Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
1971 · 31 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 26 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:89, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 89 år 1971 Prop. 1971:89
Nr 89
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar; given Stockholms slott den 26 mars 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under
åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden,
föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigsle Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
LENNARTGEUER
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås med
anledning av uppbyggnaden av ett rättsväsendets informationssystem ändring i
sekretesslagen i syfte att skydda uppgifter om enskild person som databehandlas
i informationssystemet.
Vidare föreslås att i
sekretesslagen skall ges möjlighet att bereda sekretesskydd för vissa typer av
affärshandlingar hos statligt affärsdrivande verk, såsom
marknadsundersökningar, prissättningskalkyler och liknande handlingar, vUka av
konkurrensskäl inte bör vara tillgängliga för företag som driver likartad
rörelse.
Med anledning av pågående
försöksverksamhet på det kriminoiogiska området föresläs att sekretesskydd
införs för sådana uppgifter om enskilds personliga förhållanden som framkommer
vid kriminologisk undersökning för forskningsändamål.
Slutligen föreslås en mindre
ändring i sekretesslagen som sammanhänger med skallerällsreformen och
förslaget till förvaltningsprocesslag i prop. 1971:30.
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 89
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.1971:89
Förslag tUl
Lag om ändring i lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten att
utbekomma
allmänna handlingar
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1937:249) om
inskränkningar i
rätlen att utbekomma allmänna handlingar,
dels att 11, 14 och 17 § § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 34 a §, av
nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
!§'
Uppgifter och anteckningar, vilka
tillförts register som avses i lagen om allmänt kriminalregister eller lagen om
polisregister m. m., må ej utlämnas i annat fall eller annan ordning än där
sägs.
Har uppgift om brott eller om den
som misstänkts, åtalats eller dömts för brott lämnats till rikspolisstyrelsen
för databehandling inom rättsväsendets informationssystem, må, om ej annat
följer av första styckel, uppgiften ej utlämnas från rikspolisstyrelsen i annat
fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.
Utslag eller underrättelser, avseende svensk undersäte i
utlandet ådömt straff, vilka enligt överenskommelse med främmande makt
överlämnats till svensk myndighet, så ock därom förda anteckningar, må ej
utlämnas i annat fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i andra stycket sägs gälle ock 0111 uppgifter och
anteckningar, tillhörande hos kontrollstyrelsen fört straffregister rörande
fylleri och vissa andra brott, ävensom särskilt register som hos myndighet
föres angående straff och tillrättavisningar som ådömts eller tilldelats
underlydande pef sonal.
Vad i tredje stycket sägs gälle ock om uppgifter och
anteckningar, tillhörande hos kontrollslyrelsen fört straffregister rörande
fylleri och vissa andra brott, ävensom särskilt register som hos myndighet
föres angående straff och tillrättavisningar som ådömts eller tilldelats
underlydande personal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1965:95.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
14
Handlingar vilka av läkare eller
hos socialstyrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i
giftermålsbalken; handlingar vilka upprättats vid psykologisk undersökning som
utförts för forskningsändamål eller i samband med inskrivning av värnpliktiga
eller yrkesvägledning, arbetsvärd eller omskolning eller i ärende om
anställning eller upphörande av anställning hos myndighet eller i ärende om
uttagning av anstäUd hos myndighet till viss utbildning eller tiänstgöring;
läkarutlåtanden i ärenden om statlig personalpensionering; handlingar i
ärenden rörande hälsovård, sjukvård, socialhjälp, understöd vid barnsbörd,
samhällets barnavård och ungdomsskydd eller eljest barnavårdsnämnds och barnavårdsmäns
verksamhet, sådan familjerådgivning som drives av kommun, landstingskommun,
församling eUer kyrklig samfäUighet, räll för enskUda att inköpa alkoholhaltiga
drycker, behandUng av alkoholister eller eljest nykterhetsnämnds verksamhet,
folkpensionering eller eljest pensionsslyrel-sens eller pensionsnämnds verksamhet,
försäkring för olycksfall i arbete eller eljest riksförsäkringsanstaltens
eller försäkringsrådels verksamhet, liUsyn ä understödsföreningar,
hjälpverksamhet vid arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kontroll
å utlänningar, som här i riket vistas eller hil söka tillträde, må i vad de
angå enskUds personUga förhållanden, Senaste lydelse 1969:677,
Föreslagen lydelse
Handlingar vilka av läkare eller
hos socialstyrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i
giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kriminologisk undersökning för
forskningsändamål; handlingar vilka upprättats vid psykologisk undersökning
som utförts för forskningsändamål eller i samband med inskrivning av
värnpliktiga eUer yrkesvägledning, arbetsvård eller omskolning eller i ärende
om anställning eller upphörande av anställning hos myndighet eller i ärende om
uttagning av anställd hos myndighet till viss utbildning eller tiänstgöring;
läkarutlåtanden i ärenden om statlig personalpensionering; handlingar i
ärenden rörande hälsovård, sjukvård, socialhjälp, understöd vid barnsbörd,
samhällets barnavård och ungdomsskydd eller eljest barnavårdsnämnds och
barnvårdsmäns verksamhet, sådan familjerådgivning som drives av kommun,
landstingskommun, församling eller kyrklig samfäUighet, rätt för enskilda atl
inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister eller eljest
nykterhetsnämnds verksamhet, folkpensionering eller eljest pensionsstyrelsens
eller pensionsnämnds verksamhet, försäkring för olycksfall i arbete eller
eljest riksförsäkringsanstaltens eUer försäkringsrådets verksamhet, tillsyn å
understödsföreningar, hjälpverksamhet vid arbetslöshet; så ock handlingar i
ärenden rörande kontroll å utlänningar, som här
1* Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 89
Nuvarande
lydelse
icke utan hans samtycke till annan utlämnas tidigare än
sjuttio år efter handlingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock
handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilket
utlämnande åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för
handen, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den
vilkens personliga förhållanden i handlingen avses eller för hans nära
anhöriga. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.
Föreslagen
lydelse i riket vistas eller hit söka tillträde, må i vad de angå enskilds
personliga förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas tidigare
än sjuttio år efter handlingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock
handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilket
utlämnande åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för
handen, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den
vilkens personliga förhåUanden i handlingen avses eller för hans nära
anhöriga. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.
Angår handling, som i första
stycket avses, någons intagning, vård eller behandling ä anstalt eller
inrättning eller någons vård eller behandling av läkare annorstädes än å
anstalt, och finnes grundad anledning antaga alt genom handlingens utlämnande
ändamålet med vården eller behandlingen skulle motverkas eller någons
personliga säkerhet sättas i fara, må utlämnande vägras, ändock att enligt
bestämmelserna i första stycket utlämnande bort ske. Likaledes må utbekommande
av handling, utvisande vem som gjort anmälan i ärende rörande samhällets
barnavård eller ungdomsskydd eller rörande behandling av alkoholister eller vem
som eljest lämnat upplysningar i sådant ärende, vägras, om grundad anledning
finnes att antaga att den, om vilken anmälan gjorts eller upplysningarna
lämnats, skulle missbruka kännedom i berörda hänseende till skada för annan person.
Vad i denna paragraf stadgas har
icke avseende ä myndighets beslut som särskilt utfärdats eller i protokoll
upptagits, där fråga ej är om barnavårdsnämnds eller nykterhelsnämnds beslut
eller om beslut i ärende som rör tillämpning av lagen angående åtgärder mot
utbredning av könssjukdomar, lagen om avbrytande av havandeskap, lagen om
sterUi-sering eller lagen om kaslrering.
Uppgifter och anteckningar, vilka
lillhöra de i kommunerna förda socialregistren, må ej utlämnas i vidare mån än
som följer av lagen om socialregister.
I7 § -
Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för
taxering, som avses i taxeringsförordningen, eller Senaste lydelse 1967:99.
TiU myndighet avlämnade uppgifter till ledning för
taxering, som avses i taxeringsförordningen, eller
Nuvarande lydelse
eljest för beräknande av skatt eller ock för beräknande av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för aUmän tilläggspension
eller av arbetsgivaravgift enligt förordningen angående uppbörd av avgifter
enligt lagen om försäkring för aUmän tilläggspension, m, m, må ej i andra fall
än i därom gällande författning stadgas utan den skattskyldiges eller deri för
allmän tilläggspension försäkrades eller den av-giflsskyldiges samtycke
utlämnas till annan tidigare än tiugu år efter uppgiftens datum. Vad nu sagts
skall även gälla beträffande hand-Ung, som upprättats av myndighet vid
laxeringskonlroll enligt taxeringsförordningen eller eljest vid
skattekontroll, vid beräknande av pensionsgrundande inkomst eller vid kontroll
av uppgift för beräknande av arbetsgivaravgift, så ock beträffande uppteckning
av uppgifter, som vid muntlig förhandling inför prövningsnämnd lämnats
angående skattskyldigs förhållanden, om nämnden förordnat alt uppteckningen
icke må vara för någon tillgänglig i vidare mån än som gäller i fråga om självdeklaration.
Uppgift, som av aktiebolag eller ekonomisk förening lämnats taxeringsmyndighet
tUl ledning vid värdesättning av aktier i bolaget eller andelar i föreningen,
må ej utan samtycke av den som lämnat uppgiften utlämnas tUl annan tidigare än
tiugu år efter uppgiftens datum. Är del under pågående utredning rörande någons
taxering av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift eller annan för
taxeringskontroU enligt taxeringsförordningen av-
Föreslagen
lydelse
eljest för beräknande av skatt eller ock för beräknande av
pensionsgrundande inkomst enhgt lagen om försäkring för allmän tilläggspension
eller av arbetsgivaravgift enligt förordningen angående uppbörd av avgifter
enligt lagen om försäkring för aUmän tilläggspension, m. m. må ej i andra fall
än i därom gällande författning stadgas utan den skattskyldiges eller den för
allmän tilläggspension försäkrades eller den avgiftsskyldiges samtycke
utlämnas till annan tidigare än tjugu är efter uppgiftens datum. Vad nu sagts
skall även gälla beträffande handling, som upprättats av myndighet vid
laxeringskonlroll enligt taxeringsförordningen eller eljest vid
skattekontroll, vid beräknande av pensionsgrundande inkomst eller vid kontroll
av uppgift för beräknande av arbetsgivaravgift. Uppgift, som av aktiebolag
eller ekonomisk förening lämnats taxeringsmyndighet till ledning vid
värdesättning av aktier i bolaget eller andelar i föreningen, må ej utan
samtycke av den som lämnat uppgiften utlämnas till annan tidigare än tiugu år
efter uppgiftens' datum. Är det under pågående utredning rörande någons
taxering av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift eller annan för
taxeringskontroll enUgt taxeringsförordningen avsedd handling icke kommer till
den skattskyldiges kännedom, må myndighet, som innehar handlingen, vägra att utlämna
denna.
Prop. 1971:89 6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sedd handling icke kommer lill den skattskyldiges
kännedom, må myndighet, som innehar handlingen, vägra att utlämna denna.
Förmögenhetslängd må ej utan den
skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tiugu år efter längdens
datum.
Handlingar i ärenden angående
sådant förhandsbesked, som enligl vad därom är särskilt stadgat kan meddelas i
taxerings- eller skattefrågor, må ej ulan samtycke av den som sökt beskedet
utlämnas tiU annan tidigare än tjugu år från handlingens datum.
Handlingar i ärenden angående
befrielse från tillämpning av bestämmelserna om beräkning av skattepliktig
realisationsvinst vid avyttring av aktier eller Uknande egendom i samband med
strukturrationalisering och angående rätt att erhålla avdrag vid taxeringen för
avsättning tiU särskUd nyanskaffningsfond må ej utan samtycke av den som sökt
befrielse utlämnas till annan tidigare än tiugu år från handlingens datum.
34 a §
Beträffande handling, som inkommit
UU eller upprättats hos myndighet vilken är att hänföra till statens
affärsdrivande verk och som angår myndighetens affärs-eller driftförhållanden,
äger Konungen förordna att den ej må utan myndighetens tillstånd utlämnas
förrän viss tid, högst Uugo år, förflutit från handlingens datum, om det kan
antagas att utlämnande skulle på myndighetens bekostnad gynna någon som driver
Ukartad rörelse.
Denna lag träder i krafl såvitt
angår 17 § den dag Konungen bestäm
mer och i övrigt dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamUng. j
1 fråga om handling som avses med
den äldre lydelsen aV 17 § gäller
denna även efter ikraftträdandet. '
Prop.
1971:89
Utdrag av protokoUet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen) och anför.
Samarbetsorganet för ADB inom
rättsväsendet har i skrivelse den 6 november 1970 hemstäUt om sekretessregler för
rättsväsendets informationssystem. Offentlighets- och
sekrelesslagsliftningskommitlén (OSK) har efter remiss avgetl yttrande över
framställningen.
I en inom justitiedepartementet
utarbetad promemoria (Ds Ju 1971:2) angående vidgat sekretesskydd hos statliga
affärsverk har lagts fram förslag till ändring i sekretesslagen. Över
promemorian har efter remiss yttranden avgetts av postverket, televerket,
statens järnvägar (SJ), luftfartsverket, riksrevisionsverket, statens
vattenfallsverk, domänverket, förenade fabriksverken och OSK.
Utöver de nu angivna frågorna avser
jag att i detta sammanhang ta upp dels en fråga om sekretesskydd vid
kriminologisk undersökning, dels en fråga om en följdändring i sekretesslagen
lill skatterätts- och länsrätts-reformen.
Sekretessregler för rättsväsendels informationssystem
Rättsväsendets informationssystem
Enligt kungörelsen (1970:517) om
rättsväsendets informationssystem skall det finnas etl informationssystem
grundat på automatisk databehandling (rättsväsendets informationssystem) för
att insamla, lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har samband med
verksamheten inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården.
Informationssystemet skall bestå av delsystem. Rikspolisstyrelsen skall
ansvara för driften av vissa delsystem för brottmålsförfarandet.
TiU rikspolisstyrelsen skall för
behandling i informationssystemet sändas in en rad uppgifter om brott och
påföljder för brott från bl. a, domstolar, åklagare, polismyndigheter och
myndigheter inom kriminalvården. Sålunda skall allmän underrätt, hovrätt och
nedre justitierevisionen sända in bl. a. uppgift om dom i brottmål, åklagare
bl. a. uppgift om beslut i åtalsfråga och strafföreläggande, polismyndighet bl.
a. uppgift om
2* Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 89
Prop. 1971:89 8
anmälan om brott samt kriminalvårdsstyrelsen bl. a.
uppgift om strafftidsberäkning.
1 rättsväsendets informationssystem ingår system för
allmänt kriminalregister enligt lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
samt polisregister enligt lagen (1965:94) om polisregister m. m.
Rikspolisstyrelsen svarar, sedan uppgift inkommit, för att det allmänna
kriminalregistret och de polisregister styrelsen bestämmer tillförs föreskrivna
uppgifter. Utdrag ur det allmänna kriminalregistret och utdrag ur polisregister
lämnas numera från rikspolisstyrelsen. Styrelsen skall vidare på grundval av
uppgifterna i informationssystemet upprätta saköreslängd för varje månad samt
indrivningshandlingar. Dessutom skall styrelsen ur systemet lämna underlag för
rättsstatistiken. Det kan också nämnas att i informationssystemet skall
bevaras uppgifter i dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av
ordningsbot, vilka skall ingå i kontrollstyrelsens (riksskatteverkets) straffregister
eller i körkortsregister.
Gällande regler om sekretesskydd för uppgifter i
rättsväsendets informationssystem
I 2 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen fastslås den s. k. offentlighetsprincipen, som
innebär att varje svensk medborgare till främjande av ett fritt meningsutbyte
och en allsidig upplysning skall i princip ha fri tillgång till allmänna
handlingar. Inskränkningar i rätten till allmänna handlingar får ske bara för
vissa angivna ändamål, bl. a. i anledning av myndighets verksamhet för brotts
förekommande och beivrande eller till skydd för statens, menigheters och
enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn till privatlivets helgd
och personlig säkerhet. Inskränkningarna skall anges i särskUd lag, vilket har
skett i sekretesslagen.
Allmänna handlingar är enligt 2 kap. 2 §
tryckfrihetsförordningen alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade
handlingar, vare sig de har kommit in till myndigheten eller har blivit
upprättade där. Vad som sägs om handling skall avse också karta, ritning eller
bild. Frågan huruvida information, som upptagits på ADB-medium eller i annan
maskinläsbar form, skall anses som handling i tryckfrihetsförordningens mening
har länge varit föremål för skilda uppfattningar. Frågan får numera anses löst
i praxis genom elt avgörande av regeringsrätten den 18 februari 1971. 1 ett
utslag nämnda dag (11:6) har nämligen domstolen förklarat att på magnetband
fört befolkningsregister får anses som handling i tryckfrihetsförordningens
mening.
Enligt 1 1 § sekretesslagen får uppgifter och
anteckningar, vilka tillförts register som avses i lagen om allmänt
kriminalregister eller lagen om polisregister m. m., inte utlämnas i annat fall
eUer annan ordning än där sägs. Enligt kriminalregisterlagen är rälten att
erhålla utdrag ur kriminalregistret snävt begränsad tUl vissa kategorier. Hit
hör företrädesvis domstolar och åklagare samt vissa andra myndigheter, som har
till uppgift att beivra brott. Enskild person kan erhålla utdrag ur registret
Prop. 1971:89 9
beträffande sig själv, om han styrker att utdraget är
avsett för visst ändamål, för vUket Kungl. Maj:t har medgett att utdrag får
lämnas, eller om han i annat fall styrkt alt hans rätt är beroende av
upplysning ur registret och Kungl. Maj:t gett tUlstånd till utlämnande,
Lagen om polisregister m, m,
innehåller regler om rätlen att erhålla utdrag ur polisregister som i huvudsak
överensstämmer med motsvarande regler i kriminalregisterlagen,
1 11 § sekretesslagen föreskrivs
vidare att uppgifter och anteckningar, som hör till det hos kontrollstyrelsen
(riksskatteverket) förda straffregistret rörande fylleri och vissa andra
brott, inte får lämnas ut i annat fall eller annan ordning än Kungl, Maj:t
bestämmer. Enligt kungörelsen (1955:513) om särskUt straffregister rörande
fylleri och vissa andra brott skall utdrag ur registret lämnas på framstäUning
av vissa angivna myndigheter. Uppgifter och anteckningar får inte lämnas ut
från registret i vidare mån än som angetts i kungörelsen.
Samarbetsorganets framstäUning
Samarbetsorganet framhåller all det
råder en viss osäkerhet om hur uppgifter som är lagrade på ADB-medium skall
betraktas i offentlighets-och sekretesshänseende. Regleringen av utlämnande av
uppgifter ur de maskinella register och andra lagringsmedia, som gör del
möjligt atl åtstadkomma kriminalregister- och polisregisterutdrag, bör vara
densamma som gäller beträffande utskrivna utdrag ur registren. Enligt
samarbetsorganet kan nuvarande bestämmelser inte anses vara tillräckligt klara
på dessa punkter.
Samarbetsorganet framhåller vidare att det inte finns
några sekretessregler beträffande saköreslängder. Vem som helst torde i
princip vara berättigad att få fullständiga avskrifter av de saköreslängder
rikspolisstyrelsen framställer i samband med databehandling av
ordningsförelägganden, strafförelägganden och domar i brottmål. Med ledning av
sådana avskrifter skulle enskilda pä datamaskinell väg kunna åstadkomma brottsregister
över personer som fällts till böter.
Samarbetsorganet berör slutligen den information som
rikspolisstyrelsen bevarar på maskinläsbart medium för kommande uppbyggnad av
ett ADB-system för kontrollslyrelsens (riksskatteverkets) straffregister. Enligt
samarbetsorganel torde denna information om den över huvud tagel faller inom
begreppet allmän handling - vara underkastad samma sekretessregler som gäller
för kontrollstyrelsens (riksskatteverkets) straffregister. Däremot är del
osäkert hur man skall se på meddelanden som inom informations-systemet
framställs maskinellt och som sänds till kontrollslyrelsen (riksskatteverket).
Enligt samarbetsorganet bör man mot
bakgrund av del anförda överväga att, i avvaktan på generella regler angående
offentlighet i fråga om data i ADB-system, provisoriskt lösa vissa
sekretessfrågor i systemen för brotlmålsförfarandel. Det ligger närmast till
hands att lösa sekretessfrågorna genom att reglera vUka som skall få uppgift
ur dessa system och vad dessa uppgifter får innehålla. Saköreslängder bör
exempelvis endast
Prop.1971:89 10
tUlhandahåUas de exekutiva myndigheterna, meddelanden för
kontroll-styrelsens straffregister enbart kontrollslyrelsen.
Samarbetsorganel föreslår att de
aktualiserade sekretessfrågorna löses på det sättet att 11 § sekretesslagen
tillförs ett nytt andra stycke av följande lydelse:
Har uppgift om brolt eller den som
misstänkts, åtalats eller dömts för brott lämnats till rikspolisstyrelsen för
databehandling inom rättsväsendets informationssystem, må, om ej annat följer
av första stycket, uppgiften ej utlämnas från rikspolisslyrelsen i annat fall
eller annan ordning än Konungen bestämmer. Detsamma skall gälla sammanställning
eller annan bearbetning som rikspolisstyrelsen utfört på grundval av sådana
uppgifter.
Samarbetsorganet föreslår vidare
att i samband härmed kungörelsen om rättsväsendels informationssystem tillförs
en förteckning över utdata med närmare uppgifter om deras innehåll och till vem
de får lämnas ul. En sådan förteckning bör enligt samarbetsorganet göras
detaljerad på flera punkter. 1 en del fall måste man dock räkna med mera
generella föreskrifter, t. ex. i fråga om statistiska uppgifter och uppgifter
som utgör etl inslag i informationsutbytet inom polisväsendet.
Remissyttrandet
OSK tillstyrker att en särskUd
sekretessregel införs för rättsväsendets informationssystem men framhåller att
en sådan regel bör betraktas som provisorisk. OSK förbehåller sig sålunda att
förutsättningslöst ta upp frågorna i sitt kommande förslag.
Möjligheten all bygga upp privata
brottsregister på grundval av uppgifter, som erhålls i maskinläsbar form,
skulle enligt OSK innebära ett intrång i den personliga inlegriteten som inle
kan accepteras. Den föreslagna sekretessbeläggningen synes inle innebära att
information som nu är tillgänglig hemlighåUs. OSK förklarar sig utgå från att
grunduppgifterna - domar och beslut hos domstolar, åklagare och polis
fortfarande blir offentliga i samma omfattning som nu och att detsamma gäller
de uppgifter som lämnas ut från informationssystemet. Sekretesslagen hindrar,
atl ADB-tekniken utnyttias för andra ändamål än de ur allmän synpunkt
erforderliga.
OSK godtar i princip atl
sekretessregeln utformas som en allmän sekretessregel jämte en fuUmakt för
Kungl. Maj:l alt reglera ullämningen. På en punkt vUl emeUertid OSK ifrågasätta
om inte ullämningsregeln borde ges i sekretesslagen. Delta gäller statistiska
sammanställningar (sammanställning eller annan bearbetning som
rikspolisslyrelsen utfört på grundval av sådana uppgifter). Uttryckssättet i
lagförslaget ansluter i viss mån liU 16 § sekretesslagen (för statlig och
kommunal statistik lämnade uppgifter och myndighets bearbetning därav), påpekar
OSK. Enligl OSK sträcker sig emeUertid den av samarbetsorganet föreslagna
sekretessen längre än enUgl 16 §, eftersom den omfattar även sammanställningar
som inte lämnar någon upplysning om enskilda. 1 varje fall om någon nämnvärd
slalistikproduktion skall ske inom rikspolisstyrelsen kan det
Prop.1971:89 11
ifrågasättas om inte den inskränkning i sekretessen som
skall finnas beträffande anonym statistik bör anges i sekretesslagen i stället
för i Kungl. Maj :ls föreskrifter. Vid utformningen av en sådan regel synes del
böra beaktas, alt bearbetningar inom rikspolisstyrelsen ibland kan vara hemliga
jämlikt 10 § sekretesslagen, nämligen om de ingär i spanings-eller
planeringsåtgärder rörande broltmålsutredning eller åtgärder lill förekommande
av brott.
Vidgat sekretesskydd hos statliga affärsverk
Postverket anhöU i skrivelse den 28
oktober 1970 om lagstiftningsåtgärder för att öka sekretesskyddet i fråga om
postbankens affärshandlingar. Sedan framställningen överlämnats liU OSK inkom
kommittén med en promemoria i ämnet. Över promemorian inhämtades sedan
yttranden av JK, postverket. Svenska bankföreningen och Svenska
sparbanksföreningen.
Statens järnvägar (SJ) hemställde i
skrivelse den 28 januari 1971 om förtydligande av bestämmelserna om allmänna
handlingars offentlighet i syfte atl SJ i likhet med övriga företag inom
branschen skulle kunna hemlighåUa vissa handlingar som har samband med
affärsverksamheten.
Med anledning av framställningarna
från postverket och SJ upprättades inom justitiedepartementet den inledningsvis
omnämnda promemorian angående vidgat sekretesskydd hos statliga affärsverk.
Gällande bestämmelser
Som redovisats i föregående avsnitt
räknas enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen som allmänna handUngar alla
handlingar som förvaras hos stats- eller kommunalmyndighet, vare sig
handlingarna inkommit till myndigheten eller upprättals där. Med statsmyndighet
förstås enligt 3 § bl. a. till statens förvaltning hörande myndigheter. Statens
affärsdrivande verk är alt hänföra till denna kategori.
Sekretesslagen innehåller flera
bestämmelser om undantag från offentlighetsprincipen i fråga om
affärshandlingar som förvaras hos myndighet. Vissa av bestämmelserna har tiU
ändamål alt skydda del allmännas behöriga ekonomiska intresse, andra att skydda
enskilds behöriga ekonomiska intresse.
Bestämmelserna om skydd för det
allmännas ekonomiska intresse i fråga om affärshandlingar finns i 34 §
sekretesslagen. Paragrafen gäller följande slag av handUngar:
1.
handlingar i
ärenden angående förvärv, avyttrande eUer upplåtelse av egendom eller annat som
myndighet äger förvalta;
2.
handlingar i
ärenden angående transport som utförs av myndighet,
3.
handlingar i
ärenden angående arbete som utförs för myndighets räkning på annat sätt än
genom dess egen eUer annan myndighets personal.
Handling, som avses i 34 §, får
inte utan myndighetens tillstånd lämnas ul innan avtal slutits eller eljest
ärendet avslutats. När anledning före-
Prop.
1971:89 12
ligger därtill kan myndigheten i fråga om visst ärende
förordna att handlingarna inte fär lämnas ut även efter det att avtal slutits
eller ärendet slutförts. Sekretesstiden är dock maximerad i dessa fall. Beträffande
handling, som inte innehåller villkoren i ingånget avtal, får sekretesstiden
inte utsträckas över 20 år från den dag avtalet slöts eller ärendet
slutbehandlades. 1 fråga om handling, som innehåUer avtalsvUlkor, varierar den
längsta medgivna sekretesstiden beroende på vilken myndighet som slutit avtalet
och på vad avtalet gäller. Är avtalsparten på den allmänna sidan ett statens
affärsdrivande verk, är den längsta sekretesstiden fem år. 1 annat fall är den
två år. Tidsperioderna räknas, om avtalet går ut på leverans av elektrisk
kraft, gas, vatten e. d. eller på försäljning av varor med vilka myndigheten
driver handel i affärsmässiga former, från det avtalet fullgjorts eller upphört
att gälla och i andra fall från det avtalet slöts.
Beslut enligt 34 § om att
hemlighålla handlingar även efter det att avtal slutits eller ärendet eljest
slutförts skall med vissa undantag anmälas lill Kungl. Maj:t, som i sin tur
skall underrätta riksdagens revisorer om anmälningarna.
Bestämmelser till skydd för att enskilds affärshemligheter
inte avslöjas vid affärsförbindelse med det allmänna finns bl. a. i 28 och 30
§§ sekretesslagen. 1 28 § ges regler om handUngar som kommit in till eller
upprättats hos statlig eller kommunal anstalt för samfärdsel och som avser
samfärdsel. Sådana handUngar får, såvitt de angår deras angelägenheter som
anlitar eller eljest träder i beröring med anstalten, inte utan samtycke av den
handlingen angår lämnas ut till annan tidigare än 20 år efter handUngens datum.
Enligt 30 § får handling, av vilken enskilds förhållande tUl postsparbanken
eller postgirorörelsen framgår, ej utan dennes samtycke lämnas ut till annan
tidigare än 20 år efter handlingens datum, om inte Kungl. Maj:t för särskilt
fall bestämmer annorlunda.
De statliga affärsverken
De statliga affärsverken, till vilka
hör bl. a. postverket vari postbanken ingår och SJ, har till stor del
kommersiella uppgifter. Jämfört med andra myndigheter intar affärsverken en
relativt fristående ställning, utan alt de därför är självständiga juridiska
personer. Affärsverken äger själva i inte obetydlig utsträckning att bestämma
över sina ekonomiska förhållanden. För samtliga verk gäller emellertid att
investeringsutrymmet fastställs av statsmakterna. 1 vissa fall bestämmer verket
själv sin pris- och taxepolitik, medan i andra faU bestämmanderätten i sådana
frågor ankommer på Kungl. Maj:t. Den ekonomiska målsättning som gäller för
flertalet affärsverk innebär att verket skall med intäkter från rörelsen täcka
sina kostnader, inbegripet avskrivningar och förräntning på det bokförda statskapitalet.
Utvecklingen under de senaste
årtiondena har för vissa affärsverk medfört att de i högre grad än tidigare
konkurrerar med enskUda företag. Detla beror i första hand på att en och samma
prestation som en följd av
Prop.
1971:89 13
den tekniska utvecklingen kan tillgodoses på flera
alternativa sätt, t, ex, biltransport i stäUet för järnvägstransport,
eluppvärmning i stället för oljeeldning osv. Vidare betyder den höjda
levnadsstandarden att en större del av konsumtionen än tidigare hänför sig tUl
umbärliga varor som konkurrerar om konsumlionsutrymmet. Enligt
affärsverksutredningens bedömning i betänkandet (SOU 1968:45) Affärsverken:
ekonomi -konkurrens - effektivitet är del realistiskt alt räkna med att
konkurrensinslaget i framtiden successivt kommer att bli ännu starkare. För
atl detta ökade konkurrensinslag skall medföra den önskvärda effektivitetsstimulansen
krävs emellertid enligt utredningens mening, att affärsverken får konkurrera
med enskilda företag på så långt möjligt lika villkor samt att affärsverkens
redovisning och finansiering utformas med tanke på att möjliggöra en
meningsfylld effektivitetsjämförelse mellan affärsverket och dess konkurrenter.
Postbanken ingår i postverkets organisation. De närmare
reglerna om bankens verksamhet finns i lagen (1969:732) om postbanken. 1
huvudsak innebär lagen att det system av enhetliga rörelseregler som gäller för
övriga bankinslilut är tillämpligt även på postbanken. Banken står sålunda
under tillsyn av bankinspektionen. För postbanken finns en särskUd styrelse.
Sex styrelseledamöter är gemensamma för postbanken och Sveriges kreditbank.
Enligt riktlinjer för postbankens verksamhet, som antogs i samband med lagen om
postbanken, skall banken till statsverket utge bl. a. en motsvarighet tUl den
statliga inkomstskatten, som utgör 40 % av den redovisade vinsten. Vid
tillkomsten av postbankslagen gjordes klara uttalanden om att avsikten var att
ge banken en ställning som skulle möjliggöra konkurrens på såvitt möjligt lika
villkor med andra banker och kreditinstitut.
SJ:s huvudsakliga rörelsegrenar är järnvägstrafik och
busstrafik. De riktlinjer för den statliga trafikpolitiken som statsmakterna
antog år 1963 syftade bl. a. till att skapa förutsättningar för konkurrens
mellan olika trafikmedel på så lika vUlkor som möjligt. 1 enlighet härmed har
SJ:s järnvägsnät från ekonomisk synpunkt delats upp i två separata rörelsegrenar,
affärsbanenätet och det ersättningsberättigade, olönsamma nätet. 1 fråga om
affärsbanenätet har SJ befriats dels från den tidigare gällande
transportplikten, dels från skyldigheten att likabehandla trafikanterna vid
vagntilldelning och att offentliggöra genom separata fraktavtal medgivna
taxened sätt ningar.
Tidigare förslag
Frågan om offentlighet och
sekretess beträffande affärsverkens affärshandlingar har behandlats i
offentlighetskommitténs betänkande (SOU 1966:60) Offentlighet och sekretess.
EnUgt kommitténs förslag skulle offentlighets- och sekretesslagstiftningen
läggas om bl. a. på det sättet, att även de materiella reglerna om undantag
från offentlighetsprincipen skulle tas in i TF. TUl reglerna i TF om undantag
frän principen om aUmänna handlingars offentlighet skulle knytas
tillämpningsföreskrifter
Prop.
1971:89 14
av lags karaktär, som närmare angav på vUka områden
undantagen skulle gälla.
Bestämmelser om sekretess i
myndighels intresse för dess affärshand-Ungar logs i förslaget upp i 2 kap. 12
§ TF. Den föreslagna bestämmelsen hade, såvitt nu är av intresse, följande
lydelse:
Driver myndighet affärsverksamhet
eller äger staten eller kommun del i bolag, förening eller annan sådan
samfäUighet som driver affärsverksam-hel, skall, i fall som angivas i
tillämpningsförteckningen, allmän handling angående konstruktionsarbete,
utredning, prov, prissättning eller affärshändelse som slår i samband med
verksamheten hållas hemlig, om det kan antagas all utlämnande skulle på det
allmännas bekostnad gynna någon, som driver likartad rörelse, eller eljest
lända verksamheten till skada.
Enligt förslaget till
tUlämpningsförteckning skulle den nu nämnda bestämmelsen i TF tillämpas på
handlingar, som inkommit till eller upprättals hos bl. a. de statliga
affärsverken.
Kommittén framhöll i motiveringen
lill den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 12 § TF, att vinstintresset inte
aUlid var Uka avgörande för verksamhetens bestånd och framgång inom den
offentliga sektorn som inom privata företag. När en verksamhet bedrevs i
enlighet med beslut av staten eller kommun och byggdes upp med allmänna medel
kunde man i stället vinna en viss garanli för att verksamheten drevs effektivt
genom alt sörja för en öppen redovisning inför medborgarna. Öppenheten kunde
likväl inte få sträcka sig så långt att alla detaljer om de allmänna företagens
dagliga drift och planering för framtiden skulle offentliggöras. Om det skulle
vara möjligt för konkurrerande företag att utan begränsningar skaffa sig
kännedom därom, kunde det befaras att staten och kommunerna över huvud tagel inte
skulle kunna driva någon affärsverksamhet utom sådan som grundade sig på
monopol. Offentligheten skulle alltså, långtifrån alt vara en drivfjäder till
förnyelse och framsteg, hindra verksamheten eller göra denna omöjlig. Eftersom
det allmänna drev ekonomisk verksamhet i konkurrens med enskilda, måste man
enligt kommittén godta en viss sekretess. Gränserna för sekretessen måste
emellertid dras upp så atl de blev tUlräckligt snäva för alt den stimulans som
allmänhetens insyn innebar inte skulle utebli och tillräckligt vida för atl de
aUmänna företagen inte skulle hamna i underläge. Sekretessregeln borde utformas
så att den fick vidare tillämpning ju mer affärsbetonad den rörelse var som det
gäUde. Konkurrensmomentet borde komma till ullryck i regelns ordalag.
Vid remissbehandlingen rådde inte
några delade meningar om att del med hänsyn till konkurrensaspekten förelåg ett
behov av sekretesskydd för myndighels affärshandlingar. Däremot framkom i viss
mån olika uppfattningar i fråga om hur långt elt sådani skydd borde sträcka
sig. Näringslivsdelegationen, som var ett av Handelskamrarnas nämnd. Svenska
byggnadsenlreprenörföreningen. Svenska petroleuminslitutet, Sveriges
grossislförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund
gemensamt tUlsatt organ för remissens besvarande, ansåg att kommitténs
förslag gav alltför vidsträckta möjligheter till sekretess.
Prop. 1971:89 15
Delegationen framhöll all det i del allmännas affärsdrivande
verksamhet ofta ingår starka moment av myndighetsutövning, som gör att det
aUmännas förelag har ett bestämt överlag i förhållande till de enskilda
konkurrenterna. Eftersom affärsverksamheten bedrivs med allmänna medel, finns
ett påtagligt behov av insyn, Enligl delegationens mening är ofta intresset av
insyn tyngre vägande än intresset av atl det allmänna under skydd av sekretess
och med hjälp av den gynnade stäUning som ägandeförhållandet kan ge får driva
verksamhet som konkurrerar med enskild företagsamhet. Delegationen fann
kommitténs förslag till lagtext aUtför vag och förenlig med praktiskt taget
obegränsad sekretess. Enligt kommittén skulle sekretessregeln utformas så att
den fick en vidare tillämpning ju mer affärsbetonad ifrågavarande rörelse var.
Delegationen ansåg att kommitténs uttalande kunde förenas med lagtextens
avfattning endast om orden "eller eljest lända verksamheten till
skada" logs bort. Delegationen ifrågasatte därför om inte det enda
kriteriet på de fall då hemlighällande skulle få ske borde vara, att utlämnande
skulle på det allmännas bekostnad gynna någon som drev likartad rörelse.
En liknande uppfattning kom till
uttryck i yttrandet från Svenska arbetsgivareföreningen.
Föreliggande framställningar m. m.
I postverkets framställning
betecknas skyddet för postbankens affärsmässiga verksamhet som mycket
begränsat. Frågan om ett utökat skydd har kommit i ett akut läge genom att den
nya postbankslagstiftningen trätt i kraft den 1 januari 1970. Denna går ut på
att postbanken och andra bankinslilut skall kunna konkurrera på lika villkor.
Statsmakternas direktiv innebär vidare att postbanken och Sveriges kredilbank
skall samarbeta, och detta medför behov av samma sekretesskydd för postbanken
som för kreditbanken.
Postverket betecknar det som klart
otillfredsställande, att uppgifter om postbankens verksamhet och rörelse med
åberopande av offentlighetsprincipen i ett flertal fall kan krävas utlämnade,
där postbankens intressen, särskilt tUl följd av dess konkurrensförhållande
till andra banker, kan skadas. Det allmänna informationsintresset bör vägas mot
intresset av konkurrens på lika villkor, och kravet på insyn från allmän
synpunkt tillgodoses genom bankinspektionens tillsyn.
Enligt postverket skulle det
förslag till sekretessbestämmelse till skydd för det allmännas ekonomiska
intressen som lades fram av offentiighets-kommittén ha lämnat elt
tillfredsställande skydd för postbankens del. Eftersom detta förslags
genomförande nu framstår som ovisst, betecknas det som angeläget att postbankens
skydd mot insyn regleras på andra vägar.
Som exempel på handlingar som kan
ha sådant sakinnehåll alt de behöver komma i åtnjutande av kompletterande skydd
nämns analyser av förändringar i omslutningen, anteckningar från sammanträden i
direktion och andra organ, utvecklingsarbete på sortimentsområdet,
marknads-
Prop.
1971:89 16
undersökningar (egna och köpta), marknadsplanering, beslut
om reklamkampanjer, avtal med underleverantörer, avtal med saniarbelspartners,
rabatlavtal, överenskommelser med utländska banker, likviditetsbudgets,
obligationsportföljens sanimansättning, nedskrivningsbehov rörande obligationsinnehav,
prissättningskalkyler, bokföringssystem, system och program på
dataserviceonirådet, kundregister, uppgifter om arbetsgivare med postlön,
central rörelsestatistik i den mån den inte anses böra offentliggöras,
kontoantal och kontofördelning, uppgifter om betalningsströmmarna och
inlåningens omfattning vid enskilda postanstaller, interna arbetsinstruktioner,
telegramnycklar och blankettekniska förslag.
1 OSK.s promemoria med anledning av
postverkets framställning framhålls att det beträffande en del av de från
postverkets sida uppräknade handlingarna (avtal, kundregister, uppgifter om
arbetsgivare med postlön) torde kunna upprätthållas önskad sekretess enligt 30
§ sekretesslagen med hänvisning till ett med de enskilda motparterna gemensamt
sekretessbehov. OSK nämner vidare bl. a. att sekretess med åberopande direkt av
postbankens egna intressen i någon utsträckning kan grundas på 34 §
sekretesslagen. Det framhålls att paragrafen endast till ringa del täcker
bankrörelse.
OSK framhåller att den nya
lagstiftning rörande postbanken som trätt i kraft den 1 januari 1970 är avsedd
att möjliggöra en mera varierad placeringspolitik från postbankens sida. Det
synes OSK sannolikt, att insyn från konkurrenters sida i detta läge kan
förväntas bli avsevärt mycket mera besvärande för banken än under tidigare
skeden i dess utveckling. Nuvarande regler om sekretess till skydd för det
allmännas ekonomiska intressen kan endast i begränsad utsträckning anses täcka
postbankens behov.
Intresset av sekretesskydd torde
enligt OSK främst avse postsparbanks-rörelsen, men åtskUliga av de från
postverkets sida anförda exemplen speciellt på utlåningssidan - berör även
postgirot, och med hänsyn till postbankslagens utformning synes det svårligen
kunna göras någon skUlnad i sekretesshänseende mellan de olika rörelsegrenarna.
OSK uttalar som sin mening att så
starka skäl för postverkets framställning om lagändring föreligger, atl
möjligheterna för en sådan bör undersökas utan att en fullständig lösning för
de affärsdrivande verken och det aUmännas ekonomiska verksamhet över huvud
avvaktas. En ändring nu får givetvis betraktas som ett provisorium, som kan
omprövas i samband med OSK:s fortsatta arbete.
En ändring av ifrågasatt slag bör
enligl OSK:s mening ske genom att 30 § sekretesslagen kompletteras så att denna
tillåter sekretess inte bara till förmån för postbankens kunder utan också
omedelbart till skydd för postbanken själv.
OSK anför vidare att bestämmelsen
klart bör ange, att ändamålet med den nytUlkomna sekretessen är att möjliggöra
konkurrens på lika villkor, något som var målet även för det förslag, som
offentlighetskommittén lade fram, OSK jämför offentlighetskommitténs
gränsdragning kring de sekretessmöjUga handlingarna med det i 20 och 21 §§
sekretesslagen
Prop.
1971:89 17
använda uttrycket att handling innehåUer "upplysningar
om (enskUds) affärs- eller driftförhållanden" och anför i anslutning
härtill att både nämnda uttryck och det av offentlighetskommittén använda att
"utlämnande kan antas på det allmännas bekostnad gynna någon som driver
Ukartad rörelse, eller eljest lända verksamheten till skada" är så obestämda
(betr, 21 § sekretesslagen jfr prop, 1937:103 s, 73), att de måste förses med
elt tUlägg som ger en lämplig avgränsning. Den av offentlighetskommittén
föreslagna formuleringen avsedd att täcka all affärsverksamhet från det
allmännas sida - är mindre väl anpassad till postbankens verksamhet. Det synes
däremot lämpligt att i anslutning till offentlighetskommittén särskilt
framhålla konkurrensmotivel och därigenom inskränka sekretessen till fall, där
den är motiverad av strikt affärsmässiga synpunkter. Sekretessen bör sålunda
begränsas till fall där utlämnande skuUe på postbankens bekostnad gynna någon
som driver likartad rörelse. Detta medför dock inte att utlämning kan vägras
endast när den som begär den är konkurrent. Om handlingen lämnas ut lill annan,
måste man räkna med att den genoin publicering eller på annat sätt kan komma
till konkurrents kännedom,
OSK:s överväganden utmynnar i
förslag att 30 § sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse att allmän
handling, som inkommit lill eller upprättats hos postbanken och som angår
bankens affärs- eller driftförhållanden, inte får utlämnas tidigare än 20 år
frän handlingens datum, om det kan antas att utlämnande skulle på postbankens
bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse,
1 remissyttrandena över OSK:s
promemoria godtogs genomgående att sekretesskyddet för postbankens
affärshandlingar byggdes ut på föreslaget sätt. Postverket framhöll i formellt
hänseende att postbanken är en integrerad del av postverket och att
sekretesskyddets omfattning därför borde bestämmas så, att det avsåg handling
som inkommit till eller upprättats hos postverket och angår postbankens affärs-
eller driftförhållanden.
1 SJ.s framstäUning framhålls att
verket driver sin verksamhet i utpräglad konkurrens med andra transportföretag
och att SJ därför har behov av att i likhet med övriga företag i branschen
kunna hemlighålla vissa handlingar, som har samband med affärsverksamheten, för
att inte hamna i ett sämre konkurrensläge än dessa. Detta gäller dels
handlingar som innehåller uppgifter om enskilda kunders förhållanden, t. ex.
villkor i transportavtal, dels handlingar som behandlar konkurrensen mellan SJ
och andra transportföretag eller handlingar varur slutsatser kan dras om
konkurrensläget i ett eller annat avseende, t. ex. kostnadsuppgifter för
järnvägsdriften.
Det synes SJ som om 28 och 34 §§
sekretesslagen ger en tillfredsställande garanti för att en enskild kund inte
skall behöva känna mindre trygghet i en affärsförbindelse med SJ än i en med
ett privat företag. Däremot framgår inte uttryckligen om SJ som statligt
affärsverk är skyddat från insyn från konkurrenternas, kundernas och andra
intresserades sida i handlingar som upprättats inom eller för SJ och som utan
Prop.
1971:89 18
att innehålla uppgifter om enskilda kunder - behandlar
allmänna konkurrensförhållanden, kostnader, prissättning, säljplaner och annat
av karaktären affärshemligheter.
Med hänvisning till det anförda hemstäUer SJ att i
förtydligande syfte en bestämmelse med i huvudsak samma formulering som
offentlighetskommitténs förslag till TF 2:12 införs i sekretesslagen.
Departementspromemorian
1 promemorian framhålls att 34 §
sekretesslagen ger vissa möjligheter att förordna om sekretess beträffande
handlingar i konkreta ärenden men att det enligt sekretesslagen f. n. inte
finns någon möjlighet att hemlighålla handlingar som gäller myndighets
affärsverksamhet i allmänhet, t. ex. handlingar som innehåller marknadsundersökningar,
prissättningskalkyler eller planläggning av marknadsföring eller prispolitik
beträffande myndighetens produkter och tiänster. Det föreligger emellertid
enligt promemorian i många fall ett uppenbart behov av en sådan sekretess, ett
behov som under senare år blivit mera framträdande mot bakgrund av den
utveckling som har ägt rum i riktning mot att förstärka den affärsmässiga
inriktningen i de affärsdrivande verkens verksainhet. Framställningarna från
postverket och SJ ses som ett uttryck härför.
1 promemorian erinras därefter om
offentlighetskommitténs förslag beträffande den kommersiella sekretessen och om
att det vid remissbehandlingen inte rådde några delade meningar om att det
förelåg ett behov av sekretesskydd även beträffande sådana handlingar hos
myndighet som gäller dess kommersiella förhållanden i allmänhet. Det påpekas
också att den kritik som riktades från näringslivshåll mot förslaget utmynnade
i alt man förordade att sekretessmöjligheten begränsades till de fall då
utlämnande av handlingen skulle på det allmännas bekostnad gynna någon som drev
likartad rörelse.
1 promemorian redovisas härefter
läget f. n. på offentlighels- och sekretesslagstiftningens område.
Offentlighetskommitténs förslag har inte lett till lagstiftning. OSK, som har
tillkallats för att utarbeta ett nytt förslag i ämnet, har i första hand riktat
in sitt arbete på att åstadkomma en provisorisk lösning av de problem som
gäller offentlighets- och sekretesslagstiftningens tillämpning på ADB-lagrad
information. OSK:s huvudförslag, som kan förväntas innehålla en lösning även av
frågan om sekretess för myndighets affärshandling, beräknas inle kunna
föreligga i sådan tid att de grundlagsändringar, som förslaget får förutsättas
kräva för sitt genomförande, kan beslutas redan vid 1973 och 1974 års
riksdagar. En totalreform på offentlighets- och sekretesslagstiftningens område
kan således beslutas först därefter.
Med det angivna tidsschemat som bakgrund bedöms det i
promemorian inte vara försvarligt att låta angelägna ändringar i
sekretesslagstiftningen anstå i avbidan på resultatet av OSK:s
utredningsarbete. De av postverket och SJ begärda ändringarna måste anses som
angelägna. Postverkets framstäUning har sålunda i sak biträtts av OSK, som med
anledning av framställningen utarbetat ett förslag till ändring i sekretess-
Prop. 1971:89 19
lagen. Förslaget har remissbehandlats och därvid i sak
godtagits av samtliga remissinstanser. Beträffande SJ framhålls i promemorian
att det är uppenbart att SJ bedriver en stor del av sin rörelse i konkurrens
med andra transportföretag och att SJ därför har behov av att kunna hemlighålla
handlingar som innehåller uppgifter om företagets marknadsföringsplaner,
konkurrensförmåga, prispolilik o. d.
Härefter konstateras i promemorian
att det efter OSK:s förslag till vidgad sekretess har tillkommit
framställningen från SJ samt att det bedrivs även annan affärsverksamhet i
myndighets regi än de som avses med framställningarna från postverket och SJ.
Enligt promemorian förefaller det därför ändamålsenligt att inle begränsa en
provisorisk ändring i sekretesslagen till att omfatta bara postverkets och SJ:s
verksamhet. Ä andra sidan kan man knappast nu vidga sekretessmöjligheterna
till atl omfatta ytterligare områden utan att ha närmare utredning om behovet
inom resp. område. I detta läge synes det lämpligt att konstruera
sekretessbestämmelsen så, att den omfattar verksamheten hos samtliga
affärsdrivande verk men att det görs beroende på Kungl. Maj:ts prövning för
varie verk för sig i vad mån bestämmelsen skall vara tillämplig på verkets
verksamhet. Med hänsyn till att bestämmelsen är att anse som etl provisorium
bör den inte ges större räckvidd än vad som det kan anses ha förelegat allmän
enighet om vid remissbehandlingen av offentlighetskommitténs betänkande. I
enlighet härmed föreslås att i sekretesslagen införs en ny bestämmelse,
betecknad 34 a §, av följande lydel.se .
Beträffande handling, som inkommit
till eller upprättals hos myndighet vilken är att hänföra till statens
affärsdrivande verk och som angår myndiglielens affärs- eller
driftförhållanden, äger Konungen förordna att den ej må utan myndighetens
tillstånd utlämnas förrän viss tid, högst tiugo år, förflutit från handlingens
datum, om det kan antagas att utlämnande skulle på myndighetens bekostnad gynna
någon som driver likartad rörelse.
1 promemorian läggs också fram
förslag till en ny bestämmelse i den s. k. civilförvaltningens
sekrelesskungörelse, som ansluter till den föreslagna nya bestämmelsen i
sekretesslagen.
Remissyttrandena
Förslaget i departementspromemorian
godtas eller lämnas ulan erinran i samtliga remissyttranden. En ledamot i OSK,
presidiesekreteraren Allan Eriksson, har reserverat sig mot komniitténs
yttrande och avstyrkt att den föreslagna utvidgningen av sekretesskyddet skall
omfatta annat än postbankens verksamhet.
OSK (majoriteten) framhåller att
SJ:s framställning ger ringa material för bedömning av frågan om SJ:s
sekretessbehov och att SJ och övriga affärsdrivande verk, till skillnad från
postbanken, inte genom någon helt nyligen tillkommen lagstiftning försatts i
någon ny konkurrenssituation. Bakgrunden till SJ:s framställning är närmast
konsekvenserna av 1963 års trafikpolitiska beslut. Vidare påpekar OSK att det
nu framlagda förslaget
Prop.1971:89 20
ansluter sig relativt nära till offentiighetskommitténs
förslag men att - i anledning av kritik i ett antal remissyttranden den där
föreslagna sekretessen inskränkts till att avse enbart fall där utlämnande kan
antas på vederbörande verks bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse.
OSK anser därför att frågan kan prövas på föreliggande material. Skälen för
sekretess till skydd för affärsdrivande verks konkurrenssituation i viss
omfattning är enligt OSK:s mening bärande.
Vad angår den valda metoden med ett
fullmaktsstadgande i sekretesslagen och ett därtill anslutande tillägg i
civilförvaltningens sekretess-kungörelse anser OSK att det visserligen skulle
vara principiellt riktigast att riksdagen tick ta ställning till vilka
affärsdrivande verk som skulle omfattas av beslutet. Förslagets avgränsning
till direkta konkurrenssituationer synes dock ge en klar bild av vilka
inskränkningar som kan genomföras. Konsekvenserna av den föreslagna lagregeln
torde rätt väl kunna överblickas efter remissutfallet.
Ledamoten Eriksson anser att i
OSK:s yttrande anförts en rad principiella betänkligheter mot förslaget och att
dessa borde vara tillräckligt skäl för ett avstyrkande av förslaget. Han
tillägger att bedömningen av behovet av ett ökat sekretesskydd för SJ och andra
affärsdrivande verk kräver ett preciserat och dokumenterat faktaunderlag för
att kunna vägas mot det offentlighetsintresse som finns på detta område. Det är
exempelvis otvetydigt av stort allmänt intresse att kunna ta del av och bedöma
det ekonomiska underiaget för vissa åtgärder vidtagna av SJ, medan det alls
inle är lika klart och lätt att ange gränserna för en av konkurrensskäl
motiverad sekretess.
Riksrevisionsverket framhåller att
de ifrågasatta ändringarna inte innebär någon ändring i verkets rätt att få del
av ifrågavarande affärshandlingar. Verket äger enligt sin instruktion all i
princip få varie handling utlämnad som det behöver i sin revisionsverksamhet.
Riksrevisionsverket vitsordar affärsverkens behov av ett vidgat sekretesskydd.
Ett vidgat skydd påverkar givetvis öppenheten i revisionens rapporter och
verket vill understr)'ka vikten av att sekretessbestämmelserna får en
restriktiv utformning. Sekretesskyddet bör därför ges den snäva räckvidd som
föreslagits. Det skall alltså vara fråga om klara och direkta konkurrenssituationer,
där affärsverket skadas och motparten gynnas om handlingen görs offentlig. Vid
den praktiska tUlämpningen av de nu ifrågasatta bestämmelserna bör man ha de
nämnda förhållandena i blickpunkten. Detta innebär enligt verkets mening att
sekretessbestämmelserna tillämpas restriktivt.
Förenade fabriksverken ifrågasätter
om ej den föreslagna lydelsen av paragrafen borde ges generell giltighet,
varigenom ifrågavarande sekretessbestämmelse skulle komma att omfatta
verksamheten hos samtliga affärsdrivande verk.
En liknande u-p'pta\.\.nir\g ge.r riksrevisionsverket
uttryck för. Televerket, domänverket och förenade fabriksverken hemställer
att den föreslagna sekretessbestämmelsen görs tillämplig på deras verksamhet.
Statens vattenfallsverk avser att senare komma in med en motsvaran-
Prop.
1971:89 21
de framställning såvitt gäller verket. Luftfartsverket
förklarar sig f. n. inte ha behov av det föreslagna sekretesskyddet.
Departementschefen
En reform av lagstiftningen om
offentlighet och sekretess beträffande allmänna handUngar har länge stått på
dagordningen. Förslag till en sådan reform lades fram år 1966 av
offentlighetskommittén i dess betänkande Offentlighet och sekretess. Förslaget,
som blev föremål för en omfattande remissbehandling, ansågs emellertid inte
kunna läggas till grund för lagstiftning utan ytterligare utredning. Detta
utredningsuppdrag har anförtrotts den år 1969 tillsatta offentlighets- och
sekretesslagstiftnings-kommittefn (OSK),
Man måste räkna med att en
genomgripande reform av offentlighets-och sekretesslagstiftningen är en fråga
på relativt lång sikt bl. a. med hänsyn till att en sådan reform sannolikt
kräver grundlagsändring. De behov av ändringar beträffande sekretesskyddet som
uppstår allteftersom den samhälleliga verksamheten griper in på nya områden
eller tar nya former måste därför t, v, lösas genom partiella reformer inom
sekretesslagstiftningens ram.
Inte minst den moderna ADB-tekniken
har aktualiserat behovet såväl av en genomgripande reform som av provisoriska
utbyggnader av offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Ett grundläggande
problem har härvid varit huruvida informationsmaterial, som har lagrats på
ADB-medium, skall anses som handling och därmed kunna bli föremål för
offentlighetsprincipens tillämpning. Regeringsrätten har i ett nyligen
meddelat avgörande funnit att så måste anses vara fallet. Med hänsyn till de
möjligheter att ställa samman uppgifter beträffande både samhälleliga och
enskildas förhållanden, som en obegränsad tillgång till myndigheternas
dalainformation medför, är det enligt min mening knappast tänkbart att i
längden jämställa ADB-lagrad information med information som har influtit i en
handling av gängse typ,
OSK har i första hand inriktat sitt
arbete på frågorna om offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-lagrat
informationsmaterial, och ett förslag från kommittén i denna del kan väntas
under innevarande år. En mera genomgripande lösning av dessa frågor måste
därför dröja ännu en tid, vare sig det blir fråga om grundlagsändring eller
ej.De behov av skydd som under tiden gör sig gällande genom den pågående
utbyggnaden av offentliga ADB-system bör emellertid väl kunna tillgodoses genom
ändringar i sekretesslagen. Det är givet att dessa frågor måste följas med stor
uppmärksamhet från de ansvariga organens sida.
En ändring av nyss angivna slag i
sekretesslagen har tagits upp av samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet.
Lagändringen hänger samman med uppbyggandet av ett på ADB-teknik baserat
rättsväsendets informationssystem, I delta system databehandlas handlingar från
polis, åklagare och domstolar med uppgifter om enskilda personer som fällts
till ansvar för brott. Uppgifterna skall användas för en rad olika ändamål.
Prop. 1971:89 22
Bl, a, skall vissa av uppgifterna ingå i etl maskineUt
system för allmänt kriminalregister och polisregister. Uppgifterna skall vidare
användas för den månatliga framställningen av saköreslängder och ligga lill
grund för meddelanden med uppgifter för kontrollstyrelsens (riksskatteverkets)
straffregister rörande personer som har fällts för fylleri eller vissa andra
brott.
Bakgrunden till samarbelsorganels
framställning är bl. a. farhågor för att gällande bestämmelser inte ger
möjlighet att vägra att lämna ut informationsmaterial i maskinläsbar form
vilket lagrats i rättsväsendets informationssystem. Såvitt gäller däri ingående
material, som hör till det allmänna kriminalregistret eller till polisregister,
erbjuder dock redan gällande regler ett tillfredsställande sekretesskydd.
Däremot finns f. n. inte någon sekretessbestämmelse beträffande material som
ingår i saköreslängd. Som samarbetsorganel har påpekat kan därför uppbyggandet
av informationssystemet innebära en viss risk för att utomstående med hjälp av
saköreslängdsniaterialet upprättar privata belastningsregister över personer
som har fällts till böter. En viss sådan risk finns f, ö, också, om utomstående
direkt hos rikspolisstyrelsen kan få tillgång till kopior av de utgående
saköreslängderna.
Mot denna bakgrund har
samarbetsorganet föreslagit att 1 I § sekretesslagen kompletteras med en
bestämmelse all, om uppgift om brott eller om den som misstänkts, ålalats eller
dömts för brott har lämnats till rikspolisstyrelsen för databehandling inom
rättsväsendets informationssystem, uppgiften inle får lämnas ut från
rikspolisstyrelsen i annat fall eller annan ordning än Kungl, Maj:t bestämmer.
Bestämmelsen skall inte gälla informationsmaterial, som ingår i det allmänna
kriminalregistret eller i polisregister. För sådant material skall nuvarande
regler i ämnet fortfarande gälla.
Den av saniarbetsorganet föreslagna
bestämmelsen har godtagits av OSK. Även jag finner bestämmelsen ändamålsenlig.
Den ger möjlighet att hindra att uppgifter som ingår i rättsväsendets
informationssystem lämnas ut från rikspolisstyrelsen till enskilda för
framställning av olika privata belastningsregister. Jag vill tillägga att den
föreslagna sekretessregeln inte kan anses utgöra något avsteg från
offentlighetsprincipen sådan den hittills har fått sin utformning i vårt land.
De primäruppgifter hos domstolar, åklagare m, fl., som ligger till grund för
uppgifterna i informationssystemet, påverkas sålunda inte av den föreslagna
regeln utan kommer liksom hittUls att vara offentUga. Regeln innebär inte
heller att de uppgifter ur informationssystemet som från rikspolisstyrelsen har
lämnats till annan myndighet blir hemliga hos den mottagande myndigheten.
Samarbetsorganel har föreslagit att
den nya sekretessregeln skall avse inte bara uppgift om brott etc, som lämnats
till rikspolisstyrelsen, ulan även sammanställning eller annan bearbetning som
styrelsen har utfört på grundval av sådana uppgifter. OSK har kritiserat nämnda
tillägg och anfört att det innebär en möjlighet att sekretessbelägga även
sådana statistiska bearbetningar av informationsmaterial som inte
innehåller
Prop. 1971:89 23
individualiserade personuppgifter. För egen del finner jag
inle något behov av ett tillägg av ifrågavarande slag. 1 den mån
sammanställning eller bearbetning innehåller individualiserade personuppgifter,
bör de kunna sekretesskyddas med stöd av den grundläggande regeln. 1 övrigt
finns det enligt min mening inte behov av någon särskild sekretessregel för
sammanställningar och bearbetningar av förevarande slag,
Saniarbetsorganet har också
föreslagit att i samband med ändringen i sekretessreglerna kungörelsen om
rättsväsendets informationssystem skall kompletteras med en förteckning över
vilka uppgifter som får lämnas ut från rikspolisstyrelsen och lill vilka de får
lämnas. Frågan härom får tas upp i ett senare sammanhang.
Ett annat angeläget behov av
utbyggnad av den nuvarande sekretesslagstiftningen gäller skyddet förde
affärsdrivande verkens affärshandlingar. De regler i ämnet som nu finns i
sekretesslagen (34 §) tar sikte på handlingar i konkreta ärenden. Däremot
erbjuder gällande bestämmelser knappast några möjligheter att från insyn skydda
affärshandlingar av mer allmänt slag, såsom marknadsundersökningar,
marknadsplaneringar, pris-sätlningskalkyler och planer rörande reklamkampanjer.
Det är obestridligt att det finns behov av ett sådant skydd, 1 och med att ett
affärsverk driver sin verksamhet i konkurrens med enskilda näringsidkare bör
verket ha möjlighet att hemlighålla handlingar av ifrågavarande slag.
Frågan om sekretess för de
affärsdrivande verkens allmänna affärshandlingar behandlades i
offentlighetskommitténs betänkande. Enligt kommitténs förslag skulle
hemlighällande kunna ske av handling angående konstruktionsarbete, utredning,
prov, prissättning eller affärshändelse som stod i samband med verksamheten, om
det kunde antas att utlämnande av handlingen skulle på det allmännas bekostnad
gynna någon som drev likartad rörelse eller annars lända verksamheten till
skada. Vid remissbehandlingen av belänkandet rådde det inle delade meningar om
att det förelåg elt behov av sekretesskydd beträffande sådana handlingar hos
myndighet som gällde dess kommersiella förhållanden i allmänhet. Från
näringslivshåll förordades emellertid att sekretess-möjligheten begränsades
till fall då utlämnande av handlingen skulle på det allmännas bekostnad gynna
någon som drev likartad rörelse.
Frågan om sekretesskydd för
affärsverkens allmänna affärshandlingar har sedan väckts på nytt genom
framställningar från postverket, såvitt gäller postbankens rörelse, och från
SJ. Med anledning härav har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria
angående vidgat sekretesskydd hos statiiga affärsverk. I promemorian föreslås
att handling, som inkommit till eller upprättats hos myndighet som är att
hänföra till statens affärsdrivande verk, inte skall få utlämnas utan
myndighetens tillstånd, om det kan antas atl utlämnande skulle på myndighetens
bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse. Längsta tid för sekretess är
20 år. Den föreslagna sekretessmöjligheten skall gälla bara om Kungl, Maj;l
förordnar därom. Bakgrunden till den sistnämnda regeln är att det inte kunnat överblickas
i vad mån sekrelessbehov finns hos andra affärsverk än dem som avses med de
ursprungliga framställningarna.
Prop.
1971:89 24
Promemorians förslag ansluter i sak
nära till offentlighetskommitténs förslag. Dess räckvidd är emellertid mera
begränsad. Förslaget sträcker sig sålunda inle längre än vad det kan anses ha
rått allmän enighet om vid remissbehandlingen av offentlighetskommitténs
förslag. Det har också genomgående godtagits av de remissinstanser som yttrat
sig över promemorian,
1 några remissyttranden har
diskuterats den valda tekniken att sekretessmöjligheten för de olika verken
skall vara beroende av förordnande från Kungl, Maj:ls sida. Som OSK påpekat kan
man knappast se något betänkligt i detta, eftersom själva den grundläggande
bestämmelse som föreslås skola inflyta i sekretesslagen (34 a §) är så snävt
avfattad att sekretess skall kunna förekomma bara när det är motiverat av konkurrensskäl,
Ä andra sidan framgår av remissyttrandena i ärendet att det inte finns behov av
att generellt föreskriva sekretess för samtliga affärsverk. Jag ansluter mig
därför till förslaget i promemorian.
Utöver vad jag nu har föreslagit
bör i sekretesslagen vidtas en ändring för att tillgodose ett behov av sekretesskydd
som uppkommer med anledning av den av 1970 års riksdag beslutade
försöksverksamheten på det kriminoiogiska området (prop, 1970:1, bil, 4 s, 73,
SU 1970:2, rskr 1970:2). Försöksverksamheten tar sikte på en vidgad
samhällskontroU och en intensifierad behandling av personer som inom
kriminalvården är föremål för frivård. Verksamheten bedrivs av en expertgrupp
som är knuten till och står under ledning av konimittén (Ju 1970:54) för
kriminologisk behandlingsforskning.
Ett genomförande av den nu aktuella
frivårdsundersökningen förutsätter att undersökningspersonerna och andra
enskilda personer, såsom anförvanter, arbetsgivare och arbetskamrater, positivt
medverkar genom att ställa sig till förfogande bl. a. som intervjuobjekt. En
sådan medverkan kan antas i väsentlig grad bli beroende av att garantier kan
ges för att uppgifterna inte konimer lill utomståendes kännedom. Såväl för
denna undersökning som för andra liknande undersökningar är det angeläget att
handlingar, som kommer till i samband med kriminologiska undersökningar och
som angår enskildas personliga förhållanden, blir sekretess-skyddade.
Med hänsyn härtill bör i 14 §
första stycket sekretesslagen införas en bestämmelse som sekretesskyddar
handlingar i ärenden som rör kriminologisk undersökning för forskningsändamål,
i vad handlingarna angår enskilds personliga förhållanden.
Enligt beslut vid årets riksdag
(prop. 1971:14, CU 1971:9, rskr 1971:52) skall prövningsnämnderna i länen
ombildas till domstolar, benämnda länsskatterätter. Organisationen vid dessa
domstolar regleras i lagen om skatterätt och länsrätt.
I prop, 1971:30 föreslås bl, a, att
förfarandet hos förvaltningsdomstolarna, däribland skatterätterna, skall
regleras i en förvaltningsprocesslag,
1 syfte att anpassa skatteprocessen
till bl, a, förvaltningsprocesslagen har i prop, 1971:60 föreslagits att vissa
bestämmelser i taxeringsförord-
Prop. 1971:89 25
ningen, däribland 80-84 §§ om muntligt förfarande inför
prövningsnämnd, skall upphöra att gälla,
1 17 § sekretesslagen finns en
bestämmelse om sekretess för uppteckning av uppgifter som lämnats vid muntlig
förhandling inför prövningsnämnd. Bestämmelsen anknyter till 83 §
taxeringsförordningen.
1 förvaltningsprocesslagen ges
regler om när förhandling får äga rum inom stängda dörrar. Eftersom
länsskatterätt är en domstol, kommer protokoll, hållet inför länsskatterätt vid
förhandling inom stängda dörrar, att kunna hemlighållas enligt 36 §
sekretesslagen.
Som framgår av vad jag nu anfört kominer
det efter de nämnda förslagens genomförande inte att föreligga något behov av
den speciella sekretessbestämmelsen i 17 § sekretesslagen angående skydd för
uppteckning av uppgifter vid muntlig förhandling inför prövningsnämnd. Jag
föreslår därför att bestämmelsen utgår,
1 enlighet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1937:249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår
riksdagen
att antaga förslaget.
Med bifall till vad föredraganden
sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:l Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll ulvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1971:89 26
Innehållsförteckning
Propositionen ................................................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1
Författningsförslag ....................................................... 2
Utdrag av statsrådsprolokollel den 26 mars 1971 ......... ..... 7
Sekretessregler för rättsväsendets informationssystem
7
Rättsväsendets informationssystem ........................ 7
Gällande regler om sekretesskydd för uppgifter i
rättsväsendets
informationssystem .................................................. 8
Samarbetsorganets framställning .............................. ..... 9
Remissyttrandet ........................................................ 10
Vidgat
sekretesskydd hos statliga affärsverk.................... ... 11
Gällande bestämmelser .............................................. ..... Il
De statliga affärsverken................................................. 12
Tidigare förslag............................................................... ... 13
Föreliggande framställningar m. m................................. ... 15
Departementspromemorian ..................................... ... 18
Remissyttrandena .................................................... ... 19
Departemenlschefen .................................................... ... 21
G ö teborgs Offsettryckeri AB, SthIm
71.145 S
Doktrin (1)
- Cecilia Ekman, Offentlighetsprincipen och den nya sekretesspraxisen, SvJT 2024 s. 195, på s. 214 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- SOU 2026:22 Stärkt läkemedelsförsörjning i samverkan s. 267 i texten
- Prop. 1972:78 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, s. 10 i texten
- Bet. 1971:KU35 Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmä… i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- SvJT 2024 s. 195 Cecilia Ekman, Offentlighetsprincipen och den nya sekretesspraxisen s. 214 i texten