Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med redogörelse för ver inom Europarådets ministerkommitté under år 1971

1972 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:107, Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med redogörelse för ver inom Europarådets ministerkommitté under år 1971

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts skrivelse nr 107 år 1972 Skr. 1972:107

Nr 107

Kmigl.
Maj:ts skrivelse till riksdagen med redogörelse för verksamheten inom Em'Oparådets
ministerkommitté under år 1971; given Stockholms slott den 7 juni 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden, till riksdagen överlämna redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1971.

GUSTAF ADOLF

KRISTER
WICKMAN

1
Riksdagen 1972.1 saml Nr 107

s. 2 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107

Utdrag
av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet pä Stockholms slott den 7 juni 1972.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, MYRDAL, MOBERG, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Ministern
för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om redogörelse till riksdagen för verksamheten inom
Europarådets ministerkommitté under år 1971 och anför.

I
resolution 319 (1966) om förbindelserna med de nationella parlamenten uppmanar
Europarådets rådgivande församling regeringarna atl årligen lägga fram en
rapport om verksamheten i Europarådets ministerkommitté inför sina parlament. Kungl.
Maj:t har lämnat riksdagen sådana redogördser för åren 19671970 (skr. 1968:
23, skr. 1969: 27, skr. 1970: 39, skr. 1971: 119). En redogörelse för verksamheten
inom Europarådets ministerkommitté under år 1971 har utarbetats inom utrikesdepartementet
i samråd med övriga berörda departement och torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Jag
vill i detta sammanhang göra några allmänna kommentarer om europarådsarbetet.

Omfattnmgen
och inriktningen av det mellanstatiiga samarbete som äger mm inom Europarådets
ram har utförligt berörts vid anmälan av föregående redogörelser. Under det
gångna året har inga väsentliga ändringar skett i dessa avseenden.
Verksamheten har snarast visat en tendens att tUltaga och bl. a. har en serie
nya konventioner på de rättsliga och sociala områdena färdigställts. Den
kraftiga expansionen av budgeten, som under åren 19691971 ökade med nära 40
procent, har emellertid föranlett ministerkommitténs ställföreträdare atl ägna
särskild uppmärksamhet åt frågan om en effektivisering och rationalisering av
organisationens arbetsformer. Därvid har konstaterats att det nya system för
uppgörandet av arbetsprogrammet, som infördes under år 1970, i stort sett
medfört avsedda resultat. Det ger således en god överblick över verksamhetens omfattnmg
och ökar möjligheterna till prioritering och fortlöpande omprövning av frågan
hur de personella och finansiella resursema bäst kan utnyttjas. Metodiken avses
skola förbättras ytlerli-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972: 107 3

gare
vid utarbetandet av programmet för de närmaste aren. Pä sikt hoppas man komma
fram till ett syslem för kvantifiering av de olika aktiviteterna, som ger
regeringarna dels klara besked om kostnaderna för genomförda projekt, dels ell
fullständigt underlag för bedömning av såväl kostnaderna sorn personalbehovet i
fråga om föreslagna nya aktiviteter. Parallellt härmed studeras möjlighelerna
att planera och programmera rådets budget, som för närvarande görs upp för elt
år i sänder. Som elt led i rationaliseringsslrävandena har därjämte uppdragits
åt en grupp regeringsexperler alt utföra en fuUständig översyn av
sekretariatets organisalion och arbetsformer. Gruppen väntas inom kort
överlämna sin rapport till ministerkommittén.

Denna aktion i syfte att
effektivisera och koncentrera verksamheten är att se som en förberedelse för
den omprövning av Europarådets roll och uppgifter som aktualiseras av den
föreslående utvidgningen av de europeiska gemenskaperna. Dessa frågor har
ingående diskuterats i såväl rådgivande församlingen som ministerkommittén och
var därjämte ämne för etl kollokvium med representanter för församlingen och
ministerkommittén i anslutning tiU den senares möte i december 1971. Jag vill
här gärna framhålla alt det i ministerkommittén råder enighet om att
Europarådet är ett effektivt och flexibelt instrument för samarbete mellan
regeringarna, och att det även i framtiden kommer att behövas vid sidan om
övriga organisationer, som är verksamma på det europeiska planet. Däremol har
kommittén ännu inte funnit liden mogen för en mera detaljerad genomgång av de
sakuppgifter som bör reserveras för rådet.

Från svensk sida bar i
debatten framhållits att medlemsstaternas regeringar givelvis måste noga
överväga vilka internationella organ som är mest lämpade att handlägga särskUda
samarbetsuppgifler inom en trängre eller vidare geografisk ram. Därvid bör man
hålla i minnet att Europarådet alltsedan sin tillkomst år 1949 intagit en
förgrundsplats i de europeiska samarbetssträvandena efter kriget. Ingen torde
kunna bestrida att rådet i allmänhet och dess församling i synnerhet ofla
tjänat som inspirationskälla för dem som eftersträvat mera långtgående och förpliktande
former av samarbete. Samtidigt har det byggt ut ett nät av överenskommelser och
konventioner, som gett stadga åt de europeiska folkens strävan att komma
närmare varandra.

Det är ofrånkomligt att
varje diskussion om Europarådets framtida uppgifter måste bli tämligen
spekulativ, eftersom vi ännu uite känner alla faktorer som kan komma att
påverka organisationens roll. Det är således ännu inte helt klart vilka stater
som kommer alt ingå som medlemmar i en utvidgad gemensam marknad. Under alla
förhållanden får man emellertid räkna med alt rådgivande församlingens hittills
betydelsefulla roll i debatten om en marknadsutvidgning kommer alt ändra karaktär.
Så länge Europarådet omfattar en större krets av stater än en ut-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Skr. 1972:107 4

vidgad
europeisk gemenskap kommer det dock att finnas behov av etl forum för
diskussioner om relationerna mellan de demokratiska staterna i Västeuropa.
Såväl församlingen som ministerkommittén kommer härvidlag allt framgent alt ha
en viktig uppgift att fylla.

En
annan osäkerhetsfaktor gäller de framtida formerna för öst-västligt samarbete.
Om en konferens om säkerhet och samarbete i Europa kommer till stånd, måste man
överväga vilka institutioner som skall befatta sig med olika frågor på
konferensens dagordning. Detla kan få betydelse för Europarådels verksamhet
exempelvis på det kulturella området. Vidare har rådet sedan länge sökt fylla
en uppgift också när del gäller kontakter med öststaterna i samarbetsfrågor av
övervägande teknisk karaktär. Man måsle emellertid räkna med att rådets
ideologiska förankring kommer att sätta bestämda gränser för en eventuell medverkan
vid uppföljningen av de vid konferensen behandlade samarbets-frågorna. Det kan
vidare inte uteslutas att verksamheter som för närvarande bedrivs i rådet
kommer att överflyttas på andra organ i strävan att nå lösningar av alleuropeiskt
intresse. I debatten har emellanåt framförts förslag om en radikal utvidgning
av rådets medlemskrets att omfatta alla stater som geografiskt räknas till
Europa. Detta skulle emellertid förutsätta alt rådets grundläggande principer
uppges. Så länge man håller fast vid demokrati och respekt för mänskliga rättigheter
som viUkor för medlemskap, måste man acceptera en fortsatt begränsning av
medlemskretsen. Det bör framhållas att en sådan begränsning inte innebär
enbart nackdelar. Inte minst samarbetet på expertnivå inom Europarådet har
gett många bevis för värdei av överläggningar, där deltagarna har särskilda
förutsättningar att förstå varandra genom att de kommer från någorlunda
likasinnade stater. Parlamentarikerna i församluigen har liknande erfarenheter.
De kan visserligen också ha behov av kontakter med parlament som inte bygger
på demokratisk grund, men medvetandet om att vara folkrepresentanter som
utsetts i fria val ger dem självfallet en specieU känsla av gemenskap.

Som
jag tidigare nämnt har under diskussionerna i ministerkommittén tämligen
entydigt framgått att medlemsstaternas regeringar anser att ett Europaråd
grundat på den nuvarande stadgans principer också i fortsättningen har viktiga
funktioner att fyUa. Däremot har kommiltén ännu mte tagit ställning tUl
arbetsfördelningen meUan rådet och andra europeiska organisationer. Vissa
accentförskjutningar, eventuellt också inskränkningar i rådets verksamhet,
måste man sannolikt emotse. I de flesta fall bör det dock vara möjligt att nå
enighet om att Europarådet är bäst ägnat att handlägga frågor av intresse för
alla demokratiska stater i Europa. Det är i nuvarande skede ett uppenbart
svenskt intresse att verka härför.

Trots
den osäkerhet som kan sägas råda om Europarådets specifika roll och uppgifter i
framtiden har dess verksamhet på senare år tenderat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 5

att
öka, särskilt på det praktiskl-tekniska planet. Ställförelrädarkommil-téns
uppgifter har därigenom blivit alltmer omfattande, dess sessioner allt längre
och tätare återkommande. I samband med att ordförande-poslen i ministerkommittén/ställförelrädarkommiltén
i maj 1971 övergick på Sverige, befanns det angelägel att tills vidare
stationera del svenska ombudet hos Europarådet i Strasbourg. I enlighet med
riksdagens önskan är formerna för representationen vid Europarådet föremål för
övervägande, och beslul om dess framtida utformning kommer alt fattas när
tillräcklig erfarenhet vunnits av den nuvarande ordningen. Jag vill här
framhålla att fjolårels beslut att stationera det svenska ombudet i Strasbourg
där Schweiz och Österrike sedan länge har fasta representationer på många
håll i medlemskretsen har uppfatlats som en markering av en ökad vilja från
svensk sida alt slå vakt om Europarådets ställning i det europeiska
samarbetet.

Jag
hemställer alt Kungl. Maj:t delger riksdagen den inom utrikesdepartementet
upprättade redogörelsen för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under år 1971.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlåtas
skrivelse av den lydelse bilaga till detla protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Brhta Gyllensten

s. 6 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107

Bilaga

Redogörelse
för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1971

[.
Ministerkominittémötett

Ministerkommittén
har sammanträtt två gånger under år 1971 den 7 maj i Strasbourg och den 16
december i Paris.

1.
Det 48:e ministermötet i Strasbourg

Den
svenska delegationen leddes av statsrådet Carl Lidboin. 1 delegationen ingick
även Sveriges ständiga ombud hos Europarådet, ambassadör Arne Fältheim,
utrikesrådet Wilhelm Wachtmeister, rättschefen i justitiedepartementet Ulf
Nordenson samt biträdande ombudet hos Europarådet, departementssekreteraren
Hans Olwaeus.

Dagordningen
för mötet, som leddes av Norges utrikesminister Andreas Cappelen, innefattade etl
traditionellt utbyte av synpunkter på det europeiska integrationsarbetets poUtiska
aspekter och Europarådets förbindelser med utomstående stater. Vidare antogs
en deklaration om högtidlighållande av Europadagen och diskuterades ett
förslag att upprätta en europeisk fond för stöd åt internationellt ungdomsarbete.

Vid
mötets slut övergick ordförandeskapet i ministerkommittén på Sveriges
utrikesminister.

a) Deklaration
om Europadagen

Europadagen
instiftades år 1964 av ministerkommittén. I resolution (64)16 uppmanades
medlemsstaternas regeringar att verka för att dagen höglidlighölls på lämpligt
sätt om möjligt den 5 maj, årsdagen av Europarådets tillkomst år 1949. Inför
den väntade utvidgningen av de europeiska gemenskaperna föreslog under våren
1971 ordföranden i den europeiska kommunkonferensen att ministerkommittén
skulle ge sitt stöd åt de strävanden att aktivera firandet av Europadagen som
gjort sig märkbara på flera håll. Framställningen föranledde ministerkommittén
att anta en deklaration, vari bl. a. uttalas att Europadagen är avsedd att ge
Europas folk och regeringar tUlfälle att betyga sin hängivenhet åt den
europeiska enhetstanken. Ministerkommittén förklarar sig besluten att verka för
att firandet av dagen skall väcka allt större gensvar och att samarbeta för att
förverkliga det enhetsverk som påbörjades för 22 år sedan.

b) Europeisk
ungdomsEond

Initiativet
lill att inom Europarådels ram skapa en mellanstatlig fond för stöd åt intemalionellt
ungdomsarbete togs 1968/1969 av den tyska förbundsregeringen. En särskild arbetsgmpp
under Europarådets kulturstyrelse utarbetade ett förslag till stadga för en
sådan fond. Om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972: 107 7

delta
förslag, som även remitterades för yttrande till de europeiska internationella
ungdomsorganisationerna, uppstod emellertid grundläggande meningsskiljaktigheler
inom kulturstyrelsen, som i slutet av år 1970 såg sig nödsakad alt hänskjuta
frågan till ministerkommitténs avgörande. Ministrarnas ställföreträdare sökte
under våren 1971 förgäves överbrygga motsättningarna mellan de stater, som
önskade ge fonden en nära anknytning till Europarådet och se den finansierad genom
obligatoriska bidrag från medlemsländerna, och dem som önskade upprätta en
frislående fond, finansierad genom friviUiga bidrag. I detta läge begärde den
norska delegationen att frågan skulle uppföras på dagordningen för det 48:e
ministermötet. Efter en omfattande debatt, vari fjorton ministrar deltog med
genomgående positiva inlägg, godkände kommittén elt sammanfattande uttalande
av ordföranden Cappelen, vari underströks alt frågan om upprättandet av en
europeisk ungdomsfond var angelägen och borde ges hög prioritet. Ministrarnas
ställföreträdare fick i uppdrag att skyndsamt behandla ärendet med sikte på alt
förbereda det så att ministrarna kunde fatta ett principbeslut om fondens
upprättande vid följande möte i december. Statsrådet Lidbom betonade i ett
inlägg bl. a. vikten av att det fortsatta förberedelsearbetet bedrevs med
största skyndsamhet och uttalade den svenska regeringens helhjärtade stöd för
projektets genomförande.

c)
Den europeiska integrationsfrågans politiska aspekter

Ordförandena
i de europeiska gemenskapernas ministerråd och EFTA:s råd öppnade diskussionen
med redogörelser för verksamheten inom respektive organisation.

Under
den följande debatten framhöll statsrådet Lidbom att det vilade ett tungt
politiskt ansvar på de europeiska staterna. Deras fredliga samverkan var av
stor betydelse för ekonomisk och social utveckling och framåtskridande på del
kulturella området långt utanför Europas gränser. Från svensk sida stödde man
aktivt varje ansträngning alt minska spänningen mellan Öst och Väst. Man var
medveten om att medlemmarna i de europeiska gemenskaperna hade samma mål och
uppfattade sin samverkan som ett av medlen för att uppnå ett reellt närmande tUl
länderna i Östeuropa. Herr Lidbom lämnade därefter en redogörelse för de s. k.
utredande samtalen, vilka kort dessförinnan ägt mm i Bryssel, och betonade
Sveriges önskan att uppnå ett nära, omfattande och varaktigt samarbete med
gemenskaperna. Han framhöll vikten av att en överenskommelse borde stå i
överensstämmelse med GATT:s regler och att den inom EFTA uppnådda frihandeln
inte begränsades. Varje överenskommelse måste ge utrymme för en
vidareutveckling av det nordiska samarbetet. Under dessa fömtsättningar var
den svenska regeringen beredd att sluta ett avtal som ålade den förpliktelser
på en rad specifika områden.

I
detta sammanhang kan nämnas att statsrådet Lidbom, i egenskap av
ställföreträdare för utrikesministern som övertagit ordförandeskapet i
ministerkommittén, den 11 maj föredrog kommitténs verksamhetsberättelse inför
Europarådets rådgivande församling. Herr Lidbom begagnade tillfället för att
lämna församlingen en ingående redogörelse för den svenska regeringens avsikter
och önskemål vid de förestående förhandlingama med de europeiska gemenskaperna.

I
anslutning till integrationsdebatten diskuterade ministrarna även

s. 8 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 8

möjligheterna
att uppnå en bättre samordning mellan de olika internationella organisationer,
som är verksamma på det europeiska planet. SärskUt betonades behovet av
fortsatta ansträngningar för att undvika onödigt dubbelarbete.

d) Förbindelserna med utomstående stater Rekommendation
638

Generalsekreteraren
Toncic-Sorinj redogjorde inledningsvis för utvecklingen av Europarådels
förbindelser med vissa utomstående stater. Han erinrade om att Finland nyligen
anslutit sig tUl den europeiska kulturkonventionen och därmed börjat medverka i
kullurstyrelsens arbete. Från jugoslavisk och spansk sida kunde noteras ett
växande intresse för medverkan på del tekniska planet. Även från de östeuropeiska
staternas sida hade kommit ett ökande antal framställningar om upplysningar
rörande Europarådets verksamhet. Flera utomeuropeiska stater hade också på
olika sätt visat ett starkt intresse för närmare kontakter med rådet. Delta
var särskilt påtagligt i Canada, men även i Libanon och Tunisien förelåg
önskemål om visst samarbele.

Under
den följande diskussionen redogjorde flertalet ministrar för sina regeringars
bilaterala förbindelser med de östeuropeiska länderna. Utförliga redovisningar
lämnades bl. a. från fransk, brittisk och västtysk sida.

Statsrådet
Lidbom understtök att man inte fick ge upp inför de svårigheter och besvikelser
som emellanåt uppstod i öst-västförbindel-serna. Öststaterna borde uppmuntras
att ta en mera aktiv del i Europarådels verksamhet på de vetenskapliga,
tekniska och kulturella områdena. Del var uppenbart att endast en fortlöpande
dialog kunde skapa elt klimat av ömsesidig förståelse. Den svenska regeringen
var positivt inställd till sammankallandet av en konferens om säkerhet och samarbele
i Europa, under fömtsättning av att den förbereddes omsorgsfullt och att alla
berörda länder deltog i förberedelsearbetet från början.

Flera
ministrar berörde rådgivande församligens rekommendation 638 om ösl-västförbindelserna.
Ministerkommittén överlämnade åt ställföreträdarna att på gmndval av dagens
diskussioner utarbeta ett svar till församlingen.

2
Det 49: e ministermötet i Paris

Ordförande
vid mötet var utrikesminister Krister Wickman. I den svenska delegationen
ingick kabinettssekreteraren Ole Jödahl, ambassadör Sverker Aström, Sveriges
ständiga ombud hos Europarådet, ambassadör Arne Fältheim, utrUcesrådet WUhelm Wachtmeister
och biträdande ombudet hos Europarådet, departementssekreteraren Hans Olwaeus.

På
dagordningen stod frågor rörande europeiskt samarbete och integration,
upprättande av en europeisk ungdomsfond samt förbin-delsema med utomstående
stater. En del av dagen ägnades åt förberedelser inför det årliga kollokvium
med representanter för rådgivande församlingen, som ägde mm den 17 december.
Härvid diskuterades det europeiska samarbetets stmktur i ljuset av den
förestående utvidgningen av de europeiska gemenskaperna och eventueUa
återverkningar på Europarådets verksamhet av den planerade konferensen om
säkerhet och samarbete i Europa. I ett längre anförande orienterade utrikes-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Skr. 1972: 107 9

minister
Wickman därvid församlingens representanter om den svenska regeringens
synpunkter på Europarådets roll i det framtida europeiska samarbetet.

a)
Den europeiska integrationsfrågans politiska aspekter

Utrikesminister
Wickman framhöll inledningsvis att detta traditionella ämne hade fått en förnyad
aktualitet och betydelse i ljuset av Storbritanniens förestående inträde i de
europeiska gemenskaperna och utsikterna för atl en europeisk säkerhelskonferens
skulle komma till stånd.

Sedan
representanter för ordförandena 1 gemenskapernas och EFTA:s råd redogjort för
utvecklingen inom respektive organisation, uttryckte en rad talare
förhoppningen att de förestående förhandlingarna med övriga kandidatländer
snabbi skulle kunna avslutas. De schweiziska och österrikiska
utrikesministrarna framhöll vikten av att de neutrala staterna erbjöds avtal
som tillät dem att aktivt ddta i del europeiska ekonomiska integrationsarbelel.
Utrikesminister Wickman underströk att även de länder som inte ansökt om
medlemskap hade en betydelsefull roll att spela i ett integrerat Europa och
måste ges möjlighet alt delta vid behandUngen av europeiska angelägenheter. Med
sin vida medlemskrets borde Europarådets ministerkommitté i framliden kunna
erbjuda elt viktigt forum för sammanträffanden mellan gemenskapsmedlemmar och
de utanför gemenskaperna stående staterna.

I della
sammanhang kan nämnas att utrikesminister Wickman den 6 oktober 1971 hade tiUfäUe
att lämna den rådgivande församlingen en redovisning för den svenska
europapolitiken i samband med att han i egenskap av ordförande i
ministerkommittén lade fram dess verksamhetsberättelse. Efter en analys av den
senaste tidens utveckling på den europeiska scenen framhöll herr Wickman bl. a.
alt den svenska regeringen efter förmåga sökte överbrygga klyftan mellan Öst och
Väst i Europa. Den stödde de pågående avspänningssträvandena och avsåg att
aktivt deltaga i den föreslagna säkerhetskonferensen.

Efter
en mångårig period av marknadsspUttring hade den ekonomiska integrationsprocessen
i Västeuropa tagit ny fart. Rätt utformad borde en ny västeuropeisk stormarknad
bidra lill en expansion av den intemationella handeln. Gemenskapernas mandat
för förhandlingarna med de s. k. icke-kandidatländema (Finland, Island,
Portugal, Schweiz, Sverige och Österrike) höll på att utformas. I detta skede
var det viktigt att tUlse att de betydelsefulla fördelar som vunnits under
tjugo år av strävanden att avskaffa handelshinder icke gick förlorade.
Uttalanden från gemenskapernas råd om att inga nya hinder skulle resas för
handeln i Europa hade därför också av den svenska regeringen hälsats som ett
uttryck för politiskt ansvar och insikt i de krav som den moderna uidustriella
utvecklingen ställde. Herr Wickman erinrade om att också rådgivande
församlingen vid flera tiUfällen uttalat att man måste finna lösningar som
uteslöt att en gång avskaffade hinder för den inomeuropeiska handeln åtempprättades.
Dessa ståndpunktstaganden utgjorde ett viktigt slöd för alla dem som ägnade
sina krafter åt att motverka en splittring av den europeiska marknaden.

Efter
att ha erinrat om att de grundläggande principema för den svenska
neutralitetspolitiken hade stöd av en enhäUig demokratisk opinion inom landet,
framhöll herr Wickman alt de neutrala staternas utri-

It
Riksdagen 1972. I saml Nr 107

s. 10 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 10

kespolitik
utgjorde viktiga element i det politiska mönstret i Europa. Uppfattningen att
dessa staters politik bidrog till lugn och stabilitet var allmän både i Väst-
och Östeuropa. Ingen regering i Europa önskade atl de neutrala staterna skulle
ändra sin politik. Deras avsikt var atl fullfölja denna politik och de hade
anledning alt räkna med slöd från Europas övriga stater för genomförande av
denna uppgift.

De
neutrala staterna hade anslutit sig till den viktiga målsättningen att skapa en
handel fri från konstlade hinder och hade konkret arbetat med det målet i
sikte. Det var därför med beklagande man måste konstatera att det i
gemenskapernas medlemsländer fanns intressen som med nationellt
protektionistiska argument verkade i motsatt riktning och som om de finge
framgång skulle äventyra målsättningen om fri handel i Västeuropa.

De
neutrala ländema hade med frihandel som bas olika önskemål för samarbetet i
övrigt med gemenskaperna. Den svenska regeringen hade för sin del förklarat sig
beredd att ta på sig bestämda förpliktelser i syfte alt åstadkomma likartade
konkurrensvillkor och alt undvika störningar i handeln. Både i elt europeiskt
och i ett internationellt perspektiv borde det vara självklart att
demokratiska och neutrala staters önskan om samarbete i Västeuropa tillgodosågs
på ett sådant säll att de positivt kunde bidra lUl den ekonomiska utvecklingen
i ell fredens Europa. Del var därför angeläget att dessa länders klart
manifesterade vilja lill samarbele möttes av ett posilivi gensvar från
gemenskapernas sida så all man nådde lösningar som låg i alla parters intresse.

Herr
Wickman berörde även de aktuella amerikanska handelsbalanssvårigheterna och
den internationella valutakrisen. Han framhöll bl. a. att frestelserna att
tillgripa protektionistiska lösningar alltid var stora, när den europeiska
konjunkturen visade tecken på försvagning. Sådana åtgärder medförde allvarliga
risker för en bromsverkan på den ekonomiska expansionen med svåra
återverkningar på sysselsättningen och den sociala utvecklingen även utanför
Europa och särskUt för de underutvecklade länderna. Men situationen innehöll
också möjligheler tiU en motsatt utveckling och gav ett unikt tiUfälle att
samlas kring det gemensanuna intresset att lösa både de valutapoliliska och
handelspolitiska problemen. Det var nödvändigt att komma tillrätta med den struk-tureUa
obalansen inom ramen för en expanderande världsekonomi och en ökad
internationell handel. I detta sammanhang åvilade ett särskilt ansvar de
europeiska regeringarna.

Avslutningsvis
tog herr Wickman upp frågan om Europarådets framtida uppgifler och framhöll
alt det inom sin givna demokratiska länder-ram även i fortsättningen borde få
spela sin viktiga roll som centmm för praktiskt samarbete inom sina speciella
kompetensområden. På det regionala samarbetsplanet hade rådet viktiga
uppgifter att fylla. På mänga områden hade rådet varit en pionjärorganisalion, vUket
inte minst berodde på att det gav parlamentariker tiUfälle att mötas och även
diskutera med företrädare för de olika medlemsstaternas regeringar. De fem
nordiska länderna hade mycket positiva erfarenheter av detta slags ordning inom
ramen för Nordiska rådet.

b)
Fackministerkonferenser med anknytning till Europarådet

Ministrarna
antog resolution (71)44 om fackministerkonferenser. Under senare år har
Europarådet kommit att få befattning med ett ökande antal västeuropeiska
fackministerkonferenser. Undervisnings-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 11

och
justitieministrarna har sedan åtskUliga år tillbaka hållit konferenser, som
förberetts i samarbete med Europarådels sekretariat, och de rekommendationer
som antagits vid dessa konferenser har utgjort en viktig drivfjäder i rådets
verksamhet. Sedermera har tiUkommit särskUda konferenser med ministrar som
ansvarar för regionalpolitik, miljövård och famUjepolitik. En
arbetsministerkonferens förberedes. Dessa konferenser har antingen från början
eller efler etl antal sammankomster begärt och erhållit sekretariatstjänster
från Europarådet.

I ställföreträdarkommittén
har sedan lång tid tUlbaka uppmärksamheten varit riktad på behovet av att
skapa enhetliga regler för förberedelse, genomförande och uppföljning av
sådana konferenser. Samtidigt som det varit ett intresse att undvika atl
beslående fackministerkonferenser utvecklar sig till fristående intemationella
organisationer har man velat erbjuda en något så när fast institutionell ram
för framtida konferenser av detta slag.

De av ställföreträdarkommittén
föreslagna och i ministerkommitténs resolution nedlagda riktUnjerna föreskriver
bl. a. att förberedelserna för fackministerkonferenserna i allmänhet skall
anförtros den permanenta europarådskommitté som är behörig på ifrågavarande
område. Europarådets sekretariat ställs till konferensens förfogande ulan
kostnad för värdlandet. Resolutioner och rekommendationer bör normalt riktas
till Europarådets muiisterkommitté, som har alt remittera dem till sina underlydande
organ eUer andra internationeUa organisationer. Om värdlandet för en sådan
konferens önskar rikta en inbjudan till stat som inle regelbundet deltar i det mellanstatiiga
arbetet inom Europarådet på ifrågavarande område, skall konsultationer äga rum
i ministerkommittén i syfte alt uppnå enighet om inbjudans tillrådlighet och
om villkoren för deltagande. Riktlinjerna är i främsta rummet avsedda att tillämpas
på eventuella nya fackministerkonferenser med anknytning till Europarådet. 1
den mån de nya principerna avviker från etablerad praxis blir de tUlämpliga
endast efter uttryckligt medgivande av ifrågavarande konferens.

c)
Europeisk ungdomsfond

Vid
föregående möte med ministerkommittén hade ställföreträdarna fått i uppdrag att
förbereda ett principbeslut om upprättande av en europeisk ungdomsfond. Med
hänsyn till den allmänt positiva inställning som flertalet
regeringsrepresentanter då redovisat beslöt ställföreträdarna emellertid söka
utarbeta ett färdigt förslag till stadga, som skulle kunna föreläggas ministrama
redan vid decembermötet. Ett av sekretariatet i samarbete med den norska
delegationen utarbetat utkast rönte i stort sett positivt mottagande. Gmndtankarna
i förslaget gick ut på att ungdomsfonden skuUe få en nära anknyning tUl
Europarådet och finansieras med obligatoriska bidrag från medlemsstaterna.
Fonden skulle vidare ges största möjliga självständighet på det operativa
planet och ungdomsorganisationerna tillförsäkras en stark representation i de
beslutande organen och reell möjlighet att påverka beslutsprocessen. Invändningar
mot denna uppläggning restes emellertid från främst fransk och turkisk sida,
vilket gjorde det omöjligt för ställföreträdarna att lägga fram ett enhäUigt
accepterat förslag tiU decembermötet. Som en kompromiss valde man därför att
föreslå ministerkommittén att anta ett principbeslut om att "upprätta en
europeisk ungdomsfond grundad

s. 12 Kontrollera mot PDF

Skr. 1972: 107 12

på Europarådets ideal, ställd under dess auspicier och i
princip öppen för deltagande även av europeiska icke-medlemsstater. Fondens
ändamål skall vara att främja europeiskt ungdomssamarbete genom finansiellt
stöd".

Liksom vid föregående ministermöle förklarade sig denna
gång fjorton talare uttryckligen vara positivt inställda till upprättandet av eu
fond. Ministerkommittén antog enhälligt det av stäUföreträdarna föreslagna
principbeslutet. I sin sammanfattning av debatten framhöll ordföranden,
utrikesminister Wickman, att det rådde allmän enighet om alt man borde finna en
formel som gjorde del möjligt för alla Europarådels medlemsländer att della i
fonden och som lämnade dörren öppen för dellagande av andra länder på ett
senare stadium. Han fann alt majoriteten föredragit att fonden upprättades som
en europarådsaklivi-tet. Man hade varit överens om atl ungdomsorganisationerna
borde ha inflytande i fondens administrativa organ. Även om det fortfarande
rådde oenighet på några punkter, särskilt i fråga om finansieringsmetoderna
och de administrativa organen, hade ståndpunkterna uppenbarligen närmat sig
varandra. Han föreslog därför alt ministerkommittén skulle uttala sin fasta
föresats att fatta ett slutligt beslut i frågan vid sitt 50:e möte i maj 1972.
Detta blev också ministerkommitténs beslut.'

d) Förbindelserna lucd utomstående stater

I sin inledande exposé framhöll generalsekreteraren Toncic-Sorinj
bl. a. att vissa tecken tydde på att intresset för Europarådets verksamhel ökat
på sista tiden i flertalet östeuropeiska länder. Dessas deltagande i det
praktiska samarbetet måste dock med nödvändighet förbli ytterst begränsat
under nuvarande förhållanden, och betydande attitydförändringar krävdes på
båda sidor för att en närmare samverkan skulle komma till stånd.
Ministerkommittén erinrade i ett uttalande om de möjligheter tiU praktiskt
samarbete som Europarådet faktiskt erbjöd alla europeiska länder och uttalade
sin önskan att dessa möjligheter skulle utnyttjas i större utsträckning i
framliden.

I ett längre iiUägg redogjorde den västtyske
statssekreteraren Mörsch för Förbundsrepublikens förbindelser med öslstatema.
Han uppehöll sig särskilt vid de just avslutade fyrmaktsförhandlingama om
Berlin, förutsättningarna för en normalisering av förbindelserna med Tyska
demokratiska republiken samt förberedelserna för en konferens om säkerhet och
samarbete i Europa. Motsvarande redogörelser lämnades bl. a. från fransk och
brittisk sida.

Den isländske utrikesministern Ågustsson begagande detta tUlfälle
för att informera ministerkommittén om den isländska regeringens beslut att
senast den 1 september 1972 utsträcka fiskegränsen tUl 50 sjömil. Några
delegationer varnade för de aUvarliga konsekvenser vartUl ett ensidigt beslut
kunde leda. De framhöll att en lösning på de aktuella problemen endast kimde
nås genom midtUaterala förhandlingar och med hänsynstagande tUl alla berörda
parters intressen.

' Vid ministerkonunilténs 50 :e möte den 15 maj 1972
antogs resolution (72)17, varigenom beslöts upprätta en europeisk ungdomsfond
och fastställdes stadga för fonden, som avses böqa sin verksamhet i början av
år 1973.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 13

//.
Beslut m.m. av ministerkommitténs ställföreträdare och arbetet inom vissa av
ministerkommitténs expertkommittér

Enligt
ministerkommitténs procedurregler utser varje minister en ställföreträdare.
Ställföreträdarna sammanträder och beslutar i minislerkom-mhténs namn då denna
ej är samlad. Beslul, som fattas av ställföreträdarna, har samma gUtighet och
innebörd som ministerkommitténs egna beslut. Som ställföreträdare fungerar
medlemsstaternas ständiga ombud hos Europarådet. Dessa har under året haft elva
möten av varierande längd. I genomsnitt har varje möte pågått drygt en vecka.

Ordförande i ställföreträdarkommittén
är del ständiga ombud, vars lands utrikesminister innehar ordförandeposten i
ministerkommittén. I samband med alt ordförandeskapet i ministerkommittén
skulle övergå på Sverige vid det 48:e mötets slut befanns det nödvändigt alt
ändra ordningen för representationen vid Europarådet. Dittills hade Sveriges ambassadör
hos de europeiska gemenskaperna i Bryssel även varit ombud hos Europarådet.
Under pågående förhandlingar med gemenskaperna kunde emellertid EC-ambassadören
svårligen belastas även med det tids- och arbetskrävande uppdraget som
ordförande i ställföreträdarkommittén. Från den 1 aprU 1971 förordnades därför
en tiU utrikesdepartementets förhandlingsgmpp knuten tjänsteman som ombud hos
Europarådet med staiionering i Strasbourg. Detta arrangemang som avses
förlängas till dess tillräcklig erfarenhet vunnits för en bedömning av
representationens mest ändamålsenliga utformning är elt led i de överväganden
rörande formerna för den svenska representationen vid Europarådet som begärts
av riksdagen (UU 1970: 12, rskr 1970: 306).

Då
ministerkommittén normall endasl möts två dagar om årel och därvid huvudsakUgen
ägnar sig åt allmänpolitiska diskussioner, har naturligen dess beslutande
funktioner i stor utsträckning kommit all övergå på ombuden i ställföreträdarkommittén.
Denna fungerar genom sina månatliga sammanträden som ett slags stående
konferens för regerings-samarbetet i rådet. Ställföreträdarnas främsta uppgift
är atl

förbereda
frågor, som skall behandlas vid ministerkommitténs möten,

diskutera och besvara den
rådgivande församlingens rekommendationer tUl ministerkommittén ävensom ta slällning
till andra opinionsyttringar från församlingens sida,

planera
och styra det mellanstatiiga tekniska samarbetet, som bedrivs inom drygt 45
expertkommittéer och över hundratalet underkommitléer, och la ställning till
resultatet av dessa kommittéers arbete,

förbereda vissa europeiska
fackministerkonferenser med anknytning tUl rådet och följa upp dessa
konferensers rekommendationer på del praktiska politiska planet, saml

beslula i admuiistrativa
och budgetära frågor, främsl berörande sekretariatels verksamhet (ungefär 600
anställda) och genomförandet av det mellanstatiiga arbetsprogrammet som för
närvarande omfatiar omkring 250 olika aktivheter.

En
fullständig redovisning av arbetet i släUföreträdarkommillén, vars mötesdagordning
normalt innehåUer 30 å 40 ärenden, skulle här föra för långt. I det följande
begränsas framställningen lill en redogörelse för ställföreträdarnas behandhng
av vissa viktiga frågor med särskUd tonvikt lagd på rekommendationer till
regeringarna i form av resolutioner och svar som lämnats på den rådgivande
församlingens rekommenda-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 14

tioner.
Därjämte redogöres kortfattat för arbetet i några av de större
expertkommittéer, som förbereder ministerkommitténs beslut i fack-frågor, samt
för två under årel hållna fackminislerkonferenser med anknytning tiU
Europarådet.

1.
Allmänpolitiska frågor

a)
Svar pä rekommendationer från rådgivande församlingen

Sedan
lång tid tUlbaka äger en dialog rum mellan den rådgivande församlingen och
ministerkommittén rörande öst-västförbindelserna. Församlingens
rekommendationer i frågan, som antas genom majoritetsbeslut, är dock i
allmänhet betydligt mera långtgående än ministerkommitténs svar, om vars
utformning enhällighet måste råda.

Under
året har släUförelrädarna haft alt ta ställning lUl två försam-lingsrekommendalioner
om ösl-västförbindelserna. I sitt svar på rekommendation 614, som antogs av
församlingen i september 1970, erinrar kommittén om att ministrarna diskuterade
rekommendationen vid sitt 47:e möte i december 1970 och att den blev föremål
för meningsutbyte med församlingens representanter vid ett därpå följande kollokvium.
Frågan om förbindelserna mellan Europarådet och utomstående stater kommer att
stå kvar på kommitténs agenda. Den förklarar sig fortlöpande vilja begagna
varje tUlfälle att diskutera den med församlingen. Församlingens förslag om
att upprätta elt permanent organ för öst-västförbindelserna säges förtjäna
noggrant övervägande, särskilt i ljuset av det rådande allmänpolitiska klimatet
i Europa, konkreta tecken på en verklig önskan om samarbele och nödvändigheten
att fullt utnyttja befintliga organisationer. Kommittén riktar uppmärksamheten
på de möjligheter till praktiskt samarbete som Europarådet erbjuder och hoppas
alt dessa kommer att utnyttjas bättre i framtiden.

Vid
det 48:e ministermötet diskuterades församlingens rekommendation 638 om de
allmänna och kulturella aspektema på öst-västförbindelserna, vilken antogs i
januari 1971. Ministerkommitténs slutliga svar kunde formuleras först i
september sedan fyrmaktsavtalet om Berlin undertecknats. Detta avtal betecknas
i svaret som ett uttryck för önskan att förbättra förbindelsema mellan de olika
delarna av Europa. Kommittén avser att följa den fortsatta utvecklingen med
största intresse. 1 övrigt framhålles att diskussionen i ministerkommittén
givit belägg för att denna utgör ett lämpligt fomm för utbyte av åsikter mellan
med-lemsstatema rörande åtgärder för att uppmuntra till fruktbärande dialog och
samarbele med Östeuropa. Beträffande utbytet på de tekniska och kulturella
områdena förklaras all kommittén är övertygad om att ökat samarbete för att
lösa konkreta frågor av gemensamt intresse bidrar tUl avspänning i Europa. Den håller
därför fast vid den politik som följts sedan år 1965 och som innebär att
Europarådels mellanstalliga verksamhet på det tekniska planet är i princip
öppen för deltagande av alla europeiska stater som så önskar. Ministerkommittén
delar församlingens uppfattning om önskvärdheten av intensifierade kulturella
kontakter och främjande av fritt utbyte av människor, idéer och informationer
i hela Europa.

Vid
sin oktobersession antog rådgivande församlingen rekommendation 648 om bistånd
till flyktingarna från Östpakistan (nuv. Bangladesh). Denna föranledde
ministerkommittén att den 15 oktober anta en resolution, vari uttalades att kommUtén
delade församlingens oro över del

s. 15 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 15

synnerligen
tragiska läge som lett tUl atl över nio mUjoner människor övergivit sina hem i
Östpakistan. Samtidigt som man erinrade om de bidrag som redan lämnats av
medlemsländerna, vädjade kommittén till regeringarna att stödja FN:s Höge Flyklingkommissaries
arbete på att samordna hjälpverksamheten och atl fortsätta, om möjligl öka sitt
bislånd till offren för händelserna i Östpakistan.

b)
Det andra Greklandsmålet

Den
9 november 1970 överlämnade kommissionen för de mänskliga rättigheterna till ministerkommittén
en rapport i det s. k. andra Grek-landsmålet. Detta hade sin upprinnelse i en
anmälan, som de danska, norska och svenska regeringarna inlämnade till
kommissionen den 10 april 1970, med anledning av en rättegång som pågick i Athén
vid vilken dödsdomar hade yrkats av åklagaren. De skandinaviska länderna
hävdade i sin anmälan att rättegångsförfarandet och behandlingen av de åtalade
stred mot vissa bestämmelser i konventionen om de mänskliga rättigheterna, vUken
visserligen sagts upp av Grekland i samband med utträdet ur Europarådet den 12
december 1969 men vid lidpunkten för anmälan alltjämt var bindande för landet.
På begäran av de anmälande regeringarna hänvände sig kommissionens ordförande
till den grekiska regeringen och begärde all inga dödsdomar skulle verkställas
i awaktan på att målet hann behandlas av kommissionen. Del visade sig senare alt
ingen av de åtalade ådömdes dödsstraff; det omedelbara syftet med aktionen
uppnåddes således.

Kommissionen, som i juli
1970 förklarat sig behörig att la upp anmälningarna tUl prövning, framhöll i
sin rapport att den inle haft möjlighet att adekvat fullgöra sina uppgifler
enligt konventionen. Eftersom den grekiska regeringen vägrade atl samarbeta med
kommissionen kunde denna, på grund av de speciella omständigheter som rått i
fallet, inte tiUämpa den i konventionen föreskrivna proceduren och därmed ej
heller utarbeta en rapport i enlighet med konventionens artikel 30 eller 31 (förlikning
resp. konstaterande av eventuellt brott mol konventionens bestämmelser). Ställföreträdarkommittén
som behandlade frågan i början av år 1971 såg sig under omständigheterna
föranlåten att endast ta kännedom om kommissionens rapport.

Det
är att märka att komnussionens ordförande hade gjort sin hänvändelse tUl den
grekiska regeringen närmast i personlig egenskap och utan stöd av uttryckliga
bestämmelser i konventionen. Hans aktion uppmärksammades av rådgivande
församlingen som vid sin session i januari 1971 antog rekommendation 623, vari
man riktade uppmärksamheten på att konventionen inte innehåller några regler
som ger kommissionen, domstolen eller ministerkommittén befogenhet att
föreskriva interimistiska åtgärder i brådskande ärenden. Församlingen föreslog
därför atl ministerkommittén skulle låta utarbeta elt tUläggsprotokoll,
varigenom konventionen kompletterades i delta avseende. Frågan diskuterades av ställföreträdarkommittén
i maj och i sitt svar till församlingen meddelade den alt expertkommUlén för
de mänskliga rättigheterna fått i uppdrag att studera om det var önskvärt att
utarbeta ett tilläggsprotokoll som gav konventionens organ, särskUt
kommissionen för de mänskliga rättigheterna, den av församlingen föreslagna
befogenheten. Det tUläggs att expertkommUlén skall utarbeta etl förslag lUl
sådant protokoU, om resultatet av dess utredning blir positivt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 16

2. Rättsfrågor

a) Konventioner m. m.

(i) Sverige ratificerade den 24 juni 1971 med vissa
förbehåll den europeiska bosättningskonventionen (jfr prop. 1971:26).
Konventionen innehåller bestämmelser om fysiska personers etablering och
reglerar den rättsliga ställning som en konvenlionsstat inom sitt område är
skyldig att tillerkänna medborgare i annan konvenlionsstat. Den grundläggande
principen är att medborgare i konventionsstal skall i annan sådan stat vara i
rättsligt hänseende jämstäUd med landels egna medborgare, men konventionen
innehåller åtskilliga inskränkningar i denna princip. I fråga om de viktiga bestämmelserna
om rätten att förvärva, inneha och nyttja egendom samt alt utöva
förvärvsverksamhet är en stat berättigad att behålla de restriktioner som
gäller vid liden för konventionens ikraftttädande för den staten.

(ii) Den 20 oktober 1971 ratificerade Sverige den
europeiska konventionen om skydd av djur under internationell transport (jfr
skr. 1971: 119).

(iii) Sverige ratificerade den 20 december 1971 den
europeiska överenskommelsen om personer som medverkar i förfaranden vid
europeiska kommissionen och domstolen för de mänskliga rättigheterna. En redogörelse
för överenskommelsens innehåll har lämnats i skr. 1970: 39 s. 13.

(iv) Den 12 maj 1971 avgav svenska regeringen en
förklaring enligl artikel 46 i konventionen om de mänskliga rättigheterna och gmndläggande
friheterna, varigenom domstolens behörighet erkändes för en ny period om fem
år.

v) Inga nya konventioner har öppnats för undertecknande
under år 1971. Ställföreträdarkommittén har emellertid slutligt godkänt
texterna till konventioner om statsimmunitet och om övertagande av lagföring i
brottmål.

b) Resolutioner som antagits av ministerkommittén m. m.

(i) Stipendier för studier av och forskning rörande
europeisk rätt

I resolution (71)2, som antogs den 19 februari 1971,
fastställde ministerkommittén vissa bestämmelser angående Europarådets
stipendier för studier av och forskning rörande europeisk rätt. Europarådet
skall enligt dessa bestämmelser årligen dela ut stipendier till jurister, som
är medborgare i någon av medlemsstaterna, för komparativa rättsliga studier
eller studier av rättsregler som berör europeisk organisation eller europeiska
konventioner och andra överenskommelser.

(ii) ÅterkaUelse av körkort

I resolution (71)28, som antogs den 15 oktober 1971,
rekommenderas medlemsstatemas regeringar att utforma regler om körkorlsåterkallelse
på grund av vägttafikbrott så att återkaUelse kan ske för viss tid, att anstånd
med återkaUelse kan meddelas och förenas med vissa villkor samt att återkaUelse
kan avse rält att föra viss typ av fordon.

I fråga om återkaUelse på gmnd av grova trafikbrott
rekommenderas särskUt att återkaUelse sker, när föraren har gjort sig skyldig
till grov vårdslöshet och därigenom vållat annans död eller kroppsskada eller
till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Skr. 1972:107 17

allvarlig smilning från Irafikolycksplats eller har
uppträtt trafikfarligt under påverkan av alkohol eller annal bemsningsmedel.
Vid övriga mindre allvarliga trafikförseelser bör återkaUelse ske dels om
verklig trafikfara har uppstått i det särskilda fallet, dels vid upprepade
förseelser, även om varje förseelse för sig inle skulle vara grund för ålerkal-lelse.

Vidare uppmanas medlemsstaternas regeringar att överväga
införande av etl s. k. poinlsystem för identifiering av förare som gör sig
skyldiga till upprepade trafikbrott. Regeringarna rekommenderas också att företrädesvis
låta körkortsåterkallelse på grund av trafikbrott beslutas av den domslol som
prövar frågan om ansvar för trafikbrottet. I fall då körkorlsfrågan prövas av
annan myndighet än domslol bör prövningen ske uiom så kort tid som möjligl efler
det alt dom har meddelats i tra-fikmålel. I fråga om förfarandet vid prövning
av körkortsåterkallelse rekommenderas bl. a. att föraren bör ha rätl till
försvarare.

Regeringarna anmodas även atl sörja för att registreringen
av väglra-fikbrott centraliseras och alt beslul om körkorlsåterkallelse
verkställs på ett effektivt säll. Europarådets generalsekreterare bör vart
fjärde år informeras om de ålgärder som har vidtagits i anledning av
resolutionen.

(iii) TUlämpningen av konventionen om inbördes rättshjälp
i brottmål

I resolution (71)43, som antogs den 14 december 1971,
uppmanas regeringarna i de medlemsstater vilka ännu inte har ratificerat den
europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål (jfr prop. 1961: 48)
att göra detla så snart som möjligt.

I övrigi rekommenderas regeringarna att vid lillämpning av
konventionen iakttaga vissa regler. Sålunda bör i kallelse till vittne eller
sakkunnig alltid anges att kostnad för inställelsen kommer alt ersättas. Vidare
bör den som är berövad friheten i en konvenlionsstat och överförs lill annan konvenlionsstat
för vittnesförhör vid avtjänande av frihetsstraff få tillgodoräkna sig den tid
som har gått åt för hans hörande i den andra staten. Medlemsstaterna uppmanas
vidare att i större utsträckning låta berörda myndigheter i
konventionsstaterna kommunicera direki med varandra för atl på så säll uppnå
ett snabbare och effektivare förfarande i ratlshjälpsärenden. Den stat som
avslår begäran om rättshjälp bör utförligt motivera sitt avslag.

(iv) 1964 års Haag-konventioner angående internationella
köp

1 rekommendation 622, som antogs av den rådgivande
församlingen den 21 januari 1971, uppmanas ministerkommittén att uppmuntra medlemsstaterna
att ratificera eller ansluta sig tUl 1964 års Haagkonventioner angående intemationella
köp saml att försöka få till stånd ett gemensaml ställningstagande beträffande
de reservationsmöjligheter som ges enligl konventionerna och sättet för
konventionernas tillämpning vid handelsförbindelser mellan stater.

Vid diskussionen av denna fråga i ministerkommittén visade
det sig atl medlemsländemas regeringar är av olika uppfattning beträffande värdei
av dessa konventioner. Mot bakgrund härav framhåller ministerkommittén
följande i sitt svar lill församlingen. Den omständigheten att europeiska
stater deltar i det arbele på en revision av dessa konventioner, som pågår
inom Förenta Nationernas kommission för handelsrätt, bör inle påverka frågan
om ratifikation av konventionerna. Med hänsyn till de olika uppfattningar som
framförts i kommittén i reserva-

s. 18 Kontrollera mot PDF

tionsfrågan skulle del knappast vara möjligl att enas om
en rekommendation tUl medlemsstaterna med den inriktning församlingen
föreslagit. Ministerkommittén upplyser vidare alt den europeiska kommittén för
juridiskt samarbete beslutat ta upp frågan om ratifikation av konventionerna
till förnyad diskussion, när flera stater ratificerat dem.

c) Europeiska kommittén för juridiskt samarbete (CCJ)

Den europeiska kommittén för juridiskt samarbele har under
år 1971 hållit två möten. Kommitténs 15 :e möte ägde rum den 1418 juni och det
16:e mötet den 813 november.

I syfte att uppnå ökad rättslikhet mellan Europarådels
medlemsländer pågår utredningsarbete på en rad områden inom olika kommittér
under CCJ. Bland de ämnen som är under utredning bör främst nämnas investeringsfonder,
förenhetUgande av begreppet skadeståndsansvar, utomäktenskapliga barns
rättsliga ställning, konsumentskydd, den enskildes skydd i administrativa
förfaranden samt ADB-behandling av internationella överenskommelser, lagtext,
rättsfall och rättsstatistik. En handledning rörande erkännande och
verkställighet av utländska avgöranden på det civUrättsliga området är under
utarbetande. Vidare har utarbetats ett förslag till rekommendation rörande
regler om fordringspreskription och ett förslag tUl rekommendation rörande harmonisering
av lagstiftnmg rörande myndighetsåldern och andra åldersgränser. Förslagen är
nu under övervägande inom CCJ.

CCJ har rekommenderat ministerkommittén att godkänna
utkast till konventioner om betalningsort för penningskulder, beräkning av tidsfrister,
inrättande av ett system för registrering av testamenten och skadeståndsregler
i biltrafik samt att öppna dessa konventioner för undertecknande. Därjämte bar
CCJ rekommenderat ministerkommittén att antaga en resolution rörande förenhetUgande
av de juridiska begreppen "domicile" och "residence". Under
år 1972 kommer nytillsatta kommittéer att påbörja studier angående
lagstiftning om produktansvar och om privatlivets skydd vid automatisk
databehandling av personinformation.

En av ministerkommittén år 1970 godkänd långtidsplan för CCJ:s
verksamhet upptager bl. a. studier av den gifta kvinnans rättsliga ställning
och inbördes rättshjälp i administrativa ärenden samt frågan om en revision av
den allmänna överenskommelsen om Europarådets privUegier och immuniteter jämte
tilläggsprotokoll. Beslut har ännu ej fattats om när studier beträffande dessa
ämnen skaU påbörjas.

d> Europeiska kommittén för brottslighetsfrågor (ECCP)

ECCP har under 1971 håUk sitt 20:e möte. Vid mötet, som
hölls den 2428 maj, behandlades bl. a. förslag till resolution om brottslighet
bland migrerande arbetskraft. ECCP antog den föreslagna texten med vissa
ändringar och beslöt att överlämna åt ECCP:s bureau att föra förslaget vidare
till ministerkommittén.

Bland de frågor som under 1971 har behandlats av ECCP:s under-kommittéer
märks harmonisering av påföljder för vägtrafikbrolt, översyn av FN:s
standardminimiregler för fångars behandling, straffrättsliga aspekter på narkotUca
och narkolikamissbmk saml behandling i gmpp och s. k. terapeutiskt samhälle
inom fångvården.

På ECCP:s arbetsprogram för 1972 står bl. a. frågor
rörande avkriminalisering, andra alternativ till fängelse än villkorlig dom,
skyddstill-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 19

syn
och liknande påföljder samt organiserad och professionell brottslighet.

I
syfte alt samordna kriminologisk forskning anordnas årUgen konferenser för
cheferna för de kriminologiska forskningsinstituten. Vid 1971 års konferens
behandlades ämnet "Hur uppfattas kriminalitet och annat avvikande
beteende?".

e>
Expertkommittén för de mänskliga rättigheterna

Expertkommittén
för de mänskliga rättigheterna fortsatte under 1971, såväl i plenum som inom
två underkommitléer, sitt arbete med bl. a. följande frågor som uppförts på
kommitténs dagordning i avsikt alt söka slutföra studiet av flertalet av dessa
under år 1972.

(i)
Behovet av och förutsättningarna för att tillskapa ytterligare ell tilläggsprotokoll
lill den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, avseende nationella
minoriteters ställning.

(ii)
Fråga om skydd för privatlivets helgd med hänsyn till press och andra massmedia
samt den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

(iii)
Fråga om utvidgande av rätten till information, genom elt till-läggsprotokoll
till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter eller på annal sätt.

(iv)
Fråga om rält för Europarådets organ till skydd för de mänskliga rättighetema
att tillgripa interimistiska förordnanden.

(v)
Fråga om utvidgat skydd för utländska korrespondenters rättsliga slällning
genom elt tilläggsprotokoll till den europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter eller på annal sätt.

3.
Utbildnings- och kulturfrågor

a)
Resolutioner som antagits av ministerkommittén m. m.

(i)
Europeiskt ungdomscentrum

Statuter
för elt europeiskt ungdomscentrum med säte i Strasbourg antogs den 20 januari
1971. Därmed har den formella grunden lagts för centrets verksamhet som under
flera år bedrivits på försök, men som under sommaren 1972 inleds i fastare
former i en för ändamålet särskUt uppförd byggnad. Enligt statutema har centret
tiU huvudsakligt ändamål alt ge vidareutbUdning åt ungdomsledare i språk och i
samhällsfrågor av gemensamt europeiskt intresse samt att fungera som mötesplats
för internationella ungdomsorganisationer. Centret leds av en styrelse (Governing
Board) sammansatt av åtta representanter för medlemsstaternas regeringar och Uka
många representanter för de internationella ungdomsorganisationerna. Vidare
finns en rådgivande kommitté bestående enbart av företrädare för nämnda
organisationer. Europarådets generalsekreterare utser centrets administrativa
personal. Verksamheten finansieras ur rådets allmänna budget.

(ii)
Införande av naturvårdsprinciper i undervisningen

Resolution
(71)14, som antogs den 30 juni 1971, grundar sig på uttalanden bl. a. vid 1970
års naturvårdskonferens. 1 resolutionen rekommenderas medlemsstaternas
regeringar att i läroplaner på alla utbildningsnivåer och i alla lämpliga
ämnen ge utrymme åt frågor som rör naturvård och ekologi. Vidare uppmanas
regeringarna att vid upp-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 20

rättande
eller översyn av läroplaner beakta de exempel på lämpligt innehåll för
naturvårdsundervisning på olika nivåer, från förskola lill gymnasieskola, som
anges i bilaga lill resolutionen.

(iii)
Arbetstagares ledighet för studier

I
resolution (71)15, som antogs den 30 juni 1971, uppmanas regeringarna att i
positiv anda överväga möjligheterna att medge arbetstagare särskild ledighet
för studier samt att finna lämpliga former för genomförande av en sådan reform,
exempelvis genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Resolutionen
bygger på en översikt som gjorts inom kulturstyrelsens kommitté för VuxenutbUdning
och kulturell utveckling rörande förekommande arrangemang i medlemsländerna på
ifrågavarande område. Ministerkommittén förordar fortsalt studium av dessa
frågor i samarbele mellan sociala kommiltén och kulturstyrelsen (jfr 4. b (v)
nedan).

(iv)
Konsumentkunskap i skolundervisningen

I
resolution (71)29, som antogs den 15 oktober 1971, konstateras att dagens
konsument genom bristfälliga kunskaper har svårt alt möta den påverkan han
utsätts för genom reklam och andra köpstimule-rande ålgärder från producenters
och distributörers sida och att konsumentskyddet för att få effekt måste sältas
in redan under skolåren. Resolutionen förordar bl. a. följande i fråga om
konsumentundervisning i skolan: konsumenlutbildning bör inledas under de allra
första skolåren, fortgå under hela det obUgatoriska stadiet och om möjligt även
därefter. Den bör ges i lika mått åt alla elever, pojkar som flickor.
Konsumentfrågor bör få ökat utrymme i lärarutbildning och lärarfortbildning.
Särskilda läromedel bör utarbetas för ändamålet och nära samarbele bör
förekomma mellan bl. a. lärare, ulbildningsmyndigheter och
konsumentorganisationer. Regeringarna uppmanas att vart Iredje år informera
ministerkommittén om vilka åtgärder som vidtagits i anledning av resolutionen.

b)
Svar på rekommendationer från rådgivande församlingen

(i)
1 sitt svar på rådgivande församlingens rekommendation 644 om trafiksäkerhet
och trafiksäkerhetsundervisning, avgivet i september 1971, förklarar sig
ministerkommittén till fullo dela församlingens oro över det starkt ökande
antalet trafikoffer, särskilt bland barn och ungdom. Vad gäller ålgärder i
anledning av den andra expertkonferensen rörande trafiksäkerhetsundervisning i
skolorna, anordnad i samarbele med den europeiska transporlminislerkonferensen
i juni 1971, upplyser ministerkommittén att kulturstyrelsens kommitté för aUmänna
skolfrågor kommer atl uppmanas studera konferensens slutsatser i syfte att för
kultur-styrelsen framlägga förslag rörande åtgärder för en vidareutveckling av
trafiksäkerhetsundervisningen. Vidare meddelar ministerkommittén, att den för
regeringarna påpekat den vikt rådgivande församlingen fäster vid en snar ratificering
av de kompletterande avtalen tUl 1968 års Wienkonventioner om vägmärken och
signaler samt om vägtrafikregler, öppnade för undertecknande inom FN:s
europakommission. Slutligen upplyses atl ministerkommittén beslutat överlämna
rekommendation 644 till den europeiska transporlminislerkonferensen för
synpunkter på frågan om samordning av regeringssamarbetet rörande olika
aspekter på trafiksäkerhet i Västeuropa samt till FN:s europakommission.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 21

(ii)
I september 1970 avgav ministerkommittén, i avvaktan på kullurstyrelsens
behandling av frågan, ett interimistiskt svar på rådgivande församlingens
rekommendation 567 om tjugo år av europeiskt kulturellt samarbete. Slutligt
svar har avgivits i november 1971 på grundval av kullurstyrelsens yttrande. 1
sitt slutliga svar konstaterar ministerkommittén bl. a. att den europeiska ulbildningsminislerkonferensen
vid sUl sjunde möte i Bryssel sommaren 1971 stadfäst sin permanenta karaktär
och oberoende ställning samt därvid betonat vikten av samarbete mellan de
internationella organisationer som redan verkar på utbUdningsområdet i Europa.
Man har vidare förulskickat betydande uppgifler för kulturslyrelsen när del gaUer
atl få fram nya och mer intensiva former för utbildningssamarbete mellan
Europas länder. Ministerkommittén anser därför, att del på nuvarande stadium
vore för tidigt all såsom församlingen föreslagil upprätta elt europeiskt
utbildningskontor som en separat institution. Kommittén har i stället anmodat kulturslyrelsen
att utreda sina möjligheler att efter hand åta sig de uppgifler som
församlingen ansett bör falla på etl europeiskt ulbildningskontor. 1 anledning
härav har kulturslyrelsen tUlsatt en arbetsgrupp med uppgift bl. a. att utreda fömtsättningarna
för elt mera intensivt samarbete mellan medlemsländerna inom kulturstyrelsens
ram, främsl genom satsning på utvalda specialprojekt, finansierade genom extra insalser
av intresserade medlemsländer. I gmppens uppgifter ingår även alt söka finna former
för en närmare anknytning mellan kulturstyrelsen och den europeiska ulbildningsminisierkonferensens
ämbetsmarmakommitté.

c)
Kulturstyrelsen (CCC)

Kulturslyrelsen
sammanträder regelmässigt i Strasbourg två gånger om året. Under 1971 har
sammanträden ägt rum 26 februari4 mars och 1723 september. De permanenta
underkommittéerna för allmänna skolfrågor (EGT) och för VuxenutbUdning och
kulturell utveckling (EES-DC) har vardera haft ett höstsammanlräde i Strasbourg
medan kommittén för högre utbUdning och forskning (ESR) förutom höstsam-manträdel
i Strasbourg även haft ett sedvanligt vårsammanträde på en universitetsort,
denna gång i Dublin.

Inom
kulturslyrelsen har följande frågor av vikt behandlats under 1971.

(i)
Arbetet med en successiv omläggning av programinnehåll och arbetsformer enligl
de riktlinjer som kulturstyrelsen antagit år 1970 har fortskridit. Beslut har
sålunda fattats om att fr. o. m. 1972 försöksvis tillämpa en ny
planeringsordning, innefattande såväl kriterier för val av projekt och metoder
för deras genomförande som principer för de permanenta underkommittéemas och
kulturstyrelsens roller i beslutsprocessen.

(ii)
Med hänsyn tUl de tekniska hjälpmedlens ökade betydelse på alla utbildningsnivåer
har kulturslyrelsen beslutat tUlsätta en särskild s. k. styrningsgmpp för
utbildningsteknologi. Dess uppgift blir att samordna kiUturstyrelsens olika ddaktiviteler
på ifrågavarande område.

(iii)
På förslag av kommittén för VuxenutbUdning och kulturell utveckling har
kulturstyrelsen uppdragit åt sekretariatet att låta utföra en serie
expertmonografier över ämnet kulturdistribution via nya tekniska media ("aprés-télévision").

(iv)
Under 1971 har kulturstyrdsen haft ingående diskussioner kring

s. 22 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 22

rådgivande
församlingens rekommendation 567 om tjugo år av europeiskt kulturellt
samarbete. Diskussionerna har utmynnat dels i ett yttrande till
ministerkommittén, dels i beslut om konkreta ålgärder i anledning av
rekommendationen. Kullurstyrelsens syn på frågan om ett europeiskt
utbildningskontor har återgivits i ministerkommitténs ovan redovisade svar till
församlingen rörande rekommendation 567, vilket även innehåller en redogörelse
för nämnda konkreta åtgärder.

(v)
Kulturstyrelsen har beslutat alt komplettera tidigare genomförda teoretiska
studier kring temat livslång utbUdning ("permanent education'') med
granskning och utvärdering av pågående försöksverksamhet i medlemsländerna, som
på elt eller annat sätt knyter an till detla begrepp. En särskild expertgrupp
har tillsatts för ändamålet.

(vi)
Inför Unescos europeiska kulturministerkonferens i Helsingfors sommaren 1972
har företrädare för kulturstyrelsens medlemsstater vid ett extra möie i
Strasbourg i december 1971 med representanter för Unesco i Paris och
Europarådets generalsekretariat diskuterat de båda organisationemas insatser på
det kulturpolitiska fältet. Företrädare för EC-kommissionen i Bryssel har
vidare inför kulturstyrelsen lämnat en redogörelse för de planer på ett närmare
utbUdningspolitiskt samarbete som håller på alt växa fram inom EC-kretsen, bl.
a. förslag om elt europeiskt pedagogiskt centrum i vars verksamhet även
utomstående stater skulle inbjudas att dellaga.

(vii)
Inom ramen för kullurstyrelsens program har ett anlal symposier i
utbildningsfrågor ägt rum i medlemsländerna under året, bl. a. två symposier
rörande förskolans pedagogik och organisation (i Finland resp. Italien) och elt
(i Frankrike) rörande de faktorer i gmndskola och gymnasieskola som påverkar
motivationen för vidare studier.

d) Kommittén
för kulturminnesvård

Kommitién,
som inrättades genom beslut av ministerkommittén år 1970 och är sammansatt av
experter dels på kulturminnesvård dels på översiktlig samhällsplanering, höll
sitt första sammanträde vid månadsskiftet novemberdecember 1971. På
kommitténs program står bl. a. förberedelse av etl europeiskt byggnadsminnesår
1975.

e) Sjunde
europeiska utbildningsministerkonferensen

Den
sjunde europeiska utbUdningsministerkonferensen ägde mm i Bryssel 810 juni
1971. I konferensen deltog företrädare för 20 europeiska länder samt
representanter för Unesco, OECD, Europarådet och EC. Europarådets generalsekretariat
utgör sekretariat för utbUdnings-minislerkonferensema. I övrigt har dessa ingen
formell anknytning till Europarådet, vars arbetsprogram emeUertid omfattar en
rad samarbetsuppgifter som har sitt ursprung i rekommendationer från
konferenserna.

På
dagordningen för konferensen stod främst överläggningar rörande planering för
eftergymnasial utbUdning. Därjämte utbyttes synpunkter kring frågan om en ökad
geografisk rörlighet för personer sysselsatta inom den högre utbildningen. Slutiigen
diskuterade man utbUdningsmi-nislerkonferensernas funktion, arbetsmetoder och
relationer till de internationella organisationema samt drog upp riktiinjer tiU
ledning för en prioritering av angelägna frågor i det internationeUa samarbetet
på utbUdningsområdet. Vid konferensen antogs ett antal resolutioner, riktade dels
till regeringarna, dels tiU berörda internationella organisationer,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 23

främst
Europarådet och OECD. I fråga om planering för eftergymnasial utbildning
uttrycktes enighet om vissa övergripande mål för utbUd-ningspolitiken, såsom
individens utveckUng, ekonomisk tillväxt, ökad social välfärd, demokratisering
och internationalisering. Vidare framhölls de olika utbildningsnivåernas
inbördes beroende och vikten av en sammanhåUen planering dem emellan. SärskUt
påpekades sambandet mellan gymnasial och eftergymnasial utbUdning. Ett mer
differentierat utbildningsutbud och en rad kvalitativa reformer förordades med
hänvisning lill individens önskemål och arbetsmarknadens behov. Samverkan
mellan olika berörda gmpper i beslutsprocessen välkomnades. Regeringarna
uppmanades till fortsatt samarbele och informationsutbyte inom ramen för
berörda internationella organisationer, vUka inbjöds att studera olika vägar
att höja effektiviteten hos den eftergymnasiala utbUdningen. Europarådet
inbjöds bl. a. att på sitt program ta upp frågor med anknytning till den högre
utbildningens innehåU och användningen av olika media.

För atl
underlätta studenters och forskares rörlighet över gränserna uttalade sig
konferensen för ett nät av nationella centra med uppgift att tillhandahålla
information bl. a. om studie- och anställningsförhållanden ulomlands.
Verksamheten kunde lämpUgen samordnas av existerande internationella
organisationer. Europarådet anmodades studera vissa konkreta frågor i syfte att
undanröja de formella hinder som alltjämt föreligger för en ökad akademisk
rörlighet i Europa.

Ät
OECD uppdrogs att i samråd med övriga berörda internationella organisationer
ulföra en analys av den europeiska utbildningssituationen. Denna analys skulle
ligga till gmnd för en mer ingående diskussion vid påföljande
ministerkonferens av prioriteringarna i det europeiska samarbeiet på
utbildningsområdet.

Man
accepterade den schweiziska regeringens inbjudan alt hålla den åttonde
utbildningsministerkonferensen i Schweiz våren 1973. Vidare beslöts, atl en
särskild överläggning om utbildning för invandrare skulle anordnas i ulbUdningsministerkonferensens
regi under något av de närmaste åren.

4.
Sociala frågor

a)
Resolution som antagits av ministerkommittén

Tillämpning
av den europeiska sociala stadgan

En
av Europarådet utarbetad europeisk social stadga undertecknades den 18 oktober
1961 av 13 av rådets medlemsstater, bland dem Sverige. Sveriges ratifikationsinsttument
deponerades den 17 december 1962 och stadgan trädde i kraft den 26 februari
1965, sedan fem medlemsstater ratificerat den. Stadgans ändamål är att höja
levnadsstandarden och förbättra de sociala förhållandena i Europarådets
medlemsstater.

Enligt
stadgan åUgger det fördragsslutande land att vartannat år till Europarådets
generalsekreterare insända rapport om tillämpningen av de bestämmelser i
stadgan som landet godtagit. Ländernas rapporter granskas av en oavhängig
expertkommitté, som består av högst sju ledamöter med erkänd kompetens i intemationella
sociala frågor. De ulses av ministerkommittén efter förslag av de fördragsslutånde
länderna.

De
fördragsslutande ländemas rapporter och expertkommitténs utlåtande granskas av
en underkommitté till Europarådets sociala kom-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 24

mitte.
Underkommittén skall bestå av en representant för var och en av de
fördragsslutande staterna. Internationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
skall inbjudas alt sända observatörer med rådgivande uppgifter till kommitténs
sammanträden. Underkommittén avger utlåtande till ministerkommittén och fogar
därvid expertkommitténs rapport.

Expertkommitténs
utlåtande överlämnas av generalsekreteraren tUl den rådgivande församlingen.
Församlingen skall sedan avge yttrande över utlåtandet tUl ministerkommittén.
På grundval av underkommitléns rapport och efter hörande av den rådgivande
församlingen kan ministerkommittén slutligen med 2/3 majoritet beslula om
erforderliga rekommendationer till de fördragsslutande partema.

Den
första granskningsproceduren enligt dessa regler genomfördes under åren 1970
och 1971 och ledde till att expertkommittén i inte mindre än 57 faU föreslog
att rekommendationer skulle riklas till ratificerande medlemsstater rörande
bristande uppfyllelse av förpliktelserna enligt stadgan. Sociala kommitténs
underkommitté reagerade starkt mot detta förslag samt mot vissa enligt dess
åsikt alltför kategoriskt formulerade slutsatser från expertkommitténs sida. UnderkommUlén
ifrågasatte om experlkommittén över huvud laget hade rält att föreslå rekommendationer
samt betonade att expertkommittén på detta tidiga stadium av
granskningsproceduren borde ha begränsat sig till att begära kompletterande
upplysningar i nästa rapportomgång. Även på andra punkter rådde delade
meningar mellan underkommittén och expertkommittén rörande tolkningen av
expertkommitténs mandat. Underkommitlén framhöll även det olyckliga i att
expertkommitténs utlåtande skulle överlämnas till rådgivande församlingen utan
att denna samlidigl hade tillgång till underkommitténs rapport, i vilken
expertkommitténs kritik bemöts. Underkommitténs rapport utmynnade i en
hemställan att ministerkommittén inte skulle rikta några rekommendationer lill
någon av de fördragsslutande regeringarna.

I
ifrågavarande resolution (71)30 beslöt ministerkommittén den 12 november 1971
under hänvisning tUl vad som förekommit i ärendet atl på detta stadium inte
rikta några rekommendationer till de fördragsslutande partema samt att
därjämte tUl dem översända såväl under-kommitténs rapport som expertkommitténs
utlåtande för att tjäna till ledning i syfte att uppnå en fuUständig tUlämpning
av stadgans principer. SlutUgen beslöt ministerkommittén att expertkommitténs
utlåtande i fortsättningen skall tiUställas rådgivande församlingen samtidigt
med underkommitténs rapport, tmder förutsättning att denna färdigställs inom
rimlig tid efter det att expertkommitténs utlåtande föreligger.

b)
Sociala kommittén

Under
1971 har sociala kommittén hållit två sammanträden, ett i april och ett i
oktober.

(i)
Kommittén har utarbetat tre förslag till resolutioner nämligen, om skydd för
unga arbetstagare i arbetslivet, om harmonisering av åtgärder till skydd för
arbetstagarnas hälsa på arbetsplatserna samt om säkerhetsåtgärder mot
naturkatastrofer och andra katastrofer samt planering av räddningstjänst. Det
fortsatta arbetet i sistnämnda fråga skaU inriktas på intemationell hjälp vid
katastrofer i gränsområden.

(ii)
Ett förslag tUl resolution rörande regler för utbyte av unga arbets-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 25

tagare
kommer alt behandlas vid ett senare tUlfälle, sedan vissa frågor om dessa
arbetstagares sociala trygghet närmare utretts. Därjämte skall kostnaderna för
utbytesprogrammet ävensom möjligheler lill språkundervisning undersökas. Kommitién
förordade även att ett moddlavlal för anställning skulle utarbetas.

(Ui)
I anslutning till ovan nämnda resolution om harmonisering av åtgärder till
skydd för arbetstagarnas hälsa på arbetsplatserna föreslog kommittén alt
Europarådets framtida arbetsprogram skulle innefatta en undersökning av säkerhetsingenjörernas
roll inom företagshälsovården.

(iv)
I anslutnuig tUl vissa inledande diskussioner om kvinnans sociala ställning i
Europa, beslöt kommittén förorda alt i Europarådets arbetsprogram skulle
införas en punkt benämnd sysselsättning av kvinnor. För ärendets behandling
skulle tillsältas ett utskott med representanter för samtliga i sociala
kommittén företrädda regeringar. Arbetet borde om möjligt inledas under senare
halvåret 1972.

(v)
I ett yttrande över ministerkommitténs resolution (71)15 rörande ledighet för
studier förordade sociala kommitién att vidare utredning av denna fråga skulle
anstå i avvaktan på resultatet av en undersökning som ILO bedriver på detla
område.

(vi)
Till ämne för 1972 års koordinerade stipendieprogram valde kommittén sociala
aspekter på bostads- och stadsplanering.

c) Expertkommittén
för social trygghet

I
expertkommittén för social trygghet har under en lång följd av år pågått arbete
på en europeisk konvention om social trygghet, innehållande samordningsregler
som omfattar alla grenar av socialförsäkringssystemet. Arbetet har under 1971
lett till att utkast till konvention, en till konventionen anslutande
tillämpningsöverenskommelse och förklarande rapporter tUl de bägge
överenskommelserna förelagts ministerkommittén för antagande. Det arbete som
bedrivits på detta område fortsätter genom att en arbetsgrupp inom kommittén
utarbetar formulär till den omfattande samling blanketter som behövs vid en
tillämpning av samordningsreglerna i konventionen.

d) Tolfte
europeiska familjeministerkonferensen

Efiersom
Sverige var värdland för den tolfte europeiska familjeministerkonferensen
synes det vara skäl att något beröra förhandlingarna vid densamma. Konferensen,
som ägde rum i Stockholm den 13 september 1971, var den första inom ramen för
en med Europarådet träffad överenskommelse om samarbete, enligt vilken
Europarådet ställer sekretariat till konferensens förfogande.

I
konferensen deltog företrädare för samtliga Europarådets medlemsländer utom
Island, Malta och Turkiet. Av icke medlemsländer deltog Finland.

Familjeministerkonferensen
har hitintills haft en informell prägel och dess huvudsakliga syfte har varit
att utbyta idéer och erfarenheter av gemensamma problem på det familjepolitiska
området. Avsikten är att även i fortsättningen bevara denna karaktär.
Konferensen antar inte några resolutioner eller rekommendationer och fattar
inte heller några för regeringarna bindande beslut.

Ämnet
för den tolfte konferensen var "Ensamstående föräldrar med minderåriga bam".
Inför mötet hade Europarådet sammanställt en rap-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972: 107 26

port
som innehöll uppgifter från deltagarländerna om bl. a. antalet ensamstående
föräldrar, deras ekonomiska villkor, bostadsförhållanden och utbildning samt
informationer om samhällets stödåtgärder.

Med
rapporten som grundval diskuterade ministrarna vissa frågor om utvecklingen av
familjestrukturen i dagens Europa, skillnaden mellan faktiska förhållanden och
lagstiftning på det familjepolitiska området, problem i anknytning till
anställning och inkomst, socialförsäkringar och den sociala miljön.

På
dagordningen stod också behandlingen av en rapport om meloder för finansiering
av social service. Denna rapport kommer att bearbetas och följas upp inom
Europarådet.

I
den sammanfattande diskussionen framhölls att situationen för ensamstående
föräldrar och deras barn förefaller att stadigt förbättras och atl principen om
Ukabehandling aUlmer vinner erkännande både inom ramen för sociala åtgärder och
inom lagstiftningen. De ensamstående föräldramas dåliga ekonomiska situation
ansågs vara det allvarligaste problemet. Stor uppmärksamhet ägnades åt
yrkesutbildning och barn-tUlsyn samt arbelsmarknadspolitiska åtgärder för alt
förbättra ensamstående föräldrars möjligheter att uppnå tillräckliga inkomsler.
Behovet av flexibel arbetstid för föräldrar med små barn betonades och den
bristfälliga sociala tryggheten för vissa av de ensamstående föräldrarna
påtalades. Förbättrad skolundervisning i samlevnadsfrågor framstod som ett
önskemål. Slutligen riktade konferensen uppmärksamheten på de allvarliga
problem som kan uppslå för familjer i vissa länder med hög emigration samt på
behovet av stöd åt forskning, förbättrad statistik och information på området.

5.
Hälsovårdsfrågor

a)
Svar på rekommendationer från rådgivande församlingen

(i)
I rekommendation 562 om administration av system för omgivningshygien anmodar
rådgivande församlingen ministerkommittén alt utarbeta en europeisk deklaration
om administration av omgivningshygien med särskild hänsyn till behovet av att
upprätta en samordnad verksamhet på det nationella och lokala planet för
främjande av omgivningshygien. Vidare betonas behovet av att ett tillräckUgt
antal inspektörer utbUdas för kontroll av alla aspekter på omgivningshygienen,
Regeringama uppmanas att utarbeta erforderlig lagstiftning i nämnda hänseende
samt att tiUse att lagstiftningen om omgivningshygien harmoniseras inom Europarådets
medlemsstater.

Ministerkommittén
förklarar i sitt svar att den delar församlingens farhågor för riskerna av
vissa förändringar i omgivningshygienen samt instämmer i att det föreligger ett
trängande behov av att genomföra program för omgivningshygien. Kommittén delar
uppfattningen att en kader av inspektörer för kontroll av omgivningshygien bör
utbildas samt betonar att därutöver elt tillräckligt antal ingenjörer och
forskare bör utbUdas. Efter en diskussion av frågoma om en samordning på omgivningshygienens
område samt om harmonisering framhåller kommittén att Europas länder har
utvecklat sina egna metoder av rättslig och administrativ art för att komma
tillrätta med problemen. Dessa metoder varierar och enligt kommitténs
uppfattning borde man på detta stadium inte i första hand koncentrera sig på
att uppnå en enhetUg lagstiftning utan hellre söka uppnå en överenskommelse om
principer, krav och

s. 27 Kontrollera mot PDF

Skr. 1972: 107 27

standards samt ell utbyte av informationer för atl underiätta
valet av de metoder som visat sig mest effektiva i praktiken för lösningen av
gemensamma problem,

(ii) I rekommendation 607 om förebyggande medicin och
införande av ett europeiskt hälsokort uppmanar rådgivande församlingen medlemsstaternas
regeringar atl söka göra regelbundna förebyggande hälsoundersökningar mera
lättillgängliga för befolkningen i allmänhet och för de mest utsatta
riskgrupperna i synnerhet. Allmänhetens uppmärksamhet bör genom massmedia
fästas vid den växande betydelsen av sådana undersökningar, varjämte akademiska
lärostolar i förebyggande och social medicin bör inrättas vid aUa universitet
och medicinska fakulteter. Europarådets hälsovårdskommitté bör utforma
rekommendationer rörande olika förebyggande ålgärder som kan genomföras med
beaktande av förekomsten av kroniska sjukdomstillstånd, invaliditet och för
tidig död m, m. Hälsovårdskommittén uppmanas slutligen att utarbeta ett
europeiskt hälsokort, vilket skulle innehålla vissa vikliga upplysningar om palienler
tUl omedelbar ledning för läkare i varje medlemsstat.

1 sitt svar erkänner ministerkommittén vikten av
förebyggande medicinska åtgärder samt i synnerhet hälsoundersökning för
särskilt utsatta riskgrupper. När det gäller de ekonomiska aspekterna för
hälsoundersökningar i stor skala anser kommittén att ytterligare utredning
erfordras innan rekommendationer kan framläggas.

I fråga om införande av ett europeiskt hälsokort finner
kommittén alt hela spörsmålet påkallar en ingående utredning, varvid de
budgetära och administrativa konsekvenserna av en sådan utredning bör noga
prövas,

(iii) Med
anledning av rekommendation 608 från rådgivande församlingen om förbättring av
tandvården inom Europarådets medlemsstater förklarade sig ministerkommittén
beredd att överväga följande förslag till åtgärder, nämligen undervisning om
tandvård i skolorna, information lill allmänheten om risker för och
förebyggande av landsjukdomar, utbildning av ett lämpligt antal tandläkare i
förhållande till visst invånarantal samt rörande fluoridering av dricksvatten.
Ministerkommittén uttalade att tandvårdsproblemet bör utredas i samverkan med WHO:s
regionala kontor för Europa,

(iv) I rekommendation 609 tar rådgivande församlingen upp
narkotikafrågan och uppmanar ministerkommittén att vidtaga vissa hälsovårdande
och lagstiftande åtgärder för bekämpande av narkotikamissbm-ket.

I sitt
svar framhåUer ministerkommittén att den i stort sett delar de synpunkter som
framförts i rekommendationen. Denna är emellertid begränsad till vissa delar av
problemet och tar inte hänsyn till dess sociala eller kulturella aspekter och
angriper det inte heller från upp-fostringssynpunkt. Även sistnämnda synpunkter
torde emellertid komma att beaktas vid det tvärvetenskapliga symposium om
narkotikamissbruk som år 1972 skall hållas inom Europarådet i nära samarbete
med WHO. Kommittén anser det därför tillrådligt att avvakta resultatet av delta
symposium innan några åtgärder från dess sida vidtages på delta viktiga område.

b) Europeiska hälsovårdskommittén

Hälsovårdskommittén har under året hållit två
sammanträden, ett i mars och ett i november.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 28

(i)
Kommittén underströk ånyo önskvärdheten av att god kontakt upprätthålls mellan
rådets olika verksamhetsgrenar med anknytning till hälsovårdens område, så att
tillgängliga experter på bästa sätt kan användas. Detta gällde särskilt
naturvårdskommittén, kommittén för luftföroreningar, förberedelsekommittéerna
för den andra europeiska befolkningskonferensen och för det andra symposiet i
allmän hälsovård för parlamentsledamöter.

(ii)
I frågor rörande samarbetet på blodområdet framhölls betydelsen av de
europeiska blodtransfusionskurserna och man beslöt fortsätta studierna rörande
framför aUt kvalitetskontroller och utbUdning av laboratoriepersonal.

(iii)
Kommittén slutbehandlade ett förslag till konvention om transport av avlidna
mellan europarådsländerna, Konvenlionsutkastel överlämnades till
ministerkommittén,

(iv)
Kommittén behandlade en rapport från en år 1969 tUlsatt studie-gmpp över de
faktorer som påverkar vattenfluorideringen i Europarådets medlemsstater och
konstaterade att stora svårigheter mötte vid förslag om genomförande av fluoridering.

(v)
Kommittén beslöt rekommendera att studiegrupper rörande veneriska sjukdomar
och rörande överförbrukning av läkemedel tillsattes.

(vi)
Såsom ämne för 1972 års stipendieprogram valdes "den framlida organisationen
av läkarverksamheten i Europa",

6. Arbetsmarknadsfrågor

1
rekommendation 565 (1969) begärde rådgivande församlingen att ministerkommittén
skulle låta sammankalla en europeisk konferens med ministrar som ansvarar för
arbetsmarknads- och sociala frågor. Förslaget mottogs positivt av
medlemsstaternas regeringar och sociala kommiltén fick i uppdrag alt förbereda
en sådan konferens. Med hänsyn bl, a. till att FN beslutat hålla en europeisk
socialministerkonferens i Haag hösten 1972 visade det sig emellertid, då frågan
behandlades i stäUföreträdarkommittén, att majoriteten föredrog att begränsa
konferensens agenda till vissa arbetsmarknadsfrågor. Sedan den italienska
regeringen erbjudit sig att stå som värd för konferensen, beslöts att den skall
hållas i Rom i slutet av november 1972. Huvudämnena på dagordningen rör ungdom
i arbetslivet och den migrerande arbetskraftens situation i Europa,

Förslaget
till konvention om stadga för migrerande arbetare som utarbetats av en
särskild kommitté har överlämnats till ministerkommittén. Efter att ha
inhämtat rådgivande församlingens yttrande har ministerkommittén behandlat
förslaget på slällföreträdarnivå vid flera möten. Det har ännu inte varit möjUgt
att faststäUa en slutgUtig konventionstext, då det lagts fram en rad
ändringsförslag som återspeglar gmndläggande motsättnuigar mellan främst de
större utvandrar- och invandrarländema om arbetstagares rättigheter vid arbele
och uppehåll i mottagarlandet,

7. Miljövårdsfrågor

Europarådet
var den första regionala organisation som på allvar tog upp nalurvårdsfrågorna
till behandling. Under det av rådet proklamerade naturvårdsåret 1970 hölls bl.
a. en naturvårdskonferens i Strasbourg. Erfarenhetema härav ledde till
insikten att ett nära samarbete

s. 29 Kontrollera mot PDF

Skr.
1972:107 29

måste
upprättas mellan de organ som är ansvariga för miljö- och regionalpolitik.
Genom en omorganisation av sekretariatet inrättades i början av år 1971 ett särskUt
direktorat för miljö- och kommunfrågor, I det nya arbetsprogrammet har vidare
dessa frågor sammanförts under en rubrik och indelats i två avdelningar,
nämligen den miljö som skapats av människan och den naturliga omgivningen. Den
förstnämnda omfattar regionalpolitik, kommunall samarbete och bevarande av del kultureUa
arvet. Vad beträffar den naturliga miljön har inom ställföreträdarkommittén
ingående diskuterats uppläggningen av aktionsprogram på kortare och längre
sikt, varvid särskUt beaktats önskemålet att undvika dubbelarbete inom
internationella organisationer, som är verksamma på det europeiska planet. Det
främsta syftet med dessa överläggningar, som ännu inte avslutats, har varit att
söka definiera de områden på vilka Europarådet har särskilda förutsättningar
att göra en verksam insats.

a)
Resolutioner som antagits av ministerkommittén

(i)
Luftföroreningar i gränstrakter

I
resolution (71)5, som antogs den 26 mars 1971, rekommenderas medlemsstaterna
att tillförsäkra invånare i områden utanför landets gränser samma skydd mot
luftföroreningar som ges det egna landets invånare. För att uppnå detta mål bör
medlemsländerna föranstalta om att vederbörande myndigheter i god tid
informerar varandra om varje anläggningsprojekt som kan tänkas medföra
föroreningar i luften på andra sidan gränsen. Vidare bör vederbörande
myndigheter på andra sidan gränsen ges möjlighet att yttra sig över sådana
projekt. Dessa yttranden bör behandlas på samma sätt som om de hade lämnats av
invånare i det land där anläggningen är belägen eller föreslås placeras,

(ii)
Begränsning av luftföroreningar förorsakade av motorfordon

I
resolution (71)6, likaledes antagen den 26 mars 1971, rekommenderas
medlemsstaterna att överväga en minskning av mängden bly i bilavgaser eller
åtminstone förhindra ytterligare ökning, genom att i samråd med ifrågavarande
intressenter, inklusive medicinska myndigheter, oljebolag och biltillverkare,
föreskriva lämpliga gränser för den mängd bly som får tillsättas motorbränslen.
Medlemsstaterna rekommenderas även att främja vetenskapUg pch teknisk
forskning för att erhålla bättre kännedom dels om effektema av såväl
blyföroreningar som alla andra föroreningar som härrör från motorfordon dels om
de bästa tekniska medlen för att reducera dessa föroreningar. Det kan nämnas
att man från svensk sida vid utarbetandet av resolutionsförslaget hade
argumenterat för en avsevärt mera långtgående skrivning. De svenska förslagen
stötte emellertid på starkt motstånd från vissa länders sida, vUka imder
hänvisning tUl tekniska och konkurrensmässiga svårigheter länge motsatte sig
att en resolution i frågan överhuvud kom tUl stånd i nuvarande läge.

(iii)
Kurser i naturvård

I
resolution (71)22, som antogs den 22 september 1971, rekommenderas vissa
åtgärder för att utveckla medlemsstaternas informations-och UtbUdningsverksamhet
rörande mUjövården, särskUt bland ungdomen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b>
Den europeiska naturvårdskommittén

Verksamhetsåret
1971 har präglats av att förbereda genomförandel av de förslag till åtgärder
som aktualiserades under det europeiska naturvårdsåret 1970. Som en följd av
den Europeiska nalurvårdsdekla-rationen har naturvårdskommiltén dragit upp riktiinjerna
för ell nytt program för de närmaste åren. Programmet, i vilkel vissa åtgärder prioriterats,
har jämte luftvårdskommilténs program underställts ministerkommittén för fastställelse
under 1972, Av frågor som aktualiserats kan nämnas

skyddet av Europas kustområden,

en europeisk konvention om
skydd mot förorening av sötvattentillgångarna,

åtgärder mol jorderosion och
annan markförstöring,

skydd av hotade naturtyper,
samt

åtgärder mot luftföroreningar
via bilavgaser och svavel i eldningsoljorna.

Vid
den europeiska naturvårdskonferensen i Strasbourg den 912 februari 1970,
enades vidare de närvarande miljövårdsministrarna om att avhålla en särskild
ministerkonferens 1972 eller 1973. Arbetet med att förbereda denna konferens
har påbörjats. Det har beslutats att den skall äga rum i Wien i mars 1973, Då
finns även möjligheten att dra nytta av erfarenhetema och resultaten av nsl:s
världskonferens om den mänskliga mUjön.

Naturvårdskommittén
ser det som särskilt angeläget alt olika miljövårdsproblem bedöms från en
ekologisk utgångspunkt. För detta krävs en omfattande utbildnings- och
informationsverksamhet. Överväganden om att intensifiera kommitténs arbete inom
undervisnings- och informationssektorn pågår. I detta arbele utgör "the European
Information Centre for Nature Conservation" en viktig länk.
Informationscentralen har fyllt en viktig uppgift under såväl naturvårdsåret
1970 som senare,

8.
Kommun-, region- och planfrågor

a)
Kommittén för samarbete i kommunala och regionala frågor

Kommittén
handlägger frågor som rör lokala och regionala organ eUer hänger samman med
regionalpolitiken, särskUt vad gäller förhållandet mellan statliga och
kommunala organ.

Kommittén
skall.bistå ministerkommittén och Europarådets övriga organ i frågor av lokalt
och regionalt intresse. Vidare fungerar den som ett samarbetsorgan mellan
medlemsländemas regeringar för utbyte av information och erfarenhet kring den
lokala självstyrelsen.

Kommittén
har tUlsatt tre arbetsgmpper, vUka skall diskutera frågor rörande den lokala
och regionala strukturen, kommunernas ekonomi samt regionalpolitiska frågor särskUt
med hänsyn tUl glesbygdskommunemas problem. Sverige är representerat i de två
arbetsgrupper, som behandlar glesbygdsfrågorna resp. frågor kring den lokala
och regionala strukturen. Dessa två arbetsgrupper sammanträdde i Strasbourg
den 1718 juni resp, den 2324 september 1971,

Kommittén
för samarbete i kommunala och regionala frågor höll sitt femte sammanttäde i
Strasbourg den 812 november 1971, Vid mötet diskuterades bl, a, formema för
utbyte av information mellan medlemsländerna. Härvid uppdrogs åt sekretariatet
att förbereda utgivningen av en informationsbulletin två gånger per år. Under
året har

s. 31 Kontrollera mot PDF

Skr. 1972:107 31

färdigställts rapporter rörande uppgiftsfördelningen
mellan stat och kommun i vallenvårdsfrågor samt den regionala strukturen och
den regionala planeringen i medlemsländerna. Efter diskussion av dessa
rapporter beslöts all de skulle överlämnas till bl, a. Europarådets kommunkonferens.
Under mötet behandlades vidare en rapport om gles-bygdspoUlik, vilken efler
diskussion hänsköts tUl kommitténs arbetsgrupp för dessa frågor. Uppläggningen
av en studie rörande komniu-nemas ekonomi i avfolkningsregioner diskuterades
även i detla sammanhang. Arbetsgruppen för glesbygdsfrågor inbjöds att hålla
sitt nästa möte i Italien,

b) Kommittén för förberedande av ministerkonferensen
angående regional planering

Kommittén som består av företrädare för planministerierna
i de olika medlemsländema har till uppgift att förbereda nästa
ministerkonferens, som avses hållas i Frankrike i maj eller juni månad 1973, Kommiltén
höll ett möte i Strasbourg den 2830 juni 1971 och ett i Lille den 1315
december 1971,

9. Övrigt

a) Djurskyddsfrågor

Vid rådgivande församlingens januarisession förekom en
omfattande debatt i en rad jordbmksfrågor, SärskUd uppmärksamhet väckte två i
anslutning därtill antagna rekommendationer om vissa djurskyddsproblem.

I rekommendation 621 om problem vid användande av djur för
experimentella eller industriella syften anmodas ministerkommittén bl. a, att
tillsälta en expertkommitté med uppgift att dra upp riktlinjer för
tillskapandet av en särskild kommission, som skall studera problem som härrör
från användning av levande djur för experimentella eller industriella syften.
Kommissionen föreslås få omfattande befogenheter vad gäller förslag till
åtgärder i syfte att förbättra förhållandena för djur som används för nämnda syften,
I ministerkommitténs svar, avgivet i juni 1971, meddelas att ministerkommittén
efter noggrann prövning beslutat att i enlighet med församlingens önskan
uppföra frågan på det mellanstatiiga arbetsprogrammet. En expertkommitté tUlsättes
som skall börja sin verksamhet under 1972.

Vid samma session antog församUngen vidare rekommendation
620 om djurskyddsproblem vid industriell uppfödning. Häri uppmanas ministerkommittén
att tUlsätta en expertkommitté för all förbereda en internationell konvention om
skydd av djur vid industriell uppfödning eller att för ändamålet återupprätta
den expertkommitté som utarbetade konventionen rörande skydd av djur under intemationella
transporter.

Denna rekommendation följdes av en rekommendation 641,
anlagen av försanUingens ständiga utskott i juli 1971, i vilken ministerkommittén
uppmanas att överlämna ett på församlingens initiativ utarbetat utkast till
konvention om djurskydd vid intensivuppfödning till en för denna fråga tillsatt
expertkommitté.

I ett sammanfattande svar på dessa rekommendationer,
avgivet i september 1971, förklarar ministerkommittén att frågan har avsevärd
ekonomisk och social betydelse, varför församlingens förslag måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr,
1972:107 32

prövas
noggrant. Sedan sammansättningen av den expertkommitté som föreslagits av
församlingen avgjorts, skall denna kommitté vid lämplig lidpunkt få uppdrag att
studera också de frågor som aktualiserades av det konventionsulkast som
överlämnats med rekommendation 641.

b) Expertkommitté
för presskoncentrationsfrågor

För
att närmare studera problem som sammanhänger med den allt vanligare "tidhingsdöden"
i medlemsländema har i enlighet med församlingens rekommendation 582 en
expertkommitté för presskoncentrationsfrågor tillsalls. Denna skall ägna särskUd
uppmärksamhet åt tendensen tUl koncentration av ägandeförhållandena inom
tidnings-världen och frånvaro av konkurterande tidningar på många orter. Experterna,
som bedriver sitt arbete i nära samråd med pressens organisationer såväl på utgivar-
som journalistsidan, har i uppdrag att föreslå åtgärder för att bromsa denna
utveckling. Bl. a, skall behovet och utformningen av presstöd övervägas,

c) Europarådets
budget

Europarådets
reviderade totala driftsbudget för år 1971 belöpte sig till 62 200 800 francs.
Det svenska bidraget utgjorde 1 296 000 kr,

I
december 1971 fastställdes budgeten för 1972 till totalt 66 466 000 francs och
Sveriges bidrag till 1616 000 francs (omkr. 1510 000 kr,). På gmnd av fömtsebara
kostnadsökningar under året beräknas del svenska bidraget komma att öka tUl omkr.
1 575 000 kr,

Stockholm
i maj 1972

MARCUSBOKTR.STOCKHOLM1 « 72 720415

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.