och registreringsverket,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris-och kartellnämnd. Nordiska rådets
svenska delegation, Stockholms rådhusrätt, statens centrala
frökontrollanstalt, statens plantskolenämnd, lantbrukshögskolan, statens råd
för skogs- och jordbruksforskning, skogs- och lantbruksakademien,
skogsbruksutredningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges utsädesförening. Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Institutet för skogsförbättring. Institutet för växt-forskning och kyllagring.
Institutet för växtförädling av frukt och bär. Kooperativa förbundet (liF),
Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Svenska föreningen för industriellt
rättsskydd. Svenska lantmännens riksförbund. Svenska patentombudsföreningen.
Svenska plantskolornas riksförbund, Sveriges fröhandlareförening, Sveriges fröodlareförbund,
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges potatisodlares riksförbund,
Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Nord-Rose, Allmänna svenska
utsädesaktiebolaget. Aktiebolaget Findus, Hilleshögs fröaktiebolag, J. E.
Ohlsens Enke aktiebolag och W. Weibull aktiebolag. Algot Holmberg & Söner
AB har inkommit med en skrivelse.
Betänkandet är undertecknat av landshövding Allan
Nordenstam, ordförande, professo Harald Esbo, justitierådet Torwald Hesser,
direktören Fritz Tryggveson, patenträttsrädet Clae Uggla och professor Erik
Åkerberg i egenskap av sakkunniga samt direktören Mats Blom, kansli rådet Stig
Johansson, disponenten Allan Loftenius och konsul Widar Weibull i egenskap av
experter. Utredningens sekreterare har varit hovrättsrådet Sigvard Mejegård.
Kungl.
!\Iaj:ts proposition nr 7i0 år 1971 15
RÅ
har bifogat yttranden från vissa åklagarmyndigheter, lantbruksstyrelsen
yttrande från originalutsädesnämnden och kommerskollegium yttranden från
handelskamrarna i Malmö, Göteborg, Borås, Karlstad, Visby och Sundsvall.
På
grundval av utredningens förslag har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lagstiftning i ämnet.
2
Sammanfattning av förslaget
I
Sverige har statsmakterna sedan länge gett ekonomiskt stöd åt växt förädlingen.
Däremot saknas möjligheter till privaträttsligt skydd för växtförädlingsprodukter.
Är 1961 har emellertid undertecknats en internationell konvention för skydd av
växtförädlingsprodukter, vilken bygger på systemet med privaträttsligt skydd.
Ivonventionen har trätt i kraft år 1968. Det förslag till växtförädlarrättslag
som nu läggs fram syftar till att ge växtförädlarna det i konventionen
förutsatta skyddet och att göra det möjligt för Sverige att ansluta sig till
konventionen.
Förädlaren
av en växtsort eller den till vilken hans rätt övergått skall enligt förslaget
kunna genom registrering få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten
(växtförädlarrätt). Som registreringsmyndighet föreslås ett nytt organ, statens
växtsortnämnd, som är en utbyggnad av den hittillsvarande
originalutsädesnämnden och som även skall överta denna nämnds uppgift att pröva
odlingsvärdet av sort för statsplombering.
Grundläggande
förutsättningar för växtförädlarrätt är att växtsorten skiljer sig från annan
sort som blivit känd före dagen för regislreringsansökningen samt att den är
likformig och beständig. Registreringsförfarandet ordnas som ett
förprövningssystem, dvs. växlsortnämnden undersöker om skyddsförutsättningarna
är uppfyllda. Granskningen kompletteras med ett kungörelse- och
invändningsförfarande. Vid registrering av växtförädlarrätt skall även
registreras särskild benämning för sorten.
Kostnaderna
för registreringsmyndighetens verksamhet och för den prov-odling som behövs för
att fastställa om förutsättningar för skydd är för handen skall i princip
täckas genom avgifter av dem som söker och förvärvar växtförädlarrätt.
Växtförädlarrätt
innebär enligt förslaget ensamrätt för sortinnehavaren att yrkesmässigt
framställa och marknadsföra förökningsmaterial av sorten samt i vissa fall
också att yrkesmässigt använda sorten för framställning av förökningsmaterial
av annan sort. Däremot ger växtförädlarrätten inte ensamrätt att framställa
konsumtionsvara. I fråga om prydnadsväxter innefattar rätten också användandet
av plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för yrkesmässig
framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål.
Ensamrätten kan inskränkas genom regler om tvångslicens. Sådan licens kan
meddelas av domstol om marknaden inte
16 Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 1971
förses
med förökningsmaterial av skyddad sort på skäliga villkor och i den omfattning
som med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse finnes påkallat.
Den som uppsåtligen gör intrång i annans växtförädlarrätt dömes enligt
förslaget till böter eller fängelse i högst sex månader. Ätal får väckas bara
efter angivelse och om åtal av särskilda skäl finnes påkallat från allmän
synpunkt. Skadeståndsskyldighet inträder vid intrång i växtförädlarrätt, även
om detta skett utan uppsåt eller oaktsamhet.
Förslaget
innehåller vidare bl. a. bestämmelser om s. k. konventionsprioritet, om
överföring av registreringsansökan och av registrering, om användande av
sortbenämning, om efterkontroll av skyddad sort, om hävande av registrering som
skett i strid mot skyddsförutsättningarna och om s. k. ombudstvång.
3
Allmän bakgrund 3.1 Växtförädling i Sverige
Växtförädling
med direkt sikte på att framställa nya växtsorter för praktiskt bruk utförs så
gott som helt av enskilda företag. I fråga om lantbruksväxter är förädlingen
koncentrerad till fyra företag, nämligen Sveriges utsädesförening,
Weibullsholms växtförädlingsanstalt, Algot Holmberg & Söner AB och
Hilleshögsinstitutet.
Sveriges
utsädesförening har sitt säte i Svalöv i Malmöhus län. Den leds av en styrelse
på åtta personer, varav fem är tillsatta av Kungl. Maj:t. Föreningen åtnjuter
statsbidrag till så stort belopp att staten får anses ha påtagit sig det
huvudsakliga ansvaret för föreningens verksamhet. Föreningen har byggt ut ett
nät av försöksstationer som numera täcker hela landet, bl. a. åtta filialer
jämte substationer. Förädlingsverksamheten är uppdelad på sex
förädlingsavdelningar, nämligen vete- och havreavdelningen, råg-och
kornavdelningen, oljeväxtavdelningen, foderväxtavdelningen, potatisavdelningen
och trindsädesavdelningen. En filial i Västernorrland sysslar med norrländska
förädlingsfrågor och är främst inriktad på vallväxter samt korn och havre.
Utöver förädlingsavdelningarna finns vid huvudanstalten i Svalöv två
serviceavdelningar, som på olika sätt betjänar förädlingsarbetet. Den ena,
cytogenetiska avdelningen med växtfysiologi, har till uppgift att utföra
metodundersökningar, som kan utgöra underlag för förädlingsavdelningarnas
verksamhet, samt att på olika sätt skapa vidgad ärftlig variation. Den andra
avdelningen, den kemiska, är uppdelad på olika sektioner för cerealkemi,
fettkemi och nutritionsproblem. Vid denna utförs metodforskning som underlag
för selektionsarbetet mot bättre kvalitet.
Weibullsholms
växtförädhngsanstalt, som tillhör W. Weibull AB och är förlagd till
Weibullsholm vid Landskrona, har byggt upp ett omfattande system av försök i
landets olika delar. Dessutom finns filialanläggningar. Bolaget har sedan några
år tillbaka en förädlingsstation i England. Ett dot-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 17
terbolag
arbetar med växtförädling i Brasilien. Förädlingsverksamheten utövas för
närvarande på fem skilda specialavdelningar, nämligen avdelningarna för korn
och korsblomstriga oljeväxter, för havre, för höstvete och vårvete, för
vallväxter samt för köks- och blomsterväxter. För utförande av speciella
uppgifter har inrättats ett cytogenetiskt laboratorium, ett
resistens-biologiskt laboratorium och ett kemisk laboratorium. Verksamheten vid
cytogenetiska laboratoriet är i stort uppdelat på tre huvudlinjer, nämligen
polyploidförädling, mutationsforskning och undersökningar av annan karaktär.
Mutationsforskningen ägnas i stor utsträckning åt grundläggande teoretiska
frågor. Vid det resistensbiologiska laboratoriet utförs arbete med att för de
skilda förädlingsavdelningarnas räkning bygga in resistens i förädlingsmaterialet
samt att undersöka nya förädlingslinjers motståndskraft mot de viktigaste
sjukdomarna.
Algot
Holmberg & Söners AB, som sedan år 1966 också tillhör W. Weibull AB, har
sin verksamhet i Norrköping. Förädlingsverksamheten avser bl. a. vete, korn och
havre samt sojabönor. Sojabönförädlingen har främst gällt sojan som producent
av högvärdigt protein och har tagit sikte på att anpassa sojan till svenska
betingelser.
Vid
Hilleshögsinstitutet vid Landskrona, vilket tillhör det i Cardokoncer-nen
ingående Hilleshögs Frö AB, drivs förädling av sockerbetor. Förädlingsverksamheten
har utvidgats till andra länder och institutet bedriver nu soc-kerbetsförädhng
även i Holland, England, Finland, Frankrike, Italien och Österrike.
Försöksstationer har inrättats i England, Holland och Italien.
Förädlingsverksamhet
beträffande lantbruksväxterna bedrivs vid institutioner vid lantbrukshögskolan.
Verksamheten är främst inriktad på problem av grundforskningskaraktär.
Växtförädling
beträffande trädgårdsväxter bedrivs framför allt vid Weibullsholms
växtförädlingsanstalt, lantbrukshögskolan, Hammenhögs växtförädlingsanstalt
och J. E. Ohlsens Enke AB.
Förädlingen
av frukt och bär bedrevs fram till den 1 juli 1970 vid Institutet för
växtförädling av frukt och bär, vars verksamhet grundades på ett avtal mellan
staten och en stiftelse, bildad av icke-statliga intressenter. Sedan staten från
och med nämnda dag helt övertagit verksamheten har den inordnats i
lantbrukshögskolans institution för frukt- och bärodling men bedlivs liksom
tidigare på fastigheten Balsgård i Kristianstads län. Verksamheten syftar
främst till att framställa nya sorter av de i värt land odlade frukt- och
bärslagen. Arbetena omfattar i första hand fruktträd, främst äpple men även
päron, plommon och körsbär. Bärväxtförädlingen ägnas särskilt jordgubbar och
hallon. Institutets arbetsuppgifter omfattar också forskning bl. a. rörande
växtmaterialets arvsförhållanden.
Vid
Hammenhögs växtförädlingsanstalt, som ägs av ett dotterbolag till Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget, drivs växtförädling framför allt med
trädgårdsväxter, särskilt köksväxter.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
J.
E. Ohlsens Enke AB är ett danskägt företag, som driver en omfattande förädling
av trädgårdsväxter i Danmark. Vid bolagets egendom Ohlsgård vid Malmö
förekommer framför allt förädlings- och försöksverksamhet beträffande
köksväxter och prydnadsblommor. Arbetet är främst inriktat på att åstadkomma
bättre odlingsmaterial för den yrkesmässiga trädgårdsnäringens behov.
Även
med avseende på trädgårdsväxterna bedrivs grundforskning vid institutioner vid
lantbrukshögskolan.
På det skogliga området
förekommer förädlingsverksamhet i enskild regi praktiskt taget enbart vid
Institutet för skogsförbättring, ett halvstatligt branschforskningsinstitut som
är förlagt till Uppsala. Institutet inrättades år 1967 genom avtal mellan
staten och en stiftelse. Den praktiska växtförädlingen består huvudsakligen i
urvalsförädhng men även i viss utsträckning av korsnings- och
polyploidförädling. Förädlingen utförs främst vid tre försöksstationer, Ekebo i
Malmöhus län. Brunnsberg i Värmlands län och Sundbo i Västernorrlands län.
Vid skogshögskolans
genetiska institution bedrivs genetisk grundforskning och praktisk förädling
på det skogliga området. Även en del andra institutioner vid högskolan arbetar
med förädlingsproblem, bl. a. resistensfrågor.
3.2
Den svenska växtförädlingens praktiska betydelse
Den
praktiska växtförädlingen har genora hittills uppnådda resultat tillfört vårt
land högst betydande värden. Den för olika växtslag genomsnittliga skörden per
hektar har mer än fördubblats under en hundraårsperiod. Denna utveckling har
delvis betingats av en rad driftsrationaliserande åtgärder samt en del rent
odlingstekniska förbättringar. Till avsevärd del har dock växtförädlingen
bidragit till resultatet. De driftsrationaliserande åtgärderna har också i sin
tur i vissa fall ställt ett ökat krav på växtförädlingen.
Ett försök att uppskatta
det genom förädlingens samlade insatser åstadkomna mervärdet av den totala
skörden omkring år 1950 i förhållande till odlingsmaterialet vid sekelskiftet
gjordes av 1953 års växtförädlingsutred-uing, som år 1955 avgav ett betänkande
angående statens stöd åt växtförädlingen m.m. (SOU 1956:4). Mervärdet
uppskattades av utredningen till ett belopp som närmade sig 200 milj. kr. per
år räknat i 1950 års penningvärde. För sädesslagens del kunde man enligt
utredningen räkna med att växtförädlingen ökat avkastningen i förhållande till
de gamla oförädlade lantsorterna med omkring 30 % för höstvete, 20 % för
vårvete och korn samt 15 % för havre. Genom förädling framställda nya sorter
innebar också framhöll utredningen förbättringar av många andra praktiskt
betydelse-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 19
fulla
egenskaper, såsom stråstyrka, kvalitet, motståndskraft mot vissa parasiter m.
m.
ökningen
i avkastningen har efter år 1950 fortsatt för samtliga viktigare
lantbruksväxter. Växtförädlingen har under de senaste årtiondena också
åstadkommit stora förbättringar i fråga om andra egenskaper hos
lantbruks-växterna än avkastningsförmågan, bl. a. stråstyrka och andra kvalitativa
egenskaper. Dessa förbättringar kan anses helt allmänt ha varit av stor betydelse.
Förädlingsarbetet
med köksväxter har lett till en förhållandevis lika värdefull förbättring av
odlingsmaterialet som beträffande lantbruksväxterna. De stora framstegen i
fråga om denna förädling har uppenbarligen varit av stor betydelse för vårt
folkhushåll och för utvecklingen av vårt lands köks-växtproduktion. Framsteg
har också gjorts på prydnadsväxtområdet samt i fråga om fruktträden och
bärväxterna.
Svenska
växtsorter av stråsädesslagen har länge haft en omfattande spridning i Europa.
I syfte att få en närmare uppfattning om denna spridning gjorde
växtförädlingsskyddsutredningen en undersökning i saken avseende förhållandena
åren 1960 och 1967. En sammanställning och redovisning av resultatet återfinns
i betänkandet i en tabell (SOU 1969: 15 s. 434).
Undersökningen
visar att de svenska sorterna dominerade odlingen av höstvete i Danmark och
Norge. Vårvete odlades över huvud taget i ganska ringa utsträckning i Europa.
Det var främst i Sverige och Finland samt Storbritannien, Irland och
Förbundsrepubliken Tyskland, där man kunde tala om en större kontinuerlig
odling av dessa växtslag. De svenska vårvetesorterna dominerade år 1960 helt i
Irland men hade år 1967 gått väsentligt tillbaka. I Danmark, Finland, Schweiz
och Österrike upptog de svenska vårvetesorterna en stor del av den odlade
vårvetearealen. Beträffande höstråg, som såsom brödsäd var av ganska
underordnad betydelse i flertalet länder i Västeuropa, upptog svenska sorter en
stor del av rågarealen i Danmark och Norge. De svenska sorterna av havre
dominerade år 1960 odlingen i de skandinaviska länderna och förekom även i
betydande omfattning i en rad andra europeiska länder. Odlingen av svenska
sorter hade dock år 1967 minskat överallt utom i Norge. I fråga om vårkorn har
den svenska växtförädlingen haft sin största internationella framgång. Svenska
sorter av detta växtslag upptog år 1960 i de flesta västeuropeiska länder betydligt
mer än halva kornarealen. Denna dominans hade emellertid upphört år 1967 i alla
länder utom Frankrike. 1967 års siffror visade dock att svenska kornsorter
fortfarande odlades i mycket stor utsträckning.
Sammanfattningsvis
framhöll utredningen att tabellen visade att svenska förädlingsprodukter
beträffande stråsäd väl kunnat hävda sig i internationell konkurrens. Odlingen
av svenska sorter hade emellertid gått tillbaka något under de senaste åren.
Förklaringen härtill torde vara konkurrensen
20 Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1971
från
nya sorter som framställts i andra västeuropeiska länder där växtförädlingen
efter andra världskriget alltmera utvecklats. Utredningen konstaterade vidare
att vissa i annat sammanhang gjorda beräkningar tydde på att förbrukningen av
utsäde av svenska sorter sammanlagt var större i utlandet än i Sverige.
3.3
Det allmännas stöd ät växtförädlingen
I
växtförädlingsskyddsutredningens betänkande redovisas dels de åtgärder som
statsmakterna vidtagit för att direkt stöda växtförädlingen dels vissa
författningar som tillkommit i annat huvudsakligt syfte än att bereda växtförädlarna
rättsskydd för växtförädlingsprodukter men som möjligen kan medföra visst
begränsat sådant skydd.
Svensk växtförädling har
sedan länge stötts med bidrag över statsbudgeten. Syftet härmed torde bl. a.
vara alt ge privata och halvstatliga växtförädlingsföretag ekonomiska resurser
till viss grundforskning samt till sådan tillämpad forskning som utgör en
förutsättning för efterföljande praktisk växtförädling. Genom statsbidragen får
förädlingsföretagen vidare möjlighet att ta upp arbetsuppgifter inom den
praktiska växtförädlingen, vilka är långsiktiga eller förbundna med särskilda
ekonomiska risker och osäkerhetsmoment. Dessutom bereds företagen tiUfälle att
i viss omfattning inrikta sin verksamhet på sorter, som är avsedda för
begränsade geografiska områden eller för mindre grupper av odlare.
Bidrag
över statsbudgeten utgår sedan år 1886 till Sveriges utsädesförening. För
budgetåret 1970/71 uppgår bidraget till 4 542 000 kr. Föreningen får dessutom
statliga medel dels indirekt genom att dess serviceverksamhet tas i anspråk för
arbeten som bekostas av allmänna medel, dels genom att statens råd för skogs-
och jordbruksforskning anvisar medel till forskare vid föreningen.
Sedan
år 1924 lämnas statsbidrag till W. Weibull AB för dess praktiskt vetenskapliga
verksamhet vid Weibullsholm. Bidraget utgör för budgetåret 1970/71 225 000 kr.
Enskilda befattningshavare vid anstalten får härjämte medel av statens råd för
skogs- och jordbruksforskning för speciella undersökningar. Till Algot
Holmberg & Söner AB utgår för dess arbeten med bl, a. sojaväxtförädHng ett
statsbidrag, som budgetåret 1970/71 uppgår till 30 000 kr.
Direkta
statsbidrag utgår också till Institutet för skogsförbättring bl. a. för dess
skogsträdsförädlingsverksamhet. För budgetåret 1970/71 utgör bidraget 836 000
kr.
Övriga
enskilda växtförädlingsföretag i Sverige driver sin förädlingsverksamhet utan
direkta statliga bidrag.
Genom
två förordningar (1961: 144 och 145), vilka trädde i tillämpning den 1 juli
1961, infördes ett system med obligatorisk statsplombering av ut-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 21
sädesvara
och växtförädlingsavgift. Syftet med sjstemet var att genomföra en
kvalitetskontroll av utsäde och att förse landets växtförädling med avsevärt
förstärkta resurser. Systemet omfattade till en början bara stråsäd och
trindsäd. Enligt en ny förordning (1967: 139) om obligatorisk statsplombering
av utsädesvara och om växtförädlingsavgift, som trädde i kraft den 1 juli 1968
och som ändrats år 1969 (1969: 826), gäller systemet från och med den 1 juli
1970 potatis, stråsäd, trindsäd, vallbaljväxt och vallgräs, beta varmed avses
endast foderbeta kålrot, röva, fodermärgkål, grönfoderraps, raps, rybs,
vitsenap och oljedådra, dvs. samtliga lantbruksväxter utom sockerbeta, lin
och hampa samt alla grönyteväxter. Närmare bestämmelser om statsplomberingen
finns i kungörelsen (1968: 214) om statsplombering av utsäde, vilken ändrats
år 1969 (1969: 827), samt i kungörelser av lantbruksstyrelsen.
Systemet fungerar i
huvudsak på följande sätt. Utsäde av de ovan nämnda lantbruksväxterna får i
regel inte säljas för användning som utsäde eller exporteras med mindre det är
statsplomberat. Undantag görs för enstaka försäljning utan offentligt utbud, om
säljaren odlat utsädet och inte yrkesmässigt driver handel med utsädesvaror.
Statsplombering får i princip bara ske av utsäde av sort som prövats lämplig
att odla i Sverige och av stamutsäde, dvs. utsäde i förädlarens hand av sådan
ny växtförädlingsprodukt som prövats lämplig att föröka. Lantbruksstyrelsen
får dock medge plombering även av annat utsäde om det bedöms nödvändigt för
att tillgodose försörjningsbehov eller möjliggöra lämplig export. Prövningen
görs av en särskild nämnd, originalutsädesnämnden, som varje säsong utger en
rikssortlista upptagande de sorter som förklarats berättigade till statsplombering.
Vid plomberingen av utsädesvara skall den som begärt plomberingen erlägga
växtförädlingsavgift. Avgiften för stråsäd och trindsäd var fram till den 1
juli 1967 1 kr. per deciton, varefter den höjdes till 1 kr. 25 öre per deciton.
I övrigt är avgiften per deciton 50 öre för potatis, 15 kr. för vallbaljväxt,
vallgräs och beta samt 25 kr. för övriga lantbruksväxter. Om växtförädlingsavgift
gäller i tillämpliga delar förordningen (1959: 92) om förfarandet Aid viss
konsumtionsbeskattning. Beskattningsmyndighet är statens centrala
frökontrollanstalt. Uppburna avgiftsbelopp tillförs en särskild fond,
växtförädlingsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställts av Kungl.
Maj:t.
I
detta sammanhang kan tilläggas att kungörelsen (1968: 214) om statsplombering
av utsäde gäller all utsädesvara som avses i lagen (1928: 289) angående handel
med utsädesvara, dvs. allt frö som är avsett till utsäde utom skogsfrö och frö
av växter, som odlas blott till prydnad. Rikssortlis-tan omfattar därför inte
bara kvalitetsprovade sorter av lantbruksväxterna utan också sorter av
köksväxter vilka vid prövning i praktiskt viktiga avseenden visat sig vara
lämpliga för svensk växtodling. För köksväxterna är statsplombering som framgår
av det föregående inte obligatorisk. I viss utsträckning plomberas dock
köksväxtutsäde frivilligt.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Ur
växtförädlingsfonden sker utdelning två gånger om året genom bidrag till
svenska växtförädlare och svenska representanter för utländska förädlare. Om
utdelningen beslutar Kungl. Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen. Varje
förädlares bidrag från fonden skall i princip motsvara summan av de
växtförädlingsavgifter, som influtit för de sorter han framställt. För
medelstilldelningen gäller särskilda villkor, vilka närmare angetts i den
proposition sonr låg till grund för de båda nämnda förordningarna av år 1961
(prop. 1961:92). För att svensk förädlare skall erhålla bidrag krävs att han
vid tiden för bidragsbeslutet fortfarande bedriver växtförädling i ej allenast
obetydlig omfattning. För att representant för sortinnehavare i främmande land
skall kunna få bidrag ställs krav på att det andra landet medger svenska
förädlare motsvarande förmåner. Medel, som inte kan utdelas enligt angivna
principer, skall ställas till förfogande för statens forskningsråd för skogs-
och jordbruksforskning att av rådet användas för att stödja forskarinsatser
inom växtförädlingens område. Eftersom fonden inte belastas med några
omkostnader för uppbörd och administration, komraer medlen oavkortade
växtförädlingen tillgodo.
Utdelningar från fonden
har uppgått till följande belopp per budgetår i runda tal, nämhgen 1,4 milj.
kr. 1961/62, 1,7 milj. kr. 1962/63, 1,5 milj. kr. 1963/64, 1,6 milj. kr.
1964/65, 1,9 milj. kr. 1965/66, 1,8 milj. kr. 1966/67, 2,3 milj. kr. 1967/68,
3,4 milj. kr. 1968/69 och 3,6 milj. kr. 1969/70. Höjningen av beloppen för de
två sista budgetåren är betingad av att avgiften för strå- och trindsäd höjdes
till 1 kr. 25 öre per deciton fr. o. m. den 1 juli 1967 och att systemet
utvidgades till väsentligt flera arter fr. o. m. den 1 juli 1968. Såvitt gäller
svensk förädlingsverksamhet har bidrag ur fonden t. o. m. budgetåret 1968/70
tilldelats följande svenska företag, nämligen Sveriges iitsä-desförening, W.
Weibull AB, Hammenhögs frö, som ägs av Allmänna svenska utsädesaktiebolaget,
Skåne-Hallands utsädes AB, som sedan år 1964 ägs av W. Weibull AB, och
Institutet för växtforskning och kyllagring. Bidragen till Sveriges
utsädesförening har utgått med belopp som växlat mellan 600 000 kr. och 1,5
milj. kr. Till W. Weibull AB har årliga bidraget inklusive bidrag till
företaget som representant för utländska förädlare varierat mellan 600 000
kr. och 1,5 milj. kr. De övriga företagen har fått endast mindre belopp. Till
svenska representanter för förädlare i Danmark, Nederländerna och
Förbundsrepubliken Tyskland har utgått bidrag med ej obetydliga belopp.
Sålunda uppbar t. ex. det sedan år 1964 av W. Weibull AB ägda AB Hallands
frökontor som representant för utländska förädlare 1969/ 70 bidrag med 134 000
kr.
Statsplomberingen sker
normalt i någon av klasserna statsplomb A, B, C, D eller E. Statsplomb A avser
stamutsäde; klassen förekommer inte i allmänna marknaden. Statsplomb B avser
basutsäde och rätten att få utsäde plomberat i denna klass är förbehållen
förädlaren eller dennes representant. En förutsättning för plombering i
statsplomb B är att varan utgör skörd av odling, som grundats på av förädlaren
utvalt stamutsäde, vilket i
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 23
fråga
om sortrenhet godkänts av frökontrollanstalten. Då endast plomberat utsäde får
saluföras yrkesmässigt innebär detta att förädlaren praktiskt sett har
ensamrätt att föra sin sort i handeln. Genom denna ensamrätt har förädlaren
eller hans rättsinnehavare möjUghet att dra ekonomisk fördel av
förädlingsresultatet såvitt gäller generationer av en sort som kan ifrågakomma
för plombering i statsplomb B.
I övrigt hindrar
statsplomberingsreglerna inte att vem som helst förökar och säljer utsäde av en
statsplomberad sort utan tillstånd av den som framställt sorten. Under den
senaste femårsperioden tillhörde i medeltal cirka 12 % av allt statsplomberat
utsäde av stråsäd statsplomb B och dess tidigare motsvarighet. Den genom
plomberingsförfattningarna uppkomna ensamrätten är således begränsad till en
relativt trång sektor av den svenska utsädesmarknaden.
Den nya patentlagen
(1967:837), som trätt i kraft den 1 januari 1968, undantar uttryckligen från
patent växtsorter eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av
växter. Patenterbart är emellertid mikrobiologiskt förfarande och alster av
sådant förfarande. Huruvida patent kunde meddelas på växtsort enligt den
tidigare gäUande patentförordningen var ej löst i författningstexten. Något
patent som direkt avsett en växtsort har emellertid såvitt bekant ej meddelats
enligt denna förordning.
Varumärkeslagen
(1960: 644) lär i viss utsträckning ha utnyttjats av förädlingsföretagen för
skydd av deras förädlingsprodukter. Varumärke skall sålunda ha använts för att
skilja av växtförädlaren saluförda utsädesvaror från andra näringsidkares. Därvid
är emellertid att märka att det bara är varumärket och inte den sort, på vilken
förädlaren använder varumärket som skyddas. Varumärkesreglerna hindrar därför
inte, att en konkurrent saluför utsäde av samma sort under annat namn eller att
han säljer utsäde av sorten utan att ange namnet.
Beträffande utsädesvaror
som skall statsplomberas föreligger skydd mot omdöpning.
Statsplomberingsbestämmelserna kräver nämligen i regel att utsädet skall
härstamma från sort som vid det särskilda prövningsförfarandet åsatts ett
godtagbart namn. Plombering kan ej ske under annat namn än det för plombering
godkända sortnamnet. Om detta namn tillika registrerats eller inarbetats såsom
varumärke kunde det göras gällande att varumärkesskyddet såsom sådant skulle
förhindra ett obehörigt begagnande av det godkända sortnamnet och att således
varumärkesregistreringen i förening med bestämmelserna om statsplomberingen på
växtförädlingsområdet skulle skänka ett bättre skydd än
varumärkeslagstiftningen i och för sig kan ge. Emellertid kan det hävdas att
godtagandet av ett varumärke som sortnamn medför att varumärket degenereras
som kännetecken och övergår till att bli en allmän beteckning på sorten. Därmed
skulle varumärkesskyddet inle längre kunna upprätthållas. Det är således ovisst
om något skydd verkligen kan uppnås på denna väg. Domstolsavgöranden på området
torde saknas.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Enligt
uppgift av patent- och registreringsverket har under ganska lång tid årligen
något eller några tiotal varumärken för växtförädlingsprodukter registrerats.
Härav synes framgå att växtförädlare och deras marknadsföringsorgan haft
intresse av att utnyttja varumärkeslagstiftningen. Förädlarens avsikt med att
såsom varumärke registrera sortnamn tycks ofta ha varit att försäkra sig om att
ensam kunna förse marknaden med utsäde av sorten. Däremot synes man hittills ej
ha utnyttjat varumärkesskyddet genom licensgivning.
3.4
Växtförädlarkonventionen
Den
i inledningen nämnda växtförädlarkonventionen är i sina grunddrag uppbyggd
efter mönster av Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten
och Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. I ingressen
understryks den vikt som skydd för växtförädlingsprodukter har för jordbrukets
utveckling och för tillvaratagande av förädlarnas intressen. Ändamålet med
konventionen är enligt artikel 1 att tillerkänna och tillförsäkra förädlaren av
en ny växtsort eller hans rättsinnehavare en i konventionen närmare bestämd
rätt. Ordet sort är närmare bestämt i artikel 2 moment 2.
Konventionen
bygger på principen om s. k. nationell behandling. Detta innebär, att de
skyddsberättigade, fysiska eller juridiska personer, skall i de andra
unionsstaterna åtnjuta samma rättigheter som lagstiftningen i dessa länder
tillerkänner de egna medborgarna, artikel 3.
Konventionen
är enligt artikel 4 moment 1 tillämplig på alla växtsläkten och växtarter.
Enligt moment 2 förbinder sig unionsstaterna att vidta alla nödiga åtgärder för
att efter hand tillämpa konventionens bestämmelser på ett allt större antal
växtsläkten och växtarter. Vid tiden för konventionens ikraftträdande skall
varje konventionsstat enligt moment 3 inom dess territorium tiUämpa
konventionens bestämmelser på åtminstone fem av de växtsläkten, vilka upptagits
på en till konventionen fogad lista. Dessutom förbinder sig konventionsstat att
tillämpa nämnda bestämmelser på ytterligare växtsläkten på listan inom
följande tider, räknade från konventionens ikraftträdande med avseende på dess
territorium,
a)
inom en tid av tre år på minst
två växtsläkten
b)
inom en tid av sex år på minst
fyra växtsläkten
c)
inom en tid av åtta år på alla
växtsläkten som är upptagna på listan. Den till konventionen fogade listan
upptar sammanlagt 13 växtsläkten, nämligen vete, korn, havre alternativt ris,
majs, potatis, ärt, böna, lusern, rödklöver, rajgräs, sallat, äpple och ros
alternativt nejlika.
De
allmänna skyddsförutsättningarna regleras av artikel 6 i konventionen. Enligt
moment 1 fordras för skydd att sorten kan skiljas från redan kända sorter, att
den är likformig och stabil samt att den skall erhålla en
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 25
benämning.
Särskillnadskravet är upptaget under a) och anger att den nya sorten skall,
oavsett om den är framställd på artificiell eller naturlig väg, kunna genom ett
eller flera viktiga kännetecken klart skiljas från alla andra, vid tiden för
ansökningen om skydd kända sorter. Särskiljande kännetecken kan vara av
morfologisk eller fysiologisk art. Såsom exempel på situationer då allmän
kännedom föreligger nämns att sorten redan odlas eller kommersiellt utnyttjas,
att den intagits i en officiell sortlista eller anmälts till en sådan eller
att den förekommer i en referenssainling eller noggrant beskrivits i en
publikation. Likformighetskravet är upptaget under c) och anger att den nya
sorten skall vara tillräckligt homogen med hänsyn tagen till de särdrag som
dess sexuella eller vegetativa förökning betingar. Kravet på stabilitet är
upptaget under d) och anger att den nya sorten skall vara beständig med hänsyn
till sina väsentliga kännetecken. Detta innebär att den skall förbli
överensstämmande med beskrivningen av sorten efter upprepad förökning eller, i
fall att förädlaren faslställl en särskild förökningscykel, efter avslutandet av
varje sådan cykel. Under e) föreskrivs att den nya sorten skall erhålla en
benämning i enlighet med vad som anges i artikel 13. Punkten b) upptar ett
par kompletteringar till särskillnads-kravet under a). För det första stadgas
att man inte mot förädlaren av en sort eller hans rättsinnehavare kan åberopa
att sorten förekommit i försök eller anmälts till eller upptagits i ett
officiellt register. För det andra föreskrivs att då skydd för en växtsort
söks i en unionsstat sorten inte får med medgivande av förädlaren eller hans
rättsinnehavare ha saluhållits eller kommersiellt utnyttjats på denna stats
territorium och ej heller sedan mer än fyra år på annan stats territorium.
I
fråga om sortbenämningen finns detaljerade bestämmelser i artikel 13, som också
reglerar sortbenämningens förhållande till varumärke. Särskilda föreskrifter
ges för att säkerställa enhetliga sortbenämningar inom unionsområdet.
I
artikel 5 anges ensamrättens innebörd. Enligt moment 1 innebär den rätt som
tiUerkänns förädlaren av en ny sort eller hans rättsinnehavare att hans
tillstånd i förväg måste inhämtas för framställning, i och för kommersiell
avsättning, av förökningsmaterial såsom sådant av den nya sorten samt för
saluhållande och försäljning av sådant material. Vegetativt förökningsmaterial
innefattar även hela plantor. För prydnadsväxter gäller en viss utvidgning.
Förädlarens rätt omfattar nämligen enligt samma moment också plantor av
prydnadsväxter eller delar av sådana plantor, vilka normalt kommersiellt
utnyttjas för andra ändamål än förökning, i fall då de kommersiellt utnyttjas
såsom förökningsmaterial för framställning av prydnadsväxter eller
snittblommor. - Användning av sorten för vidareförädling omfattas normalt
inte av ensamrätten. Detta framgår av moment 3, som anger att tillstånd av
förädlaren eller hans rättsinnehavare ej erfordras då den nya sorten används
som utgångsmaterial för framställning av andra nya sorter
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
och
ej heller då dessa andra nya sorter utnyttjas kommersiellt. Dock gäller det
undantaget att tillstånd erfordras då upprepad användning av den nya sorten är
nödvändig för kommersiell framställning av annan sort. Enligt moment 4 kan
unionsstat för vissa växtsläkten eller växtarter tillerkänna förädlaren en mer
omfattande rätt än den som angetts i moment 1.
Det
fria utövandet av ensamrätten får enligt artikel 9 endast begränsas av hänsyn
till allmänt intresse. När en begränsning företas i syfte att säker ställa
spridning av nya sorter skall staten vidta alla erforderliga åtgärder för att
förädlaren eller hans rättsinnehavare skall få skälig ersättning.
Skyddstiden
regleras i artikel 8. I dess moment 1 anges att den rätt som tiUerkänns
förädlaren av en ny sort eller hans rättsinnehavare skall beviljas för en
begränsad tid, att skyddstiden inte får vara under 15 år samt att den för
sådana växtslag som vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och
prydnadsträd inte får understiga 18 år. Skyddstiden i en unionsstat skall
enligt moment 2 räknas från den dag då skyddet meddelades. Enligt moment 3 får
varje unionsstat anta längre skyddstider och bestämma andra skyddstider för
vissa grupper av växter för att ta hänsyn särskilt till de krav som ställs av
föreliggande reglering av produktionen och handeln med utsäde och vegetativt
material.
Att förutsättningar för
skydd föreligger skall enUgt artikel 7 fastställas genom ett administrativt
prövningsförfarande. Artikel 2 föreskriver att ensamrätten skall ges genom en
särskild skyddsform eller genom patent. Förädlaren eller hans rättsinnehavare
får välja vilken unionsstat han först vill söka skydd i, artikel 11, och
åtnjuter för sökande av skydd i övriga konventionsstater prioritet under en
tid av 12 månader från den dag då den första ansökningen ingavs, artikel 12.
Sistnämnda artikel, moment 4, stadgar att åtgärder som eljest skulle utesluta
skydd, exempelvis att föremålet för ansökan offentliggörs eller utnyttjas
kommersiellt, under piioritetstiden kan företas utan sådan verkan.
Artikel
10 reglerar i vilka fall ensamrätten skall förklaras ogiltig eller förfallen.
I
administrativt hänseende stadgar konventionen i huvudsak följande. De stater
som deltar i konventionen bildar en union. Unionen och dess permanenta organ
har sitt säte i Geneve, artikel 1. Organen är rådet, bestående av en
representant för varje unionsstat, och generalsekretariatet, benämnt byrån för
internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter; byrån står under
schweiziska regeringens överinseende, artiklarna 15 och 16. Byrån, som leds av
en generalsekreterare, har att fullgöra alla uppdrag och åligganden som rådet
anförtrott den, artikel 23. Unionens utgifter täcks väsentligen genom arsbidrag
av unionsstaterna; bidragen bestäms av rådet i enlighet med vissa fastställda
principer, artiklarna 21 och 26.
I
sitt arbete använder byrån engelska, franska och tyska språken. Även rådets
sammanträden hålls på dessa språk, artikel 28.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 27
Konventionen
står enligt artikel 32 öppen för anslutning för stater som ej undertecknat
konventionen. Förutsättning för anslutning är enligt artikel 30 bl. a. att
staten tillförsäkrar övriga unionsstaters medborgare lämpliga rättsmedel för
att möjliggöra för dem att effektivt försvara de i konventionen upptagna rättigheterna.
För att stat skall få tillträda konventionen krävs att ansökan härom godkänns
av unionen med fyra femtedelars majoritet av närvarande medlemmar; vid
omröstning skall tre fjärdedelar av unionsstaterna vara företrädda, artikel 32.
4
Utredningen
4.1
Allmänna synpunkter
I
fråga om växtförädlingens framtida uppgifter framhåller utredningen att nya och
ökade krav kommer att ställas på växtförädlingen inte minst på grund av den
ekonomiska och tekniska utvecklingen inom jordbruket och livsmedelsindustrin.
Det finns många växtodlingsproblem på jordbrukets, trädgårdsnäringens och
skogsnäringens områden som väntar på sin lösning. I vårt land med dess starkt
skiftande och i flera avseenden specifika klimat samt varierande jordarter kan
för övrigt växtodlingsproblemen knappast lösas på annat sätt än under
medverkan av växtförädlingen. Skärpta krav kommer att ställas på sortmaterialet
i samband med den omfattande mekanisering som karakteriserar jordbrukets
utveckling under senare år. Till växtförädlingens arbetsuppgifter hör bl. a.
att ytterligare stegra avkastningsförmågan hos våra odlade kulturväxter, att
framställa sorter med inbördes skiftande tidighet för att bättre kunna
utnyttja den växande maskinparken att kombinera hög avkastning med tidig
mognad och att åstadkomma god vinterhärdighet hos övervintrande växtslag.
Behovet av kvalitetsförbättringar i skilda hänseenden är enligt utredningen
starkt framträdande. Såsom önskvärt nämns förbättring av bakningskvaliteten hos
brödsäd, av mältningsresistansen hos råg och vete samt av proteinhalten och
proteinets värde hos fodersäd och trindsäd. Angeläget anses också vara att höja
oljehalten och förbättra oljans hållbarhet och näringsfysiologiska värde hos
oljeväxterna samt att åstadkomma nya kvalitetsegenskaper hos potatis alltefter
användningsområden m. m. I fråga om köksväxterna uppställer konservindustrin
speciella krav, som sammanhänger med lämpligheten för djupfrysning och annan
konservering. Och eftersom de flesta av de odlade kulturväxterna i större eller
mindre utsträckning angrips av sjukdomar och skadedjur under
vegetationsperioden och efter skörden ankommer det på växtförädlingen att
fortsätta arbetet med att framställa växtsorter som har förmåga motstå angrepp
från parasiter och andra skadegörare.
För
att kunna möta de ständigt stigande kraven på sorter med förbättrade
egenskaper och medverka till en fortsatt effektivisering av jordbruket
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
och
trädgårdsnäringen måste, framhåller utredningen, den praktiskt inriktade
växtförädlingen tillföras ökade ekonomiska resurser. Möjligheterna för
förädlingsföretagen att finansiera sin verksamhet genom att ekonomiskt utnyttja
sina förädlingsresultat har hittills varit otillräckliga. Verksamheten har
därför i väsentlig grad fått lita till stöd från det allmänna. En viss höjning
av statsbidragen har skett under senare år men denna har delvis avsett att
täcka kostnaden för bestämda nya arbeten och i övrigt väsentligen blott
inneburit att man bibehållit anslagens realvärden. Höjningen under år 1967 av
växtförädlingsavgiften och den följande år genomförda utvidgningen av systemet
har avsevärt förstärkt den praktiska växtförädlingens resurser. Systemet är
emellertid begränsat till lantbruksväxterna och fortfarande ligger bl. a.
köksväxter och plantskolealster utanför. Enligt utredningens mening är det
uppenbart att utdelningarna från växtförädlingsfonden med nuvarande avgiftsuttag
och begränsning i fråga om växtslag inte är tillräckliga för att ge
växtförädlingen erforderlig ökning i resurserna.
En
förstärkning av den praktiska växtförädlingens resurser kan ske genom att man
bygger ut växtförädlingsavgiftssystemet, genom att man inför ett
privaträttsligt skyddssystem eller genom att man kombinerar dessa båda system.
En
ytterligare utväg att lösa växtförädlingens finansieringsproblem är att öka
bidragen över statsbudgeten. Eftersom direktiven inte anvisar denna utväg har
utredningen inte ansett sig böra närmare undersöka i vad mån en ökning här är
motiverad och i vilka former den kunde genomföras. Utredningen framhåller
emellertid att frågan om växtförädlingens behov av statsbidrag inte kan lämnas
helt utanför övervägandena. Frågan härom behandlas i annat sammanhang (avsnitt
4.7).
Utredningen
diskuterar härefter de övriga lösningarna.
Lösningen
att utvidga det nuvarande systemet med växtförädlingsavgifter kan enligt
utredningen självfallet genomföras med bibehållande av grunddragen av
systemet. Detta system har den fördelen från administrativ synpunkt att sättet
för uppbörden av avgiften är enkelt och medger en säker kontroll. Den statliga
organisationen för uppbörd och fördelning av influtna medel har inte någon
större omfattning och är ej kostsam. För sortinnehavaren har systemet den
fördelen, att han inte belastas med några administrationskostnader för
avgiften. För konsumenten är det en fördel att avgiften utgår med bestämt
belopp, som i regel blir lika för varje sort. Från teknisk sjmpunkt skulle det
ej möta större svårigheter att bygga ut systemet till att omfatta alla de
växtarter, beträffande vilka förädlingen kan anses vara i behov av ökat
ekonomiskt stöd. Avgiften bör också, åtminstone beträffande flertalet
växtarter, kunna fastställas till belopp som ger en expanderande
förädlingsindustri ett verksamt stöd.
Utvägen
att införa ett privaträttsligt system för skydd av förädlingsprodukter skulle
innebära att förädlaren ges en ensamrätt att utnyttja sin nya
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 29
produkt.
Det blir alltså förädlaren själv som bestämmer på vilka villkor hans produkter
skall tillhandahållas allmänheten. Förädlaren fastställer sålunda själv de
licensavgifter som utgår. Ett privaträttsligt system medför för det aUmänna den
fördelen att staten inte alls behöver befatta sig med frågan om licensavgifterna.
Det blir förädlarens ensak att vidta nödiga arrangemang för att utnyttja ett
honom tillerkänt rättsskydd.
Från organisatorisk
synpunkt föreligger inte någon större skillnad mellan de båda systemen. Såväl
ett offentligrättsligt som ett privaträttslig skydd kräver en statlig
administration, som har hand om provningen av nya sorter och som prövar ansökan
om intagning i rikssortlistan respektive om rättsskydd för sorten. Den för ett
privaträttsligt system nödvändiga administrationen blir något mera omfattande
än administrationen av ett utvidgat offentligrättsligt system, men olikheten
mellan systemen i detta hänseende bedöms dock inte som stor. De
administrationskostnader som ett privaträttsligt system medför bör för övrigt
helt eller åtminstone till övervägande del kunna tas ut av förädlingsföretagen.
Utredningen anser att en jämförelse mellan de båda systemen leder till att de
från administrativ och teknisk synpunkt kan anses likvärdiga.
För
införande av ett privaträttsligt system talar enligt utredningens mening andra
skäl. Till en början framhålls att förädlaren i likhet med varje annan
upphovsman får anses ha rättsanspråk på att få skydd för resultatet av ett
skapande arbete. Han bör enligt utredningens mening i princip inte vara sämre ställd
än t. ex. en uppfinnare som genom patent kan skaffa sig ensamrätt till sitt
arbetsresultat. Med ett privaträttsligt system skulle den orättvisa undanröjas
som ligger i att förädlaren med nuvarande regler inte får skälig ersättning för
det välstånd han hjälper till att skapa. Sedan förädlaren marknadsfört en av
honom framställd sort, blir den genast tiUgänglig för allmänt begagnande.
Förädlaren förlorar i stort sett kontrollen över förökningen och
marknadsföringen av sin sort och därmed också möjligheten att ekonomiskt
tillgodogöra sig utnyttjandet av produkten.
Till
förmån för ett privaträttsligt skydd för växtförädlingsprodukter talar
emellertid främst det förhållandet att Sverige genom att införa ett sådant
skulle få möjlighet att ansluta sig till växtförädlarkonventionen. Systemet med
växtförädlingsavgifter, som är av offentligrättslig karaktär, är inte så
utformat och kan ej heller med bibehållande av sina huvuddrag utformas så att
konventionens krav tiUgodoses. Ett privaträttsligt skydd här i riket skulle
däremot möjliggöra en anslutning.
Enligt
utredningen får det anses angeläget att Sverige tillträder konventionen. Denna
har redan undertecknats av åtta västeuropeiska länder, och det kan beräknas att
flera andra länder under de närmaste åren tillträder den. Ett tillträde till
konventionen har till följd att förädlare i ett unionsland har rätt att i annat
unionsland åtnjuta samma förmåner i fråga om skyddet för sina
förädlingsprodukter som landets egna medborgare. En svensk
30 Kungl. ]aj:ts proposition nr 40 år 1971
anslutning
till konventionen skulle alltså medföra att svenska förädlingsföretag skulle i
annat unionsland kunna få det skydd som landets egna förädlare där åtnjuter.
Omvänt skulle förädlare i andra unionsländer kunna här i Sverige åtnjuta samma
rättsskydd för sina produkter som de svenska företagen.
Ett
tillträde till konventionen skulle alltså vara ägnat att främja utbytet mellan
Sverige och övriga unionsländer av lämpliga, förbättrade sorter av
nyttoväxterna och prydnadsväxterna. Redan nu saluförs i Sverige ett antal
utländska sorter av lantbruks- och köksväxterna. Såsom förut redovisats odlas
utomlands många svenska sorter. Av stråsädesslagen har svenska sorter länge
haft en omfattande spridning i de västeuropeiska länderna. Från handeln med
utsäde av dessa sorter har licensinkomster tillförts våra två största
förädlingsföretag. Licensinkomsterna, som grundats på avtal med representanter
i den främmande staten, uppgick år 1967 till ett nettobelopp av 0,7 milj. kr.
av vilket en stor del kom från Frankrike. Större intäkter kom också från
Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Storbritannien
och Österrike.
Hittills
har lagstiftning om skydd för växtförädlingsprodukter i enlighet med
konventionens regler utfärdats i Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland,
Nederländerna och Storbritannien. Denna lagstiftning uppställer, utom i
Storbritannien, krav på konventionstillhörighet för att medborgare i främmande
stat skall kunna få skydd för sina nya sorter. I Nederländerna synes dock
svenska växtförädlare kunna tills vidare få rättsskydd för nya sorter enligt en
specialregel. Med Danmark har Sverige vid årsskiftet 1967 1968 träffat ett
tillfälligt arrangemang i reciprocitetsfrågan. Denna innebär, att bidrag ur
växtförädlingsfonden skall utgå i Sverige för dansk växtsort av stråsäd och
trindsäd efter samma grunder som gäller för svensk växtsort och att nya
svenska växtsorter av dessa växtslag skall kunna få skydd i Damnark enligt den
danska lagen. Arrangemanget har på danskt förslay begränsats till att gälla
till den 1 januari 1973. Att avtalet blivit tidsbegränsat beror enligt
utredningen sannolikt på att man från dansk sida förväntat sig att Sverige
snart skall ansluta sig till konventionen.
Förutsättningar
finns sålunda visserligen för att Sverige även utan ett konventionstillträde
skall kunna upprätthålla ett sortutbyte med Storbritannien och, under
begränsad tid framåt, också med Nederländerna och Danmark. Beträffande andra
stater som tillträder konventionen får det antas att de kommer att kräva
ömsesidighet och att förmånerna i det svenska växtförädlingsavgiftssystemet
inte bedöms som tiUräckliga för att de själva skall ge skydd åt svenska
växtförädlare. Förädlare i främmande stat som infört konventionssystemet kommer
sannolikt inte att anse växtförädlingsavgiftssystemet tillräckligt lockande
för att de här i Sverige skall söka marknadsföra sina nya, förbättrade sorter.
Om
Sverige inte inför privaträttsligt skydd för växtförädlingsprodukter
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 31
och
ansluter sig till konventionen riskerar man sålunda att det nuvarande, låt
vara tämligen begränsade, sortutbytet med andra länder i huvudsak upphör och
att svenska växtförädlingsföretag helt eller delvis förlorar sina hittillsvarande
licensintäkter i konventionsländerna. Ett tillträde till konventionen skulle
däremot främja sortutbytet mellan länderna. Detta utbyte skulle helt allmänt bh
till ömsesidig nytta för odlarna, handeln, industrin och konsumtionen.
För
de svenska förädlingsföretagen skulle en anslutning till konventionen bli till
direkt fördel genom den möjlighet de skulle få att i andra unionsländer
ekonomiskt utnyttja sina nya sorter och på så sätt öka sina intäkter på dessa.
Utredningens undersökning av svenska sorters spridning i utlandet ger vid
handen att svenska växtförädlingsföretag skulle på de sorter av stråsädesslagen
som nu saluförs i Västeuropas stater ha intjänat licensavgifter på 1,52 milj.
kr. per år om avgifterna på handelsutsäde bestämts till samma belopp som
växtförädlingsavgiften, 1 kr. 25 öre per deciton. Om licensavgiften utgått med
belopp som numera tillämpas i dessa andra länder skulle nettointäkterna ha
uppgått till omkring 3 milj. kr. per år. De här gjorda beräkningarna avser
emellertid sorter som redan marknadsförts och för vilka konventionen ej ger
rättsskydd. De gjorda beräkningarna ger därför endast en antydan om den
svenska växtförädlingens framtida möjligheter.
Eftersom
rättsskydd och därmed möjlighet till licensintäkter ges endast på nya sorter
beror det ekonomiska utfallet på utländska marknader efter en anslutning till
konventionen på de svenska förädlingsföretagens förmåga att konkurrera där med
nya sorter. Enligt utredningens mening ligger den svenska förädlingen f. n. på
en så hög nivå jämförd med flertalet andra länders inom konventionsområdet att
det bör kunna hållas för visst att den efter en anslutning till konventionen
skall finna fortsatt god avsättning för sina produkter i konventionsländerna.
Av
det anförda framgår enligt utredningen att om ett privaträttsligt sj'-stem
införs i Sverige och Sverige vinner anslutning till konventionen sortutbytet
med andra länder kommer att öka till gagn för den svenska odlingen, handeln,
industrin och konsumtionen. Vidare kommer den svenska förädlingens resurser att
förbättras. Denna förbättring stimulerar i sin tur växtförädlarna att
framställa nya produkter som kommer allmänheten tillgodo. Starka skäl förehgger
sålunda för att i Sverige införa ett konventionssystem.
Enligt
utredningens mening torde man inte ha anledning räkna med någon risk för att
ett privaträttshgt skydd för en sort skall utnyttjas för att hålla tillbaka
spridningen av sorten. Förädlaren har själv intresse av att så snart en ny sort
uppförökats i lämpliga kvantiteter genast få ut den på marknaden för att kunna
ekonomiskt tillgodogöra sig resultatet av sitt långvariga och kostsamma
förädlingsarbete. Erfarenheten från andra län-
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
der
med licenssystem på växtförädlingsområdet ger ej heller stöd för antagandet
att ett privaträttsligt system försvårar den önskvärda snabba spridningen av
nya, för folkförsörjningen värdefulla sorter.
Eftersom
fråga är om för folkhushållet mycket betydelsefulla produkter måste dock
tiUses att skydd finns mot att ett privaträttsligt system medför att nya bättre
sorter undanhålls marknaden eller att prisnivån på utsäde blir oskälig.
Ett
skydd häremot kan enligt utredningens mening i första hand uppnås genom att
ensamrätten begränsas till att omfatta bara yrkesmässig framställning och
handel med förökningsmalerial av sorten. Begränsningen innebär att jordbrukare
och andra odlare äger att fritt utnyttja skyddade växtsorter för framställning
av konsumtionsvara och att fritt föröka sorter till eget utsäde.
Vidare
bör enligt utredningens mening konkurrensen mellan olika sorter förhindra
oskäliga prisstegringar. Om en ny, rättsskyddad sort inte i någon högre grad
skiljer sig i fråga om odlingsegenskaperna från tidigare på marknaden
förekommande sorter, måste sortinnehavarens möjligheter att i konkurrensen med
andra sorter ta ut ett jämförelsevis högt pris på eget förökningsmaterial av
sin skyddade sort eller en hög licensavgift på andra odlingar av sorten bedömas
som ringa. Även om sorten innefattar ett stort framsteg, måste konkurrensen
från andra sorter normalt förhindra att ett pris eller en licensavgift tas ut
som inte står i proportion till vad som står att vinna genom förbättringen av
sorten. Erinras kan i detta sammanhang om att under lång tid efter införandet
av ett rättsskydd tillgång kommer att finnas till äldre sorter för vilka inte
kan meddelas rättsskydd och som därför aUtjämt blir fria för odling och kan
konkurrera med rättsskyddade sorter.
För
särskilda fall, såsom t. ex. då en ny sort inte möter erforderlig konkurrens
på marknaden, bör del emellertid finnas skydd mot att ensamrätten utnyttjas
för en oskälig prissättning i strid mot allmänhetens intressen.
Gällande
bestämmelser rörande prisövervakning, förhindrande av konkurrensbegränsning m.
m. bör kunna ge möjlighet till en viss pris- och konkurrensövervakning på
förevarande område. Den ensamrätt som skall tillerkännas förädlaren står
givetvis ej som sådan i strid med konkurrensbegränsningslagen. Åtgärder av
konkurrensbegränsande karaktär som har ett omedelbart samband med ensamrätten
är också åtminstone i allmänhet undantagna från lagens tillämpning. Ingripande
med stöd av denna lag torde dock kunna komma i fråga t. ex. när ensamrätten
utnyttjats för att tvinga fram eller understödja annan konkurrensbegränsning.
Kungl. Maj:t äger vidare enligt konkurrensbegränsningslagen förordna om visst
högsta pris på en vara, om visst pris med hänsyn till kostnaden och övriga omständigheter
är uppenbart för högt och saken är av allmän betydelse. Syf-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 33
tet
med bestämmelsen är att ge samhället en möjlighet att ingripa i sådana fall då
priset på en vara till följd av ofullständighet i konkurrensen är uppenbart för
högt. Enligt utredningens mening bör bestämmelsen kunna tiUämpas i fråga om
förökningsmaterial av växtslag som för folkhushållet är av större betydelse.
En
ytterligare garanti mot missbruk av ensamrätten erhålls genom bestämmelser om
tvångslicens, dvs. rätt för den som vill utnyttja en skyddad produkt att av
myndighet erhålla licens därtill. I detta hänseende bör till en början beaktas
här tillämplig regel i växtförädlarkonventionen (artikel 9). Denna föreskriver
att det fria utövandet av ensamrätten inte får begränsas av andra skäl än
sådana som kan hänföras till det allmänna intresset. Föreskriften får anses
medge unionsstat rätt bl. a. att reglera marknadsföringen av skyddade sorter i
syfte att lösa spridnings- och prisfrågorna. Av intresse i detta sammanhang är
en redogörelse som utredningen lämnar för frågans reglering i utländsk
lagstiftning. Av redogörelsen framgår att all lagstiftning som hittills
utfärdats i enlighet med konventionens regler innehåller bestämmelser om
tvångslicens. Den danska lagen i ämnet ålägger förädlaren skyldighet att
medverka till utbredningen av en ny sort genom att själv eller genom annan
fullgöra beställningar på lämpligt förökningsmaterial av sorten inom skälig
tid och i den omfattning som är nödvändig för att garantera att allmänheten
förses med material av sorten på skäliga villkor. Tvångslicens kan erhållas av
enskild person eller sammanslutning, om skyldigheten inte fullgjorts. Vidare
äger lantbruksministern ålägga förädlaren att låta envar utnyttja sorten, s.
k. generell Ivångslicens, om detta anses nödvändigt för att säkra utbredningen
av en ny sort eller för att motverka en väsentlig försämring av villkoren för
en förvärvsgren.
Den
engelska lagen ger i princip varje kompetent odlare eller säljare rätt att på
skäliga villkor föröka eller sälja material av en skyddad sort. Odlare eller
köpare kan på ansökan meddelas tvångslicens av ett officiellt organ, the
Controller, om han inte får licens från förädlaren eller villkoren för att få
licens är oskäliga.
Även
i västtysk och holländsk lagstiftning gäller bestämmelser till skydd mot att
ensamrätten utnyttjas på ett mot det allmännas intresse stridande sätt. Rätt
att erhålla tvångslicens föreligger om sortinnehavaren inte lämnat licenser
för förökning och marknadsföring av sorten i erforderlig omfattning eller om
sortinnehavaren inte ställt tillräckligt med föröknings-material till
förfogande. En förutsättning för tvångslicens är dock att det motiveras av det
allmännas intresse. Lagstiftningen ger också sortinnehavaren möjnghet att i
offentligt anbud erbjuda allmänheten licens (i den tyska lagstiftningen benämnd
"Jedermanserlaubnis"). Detta system har tillkommit för att göra det
lättare för sortinnehavaren att få sorten spridd.
Regler
om tvångslicens i en svensk lag om privaträttshgt skydd för nya 2 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
förädlingsprodukter
bör enligt utredningen utformas i nära anslutning till de sålunda i utländsk
lagstiftning förekommande bestämmelserna. Reglerna bör sålunda innebära att det
skall åligga sortinnehavare att lämna licenser och tUlhandahålla
förökningsmaterial av sorten i den omfattning som kan anses påkallat med
hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse. Tvångslicens skall
kunna erhållas om sortinnehavaren utan godtagbar anledning underlåtit att
fullgöra denna skyldighet.
Utredningen
förmodar att tvångslicensinstitutet i praktiken inte kommer att få någon
större tillämpning. Värdet av ett sådant institut kan dock enligt utredningen
inte mätas enbart genom den omfattning i vilken det tas i anspråk. Redan
möjligheten till tvångslicens måste få ett kraftigt inflytande på den
frivilliga licensgivningen och medverka till att licenser utfärdas i rimlig
utsträckning och på skäliga villkor.
De
skisserade begränsningarna i rättsskyddet i förening med gällande bestämmelser
rörande prisövervakning, förhindrande av konkurrensbegränsning m. m. medför
enligt utredningens mening ett betryggande skydd både för odlarna och för
konsumenterna.
Sammanfattningsvis
föreslår utredningen under framhållande av att hänsyn främst tas till de
fördelar som är att vinna med en internationell lösning av växtförädlingens
rättsskyddsproblem att ett privaträttsligt system för skydd av nya
växtförädlingsprodukter införs och att Sverige i samband därmed tillträder
växtförädlarkonventionen.
Emellertid
föreslår utredningen, såsom framgår av det följande (avsnitt 4.7), att nu
gällande system med växtförädlingsavgifter behålls vid sidan av och i
kombination med ett privaträttsligt system. Även bidragen över statsbudgeten
föreslås, såsom senare skall utvecklas (avsnitt 4.7), utgå även i
fortsättningen.
4.2
Växtförädlarrättens objekt och subjekt
Utredningen
föreslår att viss ensamrätt, växtförädlarrätt, skall kunna förvärvas till
växtsort genom registrering. Termen växtsort definieras inte i lagförslaget. I
motiven anförs att med växtsort avses helt allmänt en samling individer som i
ett eller flera karakteristiska avseenden skiljer sig från andra enheter inom
samma växtart.
I
princip bör enligt utredningen rättsskyddssystemet kunna tillämpas på alla
växtsläkten och växtarter. På grund av lagstiftningens syfte att stödja
växtförädling är det dock naturligt att rätten begränsas till sorter som är
odlingsbara och alltså tillhör kulturväxterna. Utredningen finner det inte
önskvärt att alla växtsläkten och växtarter av kulturväxterna på en gång inordnas
i systemet, eftersom det bör finnas rådrum för avgörande i olika fall huruvida
förädlingen inom visst verksamhetsområde är i behov av skydd. Redan vid
ikraftträdandet av lagstiftningen anser utredningen dock
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 35
att
flertalet växtarter av lantbruksväxterna och köksväxterna bör kunna tas med i
systemet. Beträffande dessa växter finns redan en väl utvecklad organisation
som kan ta hand om provningen av de sorter som anmäls för registrering. I fråga
om vissa prydnadsväxter samt fruktträd och bärväxter finns enligt utredningen
ett framträdande behov aV skydd för förädlings-produkter. Vad gäller skogsträd
och andra skogsväxter sker däremot växtförädling samt uppförökning och
distribution av reproduktionsmaterial under sådana förhållanden att det inte
torde finnas anledning att, åtminstone under de närmaste åren, inordna dessa
växter i systemet.
Utredningen
föreslår att det överlämnas åt Kungl. Maj :t att bestämma de växtsläkten och
växtarter inom vilka växtförädlarrätt skall kunna förvärvas. I ett utkast till
tillämpningskungörelse upptar utredningen 96 växtarter, som föreslås inordnade
i systemet redan från början. Av de 96 arterna tillhör 44 lantbruksväxterna, 21
köksväxterna, 11 prydnadsväxterna samt 20 fruktträden och bärväxterna.
Vidare
föreslår utredningen som huvudregel att lagen skall vara tillämplig endast på
växtsort som framställts här i riket samt på växtsort som framställts utom
riket av svensk medborgare. Utanför lagens omedelbara tillämpningsområde skall
således enligt förslaget falla sort som framställts utom riket av utländsk
medborgare. Skydd för sådana sorter bör enligt utredningens mening vara
beroende av särskilt förordnande. Förutsättning för sådant förordnande bör vara
att reciprocitet föreligger eller, om sådan inte finns, att skydd för utländsk
sort skulle vara av betydande aUmänt intresse.
Som
stöd för kravet på reciprocitet har utredningen anfört i huvudsak följande. Av
de länder som hittills utfärdat lagstiftning i ämnet, dvs. Danmark,
Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien är det endast
Storbritannien som inte i princip kräver reciprocitet. Det viktigaste motivet
till förslaget om privaträttsligt skydd åt växtförädlingen är önskemålet om att
Sverige ska få större möjligheter att delta i det internationella samarbetet.
Eftersom den i Sverige bedrivna växtförädlingen måste antas i allmänhet ha
större förutsättningar att framställa för svenska förhållanden bättre
sortmaterial ligger det nära till hands att i första hand söka förbättra
intäkterna för den här i riket bedrivna växtförädlingen. Ett reciprocitetskrav
i den svenska lagstiftningen får slutligen antas verka så att det ger större
möjlighet för svenska intressen att påkalla skydd i andra länder.
Enligt
utredningens förslag kan endast fysisk person anses som förädlare. Utredningen
har övervägt om inte också en juridisk person skulle kunna godtas som förädlare
och framhåller att till förmån för en sådan ståndpunkt talar framför allt att
växtförädling ofta utförs inom företag som är inriktade på sådan verksamhet och
att det material, på vilket framställningen av en ny sort grundar sig, byggs
upp steg för steg inom företaget, ofta under flera årtionden och med en
skiftande krets av medarbetare. Det
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
kan
vara svårt att avgöra vem inom företaget som gjort den avgörande insatsen vid
sortens tillkomst. De nu nämnda förhållandena är emellertid enligt
utredningens mening inte tillräckliga för att man skall avvika från den
reglering av frågan som gjorts i patenträtten och som för övrigt också
genomförts i lagstiftning motsvarande den nu aktuella i bl. a. Förbundsrepubliken
Tyskland och Nederländerna.
Frågan om rätten till
sorter som har framställts av en arbetstagare eller en uppdragstagare i och för
hans tjänst respektive uppdrag får enligt utredningen avgöras med tillämpning
av allmänna arbetsrättsliga grundsatser. Utredningens uppfattning är att
frågan om arbetstagares rätt till sort kommer att bli av underordnad praktisk
betydelse. Hithörande frågor bör lämpligen regleras i anställningsavtal eller
genom särskilda överenskommelser.
4.3
De allmänna skyddsförutsättningarna
I
fråga om de allmänna förutsättningarna för ensamrätt ansluter sig
ut-redningen.s förslag mycket nära till konventionen. Villkor för att växtförädlarrätt
skall kunna förvärvas för en ny sort är sålunda att den genom åtminstone ett
viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från andra redan kända sorter samt att
den är homogen och stabil.
Utredningen framhåUer att
det för erhållande av rättsskydd inte uppställs något krav på att den nya
sorten skall ha visst odlingsvärde. Självfallet kan det i odlingens och
konsumtionens intresse finnas ett behov av att uppställa regler som förhindrar
användandet av sorter som är mindre lämpliga för folkhushållet men denna fråga
får inte sammankopplas med frågan om rättsskydd för sorten utan måste lösas
genom annan lagstiftning. Skydd för ny sort skall alltså kunna meddelas även om
på grund av annan lagstiftning utsäde av sorten inte skulle komma att få
marknadsföras inom landet. Ett skäl att ändå söka skydd kan vara att sorten har
särskilt värde i annat land och är avsedd för export till detta land.
Uppdragandet av en sort syftar för övrigt inte alltid till att få fram en
produkt för direkt marknadsföring. Ibland skall den nya sorten användas enbart
som underlag för fortsatt förädling.
Den
sort som man söker skydd för skall enligt utredningens förslag som nämnts kunna
särskiljas från andra kända sorter. En fullständig uppräkning av vilka
omständigheter som gör andra sorter kända kan inte göras men utredningen ger
vissa exempel, också det i mycket nära anslutning till konventionen. Det föreslås
att annan sort skall anses som känd om material därav yrkesmässigt utbjudits
till försäljning eller eljest tillhandahåUits eller om den intagits i eller
anmälts till officiell sorthsta, förekommer i allmänt tillgängUg
referenssamling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller
om den eljest kommit till allmänhetens kännedom.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 37
I
princip får inte heller den sort för vilken rättsskydd söks ha marknadsförts
före ansökningen. Växtförädlarrätt kan ej förvärvas om växtmaterial av sorten
med samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i
handeln här i riket före dagen för registreringsansökningen. Marknadsföring
utom riket av denna sort utgör däremot enligt förslaget inte hinder mot skydd
annat än om den skett mer än fyra år före ansökningen. Sistnämnda bestämmelse,
som är i full överensstämmelse med konventionen, innebär att en förädlare kan
pröva sin sort på utländska marknader under fyra år utan att gå miste om möjligheten
till skydd i Sverige. Motsatsvis framgår av förslagets formulering att skydd
kan beviljas sorten även om den före ansökningen tagits in i rikssortlistan
eller annan sortlista i eller utom Sverige, att den beskrivits i allmänt
tillgänglig skrift eller förekommer i referenssamling.
Som
en sista skyddsfönitsättning föreslår utredningen att vid registrering av
växtförädlarrätt även skall registreras särskild benämning för sorten. I och
för sig kräver ett privaträttsligt skydd för växtsorter inte en reglering av
frågan om dessas benämning. Av praktiska skäl och för att få överensstämmelse
med konventionen uppställs emeUertid detta formella krav för rättsskydd.
Närmare reglering av sortbenämnings innehåll föreslås i samband med
registreringsbestämmelserna.
4.4
Växtförädlarrättens innehåll och omfång
I
fråga om ensamrättens innehåll anknyter utredningens förslag i huvudsak till
konventionen.
De
utnyttjanden som förbehålls förädlaren eller hans rättsinnehavare är till att
börja med endast yrkesmässiga förfoganden. Detta uttrycks i utredningens
lagförslag med att "annan än sortinnehavaren ej får olovligen utnyttja
sorten yrkesmässigt" genom vissa förfaranden.
Det
första av de förfaranden över vilket sortinnehavaren föreslås få kontroll är
framställning och import av växtmaterial av sorten, vilken sker "i syfte
att materialet skall utbjudas till försäljning eller eljest tillhandahållas
för förökningsändamål".
Att ensamrätten avser även
kontroU över importen är en utvidgning i förhållande till konventionen. Detta
motiverar utredningen med att den svenska lagstiftningen inte kan sträcka sina
verkningar till utnyttjanden som äger rum utanför rikets gränser och att
framställning av förökningsmaterial av en här skjddad sort således kan
förekomma utomlands utan att sortinnehavaren kan ingripa med stöd av sin
svenska växtförädlarrätt. Genom att importen jämställs med framställningen av
material av sorten, får sortinnehavaren emellertid kontroll över utomlands
framställt förökningsmaterial som yrkesmässigt importeras till Sverige för
avyttring.
I
detta sammanhang uttalar sig utredningen om hur enligt dess mening
38 Kungl. T\laj:ts proposition nr 40 år 1971
frågan
om s. k. sidoimport skall regleras. Med sidoimport synes utredningen avse
import från ett land där sorten också är skyddad och där den förvärvats på
korrekt sätt.
Utredningen
erinrar om att av allmänna rättsgrundsatser följer att ensamrätten i regel
inte omfattar förfogande över växtmaterial som lagligen förts ut i marknaden.
Om t. ex. förökningsmaterial sålts med sortinnehavarens tillstånd, är köparen
befogad att oberoende av sortinnehavarens ensamrätt sälja materialet vidare
eller utnyttja det för förökning. Ensamrätten har i princip konsumerats med
avseende på det material som förts ut i marknaden. Vad som nu sagts har
emellertid enligt utredningen endast avseende på den mängd växtmaterial som är
föremål för det ursprungliga förfogandet. När detta material sedermera förökas
inträder åter sortinnehavarens ensamrätt. Förvärvarens rätt att förfoga över
visst växtmaterial omfattar alltså ej följande generation. Förhållandet kan
också uttryckas så att förädlarens rätt är genom försäljning konsumerad endast
beträffande den generation av sorten som försäljningen avser. Följande generationer
ligger däremot åter under hans kontroll.
Vad
nu gäller det som utredningen kallar sidoimporten är utredningens uppfattning
följande. Innehas registreringen för en sort i ett främmande land av annan än
den som innehar registreringen i Sverige torde konsumtion inte kunna åberopas,
utan import från detta land till Sverige blir beroende av den svenske
rättsinnehavarens tillstånd enligt huvudregeln. Om registreringen utomlands
däremot innehas av den svenske sortinnehavaren bör principen om konsumtion
kunna åberopas. Import bör alltså i sådant fall kunna ske utan särskilt
tillstånd. Sådant tillstånd bör ej heller krävas om inköpet utomlands skett hos
den svenske sortinnehavarens licenstagare eller ute på öppna marknaden, dit
den förts ut av sortinnehavaren. En lösning av problemet efter denna linje
skulle vara ägnad att befrämja konkurrensen på utsädesmarknaden och torde ej
innebära någon allvarlig inskränkning i sortinnehavarens kontroll över sin
sort. Utredningen erinrar om att den svenske sortinnehavarens rätt inträder på
nytt så snart det importerade materialet förökats.
Det
andra av de förfaranden som är förbehållet förädlaren eller hans
rättsinnehavare är utbjudande till försäljning eller annat tillhandahållande
av växtmaterial av sorten för förökningsändamål.
Användande
av förökningsmaterial av en skyddad sort faller i princip utanför ensamrätten.
För ett särskilt fall har emellertid även själva användandet ansetts böra
omfattas av ensamrätten. Här avses fall då upprepad användning av
förökningsmaterial av en skyddad sort är nödvändig för att framställa
förökningsmaterial av en annan sort. Fråga är om sådana fall, då produkten av
ett korsningsarbete inte är beständig och arbetet därför måste ständigt
upprepas i varje generation för att den avsedda sor-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 39
ten
skall erhållas. Det enda f. n. kända exemplet på dylika sorter är de s. k.
Fi-hybriderna.
Det kan anmärkas att
utredningen tagit upp frågan huruvida ensamrätten bör omfatta ytterligare en
befogenhet, nämligen att kontrollera export av material av en sort. Utredningen
erinrar om att den som förvärvat förökningsmaterial av en skyddad sort också
är berättigad att utan sortinnehavarens tillstånd sälja materialet vidare,
även till utlandet, och att en sådan åtgärd kan bli till förfång för
sortinnehavaren, i synnerhet om det gäller export till ett land, där han inte
har och ej heller kan få rättsskydd för sin sort. Utredningen menar emellertid
att det förädlingsmaterial som kan komma i fråga för export huvudsakligen utgörs
av sådant utsäde av lanthruksväxterna som plomberats såsom stamutsäde eller
basutsäde. Över dessa plomberingsklasser har förädlaren kontroll och
beträffande andra plomberingsklasser bör sortinnehavaren avtalsvägen kunna
försäkra sig om att han får kontroll över exporten. Anledning har därför inte
ansetts föreligga att lägga även exporten under förädlarens ensamrätt.
Slutligen föreslår
utredningen i anslutning till konventionens artikel 5, moment 1 sista punkten
en utsträckning av ensamrätten såvitt gäller prydnadsväxter. Enligt förslaget
skall beträffande sådana växter ensamrätten även omfatta användandet av plantor
och delar av plantor, när det sker för yrkesmässig framställning av
snittblommor eller annat material för prydnadsändamål. I motiven framhålls att
enligt den förut angivna huvudregeln ensamrätten beträffande prydnadsväxter
skulle omfatta endast framställning av växtmaterial som avses skola avyttras
såsom föröknings-material. Utanför ensamrätten skulle således falla den
förökning, som har till syfte att få fram snittblommor och annat växtmaterial
för prydnadsändamål. Huvudregeln skulle emellertid enligt utredningen inte ge
förädlaren tillräckligt skydd. Prydnadsväxterna förökas nämligen oftast vegetativt.
Plantor som sålts för prydnadsändamål kan alltså av köparen lätt användas för
förökning. En handelsträdgård, som ämnar odla och till allmänheten sälja
snittblommor av en skyddad sort, skulle därför i stället för att köpa
förökningsmaterial från sortinnehavare eller dennes licenstagare kunna anskaffa
sådant material genom en försäljare av snittblommor. Risk skulle kunna
föreligga, att reproduktionen av prydnadsväxter väsentligen kunde komma utanför
förädlarens kontroll. Den bestämmelse i ämnet som utredningen föreslår innebär,
att under prydnadsväxtförädlarens kontroll läggs förutom enligt huvudregeln
framställning av material för avsättning för förökningsändamål även
framstäUning av material som skall användas såsom konsumtionsvara. Den
föreslagna utvidgningen innebär däremot inte att under förädlarens kontroU
kommer att ligga försäljningen av snittblommor som skall användas för prydnad.
Även
beträffande potatisen har utredningen övervägt en utvidgning av
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
huvudregeln
liknande den som skett i fråga om prydnadsväxterna. Utredningen har emellertid
ansett att risken för att en potatisodlare skall kringgå en sortinnehavares
kontroll genom att som förökningsmaterial använda konsumtionsvara f. n. är så
ringa att något särskilt skydd häremot inte är påkallat.
När
växtförädlarrätt förklaras avse den av förädlaren framställda sorten innebär
detta enligt utredningen inte att rätten är begränsad till sådant växtmaterial
som direkt härstammar från den ursprungliga förädlingsprodukten. Rätten omfattar
sorten i dess helhet. Den gäller alltså allt växtmaterial vilket i enlighet
med de kriterier som inom förevarande område gäller för avgränsning av olika
sorter från varandra är att hänföra till den nya sorten. Den omfattar sådant
material oavsett varifrån detta härrör.
Utredningen
framhåller att om den föreslagna bgränsningen av ensamrätten framdeles skulle
visa sig alltför snäv för viss eller vissa växtarter frågan om skyddets omfång
får tas upp på nytt. En utvidgning kan tänkas vara erforderlig om det t. ex.
visar sig, att förädlaren inte kan få skälig ersättning enbart på det material
av en sort som är underkastat hans kontroll.
4.5
Skyddstiden
Växtförädlarrättens
giltighetstid har i förslaget fastställts till 18 år för de växtslag, för vilka
konventionen kräver så lång sk3'ddstid, och till 15 år för övriga växtslag.
Tiden skall räknas från det kalenderår, då ansökningen om växtförädlarrätt
beviljades. Detta har i lagförslaget uttryckts så att rätten kan upprätthållas
intill dess 15 år eller, såvitt gäller fruktträd, skogsträd, prydnadsträd och
vin, 18 år förflutit från det år då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades.
Emellertid
bör, framhåller utredningen, en betydligt längre skyddstid än den fastställda
minimitiden gälla för vissa växtsläkten och växtarter. Skyddstiden bör vara så
lång att förädlaren blir i slånd att under normala förhållanden få igen sina
initialkostnader och därjämte en skälig vinst av sitt förädlingsarbete. Å andra
sidan bör den inte vara längre än som ka:t bedömas nödvändigt för detta syfte.
För sorter av en växtart som snabbi kan förökas och marknadsföras och för vilka
en efterfrågan lätt kan skapas behövs en kortare skyddstid än för sorter som
förökas långsammare och vanligen tar flera år för att bli populära hos odlarna.
För exempelvis en rosensort behövs följaktligen i aUmänhet inte så lång
skyddstid som för en äppelsort.
Då
det enligt utredningen för närvarande inte går att bedöma vilka skyddstider som
bör gälla i här avsedda fall föreslås att Kungl. Maj :t får befogenhet att
förordna att i fråga om visst växtsläkte eller viss växtart skall gälla längre
skyddstid än minimitiden. Vid fastställandet av skydds-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 41
tidens
längd torde böra beaktas att denna i allmänhet bör överensstämma med den som
föreskrivits i de länder som anslutit sig till konventionen. 1 anslutning
härtiU föreslår utredningen i förslaget till tillämpningskungörelse utan att
dock lämna några upplysningar om skyddstiderna i andra länder att
växtförädlarrätt skall kunna upprätthållas i fråga om fruktträd och deras
grundstammar, vin, prydnadsträd och potatis under 25 år samt beträffande övriga
växtarter under 20 år från det kalenderår då ansökningen om växtförädlarrätt
beviljades.
4.6
Registreringssystemet m. m.
Utredningen
föreslår under hänvisning bl. a. till grundsatsen i artikel 7 av
konventionen att skydd beviljas först efter en av det allmänna företagen
undersökning av den nya sorten att växtförädlarrätt förvärvas genom
registrering hos myndighet.
Bland
registreringsmyndighetens uppgifter nämner utredningen främst dem som har
direkt samband med själva registreringsförfarandet. Om anslutning sker till
konventionen tillkommer uppgifter i anslutning till det internationella
samarbetet, såsom att hålla växtunionens sekretariat underrättat om inkomna
ansökningar och fattade beslut. Vidare bör åt registreringsmyndigheten uppdras
att i samråd med statens pris- och kartellnämnd och näringsfrihetsombudsmannen
övervaka marknadsföringen av utsäde. Slutligen bör myndigheten vara skyldig att
till domstol avge yttranden i ärenden angående tvångslicens. Utredningen
föreslår att registrerings-myndigheten utformas som en nämnd, kallad statens
växtsortnämnd, som ersätter originalutsädesnämnden och tillförs de ärenden som
denna haft hand om.
Beträffande
registreringsförfarandet har reglerna i förslaget i allt väsentligt anslutits
till motsvarande regler i patentlagen. Till skillnad från patentansökningar har
dock ansökningar om växtförädlarrätt inte ansetts behöva vara undandragna
offentligheten under viss tid.
Föreskrifterna
om sortbenämning har utformats i anslutning till konventionen, artikel 13, och
med beaktande av motsvarande föreskrifter i varumärkeslagen.
Bestämmelserna
i patentlagen om ogiltigförklaring av patent har tjänat som förebild till
förslagets regler om ogiltigförklaring av växtförädlarrätt. Sådan förklaring
skall alltså göras av domstol. Utredningen har övervägt om, i enlighet med den
anordning som gäller för patentmål, s p e c i a 1 f o r u m borde införas för
mål om växtförädlarrätt och om domstol i dylika mål eventuellt borde
förstärkas med sakkunniga. Utredningen har emeUertid stannat för att inte
föreslå vare sig det ena eller det andra. Skälen härtill är att målen torde
komma att bli relativt sällsynta, att domstolen bör kunna i erforderlig
utsträckning få del av uppfattningen bland sakkunniga genom jdtrande 2 t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
från
växtsortnämnden och att tillgången på fullt kompetenta personer, som inte i
annat sammanhang tagit befattning med en skj'ddssökt sort och därför är
oförhindrade att delta i avgörande vid domstol beträffande sorten, torde vara
begränsad.
När
det gäller t a 1 e r ä 11 mot administrativa beslut i växtförädlarrätts-ärenden
konstaterar utredningen att prövningen i patent-, varumärkes- och
mönsterärenden sker i tre instanser. Till förmån för en mellaninstans vid
prövning av växtförädlarrättsärenden talar att dessa många gånger måste antas
bli av tämligen invecklad beskaffenhet samt ofta innefatta svåra bedömningsfrågor
och beröra stora ekonomiska intressen. Mot ett treinstans-system talar främst
att det inte finns något organ med erforderlig rättslig och teknisk sakkunskap
för överprövning av ärenden som avgjorts av växtsortnämnden och att det skulle
medföra icke oväsentliga kostnader för det aUmänna att inrätta ett sådant
organ. En motivering för mellaninstans i patentärenden, nämligen att dessa
ärenden i första instans avgörs av mer än hundratalet självständiga ledamöter,
saknar motsvarighet för växtföräd-larrättsärendena. Utredningen har efter
övervägande av det anförda ansett sig böra förorda ett tvåinstanssystem. Skulle
vid tillämpningen av lagen om växtförädlarrätt behov av en mellaninstans
framträda, torde enligt utredningen en sådan kunna inrättas genom relativt små
lagändringar.
4.7
Statsbidrag och växtförädlingsavgift
Frågan
huruvida införandet av ett privaträttsligt skyddssystem bör leda till en
ändring i gällande principer om bidrag över statsbudgeten till förädlingen har
också tagits upp av utredningen. Statsunderstödda växtförädlingsföretag har
genom bidragsgivning fått ekonomiska resurser till att upprätthålla
grundforskning inom växtförädlingsverksamheten. Bidragen har också satt
företagen i tillfälle att ta upp arbetsuppgifter inom den praktiska
växtförädlingen som varit långsiktiga eller förbundna med ekonomiska risker
och osäkerhetsmoment. Företagen har vidare genoin bidragen i kombination med
systemet med växtförädlingsavgifter erhållit förutsättningar att i viss
omfattning ägna sig åt bearbetningen av växtslag som varit mindre lönsamma och
att frambringa sorter som varit avsedda för begränsade geografiska områden.
Det
föreslagna privaträttsliga systemet kommer enligt utredningens mening sannolikt
inte att tillföra växtförädlingen medel för grundläggände forskning i den
utsträckning som kan anses motiverat med hänsyn till de väntade
forskningsresultaten. En indragning av' statsbidragen skulle medföra att
forskningen skulle få stå tillbaka för mera merkantilt inriktat arbete med att
framställa gångbara sorter för de stora odlingsområdena. I den mån forskning
skulle vidmakthållas skulle den trollgen koncentreras till växtslag som omsätts
i handeln. Erfarenheten från andra länder där man
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 43
sedan
lång tid tiUbaka haft licenssystem beträffande förädlade växtsorter visar också
att förädlarna inriktar sitt intresse på sådana växtslag som ger mest att
förtjäna. Grundforskningen tenderar att bli tillbakasatt. I andra länder har
också statliga och halvstatliga institutioner hand om grundforskningen och
mera komplicerade och dyrbara förädlingsarbeten. Överhuvud taget lämnar staten
där ett alltmer omfattande ekonomiskt stöd åt växtförädlingen.
EmeUertid
har enligt utredningens uppfattning den för vårt land säregna kombinationen av
forskning och praktisk förädlingsverksamhet lett till goda praktiska
förädlingsresultat och utan tvivel i icke ringa mån bidragit till Sveriges
internationellt erkända ställning inom växtförädlingens område. Utredningen
anser det vara ett villkor för denna värdefulla verksamhet att den även i
fortsättningen kan lita till statsbidrag.
På
de anförda skälen föreslår utredningen att statsbidrag även i fortsättningen
utgår till enskilda företag med sådan teoretisk förädlingsverksamhet.
Såsom
förut nämnts föreslår utredningen vidare att s y s t e m e t med
växtförädlingsavgifter behålls vid sidan av och i kombination med det nya
privaträttsliga systemet. Förslaget avser i första hand sorter som saluhållits
innan lagen om växtförädlarrätt trätt i kraft. För dessa äldre sorter kan,
bortsett från en övergångsbestämmelse i 52 § i utredningens förslag,
växtförädlarrätt inte meddelas. Utredningen räknar med att det kan ta 1015 år
innan äldre sorter ersatts med nya sorter, för vilka rättsskydd kan åtnjutas.
Under denna långa övergångstid är det ett vitalt intresse för de svenska
förädlingsföretagen att fortfarande kunna få stöd från växtförädlingsfonden.
I
fråga om nya sorter innebär förslaget att växtförädlingsavgift skall tas ut på
sådana sorter oavsett om för sorten meddelats rättsskydd eller ej. Däremot
föreslås särskilda regler för rätten att få tilldelning ur växtförädlingsfonden
för dessa sorter.
Beträffande
en del nya sorter framhåller utredningen att möjligheten att få bidrag ur
växtförädlingsfonden kan bli av betydelse för förädlaren. Främst gäller detta
sådana sorter som inte uppfyller de krav på homogenitet som uppställts för
rättsskydd; dessa krav är något högre än de som hittills tillämpats för
intagning i rikssortlistan. Det är närmast de korsbefruk-tande växtslagen som
här kommer i fråga, bl. a. råg samt flertalet vall- och oljeväxter. Skillnaden
i kravet kan medföra att en sort som ej kan registreras trots detta kan
godkännas för rikssortlistan och därmed vara berättigad till bidrag ur
växtförädlingsfonden.
Utredningen
upplyser i detta sammanhang om att fråga om lämplig skyddsfonn för sorter som
på grund av biologiska förhållanden inte kan antas få rättsskydd uppmärksammats
även i dansk och holländsk lagstiftning. I den danska lagen har frågan enligt
utredningen lösts på det sättet att de biologiska kraven för erhåUande av
rättsskydd mjukats upp beträf-
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
fande
bl. a. korsbefruktande arter. I den holländska lagstiftningen har däremot
skapats ett särskilt avgiftssystem som får betydelse för bl. a. sådana
växtarter som rajgräs och lusern.
Att både
växtförädlingsavgift och licensavgift tas ut för nya rättsskyddade sorter
behöver enligt utredningens mening inte nödvändigtvis medföra att priset på
utsäde av sådan sort blir högre än om enbart en licensavgift utgår.
Marknadspriset på utsäde bestäms nämligen i avgörande grad av andra faktorer,
bl. a. produktionskostnaden för eget utsäde, vilket är helt fritt från dessa
båda avgifter, och, beträffande stråsädesslagen, därjämte av priset på
konsumtionsvaran. Utredningen befarar emellertid att i något fall risk kan
föreligga att dubbla avgifter kan medverka till en från allmän synpunkt inte
godtagbar prisutveckling. Om de båda systemen skall kombineras måste
kombinationen få en sådan utformning att besvärande prishöjningar förhindras
och detta framför allt i fråga om de för folkhushållet viktigare
lantbruksväxterna.
En
lösning är enligt utredningen att växtförädlingsavgift inte tas ut på sort för
vilken sortinnehavaren utkräver licensavgifter med stöd av sitt rättsskydd. En
sådan anordning skulle emellertid enligt utredningens uppfattning knappast
tillgodose det angivna prisdämpande syftet. Priset på nya sorter kommer
nämligen som regel att ligga över priset på äldre sorter. Om man således tar ut
växtförädlingsavgift på de äldre sorterna, kommer denna avgift även om den
direkt ej utgår på nya rättsskyddade sorter att indirekt medföra förhöjning
av priset på de nya sorterna. Utredningen framhåller för övrigt att
växtförädlingsavgiften har karaktären av konsumtionsskatt, varför principiella
hinder torde föreligga att göra avgiftens uttagande beroende av en sådan
omständighet som huruvida rättsskydd meddelats för sorten.
En annan av utredningen
skisserad utväg är att undanta ny sort för vilken bidrag ur fonden åtnjuts
från licensbeläggning enligt växtförädlarrätts-lagen. Så skulle kunna ske genom
en ordning enligt vilken en sortinnehavare själv får välja mellan att till
fullo utnyttja sitt rättsskydd för sorten och avstå från utdelning ur
växtförädlingsfonden eller att få sådan utdelning och avstå från rätten att
Ucensbelägga annans utnyttjande av sorten. Utredningen finner det visserligen
svårt att mera bestämt förutse verkningarna på utsädespriserna av att ett
begränsat antal eller möjligen samtliga av ett förädlingsföretags nya sorter
inom ett växtslag skulle lämnas helt fria för annans efterodling. Förhållandet
kan dock antas få en återhållande verkan på prisbildningen såväl på dessa för
efterodling helt fria sorter som på andra, licensbelagda jämförliga sorter inom
växtslaget. Utredningen föreslår därför, att Kungl. Maj :t skall äga rätt att
ställa det villkoret för medelstilldelning ur växtförädlingsfonden för viss
eller vissa sorter att sortinnehavaren ställer denna och andra sorter till
allmänhetens fria förfogande och således avstår från rätten att ta ut
licensavgifter på sorten eller sorterna.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 45
Utredningen
har övervägt om en sortinnehavare skall vara skyldig att på anförda sätt välja
system sort för sort eller växtart för växtart, eller om han kanske t. o. m.
skall ta ställning till huruvida han beträffande samtliga växtarter på vilka
växtförädlingsavgift tas ut vill hålla sig till anslagsgivningen från fonden
eller utnyttja sitt rättsskydd. Det prisåterhållande syftet tillgodoses enligt
utredningens mening bäst om växtförädlaren tvingas välja växtart för växtart.
Utredningens förslag till
villkor för medelstilldelningen ur växtförädlingsfonden innebär således att
bidrag ur fonden beträffande viss växtart kan erhållas endast om
medelsmottagaren ej tagit ut licensavgift på rätts-skyddad sort av arten och
avstår från att framdeles ta ut licensavgifter på sina sorter inom arten.
Villkoret skall gälla redan då den nya lagen träder i kraft och avse samtliga
de för folkförsörjningen viktiga växtarterna, bl. a. vete, havre, korn, råg,
potatis, rödklöver, timotej och gula ärter. En föreskrift av föreslaget
innehåll innebär att sortinnehavaren redan då han första gången ämnar
marknadsföra rättsskjddad sort av viss art måste välja mellan att för hela den
växtart sorten tillhör hålla sig till utdelningen ur fonden eller avstå från
denna utdelning och utnyttja rättsskyddet till att ta ut licensavgifter på
sorterna.
Att man bibehåller
systemet med växtförädlingsavgifter bör enligt utredningens uppfattning inte
hindra att Sverige vinner anslutning till konventionen, eftersom avgiften har
karaktär av skatt. Möjligen skulle kunna göras gällande att uttagandet av en
växtförädlingsavgift på rättsskyddade sorter i vissa fall kan hindra förädlaren
från att ta ut en så hög licensavgift på efter-odlingen som han skulle kunna om
avgifterna ej utgått. Utredningen menar dock att detta förhållande inte i och
för sig kan anses utgöra hinder för till-lämpning av konventionens principer.
5
Remissyttrandena
5.1
Allmänna synpunkter
Utredningens
förslag har i huvudsak fått ett mycket gott mottagande i remissyttrandena. Man
tillstyrker allmänt att det föreslagna privaträttsliga skyddet införs och att
Sverige tillträder växtförädlarkonventionen.
Flera
remissinstanser understryker att växtförädlare bör ha skydd för sina
arbetsresultat och att ensamrätten stimulerar forskning och utveckhng.
Patent-
och registreringsverket hälsar sålunda med tillfredsställelse att förslag till
särskild lag om växtförädlarrätt framlagts. Det har varit en lucka i det
svenska immaterialrättsUga systemet att en växtförädlare hittills inte kunnat
erhålla ett skydd för sitt arbetsresultat likvärdigt det som exempelvis en
uppfinnare kan få genom patent.
Enligt
Institutet för växtförädling av frukt och bär framstår det som ett
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
rättvisekrav
att den som framställt en ny växtsort bör ha möjligheter att få sin
upphovsmannarätt lagligen skyddad. Svenska föreningen för industriellt
rättsskydd finner det välbetänkt att nu ta steget att föra in växtförädlingsskyddet
i det immaterialrättsUga systemet.
Skånes
handelskammare erinrar om att den svenska växtförädlingen i huvudsak är
lokaUserad i handelskammarens distrikt och att handelskammaren därför på nära
håll kunnat följa denna verksamhet. För handelskammaren framstår det som en
brist i svensk lagstiftning att de svenska växtförädlarna till skiUnad från
sina kolleger i flertalet andra i detta sammanhang betydelsefulla länder
saknar ett egentligt rättsskydd för sina produkter. Med tanke på de svenska
växtförädlingsföretagens svårigheter att täcka kostnaderna för forskning och
utveckling är det av vikt att företagen får ökade ekonomiska resurser att
bedriva sin verksamhet i ett allt hårdare internationeUt konkurrensklimat.
Betydelsen
av en svensk anslutning till konventionen och utfärdandet av en lagstiftning
som medger en sådan anslutning framhålls av bl. a. Svea hovrätt,
lantbruksstyrelsen, oriyinaliitsädesnämnden, statens jordbruksnämnd, statens
råd för skogs- och jordbruksforskning, Skogs- och lantbruksakademien.
Institutet för växtförädling av frukt och bär, Nord-Rose, Svenska lantmännens
riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund och W. Weibull
AB.
Sveriges
utsädesförening anmärker att det föreslagna privaträttsliga systemet blir
betydligt mera komplicerat att tillämpa än det nuvarande systemet med
växtförädlingsavgift. Med hänsyn till den internationella utsädeshandeln och
de fördelar som vid en svensk utsädesexport kan vara att vinna härmed, vill
föreningen dock ej motsätta sig ett införande av det privaträttsliga systemet
i den utformning och med de förbehåll, som utredningen gjort i betänkandet.
Det
är enligt Allmänna svenska utsädesaktiebolaget påtagligt, att svensk
växtförädling i dag inte har de ekonomiska resurser som den behöver för att
framdeles hävda sig i en allt hårdare internationell konkurrens. Denna
konkurrens visar nu klara tendenser att flytta över även till den svenska
marknaden och de svenska förädlingsföretagen behöver därför betydande tillskott
för att intensifiera sin verksamhet.
Institutet
för växtforskning och kyllagring uppger att institutet är företrädare för ett
antal utländska förädlare på potatisområdet och att institutet flera gånger
ställts inför problem som orsakas av att Sverige ej är anslutet till
konventionen. Enligt institutet domineras potatisodlingen helt av utländskt
sortmaterial och Sverige kominer även i framtiden sannolikt att behöva ett
stort inslag av sorter från andra länder. KF framhåller att anslutning till
konventionen bör resultera i ett ökat sortutbyte som gagnar såväl konsumenterna
som handeln och producenterna.
Skånes
handelskammare framhåller att de svenska förädlarna genom an-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 47
slutning
till konventionen bereds garantier för att komma i åtnjutande av licensavgifter
utifrån, vilka beräknas tUl flera miljoner kronor årligen. Därtill kommer att
utländska företag måste finna det mera med sin fördel förenligt att
marknadsföra nya förbättrade sorter på den svenska marknaden. Sverige skulle
över huvud taget på ett intensivare sätt än hittills kunna enrolleras i
samarbetet mellan konventionsländerna, vilket måste bli av betydelse vid en
blivande svensk anslutning till EEC.
RLF
noterar med tillfredsställelse, att utredningens förslag kommer att öka
förädlarnas möjlighet att få licensintäkter från försäljning i andra länder. De
svenska odlarna bör därigenom i framtiden komma att få bära en relativt sett
mindre del av växtförädlingens kostnader.
Tveksam
till fördelarna med förslaget är däremot RRV. Verket framhåller att det är väl
medvetet om den betydelse som växtförädlingen har inte minst när det gäller
sädesslag och andra växter av betydelse för livsmedelsförsörjningen. Åtgärder
för att främja forsknings- och utvecklingsarbetet inom delta område är därför
angelägna. Resultaten av sådan forskning och utveckling bör snabbt komma
odlingen och därmed livsmedelsförsörjningen till godo. En mycket betydande del
av det forsknings- och utvecklingsarbete som sker inom området finansieras med
statliga medel eller medel som kommer forskningen tillgodo genom systemet med
växtförädlingsavgifter. För denna del av forskningen innebär den föreslagna
lagstiftningen ingen stimulans. RRV ifrågasätter mot denna bakgrund om den
föreslagna växtförädlarrätten kommer att medföra ökad ekonomisk satsning på
forsknings- och utvecklingsarbete av sådan omfattning att den motiverar ett
helt nytt lagsystem med åtföljande administrativa organisation.
Frägan
om möjligheten att åstadkomma en gemensam nordisk lagstiftning om skydd för
växtförädlingsprodukter behandlas av bl. a. Nordiska rådets svenska delegation.
Delegationen beklagar att förslag inte föreligger cm en gemensam lagstiftning
på området och hänvisar till det inlima nordiska samarbete som ägt rum på
övriga områden inom imma-terialrätten såsom varumärkesrätt, upphovsrätt och
patenträtt. För växtförädlaren skulle det vara av stort värde ekonomiskt och
praktiskt att hans ansökan bedöms enhetligt och ger samma rätt i alla nordiska
länder. Enligt delegationens mening bör det svenska lagförslaget inte
genomföras förrän övriga länders ståndpunkt i saken blivit klar. Eventuellt bör
något samarbetsorgan tillsättas.
Skånes
handelskammare föreslår också att statsmakterna snarast tar initiativ till
nordiska överläggningar men framhåller att de nordiska sam-arbetssträvandena
dock inte bör få försena antagandet av den svenska lagstiftningen och Sveriges
därav betingade anslutning till konventionen. Även Nord-Rose uttrycker önskemål
om enhetligt skydd i Norden.
Frägan
om den föreslagna lagen kommer i konflikt med de strävanden att främja en
fri och obunden konkurrens i näringslivet.
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
vilken
strävan fått sitt främsta uttryck i konkurrensbegränsningslagen, behandlas i
några yttranden. Med hänsyn till sin grundsyn på hithörande frågor har
kommerskollegium svårt att godta förslaget. Såvitt koUegiet kan bedöma
föreUgger inget annat skäl för genomförandet av lagstiftningen än att Sverige i
längden inte kan stå utanför växtförädlarkonventionen. Kollegiet vill inte
förneka att detta skäl såsom förhållandena är ter sig tungt vägande och
vill därför inte motsätta sig en svensk ratificering av konventionen samt
tillskapandet av en i anledning härav ofrånkomlig lagstiftning.
Även
NO är tveksam om det finns tillräckliga skäl för att genomföra förslaget. NO
framhåller att det är angeläget att en omsorgsfull avvägning görs mellan de
allmänna konkurrensintressena och de intressen som talar för en legal
ensamrätt. Enligt NOs mening bör det föreligga mycket tungt vägande skäl för
att nya legala ensamrätter skall tillskapas. Från allmän konkurrens- och
konsumentsynpunkt är det snarare önskvärt att ompröva och mjuka upp redan
bestående legala ensamrätter. NO framhåller vidare att beträffande
växtförädlingsprodukter är det endast ett fåtal företag i själva förädlarledet
i Sverige. Detta innebär i sig en faktisk konkurrensbegränsning. I
handelsledet synes däremot förekomma konkurrens i form av olika utomstående
företags efterodling av de svenska förädlingsföretagens utsäden och
marknadsföring därav i konkurrens med förädlingsföretagen. Denna konkurrens har
visat sig påverka prisbildningen. Den nu föreslagna växtförädlarrätten skulle
ge växtförädlarna en legal ensamrätt, som medförde att de i den mån de så
önskar genom licensavgifter och/eller olika konkurrensbegränsande
föreskrifter i samband med upplåtelse av rätt att efterodla växtsort kan
dirigera marknadsföring och priser. I fråga om möjligheter till korrektiv mot
missbruk av den monopolställning som den föreslagna lagen kommer att ge växtförädlarna
hänvisar utredningen dels till konkurrensbegränsningslagen, dels till de
föreslagna tvånglicensbestämmelserna. Konkurrensbegränsningslagen kan
emellertid tillämpas endast om ensamrätten utnyttjas till att framtvinga eller
understödja annan konkurrensbegränsning, dvs. sådan som faller utom ramen för
ensamrättsinstitutet. De föreslagna tvångslicensbestämmelserna är från
konkurrens-teoretisk synpunkt i och för sig tillfredsställande. Det finns
emellertid anledning att varna för att i allt för hög grad lita till den
konkurrensfrämjande betydelsen av möjligheter till tvångslicenser vid legala
ensamrätter. Erfarenheterna från andra områden tyder snarast på att förekomsten
och den praktiska nyttan i konkurrenshänseende av tvångslicenser är relativt ringa.
Innan slutlig ställning tas till utredningens förslag bör enligt NOs mening en
ingående avvägning göras mellan, å ena sidan, fördelarna för de enskilda
växtförädlingsföretagen av en legal ensamrätt för sina växtsorter i Sverige
och i konveutionsländerna och, å andra sidan, nackdelarna för samhället av ett
konkurrensbortfall på området med därav följande åter-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 49
verkningar
på prisbildningen. Vid en sådan avvägning kan det vara tveksamt om
tillräckliga skäl kan anses föreligga för ett genomförande av förslaget.
Frägan huruvida risk kan
föreligga för missbruk av ensamrätten berörs även av bl. a. Svea hovrätt,
statens jordbruksnämnd, KF och RLF. Hovrätten framhåller, att en jämförelse
mellan den föreslagna lagens regler och motsvarande regler i patentlagen samt
förarbetena till dessa ger vid handen att det allmänna intresset är väl
tillgodosett i förslaget. Om man även beaktar att starka intresseorganisationer
torde bevaka att ensamrätten inte missbrukas får enligt hovrätten de
betänkligheter som kan hysas mot växtförädlarrätten från
konkurrensbegränsningssynpunkt minskad tyngd. Enligt jordbruksnämnden synes
avvägningen mellan skilda intressen ha skett på ett sådant sätt att man
knappast löper risk för monopolistisk prissättning och annat missbruk av det
privaträttsliga systemet. KF anför att de förslag utredningen framlagt för att
skapa rimliga garantier mot missbruk torde kunna anses tillfredsställande. RLF
finner det vara svårt att bedöma om det privaträttsliga systemet kommer att
betyda ökade kostnader för svenskt jordbruk på dels kort, dels lång sikt. Ur
såväl det allmännas som jordbrukets intresse måste det vara önskvärt att en ny
sort kan spridas snabbt och på skäliga villkor. Utredningen har kommit fram
till att möjUgheten till tvångslicens bör vara en tillräcklig garanti härför.
Förbundet delar utredningens uppfattning att växtförädlingsföretagens
monopolställning medför risk för att de tar ut oskäliga licensavgifter. Om
metoden med tvångslicens visar sig vara otillräcklig förutsätter förbundet att
det skapas andra effektiva möjligheter till ingripande mot oskäliga
licensavgifter.
Beträffande
utformningen av lagförslaget uttalar de remissinstanser som berört frågan det
helhetsomdömet att förslaget är väl ägnat att läggas till grund för
lagstiftning. Endast RRV har en invändning och framhåller att ett system som
möjliggör en anslutning till konventionen bör ges en så enkel utformning som
möjligt och att det inte är givet att man bör eftersträva en så nära likhet med
patentlagstiftningen som utredningens förslag innebär.
5.2
Växtförädlarrättens objekt och subjekt
Vad
gäller föremålet för den föreslagna ensamrätten erinrar Stockholms rådhusrätt
om att patent inte kan meddelas på växtsorter eller väsentligen biologiskt
förfarande för framställning av växter men väl på mikrobiologiskt förfarande
och alster av sådant förfarande. Rådhusrätten anmärker att metodskydd för
framställning av växter fortfarande lämnas utanför lagstiftningen, om ej
förfarandet är mikrobiologiskt, och anser att frågan bör ägnas uppmärksamhet
under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Svea
hovrätt och Stockholms rådhusrätt är kritiska mot förslaget att det
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
skall
ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma lagens allmänna tillämpningsområde. I
yttrandena framhålls att den föreslagna förteckningen redan från början får
anses vara i det närmaste uttömmande för förhållandevis lång lid och att
avsikten är att uteslutning från förteckningen inte skall förekomma. Mot denna
bakgrund finner man att det vore principiellt riktigare att föreskriva att
lagen skall vara tillämplig på växtarter som upptagits i lagen eller åtminstone
i en som bilaga till lagen intagen lista.
Med
anledning av utredningens förslag att lagen skall vara tillämplig endast på
växtsort som framställts här i riket samt på växtsort som framställts utom
riket av svensk förädlare påpekar Stockholms rådhusrätt att patentlagen gäller
ulan molsv-arande inskränkning. Rådhusrätten ifrågasätter om utredningens
förslag på denna punkt är tillräckligt motiverat.
Flera
remissinstanser vill utöka den av utredningen i utkastet till tillämpningskungörelse
föreslagna förteckningen över växtarter inom vilka växtförädlarrätt skall
kunna förvärvas med ytterligare växtarter, varvid särskilt arthybriderna nämns.
Utredningens
uppfattning att skogsträd nu inte bör omfattas av växtförädlarrätten delas av
samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan. Hit hör bl. a. statens
centrala frökontrollanstalt, statens råd för slcogs- och jordbruksforskning.
Skogs- och lantbruksakademien, skogsbruksutredningen. Institutet för
skogsförbättring och skogsstyrelsen. Skogsbruksutredningen anför att inom
skogsbruket den nödvändiga tidsperioden för förädling, avkommeprövning och
fastställande av sort är så lång att det sätt för privaträttsligt skydd för
växtförädling som föreslagits icke i vart fall under överskådlig tid kan
betraktas som praktiskt användbart för förädlingen av skogsträd. Ej heller
synes för närvarande behov av särskilt skydd för växtförädlingsrätten på
skogsträdens område föreligga. Institutet för skogsförbättring anför liknande
synpunkter och tillägger att när det gäller vegetativ förökning, t. ex.
sticklingar, tiden för framställning av förökningsmaterial kan vara annorlunda
men att dessa metoder för närvarande spelar en mycket underordnad roll inom
skogsbruket.
I
fråga om vem som skall kunna anses som förädlare uttalar Svea hovrätt att
hovrätten inte kan finna något hinder mot att även juridisk person betraktas
som förädlare. Stockholms rådhusrätt anser att det hade varit värdefullt med
uppgift om hur frågan lösts i Danmark och förordar en reglering så att också
juridiska personer skall anses ha kunnat framställa en växtsort. Mot utredningens
ståndpunkt i denna del invänder SAF att många av de forskare som inom
växtförädlingsföretagen bestämmer det urval i ett material som leder fram till
nya sorter har sådana an-ställningsförhållanden att deras tjänsteavtal innebär
en överlåtelse till arbetsgivaren av hela förfoganderätten till de
arbetsresultat som framkommer i anställningen. Därtill kommer den oklarhet i
rättsläget som i många fall inom företagen skulle kunna uppkomma om endast
fysiska personer skulle
Kungl.
]Iaj:ts proposition nr 40 år 1971 51
kunna
anses såsom förädlare av en sort. Föreningen hänvisar vidare till utredningens
uttalande att det material på vilket framställningen av en ny sort grundar sig
oftast har byggts upp under en avsevärd tid inom företaget och med en skiftande
krets av medarbetare. Att bland dessa, av vilka en del sedan länge kanske
lämnat företaget, peka ut en eller flera personer, som skall anses vara
förädlare kan i vissa fall vara helt ogörligt. Det anförda leder enligt
föreningens mening till att även växtförädlingsföretaget såsom sådant skall
kunna anses vara förädlare till inom förelaget framställda växtsorter. Även LO
hänvisar till samma uttalande av utredningen och framhåller att de myckel
betydande inkomster, som växtförädlarrätten i vissa fall av lyckade
förädlingsresultat kan komma att ge, måste komma att utfalla mycket slumpvis
bland alla dem som medverkat i den långa förädlingsprocessen och föranleda
många tvister mellan dem och företaget, som stått för förädlingskostnaderna.
LO:s uppfattning är att växtförädlarrätt även skall kunna meddelas juridisk
person.
Enligt
lantbrukshögskolans mening är frågan om sortens rättsinnehavare mer komplicerad
än vad utredningen förutsett. Högskolan framhåller att man kommer in på
betydande ekonomiska frågor för de institutioner och myndigheter som handhar
förädlingen och att denna nu i vissa fall till stor del bekostas av anslag från
statsmakterna. Högskolan finner del angelägel att hithörande frågor sedermera
blir föremål för ytterligare överväganden.
Frågan
om rätten till växtsort, som framställts av en arbetstagare, bör enligt
Stockholms rådhusrätts mening antingen regleras i lag, t. ex. i enlighet med
bestämmelserna i lagen om arbetstagares uppfinningar, eller i vart fall få en
mera nyanserad och klargörande behandling i motiven. När det gäller
patenterbara uppfinningar har frågan lösts i nämnda särskilda lagstiftning. I
frågan om andra immaterialrättig-heter har frågan mer eller mindre lämnats
öppen med de tillämpningssvå-righeler som detta medför. Sveriges advokatsamfund
säger sig inte vilja förorda att särskild lagstiftning rörande arbetstagarens
rätt nu införs. Däremot bör i samband med en synnerligen välbehövlig revision
av lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar frågan om lagstiftning rörande
arbetstagares rätt till bl. a. växlsort tas upp till behandling.
5.3
De allmänna skyddsförutsättningarna
Frågan
om särskillnadskravet sett i relation till odlingsvärdet berörs av RLF som
anför att ur odlingens synpunkt det primära kravet på en ny sort måste vara att
den har högre odlingsvärde. En ny sort som innebär stora odlingsmässiga
framsteg bör därför inle kunna vägras registrering med den motiveringen alt det
kan inedföra vissa svårigheter att skilja den från andra sorter. Visserligen
finns en viss risk för bedrägligt förfarande om det föreligger uppenbara
svårigheter alt skilja två
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
sorter
med olika odlingsvärde åt. Risken förefaller något överdriven och förbundet
betonar atl kravet på lätt urskiljbara kännetecken inte får bli ett
självändamål utan drivas med viss moderation. De hittillsvarande svenska kraven
i dessa avseenden är fullt tillfredsställande. AB Findus betonar vikten av att
vid utvärderingen av de prov en sort förutsätts genomgå det i praxis inte kommer
att tillämpas någon form av värdebedömning, exempelvis avseende sortens
avkastningsegenskaper, utseende m. m. För industrin är det ofta vida mer
betydelsefullt vilka andra egenskaper en sort kan tillmätas, t. ex.
kvalitetsmässiga med avseende på dess inverkan på den färdiga produkt, vari
sortmaterialel i fråga kan konima alt ingå.
Även
i andra remissvar understryks betydelsen av odlingsvärdel. Dessa redovisas i
annat sammanhang (avsnitt 5.7).
Synpunkter
på homogenitetskravet har framförts av skilda remissinstanser. Dessa behandlas
i specialmotiveringen (avsnitt 8.1).
Sveriges
advokatsamfund gör följande anmärkning mot formuleringen av 2 § i utredningens
förslag, vilken innehåller de allmänna skyddsförutsättningarna.
Bestämmelsen
under 1) första styckel avser nyhetshinder och motsvarar bestämmelsen i 2 §
första stycket patentlagen, vari sägs att "patent meddelas endast på
uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt" etc.
Enligt denna bestämmelse kan man alltså inle söka patent på en uppfinning som
är exakt densamma som en tidigare bekantgjord sådan. I nu föreliggande förslag
står det atl "sorten skall genom åtminstone elt viktigt kännetecken
tydligt skilja sig från andra sorter, vilka är kända" etc. Enligt
ordalagen omfattar bestämmelsen inle del fall att del föreligger hinder vid
förekomsten av samma sort som blivit känd. Då detta är avsikten, bör en
justering
av lydelsen ske, t. ex. att man skriver "----- tydligt skilja sig
från
sort, vilken är känd". I överensstämmelse härmed bör andra stycket av
punkt 1) börja med "Sort anses som känd -- ".
5.4
Växtförädlarrättens innehåll och omfång
Frågan
om ensamrättens innehåll berörs i några remissyttranden. Stockholms rådhusrätt
har fäst sig vid atl de ulnyttj andeformer det gäller skall företas i visst
syfte för atl omfattas av skyddet. Denna begränsning kan otvivelaktigt medföra
särskilda svårigheter i tillämpningen. Utredningen har också i något fall
pekat på sådana. Rådhusrätten anser visserligen all begränsningen som sådan
kan ha goda skäl för sig. Men del bör hellre tillkomma tredje man alt påvisa
ett syfte med sin framställning, import eller marknadsföring av
växtmaterialet, som gör att utnyttjandet faller utanför skyddet, än all
ensamrättshavaren skall behöva påvisa elt syfte hos tredje man som gör alt
ulnyttjandet kränker ensamrätten. I motiven uttalas, framhåller rådhusrätten
vidare, att export av växtförädlingsmaterial inte bör läggas under förädlarens
ensamrätt. Uttalandet förefaller något oklart. "Export" lorde nämligen
omedelbart omfattas av sådan otillåten marknads-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 53
föring,
som avses med tillhandahållande, och således ligga under ensamrätten. Om
däremot med utredningens uttalande endast åsyftas "export" av sådant
material som lovligen redan förts ut på marknaden, finns ingenting att invända
mot uttalandet. Ett förtydligande finner rådhusrätten nödvändigt.
J. E. Ohlsens Enke AB
anser att det inte klart framgår vilken ställning konservfabrikernas användande
av utsäde intar. Det torde förekomma att fabrikerna eflerodlar t. ex.
köksväxtsorler av annans härkomst och framställer utsäde härav. Detta utlämnas
till kontraklsodlare för produktion av en grönsak som konserveras och säljs;
utsädet till grönsaksodlingen bjuds sålunda inte ul. Ibland torde viss
debitering ske, men stundom ingår frö-kostnaden i kontraktspriset för
grönsaken. SkuUe utredningens avsikt vara att sådant utnyttjande ej skall
omfattas av ensamrätten, skapas enligt bolaget en alltför stor lucka däri i
och med att konservindustrin är en stor förbrukare av köksväxtutsäde. Bolaget
anser att en ändring i så fall är nödvändig för all göra ensamrätten mer
fullständig.
Svenska lantmännens
riksförbund uppger att det förekommit alt utländsk utsädesspannmål av sort som
inle varit upplagen i den svenska sortlistan har importerats privat av svenska
jordbrukare över dansk-svenska gränsen. Det synes förbundet vara angelägel alt
dylik import, som inte är önskvärd vare sig för vårt land eller den utländska
sorlägaren, förhindras.
Sveriges
advokatsamfund framhåller alt det givelvis är svårt att rätt bedöma hur
avgränsningen av rättens omfång bör göras. Oavsett de skäl som utredningen
anfört för begränsningen anser samfundet att del, då det nu gäller införandet
av ell nytt institut, kan vara lämpligl att till en början göra de föreslagna
begränsningarna och, sedan erfarenheter vunnits, eventuellt ta upp frågan lill
ny bedömning.
Utredningens
uttalande om s. k. sidoimport tas upp av Svea hovrätt som påpekar atl den av
utredningen rekommenderade tillämpningen av lagen med avseende på sidoimport
överensstämmer med den som enligt propositionen med förslag till varumärkeslag
anges för sidoimport av varor försedda med varumärke (1960: 167 s. 71).
Departementschefens uttalande i varumärkespropositionen är emellertid föranlett
av känneteckensrättsliga överväganden (jfr NJA 1960 s. 457) som knappast är
tillämpliga på växtförädlarrätten. Denna liknar mer patenträtten, vilket
närmast skulle tala för den behandling av sidoimportfrågan som gäller inom patenträtten.
En lösning efter modell av patenträtten skulle å andra sidan kunna på ell från
allmän synpunkt inte önskvärt sätt begränsa konkurrensen i fråga om växtförädlingsprodukter.
Denna fråga bör enligt hovrättens mening uppmärksammas under lagförslagels
fortsatta behandling och om möjligt få en lösning i lagtexten.
Frågan
om ensamrättens omfång är enligt Stockholms rådhusrätt inte helt klar.
Ensamrätten avses skola omfatta den registrerade växt-
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
sorlen
"i dess helhet". Utredningens mening synes vara, all allt växtmaterial
vilket i enlighet med de kriterier som skall gälla för avgränsning av olika
sorter från varandra är att hänföra till sorten i fråga, oavsett varifrån materialet
härrör. Vad utredningen uttalat i denna riktning i motiven till 1 § synes vara
ett uttryck för den viktiga principen rörande ensamrättens omfång, att skyddet
inte skall vara begränsat lill identiskt samma växlsorl som den registrerade
sorlen utan omfatta även på visst sätt "liknande" sorter. Utredningen
har beträffande importfallet uttalat, alt tillstånd krävs för import av
förökningsmalerial av en skyddad sort "eller en sorl som liknar
denna" men synes inte i övrigt ha ägnat skyddsomfångel närmare intresse.
Rådhusrätten anser emellertid frågan vara av yttersta vikt för ett riktigt
förstående av ensamrättens innebörd. Spörsmålet om samma kriterier (samma
"mått") skall gälla vid fastställande av skyddsomfånget som de
kriterier vilka skall gälla såsom skillnadskrav vid prövningen av
skyddsförutsättningarna bör klargöras närmare under det fortsatta
lagstiftningsarbetet. Inom patenträtten gäller inte en sådan ordning; där
räknar man med s. k. beroendeförhållanden, dvs. fall där
skyddsförutsältningarna väl är uppfyUda men där den patenterade uppfinningen
inte får utnyttjas utan lov av den som innehar ell äldre patent, inom vars
skyddsomfäng uppfinningen trots atl den är patenterbar faller.
5.5
Skyddstiden
Frågan
om skyddstiden berörs endasl i ett fåtal yttranden. Svea hovrätt noterar all de
skyddslider som skall gälla enligt lagförslaget motsvarar konventionens
minimikrav och att enligt förslaget till tillämpningskungörelse dessa
skyddslider utsträcks generellt ganska avsevärt. Det kan enligt hovrättens
mening hävdas all de längre skyddstiderna för den händelse de anses böra
gälla hellre bör anges i lagtexten. Hovrätten påpekar för övrigt atl del
föreslagna bemyndigandet för Kungl. Maj :t i lagförslaget knappast lämnar
utrymme för en generell förlängning av skyddstiderna.
Stockholms
rådhusrätt har svårt alt på grundval av vad utredningen anfört inse
nödvändigheten av atl skyddstiden blivit så oöverskådligt och oenhetligt
reglerad i förslaget. Del bör enligt rådhusrättens mening eftersträvas en
enhetlig skyddslid för alla växtslag och skyddstiden bör framgå omedelbart av
själva lagen.
Originalutsädesnämnden,
statens plantskolenämnd, lantbrukshögskolan och Institutet för växtforskning
och kyllagring framhåller alt utredningens förslag skiljer sig från
konventionen, där del sägs att skyddstiden inte får vara under 15 resp. 18 år,
och anser att det inte finns något skäl för atl den svenska lagtexten skall
avvika från konventionstexlen. Nämnden tillägger att skyddet för
trädgårdsväxter inte kan ekonomiskt utnyttjas förrän efter 10 ä 15 år.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 55
Skogsstyrelsen
anser all del kan skapa oklarhet atl "skogsträd" medtagits i själva
lagtexten och alt tiden för upprätthållande av växtförädlarrätt faststäUts för
dessa, då de inte upptagits i lillämpningskungörelsens förteckning över de
växtsläkten och växtarter för vilka växtförädlarrätt kan förvärvas och således
inte är inlemmade i systemet. Styrelsen föreslår att ordet
"skogsträd" utgår ur lagförslagets stadgande om skyddstiden.
5.6
Registreringssystemet m. m.
Vad
beträffar regislreringsmyndighet tillstyrker statskontoret förslaget att
arbetsuppgifterna i fråga anförtros ell nybildat organ, kallat statens
växtsortnämnd. Statskontoret har inget alt invända mot förslagen rörande
nämndens sanimansättning och interna organisation. Inte heller RLF har några
erinringar mot all såväl administrationen av det nya systemet som
originalutsädesnämndens uppgifter skall skötas av en nyinrättad statens
växtsortnämnd. RRV, däremot, ifrågasätter om del behövs ell särskilt fristående
organ för atl sköta registreringsfrågorna och uttalar att denna uppgift synes
kunna ankomma på statens centrala frökontrollanstalt.
Patent- och
registreringsverket framhåller all icke blott bristen på biologisk expertis
talar för alt verket inte bör bli regislreringsmyndighet för
växtförädlingsärenden, ulan också det förhållandet atl patenlverket saknar den
nära kontakt med växtförädling och växtodling som regislreringsmyndighelen
helst bör ha. Patenlverket finner del därför vara väl motiverat all den
nuvarande originalutsädesnämnden efter viss utbyggnad blir regislreringsmyndighet.
Lantbruksstyrelsen
anför.
Lanlbruksstyrelsen
delar utredningens åsikt att praktiska och slatsfinansiella skäl talar för att
elt redan verksamt statligt organ om möjligt bör anförtros uppgiften som
regislreringsmyndighet i växtförädlarrättsärenden. Med hänsyn till den
effektivitet som måste eftersträvas inom förvaltningen lorde dock kunna
ifrågasättas om uppdraget skall läggas på någon särskild, för endast detta
ändamål inrättad organisatorisk enhet. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör
också ytterligare splittring av den statliga admiriislra-tionen på jordbrukets
område undvikas. Därutöver kan såväl allmänt organisatoriska som kostnadsskäl
åberopas.
Mot
här angiven bakgrund vill lanlbruksstyrelsen framföra ett alternativ till
utredningens förslag om hur de arbetsuppgifter bör lösas, som den oni-bildade
originalutsädesnämnden avsetts skola ombesörja.
Till
att börja med skall erinras om att det inom lanlbruksstyrelsen finns både
administrativ och med botaniska frågor väl förtrogen sakkunskap. Del skall
också erinras om att styrelsen hittills har fungerat som besvärsinstans i
ärenden som avgjorts inom originalutsädesnämnden. Vidare bör påpekas att styrelsen
för att kunna fullgöra sina uppgifter bl. a. inom de marknadssektorer, som
berörs av den obligatoriska statsplomberingen och av import-
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
och
exportregleringen av vall- och köksväxtfrö, ständigt måste följa den
fortlöpande utvecklingen på utsädesmarknaden. I samband med import- och
exportfrågorna har styrelsen därvid bl. a. anlitat Sveriges centrala fröråd
såsom elt rådgivande organ.
Det bör med hänsyn till
här redovisade förhållanden ligga nära till hands att de uppgifter som enligt
utredningens förslag skulle komma att läggas på växtsortnämnden i stället
anförtros lanlbruksstyrelsen. Växtsortnämnden skulle emellertid ändå behövas
som ett lill lanlbruksstyrelsen knutet beredande och rådgivande organ och bör
även i detta fall ha den avdelningsindelning, som utredningen föreslagit.
Antalet ledamöter i de olika avdelningarna bör vara högst enligt utredningens
förslag. Avdelningarna bör slå under ledning av en gemensam ordförande.
Även
lantbrukshögskolan och Sveriges potatisodlares riksförbund ifrågasätter om elt
särskilt frislående organ skall tillskapas för alt handha de uppgifter som
enligt utredningens förslag skall åvila växtsortnämnden. Lantbrukshögskolan
tillägger atl många av dessa uppgifter har mycket nära samband med
lantbruksstyrelsens verksamhet och att det därför vore mer rationellt att låta
lanlbruksstyrelsen utgöra regislreringsmyndighet men utrusta denna med en
rådgivande nämnd.
Statens centrala
frökontroUanstalt finner det helt naturligt och riktigt att bygga ut den
nuvarande originalutsädesnämnden lill att också svara för sort-regislrering m.
m. för växtförädlarrättssystemet. Anstalten delar utredningens uppfattning alt
den i samarbete med lantbrukshögskolan och andra sakkunniga institutioner bör
svara för sortprovningen, i vad avser nyhetsvärde, homogenitet och stabilitet,
även för växtförädlarrättsändamål, däri inbegripet provningen av
prydnadsväxter, fruktträd och bärväxter. J. E. Ohlsens Enke AB biträder också
förslaget att sorlprovningen skall överlämnas till ett centralt organ,
exempelvis frökontrollanstalten.
Då del gäller frågan om
specialforum påpekar Sveriges advokatsamfund att frågor avseende tillämpning
av ett flertal bestämmelser som är likartade eller till och med likalydande med
patentlagens kan uppkomma till bedömande. Del måste därför a priori anses
lämpligl att de avgörs av samma domstol i första instans. Alt mål om
växtförädlarrätt sannolikt blir relativt sällsynta utgör dessutom en särskild
anledning alt inle sprida dem över en mångfald underrätter. Samfundet förordar
därför all Stockholms rådhusrätt skall vara specialforum i samtliga mål
avseende tillämpning av lagen om växtförädlarrätt. Några särskilda sakkunniga
såsom bisittare i rälten bedömer samfundet inte som erforderligt.
Stockholms
rådhusrätt anför i forumfrågan.
Utredningen
har behandlat frågan om specialforum endasl beträffande mål angående
växtförädlarrätt, dvs. mål om ogiltigförklaring av sådan rätt, men ej
beträffande andra mål såsom rörande intrång, fastslällelsetalan, tvångslicens,
bättre rätt till växlsort och överföring av växtförädlarrätt. Därvid har
utredningen ansett sig ej böra föreslå specialforum eller för-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 57
stärkning
av domstol med sakkunniga ledamöter. Rådhusrätten som självfallet inte har
något önskemål alt dra till sig mera mål än som av sakliga skäl kan anses
påkallat har i denna fråga en avvikande mening. Del föreligger stora likheter
med patentmål i allmänhet, främst med mål angående mikrobiologiska förfaranden
och alster. Beträffande samtliga typer av mål enligt den föreslagna lagen om
växtförädlarrätt finner rådhusrätten att medverkan av sakkunniga ledamöter i
domstolen är angelägen. Bl. a. för alt uppnå en såvitt möjligt enhetlig
bedömning måste det vara lämpligt att specialforum inrättas med deltagande av
sakkunniga ledamöter. Därvid synes del vara ändamålsenligt, atl Stockholms
rådhusrätt i den sammansättning som gäller för patentmål (65 och 66 §§
patentlagen) görs till exklusivt forum i första instans. För en sådan lösning
talar även alt målen i fråga torde komma atl bli få till antalet och att en
enhetlig bedömning också i andra instans kan uppnås. I den krets av tekniskt
sakkunniga ledamöter i rådhusrätten och Svea hovrätt (68 § patentlagen), som
för närvarande är tillgängUg, torde redan finnas experter på området, låt vara
att kretsen kan behöva utökas med ytterligare expertis på det växtbiologiska
området. Rådhusrätten förordar alltså bestämt, att frågorna om specialforum
och domstolens sammansättning omprövas.
Beträffande
instansordningen i administrativa ärenden angående växtförädlarrätt förordar
statens centrala frökontroUanstalt, statens råd för skogs- och
jordbruksforskning och Skogs- och lantbruksakademien under erinran om alt
lantbruksslyrelsen är mellaninstans vid besvär över originalutsädesnämndens
beslut alt styrelsen får fungera som mellaninstans också i
växtförädlarrättsärenden. Svensla patentombudsföreningen finner utelämnadet av
en mellaninstans betänklig, eftersom föreningens erfarenhet från patent- och
varumärkeslagarna visar att en dylik instans är värdefull för fullständig och
allsidig prövning av elt ärende.
5.7
Statsbidrag och växtförädlingsavgift
Frågan
om bibehållande av statsbidragen till växtförädlingen tas upp av några
remissinstanser. Samtliga biträder utredningens förslag att bidrag skall utgå
även i fortsättningen. Denna mening har bl. a. Svea hovrätt, Sveriges
fröodlareförbund, Sveriges lantbruks förbund, RLF, Allmänna svenska
utsädesaktiebolaget och Skånes handelskammare. Även statens jordbruksnämnd
betonar viklen av att de statliga bidrag lill växtförädlingen som nu lämnas
över budgeten får kvarstå oavsett all elt nytt system införs. Det statliga
bidraget torde vara ofrånkomligt med hänsyn till grundforskningen och lill
sådana sektorer av växlförädlingsarbetet, som kan befaras bli eftersatta såsom
mindre lönsamma vid en kortfristig bedömning. Sveriges iitsädesförening ger
uttryck för samma mening och framhåller att ett fortsatt statsanslag till växtförädUngen
är en väsenlhg förutsättning för att förädlingen skall kunna fullgöra sina
uppgifter med ur jordbruket och na-lionalhushållets synpunkt tillfredsställande
effektivitet och behålla sin hittillsvarande rangplats internationellt sett.
58 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Förslaget
alt systemet med växtförädlingsavgifter i princip skall behållas även efter
införandet av elt privaträttsligt skydd har tillstyrkts allmänt. Flera
remissinstanser framhåller alt systemet är enkelt och billigt och har fungerat
tillfredsställande. Enligt statens plantskolc-nämnd bör det kunna utvidgas, i
första hand till trädgårdsväxter men därefter successivt även till andra
växlslag. Samma åsikt framförs av lantbrukshögskolan. Institutet för
växtförädling av frukt och bär önskar alt frågan 0111 en utvidgning av systemet
till atl gälla även plantskolealster av fruktträd och bärväxter las upp lill
prövning.
En annan grundinställning
lill växtförädlingsavgiftssystemet har Skånes handelskammare, som påpekar alt
kammaren vid sin tidigare handläggning av växtförädlingsfrågor utgått från att
del nuvarande systemet är ett provisorium. Kammaren förordar nu atl systemet
behålls endast för äldre sorter och således successivt avvecklas i samma mån
som dessa äldre sorter försvinner. En sådan ordning är enligt kammarens mening
den mest logiska och rationella. Att det finns två sinsemellan mer eller mindre
parallella system vid sidan av varandra, kan enbart vålla osäkerhet om
lagstiftningens egentliga innebörd. Elt dubbelt systera föranleder sannolikt
även administrativa olägenheter. Kammaren ifrågasätter också huruvida ett
dubbelt system står i överensstämmelse med konventionen. KommerskoUegium, som
refererar handelskammarens skepsis i sistnämnda fråga, förklarar sig ej dela kammarens
uppfattning i denna del.
RRV fruktar att den
föreslagna kombinationen av två system kan komma att medföra svårigheter i den
praktiska tillämpningen och förordar all detta avsnitt i utredningens
belänkande ses över. Siktet bör därvid enligt RRV vara inställt på ett syslem
som på enklast möjliga sätt uppfyller växt-förädlarkonvenlionens krav på
medlemskap. Om man därvid kommer lill slutsatsen att en lagreglering bör
införas, bör enligt RRV:s uppfattning del nuvarande systemet med
växtförädlingsavgifter slopas.
Med reservation för RRV
har ingen remissinstans någon erinran mot förslaget att systemet med
växtförädlingsavgifter helt skall tillämpas på äldre sorter, som till följd av
nyhetshinder inle kan få rättsskydd enligt den föreslagna lagen.
Frågan om bibehållande av
systemet med växtförädlingsavgifter för nya sorter som inte fyller de krav för
ensamrätt som kominer alt ställas enligt den föreslagna lagen har föranlett
skiftande svar. Institutet för växtforskning och kyllayring ansluter sig helt lill
den uppfattningen all behållandet av växtförädlingsavgiftssystemet är
nödvändigt med hänsyn lill del sortiment som av olika anledningar inte kan
inordnas i det privalrältsliga systemet. RLF anser alt växtförädlingsavgifter
bör utgå även i fortsättningen bl. a. för atl vissa nya och särskilt då
korsbefruktande sorter bör kunna införas i rikssortlistan ulan alt därför vara
så stabila eller homogena all de kan ges privaträttsligt skydd. Skånes
handelskammare däremot vänder sig emot att
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 59
sort,
som icke uppfyller de i lagtexten intagna kraven på homogenitet och stabilitet
och sålunda inte kan erhålla sortskydd, det oaktat skall kunna tas in i
rikssortlistan och därmed bli berättigad till växlförädlingsavgift. Om
utredningens förslag i denna del realiseras kan systemels enhetlighet äventyras.
De speciella problemen beträffande korsbefruktande växtslag torde kunna lösas
antingen såsom i Danmark genom alt de biologiska kraven för erhållande av
rättsskyddet mjukas upp eller genom att för dessa arters vidkommande
växtförädlingsavgiften bibehålles. Den förra lösningen synes vara att föredra
bl. a. med hänsyn lill atl del nordiska samarbetet på området i sinom tid kan
komma atl nödvändiggöra viss svensk anpassning efter den danska lagstiftningen.
AUmänna svenska utsädesaktiebolaget ifrågasätter om inte det intrikata
problemet med sorter som i fråga om homogenitet 111. 111. ej fyller kraven för
erhållande av rättsskydd skulle kunna få en bättre lösning genom enhetliga
sortprövningsbestämmelser anpassade till de regler som gäller i Danmark. J. E.
Ohlsens Enke AB anser atl till registrering anmälda sorter, som inte betraktas
som nya eller som saknar egenskaper för självständighet, inle bör beläggas med
växlförädlingsavgift; metoden med sådan avgift skulle alltså behållas bara för
de redan i marknaden befintliga sorterna.
Utredningens
förslag all växlförädlingsavgift skall las ut på alla nya sorter inom landet
men alt bidrag ur växtförädlingsfonden för viss sorl skall kunna erhållas
endast om förädlaren avstår från att ta ul licensavgifter på denna och andra
sorter inom arten tiUstyrks av statens pris- och kartellnämnd,
lantbrukshögskolan. Institutet för växtförädling av frukt och bär och Sveriges
lanlbruksförbund. Förbundet anför därvid alt den föreslagna kombinationen av
systemen visserligen synes kunna medföra vissa komplikationer men förbundet
förutsätter att erforderlig omprövning av vissa detaljbeslämmelser görs sedan
erfarenhet vunnits.
Svenska
lantmännens riksförbund håller för troligt att två parallella syslem för
uttagande av avgift inom landet för samma växtart från en och samma
sortinnehavare skulle skapa förvirring och förorsaka allvarliga missförstånd
och komplikationer inom frö- och ulsädesodling, handel och kontrollorgan.
Förbundet hälsar därför med stor tillfredsställelse att man inom utredningen
enats om bestämmelsen att sortinnehavaren redan då han första gången ämnar
marknadsföra en rättsskyddad sort av viss art skall välja huruvida han för hela
den växtart sorten tillhör vill hålla sig lill utdelningen ur
växtförädlingsfonden eller vill Ucensbelägga framdeles av honom framställda
sorter av arten. Förbundet framhåller dock, att det finns en risk för att en
växtförädlare, som redan valt att för en sort av viss art hålla sig lill
utdelningen ur fonden, överlåter en senare av samma växtförädlare framställd
sorl av samma art lill ett dotterbolag som har kvar sin valfrihet mellan
systemen. Förbundet förutsätter därför, liksom Sveriges fröodlareför-
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
bund,
att bestämmelsen omarbetas så att otillbörlig övergång mellan avgiftssystemen
genom överlåtelse av sort förhindras.
Av
flera remissinstanser framhålls all del föreslagna systemet innebär att sorter
som säljs på licens på hemmamarknaden kominer atl få bära dels kostnader för
erlagd växlförädlingsavgift, dels den ytterligare belastning i prishänseende
som licensavgifterna innebär, utan att sorlägaren för den skull får del av de
inflytande växtförädlingsavgiflerna. Del ligger enligt lantbruksstyrelsen i
sakens natur alt det med elt sådant system som skisseras för hemmamarknaden
blir ytterst svårt för förädlare atl gå ul med sina nya sorter som licenssorter
på denna marknad. Endast sorter av så extremt god beskaffenhet all ell rejält
merpris är berättigat och möjligt atl ta ut torde under dessa förhållanden
kunna ge så goda licensintäkler att förädlaren har råd atl avstå från
växtförädlingsavgifl. I princip skulle lantbruksstyrelsen inle ha något emot
ett system, där de svenska förädlarna till övervägande del utnyttjade
möjligheterna att erhålla växtförädlingsavgifter för sina sorter på
hemmamarknaden och samtidigt avstod från all ta ut licensavgifter på denna
marknad. Del kan väl emellertid bli svårt alt få ett renodlat sådant syslem all
fungera tillräckligt bra och det skulle inte saknas nackdelar. Del kan också
ifrågasättas om del skulle ha några praktiska fördelar med avseende på
utsädespriserna. Enligt lantbruksstyrelsens mening finns del skäl som talar för
att systemet under alla förhållanden bör konstrueras så all särskilt stora
framsteg inom växtförädlingen blir premierade. Det skulle kunna bli fallet, om
en alla tillkommande möjlighet atl i samma ordning som nu få del av
växtförädlingsavgifter, kunde kombineras med en rätt all därjämte la ut
licensavgift också för den svenska marknaden. Vid en lämplig
växlförädlingsavgiftnivå skulle denna senare rätt kunna utnyttjas endast för
så bra nya sorter alt deras specielll höga bruksvärde motiverade ett högre pris
än del gängse för andra sorter av samma art. För utsädeskonsumenlen borde ell
sådant syslem inle leda till högre priser än de priser, som skulle bildas
därest utredningsförslaget följdes. En anordning som den här antydda borde
bringa det svenska systemet i bästa möjliga samklang med konventionen. Atl en
huvuddel av avgiftsintäkterna och fördelningen av dessa intäkter i vårt land
skulle ombesörjas av del allmänna, borde andra länder knappast kunna uppfatta
som en störning.
De
dubbla avgifterna finner RLF medföra risk för fördyringar för jordbruket.
Förbundet godtar trots delta utredningens förslag och gör delta med
understrykande av kravet på att effektiva åtgärder kan vidtas mol oskäliga
licensavgifter och mol begränsningar av utbuden på marknaden. Statens råd för
skogs- och jordbruksforskning saml Skogs- och lantbruksakademien anser alt del
för ulsädesköparna blir mindre attraktivt att behöva betala de dubbla avgifter
som blir följden om förädlaren väljer systemet med växtförädlarrätt. Elt
köpmotslånd med klart negativa verkningar för utsädeskulturen lorde här i de
flesta fall uppstå.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 61
Frägan
om de dubbla avgifterna kan ha en prishöjande effekt las upp även av Skånes
handelskammare. Kammaren menar atl möjligheten för odlarna att använda
hemmaproducerat utsäde gör det angeläget för växtförädlarna atl inte ta ut
produktpriser av en storleksordning som kan minska försäljningsvolymen för de
egna produkterna. Marknadsförhållandena torde enligt kammarens mening över
huvud taget lägga hinder i vägen för uttagande av påtagliga överpriser. Därtill
kommer alt lagstiftningen genom bestämmelser om tvångslicens ger möjlighet
lill ingripande mot missbruk i form av oskäliga priser eller allt för höga
licensavgifter.
Statens
plantskolenämnd tror all de dubbla avgifterna kan ha konsekvenser för
växlsorternas spridning, varför en närmare översyn av detta avsnitt i
betänkandet torde behövas.
För
alt uttagen bör renodlas lill antingen växtförädlingsavgifl eller växtförädlarrätt
uttalar sig statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges fröodlareförbund,
Sveriges potatisodlares riksförbund och Sveriges utsädesförening.
Frökontrollanstalten pekar därvid på atl konkurrensen mellan de två systemen då
skulle garantera att ulsädeskonsumenten ej behöver betala mer än nödvändigt
för lanlbruksutsädel.
Liknande
mening-har Institutet för växtforskning och kyllagring. Enligt institutet bör
rättsskyddade sorter för vilka licensavgift kommer atl tas ul, vara undantagna
från växtförädlingsavgifter. Förädlaren skall emeUertid tillåtas välja vilket
system han önskar med hänsyn lill vad han anser förmånligt.
Enligt
W. WeibuUs AB finns det goda skäl att behålla växtförädlings-avgiften som ett
komplement till del nya privalrältsliga systemet. Bolaget har svårt att inse
all den av utredningen föreslagna kombinationen är nödvändig. Den lorde ha
föreslagits för atl tillgodose konsumentintressen. Enligt bolagets åsikt är
deii emellertid inte ägnad alt gagna konsumenten. Den kan få oförmånliga verkningar
för dem, både direkt och indirekt. I praktiken betyder den att växtförädlarna
inte eller endast i begränsad omfattning kommer att kunna använda sig av det
rättsskydd som den föreslagna lagen tillerkänner dem. Laglekniskt synes det
föga tillfredsställande att Kungl. Maj :t kan förordna om åtgärder som innebär
att växtförädlare avslår från en rätt, som skall tillkomma dem enligt lag. Det
kan, synes det bolaget, också ifrågasättas om kombinationen är förenlig med
konventionen, dess anda och bokstav. Om kombination av del slag utredningen
förordat genomförs bör enligt bolagets mening annat inte konima i fråga än att
växlförädlares val mellan växlförädlingsavgift och licensavgift skall göras
sort för sorl. Det framstår för bolaget som orimhgt att ell val skall vara
bindande för all framtid för alla nytillkommande sorter inom samma växtart. De
förutsättningar, som inverkar på valet, är olika för skilda sorter och de kan
genom åtgärder från statsmakterna och på annat sätt ändras från lid till annan.
Enligt bolagets åsikt kan betänkligheterna mot förslå-
62 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
get
lätt undgås genom all växtförädlare får välja mellan licensavgift och
växtförädlingsavgifl med den naturliga konsekvensen, atl den avgift han inte
väljer faller bort. Med en dylik jämkning skulle växtförädlingsavgiflen stå
kvar som elt komplement till den på lagen om växtförädlarrätt grundade
licensavgiften. Växtförädlaren skulle efter omständigheterna kunna välja mellan
att ta del stöd för sin växtförädling, som erbjuds genom systemet med
växtförädlingsavgifter, och avstå från licensavgift, eller atl ta ut
licensavgift, i vilket fall växlförädlingsavgift inte skulle ulgå. Valel skulle
givetvis göras sorl för sort. Det skulle vara bindande för framtiden i fråga om
varje sort för sig men inte för andra sorter.
Förslaget att valet skall
avse ej endast ifrågavarande växlsort utan samtliga sorter inom en växtart och
som sådant vara bindande för all framtid kritiseras också av
originalutsädesnämnden, statens centrala frökontrollanstalt, statens råd för
skogs- och jordbruksforskning. Skogs- och lantbruksakademien. Institutet för
växtforskning och kyllagring, Sveriges potatisodlares riksförbund, Sveriges
utsädesförening och RLF. Institutet framhåller alt, om man tar potatisen som
ett exempel, kravet all valel skall ske då den första sorten presenteras är
orimligt. För della växlslags del framställs sorter för skilda ändamål, såsom
färskpolalis, höst- och vinterpotatis, fabrikspotatis för stärkelse- och
bränneriindustrin, råvara för industriell förädling för flingor, pulver,
chips, pommes frites osv. Under allvarlig diskussion är dessutom
framställandet av nya sorter för foder med hög pro-leinhalt. De sorter, som
framställs för olika ändamål och av vilka vissa kommer alt bli specialsorter
med begränsad omfattning i odlingen, måste bedömas från helt olika synpunkter
vid förädlarens ställningstagande till vilket avgiftssystem som skall väljas.
Valet bör därför ske sorl för sort.
Statens
frökontrollanstalt, statens råd för skogs- och jordbruksforskning. Skogs- och
lantbruksakademien samt Sveriges utsädesförening framhåller alt Kungl. Maj:t
bör kunna bevilja övergång från del ena systemet till det andra.
RLF finner det rimligt atl
växtförädlaren genom ansökan hos Kungl. Maj:t eller med vissa tidsintervaller
ges möjlighet atl ändra ställningstagande beträffande de betydelsefullaste
lanlbruksväxterna. Del är svårt att finna bärande motiv till varför
utredningen, som föreslagit möjlighet att välja system växtart för växtart,
inte varit konsekvent och antingen till-låtit uppdelning sorl för sort eller
också föreslagit atl valet skall gälla förädlarens hela produktion för vilken
registrering är möjlig.
Svea hovrätt och RRV
påpekar att växtförädlingsföretagen genom det föreslagna systemet kommer i en
vansklig valsituation. De ekonomiska konsekvenserna av de beslut som skall
fattas kan i de enskilda fallen svårligen överblickas. Hovrätten framhåller
atl utredningen synes räkna med atl förelagen i stor omfattning skall avstå
från växtförädlarrätt, vilket skulle innebära att det föreslagna systemet i
fråga om de viktigaste växt-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 63
arterna
inte kommer att tillämpas på den svenska marknaden. En sådan ordning, som
enligt hovrätten i och för sig kan le sig märklig, skulle innebära alt
växtförädlingen på den svenska marknaden inte tillförs de ökade ekonomiska
resurser som utredningen anser erforderliga. Hovrättens slutsats är att den av
utredningen föreslagna lösningen att bidrag ur växtförädlingsfonden inte skall
ulgå så snart licensavgift uttas för en sort inom arten inte framstår som den
mest ändamålsenliga.
Förslaget
alt förädlaren skall som villkor för medelstilldelning ur växt-förädlarfonden
avstå från rätten alt ta ut licensavgifter för sorten ger enligt Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd upphov till betänkligheter. Föreningen
fortsätter.
Blir
det vanligt att växtförädlare gör sådana avslåenden, något som inte förefaller
osannolikt, kommer den insatsstimulerande funktion, som den nya lagen om
växtförädlarrätt annars torde ha medfört, att väsentligt minskas. Föreningen
vill erinra om att del omfattande samhällsstöd till olika kategorier av
upphovsmän och uppfinnare som numera förekommer har formen av elt komplement till
del privaträttsliga skyddet enligt upphovsrätts- och patentlagarna och inte
avser alt ersätta detta. Valet mellan privaträttsligt skydd och avgiftssystem
har ingående diskuterats bl. a. i samband med införandel av skydd genom 1960
års upphovsrällslag för upphovsrätten närslående rättigheter (skydd för
utövande konstnärer, framslällare av fonogram samt radioförelag). De därvid
gjorda övervägandena (se bl. a. SOU 1956: 25 s. 371) synes ha betydande
principiell bärkraft också på nu ifrågavarande område. Bakom utredningens
förslag synes delvis ligga vissa farhågor för att ett fullt ul genomfört
ensamrätlssystem skulle ge växtförädlare möjlighet att ta ut för höga priser på
sina produkter. Föreningen vill nämna alt farhågor av denna art sedan myckel
länge stundom förts fram i den allmänna diskussionen kring patentskyddet. Därav
föranledda regler om tvånglicens m. m. har emellertid enligt vad erfarenheten
visar mycket sällan behövt aktualiseras i praktiken. Det synes inte finnas
grundad anledning alt anta all den i många hänseenden snävt avgränsade
växtförädlarrätten skulle komma att föranleda erfarenheter av annat slag.
Fastmer synes det troligt att införandel av ett växtförädlingsskydd i Sverige
kominer all leda till ökade insatser och därmed stegrad konkurrens mellan
olika in- och utländska förädlares sorter. Det synes därför föreningen
lämpligare, att det direkta stödet ur växtförädlingsfonden i likhet med
förekommande slöd lill upphovsmän och uppfinnare utformas fristående från den
allmänna växtförädlarrätten.
Förslaget
om valtvång strider enligt Stockholms rådhusrätt inte bara mot vad som
principiellt brukai* gälla i fråga om ensamrätter på imma-terialrättens område
utan även mot vad som måste antas vara växtför-ädlarkonventionens anda. Frågan
om förädlaren skall eller inte skall tilldelas medel ur växtförädlarfonden får
således inte göras beroende av om han vill utnyttja den rätt som den föreslagna
lagen ger honom. Den bör prövas efter andra grunder, t. ex. efter behov i det
enskilda fallet. Rådhusrätten tar alltså bestämt avstånd från varje tanke på
alt ensamrätten
64 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
skall
få omintetgöras genom ett administrativt förfarande av del slag utredningen
föreslår.
Frågan om utländska nya
sorters infogande i det föreslagna kombinerade systemet berörs av några
remissinstanser. Statens centrala frökontroUanstalt finner det vara oklart hur
utländska sorter skall avgiftsbeläggas här i landet. Väljer den utländske
sortägaren systemet med växtförädlarrätt lorde enligt utredningens förslag
även i detta fall växtförädlingsavgifl behöva uttas. Avgifterna går då till
statens råd för skogs- och jordbruksforskning för utdelning till svensk
växtförädling. Frökontrollanstalten efterlyser, om utredningens förslag genomförs
i denna del, detaljerade bestämmelser om hur forskningsrådet i så fall får
disponera dessa medel. Inle heller statens råd för skogs- och
jordbruksforskning saml Skogs- och lantbruksakademien anser all det av
utredningens förslag framgår hur utländska sorter tankes avgiftsbeläggas i
Sverige. Tas växtförädlingsavgifl ut på utländska sorter och kan utdelning av
de uttagna medlen endast ske till svensk växtförädlingsverksamhet torde detta
sannolikt ge upphov till missnöje och ogynnsamt återverka på de internationella,
nu ömsesidigt myckel väl utbyggda kommersiella förbindelserna på
utsädesområdet. W. Weibull AB menar alt det vallvång som kombinationen innebär
är avsett alt till-lämpas även på företrädare för utländska växtförädlare.
Visserligen uttalas delta inte uttryckligen i belänkandet men bolaget har svårt
atl inse hur en åtskillnad mellan svenska och utländska förädlare skulle kunna
motiveras på ett från rättvisans och andra synpunkter godtagbart sätt. För
v'äxtförädlaren medför den föreslagna kombinationen och de uppställda
valalternativen, hur än valet träffas, ett faktiskt intrång i växtförädlarrätten.
Bolaget ställer frågan om de i samarbetet deltagande staterna utan vidare
kommer att acceptera ett sådant intrång. Enligt Skånes handelskammare kommer
den föreslagna ordningen av allt alt döma endast all kunna tillämpas gentemot
inhemska förädlare medan på importerade produkter rättsinnehavaren knappast kan
betagas möjligheten att få såväl växtförädlingsavgifl som licensavgift.
Beträffande
storleken på växtförädlingsavgiften anför lantbruksstyrelsen, att avgifterna
bör ses över samtidigt med att del nya systemet införs, och Svenska lantmännens
riksförbund, att de bör motsvara vad vederbörande eljest skulle ha kunnat
erhålla i licensavgifter.
I
detta sammanhang må nämnas atl flera remissinstanser berört betydelsen av
odlingsvärdet. Statens centrala frökontrollanstalt anför atl systemet med
växtförädlingsavgift baseras på obligatorisk statsplombering; endast sådana
sorter, som i praktiskt viktiga avseenden åtminstone visar sig vara lämpliga
och i övrigl visat sådana morfologiska och andra egenskaper att de är atl anse
som självständiga, intas i rikssortlistan och kan därmed saluföras i marknaden.
Systemet med växtförädlarrätt baseras däremot på alt sorten skall vara ny,
stabil och homogen men del ställs inga
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 65
krav
på odlingsvärdet. Frökontrollanstalten vill bestämt hävda odlingsvärdeprincipen
för försäljning av utsäde inom landet. I konsekvens härmed bör systemet med
växtförädlarrätt i sin tillämpning inom landet kombineras med obligatorisk
statsplombering för de växtslag, för vilka denna nu gäller. I den mån en ny
sort inte anses lämplig för svensk växtodling bör den kunna förklaras som
"exportsorl" och bli berättigad till växtförädlarrätt utomlands.
Även statens råd för
skogs- och jordbruksforskning samt Skogs- och lantbruksakademien finner del
ofrånkomligt att odlingsvärdesprincipen undantagslöst hävdas vid all
försäljning av utsäde inom landet. Införandet av växtförädlarrätt får enligt
rådel och akademien inle tillåtas dämpa framstegen hos landets nuvarande höga
ulsädeskullur genom atl bidra till att icke odlingsvärda sorter kommer ul i den
svenska växtodlingen. Rätls-skyddssystemet måste därför på sätt
frökontrollanstalten angett kombineras med obligatorisk statsplombering. Man
tillägger att originalutsädesnämnden redan nu godkänner vissa specialsoiier,
som inte anses tiUräckligt odlingsvärda i Sverige, såsom
"exporlsorter", blott identitelskraven är uppfyllda. Svenska
lantmännens riksförbund förutsätter också all en sorls odlingsvärde även i
framtiden skall vara avgörande för om den får marknadsföras inom landet.
Sveriges fröodlareförbund understryker betydelsen av att knyta intagning i
rikssortlistan och obligatorisk statsplombering som elt villkor för försäljning
och uttagning av avgifter enligt växtförädlarrättssystemet i Sverige.
6
Departementschefen
6.1
Allmänna synpunkter
Den
1 juli 1961 infördes i Sverige ett system med växtförädlingsavgifter och
obligatorisk statsplombering av utsädesvara. Systemet, som från början gällde
endasl stråsäd och trindsäd, utvidgades den 1 juU 1968 och den 1 juli 1970 och
omfattar nu alla lanlbruksväxler utom sockerbeta, lin och hampa samt alla
grönyteväxter. Syftet med systemet är att tillföra växtförädlingen ökade
ekonomiska resurser och atl förbättra kvaliteten på utsäde.
Systemet
fungerar i huvudsak på följande sätt. Allt utsäde av ifrågavarande växter, som
skall marknadsföras, måste statsplomberas. Statsplombering får normalt ske
endast av utsäde som intagits i en särskild lista, riks-sortUstan, och som
uppfyller vissa krav, främst i fråga om odlingsvärde. I samband med
statsplomberingen las ul växtförädlingsavgifter som tillförs en särskild fond,
växtförädlingsfonden. Från fonden utdelas bidrag lill växtförädlarna, vilka
bidrag i princip motsvarar växtförädlingsavgiflerna på vederbörande sorter.
Även utländska förädlare kan under förutsättning av lika-
3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
66 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
behandling
från vederbörande lands sida av svenska växtförädlare få bidrag genoin svenska
representanter.
Systemet
har medfört en betydande förstärkning av växtförädlingsföretagens ekonomi.
Utdelningen från fonden uppgick lill 1,4 milj. kr. redan för budgetåret 1961/62
och den har därefter praktiskt taget oavbrutet stigit för att för budgetåret
1969/70 uppgå lill 3,6 milj. kr. Del är en allmän uppfattning all syftet alt
förbättra kvaliteten på utsädet också vunnits.
Samtidigt
med all del nu nämnda systemet infördes här i landet pågick förhandlingar om en
internationell konvention för skydd av växtförädlings-produkter. Konventionen
undertecknades i slutet av år 1961 och trädde i kraft den 10 augusti 1968 sedan
den ratificerats av Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och
Storbritannien. Även Frankrike torde inom kort komma atl ratificera
konventionen. Andra stater som förväntas tillträda konventionen är Belgien,
Spanien och Ungern.
Konventionen,
som i princip avser alla kulturväxter, har lill ändamål atl tillerkänna
växtförädlarna en privaträttslig ensamrätt till nya växlsorter. Ensamrätt kan
erhållas endasl om växlsorten kan skiljas från andra, förut kända sorter och om
den är homogen och stabil. Förutsättningarna för ensamrätt undersöks enligt
ett särskilt förprövningssystem. Ensamrätten innebär i huvudsak atl ingen ulan
förädlarens eller hans rättsinnehavares lov får marknadsföra eller för
kommersiell avsättning framställa förökningsmalerial av sorten. Användning av
förökningsmalerial av sorten är däremot i regel fritt men faller under
förädlarens eller hans rättsinnehavares kontroll i de fall då upprepad
användning av växtmaterial av sorten är nödvändig för kommersiell framställning
av annan sort. I fråga om prydnadsväxterna omfattar ensamrätten också
användning av plantor eller delar av plantor som förökningsmalerial för
kommersiell framställning av snittblommor eller annat material för
prydnadsändamål.
Växtförädlingsskyddsutredningen,
som tillsattes år 1962, fick i uppdrag alt utreda den för svenska förhållanden
lämpligaste utformningen av ett skyddssyslem, som kunde göra del möjligt för
vårt land alt tillträda konventionen. Utredningen hade därvid i första hand
att granska möjligheterna all i sak behåUa det nuvarande svenska systemet
beträffande största möjliga antal växtslag.
Utredningen
avgav i maj 1969 ett betänkande, Växtförädlarrätt (SOU 1969: 15). I
betänkandet, vars innehåll jag tidigare utförligt redovisat, framhåller
utredningen alt den praktiskt inriktade växtförädlingen behöver ökade
ekonomiska resurser för att kunna möta de ständigt stigande kraven på sorter
med förbättrade egenskaper och medverka lill en fortsatt effektivisering av
jordbruket och trädgårdsnäringen. Utredningen diskuterar tre olika lösningar.
Den första innebär att man bygger vidare på växtförädlingsavgiftssystemet
genom att utvidga detta lill flera växtslag och höja avgifterna. Den andra är
att man inför ett privaträttsligt system som möjliggör för för-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 67
ädlarna
atl ta ul licensavgifter för växtförädlingsprodukter. Den Iredje lösningen
förutsätter en användning av båda systemen i kombination.
Utredningen
stannar för den tredje lösningen. Det innebär först och främst alt utredningen
föreslår atl ett system med privaträttslig ensamrätt till växtsorter införs i
Sverige. Förslaget ges formen av en lag om växtförädlarrätt, som i materiellt
hänseende anknyter mycket nära till konventionen. Vidare innebär utredningens
förslag att systemet med växtförädlingsavgift och bidrag ur
växlförädlingsfonden behålls och samordnas med del privalrältsliga systemet.
Utredningens
lagförslag har i princip tillstyrkts så gott som enhälligt av
remissinstanserna. Dessa framhåller särskilt betydelsen av att Sverige an-sluls
till växtförädlarkonventionen. Även förslaget att
växtförädlingsavgifts-systeinel skall behållas har allmänt tillstyrkts, såvitt
gäller "gamla" sorter, dvs. sorter som före den föreslagna
växtförädlarrättslagens ikraftträdande finns på den svenska marknaden. Med
avseende på "nya" sorter däremot föreligger olika meningar både i
frågan huruvida systemet överhuvudtaget skall behållas och, i sådant fall, i
frågan om hur samordningen skall göras.
När
ställning nu skall las till utredningens förslag, vill jag lill en början
erinra om atl växtförädlingen i vårt land åtnjuter stöd även på annat sätt än
genom växtförädlingsavgiftssystemet, vilket belastar omsättningen av utsäde
och således väsentligen bärs av avnämarna. Redan långt innan delta syslem
infördes har nämligen staten i olika former gett slöd åt växtförädlingen och
så sker alltjämt. Vid lantbrukshögskolan bedrivs sålunda grundforskning och
försöksverksamhet, vars resultat kommer växtförädlarna tillgodo. Vidare lämnas
ekonomiska bidrag över statsbudgeten till olika förelag, som bedriver praktisk
växtförädling. Bidragen har i vissa fall karaktären av allmänt stöd åt
företagens verksamhet, medan de i andra fall är avsedda för grundforskning och
liUämpad forskning saml lill angelägen men ekonomiskt vansklig praktisk
växtförädling. Växtförädlingsföretagen har också fått ekonomiskt slöd från
statens råd för skogs- och jordbruksforskning och dess föregångare.
Växtförädlingsskyddsutredningen
ger belägg för att del är ett samhällsintresse alt växtförädlingen tillförs
ytterligare medel. Utredningen framhåller alt del är önskvärt att möta de
skärpta kraven på sortmaterialet i samband med jordbrukets mekanisering, att
stegra avkastningsförmågan hos kulturväxterna, att variera deras mognadslid,
att stärka deras tålighet och resistens i olika avseenden, atl höja deras
odlingsvärde och alt anpassa deras kvalitetsegenskaper till olika industriella
och konserveringstekniska behov. Jag delar utredningens uppfattning alt
växtförädlingen står inför många kostnadskrävande uppgifter. Vad gäller
resistensförädlingen kan ytterligare framhållas alt sjukdomsalslrande
mikroorganismer efter hand anpassar sig till förädlade sorter, varför denna
förädling ständigt måste fortgå. En förbättrad resistens mot sjukdomar och
parasiter är för övrigt be-
68 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
tydelsefull
också därför att den kan minska behovet av bekämpningsmedel. Jag anser alltså i
likhet med utredningen att växtförädlingen bör ges möjlighet alt erhålla ökade
inkomster.
Den första av de av
utredningen diskuterade lösningarna syftar lill en utvidgning av systemet med
växtförädlingsavgifl och bidrag ur växtförädlings-fonden till alt gälla fler
växtarter och innefattar också en höjning av avgiften. Om man ser lill enbart
svenska förhållanden talar flera skäl för en sådan lösning. Systemet är enkelt
och billigt all administrera. Växtförädlingsföretagen belastas inle med
kostnader och besvär för uppbörden. Alt avgiften och därmed bidragen ur fonden
utgår med bestämda belopp per deciton underlättar den ekonomiska kalkyleringen
för företagen. För statsmakterna medger systemet en säker överblick över hur
mycket medel som tillförs växtförädlingen. Därigenom kan systemets konsekvenser
i olika avseenden lättare bedömas.
Mot all enbart bygga ut
växtförädlingsavgiftssystemet talar emeUertid atl en sådan åtgärd passar dåligt
in i den pågående internationella utvecklingen. Svensk växtförädling har
hittills haft stora framgångar utomlands. Många svenska sorter förekommer på
europeiska marknader. Men om Sverige står utanför konventionen får de svenska
växtförädlarna svårare atl göra sig gällande på många av dessa marknader genom
alt möjligheterna att konkurrera med nya växtsorter stoppas eller försvåras.
Därmed försvinner en viktig inkomstkälla för de svenska
växtförädlingsföretagen. Intresset för den svenska marknaden från utländska
växtförädlingsföretags sida torde bli ringa, vilket minskar Sveriges
möjligheter alt få del av goda utländska sorter. Och svenska företag kommer
helt allmänt all gå miste om mycket av den stimulans som konkurrens och
samarbete med utländska företag kan ge.
Med Storbritannien och,
för begränsad tid framåt, även med Danmark och Nederländerna kan visserligen
sortutbyle pågå även utan svensk kon-venlionsanslutning. Med Förbundsrepubliken
Tyskland torde del inte kunna ske, eftersom detta land liksom i princip
Danmark och Nederländerna kräver reciprocitet för alt ge rättsskydd åt
svenska sorter. Övervägande sannolikhet talar för atl nyanslutna länder också
kommer att kräva reciprocitet. Möjligheten alt träffa bilaterala avtal om
sortutbyle vid sidan om konventionen torde i framtiden inte vara stora.
Av
det sagda framgår atl alternativet med enbart en utbyggnad av syste met med
växtförädlingsavgifter sannolikt medför atl avgifterna får höjas avsevärt, om
företagen skall kunna kompenseras för minskade intäkter av utländskt
utnyttjande av svenska sorter.
En svensk lagstiftning om
ensamrätt lill växtförädlingsprodukter i enlighet med konventionens krav och
ett svenskt tillträde lill konventionen bör enligt min mening få övervägande
gynnsamma verkningar. Det kan antas stimulera växtförädlingsföretagen till
ytterligare ansträngningar för atl få
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 69
fram
nya förbättrade sorter som kan ge licensintäkler från såväl den svenska
marknaden som marknader utomlands. Det bör också leda till ökad konkurrens på
den svenska marknaden till nytta för folkhushållet. Konkurrens och samarbete på
det internationella planet bör rimligtvis vara mer forsknings-och
ulvecklingsbefrämjande än det huvudsakligen på den svenska marknaden inriktade
arbete, som blir följden om Sverige avstår från anslutning till konventionen.
Jag vill i detta
sammanhang beröra en synpunkt av principiell natur som har anförts mol
växtförädlarrättssystemet. NO har utifrån de intressen av fri och obunden
konkurrens, som han har att bevaka, anmält tvekan inför den föreslagna
ensamrätten till följd av atl denna kan medföra att växtförädlarna dirigerar
marknadsföring och priser. Möjligheterna atl ingripa häremot med stöd av
konkurrensbegränsningslagen eller de föreslagna tvångslicensreglerna bedömer
han som otillräckliga.
Som NO framhåller innebär
den föreslagna växtförädlarrätten i och för sig en konkurrensbegränsning.
Myndigheterna kan emellertid ingripa med stöd av konkurrensbegränsningslagen om
ensamrätten utnyttjas till atl framtvinga eller understödja annan
konkurrensbegränsning, vilken faller utom ramen för ensaiiirältsinstilulel.
Vidare har de tvångslicensbestämmelser som förslagel innehåller utformats så
att de ger stora möjligheter till ingripande om ensamrätten brukas på ett från
allmän synpunkt icke önskvärt sätt. Bestämmelsernas existens bör därför verka
som en spärr mot missbruk av ensamrätten. Som utredningen understryker påverkas
prisbildningen vidare av en mängd svårbedömda faktorer, bland annat
konkurrensen från icke skyddade sorter. Jag vill dessutom erinra om att
ensamrätt och svensk anslutning lill konventionen även kan antas verka konkurrensbefrämjande
genom att stimulera förädlingsarbetel och göra den svenska marknaden mer
attraktiv för utländska växtförädlarföretag.
Av
särskild betydelse vid bedömningen av växtförädlarrätten från
koii-kiirrensbegränsningssynpunkl är ensamrättens utformning. Konventionen är
restriktiv och begränsar ensamrätten till att avse endast förökningsmaterial.
Utredningens lagförslag förtydligar detta bl. a. i så måtto att del därav-
klart framgår atl förökningsmaterial som är avsett för konsumtion inte omfattas
av ensamrätten. Jag anser att det begränsade innehåll som växtförädlarrätten
har enligt konventionen och lagförslaget är ägnat alt minska farhågorna för atl
ensamrätten skall få från allmän synpunkt skadlig kon-kurrensverkan.
De
av NO anförda betänkligheterna bör därför enligt min mening inte föranleda alt
vårt land skall avstå från att ansluta sig lill det
internatio-iiellt-accepterade systemet för stöd åt växtförädlingen.
Nordiska
rådets svenska delegation har under hänvisning till det nära nordiska samarbetet
inom immalerialrätten i övrigt beklagat att förslag inte föreligger om gemensam
nordisk lagstiftning även på detta område och har
70 Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 40 år 1971
förordat
att det svenska lagförslaget inte genomförs förrän övriga länders ståndpunkt i
saken blir klar.
Jag
vill lill detta nämna att i Danmark finns sedan år 1962 en lag om skydd för
förädlarrättigheter lill växter. Denna lag är efter vissa betydelsefulla
ändringar, som trätt i kraft den 1 juni 1968, i materiellt hänseende lik
utredningsförslaget. Danmark är redan medlem av växtförädlarunionen. I Norge
studerar man frågan om landet bör antaga en lag om skydd för växtförädlingsprodukter
och ansluta sig till konventionen. Från norsk sida har man förklarat sig inte
ännu vara beredd alt ta ställning till frågan om gemensam nordisk
lagstiftning. I Finland nöjer man sig tills vidare med att följa utvecklingen
inom växtförädlarunionen och de övriga nordiska länderna.
På
grund av det skiftande läget i de olika nordiska staterna är del uppenbart att
en svensk anslulning till konventionen försenas avsevärt om den skall föregås
av ett försök att nå fram till en gemensam nordisk lagstiftning. Atl Sverige
snarast kommer med i samarbetet inom konventionens rara är angelägel. Som
kommer atl framgå av vad jag i fortsättningen har atl anföra är det många
viktiga frågor som förbereds för avgörande inom växtförädlarunionen. Att
Sverige deltar i dessa förberedelser och därav följande beslut torde inte bara
vara ett svenskt utan också ett internationellt intresse. Jag anser därför all
det svenska lagstiftningsarbetet bör fullföljas snarast möjligt. Om Sverige
vinner anslutning till konventionen kommer givelvis ett samarbete med Danmark
atl tas upp.
Med
slöd av det anförda förordar jag att en lag om växtförädlarrätt i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningens förslag genomförs och alt Sverige tillträder
konventionen. Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1971. I likhet med utredningen
anser jag vidare att stödet till växtförädlingen via bidrag över statsbudgeten
och växtförädlaravgiftssyslemel skall behållas. Samordningen mellan
växtförädlarrätten och avgiftssystemet medför dock vissa problem. Jag avser atl
återkomma till dessa i ett senare sammanhang (avsnitt 6.7).
6.2
Växtförädlarrättens objekt och subjekt
Ensamrättens
föremål är enligt konventionen förökningsmaterial av växlsort. Ordet sorl
anges avse varje cultivar, klon, linje, slam eller hybrid, som är odlingsbar
och som uppfyller vissa fordringar. Utredningens förslag använder också termen
växtsort men definierar inte denna term. Varken konventionen eller lagförslaget
ger skydd åt metoder för framställning av växtsort.
Mol
förslaget atl skyddet skall avse visst material av växlsort har ingen
invändning framställts under remissbehandlingen. Däremot har Stockholms
rådhusrätt under erinran om att enligt patentlagen patent inte meddelas
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 71
på
växlsorl eller på väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter
men väl på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande
framhållit atl frågan om melodskydd avseende annat än mikrobiologiskt
förfarande bör ägnas uppmärksamhet när nu elt palenlliknande skydd för växlsort
föreslås.
Vad
först gäller termen växtsort anser jag atl någon legaldefinition härav inte
behövs, eftersom termens innehåll som jag senare skall utveckla (avsnitt 6.3)
får anses tillräckligt klarlagd genom de skyddsförulsällningar som konventionen
och lagförslaget uppställer. Med anledning av Stockholms rådhusrätts uttalande
om att frågan om visst metodskydd för växtförädling bör uppmärksammas vill jag
hänvisa till vad utredningen har anfört i denna fråga. Utredningen framhåller
all del är av vikt atl växtförädlingsmetoder, som utarbetas främst inom
förädlingsforskningen, så snabbi som möjligt ställs till allmänt förfogande och
att en hög standard hos växtförädlingen är beroende av en öppen kommunikation
mellan teori och praktik, en fri växelverkan mellan forskning och praktiskt
förädlingsarbete. Företrädare för forskning och praktisk växtförädling har
också enligt utredningen i skilda sammanhang ställt sig avvisande mot tanken på
patenterbarhet av växtförädlingsmetoder. Av detta drar utredningen den
slutsatsen atl det inle heller nu finns anledning atl införa rättsskydd för
väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter. Jag ansluter
mig lill utredningens bedömning på denna punkt.
Konventionen
gäller i princip alla växtsläkten och växtarter men ger unionsstatenia
möjlighet att bygga ut skyddet i etapper efter vissa närmare angivna regler.
Även utredningens lagförslag utgår från samma princip, men Kungl. Maj :t
bemyndigas enligt förslagel förordna alt växtförädlarrätt får förvärvas endast
för växlsort tillhörande växtsläkte eller växtart som anges i förordnandet. I
anslutning härtill föreslår utredningen att Kungl. Maj :l i
tillämpningskungörelse skall förordna att lagen skall vara tillämpUg på
sammanlagt 96 växtsläkten och växtarter, varibland alla de 13 som enligt
konventionen är obligatoriska efter visst antal år.
I
sak har utredningens förslag allmänt godtagits, men enstaka remissinstanser
har föreslagit vissa tillägg till listan. I formellt hänseende har elt par
remissinstanser framfört kritik mol att det enligt förslagel inte framgår av
själva lagen vilka växtarter den är tillämplig på.
Jag kan väl förstå de
sålunda framförda formella betänkligheterna. Emellertid kan det enligt vad jag
inhämlal möjligen ifrågasättas om den av utredningen presenterade listan kan
betraktas som slutgiltig i alla detaljer. Vidare kan förhållandevis lätt
förändringar inträffa som föranleder atl listan bör kompletteras i framliden.
De praktiska skäl som talar för alt del överlämnas lill Kungl. Maj :l att
bestämma på vilka växtsläkten och växtarter lagen skall tillämpas är så starka
atl jag anser mig böra i huvudsak ansluta mig lill utredningens förslag på
denna punkt. Laglekniskt förordar
72 Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 40 år 1971
jag
emellertid en annan lösning än den av utredningen föreslagna. Härtill
återkommer jag i det följande (avsnitt 8.1).
Del
lorde få ankomma på Kungl. Maj:t att överse den av utredningen föreslagna
listan i detalj. I detta sammanhang vill jag endast betona att sedan en växtart
en gång infogats i systemet, den inte ulan tungt vägande skäl bör uteslutas
därifrån, eftersom en sådan åtgärd skulle kunna leda till rättsförluster för
den som bedrivit växtförädling i förlitande på möjligheten alt få skydd för
den framtagna produkten.
Vad
angår tillämpningsområdet i övrigl föreslår utredningen att lagen skall äga
tillämpning endasl på växtsorl som framställts här i riket eller utom riket av
svensk medborgare samt att lagens tiUämpning med avseende på växtsort som i
övrigt framställts i annan stat i princip skall förutsätta ömsesidighel. Det
väsentligaste motivet för detta förslag är atl tre av de fyra stater som
hittills ratificerat konventionen i princip kräver reciprocitet för alt bevilja
rättsskydd ål växlsorter som framställts utomlands av utländska förädlare.
Stockholms rådhusrätt som påpekar att patentlagen gäller utan motsvarande
begränsning ifrågasätter om utredningens förslag på denna punkt är
tillräckligt motiverat. För egen del vill jag till vad utredningen anfört om
utländska lagar nu också foga den upplysningen alt man i Frankrike, där man
avser att snarast ratificera konventionen, den 11 juni 1970 antagit en lag om
skydd för växtförädlingsprodukter, vilken bygger på reciprocitetsprincipen. Alt
det övervägande antalet stater inom växtförädlarunionen sålunda kräver
reciprocitet för att meddela rättsskydd åt utländska sorter bör verka som ett
incitament för utanförstående stater att söka anslutning och därmed på sikt
gagna växtförädlingen. Jag biträder därför utredningens förslag i denna fråga.
När
det gäller frågan om växtförädlarrättens subjekt skall enligt utredningens
förslag bara fysisk person kunna anses som förädlare av växlsort. Svea hovrätt,
Stockholms rådhusrätt, SAF och LO har emellertid förordat atl även ett
växtförädlingsföretag såsom sådant skall kunna betraktas som förädlare till
växtsort som framställts inom företagel.
Konventionens
artikel 3 föreskriver att fysiska och juridiska personer, som har hemvist i en
av unionsstalerna, skall i de andra unionsslaterna åtnjuta samma behandling som
dessa staters särskilda lagar tillerkänner sina egna medborgare i fråga om
erkännandet och skyddet av förädlarens rätt. Detta lorde inte innebära ett krav
på atl juridiska personer ges ställning som förädlare, i varje fall inte så
länge överlåtelse av förädlarrätt till juridiska personer är möjlig. Sådan
överlåtelse förutsätts kunna ske enligt utredningens lagförslag.
Utredningen
upplyser all juridisk person inte kan vara förädlare enligt de nederländska och
tyska lagarna. Av den danska lagens avfattning framgår inte hur frågan har lösts
där. Förarbetena till lagen synes emellertid ge vid handen att såväl fysisk som
juridisk person kan anses som förädlare.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 73
För
egen del vill jag gärna medge att vissa skäl talar för all även juridisk person
skall kunna betraktas som förädlare. Växtförädling drivs till övervägande
delen av förelag, som har forskare och annan personal anställda för ändamålet.
Vidare pågår förädlingsarbete med en sort ofta lång lid, under vilken de
personer som sysslar med uppgiflen kan skifta. Det torde emellertid i praktiken
inte bereda några svårigheter att bestämma vem eller vilka som är atl anse som
förädlare. Med hänsyn härtill och till önskemålet att reglera denna fråga
enhetligt på hela del immaterialrättsUga fältet ansluter jag mig till
utredningens förslag all endasl fysisk person skall kunna anses som förädlare.
Problemet
med arbets- och uppdragstagares rätt till skyddsberättigade arbetsresultat,
framställda i tjänsten eller under uppdragets fullgörande, är i princip
detsamma på detta område som inom patenträtten, mönsterrätten och de övriga
immaterialrätterna. En lösning genom lagstiftning finns endast inom
patenträtten. Men mönsterrätlsulredningen föreslog i betänkandet Mönsterskydd
(SOU 1965:61) alt frågan om ar-betstagarmönster skulle utredas särskilt och all
en eventuell lagstiftning skulle samordnas med en motsvarande lagstiftning på
bl. a. det upphovsrällsliga området.
Som
jag närmare utvecklade i propositionen med förslag till mönster-skyddslag
(prop. 1969: 168) ansåg jag atl tiden ännu inte var mogen för en sådan
utredning. Skälen härtill var sammanfattningsvis att resultatet av pågående
överväganden i frågan om nj' lagstiftning rörande arbetstagares uppfinningar
borde avvaktas, att underlag ännu saknades för att bedöma problemen kring
arbetstagarmönster och, framför allt, att frågor av denna art syntes lämpa sig
väl för en reglering på frivillighelens väg genom överenskommelser mellan
arbetsmarknadens organisationer och att följaktligen denna väg borde prövas i
första hand.
De
två sistnämnda skälen atl inte föregripa utvecklingen med lagstiftning har
motsvarande giltighet när det gäller arbetstagares och uppdragstagares rätt
lill växtsorter som framställts i tjänsten eller under utförande av uppdraget.
På detta område gäller i högre grad än inom immalerialrätten i övrigt att
problemen kan förutses i förväg. I det helt övervägande antalet fall torde
nämligen gälla atl nya sorter framkommer som resultat av samarbete mellan
personer som anställts för eller getts i uppdrag att bedriva förädlingsarbete.
Tyst eller uttryckligt lorde del följaktligen i normalfallen vara klart mellan
parterna hur dessa frågor skall lösas. Jag anser därför alt det f. n. saknas
anledning all vidta några särskilda åtgärder. Om i en framtid frågan om
arbetstagares rällsslällning på del immalerialrättsliga området las upp i ell
större sammanhang, bör givelvis också förhållandena på växtförädlarrättens
område uppmärksammas.
3t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
74 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
6.3
De allmänna skyddsförutsättningarna
Jag
anser i likhet med utredningen all de allmänna förutsättningarna för erhållande
av skydd för växlsort skall utformas väsentligen enligt vad som föreskrivs
därom i konventionen. Tre huvudförutsättningar skall alltså föreligga, nämligen
att sorten kan särskiljas från andra redan kända sorter, all den är homogen
och att den är stabil. Tillämpningen av dessa krav i de konkreta fallen
erbjuder givetvis en mängd problem. Under remissbehandlingen har särskilt
kravet på homogenitet uppmärksammats. Till dessa frågor återkommer jag i det
följande (avsnitt 8.1).
Jag
delar också utredningens uppfattning att frågan om den nya sorlens
odliiigsvärde inle skall tillmätas någon betydelse i detta sammanhang. Odlingsvärdel
har givetvis mycket stort intresse då del gäller utsäde som skall marknadsföras
i Sverige. Detta intresse tillgodoses emellertid genom vårt system med
obligatorisk statsplombering av ulsädesvara. Avsikten är att detta system skall
bestå vid sidan av växtförädlarrätten. Till frågorna om samordning av det nu
gällande och del nya systemet återkommer jag i annat sammanhang (avsnitt 6.7).
Med
avseende på särskillnadskravet finns, som Sveriges advokatsamfund har påpekat,
anledning all jämföra med förhållandena inom patenträtten. Enligt patentlagen
får patent meddelas endasl på uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad
som blivit känt före dagen för patentansökningen. Som känt anses allt som
blivit allmänt tillgängligt. Utan hinder av all uppfinningen inom viss lid
blivit allmänt tillgänglig får dock patent meddelas om detta berott antingen på
atl någon gjort sig skyldig till uppenbart missbruk i förhållande till
sökanden eller hans rättsinnehavare eller på all sökanden eller hans
rättsinnehavare förevisat uppfinningen på officiell eller officiellt erkänd
inlernalionell utställning. Advokatsamfundet framhåller atl man enligt
patentlagen inte kan söka patent på en uppfinning som är exakt densamma som en
tidigare bekantgjord sådan. Samfundet påpekar atl enligt ordalagen i den
bestämmelse i ämnet som utredningen har föreslagit "sorlen skall
------- skilja
sig från andra sorter, vilka är kända" etc. bestämmelsen
inte
omfattar del fallet alt det föreligger s. k. nyhetshinder på grund av all den
sorl som ansökningen avser har blivit känd. Denna innebörd är dock enligt
samfundels uppfattning inte åsyftad och samfundet föreslår därför en justering
av lydelsen. Mot detta vill jag invända alt samfundet synes förbise den viktiga
skillnaden mellan patenträtten och växtförädlarrätten alt den förra i princip
är ett idéskydd medan den senare avser konkreta produkter, vilka man fått fram
vid ett som regel både långvarigt och komplicerat förädlingsarbete. Det är
alltså fullt möjligt all skilja mellan "egen" och "annan"
sort. Vidare är det inte som samfundet antar avsikten att kännedom om en sorl i
alla situationer skall hindra att växtförädlarrätt beviljas för denna. Om den
sort för vilken växtförädlarrätt söks är så lik en annan
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 75
sort,
som redan är allmänt känd oavsett på vilket sätt den blivit del alt den
bedöms ligga inom "skyddsomfånget" för den andra sorten, föreligger
registreringshinder. Om den sorl för vilken växtförädlarrätt söks inle är i
denna mening lik någon annan allmänt känd sort, utgör det däremot i princip
inte något hinder mol växtförädlarrätt att den "sökande" sorten själv
har blivit aUmänl känd. Bara i en situation är allmän kännedom om den
"sökande" sorten registreringshindrande, nämligen om kännedom uppkommit
därigenom att sorlen i fråga med förädlarens eller hans rättsinnehavares
samtycke marknadsförts inom landet före dagen för regislreringsansökningen
eller utom riket i mer än fyra år före nämnda dag. Advokatsamfundets nu berörda
invändning föranleder mig därför inte all frångå utredningens förslag.
Avsikten med bestämmelsen
atl marknadsföring av den "sökande" sorten utom riket i högst fyra år
före registreringsansökningen inle skall utgöra hinder mot registrering torde
vara all förädlaren skall ha möjlighet atl pröva sin sort på utländska
marknader under fyra år utan att gå miste om möjligheten till skydd. Mot en
sådan regel kan enligt min mening invändningar resas. Så snart en sort börjat
marknadsföras i annat land kan den nämligen i princip importeras lill och
marknadsföras i Sverige av annan än förädlaren och utan dennes samtycke. Delta
gäller dock i praktiken inte sorter som är underkastade obligatorisk
statsplombering, eftersom statsplombering regelmässigt förutsätter atl sorten
införts i rikssortlistan och sådan införing är beroende av ansökan av
förädlaren eller hans rättsinnehavare. Men såvitt gäller sorter tillhörande
köks- eller prydnadsväxterna kan alltså ensamrätt förvärvas av förädlaren eller
hans rättsinnehavare efter fyra års fri import och marknadsföring. En sådan
ordning synes mig inle fullt tillfredsställande varför man från svensk sida
efter anslulning till konventionen lorde böra verka för all den upphävs eller
modifieras.
Som
en ytterligare förutsättning för rättsskydd uppställer konventionen krav på atl
sorten erhåller en benämning. Föreskrift härom bör upptagas bland
registreringsbestämmelserna.
6.4
Växtförädlarrättens innehåll och omfång
Den
rältspolitiska värderingen av hur gränserna för en immaterialrätts-1ig
ensamrätt skall dras är alltid vansklig. Särskilt gäller detta då fråga är om
en ny ensamrätt, där det inte finns någon erfarenhet av hur olika avvägningar
av allmänna och enskilda intressen mot varandra verkar. En rimlig utgångspunkt
synes mig vara att man i inledningsskedet ger ensamrätten ganska snäva
gränser. Det lorde vara lättare atl i ett senare skede utvidga en
förhållandevis begränsad ensamrätt, om man skulle finna att upphovsmannens
berättigade intressen inte tillgodoses, än att inskränka en
76 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
från
början vidsträckt rätt, om det skulle visa sig atl den har från allmän
sj'npunkt inte önskvärda konsekvenser.
Växtförädlarrätten har
många beröringspunkter med andra immaterialrättsUga ensamrätter, särskilt
patenträtten. Del bör dock betonas att växtförädlarrättens föremål lill mycket
stor del är för folkhushållel synnerligen betydelsefuUa produkter. Detta manar
lill försiktighet när det gäller att bestämma ensamrättens innehåll.
Växtförädlarrättens
föremål är till skillnad från alla andra immaterial-rätters levande och
föränderlig materia. Detta skapar för växtförädlarrätten alldeles specifika
avgränsningsproblem.
Att jag stannat för alt
tillstyrka alt man i vårt land inför privaträttslig ensamrätt lill
växtförädlingsprodukter beror främst på atl det privalrältsliga systemet är det
internationellt accepterade och alt jag tror alt svensk växtförädling skulle
hämmas av att stå utanför della system. Del är då för mig naturligt atl vid
avgränsningen av ensamrätten särskilt beakta den internationella konventionen
i ämnet. Konventionen har också i mycket hög grad varit vägledande för
utredningen. Jag kan i princip ansluta mig till utredningens förslag i fråga
om växtförädlarrättens innehåll. Ensamrätten bör sålunda omfatta endasl
yrkesmässig framställning och marknadsföring av förökningsmaterial av växlsort
samt i vissa fall yrkesmässig användning av växtmaterial för framställning av
förökningsmalerial av annan sort. I fråga om prydnadsväxterna bör också
användning av plantor eller delar av plantor som förökningsmalerial för
framställning av konsumtionsvara ligga under sorlinnehavarens kontroll.
Utredningens förslag går emellertid utöver vad konventionen uttryckligen
fordrar i så måtto att det ger sortinnehavaren kontroll över import av den
skyddade sorlen. I detta avseende överensstämmer å andra sidan förslagel med
övriga immaterialrälter. Importskyd-det torde inte ha någon självständig
betydelse såvitt gäller växtarter som faller under förordningen om obligatorisk
statsplombering av ulsädesvara, eftersom detta system möjliggör en effektiv
kontroll över marknadsföringen. På grund av svårigheten att på importstadiet
styrka att växtmaterialet är avsett att användas för förökningsändamål torde
importskyddel inte heller i övrigt kunna tillmätas större värde. Såvitt gäller
prydnadsväxterna torde dock kunna tänkas fall då bevisskyldigheten kan
uppfyllas och i så fall kan sorlinnehavarens kontroll över importen få den
betydelsen att han har möjlighet alt begära sådana säkerhetsåtgärder som
utredningen föreslår (36 § i utredningens lagförslag) redan då varan passerar
gränsen. Med hänsyn härtill och då såvitt jag kan se några egentliga nackdelar
inte är förenade med elt importskydd biträder jag utredningens förslag i denna
del.
I anslulning lill
behandlingen av importfrågan uttalar utredningen att vad utredningen kallar
sidoimport, dvs. import av produkt som åtnjuter skydd här i landet från annat
land där den också åtnjuter skjdd, bör anses fri om den svenske sortinnehavaren
är innehavare av registreringen utom-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 77
lands
och inköpet har skett hos honom, hos någon som fått licens av sortinnehavaren
eller på öppna marknaden, dit den förts ut av sortinnehavaren. Om däremot
registreringen utomlands innehas av annan än den svenske sortinnehavaren blir
enligt utredningen rätten alt importera växtmaterial av sorten beroende av den
svenske sortinnehavarens medgivande. I det förra fallet anses, som del brukar
uttryckas, sortinnehavarens rätt vara konsumerad, medan den i det senare
fallet inte anses vara det.
Som utredningen påpekar
överensstämmer denna lösning med vad som torde anses gälla inom
varumärkesrätten. Inom patenträtten däremot anses konsumtion aldrig inträda i
de angivna situationerna utan den svenske patenthavaren har rätt att ingripa
mol sådan import till Sverige som utgör intrång i hans här skyddade rätt.
Enligt propositionen med förslag till mönslerskyddslag skall samma
betraklelsesäll anläggas inom mönsterrätten som inom patenträtten.
Anledningen till alt
utredningen föreslagit olika behandling av skilda im-portsitualioner är att man
antagit att den föreslagna lösningen skulle vara ägnad att främja konkurrensen
på ulsädesmarknadeii. En liknande inställning har Svea hovrätt, som under remissbehandlingen
har uttalat atl en lösning efter modell av patenträtten skulle kunna på ell
från allmän synpunkt inte önskvärt sätt begränsa konkurrensen i fråga om
växtförädlingsprodukter.
Med
hänsyn till växtförädlarrättens allmänt sett begränsade innehåll och särskilt
till den ringa självständiga betydelsen av importskyddet överhuvudtaget anser
jag för min del atl del i stort sett saknar intresse från
konkurrensbegränsningssynpunkt hur skilda speciella importsituationer
behandlas. Däremot kan möjligen, om frågan någon gång skulle stäUas på sin
spets, den av' utredningen förordade lösningen föranleda
tillämpnings-svårigheter. Erfarenheterna från varumärkesrätten visar nämligen
att det kan vara svårt alt avgöra om import ulan medgivande av rättsinnehavaren
är tillåten eller ej (jfr NJA 1960 s. 457 och 1967 s. 458). I sak ligger det
enligt min mening närmare till hands att i delta hänseende jämställa växtförädlarrätten
med patent- och möiisterrätterna än med varumärkesrälten. Jag finner därför att
man även på det nu aktuella området bör tillämpa principen om ensamrättens
territoriella exklusivitet utan undantag och alltså bör låta ensamrätten
generellt omfatta import av växtmaterial, som är avsett atl marknadsföras för
förökningsändamål.
Enligt utredningens
förslag ankommer det på sortinnehavaren alt visa att den som utan hans lov har
framställt, importerat eller marknadsfört växtmaterial av den skyddade sorten
har haft syftet att materialet skall användas för förökningsändamål.
Stockholms rådhusrätt har ifrågasatt om del inle i stället bör ankomma på
Iredje man atl påvisa att han har ett sådant syfte med sin framställning,
import eller marknadsföring av växtmaterialet alt utnyttjandet faller utanför
skyddet. Med hänsyn till alt en sådan
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
omkastad
bevisbörda möjligen skulle komma all innebära en från allmän synpunkt inte
önskvärd utsträckning av ensamrätten ansluter jag mig emellertid till
utredningens förslag på denna punkt.
Stockholms
rådhusrätt påpekar all man inom patenträtten räknar med s. k.
beroendeförhållanden, dvs. fall där skyddsförutsältningarna väl är uppfyllda
men där den patenterade uppfinningen inte får ulnylljas ulan lov av den som
innehar ell äldre patent, inom vars skyddsomfång uppfinningen faller. I
anslulning härtill ställer rådhusrätten frågan hur motsvarande situation skall
bedömas enligt växlförädlarrättslagen. Till delta vill jag svara all några
beroendeförhållanden av den tjp rådhusrätten nämner inte torde komma i fråga
här. Delta innebär alt samma kriterier generellt skall tillämpas vid
bestämningen av en växtförädlarrätts skyddsomfång som vid prövningen av
särskillnadskravet.
Till
de under remissbehandlingen aktualiserade frågorna om export av
växtförädlingsmaterial och om konservfabrikernas användning av utsäde
återkommer jag i del följande (avsnitt 8.1).
6.5
Skyddstiden
För
varje immaterialrätt är den lid under vilken ensamrätt åtnjuts av central
betydelse. Konventionen kräver som minimium en 18-årig skyddstid för vin,
fruktträd och deras grundslammar, skogsträd och prydnadsträd samt en 15-åiig
skyddstid för övriga växtsläkten och växtarter.
Av intresse för
bedömningen av frågan om skyddstidens längd äi- varaktigheten av ensamrätten i
koiivenlionsländerna. Dessa länders lagar visar sinsemellan rätt stora
skiljaktigheter. Enligt den nederländska lagen skall skyddstiden vara minst 15
och högst 25 år från dagen för rättens beviljande, dock atl för vin, fruktträd
och deras grundstammar, allélräd och prydnadsväxter minimitiden skall vara 18
år. I elt särskilt regeringsbeslut föreskrivs i anslutning härtill en skyddstid
av 25 år för potatis, allélräd och fruktträd och deras grundstammar samt 20 år
för övriga växtarter. Enligt den tyska lagen varar ensamrätten för humle,
potatis, vin, fruktträd och deras grundstammar, prydnadsträd och
träproducerande träd till slutet av 25 :e året efter beviljandet samt för alla
övriga arter till slutet av 20:e året efter beviljandet. Den brittiska lagen
föreskriver att skyddstiden inle får vara kortare än 18 år för fruktträd och
deras grundstammar, skogs-och prydnadsträd och vin saml inte kortare än 15 år
för övriga arter, allt räknat från del att beslutet om ensamrätt träder i
kraft. Det officiella organ som administrerar växtförädlarrätten, the Controller,
får emellertid efter ansökan förlänga skyddstiden till högst 25 år, om det
anses utrett atl sortinnehavaren inte har blivit tillräckligt tillgodosedd
genom den beviljade ensamrätten. Enligt den danska lagen slutligen bortfaller
skyddet för skogsträd, fruktträd, fruktträdsstammar och prydnadslräd efter 18
år samt för övriga arter efter 15 år räknat från tiden för skyddsbrevets
utställande.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 79
Som
jag nämnt (avsnitt 6.2) har man i Frankrike den 11 juni 1970 antagit en lag om
skydd för växtförädlingsprodukter och förklarat sig ämna ratificera
konventionen snarast möjligt. Enligt den franska lagen gäller ell
växtsortcertifikat under 20 år från dagen för utfärdandet. Om framställningen
av sorten kräver lång lid är dock giltighetstiden 25 år.
Utredningen föreslår en
regel i själva lagen av innehåll att växtförädlarrätt kan upprätthållas intill
dess 15 eller, såvitt gäller fruktträd, skogsträd, prydnadslräd och vin, 18 år
förflutit från det är då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades. Enligt
förslagel bemyndigas emellertid Kungl. Maj :l atl i fråga om visst växtsläkte
eller viss växtart förordna om längre skyddstid, dock högst 25 år. Slutligen
föreslår utredningen att Kungl. Maj :t med stöd av detta bemyndigande skall i
tillämpningskungörelse generellt utsträcka skyddstiderna för fruktträd och
deras grundstammar, vin, prydnadsträd och potatis lill 25 år saml för övriga
växtarter till 20 år.
I
sak har de föreslagna skyddstiderna inle väckt någon gensaga under remissbehandlingen.
Svea hovrätt och Stockholms rådhusrätt har emellertid anmärkt att skyddstiderna
bör framgå av själva lagen.
För
skyddstiderna 20 resp. 25 år talar att dessa lider gäller i Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna. Emellertid har utredningen
enligt min mening inte anfört övertygande belägg för atl skyddstiderna i vårt
land bör vara längre än de 15 resp. 18 år som konventionen kräver som minimum
och som gäller i Danmark. Som jag i annat sammanhang (avsnitt 6.4) har betonat
bör man i ett fall då fråga är om införande av en helt ny immaterialrättslig
ensamrätt iaktta stor försiktighet och inte göra ensamrätten mer vidsträckt än
vad som bedöms som oundgängligen nödvändigt. Mot fördelarna för
förädlingsföretagen alt ha långa skyddstider måste vägas önskemålen från
allmän synpunkt atl förädlingsresulta-ten inom rimlig tid ställs till
allmänhetens fria förfogande. Helt kan nog inle heller bortses från att
förhållandevis begränsade skyddstider kan stimulera företagen all relativt
snabbi få fram nya skyddsvärda sorter. Jag föreslår därför att skyddstiderna
liksom i Danmark bestäms i enlighet med konventionens minimikrav.
Givetvis
bör frågan om skyddstidens längd kunna omprövas då erfarenhet vunnits av hur
systemet verkar. Skulle på ett internationelll plan enhetliga längre tider
rekommenderas är della en faktor, som måste tillmätas stor vikt.
Skyddstiden
skall enligt konventionen räknas från den dag då skyddet meddelas. Enligt
utredningens förslag skall alla skyddstider utlöpa vid elt årsskifte. Detta
innebär att den vars ansökan beviljas i början av ett är får åtnjuta inemot ett
år längre skyddslid än den vars ansökan beviljas i slutet av elt år. Sakligt
sett torde enhgt min mening en sådan ordning som inte finns i den svenska immalerialrätten
i övrigt men väl i den tyska växlförädlarrättslagen inle ha stor betydelse.
Ä andra sidan medför systemet
80 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
en
avsevärd administrativ förenkling. Med hänsyn härtill anser jag att utredningens
förslag i denna del bör godtas.
Frågan
om skyddstiderna är av sådan beskaffenhet att den bör regleras i själva lagen.
Skogsstyrelsen
har anmärkt att det är vilseledande att i lagförslaget ange en skyddslid för
skogsträd, eftersom dessa inte inordnats i systemet. Anmärkningen saknar inle
fog. Konventionen omfattar emellertid i princip även skogsträd och ett framlida
inordnande av dem i systemet underlättas av alt skyddstiden i princip är
beslämd. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag atl skogsträd nämns
bland de släkten och arter för vilka skall gälla den längre skyddstiden.
6.6
Registreringssystemet m. m.
Konventionen
förutsätter alt skydd beviljas först efter en av myndighet företagen
undersökning av den nya växtsorten. Utredningen föreslår i anslutning härtill
att en förutsättning för ensamrätt lill växtförädlingsprodukter skall vara
registrering hos myndighet efter föregående prövning av alt produkten i fråga
fyller de krav som lagen i överensstämmelse med konventionen uppställer.
Förslagel
att ensamrätten skall grundas på ell registreriiigssystem har lämnats ulan
erinran under remissbehandlingen och även jag ansluter mig lill förslaget.
Endasl genom en förprövning och en därtill knuten registrering tillgodoses
allmänhetens intresse av att kunna få säker information om vilka sorter som är
rättsskyddade. Även det aUmänna intresset av en tillfredsställande kontroll
över på marknaden förekommande utsäde kräver registrering.
Frågan
om vilket organ som skall vara regislreringsmyndighet och andra organisatoriska
frågor kommer atl föreläggas Kungl. Maj :l av chefen för
jordbruksdepartementet. Hans förslag kommer att i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens förslag innebära alt registreringsupp-gifterna anförtros ett
nybildat organ, statens växtsortnämnd, vilket även får överta den nuvarande
originalutsädesnämndens arbetsuppgifter.
Jag
finner det ändamålsenligt atl registre ringsförfarandet i enlighet med
utredningens förslag anordnas på ett sätt som så nära som möjligt ansluter sig
till motsvarande förfarande i patentärenden. Jag delar också utredningens
uppfattning att man inle behöver frångå offentlighels-principen då det gäller
ansökningar om växtförädlarrätt. Till detaljer i förfarandet återkommer jag i
senare sammanhang (avsnitt 8.1).
Utredningen
har inte föreslagit atl mål om växtförädlarrätt skall hänvisas till viss
domstol. Sveriges advokatsamfund och Stockholms rådhusrätt anser emellertid att
rådhusrätten skall vara specialforum i sådana mål. Rådhusrätten finner del
dessutom angeläget alt sakkunniga ledamöter medverkar i mål om
växtförädlarrätt.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 81
För
specialforum, förstärkt med sakkunniga ledamöter, talar atl mål om
växtförädlarrätt sannolikt blir sällsynta men särpräglade och komplicerade. Men
som utredningen framhållit torde det vara praktisk tagel ogörligt att finna
tillräckligt antal ojäviga personer med erforderlig sakkunskap för tjänstgöring
i domstol. Den nödvändiga sakkunskapen lorde kunna tillföras domstolarna genom
yttranden av växtsortnämnden och eventuellt andra organ med kompetens all
bedöma växtbiologiska frågor. Därmed bortfaller det viktigaste skälet för
specialforum. Jag har i likhet med utredningen av dessa skäl stannat för att de
allmänna forumreglerna i rättegångsbalken bör vara tillämpliga i mål om
växtförädlarrätt.
I fråga om
instansordningen vid klagan över beslut i ärenden om registrering av
växtförädlarrätt föreslår utredningen att talan skall föras direkt hos Kungl.
Maj:t i regeringsrätten. Några remissinstanser har emellertid förordat en
mellaninstans mellan växtsortnämnden och regeringsrätten. Därvid har åberopats
atl erfarenheten från tillämpningen av patent- och varumärkeslagarna visar, alt
en mellaninstans är värdefull för fullständig och allsidig prövning av ett
ärende.
Frågan om instansordningen
bör ses mot bakgrund av det förslag till omorganisation av
förvaltningsrättskipningen som remitterats till lagrådet den 20 mars 1970.
Förslaget innebär i huvudsak atl förvallningsmål normall skall prövas av
kammarrätten och alt fullföljd till regeringsrätten får ske endasl efter
prövningstillstånd. Undantag har dock gjorts för bl. a. mål om patent, mönster
och varumärken, i vilka besvär över patent- och registreringsverkets beslut f.
n. förs hos verkels besvärsavdelning och därifrån till regeringsrätten. I fråga
om dessa mål föreslås att nuvarande ordning behålls, dvs. att fullföljd får
ske lill regeringsrätten utan prövningstillstånd. Skälen härtill är dels alt
målen är av speciell natur, dels att prövningen i besvärsavdelningen har flera
domstolsmässiga drag.
Växtförädlarrätten är en
immaterialrätt som till sin allmänna karaktär ligger nära patent- och
mönsterrätterna saml, i vad avser frågor om sortbenämningar, varumärkesrätten.
Mellan första och sista instans i patent-, mönster- och varumärkesmålen har
skjutits in en i dessa mål särskilt sakkunnig mellaninstans. Att detta varit
till gagn för en allsidig prövning av patent- och varumärkesmåleii, där
ordningen varit gällande en längre tid, lorde vara allmänt erkänt och utgör
enligt min mening ell avgörande argument för alt man bör införa en motsvarande
ordning för växtförädlarrätts-ärendena. Efter särskilda överläggningar med
chefen för jordbruksdepartementet har jag i enlighet härmed kommit till den
slutsatsen att en instans med växtbiologisk sakkunskap bör finnas i vilken
besvär över växtsorlnämndens beslut kan föras. Lämplig sådan instans synes
vara lanlbruksstyrelsen, som redan nu prövar besvär över
originalutsädesnämndens beslut. Vad gäller fullföljd mol lantbruksstyrelsens nu
ifrågavarande beslut anser jag med hänsyn till målens speciella natur atl
övervägande skäl talar för all mot-
82 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
svarande
regler tillämpas som gäller för mål om patent-, mönster- och varumärken, dvs.
all lalan får föras direkt hos regeringsrätten med förbigående av kammarrätten
och alt därvid prövningstillstånd inle skall krävas.
Jag föreslår alltså alt
talan mot växtsorlnämndens beslut i växtförädlarrättsärenden skall föras hos
lantbruksstyrelsen och all fullföljd mot lantbruksstyrelsens beslut får föras
ulan prövningstillstånd i regeringsrätten.
6.7
Samordning med växtförädlingsavgiftssystemet
Formellt
är frågorna om statsbidrag och växlförädlingsavgift fristående från frågan om
växtförädlarrätt. Det måste dock tillses att de inle får en lösning, som
inverkar på växtförädlarrätten på ett sätt som strider mot konventionens
bokslav eller anda. Både av delta skäl och med hänsyn lill den ekonomiska
betydelse statsbidragen och bidragen ur växlförädlingsfonden har för
växlförädlingsarbetet bör samordningen mellan bidragssystemen och
växtförädlarrättssystemet klargöras.
Någon förändring av det
statliga slödel lill växtförädling över statsbudgeten avses inle skola ske.
I fråga om systemet med
växtförädlingsavgifter och bidrag ur växtförädlingsfonden kan konstateras atl
detta tillför svensk växtförädling betydande ekonomiska resurser. Sålunda
uppgick bidragen för budgetåret 1969/ 70 till sammanlagt 3,6 milj. kr.
Växtförädliiigsavgiflssysteniel
täcker inle hela del område som omfattas av växtförädlarrätten. Från och med
den 1 juli 1970 tas växtförädlingsavgift ut på allt i handeln omsatt utsäde av
stråsäd och trindsäd saml potatis, vallbaljväxt och vallgräs, foderbeta,
kålrot, röva, fodermärgkål, grönfoder-raps, raps, rybs, vitsenap och oljeådra,
dvs. samtliga lanlbruksväxler utom sockerbeta, lin och hampa saml alla
grönyteväxter. För sockerbeta, lin och hampa samt för köksväxler, fruktträd,
bärväxter och prydnadsväxter, vilka också är avsedda atl omfattas av
växtförädlarrätten, uppkommer alltså inget samordningsproblem.
Växtförädlarrätt skall
enligt utredningens förslag inte kunna förvärvas för växtsorl som är känd vid
tiden för lagens ikraftträdande. Undantag görs dock för sorl som tagits in i rikssortlistan
efter den 30 juni 1968. Beträffande sådan sorl skall enligt 52 § i förslaget
ansökan om växtförädlarrätt kunna göras inom sex månader från det lagen träder
i kraft. Ett undantag av denna typ är tillåtet enligt artikel 35 i
konventionen, som föreskriver att varje unionsstat ulan alt någon förpliktelse
för de övriga unionsstalerna därav uppstår kan begränsa det i artikel 6
uppställda nyhetskravet beträffande nyligen framställda sorter, som finns vid
konventionens ikraftträdande i staten. Undantagsbestämmelsen är föranledd av
att utredningen velat undvika att växtförädlarna håller tillbaka sorter av
betydelse för folkhushållet i avbidan på möjlighet all söka rättsskydd. Att
den 1 juli 1968 valls
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 83
som
utgångspunkt för övergångsregeln beror på alt sorter som logs in i
rikssortlistan vid den lidpunkten kunde beräknas vara klara för marknadsföring
ungefär samtidigt med atl innehållet i den planerade lagstiftningen blev känt
genom publiceringen av utredningens betänkande (maj 1969).
Den
föreslagna övergångsregeln har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen
av lagförslaget. Däremot har W. Weibull AB framhållit att tidpunkten den 1 juli
1968 redan under hösten 1968 kungjorts såsom avgörande för möjligheten atl få
växtförädlarrätt och atl växtförädlarna inrättat sig med hänsyn lill delta.
Bolaget har därför hemställt att den angivna tidpunkten måtte betraktas som
slutgiltigt bestämd.
Jag
finner de av utredningen åberopade skälen för övergångsbestämmelsen vägande.
Trots att principiella betänkligheter kan anföras mol atl ge lagen
tillbakaverkande kraft finner jag all omständigheterna är sådana att
bestämmelsen bör godtas. Jag beaktar därvid särskilt atl avnämarna av utsäde
har kunnat förutse att nya sorter på rikssorllislan, vilka börjat marknadsföras
kring halvårsskiftet 1969, i efterhand kan komma att få rättsskydd.
För
sorter som intagits i rikssortlistan före den 1 juli 1968 kan växtförädlarrätt
inte förvärvas och följaktligen blir det inte aktuellt med samordning i fråga
om dessa. Atl avskaffa växtförädlingsavgiflen och därmed bidragen ur
växtförädlingsfonden för dessa sorter kan enligt min mening inte komma i fråga.
Del skulle innebära en avsevärd försämring av växtförädlingens ekonomiska
villkor.
I
fråga om sorter som införts i rikssorllislan efter den 30 juni 1968 och som
framdeles kommer all införas i listan får man räkna med två olika typer,
nämligen sådana som uppfyller kraven för växtförädlarrätt och sådana som inte
gör del. Även om man i dag inle säkert kan bedöma den praktiska tillämpningen
av skyddsförutsältningarna måste man ulgå ifrån att det kommer, alt finnas
sorter främst bland de korsbefruktande arterna lill vilka råg och flertalet
vall- och oljeväxter hör som inte uppfyller kraven för växtförädlarrätt men
som har sådant odlingsvärde och sådana egenskaper i övrigl atl de enligt
gällande normer kan införas i rikssortlistan och därmed inordnas i
växtförädlingsavgiftssystemet. Anledningen lill denna inkongruens mellan de båda
systemen är att kravet på homogenitet sätts högre i det inlernalionella
systemet.
Som
utredningen anför har denna fråga uppmärksammats i Danmark och Nederländerna.
Utredningens uppgift att frågan i den danska lagen lösts genom att de
biologiska kraven för erhållande av rättsskydd mjukats upp beträffande bl. a.
korsbefruktande arter till vilken uppgift några remissinstanser har knutit an
i sina yttranden hänför sig emellertid till förhållandena före den 1 juni
1968.1 samband med alt Danmark ratificerade konventionen upphävdes nämligen
särbehandlingen av vissa växtarter i den danska lagen.
84 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Atl
lösa frågan genom att generellt eller för vissa växtarter tillämpa andra
biologiska krav för växtförädlarrätt än dem som uppställts i det internationella
samarbetet är uteslutet, eftersom en sådan lösning skulle omöjliggöra svensk
anslulning lill konventionen. Slutsatsen för min del blir atl
växtförädlingsavgiftssystemet bör behållas för de växlsorter som godtas för
intagning i rikssortlistan men inle uppfyller de biologiska kraven för växtförädlarrätt.
Denna lösning överensstämmer i princip med den som valts i Nederländerna.
Härefter
återstår frågan om man med avseende på växtarter som faller in under
växtförädlarrätten skall helt eller delvis behålla ett oförändrat eller
modifierat växtförädlingsavgiftssyslem. Frågan gäller som jag redan angett bara
lanlbruksväxterna (utom sockerbeta, lin och hampa) samt alla grönyteväxter.
Systemet
med växtförädlingsavgifter betraktades vid införandet år 1961 mer eller mindre
som elt provisorium i avbidan på bl. a. de resultat som kunde nås i del då
inledda internationella samarbetet på detta område. Sedan dess har
växtförädlarkonventionen antagits och trätt i kraft. Bifalls förevarande
förslag till lag om växtförädlarrätt och vinner Sverige anslutning lill
konventionen, innebär det att växtförädlarna får tillgång till ett
privaträttsligt skydd, som ger dem möjligheter att få licensavgifter på förökningsmaterial
av sina förädlingsprodukter inom landet och i övriga konventionsslater. Under
sådana förhållanden kan del te sig såsom nära till hands liggande att föreslå
att växtförädlingsavgiftssystemet inle skall till-lämpas på växtarter som
faller under växtförädlarrätten.
Vissa
skäl talar emellertid för att växtförädlingsavgiftssysteiiiet bÖr kvarstå i
princip åtminstone under en övergångstid även för sistnämnda slag av växter. Om
detta system helt slopas för sorter av lantbruks- och grönyteväxterna från och
med dagen för växtförädlarrättslagens ikraftträdande får delta antas på kort
sikt medföra en minskning av växtförädlingsföretagens ekonomiska resurser. Det
internationella systemet fordrar en administration hos företagen, som dessa i
inledningsskedet inte har erfarenhet av. Först när licenssystemet byggts ul och
fungerat under en tid kan inkomsterna av licensavgifterna för skyddade sorter
beräknas uppgå lill belopp som motsvarar vad växtförädlingsavgiftssystemet ger.
På längre sikt räknar jag med atl det internationella systemet ger
växtförädlingen större ekonomiska tillskoti på de nya sorterna än vad elt
växtförädlingavgiftssystem med oförändrat avgiftsuttag skulle ge. Med hänsyn
härtill anser jag att växtförädUngsavgifts-systemet tills vidare i princip bör
behållas för nya sorter vid sidan av växtförädlarrätten.
Eftersom
bidragen ur växlförädlingsfonden kan sägas vara en ersättning för de
licensintäkler en ensamrätt kunde ge, bör man å andra sidan vid samordningen
utgå från all de förädlare som utnyttjar växtförädlarrätten till att betinga
sig licensavgifter inte skall få bidrag ur fonden. Avgörande
Kungl.
I\Iaj:ts proposition nr 40 år 1971 85
bör
däremot inle vara huruvida sorten registrerats eller ej. Det bör således vara
möjligt för en förädlare eller hans rättsinnehavare alt söka växtförädlarrätt
för en sort i Sverige vilket enligt artikel 12 i konventionen ger honom
prioritet att under tolv månader söka skydd i övriga konventions-slater men
att sedan avslå från all inom Sverige använda en beviljad ensamrätt till alt
begära licensavgifter för vidareförsäljningen av* utsäde av sorten och i
stället få bidrag ur fonden.
Vid omsättningen av utsäde
av sort för vilken bidrag ur fonden betalas ut skall givelvis uppbäras
växtförädlingsavgifter efter hittillsvarande grunder. Avstår däremot
sortinnehavaren från bidragen torde utsädet av sorten inle böra beläggas med
växtförädlingsavgifl. Detta lorde normalt kunna innebära alt visst utrymme i
stället bereds för licensavgift, ell förhållande som kan vara ägnat att
stimulera till en övergång lill det inlernalionella systemet.
Valel
mellan system bör ske sort för sort och vara bindande för all framtid. Om
vederbörande avstår från bidrag ur fonden bör växtförädlingsavgift inte heller
tas ut efter del atl skyddstiden gått ut eller växtförädlarrätten eljest
upphört.
En
sådan uppdelning mellan sorter som beläggs med växtförädlingsavgifl och sorter
som inte beläggs med avgift erbjuder inte några tekniska svårigheter.
Mj'ndiglielerna torde kunna utgå från atl bidrag ur fonden inte begärs för
sorter sorn registrerats enligt växlförädlarrättslagen och således vid
statsplomberingen inte ta ut växtförädlingsavgift för dessa sorter. Men meddelar
sortinnehavaren innan han börjar marknadsföra sorten atl han önskar bidrag ur
fonden för densamma bör sorten vid statsplomberingen behandlas som en oskyddad
sort, dvs. utsädet beläggs med växtförädlingsavgifl. Ett sådant meddelande från
sortinnehavaren bör kompletteras med en förbindelse från honom atl inte på den
svenska marknaden begära eller uppbära licensavgifter för sorten.
Vid
tillämpning av denna ordning skall utländska förelag givetvis behandlas på
samma sätt som svenska förelag. Utländska sortinnehavare bör ges obegränsad
rätt alt fullt ut använda det internationella systemet på den svenska marknaden
men liksom svenska förelag beredas tillfälle att för viss enligt
växlförädlarrättslagen registrerad sort avstå från licensavgifter och i stället
begära bidrag ur växtförädlingsfonden med påföljd alt sorten beläggs med
växtförädlingsavgifl.
Utredningen
har antytt alt eftersom växlförädlingsavgiften har karaktär av konsumtionsskalt
det eventuellt kan föreligga principiella hinder mot atl göra uttagandet av
avgiften beroende på huruvida rättsskydd meddelats för den ifrågavarande
sorten. Emellertid måste beaktas atl växlförädlingsavgiften inle är att anse
som skatt eftersom den har till direkt syfte att stödja växtförädlingen.
Bidragen ur fonden motsvarar i princip vad som uttagits i avgift på den
bidragsberättigades produkt. Om det avsedda ändamålet i
86 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
vissa
fall bedöms kunna tillgodoses bättre på annat sätt bör hinder inte möta mot att
i dessa fall befria från avgift.
Jag
vill understryka att jag förutsätter atl frågan om fortsatt tillämpning av
växtförädlingsavgiftssystemet omprövas sedan några års erfarenhet har vunnits
av växtförädlarrättssystemet. Växtförädlingsavgiftssystemet torde dock redan
vid växtförädlarrättslagens ikraftträdande böra anpassas lill lagen. Frågan
torde komma atl tas upp av chefen för jordbruksdepartementet i ell senare
sammanhang.
Som
framgår av det anförda åsyftas inte någon ändring i det i vårt land tillämpade
systemet med statsplombering av utsäde. Ändamålet med ploin-beringen är alt
marknaden genom den yrkesmässiga handeln skall förses endast med utsäde, som är
tillfredsställande från odlingsvärdes- och kvalitetssynpunkt.
Växtförädlarrätten har ell annat syfte och ersätter därför på intet sätt
statsplomberingen. Det föreligger därför ingen anledning alt i detta sammanhang
ompröva reglerna om statsplombering.
6.8
Följdlagstiftning till växlförädlarrättslagen
Förslaget
till växtförädlarrättslag föranleder vissa följdändringar i 85 §
utsökningslagen och i 2 § införsellagen. Till frågan om den närmare innebörden
av dessa lagändringar återkommer jag i del följande (avsnitten 8.2 och 8.3).
7
Lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättals förslag liU
1) lag
om växtförädlarrätt
2)
lag om ändring i
utsökningslagen (1877: 31 s. 1)
3)
lag om ändring i införsellagen
(1968:621).
Beträffande
förslaget vid 1) har jag särskilt samrått med chefen för jordbruksdepartementet.
Förslagen
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.
Rörande
de upprättade lagförslagens närmare innehåll vill jag ytterligare anföra
följande.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 87
8
Specialmotivering
8.1
Förslaget till växtförädlarrättslag
Växtförädlingsskyddsulredningen
föreslår all den ensamrätt som avses i lagförslaget benämns
"växtförädlarrätt". Denna benämning är inte helt tillfredställande
eftersom den inte i likhet med benämningen på andra immalerialrättsliga
ensamrätter exempelvis varumärkesrätt, mönsterrätt ger upplysning om vad
som är rätlens objekt. Ord som "växtsortskydd" eller
"växlsorträtt" är emellertid, såsom utredningen funnit, inle heller
lämpliga eftersom de antyder en betydligt vidsträcktare ensamrätt än vad som
föreslås. Någon annan lämplig benämning synes inte stå till buds. Jag ansluter
mig därför till utredningens förslag. Rubriken på lagen bör dock i
överensstämmelse med praxis på immalerialrättens område vara
"växtförädlairätlslag".
Utredningens lagförslag är
med de modifikationer som betingas av den nu ifrågavarande ensamrättens
särskilda karaktär disponerat på i huvudsak samma sätt som patentlagen (1967:
837) och mönsterskyddslagen (1970: 485). Bestämmelserna i 1 § tredje stycket
och i 48 § i utredningens förslag saknar motsvarighet i nämnda lagar. De rör
båda lagens tillämpningsområde och bör enligt min mening ha sin plats i del inledande
avsnittet av den nya lagen. Vad gäller dispositionen i övrigl har utredningen
på några punkter tillämpat en annan paragrafföljd än patentlagen (PalL) och
mönsterskyddslagen (ML). Sålunda har utredningen i förslagels 49 § upptagit en
föreskrift om konventionsprioritet, vars motsvarighet i PalL och ML införts som
sista paragraf under den inledande rubriken "allmänna bestämmelser".
Frågan om giltighetstiden för växtförädlarrätt behandlas av utredningen i
förslagets 4 §, sist under rubriken "allmänna bestämmelser", men i
PalL och ML under särskild rubrik efter bestämmelserna om registreringsansökan
och dess handläggning. I båda dessa avseende bör paragraf följ den anpassas
lill PalL och ML. Anmärkas kan slutligen i detta sammanhang alt i 50 § i utredningens
förslag finns ett stadgande berörande utomlands registrerad sortbenämning.
Denna fråga bör enligt min mening behandlas i anslutning lill de grundläggande
bestämmelserna om sortbenämning. De ändringar som dessa överväganden föranlett
jämte vissa andra smärre justeringar har medfört alt paragrafnumreringen i
departementsförslaget avviker från den i utredningens förslag.
I
terminologiskt hänseende föreligger vissa skillnader mellan PalL och ML. I 26 §
PalL talas om att patent är "meddelat", när palenlansökning-en
bifallits och beslutet därom vunnit laga kraft. När patent
"meddelats" skall det kungöras och, enhgt 27 §, antecknas i
palenlregistrel. I den till PatL:s 26 § svarande paragrafen i ML, 23 §, nämns
inte när mönsterrätt är "meddelad" ulan det fastslås bara alt
mönstret skall tas in i mönster-
88 Kungl. I\Iaj:ts proposition nr 40 år 1971
registret
och registreringen kungöras när beslut om bifall till ansökan om
mönsterregistrering vinner laga kraft. Denna terminologiska olikhet mellan
PalL och ML, som inte har någon saklig betydelse, återspeglas i många andra
paragrafer i de båda lagarna. Växtförädlingsskyddsutredningen har anknutit till
terminologin i PalL. Jag finner emellertid skrivsättet i ML enklare och klarare
och anser därför atl terminologin i deparlementsförslaget bör anpassas lill
ML:s terminologi. Även i övrigt anser jag det lämpligl atl i redaktionellt
hänseende följa ML.
Sakligt
sett överensstämmer departementsförslaget nära med utredningens förslag. Mer
väsentliga sakliga olikheter har motiverats i del föregående (avsnitt 6).
Smärre skiljakligheter kommer att beröras i det följande vid min behandling av
de enskilda bestämmelserna.
Allmänna
bestämmelser
1 §
Paragrafen,
som närmast motsvarar 1 § Iredje stycket i utredningens förslag, behandlar
lagens tillämpningsområde med avseende på objektet.
Enligt utredningens
förslag skall lagstiftningen i princip kunna till-lämpas på alla växtsläkten
och växtarter med rätt för Kungl. Maj :t atl förordna atl växtförädlarrätt får
förvärvas endast för växtsort, tillhörande växtsläkte eller växtart som anges
i förordnandet. I anslutning härtill föreslås att Kungl. Maj:t i
tillämpningskungörelse skall föreskriva all växtförädlarrätt kan förvärvas
endast för sort tillhörande växtsläkte eller växtart som angetts på en i
kungörelsen intagen lista. Denna lista omfattar sammanlagt 96 släkten och
arter, varav 44 tillhörande lantbruksväxterna (inklusive grönyteväxlerna), 21
köksväxterna, 20 fruktträden och bärväxterna samt 11 prydnadsväxterna. Enklare
och mer i överensstämmelse med normal svensk lagstiftningsteknik synes mig vara
att låta lagen med dess rättsskyddssyslem gälla de släkten och arter varom
Kungl. Maj :l förordnar. Därför föreskrivs i denna paragraf att lagen äger
tillämpning på växtsort, tillhörande växtsläkte eller växtart som Kungl. Maj :t
bestämmer. En lista på dessa släkten och arten kominer att tas in i
tillämpningskungörelsen.
Som jag har angett i del
föregående (avsnitt 6.2) bör i princip inget växtsläkte och ingen växtart som
en gång infogats i systemet kunna uteslutas därifrån. Om det kan antas vara
helt säkert all någon rättsförlust inte bUr följden, bör dock i undantagsfaU en
uteslutning kunna komma i fråga.
2 §
Paragrafen
motsvarar 1 § första stycket och 48 § i utredningens förslag samt innehåUer en
närmare bestämning av växtförädlarrältens objekt och föreskrifter om dess
subjekt (jfr 1 § PalL och 1 § ML).
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 89
Första
stycket
Här
ges den grundläggande föreskriften alt förädlare, som här i riket framställt en
växtsorl, eller hans rättsinnehavare kan genom registrering få
växtförädlarrätt, dvs. ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorlen enligt lagen.
Växtförädlarrättens
föremål är alltså växtsorl. Termen definieras inte i lagen men dess innebörd
bestäms i huvudsak av de i departementsförslagets 3 § angivna förutsättningarna
för registrering. Helt allmänt kan del sägas att med växtsort avses en samling
växtindivider, som i elt eller flera karakteristiska avseenden skiljer sig
från andra enheter inom samma växtart.
Enligt
vad utredningen upplyst anknöt man vid behandlingen av vad som skulle avses med
växtsorl under förarbetena till konventionen närmast till termen
"cullivar" i den internationella växtsortkoden. Beträffande denna
kod och den däri intagna definitionen och beskrivningen av termen
"cultivar" hänvisar jag lill utredningens betänkande (SOU 1969: 15 s.
86).
En
växtsorl kan få rättsskydd oavsett om utgångsmaterialet för det slutliga
urvalet erhållits på naturlig eller artificiell väg. Atl en sort för vilken
rättsskydd söks inle är resultatet av ett omfattande förädlingsarbete utan
härrör från en ren upptäckt hindrar inte registrering. Ett visst
förädlings-arbete, såsom urval och undersökning av sorlens homogenitet och
beständighet, måste nämhgen aUtid göras. Detta arbete får anses berättiga lill
skydd.
Ensamrätten
lill en växtsort är inte begränsad till växtmaterial som härstammar direkt från
den ursprungliga förädlingsprodukten. Skulle ur annat material framställas en
sort som enligt kriterierna i 3 § inte går alt tillfredsställande särskilja
från en registrerad sort och uppfyller denna sort även kraven på homogenitet
och stabilitet kommer rätlen lill den registrerade sorlen att omfatta även
detta nya material.
Växtförädlarrätt
till en sort kan förvärvas endasl av den som framställt sorten, förädlaren,
eller den till vilken förädlarens rätt övergått. Som jag utvecklat i det
föregående (avsnitt 6.2) anser jag i likhet med utredningen att bara fysisk
person skall kunna anses som förädlare. För en sort som utgör resultatet av elt
förädlingsarbete inom ett företag torde lämpligen den eller de individuella
forskare vilkas insatser varit mest avgörande för förädlingsarbetel anges som
förädlare. Men registrering kan också erhållas i företagels namn, om nämligen
forskaren eller forskarna överlåtit rätten till sorlen till företaget. Redan
innan ansökan om registrering görs föreligger alltså en rätt till sorten,
vilken rätt kan övergå till annan genoin överlåtelse eller i undantagsfall på annat
sätt, såsom genom giftorätt, arv eUer testamente.
Om
flera personer anses som förädlare av en sort och själva söker re-
90 Kungl. laj:ts proposition nr 40 år 1971
gistrering
måste de samtliga gemensamt göra ansökan såvida inte en eller flera av dem
överlåtit sin rätt på den eller de andra.
Frågan
om arbets- eller uppdragstagares rält till sorter som de framställt i tjänsten
eller under utförande av uppdraget har av skäl som utvecklats tidigare (avsnitt
6.2) inte reglerats i lagen. Frågan får alltså avgöras med tillämpning av
allmänna arbetsrättsliga grundsatser.
Enligt
första stycket är en förutsättning för rättsskydd alt sorten framställts här i
riket. Är detta förhållandet saknar det betydelse om förädlaren är svensk eller
utländsk medborgare. Gäller det sort som framställts utomlands är det endast
svensk medborgare som kan få rättsskydd (andra styckel), såvida inte Kungl. Maj
:l förordnat om vidare tillämplighet av lagen (tredje styckel).
Departementsförslaget överensstämmer i della avseende i sak med utredningens
förslag (jfr avsnitt 6.2).
Innebörden
av växtförädlarrätten är enligt första stycket alt den berättigade får
ensamrätt atl yrkesmässigt utnyttja sorten. Ensamrättens omfattning regleras
av 4 § departementsförslaget.
Andra
stycket
Som
just berörts kan enligt detta stycke förädlare som är svensk medborgare eller
sådan förädlares rättsinnehavare förvärva växtförädlarrätt även till sort som
framställts utomlands.
Motiven
till all växtförädlarrätt inte direkt med stöd av lagen kan förvärvas för
växlsort som framställts utomlands av utländsk medborgare har redovisats i det
föregående (avsnitt 6.2).
Tredje
stycket
Enligt
tredje stycket kan Kungl. Maj:t, under förutsättning av ömsesidighel eller om
del är av betydande allmänt intresse, förordna all växtförädlarrätt får
förvärvas även för sort som framställts i främmande stal av annan än svensk
medborgare. Bemyndigandet ger lill en början Kungl. Maj :t möjlighet alt på
ömsesidighelsbasis ingå avtal om skydd här i riket för utomlands av andra än
svenska förädlare framställda sorter även med andra stater än
konventionsslater. Hur långt reciprocitetskravet i så fall bör sträckas får
avgöras från fall till fall. Tänkbart är atl ett privaträttsligt skydd av mer
begränsad räckvidd eller förmåner av offentligrättslig karaktär bör godtas.
Det bör dock krävas alt den utländska staten ger svenska förädlare samma
behandling i fråga om förmånerna som den ger sina egna medborgare.
Enligt
konventionen kan en konvenlionsstat i två typer av fall tillämpa speciell
reciprocitet gentemot annan konvenlionsstat, dvs. inskränka skyddet med hänsyn
till att lagstiftningen i det andra landet på vissa punkter erbjuder ett
begränsat skydd. Del ena fallet avser andra växtarter än dem som är upptagna på
den till konventionen fogade listan. Enligt ar-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 91
tikel
4 moment 4 kan unionsstat i fråga om dessa växtarter begränsa skyddet lill
fysiska eller juridiska personer i annan unionsstat som skyddar samma
växtarter. Det andra fallet är alt en unionsstat för vissa växtsläkter eller
växtarter ger förädlaren en mer omfattande ensamrätt än den som är ett minimum
enligt artikel 5 moment 1. Unionsstat som medger sådan utsträckt ensamrätt får
enligt artikel 5 moment 4 begränsa denna till alt avse fysiska och juridiska
personer i unionsslaler som medger sani-iiia utsträckta ensamrätt.
I
likhet med utredningen anser jag att man inte bör tillämpa speciell
reciprocitet i det första av de nämnda fallen. Har växtart som inle finns på
listan över arter som enligt konventionen är obligatoriska inordnats i del
svenska systemet bör det således inte krävas atl svenska förädlare åtnjuter
skydd för samma art i en främmande stat för att förädlare från denna stat skall
kunna få rättsskydd för sorl inom arten här i landet. Det andra fallet av
speciell reciprocitet saknar aktuaUtet för svenskt vidkommande, eftersom den
svenska lagen inte utsträcker ensamrätten för något växtsläkte eller någon
växtart.
Bemyndigandet
för Kungl. Maj :t enligt tredje styckel all meddela föreskrifter om lagens
tillämpning med avseende på växtart som framställts utomlands av annan än
svensk medborgare oaktat reciprocitet inte föreligger, avser den situationen
alt det i en stat som inte tillhör unionen framställts sorter som har betydande
intresse för den svenska växtodlingen och konsumtionen. Om det inte är möjligt
att uppnå rättsskydd för sådan sort i ursprungslandet men det visar sig
nödvändigt all bereda den sådant skydd i Sverige för att överhuvudtaget få den
odlad här, får ett sådant betydande allmänt intresse anses föreligga som anges
i bestämmelsen. Denna bör emellertid tillämpas med stor varsamhet.
3 §
Denna
paragraf motsvarar 2 § i utredningens förslag och behandlar de allmänna
förutsätlningarna för registrering av växtsort (jfr 2 § PalL och 2 § ML).
De
grundläggande förutsättningarna för skydd att sorten skiljer sig från annan,
redan känd sort saml att den är likformig och beständig är angivna i första
stycket. I andra stycket beskrivs och exemplifieras när annan sort skall anses
känd. Enligt tredje styckel får sort inte registreras om växtmaterial av den
förts i handeln på visst sätt före registreringsansökningen.
Särskillnadskravet
I
första stycket 1 föreskrivs att växtsorl får registreras endast om den genom
minst ett viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från annan sort som blivit
känd före dagen för regislreringsansökningen. Enligt andra stycket
92 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
skall
växtsort anses som känd, om material därav yrkesmässigt utbjudits till
försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller anmälts
lill officiell sortlista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssainling
eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den eljest
kommit till allmänhetens kännedom.
Första
stycket 1 och andra styckel behandlar frågan om förhållandet mellan den
"sökande" sorten och andra sorter. Såvitt gäller den
"sökande" sorlen själv föreskrivs i tredje stycket all registrering
inte får ske, om växtmaterial av sorlen med samtycke av förädlaren eller hans
rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för
regisfreringsansök-ningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.
Utformningen
av särskillnadskravet i lagtexten ansluter sig relativt nära lill vad som
föreskrivits därom i konventionen. Första stycket 1 och andra stycket motsvaras
av artikel 6 moment 1. a) första punkten resp. andra punkten. Tredje styckel
motsvarar artikel 6 moment 1. b).
Departementsförslaget
skiljer sig inte i sak men väl formellt från utredningens lagförslag.
Anledning till förändringen är att jag funnit utredningens förslag vara mindre
ändamålsenligt i laglekniskt hänseende.
Utredningen
har utvecklat sin syn på kravet på särskillnad under rubriken Nyhetskravet på
s. 8891 och under rubriken Andra stycket på s. 93 94 i betänkandet (SOU 1969:
15). Eftersom jag i allt väsentligt ansluter mig till utredningens uppfattning
hänvisar jag i första hand till betänkandet. För egen del vill jag anföra
följande.
För
atl en växtsort skall kunna registreras måste den genoin åtminstone ett viktigt
kännetecken skilja sig från varje annan sort som är känd före dagen för
regislreringsansökningen. Om sorten är helt identisk med en redan känd sort
eller om den skiljer sig så obetydligt från den andra sorten att den faller
inom vad som med slöd av kriterierna i 3 § får betraktas som dess skyddsomfång
kan registrering alltså inte ske. Oaktat de båda sorterna i den situationen
normalt lorde härstamma från olika växtmaterial kan del med visst fog sägas att
del egentligen inle är fråga om två sorter utan om en och samma sort. Av
praktiska skäl synes det emellertid, som jag tidigare berört (avsnitt 6.3),
lämpligt att i lagtexten skilja mellan sort för vilken växtförädlarrätt söks
och "annan" sort.
Det
särskiljande kännetecknet skall göra sorten genetiskt definierbar. Däremot har
kännetecknet som jag i annat sammanhang framhållit (avsnitt 6.3) inle med
sortens odlingsvärde atl göra.
De
kännetecken som utmärker en sort kan vara av morfologisk eller fysiologisk
karaktär. Morfologi är läran om bl. a. växters yttre och inre byggnad.
Morfologiska kännetecken kan därför normalt fastställas visuellt, låt vara att
del kan krävas förstoringsglas eller mikroskop för att observera dem.
Understundom behövs dock andra tekniska hjälpmedel eller vetenskapliga
undersökningsmetoder för atl fastställa morfologiska skillnader.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 93
Regelmässigt
skiljer sig sorter emellertid inte bara genom elt kännetecken utan vanligen föreligger
avvikelser i flera avseenden. Fysiologiska kännetecken hänför sig lill växters
egenskaper, exempelvis ti dighet, slråhöjd, strå-styrka, vinterhärdighet,
resistens mot sjukdomar och skadedjur, avkastningsförmåga, bakningsduglighel,
näringsvärde, smak etc. Vanligen kan dessa kännetecken inle fastställas
visuellt. Sätten all fastställa fysiologiska kännetecken skiftar allt efter
kännetecknets art.
Att
ge närmare anvisning på kännetecken som skall anses tillräckligt viktiga eller
distinkta för atl särskilja sorter är, som utredningen framhåller, inte
möjligt. Frågan om kännetecknens betydelse beror i första hand på vilken
växtart del gäller. Men också förhållandena i det särskilda fallet kan inverka.
Ell från idenlifieringssynpunkl i allmänhet mindre viktigt kännetecken kan för
en viss sorl bli av avgörande betydelse och således betraktas som viktigt. Inom
växtförädlarunionen diskuteras i olika arbetsgrupper bl. a. vikten av skilda
kännetecken för olika växtarter. I den mån fastare kriterier kan fastslås torde
della komma att ske. Så snart Sverige anslutits till unionen lorde sakkunniga
från V'årl land beredas tillfälle alt della i della arbete.
Jag
vill understryka utredningens uttalande all del för att växtförädlarrättssystemet
skall fungera väl är av vikt all kravet på tydlig avvikelse till-lämpas
strängt. Den egenskap hos sorten som särskilt åberopas i samband med begäran om
rättsskydd skall kunna klart fastställas och beskrivas. Det är tänkbart all man
i en framlid i viss mån kommer att kunna generellt bestämma minimimått på
särskillnad för olika kännetecken och växtarter men intill dess måste frågan
avgöras vid prövning i del särskilda fallet.
Att
särskillnadskravet är uppfyllt måste, utom möjligen i något undanlagsfall,
fastställas genom provning. Provning skall ske genoin växtsorlnämndens försorg
enligt 16 § departementsförslaget.
Som
tidigare i olika sammanhang framhållits ställer växlförädlarrättslagen inget
krav på odlingsvärde hos den sort för vilken skydd söks. För marknadsföring
inom Sverige fordras däremot såvitt gäller lantbruksväxterna dokumenterat
odlingsvärde, men detta regleras genom statsplombe-ringssystemel och berör på
inget sätt rältsskyddsfrågan. Växtförädlarrätt kan alltså erhållas trots brist
på odlingsvärde, men normalt torde registrering inte sökas för sorl som inte
kan marknadsföras i Sverige. Ibland kan förädlare dock ha intresse av
rättsskydd av andra skäl, exempelvis om sorten har värde i elt annat land och
är avsedd för export dit. Ett annat exempel är att sorten överhuvudtaget inte
är avsedd för marknadsföring utan som underlag för forlsall förädling.
Vid
prövningen av frågan om den sorl för vilken skydd söks tydligt skiljer sig
från andra sorter skall jämförelse göras med sorter som är kända. Vilka
omständigheter som föranleder all annan sort skall anses känd anges i andra
stycket i första hand genom exemplifiering. Det första exemplet är
94 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
att
material av sorten yrkesmässigt utbjudits lill försäljning eller eljest tillhandahållits.
Här avses växtmaterial av sorten överhuvudtaget, alltså inle bara
förökningsmalerial. Under tillhandahållande innefattas bl. a. att material av
sorten överlåtits utan vederlag eller lånats ut, dock endast såvitt det skett
yrkesmässigt. Däremot anses lagerhållning inte som ett tillhandahållande. Ett
annat exempel på omständighet som gör sorten känd är alt den intagits i eller
anmälts till officiell sorllista. Sådana sorllistor är exempelvis
rikssortlistan eller den av Sveriges potalisodlares riksförbund årligen utgivna
sortlistan för potatis. Att en sort anmälts lill officiell provning medför
däremot inte att den är att anse som känd. Som ytterligare exempel pi.
omständigheter som gör en sort känd nämns att den förekommer i aUmänl tillgänglig
referenssamling eller noggrant beskrivits i allmänt tiUgänglig skrift. Atl
fråga endast är om exemplifiering framgår av att, som det heter i lagtexten,
sort skall anses som känd också om den "eljest kommit till allmänhetens
kännedom".
Jämförelsen
med andra kända sorter skall i princip avse sådana både i Sverige och
utomlands. Särskillnadskravet kan alltså uttryckas som ett krav på absolut
nyhet. Av praktiska skäl kan emellertid växtsortnämnden knappast göra en
långtgående granskning i della avseende. Vid 11 § i förslaget återkommer jag
med synpunkter på granskningens omfattning.
Av
konventionens arlikel 6 moment 1. b) framgår dels alt den omständigheten alt
en sort förekommit i försök eller anmälts till eller upptagits i ett officiellt
register inle får åberopas mot förädlaren eller hans rätlsinnehava-re, dels att
då skydd för en ny sort söks i en unionsstat den inte får med medgivande av
förädlaren eller hans rättsinnehavare ha saluhålUts eller kommersiellt
utnyttjas på denna stats territorium eller sedan mer än fyra år på annan stats
territorium. Konventionens föreskrift om verkan av tidigare marknadsföring av
den sort för vilken registrering söks har i lagtexten kommit till uttryck i
föreskriften i tredje stycket, alt registrering inte får ske om växtmaterial av
sorlen med samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts
i handeln här i riket före dagen för registreringsansökningen eller utom riket
mer än fyra år före nämnda dag. Av lagtexten framgår motsatsvis atl sådana
åtgärder med en sort som att den förekommit i försök, beskrivits i allmänt
tillgänglig skrift eller införts i referenssamling inte hindrar registrering
av densamma. Alt den sort som ansökningen avser intagits i rikssortlistan eller
annan sortlista inom eUer utom Sverige utgör inte heller regislreringshinder.
När
det sägs att sorten inte före registreringsansökningen får ha förts i handeln
avses bara saluhållande eller försäljning till allmänheten. Skulle vid
kontraktsodling genom avtal ges tillfälle för konlraktsodlaren att marknadsföra
sorten får den anses ha förts i handeln av förädlaren eller hans
rättsinnehavare.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 95
Homogenitetskravet
Kravet
på homogenitet uttrycks i första stycket 2 på det sättet alt växtsort får registreras
endast om den är tillräckligt likformig (homogen) med hänsyn tagen till de
särdrag som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar.
Den
nu ifrågavarande förutsättningen för skydd är i departementsförslaget
ultrj'ckt helt i överensstämmelse med utredningens förslag och konventionens
föreskrift i artikel 6 moment 1. c). Som framgår av formule-ningeii anses
"homogen" och "likformig" som synonyma termer.
Hur
strängt kravet på homogenitet skall tillämpas är en svårbedömd och under
remissbehandlingen livligt diskuterad fråga.
Utredningen
anförde i sitt belänkande i fråga om homogenitetskravet (SOU1969:15s. 9192).
Beskrivningen
och identifieringen av en sort förutsätter att de enskilda individerna inom
sorten är likformiga med avseende på de väsenlliga egenskaperna. Hur långt
kravet på homogenitet skall sträcka sig är emellertid svårt alt avgöra.
Homogeniletsproblemel har olika aktualitet för skilda växtarter. Beträffande en
del växtarter är vissa egenskaper hos en sort så klart iakttagbara och från
planta till planta så ensarlal utbildade, att varje enstaka individ av sorten
kan särskiljas från andra sorter. Så är ofta fallet i fråga om vissa vegetativt
förökade arter såsom potatis (blomfärg, bladens flikighel, knölens skal- och
köttfärg) och rosor (blomfärg). Någon gång kan della också förekomma i fråga om
självbefruklande växlslag såsom t. ex. vete (axels form och färg, hårighet på
noderna), havre (vipptyp och hårighel på planlans olika delar) och korn (axtyp,
basalstjälkeiis utformning och nervernas tandighet). I fråga om andra
växtarter kan föreligga bestämda, för en sort typiska egenskaper, men dessa kan
dock från planta till planta förete en sådan grad av variation, atl den
enskilda individen av sorten inte alltid kan skiljas från en annan sort. Under
sådana förhållanden kan man endast genom noggranna observationer och under
ständig och omedelbar jämförelse vid kontrollodling särskilja en sort från
andra sorter. En sådan variationsbredd uppvisar framför allt de korsbefruktande
växtarterna, men även ofta de självbefruklande.
Svårigheten
att uppnå full homogenitet gör att mindre avvikelser måste tillålas. Kravet på
homogenitet får, såsom framgår av lagtexten, avpassas efter växtartens
förökningssätt och sortens särskilda förhållanden.
Närmare
riktlinjer för vilka homogenitetskrav som bör ställas för olika växtarter får
fastställas av registreringsmyndigheten. Denna torde därvid beakta, bl. a. alt
kravet på homogenitet bör anknytas till den speciella karaktären hos de
kännetecken som skall identifiera sorten, alt kravet inle bör sällas högre än
vad som är praktiskt möjligt för förädlaren att uppnå och att homogeniteten bör
kunna fastställas genom icke alltför omfattande och dyrbara metoder. Vidare
lorde böra gälla, atl i fråga om de fysiologiska egenskaperna och sådana
morfologiska egenskaper, som kan vara av praktisk betydelse för odlaren,
större krav i allmänhet inte ställs än vad förbrukaren av materialet av sorlen
anses skäligen kunna fordra. Hittills har i Sverige liksom i Holland, Österrike,
Danmark, Norge och Finland tillämpats en liberal bedömning av
homogenitetskravet. Registreringsmyndigheten får
96 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
emellertid
i förevarande fråga beakta utvecklingen i andra lill växtförädlarkonventionen
anslutna länder.
Homogenitetskravet
behandlas som nämnts i flera av remissyttrandena. Sveriges utsädesförening
anför att risk finnes att homogenitetskravet fäller högre avkastande och mera
anpassningsbara men mindre homogena sorter. Det är enligt föreningens mening en
av de mest angelägna uppgifterna att, om den föreslagna lagen om
växtförädlarrätt kommer till slånd, garantier skapas för atl den hittills
tillämpade liberala praxis, som sätter produktionssynpunkterna före de
morfologiska homogenitetskraven, bibehålls. W. Weibull AB påpekar att
homogenitetskravet ger möjligheter till olika tolkning och hävdar att kravet
vid lagens tillämpning inte får drivas så långt att växlförädlingsarbetet
starkt fördyras och sorternas utsläppande till praktisk odling försenas.
Bolaget fortsätter.
Då
en sorts egenskaper betingas av samspelet mellan elt mycket stort antal skilda
anlag, kan för självbefruklande växlslag homozygoli i alla anlagspar inte
förväntas vid de slutliga urvalen, även om dessa göres flera generationer senare,
än vad nu är brukligt. En avvägning måste därför göras mellan kravet på
homogenitet och det praktiska jordbrukets önskemål om atl snarast möjligt kunna
utnyttja växtförädlingens framsteg. Skall ho-uiogeniletski"avet drivas
nämnvärt utöver det krav som nu gäller för intagning i rikssortlistan, kan
framställningen av en ny sort beräknas la två ä tre år längre tid än för
närvarande. Detta medför starkt ökade kostnader för växtförädlingen, men för
folkhushållet kan inkomstbortfallet bli mångdubbelt större. Då det gäller
sorter, som representerar stora framsteg, kan sålunda elt skärpt
homogenitetskrav med ty åtföljande försening av sortens utsläppande betyda ell
bortfall av flera 10-tal miljoner kr. Självfallet bör något dylikt ej få
tolereras. Tillämpningen av homogenitetskravet måste ske på ett sätt, som
tillgodoser för folkhushållet ekonomiskt viktiga synpunkter.
Utsädesföreningen
och WeibuUs upplyser om atl elt stort antal företrädare för såväl statlig som
privat förädling vid ell sammanträde med en europeisk växtförädlarorganisation
i oktober 1967 enade sig om ett uttalande i vilket faran av ett alltför strängt
homogenitetskrav framhölls. En rekommendation utfärdades till de registrerande
myndigheterna i konventions-länderna att vid tillämpningen av reglerna
konsultera växtförädlarna i eltvart land och atl om möjligt få till stånd en
gemensam tolkning av konventionens regler i delta avseende.
Även
statens jordbruksnämnd, RLF och Algot Holmberg & Söner AB betonar viklen
av en liberal tolkning av homogenitetskravet.
För
egen del vill jag till en början erinra om vad jag i annat sammanhang (avsnitt
6.7) uttalat, nämligen atl jag anser del uteslutet att generellt eller för
vissa växtarter tillämpa andra biologiska krav för växtförädlarrätt än dem som
uppställts i det internationella samarbetet. Jag avsåg därmed närmast atl
avvisa den lösning, som valts i Danmark före landets
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 97
anslutning
till konventionen, nämligen att i själva lagtexten uppställa mindre stränga
krav på homogeniteten för vissa växtarter än för andra. Men jag anser också att
det inte kan komma i fråga alt vid den praktiska tillämpningen här i landet av
en skyddsförutsättning, som i lagtexten formulerats i överensstämmelse med
konventionen och andra unionsländers lagar, vara liberalare i bedömningen än
vad man är i de övriga länderna. Värdet med det internationella samarbetet
skulle äventyras om praxis utvecklades olika i skilda länder på så sätt att
vissa sorter beviljades registrering i elt eller flera länder men förmenades
växtförädlarrätt i andra. Den praktiska till-lämpningen av homogenitetskravet
kan naturligtvis vara vansklig i det enskilda fallet, men enligt min mening
måste regislreringsmyndighelen vinnlägga sig om alt använda samma
bedömningskriterier som registrerings-myndigheterna i de övriga unionsländerna,
även om delta skulle innebära atl en ansökan om växtförädlarrätt för en för det
svenska jordbruket praktiskt värdefull sort måste avslås. Del svenska
folkhushållels i remissvaren poängterade intresse av atl snabbi få tiUgång till
nya sorter, som representerar framsteg i förhållande till äldre, kan ändå
tillgodoses, ty som tidigare berörts bör det inte möta något hinder alt se
mindre strängt på homogeniteten hos en sort vid prövning för rikssortlistan,
om blott de för statsplombering i övrigt uppställda villkoren främst
odlingsvärde och tillfredsställande kvalitet är uppfyllda. Och som jag
tidigare anfört (avsnitt 6.7) bör växtförädlingsavgiflssysleniet behållas för
växlsorter som godkänts för intagning i rikssortlistan men inte uppfyller de
biologiska kraven för växtförädlarrätt. Därigenom tillförs förädlaren av sådan
sort ekonomiskt stöd genom bidrag ur växtförädlingsfonden.
Om
del bedöms vara ett svenskt intresse att kraven på homogenitet sänks även inom
växtförädlarrätten bör man givetvis från svenskt håll verka härför inom
unionens ram så snart anslutning till konventionen vunnits.
Stabilitetskravet
Enligt
första stycket 3 får en växtsort registreras endast om den efter förökning
utförd i enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden är beständig
(stabil) med avseende på sina väsentliga kännetecken.
Departementsförslaget
har på denna punkt liksom utredningens förslag utformats i nära anknytning till
konventionens krav på stabilitet enligt artikel 6 moment 1. d).
"Stabil" och "beständig" betraktas som synonyma termer.
Utredningen
har utvecklat sin syn på slabililetskravet i belänkandet (SOU 1969: 15 s.
9293). Jag ansuler mig till vad utredningen där anfört och vill här bara göra
följande korta sammanfattning.
Stabililelskravel
innebär att det är en förutsättning för rättsskydd alt sorten behåller sina
sortkaraktärer. Närmare bestämt skall sorten efter varje förökning eller, i del
fall att förädlaren fastställt en särskild föröknings-
4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
98 Kungl, Maj:ts proposition nr 4-0 år 1971
cykel,
efter avslutandet av varje sådan cykel i princip visa samma sortbild som då
rättsskydd beviljades. Stabiliteten skall vara sådan att sorten kan
identifieras under hela skyddstiden. Stabiliteten hänför sig till de ärftliga
egenskaperna. Den tillfälliga förändring som kan inträffa på grund av ovanliga
eller speciella yttre betingelser ligger utanför.
För
hybridsorterna, dvs. sorter som inte produceras genom direkt förökning utan är
resultatet av en för varje bruksfrögeneration upprepad korsning mellan
föräldrapar vilka förädlaren utvalt, får man tiUämpa ell något modifierat krav
på stabilitet. Kravet skall avse slutprodukten hos en fastställd
förökningscykel, vilket innebär all man fordrar identitet med beskrivningen av
sortens genetiska bakgrund och de väsentliga kännetecknen hos slutprodukten.
Del
får av ekonomiska och praktiska skäl anses olämpUgl alt låta testningen av en
sort pågå under mer än två, i undanlagsfall tre generationer. Beträffande
könligt förökade sorter är emellertid detta i allmänhet otillräckligt för
säkert besked om stabiliteten. Men framkommer vid provning i nu nämnd
utsträckning inga som helst tecken på instabilitet bör stabilitetskravet anses
uppfyllt. Tillräcklig homogenitet hos sorten kan f. ö. ofta las som ett tecken
på atl sorten har erforderlig stabilitet.
Utöver
dessa av utredningen anförda synpunkter vill jag för egen del tillägga att det
i fråga om stabiliteten lika väl som i fråga om homogeniteten är angeläget all
man ställer ungefärligen samma krav vid prövningen i vårt land som i andra
konventionsslater. Del torde kunna förutsättas att registreringsmyndigheterna i
olika former kommer att utbyta erfarenheter och delge varandra synpunkter i
fråga om skyddsförutsältningarna.
Enligt
24 § departemenlsförslaget skall prövningen fortsättas även efter del atl
sorten registrerats. Syftet härmed är att fastställa all sådana ändrade
förhållanden inle inträtt all skyddet inte längre bör gälla. Om sorlen inle
behållit de skiljande kännetecknen skall enligt 33 § andra stjcket deparlementsförslaget
växtsortnämnden avföra sorten ur registret.
4 §
Paragrafen,
som motsvarar 3 § i utredningens förslag, anger innehållet i växtförädlarrätten
(jfr 3 § PalL och 5 § ML).
I
konventionen regleras innebörden av växtförädlarrätten i arlikel 5 momenten 1
och 3.
Första
stycket
Här
anges såsom växtförädlarrättens innebörd alt annan än sortinnehavaren inte
ulan dennes lov får utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom all
1.
framställa eller till riket införa växtmaterial av sorten i syfte att materialet
skall utbjudas lill försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas
för sådant ändamål.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 99
2.
utbjuda till försäljning eller
eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål,
3.
i fall, då upprepad användning
av växtmaterial av sorten är nödvändig för framställning av växtmaterial av
annan sort, använda växtmaterial av sorten för sådan framställning och i syfte
atl det framställda materialet skall utbjudas till försäljning för
förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål.
Av
uttrycket utngttja växlsorten framgår att med ensamrätten avses alt bereda
sortinnehavaren möjlighet alt tillgodogöra sig sortens ekonomiska mervärde. Alt
inle alla former av ekonomiskt utnyttjande omfattas av ensamrätten framgår av
del följande.
Ensamrätten
avser bara yrkesmässiga förfoganden över sorten. Det personliga och privata
utnyttjandet är alltså fritt.
Den
viktigaste begränsningen av ensamrätten är att den utom i fråga om
prydnadsväxterna, varom mera längre fram endasl omfattar förökningsmaterial
av sorten. I lagtexten används emellertid inte termen förökningsmalerial utan
det talas i stället om växtmaterial för förökningsändamål. Anledningen härtill
är att man exempelvis på produktionsstadiet ännu inte vet om visst material
kommer alt kunna användas som förökningsmaterial eller inte. Däremot är det
inom ulsädeshandeln normalt helt klart när växtmaterial produceras eller
tillhandahåUs i avsikt att det skall komma till användning som
förökningsmaterial. Avsikten hos den i vilkens hand materialet ligger
förökaren, säljaren etc. är alltså avgörande. Om odlaren eller säljaren avser
atl hans odlade resp. utbjudna växtmaterial skall användas för annat ändamål
än förökning, ligger odlingen resp. försäljningen utanför sortinnehavarens
ensamrätt.
Till
förökningsmalerial hör frö och annat utsäde, som normalt används för
reproduktion av en sort, samt sådant vegetativt material som kan användas för
förökning. Till sistnämnda kategori hör ympkvistar av buskar och träd, revor av
jordgubbsplantor, polatisknölar o. dyl. men också hela plantor, buskar och
träd.
Den
första form av yrkesmässigt utnyttjande av sorten som omfattas av ensamrätten
är enligt första stycket 1 framställning av växtmaterial som sker i syfte att
materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest
tillhandahållas för sådant ändamål. Sortinnehavaren kan alltså beivra varje
framställning av växtmaterial som sker ulan hans tillstånd under förutsättning
att han kan bevisa att framställningen sker i det i lagtexten angivna syftet.
Han kan också redan på förökningsstadiet kräva licensavgifter samt ställa
sådana villkor för och öva sådan kontroll över förökningen som kan anses ligga
inom ramen för ensamrätten. Elt villkor som går utanför denna ram är exempelvis
elt förbud för licenstaga-ren att vid sidan av framställning av
förökningsmaterial bedriva framställning av växtmaterial med syfte att
materialet skall användas som konsum-
100 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
tionsvara.
En förädlare av vete som upplåter till en licenstagare att framställa utsäde
för försäljning kan alltså inle med bindande verkan som villkor för licensen
föreskriva alt licenstagaren inle tillika får odla vetet i syfte att avyttra
skörden till förmalning lill mjöl eller lill fodervara. Skulle ell sådant
villkor föreligga har licenstagaren möjlighet att söka få del ändrat genom att
föra civilrällslig talan om jämkning av otillbörligt avtalsvillkor, genom att
påkalla ingripande enligt konkurrensbegränsningslagen eller i vissa fall genom
atl begära tvångslicens. Jag hänvisar här till vad jag har anfört i tidigare
sammanhang (avsnitt 6.1) och till mina kommentarer till 27 §.
Under
remissbehandlingen har viss tvekan framkommit om ensamrättens omfattning i
fråga om utsäde för konserwäxtproduklion. Osäkerheten torde sammanhänga med
att förhållandena i praktiken är skiftande. Allmänt sett faller framställning
av utsäde för eget bruk utanför sortinnehavarens ensamrätt, medan framställning
av utsäde för avyttring kräver medgivande av sortinnehavaren. Med utgångspunkt
härifrån får ensamrättens utsträckning i de enskilda fallen bestämmas.
Förutom framställning av
förökningsmaterial omfattar ensamrätten enligt första stycket 1 också import av
sådant material. I princip kan alltså sorlinnehavare ingripa mot import av
växtmaterial av en sort till vilken han har ensamrätt men del åligger honom atl
visa all syftet är all materialet skall utbjudas till försäljning för
förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål i Sverige. I
praktiken torde del vara svårt att styrka detta. Emellertid torde såsom
tidigare påpekats (avsnitt 6.4) även bortsett härifrån importskyddel inle ha
någon betydelse i fråga om växtarter som statsplomberas. Däremot kan det
tänkas att importskyddel kan få viss betydelse i förening med bestämmelserna om
s. k. säkerhetsåtgärder såvitt gäller prydnadsväxterna. Jag återkommer till
denna fråga vid 38 §.
Den praktiskt viktigaste
nyttj aiideform, som ensamrätten avser, är den som anges under första stycket
2, nämligen rätlen alt utbjuda till försäljning eller eljest tillhandahålla
växtmaterial av sorten för förökningsändamål. Oftast torde av omständigheterna
framgå om materialet marknadsförs för förökningsändamål. Men skulle någon gång
tvekan råda därom faller det på den som påstår atl så är förhållandet all
styrka delta.
Som tidigare nämnts avser
stadgandet bara yrkesmässig marknadsföring. Detta medför alt enstaka överlåtelser
enskilda personer emellan är undantagna från sortinnehavarens ensamrätt.
Utanför ensamrätten faller
också i princip användandet av föröknings-material av en skyddad sort. Det
behövs alltså inle tillstånd av sortinnehavaren för att använda en skyddad sorl
som utgångsmaterial för framställning av nya sorter, inte ens då
förökningsmaterial av dessa nya sorter därefter yrkesmässigt framställs och
marknadsförs. Fritt kan också förökningsmalerial av en skyddad sort användas
som korsningsobjekt vid forskning, som kunskapskälla och som grundval för
undervisning.
KungL
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 101
I
ett fall omfattar ensamrätten emellertid själva användandet av en skyddad
sort. Det gäller det fallet att upprepad användning av växtmaterial av en skyddad
sort är nödvändig för att framställa växtmaterial av en annan sort. En
bestämmelse härom har upptagits i första stycket 3. Här gäller i analogi med
vad som gäller enligt 1 och 2 alt ensamrätt föreligger bara om syftet är att
det framställda växtmaterialet skall utbjudas till försäljning för
förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål.
Stadgandet under 3 hänför
sig till den situationen att produkten av ett korsningsarbete inte är beständig
utan atl arbetet måste upprepas i varje generation för att den avsedda sorten
skall erhållas. Det hittills enda exemplet på dylika sorter är de s. k.
Fi-hybriderna. Regeln innebär att om en av föräldrarna lill en Fj-hybrid
tillhör en skyddad sort så kan yrkesmässig framställning av förökningsmalerial
av hybridsorten inte ske utan samtycke av den som är sortinnehavare lill den
skyddade föräldrasorten.
Med anledning av ett under
remissbehandlingen framfört önskemål om ett förtydligande i vad mån ensamrätten
innefattar kontroll av exporten av en skyddad sort skall framhållas alt
ensamrätten till framställning enligt 1 gäller även om det är klart att del
producerade materialet endasl skall marknadsföras utomlands samt att utbjudande
till försäljning eller tillhandahållande enligt 2 avser även offerter och
försäljning till kunder utomlands. Om däremot förökningsmalerial lovligen förts
ut i marknaden, exempelvis sålts med sortinnehavarens tillstånd, är ensamrätten
"konsumerad", dvs. förvärvaren har rätt att förfoga över materialet
på sätt han önskar, således även att exportera det.
Andra
stycket
Enligt
detta stycke innebär växtförädlarrätten såvitt gäller prydnadsväxterna
därjämte atl annan än sortinnehavaren inte får utan dennes lov använda plantor
eller delar av plantor som förökningsmalerial för yrkesmässig framställning av
snittblommor eller annat material för prydnads-ändamål.
Skälen till denna i
konventionens arlikel 5 moment 1 förutsatta regel är atl ensamrätten för en del
av prydnadsväxterna kunde bli i det närmaste fiktiv utan denna utvidgning. En
del prydnadsväxter förökas nämligen vegetativt och är myckel lätta alt
reproducera. Även snittblommor och annat växtmaterial som är avsett för
prydnadsändamål kan i sådana fall användas för förökning. Genom regeln i andra
stycket kontrollerar prydnadsväxtför-ädlaren inle bara enligt huvudregeln
framställning av material för avsättning för förökningsändamål utan också
användningen av växtmaterial som förökningsmaterial för framställning av
konsumtionsvara. Men utanför förädlarens kontroll ligger även med denna
utvidgning av ensamrätten försäljning av snittblommor som skall användas till
prydnad.
102 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
En
skyddad sort får givetvis utnyttjas om sorlinnehavaren gett sitt lov därtill.
Ett sådant samtycke torde normalt föreligga i form av ett licensavtal som
närmare reglerar parternas rättigheter och skyldigheter. I övrigt får efter
omständigheterna avgöras om samtycke föreligger eller inte. Ett medgivande till
någon att framställa växtmaterial för yrkesmässig avsättning för
förökningsändamål torde normalt även innefatta samtycke till försäljning av det
framställda materialet.
Som
berörts vid behandlingen av frågan om export följer av allmänna
rättsgrundsatser att ensamrätten i regel inte omfattar förfogande över växtmaterial
som lagligen förts ut i marknaden. Ensamrätten har, som det brukar uttryckas,
konsumerats med avseende på detta växtmaterial. Det innebär atl, om
förökningsmaterial sålts med sortinnehavarens tillstånd, köparen får fritt
sälja samma material vidare eller utnyttja det för förökning.
Den
angivna konsumtionsprincipen gäller även inom patenträtten och immalerialrätten
i övrigt. Men specifikt för växtförädlarrätten, som till föremål har levande
och föränderlig materia, är alt konsumtion anses ske bara med avseende på den
mängd växtmaterial som är föremål för det ursprungliga förfogandet. När
materialet sedan förökats inträder åter sort-innehavarens ensamrätt.
Förvärvarens rätt att förfoga över visst växtmaterial omfattar alltså inte
följande generation. Denna senare generation får han inte utan sortinnehavarens
lov använda för framställning av förökningsmaterial för yrkesmässig avsättning
som sådant. Till följd av ensamrättens allmänna begränsning får han däremot
utnyttja denna senare generation för framställning av förökningsmaterial för
eget behov eller för framställning av konsumtionsvara.
5
§
Paragrafen,
som motsvarar 49 § i utredningens förslag, innehåller regler om s.k.
konventionsprioritet (jfr 6 § PalL och 8 § ML).
Enligt
artikel 11 i konventionen får förädlaren eller hans rättsinnehavare välja i
vilken unionsstat han först vill söka skydd och enligt artikel 12 åtnjuter den
som sökt skydd i en stat prioritet att söka skydd i de övriga unionsstaterna
under 12 månader från dagen för den första ansökningen. Innebörden härav är i
korthet att senare ansökningar skall anses gjorda vid samma tidpunkt som den
första, varför omständigheter som inträffat under prioritetsliden inle hindrar
att de senare ansökningarna beviljas. En förutsättning för prioritet är atl
sådan uttryckligen yrkas i de senare ansökningarna. Har så skett åtnjuter
sökanden sedan en frist på fyra år att komplettera ansökningarna. Rörande
innehållet i övrigt i artiklarna 11 och 12 hänvisas lill konventionstexlen och
utredningens betänkande (SOU 1969: 15 s. 135136).
I
paragrafen föreskrivs i anslulning härtill i första stycket all Kungl. Maj :l
kan förordna, att ansökan om registrering av växtsort, vilken tidigare
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 103
angetts
i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning aV 3 § första styckel 1
och tredje styckel anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket, om
sökanden yrkar det, samt i andra stycket att i förordnandet skall anges de
närmare villkor under vilka sådan prioritet får åtnjutas.
Prioriletsrätten
tillkommer inte bara den som gjort den första ansökningen utan också den som
fått dennes rätt överlåten på sig. Likaledes gäller att om förädlaren överlåtit
till annan alt göra den första ansökan han därmed inte har förlorat rätten att
själv åberopa prioritet vid senare ansökningar. Om sökanden överlåtit rätlen
till sorlen till olika förelag eller personer i olika länder kan envar av
dessa åberopa prioritet. Prioritets-rätlen är således knuten till sorten, inle
till sökanden.
Kungl.
Maj:t kan förordna att prioritetsregeln skall gälla även om reciprocitet inte
föreligger.
I
tillämpningskungörelsen bör intas närmare bestämmelser om de formella kraven
för åtnjutande av prioritet.
Registreringsansökan
och dess handläggning
6 §
I
paragrafen, som motsvarar 5 § i utredningens förslag, ges föreskrift om
registreringsmyndighet och register (jfr 8 § PalL och 9 § ML).
Enligt
första punkten är statens växtsortnämnd regislreringsmyndighet. I andra punkten
anges alt registrering av växtförädlarrätt sker i växtsorl-registret. Detta
register skall föras av växtsortnämnden och vara centralt för hela riket.
Närmare
föreskrifter om växtsortnämnden och växlsorlregislrel meddelas av Kungl. Maj
:l.
7 § .
Denna
paragraf, som i utredningens förslag motsvaras av 6 §, innehåller föreskrifter
om registreringsansökan och om innehållet i ansökningshandlingen (jfr 9 § PalL
och 10 § ML).
Deparlementsförslaget
överensstämmer i sak med utredningens förslag men har i formellt hänseende
anpassats till motsvarande paragrafer i PalL och ML.
Första
stycket
Här
anges atl ansökan om registrering av växtsort skall göras skriftligen hos
växtsortnämnden. Nämnden torde komma alt utarbeta och tillhandahålla
blanketter för ändamålet.
104 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Andra
stycket
Enligt
detta stycke skall ansökningen innehålla dels tydlig beskrivning av sorten med
särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra
sorter, dels ock förslag till benämning på sorlen.
Ändamålet
med beskrivningen är atl identifiera sorten och ange i vilka avseenden den
skiljer sig från andra sorter. Särskillnadsförmågan skall framgå av beskrivning
av de karakteriserande egenskaperna eller kombinationen av egenskaper. Denna
beskrivning bör vara så fullständig som möjligt för att möjliggöra bedömning
av sorlens förhållande till andra sorter. En fullständig beskrivning är också
av betydelse som underlag för det invändningsförfarande, som skall anordnas
innan sorten får registreras.
Beskrivningen
bör innehålla en redogörelse för förädlingsförloppet och sortens härstamning.
Vid angivande av de kännetecken som skiljer sorlen från andra sorter kan det
ofta vara lämpligl alt lämna uppgift om vilka sorter som står närmast den sort,
som ansökningen avser.
I
utredningens betänkande diskuteras frågan om sökanden eller växlsortnämnden
skall slutligt utforma beskrivningen och särskilt den del av denna som berör
de för sorten kännetecknande egenskaperna. Utredningen finner det inte rimligt
alt fordra att sökanden skall göra en definitiv beskrivning, eftersom detta
kräver en insikt i sorlsystemalik och kunskaper från skilda ämnesområden som
inte alllid kan begäras av sökanden. Utredningen föreslår därför att den
myndighet, som utför prov med sortmaterialet, utarbetar förslag till
sortbeskrivning och härvid kompletterar och justerar sökandens beskrivning samt
alt den definitiva beskrivningen av sorlen utformas och fastställs av
växtsortnämnden i samband med alt växtförädlarrätt beviljas för sorten.
Beträffande den allmänna beskrivningen av sorten bör nämnden ha fria händer alt
bearbeta sökandens beskrivning, men i fråga om de egenskaper som utgör nyheten
hos sorten lorde en justering av sökandens beskrivning böra göras i samråd med
sortinnehavaren.
Mot
detta har Sveriges advokatsamfund anfört alt del bör tillkomma sökanden att
bestämma innehållet i den slutligt utformade ansökan som skall underkastas
nämndens prövning och alt någon ändring ulan sökandens medgivande inte bör få
ske. J. E. Ohlsens Enke AB har framhållit all hela sortbeskrivningen bör göras
tillsammans med sökanden.
Normall
lorde några meningsskiljaktigheter inte behöva uppkomma mellan sökanden och
växtsortnämnden i fråga om utformningen av beskrivningen. Sökanden har den
mest ingående praktiska kunskapen om den sort för vilken ensamrätt söks medan
mycken för registrering betydelsefull allmän sakkunskap och särskilt kännedom
om sortsystematik kommer alt finnas hos växtsortnämnden. Typiskt sett är det
elt gemensamt intresse för sökanden och myndigheten alt sortbeskrivningen blir
så fullständig och klarläggande som möjligt. Jag finner det därför naturligt
att nämnden vid behov och i så fall normalt i fortlöpande samråd med sökanden
bearbetar sökan-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 105
dens
i ansökningshandlingen lämnade beskrivning. Har bearbetning av beskrivningen
skett måste dock enligt min mening ett slutligt förslag tillställas sökanden
för godkännande innan registrering sker. Vägrar sökanden detta och kan
växtsortnämnden och sökanden inte enas om en jämkad beskrivning skall ansökan
avslås. Alt sökanden har den slutliga bestämmanderätten över beskrivningen är
i överensstämmelse med principerna inom immalerialrätten i övrigt och är
sakligt motiverat därav alt sökanden inle bör förmenas rälten alt efter klagan
få frågan om utformningen av beskrivningen prövad av högre instans.
Patenlverket har under
hänvisning till The Plant Patent Act i USA ifrågasatt om det inle i vissa fall
vore praktiskt om en avbildning, exempelvis fotografisk, bifogades en ansökan
om växtförädlarrätt för att underlätta identifiering av en registrerad sort.
Jag delar palenlverkets uppfattning att en avbildning kan ha värde. Anledningen
lill atl jag lämnat frågan om avbildning oreglerad i lagen är att jag anser alt
det bör ankomma på regislreringsmyndighelen alt ge de närmare föreskrifter i
denna fråga som kan behövas.
Av
andra stycket framgår också alt ansökningshandlingen skall innehålla förslag
till benämning på sorten. Närmare regler om sortbenämning finns i 8 §. Där
uppställs så stränga krav på utformningen av benämningen att sökanden i regel
bör ha tillfälle att närmare undersöka om hans förslag uppfyller dessa krav.
Vad som fordras i samband med ansökan är därför bara en preliminär benämning.
Är sökandens förslag endast preliminärt bör han föreläggas att inom viss tid
inkomma med definitivt förslag. Om möjligt bör ett slutligt förslag lill
sortbenämning kungöras samtidigt med ansökningen i övrigt.
Tredje
stycket
Här
föreskrivs i första punkten att förädlarens namn skall anges i ansökningshandlingen
och i andra punkten all, om sökanden är en annan än förädlaren, sökanden skall
styrka sin rätt till sorten. Enligt tredje punkten skall vid
ansökningshandlingen fogas en av sökanden egenhändigt underskriven försäkran
på heder och samvete atl sorten, såvitt sökanden har sig bekant, inte före den
dag då ansökningen görs eller enligt 5 § skall anses gjord blivit känd på sätt
som enligt 3 § tredje stycket hindrar registrering.
Såsom
tidigare anförts kan bara fysisk person betraktas som förädlare (avsnitt 6.2).
Det
framgår av 3 § tredje stycket alt en sort inte får registreras om växtmaterial
av sorlen med samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt
förts i handeln här i riket före dagen för regislreringsansökningen eller utom
riket mer än fyra år före nämnda dag. Emellertid är det inte möjligt för
växtsortnämnden alt kontrollera om sorlen marknadsförts inom eller utom landet.
Inte heller genom det föreslagna kungörelseförfa-
4t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
106 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
randet
går det all få en helt tillförlitlig utredning i delta avseende. Därför har
föreskrivits atl sökanden själv på heder och samvete skall försäkra att
registreringshindrande marknadsföring inte förekommit. Lämnar sökanden
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift i detta hänseende kan han
dömas lill straff med stöd av brottsbalkens bestämmelser om osann eller
vårdslös försäkran.
Fjärde
stycket
I
samband med ansökningen skall sökanden enligt detta stycke tillhandahålla en
för provning av sorlen tillräcklig mängd växtmaterial därav. Överlämnandet
skall ske på tider som föreskrivs av växlsortnämnden. Om prov med materialet
och skyldighet alt betala särskild avgift för prov stadgas i 16 §
departementsförslaget.
Femte
stycket
Enligt
femte styckel skall sökanden erlägga fastställd ansökningsavgift. Avgifter
fastställs enligt 49 § departementsförslaget av Kungl. Maj :l.
8 §
Denna
paragraf ger närmare föreskrifter om sorlbenämningen. Departementsförslagets
första och andra stycken motsvaras i utredningens förslag av 7 §. Motsvarighet
till departementsförslagets tredje stycke återfinns i 50 § i utredningens
förslag.
I första styckel anges den
grundläggande förutsättningen för alt en benämning skall kunna registreras,
och i andra stycket upptas vissa speciella' hinder mot registrering. Tredje
stycket innehåller en speciell regel om behandling av utomlands registrerad
benämning.
Bestämmelserna
om sortbenämning återfaller i väsentliga avseenden på de tämligen utförUga
föreskrifterna härom i artikel 13 i konventionen. Denna anger i momenten 1 och
2 att en ny sort skall betecknas med en benämning, som skall göra del möjligt
att identifiera den nya sorten. Enligt moment 2 får benämningen inte beslå
enbart av siffror. Vidare får den ej vara vilseledande eller ägnad att
framkalla förväxling i fråga om den nya sortens egenskaper, värde eller
identitet eller beträffande förädlarens identitet. Särskilt framhålls att
benämningen skall skilja sig från varje benämning som i någon av
unionsstalerna betecknar redan befintliga sorter av samma eller närbesläktade
växtarter. I moment 3 föreskrivs alt förädlaren eller hans rättsinnehavare
inle får söka registrering såsom benämning för en ny sort av en beteckning för
vilken han i någon av unionsstalerna åtnjuter varumärkesskydd för varor av
samma eller liknande slag och inte heller av en beteckning som är ägnad alt
framkalla förväxling med sådant märke. Registrering får dock enligt samma
moment sökas om vederbörande förbinder sig att avstå från sin märkesrätl när
registreringen av benämning-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 107
en
på den nya växlsorten kommer till stånd. Slutligen sägs i detta sammanhang att
om förädlaren eller hans rättsinnehavare likväl söker registrering av
sortbenämningen han inte kan göra gällande någon märkesrätt för ifrågavarande
varor sedan registrering skett. Enligt moment 9 är det tillåtet att för samma
produkt till benämningen foga ett varukännetecken. Förhållandel till annans
kännetecken regleras av moment 10 som anger all intrång ej görs i tredje mans
äldre kännetecken, som tjänar till att utmärka hans varor eller företag. Av
moment 8 framgår dels alt från och med den dag då en förädlare eller hans
rättsinnehavare erhållit skydd i en unionsstat benämningen inte i någon av
unionsslaterna kan användas som benämning på annan sort av samma eller
närbesläktad art, dels att från och med samma tidpunkt benämningen på den nya
sorlen skall anses som generisk beteckning för denna sort. I moment 8 anges
vidare alt en beteckning som är identisk med benämningen på den nya sorten
eller är ägnad att framkalla för-växling med denna inte kan i någon unionsstat
anmälas till registrering eller meddelas skydd som varukännetecken för varor av
samma eller liknande slag i märkeslagsliftningens mening.
I
konventionens arlikel 13 ges också vissa administrativa föreskrifter för
registrering av sortbenämning. Om det visar sig att en benämning för vilken
registrering söks inte uppfyller de ställda villkoren skall myndigheten enligt
moment 4 vägra registrering och anmoda förädlaren eller hans rättsinnehavare
att föreslå annan benämning. I moment 5 föreskrivs att när ansökan om skydd för
en ny sort görs i flera unionsslaler det skall ske under en och samma
benämning. Den myndighet i varje stat som är behörig att meddela skydd är
skyldig att registrera den benämning som angetts, såvida myndigheten inte
finner atl benämningen är olämplig i denna stat. I sådant fall kan myndigheten
anmoda förädlaren eller hans rättsinnehavare att föreslå en översättning av den
ursprungliga benämningen eller en annan lämplig benämning. Slutligen ges i
moment 6 vissa föreskrifter som är avsedda att underlätta den inlernalionella
tillämpningen av sortbenämningsreglerna. Sålunda föresklivs att då ansökan om
registrering av sortbenämning görs den behöriga myndigheten skall lämna
meddelande om benämningen till unionens byrå, vilken skall underrätta
vederbörande myndigheter i övriga unionsstater. Alla unionsslaler kan genom
byråns förmedling översända sina eventuella invändningar till den stal som
lämnat meddelande om benämningen. Myndigheten i varje unionsstat skall också
underrätta unionens byrå om varje registrering av benämningar på nya sorter och
om varje beslut varigenom sådan registrering vägrats. Byrån skall underrätta
vederbörande myndigheter i övriga unionsstater och även sända uppgift om
registreringar till medlemsstaterna i Parisunionen för industriellt rättsskydd.
För
att ytterligare utveckla och underlätta tillämpningen av sortbenämningsreglerna
har inom unionen tillsatts en arbetsgrupp med företrädare för unions- och
signatärslaler och med observatörer från Sverige och
108 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Ungern.
Gruppen har utarbetat elt förslag till provisoriska anvisningar för
sortbenämningar, vilket antagits av unionens råd under hösten 1970. Dessa
provisoriska anvisningar torde böra beaktas vid tillämpningen av lagens
sortbenämningsregler. Innehållet i anvisningarna anges därför i del följande.
Första
stycket
Här
fastslås som huvudregel alt sortbenämning skall göra det möjligt alt skilja
växtsorten från andra sorter, eller, annorlunda uttryckt, alt identifiera
sorten. Envar som handlar med sorten har inle bara rätt ulan också, enligt
artikel 13 moment 7 i konventionen och 22 § departementsförslaget, skyldighet
att använda sorlbenämningen. Denna skyldighet kvarstår t. o. m. efter
skyddstidens slut.
Eftersom syftet är att
identifiera sorlen måste väljas en benämning som har identifieringsförmåga.
Viss vägledning kan man få genom att anlita den internationeUa växtnamnkoden,
the International Code of Nomenclature for Cullivaled Plants, som ger
detaljerade anvisningar om vilka slags namn som lämpligen bör användas på
odlade växter. Koden tillämpas redan i Sverige vid bestämmande av sortnamn som
godtas för intagning i rikssorllislan.
Sortbenämningen måste
enligt de nämnda provisoriska anvisningarna beslå av elt eller flera ord. Den
bör helst bestå av ett ord och får inle bestå av mer än tre ord. Orden får inte
vara orimligt långa eller svåra att uttala.
Anvisningarna
anger vidare att sortbenämningen inle får bestå enbart av det botaniska eller
allmänt använda namnet på en växtart. Inte heller får sortbenämningen innehålla
ord sådana som "sort", "cultivar", "form",
"hybrid" eller "korsning" eller översättningar av sådana
ord.
Sortbenämningen
bör företrädesvis bestå av ett fantasinamn. Fantasiord kan vara antingen
konstruerat eller ingående i det allmänna språkbruket. Det måste beaktas alt
enligt konventionen samma benämning skall användas vid ansökan om
växtförädlarrätt i andra unionsländer.
I
motsats till vad som gäller beträffande varumärke får sortbenämning emellertid
vara beskrivande. Sorlens egenskaper, dess geografiska ursprung, tiden för dess
tillkomst eller dess användningsområde får alltså anges eller antydas i
benämningen. Även uppgift om förädlaren får framgå av sortbenämningen. Av vikt
är dock givetvis all en beskrivande benämning inle i något avseende blir
vilseledande. Sålunda får exempelvis en benämning inte hänvisa lill viss
egenskap, som är gemensam eller troligen kommer alt bli gemensam för en hel
grupp av närslående sorter. En antydd egenskap måste med andra ord vara
karakteristisk för just den sort varom fråga är.
Enligt
växlnamnkoden föreligger elt absolut hinder mot sorlbenämning beslående av
bokstäver som ej bildar ett uttalbart ord. Utredningen anser att
bokstavskombinationer undantagsvis kan godtas. De provisoriska anvisning-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 109
arna
inom unionen föreskriver dock att sortbenämning inte får beslå av enbart
bokstäver. Jag återkommer till frågan om bokstäver i samband med sifferförbudet
i andra styckel.
Andra
stycket
I
detta stycke uppräknas vissa speciella registreringshinder för sorlbenämning.
De är föranledda dels av föreskrifter i konventionen, dels av överväganden som
anknyter lill regislreringshindren i varumärkeslagen (1960: 644).
I andra stycket 1 anges i
anslutning till konventionen, arlikel 13 moment 2, att sortbenämning inte får
bestå av enbart siffror. Motiveringen härför är att siffror anses sakna
tillräcklig identifierihgsförmåga. De provisoriska anvisningarna kompletterar
förbuden mol sorlbenämningar, beslående av enbart siffror eller bokstäver, med
föreskriften att benämningen inle heller får bestå av i ord utskrivna siffror
eller någon kombination av dessa tre kategorier. Däremot är det enligt
anvisningarna tillåtet att bilda en sortbenämning genoin att till ord foga
siffror eller bokstäver eller en kombination av siffror eller bokstäver, under
förutsättning all antalet inte överskrider, såvitt gäller siffror fyra och
såvitt gäller bokstäver tre. En ytterligare förutsättning är alt tillägg av
siffror eller bokstäver enligt den nationella myndighetens uppfattning är
vedertagen inlernalionell sedvana för den växtart varom fråga är. Sistnämnda
förutsättning preciseras i så måtto att ett tillägg som är ägnat att användas
inom ramen för ett kodsystem för sorlbenämningar inte är tillåtet.
I
andra stycket 2 stadgas, i anslulning både lill konventionen, artikel 13 moment
2, och varumärkeslagen (VmL) all sorlbenämning inte får godtas om den
uppenbarligen är ägnad alt vilseleda allmänheten.
De provisoriska
anvisningarna förtydligar della förbud i flera avseenden. Sålunda anges all en
sortbenämning inte får vara ägnad att vilseleda eller föranleda förväxling
beträffande sorlens ursprung, härstamning, karakteristiska egenskaper eller
värde eller beträffande förädlarens identitet. Den får inte heller innehålla
del botaniska eller allmänt använda namnet på en växtart om della är ägnat att
vilseleda eller föranleda förväxling. Vidare föreskrivs att sortbenämningen
inte får vara densamma som benämningen på en annan sort tillhörande samma
växtart eller så lik denna att del är ägnat att vilseleda eller föranleda
förväxling. Slutligen anges atl sortbenämning inte får antyda atl sorlen
ifråga härstammar från eller är besläktad med annan sort om detta inte är
förhållandel.
Som
framgår av formuleringen av andra stycket 2 skall det vara uppenbart atl en
benämning är ägnad atl vilseleda för alt registrering skall kunna vägras enligt
denna punkt. Den omfattande prövningen av sortens biologiska egenskaper, som
görs under regislreringsförfarandel, bör kunna ge elt tämligen säkert besked
huruvida sorlen har de egenskaper som benämningen
110 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
ger
vid handen. Hinder mol registrering lorde anses föreligga bara om den egenskap
hos sorlen, varom elt vilseledande kan föreligga, är av mera väsentlig
betydelse.
Regislreringshinder
föreligger enligt andra stycket 3 om sortbenämningen strider mot lag eller
annan författning eller mol allmän ordning eller om den är ägnad att väcka
förargelse. Hindret i fråga har sin motsvarighet i varumärkeslagen men nämns
inte i konventionen. De provisoriska anvisningarna innehåller förbud mol
sorlbenämning som är ägnad att väcka anslöt.
Enligt
andra stycket 4 får sorlbenämning inte godtas om den kan förväxlas med
sortbenämning som för sort av samma eller närstående växtart införts eller
föreslagits för införande i växlsorlregislrel eller annan officiell sortlista
eller som används på förökningsmaterial av sådan sort. Bestämmelsen ger
uttryck för den princip, som kommit till uttryck i arlikel 13 moment 2 andra
stycket andra punkten i konventionen.
Likhetsprövningen
skall till en början avse sortbenämningar som intagils i växtsortregistret
eller för vilka ansökan om registrering föreligger. Föreligger samtidigt till
prövning två eller flera likalydande eller eljest förväxlingsbara benämningar
på sorter tillhörande samma eller närbesläktad växtart har det förslag
företräde som först kommit in och som godkänns i samband med att
växtförädlarrätt beviljas. Normalt torde dagen för ansökan om växtförädlarrätt
bli avgörande för prioriteten, men sammanfaller inte denna dag med dagen för
ingivande av senare fastställt förslag till sorlbenämning blir det den
sistnämnda dagen som avgör prioriletsfrågan.
Vidare
skall likhetsprövningen omfatta sortbenämning som införts i annan officiell
sorllista. Härmed avses främst rikssortlistan men även andra officiella
förteckningar, bl. a. som strax skall utvecklas utländska officiella
sortlistor.
Regislreringshinder
föreligger också om benämningen är förväxlingsbar med benämning som utan att
vara intagen i sortlista används på föröknings-material av sort tillhörande
samma eller närslående växtart. Prövningsorganet kan svårligen göra någon
fullständig granskning i fråga om detta hinder men det kan aktualiseras genom
invändning.
Konventionen
uttrycker klart att den likhetsprövning som här är ifråga skall utsträckas
också till sorlbenämningar på sorter tillhörande samma eller liknande växtart i
övriga unionsländer. Denna prövning kan givetvis i praktiken bli vansklig, men
avsikten är att den skall underlättas av den omfattande underrättelseskyldighet
genom förmedling av unionens byrå som föreskrivs i konventionen. Det framstår
dock under hösten 1970 såsom osäkert om byrån under uppbyggnadsskedet har
resurser att fullgöra de föreskrivna uppgifterna.
I
andra stycket 5 behandlas förhållandet till annans skyddade varumärke eller
annat kännetecken.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 111
Konventionen
innehåller ingen regel i detta ämne. Anledningen härtill är alt del ansågs vara
förenat med alltför stora svårigheter all vid granskningen av en föreslagen
sorlbenämning beakta äldre varumärken och andra kännetecken. Konventionen
fastslår dock i artikel 13 moment 10 atl registrering av en sorlbenämning inle
rubbar annans äldre rält lill kännetecken som tjänar till atl utmärka hans
varor eller företag.
Såvitt
gäller svenska förhållanden är det emellertid möjligt att genomföra en ordning,
som är ägnad all förhindra kollision med annans skyddade kännetecken. Den
kontroll som härvid kommer i fråga är densamma som görs av patent- och
registreringsverket vid registrering av varumärke. I andra styckel 5
föreskrivs därför alt sortbenämning inte får godtas om den kan förväxlas med
varumärke, namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter
skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som
varumärke för material av växtsorl eller för varor av liknande slag.
Växtsortnämnden
torde kunna få erforderligt bistånd av patenlverket, när det gäller kontrollen
av registrerade varumärken och vissa firmor. Vad gäller inarbetade men ej
registrerade varumärken saml övriga kännetecken lorde del föreslagna
kungörelseförfarandet vara ägnat att bringa förefintliga kollisionsrisker i
dagen i form av invändningar.
Med
"annan beteckning" i punkt 5 avses beteckningar på stiftelser,
ideella föreningar och därmed jämförliga sammanslutningar, konstnärsnamn och
andra likartade namn, såsom pseudonym, signatur, artistnamn och dylikt, under
vilket eller vilken någon blivit känd, samt titel på annans skyddade litterära
eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad.
Framkommer
genom invändning eller på annat sätt atl kolUsionsrisk föreligger mellan
föreslagen sortbenämning och utomlands skyddat kännetecken torde sökanden böra
underrättas härom. Det utländska kännetecknet utgör dock inte
regislreringshinder i vidare mån än det skulle ha verkat som sådant hinder vid
registrering av varumärke.
Av
allmänna varumärkesrättsliga regler följer alt en benämning som registrerats
som sortbenämning därefter inte kan få skydd som varumärke för samma eller
liknande varor, eftersom sortbenämningen är en allmän varubenämning som avser
sorten som sådan oavsett dess kommersiella ursprung.
Säljare
av utsäde får givelvis, som också uttryckligen sägs i konventionen, artikel 13
moment 9, till sortbenämningen foga ell varumärke, som han enligt VmL är
berättigad att använda. Frågan om en köpare som efter förökning av det under
visst varumärke inköpta utsädet vid försäljning av sin skörd som utsäde får
använda samma varumärke får avgöras enligt känneteckensrättsliga regler.
Sorlbenämningen är såsom framgår av 22 § varje säljare skyldig alt använda.
Av
hänvisningen till varumärkesrättsliga regler följer att ett registrerings-
112 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
hinder
kan undanröjas genom medgivande av den lill kännetecknet berättigade.
Registrering får dock inle ske om sorlbenämningen uppenbarligen skulle vara
ägnad alt vilseleda allmänheten.
Punkt
5 är i enlighet med allmänna känneteckensrältsliga principer konstruerad som
elt skydd för annans skyddade kännetecken. I konventionens artikel 13 moment 3
stadgas emellertid att förädlaren eller hans rättsinnehavare inte får söka
registrering såsom sortbenämning för en beteckning för vilken han själv i någon
unionsstat åtnjuter varumärkesskydd. I överensstämmelse med delta moment i
konventionen stadgas i andra stycket 6 att sortbenämning inte får godtas om den
kan förväxlas med sådant varumärke för material av växtsorl eller för varor av
liknande slag för vilket sökanden åtnjuter skydd.
Om
sökanden föreslår sitt varumärke som sortbenämning innebär det i praktiken att
han är beredd all avstå från sin varumärkesrätt, eftersom en sådan åtgärd
medför att han mister kontrollen över varumärket. För ordningens skull torde
dock böra krävas bevis för alt sökanden avslår från varumärkesrätten. GäUer det
elt registrerat varumärke kan detta ske genom elt bevis från patent- och
registreringsverket om atl märket avförts ur varumärkesregistret. Gäller det
ett varumärke som är skyddat enbart genom inarbetning torde sökanden inför
växtsortnäriinden böra förklara alt han avslår från sin varumärkesrätt.
Tredje
stycket
Stycket
upptar en speciell regel om behandling av utomlands registrerad sorlbenämning.
I
artikel 13 moment 5 i konventionen föreskrivs, som nämnts, att när ansökan om
skydd för en ny sort görs i flera unionsslaler del skall ske under en och samma
benämning. Vidare åläggs vederbörande myndighet i varje stat skyldighet alt
registrera den benämning som angetts, såvida myndigheten inte finner att
benämningen är olämplig i denna stal. I sådant fall kan myndigheten anmoda
förädlaren eller hans rättsinnehavare alt föreslå en översättning av den
ursprungliga benämningen eller annan lämplig benämning.
För
anslutning till konventionen torde krävas all här angivna grundsats om
sortbenämnings enhetlighet inom konventionsområdet avspeglas i lagen. I
förevarande stycke bemyndigas därför Kungl. Maj :l atl, under förutsättning av
ömsesidighet, förordna att sortbenämning som registrerats eller anmälts för
registrering i främmande stat får.ulan hinder av första och andra styckena
registreras i Sverige, om benämningen inte är olämplig. Tänkbara exempel på
fall, då undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig, är atl en sorlbenämning på
främmande språk är elt fantasiord men på svenska är en allmän varubeleckning
eller elt ord som är ägnat all väcka förargelse.
För
tillämpning av den nu behandlade regeln torde del vara nödvändigt
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 197.1 113
atl
sökande i samband med atl han inger förslag lill sortbenämning upp' lyser om
alt denna benämning tidigare registrerats eller föreslagits i annan unionsstat
för samma sort.
9 §.
I
förevarande paragraf, som motsvarar 8 § i utredningens förslag, föreskrivs att
registrering av mer än en v'äxtsort inte får sökas i samma ansökan (jfr 10 §
PalL och 11 § ML).
Föreskriften
har tillkommit av administrativa skäl. Även fiskaliska hänsyn har spelat in.
10 §
Enligt
denna paragraf, som i utredningens förslag motsvaras av 9 §, skall sökande som
inte har hemvist i Sverige ha ett här bosatt ombud som kan företräda honom i
allt som rör ansökningen (jfr 12 § PatL och 12 § ML).
Bestämmelsen
är föranledd av praktiska hänsyn. För växtsortnämnden underlättas ansökningens
behandling av att nämnden inte behöver stå i direkt förbindelse med sökande som
är bosatt utomlands. Även allmänheten bör kunna vända sig till någon inom
landet för besked eller för att få kontakt med sökanden.
Med hemvist avses för
fysisk person den ort där vederbörande är bosatt i avsikt att stadigt
kvarstanna och för juridisk person den ort där styrelse eller annat
ställföreträdande organ har sitt säte.
Bestämmelsen
avser krav på ombud endast under ansökningstiden. Föreskrift om skyldighet för
sorlinnehavare att ha ombud i Sverige finns i 46 § departementsförslaget.
Uppdelningen är betingad av all följderna för underlåtenhet atl ställa sig
föreskrifterna till efterrättelse är olika. Vad gäller ombud under
ansökningstiden är påföljden av sådan försummelse alt ansökningen avskrivs
eller avslås, 11 resp. 12 § departementsförslaget.
Enligt
47 § departemenlsförslaget kan Kungl. Maj:t medge undantag från ombudstvånget.
Härtill återkommer jag vid nämnda paragraf.
11 §
Denna
paragraf, som motsvarar 10 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om
växtsorlnämndens inledande behandling av en ansökan om registrering av växtsort
(jfr 15 § PatL och 14 § ML).
Första
stycket
Här
föreskrivs att om sökanden inle iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan
eller om annat hinder föreligger för bifall lill ansökningen sökanden skall
föreläggas alt inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse.
Ansökan
om växtförädlarrätt behandlas enligt ett förprövningssystem. Växtsorlnämndens
officialgranskning skall avse såväl att ansökningshand-
114 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
lingen
fyller givna föreskrifter i formellt hänseende som all sorten uppfyller de för
rättsskydd uppställda kraven. Vid granskningen skall också prövas om hinder
föreligger all godkänna den förslagna sortbenämningen.
De
formaliteter som gäller för erhållande av rättsskydd framgår endasl delvis av
själva lagen (710 §§). I övrigt kommer föreskrifter härom all tas in i
lillämpningskungörelsen.
De materiella
förutsätlningarna för registrering utgörs av kraven på särskillnadsförmåga,
homogenitet och stabilitet. Vid den inledande granskningen är det framför allt
det första av dessa krav som kan uppmärksammas. Granskningsmaterial är i
första hand här i landet beviljade och sökta växtförädlarrälter inom växtarten
i fråga samt sorter som upptagils på rikssortlistan eller annan officiell lista
eller för vilka ansökan om upptagande föreligger. Men eftersom
särskillnadskravet i princip är ett krav på absolut nyhet, måste granskningen
också avse beviljade och sökta växtförädlarrälter i andra unionsländer saml
sorter som upptagits i eller sökts upptagna i officiella sortlislor i andra
unionsländer. Det kan förutsättas att registreringsmyndigheterna i
unionsstalerna kommer att samarbeta och därigenom underlätta prövningen såvitt
gäller dessa stater. I vart fall på kort sikt torde emellertid inte rimligen
böra krävas mer än att hänsyn tas till någorlunda lätt tillgängliga
upplysningar om existerande sorter i Sverige och i andra länder med motsvarande
odlingsförhållanden. Strängt laget bör granskningen slutligen också utsträckas
till sorter som ligger utanför rältsskyddssyslemel och de officiella
sorllislorna, men de praktiska möjligheterna härtill är givelvis starkt
begränsade. I delta sammanhang bör observeras atl, om en sort som rätteligen
inte uppfyller särskillnadskravet registrerats, domstol enligt 31 §
departementsförslaget kan häva registreringen.
I någon mån
särskillnadsförmågan men framför allt homogeniteten och stabiliteten hos den
sort för vilken skydd söks undersöks vidare vid de praktiska prov som skall
göras enligt föreskrift i 16 § departemenlsförslaget.
Om granskningen hos
växtsortnämnden ger vid handen att något formellt eller materiellt hinder mot
bifall till ansökningen föreligger skall sökanden föreläggas att inom viss tid
yttra sig eller vidta rättelse. Om granskningen inte uppdagar något hinder
fortsätter behandlingen av ansökningen med ett kungörelse- och
invändningsförfarande enligt 15 § deparlementsförslaget.
Ett
föreläggande till sökanden skall vara tydligt till sill innehåll, och klart
motiverat. Tidsfristen bestäms av växtsortnämnden efter omständigheterna i det
enskilda fallet.
Om sökanden inle lämnat
förslag på sortbenämning eller föreslagit en endast preliminär beteckning för
sorten skall han föreläggas att föreslå definitiv sorlbenämning. I sådant
fall torde det ofta vara praktiskt alt
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 115
låta
förprövningsförfarandet beträffande sortbenämningen löpa fristående från den
inledande behandlingen av ansökningen i övrigt.
Andra
stgcket
Enligt
andra stycket är påföljden för en sökande, som inte inom förelagd lid yttrar
sig eller vidtar åtgärd för att avhjälpa brist, alt ansökningen avskrivs. Denna
påföljd inträder även för det fall all sökanden underlåter atl efterkomma
föreläggande alt föreslå sortbenämning. Erinran om påföljden skall tas in i
föreläggandet.
Om ansökningen avskrivs
sker ingen fortsatt saklig prövning av densamma. Beslut om avskrivning kan
enligt 18 § departementsförslaget överklagas.
Som utredningen anmärkt
bör en begäran om anstånd med att besvara föreläggande inle betraktas som ett
yttrande över föreläggandet. Å andra sidan bör som Sveriges advokatsamfund
framhållit en skrivelse som endast innehåller en begäran om saklig prövning
på föreliggande material i regel betraktas som ett yttrande som föranleder
saklig prövning och normalt resulterar i att ansökningen avslås. Vid avslag
föreligger besvärsräll med möjlighet till ny saklig prövning, eventuellt efter
återförvisning.
Som
utredningen anfört lorde behovet av en motsvarighet lill den i PatL stadgade
möjligheten för sökanden att få en avskriven ansökan återupptagen vara så
ringa, atl någon bestämmelse härom inte är behövlig.
12
§
Denna
paragraf, som motsvarar 11 § i utredningens förslag, innehåller regler om
handläggning av ansökning efter del alt sökanden avgetl yttrande med anledning
av föreläggande (jfr 16 § PalL och 15 § ML).
I
paragrafen föreskrivs, att ansökningen skall avslås, om hinder för bifall till
den föreligger även efter det yttrande avgetts, dock endast under förutsättning
att sökanden haft tiUfälle all yttra sig över hindret och att anledning inte
förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
Har sökanden yttrat sig
över föreläggandet men finner växtsortnämnden, att något av de påtalade
hindren mol bifall till ansökningen alltjämt föreligger, skall anmärkningen
normalt avslås. Avslagsbeslulet skall vara motiverat. Beslutet kan vara grundat
antingen på formella brister i ansökningen eller på materiella skäl.
Avslagsbeslut skall meddelas också när sökanden visserligen har vidtagit åtgärd
för att avhjälpa en brist men åtgärden är otillräckUg och bristen följaktligen
helt eller delvis kvarstår.
önskvärt är att endast elt
föreläggande meddelas under den prövning av ansökningen som föregår prövningen
av sortmaterialet. Uppenbaras emellertid en annan brist i ansökningen än den
som föranlett det första föreläggandel, måste nytt föreläggande meddelas. Ett
avslagsbeslut får nämli-
116 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
gen
inle grundas på hinder över vilket sökanden inte haft tillfälle atl yttra sig.
Mot
beslut av växtsortnämnden alt avslå ansökan får sökanden enligt 18 §
deparlementsförslaget föra talan genom besvär. Att märka är alt sådana brister
i ansökningen som avser exempelvis ombudslvångel eller inbetalning av avgifter
kan avhjälpas i besvärsinstansen.
13
§
Paragrafen,
som motsvarar 12 § i utredningens förslag, reglerar förfaran-del om någon
påslår bättre rätt lill växtsort (jfr 17 § PatL och 16 § ML).
I
första stycket av paragrafen föreskrivs alt växtsortnämnden, om någon inför
nämnden påstår all han äger bättre rätt till växlsorten än sökanden och om
saken är tveksam, kan förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss
tid vid påföljd alt hans påstående annars lämnas utan avseende vid den
fortsalla prövningen av ansökningen. Enligt andra stycket kan växlsortnämnden,
om tvist om bättre rätt lill sorten är anhängig vid domstol, förklara
regislreringsansökningen vilande i avbidan på atl målet slutUgt avgörs.
Den
som påstår sig ha bättre rätt än sökanden lill en växtsort gör exempelvis.gällande
all han själv är förädlare av sorten och atl sökanden kommit över sorlen genom
missbruk av' elt förtroende. En annan anledning till tvist om rätten till en
växtsorl kan vara att del råder delade meningar mellan förädlaren och det
företag i vilket han är anställd om vem som enligt avtal dem emellan är
innehavare av sorten. Tänkbart är också alt sökandens rätt kan vara beroende av
en civilrällslig tvist, t. ex. om arv Sådana tvister kan inte annat än i klart
styrkta fall lösas av växlsortnämnden utan måste, om inle uppgörelse eller
skiljedom träffas, avgöras av domstol. Även ett påslående av någon alt han
jämte sökanden är förädlare av sorlen och alltså berättigad all vara
inedsökande kan ge upphov lill en tvist av motsvarande karaktär, önskemålet att
kunna få sådana tvister lösta redan på ansök-ningsstadiel har föranlett
bestämmelsen.
Anmärkas
kan atl rätten atl söka registrering av växtsorl inte kan vara föremål för
godtrosförvärv. Om två företag oberoende av varandra genom förädling framställt
samma sort har inget av dem bättre rätt än del andra till sorten. Det förelag
som först söker växtförädlarrätt får därmed företräde framför del andra.
Om
den som förelagts att väcka talan inle gör della inom förelagd tid lämnas
påståendet om bättre rätt utan avseende vid den fortsatta prövningen av
ansökningen. Erinran härom bör göras i föreläggandet.
Påslående
om bättre rält kan göras när som helst intill dess registrerings-ärendet
avgjorts. Om praktiska prov med material av sorlen skall göras, vilket normalt
är förhållandet, torde sådana prov inle böra uppskjutas i avbidan på utgången
av tvisten om bättre rält till sorlen. De praktiska proven
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 117
är
ju i regel tidsödande och del ligger i båda parternas intresse att få dem
utförda utan tidsförskjutning.
14
§
Paragrafen,
som motsvarar 13 § i utredningens förslag, innehåller en bestämmelse om
överföring på annan av ansökan om växtförädlarrätt (jfr 18 § PatL och 17 § ML).
Första
stycket
Den
som visar sig ha bättre rätt lill en växlsort än sökanden har i regel intresse
av alt få sorten skyddad för sig. Om han skulle behöva göra ny ansökan om
skydd för sorten, utgör visserligen den förra ansökningen i och för sig inte
hinder mot den senare, eftersom bara marknadsföring av sorten hindrar
registrering (3 § Iredje stycket departementsförslaget). Men då den nya
ansökningen prövas skulle andra sorter som publicerats under tiden efter den
förra ansökningen och fram till dagen för ingivandel av den nya ansökningen
kunna anföras som registreringshinder. Även marknadsföring av den
"sökande" sorten efter den första ansökningen skulle kunna åbero-lias
gentemot den nya ansökningen. Det skulle därför inte vara tillfredsställande
att hänvisa den som visar sig ha bättre rätt till sorten lill atl göra en ny
ansökan om skydd. Av dessa skäl bör den som visar sig ha bättre rätt till en
växtsorl än den som sökl registrering för sorten kunna få ansökningen överförd
på sig.
I
enlighet härmed föreskrivs i första styckel av förevarande paragraf att
växtsortnämnden, om någon inför nämnden visai* att han äger bättre rält till
växtsorten än sökanden, på yrkande skall överföra ansökningen på denne. Den som
fåll ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.
Yrkande
om överföring kan framställas när som helst under handläggningen av
regislreringsansökningen. Förutsättning för överföring är, förutom yrkande
därom, alt den som begär överföring styrker sin rätt. Bevisning kan föras
direkt inför växtsortnämnden eller, om hänvisning till domstol skett enligt 13
§, genom företeende av lagakraftvunnen dom.
Ny ansökningsavgift skall
erläggas av den som fått ansökningen överförd på sig. I tillämpningskungörelsen
torde emellertid komma all ges föreskrifter om elt förenklat förfarande för
klara fall av succession. Successor kommer i dessa fall att antecknas som
sökande i den ursprungliga sökandens ställe utan att behöva betala ny
ansökningsavgif t. Motsvarande regler gäller på patent- och mönslerområdena, 8
§ patentkungörelsen (1967: 838) resp. 7 § mönsterskyddskungörelsen (1970: 486).
118 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Andra
stycket
Behandlingen
av ansökningen om registrering torde i båda parters intresse böra fortsätta
medan ett yrkande om Överföring prövas. För att undvika rättsförlust för den
slutligen berättigade stadgas emellertid i andra stycket alt ansökningen inte
får avskrivas, avslås eller bifallas förrän yrkandet om överföring slutligt
prövats. För att förbudet skall bli tillämpligt bör yrkande om överföring
lämpligen framställas redan i samband med att på- ståendet om bättre rätt görs.
15
§
Paragrafen
motsvarar 14 § första stycket första punkten och andra styckel i utredningens
förslag och innehåller bestämmelser om kungörande av ansökan och om invändning
(jfr 19 och 21 §§ PatL samt 18 § ML).
Första
stycket
Enligt
första stycket skall växtsortnämnden, om ansökningshandlingarna är fullständiga
och hinder inte föreligger mot registrering, kungöra ansökningen för att
bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot denna.
Förutsättning
för kungörande är alt nämnden vid sin dittUlsvarande granskning inte funnit
något hinder mot registrering. Vid tiden för kungörandet bör nämnden normalt
ha slutfört de undersökningar beträffande både sorten och sortbenämningen som i
dåvarande läge gått all göra. Invändningsförfarandet tjänar främst lill att
komplettera nämndens officialgranskning.
Närmare
bestämmelser om vad kungörelsen skall innehålla kommer atl meddelas i
tillämpningsföreskrifterna. I kungörelsen bör undantagslöst las in uppgifter om
det växtsläkte eller den växtart sorlen tillhör, den föreslagna
sortbenämningen, sökandens och förädlarens namn samt dagen för ansökningen och
eventuell begäran om prioritet. Kungörelsen torde böra införas i en särskild
av växtsortnämnden utgiven publikation.
Andra
stycket
Här
föreskrivs att invändning skall göras skriftligen inom tid som växtsortnämnden
bestämmer. Omständigheterna i varje särskilt fall torde få avgöra hur lång
frist som bör ges. Beaktas bör att regislreringsförfarandel skall kunna
avslutas så snart de i 16 § föreskrivna proven slutförts och frågan om
sortbenämning lösts.
Enligt
18 § deparlementsförslaget har den som gjorl invändning besvärs-rätt mol beslut
som gått honom emot. En förutsättning härför är att fråga är om invändning i
teknisk mening, dvs. en anmärkning som inkommit inom invändningsliden.
Anmärkningar som framställts före eller efter invänd-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 119
ningstiden
är inte invändningar i lagens mening och den som gjort en sådan anmärkning kan
alltså inle få besvärsrätt. Det oaktat kan anmärkningen beaktas av
växlsortnämnden, eftersom denna har officialprövning i fråga om alla
regislreringshinder som kommer till dess kännedom. För all en sådan anmärkning
skall kunna föranleda avslagsbeslut måste dock, enligt 12 § departemenlsförslaget,
sökanden ha haft tillfälle att yttra sig över densamma.
16 §
Paragrafen,
som motsvarar 14 § första styckel andra och tredje punkterna i utredningens
förslag, ger bestämmelser om de prov med en växlsorl som behövs för att del
skall kunna fastställas att sorten fyller kraven för registrering.
I
första punkten av paragrafen föreskrivs att växtsortnämnden skall föranstalta
om prov med material av sorlen, om inte delta av särskilda skäl anses onödigt.
Proven
är alltså i princip obligatoriska men kan underlåtas, om nämnden av särskilda
skäl finner alt de kan undvaras. Med proven avses atl fastställa sortens
särskillnadsförmåga, homogenitet och stabilitet. Det torde få ankomma på
statens centrala frökontrollanstalt att företa proven. Dessa bör ulföras som
laboratorieprov provodling i växthus eller på friland m. m. Beträffande könligt
förökade sorter lorde provningen i allmänhet böra omfatta två, undantagsvis tre
generationer. I fråga om vegetativt förökade sorter kan provningen komma att
begränsas till en fullständig vegetativ cykel.
Det
är inte nödvändigt alt avvakta att prövningen i övrigt avslutals innan proven
påbörjas.
Enligt
andra punkten skall för proven erläggas en särskild avgift. Storleken av
avgifter för prov fastställs enligt 49 § departementsförslaget av Kungl. Maj :t
eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Avgifterna för prov torde konima
att differentieras allt efter arten och omfattningen av de undersökningar som
behövs i skilda typfall. I princip skall sökanden helt bestrida kostnaden för
proven. Beslutanderätten i fråga om provavgifterna lorde komma att delegeras
till lantbruksstyrelsen.
17 §
I
paragrafen, som överensstämmer med 15 § i utredningens förslag, ges
bestämmelser om den fortsatta behandlingen av registreringsansökningen sedan
liden för invändning gått ut och de praktiska proven slutförts (jfr 23 § PalL
och 20 § ML).
Första
stycket
Här
föreskrivs att växtsortnämnden skall ta upp ansökningen till fortsatt prövning
sedan tid för framställning av invändning gått ut och prov
120 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
med
material av växlsorten slutförts. Vid den fortsatta prövningen skall 11 14 §§
tillämpas.
Ansökningens
kungörande förutsätter att växtsortnämnden vid sin granskning funnit alt
ansökningen då föreligger i sådant skick att den skall kunna resultera i en
växtförädlarrätt. Därmed är emellertid ärendet inte slutligt avgjort. Såväl
invändningar som andra omständigheter kan efter invändningstidens slut
föranleda en annan bedömning. Hänvisningen lill 11 § innebär alt nämnden i
princip är skyldig atl ånyo undersöka alla förutsättningar för växtförädlarrätt.
Normalt kommer undersökningen emellertid all begränsas lill vad som kan
föranledas av gjorda invändningar och framkomna provningsresultat. Men också
anmärkningar som formellt inte är invändningar måste, som framhållits vid 15
§, beaktas. Även på delta stadium kan under de förutsättningar som anges i 11
och 12 §§ ansökningen avskrivas eller avslås. Hänvisningen lill 13 och 14 §§
innebär att frågor om bättre rätt till sorl och överförande av ansökan kan
aktualiseras också efter invänd-ningsfrislens vilgång. Det kan framhållas att
ett påstående om bättre rätt kan ha formen av en invändning.
Andra
stycket
I
detta stycke ges föreskrift om alt sökanden skall underrättas om inkommen
invändning och ulfört prov samt beredas tilllälle att yttra sig däröver.
Har
någon invändning inte gjorts och finner växtsortnämnden inte heller i övrigt
hinder föreligga mot registrering, skall ansökningen bifallas. Beslut härom
vinner då omedelbart laga kraft. Ett beslut alt bifalla ansökningen trots
invändning vinner däremot inte laga kraft förrän besvärsliden har gått ut. Om
ansökningen avslås har sökanden talerätt.
18 §
Paragrafen,
som motsvarar 16 § i utredningens förslag, innehåller föreskrifter om rätt
till lalan mot växtsorlnämndens slutliga beslut i ärenden om registrering av
växtsort (jfr 24 § PatL saml 21 § ML).
I
PalL har reglerna om besvär delats upp på skilda paragrafer. Utredningens
förslag följer PatL:s systematik i detta avseende. Svea hovrätt har påpekat atl
uppdelningen i PatL enligt vad som framgår av förarbetena är föranledd enbart
av önskemålet orh en så långt som möjligt överensstämmande paragrafnumrering i
de nordiska lagarna. Eftersom motsvarande intresse inte föreligger här och inte
heller i övrigl några skäl till uppdelning synes föreligga såvitt gäller växlförädlarrättslagen
har hovrätten förordat en omredigering av lagen i della avseende. Hovrättens
påpekande är i och för sig rikligt. För den av utredningen föreslagna
systemaliken talar emellertid flera omständigheter. Det är sålunda önskvärt all
växlförädlarrättslagen i sin uppbyggnad så nära som möjligt ansluter sig till
PatL och ML. Vida-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 121
re
kan elt eventuellt framlida nordiskt samarbete underlättas av all lagen är
konstruerad på sätt utredningen föreslagit. Jag erinrar i del sammanhanget
0111 alt man i Norge f. n. överväger frågan om lagstiftning angående skj'dd för
växtförädlingsprodukter. Jag har av dessa skäl stannat för att i
departementsförslaget följa utredningens systematik.
I förevarande paragraf
regleras sålunda bara frågan om besvär i fråga om slutliga beslut, som har
meddelats på ansökningsstadiet. När det gäller beslut av växtsortnämnden i
frågor som har kommit upp efter det all registrering beviljats finns
bestämmelser om lalan i 48 § departementsförslaget.
Första
stycket
Enligt
första stycket första punkten får sökanden föra lalan mol slutligt beslut av
växtsortnämnden i ärende angående ansökan om registrering av växlsorl, om
beslutet gått honom emot. I andra punkten föreskrivs, att in-vändare får föra
talan mot beslut om bifall lill ansökan, trots atl invändning i behörig
ordning framställts. Enligt tredje punkten som inte finns med i utredningens
förslag men som har en motsvarighet i 24 § första stycket tredje punkten PatL
och 21 § första stycket tredje punkten ML får invändning om särskilda skäl
föreligger prövas även om invändaren återkallat sin talan.
Med slutligt beslut menas
beslut varigenom växlsortnämnden skiljer ärendet från sig, dvs. beslut om
avskrivning enligt 11 §, beslut om avslag enligt 12 § och beslut om bifall till
registreringsansökan. Mot beslut som inle är slutligt utan rör förfarandet, t.
ex. beslut om föreläggande eller anstånd, får särskild lalan inte föras.
De enda som får föra talan
mol slutligt beslut är sökanden och invän-dare. Förutsättning för all sökanden
skall få föra talan är alt beslutet gått honom emot. Elt beslut om bifall lill
ansökan kan aldrig gå sökanden emot, eftersom växtförädlarrätt bara kan
beviljas på grundval av en ansökan som utformats eller godkänts av sökanden.
Jag hänvisar till vad jag har anfört vid 7 § om att det ankommer på sökanden
alt slutligt bestämma hur beskrivningen skall utformas. Invändare får föra
talan mot beslut varige-noin ansökan har bifallits. En förutsättning för att invändarens
besvär skall tas upp till prövning är att invändningen varit formellt riklig,
dvs. all den gjorts skriftligen och inkommit inom föreskriven tid.
Alt
invändning i vissa fall får prövas trots atl invändaren återkallat sin talan
motiveras av del allmänna intresset av all oriktiga beslut undanröjs. Om en
invändning grundats på atl objektiva förutsättningar för växtförädlarrätt
enligt invändarens mening inle förelegat är det ett allmänt intresse atl
frågan prövas även i högre instans. Särskilda skäl för prövning bör då anses
föreligga. Om invändaren påstått sig ha bättre rätt än sökanden.
122 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
bör
han däremot ha rätt atl disponera över sin talan, varför prövning ej bör ske
efter återkallelse.
Andra
stycket
I della
stycke regleras rätten atl föra lalan mot beslut i fråga om överföring av
ansökan. Har elt yrkande om överföring bifallils får enligt första punkten
sökanden föra lalan. Har sådant yrkande däremot avslagits, är det enligt andra
punkten den som framställt yrkandet som får föra talan mot detsamma.
19
§
I
denna paragraf, som motsvarar 17 § i utredningens förslag, ges föreskrifter om
sättet atl överklaga beslut som avses i 18 § departementsförslaget (jfr 25 §
PalL och 22 § ML).
Första
stycket
Enligt
utredningens förslag skulle talan över slutliga beslut av växtsortnämnden
föras hos Kungl. Maj :t i regeringsrätten. Under remissbehandlingen framfördes
önskemål om en mellaninstans (avsnitt 5.6). Av skäl som jag har utvecklat i det
föregående (avsnitt 6.6) har också jag funnit ändamålsenligt att besvär över
växtsorlnämndens beslut i första hand prövas av ett organ i vilket biologisk
sakkunskap är representerad.
I
enlighet härmed föreskrivs i första stycket första punkten alt sådan talan som
avses i 18 §, dvs. lalan mot växtsortnämndenis slutliga beslut i ärende
angående ansökan om växtförädlarrätt samt mot dess slutliga beslut med
anledning av en begäran om överföring av ansökan om växtförädlarrätt, skall
föras hos lanlbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag.
Enligt andra punkten skall den som vill anföra besvär inom samma lid erlägga
fastställd besvärsavgift vid påföljd atl besvären annars inte tas upp till
prövning.
Besvärstiden
överensstämmer med den som gäller enligt PalL och ML.
Andra
stycket
Av
skäl som jag utvecklat i del föregående (avsnitt 6.6) bör regeringsrätten vara
sista instans i ärenden angående växtförädlarrätt.
Enligt
PatL och ML får - av skäl som sammanfattats i propositionen till ML (prop.
1969: 168 s. 194 f) bara sökanden föra lalan mot mellaninslan-sens beslut i
patent- resp. mönsterärenden. Anledning saknas alt tillämpa en annan ordning
inom växtförädlarrätten.
I
enlighet härmed föreskrivs i andra stycket, att talan mot beslut av lantbruksstyrelsen
får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot, och att sådan lalan förs
hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 123
Regleringen
av besvärsrätten enligt detta stycke är anpassad efter den omorganisation av
förvaltningsrättskipningen, som enligt del förslag som remitterats till
lagrådet den 20 mars 1970 förutsätts genomföras den 1 januari 1972. För tiden
intill dess skall talan mot lantbruksstyrelsens beslut enligt en
övergångsbestämmelse som jag kommer att föreslå i del följande föras hos Kungl.
Maj :t genom besvär inom två månader från beslutets dag. Avsikten är att även
sådana besvär skall prövas i regeringsrätten. I anslutning till
övergångsbestämmelsen bör därför elt tillägg göras till lagen (1909: 38 s. 3)
om Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Förslag till sådan lagändring torde få anmälas
senare.
Myndigheterna har atl
pröva ansökningar om växtförädlarrätt enligt offi-cialprincipen. Della
överensstämmer med vad som gäller på bl. a. patent- och mönsterskyddsrältens
områden. I fråga om den närmare innebörden av officialprincipen kan jag hänvisa
lill vad jag i del avseendet anförde under förarbetena till ML (prop. 1969: 168
s. 196). Jag vill emellertid erinra om atl förslag om ny lagstiftning om
förvaltningsprocessen f. n. är under utarbetande inom justitiedepartementet
och torde komma atl läggas fram inom kort. De regler i förevarande hänseende
som kan komma atl genomföras på grundval av detta förslag blir i princip
gällande också på detta område.
20
§
Paragrafen,
som motsvarar 18 § i utredningens förslag, innehåller föreskrifter om
registrering och kungörande av beslut om bifall till ansökan om
växtförädlarrätt samt om kungörande av avskrivnings- och avslagsbeslut (jfr 26
§ PatL och 23 § ML).
Den
formella uppbyggnaden av denna paragraf är en annan i departementsförslaget än
i utredningens förslag. Skälen härtill har angetts i inledningen lill
specialmotiveringen.
Första
stycket
Enligt
detta stycke skall, om ansökan om registrering av växtsort bifalls och
beslutet härom vinner laga kraft, sorten tas in i växlsorlregislrel och
registreringen kungöras.
Full
rättsverkan får beslut om bifall till ansökan om registrering av växtförädlarrätt
först efter registreringen. Utgångspunkten för de i 21 § departemenlsförslaget
stadgade tiderna under vilka växtförädlarrätt kan upprätthållas samt för
beräkning av årsavgift enligt 23 § första stycket i förslaget är dock dagen för
bifall till ansökan.
Tidpunkten
då ett beslut om bifall till ansökan om växtförädlarrätt vinner laga kraft är
beroende av om invändning gjorts eller inte. Har invändning inte gjorts vinner
beslutet omedelbart laga kraft, eftersom klagorätt enligt 18 § inte föreligger
i det fallet. Har däremot invändning gjorts, vinner beslutet, om invändaren
inte för talan mol detsamma, laga kraft efter
124 Kungl. Maj:ls proposition nr 40 år 1971
besvärstidens
utgång, dvs. två månader från beslutets dag. Beslut av regeringsrätten har
givetvis omedelbart laga kraft och skall således leda till registrering ulan
dröjsmål.
Så
snart lagakraftägande beslut om bifall lill ansökan om registrering av växlsort
föreligger, skall sorten tas in i växlsorlregislrel och kungörelse därom
ulfärdas. Kungörelsen skall offentliggöras på samma sätt som kungörelse om
ansökningen enligt 15 §. Kungörelsen om registreringen torde normalt kunna vara
mer kortfattad än kungörelsen om ansökningen. Närmare föreskrifter härom
kommer att meddelas i tillämpningskungörelsen.
När
växlsorl registrerats bör sorlinnehavaren tillställas ett bevis om registreringen.
Föreskrift härom lorde komma alt meddelas i lillämpningskungörelsen. Ell
sådant bevis är inte bärare av någon rättighet ulan bara en bekräftelse på att
växtförädlarrätt beviljats och att beslutet därom vunnit laga kraft.
Andra
stycket
Lagakraflvunnel
beslut om att avskriva eller avslå en ansökan som kungjorts enligt 15 § skall
enligt föreskrift i delta stycke kungöras. Motivet lill denna föreskrift är atl
allmänheten alllid bör bli underrättad om det slutliga beslutet i elt ärende
som en gång kungjorts.
Växtförädlarrätts
giltighetstid
21
§
Paragrafen,
som motsvarar 4 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om
skyddstiden för växtsort (jfr 40 § PatL och 24 § ML).
Konventionen
fastslår i artikel 8 moment 2 alt skyddstiden i en unionsstat räknas från den
dag då skyddet meddelades. Enligt moment 1 beviljas den rätt som tiUerkänns
förädlaren av en ny sort eller hans rättsinnehavare, för en begränsad tid som
icke får undersliga 15 år; för sådana växlslag som vin, fruktträd och deras
grundstammar, skogsträd och prydnadslräd får den ej undersliga 18 år.
Utredningens
förslag upptar i själva lagen ell stadgande av innehåll dels all meddelad
växtförädlarrätt kan upprätthållas intill dess 15 eller, såvitt gäller fruktträd,
skogsträd, prydnadsträd och vin, 18 år förflutit från del år då ansökningen om
växtförädlarrätt beviljades, dels ock att Kungl. Maj :t får för viss växtart
förordna om längre skyddstid dock högst 25 år. Utredningen förutsätter att
Kungl. Maj :t med stöd av detta bemyndigande skall utsträcka skyddstiderna
väsentligt. Som jag i annat sammanhang (avsnitt 6.5) framhållit anser jag
emellertid alt de verkliga skjddstiderna skall fastställas i lagen.
Flera
remissorgan påpekar alt utredningens förslag skiljer sig från kon-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 125
ventionen,
där det sägs alt skyddstiden inte får vara under 15 resp. 18 år, och anser att
det inte finns något skäl för att den svenska lagtexten skall avvika från
konventionstexlen.
För egen del anser jag
som jag närmare utvecklat i del föregående (avsnitt 6.5) alt anledning inte
förekommer att i princip bestämma längre skyddstider i den svenska lagen än
konventionens minimitider.
Av praktiska skäl bör man
dock såsom utredningen föreslår låta alla skyddstider utlöpa vid årsskifte.
Visserligen leder delta till att den vars ansökan beviljas i början av ett
kalenderår får åtnjuta inemot 16 resp. 19 års skyddslid. Men en sådan regel
medför avsevärda administrativa förenklingar, bl. a. vid debiteringen av den
årsavgift som skall tas ut enligt 23 § departementsförslaget.
I enlighet med dessa
överväganden föreskrivs i nu förevarande paragraf atl växtförädlarrätt gäller
från den dag, då ansökningen om registrering bifölls, och kan upprätthållas under
15 eller, såvitt gäller vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och
prydnadslräd, 18 år räknai från ingången av året efter det, då ansökningen
bifölls.
Utgångspunkt för
skyddstiden är alltså den dag då ansökningen om registrering bifölls. Om
klagorätt enligt bestämmelserna i 18 § departementsförslaget inte föreligger
sammanfaller denna dag med dagen för registreringen. Föreligger däremot
klagorätt sker registrering enligt 20 § deparlementsförslaget först om
beslutet om bifall till ansökningen vinner laga kraft. Också i de fall då
registrering sålunda sker vid en senare tidpunkt, räknas skyddstiden från dagen
då ansökan bifölls.
Slutpunkt
för skyddstiden är alltid utgången av det femtonde resp. det aderlonde året
efter det år, då ansökningen bifölls. Men växtförädlarrätten kan naturligtvis
upphöra tidigare, exempelvis genom alt sortinnehavaren underlåter att betala
den i 23 § departementsförslaget föreskrivna årsavgiften.
Skogsträd har nämnts bland
de växtarter för vilka den längre skydds-liden gäller. Del bör emellertid
observeras att lagen inte är avsedd att gälla skogsträd vid ikraftträdandet.
Användande
av sortbenämning
22 §
I
denna paragraf, som motsvarar 19 § i utredningens förslag, upptas vissa
bestämmelser om användning av registrerad sortbenämning.
Föreskrifterna i denna
paragraf leder liksom övriga bestämmelser om sortbenämning sitt ursprung från
arlikel 13 i konventionen. I moment 7 av artikeln stadgas sålunda atl envar som
i en av unionsstalerna utbjuder eller försäljer förökningsmalerial av en ny
sorl är skyldig alt använda benäm-
126 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
ningen
på den nya sorten, även efter det atl skyddet för sorten upphört. Delta gäller
dock enligt moment 10 första punkten inle om en äldre rätt till kännetecken
skulle trädas för när genom användningen av sortbenämningen. Om någon till
följd av sådan äldre rättighet är förhindrad att uppfylla den i moment 7
föreskrivna förpliktelsen skall enligt moment 10 andra punklen vederbörande
myndighet anmoda förädlaren eller hans rättsinnehavare atl föreslå en annan
benämning på den nya sorten. Slutligen föreskrivs i artikel 13 moment 8 a) i
konventionen att, sedan skydd meddelats en förädlare eller hans
rättsinnehavare, benämningen på den nya sorten inte i någon av unionsstalerna
kan användas som benämning på annan sort av samma eller närstående art.
Första
stycket
Skydd
mol all felaktiga sortbenämningar används i handeln finns redan i vårt land
genom systemet med obligatorisk statsplombering av ulsädesvara, vilket
omfattar allt handelsförl utsäde av lanlbruksväxler utom sockerbeta, lin och
hampa samt alla grönyteväxter. En förutsättning för statsplombering är
nämligen normalt alt sorlen införts i rikssortlistan och då så sker fastställs
ett namn för sorten. Även elt stort antal köksväxter är intagna i
rikssortlistan. För dessa är statsplombering inte obligatorisk men förekommer i
icke obetydlig omfattning frivilligt.
För
anslutning till konventionen fordras emellertid också i växlförädlarrättslagen
en bestämmelse om användning av sortbenämning. En sådan bestämmelse skall
enligt konventionen omfatta alla sorter som är eller har varit skyddade.
Visserligen är skyldigheten att använda sortbenämning på en inte längre skyddad
sort som utredningen påpekar egentligen en från den immalerialrättsliga
lagstiftningen fristående fråga, som kanske skulle ha sin rätta plats i den
lagstiftning som behandlar handelsföringen av utsäde. I likhet med utredningen
anser jag dock alt stadgandet kan ses som en logisk påbyggnad på lagstiftningen
i övrigt och att del alltså kan tas in i denna lag.
Stockholms
rådhusrätt har anfört atl kravet på alt registrerad sortbenämning skall
användas även efter skyddstiden är föga lämpligt åtminstone för sådana fall då
rätten upphört genom dom, varigenom rätten förklarats ogiltig t. ex. på grund
av all nyhelsvUlkoret ej varit uppfyllt. Då även i andra fall av
växtförädlarrättens upphörande kravet att använda den registrerade
sorlbenämningen enligt rådhusrätten kan te sig främmande har rådhusrätten
föreslagit alt bestämmelsen övervägs ytterligare och omredigeras.
Så
länge praktisk erfarenhet saknas är det svårt alt överblicka om del finns fog
för de av rådhusrätten anförda betänkligheterna. Det vill dock synas som om
intresset av att en sorl behåller sin benämning är oberoende av anledningen
till alt växtförädlarrätten upphört. Konventionen föreskriver
Kungl.
Majtts proposition nr 40 år 1971 127
också
helt allmänt atl skyddels upphörande inle förändrar skyldigheten att använda
sortbenämningen. En annan sak är att fortsatt marknadsföring av sorten under
sortbenämningen i vissa av de av rådhusrätten antydda fallen möjligen kan
innebära intrång i annans skyddade rält. Är så förhållandel kan användningen av
sortbenämningen och därmed också marknadsföringen hindras. I så fall finns
emellertid möjligheter enligt 35 § departementsförslaget att registrera ny
sorlbenämning. Sistnämnda paragraf ger också utrymme för att i undantagsfall
avföra en sortbenämning ur växlsorlregislrel. Vad rådhusrätten anfört ger mig
inle anledning till annan ändring i utredningens förslag än en mindre jämkning
av förutsättningarna för atl avföra sortbenämning. Jag återkommer härtill vid
behandlingen av 35 § departementsförslaget.
I
enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket av denna paragraf
att den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest tillhandahåller
förökningsmalerial av växlsort, för vilken registrering skett, skall använda
den för sorten registrerade benämningen även sedan skyddstiden för sorten
utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört.
Skyldigheten
att använda sortbenämning åvilar såväl sorlinnehavaren själv som andra vilka
utnyttjar förökningsmalerial av sorten.
Bestämmelsen
i förevarande stycke tillgodoser intresset av att enhetliga sortbenämningar
brukas i handeln och ger odlare och konsumenter möjlighet atl med säkerhet
identifiera en sort. Skyldigheten atl använda sorlbenämningen efter det atl
växlförädlarrätlen upphört medför att sorlen fortfar att ha en enda benämning
även då den kan förökas och omsättas fritt.
/Indra
stycket
Skydd
mot att en registrerad sortbenämning registreras på nytt för en annan sort av
samma eller närstående växtart ges genom 8 § andra stycket 4
departemenlsförslaget. I andra stycket av nu förevarande paragraf kompletteras
i anslutning till konventionens artikel 13 moment 8 a) detta skydd med ett
förbud att under den tid registreringen består använda registrerad benämning
eller en med denna förväxlingsbar benämning för annan sorl av samma eller närstående
växtart eller för material av sådan sort.
Såsom
framgår av formuleringen inträder delta användningsförbud från och med
registreringen och varar så länge registreringen består. Att dessa utgångs- och
slutpunkter valls beror på atl den som avser alt använda en sorlbenämning inle
skall behöva granska andra benämningar än sådana som registrerats, när han
undersöker om den kolliderar med andra sorlbenämningar.
Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i nu förevarande
paragraf kan enligt 41 § departementsförslaget dömas till böter och förpliktas
ersätta uppkommen skada.
128 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 i
Årsavgifter
23 §
Paragrafen
motsvarar 20 § i utredningens förslag och innehåller bestämmelser om årsavgifter
(jfr 41 och 42 §§ PalL).
Första
stycket
I
detta stycke föreskrivs all för växtförädlarrätt skall för varje kalenderår
räknai från och med året efter del då ansökan om registrering bifallits erläggas
fastställd årsavgift, om annat icke bestämts med slöd av 49 §.
Årsavgift
betalas alltså inte för det kalenderår under vilket rälten beviljats. Denna
från PatL avvikande reglering enligt PalL beräknas avgift redan från
ansökningsdagen motiveras med alt växtförädlaren normalt inte kan utnyttja
sorlen ekonomiskt förrän någon lid efter registreringen.
Kungl. Maj:t bemyndigas
enligt 49 § departemenlsförslaget att fastställa årsavgift. I samma paragraf
anges också att Kungl. Maj :t kan förordna alt ell eller flera av de första
åren skall vara avgiftsfria. Erinran om möjligheten till av-giflsbefrielse har
intagils i första stycket av förevarande paragraf.
Avsikten är att
årsavgiften skall vara lika för alla år, för vilka inle befrielse givits, och
att den skall täcka registreringsmyndighetens kostnader för bevarande av
växtmaterial av sorten, för efterprovning i viss utsträckning av sortmaterial
och för övrigl arbete med sorten. En preliminär uppskattning ger vid handen att
årsavgiften bör fastställas till cirka 500 kronor.
Andra
stycket
Förfallodag
för årsavgift är enligt 23 § andra styckel första punkten första dagen av det
kalenderår avgiften avser. Eftersom nyårsdagen är helgdag blir i praktiken den
2 januari förfallodag. Infaller den 2 januari på en lördag eller söndag blir
närmaste söckendag förfallodag.
Frågan
om erläggande av avgift blir emellertid aktuell redan vid beviljandet endasl
om beslutet omedelbart vinner laga kraft. Föreligger enligt reglerna i 18 §
departementsförslaget besvärsrätt dröjer det minst två månader innan beslutet
vinner laga kraft. Della innebär alt en eller flera förfallodagar kan passeras
medan växtförädlarrätten är svävande. I andra punkten ges därför efter
mönster av PatL en kompletterande regel av innehåll alt årsavgift för år, som
börjat innan växlsorten registrerats eller inom två månader därefter, förfaUer
först två månader efter dagen för registreringen.
Beträffande
förskottsbetalning föreskrivs i tredje punkten, att årsavgift inte får erläggas
innan registrering skett och inte heller tidigare än sex månader före del
kalenderår avgiften avser. Denna regel som också hämtats från PatL
motiveras med atl förskottsbetalningar i vidare omfattning än
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 129
som
anges här kan medföra komplikationer om årsavgiften höjs eller växtförädlarrätten
upphör atl gälla sedan avgifter för flera år erlagts i förskott.
Tredje
stycket
Detta
stycke innehåller liksom 42 § tredje stycket första punkten PatL en
föreskrift om möjlighet att erlägga årsavgift efter förfallodagen. Föreskriften,
som leder sitt ursprung till en vid 1958 års Lissabonkonferens vidtagen
ändring i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, innehåller att
årsavgift får erläggas inom sex månader efter förfallodagen. Därvid skall dock
viss förhöjning utgå. Förhöjningen har för patenlärenden fastställts till 20
procent och torde bli densamma för växtförädlarrättsärenden.
Efterkontroll
24
§
Paragrafen,
som motsvarar 21 § i utredningens förslag, innehåller en föreskrift om
efterkontroll.
En
av förutsältningarna för växtförädlarrätt är att växlsorten är beständig
(stabil). Delta innebär atl sorlen efter förökning utförd i enlighet med den av
förädlaren anvisade förökningsmetoden i sina väsenlliga kännetecken förblir
överensstämmande med beskrivningen av sorten. Oftast är det inte möjligt att få
helt tillförlitligt besked om stabiliteten hos en ny sort av de fröförökade
växtarterna under den begränsade lid som kan anslås för provningen. Ny
provning med syfte atl kontrollera att sorlen inte förändrats med avseende på
sina väsentliga egenskaper behövs därför normalt. Liksom del åligger
växtsortnämnden atl enligt 16 § departementsförslaget föranstalta om prov bör
det ankomma på nämnden alt låta ombesörja denna efterkontroll. Uppgiften
kräver atl nämnden har tillgång lill ett tvångsmedel mot sortinnehavaren för
den händelse erforderligt material inte ställs till förfogande.
I
förevarande paragraf föreskrivs därför atl växtsortnämnden för kontroU av
beständigheten hos registrerad växlsort kan förelägga sortinnehavaren att tillhandahålla
nämnden förökningsmaterial av sorlen saml erforderliga handlingar och
upplysningar.
Påföljden
av att sorlinnehavaren inle ställer sig ell föreläggande till efterrättelse
är, under förutsättning att underlåtenheten utgör hinder för tillförlitlig
efterkontroll, alt växtsorten avförs ur registret. Detta framgår av 33 §
departementsförslaget. Växtsortnämnden bör i föreläggandet erinra sortinnehavaren
om påföljden.
Den
i paragrafen föreskrivna skyldigheten har till följd all sortinnehavaren för
att bevara rättsskyddet under hela skyddstiden måste uppföröka sor-
5 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
130 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
ten
så att han är i slånd alt på begäran tillhandahålla nämnden förökningsmaterial
för efterkontroll.
I
praktiken kommer föreskriften i paragrafen inle alt få så stor betydelse För
alla växtarter som omfattas av systemet med obligatorisk statsplombering
dvs. så gott som alla lanlbruksväxler och samtliga grönyteväxter gäller
nämligen redan nu all kontrollodling skall ske av allt handelsfört utsäde.
Syftet härmed är bl. a. alt konstatera atl utsädet har de egenskaper som sorten
hade vid upplagande i rikssortlistan.
Licens,
överlåtelse m. m.
25
§
I
paragrafen, som motsvarar 22 § i utredningens förslag, regleras rätten all
vidareöverlåla en licens till skyddad växtsorl (jfr 43 § PatL och 26 § ML).
Möjligheten
för sorlinnehavaren att mot ersättning tillåta annan allt framställa
förökningsmalerial av skyddad sorl och marknadsföra della, dvs. atl bevilja
licens, utgör vid sidan av utnyttjande i egen regi sortinnehavarens väsenlliga
medel atl tillgodogöra sig sortens ekonomiska värde.
En
genom licens upplåten nyttjanderätt lill sorten kan vara mer elle:.' mindre
omfattande i olika hänseenden. Upplåtelsen kan avse ensamrätt alt utnyttja
sorten (ensamlicens) eller vara begränsad på så sätt alt sortinnehavaren är
oförhindrad att upplåta licens också lill andra (enkel licens). En mångfald
varianter kan förekomma i fråga om formerna för licenser liksom i fråga om
sättet att beräkna och erlägga ersättning. Över huvud taget kan förhållandena i
samband med licensupplålelser vara myckel skiftande.
Utredningen
har framhållit atl en viss kontroll av licensavtalen såvitt gäller de för
folkhushållel viktigaste växtarterna kunde te sig önskvärd, särskilt med
hänsyn lill atl avtalens innehåll, framför allt licensavgifterna;? storlek, kan
komma alt inverka på den allmänna prisnivån på ulsädesmark-naden. Utredningen
skisserar två olika metoder för en sådan kontroll. Den mest ingripande skulle
bestå däri atl licensavtal för atl gälla skulle fastställas eller godkännas av
växtsortnämnden. Alternativt kunde länkas elt krav på all licensavtal skulle ha
skriftlig form och inges till växtsortnämnden. Efter att ha övei-vägt frågan
har utredningen kommit till den slutsatsen att avtalsfrihet bör råda på detta
område och alt ell krav på all licensavtal skulle inges till nämnden knappast
skulle ha någon självständig funktion vid sidan av tvångslicensbestämmelser.
För
egen del vill jag framhålla att en kontroll av licensavtal, vilken otvivelaktigt
för att vara rimligt effektiv skulle fordra en omfattande administration,
närmast är en näringspolitisk angelägenhet och som sådan knappast har sin plats
i en immaterialrättslig lagstiftning. Däremot behövs, som ut-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 131
redningen
understrukit, i växlförädlarrättslagen liksom i övriga immalerial-rätlslagar
bestämmelser om tvångslicens, vilka kan tillgripas om ensamrätten missbrukas.
Jag delar alltså utredningens uppfattning all man i växlförädlarrättslagen bör
begränsa sig till i huvudsak samma form av reglering av licensavtalen som i
PalL och ML.
Första
stycket
Licensavtal
förutsätter i allmänhet elt visst förtroendeförhållande mellan parterna och
normalt också en möjlighet för sortinnehavaren att kontrollera atl licensen
utnyttjas i enlighet med avtalet. Det bör därför inte förutsättas, att en
sortinnehavare, som inte i avtalet intagit förbud mot överlåtelse av licensen,
avsett all sådan överlåtelse skulle vara möjlig. I stället bör det krävas av
licenstagare, som vill överlåta licensen, atl han visar att överenskommelse
därom träffats med sortinnehavaren.
I
första stycket av förevarande paragraf föreskrivs därför atl om sortinnehavaren
medgett annan rätt atl yrkesmässigt utnyttja registrerad växtsort (licens),
denne får överlåta sin rätt vidare endasl om avtal träffats därom.
Bestämmelsen
får anses innebära alt inte heller underlicens är tillåten utan
sorlinnehavarens medgivande. Däremot hindrar bestämmelsen inte licenstagaren
atl vid sitt utnyttjande av sorlen anlita kontraklsodlare, som förökar sorten
för licenstagarens räkning.
Andra
stycket
Överlålelseförbudet
ler sig dock i ett speciellt fall som alltför hårt mol licenstagaren. Om
licensen ingår i en rörelse, synes licenstagarens intresse av att kunna
överlåta denna eller del av den med alla därtill hörande rättigheter väga
tyngre än sortinnehavarens intresse av atl kunna kontrollera hur licensen
utnyttjas. En total eller partiell överlåtelse av rörelsen bör alltså, 0111
annat inle avtalals, tillåtas ulan att medgivande av sortinnehavaren inhämtas,
överlåtaren bör dock inte härigenom bli fri från sina förpliktelser gentemot
sortinnehavaren.
I
enlighet med dessa överväganden föreskrivs i andra stycket första punkten att
licens, om den ingår i en rörelse och om annat inte avtalals, får överlåtas i
samband med överlåtelse av rörelsen eller del därav, samt i andra punkten atl i
sådant fall överlåtaren alltjämt svarar för alt licensavtalet fullgörs.
26
§
Paragrafen
motsvarar 23 § i utredningens förslag och innehåller vissa bestämmelser om
anteckning i växtsortregistret av överlåtelser m. m. (jfr 44 § PatL och 27 §
ML).
132 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Första
stycket
I
första punkten föreskrivs att på begäran och mot fastställd avgift anteckning
skall ske i växtsortregistret i fall då växtförädlarrätt övergått på annan
eller om licens upplåtits eller överlåtits. Avgiftens storlek bestäms enligt 49
§ departementsförslaget av Kungl. Maj :t.
Behörig att begära
anteckning är både den från vilken rätlen övergått och den som förvärvat
rätten. Det åligger sökanden alt styrka förhållandet. Om överlåtaren resp.
upplåtaren är antecknad i registret som sorlinnehavare behövs, såsom framgår av
tredje stycket, ingen utredning om hans behörighet. Överlåtelsen eller
upplåtelsen styrks enklast genom alt överlåtelse-handling eller skriftligt
licensavtal företes.
Om
en licens har upphört att gälla torde del normalt ligga i parternas intresse
alt få registeranteckning om licensen avförd. I andra punkten föreskrivs
därför atl, om det visas atl licens som antecknats i registret upphört,
anteckningen skall avföras. Är det licensgivaren som begär alt anteckningen
skall avföras torde som regel licenstagaren böra höras om det inle av företedd
bevisning fullt tydligt framgår alt licensen upphört.
Andra
stycket
I
2729 §§ deparlementsförslaget finns regler om tvångslicens. Bestämmelserna i
första stycket bör äga motsvarande tillämpning i fråga om desssi regler och en
erinran därom har intagits i andra stycket.
Tredje
stycket
Della
stycke innehåller en regel om registrerings saklegilimerande verkan. Enligt
bestämmelsen skall i mål eller ärende om växtförädlarrätt den anses som
sorlinnehavare, vilken senast blivit införd i växtsortregistret i denna
egenskap.
Bestämmelsen medför atl
växtsortnämnden eller annan som önskar kontakt med sortinnehavaren alllid kan
vända sig till den som är antecknad i registret. Denne senare kan ulan all
styrka sin åtkomst förklara sig avstå från växtförädlarrätten. Men regeln om
saklegitimalion innefattar ingen reglering av frågan om vem som i det särskilda
fallet faktiskt är rält innehavare av växtförädlarrätten. Den som är antecknad
i registret som sortinnehavare är alltså inle på denna grund ensam behörig att
föra talan i mål om växtförädlarrätten. Vanliga processuella regler om talerält
och parts-succession gäller i sådana mål. I mål om intrång i växlförädlarrätlen
måste; käranden självfallet styrka den materiella grunden för sin lalan, dvs.
bl. a. atl intrånget pågick under den tid då han faktiskt var innehavare av
växtförädlarrätten eller att han i samband med förvärv av denna har fått skadeståndsanspråk
med anledning av intrånget överlåtet på sig. Stadgandet utesluter heller inte
alt lalan kan riktas mot den som genom överlåtelse eller
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 133
på
annat sätt blivit innehavare av rälten utan att låta anteckning därom införas i
registret.
27 §
I
paragrafen, som motsvarar 24 § i utredningens förslag, regleras förutsättningarna
för meddelande av tvångslicens (jfr 4547 §§ PatL och 28 § ML).
Eftersom
växlförädlarrättslagen avser för folkförsörjningen mycket betydelsefulla
produkter behövs skydd i olika former mot att ensamrätten missbrukas.
Utredningen har som framgår av mitt referat av dess belänkande (avsnitt 4.1)
närmare utvecklat detta och därvid också ingående behandlat
tvångslicensbeslämmelserna. Med anledning av viss kritik mot dessa bestämmelser
under remissbehandlingen (avsnitt 5.1) har jag i annat sammanhang (avsnitt 6.1)
uttalat att jag funnit att de av utredningen föreslagna bestämmelserna om
tvångslicens utformats på ett sätt som ger stora möjligheter till ingripande om
ensamrätten brukas på ett från allmän synpunkt icke önskvärt sätt och att
bestämmelserna därför böi verka som en spärr mot missbruk av ensamrätten.
Syftet
med bestämmelserna om tvångslicens i växlförädlarrättslagen är atl möjliggöra
ingripande om sorlinnehavare inle genom egen marknadsföring eller
licensgivning förser marknaden med förökningsmalerial av skyddad sorl i en
omfattning eller på villkor som kan anses påkallat med hänsyn till allmänna
intressen. Handelsniässiga synpunkter eller enskilda intressen skall däremot
inte tilläggas självständig betydelse. Härav följer alt tvångslicens främst kan
konima i fråga då det gäller sorter som är av betydelse som födoämne eller
fodervara. Även beträffande grönyteväxter, prydnadsväxter och andra mindre
nyttobelonade växtarter lorde emellertid spridnings- och prisfrågorna i vissa
fall kunna ha ett allmänt intresse.
I
överensstämmelse med dessa överväganden har i första punlden av förevarande
paragraf föreskrivits atl om marknaden inle förses med förökningsmaterial av
registrerad växlsort på skäliga villkor och i den omfattning som med hänsyn
till folkhushållel eller annat aUmänl intresse är påkallat, den som vill här i
riket yrkesmässigt utnyttja sorten kan få tvångslicens därtill, om godtagbar
anledning till underlåtenheten saknas. Enligt andra punkten innefattar
tvångslicens även rätt alt av sortinnehavaren få förökningsmalerial av sorten i
den omfattning som är skälig.
Rätlen att få tvångslicens
inträder i princip redan när växtförädlarrätt registreras. Men om
sortinnehavaren inte omedelbart härefter förser marknaden med de kvantiteter
förökningsmaterial som bedöms önskvärda, kan detta bero på att han utnyttjat
allt förökningsmaterial till all producera mer förökningsmalerial för alt vid
introduktionen ha betryggande lager. Della lorde kunna anses försvarligt. Andra
godtagbara anledningar till underlåtenhet atl tillhandahålla
förökningsmalerial kan vara långvarig torka
134 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
eller
ogynnsamma produktionsbetingelser i övrigt. Mera utpräglade fall av force
majeure såsom exempelvis brand i utsädesmagasin eller avbrott i de allmänna
kommunikationerna måste givetvis också godtas som skäl alt inte leverera.
Rätt lill Ivångslicens
föreligger vidare om sortinnehavarens villkor för leverans eller licensgivning
inle är skäliga. Främst i blickfältet kommer här de betingade iJriserna.
Utgångsijunkten för bedömning av om sortinnehavarens prissättning är skälig
bör vara att han skall få full kostnadstäckning och rimlig vinst. I det senare
avseendet måste beaktas alt växtförädling ofta innefattar betydande risklagande
och förutsätter kvalificerade forskningsinsatser.
När det gäller de
viktigaste lanlbruksväxterna kan del vara ett allmänt intresse atl inånga
deltar i marknadsföringen och konkurrerar inbördes med priset. I allmänhet kan
det därför inte godtas alt sortinnehavaren ensam marknadsför
förökningsmaterial av sorter inom dessa växtarter. Motsätter sig
sorlinnehavaren all frivilligt ge licenser i dessa fall bör tv'ångs-licens
kunna meddelas.
Har någon fåll licens
frivilligt men på oskäliga villkor står olika möjligheter öppna för honom om
han önskar få villkoren ändrade men inte kan träffa frivillig uppgörelse därom
med licensgivaren. Ora tillämpning av villkoren skulle vara uppenbart
stridande mot god sed eller eljest otillbörligt kan licenstagaren vid domstol
utverka jämkning av avtalet. Enligt en allmän rättsgrundsats, som grundas på
en analogisk tillämpning av 8 § skuldebrevslagen (1936: 81), anses näraligen
domstol ha rätt atl jämka otillbörliga avtalsvillkor. Ora villkoren kan anses innefatta
en konkurrensbegränsning med skadlig verkan genoin att på ett från allmän
synpunkt otillbörligt sätt påverka prisbildningen, hämma effektiviteten inom
näringslivet eller försvåra eller hindra licenstagarens näringsutövning, kan
licenstagaren påkalla ingripande enligt konkurrensbegränsniiigslagen genom
näringsfrihelsombudsmannen. En tredje möjlighet för licenstagaren atl få
oskäliga avtalsvillkor justerade är atl han söker tvångslicens enligt nu
förevarande paragraf; en frivillig licens hindrar alltså inle tillämpning av
Ivångslicensbestämmelser-na. Att olika möjligheter till järakning sålunda finns
bör vara ägnat atl fräraja en från allraän synpunkt lämplig
marknadsföringspolitik från sortinnehavarnas sida.
28
§ I paragrafen, som motsvarar 25 § i utredningens förslag, bestäras vad sora
skall fordras av Ivångslicenstagare och vilka rättigheter sortinnehavaren har,
när tvångslicens upplåtits (jfr 49 § PalL och 29 § ML).
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 135
Första
stycket
För
sorlinnehavaren är del av vikt att de hos Ivångslicenshavaren uppförökade
produkterna får en sådan standard atl hans anseende hos allmänheten inte
äventyras. Tvångslicens får därför enligt detta stycke inte raeddelas annan än
den som kan antas ha förutsättningar alt utnyttja växlsorten på ett godtagbart
sätt och i överensslämraelse med licensen.
Kravet
innebär all del förelag eller den person som söker tvångslicens skall ha
ekonomiska resurser och förutsättningar i övrigl att sakkunnigt och effektivt
uppföröka sorten och marknadsföra den i erforderlig omfattning. Hinder
föreligger inle mot alt Ivångslicenshavaren anlitar kontraktsodlare för
uppförökningen.
Andra
stycket
Det
har ansetts all sortinnehavaren inte bör berövas raöjligheten att själv eller
genom andra utnyttja sorten. Därför stadgas i första punkten av detta stycke
att tvångslicens inle utgör hinder för sorlinnehavaren att själv utnyttja
sorten eller att upplåta licens. Tvångslicens får alltså inte ges forraen av
ensamlicens.
Enligt
bestämmelsen i andra punkten får tvångslicens övergå lill annan endast
tiUsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avselts skola
ske. Bestämmelsen innebär förbud inte bara mot en fullständig överlåtelse av en
tvångslicens utan också mot en partiell överlåtelse, t. ex. i form av under
licens.
29
§
Denna
paragraf, som raotsvarar 26 § i utredningens förslag, ger vissa bestämmelser
om sättet för meddelande av tvångslicens och om upphävande eller ändring av
Ivångslicens (jfr 50 § PatL och 30 § ML).
Enligt
första punkten meddelas tvångslicens av rätten, som också bestämmer i vilken
omfattning växlsorten får utnyttjas samt fastställer vederlaget och övTiga
villkor för licensen.
Vid
vederlagels bestämmande skall beaktas å ena sidan intresset av att material av
sorten blir tillgängligt för allmänheten lill skäligt pris och å andra sidan
all sorlinnehavaren får skälig ersättning. Beror Ivångslicensen på att
sortinnehavaren erbjudit eller beviljat licens på villkor som leder lill för
höga priser kräver det allmännas intresse all priserna bringas ner till skälig
nivå. Dock disponerar parterna över tvisteföreraålet, varför vederlaget inle
kan bestämmas lill lägre belopp än sökanden har medgetl.
Vederlaget
kan bestäraraas till ett engångsbelopp eller till en löpande licensavgift.
Andra villkor kan vara alt licenshavaren skall ställa säkerhet för vederlaget
eller överlämna bokföringsmaterial för kontroll av ersättningens storlek. Om
tvångslicensen också innefattar skyldighet för sorlinnehavaren atl ställa
förökningsmalerial fiU förfogande, kan rätten fast-
136 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
ställa
den kvantitet som skall överlämnas och bestämma vederlaget för detta.
Vederlaget kan bestämmas exempelvis per planta eller, såvitt angår utsäde,
efter vikt.
I
andra punkten föreskrivs att rälten på yrkande kan upphäva licensen eller
fastställa nya villkor för denna, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar
det. Talan kan föras såväl av sortinnehavaren som av licenstagaren. Ell fall
när det kan bli aktuellt atl tillämpa denna punkt är när tvångslicens övergått
på annan i samband med överlåtelse av rörelse.
I
mål om tvångsUcens torde det regelmässigt vara lämpligt alt yttrande inhämtas
av växtsortnäraden.
Växtförädlarrättens
upphörande m. m.
30 §
Paragrafen,
som motsvarar 27 § i utredningens förslag, behandlar påföljd av försummelse
alt betala årsavgift (jfr 51 § PalL).
Erläggs
inte årsavgift såsom föreskrivs i 23 § deparlementsförslaget är enligt
förevarande paragraf växtförädlarrätten förfallen från och med ingången av det
år för vilket avgift inte erlagts.
Eftersom
23 § Iredje stycket medger betalningsfrist för årsavgiften på sex månader kan
först efter denna lids utgång konstateras om växtförädlarrätten förfallit. Har
rätten förfallit verkar detta retroaktivt sex månader tillbaka. I vad avser
årsavgifter som hänför sig till tiden före rättens registrering kan
retroaklivitelen till följd av bestämmelserna i 23 § andra stycket bli längre
än sex månader.
All
växtförädlarrätten förfallit konstateras ex officio av växtsortnämnden, som
har all avföra sorten ur växtsortregistret och utfärda kungörelse om åtgärden.
Föreskrifter härom får meddelas i tillämpningskungörelsen. Som jag närmare
kommer att utveckla i anslutning lill min behandling av 35 § deparlementsförslaget
anser jag i motsats till utredningen atl föreskrift om kungörelse i detta och
vissa andra fall inte bör tas in i lagtexten.
Talan
om intrång på grund av handling, som begåtts under den lid växtförädlarrätten
senare konstateras icke ha varit gällande, kan inte väckas efter det att
klarhet vunnits om att rätten förfallit. Däremot kan intrångstalan avseende
handling som begåtts under tiden före det kalenderår från vars ingång rätten
skall anses ha förfallit givelvis väckas även därefter.
I
PalL finns regler om återupprättande av förfallet patent inom viss tid, om
patenthavaren haft godtagbar ursäkt för underlåtenheten atl betala. Motsvarande
regler har inle bedömts behövliga för växtförädlarrättens del. Sveriges
advokatsamfund har under hänvisning till all bortfall av växtförädlarrätt kan
ha betydande ekonomiska konsekvenser för sorlinnehavaren föreslagit atl
växlsortnämnden åläggs alt före såväl förfallodagen som
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 137
respittidens
utgång skriftligen erinra sortinnehavaren om avgiften och påföljden för
underlåtenhet atl betala. Enligt rain mening bör man emellertid inle lägga
flera administrativa uppgifter på nämnden än vad som är oundgängligen
nödvändigt. Då del vidare synes raig rimligt att fordra av sortinnehavare att
de själva håller reda på förfallodagar för årsavgifter, anser jag atl sådan
föreskrift som sarafundet föreslagit inle bör ges.
31
§
Paragrafen
motsvarar 28 § i utredningens förslag och behandlar frågor om hävande av
registrering (jfr 52 § PatL och 31 § ML).
Första
stycket
Trots
all officialprövning föregår registrering av växtsort kan det naturligtvis
inträffa alt registrering kan komma att ske trots atl de grundläggande
förutsättningarna rätteligen inte är för handen. I sådana fall skall
registreringen kunna hävas.
Ett
skäl till hävning bör till att börja med vara alt bestämmelsen i 1 §
departemenlsförslaget inte iakttagits. Felet kan bestå i atl del inle
föreligger någon växtsort i lagens mening eller atl sorten tillhör en växtart på
vilken lagen inle äger tillämpning.
Registrering
bör vidare kunna hävas om växtförädlarrätt meddelats i strid mot 2 §. Ett
sådant fall är att annan än den som framställt sorlen eller den lill vilken
hans rätt övergått fått ensamrätten. Elt annat fall är att sorten framställts
av utländsk förädlare utom riket och Kungl. Maj :t inte gett förordnande som
berättigat denne förädlare alt få sorten registrerad här i riket.
Hävning
av registreringen bör vidare kunna förekomma om växtförädlarrätt registrerats
i strid mot det i 3 § upptagna särskillnadskravet. Det har t. ex. framkommit
alt en sorl, från vilken den skyddade sorten inle klart kan skiljas,
publicerats redan innan ansökan om registrering gjordes eller att förädlaren
eller hans rättsinnehavare marknadsfört sorten i Sverige före dagen för
regislreringsansökan eller utomlands mer än fyra år före nämnda dag.
En
förutsättning för all registreringen skall hävas bör alltid vara atl hindret
mol registrering alltjämt består när frågan om hävning aktualiseras.
Beslutet
om hävande av registrering av växtförädlarrätt bör meddelas genom dom av
domstol.
I
enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första punkten av första stycket
alt rälten på talan därom skall häva registrering om sådan skett i strid mol 1
eller 2 § eller mot 3 § första stycket 1. eller Iredje stycket och hinder mot
registrering alltjämt föreligger.
Vad
gäller frågan om vem som är berättigad till växtförädlarrätt är tidpunkten för
registreringen avgörande. Däremot saknar det betydelse om
5t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
138 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
rättigheten
uppkommit före eller efter ansökningen om växtförädlarrätt. Alt märka är
emellertid all den som anser sig ha varit berättigad till registrering normalt
torde ha större intresse av atl yrka att få registreringen överförd på sig än
att begära hävning. Bestämmelse oin överföring av registrering finns i 32 §
departeraentsförslagel.
Enligt
52 § första stycket andra punkten PalL får patent inle förklaras ogiltigt på
den grunden att den sora erhållit patentet varit berättigad till blott viss
andel däri. Den situationen atl annan visar sig på grund av nied-uppfinnarskap
vara järate patenthavaren berättigad lill patentet, kan inle lösas genom atl
patentet förklaras delvis ogiltigt och hel ogiltigförklaring har bedörats
innefatta mer våld än nöden kräver. Samma betraktelsesätt bör tiUämpas på
motsvarande situation inom växtförädlarrätten, raen utredningen har inle
föreslagit något stadgande härora. För att undvika inotsals-sltit anser jag alt
växlförädlarrättslagen i denna del bör överensstämma med PatL.
I
departemenlsförslaget anges i enlighet med del sagda i första stjeket andra
punkten av förevarande paragraf alt registrering inle får hävas på den grund
atl den som fått registreringen varit berättigad till endast viss andel i
växtförädlarrätten.
Som
framgår av vad jag anfört i tidigare sammanhang (avsnitt 6.6) gäller i raål
ora hävande av registrering liksom i andra mål om växtförädlarrätt
rättegångsbalkens allmänna regler om forum i tvistemål.
En
korapletlerande foruinregel enligt vilken talan får väckas vid Stockholms
tingsrätt, om det inle finns någon behörig domstol enligt rättegångsbalken,
har intagits i 44 § departementsförslaget.
Om
skyldighet atl underrätta växtsortnämnden och licenstagare angående lalan om
hävande av registrering stadgas i 43 § departementsförslaget.
Om
del brister i de biologiska kraven för växtförädlarrätt, dvs. i kraven på
homogenitet eller stabilitet, kan registrering inle hävas enligt denna paragraf.
Däremot kan växlsorten i sådant fall avföras ur växtsortregistret. En regel
härom finns i 33 § andra stycket departementsförslaget. Jag återkommer till
frågan vid behandlingen av sagda paragraf.
Andra
stycket
I
della stycke som utformats efter förebild av 52 § Iredje stycket PalL och 31
§ andra stycket ML meddelas särskilda regler om talerätl för den
situationen alt talan ora hävande av registrering grundas på atl växtsort
registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 §. Talerätl på
denna grund tillkomraer enligt första punkten endasl den som påslår sig
berättigad enligt 2 §. Sådan talan bör vara tidsbegränsad och i andra punkten
föreskrivs därför en preskriptionstid av elt år från det käranden fick kännedom
om registreringen och de övriga omständigheter på vilka lalan grundas, dvs. de
omständigheter som käranden åberopar till stöd för på-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 70 år 1971 139
slåendet
att han är berättigad till sorten. En särskild tidsbegränsning på tre år från
registreringen gäller enligt tredje punkten för det fallet atl sortinnehavaren
var i god tro när växlförädlarrätlen registrerades eller övergick på honom.
Motivet till denna tidsbegränsning är hänsynen till sorlinnehavaren och lill
omsättningens intresse. Den goda tron skall ha förelegat när sortinnehavaren
fick sorten registrerad för sig eller när han efter registreringen förvärvade
rälten till sorlen. Preskiiplionsbestämmelsen gäller även 0111 sortinnehavaren
senare kommit i ond tro.
Tredje
stycket
I
detta stycke återfinns huvudregeln om talerätl. Motsvarande regel finns i PatL
i 52 § andra stycket och i ML i 31 § tredje stycket. Enligt PatL får talan
föras, förutom av den som lider förfång av registreringen, av myndighet som
Kungl. Maj :l bestämmer. Taleregeln i ML är i princip densamma. I anslutning
härtill föreskrivs i patentkungörelsen resp. mönsterskyddskungörelsen att
lalan som avses i de berörda lagreglerna föres av åklagare ora ej Kungl. Maj:l
för särskilt fall förordnar annan rayndighel.
Det har bedömts lämpligt
att utforma taleregeln i växlförädlarrättslagen på samma sätt sora i PatL och
ML. I tredje stycket av förevarande paragraf föreskrivs följaktligen att i
övriga fall, dvs. fall sora inle regleras av andra stycket, talan får föras av
var och en som lider förfång av registreringen och, om del är påkallat från
allmän synpunkt, av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Frågan om behörig
myndighet torde komraa atl lösas på samma sätt här som i palentkungörelsen och
mönsterskyddskungörelsen.
För
talan som avses med reglerna i tredje stycket, dvs. lalan som har sin grund i
annat förhållande än att växlsorl registrerats för annan än den som enligt 2 §
är berättigad därtiU, gäller ingen tidsbegränsning utan lalan kan föras under
hela skjddstiden.
32 §
Paragrafen
motsvarar 29 § i utredningens förslag och behandlar överföring av registrering
(jfr 53 § första stycket PatL och 32 § första stycket ML).
I det fall alt växlsort
registrerats för annan än den berättigade, dvs. förädlaren eller den till
vilken förädlarens rält övergått, kan som framgår av 31 § första och andra
styckena den berättigade föra talan om att registreringen skall hävas. Genom
sådan talan riskerar han emellertid all inte för egen del kunna förvärva
växtförädlarrätt för Sorten. Ett nyhetshinder kan ha uppkommit efter
registreringen. Därför föreslås i första punkten av denna paragraf att om
växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 §
rätten skall på talan av den berättigade överföra registreringen på honom.
Rättsverkningarna
av en överföring av växtförädlarrätt får i överensstämmelse med vad som
uttalals i palentlagpropositionen (prop. 1966: 40 s. 196 f)
140 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
bestämmas
med principiell utgångspunkt i att rätten anses ha övergått på den nye
innehavaren redan vid tidpunkten för registreringen. Äldre avtal om
växtförädlarrätten får i princip anses ogiltiga. Efter överföringen kan alltså
sådana avtal inle läggas till grund för anspråk från någondera parten. Frågan
om och i vilken omfattning förhållandet kan ge upphov till skadeståndsanspråk
eller krav på erlagda prestationer får lösas enligt allmänna grundsatser om
verkan av avtals ogiltighet. Den nye sorlinnehavaren torde också i princip ha
rätt alt beivra intrång sora skett under tiden från registreringen till dess
beslutet ora överförande vann laga kraft.
De
frister som enligt 31 § andra styckel gäller i fråga om talan ora registrerings
hävande skall enligt andra punkten i paragrafen äga motsvarande tillämpning i
fråga om talan om överföring.
Skyldighet
alt underrätta om lalan om överföring gäller enligt 43 § departementsförslaget
på samma sätt som i fråga om talan om hävande av registrering.
I
53 § andra stycket PalL resp. 32 § andra stycket ML finns en regel av innehåll
att ora den sora frånkänns patentet resp. registrering av mönstret börjat i god
tro utnyttja uppfinningen resp. mönstret yrkesraässigt han äger på vissa
villkor fortsätta utnyttjandet. Motsvarighet till dessa stadganden har inte
ansetts behövligt i växlförädlarrättslagen. Ett visst skydd åtnjuter en
godtroende sorlinnehavare genom att lalan om överföring inle får väckas mot
honom senare än tre år efter registreringen.
33 §
Paragrafen,
som motsvarar 30 § i utredningens förslag, behandlar två fall i vilka
växlsorten skall avföras ur växtsortregistret.
Första
stycket
Sora
närraare utvecklats vid 24 § är det som regel nödvändigt atl efler-kontrollera
sorter som registrerats enligt lagen om växtförädlarrätt. En förutsättning för
att del skall vara möjligt alt göra sådan kontroll är normalt alt
växtsortnämnden såsom kontrollerande organ får tillgång till förökningsmaterial
av sorten och till de upplysningar och handlingar som kan behövas. Om
sortinnehavaren vägrar alt trots föreläggande ställa material lill förfogande
och om kontroll därigenom omöjliggörs bör han förlora ensamrätten till sorten.
I detta stycke har därför föreskrivits att om sortinnehavaren inte efterkommit
föreläggande av växtsortnämnden enligt 24 § och om underlåtenheten utgör
hinder för effektiv efterkontroll av sorten växtsortnämnden skall avföra sorten
ur registret. Det framgår av formuleringen att påföljden inte skall inträda om
eflerkontrollen kan göras trots all sortinnehavaren inte ställt sig
föreläggandet till efterrättelse.
Kungl.
Maj:ls proposition nr 40 år 1971 141
Andra
stycket
Om
det vid efterkontroll eller i annat sanunanhang visar sig all den registrerade
sorten inte bibehållit de särskiljande egenskaperna fyller sorten inte längre
förutsättningarna för ensamrätt. Rätten bör då i en eller annan form upphävas.
Utredningen diskuterar i
betänkandet om sådant beslut som här avses skall meddelas av domstol eller av
växtsortnämnden. För det förra alternativet talar enligt utredningen alt stora
ekonomiska värden är förknippade med en växtförädlarrätt och atl det skulle
innebära en viss trygghet för sortinnehavaren atl en sådan rält inte mol hans
vilja bringas all upphöra annat än genom dorastols dora. För alternativet att
låta beslutet ankomma på växtsortnämnden talar alt avgörandet i hithörande
frågor så gott som helt beror på en bedöraning av biologiska faktorer och att
sådana bedömningar görs bäst av nämnden. Enligt utredningens förslag skall
växtsortnämnden i den angivna situationen förklara rälten förfallen.
Svenska
patentombudsföreningen erinrar om alt ogiltigförklaring av patent, varumärke
och mönster ulan inskränkning faller inom domstols kompetens och finner det
principiellt otillfredsställande att den registreringsmjTi-dighel som på
ansökan beviljar ett rättsskydd samtidigt tilläggs befogenhet alt upphäva
skyddet. Föreningen framhåller att tredje man kan ha intresse av att med
åberopande av bristande homogenitet eller stabilitet yrka hävning av
registreringen och att vederbörande i så fall skulle ha att föra talan inför
växtsortnämnden som inte har resurser eller befogenheter att i domstolsmässiga
forraer avgöra ärendet. Föreningen föreslår därför att ogiltighels-lalan i sin
helhet skall föras inför domstol.
De av utredningen och
patentombudsföreningen framförda rättssäkerhetssynpunkterna är beaktansvärda.
Emellertid får det antagas att det typiskt sett snarare är det övervakande
organet än enskilda personer eller företag som har anledning alt ta upp frågor
om bristande stabilitet hos rättsskyddad sorl. Något behov av förhandlingar
mellan enskilda parter i domstolsmässiga former torde knappast föreligga. Den
bästa saldiga kompetensen alt bedöma frågor av denna art föreligger givetvis
hos växtsortnämnden. Jag ansluter mig därför lill utredningens förslag alt del
bör ankomma på nämnden alt fatta avgörandet i här avsedda fall. Rättssäkerhetssynpunkten
lorde få anses tillräckligt tillgodosedd genom möjligheten att överklaga
växtsort-nämndens beslut.
I
anslulning lill dessa överväganden föreskrivs i andra stycket att om
registrerad växtsort finnes icke ha bibehållit det eller de kännetecken som vid
registreringen skilde sorten från andra sorter, växtsortnämnden skall avföra
sorlen ur registret.
Atl klagorätt föreligger
mol beslut som avses i detta lagrum framgår av 48 § deparlementsförslaget. Om
beslutet att avföra växlsorten föranletls av
142 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
atl
sortinnehavaren inle efterkommit föreläggande enligt 24 § kan bristen avhjälpas
i fidlföljdsinstansen. Sker detta skall beslutet undanröjas och ärendet
återförvisas till växtsortnämnden för förnyad behandling.
34 §
Paragrafen,
som motsvarar 31 § i utredningens förslag, behandlar avstående från
växtförädlarrätt (jfr 54 § PatL och 33 § ML).
Första
stycket
Här
föreslaivs all om sortinnehavaren skriftligen hos växlsortnämnden avslår från
växtförädlarrätten nämnden skall avföra sorten ur registret.
Att
krav på skriftlig form. uppställts beror på alt ett avslående från växtförädlarrätt
har vikliga konsekvenser för sorlinnehavaren och atl misslag därför bör
förebyggas.
Den
ende som kan med rättslig verkan avslå från växtförädlarrätt är den i registret
antecknade sorlinnehavaren. Är flera saminnehavare till rätten måste ansökan
göras av samtliga. Ett avstående kan återkallas ända till dess beslut meddelats
av växtsortnämnden.
Finns i fall då
sorlinnehavaren avstår från växtförädlarrätt licensupplå-lelse antecknad i
registret krävs inle alt licenstagaren samtyckt till att växlsorten avförs.
Licenstagaren bör dock underrättas och beredas tid all tillvarata sina
intressen. Föreskrift härom kommer att intas i tillämpningskungörelsen. Om
avståendet strider mot de förpliktelser sortinnehavaren enligt avtal har med
licenstagaren kan han bli skadeslåndsskyldig gentemot denne.
Visar det sig sedan
växlsorten avförts ur registret atl någon annan än den i registret antecknade
sortinnehavaren var berättigad till växtförädlarrätten kan den berättigade ha
en fordran på skadestånd av sorlinnehavaren. Däremot kan han inte få rätlen
återupplivad. Om den berättigade gör invändning mol rättens avförande ur
registret redan innan beslut meddelats får växtsortnämnden förfara efter
omständigheterna, exempelvis hänvisa honom atl inom viss tid väcka talan om
överföring av växtförädlarrätten. Har sådan talan väckts, får enligt andra
stycket växtförädlarrätten inle förklaras upphävd förrän tvisten avgjorts.
Andra
stycket
I de
fall då växtförädlarrätt utmätts eller tvist om överföring av sådan rätt
anhängiggjorts vid domstol skulle sortinnehavaren kunna beröva utmätningssökanden
resp. den berättigade hans rätt genom alt avslå från rätlen. För att förhindra
detta stadgas i andra stycket alt sorten i de angivna situationerna inte får
avföras ur registret så länge utmätningen består eller tvisten inte blivit
slutligt avgjord. I anslulning härtill föreslås också den ändringen i utsökningslagen
att om växtförädlarrätt utmäts ul-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 å"" i971 143
mätningsmannen
genast skall sända bevis därom till växtsortnämnden. Till delta förslag
återkommer jag i det följande (avsnitt 8.2).
35 §
Paragrafen
motsvarar 32 § i utredningens förslag. I dess första stycke behandlas vissa
fall då registrerad sorlbenämning raåste utbytas mot ny benämning. Andra
stycket föreskriver atl i dessa fall sortinnehavaren skall beredas tillfälle
atl föreslå ny benämning. Enligt Iredje stycket kan i vissa undantagsfall
registrerad benämning avföras ur registret.
Paragrafen saknar av
naturliga skäl motsvarighet i PalL och ML. Inle heller VniL har någon direkt
motsvarighet till paragrafen. Däremot finns i VmL vissa bestämmelser om hävande
av registrering av varumärke (25 27 §§). Reglerna har emellertid utformats
annorlunda i växlförädlarrättslagen än i VmL. Della beror på alt varumärket
har karaktären av en privaträtt till kännetecken medan växtförädlarrätten inte
avser benämningen utan sorten som sådan; sortbenämningen är en beteckning, som
av allmänna hänsyn obligatoriskt skall finnas på skyddade sorter. Denna
skillnad har också föranlett att medan beslut om hävande av varumärkesrätt
enligt VmL fattas av domstol frågor om utbyte och avförande av registrerad
sortbenämning har ansetts böra avgöras i administrativ ordning.
Första
stycket
Vid
registrering av sorlbenämning sker en officialprövning, vars syfte är all
förhindra benämningar som strider mot allmänna intressen eller inkräktar på
annans enskilda rält. Eftersom en administrativ prövning aldrig kan bli helt
effektiv har det bedörats nödvändigt alt ge raöjlighet alt byta ul
registreringar, som redan från början inle hade bort registreras eller som
sedermera kommit alt bli sådana atl de strider mot de av allmänna hänsyn i 8 §
uppställda förutsättningarna för registrering.
1 första stycket första
punkten föreskrivs därför att om sortbenämning registrerats i strid mot
växlförädlarrättslagen och om skälet mot registrering alltjämt föreligger växtsortnämnden
skall registrera ny benämning för växt-sorlen. Här avses alltså sådana fall, då
registrering rätteligen aldrig skulle ha skett, eftersom något av de i 8 §
angivna hindren raot registrering förelegal men förbisells eller inle varit
bekant. En ytterligare förutsättning för utbyte av benämningen är att hindret
kvarstår. En benämning som registrerats i strid mot en för annan gällande
varumärkesrätt kan inte längre bytas ul om varumärkeshavaren sedermera medger
att benämningen får användas för sorten. Utbyte kan heller inle ske om
varumärke under mellantiden förlorat sin särskilj ningsf örmåga och
varumärkesskyddel på så sätt gått förlorat.
I
andra punkten av första styckel föreskrivs alt detsamma gäller, dvs.
växtsortnämnden skall registrera ny benämning för sorten, om den registre-
144 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
rade
sortbenämningen uppenbarligen blivit ägnad atl vilseleda allmänheten eller om
den blivit stridande mol allmän ordning eller ägnad atl väcka förargelse. Här
avses fall då benämningen inte vid tiden för registreringen stred mot 8 § andra
stycket 2 eller 3 men senare koramit alt göra det.
Att
den inte längre godtagbara sortbenämningen alltid måste ersättas rned en ny
benämning sammanhänger med att sorten enligt 22 § inte får marknadsföras utan
registrerad benämning. Eftersom det normalt är ell aUmänt intresse att
registrerade sorter finns tillgängliga får marknadsföringen inle hindras av
frånvaro av sortbenämning. Härav följer alt inle bara enskilda som har ett
direkt intresse av marknadsföringen sortinnehavare och licenstagare till
sorten har rätt atl begära utbyte av sortbenämningen ulan all också
växtsortnämnden ex officio har atl tillse alt varje registrerad sort alllid har
en godtagbar benäraning.
När
ny sortbenämning registreras skall den äldre benämningen avföras ur registret.
Någon särskild föreskrift härom har inle ansetts behövlig.
Andra
stycket
Föreskriften
om obligatorisk sortbenämning på registrerade sorter har tillkommit främst av
allraänna hänsyn. Samtidigt kan givetvis benämningen vara av vitalt intresse
för sortinnehavaren. I andra stycket har därför föreskrivits atl
sortinnehavaren skall beredas tillfälle att föreslå ny benämning i de fall då
enligt första stycket utbyte av benämning skall göras.
Tredje
stycket
Alt
skyddstiden för en registrerad sort utgår eller atl växtförädlarrätten eljest
upphör medför inle att sorlbenämningen därefter saknar betydelse. Ty enligt 22
§ får sora tidigare angetts en sort som varit skyddad inte marknadsföras efter
skyddels upphörande utan atl den registrerade sorlbenämningen därvid används.
Alt en sort avregislreras medför följaktligen inte alt sortbenämningen avförs
ur registret.
Emellertid
kan det tänkas situationer, då det kan te sig angeläget all en registrerad sortbenämning
avförs. Ett sådant fall kan vara alt en sortinnehavare önskar använda en
benämning som sedan länge varit ur bruk på en ny sorl. EU annat tänkbart fall
är att registrering av växlsort hävts genom dom, exempelvis på den grunden att
sorlen inle tydligt kunnat skiljas från andra sorter. Förutsättningar för
avregistrering av sortbenämning bör dock alltid vara att skyddstiden för sorten
utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört och att sortbenämningen inte
längre används. Ett ytterligare viUkor bör vara atl risk för förväxling inle
uppkommer och att avregistre-ringen inte på annat sätt skadar allmänna eller
enskilda intressen. Det bör ankomma på växtsortnämnden atl pröva alt detta
villkor är uppfyllt.
I
enlighet med dessa överväganden föreskrivs i Iredje stycket alt på sorl-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 145
innehavarens
begäran eller då anledning därtill eljest föreligger registrerad benämning på
sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört,
får avföras ur växtsortregistret efter prövning av växtsortnämnden, om
benämningen inte längre används.
Utredningen
har föreslagit alt i slutet av della avsnitt skulle intas en särskild paragraf,
33 §, av innehåll alt växlsortnämnden skulle utfärda kungörelse i fall då
växtförädlarrätt förfallit eller förklarats upphörd eller när växtförädlarrätt
genom lagakraftvunnen dom förklarats ogiltig eller blivit överförd eller när ny
sorlbenämning registrerats eller sortbenämning avförts ur växtsortregistret.
Motivet härtill torde ha varit att del bedömts vara lämpligt alt ge
intresserade tillfälle att följa utvecklingen inom växtförädlarrätten. Jag
delar utredningens uppfattning alt kungörelse bör ulfärdas i de angivna fallen
men anser att föreskrifter härom inte behöver tynga lagtexten utan kan tas upp
i lillämpningskungörelsen. Mitt ställningstagande i denna fråga överensstämmer
med del min företrädare gjorde under förberedelserna tiU ML (prop. 1969: 168
s. 229).
Ansvar
och ersättningsskyldighet m. m.
Bestämmelserna
om ansvar, ersättningsskyldighet och s. k. säkerhetsåtgärder har i
utredningens förslag utformats i mycket nära anslulning till motsvarande
bestämmelser i PatL och ML.
Förslaget
kritiseras av länsåklagaren i Värmlands län, som uttalar att de här föreslagna straffbestämmelserna
utgör exempel på sådana straffsanktioner sora kan undvaras. Till stöd härför
anför länsåklagaren bl. a. att frågor om intrång i växtförädlarrätt kan
förväntas bli av säregen beskaffenhet och såvitt gäller åtalsfrågan svåra att
bedöraa, varför det synes vara ett samhällsintresse att kostnadskrävande
förundersökningar i sådana mål undviks. Länsåklagaren frarahåller vidare att
skadeståndsreglerna i förslaget enligt hans mening är så utformade atl de kan
verka tillräckligt avhållande på den som vill göra intrång i växtförädlarrätt.
Även RÅ hyser av enahanda skäl tvekan om förslagel är ändamålsenligt men vill
med hänsyn till atl frågan sammanhänger med sanktionssysleraet på andra håll
inom del immalerialrättsliga området och särskilt i PatL inte motsätta sig
delsamma.
För
egen del kan jag väl förslå de framförda betänkligheterna, vilka också med
varierande styrka anfördes under förarbetena till PatL och ML. Dessa
betänkligheter ledde till all de då framlagda förslagen i skilda hänseenden
modifierades. Jag kan inte finna atl växtförädlarrätten skiljer sig från
patent- eller mönsterrätten på sådant sätt all det skulle vara sakligt
motiverat att här föreslå särlösningar i fråga om ansvars- och skadestånds-
146 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
reglerna.
Rent principiellt synes också enhetliga regler vara önskvärda. Jag har därför
stannat för att uppta utredningens förslag i sak oförändrade i
departementsförslaget.
36 §
I
paragrafen, som motsvarar 34 § i utredningens förslag, regleras under vilka
förutsättningar ansvar kan utkrävas för intrång i växtförädlarrätt (jfr 57 §
PatL och 35 § ML).
Första
stycket
Enligt
detta stycke skall den som uppsåtligen gör intrång i växtförädlarrätt dömas
till böter eller fängelse i högst sex månader.
Intrång i växtförädlarrätt
föreligger om någon ulan sortinnehavarens lov företar åtgärd som enligt 4 § är
förbehållen denne. För intrångspåföljd förutsätts all åtgärden vidtagits efter
det beslut om växtförädlarrätt vunnit laga kraft. För ansvar krävs alt gärningen
skett uppsåtligen. Straffsatsen motsvarar vad som gäller inom
iraiiiaterialrätlen i övrigl. Frihetsstraff bör endast ifrågakomma vid myckel
grova inlrångsfall.
Såvitt gäller medverkan
till intrång i växtförädlarrätt skall de allmänna bestämmelserna i brottsbalken
tillämpas.
Växtförädlarrätten
orafattar ingen rätt lill sortbenämningen. Oriklig användning av denna kan
därför inle föranleda intrångspåföljd. Däreraot finns det en särskild
slraffbestäraraelse för sådana fall i 41 § departemenlsförslaget.
Andra
stycket
Intrång
i växtförädlarrätt bör liksom patent- och mönsterintrång vara s. k.
angivelsebrotl. Även i så måtto bör överensstämmelse råda med palenl-och
mönsterrätten att som en ytterligare förutsättning för åtal uppställs att
åklagaren av särskilda skäl finner allmänna hänsyn kräva åtal.
I
andra stycket ges därför den föreskriften alt allmänt åtal för intrång i
växtförädlarrätt får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och
åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
Beslutar
åklagaren att inte åtala, kan målsäganden enligt allmänna regler själv väcka
åtal. Med målsägande avses här i första hand sorlinnehavaren. Men även
licenstagare har ställning som målsägande och kan följakl-Ugen självständigt
anmäla intrång till åtal.
37 §
I
paragrafen, som i utredningens förslag motsvaras av 35 §, behandlas frågan om
skadestånd vid intrång i växtförädlarrätt (jfr 58 § PalL och 36 § ML).
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 147
Första
stycket
Här
föreskrivs i första punkten att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
intrång i växtförädlarrätt skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av
växlsorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört.
Enligt andra punkten kan ersättningen järakas om endast ringa oaktsamhet
föreligger.
Vid bedömningen av om
oaktsamhet föreligger vid intrång i växtförädlarrätt bör beaktas dels alt del
är ett förhåUandevis litet antal förelag som ägnar sig åt framställning av
eller handel raed utsäde, dels att sortimentet på marknaden är tämligen
begränsat och upplysningarna ora skyddade sorter lätt tillgängliga. Del bör
därför normalt kunna fordras av företag i branschen att de håller sig
underrättade om vilka sorter som är skyddade. Följaktligen bör stränga krav på
aklsamhet ställas på dem som yrkesmässigt utnyttjar eller avser att utnyttja
förökningsmaterial av sådana växt-arter sora omfattas av skyddssystemel.
Skadeståndet bör vid
intrång som begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet, som inte är ringa, fullt
ut läcka den lidna skadan. Om det är svårt atl åstadkomma tillfredsställande
bevisning ora skadans storlek kan dorastolen ined slöd av 35 kap. 5 §
rältegångsbalken uppskatta skadan till skäligt belopp.
Andra
stycket
I
detta stycke föreskrivs atl den sora ulan uppsåt eller oaklsarahel gör intrång
i växtförädlarrätt skall utge ersättning för utnyttjandet av sorten ora och i
den mån det finnes skäligt. Vid skälighetsbedömningen lorde normal
licensavgift betraktas som maximum och förhållandevis storl utrymme ges för jämkning
nedåt.
Tredje
stycket
Här
återfinns den i moderna svenska imraaterialrältslagar regelbundet förekommande
preskriptionsregel som anger all lalan om ersättning för intrång skall väckas
inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning
annars är förlorad.
Utgångspunkten
för preskription är således den tidpunkt då skadan inträffade. Som regel torde
denna tid sammanfalla med den tidpunkt då intrånget skedde, men vissa typer av
skador, exempelvis nedgång i egen försäljning, kan inträffa senare. Som en
yttersta preskriptionstid gäller i sådana situationer den vanliga tioåriga
fordringspreskriplionen, vars utgångspunkt är den skadebringande handlingen,
alltså i detta fall intrånget.
148 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
38 §
Paragrafen,
som motsvarar 36 § i utredningens förslag, innehåller föreskrifter ora s. k.
säkerhetsåtgärder (jfr 59 § PatL och 37 § ML).
Första
stycket
EnUgl
första punkten kan rälten efter vad sora är skäligt till förebyggande av
fortsatt intrång förordna, alt växtmaterial med avseende å vilket intrång
föreligger skall mot lösen utläranas till den som lidit intrånget eller ock
förstöras. En förutsättning för sådant förordnande är att yrkande därom
framställs av den som lidit intrång.
Exempel på situationer då
ett förordnande enligt denna bestämmelse kan bli aktuellt är att växtmaterial
av en skyddad sort framställts eller importerats utan sortinnehavarens lov och
sorlinnehavaren kan bevisa att materialet är avsett att marknadsföras eller
såvitt gäller prydnadsväxter användas för förökningsändamål. Denna
bevisskyldighet torde visserligen normalt vara svår att fullgöra men synes
kunna få praktisk betydelse exempelvis vid upprepad import av prydnadsväxter
som uppges vara konsumtionsvara men används som förökningsmaterial.
Utlämnande
mol lösen lill målsäganden bör vara del norraala i de angivna situationerna.
Förordnande om förstöring av materialet torde böra ges bara i undanlagsfall.
Atl
med intrång jämställs olovligt utnyttjande under ansökningstiden framgår av 39
§.
Åtgärd
som avses i första stycket kan riktas inte bara mot växtmaterial som finns hos
den som gjorl intrånget ulan också mot material som förvärvats av annan, i den
mån fortsalt intrång kan befaras på grund av dennes innehav. Till skydd för
godtroende förvärvare föreskrivs dock i andra punkten att förordnande inle får
avse den som i god tro förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och
som inte själv gjorl intrång i växtförädlarrätten.
Andra
stycket
För
att säkerställa fraratida verkställighet av beslut om åtgärd enligt första
styckel stadgas i andra stycket alt om brott som anges i 36 § skäligen kan
antas föreligga material sora avses i första stycket får las i beslag. Vad som
är föreskrivet om beslag i brottmål äger därvid tillämpning.
En
förutsättning för tillämpning av andra stycket är således att ansvarstalan
förs i inlrångsmålet. Yrkas på grund av intrånget bara skadestånd eller förs
endast talan om säkerhetsåtgärd blir i stället bestämmelserna i 15 kap. 3 §
rättegångsbalken om handräckning tillämpliga.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 149
Tredje
stycket
För
atl förebygga värdeförslörelse ges i detta stycke en undanlagsregel av innehåll
alt rätlen utan hinder av vad som sägs i första stycket kan förordna att innehavare
av sådant material som avses i första stycket skall äga förfoga över detta
material mol skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.
39
§
I
paragrafen, som motsvarar 37 § i utredningens förslag, regleras rätten till
skadestånd för olovligt utnyttjande av en sorl under ansökningstiden (jfr 60 §
PatL och 38 § ML).
Första
stycket
Enligt
PatL och ML räknas skyddstiden efter beviljandet av patent resp. mönsterrätt
retroaktivt från den dag då ansökningen om skydd gjordes. Under sådana
förhållanden ter det sig logiskt att möjlighet ges att ingripa retroaktivt mot
intrång som gjorts under ansökningstiden. Bestämmelser härom finns i 60 § PalL
och 38 § ML.
Då det gäller
växtförädlarrätt är utgångspunkten för skyddstiden enligt 21 §
departeraentsförslagel, som bygger på artikel 8 i konventionen, den dag då
ansökningen om registrering bifölls. Det kan då synas följdriktigt atl inle ge
intrångsskydd under ansökningstiden. Emellertid ger konventionen utrymme för
sådant skydd genom arlikel 7 moment 3, enligt vilket unionsstat får vidta
åtgärder för alt skydda förädlaren eller hans rättsinnehavare mot missbruk
från tredje mans sida under perioden mellan ansökningen om skydd för en ny
sort och beslutet i anledning därav.
För innehavaren av en ny
sort kan det vara av avgörande ekonomisk betydelse atl han får tillfälle alt
ensam introducera sorlen på marknaden. En uppförökning och marknadsföring av
sorten utan hans tillstånd under ansökningstiden kan vålla honom stor skada. I
sak finns det därför behov av visst skydd mot intrång redan före registreringen
av växtförädlarrätten.
I anslutning till dessa
överväganden föreskrivs i första stycket första punkten alt om någon
yrkesmässigt utnyttjar växtsort, som avses med ansökan om registrering, vad
som sägs om intrång i växtförädlarrätt äger motsvarande tillämpning, under
förutsättning att ansökningen leder lill registrering.
I motsats till vad
utredningen antar torde lalan enligt denna bestämmelse kunna väckas redan innan
registrering skett. Rättegångsbalken ger nämligen vissa möjligheter all väcka
talan redan tidigare (se NJA II
1943 s. 158 f). I varje fall bör det
vara möjligt att väcka en lalan om säkerhetsåtgärder innan registrering har
meddelats.
Föreskriften
i första punkten innebär att skydd åtnjuts mot sådana utnyttjanden som skulle
anses som intrång om växtförädlarrätt meddelats.
150 Kungl. Maj:is proposition nr 40 år 1971
Emellertid
anser jag alt man i analogi med vad som skett i PatL och ML bör begränsa
skyddet från början och låta det växa ul successivt. Intrång på ett tidigt
stadium eller närmare bestämt fram till kungörandet av ansökan bör sålunda bara
föranleda sådant begränsat skadeståndsansvar, som avses i 37 § andra stycket,
dvs. motsvarande normal licensavgift raed utrymrae för jämkning nedåt. Efter
kungörandet bör inträda skadeståndsansvar enligt 37 § första stycket.
Straffansvar bör, som utredningen föreslagit, förbehållas de fall, då intrång
sker efter det atl växtförädlarrätt meddelats.
I enlighet med del anförda
föreskrivs i andra punkten av första stycket alt det icke får dömas till straff
och att ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan ansökningen
kungjorts enligt 15 § får bestämmas endast enligt 37 § andra stycket.
Andra
stycket
Under
förarbetena till PatL och ML har uppmärksammats alt den mot första stycket i
förevarande paragraf svarande regeln kunde leda till rättsförlust, 0111 ingen
särregel tillfogals. Till följd av den preskriptionsbestäm-iiielse, sora i nu
förevarande lagförslag återfinns i 37 § tredje stycket, skulle nämligen
ersättningsanspråk kunna gå förlorat om det inle ansågs möjligt eller lämpligl
att väcka talan förrän efter registrering och registrerings-ärendets
handläggning exempelvis på grund av överklagande drog ul på tiden. För alt
undvika rättsförlust i dessa fall föreskrivas därför i PatL och ML all
preskriplionsbestämraelsen inte äger tillärapning, om ersättningstalan väcks
senast ett år efter del alt patentet meddelades resp. mönstret registrerades.
Utredningen hade inle
funnit behov föreligga av en sådan utsträckning av preskriptionstiden. Jag
anser emellertid att det finns lika goda skäl för detta på växtförädlarrättens
område som på patent- och mönsterrätternas.
I andra stycket föreskrivs
därför att bestämmelsen i 37 § Iredje stycket inle äger tillämpning, om
ersättningstalan väcks senast éll år efter det växtförädlarrätten
registrerades.
40 §
Paragrafen,
som motsvarar 38 § i utredningens förslag, innehåUer regler om befrielse från
inlrångspåföljd i fall då registrering av växtsort hävs (jfr 61 § PalL och 39 §
ML).
Första
stycket
Enligt
della stycke får inte dömas till straff, ersättning eller säkerhels-åtgärd
enligt 3639 §§, om registrering av växtsort hävts genom doiii som vunnit laga
kraft.
Föreskriften
blir tillämplig i inlrångsprocess, som pågår när dom på
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 151
hävande
av registreringen vinner laga krafl, och senare rättegång som avser intrång
före den nämnda tidpunkten. En redan lagakraftvunnen dom på intrång i
växtförädlarrätt påverkas däremot givelvis inte i och för sig av en senare
hävning av registreringen. Till rättstillämpningen lorde få överlämnas frågan
om sådan hävning kan föranleda resning av en lagakraftvunnen intrångsdom.
Andra
stycket
Under
förarbeten lill VmL, PatL och ML diskuterades livligt frågan huruvida en
invändning om att ensamrätten borde vara ogiltig skulle kunna prövas i ett
intrångsmål. Jag hänvisar till prop. 1960: 167 s. 188 f, 256 ff och 266 f,
prop. 1966: 40 s. 227, 350 f och 366 samt prop. 1969: 168 s. 248, 346 f och
350. I samtliga angivna lagar har slutligen valts den lösningen att en sådan
prövning raåste göras i särskild rättegång. Utredningens förslag innebär en
ordning som helt överensstämmer med VmL, PalL och ML. Mol denna lösning har
Sveriges advokatsamfund upprepat av samfundet tidigare gjorda invändningar,
nämligen i huvudsak all regeln kan leda lill atl intrångs-frågan inte blir
prövad inom rimlig lid och att de skilda frågorna av flera skäl bör bedömas i
elt sammanhang och av samraa domare. Samfundet har tillagt atl bestäramelsen
blir särskilt olämplig om specialforum inte införs.
För egen del har jag den
uppfattningen alt någon från alla synpunkter helt tillfredsställande lösning på
den här diskuterade frågan inte går att åstadkomma men att de starkaste sakliga
skälen talar för ett stadgande av samma innehåll som det som upptagits i de
angivna lagarna. Härtill kommer det uppenbara intresset av enhetlig reglering
av frågan i alla imraaterialrältslagar. Atl som tidigare nämnts (avsnitt 6.6)
specialforum inte föreslås i denna lag utgör enligt min mening inte skäl till
någon särlösning för växtförädlarrättens del; specialforum förekommer f. ö.
inte heller enligt vare sig VmL eller ML.
I enlighet med
utredningens förslag föreskrivs därför i andra stycket första punkten all om i
ett mål om intrång i växtförädlarrätt den mol vilken talan förs gör gällande
alt registreringen bör hävas, rätten skall på hans yrkande förklara målet
vilande i avbidan på atl frågan ora registreringens hävande slutligt prövas. I
andra punkten föreskrivs, att om talan härom icke är väckt, rätlen skall i
samband med vilandeförklaringen förelägga vederbörande viss lid inom vilken
sådan talan skall väckas.
41
§
Paragrafen,
som motsvarar 39 § i utredningens förslag, innehåUer en straffbestämmelse
anknuten till stadgandena i 22 § om användning av sorlbenämning.
Enligt
22 § skall den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest
tillhandahåller förökningsmaterial av växlsorl, för vilken registrering
152 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
skett,
härvid använda den för sorten registrerade benämningen. Denna skyldighet
föreligger även sedan skyddstiden för sorten utgått eller växtförädlarrätten
eljest upphört. Vidare föreskrivs i 22 § att registrerad benämning på sort eller
en med denna förväxlingsbar benämning inte får användas för annan sort av
samma eller närstående växtart eller för material av sådan sort, så länge
registreringen av benämningen består.
Den
positiva skyldighet och del förbud, som sålunda uppställts i 22 §, kräver som
komplement en sanklionsbeslämmelse för fall av överträdelse. Utöver uppsåtliga
gärningar bör överträdelse av oaktsamhet straffbeläggas. Svårare straff än
böter lorde inte behövas. Eftersom bestämmelsen i 22 § tillkommit främst i
handelns och konsumtionens intresse bör förseelser enligt paragrafen ligga
under allmänt åtal. Skadeståndsskyldighet bör föreligga under samma
förutsättningar sora straffansvar. För att förhindra oskäliga resultat bör en
järakningsregel finnas för ringa fall av oaktsamhet.
I
förevarande paragraf föreskrivs således i första punkten alt den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 22 § dömes till böter, i andra
punkten all han även skall ersätta uppkommen skada och i tredje punkten alt
ersättningen kan jämkas om oaktsamheten är ringa.
Rättegångsbestämmelser
42 §
Paragrafen,
som motsvarar 40 § i utredningens förslag, reglerar möjligheterna tUl
faslslällelselalan (jfr 63 § PatL och 41 § ML).
Man
får räkna med alt det inom växtförädlarrätten liksom inom patenträtten och
mönsterrätten, kan finnas behov av alt kunna föra fastställelselalan av två
slag, nämligen dels för prövning av fråga om växtförädlarrätt består, dels för
prövning av om visst förfarande utgör intrång i växtförädlarrätt. Den förra
typen av fastslällelsetalan torde i motsats till den senare kunna föras med
stöd av rättegångsbalkens bestämmelser i 13 kap. 2 §. En särskild regel behövs
därför strängt taget bara för det senare fallet men praktiska skäl talar för
alt båda typerna av fastslällelsetalan regleras i den nya lagen.
I
enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket att sortinnehavare
eller den som på grund av licens får utnyttja växtsort kan föra talan om
fastställelse huruvida han på grund av registreringen åtnjuter skydd mot annan,
ifall ovisshet råder om förhållandet och detta länder honom till förfång, samt
i andra stycket att under samma villkor den som driver eller avser att driva
verksamhet kan föra talan mot sortinnehavaren om fastställelse, huruvida hinder
föreligger mot verksamheten på grund av registreringen.
Rält
alt föra fastslällelsetalan enligt första stycket tillkommer enligt
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 153
paragrafen
såväl sortinnehavare som licenstagare. Den senare skall enligt 43 §
departementsförslaget underrätta sortinnehavaren om han avser att väcka
fastslällelsetalan.
Om svaranden i mål om
fastslällelsetalan gör invändning om att registreringen bör hävas, bör samma
regler gälla som vid sådan invändning i intrångsmål. I tredje stycket har därför
upptagits en hänvisning lill 40 § andra stycket.
43 §
Paragrafen, sora motsvarar 41 § i utredningens förslag, innehåller vissa
föreskrifter om underrättelseskyldighet (jfr 64 § PatL och 42 § ML).
Första
stycket
Enligt
första punkten skall den som vill väcka talan om hävande av registrering av
växlsort, om överföring av registrering eller om meddelande av Ivångslicens
anmäla delta till växtsortnämnden samt underrätta var och en sora enligt
växtsortregistret innehar licens atl utnyttja sorlen. Enligt andra punkten
skall licenstagare som vill väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller
om fastställelse enligt 42 § första stycket underrätta sortinnehavaren därom.
Syftet raed föreskrifterna
om skyldighet att underrätta licenstagare resp. sortinnehavare är alt bereda
vederbörande tillfälle alt bevaka sin rätt. All växtsortnämnden skall
underrättas är föranlett av önskemålet all sådana rättsliga åtgärder som är
ägnade atl påverka sorlinnehavares eller licens-tagares växtförädlarrätt
antecknas i växtsortregistret. Anteckningar i registret bör följaktligen göras
då anmälningar kominer in. Föreskrift härom kominer atl tas upp i
lillämpningskungörelsen.
Andra
stycket
Underrättelseskyldighet
skall enligt andra styckel anses fullgjord, när underrättelse i betald
rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i
växtsortregistret. Sker underrättelse i annan form måste det visas att den som
avses med underrättelsen fått del av den. Sänds den rekommenderade försändelsen
lill ombud för sorlinnehavaren sora antecknats i v'äxtsorlregislret får
underrättelseskyldigheten anses fullgjord, under förutsättning dock alt
fullmakten för ombudet innefattar behörighet alt motta delgivning av
handlingar.
Tredje
stycket
Fullgjord
anmälnings- och underrättelseskyldighet bör utgöra process-förutsättning. I
tredje stycket föreskrivs därför i första punkten atl om det inte visas alt
anmälan eller underrättelse enligt första stycket skett när lalan väcks
käranden skall ges lid därtill och i andra punkten atl om denna tid försitts
vederbörandes talan inle får tas upp till prövning.
154 Kunyl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
44 §
Paragrafen,
som motsvarar 42 § i utredningens förslag, reglerar frågan om forum i vissa
fall (jfr 43 § ML).
Frågan
ora specialforum har diskuterats av utredningen (avsnitt 4.6) och under
reraissbehandlingen (avsnitt 5.6). Min egen ståndpunkt, som överensstäraraer
med utredningens, har jag redovisat i del föregående (avsnitt 6.6). Den innebär
atl jag inle funnit anledning atl låta raål om växtförädlarrätt ligga under
specialdoraslol. De allmänna reglerna i rältegångsbalken om laga domstol i
tvistemål är följaktligen tillämpliga.
Emellertid kan den
situationen uppkomma att den mol vilken talan riktas sökande eller
sortinnehavare inle har känt hemvist inora riket. För sådana fall behövs en
kompletterande forumregel. Liksom enligt ML bör Stockholnis tingsrätt vara rätt
domstol i dessa fall. I paragrafen har därför föreskrivits att om det inle
enligt rättegångsbalken finns behörig domstol för talan om bättre rält till
växlsort, om hävande av registrering av sort, om överföring av sådan
registrering, om Ivångslicens eller om fastställelse enligt 42 § talan skall
väckas vid Stockholms tingsrätt.
45 §
I
paragrafen, sora motsvarar 43 § i utredningens förslag, föreskrivs alt vissa
slutliga avgöranden av domstol skall expedieras lill växtsortnämnden (jfr 70 §
PalL och 43 § ML).
Alla
slutliga domstolsavgöranden som berör växtförädlarrätt eller ansökningar därom
måste givetvis komma till växtsorlnämndens kännedora. I förevarande paragraf
föreskrivs därför att avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i
13 § (påstående om bättre rätt lill sorl på ansök-ningssladiet), 29 §
(Ivångslicens), 31 § (hävning av sorlregistrering), 32 § (överföring av
registrering), 3639 §§ (ansvar, ersättningsskyldighet och säkerhetsåtgärd)
eller 42 § (fastslällelsetalan) skall sändas lill växtsortnämnden. Föreskrift
om skyldighet för näranden atl göra anteckning i växtsortregistret kominer alt
intas i lillämpningskungörelsen.
Särskilda
bestämmelser
46 §
I
paragrafen, som motsvarar 44 § första och andra styckena i utredningens
förslag, föreskrivs ombudsplikl för sortinnehavare som inte har hemvist i
Sverige (jfr 71 § första och andra styckena PatL samt 45 § ML).
Första
stycket
Enligt
första punlden skall sortinnehavare, sora inte har hemvist i Sverige, ha ett
här bosatt ombud med behörighet att för honora la emot delgivning
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 155
av
stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om växtförädlarrätt
raed undantag av stäraning i brottmål och av föreläggande för part att infinna
sig personligen inför dorastol. I andra punkten föreskrivs alt ombud skall
anmälas lill växtsortregistret och antecknas i della.
Bestämmelsen är betingad
av det praktiska behovet av att kunna komma i kontakt med sortinnehavare som
inle har hemvist i Sverige, främst för alt kunna väcka civil talan mol honom.
Den avser bara ombudstvång för den sora innehar registrering. Ombudspliklen
under ansökningstiden regleras i 10 § departementsförslaget. Skälen lill
uppdelningen har redovisats vid sistnämnda paragraf. Där har också utvecklats
vad som avses med hemvist.
Andra
stycket
Ora
sortinnehavare inte har anmält ombud enligt första styckel bör i analogi med
vad som gäller enligt PalL och ML delgivning i stället ske genora alt den
handling som skall delges sänds till honom med posten i betalt brev under hans
i växtsortregistret antecknade adress. Om fullständig adress inte antecknats i
registret bör delgivning kunna ske genom atl hand-Ungen anslås i
växtsorlnämndens lokal. I dessa fall bör föreskrivas att kungörelse 0111
delgivningen skall införas i allraänna tidningarna. Har vad nu sagts skett bör
delgivning anses ha skett.
Föreskrifter
av nu angivet innehåll har upptagits i andra stycket.
Inte
heller sådan förenklad delgivning som avses här kan avse stämning i brottmål
eller föreläggande fcT part att infinna sig personligen inför domstol.
47 §
Enligt
paragrafen, som i utredningens förslag motsvaras av 44 § tredje stycket,
bemyndigas Kungl. Maj:t alt medge undantag från orabudslvånget (jfr 71 § Iredje
stycket PalL och 46 ML).
Möjligheterna
enligt PatL och ML till befrielse från ombudslvångel åsyftar främst de övriga
nordiska länderna men har inte begränsats till dessa. I nu förevarande lag är
frågan tills vidare inte aktuell i förhållande till något annat nordiskt land
än Danmark. Men även här saknas anledning att inte utsträcka bemyndigandet till
att avse också andra länder. Liksom enligt ML torde raöjligheten till lättnad
böra gälla såväl på ansöknings- som registreringsstadiet.
I
enlighet med del sagda föreskrivs i förevarande paragraf atl Kungl. Maj :t
under förutsättning av ömsesidighel kan förordna att bestämraelserna i 10 eller
46 § inte skall gälla i fråga ora sådan sökande eller sortinnehavare sora har
hemvist i viss främmande stal eller har ett i den staten bosatt ombud som
anraälts hos växtsortnäranden och äger sådan behörighet som av-
ses
i nämnda paragrafer.
156 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
48 §
I
paragrafen, som motsvarar 45 § i utredningens förslag, ges bestäininelser om
besvärstalan beträffande sådana slutliga beslut av växtsortnämnden, som
meddelats efter registrering av växlsorl (jfr 72 § PalL och 47 § ML).
Regler
om besvärslalan mot slutligt beslut som meddelas på ansöknings-stadiet ges i 18
§ departementsförslaget.
Första
stycket
Enligt
första punkten i detta stycke förs talan mot annat slutligt beslut av
växlsortnämnden enligt växlförädlarrättslagen än som avses i 18 § hos lanlbruksstyrelsen
genom besvär inom två månader från beslutels dag. I andra punkten föreskrivs
liksom i PatL och ML atl den som vill anföra besvär inom samma tid skall
erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären annars inte las upp
till prövning.
Skälen
till att prövningen i andra instans av besvär över växtsorlnämndens beslut här
liksom när det gäller beslut enligt 18 § ansetts böra anförtros ål
lantbruksstyrelsen har redovisats i det föregående (avsnitt 6.6).
Besvärsavgiften
fastställs enligt 49 § departementsförslaget av Kungl. Maj :t.
Någon
regel om talerätl har inte uppställts. Såsom uttalats i patent- och
raönsterskyddslagpropositionerna för motsvarande fall enligt PatL och ML torde
hithörande frågor få avgöras i rältstillärapningen under hänsynstagande lill
beslutets natur och omständigheterna i det särskilda fallet.
Andra
stycket
I
delta stycke föreskrivs atl talan mot lantbruksstyrelsens beslut förs hos
regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.
Som
framhållits vid 19 § andra stycket är regleringen av besvärsrällen anpassad
efter förhållandena efter den 1 januari 1972. För liden dessförinnan kommer
jag, som tidigare nämnts, alt föreslå en särskild övergångsbestämmelse.
49 §
I
paragrafen, som motsvarar 46 § i utredningens förslag ges bemyndigande om
fastställande av avgifter (jfr 73 § PatL och 49 § första styckel ML).
Enligt
första punkten fastställs avgifter enligt växlförädlarrättslagen av Kungl. Maj
:l eller, såvitt gäller avgifter för prov enligt 16 §, av myndighet som Kungl.
Maj :l bestämmer.
Som
framgår av 16 § andra punkten skall särskild avgift utgå för prov.
Beslutanderätten med avseende på sådan avgift torde, såsora anförts vid 16 §,
komma atl delegeras till lanlbruksstyrelsen. Frågor om storleken av prov- och
årsavgifter har berörts vid 16 resp. 23 §.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 157
Enligt
73 § PalL kan Kungl. Maj :l, såvitt avser årsavgifter, förordna alt elt eller
flera av de första patenlåren skall vara avgiftsfria. En motsvarande regel är
väl motiverad i växtföriidlarrältslagen, eftersom sorlinnehavaren ofta inte kan
utnyttja sorten ekonomiskt förrän viss tid efter registreringen. I andra
punkten föreskrivs följaktligen att Kungl. Maj:t kan förordna om avgiftsbefrielse
för elt eller flera av de första åren.
50
§
I
denna paragraf, som i utredningens förslag motsvaras av 47 § andra styckel,
bemyndigas Kungl. Maj :l atl förordna om undersökning utomlands av växtsorl för
vilken registrering söks (jfr 74 § Iredje stycket PatL).
Växtförädlarkonventionen
förutsätter alt ett samarbete för sorlprovning skall kunna komma till slånd
inom unionen. Delta framgår av arlikel 30 moment 2 enligt vilket särskilda
överenskommelser kan träffas mellan unionsslaterna för eventuellt gemensamt anlitande
av myndigheter som har all genomföra den i artikel 7 föreskrivna undersökningen
av nya växlsorter. Förberedelserna för sådant internationellt samarbete pågår
inom unionen.
För
att möjliggöra svenskt deltagande i ett intemationellt undersöknings-och
sortprovningsförfarande bemyndigas Kungl. Maj :l i denna paragraf att förordna
atl undersökning av växtsort för vilken registrering söks får äga rum hos
myndighet i annan stat eller hos internationell institution. Som komplettering
härtill anges vidare alt Kungl. Maj :t kan förordna alt den sora söker
registrering för sort, för vilken han tidigare sökl registrering i annan stat,
skall vara skyldig att redovisa vad myndighet i den staten delgell honom
rörande prövningen av de i 3 § uppställda villkoren för registrering.
I
utredningens lagförslag finns i motsvarande paragraf också ett bemyndigande
för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer atl utfärda
tillämpningsföreskrifter lill växtförädlarrällslagen. Sådant bemyndigande är
emellertid inte nödvändigt eftersom Kungl. Maj :l enligt allmänna grundsatser
har rätt att meddela sådana tillämpningsföreskrifter som är av rent
administrativ natur och atl delegera uppgifter i delta hänseende till
underlydande myndighet.
Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser
Den
föreslagna lagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1971.
Utredningen
föreslår en övergångsbestämmelse av innehåll atl ansökan om växtförädlarrätt
för sort som tagits in i rikssorllislan efter den 30 juni 1968 skall vid
tillämpningen av särskillnadskravet anses gjord samtidigt med intagningen i
rikssortlistan. Bakgrunden till denna bestämraelse har jag tidigare redovisat
(avsnitt 6.7). I del sammanhanget har jag också uttalat att bestämmelsen bör
godtas trots atl vissa principiella betänkUgheter kan an-
158 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
föras
mol den. För att undvika alt frågan om rättsskydd hålls svävande aUtför lång
lid bör dock i enlighet med utredningens förslag förutsättas att ansökan om
registrering inges inom viss kortare tid efter lagens ikraftträdande.
På
anförda skäl har utformats den övergångsbestämmelsen, att ansökan om
registrering av växtsort, som tagits in i rikssortlistan under tiden den 1 juli
1968den 30 juni 1971, skall vid tillämpning av 3 § första stycket 1. och
tredje stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssortlistan, om
ansökan ora registrering görs inom sex månader efter lagens ikraftträdande.
Regeln
innebär all prövningen av särskillnadskravet skall i alla avseenden ske med
utgångspunkt från den dag då beslut meddelades om sortens intagning i
rikssortlistan och att följaktligen marknadsföring efter denna tidpunkt inte
skall hindra registrering av sorten. Regeln innebär vidare atl sort, som avses
med bestämmelsen och som kunnat frara till ansökan ora skydd fritt förökas och
marknadsföras av envar, från och med ansökningsdagen är underkastad sökandens
kontroll. I likhet med utredningen anser jag emellertid att regeln måste ges
den tolkningen atl om sökanden utan särskilda villkor sålt basutsäde året före
lagens ikraftträdande för odling nästa år måste köparen ha rätt alt utan hinder
av ansökan om växtförädlarrätt uppföröka basulsädet och avyttra skörden som
förökningsmaterial. All utan lov fortsätta uppförökningen även under kommande år
bör köparen däreraot inte anses ha fått rätt till.
Som
utredningen anfört torde någon ny prövning av sortbenämningen för sort som
avses med övergångsbestämmelsen inte behöva företas. Skulle det namn sorten
fått vid intagningen i rikssortlistan visa sig kollidera med annan privaträtt
torde frågan kunna lösas i den ordning som föreslagits för utbyte av
sortbenämning.
Vad
gäller sättet för fullföljd mot sådana lantbruksstyrelsens beslut som avses i
19 § andra stycket och 48 § andra stycket har, såsom påpekats i kommentaren
till dessa paragrafer, lagförslaget anpassats till den organisation av
förvaltningsrättskipningen som förutses gälla från och med den 1 januari 1972.
I sak innebär förslaget alt talan föres hos regeringsrätten. Prövningen av
besvär över beslut som kan komina alt fattas av lantbruksslyrelsen under andra
halvåret 1971 bör också ske i regeringsrätten. Därför föreslås en
övergångsbestämmelse av innehåll att talan mot sådant lant-bruksslj'relsens
beslut enligt 19 § andra stycket eller 48 § andra stycket, som meddelas före
den 1 januari 1972, förs hos Kungl. Maj :t genora besvär. I anslutning härtill
kommer att i särskild ordning läggas frara förslag till lag om ändiing av lagen
(1909:38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, i vilket kommer att föreskrivas
att målen skall tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande,
övergångsbestämmelsen avser bara sättet för fullföljd. I fråga om tiden gäller
huvudbestämmelserna i 19 § andra styckel
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 159
resp.
48 § andra stycket all talan skall föras inom två månader från beslutets dag.
Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna har i departementsförslaget liksom i PalL och ML
upptagits åtskilda från lagens bestämmelser i övrigl och således inte som i
utredningens förslag under särskilda paragrafer.
8.2
Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen
85
§
Paragrafen
innehåller föreskrifter om utmätningsmans skyldighet att i särskilt angivna
fall lärana underrättelse lill olika myndigheter om utmätning och andra
exekutiva åtgärder. I samband raed införandel av PatL och ML gjordes vissa
ändringar i paragrafen. Efter det senaste tiUägget, som skett genom lag om
ändring i utsökningslagen (1970:490), föreskrivs i paragrafens åttonde stycke
att om patent eller mönsterrätt utmäts, utmätningsmannen ofördröjligen skall
lill patent- och registreringsverket sända bevis om utmätningen med angivande
av patentets eller mönsterregistreringens nummer. Som jag anfört vid 34 §
andra stycket bör en motsvarande bestämmelse ges i fråga ora utmätning av
växtförädlarrätt. Åttonde styckel i 85 § bör därför kompletteras med en andra
punkt av innehåll atl om växtförädlarrätt utmäts, utmätningsmannen
ofördröjligen skall lill statens växtsortnämnd sända bevis om utniätningen med
angivande av registreringens nummer.
8.3
Förslaget till lag om ändring i införsellagen
2 §
I
första stycket av paragrafen anges under 14 vad som får las i anspråk genom
införsel. Under 1, 2 och 4 upptas arbetstagares avlöning, annan ersättning för
arbetsinsats resp. vad som utgår såsom pension eller livränta. Enligt 3, som
fick sin nu gällande lydelse genom en i samband med införandet av
mönsterskyddslagen anlagen lag om ändring i införsellagen (1970: 494), får tas
i anspråk periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent eller
mönsterrätt eller av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat
sådant eller för överlåtelse av rörelse. Införsel bör också kunna ske i
periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av växtförädlarrätt. Därför bör 2
§ första styckel 3 ges den lydelsen all genora införsel får las i anspråk
periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent, mönsterrätt eller
växtförädlarrätt eller av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller
annat sådant eller för överlåtelse av rörelse.
160 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Hemställan
I
enlighet med vad som har anförts i det föregående föreligger inora
jus-titiedeparleinenlel upprättade förslag till
1)
växtförädlarrättslag,
2)
lag om ändring i
utsökningslagen, samt
3)
lag om ändring i
införsellagen.
Jag
hemsläller alt lagrådets yttrande över förslagen inhämtas enligt 87 §
regeringsformen genora utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet: Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
161
opaginerad Kontrollera mot PDF
Convention
pour la protection des obtentions végélales
signée
ä Paris, le 2 décembre 1961
Konvention
för skydd av växtförädlingsprodukter
undertecknad
i Paris den 2 december 1961
opaginerad Kontrollera mot PDF
Les Etats Contractants,
Convaincus
de 1'importance que revel la protection des obtentions végélales tant pour le
développement de ragricullure sur leur territoire que pour la sauvegarde des
inléréls des oblenleurs;
Conscients
des problémes particuliers que soulévent la reconnaissance et la protection du
droit du créateur dans ce domaine et notammerit des limitations que peuvent
imposer au libre exercice d'un tel droit les exi-gences de rintérét public;
Considérant
qu'il est hautement souhaitable que ces problémes auxquels de tres nombreux
Etats accordenl une legitime imporlance soient résolus par chacun d'eux
conformément ä des principes uniformes et clairement définis;
Soucieux
de réaliser sur ces principes un accord susceptible de recueil-lir Tadhésion
d'autres Etats ayant les mémes préoccupations;
Sont
convenus de ce qui suit :
De
fördragsslulande staterna,
som
är övertygade om den vikt, som skydd av växtförädlingsprodukter har såväl för
jordbrukets utveckling inom deras oniråden som för tillvaralagande av
förädlarnas intressen,
som är medvetna om de
särskilda problem, som uppstår till följd av erkännande och skydd av förädlarens
rätt och särskilt om de inskränkningar i del fria utövandet av denna rätt, vilka
kan vara nödvändiga i det allmännas intresse,
som
beaktar alt det är i hög grad önskvärt att dessa problem, vid vilka ett myckel
stort antal stater fäster en berättigad vikt, löses av var och en av dem i
överensstämmelse med enhetliga och klart bestämda principer,
som
är angelägna om att på dessa principer grunda en överenskommelse, som är ägnad
alt vinna anslutning av andra stater, vilka har samma intressen,
har
överenskoramit som följer:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
premier
(1)
La présente Convention a pour
objet de reconnaitre et d'assurer ä robtenleur d'une varieté végétale nouvelle,
ou ä son ayant cause, un droit dont le contenu el les modali-tés d'exercice
sont définis ci-aprés.
(2)
Les Etats parties å la présente
Convention, ci-aprés dénommés
6 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
Artikel
1
1.
Ändamålet med denna konvention
är alt tillerkänna och tillförsäkra förädlaren av en ny växtsort eller hans
rättsinnehavare en rätt, som med avseende på innehållet och formerna för
utövandet närmare bestäms i det följande.
2.
De stater, som tillhör denna
konvention, i det följande kallade
opaginerad Kontrollera mot PDF
162
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
Etats de TUnion,
constituent entré eux une Union pour la protection des obtentions végélales.
(3) Le siége de TUnion et
de ses organes permanenls est fixé ä Geneve.
unionsslaler, bildar
en union för skydd av växtförädlingsprodukter.
3.
Unionen och dess permanenta organ har sill säte i Geneve.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article
2
(1)
Chaque Etat de TUnion peut
reconnaitre le droit de robtenteur prévu par la présente Convention par Toctroi
d'un titre de protection particulier ou d'un brevet. Toutefois, un Etat de
TUnion dont la législation nationale admet la protection sous ces deux forraes
ne doit prévoir que l'une d'elles pour un méme genre ou une méme espéce
bota-nique.
(2)
Le mot varieté, au sens de la
présente Convention, s'applique ä tout cultivar, done, lignée, souche, hybride
susceptible d'élre cullivé, sa-tisfaisant aux dispositions des alinéas c) el
d) du paragraphe (1) de Tarticle 6.
Arlikel 2 1. Varje
unionsstat kan tillerkänna förädlaren den rätt som avses i denna konvention
genom en särskild skyddsform eller genom patent. En unionsstat, vars inheraska
lagstiftning medger skydd i båda dessa former, får emellertid endast tiUämpa
endera av dem på samma växtsläkte eller växtart.
2.
Ordet sort i denna konventions mening avser varje cultivar, klon, linje, stam
eller hybrid, som är odlingsbar och som uppfyller fordringarna i artikel 6
moment 1 c) och d).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
3
(1)
Les personnes physiques et
morales ayant leur domicile ou siége dans un des Etats de TUnion jouissent,
dans les autres Etats de TUnion, en ce qui concerne la reconnaissance et la
protection du droit de robtenteur, du traitement que les lois re-spectives de
ces Etats accordenl ou ac-corderont par la suite ä leurs nationaux, le tout
sans prejudice des droits spécialement prévus par la présente Convention et
sous réserve de raccomplisseraent des conditions et formalités iraposées aux nationaux.
(2)
Les nationaux des Etats de
rUnion, n'ayant ni doraicile ni siége dans un de ces Etats, jouissent également
des mémes droits, sous réserve de satisfaire aux obligations qui peuvent leur
étre iraposées en vue de permettre Texamen des va-
Artikel
3
1. Fysiska och juridiska personer, som har sitt
hemvist eller sill säte i en av unionsstalerna, åtnjuter i de andra
unionsstaterna i fråga om er-kännandel och skyddet av förädlarens rält samma
behandling som dessa staters särskilda lagar tillerkänner eller kommer att
tillerkänna sina egna medborgare, och detta ulan inskränkning i de
rättigheter, som särskilt tillförsäkras genom denna konvention, samt ined
förbehåll för uppfyllandet av de villkor och formaliteter, som föreskrivits
för statens egna medborgare.
2.
Medborgare i unionsstater, som
ej har hemvist eller säte i någon av dessa stater, åtnjuter likaledes samma
rättigheter, under förutsättning att de uppfyller de förpliktelser, som kan
åläggas dem i avsikt att möjliggöra undersökning av de nya sorter
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
163
opaginerad Kontrollera mot PDF
riétés nouvelles qu'ils
auraient obte-nues ainsi que le controle de leur mulliplication.
de framställt och kontroll
av deras förökning.
Artide
4
(1) La
présente Convention est ap
plicable ä tous les genres el espéces
bolaniques.
(2)
Les Etats de TUnion s'enga-gent
ä prendre toutes les mesures nécessaires pour appliquer progres-sivement les
dispositions de la présente Convention au plus grand nom-bre de genres et
espéces bolaniques.
(3)
Au moment de Tentrée en vigueur
de la Convention sur son territoire, chaque Etat de TUnion applique les
dispositions de la Convention ä au moins cinq des genres figurant sur la
liste annexée å la Convention.
Il
s'engage, en outre, a appliquer lesdites dispositions å d'autres genres de la
liste, dans les délais suivants ä dater de Tentrée en vigueur de la Convention
sur son territoire :
a)
dans un délai de trois ans, ä
au moins deux genres;
b)
dans un délai de six ans, å au
moins qualre genres;
c)
dans un délai de huil ans, å
tous les genres figurant sur la liste.
(4) Pour
les genres el espéces ne
figurant pas sur cette liste, chaque
Etat de TUnion protégeanl Tun de
ces genres ou espéces a la faculté,
soit de limiter le bénéfice de cette
protection aux nationaux des Etats
de rUnion protégeanl ce genre ou
cette espéce ainsi qu'aux personnes
physiques ou morales ayant lenr do
micile ou siége dans un de ces Etats,
soit d'étendre le bénéfice de celle
protection aux nationaux d'aulres
Etats de TUnion ou des Etats mem
bres de rUnion de Paris pour la pro
tection de la propriélé industrielle,
ainsi qu'aux personnes physiques ou
Artikel
4
1. Denna konvention är tillämplig på alla växtsläkten
och växtarter.
2.
Unionsstaterna förbinder sig
alt vidta alla nödiga åtgärder för all efter hand tillämpa konventionens bestämmelser
på största möjliga antal växtsläkten och växtarter.
3.
Varje unionsstat skall vid
tiden för konventionens ikraftträdande inom dess territoriura tillämpa konventionens
bestämmelser på åtminstone fem av de växtsläkten, vilka upptagits på den lista
som är fogad till konventionen.
Dessutom
förbinder sig unionsstat alt tillämpa nämnda bestämmelser på ytterligare
växtsläkten på listan inom följande tider, räknade från konventionens
ikraftträdande på dess territorium:
a)
inom en tid av tre år, på minst
två växtsläkten;
b)
inom en tid av sex år, på minst
fyra växtsläkten;
c)
inom en lid av åtla år, på alla
växtsläkten som är upptagna på listan.
4. Unionsstat, vilken
skyddar växt
släkte eller växtart, som ej är upp
tagen på listan, kan antingen be
gränsa skyddet till medborgare i
unionsslaler, som skyddar samma
växtsläkte eller växtart, ävensom till
fysiska eller juridiska personer, som
har sitt hemvist eller sitt säte i så
dan stat, eller utsträcka skyddet till
medborgare i andra unionsslaler el
ler i stater, som är medlemmar av
Parisunionen för industriellt rätts
skydd, ävensom lill fysiska eller juri
diska personer,som har sitt hemvist
eller sitt säte i sådan stat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
164
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
morales
ayant leur domicile ou siége dans un de ces Etats.
(5) Chaque Etat de TUnion
peut, au moment de la signature de la présente Convention ou du dépot de son
instrument de ratification ou d'ad-hésion, dédarer qu'il appliquera, en ce qui
concerne la protection des obtentions végélales, les artides 2 el 3 de la
Convention de Paris pour la protection de la propriélé industrielle.
5.
Varje unionsstat kan, då den undertecknar denna konvention eller deponerar
sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument, förklara, att den kommer att i
fråga om skyddet av växtförädlingsprodukter tillämpa artiklarna 2 och 3 i
Pariskonvenlio-nen för industriellt rättsskydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
5
(1)
Le droit accordé a robtenteur
d'une varieté nouvelle ou å son ayant cause a pour effet de soumettre å son
autorisation préalable la production, å des fins d'écoulenienl commercial, du
materiel de reproduclion ou de mulliplication vegetative, en tant que tel, de
cette varieté nouvelle, ainsi que la mise en vente el la coinmer-cialisation de
ce materiel. Le materiel de mulliplication vegetative cora-prend les planles
entiéres. Le droit de robtenteur s'élend aux planles ornementales ou parties de
ces plantes normalemenl commercialisées å d'autres fins que la mulliplication,
au cas oii elles seraienl utilisées com-mercialemenl comme materiel de
mulliplication en vue de la production de planles d'ornenienl ou de fleurs
coupées.
(2)
L'obtenleur ou son ayant cause
peut subordonner son autorisation ä des conditions qu'il définit.
(3)
L'autorisalion de 1'obtenteur
ou de son ayant cause n'esl pas nécessaire pour Temploi de la varieté nouvelle
comme source initiale de variation en vue de la créalion d'aulres variétés
nouvelles, ni pour la com-mercialisalion de celles-ci. Par contre, cette
autorisation est requise lorsque Temploi répélé de la varieté nouvelle est
nécessaire ä la production commerciale d'une autre varieté.
(4)
Chaque Etat de TUnion peut,
soit dans sa propre législation, soit
Artikel 5 1. Den rätt, som
lillerkännes förädlaren av en ny sorl eller hans rättsinnehavare, medför, all
hans tillstånd i förväg måste inhämtas för framställning, i och för kommersiell
avsättning, av förökningsmaterial såsom sådant av den nya sorten samt för
saluhållande och försäljning av sådant material. Vegetativt förökningsmalerial
innefattar även hela plantor. Förädlarens rätt omfattar också plantor av
prydnadsväxter eller delar av sådana plantor, vilka norraall utnyttjas
kommersiellt för andra ändaraål än förökning, i fall då de kommersiellt
utnyttjas såsom förökningsmalerial för framställning av prydnadsväxter eller
snittblommor.
2. Förädlaren
eller hans rättsinne
havare kan uppställa villkor för med
delande av tillstånd.
3.
Tillstånd av förädlaren eller
hans rättsinnehavare erfordras ej då den nya sorlen används som utgångsmaterial
för framställning av andra nya sorter och ej heller för kommersiellt
utnyttjande av dessa. Däremot erfordras tillstånd, då upprepad användning av
den nya sorten är nödvändig för koraraersiell fraraslällning av en annan sort.
4.
Unionsstat kan, antingen genom
sin lagstiftning eller genom sär-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition
nr 40 år 1971
165
opaginerad Kontrollera mot PDF
dans des arrangements
particuliers au sens de Tartide 29, accorder aux oblenleurs, pour certains
genres ou espéces bolaniques, un droit plus étendu que celui defini au premier
paragraphe du present artide et pouvant nolamraenl s'étendre jusqu'au produit
coramercialisé. Un Etat de rUnion qui accordé un tel droit a la faculté d'en
limiter le bénéfice aux nationaux des Etats de TUnion ac-cordanl un droit
idenlique ainsi qu'aux personnes physiques ou morales ayant leur domicile ou
siége dans Tun de ces Etats.
skilda överenskommelser
enligt arlikel 29, för vissa växtsläkten och växtarter tillerkänna förädlaren
en mera omfattande rätt än den som angivils i första momentet av denna artikel.
Särskilt gäller att denna rätt kan utsträckas ända lill den saluförda
produkten. Unionsstat, som medger en sådan rätt, kan begränsa förmånen därav
till medborgare i de unionsslaler, som medger samraa rätt, ävensom till fysiska
eller juridiska personer, sora har sitt heravist eller säte i sådan stat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article
6 (1) L'oblenteur d'une varieté nouvelle, ou son ayant cause, bénéficie de la
protection prévue par la présente Convention lorsque les conditions suivantes
sont reraplies:
a) Quelle que soit
Torigine., arli-
ficielle ou naturelle, de la variation
initiale qui lui a donné naissance, la
varieté nouvelle doit pouvoir étre
netteiiient dislinguée par un ou plu
sieurs caracléres importants, de toute
autre varieté dont 1'exislence, au rao
ment ou la protection est demandée,
est notoiremenl connue. Cette nolo-
rielé peut étre élablie par diverses ré-
férences telles que: culture ou coni-
mercialisation déjå en cours, inscrip-
tion sur un registre officiel de varié
tés effecluée ou en cours, presence
dans une collection de reference ou
description precise dans une publica
lion.
Les caracléres permettanl
de dé-finir et de dislinguer une varieté nouvelle peuvent étre de nature
mor-phologique ou physiologique. Dans tous les cas, ils doivent pouvoir étre
décrils et reconnus avec precision.
b) Le fait pour une
varieté d'avoir
figuré dans les essais, d'avoir été
présentée ä rinscriplion ou inscrile
ä un registre officiel, ne peut pas
étre opposé ä robtenteur de cette
varieté ou ä son ayant cause.
Arlikel 6 1. Förädlaren av
en ny sorl eller hans rättsinnehavare åtnjuter del skydd som denna konvention
stadgar, när följande villkor är uppfyllda:
a) Den nya sorten
skall, vare sig
den ursprungliga variant som givit
upphov till sorten erhållits på artifi
ciell eller naturlig väg, kunna genom
ell eller flera vikliga kännetecken
klart skiljas från alla andra sorter,
vilka vid liden för ansökningen om
skydd är allmänt kända. All sådan
allmän kännedora föreligger kan
framgå av olika förhållanden, såsom
atl sorlen redan odlas eller kommer-
sieUt utnyttjas, att den intagits i en
officiell sortiista eller anmälts till en
sådan, att den förekommer i en refe
renssamling eller alt den noggrant
beskrivits i en publikation.
De
kännetecken, som gör det möjligt alt beskriva och särskilja en ny sort, kan
vara av morfologisk eller fysiologisk art. I varje fall måste de tydligt kunna
beskrivas och igenkännas.
b) Den omständigheten,
att en
sort förekomrail i försök eller an
mälts till eller upptagils i elt offi
ciellt register, kan ej åberopas mot
förädlaren av sorten eller hans rätts
innehavare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
166
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
La nouvelle varieté ne
doit pas, au moment de la demande de protection dans un Etat de TUnion, avoir
été offerte å la vente ou coramercialisée, avec Taccord de robtenteur ou de son
ayant cause, sur le territoire de cet Etat, ni depuis plus de qualre ans sur le
territoire de tout autre Etat.
c) La varieté nouvelle
doit étre suf-fisamment homogéne, comple tenn des particularités que présente
sa reproduclion sexuée ou sa mulliplication vegetative.
d) La varieté nouvelle
doit étre
stable dans ses caracléres essenliels,
c'esl-ä-dire rester conforme å sa de
finition, ä la suite de ses reproduc-
tions ou multiplicalions successives,
ou, lorsque robtenteur a defini un
cycle particulier de reproductions ou
de multiplicalions, å la fin de chaque
cycle.
e) La varieté nouvelle
doit rece
voir une dénominalion conforme aux
dispositions de rartide 13.
(2) L'octroi de la
protection d'une varieté nouvelle ne peut dépendre d'autres conditions que
celles mentionnées ci-dessus, sous réserve que robtenteur ou son ayant cause
ait satisfait aux formalités prévues par la législation nationale de chaque
pays, y compris le paiement des taxes.
Då skydd för en ny sort
söks i en unionsstat, får den ej, med medgivande av förädlaren eller hans
rättsinnehavare, ha saluhållils eller kommersiellt utnyttjats på denna stats
territorium eller sedan mer än fyra år på annan stals territorium.
c) Den
nya sorten skall vara till
räckligt homogen med hänsyn tagen
till de särdrag, som dess sexuella el
ler vegetativa förökning betingar.
d) Den
nya sorten skall vara be
ständig med avseende på sina väsent
liga kännetecken. Delta innebär alt
den skall förbli i överensstämmelse
med beskrivningen av sorlen efter
upprepad förökning eller, i det fall
atl förädlaren fastställt en särskild
förökningscykel, efter avslutandet av
varje sådan cykel.
e) Den nya sorlen skall
erhålla en
benämning i enlighet med bestäm
melserna i artikel 13.
2. Beviljandet av skydd
för en ny sort får ej vara beroende av andra än här ovan nämnda villkor, dock
raed förbehåll för att förädlaren eller hans rättsinnehavare skall ha uppfyllt
de formaliteter, som föreskrivs i varje lands nationella lagstiftning, däri
inbegripet erläggande av avgifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article
7
(1)
La protection est accordée
apres un examen de la varieté nouvelle en fonclion des criléres ä Tar-tide 6.
Cet examen doit étre approprié ä chaque genre ou espéce bota-nique en tenant
comple de son sys-téme habituel de reproduclion ou de mulliplication.
(2)
En vue de cet examen, les services
compétents de chaque pays peuvent exiger de Tobtenteur ou de son ayant cause
tous renseignements, documents, plants ou semences nécessaires.
Artikel
7
1.
Skydd beviljas efter en undersökning
av den nya sorten med hänsyn lagen till de kriterier, som angives i artikel
6. Denna undersökning skall anpassas efter varje växtsläkte eller växtart med
beaktande av dess normala förökningssätt.
2.
I och för denna undersökning
kan vederbörande myndigheter i varje land avfordra förädlaren eller hans
rättsinnehavare alla nödvändiga upplysningar, handlingar, vegetativt material
eller utsäde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
167
opaginerad Kontrollera mot PDF
(3) Durant la période
comprise entré le dépot de la demande de protection d'une varieté nouvelle et
la decision la concernant, tout Etat de rUnion peut prendre des mesures
destinées a défendre robtenteur ou son ayant cause contre les agisse-ments
abusifs des tiers.
3. Under perioden mellan
ansökningen ora skydd för en ny sort och beslutet i anledning därav får unionsstat
vidta åtgärder för all skydda förädlaren eller hans rättsinnehavare mol
raissbruk från tredje mans sida.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
8
(1)
Le droit conféré a robtenteur
d'une varieté nouvelle ou å son ayant cause est accordé pour une durée limilée.
Celle-ci ne peut étre inférieure ä quinze années. Pour les plantes lelles que
vignes, arbres frui-tiers el leurs porte-greffes, arbres foresliers, arbres
d'orneraent, cette durée minimum est portée ä dix-huit années.
(2)
La durée de la protection dans
un Etat de TUnion s'entend ä partir de la date de la délivrance du titre de
protection.
(3)
Chaque Etat de TUnion a la
faculté d'adopler des durées de protection plus longues que celles indiquées
ci-dessus et de fixer des durées différentes pour certaines categories de
végélaux, pour lenir comple, en particulier, des exigences de la
réglementation sur la production et le commerce des semences el plants.
Artikel
8 1. Den rält, som tiUerkänns förädlaren av en ny sort eller hans rättsinnehavare,
beviljas för en begränsad lid som icke får undersliga femton år. För sådana
växtslag som vin, fruktträd och deras grundslammar, skogsträd och prydnadsträd
får den ej understiga aderton år.
2.
Skyddstiden i en unionsstat
räknas från den dag då bevis om skydd utfärdades.
3.
Varje unionsstat får införa
längre skyddstider än dem som ovan angivils och bestämma andra skyddslider för
vissa grupper av växter för att ta hänsyn särskilt till de krav som ställes av
föreliggande reglering av produktionen och handeln med utsäde och vegetativt
material.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 9 Le libre
exercice du droit exdusif accordé ä robtenteur ou ä son ayant cause ne peut
étre limité que pour des raisons d'inlérél public.
Lorsque
cette limitation inlervienl en vue d'assurer la diffusion des variétés
nouvelles, TElat de TUnion intéressé doit prendre toutes mesures nécessaires
pour que robtenteur ou son ayant cause reoive une remuneration équilable.
Arlikel
9
Del
fria utövandet av den ensamrätt, som tillerkänts förädlaren eller hans
rättsinnehavare, kan endast begränsas av hänsyn lill del allmänna intresset.
När en sådan begränsning
företas i syfte all säkerställa spridning av nya sorter, skall staten vidta
alla erforderliga åtgärder för att förädlaren eller hans rättsinnehavare
skall erhålla skälig ersättning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
168
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
10
(1)
Le droit de robtenteur est déclare
nul, en conformité des dispositions de la législation nationale de chaque Etat
de TUnion, s'il est avéré que les conditions fixées aux alinéas a) et b) du
paragraphe (1) de rartide 6 n'élaienl pas effectivemenl remplies lors de la
délivrance du titre de protection.
(2)
Est déchu de son droit robtenteur
ou son ayant cause qui n'est pas en mesure de presenter ä Tauto-rité compétente
le materiel de reproduclion ou de mulliplication permettanl d'obtenir la
varieté nouvelle avec ses caracléres morphologiques et physiologiques, tels
qu'ils ont été définis au moment de son agrément.
(3)
Peut étre déchu de son droit
robtenteur ou son ayant cause:
a)
qui ne présente pas ä Tautorité
corapétente, dans un délai prescrit et apres mise en demeure, le materiel de
reproduclion ou de mulliplication, les documents et renseignements jugés
nécessaires au controle de la varieté nouvelle, ou ne permet pas rinspection
des mesures prises en vue de la conservation de la varieté;
b)
qui n'a pas acquitté dans les
délais prescrits les taxes dues, le cas échéant, pour le maintien en vigueur de
ses droits.
(4) Le
droit de robtenteur ne peut
étre annulé, et Tobtenleur ou son
ayant cause ne peut étre déchu de
son droit pour d'autres motifs que
ceux mentionnés au present artide.
Artikel
10 1. Förädlarens rätt förklaras ogiltig i enlighet med bestämmelserna i varje
unionsstats inhemska lagstiftning, om det befinns atl de i arlikel 6 moment 1
a) och b) fastställda viUkoren icke var vederbörligen uppfyllda då skyddet
raeddelades.
2.
Förädlarens eller hans rättsinnehavares
rätt är förfallen, ora han ej är i stånd all för vederbörande myndighet förete
sådant förökningsmaterial, som möjliggör framställning av den nya sorlen med
dess raorfologiska och fysiologiska egenskaper såsom de beskrivits vid tiden
för skyddets beviljande.
3.
Förädlarens eller hans rättsinnehavares
rätt kan förklaras förfallen
a)
om han ej inom föreskriven tid
och efter uppmaning tillhandahåller vederbörande myndighet del förökningsmalerial
saral de handlingar och upplysningar, som anses behövliga för kontroll av den
nya sorten, eller om han ej tillåter myndigheten att ta del av de åtgärder som
företagits för att vidmakthålla sorlen,
b)
om han ej inom stadgad lid erlagt
de avgifter som kan ha föreskrivits för bibehållandet av hans rättigheter.
4. Förädlarens
rätt får ej förkla
ras ogiltig och förädlaren eller hans
rättsinnehavare får ej gå förlustig
sin rätt av annan orsak än som sägs
i denna artikel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
11
(1)
L'obtenteur ou son ayant cause
a la faculté de choisir TEtat de rUnion dans lequel il demande, pour la
premiére fois, la protection de son droit sur une varieté nouveUe.
(2)
L'oblenleur ou son ayant cause
peut demander ä d'autres Etats de rUnion la protection de son droit sans
attendre qu'un titre de protec-
Artikel
11
1.
Förädlaren eller hans rättsinnehavare
får välja den unionsstat i vilken han först vill söka skydd för sin rält till
en ny sort.
2.
Förädlaren eller hans rättsinnehavare
kan i andra unionsslaler söka skydd för sin rätt utan alt avvakta atl
skydd raeddelas av den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
169
opaginerad Kontrollera mot PDF
tion lui ait élé délivré
par TElat de rUnion, dans lequel la premiére demande a été faite.
(3) La protection demandée
dans différents Etats de TUnion pjir des personnes physiques ou morales
ad-mises au bénéfice de la présente Convention est indépendante de la protection
oblenue pour la méme varieté nouvelle dans les autres Etats appar-lenanl ou non
a TUnion.
unionsstat, i vilken den
första ansökningen gjordes.
3.
Skydd som i olika unionsstater söks av fysiska eller juridiska personer vilka
åtnjuter denna konventions förmåner är oberoende av det skydd som erhållits
för sarama nya sorl i andra stater inom eller utom unionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article
12
(1)
L'oblenteur ou son ayant cause,
qui a réguUérement fait le dépot d'une demande pour oblenir la protection
d'une varieté nouveUe dans Tun des Etats de TUnion, jouil, pour effectuer le
dépot dans les autres Etats de l'Union, d'un droit de priori lé pendant un
délai de douze mois. Ce délai comraencé ä la date du dépot de la premiére
demande. Le jour du dépot n'esl pas compris dans ce délai.
(2)
Pour bénéficier des dispositions
du paragraphe précédent, le nouveau dépot doit comporter une requéte en
protection de I'oblention, la revendication de la priorité de la preraiére
demande et, dans un délai de trois mois, une copie des documents qui
constituent cette demande, certifiée conforme par radrainistra-tion qui Taura
regue.
(3)
L'obteiiteur ou son ayant cause
jouil d'un délai de qualre ans apres 1'expiralion du délai de priorité pour
fournir ä TElat de TUnion, auprés duquel il a été déposé une requéte en
protection dans les conditions prévues au paragraphe (2), les documents
complémenlaires et le materiel requis par les lois et réglements de cet Etat.
(4)
Ne sont pas opposables au dépot
effectué dans les conditions ci-dessus les faits survenus dans le délai fixé
au paragraphe (1), tels qu'un autre dépot, la publicalion de Tobjel de la
demande ou son exploilation.
6t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
Artikel
12 1. Förädlaren eller hans rättsinnehavare, som i behörig ordning lämnat in
ansökan om skydd för en ny sorl i en av unionsslaterna, åtnjuter för sökande
av skydd i övriga unionsslaler prioritet under en lid av tolv månader. Denna
tid räknas från den dag då den första ansökningen ingavs. Ansökningsdagen inräknas
ej.
2.
För alt komma i åtnjutande av
de förmåner som stadgas i föregående moment, skall den nya ansökningen
innehålla begäran om skydd för den nya sorlen, anspråk på prioritet från den
första ansökningen och, inom tre månader, avskrifter av de handlingar av vilka
den första ansökningen bestod, bestyrkta av den myndighet som mottagit denna.
3.
Förädlaren eller hans rättsinnehavare
åtnjuter en frist av fyra år efter utgången av prioritetsliden för att
tillställa den unionsstat, hos vilken han sökl skydd enligt moment 2, de
kompletterande handlingar och det material, som krävs enligt denna stats lagar
och förordningar.
4.
Mol ansökan, som gjorts under ovannämnda förhållanden, kan ej åberopas
omständigheter, vilka uppkommit under den i moraenl 1 stadgade tiden, t. ex.
en annan ansökan, offentliggörande av föremålet för an-
opaginerad Kontrollera mot PDF
170
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ces faits ne peuvent faire
naitre aucun droit au profil de tiers ni aucune possession personnelle.
sökningen eller
kommersiellt utnyttjande av detta. På sådana omständigheter kan icke grundas
någon rätt till förmån för tredje man eller någon personlig rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
13
(1)
Une varieté nouvelle doit étre
désignée par une dénominalion.
(2)
Cette dénominalion doit permettre
d'identifier la varieté nouvelle; elle ne peut nolamment se composer
uniquement de chiffres.
La dénominalion ne doit
pas étre susceptible d'induire en erreur ou de préler ä confusion sur les
caraclé-ristiques, la valeur ou ridenlilé de la varieté nouvelle ou sur
ridenlilé de robtenteur. Elle doit notamment étre différente de toute
dénominalion qui désigne, dans Tun quelconque des Etats de TUnion, les variétés
préexis-tantes de la méme espéce botanique ou d'une espéce voisine.
(3) Il n'est pas permis
å robten
teur ou ä son ayant cause de déposer
comme dénominalion d'une varieté
nouvelle une désignation pour la
quelle il bénéficie, dans un Etat de
rUnion, de la protection accordée
aux marques de fabrique ou de com
merce, et qui couvre des produits
identiques ou similaires au sens de la
législation sur les marques, ni une
désignation susceptible de créer une
confusion avec cette inarque, sauf s'il
s'engage ä renoncer ä son droit ä la
inarque lorsqu'interviendra Tenre-
gistrement de la dénominalion de la
varieté nouvelle.
Si
robtenteur ou son ayant cause effectué néanmoins le dépot de la dénominalion,
il ne peut plus, des que celle derniére est enregistrée, faire valoir de droit
å la marque de fabrique ou de commerce pour les produits susvisés.
(4) La dénominalion de
la varieté
nouvelle est déposée par Tobtenteur
ou son ayant cause auprés du service
prévu a 1'article 30. S'il est avéré que
Arlikel
13
1.
En ny sort skall betecknas med
en benämning.
2.
Denna benämning skall göra det
möjligt atl identifiera den nya sorten; särskilt gäller atl den ej kan bestå
enbart av siffror.
Benämningen
får ej vara vilseledande eller ägnad alt framkalla förväxling i fråga om den
nya sortens egenskaper, värde eller identitet eller beträffande förädlarens
identitet. Särskilt skall den skilja sig från varje benämning, som i någon av
unionsstalerna betecknar redan befintliga sorter av samma eller närbesläktade
växtarter.
3. Förädlaren
eller hans rättsin
nehavare får icke söka registrering
såsom benämning för en ny sort av
en beteckning, för vilken han i någon
av unionsstalerna åtnjuter det skydd,
som tillerkänts fabriks- eller handels-
märke och som omfattar varor av
samma eller liknande slag i märkes-
lagstiftningens mening, ej heller av
en beteckning, som är ägnad fram
kalla förväxling med sådant märke,
såvida han icke förbinder sig alt av
stå från sin märkesrätl när registre
ringen av benämningen på den nya
växlsorten kommer lill slånd.
Om
förädlaren eller hans rättsinnehavare likväl söker registrering av
sortbenämningen kan han, sedan registrering skett, ej längre göra gällande
någon rätt lill fabriks- eller handelsmärket för ifrågavarande varor.
4. Ansökan ora
registrering av be
nämning på en ny sorl skall av för
ädlaren eller hans rättsinnehavare
göras hos den myndighet, som avses
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
171
opaginerad Kontrollera mot PDF
cette dénominalion ne
répond pas aux exigences des paragraphes précédents, le service refuse de
Tenre-gislrer et exige que Tobtenteur ou son ayant cause propose, dans un délai
prescrit, une autre dénominalion. La dénominalion est enregistrée en méme
tenips qu'est délivré le titre de protection conformément aux dispositions de
rarlide 7.
(5)
Une varieté nouvelle ne peut
étre déposée dans les Etats de TUnion que sous la méme dénominalion. Le service
competent pour la délivrance du titre de protection dans chacun des Etats est
tenn d'enregistrer la dénominalion ainsi déposée, ä moins qu'il ne constale la
non-convenance de cette dénominalion dans ledit Etat. Dans ce cas, il peut
exiger que robtenteur ou son ayant cause propose une traduction de la dénominalion
initiale ou une autre dénominalion convenable.
(6)
Lorsque la dénominalion d'une
varieté nouvelle est déposée auprés du service competent d'un Etat de rUnion,
celui-ci la communique au Bureau de TUnion prévu ä Tartide 15, qui en informé
les services compétents des autres Etats de TUnion. Tout Etat de TUnion peut
trans-mellre par Tintermédiaire dudit Bureau, ses objeclions éventuelles ä
TEtat qui a fait la communication.
Le
service competent de chaque Etat de TUnion notifie tout enregi-slrement de
dénominalion d'une varieté nouvelle el tönt refus d'enregi-streinent au Bureau
de TUnioii qui en infornie les services compétents des autres Etats de cette
Union. Les enregislrements sont également por-tés ä la connaissance des Etats
membres de rUnion de Paris pour la protection de la propriélé industrielle
par les soins du Bureau.
(7)
Celui qui, dans un des Etats de rUnion, procéde å la mise en
i artikel 30. Om del visar
sig, att benämningen ej uppfyller de i föregående moment ställda villkoren,
skall myndigheten vägra att registrera den samt anmoda förädlaren eller hans
rättsinnehavare att inom viss föreskriven tid föreslå annan benämning.
Benämningen registreras samtidigt som skydd meddelas enligt bestämmelserna i
arlikel 7.
5.
När ansökan om skydd för en ny
sorl göres i flera unionsslaler, skall det ske under en och samma benämning.
Den myndighet i varje stat som är behörig att meddela skydd är skyldig atl
registrera den benämning som angivits, såvida myndigheten icke finner all benämningen
är olämplig i denna stat. I sådant fall kan myndigheten anmoda förädlaren
eller hans rättsinnehavare alt föreslå en Översättning av den ursprungliga
benämningen eller en annan lämplig benämning.
6.
Då ansökan om registrering av
benämning på en ny sort göres hos den behöriga myndigheten i en unionsstat,
skall denna lämna meddelande om benämningen lill den i arlikel 15 nämnda
byrån för unionen, vilken därom skall underrätta vederbörande myndigheter i
övriga unionsstater. Alla unionsslaler kan genom näranda byrås förmedling
översända sina eventuella invändningar till den stat, som lämnat meddelande
om benämningen.
Den behöriga myndigheten i
varje unionsstat skall underrätta unionens byrå om varje registrering av en benämning
på ny sort och om varje beslut varigenom sådan registrering vägrats. Byrån
skall därom underrätta vederbörande myndigheter i övriga unionsslaler.
Uppgifter om registreringarna skall likaledes genom byråns försorg delgivas
medlemsstaterna i Parisunionen för industriellt rättsskydd.
7. Envar
som i en av unionsstaler
na utbjuder eller försäljer förök-
opaginerad Kontrollera mot PDF
172
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
vente
ou å la commercialisation du materiel de reproduclion ou de mulliplication
vegetative d'une varieté nouvelle, est tenu d'utiliser la dénominalion de
cette varieté nouvelle, méme apres Texpiration de la protection de celle
varieté, pour autant que, conformément aux dispositions du paragraphe (10), des
droits antérieurs ne s'opposenl pas å cette ulili-sation.
(8) Du
jour ou un titre de protec
tion a été délivré ä un oblenteur ou
å son ayant cause dans un Etat de
1'Union :
a)
la dénominalion de la varieté
nouvelle ne peut, dans aucun des Etats de TUnion, étre ulilisée comme
dénominalion d'une autre varieté de la méme espéce botanique ou d'une espéce
voisine;
b)
la dénominalion de la varieté
nouvelle est considérée comme la désignation générique pour celle varieté. En
conséquence, pour une dénominalion idenlique ä celle de la varieté nouvelle ou
susceptible de créer une confusion avec elle, nul ne peut, sous réserve des
dispositions du paragraphe (10), en demander renregislremenl, ni obtenir la protection,
ä titre de inarque de fabrique ou de commerce, pour des produits identiques ou
similaires, au sens de la législation sur les marques, dans un Etat quelconque
de TUnion.
(9) Pour le méme produit,
il est
permis d'aj outer ä la dénominalion
de la varieté nouvelle une marque de
fabrique ou de commerce.
(10) Il
n'esl pas porlé atteinte aux
droits antérieurs de tiers portanl sur
des Signes servanl a dislinguer leurs
produits ou leur enlreprise. Si, en
vertu d'un droit antérieur, rulilisa-
tion de la dénominalion d'une va
rieté nouvelle est inlerdite ä une per
sonne qui, conformément aux dispo
sitions du paragraphe (7), est obli-
gée de Tutiliser, le service competent
exige, le cas échéant, que robtenteur
ningsmaterial
av en ny sorl, är skyldig alt använda benämningen på den nya sorten, även
efter det att skyddet för sorten upphört, såvida icke äldre rättigheter utgör
hinder häremot enligt bestämmelserna i moment 10.
8. Från
och med den dag skydd
meddelats en förädlare eller hans
rättsinnehavare i en unionsstat:
a)
kan benämningen på den nya
sorlen ej i någon av unionsslaterna användas som benämning på annan sort av samraa
eller närbesläktad växtart;
b)
skall benämningen på den nya
sorten anses såsom generisk beteckning för denna sorl. I följd härav kan icke
i någon av unionsstalerna, såvida ej annat följer av bestämmelserna i moment
10, en beteckning, som är identisk med benämningen på den nya sorten eller är
ägnad att framkalla förväxling med denna, anmälas till registrering eller
meddelas skydd som fabriks- eller handelsmärke för varor av samma eller liknande
slag i märkeslagstiftningens mening.
9. Det
är tillåtet att, för samma
vara, till benämningen på den nya
sorlen foga ett fabriks- eller handels
märke.
10. Intrång
göres ej i tredje mans
äldre rättigheter rörande kännetec
ken, som tjänar lill att utmärka
hans varor eller företag. Om i kraft
av en äldre rättighet någon, som en
ligt bestämmelserna i moment 7 är
ålagd att bruka benämningen på en
ny sort, är förhindrad göra detta,
skall den behöriga myndigheten i
förekoraraande fall anmoda förädla
ren eller hans rättsinnehavare all fö-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
173
opaginerad Kontrollera mot PDF
ou son ayant cause propose
une autre dénominalion pour la varieté nouvelle.
reslå en annan benämning
för den nya sorlen.
Artide
14
(1) Le
droit reconnu ä robtenteur
selon les dispositions de la présente
Convention est indépendant des
mesures adoptées dans chaque Etat
de rUnion en vue d'y réglementer la
production, le controle et la commer
cialisation des semences et plants.
(2) Toutefois, ces derniéres
me
sures devront éviter, autant que pos
sible, de faire obstade å rapplication
des dispositions de la présente Con
vention,
Arlikel
14
1. Den rätt, som enligt bestämmelserna i denna
konvention tillerkänts förädlaren, är oberoende av de åtgärder, som unionsstat
vidtar för att där reglera produktionen, kontrollen och handeln raed utsäde och
vegetativt material.
2.
Det bör dock såvitt möjligt undvikas,
att sådana åtgärder hindrar tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention.
Article 15 Les organes permanenls
de lUnion sont :
a)
le Conseil;
b)
le Secrélariat general, dénom-mé
Bureau de TUnion internationale pour la protection des obtentions végélales. Ce
Bureau est placé sous la Haute surveillance de la Confédé-ralion suisse.
Artikel
15 Unionens permanenta organ är:
a)
rådel;
b)
generalsekrelariatet, som benämns
byrån för internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter. Denna
byrå är underställd det Schweiziska Edsförbundels höga överinseende.
Article
16
(1)
Le Conseil est composé des representants
des Etats de TUnion. Chaque Etat de TUnion nonime un representant au Conseil el
un suppleant.
(2)
Les representants ou suppleants
peuvent étre accompagnés d'adjoints ou de conseillers.
(3)
Chaque Etat de TUnion dispose d'iine
voix au Conseil.
Arlikel
16
1.
Rådet består av representanter
för unionsstaterna. Varje unionsstat utser en representant till rådet och en
suppleant.
2.
Representanterna eller suppleanterna
kan åtföljas av assistenter eller rådgivare.
3.
Varje unionsstat har en röst i
rådet.
Article 17 (1) Les Etats signataires
de la présente Convention, qui ne Toni pas encore ratifiée, sont invilés ä titre
d'observaleurs aux réunions du Conseil. Leurs representants ont voix consultative.
Arlikel 17 1. Denna konventions
signatärslaler, som ännu ej ratificerat konventionen, är i egenskap av
observatörer inbjudna till rådets sammanträden. Deras representanter får
deltaga i överläggningar men icke i omröstningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
174
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
(2) A ces réunions peuvent
également étre invilés d'aiilres observa-teurs ou des experts.
2. Till dessa saramanträden
kan jämväl inbjudas andra observatörer eller sakkunniga.
Article
18
(1)
Le Conseil élil parrai ses membres
un President et un premier Vice-président. Il peut élire d'autres Vice-présidenls.
Le preraier Vice-président remplace de droit le President en cas d'empéchement.
(2)
La durée du mandat du President
est de trois ans.
Artikel
18
1.
Rådet väljer bland sina medlemmar
en ordförande och en förste vice ordförande. Det kan välja ytterligare vice
ordförande. Vid förfall för ordföranden ersätts denne sladgeenligt av förste
vice ordföranden.
2.
Uppdrag såsom ordförande gives
för en lid av tre år.
Article
19
(1)
Le Conseil se réunil sur con-vocation
de son President.
(2)
Il lienl une session ordinaire une
fois par an. En outre, le President peut réunir le Conseil ä son initiative;
il doit le réunir dans un délai de trois mois quand un tiers au moins des Etats
de TUnion en a fait la demande.
Arlikel
19
1.
Rådet sammanträder på ordförandens
kallelse.
2.
Det håller ordinarie sammanträde
en gång ora året. Dessutom kan ordföranden sammankalla rådet på eget
initiativ; han skall sammankalla detta inom tre månader när minst en tredjedel
av unionsslaterna gjorl framställning därom.
Article
20
(1)
Le Conseil établit son réglement
intérieur.
(2)
Le Conseil établit le réglement
administralif et financier de TUnion, le Gouvernement de la Confédération suisse
entendu. Le Gouvernement de la Confédération suisse en assure rexécution.
(3)
Ces réglements et leurs modifications
éventuelles doivent étre adoptés ä la majorité des trois qiiarts des Etats de TUnion.
Arlikel
20
1.
Rådet fastställer sin arbetsordning.
2.
Efter hörande av Schweiziska
Edsförbundels regering antar rådel unionens administrativa och finansiella
reglemente. Schweiziska Edsförbundets regering svarar för dettas genoraförande.
3.
Dessa förordningar och eventuella
ändringar i dem skall godkännas med tre fjärdedels majoritet av
unionsstaterna.
Article
21
Les
missions du Conseil sont les suivantes :
a)
étudier les mesures propres ä assurer
la sauvegarde et å favoriser le développement de TUnion;
b)
examiner le rapport annuel d'activité
de TUnion et établir le programme des travaux futurs de celle-ci;
Arlikel
21 Rådel har till uppgift alt
a)
undersöka lämpliga åtgärder för
alt trygga unionens bestånd och främja dess utveckling;
b)
granska årsberättelsen över
unionens verksamhet och fastställa programmet för dess framtida arbete;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
175
opaginerad Kontrollera mot PDF
c) donner au Secrétaire
general,
dont les atlributions sont fixées å
rartide 23, toutes directives néces
saires, y compris celles concernant
la Uaison avec les services nationaux;
d) examiner
el approuver le bud
get de rUnion et fixer, conformé
ment aux dispositions de rarlide 26,
la contribution de chaque Etat mem
bre;
e) examiner
el approuver les
comptes présenlés par le Secrétaire
general;
f) fixer,
conformément aux dispo
sitions de Tartide 27, la date et le
lieu des conférences prévues par le
dit article et prendre les mesures
nécessaires ä leur préparalion;
g) faire au Gouvernement
de la
Confédération suisse les proposi
tions concernant la nomination du
Secrétaire general et des fonclion-
naires du cadre stipérieur;
h) d'iine maniére générale,
prendre toutes decisions en vue du bon fonctionnement de l'Union.
c) till
generalsekreteraren, vars
åligganden fastställts i artikel 23, ge
alla erforderliga direktiv inbegripet
sådana, som avser förbindelserna
med de inhemska myndigheterna;
d) granska och
godkänna unio
nens budget och enligt bestämmel
serna i artikel 26 fastställa bidrag
för varje medlemsstat;
e) granska
och godkänna de av
generalsekreteraren framlagda rä
kenskaperna;
f) enligt
bestämmelserna i arlikel
27 fastställa datum och plats för de
konferenser, som sägs i nämnda ar
likel, och vidta erforderliga åtgärder
för alt förbereda dessa;
g) hos
Schweiziska Edsförbundels
regering framlägga förslag lill ut
nämning av generalsekreterare och
ledande befattningshavare;
b)
i övrigl fatta alla de beslut som erfordras för att främja elt ändamålsenligt
utövande av unionens verksamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 22 Les decisions du
Conseil sont prises ä la majorité simple des membres presents, sauf dans les cas
prévus par les artides 20, 27, 28 et 32, ainsi que pour le vote du budget et
la fixation des contributions de chaque Etat. Dans ces deux derniers cas, la majorité
requise est celle des trois quarts des membres presents.
Artides
23
(1)
Le Bureau de TUnion est chargé d'exéculer
toutes les missions et tåches qui lui sont confiées par le Conseil. Il est dirigé
par le Secrétaire general.
(2)
Le Secrétaire general est re-sponsable
devant le Conseil; il assure rexécution des decisions du Conseil.
Il
présente le budget å Tapproba-tion du Conseil et en assure rexécution.
Artikel 22 Rådels beslut
fattas med enkel majoritet av närvarande medlemmar, utom i de fall som angives
i artiklarna 20, 27, 28 och 32 eller då omröstning hålles om budgeten och
fastställande av bidrag från varje stat. I de två sistnämnda fallen behövs tre
.fjärdedelars majoritet av de närvarande medlemmarna.
Artikel
23
1. Unionens byrå har att fullgöra alla uppdrag och
åligganden, som rådet anförtrott den. Byrån leds av generalsekreteraren.
2.
Generalsekreteraren är ansvarig
inför rådet; han vakar över verk-stälUgheten av rådets beslut.
Han framlägger budgeten
för rådets godkännande och vakar över verkställigheten av denna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
176
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
Il
rend comple annuellement au Conseil de sa geslion et lui présente un rapport
sur les activités et la situation financiére de TUnion.
(3)
Le Secrétaire general et les fonctionnaires du cadre stipérieur sont nommés,
sur proposition du Conseil, par le Gouvernement de la Confédération suisse qui fixe
les conditions de leur engagement.
Le
statut el la remuneration des autres cadres du Bureau de TUnion sont fixés par
le réglement administralif el financier.
Article
24 Le Gouvernement de la Confédération suisse surveille les dépenses du Bureau
de TUnion internationale pour la protection des obtentions végélales ainsi que
les comptes de ce dernier. Il présente au Conseil un rapport annuel sur sa
mission de controle.
Han
redovisar årligen hos rådet för sin förvaltning och underställer rådet en
redogörelse för unionens verksamhet och finansiella läge.
3.
Generalsekreteraren och de ledande befattningshavarna utnämns på rådels
förslag av Schweiziska Edsförbundets regering, som bestämmer
anställningsvillkoren.
Tjänsteställning
och avlöningsförhållanden för övriga befattningshavare vid unionens byrå
fastställs i del administrativa och finansiella reglementet.
Arlikel
24 Schweiziska Edsförbundets regering har överinseende över utgifterna för
byrån för internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter och
över byråns räkenskaper. Den framlägger för rådet en årsrapport angående sitt
kontrolluppdrag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 25 Les modalités
de la cooperation lechnique el administrative de rUnion pour la protection des obtentions
végélales el des Unions gérées par les Bureaux internalionaux réunis pour la protection
de la propriélé industrielle, littéraire el artislique seront déterminées par
un réglement, établi par le Gouvernement de la Confédération suisse_ en accord
avec les Unions inléressées.
Artide
26
(1) Les
dépenses de TUnion sont
couvertes :
a)
par les contributions annuelles
des Etats de TUnion;
b)
par la remuneration de prestations
de services;
c)
par des recetles diverses.
(2) Pour déterminer le montant
de leur contribution annuelle, les
Etats de TUnion sont réparlis en
trois classes :
Artikel 25 Formerna för
tekniskt och administrativt samarbete mellan unionen för skydd av växtförädlingsprodukter
och de unioner, som förvallas av de förenade internationella byråerna för
skydd av den industriella, litterära och konstnärliga äganderätten, skall
fastställas genom elt av Schweiziska Edsförbundels regering, efter
överenskommelse med vederbörande unioner, upprättat reglemente.
Arlikel
26 1. Unionens utgifler täcks:
a)
med unionsslaternas årliga bidrag;
b)
med ersättningar för utförda
tjänster;
c)
med andra slags inkomster.
2.
Vid fastställandet av de årliga bidragens storlek är unionsstalerna indelade
i tre klasser:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
177
opaginerad Kontrollera mot PDF
1"
classe .. cinq unités
20
classe .. trois unités
3«'
classe .. une unité
Chaque
Etat de TUnion conlribue å raison du nombre d'unilés de la classe å laquelle il
appartient.
(3)
La valeur de Tunité de participation
est oblenue en divisanl, pour la période budgétaire considérée, le montant
total des dépenses néces-sairement couvertes par les contributions des Etats
par le nombre total des unités.
(4)
Chacun des Etats de TUnion désigne,
au moment de son accession, la classe dans laquelle il désire étre rangé. Toutefois,
chaque Etat de rUnion peut dédarer ultérieurement qu'il désire étre rangé dans
une autre classe.
Celle
dédaration doit intervenir six mois au moins avant la fin de Texer-cice précédant
celui pour lequel le changement de classe prend effet.
Artide
27
(1) La
présente Convention est
soumise ä des revisions périodiques
en vue d'y introduire les améliora-
lions de nature ä perfectionner le
systéme de TUnion.
(2)
A cet effet, des Conférences
ont lieu tous les cinq ans, ä moins que le Conseil, ä la majorité des cinq sixiémes
des membres presents, n'estiine que la tenue d'une telle Conference doit étre avancée
ou retar-dée.
(3)
La Conference ne délibére valablement
que si la moitié au moins des Etats membres de TUnion y sont représentés.
Pour
étre adopté, le texle revisé de la Convention doit receuiUir la majorité des cinq
sixiémes des Etats membres de TUnion représentés a la Conference.
(4) Le
texle revisé entré en vi
gueur, ä regard des Etats de TUnion
qui Toni ratifié, lorsquMl a été rati-
Klass
1 .. fem enheter
Klass
2 .. tre enheter
Klass
3 .. en enhet
Varje
unionsstat bidrar i förhållande till antalet enheter av den klass den tillhör.
3.
Värdet av varje deltagarenhet
erhålls genom alt för den berörda budgetperioden totalbeloppet av de utgifler,
som måste läckas genom staternas bidrag, divideras med totala antalet enheter.
4.
Vid sin anslulning lill konventionen
uppger varje unionsstat den klass den önskar tillhöra. Emellertid kan varje unionsstat
sedermera förklara, att den önskar tillhöra en annan klass.
Denna
förklaring skall göras minst sex månader före utgången av det verksamhetsår,
som föregår det år, för vilket klassförändringen skall gälla.
Artikd
27
1.
Förevarande konvention underkastas
periodiska revisioner för att i densamma skall införas sådana förbättringar,
som är ägnade atl fullända det för unionen gällande systemet.
2.
För detta ändamål hålls konferenser
vart femte år, såvida icke rådet med fem sjättedelars majoritet av närvarande
medlemmar anser, all dylik konferens skall hållas vid en tidigare eller senare
tidpunkt.
3. Konferensen
är beslutmässig
endasl när minst hälften av unio
nens medlemsstater därvid är före
trädda.
För
att bli antagen skall konventionens reviderade text samla en majoritet på fem
sjättedelar av de vid konferensen företrädda unionsstalerna.
4. Den
reviderade texten träder i
kraft gentemot de unionsstater som
ratificerat densamma, då
den ratifi-
opaginerad Kontrollera mot PDF
178
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
fié par les cinq sixiémes
des Etats de rUnion. L'entrée en vigueur inlervienl trente jours apres le, dépot
du dernier des instruments de ratification. Toutefois, si la majorité des cinq
sixiémes des Etats de rUnion représentés ä la Conference estime que le texle revisé
comporte des modifications d'une nature telle qu'elles exduenl, pour les Etats
de rUnion qui ne ratifieraienl pas ledit texle, la possibilité de rester liés
par le texle antérieur ä Tégard des autres Etats de TUnion, Tentrée en vigueur
du texle revisé inlervienl deux ans apres le dépot du dernier des instruments
de ratification. En pareil cas, le texle antérieur cesse, å compler de ladite entrée
en vigueur, de lier les Etats ayant ratifié le texle revisé.
Article
28
(1) Les
langues francaise, alle-
mande et anglaise sont utilisées par
le Bureau de TUnion dans Taccom-
plissement de ses missions.
(2) Les réunions du Conseil
ainsi
que les Conférences de revision se
tiennent en ces trois langues.
(3) Le Conseil peut décider,
en
tant que de besoin, ä la majorité des
trois quarts des raembres presents,
que d'aulres langues seront utili
sées.
Artide
29
Les Etats
de TUnion se réservent la faculté de condure entré eux des arrangements parliculiers
pour la protection des obtentions végélales, en tant que ces arrangements ne contreviennent
pas aux dispositions de la présente Convention.
Les
Etats de TUnion qui n'ont pas participe ä de tels arrangements sont admis ä y adhérer
sur leur demande.
Article
30 (1) Chaque Etat de TUnion s'en-gage ä prendre toutes mesures néces-
cerats
av fem sjättedelar av unionsstalerna. Ikraftträdandet sker trettio dagar sedan
del sista ratifikationsinstrumentet deponerats. Anser emellertid en raajoritet
på fem sjättedelar av de vid konferensen företrädda unionsstalerna, att den
reviderade texten innehåller ändringar av sådan beskaffenhet att de för
unionsstater, som ej ratificerar denna text, utesluter möjligheten att genteraot
de övTiga unionsstalerna förbli bundna av den föregående texten, inträder
ikraftträdandet av den reviderade texten två år efter det atl det sista ratifikalionsinstru-inentel
har deponerats. I detta fall upphör den tidigare texten från och med delta
ikraftträdande atl binda stater, som ratificerat den reviderade texten.
Artikel
28
1.
Vid fullgörande av sina uppdrag
använder unionens byrå franska, tyska och engelska språken.
2.
Rådets sammanträden och revisionskonferenserna
hålls på dessa tre språk.
3.
Rådet kan, om så behövs, med
tre fjärdedelars majoritet av närvarande medlemmar bestämma atl andra språk
skall användas.
Arlikel
29
Unionsstalerna
förbehåller sig rälten all sinsemellan träffa särskilda överenskommelser för
skydd av växtförädlingsprodukter i den mån dessa överenskommelser ej strider
mot bestämmelserna i förevarande konvention.
Unionsslaler,
som ej deltagit i sådana överenskommelser, är oförhindrade att, efter
framställning, ansluta sig till desamma.
Artikel
30 1. Varje unionsstat förbinder sig att vidta alla erforderliga åtgärder
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
179
opaginerad Kontrollera mot PDF
saires
pour rapplication de la présente Convention.
Il
s'engage notamment :
a)
å assurer aux ressortissants
des autres Etats de TUnion les recours légaux appropriés leur permettanl de défendre
efficacement les droits prévus par la présente Convention;
b)
å établir un service special de
la protection des obtentions végélales ou å charger un service déjå existant
de cette protection;
c)
å assurer la coramunication au public
des informations relatives ä cette protection et au miniraura la publicalion périodique
de la liste des tilres délivrés.
(2)
Des accords particuliers peuvent
également étre conclus entré les Etats de TUnion, en vue de rulilisa-tion éventuelle
en commun de services charges de procéder å re:tamen des variétés nouvelles, prévu
a rartide 7, et au rassemblemenl des col-lections et documents de reference nécessaires.
(3)
Il est entendu qu'au moment du dépot
de son instrument de ratification ou d'adhésion, chaque Etat doit étre en mesure,
conformément a sa législation interne, de donner effet aux dispositions de la présente
Convention.
Artide
31
(1)
La présente Convention est ouverte
jusqu'au deux décembre mil neuf cent soixanle-deux ä la signature des Etats représentés
ä la Conference de Paris pour la protection des obtentions végélales.
(2)
La présente Convention est soumise
a ratification; les instruments de ratification sont déposés auprés du Gouvernement
de la Ré-pubhque francaise, qui notifie ce dépot aux Etats signataires.
(3)
Dés qu'elle a été ratifiée par trois
Etats au moins, la Convention entré en vigueur entré ces Etats trente jours
apres le dépot du Iroi-
för
tillämpning av förevarande konvention.
Särskilt
förbinder den sig:
a)
att tillförsäkra övriga unionsstaters
medborgare lämpliga rättsmedel för alt möjliggöra för dem att effektivt
försvara de i denna konvention upptagna rättigheterna;
b)
all inrätta en särskild myndighet
för skydd av växtförädlingsprodukter eller uppdra ål en redan befintlig
myndighet atl svara för detta skydd;
c)
alt offentliggöra nieddelanden
rörande detta skydd, åtminstone i form av elt periodiskt offentliggörande av
en förteckning över meddelade skyddsrättigheter.
2. Särskilda
överenskommelser
kan också träffas raellan unionssta
lerna om eventuellt gemensamt anli
tande av myndigheter som har atl
genomföra den i artikel 7 föreskriv
na undersökningen av nya växtsoi*-
ter och atl samla erforderliga kollek
tioner och dokument i referenssyfle.
3. Det
är underförstått atl vid den
tidpunkt, då ratifikations- eller an
slutningsinstrumenten deponeras,
varje stal skall enligt sin nationella
lagstiftning vara i stånd atl genora
föra denna konventions bestämrael
ser.
Artikel
31
1. Denna
konvention står intill
den andra december niltonhundra-
sextiolvå öppen för undertecknande
av de stater, som varit företrädda vid
Pariskonferensen för skydd av växt
förädlingsprodukter.
2.
Förevarande konvention är underkastad
ratifikation; ratifikationsinstrumenten deponeras hos Franska Republikens
regering, som underrättar signatärstaterna härom.
3.
Så snart konventionen ratificerats
av rainst tre stater, träder den i kraft mellan dessa stater trettio dagar
efter det atl del tredje rati-
opaginerad Kontrollera mot PDF
180
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
siéme instrument de ratification.
A regard de chacun des Etats par lesquels elle est ratifiée ultérieurement, elle
entré en vigueur trente jours apres le dépot de son instrument de ratification.
fikationsinstrumenlet
deponerats. Gentemot varje stal, som senare ratificerar konventionen, träder
denna i kraft trettio dagar efter del alt statens ratifikationsinstrument
deponerats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
32
(1) La
présente Convention est
ouverte ä Tadhésion des Etats non
signataires dans les conditions pré
vues aux paragraphes (3) et (4) du
présente artide.
(2)
Les demandes d'adhésion sont adressées
au Gouvernement de la Confédération suisse, qui les notifie aux Etats de TUnion.
(3)
Les demandes d'adhésion sont éludiées
par le Conseil en tenant comple notamment des dispositions de 1'article 30.
En égard
å la nature de la decision qui doit intervenir, el ä la différence de la régle relenue
pour les Conférences de revision, Tadhésion d'un Etat non signalaire est acquise
si sa demande est acceptée å la majorité des quatre cinquiémes des membres
presents.
Au
moment du vote, les trois quarts des Etats de TUnion doivent étre représentés.
(4) En
cas de decision favorable,
rinstrumenl d'adhésion est déposé
auprés du Gouvernement de la Con
fédération suisse, qui notifie ce dé
pot aux Etats de TUnion.
L'adhésion
prend effet trente jours apres le dépot de cet instrument.
Artide
33 (1) Au moment de la ratification de la Convention s'il s'agil d'un Etat signalaire,
ou en présenlanl sa demande d'adhésion s'il s'agit d'un autre Etat, chaque Etat
indique, dans le premier cas, au Gouvernement de la République frangaise ou,
dans le deuxiéme cas, au Gouvernement de la Confédération suisse, la liste des
Artikel
32
1.
Denna konvention står öppen för
anslutning av icke-signatärslater under de viUkor, som uppställts i momenten 3
och 4 i denna arlikel.
2.
Ansökningar om anslutning skall
tillställas Schweiziska Edsförbundets regering, som underrättar unionsstaterna
därom.
3.
Ansökningar om anslutning
granskas av rådel under beaktande särskilt av bestämmelserna i artikel 30.
Med
hänsyn till beskaffenheten av det beslut som skall fallas och med avvikelse
från den för revisionskonferenserna uppställda regeln, vinner en icke-signatärslats
ansökan om anslutning bifall därest den godkänns med fyra femtedelars
majoritet av närvarande medlemmar.
Vid
omröstning skall tre fjärdedelar av unionsstaterna vara företrädda.
4. Bifalles
ansökan om anslul
ning, deponeras anslutningsinstru-
nienlet hos Schweiziska Edsförbun
dets regering, som underrättar uni
onsstalerna härom.
Anslutningen
går i verkställighet trettio dagar efter del instrumentet deponerats.
Artikel
33 1. Vid konventionens ratificering av en signalärslat eller vid en icke-signatärslats
ingivande av ansökan om anslulning lämnar staten i första fallet lill Franska
Republikens regering och i andra fallet till Schweiziska Edsförbundets
regering en lista över de växtsläkten eller växtarter, för vilka den förpliktar
sig alt till-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
181
opaginerad Kontrollera mot PDF
genres ou espéces pour lesquels
il s'engage ä appliquer les dispositions de la Convention dans les conditions prévues
a rartide 4. Il precise, en outre, dans le cas de genres ou espéces vises au paragraphe
(4) dudit artide, s'il entend se prévaloir de la faculté de limitation ouverte
par cette disposition.
(2)
Chaque Etat de TUnion qui décide
ultérieurement d'appliquer les dispositions de la Convention ä d'au-tres genres
ou espéces, Iransmel les mémes indicalions que celles prévues au paragraphe (1)
du present .artide au Gouvernement de la Confédération suisse et au Bureau de TUnion,
au moins trente jours avant la mise en application de sa decision.
(3)
Le Gouvernement de la République
fran9aise ou, le cas échéant, le Gouvernement de la Confédération suisse, Iransmel
immédiatement ä tous les Etats de TUnion les indicalions visées aux paragraphes
(1) el (2) du present article.
Artide
34
(1) Tout
Etat de l'Union déclare,
au moment de la signature, de la
ratification ou de Tadhésion, si la
Convention est applicable ä Tensem-
ble ou ä une partie de ces territoires
ou å un, ä plusieurs, ou ä Tensemble
des Etats ou territoires pour lesquels
il est habile ä stipuler.
Il
peut, ä tout moment, par la suite, en vertu d'une notification au douvernemenl
de la Confédération suisse, compléter cette dédaration. La notification prend effet
trente jours apres sa reception par ce dernier Gouvernement.
(2) Le Gouvernement qui
a reu
les dedarations ou notificalions men
tionnées au paragraphe (1) du pre
sent artide en informé tous les Etats
de rUnion.
lämpa
konventionens bestämmelser under de i artikel 4 uppställda villkoren. Om det
är fråga om växtsläkten eller växtarter, som avses i artikel 4 moment 4,
anger staten dessutom huruvida den avser att utnyttja den däri angivna
möjligheten alt stadga begränsningar.
2.
Varje unionsstat, som sedermera
beslutar att tillämpa konventionens bestämmelser på andra växtsläkten eller
växtarter, överlämnar minst trettio dagar före beslutets ikraftträdande lill
Schweiziska Edsförbundets regering och till unionens byrå samma uppgifter som
angivils i moment 1 i denna artikel.
3.
Franska Republikens regering
respektive Schweiziska Edsförbundets regering vidarebefordrar omedelbart till
samtliga unionsstater de i momenten 1 och 2 i denna artikel angivna
uppgifterna.
Artikel
34
1. Varje
unionsstat förklarar vid
konventionens undertecknande, dess
ratificering eller vid anslulning till
densamma huruvida konventionen
är tillämplig på unionsstatens terri
torium i dess helhet eller en del där
av eller på en, flera eller samtliga sta
ter eller territorier, för vilka den är
berättigad atl fatta beslut.
Den kan sedermera när som
helst genom meddelande till Schweiziska Edsförbundels regering fullständiga
denna förklaring. Meddelandet får verkan trettio dagar efter del att det
mottagits av den nämnda regeringen.
2. Regering, som
mottagit de i
moment 1 i denna arlikel omnämn
da förklaringarna eller meddelande
na, underrättar samtliga unionssta
ter därom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
182
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 35 Nonobstant les
dispositions de rarlide 6, tout Etat de TUnion a la faculté, sans qu'il en résulte
d'obliga-lion pour les autres Etats de TUnion, de limiter Texigence de nouveauté
prévue ä Tartide susvisé, en ce qui concerne les variétés de créalion ré-cente,
existant au moment de Tentrée en vigueur de la présente Convention a regard dudit
Etat.
Article
36
(1)
Si, au moment de fentrée en vigueur
de la présente Convention ä regard d'un Etat de TUnion, robtenteur d'une
varieté nouvelle protégée dans cet Etat ou son ayant cause bénéficie dans ledit
Etat de la protection de la dénominalion de celle varieté å titre de marque de
fabrique ou de commerce pour des produits identiques ou similaires au sens de
la législation sur les marques, il peut, soit renoncer a la protection å titre
de marque de fabrique ou de commerce, soit déposer une nouvelle dénominalion pour
la varieté au lieu de la dénominalion ancienne. Si, dans un délai de six mois, une
nouvelle dénominalion n'esl pas déposée, robtenteur ou son ayant cause ne peut
plus faire valoir de droit a la marque de fabrique ou de commerce pour les produits
susvisés.
(2)
Si une nouvelle dénominalion
est enregistrée pour la varieté, robtenteur ou son ayant cause ne peut interdire
rutilisation de la dénominalion antérieure qu'aprés Texpira-lion d'un délai d'une
année a comp-ter de la publicalion de renregislremenl de la nouvelle dénominalion,
aux personnes qui, avant fentrée en vigueur de la présente Convention, étaient lenues
d'uliliser rancienne dénominalion.
Artide
37 La présente Convention ne saurail porter atteinte aux droits acquis soit
Artikel 35 Utan hinder av
bestämmelserna i artikel 6 kan varje unionsstat, ulan att någon förpliktelse
för de övriga unionsstalerna därav uppstår, begränsa det i sagda arlikel
uppställda nyhetskravet beträffande nyligen framställda sorter, som finns vid
konventionens ikraftträdande i staten.
Artikel
36 1. Om vid tiden för konventionens ikraftträdande i en unionsstat en förädlare,
som framställt en i denna stat skyddad ny sorl, eller hans rättsinnehavare
åtnjuter skydd i denna stat för sortbenämningen såsom fabriks-dier handelsmärke
för sarama eller liknande varor i märkeslagstiftningens mening, kan han
antingen avstå från märkesskyddet eller i stället för den föregående
benämningen föreslå en ny benämning för sorten. Har en ny benämning ej
föreslagits inom sex månader kan förädlaren eller hans rättsinnehavare ej
längre göra gällande någon rält till fabriks- eller handelsmärke för nämnda
produkter.
2.
Registreras en ny benämning för sorten, kan den, som före konventionens
ikraftträdande var skyldig all begagna den föregående benämningen, icke av förädlaren
eller hans rättsinnehavare förbjudas att använda denna förrän efter en tid av ell
år från kungörandet av den nya benämningen.
Artikel
37 Denna konvention kan icke inkräkta på de rättigheter, som förut
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
183
opaginerad Kontrollera mot PDF
en vertu des législation nationales
des Etats de TUnion, soit par suite d'accords intervenus enlre ces Etats.
förvärvals genom unionsslaternas
egen lagstiftning eller genom överenskommelser mellan dessa stater.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article
38
(1)
Tout différend enlre deux ou plusieurs
Etats de TUnion, qui concerne rinlerprélalion ou rapplication de la présente Convention
et n'a pas été réglé par voie de négocialion est, sur demande de Tun des Etats intéressés,
soumis au Conseil qui s'emploie ä provoquer un accord en-tre lesdils Etats.
(2)
Si un tel accord n'est pas réa-lisé
dans un délai de six mois ä corapter du raoraent ou le Conseil a été saisi du différend,
celui-ci est soumis ä un Tribunal arbitral sur simple requéte d'tin des Etats
intéressés.
(3)
Le Tribunal est composé de trois
arbilres.
Dans le cas ou deux Etats sont
parties au différend, chaque Etat désigne un arbitre.
Dans
les cas oii plus de deux Etats sont parties au différend, deux des arbilres sont
désignés d'un commun accord par les Etats intéressés.
Si les Etats intéressés n'oril
pas désigne les arbilres dans un délai de deux mois å compler de la date ä laquelle
la demande de constitulion du Tribunal leur a été notifiée par le Bureau de TUnion,
chacun des Etats intéressés peut demander au President de la Cour internationale
de Justice de procéder aux désigna-lioiis nécessaires.
Le
Tiers-arbilre est désigne dans tous les cas par le President de la Cour internationale
de Justice.
Si le President est ressortissanl
de Tun des Etats parties au différend, le Vice-président procéde aux dési-gnations
visées ci-dessus, a moins qu'il ne soit lui-méme ressortissanl de fun des Etats
parlies au différend. Dans ce dernier cas, il appartient au membre de la Cour
qui n'esl pas lui-méme ressortissanl de Tun
Artikel
38
1.
Tvist mellan två eller flera unionsslaler,
som avser tolkningen eller tillämpningen av denna konvention och som ej
avgjorts förhandlingsvägen, hänskjuts på begäran av en av de berörda staterna
till rådet, som försöker åstadkomma enighet mellan staterna.
2.
Om enighet ej kan nås inom sex
månader från den lid rådet tagit befattning med tvisten, hänskjuts tvisten
till skiljedomstol på begäran av en av de berörda staterna.
3.
Skiljedomstolen beslår av tre
skiljemän.
Är
två stater parter i tvisten, utser varje stat en skiljemän.
Är
flera än två stater parter i tvisten, utses två av skiljemännen av de berörda
staterna efter därom träffad överenskommelse.
Har
de berörda staterna ej utsett skiljemän inom två raånader från den dag då
ansökan om domstolens inrättande delgivils dem genom unionens byrå, kan varje
berörd stat hos internationella domstolens president anhålla att han företar de
erforderliga tillsättningarna.
Den
Iredje skiljemannen utses under alla förhållanden av internationella
domstolens president.
Är presidenten medborgare
i en av de stater, som är parter i tvisten, företar vicepresidenten ovannämnda
tillsättningar såvida han icke själv är medborgare i en av de stater, som är
parter i tvisten. I sistnämnda fall ankoramer det på ledamot av internationella
domstolen, vilken ej själv är medborgare i en av de stater som
opaginerad Kontrollera mot PDF
184
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
des Etats parties au différend
et qui ä élé choisi par le President de procéder å ces désignalions.
(4)
La decision arbitrale est définitive
et obligatoire pour les Etats intéressés.
(5)
Le Tribunal régle lui-méme sa procédure,
å moins que les Etats intéressés n'en conviennent aulre-menl.
(6)
Chacun des Etats parties au différend
supporle les frais de sa representation devant le Tribunal arbitral; les autres
frais sont suppor-tés par parts égales par chacun des Etats.
är parter i tvisten och
vilken utsetts av presidenten att företa dessa tillsättningar.
4.
Skiljedomen är slutgiltig och
bindande för de tvistande staterna.
5.
Skiljedomstolen fastställer
själv regler för förfarandet, om de tvistande staterna ej överenskommer om annat.
6.
Varje stal som är part i
tvisten bestrider kostnaderna för sitt framträdande inför skiljedomstolen; de
övriga kostnaderna bäres av var och en av staterna med lika belopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 39 La signature de
la Convention, sa ratification ou Tadhésion å ladite Convention ne doivent
comporter aucune réserve.
Arlikel 39 Undertecknande
av konventionen eller ratifikation av eller anslutning lill densamma får ej ske
med något förbehåll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
40
(1)
La présente Convention est conclue
sans limitation de durée.
(2)
Sous réserve des dispositions
de Tarlide 27, paragraphe (4), si un Etat de l'Union dénonce la Convention, cette
dénonciation prend effet å Texpiration du délai d'une année å partir du jour oii
notification de cette dénonciation ä élé faite par le Gouvernement de la Confédération
suisse aux autres Etats de TUnion.
(3)
Tout Etat de TUnion peut ä tout
moment dédarer que la Convention cesse d'étre applicable å certains de ses territoires
ou des Etats ou territoires pour lesquels il a sti-piilé en vertu des
dispositions de Tar-ticle 34. Celle dédaration prend effet ä Texpiralion du délai
d'une année å partir du jour ou notification de cette dédaration a élé faite
par le Gouvernement de la Confédération suisse aux autres Etats de TUnion.
(4)
Ces dénonciations el dedarations
ne sauraient porter alteinte aux droits acquis dans le cadre de la présente Convention
antérieuremenl
Arlikel
40
1.
Denna konvention slutes utan
lidsbegränsning.
2.
Uppsäger en unionsstat konventionen,
får denna uppsägning, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 27 moment 4,
verkan elt år efter den dag då underrättelse om uppsägningen lämnats av
Schweiziska Edsförbundets regering till övriga unionsslaler.
3.
Varje unionsstat kan när som
helst förklara, att konventionen upphör att vara tillämplig på vissa av dess
territorier eller på stater eller territorier, för vilka den fattat beslut
jämlikt bestämmelserna i arlikel 34. Denna förklaring går i verkställighet elt
år efter den dag då underrättelse om denna förklaring lämnats av Schweiziska
Edsförbundets regering till övriga unionsslaler.
4.
Dessa uppsägningar och förklaringar
kan icke inkräkta på de rättigheter, som inom denna konventions ram
förvärvats före utgången
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
185
å Texpiration du délai fixé
aux paragraphes (2) et (3) du present article.
av den i momenten 2 och 3
i denna artikel fastställda tiden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article
41
(1)
La présente Convention est ré-digée
en un exemplaire en langue francaise, lequel est déposé aux archives du Gouvernement
de la République francaise.
(2)
Une copie certifiée conforme
est remise par celui-ci å chacun des Gouvernements des Etats signataires.
(3)
Des Iraduclions officieUes de
la présente Convention seront éta-blies en langues alleinande, anglaise, espagnole,
ilalienne, néerlandaise.
En
foi de quoi, les Plénijioten-liaires désignés ä cette fin, apres avoir présente
leurs pleins ponvoirs, reconnus en bonne et due fornie, ont signé la présente Convention
et Toni revélue de leur sceau.
Fait
ä Paris, le deux décembre mil neuf cent soixanle-et-un.
Pour
la République fédérale d'Alleiiiagne
G.
von Haeften
Joseph
Murmann
Hans
Schade
Artikel
41
1. Denna
konvention har avfattats
på franska språket i ett exemplar,
vilket deponerats i arkivet hos
Franska Republikens regering.
2.
En bestyrkt avskrift tillställs
av denna regering var och en av sig-natärslaternas regeringar.
3.
Officiella översättningar av föreliggande
konvention skall ulföras på tyska, engelska, spanska, italienska och
nederländska språken.
Till
bekräftelse härav har de härtill utsedda ombuden sedan deras fullmakter föreletls
och befunnits vara i vederbörlig ordning, undertecknat denna konvention och
försett den raed sina sigill.
Som
skedde i Paris den andra december nillonhundrasextioell.
För
Förbundsrepubliken Tyskland
undertecknat:
G.
von Haeften
Joseph
Murmann
Hans
Schade
opaginerad Kontrollera mot PDF
Pour la Belgique
signé:
.4. Bayot
Pour
la France
signé:
Henri Ferru
För Belgien
undertecknat:
A.
Bayot
För
Frankrike
undertecknat:
Henri Ferru
Pour
1'Italie
En
ma qualité de Plénipotentiaire, je déclare que le Gouvernement de la République
ilalienne, en vertu de la faculté qui lui est ouverte par rartide 4, paragraphe
(5), de la présente Convention, décide d'appUquer, en ce qui concerne la protection
des
För
Italien
I
min egenskap av befullmäktigat ombud förklarar jag, att Italienska Republikens
regering med slöd av den befogenhet, som givits genom artikel 4 moment 5 i
denna konvention, beslutat att i fråga ora skydd av växtförädlingsprodukter
tillämpa
opaginerad Kontrollera mot PDF
186
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
obtentions végélales, les
artides 2 et 3 de la Convention de Paris pour la protection de la propriélé industrielle.
signé:
Talamo
artiklarna 2 och 3 i Pariskonvenlio-nen
för industriellt rättsskydd.
undertecknat:
Talamo
opaginerad Kontrollera mot PDF
Pour les Pays-Bas
För Nederländerna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Signe:
un
dertecknat:
F.
E.
Nijdam ANNEXE
F.
E.
Nijdam BIHANG
Liste prévue ä 1'article 4, para-
Lista enligt
artikel 4 moment 3
graphe (3)
Espéces
ä
proléger dans chacun
Arter som i
skyddas inom vart och
des genres
ett
av följande växtsläkten:
1
Blé
Trilicum aesli-vum L. spp. vulgäre
(VILL,
HÖST) MAC KAY Trilicum duruni DESF.
1.
Vete
Trilicum aesti-vum L. spp. vulgäre
(VILL,
HÖST) MAC KAY Trilicum duruin DESF.
2
Orge
Hordeum vulgäre L. s. lat.
2.
Korn
Hordeum vulgäre L. s. lat.
3
Avoine
Avena saliva L. ou Riz-Oryza saliva L. Avena byzantina C. KOCH
3.
Havre
Avena saliva L. eller Ris-Oryza saliva L. Avena byzantina C. KOCH
4
Mais
Zea Mays L.
4.
Majs
Zea Mays L.
5
Pomme
Solanum tubero-
5.
Potatis
Solanum tubero-
de
terre
sum
L.
sura
L.
6
Pois
Pisum sativum L.
6.
Ärt
Pisum sativum L.
7
Haricol
Phaseolus vulga-ris L.
Phaseolus
cocci-neus L.
7.
Böna
Phaseolus vulga-ris L.
Phaseolus
cocci-neus L.
8
Luzerne
Medicago saliva L.
Medicago
varia MARTYN
8.
Lusern
Medicago saliva L.
Medicago
varia MARTYN
9
Tréfle
Trifolium pra-
9.
Rödklöver Trifolium
pra-
violet
tense
L.
tense
L.
10 Ray-
10.
Rajgräs
Loliura spp.
Grass
Lolium spp.
11 Lailue
Lacluca saliva L.
11.
Sallat
Lacluca sativa L.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971
12. Äpple
12
Pommier
Malus domestica
BORKH
13 Rose Rosa horl. ou
Oeillet-Dianthus caryophyllus
L. Si le choix se porte sur deux genres a option : numéros 3 ou 13 ci-dessus, ceux-ci
ne complenl que pour un seul genre.
187
Malus
domestica BORKH
13. Ros Rosa bort. eller
Nejlika-Dianlhus caryophyllus
L. Faller valel på två alternativt uppförda släkten (nr 3 eller 13 ovan),
räknas dessa endast som ett växtsläkte.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Recommandation
La Conference,
Considérant
les artides 7 et 30 de la Convention;
Considérant que Texamen préalable
des obtentions végélales conslituera, du point de vue lechnique et financier, pour
chacun des Etats de TU-nion, une lourde tåche qu'il est possible et souhaitable
d'alléger en or-ganisant Texamen préalable sur une base internationale;
Considérant
que cette cooperation internationale aura pour effet de permettre Textension
de TUnion ä un plus grand nombre d'Etats el ä un plus grand nombre de genres ou
espéces bolaniques;
Recommande
aux pays représentés å la Conference de procéder dés que possible aux éludes nécessaires
en vue de la réaUsation de Texamen préalable sur le plan international et de la
conclusion des arrangements prévus ä Tartide 30 de la Convention.
Rekommendation
Konferensen,
som
beaktar artiklarna 7 och 30 i konventionen;
som beaktar att
förhandsundersökning av växtförädlingsprodukter kommer alt från teknisk och
finansiell synpunkt på var och en av unionsstaterna lägga en tung börda, som
det är möjligt och önskvärt att lätta genom anordnande av sådan undersökning på
internationell basis;
som beaktar alt delta
internationella saraarbete koramer att möjliggöra unionens utvidgning lill
ett större antal stater och till ett större antal växtsläkten eller växtarter;
rekommenderar
de stater som är företrädda vid konferensen alt snarast möjligt igångsätta
erforderliga undersökningar för att åstadkomma förhandsundersökning på internationellt
plan och för alt avsluta överenskommelser enligt arlikel 30 i konventionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dédaration Les Etats signataires
déclarent leur intention commune d'étendre les dispositions de la Convention, dés
Tentrée en vigueur de celle-ci, å au moins quinze genres dont la liste sera étabUe
d'un commun accord enlre eux.
Deklaration Undertecknade
stater deklarerar sin gemensamma avsikt att, så snart konventionen träder i
kraft, utsträcka dess bestämmelser till minst femton växtsläkten över vilka
lista skall upprättas gemensamt staterna emellan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 40 år 1971
opaginerad Kontrollera mot PDF
Pour
la République fédérale d'Alleraagne
signé:
G.
von Haeften
Joseph Murmann
Hans
Schade
Pour
la France
Henri
Ferru
Pour
les Pays-Bas
signé:
F.
E. Nijdam
För Förbundsrepubliken
Tyskland
undertecknat:
G.
von Haeften
Joseph
Murmann
Hans
Schade
För
Frankrike
undertecknat:
Henri
Ferru
För
Nederländerna undertecknat: F. E. Nijdam
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 189
Bilaga 2 Växtförädlingsskyddsutredningens förslag
Förslag
till
Lag
om växtförädlarrätt
Allmänna
bestämmelser
1 §.
Den
som framställt en växtsort eller den, lill vilken hans rätt övergått, äger
genom registrering förvärva ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten enligt
denna lag (växtförädlarrätt).
Den
som är registrerad för växtförädlarrätt benämnes i denna lag sortinnehavare.
Konungen
äger förordna, att växtförädlarrätt får förvärvas endast för växtsort, tillhörande
växtsläkte eller växtart som anges i förordnandet.
2 § .
Växtförädlarrätt
förvärvas endast för växtsort som uppfyUer följande villkor:
1) Sorten
skall genom åtminstone ett viktigt kännetecken tydligt skilja sig
från andra sorter, vilka är kända före dagen för regislreringsansökningen.
Annan
sorl anses som känd, om material därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning
eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller anmälts till
officiell sortiista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssamling eller
noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den eljest kommit lill
allmänhetens kännedom.
2)
Sorten skall vara tillräckligt
likformig (homogen) med hänsyn lagen till de särdrag, som dess sexuella eller
vegetativa förökning betingar.
3)
Sorlen skall under förökning
utförd i enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden vara
beständig (stabil) med avseende på sina väsentliga kännetecken.
Växtförädlarrätt
kan ej förvärvas, om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren eller
hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för
registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.
Vid
registrering av växtförädlarrätt skall även registreras särskild benämning för
sorten.
3 § .
Växtförädlarrätt
innebär att, med de undantag som anges nedan, annan än sorlinnehavaren ej får olovUgen
utnyttja sorten yrkesmässigt genom all
1)
framställa eller till riket införa växtmaterial av sorten, om det sker i syfte atl
materialet skall utbjudas till försäljning eller eljest tillhandahållas för
förökningsändamål;
190 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
2)
utbjuda till försäljning eller
eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål;
3)
använda växtmaterial av sorten
i fall, då upprepad användning är nödvändig för framställning av växtmaterial
av annan sort och det framställda materialet skall utbjudas till försäljning
eller eljest tillhandahållas för förökningsändamål.
I
fråga om prydnadsväxter omfattar växtförädlarrätten även användandet av plantor
och delar av plantor, när det sker för yrkesmässig framställning av
snittblommor eller annat material för prydnadsändamål.
4
§.
Meddelad växtförädlarrätt
kan upprätthållas intill dess femlon eller, såvitt gäller fruktträd,
skogsträd, prydnadsträd och vin, aderton år förflutit från del år då
ansökningen om växtförädlarrätt beviljades.
Konungen
äger förordna att i fråga om visst växtsläkte eller viss växtart skall gälla
längre skyddstid än som anges i första styckel, dock högst tjugufem år.
Registrering
av växtförädlarrätt
5 §.
Regislreringsmyndighet
för registrering av växtförädlarrätt är statens växtsortnämnd. Registrering av växtförädlarrätt
sker i växtsortregistret.
6 § .
Ansökan
om registrering av växtförädlarrätt göres skriftligen hos växlsortnämnden.
Ansökningen
skall innehålla
a)
tydlig beskrivning av sorten
med särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från
andra sorter;
b)
försäkran på heder och samvete
alt sorten, såvitt sökanden har sig bekant, icke före den dag då ansökningen göres
nyttjats på sätt som enligt 2 § andra stycket hindrar förvärv av växtförädlarrätt;
c)
förslag till benämning på
sorten.
I
samband med ansökan skall sökanden tillhandahålla en för provning av sorlen
erforderlig mängd växtmaterial därav.
I
ansökningen skall förädlarens namn anges. Sökes växtförädlarrätt av annan än förädlaren,
skall sökanden styrka sin rätt till sorten.
Sökanden
skall erlägga fastställd ansökningsavgift.
7 § .
Sorlbenämning
skall vara ägnad att skilja sorten från andra sorter. Sortbenämning får ej
godtagas
1)
om den består enbart av
siffror;
2)
om den uppenbarligen är ägnad
att vilseleda allmänheten;
3)
om den strider mot lag eller
författning eller allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse;
4)
om den kan förväxlas med
sortbenämning som för sort av samma eller närstånde växtart införts eller
föreslagits för införande i officiell sortiista eller som användes på
förökningsmaterial av sådan sorl;
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 191
5)
om den kan förväxlas med
varumärke, namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden
åtnjuter skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera
sortbenämningen som varumärke för material av växtsort eller för varor av
liknande slag;
6)
om den kan förväxlas nujd
sådant varumärke för material av växtsort eller för varOr av liknande slag, för
vilket sökanden åtnjuter skydd.
8 §.
I
samma ansökan får icke sökas växtförädlarrätt för mer än en växlsort.
9 §.
Sökande
som ej har hemvist i riket skall ha ett här bosalt ombud, som äger företräda
honom i allt som rör ansökningen.
10 §.
Har
sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner växtsortnämnden
annat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas
att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att
inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa
anmärkt brist, avskrives ansökningen. Underrättelse därom skall tagas in i
föreläggandet.
11 §.
Föreligger hinder för
bifall lill ansökningen även efter del yttrande avgivits och har sökanden haft
tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om anledning
ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
12 §.
Påstår
någon inför växtsortnämnden att han äger bättre rätt till sorlen än sökanden
och synes saken tveksam kan nämnden förelägga honom alt väcka talan vid domstol
inom viss tid vid äventyr att hans påstående lämnas ulan avseende vid ansökningens
fortsatta prövning.
Är tvist om bättre rätt
till sorten anhängig vid dorastol, kan ansökningen om växtförädlarrätt
förklaras vilande i avbidan på atl målet slutligt avgöres.
13 §.
Visar
någon inför växtsortniäranden alt han äger bättre rätt till sorten än sökanden,
skall nämnden överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får
ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgifl.
Yrkas överföring, får
ansökningen ej avskrivas, avslås eller bifallas, förrän yrkandet slutligt
prövats.
14 §.
Är
ansökningshandlingarna fullständiga och föreligger ej hinder för registrering,
skall växtsortnämnden kungöra ansökningen för att bereda allmänheten tillfälle
att inkomma med invändning mot ansökningen. Prov med material av sorten skall
ulföras, om detta ej av särskilda skäl anses onödigt. För proven skall erläggas
fastställd avgift.
Invändning göres
skriftligen hos växtsortnämnden inom tid som nämnden bestämmer.
192 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
15 §.
Sedan
tid för framställande av invändning mot ansökningen utgått och prov med
material av sorten slutförts, tages ansökningen upp till fortsatt prövning. Vid
denna prövning äger 1013 §§ tillämpning.
Sökanden
skall underrättas om inkommen invändning och ulfört prov samt beredas tillfälle
att yttra sig däröver.
16 §.
Talan
mot slutligt beslut av växlsortnämnden i ärende angående ansökan om växtförädlarrätt
får föras av sökanden, om det gått honom emot. Mol beslut, varigenom ansökan
bifallits trots att invändning framställts i behörig ordning, får talan föras
av den som gj ort invändningen.
Mot
beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 13 § bifallits, får lalan föras
av sökanden. Mot beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 13 § avslagits,
får talan föras av den som framställt yrkandet.
17 §.
Talan
enligt 16 § föres genom besvär hos Konungen inom två månader från beslutets
dag.
18 §.
Växtförädlarrätt
är meddelad, när ansökan därom bifallils och beslutet vunnit laga kraft. När växtförädlarrätt
meddelats, skall detta kungöras och bevis därom utfärdas.
Avskrives
eller avslås ansökan, som kungjorts enligt 14 §, skall beslutet kungöras när
del vunnit laga kraft.
Meddelad
växtförädlarrätt antecknas i växtsortregistret.
Sortbenämnings
användande
19 §.
Den
som yrkesmässigt utbjuder lill försäljning eller eljest tillhandahåller
förökningsmaterial av sort, för vilken växtförädlarrätt meddelats, skall, även
sedan skyddstiden för sorten utgått eller rätlen eljest upphört, härvid använda
den för sorten registrerade benämningen.
Registrerad
benämning på sort eller en med denna förväxlingsbar benämning får, så länge
registreringen beslår, icke användas för annan sorl av samma eller närslående
växtart eller material av sådan sort.
Årsavgifter
20 § .
För
meddelad växtförädlarrätt skall för varje kalenderår räknat från det år ansökan
om växtförädlarrätt bifallits erläggas fastställd årsavgift, om annat icke beslämts
med stöd av 46 §.
Årsavgift
förfaller till betalning första dagen av det kalenderår den avser. Årsavgift
för år, som börjat innan växtförädlarrätt meddelats eller inom två månader
därefter, förfaller dock först den dag då två månader förflutit efter växtförädlarrättens
meddelande. Årsavgift får ej erläggas före växtförädlarrättens meddelande och
ej heller tidigare än sex månader före årets början.
Årsavgift
får, med den förhöjning som är fastställd, erläggas inom sex månader efter förfaUodagen.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 193
Efterkontroll
21 §.
För
kontroll av beständigheten hos sort, för vilken växtförädlarrätt gäller, skall
sorlinnehavaren på begäran tiUhandahålla växtsortnämnden förökningsmaterial av
sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar.
Licens,
överlåtelse m. m.
22 § .
Har
sorlinnehavaren medgivit annan rätt alt yrkesmässigt utnyttja sorlen (licens),
får denne överlåta sin rätt vidare endasl om avtal träffats därora. Ingår rälten
i en rörelse, får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen
eller del därav, om annat icke avtalats.
23 § .
Har
växtförädlarrätt övergått på annan eller licens upplåtils, skall på begäran
anteckning därom göras i växtsortregistret.
Visas
att licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen
avföras.
Bestämmelserna
i första och andra styckena äger motsvarande tillämpning beträffande
tvångslicens.
I
mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som sorlinnehavare, vilken
senast blivit införd i växtsortregistret i denna egenskap.
24 § .
Förses
icke marknaden på skäliga villkor med förökningsmaterial av skyddad sort i den
omfattning som med hänsyn lill folkhushållet eller annat allmänt intresse
finnes påkallat, äger den som vill här i riket yrkesmässigt utnyttja sorten
erhålla tvångslicens därtill, om godtagbar anledning till underlåtenheten
saknas. Tvångslicens innefattar även rätt alt av sortinnehavaren erhålla
förökningsmaterial av sorten i den omfattning som finnes skälig.
25 §.
Tvångslicens
får icke meddelas annan än den som kan antagas ha förutsättningar att utnyttja
sorten på godtagbart sätt och i överensstämmelse mer. licensen.
Tvångslicens
utgör ej hinder för sortinnehavaren att själv utnyttja sorlen eller att upplåta
licens. Tvångslicens får övergå till annan endasl tillsammans med rörelse,
vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.
26 § .
Tvångslicens
meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken omfattning sorten får utnyttjas
samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligt
ändrade förhållanden påkallar det äger rätlen på yrkande upphäva licensen eller
fastställa nya villkor för denna.
7
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
194 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Växtförädlarrättens
upphörande m. m.
27 §.
Erlägges
icke årsavgift enligt föreskriften i 20 §, är växtförädlarrätten förfallen
från och med ingången av det år för vilket avgiften icke erlagts.
28 § .
Har
växtförädlarrätt meddelats i strid mot 1 § eller 2 § första stycket 1) och
andra stycket, skall rätlen på talan därom förklara växtförädlarrätten ogiltig.
Talan
som grundas på att växtförädlarrätt meddelats för annan än den som var
berättigad därtill enligt 1 §, får föras endast av den som påstår sig
berättigad lill växtförädlarrätten. Talan skall väckas inom ett år efter del
all käranden fått kännedom om växtförädlarrättens meddelande och de övriga
omständigheter på vilka lalan grundas. Var sortinnehavaren i god tro när växtförädlarrätten
meddelades eller när den övergick på honom, får talan ej väckas senare än tre
år efter meddelandet.
I
övriga fall får lalan föras av var och en som lider förfång av växtförädlarrätten
och, om del anses påkallat ur allmän synpunkt, av myndighet som Konungen
bestämmer.
29 §.
Har
växtförädlarrätt meddelats annan än den som är berättigad därtill en ligt 1 §,
skall rätten på talan av den berättigade överföra växtförädlarrätten på honom.
Talan skall väckas inom tid som anges i 28 § andra stycket.
30 § .
Har
sorlinnehavaren icke efterkommit av växtsortnämnden med stöd av 21 § gjord framstäUning
och utgör underlåtenheten hinder för tillförlitlig efterkontroll av sorlen,
skall nämnden förklara växtförädlarrätten förfallen.
Finnes
sort för vilken växtförädlarrätt meddelats icke ha bibehållit del eller de
kännetecken som vid växtförädlarrättens meddelande skilde sorten från andra
sorter, skall växtsortnämnden även förklara rätten förfallen.
31 §.
Avstår
sortinnehavaren skriftligen hos växlsortnämnden från växtförädlarrätten, skall
nämnden förklara rätten upphörd.
Är
växtförädlarrätt utmätt eller är tvist om överföring av sådan rätt anhängig,
får denna icke förklaras upphörd så länge utniätningen beslår eller tvisten
icke blivit slutligt avgjord.
32 § .
Har sortbenämning
registrerats i strid mol denna lag och föreligger alltjämt skälet mot
registrering, skall växtsortnämnden registrera ny benämning för sorten.
Detsamma skall gälla om registrerad sorlbenämning är vilseledande eller blivit
stridande mot allmän ordning eller ägnad alt väcka förargelse.
Sortinnehavare
skall i fall som avses i första stycket beredas tillfälle all föreslå ny
benämning.
Registrerad
benämning på sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten
eljest upphört, får på sortinnehavarens begäran eller då anledning därtill
eljest föreligger avföras ur växtsortregistret, om benämningen sedan länge
varit ur bruk.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 195
33 § .
Har
växtförädlarrätt förfallit eller förklarats upphörd eller har genoin lagakraftvunnen
dom växtförädlarrätt förklarats ogiltig eller blivit överförd eller har ny
sortbenämning registrerats eller sortbenämning avförts ur växtsortregistret,
skall växtsortnämnden utfärda kungörelse därom.
Ansvar
och ersättningsskyldighet m. m.
34 § .
Gör
någon intrång i annans växtförädlarrätt och sker det uppsåtligen, dömes till
böter eller fängelse i högst sex månader.
Brottet får åtalas av
åklagare endast om målsägande anger del lill åtal och åtal av särskilda skäl är
påkallat ur allmän synpunkt.
35.§.
Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår intrång i växtförädlarrätt skall utge
skälig ersättning för utnyttjandet av sorten samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet,
kan ersättningen jämkas.
Begår
någon intrång i växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet skall han utge
ersättning för utnyttjandet av sorten; om och i den mån det är skäligt.
Talan om ersättning för
intrång i växtförädlarrätt får avse skada endasl under de fem senaste åren
innan lalan väcktes. För skada under lid dessförinnan är rätten till
ersättning förlorad.
36 §.
På
yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätten kan rätten efter vad sora
är skäligt lill förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial,
med avseende å vilket intrång föreligger, skall mot lösen utlämnas till den
som lidit intrånget eller förstöras. Detta gäller ej mot den som i god tro
förvärvat egendomen eller särskild rätt lill denna och själv icke gjorl intrång
i växtförädlarrätten.
Material som avses i
första stycket får tagas i beslag, om brott som anges i 34 § skäligen kan
antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål i allmänhet äger
därvid tillämpning.
Utan hinder av vad som
sägs i första stycket kan rätten, om det finnes skäligt, på yrkande förordna,
all innehavare av material som avses i första stycket skall äga förfoga över
detta raot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.
37 § .
Utnyttjar
någon yrkesmässigt sort, för vilken ansökan om växtförädlarrätt föreligger,
äger vad som sägs om intrång i sådan rätt motsvarande lill-lämpning, om ansökan
leder till registrering. Till straff får dock icke dömas.
38 § .
Har
växtförädlarrätt förklarats ogiltig genom dora som vunnit laga kraft, får ej
dömas lill straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt bestämmelse i 3437 §§.
Föres
talan om intrång i växtförädlarrätten och gör den mol vilken talan
196 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
föres
gällande att växtförädlarrätten är ogiltig, skall rätten på hans yrkar .de
förklara målet vilande i avbidan på atl frågan om växtförädlarrättens giltighet
slutligt prövas. Är lalan härom icke väckt, skall rälten i saraband med vilandeförklaringen
förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.
39 §.
Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelse i 19 § dömes lill
böter. Han skall även ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa kan
ersättningen jämkas.
Rätiegångsbestämmelser
40 § .
Sortinnehavare
eller den som på grund av licens äger utnyttja sorl kan föra talan om fastställelse,
huruvida han på grund av växtförädlarrätten åtnjuter skydd mot annan, om
ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.
Den
som driver eller avser atl driva verksamhet äger, under samma villkor, föra lalan
mot sorlinnehavare om fastställelse, huruvida hinder mot verksamheten
föreligger på grund av viss växtförädlarrätt.
Göres
i mål som avses i första stycket gällande, att växtförädlarrätten är ogiltig,
äger bestämmelserna i 38 § andra stycket motsvarande tillämpning.
41 §.
Den
som vill väcka talan om växtförädlarrätts ogiltighel, överföring av växtförädlarrätt
eller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till växtsortnämnden samt
underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja
sorlen. Vill licenstagare väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller om fastställelse
enligt 40 § första styckel, skall han underrätta sortinnehavaren därom.
Underrättelseskyldighet
enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i rekommenderad
försändelse sänts under den adress som antecknats i växtsortregistret.
Visas
ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt
föreskrifterna i första stycket, skall käranden ges lid därtill. Försitter han
denna lid, får hans lalan icke lagas upp till prövning.
42 § .
I
fråga om laga domstol i mål om bättre rätt till sort, om ogiltighel av växtförädlarrätt
och om överföring av sådan rält, om tvångslicens och om fastställelse enligt 40
§ gäller utöver vad eljest är stadgat, alt Stockholms rådhusrätt är behörig, då
den mot vilken talan riktas icke äger känt hemvist inom riket.
43 § .
Avskrift
av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 12, 26, 28 och 29 §§ samt 3436
§ § och 40 § skall sändas till växtsortnämnden.
Kungl.
Maj.-ts proposition nr 40 år 1971 197
Särskilda
bestämmelser
44
§.
Har
sortinnehavare ej hemvist i Sverige, skall han ha ett här bosatt ombud med
behörighet att för honom ta emot delgivning av stämning, kallelse och andra
handlingar i mål och ärenden om växtförädlarrätt med undantag av stämning i
brottmål och föreläggande för part atl infinna sig personligen inför domstol.
Ombud skall anmälas till växtsortregistret och antecknas däri.
Har
sortinnehavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället
ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i
betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Är fullständig
adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen
anslås i växtsorlnämndens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i
allmänna tidningarna. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit
fullgjort.
Konungen
kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, alt bestämmelserna i första
och andra styckena icke skall äga tillämpning i fråga om sorlinnehavare som har
hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosalt ombud, vilket
är anmält till växtsortregistret här i riket och äger behörighet som anges i
första styckel.
45 §.
Talan mol slutligt beslut av växtsortnämnden enligt denna lag skall även i
andra fall än som avses i 16 § föras genom besvär hos Konungen inom två månader
från beslutets dag.
46 § .
Avgifter
enligt denna lag fastställes av Konungen eller, såvitt avser avgifter för
provodling, av den som Konungen därtill förordnar. I fråga om årsavgifter äger
Konungen förordna att ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria.
47 § .
Närmare
bestämmelser angående ansökan om växtförädlarrätt och förfarandet i ärenden
därom samt angående växtsortnämnden, växtsortregistret, provodlingsverksamheten
och kungörelser ulfärdas av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämnier.
Konungen
äger förordna att undersökning av sorl för vilken växtförädlarrätt sökes får
äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt
att den som söker växtförädlarrätt för sort, för vilken han tidigare sökt sådan
rätt i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad myndighet i den staten
delgivit honom rörande prövningen av de i 2 § uppstäUda villkoren för förvärv
av växtförädlarrätt.
Lagens
tiUämpningsområde m. m.
48 §.
Denna lag äger tillämpning på växtsort som framställts här i riket samt på
växtsort som framställts utom riket av svensk medborgare.
Konungen
äger, under förutsättning av ömsesidighet eller om det finnes
8 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
198 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
vara
av betydande allmänt intresse, meddela föreskrifter om denna lags till-lämpning
med avseende på annan stat.
49 §.
Konungen
äger förordna, att ansökan om växtförädlarrätt för sort, vilken tidigare
angivits i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning av 2 § första
stycket 1) och andra stycket anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket,
om sökanden yrkar det.
I förordnande skall anges
de närmare villkor, under vilka sådan prioritet får åtnjutas.
50 §.
Konungen
äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, att sorlbenämning som
registrerats eller anmälts för registrering i främmande stat skall kunna
registreras i Sverige så som den är registrerad i den främmande staten, om
benämningen icke är olämplig.
Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser
51 §.
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1970.
52 §.
Ansökan
om växtförädlarrätt för sorl, som tagits in i rikssortlistan under tiden den 1
juli 1968den 1 juli 1970, skall vid tillämpning av 2 § första styckel 1) och
andra stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssorllislan, om
ansökan om växtförädlarrätt för sorlen göres senast inom sex månader efter
denna lags ikraftträdande.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 199
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 85 § utsökningslagen
Härigenom
förordnas att 85 § utsökningslagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
85
§. ,
När
fast----------------------------- hos överexekutor.
Då
fast------------------------- utmätning skett.
Utmätes
fartyg----------- ---------- urskiljande erfordas.
Gäller
utmätningen-------------------- rörande luflfartyg.
Myndighet,
vilken--------------------------- är sagt.
Har
domstol--------------------------- till överexekutor.
Sker
utmätning------------------------ till kammarkollegium.
Utmätes
patent, skall utmätnings- Utmätes patent, skall utmätnings-
mannen
ofördröjligen lill iDatenlmyn- mannen ofördröjligen till palentmyn-
digheten sända bevis om utmätning- digheten sända bevis om utmätning
en med angivande av patentets num- en med angivande av patentels num
mer, mer. Utmätes växtförädlarrätt, skall
utmätningsmannen ofördröjligen till statens växtsortnämnd sända bevis
om utmätningen med angivande av benämningen på sort utmätningen avser.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1970.
» Senaste lydelse se 1967: 843.
200 KungL Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Bilaga
3
1)
Förslag
till
Växtförädlarrättslag
Härigenom
förordnas som följer.
Allmänna
bestämmelser
1 §
Denna
lag äger tillämpning på v-äxlsort, tillhörande växtsläkte eller växtart som
Konungen bestämmer.
2 §
Förädlare,
som här i riket framställt en växlsort, eller hans rättsinnehavare kan genom
registrering få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten enligt denna lag (växtförädlarrätt).
Förädlare
som är svensk medborgare eller sådan förädlares rättsinnehavare kan förvärva växtförädlarrätt
även till sort som framställts utomlands.
Konungen
kan, under förutsättning av ömsesidighel eller om det är av betydande allmänt
intresse, förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även för sort som
framställts i främmande stat av annan än svensk medborgare.
3 §
Växlsort registreras endast om den
1.
genom minst ell viktigt
kännetecken tydligt skiljer sig från annan sorl som blivit känd före dagen för
registreringsansökningen,
2.
är tillräckligt likformig
(homogen) med hänsyn lagen till de särdrag, som dess sexuella eller vegetativa
förökning betingar,
3.
efter förökning utförd i
enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden är beständig
(stabil) med avseende på sina väsentliga kännetecken.
Växlsorl
anses som känd, om material därav yrkesmässigt utbjudits lill försäljning eller
eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller anmälts till officiell
sorllista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssamling eller noggrant
beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den eljest kommit till
allmänhetens kännedom.
Registrering
får ej ske, om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren eller hans
rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för
registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.
4 §
Växtförädlarrätt
innebär all, med de undanlag som anges nedan, annan än innehavaren av växtförädlarrätten
(sortinnehavaren) icke får utan dennes lov utnyttja växtsorten yrkesmässigt
genom atl
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 201
1.
framställa eller till riket
införa växtmaterial av sorlen i syfte att materialet skall utbjudas till
försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant
ändamål,
2.
utbjuda till försäljning eller
eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål,
3.
i fall, då upprepad användning
av växtmaterial av sorten är nödvändig för framställning av växtmaterial av
annan sort, använda växtmaterial av sorten för sådan framställning och i syfte
att det framställda materialet skall utbjudas lill försäljning för
förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål.
I
fråga om prydnadsväxter innebär växtförädlarrätten därjämte att annan än
sortinnehavaren icke får ulan dennes lov använda plantor eller delar av plantor
som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av snittblommor eller
annat material för prydnadsändamål.
5 §
Konungen
kan förordna, att ansökan om registrering av växlsort, vilken tidigare angivits
i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning av 3 § första styckel 1
och tredje styckel anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket, om
sökanden yrkar det.
I
förordnande skall anges de närmare villkor under vilka sådan prioritet får
åtnjutas.
Registreringsansökan
och dess handläggning
6 §
Registreringsmyndighet är statens växtsortnämnd.
Registrering av växtförädlarrätt sker i växtsortregistret.
7 §
Ansökan
om registrering av växlsort göres skriftligen hos växtsortnämnden.
Ansökningen
skall innehålla tydlig beskrivning av sorlen med särskilt angivande av det
eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter samt förslag till
benämning på sorten.
I
ansökningshandungen skall förädlarens namn anges. Sökes registrering av annan
än förädlaren, skall sökanden styrka sin rätt till sorten. Vid ansökningshandlingen
skall fogas en av sökanden egenhändigt underskriven försäkran på heder och
samvete atl sorlen, såvitt sökanden har sig bekant, icke före den dag då
ansökningen göres eller enligt 5 § skall anses gjord blivit känd på sätt som
enligt 3 § tredje styckel hindrar registrering.
I
samband med ansökningen skall sökanden tillhandahålla en för provning av
sorten behövlig mängd växtmaterial därav.
Sökanden
skall erlägga fastställd ansökningsavgift.
8 §
Sortbenämning
skall göra det möjligt att skilja växlsorten från andra sorter.
Sortbenämning
får icke godtagas om den
1.
beslår av enbart siffror,
2.
uppenbarligen är ägnad att
vilseleda allmänheten.
202 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
3.
strider mot lag eller annan författning
eller mol allmän ordning eller om den är ägnad atl väcka förargelse,
4.
kan förväxlas med sortbenämning
som för sort av samraa eller närslående växtart införts eller föreslagits för
införande i växtsortregistret eller annan officiell sortlista eller som
användes på förökningsmaterial av sådan sort,
5.
kan förväxlas med varumärke,
namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd
och som skulle ha utgjort hinder mot atl registrera sortbenämningen som
varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag,
6.
kan förväxlas med sådant
varumärke för material av växlsort eller för varor av liknande slag, för vilket
sökanden åtnjuter skydd.
Konungen
kan under förutsättning av ömsesidighel förordna, all sortbenämning som
registrerats eller anmälts för registrering i främmande stat får utan hinder av
första och andra styckena registreras i Sverige, om benämningen icke är
olämplig.
9 §
I
samma ansökan får icke sökas registrering av mer än en växtsorl.
10 §
Sökande,
som icke har hemvist i Sverige, skall ha ett här bosatt ombud, som äger
företräda honom i allt som rör ansökningen.
11 §
Har
sökanden ej iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller föreligger annat
hinder för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas atl inom viss tid
yttra sig eller vidtaga rättelse.
Underlåter
sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för
att avhjälpa anmärkt brist, avskrives ansökningen. Erinran härom skall tagas
in i föreläggandet.
12 §
Föreligger
hinder för bifall till ansökningen även efter del yttrande avgivils och har
sökanden haft tillfälle atl yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås,
om ej anledning förekommer alt ge sökanden nytt föreläggande.
13 §
Påstår
någon inför växtsortnämnden alt han äger bättre rält till växtsorten än
sökanden och är saken tveksam, kan nämnden förelägga honom att väcka talan vid
dorastol inom viss tid vid påföljd att hans påstående annars lämnas ulan
avseende vid ansökningens fortsalla prövning.
Är
tvist om bättre rätt lill sorten anhängig vid domstol, kan regislreringsansökningen
förklaras vilande i avbidan på att raålet slutligt avgöres.
14 §
Visar
någon inför växtsortnämnden alt han äger bättre rätt till växlsorten än sökanden,
skall nämnden överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får en
ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 203
Om
överföring yrkas, får ansökningen ej avskrivas, avslås eller bifallas, förrän
yrkandet slutligt prövats.
15 §
Är
ansökningshandlingarna fullständiga och föreUgger icke hinder för registrering,
skall växlsortnämnden kungöra ansökningen för att bereda aU-mänheten tillfälle
alt inkomma med invändning mot ansökningen.
Invändning
göres skriftligen hos växtsortnämnden inom tid som nämnden bestämnier.
16 §
Växtsortnämnden
skall föranstalta om prov med material av växlsorten, om ej detta av särskilda
skäl anses onödigt. För proven skall erläggas fastställd avgift.
17 §
Sedan
tid för framställande av invändning mol ansökningen utgått och prov med
material av växlsorten slutförts, tages ansökningen upp till fortsatt
prövning. Vid denna prövning äger 1114 §§ tillämpning.
Sökanden
skall underrättas om inkommen invändning och utfört prov samt beredas tillfälle
atl yttra sig däröver.
18 §
Talan
mol slutligt beslut av växtsortnämnden i ärende angående ansökan om
registrering av växlsorl får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot.
Mot beslut, varigenom ansökan bifallits trots all invändning framställts i
behörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen. Återkallar invändaren
sin talan, får denna likväl prövas, om särskilda skäl föreligger.
Mot
beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 14 § bifallits, får talan föras
av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan mot beslut
varigenom yrkandet avslagits.
19 §
Talan
enligt 18 § föres hos lanlbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från
beslutels dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma lid erlägga
fastställd besvärsavgift vid påföljd alt besvären annars ej upplages till
prövning.
Mol
beslut av lantbruksslyrelsen får lalan föras av sökanden, om beslutet gått
honom emot. Talan föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från
beslutets dag.
20 §
Bifalles
ansökan om registrering av växlsort och vinner beslutet härom laga kraft, skall
sorten lagas in i växtsortregistret och registreringen kungöras.
Beslut
atl avskriva eller avslå ansökan som kungjorts enligt 15 § skall kungöras,
sedan beslutet vunnit laga kraft.
204 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Växtförädlarrätts
giltighetstid
21 §
Växtförädlarrätt
gäller från den dag, då ansökningen om registrering bifölls, och kan upprätthållas
under femton eller, såvitt gäller vin, fruktträd och deras grundstammar,
skogsträd och prydnadsträd, aderton år räknat från ingången av året efter det,
då ansökningen bifölls.
Användande
av sortbenämning
22 §
Den
som yrkesmässigt utbjuder lill försäljning eller eljest tillhandahåller
förökningsmaterial av växtsort, för vilken registrering skett, skall därvid
använda den för sorten registrerade benämningen även sedan skyddstiden för
sorten utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört.
Registrerad
benämning på sort eller en med denna förväxlingsbar benämning får ej användas
för annan sort av samma eller närslående växtart eller för material av sådan
sort, så länge registreringen av benämningen består.
Årsavgifter
23 §
För
växtförädlarrätt skall för varje kalenderår räknat från och med året efter det,
då ansökan om registrering bifallils, erläggas fastställd årsavgift, om annat
icke bestämls med slöd av 49 §.
Årsavgift
förfaller till betalning första dagen av det kalenderår den avser. Årsavgift
för år, som börjat innan växlsorten registrerats eller inom två månader
därefter, förfaller dock först två månader efter dagen för registreringen.
Årsavgift får ej erläggas innan registrering skett och ej heller tidigare än
sex månader före det kalenderår avgiften avser.
Årsavgifl
får, med den förhöjning som är fastställd, erläggas inom sex månader efter
förfallodagen.
Efterkontroll
24 §
För
kontroll av beständigheten hos registrerad växlsort kan växtsortnämnden
förelägga sortinnehavaren att tillhandahålla nämnden förökningsmalerial av
sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar.
Licens,
överlåtelse m. m.
25 §
Har
sortinnehavaren medgivit annan rätt alt yrkesmässigt utnyttja registrerad växtsorl
(licens), får denne överlåta sin rätt vidare endasl om avtal träffats därom.
Ingår
licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av
rörelsen eller del därav, om ej annat avtalats. I sådant fall svarar överlåtaren
alltjämt för att licensavtalet fullgöres.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 205
26 §
Har växtförädlarrätt
övergått på annan eller har licens upplåtits eller överlåtils, skall på begäran
och mot fastställd avgift anteckning därom göras i växtsortregistret. Visas att
licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen
avföras.
Första
styckel äger motsvarande tillämpning i fråga om tvångslicens.
I
mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som sortinnehavare, vilken
senast blivit införd i växtsortregistret i denna egenskap.
27 §
Förses
icke marknaden med förökningsmaterial av registrerad växtsort på skäliga
villkor och i den omfattning som ined hänsyn till folkhushållet eller annat
allmänt intresse är påkallat, kan den som vill här i riket yrkesraässigt utnyttja
sorten få Ivångslicens därtill, om godtagbar anledning till underlåtenheten
saknas. Tvångslicens innefattar även rätt atl av sorlinnehavaren få förökningsmalerial
av sorlen i den omfattning som är skälig.
28 §
Tvångslicens
får icke meddelas annan än den som kan antagas ha förutsättningar att utnyttja
växtsorten på godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen.
TvångsUcens
utgör icke hinder för sorlinnehavaren att själv utnyttja sorlen eller all
upplåta licens. Tvångslicens kan övergå till annan endast tillsammans med
rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.
29 §
Tvångslicens
meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken omfattning växlsorten får
utnyttjas saml fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När
väsentligt ändrade förhållanden påkallar det, kan rätten på yrkande upphäva
licensen eller fastställa nya villkor för denna.
Växtförädlarrättens
upphörande m. m.
30 §
Erlägges
ej årsavgift enligt 23 §, är växtförädlarrätten förfallen från och med ingången
av det år för vilket avgift icke erlagts.
31 §
Har
växlsort registrerats i strid mol 1 eller 2 § eller mot 3 § första styckel 1
eller Iredje stycket och föreligger alltjämt hindret, skall rätten på lalan
därom häva registreringen. Registreringen får dock icke hävas på den grund alt
den som fått registreringen varit berättigad till endast viss andel i växtförädlarrätten.
Talan
som grundas på alt växtsorl registrerats för amian än den som är berättigad
därtill enligt 2 § får föras endast av den som påstår sig vara berättigad till
sorten. Talan skall väckas inom ett år efter det atl käranden fått kännedom om
registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var
sortinnehavaren i god tro när sorlen registrerades eller när växtförädlarrätten
övergick på honom, får talan icke väckas senare än tre år efter registreringen.
8t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
206 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
I övTiga
fall får talan föras av var och en som lider förfång av registreringen och, om
det är påkallat från allmän synpunkt, av myndighet som Konungen bestämmer.
32 §
Har
växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 §,
skall rätten på talan av den berättigade överföra registreringen på honom.
Talan skall väckas inom tid som anges i 31 § andra styckel.
33 §
Har
sortinnehavaren ej efterkommit föreläggande av växtsortnämnden enligt 24 § och
utgör underlåtenheten hinder för tillförlitlig efterkontroll av växlsorten,
skall nämnden avföra sorten ur registret.
Finnes
registrerad växtsort icke ha bibehållit det eller de kännetecken som vid
registreringen skilde sorten från andra sorter, skall växtsortnämnden avföra
sorlen ur registret.
34 §
Om
sortinnehavaren skriftligen hos växtsortnämnden avstår från växtförädlarrätten,
skall nämnden avföra växlsorten ur registret.
Är växtförädlarrätt
utmätt eller är tvist om överföring av registrering anhängig, fär sorten icke
på begäran av sortinnehavaren avföras ur registret så länge utmätningen består
eller tvisten icke blivit slutligt avgjord.
35 §
Har
sortbenämning registrerats i strid mol denna lag och föreligger alltjämt
skälet mot registrering, skall växtsortnämnden registrera ny benämning för växlsorten.
Detsamma gäller om registrerad sortbenämning uppenbarligen blivit ägnad atl
vilseleda allmänheten eller blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att
väcka förargelse.
Sorlinnehavare
skall i fall sora avses i första stycket beredas tillfälle att föreslå ny
benämning.
Registrerad
benämning på sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten
eljest upphört, får på sortinnehavarens begäran eller då anledning därtill
eljest föreligger efter prövning av växtsortnämnden avföras ur växtsortregistret,
om benämningen icke längre användes.
Ansvar
och ersättningsskyldighet m. m.
36 §
Gör
någon intrång i växtförädlarrätt och sker det uppsåtligen, dömes till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Allmänt
åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger
brottet lill åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
37 §
Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i växtförädlarrätt skall utge
skälig ersättning för ulnyttjandet av växlsorten samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet,
kan ersättningen jämkas.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 207
Gör
någon intrång i växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge
ersättning för ulnyltjandet av sorten, om och i den mån det är skäligt.
Talan om ersättning för
intrång i växtförädlarrätt skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid
påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad.
38 §
På
yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätten kan rälten efter vad som
är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial
med avseende å vilket intrång föreligger skall mot lösen utlämnas lill den som
lidit intrånget eller ock förstöras. Detta gäller icke mol den som i god tro
förvärvat materialet eller särskild rält till detta och ej själv gjort intrång
i växtförädlarrätten.
Material som avses i
första stycket får tagas i beslag, om brott som anges i 36 § skäligen kan
antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål i allmänhet äger
därvid tillämpning.
Utan
hinder av vad som sägs i första styckel kan rätten på yrkande förordna, att
innehavare av material som avses i första styckel skall äga förfoga över della
mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.
39 §
Utnyttjar
någon yrkesmässigt växlsort, som avses med ansökan om registrering, äger vad
som sägs om intrång i växtförädlarrätt motsvarande tillämpning, om ansökningen
leder till registrering. Till straff får dock icke dömas och ersättning för
skada på grund av utnyttjande som sker innan ansökningen kungjorts enligt 15 §
får bestämmas endast enligt 37 § andra stycket.
Bestämmelsen i 37 § tredje
styckel äger icke tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter
det växtförädlarrätten registrerades.
40 §
Har
registrering av växtsort hävts genom dom som vunnit laga krafl, får icke dömas
till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt 3639 §§.
Föres talan om intrång i växlförädlarrätlen
och gör den mot vilken talan föres gällande att registreringen bör hävas, skall
rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om
registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom icke väckt, skall
rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken
sådan talan skall väckas.
41 §
Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 22 § dömes till böter. Han skall
även ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa, kan ersättningen jämkas.
Rättegångsbestämmelser
42 §
Sortinnehavare
eller den som på grund av licens får utnyttja växtsort kan föra talan om fastställelse,
huruvida han på grund av registreringen åtnjuter skydd mot annan, ifall
ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.
208 KungL Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Under
samma villkor kan den som driver eller avser att driva verksamhet föra talan
mot sorlinnehavare om fastställelse, huruvida hinder föreligger mot
verksamheten på grund av registreringen.
Göres
i mål som avses i första stycket gällande att registreringen bör hävas, äger 40
§ andra stycket motsvarande tillämpning.
43 §
Den
sora vill väcka talan om hävande av registrering av växlsort, om överföring av
registrering eller om meddelande av tvångslicens skall anmäla detta lill växtsortnämnden
samt underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens alt
utnyttja sorten. Vill licenstagare väcka talan om intrång i växtförädlarrätten
eller ora fastställelse enligt 42 § första stycket, skall han underrätta
sortinnehavaren därom.
Underrättelseskyldighet
enligt första styckel anses fullgjord, när underrättelse i betald
rekommenderad försändelse sänts under den adress sora antecknats i växtsortregistret.
Visas
icke, när talan väckes, att anraälan eller underrättelse skett enligt första styckel,
skall käranden ges tid därtill. Försitter han denna tid, får hans talan icke
lagas upp till prövning.
44 §
Finnes
ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan ora bättre rält till
växtsort, om hävande av registrering av sort eller om överföring av sådan
registrering, om tvångslicens eller om fastställelse enligt 42 § väckes talan
vid Stockholms tingsrätt.
45 §
Avskrift
av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 13, 29, 31, 32, 3639 eller 42 §
sändes till växtsortnäranden.
Särskilda
bestämmelser
46 §
Sortinnehavare
som icke har hemvist i Sverige skall ha elt här bosatt ombud med behörighet
alt för honom taga emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar
i mål och ärenden om växtförädlarrätt med undanlag av stämning i brottmål och
av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall
anmälas till växtsortregistret och antecknas i delta.
Har
sortinnehavare ej anmält ombud enligt första styckel, kan delgivning i stället
ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i
betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Är fullständig
adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genoin alt handlingen
anslås i växtsorlnämndens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i
allmänna tidningarna. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit
fullgjort.
47 §
Konungen
kan under förutsättning av ömsesidighel förordna, all bestämmelserna i 10
eller 46 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande eller sortinnehavare som
har hemvist i viss främmande stat eller har elt i den staten
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 209
bosatt
ombud som anmälts hos växlsortnämnden och äger sådan behörighet som avses i
nämnda paragrafer.
48 §
Talan
mot annat slutligt beslut av växlsortnämnden enligt denna lag än som avses i 18
§ föres hos lantbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets
dag. Den sora vill anföra besvär skall inom samraa lid erlägga fastställd
besvärsavgift vid påföljd atl besvären annars ej upptages till prövning.
Talan
mot lantbruksstyrelsens beslut föres hos regeringsrätten genom besvär inom två
månader från beslutels dag.
49 §
Avgifter
enligt denna lag fastställes av Konungen eller, såvitt gäller avgifter för
prov enligt 16 §, av myndighet som Konungen bestämmer. I fråga om årsavgifter
kan Konungen förordna att ett eller flera av de första åren skall vara
avgiftsfria.
50 §
Konungen
kan förordna atl undersökning av växlsort för vilken registrering sökes får
äga rura hos myndighet i annan stat eller hos inlernalionell institution saral
att den som söker registrering för sort, för vilken han tidigare sökl
registrering i annan stal, skall vara skyldig alt redovisa vad myndighet i den
staten delgivit honom rörande prövningen av de i 3 § uppställda villkoren för
registrering.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.
Ansökan
om registrering av växtsort, som tagits in i rikssortlistan under tiden den 1
juli 1968den 30 juni 1971, skall vid tillämpning av 3 § första stycket 1 och
tredje stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssorllislan, om
ansökan om registrering göres inom sex månader efter denna lags ikraftträdande.
Talan
mot sådant lantbruksstyrelsens beslut enligt 19 § andra stycket eller 48 §
andra styckel som meddelas före den 1 januari 1972 föres hos Konungen genom
besvär.
210 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
2)
Förslag
till
Lag
om
ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)
Härigenom
förordnas, alt 85 § utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna
lydelse.
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
85
§1
När
fast-------------------------------- hos överexekutor.
Då
fast------------------------ utmätningen skett.
Utmätes
fartyg------------------- ---- urskiljande erfordras.
Gäller
utmätningen -------------------- rörande luftfartyg.
Myndighet,
vilken--------------------------------- är sagl.
Har
domstol -- ------------------ till överexekutor.
Sker
utmätning------------------------ till kommerskollegium.
Utmätes
patent eller mönsterrätt, Utmätes patent eller mönsterrätt,
skall utmätningsmannen ofördröj-
skall utmätningsmannen ofördröjli-
ligen till patent- och registrerings- gen till patent- och registreringsver-
verket sända bevis om utmätningen ket sända bevis om utmätningen
med angivande av patentets eller med angivande av patentets eller
mönsterregislreringens nummer. raönsterregislreringens nummer. Ut-
mätes växtförädlarrätt, skall utmätningsmannen ofördröjligen till statens
växtsortnämnd sända bevis om utmätningen med angivande av registreringens
nummer.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.
' Senaste lydelse 1970: 490.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 211
3) Förslag
till
Lag
om ändring i införsellagen (1968: 621)
Härigenom förordnas, att 2§ införsellagen (1968:621) skall
ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §1
Genom införsel------------------------- en arbetstagares,
3. periodiskt
utgående vederlag 3. periodiskt utgående vederlag
för utnyttjande av patent eller möns- för
utnyttjande av patent, mönster-
terrätt eller av rätt till litterärt eller rätt
eller växtförädlarrätt eller av
konstnärligt verk eller annat sådant rätt
till litterärt eller konstnärligt
eller för överlåtelse av rörelse. verk
eller annat sådant eller för
överlåtelse av rörelse.
4. vad som---------------------------- eller livränta.
Med livränta--------------------- ------- sådan
anledning.
För vissa ----------------- ---------- i 22 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.
' Senaste lydelse 1970: 494.
Prop. 1971:40 212
Protokoll,
hållet i lagrådet den 26 januari 1971.
Närvarande:
justitierådet BRUNNBERG, regeringsrådet HJERN, justitierådet BERGSTEN, justitierådet
GYLLENSVÄRD.
Enligt
lagrådet den 22 december 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 20 november 1970, hade Kungl.
Maj:l förordnal, atl lagrådets utlåtande skulle enligt 87 § regeringsformen
inhämtas över upprättade förslag lill 1) växtförädlarrättslag, 2) lag om
ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) och 3) lag om ändring i införsellagen
(1968: 621).
Förslagen,
som finns bilagda della protokoll, hade inför lagrådet föredragils av
hovrättsrådet Hans Bergqvist.
Förslagen
föranledde följande yttranden.
Förslaget
till växtförädlarrättslag
1§
Justitieråden
Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:
Enligt
förslagel skall lagen äga tillämpning på växlsorl tUlhörande växtsläkte eller
växtart som Kungl. Maj:t bestämmer. I likhet med elt par remissinstanser finner
vi denna ordning ej böra godtagas. Eftersom lagen i det väsenlliga bygger på växtförädlarkonventionen
och förutsätter svensk anslutning lill denna, är del under alla förhållanden
motiverat atl de växtarter som är obligatoriska enligt konventionen anges i
lagen, men del får även i övrigt anses rikligast alt tillämpningsområdet såvitt
gäller växtförädlarrättens objekt bestämmes i den ordning som gäller för
stiftande av lagen. Härvid synes lämpligl all, efter mönster av konventionen,
använda den formen alt till lagen såsom bilaga fogas en förteckning på de
växtsläkten och växtarter som skall omfattas av lagen. Vi föreslår alltså den avfattningen
av förevarande paragraf att lagen skall äga tillämpning på växlsorl,
tillhörande växtsläkte eller växtart som upptagils i en såsom bilaga till lagen
fogad förteckning. Förteckningen bör utformas så, alt den täcker del område
inom vilket f. n. föreligger
Prop. 1971: 40 213
behov
av lagstiftning. Den Usla som utredningen framlagt har godtagits vid
remissbehandlingen frånsett alt vissa tilläggsförslag framförts och torde
väsentligen uppfylla detta krav. Frågan om förteckningens utformning i detalj
undandrar sig vårt bedömande.
Regeringsrådet
Hjern:
Enligt
vad som föreskrives i växtförädlarkonventionen (art. 4) är konventionen
tillämplig på alla växtsläkten och växtarter. Konventionsstatema har oekså
förbundit sig all vidta alla nödiga åtgärder för alt efter hand tillämpa
konventionens bestämmelser på största möjliga antal växtsläkten oeh växtarter.
Inom en lid av åtta år från konventionens ikraftträdande är konventionsslat
skyldig all tillämpa konventionens bestämmelser på minst 13 växtsläkten.
Såsom
framgår av lydelsen till förevarande paragraf har man i Sverige valt alt ej i
själva lagen ange på vilka växtsläkten och växtarter lagen är tillämplig.
Paragrafen innehåller i stället ett bemyndigande för Kungl. Maj:t atl bestämma
vilka växtsläkten och växtarter som skall hemfalla under lagen. Ell i
betänkandet intaget förslag lill kungörelse med lill-lämpningsbeslämmelser lill
lagen utvisar atl växlförädlingsskyddsutred-ningen tänkt sig att lagen redan vid
ikraftträdandet skulle bli tillämplig på 96 växtsläkten och växtarter, angivna
i en lill kungörelsen fogad förteckning.
Även om man här i Sverige
således har för avsikt all åtminstone skenbart redan från början gå ganska
långt, då det gäller tillämpningsområdet för lagen, anmäler sig dock
tveksamhet lill frågan, varför del över huvud taget skall gälla någon
begränsning. På del mest närliggande området palenlrällens är fältet i
stort sett fritt från andra hinder än kravet på att uppfinningen skall kunna
tillgodogöras induslrielll. På växtförädlarrättens område torde motsvarande
krav vara, att den nya växlsorten skall vara odlingsbar. Med den uppläggning
konventionen innehåller och särskilt den svenska lagen för all del i likhet
med motsvarande lagar i andra länder blir det i själva verket elt myckel ston
område som inle läcks av växtförädlarrätten, ell förhållande som framstår som
särskilt beklagligt som utvecklingen inom växtförädlingen f. n. torde gå rätt
snabbt och i accelererande takt. Häremot kan naturligtvis invändas atl man
efter hand får införa nya växtsläkten och växtarter i förteckningen. Man lorde
dock inle kunna komma ifrån atl risk alllid föreligger för all urvalet av
växtsläkten oeh växtarter som skall införas i förteckningen kan ske godlyckhgl
eller av motiv som inle alltid är förestavade av rättvisa eller oegennytla.
Utredningen
har tydligen själv haft en känsla av all man slagit in på fel väg, då man
infört en sä kraftig begränsning av lagens tillämplighels-område som här skett.
Man uttalar nämligen, att rältsskyddssyslemel i
Prop.
1971: 40 214
princip
bör kunna tillämpas på alla växtsläkten och växtarter, och vid utformningen av
förevarande paragraf har man också vall elt uttryckssätt som lill skillnad
från departementsförslaget åtminstone antyder denna princip.
En
konsekvens av den föreslagna lagstiftningen blir alltså, att en person som
framställt en ny växlsorl, hur betydelsefull den än må vara för samhälle oeh
individer, inle kan få ensamrätt till sin produkt om inle växtsläktet eller
växtarten händelsevis råkat bli införd i förteckningen. Som ell exempel kan
nämnas atl den nya växlsorten är en betydelsefull "medicinalväxt"
eller en "kryddväxt". Det gäller tydligen för förädlaren alt i fall,
då han börjar märka all en idé lar form i en ny och värdefull produkt, verka
för alt förteckningen först kompletteras, en aktion vars framgång helt lorde
bli beroende av vilka ekonomiska och andra krafter som slår lill hans
förfogande. Bortsett från all ell vidsträckt fäll lämnats utanför
skyddsområdet ter det sig stötande all lagstiftningen skall ge incitament lill
aktioner av della slag, aktioner där den ekonomiskt eller organisatoriskt svage
har små utsikter all göra sig gällande. Del finns alltså anledning befara all
den i tillämpningskungörelsen intagna förteckningens innehåll framdeles kommer
atl ge anledning lill svåra avvägningsproblem och tvister.
Som
anmärkningsvärt framstår även all när man nu bestämt sig för all göra en avgränsning
av skyddsområdet man likväl medtagit ett tiotal prydnadsväxter, som förefaller
rält slumpvis utvalda. Del kan väl härvidlag göras gällande, all del finns
andra växtarter som i högre grad förtjänar all bli föremål för ensamrätt.
Såsom
framgår av det sagda bör enligt min mening lagen göras till-lämplig på alla
odlingsbara växter utom möjligen på skogsträd. Förevarande paragraf föreslås
bli utformad i enUghet därmed; eventuellt kan den helt ulgå. Anses del inle
möjligt att redan nu taga della steg, synes del angeläget, att man från svensk
sida i fortsättningen inriktar sig på all bland konvenlionsstaterna verka för
en sådan lösning. Av särskild vikt anser jag t. v. vara atl den på
administrativ väg utfärdade förteckningen över skyddsberättigade växtsläkten
och växtarter utformas på elt sådant sätt all den verkligen kommer atl omfatta
alla de växtsläkten och växtarter som kan länkas vara eller inom överskådlig
lid bli föremål för växtförädling. Det lorde även vara nödvändigt alt förteckningen
fortlöpande göres lUl föremål för översyn och alt växtsortnämnden i en anda av
generositet tar de nödvändiga inidaliven, då anledning förekommer till
komplettering av förteckningen. För alt delta skall kunna ske snabbt och
smidigt synes del lämpligl som också i remissprotokollel förordals atl Kungl.
Maj:t får befogenheten alt bestämma om förteckningens innehåll.
Prop. 1971: 40 215
2
§
Justitieråden
Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:
Departementschefen
har i anslulning till Iredje styckel uttalat, atl i förhållande lUl de stater
som är anslutna till växtförädlarkonventionen ömsesidighet ej bör krävas såvitt
angår växtarter som skyddas enligt den svenska lagen men ej är upptagna på den lill
konventionen fogade listan (jfr art. 4 mom. 4 i konventionen). Här må även
anmärkas, all lagförslaget ger sortinnehavaren kontroll över import av den
skyddade sorten (4 § första stycket 1), medan konventionen ej kräver att unionsstat
ger sådant skydd. Del skulle sålunda vid svensk anslulning lill konventionen
kunna komma atl brista i ömsesidighet i olika avseenden. Delta är mindre väl
förenligt med den föreslagna lagtexten, som ej anger någon begränsning i ömsesidighelskravel.
Vi finner lämpligl, all frågan om tillämpning av lagen beträffande förädlare i
konvenlionsstaterna löses genom en bestämmelse som ger Kungl. Maj:l
bemyndigande alt meddela förordnande därom i anslutning lill svenskt tillträde lill
konventionen. I ett sådant förordnande torde på grundval av art. 3 i konventionen
böra anges, all växtförädlarrätt lill sorl som framställts utomlands får
förvärvas, om förädlaren är medborgare eller har hemvist i stat som är ansluten
lill konventionen. Ömsesidighel i den omfattning som är avsedd blir säkrad genom
de förpliktelser som konventionen ålägger konventionsslat.
Att
en bestämmelse med nu föreslaget innehåll upptages i lagen gör ej bemyndigandet
för Kungl. Maj:l all på grundval av ömsesidighel förordna om tillämpning av
lagen onödigt, då det såsom departementschefen anmärkt kan bli aktuellt atl
ingå avtal med annan stal än konvenlionsstat.
Juridisk
person med säte i konventionsslat skall enligt art. 3 i konventionen i likhet
med fysisk person som är medborgare eller har hemvist i staten ges skydd i
annan konvenlionsstat. Juridisk person skall emellertid enligt det föreliggande
förslagel ej godtagas som förädlare. Detta kunde möjligen anses slå i strid med
konventionen, men så torde ej vara fallet. Såsom departementschefen framhållit
får del anses tillfyllest att juridisk person kan förvärva växtförädlarrätt i
egenskap av förädlares rättsinnehavare.
Utlänning
som har hemvist i Sverige bör i fråga om förvärv av växtförädlarrätt till sort
som framställts utomlands vara likställd med svensk medborgare. En sådan
likställighet har måhända ej större praktisk betydelse men slår i överensstämmmelse
med konventionens system.
Prop. 1971: 40 216
Regeringsrådet
Hjern:
I
överensstämmelse med vad utredningen föreslagit avses enligt det remitterade förslagel
endasl fysisk person kunna vara förädlare av växlsorl. Själva lagtexten
utesluter genom sin formulering likväl inle möjUgheten av atl även juridisk
person kan vara förädlare, och en sådan tUlämpning synes också bäst slå i
samklang med konventionen. Att departementschefen stannat för atl begränsa förädlarrätten
lill fysisk person anges bl. a. bero på önskvärdheten av all denna fråga
regleras enhetligt på hela del immalerialrättsliga fältet. Departemenlschefen
har eljest åberopat ell enligt min mening tungt vägande skäl för all även
juridisk person bör komma i fråga, nämUgen alt växtförädling till övervägande
del drivs av förelag, som har forskare och annan personal anställd för
ändamålet, och vidare atl förädlingsarbete med en viss växtsorl vanligen pågår
så lång lid atl de personer som sysslar med uppgiflen kan skifta. Enligt min
uppfattning ligger häri också en avgörande allmän skillnad mellan växtförädling
och den verksamhet som mynnar ul i en patenterbar uppfinning eller skapandet
av ett mönster, låt vara att även uppfinningar och mönster mycket ofta är
resultatet av ett långvarigt lagarbete. Del av departementschefen anförda
argumentet avfärdas i remissprotokollel emellertid med del något lättvindiga
påståendet all del i praktiken knappast lorde bereda några svårigheter all
bestämma vem eller vilka som är alt anse som förädlare. För egen del håller jag
före alt del mången gång kommer alt bli synnerligen vanskligt att kunna peka ul
en viss beslämd individ som "förädlaren". Jag har för övrigl svårt
att inse atl någon direkt olägenhet skulle följa av all juridisk person finge
anses som förädlare. En sådan lösning innebär otvivelaktigt all man i de allra
flesta fall kommer sanningen om upphovsmannaskapet närmast under det alt man
med den av departementschefen förordade lösningen antagligen ofta tvingas till
allehanda fiktiva arrangemang med interna tvister i släptåg. Departementsförslagets
ståndpunkt är desto mer svårförståelig som växtförädlarrätten kan överlåtas lill
juridisk person och sådan person alltså i egenskap av rättsinnehavare kan göra
ansökan om registrering av växtsorl.
Under
hänvisning till det anförda föreslår jag all vid tiUämpning av lagen även
juridisk person skall kunna anses som förädlare.
I övrigl
instämmer jag beträffande förevarande paragraf med lagrådels flesta ledamöter.
3
§
Lagrådet:
Föremål
för växtförädlarrätt är enligt 2 § en växtsort som framställts av en förädlare.
Beträffande termen växlsort ges ingen definition i lag-
Prop. 1971: 40 217
texten.
I motiven yttras, alt termens innehåU får anses tUlräckligt klarlagd genom de skyddsförulsällningar
som konventionen och lagförslaget uppställer. Det lorde närmast vara del s. k.
särskillnadskravet i förevarande paragraf som därmed avses, dvs. föreskriften i
första stycket under 1 all registrering av växlsorl får ske endasl om den skiljer
sig från annan sort som blivit känd före dagen för regislreringsansökningen.
Enligt uttalande av departementschefen slår här uttrycket "annan
sort" i motsättning lill "egen sorl", dvs. den sökandes egen
sorl varom en regel ges i paragrafens tredje stycke. Man kan då fråga sig vad
som skall gäUa, om en exakt likadan sort som den, för vilken registrering
sökts, blivit känd före ansökningen. Fallet torde visserligen enUgl sakens
natur vara ovanligt men lär dock, eiUigt vad som framhålles i motiveringen,
vara tänkbart. Särskilt kan här nämnas, all även en ren "upptäckt" av
en i naturen uppkommen sorl kan skyddas. Det är då inle omöjligt atl sorten
kan upptäckas av mer än en person.
Om
fallet av identisk likhet yttrar departemenlschefen, all oaktat de båda
sorterna normalt lorde härstamma från olika växtmaterial del med visst fog kan
sägas all det egentligen inle är fråga om två sorter ulan om en och samma sorl;
all man i lagtexten skilt mellan sort för vilken växtförädlarrätt söks och
"annan" sorl har skett av praktiska skäl.
Del
nyss återgivna molivultalandel klargör alt meningen är att i ett fall som det
nämnda, då fullständig identitet föreligger, registrering inle skall kunna ske
emedan sökandens sort ej är ny i den mening som avses i första styckel under
punkt 1. I konventionen är della nyhets-krav tydUgare utmärkt genom
bestämmelsen i art. 1 atl den sorl för vUken skyddsrätt kan vinnas skall vara
ny. Enär även i uttrycket i 2 § av det remitterade förslaget, att det är den
som "framställt" en växtsorl (eller hans rättsinnehavare) som kan få
ensamrätt, kan inläggas ett krav på att sorlen skall vara ny, anser sig
lagrådet kunna godtaga förslagel i nu förevarande avseende.
Om
växtförädlarrätt avseende en sort förfallit i enUghet med bestämmelserna i 30 §,
torde en ansökan om ny registrering av sorlen inle i något fall böra beviljas.
Flera skäl synes tala härför, bl. a. atl eljest en utväg skulle öppnas all
kringgå reglerna om längsta giltighetstid för växtförädlarrätt. Den föreslagna
lagtexten synes dock inte för alla fall hindra en nyregistrering. Den sort som
avsågs med den tidigare registreringen skulle nämligen knappast kunna enligt belraklelsesätlet
i förslaget behandlas som en "annan" sort än den, för vilken den nya
registreringen söks, och särskUlnadssladgandel i första stycket punkt 1 av
förevarande paragraf kunde då inte tillämpas ulan fallet skulle vara hänförligt
under paragrafens sista stycke, där hindret är mera begränsat. Lagrådet
föreslår därför alt sistnämnda stadgande utbyggs med en
Prop. 1971: 40 218
bestämmelse
om alt hinder för registrering föreligger även då sorlen tidigare varit
registrerad. Atl härmed avses svensk registrering lorde vara lydUgl.
6 §
Lagrådet:
Av
2 § framgår alt växtförädlarrätt i fråga om viss växlsorl vinnes först genom
registrering, och tydUgt är atl del som skall göras lill föremål för registrering
är växlsorten. Uttrycket registrering av växtförädlarrätt bör därför inte
användas i förevarande paragraf. Framhållas bör emellertid, att det är avsett
alt i växtsortregistret skall ske en registrering också av sorlbenämningen.
Såsom följer av 35 § skall sådan registrering i vissa fall kunna äga rum som
en fristående åtgärd och den skall i princip gälla även efter det alt själva
sorlen avförts ur registret. Med anledning av vad som nu sagls bör i ett första
stycke av förevarande paragraf upplagas bestämmelse alt registrering enligt
denna lag sker i växtsortregistret, som föres av statens växtsortnämnd. I ell
nytt andra stycke bör därefter föreskrivas, alt registrering av växlsorl innebär
all även sorlens benämning registreras.
7 §
Lagrådet:
I remissprotokollel
har anförts all sökanden skall ha den slutliga bestämmanderätten över
beskrivningen, så atl ansökan om registrering av växlsort skall avslås, när
sökanden inle är villig atl medverka lill sådan bearbetning av beskrivningen
som växtsortnämnden 'finner nödvändig. Med anledning härav vill lagrådet påpeka
all motsvarande ordning lorde gälla i fråga om sortbenämningen. Vidhåller
sökanden en benämning, som enligt nämndens mening inle kan godtagas, bör alltså
hinder anses föreligga för bifall lUl ansökningen om registrering av växlsorten.
En annan sak är atl nämnden vid omregislrering enligt 35 § första styckel kan
bli nödsakad alt fastställa en benämning ulan alt den godkänts av
sortinnehavaren.
8 §
Lagrådet:
Bestämmelsen
i tredje stycket i denna paragraf grundas på konventionens art. 13 mom. 5, som
syftar till atl växlsorl, för vilken skydd sökes i flera konventionsslater, om möjUgl
skall registreras under samma sortbenämning. Del synes ej vara anledning all
ge bestämmelsen vidare tilllämplighet än som erfordras för alt möjliggöra
svensk anslutning till konventionen. Den bör alltså begränsas till all gälla konventionsslater.
Prop.
1971: 40 219
Vidare
bör i lagtexten komma till uttryck, att det inte enbart är fråga om en
möjlighet till avsteg från första och andra styckena. Enligt konventionen är regislreringsmyndighelen
skyldig alt tillse alt samma sorlbenämning användes i den mån den ej är
olämplig. Detta innebär tydligen alt man från fall till fall skall göra en
avvägning mellan å ena sidan intresset av all samma sorl får samma benämning i
alla de länder, där registrering sker, och å andra sidan intresset av atl de i
den egna staten uppställda hindren mot godtagande av sortbenämning upprälthålles,
varvid del förstnämnda intresset dock framstår som så starkt atl det bör få ge
vika endast om tungt vägande skäl talar däremot. Bestämmelsen kan lämpligen
avfallas så alt Kungl. Maj:t ges bemyndigande all förordna, atl för del fall,
då skydd för växlsorten meddelats eller sökes även i främmande stal som lillträll
växtförädlarkonventionen, skall gäUa all den sorlbenämning som användes i den
staten skall registreras i Sverige, om del ej föreligger synnerliga skäl
däremot.
19 §
Regeringsrådet
Hjern:
Enligt
andra stycket av förevarande paragraf skall i mål om växtförädlarrätt
regeringsrätten utgöra sista instans. Della framstår vid första påseende som
ganska givet, eftersom även patentmål slutligen prövas av regeringsrätten.
Beträffande sistnämnda grupp av mål kan emellertid sägas alt de på grund av sin
alldeles övervägande tekniska natur föga passar för handläggning i
regeringsrätten. Ledamöterna i denna domstol besitter nämligen överlag inle den
ingående och allsidiga tekniska sakkunskap som erfordras för all prövningen av
målen skall bli meningsfull. Samma lorde bli förhållandel vad beträffar mål om
växtförädlarrätt. Enligt min mening bör del därför vid lämpligl tiUfälle lagas
upp lill allvarligt övervägande all befria regeringsrätten från dessa grupper
av mål.
20 §
Lagrådet:
Med
hänsyn lill alt dagen för registreringen tillagts självständig betydelse som
utgångspunkt för beräkning av förfallodag för årsavgift (23 § andra styckel)
bör i lillämpningsförfatlning föreskrivas, all registrering skall ske
omedelbart då beslutet därom vunnit laga krafl.
21 §
Justitieråden
Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:
Det
är avsett atl lagen ej skall tillämpas på skogsträd. Enligt den lista som
utredningen framlagt skall lagen ej heller omfatta några pryd-
Prop. 1971: 40 220
nadsträd.
Om tillämpningsområdet för lagen i enlighet raed vad vi hemställt vid 1 §
kommer alt fastslås i en förteckning som ingår i själva lagen och denna
förteckning ej kommer alt upptaga skogsträd och prydnadslräd, saknas anledning
atl nämna skogsträd och prydnadslräd i förevarande paragraf.
22
§ Lagrådet:
I
motiveringen lill bestämmelsen i andra stycket anges, atl bestämmelsen
ansluter sig lill konventionens art. 13 mom. 8 a). Med hänsyn liU innehållet i della
moment kan uttalandet möjligen föranleda den slutsatsen all bestämmelsen skuUe
la sikte även på utomlands registrerad sorlbenämning. Alt ge bestämmelsen en så
vidsträckt räckvidd kan emellertid ej anses lUlrådligt. Av den föreslagna
lagtexten kan för övrigt ej annat utläsas än all skydd tiUkommer enbart sådan
benämning som registrerats enligt förevarande lag och som alltså antecknats i
del i Sverige förda växtsortregistret.
Att
bestämmelsen i första stycket endasl avser i Sverige registrerad benämning lorde
ulan vidare vara klart.
32
§ Lagrådet:
I
motiven tUl denna paragraf har departementschefen omnämnt, all i de häremot
svarande stadgandena i PalL och ML finns en regel av innehåll alt om den som frånkänns
patentet resp. mönstret börjat i god tro utnyttja uppfinningen resp. mönstret
yrkesmässigt han äger på vissa vUlkor forlsälla utnyttjandet.
Departementschefen har lUlagl alt motsvarighet därlUl inte ansetts behövlig i växlförädlarrättslagen
samt alt en godtroende sortinnehavare åtnjuter ell visst skydd genom den
preskriptionstid som skall gälla för talan om överföring. Lagrådet finner för
sin del all sistnämnda skydd är väsentUgt svagare än del som en godtrosregel av
angivet innehåll skulle bereda samt vill ifrågasätta om anledning finns alt på
denna punkt avvika från vad som gäller inom andra områden av immalerialrätten.
TUl jämförelse kan också nämnas, att en liknande godtrosregel föreslås i 38 §.
Om
en godtrosregel införes i förevarande paragraf, torde därav föranledas en
jämkning i 44 § tUl överensstämmelse med del motsvarande stadgandet, 43 §, i
ML.
41
§ Lagrådet:
Med
hänsyn tUl innehållet i 22 § synes skäl ej föreligga alt straffbelägga ringa oaktsamhet.
Prop.
1971: 40 221
44 § Lagrådet:
Lagrådet hänvisar till vad som anförts vid 32 §.
49 § Lagrådet:
Enligt 73 § PalL fastställs avgifter av Kungl. Maj:l, som
därvid äger alt, såvitt avser årsavgifter, förordna om avgiftsbefrielse under
ett eller flera av de första åren. Såsom framgår av bestämmelsens avfattning är
del ej fråga om ell bemyndigande för Kungl. Maj:t alt i del särskilda fallet
medge avgiftsbefrielse, ulan meningen är all föreskrift om avgiftsfria år
skall ges genereUt (se NJA II 1968
s. 61 och 113). Avsikten torde vara atl även i fråga om växtförädlarrätt
förordnande om befrielse från avgift skall meddelas generellt. Lagtexten bör
förtydligas så all della klarare framgår.
Övergångsbestämmelserna Lagrådet:
I motiven till andra stycket har departementschefen, med
instämmande i elt uttalande av utredningen, anfört all någon ny prövning av benämningen
för sorl som avses i bestämmelsen inte behöver företas. Departementschefen har
tillagt all, om del namn sorlen fåll vid intagningen i rikssortlistan skulle
visa sig kollidera med annan privaträtt, frågan torde kunna lösas i den ordning
som föreslagits för utbyte av sortbenämning. Gentemot della yttrande vill
lagrådet erinra, atl även för den regislreringsansökan som avses i stadgandet
reglerna i 8 § är tillämpliga och måste iakttagas vid prövningen. Därvid bör
emellertid beaktas önskvärdheten av all för sorlen i möjligaste mån bibehålla
benämningen i rikssorUislan.
Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen
Lagrådet:
Lagrådet vill erinra om alt 85 § UL enligt del förslag lill
revision av den exekutionsrällsliga lagstiftningen som remitterats lill
lagrådet den 14 maj 1970 och varöver lagrådet avgivit utlåtande den 10 december
1970 skall upphävas fr. o. m. den 1 januari 1972.
Förslaget till lag om ändring i införsellagen
Lagrådet:
Förslagel lämnas ulan erinran.
Prop.
1971: 40 222
Utdrag av protokoUet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 februari 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för justiliedepartemenlet, statsrådet Geijer, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådels utlåtande
över förslagen lUl
1)
växtförädlarrättslag,
2)
lag om
ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),
3)
lag om ändring
i införsellagen (1968: 621). Föredraganden redogör för lagrådels utlåtande och
anför.
De jämkningar i 6, 41 och 49 §§ förslagel lUl växtförädlarrättslag
som lagrådet har föreslagit bör godtas.
Jag kan för min del instämma i de synpunkter som lagrådet
har anfört i anslulning lill 7 och 22 §§ förslagel lill växtförädlarrättslag
och lill övergångsbestämmelserna lUl samma lag.
Enligt 1 § i del Ull lagrådet remitterade förslagel lUl växtförädlarrättslag
skall del ankomma på Kungl. Maj:l atl bestämma de växtsläkten och växtarter
inom vilka lagen skall tillämpas. Lagrådets flesta ledamöter har föreslagit
all tillämpningsområdet bestäms direkt i lagen genom all som bilaga lill denna
fogas en förteckning över de växtsläkten och växtarter som skall omfattas och
all i 1 § görs en hänvisning tUl denna bilaga. I anslulning härtill har
lagrådet förordat en följdändring i 21 §.
Som jag har anfört i remissprolokollet har del förutsatts
att lagen i enlighet med utredningens bedömning av föreliggande behov skall redan
från början omfatta inemot ett hundratal växtsläkten och växtarter. Under de
redan inledda förberedelserna för lagens ikraftträdande har del emellertid
visat sig all man beträffande flera arter, särskilt bland prydnadsväxterna, f. n.
saknar resurser i vårt land all ulföra de prov-ningsarbelen som behövs. Inom växlförädlarunionens
ram har upptagils förhandlingar om fördelning av provningsarbetena mellan
olika länder, men det är ännu ovisst i vad mån dessa förhandlingar kan ge
praktiska resultat. Under alla förhållanden får man numera räkna med
Prop. 1971: 40 223
att
lagen från början görs tillämplig på elt mindre antal arter än man tidigare
förutsatt men all llUämpningsområdel stegvis skall kunna utvidgas allteftersom
den inhemska provningsorganisalionen byggs ul eller de internationella
förhandlingarna ger positiva resultat. Eftersom det är ell allmänt intresse all
sådana utvidgningar av tillämpningsområdet kan ske snabbt och så snart
nödvändiga provningsmöjligheler föreligger anser jag mig böra vidhålla mitt
förslag i del nu aktuella hänseendet. Jag förutsätter härvid givetvis all Kungl.
Maj:t vid fastställande eller komplettering av den ifrågavarande förteckningen
ser lill alt sådana arter som är eller kan komma att bli obligatoriska enligt
konventionen kommer all falla under den svenska lagen.
Den
ståndpunkt jag sålunda intagit i fråga om 1 § föranleder atl även 21 § behåUs
oförändrad.
Som
lagrådet har framhållit bör utlänning som har hemvist i Sverige vara likställd
med svensk medborgare i fråga om förvärv av växlför-ädlarrält lill sort som har
framställts utomlands. Bestämmelsen i 2 § andra stycket förslaget till växtförädlarrätlslag
bör jämkas i enlighet härmed.
Med
anledning av vad lagrådet uttalat i fråga om det i 2 § Iredje stycket nämnda
förslag uppställda ömsesidighelskravel vill jag förorda, all paragrafens Iredje
stycke ges del innehållet att Kungl. Maj:l kan, i den mån det är nödvändigt för
uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt överenskommelse med främmande stat
och i övrigt under förutsättning av ömsesidighel eller om del är av betydande
allmänt intresse, förordna all växtförädlarrätt får förvärvas även för sort som
framställts i främmande stat av annan än den som är svensk medborgare eller
har hemvist i Sverige.
Vid
behandlingen av 3 § förslagel lill växtförädlarrättslag har lagrådet anknutit
till elt uttalande av mig vid remissen lill lagrådet av innebörd atl två sorter
som härslammar från olika växtmaterial skulle kunna vara identiskt lika. Till
förtydligande av della uttalande vill jag framhålla atl möjligheten till
verklig identitet i egentlig mening i den angivna situationen är så
utomordentligt ringa att man i praktiken torde kunna bortse från den. Det av
lagrådet antydda fallet all mer än en person söker registrering för samma i
naturen "uppläckta" sorl framstår också som synnerligen opraktiskt.
Fall som dessa lorde därför inle bli aktuella vid tillämpningen av lagen.
Däremot är det möjligt att sorter härstammande från olika växtmaterial företer
så stora likheter all kravet på särskillnad inle uppfylls. Del var också
närmast situationer av den arten som mitt berörda uttalande åsyftade. I sådana
fall blir tidpunkten för ansökan avgörande för frågan vilken av de båda
sorterna som skall beviljas registrering.
Lagrådet
har i detta sammanhang vidare uttalat, alt om växtförädlarrätt avseende en
sorl har förfallit i enlighet med bestämmelserna i 10 §
Prop. 1971: 40 224
förslagel
lill växtförädlarrättslag, en ansökan om ny registrering av sorten inle i
något fall torde böra beviljas. I anslulning härtill har lagrådet föreslagit
all lUl 3 § Iredje stycket nämnda förslag fogas en bestämmelse om all hinder
för registrering av en växlsorl föreligger även när sorlen tidigare varit
registrerad.
Jag
kan för egen del inle ansluta mig dll lagrådels uppfattning. I art. 6 moment 1
b) i konventionen sägs uttryckligen all den omständigheten att en växtsort före
dagen för regislreringsansökningen upplagils i elt of-fenligl register inte
utgör hinder mol all sorlen registreras. Av bestämmelserna i denna arlikel
framgår klart all den enda åtgärd med avseende på den sort en regislreringsansökan
avser som utgör regislreringshinder är marknadsföring av sorlen. All denna
tidigare blivit registrerad utgör således enligt konventionen inle hinder mot atl
den registreras på nytt, men en förutsättning för ny registrering är all sorten
inte har blivit marknadsförd i Sverige före dagen för den nya regislreringsansökningen
eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag. Av det sagda följer all en
sådan bestämmelse som lagrådet har föreslagit knappast skulle vara förenlig med
konventionen.
Den
ordning som sålunda enligt konventionen och del remitterade förslagel
förutsätts gälla lorde i praktiken inle på sätt lagrådet har anfört kunna
utnyttjas för något reellt kringgående av bestämmelserna om längsta gUtighetstid
för växtförädlarrätt. Om en registrerad sorl inle alls marknadsförs, kan enligt
27 § i del remitterade förslagel Ivångslicens till utnyttjande av sorlen upplåtas.
Om så sker och licensen utnyttjas uppkommer hinder mot ny framlida
registrering av sorlen. Är återigen situationen den all sortinnehavaren
underlåter alt marknadsföra sorten och Iredje man inte heller begär
tvångslicens, är delta ell tecken på all växlförädlarrätlen helt saknar
ekonomiskt värde. Under sådana förhållanden kan det knappast möta
betänkligheter atl medge ny registrering av sorlen sedan rätten på grund av den
första registreringen förfallit, om förädlaren eller dennes rättsinnehavare då
finner delta vara förenligt med sina intressen. Atl giltighetstiden på della
sätt rent formellt kommer atl förlängas kan inle medföra några rättsförluster
eller andra ölägenheter.
I
fråga om 8 § Iredje stycket förslagel lill växtförädlarrättslag har lagrådet
föreslagit all bestämmelsen begränsas lill alt gälla endasl konventionsslater.
För egen del anser jag del dock finnas behov alt kunna tillämpa bestämmelsen
även med avseende på annan främmande stat och jag kan därför inle biträda
lagrådels förslag. Vad lagrådet i övrigl föreslagit i fråga om bestämmelsens
utformning anser jag däremot i princip böra godtas.
Lagrådet
har föreslagit det tUläggel lill 32 § förslagel lUl växtförädlarrättslag alt
den som frånkännes registrering av växlsorl och i god tro redan har börjat
utnyttja sorlen yrkesmässigt skall på vissa villkor
Prop. 1971: 40 225
få
fortsätta utnyttjandet. Enligt lagrådet saknas anledning all avvika från vad
som för motsvarande fall gäller enligt PatL och ML. Emellertid föreligger den
skillnaden mot motsvarande situationer inom palenl-och mönslerskyddsrällen all växtmaterial
i den godtroende innehavarens hand kan användas eller avyttras som
konsumtionsvara. Någon rättsförlust av större betydelse för den enskilde blir
det således knappast fråga om. Är växtmaterialet av god kvalitet torde f. ö.
förutsättningarna för en uppgörelse med den lill vilken registreringen överförs
kunna vara goda. Eftersom någon egentlig värdeförslörelse inte sker kan inte allmänna
hänsyn åberopas lill slöd för den av lagrådet föreslagna regeln. Jag anser
följaktligen inte att det föreligger behov alt komplettera lagen med en sådan godtrosregel
som lagrådet har föreslagit.
Utöver
de ändringar som sålunda föranleds av lagrådels yttrande viU jag för egen del
föreslå vissa smärre ändringar i förslagel till växtförädlarrättslag, nämligen
dels i 21 §, dels i 19 och 48 §§ saml övergångsbestämmelserna.
EnUgt
21 § i nämnda förslag skall skyddstiden om 15 eller 18 år räknas från ingången
av året efter det då regislreringsansökningen bifölls. I art. 8 moment 2 i
konventionen föreskrivs, att skyddstiden skaU räknas från den dag då bevis om
skydd utfärdades, vilket hos oss kommer att vara liktydigt med den dag då
beslut om registrering vinner laga kraft. Konvenlionsbeslämmelsen lorde
visserligen inle hindra alt skyddstidens begynnelsedag skjuts framåt i tiden
och t. ex. såsom enligt det remitterade förslagel bestäms lill ingången av
visst kalenderår, men en sådan reglering torde inle vara dllåten om den leder lill
all skyddstiden kan komma att löpa ul tidigare än den skulle ha gjort om den
berörda konvenlionsbeslämmelsen varit direkt tillämplig. Så kan emellertid i
vissa situationer bli fallet med den föreslagna regleringen, om nämligen beslut
om registrering meddelas mot slutet av ett kalenderår och så sent all
fullföljdstiden utlöper först under nästkommande år. För all bringa
lagförslaget i överensstämmelse med konventionen på denna punkt vill jag därför
förorda all i 21 § förslaget föreskrivs, all skydds-liden skall räknas från
ingången av året efter det då beslutet om registrering vann laga krafl.
Som
jag uttalade vid remissen till lagrådet har förslaget tUl växtförädlarrättslag
vad gäller sättet för fullföljd mol sådant lanlbruksslyrel-:sens beslut som
avses i 19 § andra stycket och 48 § andra stycket an-passals lill den
organisation av förvaltningsrättskipningen som enligt föreliggande förslag
förutses gälla från och med den 1 januari 1972. Del synes mig emellertid
rikligare all denna anpassning sker först i samband med riksdagens behandling
av de lagförslag rörande förvaltningsrättskipningen som väntas bli förelagda
riksdagen under dess innevarande session. Jag förordar därför att i 19 § andra styckel
och 48 § .andra stycket förslaget lill växtförädlarrättslag
"regeringsrätten" ersätts
Prop. 1971: 40 226
med
"Konungen" och all Iredje stycket i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
lill lagen får ulgå.
Slutligen bör vissa redaktionella
jämkningar vidtas i förslaget till växtförädlarrättslag.
Jag
hemsläller, all Kungl. Maj:t genom proposilion föreslår riksdagen atl
dels
godkänna den i Paris den 2 december 1961 undertecknade
konventionen
för skydd av växtförädlingsprodukter, dels antaga de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.
Med
bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen all lill riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga lill delta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Kungl.
Maj:ts proposition nr 40 år 1971 227
Innehållsförteckning
Propositionen
................................................................... .... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll......................................... .... 1
Lagförslag........................................................................... 2
Utdrag av
statsrådsprotokollet den 20 november 1970................. 13
1
Inledning ....................................................................... 13
2
Sammanfattning av förslagen.............................................. 15
3
Allmän bakgrund............................................................... .. 16
3.1
Växtförädling i Sverige.................................................. .. 16
3.2
Den svenska växtförädlingens
praktiska betydelse .......... 18
3.3
Det allmännas stöd åt
växtförädlingen .......................... 20
3.4
Växtförädlarkonventionen .......................................... .. 24
4 Utredningen..................................................................... .. 27
4.1
Allmänna synpunkter ................................................. .. 27
4.2
Växtförädlarrättens objekt och
subjekt............................ .. 34
4.3
De allmänna
skyddsförutsättningarna............................... .. 36
4.4
Växtförädlarrättens innehåll
och omfång ....................... .. 37
4.5
Skyddstiden ............................................................ .. 40
4.6
Registreringssystemet m. in........................................... .. 41
4.7
Statsbidrag och
växtförädlingsavgift ............................ .. 42
5 Remissyttrandena
......................................................... .. 45
5.1
Allmänna synpunkter ................................................. .. 45
5.2
Växtförädlarrättens objekt och
subjekt .......................... 49
5.3
De allmänna
skyddsförutsättningarna.............................. .. 51
5.4
Växtförädlarrättens innehåll
och omfång ....................... 52
5.5
Skyddstiden ............................................................ 54
5.6
Registreringssystemet m. m........................................... .. 55
5.7
Statsbidrag och
växtförädlingsavgift ............................ 57
6 Departementschefen......................................................... .. 65
6.1
Allmänna sjnpunkter .................................................. 65
6.2
Växtförädlarrättens objekt och
subjekt............................ 70
6.3
De aUmänna
skyddsförutsättningarna.............................. .. 74
6.4
Växtförädlarrättens innehåll
och omfång ....................... .. 75
6.5
Skyddstiden ............................................................. .. 78
6.6
Registreringssystemet m. rn........................................... .. 80
6.7
Samordning med växtförädUngsavgiftssystemet................. 82
6.8
Följdlagstiftning till växtförädlarrällslagen
....................... .. 86
7 Lagförslag....................................................................... .. 86
228 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
8 Specialmotivering............................................................. .. 87
8.1
Förslaget till växtförädlarrättslag
................................ .. 87
8.2
Förslaget till lag om ändring i
utsökningslagen................... . 159
8.3
Förslaget tUl lag om ändring i införsellagen
.................... . 159
9 Hemställan ................................................................... 160
Bilaga
1: Konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlings
produkter ............................................................... 161
Bilaga
2: Växtförädlingsskyddsutredningens förslag..................... . 189
Bilaga
3: Till lagrådet remitterade förslag till växtförädlarrättslag m.m. .. 200
Utdrag
av lagrådets protokoU den 26 januari 1971 ...... - 212
Utdrag
av statsrådsprotokollet den 12 februari 1971........ . 222
MARCUS BOKTR. STHLM 19/1 700503
Doktrin (1)
- Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt I. Standardavtalen i rättstillämpningen, SvJT 1972 s. 401, på s. 444 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
38 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (33)
33 kopplingar i 17 dokument.
- Prop. 2015/16:57 Patent- och marknadsdomstol s. 216 om s. 80 · s. 216 om s. 139 i texten
- Ds 2014:2 Patent- och marknadsdomstol s. 242 om s. 139 i texten
- Prop. 2009/10:225 Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen s. 244 om s. 138 · s. 297 om s. 140 · s. 322 om s. 154 i texten
- SOU 2001:33 Patentprocessen m.m. s. 88 om s. 80 i texten
- Prop. 1996/97:128 Ny växtförädlarrättslag om s. 73 · om s. 74 · om s. 82 · om s. 97 · och 7 till i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 4 dokument.
- Möller, Konkurs och kontrakt, 1988 s. 651 om s. 130 · s. 861 i texten
- Bernitz, Internationell marknadsrätt, 1990 s. 185 om s. 77 i texten
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 126 om s. 159 i texten
- SvJT 1972 s. 401 Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt I. Standardavtalen i rättstillämpningen s. 444 i texten