Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till expropriationslag

1972 · 497 sidor, varav 432 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 432 av 497 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:109, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till expropriationslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1972 Prop. 1972:109

Nr 109

Kungl. Maj;ts proposition med förslag till
expropriationslag m.m.; given Stockholms slott den 29 september 1972

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll,
föreslå riksdagen atl bifalla de förslag om \ars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres
frånvaro:

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag lill ny
expropriationslag jämte förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning.
Förslaget innebär etl fullföljande av den lagreform pä expropriationsrättens
område som inleddes med de av riksdagen hösten 1971 beslutade ändringarna i den
nuvarande lagen om expropriation.

1 den föreslagna lagen ersätts den nuvarande lagens
uppräkning av ändamål, för vilka expropriation får ske. av mera allmänt hållna
bestämmelser. Vidgade möjligheter till expropriation föresläs för bl.a.
miljöskydd, friluftsliv och näringsverksamhet. 1 vissa hänseenden medför
förslaget ökade expropriaiionsbefogenheter för landstingskommun och
kommunalförbund.

Förslaget innebär också en förstärkning av
rällssäkerhetsgarantierna för enskilda. Som en allmän förutsättning för atl
exproprialionstillstånd skall få meddelas krävs i en uttrycklig lagregel i
förslaget att hänsyn tas lill vissa motstående intressen.
Expropriationstillsiånd skall sålunda inle meddelas om ändamålet lämpligen bör
tillgodoses på annat sätt eller om olägenheterna av expropriaiionen från allmän
och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

1 Riksda.nen 1972. I somi. Nr 109

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 -

Liksom hittills skall tillståndsfrågor i princip prövas av
Kungl. Maj:t. 1 förslaget öppnas emellertid möjlighet för Kungl. Maj:t atl i
viss utsträckning överlämna beslutanderätten lill underordnad myndighet, i
första hand länsstyrelse.

Den som har fått tillstånd lill expropriation skall liksom
hittills fullfölja saken vid fastighetsdomstol inom den tid som
tillslåndsmyndigheten har bestämt. Den bestämda tidsfristen skall liksom f.n.
kunna förlängas. Med hänsyn lill de ölägenheter som kan uppstå framför allt för
fastighetsägaren, om expropriaiionsfrägan hålls öppen under alltför lång tid,
krä\ s emellertid enligl lagförslaget särskilda skäl för atl förlängning skall
fä ske. Vidare skall enligl förslaget tidsfristen kunna förkortas, om fastighetsägaren
begär det och visar att hans olägenhet av att expropriations-frågan hålls öppen
avsevärt har ökat.

1 ersältningshänseende föreslås att den är 1971 införda
presumiions-regeln, som f.n. främst är tillämplig när kommun exproprierar för
tätbebyggelse, skall tillämpas vid all expropriation.

Åtskilliga bestämmelser som rör domstolsförfarandei i
expropria-tionsmål föresläs ändrade. En förkortning av handläggningstiden och
begränsning av rättegångskostnaderna eftersträvas. 1 detta syfte föresläs bl.a.
att fastighetsdomstolen regelmässigt skall beslula om vilken utredning som
parterna enligt domstolens mening bör lägga fram. Förebringar sakägaren annan
utredning, riskerar han att själv få stå för kostnaden.

Enligt förslaget skall fastighetsägaren och annan sakägare
kunna fä ersättning inle bara för sina rättegångskostnader vid domstolen
utan också för kostnader i tillståndsärendet och i ärendet om fördelning av
exproprialionsersältning. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1973.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109

1
Förslag till Expropriationslag

Härigenom förordnas som följer. 1 kap. Inledande
bestämmelser

1
ij Fastighet,
som tillhör annan än staten, fär tagas i anspråk genom expropriation enligt
denna lag med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Genom
expropriation fär även särskild rätt till fastighet upphävas eller begränsas,
om rättigheten tillkommer annan än staten.

2
§ 1 denna lag
förstas med särskild rält lill fastighet nyttjandesäit. servitut och rätt till
elektrisk kraft samt liknande rätt. Utan hinder av att tomträtt enligt 1. kap.
26 iJ jordabalken vid expropriation är likställd med fast egendom fär sädan
rätt upphävas eller begränsas genom expropriation. Bestämmelsen i 1 ;) om
särskild rätt gäller ej renskötselrält enligt rennäringslägen (1971:437) eller
vägrätt.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet äger motsvarande
tillämpning i fräga om byggnad eller annan anläggning på annans mark.

3 S Exproprieras fastighet med äganderätt, upphör sådan
särskild rätt till

fastigheten som tillkommit genom frivillig upplåtelse, om ej rättigheten

skall lämnas orubbad pä grund av förordnande i expropriationstillständet

eller överenskommelse som fastställts av domstolen. Förordnande att

särskild rätt skall bestä fär meddelas endast om det uppenbarligen är utan

betydelse för den rätt som tillkommer borgenär med panträtt i fastig

heten. Överenskommelse som nämnts nyss fär faststäUas endast om de

borgenärer som har panträtt i fastigheten eller fastighet som är

gemensamt intecknad med denna och vilkas rätt beröres äv åtgärden har

lämnat medgi\ande till faststiillelsen. Medgivande fordras dock ej äv

borgenär för vars rätt beständet av rättigheten är väsentligen utan

betydelse.

Annan särskild rätt till fastigheten än som avses i första
stycket bestar efler expropriaiionen. om ej annat har förordnats i
expropriationstillständet.

Första och andra styckena gäller ej särskild rätt som
tillkommer staten. Sådan rättighet rubbas icke genom expropriaiionen. Vad som
sagts nu gäller också vägrätt som tillkommer annan än staten.

Genom expropriaiionen upphör fastighetens ansvar för
fordran. Detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 4

gäller dock ej fordran som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 S
1 förmäns-rättslagen (1970:979).

4 § Nyttjanderätt eller servitut, som har tillskapats
genom expropriation,

har företräde framför annan rätl lill fastigheten med undantag av särskild

rätt som har tillskapats genom expropriation eller annat tvångsförvärv

eUer vid fastighetsbildning eller på liknande sätt. Särskild rätl som till

kommer staten och vägrätt som tillkommer annan än staten rubbas dock

icke i något fall genom expropriaiionen.

5 § Om särskild räll lill faslighet exproprieras eller
rubbas genom

expropriation, gäller bestämmelserna om expropriation av fastighet i

tillämpliga delar, om ej annat anges.

Bestämmelserna i denna lag om sakägare gäller ej innehavare
av fordran för vilken fastigheten svarar.

6
§ Om förbud all
vid expropriation meddela föreskrifl som inskränker fastighetsägares räll all
för torrläggning av sin mark erhålla vaitenavlopp genom väg, järnväg eller
spårväg finns bestämmelser t 7 kap. vattenlagen (1918:523).

7
§ Uppkommer
fräga om ersättning för skada eller inträng som har uppstått efler det alt
expropriaiionsmålet har avgjorts och som ej kunnat förutses i målet, är denna
lag ej tillämplig.

2 kap. Expropriationsandamålen

1 § Expropriation får ske för atl ge kommun möjlighet att
förfoga över mark som med hänsyn till den framtida ulvecklingen kräves för
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller för alt annars i
kommunens ägo överföra mark för upplåtelse med tomträtt.

Expropriation för ändamål som anges i första slyckel får
avse endast mark som är belägen inom kommunens eget område eller inom omrädet
för det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör.

Inom tätbebyggt område fär expropriation ske endast om det
med skäl kan antagas att marken inom överskådlig lid kommer att beröras av
byggnads- eller anläggningsålgärd, som är av väsentlig betydelse frän allmän
synpunkt, eller om del lill främjande av planmässigt byggnadsskick eller av
annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen fär rådighel över
marken.

Med molsvarande lillämpning av första-tredje styckena får
expropriation ske lill förmån för landslingskommun eller kommunalförbund.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 -

som handhar sädan angelägenhet som första stycket avser
atl främja.

2 § Expropriation får ske för att
bereda utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfärdsel,
transport eller annan kommunikation.

3 § Expropriation får ske för att
tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vallen,
värme eller likartad nyttighet eller av ätt bortföra eller oskadliggöra
avloppsvatten eller annan orenlighet.

Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket
eller för avloppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse
för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse
med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej
föreligger.

Första stycket gäller ej sådant ianspråktagande av
fastighet för tillgodogörande av vattenkraft eller för gruvdrift varom
bestämmelser finns i annan lag.

4 § Expropriation får ske för att bereda utrymme ät
näringsverksamhet

eller anläggning därför av större betydelse för riket eller orten eller för

viss befolkningsgrupp.

Första stycket gäller ej sådanl ianspråktagande av
fastighet för gruvdrift varom beslämmelser finns i annan lag.

5 § Expropriation får ske för alt upprätta skydds- eller
säkerhetsområde

eller bereda utrymme för särskild anordning, om området eller anord

ningen behövs till skydd mot naturhändelse som är menlig från allmän

synpunkt, mot vallen- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i

övrigt frän industri eller annan anläggning.

6
§ Expropriation
får ske för det mililära försvaret eller för annat ändamål som är av särskild
betydelse för totalförsvaret.

7
§ Expropriation
fär ske för att försälta eller hälla fastighet i tillfredsställande skick, när
grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma.

8
§ Expropriation
får ske för atl bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse
eller märklig fast fornlämning eller bereda erforderligt utrymme däromkring.

9
§ Expropriation
får ske för atl bevara område som nationalpark, naturreservat eller nalurminne
eller för att annars lillgodose väsentligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 6

behov av mark eller anläggning för idrott eller
friluftsliv, om marken eller anläggningen är avsedd att hällas tillgänglig för
allmänheten.

10 § Även i annat fall än som avses i 1-9 S får
expropriation ske för att

tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning

för verksamhet som staten, kommun, landstingskommun eller

kommunalförbund har att tillgodose eller som annars är av väsentlig

betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

11
S Skall genom
statens, kommuns, landstingskommuns eller kommunalförbunds försorg inom visst
område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärd som kan föranleda
expropriation enligt 1-10 S och kan med skäl antagas att åtgärden medför
väsentligt ökat värde för fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt
ökar möjligheterna att utnyttja sädan fastighet, får fastigheten exproprieras
av den som vidtar åtgärden, om det med hänsyn lill kostnaderna för åtgärden och
övriga omständigheter är skäligt. Vad som sagts nu om fastighet äger motsvarande
tillämpning på särskild räll till fastighet.

12
§
Exproprialionstillstånd skall icke meddelas, om ändamålet lämpligen bör
tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriaiionen från allmän
och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Expropriation till förmån för annan än staten, kommun,
landstingskommun eller kommunalförbund får ske endasl om den exproprierande på
betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen användes för
avsett ändamål.

3 kap. Tillstånd till expropriation m.m,

1 § Fråga om tillstånd till expropriation prövas
av Konungen.

Konungen kan dock överlämna till länsslyrelsen eller, när särskilda

skäl föreligger, till annan myndighet att pröva fräga om
tillstånd till expropriation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendel
frän allmän och enskild synpunkt är av mindre vikt.

2 § Ansökan om exproprialionstillstånd skall
vara skriftlig och ange

1. yrkandet och de omständigheter pä vilka det
grundas.

2. fastighet som beröres av
expropriaiionen.

3. namn och adress på samtliga för
sökanden kända sakägare.

I övrigi skall sökanden inge den utredning som kan anses
behövlig i varje särskilt fall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 7

3 § Om den som ansöker om exproprialionstillstånd har
nyttjanderätt till

fastigheten och tillstånd beviljas, har sökanden rätl atl utan hinder av vad

som annars skulle gälla nyttja fastigheten i samma omfattning som

tidigare till dess att expropriaiionen är fullbordad eller till den fardag som

inträffar närmast efter tre månader från del alt expropriationstillständet

förföl! eller expropriationsrätten förverkades. 1 avvaktan på atl till

ståndsfrågan blir slutligt avgjord kan förordnas att sökanden icke mot sitt

bestridande får skiljas frän fastigheten tidigare än pä den fardag som

inträffar närmast efter tre månader frän del alt ansökan prövades.

Saknas beslämmelse om fardag, inträder i stället skyldigheten att flytta

när tre månader förflutit från del att expropriaiionsiillsiåndet förföll eller

expropriationsrätten förverkades eller frän det atl expropriationsansök-

ningen prövades.

Nyttjar
sökanden med slöd av första slyckel fastigheten utöver den dag då
nyttjanderätten annars skulle ha upphört, har fastighetsägaren rätl till skälig
ersättning för det forisaiia nyttjandet. Kan överenskommelse om ersättningen ej
träffas, bestämmes den av fastighetsdomstolen.

Kommer
expropriation ej till stånd och är sökandens rätl alt föra bort egen byggnad
eller annal frän fastigheten begränsad enligl avtal eller lag till viss tid
efter nyttjanderättens upphörande, skall tiden räknas från den dag då sökanden
enligt första stycket skall lämna fasligheten.

Första-tredje styckena äger molsvarande tillämpning på
fall dä sökande har servitutsrätt till fastigheten.

4 § 1 exproprialionstillstånd skall bestämmas vad
expropriaiionen skall

omfatta och med vilken rätt expropriaiionen skall ske.

Föreligger
särskilda svårigheter för sökanden atl. innan han börjat utföra de ålgärder för
vilka expropriation sökes, i detalj ange vad som behöver lagas i anspråk, kan
tillstånd ges till expropriation i huvudsaklig överensslämmelse med vad som
angivits på karta eller pä marken eller pä annal sätt.

5
§ Om det behövs
särskilda föreskrifter för att trygga att den exproprierade egendomen användes
för del avsedda ändamålet, skall sådana meddelas i samband med
expropriaiionsiillsiåndet. Del ankommer på länsstyrelsen atl se till au
meddelade föreskrifler efterleves. Länsstyrelsen fär därvid förelägga vite.

6
§ 1
expropriationstillsiånd skall bestämmas viss tid inom vilken saken skall
fullföljas genom ansökan om stämning till domstol. Föreligger särskilda skäl,
kan liden förlängas. Ansökan om förlängning skall göras före utgången av den
löpande tidsfristen. Om fastighetsägaren visar alt

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 8

hans olägenhet av atl expropriaiionsfrägan hålles öppen
har ökal avsevärt, kan på hans begäran den bestämda tidsfristen förkortas.
Beslul om kortare tidsfrist får ej meddelas förrän ett år förflutit efter del
att expropriationslillståndet meddelades.

Bestämmelserna i 1 § äger motsvarande lillämpning beträffande
prövning av fråga om förlängning eller förkortning av tid inom vilken saken
skall fullföljas.

Om den som erhållit exproprialionstillstånd ej har väckt
talan inom den bestämda liden, är tillståndet förfallet, såvida han icke inom
samma tid har ansökt om förlängning av tidsfristen och ansökningen bifalles.

Har expropriationslillståndet förfallit enligt tredje
stycket eller enligt 5 kap. 15 § andra stycket och begäres därefier nyll
exproprialionstillstånd lill egendomen av samme sökande och pä samma expropriaiionsgrund
som tidigare, kan sådant lillslånd beviljas endast om särskilda skiil
föreligger.

7 § Expropriationsrätt får övergå
frän innehavaren på annan endast efler medgivande av den myndighet som har
meddelal expropriaiionsiillsiåndet.

8 § Har expropriationstillsiånd
meddelats beträffande del av fastighet och lider en återstående del av
fastigheten synnerligt men genom expropriaiionen eller det sätt på vilket den
exproprierade delen användes, skall rätlen förordna om expropriation av den del
som lider sådant men. om ägaren begär det. Skall nyttjanderätt eller servitut
upplåtas och vållar detta synnerligt men för fastigheten eller någon del av
den. skall rätten på begäran av ägaren förordna om expropriation av område som
lider sådant men.

Skall endast del av fastighet exproprieras eller skall
nyttjanderätt eller servitut upplåtas, har den exproprierande rätt lill sådan
ulvidgning av expropriaiionen som avses i första slyckel, om delta skulle
medföra endast en ringa höjning av den exproprialionsersältning som tillkommer
fastighetsägaren och denne icke har etl beaktansvärt intresse av att behälla
den återstående delen av fastigheten.

Vid tillämpning av andra stycket skall kostnaden för
åtgärd som avses i 4 kap. 1 § andra slyckel räknas in i exproprialionsersättningen.

9 § Har beslul i fråga som avses i detla kapitel meddelats
av annan

förvaltningsmyndighet än Konungen, föres talan mot myndighetens

beslut hos Konungen genom besvär.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109

4 kap. E.vpropriatlonsersätfning

1 if För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall,
i den mån ej annat

följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som

motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet,

skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning

av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriaiionen.

Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriaiionen. skall även

sädan skada ersättas.

Har den
exproprierande åtagit sig atl vidtaga åtgärd för au minska skada, skall hänsyn
tagas till det vid bestämmande av exproprialionsersältning. om åtagandet är
sådant att det skäligen bör godtagas äv den ersällningsberätiigade.

Exproprieras
fastighet till vilken den exproprierande har nytijanderätt eller servitutsrätt,
skall vid bestämmande av faslighetens värde hänsyn icke tagas lill förbättring,
vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande
eller föregående innehavare, vars rätt övergått till denne, nedlagt pä
fastigheten utöver vad som ålegat honom.

2 § Har del förelag för vars genomförande fastighet
exproprieras

medfört inverkan av någon betydelse pä fastighetens marknadsvärde,

skall löseskilling bestämmas pä grundval av det marknadsvärde fastig

heten skulle ha haft om sädan inverkan icke förekommit, dock endast i

den män det finnes skäligt med hänsyn lill förhållandena i orten eller till

den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhäl

landen. Avser expropriaiionen del av fastighet, skall vad som sagts nu

om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före

expropriaiionen.

Exproprieras
fastighet enligt 2 kap. 11 S. skall första stycket tillämpas på värdestegring
som beror pä den åtgärd som utgör grund för expropriaiionen.

3 § Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av
fastighetens

marknadsvärde av nägon betydelse som ägt rum under tiden fcän dagen

tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton är före

talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån del

blir utrett, all den beror på annal än förväntningar om ändring i markens

tillåtna användningssätt. Avser expropriaiionen del av fastighet, skall vad

som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet

före expropriaiionen. Värderingen skall ske med hänsyn lill fastighetens

skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 10

har tillträtts eller övergått pä den exproprierande enligt
6 kap. 10 S. när tillträdet eller övergängen skedde.

Har stadsplan eller byggnadsplan. enligt vilken marken
a\selts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation,
skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det
atl planen fastställdes.

Avser expropriaiionen bebyggd fastighet som innehas i
huvudsakligt syfte all bereda bostad ät ägaren och honom närstående, gäller den
begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen ej i något
fall fär bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan
likvärdig bosladsfastighet.

I den mån det blir utrett att värdestegringen ulan att ha
samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror
pä inverkan av det förelag för vars genomförande expropriation äger rum. gäller
2 §.

4 § Har fastigheten i sin helhet tillträtts eller övergått
på den expro

prierande enligl 6 kap. 10 S, skall vid bestämmande av exproprialions

ersättningen hänsyn icke tagas lill sädan ändring i fastighetens värde som

uppkommer d.irefter. Detsamma gäller i fall då fastigheten endast delvis

har tillträtis eller övergått pä den exproprierande, om ej värdeändringen

beror på att den äterstäende delens skick ändras.

Har höjning i allmänna prisläget skett efter det att
fastigheten tillträddes eller övergick pä den exproprierande enligt 6 kap. 10
S. skall ersättningen jämkas med hänsyn därtill.

5 § Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt atl höja den
ersättning, som

den exproprierande har att erlägga, skall, om skäl föreligger till det,

ersättningen bestämmas så som om åtgärden icke vidtagits.

Exproprieras särskild rätt till fastighet, skall första
stycket, i fall dä åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges
där. tillämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning
äv den ersättning som tillkommer ägaren.

5 kap. Rättegången i expropriationsmål m.m.

1 § Första domstol i expropriationsmål är
fastighetsdomstol.

2 § Expropriationsmål upptages av den fastighetsdomstol
inom \ars

område fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske av fastigheter som är belägna inom
olika fastighetsdomstolars områden och bör fastigheterna vid bestämmandet av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 "

expropriationserbältningen lämpligen behandlas som en
enhet, upptages frägan om expropriaiionen a\ den av fastighetsdomstolarna som
Konungen eller, efter Konungens förordnande, annan myndighet beslämmer.

3
8 Sädant
yrkande frän den exproprierande eller sakägare som har samband med
expropriaiionen men rör rättsförhällande som ej skall prövas enligl denna lag
får prövas i expropriationsmälei. om det är lämpligl.

4
§ Talan i
expropriationsmål fär väckas av den som har sökt eller erhållit tillstånd till
expropriation. Har tillstånd meddelats och har fasligheten eller del därav
tillträtts av den exproprierande, fär även fastighetens ägare eller annan
sakägare, vars rält beröres av tillträdet, väcka talan.

5
§ Väckes talan
av den exproprierande, skall han i stämningsansökningen uppge

1. de omständigheter pä vilka han grundar sin talan.

2. yrkande som framställes.

3. namn och adress pä samtliga för
honom kända sakägare.

4. den ersättning han erbjuder och de omständigheter
varpå erbju

dandet grundas.

5. de skriftliga bevis han åberopar.

6. den tidpunkt dä han önskar
tillträda egendomen eller, om tillträde har skell. dagen för detta.

7. de omständigheter som betingar
domstolens behörighet, om denna ej framgår av vad som annars anföres.

Första stycket 1-3, 5 och 7 äger motsvarande tillämpning
när talan väckes av annan än den exproprierande.

6 § Avvisas ej stämningsansökan, skall
fastighetsdomstolen, om

ansökningen gjorts av den exproprierande, utfärda stämning pä fastig

hetsägaren och övriga kända sakägare. Har ansökningen gjorts av annan,

skall domstolen utfärda stämning pä den exproprierande och kalla övriga

kända sakägare att inträda som parter i rättegången. Kallelse delges

sakägare pä sätt som är föreskrivet för stämning i tvistemäl.

1 stämning som utfärdas på den exproprierande skall han
anmodas att lämna uppgifter i de avseenden som anges i 5 § första stycket 3-6.

Stämning eller kallelse som avses i första slyckel skall
alltid utfärdas pä okända sakägare, som möjligen finns. Bestämmelserna om kungörelsedelgivning
i delgivningslagen (1970:428) äger därvid motsvarande lillämpning. Kan del med
fog antagas atl okända sakägare icke finns, fär

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 12

meddelande som avses i 17 >; första stycket samma lag
anslås i fastighetsdomstolens lokal i stället för att införas i tidning.

7 § Fastighetsägaren skall, även om han ej ansökt om
stämning, uppge

sakägare som är kända för honom. Underlåter han del utan giltigt skäl

och uppslår skada för sakägare lill följd av underlätenheten, skall han

ersätta skadan. Fastighetsdomstolen skall erinra honom härom i stämning

eller kallelse eller pä annal sätt.

8 § Har sakägare uppgivits eller annars blivil känd sedan
stämning

utfärdats och har han ej kommit tillstädes, äger 6 S första stycket

motsvarande tillämpning.

9
§ Den
exproprierande skall förete gravationsbevis beträffande fastigheten. Är egendom
som skall exproprieras samfälld för tvä eller flera fasligheter med skilda
ägare, behöver dock gravationsbevis företes endasl om domstolen begär det.

10
§ Innebär
expropriation att fastighetsindelningen ändras, skall den exproprierande
överlämna karta med beskrivning över omrädet i tvä exemplar lill domstolen.
Kartan och beskrivningen skall vara upprättade av
fasiigheisbildningsmyndigheten med motsvarande lillämpning av vad som är
föreskrivet för fastighetsbildningsförrättning. Ny gräns skall vara utmärkt av
fasiigheisbildningsmyndigheten i enlighet med vad som är föreskrivet
beträffande gräns som tillkommer genom fastighetsbildning.

Innebär expropriaiionen att nyttjanderätt eller servitut
bildas eller begränsas, skall vad som i första stycket sägs om karta med
beskrivning äga motsvarande tillämpning.

11 § Talan i expropriationsmål kan med laga verkan
riktas mot den för

vilken lagfart senast är beviljad eller sökt. även om denne före talans

väckande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda

överlåtits har i målet samma ställning som om överläteisen skett under

rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighets-

boken, kan talan riktas mot den som innehar fastigheten med ägande

rättsanspråk.

Ny ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre
ägaren ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för
förre ägaren.

12 § Fastighetsdomstolen skall under förberedelsen verka
för au

utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med

hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 '-

till atl onödig utredning icke förebringas i målet.

Om det ej är uppenbart obehövligt, skall
fastighetsdomstolen så snart det kan ske genom särskilt beslul meddela parterna
vilken utredning som enligt domstolens mening bör förebringas i målet
(utredningsbeslut). Har utredningsbeslut meddelats beträffande viss del av
målet, fär nytt beslul i samma del meddelas endast om särskilda skäl
föreligger.

13 § Undersökning enligt 9 !J lagen
(1969:246) om fastighetsdomstol skall verkställas, om del ej måsle antagas au
sådan undersökning säknar betydelse.

14 § Domstolen fär handlägga och
avgöra målet ulan hinder av parts utevaro.

15 § Återkallas talan om expropriation helt eller
delvis, skall målet

avskrivas i den delen. ÅterkaUelse är dock utan verkan, såvitt gäller

egendom som har övergått pä den exproprierande enligt 6 kap. 10 S. Är

fråga om egendom som i annat fall har tillträtts av den exproprierande,

skall målet prövas utan hinder av återkallelsen. om sakägare vars rätl

beröres av tillträdet begär del. Detsamma gäller om sakägare återkallar

talan om expropriation och den exproprierande begär att målet prövas.

Avskrives målet hell eller delvis pä grund av återkaUelse
av den exproprierande, är expropriationstillständet i den delen förfallet.

16 8 Har skada uppstått för sakägare pä grund av
expropriaiionsanspräk

som återkallats och avskrives målet i den delen, skall den exproprierande

ersätta skadan.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när domstolen
skiljer målet frän sig med anledning av att tillstånd till expropriation vägrats.

Innan avskrivning sker på grund av återkaUelse av den
exproprierande skall han. om han har fåll tillstånd till expropriaiionen. hos
länsstyrelsen ställa säkerhet för ersättning som avses i första stycket, såvida
icke samtliga sakägare förklarat sig avslå frän all yrka sådan ersättning.

17 § Ar det av väsentlig betydelse för den
exproprierande, får domstolen

genom beslut medge atl egendom som skall avslås genom expropriation

tillträdes utan hinder av all expropriaiionen ej har blivil fullbordad

(enkelt förhandslilllräde). Under samma förutsättning fär domstolen

genom dom medge att sädan egendom skall, innan lagakraftägande dom

i fråga om exproprialionsersättningen föreligger, övergå till den expro

prierande med samma rält som om expropriaiionen fullbordats (kvali

ficerat förhandslilllräde).

Om del ej är uppenbart att exproprialionsersättningen blir
obetydlig.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 14

skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan
sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, som villkor för förhandstillträde
föieskri\u ätt den exproprierande utger förskott på den
exproprialionsersältning som slutligt fastställes.

Som villkor för förhandstillträde skall domstolen vidare
föreskriva att den exproprierande hos länsslyrelsen ställer säkerhet för den slutliga
exproprialionsersättningen. till den del den överstiger förskott som a\ ses i
andra stycket, jämte den ränta som kan komma ätt utgä enligt 6 kap. 16 § första
stycket.

18 § 1 dom eller beslut om medgivande till
förhandslilllräde skall

domsiolen ange när medgivandet tidigast fär utnyttjas. Tiden skall

bestämmas så. att fastighetsägaren och annan, vars rätt beröres. fäi-

skäligt rådrum. Medgivande fär icke utnyttjas förrän den exproprierande

har fullgjort vad domstolen föreskrivit som villkor för förhandstillträdel.

Domstolen skall vidare ange den tid inom vilken den
exproprierande senast skall ha fullgjort de villkor som domstolen föreskrivit.
Har den exproprierande icke inom utsatt tid fullgjort villkoren, är medgivandel
lill förhandstilliräde förfallet.

Utnyttjas medgivande lill enkelt förhandstillträde, är
innehavare av sådan särskild rätt till fastigheten som enligt 1 kap. 3 och 4 SS
rubbas genom expropriaiionen icke längre berättigad att utöva rättigheten, i
den män den avser egendom som omfattas av medgivandet.

19
§
Fastighetsdomstolen fär förordna au medgivande till enkelt förhandstillträde
får utnyttjas utan hinder av att beslutet därom icke har vunnit laga kraft.
Sådanl förordnande fär meddelas endast under förutsättning au den
exproprierande hos länsstyrelsen ställt säkerhet för del skadestånd som kan
komma alt utgå. om domstolens beslut ändras.

20
§ Har den
exproprierande tillträtt egendom som skall avstås genom expropriation, fär
domstolen på yrkande a\ fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätl
beröres av tillträdet, föreskriva au förskott skall utgä pä den
exproprialionsersältning som slutligt fastställes. Sädan föreskrift får dock ej
meddelas, om del är uppenbart att förskottet blir obetydligt.

Har beslul i fråga om förskott meddelats pä yrkande a\'
viss sakägare, får nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till prövning
förrän sex månader förflutit sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Förskott som avses i första slyckel skall betalas inom en
månad frän det beslulel därom vann laga kraft.

21 § Före avgörande av fräga som avses i 17-20 S
skall parterna erhälla

tillfälle att yttra sig. Fråga om kvalificerat förhandslilllräde får avgöras

utan huvudförhandling.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 '-"

Fråga om förhandslilllräde fär prövas utan hinder av atl
expro-priationsersältning i viss del har blivit slutligt bestämd. Frågan prövas
i den instans där fastighetsägaren är pan eller, om fastighetsägaren slutligt
har skilts frän målet, i den lägsta instans där nägon del av målet är änhängig.
Frägan fär väckas ulan stämning.

22 § Mot beslut, som fastighetsdomstol meddelat
under rättegången i

fråga som avses i 17. 18 eller 20 S. föres talan särskilt.

Mol hovrättens avgörande i fräga som avses i 17-20 S fär
talan ej föras.

23 S Ersättning skall bestämmas särskilt för varje
sakägare. Löseskil

ling. inträngsersättning och annan ersättning skäll bestämmas var för sig.

Avser
expropriation samtliga delägares andel i samfällighel eller del å\ denna och
finns för samfäUigheten känd styrelse eller förvaltare med rätt att uppbära
medel som härrör frän samfäUigheten, kan domstolen utan hinder av första
stycket bestämma gemensam ersättning för delägarna i den mån nedsättning icke
skall ske enligl 6 kap. 1 S första stycket.

24 § När fastighet exproprieras, skall domstolen
uppskatta såväl

faslighetens värde som värdei av särskild rält som ej lämnas orubbad.

Medför särskild rätt minskning av värdet av fastighet som skall expro

prieras, skall uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn till

den värdeminskning för fastigheten som rättigheten innebär. Skall

ersättning utgä till innehavare av sädan särskild rätl och svarar fastig

heten för beviljad eller sökt inteckning med bättre rätt, skall domstolen

uppskatta även det värde fastigheten har utan den särskilda rättigheten.

Särskild uppskattning enligt första stycket tredje punkten
behövs ej. om nedsättning enligt 6 kap. 1 S första stycket icke skall ägä rum.

25 S Ersättning fär icke bestämmas till högre
belopp än den ersätt-

ningsberälligade har begärt.

Besväras fastigheten av beviljad eller sökt inteckning,
fär dock löseskilling och inträngsersättning ej sättas lägre än som föranledes
av 4 kap., om det icke är väsentligen utan betydelse för borgenärernas rätt.

.\r
parterna överens om storleken av löseskilling eller inträngsersättning. fär
domstolen meddela dom i enlighet därmed, om medgivande lämnats av samtliga
borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av gemensam
inteckning, fordras dessuiom de medgivanden frän fastighetsägare och
fordringshavare som i 22 kap. 11 S jordabalken föreskrives för reläxätion.
Medgivande fordras dock ej av den för \ärs räll domstolens avgörande är
väsentligen utan betydelse.

Bestämmelserna i andra och iredje styckena om löseskilling
och inträngsersättning gäller ej ersättning till innehavare av särskild räll.
om

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 16

rättigheten upphör eller begränsas utan att fastigheten
eller del a\ fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller
servitutsrätt.

26 § Ersättning får ej bestämmas till lägre belopp
än den exproprierande

erbjudit.

Har domstolen med stöd av denna lag förordnat om förskott,
får den slutliga ersättningen ej heller bestämmas till lägre belopp än det
eller de förskott som bestämts. Våd som sagts nu gäller icke förskott som utgjort
villkor för förhandslilllräde. om medgivandet till förhandsiillträde har
förfallit.

27 § Ersättning skall bestämmas i pengar att betalas pä en
gäng.

Domstolen fär dock på yrkande av part hänvisa sakägare att i särskild

rättegång vid fastighetsdomstolen föra talan om ersättning för skada eller

intrång som ej lämpligen kan prövas i målet. Sädan talan skall väckas

genom ansökan om stämning inom den tid. högst tio är. som domstolen

bestämmer.

Yrkande som avses i första stycket fär upplagas för sig
och avgöras särskilt. Mot beslul under rättegängen i sådan fråga föres talan
särskilt.

28
§ Dom skall
grundas pä vad som förekommit vid syn eller annan förhandling och vad
handlingarna innehåller i övrigt.

29
S Högre räll
fär, även om det ej följer av vad som i allmänhet gäller, avgöra mål utan
huvudförhandling, om huvudförhandling kan antagas sakna betydelse och part ej
begär sådan förhandling.

6 kap. Betalning av expropriationsersättning och
fullbordande av expropriation m.m.

1 § Löseskilling och inträngsersättning betalas genom
nedsättning hos

länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen. Avser exproprialions

ersättningen fastigheter i olika län. skall nedsällningen ske hos den

länsstyrelse som domstolen beslämmer.

Första stycket gäller ej ersättning till innehavare av
särskild rätt. om rättigheten upphör eller begränsas utan atl fastigheten eller
del av fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nyltjanderätt eller
servitutsrätt.

2 § Nedsättning enligl I S första stycket skall ej ske, om
fastigheten icke

svarar för beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 1"

panträtt i fastigheten medgivit att ersättningen utbetalas
lill den ersätlningsberälligade. Besväras fastigheten av gemensam inteckning,
gäller vad som sagis nu endasl om dessuiom de medgivanden frän fastighetsägare
och fordringshavare som i 22 kap. 11 S jordabalken föreskrives för relaxation
föreligger. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt expropriaiionen är
väsentligen ulan betydelse.

3 § I samband med att domstolen
bestämmer löseskilling och intrångs-ersättning skall den ange i vad mån
nedsättning skall ske.

4 § Expropriationsersättning som ej
skall nedsättas utbetalas till den ersältningsberälligade. Del åligger i sådanl
fall den exproprierande atl hos länsstyrelsen i del län där fastigheten är
belägen anmäla och därvid styrka att ersättningen har betalats. Avser
ersättningen fastigheter i olika län, äger 1 § första stycket andra punkten
motsvarande tillämpning.

5 § Bestämmelserna i 1 -4 §§ äger
molsvarande tillämpning pä förskott.

6 § Vid nedsättning eller anmälan skall den
exproprierande till

länsslyrelsen ge in domen eller beslutet samt lagakraftbevis och vid

nedsättning dessuiom gravationsbevis rörande fastigheten. Sker det ej,

skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna pä den exproprierandes

bekostnad.

7 § Expropriationsersättning skall nedsättas och anmälan
skall ske inom

tre månader frän det au dom, som medfört atl samtliga frågor i saken

avgjorts, vunnit laga kraft.

Har
fastigheten helt eller delvis tillträtis eller övergått på den exproprierande
enligt 10 §. skall nedsättning eller anmälan ske inom en månad efler det att
den dom, varigenom ersättningen bestämdes, vann laga kraft.

8
§ Skall
expropriationsersättning ej utgå eller överstiger den slutliga ersättningen
icke vad som har utgått i form av förskott, åligger del den exproprierande att
anmäla detta till länsslyrelsen sedan samtliga frågor i säkeVi slutligt
avgjorts. Anmälan behöver icke ske belräffande egendom som har övergått på den
exproprierande enligt 10 §.

9
§
Expropriaiionen är fullbordad, när samtliga frågor i saken slutligt avgjorts
och den exproprierande inom föreskriven lid har fullgjort vad som åligger honom
enligl 1 § första stycket och 4 §. Detsamma gäller, när den exproprierande
gjort anmälan enligl 8 §. När expropriaiionen är fullbordad, har den
exproprierande rätt all genast tillträda egendomen.

: Riksdagen 1972. I suml. Nr 109

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 18

Exproprieras tillbehör till fastighet med äganderätt,
upphör tillbehöret efter expropriationens fullbordan alt höra lill fasligheten,
även om det ej skiljes från denna. Ändring av fastighetsindelningen pä grund av
expropriation sker, när expropriaiionen är fullbordad.

10 § Anmäler den exproprierande hos länsstyrelsen au han
vill utnyttja

medgivande till kvalificerat förhandslilllräde och visar han därvid atl

domen om medgivande har vunnit laga kraft och atl han inom föreskriven

tid har uppfyllt de villkor som knutits till medgivandet, övergår

egendomen genom anmälningen på den exproprierande med samma rätl

som om expropriaiionen hade fullbordats. Sker anmälan före den dag då

medgivandet tidigast får utnyttjas, övergår dock egendomen först

nämnda dag.

När egendomen har övergått på den exproprierande enligl
första slyckel, äger 9 § andra slyckel molsvarande lillämpning.

11 § Försummar den exproprierande alt inom föreskriven lid
iakttaga

vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 S och har ej

fasligheten helt eller delvis tillträtts eller övergått pä den exproprierande

enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Vill fastighetsägaren atl expropriaiionen ändå skall
fullbordas, har han all inom tre månader efler förverkandet begära del hos
länsslyrelsen. Vill han del ej, får han hos fastighetsdomstolen visa atl
expropriationsrätten är förverkad. Gör han det, skall domstolen anmäla
förverkandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastigheisboken. Vad
som sagts nu om anteckning i fastigheisboken äger, när fråga är om lomträti,
molsvarande tillämpning beträffande tomträltsboken.

12
§ Har
fastighetsägaren begärt att expropriaiionen skall fullbordas ulan hinder av au
expropriationsrätten är förverkad enligl 11 § första stycket och har ej anmälan
enligl andra stycket i samma paragraf ägt rum, skall länsstyrelsen låta utlaga
exproprialionsersättningen jämte ränta enligl 16 § första stycket hos den
exproprierande.

13
§ Har
fasligheten helt eller delvis tillträtts eller övergått pä den exproprierande
enligt 10 § och försummar han att inom föreskriven lid betala förskott enligl 5
kap. 20 § eller slutlig expropriationsersättning. skall länsslyrelsen på
begäran av den ersätlningsberälligade låta uttaga beloppet jämte ränta enligl
16 § första stycket.

14
§ Vid begäran
som avses i 11 § andra stycket eller 13 S skall fogas domen eller beslulel samt
lagakraftbevis.

I fråga om uttagande av ersättning jämte ränta äger
bestämmelserna i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 19

utsökningslagen (1877:31 s. 1) om verkställighet av
lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit'någon
ålagd, motsvarande tillämpning.

15 § Föreligger fall som avses i 12
eller 13 § och har samtliga frågor i saken slutligt avgjorts, är
expropriaiionen fullbordad, när den slutliga exproprialionsersättningen har
kommit in till länsstyrelsen.

16 § 1 den mån
expropriationsersättning betalas efter utgången av den i 7 § första stycket
föreskrivna tremånadersfristen eller, om fastigheten dessförinnan helt eller
delvis har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligl 10 §, efler
tidpunkten härför, skall den exproprierande utge sex proceni årlig ränta på
ersättningen, i förra fallet från fristens utgång och i senare fallet från den
dag då tillträdet eller övergången skedde.

Expropriation fullbordas utan hinder av atl ränta enligl
första stycket ej betalas.

17 § Medel som har nedsatts eller
ultagits enligt detta kapitel skall av länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i
bank mol ränta.

18 § Nedsatta eller uttagna medel
skall jämte upplupen ränta utbetalas av länsstyrelsen till den som är
berättigad till medlen.

Vid
utbetalning av medel som enligt domstolens bestämmande skall nedsättas äger,
med de avvikelser som anges i tredje och fjärde styckena, bestämmelserna om
fördelning av köpeskilling för fast egendom som sålts på exekutiv auktion
motsvarande tillämpning. Om rätl för innehavare av pantbrev att avslå från sin
räll lill betalning och verkan därav finns särskilda bestämmelser-.

Är
fastigheten, förutom av inteckning, besvärad av särskild rätl som minskar
fastighetens värde och har sämre räll än inteckningen, skall borgenär som har
panträtt på grundval av inteckningen erhälla betalning som om fastigheten icke
besvärades av rättigheten, i den mån det krävs för att han skall få full
betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i
motsvarande mån.

Har
löseskilling eller inlrångsersätlning av domstolen bestämls lill högre belopp
än fastighetens ägare har yrkat och uppstår efler betalning av de fordringar
som skall utgå ur ersättningen överskott som ej faller inom det yrkade
beloppet, skall överskottet återställas lill den exproprierande.

19 § Sammanträde för fördelningen hålles så snart
det kan ske. Kallelse

till sammanträdel sändes minsl två veckor i förväg lill fastighetsägaren,

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 20

annan
sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att
anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skall
kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och
Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

20
§ Har domstolen enligl 5 kap. 27 § hänvisat sakägare att föra talan om
ersättning för skada eller intrång i särskild rättegång, äger 1-7, 13, 14 och
16-19 §§ motsvarande tillämpning i fråga om förskott eller ersättning som
bestämmes i sådan rättegång.

7
kap. Särskilda bestämmelser

1 §
Har exproprialionstillstånd beviljats, skall den exproprierande svara

för samtliga kostnader som uppkommit i ärendel om lillslånd till expro

priation, i målet vid fastighetsdomstolen och i ärendel om expro-

priationsersättningens fördelning, alll i den mån ej annal följer av 18 kap.

6 eller 8 § rättegångsbalken eller vid en motsvarande tillämpning av något

av dessa lagrum.

Har
sakägare vid fastighetsdomstolen förebringat utredning i strid med
utredningsbeslut, ersattes kostnaden för sådan utredning endast i den mån
utredningen haft betydelse för utgången i målet.

2 § Avslås ansökan om exproprialionstillstånd eller
ålerkallas ansökningen innan tillstånd beviljats, skall sökanden svara för
kostnaderna i ärendel, i den mån ej annal följer vid en molsvarande lillämpning
av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

3 § 1 högre räll svarar den exproprierande för sina
egna kostnader och för kostnad som uppkommit för motpart genom att den
exproprierande fullföljt talan, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8
§ rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande
skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt.

4 § Fråga om ersättning för kostnad som avses i 1
eller 2 § prövas av fastighetsdomstolen, även om frågan ej gäller kostnad vid
domstolen.

5 §
I avvaktan på all expropriaiionsmålet avgöres får fastighets

domstolen förordna att förskott skall utgå på den ersättning för rätte

gångskostnader vid domstolen som siulligl fastställes.

Första
Slyckel äger molsvarande lillämpning på rättegångskostnader i högre rätl som
uppkommit för motpart genom au den exproprierande fullföljt talan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 21

Innan
förordnande meddelas atl förskott på rättegängskosinad skall ulgå lill part,
skall motparten erhålla lillfälle all yttra sig. Mot beslut som
fastighetsdomstolen meddelat under rättegången i sädan fråga föres talan
särskilt. Mot hovrättens beslut i frägan får talan ej föras.

6 §
Vill någon för expropriation upprätta karta över fastighet som annan

äger eller innehar eller annars undersöka fasligheten, får länsstyrelsen

föreskriva atl tillträde till fastigheten för sädan undersökning skall lämnas

under viss lid.

Undersökningsarbetet skall
utföras så all minsta skada och inträng vållas. I trädgård, liknande plantering
eller park får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke eller
medgivande av länsstyrelsen. För skada och intrång utgår ersättning. Talan om
ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är
belägen.

7 §
Har säkerhet som skall ställas enligl denna lag ej godkänts av den,

lill vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas av länsslyrelsen endasl om borgensman svarar som för egen skuld
och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

8 §
Talan mol länsstyrelsens beslul i fråga som avses i 6 eller 7 S föres

hos Konungen genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

2. Genom lagen upphäves lagen (1917:189) om expropriation.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till föreskrifl som ersatts genom beslämmelse i denna lag, liilämpas i slällel
den nya bestämmelsen.

4. Bestämmelsen om tomträtt i 1 kap. 2 § nya lagen
äger molsvarande tiUämpning i fråga om valienfallsrätt som avses i 12 § lagen
(1970:995) om införande av nya jordabalken.

5. Bestämmelserna i denna lag om ägare till faslighet
äger motsvarande lillämpning på den som innehar fastighet med ständig
besittningsrätt eller med fideikommissräll.

6. Löseskilling och inlrångsersätlning för fastighet
som innehas med fideikommissräll får icke sättas lägre än som föranledes av 4
kap. nya lagen. Ersättning som nämnts nu och som tillkommer innehavaren av

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 22

fideikommissegendomen skall alltid nedsättas hos
länsslyrelsen och får icke utbetalas, innan Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer har förordnat hur del skall förfaras med ersättningen.

7.
Bestämmelserna
i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastigheten äger
motsvarande tillämpning på sådan fordran pä ogulden köpeskilling som åtnjuter
företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Vad
som sagts nu gäller även i fråga om rätt lill avkomst eller förmån som avses i
8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten icke är atl anse som
särskild rätt till fastighet.

8.
Äldre
beslämmelser om lösningsrätt skall alltjämt gälla belräffande egendom som
exproprierats pä grund av ansökan före ikraftträdandet.

9.
Belräffande
egendom, som har exproprierats enligl 1 § första stycket 7 lagen (1917:189) om
expropriation, skall 101 § samma lag fortfarande gälla.

10.
Belräffande
egendom, som genom expropriation har tagits i anspråk med nyttjanderätt för
allmän väg på grund av ansökan före ikraftträdandet, skall 79 a § andra stycket
lagen (1917:189) om expropriation fortfarande gälla.

11.
När ansökan om
expropriation gjorts före nya lagens ikraftträdande, prövas frågan om
tillstånd lill expropriaiionen och handlägges ärendet därom enligt äldre
beslämmelser. Bestämmelserna i 3 kap. 3 § nya lagen liilämpas dock även om
ansökan om expropriation har gjorts före ikraftträdandet.

12. Har tillstånd att expropriera
fastighet med äganderätt meddelats på grund av ansökan som gjorts före
ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser om inverkan av expropriaiionen på
särskild räll lill fastigheten fortfarande lillämpning.

13. I fråga om grunderna för
bestämmande av expropriationsersättning gäller äldre bestämmelser, om talan vid
domstol väckts före ikraftträdandet. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § gäller ej
värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

14. Bestämmelserna i 5 kap. 12 § andra
stycket. 5 kap. 25 och 26 S§ samt 7 kap. 1 § andra stycket nya lagen gäller ej
expropriationsmål som är anhängigt vid domstol vid ikraftträdandet. I slällel
för 5 kap. 25 och 26 §§ gäller motsvarande äldre beslämmelser. Vidare gäller
äldre bestämmelser i fråga om talan mot hovrätts dom belräffande kvalificerat
förhandslilllräde, om domen har meddelats före ikraftträdandet.

15. Äldre bestämmelser om betalning av
expropriationsersättning och förskott pä sådan ersättning äger fortfarande
lillämpning i fråga om ersättning och förskoll som har beslämts före
ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom
förordnas, att 2 kap. 7 § och 13 kap. 24 § jordabalken' skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 kap. 7§ Överlåtelse av föremål som hör till fastighet
gäller ej mot tredje man, förrän föremålet skiljes från fastigheten på sådanl
säll att del ej längre kan anses höra till denna.

Om verkan av exekutiv försäljning av föremål som hör tiU
fastighet och ianspråktagande av sådant föremål genom expropriation finns
särskilda bestämmelser.

13 kap.

24 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Angående
rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om
expropriation i allmänhet. Rör tvisten fråga som kan inverka på den rätt som
tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten
ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

1 mål
angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse
sidor uppkomna rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen, i den mån ej annat
föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beträffande skyldigheten
all svara för kostnad i högre rätl gäller med lillämpning i övrigi av 18 kap.
rättegångsbalken, all fastighetsägaren, om ej annal föranledes av 18 kap. 6 och
8 §§ samma balk, alllid själv skall vidkännas såväl sina egna kostnader

Angående
rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar
expropriationslagen (1972: ). Bestämmelserna om utredningsbeslut äger dock
tillämpning endast i den mån målet avser bestämmande av lösesumma. Rör tvisten
fråga som kan inverka på den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller
rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller
medgivande.

1 mål
angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse
sidor uppkomna rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen, i den mån ej annat
föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Har motpart förebringat
utredning i strid med utredningsbeslut som fastighetsdomstolen meddelat,
ersattes dock kostnaden för sådan utredning

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som kostnad som åsamkas motpart endast i den mån
utredningen haft

genom all fastighetsägaren fullföljt betydelse för utgången i målet.

talan. Beträffande skyldigheten att svara

för kostnad i högre rält gäller med tillämpning i övrigt
av 18 kap. rättegångsbalken, atl fastighetsägaren, om ej annal föranledes av
18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid själv skall vidkännas såväl sina egna
kostnader som kostnad som åsamkas motpart genom atl fastighetsägaren fullföljt
talan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Beträffande mål som är anhängigt vid ikraftträdandet äger
föreskrifterna i övergångsbestämmelserna till expropriationslagen (1972: ) om
expropriationsmål, som är anhängigt vid sistnämnda lags ikraftträdande,
motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar'.

dels all nuvarande 1 a § skall betecknas 1 § och alt
nuvarande 1 § skall betecknas 1 a §,

de/5 all den nya 1 a § och 3 § 1 mom. skall ha nedan
angivna lydelse,

dels
alt i lagen skall införas en ny paragraf, 5 b §, av nedan angivna Ivdelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har, för
någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller för dylikt ändamål
eller för beredande av drivkraft åt sådan industrieU anläggning, som finnes
vara av större betydelse för det allmänna. Konungen prövat nödigt, att
fastighet, som tillhör annan än kronan, användes till station för alstrande av
elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, tiU framdragande av
elektrisk starkströmsledning eller eljest till elektrisk
starkströmsanläggning, skaU vad för ändamålet erfordras emot ersättning avstås
eller upplåtas. Tarvas för viss fastighets förseende med belysning eller
drivkraft, att elektrisk starkströmsledning fram-dragés över annan fastighet,
som ej tiUhör kronan, skall, ändå att ledningen ej är avsedd för anläggning av
större betydelse för det allmänna, vad för ändamålet erfordras avstås eller
upplåtas, såframt det intrång, som därav förorsakas, av Konungen prövas ringa i
jämförelse med nyttan av ledningen. Har faslighets ägare förklarat sig villig
att upplåta nyttjanderätt eller

Om expropriation för elektriska anläggningar finnas
bestämmelser i expropriationslagen (1972: ).

Har
fastighets ägare förklarat sig villig all upplåta nyttjanderätt eller
servitutsrätt för elektrisk ledning och medför expropriation därav allenast
ringa men, vare tillstånd enligt expropriationslagen (1972: )e'i erforderligt.

Fråga om expropriation enligt andra stycket upptages av
fastighetsdomstol. Därvid äga bestämmelserna i 3 kap. 2 § expropriationslagen
(1972: ) om ansökan om expropriations tills tand motsvarande tillämpning på
ansökningen om stämning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelseav nuvarande 1 § 1958:429.

- Senaste lydelse av nuvarande 1 a !i 1970:905. Som
nuvarande lydelse återges

lydelsen av nuvarande I §.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

servitutsrätt för elektrisk starkströmsledning och medför
expropriation därav allenast ringa men, vare Konungens lillslånd tUl
expropriaiionen ej erforderligt.

Menighet vare ej pliktig att utan synnerliga skäl inom område,
för vilket finnes stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt
hamnområde avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för
vilket ej finnes stadsplan eller byggnadsplan, framdragas på mindre avstånd än
etthundrafemtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad
eller tomtplats eller trädgård, som tillhör fastighetens ägare, denne skyldig
något avstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan sträckning,
som utan synnerlig olägenhet för anläggaren kan användas, medföra minst lika
stort men som den föreslagna.

SkaU enligt vad i denna paragraf är sagt fastighet avstås
eller upplåtas, äge, där ej här nedan annorlunda föreskrives, vad i lagen om
expropriation i allmänhet stadgas samt, i fråga om elektriska starkströmsledningar,
i sagda lag meddelade särskilda bestämmelser om expropriation för elektriska
svag-strömsledningar motsvarande till-lämpning; och skall vad där stadgas med
avseende å upplåtelse av nyttjanderätt för svagströmsledning gälla jämväl
beträffande upplåtelse av servitutsrätt för starkströmsledning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

1 mom. Ansökan om rätt att för 1 mom.
Ansökan om linjekon-

elektrisk starkströmsanläggning cession
skall vara åtföljd av full-

påfordra avstående eller uppta- ständig
beskrivning över del lill-

tande av fastighet eller om linje- ämnade
företagel med kostnads-

koncession skall vara åtföljd av förslag,
avfattning på karta av

fullständig beskrivning över det föreslagen
lednings sträckning och

tillämnade företaget med kost- av
den jord, som för anläggningen

nadsförslag, avfattning på kana av erfordras,
bestyrkta förteckningar

föreslagen lednings sträckning och på
ägare och innehavare av de

av den jord, som för anläggningen fastigheter,
över vilka ledningen

erfordras, bestyrkta förteckningar skall
framdragas eller i vilkas mark

på ägare och innehavare av de den
skall nedläggas eller som eljesi

fastigheter, över vilka ledningen äro
för anläggningen behövliga,

skall framdragas eller i vilkas mark samt
uppgift på de överenskom-

den skall nedläggas eller som eljest melser,
som blivit träffade, eller de

äro för anläggningen behövliga, hinder,
vilka däremot mött.

saml uppgift på de överenskom

melser, som blivit träffade, eller de

hinder, vilka däremot mött.

5 b §

/ mom. Har elektrisk ledning efter expropriation dragits
fram i eller över gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område, för
vilket finns stadsplan eller byggnadsplan, eller inom faststälU hamnområde och
visar det sig att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel på
egendomen eller hindrar någon för samhället nödvändig anläggning eller utgör
hinder för egendomens underhåU eller eljest för behövliga arbeten på egendomen
eller är synnerligen vanprydande, skaU ledningen på bekostnad av dess
innehavare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån det behövs för hindrets
eller olägenhetens undanröjande.

Har i annat fall än som avses i första stycket
nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas genom expropriation för framdragande
av ledning, och medför ledningen på grund av ändrade förhållanden betydande
olägenhet för fastighe-

Senaste lydelse )957:383.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ten, är ledningens innehavare skyldig att på sin
bekostnad ändra eUer flytta ledningen, i den mån det behövs för olägenhetens
undanröjande och det kan ske utan synnerligt men för ledningen.

Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket
prövas av fastighetsdomstol.

2 mom. VUl ägare av fastighet,

där elektrisk ledning är framdragen

efter expropriation, för undanrö

jande av därmed förenad olägenhet

för fastigheten på egen bekostnad få

ledningen ändrad eller flyttad, kan

länsstyrelsen, i den mån det prövas

skäligt med hänsyn till å ena sidan

nämnda olägenhet och å andra

sidan sådant men för ledningen som

följer av ändringen eller flyttningen,

giva fastighetsägaren rätt att själv

utföra erforderlig ändring eller

flyttning, om sådan åtgärd ej utfö

res av ledningens innehavare inom

viss, av länsstyrelsen förelagd tid.

Fastighetsägaren är i sådant fall

skyldig atl ersätta uppkommande

men för ledningen. Har ledningens

innehavare utfört ändringen eller

flyttningen, skall fastighetsägaren

ersätta även kostnaden för sådan

åtgärd. Kunna parterna ej enas om

ersättningen, bestämmes den av

fastighetsdomstol

3 mom. Upphör egendom att

vara gata, torg, aUmän plats eUer

vattendrag inom område, för vilket

finns stadsplan eller byggnadsplan,

eller inom fastställt hamnområde,

gäller ej längre sådan rätt att ha

ledning framdragen där som förut

förvärvats genom expropriation.

Denna lag träder i kraft den I januari 1973.

Har expropriaiionsförfärande inletts före ikraftträdandet,
prövas frågan om tillstånd lill expropriaiionen och handlägges ärendel därom
enligl äldre bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Härigenom
förordnas, att 2 kap. 40 och 60 §§ vallenlagen (1918:523) skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
kap. 40 S Vad i denna lag finnes stadgat' om byggande i vatten skall jämväl äga
lillämpning i fråga om uppförande av bro eller annal byggande i vatten för allmän
väg eller för järnväg, vare sig siatens eller enskild, lill vars anläggande
Konungen lämnat tillstånd; dock uigöre bestämmelserna i 3 8 första slyckel icke
hinder för förelag, som nu nämnts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
Konungen för någon orts förseende med dess behov av vatten eller för annal i 38
§ ej omnämnt allmänt ändamål prövat nödigt, all vatten ur sjö eller vattendrag
ledes borl för alt annorstädes nyttjas, gälle i fråga om dylikt företag vad i
första stycket sägs.

Har
Konungen för att tillgodose allmänt behov av vatten eller för annal i 38 § ej
omnämnt allmänt ändamål prövat nödigt, alt vatten ur sjö eller vallendrag ledes
borl för alt annorstädes nyttjas, gälle i fråga om dylikt förelag vad i första
slyckel sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
Konungen för någon orts förseende med vatten eller för annat allmänt ändamål
prövat nödigt, att grundvaltenläkt anlägges å annan tillhörig fastighet,
ankomme på vattendomstolen atl, efter ansökan i den ordning, som i 11 kap.
sägs, enligl vad i denna lag är stadgat pröva, huru och under vilka villkor
sådan grundvatlentäkt må anordnas och nyttjas, iivensom efter ly i 9 kap. sägs
beslämma ersättning för det område, som för ändamålet tages i anspråk.

Har
Konungen för att tillgodose allmänt behov av vallen eller för annat allmänt
ändamål prövat nödigt, atl gmndvattentäkt anlägges å annan tillhörig fastighet,
ankomme på vattendomstolen all, efleransökanidenordning,somi 11 kap. sägs,
enligl vad i denna lag är stadgat pröva, huru och under vilka villkor sådan
grundvaltenläkt må anordnas och nyttjas, ävensom efler ty i 9 kap. sägs
bestämma ersättning för det område, som för ändamålet tages i anspråk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Senaste lydelse 1964:110.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1947:290) om tvångsinlösen av
van-hävdad jordbruksegendom

Härigenom förordnas, att lagen (1947:290) om tvängsinlösen
av van-hävdad jordbruksegendom' skall upphöra att gälla vid utgången av är
1972. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fall dä fråga om inlösen
väckts före nämnda tidpunkt.

6 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom
förordnas, att 73 § civilförsvarslagen (1960:74) skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

73 S

Har
egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § eller åtgärd vidtagits jämlikt 72 §, är
egendomens ägare eller innehavare berättigad lill ersättning enligl de grunder,
som äro stadgade i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov. Anspråk på
ersättning skall prövas i den ordning, som gäller för ersättningsanspråk i
anledning av sådan rekvisition med iakttagande av atl efter taxa utgående
ersättning fastställes till beloppet av den, som utövar förfoganderätten. Även
om egendom, som tages i anspråk, är avsedd all tillhandahållas endasl vid särskilda
tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock alt inskränkning
icke härigenom sker i rätlen till ersättning för skada, som ej förutsetls.

Har under
civilförsvarsberedskap egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § eller åtgärd
vidtagits jämlikt 72 §, är egendomens ägare eller innehavare berättigad till
ersättning enligt de grunder, som äro stadgade i fråga om rekvisition för
krigsmaktens behov. Anspråk på ersättning skall prövas i den ordning, som
gäller för ersättningsanspråk i anledning av sådan rekvisition med iakttagande
av all efter taxa utgående ersättning fastställes till beloppet av den, som
utövar förfoganderätten. Även om egendom, som tages i anspråk, är avsedd atl
tillhandahållas endast vid särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en
gång för alla, dock alt inskränkning icke härigenom sker i rätten lill
ersättning för skada, som ej förutsetts.

Har under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder,
egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § tredje stycket andra punkten eller åtgärd
vidtagits jämlikt 72 §. bestämmes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1969:699. Senaste lydelse 1964:65.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109

Nuvarande lydelse

31

Föreslagen lydelse

ersättning med tillämpning av expropriationslagen
(1972: ).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättning gäldas, om egendomen lagils i anspråk för
kommuns räkning, av kommunen och eljesi av slalen. Vid fortsatt ianspråktagande
enligl 68 § andra stycket gäldas ersättningen av staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fall då egendom
lagils i anspråk före ikraftträdandet.

7 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom
förordnas, all 17 § delgivningslagen (1970:428) skall hanedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungörelsedelgivning
sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller
pä plats, som myndigheten beslämmer. och genom alt meddelande härom och om
handlingens huvudsakliga innehåll införes i lämplig tidning inom sju dagar
från beslut om kungörelsedelgivning. Ärin-förande i tidning uppenbarligen meningslöst,
får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta
förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligl 15 § ägt rum ocb
därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende.

Kungörelsedelgivning
sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller
på plats, som myndigheten bestämmer, och genom all meddelande härom och om
handlingens huvudsakliga innehåll införes i lämplig tidning inom sju dagar
från beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst,
får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta
förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och
därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i
fall som avses i 16 § första stycket andra punkten med de personer som hyr
eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet
anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om
kungörelsedelgivning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Meddelande
som avses i första stycket bör även anslås på kommunens anslagstavla i den
kommun som med hänsyn lill ändamålet med delgiv-ningen finnes lämplig, om det
kan antagas all den som sökes för delgivning därigenom nås av meddelandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 fall som
avses i 16 tj sändes dessutom meddelande med posten lill nägon eller några av
de personer som sökes för delgivning under deras vanliga adresser för att vara
tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingär statlig myndighet
eller kommun bland dem som avses med delgivningen. skäll sådant meddelande
alltid sändas till myndigheten eller kommunen.

I fall
som avses i 16 § sändes dessutom meddelande med posten lill någon eller några
av de personer som sökes för delgivning under deras vanliga adresser för alt
vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingår statlig
myndighet eller kommun bland dem som avses med delgivningen, skall sådant
meddelande alltid sändas lill myndigheten eller kommunen. Avser delgivningen i
faU som avses i \6 § första stycket andra punkten de personer som hyr eller
annars innehar lägenhet i samma fastighet, skall i stället handlingen eller
meddelande enligt 6 § andra stycket sändas med posten till envar av dem, om ej
också detta förfarande skulle medföra större kostnad och besvär än som är
försvarligt med hänsyn till ändamålet med delgivningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom
förordnas, alt 26 och 29 §§ rennäringslagen (1971:437) skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen
kan förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde, när
området behövs för ändamål som avses i / § lagen (1917:189) om expropriation
eller för annal ändamål av väsentiig betydelse från allmän synpunkt. För område
som väsentiigen är utan betydelse för renskötseln får sådant förordnande
meddelas, när området behövs för allmänt ändamål.

Konungen
kan förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde, när
området behövs för ändamål som avses i 1 kap. expropriationslagen (1972. )
eller för annat ändamål av väsentiig betydelse från allmän synpunkt. För område
som väsentligen är utan betydelse för renskötseln får sådant förordnande
meddelas, när området behövs för allmänt ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upphävande kan begränsas till att avse viss tid eller
vissa i renskötselrätten ingående befogenheter.

29 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 fråga
om upphävande av renskötselrätt och ersättning med anledning därav gäller,
utöver bestämmelserna i 2628 §§, i tilllämpliga delar de allmänna
bestämmelsema om expropriation av särskild rätt till fast egendom i lagen
(1917:189) om expropriation.

I fråga
om upphävande av renskötselrätt och ersättning med anledning därav gäller,
utöver bestämmelserna i 2628 §§, i tilllämpliga delar bestämmelserna i
expropriationslagen (1972: ) om expropriation av särskild rätt tUl fastighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Beträffande mål som är anhängigt vid ikraftträdandet äger
föreskriftema i övergångsbestämmelserna till expropriationslagen (1972: ) om
expropriationsmål, som är anhängigt vid sistnämnda lags ikraftträdande, molsvarande
tillämpning.

3 Riksdagen 1972. I saml. Nr 109

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 34

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Sofiero den 11 augusti 1972.

Närvarande: Statsråden STRÄNG, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF,
BENGTSSON, LIDBOM.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter/råga om ny expropriationslag m.m. och anför.

1 Inledning

De centrala expropriationsrältsliga bestämmelserna finns i
lagen (1917:189) om expropriation (ExL). Lagen har efter sin tUlkomst undergått
åtskilliga ändringar. Särskilt omfattande ändringar gjordes år 1949. Dessa
berörde såväl expropriationsandamålen och värderingsreglerna som förfarandet
vid expropriation.

Även om expropriationslagsliftningen i den utformning den
erhöll år 1949 i huvudsak synes ha fungerat tillfredsställande visade det sig
snart att vissa brister förelåg. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades
den 16 december 1960 sakkunniga alt verkställa översyn av
expropriationslagsliftningen. De sakkunnigas uppgift skulle vara atl se över
expropriationsreglerna i belysning av erfarenheterna under de år som hade
förflutit efter 1949 års lagändringar och därvid särskilt beakla vissa önskemål
som hade förts fram av riksdagen. Vidare skulle de sakkunniga utan att vara
bundna av bestämda riktlinjer närmare undersöka de uppslag tUl reformer inom
expropriationsväsendel som markvärdeutredningens betänkande (SOU 1957:43)
innehöll och lägga fram därav eventuellt föranledda förslag.

De sakkunniga, som antog benämningen
expropriationsutredningen, avlämnade år 1962 betänkandet (SOU 1962:24)
Expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. Förslaget låg till grund för vissa år 1963 vidtagna ändringar i
byggnadslagen (1947:385) (BL) och ExL (SFS 1963:218 och 219). År 1964 avlämnade
utredningen betänkandet (SOU 1964:32) Förtida tillträde, expropriationskostnad
m.m. På grundval av delta genomfördes år 1966 vissa ytterligare ändringar i
samma lagar (SFS 1966:258 och 259).

Utredningen inriktade härefter sitt arbete på reglerna om
expropriationsandamålen och exproprialionsersättningen. Utredningens överväganden
i dessa delar och i vissa andra frågor redovisades i det år 1969 avlämnade
betänkandet (SOU 1969:50-51) Expropriationsändamål och
expropriationsersättning m.m.' Med hänsyn tiU de omfattande

' Betänkandet har avgetls av regeringsrådet Voldmar
Körlof, ordförande, riksdagsledamoten Sven Ekström, f,d. borgarrådet Joakim
Garpe, riksdagsledamoten Erik Grebäck, civilingenjören Gustaf Henry Hansson
samt riksdagsledamöterna Knut Johansson och Birger Lundström. I
utredningsarbetet har som experter deltagit advokaten Michael Hernmarck,
professorn Sven-Erik Johansson, andre förbundsordföranden Åke Lindh,
auktoriserade revisorn Sigurd Löfgren, civilingenjören Olle Westin och
stadsjuristen Erik Gustaf Westman.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 35

ändringar
som enligl ulredningens mening borde göras i expropriationsreglerna kom
utredningen till den uppfattningen att ÉxL borde ersättas med en ny lag.
Betänkandet innehåller förslag till en sådan lag, kallad allmän
expropriationslag. Lagförslaget är inle fullständigt. Vissa partier av
expropriationsrätten, bl.a. reglerna om förfarandet, behandlas inte i
belänkandet. Förutom förslagel till allmän expropriationslag innehåller
betänkandet förslag tUl ändringar i ExL som avsågs kvarstå t.v. i de delar
utredningen ännu inte behandlat BL och vissa andra lagar. Förslagel till
aUmän expropriationslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga 1.

Expropriationsutredningens
betänkande Expropriationsändamål och expropriationsersättning m.m, har
remissbehandlats. Remissinstanserna är förtecknade i prop, 1971:122 s. 16 till
vilken hänvisas.

Sedan
utredningens betänkande avlämnats har Kungl. Maj:l den 19 december 1969 med
hänsyn till beskaffenheten av utredningens återstående arbetsuppgifter
förordnat att dess uppdrag skall anses avslutat.

På
grundval av de av expropriationsutredningen år 1969 framlagda förslagen har
ändringar i ExL vidtagits vid två tillfällen. Sålunda infördes i samband med
tiUkomsten av lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet en
möjlighet lill expropriation vid föreliggande eller befarad grov vanvård av
byggnad som lill väsentlig del genom uthyrning används för bostadsändamål (SFS
1970:247). År 1971 vidtogs omfattande ändringar i ExL, som trädde i kraft den 1
januari 1972 (SFS 1971:915). Dels upphävdes reglerna om expropriation för
stärkande av ofullständigt jordbmk, dels ändrades reglerna om expropriation för
kulturella ändamål och för tätbebyggelseändamål, dels infördes en ny
expropriaiionsgrund, kallad värdeslegringsexpropriation, dels ändrades
ersättningsreglerna. Samtidigt vidtogs vissa ändringar i BL och i
fastighetsbildningslagen (1970:988) (FBL).

Expropriationsutredningens
arbete i återstående delar har fullföljts inom justitiedepartementet. Sålunda
har i oktober 1971 upprättats en promemoria (Ds Ju 1971:23) med förslag lUl
ändringar i expropria-tionsförfarandei m.m. I promemorian behandlas
huvudsakligen de delar av expropriationsrätten som inte omfattas av
expropriationsutredningens förslag. Del i promemorian framlagda förslagel till
vissa bestämmelser i ny expropriationslag har därför i aUt väsentiigt utformats
som ett fuUständigande av utredningens förslag. Lagförslaget torde få fogas
till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 2.

Promemorian
har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Svea hovrält, hovrätten för
Västra Sverige, forlifikationsförvaltningen, siatens järnvägar, statens
vägverk, luftfartsverket, bankinspektionen, kommerskollegium, statens hyresråd,
exekutionsväsendets organisationsnämnd, statens valtenfaUsverk, hyresnämnderna
för Stockholms,

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 36

Malmöhus
och Göteborgs och Bohus län, länsstyrelserna i Slockholms, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län. Föreningen mellan
ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Föreningen Sveriges kommunala
förvaltningsjurister. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Hyresgästernas
riksförbund. Konungariket Sveriges stadshypolekskassa. Kooperativa förbundet.
Lantbrukarnas riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska kommunförbundet.
Svenska kraftverksföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges
vUlaägareförbund och Skånes jordägareförbund. Sveriges industriförbund har i
lagstiftningsärendet ingett och åberopat en av Näringslivets byggnadsdelegation
upprättad promemoria över förslagel.

Efter
underremiss har yttrande över promemorian avgetts av bl.a. Stockholms tingsrätt
och Göteborgs tingsrätt.

Vidare
har förslag till vissa ändringar i de expropriationsrättsliga
ersättningsreglerna upprättals inom justitiedeparlemenlel och redovisats i
civndepartementets promemoria (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk
riksplanering i form av förslag till ett kapitel i en ny expropriationslag. Även
denna promemoria har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av ett stort antal
remissinstanser. Synpunkter beträffande de expropriationsrättsliga
ersättningsreglerna redovisas särskilt av Svea hovrätt med vattenöverdomstolen,
hovrätten för Nedre Norrland, Slockholms tingsrätt, bankinspektionen,
lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtiands län, Stockholms läns
landsting, vattenlagsutredningen, bygglagutredningen, gmstäklskommittén.
Cykel- och mopedfrämjandel, Skånes handelskammare, Skånes handelskammares
kommitté för Kristianstads län. Landsorganisationen i Sverige, Svenska
kommunalarbetareförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Lantbrukarnas
riksförbund, Kronobergs länsförbund av Lantbrukarnas riksförbund. Näringslivets
byggnadsdelegation, Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska bankföreningen.
Svenska elverksföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet. Svenska riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
akademikers centralorganisation, Sveriges jordbrukskasseförbund och Sveriges
villaägareförbund saml elt anlal kommuner och samarbelsnämnder i kommunblock.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 37

2
Allmänna synpunkter

2.1
Frågan om ny expropriationslag

2.1.1
Huvuddragen av nuvarande expropriationsregler

Den
första svenska expropriationslagsliftningen i egentiig mening torde ha varit en
bestämmelse i 25 kap. I § byggningabalken i 1734 års lag, enUgt vilken mark för
landsväg tvångsvis kunde tas i anspråk mol fyllnad från kronan i åker och äng.
Expropriationsrättens vidare utveckling byggde väsentligen pä de förslag till
byggningabalk och allmän civiUag som lagkommittén lade fram under 1800-talets
förra hälft. Efter vissa omarbetningar ledde dessa i nu Ifrågavarande delar
fram lill 1845 års förordning om jords eller lägenhets avstående för allmänt
behov. Denna upptog bl.a. den föreskriften att expropriationsersättning skulle
utgå med 50 % förhöjning på egendomens värde. Den regeln visade sig betungande
för järnvägsbyggena och avskaffades genom 1866 års expropriationsförordning,
som i övrigt inte innebar några anmärkningsvärda nyheter. Denna förordning kom
all gälla i drygt 50 år till dess den nu gällande expropriationslagen, ExL, kom
tiU efter ett lagstiftningsarbete som sträckte sig över närmare elt decennium.

ExL,
som innehåller de centrala expropriationsrättsliga bestämmelserna, har efter
sin tiUkomst undergått åtskUliga ändringar. Bl.a. har samhäUsutvecklingen tid
efler annan medfört behov av nya eller utvidgade expropriationsändamål.
Särskilt omfattande ändringar gjordes år 1949. Dessa berörde i huvudsak tre
delar av expropriationsrätten, nämligen expropriationsandamålen,
värderingsreglerna och förfarandet vid expropriation. De nya
exproprialionsgmnder som då infördes syftade tiU att ge kommunerna stöd i
strävandena alt motverka slora markvärdestegringar i samband med tätbebyggelse.
Avsikten med reformen i fråga om ersättningsreglerna var att få till stånd en
jämnare och tillförlitligare uppskattning. Vad beträffar förfarandet vidtogs
den ändringen att handläggningen av expropriationsmålen i sin helhet föriades
till domstol, som därigenom trädde i stället för en särskUd nämnd,
expropriationsnämnd, när det gäUde bestämmandel av expropriationsersältningen.
Som första instans inrättades expropriations-domstolar med bl.a. teknisk
sakkunskap.

Av
stor betydelse för det nuvarande rättsläget är de ändringar i ExL som
genomfördes år 1971 (se avsnittet 1). Dessa berörde dels vissa

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 38

expropriationsändamål,
dels ersättningsreglerna. Reglerna om expropriation för tätbebyggelse ändrades
så, atl de i större utsträckning än tidigare möjliggör en aktiv kommunal
markpolitik. Vidare infördes en ny expropriaiionsgrund, kallad
värdeslegringsexpropriation. Bestämmelserna om ersättning vid expropriation
omarbetades i syfte att dämpa markvärdestegringen och hindra atl kommunerna vid
expropriation för tätbebyggelseändamål behöver ersätta värden som har uppstått
till följd av förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt.

ExL
innehåller regler om expropriation för ell flertal ändamål. En detaljerad
uppräkning av ändamålen görs under 18 skUda punkter. ÅtskiUiga av
expropriationsfallen lar sikte på de offentliga verksamhetsgrenarnas
omedelbara behov av mark, exempelvis för rikets försvar, för den allmänna
samfärdseln och för allmänna byggnader m.m. Vid sidan härav finns beslämmelser
om expropriationsrätt för ändamål, som syftar till alt tillgodose bl.a,
bostadssociala, planekonomiska, vetenskapliga och kulturella intressen, 1
sammanhanget kan särskilt erinras om den år 1949 under punkt 16 införda
bestämmelsen om expropriation av mark för tätbebyggelse. Expropriation enligt
ExL kan i aUmänhet ske endasl till förmån för staten, landsting, kommun eUer vissa
andra offentiiga rättssubjekt, 1 vissa fall föreligger expropriationsrätt även
för enskilda rättssubjekt.

Expropriation
kan innebära antingen att fastigheten tas i anspråk med äganderätt eller att
till den exproprierandes förmån stiftas nyttjanderätt eller servitutsrätt tUl
fastigheten. Expropriation av äganderätt medför i regel atl bestående särskUda
sakrätter till fasligheten faller bort. Bestående särskild rätt till fastighet
kan också exproprieras självständigt, dvs. utan samband med att själva fastigheten
avstås. Sådan expropriation kan gå ut på att rättigheten skall upphöra eller
begränsas eller vUket torde vara mera ovanligt övertas av den
exproprierande.

Enligt
ExL är det Kungl. Maj:t som prövar, huruvida och i vilken omfattning
expropriation får äga rum. Angående prövningen föreskrivs bl.a., att del vid
meddelande av expropriationsrätt skall tUlses att ändamålet utan oskälig
kostnad för den exproprierande kan vinnas med minsta olägenhet för annan. Om
expropriationsrätt beviljas, skall Kungl. Maj:t bestämma den dag när saken sist
skall ha fullföljts genom ansökan om stämning till domstol. Har talan då inte
väckts förfaller frågan om expropriation. Talan får väckas av den som sökt
eller erhållit tillstånd till expropriation. Har sådant tUlstånd meddelats och
fastigheten tagits i besittning av den exproprierande, får även fastighetens
ägare eller annan sakägare, vars rält berörs av besittningstagandet, väcka
talan. Första domstol i expropriationsmål är fr.o.m. den I januari 1972
faslig-hetsdomstol.

I
expropriationsmål har fastighetsdomstolen all i enlighet med värde-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 39

ringsreglerna
i ExL bestämma exproprialionsersättningen. Tre slags ersättning kan förekomma,
nämligen dels löseskilling, som motsvarar faslighetens marknadsvärde, dels
inlrångsersättning, som kommer i fråga när en del av en fastighet exproprieras
(s.k. delexproprialion), dels annan ersättning, omfattande ersättning för sådan
skada som i övrigi uppkommer genom expropriationen. De olika ersättningsarterna
skall bestämmas var för sig. Expropriationsersättning skaU vidare bestämmas
särskilt för varje sakägare, dvs. fastighetens ägare och varje annan
ersättningsberätligad. Som sakägare anses ej innehavare av fordran, för vUken
inteckning i fastigheten är sökt eUer beviljad. Sådan rättsägare får i
motsats lUl fastighetens ägare och innehavare av annan särskUd rätl i
fastigheten inte självständigt föra talan om ersättning i expropriationsmål.
Han är emeUertid berättigad till utdelning ur utdömda ersättningsbelopp. Domstolen
har ålagts atl till hans skydd självmant beakta, alt exproprialionsersättningen
inte bestäms för lågt.

I
expropriaiionsmålet kan även uppkomma fråga om utvidgning av expropriationen.
Utvidgning kan komma i fråga vid delexpropriation och vid expropriation, som
avser upplåtelse av nyttjanderätt eUer servitutsrätt tiU faslighet. Yrkande om
utvidgning kan framställas av fastig-helens ägare eller av den exproprierande.

Fastställd
expropriationsersättning skall erläggas inom viss i lagen angiven tidsfrist och
betalning i regel ske genom att beloppet nedsätts hos länsstyrelsen. Om dessa
föreskrifter inte iakttas, kan expropriationsrätten förverkas.

När
domen i expropriaiionsmålet vunnit laga kraft och expropriationsersältningen
blivit betalad, är expropriationen fuUbordad. Med fullbordandet är åtskUUga
rättsverkningar förbundna. Bland de viktigaste kan nämnas följande. Vid
äganderättsexpropriation anses fastigheten övergå till den exproprierande i och
med fullbordandet. Den nye ägaren är berättigad alt genast därefter ta
fastigheten i besittning. Begränsade sakrätter i fastigheten faller bort när
fastighetsexpropriation fullbordas.

Enligt
huvudregeln är den exproprierande berättigad att ta fastigheten i besittning
först då expropriationen fullbordats. Om det är av synnerlig vikt för honom all
ta fastigheten i besittning tidigare kan domstolen förordna om s.k. enkelt
förhandstUlträde. Sådant förhandstillträde medför inte någon förändring i fråga
om äganderätten till fastigheten eUer ansvaret för begränsade sakrätter.
Domstolen kan emellertid, om det är av synnerlig vikt för den exproprierande,
medge atl fastigheten tas i anspråk med äganderätt innan
exproprialionsersättningen slutiigen bestämts, s,k, kvalificerat
förhandstiUträde,

Nedsatt
expropriationsersättning fördelas genom länsstyrelsens försorg bland dem som är
berättigade till ersättning. Besväras fastighet av sökt eller beviljad
inteckning, sker fördelningen efter i stort sett

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 40

samma
regler som gäller om fördelning av köpeskiUing för ulmätningsvis såld fast
egendom.

Ersättnings-
och förfarandereglerna i ExL är tillämpliga även på tvångsavhändelser enligt
vissa andra författningar, I BL finns åtskilliga bestämmelser om lösningsrätt
för genomförande av bebyggelseplaner och tomtindelning. Kommun äger sålunda
lösa tUl sig mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd
tiU trafikled, gata eller annan allmän plats eller i övrigt tUl annat ändamål
än enskilt bebyggande. Härmed åsyftas mark som avsetls för särskUda ändamål, såsom
för allmän byggnad, järnväg, flygplats, hamnområde, idrottsplats eller
begravningsplats. Förutsättning för inlösen är i dessa fall all markens
användning för avsett ändamål annars ej kan anses säkerställd. Vidare kan på
yrkande av kommun meddelas föreskrift om skyldighel atl, såvitt gäller mark som
inte får lösas, upplåta servitut eller nyttjanderätt för vissa i generalplan
eller stadsplan angivna trafik- och ledningsändamål. Ytterligare finns
bestämmelser om lösningsrätt för kommunen till tomtdelar som är i olika ägares
hand, BL innehåller också vissa bestämmelser om lösningsplikt för kommun. Sådan
plikt föreligger bl,a, i vissa faU då mark enligt fastställd generalplan eUer
stadsplan inte fär användas för enskilt bebyggande. Beträffande inlösen av mark
enligt BL skall bestämmelserna i ExL med vissa avvikelser i tillämpliga
delar lända tUI efterrättelse.

När
fastighet tas i anspråk för starkströmsanläggningar enligt lagen (1902:71 s,
1), innefattande vissa bestämmelser om eleklriska anläggningar (1902 års
ellag), är ExL:s regler tUlämpliga praktiskt taget i sin helhet. Av övriga
författningar, som hell eUer i vissa avseenden hänvisar tUl ExL, kan nämnas
lagen (1886:46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m,iii,, lagen (1947:290) om
tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom, lagen (1949:658) om inlösen i
vissa fall av rätt till gruva, m,m,, naturvårdslagen (1964:822),
miljöskyddslagen (1969:387), väglagen (1971:948) samt jordabalken (JB) med
avseende på åtgärder belräffande tomträtt.

2.
J .2 Föreliggande förslag

Expropriationsutredningen
anför att ExL, trots de många ändringar som har gjorts i den under årens lopp,
knappast kan anses fylla anspråken på en modern expropriationslagstiftning.
Ändringarna har tvärtom gjort lagen mer och mer svåröverskådlig. Den täcker
dessutom bara en del av sitt ämnesområde, ÅtskUliga expropriationsrältsliga
spörsmål regleras i annan lagstiftning. Utredningen anför också att konkreta
anmärkningar i betydande omfattning riktats mot utformningen av främst
expropriationsandamålen, värderingsreglerna och reglerna om

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 41

förfarandet
vid expropriation.

Kritiken mot reglerna om
expropriationsandamålen riktar sig, anför utredningen, främst mot deras sakliga
innehåll. De senaste årtiondenas snabba utveckling i tekniskt, ekonomiskt och
socialt hänseende har medfört att behovet av expropriationsbefogenhet kommit
alt göra sig gällande på nya områden, samtidigt som en del äldre beslämmelser
mer eller mindre föriorat aktualitet. Vad som länge stått främst i blickpunkten
är reglerna om expropriation för alt åstadkomma sanering och utveckling av
tätbebyggelse. Dessa regler anses på många håll vara klart OtUlräckliga för att
tUlgodose det växande behovet av planering på lång sikt.

1
hög grad har också, påpekar utredningen, på senare tid kraven på samhället
vuxit när det gäller miljön och detta såväl i fråga om tätbebyggelse som
landsbygd. Från många håll reser man nu starkare anspråk än tidigare på
samhälleliga åtgärder för atl bevara eller återskapa en människovärdig miljö.
Detta gäller både landskapsbUd och stadsbild, både arbete och fritid, både
boendevillkor och verksamhetsbetingelser. Vi står inför en period då en
markhushållning i stort alll mer framträder som en av samhällets
huvuduppgifter. Också expropriationslagsliftningen bör enligt utredningens
mening anpassas efter utvecklingen så att den tUlsammans med andra åtgärder kan
brukas som ell smidigt instrument för en sådan markhushåUning. Etl behov av
vidgade expro-priationsmöjligheler torde sålunda föreligga, samtidigt som
andra, mera otidsenliga bestämmelser om expropriationsandamålen med fördel kan
gallras ut.

Kritiken
mot ändamålsreglerna har vidare inriktats på deras osystematiska uppbyggnad.
Vid ExL:s tillkomst upptog lagen 12 olika grupper av ändamål, vUka hittills
utvidgats till 18 grupper. HärtUl kommer att ett flertal författningar vid
sidan av ExL innehåller bestämmelser om tvångsinlösen av fast egendom eller
särskild rätt till sådan egendom. 1 åtskilliga fall hänvisas i dessa
författningar lill ExL i fråga om förfarande och värdering m.m. men i några
fall har tillskapats särskilda regler i nämnda hänseenden. Behovet av ett
samlat grepp på hela ämnet anses därför enligt utredningen vara stort.

Efter
att ha kritiserat de då gällande värderingsreglerna i ExL och framhåUit att en
allmän översyn av dem var ofrånkomlig en översyn som numera har lett till
resultat genom 1971 års reform framhåUer utredningen, att det beträffande
reglema om förfarandet vid expropriation har anmärkts att
expropriationsförfarandet i dag framstår som alltför tidsödande. De svåraste
olägenheterna i denna del har väl i och för sig undanröjts genom 1966 års
ändringar i ExL:s regler om förtida tUlträde m.m, ÅtskUligt återstår emellertid
alt göra även på detta område.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 42

Den
kritik som i olika sammanhang riktals mol den nu gällande
expropriationslagsliftningen har, anför utredningen, onekligen viss tyngd. De
nuvarande reglerna om expropriationsandamålen är på flera punkter både
otidsenliga och besvärande kasuistiska. Det kan enligt utredningen heller
knappast förnekas att de mänga punktvis utförda ändringarna gjort
lagstiftningen bitvis ganska svårtillgänglig. Även kritiken mot de nu gällande
värderingsreglerna och reglerna om förfarandet är enligl utredningens mening värd
beaktande, särskilt med hänsyn tUl den betydelse som expropriationsinstitutet
på senare år fått för hela samhäUsulvecklingen.

I
och för sig vore det väl, framhåller utredningen, möjligt all även denna gång
gripa sig an med endast de mest brännande frågorna och infoga bestämmelser i
dessa ämnen inom ramen för ExL:s nuvarande systematik. En sådan lösning skulle
emellertid framstå som otillfredsstäUande. Kravet på ett samlat grepp på hela
ämnesområdet och en mera överskådlig systematik i lagstiftningen har enligl
ulredningen vuxit sig så starkt att det inte längre bör åsidosättas.
Utredningen framhåller atl tiden nu synes vara mogen att byta ut ExL mot en ny
expropriationslag inom vars ram huvuddelen av aU lagstiftning om tvängsinlösen
kan samlas. Det är emellertid enligt utredningen nödvändigt alt vissa delar av
denna lagstiftning av systematiska skäl aUtjämt får slå kvar i speciallagar vid
sidan av en allmän expropriationslag.

Utredningen
föreslår att den nya lagen får benämningen 'Allmän expropriationslag' och
indelas i kapitel efter samma mönster som t.ex. FBL. En sådan uppdelning synes
enligt utredningen i detta fall avgjort vara atl föredra framför en genomgående
paragraf följd. Samhällsutvecklingen och det tekniska framåtskridandet kan
nämligen förutses fortgå i sådan takt att åtskilliga ändringar och tillägg tUl
lagen blir erforderliga även framgent. Det måste då, framhåller ulredningen,
vara enklare att utan att rubba lagens systematik och överskådlighet göra
ändringar och tillägg om lagen är kapitelindelad.

Utredningens
förslag innehåUer som förut har nämnts inle regler om förfarandet. Arbetet på
en översyn av expropriationslagsliftningen har fortsatt inom
justitiedepartementet. 1 den inledningsvis omnämnda promemorian behandlas de
delar av expropriationsrätten som inte omfattas av utredningens förslag.
Promemorieförslaget tar i första hand sikte på expropriationsförfarandet. I
promemorian föreslås bl.a. vissa ändringar i syfte atl göra förfarandet mera
snabbi och effektivl. Lagförslaget är utformat som etl fullständigande av
utredningens förslag och innehåller två kapitel om rättegången i
expropriationsmål m.m. resp. om erläggande av expropriationsersättning och
fullbordande av expropriation m.m. samt etl avslutande kapitel med särskilda
beslämmelser, bl.a. om rättegångskostnader och om panlrällshavares stäUning i
expropriationsmål.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 43

Slutiigen
innehåller som nämnts inledningsvis också civildepartementets promemoria
angående lagstiftning om fysisk riksplanering förslag tiU vissa bestämmelser i
expropriationslagen. Detta förslag rör tillämpningen av värderingsreglerna,
närmare bestämt den s.k. presum-tionsregeln, vid expropriation för andra
ändamål än tätbebyggelse.

2.1.3
Remissyttrandena över expropriationsutredningens förslag

Vid
bedömningen av remissyttrandena över ulredningens förslag bör hållas i minnet
alt remissinstanserna hade all yllra sig om bl.a. utredningens förslag i fråga
om värderingsreglerna i ExL, som reformerats genom 1971 års lagstiftning, och
atl förslaget till ny expropriationslag inte var fuUständigt, eftersom regler
om förfarandet saknades. Från flera håU riktades kritik mot utredningens
förslag alt man skulle tUlskapa en ny expropriationslag utan regler om
förfarandet. Det var mot bakgrunden av bl.a, denna kritik som endasl en
partiell reform av ExL genomfördes förra året.

Under
remissbehandlingen av utredningens förslag har från flera håll vitsordats
behovet av nya expropriationsregler. Naturvårdsverket instämmer i utredningens
uttalande atl markhushåUningen i stort allt mer framträder som en av samhällets
huvuduppgifter och att också expropriationslagsliftningen bör anpassas efter
utvecklingen. Byggnadsstyrelsen understryker att en bearbetning av nuvarande
expropriationsregler är önskvärd. På grund av att föreskrifterna är så
spUttrade på olika lagar, som i vissa faU täcker varandra och i andra fall
företer luckor, är bestämmelserna komplicerade att tUlämpa. Inte heUer
länsstyrelsen i Norrbottens län anser att ExL kan anses fylla krav på en modern
expropriationslagstiftning. Lantmäteristyrelsen anser att kravet på en mera
överskådlig systematik i lagstiftningen på hela expropriations-området inte
minst tiU följd av samhällsutvecklingen är synnerligen framträdande.

Svea
hovrätt anser däremot inte att ExL är så svåröverskådlig att detta ensamt
motiverar en helt ny lag. Riksförbundet Landsbygdens folk anser inte alt den
nuvarande ordningen medför några påtagUga olägenheter.

Utredningens
förslag till ny expropriationslagstiftning i stort får ett positivt mottagande
av många remissinstanser. Förslagets huvuddrag tiUstyrks sålunda uttryckligen
av bl.a. televerket, planverket, bostadsstyrelsen, vägverket, länsstyrelserna
i Stockholms och Norrbottens län samt Svenska kommunal-tekniska föreningen. En
fråga som särskilt diskuteras av remissinstanserna är utredningens förslag att
i största möjUga utsträckning sammanföra regler om tvängsinlösen liU en aUmän
expropriationslag. Positiva till utredningens förslag i delta hänseende är
bl.a, lantmäteristyrelsen, kommerskollegium, vattenfaUsverket, länssty-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 44

relsen
i Göteborgs och Bohus län, saneringsutredningen och utredningen om
ledningsrätt. Lantmäteristyrelsen instämmer i ulredningens ståndpunkt atl
såvitt möjligt huvuddelen av all lagstiftning om tvångsinlösen bör samlas i en
ny expropriationslag. Den omständigheten alt all lagslUtning på ämnesområdet nu
inte har kunnat tas i betraktande bör enligt lantmäteristyrelsens mening i och
för sig inte föranleda att den föreslagna lagstiftningen inte genomförs.
Kommerskollegium anför att del uppenbariigen föreligger behov av en -er samlad
lagstiftning på detta område än den som f.n. gäUer men att det som utredningen
framhåUer knappast är görligt att föra all lagstiftning som rör expropriation
under en gemensam lag, eftersom i många fall etl nära samband med andra
rättsområden kräver en uppdelning. Enligt kollegiets mening är de ändringar som
utredningen föreslagil väl ägnade alt förbättra överskådligheten av
lagstiftningen på området.

Det
saknas dock inte remissinstanser som är kritiska mot utredningens förslag i
stort. Domänverket förutsätter, efter kritik av förslaget på olika enskilda
punkler, alt förslaget inte lagfästes ulan en allvarlig och fullständig
omprövning. Sveriges lantbruksförbund anser alt den föreslagna lagtexten inte
är så genomarbetad och dess regler i avgörande hänseenden inte är så
motiverade att det är möjligt att göra dem tiU föremål för meningsfyUda
överväganden. Svea hovrätt anför alt svårigheten att sammanföra regler om rätt
tiU tvångsinlösen till en lag klart framgår av betänkandet. Resultatet av
utredningens försök är också enligt hovrättens mening, frånsett förhållandet
tiU BL, skäligen magert. Hovrätten ifrågasätter om det alltid är så klokt att
bryta ut en bestämmelse om expropriationsrätt ur sitt sakliga sammanhang.
Särskilt diskutabelt är detta om i samma författning finns bestämmelser om rätt
tUl inlösen och plikt all lösa. Hovrätten ifrågasätter om det inte vore
lämpligast att i BL behålla där givna regler om lösenrätt samt att från ExL tiU
BL överföra reglerna om expropriation för tätbebyggelse som ju har sammanhang
med kommande planläggning. Däremot finner hovrätten det angeläget att tiU en
författning koncentrera regler om värdering och förfarande så långt det är
möjligt. Inte minst önskvärt är att tiUse att inlösen- och ersättningsmål
handläggs av samma domslol.

Synpunkter
på samordningen mellan expropriationslagsliftningen och vissa andra lagar
anförs av ytterligare några remissinstanser. Enligt Sveriges lantbruksförbund
och Sveriges jordbrukskasseförbund föreligger ett sådant samband mellan
expropriationsrätten och vattenrätten att lagstiftningsarbetet inom de båda
rättsområdena borde samordnas. Båda remissinstanserna anser att utredningens
förslag i avvaktan på en sådan samordning inte bör läggas till gmnd för
lagstiftning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer däremot i
utredningens uppfattning att bestämmelserna om tvångsinlösen för allmän
farled, hamn och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972.109 45

flottled
inte bör brytas ut ur vattenlagen och intar motsvarande ståndpunkt i fråga om
reglerna i väglagstiftningen om tvångsinlösen när del gäller allmänna vägar.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län påpekar alt del med hänsyn till uppkommande samordningsfrågor
skulle ha varit värdefullt om resultatet av pågående bygglagulredning hade
avvaktats, innan ifrågavarande lagförslag framlades. Bygglagutredningen
framhåller att så få ändringar som möjligt bör vidtas i BL.

2.1.4
Remissyttrandena över justitiedepartementets promemoria

Promemorieförslaget
har, setl som helhet, fått ett övervägande gynn.samt mottagande under
remissbehandlingen. Kritik har i första hand riktats dels från domstolshåll men
även av andra mot förslagen om processledning och rättegångskostnader, dels
från kreditväsendet mol förslaget om panträttshavares ställning i
expropriationsmål. Till dessa frågor återkommer jag i det följande.
Promemorieförslaget har i sina huvuddrag tillstyrkts av bl.a. Göteborgs
tingsrätt, vägverket, bankinspektionen, vattenfallsverket, länsstyrelserna i
Västernorrlands och Norrbottens län samt Svenska kommunförbundet. Sålunda anför
exempelvis vägverket att de föreslagna ändringarna av expropriationsförfarandet
innebär en önskvärd förenkling och att reglerna även synes ha utformats med
tillbörlig hänsyn lill rättssäkerheten.

Sveriges
fastighetsägareförbund är däremot kritiskt mot förslaget och anför atl, liksom
vid de revisioner av ExL som skett under 1960-talet och senast vid 1971 års
höstriksdag, man även nu avser att tiUskapa regler som försvagar sakägarnas
ställning gentemot den exproprierande, i vissa fall på ett sådant sätt atl
betänkligheter uppkommer från rättssäkerhetens synpunkt. Enligt förbundels
mening bör lagstiftningsarbetet ta sikte även på att lämna skydd åt den som
tvångsvis avhänds sin egendom.

Förhållandet
mellan den föreslagna expropriationslagsliftningen och annat markpolitiskt
lagstiftningsarbete, främst på byggnadslagstiftningens område, tas upp av
Sveriges industriförbund. Förbundet framhåller alt det finns påtagUga samband
mellan de lösningar som väljs, då det gäUer utformningen av planeringen, och
expropriationsrättens procedurfrågor. Det finns också ett inbördes samband
mellan dessa frågor å ena sidan och spörsmålet om exproprialionsgmnder och
ersättningsregler å andra sidan. Strängt taget påverkar samtliga dessa
komponenter varandra. För att erhålla en ändamålsenlig lagstiftning på området
vore det enligt förbundets mening önskvärt med en samlad överblick av skilda
utvecklingsmöjligheter och hur olika lösningar kan påverka den samlade
uppläggningen. Förbundet anser att uppläggningen

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 46

av
lagstiftningsarbetet starkl försvårar en sådan välmotiverad samlad syn. Mot
bakgrunden av att nya genomgripande förändringar kan vara att vänta ganska
snart i samband med bygglagutredningens arbele ifrågasätter förbundet, om del
är särskilt rationellt atl nu lägga fram förslag till en helt genomarbetad ny
expropriationslag. På vissa punkter innehåUer promemorian förslag om angelägna
förbättringar, men dessa torde enligt förbundets mening Uka väl kunna
genomföras som justeringar inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Svea
hovrätt anser, att del inte är alldeles lätt att göra någon slutlig bedömning
av de nu framlagda förslagen till regler om expropriationsförfarandet, eftersom
något samlat förslag till expropriationslag inte föreUgger. Under det fortsatta
arbetet kan del vidare bli anledning all arbeta om andra avsnitt av lagen.
Detta kan enligt hovrättens mening göra del önskvärt att kommande förslag tUl
expropriationslag blir föremål för ytterligare remissbehandling. Också
Kooperativa förbundet ulgår från att en lagrådsremiss med förslag tiU ny
expropriationslag föregås av ett nytt remissförfarande, särskilt med hänsyn
lill möjligheten av jämkningar i regler som tillkommit genom 1971 års
lagslifl-ningsreform.

2.2
Expropriation av särskild rätt till fastighet. Sakägarbegreppet

2.2.1
Gällande rätt

Föremålet
för expropriation är enUgt ExL inte enbart äganderätten till fastighet. Av 2 §
första stycket ExL följer att även nyttjanderätt och servitut kan tvångsvis
upplåtas genom expropriation. Expropriation av rättighet kan enligt andra
stycket i samma paragraf avse även skyldighet för innehavare av särskild rätt
till fastigheten att avstå rättigheten eller underkasta sig inskränkning av
den. Även om de nu angivna formerna av rätlighetsexpropriation riktar sig mot
olika personer i förra fallet mot fastighetsägaren och i det senare mot
rällighetshavaren brukar de sammanföras under begreppet självständig
rällighelsexproprialion.

När
en fastighet exproprieras med äganderätt, medför della som regel att även
bestående särskild rätl till egendomen upphör atl gälla. Om fastighet tUl
vilken särskUd rätl innehas av annan än staten avstås på gmnd av expropriation,
är enligt 2 § tredje stycket ExL också innehavaren skyldig att avstå
rättigheten. Sådan expropriation brukar kallas osjälvständig
rätlighetsexpropriation. Enligt 49 § andra stycket ExL skall exproprierad
fastighet övergå till nye ägaren i princip fri från all särskUd rätt som
innehavaren är skyldig atl avstå enligt 2 § tredje stycket ExL. Dock skall i
fastigheten fortfarande gälla särskild rätt som tillkommer

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 47

sakägare
och som på gmnd av utfästelse av den exproprierande skall lämnas orubbad (jfr
30 § första punkten ExL). Denna beslämmelse har kritiserats i doktrinen (se
utredningens betänkande s. 57). Enligt uttrycklig föreskrift i 49 § andra
stycket senare ledet ExL förändrar expropriationen inte fastighetens ansvar för
allmänna utskylder eller fordringar som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 § 1
förmånsrältslagen (1970:979).

Också
vid expropriation varigenom nyttjanderätt eller servitut tillskapas kan det
inträffa att bestående särskild rätt tUl fastigheten upphör. Enligt 49 § tredje
stycket ExL har nämligen den nybildade rättigheten företräde framför all annan
rätt till fastigheten.

De
rättsverkningar som angetts inträder som antytts först i och med att
expropriationen fullbordas. Vid kvalificerat förhandstiUträde övergår
emellertid fastigheten tiU den exproprierande med samma räll som om
expropriationen hade fullbordats redan i samband med att föreskriven anmälan
görs enligt 40 § ExL.

Med
särskild rätl brukar i detta sammanhang förstås varje rättighet som tiU följd
av inskrivning eller på annan grund åtnjuter sakrättsligt skydd i den fastighet
i vilken den gäller (jfr utredningens betänkande s. 53). Det är alltså här
fråga om s.k. begränsade sakrätter av olika slag. Under begreppet inryms lill
en början sakrätter som har tillskapats genom avtal eller annars genom frivUlig
upplåtelse, t.ex. nyttjanderätt, servitut och rätt liU elektrisk kraft som
avses i 7 kap. JB (jfr även 35 § lagen 1970:995 om införande av nya jordabalken
JP såvitt gäller vissa upplåtelser av rätt tUl andel i samfällt strömfall)
saml teslamen-tarisk nyttjanderätt. Vidare får lill särskild rätt räknas
rättigheter som har tUlkommit vid fastighetsbUdning eller genom expropriation
eller med stöd av liknande tvångslagstiftning, t.ex. vattenlagen (1918:523)
(VL), väglagen och, såvitt gäller rätten att utnyttja mark, lagen (1966:700) om
vissa gemensamhetsanläggningar (LGA). Med den förul angivna definitionen bör
uppenbarligen till särskild rätl räknas också panträtt på grundval av
inteckning saml möjligen under en övergångstid efter JB:s ikraftträdande
den rätt som tillkommer innehavare av fordran som åtnjuter ogulden köpeskiUings
rätt (jfr 5 § JP) och i vissa fall rätt tiU avkomst eUer annan förmån av fast
egendom (jfr 8 § JP). Bestämmelsen i 49 § andra stycket senare ledet ExL alt
fastighetens ansvar för fordringar enligt 6 § 1 förmånsrättslagen kvarstår
oförändrat efter äganderättsexpropriation har ansetts innebära atl den räll som
tillkommer sädana fordringar faller utanför ExL:s begrepp särskUd rätt.

När
det gäUer panträtt på gmndval av inteckning får ovisshet om rättsläget anses
råda. På grund av vad som förekom vid ExL:s tiUkomst har från vissa håll
hävdals att panträtten liksom annan särskild rätt kan exproprieras
självständigt, dvs. upphävas eller begränsas ulan att

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 48

fastigheten
samtidigt avstås (jfr utredningens betänkande s. 53 och 24 § ExL). AUmänt lorde
man emellertid ha utgått från att panträtt inte kan göras till föremål för
självständig rättighetsexpropriation. Av 49 § andra stycket ExL följer, som
nämnts, att panträtt på grundval av inteckning i princip upphör liksom annan
särskild rätt till fastigheten, när denna exproprieras med äganderätt. Hur
expropriationen inverkar på inteckning som besvärar den exproprierade
fastigheten regleras inte i ExL utan i 6 kap. 14 § JB. Inteckningen är enligl
lagrummet utan verkan i egendomen, sedan inlösen har fuUbordats. Gäller
inteckningen både i fastighet som hell eller delvis exproprieras och i annan
fastighet som inte berörs av expropriationen (gemensam inteckning), är
inteckningen såvitt angår den senare fastigheten utan verkan tiU belopp som vid
fördelning av medel med anledning av tvångsförvärvet utfallit på pantbrevets
belopp. Under vissa förutsättningar, bl.a. att innehavare av pantbrevet avstår
från sin rätt tiU betalning vid medelsfördelningen, gäller inteckningen med
oförändrat belopp i gemensamt intecknad fastighet som ej berörs av
expropriaiionen. Av 6 kap. 17 § JB följer att, om inteckning helt eller delvis
blir utan verkan, panträttens innehåll påverkas i motsvarande mån. Det skall i
delta sammanhang slutligen nämnas alt borgenär som har panträtt i fasligheten
enligt uttrycklig föreskrift i 24 § ExL inte räknas som sakägare.

Till
särskild rätl måste otvivelaktigt räknas tomträtt och vattenfallsrätl (jfr 12 §
JP). Vid expropriation av tomträtt gäller emeUertid bestämmelserna om
expropriation av fastighet i tillämpliga delar (se 13 kap, 26 § andra stycket
JB). En erinran om detta har tagks upp i 2 § fjärde stycket ExL. Också
vattenfaUsrätt är vid expropriation likställd med fast egendom (jfr 12 § JP och
5 kap. 2 § jämförd med 4 kap. 27 § andra stycket lagen 1907:36 s, 1 om
nyttjanderätt tiU fast egendom). Av de nu anförda bestämmelserna anses följa
att såväl tomträtt som vattenfallsrätt kan bli föremål endast för självständig
expropriation (jfr utredningens betänkande s. 53).

Av
den lämnade redogörelsen för begreppet särskild rätt framgår att obligatoriska
rättigheter av olika slag inte ryms under begreppet. Det bör i sammanhanget
påpekas att nyttjanderätt som har upplåtits i andra hand närmast torde vara att
se som en sådan obligatorisk rättighet som inte utgör särskild räll i ExL:s
mening. Sålunda har andrahandshyresgäst i mäl om inlösen enligt BL inte ansetts
vara sakägare eller ha rätt att inträda som intervenient (NJA 1964 s. 500, jfr
utredningens analys, betänkandet s. 54).

TiU
begreppet särskUd rätt anknyter det i ExL använda begreppet sakägare. Termen
sakägare återfinns i ett flertal andra lagar. Dess närmare innebörd bmkar inte
fastställas i lagtexten. Klart är atl begreppet inte har samma innebörd i alla
författningar. Inle heller ExL

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 49

innehåller
någon entydig definition av sakägarbegreppet. Vid lagens tillkomst gjordes i
anslutning tiU 22 § andra stycket ExL uttalanden av innebörd att som sakägare
borde uppges alla dem som på grund av något sakrättsligt förhållande tiU
egendomen kunde ha ersättningsanspråk mot den exproprierande, ExL:s ståndpunkt
torde kunna uttryckas så atl innehavare av särskUd rätt till fastigheten är sakägare,
om inte lagen föreskriver annat.

Från
ExL:s sakägarbegrepp görs som nämnts i 24 § ExL ett viktigt undantag. Borgenär
som har panträtt i fastigheten räknas inte som sakägare. På gmnd av
övergångsbestämmelserna tiU 1970 års ändringar i ExL (SFS 1970:1008) som
rörde bl,a, nämnda paragraf faller utanför sakägarbegreppet också innehavare
av fordran som åtnjuter ogulden köpeskiUings rätt (jfr 24 § ExL i den gamla
lydelsen, 5 § JP och prop, 1970:145 s. 174), Med den beskrivning av ExL:s
sakägarbegrepp som lämnades vid lagens tiUkomst är det tydligt att inte heller
innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen tiUhör
kretsen av sakägare (jfr 49 § andra stycket senare ledet ExL). Gemensamt för
panttättshavare och innehavare av fordringar som nu nämnts är att deras
inttessen tiUgodoses antingen genom att fastighetens ansvar för fordringen
inte påverkas av expropriationen eller genom att de får betalt för sin fordran
ur expropriationsersättningen,

Bettäffande
den diskussion som förekommit rörande den närmare innebörden av bl,a, ExL:s
sakägarbegrepp hänvisas tiU utredningens betänkande s, 63. TiU komplettering av
vad som sägs i betänkandet skall här endast erinras om rättsfallet NJA 1968 s.
488 angående bostadshyresgästs rätt att föra talan om olägenhet av
expropriation som berör annan del av fastigheten än den som avses med
förhyrningen, RättsfaUet har utföriigt kommenterats i SvJT 1969 s. 362,

2.2.2
Utredningen

Inledningsvis
anför utredningen att föremålet för expropriation i fortsättningen liksom
hittUls bör vara i främsta rummet fast egendom. Vid sidan av sådan
expropriation bör alltjämt expropriation kunna ske i den formen att
nyttjanderätt eUer servitut stiftas tiU den exproprierandes förmån. Enligt
utredningens mening finns inte anledning att tUlskapa möjlighet att stifta
andra typer av sakrätter än nyttjanderätt och servitut.

Utredningen
anför att med termen särskUd rätt även framdeles bör förstås uteslutande
begränsade sakrätter. Det saknas anledning att frångå gällande rätts ståndpunkt
att expropriation skaU kunna ske för att upphäva eller begränsa bestående
sådana rättigheter utan att fastigheten avstås samtidigt. Enligt utredningen
kan viss tvekan hysas om det möjliga och lämpliga i att kunna självständigt
expropriera panträtt på

4 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 50

grundval
av inteckning. Något större behov av en sädan möjlighet anses inte föreligga.
Utredningens överväganden i denna del utmynnar därför i förslaget atl
självständig expropriation av panträtt inle bör kunna ske. Den möjlighet för
den exproprierande atl direkt överta en befintlig sakrätt från
rättighetshavaren som finns i gäUande räll föreslås slopad. Något sådant
övertagande har enligt utredningen veterligen inte förekommit och det
förefaller inle som om del skulle föreligga något praktiskt behov av att den
exproprierande har denna möjlighet. Dennes behov kan tUlgodoses genom att han
begär all den befintiiga rättigheten upphävs och atl en ny rättighet med samma
eller liknande innebörd stiftas till hans förmån.

Även
de nuvarande bestämmelserna om osjälvständig rätlighetsexpropriation bör
enligt utredningens mening behållas i huvudsak. Om fastighet exproprieras med
äganderätt, skall således i princip all särskild rätt lUl egendomen upphöra.
Ulredningen anför alt del från synpunkten att expropriationen inte bör sträckas
längre än som behövs för expro-priationsändamålel dock synes önskvärt atl i
huvudsak behålla den nuvarande undantagsregeln (jfr 49 § andra slyckel första
ledet ExL) så att det också i fortsättningen blir möjligt att lämna vissa
begränsade sakrälter orubbade. Bestämmelsen bör emellertid ha sådanl innehåll
all generell möjlighet öppnas att i samband med att tillstånd ges till
expropriationen meddela sådant förbehåll som diskuteras här. Frågan huruvida
man bör begränsa möjligheterna atl göra förbehåll om atl rättighet skall bestå
får enligl utredningen prövas i annat sammanhang.

Enligl
utredningens förslag skall tiUståndsmyndigheten inte vara beroende av den
exproprierandes medgivande för att förbehåU skall få meddelas. Utredningen
framhåUer atl möjligheten dock måste utnyttjas med stor försiktighet, om den
exproprierande motsätter sig att viss rättighet skall bestå efter
expropriationen. Rent allmänt säger sig utredningen förutsätta att frågor om
förbehåll om beståndet av begränsade sakrätter inte tas upp annat än efler
yrkande från ena parten saml atl förbehåll inte blir aktuella vid
tätbebyggelseexpropriation av zonex-proprialions karaktär, där den
exproprierande har ell betydande behov av rörelsefrihet.

Utredningen
framhåller att den föreslagna utformningen av bestämmelsen om generell rätt
för tUlståndsmyndigheten atl förordna om beståndet av viss rättighet givetvis
inte utesluter atl den exproprierande under processens gång skall kunna medge
att rättigheten får bestå. Däremol skall det vara uteslutet för
rättighetshavaren atl mot den exproprierandes vilja utverka sådant förbehåll,
sedan expropria-tionstUlståndet har getts.

Enligt
ulredningens mening bör också r en ny expropriationslag upptas bestämmelse
om att exproprierad fastighets ansvar för allmänna

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 51

utskylder
och för ej panträttsskyddade fordringar med förmånsrätt i fastigheten inte
förändras genom expropriationen (jfr 49 § andra slyckel sista ledet ExL),
Bestämmelsen bör kompletteras med en uttrycklig bestämmelse av innehåll alt
s,k. jorddelningsservitut inte heller berörs av expropriationen. En sådan
föreskrift torde stämma överens med vad som anses gälla redan nu. Däremot
behövs enligl utredningen knappast någon särtegel för övriga servitutsformer
som nämndes i 3 § lagen (1907:36 s. 25) om servitut, dvs. servitut som har
tillkommit före år 1876 och vissa skogsfångs- och mulbetesservitut. Också
bestämmelsen i 49 § tredje stycket ExL att genom expropriation tUlskapad rätl
äger företräde framför all annan rätt bör föras över till den nya lagen.

1
enlighet med de överväganden som redovisas i avsnittet 2.3.2 i del följande
innehåller utredningens förslag tiU bestämmelser om osjälvständig
rättighetsexpropriation inle något undantag för det fall alt rättigheten
tUlkommer staten.

Beträffande
sakägarbegreppet anför utredningen till en början att del är tydligt att en
legaldefinition av detta måste bli ganska aUmänl håUen för att därunder skall
rymmas alla de olika fall då en person har berättigade anspråk på att bli
tillerkänd talerätt. Finare gränsdragningar måsle överlåtas på
rättstillämpningen. Emellertid är enligt utredningens mening värdet av att i
den nya lagen ha vissa aUmänna riktlinjer uppdragna så stort att man inte bör
avstå från det.

Utredningen
anför att gällande expropriationsrätts inställning tUl sakägarkretsens omfång
inle är helt klar. StäUt utom allt tvivel är dock att innehavare av
obligatoriska rättigheter konsekvent har lämnats utanför kretsen. Någon ändring
i detta föreslås inte. Delta leder lill att andrahandshyresgäst inte heller i
fortsättningen kommer all ges sakägarställning.

Utredningen
konstaterar härefter att innehavarna av begränsade sakrätter tiU fast egendom
kan delas in i två huvudgrupper allt efler graden av del sakrättsliga skydd som
tillkommer rättigheten. Ulredningen vill skilja mellan sakrättsinnehavare som
åtnjuter elt fullt utbildat sakrättsligt skydd och sådana som inte gör det. Att
de förra alltjämt i princip bör föras till kretsen av sakägare är enligl
utredningens mening ställt utom allt tvivel. Undantag bör dock liksom hittills
göras för borgenärer med panträtt på grundval av inteckning och därmed
jämställd rättighet. Dessa rättighetshavares intressen bör nämligen också i
fortsättningen tiUgodoses på annat sätt. När det gäller innehavare av
rättigheter med ej fullt ulbUdat sakrättsligt skydd närmast lorde åsyftas
vissa nyttjanderätter och servitut är läget enligt utredningens mening mera
tveksamt. Utredningens överväganden i denna del mynnar emellertid ut i
förslaget att som sakägare bör betraktas varje innehavare av rättighet, som har
upplålks i en form som i allmänhet fordras för att

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 52

rättigheten
skall få sakrättsligt skydd, med undanlag för panträtlshavare och liknande
rättighetshavare. Ulredningen framhåUer att bestämningen inte innebär någon
utvidgning av det nuvarande sakägarbegreppet sådant detta har utformats med
ledning av förarbeten och praxis. Enligt utredningens mening bör inle, som
hävdats i doktrinen, uppställas något krav på att den som vUl uppträda som
sakägare också skall vara berättigad till expropriationsersättning. Utredningen
avvisar också en av flygbuHerutredningen i betänkandet (SOU 1961:25) Flygbuller
som samhäUsproblem framförd tanke att vidga ExL:s sakägarbegrepp vid
expropriation av mark för flygplats.

2.2.3
Remissyttrandena

Den
juridiska avdelningen vid stadskansliet i Stockholm och fastighetsnämnden i
Göteborg, vars yttrande över utredningsförslaget har bUagts vederbörande
kommuns eget ytttande, anför att det för det praktiska arbetet hade varit
fördelaktigt om möjligheten att uppträda som sakägare hade begränsats tUl att
omfatta bara rättighetshavare som är berättigade liU ersättning. Enligt den
nämnda juridiska avdelningen bör denna möjlighet övervägas trots att
gränsdragningen kan vara svår alt göra,

2.3
Expropriation av kronojord m.m.

2.3.1
Gällande rätt m.m.

Enligt
1 § första stycket ExL får fastighet som tUlhör staten inte exproprieras.
Detsamma gäller enligt 1 § andra stycket och 2 § tredje stycket ExL i fråga om
staten tUlkommande särskUd rätt till fastighet. Sådan ratt kan således varken
upphävas eller begränsas genom självständig rättighetsexpropriation eller
bringas alt upphöra genom att fastigheten exproprieras med äganderätt.
Undantaget torde emellertid inte gäUa panträtt som har upplåtits tUl staten på
gmndval av inteckning (jfr 6 kap. 14 § JB och 49 § andra stycket ExL),

Något
förbud mot inlösen av kronojord eller staten tUlkommande särskUd rätt tiU fast
egendom finns däremot inte i BL, EmeUertid gäller på grund av hänvisning i BL
vid inlösen av fastighet enligt nämnda lag bestämmelserna i ExL om
osjälvständig rättighetsexpropriation (jfr 137 § BL). SärskUd rätt som
tUlkommer staten berörs alltså inte vid inlösen av mark enligt BL, Förbud mol
expropriation av kronojord har inte heller tagits in i bestämmelserna om
värdeslegringsexpropriation i I § tredje stycket ExL.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 53

Nära
anknytning till kronojord har den kyrkliga jorden samt jord tUlhörig
universiteten och läroverken. Äganderättsförhållandena beträffande sådan jord
som har angetts är delvis oklara. Enligt 3 § lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig jord är emellertid beslämmelse i lag eller annan författning om fast
egendom som tUlhör staten inte tillämplig på kyrklig jord. En konsekvens härav
är att ExL har blivit tillämplig på aU kyrklig jord som avses i 1 och 2 §§
förvaltningslagen (se prop, 1970:168 s, 136),

Frågan
om behovet att kunna expropriera statens fasta egendom logs upp av
markpolitiska utredningen i betänkandet (SOU 1966:64) Statens och kyrkans
marköverlåtelser. Markpolitiska utredningens överväganden mynnade ut i ett
förslag atl en särskUd nämnd skulle inrättas för att vid oenighet mellan
parterna om pris och övriga villkor vid överlåtelse av statens mark tUl
kommuner besluta i denna fråga. Med den föreslagna ordningen ansågs
tillräckliga skäl inte föreligga att göra rent statlig mark exproprierbar.

I
överensstämmelse med markpolitiska utredningens förslag iiuättades den I
januari 1968 en statskommunal marknämnd (prop. 1967:99 och 100, SU 1967:100,
JoU 1967:23). Närmare bestämmelser om förfarandet när kommun vUl förvärva
statlig mark i vissa fall finns numera intagna i cirkuläret (1971:727) tiU
vederbörande statsmyndigheter om försäljning av staten tillhörig fast egendom,
m.m. Enligt 15 § i cirkuläret skall Kungl. Maj:t i närmare angivna faU meddela
förhandsbesked tUI kommun om möjligheten att förvärva statlig mark för samhällsbyggnadsändamål.
Har förhandsbesked meddelats om att kommun skall få förvärva mark, skaU den
myndighet som förvaltar marken på begäran av kommunen medverka tiU att kommunen
får ta marken i besittning redan före förvärvet (17 §). Om kommunen och den
statliga myndigheten inte kan enas om pris eUer annat vUlkor för överlåtelsen,
får kommunen eller myndigheten hänskjuta viUkorsfrågan till stats-kommunala
marknämnden (23 § andra stycket). I cirkuläret anges särskUt, att enligt
instmklionen för marknämnden denna skaU tillse att pris och övriga vUlkor bestäms
så att kommunen inte åläggs vidare förpliktelser än sådana som skulle ha kunnai
komma i fråga, om marken i släUet förvärvats genom expropriation (23 § tredje
stycket). Marknämndens beslut är bindande för staten och talan får inte föras
mot del (23 § fjärde stycket).

2.3.2
Utredningen

Enligt
utredningens mening är frågan om expropriationsrätt till kronojord mera ett
praktiskt spörsmål än en principfråga. Vad som bör eftersträvas är ett lämpligt
tillvägagångssätt, när det gäUer att bestämma

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 54

priset
för mark som någon önskar förvärva av staten för att användas till ett
exproprialionsgmndande ändamål.

Utredningen
erinrar om att beslut har fattats år 1967 om etl särskilt tUlvägagångssält vid
kommunala förvärv av statlig mark för samhällsbyggnadsändamål när parterna
inte är ense. Enligt utredningens mening har därigenom skapats etl smidigt
instrument som får anses vara väl avpassat för att med minsta möjliga
tidsutdräkt avgöra uppkommande prisfrågor m.m. i just dessa fall.

Utredningen
anför att den kronojord som f.n. avyttras för att användas tiU
expropriationsgrundande ändamål förvärvas huvudsakligen av kommuner. Redan
enligt ExL är det emellertid möjligl för enskilda rättssubjekt att i viss
utsträckning expropriera fast egendom och särskUd rätt tiU sådan egendom. Dessa
möjUgheter föreslås av utredningen vidgade i vissa avseenden. Om förbudet mot
expropriation av statens mark behålls, är det därför enligt utredningens mening
nödvändigt att skapa en särskUd procedur inom vars ram det blir möjUgt all
under hänsynstagande till både statens och den enskildes intressen träffa
avgöranden i ersättningsfrågorna. Det tillvägagångssätt som f.n. används när
kommun vill förvärva mark av staten är därvid knappast möjligt att använda.

Utredningen
framhåller vidare atl lösningsrätt tUl statiig egendom f.n. finns enligt BL. I
allmänhet men inte alltid gäUer denna rätl till förmån för kommunen. Såvitt
gäller galumark och andra utrymmen för aUmänna ändamål innehåUer BL särskilda
bestämmelser som gör det möjligt att ta marken eller utrymmet i anspråk för
ändamålet under förhållandevis enkla former. Motsvarigheter tiU dessa
bestämmelser återfinns i utredningens förslag till ny expropriationslag och del
förefaller enligt utredningens mening lämpligt att de får avse också den
statliga egendomen.

För
en vidgad expropriationsrätt sägs vidare tala vissa skäl av
inskrivningsrättslig natur. Även om det inte hör till vanligheterna att statens
egendom är besvärad av inteckningar, kan sådana förekomma, t.ex. i fråga om
fastighet som hör tiU aUmänna arvsfonden. Expropriation är då ett smidigt sätt
att göra fastigheten gravationsfri. Vidare kan äganderättsförhållandena till
viss egendom vara särdeles komplicerade, vUket kan leda tUl att en förvärvare
inte kan få lagfart. Som typexempel anför utredningen med utgångspunkt från då
gällande bestämmelser viss kyrklig egendom. Också i sådana faU är enligl
ulredningens mening expropriation otvivelaktigt ett användbart institut.

Sammanfattningsvis
anser ulredningen alt de angivna omständigheterna talar för att förbudet mot
expropriation av statens egendom upphävs. Något gmndlagsenligl hinder mot det
finns inte. Inle heller har några olägenheter kunnat förmärkas i de
fall där lösningsrätt till

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 55

kronojord
redan förekommer. Del föreslås därför att möjlighet generellt införs alt i
fortsättningen expropriera statlig egendom. Det framlagda förslagel innefattar
också en lösning av frågan om expropriation av sådan statlig egendom som har
anslagits för kyrkliga ändamål. Kommunala förvärv av statlig egendom torde
också efter det att förbudet mot expropriation av kronojord har upphävts komma
att i huvudsak ske enligt den förhandlingsordning som tiUskapades år 1967.
Detta tillvägagångssätt torde nämligen komma att te sig både snabbare och
enklare än expropriationsförfarandet. Det synes därför osannolikt all
expropriationsalternativet kommer att väljas i andra fall av kommunala förvärv
än när alldeles särskilda skäl talar för det,

Ulredningen anför
slutligen att, om expropriationsrätten vidgas på sätt som föreslås, anledning
saknas att behålla de nuvarande inskränkningarna i ExL mot expropriation
självständig eUer osjälvständig av staten tillkommande särskUd rätt till fast
egendom. Statens intressen i denna del torde f,ö, komma att tillgodoses genom
att tiUståndsmyndigheten enligt utredningens förslag tiUäggs viss möjUghet alt
meddela förbehåU om beståndet av särskUd rätt,

2.3.3
Remissyttrandena

Utredningens
förslag att det nuvarande förbudet mot expropriation av statiig egendom och
särskild rätt som tiUkommer staten skall utmönstras ur den nya
expropriationslagen tiUstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Bland dem kan nämnas kammarkollegiet, domänverket,
bostadsstyrelsen, två länsstyrelser och saneringsutredningen.

Byggnadsstyrelsen
och fortifikationsförvaltningen är kritiska mot förslaget. Sålunda anser
styrelsen att den föreslagna utvidgningen av kommunernas
expropriationsbefogenhet inte är påkallad och att det inte heller torde finnas
något behov för kommunerna att kunna expropriera statlig mark. De frågor av
mera teknisk natur, t,ex. svårigheter att utreda äganderättsförhållanden och
önskemålet att fastigheten befrias från ansvar för inteckningar och andra
inskrivningar, bör enligt styrelsens mening lösas i annan ordning och inte
genom expropriationsförfarande. Forlifikationsförvaltningen anför att
tillskapandet av den särskUda förhandlingsordning som gäller då kommun vUl
förvärva statlig mark har medfört att kommunerna inte har samma behov som
tidigare av alt kunna expropriera statlig egendom.

Svenska
kommunförbundet uttalar att förhandlingsordningen visserligen i stor
utsträckning torde underlätta framtida kommunala markförvärv men atl det ändå
är önskvärt att möjlighet öppnas för kommunerna atl ta statlig mark i anspråk
genom expropriation. Detta gäUer

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 56

bl.a.
vid förvärv av nyttjanderätt tUl mark för kommunala kommunikations- eUer
ledningsföretag. Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister anser att
kommunerna får en gynnsammare förhandlingsposition gentemot slalen, om
kommunerna ges rätt att expropriera statiig egendom.

Kammarkollegiet
och domänverket tar upp frågan humvida den år 1967 antagna
förhandlingsordningen bör behållas vid elt upphävande av förbudet mot
expropriation av statlig egendom. Enligt kollegiets mening måste övervägas om
inte i enhetlighetens intresse frågan om viUkoren vid kommunala markförvärv för
expropriationsändamål bör, för den händelse parterna inte kan enas, prövas av
domstol vare sig marken ägs av staten, kyrkan eUer enskUd. Domänverket
framhåller att den principiella gmnden för förhandlingsordningen rycks undan,
om förbudet mot expropriation av statiig egendom upphävs. Enligt verkels
uppfattning har förhandlingsordningen i huvudsak haft indUekt betydelse som
motiv för parterna att åstadkomma en uppgörelse. Sannolikt kommer
expro-priationsmöjligheten att få samma effekt.

3
Expropriationsandamålen

3.1
Inledande synpunkter

3.1.1
Utredningen

De
senaste årtiondenas snabba utveckling i tekniskt, ekonomiskt och socialt
hänseende har, framhåUer utredningen, medfört att behovet av att kunna förvärva
mark genom expropriation kommit att göra sig gäUande på nya områden, samtidigt
som en del äldre beslämmelser om expropriationsbefogenhet har förlorat
aktualitet. Som ett exempel på en efter nutida förhåUanden aUtför begränsad
räckvidd i expropriations-befogenheten anför uttedningen bestämmelsen i 1 §
första stycket 13 ExL om expropriation för oljeledning, vUken kan tUlämpas bara
när det är fråga om ledning som är behövlig för ett företag av större gagn för
viss ort men däremot inte när ledningen är avsedd att ingå i ett viktigt
distributionsnät. Som exempel på en bestämmelse som mer eUer mindre spelat ut
sin roll nämner utredningen bestämmelsen i 1 § första stycket 7 ExL om
expropriation av mark inom bebyggt område vid järnvägsstation m.m.

Utredningen
pekar också som tidigare redovisats på att bristen på systematisk uppbyggnad av
ändamålsreglerna i expropriationslagstift-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 57

ningen
har kritiserats. De många ändringarna i ExL har fått till följd att den
systematik som präglade lagen i dess urspmngliga skick uppluckrats väsentligt.
Spridningen av expropriationsandamålen över flera författningar har dessutom
gjort ämnesområdet svåröverskådligt. Den kasuistiska metod som tillämpats i
samband med de många ändringarna och tUläggen har dessutom haft till resultat
tUlsammans med spridningen av de många bestämmelserna att ett betydande mått
av 'överlappning' förekommer mellan olika bestämmelser. De enskilda
ändamålsbestämmelsernas konstruktion förefaller enligt utredningens mening
också delvis ha tillkommit med tanke på vissa bestämda fall utan utblickar mot
andra, likartade situationer. Följden härav har blivit ett ständigt återkommande
behov av ändringar i och tUlägg tUl lagstiftningen. Behovet av ett samlat grepp
på hela ämnet är därför stort. Utredningen finner del angeläget att i samband
med en översyn av expropriationsandamålen undersöka möjligheterna att
åtminstone ge lagens regler en något vidare avfattning.

Utredningen
anför att det otvivelaktigt skulle vara lill fördel att sammanföra alla de
bestämmelser om rätt tiU tvångsinlösen som nu finns spridda i olika
författningar till en lag. Fullt ut låter sig detta emellertid inte göras,
ÅtskiUiga av de ifrågavarande författningarna är nämJigen uppbyggda på ett
sådant sätt att deras systematik skuUe allvarligt rubbas om bestämmelserna om
tvångsinlösen bröts ut. En närmare granskning av de olika
expropriationsrättsliga bestämmelser som det i och för sig skulle vara önskvärt
att sammanföra inom ramen för en allmän expropriationslag ger enligt
utredningen vid handen att man i stort setl kan urskUja två huvudgrupper,
nämligen dels bestämmelser i sådana författningar vars föreskrifter om det
rättsliga förfarandet vid tvångsförvärv i huvudsak överensstämmer med ExL:s
regler, dels bestämmelser i författningar med väsentligen egna regler om
förfarandet och värderingen. Bestämmelser som huvudsakligen är förknippade med
ett rättsligt förfarande i enlighet med ExL:s regler finns utanför ExL intagna
i BL, 1902 års ellag, lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom, VL
och lagen om inlösen i vissa fall av rätt tUl gruva m,m, I viss mån kan hit
räknas även bestämmelsema i lagen angående stenkolsfyndigheter m,m.
Bestämmelser som förknippas med regler om förfarandet och värderingen vilka
väsentiigt avviker från motsvarande bestämmelser i ExL förekommer i VL samt
inom väg-, gruv- och vissa delar av den speciella försvarslagstiftningen,

I
fråga om 1902 års ellag anför utredningen, att beslämmelser om expropriation
för elektriska anläggningar finns både i denna lag och i ExL och att detta
framstår som mindre tillfredsställande från systematisk synpunkt. Utredningen
finner tanken att föra över expropriationsreglerna i 1902 års ellag tiU den
allmänna expropriationslagen

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 58

vara
tilltalande. Visserligen är en sådan ordning förenad med olägenheten att
frågor om expropriation och koncession för elektriska siark-strömsanläggningar
kommer atl regleras i ohka författningar. Ulredningen finner dock inte denna
omständighet vara avgörande. Frågor om expropriation som har samband med
koncessionsärende kan liksom hittills handläggas av Kungl. Maj:t på grundval av
en gemensam ansökan. Utredningen föreslår därför alt expropriationsreglerna i
1902 års ellag bryts ut ur denna och förs över till den allmänna expropriationslagen.

Ulredningen
anför vidare atl lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom i allt
väsentUgt följer de aUmänna bestämmelserna om inlösen i ExL. Också denna
lagstiftning kan därför enligt utredningens mening utan svårighet arbetas in i
den allmänna expropriationslagen.

BL
innehåller åtskilliga beslämmelser om både rätt och plikt alt lösa in annan
tillhörig mark samt därjämte vissa bestämmelser om skyldighel all avstå mark
utan lösen.

I
fråga om bestämmelserna om lösningsrätt i BL (18, 18 a, 41, 41 a och 47 §§)
anför utredningen, att dessa genomgående har ett starkt samband med ExL:s
regler om rätt tiU expropriation för samfärdsel-, Iransport-och
tätbebyggelseändamål. ÅtskiUigt skulle därför vara atl vinna om dessa kunde
arbetas samman i en aUmän expropriationslag. Något hinder mot att bryta ut de
berörda reglerna ur BL torde enligt utredningens mening inte möta från
systematisk synpunkt.

Bestämmelserna
om lösningsplikt i BL ingår, anför ulredningen, i ett vidare komplex av regler
med huvudsakligen kompensativ innebörd, syftande till att bereda gottgörelse åt
markägare för vilka planläggningsåtgärder medför särskilt ogynnsamma
ekonomiska verkningar. Bestämmelserna, som väsentligen grundas på
bUlighetsskäl, är av två slag, dels sådana som föreskriver skyldighet för
samhället all inlösa mark som blivit onyttig för ägaren (18 a, 21, 41 a, 48 och
83 §§), dels sådana som utan samband med inlösen föreskriver ersättning ål
markägare för skada som uppkommit som en följd av samhällets åtgärder (22, 83
och 84 §§), Utredningen framhåller, atl del mol denna bakgrund framstår som
mindre lämpligt alt bryta ut reglerna om inlös-ningspUkt ur sitt sammanhang och
överföra dem till en allmän expropriationslag. Deras samband med
expropriationsrätten betecknas av utredningen som mindre väsentiigt än
sambandet med bestämmelserna om planläggning för bebyggelse. I fråga om BL:s
beslämmelser om skyldighet att avstå mark utan lösen (19, 20, 42, 43, 70, 112
och 113 §§) anför utredningen, att knappast något torde stå att vinna med atl
överföra reglerna till en aUmän expropriationslag.

När
del gäller VL framhåller utredningen, att däri ges åtskilliga
inlösningsregler som helt eller delvis täcker bestämmelser i andra

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 59

författningar,
närmast ExL och BL. VL är emellertid i myckel stor omfattning uppbyggd efter
andra principer än dessa författningar. Sålunda är VL i betydande utsträckning
avsedd alt lillgodose enskilda intressen. Vidare är ersättningsreglerna i VL i
vissa fall betydligt mera generösa än ExL:s molsvarande regler. Därtill kommer
all VL:s regler om tvångsinlösen och tvångsförfoganderätl slår i intimt samband
med samma slags regler om tvångsdelaktighet i vissa företag samt att reglerna
om förfarandet utformats hell olika i VL och ExL. Ulredningen finner det med
hänsyn till dessa omständigheter ogörligt att bryta ut de
expropriationsliknande bestämmelserna ur VL utan atl samtidigt kraftigt rubba
VL:s hela systematik och uppbyggnad. I avvaktan på den pågående översynen av VL
måste därför enligt utredningens mening t.v. accepteras att denna lags regler
på vissa punkter hell eUer delvis täcker bestämmelser i den allmänna
expropriationslagen. I två fall, nämUgen i fråga om rätt att i vissa
situationer dra fram kraftledning över annans mark (2 kap. 18 §) samt i fråga
om rätt för kronan atl lösa strömfall m.m. (4 kap. 9-12 §§), hänvisas i VL till
de aUmänna reglerna om inlösningsförfarandet i ExL, Även dessa faU är
emellertid enligt utredningens mening så intimt förknippade med VL:s uppbyggnad
och systematik att de inte utan olägenhet kan brytas ut ur denna lag.

Vad
angår lagstiftningen om allmänna vägar anför ulredningen, all det knappast
framstår som möjligt att överföra institutet vägrätt, som i stor utsträckning
tUlgodoser behovet av tvångsupplåtelse av vägmark, lill den allmänna
expropriationslagen. Inte heller de bestämmelser om ianspråktagande av mark som
finns i lagstiftningen om enskilda vägar bör enligt utredningens mening föras
över tUl den allmänna expropriationslagen.

Gruvlagstiftningen
har byggts upp efter ell system som markant avviker frän den allmänna
expropriationslagstiftningens. Där har tillskapats en särskild begränsad
sakrätt, benämnd gruvrätt, vilken principiellt har karaktären av lös egendom.
Ett inarbetande av gruvlagstiftningens tvångsrätter i den allmänna
expropriationslagen skulle enligt utredningens uppfattning vara förenat med
åtskilliga svårlösta problem och sannolikt ogenomförbart utan att gruvrättens
hela systematiska uppbyggnad fick göras om från grunden.

CivUförsvarslagen
(1960:74) (CfL) samt allmänna förfogandelagen (1954:279) och rekvisitionslagen
(1942:583) innehåller åtskiUiga bestämmelser om inlösen av annans egendom,
såväl fast som lös. Gemensamt för alla de fall då den ifrågavarande
lagstiftningen kan tillämpas är att del måste vara fråga om utomordentliga
situationer, föranledda av krig eller krigsfara, då annans egendom kan behöva
tas i anspråk ulan tidsutdräkt. Det kan enligt utredningen knappast komma i
fråga atl i större omfattning söka inarbeta denna speciallagstiftning i den
allmänna expropriationslagen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 60

En
annan fråga som utredningen tar upp är hur detaljerade bestämmelserna i den
nya expropriationslagen lämpligen bör vara. Ett radikalt grepp skulle enligt
utredningen vara att efter mönster från fransk expropriationslagstiftning
ersätta alla delaljbestämmelser om olika expropriationsändamål med en
generalklausul av innebörd att inlösen får ske så snart ändamålet tjänar
'allmänt gagn' e.d. Den andra ytterligheten är en detaljerad uppräkningsmetod,
sådan som den f.n. tUlämpade.

Utformningen
av gäUande beslämmelser om expropriationsändamål har enUgt utredningen i och
för sig vissa fördelar. Bl.a. torde den leda till att tillämpningen av
bestämmelserna i allmänhet inte vållar några slörre problem eftersom det i
flertalet fall relativt lätt kan avgöras om ell åberopat ändamål låter sig
inrymmas under lagens beskrivningar. Metoden innefattar också garantier för att
några utvidgningar av expropriationsrättens tUlämpning inte kommer till stånd
utan att de lagstiftande organen får tiUfälle att ta ställning lill frågan om
lämpligheten av den ifrågasatta utvidgningen. Det är emellertid, anför utredningen,
tydligt att den begagnade lagstiftningsmetoden också är behäftad med
olägenheter. Redan uppgiften att uttömmande beskriva alla de mångskiftande
situationer i vilka expropriation bör få komma lill användning är förenad med
betydande vanskligheter. Än mera svårlöst blir problemet om man dessutom syftar
till att bestämmelserna inte skall behöva ändras alltför ofta. Att å andra
sidan helt övergå till en allmänt hållen regel skulle enligt utredningens
uppfattning komma att dra med sig så mycket av tiUämpningssvårigheter och
följdbestämmelser att fördelarna i praktiken går förlorade. Målet måste därför
enligt utredningen vara att ange expropriationsinstitutets räckvidd så klart
att de begränsningar i expropriationsbefogenhetens omfattning som lagstiftaren
velat uppställa blir iakttagna vid den praktiska tUlämpningen men samtidigt så
elastiskt att det inte blir nödvändigt att alltför ofta komplettera och fylla
ut lagens uppräkning av expropriationsändamål. Utredningen förordar att
ändamålen anges så pass vidsträckt att likartade lösningsfall såviti möjligt
ryms under samma regel. Detta mål torde enligt utredningen i viss mån kunna
uppnås om man tillämpar en modifierad uppräknings-metod. En sådan metod skulle
innebära att de fall där behov av tvångsinlösen föreligger sammanförs i olika
huvudgrupper alltefter ämnesområde samt att för varje grupp såvitt möjligt ges
enhetliga inlösningsregler.

Från
nu angivna utgångspunkter kan enligt utredningen expropriationsandamålen
lämpligen sammanföras i följande huvudgrupper.

1. Expropriation
för tätbebyggelseändamål

2. Expropriation för samfärdsel- och transportändamål

3. Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

4. Expropriation för viktig näringsverksamhet

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 61

5. Expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m.

6. Expropriation för försvarsändamål

7. Expropriation av vanskött egendom

8. Expropriation för kulturella ändamål

9. Expropriation för naturvård och fritidsändamål

10. Expropriation
för diverse ändamål

11. Expropriation
med anledning av väntad värdestegring m.m. Utredningen understryker att det är
omöjligt att strikt indela alla

föreliggande
inlösningsbehov i olika grupper utan att ämnesområdena kommer att på enstaka
punkter täcka varandra. Om detta skall helt undvikas måste man nänUigen
tillgripa en så detaljerad uppräkning att lagens framställning av
expropriationsandamålen blir svåröverskådlig. Några mera beaktansvärda
nackdelar med att de olika gruppernas ämnesområden i någon utsträckning täcker
varandra finns emellertid inte så länge samtliga grupper ryms inom en lag med
enhetiiga regler om förfarandet och värderingen. Det måste tvärtom enligt
utredningens uppfattning ses som en klar fördel om varje gmpp för sig så
fullständigt som möjligt rymmer alla företeelser inom det ifrågavarande
ämnes-ontrådet även om någon av dem på det viset kan komma att hänföras till
flera grupper. Med denna metod kommer enligl utredningen lagtexten att kunna
skrivas betydligt enklare, klarare och mera lättöverskådligt än om varje regel
måste förses med undantag för specialsituationer som kan tänkas hänförliga
under flera gmpper,

ExL innehåller i 76-115 §§
ett stort antal detaljbestämmelser som anknyter tUl de oUka
expropriationsandamålen. En stor del av dessa beslämmelser är av ren
tillämpningskaraktär. Detta gäller framför allt reglerna om innehållet i
ansökningshandlingar m.m. Dessa bestämmelser kan enligt utredningens mening
utan vidare överföras tUl en kungörelse eUer liknande. Andra regier innehåller
detaljerade föreskrifter om vad Kungl, Maj:t har att iaktta i skilda
situationer vid prövningen av ansökan om expropriationstillstånd. Dessa senare
beslämmelser anser utredningen genomgående vara sådana att de utan större
olägenhet kan utmönstras ur lagen, åtminstone så länge man håller fast vid att
all tUlståndsgivning av betydelse skall ankomma på Kungl, Maj:t, Förutsättningarna
för en enhetlig rättstUlämpning i enlighet med lagstiftarens intentioner torde
nämligen därvid kunna bedömas som så goda att behov av detaljerade föreskrifter
i lagen saknas.

3.1.2
Remissyttrandena

Ulredningens
förslag om expropriationsändamålens förteckning och uppdelning i grupper godtas
eller lämnas utan eriiuan av flertalet remissinstanser. Enligt kammarkollegiets
mening är det ett rimligt krav

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 62

från
rättssäkerhetssynpunkt att lagstiftaren någorlunda klart anger de gränser inom
vUka ivångsingripande skall kunna förekomma. Länsstyrelsen i Stockholms län
finner utredningens förslag tillfredsställande. Expropriationsmöjligheten utgör
en inskränkning av den privata jord-äganderätten och jordägaren bör ges viss
möjlighet all bedöma riskerna för all hans äganderätt måsle upphöra. Förslagel
innebär en godtagbar kompromiss mellan kravel på skydd för den enskildes
rättssäkerhet och strävandena att komma ifrån nuvarande oelastiska system. Del
ökade utrymmet för diskretionär prövning kommer emellertid enligt länsstyrelsen
atl ställa slora krav på den lillståndsbe vil jande myndigheten. Liknande
synpunkter framförs av länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus
län. Enligt Svenska sparbanksföreningen är det ur den exproprierandes synvinkel
en fördel atl expropriationsandamålen inte längre är strängt specificerade utan
har getts en slörre räckvidd, som inte bara läcker nuvarande behov av utvidgad
expropriationsrätt utan även kan inrymma kommande, ännu inle helt förutsebara
behövliga expropriationsändamål. Också Hyresgästernas riksförbund anser
förslagel medföra att expropriationsbestämmelsernas räckvidd ökas och blir mera
tillämpbara i etl samhälle med snabb utvecklingstakt. Byggnadsstyrelsen anser
att bestämmelserna om expropriationsandamålen har erhåUit en utformning som i
dag synes svara mot behovet att för allmänna ändamål kunna ta i anspråk mark
eller särskild rätt tUl fast egendom. Också bygglaguiredningen,
saneringsutredningen och kommunförbundet finner den av utredningen föreslagna
metoden vara att föredra framför nuvarande system.

Mol
lagreglernas utformning framförs dock viss kritik. Enligt Svea hovrätt torde
den överlappning mellan olika exproprialionsgmnder som förslaget innebär i
allmänhet inte behöva medföra olägenheter. Dubbleringar i förhållande tiU
expropriationsmöjlighet enligt andra författningar bör däremot om möjligt
undvikas i högre grad än utredningen ansett godtagbart. SärskUt gäller detta
fall när tvångsåtgärd enligt annan författning skall ske genom annat förfarande
och efter andra värderingsnormer. Vidare kan enligt hovrätten förtjäna
övervägas om inte i expropriationslagen bör införas en föreskrift med innebörd
atl, när expropriation är möjlig även enligt annan lag, denna skall uteslutande
tiUämpas. Näringslivets byggnadsdelegation förordar att en modernisering av
expropriationsandamålen sker genom ändringar i nuvarande 1 § ExL. De olika
paragraferna i utredningsförslaget borde således överföras som särskilda
punkter under I § ExL i stället för nuvarande regler. Bestämmelserna om
expropriationsgrunderna kunde på så sätt bli föremål för en välbehövlig
modernisering och utvidgning på vissa punkter, t.ex. vad gäller industriella
behov.

Riksförbundet
Landsbygdens folk delar ulredningens uppfattning att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 63

övervägande
skäl talar för atl bibehålla systemet med uppräkning av
expropriationsandamålen. Härigenom skapas stadga och fasthet för bedömningen.
Det är också en fördel atl bestämmelserna har systematiserats och förenklats.
Förbundet kan emellertid inte till alla delar acceptera de olika
expropriationsandamålen av den anledningen all vissa ändamål ej synes vara
nödvändiga och därför i aUt för hög grad skulle inverka på den enskUdes
handlingsfrihet. Lantmäteristyrelsen anser att förslagel släller särskUda krav
på klarhet i motivredovisningen för undvikande av rättsosäkerhet eller
tiUämpningssvårigheter.

Föreningen
Sveriges kommunala förvaltningsjurister anser atl den modifierade
uppräkningsmetod ulredningen föreslagit har medfört flera generella
formuleringar, som möjligen kan komma att medföra otillfredsställande
variationer i rättstillämpningen. Kommunerna har redan med gäUande lagstiftning
fått erfara atl den praxis som liilämpas vid handläggning av
expropriationsansökningar varierar till synes enbart på grund av personskiften
i departement eUer remissinstanser. Det slår klart att den nu föreslagna
lagändringen i än högre grad möjliggör sädana variationer betingade av olika
synsätt i såväl formeUa som principiella hänseenden. Trots denna anmärkning
konsialerar emeUertid föreningen att den av utredningen förordade principen för
angivandel av expropriationsändamål ändock framslår som den f.n. lämpligaste
lösningen på ett svårt laglekniskt problem. De uttalanden som gjorts av
utredningen får anses ägnade atl bidra till en stabilisering av den praxis som
skall utvecklas. Ytterligare förlydliganden i samband med det fortsatta
lagstiftningsarbetet synes emeUertid önskvärda.

Föreningen
Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anför atl bestämmelsen i 2 kap. 11 § i
förslagel om expropriation för diverse ändamål framstår som aUtför allmänt
håUen.

Utredningens förslag
avstyrks av domänverket och Sveriges fastighetsägareförbund. Enligt domänverket
innebär expropriation ell allvarligt ingrepp i markägarens rällssfär. Delta har
även kommil till uttryck i utredningens direktiv. Del synes därför angelägel
atl expropriationsrätten inte utsträcks ulöver sådana ändamål som från
samhällets synpunkt rimligen kan anses nödvändiga. Redan enligt nuvarande
lagstiftning är emellertid denna räll mycket omfattande och skulle, om
förslaget antas, bli ytterligare utsträckt. Under sådana förhållanden hade det
varit berättigat fordra, att utredningen så klart som möjligl hade avgränsat
fömtsättningarna för de skUda tvångsförvärvssituationerna. De av utredningen
formulerade kriterierna för att en expropriationsrätt faktiskt skall anses
föreligga är emeUertid enligl domänverket i många fall synnerligen lösliga.
Förslagel är därför enligt verkets mening inte ägnat att läggas tiU grund för
utformningen av ett liU innehåll och konsekvenser så överskådligt
expropriationsinslitut som rättssäkerheten

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 64

fordrar.
Enligt fastighetsägareförbundet har utredningen genom sitt förslag knappast
realiserat den antagna målsättningen. När det gäller bestämmelsernas
elasticitet finns visserligen intet övrigt att önska. 1 fråga om begränsningar
i expropriationsrätten synes emellertid inte ens mycket blygsamma krav ha
blivit tUlgodosedda. Förbundet ifrågasätter om någon större skiUnad föreligger
mellan utredningens förslag och det radikala grepp utredningen avvisar,
nämligen att ersätta alla detalj-bestämmelser med en generalklausul efter
franskt mönster om att expropriation får ske så snart ändamålet tjänar allmänt
gagn. Förslagets utformning förefaller enligt förbundet inte heUer
överensstämma med svensk rättstradition. Det är nödvändigt att den enskUdes
rätt i vissa fall får vika för ett aUmänt intresse, men det är enligt
förbundets mening också nödvändigt att det av lagtext klart framgår i vUka fall
och under vUka omständigheter ingrepp i den enskUdes intressen får göras.
Förbundet kan inte heller acceptera utredningens skäl att en detaljerad
uppräkning av expropriationsandamålen skulle vara förenad med vanskligheter och
medföra täta lagändringar. När det gäller en tvångsrätt av så genomgripande
natur som expropriation bör den enskilde kunna begära att fömtsättningarna för
dess tiUämplighet klart anges i lag. Atl ändringar i lagen på grund av
samhäUsutvecklingen kanske får företas med vissa tidsmeUanrum kan visserligen
anses vara en olägenhet. Förbundet betonar att en sådan olägenhet dock är
förbunden med all lagstiftning. Det torde vara svårt att hävda att
expropriationslagsliftningen härvidlag skuUe inta någon särställning.
Förbundet yrkar på grund av det anförda att 2 kap. i förslaget får undergå en
förnyad bearbetning i syfte att ge reglerna en sådan utformning att
expropriationsgrunderna klart och uttömmande framgår av lagtexten.

3.2
Vissa återstående frågor om expropriation för tätbebyggelseändamål

3.2.1
Gällande rätt

År
1971 genomfördes betydelsefulla ändringar i ExL i syfte alt ge kommunema bättre
möjligheter att föra en aktiv markpolitik (prop, 1971:122), Reformen tog i
första hand sikte på reglerna om expropriation för tätbebyggelseändamål och om
ersättning vid expropriation. Vad gäller expropriationsandamålen ändrades
bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelseändamål i 1 § första stycket
16 och 111 § ExL. I anslutning härtUl infördes i 1 § tredje stycket en ny
expropriations-gmnd, kallad värdestegringsexpropriation. Ändringarna byggde på
2 kap. 1 och 12 §§ i utredningens förslag. Som en följd av ändringarna
upphävdes institutet zonexpropriation i BL (tidigare 44 §),

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 65

De
nya bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelseändamål ger kommun rätt
till expropriation för att få möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn
till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning. Regeln gäller såväl obebyggd som redan tätbebyggd
mark. För det senare slaget av mark gäUer dock den begränsningen att
expropriation får ske endasl om del med skäl kan antas att marken inom överskådlig
tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av
väsentiig betydelse från allmän synpunkt, eller om det tUl främjande av
planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget
atl kommunen får rådighet över marken. För att understryka betydelsen av
tomträttsinstitutet anges särskilt att expropriation kan ske för att ge kommun
möjlighet atl upplåta mark med tomträtt,

Värdestegringsexpropriation
kan användas när staten eller kommun avser att inom visst område utföra sådana
byggnads- eller anläggnings-åtgärder som kan föranleda expropriation enligt
ExL. I sådant fall skall egendom i områdets omedelbara närhet kunna
exproprieras. En förutsättning härför är atl de planerade byggnads- eUer
anläggnings-åtgärderna medför väsentUgt ökat värde för egendomen i fråga eller
annars avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja egendomen. Vidare fömtsätts atl
del med hänsyn till kostnaderna för åtgärderna och övriga omständigheter är
skäligt att expropriation får ske.

Vid
sidan av dessa centrala bestämmelser finns på åtskilliga håll i lagstiftningen
bestämmelser om tvångsinlösen för tätbebyggelseändamål.

Enligt
1 § första stycket 7 jämförd med 99 § första stycket ExL kan staten eUer
kommun, inom vars område marken är belägen, beviljas rätt till expropriation
för atl inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge
eller på annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade
bostadsförhållanden. Bestämmelsen är enligt 99 § andra stycket tillämplig
endast på område bebyggt med boningshus som tillhör annan än markens ägare.
Sedan expropriation har skett har husets ägare rätt att förvärva eller få
nyttjanderätt till den mark som hör till huset.

Frågor
om bebyggande av mark hänger intimt samman med frågor om anordnande av
trafikleder och andra allmänna trafikplatser som skall betjäna
bebyggelsefastigheterna. På detta område finns i gällande rält bestämmelser i
såväl ExL som BL.

Enligt
1 § första stycket 2 ExL kan expropriation ske bl.a. för allmän väg och för
järnväg eller spårväg för aUmän trafik. Bestämmelser om expropriation för
trafikleder och andra allmänna platser inom tätbebyggelseområden finns
emellertid främst i BL, Enligt 18 § första stycket och 41 § första stycket BL
får kommun när den begär det lösa in mark som enligt fastställd generalplan
eller stadsplan är avsedd tUl trafikled,

5 Riksdagen 1972. I saml. Nr 109

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 66

gata eUer annan allmän plats. Enligt andra slyckel i
vardera paragrafen får kommunen vidare lösa lill sig annan mark som enligl
samma slags planer inte är avsedd lill enskilt bebyggande. Som förutsättning
härför gäller dock alt markens användning för avsett ändamål inte ändå kan
anses säkerställd. Skulle marken redan tillhöra kommunen kan denna vid behov i
stället enligl 18 § Iredje stycket och 4] § tredje stycket lösa särskild rätt
som besvärar marken. Enligl 19, 20, 42 och 43 §§ BL har kommun rätt att under
vissa förutsättningar ta i anspråk allmän eller enskUd väg, som regel utan
ersättning, om vägen ingår i mark som enligl faststäUd generalplan eller
stadsplan skall användas till trafikled, gata etc. Slutligen kan kommun enligt
18 a och 41 a §§ BL lösa lill sig servitut eller nyttjanderätt till mark som
enligt fastställd generalplan eller stadsplan skaU utnyttjas för aUmän
trafikanläggning eller allmän ledning men som inle får lösas enligt 18 § första
stycket eller 41 § första slyckel. Ulöver de nu berörda fallen kan nämnas att
det enligt 70 § BL finns viss möjlighet atl la i anspråk mark inom planlagt område
utan ersättning i de s.k. markexploalörsfallén, dvs. när stadsplan läggs över
område som är i en ägares hand. Även beträffande område under byggnadsplan
finns liknande möjligheler (112 och 113 §§). Bestämmelserna avser främsl mark
som behövs för gata eller annan allmän plats.

47 § BL innehåller vissa beslämmelser som syftar till all
säkerställa all faststäUd lomlindelning verkligen blir genomförd. Tillhör
sålunda enligt tomtindelning särskilda delar av tomt olika ägare och har ej
fastighetsbildning i överensstämmelse med tomtindelningen kommit till stånd på
grund av ansökan som gjorts senast ett år efter lomtindelningens fastställande,
är kommunen berättigad lösa tomldelarna. Har ägare av tomtdel ansökt om
fastighetsbildning, innan kommunen väckt talan om inlösen, förfaller kommunens
talan, om fastighet bildas i överensstämmelse med tomlindelningen.

3.2.2 Utredningen

Utredningen anför, att dess förslag till aUmänna
bestämmelser om expropriation för tätbebyggelse som senare lades lill grund
för 1971 års reform torde väl täcka expropriationsrätten enligt bl.a. I §
första stycket 7 ExL. De föreslagna bestämmelserna kan emellertid enligt
utredningens åsikl inte ulan olägenhet ersätta reglerna i 18, 18 a, 41, 41 a
och 47 §§ BL. Dessa innebär att inlösen i stor utsträckning kan ske sä snarl
det har konstaterats att marken.enligt plan (18, 18 a, 41 och 41 a §§) eUer
fastställd tomtindelning (47 §) är avsedd för del ändamål som anges i
lagrummet. Någon prövning av det kommunala behovets styrka i det särskUda
fallet görs alltså inte. Det är följaktiigen enklare atl tillgripa ell
inlösningsförfarande enligt dessa lagrum än att söka expropriation enligt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 67

de föreslagna allmänna bestämmelserna.

En strävan i utredningsarbetet har, anför ulredningen
vidare, varil att så långt som möjligt sammanföra bestämmelserna om
tvångsinlösen av fast egendom i en lag. De beslämmelser som det nu är fråga om
kan enligt ulredningens mening utan olägenhet brytas ul ur sill nuvarande
sammanhang och föras över till den allmänna expropriationslagen. I samband
därmed kan de i viss mån förenklas och göras mer överskådliga. Bestämmelserna
i 18, 18 a, 41 och 41 a §§ BL är enligl utredningen otvivelaktigt av stor
betydelse för de kommunala strävandena all enkelt och smidigt skaffa mark för
åtskilliga anordningar som hänger samman med en ändamålsenlig tätbebyggelse. De
bör därför infogas i den nya lagen på sådant sätt all expropriation anges få
ske även om de föreslagna allmänna bestämmelserna inle är liUäfnpliga så snart
en kommun begär att inom sitt område få expropriera mark som i fastställd
generalplan eller stadsplan avsetts för annal än enskilt byggande eller som
eljest enligt beslämmelse i planen skall kunna användas för allmän
trafikanläggning eller allmän ledning. 1 sistnämnda båda fall bör
expropriationen i likhet med vad som f.n. gäller få avse endasl förvärv av
erforderUg nyttjanderätt eller servitutsrätt till området. 18 a och 41 a §§ BL
innehåUer också vissa regler om rätt för fastighetsägare att påfordra inlösen.
I likhel med övriga regler av samma slag bör de slå kvar i BL. Även
bestämmelserna i 47 § BL är enligt utredningen otvivelaktigt av väsentiig
betydelse för kommunens möjligheter alt genomföra sina intentioner inom
tätbebyggt område och bör därför lämpligen infogas bland reglerna om
tätbebyggelseexpropriation. De nu behandlade speciella expropriationsgrunderna
har tagits upp i 2 kap. 2 § första Slyckel I och 2 i utredningens förslag.

Utredningens betänkande innehåller också förslag till etl
nytt institut som ulredningen benämner värdeuljämningsexproprialion. Förslagel
lar sikte på det förhållandet att enligt ulredningens förslag mark som inlöses
enligt BL för allmänna ändamål skall ersättas bara med del värde som marken har
om den för all framtid används för samma ändamål som förul eller för annat
ändamål som är förenligt med tidigare gällande beslämmelser. För att undanröja
olikhet som härigenom kan uppstå mellan olika fastighetsägare föreslår
utredningen att kommunen och markägarna erhåUer rätt att inom viss tid efter
del detaljplan första gången fastställts för ett område påyrka inlösen, varvid
löseskiUing för sådan mark i huvudsak skall baseras på planområdels värde efler
planfaststäUelsen och fördelas mellan de ingående fastigheterna efler deras
areal.

3.2.3 Remissyttrandena Till en början hänvisas i detla
sammanhang till de remissyttranden

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 68

angående
samordningen mellan byggnadslagstiftningen och den nya
expropriationslagen som har redovisats i avsnittet 2.1.

I elt
par remissyttranden över utredningens förslag berörs frågan om expropriation
för tätbebyggelseändamål till förmån för landstingskommun och kommunalförbund.
Dåvarande kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor
anför, att om numera Stockholms läns landsting ges uppgifter inom området, det
bör likställas med primärkommun i expropriationshänseende. Landstingsförbundet
hävdar att landstingskommun bör generellt ges rätt till expropriation med
hänsyn tUl Stockholms läns landstings då planerade uppgifter, som på vissa
punkter avsågs komplettera primärkommunernas när det gäller bl.a.
bostadsförsörjning, men också till likartad samhällsplanerande verksamhet
bedriven av andra landsting.

3.2.4
1971 års reformarbete

I
samband med att de allmänna bestämmelsema om expropriation för
tätbebyggelseändamål behandlades i 1971 års lagstiftningsärende berördes också
de förslag tUl speciella bestämmelser beträffande expropriation för
tätbebyggelse som utredningen lagt fram och som har redovisats i föregående
avsnitt. Vidare behandlades frågan om värde-utjämningsexpropriation.

1
fråga om de speciella bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelse
anfördes att utredningsförslaget innebar endast alt vissa bestämmelser i BL
överfördes tUl den nya expropriationslagen. Under hänvisning lill atl 1971 års
lagändring utgjorde endast en partiell reform av ExL togs inte förslaget i
denna del upp till närmare prövning (prop. 1971:122 s. 155). Vidare anfördes
att det vid en sådan reform inte syntes lämpligt att upphäva den särskUda
expropriationsregeln i 1 § första stycket 7 ExL, som lar sikte på situationer
av mycket speciell typ (prop. 1971:122 s. 160).

I
fråga om utredningens förslag om elt värdeutjämningsinstitut anfördes i 1971
års lagstiftningsärende att mycket talade för atl ett sådanl behövdes. Det
fanns emellertid anledning överväga om inte frågan borde lösas efter andra
vägar än den utredningen följt. Eftersom frågan krävde ytterligare utredning
och hade nära samband med de frågor som prövades av bygglagutredningen, lades
något förslag till värdeuljämningsregler inte fram i 1971 års
lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 198).

I
motioner till 1971 års riksdag (1971:1502 och 1513) hemställdes att
expropriationsbefogenheterna för tätbebyggelseändamål utvidgades till att gälla
också landsting och kommunalförbund. Motionei'na behandlades av
civilutskottet, som i betänkande (CU 1971:27) anförde att det

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 69

allmänna
syftet alt möjliggöra en aktiv kommunal markpolilik i förening med det ansvar
för bostadsbyggandet soiii ålagts kommunerna kan göra den i propositionen
föreslagna begränsningen av expropriationsrätten tUl enbart primärkommun
naturlig. Emellertid har, anförde utskottet vidare, kommunalförbund och
landsting vissa godtagna intressen av att medverka i bostadsbyggandet och skapa
fömtsättningar för friluftslivet m.m. i anslutning därtiU. Utskottet tiUstyrkte
lagförslaget. Enligl utskottets mening torde dock ytterligare böra prövas i
vUken utsträckning expropriation för angivna ändamål enligt I § första stycket
3, 4, 6 eller 16 ExL bör medges för landstingskommun eller vissa kommunalförbund
utan att den principiella ansvarsfördelningen därigenom rubbas. Riksdagen
biföll utskottets förslag (rskr 1971:310) och gav som sin mening Kungl. Maj:t
tUl känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna.

3.3
Expropriation för samfärdsel, transport och annan kommunikation

3.3.1
Gällande rätt

I
svensk rätt finns åtskUliga bestämmelser om expropriationsrätt för samfärdsel-
och transporländamål. Enligt I § första stycket 2 ExL får expropriation ske för
bl.a. allmän väg, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn,
lastningsplats, kanal, telegraf- eller telefonanläggning eUer annan anläggning
för den allmänna samfärdselns främjande. Mark för allmän väg kan las i anspråk
också enligt väglagen. Rätt att ta i anspråk mark för enskUd väg kan erhåUas
enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar. För linbana och oljeledning finns
inlösningsregler i ExL (1 § första stycket 13). Bestämmelser om expropriation
för allmän farled, hamn och flottled finns i både 1 § första stycket 2 ExL samt
5 och 6 kap. VL. Anläggning och åtgärder för enskild hamn, farled eUer flottled
kan komma under bedömande enligt 2 kap. VL, Slutligen bör i sammanhanget
uppmärksammas BL:s regler om tvångsinlösen av mark för vissa trafikändamål.

För
att expropriation för allmän väg med stöd av I § första stycket 2 ExL skall
kunna komma till stånd fordras enligt 76 § att ansökningen åtföljs av en
fuUständig beskrivning över det tUlämnade företaget med avfattning på karta av
vägens sträckning, styrkt uppgift på ägare och innehavare av den fastighet över
vilken vägen skall dras fram samt redogörelse för överenskommelse som möjligen
kan ha träffats i något avseende. Enligt 77 § har Kungl, Maj:t möjlighet att,
utan att närmare beslämma området för expropriationen, ge den som skall utföra
vägarbetet rätt att expropriera härför erforderlig mark, 1 79 a § har intagits

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 70

en
bestämmelse, enligt vilken markägaren berättigas att utan lösen förfoga över
marken, om en allmän väg, för vilken nyttjanderätt lill mark exproprierats,
dras in. I samma paragraf föreskrivs slutligen atl väghållaren i sådant fall
får inom viss lid föra bort vad som anbragls på marken för vägändamål, om inle länsstyrelsen
bestämmer annat.

Vägrällsinstitutel
enligl väglagen är annorlunda utformat än expro-priationsinstilutet. Enligt 15
§ väglagen skaU för byggande av väg upprättas arbetsplan. I denna skaU bl.a.
anges den mark som behöver tas i anspråk för företaget. Arbetsplanen faststäUs
av siatens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. Har vägverket och
länsstyrelsen olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av planen
till Kungl. Maj:ts prövning (18 § första stycket). Vägrätt uppkommer enligt 31 §
genom att väghållaren tar i anspråk mark med slöd av upprättad och, när det
behövs, fastställd arbetsplan. Marken anses tagen i anspråk, när vägens
sträckning över fastigheten tydligt utmärkts och vägarbetet enligl arbetsplanen
påbörjats på fasligheten. Fastighetens ägare är enligt huvudregeln i 55 §
berättigad till intrångsersättning och ersättning för annan skada lill följd av
vägens byggande eller begagnande. Vid ersättningens bestämmande gäller 7, 8, 10
och 11 §§ ExL i tillämpliga delar. Om vägen senare dras in upphör enligt 32 §
vägrätten. Väghållaren har då rätt att föra bort allt som för vägändamål
anbragls på marken, om inte länsstyrelsen bestämmer annal med hänsyn tiU att
fråga uppkommit om att i fortsättningen begagna marken som enskild väg.

Enligl
6 § lagen om enskilda vägar gäller atl om del för en fastighets ändamålsenliga
brukande är av synnerlig vikt all en väg för denna byggs över en annan
fastighets område, så skall från sistnämnda fastighet upplåtas erforderlig mark
om detta inte förorsakar märkligt men. I stort sett detsamma gäUer enligt 7 §
om en redan befintlig väg skulle visas vara av synnerlig vikt för ett
ändamålsenligt brukande av en fastighet, lill vilken vägen inte hör.

Vidare
innehåller BL föreskrifter om skyldighet att avslå mark lill kommunen för
trafikleder, gator och andra allmänna platser och trafikanläggningar.

Även
bestämmelserna i 2 kap, VL om byggande i vatten är av visst intresse i
förevarande sammanhang. Under begreppet byggande i vatten faller nämligen
enligt 1 § bl.a. uppförande av bro och brygga i vatten eller på land så nära
strandbädden att inverkan kan ske på vattenståndet. Nu berörda bestämmelser
gäller enligl 40 § även i fråga om uppförande av bro eller annat byggande i
vatten för aUmän väg eller för järnväg (statiig eller enskild), tUl vars
anläggande Kungl. Maj:t lämnat tUlstånd.

SärskUda
bestämmelser om del närmare förfarandet vid expropriation för järnvägsändamål
enligt 1 § första stycket 2 ExL har meddelats i 80 och 81 §§ ExL. I dessa görs
i viss utsträckning åtskillnad mellan å ena

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 71

sidan själva banlinjen och å andra sidan mark utanför
denna (stationer, last- och hållplatser m.m.). Enligl 80 § skall renslakning av
banlinjen äga rum innan expropriationsrätt söks och vid ansökningen skall fogas
en karta med däröver upprättad beskrivning. Belräffande mark utanför banlinjen
skall Kungl. Maj:t bestämma ett visst område för expropriationen, medan för
själva banlinjen skall medges rätl all expropriera mark på ömse sidor om den
renstakade linjen intill visst avstånd från denna. Om banUnjens sträckning
därefier ändras enligl vad som är tillåtet, skall avståndet räknas från den
linje som renstakats för ändringens genomförande (81 § första och andra
styckena). Slutligen lämnas i 81 § tredje stycket vissa föreskrifter om
utvidgning av expropriationen.

Fast egendom som behövs för allmän farled, aUmän hamn och
allmän flottled kan tas i anspråk tvångsvis med stöd av antingen VL eller ExL.
Viss inlösenmöjlighet föreligger även enligt BL.

För expropriation enligl I § första stycket 2 ExL för
inrättande eller förändring av farled ges i 87 § ExL vissa
tiUämpningsföreskrifter. Dessa överensstämmer i allt väsentiigt med vad som
enligl 81 § ExL gäller om expropriation för järnvägsändamål i vad avser mark
utanför banlinjen. Kungl, Maj:t skall sålunda'bestämma ett visst område för
expropriationen. Viss möjlighet ges emeUertid all ta i anspråk mark även
utanför det bestämda omrädet,

5 kap. VL innehåller bestämmelser om allmän farled. Dessa
bestämmelser är tiUämpliga också beträffande allmän hamn. Om vattendrag, sjö
eller annat vatten, där det inte finns någon allmän farled, kan användas för
detta ändamål, kan Kungl. Maj:t förordna att där skall vara aUmän farled, om
del prövas vara nödigt eller nyttigt för den allmänna samfärdseln. Ansökan ges
in till vattendomstolen, som efter vederbörlig utredning överlämnar
handlingarna i ärendet saml eget yttrande tUl Kungl. Maj:t. Sedan Kungl. Maj:t
meddelat beslul i ärendet, åleriämnas detta tiU vattendomstolen för vidare
prövning enligt VL av förekommande ersättningsfrågor m.m. Om det för
inrättande osv. av allmän farled befinns nödvändigt att leda bort vatten över
vilkel annan råder ur sjö eller vattendrag eller annars ta i anspråk annan
tillhörig egendom, är ägaren enligt 5 kap. 4 § VL skyldig att avslå allt som
behövs för att ändamålet skall kunna genomföras.

VL:s bestämmelser om allmän flottied återfinns i 6 kap.
Enligt 2 § kan förordnas att vattendrag, sjö eller annat vatten skall vara
allmän flottled under förutsättning all det prövas vara av nöden och kunna
medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända tiU nytta för det
allmänna. Samma regler gäUer beträffande inrättande av allmän flottled genom
all ny vattenled tas upp.

I fråga om expropriation enligt 1 § första stycket 2 ExL
för eleklriska svagströmsledningar lämnas i ExL vissa särskUda beslämmelser. 89
§

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 72

första
stycket anger vilken utredning som skall förebringas vid ansökan om
expropriation. Enligt andra stycket samma paragraf fordras inte Kungl. Maj:ts
tillstånd, om faslighetens ägare förklarat sig villig atl upplåta nyttjanderätt
för ändamålet och expropriationen därav medför endast ringa men. 1 sådanl fall
skall utredningen i stället ges in till fastighetsdomstolen. Enligl 90 § får i
fråga om gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket
'byggnadsstadgan för rikets städer' äger tiUämpning eUer inom fastställt
hamnområde expropriationen ej avse egendoms avslående utan endasl upplåtelse
av nyttjanderätt. I 95 § ges särskilda regler om överenskommelse om
expropriationsersättning och fördelning därav när expropriaiionen avser endast
nyttjanderätt. För fall då utrymme för ledning upplåtits med nyttjanderätt
innehåUer 96 § vissa bestämmelser om ändring, flyttning eller borttagande av
ledningen, om denna bl.a. hindrar samfärdsel eller annan anläggning eller är
synnerligen vanprydande. Detsamma gäller om ledningen på gmnd av ändrade
förhåUanden medför betydande olägenhet för den ianspråktagna fastigheten. I
paragrafen ges också fastighetsägaren vissa möjligheter att på egen bekostnad
få en på fastigheten framdragen ledning flyttad. Vidare föreskrivs i paragrafen
att, om egendom upphör att vara av sådan beskaffenhet som anges i 90 §, förut
förvärvad rätl att ha ledning framdragen där inte längre skall gälla.

Expropriation
kan enligt 1 § första stycket 2 ExL ske, förutom för de i punkten särskUt
uppräknade anläggningarna, också för annan anläggning för den aUmänna
samfärdselns främjande. Under denna beteckning faller bl,a. flygplatser och
andra anläggningar för luftfart, beträffande vUka särskUda bestämmelser
meddelas i 87 § ExL. Enligt sistnämnda paragraf bestämmer Kungl. Maj:t visst
område för expropriationen. Vidare ges möjlighet att medge utvidgning av
expropriationen.

SärskUda
bestämmelser om expropriation för linbana enligt I § första stycket 13 ExL ges
i 97 och 98 §§ ExL. I 97 § har tagits upp bestämmelser om de handlingar som
skaU bifogas ansökan om expropriations-tiUstånd och i 98 § tas upp föreskrifter
om kommunalt veto mot linbanas framdragande och om visst minsta avstånd mellan
linbana och byggnad m.m,

3.3.2
Utredningen

Utredningen
anför, att tiU anläggningar för transportändamål i vidsträckt bemärkelse kan i
och för sig räknas anläggningar för distribution av drivkraft, vatten, värme
och liknande samt anläggningar för bortförande av avloppsvatten och annan
orenlighet. Det är här närmast fråga om ett stort antal ledningar av skiftande
slag, även om anläggningar av typen pumpstationer och liknande också kommer in
i bilden. Gemensamt

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 73

för
hela den nu berörda kategorin är emellertid att samtiiga ledningar m.m. ofla
slår i ett intimt samband med själva produktionskällan (kraftverket,
vattenverket etc.) eller såviti avser avloppsledningarna ell reningsverk
e.d., allt anläggningar som i första hand tjänar andra syften än samfärdsel och
transporter. Enligt utredningens mening är det därför mest lättöverskådligt att
behandla ledningar och produktionskälla m.m. i ett sammanhang för sig.
Utredningen avgränsar med hänsyn därtill begreppet anläggning för
transporländamål pä sådant sätt att härunder faller endasl sådana ledningar och
liknande som ingår i en anläggning av typisk kommunikationskaraklär, såsom
t.ex. teleledningar. I de numera alll vanligare fallen då etl samhälle anlägger
särskUda tunnlar för olika slag av ledningar såsom vatten, avlopp, telefon m.m.
blir man visserligen härigenom tvingad all vid expropriation för en sådan
tunnel gmnda sin ansökan på två olika inlösningsregler. Detta behöver emellertid
enligt utredningen inte vara någon avgörande nackdel, i vart fall inle i
jämförelse med de fördelar som det här förordade systemet innebär från
överskådlighetssynpunkt.

Som
framgår av avsnittet 3.1.1 anser ulredningen att det f.n. inte är möjligt alt
bryta ut bestämmelserna i väglagen och VL och sammanföra dem med andra liknande
bestämmelser i en allmän expropriationslag. En viss dubblering blir härigenom
oundviklig. På en punkt finner utredningen del emellertid möjligt att bättre
samordna bestämmelserna i VL och nya lagen. Detta gäller den dubblering som
f.n. föreligger mellan å ena sidan bestämmelserna i ExL om expropriation för
allmän farled, hamn och flottled och å andra sidan motsvarande inlösningsregler
i VL för samma ändamål. Rätt till tvängsinlösen för ifrågavarande ändamål bör
fortsättningsvis regleras uteslutande i VL,

Rätt
tUl expropriation för atl tUlgodose behovet av allmänna anläggningar för
samfärdsel- och transportändamål har gammal hävd i svensk rätt. Att en sådan
expropriationsrätt behövs lorde enligt utredningen i dagens samhälle framstå
som så uppenbart, att någon närmare argumentering på denna punkt inte kan
anses behövlig. Lagstiftningen innehåller också som framgår av del förul
anförda åtskilliga regler i ämnet, I fråga om enskilda anläggningar av
ifrågavarande slag saknas däremot egentliga inlösningsregler. Behovet av mark
för enskUda vägar torde dock vara tillfredsställande tUlgodosett genom den
särskUda lagstiftningen i detta ämne. I fråga om mark som erfordras för viss
betydelsefull näringsverksamhet föreslår ulredningen i annat sammanhang sådana
utvidgningar av expropriationslagsliftningen att näringsUvets behov av mark
för dess samfärdsel- och transportändamål torde komma att i erforderlig
utsträckning tillgodoses. Något egentligt behov av ytterligare möjligheter att
tvångsvis inlösa mark för enskUda anläggningar av nu ifrågavarande slag synes
enligt utredningen knappast föreligga.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 74

Mot
bakgrund av vad som har anförts föreslår utredningen att expropriation skall få
äga rum för anläggning som tUlgodoser ell allmänt samfärdsel- eller
transportbehov. Regeln är försl och främsl avsedd atl generellt täcka behovet
av expropriationsrätt för allmänna kommunikationsanläggningar till lands och
för lufttrafik. Detta behov tillgodoses f.n. främst med bestämmelserna i I §
första slyckel 2 och 13 ExL, enligl vilka expropriation får äga rum för aUmän
väg pä landel eller i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, allmän
linbana saml bro eller annan anläggning för den aUmänna samfärdselns främjande.
Hit hör också bestämmelserna i väglagen om ianspråktagande av mark med vägrätt.
Utredningen finner det emellertid inle möjligl all i delta sammanhang föreslå
några ändringar i väglagstiftningen. Under den föreslagna regien faller även de
nuvarande bestämmelserna i 1 § första stycket 2 ExL om expropriation för
farled, hamn och flottied. Dessa ändamål bör, som förut framgått, enligt
utredningens mening regleras uteslutande genom bestämmelserna i VL. Utredningen
föreslår, all en erinran härom tas in i anslutning tUl den nu föreslagna
expropriations-bestämmelsen.

Under
den föreslagna lagregeln faller vidare, anför utredningen, vissa aUmänna
kommunikationsanläggningar för vUka inlösen nu kan ske enligt 18, 18 a, 41 och
41 a §§ BL. Formellt täcks även de nuvarande reglerna om ianspråktagande av
vägmark enligt 19, 20, 42 och 43 §§ BL. Med hänsyn tUl det speciella syfte som
sistnämnda beslämmelser har bör de emellertid enligt utredningens mening stå
kvar i BL.

Under
begreppet allmän samfärdsel faller slutligen, framhåller ulredningen, alla
sådana telekommunikationer som omhänderhas av televerket och för vilka
expropriationsrätt finns enligt I § första stycket 2 ExL. Den föreslagna
bestämmelsen kommer således atl läcka samtliga uppkommande behov av telegraf-,
telefon- och andra svagströmsanlägg-ningar i den mån dessa ingär i ett nät för
den allmänna samfärdselns främjande. Enligt utredningens uppfattning saknas del
härvid anledning att inom denna verksamhel göra principiell åtskillnad mellan
huvudledningar och ledningar tiU enskUda abonnenter. En annan sak är enligt
utredningen att den allmänna bedömningen av del föreliggande behovets styrka
kan utfalla olika alltefter ledningens karaktär.

Uttrycket
anläggning i utredningens förslag syftar i första hand på sådana anordningar
som direkt tillgodoser det föreliggande kommunikationsbehovet, såsom vägbana,
banvall etc. med tillhörande utrustning. Härunder faller emeUertid även saker
som behövs för ändamålsenligt utnyttjande av sådan kommunikalionsanordning,
t.ex. hållplatser, stationsbyggnader, hangarer etc, samt för erforderUg
tillsyn, skötsel och vård av själva anläggningen, såsom uppställningsplatser
för vägmaskiner och upplagsplatser för sand och ersättningsmateriel av olika

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 75

slag.
Även nytijanderätt lill utrymmen som tUlfälligt behövs i samband med byggande
och reparation av anläggningen bör kunna lösas enligt bestämmelsen. Inom den
föreslagna regeln torde enligl utredningen också rymmas alla väsentliga behov
av utrymmen för transportanläggningar såsom lastnings- och lossningsplatser,
platser för lagring och magasinering av gods etc.

3.3.3
Remissyttrandena

Statens
vägverk finner den föreslagna bestämmelsen om utrymme för anläggning, som
tUlgodoser allmänt samfärdsel- eUer transportbehov, väl täcka vägverkets behov
av markanskaffning, inte bara för allmän väg utan även av mark för exempelvis
garage och sandsilos. Också fiskeri-styrelsentillstyrker den föreslagna
bestämmelsen.

Statens
vägverk berör frågan huruvida den exproprierande för atl erhåUa
expropriationstUlständ måste visa att det är uteslutet att förlägga
anläggningen tUl annan plats. Vägverket utgår ifrån atl den princip som
utredningen anfört beträffande expropriation för viktig näringsverksamhet,
nämligen att sökanden väl skall påvisa särskUda skäl för anläggningens
placering på ifrågasatt plats men dock inte skaU behöva visa att del är
uteslutet att förlägga anläggningen tUl annan plats, skall gälla också vid
expropriation för samfärdsel- eller transportbehov. Inom ramen för nuvarande
lagstiftning har nämligen enligt vägverket expropriationstillstånd ofta inte
kunnat erhållas för att anskaffa mark för exempelvis garage och grustäkt,
synbariigen av del skälet att mark ansells kunna förvärvas på annan plats genom
friviUig uppgörelse.

Enligt
Svea hovrätt har termen 'transportbehov' i 2 kap. 3 § utredningens förslag
getts en konstiat snäv innebörd. Det kan bl.a. för att undvika detta övervägas
alt föra ihop 3 och 4 §§ i förslagel tUl en beslämmelse.

Föreningen
Sveriges kommunala förvaltningsjurister ifrågasätter om inrättande eller
utvidgande av allmän hamn bör regleras uteslutande i VL. Oavsett atl
bestämmelserna om rätt liU inlösen enligt ExL täcks av föreskrifter i 5 och 6
kap. VL har regelmässigt förekommit inlösen av mark- och vattenområden med stöd
av ExL:s bestämmelser i stället för atl vattendomstol fått behandla frågor om
såväl inlösen av erforderliga mark- och vattenområden som byggande i vatten.

Utredningen
om ledningsrätt och utredningen om oljeledningar finner det tveksamt om under 2
kap. 3-5 §§ i utredningens förslag kan inbegripas vissa inle allmänna
transportmedel, exempelvis enskilda linbanor eller ledningar för transport av
annan nytiighet än sådan som avses i 4 § första stycket, som råolja och vegetabUisk
olja. Kan sådana transportmedel inte hänföras till 3 eller 4 § som handlar om
expropriation för

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 76

transportändamål
resp. drivkraft m.m., är möjligen 5 § om expropriation för viktig
näringsverksamhet tillämplig, fastän motiven synes ge föga stöd för det. Enligt
de båda remissinstanserna kan ifrågasättas om anledning föreligger att ha en
vidsträcktare möjlighet till expropriation för transport med linbana av kol än
för exempelvis ledning för vegetabilisk olja. För den förra skulle
expropriation kunna ske om intrånget är ringa i förhållande tUl nyttan därav
men ej för den senare. För två industrier, av vUka den ena har behov av kol och
den andra av vegetabUisk olja, torde denna distinktion te sig i viss mån
opraktisk.

3.4
Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

3.4.1
Gällande rätt

Regler
om expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m. finns intagna främst i
VL, 1902 års ellag, ExL och BL. Regleringen är komplicerad och svåröverskådlig.
Här skall endast ges en kortfattad översikt över ämnet. En närmare analys av
rättsområdet har gjorts av expropriationsutredningens sekretariat och redovisas
i SOU 1969:51 s. 35-61.

I
VL regleras vattenkraftens användning för produktion av elektrisk ström och för
andra ändamål. De viktigaste reglerna finns i 2 kap. 1-41 §§ som handlar om
byggande i vatten. Därmed åsyftas bl.a. inrättande av vattenkraftverk med
tillhörande dammar och övriga anordningar för vattenkraftens utnyttjande.
Ändamålet är att närmare reglera i vad mån och på vUka vUlkor det är tillåtet
att vidta åtgärder som kan medföra förändringar i de naturliga
vattenförhållandena. En förutsättning för att fråga skall kunna uppkomma om
tUlämpning av bestämmelserna är atl den som viU bygga äger åtminstone någon del
i vattnet. Gör han della, har han sedan möjlighet att med stöd av särskUda
ivångsregler 15-7 §§ få allt behövligt vatten sammanfört i en lämplig
brukningsenhet. Enligt 14 § kan medges rätt att på annans fastighet anlägga
damm, vaU eller väg eller ledning för vattnet. Vidare kan medges rätl alt
verkställa grävning, sprängning eller annan åtgärd för alt reglera strömbrädden
eller förebygga eller minska skada. Det finns också bestämmelser om rätt att
tiUfäUigt ta i anspråk mark för vissa byggnadsarbeten. I 16 § lämnas vissa
föreskrifter om rätt att ta i anspråk utmål för byggnad för vattnets
tUlgodogörande och därmed förenade anläggningar. Lagrummet öppnar möjlighet att
ta i anspråk mark för aUa till ett vattenkraftverk anknutna tekniska
anläggningar. Rätt som upplåts enligt 14 eller 16 § har i allmänhet karaktären
av tvångsservitul. För att byggande i vatten skall få ske krävs i flertalet
fall att förhandsprövning av företagets tillåtlighet

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 77

m.m,
görs av vattendomstol i särskild ordning, I vissa fall krävs också Kungl.
Maj:ts prövning. Frågor om ersättning prövas av vattendomstol enligt VL:s
regler.

I
2 kap. 18 § VL lämnas föreskrifler om rätl att i vissa fall dra fram
kraftledning för ersättningskraft. Bestämmelserna, som utgör undantag från
reglerna i 1902 års ellag, innebär atl sådan ledning får dras över annans mark
även om den inte i och för sig har betydelse för det aUmänna och även om
intrånget inte kan betecknas som ringa. Frågor om ledningens sträckning och om
intrångsersättningens storiek handläggs och avgörs enligt 1902 års ellag.
Ersättningsfrågan prövas alltså av fastighetsdomstol.

En
möjlighet atl tvångsvis ta strömfaU i anspråk utan all den som gör det själv
har del i fallet ges i 1 kap, 14 § VL, Bestämmelsen syftar till att motverka spekulation
i vattenkraft.

Bestämmelser
om produktion och distribution av elektrisk ström i övrigt finns i 1902 års
ellag. Rätt till tvångsinlösen medges enligt denna lag till förmän för station
för alstrande av elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, för
elektrisk starkströmsledning samt för elektrisk starkströmsanläggning i övrigt.
Som förutsättning för all tvängsinlösen skall kunna komma lill stånd uppställs
i första hand att åtgärden är nödvändig för att förse någon ort med belysning
eller drivkraft eller för sådant ändamål eller för att bereda drivkraft åt
sådan industriell anläggning som är av störte betydelse för det allmänna. I
andra hand medges tvångsinlösen för att dra fram elektrisk starkströmsledning
även om denna inte är avsedd för en anläggning av större betydelse för det
allmänna. Som särskild fömtsättning krävs då att ledningen erfordras för att
förse viss fastighet med belysning eller drivkraft samt all del intrång som
förorsakas av ledningen framstår som ringa i jämförelse med nyttan av den,

I
fråga om gruppen expropriation för drivkraft m.m, ges vidare bestämmelser i I §
första stycket 13 och 18 ExL beträffande oljeledning som behövs för företag av
större gagn för orten saml för vissa allmännyttiga atomenergianläggningar.
Skall expropriation ske för inrättande eller förändring av bl,a. oljeledning,
skall enligt 87 § ExL Kungl. Maj:t bestämma visst område för expropriationen.
Paragrafen medger också utvidgning av expropriationen. I fråga om expropriation
för atom-energianläggning föreskrivs i 113 § att ansökning om
expropriationsrätt skall åtföljas av handlingar, som utvisar att sökanden fåll
tillstånd atl uppföra anläggningen eller gjort ansökan om sådant tUlstånd.
Vidare föreskrivs att i öyrigt de allmänna bestämmelserna om expropriation för
elektriska anläggningar skall gälla, om anläggningen helt elier delvis är
avsedd för alstrande av elektrisk kraft.

Slutiigen
bör i fråga om expropriation för drivkraft erinras om att inom

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 78

gruvrätten
finns beslämmelser om rält att tvångsvis förfoga över annans mark för att
tillgodogöra sig också sådana mineral som uran, stenkol och liknande.

I
fråga om expropriation av vatten och utrymme för tekniska anordningar för
vattenförsörjning finns ett stort antal bestämmelser. I dessa görs i viss mån
skillnad mellan allmänna och enskilda anläggningar, mellan ledningar och övriga
anläggningar samt meUan ytvatlenläkter och grundvattentäkter. Bestämmelserna i
2 kap. 1-41 §§ VL om byggande i vatten är tillämpliga också på bortledande av ytvatten
i syfte att tillgodogöra sig del. Beträffande grundvatten lämnas regler i 2
kap. 42-68 §§. Ändamålet med dessa bestämmelser är att närmare ange under vilka
förutsättningar grundvaltenläkt får anordnas och nyttjas samt hur skydd för
grundvattnet bör anordnas. Någon möjlighet att ta mark i anspråk för alt
anlägga grundvaltenläkt finns inte enligl VL. Däremot finns möjlighet att
enligt 45 § förvärva en tvångsrätt av servitutskaraktär all pä annans fastighet
dra fram ledning för vattnet, ta väg, sätta ut observationsrör eller utföra
åtgärd till förebyggande eller minskande av skada.

Möjlighet
att la i anspråk en valtenförsörjningstillgång vare sig fråga är om ytvatten
eller om grundvatten finns enligt 1 § första stycket 5 ExL när det gäller atl
tillgodose ett allmänt behov. Ändamålet anges vara all förse en ort med vatten.
Sedan expropriationstillstånd beviljats av Kungl. Maj:l skall ärendet
handläggas enligt VL (2 kap. 40 och 60 §§ VL).

I 8
kap, VL finns beslämmelser om avloppsanläggningar. För alt göra det möjligt att
dra fram avloppsledningar över annans mark ges i 6-9 §§ regler om tvångsräll.
Enligt 25 § kan vidare annans mark tvångsvis las i anspråk för anläggning för
renande av avloppsvatten,

I
lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (VAL) föreskrivs,
att om vattenförsörjning och avlopp för viss befintlig eller blivande
bebyggelse med hänsyn tUl den allmänna hälsovården behöver ordnas i ett större
sammanhang, kommunen skall sörja för eller tillse, atl allmän va-anläggning
kommer till stånd. Undantagsvis kan även annan än kommun vara huvudman för
allmän va-anläggning. För de anläggningar som ingår i aUmän va-anläggning
torde utrymme kunna tas i anspråk enligt I § första stycket 4 ExL som medger
expropriationsrätt för ändamål som del enligl lag tiUkommer kommun att
tillgodose eller, när annan än kommun är huvudman, enligt 1 § första stycket 6
ExL som medger expropriationsrätt för annat ändamål som är jämförligt med bl.a.
det under punkt 4 angivna och äger väsentlig betydelse för det allmänna.
Bestämmelserna i 8 kap. VL om rätt att dra fram avloppsledningar över annans
mark är däremol inle tillämpliga inom verksamhetsområdet för allmän
va-anläggning.

Beträffande
allmänna vallen- och avloppsledningar som är belägna

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 79

inom område med fastställd generalplan eller stadsplan
gäller som grundläggande princip all de i första hand skall förläggas till
trafikleder, gator och andra allmänna platser. Till mark som i planen avsetls
till sådant ändamål har kommun lösningsrätt enligt 18 § första slyckel och 41 §
första stycket BL. Har ledningen föriagts lill annan mark, är kommunen vidare
enligt 18 a och 41 a §§ BL berättigad atl lösa servitut eller nyttjanderätt
lill del utrymme som erfordras. Även utrymme för andra hithörande anläggningar
kan tas i anspråk enligt BL, om marken enligl fastställd generalplan eller
stadsplan är avsedd att användas för ändamålet och denna användning inle ändå
kan anses säkerställd (18 § andra stycket och 41 § andra stycket BL).

Genom fastighetsreglering enligt FBL kan bildas servitut,
dvs. rält för ägare av fastighet atl i visst hänseende ta i anspråk eller råda
över annan fastighet (den tjänande fastigheten). Enligt 7 kap. 2 § andra
stycket FBL får servitut, som avser räll atl dra fram elektrisk starkströmsledning
eller som kan upplåtas enligl VL, bildas genom fastighetsreglering endasl om
åtgärden sker i samband med annan fastighelsbildningsförrättning och är av
betydelse för denna. I fråga om servitut enligl 2-6 kap. VL fordras vidare att
ägaren av den tjänande fasligheten inte motsätter sig servi-tutsbildningen.
Bestämmelserna i 7 kap. 2 § andra stycket FBL gäller emellertid enligt tredje
stycket i samma paragraf inle servitut som avser ledning för vatten lill
husbehovsförbrukning. Rättighet av sistnämnda slag kan aUtså tiUskapas vid
fasiighetsbUdningsförrättning oberoende av om åtgärden sker i samband med annan
fastighetsbUdning och oberoende av om ägaren till den tjänande fasligheten
motsätter sig åtgärden. Regleringen i FBL ersätter bestämmelserna i en särskild
lag (1918:526) om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till
husbehovsförbrukning, som upphävdes i samband med FBL:s ikraftträdande.

3.4.2 Utredningen

Ulredningen anför atl till den nu ifrågavarande gruppen av
expropriationsändamål sammanförts ett antal nyttigheter och anordningar som i
dagens tekniskt utvecklade samhälle framstår som oundgängUga även med ganska
mättiiga anspråk på standard och bekvämlighet. Utredningen finner det vara
betecknande all ulvecklingen på dessa områden gått längre än på de flesla andra
håll när det gäUer all medge enskild rätt lUl expropriativa ingrepp i annans
egendom för all tillgodose i huvudsak privata intressen. Samtidigt är floran av
olika beslämmelser på de ifrågavarande områdena ovanligt rikhaltig och delvis
ganska svåröverskådlig. Detta gäller särskilt förhållandet mellan VL och vissa
andra författningar. Man torde enligl utredningen vara tvungen atl acceptera

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 80

att
bestämmelserna i VL och allmänna expropriationslagen även i fortsättningen
kommer att på åtskilliga punkter täcka varandra. Detta följer av strävan att i
en författning pä ett överskådligt sätt samla alla erforderliga bestämmelser om
tvångsinlösen av fastighet samtidigt som del inom ramen för utredningsuppdraget
inte har varU möjligt att göra större ingrepp i VL.

Det
kan enligt ulredningen inte heller komma i fråga att i nya lagen ta in
bestämmelser som skulle gripa in på del område som f.n. regleras inom
gruvlagstiftningen. Ett sådant förfarande skulle nämligen kunna få
svåröverskådliga konsekvenser och rubba det system som byggts upp inom
gruvrätten. Utredningen finner det inle heller ändamålsenligt att göra några
ingrepp i den nuvarande vattenläktsprocessen. Ärenden om ianspråktagande av
annans vatten förutsätter oftast en särskild tillståndsprövning av
vattendomstol, avseende villkoren för att anordna och utnyttja vattentäkten.
Det är då enligt utredningens mening lämpligast att vattendomstolen har
möjlighet att samtidigt pröva uppkommande frågor om ersättning m.m. Något
egentligt intresse av att i vattenmålsväg pröva frågor om expropriation för
anläggningar av olika slag, som pumpstationer, reningsverk, ledningar etc, som
kan höra lUl etl vattenverk föreUgger däremot knappast när sådan expropriation
sker frislående frän expropriationen av själva vattentillgången. För att VL
skall bli tillämplig bör enligt utredningens mening krävas att del är fråga om
atl direkt la i anspråk just en vattentillgång, låt vara att denna sedan rent
tekniskt kan vara förknippad med en rad olika anläggningar för vilka utrymme
exproprieras i samma process. Självständiga expropriationer för tUlbehör bör
däremot prövas enligt vanliga expropriationsrättsliga regler.

Behovet
av expropriationsregler som gör det möjligt att tillgodose ett aUmänt behov av
drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av anläggningar för att
föra bort och oskadliggöra avloppsvallen finner utredningen så uppenbart att
det inte behöver utvecklas närmare. Utredningen föreslår därför en lagregel om
expropriationsrätt för dessa behov. Utredningens förslag har utformats på ell
sådant sätt att det blir möjligt att expropriera utrymme även för anläggningar
för bortförande och oskadliggörande av andra typer av orenlighet än
avloppsvatten.

Den
av utredningen föreslagna lagregeln kommer att generellt täcka behovet av
expropriationsrätt för alla typer av anläggningar som tillgodoser rikets eller
en viss orts behov av energi i mer eller mindre bunden form. Begreppet
drivkraft skall enligl utredningen i detta sammanhang las i tämUgen vid
bemärkelse, något som uttryckts med orden 'och likartad nyttighet'. Härunder
ryms sålunda bäde elektrisk ström och annan drivkraft som behövs för
industriella anläggningar, gatubelysning m,m,, atomenergi, elektrisk ström och
gas till bostäder och annan bebyggelse m,m. Även sådana drivmedel som olja m.m.
ryms

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 81

under
begreppet. Vidare kommer under paragrafens tillämpningsområde att falla
allmänna vatten- och värmeverk samt reningsverk för avloppsvatten, soptippar
m.m. Slutiigen täcks behovet av expropriationsrätt för allmänna ledningar av
skilda slag, såsom elledningar, vatten- och avloppsledningar, ledningar för
olja, fjärrvärme, gas etc.

Utredningen anser att den
sålunda föreslagna regeln i allt väsentligt torde läcka behovet av
expropriationsrätt tiU mark för allmänna anläggningar. Det föreligger
emellertid enligt uttedningen ett betydande behov av inlösningsregler även tUl
förmån för enskUda ledningar. Detta gäller särskUt i fråga om ledningar för
vatten, avlopp, gas, elektricitet, värme och likartade nyttigheter, Bettäffande
ledningar för vatten och elektricitet lämnas enligt utredningens uppfattning
tiUräckliga bestämmelser i 2 kap. VL, lagen om rätt att över annans mark
framdraga ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning som nu ersatts av
regleringen i FBL samt 1902 års ellag, I fråga om enskUda förbindelseledningar
är rättsområdet emellertid i betydande utsträckning oreglerat. Det är i detta
sammanhang fråga om ledningar vUkas framdragande över eller i annans mark inte
annat än i undantagsfall kan förväntas medföra något mera betydande intrång.
Anledning att iaktta särskUd restriktivitet vid medgivandet av tvångsiiUösen
för dessa anläggningar föreligger därför enligt utredningens mening knappast, SärskUt
med hänsyn tUl den stora betydelse som anläggningen i del enskUda fallet
regelmässigt måste antas ha för innehavaren. Den äldre uppdelningen av
rättigheterna tiU tvångsinlösen alltefter dessas störte eller mindre
allmänintresse bör enligt uttedningen inte heUer få hindra en enhetiig
reglering av möjligheterna tUl tvångsinlösen inom en viss sektor. Avgörande
bör, anför uttedningen, i stället vara om några fördelar står att vinna genom
att sammanföra aUa inlösningsregler i en gemensam lag. En helt annan sak är det
enligt utredningen att man sedan inom ramen för denna lag kan lämna mer eller
mindre vittgående möjligheter till tvångsinlösen, beroende på styrkan av det
allmänintresse som föreligger i det särskUda faUet, Med hänsyn tUl detta
intresse indelar utredningen hithörande ledningar i två kategorier.

Den
första kategorin iiuymmer sådana enskilda ledningar som bedöms vara på ett
eller annat sätt direkt önskvärda från allmän synpunkt. Detta är framför aUt
fallet med sådana ledningar för vatten, avlopp, gas, elektricitet, värme o,d,
som ingår eller är avsedda att ingå i elt ledningsnät som tillgodoser ett
allmänt behov. Även om en enskUd ledning inte är särskilt betydelsefuU i sig
måste det enligt utredningens uppfattning anses förenat med betydande fördelar
för det aUmänna om ett stort antal enskUda låter ansluta sina fastigheter till
sådana nät. Utredningen påpekar att inom den kommunala kompetensen ansetts
ligga t,o,m, sådana ytiigt sett typiskt enskilda behov som elektrifiering av

6 Riksdagen 1972. I saml. Nr 109

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 82

avlägset
liggande gårdar etc. Trots att en sådan åtgärd endast kommer ett fåtal tiU
godo, har detta ansetts uppvägas genom uppgiftens uppenbara anknytning tUl
grannelaget.

Med
hänsyn tiU det sagda bör enligt utredningens mening expropriationsrätt medges
inte bara för huvudledningar utan också förbindelseledningar som är anslutna
till dem. Några särskUda inskränkningar i expropriationsrätten anses inte
påkallade utöver vad som redan nämnts om behovet av det nät i vilket ledningen
skaU ingå. I övrigt finner utredningen det fullt tUlräckligt att behovet av den
enskilda ledningen prövas med hänsyn tiU det aUmänna nödighetsrekvisitet.
Utredningen förordar därför att expropriation får äga rum till förmån för
ledning för drivkraft, vatten, avlopp, värme eller annat, om ledningen skall
ingå i ell ledningsnät av betydelse för rikel eUer viss ort, trots atl
ledningen i sig inte tUlgodoser ett aUmänt behov.

Den
andra av de båda kategorierna inrymmer i sig etl stort antal fall där det
enligt utredningen vid första påseende kan vara svårt atl spåra något mera
utpräglat allmänintresse utöver sådana sociala hänsyn som går ut på atl skapa
en acceptabel boendestandard för alla kategorier av medborgare och att därvid
inte låta glesbygdens befolkning komma i efterhand när det gäller att tiUgodose
sådana elementära behov som tiUgång tiU vatten- och avloppsledningar, ledningar
för elkraft m.m. Bestämmelser om tvångsrätt för att dra fram sådana ledningar
finns, anför utredningen, i lagen om rätt atl över annans mark framdraga
ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning (som nu ersatts av regleringen i
FBL) bettäffande vissa vattenledningar, i 8 kap. VL beträffande vissa
avloppsledningar samt i I § första stycket andra punkten 1902 års ellag beträffande
vissa starkströmsledningar. Som förutsättning för att tvångsrätt skaU få utövas
har uppställts att det skall vara nödvändigt att ledningen dras fram över en
annan fastighets område samt enligt 1902 års ellag dessutom att det intrång som
förorsakas är ringa i jämförelse med nyttan av ledningen.

Uttedningen
finner det vara otvivelaktigt att det vid sidan av de ändamål som omfattas av
de sist nämnda bestämmelserna kan tänkas ett och annat ändamål av samma
betydelse, t.ex. framdragande av en vattenledning till en mindre industri,
handelsträdgård, mejeri etc. I dessa faU, anför utredningen, är man f.n,
hänvisad tUI det omständliga och kostsamma förfarande som anvisas i VL. Detla
kan väl i och för sig vara befogat i sådana faU när ledningen förorsakar intrång
av någon betydenhet på den fastighet över vilken den dras fram eller i vars
mark den läggs ned. I ett läge när man i och för sig är fullt på det klara med
att ett ändamål är tUlräckligt betydelsefullt för att kunna förknippas med
expropriationsrätt framstår emeUertid enligt utredningens mening metoden att
låta gränsen för den allmänna expropriationslagstiftningens

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 83

räckvidd
bestämmas av intrångets omfattning som mera tUltalande än den f.n. tillämpade
kasuistiska metoden enligt vilken gränsen bestäms uteslutande med hänsyn till
den anläggning som ledningen är avsedd att betjäna. Utredningen föreslår därför
att expropriation skall kunna medges för att bereda utrymme åt ledning för
drivkraft, vatten, avlopp, värme eller liknande även om ledningen inte ingår i
etl nät av betydelse för riket eller viss ort, dock under förutsättning alt
intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav. Regeln är avsedd
att fullständigt ersätta inlösningsreglerna i lagen om rätl atl över annans mark
framdraga ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning som nu ersatts av
regleringen i FBL och i 1 § första stycket andra punkten 1902 års ellag samt
i slor utsträckning även inlösningsreglerna i 8 kap. VL, Som förut framgått
finner utredningen det knappast möjligt att utmönstra några lagregler ur VL,
Man anser sig därför tvungen att acceptera de dubbleringar som delvis
uppkommer,

3.4.3
Remissyttrandena

Hyresgästernas
riksförbund finner förslaget i nu avsedda hänseende väl motiverat. Dagens
samhällsbyggande utvecldas i hög grad mot ett samgående om vissa gemensamma
anläggningar. Enligt förbundet kan man förvänta sig ytterligare expansion på
det området, vUket förstärker behovet av lagregler om expropriationsrätt för
nu-avsedda allmänna behov.

Svenska
kraftverksföreningen framhåller att i förslagel expropriation för elektrisk
kraftproduktion även kärnkraft hänförts under det allmänna uttrycket
expropriation för atl tUlgodose allmänt behov av drivkraft, vatten, värme eller
likartad nyttighet. Med dessa allmänna uttryck läcks också produktion av
elektrisk kraft. Om emellertid expropriationsbestämmelserna i 1902 års ellag
upphävs, synes det föreningen lämpligt att bland expropriationsandamålen
uttryckligen omnämna expropriation för elektrisk kraft. Sett mol det faktum att
expropriationer för sådant ändamål är vanliga och i tidigare lagstiftning
behandlats särskilt, ger i annat fall lagen enligt föreningens mening ett
egendomligt intryck. Svenska elverksföreningen anför liknande synpunkter.
Också kommerskollegium anser att uppräkningen av expropriationsandamålen bör
kompletteras med uttrycket 'elektrisk kraft'.

Enligt
förslagel skall expropriation få ske bl.a, för atl tillgodose allmänt behov av
att föra bort och oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet.
Naturvårdsverket anser att uttrycket 'oskadliggöra' ej får tolkas för snävt.
Även åtgärder som avser enbart omhändertagande av orenlighet bör omfattas av
paragrafen. Denna bör sålunda bl.a. kunna

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 84

användas
för att tUlgodose behovet av mark för uppläggande av rötslam från
avloppsreningsverk ehuru därmed ej sker något 'oskadliggörande' i egentlig
mening. Den föreslagna bestämmelsen kommer enligt naturvårdsverkets
uppfattning sannolikt att som resultat av mUjökontroll-uttedningens arbete
snart bli betydelsefuU i arbetet med omhändertagande ocheller destruktion av
miljögifter av olika slag. Vidare bör den kunna utnyttjas för att tUlgodose
behovet av mark för lagring eller annal omhändertagande av radioaktiva
avfallsprodukter,

Svea
hovrätt anför att utredningen i denna del i viss mån har bortsett från kravet
på allmännytta. Om expropriation enbart för enskUl intresse skall ifrågakomma,
bör den enligt hovrätten i första hand begränsas till att avse upplåtande av
nyttjande- eUer servitutsrätt,

3.5
Expropriation för näringsverksamhet

3.5.1
Gällande rätt

Vissa
regler om expropriation för tiUgodoseende av näringslivels behov finns i 1 §
första stycket ExL. I punkten 14 föreskrivs att expropriation får ske för att
tiUgodose fjällrenskötselns behov och i punkten 17 anges som
expropriationsändamål att på viss ort bereda fiskarbefolkningen utrymme för att
uppföra brygga, bod eller annan anläggning, som erfordras för yrkesfisket.
Enligt 112 § ExL får rätt tUl expropriation till gagn för yrkesfisket utövas
endast av kronan, kommun eller hushållningssällskap och, om inte ägaren begär
att fastigheten löses, avse endast förvärv av nyttjanderätt under en tid av
högst 25 år. Av direkt betydelse för näringslivet är vidare de fömt redovisade
reglerna i 1902 års ellag om expropriation för elektriska anläggningar m,m,
samt bestämmelserna i I § första stycket ExL om expropriation för linbana och
oljeledning (punkt 13) och atomenergianläggningar (punkt 18), Vidare har
inlösenreglerna i VL direkt stor betydelse för kraftindustrin och indirekt
väsentlig betydelse för hela näringslivet.

3.5.2
Utredningen

Behovet
av expropriationsrätt för viss eller vissa grenar av näringslivet har, anför
utredningen, från tid till annan varit föremål för statsmakternas prövning.
Det har därvid aldrig varit fråga om någon samlad bedömning av näringslivets
behov i stort utan uppkommande detaljfrågor har lösts var för sig efter en
prövning i det särskilda fallet. Utredningen anser det vara angeläget att nu
såvitt möjligt bringa syslem i bestämmelserna. Vissa för näringslivel
angelägna frågor såsom behovet av

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 85

drivkraft,
ledningar, kommunikationer och vissa skydds- och säkerhetsområden bör enligt
utredningen av systematiska skäl tas upp under andra avsnitt. Kvar att behandla
är i stort sett vissa lokaliserings- och rationaliseringsfrågor, dvs, i detta
sammanhang problem som hänger samman med önskemålet att ge industri, hantverk,
jordbruk och annan näringsverksamhet möjligheter att utvecklas och slå sig ned
på sådana platser som från allmänna synpunkter framstår som de lämpligaste.

Utredningen
anser att lokaliseringsfrågorna i regel inte behöver medföra några problem av
sådan art att expropriationsbefogenhet framstår som påkallad.
Planläggningsmyndigheterna torde nämligen för framtiden komma att se tiU att
det inom områden med översikts- eller detaljplan avsätts tilUäckligt med
välbelägen mark för näringsverksamhet av olika slag, I vart faU borde några
beaktansvärda problem inte behöva uppkomma för hantverk, småindustri och andra
företag av liknande omfattning. De verkliga problemen uppkommer enligt
ulredningens mening närmast när fråga är om ett något större företag som
expanderar och som därför behöver ökat utrymme. För att inte få anläggningarna
aUtför mycket spridda nödgas man då söka sig till det närmaste grannskapet.
Visar det sig därvid praktiskt omöjligt att på frivillig väg förvärva
erforderlig mark uppkommer, anför utredningen, behov av expropriationsrätt.
Detsamma gäller när möjligheterna att välja mellan olika tänkbara
förläggningsalternativ är helt eller i det närmaste uteslutna.

Etl
visst behov av expropriationsrätt kan sålunda enligt utredningen anses
föreligga, Alla utövare av näringsverksamhet inom landet kan dock inte utrustas
med expropriationsbefogenhet. För sådan måste fordras att själva verksamheten
uppfyller vissa högt ställda krav. Det bör sålunda enligt utredningens mening i
regel vara fråga om en verksamhet som är av större betydelse för landet som
helhet. Vidare bör expropriation kunna ske tUl förmån för en verksamhet som är
av påtaglig betydelse för den ort där den bedrivs. Uttrycket 'ort' bör i detta
sammanhang inte tas i alltför snäv betydelse, Hämnder bör sålunda enligt
utredningen kunna inrymmas t.ex. hela den kringliggande bygden. Det torde inte
vara ovanligt a» en orts eller bygds hela liv kretsar kring en industri, som
måhända i sig är oväsentlig för landet som helhet men som för orten eller
bygden är av stor betydelse och vars nedläggning eller flyttning skulle medföra
allvariigt men för orten. Slutligen finns åtskUlig verksamhet av typen
renskötsel och yrkesmässigt fiske som är av stor betydelse för en viss grupp av
befolkningen och för vilken del enligt utredningens uppfattning med hänsyn
härtill bör finnas expropriationsmöjlighet, åtminstone om den gmpp som utövar
verksamheten är av någon betydenhet. Vilken måttstock som härvid bör anläggas
kan vara vanskligt att avgöra generellt. Hänsyn bör främst tas tiU gruppens
storlek och vad den representerar i ortsbilden i stort. I viss män bör enligt
utred-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 86

ningen
även beaktas den betydelse det kan ha för gmppen själv att få bedriva en
verksamhet av just det slag som det är fråga om.

Slutligen
måste enligt utredningens mening krävas alt sökanden påvisar särskilda skäl för
att anläggningen skall placeras just på ifrågasatt plats. Delta behöver inte
innebära all sökanden måste visa att det är uteslutet att förlägga anläggningen
till annan plats. Däremot anser utredningen del inte vara orimligt att begära
utredning om att antalet möjliga platser är mycket begränsat och all andra
alternativ är mindre lämpliga. Någon uttrycklig lagregel härom finner
utredningen dock inte behövlig, eftersom nu anlagda synpunkler beaktas vid
prövningen av ansökan om expropriationstUlstånd,

Mot
bakgrund av det anförda föreslås i utredningen all expropriation får äga rum
för all bereda utrymme ål näringsverksamhet eller anläggning därför av större
betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgmpp,

3.5.3
Remissyttrandena

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län finner att förslaget öppnar bl.a. möjlighet atl genom
expropriation tUlgodose industrins behov av mark. Det finns enUgt länsstyrelsen
flera exempel på fall när det erbjudit stora svårigheter att med tiUämpning av
nu gällande exproprialionsgmnder erhålla tiUstånd till expropriation för detta
ändamål.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län uttalar att utredningens förslag innebär en väsentligt
utvidgad tvångsrätt. Länsstyrelsen ifrågasätter om denna utvidgning verkligen
är motiverad. Det behov av expropriation utredningen avser lorde vara tämligen
säUsynt och lär väl i regel kunna tUlgodoses utan tvångsingripande. Frågan om
expropriation av förevarande typ är också särskilt känslig därför att inlösen
normalt måste komma att ske tUl förmån för enskild expropriant, och bedömningen
kan kräva svåra avvägningar, Rekvisitet 'störte' betydelse är enligl
länsstyrelsens mening alltför obestämt. Länsstyrelsen ifrågasätter om det inte
tydligt borde markeras att bestämmelsen är avsedd endast för faU av särskild
vikt t,ex. så, att den åsyftade verksamheten eUer anläggningen anges skola vara
av 'synnerlig' betydelse för rikel eUer orten osv.

Enligt
naturvårdsverkets mening bör i fråga om större företag uttedning regelmässigt
presteras om alternativa lägen. Detla bör bl.a, ses mot bakgrund av
miljöskyddslagens beslämmelse om alt för miljöfarlig verksamhet skall väljas
sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta inttång och olägenhet utan
oskälig kostnad. I de lokaliseringsfrågor som naturvårdsverket har att ta
ställning till saknas ofta alternativa förslag till förläggningsorter. Verket
finner det mot bakgrund härav värdefullt om principen om redovisning av
alternativa lägen blir lagfäst i lämplig form.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 87

3.6
Expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m.

3.6.1
Gällande rätt

Med
skyddsområde bmkar förstås mark intill anläggningar som själva kräver skydd,
t.ex. en sjö som levererar vatten tiU ett vattenverk och därför måste skyddas
mot föroreningar. Beteckningen säkerhetsområde används för område kring
anläggningar som medför fara av aUmän art, t.ex, atomenergianläggningar. Vissa
spridda bestämmelser om expropriation för nu förevarande slag av anläggningar
finns i 1 § första stycket ExL, Enligt dessa bestämmelser kan expropriation äga
rum för att förhindra förorenande av vattenledning som anlagts för att förse en
ort med vatten (punkt 5), för att staten skall överta ett flygsandsfält som
ägaren försummat att vårda så att sandflykt förebyggs (punkt 10) samt för
skyddsområde kring vissa atomenergianläggningar (punkt 18), Vidare kan enligt
BL inlösen i vjss utsträckning ske av mark som i fastställd generalplan eller
stadsplan avsetts tiU skydds- eller säkerhetsområde för viss anläggning, 181 §
BL föreskrivs sålunda förbud mol att i närheten av befästning, statlig
flygplats eller annan än staten tillhörig flygplats för allmänt bmk företa
nybyggnad eller vissa andra åtgärder, om befästningens eller flygplatsens
användning för avsett ändamål skuUe försvåras eller avsevärt men skulle åsamkas
försvaret eller luftfarten. Länsstyrelsen får dock medge undantag härifrån när
synnerliga skäl föreligger. Inte heller får utan länsstyrelsens tillstånd
nybyggnad ske inom område i närheten av atomreaktor eller annan
atomenergianläggning, där det kan antas föreligga risk för skadlig strålning
från anläggningen. Vidare kan länsstyrelsen enligt 82 § BL genom särskUt beslut
meddela förbud mot åtgärder, som är tiU men för bl,a. försvaret eUer
luftfarten, även i vissa andra fall än som anges i 81 §, Minskas på grund härav
markägarens möjligheter att utnyttja sin mark kan han enligt 83 § BL kräva
ersättning för skadan eller inlösen av marken, Slutiigen bör i sammanhanget
uppmärksammas 2 kap, 14 § sista stycket och 2 kap, 62 och 64 §§ VL som handlar
om skyddsbestämmelser för ytvatten resp. gmndvatten,

I
prop, 1969:28 med förslag tiU miljöskyddslag diskuterades på grundval av ett
förslag av flygbullerutredningen (SOU 1961:25) tanken att genom expropriation
skapa frizoner kring stora trafikanläggningar. Departementschefen ställde sig
positiv till tanken men ansåg alt frågan borde prövas närmare under översynen
av expropriationslagsliftningen (prop, 1969:28 s, 247),

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 88

3.6.2
Utredningen

Nuvarande
bestämmelser om expropriation för skydds- och säkerhetsområden synes,
framhåUer utredningen, vara mera tillfälligt utvalda. Här mer än på många andra
stäUen kan emellertid enligt utredningens mening göras gäUande, att det är föga
rationellt att ha alltför detaljerade bestämmelser om expropriationsbefogenhet
för några enstaka fall. Intresset att skapa särskilda skydds- och
säkerhetsområden eller utföra anordningar till skydd mot farUga naturhändelser
eUer skadlig eller på annat sätt farlig verksamhet är utan tvekan sådant att en
expropriationsbefogenhet är starkt motiverad så snart allmänfaran framstår som
någorlunda betydande. Utredningen framhåller att det självfallet dock alltid
måste ske en avvägning i det särskilda fallet mellan de skador man önskar
förebygga och de värden som måste uppoffras härför. Gäller det att skydda
människors liv eller hälsa våUar denna avvägning inte några problem. När man
däremot kommer in på rent ekonomiska värden, kan svårigheterna i vissa fall bli
större. Som en aUmän riktlinje i sådana fall kan enligt utredningens mening
anges, att man bör överväga möjligheten att flytta den farliga verksamheten tiU
någon annan, mindre utsatt plats. Först om detta skulle medföra orimliga
kostnader eller från andra synpunkter vara högst orationellt eUer förenat med
betydande svårigheter, bör expropriationsalternativet övervägas,

I
sakens natur ligger, anför utredningen vidare, att det måste bli föremål för
överväganden i det särskilda fallet, om man skall upprätta en formlig skydds-
eller säkerhetszon kring det skyddsvärda eller farliga området eller om det
räcker med att utföra särskilda anordningar, t,ex. grävning av diken,
uppläggning av vaUar, plantering av skog etc. inom eUer omkring området i
fråga. GenereUt måste enligt utredningen gälla att ingreppet i expropriatens
rätlssfär blir så litet som möjligt.

Utredningen
förordar därför att möjlighet ges tUl expropriation för upprättande av skydds-
eller säkerhetsområde eUer utförande av särskilda anordningar tUl skydd mot
aUmänfarlig eller eljest från allmän synpunkt menlig naturhändelse, mot vatten-
eUer luftförorening eller mol menlig inverkan i övrigt från industriell eUer
annan anläggning. Sambandet mellan anläggningen och den menliga inverkan som
man önskar skydda anläggningen eller omgivningen ifrån bör enligt utredningens
mening inte uppfattas aUtför snävt. Det bör t.ex. vara möjligt att med stöd av
den föreslagna bestämmelsen expropriera mark mnt en flygplats för att upprätta
en skyddszon mot buller, trots alt bullret strängt taget förorsakas av
flygplanen och inte av flygplatsen som sådan.

Den
föreslagna bestämmelsen ersätter helt de tre motsvarande bestämmelserna i 1 §
första stycket 5, 10 och 18 ExL. Någon inskränkning i vad som hittUls gäUt är
enligt utredningen inte avsedd. Några särskilda tillämpningsföreskrifter synes
inte nödvändiga. Bestämmelsen täcker enligt utredningen också bestämmelsen i 8
kap. 25

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 89

§
VL om rätt att ta i anspråk mark för reningsverk för avloppsvatten. Denna står
emellertid i ett sådant samband med VL:s övriga regler om avloppsvatten att den
inte utan olägenhet kan brytas ut ur sitt nuvarande sammanhang. En viss
dubblering mäste därför accepteras som oundviklig på denna punkt.

Utredningen
anför vidare att den föreslagna bestämmelsen också täcker reglema i BL om rätt
för kommun att under vissa omständigheter lösa in mark som i fastställd
generalplan eUer stadsplan avsetts till skydds- eller säkerhetsområde.
Därigenom uppkommer en dubblering i förhållande liU de föreslagna reglerna om
tätbebyggelseexpropriation. Detta anser utredningen dock inte vara något
avgörande hinder. Slutligen föreligger ett visst samband mellan olika regler om
inlösenplikt i BL, bl,a. 81-83 §§, och den här föreslagna lagregeln. Också
dessa bestämmelser i BL bör emellertid enligt utredningens mening stå kvar.

Anledning
att direki i lagen begränsa kretsen av expropriationsbe-rättigade subjekt anser
utredningen inte föreligga. Utredningen förordar, att tillståndsmyndigheten får
från fall till fall avgöra exproprialions-sökandens kompelens. Även enskUda
sökande torde därvid kunna komma i fråga,

3.6.3
Remissyttrandena

Naturvårdsverket
uttalar, att den föreslagna bestämmelsen om expropriation för att upprätta
skydds- eller säkerhetsområde m,m, till skydd mot bl,a, vatten- eller
luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan
anläggning otvivelaktigt motsvarar ett aktuellt behov. Enligt 32 §
mUjöskyddslagen kan ägare tUl fastighet som utsätts för miljöfarlig verksamhet
påkalla att fastigheten löses, om den blir onyttig eller synnerligt men
uppkommer vid begagnandet. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen utgör ett
lämpligt komplement till 32 § miljöskyddslagen. Genom tUlkomsten av en sådan
bestämmelse underlättas rationeUa lösningar vid lokalisering av industrier m.m.

Näringslivets
byggnadsdelegation framhåller, att tUlkomsten av skyddsåtgärder vid
miljöstörande industrier skulle underlättas, om skadeförebyggande åtgärder
efter intresseavvägning fick utföras på främmande mark. Detta torde också vara
avsikten med den föreslagna bestämmelsen. Det skulle därför vara önskvärt, om
denna avsikt kunde komma till klart uttryck i lagstiftningsärendet,

Svea
hovrätt finner det något tveksamt hur långt möjligheten att expropriera skall
gå när det gäller säkerhetsområden. Hovrätten ifrågasätter om, som utredningen
hävdar, det skall vara möjligt att expropriera mark mnt en flygplats med hänsyn
till flygbullret. Det ligger närmare till hands med inlösenplikt.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 90

Planverket
framhåller, atl vissa anläggningar av det slag del här är fråga om,
industriella anläggningar, flygplatser osv., är sådana atl deras lokalisering
bör föregås av bebyggelseplanering. Därvid kan konkurrerande markanspråk
noggrant utredas och vägas mot varandra och erforderliga skydds- eUer
säkerhetsområden inläggas i planen.

3.7
Expropriation för försvarsändamål

3.7.1 Gällande
rätt

Bestämmelser
om expropriation för försvarsändamål finns främst intagna i 1 § första stycket
i ExL. Enligt della lagrum punkt I kan expropriation äga rum för befästning,
övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten, skjutbana som äger betydelse
för den allmänna skjutskicklighetens UtveckUng eUer eljest för rikets försvar.
Vidare innehåller 81-83 §§ BL, som redovisats i avsnittet 3.6.1, vissa
bestämmelser om förbud mot bebyggelse som kan vara till hinder för försvaret
samt om därav föranledd inlösenplikt i vissa fall. Slutiigen får enligt 68 §
CfL kommun för fullgörande av sina skyldigheter på civilförsvarets område ta i
anspråk bl.a. markområden och byggnader. Som regel krävs att civilförsvarsberedskap
råder. Denna förutsättning gäller dock inle i fråga om utförande av
byggnadsanordningar samt källarmursgenombrotl för skyddsrum, om
förfoganderätten utövas av länsstyrelsen.

3.7.2 Utredningen

Försvarsändamålet
som sådant torde, anför utredningen, som expropriaiionsgrund vara höjt över
diskussion. Försvarels omfattning och uppgifter är emellertid i dag betydUgt
större och mera skiftande än de var vid ExL:s tiUkomst. I begreppet
'totalförsvaret' inryms sålunda åtskiUigt som vid första påseende förefaller
vara av mera civil än militär karaktär och som därför kanske inte framstår som
så alldeles självklart expro-priationsgmndande.

1
huvudsak består det totala försvaret av krigsmakten (det militära försvaret),
civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Även
åtskUliga andra former av samhäUelig verksamhet kan emellertid under vissa
omständigheter räknas dit.

Utredningen
framhåller, att vid sidan av de uppgifter som åvUar krigsmakten och
civilförsvaret har såväl det ekonomiska som det psykologiska försvaret
anförtrotts utomordentligt angelägna uppgifler vid vilkas fullgörande del alll
emellanåt kan uppkomma behov av mark för lokaler och andra utrymmen av skUda
slag. Som exempel på sådana

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 91

lokaler
nämner utredningen lagringsutrymmen för olja och andra krigsviktiga
förnödenheter som det kan bli svårt att anskaffa vid en avspärrning av
tillförseln utifrån. Det är visserligen inte sannolikt att dessa behov annat än
möjligen i undantagsfaU blir så omfattande eller speciella att de inte kan
tiUgodoses på frivillighetens väg. Ulredningen anser, atl det dock självfallet
skulle vara olyckligt om etl angelägel förvärv i något faU skuUe kunna hindras
enbart av den anledningen att expropriationsmöjlighet inte finns. Därför bör
enligt utredningens mening också dessa båda grenar av totalförsvaret vara
utrustade med expropriationsbefogenhet. Införs expropriationsrätt för det
totala försvaret kan olika lagrum i utredningens förslag bli tUlämpliga vid
t.ex. expropriation för en krigsviktig industri eUer beträffande andra former
av samhällelig verksamhet i stort, såsom kommunikationer, sjukvård eller
polisväsende. Det förhåUandet att olika lagrum kan tiUämpas bedömer utredningen
emellertid inte som någon olägenhet. I faU när en verksamhet kan tilläggas en
specifik militär betydelse utöver den civila kan vid behov bestämmelsen om
expropriation för försvarsändamål åberopas i förening med den bestämmelse som
är tUlämplig ur rent civil synvinkel, utan att detta behöver medföra några
komplikationer för ärendets handläggning.

Utredningen
anför beträffande de frivilliga försvarsorganisationerna att dessa har
utrustats med stora förmåner av olika slag. Förläggnings-, övnings- och
undervisningslokaler ställs sålunda i stor uisträckning till deras förfogande
genom offentliga myndigheters försorg. Det framstår med hänsyn härtiU enligt
uttedningens mening som tveksamt om det finns någon anledning att tillerkänna
dem självständig expropriationsbefogenhet. Tillräckliga möjligheter torde
nämligen finnas att redan med hjälp av den föreslagna expropriationsrätten för
krigsmakten bereda dem erforderligt utrymme. Å andra sidan är det enligt
utredningen föga ändamålsenligt att krigsmakten begär expropriation av ett
område enbart för att tillhandahålla frivilligorganisationerna förläggnings-,
övnings- och undervisningslokaler m.m. I sak anser utredningen att man knappast
behöver ha några betänkligheter mot att i stället ge organisationerna en
självständig expropriationsbefogenhet, så mycket mindre som dessa står under
betryggande statiig kontroU. Utredningen fömtsätter emellertid att en sådan
beslämmelse tiUämpas restriktivt. Bl.a. bör man enligt utredningen kunna utgå
från att expropriationsrätt till organisationernas förmån inle bevUjas när deras
behov kan tillgodoses genom att de får rätt att disponera krigsmakten tUlhöriga
lokaliteter. I praktiken torde detta medföra att expropriationsrätt i huvudsak
kommer att liksom hittUls bevUjas endast för skjutbanor och därmed
jämförliga ändamål. Skulle emellertid dämtöver i undantagsfall uppkomma något
enstaka behov, t.ex. då en frivilligorganisation önskar utvidga ett eget
övningsfält eller

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 92

liknande,
bör enligt utredningens mening möjlighet finnas att medge den behövliga expropriationsrätten.

Utredningen
föreslår därför, att expropriationsbefogenhet tillerkänns samtliga grenar av
totalförsvaret. Med hänsyn till dettas vidsträckta omfattning är det
emellertid, anför utredningen, nödvändigt alt ställa upp olika krav på
utredning och behov i olika faU, Varken när det gäller det rent miUtära
försvarets behov eller i fråga om övriga grenar av totalförsvaret kan det vara
riktigt att inskränka sig till alt enbart konstatera att det finns ett behov av
den begärda expropriationsrätten, Dämlöver bör krävas av sökanden att han visar
att det är betydelsefullt alt det föreliggande behovet tUlgodoses på det
begärda sättet. Utredningen härom måste bli högst olikartad i skilda fall. Vid
expropriation för det mUitära försvarets och civUförsvarets behov torde
prövningen i regel ställa sig ganska enkel medan däremot närmare utredning bör
infordras innan expropriation medges till förmån för en frivUligorganisation,
Att i detalj gå in på vUken utredning som bör krävas i varje enskilt fall anser
utredningen vara ogörligt. Den frågan får överlämnas åt rättstiUämpningen,

3.7.3
Remissyttrandena

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar finner utredningens förslag väl-gmndat. Överstyrelsen
ansluter sig också tUl utredningens uppfattning, att del inte är sannolikt atl
nu ifrågavarande expropriaiionsbehov annat än i undantagsfall blir så
omfattande eller speciella, atl frivilliga uppgörelser inte kan nås.
Överstyrelsen har hittUls aUtid kunnat träffa avtal med part på civilrättslig
väg. Det skulle emeUertid vara olyckligt om ett angeläget förvärv i något fall
skuUe hindras enbart av den anledningen att expropriationsmöjlighet inte finns.
Överstyrelsen vUl i detta sammanhang understryka betydelsen av att möjlighet nu
öppnas atl, om så skulle bli nödvändigt, tillgripa expropriation även för
krigsviktig industri.

Riksvärderingsnämnden
finner det tveksamt, om formuleringen i 1 § första stycket I ExL medger att
egendom las i anspråk för civilförsvarets behov. Särregeln i CfL om
ianspråktagande av egendom även under tid, då civUförsvarsberedskap inte råder,
är därför i dagens läge väl motiverat. Med den av uttedningen föreslagna
bestämmelsen blir det emeUertid fullt klarlagt, att ianspråktagande för
civilförsvarets behov kan ske genom expropriation, I sådant fall skaU
ersättningens sloriek bestämmas enligt de för exproprierad egendom eljest
gällande bestämmelserna och enligt den ordning, som är föreskriven för expropriationsmål.

Civilförsvarsstyrelsen
anför att, eftersom möjUghet torde komma att

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 93

finnas
för civilförsvarsmyndighet att ta i anspråk egendom enligt både CfL och
expropriationslagen och i det enskUda fallet välja det förfarande som bedöms
som lämpligast, styrelsen för sin del inle har något att erinra mot
utredningens förslag,

3.8
Expropriation av vanvårdad egendom

3.8.1
Gällande rätt

Enligt
jordhävdslagen (1969:698) kan lantbmksnämnden ingripa med vitesföreläggande för
att skydda jordbruk som har förutsättningar för rationell drift eller för att
tiUvarata möjligheten lUl strukturrationalisering, om jordbruket på odlad mark
har lagts ned. Vid synnerligen grov vanhävd av den odlade jorden kan egendomen
inlösas enligt lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom. En
ytterligare fömtsättning är att det med hänsyn till vanhävdens omfattning och
egendomens sloriek eller av andra särskilda skäl är nödvändigt att vidta
åtgärder för att avhjälpa vanhävden i annan ordning än enligt jordhävdslagen,
Kungl, Maj:t får förordna om inlösen endast med samtycke av riksdagen. Enligt I
§ första stycket 9 ExL kan expropriation vidare ske för att på det allmännas
bekostnad åstadkomma skogsåterväxt på skogsmark som genom kalhuggning eller på
annat sätt lagts öde och inte utgör nödig betesmark. Bestämmelsens betydelse
begränsas av att skogsvårdsstyrelsen genom skogsvårdslagen (1948:237) kan förmå
markägaren att vidta behövliga åtgärder och i nödfall utverka domstols
förordnande att åtgärderna får vidtas av styrelsen på markägarens bekostnad.
Vidare kan enligt 1 § första stycket 10 ExL expropriation ske för kronans
övertagande av flygsandfält, varom ägaren försummat alt ta sådan vård att fara
för sandflykt förebyggs.

Rätt
tiU expropriation av skogsmark enligt 1 § första stycket 9 ExL tillkommer
enligt 106 § ExL, förutom kronan, endasl den kommun inom vars område marken är
belägen samt landstinget och skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet. Enligt
107 § ExL har markägaren möjlighet att avvärja expropriation av ödelagd
skogsmark genom alt erbjuda sig atl själv ombesörja nödig återväxt. Gör han ett
sådant erbjudande, skall Kungl, Maj:t lämna honom skälig tid till det. Erhåller
annan än kronan expropriationstiUstånd, skaU alltid bestämmas viss tid, inom
vHken den nye ägaren skall sörja för återväxt.

Enligt
lagen om tvångsförvaltning av bosladsfastighet kan fastighet, vilken innehåller
bostadslägenhet som är uthyrd av fastighetsägaren och inte utgör del av dennes
bostad, ställas under tvångsförvaltning, om ägaren väsentiigen försummar vården
av fastigheten eller underiåler att

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 94

vidta
uppenbart angelägna åtgärder för alt bevara sundhet, ordning och skick inom
fastigheten samt det finns anledning anta att rättelse inte kommer all ske.
Beslut om tvångsförvaltning meddelas av hyresnämnd på ansökan av
hälsovårdsnämnd, länsstyrelse eller hyresgästorganisation, I samband med
tUlkomsten av lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet infördes i ExL,
med bl,a, expropriationsutredningens förslag som underlag, en ny
expropriaiionsgrund (1 § första stycket 19 ExL), EnUgt denna kan expropriation
ske för att vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad, som tUl
väsentlig del genom uthyrning används för bostadsändamål, försätta eller hålla
byggnaden i tillfredsstäUande skick. Enligt 114 § ExL skall ansökning om
expropriationsrätt för sådant ändamål åtföljas av handlingar som visar vilka
åtgärder som vidtagits för att i annan ordning tillgodose ändamålet och vilka
åtgärder sökanden ämnar vidta för att vinna syftet med expropriationen,

I
fråga om annan byggnad än bosladsfastighet saknas möjlighet atl tvångsinlösa
egendomen på den gmnd att den vanvårdas. Uppkommande missförhåUanden kan här
avhjälpas genom förelägganden av olika slag, som kan meddelas främst enligt
hälsovårdsstadgan (1958:663), byggnadsstadgan (1959:612) och brandstadgan
(1962:91), Enligt 21 § naturvårdslagen kan länsstyrelsen i vissa fall förelägga
ägaren av byggnad, som lämnats att förfalla och skadar landskapsbilden, att
riva eller iståndsätta byggnaden,

3.8.2
Utredningen

Reglerna
om rätt tiU expropriation av jordbmksegendom eller skogsmark på grund av
vanhävd etc har enligt utredningen tiUämpats i myckel ringa omfattning. Från
flera håll har, anför utredningen, ifrågasatts om behov över huvud föreligger
av en sådan lagstiftning. Även om jordbruk som inte har rimliga möjUgheter alt,
ensamma eller i förening med annan jord, utvecklas till tekniskt och ekonomiskt
bärkraftiga enheter i framtiden kommer att läggas ned i stor utsträckning, är
det dock å andra sidan önskvärt att bärkraftig eller utvecklingsbar jord hävdas
väl. En lagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot försumliga brukare av
sådan jord ligger enligt utredningen otvivelaktigt väl i linje med den förda
jordbmkspolitiken.

Den
närmare utformningen av behövliga regler bör enligt utredningens uppfattning
följa i stort sett samma riktlinjer som hittills, I första hand bör man sålunda
försöka förmå försumliga brukare att frivUligt gå med på att sätta jord och
skog i godtagbart skick. Lyckas inte detta bör förelägganden tiUgripas,
Skogsvårdslagen och jordhävdslagen torde, anför utredningen, på ett
ändamålsenligt sätt tUlgodose de föreliggande behoven i det övervägande antalet
fall. Emellertid kan man inte komma

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 95

ifrån
att det alltid finns personer som av olika skäl inte släller sig givna
förelägganden tUl efterrättelse, vare sig det beror på ekonomisk omöjlighet
eller på tredska. I dessa faU bör möjlighet föreligga att ingripa även med
tvångsåtgärder av så kvalificerat slag som expropriation. Sådana ingripanden
måste emeUertid liksom hittUls reserveras för faU av svår vanvård. Av
mindre betydelse är, framhåller utredningen, om sådan vanvård redan föreligger
eller om den endast kan befaras. Lyckas expropriationssökanden göra sannolikt
att allvarlig risk för svår vanvård föreligger, om expropriation inte kommer
tiU stånd, bör detla i och för sig vara expropriationsgrundande.

Mot
bakgrund av del anförda föreslår utredningen, atl expropriation av jordbruks-
och skogsmark får äga rum när grov vanvård antingen visats föreligga eller kan
befaras uppkomma. Syftet med expropriationen skall vara att bringa egendomen i
hävd. Uttrycket hävd bör enligl utredningen såvitt avser odlad jord tolkas på
samma sätt som i uppsiktslagstiftningen (numera jordhävdslagen). Ändras denna
kommer således expropriationslagstiftningens hävdbegrepp att ändras i molsvarande
mån, 1 skogsvårdslagstiftningen förekommer, framhåller utredningen, inte
uttrycket hävd, TiUräcklig ledning för att tolka dess innebörd i nu
ifrågavarande sammanhang finner utredningen kunna erhållas vid en jämförelse
med de anspråk på markägaren som uppställts i gällande skogsvårdslag.

Något
behov av beslämmelser motsvarande 106 och 107 §§ ExL anser utredningen inte
föreligga. Utredningen förutsätter att tillstånd till expropriation kommer atl
meddelas endast den som på ett från aUmän synpunkt lämpligt sätt kan ta hand om
den vanvårdade egendomen, det må sedan vara fråga om ett allmänt eller enskUt
subjekt.

Ett
annat önskemål som utredningen framhåller är att natur- och stadslandskap inte
förfulas grovt av förfallna och vanprydande byggnader och tomter. Intresset
härav torde enligt utredningen i alll väsentligt tillgodoses genom
bestämmelserna i främst byggnadsstadgan och naturvårdslagen. En tredskande
fastighetsägare kan dock stundom i stötande grad fördröja verkställigheten av
beslut. Utredningen anför vidare att i de fall när inte byggnaderna utan den
omkringliggande marken är vanvårdad till den grad att den utgör ett störande
inslag i sin omgivning, möjligheterna att komma tiU rätta med en tredskande
fastighetsägare är mindre goda.

I
fråga om vanvård av bostäder och arbetslokaler anför utredningen vars förslag
som förut framgått genomförts i det väsentUga i fråga om hyresfastigheter
huvudsakligen följande.

När
det gäller att förhindra att en byggnad vanvårdas i sådan utsträckning att där
bosatta eller arbetande personer inte kan sägas ha godtagbara bostäder och
arbetslokaler får nu gällande lagstiftning anses

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 96

relativt
ändamålsenlig i normalfallet. Flertalet fastighetsägare följer godvUligt
byggnads- och hälsovårdsnämndernas påpekanden och förelägganden. Ett visst
behov finns dock av att kunna ingripa på annat sätt, om t,ex, fastighetsägaren
av ekonomiska eller andra skäl är ur stånd att sköta sin fastighet godtagbart
eller om han systematiskt utnyttjar sin fastighet tUl det yttersta utan hänsyn
tUl vare sig omgivningen eller de personer som bor eUer arbetar i byggnaden.
Utredningen pekar också på önskemålet att hindra onödiga rivningar. Det är
enligt utredningens mening angeläget att samhället får möjlighet att ingripa
och vidta erforderliga åtgärder. När varken anvisningar eller förelägganden
hjälper återstår endast att tvångsinlösa fastigheterna.

För
att tvångsinlösen skall få komma tiU stånd i de nu ifrågavarande fallen måste
enligt uttedningen förutsättas att grov vanvård antingen visas föreligga eller
kan förväntas uppkomma på en fastighet. Vilken bevisning som bör krävas måste
bero på omständighetema i det särskilda fallet. Enligt utredningen bör det vara
en exproprialionsgmndande omständighet att en person underlåtit att rätta sig
efter förelägganden att hålla sin fastighet i stånd. Expropriation bör också
kunna tUlgripas när en person systematiskt vanvårdar en byggnad. Förutsättning
för att expropriation skaU tiUgripas bör alltså enUgt utredningen vara att
fastighetsägaren klart visat brisl på intresse eller förmåga att hålla
fastigheten i skick eller sätta den i stånd.

Syftet
med en expropriation i nu förevarande fall måste, framhåller utredningen, vara
att hålla egendomen i ett allmänt godtagbart skick. När fråga är om bebyggelse
kan detta innebära antingen att denna sätts i stånd eller om ingripandet sker
vid ett framskridet stadium av vanvård att den rivs och ersätts med en ny och
mera ändamålsenlig bebyggelse. VUket alternativ som tillgrips måste bli
beroende på omständigheterna i det särskUda faUet. Av expropriationssökanden
bör emeUertid krävas att han i ansökningen klart anger för vUket alternativ
expropriation söks.

Mot
bakgrund av det anförda föreslår utredningen atl expropriation får äga rum om
grov vanvård föreligger eUer kan förväntas uppkomma på fast egendom samt
expropriationen är nödvändig för att bringa egendomen i hävd. Även om det
sannolikt mest kommer att bli kommuner som begagnar sig av den föreslagna
expropriationsrätten, bör det enligt utredningens mening inte helt uteslutas
alt även en enskild person ibland kan komma i fråga som expropriant,

3.8.3
Remissyttrandena

Statens
planverk anser att möjligheterna till expropriation i fall av föreliggande
eller förväntad grov vanvård av fast egendom bör verksamt

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 97

bidra till förbättrade förhållanden inom detla speciella
område. Det visar sig ofta i praktiken mycket svårt att medelst förelägganden
enligl byggnadsstadgan komma lill rätta med vanskötta byggnader och fastigheter,
eftersom ägaren, om han vill, genom överklaganden och skenöverlåtelser kan
uppskjuta behövliga ålgärder under myckel lång tid. Också naturvårdsverket
tillstyrker utredningens förslag. Del är ett naturvårdsintresse alt jord och skog
hävdas väl. Bestämmelsen är av betydelse för naturvården även som komplement
till 21 § naturvårdslagen, enligt vilket lagrum länsstyrelsen kan meddela
föreläggande att riva eUer iståndsätta förfallna byggnader. Sådana
förelägganden har ibland visat sig verkningslösa. 1 enstaka sådana fall skulle
en slutlig lösning kunna nås genom att kommun eller annat rättssubjekt ingriper
med stöd av den föreslagna bestämmelsen.

Svea hovrätt anser att utredningens förslag fått en
alltför vid avfattning. Förslaget borde ha begränsats med hänsyn liU
allmännytta samt till vissa slag av fast egendom.

Enligt lantbruksstyrelsen, liksom flera lantbruksnämnder,
länsstyrelsen i Jönköpings län och Föreningen Sveriges kommunala
förvaltningsjurister föreligger ytterst sällan behov av expropriation av
jordbruksegendom på grund av att grov vanvård uppkommit eller vänias uppkomma.
Länsstyrelsen i Jönköpings län tUlägger att samma förhållande gäller
beträffande skogsmark. Skogsstyrelsen förklarar, att bestämmelsen i ExL om
iståndsättande av vanvårdad skogsmark som expropriationsändamål torde ha
tUlkommit på grund av att den då gällande skogsvårdslagen inle hade någon
allmän vanhävdsregel avseende mark, som utan att avverkning skett efter lagens
tillkomst ändå hade elt otillfredsstäUande skogstUlstånd, Genom 1948 års
skogsvårdslag har emellertid förutsättningar skapats att även i dessa fall med
lagens hjälp få skogsmark försatt i produktivt skick, och därigenom har enligt
skogsstyrelsens mening nyssnämnda stadgande i ExL föriorat i betydelse och kan
för skogens del utgå,

Svea hovrätt, lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen
framhåller, att lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksfastighet bör
upphävas, om utredningens förslag genomförs.

I fråga om andra fastigheter än jordbruksfastigheter anser
Svea hovrätt alt det är närmast bostadshus med flera lägenheter som kan tänkas
ifrågakomma för expropriation i anledning av vanvård. Beträffande andra slag
av fastigheter kan enligt hovrätten starkt ifrågasättas om tillräckliga skäl
för expropriationsrätt föreligger eUer kan antas uppkomma inom överskådlig tid.

Flera remissinstanser ansluter sig till det nu i del
väsentiiga genomförda förslaget, att också bostadshus skall kunna
exproprieras. Bland dessa är länsstyrelserna i Jönköpings och Göteborgs och
Bohus län, LO,

1 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 98

Hyresgästernas
riksförbund och SABO.

Kommunförbundet
finner det oklart om utredningens förslag i fråga om expropriationsandamålen
ger kommun tiUräckliga möjligheter all ingripa vid förnyelse av del äldre
bostadsbeståndet, annal än när det är fråga om ren vanhävd. Del är enligt
kommunförbundets mening angeläget atl ett förtydligande sker så att kommun får
möjlighet att expropriera bosladsfastighet som är i påtagligt behov av
förnyelseåtgärder. Liknande synpunkter förs fram i ett minoritetsytlrande från
Stockholms stad.

Sveriges
fastighetsägareförbund anför att det inle finns någon anledning att såsom
expropriaiionsgrund ta upp någonting så obesläm-bart som en förväntan om att
vanvård någon gång i framtiden kan komma att uppslå i en fastighet. VUl man
likväl bibehålla en så säregen expropriationsgrund borde det enligt förbundet
vara etl minimikrav att det av lagtext och förarbeten klart framgår vad som
åsyftas med en sådan bestämmelse. En viss grupp av fastigheter underhålles av
naturliga skäl inte på samma sätt som andra. Det gäUer sådana som inom kort
skall rivas. För att göra en sanering mera ekonomisk och för att inte i onödan
i en bristsituation låta lägenheter stå tomma är det vanligt att lokaler och
bostadslägenheter hyrs ul med rivningsklausul eller eljest tillfälligt till tid
som ligger ganska nära rivningsdagen. Det är, framhåller förbundet, givet att
vissa brister ofta kommer att vidlåda sådana byggnader. Förbundet förutsätter
att det inte är avsett att dessa rivningsfastigheter skall gå in under
ifrågavarande expropriationsgrund.

Också
länsstyrelsen i Stockholms län påpekar de svårigheter som expropriationsgrunden
'förväntad grov van vård' måsle vålla vid tUlämpningen.

Eftersom
expropriationsmedgivande inte skall kunna meddelas annan än den som förväntas
kunna ta hand om den vanvårdade egendomen på ett från allmän synpunkt lämpligt
sätt har lantmäteristyrelsen ingen erinran mot utredningens förslag att också
på detta område såväl allmänt som enskilt subjekt kan komma ifråga för tiUstånd
tUl expropriation. Svea hovrätt ifrågasätter däremot om det i vanvårdsfallen
bör kunna vara möjligt för enskUd person att vara expropriant.

3.9
Expropriation för kulturella ändamål

Lagregler
om skydd för sådan fast egendom som anses särskilt värdefuU från kultureU
synpunkt finns i olika författningar. Enligt 1 § första stycket 12 ExL får
expropriation äga rum för atl bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig
bebyggelse eUer märklig fast fornlämning eUer för att bereda erforderligt
utrymme däromkring. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse i samband med
1971 års ändringar i ExL.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 99

Härutöver
finns bestämmelser i lagen (1960:690) om byggnadsminnen och lagen (1942:350) om
fornminnen.

Nu
gällande bestämmelse i 1 § första stycket 12 ExL grundas på
expropriationsutredningens förslag och överensstämmer helt med det. Vid
remissbehandlingen av ulredningens förslag framhölls dock av vissa
remissinstanser, bl.a. riksantikvarieämbetet, att förslaget inte var
tUlfredsställande i vad avsåg äldre bebyggelsemUjöer. I begreppet äldre
bebyggelsemiljöer måste enligt remissinsianserna läggas en vidare syftning än
som tidigare har skett. I mUjöerna ingår enskilda objekt av starkt varierande
värde. I förekommande fall måste lill miljöerna ocksä kunna räknas obebyggd
mark. Man hävdade därför alt möjligheter måsle ges att bevara en bebyggelse
miljö i dess helhet. Frågan om en mera vidsträckt expropriationsmöjUghet för
kulturella ändamål behandlades emellertid inte vid 1971 års reformarbete.
Frågan ansågs böra prövas vid den allmänna översynen av reglerna om
expropriationsandamålen (prop. 1971:122 s. 162).

I
motion (1971:832) till 1971 års riksdag hemställdes att riksdagen skulle i
skrivelse tUl Kungl. Maj:l begära utredning av frågan om en skyddslagstiftning
avseende kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och mUjöer. Kulturutskottet
uttalade (KrU 1971:26) att frågan om skydd för hela bebyggelsemiljöer nu borde
tas upp lUl ingående överväganden. Utskottet hemställde att riksdagen skulle
anhåUa att Kungl, Maj:t lät verkstäUa den utredning av frågan om skydd för
vissa bebyggelser och miljöer som utskottet förordat. Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets hemställan (rskr 1971:264). Kungl. Maj:t har genom
tiUäggsdirekliv tiU bygglagutredningen (K 1969:55) den 7 aprU 1972 uppdragit åt
utredningen all överväga de synpunkter på skydd för kulturhistoriskt värdefulla
bebyggelser och miljöer som riksdagen anfört. Bygglagutredningen ålades alt
därvid samråda med 1965 års musei- och utstäUningssak-kunniga (E 1966:2) i
syfte att erhåUa sakunderlag för utredningens bedömningar och med
saneringsutredningen (In 1970:26) samt att beakta förslag som kan komma att
läggas fram av dessa utredningar.

3.10
Expropriation för naturvård och fritidsändamål

3.10.1
Gällande rätt

Enligl
1 § första stycket 11 ExL kan expropriation ske för att bevara område som
nationalpark, naturreservat eller naturminne. Begreppen definieras närmare i
naturvårdslagen. Sistnämnda lag innehåller också bestämmelser om möjlighet att
ulan samband med expropriation avsätta område som nationalpark osv. samt
bestämmelser om möjlighet att

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 100

meddela
särskilda föreskrifler om skydd för landskapsbilden.

Enligl
108 § ExL får expropriation för all bevara område som nationalpark,
naturreservat eller naturminne äga rum endast lill förmån för kronan samt, i
fråga om naturreservat eller nalurminne, för kommun eller sådan förening eller
stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som kan på ett
betryggande sätt ansvara för egendomen.

Även
enligt VL kan tvångsingrepp ske lill förmån för allmänt nalur-vårdsintresse, se
2 kap. 9 § andra stycket och 2 kap. 31 § första slyckel VL.

Naturvårdslagens
regler om naturreservat kan även användas för att tillgodose behovet av mark
för allmänhetens friluftsliv. Della ändamål kan även i viss mån tillgodoses
genom bestämmelserna i naturvårdslagen om strandskyddsområde inom vilket
bebyggelse och andra anläggningar kontrolleras för att åt aUmänheten trygga
tillgången tiU platser för bad och friluftsliv vid havet eller vid insjö eller
vattendrag. Slutligen bör i sammanhanget erinras om möjligheterna enligl 18 §
andra stycket och 41 § andra stycket BL att inom område med fastställd
generalplan eller stadsplan lösa in mark som i planen avsetls till bl.a.
idrottsområde.

Några
lagregler som direkt lar sikte pä behovet av mark för frilids-bebyggelse finns
inte. Man är i denna del hänvisad till bestämmelserna om expropriation för bebyggelse
i allmänhet, främsl 1 § första stycket 16 ExL,

3.10.2
Utredn ingen

Nu
gällande regler om expropriation för naturskyddsändamål är enligt utredningens
mening i huvudsak väl avvägda. Utredningen diskuterar visserligen vad som bör
göras för att skydda landskapsbilden mot att åker och äng får växa igen till
värdelös skog. De tendenser som finns i detta hänseende finner utredningen
oroande, och det framstår enligl utredningens mening som angeläget alt medel
skapas som gör del möjligl att få till stånd en ändring när missförhållanden av
denna art konstateras. Utredningen anser emellertid atl problemet knappast bör
lösas genom en expropriationsmöjlighet utan alt snarare en komplettering av
naturvårdslagens bestämmelser om skydd för landskapsbilden är påkallad.
Utredningen anser sig därför inte böra föreslå någon ändring i vad som nu
gäller i fråga om expropriation för naturvårdsändamål, frånsett att som
framgår av det följande ulredningen inte anser alt någon motsvarighet behövs
tUl bestämmelsen i 108 § ExL om vilka subjekt som får expropriera.

Bestämmelserna
om expropriation för nalurskyddsändamål fyller, anför utredningen, också i viss
mån behovet av inlösenregler beträffande mark som krävs för rena
fritidsändamål. Reglerna om naturreservat

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 101

torde
nämligen i allt väsentiigt täcka föreliggande behov av mark för friluftsområden
(fritidsreservat). Någon ulvidgning av de befintiiga inlösenreglerna framstår
därför enligl utredningens mening inle som påkallad. Detsamma gäller även i stor
uisträckning behovet av expropriationsrätt för alt möjliggöra kollektiva
anläggningar för det rörliga friluftslivet. Sådana anläggningar inryms under
bestämmelserna om naturreservat i naturvärdslagen. Detla gäller också
belräffande småbåtshamnar, åtminstone sådana som står öppna för envar. Ulredningen
anför emellertid, att önskemål om vidgade inlösenbeslämmelser föreUgger
beträffande vissa anläggningar utanför naturreservaten. Detta behov är
visserligen enligt utredningens mening inle särskiU omfattande. I undanlagsfall
bör emellertid expropriationsrätten få utövas, t.ex. när behov uppkommer alt
komplettera eller utvidga en redan befintlig anläggning. Det ligger dock enligt
utredningen i sakens natur att restriktivitet måste iakttas när det gäller expropriationstillstånd
för anläggningar av detta slag. I allmänhet bör tillstånd inte lämnas utan all
det bUvit tillfredsställande ådagalagt att anläggningen är ägnad att lillgodose
ett viktigt behov. Det bör vidare, anför utredningen, fordras av sökanden att
han påvisar särskilda skäl som talar för att anläggningen skall placeras just
på den begärda platsen. Särskild hänsyn bör även las till lantbruksnämndens
synpunkter på förekommande jordbmks- och skogsbruksfrågor samttiU markkommunens
intressen i sammanhanget.

Med
hänsyn till del nära samband som föreligger mellan idrott och friluftsliv anser
utredningen del inte vara motiverat all låta expropriationsrätt gälla
uteslutande till förmån för det ena av dessa båda ändamål. Också beträffande
idrottsanläggningar kan ibland föreligga stora svårigheter alt skaffa behövlig
mark. Utredningen förordar därför, att expropriationsrätt skall föreligga även
i detta hänseende.

Elt
gemensamt krav i fråga om alla anläggningar för vilka expropriation skall
kunna ske bör enligt ulredningen vara att de i princip blir tUlgängliga för
envar. Anläggningar som står öppna endast för medlemmarna i viss sluten
förening eUer organisalion bör lämnas utanför. En mellanställning intas av
sådana föreningar som visserligen i princip står öppna för envar men där
möjligheterna att vinna inträde i praktiken begränsas på olika sätt. Någon
generell regel om hur dessa bör bedömas anser sig utredningen inte kunna
föreslå ulan denna fråga får överlämnas åt rättstillämpningen.

Utredningen
anför vidare, alt ett annat önskemål om expropriationsmöjlighet avser mark för
fritidsbebyggelse. Det allmänna intresset gör sig dock här ofta gällande i
mindre mån än i fråga om övriga i detla avsnitt berörda ändamål. Intresset
inriktar sig därför enligt utredningen främst på de fall när ett redan
befintUgt område för fritidsbebyggelse skall utvidgas. I en sådan situation är
urvalsmöjligheterna ofla starkt

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 102

begränsade.
När det gäller hell nya områden utan sammanhang med ett tidigare befintligt fritidsområde
anser utredningen däremol dessa möjligheter vanligen vara så stora att behov av
ett tvångsförfarande knappast föreligger. Skulle ell sådant behov ändå uppkomma
bör dock enligl utredningens mening expropriation kunna användas med hänsyn tiU
såväl folkhälso- som markhushåUningssynpunkter, Ett visst indicium på att ett
sådant behov verkligen föreligger kan enligt utredningen vara att marken vid
planläggning avsetts för fritidsbebyggelse. Planens betydelse bör dock inte
överdrivas i de fall det är fråga om en mera översiktlig planläggning.

Vid
utformningen av lämpUg lagregel om expropriation av mark för fritidsbebyggelse
måste, anför utredningen vidare, beaktas ett flertal delvis motstående
intressen. Hänsyn bör tas till markkommunens önskemål beträffande bebyggelsens
lokalisering m.m. saml till lantbruksnämndens synpunkter på jord- och
skogsbruksfrågor och den enskilde fastighetsägarens intresse av att i
fortsättningen få behålla och bruka sin mark. Hänsyn bör också i möjlig mån tas
tiU vissa familje- och släktintressen så att det traditionella jordinnehavet
tiUgodoses så länge marken avses att användas för samma ändamål som tidigare.

Anledning
saknas däremot enligt utredningens uppfattning alt medge expropriationsrätt för
enstaka tomter för fritidsbebyggelse annat än när dessa ingår i ett vidare
sammanhang. Med hänsyn härtiU finner utredningen det ligga nära tiU hands att
tillgodose behovet av mark för detta ändamål med hjälp av sådana regler om
expropriation för tätbebyggelse som finns meddelade i 1 § första stycket 16
ExL. Situationen är emellertid den att inlösen ofla sker av mark för
fritidsbebyggelse och mark för strövområden däromkring i ett sammanhang.
Visserligen bör den exproprierande därvid i princip vara beredd att ange var
inom det för inlösen avsedda området fritidsbebyggelsen skall placeras och
vilka delar som avses bli strövområden. Men behoven av fritidsbebyggelse och av
strövområden däromkring är ändå enligt utredningens mening så sammanvävda atl
det vore olyckligt om en expropriationsrätt för dessa båda ändamål skuUe behöva
gmndas på bestämmelser i skilda lagrum med onödiga komplikationer vid
inlösenförfarandet som följd. Utredningen påpekar också att man vid
expropriation för fritidsbebyggelse måste ta vissa speciella hänsyn som inte
alls eUer i vart fall inte i samma utsträckning blir aktuella när fråga är om
expropriation för annan tätbebyggelse. Bestämmelser om expropriation för
fritidsbebyggelse bör därför enligt utredningen placeras i samma paragraf som
övriga bestämmelser om expropriation av mark för fritidsändamål.

Utredningen
föreslår sålunda vidgade expropriationsmöjligheter för fritidsändamål i syfte
att göra det möjligt att tUlgodose etl väsentligt behov av mark för sådana
anläggningar för idrott och friluftsliv som är

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 103

avsedda
alt hållas tillgängliga för allmänheten eller av mark för fritidsbebyggelse
eller därmed sammanhängande anordning.

En
i della sammanhang ofta diskuterad fråga är, anför utredningen, om
expropriation för kommuns räkning bör få ske utanför den egna kommunens område
samt om andra än kommunala subjekt över huvud bör få expropriera för avsedda
ändamål ulan att den kommun inom vars område marken är belägen tillstyrkt
förvärvet. Utredningen understryker att det oftast föreUgger etl betydande
behov för tälortskommunerna att kunna skaffa mark för fritidsbebyggelse och
strövområden utom den egna kommunens område. Expropriation enligl nu
förevarande lagrum bör därför enUgl utredningens mening få ske även inom annan
kommuns område. Utredningen förutsätter därvid att markkommunen alltid får
tillfälle atl yttra sig i expropriationsärendet och all dess rekommendationer
frångås bara i det fall att mycket starka skäl talar emot dem.

Vad
beträffar expropriation för nationalpark är del självklart att sådan bör få ske
endast till förmån för staten. Något särskilt stadgande härom är enligt
utredningens mening inte behövligt. Inte heller vad beträffar övriga här
föreslagna expropriationsändamål anser utredningen några särskilda föreskrifler
i ämnet vara behövliga, eftersom man kan ulgå från att Kungl. Maj:l inte
meddelar tiUstånd lUl inlösen åt andra subjekt än sådana som på ett betryggande
sätt kan svara för egendomen, de må sedan vara allmänna eller enskUda, och som
därtiU har resurser att trygga det ändamål för vilkel expropriationen sker. Det
ligger enligt utredningen i sakens natur att expropriation för fritidsändamål
inte annat än i undanlagsfall medges andra subjekt än kommuner. Utredningen
föreslår därför inte någon motsvarighet tiU bestämmelserna i 108 § ExL.

I
ett särskUt yttrande till utredningsförslaget ifrågasätter experten Hernmarck
om det föreligger något behov av den föreslagna expropriationsbefogenheten för
fritidsbebyggelse. Han anser, att i vart fall borde den omfattning som i första
hand åsyftas med bestämmelsen dvs. komplettering av ett befintiigt
fritidsområde komma tUl uttryck i lagtexten.

3.10.3
Remissyttrandena

Beträffande
rätten tUl expropriation av mark för naturvårdsområden anser länsstyrelsen i
Jönköpings län att gällande lagstiftning tUlräckligt tillgodosett det
intresset. Naturvårdsverket uttalar att verket har uppmärksamheten riktad pä
frågan om behovet av regler om skydd för landskapsbilden. Den nu föreslagna
regeln förefaller verket lämplig.

Svenska
samernas riksförbund hänvisar i sitt yttrande tUl förbundets remissyttrande
över rennäringssakkunnigas betänkande (SOU 1968:16) Rennäringen i Sverige. I
sistnämnda yttrande tar förbundet upp frågan

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 104

om
samernas rätt till mark, vatten, jakt, fiske och andra nylligheter inom
renskötselområdel. Riksförbundet åberopar atl samerna besatt och hävdade sina
områden i Jämtlands län och Lappland vid den lid då områdena införlivades med
svenska riket. Förutom denna förmenade ursprungliga rätt anser riksförbundet att
samernas räll kan grundas på bl.a. urminnes hävd och en av de svenska
myndigheterna erkänd, ständig och ärftlig besittningsrätt. Mot denna bakgrund
kräver samerna självbestämmanderätt över de marker och nyttigheter som de
förfogar över. Enligt riksförbundet bör samernas rätt tUl marken rätteligen
karakteriseras som en medäganderätt. Påslåendet alt samernas räll är inskränkt
tUl sådant nyttjande av land och vatten som fordras för renskötselns bedrivande
är enligt riksförbundet felaktigt. Riksförbundet anför, att
expropriationsmöjlighet givetvis måste finnas för en av rennärings-sakkunniga
föreslagen bestämmelse om undantagande av visst område från renskötsel. Från
expropriationsmöjligheten bör dock undantas nationalpark, naturteservat och
naturminne. Det bör inte längre vara möjligt att tUlskapa sådana förhållanden,
t.ex. belräffande björn pä kalvningslanden utan försvarsmöjlighet för samerna,
som råder i Stora Sjöfallet m.fl. parker. - Genom besluten om odlingsgränsen
och genom avvittringsutslag, som vunnit laga kraft även mot kronan har samernas
marker oåterkalleligen disponerats för samerna och tillägnats dessa. Ersättning
för samernas enskilda rätt har enligt riksförbundet inte utgått vid
nationalparksbildningarna. Att ge expropriationsmöjlighet för att åstadkomma
ändring i vidsträckta markers grundläggande disposition för samerna i strid med
avvägningen bakom odlingsgränsen och avviltringen synes äventyrhgt för samernas
rättssäkerhet. Vad som skett vid fjällnationalparkernas tUlkomst kan endast
förklaras med samernas nedtryckta läge och brist på juridiska resurser. Det
förda resonemanget beträffande nationalparksbildning gäller enligl
riksförbundet i förekommande faU även övriga expropriationsanledningar. Någon
form av kvantitativ begränsning bör införas.

I
fråga om behovet av inlösen av mark för idrott och friluftsliv framhåller
planverket att det är angeläget att expropriationsmöjligheterna vidgas tiU att
omfatta även strövområden med hänsyn lUI alt del ofta föreligger stort behov av
att tUlskapa strövområden för invånarna i en tätort.

Naturvårdsverket
vitsordar att behov föreligger av mark för anläggningar för rörligt
friluftsliv utanför naturreservat. Behovet av rätt tUl expropriation av mark
för anläggningar inom naturreservat föreligger emellertid även. Verket anser
nämligen alt 9 § naturvårdslagen i allmänhet ej utgör tillräcklig gmnd för att
man tvångsvis skall kunna ta mark i anspråk för t.ex. en frUuftsgård av större
omfattning. Ehuru 9 § i något fall ansetts tiUräcklig som grund för beslul om rätt
för kommun

s. 105 Kontrollera mot PDF

att
på annans mark anlägga slalombacke, skidlift och därtill hörande anordningar,
kan det ej anses klart att stadgandet även i andra fall kommer att täcka de
aktuella behoven av särskilda anordningar för idrott och friluftsliv inom
naturreservat. Även för att främja rörligt friluftsliv utanför naturteservat är
utredningens förslag enligl verkets mening något för snävt. Verket anser det
sålunda ej tillräckligt atl införa expropriationsbefogenhet beträffande mark
för anläggning för idrott eller friluftsliv. 1 synnerhet kring de större
tätorterna föreligger ofta särskilt stort behov av mark för friluftsändamål.
Ofta koncentreras del behovet lill områdena omkring en anläggning för rörligt
friluftsliv t.ex. en friluftsgård eller en motionscentral. I sådana fall finns
det ofta behov av mark för skilda friluftsaktiviteter. På denna mark kan man
vidare behöva göra särskUda anordningar för friluftsändamål, t.ex.
slalombackar, elljusspår, rast- eller lägerplatser. Tillräckliga skäl för att
bUda naturreservat föreligger ej alltid enligt nuvarande lagstiftning.
Svårigheter kan ibland uppslå att tUlgodose markbehov av ifrågavarande slag
genom frivilliga uppgörelser. För att underlätta rationella lösningar i sådana
fall vUl naturvårdsverket föreslå att möjlighet införs att expropriera mark för
idrott eller frUuftsliv. Om detta ej skulle anses möjligt torde åtminstone böra
övervägas att införa expropriationsbefogenhet för ulöver anläggning
anordning för idrott eUer friluftsliv. Härigenom skulle man tillgodose behovet
av tvångsmedel för att i svårlösta fall säkra marktillgången för flera olika
typer av särskilda anordningar för frUufts-ändamål. Verket anser slutligen atl
expropriation bör kunna få ske också för enbart ettdera av ändamålen idrott och
friluftsliv.

Enligt
fiskeristyrelsen får begreppet friluftsliv anses innefatta även fritidsfisket,
vilket synes möjliggöra expropriation av mark för anläggningar av allmän
betydelse för denna form av fritidsaktivitet.

Förslaget
om rätt till expropriation för fritidsbebyggelse har fåll ett blandat
mottagande av remissinstanserna. I allmänhet har dock inte bestritts atl behov
av expropriation för detta ändamål föreUgger. Länsstyrelsen i Stockholms län
finner visserligen att förslaget får relalivi begränsad räckvidd så länge
fritidsbebyggelsen inte framstår som någon egentlig kommunal angelägenhet. Ur
allmän plansynpunkt är det emellertid till fördel om kommunerna på ett hell
annat sätt än f.n. engagerade sig även för fritidsbebyggelse. Nu bestäms dess
lokalisering mera av vederbörande markägares intresse av atl tjäna pengar på
sin mark än av rationella plansynpunkter. Vid ett framtida ökat kommunalt
engagemang även på fritidsbebyggelseområdet torde expropriationsmöjligheten
enligt länsstyrelsens mening få stor betydelse. Också länsstyrelsen i
Jönköpings län anser att expropriationsmöjlighet för fritidsbebyggelse bör
finnas. Denna möjlighet torde enligt länsslyrelsen vara av särskUt intresse i
sådana faU då vissa markägare önskar upprätta byggnadsplan, medan

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 106

ägare
av angränsande mark, som berörs av projektet, inte vill ta del i detta.
Länsslyrelsen tänker t.ex. på den situationen att badplatser eller båtplatser
utanför det tiUtänkta planområdet skulle behöva infogas i detta. Del är en
snarlik situation utredningen har åberopat som skäl för sitt förslag om att
sammankoppla bestämmelserna om expropriation för fritidsbebyggelse och för
annat fritidsändamål.

Lantmäteristyrelsen
finner förslagel värdefullt, eftersom den föreslagna
expropriationsbefogenheten kommer alt kunna tUlämpas för atl få fram
sammanhängande och lämpliga planläggningsområden där frivillig samexploatering
inte går att åstadkomma. Det är också motiverat alt i samma lagrum behandla
behovet av fritidsbebyggelse och strövområden däromkring.

EnUgt
naturvårdsverket kan det ifrågasältas om det finns tillräckligt starka skäl för
att införa en särskild regel om expropriation för fritidsbebyggelse. Bl.a, kan
det hävdas att expropriationsmöjlighet för fritidsbebyggelse i vissa faU skulle
skada det rörliga friluftslivets intressen. Vidare skulle, som utredningen
anförl, den föreslagna regeln om expropriation för tätbebyggelse i många fall
visa sig tillräcklig. Emellertid ökar fritidsbebyggelsen f,n, hastigt. Det är
enligt verkels mening angeläget att skapa instmment för att styra denna
utveckling. Kommunerna bör härvid känna ett betydande ansvar. I direktiven till
bygglagutredningen har departementschefen understrukit kommunens ansvar för
samhäUsbyggandet och den lokala miljöutformningen. Som
expropriationsutredningen anfört torde det ligga i sakens natur att
expropriation för fritidsändamål inte annat än möjligen i enstaka undantagsfaU
bör medges andra subjekt än kommuner. Naturvårdsverket har mot bakgmnd härav
ingen erinran mot uttedningens förslag om att fritidsbebyggelsen tas upp som
elt särskUt expropriationsändamål.

Om
fritidsbebyggelse skaU godtas som expropriationsändamål bör det enligt Sveriges
lantbruksförbund krävas att bebyggelsen skall vara omfattande eller dylikt och
inte avse bara enstaka byggnader.

Riksförbundet
Landsbygdens folk anser ej att fritidsbebyggelse är av sådant allmänt intresse
att den bör utgöra en expropriationsgrund. Mark för fritidsbebyggelse torde
enligt förbundet kunna ställas till förfogande utan att expropriation behöver
tillgripas. För övrigt talar övervägande skäl för att enskilda och andra genom
egna initiativ bör lämnas möjlighet att själva planera för fritidsbebyggelse.
Också skogsstyrelsen ifrågasätter starkt nödvändigheten av att medge
expropriation för nyanläggning av fritidsbebyggelseområden. Utredningen har
enligt styrelsens uppfattning inte påvisat aUvarliga olägenheter av nuvarande
system som vanligen innebär att enskUda planerar och bebygger områdena inom
ramen för kommunernas kontroll via planmonopolet. SkuUe man trots allt vilja
medge expropriationsrätt för detta ändamål viU skogsstyrelsen betona

s. 107 Kontrollera mot PDF

utredningens
uttalande att stor restriktivitet bör iakttas när det gäller tillstånd tUl
expropriation av hell nya områden för fritidsbebyggelse och atl förekomsten av
översiktiiga planer i vilka mark avsatts för frilids-bebyggelse inte bör
tillmätas större betydelse vid frågans avgörande. Enligt Sveriges akademikers
centralorganisation förleds man med den utformning expropriationsandamålen fått
i förslaget att tro all frilids-bebyggelsen antingen inte innebär tätbebyggelse
eller också att frilids-bebyggelsen är mer angelägen ur allmän synpunkt än
annan bebyggelse och därför kräver mer långtgående expropriationsbefogenhet.
Eftersom det är uppenbart att fritidsbebyggelse kan utgöra tätbebyggelse ligger
den senare tolkningen närmast tiU hands. Utredningen har emellertid, enligt
organisationens mening, inte anfört något bärande skäl för att framhålla
fritidsbebyggelsen före annan bebyggelse i expropriationssammanhang. De
särskUda bestämmelserna för fritidsbebyggelsen bör därför kunna utgå.

Flera
remissinstanser ifrågasätter om inle reglerna om expropriation för
tätbebyggelse i tillräckUg omfattning tillvaratar intresset av expropriation
för fritidsbebyggelse. Viss tveksamhet inför frågan intar kammarkollegiet. Då
emellertid reglerna om expropriation för tätbebyggelse endast kan tUlämpas
inom den egna kommunen och behov ibland kan finnas att anordna tät
fritidsbebyggelse inom annan kommuns område, torde förslaget enligl kollegiet
likväl böra godtas. Också planverket är tveksamt. Verket ifrågasätter sålunda
om stadgandet om fritidsbebyggelse fyller någon funktion, eftersom väl knappast
en kommun har intresse av att i detta fall expropriera mark för glesbebyggelse
i annan mån än som sammanhänger med anläggning för t.ex. frUuftsliv enligt
samma paragraf och det torde bereda mycket stora svårigheter att visa att just
ett bestämt område är det enda möjliga för sådan bebyggelse. Det förtjänar
också att uppmärksammas atl planlagstiftningen inte skiljer mellan
permanentbebyggelse och fritidsbebyggelse och att en gränsdragning i praktiken
är omöjlig, Svea hovrätt ifrågasätter om det finns ett berättigat behov att ge
den föreslagna oinskränkta rätten tUl expropriation för fritidsbebyggelse, I
den mån sådan rätt skall införas bör den inrymmas i kommunernas allmänna rätt
till expropriation för tätbebyggelse. Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar att
expropriation för fritidsbebyggelse inte torde bli aktuell om det inte
samtidigt är fråga om tätbebyggelse. Denna expropriationsgmnd är enligt
länsstyrelsen redan tiUgodosedd genom bestämmelserna i 2 kap, I § i
utredningens förslag och bör därför utgå. Också Näringslivets byggnadsdelegation
anser att fritidsbebyggelse som expropriationsändamål bör utgå, eftersom
eventueUa behov av tvångsrätt väl täcks av den allmänna regeln om expropriation
för tätbebyggelse. Delegationen finner det vidare tveksamt, om
expropriation av stora råmarksområden för frilids-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 108

bebyggelseändamål
verkligen är behövlig. Enligt förslagel skulle också stora arealer skogsmark i
och för sig kunna exploateras för detta ändamål.

I
fråga om expropriationsmöjlighet lill anordning som sammanhänger med
fritidsbebyggelse anför naturvårdsverket att verkel vid sin befallning med
fritidsbebyggelsefrågor erfarit ett behov av all ytterst med tvång kunna säkra
mark för anordningar som sammanhänger med fritidsbebyggelse. Så kan t.ex. en
stor grupp fritidshus sakna möjlighet alt anlägga småbåtshamn därför alt den
enda i grannskapet för detla ändamål lämpliga marken ej går att förvärva på
friviUighetens väg. I ell sådant läge skulle t.ex. en vägförening kunna få
tiUstånd att expropriera den mark som erfordras för att hamnfrågan skall kunna
lösas.

Några
remissinstanser berör i detta sammanhang frågan om kommuns möjlighet enligt
förslaget att expropriera mark inom annan kommun. Förslagel godtas av
lantmäteristyrelsen men styrelsen tiUägger att det är viktigt att denna
befogenhet inle utnyttjas mot markkommunens planer och intressen. Enligt
naturvårdsverket kunde det möjligen ifrågasättas om man borde begränsa
expropriationsbefogenheten i territoriellt avseende, t.ex, så att den skaU
gälla endast inom området för del kommunblock som kommunen eller dess huvuddel
tiUhör. Bl.a. mol bakgrund av storstädernas behov av mark för friluftsändamål
bör dock enligt verkets mening någon sådan begränsning ej göras,

3.11
Expropriation för diverse ändamål

3.11.1
Gällande rätt

Beslämmelser
om expropriation för vissa ändamål som inle omfattas av de fömt behandlade
grupperna finns i 1 § första stycket ExL, Expropriation kan således ske för
allmän byggnad (punkt 3) och för ändamål, som det enligl lag eller författning
tillkommer kommun eller annan dylik samfälUghet att tillgodose (punkt 4).
Enligt den allmänna bestämmelsen i punkt 6 kan expropriation komma i fråga
också för annal ändamål, som är jämförligt med bl,a, något av de nu nämnda och
som äger väsentlig betydelse för det allmänna. Vidare kan enligt punkt 8
expropriation äga rum för att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav
på en ort mark till byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor
eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annal därmed
jämföriigl ideellt ändamål av synnerlig vikt eller till byggnad för gudstjänst
eller annan andaktsövning. Beträffande expropriation av mark för
samlingslokaler ges i 102-105 §§ särskilda föreskrifter. Enligt 102 § får
rätt till expropriation ej beviljas annan än

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 109

kommun,
inom vars område marken är belägen, eller aktiebolag, förening eller stiftelse,
som kan antas komma all för framtiden fullfölja ändamålet på från allmän
synpunkt gagneligt säll. I fråga om aktiebolag, förening eller stiftelse
föreskrivs i 103 § vissa begränsningar med hänsyn till de lokala förhållandena
och sökandens verksamhet. Särskilda regler ges också i fråga om mark, vilken
sökanden innehar med nyttjanderätt och på vilken han redan uppfört byggnad (104
§). 1 syfte alt trygga alt den exproprierade egendomen verkligen används för
avsett ändamål kan enligt 105 § rätl lill återinlösen inträda också i andra
fall än när återlösningsräll föreligger enligt de allmänna bestämmelserna i
ExL.

3.11.2
Utredningen

Vissa
expropriationsgrunder i nuvarande lagstiftning låter sig enligt utredningen
inte hell inordnas under de lagregler som utredningen enligt vad förut anförts
har föreslagit. Så är bl.a. fallet med de i 1 § första stycket 3, 4, 6 och 8
ExL intagna bestämmelserna om expropriation för allmän byggnad, för kommunala
ändamål, för samlings- och gudstjänstlokaler m.m. samt för ändamål som är
jämförbara med de i paragrafens försla-femte punkter uppräknade och har
väsentlig betydelse för det allmänna. Både för dessa och en del andra från
allmän synpunkt betydelsefuUa ändamål som inte kunnat inrymmas under de i
övrigt föreslagna bestämmelserna anser utredningen att en expropriationsbefogenhet
bör finnas.

En
expropriationsregel av detta slag måste, anför utredningen, få en relativt
allmänt håUen avfattning. Det rör sig här om en rad sinsemellan disparata
ändamål som hänger samman med statlig och kommunal verksamhet eller annars har
väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Hit hör exempelvis behovet av utrymme
för allmänna byggnader, samlingslokaler för överläggningar, gudstjänster,
undervisnings- och fritidsverksamhet o.d., personalbostäder, barnstugor och
andra serviceanläggningar i anslutning till sjukhus och andra offentliga inrättningar
m.m. Inom lätbebyggelseområden kan visserligen dessa och liknande behov i
betydande omfattning tillgodoses inom ramen för de bestämmelser som föreslagils
beträffande expropriation för tätbebyggelseändamål. Utredningen har emellertid
föreslagU vissa begränsningar beträffande tillämpligheten av dessa regler som
för övrigt ger expropriationsbefogenhet uteslutande åt vederbörande kommun.
Härtill kommer atl de nyss redovisade behoven måsle kunna tillgodoses också när
de gör sig gällande på andra håll än i tätorterna eller i grannskapet av dessa.

Den
nödvändiga avgränsningen av lagregelns räckvidd bör enligt utredningens mening
ske genom en hänvisning till arten och beskaffen-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 110

heten
av de intressen som lagregeln avser att tUlgodose. 1 första hand nämner
utredningen behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för
verksamhel som drivs av staten eller av kommun eller annan sådan menighet.
Såvitt gäller kommun och därmed jämställd menighet syftar utredningen bara på
sådana ålgärder som faller inom ramen för kommunens resp. menighetens
författningsenliga kompetensområde. Att som i viss mån skett i gällande räll
låta denna begränsning komma till uttryck också i själva lagtexten (jfr 1 §
första stycket 4 ExL) anser utredningen vara överflödigt.

En
lagregel av nu antydd innebörd kommer enligl utredningens mening att i förening
med övriga bestämmelser i kapitlet om expropriationsandamålen helt tiUgodose
det behov av expropriaiionsbefogenheter som f.n. kan bedömas föreligga såvitt
gäller statlig och kommunal verksamhet. Förutom för ändamål som angivits i det
föregående bör sålunda på grundval av denna lagregel expropriation kunna medges
exempelvis för att främja turistväsendet inom en kommun. Utredningen
framhåller, att om lagregeln ges det innehåll som antytts nyss kommer framtida
ändringar av den kommunala kompetensen automatiskt alt återverka på
expropriationsbefogenhetens omfattning.

Lagregeln
bör enUgt utredningens mening täcka också vissa andra expropriaiionsbehov än
som berörts nyss. I likhel med vad som gäller f.n. bör sålunda, anför
utredningen, exempelvis utrymme för allmänna samlingslokaler av skilda slag vid
behov kunna exproprieras, oberoende av om anläggningen eller verksamheten
ombesörjs av det aUmänna eller av enskilt subjekt. Här liksom i andra sammanhang
torde man i sista hand ha att falla tillbaka på måttet av det allmänintresse
som talar för att expropriation bör få komma tiU användning. Den avgränsning av
bestämmelsens räckvidd som betingas härav anser utredningen få tillräckligt
uttryck om i författningstexten anges att den verksamhet tUl vars förmån
expropriationsbefogenheten gäller skall vara av väsentlig betydelse för riket
eUer orten eller för viss befolkningsgmpp.

1
överensstämmelse med vad som anförts nu föreslår ulredningen en lagregel av
innebörd alt expropriation får äga mm även i vissa andra fall än som avses i
övriga bestämmelser i kapitiet om expropriationsandamålen, nämligen när
ändamålet med expropriationen är att tillgodose behovet av utrymme för byggnad,
lokal eller annan anläggning för verksamhet som är avsedd att drivas av staten
eller av kommun eller annan sådan menighet eller annars är av väsentlig
betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

Det
torde enligl utredningens mening med stöd av bestämmelsen vara möjligt att,
liksom hittUls, expropriera utrymme för enskilda undervisningsanstalter och
sjukhus, om bara den tUlämnade verksamheten bedöms få den allmänna betydelse
som förutsätts i lagrummet.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 Hl

Vidare
ger bestämmelsen expropriationsbefogenhet för samlingslokaler och liknande
utrymmen i samma uisträckning som f.n. Nuvarande beslämmelser i ämnet kan
därför enligt ulredningen tjäna lill ledning även vid tiUämpningen av den
föreslagna bestämmelsen.

Den
nu föreslagna expropriationsregeln bör vidare enligt utredningens uppfattning
kunna utnyttjas inte bara för atl skaffa utrymme för arbetslokaler o.d, utan
också för att komma över utrymmen för sådana personalbostäder och andra
anläggningar som anses behövliga för att verksamheten skall kunna drivas och
skötas på etl ändamålsenligt sätt.

I
102-105 §§ ExL ges vissa särskilda bestämmelser om expropriation av mark för
samlingslokaler. Enligt ulredningens bedömning är det emellertid inte
nödvändigt att i lagtexten la in motsvarigheter tUl föreskrifter av nu angiven
art. Det torde få ankomma på tillståndsgivande myndighet att från fall tiU fall
avgöra i vad mån sökanden har nödvändiga kvalifikationer för att erhålla
expropriationsrätt och om tillstånd bör förenas med viUkor av särskilt slag,
exempelvis om äterlösningsrätt.

3.11.3
Remissyttrandena

Postverket
framhåller, att det är tveksamt om verket enligt gällande rätt äger expropriera
för tillgodoseende av behov av utrymme för byggnad, lokal m.m. Hittills har
dock frågan om expropriation för verkets räkning aktualiserats bara i
undantagsfall, I allmänhet har utrymmesbehovel för postala anläggningar kunnat
säkerställas genom stadsplaneåtgärder. Att genom den nu föreslagna regeln
tveksamheten om verkets expropriationsrätt undanröjs får dock anses värdefullt.
Fiskeristyrelsen finner förslaget till nytta för fisket, när det gäller att
t.ex. tillgodose eventueUt behov av utrymme för samlingslokaler åt fiskarebefolkningen
pä en ort.

Inte
heller statens nämnd för samlingslokaler har någon erinran mot förslaget.
Nämnden förutsätter därvid att bestämmelsen skall äga tiUämpning även
beträffande studentkårslokaler. Nämnden tiUägger att expropriationsinstitutet
endast i något enstaka fall har behövt tillgripas för att tUlgodose markbehovet
för allmänna samlingslokaler. Möjligheten att påkalla expropriation kan dock
antas ha underlättat frivilliga markförvärv.

Som
har redovisats i avsnittet 3,2,3 anser landstingsförbundet, all landsting bör
genereUt ges rätt tUl expropriation. Kommunalförbundet för Stockholms stads och
läns regionala frågor slår fast att i utredningens förslag expropriationsrätten
för sedvanliga landstingsändamål måste anses bibehållen i tidigare omfattning
men kritiserar kommunbegreppel i den föreslagna lagtexten som enligt förbundets
uppfattning bör omfatta också sekundärkommun.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 112

Kommunförbundet
anför, alt del kan bli nödvändigt med en fortlöpande anpassning av
expropriationsandamålen tUl vidgade kommunala uppgifter.

Enligt
Svea hovrätt har förslaget fått alltför vid avfattning, inte minsl med tanke på
statens och kommunernas växande uppgifter. Även om utvecklingen går snabbt bör
det vara möjligt att alltefter verkliga behov uppstår komplettera förteckningen
över expropriationsgrunder.

Vissa
speciella expropriationsändamål las upp av några remissinstanser. I fråga om
expropriation för jordbruksrationalisering anför lantbruksstyrelsen att
lantbruksnämndernas olika instrument för främjande av
strukturrationaliser-ingen utöver inlösenreglerna i FBL visal sig i stort
sett tillräckliga för att ge struktumlvecklingen en godtagbar inriktning och
omfattning. Behov av sådant tvångsmedel som expropriation har inte förelegat.
Sedan ett par år tillbaka har utbudet av fastigheter som lämpar sig som
tiUskottsjord varil lägre än tidigare särskilt i de södra delarna av landet.
Skulle det visa sig att denna tendens inte är tillfällig och att utbudet av
mark skulle minska ytterligare, blir det enligt styrelsen aktuellt att överväga
vad som kan göras för att än mer stimulera försäljning av mark för
rationaliseringsändamål. En förbättring av nuvarande ordning kan enligt
styrelsens mening då komma ifråga, dock inte expropriation.

3.12
Allmänna avvägningsfrågor

3.12.1
Gällande rätt

I
1 § första stycket ExL uppställs som förutsättning för att expropriation skall
få ske att Kungl. Maj:t 'prövar det nödigt'. Innebörden av detta rekvisit
utvecklas inte närmare i lagens förarbeten. Viss vägledning lämnar dock
bestämmelsen i 5 § andra stycket. Enligt detta lagrum får expropriation, under
förutsättning att mer än ett lämpligt område står till buds, inte äga rum
beträffande sådant område, vars avstående eller upplåtande medför slörre
olägenhet än vad som är nödvändigt. Vidare föreskrivs i samma lagmm all man
skall se till att ändamålet med expropriationen vinns med minsta olägenhet för
annan, dock att en avvägning alllid måste ske så att den exproprierande inte
vållas oskälig kostnad.

3.12.2
Utredningen

Utredningen
anför, att omfattningen och arten av den behovsprövning som skall föregå varje
tiUstånd tiU expropriation är mycket sparsamt

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 113

behandlad
i gällande rätt. Det torde emellertid ligga i sakens natur att det är en
synnerligen vansklig uppgift alt ge en generell regel om vUka hänsyn som bör
las av tillståndsmyndigheten. De situationer i vUka expropriation begärs är
nämligen mycket varierande. Några huvudlinjer anser sig utredningen dock kunna
urskilja.

Den
första gemensamma fråga som uppstäUer sig är om expropriation över huvud taget
skall få tUlgripas innan man först försökt uppnå en uppgörelse i godo.
Otvivelaktigt, säger utredningen, talar starka skäl för att man först bör
försöka komma fram på frivUlighetens väg innan man tillgriper ett rättsligt
förfarande. Man torde kunna förutsätta atl del normala blir att denna möjlighet
prövas först. Emellertid bör enligt utredningens mening undvikas att genom
föreskrift i lag binda parterna vid ett visst handlingsmönster. Fall kan
nämligen otvivelaktigt uppkomma när ett försök atl uppnå en frivUlig uppgörelse
framslår som förenat med så oproportionerligt mycket arbete att det förefaller
enklare att gå tUl expropriation direki. EUer man kan tänka sig t.ex, det
fallet att en väg skall dras fram genom ett område där ett stort antal personer
äger var och en några kvadratmeter mark. Om inte enighet om pris och övriga
villkor kan uppnås med alla eller övervägande flertalet kan det mången gång
från rättvisesynpunkt framstå som lämpligast att domstolen får pröva samtliga
överlåtelser.

Utredningen
granskar också närmare de situationer då flera alternativa platser står
sökanden till buds. De regler som för dessa faU lämnas i 5 § andra stycket ExL
finner utredningen i och för sig knappast skäl att ifrågasätta. Man bör
nämligen kunna begära av expropriationssökanden att han, när två för ändamålet
lika användbara områden står lUl buds, begagnar sig av del område vars
avslående medför minsta olägenhet för innehavaren. Även i övrigt anser
ulredningen det naturligt att en expropriation genomförs på sådant sätt att
minsta möjliga olägenhet orsakas annan person. En avvägning måste dock alltid
göras med hänsyn tUl kostnaderna för den exproprierande. Någon anledning alt
lagfästa dessa tämligen självklara principer föreligger knappast enligt utredningens
mening.

Större
problem anser utredningen att de situationer vållar där valmöjligheten för den
exproprierande framstår som beskuren, samtidigt som hans motparter
fastighetsägaren och övriga sakägare kan åberopa goda skäl mot att de skall
avhändas sin egendom eller rätt. Naturligen måste ofla uppstå lägen där
parternas intressen måste vägas mot varandra och någonderas intresse måste
uppoffras. VUka hänsyn som därvid skall tas anser utredningen bli beroende på
förhållandena i det särskilda fallet. Självfallet måste alltid en mycket
omsorgsfull granskning göras av de motiv som åberopas av
expropriationssökanden. Utvägar till altemativa lösningar måste noggrant
prövas, allt dock inom

8
Riksdagen 1972. I saml Nr 109

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 114

ramen
för vad som kan anses vara rimligt att kräva när det gäller att ålägga parterna
att förebringa utredning.

3.12.3
Remissyttranden över justitiedepartementets promemoria

I
departementspromemorian om expropriationsförfarandet behandlas bl.a. frågan om
tUlståndsmyndigheten (se avsnittet 4.1.3). Den aUmänna behovs- och
lämplighetsprövningen berörs dock inte närmare. Vissa remissinstanser har dock
tagit tiUfäUet i akt att i sina yttranden över promemorieförslaget ta upp vissa
av de nu behandlade avvägningsfrågorna.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län upplyser, att det i flera faU i samband med
expropriationsansökningar uppkommit fråga, i vilken mån den exproprierande
skall vara skyldig alt styrka att han sökt nå frivillig uppgörelse om
meirkförvärvet genom förhandlingar med markägaren. Det skuUe enligt länsstyrelsen
vara av värde att i lagen uttalades hur långt den exproprierandes skyldighet i
denna fråga bör sträcka sig. Enligt länsstyrelsens mening bör det inte i delta
avseende ställas alltför stora krav eventueUt inte några krav alls på den
som ansöker om rätt till expropriation.

Sveriges
industriförbund anför, att efter 1971 års ändringar i ExL kommer expropriation
att kunna ske i ett mycket långsiktigt perspektiv. Den faktiska
bebyggelseutvecklingen kan vid expropriationen framstå som oviss och det torde
i flertalet fall stå öppet att utveckla olika alternativ. Kommunernas
markpolitik förutsätts vidare enligt förbundet gå ut på att skapa stora
markreserver. Det kan enligt förbundet mot denna bakgmnd sägas, att redan
utformningen av expropriations-gmnderna innebär, att de hittUls gäUande
intresseavvägningsgrunderna vid expropriation förlorat det mesta av sin
praktiska betydelse. Förbundet anser att det i stort sett alltid blir möjligt
att genomföra expropriation för en kommun tämUgen oavsett den faktiska planmässiga
nödvändigheten. Hänsynstagandet till motpartens olägenheter kan knappast få
samma utrymme som tidigare. Förbundet anser vidare alt det aUmänt kan sägas att
den självständiga betydelsen av en intresseavvägning avtagit betydligt genom
förändringen av expro-priationsgmnderna.

Enligt
Sveriges villaägareförbund är det mot bakgrund av den omfattande kommunala
expropriationsbefogenhet som numera gäller erforderiigt att bibehålla ett
lagligt stöd för att avslå onödigt omfattande eller OtiUräckligt underbyggda
expropriationsansökningar från kommuner. Förbundet anser det angeläget, att
expropriation inte får genomföras utan föregående frivUliga förhandlingar.
Förbundet fömtsätter att den nya expropriationslagen inte bara bibehåUer utan i
stället skärper de

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 115

skyddsföreskrifter,
som finns i nu gäUande lagstiftning, så att enskUda viUafastigheter inte kan
bli föremål för överdrivna eller omotiverade expropriaiionsanspräk.

4
Tillstånd till expropriation m.m.

4.1
Tillståndsmyndighet i expropriationsärenden

4.1.1
Gällande rätt

Fråga
om tiUstånd tUl expropriation prövas enligt I § ExL av Kungl, Maj:t, Ett
undantag från denna regel finns i 89 § andra stycket ExL, Undantaget, som rör
expropriation i vissa fall för elektrisk svagsttömsledning, torde sakna större
praktisk betydelse,

Expropriationsförfarandet
inleds med en ansökan hos Kungl, Maj:t om tiUstånd tUl expropriation. Ärendet
remitteras därefter regelmässigt tUl länsslyrelsen, som bereder personer,
sammanslutningar och myndigheler som berörs av ansökningen tiUfälle att yttra
sig. Sedan uttedningen fullständigats redovisar länsstyrelsen ärendet tiU
Kungl, Maj:t med eget yttrande. Från vederbörande departement remitteras
ärendel eventueUt tiU ytterligare någon myndighet. Exempelvis bmkar i ärenden
angående expropriation för tätbebyggelse yttrande inhämtas från planverket.
Ärendel avgörs slutligen genom beslut av Kungl, Maj:t i statsrådet.

Antalet
ärenden om medgivande till expropriation som handlagts av Kungl. Maj:l under
elt år varierar inom ganska vida gränser beroende på bl.a.
investeringsverksamhetens omfattning men synes vanligen uppgå tiU omkring 150.
Det övervägande antalet ärenden gäUer expropriation för tätbebyggelse och
högspänningsledningar. Expropriationsärendena är tiU sin omfattning mycket
skiftande. Många ansökningar berör endast en eller några få markägare men inte
så sällan förekommer ärenden om exempelvis expropriation för elektrisk
stamlinje, som berör hundratals jordägare. Handläggningstiden varierar normalt
från några månader upp tiU ett par år.

Genom
expropriationen får den exproprierande en rätt tUl den därmed avsedda
fastigheten som går före aUa andra rättigheter tiU den. Expropriation är därför
av värde även om fastighetsägaren skuUe medge att hans fastighet tas i anspråk,
S,k, proformaexpropriationer är därför inte sällsynta.

Också
när fråga är om inlösen av fast egendom med stöd av annan

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 116

lagstiftning
än ExL är Kungl. Maj:t i stor utsträckning tUlståndsmyndighet.

EnUgt
1902 års ellag finns två olika slag av koncession för slark-strömsanläggningar,
områdeskoncession och Unjekoncession. Områdeskoncession avser i princip
detaljdistribution inom etl geografiskt begränsat område och omfattar det s.k.
närdislribulionsnälet. De starkströmsledningar som erfordras för att fördela
kraften inom området får koncessionshavaren dra fram utan särskilt tillstånd av
myndighet. Linjekoncession avser starkströmsledning med en i huvudsak bestämd
sträckning. Vanligen är del fråga om ledning som behövs för kraftöverföring
från produktionskäUa till större förbrukare och till åter-distributör.

Koncessionsmyndighet
i första instans i fråga om elektrisk starkströmsledning är i princip
kommerskollegium. Frågan om expropriation för sådan ledning prövas däremot av
Kungl, Maj:t (1 § 1902 års ellag). Kungl, Maj:ts tiUstånd behövs inte om
fastighetsägaren har förklarat sig viUig att upplåta nyttjanderätt eUer
servitutsrätt för starkströmsledningen och expropriation av rättigheten medför
endasl ringa men, I sådant fall kan ärendet hänskjutas direkt tUl
fastighetsdomstolen, som har att pröva om de angivna förutsättningarna för
expropriation föreligger.

Det
förekommer ofta att den som ansöker om linjekoncession samtidigt begär
expropriationsrätt beträffande ledningen eller del därav. För att i sådant fall
ansökningen om koncession och framställningen om expropriationsrätt skaU kunna
prövas samtidigt har Kungl. Maj:t här förbehållit sig rätten att pröva även
koncessionsfrågan (brevet 1957:603 angående bemyndigande för kommerskollegium
all meddela vissa tiUstånd beträffande elektriska starkströmsledningar m.m,).
Sedan koncessionsärendet beretts av kollegiet överlämnas del till Kungl. Maj:t
för avgörande, varvid kollegiet bmkar redovisa sin mening i både koncessions- och
expropriaiionsfrägan.

Beslut
om inlösen med stöd av lagen om inlösen i vissa fall av rätl till gmva m.m.
meddelas av Kungl. Maj:t (1 §), I fråga om sådan inlösen skall de allmänna
bestämmelserna i ExL gälla i tUlämpliga delar. På gmnd av hänvisning gäller
vidare ExL:s bestämmelser i fråga om inlösen enligt lagen angående
stenkolsfyndigheter m.m. (14 § I mom,, 50, 52 och 57 §§),

Beslut
om inlösen enligt lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom meddelas
av Kungl, Maj:t med riksdagens samtycke (1 §). I fråga om inlösen hänvisas tUl
ExL:s bestämmelser.

Från
huvudregeln all Kungl, Maj:t lämnar tiUstånd lill inlösen finns utöver del
som redan nämnts åtskiUiga undantag. De viktigaste återfinns i BL (se t.ex,
18 och 41 §§), I de åsyftade bestämmelserna ges kommun räll att lösa mark som i
fastställd plan avsetls tiU gata m.m.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 117

Inlösen
grundas i dessa fall direkt på planen. Skälet till de nämnda undantagen är
främst att de planer, som del är fråga om, redan tidigare har granskats och
fastställts i särskUd ordning.

Mark
som behövs för allmän väg kan tas i anspråk tvångsvis antingen med vägrätt
enligt väglagen eUer genom expropriation med stöd av ExL. Institutet vägrätt är
i åtskilliga hänseenden annorlunda utformat än expropriation. Den inledande
fasen vid expropriation, då rätten tUl expropriation m.m. fastställs, motsvaras
i väglagen av att arbetsplan för vägen upprättas och i förekommande fall
fastställs (31 §). Arbetsplan fastställs i princip av statens vägverk efter
samråd med länsstyrelsen (18 § första stycket). Marken anses tagen i anspråk
när vägens sträckning över fasligheten tydligt utmärkts på marken och
vägarbetet påbörjats på fastigheten. Från vägrätt som uppkommer genom att
enskild väg förändras tiU allmän kan bortses i detta sammanhang.

TUlstånd
till inlösen enUgt VL lämnas inle av Kungl. Maj:t utan av vattendomstol, som
samtidigt behandlar ersättningsfrågorna.

4.1.2
Frågans tidigare behandling

Den
år 1946 tillkallade markutredningen lade år 1947 fram ett betänkande med
förslag till ändring i ExL (SOU 1948:4). 1 betänkandet togs bl.a. upp frågan om
överflyttning av beslutanderätten i ärenden om tillstånd tUl expropriation från
Kungl. Maj:t tiU länsstyrelse. Ulredningen uttalade att man skulle vinna en
sakligt sett välmotiverad decentralisering av expropriationsärendena och även
en i och för sig önskvärd avlastning från Kungl, Maj:t genom att flytta över
beslutanderätten i vissa expropriationsärenden tiU länsstyrelse. Då en
rationell lösning enligt utredningens mening inte stod att vinna utan att
samtidigt en decentralisering genomfördes av beslutanderätten i vissa
planärenden och endast en begränsad tid stått utredningen till buds, avstod den
emellertid från att lägga fram förslag i frågan.

I
prop. 1949:184 med förslag till ändringar i ExL med anledning av
markutredningens förslag uttalade föredragande departementschefen (s. 230) att
en viss decentralisering var önskvärd även enligt hans mening.
Departementschefen hänvisade tUl alt decentraliseringsutredningen skulle behandla
såväl detta som näraliggande spörsmål. Denna utredning avgav också år 1949 en
promemoria, vari föreslogs att beslutanderätten i ärenden om
expropriationstiUstånd skulle decentraliseras tUl länsstyrelserna. Förslaget,
som inte blev remissbehandlat, ledde emeUertid inte tUl någon åtgärd.

I
det av eldistributionsutredningen år 1968 avgivna betänkandet (SOU 1968:39)
Eldistributionens rationalisering föreslås att Kungl. Maj:t skall kunna
delegera till kommerskollegium beslutanderätten i sådant ärende

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 118

som
avser tiUstånd tiU expropriation av nyttjanderätt eller servitutsrätt för
elektrisk starkströmsledning, dock med skyldighet för koUegiel alt lämna över
ärendet till Kungl, Maj:t, om länsstyrelse eUer naturvårdsverket från aUmän
synpunkt bestrider bifall tUl ansökningen. Enligt utredningens mening kan det
sålunda föreslagna systemet lämpligen åstadkommas genom att en bestämmelse
införs i ExL om rätt för Kungl, Maj:t att i expropriationsärende delegera
beslutanderätten tiU kommerskollegium, varefter Kungl. Maj:t i administrativ
ordning föreskriver de särskilda vUlkor som skall gäUa för koUegiets
befattning med hithörande ärenden.

Som
alternativ tiU den föreslagna ordningen förordar utredningen att den som söker
koncession för elektrisk starkströmsledning och samtidigt önskar
expropriationsrätt skaU ge in expropriationsansökan tUl kommerskollegium som
efter beredning av koncessions- och expropriationsärendet lämnar över det tUl
Kungl, Maj:t,

Eldistributionsutredningens
betänkande har remissbehandlats. Remissutfallet i förevarande delar var
splittrat. Utredningens huvudförslag tillstyrktes av bl.a. vattenöverdomstolen
och kommerskollegium samt länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län.
Vattenfallsverket och länsstyrelsen i Norrbottens län förordade utredningens
andra-handsförslag.

Elverksföreningen
ställde sig tveksam tiU huvudförslaget och framhöll att detta i praktiken inte
torde leda tiU en önskvärd förenkling, eftersom överklaganden torde kunna
fömtses i sådan omfattning att resultalel i stället kunde bli en långsammare
procedur. Föreningen utgick från att frågan skulle komma att prövas ytterligare
av expropriationsutredningen. Kammarkollegiet förklarade sig inte kunna biträda
utredningens första-handsförslag. Att tiUägga kommerskollegium befogenhet att
besluta om expropriation av nyttjanderätt eller servitutsrätt skuUe innebära
ett principiellt avsteg från de regler som gäller om expropriation. Ett sådant
avsteg kunde inte godtas med mindre starka skäl talade för det och enligt kammarkollegiets
mening hade sådana skäl inte förebragts.

Den
beredning av bl.a, eldistributionsutredningens förslag som efter
remissbehandlingen påbörjades inom industridepartementet syftade tUl att
åstadkomma en helt ny lagstiftning om elekttiska anläggningar. Frågan om
eldisttibutionens rationalisering har emellertid ansetts kräva ytterligare
överväganden. Ny lagstiftning har därför fått anstå såvitt avser
tiUståndsreglerna (prop. 1970:139). En ny utredning om eldistributionens och
elproduktionens organisation tiUkedlades år 1971, se riksdagsberättelsen 1972
1:14. Utredningen kan ta upp också frågan om koncessionslagstiftningens
utformning,

Expropriationsutredningen
berör i sitt betänkande Expropriationsändamål och expropriationsersättning
m,m, även frågan om tUlstånds-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 119

myndighet
i expropriationsärenden.

Utredningen
framhåller bl.a. att åtskUligt skuUe vara att vinna om föreskriften om
obligatorisk prövning av Kungl. Maj:t reserverades för fall där parterna inte
är ense om att expropriationsrätt får utövas. Något avgörande hinder bör enligt
utredningens mening inte möta mot en regel av sådan innebörd. Såväl
fastighetsägare som rättighetshavare har redan ett fullt tillfredsställande
skydd som inte på något sätt skuUe rubbas. Frågan om ett mera generellt avsteg
från den nu gällande regeln alt fråga om tillstånd till expropriation prövas av
Kungl, Maj:t återverkar emellertid i viss utsträckning på uppläggningen av
expropriationsförfarandet i stort. Utredningen menar därför att frågan bör tas
upp till slutlig prövning först i samband med översynen av hela
expropriationsförfarandet, I avvaktan på det förordas till en början att
reglerna om proformaexproprialion av särskUd rätt att dra fram elektrisk
ledning behålls.

Utredningen
erinrar i fortsättningen om att det vid sidan av den begränsade rätt tUl
proformaexproprialion, som ExL och 1902 års ellag f,n, medger, finns flera fall
där inlösen kan ske utan särskild föregående prövning av Kungl, Maj:t, Enligl
utredningens mening bör flera av dessa fall föras över till den nya
expropriationslagen. Det kan emeUertid knappast komma i fråga att förlänga
expropriationsförfarandet genom att i dessa faU ha en obligatorisk
tUlståndsprövning av Kungl, Maj:t, Tvärtom synes det enligt utredningens mening
vara uppenbart att lagens huvudregel måste förses med ett antal undantag.

Utredningen
berör härefter de s,k, planfallen enligt bl,a, 18 och 41 §§ BL, Ganska likartat
med dessa anges det faUet vara att väghållare för allmän väg önskar expropriera
mark, som enligt fastställd arbetsplan skall ingå i vägen. Arbetsplanen kan
nämligen i stor utsträckning jämställas med stadsplan. Ett annat likartat fall
anser utredningen vara då aUmän vatten- och avloppsanläggning skall tas om hand
av annan huvudman än kommun. Inom område med faststäUd generalplan eller
stadsplan gmndas kommuns lösningsrätt för ledningsändamål på planen och
utredningen finner det svårt att inte anlägga samma betraktelsesätt när annan
huvudman önskar utöva inlösningsrätt inom planlagt område.

Utredningen
framhåller som gemensamt för de nämnda faUen alt rätten tiU inlösen gmndas på
en plan som tidigare har granskats och fastställts av myndighet, i åtskiUiga
fall av Kungl. Maj:t. Utredningen föreslår därför att i likhet med vad som
f.n. i stor utsträckning redan gäller avsteg görs från huvudregeln om krav på
Kungl, Maj:ts förordnande i de åsyftade fallen. Utredningen föreslår att
expropriationstillstånd i dessa fall lämnas av domstolen. Detsamma bör gälla
beträffande expropriation för ledning för vatten tUl husbehovsförbrukning.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 120

Expropriationsutredningens
förslag i denna del har vid remissbehandlingen fått ett gynnsamt mottagande.
Luftfartsverket erinrar om att bestämmelserna i 34 § ExL om hänvisning tiU
sakägare atl i särskild rättegång föra talan om ersättning för skada eller
intrång leder tUl proformaexpropriationer som i onödan belastar Kungl, Maj:t,
Föreskriften i 1902 års ellag om all kraftledningsexpropriationen får medföra
endast ringa men för att expropriationstiUstånd av Kungl. Maj:t skall kunna
undvaras har enligt bl.a. vattenfallsverket gett anledning tUl tvekan hos
domstolarna. Det är därför önskvärt att orden 'ringa men' utmönsttas ur
lagtexten.

Beträffande
vad som i övrigt i denna del förekommit vid remissbehandlingen hänvisas tUl
justUiedepartementets promemoria s. 50-51.

4.1.3
Justitiedepartementets promemoria

Inledningsvis
framhåUs i promemorian att en anledning till atl beslutanderätten i ärenden om
medgivande tiU expropriation i så stor utsträckning förbehåUits Kungl. Maj:t
torde ha varit en önskan att skapa garantier för en enhetlig praxis. Eftersom
Kungl. Maj:ts beslul inte kan överklagas kan också handläggningen av
tUIståndsfrågorna ske med minsta möjliga tidsutdräkt. I promemorian anförs att
systemet emellertid har vissa nackdelar, Expropriationsärendena utgör en inte
obetydlig belastning för Kungl, Maj:ts kansli. ÅtskiUiga ärenden är
uppenbarligen inte av sådan vikt att beslutanderätten bör tiUkomma Kungl.
Maj:t. Det gäller särskilt ärenden i vUka parterna är eller får antas vara
överens i tiUståndsfrågan. Den särskUda prövningen hos Kungl. Maj:t innebär i
sådana ärenden en onödig omgång och tidsutdräkt. Enligt promemorian är antalet
proformaexpropriationer dock i minoritet. Flertalet ansökningar torde bestridas
av åtminstone någon eller några sakägare.

Erdigt
promemorian äger de skäl som anförts för den nuvarande ordningen alltjämt sin
giltighet. TUl dem, kommer att många ärenden är av sådan större allmän
betydelse atl avgörandet bör träffas av Kungl. Maj:t. 1 promemorian uttalas att
man därför i princip bör hålla fast vid den nuvarande huvudregeln. Frågan
gäller om det är möjligt att göra undantag från den.

I
promemorian framhålls att en av anledningarna tUl den tidsutdräkt som
förekommer i expropriationsärenden är att förfarandet är uppdelat i
administrativ behandling av tUlståndsfrågan och domstolsprövning av
ersättningarna. Genom att den exproprierande har fått möjlighet att väcka talan
vid domstol redan innan tUlståndsprövningen har avslutals och genom att
reglerna om förhandstUlträde ändrats har olägenhetema av långa
handläggningstider minskat och nackdelarna med en uppdelning av prövningen
blivit mindre framträdande. Önskemålet att få till stånd en

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 121

förenkling
och effektivisering av expropriationsförfarandet gör sig enligt promemorian
emellertid alltjämt gällande.

Härefter
diskuteras i promemorian lämpligheten av all handläggningen av tUlstånds- och
ersättningsfrågor koncentreras till domstol. Mot en sådan ordning kan
emellertid enligt promemorian anföras betänkligheter av både principiell och
praktisk art. Lösningen får därför åstadkommas efter andra riktlinjer,

1
promemorian erinras om den befattning som länsstyrelse tar med ärenden om
tillstånd till expropriation. Det framhålls att länsstyrelsen har att pröva
ärendet noga och själv ta ståndpunkt till frågan om det begärda tillståndet bör
lämnas eller ej. Enligt promemorian synes det i åtskilliga ärenden innebära
onödig omgång och besvär atl överlåta det slutliga avgörandet tiU Kungl, Maj:t,
Dels förekommer i en del ärenden inga stridiga intressen, dels sker avvägningen
i många fall mellan olika intressen av främst lokal karaktär, en avvägning som
länsstyrelsen är väl skickad att utföra.

Om
prövningen av vissa expropriationsärenden av mindre vikt eller enklare
beskaffenhet delegeras till länsstyrelsen, uppnås otvivelaktigt en viss
förenkling och arbelsbesparing. Några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt
torde inte möta mot en sådan ordning. Skulle riktigheten eller lämpligheten av
länsstyrelsens beslut sättas ifråga i något fall, står alltid möjligheten öppen
att besvärsvägen få frågan underställd Kungl. Maj:ts prövning. Visserligen
ligger del en olägenhet i att ärendena måste handläggas i två instanser, om
länsstyrelsens beslut överklagas, men denna synpunkt bör enligt promemorian
inte överdrivas. Med den begränsning av länsstyrelsens beslutanderätt som
fömtsätts bör man kunna utgå från att avgörandena i det stora flertalet fall
kommer att godtas av parterna. Det merarbete som kan bli följden av enstaka
överklaganden väger lätt i jämförelse med del dubbelarbete som följer av att
f.n, både beredande organ och Kungl. Maj:t har att ta befattning med samtliga
expropriationsansökningar,

I
promemorian erinras vidare om att länsstyrelse redan enligt gällande
lagstiftning i egenskap av planmyndighet har alt fatta beslut som får
expropriationsrättsliga verkningar. Enligt BL gäller sålunda bl,a. att det i
princip ankommer på länsstyrelsen att faststäUa stadsplan eller ändring av sådan.
Endast mera omfattande eller eljest ur aUmän synpunkt särskUt betydelsefuUa
faststäUelseärenden skall hänskjutas tUl Kungl, Maj:t, När stadsplan har
faststäUts har kommunen rätt att lösa i planen ingående mark, som är avsedd tUl
gata eller annan allmän plats. Något särskiU medgivande av Kungl, Maj:t behövs
inte. Får länsstyrelsen befogenhet att i viss utsträckning avgöra
expropriationsärenden, innebär detta enligt promemorian egentligen inte någon
principiell nyhet,

I
promemorian föreslås under hänvisning lill gjorda överväganden att

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 122

Kungl.
Maj:l skall ha rätl att förordna alt vissa ärenden om lillslånd lill
expropriation skall prövas av länsstyrelsen.

Härefter
behandlas i promemorian frågan om tillståndsmyndighet vid expropriation för
elektrisk starkströmsledning. Del uttalas atl starka skäl talar för alt
prövningen av koncessions- och expropriationsfrågorna samordnas även i
fortsättningen. I avvaktan på det förslag som utredningen om ledningsräll
väntas lägga fram om bl.a. tiUståndsmyndighet i ledningsärende föreslås i
promemorian inte nu någon ändring i bestämmelserna om tUlstånd lill
expropriation i 1902 år.s ellag. Vad som nu gäller enligl 1902 års ellag sägs
emellertid visa atl Kungl. Maj:t kan behöva delegera rätten att pröva expropriationsansökan
även till andra underordnade myndigheter än länsstyrelserna, exempelvis lill
kommerskollegium.

Sammanfattningsvis
anförs i promemorian att i den nya expropriationslagen bör föreskrivas, atl
Kungl. Maj:t kan överlämna ål annan myndighet att pröva fråga om tillstånd tiU
expropriation beträffande visst slag av ärenden. Talan mot den underordnade
myndighetens beslut bör få föras hos Kungl. Maj:t genom besvär. Vid
tillämpningen av den föreslagna delegationsrätten bör beaktas att Kungl. Maj:t
är tillståndsmyndighet i vissa koncessionsärenden, som också aktualiserar
behov av att ta mark i anspråk genom expropriation. Sålunda erinras bl.a. om
bestämmelserna om inrättande och drift av aUmän flygplats och om rätt att
inneha eller driva atomreaktor. Koncessions- och expropriationsfrågorna bör
enligt promemorian i regel avgöras av en och samma myndighet. Endast då
sambandet mellan frågorna är myckel svagt kan en annan ordning väntas medföra
några egentiiga fördelar. Ett sådant läge sägs kunna föreligga exempelvis om
expropriationen avser utvidgning av en redan befintlig anläggning utan att ny
koncessionsprövning aktualiseras.

Beträffande
de faU då Kungl. Maj:t skall få överlämna prövningen av ärendet om
expropriationstillstånd anförs i promemorian följande. Delegation tiU
länsslyrelsen bör i första hand avse ärenden i vilka ansökan om expropriation
medges eller lämnas obestridd. Ansökan lorde få anses vara bestridd, när
sakägare på saklig grund motsätter sig atl expropriation sker. Från bestridanden
som hänför sig till att sökanden och sakägaren har skilda uppfattningar om
värdet av den egendom ansökan avser torde böra bortses. Därutöver bör
länsslyrelsen även om bestridande sker kunna pröva ärende som har lokal
eller regional anknytning. Är ärendet av störte omfattning eller eljesi av
större allmän betydelse, bör prövningen däremot ankomma på Kungl. Maj:t.
Detsamma bör gälla om expropriation skaU ske för verksamhel som kräver särskild
koncession och sådan meddelas av Kungl. Maj:l. Närmare föreskrifter lorde få
meddelas i administrativ ordning.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 123

1
promemorian erinras slutligen om att expropriationsutredningen för vissa
speciella fall föreslagit att Kungl. Maj:ts tillstånd inle skall behövas utan
att tUlstånd i stället skall meddelas av domstol. De undantag från huvudregeln
som utredningen sålunda föreslagil gäller (1) i de s.k. planfallen enligt bl.a.
18 och 41 §§ BL, (2) när väghållare för allmän väg skall expropriera mark som
enligt fastställd arbetsplan ingår i sådan väg, (3) när annan huvudman för
aUmän vallen- och avloppsanläggning än kommun med kommunens medgivande vUl
expropriera mark, som inom område med fastställd generalplan eller stadsplan
avsetts för ledningsändamål, (4) vid expropriation för ledning för vatten tiU
husbehovsförbrukning samt (5) när fastighetsägare har förklarat sig villig all
upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning samt
expropriation därav medför endast ringa men.

I
anslutning härtill anförs i promemorian följande. Vad först angår
expropriationsutredningens förslag till handläggningsordning beträffande de
s.k, planfaUen hänger detta samman med att utredningen i annat sammanhang
föreslagit att BL:s regler om rätl till inlösen på grund av faststäUd plan m,m,
förs över tUl en ny expropriationslag. Med hänsyn tiU att
byggnadslagstiftningen ses över av bygglagutredningen bör emellertid några mer
betydande ändringar i BL inte genomföras nu, Uttedningens förslag på denna
punkt saknar därför f ,n. aktualitet.

Expropriation
för vägändamål förekommer f.n, i mycket ringa utsträckning, huvudsakligen
beroende på atl vägrätten i allmänhet tillgodoser väghåUarens behov av
rådighet över den erforderliga marken. Den nya väglagen innebär att
vägrättsinnehavarens befogenheter ytterligare utvidgas. Därför kommer sannoUkt
behovet av expropriation för vägändamål att ytterligare minska. En sådan
speciell reglering av frågan om tillstånd till expropriation för vägar som
föreslagits av expropriationsutredningen synes mot bakgmnden av det anförda
inte vara motiverad. Möjlighet finns också att för dessa fall utnyttja den föreslagna
delegationsrätten.

Fall
där annan huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning än kommun vUl
expropriera mark för ledningsändamål torde enligt promemorian inte förekomma i
sådan utsträckning att det finns anledning att införa särskUda bestämmelser
härom.

Frågan
om expropriation för ledning för vatten lill husbehovsförbrukning har kommit i
ett nytt läge genom FBL och promulgationslagen (1970:989) tiU denna. Genom FBL
har skapats möjligheter att bUda servitut för sådan ledning efter ett ganska
enkelt förrätlningsförfarande oberoende av om åtgärden sker i samband med annan
fastighetsbild-ningsförtättning och oavsett om ägaren till den tjänande
fastigheten motsätter sig åtgärden. Reglerna härom avser att ersätla bl,a.
lagen om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbe-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 124

hovsförbrukning,
Expropriationsutredningens förslag i denna del saknar därmed aktualitet.

Frågan
om tiUståndsmyndighet i ärenden som gäller elektriska starkströmsledningar har
behandlats i det föregående. Som framgår av vad som där anförts bör enligt
promemorian någon ändring i bestämmelserna om tillstånd tUl expropriation i
1902 års ellag inte göras nu.

Bestämmelserna
om proformaexproprialion för elektriska svagströmsledningar i ExL saknar
enligt promemorian praktisk betydelse och torde kunna utgå.

Med
hänsyn tiU det anförda har i promemorieförslaget inte tagits upp någon
motsvarighet till vad expropriationsutredningen har föreslagit om att
expropriationstiUstånd i vissa speciella faU skall meddelas av domstol.

4.1.4
Remissyttrandena

Övervägande
antalet remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran det i promemorian
framställda förslaget att Kungl. Maj:t skall kunna delegera beslutanderätten i
ärenden om expropriationstillstånd tUl administrativ myndighet, i första hand
länsstyrelse. Bland de instanser som godtar delegationsmöjligheten märks Svea
hovrätt, Stockholms tingsrätt, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västernorrlands län, Sveriges
industriförbund samt Hyresgästernas riksförbund.

Endast
två remissinstanser, Sveriges fastighetsägareförbund och Lantbrukarnas
riksförbund, ställer sig helt avvisande tUl förslaget om delegering. Enligt
fastighetsägareförbundets mening bör tillståndsprövningen åtminstone inte
decentraliseras innan en enhetlig rättstillämpning har utbildats i fråga om
expropriation för tätbebyggelse. Fastighetsägareförbundet framhåller att de
nackdelar som är förenade med att Kungl, Maj:t är tUlståndsmyndighet kan
minskas genom en effektivisering av handläggningen.

Lantbrukarnas
riksförbund anser att de skäl som anförs i promemorian mot att domstol skall få
pröva frågor om expropriationstillstånd inte är invändningsfria. Förbundet
erinrar om den tiUståndsprövning som ankommer på vattendomstolarna enligt VL
och framhåller att denna ordning synes ha fungerat mycket väl. Enligt
förbundets mening torde ärendena om expropriationstUlstånd kunna behandlas
snabbare och rättssäkerheten bli bättre tiUgodosedd om tillståndsprövningen
delegeras tiU fastighetsdomstolarna, Kungl, Maj:t bör dock kunna förbehålla sig
prövningsrätten vid större expropriationer, och vidare bör ärenden om tUlstånd
tiU expropriation för kraftledning kunna delegeras till kommerskollegium.
Förbundet anser emellertid att frågan om delegering bör

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 125

utredas
ytterligare och atl t.v, den nuvarande ordningen bör behållas.

Även
Sveriges villaägareförbund anser atl det bör övervägas alt låta
expropriationstillstånden prövas direki av domstol.

Viss
tvekan om lämpligheten av promemorieförslaget uttalas av Sveriges
advokatsamfund. Sålunda anser samfundet att förslaget inte på elt tillräckligt
preciserat sätt anger förutsättningarna för delegation. Samfundet anser vidare
att länsstyrelsernas uppgift som planmyndighet och deras rekrytering med ofla
starkt inslag av kommunala intressen kan komma att skapa svårigheter för dem
att skilja mellan parter där den ene mestadels är kommun. Enligt samfundets
mening är det därför ingalunda säkert att, som fömtsätts i promemorian,
överklaganden skulle förekomma endast i enstaka fall.

Även
Sveriges fastighetsägareförbund ifrågasätter lämpligheten av att delegation
sker tUl länsstyrelserna med hänsyn tUl att kommunala inttessen numera är
rikligt företrädda där. Enligl Skånes jordägareförbund bör samtliga ärenden i
vUka expropriation bestritts avgöras av Kungl. Maj:t, vars objektivitet ej
påverkas av lokala hänsyn.

Försvarets
civilförvaltning framhåUer att expropriationer för försvarsändamål i allmänhet
torde vara av sådan natur att tiUståndsgivningen alltjämt bör förbehåUas
Kungl, Maj:t, I de enstaka fall då delegation kan ske kan fördelen härav enligt
civUförvaltningens åsikt mycket väl motverkas genom tidsutdräkt och besvär vid
överklagande av tiUståndsmyndigbetens beslut.

Från
några av de remissinstanser som i princip är positivt inställda till
promemorieförslaget om delegering framförs vissa kritiska synpunkter som
närmast berör detaljfrågor. Sålunda påpekar bankinspektionen att den
delegationsrätt som promemorians lagförslag upptar är helt obegränsad. De
motivuttalanden i promemorian som avses bli vägledande för användningen av
delegationsrätten är enligl bankinspektionens mening ganska oklara i
konturerna. Uttalandena i promemorian atl delegering bör kunna ske även vid
bestridande när ärendet är av mindre vikt eller enklare beskaffenhet eller
när ärendet har lokal eller regional anknytning leder till att en helt liten
del av expropriationerna skulle förbehåUas Kungl, Maj:ts prövning, något som
knappast torde vara avsett. Huvudregeln att Kungl, Maj:t prövar ärenden om
expropriationstillstånd skulle då urholkas betänkligt. Bankinspektionen
förordar att bestämmelsen om delegation fär det innehållet att Kungl, Maj:t kan
uppdra åt länsstyrelsen eller, om särskilda skäl föreligger, åt annan myndighet
att pröva fråga om tillstånd till expropriation som inte har bestritts eller
som är av mindre vikt från allmän eller enskild synpunkt. Innebörden av det
sistnämnda uttrycket får preciseras i motiven. Enligt inspektionens mening kan
hel eller huvudsaklig expropriation av äganderätten tUl fastighet
på vilken bedrivs närings-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 126

verksamhet
av betydelse eller som används för bostad inte anses vara av mindre vikt från
enskUd synpunkt.

Också
Svea hovrätt sätter i fråga om den formella möjligheten till delegation bör ges
så vid omfattning som promemorians lagförslag innebär.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att tillståndsprövningen i princip bör kunna
handhas av länsstyrelserna. I sådana ärenden där expropriationen berör flera
län bör dock tiUståndsgivningen vara förbe-håUen Kungl. Maj:t. Föreskrifterna i
ämnet torde kunna utformas efler förebUd av 26 § BL, Om den föreslagna
lösningen inte godtas ulan del i StäUet i överensstämmelse med
promemorieförslaget föreskrivs alt Kung], Maj:t får delegera beslutanderätten
beträffande visst slag av ärenden till underställd myndighet, anser sig
länsstyrelsen inle kunna ansluta sig tUl uttalandet i promemorian atl
delegeringen till länsstyrelse skaU i händelse av bestridande omfatta
endast ärenden av mindre vikt eller enklare beskaffenhet. Länsstyrelserna har
tiUgång tUl erforderlig expertis överlantmätare, länsarkitekt och
länsingenjör och besitter den lokalkännedom som behövs för att kunna bedöma
tillståndsfrågor. Dessutom utgör lekmannainflytandet i länsstyrelserna en
särskUd garanti för en allsidig bedömning av ärenden om expropriationstiUstånd.
Enligt länsstyrelsens mening bör frågan om delegering inte prövas från fall
till faU, I stäUet bör Kungl. Maj:t efter mönster av 12 §
miljöskyddskungörelsen (1969:388) meddela generella föreskrifter, varigenom
tiUståndsgivningen delegeras i vissa uppräknade typer av ärenden.

Också
länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar att tUlståndsgivningen i princip
läggs på den underordnade myndigheten med rätt för denna att underställa
ärendet Kungl, Maj:ls prövning. Endast då ärendet är av större omfattning eller
annars av större allmän betydelse bör det underställas Kungl. Maj:t,
Länsstyrelsen sätter i fråga om inte den exproprierande bör ges rätt att i
samband med ansökan om expropriationstUlstånd begära att ärendet understäUs
Kungl. Maj:ts prövning.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anför att delegationen synes kunna utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med 26 § BL, så att Kungl. Maj:t förbehåller sig
beslutanderätten i ärenden som är av slörre omfattning eller annars av större
allmän betydelse eller där expropriationen har samband med fråga vars
avgörande ankommer på Kungl. Maj:t, exempelvis vissa koncessionsärenden. Enligt
länsstyrelsens mening bör ansökan om tillstånd lill expropriation regelmässigt
ges in till länsslyrelsen, som har att efter utredning lämna över handlingarna
i ärendet med eget utiåtande till Kungl. Maj:t såvida inle länsstyrelsen själv
fär besluta i ärendet. Även Hyresgästernas riksförbund anser all
expropriationsansökningar bör ges in tUl länsstyrelsen. Enligt förbundets

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 127

åsikt
bör länsstyrelsen kunna avgöra även ärenden av störte omfattning.

Malmö
kommunstyrelse tar upp frågan om handläggningen hos Kungl. Maj:i av besvär mol
underordnad myndighets avgörande i lUlstånds-ärendet. Kommunstyrelsen
framhåller att handläggningen bör kunna göras enklare i sådana besvärsärenden
än i ärenden som avgörs direkt av Kungl. Maj:t. Det kan sålunda sättas i fråga
om inte remissförfarande skulle kunna undvaras i åtskilliga fall. Är det t.ex.
fråga om expropriation enligt 1 § första stycket punkt 16 ExL synes planverket
behöva höras endast i särskUda fall.

Svenska
kraftverksföreningen vänder sig mot uttalandel i promemorian om att ExL:s
bestämmelser om proformaexproprialion för elektriska svagströmsledningar saknar
betydelse och därför kan utgå. Enligt föreningens mening har
proformaexpropriationen i många fall underlättal möjligheten för ledningsägare
att få rätt till mark för ledningar. 1 varje fall intUl dess arbetet inom
utredningen om ledningsrätt resulterat i en lag om ledningsrätt bör
bestämmelserna om proformaexproprialion behållas.

4.2
Återlösen av exproprierad egendom

4.2.1
Gällande rätt

Ett
gmndläggande vUlkor vid alla former av expropriation torde vara att den
exproprierade egendomen verkligen används för det uppgivna ändamålet, Inttesset
av att detta viUkor uppfyUs tillgodoses i ExL efter två olika linjer, Kungl,
Maj:t kan sålunda enligt 5 § tredje stycket ExL vid behov meddela särskUda
bestämmelser för att trygga atl den exproprierade fastigheten används för
avsett ändamål. Därefier tUlkommer det länsstyrelsen att se tiU att meddelade
bestämmelser följs. Vidare lämnas i 68-70 §§ vissa föreskrifter om
återlösningsräll till exproprierad egendom.

Enligt
68 § ExL föreligger återlösningsrätt till exproprierad fastighet eller särskild
rätt, om fastigheten eller rättigheten inte har kommil till användning för det
avsedda ändamålet eller om användningen för ändamålet har upphört. En
ytterligare fömtsättning är att ändamålet är att anse som övergivet. Vidare
föreligger återlösningsräll, om fastigheten eller den särskilda rätlen i
väsentlig omfattning används för annat ändamål än det avsedda.

Vid
expropriation av hel fastighet tillkommer återlösningsrätt den som närmast före
expropriationens fullbordande ägde fastigheten eller hans rättsinnehavare. Vid
delexpropriation tiUkommer motsvarande rätt ägaren av den återstående delen.
Vid rättighetsexpropriation är ägaren av den besvärade fastigheten
lösningsberättigad.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 128

Rätten
tUl återlösen kan göras gällande om talan väcks inom tjugo år från det
expropriationen fuUbordades. Om den exproprierande efter det att
expropriationen fullbordats uppfört byggnad på fastigheten eller annars lagt
ned kostnad på den, kan enligt 68 § andra stycket ExL det som sålunda tillförts
fastigheten bli föremål för inlösen i samband med att fastigheten återlöses.

Vid
återlösen av exproprierad egendom får enligt 69 § ExL värdet inte sättas högre
än tiU den expropriationsersättning som utgetts. I övrigt gäller lagens
beslämmelser om expropriation i tillämpliga delar. Fördelningen av kostnaderna
är dock beroende av domstolens prövning.

4.2.2 Utredningen

Enligt
utredningens mening är det betydelsefullt att betryggande garantier skapas för
att enskilda intressen inte uppoffras onödigtvis och att den exproprierade
egendomen verkligen kommer tiU avsedd användning. Utredningen anser därför att
man bör behålla den nuvarande bestämmelsen i 5 § tredje stycket ExL om att
Kungl. Maj:t kan meddela särskilda bestämmelser för att trygga egendomens
användning för det avsedda ändamålet.

När
det gäller reglerna om återlösningsrätt anför utredningen alt de inte torde ha
praktiskt tiUämpats i nämnvärd utsträckning. Sannolikt har de ett visst värde
som medel att säkerställa att den exproprierade egendomen verkligen används för
sitt ändamål. Utredningen finner det emeUertid tveksamt om det finns behov av
en så ovillkorlig återlös-ningsregel som den nuvarande. En sådan måste nämligen
enligt utredningen otvivelaktigt förses med ett flertal undantag, om man
försöker att i nuvarande skick överföra den tUl en ny expropriationslag,
uppbyggd efter de principer som utredningen tänker sig. Enligt utredningens
uppfattning är det mera ändamålserUigt att låta Kungl, Maj:t pröva från fall
tUl fall i vad mån behov av återlösningsrätt kan anses föreligga eller om
expropriatens intressen kan tillgodoses på annat sätt. Utredningen föreslår
alltså att den nuvarande obUgatoriska återlösningsrätten utmönstras ur
expropriationslagsliftningen och ersätts med en rätt för Kungl. Maj:t att i förekommande
fall förordna om rätt till återlösen inom viss tid och på vissa viUkor, allt
bestämt med hänsyn tiU omständigheterna i det särskUda fallet. Enligt
utredningens mening torde denna möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna om
återlösningsrätt få sin största betydelse vid expropriationer där sökanden är
enskUd person,

4.2.3 Remissyttrandena
över utredningens förslag

Utredningens
förslag har lämnats utan erinran av flertalet remissin-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 129

stanser,
Svea hovrätt ifrågasätter emellertid om det är riktigt att minska
återlösningsrätten i så hög grad som föreslagits. Exempel på fall då det enligt
hovrättens mening är rimligt att bibehålla återlösningsrätt är expropriation
för enskUd verksamhet, delexpropriation och upplåtelse av nyttjande- eUer
servitutsrätt genom expropriation.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att det i och för sig inte finns något att erinra mot
utredningens förslag, även om det kan befaras att den konlrollbefogenhet som
ankommer på länsstyrelserna kommer att vålla svårigheter vid tiUämpningen, När
det gäller de situationer där konttoll av användningssättet av den
exproprierade egendomen är särskUt befogad pekar länsstyrelsen på institutet
tomträttsexpropriation. Ges tillstånd tUl sådan expropriation, bör det enligt
länsstyrelsens mening regelmässigt föreskrivas rätt tUl återlösen för det faU
att marken inte har upplåtits med tomträtt inom viss tid.

Svenska
kommunförbundet, som godtar utredningsförslaget, understryker alt
återlösningsrätten torde få sin största betydelse vid expropriationer där
sökanden är enskUd person,

4.2.4 Justitiedepartementets
promemoria

I
promemorian understryks utredningens uttalande om att reglerna om
återlösningsrätt inte torde ha tUlämpats i nämnvärd utsträckning. Även om
reglerna kan ha ett visst värde som medel att säkerstäUa att den exproprierade
egendomen används för sitt ändamål, är det eidigt promemorian tveksamt om
återlösningsrätten har sådan betydelse att det finns anledning att bibehålla
den ens i den modifierade utformning som uttedningen har föreslagit, Återlösen
av hel fastighet torde sålunda endast undantagsvis tiUgodose några berättigade
önskemål. Har expropriationen inneburit att det från en fastighet har skUts av
ett område som naturligt hör tUl fastigheten, bör det avskUda området kunna
återföras tiU stamfastigheten, om de skäl som har föranlett expropriationen
inte längre föreligger, Inttesset härav torde emeUertid ofta kunna tiUgodoses
genom frivUliga överlåtelser och i vissa faU genom åtgärder enligt FBL.

Enligt
promemorian hänger emellertid frågan om återlösningsrätten i viss utsttäckning
samman med spörsmålet i vad mån expropriation skall medges tUl förmån för
enskilda. Först vid behandlingen av kvarstående delar av
expropriationsuttedningens förslag bör därför ståndpunkt tas till frågan
humvida återlösningsinstitutel bör bibehåUas. Promemorieförslaget utgår
sålunda från att expropriationsutredningens förslag godtas i allt väsentligt.

4.2.5 Remissyttrandena
över promemorians förslag

Några
remissinstanser har ytttat sig över frågan humvida återlös-

9
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 130

ningsinstilutet
bör behållas. Sålunda anser Svea hovrätt alt starka skäl talar för att viss
möjlighet till återlösen kvarstår. Även Sveriges industriförbund anser att
återlösningsinstUutet bör finnas kvar. Enligt industriförbundets mening är det
från rättssäkerhetssynpunkt värdefullt att behålla den nuvarande obetingade
rätten till återlösen.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län och Malmö kommunstyrelse anser däremot att återlösningsinstitutel
bör avskaffas. Enligl kommunstyrelsens mening är bestämmelserna om återlösen
helt oförenliga med nutida samhäUsutveckling. Bestämmelserna medför bl.a.,
påpekar kommunstyrelsen, alt en kommun i praktiken är förhindrad atl av
finansiella eller andra bärande skäl inom tjugoårsperioden övergå till
försäljning av tomtmarken inom ett område som ursprungligen exproprierats för
tomlrättsupplåtelse. Rätt tiU återlösen skulle annars inträda, och detta skulle
i sin tur få orimliga konsekvenser, särskUl om tomterna hunnit bli bebyggda,

Sveriges
advokatsamfund förordar visserligen inte att återlösningsinstitutel skall
avskaffas men påpekar atl institutet är särpräglat och säUan praktiserat.

4.3
Giltigheten av expropriationstillstånd m. m.

4.3.1
Gällande rätt

Då
tUlstånd tiU expropriation beviljas, skall Kungl. Maj:t enligt 5 § fjärde
stycket ExL bestämma den dag när saken sist skall ha fullföljts genom ansökan
om stämning tUl domstol. Vanligen utsätts därvid en ettårsfrisl. Har talan inte
väckts inom den bestämda tiden, förfaller frågan om expropriation, I praxis har
Kungl, Maj:t emellertid ansetts oförhindrad att förlänga meddelade tidsfrister.

Enligt
huvudregeln i 21 § första stycket ExL om befogenhet att väcka talan ankommer
det på den exproprierande att ta initiativ tUl rättegång i expropriationsmål.
Skälet härtUl är att den exproprierande också efter det han fått
expropriationstUlstånd bör ha möjlighet att avstå från att begagna sig av sin
expropriationsrätt. Har tillstånd till expropriation meddelats och fastigheten
tagits i besittning av den exproprierande, får även fastighetens ägare eller
annan sakägare, vars räll berörs av tillträdet, väcka talan. Har den
exproprierande tiUträtt egendomen anses han nämligen ha manifesterat sin avsikt
att fullfölja anspråket på sådant sätt att sakägarna bör ha samma befogenhet
som den exproprierande att fuUfölja expropriationsf rågan tUl domstol.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 131

4.3.2
Utredningen

I
betänkandet Förtida tillträde, expropriationskostnad m.m. log
expropriationsutredningen upp frågan om rätt att medge förlängning av den tid
inom vUken talan skall väckas vid domstol. Utredningen föreslog därvid bl,a,
(s, 69) att Kungl, Maj:ts rält att medge sådan förlängning skulle lagfästas.
Vid remissbehandUngen föranledde förslaget ingen eriruan. Flera remissinstanser
underströk emellertid att det borde finnas synnerligen starka allmänna
intressen för att en fastighetsägare annat än under kortare tid skulle behöva
tåla de väsentliga intrång i sin rådighel som blev följden av ett expropriationstillstånd,
Pä grund därav borde fömtsättningarna för medgivande till förlängning skärpas.
Detta kunde enligt några remissinstansers åsikt komma till uttryck genom krav
på 'synnerlig vikt för den exproprierande' eUer 'synnerliga skäl'. Andra remissinstanser
ansåg att förlängning av expropriationstillstånd borde få meddelas endast en
gång, varjämte en maximal förlängningstid om förslagsvis fem år borde
stipuleras.

Vid
den slutliga behandlingen av lagförslaget ansåg departementschefen (prop.
1966:73 s. 41) att den föreslagna lagändringen kunde anstå lUl den slutliga
översynen av ExL,

Expropriationsutredningen
återkom till frågan om exproprialionstill-ståndens giltighet i betänkandet
Expropriationsändamål och expropriationsersättning m,m. Utredningen framhåller
där (s, 143) att det otvivelaktigt är av stort intresse att den tid som
förflyter mellan expropriationstiUståndet och dagen för anhängiggörandet av
expropriaiionsmålet hålls så kort som möjligt. Utsikterna att effektivl kunna
påverka detta lagstiftningsvägen är emeUertid enligt utredningen ganska små.
Även om en viss maximitid skuUe lagfästas, eventuellt i kombination med ett
förbud för Kungl, Maj:t att förlänga denna i annat fall än då synnerligen
starka skäl gjorde en förlängning motiverad, torde man nänUigen knappast kunna
hindra sökanden att sedan tiden gått till ända göra en ny ansökan om
expropriation. Visserligen skulle della medföra vissa olägenheter för sökanden
men dessa skulle knappast svara mol några motsvarande fördelar för fastighetsägaren.
Dennes känsla av obehag och osäkerhet torde nämligen knappast komma att minska
så länge det stod fullt klart för honom att motparten ingalunda gett upp tanken
på att tvångsinlösa hans fastighet utan endast flyttal fram den tidpunkt då
inlösenförfarandet skulle komma att inledas. Utredningen anser därför att man
knappast kan effektivt tillgodose fastighetsägarnas intressen på denna punkt i
vidare mån än som är faUet i gällande rätt. Däremot talar enligt utredningens
mening alltjämt övervägande skäl för att lagfästa Kungl. Maj:ts rätt att medge
förlängning av tiden för anhängiggörande av talan.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 132

4.3.3 Remissyttrandena
över utredningens förslag, m.m.

Endast
ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över vad utredningen anfört i fråga om
expropriationstillståndens giltighet. Svea hovrätt understryker emellertid
utredningens uttalande om önskvärdheten atl håUa tiden mellan
expropriationstiUståndet och anhängiggörandet av talan så kort som möjligt,
liksom att undvika förlängningar.

Även
Folksam anser det angeläget att expropriationstillståndens giltighetstid blir
så kort som möjligl.

Näringslivets
byggnadsdelegation riktar stark kritik mot nuvarande praxis med långvariga
exproprialionstillstånd. Denna praxis har eiUigt delegationens mening orsakat
missförhåUanden som är mycket kännbara och väl dokumenterade. För att komma
till rätta med dessa problem förordar delegationen bl,a. att tiden mellan
expropriationstUlstånd och stämning tiU domstol får utsträckas tiU sammanlagt
högst fem år, att förfaUet expropriationstiUstånd normaU ej får förnyas inom
loppet av en tioårig karenstid samt atl karenstiden får brytas endast av
väsentiigt ändrade omständigheter som ej kunnat fömtses,

I
detta sammanhang kan nämnas atl Sveriges fastighetsägareförbund i skrivelse tUl
chefen för kommunikationsdepartementet den 3 juni 1970 har tagit upp frågan om
de långvariga expropriationstUlstånd som meddelats specieUt i Stockholm,
Förbundet framhåller i skrivelsen bl,'a, att det uppkommer allvarliga
olägenheter vid dessa tillstånd och att det är angeläget att de rådande
missförhållandena undanröjs,

4.3.4 Justitiedepartementets
promemoria

I
promemorian föreslås inle någon saklig ändring i de nuvarande reglema om
exproprialionstUlståndens giltighet och rätten att väcka talan,

4.3.5 Remissyttrandena
över promemorian, m.m.

Frågan
om expropriationstillståndens giltighetstid har tagits upp av Svea hovrätt.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges
villaägareförbund. Enligt hovrättens mening bör det övervägas att ge sakägare
viss möjlighet att väcka talan även om tiUträde inte har skett. Detta skulle
närmast gälla fastighetsägare i fall då lång tid har gått utan att expropriationstillstånd
utnyttjats.

Advokatsamfundet,
fastighetsägareförbundet och vUlaägareförbundet trycker hårt på de olägenheter
som uppstår när det förflyter lång tid meUan expropriationstiUståndet och
tidpunkten för talans väckande. Bl.a. försätts, framhåller samfundet, sakägaren
inte sällan i en bekymmersam situation när det gäUer att fatta beslut rörande
fastig-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 133

hetens
förvaltning och de kostnader som bör läggas ned på fastigheten.
Advokatsamfundet och fastighetsägareförbundet anser därför att det bör införas
en bestämmelse om rätt för sakägare alt inom viss begränsad tid väcka talan,
oavsett om egendomen har tiUträtts av den exproprierande eller ej.
ViUaägareförbundet uttalar mera allmänt alt det i en ny expropriationslag bör
ingå en bestämmelse som tUlgodoser den enskilde sakägarens anspråk på elt
rimligt rättsskydd.

Stadshypotekskassan
pekar på risken för all en fastighet förslummas, om det förflyter alltför lång
tid mellan expropriationslillståndet och talans fullföljande. Det bör därför
övervägas all införa viss tidsfrist för fullföljandet.

Även
industriförbundet anser att de långvariga expropriationstillstånden utgör ett
belydelsefuUl problem och alt skyddet för den enskUde måste förbättras på denna
punkt,

I
detta sammanhang kan nämnas att frågan om gUtigheten av expropriationstillstånd
tagits upp i riksdagen i samband med behandlingen av prop, 1971:122, Bl.a.
föreslogs i mot. 1971:1512 att fastighetsägare skulle få rätt att hos domslol
begära prövning av ersättningsfrågan senast ett år efter det att
exproprialionstillstånd bevUjats. Motionen avslogs av riksdagen.

5
Expropriationsersättningen

5.1
Gällande rätt

Fr.o.m.
den 1 januari 1972 gäller nya bestämmelser om ersättning vid expropriation (SFS
1971:915). Dessa bestämmelser har utformats i syfte att dämpa
markvärdestegringen och att hindra att samhället vid expropriation för
tätbebyggelseändamål skall behöva ersätta vissa värden som har uppstått till
följd av samhällets egna insatser och har samband med tätbebyggelseutvecklingen.
De centrala bestämmelserna finns samlade i ett särskUl avsnitt som omfattar 7,
8, 10 och 11 §§. 33 § innehåller bestämmelser om värdeberäkningen vid
förhandstUlträde, Den s,k. presumtionsregeln återfinns i 111 a §, I 115 § finns
särskUda bestämmelser om ersättningsberäkningen vid
värdestegringsexpropriation.

Enligt
7 § första stycket skall för fastighet som exproprieras erläggas löseskUling
motsvarande fastighetens marknadsvärde. Paragrafen har dock försetts med en
erinran om att löseskUlingen tUl följd av specieUa bestämmelser, bl,a, reglerna
om expropriationsförelagets inverkan på fastighetsvärdena, i vissa fall inte
överensstämmer med marknadsvärdet.

När
en del av en fastighet exproprieras, skall erläggas intrångsersätt-

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 134

ning
motsvarande den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom
expropriationen. Intrångsersättningen skall således motsvara skiUnaden mellan
fastighetens marknadsvärde före expropriationen och reslfastighetens
marknadsvärde efter expropriationen.

Även
annan ekonomisk skada som uppkommer för ägaren skall ersättas.
Expropriationsersältningen har således uppdelats i tre ersättningsarter som
betecknas löseskilling, inttångsersättning samt annan ersättning.

Enligt
fast praxis skaU värderingen hänföras till förhållandena vid den tidpunkt då
expropriaiionsmålet slutligt avgörs (se härom prop. 1971:122 s. 174-177), Om
den exproprierande har tagit fastigheten i besittning före denna tidpunkt, får
dock enligt 33 § hänsyn inte tas till sådana ändringar som uppkommit efter
tUlträdet, Ersättningen skall emellertid enUgt denna paragraf jämkas med hänsyn
lill eventueU höjning i del allmänna prisläget efter tiUträdet,

I
expropriationsmål skall i bevishänseende gälla samma principer som i
skadeståndsrättsliga mål (prop. 1971:122 s, 167-170, 255 f och 264), Detta
innebär att en viss bevisbörda gjltid kommer atl ligga på den som framställer
ett yrkande i målet,

EnUgt
7 § andra stycket skaU vid bestämmande äV expropriationsersättning hänsyn tas
tUl åtagande av den exproprierande alt ulföra skadeförebyggande åtgärd, om
åtagandet är av beskaffenhet att skäligen böra godtagas av den
ersätlningsberättigade,.

Enligt
8 § gäUer den allmänna regeln att, om del företag, för vars genomförande
fastighet exproprieras, har medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens
marknadsvärde, löseskiUingen skall bestämmas på gmndval av det marknadsvärde
fastigheten skulle ha haft utan sådan inverkan. Regeln gäUer dock endast i den
mån del finnes skäligt med hänsyn tUI förhåUandena i orten eller till den
aUmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhåUanden, Denna
inskränkning ansluter tUl de grannelagsrättsliga ersättningsrekvisit som
lagfästs i 30 § mUjöskyddslagen, Immissionsskador från expropriationsf öretagel
ersätts således endast om rätt till ersättning för sådana skador föreligger
enligt mUjöskyddslagen, Motsvarande regler gäller då exproprialionsförelaget
har en positiv inverkan på markvärdena. Vid delexpropriation skall 8 § tiUämpas
i fråga om marknadsvärdet före expropriation. Den i 7 § första stycket
föreskrivna jämförelsen skall således ske meUan å ena sidan hela fastighetens
marknadsvärde före expr9priationen med bortseende från expropriationsföretagets
inverkan och å andra sidan reslfastighetens marknadsvärde efter
expropriationen, varvid hänsyn skall las tiU sådan inverkan,

10
§ innehåller en regel för det fall att åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att
höja expropriationsersättningen. Om skäl är därtiU, skall

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 135

genom
åtgärden uppkommen ökning av faslighetens värde inte tas i beräkning vid
ersättningens bestämmande.

Enligt
II § skaU bestämmelserna i 7-10 §§ äga molsvarande tUlämpning beträffande
särskild rätt till fastighet, som avstås på grund av expropriation. Därvid
skall 10 §, i fall då åtgärd vidtagks av fastighetens ägare i avsikt som där
anges, tiUämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning
av ägaren tillkommande ersättning.

Den
s,k, presumtionsregeln i III a § gäller vid expropriation av mark för ändamål
som avses i I § första stycket 16 (tätbebyggelse och tomträttsupplåtelse) och
har till syfte alt förebygga oförtjänt markvärdestegring, Presumtionsregeln
skall hindra att samhäUet vid expropriation som sker för att genomföra
tätbebyggelse eUer för att utveckla sådan bebyggelse skall behöva ersätta
värden som har uppstått tUI följd av förväntningar om ändring i markens tiUåtna
användningssätt, Presumtionsregeln innebär en lösning av problemet alt skilja
den värdestegring som sålunda inte bör ersättas från sådan värdeökning som
saknar samband med den väntade tätbebyggelseutvecklingen (prop, 1971:122 s,
178-187, 255-258 och 264 f). Enligt 111 a § första stycket skall vid
bestämmande av löseskUling sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon
betydelse som ägt mm under tio år före ansökningen om expropriation dock
högst femton år före talans väckande vid domstol och enligt punkt 4 i
övergångsbeslämmelserna inte i något fall tidigare än från den 1 juU 1971 -
räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat
än förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. Det gäller
således en presumtion för att en värdeökning beror på förväntningar om ändring
i markens tillåtna användningssätt. Endast i den mån presumtionen motbevisas
utgår ersättning för den markvärdestegring som inträffat. Vid delexpropriation
skall presumtionsregeln tillämpas i fråga om värdet före expropriationen. I
lagtexten har uttryckligen angivits att värderingen skall ske med hänsyn till
fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om tillträde skett, vid
tiden för tiUträdet.

Har
stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken avsetts för enskUt
bebyggande, fastställts under tid då presumtionsregeln är tiUämplig men före
ansökningen om expropriation, skaU enligt 111 a § andra stycket regeln
tillämpas endast på värdestegring som inträffat efler planfaststäUelsen,

I
111 a § tredje stycket finns en särskUd garantiregel för egnahemsbebyggelse,
som utgör en begränsning av presumtionsregeln. Presumtionsregeln är så
utformad att den i aUmänhet skall ge fastighetsägaren möjlighet att för
expropriationsersättningen förvärva annan jämförlig fastighet, under
förutsättning att förvärvet sker inom ett sådanl område där någon förändrad
markanvändning inte kan förväntas inom över-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 136

skadlig
tid. För vissa typer av fastigheter har det emellertid ansetts motiverat att ge
en regel som innefattar en uttrycklig garanti för en ersättning som gör det
möjligt för ägaren att skaffa sig en likvärdig ersättningsfastighet. Garantin
som gäUer i de fall då presumtionsregeln skaU tUlämpas avser fastighet som
innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående,
dvs, som regel en- eller Ivåfamiljshus,

I
111 a § fjärde stycket regleras presumtionsregelns förhållande tiU 8 § (prop,
1971:122 s, 211, 258 och 264 f), I den mån det blu utrett, att värdestegringen
utan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tUlåtna
användningssätt beror på inverkan av det företag för vars genomförande
expropriation äger rum, gäller 8 §,

Enligt
115 § skall, när mark exproprieras enligt 1 § tredje stycket, dvs, för väntad
värdestegring, 8 § tUlämpas på värdestegring som beror av den åtgärd som utgör
gmnd för expropriationen. Kan åtgärden föranleda expropriation jämUkt 1 §
första stycket 16 äger 111 a § motsvarande tiUämpning,

Av
övergångsbestämmelserna tUl 1971 års lagändringar är punkterna 3 och 4 av
intresse i detta sammanhang, Enligl punkt 3 gäller äldre bestämmelser i fråga
om grunderna för bestämmande av expropriationsersättning, om talan vid domstol
väckts före den 1 januari 1972, Enligt punkt 4 gäUer 111 a § som nämnts inte
värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971,

5.2
Civildepartementets promemoria

I
civUdepartementets promemoria (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk
riksplanering föreslås att presumtionsregeln skall tUlämpas när staten eller
kommun exproprierar, oavsett för vilket ändamål det sker och därvid bli
tillämplig också vid expropriation av särskUd rätt tUl 'fastighet,

I
promemorian anförs följande om expropriationsandamålen som bakgrund lUl
förslaget om en utvidgning av presumtionsregeln. Expropriation kan i aUmänhet
ske endast tUl förmån för kronan, kommun eller vissa andra offentiiga
rättssubjekt, I en del faU föreligger emeUertid expropriationsrätt även för
enskUda rättssubjekt. Expropriation kan ske både för företag som medför ökad
avkastning av marken och för företag som medför att avkastningen minskar eUer
kanske byts i underskott. Någon strikt uppdelning av de olika
expropriationsandamålen på dessa båda kategorier är inte möjlig. Expropriation
för tätbebyggelse kan t.ex. avse både mark för höghusbebyggelse och mark för
därmed sammanhängande fritidsonuåden. I många fall är det emellertid klart att
mark exproprieras för ändamål som kommer alt medföra att den inte vidare

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 137

ger
nämnvärd avkastning ulan i slällel kanske enbart ådrar ägaren kostnader, t.ex,
när marken exproprieras för att bevaras som nationalpark eller för att tjäna
som skyddsområde kring atomenergianläggning. EnskUda rättssubjekt kan tänkas få
expropriera mark för ändamål som medför en väsentligt ökad avkastning. Som
exempel nämns i promemorian att expropriation får äga rum för att bereda
utrymme åt näringsverksamhet av större betydelse för riket eller orten eller
för viss befolkningsgrupp.

1
promemorian anförs vidare att marknadsvärdet av en fastighet med viss
förenkling kan sägas bero av två faktorer, dels fastighetens förmåga att ge
fortsatt avkastning för det ändamål den f,n, används tiU, t,ex, jordbruk eUer
skogsbruk, dels förväntningar om att fastighetens användningssätt skall kunna
ändras så att fastigheten ger högre avkastning, t.ex. genom att obebyggd mark
utnyttjas för tätbebyggelse. Värdestegring på gmnd av förväntningar om
tätbebyggelse uppkommer inte bara i fråga om mark som enligl vad det slutiigen
visar sig efter planläggning kommer till användning för tätbebyggelse. Innan
planläggningen skett och det inte med säkerhet kan bedömas vUka områden den
kommer att omfatta, är förväntningarna utspridda över ett område, där det
kanske framstår som klart atl viss del måste komma atl bebyggas medan det är
mera osäkert var återstoden av bebyggelsen kommer att förläggas. I fråga om de
områden där en sådan osäkerhet föreUgger slås värdet av den kommande
bebyggelserätlen, diskonterad tUl nuvärde, ut över området i dess helhet. Den
som köper en del av området är beredd att betala för de utsikter han sålunda
får att använda marken för tätbebyggelse, mer om utsikterna ter sig tämligen
säkra, mindre om utsikterna är osäkra. Bortfaller förväntningarna på att
tätbebyggelse skall komma till stånd genom planläggning eller expropriation för
annat ändamål än tätbebyggelse, förlorar fastigheten också sitt förväntningsvärde.
Det går inte att på den allmänna marknaden sälja fastigheten för dess tidigare
pris. Enligt promemorian är det då inte heUer befogat att samhället, vars
planläggning är den avgörande förutsättningen för att tätbebyggelse skall komma
till stånd, skall behöva betala för att de förväntade värdena inte kan
reaUseras när planläggningen uteblir.

Därefter
tas i promemorian upp frågan om en utvidgning av presumtionsregeln att gäUa
oavsett expropriationsändamål, Presumtionsregeln innebär en inskränkning i den
aUmänna ersättningsregeln atl faslighetens marknadsvärde skall ersättas.
Inskränkningen avser emellertid endasl expropriation för tätbebyggelseändamål
samt värdestegringsexpropriation i samband med tätbebyggelse, I det hänseendet
syftar presumtionsregeln tUl att den exproprierande inte skaU behöva ersätta
värdestegring som uppkommit på gmnd av förväntningar om ändring i markens
tiUåtna användningssätt. Värdestegring på gmnd av förvänt-

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 138

ningar
om ändring i markanvändningen är emellertid, anförs i promemorian, ett problem
även när mark tas i anspråk för andra ändamål än tätbebyggelse. Också i sådana
fall kan tidigare uppkomna förväntningar på att tätbebyggelse skall komma lUl
stånd ha medfört en ökning av fastighetens marknadsvärde, I rätispraxis har sålunda
förekommit, alt vid inlösen på grund av faststäUd generalplan marken har
värderats med hänsyn till förväntningar om rätt till tätbebyggelse som har
förelegal vid tidpunkten för generalplanens faststäUande men som enligt generalplanen
inte blivit förverkligade. Det är alltså samma typ av förväntningsvärden som
samhället enligt 1971 års expropriationslagsreform i princip inte skaU ersätta,
eftersom de uppkommit genom samhällets egna insatser. När sådana förväntningar
inte ersätts i de fall tätbebyggelse kommer tUl stånd och förväntningarna
sålunda faktiskt slagit in, finns enligt promemorian så mycket mindre skäl att
samhället skall behöva ersätta dem när de inte infrias, I promemorian anförs
vidare, atl vad som sålunda sagts om värdestegring på grund av förväntningar om
tätbebyggelse har motsvarande tillämpning i fråga om värdestegring som
uppkommer på grund av förväntningar om kommande glesbebyggelse eller andra
förväntningar om ändrad markanvändning, I fråga om glesbebyggelse är
visserligen de förväntningsvärden som kan komma i fråga regelmässigt lägre, men
å andra sidan kan förväntningarna vara utspridda över ett betydligt större
område. Särskilt inom fritidsområden kring expansiva storstadsområden kan det
bU fråga om inte obetydliga förväntningsvärden.

I
promemorian erinras om att riksdagen i samband med 1971 års ändringar i
byggnadslagstiftningen uttalade (CU 1971:26 s. 5) alt ersättning för vägrad
rätt till glesbebyggelse frånsett vissa övergångsförhållanden inte bör utgå i
fortsättningen, I linje med detta uttalande och 1971 års ändringar i ExL
ligger, anförs i promemorian, atl förväntningar om ändring i markens tillåtna
användningssätt oavsett vad förväntningarna avser frånsett
övergångsförhållanden inte bör ersättas i något sammanhang när samhäUet
exproprierar. Presumtionsregeln i ExL är utformad så, att ökning av
fastighetens marknadsvärde under viss tid ersätts endast om det blir utrett att
den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tiUåtna
användningssätt. En sådan regel kan tUlämpas också på värdestegring som beror
av förväntningar på kommande tät- eller glesbebyggelse eller andra ändringar i
markanvändningen som fallit bort genom det företag för vilket fastigheten
exproprieras, t.ex. en nationalpark eller en skyddszon, I de fall där någon
värdestegring inte inträtt blir å andra sidan presumtionsregeln över huvud
taget inte tiUämplig, I enlighet med det anförda bör enligt promemorian
presumtionsregeln tillämpas vid expropriationsvärdering oavsett för vilket
ändamål expropriationen sker.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 139

I
promemorian diskuteras vidare frågan om den utvidgade presumtionsregelns
tillämpning bör vara förbehållen fall när staten eller kommun exproprierar.
Syftel med presumtionsregeln är bl.a. att det aUmänna inte skaU behöva ersätta
vissa värden som skapats genom dess egna insatser. I det fall när
presumtionsregeln f.n. kan tUlämpas, nämligen vid expropriation för
tätbebyggelse och värdestegringsexpropriation, är det endast kommunen och i
fräga om värdestegringsexpropriation staten som får expropriera. Om enskilt
rättssubjekt tUlåts expropriera, saknas enligt promemorian anledning att låta
en värdestegring på grund av förväntningar om ändrad markanvändning, som
uppkommit före expropriationen och som realiseras genom densamma, tillfalla den
exproprierande och inte fastighetsägaren. Och även när enskUt rättssubjekt
exproprierar för ändamål som medför att värdestegring på grund av förväntningar
om ändrad markanvändning utsläcks, föreligger enligt promemorian inte tiUräckliga
skäl alt låta den exproprierande undgå att betala fastighetens marknadsvärde
inkl. sådan värdestegring. Också om presumtionsregelns tillämpningsområde
utvidgas att omfatta samtliga expropriationsändamål bör därför dess tUlämpning
vara förbehållen fall när staten eller kommun exproprierar.

I
fråga om övergångsbestämmelser till den föreslagna utvidgningen av
presumtionsregeln erinras i promemorian om att presumtionsregelns tillämpning
bakåt i tiden i 1971 års expropriationslagstiftning har begränsats till den I
juli 1971. Även om tillämpningsområdet vidgas saknas enligt promemorian
anledning att göra någon ändring i fråga om nämnda tidpunkt. Efter nämnda dag
har funnits anledning räkna med atl värdestegring på gmnd av förväntningar om
kommande tätbebyggelse inte ersätts vid en eventuell expropriation. För vilket
ändamål en expropriation faktiskt sker måste, anförs i promemorian, sakna
betydelse från fastighetsägarens synpunkt. Värdestegring på grund av
förväntningar om annan ändring i markanvändningen än för tätbebyggelse torde
under tiden från den I juli 1971 till offentliggörande av promemorian inte ha
kunnat uppkomma i sådan omfattning att det finns skäl atl ta särskild hänsyn
till den vid utformningen av övergångsreglerna,

5.3
Remissyttrandena

Den
föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln tUlstyrks eller lämnas utan
erinran av hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt,
lantmäteristyrelsen, länsstyrelsema i Stockholms, Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län, bygglagutredningen,
LO, Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 140

elverksföreningen.
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet. Svenska riksbyggen och
Sveriges akademikers centralorganisation.

Förslaget
avstyrks av Svea hovrätt, bankinspektionen, Skånes handelskammare, Skånes
handelskammares kommitté för Kristianstads län. Lantbrukarnas riksförbund.
Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska bankföreningen, Sveriges
jordbrukskasseförbund och Sveriges villaägareförbund.

De
kommuner och kommunblock som särskUt yttrat sig över förslagel tUl utvidgning
av presumtionsregeln har regelmässigt godtagit det, I aUmänhet behandlar dock
kommunema promemorians olika förslag rörande ersättning och inlösen i ett
sammanhang, så att någon särskild ståndpunkt i frågan inte går att urskUja,
Endast enstaka kommuner avstyrker den föreslagna utvidgningen av
presumtionsregeln,

Lantmäteristyrelsen
anser det vara naturligt, att ersättningsprinciperna vid expropriation av mark
tUl förmån för stal och kommun skall vara oberoende av expropriationsgrunden,
alltså vare sig det är fråga om naturvård, tätbebyggelse eller annat ändamål.
Styrelsen framhåUer dock att de praktiska konsekvenserna av förslagel i fråga
om glesbe-byggelseförväntningar torde bli högst begränsade under de närmaste
tio åren, eftersom de förväntningar som förelåg den 1 juli 1971 sannolikt har
minskat med tanke på 1971 års ändringar i BL och de nu framlagda lagförslagen,

LO
anser att den föreslagna ändringen ökar samhällets möjligheter att komma till
rätta med oförtjänt markvärdestegring och förordar därför starkt en utvidgning
av presumtionsregelns tillämplighet. Svenska kommunalarbetareförbundet
understryker starkl promemorians synpunkter beträffande
expropriationsersättningen och finner det framför allt helt riktigt att
ersättning inte utgår för förväntad markvärdestegring.

Stockholms
läns landstings juridiska avdelning anför i ett av landstinget åberopat yttrande
att motiveringen i promemorian för en utvidgning av presumtionsregeln är
otUlräcklig, I promemorian anförs i huvudsak att del framstår som så mycket mer
befogat att ersättning inte utgår för inte infriade förväntningar som 1971 års
ändringar i ExL innebär, alt förvänlningsvärde inte ersätts när förväntningen
infrias genom expropriationen. Denna tankegång beaktar inte att syftet med 1971
års ändringar var att göra det möjUgt för kommun att förvärva mark tUl sådant
pris att kommunen i sin tur kunde upplåta rätt till marken för bostad och andra
ändamål på skäliga viUkor, Om tonvikten läggs på det nu sagda, är den
föreslagna utvidgningen enligt avdelningen oberättigad. 1971 års ändringar
syftade emellertid också tUl atl påverka den allmänna prisnivån på marken.
Promemorians förslag ligger i linje med detta syfte, vUket avdelningen
betraktar som det reeUa skälet tUl förslaget vid sidan

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 141

av
en allmän strävan att hålla stals och kommuns kostnader för expropriationsf
örvärv nere.

Svea
hovrätt avstyrker den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln med
följande motivering, som även avser de i departementspromemorian föreslagna
nya ersättningsbestämmelserna i BL och NVL. Om ersättning för
förväntningsvärden tas borl i de fall där sådan ersättning f.n. utgår, innebär
detta att kompensation ej skulle ges för fastighetens hela marknadsvärde.
Förslaget härom låter sig inte motiveras med att förväntningsvärdena i dessa
faU tillförts marken genom den exproprierandes egna åtgärder. Förväntningsvärden
avseende tätbebyggelse kan visserligen bero på samhäUets åtgärder men de kan
också ha uppkommit exempelvis genom etablering eller utvidgning av en industri
e.d. Förväntningsvärde avseende glesbebyggelse kan endasl i undantagsfall anses
uppkomma som en följd av samhällets åtgärder. Något värde tillförs inte heller
marken genom expropriation för annal ändamål än tätbebyggelse eller
värdestegring, lika litet som genom begränsningar med stöd av BL, NVL och andra
lagar i markägarens möjligheter att förfoga över marken. I samtiiga dessa faU
omöjliggörs i stället realiserandet av föreliggande förväntningar om en mer
lönande markanvändning än den pågående just genom expropriationen etc.
Hovrätten anser därför att det skuUe strida mot den i 8 § ExL fastiagda gmndsatsen
att bortse från företagets inverkan på fastigheten vid ersättningens
bestämmande, om man lät bli atl ersätta det förväntningsvärde som bortfaller
genom företaget. Att ersättningen i dessa fall inte skulle komma att uppgå till
fastighetens marknadsvärde skuUe medföra osäkerhet på fastighetsmarknaden och
för fastighetsägaren framstå som godtyckligt och obilligt. Hovrätten åberopar
också att det från kommunalt håll har framhållits att det med presumtionsregeln
förbundna förfarandet med två, ibland tre skilda värderingar av fastigheter
gör processen omständlig, tidsödande och kostnadskrävande (jfr en artikel av
stadsjuristen E.G. Westman i Förvaltningsrättslig tidskrift 1972 s. 20). Mot
denna bakgrund anser hovrätten att det även från praktisk synpunkt kan vara
olämpligt att utvidga presumtionsregelns tiUämpningsområde.

BankinSp'ef:tionen
anser att presumtionsregeln i 111 a § ExL innebär ett avsteg från vad som
annars gäller i svensk rätt i det avseendet att bevisbördan angående orsaken
tiU inträffad värdestegring helt läggs på den som blir utsatt för
expropriationen. Skälet tiU denna omkastning av bevisbördan torde enligt
bankinspektionen vara att vid tätbebyggelse värdet på fastigheten regelmässigt
påverkas av samhälleliga insatser. Vid expropriation i andra fall finns det
enligt inspektionen inte något sådant regelmässigt samband. Det motiv som
förelegal för en särskild bevisbörderegel vid expropriation för tätbebyggelse
är sålunda i regel inte för

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 142

handen
vid annan expropriation. Enligl inspektionen torde dessuiom i dessa fall den
exproprierande ha lättare än motparten att säkra bevis om egna insalser av
beskaffenhet atl påverka värdei. Av dessa skäl avstyrker inspektionen den
föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln.

Lantbrukarnas
riksförbund anser, att presumtionsregeln inle tUlgodoser markägarnas
berättigade intresse utan att den tvärtom betonar det allmännas övertag, ett
förhållande som ytterligare förstärks, om reglerna skall gäUa för flera
rättsområden. I de faU expropriation sker för allmänna ändamål är det
allmännyttan som tillgodoses. Det är då också enligt förbundets mening rimligt
atl samhället i sin helhet påtar sig de ekonomiska konsekvenserna, vUket inte
kan anses ske, om förslagel genomförs. I och för sig är det därför enligl
förbundet tUlräckligt att reglerna omfattar tätbebyggelseändamål och
värdestegringsexpropriation och inte utvidgas tUl att avse värdestegring som
uppkommer på grund av förväntningar om kommande glesbebyggelse eller andra
förväntningar om ändrad markanvändning. Presumtionsregeln medför att
markägarens StäUning i expropriationsmål blir mycket besvärlig eftersom han
måste vara beredd att föra negativ bevisning.

Näringslivets
byggnadsdelegation anser att presumtionsregeln i 111 a § ExL inte utgör någon
ändamålsenlig lösning på värderingsproblemen vid tvångsförvärv och avstyrker en
utvidgning. Delegationen anför att en utökad användning av presumtionsregeln
kan befaras leda tUl osäkerhet på fastighetsmarknaden och försvåra
värderingsarbetet. Med den föreslagna utvidgningen blir det enligt
delegationen vanskligt att bedöma hur andra förändringar av
fastighetsanvändningen än bebyggelseutveckling egentligen skaU behandlas. Genom
t.ex. generalplanebestämmelser kan uppstå en rad tiUståndskrävande inskränkningar
i fastighetsanvändningen, såsom i fråga om trädfällning, schaktning och
anläggande av upplag. Enligt promemorians förslag tUl ändringar i BL skall
dessa inskränkningar kunna medföra rätt till ersättning, i vart fall om den
tidigare oreglerade verksamheten påbörjats, när förbudet inträdde. Enligt
presumtionsregeln kan emeUertid värdetidpunkten mycket väl förskjutas så långt
tillbaka i tiden, att de gmndläggande värderings-fömtsättningarna hänför sig
till förhållanden då de tUlståndskrävande åtgärdema ännu inte hunnit påbörjas.
En strikt tUlämpning av presumtionsregeln synes i sådana lägen kunna leda till
egendomligt resultal. Delegationen framhåUer vidare att presumtionsregeln i 111
a § ExL enligt motiven är avsedd för tätbebyggelsefall och de värdeförändringar,
som står i samband med bebyggelseplanering. Regeln är med andra ord särskUt
anpassad tUl klart avgränsade bebyggelsefrågor, vilket enligt delegationen gör
den tämligen oanvändbar utanför dess egentliga tUlämpningsområdc, t.ex. vid
inlösen för naturskyddsändamål. Värde-

s. 143 Kontrollera mot PDF

ökning
under presumtionstiden lorde enligt delegationen bl.a. i dessa fall sällan bero
på åtgärder från samhällets sida.

Bankföreningen
framhåller att tidigare kritik mot presumtionsregeln kvarstår och får särskild
tyngd i frågan om expropriation för nalurskyddsändamål. Värdestegring på sådan
mark lorde enligt föreningen regelmässigt inte bero på samhäUets åtgärder.
Föreningen anser alt den föreslagna utvidgningen strider mot lagstiftarens
uttalande när presumtionsregeln infördes. Liknande synpunkter anförs av
Sveriges jordbrukskasseförbund, Skånes handelskammare och dess kommitté för
Kristianstads län.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län, som inte funnit skäl till erinran mot den föreslagna
utvidgningen av presumtionsregeln, åberopar elt uttalande av lagrådet (prop.
1971:122 s. 255 ff) att det vid tUlämpning av presumtionsregeln är av vikt att
inte alltför stora krav ställs på styrkan av den bevisning som markägaren har
att tUlhandahålla om orsaken tUl värdeökningen. Vid expropriation för
naturvårdsändamål synes enligt länsstyrelsen en inträffad värdestegring ofta
vara hänförlig till det faktum att området betraktas som naturskönt eller
eljest attraktivt ur fritidssynpunkt. Det torde vara uppenbart atl avsevärda
svårigheter föreligger att visa att sådana faktorer varit avgörande för en
inträffad värdestegring. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen att lagrådets
uttalande i bevisfrågan nu bör ytterligare understrykas. Sveriges akademikers
centralorganisation framför liknande synpunkter.

Flera
remissinstanser behandlar frågan om vUka rättssubjekt som skall få åberopa
presumtionsregeln. Kommunförbundet anser att presumtionsregelns tUlämpning bör
vara förbehållen fall när stat eller kommun exproprierar, eftersom regelns
syfte bl.a. är att det allmänna inte skall behöva ersätta värden som skapats
genom dess egna insatser. Del kan således enligt förbundet inte vara rirrUigt
atl låta enskilda rättssubjekt komma i åtnjutande av regelns tUlämpning,
Förbundet anser emellertid att regeln inte heller bör kunna åberopas, om staten
exproprierar kommunal mark, eftersom de förväntningsvärden som presumtionsregeln
avser att dämpa tiUskapas genom kommunala åtgärder. Även länsstyrelsen i
Stockholms län anser att presumtionsregeln inte bör tUlämpas när staten
exproprierar kommunal mark och efterlyser etl klargörande uttalande om detta.
Detta önskemål framförs även av åtta kommuner, bl.a, Stockholms kommun.

Frågan
om den i promemorian föreslagna begränsningen att presumtionsregeln inte skaU
få åberopas av enskild expropriant tas även upp av Svea hovrätt, lantbrukarnas
riksförbund, Stockholms läns landsting, Stockholms tingsrätt,
grustäktskommittén, vattenlagsutredningen och Västerås kommun. Hovrätten
åberopar den omständigheten, att den föreslagna utvidgningen av
presumtionsregeln skulle leda tiU olika

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 144

kompensation
för fastighetsägarna aUteftersom stat och kommun eller annan exproprierar, som
ett skäl för att avstyrka förslagel över huvud taget. Lantbrukarnas riksförbund
anser att promemorians ståndpunkt innebär ett erkännande av att det aUmänna i
alla expropriationssammanhang har en förmånsstäUning och att i själva verket
frågan gäUer konfiskatoriska problemstäUningar, Stockholms läns landsling framhåller
att förslaget i denna del kan vara olyckligt från den synpunkten att
expropriationsersättningarna inverkar på den allmänna prisnivån. Stockholms
tingsrätt anser att även enskUda rättssubjekt bör få tUlgodoräkna sig den
värdestegring, tiU vUken den exproprierande själv är upphov. Tingsrätten anser
att obefogade skiUnader i ersättning annars kan uppkomma, om både enskUda och
det aUmänna exproprierar, Grustäktskommittén finner det besynnerligt att enskih
rättssubjekt skulle tvingas utge högre ersättning än stat och kommun, eftersom
den exproprierande i båda faUen företräder ett allmänt intresse. Sedan
statsmakterna bestämt sig för den lägre ersättningsnivå som anvisas i
presumtionsregeln, synes det kommittén utgöra en obehörig vinst för markägaren,
om han skulle få ersättning för värdeökning ovanför denna nivå. SkUlnaden
presumeras ju bero på samhäUets insatser. Förekomsten av dubbla
ersättningsnivåer skuUe också enligt kommitién motverka ett av syftena med 1971
års expropriationslagstiftning, nämligen att dämpa prisstegringen på
fastighetsmarknaden. Vattenlagsutredningen anser att det i samordningens
intresse bör övervägas att låta den föreslagna presumtionsregeln slå igenom
också i VL, Om regeln görs tiUämplig i vattenmål, bör den enligt utredningen inte
få gäUa bettäffande ersättningar i samband med kraftexploatering och företag i
vatten med industriellt eUer privatekonomiskt syfte. Uttedningen framhåller att
de värdestegringsproblem på vUka presumtionsregeln tar sikte inte torde ha
någon större aktualitet i vattenrättsliga sammanhang, Västerås kommun anser att
även enskUt rättssubjekt som exproprierar bör få komma i åtnjutande av
presumtionsregeln.

Frågan
om presumtionstidens längd tas upp av några remissinstanser. LO och Svenska
byggnadsarbetareförbundet framhåller atl den fysiska riksplaneringen
introduterar en samhäUsplanering med ett mer än tioårigt perspektiv. Härigenom
åstadkommes en markvärdestegring som inte utiöses inom ramen av en
tioårsperiod, vUket gör den tioåriga presumtionsregeln OtUlräcklig. LO och
förbundet anser därför att vid värdering av mark som undergått en
markvärdestegring beroende på riksplaneåtgärder en 25-årig presumtionsregel
skall tiUämpas räknat från den 1 juli 1971. Även Svenska riksbyggen anser att
man borde pröva om inte presumtionsregeln i sådana fall borde förlängas tUl att
motsvara riksplaneringens tidsperspektiv.

Den
i promemorian föreslagna övergångsbestämmelsen att den

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 145

utvidgade
presumtionsregeln skall tillämpas också på värdeökning som inträffat efter
utgången av juni 1971 och fram tiU den nya lagens ikraftträdande kritiseras av
Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt. Näringslivets byggnadsdelegation och
Uddevalla kommun. Hovrätten framhåUer att presumtionsregeln vid sin tillkomst avsågs
vinna tUlämpning endast vid expropriation för vissa begränsade ändamål och att
det då fanns allt fog för antagande att förväntningsvärden vid expropriation
för andra ändamål skulle bli ersatta också i fortsättningen. Tingsrätten anser
att presumtionsregeln med den klara avgränsning den har i 1971 års
expropriationslagstiftning inte rimligtvis kan ha fått en så vidsträckt
inverkan på marknaden att värdestegringar uteblivit även för sådan mark som
inte omfattas av presumtionsregeln i ExL, Delegationen kritiserar ett uttalande
i promemorian att det måste sakna betydelse för fastighetsägaren för vilket
ändamål expropriation faktiskt sker. Enligt delegationen bör ersättning lämnas
för sådana bebyggelsevärden som uppkommit fram tUl lagens ikraftträdande. Uddevalla
kommun anser att presumtionsregeln inte bör tUläggas retroaktiv verkan,

Kronobergs
länsförbund av Lantbrukarnas riksförbund anser att markägarna bör ges samma
garanti som viUaägarna fått så att de får ersättning molsvarande vad det kostar
att skaffa likvärdig fastighet på annan plats. Även Cykel- och mopedfrämjandet
anser att ersättningsregeln vid expropriation måste vara sådan att
fastighetsägaren har möjlighet att för ersättningsbeloppet kunna förvärva annan
jämförlig fastighet, Sveriges villaägare förbund föreslår en undantagsregel av
samma innebörd som i förköpslagen (1967:868), varigenom egnahemsfastigheter
och fritidshus av normal omfattning, t,ex, med ett taxeringsvärde av högst
300.000 kronor och en ytvidd av högst 3 000 kvadratmeter, undantas från den nya
lagstiftningen.

6
Förfarandet i expropriationsmål 6.1 Inledande synpunkter

6.1.1
Gällande ordning m.m.

Som
tidigare nämnts innebär den nuvarande ordningen att expropriationsmålen i sin
helhet handläggs av domstol. Före år 1972 skedde handläggningen i första
instans vid särskilda expropriationsdomstolar. En sådan domstol fanns i varje
domkrets. Den bestod av ägodelnings-domaren i orten som ordförande, två särskUt
utsedda expropriations-

10
Riksdagen 1972. I saml Nr 109

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 146

tekniker
och två nämndemän i orten.

Fr.o.m.
den I januari 1972 handläggs expropriationsmålen i första instans vid
fastighetsdomstol (SFS 1971:535). Enligt lagen (1969:246) om fastighetsdomstol
skall det i princip finnas en sådan domstol i varje län. Den tingsrätt som
Kungl. Maj:t bestämmer skall vara fastighetsdomstol. Domstolen skall i regel
bestå av fem ledamöter, varav två lagfarna domare, en ledamot med teknisk
sakkunskap och två nämndemän. Fastighetsdomstol handlägger förutom
expropriationsmål bl.a. fastighetsbildningsmål, arrende- och hyresmål samt mål
om enskilda anspråk enligt miljöskyddslagen. Angående fastighetsdomstol saml
rättegången vid sådan domslol gäUer i tiUämpliga delar vad som är föreskrivet
om allmän domstol, i den mån inte annat följer av lagen om fastighetsdomstol
eller annan författning. Nämnda lag innehåller vissa allmänna bestämmelser om
förfarandet. Kompletterande föreskrifter finns i de olika
specialförfallningarna.

En
uppställning över antalet mål som handlagts av exproprialionsdomstolarna under
åren 1967-1970, grundad på den officiella statistiken över domstolarnas
verksamhet, torde få fogas till StatsrådsprotokoUet i detla ärende som bilaga
4:1.

Statistiken
över handläggningen av expropriationsmålen visar att målen i många fall kräver
åtskUlig lid. Den statistik som redovisats av expropriationsutredningen i
betänkandet Förtida tillträde, expropriationskostnad m.m. ger vid handen bl.a.
att ungefär 35 % av de under åren 1954-1958 avgjorda målen tog etl år eller
längre lid i första instans. År 1960 var motsvarande procenttal högre eller
nära 58 %. I fråga om mål som fullföljts till högre rätl och där prövats i sak
under åren 1952-1958 redovisades genomsnittliga processtider på I år 3 månader
i första instans, 9 månader i andra instans och 1 år 10 månader i tredje
instans.

En
uppstäUning över handläggningstider för mål som avgjorts av
exproprialionsdomstolarna åren 1967 och 1968 på annat säll än genom avskrivning
torde få fogas tiU statsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga 4:2.

6.1.2
Justitiedepartementets promemoria

1
promemorian framhåUs att kritik sedan länge har riktats mot ExL:s
förfaranderegler. Kritiken har framför allt gått ut på att förfarandet hos
domstolarna är alltför omständligt och kostsamt. Enligt promemorian kan det
inte förnekas att kritiken delvis är befogad, något som visas bl.a. av
statistiken över handläggningsliderna. Uppenbarligen motsvarar förfarandet,
trots gjorda ändringar, ännu inte de krav på snabbhet och effektivitet som man
framför alll från kommunall håll anser sig böra stäUa. För att uppfylla dessa
krav, framhålls det i promemorian, måste

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 147

förfarandet
vara utformat så, alt expropriation framstår som etl realistiskt alternativ
tUl förvärv under hand. Tidsutdräkten och hänsynen till kostnaderna försätter
nu många gånger de exproprierande i lägen där de nödgas medge ersättningskrav
som de skulle ha motsatt sig om de haft friare händer. Sådana oförmånliga
uppgörelser får återverkningar i fråga om den allmänna prisnivån på mark och
bidrar lill atl skruva upp denna. Ölägenheterna härav är uppenbara. Del är
därför angeläget all expropriationsförfarandet utformas så all del blir mer
snabbt och koncentrerat.

I
promemorian diskuteras tiU en början om det är möjligt att på annat sätt än
genom handläggning vid domstol fä tUl stånd en prövning av ersättningsfrågorna
som tiUgodoser kraven på snabbhet och effektivitet. Del skulle härvid närmast
komma i fråga alt införa ell system där någon form av förrättning föregick
domstolsprövningen i expropriationsmål. TUl förmån för förrältningsformen talar
enligl promemorian bl.a. att den ger en ram för förhandlingar mellan parterna,
samtidigt som förrält-ningsmyndigheten genom egna initiativ kan påverka
förrättningen och dennas resultat. Å andra sidan är det tydligt att
förrättningsformen kommer bäst tiU sin rätt i sammanhang där de tekniska
inslagen överväger, såsom fallet är exempelvis vid fastighetsbUdning. Införs
ett förtällningsförfarande i expropriationsärenden, aktualiseras vidare frågan
humvida det nuvarande systemet med tre domslolsinstanser i expropriationsmålen
bör behållas. Denna fråga hänger i sin tur samman bl.a. med spörsmålet hur
fastighetsdomstolarnas överinstans lämpligen bör vara beskaffad, något som
kommer all undersökas närmare i annat sammanhang.

Med
hänsyn tiU det anförda, sägs det i promemorian, bör man åtminstone inte f.n.
införa ett förrättningsförfarande i expropriationsmål. Elt ytterligare skäl mot
att nu genomföra några mer genomgripande förändringar i expropriationsförfarandet
är att det pågår en samlad översyn av byggnadslagstiftningen och att resultatet
av översynen sannolikt kommer att beröra grundläggande förutsättningar för
expropriationsrätten.

Å
andra sidan, framhålls det vidare i promemorian, talar starka skäl för all även
domstolsförfarandet skall kunna tillgodose krav på snabbhet och effektivitet.
Bl.a, kan fastighetsdomslolsreformen väntas ha gynnsamma verkningar. En
förklaring lill de långa handläggningstiderna i exproprialionsdomstolarna torde
ha varit att ordföranden inte helt har kunnai ägna sig åt expropriationsmålen
utan haft sin huvudsakliga verksamhet förlagd tUl den aUmänna underrätten,
Expropriationsmålen har härigenom i viss utsträckning skjutits ål sidan tUl
förmån för de allmänna rättegångsmålen. Vidare torde expropriationsmålens
frekvens ha växlat ganska starkt meUan olika domstolar och olika år. Uppen-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 148

barligen
har åtskUUga domstolar, särskilt på landsbygden, inte haft möjlighet atl få den
önskvärda erfarenheten och rutinen i handläggningen av expropriationsmål.

De
nu nämnda bristerna, som närmast beror på organisatoriska förhåUanden, kan
enligt promemorian beräknas bli avhjälpta i väsentiig mån genom överflyttningen
av expropriationsmålen till fastighetsdomstol. Överflyttningen innebär bl.a.
att handläggningen koncentreras tiU etl mindre antal organisationsenheter, att
de lagfarna domarna får möjlighet att mer kontinuerligt ägna sig åt
expropriationsrättsliga frågor och att den tekniska sakkunskapen blir fastare
knuten tUl domstolen. Det torde finnas arUedning att räkna med att en sådan
reform skall medföra gynnsamma effekter i fråga om snabbheten i förfarandet.

Enligt
promemorian bör det vidare vara möjligt att göra domstolsprövningen mer
effektiv genom reformer av olika moment av förfarandet. Som framgår av det
följande föreslås i promemorian en rad punktreformer, vars syfte är att göra
förfarandet så snabbt som möjligt utan alt tiUbörliga krav på rättssäkerhet
eftersatts.

6.1.3
Remissyttrandena

Promemorians
förslag att man inte f.n. skall göra någon mer genomgripande förändring i
expropriationsförfarandet utan låta expropriationsmålen i sin helhet
handläggas vid domstol också i fortsättningen tiUstyrks eller lämnas utan
erinran av samtiiga remissinstanser. Stockholms tingsrätt vänder sig emellertid
mol vissa uttalanden i promemorian om de långa handläggningstiderna. Atl tiden
mellan talans väckande och expropriationsmålets avgörande i många faU blir lång
är enligt tingsrättehs uppfattning knappast förvånande och är ibland eftersträvansvärt,
om man viU söka begränsa kostnaderna för den exproprierande. Om den tidpunkt
då den exproprierande vUl tillträda fastigheten ligger flera år framåt i
tiden, uttalas ofta från båda parter önskemål om att huvudförhandling inte skall
sättas ut tidigare än omkring ett år före tUlträdestiden. Sådana önskemål har
tingsrätten i stor utsträckning försökt tUlmötesgå, Att i sådana fall
handläggningen kommer att omspänna kanske tre år eller mer kan inte i och för
sig föranleda antagande att förfarandet varit aUlför omständligt och kostsamt.
Vidare är det, om det på svarandesidan förekommer hyresgäster, enligt tingsrättens
erfarenhet ofta av betydande intresse från båda partssidor atl förberedelsen,
såvitt angår hyresgästernas anspråk, bedrivs så att olika alternativ för
flyttning och godvUlig uppgörelse skall kunna prövas. Givetvis krävs ofta
avsevärda tidrymder för all sådana intressen skall kunna tillgodoses i rimlig
utsträckning, I många expropriationsmål, som i och för sig är av enkel beskaffenhet,
är det också processekonomiskt

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 149

fördelaktigt
att avvakta tiUkomsten av förlikningsavtal mellan den exproprierande och
fastighetsägaren, innan den egentliga förberedelsen inleds. Tingsrätten anför
avslutningsvis att en förkortning av målens handläggningstid inte bör vara ett
självändamål utan alt handläggningstiden i varje mål måste bedömas under
hänsynstagande tiU både parternas och det allmännas.intresse. Enligt
tingsrättens erfarenhet har det endast undantagsvis förekommit atl
expropriationsmål blivU avgjorda senare än den exproprierande påfordrat,

6.2
Processledning och rättegångskostnader m.m.

6.2.1
Gällande rätt

I
princip är rättegångsbalken (RB) tillämplig också i expropriaiions-processen.
Enligt RB gäller bl.a, att rätten inte får döma över annat eller mera än vad
part har yrkat. I dispositivt tvistemål, dvs. mål där föriik-ning är tillåten,
får domen inte grundas på andra omständigheter än part har åberopat. I sådant
mål är vidare parts erkännande av viss omständighet bindande för rätten och
domstolen får ta upp vittnes-bevisning endast på framställning av part. Medger
svaranden talan, skall käromålet utan vidare bifallas.

Expropriationsmålen
är såvitt avser frågan om själva expropriationen indispositiva. Även ersättningsfrågorna
har i viss utsträckning denna karaktär. Det åligger nämligen domstolen att
självmant beakta att ersättningen inte tiU förfång för panträtlshavare bestäms
tUl lägre värde än som följer av lagens ersättningsprinciper. Om emellertid
domstolen har konstaterat att panträttshavarnas rätt inte är i fara så är
domstolen bunden av den ram som parternas yrkanden och medgivanden drar upp. Om
parterna är ense i en värderingsfråga, är domstolen bunden därav. Av den
nyssnämnda kontrolluppgiften med hänsyn till panträtlshavare anses inte följa
någon obegränsad befogenhet för domstolen atl självmant föranstalta om den
bevisning som behövs. Domstolen har emeUertid full frihet att anordna syn på
stället eUer inhämta yttrande från myndighet eller sakkunnig.

Regler
om materiell processledning finns i 42 och 43 kap. RB, vUka handlar om
förberedelse resp. huvudförhandling i tvistemål.

Syftet
med förberedelsen är enUgt 42 kap. 6 § andra stycket RB alt målet dämnder skaU
beredas så, att det vid huvudförhandlingen kan slutföras i ett sammanhang.
Detta innebär i första hand att klarhet skall vinnas om parternas ståndpunkter,
de omständigheter de åberopar, i vad mån de bestrider påståenden och uppgifter
samt vUka bevis de på varje punkt vUl åberopa. Vidare skall bevisupptagningen
förberedas så all all

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 150

bevisning
om möjligl kan förebringas vid huvudförhandlingen. Enligt särskild bestämmelse
i 42 kap. 8 § andra stycket skall rätten verka för att parterna vid
förberedelsen anger aUt som de vill åberopa i målet samt genom frågor eller
erinringar söka avhjälpa otydlighet eller ofull-sländighet i parternas
framställningar.

Som
ett led i förberedelsen kan ordföranden enligl 9 § lagen om fastighetsdomstol
uppdra åt en eller flera ledamöter av fastighetsdomstolen att verkställa
undersökning på platsen, om det behövs för utredning i särskUd fråga. Parterna
skaU på lämpligt sätt underrättas om liden för sådan undersökning, om inte
undersökningen sker endast som förberedande åtgärd för syn på stället.

Finner
rätten att omständighet, som part vUl bevisa, är utan betydelse i målet eller
all erbjudet bevis inle erfordras eller uppenbart skulle bli utan verkan, får
bevisningen enligl 35 kap. 7 § RB inte tUlåtas, Rätten får också enligt samma
lagrum avvisa erbjudet bevis, om bevisningen med avsevärt ringare besvär eller
kostnad kan föras på annat sätt,

I
fråga om rättegångskostnader gäller enligt 66 § ExL att den exproprierande är
skyldig all svara för såväl sina egna som motpartens rättegångskostnader i
första instans, om inte annat föranleds av 18 kap, 6 eller 8 § RB, Utöver
rättegångskostnader skaU den exproprierande svara för kostnader vid
expropriationsersättningens fördelning och eljest i anledning av
expropriaiionen. Vad som gäller rättegångskostnader i första instans gäller
också den exproprierandes kostnader i högre rätl samt sådana kostnader som
åsamkas expropriaten genom atl den exproprierande fullföljt talan, I övrigt
tillämpas beträffande rättegångskostnaderna i högre rätt samma regler som i
aUmänna tvistemål.

Hänvisningen
till 18 kap, 6 § RB innebär att part som har våUat kostnad genom försumUg
processföring oavsett utgången är skyldig att ersätta sådan kostnad. Av
hänvisningen tiU 18 kap, 8 § RB följer att ersättning för rättegångskostnad
skall fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans
utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen
varit påkallad för tiUvaralagande av partens rätt. Ersättning utgår även för
partens arbete och tidsspiUan i anledning av rättegången,

6.2.2
Justitiedepartementets promemoria

1
promemorian framhålls att expropriationsmålen ofta rör betydande ekonomiska
värden och all det många gånger är fullt förståeligt att parterna för
tUlvaratagande av sin rätt önskar verkställa undersökningar, som kan bli både
tidsödande och kostsamma, EmeUertid är det, sägs det i promemorian, en vanlig
uppfattning att handläggningen av expropriationsmålen tenderar atl dra onödigt
långt ut på tiden och atl rätte-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 151

gångskostnaderna
inte sällan blir oproportionerligt höga. Huvudanledningen härtill anges ofla
vara att sakägarna ulför omfattande och dyrbara utredningar, som har ringa
eller intet värde för prövningen men som ger anledning till uppskov i målen.
Som medel atl komma liU rätta med dessa problem har man från skilda håU anvisat
en aktiv materiell processledning vid förberedelsen och en restriktiv
tiUämpning av rättegängs-kostnadsreglerna.

Det
konstateras i promemorian att det i praktiken knappast lorde förekomma all
bevisning avvisas under förberedelsen därför att den anses överflödig. Inte
heUer är det vanligt att domstolen med tillämpning av 18 kap. 8 § RB förordnar
att sakägare inle skall få ersättning för kostnader för utredning som
förebringats i underrätten. Endast vid klara överskridanden av vad som kan
anses rimligt och skäligt torde domstolarna vara benägna att fastställa
ersättning för utredningskostnad till lägre belopp än som yrkats. Det är
tydligt att nu nämnda förhåUanden är ägnade att leda till missförhållanden,
sägs del i promemorian. Det bör därför övervägas att införa bestämmelser som
ger domstolarna stöd för en aktiv materiell processledning och skärper
sakägarnas ansvar för rättegångskostnader.

Redan
av gällande bestämmelser följer alt domstolen har att under förberedelsen ägna
uppmärksamhet åt frågan om inriktningen och omfattningen av den utredning som
behövs för att bestämma värdet av den egendom som skall exproprieras, I första
hand går denna verksamhet ut på att klargöra parternas ståndpunkter. Under
förberedelsen lorde domstolen vara oförhindrad att utan formellt beslut om
avvisande av bevisning lämna part besked om alt viss bevisning synes vara
överflödig. På motsvarande sätt torde domstolen också kunna ge incitament till
parterna att åberopa ytterligare utredning. Eftersom det emellertid vid olika
domstolar synes finnas ganska skUda meningar i vilken omfattning domstolen bör
vara aktiv i detta hänseende, behövs det enligt promemorian kompletterande
bestämmelser på denna punkt.

I
många fall, framhåUs det i promemorian, torde det vara ganska lätt för
domstolen atl förutse att utredning som part uppger sig ha för avsikt alt
förebringa inle kommer att få nämnvärd betydelse i målet. Det kan gälla
kalkyler med hypotetiskt underlag i fall då utredningen lämpligen bör direkt
inriktas på att utröna marknadsvärdet, exempelvis genom prisstatistik. Del kan
också gälla jämförelser med prisläget i andra orter än den där
expropriationsfastigheten är belägen, trots att tiUfredsställande
prisstatistik från den aktuella orten antingen föreligger eller lätt kan
anskaffas. Det bör åligga domstolen all under förberedelsen verka för att
ulredningen från början inriktas på de relevanta frågeställningarna och
begränsas lill vad som är rimligt med hänsyn tiU målets beskaffenhet. Ofta
torde det vara möjligt atl diskussionsvis nå enighet i fråga

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 152

om
utredningens inriktning och omfattning. Lyckas det inte, bör domstolen ange
riktlinjer i dessa hänseenden. Hänsyn bör därvid tas till del värde egendomen
preUminärt kan beräknas ha och liU skiUnaden mellan erbjuden och yrkad
ersättning. Utredningskostnaderna bör stå i rimlig proportion härtUI. Hänsyn
bör vidare tas till att det ofta inte är möjligt att komma fram till ett
bestämt värde utan endast tUl vissa gränser inom vUka värdet skall ligga.
Utredningen bör i princip inte gå utöver syftet att faststäUa dessa gränser,
där den rena skälighetsuppskattningen tar vid.

I
aUmänhet torde sakägare rätta sig efter de riktlinjer som rätten anger och
sålunda avstå från den tiUtänkta utredningen. Riktlinjerna bör emellertid inte
vara bindande för honom på det sättet att han skulle vara förhindrad att
förebringa utredningen. Detta bör i allmänhet stå honom fritt i de fall då den
erbjudna bevisningen inte avvisas med stöd av 35 kap. 7 § RB. Men om det visar
sig att utredningen, såsom domstolen utgått från, blir utan egentlig betydelse
för prövningen bör han själv få stå kostnaderna för den. Om däremot målet i
motsats till vad domstolen fömtsatt genom utredningen tUlförs material av betydelse
för målets utgång, bör sakägaren i princip gottgöras kostnaderna härför.

Det
konstateras i promemorian att det i och för sig torde vara förenligt med den
föreslagna ordningen att förberedelsen inleds genom skriftväxling.
Handläggningen bör emeUertid på etl tidigt stadium övergå i muntlig
förberedelse, eftersom rättens möjligheter all utöva materiell processledning
därvid torde vara avsevärt gynnsammare.

För
att förberedelsen ytterligare skaU effektiviseras föreslås i promemorian vidare
att den tekniskt sakkunnige ledamoten i fastighetsdomstolen fastighetsrådet
i regel skall delta i förberedelse. Fastighetsrådet bör vidare kunna anlitas
för undersökning på platsen. Eftersom sådan undersökning torde vara väl ägnad
att jämka samman olika uppfattningar om faktiska omständigheter och då även
andra tvistefrågor många gånger torde kunna lösas, om parterna blir i tillfälle
att diskutera dem på platsen, föreslås att undersökning på platsen aUlid skaU
äga rum, om det inte är uppenbart att den saknar betydelse.

6.2.3
Remissyttrandena

Samtliga
remissinstanser som har yttrat sig i frågan understryker behovet av en aktiv
processledning i expropriationsmål, så att målen avgörs så snabbt som möjligt
och rättegångskostnaderna begränsas. När det gäUer de närmare detaljerna i
utövandet av processledningen är emeUertid meningama delade. Promemorians
förslag om att domstolen skall ange riktiinjer för utredningsarbetet tiUstyrks
eller lämnas uttryckligen utan erinran av statens vägverk,
luftfartsverket, bank-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 153

inspektionen,
statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län, Malmö kommunstyrelse, Svenska
kommunförbundet. Hyresgästernas riksförbund samt Kooperativa förbundet. De
nämnda remissinstanserna godtar också förslaget om att kostnad för utredning
som förebragts i strid mot riktlinjerna skall ersättas endast i den mån
utredningen haft betydelse för målets utgång,

ÅtskiUiga
remissinstanser för emellertid fram kritiska synpunkter. Sålunda anser Svea
hovrätt att det måste fordras mycket starka skäl för att beträffande
expropriationsmålen ge regler om materiell processledning som går längre än
vad som gäller för dispositiva tvistemål vid aUmän domstol. Gällande regler i
42 kap, 8 § RB ger enligt hovrättens mening domstolen erforderliga möjligheter
att leda förberedelsearbetet på ett så effektivt sätt som kan begäras utan
uppgivande av förhandlingsprincipen.

Även
Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges
landshypoteksinstitution, Sveriges industriförbund, Sveriges villaägareförbund
och Skånes jordägareförbund anser att gäUande bestämmelser i RB ger domstolarna
tillräckliga befogenheter att styra processen och att inskrida mot
rättegångsmissbmk. Enligt bankföreningen, sparbanksföreningen och
industriförbundet är det dessutom principiellt oriktigt att införa regler som
tvingar domstolen att på ett tidigt stadium i viss mån ta ställning till
bevisningen i målet, något som medför risk för att domstolen hamnar i en
förhandsinställning till bevisläget redan innan bevisningen förebragts.
Liknande synpunkter förs fram av hypoteksbanken, ombudsmannaföreningen,
Sveriges villaägareförbund och Skånes jordägareförbund, Hypoteksbanken,
bankföreningen, ombudsmannaföreningen, industriförbundet och villaägareförbundet
framhåller vidare att de regler som antagits på gmndval av prop. 1971:122
ställer ökade krav på bevisning för den enskilde sakägaren och att man därför
inte nu bör vidta en sådan förändring av reglerna om rättegångskostnader och
bevisning som försvagar sakägarens läge i processen.

Hovrätten
för Västra Sverige anser det i och för sig behövligt med en regel som ger
domstolarna möjlighet att utöva en mer aktiv processledning än som i allmänhet
utövats vid expropriationsdomstolarna. Enligt hovrättens mening bör den
materieUa processledningen utövas på så sätt att domstolen efter att ha
inhämtat parternas mening ger sin egen syn på frågorna och därefter söker att
diskussionsvis nå enighet. Processledningen bör därvid inte drivas så långt
att domstolen försöker påtvinga parterna sin åsikt. Det kan därför inte vara
önskvärt att, om enighet inte kunnat nås, domstolen genom beslut eUer på annat
sätt anger de rikt-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 154

linjer som bör gälla för utredningen i målet. Parterna
skulle då känna sig tvingade att följa domstolens mening. Enligt hovrättens
uppfattning kommer parterna redan genom den diskussion som skall föras mellan dem
och domstolen att få besked om hur domstolen ser på relevanta frågor i målet.
Hovrättslagmannen Hellquist år i denna del av skUjaklig mening och anser att
det i många fall torde vara värdefullt om domstolen ger sin syn på
utredningsarbetet inte bara informellt utan i elt formligt beslut.

Även Göteborgs tingsrätt och Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare ifrågasätter lämpUgheten av alt domstolen i så hög grad
engageras i bedömningen av vilken utredning som skall förebringas i målet, att
beslut därom skall meddelas. Genom ell sådant beslut skulle parterna på etl
olämpligt sätt bli låsta i fråga om vilken utredning som skall förebringas.
Enligt tingsrättens mening kommer det dessuiom att bli vanskligt att ge
beslutet en klar och entydig avfattning, i varje fall om det skall ha etl
positivt innehåU. Det bör vara tillräckligt atl domstolen, ulan att meddela
särskiU beslut därom, verkar för att utredningen får den inriktning och
omfattning som är iämplig med hänsyn tiU målels beskaffenhet.

Lämpligheten av de föreslagna bestämmelserna ifrågasätts
också av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Stockholms tingsrätt vänder sig tUl en början mot
uttalandena i promemorian om att sakägarna ofta utför omfattande och dyrbara
utredningar av ringa eller intet värde för prövningen i målet och atl della
skulle vara en huvudanledning till lång handläggningstid och höga
rättegångskostnader. Tingsrätten framhåller att sakägarna där i allmänhet
företräds av kunniga ombud, som är ansvarsfulla och väl förtrogna med vad som
krävs för att tillvarata huvudmännens rätt. Om det anses behövligt all
domstolen anger riktiinjer för utredningsarbetet är det, understryker
tingsrätten, viktigt atl domstolen därvid handlar med varsamhet. Enligt
tingsrättens mening kan det bli svårt att redan på ett tidigt stadium av
förberedelsen dra upp riktlinjerna på ett riktigt sätt. Ibland kan del därför
visa sig nödvändigt att under processens gång ändra riktlinjerna, något som
inte är ägnat att förkorta processen eller minska rättegångskostnaderna. Tingsrätten
anser vidare att det inte får bli elt självändamål alt begränsa skriftväxlingen
och antalet förberedelsesammanträden. Ofta är det lättare att undvika onödigt
utredningsarbete och att begränsa rättegångskostnaderna, om man har en i tiden
långt utdragen men praktiskt genomförd förberedelse.

Att domstolen måste gå tUl väga med stor försiktighet
understryks också av statens järnvägar. För tidiga eUer för rigorösa
anvisningar anses kunna leda tiU intrycket att domstolen har tagit ställning på
förhand eller att den under den fortsatta handläggningen kommer att sträva
efter att rättfärdiga sina anvisningar.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 155

Lantbrukarnas
riksförbund, som accepterar förslaget att domstolen skall ange riktiinjer för
utredningsarbetet, riktar kritik mot uttalandena i promemorian att det
generellt skulle vara sakägarna som ger anledning tUl utredningar av olika
slag. Enligt förbundets mening bör domstolens processledande verksamhel i lika
hög grad rikta sig mot den exproprierande som mot sakägaren.

Mest kritiska mot
promemorians förslag om processledningen är Sveriges advokatsamfund och
Sveriges fastighetsägareförbund. Enligl advokatsamfundets mening är de långa
handläggningstiderna i expropriationsmål tiU största delen orsakade av att
kommunernas administrativa apparat och deras resurser inte möjliggör den
snabbhet i förfarandet som är önskvärd. En genomgång av förebragta utredningar
skulle också visa, anser samfundet, att de exproprierande i minst samma och
sannolikt större utsträckning än deras motparter bidrar till utredningsvolymen.
Mot förslaget att domstolen skall ange riktlinjer för utredningsarbetet kan man
enligt samfundets mening rikta ett flertal invändningar. Förslaget grundar sig,
säger samfundet, på ett obestyrkt antagande att sakägarna i stor utsträckning
måste tillrättaföras redan från början på grund av sin oförmåga att förstå vad
som är relevant i målet. Förslaget utgår också från den ofta helt orealistiska
förutsättningen att domstolen redan i målets inledningsskede skaU kunna bilda sig
en uppfattning om den värderingsmetod som lämpligen bör användas och om
ersättningens preliminära sloriek. Vidare finns det risk för alt det redan från
början skall uppkomma en motsättning meUan domstolen och den ena av parterna
sakägaren rörande målets handläggning.

Fastighetsägareförbundet
för fram i stort sett samma synpunkter som advokatsamfundet.

Vad
gäller frågan om ersättning för utredningskostnader anser Göteborgs tingsrätt
att den nuvarande regeln visserligen behöver skärpas men att det inte är
nödvändigt att knyta bestämmelserna om kostnadsersättning till etl beslut av
domstolen om hur utredningsarbetet skall bedrivas, 1 stäUet bör föreskrivas att
sakägare får ersättning för utredningskostnad endast i den mån utredningen
haft betydelse för målets utgång eller sakägaren haft grundad anledning anta
att utredningen varil påkallad för tillvaratagande av hans rätt i målet.

Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare hänvisar tUl den nuvarande spärregeln i 18 kap. 6 §
RB och anser att en mer frekvent tillämpning av denna regel är ägnad att
tillgodose önskemålet att förhindra ersättande av kostnad för utredning, som
varU utan betydelse för målets utgång. Om bestämmelsen bedöms vara otiUräcklig
för ändamålet, finns del enligt föreningens mening anledning alt med tanke på
tvistemål i allmänhet överväga en ändring i skärpande riktning.

Även
Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska bankföreningen.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 156

Svenska
sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution
och Sveriges industriförbund anser alt de nuvarande reglerna i RB ger
domstolarna tillräckliga möjligheter att vägra att döma ut kostnadsersättning.
De nämnda remissinsianserna vänder sig också mot promemorians ståndpunkt att
rättegångskostnaderna måste begränsas så att de står i proportion till det
omtvistade beloppet.

Lantbrukarnas
riksförbund finner det generellt felaktigt att sakägaren skall ha ersättning
för sina kostnader endast om han förebragt sådan utredning som är av betydelse
för målet och som föreskrivits av domstolen. En lämpligare avvägning bör kunna
uppnås, om del överlämnas åt rättstiUämpningen att i de olika fallen avgöra
problemen och då med beaktande av alla omständigheter som kan påverka frågan.
Sakägaren bör själv få stå för sina kostnader endast om han kan bedömas ha
hell saknat anledning att förete viss utredning,

I
StäUel för att ändra de nuvarande reglerna om ersättning för rättegångskostnaderna
i första instans bör man enligt Sveriges fastighetsägareförbunds åsikt la upp
frågan om ersättning för kostnaderna i överinstans, 1 många fall kan det,
framhåUer förbundet, te sig önskvärt för sakägaren att erhålla överprövning av
domar i mål av komplicerad beskaffenhet eUer av principiellt intresse. Har
sakägaren haft fog för atl överklaga bör han kunna få ersättning för sina
kostnader, även om domen går honom emot. Liknande synpunkter förs fram av
Sveriges advokatsamfund.

Promemorieförslaget
att fastighetsrådet i regel skall delta i förberedelsen tiUstyrks eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser.

Förslaget
att undersökning på platsen alltid skall verkställas, om det inte är uppenbart
att den saknar betydelse, tillstyrks av Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen I
Göteborgs och Bohus län saml Lantbrukarnas riksförbund. Svea hovrätt anser att
det naturligtvis ofta är befogal alt domstolen under förberedelsen verkställer
undersökning på platsen. Enligt hovrättens uppfattning går promemorieförslaget
dock för långt. Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt att frångå regeln i 9
§ lagen om fastighetsdomstol. Även Göteborgs tingsrätt och statens järnvägar
anser att promemorieförslaget går för långt och att det kan finnas skäl att
underlåta undersökning på platsen utan att det kan sägas vara uppenbart att den
saknar betydelse,

6.3
Förhandstillträde

6.3.1
Gällande rätt ExL utgår från att ersättningen skall vara slutligt bestämd och
erlagd

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 157

innan
egendomen får las i anspråk av den exproprierande. Denna princip är emellertid
inte undantagslös. Sålunda finns i ExL bestämmelser om två olika former av
förtida tUlträde, enkelt förhandstiUträde (36 §) och kvaUficerat
förhandstillträde (39 §). De båda instituten har sin grund i att den
exproprierande i vissa situationer har etl så starkt intresse av att snabbt få
ta egendomen i besittning att tiUträde bör få ske innan ersättningsfrågorna har
avgjorts och förvärvet kan fullbordas i normal ordning.

Genom
förordnande om enkelt förhandstillträde får den exproprierande rätl att
tUlträda den egendom som förordnandet avser utan hinder av att målet inte har
avgjorts genom lagakraftägande dom. Förordnandet behöver inte omfatta hela
expropriationsobjeklet, utan omfattningen och innehåUet i övrigt kan anpassas
efler vad som i varje särskilt fall är lämpligt. Genomgående gäUer emellertid
att expropriaten fortfarande är ägare till egendomen.

Det
kan ibland innebära allvarliga olägenheter att äganderättsövergången uppskjuts
och att eventuella rättigheter står kvar i fastigheten till dess
expropriaiionen fullbordas. Den exproprierande kan inte få lagfart på
fastigheten och detta kan medföra svårigheter i fråga om tillämnade
fastighetsbUdningsåtgärder, vidareöverlåtelser och tomträttsupplåtelser. Vidare
försvåras finansieringen av exproprialionsförelaget, eftersom den exproprierande
inte kan la ut inteckningar i fastigheten. 1 ett sådant läge kan domstolen
meddela förordnande om kvalificerat förhandstiUträde. Bestämmelser härom kom
tUl år 1966 (SFS 1966:258) efter förslag av expropriationsutredningen.
Innebörden av det kvalificerade förhands-tiUträdet är atl den egendom som avses
med förordnandet om förhandstiUträde övergår tUl den exproprierande utan hinder
av atl expropriationsersättningen inte har blivit slutiigt bestämd. I fråga om
rätten tiU ifrågavarande egendom är sålunda kvalificerat förhandstUlträde tUl
sina verkningar jämställt med fuUbordad expropriation. Liksom när det gäller
enkelt förhandslilllräde kan kvalificerat förhandstUlträde avse endast en del
av expropriationsobjeklet.

För
förordnande om såväl enkelt som kvalificerat förhandstillträde krävs att del är
av synnerlig vikt för den exproprierande att överta besittningen eller
äganderätten innan ersättningsfrågorna definitivt har avgjorts. Tillträdesliden
skall bestämmas så atl sakägarna får skäligt rådrum. Om det inte är uppenbart
alt expropriationsersältningen blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av
fastighetens ägare eller annan sakägare som villkor för tiUträde föreskriva att
den exproprierande erlägger visst belopp som förskott på den slutliga expropriationsersättningen.
Som villkor för tillträde skaU även gälla att den exproprierande ställer pant
eller borgen hos länsstyrelsen för expropriationsersättningen jämte sex procent
årlig ränta från tiUträdesdagen. Innan den expro-

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 158

prierande
får begagna sig av medgivande till kvalificerat förhandstiUträde, skall han
dessutom ha tiUträtt fastigheten.

Beslut
i fråga om enkelt förhandstillträde fär enligt 38 § meddelas ulan
huvudförhandling. Parterna skall få tiUfälle att yttra sig innan beslut
meddelas. Mol fastighetsdomstolens beslut får föras särskild talan genom
besvär. Hovrättens beslut får däremol inte överklagas.

Fråga
om kvalificerat förhandstUlträde avgörs efler huvudförhandling genom dom. Någon
begränsning av parts rätt att fullfölja talan mot sådan dom är - utöver vad som
annars gäller inte föreskriven.

6.3.2
Justitiedepartementets promemoria

I
promemorian konstateras att reglerna om förhandstiUträde, sådana de utformats
genom l%6 års lagstiftning, i allt väsentligt har visat sig ändamålsenliga men
att vissa svårigheter och ölägenheter slår kvar,

Villlkoret
att förhandstUlträde får ske endast om det är av synnerlig vikt för den
exproprierande kan, sägs det i promemorian, tolkas så, att förhandstillträde
kan komma i fråga endast i utpräglade undantagsfall. I praktiken har emellertid
beslul om förhandstillträde varil vanUga. Eftersom det inte är påkallat att
göra någon ändring i praxis och då uttrycket 'av synnerlig vikt' kan föranleda
missförstånd och leda till onödiga tvister, föreslås i promemorian att
uttrycket byts ul mot formuleringen 'av väsentlig betydelse '.

Det
nuvarande kravet på att fasligheten skall ha tagits i beshtning innan
medgivande tUl kvalificerat förhandstUlträde får utnyttjas har motiverats med
atl en annan lösning skulle göra del nödvändigt att i ' detalj reglera
förhållandena under tiden mellan ägariderätlsövergången och det slutliga
besittningstagandet. Enligt promemorian är det tveksamt om detta argument är
hållbart. ExL:s regler om fullbordande av expropriation sedan ersättningsfrågan
slutligt avgjorts innebär att expropriationen är fullbordad och den nye ägaren
berättigad att tillträda egendomen så snarl expropriationsersättningen
betalats. Äganderättsövergången föregår sålunda i detta fall tUlträdet. Enligt
promemorian synes denna ordning utan olägenhet kunna få motsvarande tiUämpning
vid kvalificerat förhandstillträde. Del bör alltså inte längre krävas att den
exproprierande har tillträtt fastigheten för att äganderätten skaU övergå på
honom.

I
promemorian anförs vidare att kvalificerat förhandslilllräde i aUmänhet inte
torde innebära ett mer betydande intrång för faslighets-ägaren och övriga
rättsägare än det intrång som uppkommer vid enkelt förhandstUlträde, om hela
fastigheten tas i besittning. Del kan därför ifrågasättas om man som f.n. bör
ha strängare regler om förfarandet i fråga om det kvalificerade
förhandstillträdet än i fråga om det enkla. I

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 159

promemorian
föreslås all domstolen, liksom när det gäller enkelt förhandstillträde, skall
kunna pröva yrkande om kvalificerat förhandstiUträde ulan huvudförhandling.
Vidare bör del, i överensstämmelse med vad som gäller för enkelt
förhandstillträde, vara tUlräckligt atl frågan om kvalificerat
förhandstillträde prövas av två inslanser. Mol hovrättens avgörande bör således
talan inte kunna föras.

Del
har i praktiken ansetts tveksamt, sägs det i promemorian, huruvida fråga omo
förhandstillträde kan prövas sedan ersättning som tillkommer fastighetsägaren
eller annan sakägare har blivit slutligt bestämd men processen fortsätter
såvitt avser övriga sakägares ersätl-ningsyrkanden. Enligt promemorian är del
tydligt att den omständigheten atl expropriationsersättning har blivk slutligt
bestämd i viss del inte bör hindra etl beslut om förhandstUlträde, då
förulsätlningar i övrigt föreligger för sådant beslut. Bestämmelserna bör
utformas i överensstämmelse härmed.

Enligt
promemorian är det en brist i ExL att förordnande om omedelbar verkställighet
inte kan meddelas i fråga om enkelt förhandstiUträde. Även sakligt omotiverade
överklaganden kan härigenom fördröja angelägna byggnadsföretag. Med hänsyn
därtUl föreslås all fastighetsdomstolen får möjUghet att förordna att tUlstånd
tiU enkelt förhandstiUträde får tas i anspråk utan hinder av att beslutet inte
har vunnit laga kraft. Någon motsvarande föreskrift bör inte meddelas i fråga
om kvalificerat förhandstillträde, efiersom sådant tiUträde innebär all
äganderätten tiU fastigheten övergår lill den exproprierande och det kunde leda
till rättsosäkerhet för tredje man, om ett verkställighetsförordnande med
denna innebörd upphävdes av hovrätten,

6.3.3
Remissyttrandena

Promemorians
förslag att som villkor för förhandstUlträde skall gälla alt del är 'av
väsentiig betydelse' för den exproprierande lämnas i allmänhet utan erinran.
Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund bestrider dock att
den nuvarande formuleringen 'av synnerlig vikt' skulle leda till missförstånd
eller onödiga tvister.

Förslaget
att den exproprierande inte längre skall behöva tUlträda fasligheten för att få
utnyttja medgivande till kvalificerat förhandstillträde kritiseras endast av
Svea hovrätt. Hovrätten anför att, om tillträde sker försl efter det att
medgivandet till förhandstUlträde har utnyttjats, värdeiidpunkten kommer att
avse en senare tidpunkt än den då äganderätten övergår, något som måste anses
principiellt diskutabelt. Även andra förhållanden av betydelse för
expropriationsersättningen, där liden för tillträde är av vikt, skulle påverkas
på liknande sätt. Visserligen skulle man i lagtexten eller i motiven kunna
förklara all

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 160

utnyttjande
av medgivande tUl kvalificerat förhandstUlträde skall anses jämställt med
tillträde av egendomen, när det gäller frågor av betydelse för
expropriationsersättning. Enligt hovrättens mening är det dock inte så
väsentiigt att slopa kravet på tUlträde att en sådan lösning är rimlig.

Stockholms
tingsrätt tar i detta sammanhang upp frågan om hur länge medgivande till
förhandstiUträde skaU kunna utnyttjas. Enligt nuvarande regler tUlkommer det
den exproprierande att själv avgöra om han vUl utnyttja medgivande tUl
förhandstillträde eUer inte. Teoretiskt sett är denna valmöjlighet öppen under
obegränsad tid. Enligt tingsrättens mening är det emeUertid angeläget att valet
sker inom rimlig tid, bl.a. med hänsyn tUl de rättsverkningar som följer av ett
tillträde. Tingsrätten föreslår därför en bestämmelse av innehåll att
medgivande tUl förhandstUlträde förfaller om del inte utnyttjas inom viss tid
efter den dag då medgivandet tidigast fått utnyttjas. Tidsfristen torde böra
sättas tiU en eller annan vecka.

Även
Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges
industriförbund tar upp frågan om tiden för utnyttjande av medgivande tUl
förhandstiUträde. Advokatsamfundet och fastighetsägareförbundet anser att
rätten tUl sådant tUlträde bör vara förfallen, om inte medgivandet utnyttjas
vid den av domstolen angivna tidpunkten. Industriförbundet anser däremol liksom
Slockholms tingsrätt att den exproprierande bör få håUa frågan om utnyttjande
av medgivandet öppen under en viss begränsad tid, innan medgivandet skall anses
förfallet. Tiden bör enligt industriförbundets åsikt sättas liU exempelvis två
veckor,

Svea
hovrätt anser att frågan huruvida medgivande tiU förhands-tiUttäde i vissa fall
skall förfaUa förtjänar ett närmare övervägande. Enligt hovrättens mening torde
dock en beslämmelse i denna fråga knappast få någon större praktisk betydelse.

Förslaget
att fråga om kvalificerat förhandstiUträde skall kunna avgöras utan
huvudförhandling tUlstyrks eller lämnas utan erinran av Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt, länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län,
Sveriges advokatsamfund samt Sveriges fastighetsägareförbund. Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare anser emeUertid att frågan i princip inte bör få
avgöras annat än efter huvudförhandling. Detta motiveras bl,a, av intresset att
domstolens tekniske ledamot medverkar i processen. Även Lantbrukarnas riksförbund
anser atl det som regel skaU krävas huvudförhandling för förordnande om
kvalificerat förhandstUlträde, Endast om medgivande föreligger i målet bör
förordnande kunna meddelas utan huvudförhandling.

Mot
förslagel att talan inte skall få föras mot hovrättens avgörande i fråga om
kvalificerat förhandstiUträde görs inte någon erinran.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 161

Samtliga
remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förslagel att beslut om
förhandstiUträde skall kunna meddelas även sedan expropriationsersättning har
blivit slutiigt bestämd i viss del. Från flera håU framhålls emellertid att den
föreslagna bestämmelsen i denna del behöver kompletteras med föreskrifter om
vid vUken domslol och på vad sätt frågan om förhandstillträde skaU väckas.
Stockholms tingsrätt påpekar att, så länge fastighetsägaren alltjämt är part i
någon instans, det möjligen kan betraktas som självklart att frågan om
förhandstiUträde skall tas upp där. Har fastighetsägaren slutligt skilts från
målet finns däremot inte någon domstol där frågan naturligen hör hemma, särskUt
som olika delar av målet kan vara anhängiga samtidigt i flera inslanser.

Svenska
kommunförbundet anser att den nu berörda frågan i första hand bör lösas genom
att man bryter den nuvarande sammankopplingen av fastighetsägar- och
sakägaranspråk så att, när lagakraftägande dom föreligger i fråga om
fastigheten, den övergår tiU den exproprierande med fuU äganderätt oavsett alt
vissa sakägaranspråk kvarstår oavgjorda. Enligt förbundets mening finns det
inga avgörande betänkligheter mot att på det sättet frånfaUa den hittUls
upprätthåUna principen att expropriationen är fuUbordad först när samtliga
ersättningsanspråk slutgiltigt avgjorts. Anses det emellertid alt den nämnda
principen bör behåUas, bör frågan om förhandstillträde, i enlighet med vad som
föreslagits i promemorian, kunna prövas utan hinder av att expropriationsmälei
redan blivit slutligt avgjort i viss del. Förbundet anser därvid att, om
lagakraftvunnen dom föreligger i fastighetsdelen men målet fortsätter
beträffande vissa sakägaranspråk, den exproprierande inle skall behöva stämma
in fastighetsägaren på nytt tiU underdomstolen med yrkande om
förhandstillträde. Rimligtvis bör denna fråga utan sådan åtgärd kunna prövas av
handläggande instans. Det bör också vara möjligt att få frågan prövad i högsta
domstolen om målet fullföljts dit, oavsett att hovrätt annars är slutinstans i
frågor om förhandstillträde.

Förslaget
att fastighetsdomstolen skaU kunna förordna om omedelbar verkstäUighet, såvitt
gäller beslut om enkelt förhandstUlträde, tiUstyrks eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser. Enligt Svea hovrätt och försvarets
civilförvaltning bör verkställighetsförordnande kunna meddelas även i fråga om
kvalUicerat förhandstUlträde,

Några
remissinstanser tar upp frågan om det över huvud taget finns skäl att behåUa
institutet enkelt förhandstUlträde, Sålunda anser Sveriges advokatsamfund och
Sveriges fastighetsägareförbund att det bör övervägas att helt utmönstra
institutet, eftersom det knappast fyUer någon meningsfylld funktion, Stockholms
tingsrätt finner att institutet enkelt förhandstiUträde bör kunna utmönstras,
när det gäller hel faslighet, men att det bör behållas när det föreligger
behov atl tillträda endast del av fastighet,

11 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 162

6.4
ÅterkaUelse av expropriationsanspråk m.m.

6.4.1 Gällande
rätt

Om
den exproprierande vill återkaUa expropriationsanspråket sedan han ansökt om
stämning, skaU han enUgt 61 § ExL göra anmälan därom tiU domstolen, ÅterkaUelse
kan avse hela expropriationsanspråket eller en del därav, ÅterkaUelse
beträffande del av fastighet får dock inle ske, om den återstående delen skuUe
lida synnerligt men genom expropriationen eller den exproprierade delens
användande. ÅterkaUelse får heller inle ske beträffande mark som den exproprierande
har tagit i besittning.

Förbudet
mot återkaUelse av talan sedan tiUträde har skett gäller också när sakägare har
väckt talan om expropriation.

Förbudet
mot återkaUelse av expropriationsanspråk vid delexproprialion korresponderar
med bestämmelsen om utvidgning av expropriation i 12 § första stycket ExL,
Enligt denna beslämmelse kan fastighetsägaren vid delexpropriation begära
utvidgning av expropriationen, om en återstående del av fastigheten lider
synnerligt men genom expropriationen eller den exproprierade delens användning,

6.4.2 Justitiedepartementets
promemoria

I
promemorian tas upp frågan om del finns skäl att behålla det nuvarande förbudet
mot återkaUelse sedan tUlträde har skett.

Vad
först gäller kvalificerat förhandstUlträde påpekas i promemorian atl det tiU
sina verkningar är i huvudsak jämstäUt med fullbordad expropriation. Sådant
tillträde medför således att äganderätten lill egendomen övergår på den
exproprierande, att begränsade sakrätter som besvärar egendomen faller bort och
att det i vissa fall sker fastighetsbUdning, Lika litet som
expropriationsanspråk kan återkallas sedan expropriationen har fullbordats bör
det enligt promemorian kunna ske efter det att kvaUficerat förhandstUlträde har
ägt rum.

Läget
är emellertid ett annat, sägs det i promemorian, om tillträde har skett efter
friviUig överenskommelse eller efter beslut av domstol om enkelt
förhandstUlträde. Visserligen kan egendomen i sådant fall ha gjorts till
föremål för sådana åtgärder att den inte kan återställas i sill föregående
skick. Även på annat sätt kan tillträdet ha inneburit en så väsentlig ändring i
fömt bestående förhållanden att det inle skäligen kan begäras att
fastighetsägaren skaU återta egendomen. Det bör emellertid i detta fall inte
föreligga något förbud mot återkaUelse av expropriationsanspråket. I stället
bör fastighetsägaren kunna påkalla att målet

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 163

prövas
utan hinder av återkallelsen, Samma rätt bör tillkomma övriga berörda sakägare.
Om emellertid den exproprierande och samtliga sakägare är överens om att
domstolsprövning inte skall ske, trots att tiUträde har skett, kan hänsynen tiU
sakägarna inte anses kräva att sådan prövning ändå äger rum.

Avskrivs
målet på grund av alt den exproprierande har återkallat sin talan, bör han
enligt promemorian inte få väcka talan på nytt. Verkan av all målet avskrivs
bör således bli att frågan om expropriation förfaller.

För
del fall att sakägare återkallar sin talan sedan tillträde skett föreslås i
promemorian att samma regler skaU gälla som då den exproprierande återkaUar
sitt anspråk. Om annan sakägare vars rätt berörs av återkallelsen begär det,
bör alltså målet prövas utan hinder av återkallelsen. Prövning bör vidare äga
rum, om den exproprierande påkallar det.

6.4.3
Remissyttrandena

Promemorians
förslag i fråga om återkaUelse av expropriationsanspråk har godtagits eller
lämnats utan erinran av samtiiga remissinstanser. Sveriges industriförbund
framhåller emellertid att, om den exproprierande har återkallat sin talan, han
normalt inte bör kunna komma igen med nytt expropriationsanspråk förrän efter
en viss karenstid, förslagsvis tio år.

6.5
Panträttshavares stäUning i expropriationsmål

6.5.1
Gällande rätt

Borgenär
som har panträtt i fastigheten är enligt 24 § ExL inte part i expropriaiionsmålet.
Panträttshavarnas rättsskyddsanspråk tillgodoses i stället genom bestämmelser i
32, 59, 60 och 95 §§ ExL.

Som
allmän regel gäller enligt 32 § att ersättning inte får bestämmas lägre än vad
den exproprierande har erbjudit eller högre än vad motparten har begärt. Här
görs emellertid ett undantag beträffande löseskilling och intrångsersättning.
Sådan ersättning får inte tUl förfång för innehavare av fordran, för vilken
fastigheten svarar, bestämmas lägre än vad tillämpning av lagens
värderingsregler föranleder, I detta fall är alltså domstolen inte bunden av
fastighetsägarens yrkande utan kan döma ut högre belopp.

Även
överenskommelse om löseskiUing och intrångsersättning är kringgärdad med
särskilda bestämmelser tiU skydd för borgenär med panträtt i fastigheten. Som
vUlkor för atl en sådan överenskommelse

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 164

skaU
fastställas gäUer enligt 59 § första stycket ExL alt fastigheten inte besväras
av beviljad eller sökt inteckning eller atl den avtalade ersättningen förslår
till fuU betalning av de fordringar, som vid fördelning av ersättningen skall
utgå ur fastigheten, eller att de fordringsägare, som inte skuUe få full
betalning, har godkänt överenskommelsen, VUl den exproprierande få
överenskommelsen fastställd trots ätt inte någon av dessa förutsättningar
föreligger, skall han enligt paragrafens andra stycke stämma in de kända
fordringsägare, som inle har godkänt överenskommelsen, tUl domstolen. Är
fordringshavare okänd, skall frågan om faststäUande av överenskommelsen
kungöras enligt bestämmelserna i 23 § ExL. Om fordringsägare som inte får fuU
betalning för sin fordran bestrider att överenskommelsen faststäUs, skall
ersättningen prövas av domstolen. Sker inte sådant bestridande, får domstolen
fastställa överenskommelsen, om expropriaiionen avser endasl en ringa del av
fastigheten eller upplåtelse av särskild rätt, som medför ringa men, och
expropriaiionen uppenbarligen inte mbbar säkerheten för fordringsägare som
inte godkänt överenskommelsen (s.k, oskad-lighetsprövning).

Enligt
59 § Iredje stycket ExL skall överenskommelse om annan ersättning än
löseskUling och intrångsersättning alltid fastställas.

Enligt
59 § fjärde stycket ExL får faststäUelse inte meddelas på överenskommelse om
expropriationsersättning för fastighet som innehas som fideikommiss. Inle
heller får domstolen i princip fastställa överenskommelse om att
expropriationsersättning skall utgå på annat sätt än på en gång. För den
händelse den exproprierade egendomen är samfälld för flera än tio fasligheter,
gäller enligl 59 § sista stycket särskUda bestämmelser.

Vid
fastställelse av överenskommelse om ersättning som tUlkommer sakägare
personligen tas inle någon hänsyn tUl fordringsägares intressen.

En
specialregel gäller enligt 95 § ExL i fråga om överenskommelse om ersättning
för upplåtelse av nyttjanderätt för elektrisk svagströmsledning. Sådan
överenskommelse får faststäUas utan hinder av bestämmelsema i 59 §, om
upplåtelsen medför ringa men och uppenbarligen inte rubbar säkerheten för
fordringsägare som inte godkänt överenskommelsen. Bestämmelsen gäUer på grund
av hänvisning i 1902 års ellag även belräffande överenskommelse om ersättning
för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för starkströmsledning.

Inom
annan lagstiftning har panträttshavarnas intressen tillgodosetts på annat sätt
än i ExL, I stället för att domstolen åläggs att självmant se till atl
fordringsägarnas rält las till vara har de fordringsägare som anser sina
intressen eftersatta fått rätt att begära ny uppskattning.

Enligt
9 kap, 73 § VL har borgenär, som har panträtt i fast egendom och som menar att
löseskUling eller ersättning har blivit för lågt

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 165

beräknad,
rätt att påkalla ny värdering under förutsättning att beloppet tUl följd av
överenskommelse eller av annan anledning inte har blivU prövat av
vattendomstolen. Motsvarande regler till skydd för panträtlshavare finns i 68 §
väglagen, 34 § andra stycket naturvårdslagen och 35 § fjärde stycket
miljöskyddslagen. Bestämmelserna gäller endast ersättning för skada och
intrång. På grund av hänvisning i nämnda tre lagar gäller ExL i tUlämpliga
delar i fråga om ersättning för inlösen.

FBL
intar i likhet med ExL ståndpunkten alt panträttshavare inte hänförs tUl
kretsen av sakägare, Panträttshavare har således inte någon självständig talerätt
vid förrättningen. Deras intressen har antagils i allmänhet sammanfalla med
fastighetsägarens och i den mån så inte är fallet skall deras rätt tillvaratas
genom fastighetsbildningsmyndighelens officialprövning (se t.ex, 5 kap, 18 §
andra stycket FBL),

6.5.2
Justitiedepartementets promemoria

I
promemorian anförs att det från allmän och enskUd synpunkt är angeläget att
expropriationslagens regler utformas så atl möjligheterna att träffa
överenskommelse om exproprialionsersättningen underlättas. Härigenom kan
tidsödande och kostsamma rättegångar undvikas. Ett visst skydd för
fordringsägares räll måsle finnas men det bör inte sträckas längre än behörig
hänsyn till deras intressen kräver. Bestämmelserna i 59 § ExL om prövningen av
överenskommelse om expropriationsersättning synes enligt promemorian gå utöver
vad som kan anses motiverat, I promemorian påvisas all den nuvarande ordningen
har visat sig oläglig i sådana faU då parterna har kommit överens om atl
expropriationsersättning inte skall utgå därför atl expropriationen inte
påverkar fastighetens värde, t,ex. i vissa fall av expropriation för
tunnelbana. Är fastigheten intecknad, får emellertid domstolen inte faststäUa
överenskommelsen med mindre den godkänts av samtliga panträttshavare eller dessa
efter stämning underlåtit att bestrida faststäUelse, Att utreda vUka som är
panträtlshavare och att därefter skaffa in godkännanden från dem eller stämma
in dem i målet är ofta förenat med betydande arbete.

Enligt
promemorian motverkar den gällande ordningen uppenbarligen frivilliga
uppgörelser och ger fordringsägarna en överdrivet stark ställning. För deras
säkerhet torde det i vart fall vara tillräckligt att överenskommelsen får
fastställas, om domstolen finner att det inte föreligger någon nämnvärd risk
för att fordringsägarna drabbas av förlust. Domstolen skuUe sålunda göra en
oskadlighetsprövning och faststäUa överenskommelsen utan hinder av att den inte
godkänts av fordringsägare, om expropriationen är väsentligen utan betydelse
för honom.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 166

I
promemorian ifrågasätts om man inte bör gä etl steg längre och hell slopa
reglerna om skyldighet för domstolen att vid värderingen ex officio beakla
panträttshavarnas intressen. Det framhålls atl situationen f,n. är att två helt
oUka system för tUlvaratagande av fordringsägarnas räll gäller enligl VL och
ExL. I flera lagar hänvisas till ExL när fråga är om inlösen, medan VL:s
skyddsregler har fått bilda mönster i fråga om ersättning för skada och
intrång. Dessa regler innebär i korthet atl fordringsägare som anser sina
intressen eftersatta har rätt att begära ny uppskattning. Det är enligt
promemorian knappast befogal att upprätthålla sådana skUlnader, I promemorian
erinras om att det inle har framkommit något som tyder på atl VL:s syslem skulle
ha inneburit någon nackdel för panträttshavarna. Den avgörande anledningen
härtill är säkerligen inte möjligheten att få ersättningsfrågan prövad på nytt
även om denna spelar en roll som yttersta garanti mot förluster utan det
förhållandet att fastighetsägaren och panträttshavarna i allmänhet har elt
gemensamt intresse av att ersättningen bestäms så högt som möjligl,

Enligl
promemorian synes de två systemen vara i huvudsak likvärdiga från den
synpunkten att panträttshavarna så långt som möjligt bör skyddas mot förluster,
1 valet mellan de båda systemen anförs i promemorian följande. De regler bör
föredras som totalt medför minsta omgång och besvär. Här synes VL:s system ha
visst försteg. Vad saken närmast gäller är att skapa garantier mot rättsförluster
i fall som i praktiken är säUsynta, Detta kan liksom i VL ske genom särtegler
som tar sikte just på de fall som avviker från det normala och inle tynger
förfarandet i övrigt. Den nödvändiga kontrollen av att fordringsägarnas
intressen inte eftersatts torde ulan större olägenhet kunna utövas i efterhand
av fordringsägarna själva. Från principiell synpunkt synes denna ordning vara
mest tiUtalande, eftersom fordringsägarna blir i tillfälle att själva föra
talan i frågor som rör deras rätt. Fördelen med VL:s system ligger dock främst
i att parternas överenskommelser om expropriationsersättningen kan fastställas
utan tidsödande och kostsamt arbete, som i många fall inte fyller någon
praktisk funktion därför alt del redan från början står klart att panträttshavarnas
rätt över huvud taget inte är i fara.

De
nu redovisade övervägandena utmynnar i promemorian i uttalandel att VL:s system
bör få bUda mönster för den ifrågavarande regleringen i den nya
expropriationslagen.

Enligt
promemorian bör mål om gottgörelse till följd av all panträttshavare har lidit
förlust prövas av fastighetsdomstolen. Också i övrigt bör bestämmelserna om
rättegången i expropriationsmål gälla i tUlämpliga delar. I fråga om
fördelningen av rättegångskostnaderna bör panträttshavare jämstäUas med
sakägare i expropriationsmål. Även bestämmelserna om rättegångskostnader i
expropriationsmål bör således

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 167

gälla
i tiUämpliga delar. Genom en sådan ordning tillgodoses viktiga
rättssäkerhetssynpunkter.

6.5.3
Remissyttrandena

Promemorians
förslag att ersätta ExL:s regler om skydd för panträttshavarnas intressen med
del system som gäller enligt VL tUlstyrks eller lämnas utan erinran av ett
flertal remissinstanser. Bland de remissinstanser som uttryckligen tiUstyrker
förslaget kan nämnas länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Lantbrukarnas
riksförbund. Svea hovrätt finner det vara tveksamt vilket av de diskuterade
systemen för tillvaratagande av fordringsägarnas rätt som bör väljas. Hovrätten
anser sig dock inte böra motsätta sig promemorieförslaget.

Åtskilliga
remissinstanser är emellertid kritiska mot den lösning som föreslagits i
promemorian. Sålunda anser Stockholms tingsrätt att man bör ha kvar reglerna om
skyldighel för domstolen att vid värderingen ex officio beakla panlrättshavarnas
ställning. Tingsrätten framhåUer atl det ofta kan ligga i en fastighetsägares
intresse att få personlig ersättning på bekostnad av löseskUlingen för
fastigheten. Med den i promemorian föreslagna lösningen kan det i sådant fall
uppstå förlust för panträttshavare genom alt exproprialionsersättningen blir
för lågt beräknad. Har prövning av löseskiUingen ägt rum, kan panträttshavaren
inte få gottgörelse för förlusten. Om det föreslagna systemet anses böra genomföras,
föreslår tingsrätten att man efter förebUd i 9 kap. 73 § VL inför någon
tidsbegränsning beträffande panträttshavares rätt att föra talan om
gottgörelse.

Bankinspektionen
anför att det visserligen är obestridligt att fastighetsägarens och
panträttshavarens intressen i regel sammanfaller och att därför en särskild
prövning av ersättningens storlek oftast inte behövs för att tUlgodose
panträttshavaren. Men undantag kan förekomma. Om en kommun exproprierar en hel
fastighet, torde, anför inspektionen, en gmndval för uppgörelse om låg expropriationsersättning
inte så sällan kunna skapas genom att kommunen tiUhandahåUer
ersättningsfastighet på gynnsamma villkor eller bereder fastighetsägaren
indirekta förmåner på annat sätt. anteckningarna kan då bli nödlidande. Även om
panträttshavaren i sådanl fall kan ta sina intressen tUl vara i en efterföljande
rättegång mot kommunen, kommer han i verkligheten i ett sämre läge än vid en
officialprövning i expropriaiionsmålet. Bl.a. åsamkas han arbete och kostnader.
Inspektionen framhåller att det också måste vara till fördel för den
exproprierande om expropriationsersättningen faststäUs slutgiltigt i
expropriaiionsmålet. Inspektionen föreslår att bestämmelserna i denna del
utformas efter förebUd av FBL i stäUei för VL. Domstolen måste ju enligt
promemorieförslaget ändå företa en

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 168

oskadlighetsprövning
av det slag som anges i FBL för att kunna bedöma om ersättningen skaU nedsättas
hos länsstyrelsen eUer betalas ut lUl fastighetens ägare.

Också
länsstyrelsen i Malmöhus län. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Sveriges advokatsamfund och Sveriges jordbrukskasseförbund avstyrker
promemorieförslaget. Stadshypotekskassan påpekar bl.a, att det för
panträttshavare är väsentiigt att förlust inle uppkommer genom oskicklig
processföring från fastighetsägarens sida. Advokatsamfundet framhåUer att det
av skUda anledningar kan inträffa att en låg löseskUling bestäms, särskUt om
även annan skada skall ersättas. I sådant fall sammanfaUer inte sakägarens och
panträttshavarens inttessen.

Inte
heller Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen anser att
promemorieförslagets regler ger panträttshavarna ett tUlfredsstäUande skydd.
Föreningarna erinrar om att ny rättegång enligt förslagel är utesluten så snart
expropriationsersättningen i det första målet har prövats av domstolen. Även om
ersättningen prövas av domstolen, kan den emeUertid bli för låg tUl men för
panträttshavarna. Domstolen är bunden dels av parternas yrkanden, dels av den
uttedning som parterna finner skäl att förebringa. Detta kan leda tiU att
löseskUlingen blir för lågt bestämd i förhållande tiU ersättningen tiU
fastighetsägaren personligen. Enligt föreningarnas mening är den i promemorian
åberopade paral-lelliteten med motsvarande bestämmelser i bl,a, VL och
miljöskyddslagen inte avgörande. I vattenmål och mUjöskyddsmål torde i regel
fastighetens huvuddel bestå intakt efter de aktueUa åtgärderna, I
expropriationsmål förhåUer det sig i stor utsttäckning på annat sätt genom att
ersättningen där ofta avser hela fastigheter eller stora delar av fastigheter.
Med hänsyn tUl det sagda anser föreningarna att den nuvarande
officialprövningen i expropriationsmål bör behållas,

Sveriges
allmänna hypoteksbank och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges
landshypoteksinstitution anser att det förefaller opraktiskt och ägnat att
medföra onödig omgång och onödiga kostnader att ett redan avgjort
expropriationsmål skall kunna rivas upp i efterhand på yrkande av borgenär.
Konsekvensen för panträttshavarnas del måste bli att deras bevakningsproblem
ökar väsentligt. När det gäUer jämförelsen med reglerna i VL och
miljöskyddslagen framhåUer hypoteksbanken och ombudsmannaföreningen att
ersättningarna enligt dessa lagar vanligtvis avser skada och inttång, som
oftast påverkar faslighetens värde endast i ringa mån, Expropriationsersättning
avser däremot i många faU en hel fastighet eUer en stor del av en fastighet,
Hypoteksbanken och ombudsmannaföreningen påpekar vidare att panträttshavaren
enligt förslaget kan väcka talan om gottgörelse endast om det har kurmat
konstateras att han har lidit en förlust. Något rättsmedel står

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 169

sålunda
inte lUl panträttshavarens förfogande i de faU där någon förlust inte kunnat
konstateras på grundval av den i expropriaiionsmålet förda bevisningen men
risken för förlust vid en framtida exekution ökat väsentiigt, exempelvis efter
expropriation av del av faslighet. De nu nämnda förhåUandena är av särskUd
betydelse för hypoteksföreningarna, som vid sin primärlångivrung har att hålla
sig till vissa i lag bestämda lånegränser. Med hänsyn tUl det sagda förordar
hypoteksbanken och ombudsmannaföreningen att de nuvarande bestämmelserna tUl
skydd för panträttshavarna behåUs med de modifikationer som kan anses påkallade
i särskUda fall.

Sveriges
industriförbund för fram i stort sett samma synpunkter som bankföreningen,
sparbanksföreningen, hypoteksbanken och ombudsmannaföreningen, när det gäller
jämförelsen med reglerna i VL och mUjöskyddslagen, Industriförbundet framhåUer
vidare att ett effektivt skydd för panträttshavarnas intressen förutsätter att
panträttshavare ges rätt att påkaUa efterprövning så snart han gjort en förlust
till följd av att expropriationsersättningen enligt hans uppfattning har blivit
för lågt beräknad. Rätt lill efterprövning bör föreligga även när domstolsprövning
har ägt rum i det första målet. Mot en sådan ordning kan olika invändningar
resas och det kan därför enligt förbundets mening övervägas att i reviderad
form behålla domstolarnas officialprövnings-skyldighet i expropriationsmål.

Såväl
Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen som Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank. Föreningen mellan
ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution och Sveriges
industriförbund anser att utrymmet för domstolarna att företa
oskadlighetsprövning av överenskommelser om expropriationsersättning bör kunna
ökas. Enligt de nämnda remissinstansernas mening är det dock inte motiverat
att, som övervägts i promemorian, ge domstolen möjlighet att faststäUa
överenskommelse, så snart expropriationen är 'väsentligen' utan betydelse för
panträttshavare. 1 StäUet bör krävas att överenskommelsen 'uppenbarligen' är
utan betydelse,

6.6
Måls avgörande utan huvudförhandling i överrätt

6.6.1
Gällande rätt

I hovrätt
och högsta domstolen (HD) skall tvistemål i aUmänhet avgöras efter
huvudförhandling. RB medger emellertid vissa undantag från denna regel.
Bestämmelser om detta finns i fråga om hovrätt i 50 kap. 21 § RB och
beträffande HD i 55 kap. 12 § RB.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 170

Enligt
50 kap. 21 § RB får hovrätt företa tvistemål tUl avgörande utan
huvudförhandling, om vadetalan har medgetts eller hovrätten finner uppenbart
atl vadetalan är ogrundad. Rör målet endasl pengar eller sådant som kan skattas
i pengar och uppgår värdet av det som talan fullföljts om uppenbart inte tUl
det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid
tidpunkten för underrättens dom, får målet avgöras ulan huvudförhandling, om
inte båda parterna begärt sådan förhandling. Vidare föreskrivs att mål vari
förlikning är tillåten (dispositivt mål) och annat mål, i vilket det är fråga
endasl om rättstiUämpningen, får på båda parternas begäran avgöras utan huvudförhandling,
om hovrätten finner uppenbart att sådan inte behövs.

I 55
kap. 12 § RB föreskrivs att, om mål eUer viss i målet uppkommen fråga skall
avgöras av HD i dess helhet, detta får ske utan huvudförhandling. 1 övrigt
äger i aUt väsentligt reglerna om tvistemåls avgörande utan huvudförhandling i
hovrätt motsvarande tiUämpning beträffande avgörande av tvistemål i HD.

Både
i hovrätt och HD gäUer utöver vad som nu sagts att huvudförhandling inte
behövs för sådan prövning som inte avser själva saken.

Bestämmelserna
om måls avgörande utan huvudförhandling blir för sin tillämpning beroende av de
s.k. tiUtrosreglerna, som i fråga om tvistemål i hovrätt finns upptagna i 50
kap. 23 § RB. Om det vid huvudförhandling i underrätt har upptagits muntlig
bevisning eller hållits syn på stället rörande viss omständighet och avgörandet
även i hovrätten beror på tUltron tUl den bevisningen, får hovrätten inte ändra
underrättens dom i den delen, om inte beviset tagits upp på nytt vid
huvudförhandling i hovrätten eller också synnerliga skäl föreligger atl dess
värde är annat än underrätten har antagit. Mot dessa bestämmelser svarar,
såvitt gäller förfarandet i HD, 55 kap. 14 § RB. För att HD skall kunna ändra
hovrättens dom fömtsätts atl hovrätten har gått ifrån underrättens
bevisbedömning utan att ha tagit upp bevisningen på nytt eller att det
föreligger synnerUga skäl för att bevisets värde är ett annat än vad hovrätten
har antagit.

Vid
sidan av RB finns i FBL och VL särskilda bestämmelser som innebär avsteg från
kravet på huvudförhandling i överinstans. Sålunda följer av 16 kap, 8 § FBL att
mål som fullföljts från fastighetsbildningsmyndighet får avgöras utan
huvudförhandling av fastighetsdomstolen, om huvudförhandling kan antas sakna
betydelse för prövningen samt sakägare eller företrädare för allmänt intresse
inle begärt sådan förhandling. Huvudförhandling kan underlåtas även i vissa
andra fall.

Talan
mot fastighetsdomstolens utslag eller beslut i faslighetsbild-ningsmål förs
genom besvär (17 kap, I § FBL), Handläggningen av sådana mål i hovrätten sker
genom ett skriftligt förfarande. SärskUd förhandling kan emellertid äga rum, om
del behövs för att komplettera

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 171

utredningen.
Bevis genom syn på släUel får las upp i hovrätten endast om synnerliga skäl
föreligger.

Enligt
11 kap. 105 § VL får mål avgöras utan huvudförhandling i vattenöverdomstolen,
om sådan förhandling saknar betydelse för prövningen. Har parterna på ömse
sidor begärt huvudförhandling, skall dock sådan äga rum, om den inte
uppenbarligen skulle vara utan betydelse. Bevis genom syn på stället får tas
upp i vattenöverdomstolen endast om synnerliga skäl föreligger.

Bestämmelserna
om måls avgörande utan huvudförhandling i vattenöverdomstolen gäller på grund
av hänvisning i 11 kap. 108 § VL också i fråga om HD.

6.6.2 Justitiedepartementets
promemoria

I
promemorian framhålls att expropriationsmålen i många faU i princip inte
skiljer sig från tvistemål som handläggs hell enligt RB. I regel torde
huvudförhandling vara nödvändig även i expropriationsmål för atl domstolen
skall få bästa möjUga underlag för sin bedömning. Emellertid grundar sig
bedömningen i expropriationsmål oftare än i vanliga tvistemål på tekniska
utredningar och annat skriflligl material, Detla är inte sällan av sådan natur
atl det inte lämpar sig så väl för muntlig framställning. Huvudförhandlingen i
expropriationsmål kan därför ibland bidra till att göra förfarandet tidsödande
och kostsamt utan att några egentliga fördelar kan påvisas.

När
det gäller fastighetsbUdningsmål och vatlenmål påpekas det i promemorian att
kravet på muntligt förfarande i överinstans har efter-givits i större
utsträckning än som följer av RB, Även om expropriationsmålen inte är helt
jämförbara med mål enligt FBL och VL, har de i allmänhet fler beröringspunkter
med dessa än med vanUga tvistemål.

Med
hänsyn tUl det anförda, sägs det i promemorian, synes del inte möta några
betänkligheter att öppna möjlighet för överrätt att avgöra expropriationsmål
utan huvudförhandling i något större utsträckning än reglerna i RB medger.
Avgörande på handlingarna bör dock komma i fråga bara i de fall då det är helt
klart att ett muntiigt förfarande inte fyller någon funktion. Vid sin bedömning
bör domstolen i aUmänhet beakta önskemål från den som för talan i målet. Enligt
promemorieförslaget skall överrätt utöver vad som följer av RB få avgöra
expropriationsmål utan huvudförhandling, om rätlen finner att huvudförhandling
inte behövs och ingen av parterna begär sådan förhandling,

6.6.3 Remissyttrandena

Förslaget
om vidgade möjligheter för överrätt att avgöra expro-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 172

priationsmål
ulan huvudförhandling har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser dock att expropriationsmålen i mångt
och mycket är Ukartade vanliga tvistemål och all det därför måste starkt
ifrågasättas om man bör införa en regel som avviker från RB:s bestämmelser.

7
Nedsättning av expropriationsersättning

7.1
Gällande rätt m.m.

Enligt
48 § ExL skaU expropriationsersättning nedsättas hos länsstyrelsen,
Nedsättningsskyldigheten är emellertid inte ovillkorlig, Elt förenklat
förfarande kan användas när expropriationen avser upplåtelse av särskUd rätt,
som medför endast ringa men och uppenbarligen inte rubbar säkerheten för
borgenär som har panträtt i fastigheten. Domstolen kan i sådant fall medge att
nedsättning inte behöver äga rum, varvid det åligger den exproprierande alt i
stället göra anmälan till länsstyrelsen och styrka att betalning av
expropriationsersättningen har skett. Bestämmelserna i ExL om nedsättning av
expropriationsersättning gäller i tUlämpliga delar sådan anmälan.

Nedsättning
skall enligt huvudregeln ske inom tre månader från det domstolens avgörande i
ersättningsfrågan har vunnit laga kraft. Om fastigheten redan har tagits i
besittning skall nedsättning ske inom en månad från lagakraft vinnandet.
Förskott som har föreskrivits som vUlkor för förhandstiUträde skall nedsättas,
innan tillträde äger rum.

Gäller
expropriationen område som är samfällt för flera än tio fastigheter, kan
domstolen enligt 35 § ExL förordna, att betalning ur expropriationsersättningen
får tUläggas borgenär med panträtt i fastighet endasl om yrkande om betalning
framstäUts i särskild ordning. Förutsättning för förordnande av detta slag är
att det kan antas att expropriationen inte avsevärt minskar borgenärens säkerhet
och att begäran om sådant förordnande framstäUs,

När
den slutliga expropriationsersättningen har nedsatts eUer anmälan tUl
länsstyrelsen har gjorts är expropriationen enligt 49 § första stycket ExL
fuUbordad, Om s.k, kvalificerat förhandstiUträde enligt 39 § ExL inte har
skett, övergår äganderätten tUl den exproprierande, och denne blir berättigad
atl genast ta fastigheten i besittning, om han inte har gjort det tidigare, I
och med att expropriationen fullbordas, befrias fastigheten också i princip från
de begränsade sakrätter som tidigare har vilat på den, SärskUd rätt som
tUlkommer sakägare och som på grund av utfästelse av den exproprierande
lämnas orubbad samt fastighetens

s. 173 Kontrollera mot PDF

ansvar
för allmänna utskylder eUer för fordringar som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 §
I förmånsrättslagen fortsätter dock att besvära fastigheten,

S,k,
kvalificerat förhandstillträde enligt 39 § ExL är tiU sina verkningar jämstäUt
med fullbordad expropriation (40 § första stycket ExL). En förpliktelse för den
exproprierande atl betala expropriationsersättning kan emellertid kvarstå.

Försummar
den exproprierande att vidta de åtgärder som behövs för att expropriationen
skall fuUbordas, är expropriationsrätten förverkad (jfr 50 § ExL).

Sedan
nedsättning av expropriationsersättningen har skett, fördelas ersättningen
bland de berättigade genom länsstyrelsens försorg enligt bestämmelserna i 57 §
ExL. Svarar fastighet för bevUjad eller sökt inteckning, fördelas löseskilling
för fastigheten, intrångsersättning samt ersättning för upplåtelse av särskild
rätt efter i stort sett samma bestämmelser som gäller belräffande fördelning av
köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom.

ExL:s
bestämmelser om nedsättning och fördelning av expropriationsersättning är i
stor utsträckning tillämpliga också då inlösen av fastighet sker enligt annan
lagstiftning. Hänvisningar tUl bestämmelserna i ExL förekommer bl.a. i BL (137
§ första stycket), väglagen (69 § andra stycket), naturvårdslagen (36 § första
stycket) och miljöskyddslagen (33 § andra stycket). Nedsättning är således
obligatorisk vid inlösen enligt nämnda lagar. Även vid inlösen med slöd av VL
skaU nedsättning av ersättningen alltid ske (9 kap. 54 § första stycket),

I
fråga om ersättning för skada och intrång eller motsvarande gäller enligt annan
lagstiftning än ExL genomgående principen att nedsättning får underlåtas efter
oskadlighetsprövning, varvid panträttshavares säkerhet beaktas. Bestämmelser
med denna innebörd finns i åtskUliga lagar (jfr exempelvis 9 kap, 54 § andra
stycket VL, 67 § väglagen, 9 § lagen (1950:599) om ersättning för mislad
fiskerätt m,m., 34 § första stycket naturvårdslagen och 35 § första stycket
miljöskyddslagen),

SärskUda
bestämmelser tiU skydd för innehavare av fordran för vilken faslighet svarar,
om fastigheten minskar i värde genom fastighetsreglering eller helt eller
delvis inlöses, finns i 5 kap, 16 § FBL, Nedsättning behöver inte ske av
ersättning som tiUkommer fastighetsägaren personligen. Kravet på nedsättning
upprätthålls inte heller om innehavarna av samtliga fordringar för vilka
fastigheten svarar och om fastigheten besväras av gemensam inteckning vissa
andra rättsägare medgett att ersättningen får betalas ut direkt till
fastighetsägaren. Medgivande av rättsägare behövs inte heller, om
fastighetsregleringen är väsentiigen utan betydelse för honom.

Framställning
av länsstyrelsen i Kristianstads län. I skrivelse den 14

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 174

mars
1961 har länsstyrelsen i Kristianstads län anfört synpunkter på ExL:s
nedsättningsregler. Enligt länsstyrelsens mening går dessa längre i fråga om
att tiUgodose panträttshavarnas intressen än som motsvaras av rimliga praktiska
behov. Det område som frånhänds fastigheten genom expropriationen har ofla
obetydligt värde. Som exempel anförs ett fall-där expropriationen gällde vissa
mosslotter och viss samfälld vägmark och berörde etl stort antal fastigheter, I
detta fall bestämdes ersättningar understigande en krona i 76 fall. Även vid
expropriation för anläggande av dubbelspår för järnväg blir enligt
länsstyrelsen ofta expropriationsersättningarna helt obetydliga. I många fall
har visserligen domstolen möjlighet att meddela förordnande enligt 35 § ExL om
att ersättning skaU betalas ut bara lill fordringsägare som yrkar del, men även
i sådant fall skall sammanträde kungöras och hållas. Länsslyrelsen anser sig
kunna konstalera all statsverkets kostnader och enskildas besvär i samband med
fördelning av expropriationsersättning ofta inte står i rimlig proportion till
de belopp som skall fördelas. Möjligheterna att förenkla förfarandet bör med
hänsyn härtill närmare utredas.

7.2
Justitiedepartementets promemoria

Exproprierad
fastighet övergår till den nye ägaren i princip fri från begränsade sakrätter
som tidigare besvärat den. Sker expropriation av hel fastighet, kommer således
panträtt i fastigheten att upphöra helt. Vid expropriation som avser del av
fastighet eller särskUd rätt tUl fastighet kan säkerheten försämras. Enligt
promemorian är det därför ofrånkomligt med ett särskilt skydd för borgenärer
med panträtt i fastigheten. Detta skydd bör liksom hittUls åstadkommas genom
bestämmelser om nedsättning och fördelning av expropriationsersättning.
Nedsättning och fördelning sägs i promemorian emeUertid innebära en mera
omständlig procedur än betalning direkt tiU den ersätlningsberättigade. Det är
därför angeläget att begränsa procedurens användning tUl faU då rättighetshavares
intressen påkallar det,

I
promemorian anförs att det härvid i första hand kommer i betraktande de faU då
den exproprierade fastigheten inte besväras av sökt eller beviljad inteckning
och rättighetshavares intressen således över huvud tagel inte berörs,
Nedsättningsskyldigheten har i dessa faU motiverats med att expropriationens
rättsverkningar gör det nödvändigt att bestämma en form genom vilken det för
framtida intressenter görs klart alt expropriationen fullbordats och när det
skedde. Härför behövs en åtgärd hos offentiig myndighet och del har ansetts
lämpligast att föreskriva nedsättning som i princip enda form. Redan i gällande
rätl har emellertid avsteg från principen gjorts i vissa fall varvid
nedsättning ersatts av anmälan till länsslyrelsen. Genom en sådan anmälan kan
syftel

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 175

att
skapa en utgångspunkt för expropriationens fullbordande nås även i nu förevarande
fall. Under hänvisning till vad som har anförls uttalas i promemorian atl som
en första förutsättning för alt nedsättning av expropriationsersättning skall
behöva ske bör uppställas all fastigheten besväras av beviljad eller sökt
inteckning, 1 fråga om personlig ersättning är den fördelning mellan
rättighetshavare som nedsätlningsförfarandel skall möjliggöra inte aktuell och
det föreligger därför inle enligt promemorian något behov av att sådan
ersättning sätts ned.

Beträffande
övriga fall, dvs, då den exproprierade fasligheten besväras av sökt eller
bevUjad inteckning, och fråga är om löseskUling eller intrångsersättning,
uttalas i promemorian att krav på nedsättning i princip bör uppställas. Normalt
kan detta krav få vika endast om rättsägare som berörs av åtgärden har lämnat
sitt medgivande lUl den. 1 promemorian föreslås efter förebild av 5 kap. 16 §
FBL att som förutsättning för att nedsättning skall kunna underlåtas bör gälla
alt samtiiga borgenärer som har panträtt i fastigheten har medgett att
ersättningen betalas ut direki tiU fastighetsägaren. Besväras fastigheten av
gemensam inteckning, bör dessuiom fordras de medgivanden från fastighetsägare
och fordringshavare som i 22 kap. Il § jordabalken föreskrivs för relaxation.

Enligt
promemorian torde det emellertid föra för långt all undantagslöst kräva
medgivande från rättsägarna som villkor för att nedsättning skall få
underlåtas. Det är ofta både tidsödande och kostsamt all skaffa in medgivanden.
Del kan också tänkas att rättsägare utan skäl vägrar att lämna sin medverkan. I
promemorian anförs all kravel på medgivande därför bör upprätthållas i princip
endast då expropriationen medför någon risk av betydelse för att
panträttshavarna lider förlust. I många faU föreUgger uppenbarligen inte någon
sådan risk. Om exempelvis expropriationen avser bara ett mindre område av en
fastighet och exproprialionsersättningen uppgår till endast en mindre del av
hela fastighetens värde, lär man i allmänhet kunna utgå från att expropriationen
saknar betydelse för panträttshavarnas säkerhet. ÅtskiUiga expropriationer av
nyttjanderätt eUer servitut inverkar inle alls eller endast obetydligt på
faslighetens kreditvärde. Nedsättning fyller i fall av detta slag inte någon
rimlig funktion. För panträttshavarnas säkerhet torde det vara tUlräckligt att
oskadlighetsprövning sker efter samma riktlinjer som gäller enligl annan
lagstiftning, exempelvis 5 kap. 16 § FBL. En bestämmelse om detta synes enligl
promemorian lämpligen kunna utformas så att medgivande av rättsägare inte
behövs, om expropriation är väsentligen utan betydelse för honom.

1
promemorian anförs att med den föreslagna utformningen av nedsättningsreglerna
någon motsvarighet till reglerna i 35 § ExL om förenklat förfarande när
expropriation gäller område som är samfällt för flera fastigheter inte behövs.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 176

I
promemorian framhålls att det finns bestämmelser om nedsättning av ersättning
som bestämts vid inlösen av fastighet i flera andra lagar än ExL. I åtskiUiga
av dem, bl.a. BL, väglagen, naturvårdslagen och miljöskyddslagen, hänvisas tUl
ExL:s bestämmelser. Detta innebär att de här föreslagna
nedsättningsbestämmelserna kommer att bli tiUämpliga också vid inlösen enligt
dessa lagar. Det finns emellertid också nedsättningsbestämmelser som i större
eller mindre grad avviker från regleringen i ExL. Det torde enligt promemorian
vara både lämpligt och möjligt att i betydligt större grad än som nu är fallet
göra nedsättningsbestämmelserna likformiga. Sannolikt är del ändamålsenligt
att samla alla sådana beslämmelser i en särskild lag. Även bestämmelserna om
fördelning av nedsatta medel torde behöva ses över. En genomgång av detta slag
bör emeUertid anstå tUl ett senare tiUfälle.

7.3
Remissyttrandena

Det
i promemorian framstäUda förslaget att domstolen i vissa fall skall kunna
förordna att expropriationsersättningen inte behöver sättas ned hos
länsstyrelsen har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna. 1 flera
ytttanden framhåUs sålunda att de nuvarande kraven på nedsättning av expropriationsersättning
är onödigt omfattande och att en förenkling av reglerna är önskvärd. Bland de
remissinstanser som lämnar förslaget i denna del utan erinran eller tUlstyrker
principlösningen kan här nämnas Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, flera
länsstyrelser, bankinspektionen. Svenska bankföreningen och Svenska
sparbanksföreningen.

Svea
hovrätt anför, att en väsentlig del av exproprierad egendoms värde kommer i
vissa fall där markvärdet är lågt i förhållande tUl hela värdet att
hänföras tUl annan ersättning än löseskilling och intrångsersättning. Detta
sägs hänga samman med hur begreppen marknadsvärde och löseskiUing resp.
inlrångsersättning har bestämts enligt prop. 1971:122, För att panträttshavares
behov av skydd skall kunna tUlgodoses bör enligt hovrättens mening i sådana
fall nedsättning ske också av fastighetsägarna tiUerkänd personlig ersättning.
Hovrätten föreslår därför att i den paragraf i vUken nedsättningsskyldigheten
regleras tas in en föreskrift av innehåll all nedsättning skall ske av annan
fastighetsägaren tUlkommande ersättning än löseskUling och intrångsersättning,
när skäl föreligger tiU del.

Enligt
fortifikationsförvaltningens mening bör möjlighet öppnas för den exproprierande
atl sätta ned expropriationsersättning innan expro-priationsmålet har blivit
slutUgt avgjort. En sådan ordning skulle vara tUl fördel från anslagssynpunkt.
Bestämmelserna om nedsättning av förskott vid förhandstillträde skulle enligt
förvaltningens mening i så fall kunna gälla i tillämpliga delar.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 177

Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare framhåller i sitt yttrande att föreskriften om
oskadlighetsprövning måste tillämpas restriktivt, om rättssäkerhetskravet skall
bli tiUgodoselt.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anser att det är önskvärt att nedsättningsbestämmelser
motsvarande dem som upptagits i promemorian införs också i andra lagar, som
innehåUer bestämmelser om nedsättning av ersättningar. Åtminstone bör en sådan
ändring genomföras i detta sammanhang i VL. Med slöd av denna tas i
Kopparbergs län inte så sällan i anspråk samfällda områden, varvid avsaknaden
av särtegler för nedsättning av löseskiUingar i vissa fall praktiskt taget
omöjliggör utbetalning av medlen.

8
Föredraganden

8.1
Allmänna synpunkter

8.1.1
Frågan om ny expropriationslag

Den
samhällsutveckling som vi f,n, upplever ställer stora krav på samhällets
markpolitik. Efterkrigstiden har präglats av att behovet av arbetskraft inom
jordbmk och skogsbruk har minskat kraftigt. Samtidigt har sysselsättningen inom
industri och servicenäringar ökat. Detta har medfört en minskning av
befolkningen i glesbygderna och en fortsatt tillväxt av de medelstora och
större tätortema. Till följd härav har behovet av mark för bostäder och annan
tätbebyggelse ökat på dessa platser. Samtidigt som denna utveckling alltjämt
pågår om än med minskad kraft har på senare år ägt mm en aUt starkare satsning
på regionalpolitikens område. Denna nya fas i utvecklingen kommer otvivelaktigt
att ställa växande krav på att mark skall finnas tUlgänglig bl.a, för industrietablering
samt för bostadsbyggande och annat som tätbebyggelseutvecklingen för med sig.
Ofta kommer detta att gälla orter där behovet av mark för ändamål av delta slag
tidigare inte har varit framträdande. Den ökade fritiden i förening med
förbättrade kommunikationer, främst genom bilismen, och välståndsökningen i
övrigt medför att fritidsbebyggelsen och friluftslivet alltmer tilltar. Dessa
omständigheter medför ökad efterfrågan på välbelägen mark både för
fritidsbebyggelse och frUuftsliv, Till följd av den allmänna industriella
utvecklingen uppstår inte sällan önskemål om nylokalisering av företag som
också för med sig behov av att kunna ta mark i anspråk.

Det
är en viktig uppgift för samhället att bedriva den fysiska plan-

12 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 178

läggningen så att befogade anspråk på mark kan
tillgodoses. Såvitt angår den övergripande planeringen har arbetet pä
förberedelserna för en fysisk riksplanering nyligen avslutats inom
civUdepartementet, och förslag tUl riksdagen tUl sådana åtgärder bl.a. på
lagstiftningens område som behövs för alt få till stånd en fungerande sådan
planering förbereds f.n. inom nämnda departement. Genom den fysiska planeringen
anvisas mark för olika ändamål efter en avvägning av skilda intressen. Det är
emellertid inte tillräckligt att mark anvisas för viss användning. Samhället
måste också svara för att den mark som behövs för olika angelägna ändamål
faktiskt får tas i anspråk på skäliga viUkor och vid lämplig tid. Som regel
sker detla genom att den mark som behövs förvärvas på friviUighetens väg. I
sista hand måste dock samhället kunna lösa in marken eller tvångsvis förvärva
behövlig rätt atl disponera den, om friviUiga uppgörelser inte kan nås på
rimliga villkor. En modern expropriationslagstiftning utgör därför etl viktigt
medel i samhäUets markpolitik.

Gällande expropriationslag (ExL) kom till år 1917. Den har
därefter ändrats vid etl flertal tiUfällen. Bl.a. har samhällsutvecklingen tid
efter annan medfört behov av nya eUer vidgade expropriationsändamål. SärskUt
omfattande ändringar i ExL genomfördes år 1949. Denna revision avsåg främst
expropriationsandamålen, ersättningsreglerna och förfarandet vid expropriation.
De nya exproprialionsgmnder som då infördes syftade tUl att ge kommunerna stöd
i strävandena att motverka stora markvärdestegringar i samband med
tätbebyggelse. Avsikten med reformen i fråga om ersättningsreglerna och
förfarandet var att få till stånd en jämnare och tUlförlitligare uppskattning.
De nya expropriationsreglerna medförde otvivelaktigt gynnsamma verkningar men
var också förenade med vissa brister, och år 1960 tiUkaUades därför
expropriationsutredningen för att göra en allmän översyn av expropriationslagsliftningen.

Som resultat av utredningens arbete genomfördes tUl en
början vissa partiella reformer. Bl.a. gjordes år 1966 vissa ändringar i
förfarandereglerna, som var ägnade att avhjälpa de svåraste bristerna i delta
avseende. År 1969 lade utredningen fram betänkande med förslag till en ny
allmän expropriationslag. Nyheterna i förslaget avsåg främst expropriationsandamålen
och värderingsreglerna. Däremot saknades i förslaget bestämmelser om
förfarandet. Flera remissinstanser ansåg del olämpligt att införa en ny
expropriationslag utan regler om förfarandet. För egen del kom jag till den
slutsatsen att vissa angelägna ändringar borde göras utan dröjsmål i ExL och
byggnadslagen (BL), medan en mera fullständig reform av
expropriationslagsliftningen borde anslå till dess översynen av återstående
frågor var avslutad. I överensstämmelse med denna min ståndpunkt lades förslag
liU en partiell reform av bl.a.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 179

ExL
och BL fram för 1971 års riksdag och antogs av denna (prop. 1971:122, CU
1971:27, rskr 1971:310). Genom reformen ändrades reglerna om expropriation för
tätbebyggelseändamål så, atl de i större uisträckning än tidigare möjliggör en
aktiv kommunal markpolitik. Vidare infördes en ny expropriationsgrund, kallad
värdeslegringsexpropriation. Bestämmelserna om ersättning vid expropriation
omarbetades i syfte atl dämpa markvärdestegringen och hindra att kommunerna vid
expropriation för tätbebyggelseändamål behöver ersätla värden som har uppstått
tUl följd av förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt.

Arbetet
på en översyn av expropriationslagsliftningen har forlsall inom
justitiedepartementet. I en departementspromemoria har behandlats de delar av
expropriationsrätten som inte omfattas av expropriationsutredningens
betänkande. Promemorieförslaget tar i första hand sikte på expropriationsförfarandet.
I promemorian föreslås bl.a. vissa ändringar i syfte att göra förfarandet mera
snabbi och effektivl. Lagförslaget är i allt väsentligt utformat som ett
fuUständigande av ulredningens förslag.

Under
arbetet med den fysiska riksplaneringen har tagits upp vissa frågor om
ersättning för alt mark tas i anspråk och om inlösen av mark för främst det
rörliga frUuftslivets behov. I en inom civUdepartementet upprättad promemoria
har föreslagits ändringar i framför allt naturvårdslagen (NVL) och BL. 1 denna
promemoria presenteras också etl inom justitiedepartementet upprättat förslag i
fråga om ersättning vid expropriation av mark för annal ändamål än
tätbebyggelse, närmare bestämt om tiUämpning i sådana faU av den s.k.
presumtionsregeln. Denna fråga vill jag ta upp i förevarande sammanhang. Övriga
ersättningsfrågor som har samband med den fysiska riksplaneringen torde senare
komma att anmälas för Kungl. Maj:t av chefen för civildepartementet.

Av
expropriationsutredningens förslag återstår att behandla framför aUt nyheter i
fråga om expropriationsandamålen. Utredningen föreslår sålunda ökade
expropriationsmöjUgheter för att främja bl,a, näringsverksamhet, miljövård och
friluftsliv, I formellt hänseende innebär utredningens förslag att ExL ersätts
av en ny expropriationslag och atl huvuddelen av all lagstiftning om
tvångsinlösen, som nu finns spridd på olika lagar, samlas inom den nya
expropriationslagens ram. Utredningen anför att de många ändringarna i ExL mer
och mer gjort lagen svåröverskådlig och att denna knappast kan anses fyUa de
anspråk som bör kunna stäUas på en modern expropriationslagstiftning. Den
täcker dessutom bara en del av sitt ämnesområde. Åtskilliga expropriationsrättsliga
spörsmål regleras i annan lagstiftning. Utredningen är dock medveten om att det
är nödvändigt att vissa delar av lagstiftningen om

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 180

tvångsinlösen
av systematiska skäl får stå kvar i speciallagar vid sidan av en allmän
expropriationslag.

Frånsett
den kritik som riktats mol att utredningens förslag saknade regler om
förfarandet har förslaget fått ett övervägande välvilligt mottagande av
remissopinionen. Från flera håU vitsordas behovet av nya expropriationsregler.
På grund av att reglerna om tvångsinlösen är splittrade på olika lagar, som i
vissa fall täcker varandra och i andra fall företer luckor, anses
bestämmelserna komplicerade att tiUämpa, Utredningens förslag att i största
möjUga utsträckning sammanföra regler om tvångsinlösen tUl en allmän
expropriationslag tillstyrks av flertalet remissinstanser som yttrar sig i
frågan. Kritik har dock från ett par håll riktats mot utredningens förslag lill
ändringar i BL under hänvisning lill det utredningsarbete som pågår angående
planlagstiftningen, BI,a, har bygglaguttedningen framfört önskemål om att så få
ändringar som möjligt görs i BL. I ett ytttande över promemorian om
expropriationsförfarandet har därjämte Sveriges industriförbund ifrågasatt, om
inte arbetet på en ny expropriationslag borde anstå i avvaktan på resultatet av
bygglagutredningens arbete.

Som
jag förut nämnt har utredningens förslag kompletterats genom
justitiedepartementets promemoria, som innehåller förslag tUl regler om
förfarandet och därmed sammanhängande frågor. Också promemorian har i sina
huvuddrag fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen.

Enligt
min uppfattning behövs också efter 1971 års reform vissa sakliga ändringar i
expropriationslagsliftningen. Reformkraven gäller nu i främsta rummet de
expropriationsändamål som inte behandlades i 1971 års lagstiftningsärende saml
förfarandereglerna. De lagförslag som föreligger i dessa ämnen finner jag i
sina huvuddrag väl ägnade att läggas tiU grund för lagstiftning. Inte minst med
hänsyn tUl det lagstiftningsarbete om den fysiska riksplaneringen som nu pågår
anser jag behovet av en ny expropriationslagstiftning vara så stort, att
resultatet av bygglagutredningens arbele inte bör avvaktas. Något ytterligare
remissförfarande, som ifrågasatts av ett par remissinstanser, finner jag inte
behövligt. Jag vill därvid erinra om all det förslag till ändringar i de nya
ersättningsreglerna som har lagts fram i civUdepartementets promemoria angående
lagstiftning om fysisk riksplanering har bUvit föremål för remissbehandling
tUlsammans med promemorian i övrigt.

I
formeUt hänseende delar jag utredningens uppfattning att ExL numera blivit så
svåröverskådlig att del inte längre är ändamålsenligt all genomföra partiella
reformer inom dess ram utan att den bör ersättas av en helt ny
expropriationslag.

Utredningen
föreslår atl huvuddelen av all lagstiftning om tvångsinlösen samlas i den
nya - -'ooriationslagen. I den delen vUl jag

s. 181 Kontrollera mot PDF

framhålla
att ett sammanförande av regler om tvångsinlösen från olika speciallagar inte
kan vara ett självändamål. Om reglerna därmed bryts ut ur sitt naturliga
samband med de bakomliggande materiella rättsreglerna blir tvärtom systematiken
mer svåröverskådlig, Ulredningen är medveten om detta och anser att vissa delar
av ifrågavarande lagstiftning bör få stå kvar i speciallagarna. Jag har, som
jag senare kommer alt redovisa, med ett väsentiigt undantag kommU tUl i stort
sett samma resultal som utredningen i fråga om vilka beslämmelser om tvångsinlösen
som bör föras över tiU expropriationslagen och vUka som bör stå kvar i andra
lagar. Undantaget avser BL. Som förut anförts pågår f.n. en samlad översyn av
byggnadslagstiftningen inom bygglagutredningen. Med hänsyn tiU denna översyn
bör så få ändringar som möjligt göras i BL. Jag återkommer tUl denna fråga men
vUl redan nu fömlskicka, att jag efter de ändringar som skedde år 1971 inte
funnit det nödvändigt att föra över några ytterligare bestämmelser från BL till
expropriationslagsliftningen.

Av
större betydelse än att alla regler om tvångsinlösen återfinns i en och samma
lag är att reglerna om värdering och förfarande vid tvångsinlösen i sak är
såviti möjligt enhetliga. Detla mål torde i fråga om värderingsreglerna kunna
uppnås i myckel stor ulslräckning, om de förslag till ersättnings- och
inlösenregler i den markpoliliska lagstiftningen som läggs fram i
civildepartementets promemoria angående lagstiftning om fysisk riksplanering
blir genomförda. Ett ytterligare steg på denna väg tas om
vattenlagsutredningens förslag lUl ersättningsregler i vattenlagen (VL)
genomförs (se betänkandet SOU 1972:14 Revision av vattenlagen Del 2.
Ersättningar, avgifter m.m.). Vad angår förfarandet har fömtsättningar för en
enhetlig bedömning av ersättnings- och inlösenfrågor i ett viktigt hänseende
redan kommit tUl stånd genom fastighetsdomslolsreformen. Förfarandereglerna i
speciallagarna bygger redan nu i stor utsträckning på ExL.

Jag
förordar sålunda alt ExL ersätts av en ny lag om expropriation och att tUl
denna överförs regler om tvångsinlösen i andra lagar i den mån detta i det
enskUda fallet befinns ändamålsenligt. Jag föreslår att den nya lagen ges
rubriken 'expropriationslag'. Liksom utredningen anser jag att lagen bör
indelas i kapitel i Ukhet med t.ex. fastighetsbildningslagen (FBL), Det blir
därigenom enklare atl i framtiden göra ändringar och tiUägg utan att rubba
lagens systematik och överskådlighet,

8.1.2
Expropriation av särskild rätt tiU fastighet. Sakägarbegreppet

Föremålet
för expropriation kan såväl i gäUande rätt som enligt uttedningens förslag vara
äganderätt tUl fast egendom eller rättighet i fastighet. Enligt förslaget skall
rättighet också i fortsättningen kunna

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 182

exproprieras
självständigt, dvs. utan samband med att fastigheten avstås. Sådan
expropriation kan f.n. ske i form av alt en rättighet nyttjanderätt eller
servitut tillskapas eller genom all särskild rätl upphävs eller begränsas. I
utredningens förslag har denna reglering tagits upp i huvudsak oförändrad. Jag
föreslår att de nu nämnda reglerna om föremålet för expropriation skall tas in
i den nya expropriationslagen.

En
avvikelse i utredningens förslag från gällande räll består däremot i att
rättighet inte skall kunna övertas från rättighetshavaren av den
exproprierande. Något praktiskt behov av en sådan expropriationsmöjlighet har
inte ansetts föreligga och jag godtar förslaget i denna del. Jag delar också
utredningens uppfattning atl annan rättighet än nyttjanderätt och
servitutsrätt inte bör kunna tiUskapas genom expropriation.

En
annan skiUnad i utredningens förslag i förhåUande lill ExL är all
utredningsförslaget innehåller en uttrycklig bestämmelse om att panträtt på
grundval av inteckning inte skaU kunna exproprieras självständigt. Bestämmelsen
torde närmast få ses som ett förtydligande av ExL:s bestämmelser om
självständig rättighetsexpropriation så som de har tillämpats i praktiken. Jag
delar utredningens uppfattning atl den nya lagen bör utformas så att någon
tvekan inte behöver råda på denna punkt.

De
nuvarande bestämmelserna om s.k. osjälvständig rättighetsexpropriation, dvs.
expropriation av rättighet i samband med all faslighet exproprieras, har
behållits i huvudsak oförändrade i utredningens förslag. Sålunda föreslås som
huvudregel alt all särskUd rätt till fastigheten skall upphöra, när den
exproprieras med äganderätt. Från denna grundsats görs i utredningsförslaget
liksom i gällande rätl ett par undantag. Bl.a. föreslås i saklig
överensstämmelse med vad som gäller nu (49 § andra stycket sista punkten ExL)
att fastighetens ansvar för allmänna utskylder och för fordringar med förmånsrätt
enligl 6 § 1 förmånsrättslagen 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken vid
tiden för avlämnandet av utredningsförslaget inle skall förändras genom atl
fastigheten exproprieras. Såvitt gäller fordringar med förmånsrätt enligt 6 § 1
förmånsrättslagen bör också enligt min mening den nuvarande ordningen behåUas,
Däremot synes någon molsvarande föreskrift inle böra meddelas beträffande
allmänna avgifter som inte ryms under 6 § 1 förmånsrättslagen, I nämnda lag har
fordran på skatt och allmän avgift tagits med bland de fordringar som åtnjuter
s.k. allmän förmånsrätt (13 §), Sådan förmånsrätt gäller bara vid konkurs och
avser all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo (2 § första slyckel andra
punkten). Av detta synes följa att förmånsrätten inte kan göras gällande i
fastigheten sedan denna genom överlåtelse eUer på annal sätt, t,ex, genom expropriation,
övergått tUl annan.

Utredningen
föreslår vissa avvikelser från de nuvarande bestäm-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 183

melserna
om inverkan av äganderättsexpropriation på rättigheter i den exproprierade
fastigheten. Avvikelserna hänför sig till de undantag som 49 § andra slyckel
ExL i övrigt innehåller.

Det
ena undantaget avser särskild rätt som på grund av förbehåll vid
expropriaiionen skall lämnas orubbad. Utredningen föreslår att tiUståndsmyndigheten
i samband med att tUlstånd tiU expropriationen lämnas skall kunna förordna att
rättighet får bestå även efter del att fastigheten exproprierats med
äganderätt. I princip biträder jag utredningens förslag i denna del, I
överensstämmelse med vad utredningen anför bör inle heller hinder möta mol att
parterna under det fortsatta förfarandet träffar överenskommelse om del
fortsatta beståndet av särskild rätt. Möjligheterna att låta rättighet bestå
efter äganderättsexpropriation bör emellertid begränsas i högre grad än
utredningen föreslagit,

I den rättsvetenskapliga
debatten har ifrågasatts om inle 49 § andra stycket ExL rätteligen bör tolkas
så att parterna kan komma överens om all rättighet skall bestå trots expropriationen
endast om rättighet med bättre rätt i fastigheten inte lider förfång av det.
Utredningen anför att en sådan begränsning av undantagsbestämmelsen kan
övervägas men att frågan bör prövas i annat sammanhang. Enligt min mening bör
frägan inte skjutas på framtiden utan lösas nu, när förslag till helt ny expropriationslag
läggs fram.

Enligt 30 § ExL skaU
domstolen uppskatta såväl fastighetens värde som värdet av all särskild rätt
som i avseende på fastigheten tillkommer sakägare och inte skall lämnas orubbad
på grund av utfästelse av den exproprierande. Om rättighet som tillkommer
sakägare medför minskning av fastighetens värde, skall uppskattningen avse det
värde som fastigheten har med den ifrågakomna belastningen. Om fastigheten
dessutom svarar för fordran, skall också fastighetens värde utan
rättig-helsbelastningen uppskattas, SkiUnaden mellan de två värdena har brukat
betecknas som rättighetens objektiva värde. Detta kan understiga den ersättning
som bestäms för sakägaren, rättighetens subjektiva värde. Av 57 § andra stycket
ExL framgår atl borgenär som har panträtt på gmndval av inteckning i vissa fall
har rätt att vid fördelning av expropriationsersättningen få betalt också ur
den del av ersättningen som tillkommer sakägare och som svarar mot rättighetens
objektiva värde. Om den exproprierande utfäster sig att låta viss rättighet
bestå efter expropriaiionen, undandras borgenär med panträtt i fastigheten den
del av fastighetens värde som motsvarar sakrätlens objektiva värde, eftersom
sakägaren givetvis då inte erhåller någon ersättning. Som har framhåUits i den
rättsvetenskapliga diskussionen betyder detta att panträttsskyddad fordran kan
bli nödlidande därför alt rättighet med sämre rätt i fastigheten bevaras.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 184

Som
jag har anfört i det föregående biträder jag utredningens förslag att bibehålla
den nuvarande ordningen att rättigheter skall kunna lämnas orubbade vid
äganderättsexpropriation. En sådan ordning ligger helt i linje med en av
grundprinciperna för expropriationslagsliftningen, nämligen att expropriation
skaU ske på sådant sätt att minsta möjliga ingrepp görs i bestående
förhåUanden. Jag förordar att särskild rätt skall kunna bestå efter
äganderättsexpropriation antingen på gmnd av förordnande av
tiUståndsmyndigheten eUer tiU följd av överenskommelse mellan berörda parter. Å
andra sidan är jag inte beredd att medge fritt spelrum för sådana förbehåll och
överenskommelser. Att fordringar, som är förenade med panträtt på grundval av
inteckning med bättre rätt än den rättighet som bevaras, i vissa fall kan bli
nödlidande är inte godtagbart.

Vissa
begränsningar bör aUtså göras i tUlståndsmyndighetens möjlighet att förordna
alt särskUd rätt till fastigheten skaU bestå efter expropriationen,
Fömtsättningarna för tUlståndsmyndigheten att företa en oskadlighetsprövning i
panträttshavarnas intresse är emellertid begränsade. Det kan således inte
komma i fråga att ålägga tUlståndsmyndigheten att företa en mera ingående
oskadlighetsprövning, motsvarande den som enligt vad jag senare skall återkomma
tiU bör ske när domstolen skall faststäUa expropriationsersättning i enlighet
med vad parterna är överens om eller bestämma humvida nedsättning av
ersättningen skall ske. Inte heller kan det begäras att tUlståndsmyndigheten
skall infordra medgivanden från de borgenärer som har panträtt i fastigheten.
En sådan ordning skulle i avsevärd mån komplicera tUlståndsärendet och medföra
risk för att handläggningen fördröjs.

En
lösning som ligger nära tUl hands och som har den fördelen att den inte
nämnvärt komplicerar handläggningen hos tUlståndsmyndigheten är att myndigheten
får göra förbehåll om beståndet av särskild rätt till fastigheten endast i
fråga om sådana rättigheter som till följd av inskrivning eller på annan gmnd
har företräde framför inteckningar som besvärar fasligheten. I övriga fall
skulle frågan om rättighetens bestånd efter expropriationen vara beroende av
att överenskommelse träffas mellan rättighetshavaren och den exproprierande.
Emellertid anser jag att en sådan ordning i allt för hög grad skuUe inskränka
tUlståndsmyndighetens handlingsfrihet. FaU kan tänkas då det föreligger ett
starkt intresse av alt en viss rättighet får bestå trots expropriationen och då
det är uppenbart alt rättighetens fortsatta bestånd inte kan komma att inkräkta
på panttättshavarnas intressen. Också i sådana fall bör tUlståndsmyndigheten
kunna meddela sådant förordnande som nu är i fråga. Jag föreslår därför en
beslämmelse av innehåll att tiUståndsmyndigheten får meddela förordnande om
beståndet av särskUd rätt, om det uppenbarligen är utan betydelse för den
rätt som tillkommer

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 185

borgenär
med panträtt i fastigheten. Bestämmelsen bör ges tUlämpning endast i fråga om
sådan särskUd rätt till fastigheten som har tillkommit genom frivUlig upplåtelse.
Som framgår av det följande bör en annan ordning gälla i fråga om särskild rätt
som har tillkommit på annat sätt, t.ex, förrättningsservitut.

Också
parternas möjlighet att under det fortsatta förfarandet träffa överenskommelse
om beståndet av viss eller vissa rättigheter bör begränsas. Sålunda bör
överenskommelse om att en rättighet får bestå efter äganderättsexpropriation
gälla endast om den fastställs av domstolen. Fastställelse bör inte få
meddelas, om inte panträttshavarna lämnar medgivande till fastställelsen eller
rättighetens fortsatta bestånd är väsentligen utan betydelse för borgenärs
rätt. Om överenskommelsen avser sådan rättighet som tillståndsmyndigheten
skulle ha kunnat göra förbehåll om, är det uppenbart atl oskadlighetsrekvisitet
är uppfyllt. Är rättsläget sådant atl erforderliga medgivanden inte finns och
det inte heller kan avgöras om beståndet av rättigheten är tUl förfång för
panträttshavare förtän ersättningsbeloppen har bestämts, bör domstolen kunna
företa fastställelseprövningen i samband med bestämmandet av
ersättningsbeloppen. Det sagda kan självfallet inte gäUa, när den
exproprierande har begärt kvalificerat förhandstUlttäde. Frågan om vad som skaU
ske med rättigheten får då avgöras i samband med att frågan om förhandstillträde
prövas,

I
uttedningens förslag undantas från bestämmelserna om osjälvständig
rättighetsexpropriation också servitut som har tiUkommit vid
fastig-hetsbildningsförrätlning. Enligt förslaget skall
äganderättsexpropriation inte påverka fastighetens ansvar för sådana
rättigheter. Den föreslagna regleringen innebär att, om den exproprierande har
behov av att fastigheten befrias från sitt ansvar för
fastighetsbildningsservitul, detla måste göras till föremål för självständig
rättighetsexpropriation.

Enligt
min mening är bestämmelsen alltför kategorisk, I inte så få fall måste man
räkna med att expropriationsändamålet inte kan förverkligas, om fastigheten
fortfarande skall vara besvärad av förrättningsservitut. Obestridligen är det
en enkel åtgärd från den exproprierandes sida atl i sådana fall samtidigt
ansöka om expropriation av äganderätten till fastigheten och om självständig
expropriation av rättigheten. Enligt min mening är det dock att föredra att
tUlståndsmyndigheten i stället ges rätt att förordna att sådan rättighet som nu
åsyftas skaU upphöra genom äganderättsexpropriation. Också här bör gälla att
tUlståndsmyndigheten i princip får ta upp frågan utan ansökan. Avser det
tUlämnade förordnandet rättighet som har kommit tUl vid fastighetsbUdning
eller på liknande sätt, bör fastighetsbUdningsmyndigheten höras i ärendet,
särskUt i fråga om rättighetens betydelse för den härskande fastigheten. Med
den ordning som har antytts finns det enligt min mening inte

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 186

anledning
att begränsa regeln till enbart förrättningsservitut. Regeln bör utan olägenhet
kunna utsträckas lill alla begränsade sakrälter som har kommit till på annat
sätt än genom frivillig upplåtelse.

Vanligen
blir det här fråga om s.k. tvångsservitul av olika slag. Sådana kan f.n. bildas,
förutom vid fastighetsbUdning och expropriation, exempelvis enligt VL, lagen om
vissa gemensamhetsanläggningar (LGA), gruvlagen, ägofredslagen, lagen om
enskUda vägar och 1902 års ellag.

Skulle
tillståndsmyndigheten inte ha förordnat att rättighet av det slag som nu har
nämnts skall upphöra att gäUa, kommer rättigheten alt bestå i fastigheten också
efter expropriationen. Givetvis kan överenskommelse under det fortsatta
förfarandet inle träffas mellan den exproprierande och rättighetshavaren om att
rättigheten skall upphöra. Skulle behov föreligga atl få rättigheten upphävd,
är den exproprierande hänvisad tiU att i efterhand begära att rättigheten skall
upphöra genom expropriation. Jag vUl i sammanhanget erinra om de möjligheter
som FBL erbjuder att förändra eller upphäva servitut genom fastighetsreglering.

Jag
förordar sålunda att sådan särskUd rätt tUl faslighet som inle har kommit till
genom frivUlig upplåtelse skall bestå efter äganderättsexpropriation, om inte
annat har förordnats i expropriationstiUståndet.

Som
har redovisats i annat sammanhang (avsnittet 2.3.2) föreslår utredningen att
det nuvarande förbudet mot expropriation av statlig mark och särskUd rättighet
som tUlkommer staten skall upphöra. I del följande kommer jag att föreslå att
förbudet behålls (avsnitt 8.1.3). Den reglering som jag har förordat i det
föregående beträffande inverkan av äganderättsexpropriation på rättighet som
gäller i den exproprierade fastigheten bör därför inte bli tillämplig på
rättighet som tiUkommer staten. Sådan rättighet bör aUtid bestå efter
expropriationen.

Som
har framhållits i redogörelsen för gäUande rätt innehåller ExL inte någon
definition av sakägarbegreppet. Frågan om vilka rättighetshavare som kretsen
av sakägare omfattar är omdiskuterad. Även om ExL:s sakägarbegrepp får anses ha
blivit någorlunda preciserat genom rättstUlämpningen, förhåller det sig
obestridligen så att man här i slor utsträckning är hänvisad tiU teoretiska
principer som inte har kommil tiU uttryck i lag. För den praktiska tUlämpningen
av expropriationslagsliftningen skulle onekligen en grundläggande definition
av sakägarbegreppet vara av stort värde. Enligt utredningens förslag förstås
med sakägare ägaren av den fasta egendom som expropriationen avser samt
innehavare av särskild rätt till egendomen utom innehavare av fordran, för
vilken inteckning i egendomen är sökt eUer bevUjad, eller annan med sådan
fordran jämställd rätt.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om att frågan om lämpligheten och möjUgheten av
att i lagtext definiera begreppet sakägare har varil föremål för överväganden i
olika lagstiftningssammanhang under senare

s. 187 Kontrollera mot PDF

år.
Sålunda uttalades vid tUlkomsten av miljöskyddslagen att man om möjligt borde
undvika atl i lagtexten uttryckligen ange vem som är atl anse som sakägare
(prop. 1969:28 s. 190). Liknande synpunkter anlades när FBL kom tUl (prop.
1969:128 del B s. 225). Ocksä när det gäller expropriation är det förenat med
åtskiUiga svårigheter att närmare bestämma sakägarbegreppet. Särskilt med
hänsyn till de svåröverskådliga verkningar som en sådan bestämning kan få
finner jag en definition av sakägarbegreppet inte tillrådlig. Visserligen
skulle denna som i utredningens förslag kunna hållas mycket allmän men värdet
av en sådan bestämmelse är ringa och den kan därför lika gärna avvaras.
Betydelsen av den av ulredningen föreslagna legaldefinitionen ligger i att
vissa rättsägare därmed utmönstras från sakägarbegreppet.

Under
hänvisning till vad som har anförts anser jag för egen del att sakägarbegreppet
i den nya lagen inte bör preciseras närmare än som skett genom 24 § ExL. Jag
föreslår sålunda att den nya expropriationslagen inte skaU uppta någon annan
bestämning av det ifrågavarande begreppet än att därifrån uttryckligen utesluts
innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar. Med detla uttryck avser
jag i första hand borgenär som åtnjuter panträtt i fastigheten på grundval av
inteckning men också borgenär som innehar fordran med ogulden köpeskiUings
rätt. Likställd med panträttshavare får i detta sammanhang anses vara
samfällighel som åtnjuter betalnings- och förmånsrätt i fastigheten enligt
lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.
Det valda uttryckssättet klargör alt inte heller annan fordringshavare med förmånsrätt
i fastigheten enligt 6 § 1 förmånsrättslagen räknas som sakägare. Uppenbart
skall som sakägare inte räknas borgenär som har fåll vilandebevis
pantförskrivet åt sig.

Utredningen
har avvisat tanken på att från sakägarkretsen utesluta rättsägare som inte har
rätt tiU ersättning på grund av expropriationen. Denna ståndpunkt har mött viss
kritik under remissbehandlingen. Otvivelaktigt skulle en begränsning av
sakägarbegreppet vara tiU fördel från handläggningssynpunkl i vissa fall men
den låter sig inte genomföra med hänsyn till att frågan huruvida rättsägaren
har rätt till ersättning eller ej måste prövas som en sakfråga och inte som en
processuell fråga. Dessutom anser jag liksom utredningen att man inte här bör
införa begränsningar och inskränkningar som kan ge upphov tiU onödiga konflikter
och processuella tvister. Jag biträder således utredningens förslag i denna
del.

Utredningens
förslag innehåller inte någon definition av begreppet särskild rätt. En sådan
torde inte heller vara alldeles nödvändig. Någon tvekan om begreppets innebörd
torde inte behöva råda numera. Jag anser emellertid alt det skulle vara av
visst värde alt i en ny expropriationslag ta upp en bestämning av det
ifrågavarande begreppet. Som

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 188

särskild
rätt vid tUlämpning av den nya lagen bör anses nyttjanderätt, servitut och rätt
tiU elektrisk kraft samt liknande rätt. Fördelen med en sådan definition är
lagteknisk. I de paragrafer i den nya lagen där del talas om särskild rätt
behöver man då inte undanta panträtt och med denna jämförbara rättigheter.

Utredningens
förslag innehåUer liksom ExL (49 § tredje stycket) en bestämmelse av innehåll
att nyttjanderätt eller servitutsrätt som har kommit till genom expropriation
äger företräde framför all annan rält till fastigheten. Av motiven liU den
nuvarande bestämmelsen framgår alt avsikten med bestämmelsen var att otvetydigt
slå fast det i och för sig självklara förhållandet att en genom expropriation
grundlagd begränsad sakrätt till egendomen går före rättigheter, som härleder
sig ur frivilliga upplåtelser från fastighetsägarens sida. Bestämmelser med
molsvarande innehåll som 49 § tredje stycket ExL finns i andra lagar (jfr t.ex.
3 § första stycket LGA). Också förrättningsservitut gör anspråk på alt gälla
med bästa rätt i den av servitutet besvärade fastigheten. Det torde inte finnas
några sakliga skäl för att låta nyttjanderätt eller servitutsrätt som kommit
tUl genom expropriation obetingat äga företräde framför exempelvis ett
förrättningsservitut för den händelse de båda rättigheterna skulle visa sig
konkurtera vid utövningen. Om den nya expropriationslagen skaU innehålla en
bestämmelse om det inbördes företrädet mellan rättigheter av olika slag i
fastigheten, bör enligt min mening bestämmelsen begränsas liU all gälla förhållandet
till andra rättigheter än särskUd rätt som tiUkommit genom expropriation eller
därmed jämstäUt tvångsförvärv eller genom fastighetsbildning eller på liknande
sätt. Frågan hur företrädesrätten för tvångsrättigheter med anspråk på att
gälla med bästa rätt i fastigheten bör avgöras i de fall där rättigheterna inte
kan utövas vid sidan av varandra får överlämnas åt rättstiUämpningen,

8.1.3
Expropriation av kronojord m.m.

ExL
innehåUer frånsett bestämmelsen i 1 § tredje stycket om värdestegringsexpropriation
förbud mot expropriation av fast egendom som tiUhör staten och av särskild
rätt som tiUkommer staten. Förbudet mot rättighetsexpropriation gäller både vid
självständig och osjälvständig rättighetsexpropriation. Utredningens förslag
innebär att de nu angivna begränsningama i expropriationsrätten skall upphöra.
Förslaget har fått ett övervägande gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen.
Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen har emellertid avstyrkt den
föreslagna utvidgningen av expropriationsrätten.

Expropriationsutredningen
har konstaterat, att frågan om expropriationsrätt tiU kronojord inle så mycket
är en principfråga som etl praktiskt

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 189

spörsmål.
Inte heller jag anser att principiella skäl talar för en utvidgning av
expropriationsrätten tUl att avse statlig mark. Vad angår det praktiska behovet
får den förhandlingsordning som gällt sedan år 1968 vid kommuns förvärv av
statlig mark för samhäUsbyggnadsändamål anses väl tillgodose detta.
Förhandlingsordningen ger kommunerna möjlighet att på ett smidigt och enkelt
sätt förvärva den mark som kommunerna har behov av för att kunna fullgöra de
uppgifter som anförtrotts dem. När fråga om pris och övriga viHkor prövas av
den statskommunala marknämnden skall tillses att villkoren bestäms så att
kommunen inte åläggs vidare förpliktelser än sådana som skulle ha kunnat komma
i fråga, om marken i stället förvärvats genom expropriation. Den utvidgning av
expropriationsrätten som ulredningen föreslår skulle uppenbarligen inte få
någon nämnvärd praktisk betydelse i de fall som täcks av förhandlingsordningen.
För övriga expropriationsberättigade torde ett upphävande av det nuvarande
förbudet mot expropriation av statlig mark i verkligheten vara av ringa
betydelse. Jag anser det inte vara motiverat att för de undantagsfaU där enskUd
skall expropriera upphäva förbudet mot expropriation av statlig mark.

Som
ulredningen har visat skulle ett upphävande av förbudet mot expropriation av
statlig mark ha vissa praktiska fördelar i fall där äganderättsfrågorna är
oklara eller inskrivningsförhållandena besvärliga. Delvis har dock de av
utredningen påtalade problemen blivit lösta genom att enligt 3 § lagen om
förvaltning av kyrklig jord bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom
som tUlhör staten inte är tiUämplig på kyrklig jord, I andra faU skulle
obestridligen en utvidgning av expropriationsrätten underlätta förvärvet eller
den förvärvade egendomens användande. Jag delar emellertid den under
remissbehandlingen framförda uppfattningen att det inte är förenligt med de
principer på vilka expropriationslagsliftningen vilar att
expropriationsmöjlighet öppnas enbart för att tillgodose sådana intressen av
mera praktisk natur, I de fall som åsyftats får problemen lösas på annat sätt
än genom att fastigheten exproprieras. Jag föreslår därför att äganderätten
till statlig mark inte skall få exproprieras. Någon anledning att i detta
sammanhang göra skiUnad meUan värdestegringsexpropriation och expropriation för
annat ändamål finns enligt min mening inte.

Utredningens
förslag innebär också att förbudet mot expropriation av SärskUd rätt som
tUlkommer staten skaU upphävas. Vid remissbehandlingen har framhållits av
företrädare för kommunala intressen att det skulle vara av praktisk betydelse
för kommunala kommunikations- och ledningsföretag. Jag viU inte besttida alt
det kan förhålla sig så i vissa fall. Jag är emellertid inte övertygad om atl
så myckel står att vinna med att ändra vad som har gällt hittUls. Annan
lagstiftning, t.ex, byggnadslagstiftningen och FBL, öppnar möjlighet
för kommunerna att

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 i90

genomföra
del aktuella företagel. SkuUe ell behov föreligga i detla hänseende, ter del
sig enklare all ändra förhandUngsordningen än all införa en räll till
expropriation. Jag anser därför all också förbudet mot expropriation av
särskild rätt som tillkommer staten utan olägenhet kan behållas.

I
överensslämmelse med vad jag har anförl bör i den nya expropriationslagen tas
in förbud mot expropriation av statlig mark och rättighet som tUlkommer staten.

8.2
Expropriationsandamålen

8.2.1
Inledande synpunkter

ExL
innehåller regler om expropriation för etl flertal ändamål. I 1 § första
stycket lagen görs under punkterna 1-19 en detaljerad uppräkning av de ändamål
för vUka expropriation får äga rum. Åtskilliga av expropriationsfallen tar
sikte på de offentliga verksamhetsgrenarnas omedelbara behov av mark,
exempelvis för rikets försvar, för den aUmänna samfärdseln och för aUmänna
byggnader. Vid sidan härav finns bestämmelser om expropriationsrätt för ändamål
som syftar till att tillgodose bl.a. bosladssociala, vetenskapliga och
kulturella intressen. Av särskild betydelse är den i punkt 16 upptagna
bestämmelsen om expropriation av mark för tätbebyggelse som fick sin nuvarande
utformning genom 1971 års reform. Slutligen har genom samma reform i I § tredje
stycket ExL getts möjlighet till expropriation på grund av väntad
värdestegring.

Vid
sidan av ExL finns bestämmelser om rätt tUl tvängsinlösen i olika författningar.
I vissa fall innehåller dessa författningar föreskrifter om del rättsliga
förfarandet som i huvudsak överensstämmer med ExL:s regler. Bestämmelser av
detta slag ges i BL, 1902 års ellag, lagen om tvångsinlösen av vanhävdad
jordbruksegendom och lagen om inlösen i vissa fall av räll tiU gmva m.m. I viss
mån kan hit också räknas bestämmelserna i stenkolslagen. Andra författningar
som medger rätt till tvångsinlösen har däremot väsentligen egna regler om
förfarandet och värderingen. Sådana bestämmelser ingår i VL saml i väg-, gruv-
och vissa delar av den speciella försvarslagstiftningen.

Utredningen
framhåller att gällande beslämmelser på expropriationsrättens område uppvisar
en påtaglig brist på systematik. Spridningen av expropriationsandamålen över
flera författningar har gjort ämnesområdet svåröverskådligt. Också den på
vissa snävt avgränsade ändamål inriktade lagstiftningsmetoden som tiUämpats i
samband med de många ändringarna och tiUäggen har medfört att ett betydande
mått av över-

s. 191 Kontrollera mot PDF

lappning
förekommer mellan olika bestämmelser. Ett annal resultat av denna
lagstiftningsmetod är ett ständigt återkommande behov av nya ändringar och
tUlägg. Ulredningen finner därför en reform av bestämmelserna om tvångsinlösen
angelägen. Ulredningen har i sitt förslag strävat efter att så vitt möjligt
föra samman alla bestämmelser av expropriationsrättsligt innehåU. I fråga om
utformningen av bestämmelserna om expropriationsandamålen har ulredningen
övervägt om det är lämpligast att behålla nuvarande detaljerade uppräkning
eller all övergå tiU det motsatta systemet, nämligen att ge föreskrifterna form
av en allmänt hållen regel av innehåll exempelvis att expropriation får ske när
Kungl. Maj:t prövar det nödigt för ändamål som är tUl allmänt gagn. Som jag
skall redovisa har ulredningen på denna punkt vall en medelväg.

Vid
remissbehandlingen har ulredningens förslag fått ett övervägande positivt
mottagande. Ingen har motsatt sig en översyn av ändamålsbestämmelserna. För
egen del vill också jag ansluta mig till uppfattningen alt det finns behov av
att reformera bestämmelserna om expropriationsandamålen. Visserligen torde
efter 1971 års ändringar i ExL expropriationsmöjUgheterna i gällande
lagstiftning i de flesta avseenden vara i stort sett väl avpassade tiU de behov
som finns. Beträffande vissa ändamål har emellertid reglerna en alltför snäv
räckvidd. Del gäller bl.a. samhällsviktig näringsverksamhet och allmänhetens
behov av anläggningar för idrott eller friluftsliv. Jag återkommer till frågan
om vad som bör gälla i dessa hänseenden, I tekniskt hänseende är också
kalalogen över expropriationsändamål föråldrad och behöver moderniseras.

Frågan
i vUken omfattning bestämmelser om tvångsinlösen av mark i andra författningar
bör överföras tiU den nya ExL har, som redovisats i avsnitt 3.1.1, närmare
undersökts av ulredningen. Sammanfattningsvis innebär utredningsförslaget atl
tUl ExL bör föras över inlösenbestämmelserna i 1902 års ellag, lagen om
tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom samt de regler i BL som avser rätt
atl inlösa annans mark för samfärdsel-, transport- och tätbebyggelseändamål. I
BL bör däremot enligt utredningen kvarstå bestämmelserna om lösningspUkl och om
skyldighet att avstå mark utan lösen. Vidare bör enligt utredningen inlösenbestämmelserna
i VL samt väg-, gruv- och försvarslagstiftningen stå kvar.

Vissa
fördelar skulle otvivelaktigt vinnas genom att i största möjliga utsträckning
tiU en lag föra samman de olika regler om tvångsinlösen som finns i skilda
förfatlningar. En genomgripande reform i della hänseende skulle emellertid
beröra väsentliga delar i större lagkomplex och kräva ett mycket omfattande
utredningsarbete. Ett flertal bestämmelser skulle komma alt ryckas ut ur sitt
naturliga sammanhang. Jag delar utredningens uppfattning att en samordning nu
kan företas bara beträffande vissa lagar. Jag återkommer i samband med
behandlingen av

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 192

de
olika expropriationsandamålen tUl frågan om denna samordning. Jag vUl
emellertid framhåUa att jag inte finner tUlräckliga skäl föreligga att i vidare
mån än som har skett genom 1971 års lagstiftning föra över bestämmelser om
tvångsinlösen i BL tiU den nya expropriationslagen.

I
fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om expropriationsandamålen
avvisar ulredningen tanken på en generalklausul efter franskt mönster av
innebörd att inlösen får ske så snart ändamålet tjänar allmänt gagn. En sådan
skuUe enligt utredningen sannolikl dra med sig så mycket av
tiUämpningssvårigheter och följdbestämmelser att de fördelar som en sådan
radikal förenkling av lagen kunde synas innebära skulle gå förlorade i
praktiken, Å andra sidan anser utredningen att ändamålen inte bör anges alltför
detaljerade. Med dessa utgångspunkter föreslår utredningen en modifierad
uppräkningsmelod, dvs. atl de olika expropriationsandamålen sammanförs i skilda
huvudgrupper där ändamålet inom varje grupp anges så vidsträckt att likartade
lösningsfall ryms under samma regel. De olika huvudgrupper utredningen föreslår
är följande,

1, Expropriation för tätbebyggelseändamål

2, Expropriation för samfärdsel- och transportändamål

3, Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

4, Expropriation för viktig näringsverksamhet

5, Expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m,

6, Expropriation för försvarsändamål

7, Expropriation av vanskött egendom '

8, Expropriation för kultureUa ändamål

9, Expropriation för naturvård och fritidsändamål

10, Expropriation
för diverse ändamål

11, Expropriation
med anledning av väntad värdestegring m,m.

Den
av utredningen föreslagna metoden för angivande av expropriationsandamålen har
godtagits eller lämnats utan erinran av det alldeles övervägande antalet
remissinstanser. Från vissa håU riktas dock kritik mot förslaget. Starkast är
den som kommer från domänverket och fastighetsägareförbundet. Domänverket anser
att de av utredningen formulerade kriterierna för rätt att expropriera i många
fall är synnerligen lösa. Fastighetsägareförbundet ifrågasätter om det är
någon störte skillnad mellan utredningens förslag och metoden att ersätta alla
detaljbestämmelser med en generalklausul. Det är enligt förbundets mening
nödvändigt att det av lagtexten klart framgår i vUka fall och under vilka
omständigheter ingrepp i den enskUdes intressen får göras. Olägenheten att
ändring måste göras med vissa tidsmellanrum är förbunden med all lagstiftning.

För
egen del vUl jag instämma i utredningens uppfattning, att den nuvarande
uppräkningen i ExL av expropriationsandamålen inte bör

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 193

ersättas
med någon generalklausul. Från principiell synpunkt är det rinUigt att kräva
alt de olika expropriationsandamålen framgår direki av lagen. En generalklausul
skuUe också som utredningen framhåller medföra praktiska svårigheter vid
rättstiUämpningen, Den kritik som riktats mot utredningens förslag såsom
alltför generellt utformat finner jag å andra sidan obefogad. De skUda
expropriationsgmnderna i ulredningens förslag är visserligen mera aUmänt
beskrivna än i ExL, Det har dock visat sig möjligt atl tUlräckligt klart
avgränsa de situationer i vilka det är motiverat att expropriation skall kunna
äga rum. Rättssäkerhetens krav blir därigenom väl tillgodosedda.
Remissinstanserna hade i förevarande sammanhang också att yttra sig över den
paragraf i utredningens förslag där kommuns rätt tUl expropriation för
tätbebyggelseändamål behandlades. Som redan berörts togs emellertid den frågan
upp redan i 1971 års lagstiftningsärende. Därvid uppnåddes en bred anslutning i
riksdagen till den utformning av bestämmelserna som föreslogs i prop. 1971:122.
Jag bortser därvid från den särskilda frågan om tomträttsexpropriation
beträffande mark som inte är tätbebyggd. - Enligt min mening har utredningen
funnit en god medelväg mellan de metoder som står till buds för angivande av
expropriationsandamålen. Jag återkommer till avgränsningen av de olika
ändamålen men jag vUl redan nu framhålla att enligt min mening ger utredningens
förslag fullt tUlräcklig ledning för rättstiUämpningen,

Det
förhållandet att reglerna om expropriationsandamålen utformas relativt allmänt
bör emellertid utöver i fråga om valet av tillstånds-myndighet beaktas i
den nya expropriationslagen i annat hänseende. Även om ett företag som avses
med en expropriationsansökan i och för sig faller in under ett i lagen angivet
ändamål, bör del ankomma på tiUståndsmyndigheten att göra en allmän behovs- och
lämplighetsprövning. Vid denna bör inte minst angelägenheten av att företaget
kommer tiU stånd på den avsedda platsen vägas mot motstående intressen. I lagen
bör utttyckligen föreskrivas att sådan behovs- och lämplighetsprövning skall
äga rum. Till frågan om den närmare utformningen av en bestämmelse i ämnet
återkommer jag i det följande.

Mot
utredningens avgränsning av expropriationsandamålen i förhållande till
varandra resp, till tvångsinlösen enligt andra författningar har Svea hovrätt
riktat viss kritik. Självfallet delar jag hovrättens uppfattning att
överlappning meUan olika lagar eller lagrum såvitt möjligt bör undvikas. Jag
återkommer till denna fråga vid behandlingen av de olika ändamålen.
Ölägenheterna av en överlappning i fråga om ändamålen bör dock inte överdrivas,
under förutsättning att ersättningsreglerna och formerna för att pröva
ersättningsfrågan är i huvudsak likformiga. Jag finner det inte lämpligt alt
som hovrätten ifrågasatt föreslå en bestämmelse i den nya expropriationslagen
av innebörd att, när tvångsinlösen är

13
Riksdagen 1972. I saml Nr 109

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 194

möjlig
också enligt annan lag, denna skaU uteslutande tillämpas.

Jag
godtar sålunda i stort utredningens förslag till utformning av expropriationsandamålen.

I
76-115 §§ ExL ges ell stort anlal delaljbestämmelser som anknyter till de olika
expropriationsandamålen. En del av dessa ger för specialfall uttryck för
principer som mera generellt bör gälla i expropriationsärenden. Utredningen har
lagil upp sådana generella regler framför aUt i 3 kap. i sitt förslag som
handlar om tillståndsprövningen. Andra bestämmelser i de förut nämnda
paragraferna är av ren tillämpningskaraktär. Detta gäller framför aUl reglema
om innehållet i ansökningshandlingar m.m. I den mån del över huvud taget
föreligger behov av en författningsreglering av dessa frågor anser jag i likhet
med ulredningen att de bör tas upp i en tUlämpningskungörelse. Andra regler
åter innehåUer detaljerade föreskrifter om vad Kungl. Maj:t har alt iaktta i
skilda situationer vid prövningen av ansökningar om expropriationstillstånd.
Eftersom huvudregeln, som jag senare skall återkomma till, också i
fortsättningen bör vara atl expropriationsansökningar prövas av Kungl. Maj:t,
finns inte något behov av sådana föreskrifter för atl trygga en enhetlig
rättstillämpning i överensslämmelse med lagstiftarens intentioner. Eftersom
detaljbestämmelserna i 76-115 §§ dessutom sammantagna gör ExL svåröverskådlig,
anser jag liksom utredningen atl någon direkt motsvarighet till flertalet av
dem inte bör las med i den nya expropriationslagen. TUl placeringen av vissa
bestämmelser som bör behållas i huvudsak oförändrade (79 a § andra stycket, 89
§ andra stycket, 96, 111, 111 a och 115 §§ ExL) återkommer jag i det följande.

8.2.2
Vissa återstående frågor om expropriation för tätbebyggelseändamål

AUmänna
bestämmelser om expropriation för tätbebyggelseändamål finns intagna i ExL (I §
första stycket 16 och 111 §). Bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse i samband
med 1971 års reformarbete. Bestämmelserna ger kommun rätt tUl expropriation för
att få möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framlida
utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Regeln gäller såväl obebyggd som redan tätbebyggd mark. För del senare slaget
av mark gäller dock den begränsningen alt expropriation får ske endast om det
med skäl kan antas att marken inom överskådlig lid kommer att beröras av
byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt, eller om del lill främjande av planmässigt byggnadsskick eller av
annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommuneii får rådighel över
marken. För att understryka betydelsen av tomlrättsinstitutet anges särskilt
all expropriation kan ske

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 195

för
att ge kommun möjlighet att upplåta mark med tomträtt.

Del
finns självfallet inte anledning att nu ompröva de grundläggande principerna i
1971 års reform i fråga om expropriation för tätbebyggelseändamål. De
nuvarande reglerna i I § första stycket 16 och 111 § bör därför föras över till
den nya expropriationslagen. Vissa frågor rörande tätbebyggelseändamålen
återstår dock att närmare överväga.

Enligl
gällande rätt får expropriation för tätbebyggelseändamål genomföras endast tUl
förmån för primärkommun. Under remissbehandlingen och vid riksdagens
behandling av 1971 års lagförslag har uttalats att också landstingskommun och
kommunalförbund bör ha sådan rätt. Riksdagen gav som sin menirig Kungl, Maj:l
tUl känna att man ytterligare borde pröva i vUken uisträckning expropriation
för bl,a, tätbebyggelseändamål borde medges för landstingskommun eller vissa
kommunalförbund utan att den principiella ansvarsfördelningen därigenom
rubbades. De önskemål som sålunda framkommit anknyter i första hand till de
särskilda förhåUandena i Stockholms län, Stockholms läns landslingskommun har
bl.a, till uppgift all i samverkan med berörda kommuner främja
bostadsförsörjningen i Stockholms län. För fullgörande härav kan landstingskommunen
förvärva mark för bostadsbebyggelse och övrigt samhällsbyggande i anslutning
härtiU. Landstingskommunen har möjlighet atl få tomträllslån och
markförvärvslån.

Även
jag anser att Stockholms läns landstingskommun bör få rätt all expropriera för tätbebyggelseändamål.
En ulvidgning av förutsättningarna för expropriation för tätbebyggelse bör
därför göras i detta hänseende. Om förhållandena inom annan landstingskommun
eller inom kommunalförbund framdeles blir likartade med dem som nu råder i
fråga om Stockholms läns landstingskommun, bör expropriationsrätt kunna utan
lagändring medges landstingskommunen resp. kommunalförbundet i fråga. Huruvida
den av mig nu angivna förutsättningen föreligger bör kunna prövas av
tUlståndsmyndigheten inom ramen för den allmänna behovs- och skälighelsprövning
som skall ske i ett expropriationsärende. Laglekniskt torde avgränsningen få
anges så, att expropriation får ske till förmån för landstingskommun eller
kommunalförbund som handhar sådan angelägenhet som avses i bestämmelserna om
tätbebyggelseexpropriation.

I
punkten 7 i 1 § första stycket ExL tas upp vissa speciella faU av expropriation
för bebyggelse. Bestämmelsen ger slalen eller kommun rätt till expropriation
för att åstadkomma tryggade bostadsförhållanden inom bebyggt område vid
järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge eller på annan ort med större
sammanträngd befolkning. Bestämmelsen är enligt 99 § ExL tillämplig endast på
område bebyggt med boningshus som tillhör annan än markens ägare, och sedan
expropriation har skell har husets ägare rätt att förvärva eller få
nyttjanderätt lill den mark som

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 196

hör
till hans hus. Enligt utredningen torde regeln väl täckas av den allmänna
expropriationsrätten för tätbebyggelseändamål och kan därför upphävas. Under
remissbehandlingen har inte framkommit något som lyder på att denna ståndpunkt
skuUe vara felaktig. Jag delar uppfattningen alt expropriationsbefogenheten
för tätbebyggelseändamål efler den senast vidtagna reformen har en så
vidsträckt utformning att samhällets behov av mark blivit tiUgodoselt också
inom nu avsedda områden. Ell borttagande av punkten 7 i I § första stycket ExL
innebär således inle någon inskränkning av kommuns möjlighet att förfoga över
behövlig mark. Inte heller från den enskUde husägarens synpunkt torde
bestämmelsen ha någon betydelse. Genom bestämmelserna om bostadsarrende i JB är
husägare, som enbart har nyttjanderätt till tomtplatsen, i tUlräcklig
uisträckning skyddad i sin besittning tUl marken. Jag tiUstyrker därför vad utredningen
föreslagit på denna punkt,

I
samband med den allmänna rätten att expropriera för tätbebyggelseändamål och
tomträttsupplåtelse aktualiseras frågor om anordnande av trafikleder m,m, som
skall betjäna bebyggelsefastighelerna. Bestämmelserna i I § första stycket 2
ExL öppnar möjlighet att expropriera för trafikleder och andra anläggningar
för den allmänna samfärdselns främjande. Av störte praktisk betydelse när det
gäller lätbebyggelseområden är emellertid bestämmelserna i BL, särskilt 18, 18
a, 41 och 41 a §§, Dessa ger kommun rätt att lösa in mark som enligt fastställd
generalplan eller stadsplan är avsedd till trafikled, gata eller annan aUmän
plats. Kommunen får lösa tiU sig också annan mark som enligt samma slags planer
inte avsetts tiU enskilt bebyggande, om markens användning för avsett ändamål
inte ändå kan anses säkerställd. I de s.k. markexploatörsfallen har kommunen
enligt 70 och 113 §§ BL möjligheter att ta mark inom planlagt område i anspråk
utan ersättning. Så är fallet beträffande mark som behövs för gata eller annan
allmän plats eller för allmän byggnad. Slutligen kan kommun enligt 47 § BL lösa
delar av tomt, om det krävs för att få tomtindelning genomförd.

Enligt
utredningen bör den nya expropriationslagen innehålla bestämmelser motsvarande
de nu angivna speciella reglerna om expropriation för tätbebyggelseändamål.
Utredningsförslaget innebär endast en i och för sig välbehövUg
sammanstäUning av bestämmelserna i BL och en överföring av dem till
expropriationslagsliftningen. Jag kan hålla med om alt BL:s bestämmelser om
anordnande av trafikleder m.m. hänger nära ihop med övriga tätbebyggelsefrågor
och att skäl kan anföras för atl föra samman sådana bestämmelser i en enda lag.
En samlad översyn av byggnadslagstiftningen pågår emellertid f.n. inom
bygglagutredningen. Med hänsyn härtiU bör inte utan tvingande skäl ändringar
göras i BL, En sådan samordning som utredningen föreslagit har betydelse endast
från systematisk synpunkt. Jag anser därför att

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 197

utredningens
förslag på denna punkt inte bör genomföras nu.

I
expropriationsutredningens betänkande ingick också förslag till etl
värdeutjämningsinstitut. Om detta anförde jag i 1971 års lagstiftningsärende
bl.a., att myckel talade för att elt sådanl institut behövs i samband med
planläggning men att frågan kräver ytterligare utredning och även har nära
samband med de frågor som prövas av bygglag-utredningen (se prop. 1971:122 s.
198). Jag har inte fått anledning alt ändra uppfattning på denna punkt. Jag
anser mig därför inte böra föreslå att några regler om värdeutjämning f.n. tas
upp i den nya expropriationslagen.

8.2.3
Expropriation för samfärdsel, transport och annan kommunikation

Expropriation
för att tillgodose behovet av allmänna anläggningar för samfärdsel, transport
och annan kommunikation har gammal hävd i svensk rätt. Sålunda får enligt I §
första stycket 2 ExL fastighet tas i anspråk genom expropriation för allmän väg
på landet eller i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn,
lastningsplats, kanal eller annan farled, flottled, telegraf- eller
telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna samfärdselns
främjande. Enligt punkt 13 samma pargaraf får expropriation ske för linbana
eller oljeledning, som är behövlig för företag av större gagn för orten.

Också
annan lagstiftning tillvaralar intresset av att mark finns tillgänglig för nu
avsedda ändamål. För allmän väg kan mark tas i anspråk enligt väglagen.
Molsvarande rält beträffande enskild väg ges i lagen om enskilda vägar. Vidare
innehåller byggnadslagstiftningen föreskrifter om skyldighet att avstå mark tiU
kommun för trafikleder, gator eller andra allmänna platser samt för
trafikanläggningar. Vad gäller allmän farled, hamn eller flottled innehåller 5
och 6 kap, VL bestämmelser härom. Anläggningar och åtgärder för enskild farled,
hamn eller flottled kan komma under bedömande enligt 2 kap, VL,

Till
transportändamål kan ocksä räknas ledning och anläggning för distribution av
drivkraft, vatten, värme och liknande eller för bortförande av avloppsvatten
och annan orenlighet. Utredningen framhåller emellertid att sådana ledningar
ofta står i ett intimt samband med själva produktionskäUan, reningsverket eller
liknande anläggning och tjänar i första hand andra syften än samfärdsel och
transport. Utredningen anser därför att dessa ledningar bäst behandlas i ett
särskUt avsnitt tUlsammans med själva huvudanläggningen.

Med
hänsyn tUl dessa överväganden föreslår utredningen att i en generell regel
medges rätt tiU expropriation för att bereda utrymme för anläggning som
tiUgodoser allmänt samfärdsel- eUer transportbehov.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 198

Vidare
föreslås alt rätl lill tvångsinlösen för allmän farled, hamn eller flottled
skall regleras uteslutande i VL, Innebörden av utredningsförslaget är därför
alt med samfärdsel och transport avses enbart kommunikationsanläggningar till
lands och för lufttrafik samt alla sådana telekommunikationer som omhänderhas
av televerket, dvs. telegraf-, telefon- och andra svagströmsanläggningar som
ingår i ell nät för den allmänna samfärdselns främjande.

Det
torde vara uppenbart all möjlighet till expropriation mäste föreligga för att
tillgodose behovet av mark för samfärdsel och transport. Liksom
remissinstanserna ansluter jag mig därför till förslagel. Vid remissbehandlingen
har uttalats att utredningens definition av begreppet transport erhåUit en
konstlat snäv innebörd. Jag delar inle denna uppfattning. Som uttedningen
anförl bör sådan ledning som är knuten till anläggning för drivkraft, vatten
eller avlopp m.m. i expropriationshänseende behandlas på samma sätt som själva
huvudanläggningen. Del torde i praktiken inte föreligga någon större svårighet
att dra gränsen meUan de båda expropriationsandamålen. Till förmån för
utredningsförslaget talar också den synpunkten all större klarhet och överskådlighet
uppnås i lagen. Jag tiUstyrker därför den av utredningen förordade
avgränsningen av begreppet transportändamål.

Jag
ansluter mig också liU förslaget alt expropriation skaU medges endast för alt
tiUgodose etl aUmänt samfärdsel- eller transportbehov. Något anspråk på en mera
vidsträckt expropriationsbefogenhet i delta avseende har heller inte framförts
under remissbehandUngen utom såvitt avser ledning för transport av vegetabilisk
olja eller liknande till en industri. Ledningar av detta slag syftar emellertid
tUl att tillgodose viss näringsverksamhet. Frågan om expropriation för sådana
ledningar får avgöras efter de regler om expropriation för näringsverksamhet
som jag ämnar föreslå i det följande. Som utredningen har anfört torde behovet
av mark för enskUda vägar vara tillfredsställande tiUgodoselt genom den
särskilda lagstiftningen i ämnet. Det är sålunda inle min avsikt alt
tvångsinlösen för detta ändamål skall kunna ske enligt den nu föreslagna
expropriationsgrunden. Däremol bör liksom hittiUs expropriation få ske för
järnväg eller spårväg för allmän trafik, oavsett vem som svarar för driften.

Statens
vägverk har i sitt remissyttrande diskuterat bedömningen av en
expropriationsansökan, när alternativa platser står tUl buds för det avsedda
ändamålet, TUl den frågan återkommer jag vid behandlingen av den allmänna
behovs- och skälighetsprövningen.

Till
den del utredningens förslag medger expropriation av mark för aUmän väg kan
behovet härav i stäUet tillgodoses genom reglerna i väglagen om ianspråktagande
av mark med vägrätt. Regelmässigt torde det senare institutet, som
erbjuder åtskUliga fördelar, komma liU

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 199

användning.
Vidare omfattar förslaget också anläggningar för vilka inlösen kan ske enligl
BL. Det kan möjligen invändas att förslaget innebär en dubblering i förhållande
till väglagen och BL. Jag anser dock inte att någon olägenhet uppkommer på
grund därav. För markägaren måste det i stort sett vara likgiltigt om hans mark
tas i anspråk enligt den ena eller andra lagen eftersom samma ersättningsregler
gäller i båda fallen (55 § väglagen och 137 § BL). När tvångsinlösen kan ske
enligl både ExL och väglagen eller BL bör väghållaren ha valrätt i fråga om
vilket institut han viU tillämpa.

Med
hänsyn lill del anförda vill jag tillstyrka utredningens förslag all
expropriation skall få ske för att bereda utrymme för anläggning som
tillgodoser ett allmänt samfärdsel- och transportbehov. Beteckningen
'samfärdsel' kan dock möjligen framstå som mindre egentiig när det gäller
telekommunikationer och liknande. För atl förebygga risken för missförstånd
förordar jag att expropriationsändamålet anges vara allmänt behov av
samfärdsel, transport eller annan kommunikation. Bestämmelsen motsvarar i
gällande lagstiftning I § första stycket 2 och 13 ExL. Under förstnämnda punkt
faller också rätt tiU expropriation för allmän farled, hamn och flottled.
Enligt utredningens mening bör rätl till inlösen för dessa ändamål regleras
uteslutande genom reglerna i VL. Jag är dock inte beredd att nu förorda
genomförandet av delta förslag. Med hänsyn tiU att bestämmelserna i VL f.n. ses
över av valtenlagsutredningen synes det mig inte lämpligt att upphäva
expropriationsmöjligheten.

8.2.4
Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

Lagreglerna
om expropriation för drivkraft m.m. finns intagna främst i VL, ExL, BL och 1902
års ellag. I VL regleras vallenkraftens användning för produktion av elektrisk
ström samt för andra ändamål. Bestämmelser om produktion och distribution av
elektrisk ström i övrigi finns i 1902 års ellag. Rätt tiU tvängsinlösen medges
enligt denna lag tUl förmån för station för alstrande av elektrisk kraft
annorledes än medelst vattenkraft, för elektrisk starkströmsledning samt för
elektrisk stark-slrömsanläggning i övrigt. Som förutsättning för att
tvångsinlösen skaU kunna komma till stånd uppställs i första hand att åtgärden
är nödvändig för att förse någon ort med belysning eller för liknande ändamål
eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell anläggning som är av
störte betydelse för det allmänna. I andra hand medges rätt till tvångsinlösen
för att dra fram elektrisk starkströmsledning även om denna inte är avsedd för
en anläggning av störte betydelse för del allmänna. Som särskild förutsättning
krävs då att den behövs för att förse viss faslighet med belysning eller
drivkraft samt att det intrång som förorsakas av

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 200

ledningen
framstår som ringa i jämförelse med nyttan av denna.

Regler
om expropriation för drivkraft ges också i ExL. Enligt 1 § första stycket 13
och 18 kan expropriation ske för oljeledning som behövs för företag av slörre
gagn för orten samt för vissa allmännyttiga atomenergianläggningar. Inom
gmvrätten finns bestämmelser om rätt att tvångsvis förfoga över annans mark för
att tiUgodogöra sig olika mineral, såsom uran, stenkol m.m.

Huvudbestämmelsen
om expropriation av vattenförsörjningstillgång finns i 1 § första stycket 5 ExL
där expropriationsändamålet anges vara atl förse en ort med vatten. Sedan
expropriationstUlstånd beviljats skall ärendet handläggas enligt VL (2 kap. 40
och 60 §§). I fråga om expropriation för ledningar och andra tekniska
anordningar i anslutning till en vattentäkt ges regler i främst VL, ExL och BL.
Tvångsrätt för tUlgodogörande av ytvatten eUer gmndvatten medges i 2 kap.
14-16 §§ resp. 2 kap. 45 § VL. Ingår anordning i en aUmän va-anläggning kan
behövlig mark exproprieras med stöd av 1 § första stycket 4 eller 6 ExL, Också
enligt BL ges möjlighet att inom område med fastställd generalplan eller
stadsplan inlösa mark för allmän vattenledning.

Inlösen
av mark för avloppsledning eUer för reningsverk för avloppsvatten kan främst
ske enligt VL, enligt 1 § första stycket 4 och 6 ExL när ledningen eUer
reningsverket ingår i allmän va-anläggning samt enligt BL,

Utredningen
föreslår att i den nya expropriationslagen skall tas in en allmän bestämmelse
om rätt tUl expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m,m. När det gäller
förutsättningarna för att expropriation skall få ske har uttedningen utformat
sitt förslag i nära anslutning tUl 1902 års ellag. Enligt förslaget skall
expropriation i första hand få ske för atl tillgodose aUmänt behov av
drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller för atl föra bort och
oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet. Vidare skaU enligt
utredningens förslag expropriation i vissa fall få ske för att bereda utrymme
åt ledning för sådan nyttighet som nyss angetts eUer för avloppsvatten eller
annan orenlighet, även om det inte "är ett aUmänt behov som tiUgodoses
härigenom, Fömtsättningen för expropriationsrätt är i dessa faU antingen att
ledningen skall ingå i ett ledningsnät av betydelse för riket eller viss ort
eller alt intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav.
Utredningens förslag avser inte sådant ianspråktagande av annans mark för
tUlgodogörande av vattenkraft eller för gmvdrift som regleras i annan lag.

Vad
först angår frågan om expropriation för att tUlgodose elt allmänt behov av
aiUäggningar för drivkraft, vatten, avlopp osv, har utredningens förslag inte
mött några erinringar från remissinstansernas sida. För min del finner jag det
uppenbart att möjUghet tiU expropriation måste finnas för sådana ändamål.
Expropriationsrätt bör tUl en början

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 201

gälla
för anläggningar som tillgodoser behovet av energi i olika former. Hit hör både
elektrisk ström och annan drivkraft som behövs för industriella anläggningar,
gatubelysning m,m,, atomenergi, elektrisk ström och gas till bostäder osv. Även
behovet av anläggningar för sådana drivmedel som olja och liknande skall kunna
tiUgodoses genom expropriation. Vidare bör expropriation få ske för allmänna
vatten- och värmeverk. Utrymme bör också få tas i anspråk både för reningsverk
för avloppsvatten och för andra anläggningar för oskadliggörande av orenlighet,
t.ex, soptippar, Slutiigen bör expropriation få ske för allmänna ledningar av
skilda slag, som el-ledningar, vatten- och avloppsledningar, ledningar för
olja, fjärrvärme, gas osv.

Något
större tvekan kan råda i fråga om expropriationsrätt för att tiUgodose enskilda
behov. I gäUande rätt saknas i huvudsak möjlighet tiU tvångsinlösen för att
tillgodose ett uteslutande enskilt inttesse på de områden som här är i fråga.
Det främsta undantaget finns i 1902 års ellag som medger expropriationsrätt för
elektrisk starkströmsledning för att viss fastighet skaU förses med belysning
eUer drivkraft, under förutsättning att det intrång som förorsakas av
ledningen är ringa i jämförelse med nyttan av den. Enligt FBL finns vissa möjligheter
att bUda servitut i samband med annan fastighetsbildningsåtgärd, och servitut
som avser ledning för vatten till husbehovsförbmkning kan bUdas även utan
sådant samband.

Det
enskilda behov som kan behöva tillgodoses i förevarande sammanhang är i främsta
rummet utrymme för ledningar för energi, vatten, värme eUer liknande nyttighet
eller för avloppsvatten eller annan orenlighet, I det av utredningen särskUt
behandlade fallet när ledningen skall ingå i ledningsnät av betydelse för rikel
eller för viss ort finner jag inslaget av allmänintresse vara så stort att det
inte kan råda någon tvekan om att expropriationsrätt bör medges. Som
utredningen anför måste det nämligen, även om den enskilda ledningen inte är
särskUt betydelsefuU i sig, anses förenat med betydande fördelar om ett stort
antal enskilda låter ansluta sina fastigheter till ett sådant nät. Det är
därför befogat att medge expropriationsrätt inte bara för huvudledningar utan
också för de därtiU anknutna förbindelseledningarna.

Vad
slutligen angår fall utan starkare inslag av allmänintresse har utredningens
förslag, att expropriation skall få ske om intrånget av ledningen är ringa i
jämförelse med nyttan därav, i allmänhet godtagits av remissinstanserna.
Otvivelaktigt talar starka sociala skäl för att medge en sådan
expropriationsrätt. Den kan bidra tUl atl skapa en bättre bostadsstandard för
alla kategorier av medborgare. Glesbygdens befolkning bör inte komma i
efterhand när det gäller att tUlgodose sådana elementära behov som tillgång tiU
vallen- och avloppsledningar, ledningar för elkraft m,m, I viss mån är behovet
tillgodosett genom

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 202

bestämmelser
om starkströmsledningar i 1902 års ellag och om möjlighet att bilda servitut i
FBL, 1 vissa andra fall kan tiUstånd erhållas enligl VL. Den nya
expropriationslagen bör emellertid enligl min mening innehålla en genereU
bestämmelse i ämnet. När intrånget är ringa i förhållande till nyttan och
ändamålet i och för sig är tUlräckligt betydelsefullt för atl förenas med
expropriationsrätt om det tillgodoser ell allmänt behov, bör expropriation
kunna få ske också för enskilt behov. Jag biträder därför utredningens förslag
också på denna punkt.

Svea
hovrätt har i sitt remissyttrande anfört atl, om expropriation enbart för
enskilt intresse skaU ifrågakomma, denna bör i första hand begränsas lill att
avse upplåtande av nytijanderätt och servitutsrätt. Jag finner del självklart
att mark i aUmänhet inte behöver tas i anspråk med äganderätt när det gäller
att tillgodose behovet av utrymme för ledningar. Någon uttrycklig bestämmelse
härom behövs emellertid inte. Del följer av allmänna grunder att
expropriationstillstånd inte ges för en mera långtgående rätl än som behövs.

I
vissa hänseenden kommer de möjligheler till tvängsinlösen som jag nu har förordat
att äga motsvarighet i VL. I likhel med ulredningen anser jag det dock inte
lämpligt att nu göra någon ändring i VL i denna del. Inte heller finns det
anledning atl göra någon ändring i FBL:s beslämmelser om servitut. Jag anser
vidare i likhet med utredningen alt den föreslagna expropriationsbestämmelsen
inte bör få tillämpas i fråga om ianspråktagande av annans fastighet för
tiUgodogörande av vattenkraft

vare sig i fråga om strömfall eller i fråga om utmål för
vattenkraftverk

eller för gruvdrift. En särskild bestämmelse härom bör las upp i den
nya lagen.

De
bestämmelser om tvångsinlösen av utrymme för elektriska
slark-strömsanläggningar som finns intagna i 1 § 1902 års ellag har som framgår
av vad jag förut anfört i viss utsträckning utgjort förebUd för de av mig
föreslagna bestämmelserna om rält liU expropriation för drivkraft, I andra
hänseenden än när det gäller ändamålen bygger 1902 års ellag på bestämmelserna
i ExL, Om nu ändamålsbestämmelserna i 1902 års ellag får generellt utformade
motsvarigheter i den nya expropriationslagen bör de självfallet upphävas. Den
möjlighet för domstol all i vissa fall utan tiUstånd av Kungl, Maj:t pröva
frågan om expropriation som nu finns enligt I § 1902 års ellag bör dock stå
kvar i avvaktan på resultatet av ledningsrättskommitténs arbete. Jag återkommer
i det följande till de ändringar som behövs i 1902 års ellag.

8.2.5
Expropriation för näringsverksamhet

I de
två närmast föregående avsnitten har behandlats vissa för näringslivet viktiga
expropriationsändamål, såsom behovet av kommu-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 203

nikationer,
drivkraft och ledningar. I näslföljande avsnitt kommer jag alt ta upp frågor om
expropriation för skydds- och säkerhetsområden. Utredningens förslag innehåller
emellertid också en direkt bestämmelse om expropriation för näringsverksamhet.

I
gäUande expropriationslagstiftning finns endast spridda bestämmelser som
tUlgodoser behov av expropriation för näringsverksamhet. Enligt 1 § första
stycket 13 får expropriation ske för linbana eller oljeledning som är behövlig
för förelag av slörre gagn för orten, enligt punkt 14 får expropriation ske för
tUlgodoseende av fjällrenskötsel och enligl punkt 17 ges möjlighet alt genom
expropriation bereda fiskarbefolkningen utrymme för uppförande av brygga, bod
eller annan anläggning som behövs för yrkesfisket. I punkten 18 medges vidare
rätt lill expropriation för atomenergianläggning.

Enligt
utredningen är del i och för sig möjligt att även i fortsättningen följa
nuvarande system att tillerkänna expropriationsbefogenhet åt endast särskilt
uppräknade näringsgrenar. En sådan metod anser utredningen dock inte böra
väljas. Vid en samlad översyn av expropriationslagsliftningen bör enligt
utredningens mening i stället en enhetlig bedömning ske av de problem som
hänger samman med näringslivets lokaUserings- och rationaliseringsfrågor, dvs.
önskemålet att ge industri, hantverk, jordbruk och annan näringsverksamhet
möjlighet atl utvecklas och slå sig ned på sådana platser som från aUmänna
synpunkter framstår som de lämpligaste. Utredningen framhåUer, att särskilt
större företag som expanderar kan behöva expropriera för atl få ökat utrymme.
För att inte anläggningarna skall spridas alltför mycket tvingas man söka sig
till det närmare grannskapet. Detsamma gäller när möjligheterna att välja
mellan olika tänkbara förläggningsalternativ är helt eller i det närmaste
uteslutna. Mot denna bakgrund anser utredningen att ett visst behov av
expropriationsrätt för näringsverksamhet kan föreligga.

För
egen del vUl jag framhålla, atl de lokaliseringsfrågor som utredningen lar upp
i regel är av sådan art att de bör lösas på annat sätt än genom expropriation.
Förutom genom frivUlig uppgörelse, som är av mindre intresse i detta
sammanhang, tiUgodoser samhäUet aktivt näringslivets markbehov på olika sätt.
Sålunda tar kommunerna ofta på sig ett ansvar för att mark finns tillgänglig
för näringsverksamheten i orten genom att planera marken för ändamålet och
förvärva den genom frivilliga köp eller expropriation med stöd av reglema om
expropriation för tätbebyggelseändamål varefter kommunen säljer området till
företaget eller upplåter del med tomträtt eller annan nyttjanderätt.

Även
om det sålunda förutsätts att utrymme för ett företag regleras pä annat sätt än
genom expropriation kan del likväl i sådana situationer som utredningen angett
uppstå behov också för ett enskUt företag att få ta

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 204

mark
i anspråk genom expropriation. Utredningens förslag har med något undantag inte
mött erinringar under remissbehandlingen. Också jag anser att möjlighet tUl
expropriation bör föreligga som en sista utväg att lösa näringslivets
markbehov. Här Uksom annars är del naluriigtvis nödvändigt att ta hänsyn lUl de
kommunala planintressena och andra motstående intressen. Vad beträffar de
kommunala planintressena vUl jag framhålla att expropriation i regel bör få ske
endast under förutsättning att marken planlagts för det ändamål som
expropriationen avser eller att kommunen tUlstyrker expropriationsansökningen.

På
grund av dessa överväganden ansluter jag mig till utredningens förslag att i
den nya expropriationslagen skall tas upp regler om expropriation för
näringsverksamhet. Jag godtar också utredningens förslag att expropriationsrätt
skall kunna föreligga vid alla former av näringsverksamhet. I detta sammanhang
bör dock med ett undanlag som jag återkommer tUl i specialmotiveringen inte
tas upp frågan om behovet av expropriation för gruvdrift.

En
central fråga är hur expropriationsbefogenheten skaU utformas. Utredningen
föreslår att expropriationsrätten skall begränsas till att avse sådan
näringsverksamhet som är av slörre betydelse för landet som helhet eller som är
av påtaglig betydelse för den ort där den bedrivs. För vissa speciella
näringsgrenar som t.ex, renskötsel och yrkesmässigt fiske bör enligt
utredningens mening också kunna medges expropriation om det är av stor
betydelse för viss grupp av befolkningen.

Remissinstanserna
har allmänt godtagit utredningens förslag. Också jag anser att den avgränsning
som utredningen föreslagit är väl avvägd. Jag föreslår därför att expropriation
skall kunna ske för alt bereda utrymme åt näringsverksamhet eller anläggning
därför av slörre betydelse för riket eUer orten eller för viss
befolkningsgmpp.

I
likhet med utredningen anser jag att uttrycket orten i detta sammanhang inte
bör tas i alltför snäv betydelse. Vid behov bör hämnder kunna inrymmas t.ex.
hela den kringliggande bygden. Det torde inte vara ovanligt att en orts eller
bygds hela liv krelsar kring en industri, som måhända i sig är mindre väsentlig
för landel som helhet men som för orten eller bygden är av stor betydelse och
vars nedläggning eller flyttning skulle medföra allvarligt men för orten.

Ett
ytterligare viUkor för att expropriation skall medges för näringsverksamhet
bör vara att sökanden visar skäl för att anläggningen bör placeras eller
utvidgas just på ifrågasatt plats. Sådana skäl kan utöver de ekonomiska vara
t.ex, hänsynen tiU miljöulformningen. Eftersom frågan härom kommer att beaktas
i samband med den prövning som varje ansökan om expropriationstiUstånd skall
underkastas, behövs dock inte någon uttrycklig lagregel i förevarande
sammanhang. Som jag tidigare anfört bör i expropriationslagen tas in en allmän
regel om hänsyn till

s. 205 Kontrollera mot PDF

motstående
intressen vid prövning av ansökan om expropriation. Jag vill nu endast tUlägga
att det, som en remissinstans anfört, kan vara av vikt bl.a, i fråga om
miljöfarlig verksamhet att expropriationssökanden förebringar utredning om
alternativa förläggningsorier för företaget.

8.2.6
Expropriation för skydds- och säkerhetsområden

Med
skyddsområde bmkar förslås mark intiU anläggning som själv kräver skydd, t.ex,
en sjö som levererar vatten till etl vattenverk och därför måste skyddas mot
föroreningar. Begreppet säkerhetsområde används för område kring anläggningar
som medför fara av allmän art, t,ex, atomenergianläggningar. Någon allmän regel
i ExL som ger expropriationsrätt för nu nämnda ändamål finns inte. För vissa
speciella ändamål finns dock särskilda regler. Enligt 1 § första stycket ExL
kan expropriation ske för att hindra vattenförorening (punkt 5), för alt
förebygga fara för sandflykt (punkt 10) och för skyddsområde kring
atomenergianläggning (punkt 18), Inlösen kan vidare aktualiseras enligt BL i
fråga om mark som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetls till skydds-
eller säkerhetsområde för viss anläggning. Enligl 2 kap. 14 § sista stycket och
2 kap. 62 och 64 §§ VL kan skyddsbestämmelser meddelas för ytvatten resp.
grundvatten.

Enligt
utredningens mening är det föga rationellt att ha alltför detaljerade
expropriaiionsbefogenheter för enskilda fall där skydds- och säkerhetsområden
behövs. Expropriationsbefogenhet bör i stället föreUgga så snart allmänfaran
framstår som någorlunda betydande. Ulredningen föreslår därför alt
expropriation skall få ske för att upprätta skydds- eller säkerhetsområden
eller utföra annan särskUd anordning till skydd mot allmänfarlig eller annars
från allmän synpunkt menlig naturhändelse, mot vatten- eller luftförorening
eller mot menlig inverkan i övrigt från industriell eller annan anläggning.

Jag
delar utredningens uppfattning att befogenhet tUl expropriation för nu avsedda
ändamål inte bör ges alltför snäv utformning. Liksom remissinstanserna
tillstyrker jag därför utredningsförslaget.

SärskUt
när det gäller behovet av mark för skydds- eller säkerhetsåtgärder i
anslutning tUl industriell verksamhet eller annan sådan anläggning är det av
vikt att prövningen av expropriationsansökningen föregås av en åtminstone
översiktlig bebyggelseplanering. Härvid kan konkurrerande markanspråk vägas mot
varandra, Kungl, Maj:t bördock i sista hand ha avvägningen i sin hand. Vid
bedömningen humvida expropriation skall få ske bör sålunda undersökas
möjligheten av all flytta den farliga verksamheten till någon annan mindre
utsatt plats. Först om det visar sig att en sådan lösning är oskäligt kostsam
eller från andra synpunkter orationell eller förenad med betydande svårigheter
bör

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 206

expropriationstillstånd
meddelas.

En
remissinstans har ifrågasatt lämpligheten av expropriation i stället för
inlösenplikl beträffande mark runt en flygplats tUl skydd mol flygbullret. För
min del anser jag atl en expropriationsmöjlighet bör finnas också när ändamålet
är att tillskapa frizoner kring flygplatser eller andra stora
trafikanläggningar. Samhället måsle kunna förhindra utnyttjandet av bosläder
och arbetsplatser som är så störda av buller alt de inte ger en
tillfredsstäUande mUjö. SjälvfaUet måste dock för att expropriation skall komma
tUl stånd i det enskilda fallet garantier finnas för att området inte av den
exproprierande används för bebyggelse eller annal sådant ändamål.

Slorieken
på del skydds- eller säkerhetsområde som kan komma i fråga får avgöras med
hänsyn till anläggningens ändamål och utförande, de lokala förhållandena osv.
Bedömningen härav måsle givelvis göras i det enskUda faUet med beaktande av att
större ingrepp än nödvändigt inte görs i markägarens rätlssfär. Med hänsyn
härtill bör också beaktas om en formlig skydds- eller säkerhelszon behöver
upprättas kring del skyddsvärda eller farUga området eUer om det räcker med atl
ulföra särskUda anordningar, t.ex. grävning av diken, uppläggande av vallar,
plantering av skog osv. inom eller omkring det aktuella området. Den enskildes
intressen bör också iakttas i fråga om det sätt på vUket marken tas i anspråk.
Kan markområde i närheten av en anläggning utnyttjas för annat ändamål, t.ex.
för skogsbruk, kan det sålunda vara lämpligl all marken beläggs med endasl
servitut med förbud mot bebyggelse.

Genom
den nu föreslagna bestämmelsen uppkommer viss dubblering i förhåUande tiU
föreskrifter i 2 kap. VL. Sålunda blir det enligt bestämmelsen möjUgt att
expropriera skyddsområde för vattentäkt. Jag anser att ifrågavarande
bestämmelser i VL står i sådanl samband med VL:s övriga regler att de inte utan
olägenhet kan brytas ut ur sitt sammanhang. Förslaget kompletterar också
reglerna i 81-83 §§ BL om skydds- och säkerhetsområde. Inte heller dessa
beslämmelser bör brytas ut ur sitt sammanhang.

Jag
anser vidare anledning saknas att i lagen begränsa kretsen av
expropriationsberättigade subjekt. Frågan om exproprialionssökandens kompetens
ingår som ett naturiigt led i tUlståndsprövningen.

8.2.7
Expropriation för försvarsändamål

Liksom
enligt nuvarande lagstiftning föreslår utredningen atl expropriation skall
kunna äga rum för försvarsändamål. Enligt 1 § första stycket I ExL får
expropriation ske för befästning, övnings- eUer förläggningsplats för
krigsmaklen, skjutbana, som äger betydelse för den allmänna skjutskicklighelens
utveckling, eller eljest för rikels försvar.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 207

Med
hänsyn till att försvarets uppgifter i dag inle enbart är begränsade lill det
mililära försvaret utan också omfattar civilförsvaret samt det ekonomiska och
psykologiska försvaret föreslär utredningen att expropriationsbefogenhet
tillerkänns samtliga grenar av totalförsvaret. Också de frivilliga
försvarsorganisationernas behov av mark omfattas därmed av utredningsförslaget.

Vid
remissbehandlingen har behovet av expropriationsrätt för totalförsvaret inte
ifrågasatts. Även jag anser det uppenbart alt regler härom bör tas upp i den
nya expropriationslagen. I fråga om frivilligorganisa-tionerna kan det i och
för sig framstå som tveksamt om de bör tillerkännas självständig expropriationsbefogenhet.
I slor omfattning tillgodoses deras mark- och lokalbehov genom offentliga
myndigheters försorg. I undanlagsfall kan emellertid föreligga behov av mark
för skjutbanor eller liknande. Med hänsyn härtill och då dessa organisationer
står under betryggande statlig kontroll anser jag mig kunna godta utredningens
förslag. Expropriationsbefogenheten för frivilligorganisationerna bör dock
tillämpas restriktivt.

Totalförsvarets
uppgifter är vidsträckta. Mark kan behövas för lokaler och andra utrymmen av
skilda slag, såsom lagringsutrymmen för olja och andra krigsviktiga
förnödenheter. Mark kan också behövas till anläggningar för kommunikationer,
sjukvård, polisväsende, krigsviktig industri m.m. Det torde vara givet att en
obegränsad expropriationsrätt inte kan medges i aUa dessa situationer. Enligt
utredningen bör i de fall ändamålet med expropriationen avser annat än del rent
mililära försvaret krävas att markbehovel är av särskild betydelse för
totalförsvaret. Jag finner den föreslagna avgränsningen väl avvägd.

1
formellt hänseende kan invändas all vid expropriation för krigsviktig industri
eller annan samhällelig verksamhetsgren olika lagrum kan bli tiUämpliga. Någon
slörre olägenhet behöver dock inte uppkomma på grund härav. Vilken bestämmelse
som skall tillämpas får avgöras med hänsyn till ändamålet med markanspråket.

I
fråga om civilförsvarets behov kan i vissa fall fast egendom las i anspråk både
enligt civUförsvarslagen (CfL) och den nya expropriationslagen. Som regel kan
CfL endast åberopas när civilförsvarsberedskap råder. Detla krav uppställs
dock inte i fråga om utförande av byggnadsanordning och källarmursgenombrotl.
När det gäller den förfoganderätt som föreligger under civilförsvarsberedskap
behövs ett förfarande som är anpassat tUl de exceptionella förhållanden som då
råder. Vad angår övriga fall ämnar jag föreslå att ersättning för egendom som
taghs i anspråk enligt CfL skall bestämmas med tillämpning av ExL, Någon
betydelse för den enskilde huruvida inlösen sker efter den ena eUer andra lagen
föreligger därför inte. Med hänsyn härtill finner jag inte skäl att föreslå
någon ändring i fråga om rätten att ta i anspråk fast egendom enhgt CfL.

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 208

8.2.8
Expropriation av vanvårdad egendom

Enligt
gällande rätt kan i viss omfattning vanvård av egendom leda till expropriation
eller irUösen. Beträffande jordbmksegendom ges regler härom i lagen om
tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom. EnUgt denna lag kan Kungl, Maj:t
med riksdagens samtycke förordna om inlösen, när det förekommer synnerligen
grov vanhävd av den odlade jorden och det med hänsyn tUl vanhävdens omfattning
och egendomens storlek eller av andra särskilda skäl finnes nödigt att
vanhävden avhjälps i annan ordning än som föreskrivs i jordhävdslagen. I fråga
om skogsmark kan enligt 1 § första stycket 9 ExL expropriation i vissa fall ske
av kalhuggen eUer på annat sätt ödelagd mark, I samband med tUlkomsten år 1970
av lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet infördes i I § första stycket
19 ExL möjlighet att vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad,
som tUl väsentlig del genom uthyrning används för bostadsändamål, företa
expropriation för att försätta eller håUa byggnaden i tUlfredsställande skick.

Utredningen
föreslår att expropriation skall få ske beträffande alla slag av fast egendom
vid fall av föreliggande eller förväntad grov vanvård för att bringa egendomen
i hävd,

I
fråga om jordbmksegendom och skogsmark innebär utredningens förslag att de krav
som uppställs för att expropriation skall kunna ske blir mindre stränga än
enligt den nuvarande lagstiftningen. Vid bedömningen av förslaget bör dock,
som också påpekas av utredningen, beaktas att den föreslagna bestämmelsen
främst avses utgöra etl komplement tUl jordhävds- och skogsvårdslagstiftningen.
Först sedan den försumlige brukaren inte frivUligt eller efter föreläggande
enligt jordhävdslagen eUer skogsvård slagen sätter jord eller skog i godtagbart
skick är det avsett att iiUösenmöjligheten skaU tillgripas. Det torde vid grov
vanvård vara säUsynt att hävden inte återställs efler sådant ingripande enligt
speciallagstiftningen. Uttalanden från jordbruks- och skogsvårdande myndigheter
vid remissbehandUngen av utredningens förslag stöder detla påstående.

Med
hänsyn tiU det anförda biträder jag utredningens förslag att möjlighet tUl
expropriation av grovt vanvårdad jordbmks- eller skogsegendom bör finnas.
Frågan huruvida grov vanvård föreligger får bedömas med hänsyn tUl de krav på
fastighetens skick som kan uppställas med ledning av jordhävds- och
skogsvårdslagstiflningen. Utan särskild bestämmelse torde vid
tillståndsprövningen komma alt beaktas att expropriationstUlstånd inte ges,
innan ingripanden enligt jordhävds-eller skogsvårdslagstiftningen visat sig
resultatlösa. Med denna utgångspunkt kan förutsättas att
expropriationsmöjligheten säUan kommer tiU användning.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 209

Bestämmelserna
om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom bör enUgt min mening tas in i den
nya expropriationslagen. I anslutning till alt jag behandlar frågan om
följdändringar tiU den nya expropriationslagen ämnar jag föreslå att lagen om
tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom upphävs. Något skäl att i den nya
lagen bibehålla kravet på riksdagens samtycke tUl expropriation av vanhävdad
jordbmksegendom synes inte föreligga.

Också
beträffande annan mark än sådan som används för jordbmk eUer skogsbmk
föreligger det ett allmänt inttesse av att vanvård inte förekommer. Samhället
måste kunna hindra att natur och stadslandskap förfulas av förfallna och vanprydande
byggnader eUer vanvårdad mark. Enligt gällande rätt kan expropriation inte
medges på sådan gmnd. Det finns vissa medel att åstadkomma rättelse genom
förelägganden enligt byggnads- eller naturvårdslagstiftningen. Enligt
utredningen är emeUertid de gällande reglerna inte alltid tillräckliga. Det
förekommer t.ex. att fastighetsägare utnyttjar rätten att överklaga utfärdade
förelägganden i förhalningssyfte. Utredningens förslag innefattar också en
möjlighet att expropriera fast egendom i det nu behandlade fallet.

Jag
tiUstyrker utredningens förslag på denna punkt. Inte minst för alt effektivt
kunna tillvarata natur- och mUjövårdsintresset kan möjligheten till
expropriation utgöra ett värdefullt hjälpmedel vid sidan av bestämmelserna i
byggnads- och naturvårdslagstiftningen.

I
fråga om vanhävdad byggnad ger lagstiftning, som redan har genomförts på
grundval av bl.a. expropriationsuttedningens förslag, räll tiU expropriation av
vanvårdad byggnad, som genom uthyrning används tiU bostadsändamål, för att försätta
eller hålla byggnaden i tillfredsställande skick. Bestämmelsen kompletterar
reglerna i lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Enligt utredningen
bör emellertid expropriationsbefogenheten beträffande byggnad avse inte enbart
bostadsfastighet. Också byggnad som används som arbetslokal eller annat bör i
samma syfte kunna exproprieras vid grov vanvård. Visserligen kan förelägganden
utfärdas med stöd av byggnads- och hälsovårdslagstiftningen. Även här kan
emellertid fastighetsägaren dröja med att ställa sig föreläggandet till
eftertättelse eller sakna ekonomiska resurser tUl det.

Jag
vUl framhålla att såvitt man vet har hittills inte något nämnvärt praktiskt
behov gjort sig gällande av att kunna expropriera andra byggnader än
bostadsfastigheter på grund av vanvård. Vid utformningen av en ny
expropriationslag måste man emellertid räkna med möjligheten av att ett sådant
behov kan visa sig föreligga. Också arbetsplatser och andra lokaler som på
grund av grov vanvård ger en otillfredsställande miljö för de människor som
vistas där bör enligt min mening kunna exproprieras, om olägenheterna inte kan
avhjälpas på annat sätt. Det

14
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 210

finns
sålunda inte någon anledning all begränsa expropriationsmöjligheten till
bostäder. Jag är därför ense med utredningen också på denna punkt. Vad jag nyss
anförl ger vid handen att också denna expropriationsmöjUghet kan anlas bli
säUan använd.

Enligt
utredningsförslaget skall det vara möjligl all expropriera en vanhävdad
fastighet i syfte att riva befintiig bebyggelse och ersätla den med ny och mera
ändamålsenlig sådan. Gällande lagstiftning medger inte expropriation för detla
ändamål (jfr prop. 1970:133 s. 55). Förhållandena kan emellertid vara sådana
att det inte är ekonomiskt försvarligt eller ens tekniskt genomförbart att msta
upp en vanvårdad bostad eller arbetslokal utan att den enda möjligheten alt
förhindra fortsatt vanvård är atl riva den. Jag anser därför atl också
möjligheten att expropriera i avsikt att riva byggnad bör kunna komma i fråga.
Vilket alternativ som tillgrips måsle bli beroende på omständigheterna i det
särskilda fallet. Av expropriationssökanden bör emellertid krävas att han i
ansökningen klart anger för vilket alternativ expropriation söks.

Nära
samband med frågan om expropriation för rivning av vanvårdad byggnad har frågan
om vUka hjälpmedel samhället behöver för att kunna genomföra sanering av
omodern bebyggelse, en fråga som berörts frän kommunhåU under
remissbehandUngen. Förslag om saneringsverksamheten i stort såvitt angår
bostadsbebyggelse har lagts fram av saneringsulredningen i dess belänkande (SOU
1971:64 och 65) Sanering I-IL Saneringsutredningens förslag övervägs nu inom
inrikesdepartementet. Det kan förtjäna övervägas att använda expropriation
också för sanering av bebyggelse som är omodern ulan att vara vanvårdad. Den
frågan bör emeUertid inte tas upp nu utan bör anstå lill dess en samlad
bedömning av saneringsutredningens förslag kan föreligga. Jag vill därför
förulskicka, att de bestämmelser om expropriation av vanvårdad egendom som nu
föreslås kan behöva ändras inom en nära framtid.

Utredningens
förslag om expropriation enligt förevarande punkt innebär att expropriation
skall kunna äga rum inte bara när grov vanvård föreligger utan också när sådan
kan väntas. Förslaget har kritiserats av fastighetsägareförbundet. Det torde
emellertid många gånger, inte minsl i fråga om vanvård av byggnad, vara
angeläget att ingripande kan ske på ett tidigt stadium. Jag anser därför all
rätl lUl expropriation, i likhel med vad utredningen föreslår och som redan
genomförts beträffande expropriation av bostadsfastighet, bör finnas inle bara
när vanvård faktiskt föreligger utan också när grov vanvård med skäl kan
befaras uppkomma. VUken bevisning som skall krävas måsle uppenbarligen bli
beroende på omständigheterna i det särskUda fallet. I likhet med vad chefen för
justitiedepartementet anförde i samband med tUlkomsten av 1 § första stycket 19
ExL (prop. 1970:133 s. 54) anser jag skäl för expropriation i aUmänhet
föreligga, om ägaren flera gånger har underlåtit att rätta sig

s. 211 Kontrollera mot PDF

efter
förelägganden att hålla fasligheten i stånd eller då del kan otvetydigt visas
att ägaren systematiskt vanvårdar fastigheten. Förutsätining för att expropriation
skall få ske bör alltså vara alt fastighetsägaren klart visat brist på intresse
eller förmåga all hålla fastigheten i skick.

Det
förhållandet att ägaren avser att riva viss byggnad utgör självfallet inte
hinder mol expropriation, om grov vanvård föreligger eller kan befaras. Om
förhållandena är sådana, att rivning får ske, bör den också genomföras innan
vanvården är ett faktum. Om rivning hindras av att vederbörligt tiUstånd lUl
rivning inte kan erhållas, måste fastigheten hållas i sådant skick att grov
vanvård inte kan sägas föreligga.

Liksom
ulredningen anser jag del inte nödvändigt atl såsom f.n. sker i 106 § ExL i
fråga om expropriation av ödelagd skogsmark i lagen ange vUka subjekt som
skall kunna bevUjas expropriationstiUstånd. Med hänsyn tiU de krav som måsle
ställas på garantier atl fastigheten försätts och hålls i tUlfredsstäUande
skick torde det dock endast vara ett fåtal enskUda rättssubjekt som kan komma i
fråga.

8.2.9 Expropriation
för kuUurella ändamål

Enligt
1 § första stycket 12 ExL fär expropriation ske för all bevara historiskt eller
kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller för
att bereda erforderligt utrymme däromkring. Regeln fick sin nuvarande lydelse i
samband med 1971 års ändringar i ExL och överensstämmer med utredningens
förslag.

Under
1971 års reformarbete uttalade vissa remissinstanser alt den a\ utredningen
föreslagna regeln inte gav tUlräckligt skydd för alt bevara hela
bebyggelsemiljöer. I riksdagen diskuterades samma år frågan med anledning av en
motion i ämnet. Riksdagen beslöt efter hemsi.nllan a\ kulturutskottet att hos
Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om skydd för vissa bebyggelser och
miljöer (mol. 1971:832, KrU 19"'l 2fv rskr 1971:264). I tUläggsdirektiv
den 7 april 1972 tUl bygglagntredniniicn har åt nämnda utredning uppdragUs atl
i sitt arbete överväga de s\n punkter på skydd för kulturhistoriskt värdefulla
bebyggelser och miljöer som riksdagen anfört.

I
avvaktan på resultatet av bygglagutredningens överväganden i denna fråga finner
jag inte skäl att nu ompröva de bestämmelsei or- evpio priation för kulturella
ändamål, som kom till år 1971. Dessa hö .';;.i;s överföras oförändrade i sak
till den nya expropriationslagen.

8.2.10 Expropriation
för naturvård och fritidsändamål

Enligt
I § första stycket 11 ExL får expropriation ske för att bevara område som
nationalpark, naturreservat eller naturminne. Beslämmelser

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 212

om
bildande av nationalpark, naturteservat och naturminne finns i naturvårdslagen.
Reglerna om naturreservat i sistnämnda lag har sådan utformning att de kan
användas också för att tillgodose behovet av mark för allmänhetens frUuftsliv.
Länsstyrelsen kan vidare förordna bl.a. alt, om det för tillgodoseende av
ändamålet med naturteservat krävs atl vägar, parkeringsplatser, vandringsleder,
raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande
anordningar anläggs inom området, ägaren skaU tåla sådant intrång. Behovet av
mark för allmänhetens frUuftsliv kan också i viss utsträckning tillgodoses
genom naturvårdslagens bestämmelser om strandskyddsområde. Även enUgt VL kan
tvångsingrepp ske tUl förmån för ett allmänt naturvårdsintresse. Slutligen bör
erinras om möjligheterna alt enligt BL inlösa område som i fastställd generalplan
eller stadsplan avsetts för annat ändamål än enskUd bebyggelse, t.ex, tUl
idrottsplats. Några särskUda bestämmelser om tvångsinlösen av mark för
fritidsbebyggelse finns inte enligt gällande rätl. Bestämmelserna om
expropriation av mark för tätbebyggelseändamål är tillämpliga också i fråga om
fritidsbebyggelse.

Enligt
108 § ExL får expropriation för att bevara område som nationalpark,
naturreservat eUer naturminne äga rum endast till förmån för staten samt när
det är fråga om naturreservat eller naturminne för kommun eller för sådan
förening eller stiftelse vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som
kan på ett betryggande sätt svara för egendomen.

Enligt
utredningens mening är de nu gäUande reglerna om expropriation för
naturvårdsändamål i huvudsak väl avvägda och bör därför oförändrade överföras
till den nya expropriationslagen. Förslaget har allmänt godtagits av
remissinstanserna. Endast Svenska samernas riksförbund har rest invändningar
mot att de expropriationsmöjligheter som nu finns för bevarande av område som
nationalpark, naturreservat eller naturminne behålls.

Enligt
min mening kan det inte komma i fråga att i en ny lag inskränka möjligheterna
tUl expropriation för naturvårdsändamål. Jag godtar därför utredningens förslag
på denna punkt. Med anledning av samernas riksförbunds remissyttrande vUl jag
emeUertid framhålla, atl rensköl-selns intressen i förekommande fall
självfallet måste beaktas vid prövningen av expropriationsansökningar för nu
nämnda ändamål, TUl frågan om ett lagfästande av principen att vid
tUlståndsgivningen hänsyn skall tas till motstående intressen återkommer jag i
det följande.

Också
behovet av mark för frUuftsområden kan enligt utredningen i viss mån tUlgodoses
genom reglerna om expropriation för naturreservat. Detsamma anser utredningen i
stor utsträckning gälla behovet av utrymme för kollektiva anläggningar för det
rörliga frUuftslivet, I fråga om vissa anläggningar utanför
naturreservat föreligger dock enligt

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 213

uttedningens
mening ett behov av vidgade inlösenbestämmelser. I allmänhet lorde det därvid
röra sig öm komplettering eller utvidgning av en redan befintiig anläggning.
Också i fråga om idrottsanläggningar kan ibland föreligga stora svårigheter att
skaffa behövlig mark. Med hänsyn tiU det nära sambandet meUan idrott och
friluftsliv anser utredningen det knappast motiverat att låta
expropriationsrätt gälla uteslutande till förmån för det ena av dessa båda
ändamål. Ulredningen föreslår därför att expropriation skall få äga rum för att
tillgodose behovet av mark för anläggning för idrott eller friluftsliv. För att
expropriation skaU få ske för nu nämnda ändamål skall dock enligt utredningen
krävas dels att anläggningen är ägnad att tillgodose ett viktigt behov, dels
att den är avsedd atl hållas tillgänglig för allmänhelen.

Vid
remissbehandUngen har utredningens förslag aUmänt godtagits. Viss kritik har
dock framförts av främst naturvårdsverket. Enligt verkets mening kan del inte
anses klart atl bestämmelserna i naturvårdslagen täcker alla förekommande behov
av särskUda anordningar för idrott och friluftsliv inom ett naturreservat. Det
är t.ex. tveksamt om mark för en friluftsgård av större omfattning kan tas i
anspråk. Också när det gäller del rörliga friluftslivet utanför naturteservat anser
verket att utredningens förslag är alltför snävt. Sålunda borde införas
möjlighet att expropriera mark för idrott eller friluftsliv utan atl särskild
anläggning tiUskapas, Planverket finner det angeläget att expropriationsmöjligheterna
vidgas tUl att omfatta även strövområden.

För
egen del vUl jag understryka vikten av att mark finns tillgänglig för att
lillgodose allmänhetens behov av idrott och friluftsliv. Tätorternas tillväxt
och den ökade fritidsbebyggelsen har gjort att välbelägen mark i allt störte
utsträckning tas i anspråk för bebyggelse och sålunda inte längre blir
tUlgänglig för allmänheten. En av huvuduppgifterna för det arbete med den
fysiska riksplaneringen som bedrivs parallellt med detta lagstiftningsärende är
att säkerställa att mark vid översiktlig planläggning avsätts för det rörliga
friluftslivets behov. Det behövs emeUertid också medel för att om så behövs med
tvång kunna ta marken i anspråk för avsett ändamål. Jag är ense med utredningen
om att detta i stor utsträckning kan ske genom att marken förklaras för
naturreservat och vid behov exproprieras för detta ändamål, Mark både för
friluftsliv och för idrottsanläggningar kan också tas i anspråk enligt BL, om
marken enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd för sådant ändamål
och dess användning för ändamålet inte ändå kan anses säkerstäUd, Dessa vägar
bör vara de som i första hand används. Det bör dock vara möjligt att i stället
för att förklara område för naturreservat eUer gå vägen över fastställd
generalplan eller stadsplan undantagsvis ta område i anspråk för idrott eller
friluftsliv genom expropriation. Möjligheten att expropriera bör inte begränsas
till att avse enbart utrymme för anlägg-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 214

ningar.
En viktig uppgift för samhällets markpolilik för framliden kan väntas bli all
skapa utrymme för strövområden främsl i närheten av de stora städerna. Som
regel bör visserligen sådana kunna ordnas utan att marken löses. Om det i
undantagsfaU anses önskvärt atl ta marken i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt,
bör emellertid expropriation kunna ske för ändamålet.

Det
lorde emellertid vara givet all den nu avsedda expropriationsbefogenheten inte
kan gälla oinskränkt. Det bör således krävas att marken eller anläggningen
tiUgodoser elt väsentiigt behov. Vidare bör uppstäUas del kravet att den mark
eller anläggning som expropriationen avser skall bli tillgänglig för envar.
Anläggningar som står öppna endast för medlemmar i en sluten förening eller
organisation bör däremol som utredningen anfört lämnas utanför. Detsamma torde
i allmänhet få gälla föreningar som visserligen i princip står öppna för envar
men där möjligheten att vinna inträde i praktiken begränsas på olika sätt.

Med
hänsyn till del nu sagda föreslår jag att expropriation skaU få ske för att lillgodose
ett väsentligt behov av mark för idrott eller friluftsliv eller av anläggning
'därför, om marken eller anläggningen är avsedd att håUas tillgänglig för
allmänheten.

Vid
prövningen av en expropriationsansökan måste undersökas, om den med ansökningen
avsedda verksamheten bör förläggas just tUl den begärda platsen eller om någon
annan plats bör väljas. I princip måste krävas att denna fråga utretts genom
någon form av kommunal planläggning. Mot kommunens bestridande torde
expropriationsansökningen inte böra beviljas. Vad jag nu har anfört följer
emellertid av allmänna principer för tiUståndsgivningen. TUl frågan om hur
dessa principer skall ges uttryck i lagtexten återkommer jag i del följande.

Enligt
utredningen behövs också möjlighet tUl expropriation av mark för
fritidsbebyggelse. Visserligen anser ulredningen att markbehovel för detta
ändamål i och för sig kan tiUgodoses med hjälp av reglerna om expropriation för
tätbebyggelse. Inlösen av mark för fritidsbebyggelse och mark för strövområden
däromkring sker emellertid ofla i ett sammanhang och dessa frågor är enligt
utredningen nära knutna tUl varandra. Med hänsyn främst härtill föreslår
utredningen att bestämmelsen om expropriation för fritidsbebyggelse placeras i
samma paragraf som övriga bestämmelser om expropriation av mark för
fritidsändamål.

1
detta sammanhang har utredningen aktualiserat frågan om expropriation för
kommuns räkning bör få ske utanför den egna kommunens område. Ulredningen
framhåller att det ofta föreligger ett betydande behov för tätortskommunerna
att kunna skaffa mark för fritidsbebyggelse och strövområden utom den egna
kommunens område. Genom utredningens förslag om en särskild bestämmelse om
expropriation för fritidsbebyggelse tillvaratas detta intresse.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 215

Flera
remissinstanser släller sig tveksamma eller krhiska till utredningens förslag
om en särskild bestämmelse angående expropriation för fritidsbebyggelse. Med
några få undantag ifrågasätts visserligen inte atl expropriation i och för sig
bör få ske för sådant ändamål. Det framhåUs emeUertid att redan bestämmelserna
om expropriation för tätbebyggelse i tillräcklig omfattning tiUgodoser ocksä
möjligheterna att ta mark i anspråk för fritidsbebyggelse.

För
egen del vill jag framhålla att förutsättningarna för bedömningen av denna
fråga i viss mån ändrats sedan utredningen lade fram sitt förslag. Genom en
ändring i BL år 1971 (prop. 1971:118, CU 1971:26, rskr 1971:309) har den
närmare innebörden av tätbebyggelsebegreppel klargjorts. Härigenom har det blivil
tydligt att all fritidsbebyggelse av sådan beskaffenhet att mark tiU den bör
kunna exproprieras är att hänföra till tätbebyggelse.

Vidare
vill jag peka på att det redan nu förekommer bebyggelse som är ägnad att
användas både som fritidsbostäder och permanentbosläder och att detta
förhållande med en ökande fritid kan väntas bli allt vanligare i framtiden.
Därför torde som också planverket framhåUit en gränsdragning mellan
permanentbebyggelse och fritidsbebyggelse i praktiken vara omöjlig. När det gäUer
tätbebyggelse i allmänhet har emeUertid rätten tiU expropriation förbehållits
kommun inom vars område marken är belägen eUer annan kommun inom samma kommunblock.
Molsvarande skall enligt vad jag har föreslagk gälla, om landstingskommun
eller kommunalförbund tillåts expropriera för tätbebyggelse. Att öppna
möjlighet för en utomstående kommun att expropriera för fritidsbebyggelse
skulle sålunda strida mot de principer för tätbebyggelse som slagits fast
senast i 1971 års lagstiftningsärende. Det av utredningen anförda skälet alt
inlösen av mark för fritidsbebyggelse och för strövområden däromkring bör kunna
ske i elt sammanhang finner jag inte så väsentligt att det i och för sig kan
motivera en särskild bestämmelse om rätt tUl expropriation för fritidsbebyggelse.
Också bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelseändamål ger f.ö. rätt
till expropriation för anordningar som sammanhänger med tätbebyggelse.

Pä
grund av det anförda anser jag att någon särskild bestämmelse om expropriation
för fritidsbebyggelse inte bör tas in i den nya lagen utan att sådan
expropriation bör få ske med tillämpning av vad som gäller för tätbebyggelse.

I
detla sammanhang viU jag också ta upp frågan om rätl för kommun att expropriera
mark för fritidsändamål inom annan kommuns område. Den särskilda bestämmelsen
om expropriation för naturvård i 108 § ExL innehåller inte någon begränsning i
detla hänseende. En obegränsad expropriationsrätt för kommun inom annan kommuns
område kan emeUertid innebära ett kraftigt intrång i markkommunens planer och

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 216

inttessen.
Visserligen bör inte heUer i den nya expropriationslagen ställas upp något
absolut hinder för kommun att expropriera utom sitt eget område när det inte är
fråga om tätbebyggelse. Vid den aUmänna behovs-och skälighetsprövningen måste
emeUertid markkommunen alltid ges tiUfälle att yttra sig i
expropriationsärendet och dess åsikter om markhushåUningen bör frångås endasl
om myckel starka skäl talar för det.

8.2.11
Expropriation för diverse ändamål

Enligt
1 § första stycket ExL får expropriation ske bl.a. för allmän byggnad (punkt 3)
eUer ändamål, som det enligt lag eUer författning tillkommer kommun eller annan
sådan samfällighel att tillgodose (punkt 4), eller för annat ändamål, som är
jämförligt med något av. de i punkterna 1-5 uppräknade ändamålen och som äger
väsentlig betydelse för det allmänna (punkt 6). Vidare kan enligt punkt 8
medges expropriation av mark för samlings- och gudstjänstlokaler tiU förmån
för befolkningen eller en väsentlig del därav på en ort.

De
nu avsedda ändamålen för vUka expropriation medges enligt gällande rätt kan
inte tUl aUa delar inrymmas under de exproprialionsgmnder som har diskuterats
i det föregående. Detsamma gäller enligl utredningen en del andra från allmän
synpunkt angelägna ändamål för vUka expropriationsbefogenhet bör finnas. Med
hänsyn tUl att det rör sig om en rad sinsemellan disparata ändamål anser
utredningen det nödvändigt att en bestämmelse i ämnet får en relativt allmänt
hållen avfattning. Den behövliga avgränsningen anses böra ske genom atl i lagen
hänvisas till arten och beskaffenheten av de intressen som skall tillgodoses. 1
första hand bör enligt utredningens förslag expropriation få ske för att
tUlgodose behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för
verksamhet som är avsedd att drivas av staten eller av kommun eUer annan sådan
menighet.

Förslaget
har i allmänhet godtagits av remissinstanserna, Svea hovrätt anser dock att
förslaget har fått en aUtför vid avfattning, inte minst med tanke på statens
och kommunernas växande uppgifter.

För
egen del anser jag att några principieUa invändningar inte kan riktas mot att
expropriation får ske för ändamål som del ankommer på staten eUer kommun att
tiUgodose. Hit hör exempelvis behovet av utrymme för aUmänna byggnader,
samlingslokaler för överläggningar, undervisnings- och fritidsverksamhet o.d,,
personalbostäder, barnstugor och serviceanläggningar i anslutning tUl sjukhus
och andra offentliga inrättningar m,m. I stor utsträckning kan visserligen
dessa behov tUlgodoses inom ramen för bestämmelserna om expropriation för
tätbebyggelse, men vissa begränsningar gäUer för tiUämpningen av dessa regler
som gör att en allmän bestämmelse om expropraition för statliga

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 217

och
kommunala ändamål ändå behövs. Som utredningen anför åsyftas såvitt avser
kommun och därmed jämställd menighet självfallet bara sådana åtgärder som
faller inom ramen för sökandens författningsenliga kompetensområde. Att låta
denna begränsning komma till uttryck i själva lagtexten anser jag i likhet med
utredningen överflödigt. Ändras den kommunala kompetensen i framtiden, kommer
detta att automatiskt påverka den här förordade expropriationsbefogenhetens
omfattning.

Med
anledning av vad som anförts i ett par remissyttranden från landstingshåll och
vad som anförts under 1971 års riksdagsbehandling av ändringar i ExL vill jag
framhålla att vad jag nu har anfört om primärkommunerna har motsvarande
tillämpning på landstingskommun eller kommunalförbund i fråga om åtgärd som
faller inom sådan menighets kompetens.

En
lagregel av nu ifrågavarande art bör enligt utredningen täcka också vissa andra
expropriationsbehov. Sålunda bör exempelvis Uksom f.n, utrymme för
samlingslokaler av olika slag kunna exproprieras, oberoende av om anläggningen
eller verksamheten handhas av etl allmänt eller enskilt subjekt. Enligt
utredningen torde man här liksom i andra sammanhang i sista hand ha att falla
tillbaka på måttet av det allmänintresse som talar för att expropriation bör
få komma till användning. TUl detta uttalande kan jag liksom i aUmänhet
remissinstanserna ansluta mig. Den avgränsning av bestämmelsens räckvidd som
krävs torde få tillräckligt uttryck om i överensstämmelse med utredningens
förslag anges i lagtexten all den verksamhet till vars förmån expropriation får
ske skall vara av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för viss
befolkningsgrupp.

8.2.12
Allmänna avvägningsfrågor

I
ExL ges vissa bestämmelser av allmän natur om fömtsättningarna för att
expropriation skall få ske. Enligt 1 § första stycket krävs att Kungl, Maj:t
'prövar det nödigt' att fastighet exproprieras. Är mer än ett område tjänligt
för det avsedda ändamålet, får eiUigt 5 § andra stycket expropriation inte äga
rum beträffande område, vars avstående eller upplåtande medför större olägenhet
än vad som är nödvändigt. Vidare föreskrivs i samma lagrum, att vid
tiUståndsgivningen skall tUlses att ändamålet med expropriationen utan oskälig
kostnad för den exproprierande vinns med minsta intrång för annan.

Några
motsvarande bestämmelser tas inte upp i utredningens förslag. Utredningen anser
att de angivna principerna är tämligen självklara och att det knappast finns
anledning att lagfästa dem. Utredningen diskuterar också vissa andra frågor som
rör prövningen av expropriationsbehovel men anser sig inte böra föreslå några
lagregler för lösningen av dem.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 218

Jag
vill inte bestrida atl vissa grundläggande principer för expropriation i och
för sig kan anses ganska självfallna medan det kan vara svårt att ge uttryck
för andra i lagtext. Del torde dock inte sakna betydelse atl vissa allmänna
riktlinjer slås fast i lagen i överensstämmelse med vad som redan nu gäller
enligl ExL och tillämpas i Kungl, Maj:ts praxis, Della framslår också som
påkallat med hänsyn lill att expropriationsandamålen i förslaget fått en mera
generell utformning än i ExL och att rätten att påkalla expropriation utvidgats
inom områden där expropriation endasl indirekt är av allmänt intresse. Av
betydelse är i det senare hänseendet framför aUt att expropriationsbefogenheten
kan tUlkomma även annan än representant för det allmänna, t.ex. i fråga om
expropriation för näringsverksamhet.

I
fråga om rätten alt utöva expropriation kan till en början konstateras att
expropriationsinstitutet inte är avsett att tillgripas i alla situationer där
ett företag som avses i lagen behövs. I praktiken kommer expropriation också
som regel tiU användning bara när andra utvägar att nå det avsedda målet är
stängda. I de flesta fall torde den enskilde vara beredd att frivUligt överlåta
marken på skäliga villkor tUl den som vill tillgodose ett
expropriationsändamål. Möjligheten till frivillig uppgörelse bör därför först
undersökas. Ett sådant krav kan dock inte göras undantagslöst. Om t.ex, en väg
skall dras fram genom ett område med etl stort anlal ägare, som var och en
endasl äger ett mindre markområde, kan del från rättvisesynpunkt och från
praktisk synpunkt vara lämpligast att domstol får pröva samtliga överlåtelser.

Det
torde vidare kunna krävas alt den som begär expropriation i första hand
utnyttjar egen mark som enligt plan eller av annat skäl är lämplig för
ändamålet. Förhållandel kan också vara det att del område som
expropriationsansökningen avser inte är det enda, som lämpar sig för
expropriationsändamålet. Den ledande principen för sådana fall bör vara att del
alternativ skall väljas som vållar minst skada. Samma princip bör gälla också
när frågan om vilken mark som bör tas i anspråk kan påverkas av olika sätt att
genomföra det förelag som expropriaiionen avser. Sökanden bör aUtså inle ha
något ovUlkorligt anspråk på att erhåUa just del av honom begärda området,
ifall dess avstående eller upplåtande skuUe medföra särskild olägenhet för
ägaren och ett annat område, som också motsvarar ändamålet, står tiU buds. Det
måste dock vid bedömningen av dessa frågor fasthåUas, att ansvarel för samhällsutbyggnaden
vUar på det aUmänna. Det kan bara i rena undantagsfall komma i fråga att
kommunens planinlentioner frångås. I anledning av ett remissyttrande av statens
vägverk, som återgetts i avsnittet 3.3.3, viU jag framhåUa att sökanden
självfallet inte skall behöva visa att det är uteslutet att förlägga
anläggningen tUl annan plats utan endast att särskilda skäl talar för det valda
allernalivel.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 219

I
vissa fall bör expropriationsmöjligheten vara utesluten trots atl de olika
rekvisiten för expropriation i och för sig är uppfyllda och den som vill
expropriera behöver just den mark som ansökningen avser saml inte kan erhålla
den på annat sätt. Är nämligen de motstående intressena, såväl enskilda som
allmänna, av större slyrka, bör sökandens intresse av att la marken i anspråk
få vika. Hänsyn bör tas inle bara lill ekonomiska utan också tUl ideella
värden. Som exempel kan nämnas intresset för dem som bor inom
expropriationsområdet att få behålla sina hem, vare sig de är belägna i
hyreshus eller egnahemsfastigheier. Vad angår de senare framhölls i 1971 års
lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 159, CU 1971:27 s. 16) i fråga om
expropriation av tätbebyggd mark, att det är naturligt alt kommunerna liksom
tidigare i görligaste mån undviker atl ta i anspråk mark som är bebyggd med
egnahemsfastigheier. Den hänsyn som sålunda enligt statsmakternas ståndpunkt
skall las bör få ett direki stöd i lagtexten.

På
liknande sätt kan expropriationsanspråk få vägas mot andra intressen, t.ex. när
marken i fråga tiUhör ett industriföretag som inköpt den för att säkra sitt
behov av utrymme för väntad framtida ulvidgning av förelaget. Självfallet måste
dock också vid denna bedömning det aUmännas ansvar för samhällsutbyggnaden
träda i förgrunden. Bl,a. kan erinras om att kommunen har företrädesrätt till
mark som är avsedd för tätbebyggelse även om fastighetsägaren själv är beredd
atl genomföra den planerade bebyggelsen. Något avsteg från denna genom 1971 års
reform fastlagda princip kan inte komma i fråga. När det gäller hänsynen tUl
motstående allmänna intressen torde sådana göra sig gällande främst när enskilt
rättssubjekt ansöker om expropriation. I andra fall torde som regel allmänintresset
ha blivit beaktat redan före expropriationsansökningen. Tillståndsmyndigheten
bör dock ha möjlighet att i samband med prövning av expropriationsansökningen
väga också olika allmänna intressen, som t.ex. bebyggelse-, trafik-,
naturvårds- och miljöskyddsintressen, mot varandra.

En
särskild fråga om avvägningen av motstående intressen gäller det fallet att
tiUstånd lill expropriation söks av annan än den kommun inom vars område
egendomen är belägen. Jag har tidigare berört den med avseende på expropriation
för fritidsområde. Även i övrigt finner jag det vara en självklar princip att
markkommunen måste ges medinflytande på expropriaiionsfrägan. Både i det fall
då expropriationen berör planlagt område och då plan ännu inte har faststäUts
bör markkommunen alltid ges tiUfäUe att yttra sig i expropriationsärendet, och
kommunens åsikt bör frångås endast om mycket starka skäl talar därför.

Även
om det står klart att expropriationstUlstånd skaU ges, måste också
expropriationsmedgivandets innehåU övervägas noga vid den aUmänna behovs- och
skälighetsprövningen. Detta gäller både frågan om

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972:109 220

vilket
område som skall få tas i anspråk och frågan om vilken rätt som skall ges den
exproprierande. Som framgår av vad jag har anfört om t,ex, expropriation för
ledningar och expropriation för skydds- och säkerhetsåtgärder behöver egendomen
inte alltid tas i anspråk med äganderätt. Det kan vara tiUräckligt atl den
exproprierande får nyttjanderätt eUer servitutsrätt. Samtidigt får självfallet
inte expropriationen begränsas så att den exproprierandes möjligheter att
utnyttja egendomen för det avsedda ändamålet försvåras avsevärt,

1
enlighet med vad jag nu har anfört bör i den nya lagen föreskrivas att
expropriationstillstånd inte skall meddelas, om ändamålet lämpligen bör
tUlgodoses på annal säll eller olägenheterna av expropriationen från aUmän och
enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den, I en sådan
regel ligger också att, om expropriationstiUstånd beviljas, hänsyn skaU tas
till motstående intressen även vid utformningen av expropriationsmedgivandets
innehåll. Synpunkter till ledning för hur dessa avvägningsfrågor skall
behandlas i praktiken har jag anfört i anslutning till vissa av de särskilda
expropriationsandamålen.

ExL
innehåller inte någon generell begränsning av vilka rättssubjekt som kan
beviljas expropriation. TUl följd av flera särskilda föreskrifter kan
expropriation dock i allmänhet ske bara till förmån för staten, kommun eller
vissa andra offentliga rättssubjekt. I några fall föreUgger expropriationsrätt
även för enskilda. Bestämmelser om vem som får expropriera finns intagna i
flera av de avsnitt med särskUda bestämmelser för olika expropriationsändamål
som avslutar ExL. Utredningens lagförslag innehåller, frånsett expropriation
för tätbebyggelse och för väntad värdestegring, inte någon regel som begränsar
rätten att expropriera tiU vissa rättssubjekt.

Uppenbarligen
måste vid prövning av en expropriationsansökan noga övervägas, om det finns
tUlräckliga garantier för all sökanden använder egendomen för det avsedda
ändamålet på ett stadigvarande sätt. Som jag kommer att föreslå i det följande
bör det återlösningsinstitut som nu finns i ExL inte överföras tUl den nya
expropriationslagen. Det är både från principiell och praktisk synpunkt atl
föredra att expropriationstiUstånd meddelas endast den som på ett betryggande
sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för det avsedda
ändamålet. Enligt min uppfattning är denna princip så viktig att den bör
lagfästas. Jag föreslår därför att i lagtexten tas in en regel av innehåU att,
om inte annat framgår av lagen, expropriation får ske tUl förmån för staten
eller kommun eller annan som på ett betryggande sätt kan svara för alt den
exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet.

Den
föreslagna regeln avser i första hand att ge trygghet för att inte enskUt
rättssubjekt missbrukar rätten tUl expropriation. Om det råder minsta tvekan om
enskild expropriationssökandes kvalifikationer, bör

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 221

tiUstånd
vägras. En viss säkerhet för atl ändamålet med expropriationen kan realiseras
torde föreligga, när sökanden är en sådan sammanslutning som står under
offentlig kontroll och som kan antas äga varaktigt bestånd. Även andra enskilda
rättssubjekt, t.ex. ett aktiebolag i fråga om expropriation för
näringsverksamhet, skall dock kunna få expropriationstillstånd, om i det
enskilda faUet förhållandena är sådana att den exproprierade egendomen med
säkerhet kan väntas bli använd för avsett ändamål.

8.3
TUlstånd till expropriation m.m.

8.3.1
Tillståndsmyndighet i expropriationsärenden

Enligt
ExL prövas frågor om expropriationstillstånd i princip alltid av Kungl, Maj:l.
En av anledningarna härtill torde, som framhållits i promemorian, vara en
önskan att skapa garantier för en enhetlig praxis i alla tillståndsärenden.
Många ärenden är naluriigtvis också av sådan större allmän betydelse eller
innefattar så ömtåliga lämplighetsavvägningar att avgörandet bör träffas av
Kungl. Maj:t,

De
skäl som har gjort att prövningsrätten i expropriationsärenden har tiUagts
Kungl, Maj:t äger enligt promemorian alltjämt sin giltighet. Jag delar denna
uppfattning. Som anförts i promemorian bör man därför i princip hålla fast vid
en huvudregel om att Kungl, Maj:t prövar frågor om expropriationstUlstånd, Den
fråga som här skall diskuteras är om man bör införa vissa undantag från denna
huvudregel.

1
promemorian påpekas att expropriationsärendena utgör en inte obetydlig
belastning på Kungl, Maj:ts kansli och att åtskiUiga ärenden uppenbarligen inte
är av sådan vikt att beslutanderätten ovUlkorligen bör tillkomma Kungl. Maj:t,
Särskilt gäller detta, sägs det i promemorian, de ärenden där parterna är eller
får antas vara överens i tiUståndsfrågan, I sådana fall kan det övervägas att
låta tillståndsfrågan liksom ersättningsfrågorna prövas av domstol, I
promemorian avvisas emellertid detla alternativ, I stället föreslås att Kungl,
Maj:ts beslutanderätt skall kunna delegeras i första hand tUl länsstyrelserna.
Även annan underordnad myndighet, t.ex. kommerskollegium, bör enUgl promemorian
kunna få pröva ansökan om expropriation.

Vad
som sålunda föreslagits i promemorian har godtagits av övervägande antalet
remissinstanser. I stort sett vänder man sig endast mot detaljer i hur
delegationsrätten skaU utformas. Några remissinstanser anser emellertid att
frågan om en delegering t.v, bör anstå eller alt det bör övervägas att låta
tUlståndsprövningen ankomma på domstol. Från några håll anförs kritik mot
länsstyrelserna som beslutande myndighet

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 222

med
hänsyn till de kommunala intressen som är företrädda där. Från länsstyrelsehåU
anförs att delegationsrätten bör vara vidsträcktare än som föreslagits i
promemorian.

För
min del biträder jag promemorians uppfattning atl vissa expropriationsärenden
inte är av sådan vikt att beslutanderätten ovillkorligen bör tillkomma Kungl,
Maj:t, Som påpekats i promemorian gäUer delta särskUt de ärenden där parterna
är överens i tiUståndsfrågan, Även i andra fall kan ärendena vara av så enkel
beskaffenhet eller ha så ringa allmänt intresse att det inte bör möta några
betänkligheter atl låta tillståndsprövningen göras av annan än Kungl. Maj:t.
Jag anser därför i likhet med del slora flertalet remissinstanser att en
delegationsmöjlighet bör införas.

När det
gäller frågan till vUken myndighet delegation skall ske anser jag det till en
början klart att den behovs- och lämplighetsprövning som del här är fråga om
inte bör ankomma på domstol. 1 stället bör prövningen anförtros administrativ
myndighet. Det är härvid naturligt att, som föreslagits i promemorian, i första
hand välja länsstyrelserna. Enligt gällande ordning remitteras
expropriationsansökningar regelmässigt till länsstyrelserna, som har att göra
utredning och avge eget yttrande tUl Kungl. Maj:t. Länsstyrelserna har
förvärvat en betydande erfarenhet i exproprialionsfrågor. Med den lokalkännedom
och den särskUda expertis som finns hos länsstyrelserna får de också i
allmänhet anses vara väl skickade alt utföra den intresseavvägning som det här
är fråga om. Av betydelse är naturligtvis vidare länsstyrelsernas egenskap av
planmyndighet. 1 planärenden fattar länsstyrelserna redan enligt gällande
ordning beslut som har expropriativ verkan och som många gånger är mycket
ingripande för berörda sakägare. Att, som gjorts av vissa remissinstanser,
ifrågasätta länsstyrelsernas objektivitet finner jag helt obefogat. De
jävsregler som finns i förvaltningslagen innebär också att den som är jävig i
ett visst ärende inte får delta i ärendets handläggning.

På
grund av det sagda anser jag atl Kungl. Maj:t i viss utsträckning bör kunna
delegera avgörandet av expropriationsärenden tUl länsstyrelserna. Som påpekats
i promemorian är del emellertid befogal att, främsl med tanke på ärenden som
har samband med koncessionsfrågor, öppna en möjlighet för Kungl, Maj:t atl
delegera tUlståndsprövningen även till annan administrativ myndighet,
exempelvis kommerskollegium.

När
det gäller frågan i vilken omfattning delegation till länsstyrelse skall få ske
anförs i promemorian att delegation i första hand bör avse ärenden i vUka
ansökan om expropriation medges eller lämnas obestridd. Därutöver bör
länsstyrelsen enligt promemorian kunna pröva ärende som har lokal eller
regional anknytning. Är ärendel av störte omfattning eller annars av större
allmän betydelse, bör prövningen däremot ankomma på Kungl. Maj:t. Detsamma bör
enligt promemorian gälla, om expropriation

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 223

skall
ske för verksamhel som kräver särskild koncession och sådan meddelas av Kungl.
Maj:t.

Mol
vad sålunda uttalats om det närmare utövandet av delegations-möjligheten har
viss kritik riklats vid remissbehandlingen. Bl.a. har det anförts att
promemorians uttalanden är alltför oklara i konturerna och all man inle får
släppa huvudprincipen alt prövningen i expropriationsärenden skall åvila
Kungl. Maj:t. Vissa länsstyrelser förordar å andra sidan att
delegationsbeslämmelserna utformas så, att frågan om tillstånd till
expropriation i första hand avgörs av länsslyrelsen men att ärendel i vissa
fall skall överlämnas tUl Kungl. Maj:ts prövning, bl.a. om det är av större
allmän betydelse.

Enligt
min mening bör man i vart fall tills närmare erfarenheter har vunnits av den
nya lagstiftningen hålla fast vid huvudprincipen att ärenden om
exproprialionstillstånd skaU prövas av Kungl. Maj:l. Jag kan alltså inte
biträda förslaget alt prövningen i första hand skulle åvila länsstyrelserna och
alt ärendena endasl i vissa fall skulle överlämnas till Kungl. Maj:ts
avgörande. I stället bör man t.v. ha en ordning som innebär att delegation från
Kungl. Maj:t sker endast i undantagsfaU. Del kan emellertid finnas skäl att i
viss utsträckning utvidga delegeringen, sedan den nya lagen har tUlämpats en
lid och praxis i tillståndsärendena har stabiliserats.

TUl
de fall då delegation skall kunna ske bör i första hand höra faU då
expropriationsansökningen medges eller lämnas obestridd. Även vissa andra
ärenden bör kunna överlämnas tiU länsstyrelsens prövning. Atl, som föreslagits
i promemorian, i princip alltid låta delegation äga rum, om ärendet har lokal
eller regional anknytning, anser jag emellertid mindre lämpligt. Mol delta
förslag kan för det första invändas att de flesta expropriationer har
väsentiigen lokal eller regional anknytning och att, om förslaget skuUe följas,
delegation skuUe komma att äga rum i det övervägande antalet faU. Vidare kan
naturUgtvis etl expropriationsärende som har endasl lokal eller regional
anknytning innefatta betydelsefuUa avvägningar meUan olika intressen. Det kan
också avse slora värden eller innebära myckel kännbara ingrepp i enskild rätt.
Jag anser därför att i de fall då expropriationsansökningen har bestritts
delegation bör kunna ske endast om ärendel är av mindre vikt från allmän och
enskUd synpunkt. När etl ärende skall anses ha sådan mindre vikt lorde i
aUmänhet kräva prövning från fall tiU faU. Beträffande vissa typer av ärenden
av enkel karaktär bör det dock vara möjUgt att besluta generellt atl de får
överlämnas till länsstyrelsen för avgörande. I gränsdragningsfrågan delar jag
den vid remissbehandlingen framförda uppfattningen att ett
expropriationsärende i princip inte kan anses vara av mindre vikt, om det helt
eller delvis avser äganderätten till fastighet där det bedrivs
näringsverksamhet av betydelse eUer som används för bostadsändamål.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 224

Vad
som nu har sagts om den omfattning i vUken expropriationsärenden bör delegeras
till länsstyrelsen äger motsvarande tillämpning när det är fråga om delegation
till annan myndighet, exempelvis kommerskollegium. Även här bör del vara möjligt
att besluta generellt om delegation av vissa typer av ärenden, t.ex. sådana som
gäUer expropriation av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet för
framdragande av elektrisk ledning.

Som
anförts i promemorian bör Kungl. Maj:t själv pröva frågan om tiUstånd tiU
expropriation, om expropriationen skaU ske för verksamhet som kräver särskild
koncession och sådan meddelas av Kungl. Maj:t.

Jag
delar den vid remissbehandlingen framförda meningen att det i den nya
expropriationslagen bör på ett klarare sätt än i promemorians lagförslag
framgå i vilken omfattning Kungl. Maj:ts delegationsrätt skall få utövas.
Lagbestämmelsen bör ges det innehållet att Kungl. Maj:t kan överlämna tUl
länsstyrelsen eller, när särskUda skäl föreligger, tUl annan myndighet att
pröva fråga om tiUstånd till expropriation, om expropriationsansökningen inte
har besttitts eller om ärendet är av mindre vikt från aUmän och enskUd
synpunkt.

8.3.2
Å terlösen a v exproprierad egendom

Enligt
gällande bestämmelser föreligger i vissa fall rätt tUl återlösen av
exproprierad egendom. Återlösningsrätt kan göras gällande, om egendomen inte
har kommit tUl användning eUer inte längre används för det avsedda ändamålet
och detta ändamål är att anse som övergivet. Vidare föreligger återlösningsrätt,
om egendomen i väsentiig omfattning används för annat ändamål än del avsedda.
Talan om återlösen skall väckas inom 20 år från det att expropriationen
fullbordats. Värdet av egendomen får inte sättas högre än den
expropriationsersättning som har utgivits. SärskUda regler finns för det fall
att den exproprierande har uppfört byggnad eller annars lagt ned kostnad på
fastigheten.

Som
har påpekats såväl av expropriationsutredningen som i promemorian torde
reglerna om återlösningsrätt inte ha tiUämpats i nämnvärd utsträckning. Det kan
därför ifrågasättas om återlösnings-institutet bör behåUas.
Expropriationsutredningen har för sin del ansett att reglerna om återlösen har
ett visst värde som medel att säkerstäUa att den exproprierade egendomen
används för sitt ändamål, EmeUertid bör enligt utredningen den nuvarande
obligatoriska återlösningsrätten utmönstras och ersättas med en rätt för Kungl.
Maj:t att i förekommande faU förordna om rätt tiU återlösen inom viss tid och
på vissa vUlkor.

I
promemorian har uttedningens förslag lagts till gmnd för vissa förslag om
tiUämpningen av återlösningsinstitutet. Det framhålls dock att man först vid
behandlingen av kvarstående delar av utredningsförslaget

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 225

bör
ta ståndpunkt till frågan huruvida institutet bör behållas, I viss
utsträckning, påpekas det i promemorian, hänger frågan om återlösningsrätten
samman med spörsmålet i vad mån expropriation skall medges till förmån för
enskilda.

Vad
jag tidigare anfört om expropriationsandamålen innebär att expropriation i viss
utsträckning skall kunna medges tUl förmån för enskUda, Som jag har framhållit
i avsnittet 8,2,12 bör emellertid i samtliga fall gälla att expropriation skall
kunna ske endast tUl förmån för den som på elt betryggande sätt kan svara för
att den exproprierade egendomen används för avsett ändamål. Det ligger i sakens
natur att den prövning av den sökandes kvalifikationer, som sålunda skall ske i
tUlståndsärendet, blir särskilt ingående när sökanden är ett enskUt rättssubjekt.
Man torde därigenom få tUlräckliga garantier för att expropriationstUlstånd
meddelas endast om det är fullt klarlagt att sökanden avser att använda
egendomen för det uppgivna ändamålet. Med hänsyn tUl det sagda anser jag att
återlösningsinstitutel inte behövs som sanktionsform för det faU att en sökande
skuUe ha uppträtt iUojalt i tUlståndsärendet. Frågan är då om institutet behövs
eUer är lämpligt som medel för att säkerställa att egendom som omfattas av
expropriationstillstånd verkligen kommer tiU avsedd användning efter expropriationen.

Jag
finner tUl en början uppenbart att den nya expropriationslagen inte bör
innehålla en så ovUlkorlig återlösningsregel som den nuvarande. Bl.a. torde
regeln svårligen kunna tUlämpas när det gäller ett av de viktigaste
expropriationsfaUen, nämligen expropriation för tätbebyggelse. Vid sådan
expropriation kan det förflyta lång tid efter expropriationens fullbordande
innan det blir klart hur marken skall användas. Ibland kan utnyttjandet t.o.m.
dröja längre än den tid av 20 år inom vilken talan om återlösen skall väckas.
Även med tanke på andra fall skulle man ha fått förse den nuvarande
återlösningsregeln med åtskUliga undantag, om den skuUe överföras tUl den nya
expropriationslagen.

En
möjlig utväg, om man vUl ha kvar återiösningsinstitutet, är naturligtvis att i
enlighet med uttedningens förslag låta tillståndsmyndigheten i varje särskilt
fall pröva om ett expropriationstUlstånd skall vara förenat med rätt till
återlösen. Jag finner emellertid att flera invändningar kan resas mot återlösningsinstitutet
även i denna modifierade form. Sålunda blir det Uksom f.n. nödvändigt med
ersättningsregler som måste bli ganska komplicerade, om tillbörlig hänsyn skaU
tas tiU båda parters intressen. SärskUt stora problem uppstår naluriigtvis när
det gäller ersättningen för det faU att den exproprierande efler fullbordandel
av expropriationen har uppfört byggnad eller annars lagt ned kostnad på
fastigheten.

15
Riksdagen 1972. I saml Nr 109

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 226

Etl
komplicerat regelsystem kan naturligtvis få accepteras, om del gäller ett
institut som fyUer ett angeläget behov. Emellertid torde det, om
expropriationen har avsett fastighet eller del av fastighet, mycket sällan
föreligga något önskemål om återlösen från expropriatens sida, utan han torde i
allmänhet, åtminstone sedan någon tid förflutit, ha accepterat expropriationen
som slutgiltig.

Inte
heller från allmän synpunkt torde det normall finnas något intresse av att
exproprierad fastighet eUer del av fastighet återlöses. SkuUe det ändamål för
vUket expropriation har skett fortfarande behöva tiUgodoses, kan
exproprialionstillstånd ges åt annan sökande. Att för övriga fall ha kvar
återlösningsinstitutet enbart som en sanktion för att egendomen inle används
för avsett ändamål kan inte vara motiverat.

Ett
specialfall föreligger vid delexpropriation, om expropriationen har inneburit
all del från en fastighet har avskUts ett område som naturligen hör tUl
fastigheten. I sådant faU kan det vara av allmänt eller enskilt intresse atl
del avskilda området återförs till stamfasligheten, om de skäl som har
föranlett expropriationen inte längre föreligger. Som påpekats i promemorian
torde emeUertid detta intresse ofta kunna tUlgodoses genom frivUlig överlåtelse
och i vissa fall genom åtgärd enligt FBL.

När
det gäUer upplåtelse av särskUd rätt genom expropriation kan det naturligtvis
finnas skäl att låta ägaren av den besvärade fastigheten ha en
återlösningsrätt. I fråga om servitut kan emellertid åtgärd i vissa fall vidtas
enligt FBL. 1 andra fall torde i regel en återlösen kunna komma till stånd på
frivillig väg.

Sammanfattningsvis
anser jag att det praktiska behovet av elt återlösningsinstitut är så ringa att
det, med tanke på det komplicerade regelsystem som skulle behövas, inte är
motiverat att behåUa institutet i den nya expropriationslagen. Däremot bör det
liksom f.n. finnas möjUghet för tUlståndsmyndigheten att meddela särskilda
bestämmelser i anslutning till expropriationstiUståndet, om det behövs för att
trygga att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet. Arten
och omfattningen av de bestämmelser som sålunda kan komma att meddelas får bli
beroende av förhållandena i det särskUda fallet.

8.3.3
Giltigheten av expropriationstillstånd m.m.

Enligt
nuvarande regler skall Kungl. Maj:t, i samband med atl tillstånd tiU
expropriation bevUjas, bestämma den tid inom vilken talan om expropriation skaU
ha väckts vid domstol. Vanligen utsätts därvid en ettårsfrisl, 1 praxis har
emellertid Kungl. Maj:t ansetts oförhindrad att förlänga meddelade tidsfrister.
I flera fall har tidrymden mellan expropriaiionsiillsiåndet och dagen för
anhängiggörandet av expropriaiionsmålet blivit betydande. Förhållandet har
kritiserats vid upprepade tUl-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 227

fallen,
bl.a. under remissbehandlingen av expropriationsutredningens förslag och av
justitiedepariementets promemoria.

Det
kan inte förnekas att det rådande systemet i vissa avseenden innebär
olägenheter för fastighetsägaren. Redan bevUjandet av expropriation medför
naturligtvis ofta en osäkerhet för honom. I praktiken blir hans möjligheler att
råda över sin egendom genom försäljning, nyttjanderättsupplåtelse eller
bebyggande avsevärt inskränkta. Han kan också komma i en bekymmersam situation
när det gäller att avgöra vilka underhåUs- och förbättringskostnader som bör
läggas ner på fastigheten. De ölägenheter som uppstår genom
expropriationstUlståndet accentueras naluriigtvis, om det förflyter lång tid
fram lUl väckandet av talan. Eftersatts i sådant fall underhållet av
fastigheten, kan skadeverkningar uppstå även för tredje man, t.ex. hyresgäster
och panträttshavare.

Det
bör emellertid påpekas att fastighetsägarens handlingsfrihet är beskuren även
genom många andra faktorer än formligt beslut om expropriation. Framför alll är
naturligtvis planlagstiftningen av betydelse. Men redan i och med att en
kommun bekantgör sina avsikter om hur marken inom kommunen skall användas
begränsas i praktiken fastighetsägarens möjUgheter att använda sin egendom.
Utsikterna att inom expropriationslagstiftningens ram tUlgodose
fastighetsägarens och andra sakägares intresse av alt få väckt fråga om
tvångsförvärv av mark avgjord så snart som möjligl är därför begränsade. Detta
hindrar inte all de möjligheter som finns att tillvarata sakägarnas intresse på
denna punkt bör beaktas.

Vad
jag tidigare har sagt om exproprialionsiiUståndets verkningar talar utan tvivel
för att tiden meUan tiUståndei och anhängiggörandet av talan håUs så kort som
möjligt. Å andra sidan har naturligtvis den exproprierande behov av en viss
handlingsfrihet. Förutsättningarna för att utnyttja mark som omfattas av
exproprialionstillsländ kan snabbi förändras, och det kan många gånger bli
svårt att ta ställning till frågan huruvida liUståndet bör begagnas. Den
exproprierande måste därför a\ en i fortsättningen ha möjlighet alt under en
tid hålla frågan om expropriation öppen, sedan tiUstånd meddelats. Av hänsyn
till fastighetsägaren och andra intressenter är del emellertid befogal att
införa vissa begränsningar i den rätt som sålunda bör tUlkomma den
exproprierande.

Vad
försl gäller tiUståndsbesluten bör de liksom hittills innehålla en bestämmelse
om sista dag för väckande av talan vid domstol. Frågan om tidsfristens längd
bör inte regleras i lag utan får överlämnas ål rättstUlämpningen. I de flesta
fall torde det vara lämpligt att sätta tidsfristen tUl ell år. Vid större
expropriationer kan det dock undanlagsvis vara befogat med en längre tidsfrist.
Beslutet om tidsfrist bör emellertid i varje ärende grundas på en noggrann
prövning av aUa berörda parters intressen. Påföljden för underlåtenhet att
väcka talan inom den angivna

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 228

tiden
bör liksom f.n. vara att expropriationstiUståndet är förfallet.

Med
hänsyn tUl vad som tidigare har sagts om den exproprierandes intressen bör han
även i fortsättningen ha möjlighet att få elt expropriationstiUstånd förlängt.
En förutsättning för förlängning bör emeUertid vara all det föreligger särskUda
skäl, Elt sådant särskilt skäl kan vara alt det krävs en mera omfattande
planering än som förutsatts från början för att den exproprierande skall kunna
säkert bedöma om tUlståndet bör utnyttjas. Även ofömtsedda förändringar i den
exproprierandes ekonomiska situation bör i viss utsträckning kunna beaktas.
Någon yttersta gräns för förlängning av expropriationstillstånd torde inte böra
införas. Det ligger dock i sakens natur att kraven på förebringande av
särskilda skäl kommer att skärpas, ju längre lid som förflutit sedan det
ursprungliga tillståndet meddelades. Givetvis måste också, varje gång förlängning
begärs, hänsyn tas tUl vad som anförs av fastighetsägaren och andra berörda
parter.

För
att ett expropriationstillstånd skall bli förlängt bör det inte krävas att
beslul härom fattas före utgången av den löpande tidsfristen. Däremol måste
givetvis den exproprierande ansöka om förlängning innan tidsfristen har gått
ut.

Genom
de nu förordade begränsningarna i den exproprierandes rätl att hålla
expropriationsfrågan öppen torde fastighetsägarens och andra berörda parters
intressen i stor utsträckning bli tUlgodosedda. Emellertid kan det under en
löpande tidsfrist inträffa omständigheter som inle har fömtsetts i tUlstånds-
eller förlängningsärendet och som avsevärt ökar fastighetsägarens olägenhet av
att expropriationsfrågan inte är avgjord. Det kan t.ex, visa sig behövligt att
tidigare än beräknat vidta omfattande underhålls- eller förbättringsarbeten på
fasligheten, I sådana och liknande fall är det befogat att ge fastighetsägaren
möjlighet att påskynda avgörandet av expropriationsfrågan. Jag kommer därmed in
på frågan om rält för fastighetsägaren att väcka talan vid domslol.

Enligt
nuvarande bestämmelser är del i regel bara den exproprierande som har talerält.
Endast om den exproprierande har tillträtt egendomen får fastighetsägaren eller
annan sakägare, vars rätt berörs av tillträdet, väcka talan. Denna huvudregel
bör inte frångås. Som tidigare framhållits måste den exproprierande ges en viss
handlingsfrihet, när det gäller att avgöra huruvida expropriationstiUståndet
skall utnyttjas eller ej.

Vissa
remissinstanser har föreslagit all man skall utvidga fastighetsägarens rätt
att väcka talan till att avse även det fallet att det har förflutit viss tid
utan att expropriationstiUståndet har utnyttjats av den exproprierande. Mot
detta förslag kan invändas all det åligger den myndighet som prövar frågan om
expropriationstillstånd eller om förlängning av tillstånd att göra en
omsorgsfull avvägning av alla berörda parters intressen. Det beslut om
tidsfrist som därvid meddelas bör i princip inle

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 229

kunna
rivas upp genom att fastighetsägaren vänder sig till domstol. Del kan därför
inte komma i fråga att införa en så utvidgad talerätt för fastighetsägaren som
har föreslagits under remissbehandUngen.

Däremot
kan det övervägas att ge fastighetsägaren rätt att väcka talan i det nyss
berörda fallet att det efter tiUstånds- eller föriängningsärendets avgörande
inträffar omständighet som inte har förutsetts och som avsevärt försämrar
fastighetsägarens ställning. Inte heUer i detla fall anser jag emellertid att
fastighetsägaren bör kunna vända sig lUl domstol. En sådan ordning skuUe
innebära att domstolen före den egentliga expropriationsprocessen skulle behöva
göra en prövning av fastighetsägarens talerätt som ibland skulle kunna bli
förhållandevis omfattande. Prövningen skulle dessutom innebära
lämplighetsavvägningar av en art som normalt inte bör ankomma på domstol.

I
stället bör man enligt min mening välja den lösningen att fastighetsägaren ges
möjlighet att vända sig tiU den administrativa myndighet som har meddelat
beslut i tUlstånds- resp. förlängningsärendet och begära att få en ny kortare
tidsfrist bestämd inom vilken den exproprierande skaU vara skyldig att väcka
talan. En sådan begäran bör kunna bifallas, om fastighetsägaren visar att hans
olägenhet av att expropriationsfrågan hålls öppen avsevärt har ökat sedan det
senaste beslutet fattades. Givetvis måste emellertid en avvägning alltid göras
mot den exproprierandes intressen.

Med
hänsyn till att den exproprierande alltid bör ha viss tid på sig för att
förbereda den kommande rättegången, bör fastighetsägaren inte i något fall
kunna få till stånd sådan omprövning som nyss nämnts förrän elt år förflutit
efter det att det ursprungliga expropriationstUlståndet meddelades. Detta
innebär att omprövning av en beslutad tidsfrist normalt kommer att ske endast
när förlängning av expropriationstiUstånd har ägt rum. Omprövning kan
emellertid ske även i de undantagsfall då tiUståndsmyndigheten redan från
början har satt ut en längre tidsfrist än ett år.

Som
nämnts bör expropriationstUlståndet vara förfallet, om den exproprierande
underlåter att väcka talan inom den angivna tiden, F,n. föreligger det
emeUertid inte något hinder för den exproprierande att, om tUlståndet har
förfaUit, göra ny ansökan och erhålla nytt tUlstånd beträffande samma egendom.
Denna möjlighet bör stå öppen även i fortsättningen. Om sökanden därvid
åberopar samma expropriationsgmnd som tidigare, bör emellertid som villkor för
nytt expropriationstUlstånd, liksom vid förlängning, krävas att det föreligger
särskUda skäl.

Enligt
den presumtionsregel som f.n, finns i 111 a § ExL och som jag i annat
sammanhang föreslår flyttad tUl 4 kap, 3 § i den nya expropriationslagen skaU
vid bestämmande av löseskUling i viss utsträckning bortses från sådan ökning av
fastighetens marknadsvärde som har ägt

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 230

rum
från dagen tio år före ansökningen om expropriation. Förlängs ell meddelat
expropriationstiUstånd, bör detta inte innebära all denna s,k,
presumtionstidpunkt flyttas ulan den bör hela tiden anses ligga tio år före den
ansökan som ledde fram tiU det ursprungliga tiUståndsbeslutet. Om däremot
frågan om expropriation förfaUer och det därefter meddelas nytt tiUstånd
beträffande samma egendom, bör presumtionstidpunkten anses ligga tio år före
den nya ansökningen om expropriation.

Jag
har i avsnittet 8,3,1 förordal alt Kungl, Maj:t i vissa fall skall kunna
överlämna åt underlydande myndighet, främst länsstyrelsen, att pröva fråga om
exproprialionstillstånd. Fråga om förlängning av tillstånd och om nytt tiUstånd
beträffande samma egendom bör emellertid alltid avgöras av Kungl. Maj:t.

8.4
Expropriationsersättningen

På
gmnd av beslut vid 1971 års höstriksdag (prop. 1971:122, CU 1971:27, rskr
1971:310) gäller fr.o,m, den 1 januari 1972 nya bestämmelser om ersättning vid
expropriation. Dessa bestämmelser har utformats i syfte att dämpa
markvärdestegringen och hindra att samhället vid expropriation för
tätbebyggelseändamål skall behöva ersätta vissa värden som har uppstått till
följd av samhällets egna insatser och har samband med
tätbebyggelseutvecklingen. Som utgångspunkt gäller atl fastighetens
marknadsvärde dvs, det pris fasligheten sannolikt skulle betinga vid
försäljning på öppna marknaden skaU vara avgörande för
expropriationsersättningen.

Vissa
avvikelser gäUer dock från principen om ersättning efter marknadsvärde. Sålunda
skall i viss överensstämmelse med vad som gällt redan fömt
expropriationsföretagets inverkan på marknadsvärdet inte beaktas. Om det
företag, fÖr vars genomförande fastighet exproprieras, medfört inverkan av
någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skaU ersättningen i regel
bestämmas på gmndval av det marknadsvärde fasligheten skulle ha haft utan sådan
inverkan.

Den
s.k. presumtionsregeln utgör ett ytterligare principiellt och praktiskt
belydelsefuUl undantag från marknadsvärdesprincipen, Presumtionsregeln gäller
vid tätbebyggelseexpropriation samt värdestegringsexpropriation i samband med
tätbebyggelse. Regeln innebär att sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av
någon betydelse som ägt rum under tio år före ansökningen om expropriation
dock högst femton år före talans väckande vid domstol och enligt en särskild
övergångsbestämmelse inte i något fall tidigare än från den 1 juli 1971 -räknas
ägaren tUlgodo endast i den mån det blir utrett att den beror på annat än
förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. Det gäller
således en presumtion för att en värdeökning beror på

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 231

förväntningar
om ändring i markens tillåtna användningssätt. Endast i den mån presumtionen
motbevisas utgår ersättning för den markvärdestegring som inträffat.

I
civildepartementets promemoria (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk
riksplanering föreslås atl presumtionsregeln skaU tillämpas när staten eller
kommun exproprierar, oavsett för vUkei ändamål det sker. I sak innebär
promemorians förslag i övrigt endast att gällande ersättningsbestämmelser förs
över till den nya expropriationslagen.

Som
skäl för den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln anförs i promemorian
huvudsakligen följande. Värdestegring på grund av förväntningar om ändring i
markanvändningen är ett problem även när mark tas i anspråk för annat ändamål
än tätbebyggelse. Också i sådana fall kan tidigare uppkomna förväntningar på att
tätbebyggelse skall komma tUl stånd ha medfört en ökning av fastighetens
marknadsvärde. Det är sådana förväntningsvärden som samhällel enligt
presumtionsregeln i princip inle skall ersätta, eftersom de har sin grund i
insatser som samhällel väntas göra. När sådana förväntningar inte ersätts i de
fall tätbebyggelse kommer till stånd och förväntningarna sålunda faktiskt
slagit in, finns enligt promemorian så myckel mindre skäl att samhället skall
behöva ersätta dem när de inte infrias, I promemorian anförs vidare att vad som
sålunda sagts om värdestegring på gmnd av förväntningar om tätbebyggelse har
motsvarande tUlämpning i fråga om värdestegring som uppkommer på grund av
förväntningar om kommande glesbebyggelse eller andra förväntningar om ändrad
markanvändning.

Enligt
promemorian bör presumtionsregelns tUlämpning vara förbehållen fall när staten
eller kommun exproprierar, eftersom det saknas tillräckliga skäl all låta en
värdestegring på gmnd av förväntningar om ändrad markanvändning tillfalla
enskUd exproprierande och inte fastighetsägaren.

Vidare
föreslås alt den i 1971 års expropriationslagstiftning övergångsvis införda
presumtionstidpunkten, den 1 juli 1971, skaU gälla även vid tillämpning av den
utvidgade presumtionsregeln.

Den
föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln tillstyrks eller lämnas utan
erinran av det stora flertalet remissinstanser som särskilt yttrat sig i denna
del. Några remissinstanser har emellertid avstyrkt förslaget.

Den
kritik som från vissa håll har riktats mot den föreslagna utvidgningen av
presumtionsregeln kan i sina huvuddrag sammanfattas så att redan gällande
presumtionsregel åsidosätter markägarens berättigade intressen och leder till
ett alltför komplicerat värderingsförfarande, medan mol den utvidgade
presumtionsregeln dessutom åberopas att presumtion saknas för att
förväntningsvärdena tillförts marken genom den exproprierandes egna insatser
eller ens genom samhälleliga insatser.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 232

För
egen del viU jag till en början framhålla, atl inget har kommit fram i detta
lagstiftningsärende som ger mig anledning att ompröva presumtionsregeln som
sådan. Den aUmänt hållna kritik som en del remissinstanser har riktat mot
regeln finner jag inte underbyggd. Del kan inte vara något berättigat intresse
att fastighetsägaren skall få tUlgodogöra sig spekulativa förväntningsvärden.
Det torde, åtminstone om hänsyn skall tas också till övergångsförhåUanden, inte
heller vara möjligt atl finna någon bättre lösning på problemet att skUja den
värdestegring som inte bör ersättas från sådan värdestegring som inte bygger på
förväntningar om ändrad markanvändning, I varje faU har remissbehandlingen inte
givit uppslag tUl något annat alternativ. För att komma lill rätta med
markvärdestegringen får man finna sig i att värderingsförfarandel någon gång
kan erbjuda vissa komplikationer. Så snart fråga är om råmarks-expropriation
och detta är vanligen fallet när det kan vara aktuellt atl tillämpa
presumtionsregeln torde tiUämpningen av regeln inte erbjuda några alltför
stora svårigheter.

När
del därefter gäller den kritik som har riktats mot promemorieförslaget om en
utvidgning av tUlämpningsonuådet för presumtionsregeln viU jag anföra följande.
Som har sagts i promemorian är värdestegring på grund av förväntningar om
ändring i markanvändningen ett problem också när mark tas i anspråk för annat
ändamål än tätbebyggelse. I rättspraxis har exempelvis förekommit att vid
inlösen på grund av faststäUd generalplan marken har värderats med hänsyn till
förväntningar om rätt till tätbebyggelse som har förelegat vid lidpunkten för
generalplanens faststäUande men som enligt generalplanen inte har blivit
förverkligade. När förväntningsvärden utsläcks genom expropriation är det
liksom i det nu nämnda faUet som regel fråga om tätbebyggelsevärden av ett
eUer annat slag, dvs. sådana värden som typiskt sett har sin gmnd i insatser
som samhället självt väntas göra. Den principieUa motiveringen för att
fastighetsägaren inte skall få tillgodogöra sig värdestegring på gmnd av
förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt är snarast starkare
i de fall som nu är i fråga än när marken skaU användas tiU tätbebyggelse. Jag
kan helt instämma i promemorians uttalande att när förväntningarna inte skall
ersättas då de faktiskt har slagit in, det finns så myckel mindre skäl alt
samhäUet skall behöva ersätta dem när de inte infrias. Värden på gmnd av
förväntningar om annan ändring i markens tiUåtna användningssätt än som hänger
samman med tätbebyggelseutvecklingen är regelmässigt av underordnad betydelse.
Men också sådana värden beror mera på samhällsutvecklingen i stort än på
fastighetsägarens insatser, 1 princip omfattas de redan nu av
presumtionsregeln. Dennas syfte att dämpa markvärdestegringen talar också för
att den bör omfatta värden på gmnd av förväntningar om annan ändring i tUlåten
markanvändning än tätbebyggelse. Del föreligger

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 233

därför
inget skäl att behandla dessa förväntningsvärden på särskilt säll, även om
presumtionsregeln utvidgas att omfatta andra expropriationsändamål än
tätbebyggelse.

Mot
en utsträckt tUlämpning av presumtionsregeln anförs också invändningar av
bevisteknisk art. Innebörden av denna kritik är att när marken tas i anspråk
för ändamål som inte i och för sig medför värdestegring, någon presumtion inte
kan uppställas för att del är samhällets egna insatser som har medfört en
eventuell ökning av fastighetens värde och att i allt fall fastighetsägaren får
svårigheter att motbevisa en sådan presumtion. Det ligger emellertid i sakens
natur att förväntningar om ändrad markanvändning är ganska svårgripbara och att
deras inverkan på markvärdet svårligen kan bestämmas exakt, medan mera reella
orsaker till markvärdestegring lättare låter sig påvisas. Om värdestegringen
beror på annat än förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt,
bör detta i allmänhet kunna visas i expropriaiionsmålet utan alltför stora
svårigheter. Den bevisbörda som läggs på fastighetsägaren blir densamma
oberoende av för vilket ändamål expropriationen sker. Som jag anförde i 1971 års
lagstiftningsärende med anledning av ett uttalande av lagrådet är del
självklart att beviskraven i viss utsträckning mäste anpassas tUl svårigheterna
att prestera en fullt tillförlitlig utredning. Som ett specialfaU då de antydda
bevissvårigheterna föreligger har under remissbehandlingen anförts, att
värdestegringen beror på att området är naturskönt eller i övrigt attraktivt
från fritidssynpunkt. Om del i ett sådant fall är fråga om ett obebyggt område,
lär emellertid värdestegringen hänga samman just med förväntningar om att
marken på gmnd av sina företräden skaU kunna användas på annat sätt än som
förut har varit tiUåtet, En sådan värdestegring skall alltså enligt
presumtionsregeln inte ersättas. Uppkommer fråga om att lösa in redan bebyggda
fastigheter inom natursköna eller för fritidsaktiviteter efterttaktade områden,
kan det ofta tänkas att den yttre miljön medfört värdestegring på fastigheterna
utan samband med ändring i markens tUlåtna användningssätt. En sådan
värdestegring är jämförlig med den som i tätorter kan uppstå tUl följd av
förbätttat kommunikationsläge o,d. och skall alltså vid tiUämpning av
presumtionsregeln tUlgodoföras fastighetsägaren.

Jag
anser sålunda att promemorians förslag om en utvidgad tiUämpning av
presumtionsregeln är lämpUgt och att det bör genomföras. Regeln innebär dels en
presumtion för att all värdeökning beror på förväntningar om ändring i markens
tiUåtna användningssätt, dels att värdeökning på gmnd av sådana förväntningar
inte skall ersättas. Enligt vad jag uttalade i 1971 års lagstiftningsärende
avses med tiUåtet användningssätt i första hand sådant användningssätt som
följer av BL eller av fastställd detaljplan. Hit bör hänföras också pågående
användning som visserligen strider mot BL eUer plan men som var tUlåten när den
startades (prop.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 234

1971:122
s. 180). Ersättning utgår således för tiUåten markanvändning men inle för
förväntningar om ändring i tillåten markanvändning genom bebyggelse eller annan
åtgärd som är tiUståndskrävande. Della följer redan av gällande
presumtionsregel. I den män kravel på byggnadslov för glesbebyggelse får en ny
innebörd i enlighet med förslag i civildepartementets promemoria, kommer
presumtionsregeln att omfatta även förväntningar om glesbebyggelse. Under denna
förutsättning skall sålunda värden som framdeles uppkommer på grund av
förväntningar om sådan glesbebyggelse som nu är tillåten inte ersättas, när
presumtionsregeln är tiUämplig. Denna konsekvens är emellertid inte beroende
av den nu aktueUa utvidgningen av presumtionsregeln.

Syftet
med presumtionsregeln är som jag nyss anförl bl.a. att det allmänna inte skaU
behöva ersätta vissa värden som har sin grund i dess egna insatser. 1 de faU
där presumtionsregeln f.n. kan tUlämpas, nämligen vid expropriation för tätbebyggelse
och värdestegringsexpropriation, är det endast kommun och i fråga om
värdestegringsexpropriation staten som får expropriera. I överensstämmelse
härmed har som jag nämnt förut i promemorian föreslagits att endast staten och
kommun skall få åberopa presumtionsregeln. Förslaget har tillstyrkts av
kommunförbundet. Några andra remissinstanser har kritiserat förslaget. Bl,a,
Slockholms tingsrätt anser att den föreslagna begränsningen bör tas bort och
framhåller särskUt atl förslagel skuUe medföra dubbla värdenivåer och
obefogade skiUnader i expropriationsersättningen.

Mot
den begränsning av presumtionsregeln som föreslås i promemorian talar ett av
regelns huvudsyften, nämligen att dämpa markvärdestegringen. Detta syfte
tillgodoses effektivast om presumtionsregeln tillämpas också när enskild
exproprierar. Om kommunerna bedriver en fast och konsekvent markpolitik, kommer
presumtionsregeln otvivelaktigt att få den dämpande effekt på prisstegringarna
på fastighetsmarknaden som varit avsedd. Men är detta riktigt blir resultatet
för fastighetsägaren i stort setl detsamma när enskUd exproprierar, vare sig
presumtionsregeln tUlämpas eller ersättningen bestäms enbart med hänsyn tiU
fastighetens marknadsvärde. Det finns då så mycket mindre skäl att göra undantag
från presumtionsregeln för dessa ganska ovanliga fall. Från principiell
synpunkt kan jag inte se något hinder mol att göra presumtionsregeln tiUämplig
över hela fältet. Tvärtom finns goda skäl för en sådan ändring. Expropriation
sker ju regelmässigt för att tillgodose ett allmänt behov och det är därför
rimligt att den som exproprierar får göra det tiU samma markpriser som del
aUmänna, Det måste i princip vara riktigt, alt värden på grund av förväntningar
om ändring i markens tiUåtna användningssätt inte i något fall ersätts annat än
inom ramen för presumtionsregeln, dvs, när de uppkommit före presumtionstidens
början. Som huvudregel kommer i så faU marken att värderas efter sitt

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 235

aktueUa
användningssätt fritt från spekulativa inslag. Jag förordar därför att
presumtionsregeln utvidgas också på så sätt att den blir tUlämplig oberoende av
vem som exproprierar.

Några
remissinstanser anser atl presumtionsregeln inte bör tUlämpas vid expropriation
av kommunal mark. Jag är emellertid inte beredd alt förorda någon
specialreglering för detta mycket speciella fall.

En
fråga som inte särskilt behandlats i promemorian men som har tagits upp under
remissbehandlingen gäller presumtionstidens längd. LO och Svenska
byggnadsarbetarförbundet föreslår en 25-årig presum-tionstid från den 1 juli
1971. Motiveringen härför är att riksplaneperspektiven inte ryms inom den
nuvarande tioårstiden. Jag medger gärna att det från denna synpunkt kan te sig
logiskt och rimligt att sträcka ut presumtionstidens längd. En sådan ändring
har emellertid den nackdelen att man vid värderingen tvingas att gå mycket
långt tillbaka i tiden, vUket torde medföra tillämpningssvårigheter. Jag är
därför inle beredd att nu ompröva den lösning som valdes i 1971 års
lagstiftningsärende. Om presumtionstiden senare skulle visa sig vara
otiUräcklig, får frågan tas upp på nytt. Därvid bör emellertid också andra
alternativ än en förlängning av presumtionstiden övervägas närmare.

Avsikten
med att presumtionstidpunkten enligt ExL övergångsvis angavs tiU den 1 juU 1971
var att då redan etablerade förväntningsvärden skulle lämnas orörda men också
att fastighetsvärdena under den närmaste tioårsperioden i viss utsträckning
skulle låsas vid 1971 års nivå. I promemorian föreslås som nämnts att detsamma
skall gälla vid tillämpning av presumtionsregeln när expropriation sker för
annal ändamål än tätbebyggelse eller värdestegring. Förslaget har kritiserats
av några remissinstanser på grund av att den utvidgade presumtionsregeln
därigenom skulle komma att tillämpas i fråga om värdestegring som inträtt innan
lagändringen trätt i kraft.

Den
invändningen har knappast tillräcklig bärkraft. Fördelarna med en enhetlig
presumtionstidpunkt är uppenbara. Mot bakgrunden av atl förslaget om införande
av presumtionsregeln blev offentligt i maj 1971 förhåUer det sig dessutom
otvivelaktigt rent praktiskt så att alla fastighetsägare efter den 1 juli 1971
haft att räkna med att tätbebyggelsevärden inte i framtiden skulle komma atl
ersättas vid expropriation. För vilket ändamål expropriationen sker eller vem
som exproprierar saknar emellertid i detta perspektiv betydelse. Övriga
ändringar i markanvändningen som är underkastade tillståndstvång har hittUls
inte varit av sådan betydelse att man behöver räkna med att nämnvärda
förväntningsvärden uppkommit meUan den I juli 1971 och lagens ikraftträdande.
Rälls-säkerhetsintressena tiUgodoses i behörig utsträckning om den nya regeln
inte görs tillämplig i expropriationsmål som anhängiggjorts före
ikraftträdandet.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 236

1
övrigt finner jag inte skäl atl föreslå några ändringar i fråga om innehållet i
presumtionsregeln. Vid bestämmande av löseskUling skall sålunda sådan ökning av
fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt mm under tiden från dagen
tio år före ansökningen om expropriation, dock högsl femlon år före talans
väckande vid domstol, räknas ägaren tUlgodo endast i den mån del blir utrett
att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tiUåtna
användningssätt. Avser expropriationen del av fastighet, skall det sagda
tillämpas i fråga om värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med
hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om den exproprierande
dessförinnan tillträtt marken, vid tiden för tUlträdet.

Om
stadsplan eller byggnadsplan, enligt vHken marken avsetts för enskilt
bebyggande, har fastställts före ansökningen om expropriation, skaU
presumtionsregeln enligt sin nuvarande utformning tillämpas endast på
värdestegring som inträffat efter det att planen fastställdes. Detta bör gälla
också om presumtionsregelns tillämpning utvidgas att avse all expropriation
oavsett ändamålet eller vem som exproprierar.

Den
särskilda garantin för fastighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda
bostad åt ägaren och honom närstående bör gälla också när presumtionsregeln
tUlämpas vid expropriation för annat ändamål än tätbebyggelse. De förslag om
utvidgning av garantin som framförts av några remissinstanser anser jag inte
vara möjliga att genomföra.

Vad
angår den praktiska tUlämpningen av presumtionsregeln kan jag hänvisa till vad
jag anförde i motiveringen tiU de nya ersättningsreglerna i 1971 års
lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 182 f, 184 f, 191). Principerna för
tillämpningen av presumtionsregeln vid expropriation för tätbebyggelse bör
sålunda i allt väsentligt gälla också för tiUämpningen av regeln vid
expropriation för annat ändamål. Kan det antas atl värdestegring på grund av
förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt inte alls eller
endast obetydligt har gett utslag i marknadsvärdet vid tidpunkten för målets
avgörande, saknas anledning att tUlämpa presumtionsregeln. Har däremol
marknadsvärdet faktiskt påverkats av förväntningar om ändring i markens tUlåtna
användningssätt, är det utan betydelse vilken användning som förväntningarna
avser. Innebörden av presumtionsregeln är just att så snart det föreligger en
värdestegring under presumtionstiden, det ankommer på fastighetsägaren att
visa, att denna inte beror på förväntningar om ändring i markens tiUåtna
användningssätt.

Som
exempel på tiUämpning av presumtionsregeln vid expropriation för annat ändamål
än tätbebyggelse kan under förutsättning att förslaget om reglering av
glesbebyggelsen genomförs nämnas, att ett område där förväntningar om rätt
till glesbebyggelse har förelegat exproprieras för att användas som
naturreservat, där någon bebyggelse

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 237

inte
skall få förekomma. De förväntningsvärden som uppkommit på grund av
förväntningarna om kommande glesbebyggelse faller då bort. Enligt huvudregeln i
ExL skall markägaren ha ersättning för dessa förväntningsvärden, efiersom
löseskUlingen skaU bestämmas på grundval av det marknadsvärde fastigheten
skulle ha haft, om det företag för vars genomförande fastigheten exproprierats
inte medfört inverkan på marknadsvärdet. Med tiUämpning av presumtionsregeln
skall man emellertid vid värderingen bortse från sådan under presumtionstiden
uppkommen värdeökning som beror på förväntningar om ändring i markens tillåtna
användningssätt, dvs. i exemplet förväntningar som gmndas på att den mark som
faktiskt tas i anspråk för naturreservatet i StäUet skulle ha fått användas för
glesbebyggelse och därigenom tagit ål sig ett högre värde. Marken skall i
stället värderas med ledning av den prisutveckling som skett i fråga om mark av
liknande beskaffenhet och faktisk användning, där någon ändring i fråga om
markanvändningen uppenbarligen inte kan förutses inom överskådlig tid, dvs,
regelmässigt efter priset för mark som används och även i fortsättningen skall
användas för jordbruk eller skogsbmk.

Näringslivets
byggnadsdelegation efterlyser uttalanden om värderingen, när under
presumtionstiden fastighetsanvändningen inskränkts genom exempelvis
generalplanebestämmelser men den tillstånds-krävande verksamheten påbörjats
innan förbudet meddelades. Jag vill understryka att presumtionsregeln tar sikte
endast på förväntningsvärden. Har en viss markanvändning kommit tiU stånd när
ersättningsfrågan avgörs, skall fastighetens nuvarande skick givetvis läggas tUl
grund för värderingen. Del framgår uttryckligen av presumtionsregeln,

1
ExL anges att presumtionsregeln tUlämpas när mark exproprieras. Eftersom
presumtionsregeln enligt gällande lag kan användas endast vid expropriation för
tätbebyggelseändamål och vid värdestegringsexpropriation, saknar frågan om
tillämpning av regeln vid expropriation av särskild rält till faslighet f.n, i
praktiken aktualitet, även om också särskild rätt till fastighet i och för sig
kan exproprieras för dessa ändamål. Om däremot presumtionsregeln skall kunna
tillämpas oavsett för vilket ändamål expropriationen sker, uppkommer frågan om
presumtionsregeln bör göras tillämplig även på expropriation av särskild rätt
till fastighet. Vid expropriation av en redan upplåten rätt, t.ex, en hyresrätt,
lär förhållandena så gott som aldrig vara sådana att något utrymme i praktiken
finns för tiUämpning av presumtionsregeln. 1 den delen har frågan enbart
teoretiskt intresse. Om däremot särskUd rätt tUl fastighet, t.ex. ett
kraftledningsservitut, tiUskapas genom expropriation, bör möjlighet finnas att
beräkna fastighetens marknadsvärde före expropriationen med hjälp av
presumtionsregeln, så att den exproprierande inte skall behöva betala
eventuella förvänlningsvärden.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 238

Med
hänsyn härtiU bör presumtionsregeln såsom föreslås i promemorian göras
tillämplig också vid rättighetsexpropriation.

I
civildepartementets promemoria har lagts fram även förslag till nya
ersättnings- och inlösenbestämmelser i bl.a. BL och NVL. EnUgt förslaget skall
presumtionsregeln tiUämpas vid inlösen enligt dessa lagar. Dessa
lagstiftningsfrågor kommer att las upp av chefen för civildepartementet i
samband med övrig lagstiftning om fysisk riksplanering.

Frågan
om presumtionsregelns tiUämpning i VL kommer jag atl ta upp i samband med
behandlingen av vattenlagsutredningens betänkande (SOU 1972:14) Revision av
vattenlagen. Del 2. Ersättningar, avgifter m.m. Detta betänkande är f.n,
föremål för remissbehandling.

8.5
Förfarandet i expropriationsmål

8.5.1
Inledande synpunkter

Gällande
ordning innebär all expropriationsmålen i sin helhet handläggs vid domstol.
Före år 1972 skedde handläggningen i första instans vid särskilda
expropriationsdomstolar, av vilka del fanns en i varje domkrets för aUmän
underrätt. Fr.o.m, den 1 januari 1972 handläggs expropriationsmålen i första
instans vid fastighetsdomstol, I princip skaU det finnas en sådan domstol i
varje län. Domstolen skall i regel bestå av fem ledamöter, varav två lagfarna
domare, en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän, I fråga om
rättegången vid fastighetsdomstol gäUer i tiUämpliga delar vad som är
föreskrivet om aUmän domstol, i den mån inte annat följer av lagen om
faslighets-domstol eller annan författning.

Som
framhåUits i promemorian har det vid upprepade tiUfällen riktats kritik mot
förfarandet i expropriationsmål. Kritiken har framför aUt gått ut på att
förfarandet är alltför omständligt och kostsamt. Från kommunalt håll har
hävdats all tidsutdräkten och hänsynen lill kostnaderna många gånger försatt
de exproprierande i lägen som tvingat dem att medge ersättningskrav som de
annars skulle ha motsatt sig. Sådana oförmånliga uppgörelser har fått
återverkningar bl.a, i fråga om den aUmänna prisnivån på mark och bidragit tiU
att skruva upp denna. I promemorian framhålls därför det angelägna i att
expropriationsförfarandet utformas så att det blir snabbare och mer
koncentrerat.

Enligt
min mening finns det fog för kritiken mol expropriationsförfarandet.
Statistiken visar att handläggningen i expropriationsmålen tenderar att dra
aUlför långt ut på tiden. Uppenbariigen har också

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 239

kostnaderna
i många fall blivit betydande. Självfallet behöver, som Stockholms tingsrätt
framhållit i sitt remissyttrande, en i och för sig lång handläggningstid inte
alltid betyda atl förfarandet varit alltför omständligt och kostsamt. Ibland
ligger det i båda parternas intresse att domstolen dröjer med att sätta ut
målet lill huvudförhandling, och det utrymme detta kan ge för en väl planerad
och genomförd handläggning kan kanske också bidra tUl att minska kostnaderna.
Även andra skäl kan åberopas som stöd för att det inte alltid är en vinning alt
handläggningen påskyndas. Del kan dock inte bestridas att
expropriationsförfarandet i aUtför många faU inte motsvarar de krav på snabbhet
och effektivitet som man har rätt att stäUa inte bara från kommunalt håll. Även
fastighetsägaren har ett intresse av att den tid under vUken expropriationsfrågan
hålls öppen blir så kort som möjligt. Del är aUtså enligt min uppfattning
angeläget alt få tUl stånd regler för expropriationsförfarandet som genereUt
sett garanterar en mindre omständlig och mer koncentrerad handläggning än som
alltför ofta nu sker i expropriationsmålen.

I
promemorian diskuteras frågan om alt införa ett system med någon form av
förrättning, som skulle föregå domstolsprövningen. Tanken på ett sådanl system
avvisas emellertid. Som skäl härför anförs bl.a. att de tekniska inslagen i
expropriationsmålen inte överväger i sådan utsträckning att förtättningsformen
helt skuUe komma tiU sin rätt. Den översyn som pågår beträffande
byggnadslagstiftningen anses också tala mot alt man nu skulle genomföra några
mer genomgripande ändringar i expropriationsförfarandet. I promemorian föreslås
i stället att expropriationsmålen även i fortsättningen i sin helhet skall
handläggas av domstol. Härvid bör enUgt promemorian beaktas att överflyttningen
av expropriationsmålen tiU fastighetsdomstol sannolikt kommer att ha gynnsamma
effekter i fråga om snabbheten i förfarandet.

Mot
de uttalanden som sålunda gjorts i promemorian har det inte riktats någon
kritik vid remissbehandlingen. Del anses bland remissinstanserna allmänt alt
man åtminstone inte f.n. bör göra någon mer genomgripande ändring i
expropriationsförfarandet ulan att handläggningen också i fortsättningen bör
ske vid domstol.

För
min del anser jag att vissa skäl talar för att ett förrättningsförfarande
införs. Onekligen skulle man därvid i många fall få en smidig och säker
handläggning. De erfarenheter som hittiUs vunnks av domstolarnas handläggning
av expropriationsmål motiverar dock inte att man nu övergår tiU ett annat
system. Som framhåUits i promemorian finns det anledning räkna med att de
hittiUsvarande bristerna rätt mycket har berott på svagheter i organisationen.
Bl.a. har frekvensen av expropriationsmål uppenbarligen växlat ganska starkt
både vid samma domslol och mellan olika domstolar, och detta har haft till
följd att man vid åtskiUiga domstolar inte har kunnat få den önskvärda
erfarenheten

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 240

och
mtinen i handläggningen av expropriationsmål.

Å
andra sidan finns det anledning anta att föreliggande brister i
expropriationsförfarandet inte bara kan föras tUlbaka på den tidigare
organisationen av domstolarna. Det finns därför behov av att göra
domstolsprövningen mer effektiv även genom reformer av olika momenl av
förfarandet. Jag kommer i det följande att ta upp olika punkter där del kan
finnas skäl att genomföra förändringar. Givetvis måste man vid utformningen av
domstolsförfarandet se tUl inte bara att man så långt möjligt undviker
omständlighet utan också att tiUbörliga krav på rättssäkerhet inte eftersatts.
Jag vUl tiUägga att, om de nu föreslagna ändringarna i förfarandet inte leder
tiU åsyftat resultat, frågan om ett förrättningsförfarande i
expropriationsärenden får övervägas på nytt,

8.5.2
Processledning och rättegångskostnader m.m.

1
promemorian framhålls att expropriationsmålen ofta rör betydande ekonomiska
värden och att det många gånger är fullt förståeligt att parterna för att ta
till vara sin rätt önskar verkställa undersökningar, som kan bli både
tidsödande och kostsamma. Emellertid har det enligt promemorian ofta ansetts
att sakägarna utför omfattande undersökningar, som har ringa eUer intet värde
för prövningen men som medför att målen drar långt ut på tiden och att
rättegångskostnaderna blir oproportionerligt höga. För att komma tiU rätta med
dessa problem bör man enligt promemorian få tUl stånd en aktiv materiell
processledning vid förberedelsen och en restriktiv tiUämpning av rättegångskostnadsreglerna.

Att
del behövs en aktiv processledning i expropriationsmål torde det råda aUmän
enighet om. Behovet understryks av samtliga remissinstanser som har yttrat sig
i frågan, och även jag anser att den aktiva processledningen är ett viktigt
medel för att få tUl stånd en snabb och effektiv handläggning och begränsa
rättegångskostnaderna. Vad som kan diskuteras är hur processledningen närmare
skall utövas och behovet av nya bestämmelser i frågan.

Som
framhålls i promemorian följer redan av gällande regler att domstolen har att
under förberedelsen ägna uppmärksamhet åt frågan om inriktningen och
omfattningen av den utredning som behövs för att bestämma värdet av den egendom
som skall exproprieras. Överflödig utredning kan avvisas med stöd av 35 kap, 7
§ RB, Domstolen kan vidare enligt 18 kap, 6 och 8 §§ RB förordna att sakägare
skaU ersätta kostnad som vållats genom försumlig processföring och att han inte
skall få ersättning för kostnad som inte skäligen värk påkaUad, I promemorian
konstateras emellertid att det finns skUda meningar i vilken omfattning
domstolen skall vara aktiv under förberedelsen. Vidare torde det enligt

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 241

proniemorian sällan förekomma an domstolarna avvisar
beuMung ellei föiordnar all eisattning för iitjedningskostndd skall utg;i mtd
lagii belopp än som yrkats. Med hän.syn imtili finns del enligi p..>nn inm
um skäl att införa kompletterande be-tär''meisei som gei domsioiiii im si.hi för en aktiv materiell
processledning oih Jkärpei sakägarnas aiis\iti In rättegångskostnader.

Promemorieförslagel innebär all domstolen till en böi jan
skall sokb hm diskussionsvis
åstadkomma enighet i fråga om inriktningen oth omiaii ningen av den utredning
som skall förebringas i målf I vckd rnit- del. skaU domstolen besluta om
riktlinjei i dessa hänseenuen, \ i mU hansvn
bör tas bl.a. tiU det värde egendomen prelimmait kar beräkni'- ha och nii
skiUnaden mellan erbjuden och yrkad ersättning liieonm-kosiniideinn bör stå i
rimlig proportion härtiU. Utredningen bör vidare i pi mcip mie g utöver syftet
att fastställa vissa gränser inom vilka egendomens \aid i skaU
ligga. De riktiinjer som domstolen sålunda beslutar skall enligi
promemorieförslaget inte vara bindande på det sättet att sakägaren skulle vara
förhindrad att förebringa utredning som faller utanför riktlinjerna Visar det
sig emellertid att utredningen, som domstolen utgått från, blir utan egentlig
betydelse för prövningen, bör sakägaren själv få stå kostnaden för den.

Vad som sålunda föreslagits i promemorian har godtagits av
åtskUliga remissinstanser. Från flera håll har man emellertid fört fram
kritiska synpunkter. Bl,a, har det sagts att parterna skulle bli låsta på ett
olämpligt sätt, om domstolen på ett tidigt stadium skuUe besluta om vUken
utredning som får förebringas i målet. Det skuUe dessutom enligt flera
remissinstansers uppfattning bli svårt för domstolen att redan i början av
förberedelsen dra upp riktlinjer på ett klart och riktigt sätt. Från flera håll
har man också vänt sig mot uttalandena i promemorian om att det generellt
skulle vara sakägarna som ger anledning till onödiga utredningar och att
domstolens processledande verksamhet därför bör rikta sig enbart eller i första
hand tUl dem.

Även förslaget om begränsning i sakägarnas rätt att
erhålla ersättning för utredningskostnader har utsatts för kritik under
remissbehandlingen. Bl,a, har det sagts atl, även om de nuvarande reglerna om
kostnadsersättning behöver skärpas, del inte är nödvändigt att knyta an till
ett beslut av domstolen om hur utredningsarbetet skall bedrivas.

För min del vill jag till en början framhålla att de
nuvarande rättegångskostnadsreglerna, som i princip innebär bl,a. att den
exproprierande alltid får stå sina kostnader i första instans, i allmänhet
medför att den exproprierande är mer återhåUsam när det gäller att förebringa
utredning än sakägarna, som enligt nuvarande ordning i regel får alla sina
utredningskostnader ersatta. Givetvis kan del dock i enskilda fall förekomma
att även den exproprierande föranstaltar om en alltför

16 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 109

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 242

vidlyftig
utredning och därigenom orsakar att handläggningen av expropriaiionsmålet tar
onödigt lång tid. Domstolens processledande verksamhet bör därför rikta sig
inte bara till sakägarna utan också till den exproprierande. Självfallet är det
också av största vikt att domstolen inte handlar så, att den kan ge intryck av
alt på förhand ha tagit slällning för en av parterna.

Enligt
min uppfattning finns det starka skäl som talar för alt man inför en uttrycklig
regel som inskärper vikten av en aktiv materiell processledning. Inte minst är
en sådan regel behövlig med hänsyn tUl atl del råder skilda meningar i vilken
omfattning domstolen bör vara aktiv under förberedelsen. Regeln bör ha den
allmänna innebörden att domstolen under förberedelsen skall verka för att
utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn
till målels beskaffenhet. Vidare bör föreskrivas att domstolen såvitt möjligl
skaU se tUl att onödig utredning inte förebringas i målet.

För
att handläggningen skaU bli så effektiv som möjligl är del otvivelaktigt av
stor betydelse att del på ett tidigt stadium blir klariagi vilken utredning som
bör förebringas i målet. Det bör därför åligga den exproprierande att i
stämningsansökningen dels ange grunderna för sin talan och för sitt erbjudande
om ersättning, dels så långt möjligt uppge de skriftliga bevis som han
åberopar. För det faU att sakägare väcker talan bör han ha motsvarande
skyldighet att i stämningsansökningen ange grunderna för sin talan och de
skriftliga bevis som åberopas. Sedan domstolen genom stämningsansökningen och
svaromålet har fåll en första uppfattning om parternas ståndpunkter i utredningsfrågorna,
är det naturligt att domstolen vid etl förberedelsesammanträde diskuterar dessa
frågor med parterna. Domstolen bör härvid söka åsladkomma enighet i fråga om
utgångspunkterna för bestämmandet av ersättningen, t,ex. val av värderingsmetod
och bestämmande av vissa värdefaktorer. Det bör inte föreligga något hinder för
domstolen att diskussionsvis ta upp sådana frågor som normalt förekommer vid
värdering av ifrågavarande fastighets typ, även om parterna inte fört frågorna
på tal. Domstolen bör vidare självmant kunna föreslå utredningar på sådana
punkter där parterna inte är eniga.

Det
måste vara av stort värde för den fortsatta handläggningen atl, så snart denna
inledande diskussion har avslutats, domstolen ger besked om sin syn på vilket
utredningsarbete som bör utföras. För att beskedel skall kunna få
rättsverkningar bör det ges formen av ett uttryckligt beslut.

I
många fall torde domstolen ha samma uppfattning som parterna i fråga om vilken
utredning som är av betydelse i målet. Det måsle emellertid också inträffa faU
då domstolen, sedan den inledande diskussionen har avslutats, klart kan fömtse
att viss utredning som part viU förebringa inte kommer att ha nämnvärd
betydelse. Som har fram-

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 243

hållils
i promemorian kan det gälla kalkyler med hypotetiskt underlag i fall då
utredningsarbetet lämpligen bör inriktas direkt på att utröna marknadsvärdet,
exempelvis genom prisstatistik. Någon av parterna kan också vilja göra
jämförelser med prisläget i andra orter än den där expropriationsfastigheten är
belägen, trots att tiUfredsställande prisstatistik från den aktueUa orten
antingen föreligger eller lätt kan anskaffas. Den avsedda utredningen kan
vidare ha tiU syfte atl fastställa ett visst bestämt värde, fastän det från
början framslår som utsiktslöst alt fastställa annal än vissa gränser inom
vilka värdei bör Ugga. I sådana och liknande fall är det viktigt att den part
som vill förebringa utredningen får klart för sig att den enligt domstolens
uppfattning faller utanför vad som har betydelse för målets avgörande.

Med
hänsyn till det sagda anser jag att man i den nya expropriationslagen bör
införa en bestämmelse om skyldighet för fastighetsdomstolen att under
förberedelsen meddela beslut i fråga om utredningsarbetet. 1 beslutet, som
lämpligen kan kallas utredningsbeslut, bör anges vilken utredning som enligt
domstolens mening bör förebringas i målet. Jag återkommer strax tUl frågan om
vilka rättsverkningar ett utredningsbeslut bör ha.

När
domstolen meddelar utredningsbeslut bör den ta viss hänsyn bl.a, till del värde
som egendomen preUminärt kan beräknas ha och tiU skiUnaden mellan erbjuden och
yrkad ersättning. Som riktpunkt bör gälla att uiredningskostnaderna står i
rimlig proportion tUl de angivna värdena. Givetvis kan det emellertid i det
enskilda fallet vara motiverat att lägga ner förhållandevis slora kostnader på
utredningsarbete, fastän tvisten gäller ett begränsat belopp, om exempelvis
avgörandet får anses ha prejudicerande betydelse.

Självfallet
kan det, som också har framhåUits vid remissbehandlingen, i mera komplicerade
mål vara svårt för domstolen atl på ett tidigt stadium fatta beslul i fråga om
utredningsarbetet, åtminstone om beslutet skall ha ett konkret och meningsfuUt
innehåU. I sådana mål kan det därför ibland finnas anledning att dröja med
beslutet tUl en något senare tidpunkt under förberedelsen. Målets svårhetsgrad
bör emellertid inte avhålla domstolen från att meddela beslut så snart det med
någon säkerhet kan bedömas vUken utredning som är av betydelse och vUken
utredning som får anses överflödig. Det är naturligtvis också i de störte och
mer komplicerade målen som det är särskilt viktigt med en aktiv processledning,
så att man undviker en onödigt omständUg handläggning och begränsar
kostnaderna.

Givelvis
kan del förekomma mål, där det är självklart vilken utredning som bör
förebringas och där det framstår som uppenbart obehövligt med ett formligt
utredningsbeslut, I sådana faU bör domstolen kunna underiåta att meddela sädant
beslut. Jag vill emellertid understryka att

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 244

det
även i enkla mål bör vara regel atl utredningsbeslul meddelas.

Det
kan naturligtvis förekomma att part, efler det alt utredningsbeslut har
meddelats, uppger sig vilja förebringa utredning som inte förut har värk uppe
tUl diskussion vid domstolen. Domstolen bör då i ett nytt utredningsbeslul
kunna ta upp den nya utredningen och ange om den bör förebringas i målet. Elt
nyll utredningsbeslut bör också kunna innefatta ändring av ett tidigare beslut,
om domstolen under förberedelsen får ändrad uppfattning i fråga om betydelsen
av en viss liUlänkt utredning. Det torde emellertid i allmänhet vara olämpligt
att frågan om utredningsarbetets inriktning och omfattning prövas flera gånger
under målets handläggning. För att nytt utredningsbeslut skall få meddelas bör
det därför föreligga särskilda skäl.

Har
domstolen meddelat utredningsbeslut, torde parterna i allmänhet rätta sig efter
del och inte förebringa utredning som inte omfattas av beslutet. Det bör
emellertid inte föreligga något formellt hinder för part att förebringa sådan
utredning. Sådant hinder bör föreUgga endast om domstolen avvisar den tUltänkta
utredningen med stöd av 35 kap, 7 § RB. Givetvis måste det dock finnas
bestämmelser som så långt möjligt garanterar att parterna inte utan gmndad
anledning utför utredning som faller utanför vad som enligt utredningsbeslulet
bör förebringas. Jag kommer därmed in på frågan om ersättning för
rättegångskostnad.

Huvudprincipen
när del gäller kostnaderna i expropriationsmål bör liksom nu vara att den
exproprierande skaU svara för samtliga kostnader i första instans. Denna
huvudregel måste i allmänhet anlas medföra att den exproprierande visar
återhållsamhet när det gäller alt förebringa utredning i expropriationsmål. Med
hänsyn tUl intresset av att undvika en onödigt omständlig handläggning och
begränsa rättegångskostnaderna är det befogat att komplettera huvudregeln med
bestämmelser som verkar återhåUande även på sakägarna.

Som
framgått av det föregående har domstolen redan enligt gällande ExL möjlighet
att med slöd av 18 kap. 6 eUer 8 § RB förordna att sakägare skall utge
ersättning för kostnad som vållats genom försumlig processföring eller att han
inte skaU få ersättning för kostnad som inte skäligen varit påkallad. Som
framhållits i promemorian torde emellertid domstolarna i praktiken ha varit
mycket restriktiva när det gäUer att tillämpa nämnda bestämmelser, liksom när
det gäller tillämpningen av bestämmelsen om avvisande av bevis. Enligt min
mening är denna restriktivitet inte alltid motiverad, I och för sig kunde delta
tala för atl RB:s bestämmelser ändras så att de får avsedd tiUämpning, Konsekvenserna
av en sådan ändring är emellertid svåröverskådliga, och frågan kan inte tas upp
i förevarande sammanhang. Med hänsyn härtUl finns det skäl att i den nya
expropriationslagen ha en särskild regel som inskränker sakägarnas rätt atl få
ersättning för utredningskostnader.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 245

Denna
regel bör knytas till utredningsbeslulet pä så sätt att kostnad för uttedning
som förebringats i strid mol sådant beslut ersätts endasl i den mån utredningen
haft betydelse för målets utgång.

Utredning
får anses förebringad i strid mol utredningsbeslul, om den har ulförts efter
det att sådant beslut har meddelats och den inte omfattas av beslutet. 1 den
mån utredning har utförts innan utredningsbeslut har meddelats bör utredningen
däremot inte anses förebringad i strid mot sådant beslut och faller därför
inte under den särskUda regeln om inskränkning i sakägares rätt tUl
kostnadsersättning. Detsamma gäller naturligtvis utredning i sådana mål där
något utredningsbeslut inte har meddelats.

När det gäller utredning
som enligt det sagda faller utanför den särskilda inskränkningsregeln, bör
domstolen kunna tillämpa undantagsregeln i 18 kap. 8 § RB. Enligt min mening
bör regeln ges en mindre restriktiv tillämpning än som skett i hittillsvarande
praxis. Det är naturligtvis särskilt angeläget att sakägare inte får ersättning
för utredning som utförts innan utredningsbeslut har meddelats och som visar sig
inte ha varit skäligen påkallad. Bestämmelsen i 18 kap. 8 § RB bör kunna
liilämpas även beträffande utredning som i utredningsbeslut har angetts böra
förebringas, om exempelvis utredningen utförts på ett sätt som gjort att
kostnaderna blivit oskäligt höga. Vidare bör 18 kap. 8 § RB liksom f.n. vara
tUlämplig när det gäller sådana rättegångskostnader som inte utgör kostnad för
utredning.

Även
den nuvarande hänvisningen tiU bestämmelsen i 18 kap. 6 § RB om kostnad till
följd av försumlig processföring bör givetvis stå kvar i den nya lagen som ett
undantag från den exproprierandes skyldighet att svara för
rättegångskostnaderna.

Jag
finner inte skäl att, som Sveriges advokatsamfund och Sveriges
fastighetsägareförbund föreslagit, göra någon saklig ändring i de nuvarande
bestämmelserna om ersättning för kostnaderna i överinstans.

När
det i övrigt gäUer handläggningen av expropriationsmål biträder jag uttalandena
i promemorian om att det i och för sig inte bör föreligga hinder mot att
förberedelsen inleds genom skriftväxling. Handläggningen bör emellertid på ett
så tidigt stadium som möjligt övergå i muntlig förberedelse, eftersom
domstolens möjligheter att utöva materiell processledning därvid är avsevärt
gynnsammare.

För
att förberedelsen ytterligare skall vinna i effektivitet har i promemorian
föreslagits att den tekniskt sakkunnige ledamoten i fastighetsdomstolen
fastighetsrådet i regel skaU medverka vid förberedelsen. Förslaget har
allmänt godtagits vid remissbehandlingen, och även jag finner det lämpligt. Jag
anser därvid inte att den tekniske ledamoten bör delta med beslutanderätt utan
att han bör fungera som rådgivare till den lagfarne ledamoten. De bestämmelser
som behövs i

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 246

denna
fråga kan meddelas av Kungl. Maj:l.

I
promemorian har i detta sammanhang slutligen föreslagits atl undersökning på
platsen alltid skall äga rum, om det inte är uppenbart all den saknar
betydelse. Förslaget har godtagits av flertalet remissinstanser, medan några
anser att man inte bör ha en så långtgående bestämmelse. För egen del anser
jag att det i de flesta faU måste vara lämpligt att företa undersökning på
platsen. Som framhållits i promemorian torde en sådan undersökning vara väl
ägnad att jämka samman olika uppfattningar om faktiska omständigheter. Även
andra tvistefrågor lorde många gånger kunna lösas, om parterna blir i tUlfäUe
alt diskutera dem på platsen, särskUt om diskussionen sker under ledning av en
erfaren teknisk ledamot av domstolen. Jag anser dock atl bestämmelsen om
undersökning på platsen bör ges en något mindre kategorisk utformning än som
föreslagits i promemorian. Det bör sålunda föreskrivas atl undersökning på
platsen alltid skall verkställas, om del inte måste antas att sådan
undersökning saknar betydelse,

8.5.3
FörhandstiUträde

Enligt
ExL gäller som huvudprincip att expropriationsersättningen skaU vara slutligt
bestämd och erlagd innan egendomen får tas i anspråk av den exproprierande. Det
har emeUertid ansetts att den exproprierande ibland kan ha ett så starkt
intresse av atl snabbt ta egendomen i besittning alt tUlträde bör få ske innan
ersättningsfrågorna avgjorts och förvärvet fullbordats i normal ordning. Med
anledning därav har i ExL tagits in regler om förhandstUlträde. Alltsedan år
1966 finns två olika former av sådant tUlträde, nämUgen enkelt och kvalificerat
förhandstUlttäde.

Genom
medgivande tiU enkelt förhandstiUträde fär den exproprierande rätt alt
tillträda den egendom som medgivandet avser utan hinder av alt målet inte
avgjorts genom lagakraftägande dom. Medgivandet behöver inte omfatta hela
expropriationsobjeklet, utan omfattningen och innehållet i övrigt kan anpassas
efter vad som är lämpligt i varje särskilt faU, Genomgående gäller emellertid
att expropriaten fortfarande är ägare till egendomen.

Kvalificerat
förhandstUlträde innebär att den egendom som avses med tUllrädesbeslutet
övergår tiU den exproprierande med samma rätt som om expropriationen hade
fullbordats. Vid äganderättsexpropriation övergår således egendomen med
äganderätt, trots att expropriationsersättningen inte har blivit slutligt
bestämd. Liksom när det gäller enkelt förhandstiUträde kan medgivande till
kvalificerat förhandstillträde avse endast en del av expropriationsobjeklet.

För
beslut om såväl enkelt som kvalificerat förhandstUlträde krävs atl

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 247

del
är av synnerlig vikt för den exproprierande att överta besittningen eller
äganderätten innan ersättningsfrågorna definitivt har avgjorts. Tillträdestiden
skall bestämmas så, att sakägarna fär skäligt rådrum. Om det inte är uppenbart all
exproprialionsersättningen blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av
fastighetens ägare eUer annan sakägare som villkor för tillträde föreskriva att
den exproprierande eriägger visst belopp som förskott på den slutiiga
expropriationsersättningen. Som viUkor för tiUträde skall även gälla att den
exproprierande ställer säkerhet för den slutliga expropriationsersättningen
jämte ränta från tillträdesdagen. Innan den exproprierande får begagna sig av
medgivande till kvalificerat förhandstillträde skall han dessutom ha tUlträtt
fastigheten.

Beslut
i fråga om enkelt förhandstUlträde får meddelas utan huvudförhandling, medan
fråga om kvalificerat förhandstillträde avgörs efter huvudförhandling genom
dom. Mot beslut i första instans i fråga om enkek förhandstUlträde får särskUd
talan föras. Hovrättens beslut får däremot inte överklagas. I fråga om
kvalificerat förhandstillträde gäller inte några särskilda begränsningar i
rätten atl fullfölja talan,

I
promemorian konstaleras att reglerna om förhandstillträde i allt väsentligt har
visat sig ändamålsenliga. De båda instituten bör därför enligt promemorian
behållas i den nya expropriationslagen. Vissa detaljändringar föreslås
emeUertid, Sålunda bör som viUkor för båda formerna av förhandstiUträde gälla
alt tillträdet är 'av väsentiig betydelse' för den exproprierande. Vidare bör
det inte längre krävas att den exproprierande skall ha tillträtt fastigheten,
innan medgivande till kvalificerat förhandstillträde får utnyttjas. Vissa
skUlnader i handläggningsreglerna beträffande de båda formerna av
förhandslilllräde föreslås slopade. Sålunda bör domstolen, liksom när det
gäller enkek förhandstUlträde, kunna pröva yrkande om kvalificerat
förhandstillträde ulan huvudförhandling, och hovrättens avgörande bör inte få
överklagas, vare sig det gäller enkek eller kvalificerat förhandstillträde.
Domstolen bör ges en uttrycklig rätl alt förordna om förhandstUlträde även för
det fall att ersättning som tillkommer fastighetsägaren eller annan sakägare
har blivit slutiigt bestämd och sakägaren således har skUts från målet.
Slutiigen föreslås i promemorian att domstolen skaU kunna förordna att
tillstånd till enkelt förhandstillträde får tas i anspråk utan hinder av att
beslutet inte har vunnit laga kraft.

Innan
jag går in på de olika promemorieförslagen vill jag ta upp en fråga som inte
behandlas i promemorian men som har tagits upp av några remissinstanser,
nämligen frågan om det finns skäl att över huvud taget behålla institutet
enkelt förhandstiUträde.

Otvivelaktigt
skulle man få en systematiskt enklare ordning med endast en form av
förhandstUlträde. Redan enligt gällande regler prövas

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop
1972 109 248

yrkande oni (urhandstilliTdde enligt i huvudsak samma
grunder, oavsett om del ai fråga om enkelt eller kvalificerat förhandstUlträde.
Även tid oeh villkoi för tillträde bestäms på likartal sätt. Om hela
fastigheten tas I besittning efler beslul om enkelt förhandslilllräde, kan den
exproprierande 1 stor utsträckning förfoga över egendomen på samma säll som om
han var ägare till den. Au äganderätten övergår också formeUt på den
exproprierande torde i allmänhet inte innebära något mer betydande intrång för
den ditlillsvarande fastighetsägaren och övriga sakägare, jämfört med
situationen vid besittningslagande efter enkelt foi handstilltrade

Kragan om slopande av det enkla förhandstiUträdet
diskuterades redan I samband med alt det kvalificerade förhandstillträdel
infördes. I betänkandet Förtida tillträde, expropiiationskostnad m.m., som låg
till grund för lagstiftningen om kvalificerat förhandstillträde, yttrade
sålunda expiopiiaiionsuiredniiigen is 57) alt det var tänkbart att konstmera om
de da gällande bestämmelserna om förhaiidsliUttäde så, att egendomen vid
forh.indstillträde alltid skulle övergå till den exproprierande med saiiinid
ratt som efter fullboidad expropiiation, givetvis dock med skyldighet för den
exproprierande all erlägga den ersättning som slutligt fastställdes i målet
Utredningen ansåg emellertid att domstolen i sådant fall alltid skulle behöva
hålla särskild huvudförhandUng och meddela dom I tillirädesfrågan, eftersom
denna vid kvalificerat förhandstillträde fick betraktas som en del av själva
den sak som expropriaiionsmålet gällde Förfarandet skulle därvid i många fall
komma att bli alltför omständligt. Vidare ansåg uttedningen att domstolen inte
utan en tämligen omfattande detaljreglering av rättsförhållandet mellan
parterna skulle kunna anpassa omfattningen av förhandstillträdet efter vad som
i varje särskilt fall motsvarade föreliggande behov. Utredningen erinrade i det
sammanhanget om att behovet av förhandstUlträde i många fall avsåg endast en
mindre del av expropriationsobjeklet och atl det inte så sällan förekom att
egendomen endast tiUfäUigt behövde tas i anspråk för förberedande arbeten. 'På
de anförda skälen ansåg utredningen att institutet enkelt förhandstUlträde
borde bestå jämsides med del nya systemet med kvalificerat förhandstUlträde,

I prop, 1966:73 anförde departementschefen (s, 75) att
utredningens förslag borde läggas tiU gmnd för konstruktionen av reglerna om
förhandstUlträde. SärskUt framhöUs att den av utredningen föreslagna lösningen
inte gjorde det nödvändigt att med tanke på kvalificerat förhandstillträde ha
särskUda föreskrifter om tUlträde och förskott. Inte heller blev det nödvändigt
att i övrigt detaljreglera rättsförhållandena mellan parterna.
Departementschefen betonade emeUertid att ställningstagandet inte fick anses
definitivt utan att det skedde i avbidan på resultatet av översynen av bl.a, de
organisatoriska frågorna inom expropriationslagsliftningen.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 249

De
argument i fråga om förfarandet som expropriationsutredningen åberopade till
slöd för att behålla det enkla förhandstiUträdet ger mig anledning att ta
slällning tiU ett av förslagen i promemorian, innan jag redovisar min
ståndpunkt till frågan om det bör finnas två former av förhandstUlträde eUer
bara en.

Som
nämnts föreslås i promemorian att domstolen, liksom när det gäller enkelt
förhandstillträde, skall kunna pröva fråga om kvalificerat förhandstillträde
utan huvudförhandling. Förslaget har godtagks av det alldeles övervägande
antalet remissinstanser. För egen del viU jag till en början anföra att man
från rättssäkerhetssynpunkt inte torde behöva ha några avgörande betänkligheter
mot att yrkande om kvalificerat förbandstillträde prövas utan huvudförhandling.
De frågor som uppkommer i detta sammanhang torde många gånger inte vara av
särskUt invecklad eller svårbedömbar art. Huvudförhandlingen fyller i sådana
fall inte någon verklig funktion men kan lätt försena avgörandet.

Som
skäl för att behålla kravet på huvudförhandling har anförts intresset av att
domstolens tekniske ledamot medverkar i processen. Med anledning därav vill jag
erinra om det nyss återgivna uttalandet att fl äga 11 om kvalificerat
förhandstUlträde får betraktas som en del av själva den sak som
expropriaiionsmålet gäller. Delta innebär att inte bara domstolens lagfarna
ledamöter utan också den tekniske ledamoten komnier att medverka vid avgörandet
av fråga om kvalificerat förhandstillträde, även om prövningen sker utan
huvudförhandUng. Lnligi 4 § lagen om fastighetsdomstol är det nämligen bara
nämndemännen som inte behöver medverka, när fastighetsdomstol enligt säi
skilda bestämmelser avgör mål utan huvudförhandling efter prövning av själva
saken.

Med
hänsyn till det anförda anser jag att det bör öppnas möjlighet för domstolen
att pröva fråga om kvalificerat förhandstUlträde utan huvudförhandling.
Genomförs detta förslag, bortfaller ett av expropriationsutredningens argument
för att behåUa båda formerna av förhandstUlträde. Kvar står emellertid framför
allt invändningen att behovet av förhandstillträde i många fall avser endast en
mindre del av expropria-tionsobjektet. Givetvis kan det inte komma i fråga att
etl förordnande om förhandstUlträde, oavsett behovet, alltid skuUe avse hel
fastighet. SkuUe man å andra sidan slopa institutet enkelt förhandstUlträde,
kommer ett beslut om förhandstiUträde beträffande del av fastighet alltid att
innebära att fastighetsdelen skiljs av till en särskUd fastighet. Att ett
beslut om förhandstillträde får denna verkan är naturligtvis i många fall
olämpligt. Även om en sammanläggning av de ursprungliga fastighetsdelarna
givetvis kan ske, sedan expropriationen fullbordats, är detta förenat med
kostnader och olägenheter för den exproprierande.

Med
tanke på det nu anförda kan det övervägas att, som Stockholms

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 250

tingsrätt
föreslagk, behålla institutet enkelt förhandslilllräde, om tillträdet avser
endast del av fastighet, men slopa det för övriga fall. Man skulle emellertid i
sådant fall inte vinna myckel i systematisk enkelhet. Dessutom kvarstår
ytterligare argument som anförls av expropriationsutredningen. Sålunda torde
del inte så sällan förekomma att den egendom som förhandstUllrädet avser endast
tillfälligt behöver las i anspråk för förberedande arbeten. 1 detta och andra
faU kan det vara parternas avsikt atl fastighetsägaren t.v, skall sitta kvar på
fastigheten. Onekligen blir det därvid enklare för parterna att reglera sina
rälls-förhåUanden, om fastighetsägaren behåller den formella äganderätten till
fastigheten.

Över
huvud tagel lorde det enkla förhandstillträdel med sina begränsade
rättsverkningar erbjuda en smidig form för tillgodoseende av den
exproprierandes intresse i aUa de fall då han har behov av att snabbt få
tiUträde till fasligheten eUer del av den utan atl överta den med äganderätt.
Det övervägande antalet remissinstanser har inte heller haft något att invända
mot att institutet enkelt förhandslilllräde behålls vid sidan av det kvalificerade.

En
ytterligare omständighet av betydelse i sammanhanget är promemorians förslag
att domstolen skall kunna förordna om verkställighet av beslut om enkek
förhandstUlträde utan hinder av atl beslutet inte har vunnit laga kraft.
Förslaget har godtagits av samtliga remissinstanser, och även jag anser att det
fyller ett angelägel behov. Bl.a. undanröjs med ett verkställighelsförordnande
riskerna för atl angelägna byggföretag skall fördröjas genom sakligt
omotiverade överklaganden.

När
del gäUer kvalificerat förhandstUlträde föreslås inte i promemorian att
domstolen skall få motsvarande möjlighet att meddela interimistiskt
förordnande. Som skäl anförs att kvalificerat förhandstillträde innebär att
äganderätten till fastigheten övergår på den exproprierande och att det skuUe
kunna leda till rättsosäkerhet för tredje man, om ett
verkställighelsförordnande med denna innebörd upphävdes av hovrätten. Vad som
sålunda uttalats i promemorian har godtagits av flertalet remissinstanser. Även
jag anser att det kvalificerade förhandstillträdet har så långt gående
rättsverkningar att det skulle vara olämpligt med en möjlighet att meddela
interimistiskt förordnande om sådant tiUträde, Bl,a. skulle det uppstå stora
svårigheter för innehavare av begränsade sakrätter och för
inskrivningsmyndigheten, om etl interimistiskt förordnande om kvalificerat
förhandstiUträde upphävdes av hovrätten.

Vad
som nu har sagts om behovet och möjligheten atl meddela interimistiskt
förordnande om förhandstiUträde talar för att man behåller det enkla
förhandstUllrädet. Visserligen skulle det vara länkbart atl, även om man i
princip hade endast institutet kvalificerat förhandslilllräde,

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 251

införa
en möjlighet till interimistiskt förordnande i den del beslutet om förhandstUlträde
avsåg det rent fysiska besittningstagandet. En sådan ordning skuUe emellertid
knappast innebära någon vinning i systematiski avseende.

Med
hänsyn liU det anförda anser jag övervägande skäl tala för atl man i den nya
expropriationslagen behåUer de båda instituten enkelt och kvalificerat
förhandstillträde. Vissa detaljändringar bör emellertid göras ulöver dem som
jag redan har förordat.

Som
framhåUits i promemorian torde domstolarna f.n. förordna om förhandstillträde i
en utsträckning som stämmer mindre väl med del nuvarande vUlkoret att
tillträdet skall vara av synneriig vikt för den exproprierande. Den praxis som
tillämpas har emellertid aUmänt ansells lämpUg, och jag finner för min del inte
anledning att förorda någon ändring av den. För att undvika missförstånd är det
dock, som anförts i promemorian, befogat att i den nya expropriationslagen ha
en formulering som på ett mer adekvat sätt än den nuvarande anger förutsättningarna
för förhandstiUträde, Den i promemorian föreslagna formuleringen 'av väsentUg
betydelse' har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen, och även jag
finner den lämplig.

Enligt
nuvarande regler sker äganderättsövergången vid kvalificerat förhandstillträde
först sedan den exproprierande hos länsstyrelsen har anmält alt han viU
utnyttja medgivandet tiU sådant tUlträde samt bl.a. visat alt han tagit
fastigheten i besittning. Kravet på besittningstagande som villkor för
äganderättsövergången har motiverats med atl man annars skulle behöva i detalj
reglera förhåUandena under tiden mellan äganderättsövergången och
besittningstagandet. Som framhållits i promemorian torde emellertid detla
argument inte vara bärande. Sålunda har man redan nu den ordningen att
äganderättsövergången föregår tillträdet i de fall då expropriationen fullbordas
utan att kvalificerat förhandstUlträde dessförinnan har skett. Mol denna
ordning har det inte riktats någon kritik.

Som
Svea hovrätt påpekat kommer emellertid den s.k. värdeiidpunkten, som har
betydelse för expropriationsersättningen, alt avse en senare lidpunkt än den då
äganderätten övergår, om det faktiska tUlträdet skulle ske först efter
äganderättsövergången vid fall av kvalificerat förhandstUlträde. Detta kan
givetvis anses principiellt diskutabelt. Man kan emeUertid, som hovrätten
påpekat, komma till rätta med denna olägenhet genom en bestämmelse om atl
äganderättsövergången vid kvalificerat förhandstUlträde anses jämstäUd med
faktiskt besittningstagande, när det gäller frågor som är av betydelse för
expropriationsersättningen.

Med
hänsyn till det sagda torde del inte föreligga något hinder atl slopa del
nuvarande kravet på besittningstagande som vUlkor för

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 252

äganderältsövergången
vid kvalificerat förhandstUlträde. Det förefaller också naturligast alt låta
villkoren för äganderättsövergång vid kvalificerat förhandstillträde vara
Ukartade dem som gäller då expropriation fullbordas utan att kvalificerat
förhandstillträde har ägt rum. På grund därav biträder jag promemorieförslaget
om slopande av kravet på besittningslagande som villkor för
äganderättsövergången.

Enligt
nuvarande regler ankommer del på den exproprierande att avgöra om han vUl
utnyttja medgivande till förhandstUlträde eller inte. Detta gäller beträffande
såväl enkelt som kvalificerat förhandstillträde. Domstolen skall visserligen i
samband med sitt medgivande ange dag för tiUträde. TiUträdesdagen skall
bestämmas så, atl fastighetsägaren och annan, vars rätt berörs, får skäligt
rådrum. Denna föreskrift har emellertid i praxis getts den tolkningen att den
av domstolen angivna tUl-trädesdagen är den dag då tUllräde tidigast får ske.
Den exproprierande behöver alltså inte utnyttja medgivandet den dagen utan kan
teoretiskt hålla frågan om tiUträde öppen under obegränsad lid. Som
framhållits av bl.a. Stockholms tingsrätt kan detta syslem medföra betydande
olägenheter. Sakägare, som i händelse av tUlträde måste flytta från
fastigheten, har givetvis ett berättigat intresse av att den tidrymd, under
vUken den exproprierandes valmöjlighet står öppen, är så kort som möjligt.
Normalt torde sakägaren inrikta sig på att flytta den dag som domstolen har
bestämt, och självfaUet är han då angelägen att få ut det förskott som
tUlkommer honom redan i samband med flyttningen eller så snart som möjligt
därefter. Den exproprierande behöver emellertid inte erlägga förskottet så
länge han inte utnyttjar medgivandet till förhandslilllräde.

Även
förhandstUlträdets rättsverkningar och dess betydelse för den fortsatta
handläggningen av målet gör det angeläget att den exproprierande inom rimlig
tid träffar sitt val om han vUl utnyttja medgivandet till förhandstillträde
eUer ej. Det kan erinras om att tiden för tiUträde normalt utgör värdetidpunkt
vid bestämmande av den slutliga expropriationsersättningen, och vidare utgår i
vissa fall ränta från det att den exproprierande utnyttjar eUer anmäler att han
vUl utnyttja medgivande till förhandstiUträde,

Med
hänsyn tiU det anförda anser jag att i den nya expropriationslagen bör tas in
en bestämmelse om att medgivande tUl förhandstillträde är förfallet, om inte
den exproprierande har fullgjort vad domstolen före-skrivk som vUlkor för
förhandstUllrädet inom viss tid efter den dag då medgivandet enligt domstolens
beslut tidigast fått utnyttjas. Den tid under vUken den exproprierandes valmöjlighet
sålunda skall stå öppen bör inte fixeras i lag, utan det bör ankomma på
domstolen att i varje särskUt fall bestämma en lämplig tidsfrist. Normalt bör
emellertid tiden inle överstiga två veckor, räknat från den dag då tillträde
tidigast fått ske.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 253

Har
medgivande till förhandslilllräde förfalUt enligt den nu föreslagna
bestämmelsen, föreligger givelvis inte något hinder för den exproprierande att
framstäUa nytt yrkande om förhandstUlträde till samma egendom. Det ligger
emellertid i sakens natur alt del krävs starka skäl för atl ett sådant yrkande
skall bifaUas.

Jag
har tidigare föreslagit att domstolen, på samma sätt som när det gäller enkelt
förhandstillträde, skall kunna avgöra fråga om kvalificerat förhandstUlträde
utan huvudförhandling. I likhet med samtiiga remissinstanser biträder jag
vidare promemorieförslaget om att talan inte skall få föras mol hovrättens
avgörande i fråga om kvalificerat förhandstiUträde.

Enligt
promemorian har det i praktiken ansetts tveksamt huruvida fråga om
förhandstUlträde kan prövas sedan ersättning som tillkommer fastighetsägaren
eller annan sakägare har blivit slutligt bestämd men processen fortsätter
såvitt gäller övriga sakägares ersättningsanspråk. Den angivna omständigheten
bör, sägs det i promemorian, inte utgöra hinder för beslut om
förhandstillträde, om förutsättningar i övrigt föreligger för ett sådant
beslut. Det föreslås att den nya lagen skaU innehålla en uttrycklig bestämmelse
på denna punkt.

Vad
som sålunda föreslagits har tiUstyrkts av samtUga remissinstanser som har
yttrat sig i frågan. Svenska kommunförbundet anser dock att problemet i första
hand bör lösas så, att man frångår principen om att expropriationen inte är
fullbordad förrän samtliga sakägares ersättningsanspråk har blivk slutiigt
avgjorda. 1 stället bör fastigheten enligt kommunförbundet anses åtkommen med
full äganderätt så snart lagakraftägande dom föreligger i fråga om
ersättningen till fastighetsägaren och denna bUvit nedsatt.

För
min del finner jag inte skäl till ändring i den nuvarande principen om när en
expropriation skall anses fullbordad. Jag anser emellertid uppenbart att
domstolen bör kunna pröva fråga om förhandstillträde utan hinder av att
expropriationsersättning har bUvit slutiigt bestämd i viss del. Som föreslagits
i promemorian bör den nya expropriationslagen innehåUa en uttrycklig
bestämmelse i frågan. I likhet med vissa remissinstanser anser jag vidare att
det behövs föreskrifter om vid vUken instans och på vad sätt talan om
förhandstillträde skall väckas. Föreskrifterna bör ha det innehållet att fråga
om förhandstillträde prövas i instans där fastighetsägaren är part eller, om
fastighetsägaren slutligt har skills från målet, i den lägsta instans där någon
del av målet är anhängigt samt atl talan får väckas utan stämning. Är målet
anhängigt endast i högsta domstolen bör talan om förhandstUlträde kunna väckas
där, trots att fråga om sådant tUlträde enligt vad jag nyss förordat inte bör
kunna överklagas dit.

Som
jag tidigare nämnt innebär kvalificerat förhandstUlträde att

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 254

egendomen
övergår på den exproprierande med samma räll som om expropriationen hade
fullbordats. Vid äganderättsexpropriation innebär detta inle bara alt den
exproprierande får äganderätt till egendomen ulan också att begränsade
sakrätter, som belastar egendomen, faller bort. Vid enkelt förhandslilllräde
behåller däremot expropriaten äganderätten tUl egendomen. Vidare kvarstår
formellt alla begränsade sakrälter.

Även
om äganderättsförhållandet formellt inte rubbas vid enkelt förhandstillträde är
expropriaten skyldig alt avstå besittningen av egendomen tiU den exproprierande
i den mån detta krävs för all denne skall kunna utöva de befogenheter som
tiUerkänls honom genom beslutet om förhandstillträde. På molsvarande sätt får
innehavare av särskild rätl, t.ex. arrendator eller hyresgäst, anses skyldig
att avstå från utövandet av rättigheten i den mån den avser egendom som
omfattas av medgivandet tiU förhandstiUträde. Ärrendatorn eller hyresgästen
måsle alltså i ett sådant fall, om den exproprierande påfordrar det, flytta
från egendomen i samband med alt medgivandel utnyttjas.

Det
förhållandet att särskUda rättigheter står kvar formellt vid enkelt
förhandstUlträde kan få praktisk betydelse, om den exproprierande eller sakägare
återkaUar sin talan om expropriation beträffande egendom som tUlträtts. Som jag
närmare skall beröra i ett följande avsnitt bör sådan återkaUelse få tUl följd
atl målet i den delen avskrivs, om inte någon av övriga parter begär att
sakprövning skall ske utan hinder av återkallelsen. I den mån avskrivning
sker, är innehavare av särskUd rätl befogad att återinträda i det praktiska
utövandet av rättigheten.

Det
har i praxis visat sig råda viss tveksamhet angående de verkningar som ett
enkelt förhandstUlträde har beträffande särskilda rättigheter. Med hänsyn
härtill bör i den nya expropriationslagen tas in en uttrycklig bestämmelse i
denna fråga.

8.5.4
ÅterkaUelse av expropriationsanspråk m.m.

I
promemorian föreslås en uppmjukning av del nuvarande förbudet mot återkaUelse
av expropriationsanspråk beträffande egendom som har tillträtts av den
exproprierande. Sålunda bör enligt promemorian såväl den exproprierande som
sakägare kunna återkalla sin talan, om tillträde har skett efter friviUig
överenskommelse eUer efter beslut av domslol om enkelt förhandstUlträde. Har
den exproprierande i sådant fall återkallat sin talan, skall enligt förslagel
målet likväl prövas, om fastighetsägaren eller annan sakägare som berörs av
återkallelsen begär det. På motsvarande sätt bör sakprövning äga rum ulan
hinder av att sakägare återkallat sin talan, om det begärs av annan sakägare
vars rätt berörs eller av den exproprierande. Är del fråga om egendom som
omfattas av medgivande till kvalificerat förhandslilllräde och som har övergått
till den expro-

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 255

prierande
med äganderätt, bör enligt promemorian återkaUelse vara ulan verkan.

Vad
som sålunda föreslagits har allmänt godtagits vid remissbehandlingen, och även
jag anser förslaget lämpligl. Som framhållks i promemorian kan, i fall då
annat tillträde än kvaUficerat förhandslilllräde har ägt rum, hänsynen till
parterna inte anses kräva all målet prövas, om samtliga är överens om att
sakprövning inte skall ske.

Har
avskrivning ägt rum på grund av alt den exproprierande har återkaUat sin talan,
bör han inte få väcka talan på nytt belräffande samma egendom.
ExpropriationstUlståndet bör alltså i den delen vara förfallet. Detta
förhållande bör dock inte utgöra hinder för den exproprierande att hos
tillståndsmyndigheten ansöka på nytt om expropriation av samma egendom.
Åberopas därvid samma expropriaiionsgrund som tidigare, bör emellertid som
vUlkor för nytt expropriationstillstånd, liksom i andra situationer då
expropriationstiUståndet har förfallit, krävas att det föreligger särskilda
skäl.

8.5.5
Panträttshavares ställning i expropriationsmål

Borgenär
som har panträtt i faslighet som skall exproprieras är enligt nuvarande regler
inte sakägare. Han kan således inte uppträda som part i expropriaiionsmålet och
på det sättet ta till vara sina intressen. ExL innehåUer emellertid ett flertal
bestämmelser som syftar till att skydda borgenärens intressen på annal sätt.
Bl.a. gäller att domstolen i vissa fall skaU bestämma löseskilling och
inträngsersättning till högre belopp än som har yrkats. Vidare får domstolen
fastställa överenskommelse om sådan ersättning bara under vissa, närmare
angivna förutsättningar. Utmärkande för de nuvarande bestämmelserna är all
domstolen har ålagts en långtgående officialprövningsskyldighet i
panträttshavarnas intresse.

Det
nuvarande systemet har utsatts för viss kritik. Reglerna har ansetts tynga
expropriationsförfarandet och vara av praktisk betydelse i endast ett fåtal
fall. Mot bakgrunden av detta har man i justitiedepartementets promemoria
försökt finna andra vägar atl tillgodose borgenärsinlresset. Sålunda föreslås
att domstolens officialprövningsskyldighet skall upphöra helt och ersättas av
en rätt för panträttshavare att i efterhand få gottgörelse av den
exproprierande för den förlust han kan ha lidit genom att
expropriationsersättningen har blivk för lågt beräknad. Rätt till sådan
gottgörelse skall dock enligt promemorieförslaget föreligga endasl när den
ursprungliga ersättningen till följd av överenskommelse mellan den exproprierande
och sakägaren eller av annan anledning inte blivit prövad av domstolen.
FörebUden tUl den ordning som föreslås är hämtad från VL.

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 256

Promemorieförslaget
har i denna del tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av ett flertal
remissinstanser. ÅtskiUiga remissinstanser, framför allt de som företräder de
institutionella kreditgivarna, har emellertid riktat stark kritik mot
förslaget. Man har bl.a. vänt sig mol atl panträttshavaren inte skall kunna
kräva gottgörelse i efterhand i de fall då domstolen har prövat ersättningens
storlek men denna har blivit för lågt beräknad till följd av parternas yrkanden
eller på grund av brister i utredningen. Kritik har vidare riktats mot att
panträttshavare skaU kunna kräva gottgörelse endast när det kan konstateras att
han verkligen har gjort en föriusl och inte när det har inträtt väsentiigt
ökade risker för förlust vid en framtida exekution. I flera remissyttranden
uttalas också att den föreslagna lösningen är opraktisk och ägnad att medföra
onödig omgång och ökade kostnader.

Flertalet
av de remissinstanser som är kritiska mot den lösning som förordas i
promemorian anser att den nuvarande ordningen bör behållas i huvudsak
oförändrad. Den allmänna meningen är emellertid att man bör öka utrymmet för
domstolen att fastställa överenskommelse om exproprialionsersältning efter
oskadlighetsprövning. För fastställelse bör i sådant fall krävas att
överenskommelsen uppenbarligen är utan betydelse för panträttshavarna.

Den
nya expropriationslagen måste självfallet innehåUa bestämmelser om skydd för de
borgenärer som har panträtt i den fastighet som är föremål för expropriation.
Enligt min mening finns det emellertid inte anledning att låta skyddet sträckas
längre än behörig hänsyn tUl borgenärernas intressen kräver.

Det
system som har föreslagits i promemorian har utan tvekan praktiska fördelar.
Bl,a, förenklas domstolens handläggning avsevärt. Som påpekats i promemorian
torde också i praktiken risken för att panträttshavarna skall lida förlust
vara mycket liten. Det är då naturligt att ha en reglering som tar sikte just
på de fall vUka avviker från det normala och som inte tynger förfarandet i
övrigt,

Å
andra sidan kan det inte bestridas att promemorieförslaget är förenat med vissa
brister. Sålunda anser jag i likhet med flera remissinstanser att den
föreslagna rätten för borgenär att få gottgörelse i efterhand har blivit
alltför snävt begränsad, sett från borgenärens synpunkt. Visserligen kan
borgenärens talerätt utvidgas, men detta medför i stället ökade olägenheter för
den exproprierande. Oavsett hur borgenärens talerätt utformas, kvarstår också
den nackdelen med det föreslagna systemet att kreditgivarnas bevakningsproblem
ökas.

Enligt
min mening är de invändningar som kan anföras mot promemorieförslaget i denna
del så vägande att förslaget inte bör genomföras, I StäUet bör man i princip
behåUa det nuvarande systemet med officialprövning tUl skydd för
panträttshavarnas intressen. Det är

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 257

emellertid angeläget atl parterna i sä slor utsträckning
som möjligl träffar överenskommelse om expropriationsersättning och all sådan
överenskommelse kan fastställas utan onödig omgång. 1 likhel med elt flertal
remissinstanser anser jag att man bör vidga de nuvarande möjligheterna för
domstolen alt ulan omfattande prövning beslämma ersättningen i enlighet med vad
parterna överenskommit.

Domstolens officialprövningsskyldighet bör komma till
ullryck genom en regel om atl löseskilling och inlrångsersättning i vissa fall
inte får sällas lägre än som föranleds av lagens allmänna ersättningsregler,
även om den ersäuningsberälligade skulle ha begärt ell lägre belopp. Liksom
enligl gällande beslämmelser bör dock domstolen företa en oskadlighetsprövning,
innan slällning tas till frågan om del begärda beloppet skall överskridas. 1
gällande rätl ullrycks detta så, atl domstolen inte '1111 förfång" för
panträttshavare får bestämma löseskilling eller inlrångsersättning lill lägre
belopp än som föranleds av de allmänna ersättningsreglerna. För min del anser
jag atl oskadlighetsprövningen i slällel bör utformas pä samma sätt som den
oskadlighetsprövning som i vissa fall skall ske enligt FBL. 1 samband med
tillkomsten av FBL diskuterades ingående hur stränga krav som bör ställas upp
för att viss åtgärd skall anses inte vara till skada för panträttshavare (se
härom prop. 1969:128 del B s. 444). Enligt min mening finns det inte anledning
att i den nya expropriationslagen ställa upp strängare krav såvitt nu är i
fräga än som gäller enligl FBL. På grund därav bör den ordningen gälla all
löseskilling och inlrångsersätlning inte får sättas högre än den ersätlningsberättigade
har begärt, om ell överskridande är väsentligen utan betydelse för
panträttshavarnas rätl.

Har parterna träffat överenskommelse om annan ersättning
än löseskilling och inlrångsersättning, är det självklart all domstolen liksom
f.n. skall döma i enlighet med vad som överenskommits, efiersom
panträttshavarna inle har räll lill någon del av sådan ersättning. När del
gäller löseskilling och intrångsersättning bör domstolen ulan sakprövning kunna
döma ut de överenskomna beloppen, om medgivande har lämnats av samtliga
borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av gemensam
inteckning, bör dessutom fordras de medgivanden från fastighetsägare och
fordringshavare som enligl 22 kap. 11 § jordabalken krävs för relaxation.
Föreligger inte medgivanden från samtliga rättsägare, bör domstolen ändå kunna
bestämma löseskilling och inlrångsersättning i enlighet med vad parterna har
överenskommit, om domstolen finner att det inle föreligger någon nämnvärd risk
för att rättsägare, som inte har lämnal sitt medgivande, skall drabbas av
förlust. Den oskadlighetsprövning som domstolen sålunda skall företa bör kunna
ske utan att rättsägare, som inte har lämnat sill medgivande, stäms in i målet.
Oskadlighetsprövningen bör utformas på samma säll som den

17 Riksdugen 1972. I suml. Nr 109

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 258

prövning
som enligt vad jag tidigare har anfört skall ske, när del gäller att avgöra om
ersättning skaU bestämmas till högre belopp än den ersätlningsberättigade har
begärt. Prövningen bör således gå ut på att konstatera om det är utan väsentlig
betydelse för den rättsägare som inle har lämnat sitt medgivande att ersättning
utgår enUgt överenskommelsen. Den oskadlighetsprövning som domstolen enligt det
sagda skall företa torde ofta bli mycket enkel, I många fall torde domstolen
sålunda snabbt kunna konstatera att ersättning som yrkats eller överenskommits
förslår tUl full betalning av de fordringar som är förenade med panträtt, 1 de
fall då överenskommelse om löseskiUing eUer intrångsersättning har träffals kan
det ibland vara lämpligt med ett blandat förfarande, så att domstolen företar
oskadlighetsprövning beträffande en del av borgenärerna och fordrar medgivande
av de andra, dvs. av dem som inte kan beräknas erhåUa fuU betalning,

8.5.6
Måls avgörande utan huvudförhandling i överrätt >

Som
framhåUits i justitiedepartementets promemoria torde huvudförhandling i
expropriationsmål i regel vara nödvändig för att domstolen skall få bästa
möjliga underlag för sin bedömning. Bedömningen i expropriationsmål gmndar sig
dock oftare än i vanliga tvistemål på tekniska uttedningar och annat skriftiigt
material, som många gånger är mindre lämpat för muntlig framstäUning,
Huvudförhandlingen i expropriationsmål kan därför ibland bidra tUl att göra
förfarandet tidsödande och kostsamt utan att några egentiiga fördelar kan
påvisas. Med hänsyn tiU det anförda kan det övervägas alt åtminstone i
överinstans införa vidgade möjligheter att avgöra expropriationsmål utan
huvudförhandling.

I
promemorian föreslås delvis efter mönster av vad som gäUer i
fastighetsbUdningsmål och vattenmål att överrält, utöver vad som följer av
RB, skaU få avgöra expropriationsmål utan huvudförhandling, om rätten finner
att huvudförhandling inte behövs och ingen av parterna begär sådan förhandling.
Vad som sålunda föreslagits har med något enstaka undantag godtagits av
remissinstansema, och även jag finner den föreslagna regeln lämplig. Det är att
märka alt avgörande på handlingarna bör komma i fråga bara i de fall då det är
helt klart att ett muntligt förfarande inte fyller någon egentiig funktion,

8.6
Nedsättning av expropriationsersättning

Som
tidigare framhållits påverkas panträttshavarnas stäUning i flera avseenden
genom en expropriation. Vid äganderättsexpropriation upphör helt eller delvis
panträtt i den exproprierade fastigheten och när nyttjanderätt eller servitut
tUlskapas vid självständig rättighetsexpro-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 259

priation
kan säkerhetens värde komma att nedgå. För att panträttshavarnas intressen
skaU tillgodoses vid betalningen av expropriationsersättningen har i ExL
tagits in särskUda regler om nedsättning och fördelning av sådan ersättning.

Som
framhålls i promemorian är det ofrånkomligt med ett särskilt skydd för
borgenärer som åtnjuter panträtt i den fastighet som är föremål för
expropriation. Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen att detta
skydd också framdeles bör åstadkommas genom bestämmelser om nedsättning och
fördelning av expropriationsersättningen.

Vad
frågan närmast gäUer är om regleringen i ämnet kan förenklas utan att
panträttshavarnas berättigade intressen träds för nära. Det synes vara en
allmänt utbredd uppfattning att de nuvarande bestämmelserna är aUtför stela och
går längre än nämnda inttesse kräver,

I
justitiedepartementets promemoria föreslås att nedsättning skall ske bara i
sådana faU där rättighetshavarnas inttessen påkallar det. Förslaget innebär tUl
en början att endasl löseskiUing och intrångsersättning i princip skall sättas
ned. LikstäUd med sådan ersättning är på gmnd av förvandlingsregeln i 1 kap. 3
§ i utredningens förslag vUkel promemorieförslaget bygger på motsvarande
ersättning tUl annan sakägare än fastighetens ägare. Ytterligare föreslås den
begränsningen att nedsättning av ersättning skaU behöva ske endast om
expropriationsfastigheten är besvärad av bevUjad eller sökt inteckning. Om så
är fallet skaU enligt förslaget nedsättning dessutom kunna underlåtas, om
berörda rättsägare lämnar medgivande eller expropriationen är väsentligen utan
betydelse för rättsägare som inte lämnat medgivande (oskadlighetsprövning).
Enligt förslaget ankommer det på domstolen att beslämma i vad mån
expropriationsersättning skall sättas ned. Förebilden tUl den föreslagna
regleringen är hämtad från 5 kap, 16 och 18 §§ FBL,

Den
principlösning som sålunda har föreslagits har fått etl gynnsamt mottagande av
remissinstanserna. Också jag anser att den föreslagna förenklingen av
nedsättningsbestämmelserna innefattar en lämplig avvägning meUan här motstående
inttessen. Jag förordar därför att bestämmelserna om nedsättning utformas i
huvudsaklig överensslämmelse med promemorieförslaget.

Det
första ledet i den önskvärda förenklingen av förfarandet är enligt promemorian
att från nedsättningsbestämmelserna undantas genereUt vissa slags
expropriationsersättningar. Det sker som nämnts genom en föreskrift att endast
löseskiUing och intrångsersättning skaU, under de i bestämmelserna angivna
förutsättningarna, nedsättas. Nedsättning skall således aldrig ske av vad som i
promemorian betecknas personlig ersättning, dvs. som nu avses i 7 § första
stycket ttedje punkten ExL, vare sig den bestäms för fastighetsägaren eller för
annan sakägare.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 260

Däremol
faller ersättning till rättighetshavare som är likställd med
löseskilling eller inlrångsersättning under nedsättningsbestämmelserna.

Den
lösning som föreslås i promemorian i denna del kan jag i alll väsentligt
biträda. Emellertid bör enligt min mening den reglering som föreslås
kompletteras med en bestämmelse om ytterligare undantag från skyldigheten att
nedsätta expropriationsersättning, nämligen för det fall alt
expropriationsersättning tillerkänts rättighetshavare som genom expropriation
får avslå från eller tåla inskränkning i sin rätl ulan au fastigheten eller del
av fastigheten samtidigt avslås. Sådan ersättning skall undantagslöst betalas
ul till den ersällningsberätiigade ulan fördelning. Elt nedsältningsförfarande
har därför ingen mening och bör inle föreskrivas.

Svea
hovrätt föreslår i sitt remissyttrande, alt domstolen skall ges möjlighet alt
förordna om nedsättning också av annan fastighetsägaren tUlkommande ersättning
än löseskilling och inlrångsersättning, när skäl föreligger för del. Förslagel
hänger samman med den slörre frågan om fördelningen av den sammanlagda
expropriationsersältningen på olika ersättningsposter. För att den av hovrätten
föreslagna ordningen skall få den effekt som lorde ha åsyftats, måste fördelningsbestämmelserna
jämkas så att annan ersättning till fastighetsägaren än löseskilling och
intrångsersättning också kommer att ingå bland medel som skall fördelas mellan
rättshavarna. En sådan utvidgning av fördelningsbestämmelserna i förhållande
till såväl gällande rält som promemorieförslagel kan enligl min mening inte
komma i fråga. Därmed förfaller det av hovrätten framställda förslagel.

Under
remissbehandlingen har väckts förslag om all nedsättning skall få ske innan
ersättningsfrågan har blivit slutligt avgjord. En sädan ordning skulle, anförs
det, vara lill fördel från anslagssynpunkt för exproprierande statliga
myndigheler. Jag kan inte biträda detta förslag. Skälet är alt man inte med
säkerhet i förväg vet vilka ersättningar som skall sättas ned, eftersom det
tillkommer domstolen atl iräffa del avgörandet i samband med alt målet avgörs.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län uttalar önskemålet att åtminstone nedsättningsbestämmelserna
i VL bringas i överensstämmelse med motsvarigheterna i den nya expropriationslagen.
Jag vill erinra om all VL är föremål för översyn i annat sammanhang (jfr SOU
1972:14). Frågan om ändring av VL:s nedsättningsbestämmelser bör därför anstå.

I
enlighet med det anförda föreslår jag att nedsättningsbestämmelserna i den nya
expropriationslagen får innehålla atl löseskilling och inlrångsersättning,
varmed likställs viss ersättning till annan sakägare än fastighetsägaren, skall
betalas genom att ersättningen nedsätts hos länsstyrelsen, om fastigheten är
besvärad av beviljad eller sökt inteckning. Nedsättning bör få underiålas,
om borgenärer med panträtt i

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 261

fastigheten och andra vars räll berörs medgett alt
ersättningen får betalas ul direki till den ersätlningsberättigade. Medgivande
bör inte fordras av den för vars rätl expropriaiionen är väsentligen utan betydelse.
Jag föreslår i överensstämmelse med promemorieförslaget vidare, att domstolen
skall ange i vad mån nedsättning skall ske i samband med att domstolen
bestämmer ersättningen. Expropriationsersättning som inte skall nedsättas bör
få betalas ut direkt till den ersältningsberälligade. I så fall bör det åligga
den exproprierande att hos länsstyrelsen anmäla och styrka all ersättningen har
erlagts. Nedsättningsbestämmelserna bör, som föreslås i promemorian, äga
molsvarande lillämpning i fråga om förskott.

8.7 Ikraftträdande, övergångsförhåUanden och
följdändringar I annan lagstiftning

Den nya expropriationslagen bör träda i kraft den 1
januari 1973. Avsikten är alt förslagen till lagstiftning om fysisk riksplanering
skall träda i kraft samma dag.

Har ansökan om expropriation gjorts hos Kungl. Maj:i före
den nya lagens ikraftträdande, bör frågan om tillstånd till expropriationen
liksom eventuell fråga om återlösningsräll prövas enligt ExL. Beträffande ersättningens
bestämmande bör däremot också i detta fall den nya lagen tillämpas, om talan
väcks vid fastighetsdomstol efter ikraftträdandet. Frågan om tillämpningen av
presumtionsregeln med avseende på lid före ikraftträdandet har jag behandlat i
avsnittet 8.4. 1 fräga om förfarandet i expropriaiionsmålet bör som huvudregel
de nya bestämmelserna tillämpas, även om talan har väckts före
ikraftträdandet. Till frågan om undantag härifrån återkommer jag i
specialmotiveringen till övergångsbestämmelserna.

Om i annan författning hänvisning förekommer lill
föreskrifl som ersätts genom bestämmelse i den nya expropriationslagen, bör
givetvis den nya bestämmelsen liilämpas i stället. Särskild regel härom bör las
in i övergångsbeslämmelserna till den nya iagen. Med hänsyn härtill behöver
ändringar inle nu ske i exempelvis 14 och 18 §§ lagen angående
stenkolsfyndigheter m.m., 7 § lagen (1942:350) om fornminnen, 3 § lagen om
inlösen i vissa fall av räll till gruva m.m. och 36 § lagen om vissa
gemensamhetsanläggningar. Ändringar bör nu ske i jordabalken, 1902 års ellag
som jag tidigare har behandlat i avsnittet 8.2.4 VL, civilförsvarslagen,
delgivningslagen (1970:428) och rennäringslagen (1971:437). Vidare bör som jag
har anfört i avsnittet 8.2.8 lagen om tvängsinlösen av vanhävdad
jordbruksegendom upphävas.

Vissa lagar som bör ändras med anledning av den nya expropriationslagen
berörs också av lagstiftningen om fysisk riksplanering.

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 262

Ändringarna
bör ske i ett sammanhang i sistnämnda lagstiftningsärende. Detta gäUer lagen om
enskUda vägar, BL, lagen (1960:690) om byggnadsminnen, naturvårdslagen,
mUjöskyddslagen och väglagen.

Enligt
24 § lagen om förvaltning av kyrklig jord får tillstånd tUl försäljning av
kyrklig jord lämnas bl.a, om jorden behövs för ändamål som avses i 1 § ExL, Den
nya expropriationslagsliftningen aktualiserar frågan om en ändring i nu nämnda
regel. Denna är emellertid av kyrkolags natur och en ändring får anses kräva
kyrkomötets medverkan. Med hänsyn härtiU torde frågan få anstå t, v.

9 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag tUl

1) expropriationslag,

2) lag om ändring i jordabalken,

3) lag
om ändring i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestäm

melser om elektriska anläggningar,

4) lag
om ändring i vattenlagen (1918:523),

5) lag
om upphävande av lagen (1947:290) om tvängsinlösen av

vanhävdad jordbmksegendom,

6) lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

7) lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

8) lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

Förslagen
torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3'.

10 Specialmotivering

10.1
Förslaget till expropriationslag

1
kap. Inledande bestämmelser

I
förevarande kapitel har samlats vissa gmndläggande bestämmelser om
expropriation, 1 huvudsak motsvarar kapitlet 1 kap. i utredningens förslag, TiU
kapitlet har emeUertid förts över vissa bestämmelser från 7 kap. i
justitiedepartementets promemorieförslag.

'
Av bUaga 3 återges här endast författningsförslagen under 13 och 8. Övriga
författningsförslag är likalydande med motsvarande, vid propositionen fogade
förslag.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 263

1§

I
paragrafen ges bestämmelser om bl.a. föremålet för expropriation. Paragrafen
motsvarar i huvudsak en del av inledningen till 1 § första stycket, 1 § andra
stycket och 2 § första och andra styckena ExL.

Av
paragrafen framgår att fastighet eUer särskUd rätt tUl fastighet som tUIhör
eller tillkommer staten inte får exproprieras. Förslaget har i den delen
närmare motiverats i avsnittet 8.1.3.

Bestämmelserna
om föremålet för expropriation i departementsförslaget överensstämmer i sak
med utredningens förslag men har getts en annan redaktionell utformning. Bl.a.
har som föremål för äganderättsexpropriation angetts fastighet eller del av fastighet
i stället för som i ulredningens förslag fast egendom. Någon saklig avvikelse
från utredningens förslag är inte åsyftad med denna ändring. Med del av
fastighet avses även andel av fastighet. Expropriation av andel av fastighet
kan exempelvis komma ifråga, om den exproprierande redan äger viss andel av en
fastighet och vUl förvärva återstoden. Vidare omfattar bestämningen
samfäUighet och del av samfällighel,

I
detta sammanhang bör påpekas, att ordet egendom, som återfinns i åtskUliga
bestämmelser i departementsförslaget, genomgående har använts för att beteckna
föremålet för expropriationen, oavsett om detta är en eller flera fastigheter
eller del av fastighet eUer särskUd rätt tUl fastighet.

Som
utredningen anför bör hinder inte möta att låta expropriationen avse enbart
tillbehör tUl fastighet, om det är tiUräckligt för att uppnå syftet med
expropriationen. Med tiUbehör avses därvid i första hand sådant tillbehör tUl
fastighet som anges i 2 kap. 1 § JB. Principiellt bör expropriation dock kunna
avse även sådant byggnadstiUbehör som anges i 2 § i samma kapitel.
Expropriation i nu åsyftad form bör inte möta några betänkligheter från
panträttshavares och liknande rättsägares synpunkt, eftersom ersättningen för
värdeminskningen i första hand kommer att användas för att tillgodose dessa
rättsägares inttessen. Det är alltså möjligt att begränsa expropriation tUl att
avse byggnad för nedrivnihg 0'fr prop, 1971:122 s. 159), Också byggnad och
annan fast anordning på annans mark bÖr kunna vara föremål för expropriation.
Ett sådant partiellt ianspråktagande torde inte innebära någon nyhet i förhållande
tiU gällande rätt. En särskUd bestämmelse i ämnet har tagits upp i 2 § i
förevårande kapitel,

I
förtydligande syfte har i förslaget angetts att särskUd rättighetsexpropriation
får avse, fömtom upphävande av rättighet, begränsning av den.

Med
särskild rätt tiU fastighet avses i förslaget också gruvrätt. Sådan rätt skall
sålunda enligt förslaget kunna upphävas eUer begränsas genom expropriation.
Frågan om ExL:s tUlämpning på gruvrätt har varit omtvistad (jfr Digman, Svensk
gruvrätt, Stockholm 1953, s. 119 och

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 264

betänkandet
SOU 1969:10 s. 115 med not 2). Det finns emellertid enligt min mening inte
anledning att utesluta möjligheten av alt gruvrätt exproprieras. Självfallet
måste behovet av atl bevara pågående gruvdrift beaktas i expropriationsärendet.
Detta torde i allmänhet leda till atl gruva som bearbetas inte får
exproprieras. Vissa särskilda problem kan självfallet uppslå vid värderingen av
gruvrätt. Dessa torde dock inle behöva bli större än vad som i allmänhet gäller
vid expropriation av en rörelse av molsvarande storlek. Frågan torde utan
olägenhet kunna överlämnas ål rättstillämpningen.

2§

Paragrafen,
som delvis motsvaras av 3 och 11 §§ ExL, upptar i första stycket en föreskrift
av innehåll att bestämmelserna i den nya expropriationslagen om fastighet äger
molsvarande tillämpning i fråga om byggnad eller annan anläggning på annans
mark. Med byggnad m.m. på annans mark åsyftas här inte byggnad som uppförts pä
ofri tomt i stad eller vallenverk på annans grund, vilka anläggningar enligl 10
§ JP är all anse som fast egendom. Till byggnad m.m. på annans mark bör
givetvis inle heller räknas sädan byggnad eller anläggning som avses i 2 kap. I
§ andra stycket JB. Som exempel då bestämmelsen blir tillämplig kan anföras
överloppshus som jordbruksarrendaior har uppfört på arrendestället och byggnad
som bostads- eller anläggningsarrendator har på den arrenderade fasligheten.

Alt
vad som sägs om fastighet ocksä gäller del av fastighet, om inle särskilda
beslämmelser meddelas om delexpropriation, får anses framgå utan uttrycklig
bestämmelse. I vilken ulslräckning vad som i särskilda beslämmelser om
delexpropriation sägs om fastighet skall tillämpas när en av flera
regislerfastigheter som tillsammans bildar en ekonomisk enhet exproprieras
eller om reglerna för expropriation av hel fastighet skall tillämpas när en del
av en regislerfasiighet som utgör en självständig ekonomisk enhet exproprieras
torde liksom hittills få överlämnas ål rättstillämpningen (jfr prop. 1971:122
s. 191).

Enligt
andra stycket skall den nya lagens föreskrifter om expropriation av fastighet
gälla i tiUämpliga delar, om särskild rätt till fastighet exproprieras och
annal inte anges. Bestämmelsen är tillämplig vid både självständig och
osjälvständig rällighelsexproprialion. Av bestämmelsen följer bl.a. att vad som
sägs i lagen om fastighetsägare får i den mån del är möjligl tillämpas i fråga
om rällighetshavaren, när särskild rätl upphävs eller begränsas genom
expropriation ulan att fastigheten samtidigt avstås, dvs. vid självständig
rättighetsexpropriation. Beträffande innebörden av begreppet särskild rätl
hänvisas lill legaldefinitionen i 5 § i förevarande kap. och till vad som
anförs om det i avsnittet 8.1.2 i den allmänna motiveringen.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 26.5

I tredje stycket har tagits upp en beslämmelse som innebär
att vägrätt lill allmän väg inle får upphävas eller begränsas enligl
bestämmelserna i 1 § om självständig rättighetsexpropriation. I allmänhet
tillkommer vägrätt staten och kan enligl förslaget redan på den grunden inte
exproprieras. Med hänsyn till de bestämmelser om upphörande av vägrätt som
finns i väglagen kan det inle anses föreligga något behov av en expropriationsmöjlighet
i de fall då kommun är väghållare. Tvärtom är det lämpligt atl samma regler
gäller i båda fallen. Med vägrätt till allmän väg avses sådan räll oavsett om
den uppkommit före eller efter väglagens ikraftträdande.

1 iredje stycket har också tagits upp en bestämmelse som
innebär att renskötselrält enligt rennäringslagen (1971:437) inle får upphävas
eller begränsas enligl bestämmelserna i 1 § om självständig rällighelsexproprialion.
I stället skall upphävande eller inskränkning i renskötselrätten utan samband
med att fasligheten avstås ske med lillämpning av 26-29 §§ rennäringslagen.
Exproprieras däremot fastigheten med äganderätt blir bestämmelserna i 1 kap. 3
§ om osjälvständig rättighetsexpropriation tillämpliga. 1 denna del torde
departemenlsförslaget överensstämma med vad som vid rennäringslagens tillkomst
förutsatles gälla ulan uttrycklig föreskrift (prop. 1971:5! s. 126).

Departementsförslaget upptar inte någon direki
motsvarighet till den i I § andra stycket andra punkten i utredningens förslag
gjorda hänvisningen belräffande tomträtt och vattenfallsrätl. Ätt dessa
rättigheter är likställda med fast egendom vid expropriation följer numera av
13 kap. 26 § JB, jämförd med 52 S andra slyckel JP. såvitt gäller tomträtt, och
5 kap, 2 § lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt lill fast egendom, jämförd med
4 kap. 27 § samma lag och 12 § JP. Hänvisningen bedömer jag som obehövlig och
den har därför fått utgä (jfr prop. 1971:20 s. 195).

3§

1 paragrafen ges bestämmelser om inverkan av
äganderättsexpropriation på rättigheter i den exproprierade fastigheten.
Paragrafen motsvaras i gällande räll delvis av 2 § iredje stycket och 49 §
andra stycket ExL.

Bestämmelserna om äganderättsexpropriaiions inverkan på
rättigheter som gäller i den exproprierade fastigheten har i
departemenlsförslaget utformats på annat sätt än i gällande rält och i
utredningens förslag. Beträffande skälen för detta får jag hänvisa lill vad jag
har anfört i avsnittet 8.1.2 i den allmänna motiveringen. På grund av den
innebörd som har tillagts begreppet särskild rätt i departemenlsförslaget (jfr
5 § i förevarande kap.) äger bestämmelserna i första och andra styckena om
osjälvständig rättighetsexpropriation lillämpning endasl på nyttjanderätt,
servitut och räll till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Första stycket behandlar endasl sådana rättigheter som har
tillskapats

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 266

genom
rättsliga förfoganden från fastighetsägarens sida. I första hand kommer härvid
i betraktande rättigheter som har kommk till genom avtal, dvs. sådana rättigheter
som avses i 7 kap. JB, men också exempelvis testamentariska nyttjanderätter är
avsedda att inrymmas under bestämmelserna. Att märka är att
förrättningsservitut som grundas på en vid förrättning träffad överenskommelse
inte inbegrips bland de rättigheter som avses med första stycket. I fråga om
rättigheter av det slag som åsyftas med första stycket är huvudregeln att de
förfaller genom expropriationen, TiU skUlnad mot vad som utredningen föreslår
kan enligt departementsförslaget tUlståndsmyndigheten meddela förordnande om
beståndet av sådan rättighet endast om det uppenbarligen är utan betydelse för
den rätt som tiUkommer borgenär med panträtt i fastigheten. Denna avvikelse
från utredningsförslaget har behandlats i avsnittet 8,1.2 i den aUmänna motiveringen.
Självfallet skall tUlståndsmyndigheten inte ta hänsyn till borgenärer som har
sämre förmånsrätt än rättighetshavaren. Deras möjligheter att få betalning
påverkas av rättigheten även om den inte beslår, jfr 5 kap. 24 § första
stycket. Enligt departementsförslaget skall parterna den exproprierande och
rättighetshavaren under det fortsatta expropriationsförfarandet kunna komma
överens om att viss rättighet skall bestå även efter expropriationen. För att
överenskommelsen skaU få den avsedda verkan måste den emeUertid fastställas av
domstolen. Beträffande förutsättningarna för att sådan överenskommelse skall få
faststäUas föreskrivs i paragrafen att de borgenärer som har panträtt i
fastigheten eller fastighet som är gemensamt intecknad med den och vUkas rätt
berörs skall ha medgett alt rättigheten får bestå eller atl beståndet av
rättigheten är väsentiigen utan betydelse för den rätt som tUlkommer borgenär
som ej har lämnat medgivande. Det ligger i sakens natur att överenskommelse om
beståndet av särskild rätt inte kan faststäUas, sedan domstolen har meddelat
dom om kvalificerat förhandstUlträde.

Förordnande
eller överenskommelse om beståndet av särskild rätt är i och för sig utan
direkt betydelse för innehavare av annan särskild rätt till fastigheten som
inte skaU bestå. För denne skaU ersättning enligt 5 kap, 24 § bestämmas
särskUt, Indirekt kan dock förordnandet eUer överenskommelsen bli av betydelse
för honom, nämligen om hans ersättning behöver tas i anspråk tiU förmån för
borgenärer med bättre rätt enUgt 6 kap, 18 § tredje stycket i förslaget och
detta beror på att fastighetsägaren tiUkommande ersättning har minskats med
hänsyn till beståndet av den andra särskilda rättigheten. Den bevakning av
borgenärernas intressen som skaU göras av tillståndsmyndigheten, domstolen
eller borgenärerna själva kommer emellertid i praktiken också innehavaren av
den särskilda rättigheten till godo, eftersom man inte torde komma att ta
hänsyn tUl den ersättning som belöper på den särskUda rätten. Med hänsyn härtUl

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 267

har
någon bestämmelse till skydd för innehavare av annan särskUd rätt inte tagits
upp i första stycket,

I
andra stycket har tagits upp bestämmelser om expropriationens inverkan på
rättigheter som har tillkommit genom expropriation eller liknande tvångsförvärv
eller genom fastighetsbildning eller på liknande sätt. Hit hör också gmvräll. I
fråga om sådana rättigheter gäller till skillnad från rättigheter som avses i
första stycket som huvudregel att rättigheten består trots expropriationen.
Tillståndsmyndigheten har dock möjlighet att förordna att sådan rättighet skaU
upphöra. Skulle del efler det att tUlståndsärendet avgjorts visa sig atl
fastigheten besväras av rättighet som avses i andra stycket och som inte
lämpligen bör bestå efter expropriationen, får den exproprierande i den ordning
som gäller för självständig rättighetsexpropriation begära att rättigheten
upphävs genom expropriation. I sådana fall torde tiUståndsfrågan kunna handläggas
både snabbt och enkelt. Jag vill också erinra om de möjligheter som FBL
erbjuder alt genom fastighetsreglering komma lill rätta med inte önskvärda
servitut.

Renskötselrätt
enligt rennäringslagen kan, som har framhållits under 2 §, vara föremål för
osjälvständig rättighetsexpropriation. Renskötselrätten kan sägas yara ett
slags nyttjanderätt som grundas på lag och bör jämstäUas med sådan särskild
rält liU faslighet som avses i andra stycket av förevarande 3 §. Frågan om
renskötselrätten skall upphöra vid expropriation får sålunda prövas i tillståndsärendet.
Meddelas förordnande enligt andra stycket, får vid ersättningens bestämmande
hänsyn tas tiU rennäringslagens föreskrifter (se prop. 1971:51 s, 267),

Paragrafen
gäller inte särskild rätt som tiUkommer staten. Sådan rättighet skaU alltid
bestå efter äganderättsexpropriation oberoende av om rättigheten har tillkommit
genom friviUig upplåtelse eller på annat sätt. Detta hänger samman med att det
nuvarande förbudet mol expropriation av statlig mark och av rättighet som
tillkommer staten har förts över tiU departementsförslaget (jfr vad som har
anförts i avsnittet 8,1.3 och under I kap. I §), Undantagsbestämmelsen har
tagits upp som ett tredje stycke i förevarande paragraf. Av skäl motsvarande
dem som under 2 § anförts om självständig rättighetsexpropriation av vägrätt
har i ttedje stycket också tagits upp bestämmelse om att även vägrätt till
aUmän väg som tillkommer annan än staten skall bestå efter expropriation.

Fjärde
stycket i paragrafen upptar en bestämmelse beträffande
äganderättsexpropriaiions inverkan på fordringar, I sak överensstämmer
bestämmelsen med gäUande rätt och utredningens förslag men har på gmnd av den
ändrade innebörd som i departementsförslaget tUlagts begreppet särskUd rätt
getts en annan redaktionell utformning.

Inteckning
upphör att gälla i den exproprierade egendomen på gmnd

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 268

av
föreskrift i 6 kap. 14 § jordabalken. Atl förmånsrätt för vissa fordringar på
skall och allmän avgift som avses i 13 § förmånsrättslagen faller utanför
tillämpningsområdet för förevarande paragraf har berörts i avsnittet 8.1.2 i
den allmänna motiveringen.

Paragrafen
äger som framgår av första slyckel tillämpning endast vid
äganderättsexpropriation. Bestämmelserna är således inte avsedda ail tillämpas
vid självständig rättighetsexpropriation.

4§

I
paragrafen ges en bestämmelse om alt nyttjanderätt och servitutsrätt som har
tillskapats genom expropriation har företräde framför all annan räll lill
fasligheten med undanlag av särskild räll som har tillkommit genom
expropriation eller annal ivångsförvärv eller vid fastighetsbildning eller på
liknande säll, dvs. samma slags rättigheter som avses i 3 S andra stycket. Med
sådan rättighet får likstäUas också renskötselrätt enligt rennäringslagen. Även
gruvrätt bör räknas hit. Bestämmelsen reglerar således inle del inbördes
företrädet mellan exempelvis nyttjanderätt som har stiftats genom expropriation
och förrättningsservitut. Ämnet har behandlats i avsnittet 8.1.2 i den
allmänna motiveringen. Paragrafen motsvarar 49 § tredje stycket ExL.

Skulle
i visst fall nyttjanderätt eller servitut som avses i paragrafen komma atl vid
utövningen konkurrera med annan särskild rätt till fastigheten som tillkommit
på annat sätt än genom frivillig överenskommelse, exempelvis rätt atl använda
mark för gemensamhetsanläggning, bör ansökningen om exproprialionstillstånd
avse dels tillskapande av den nya rättigheten, dels upphävande av eller motsvarande
begränsning av den redan befintliga rättigheten.

5§

I
paragrafen lämnas definitioner av begreppen särskild rält och sakägare.
Definitionen av sistnämnda begrepp är negativ i den meningen atl den endasl
anger undantagen från lagens sakägarbegrepp.

Med
det senare ledet i den i första stycket upptagna definitionen av begreppet
särskild rält lill fastighet avses bl.a. rätl lill andel i samfällt strömfall
(jfr 35 § JP) och vissa förmåner av fast egendom enligl 8 S JP. Också gruvrätt
och renskötselrält avses med uttrycket.

Frågan
i vad mån innehavare av sådan avkomslrätt eller annan förmån av fast egendom
som avses i 8 § JP bör anses som sakägare eller ej torde få bero av vad
rättigheten i del särskilda fallet innehåller. Som bekant har i rättspraxis
sinsemellan tämligen olikartade rättigheter inrymts under begreppet avkomst
eller förmån av fast egendom. Oftast har det varit fråga om födoråds- och
undantagsrättigheter och vanligen har upplåtelsen omfattat inle bara pengar
eller varor utan också vissa andra

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 269

förmåner som t.ex. bostad och vissa tjänsteprestaiioner.
Enligl min mening bör sådana förmåner som beslår i att bostad tillhandahälls
och liknande förmåner i förevarande hänseende anses jämställda med
nyttianderält. Den berättigade skulle med della betraktelsesätt inta ställning
som sakägare vid expropriation av fastigheten. Avser i stället rättigheten en
rätt lill generiska prestationer av något slag bör rättighetshavaren däremot
anses likställd med panträttshavare (jfr Holmbäck: Begränsade sakrälter lill
fast egendom, Uppsala 1925, s. 128 not 1). Mellanformer kan länkas förekomma.
Det måste överlämnas ät rättstillämpningen att avgöra om den berättigade i
sädant fall skall anses vara sakägare eller inle.

Belräffande den närmare innebörden av sakägarbegreppet i
departemenlsförslaget hänvisas i övrigi till vad som har anförls i avsnillet
8.1.2 i den allmänna motiveringen.

6§

Hänvisningen i 31 § andra stycket ExL till vissa
beslämmelser i 7 kap. VL om torrläggning har tagits upp utan ändring i sak.

7§

Paragrafen motsvarar 34 § andra stycket ExL och
överensstämmer i sak med gällande rätt.

2 kap. Expropriationsandamålen

1 della kapitel anges de ändamål för vilka expropriation
skall få ske. Bestämmelserna i l-l I §§ bygger på 2 kap. 1 och 3-12 §§ i
utredningens förslag och överensstämmer med några fä avvikelser i sak med
delta. Av de angivna bestämmelserna har de ändringar som upptas i 1, 8 och 11
§§ i deparlementsförslaget genomförts redan genom 1971 års reform och har
alltså överförts lill deparlementsförslaget från gällande räll med den
ändringen i sak, alt expropriation för tätbebyggelse i vissa fall och värdestegringsexpropriation
generellt föresläs få ske till förmån också för landstingskommun och
kommunalförbund. 2 kap. 2 § i utredningens förslag saknar av skäl som jag har
anfört i avsnkiet 8.2.2 i den allmänna motiveringen motsvarighet i departementsförslaget.
12 § i departemenlsförslaget utgör en nyhet i förhållande till ulredningens
förslag.

Jag vill i della sammanhang la upp elt par frågor av mera
generell räckvidd som under remissbehandlingen av utredningens förslag har
berörts av Stockholms stadskanslis juridiska avdelning. Enligl avdelningen kan
del tänkas atl man vid expropriation av nyttjanderätt lill del av fastighet kan
väsentligt nedbringa skadan för nyttjanderättshavare vars rätt delvis utsläcks
genom expropriationen, om del vidtas anord-

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 270

ningar
av ena eller andra slaget inom del av fastigheten som inte berörs av
expropriaiionen. Motsvarande gäUer vid inlösen av fastighetsdel. Avdelningen
anser att det bör tiUskapas en möjlighet att utöver den del av fastigheten som
behövs för själva expropriationsändamålet ta i anspråk ytterligare utrymme, om
därigenom den sammanlagda skadan kan väsentiigt nedbringas. Enligt min mening
bör problemet inte lösas genom någon bestämmelse om utvidgning av expropriation
i sådant fall. Del bör emellertid vara möjligt att låta expropriationstUlstånd
i fråga om viss egendom, som behöver tas i anspråk för ett i
expropriationslagen godtaget ändamål, omfatta också särskUd rätt tUl
fastighetsdel som inte i övrigt berörs av expropriationen, om det behövs för
att genom särskUda åtgärder minska den sammanlagda skadan av expropriationen.
Någon uttrycklig beslämmelse härom finner jag inte behövlig, utan denna
möjlighet får anses följa av den utformning som bestämmelserna om
expropriationsandamålen fått.

Avdelningen
har vidare tagit upp etl yttrande av expropriations-uttedningen av innebörd att
också nyttjanderätt tiU utrymmen, som tiUfäUigt behövs i samband med byggande
och reparation av anläggning, bör kunna tas i anspråk enligt bestämmelsen om
expropriation för allmänt samfärdsel- eUer transportbehov. Avdelningen anför
att motsvarande behov kan uppkomma över hela expropriationsfältet, även i de
fall expropriationstUlstånd ej krävs, Enligl min mening råder inte tvekan om
att nytijanderätt tUl utrymmen som behöver tas i anspråk temporärt i samband
med byggande eUer reparation kan få exproprieras, om den anläggning som
arbetena avser omfattas av något expropriationsändamål enligt den nya lagen.
Någon uttrycklig bestämmelse härom finner jag inte behövlig,

1§

I
denna paragraf meddelas bestämmelser om expropriation för tätbebyggelseändamål,

Första-tredje
styckena överensstämmer i sak med 1 § första stycket 16 och 111 § ExL.

Enligt
fjärde stycket får expropriation för ändamål som anges i paragrafen ske även
tUl förmån för landstingskommun eUer kommunalförbund. Skälen för den
föreslagna bestämmelsen har anförts i avsnittet 8,2,2. Fömtsättning för
expropriationsrätt anges vara att landstingskommunen eller kommunalförbundet i
fråga handhar sådan angelägenhet för vilken expropriation får äga rum enligt
paragrafen. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör
expropriationsrätt med stöd av den föreslagna bestämmelsen i dagens läge medges
endast Stockholms läns landstingskommun. Expropriation får enligt förslaget
medges med motsvarande tiUämpning av första tredje styckena. Detta innebär

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 271

bl.a,
att expropriationen får avse endast mark inom det område som landstingskommunen
eller kommunalförbundet omfattar.

2§

Denna
paragraf innehåller en föreskrift om expropriation för samfärdsel, transport
och annan kommunikation.

Enligt
paragrafen får expropriation ske för atl bereda utrymme för anläggning som
tillgodoser aUmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation.
Den närmare avgränsningen av bestämmelsen har behandlats i avsnittet 8.2,3 i
den aUmänna motiveringen. Paragrafen har motsvarigheter i 1 § första stycket 2
och 13 ExL,

1
utredningsförslaget anförs alt uttrycket anläggning skall ges en vid-sttäckt
innebörd. Till en anläggning skall räknas inte bara vad som direki tillgodoser
föreliggande trafikbehov, såsom vägbana eller banvall, utan även sådan
anordning som i och för sig inte är direkt nödvändig för trafikanläggningen men
som behövs för etl ändamålsenligt utnyttjande av kommunikationsanordningen. Som
exempel på anordning av detta slag nämner utredningen hållplats,
stationsbyggnad och hangar. Också anordning som behövs för tiUsyn och vård av
själva anläggningen liksom uppställningsplatser och upplagsplatser bör kunna
hänföras tiU kommunikationsanläggningen i fråga.

Jag
delar uttedningens uppfattning att också de nu nämnda ändamålen skall kunna
tiUgodoses i den nya lagen. Del får anses vara angeläget atl lagstiftningen
utformas så att en tillfredsstäUande trafikmiljö kan åstadkommas. Också behovet
av trafiksäkerhet och rationeU drift talar härför,

I
ExL:s avsnitt med särskilda bestämmelser för olika expropriationsändamål finns
föreskrifter om expropriation för vissa transportändamål. Bestämmelsen i 79 a §
andra stycket bör få motsvarighet i övergångsbestämmelserna tUl den nya
expropriationslagen. Bestämmelserna om elektriska svagströmsledningar i 96 §
ExL bör som uttedningen har föreslagit överföras tiU 1902 års ellag. Dit bör
också överföras bestämmelsen i 89 § andra stycket om proformaexproprialion för
elektriska svagsttömsledningar. Som jag har anfört i avsnittet 8,2,1 anser jag
att några direkta motsvarigheter tUl dessa delaljbestämmelser i övrigt inte
behövs i den nya expropriationslagen. Jag vUl emellertid erinra om att i 98 §
andra stycket ExL uppställs som förutsättning för expropriation särskilda
regler om minsta avstånd mellan linbana och viss bebyggelse. Enligt utredningen
bör dessa frågor beaktas i samband med tiUståndsgivningen tiU expropriationen.
Någon särskUd föreskrift av delta slag har därför inte upptagits i utredningens
förslag. Jag ansluter mig tUl utredningsförslaget på denna punkt. Hänsyn av
denna art skall tas enligt 12 § i förevarande kap. av departementsförslaget.
Bestämmelsen innebär i

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 272

detta
sammanhang alt en linbana inle ulan tvingande skäl fär dras fram i närheten av
bebyggelse. Del lorde inte vara möjligl atl närmare ange avstånd inom vilka
expropriation inte bör ske. Frågan härom får avgöras i det enskilda fallet med
hänsyn till bl.a. terrängförhållandena.

3§

1
denna paragraf medges räll till expropriation för drivkraft, vatten och avlopp
m.m. Förslaget har motiverats i avsnittet 8.2.4. Paragrafen har motsvarighet i
1 § första stycket 5 och 18 ExL saml i 1 § första stycket 1902 års ellag. Också
bestämmelsen i 113 § andra stycket ExL. atl vad som i allmänhet är föreskrivet
om eleklriska anläggningar gäller i fråga om expropriation för
atomenergianläggning som helt eller delvis är avsedd för alstrande av elektrisk
kraft, blir överflödig genom den här föreslagna bestämmelsen.

Enligl
första stycket i paragrafen får expropriation ske för att tillgodose allmänt
behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad
nyttighet eller av att bortföra eller oskadliggöra avloppsvallen eller annan
orenlighet.

I
andra slyckel i paragrafen medges expropriationsrätt i viss omfattning för
ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för avloppsvatten eller
annan orenlighet, även om ett allmänt behov av ledningen inte föreligger.
Härför krävs dock au den aktuella ledningen ingår i ett ledningsnät av
betydelse för rikel eller för viss ort eller atl intrånget av ledningen är
ringa i jämförelse med nyttan därav.

I
fråga om sådanl ianspråktagande av fastighet för tillgodogörande av vattenkraft
eller för gruvdrift varom beslämmelser finns i annan lag föreskrivs i iredje
slyckel av paragrafen atl första slyckel inte skall vara tillämpligt.

Uttrycket
"elektrisk kraft', som i och för sig omfattas av begreppet 'drivkraft' har
satts in i departemenlsförslaget efter önskemål av vissa remissinstanser.
Särskilt om beslämmelser om expropriationsrätt fär utgå ur 1902 års ellag finns
del skäl att framhålla della praktiskt myckel viktiga expropriationsf all i
lagtexten.

Som
framhållits av naturvårdsverket i dess- remissyttrande får ullrycket
'oskadliggöra orenlighet" inle tolkas för snävt. Även åtgärder som avser
enbart omhändertagande av orenlighet omfattas av den föreslagna
expropriationsrätten. Denna kan sålunda användas t.ex. för att tiUgodose
behovet av mark för uppläggande av rötslam från avloppsreningsverk eller för
lagring eller annal omhändertagande av radioaktiva avfallsprodukter, även om
därmed inte sker något oskadliggörande i egentlig mening.

I
anledning av etl remissyttrande vill jag slutligen framhålla, att kravet på att
ledning 'skall ingå" i ett ledningsnät av viss betydelse självfallet

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 273

inte
utesluter all expropriation får ske för ett alldeles nytt ledningsnät av det
slag bestämmelsen avser,

4§

Paragrafen
innehåller beslämmelser om expropriation för näringsverksamhet. Den har
närmare motiverats i avsnittet 8,2.5 i den aUmänna motiveringen. Paragrafen har
motsvarigheter i I § första stycket 13, 14, 17 och 18 ExL,

Enligt
första stycket medges rätt till expropriation för alt bereda utrymme åt
näringsverksamhet eller anläggning därför. Bestämmelsen gäller generellt
beträffande alla slag av näringsgrenar. För att expropriation skall kunna
medges fordras dock att själva verksamheten uppfyller vissa högt ställda krav,
1 paragrafen anges till en början att det skall vara fråga om en verksamhel som
är av större betydelse för rikel eller orten. Som angetts i avsnittet 8.2.5 bör
termen orten inte tas i alltför snäv betydelse. Är den aktuella
näringsverksamheten av vikt för den kringliggande bygden skall hänsyn tas också
härtill vid prövningen av expropriationsansökningen. Vidare anges i paragrafen
att expropriation skall kunna medges i fråga om verksamhet som är av större
betydelse för viss befolkningsgrupp. Stadgandet avser att ersätta sådana expropriationsändamål
som renskötsel och yrkesfiske, för vUka det f,n, finns särskild
expropriationsmöjlighet.

Jag
anser i Ukhet med utredningen att det inte finns behöv av att, som f,n, sker i
112 § ExL beträffande expropriation för yrkesfiskets behov, i den nya lagen
särskUt ange vUka subjekt som skaU kunna bevUjas expropriationstUlstånd, I 12 §
av förevarande kap. ges en allmän regel om prövningen av
exproprialionssökandens kvalifikationer. Den inskränkning i expropriationsbefogenheten
som i övrigt gäller enUgt 112 § ExL, nämligen alt expropriationen i princip får
avse endast förvärv av nyttjanderätt under en tid av högst 25 år, bör inte
heller få motsvarighet i den nya lagen. Det bör vara en allmän regel att
starkare rätt inte upplåts genom expropriation än behovet föranleder. Det får
ankomma på Kungl. Maj:t att i rättstiHämpningen bestämma expropriationens
omfattning i nu angivet hänseende för olika typfall.

I
andra stycket av förevarande paragraf anges att rätten tiU expropriation för
näringsverksamhet inte gäUer sådant ianspråktagande av mark för gravdrift varom
bestämmelser finns i annan lag. Genom utformningen av bestämmelsen hindrar
denna inte expropriation av sådan mark på fastlandet som behövs för gmvdrift på
kontinentalsockeln, se betänkandet (SOU 1970:45) Gmvrättslig
speciallagstiftning s, 71,

18 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 274

5§

I
paragrafen ges regler om rält till expropriation för skydds- och
säkerhetsområden m.m. Den har närmare motiverats i avsnillet 8.2.6. Paragrafen
har motsvarigheter i I § första stycket 5 och 18 ExL.

Som
angetts i den allmänna motiveringen avses med skyddsområde mark intill sådan
anläggning som själv kräver skydd, t.ex. en sjö som levererar vatten tiU etl
vattenverk och därför måste skyddas mol föroreningar. Med säkerhetsområde avses
område kring anläggning som kan medföra fara, t.ex. atomkraftanläggning.

Enligt
paragrafen får expropriation ske för att upprätta skydds- eller säkerhetsområde
eller bereda utrymme för särskild anordning. Härför krävs dock att området eUer
anordningen behövs tUl skydd mot aUmänfarlig eller annars från allmän synpunkt
menlig naturhändelse, mol vatten- eller luftförorening eller mot menlig
inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning. Bestämmelserna är
avsedda att medge också att utrymme tas i anspråk för skadeförebyggande
åtgärder utan att äganderätten till marken exproprieras.

6§

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om expropriation för försvarsändamål.
Förslaget har närmare motiverats i avsnittet 8,2,7 i den allmänna motiveringen.
Paragrafen har motsvarighet i 1 § första stycket I ExL, Enligt paragrafen
medges expropriation inte bara för atl tUlgodose del militära försvarets behov
av mark utan även lill förmån för totalförsvaret i övrigt. Hk räknas bl,a.
civilförsvaret, del ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Också
beträffande åtskilliga andra former av samhällelig verksamhel som är av militär
betydelse kan paragrafen bli tillämplig, TUl totalförsvaret hör vidare de
frivilliga försvarsorganisationerna.

För
rätt tiU expropriation för annat ändamål än det mUitära försvaret krävs att
ändamålet är av särskild betydelse för totalförsvaret. Bestämmelsen innebär all
sökanden skall visa att det är belydelsefullt att det föreliggande behovet
tUlgodoses på det begärda sättet. Alt i lagen närmare ange omfattningen av den
utredning som behövs i det enskilda fallet torde inte vara möjligt,

7§

Paragrafen
innehåller regler om expropriation av vanvårdad egendom. Den har närmare motiverats
i avsnittet 8,2.8. Paragrafen har motsvarigheter i 1 § första stycket 9, 10
och 19 ExL och i lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom.

Bestämmelsen
medger expropriation för att försätta eller hålla fastighet i
tillfredsställande skick, när grov vanvård föreligger eller kan befaras
uppkomma. Enligt utredningens förslag får under motsvarande

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 275

förutsättning expropriation ske för alt bringa fast
egendom i hävd. Ordet 'hävd' ger emellertid mindre god ledning för tiUämpningen
i andra fall än när fråga är om jordbruksfastigheter. Bestämmelsen i
departements-förslaget har utformats med ledning av I § första stycket punkt 19
ExL. Någon saklig ändring i förhållande till utredningsförslaget är inte
avsedd.

I Ukhet med utredningen anser jag inte att som f.n. sker
i 106 § ExL i fråga om expropriation av ödelagd skogsmark i lagen behöver särskilt
anges vilka subjekt som skall kunna beviljas expropriationstUlstånd. En allmän
bestämmelse om prövningen av exproprialionssökandens kvalifikationer finns i 12
§ av detta kap. Med hänsyn lUl de stora krav som i förevarande fall måste
ställas på den exproprierande, när det gäUer att bringa eller hålla egendomen i
tillfredsställande skick, torde det dock sällan bli aktuellt att vid tillämpningen
av de nya reglerna medge expropriationsrätt för annan än den som företräder elt
allmänt intresse.

I gäUande ExL innehåller 114 § vissa bestämmelser om den
utredning som skaU förebringas i ansökan om expropriation av vanvårdad
bostadsfaslighel. I likhet med utredningen anser jag att bestämmelser av denna
typ inte bör föras in i den nya expropriationslagen. Någon motsvarighet tiU 114
§ ExL upptas sålunda inte i förslagel, TUl frågan om ansökningens innehåll
återkommer jag i specialmotiveringen till 3 kap. 2 §,

I 107 § ExL finns med avseende på expropriation av ödelagd
skogsmark föreskrift om att fastighetsägaren skall beredas tUlfälle att själv
ombesörja återväxt, om han erbjuder sig att göra det. Någon motsvarighet till
denna bestämmelse tas inle upp i förslaget. Vilken betydelse ett sådant
erbjudande skall tUläggas får bedömas med ledning av de allmänna principer för
tillståndsprövningen som jag har förordat i avsnittet 8.2.12 och vad jag i
avsnittet 8.2.8 anfört om sambandet med ingripanden enligt
skogsvårdslagstiftningen.

Enligt 107 § ExL skaU också, om rätt att expropriera
ödelagd skogsmark medges annan än kronan, Kungl. Maj:t bestämma viss tid inom
vilken nye ägaren skall sörja för återväxten. Motsvarande bestämmelse kan
Kungl, Maj:t, om så anses behövligt, meddela med stöd av 3 kap, 5 § i
förslaget,

8§

I denna paragraf behandlas frågan om rätt tUl
expropriation för kulturella ändamål. Bestämmelsen överensstämmer i sak med I §
första stycket 12 ExL,

9§

I paragrafen ges regler om rätt till expropriation för
naturvårds- och

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 276

fritidsändamål.
Förslaget har närmare motiverats i avsnitt 8,2,10. Paragrafen har motsvarighet
i 1 § första stycket 11 ExL.

Bestämmelsen
medger till en början rätt till expropriation för att bevara område som
nationalpark, naturreservat eller naturminne. Begreppen definieras närmare i
naturvårdslagen.

I
paragrafen medges också expropriation för atl tillgodose väsentiigt behov av
mark eUer anläggning för idrott eUer friluftsliv. Härför krävs dock att marken
eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten. Rätten
till expropriation för nu avsedda ändamål kan utövas såväl inom som utanför
naturreservat. I anledning av ett remissyttrande av fiskeristyrelsen vUl jag
framhåUa, att begreppet friluftsliv omfattar också fritidsfisket.

1
108 § ExL finns bestämmelser om vUka subjekt som kan medges rätt till
expropriation för naturvårdsändamål. Någon särskUd motsvarighet tiU dessa anser
jag inte behövlig i den nya lagen. Under 12 § av förevarande kap, föreslås
allmänna regler om fömtsättningarna för expropriation i detta hänseende. Det
får anses ligga i sakens natur att rätt tUl expropriation för naturvårds- eller
fritidsändamål bara i undantagsfall kan medges enskilda rättssubjekt,

10
§

Denna
paragraf medger expropriation för diverse ändamål. Bestämmelserna har närmare
motiverats i avsnittet 8,2,11. Den har motsvarigheter i 1 § första stycket
3,4,6 och 8 ExL.

Utöver
de ändamål som angetts i 1-9 §§ medges i förevarande paragraf, atl
expropriation får ske för att tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal
eUer annan anläggning för verksamhet som är avsedd att drivas av staten,
kommun, landstingskommun eller kommunalförbund eUer som annars är av väsentUg
betydelse för rikel eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

Beträffande
tillämpningsområdet för den föreslagna bestämmelsen vill jag, utöver vad som
framgår av avsnittet 8.2.11, anföra ytterligare några synpunkter. Med stöd av
bestämmelsen bör det vara möjligt att expropriera utrymme för enskUda
undervisningsanstalter och sjukhus, om bara den tUlämnade verksamheten bedöms
få den allmänna betydelse som fömtsätts i lagrummet. För att en verksamhet skaU
anses vara av väsentiig betydelse för orten bör ej krävas att den är en
angelägenhet för befolkningen i dess helhet. Det bör vara tillräckligt att den
är av betydelse för en väsentlig del av ortens befolkning, I fråga om
samlingslokaler och liknande utrymmen kan därför expropriation enligt den
föreslagna bestämmelsen ske i samma utsträckning som f,n. Expropriation enligt
den föreslagna regeln bör även kunna ske inte bara för att skaffa utrymme för
lokaler för verksamheten i fråga utan också

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 277

för
att förvärva utrymmen för personalbostäder och andra anläggningar som behövs
för att verksamheten skall kunna drivas på lämpligt sätt.

Expropriationsrätt
enligt I § första stycket 4 ExL får anses tUlkomma också församling och kyrklig
samfäUighet. Det behov av att expropriera som sådan menighet kan ha får anses
tUUäckligt tiUgodoselt inom ramen för den allmänna bestämmelsen i förevarande
paragraf om expropriationsrätt för verksamhet som är av väsentlig betydelse
för orten.

Vissa
särskilda bestämmelser om expropriation av mark för samlingslokaler finns i
102-105 §§ ExL, I likhet med utredningen anser jag inte att några
motsvarigheter till dem bör införas i lagtexten i anslutning tiU den här
föreslagna regeln. Bestämmelserna anger bl,a, åt vilka subjekt
expropriationsrätt kan beviljas och vissa särskilda fömtsättningar som i
övrigt gäller för erhållande av expropriationstillstånd, I dessa frågor blir de
allmänna bestämmelser som jag föreslår under 12 § i förevarande kap.
tiUämpliga, Vidare föreskrivs vissa särskilda fömtsättningar för
återlösningsrätt. Som jag har förordat i avsnittet 8,3,2 bör detta institut
inte tas med i den nya expropriationslagen. Vad angår den i 104 § intagna
särskUda föreskriften om att den som sökt expropriationsrätt tUl mark för en
på ofri gmnd uppförd samlingslokal äger rätt tUl anstånd med avflyttning under
den tid som åtgår för att pröva expropriationsansökningen har en mera generell
bestämmelse om sådant anstånd tagits upp i 3 kap. 3 § i departemenlsförslaget.

ll§

Paragrafen
motsvarar 1 § tredje stycket ExL och innehåller bestämmelser om
värdestegringsexpropriation.

Ifrågavarande
expropriationsgrund kom liU genom 1971 års ändringar i ExL och överensstämmer
med utredningens förslag. Bestämmelsen har i departementsförslaget inte
undergått annan saklig ändring i förhållande till gällande rätt än att
expropriation skaU kunna ske också efter åtgärder som vidtas genom
landstingskommuns eller kommunalförbunds försorg. Ändringen är en följd av att
expropriationsbefogenheten i 1 § i förevarande kap, av förslaget har vidgats.
Expropriationsrätten för landstingskommun och kommunaUörbund är dock enligt
förslaget inte begränsad tUl fall, när den åtgärd som i första hand kan leda
tUl expropriation avser tätbebyggelse,

12
§

I
paragrafen behandlas vissa aUmänna avvägningsfrågor som uppkommer vid prövning
av expropriationsansökningar. Bestämmelserna har motiverats närmare i
avsnittet 8,2,12,

I
första stycket av paragrafen föreskrivs till en början, att expropriationstillstånd
inte skall meddelas, om ändamålet lämpUgen bör till-

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 278

godoses
på annal sätt. Vidare anges, att expropriationstiUstånd inte heller skaU
meddelas, om olägenhetema av expropriationen från allmän och enskild synpunkt
överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Enligt
andra stycket av paragrafen får, om inte annal framgår av bestämmelserna i
förevarande kap,, expropriation ske tUl förmån för staten eller kommun eller
annan som på betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen
används för avsett ändamål.

I
detta sammanhang vUl jag ta upp frågan om kommunal vetorätt mot expropriation.
Bestämmelser om sådan vetorätt finns f.n, i 1902 års ellag och i ExL, Enligt 1
§ andra stycket 1902 års ellag är menighet inle skyldig alt, såviti gäller
elektrisk anläggning eller ledning, ulan synnerliga skäl avstå eller upplåta
gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område för vUket finns stadsplan
eller byggnadsplan eUer inom fastställt hamnområde. I stort sett detsamma
gäller enligl 98 § första stycket ExL beträffande expropriation för linbana.
Vetorätten enligt della lagrum är emeUertid absolut. Slutiigen finns i 90 § ExL
bestämmelser om en viss vetorätt beträffande expropriation för elektrisk
svagströmsledning.

Enligt
expropriationsutredningen finns det goda skäl att behålla och, åtminstone i
vissa hänseenden, ytterligare befästa principen om kommunalt medinflytande på
expropriationsfrågor som rör områden avsedda för trafikändamål och andra
allmänna ändamål som inle avser bebyggelse. Det finns därvid enligt
utredningens uppfattning inte anledning att som i gällande rätt begränsa delta
inflytande till att avse endast sådan mark som redan är i kommunal ägo. Vidare
anser utredningen det obefogat att begränsa inflytandet till fall som avser
förläggningen av elektriska anläggningar och ledningar samt Unbanor. EnUgt
utredningens mening bör den kommunala vetorätten i princip utsträckas till att
avse all expropriation av mark som i generalplan, stadsplan eller byggnadsplan
avsetts tUl gata, väg eller annan aUmän plats eller till hamn- eller
vattenområde. Undantag från vetorätten bör dock medges om del föreligger
synnerliga skäl. En bestämmelse om kommunal vetorätt i överensslämmelse med det
anförda har tagits in i 3 kap. 4 § i utredningens lagförslag.

Vad
utredningen sålunda föreslagit har i aUmänhet godtagils under
remissbehandlingen. Att förslaget är välmotiverat understtyks särskilt av
länsstyrelsen i Jönköpings län och Svenska kommunförbundet. Svenska
kraftverksföreningen anför emeUertid att utvecklingen tidigare har gått mot en
inskränkning av den kommunala vetorätten och att det är olämpligt att nu
utsträcka vetorätten på det sätt som utredningen har föreslagit.
Kommerskollegium anser att undantag från vetorätten bör kunna göras i större
utsträckning än som följer av utredningens förslag. Under alla förhållanden,
framhåller kollegiet, bör i lagtexten som bedömningsgmnd även anges humvida del
intrång som skulle förorsakas

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 279

av
expropriation är att anse som ringa i jämförelse med nyttan därav.

Som
jag har anfört i avsnittet 8.2.12 i den aUmänna motiveringen bör markkommunen
aUtid ges tUlfälle att yttra sig i expropriationsärendet och kommunens åsikt
bör frångås endast om mycket starka skäl talar därför. Kommunens medinflytande
bör sålunda inte vara begränsat till fall då expropriationen berör område som i
faststäUd plan avsetls för trafikändamål eUer liknande. En särskUd bestämmelse
av det innehåU som utredningen har föreslagit skuUe kunna leda tiU felaktiga
motsatsslut. Jag har därför inte tagit upp någon motsvarighet till den av
utredningen föreslagna bestämmelsen om kommunal vetorätt mot expropriation.

3
kap. Tillstånd till expropriation m.m.

I
kapitlet upptas bestämmelser om bl.a. tUlståndsmyndigheten,
expropriationsansökningen och tiUståndsbeslutets innehåU. I huvudsak motsvarar
kapitlet 3 kap, i utredningens förslag.

l§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om vem som prövar fråga om expropriationstillstånd.
Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 8.3.1 i den allmänna motiveringen, I
ExL finns motsvarande föreskrifl i inledningen till 1 § första stycket,

I
första stycket av förevarande paragraf har tagits upp huvudregeln att
tillståndsärenden avgörs av Kungl, Maj:t, Den bestämmelse om delegation som jag
tidigare har förordat har tagits in i paragrafens andra stycke.

Bland
de fall då Kungl. Maj:t skall få överlämna beslutanderätten i
expropriationsärende tUl annan myndighet har tagits upp del fallet att
ansökningen inte har bestritts. Ansökan torde få anses bestridd när sakägare på
saklig grund motsätter sig alt expropriation sker. Däremot torde man få bortse
från sådana bestridanden som hänför sig tUl att sökanden och sakägaren har
skUda uppfattningar om värdet av egendom som avses med ansökningen.

Om
kommun eller myndighet som hörts i tiUslåndsärendet har bestritt bifall till
expropriationsansökningen, bör detta fall behandlas på samma sätt som när
ansökningen bestrids av sakägare. I båda fallen bör sålunda ärendet alltid
prövas av Kungl, Maj:t, om det inte är av mindre vikt,

F,n,
ges ansökningar om expropriationstillstånd in tiU Kungl. Maj:t. Ansökningarna
remitteras därefter regelmässigt tUl länsstyrelsen, som hör berörda sakägare
och verkställer viss utredning i övrigt. Vissa praktiska skäl talar onekligen
för att i fortsättningen låta ansökningarna från början ges in tiU
länsstyrelsen, I så faU skulle länsstyrelsen genast

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 280

kunna
göra den utredning som behövs och därefter antingen själv avgöra ärendet eller
överlämna del tiU Kungl. Maj:t, om ansökningen bestrids och ärendet inte anses
vara av mindre vikt. Enligt min mening är emeUertid prövningen av ärendets vikt
så betydelsefull att den i vart fall tUls erfarenheter har vunnits av den nya
lagstiftningen bör göras av Kungl. Maj:t. Del är också angeläget att praxis i
denna fråga blir enhetiig.

Med
hänsyn tiU det sagda anser jag att man t,v, bör ha den ordningen att
ansökningar om expropriation ges in tiU Kungl. Maj:t. På grundval av
ansökningshandlingen avgörs om ärendet skaU anses vara av mindre vikt och på
gmnd därav kunna överlämnas tiU länsstyrelsen för prövning. Har ärendet samband
med koncessionsfråga som skall avgöras av Kungl. Maj:t, bör beslutanderätten
inte delegeras. Ärendet sänds därefter tUl länsstyrelsen, som liksom f.n,
lämnar berörda sakägare tUlfälle alt yttra sig och verkställer annan uttedning
som behövs. Har Kungl. Maj:t överlämnat åt länsstyrelsen att pröva ärendet
därför att det är av mindre vikt, skaU det därefter avgöras av länsstyrelsen.
Detsamma gäller beträffande annat ärende, om ansökningen har lämnats obestridd
av sakägare och bifall inte heUer har besttitts av kommun eUer myndighet som
hörts i ärendet. 1 annat fall skaU ärendel återsändas tUl Kungl. Maj:t. I
samband med återsändandet bör länsstyrelsen liksom f.n. avge eget ytttande.

Motsvarande
ordning bör tillämpas, om ärendet är sådant att det kan bli fråga om att låta
beslutanderätten ankomma på annan myndighet, t.ex. kommerskollegium. Även i
detta fall bör alltså ansökningshandlingen ges in tiU Kungl. Maj:t, SjälvfaUet
bör det inte föreligga hinder att ansöka om koncession och expropriation genom
samma handling och ge in ett exemplar av handlingen tiU underordnad
koncessionsmyndighet och ett exemplar lUl Kungl, Maj:t,

Jag
ämnar föreslå Kungl, Maj:t att i tUlämpningskungörelse till expropriationslagen
ta in bestämmelser om handläggningen av tillståndsärenden i enUghet med vad
jag nu har anfört.

Som
nämnts har expropriationsutredningen föreslagit att tillstånd tUl expropriation
i vissa specialfaU skaU kunna meddelas av domstol. På skäl som redovisats i
avsnittet 4,1,3 har förslaget avvisats i promemorian. Jag delar på denna punkt
promemorians bedömning, såvitt gäller den nya expropriationslagen. Svenska
kraftverksföreningen har emeUertid anfört, att proformaexpropriation i många
faU har underlättat möjligheten för ledningsägare att få rätt tiU mark för
ledningar. Som jag senare skall utveckla närmare bör i 1902 års eUag t.v. stå
kvar en nu gäUande bestämmelse om att Kungl, Maj:ts tUlstånd i vissa fall inte
krävs för expropriation för starkströmsledning, TiU denna lag bör överföras den
nuvarande bestämmelsen i ExL om domstolsprövning vid proforma-

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 281

expropriation
för elektrisk svagströmsledning,

2§

I
förevarande paragraf har tagits upp bestämmelser om vad ansökan om
expropriationstiUstånd skall innehålla, GäUande föreskrifter, i ämnet finns i 4
§ första och andra styckena ExL samt i åtskUliga av de särskilda bestämmelser
om expropriation för olika ändamål som finns upptagna under76-I15§§ExL,

Som
framhållits av utredningen kan bestämmelserna om expro-priationsansökningens
innehåll inte göras alltför detaljerade med hänsyn till den mängd olika ärenden
som de skall vara tUlämpliga på. Som minimikrav har dock i samtliga fall
ansetts böra gäUa att sökanden anger sitt yrkande och de omständigheter som det
gmndas på, den eller de fastigheter som berörs av expropriationen samt namn och
adress på samtiiga sakägare som han känner tUl, Vidare har ansetts att ansökningen
alltid skall vara skriftlig, I övrigt har föreskrivits att till ansökningshandlingen
skall fogas den utredning som kan anses behövlig i varje särskilt fall. Liksom
f.n. torde del i regel vara behövligt att sökanden ger in karta med beskrivning
över den eUer de berörda fastigheterna. Närmare föreskrifter om den uttedning
som skall ges in kan i mån av behov meddelas i tUlämpningskungörelse,

F,n,
föreskrivs i 4 § tredje stycket ExL att fastighetens ägare och innehavare samt
annan, som kan lida men av expropriationen, skaU beredas tillfälle att yttra
sig över om det är förenat med särskUd olägenhet att den avsedda marken avstås
eUer upplåts, om annan lämplig mark kan tas i anspråk med mindre olägenhet samt
om det annars finns något atl erinra i anledning av ansökningen. Utredningen
har under 3 kap, 3 § föreslagit att en motsvarande bestämmelse tas in i den nya
lagen. Därvid bör enligt utredningen tUläggas att även vederbörande statiiga
och kommunala myndigheter skaU beredas tUlfälle att yttra sig.

För
min del viU jag erinra om att det i förvaltningsärenden är en hävdvunnen
princip att alla berörda parter skall beredas tiUfäUe att yttra sig innan
ärendet avgörs. Principen har uttryckligen lagfästs i 15 § förvaltningslagen
(1971:290), Denna bestämmelse är duekt tiUämplig när länsstyrelsen eller annan
underordnad myndighet avgör expropriationsärende. Däremot gäller
förvaltningslagen formellt inte handläggningen hos Kungl, Maj:t, Det är
emellertid självklart att part som berörs av en expropriationsansökan skaU
beredas tUlfälle att yttra sig även när Kungl, Maj:t handlägger ärendet.

Med
hänsyn tiU det sagda har i lagförslaget inte tagits upp någon bestämmelse om att
part skall beredas tiUfäUe att yttra sig över expropriationsansökningen. Inte
heUer har tagits upp någon bestämmelse om remiss tiU myndighet som ej är part.
Det är självklart att remiss tiU sådan

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 282

myndighet,
exempelvis planverket eller naturvårdsverket, ofla bör ske. Jag har emellertid
inte ansett att frågan kräver någon lagreglering,

3§

Enligt
104 § ExL gäller särskilda bestämmelser för det fall att den som ansöker om
tiUstånd till expropriation av mark för samlingslokal har nyttjanderätt tUl
fastigheten och äger byggnad på denna. I sådana fall kan Kungl. Maj:l förordna,
att sökanden inte får mot sitt bestridande förpliktas att avflytta tidigare än
på den fardag som infaller näst efter det att ansökningen blivit prövad. Om
ansökningen bifalls, har sökanden rätt att, utan hinder av vad som annars
skulle gälla, kvarsitla i avvaktan på att expropriationen fuUbordas eller, om
expropriationsrätten upphör eller förverkas, till den fardag som infaller näst
därefter (första stycket). Om sökanden på grund av dessa bestämmelser sitter
kvar på fastigheten utöver den dag då nyttjanderätten annars skulle ha upphört,
har jordägaren rätt tUl skälig ersättning som skall bestämmas av
faslighets-domstol, om överenskommelse inte kan träffas. Kommer expropriation
inte tUl stånd och är enligt avtal eller bestämmelse i lag sökandens rätt atl
föra bort byggnaden eller annat som han påkostat begränsad lill viss tid efter
nyttjanderättens upphörande, skall tiden för bortförandet räknas från den dag
då marken skall avträdas (andra stycket). I tredje stycket i paragrafen ges en
särskUd värderingsregel. Exproprieras det område som avses med ansökningen,
skall hänsyn inte tas tiU förbättring som uppstått genom arbete eller kostnad
som sökanden eller dennes företrädare i nyttjanderätten lagt ned på området
utöver vad som ålegat honom eller uppenbarligen varit fömtsatt.

Utredningen
har i sitt lagförslag tagit upp beslämmelser motsvarande dem som återfinns i
104 § första och andra styckena ExL. Däremot föreslår utredningen inte någon
motsvarighet tiU 104 § tredje stycket ExL. I förslaget har bestämmelserna
gjorts generellt tUlämpliga på alla typer av expropriation. Samtidigt har de
utsträckts att gälla även servitutsrätt.

Svenska
kommunförbundet uttalar i sitt remissyttrande över utredningens förslag
tillfredsställelse med den föreslagna utvidgningen av bestämmelsernas
tiUämpningsområde men sätter i fråga om man inte kan och bör gå elt steg längre
än ulredningen föreslår. I vissa fall kan rättighetshavaren vara exempelvis en
förening som fullgör ett ändamål av allmänt kommunalt intresse. Om det då blir
aktuellt för kommunen all utnyttja sin expropriationsrätt för atl säkerställa
verksamhetens fortsatta bedrivande, bör enligt kommunförbundets mening
avflytlningen kunna anstå tUl dess att klarhet vunnks om expropriationen. Att
låta bestämmelserna omfatta också faU där expropriationssökanden och
rättighetshavaren inte är identiska behöver enligt kommunförbundets mening
inte

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 283

föranleda
några betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att rätten att
sitta kvar enligl förslagel skall bero på Kungl. Maj:ts prövning i varje
särskilt fall.

Enligt
min mening får det betecknas som klart otUlfredsställande att en
fastighetsägare som utsätts för expropriationsanspråk från en
nyttjanderättshavare skall kunna omöjliggöra eller åtminstone försvåra
expropriationsändamålets genomförande genom atl säga upp avtalet och därefter
använda fastigheten på elt sätt som strider mot sökandens intresse, innan tillståndsfrågan
bUvk slutiigt prövad eller expropriationen fullbordats. 1 åtskUliga fall kan
det tänkas att rättighetshavaren dessutom har lagl ned betydande kostnader på
fastigheten som går helt eller delvis tiU spillo, om han måste lämna den. Jag
biträder därför utredningens förslag atl i den nya expropriationslagen meddelas
bestämmelser motsvarande dem som nu återfinns i 104 § första och andra styckena
ExL och att bestämmelserna görs tiUämpliga vid all slags expropriation och inte
bara som nu vid expropriation av mark för samlingslokal.

Däremot
ställer jag mig mera tveksam till utredningens förslag om alt utvidga
bestämmelserna till att avse också fall där sökanden har servitutsrätt till
fastigheten. Utrymmet för att tillämpa bestämmelserna i sådana fall torde vara
begränsat. Det kan emeUertid förekomma tidsbestämda servkutsupplåtelser med
eller utan förlängningsklausul (jfr 7 kap. 6 § JB) och vidare har den tjänande
fastighetens ägare möjlighet att ensidigt häva servitutet i vissa fall (jfr 14
kap. 7-10 §§ JB). För dessa undantagsfall kan den föreslagna regleringen bli av
betydelse. Bestämmelserna bör därför göras tillämpliga också då
expropriationssökanden har servitutsrätt till fastigheten.

Jag kan inte ansluta mig
lill del under remissbehandlingen framställda förslaget att låta bestämmelserna
bli tillämpliga också i faU då den expropriationssökande är en annan än
rättighetshavaren. Jag vill inte bestrida atl fall kan tänkas där den sålunda
ifrågasatta ordningen skulle kunna vara tUl fördel men dels torde sådana fall
vara mycket sällsynta, dels skulle bestämmelser i ämnet i betydande grad
komplicera regleringen. Jag vill också peka på att expropriationssökanden i
praktiken ofta lär kunna träda in i nyttjanderätten, varvid de tidigare
föreslagna bestämmelserna blir tillämpliga.

1
överensstämmelse med vad jag har anfört har i förevarande paragraf tagks upp
bestämmelser om rätt för expropriationssökande som redan har nyttjande- eller
servitutsrätt lill expropriationsobjeklet att stanna kvar på fastigheten utöver
den dag då rättigheten till följd av uppsägning eUer av annan anledning annars
skulle upphöra. I första stycket första punkten föreskrivs att, om
expropriationssökanden har nyttjanderätt liU fastigheten och
expropriationstillstånd beviljas, sökanden har rätt att, utan hinder av vad som
annars skulle gälla, nyttja fastigheten i samma

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 284

omfattning
som tidigare till dess att expropriationen är fullbordad eller till den fardag
som inträffar närmast efter tre månader från det att expropriationsrätten
förföll eller förverkades. Deparlementsförslaget skUjer sig från såväl gällande
rätt som utredningens förslag genom att skyldigheten att lämna fastigheten, om
expropriationsrätten förfaller eUer förverkas sedan tUlståndet beviljats, inte
aUtid inträder på närmast följande fardag. Jag har ansett det vara motiverat
att flytta fram tidpunkten med hänsyn till att den närmast följande fardagen
kan komma att inträffa kort efter det att expropriationsrätten förfaller,
varvid rättighetshavaren får alltför kort rådrum att lämna fastigheten. 1
första stycket andra punkten har tagits in en bestämmelse om möjlighet för
tiUståndsmyndigheten att förordna att nyttjanderättsbavaren får stanna kvar på
fastigheten i avvaktan på att tiUståndsfrågan slutligt avgjorts. Också här har
tidpunkten för rättighetshavarens skyldighet att lämna fastigheten flyttats
fram jämfört med vad som gäUer nu och utredningen föreslagit. Enligt sista
punkten i första stycket begränsas i förekommande fall rätten att sitta kvar
till tre månader, när bestämmelse om fardag saknas för den nyttjanderätt som är
i fråga.

Andra
stycket i förevarande paragraf innehåUer en bestämmelse om rätt för
fastighetens ägare att få ersättning för att rättighetshavaren fortfar att
nyttja fastigheten efter det att avtalet har upphört att gälla. Bestämmelsen
stämmer i sak överens med 104 § andra stycket första punkten ExL,

Tredje
stycket i förevarande paragraf har med endast redaktionella jämkningar förts
över från 104 § andra stycket andra punkten ExL,

I
fjärde stycket i paragrafen har i enlighet med vad som anförts förut tagits upp
en bestämmelse av innehåll alt första tredje styckena äger motsvarande
tiUämpning på faU då expropriationssökande har servitutsrätt tiU fastigheten.

Vad
som sägs i 104 § tredje slyckel ExL om att hänsyn vid värderingen inte skall
tas tUl förbättring som nytljanderättshavaren åstadkommit torde i där avsedda
fall följa av grunderna för 8 kap. 21 § JB. Någon uttrycklig bestämmelse i
ämnet har inte ansetts behövlig,

4§

Enligt
5 § första stycket ExL skaU Kungl, Maj:t bestämma vilket område som
expropriationen skaU omfatta. Beslutet meddelas i princip i samband med
tUlståndet tiU expropriation.

Från
den nämnda huvudregeln har gjorts vissa undantag. Sålunda föreskrivs i 77 § ExL
att, om expropriation skall ske för allmän väg, Kungl, Maj:t kan underlåta att
närmare bestämma expropriationsområdet och i stället ge den som skaU utföra
vägarbetet rätt att expropriera den mark som behövs. För del fall att
expropriation skaU äga rum

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 285

för
järnväg kan Kungl, Maj:t enligt 81 § tredje stycket ExL förordna att sökanden
får ta i anspråk även mark som ligger utanför det bestämda området eller del
bestämda avståndet från den renstakade linjen. Liknande förordnande kan enligt
87 § andra stycket ExL meddelas vid expropriation för farleder, oljeledningar
och anläggningar för luftfarl.

Jag
finner det uppenbart att huvudprincipen även i fortsättningen bör vara att
myndighet som meddelar tUlstånd tUl expropriation anger vUket område som expropriationen
skall omfatta. Vidare bör i tUlståndsbeslutel anges med vilken rätt
expropriationen skall ske. En föreskrift på dessa punkter har tagits in i
första stycket av förevarande paragraf.

När
det gäUer expropriation av mark för olika kommunikations-anläggningar uppkommer
emellertid vissa speciella problem. Del är därvid ofta fråga om att ta i
anspråk betydande markområden, uppdelade på ett stort antal fastigheter.
Intrånget på varje enskUd fastighet blir inte sällan obetydligt. För den som
skall bygga en väg eller järnväg eller dra fram en ledning kan det emellertid
många gånger vara besvärligt all exakt ange vUka markområden som behöver tas i
anspråk innan själva byggandet sätts i gång.

Även
i andra faU än när det gäller kommunikationsanläggning kan det vara svårt för
sökanden att till priset av en rimlig tidsinsats och måttliga kostnader exakt
ange det område som behövs för expropriationsändamålets genomförande. Det kan
i sådana fall knappast anses innebära några beaktansvärda risker att i någon mån
göra avkaU på principen alt expropriationsområdet skall anges exakt.

Med
hänsyn till det sagda har expropriationsutredningen föreslagit all
tiUståndsmyndigheten i skälig omfattning skall kunna medge expropriation av
mark i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts på karta eller på
marken. En fömtsättning för ett sådant medgivande bör enligt utredningen vara
att det föreligger särskilda svårigheter för sökanden att i detalj ange vilket
område som behöver tas i anspråk, innan han börjat utföra de åtgärder för vUka
expropriation söks.

Vad
uttedningen sålunda föreslagit har godtagits vid remissbehandlingen, och även
jag finner förslaget lämpligt. En beslämmelse i enlighet med förslaget har
tagits upp som ett andra stycke i förevarande paragraf. I bestämmelsen ges
tiUståndsmyndigheten möjlighet att meddela expropriation i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som angetts på karta eller på marken eller på annat
sätt.

Det
ligger i sakens natur alt tillståndsmyndigheten bör vara mycket restriktiv vid
tillämpningen av den nu berörda bestämmelsen. Hur stränga krav som bör ställas
på sökanden, när det gäller att exakt ange vUket område som behöver tas i
anspråk, blir naturligtvis beroende av förhållandena i det särskilda fallet.
Sålunda måste betydligt större krav ställas på precision och exakthet, om
exempelvis en väg, ledning eller

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 286

järnväg
skaU dras fram genom ett tätare befolkat område än om den dras fram genom en
ödebygd.

När
expropriationsområdet har lämnats i viss mån obestämt enligt vad jag nu har
föreslagit, får det ankomma på domstolen att tolka expropriationstiUståndet
vid bestämmande av den egendom som skall tas i anspråk av den exproprierande.
Sådan tolkning torde regelmässigt behöva göras i samband med att beslut om
förhandstillträde meddelas. Tvistar parterna om expropriationsrättens
omfattning och ger i undantagsfall inte utformningen av
expropriationstiUståndet tUlräcklig ledning, bör del dock inte tillkomma
domstolen att pröva frågan om vad expropriationen skall omfatta. I stället bör
det ankomma på tillståndsmyndigheten att efter ansökan av den exproprierande i
särskilt beslut bestämma expropriationsområdels omfattning. Någon uttrycklig
bestämmelse härom synes inte vara behövlig. Skulle något sådant beslut inte ges
under målets handläggning, återstår inget annat för domstolen än att lämna den
exproprierandes talan utan bifall i den del den har bestritts. Den
exproprierande får därefter begära kompletterande expropriationstillstånd hos
tiUståndsmyndigheten.

5§

I
denna paragraf ges tiUståndsmyndigheten rätt att meddela sådana särskilda
föreskrifler som behövs för att trygga att den exproprierade egendomen används
för det avsedda ändamålet. Vidare innehåller paragrafen en beslämmelse om att
länsstyrelsen skall kontrollera efterlevnaden av föreskrifterna. Paragrafen
överensstämmer i sak med nuvarande 5 § tredje stycket ExL. Bestämmelserna har
berörts i avsnittet 8,3,2 i den aUmänna motiveringen.

6§

Paragrafen
innehåUer bestämmelser om tid för väckande av talan vid domstol, förlängning av
expropriationstiUstånd m.m. Bestämmelserna, som delvis motsvarar 5 § fjärde
stycket ExL, har behandlats i avsnittet 8,3,3 i den aUmänna motiveringen.

Enligt
fjärde stycket i förevarande paragraf skall det i vissa fall krävas särskUda
skäl för all nytt expropriationstUlstånd skall beviljas. Särskilda skäl har
ansetts böra krävas inte bara när expropriationstiUståndet har förfallit enligt
paragrafens tredje stycke utan också när tillståndet har förfallit på gmnd av
att den exproprierande har återkallat sin talan vid domstolen och målet i den
delen har avskrivits (se avsnittet 8.5.4),

Som
jag anfört under 8,3.3 bör frågor om förlängning av exproprialionstillstånd
och om nytt tUlstånd beträffande samma egendom aUtid avgöras av Kungl. Maj:t.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 287

7§

Paragrafen
överensstämmer i sak med nuvarande 6 § ExL med den ändringen atl, om
expropriationstiUstånd har meddelats av annan myndighet än Kungl. Maj:l, det
ankommer på den myndigheten att pröva om expropriationsrätt skall få övergå
från innehavaren lill annan.

8§

Paragrafen,
som behandlar frågan om utvidgning av expropriation, överensstämmer i sak med
nuvarande 12 § ExL i den lydelse som paragraf en fått genom 1971 års reform.

9§

Paragrafen
innehåller en bestämmelse om att underordnad förvaltningsmyndighets beslut i
fråga som avses i 3 kap. överklagas hos Kungl. Maj:t i statsrådet genom besvär.

Det
följer av allmänna regler att statiig myndighet som är sökande i
expropriationsärende har rätt att föra talan mol beslut som meddelats efter delegation
och som går myndigheten emot. Det torde inte finnas skäl atl i övrigt tillägga
myndighet talerält. Som jag har anfört i specialmoliveringen tUl 1 § i
förevarande kap, bör emeUertid expropriationsärende som inte är av mindre vikt
aUtid avgöras av Kungl, Maj:t, om myndighet som hörts i ärendel har motsatt sig
bifaU liU expropriationsansökningen.

4
kap. Expropriationsersättning

TUl
detta kapitel har sammanförts ersättningsbestämmelserna i 7, 8, 10, 11, 33, 111
a och 115 §§ ExL, vilka efhöU gäUande lydelse år 1971 (SFS 1971:915), 1 sak har
inte vidtagits någon annan väsentlig ändring än att den presumtionsregel som nu
finns i 111 a § ExL skaU tillämpas oavsett för vilket ändamål expropriationen
sker och vem som exproprierar, och därvid också vid expropriation av särskild
rätt till fastighet.

1§

Paragrafen
överensstämmer i sak med 7 § ExL.

Av
I kap. 2 § andra stycket i förslaget följer, att bestämmelserna i paragrafen
har tillämpning också på värderingen av särskild rätt till fastighet, när sådan
exproprieras. I förevarande sammanhang följer härav också atl när i första
stycket tredje punkten talas om skada som i övrigt uppkommer för ägaren genom
expropriationen, detta får motsvarande tiUämpning på innehavare av särskild
rätt som avstås på grund av expropriation. Motsvarande gäller nu enligl II §
ExL.

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 288

2§

Första
stycket av denna paragraf överensstämmer i sak med 8 § ExL.

Enligt
115 § ExL skaU, om mark exproprieras enligt 1 § tredje stycket ExL som
behandlar värdestegringsexpropriation, 8 § ExL tillämpas på värdestegring som
beror av den åtgärd som utgör grund för expropriationen. Kan åtgärden
föraideda expropriation enligt 1 § första stycket 16 ExL, dvs. för
tätbebyggelse, föreskrivs att presumtionsregeln i 111 a § ExL skall äga motsvarande
tillämpning. Någon motsvarighet till sistnämnda regel behövs inte nu, eftersom
presumtionsregeln skall tillämpas oavsett expropriationsändamålet. Däremot
krävs en särskild bestämmelse om tUlämpning av första stycket av förevarande
paragraf vid värdestegringsexpropriation enligt 2 kap. 11 §. Därför föreskrivs
i andra stycket av förevarande paragraf att, om fastighet exproprieras enligt 2
kap. 11 §, första stycket skall tUlämpas på värdestegring som beror på den
åtgärd som utgör grund för expropriationen. På gmnd av bestämmelsen i 1 kap. 2
§ andra stycket gäller motsvarande, om särskild rätt till fastighet
exproprieras enligt 2 kap. 11 §.

3§

Denna
paragraf innehåller presumtionsregeln. Den utvidgning av regelns
lUlämpningsområde som följer av första stycket har utförligt motiverats i
avsnittet 8.4 i den allmänna motiveringen.

Tredje
punkten i första stycket innehåller en bestämmelse om värderingen med hänsyn
tUl fastighetens skick. I fråga om den tidpunkt som därvid är avgörande har
äganderättsövergången vid kvalificerat förhandstillträde jämställts med
faktiskt besittningslagande.

Andra-fjärde
styckena i paragrafen är i sak oförändrade i förhållande tiUllla§ExL.

4§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om värdetidpunkten vid förhandstUlträde. Bestämmelserna
utgör undantag från en underförstådd huvudregel, att värderingen skall hänföras
tUl förhåUandena vid den tidpunkt då expropriaiionsmålet slutligt avgörs.
Frågan om värdetidpunkten vid expropriation behandlades i 1971 års
lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 174-177), Enligt 33 § ExL som då fick
sin nuvarande lydelse skall, om den exproprierande har tagit fastigheten i
besittning, vid bestämmande av expropriationsersättningen hänsyn inte tas tiU
sådan ändring i fastighetens värde som uppkommer efter tUlträdet. Har höjning i
allmänna prisläget skett efter tiUträdet, skall ersättningen jämkas med hänsyn
därtUl, Bestämmelserna i 33 § ExL har förts över till förevarande paragraf.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Om
förhandstillträde har ägt rum endast beträffande en del av den egendom som
skall exproprieras, kan man rimligen inte som regel använda sig av två skilda
värdetidpunkter, tillträdesdagen och den tidpunkt då ersättningsfrågan avgörs.
Man skulle i så fall tvingas att dela upp expropriationsersättningen på de
olika delarna av fasligheten och i fråga om fastighetens marknadsvärde
förebringa utredning om faslig-helspriserna vid två skilda tidpunkter. 1
stället bör gäUa att, även om fastigheten har tillträtts endast delvis,
tillträdesdagen får utgöra värdetidpunkt för fastigheten i dess helhet. För
undanröjande av tvekan har en bestämmelse härom tagits upp i paragrafen.
Motsvarande reglering föreslås i fråga om ränteberäkningen i 6 kap, 16 § första
stycket. Givetvis måste man dock om inle annat följer av 5 § i förevarande
kap, vid värderingen ta hänsyn tUl substansändringar som efter tillträdesdagen
inträffar i fråga om annan del av fastigheten som skall exproprieras men som
inte har tUlträtts, Ett uttryckligt förbehåll härom har gjorts i paragrafen.
Vidare har äganderättsövergång vid kvalificerat förhandstillträde jämställts
med faktiskt besittningstagande.

Bestämmelserna
i förevarande paragraf blir tUlämpliga både när förhandstillträde har skett på
grund av domstols förordnande och när tillträde har ägt rum enligt parternas
överenskommelse. Har den exproprierande före eller under expropriaiionsmålet
tillfälligt utfört arbeten på fastigheten utan att tUlträde kan anses ha skett,
dvs. är fastigheten i sin helhet fortfarande i ägarens besittning, blir däremot
paragrafen givetvis inte tillämplig.

5§

Första
stycket överensstämmer i sak med 10 § ExL.

I
11 § ExL anges att vad som i 7-10 §§ ExL föreskrivs om fastighet skall äga
motsvarande tillämpning beträffande särskild rätt till fastighet, som avstås på
gmnd av expropriation. Denna bestämmelse blir nu obehövlig, eftersom redan i 1
kap, 2 § andra stycket utsägs, att bestämmelserna om expropriation av fastighet
i tUlämpliga delar gäller även när särskild rätt till fastighet exproprieras,
om inte annat anges, I 11 § ExL har emellertid också på initiativ av lagrådet
(prop, 1971:122 s, 254 f) tillagts en bestämmelse att 10 § ExL vid
expropriation av särskild rätt skall, i fall då åtgärd vidtagits av
fastighetens ägare i avsikt som anges i paragrafen, tillämpas så att den
exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning av ägaren tiUkommande
ersättning. Denna bestämmelse har överförts till andra stycket av förevarande
paragraf,

5
kap. Rättegången i expropriationsmål m.m.

I
detta kapitel har tagits upp bestämmelser om domstolarnas hand-

19
Riksdagen 1972. I saml. Nr 109

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 290

läggning
av expropriationsmål. Kapitlet innehåller också bestämmelser om bl.a.
förhandstillträde. Kapitlet svarar mot 5 kap. i justitiedepartementets
promemorieförslag.

loch2§§

Bestämmelserna
har f.n. sin motsvarighet i 14 och 20 §§ ExL. När det gäller expropriation av
fastigheter, som är belägna inom olika fastig-helsdomstolars områden och som
lämpligen bör behandlas som en enhet vid bestämmandet av
exproprialionsersättningen, har öppnats möjligheter för Kungl. Maj :t att låta
underordnad myndighet besluta vid vilken fastighetsdomstol frågan om
expropriation skall tas upp,

3§

I
promemorian påpekas att det vid expropriation av en del av en fastighet kan
inträffa att den del av fastigheten som ej tas i anspråk drabbas av olägenheter
i form av t,ex, buller eller sprängningsskador genom arbeten på den anläggning
för vUken expropriation sker. Sådana olägenheter under byggnadstiden torde inte
vara att anse som expro-priationsskada. Det kan emellertid många gånger, sägs
det i promemorian, vara arbetsbesparande och även från andra synpunkter
lämpligt att bl,a, yrkande om ersättning för sådana olägenheter prövas i
samband med att expropriationsersättningen bestäms. Den möjlighet som vattendomstol
har enligt II kap, 22 § VL att i vattenmål pröva yrkanden som har samband med
den ansökan eUer talan som målet huvudsakligen gäller har visal sig
ändamålsenlig. Med hänsyn till det sagda föreslås i promemorian att yrkande som
har samband med expropriationen får prövas i expropriaiionsmålet, även om det
rör rättsförhållande som inle skall prövas enligt expropriationslagen. En
förutsätining bör emellertid vara att yrkandet lämpligen kan prövas i
expropriationsmålet. Härvid bör beaktas bl.a, det intresse den exproprierande
kan ha av all avgörandet av målet inte fördröjs.

Det
nu berörda promemorieförslaget har allmänt godtagits vid remissbehandlingen,
och även jag anser att det bör genomföras. I förevarande paragraf har därför
tagits upp en bestämmelse om att yrkande som har samband med expropriationen
får, om det är lämpligl, prövas i expropriationsmålet, även om yrkandet rör
rättsförhållande som inte skall prövas enligt expropriationslagen.

Med
stöd av ifrågavarande bestämmelse bör fastighetsdomstolen kunna ta upp även
fråga som annars inte hör till fastighetsdomstols kompetensområde. Det är
emellertid självklart att frågan skall ha sådanl samband med expropriationen
atl det ter sig naturligt och ändamålsenligt att behandla den samtidigt med
expropriationsfrågorna. Som framhåUs i promemorian bör domstolen också beakta
den exproprierandes intresse

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 291

av
atl avgörandet av expropriationsmålet inte fördröjs.

Att
fråga som i och för sig faller under annan lagstiftning än expropriationslagen
las upp i expropriationsmålet bör inle innebära att expropriationslagens
bestämmelser skall tillämpas på frågan. 1 stället bör de regler tillämpas som
gäller på det ifrågavarande rättsområdet, bl.a. reglerna om rättegångskostnad.

4§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om vem som har rält all väcka talan i
expropriationsmål. Frågan har behandlats i avsnittet 8.3.3 i den allmänna
motiveringen. Bestämmelserna överensstämmer i sak med 21 § första stycket ExL.

5§

I
paragrafen har tagits upp föreskrifter om vad stämningsansökan skall innehålla.
Uppräkningen har för tydlighetens skull gjorts uttömmande. Den motsvarar aUtså
delvis bestämmelserna i 42 kap, 2 § RB om vad som i allmänhet skall anges i
stämningsansökan i tvistemål.

För
det fall att den exproprierande väcker talan föreskrivs i paragrafens första
stycke under punkterna 1 och 2 att stämningsansökningen skall innehålla
uppgifter om de omständigheter som talan grundas på och det eller de yrkanden
som framställs, FöreskrUlerna motsvarar punkterna I och 2 i 42 kap, 2 § första
stycket RB, I expropriationsmål torde den exproprierandes yrkande vanligen gå
ut på all fastighetsägaren skall avstå viss egendom till den exproprierande.
När område som skall exproprieras utgör del av fastighet, kan yrkandet inte anses
tillfredsställande preciserat med mindre områdets sloriek och läge noggrant
angetts. Särskild föreskrift om att stämningsansökan skall innehålla uppgift i
dessa hänseenden torde inle behövas. Någon motsvarighet till den bestämmelse i
ämnet som nu finns i 21 § tredje stycket andra punkten ExL har därför inte
tagits upp i förslaget.

En
motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 21 § andra stycket ExL om alt
käranden skall uppge namn och adress på samtliga för honom kända sakägare har
tagits upp i punkten 3.

I
21 § tredje stycket första punkten ExL föreskrivs f.n. all den exproprierande
skall uppge den ersättning han erbjuder. Regeln har under remissbehandlingen
kritiserats av några inslanser som företräder kommunala intressen. För min del
finner jag emellertid uppenbart att regeln alltjämt bör gälla. En motsvarighet
tiU den har lagils upp i fjärde punkten i första stycket av förevarande
paragraf. Regeln bör tolkas så, att budet skall avse den totala ersättningen.
Vid expropriation av hel fastighet skall budet sålunda omfatta inte bara
löseskUlingen utan också ersättning för fastighetsägarens personliga skada och
eventuell ersättning till sakägare.

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 292

Det
påpekas i promemorian att det i expropriationsmål är vanligt all den
exproprierande erbjuder visst belopp i exproprialionsersältning ulan att
närmare redovisa hur det beräknats. För den fortsatta handläggningen av målet
torde del emellertid vara av stort värde, sägs det i promemorian, om sakägarna
och domstolen på ett tidigt stadium får klart för sig den exproprierandes
huvudsakliga inställning i värderingsfrågan. Sakägarna kan på så sätt lättare
ta stäUning till den erbjudna ersättningen och domstolen får ett bättre
underlag för förberedelsen. Önskvärt är också att den utredning som den
exproprierande anser behövlig görs före målets anhängiggörande. Med hänsyn tUl
det sagda föreslås i promemorian att den nya expropriationslagen skall
innehåUa en uttrycklig föreskrift om att den exproprierande i
stämningsansökningen skall redogöra för de omständigheter varpå han gmndar sitt
erbjudande om ersättning och uppge de skriftiiga bevis som han åberopar.

Vad
som sålunda föreslagits har godtagits av flertalet remissinstanser, och även
jag anser att förslaget är lämpligt. Skyldigheten för den exproprierande att
uppge de omständigheter varpå erbjudandet om ersättning gmndar sig har tagks
upp i första stycket fjärde punkten i förevarande paragraf, medan skyldigheten
att uppge skriftliga bevis har tagits upp som punkt 5.

Vid
tUlämpningen av nyssnämnda bestämmelser måste domstolen naturligtvis, som
framhåUits i promemorian och understmkks av Föreningen Sveriges kommunala
förvaltningsjurister, ta hänsyn lill all den exproprierande kan ha svårt att
redan innan målet inleds få fram erforderliga uppgifter. Vid värdering av en
rörelseskada kan del exempelvis behövas utredning om tUlgångar, omsättning etc.
i rörelsen. Sådana uppgifter måste det åligga expropriaten att tillhandahålla.
Om den exproprierande i stämningsansökan upplyser att han inle har tillgång tiU
utredning av detta slag och att det erbjudna beloppet grundar sig på
skönsmässiga beräkningar, får han anses ha uppfyllt föreskriften. Även sådana
upplysningar har sitt värde för den fortsatta handläggningen.

För
en ändamålsenlig handläggning torde det ofta vara värdefuUt alt domstolen redan
vid målets anhängiggörande får besked om när den exproprierande önskar tUlträda
egendomen. Handläggningen av målet kan på så sätt planeras tidsmässigt på ett
bättre sätt än som nu många gånger är möjligt. Även för fastighetsägaren och
andra sakägare, t.ex. hyresgäster, torde besked i detta hänseende vara lUl
fördel. Har tillträde redan skett bör uppgift om dagen härför lämnas.
Föreskrifl all den exproprierande skall lämna besked om tUlträde har tagils upp
i första styckets sjätte punkt.

Som
en sista punkt, såvitt gäller den exproprierandes skyldigheter, har tagits upp
en motsvarighet tUl 42 kap, 2 § första stycket fjärde punkten RB,

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 293

Sakägare
som väcker talan får enligt promemorian redan enligt nuvarande regler anses
skyldig att i stämningsansökningen ange del ersättningsyrkande han framställer,
de omständigheter varpå han gmndar sitt yrkande och de skriftliga bevis som han
åberopar. Ä andra sidan, sägs del i promemorian, är det med hänsyn till rättegångs-koslnadsreglerna
oftast lämpligt att den grundläggande utredningen utförs genom den
exproprierandes försorg. Vidare bör sakägare inte kunna kringgå
promemorieförslagets regler om materieU processledning genom atl redan före
målels anhängiggörande verkställa vidlyftig utredning. Han riskerar i sådant
fall att inte få ersättning för kostnaderna för utredningen. Enligt promemorian
har sakägare därför anledning att på detta stadium visa återhållsamhet i
ulredningshänseende.

Vad
som i denna del uttalas i promemorian har lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Från några håU har dock kritiska synpunkter förts fram.
Sålunda anser Stockholms tingsrätt alt man inte behöver införa några
begränsningar i sakägarnas skyldighet att ange den utredning som åberopas lill
slöd för yrkandet om expropriationsersättning. Farhågorna för att en sakägare
genom atl förebringa utredning till stöd för sitt yrkande skulle kringgå
reglerna om materiell processledning och om kostnadsersättning är enligt
tingsrättens mening överdrivna. Även Sveriges advokatsamfund anser att
sakägarna bör ha rätt att göra aU den utredning som behövs för bestämmande av
ersättningsyrkandet.

Jag
finner det till en början självklart att sakägare i stämningsansökningen skall
ange sina yrkanden, dvs. bl.a. yrkandet om ersättning. I andra stycket av
förevarande paragraf har därför gjorts en hänvisning till punkt 2 i första
stycket. Vidare är det givetvis av värde för den fortsatta handläggningen, om
sakägaren så långt möjligt anger de omständigheter varpå han grundar sina
yrkanden och de skriftliga bevis som åberopas.

Emellertid
kan det ibland, för att de sammanlagda kostnaderna skaU nedbringas, vara
lämpligare att den grundläggande utredningen utförs genom den exproprierandes
försorg. Vidare medför reglerna om ersättning för rättegångskostnad att
sakägaren har anledning till viss återhållsamhet, när det gäUer att utföra
utredningsarbete före målets anhängiggörande. Om det nämligen visar sig atl
viss utredning inte skäligen varit påkallad, kan domstolen med tillämpning av
18 kap. 8 § RB förordna att sakägaren inle skall få ersättning för
utredningskostnaden.

Även
om domstolen sålunda ibland kan få ställa lägre krav på sakägare än på den
exproprierande, när det gäller skyldigheten att ange grunder och bevisning, bör
parterna i princip vara likställda. I andra stycket av förevarande paragraf har
därför gjorts en hänvisning till punkterna 1 och 5 i första slyckel.

Vidare
har, såvitt gäller sakägarens skyldigheter, hänvisats lUl

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 294

bestämmelserna
om angivande av dels namn och adress på samtliga kända sakägare, dels de
omständigheter som betingar domstolens behörighet,

6§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om utfärdande av stämning m.m. Den motsvarar 22 §
första och tredje styckena samt 23 § första stycket ExL.

När
stämning utfärdas på den exproprierande, bör denne anmodas att lämna uppgifler
i de avseenden som anges i 5 § första stycket 3-6, Föreskrift härom har tagits
upp i andra stycket.

Bestämmelserna
i 23 § första stycket ExL om sättet för kallelse på okända sakägare har ersatts
med en bestämmelse om att kungörelsedelgivning skall äga rum. Härvid skall 17
§ delgivningslagen (1970:428) gälla i tiUämpliga delar,

Svea
hovrätt har vid remissbehandlingen tagit upp frågan om och i vad mån domstolen
bör vara verksam för att utröna vilka som är sakägare. Enligt min mening bör
domstolen inte vara skyldig att företa någon undersökning på denna punkt. En
undersökning av vilka som är sakägare kan ta lång tid i anspråk, särskilt när
det gäller servitut som omfattar fastigheter inom etl större område. Skulle
domstolen vara skyldig att göra en undersökning, t.ex, med hjälp av
fastighetsböckerna, kan följden bli all den exproprierande och fastighetsägaren
i vissa fall hell avstår från att själva utföra några omfattande
sakägamtredningar. En annan sak är atl, om domstolen får kännedom om en
sakägare, det är självklart att han stäms eller kallas, även om ingen av
parterna har lämnat uppgift om honom.

ExL
tyngs av en mängd föreskrifter om anmälningar och underrättelser olika
myndigheter emeUan, som exempelvis bestämmelsen i 23 § andra stycket om
underrättelse tUl inskrivningsmyndigheten när stämning utfärdas. Föreskrifter
av detla slag torde lämpligen kunna meddelas av Kungl. Maj:t. Motsvarigheter
lUl ExL:s bestämmelser om anmälan eller underrättelse mellan myndigheter saknas
därför på något undantag när i förevarande förslag,

7§

Paragrafen
innehåller föreskrifter om skyldighel för fastighetsägaren atl uppge för honom
kända sakägare och om påföljd för underiålenhet att lämna sådan uppgift.
Motsvarande bestämmelser finns i 22 § andra stycket ExL.

8§

Paragrafen
innehåller en bestämmelse om förfarandet då sakägare blir

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 295

känd
sedan stämning har utfärdals. Motsvarande regel finns nu i 22 § fjärde stycket
ExL.

9§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om företeende av gravationsbevis. Den motsvarar 26 §
första stycket ExL med den ändringen att det helt lagts i domstolens hand alt
avgöra om gravationsbevis skall företes, när egendom som skall exproprieras är
samfälld för två eller flera fasligheter med skilda ägare.

10
§

Paragrafen,
som motsvarar 26 § andra stycket ExL, innehåller bestämmelser om upprättande av
karta och utmärkande av gräns m.m., när expropriation innebär att fastighetsindelningen
ändras eller all nyttjanderätt eller servitutsrätt bildas, upphävs eller
begränsas.

11§

Enligt
22 § första stycket ExL skaU, om stämningsansökan gjorts av den exproprierande,
stämning utfärdas på fastighetsägaren. Huruvida denne har lagfart på
fastigheten torde härvid sakna betydelse. Rätt svarande är därför den verklige
ägaren även om en tidigare ägare alltjämt har lagfart på fastigheten. I 25 §
första stycket ExL föreskrivs alt, om tvist råder om fastighet som skall
exproprieras, den av de tvistande som innehar fastigheten är berättigad atl med
laga verkan tala och svara för den, lUl dess den lagligen vinns från honom.
Enligt 25 § andra slyckel ExL får ny ägare ej rubba vare sig överenskommelse
som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som varil bindande för denne.
Stämning eller kallelse på nye ägaren fordras inte, om förre ägaren varit stämd
eller kallad eller ändå kommit tiUstädes i målet,

I
allmänhet torde ändringar i äganderättsförhållandena i god tid komma till den
exproprierandes kännedom. Ibland kan emellertid äganderätten till en fastighet
vara svår all fastställa. Detta kan leda till att avgörandena i
expropriationsmålen avsevärt försenas.

Svårigheter att avgöra vem
som är rätt svarande i mål som rör fast egendom möter också på andra
rättsområden än expropriationslagstiftningens, I JB (18 kap, 9 §) har
lagfarten tillagts legitimerande verkan. Det synes vara ändamålsenligt att låta
samma princip gälla i expropriationsmål. Efter mönster av 18 kap, 9 § JB
föreskrivs således i första stycket av förevarande paragraf att talan i
expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för vUken lagfart senast
är beviljad eller sökt, även om denne före talans väckande överlåtk
fastigheten. Den tUl vUken fasligheten sålunda överlåtits skaU i målet ha samma
stäUning som om överlåtelsen skett under rättegången, Detla betyder att bl,a,
bestäm-

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 296

melserna i 13 kap. 7 § RB om överlåtelse av tvisteföremål
och reglerna i 14 kap. RB om intervenients deltagande i rättegång blir tillämpliga.

Som en kompletterande regel föreskrivs i första stycket
sista punkten av förevarande paragraf att, om tvist angående äganderätten är
antecknad i fastigheisboken, talan kan riklas mot den som innehar fasligheten
med äganderättsanspråk.

I paragrafens andra stycke har lagils upp en motsvarighet
lill 25 § andra stycket första punkten ExL.

EnUgt 13 kap. 7 § andra stycket RB får utbyte av part på
svarandesidan ske endast om käranden samtycker lill det. Jag finner inte skäl
att, som Stockholms tingsrätt föreslagit, frångå denna regel för expropriationsmålens
vidkommande. Del bör påpekas alt, om käranden inle samtycker tiU bytet på
svarandesidan, successorn kan inträda som intervenient i målet enligt 14 kap. 9
§ RB.

12 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om den materiella
processledningen. Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 8.5,2 i den
allmänna motiveringen,

I enlighet med vad jag tidigare har anfört skall
fastighetsdomstolen normak vara skyldig att under förberedelsen meddela beslut
om vilken utredning som enligt domstolens mening bör förebringas i målet, s,k,
utredningsbeslut, Mol sådant beslul skall särskild talan inte kunna föras.

TiU utredningsbeslutet är knutet en särskUd beslämmelse
som inskränker sakägares rätt tiU ersättning för utredningskostnad. Bestämmelsen,
som har tagits in i 7 kap. 1 § andra stycket i lagförslaget, innebär att
kostnaden för utredning som har förebringats i strid mol utredningsbeslut
ersätts endast i den mån utredningen haft betydelse för utgången i målet.

Såväl bestämmelsen om utredningsbeslut som den särskilda
regeln om inskränkning i rätten tUl ersättning gäller endast rättegången i
första instans. Högre rätt är alltså inte bunden av fastighetsdomstolens utredningsbeslut
på del sättet att utredning som förebringas i överrätten och som står i strid
mot utredningsbeslutet måste ha haft betydelse för målets utgång för att kunna
ersättas. Emellertid gäller i överrätten bl.a. den aUmänna regeln i 18 kap, 8 §
RB om att ersättning inte utgår för kostnad som inte skäligen varit påkallad
för tillvaratagande av partens rätt. Det ligger i sakens natur atl överrätten
ofta måste göra den bedömningen att utredning som förebringats i strid mot
fastighetsdomstolens utredningsbeslut inte skäligen har varit påkaUad.

13 §

Paragrafen innehåUer en bestämmelse om undersökning på
platsen.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 297

Frågan har behandlats i
avsnittet 8.5.2 i den allmänna motiveringen.

14 §

Paragrafen
överensstämmer i sak med nuvarande 26 § Iredje stycket ExL.

15 §

Paragrafen
innehåller regler om återkaUelse av expropriationsanspråk m.m. Frågoma har
behandlats i avsnittet 8.5.4 i den allmänna motiveringen. Nuvarande
bestämmelser i ämnet finns i 61 och 63 §§ ExL,

Enligt
3 kap. 8 § första stycket i förslaget har fastighetsägaren vid delexpropriation
rätt att begära utvidgning av expropriationen, om en återstående del av
fastigheten lider synnerligt men genom expropriationen eller genom
användningen av den exproprierade delen. Återkallar den exproprierande sitt
expropriationsanspråk beträffande en dél av den egendom anspråket omfatiar, bör
fastighetsägaren ha samma rätt att begära utvidgning av expropriationen.
Anspråket bör i sådant fall prövas utan hinder av återkallelsen. Särskild
föreskrift härom har inte ansetts behövlig.

Innehavare
av begränsade sakrätter i en fastighet torde i allmänhet inte lida men av att
en del av fastigheten exproprieras utan att de får fuU täckning genom
expropriationsersättningen. De har i aUt fall inte enligl ExL rätt att påkaUa
utvidgning av expropriationen. Det synes inte finnas anledning all bedöma
frågan om återkaUelse av en del av expropriationsanspråket i fråga om
fastigheten efter andra riktlinjer. Innehavare av begränsade sakrälter bör
sålunda inte få motsätta sig sådan återkaUelse, Av 1 kap, 2 § andra slyckel
följer däremol att vid partieU självständig expropriation av bestående särskild
rätt till fastigheten rättighetshavaren har möjlighet att begära utvidgning av
expropriationen, I sådant faU har vad som sagts om återkaUelse av del av
expropriationsanspråk i fråga om fastighet motsvarande tUlämpning,

På
grund av det anförda har i förevarande paragraf inte tagits upp någon
motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 61 § andra stycket ExL om att
återkaUelse av expropriationsanspråket inle får ske beträffande del av
fastighet, om den återstående delen skulle lida synnerligt men genom
expropriationen eller genom användningen av den exproprierade delen,

16§

Bestämmelserna
motsvarar nuvarande 62 § ExL,

ÅterkaUelse
av expropriationsanspråk är ofta en följd av att överenskommelse har träffats
mellan den exproprierande och samtliga sakägare. Den nu gällande skyldigheten
för den exproprierande att ställa

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 298

pant
eller borgen, innan återkaUelse sker, har kommit till som skydd för sakägarnas
anspråk på ersättning för skada som uppstått på grund av
expropriationsyrkandet. Om emellertid, vilket synes vara del vanliga, ingen
sakägare har sådant ersättningsanspråk, bör del inte av den exproprierande
krävas att han ställer säkerhet. Tredje stycket har utformats i enlighet
härmed.

17
§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om förhandstillträde. Motsvarande bestämmelser finns
f.n. i 36 och 39 §§ ExL.

I
enlighet med vad jag har anfört i avsnittet 8.5.3 i den allmänna motiveringen
uppställs som fömtsättning för medgivande tUl såväl enkelt som kvalificerat
förhandstUlträde att tillträdet är av väsentiig betydelse för den
exproprierande. Liksom enligt gällande rätt kan förhandstiUträde avse såväl
fastighet och del av fastighet som särskild rätl lill fastighet.

Enligt
36 § ExL skall domstolen som vUlkor för tillträde föreskriva alt den
exproprierande hos länsslyrelsen ställer pant eller borgen för
expropriationsersältningen jämte ränta. Därjämte kan domstolen föreskriva att
den exproprierande skaU betala visst belopp som förskott på den slutliga
expropriationsersältningen. Hinder möter inte all förskottet bestäms så, atl
del motsvarar hela den ersättning som vederbörande kan anses berättigad tiU.
Sakägarnas behov av skydd mot betalningsoförmåga hos den exproprierande torde
vara tUlräckligt tillgodosett, om den exproprierande ställer säkerhet för den
slutiiga expropriationsersättningen, till den del den överstiger förskott som
utgör villkor för förhandstiUträdet. Bestämmelserna i tredje stycket av
förevarande paragraf har utformats i enlighet härmed.

I
fråga om sättet för betalning av förskott som bestämls enligl förevarande
paragraf gäller enligt 6 kap, 5 § i förslaget samma regler som beträffande
slutlig expropriationsersättning. Förskottet skall sålunda nedsättas hos länsslyrelsen,
i den mån inte domstolen bestämt atl nedsättning ej skaU ske. Skyldigheten att
erlägga förskoll är emellertid beroende av om den exproprierande vUl utnyttja
medgivandel lill förhandstUkräde. Å andra sidan får tUlträde inte ske förrän
det bestämda förskottet har erlagts. Denna princip, som gäUer redan nu, har
uttryckligen slagits fast i 18 § första stycket sista punkten. Principen
gäller även när fastighetsdomstolen enligt 19 § har meddelat interimistiskt
förordnande om enkelt förhandslilllräde.

Det
föreligger inte något hinder för domstolen alt, om enkelt förhandstUlträde har
ägt rum, senare medge kvalificerat förhandslilllräde beträffande samma egendom.
Naturligtvis kan det i sådanl fall ibland vara obehövligt att ställa upp
särskilda vUlkor för det kvalificerade förhandstiUträdet,

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 299

18§

I
paragrafens första stycke finns bestämmelser om dag då medgivande till
förhandstUlträde tidigast får utnyttjas. Nuvarande bestämmelse om tillträdesdag
finns i 36 § första stycket andra punkten ExL, Vidare har i första slyckel
uttryckligen angetts att medgivande lUl förhandstiUträde inte får utnyttjas
förrän den exproprierande har fuUgjort vad domstolen föreskrivit som villkor
för förhandstillträdel.

Som
tidigare nämnts ankommer det på den exproprierande att själv avgöra om han vill
utnyttja medgivande tiU förhandstillträde eller inte, I enlighet med vad jag
har anfört i avsnittet 8,5,3 i den aUmänna motiveringen bör emellertid denna
valmöjlighet inte slå öppen under obegränsad tid, ulan medgivandel till
förhandstillträde bör vara förfallet, om inte den exproprierande inom viss tid
har fuUgjort vad domstolen föreskrivit som villkor för förhandstillträdel.
Bestämmelser härom har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf,

I
tredje stycket har tagits upp en bestämmelse om verkan av enkelt
förhandslilllräde, när det gäller särskild rält tiU fastighet. Frågan har
behandlats i avsnittet 8,5,3.

Vill
den exproprierande utnyttja medgivande till kvalificerat förhandstUlträde, skaU
han enligt 6 kap, 10 § i förslaget göra anmälan därom lUl länsstyrelsen och i
samband därmed dels visa atl domen om medgivande har vunnit laga kraft, dels
styrka alt han har fullgjort föreskrivna vUlkor. I och med att den
exproprierande fullgjort vad som åligger honom enligt 6 kap. 10 §, övergår
äganderätten till egendomen på honom. Görs anmälningen före den dag då
medgivandet till förhandstUlträde tidigast får utnyttjas, sker dock
äganderättsövergången först nämnda dag. I enlighet med vad jag har anfört i
avsnittet 8.5.3 i den aUmänna motiveringen behöver det faktiska tUlträdet inte
äga rum förrän efter äganderättsövergången.

19 §

Paragrafen
innehåller en bestämmelse som ger fastighetsdomstolen möjUghet att förordna att
medgivande tiU enkelt förhandstillträde får tas i anspråk utan hinder av att
beslutet därom inte har vunnit laga kraft. Frågan har behandlats i avsnittet
8.5.3 i den allmänna motiveringen. Som viUkor för interimistiskt förordnande
har föreskrivits att den exproprierande ställer säkerhet för det skadestånd
som kan komma atl utgå, om domstolens beslut ändras,

20 §

Paragrafen
överensstämmer i sak med 37 § och, såvitt gäller tredje slyckel, 48 § första
stycket ExL, Den innehåller beslämmelser om

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 300

förskott
för del fall att tillträde redan har skell, antingen på grund av domstols
förordnande eller på annan gmnd. Förskott kan med stöd av förevarande paragraf
beslutas både om det inte har utgått tidigare och om sakägare har fått visst
förskott i samband med tiUträdet och nu påkallar ytterligare förskott. Yrkande
om förskott kan framställas på vUket stadium som helst av rättegången, alltså
även i överrätt, om målet fullföljts dit. Frågan får väckas utan stämning.

I
oUkhet mot beslul om förskott enligt 17 § andra stycket har förskottsbeslut enligt
förevarande paragraf karaktären av ovillkorligt betalningsåläggande för den
exproprierande. Det krävs därför en bestämmelse om när förskoll enUgt
förevarande paragraf skall betalas. Bestämmelsen har tagits upp i tredje
stycket. Föreskrift om befogenhet för den förskoltsberältigade att påkalla
uttagande av förfallet men ej erlagt förskott finns i 6 kap. 13 §.

21
och 22 §§

Paragraferna
innehåUer bestämmelser om behandlingen av frågor om förhandstillträde och
förskott. Bestämmelserna har behandlats i avsnkiet 8.5.3 i den aUmänna
motiveringen. De gäUande reglerna i ämnet finns i 38 § ExL,

Det
får anses följa av aUmänna processuella regler all parterna skall erhålla
tillfälle att yttra sig innan domstolen avgör fråga om förhandstiUträde eller
förskott. Föreskriften härom i 38 § första stycket andra punkten ExL har därför
ingen motsvarighet i förslagel.

Som
tidigare nämnts bör fråga om kvalificerat förhandstillträde betraktas som en
del av själva den sak som expropriationsmålet gäller. Detta medför att sådan fråga
liksom hittiUs bör avgöras genom dom,

23
§

Paragrafen
innehåller regler om bestämmande av expropriationsersättning då flera sakägare
finns och om ersättningens fördelning på olika ersättningsarter. Reglerna
motsvarar 31 § första stycket ExL,

Liksom
hittUls skall enligt förslaget ersättning bestämmas särskilt för varje
sakägare. Vidare skall ersättningen fördelas på löseskilling,
inträngsersättning och annan ersättning.

Regeln
om att ersättning skall bestämmas särskilt för varje sakägare är tiUämplig också
när expropriation sker av samfäUighet. Särskild ersättning skall då bestämmas
för var och en av delägarna. När antalet delägare är stort, kan denna ordning
tynga ulredningen och handläggningen av målet i betydande grad. Det är i
sådant fall angeläget att man undviker en uppdelning av ersättningen på de
olika delägarna. SärskUt påtagUgt är detta när de ersättningar som tillkommer
varje sakägare uppgår till obetydliga belopp.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 301

När
en del av en fastighet exproprieras, skaU den exproprierande erlägga
intrångsersättning motsvarande den minskning av fastighetens marknadsvärde som
uppkommer genom expropriaiionen. Denna regel begränsar möjligheterna att
bestämma gemensam ersättning för samfällighel. Som anförts i prop. 1971:122 (s.
189) kan det emellertid ibland, t,ex, när det exproprierade området utgör
endast en ringa del av hela fastigheten, vara svårt att påvisa någon skUlnad i
marknadsvärde mellan den odelade fastigheten och reslfastigheten. Domstolen kan
i sådana faU döma ut ersättning bestämd exempelvis till visst belopp per
kvadratmeter, I andra faU kan del förhåUa sig så att det exproprierade omrädet
har ett självständigt marknadsvärde och att expropriationen inte i och för sig
påverkar restfastighetens värde, I en sådan situation bör man kunna utgå från
att skillnaden i marknadsvärde före och efler expropriationen överensstämmer
med värdet på den avstådda marken, och det är då tiUräckligt att fastställa
delta värde,

I
de fall då enligt det nu sagda expropriationsersättningen kan bestämmas med
hänsyn till värdet på den avstådda marken, utgör inte värderingsreglerna något
hinder mot att ersättning bestäms gemensamt för samfällighel. Emellertid bör
dessuiom krävas att det för samfäUigheten finns styrelse eller förvaltare med
rätt alt uppbära ersättningen för delägarnas räkning. Vidare bör som viHkor för
gemensam ersättning gäUa att nedsättning inte skall ske av hänsyn till
panträttshavare i någon av de delägande fastigheterna.

Med
hänsyn till det anförda har i andra stycket av förevarande paragraf tagits upp
en regel om bestämmande av gemensam ersättning vid expropriation av
samfällighel.

Även om det vid
expropriation av samfällighel i regel är fråga om intrångsersättning, kan även
annan ersättning som exempelvis ersättning för flyttning av byggnad bli
aktuell. Också sådan ersättning skall, i den mån den inte tillkommer delägare
personligen, kunna bestämmas gemensamt för samfäUigheten,

24
§

Paragrafen innehåUer vissa
värderingsregler för det fall alt fastigheten besväras av särskild rätt.
Paragrafens första stycke har med jämkningar av endast redaktionell natur förts
över från 30 § ExL,

Den särskilda värdering av
fastigheten med resp. utan viss rättighet som skall ske enligt första stycket
tredje punkten ingår i ett syslem, avsett att förhindra att ersättning går
panträttshavare förbi och i stället tillfaUer innehavare av särskild rätt med
sämre prioritet, I den mån panträttshavares rätt över huvud taget inle
äventyras av expropriationen och nedsättning av ersättningen därför inte skall
ske, fyller den särskilda värderingen inte någon funktion. Andra stycket har
lagts till med anledning härav.

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 302

25
§

Paragrafen
innehåUer bestämmelser om bl.a. domstolens officialprövning tiU skydd för de
borgenärer som har panträtt i den faslighet som är föremål för expropriation.
Frågan har behandlats i avsnittet 8.5.5 i den aUmänna motiveringen. Nuvarande
bestämmelser i ämnet finns i 32 och 59 §§, 63 § andra punkten samt 95 § ExL.

I
första stycket av förevarande paragraf har tagits upp huvudregeln alt
expropriationsersättning inte får bestämmas tiU högre belopp än den
ersätlningsberättigade har begärt. Molsvarande regel finns f.n, i 32 § första
stycket första punkten ExL.

Som
ett undantag från huvudregeln föreskrivs i andra stycket att, om fastigheten
besväras av bevUjad eller sökt inteckning, löseskilling och intrångsersättning
ej får sättas lägre än som föranleds av ersättningsreglerna i 4 kap., om del
inte är väsentligen ulan betydelse för borgenärernas säkerhet. Domstolen skall
enligt denna bestämmelse göra en oskadlighetsprövning, såvitt gäller de
borgenärer som bar panträtt i fastigheten. Finner domstolen därvid att det
skuUe vara väsentligen ulan betydelse för borgenärernas säkerhet, om
löseskiUing eller intrångsersättning bestäms till ett högre belopp än som
begärts, får det begärda beloppet inte överskridas, I annat fall kan domstolen
behöva bestämma etl högre belopp,

I
tredje stycket av förevarande paragraf har tagits in bestämmelser som tar sikte
på det fallet atl parterna har träffat överenskommelse om storleken av
löseskilling eller intrångsersättning. Motsvarande beslämmelser finns f,n, i
59 § första och andra styckena ExL, I enlighet med vad jag har anfört i
avsnittet 8,5,5 har domstolen i deparlementsförslaget fått ökade möjligheter
att fastställa överenskommelse utan sakprövning.

När
del gäller annan ersättning än löseskUling och intrångsersättning är det
självklart atl överenskommelse liksom hittiUs alltid skall fastställas,
eftersom panträttshavarna inte har rätl till någon del av sådan ersättning.
Enligt min mening behövs det inte någon uttrycklig bestämmelse på denna punkt.
Förevarande paragraf innehåller alltså inte någon motsvarighet tUl 59 § tredje
stycket ExL.

I
59 § ExL talas endast om fastställande av överenskommelse. Enligl min mening
finns det inte anledning att göra skillnad meUan del faUet alt en formlig
överenskommelse har träffats och fall då ett yrkande medges. I båda fallen bör
aUtså tredje slyckel av förevarande paragraf vara tiUämpligt.

1
fjärde stycket av förevarande paragraf föreskrivs att bestämmelserna i andra
och tredje styckena om löseskiUing och intrångsersättning inle gäller
ersättning tUl innehavare av särskild rält, om rättigheten upphör eller
begränsas utan att fastigheten eller del av fastigheten avstås.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 303

Bestämmelsen
hänger samman med atl ersättning till innehavare av särskild rätt på grund av 1
kap. 2 § andra stycket i försläget i vissa fall likställs med löseskilling
eller inlrångsersättning till fastighetsägaren. Panträttshavare har emellertid
inte rätl till någon del av ersättningen, om inte fastigheten eller del av
fastigheten avstås. Domstolen bör således i det angivna fallet kunna beslämma
ersättningen utan att fa hänsyn till panträttshavarna.

Departementsförslaget
upptar inte någon motsvarighet tUl bestämmelsen om fideikommiss i 59 § fjärde
stycket första punkten ExL. Inte heller finns någon motsvarighet lUl 59 § femte
stycket. Bestämmelser rörande fideikommiss är avsedda att meddelas i
övergångsbestämmelserna till den nya expropriationslagen, och bestämmelserna i
35 § ExL tUl vilka 59 § femte stycket hänvisar har utmönstrats ur den nya
lagen.

Enligt
34 § första stycket ExL skall expropriationsersättning bestämmas i pengar att
utgå på en gäng. Domstolen får dock i vissa fall hänvisa sakägare att föra
talan om ersättning i särskild rättegång. Dessa bestämmelser föreslås
överflyttade till 5 kap. 27 § första stycket i den nya expropriationslagen. Ätt
domstolen inle får fastställa överenskommelse som strider mol bestämmelserna
får anses självklart. Den uttryckliga föreskriften härom i 59 § fjärde stycket
andra punkten ExL har därför inte någon motsvarighet i den nya lagen.

26
§

Paragrafen
innehåller regler om det lägsta belopp till vilket expropriationsersättning får
bestämmas. Motsvarande föreskrifter finns f.n. i 32 § första stycket ExL.

I
första stycket av förevarande paragraf har tagits upp en motsvarighet lill den
nuvarande regeln all expropriationsersättning inte får bestämmas till lägre
belopp än den exproprierande erbjudit.

I
andra stycket föreskrivs att, om domstolen med stöd av lagen har förordnat om
förskott, den slutiiga ersättningen inte får bestämmas till lägre belopp än del
eller de förskott som bestämts. Till denna föreskrifl har knutits en undantagsregel
som tar sikte på det fallet att förskott har utgjort viUkor för
förhandstillträde. Som tidigare nämnts har etl beslut om sådant förskott, liU
skillnad från förskottsbeslut enUgt 20 §, inte karaktären av ovUlkorligt
betalningsåläggande för den exproprierande. Han kan alltså avstå från atl
betala förskottet, om han exempelvis anser att det är för högt. Följden av alt
förskottet inte betalas inom föreskriven tid är enligt 18 § andra stycket att
medgivandet till förhandstiUträde förfaller. Har denna påföljd inträffat, bör
domstolen vid bestämmandet av den slutliga expropriationsersättningen kunna
bortse från förskottet.

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 304

27 §

Paragrafens
första stycke överensstämmer i sak med 34 § första stycket ExL.

Yrkande
om hänvisning tiU särskUd rättegång kan framställas såväl av den exproprierande
som av motparten. Ofta torde parterna vara ense om att sådan hänvisning skall
ske. Det förekommer emellertid fall där hänvisningsyrkande bestrids. I praxis
synes man ha intagit den ståndpunkten att sådan fråga inte kan avgöras annat
än efter huvudförhandling, varvid parterna med hänsyn liU alt domstolen kan
komma att ogiUa hänvisningsyrkandet och ingå i prövning av ersättningsfrågan
har att förebringa fullständig utredning om denna. Hänvisningsregeln är då
knappast till någon nytta. Med hänsyn tUl det anförda har i andra stycket
tagits upp en regel som innebär att hänvisningsyrkande får tas upp för sig och
avgöras särskUt, om det är lämpligt. Mot beslut under rättegången i sådan fråga
har talan ansetts böra föras särskilt.

Väcks
talan om ersättning för skada eller intrång efter hänvisning enligt förevarande
paragraf, bör sådant mål anses som expropriationsmål. Detta innebär bl,a. att
talan skaU väckas vid fastighetsdomstol och att de särskUda bestämmelserna om
rättegängskosinad i expropriationsmål blir tUlämpliga, Det sagda gäller dock
inte om det föreligger fall som avses i 1 kap, 7 § och domstolen trots detta
har meddelat hänvisning,

28 §

Enligt
17 kap, 2 § RB skall, om huvudförhandling har ägt rum, domen grundas på vad som
förekommit vid förhandlingen. Denna är muntiig.

Som
tidigare har framhållits är utredningen i expropriationsmål ofta av teknisk
beskaffenhet. I sådana delar består den i regel av skriftligt material som
kartor och ritningar samt undersöknings- och värderings-instrument. Sådant
material lämpar sig i allmänhet inte så väl för muntlig framställning och det
synes inle vara lämpligt att strängt hålla fast vid att det skall fuUständigt
läggas fram vid huvudförhandlingen.

Med
hänsyn till det anförda har i denna paragraf - efter förebild i 11 kap. 58 §
första stycket VL och 16 kap. 10 § första stycket FBL tagks upp en föreskrifl
om att dom skaU gmndas på vad som förekommit vid syn eller annan förhandling
och vad handlingarna innehåller i övrigi. Att utredningen i dispositiv fråga
skall ha åberopats av någon av parterna för att kunna läggas tiU grund för
domen följer av 17 kap. 3 § RB.

I
fråga om plats för huvudförhandling föreskrivs i 10 § lagen om
fastighetsdomstol att huvudförhandling skall hållas vid syn på stället eller,
om syn inte behövs, på plats som bestäms med hänsyn främst till att minsta
möjliga kostnader uppstår, I expropriationsmål lorde det emellertid ofta vara
lämpUgt att, även om syn behövs, låta huvudförhandlingen delvis äga rum i
sessionssal. Den angivna bestämmelsen i

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 305

lagen om fastighetsdomstol kan inte anses utgöra hinder
mot ett sådant förfarande,

I expropriationsmål kan det dessutom många gånger finnas
skäl att hålla syn, trots att målet inte är berett för huvudförhandling, om
exempelvis synen kräver barmark. Domstolen kan i sådant fall besluta om syn med
stöd av 39 kap. 2 § RB, där det föreskrivs atl syn får hållas utom
huvudförhandling, bl,a, om det med hänsyn till föremålets beskaffenhet eller av
annan anledning är av synneriig vikt att syn hålls före huvudförhandlingen. Med
stöd av nämnda paragraf kan domstolen även i annat faU förordna om syn utom
huvudförhandling, om synen inle lämpligen kan håUas vid sådan förhandling,

29 §

Paragrafen öppnar möjlighet för överrält att avgöra
expropriationsmål utan huvudförhandling i vidare mån än som följer av RB,
Frågan har behandlats i avsnittet 8.5,6 i den allmänna motiveringen.

6 kap. Betalning av expropriationsersättning och
fullbordande av expropriation m.m.

I detta kapitel har tagits upp bl.a. bestämmelser om hur
expropriationsersättning skall betalas av den exproprierande och hur
expropriationen fuUbordas. Kapitlet innehåller också bestämmelser om fördelning
av expropriationsersättning mellan fordringshavare som har rätt tUl betalning
ur fastigheten. Det svarar mol 6 kap. i justitiedepartementets
promemorieförslag.

1-5 §§

Paragraferna, som har motsvarigheter i 48 § första stycket
ExL, innehåller bestämmelser om hur expropriationsersättningen skall betalas.
Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 8.6 i den allmänna motiveringen,
till vilket jag i första hand får hänvisa.

Enligl 1 § första stycket gäller som huvudregel att
löseskiUing och intrångsersättning skall betalas genom nedsättning av
ersättningen hos länsstyrelsen. Från huvudregeln görs vissa undantag som har
tagits upp i 1 § andra stycket och i 2 §. Behörig länsstyrelse är enligt 1 §
första stycket första punkten länsstyrelsen i det län där fastigheten är
belägen. För del fall att expropriationsersättningen avser flera fastigheter
och dessa ligger i olika län ges bestämmelser i 1 § första stycket andra
punkten. För dessa fall föreskrivs alt nedsättningen skall ske hos den
länsstyrelse som domstolen bestämmer. Bestämmelsen har inte någon motsvarighet
i ExL. Den av mig sålunda förordade ordningen medför, att det inte behöver
uppstå någon tvekan om var nedsättningen skall

20 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 109

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 306

göras.
När domstolen har att fatta beslut i frågan, bör den kunna hämta ledning i 10
kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken. Vad som nu har sagts om nedsättning
har enligt föreskrift i 4 § motsvarande tiUämpning i fråga om anmälan om att
ersättningen betalats direkt lill den ersätlningsberättigade.

På
grund av föreskriften i I kap. 2 § andra stycket i förslaget är viss slags
ersättning till annan sakägare än fastighetsägaren likställd med löseskilling
och intrångsersättning. Detta innebär att också sådana ersättningar i princip
skall betalas genom nedsättning. Från denna huvudregel har undantagits
ersättning som bestäms för rättighetshavare, vars rält upphör eller begränsas
utan att fastigheten eller del av den samtidigt avstås. Undantagsbestämmelsen
har tagks upp som ett andra stycke i I §.

Av
den lydelse som 3 § har getts framgår del klart atl medgivandena tiU att
ersättningen betalas direkt tiU den ersättningsberältigade, när sådana fordras,
skaU föreligga innan domstolen skUjer sig från målet. Med anledning av ett
remissyttrande viU jag framhåUa atl det inte ankommer på domstolen alt skaffa
in medgivandena. Del är fastighetsägarens eller övriga ersättningsberättigades
sak att se till att sådana finns. Saknas erforderligt medgivande är verkan av
det endasl att utbetalningen måste föregås av nedsättning. Däremot får det
anses ankomma på domstolen att i förväg lämna besked om vilka medgivanden
domstolen anser sig behöva för att den skall kunna medge undantag från
nedsättning. Del bör kunna ske aUdeles formlöst.

Domstolen
bör vid sin prövning om nedsättning skaU ske inte vara tvungen att välja meUan
att inhämta medgivanden från alla berörda rättsägare eller alt verkställa
oskadlighetsprövning beträffande samtliga. Ett blandat förfarande är både
möjligt och lämpligt. Ofta lorde del vara praktiskt alt domstolen på
motsvarande sätt som gäller vid tillämpning av 5 kap. 16 § FBL (jfr prop.
1969:128 s. B 445) först företar en oskadlighetsprövning och därefter kräver
medgivanden bara från dem för vars rätt expropriationen prövas vara av
väsentlig betydelse.

Beträffande
medgivanden i det fallet att expropriationsfastigheten är besvärad av beviljad
eller sökt inteckning viU jag betona att kretsen av dem som skaU lämna
medgivanden tUl befrielse från skyldigheten atl nedsätta
expropriationsersättning inte helt sammanfaller med den personkrets som anges i
22 kap. 11 § första stycket andra punkten JB. På denna punkt överensstämmer
regleringen med 5 kap. 16 § och 18 § andra stycket och 10 kap. 2 § andra
stycket FBL (jfr prop. 1969:128 s. B 1118, 1122 och B 1160 samt prop. 1970:145
s. 290).

En
särskild fråga rör domstolens kontroll av medgivanden. Utgångspunkten är, som
har antytts i det föregående, att domstolen först har konstaterat all
fastigheten besväras av beviljad eller sökt inteckning och

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 307

att
expropriationen inte är ulan väsentiig betydelse för den rätt som kan tillkomma
borgenär på grundval av inteckningen. Den fråga som då reser sig är vilken
utredning som domstolen bör kräva för att anse den som lämnar medgivandet vara
legitimerad atl göra del. Jag vill här erinra om atl bestämmelserna om annan
relaxation än s.k. kOmmunrelax förutsätter atl pantbrevet eller vilandebevisel
ges in tUl inskrivningsmyndigheten (jfr 22 kap. Il § första stycket och 13
§JB).

Vid
FBL:s tillkomst uttalade en av lagrådets ledamöter i anslutning till
bestämmelserna i 5 kap. 18 § FBL om medgivande lUl marköverföring atl sådant
medgivande med hänsyn lill relaxationsbestämmelserna borde lämnas i den formen
att pantbrev ingavs tiU fastighetsbildningsmyndigheten (jfr prop. 1969:128 s.
B 1128). För egen del anser jag inte att domstolen i nu behandlade sammanhang i
alla situationer bör kräva atf pantbrev skall företes för att medgivande skall
kunna godtas. Om den som lämnar medgivandet i uppgiven egenskap av
panträttshavare står antecknad i fastighetsboken som innehavare av pantbrevet,
synes domstolen utan vidare kunna godta medgivandet. Inte heller bör krävas att
pantbrevet företes i fall då bank eller annat välkänt kreditinstitut uppger sig
vara panträtlshavare och i denna egenskap medger befrielse från
nedsäitningsskyldighel. Å andra sidan bör domstolen aUtid fordra att pantbrevet
visas upp då fastighetsägaren säger sig själv inneha det. I övrigt får
domstolen från fall tiU fall pröva om pantbrevets företeende utgör en
förutsättning för alt uppgiven panträttshavares medgivande skall godtas.

Oskadlighetsprövningen
och medgivandena skaU i princip hänföra sig i. liden till den dag då domstolen
beslutar om nedsättning skall ske eller ej. Det är alltså nödvändigt att
domstolen i samband därmed kontrollerar mot fastigheisboken att
gravalionsförhållandena inte har förändrats, sedan frågan först behandlades.
Domstolen bör också beakta möjligheten av att fastighetsägaren kan i andra
hand ha upplåtit panträtt till ett redan belånat pantbrev.

Under
remissbehandlingen har framförts förslag om att anmälan skall kunna göras
direkt tUl inskrivningsmyndigheten, när nedsättning inte skall ske. Enligt min
mening talar emellertid övervägande skäl för atl håUa nedsätlnings- och
fördelningsförfarandet samlat hos en enda myndighet och jag är därför inle
beredd att frångå promemorieförslaget på denna punkt.

De
bestämmelser som i övrigt kan behövas för tUlämpningen av förevarande och
följande paragrafer, t.ex. om aviseringsskyldighet för länsstyrelsen, kan
meddelas av Kungl. Maj:t.

6§
I paragrafen ges bestämmelser om vUka handlingar som den expro-

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 308

prierande
skall ge in tiU länsstyrelsen i samband med att nedsättning eller anmälan sker
enligt 1 § första stycket eller 4 § i detta kapitel och om följden av att den
exproprierande inte fullgör vad som sålunda åligger honom. Paragrafen motsvarar
48 § andra stycket och 50 § andra stycket ExL. Eftersom förslaget inte upptar
någon motsvarighet till särbestämmelserna i 35 § ExL om förenklat förfarande,
när expropriaiionen avser område som är samfällt för flera fasligheter, görs i
förslaget inte något undantag motsvarande det som återfinns i 48 § andra
stycket andra punkten senare ledet ExL.

7§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om den lid inom vUken nedsättning eller anmälan skall
ske. GäUande beslämmelser i ämnet finns i 48 § första stycket ExL.

När
deldom har meddelats eller talan fullföljts endast i viss del har föreskriften
i 48 § första stycket ExL, att expropriationsersättning skall sättas ned inom
tte månader från del dom i målet vunnit laga kraft, tolkats så, att
ersättningen skall sättas ned inom tre månader från del deldomen resp. den
aktueUa domen i de delar som inte överklagats vann laga kraft. Först sedan den
sist bestämda expropriationsersättningen har erlagts har emellertid den
exproprierande rätl att tUlträda den exproprierade egendomen. I
justitiedepartementets promemoria uttalas atl det givetvis är en avsevärd
nackdel för den exproprierande att behöva erlägga ersättningen utan att
samtidigt få tUlträde till fastigheten. Med hänsyn härtUl har bestämmelserna i
promemorieförslaget utformats så, att den exproprierande är skyldig att sätta
ned expropriationsersättningen eller göra anmälan om att den erlagts inom tre
månader från del att målet i dess helhet blev slutligt avgjort. Av bestämmelsen
följer således att, då i målet förekommer flera avgöranden, tiden skall räknas
från den dag då det sista avgörandet vinner laga kraft.

I
denna del kritiseras promemorieförslaget av Stockholms tingsrätt, som anför atl
den föreslagna regleringen visserligen eliminerar de olägenheter för den
exproprierande som är förenade med den nuvarande ordningen men att den
samtidigt medför nackdelar i andra avseenden. Sålunda kan det enligt
tingsrättens mening antas att regleringen minskar möjligheten för uppgörelse
mellan den exproprierande och fastighetsägaren så länge förlikning inte
träffats med övriga sakägare eller deras anspråk slutligt prövats.
Fastighetsägaren torde nämligen inte vara benägen att under nu angivna förhållanden
träffa uppgörelse och få den fastställd genom deldom, eftersom han enligl den
föreslagna ordningen i sä fall inte erhåller ersättning av den exproprierande
för den markpris-stegring som kan beräknas uppkomma mellan deldomen och den tidpunkt
då målet i sin helhet är avgjort. Enligl tingsrättens mening före-

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 309

ligger
risk också för att antalet överklaganden kommer all öka med den föreslagna
regleringen. Under förutsättning alt man Ulgår från fortsatt markprisstegring
får fastighetsägaren med den i promemorian valda lösningen ibland anledning att
fuUfölja talan mot domen även för den händelse att både han och den
exproprierande är nöjda med den. Så blir fallet om domstolen i gemensam dom
prövat såväl fastighetsägarens som övriga sakägares anspråk och någon av de
andra sakägarna fullföljer talan mot domen. Svea hovrält ansluter sig tUl
tingsrättens yttrande i denna del. Föreningen Sveriges kommunala
förvaltningsjurister anlägger samma synpunkter på frågan som tingsrätten. Också
Sveriges advokatsamfund menar att ett genomförande av promemorieförslaget i
denna del kan komma att verka försvårande på möjligheten att åstadkomma
förlikning och leda tiU onödiga överklaganden.

TUl
att börja med bör slås fast att de konsekvenser som det i promemorian
framställda förslaget förmenas medföra inle torde uppkomma i de faU
förhandstUlträde äger rum. Har förhandslilllräde skett, är tillträdesdagen
värderingslidpunkt, frånsett att kompensation ges för penningvärdeförsämring,
och fastighetsägaren har då normall inget att vinna genom att förhala målet i
vad gäller bestämmandet av hans ersättning. Det anförda innebär atl de
betänkligheter som framförts mot den föreslagna ordningen förtingas i betydande
grad. I övriga fall, dvs. i sådana fall där förhandstUlträde inte har ägt mm,
kan det under förutsättning av fortsatt markvärdestegring i vissa faU vara elt
intresse för fastighetsägaren att förhålla sig så att ersättningsfrågan prövas
så sent som möjligt. Detta gäller emellertid redan nu. Vad som främsl skiljer
den nuvarande ordningen från den som föreslås i promemorian är att
fastighetsägaren nu kan få ut ersättningen i ett tidigare skede än enligt
förslaget.

För
egen del är jag inte övertygad om att den ordning som har föreslagits i
promemorian kommer att få sådan effekt som angetts under remissbehandlingen
annat än i rena undantagsfaU. Fastighetsägarens önskan om att
värderingstidpunkten senareläggs torde spela en mycket underordnad roll, när
det gäller för honom att artta eller förkasta etl förlikningserbjudande eller
bestämma sig för att överklaga domen eller ej. Helt andra omständigheter är då
av betydelse som t.ex. risken av att domstolen bestämmer ersättningen lägre än
som erbjudits förlikningsvis och, vid överklagande, bestämmelserna om
rättegångskostnad i överrätt.

Enligt
min mening är således de farhågor som uttalats beträffande verkningarna av den
föreslagna regleringen överdrivna. Jag anser att den lösning som förordas i
promemorian innefattar en lämplig avvägning mellan de intressen som här står emot
varandra: fastighetsägarens intresse av att få betalt så tidigt som möjligt och
den exproprierandes av att inte behöva betala ut ersättningen förrän han kan få
tillträda fastig-

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 310

heten.
Jag godtar därför promemorieförslagel på denna punkt.

I
sitt yttrande över promemorian har Svea hovrätt vidare uttalat all ersättning
som slutligt bestämts för t.ex. hyresgäst som står i begrepp att flytta eller
redan har flyttat bör kunna betalas ut även om målet i övriga delar inte är
avgjort. För egen del anser jag inte att några särbestämmelser behövs för
dessa fall. Sakägare har rätt atl stanna kvar på fastigheten tiU dess alt
förhandstiUträde sker eller expropriaiionen fullbordas. Flyttar han
dessförinnan, beror detta vanligen på alt överenskommelse har träffats mellan
honom och den exproprierande. Sakägaren lär då i regel ha fått sina ekonomiska
intressen tillgodosedda genom överenskommelsen.

I
överensstämmelse med vad som har anförts har i första stycket av paragrafen
tagits upp en bestämmelse av innehåU, att expropriationsersättning skall
nedsättas eller anmälan ske inom tre månader från det alt dom, varigenom målet
slutiigt avgjordes, vann laga kraft.

För
det fall att fastigheten har tiUträtts helt eller delvis skall enligt
promemorieförslaget andra regler gälla om tidpunkten för betalning av
expropriationsersättningen. I dessa faU föreslås nedsättningen eller anmälan
skola ske inom en månad, räknat från det att ersättningen blev slutiigt
bestämd. Detta torde i sak överensstämma med vad som anses gäUa f.n. Också jag
anser att särskilda bestämmelser om betalningslid-punkten bör gälla för dessa
fall. Har tiUträde skett får sakägarna anses ha ett berättigat intresse av att
ersättningen betalas så snart som möjligt. I enlighet härmed föreskrivs i
paragrafens andra stycke att, om fastighet har helt eUer delvis tiUträtts eller
övergått på den exproprierande enligt 10 § i förevarande kapitel, nedsättning
eUer anmälan skall ske inom en månad från det att den dom, varigenom
ersättningen bestämdes, vann laga kraft. Med tillträde avses inte bara tiUträde
som grundar sig på domstols beslut om enkelt förhandstillträde utan också
besittningstagande på grund av ingången överenskommelse. Bestämmelsen innebär
all, om ersättning har bestämls särskUt för en eller flera sakägare,
nedsättningen eUer anmälan inte får anstå till dess att målet i sin helhet har
avgjorts. Självfallet äger bestämmelsen inte lillämpning i fråga om ersättning
för fastighet som inte alls berörs av det förtida tillträdet, som t.ex. när ersättning
bestäms särskilt för olika fastigheter i samma expropriationsmål.

Beträffande
lidpunkten för erläggande av förskott hänvisas till vad jag har anfört i
specialmotiveringen tiU 5 kap. 17 och 20 §§,

8och9§§

I
8 § ges föreskrift om anmälan i vissa fall till länsstyrelsen, när den slutliga
expropriationsersättningen har fastställts, och 9 § innehåller bestämmelser om
när expropriationen skaU anses fi>llbordad. Paragra-

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 311

ferna motsvarar 49 § första stycket och 54 § första
stycket ExL.

10§

Förevarande paragraf, som har sin motsvarighet i 40 §
första stycket ExL, innehåller beslämmelser om vad den exproprierande skall
iaktta, om han vUl utnyttja medgivande till kvalificerat förhandstiUträde.
Paragrafen upptar också bestämmelser om de rättsverkningar som följer med att
sädant medgivande utnyttjas. Beträffande skälen för att utmönstra
besittningstagande som förutsättning för atl utnyttja medgivande till
kvalificerat förhandstillträde får jag hänvisa till vad jag har anfört i
avsnittet 8.5.3 i den aUmänna motiveringen.

Enligt 5 kap. 18 § första stycket skaU domstolen i dom om
medgivande till kvalificerat förhandstillträde ange den dag då medgivandet
tidigast får utnyttjas. Hinder bör inte möta mot all den exproprierande gör
anmälan enligt förevarande paragraf redan dessförinnan, I så fall övergår emellertid
egendomen på den exproprierande försl på den dag som har bestämts i
medgivandet. En föreskrift om detta har tagits upp i andra punkten i
förevarande paragraf,

11-15 §§

Paragraferna innehåller bestämmelser om verkan av att den
exproprierande inte iakttar föreskrifterna i 1 § första slyckel och 4 § (Il
§), om fömtsättningarna för och förfarandet vid indrivning av expropriationsersättning
m,m. (12-14 §§) samt om när expropriationen fullbordas efter indrivning (15 §).
Motsvarigheter tiU bestämmelserna finns i 50-53 §§ExL.

I 11 § första stycket i det föreliggande förslagel har
tagits upp bestämmelser som i sak överensstämmer med 50 § första stycket ExL i
dess lydelse före den I januari 1972. Enligt bestämmelserna är expropriationsrätten
förverkad, om den exproprierande försummat alt inom föreskriven tid iaktta vad
som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 § och fastigheten inle helt
eller delvis har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §.

Den nuvarande bestämmelsen i 51 § första stycket ExL om
att den exproprierande med fastighetsägarens medgivande kan fullborda
expropriationen genom alt sätta ned expropriationsersättningen inom tre månader
från det förverkandepåföljd inttätt torde sakna praktisk betydelse. Förslaget
upptar därför inte någon motsvarighet härtill.

I 11 § andra stycket har, närmast i förtydligande syfte,
tUlagts att anmälan från domstolen skall i förekommande fall göras för
anteckning i tomträltsboken. Della skulle annars framgå bara indirekt genom
bestämmelsen i JB att tomträtt vid expropriation är likstäUd med fast egendom.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 312

Har
den exproprierande förverkat expropriationsrätten och har detta antecknats i
fastigheisboken, får expropriationen enligt 51 § iredje stycket ExL inte
fullbordas genom att expropriationsersältningen tas ut hos den exproprierande.
I 12 § i förslaget, som ger fastighetsägaren möjlighet att kräva att
expropriationen fullbordas, har frånvaron av sådan anmälan uppställts som en av
förutsättningarna för all fastighetsägaren skaU kunna låta utta
expropriationsersättningen hos den exproprierande, sedan denne förverkat
expropriationsrätten. Enligt förslaget skaU också ränta som i förekommande
fall enligl 16 § första stycket belöper på ersättningen kunna tas ut samtidigt
som ersättningen.

Bestämmelserna
i 13 § handlar om sakägares rätt att begära indrivning av förskott enligt 5
kap. 20 § och av slutiig expropriationsersättning i faU då fastigheten helt
eUer delvis har tUlträtts eUer övergått på den exproprierande enligt 6 kap, 10
§, Bestämmelserna är inte tillämpliga, om frågan om expropriation efter
tiUträdet förfaller på grund av att den exproprierande återkaUar sin talan.
Utan att det särskilt anges i paragrafen gäller självfaUet att endast det
belopp, tiU vUket den som har gjort ansökan är berättigad, skall tas ut genom
länsstyrelsens försorg. Härutinnan skUjer sig 13 § från 12 §, Ansökan från
fastighetens ägare enligt sistnämnda paragraf leder tiU att hela den ersättning
som den exproprierande skall belala skall tas ut.

Vid
tiUämpningen av 15 §, som handlar om tidpunkten för expropriationens
fuUbordande när ersättningen tas ut av länsstyrelsen, är att märka att
föreskriften inte innefattar krav på alt hela den expropriationsersättning som
blivit bestämd har kommit in till länsstyrelsen utan bara den del som i
exekutiv väg tas ut av den exproprierande. Har t.ex. den exproprierande, när
nedsättning inte skaU ske, antingen före eller efter det att begäran enligt 12
eller 13 § framställts friviUigt betalat vad han skaU direkt tUl vissa
sakägare, behöver följaktligen dessa belopp inte levereras tiU länsstyrelsen
för att expropriationen skaU fuUbordas, Jag anser det inte nödvändigt att tynga
lagtexten med en uttrycklig regel om detta. Å andra sidan är expropriationen
självfallet inte fullbordad förrän hela expropriationsersättningen har
betalats,

16
§

Enligt
55 § ExL skall den exproprierande betala ränta på expropriationsersättning, om
ersättningen betalas efter utgången av den tid som är bestämd i 48 § ExL eller,
om tUlträde har skett, efter tUlträdesdagen, Räntan utgår med sex procent från
förfallodagen resp. tUlträdesdagen, Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse
redan vid ExL:s tUlkomst år 1917.

Föreskrifter
om dröjsmålsränta finns också i ett flertal andra författningar. I aUmänhet
innebär dessa räntebestämmelser atl ränta skall

s. 313 Kontrollera mot PDF

beräknas
efter en i författningen angiven räntesats. Inte sällan har räntans storlek
anpassats efter bestämmelserna i 9 kap, 10 § handelsbalken om dröjsmålsränta.
Ett färskt exempel är bestämmelserna om s.k. ulmätningsränta i 6 kap. 3 § JB.

Med
anledning av en motion om ändring i 55 § ExL hemsläUde 1938 års riksdag (rskr
1938:167) om utredning angående lämpligheten och sättet att bringa räntan i
bättre överensstämmelse med det allmänna ränteläget, I utskottsuUåtandel (2LU
1938:38) framhöUs, att den fastställda räntesatsen om sex procent var väl hög
i förhållande lUl det allmänna ränteläget. En undersökning borde därför ske
rörande lämpligheten att bringa räntebestämmelsen i bättre överensslämmelse med
det aUmänna ränteläget. Härvid borde uppmärksammas frågan om den ifrågasatta
anpassningen borde vinnas genom att i lagrummet inskrevs en lägre räntefot än
den gäUande eller på något annal sätt. Utskottet anförde också att erinringar
med hänsyn till det allmänna ränteläget kunde göras även mot vissa på andra
rättsområden fastställda räntesatser. Sedan frågan berörts i 1949 års
lagstiftningsärende (se prop, 1949:184 s, 247), förordnade Kungl, Maj:t den 10
november 1961, att riksdagens skrivelse skuUe överlämnas till
expropriationsutredningen för att beaktas vid fullgörandet av dess uppdrag.

Sedan
frågan om gäldräntan aktualiserats vid 1965 års riksdag, har köplagssakkunniga
(Ju 1963:51) genom tiUäggsdirektiv år 1968 (riksdagsber, 1969:Ju 24) fått i
uppdrag att se över reglerna om ränta vid dröjsmål med betalning. Översynen
skaU avse främst de allmänna bestämmelserna om dröjsmålsränta i 9 kap, 10 §
handelsbalken samt bestämmelser som hänvisar tUl detta lagrum. De sakkunniga
skall vidare kartlägga övriga bestämmelser om ränta på det
förmögenhetsrättsliga området och ta ställning tUl i vad mån eventuella
ändringar i 9 kap, 10 § handelsbalken bör föranleda ändringar i nämnda lagstiftning.

Ändringar
i riksbankens diskonto utgör ett led i statsmakternas ekonomiska politik. Det
kan antas atl räntenivån liksom hillills kommer att fluktuera aUt efler de
internationella ränterörelserna och konjunktumtvecklingen. De olägenheter som
har visat sig vara förenade med alt ha en fast räntesats inskriven i lagen
torde sålunda komma att bestå. Alternativet synes vara att i den nya
expropriationslagen tas in beslämmelser om att ränta skall utgå med skäligt
belopp eller efter en räntefot som ställs i relation till riksbankens diskonto.
Det torde emellertid inte vara lämpligt att ta ståndpunkt till denna fråga,
innan köplagssakkunniga slutfört sitt uppdrag att se över reglerna om dröjsmålsränta.
Jag är således inte beredd all nu föreslå någon ändring på denna punkt.

Jag
biträder det i promemorian framställda förslaget att ränta på
expropriationsersättning skall utgå också på belopp som betalas efter del

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 314

att
den exproprierande har anmält alt han vUl utnyttja medgivande lill kvalificerat
förhandstillträde och äganderätten lill egendomen enligt 10 § har övergått på
den exproprierande,

I
paragrafen har, i överensstämmelse med vad som torde få anses vara gällande
rätt (se NJA 1933 s, 473), angetts atl ränta utgår på hela den obetalda delen
av ersättningen från tiUträdesdagen även om bara en del av fastigheten har
tillträtts,

TUläggas
kan alt, om ersättningen skall nedsättas enligt domstolens bestämmande, även
ränta som avses i förevarande paragraf skall nedsättas. Detta torde följa av
räntans egenskap av biförpliktelse tiU huvudprestationen. Att dröjsmål med
räntebetalning aldrig leder till uppskov med expropriationens fullbordan följer
av paragrafens andra stycke,

17 §

Enligt
56 § ExL skall medel såväl expropriationsersättning som förskott på
ersättning som nedsatts eller uttagits hos den exproprierande göras
räntebärande. Bestämmelsen har i förevarande paragraf tagits upp i sak
oförändrad,

18 och
19 §§

Paragraferna,
som motsvarar 57 § ExL, innehåller bestämmelser om utbetalning och fördelning
av medel som nedsatts eller med stöd av 12 eller 13 § uttagks hos den
exproprierande.

Enligt
57 § första stycket ExL skaU länsstyrelsen betala ut nedsatta eUer uttagna
medel jämte upplupen ränta till den som är berättigad till medlen. Svarar
fastigheten för beviljad eller sökt inteckning, skall löseskilling för
fastigheten, ersättning för skada eller intrång på rest-fastighet och
ersättning för upplåtelse av särskild rätt fördelas efter i stort sett samma
bestämmelser som gäller belräffande fördelning av köpeskilling för
utmätningsvis försåld fast egendom (andra stycket första punkten). Om den
fastighet som expropriationen gäller är besvärad av särskUd rätt, som minskar
fastighetens värde och har sämre rätt än inteckning, kan under vissa ytterligare
förutsättningar rättighetshavaren nödgas avslå hela eUer en del av den honom
tiUkommande ersättningen tUl borgenär som har panträtt på grund av inteckningen
(andra stycket andra punkten). Har expropriationsersättning som skall fördelas
blivit bestämd lill högre belopp än fastighetsägaren har yrkat och uppstår
överskott sedan fordringshavarna fått vad som tillkommer dem, skall överskottet
återställas tUl den exproprierande i stället för att betalas ul till
fastighetsägaren (andra stycket sista punkten),

I
57 § tredje stycket ExL ges bestämmelser om fördelningssammanträde, KaUelse
lUl detta skall genom länsstyrelsens försorg sändas med

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 315

posten
tUl fastighetens ägare och kända innehavare av fordran som skall utgå ur
ersättningen saml innehavare av annan särskild rätt till fastigheten. Är
fordringshavare okänd, skall sammanträdet kungöras enligt 23 §ExL,

För det fall att domstolen
med stöd av 35 § ExL har förordnat om betalning av expropriationsersättning för
egendom som är samfälld för flera än tio fastigheter med olika ägare ges i 57 §
fjärde stycket ExL särskUda bestämmelser om kungörande av
fördelningssammanträdet och om kallelser till det. Också bestämmelserna i 57 §
femte stycket ExL anknyter tiU den speciella situation som avses i 35 § ExL, De
reglerar hur borgenär i nu åsyftade fall skall förfara för att få betalt ur de
tiUgängUga medlen och vad som gäller, om borgenär inte framställer begäran om
betalning. I 57 § sjätte stycket ExL ges bestämmelser om skyldighet för länsstyrelse
alt anskaffa gravationsbevis, när borgenär efter det att förordnande enligt 35
§ ExL meddelats begär att få betalt ur de tUlgängliga medlen.

Enligt
57 § sjunde stycket skall länsstyrelsen hålla inne ersättning som tiUkommer
innehavare av fideikommiss tUl dess att Kungl. Maj:t har förordnat hur det skaU
förfaras med medlen.

Bestämmelsen
i 57 § första stycket ExL har med endast redaktioneUa jämkningar förts över tUl
18 § första stycket i det nu föreliggande förslaget.

Andra
stycket i 18 § överensstämmer i huvudsak med 57 § andra stycket första punkten
ExL. Bestämmelsema har emellertid anpassats tUl förslaget att nedsättning skall
ske endasl om domstolen förordnat om det. Endast de medel som skolat nedsättas
enligt detta kapitel skall fördelas. Har annan ersättning till fastighetsägaren
än löseskUling och intrångsersättning uttagits enligt 12 eller 13 §, ingår
detta ersättningsbelopp således inte bland de medel som skall fördelas meUan
borgenärerna.

Hänvisningen
i andra stycket andra punkten i 18 § avser bestämmelsen i 6 kap, 14 § sista
punkten JB,

Som
jag tidigare har framhållit är ersättning till annan sakägare än
fastighetsägaren, såvitt gäller nedsättningsskyldigheten, likstäUd med
fastighetsägaren tillkommande ersättning. När det gäUer fördelning av medel som
finns tillgängliga efter expropriation är emeUertid parallelli-teten inte
fuUständig i det faUet atl den exproprierade fastigheten besväras av beviljad
eUer sökt inteckning, Utsökningslagen till vUken hänvisas i detta sammanhang
innehåller inte några bestämmelser om fördelning mellan fordringshavarna av
andra medel än köpeskilling som härrör från exekutivt försåld fastighet eller
från tiUbehör som sålts separat. Vid tillämpning av utsökningslagens
fördelningsbestämmelser kan inte annan expropriationsersättning än löseskiUing
och intrångs-

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 316

ersättning
tUl fastighetsägaren anses likstäUd med köpeskiUing efler exekutiv försäljning.
Ersättning till annan sakägare ingår således i princip inte bland de medel som
skall fördelas mellan fordringshavarna. Detta slags ersättning kan därför
betalas ul direkt till den ersätlningsberättigade av länsstyrelsen med slöd av
18 § första stycket oberoende av om ersättningen nedsatts enligl domstolens
bestämmande eUer ej. Från denna huvudregel finns emellertid ett undantag i
tredje stycket av 18 §. Undantaget, som utan ändring i sak har förts över från
57 § andra stycket andra punkten ExL, innebär atl sakägare kan nödgas avstå
från viss del av den ersättning som har bUvii bestämd åt honom till förmån för
fordringshavare som åtnjuter bättre rätt i fastigheten. I de fall
undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig vHket till följd av bestämmelsen i
5 kap. 24 § första stycket tredje punkten skall framgå av expropriationsdomen -
bör självfallet utbetalningen tiU sakägaren anstå till dess att
fördelningsfrågan blivit slutligt avgjord.

Fjärde
stycket i 18 § överensstämmer i sak med 57 § andra stycket sista punkten ExL,

Bestämmelserna
i 57 § fjärde sjätte styckena ExL saknar aktualitet med den utformning som
nedsättningsbestämmelserna har fått i förslagel. De har således inte någon
motsvarighet i den nya lagen.

Bestämmelsen
i 57 § sjunde stycket ExL om ersättning som tiUkommer innehavare av
fideikommiss har med hänsyn till pågående avveckling av fideikommissen inte
tagits upp i den nya lagen utan återfinns i övergångsbeslämmelserna,

I 19
§ i förslaget har upptagits bestämmelser om tiden för och kallelse tiU
fördelningssammanträde. Bestämmelserna överensstämmer i sak med 57 § Iredje
stycket ExL.

20
§

Genom
paragrafen görs vissa bestämmelser i förevarande kapitel tiUämpliga i fråga om
ersättning som bestäms i särskUd rättegång. Paragrafen motsvarar 54 § andra
stycket ExL, Förslaget är inte avsett att innebära någon ändring i sak i
förhållande till gäUande rätt. Bestämmelsen innebär bl,a, atl, om fastigheten
helt eUer delvis har tiUträtts eUer övergått på den exproprierande enligt 10 §
i detta kapitel, ränta på sådan ersättning som avses i paragrafen skaU räknas
från den dag då tUlträdet eller övergången skedde (jfr prop. 1949:184 s, 246),
Har tUlträde inte skett före utgången av den tremånadersfrisl inom vUken
ersättning som bestämts i del första målet skall betalas, räknas ränta från
fristens utgång,

7
kap. Särskilda bestämmelser Kapitlet innehåller beslämmelser om
bl.a. ansvaret för expro-

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 317

priationskostnad,
förskoll på kostnadsersättning saml förundersökning med anledning av
expropriation. Motsvarande bestämmelser finns upptagna i 7 kap. i
justUiedepartementets promemorieförslag.

I
avsnittet 8.3.2 i den allmänna motiveringen har jag anfört alt
återlösningsinstitutet inle bör behåUas i den nya expropriationslagen. De
bestämmelser om återlösen som har tagits upp i 7 kap. i promemorieförslagel
har därför inle någon motsvarighet i förevarande kapitel.

1-4
§§

Enligt
66 § första stycket ExL är den exproprierande skyldig atl, i den mån ej annat
föranleds av 18 kap. 6 och 8 §§ RB, vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader i
målet vid fastighetsdomstolen, vid expropriationsersättningens fördelning och
eljest i anledning av expropriationen. Beträffande ansvaret för kostnad i
expropriationsmål i högre rätt gäller enligt 66 § andra stycket ExL, med
tUlämpning i övrigt av 18 kap. RB, att den exproprierande, om ej annat
förarUeds av 18 kap. 6 och 8 §§ RB, aUtid själv skaU vidkännas sina kostnader
och dessutom kostnad som åsamkas motpart genom att den exproprierande fuUföljt
talan.

De
nu berörda kostnadsreglerna får anses otvetydiga såvitt avser kostnaderna för
rättegången i expropriationsmålet och vid expropriationsersättningens
fördelning. Vad som skall gälla belräffande kostnaderna i ärendet om
expropriationstillstånd och kostnader som uppkommit innan rätt till
expropriation bUvit sökt är däremot mera oklart. Av rättsfaUet NJA 1942 s. 727
framgår att fastighetsägare inte i rättegången kan få ersättning för kostnader
i tiUslåndsärendet, såvida inte kostnaderna hänför sig tiU utredning i frågor
som prövats i rättegången. Rättsfallet utesluter emeUertid inte att rätt lUl
sådan ersättning kan föreligga i själva tUlståndsärendet (se härom 3LU
1959:18).

Frågan
om ersättning för expropriationskostnad har tagits upp av utredningen om
rättshjälp i förvaltningsärenden. I betänkandet (SOU 1971:76) Offentiigt
biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden uttalar utredningen som
sin mening att den exproprierande bör vara skyldig att ersätta fastighetsägare
och annan sakägare för de utgifter de haft i tillståndsärendet. Della bör
enligt utredningen gälla också i sådana faU där ansökan om expropriation avslås
eller återkallas av sökanden innan beslut i tillståndsfrågan meddelats saml
sådana fall där expropriationstillstånd meddelats men sökanden inte fuUföljer
saken tUl domstol. Enligt utredningens uppfattning torde det också förhålla sig
så att sakägares kostnader i tillståndsärendet utgör kostnader 'i anledning av
expropriationen' och alt den exproprierande därför skall stå för dem. När i
lagen inte anges hur anspråk på sådana kostnader skall framställas, får härav
anses följa alt sakägaren har atl vända sig lill den exproprierande för att få
ersättning för dem. Vid tvist torde anspråket enligt

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 318

utredningens
åsikt kunna prövas i särskild rättegång. Detsamma torde gälla beträffande
sakägares kostnader vid fördelningen av ersättningsbelopp som nedsatts hos
länsstyrelsen.

Utredningen
påpekar alt en sakägare kan ha åsamkats kostnader redan innan rätl till
expropriation har blivit sökt. Kostnader kan t.ex, ha uppkommit vid
förhandlingar meUan parterna i syfte all nå en överenskommelse. Att avgränsa
sådana kostnader från senare uppkomna torde ofta vara svårt. Oavsett detta
finner utredningen skäligt atl i elt ärende som lett lill expropriationsansökan
den exproprierande ersätter motparten även kostnader som lagts ned i ett inledande
skede, i den mån dessa varit av betydelse för utförande av parternas talan i
fortsättningen.

Från
nu angivna fall bör skiljas det fallet att en planerad expropriation ställs in
och alltså inte resulterar ens i någon ansökan om expropriationstUlstånd,
Enligt utredningens mening torde det inle finnas tillräckliga skäl för en
laglig reglering av kostnader, föranledda av elt sådant allmänt handlande. Att
66 § ExL skulle ta sikte också på kostnader av denna aUmänna art finner
utredningen uteslutet.

Eftersom
viss oklarhet råder i fråga om omfattningen av den i 66 § ExL angivna
ersättningsskyldigheten, anser utredningen att lagrummets bestämmelser bör
förtydligas. Det bör sålunda utsägas alt, om expropriationsrätt beviljats, den
exproprierande skall svara även för kostnader i saken före rättegången i
expropriationsmålet. Vidare bör anges atl motsvarande ersättningsskyldighet
föreligger när ansökan om rätt till expropriation avslås eller ansökningen
återkaUas. Slutiigen anser ulredningen att del bör föreskrivas att talan om
ersättning för annan i paragrafen avsedd kostnad än rättegångskostnad förs vid
tingsrätt. I expropriationsmål bör dock fastighetsdomstolen av praktiska skäl
få pröva fråga om ersättning för kostnad i saken före rättegången i målet.

Vid
sidan av frågan om ersättning för expropriationskostnad har utredningen tagit
upp även frågorna om rättshjälp och offentligt biträde i expropriationsärenden.
Vidare har utredningen behandlat frågor om kostnadsersättning m.m. i andra
typer av ärenden som rör ivångsförfo-gande över fast egendom. Utredningen har
härvid gått genom bl.a, naturvårdslagen, lagen om byggnadsminnen, väglagen,
lagen om enskilda vägar, BL och FBL, I fråga om naturvårdslagen,
byggnadsminneslagen och de båda väglagarna föreslår utredningen bl,a, att, om
ersättning eller lösen utgår, sakägare skall få ersättning för sina kostnader
under ärendets föregående handläggning hos vederbörande förvaltningsmyndighet
och besvärsmyndighel, om kostnaderna varit skäligen påkallade för
tiUvaratagande av hans rätt, I övrigt skall sakägare kunna få ersättning för
sådana kostnader som nyss nämnts i ärende som kan medföra rätt tUl ersättning
eller lösen, i den mån det med hänsyn till omständigheterna framslår som
oskäligt att kostnaderna bärs av

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 319

sakägaren.
1 fråga om BL och FBL föreslår ulredningen inle motsvarande möjligheter tiU
kostnadsersättning. Ulredningen hänvisar därvid beträffande BL lill
bygglagutredningens pågående arbele.

Ulredningens
betänkande har remissbehandlats. De förslag som gäller ExL har därvid i
allmänhet godtagils. Av de remissinstanser som har tiUslyrkt förslagen eUer
uttryckligen lämnat dem utan erinran kan nämnas JK, statens vägverk,
riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
Sveriges advokatsamfund. Svenska kommunförbundet och Hyresgästernas
riksförbund.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge gör erinran endast mot förslagel all talan om ersättning
för kostnader i det administrativa förfarandet skall föras vid tingsrätt.
Enligt hovrättens mening är det rimligt att fastighetsdomstolen, som besitter
särskilt goda kunskaper i mål av förevarande art, handlägger även mål om
ersättning för kostnader i del administrativa förfarandet.

Hovrätten
för Västra Sverige säger sig inte ha något att erinra mot utredningens förslag,
såvitt gäUer kostnaderna i ärende om expropriationstillstånd. Vad gäller
kostnadsfrågor som uppstår i samband med fördelningen av
expropriationsersättningen föreslår hovrätten att de skall prövas av
länsstyrelsen,

Sveriges
fastighetsägareförbund hälsar med tillfredsställelse att fastighetsägare skall
kunna få ersättning i ärenden om expropriationstillstånd. Förbundet framhåller
atl kostnaderna på detta stadium kan uppgå till inte obetydliga belopp och alt
de ofla har ett nära samband med den därpå följande rättegången.

Lantbmkarnas
riksförbund delar utredningens uppfattning att sakägare bör ha rätt tUl
ersättning för de utgifter han haft för alt ta till vara sin rätl i
tillståndsfrågan. Utredningens konstaterande alt det f,n, inte är uteslutet att
domstolen kan döma ut ersättning för kostnader i tillståndsärendet finner
emellertid förbundet felaktigt. Det bör därför enligt förbundels mening klart
uttalas atl domstolen har både rätl och skyldighet att pröva yrkanden som
framställs, även om kostnaden hänför sig tiU den administrativa delen.

Såväl
lantmäteristyrelsen som bygglagutredningen ställer sig Iveksamma lill om det
föreligger behov av kostnadsersättningsregler i den tvångsrättsliga
marklagstiftningen. Bygglagutredningen pekar bl,a, på att myndigheterna har
skyldighet att tillhandagå med råd och upplysningar och sörja för
tillfredsställande utredning i ärendena genom att t,ex. införskaffa
expertutlåtanden. Sker detla, minskar behovet av utredning från den enskildes
sida. Utvidgas den nyligen genomförda rällshjälpsreformen, får dessutom de som
har svårast att ta tiU vara sin

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 320

rätt
ökade möjligheter härlUl. I varje faU anser bygglaguiredningen att frågan om
kostnadsersättning inte bör avgöras förrän utredningen tagit ställning tUl
huvudprinciperna för en ny planlagsliflning, som kan komma atl inrymma delar av
annan marklagstiftning än som förekommer i BL.

Även
siatens planverk finner all koslnadsersättningsfrågan när det gäller
ivångsförfogande över fast egendom bör anstå i avbidan på bygglagutredningens
stäUningstaganden i marklagsliftningsfrågorna.

Länsslyrelsen
i Slockholms län anser inle att det finns behov av regler om kostnadsersättning
i expropriationsärenden. Prövningen hos tUlståndsmyndigheten går ut på att
göra en avvägning mellan en mängd olika ofla motstridiga intressen. Enligt
officialprincipen ankommer del på myndigheten atl bevaka att även enskilda intressen
tillbörligen beaktas. Under sådana omständigheter bör den enskilde enligt
länsstyrelsens uppfattning utan svårighet själv kunna la tiU vara sin rätt i
expropriationsärenden. Han bör också själv få slå för sina kostnader i sådana
ärenden.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län ställer sig tveksam till utredningens förslag och anser alt det
bör övervägas ytterligare.

För
min del vill jag först konstatera att det givetvis finns skäl som talar för att
man i elt sammanhang tar upp alla författningar som rör tvångsförfogande över
fast egendom och gör en samlad bedömning av frågan om kostnadsersättning i
administrativa ärenden enligt dessa författningar. Från den utgångspunkten
ligger närmast till hands alt avvakta resultatet av bygglagutredningens arbete.

Emellertid
skiljer sig expropriationsärendena sakligt sett i flera avseenden från andra
ärenden som rör ivångsförfogande över fast egendom. Denna skUlnad meUan de båda
ärendegrupperna har bl.a. lagit sig uttryck i att det redan i dagens läge
gäller olikartade ersättningsregler. Av särskild betydelse är atl ExL, tiU
skiUnad från andra liknande förfatlningar, innehåUer en bestämmelse som skulle
kunna innebära all det redan nu föreligger rätt till kostnadsersättning för
sakägaren i det administrativa ärendet. Som nämnts har utredningen om
rättshjälp i förvaltningsärenden tolkat ExL på del sättet. På grund av det
sagda anser jag att man nu, i samband med att förslag till ny expropriationslag
läggs fram, bör ta upp samtliga frågor som rör ersättning för expropriationskostnad,
således även frågan om kostnadsersättning i lUl-ståndsärenden. Övriga frågor
som har behandlats av utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden och som
har angetts i del föregående får anmälas för Kungl. Maj:t i annat sammanhang.

För
min del stäUer jag mig tveksam tUl om ExL:s bestämmelser om kostnadsersättning
verkligen bör tolkas så som gjorts av utredningen om rättshjälp i
förvaltningsärenden och all del alltså skulle föreligga en räll

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 321

för
sakägare atl få ersättning för sina kostnader i tiUslåndsärendet. Oavsett hur
gällande beslämmelser bör tolkas, finns det emellertid goda skäl för att
sakägaren bör ha en sådan rätt. Visserligen åligger del naturligtvis i första
hand expropriationssökanden att införskaffa den utredning som behövs i
tillståndsärendet, vilket minskar sakägarens kostnader. Fastighetsägaren och
annan sakägare kan emellertid ibland ha behov av att verkstäUa kompletterande
utredning. Även om tillslåndsmyndigheten vid sin prövning har alt beakta
sakägarens intressen, kan det i vissa fall föreligga behov för sakägare att
kunna anlita biträde.

I
fall som nu nämnts liksom i andra situationer när sakägaren har haft befogade
kostnader i tUlståndsärendet bör han enligt min mening ha rätt tiU ersättning
av motparten. Som framhållits av utredningen om rättshjälp i
förvaltningsärenden är del otillfredsställande, om den som blir utsatt för
expropriation inte får den honom tillkommande ersättningen ograverad. Ibland
hänger också kostnaderna i tiUslåndsärendet så nära samman med kostnaderna i
expropriationsmålet att det ter sig konstlat och omotiverat att göra en
uppdelning som innebär alt endasl det senare slaget av kostnader blir ersatta.
Om ansökningen om expropriation återkallas eller avslås eller om den
exproprierande avstår från alt fullfölja saken vid domslol, finns det ännu
större anledning att ge sakägaren rätt tiU kostnadsersättning.

Med
hänsyn till det anförda anser jag att man i den nya expropriationslagen bör ta
in bestämmelser om kostnadsersättning i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som föreslagits av utredningen om rättshjälp i förvakningsärenden. Av praktiska
skäl anser jag dock i likhel med hovrätten över Skåne och Blekinge all frågor
om kostnadsersättning aUtid bör prövas av fastighetsdomstol, således även när
det inte har väckts någon talan om expropriation vid domstolen.

I
överensstämmelse med det sagda föreskrivs i första stycket av 7 kap. 1 § att,
om expropriationstillstånd har beviljats, den exproprierande skall svara för
samtliga kostnader som uppkommit i saken dels i ärendet om tiUstånd till
expropriation, dels vid fastighetsdomstolen och vid expropriationsersättningens
fördelning. Undantag görs för del faU att annal följer av 18 kap. 6 eller 8 §
RB. Nämnda paragrafer gäller formellt endasl kostnaderna vid domstol. För
övriga slag av exproprialionskostnader görs undantag från den exproprierandes
ersättningsskyldighet för del fall att annat följer vid en motsvarande
tillämpning av 18 kap. 6 eUer 8 § RB. Jag vill här framhålla vikten av att de
angivna paragraferna i RB tUlämpas utan alltför stor restriktivitet. Såväl när
det gäller tillståndsärendet som målet vid fastighetsdomstolen är det
angeläget att se lill att onödig utredning inte skall behöva ersättas av den
exproprierande.

Som
jag anfört i avsnillet 8.5.2 i den aUmänna motiveringen bör i den nya
expropriationslagen finnas en särskild regel som inskränker

21
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 109

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 322

sakägares
rätl att vid fastighetsdomstolen få ersättning för utrednings-kostnader i de
fall då domstolen har meddelat utredningsbeslut enligt 5 kap. 12 § andra
stycket. Regeln har tagits upp som ett andra stycke i 7 kap. 1 §.

I 7
kap. 2 § har tagits upp en bestämmelse om ersättning för kostnader i fall då
ansökan om expropriationstillstånd avslås eller ansökningen återkallas innan
tillstånd beviljats. Sökanden skall i sädant fall vara skyldig att svara för
samtliga kostnader i saken, i den mån ej annat följer vid en molsvarande
lillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § RB.

I 7
kap. 3 § har tagils upp beslämmelser om ansvar för rättegångskostnader i högre
rätt. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad som gäller f.n. Frågan om
ersättning för kostnaderna i högre rält har tidigare berörts i
specialmoliveringen till 5 kap. 12 §. Jag vill här tillägga all, om ersättning
som tillkommer sakägare höjs av högre rätt enbart med belopp som motsvarar
penningvärdets fall under tiden efter underrättens dom, sakägaren inle därmed
kan anses ha vunnit i överrätten.

7
kap. 4 § innehåller en bestämmelse om var prövningen av kostnadsfrågor skall
äga rum. I enlighet med vad jag tidigare har anfört föreskrivs att
fastighetsdomstolen prövar såväl kostnad som uppkommit i expropriaiionsmålet
vid domstolen som kostnad i tillståndsärendet och vid expropriationsersättningens
fördelning. Har talan om expropriation inle anhängiggjorts vid domstolen, får
sakägaren väcka särskild talan om ersättning för de kostnader som uppkommit i
tillståndsärendet.

5§

1
förevarande paragraf har tagils upp beslämmelser om förskott på ersättning för
rättegångskostnad. Bestämmelserna överensstämmer i sak med nuvarande 67 § ExL.

6 §

I
paragrafen ges bestämmelser om förundersökning av fastighet med anledning av
lillämnad expropriation. Bestämmelserna, som motsvarar 71 och 72 §§ ExL, har
förenklats och utformats efler förebild av bl.a. 51 § miljöskyddslagen och 34 §
väglagen.

Föreskriften
i 71 § första stycket andra punkten ExL au länsstyrelsen inte får medge
fömndersökning innan expropriationstillsiånd har meddelats, om inte länsslyrelsen
funnil all det uppgivna expropriationsändamålet är sådanl all del grundar
expropriationsrätt, har i departemenlsförslaget inle någon direki motsvarighet
men är avsedd att gälla också i fortsättningen. En sådan prövning får anses
ingå som ett led i länsstyrelsens prövning av frågan huruvida skäl föreligger
till den begärda åtgärden.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 323

Liksom f.n. skall länsstyrelsen föreskriva att tillträde
som behövs skall lämnas under viss tid. Särskild föreskrift om underrättelse
till fastighetsägaren eller rättighetshavare om när undersökningen får
påbörjas synes inte behövas.

Enligl 71 § tredje stycket ExL får växande träd inte
fällas i och för undersökningen ulan alt länsstyrelsen har medgett det.
Bestämmelsen har i justitiedepartementets promemoria ansells kunna undvaras. I
promemorieförslaget föreslås i stället generella bestämmelser om atl
undersökningsarbetet skall utföras så atl minsta .skada och intrång vållas och
atl ersättning skall utgå för skada och intrång. 1 sill yttrande över promemorieförslagel
uttalar hovrätten för Västra Sverige au den nya expropriationslagen bör uppta
en motsvarighet till 71 § tredje stycket ExL. Som skäl anförs, au de
föreslagna, mera generellt avfattade föreskrifterna inte tillräckligt
tillgodoser markägarens intressen såvitt nu är i fräga. Också jag anser, att
det behövs en särskild bestämmelse som mera direkt tar sikte på atl förhindra
atl växande träd fälls eller skadas. För egen del vill jag emellertid inte
förorda, att den nuvarande ordningen behålls. 1 stället bör efter förebild av
34 § väglagen och 4 kap. 38 § FBL meddelas föreskrifter om skyldighel för den
undersökande att i förväg inhämta fastighetsägarens samtycke till trädfällning
och åtgärd som kan skada växande träd i trädgård, liknande plantering eller
park, dvs. inom områden i fräga om vilka fastighetsägaren har ett starkt
intresse av att växtligheten skyddas. 1 exproprialionsfall bör dock
länsslyrelsen kunna lämna medgivande lill trädfällning och annan åtgärd som
nyss nämnts, om ägarens samtycke inte kan erhållas. I övrigi bör som en allmän
regel gälla, att undersökningsarbetet skall utföras så alt minsta skada och
intrång vållas och att ersättning skall utgå för skada och intrång som inle har
kunnat undvikas.

Enligl promemorieförslaget skall talan om ersättning som
nyss nämnts väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är
belägen. Bestämmelsen har ulan ändring tagits upp i departemenlsförslaget.

Jag bilräder också del i promemorian framställda förslaget
atl föreskriften i 72 § andra stycket ExL om säkerhet för blivande ersättning
kan ulgå med hänsyn lill all föreskriften får anses ha ringa praktisk
betydelse.

7§

Paragrafen, som i sak överensstämmer med 73 och 74 §§ ExL,
innehåller bestämmelser om ställande av säkerhet.

8§ Paragrafen innehåller en bestämmelse om besvär mot
länsstyrelsens

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 324

beslut
i fråga som avses i 6 eller 7 §. Enligt paragrafen skall talan föras hos Kungl.
Maj:t i statsrådet.

Övergå
ngsbestä m melserna

1
och 2. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1973. Genom
den nya lagen upphävs ExL,

3. Som
jag har förordat 1 den allmänna motiveringen bör i

övergångsbestämmelserna tas upp en regel av innebörd atl, om i lag eller

annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, den nya bestämmelsen i stället skall

tUlämpas.

4. Enligt denna punkt skaU den nya lagens bestämmelser
om fastighetsägare äga motsvarande tUlämpning på innehavare av ständig
beskt-ningsrätt eller fideikommissrätt. Beträffande den närmare innebörden av
begreppet ständig besittningsrätt hänvisas tiU vad som anfördes vid tillkomsten
av lagen (1970:989) om införande av fastighetsbUdningslagen (prop. 1970:144 s.
62). En särregel om ersättning tiU innehavare av fideikommissrätt har tagits
upp i punkt 13 av övergångsbestämmelserna.

5. Den särskUda förmånsrätt som tillkommer fordran på
ogulden köpeskiUing enligt 11 kap, 2 § jordabalken i 1734 års lag har inte fått
någon motsvarighet i JB, 1 5 § JP har emellertid tagits upp bestämmelser som,
när fastighet har överlåtits före JB:s ikraftträdande, övergångsvis bevarar den
förmånsrätt som skulle ha förelegat med slöd av äldre bestämmelser. Vid JB:s
tillkomst utmönstrades ur ExL bestämmelserna om fordran enligt 11 kap, 2 §
äldre jordabalken. Enligt övergångsbestämmelserna tUl lagändringen (SFS
1970:1008) skall dock tidigare bestämmelser i ExL om sådan fordran äga
tiUämpning i den mån företrädesrätt föreligger enligl 5 § JP. Uppenbarligen
bör innehavare av sådan fordran beredas samma skydd som tillkommer
panträttshavare enligt den nya lagen. Bestämmelse härom har tagits upp i punkt
5 av övergångsbestämmelserna. Bestämmelsen medför bl.a, att fastighet skall
anses besvärad av bevUjad eller sökt inteckning, om den svarar för fordran som åtnjuter
förmånsrätt enligt 5 § JP,

I
JB finns ingen motsvarighet tUl institutet avkomslrätt eUer annan förmån, I
fråga om rättighet av angivet slag som har upplåtits före JB:s ikraftträdande
äger enligt 8 § JP äldre bestämmelser i viss utsträckning fortfarande
tillämpning. Vissa av upplåtelserna, nämligen sädana som avser generiska
prestationer, står fordringsrätterna nära, medan andra tiU sin natur närmast är
att anse som ett slags nyttjanderätt till fastigheten. Frågan har behandlats i
specialmotiveringen lill 1 kap. 5 § i den nya lagen. Vid tUlämpningen av den
nya lagen bör avkomsträtter som avser generiska prestationer vara likstäUda med
fordringar som är

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 325

förenade
med panträtt i fastigheten. Däremol bör övriga avkomsträtter inte likställas
med panträttsskyddade fordringar. I dessa faU har i stället innehavaren av
rättigheten ställning som sakägare vid expropriationen och vinner därigenom
skydd för sina intressen. I punkt 5 av övergångsbestämmelserna har tagits upp
en bestämmelse i överensstämmelse med vad jag nu har anfört.

6. Har ansökan om expropriation gjorts hos Kungl.
Maj:t före ikraftträdandet, bör som jag har anfört i den allmänna motiveringen
frågan om tiUstånd tUl expropriationen prövas enligt äldre bestämmelser. Detta
innebär att ExL:s bestämmelser i det angivna fallet bUr tillämpUga både i fråga
om expropriationsandamålen och i fråga om förfarandet i tillståndsärendet. I
sådant fall bör också fråga om återlösningsrätt prövas enligt äldre
bestämmelser.

7. I 100 och 101 §§ ExL finns vissa särskUda
bestämmelser av materiell innebörd om expropriation enligt I § första stycket 7
ExL för åstadkommande av tryggade bostadsförhållanden. Sistnämnda bestämmelse
torde numera sakna praktisk betydelse. Skulle likväl tiUstånd lUl expropriation
enligt bestämmelsen ha meddelats eUer komma alt meddelas på gmnd av ansökan som
gjorts före ikraftträdandet, bör 100 och 101 §§ ExL fortfarande äga tiUämpning.

8. Bestämmelserna i förslagel lUl ny expropriationslag
om äganderättsexpropriaiions inverkan på rättighet som besvärar fastigheten
skiljer sig från ExL:s motsvarande bestämmelser. Bl,a, gäller, att tUlståndsmyndigheten
i vissa fall skall pröva frågan om rättighetens fortbestånd. Har
expropriationstiUstånd meddelats på grund av ansökan som gjorts före den nya
lagens ikraftträdande, bör äldre bestämmelser tiUämpas,

9. Enligt 79 a § första stycket ExL gäller atl, om
allmän väg, för vUken nyttjanderätt tiU mark har exproprierats, blir indragen,
markens ägare är berättigad att förfoga över marken utan lösen enUgt ExL:s
bestämmelser om återlösningsrätt. Enligt andra stycket är i sådant fall
väghållaren berättigad att föra bort vad som har anbringats för vägändamål, om
inle länsstyrelsen bestämmer annal med hänsyn tUl uppkommen fråga om markens
begagnande som enskild väg. Om det som får skUjas från marken inte är bortfört
inom ett år efter det att vägen dragits in eller vid den senare tidpunkt som
länsstyrelsen på gmnd av särskUda omständigheter kan ha bestämt, tUlfaller det
markens ägare utan lösen. Enligt 32 § väglagen upphör vägrätt när vägen dras
in, I fråga om rätten att föra bort vad som anbringats på marken överensstämmer
32 § väglagen med 79 a § andra stycket ExL,

Bestämmelsen
i 79 a § första stycket ExL utgör en speciahegel om återlösningsrätt. Eftersom
jag föreslår att det institutet upphävs, kan någon direkt motsvarighet inte
komma i fråga i den nya lagstiftningen. Jag finner inte heller att det behövs
någon aUmän regel om verkan av atl

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 326

exproprierad rättighet upphört att utövas (jfr utredningens
betänkande s. 140). Beträffande andra slyckel i 79 a § ExL föreslår utredningen
att det skall överföras lill väglagstiftningen. Med hänsyn till den utformning
som inslilulet vägrätt har fåll i den nya väglagen och bestämmelserna i 32 §
andra stycket väglagen kan det emellertid inle anses behövligt att i väglagen
la upp en motsvarighet till bestämmelsen i ExL. Det torde i fortsältningen inle
föreligga något behov av atl expropriera nytijanderätt till mark för allmän
väg. För det fall att sådan expropriation har ägt rum tidigare, bör emellertid
79 a § andra stycket ExL fortfarande äga tillämpning.

10. Bestämmelserna i 3 kap. 3 § i den
nya lagen om räll för den exproprierande all fortsätta all nyttja fastigheten
ger i vissa fall den exproprierande en starkare ställning än enligt ExL.
Bestämmelserna bör kunna tillämpas även om ansökan om expropriation har gjorts
före ikraftträdandet.

11. I fråga om grunderna för
bestämmande av expropriationsersättning föreslås att äldre bestämmelser skall
gälla, om talan vid domstol väckts före ikraftträdandet, Presumtionsregeln i 4
kap. 3 § skall inle gälla värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.
De föreslagna bestämmelserna överensstämmer i princip med punkterna 3 och 4 i
övergångsbeslämmelserna till 1971 års ändringar i ExL. Valet av den 1 juli 1971
som ulgångspunkl för tillämpning även av den utvidgade presumtionsregeln har
motiverats i avsnittet 8.4 i den allmänna motiveringen.

12. Bestämmelserna i 5 kap. nya lagen om handläggningen
vid

domstol, förhandstillträde m.m. samt bestämmelserna i 7 kap. om

expropriationskostnad m.m. bör tillämpas från del all den nya lagen har

trätt i kraft. Bestämmelserna, som i stor ulslräckning stämmer överens

med gällande räll, bör i princip liilämpas även i mål som har anhängig

gjorts före ikraftträdandet. En uttrycklig föreskrift härom har inte

ansetts nödvändig.

Vissa undanlag bör dock göras från den nu angivna
huvudregeln. Sålunda bör de nya bestämmelserna om utredningsbeslut i 5 kap. 12
§ andra stycket och den därtill anknutna ersättningsregeln i 7 kap. 1 § andra
stycket gälla endast i mål som har anhängiggjorts efler den nya lagens
ikraftträdande. Delsamma bör vara fallet med bestämmelserna i 5 kap. 25 och 26
§§ om bestämmandet av ersättning med hänsyn lill panträttshavarnas säkerhet
m.m. 1 stället för 5 kap. 25 och 26 §§ bör motsvarande äldre bestämmelser i 32
§, 59 § första-fjärde styckena, 63 Ji andra punkten samt 95 § ExL tillämpas.
Vidare bör självfallet hovrätts dom i fråga om kvalificerat förhandstillträde
få överklagas enligl äldre bestämmelser, om domen har meddelats före den nya
lagens ikraftträdande. I punkt 12 av övergångsbestämmelserna har lagils in
föreskrifter

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 327

i
enlighet med vad jag nu har anfört.

13. För det fall att fastighet som exproprieras innehas
som fideikommiss gäller enligt ExL ell par undantag från de allmänna bestämmelserna
om expropriation. Sålunda föreskrivs i 59 § fjärde stycket första punkten ExL,
att domstolen inle får fastställa överenskommelse om expropriationsersättning
för fastighet som innehas som fideikommiss. Härmed torde avses inte bara
löseskilling utan även intrångsersättning vid delexpropriation och vid
upplåtelse av särskild rätt. Vidare gäller enligt 57 § sjunde stycket ExL, att
ersättning som tillkommer innehavare av fideikommiss skall hållas inne av
länsstyrelsen, till dess Kungl. Maj:t har förordnat hur det skall förfaras med
ersättningen. Föreskriften torde inle avse annan expropriationsersättning än
löseskilling och inlrångsersätlning. De båda nu angivna undantagen bör
fortfarande gälla. Med hänsyn till att fideikommissen håller på att avvecklas
bör bestämmelserna inle föras över till den nya expropriationslagen utan till
övergångsbestämmelserna. Undantagen har tagits upp i punkt 13 av
övergångsbeslämmelserna med de jämkningar som föranleds av att 5 kap. 25 § och
nedsättningsbestämmelserna i den nya expropriationslagen avviker från
motsvarande bestämmelser i ExL. Den föreslagna regleringen är inle avsedd atl
utesluta att 5 kap. 26 § i den nya expropriationslagen tillämpas i
fideikommissfallen. Föreskriften i förevarande punkt om atl med utbetalning av
expropriationsersättning skall anstå lägger inle hinder i vägen för
länsstyrelsen atl belala ul personlig ersättning till fideikommissarien, om
sådan ersättning har uttagits av länsstyrelsen, och ersättning som tillkommer
annan sakägare än denne ulan att avvakta Kungl. Maj:is förordnande.

14. Bestämmelserna om sättet för betalning av
exproprialionsersältning och förskott i den nya lagen skiljer sig i vikliga
hänseenden från vad som gäller nu. Bl.a. åligger del enligl den nya lagen
domstolen atl bestämma i vad mån nedsättning skall ske eller ej. Har
expropriationsmålet avgjorts, innan den nya lagen trätt i kraft, bör äldre
beslämmelser om nedsättning äga tillämpning, efiersom domstolen i så fall inle
har kunnat tillämpa de nya bestämmelserna.

10.2
Förslaget tiU lag om ändring i jordabalken

I 13
kap. 24 § första stycket JB finns bestämmelser om vissa mål som rör tomträtt,
nämligen mål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander av
uppsägning eller bestämmande av lösesumma. I fråga om rättegången i sådana mål
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om expropriation i allmänhet. Denna
regel bör finnas kvar i sak även efter den nya expropriationslagens ikraftträdande.
Eftersom den nya lagen inte innehåller någon uppdelning mellan
aUmänna och särskilda

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 328

bestämmelser
som är fallet med ExL har i fråga om rättegången en direkt hänvisning till
den nya lagen tagks in i förslaget, Della innebär alt bl,a. de nya
bestämmelserna om fastighetsdomstolens processledning och skyldigheten atl
meddela utredningsbeslul bUr tillämpliga i de angivna målen,

TiU
den nya expropriationslagens bestämmelse om utredningsbeslul har knutits en
särskUd regel som inskränker sakägares rätt tiU ersättning för
utredningskostnad (7 kap. 1 § andra stycket). En motsvarighet till denna regel
har tagils in i andra slyckel av 13 kap, 24 § JB, som innehåUer med
expropriationslagens regler överensstämmande bestämmelser om
rättegångskostnader i mål om bestämmande av lösesumma, I fråga om övriga mål
som avses i paragrafens första stycke torde inle föreligga anledning att
meddela särskilda rättegångskostnadsbesiämmelser. SkuUe i sådant mål
fastighetsägarens motpart åberopa utredning i slrid med utredningsbeslut, får
detta beaktas vid tiUämpning av bestämmelserna i 18kap,RB,

Den
föreslagna ändringen i JB är avsedd att träda i kraft samtidigt med den nya
expropriationslagen,

10.3
Förslaget tiU lag om ändring i 1902 års ellag

Som
närmare redovisats i avsnitten 3,1,1 och 3,4,2 i motiven till ny
expropriationslag föreslår uttedningen att reglerna i 1 § 1902 års lag skall
inarbetas i den nya lagen. Bestämmelser om proformaexproprialion, dvs, om
expropriation utan tillstånd av Kungl. Maj:t men med faslighets-ägarens
medgivande, som nu finns upptagna i 1 § 1902 års eUag i fråga om
starkströmsledningar och i 89 § ExL i fråga om elektriska svagströmsledningar,
skulle enligt utredningens förslag få motsvarighet i den nya expropriationslagen.

I 96
§ ExL meddelas särskilda bestämmelser om ändring och flyttning av elekttisk
svagströmsledning och om exproprierad rätts upphörande i visst faU, Dessa
regler gäUer enligt föreskrift i 1 § fjärde stycket 1902 års ellag också för
elektriska starkslrömsledningar.

Utredningen
erinrar om att den centrala eUagstiftningen f,n, ses över och att avsikten
torde vara att ersätta bl.a, 1902 års ellag med en modern lagstiftning.
EUagstiftningsutredningens förslag tUl ellag (SOU 1966:39), som i denna del
inte föranledde några erinringar från eldistributions-uttedningen (SOU
1968:39), upptog vissa bestämmelser om ändring och flyttning av elektriska
ledningar. Bl.a. föreslogs att bestämmelserna i 96 § första stycket andra
punkten ExL, som handlar om ändring eller flyttning av ledning på grund av
ändrade förhållanden, skulle inarbetas i en generellt tiUämplig regel. Vidare
föreslog ellagstiftningsutredningen att bestämmelserna i 96 § tredje stycket
ExL dvs. föreskriften att

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 329

exproprierad
rält till ledning i gata m.m. upphör om markens natur av galumark m.m. ändras
skulle bibehåUas oförändrade i ExL medan i den nya ellagen skulle intas regler
om skyldighel atl ändra sträckningen av elektrisk ledning inom planlagt område,
när så behövs för all planen skall kunna genomföras, samt om ansvarel för därav
föranledda kostnader. Uppkommande ändringskostnader borde därvid enligt
ellagstiftningsutredningen ersättas av kommunen. Enligt expropriationsutredningens
mening föreligger otvivelaktigt ett starkt samband mellan regeln i 96 § tredje
slyckel ExL och nyss nämnda, av ellagstiftningsutredningen föreslagna regler
och åtskilligt skulle därför vinnas om de kunde arbetas samman inom ellagens
ram. Expropriationsutredningen framhåller emeUertid atl det inte torde vara
lämpligt atl i delta sammanhang gå närmare in på ellagsförslaget.

Enligt
utredningens mening bör reglerna i 96 § ExL flyttas över till ellagstiftningen.
Som skäl för sin ståndpunkt anför ulredningen att bestämmelserna avser
händelser som inträffar efler det att expropriationen fullbordats. Vidare
uttalar utredningen att bestämmelserna i 96 § ExL knappast har samband med
själva expropriationsförfarandet. I och för sig talar enligt utredningen vissa
skäl för att reglerna i 96 § ExL görs tiUämpliga också när rätten att dra fram
en elektrisk ledning förvärvats genom friviUig uppgörelse med markägaren. Något
förslag härom lägger utredningen dock inte fram. Utredningen föreslår alt
bestämmelserna i 96 § ExL t.v. placeras i sak oförändrade i 1902 års eUag i
avvaktan på att därifrån överföras till eUer arbetas in i en ny ellag. För all
paragrafen skall bli mera lättiäst föreslår utredningen att den delas upp i tre
nya paragrafer.

Utredningens
förslag att upphäva 1 § 1902 års ellag har inte mött någon erinran av
remissinstanserna. Också förslaget att utan saklig ändring överföra 96 § ExL
till 1902 års ellag har godtagits av remissinstanserna. Svenska
krafiverksföreningen och Svenska elverksföreningen framhåller dock att den
föreslagna regleringen endast bör gälla t.v. i avvaktan på mera klarläggande
och tidsenliga bestämmelser. Nu angivna remissinstanser förklarar dessutom att
det inte finns något skäl all i de fall, när fastighetsägaren frivUligt
upplåtit rätten till ledningen, genom lagstiftning ingripa i avtalsförhållandet
och lägga flyttningskostnaderna på ledningens ägare. Svenska kommunförbundet
motsätter sig bestämt tanken på att kommunerna som planmyndigheter skulle kunna
åläggas att bestrida kostnaderna för ändring av befintlig ledning.

Som
jag tidigare har redogjort för i avsnittet 4,1,3 har i justkie-departementets
promemoria föreslagits att i avvaktan på resultatet av
ledningsrättsutredningens arbete någon ändring av bestämmelserna i 1902 års
ellag om tiUstånd tUl expropriation inle skaU göras, EnUgt promemorian saknar
bestämmelsema om proformaexpropriation för

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 330

eleklriska svagströmsledningar i ExL praktisk betydelse
och torde kunna utgå. Svenska krafiverksföreningen har som jag redovisat i
avsnittet 4.1.4 kritiserat sistnämnda uttalande.

1 den allmänna motiveringen lill den nya
expropriationslagen (avsnitt 8.2.4) har jag uttalat atl denna lag bör vara
tillämplig också pä exproprialionsfall som nu tas upp i 1902 års ellag. I
förslaget till expropriationslag upptas emellertid inte några bestämmelser om
proformaexpropriation. När överväganden på grundval av
ledningsräiisutredningens arbele har slutförts, kan det komma alt visa sig att
något praktiskt behov av proformaexpropriation inte längre finns. 1 avvaktan härpå
är del emellertid inte tillrådligt att avskaffa möjligheten till proformaexpropriation.
En bestämmelse härom bör stå kvar i 1902 års ellag och vidgas atl omfatta också
expropriation för svagströmsledningar. 1 övrigt bör någon ändring inte ske nu i
fråga om förutsättningarna för proformaexproprialion. Etl önskemål under
remissbehandlingen av expropriationsutredningens förslag, att rekvisitet
"ringa men" utmönstras ur lagtexten, anser jag mig sålunda inle böra
biträda.

Vad gäller frågan om bestämmelserna i 96 § ansluter jag
mig til! utredningens förslag, som godtagits av remissinstanserna. Jag anser
således att bestämmelserna bör överföras till ellagstiftningen. Med hänsyn till
atl frågor inom ellagsiiftningens område f.n. utreds kan det inte nu komma i
fråga att företa några större ingrepp pä delta rättsområde. Jag godtar därför
förslaget all 96 § ExL provisoriskt överförs till 1902 års ellag ulan sakliga
ändringar. Någon reglering av frivilliga upplåtelser i de hänseenden som 96 §
behandlar finns sålunda inle skäl att genomföra i detta sammanhang.

Enligt utredningens mening bör 96 § ExL i samband med atl
den flyttas över lill 1902 års ellag delas upp i tre nya paragrafer, placerade
sist i lagen. För min del anser jag det lämpligt au dela upp paragrafen i olika
avsnitt, Äv redaktionella skäl bör dock bestämmelserna tas upp i en ny
paragraf, 5 b §, i 1902 års ellag.

1§

Ändringarna i förevarande paragraf innebär i första hand
att bestämmelserna om expropriationsandamålen i de två första punkterna i nuvarande
första slyckel faller bort och ersätts med bestämmelsen om expropriation för
elektrisk kraft i 2 kap. 3 § förslaget till ny expropriationslag. 1 första
stycket av 1 § 1902 års ellag har i fråga om expropriation av eleklriska
anläggningar i stället tagits in en hänvisning till den nya
expropriationslagen. Hänvisningen omfattar också 2 kap. 2 S i lagförslaget, som
medger expropriation för elektriska anläggningar för kommunikalionsändamål,
t.ex. telefon- och lelegrafledningar.

I andra stycket i förslaget har upptagits motsvarighet
lill föreskriften i

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 331

nuvarande första stycket sista punkten. Bestämmelsen
medger rätt till expropriation utan tillstånd för elektrisk ledning, när
fastighetens ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt eller
servitutsrätt för ledningen och expropriationen därav förorsakar endast ringa
men. Det ankommer på fastighetsdomstolen att pröva att dessa förutsättningar
föreligger. Som jag förut har anfört omfattar den föreslagna bestämmelsen
också proformaexpropriation för elektriska svagströmsledningar som nu är möjlig
enligl 89 § andra stycket ExL. En nyhet i förslagel i det hänseendet är all
proformaexpropriation medges också för servitutsrätt.

Av iredje stycket i förslagel framgår, atl den utredning som
fastig-hetsdomsiolen behöver för prövningen av expropriationsfrågan skall inges
i samband med stämningsansökningen. I övrigt handläggs målet, som framgår av
första stycket, enligt expropriationslagens bestämmelser.

Bestämmelserna i nuvarande andra och iredje styckena har
utgått, efiersom dessa frågor ej berör den situation som avses i förslaget.
Frågan om det kommunala vetot i andra stycket har närmare behandlats i motiven
lill den nya expropriationslagen (avsnitt 8.2.12). Vidare skall frågan om
minsta avstånd mellan ledning och bostadshus m.m., som nu regleras i iredje
slyckel, beaktas vid den prövning med hänsyn till motstående intressen som
skall företas enligt 2 kap. 12 § förslagel lill ny expropriationslag.
Bestämmelserna i nuvarande fjärde stycket har beaktats vid utformningen av
övriga ändringar i 1902 års ellag.

3§

Ändringen i denna paragraf utgör en följdändring lill den
nya lydelsen av 1 §.

5b§

I enlighet med vad som anförls i inledningen lill detla
avsnitt har reglerna i 96 § ExL lagils upp i denna paragraf. I mom. i
paragrafen upptar motsvarighet lill bestämmelserna i 96 § första stycket. Med
hänsyn lill att 1 § fjärde slyckel föreslås upphävt har i andra stycket angetts
atl bestämmelsen avser också servitutsrätt. 2 mom. motsvarar 96 § andra stycket
och 3 mom. 96 § tredje stycket ExL.

Övergångsbestämmelser

På molsvarande sätt som har föreslagits i fråga om den nya
expropriationslagen bör frågan om tillstånd till expropriation prövas enligl
äldre bestämmelser, om expropriationsförfarande inletts före de nya
bestämmelsernas ikraftträdande, oavsett om det skett hos Kungl. Maj:t eller hos
domslol.

De föreslagna bestämmelserna i 5 b § överensstämmer i
huvudsak med

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 332

äldre
räll. Det kan inte anses möta några betänkligheter att efter
ikraftträdandet tiUämpa dem också i fråga om äldre rättsförhållanden.

10.4
Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

Har
Kungl. Maj:t för någon orts förseende med dess behov av vatten eller för annat
allmänt ändamål som inte omnämns i 2 kap. 38 § VL lämnat tUlstånd lill att
vatten leds bort ur sjö eller vattendrag för all nyttjas på annan plats, skaU
enligt 2 kap. 40 § VL ärendet därefter handläggas enligt reglerna i VL om
byggande i vatten. Om Kungl. Maj:t har lämnat tUlstånd tUl anläggande av
grundvattentäkt på annan tillhörig fastighet för någon orts förseende med
vatten eller för annal allmänt ändamål, skall enligt 2 kap, 60 § VL
vattendomstol efter ansökan pröva vUlkors- och ersättningsfrågor,

VUlkoren
i 2 kap, 40 och 60 §§ VL att Kungl, Maj:ts tillstånd skall avse någon orts
förseende med vatten anknyter till den nuvarande formuleringen i 1 § första
stycket 5 ExL, Motsvarande expropriationsändamål anges emeUertid i 2 kap. 3 §
förslaget tiU ny expropriationslag som en rätl lUl expropriation för att
tillgodose allmänt behov av vatten. Med hänsyn härtiU föreslås att den nya
terminologin införs i de angivna lagmmmen i VL,

Expropriationsutredningen
diskuterar i sitt betänkande Expropriationsändamål och
expropriationsersättning m.m, (s, 99) avgränsningen av vattenläktsprocessen men
anser sig inte böra för egen del föreslå någon ändring. Jag anser för min del
inte heller att någon ändring bör göras nu. Frågan bör anslå i avvaktan på
resultatet av vattenlagsutredningens arbete,

I
övrigt kan några ändringar i VL inte anses behövliga. Vattenlagsutredningens
betänkande (SOU 1972:14) Revision av vattenlagen del 2 innehåller förslag om en
saklig anpassning av VL till expropriationslagstiftningens ersättningsregler.
Frågan härom kommer efter remissbehandling av betänkandet att beredas inom
justitiedepartementet. 2 kap, 18 § VL innehåller vissa särskilda bestämmelser
om elektriska starksttömsledningar för ersättningskraft. Vattenlagsutredningen
föreslår att bestämmelserna upphävs, I avvaktan på prövningen av detta förslag
kan de kvarstå oförändrade, 14 kap. 11 § VL hänvisas i fråga om statens
lösningsrätt till strömfall med vattenverksbyggnader m.m. tUl
expropriationslagsliftningen. Med hänsyn tUl bestämmelsernas utformning
behöver någon ändring av dem inte ske.

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 333

10.5
Förslaget till lag om upphävande av lagen om tvångsiniösen av vanhävdad
jordbruksegendom

Jag
har i den allmänna motiveringen till förslaget om ny expropriationslag
(avsnitt 8,2,8) uttalat att de nya bestämmelserna i 2 kap, 7 § i förslaget
ersätter reglerna i lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom och att
sistnämnda lag därför bör upphävas i anslutning tiU den nya lagstiftningens
ikraftträdande. Ett förslag härom tas upp under denna punkt. Den upphävda lagen
skall dock fortfarande gälla i fall då fråga om inlösen väckts före den nya
lagstiftningens ikraftttädande.

10.6
Förslaget tiU lag om ändring i civUförsvarslagen

I
civilförsvarslagen (CfL) har kommunerna tUlagts särskUda arbetsuppgifter i
samband med anordnandet av civilförsvaret. Enligt 40 § 1 mom, är kommun sålunda
skyldig bl,a, all bygga skyddsrum och vidta vissa reservanordningar för
brandförsvarets vattenförsörjning samt att utföra källarmursgenombrott för
allmänna och enskilda skyddsrum. För att kommunen skall kunna fullgöra
nyssnämnda skyldigheter kan för kommunens räkning enligt 68 § CfL åtskillig
egendom såsom markområde, byggnader m,m, som finns inom kommunen tas i
anspråk. En fömtsättning är dock att civUförsvarsberedskap råder och att frivUlig
uppgörelse inte kan träffas tUlräckligt skyndsamt. Kravet på civilförsvarsberedskap
gäller dock inte när fråga är om vidtagande av byggnadsanordning och utförande
av källarmursgenombrott. Förfoganderätten får i sådant fall utövas endast av
länsstyrelse. Tas egendomen i anspråk med nyttjanderätt är enligt 72 § ägaren
eller innehavaren av egendomen skyldig tåla eUer vidta ändring eller flyttning
av inredning eller utmstning, som hör till egendomen, samt att i övrigt tåla de
åtgärder beträffande egendomen, vilka den som utövar förfoganderätten finner
erforderliga. Ersättning för ianspråktagandet skall enligt 73 § utgå enligt de
gmnder som gäUer i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov,

Expropriationsutredningen
anför, att de nu redovisade bestämmelserna i CfL otvivelaktigt innebär en
dubblering i förhållande tiU den tidigare föreslagna expropriationsbefogenheten
för civilförsvarets behov. När civilförsvarsberedskap råder finns det emeUertid
ett starkt behov av ett extraordinärt förfarande av den typ som regleras i
rekvisitionslagen och andra liknande förfallningar. Kvar står emeUertid,
framhåller utredningen, det faktum atl rätt finns att även under normala förhållanden
för kommuns räkning ta i anspråk egendom i rekvisitionsväg för

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 334

att utföra t.ex. bergfasta skyddsrum. Mot formerna för
själva ianspråktagandet är enligt utredningen i och för sig inget att invända.
Som grund för detla måsle nämligen ligga en i vederbörlig ordning upprättad och
i övervägande antalet fall fastställd organisationsplan. Däremot finner
utredningen det knappast tillfredsställande att ersättningen till den
ianspråktagna egendomens ägare också i dessa fal! skall bestämmas enligt den
ordning som fastställts i rekvisiiionslagen. Denna ordning har tillskapats för
utomordentliga förhällanden och bör ocksä reserveras för sådana situationer.
Utredningen föreslår därför att de allmänna bestämmelserna i
expropriationslagsliftningen om tillvägagångssättet vid bestämmandet av
ersättningen skall vara exklusivt tillämpliga, när egendom jämlikt CfL tas i
anspråk pä andra tider än när civilförsvarsberedskap råder. Bestämmelserna
skall enligt förslaget liilämpas inle bara belräffande ersättning för själva
ianspråktagandet utan också beträffande ersättning för intrång av sädan art som
avses i 72 §CfL.

Riksvärderingsnämnden tillstyrker i sitt remissyttrande
att ersättning för egendom, som tas i anspråk enligt CfL under tid dä
civilförsvarsberedskap inte råder, utgår enligt de regler som gäller för
exproprierad egendom och fastställs enligt de för expropriationsmäl gällande
bestämmelserna. Civilförsvarsstyrelsen förklarar sig inte ha något att erinra
mol utredningens förslag.

Också jag biträder utredningsförslaget. I 73 § CfL
föreslås ändringar i enlighet härmed. I första slyckel av paragrafen anges att
stycket gäller endast när civilförsvarsberedskap råder. I ell nytt andra stycke
föreskrivs att, om egendom under tid då civilförsvarsberedskap inte råder har
tagits i anspråk enligt 68 § tredje stycket andra punkten, ersättning för
egendomen skall bestämmas med tillämpning av expropriationslagen. Detsamma
skall gälla om i sådant fall, dvs. när civilförsvarsberedskap inle råder,
åtgärd har vidtagits enligt 72 §. Att ersättning skall bestämmas med
tillämpning av expropriationslagen innebär att såväl värderingsreglerna sorn
föreskrifterna om förfarandet skall gälla. 1 fråga om tillvägagångssättet vid
själva ianspråktagandet gäller däremot bestämmelserna i CfL. Sedan egendomen
har tagits i anspråk kan talan om bestämmande av ersättning väckas, utom av
kommunen, ocksä av fastighetsägaren vid fastighetsdomstol, om frivillig
uppgörelse inie kan Iräffas.

De föreslagna ändringarna föresläs träda i kraft samtidigt
med den nya expropriationslagen. Äldre bestämmelser bör dock fortfarande
tillämpas i fall då egendom tagits i anspråk före ikraftträdandet.

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 335

10.7 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen

Åtskilliga lagar och andra förfallningar upptar
bestämmelser om au handlingar i mål och ärenden skall delges motpart eller
annan. 1 delgivningslagen (DL) meddelas närmare bestämmelser om hur delgivning
skall gå lill.

Som huvudregel gäller enligt DL. au delgivning som skall
ske i mäl eller ärende hos domslol eller annan myndighet skall ombesörjas av
myndigheten (2 § första stycket DL). Delgivningen skall i första hand ske genom
all den handling som skall delges sänds med posten i vanligt brev eller lämnas
med bud till den som avses med delgivningen. Myndigheten skall i så fall begära
att mottagandet erkänns skriftligen (s.k. ordinär delgivning; 3 § första
stycket DL). Myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer får dessuiom använda sig av
en mera kvalificerad delgiv-ningsmetod, som innebär all handlingen överlämnas
till den som söks genom postverkets försorg (s.k. särskild postdelgivning: 3 §
andra stycket DL). Kan delgivning inle ske pä något av de sätt som har angetts
skall myndigheten anlita stämningsmän eller annan, vars intyg utgör fullt bevis
om delgivning(s. k. stämningsmannadelgivning: 3 § tredje stycket DL).

Vid delgivning skall enligt DL handlingen överbringas i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift eller kopia till den som söks för
delgivning (6 § första stycket DL). I vissa fall får myndigheten besluta att
handlingen i stället skall hållas tillgänglig hos myndigheten eller pä plats
som denna beslämmer. I så fall skall särskilt meddelande om detta delges den
sökte (6 § andra stycket DL).

Vid sidan av de delgivningsformer för vilka har redogjorts
i det föregående finns en speciell delgivningsmeiod, s.k. kungörelsedelgivning,
som i första hand är tillämplig när delgivning skall ske med någon som inte kan
delges enligt de ordinära metoderna (15 § DL) eller med en obestämd krets av
personer (16 § första stycket första punkten DL). Kungörelsedelgivning får
också användas, om etl stort antal personer skall delges och det skulle
innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till
ändamålet med delgivningen att överbringa handlingen eller meddelande om au
handlingen hålls tillgänglig pä viss plats lill var och en av dem med vilken
delgivning skall ske (16 § första stycket andra punkten DL),

Kungörelsedelgivning sker genom atl den handling som skall
delges hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats som denna
bestämmer och genom att meddelande om della och om handlingens huvudsakliga
innehåll förs in i lämplig tidning inom viss tid (17 § första stycket DL).
Införande i tidning får underlåtas bl.a. om sådant är uppenbart meningslöst.
I så fall skall meddelandet i stället anslås i

s. 336 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 336

myndighetens
lokal. Enligt uttrycklig föreskrift bör meddelandet ocksä anslås på kommuns
anslagstavla, om det kan antas att den som söks därigenom nås av meddelandet.
Skall delgivning ske med en obestämd krets av personer eller med elt stort
antal personer, skall dessutom meddelandet sändas med posten till någon eller
några av dem under deras vanliga adress för att vara tillgängligt för alla dem
som avses med delgivningen. I dessa fall skall meddelande alltid sändas till
statiig myndighet eller kommun som ingår bland dem som avses med delgivningen
(17 § tredje slyckel DL).

I
den inom justitiedepartementet upprättade promemorian tas upp frågan om
delgivning i expropriationsmål och vissa liknande mål och ärenden med ett stort
antal parter. Därvid anförs inledningsvis atl DL öppnar vissa möjligheter att
använda kungörelsedelgivning i sådana mål och ärenden. Även om man har försökt
att göra förfarandet vid kungörelsedelgivning så effektivt som möjligt, bl.a.
genom föreskriften om annonsering i lämplig tidning, torde enligt promemorian
utsikterna alt nå resultat genom kungörelsedelgivning vara synnerUgen små i
många faU. Sådan delgivning synes därför tillämpas restriktivt.

I
promemorian uttalas, att någon ändring av de förutsättningar som DL uppställer
för att kungörelsedelgivning skaU få ske inle synes böra göras. Sådan
delgivning bör således också i fortsättningen komma liU användning bara i
undantagsfaU efter en avvägning mellan å ena sidan kostnaden och besväret för
delgivning i de former DL annars anvisar och å andra sidan ändamålet med
delgivningen. Kan förfarandet vid kungörelsedelgivning göras effektivare än
f.n. skapas enligt promemorian fömtsättningar för ökad användning av sådan
delgivning.

Det
framhålls i promemorian, att det inte sällan förekommer expropriationsmål i
vUka ett stort antal hyresgäster eller bostadsrättshavare i samma fastighet är
sakägare. Långtifrån alla dessa mål synes vara av sådan vikt för
rättighetshavarna att kungörelsedelgivning med dem skulle vara utesluten. Som
exempel anförs i promemorian mål om expropriation av utrymme under jord för
anläggande av tunnelbana. I många andra typer av mål och ärenden anges
förhållandena vara likartade, t.ex. ärenden om ändring av bashyra enligt lagen
(1942:429) om hyresreglering m.m, i vUka ärenden samtiiga hyresgäster i
fastigheten vanligen är sökandens motpart. Antalet kan vara betydande samtidigt
som ärendel gäller mindre värden eUer är hell rutinbetonat, I nu åsyftade fall
bör enligt promemorian kungörelsedelgivning kunna bli elt alternativ att räkna
med, om förfarandet blir mera effektivt.

I
promemorian erinras om att del i praktiskt tagel alla slörre hyresfastigheter
och i andra fasligheter som innehåUer lägenheter för elt större antal personer
finns särskilda anslagstavlor för meddelanden av olika slag tUl hyresgästerna.
Detta bör enligt promemorian kunna utnyttjas på

s. 337 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 337

så
sätt att, när kungörelsedelgivning skall ske med etl stort antal personer som
hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet, tidningsannonseringen byts
ul mot anslag i fastigheten. Därigenom skulle förfarandet vid
kungörelsedelgivning kunna vinna åtskilligt i effektivitet. Anslåendet av
kungörelsen i fastigheten bör enligt promemorian kompletteras med all
handlingen eller i förekommande fall meddelande som avses i 6 § andra stycket
DL sänds till vederbörande i vanligt brev under deras vanliga adress. Detla
sägs inle tynga förfarandet. Med den föreslagna ordningen undviks de mest
arbetskrävande momenten vid de övriga delgivningsformerna, nämligen bevakningen
av all samtliga har delgetts, utsändande av nya delgivningsförsändelser när
delgivnings-försök har misslyckats osv.

Del
i promemorian framförda förslaget till ändring av förfarandet vid
kungörelsedelgivning har fått ell gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen.
Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan
erinran. Bland dem kan nämnas hovrätten för Västra Sverige, Slockholms
tingsrätt, Göteborgs tingsrätt och de tre största hyresnämnderna.

Statens
hyresråd, som i princip biträder promemorieförslaget, anför atl det föreslagna
systemet med anslag i fastigheten inte bör ersätta utan komplettera sådan
tidningspublicering som avses i 17 § första stycket DL. Som skäl anges att det
i en fastighet kan finnas lokalhyresgäster som inte har anledning att annat än
undantagsvis besöka vestibul eller annal utrymme där anslaget har satts upp.
Hyresrådet erinrar också om all man inle kan utesluta att anslaget kan komma
alt skadas eller t.o.m. avlägsnas av obehöriga. Hyresnämnden i Göteborgs och
Bohus län anför att den praktiska frågan hur meddelandet skall anslås i
fastigheten, när denna har flera uppgångar, bör lösas men att det synes kunna
ske genom tillämpningsföreskrifter.

I
likhet med vad som anförs i promemorian anser jag, att delgivning i form av
kungörelsedelgivning bör kunna komma lUl användning i större omfattning än
hittiUs i vissa expropriationsmål med etl stort antal sakägare bosatta i samma
faslighet och i andra liknande mål. En förutsättning för det synes, som
framhålls i promemorian, vara att förfarandet vid denna delgivningsform kan
effektiviseras så att de som avses med delgivningen i slörre utsträckning än
f.n. kan beräknas få kännedom om all den ifrågavarande handlingen håUs
tillgänglig. Den väg som anvisas i promemorian för att nå detta mål lorde vara
i huvudsak framkomlig.

I
promemorian föreslås som nämnts, all anslag i fastigheten i förening med
personliga underrättelser till dem som avses med delgivningen skall i de fall
som del här är fråga om ersätta publicering i tidning. På de skäl som siatens
hyresråd anför i sitt yttrande över förslaget finner jag, atl införande i
lämplig tidning som regel bör ske i nu åsyftade fall. Som

22 Riksdagen 1972. I saml. Nr 109

s. 338 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 338

hyresrådet
föreslår bör den i promemorian förordade ordningen få utgöra ett komplement tUl
det nuvarande tUlvägagångssättet vid kungörelsedelgivning.
Departementsförslaget har utformats i överensstämmelse härmed. Enligt delta
skall således anslag i fastigheten alltid äga rum, medan publicering i tidning
kan få underlåtas, om publiceringen är uppenbart meningslös.

Som
hyresnämnden i Göteborgs och Bohus län antyder bör meddelandet om att viss
handling hålls tillgänglig anslås på flera ställen inom fastigheten i de fall
då det finns flera uppgångar till lägenheterna eller det annars är påkaUat. I
departementsförslaget har detta fått komma lill uttryck i lagtexten genom
föreskriften, att handlingen eller meddelande som avses i 6 § andra stycket DL
skall anslås i fastigheten pä lämpligl sätt, I övrigt får, som hyresnämnden
anger, frågan regleras närmare i tillämpningsföreskrifterna till DL
(delgivningskungörelsen 1970:467),

Som
föreslås i promemorian bör delgivningsförfarandel i del fall som här är i fråga
kompletteras med att handUngen eller meddelande enligl 6 § andra stycket DL
sänds med posten till dem som avses med delgivningen. Alldeles undantagslös
bör emellertid en sådan regel inte vara. Det kan tänkas att i ett mål som
endasl periferi berör t.ex, hyresgästerna i ett stort antal fastigheter eller i
en fastighet med ett mycket stort antal lägenheter, det inte framstår som
försvarligt med hänsyn till å ena sidan kostnaderna och besväret och å andra
sidan ändamålet med delgivningen att sända särskild underrättelse till var och
en av hyresgästerna, I så fall bör underrättelseförfarandet kunna underlåtas
och ersättas med det förfarande som nu föreskrivs i 17 § tredje stycket DL.

Delgivningen
bör anses verkstaUd i och med att handlingen hålls tillgänglig och meddelande
om det har anslagils i fastigheten inom föreskriven tid och, inom samma tid,
har införts i lämplig tidning eller anslagits i myndighetens lokal. Däremot bör
inte fordras att de personliga underrättelserna tUl dem som avses med
delgivningen skall ha avsänts. Underrättelserna bör således i förevarande
hänseende vara jämställda med meddelanden som avses i 17 § andra och tredje
styckena DL,

I
enlighet med det anförda har bestämmelserna om anslag i fastigheten tagits upp
i 17 § första stycket, medan föreskriften om personliga underrättelser har
införts i 17 § tredje stycket DL (jfr 19 § tredje stycket samma lag).

Ändringarna
i DL är avsedda att träda i kraft samtidigt med den nya expropriationslagen,

s. 339 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 339

10.8
Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen

I
26-29 §§ rennäringslagen meddelas beslämmelser som öppnar möjlighet för Kungl.
Maj:t att förordna om upphävande av renskötselrätten helt eller delvis för
visst markområde. I bestämmelserna hänvisas tiU ExL.

De
jämkningar som föreslås i 26 och 29 §§ rennäringslagen är endast redaktioneUa.
29 § har i förslaget utformats med hänsyn tUl att man i förslagel till ny
expropriationslag inte har behållit den nuvarande uppdelningen mellan allmänna
och särskilda bestämmelser om expropriation och att begreppet särskild rätt
föreslås bli knutet till begreppet fastighet (jfr t.ex. 1 kap. 1 § första
stycket i förslaget tUl ny expropriationslag).

De
föreslagna ändringarna i rennäringslagen är avsedda att träda i kraft samtidigt
med den nya expropriationslagen. Att renskötselrält inte är avsedd att kunna
upphävas eller inskränkas genom s.k. självständig rättighetsexpropriation
följer av I kap. 2 § tredje stycket i förslagel lill ny expropriationslag.

11
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådels yttrande över förslagen tUl

1) expropriationslag,

2) lag
om ändring i jordabalken,

3) lag
om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa besläm

melser om elektriska anläggningar,

4) lag
om ändring i vattenlagen (1918:523),

5) lag
om upphävande av lagen (1947:290) om tvångsinlösen av

vanhävdad jordbruksegendom,

6) lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

7) lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

8) lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen,

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 340 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 340

Bilaga
1 Expropriationsutredningens förslag

Förslag
till

Allmän
expropriationslag

Härigenom
förordnas som följer.

1
kap. Inledande bestämmelser

1 §
Genom expropriation får, i den omfattning och på de villkor som

anges i denna lag, fast egendom tagas i anspråk antingen med äganderätt

eller med nyttjanderätt eller servitutsrätt. Expropriation får även ske för

att upphäva bestående särskild rätt tiU fastighet, dock ej inteckning för

fordran.

Denna
lags bestämmelser om expropriation av fast egendom äger motsvarande tillämpning
i fråga om byggnad och annan anläggning på ofri gmnd. Att detsamma gäller
beträffande tomträtt och vattenfallsrätt följer av 4 kap. 27 § och 5 kap. 2 §
lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

2 §
Exproprieras egendom med äganderätt, upphör också all särskild

rält tiU egendomen, som icke enligt förbehåU vid expropriationen skall

lämnas orubbad.

Egendomens
ansvar för allmänna utskylder, för fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 6
§ första stycket handelsbalken eller för servitut som uppkommit vid laga skifte
eller ägostyckning eller vid avstyckning av område som ej ingår i tomtindelning
förändras ej genom expropriationen.

Genom
expropriation stiftad nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet äger
företräde framför all annan rätt till fastigheten.

3 §
Är särskild rätt tiU fastighet föremål för expropriation, skall denna

lags föreskrifter om expropriation av fast egendom gäUa i tUlämpliga

delar om ej annat finnes särskilt föreskrivet.

s. 341 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 341

4 § I den mån ej annal föreskrivs skall enligt denna
lag uppkommande frågor handläggas av expropriationsdomslol i den ordning som
anges i lagen (1917:189) om expropriation.

5 § Med sakägare förstås i denna lag ägaren av den
fasta egendom, som expropriationen avser, samt innehavare av särskild rätt till
egendomen utom innehavare av fordran, för vilken inteckning i egendomen är sökt
eller beviljad, eller annan med sådan fordran jämställd rält.

2
kap. Om expropriationsandamålen

1 §
Expropriation får ske tUl förmån för kommun för att möjliggöra

upplåtelse av mark med tomträtt eller eljest för att främja tillkomsten av

tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller befordra

utvecklingen av sådan bebyggelse. För expropriation inom tätbebyggt

område fömtsattes härvid all det med skäl kan antagas att den mark som

expropriationen avser inom överskådlig tid kommer att beröras av

byggnads- eller anläggningsåtgärder, som är av väsentlig betydelse från

allmän synpunkt, eller att det tUl främjande av planmässigt byggnads

skick eller av annan därmed jämförlig orsak är angelägel alt kommunen

får rådighet över marken.

Expropriation
får endasl avse egendom som helt eller delvis är belägen inom kommunens eget
område eller inom området för det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel
tiUhör.

2 §
Även om 1 § icke är tillämplig får kommun inom sill område

expropriera

1. mark
som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetts för annat än

enskUt bebyggande eller som eljest enligt bestämmelse i. planen skall

kunna användas för allmän trafikanläggning eller allmän ledning, dock

att expropriationen i sistnämnda båda faU endast får avse förvärv av

erforderlig nyttjanderätt eller servitutsrätt;

2. tomt,
vilken när ett år förflutit från del tomtindelning fastställts till

särskilda delar tillhör olika ägare, under förutsättning att ej ägare av

tomtdel begärt inlösen av annan tomtdel enligt byggnadslagen och

tomten därigenom förenas i en ägares hand;

.
3. område för vUket stadsplan eUer byggnadsplan första gången faststäUts under
förutsättning att annat ej avtalats och att talan om expropriation väckes inom
sex månader från den dag planen fastställdes eller, i fall då ägare av mark
inom planområdet inom nämnda tid väckt talan om inlösen enligt 44 eller 111 a §
byggnadslagen, inom nio månader från nyssnämnda dag.

s. 342 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 342

Expropriation
enligt första stycket 3 skall avse all mark inom planområdet, som är i samme
ägares hand, såvida icke ägaren medger att endasl en del exproprieras. Rätt
till expropriation föreligger dock ej beträffande mark som på grund av sin
naturbeskaffenhet uppenbarligen ej kan komma i fråga för bebyggande, och ej
heller belräffande bebyggt område, vars ägare med hänsyn till bebyggelsens
värde eller beskaffenhet i övrigt uppenbarligen icke har intresse av planens
utformning. Har med stöd av 70 eUer 113 § byggnadslagen förordnats att viss
markägare skall avslå eller upplåta mark inom planomrvdet ulan ersättning, får
expropriation ej ske av honom liUhörig mark.

Vid
tillämpning av andra stycket skall äganderättsförhållandena bedömas med hänsyn
till vad som gällde då planen fastställdes.

3 §
Expropriation får äga rum för att bereda utrymme för anläggning

som tUlgodoser allmänt samfärdsel- eUer transportbehov.

Om
expropriation för allmän farled, hamn och flottled finns bestämmelser i
vattenlagen.

4 §
Expropriation får äga mm för att tiUgodose allmänt behov av

drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av att bortföra och

oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet.

Även
om därigenom ej tiUgodoses allmänt behov får expropriation äga rum för att
bereda utrymme åt ledning för nyttighet som avses i första stycket eUer för
avloppsvatten eller annan orenlighet, om ledningen skall ingå i ett ledningsnät
av betydelse för rikel eller för viss ort eller intrånget av ledningen är ringa
i jämförelse med nyttan därav.

Bestämmelserna
i denna paragraf gäller ej sådant ianspråktagande av annans mark för
tillgodogörande av vattenkraft eller för gruvdrift, varom bestämmelser
meddelats i annan lag.

5 § Expropriation får äga rum för att bereda utrymme
ål näringsverksamhet eller anläggning därför av slörre betydelse för riket
eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

6 § Expropriation får äga rum för alt upprätta
skydds- eller säkerhetsområde eUer utföra annan särskUd anordning liU skydd
mol aUmänfarlig eUer eljest från allmän synpunkt menlig naturhändelse, mot
vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri
eller annan anläggning.

7 § Expropriation får äga rum för det mUitära
försvaret eller för annal ändamål av särskild betydelse för det totala
försvaret.

s. 343 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 343

8 § Expropriation får i fall av föreliggande eller
förväntad grov vanvård äga rum för atl bringa fast egendom i hävd.

9 § Expropriation får äga rum för att bevara
historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast
fornlämning eller för att bereda erforderligt utrymme däromkring.

10 § Expropriation får äga rum för att bevara område
som nationalpark, naturteservat eller naturminne eller för atl eljest
tUlgodose ett väsentiigt behov av mark för sådana anläggningar för idrott eller
friluftsliv, som är avsedda att hållas tUlgängliga för allmänheten, eller av
mark för fritidsbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

11 § Även i annat fall än som avses i övriga
bestämmelser i detta kapitel får expropriation äga rum, om ändamålet därmed är
att tUlgodose behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för
verksamhet, som är avsedd att drivas av staten eller av kommun eller annan
sådan menighet eUer annars är av väsentlig betydelse för rikel eller orten
eller för viss befolkningsgmpp.

12 § Skall genom statens eller genom kommuns försorg
inom visst område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärder, som kan
föranleda expropriation enligt bestämmelserna i detta kapitel, och kan del med
skäl antagas att åtgärderna medför väsentligt ökat värde för egendom i områdets
omedelbara närhet eller annars avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja sådan
egendom, får denna egendom exproprieras, i den mån det med hänsyn tUl
kostnaderna för åtgärderna och övriga omständigheter finnes skäligt.

3
kap. Om tillstånd till expropriation m.m.

1 § Fråga om tillstånd till expropriation prövas av
Konungen där ej annat följer av vad som sägs nedan.

2 § I ansökan om expropriationstillstånd skall så
fullständigt som möjligt uppges

1. yrkandet och de omständigheter på vilka della grundas;

2. fast egendom som berörs av expropriaiionen; saml

3. namn och adress på samtliga för sökanden kända sakägare.

I
övrigt skall till ansökningen fogas den utredning som kan anses behövlig i
varje särskilt fall.

s. 344 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 344

3 §
När tillstånd tUl expropriation sökts, skall vederbörande statliga

och kommunala myndigheter, den fasta egendomens ägare och inne

havare saml annan som kan lida men av expropriaiionen få lillfälle all

yttra sig över

1. om del är förenat med särskild olägenhet alt den avsedda marken avstås
eUer upplåts,

2. om annan lämplig mark kan lagas i anspråk med mindre olägenhet, saml

3. om del eljesi finns något att erinra i anledning av ansökningen.

4 §
Inom område, som i fastställd generalplan, stadsplan eller

byggnadsplan avsetts tUl gata, väg eller annan allmän plats, hamn- eller

vattenområde, får utan kommunens medgivande expropriation för

annans räkning äga rum endast om synneriiga skäl föreligger.

5 §
Sökes tUlstånd tUl expropriation av mark, som sökanden innehar

med nyttjande- eller servitutsrätt, kan Konungen förordna att sökanden

icke mot sitt bestridande får förpliktas avflytta tidigare än på den fardag,

som infaller närmast efter det ansökningen blivit prövad. BifaUes

ansökningen, får sökanden, utan hinder av vad som eljest skuUe gäUa,

sitta kvar i avvaktan på att expropriationen fullbordats eller, om

expropriationsrätten upphör eller förverkas, tUl den fardag, som infaller

närmast därefter.

Sitter
sökanden kvar utöver den dag, då nyttjanderätten eljest skolat upphöra, skall
jordägaren ha skälig ersättning som, om överenskommelse ej träffas, bestäms av
allmän domstol. Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att
föra bort byggnad eller annat, som han kostat på, enligt avtal eller
bestämmelse i lag begränsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande,
skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då marken skall avträdas.

6 §
I expropriationstillstånd skall bestämmas vad expropriationen skall

omfatta och med vUken rätt expropriation skall ske.

Föreligger
särskUda svårigheter för sökanden atl i detalj ange vad som behöver lagas i
anspråk, innan han börjat utföra de åtgärder, för vilka expropriation söks, kan
i skälig omfattning medges honom all expropriera i huvudsaklig
överensslämmelse med vad som angivks på karta eUer på marken.

7 §
Behövs särskUda bestämmelser för att trygga alt den exproprierade

egendomen används för det avsedda ändamålet, kan sådana bestäm

melser meddelas i anslutning till expropriationstUlståndet. Det till

kommer länsstyrelsen att se tiU att meddelade bestämmelser efterlevs.

s. 345 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 345

I
samband med expropriationstillstånd kan Konungen vidare förordna att
exproprierad egendom eller genom expropriation förvärvad särskild rätt, som ej
används för det avsedda ändamålet, får inom viss lid återlösas, om ändamålet
är att anse som övergivet. Sådanl förordnande gäller även egendom eller rätt
som i väsentlig omfattning används för annal ändamål än del avsedda eller
eljest används i strid mot särskild föreskrift som meddelats i anslutning till
expropriationstUlståndet. Rörande förordnande om återlösenrält skall anteckning
göras i fastighets- eller inteckningsboken.

Förordnande
enligt andra stycket omfattar även rätt att lösa byggnad eller annan
anläggning, som uppförts på fastigheten efler expropriationen, om del yrkas
när målet om åleriösen anhängiggörs.

8 § BevUjas expropriationstillstånd skall bestämmas
viss tid, inom vUken saken skall fullföljas genom ansökan om stämning tiU
domstol. När skäl är därtUl, kan liden förlängas. Har talan ej väckts inom den
bestämda tiden, förfaller frågan om expropriation,

9 § Expropriationsrätt får ej utan Konungens
tillstånd övergå från innehavaren på annan,

10 §
Konungens tillstånd krävs ej för expropriation

1. i
faU som avses i 2 kap. 2 § första stycket;

2. när väghåUare för allmän väg skall expropriera mark
som enligt faststäUd arbetsplan ingår i sådan väg;

3. när annan huvudman för allmän vatten- och
avloppsanläggning än kommun med kommunens medgivande vill expropriera mark, som
inom område med faststäUd generalplan eller stadsplan avsetts för
ledningsändamål;

4. vid expropriation för ledning för vatten till
husbehovsförbrukning; eller

5. när fastighets ägare förklarat sig villig att
upplåta nytijanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning samt
expropriation därav medför endasl ringa men.

Vid
expropriation som avses i denna paragraf skall bestämmelserna i 2, 4 och 5 §§,
6 § första stycket och 9 § äga motsvarande tillämpning, varvid
expropriationsdomslol har att utöva den befogenhet som eljest tiUkommer
Konungen.

11 §
Finns expropriationsrätt till del av fastighet och lider en åter

stående del av fastigheten synnerligt men genom expropriationen eller

det sätt, varpå den exproprierade delen används, skall även denna del

exproprieras, om ägaren begär det. Skall nyttjanderätt eller servkutsrätl

s. 346 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 346

upplåtas
och våUar det synnerligt men för fastigheten eller någon del av denna, kan
ägaren påkalla att område som lider sådant men skall exproprieras.

Skall
endast en del av en fastighet exproprieras eller skaU därtill upplåtas
nyttjanderätt eUer servitutsrätt har den exproprierande rätt lill sådan
utvidgning av expropriationen som avses i första stycket om detla endast skulle
medföra en ringa förhöjning av fastighetsägaren tillkommande
expropriationsersättning och fastighetsägaren icke har etl beaktansvärt
intresse av att behåUa den återstående delen av fastigheten.

Vad
i denna paragraf föreskrivits om fastighet skall när förhållandena påkallar det
tillämpas även i fråga om beslående brukningsenhet.

4
kap. Om expropriationsersättning

1 § För fastighet som i sin helhet exproprieras skall
erläggas löseskUling med belopp som motsvarar fastighetens värde. Exproprieras
del av fastighet skaU intrångsersättning erläggas med belopp, motsvarande den
minskning av fastighetens värde, som uppkommer genom expropriationen eller den
exproprierade delens användande. För annan skada, som uppstår genom
expropriationen, skall erläggas personlig ersättning.

2 § Vid expropriation enligt 2 kap. 2 § första
stycket 3 av mark, för vUken stadsplan eUer byggnadsplan första gången
faststäUts, skall vad som sägs i 1 § om löseskiUing och intrångsersättning icke
äga tillämpning i fråga om ersättning tiU ägaren av marken. I stället skall
löseskilling utgå med belopp, motsvarande vad som efter arealen belöper på den
exproprierade marken av värdet på all sådan mark inom planområdet, som ej är
undantagen från rätt till expropriation på grund av sin naturbeskaffenhet
eller därför att ägaren saknar intresse av planens utformning. Vid beräkning av
värdet skall hänsyn icke tagas till förpliktelse som åvilar markägare på grund
av förordnande eller föreskrift enligt 70, 73 eller 113 § byggnadslagen.

Vad
nu sagts skall äga tUlämpning även om rätt till expropriation därjämte
föreligger på annan grund.

3 §
Med fastighets värde förstås dess marknadsvärde vid den tidpunkt

då ansökan om expropriation inkom lill Konungen eller, om sådan

ansökan ej erfordras, då talan väcktes vid behörig domstol. Har den

exproprierande tUlträtt fastigheten innan fråga om expropriation väckts

på sätt som nu sagts, räknas i stället med marknadsvärdet vid tiden för

tUlträdet. Hänsyn skall dock icke i något faU tagas tUl förhällanden, som

ligger längre tiUbaka i tiden än fem år innan talan väcktes vid domstolen.

s. 347 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 347

Värdering
skall ske med hänsyn lill det skick vari fastigheten befinner sig när
ersättningsfrågan avgöres eller, om den exproprierande dessförinnan ttllträll
fastigheten, vid tiden för tillträdet.

Inträffar
efter den i första stycket angivna tidpunkten mera betydande ändring i allmänna
prisläget, skall, om del finnes påkallat, ersättningen jämkas med hänsyn
härtUl.

4 §
Har del företag, för vars genomförande expropriation äger rum,

före den i 3 § angivna tidpunkten medfört inverkan av någon betydelse

på värdet av den av expropriationen berörda fastigheten, skall löse

skUling eller inlrångsersättning varom sägs i 1 § bestämmas med hänsyn

tUl det värde fastigheten skulle haft om sådan inverkan icke förekommit.

Bestämmelsen
i första stycket skaU icke tillämpas om ersättning för skada genom företaget
utgått i annan ordning och ej heller om förelagets inverkan skäligen bör lämnas
obeaktad med hänsyn tiU förhållandena i orten eller till dess allmänna
förekomst under jämförliga förhållanden.

5 § Om ägaren av fastighet som exproprieras vidtagit
åtgärd i uppenbar avsikt att höja den ersättning, som den exproprierande har
alt erlägga, skall denne, om skäl äro därtill, erhåUa gottgörelse genom
minskning av ägaren tUlkommande personlig ersättning.

6 § Expropriationsersättning skall bestämmas i pengar
att betalas på en gång. Har den exproprierande erbjudit sig att vidtaga åtgärd
för att minska skada, skall hänsyn lagas därtill vid bestämmande av expropriationsersättning,
såvida erbjudandet är av beskaffenhet all skäligen böra godtagas av den
ersältningsberälligade.

7 § Vad i delta kapitel föreskrives om fastighet
skall när förhållandena påkallar det tiUämpas även i fråga om beslående
brukningsenhet.

5
kap. Om domstolsförfarandet m.m.

1
§ Om förfarandet inför domstol i expropriationsmål m.m. stadgas i lagen
(1917:189) om expropriation.

Denna
lag träder i kraft den ...

Har
expropriationsförfarande inletts före lagens ikraftträdande, skall
bestämmelserna i äldre lag tUlämpas. Där tillstånd till expropriation meddelats
enligt äldre lag kan Kungl. Maj:l förordna att saken skall prövas och avgöras
enligl nya lagen, om sökanden yrkar del innan talan i målet väckts. Värdei av
egendom som exproprieras skall dock härvid

s. 348 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 348

hänföras
tidigast till förhållandena den dag, då den nya lagen trädde i kraft, såvitt
annal ej föranledes av alt fastigheten dessförinnan tiUträtts av den
exproprierande.

Bestämmelserna
i 2 kap. 2 § första stycket 3 tUlämpas endast om stadsplanen eller
byggnadsplanen fastställts efter lagens ikraftträdande.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom
bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

s. 349 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 349

Bilaga
2 Förslag i Ds Ju 1971:23

Förslag
till

vissa
bestämmelser i expropriationslag

3
kap.

10
§ Konungen kan uppdraga åt annan myndighet att pröva fråga om tUlstånd till
expropriation beträffande visst slag av ärenden. 1 fråga om ärenden som sålunda
prövas gäller i tiUämpliga delar bestämmelserna i denna lag om ärenden som
prövas av Konungen. Talan mot beslut av myndighet som avses i första stycket
föres hos Konungen genom besvär.

5
kap. Rättegången i expropriationsmål m.m.

1 §
Första domslol i expropriationsmål är fastighetsdomstol,

2 §
Expropriationsmål skall upptagas av den fastighetsdomstol inom

vars område fastigheten är belägen.

Skall
expropriation ske från särskUda inom olika fastighetsdomstolars områden belägna
fastigheter, som vid bestämmandel av expropriationsersättningen lämpligen bör
behandlas som en enhet, upptages frågan om expropriationen i sin helhet av den
av fastighetsdomstolarna som bestämmes av Konungen eller den myndighet som
Konungen förordnar,

3 §
Om del är lämpligt, får i expropriationsmål prövas yrkande som

har samband med expropriationen, även om det rör rättsförhållande,

som ej skall prövas enligt denna lag.

s. 350 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 350

4 § Talan i expropriationsmål får väckas av den som
sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har tillstånd meddelats och
egendomen eller del därav tillträtts av den exproprierande, får egendomens
ägare eller annan sakägare, vars rätt beröres av tUlträdet, väcka talan.

5 § I stämningsansökan skall den exproprierande
utöver vad som eljest är föreskrivet uppge

1, namn
och adress på samtliga för honom kända sakägare,

2, den ersättning som han erbjuder, de omständigheter
varpå erbjudandet grundas och de skriftliga bevis han åberopar,

3, den tidpunkt då han önskar tillträda egendomen
eller, om tillträde skett, dagen härför.

Första
stycket I äger motsvarande tillämpning när stämningsansökan göres av annan än
den exproprierande.

6 §
Avvisas ej stämningsansökan som gjorts av den exproprierande,

skall stämning utfärdas på egendomens ägare och övriga kända sakägare.

Har ansökningen gjorts av annan, skall domstolen utfärda stämning på

den exproprierande och kalla övriga kända sakägare på sätt som är

föreskrivet för stämning att inträda som parter i rättegången,

I
stämning som utfärdas på den exproprierande skall denne anmodas att lämna
uppgift i de avseenden som anges i 5 §.

Om
del föreligger anledning aniaga att okända sakägare finns skall underrättelse
om målet utfärdas och delges sakägarna enligt de särskilda föreskrifter som
gäller för sådant fall.

7 § Egendomens ägare skaU, även om han icke gjort
ansökan om stämning, uppge sakägare som är kända för honom. Underlåter han det
utan gUtigt skäl och uppstår skada för sakägare till följd av underlåtenheten,
skall han ersätta skadan. Domstolen skall erinra honom härom i stämning eUer
kallelse eller på annat sätt.

8 § Bestämmelserna i 6 § första stycket äger
motsvarande tillämpning, om sakägare, som ej för talan i målet, uppgivits eller
eljesi blivit känd sedan stämning utfärdats.

9 §
Den exproprierande skall förete gravationsbevis rörande fastig

heten. Är egendom, som skall exproprieras, samfälld för två eller flera

fastigheter med skilda ägare, behöver dock gravationsbevis företes

endast om domstolen begär det.

10 §
När område som skaU exproprieras utgör del av fastighet, skall

s. 351 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 351

den
exproprierande till domstolen inge karta över området i tvä exemplar med
beskrivning, innan målet avgöres. Kartan skall vara upprättad av
fastighetsbUdningsmyndigheten med tillämpning av vad som är föreskrivet om
karta och beskrivning vid fastighelsbildningsförrättning. Gränsen meUan området
och återstoden av fastigheten skaU utmärkas av fastighetsbildningsmyndigheten
pä sätt som är föreskrivet beträffande gräns som tillkommer genom
fastighetsbildning.

11 §
Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mol den för

vUken lagfart senast är beviljad eller sökt även om denne före talans

väckande överlåtit egendomen. Den tUl vilken egendomen sålunda

överlåtits har i målet samma slällning som om överlåtelsen skett under

rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighets

boken, kan talan i stället riktas mot den som innehar egendomen med

äganderättsanspråk.

12 § Fastighetsdomstolen skall under förberedelsen verka för atl
utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämpUg med hänsyn
tiU målets beskaffenhet. Domstolen skall ange de riktlinjer som bör gälla i
nämnda hänseenden, om det ej är onödigt.

13 § Undersökning enligt 9 § lagen (1969:246) om fastighetsdomstol skall
verkstäUas, om det inte är uppenbart all sådan undersökning saknar betydelse.

14 § Domstolen får handlägga och avgöra målet ulan hinder av att part
uteblir från domstolens sammanträde.

15 §
Återkallar den exproprierande expropriationsanspråket eller

återkallar sakägare talan som han väckt om expropriation, skall målet

avskrivas. Har den exproprierande tillträtt egendomen eller del därav,

skall målet dock prövas utan hinder av återkallelsen, om sakägare, vars

rält beröres av återkallelsen, begär del.

Avskrives
målet på grund av återkaUelse av den exproprierande, är frågan om expropriation
förfallen.

16 §
Har på grund av expropriationsanspråk som återkaUals uppstått

skada för sakägare och skaU anspråket ej prövas utan hinder av åter

kallelsen, skaU den exproprierande ersätta skadan.

Yrkar
sakägare i anledning av återkaUelse ersättning som avses i första stycket, skall
den exproprierande, om han erhållit tillstånd till expropriation, innan målet
avskrives stäUa säkerhet för ersättningen hos länsstyrelsen.

s. 352 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 352

Första
stycket äger motsvarande lillämpning när domstolen skiljer målet från sig med
anledning av att tiUstånd tiU expropriation vägrats.

17 §
Om det är av väsentlig betydelse för den exproprierande får

domstolen förordna, att egendom som omfattas av expropriations

tiUstånd får tillträdas utan hinder av att expropriationen icke har blivil

fullbordad. Tiden för tUlträdet skall bestämmas så, alt ägare eller annan,

vars rätl beröres, får skäligt rådrum.

Om
det ej är uppenbart att expropriationsersättningen blir obetydlig, skaU
domstolen på yrkande av egendomens ägare eller annan sakägare, vars rätt
beröres av tillträdet, som villkor för tillträde föreskriva, att den
exproprierande utger förskott i avräkning på den expropriationsersättning som
slutligt fastslälles.

Som
viUkor för tillträde skall föreskrivas, att den exproprierande hos länsstyrelsen
ställer säkerhet för den expropriationsersättning, som ej skall erläggas innan
tillträde sker, jämte den ränta som kan komma all utgå enUgt 6 kap. 12 §.

18 §
När skäl föreligger får domstolen förordna, att tillstånd till

förhandstillträde enligt 17 § får lagas i anspråk utan hinder av all beslutet

därom icke vunnit laga kraft, under förutsättning all den exproprierande

hos länsstyrelsen stäUer säkerhet för det skadestånd som kan komma att

utgå, om domstolens beslut ändras.

Fullföljes
talan mot beslutet om förhandstillträde, får hovrätten upphäva förordnande
enligt första stycket.

19 §
Har den exproprierande tillträtt egendom, gäller bestämmelserna

om förskott i 17 § andra stycket i tillämpUga delar.

Har
beslut i fråga om förskott meddelats på yrkande av viss sakägare, fär nytt
yrkande av denne om förskott ej upptagas till prövning förrän sex månader
förflutit sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Förskott
skall erläggas inom en månad från det beslutet därom vann laga kraft.

20 §
Om det är av väsentlig betydelse för den exproprierande, får

domstolen medge att egendomen övergår till honom med samma rätt som

om expropriaiionen fuUbordats, innan lagakraftägande dom angående

expropriationsersättningen föreligger.

När
medgivande enligt första stycket lämnas, skaU bestämmas lid och viUkor för
utnyttjande av medgivandet. Härvid äger bestämmelserna i 17 § motsvarande
tillämpning,

21 §
Fråga som avses i 17, 19 och 20 §§ får avgöras utan huvud

förhandling.

s. 353 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 353

Mot
beslul, som av fastighetsdomstol meddelats under rättegången i fråga som avses
i 17 eller 19 §, skall talan föras särskilt.

Mot
hovrättens dom eUer beslut i fråga, som avses i 17-20 §§ får talan ej föras.

Fråga
som avses i 17 eller 20 § får prövas utan hinder av att expropriationsersättning
i viss del har blivit slutligt bestämd,

22 § Har den exproprierande tillträtt egendomen innan
huvudförhandling hållits, och kan uppskattning av expropriationsersättningen
icke lämpligen äga rum förtän anläggning eller företag, varför expropriationen
sker fortskridit längre, får domstolen på framställning av part förordna att
handläggningen av målet skaU anstå.

23 § Ersättning skall bestämmas särskilt för varje
sakägare, LöseskiUing eller intrångsersättning och annan ersättning skall
bestämmas var för sig.

Avser
expropriation samfälld egendom och finns för samfäUigheten känd styrelse eUer
förvaltare med befogenhet att uppbära från samfälUgheten härflytande medel,
kan domstolen utan hinder av första stycket bestämma gemensam ersättning för
samfäUigheten i den mån nedsättning icke skall ske enligt 6 kap, 1 §,

24 §
Medför särskild rätt minskning av värdet av den egendom som

skaU exproprieras, skaU uppskattningen av egendomens värde ske med

hänsyn tUl den värdeminskning för egendomen som rättigheten innebär.

Skall ersättning utgå tiU innehavare av sådan särskUd rätt och svarar

egendomen för beviljad eller sökt inteckning med bättre rätt, skall

domstolen uppskatta även det värde egendomen har utan rättigheten,

SärskUd
uppskattning enligt första stycket andra punkten erfordras ej om nedsättning
enligt 6 kap. 1 § ej skall äga rum.

25 § Har domstolen med stöd av bestämmelse i denna lag
bestämt förskott, får den slutliga expropriationsersättningen ej bestämmas tUl
lägre belopp än förskottet.

26 § Domstolen får på yrkande av part hänvisa sakägare
att i särskUd rättegång vid domstolen föra talan om ersättning för skada eller
intrång, som ej lämpligen kan prövas i målet. Sådan talan skall väckas genom
ansökan om stämning inom den tid, högst tio år, som domstolen bestämmer.

Om
det är lämpligt får yrkande enligt första stycket upptagas för sig och avgöras
särskilt. Mot beslut under rättegången i sådan fråga skall talan föras
särskilt,

23 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

s. 354 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 354

27 § Dom skall gmndas på vad som förekommit vid syn
eller annan förhandling och vad handlingarna innehåller i övrigt.

28 § Högre rätt får, även om det ej följer av vad som
i allmänhet gäller, avgöra mål utan huvudförhandling om rätten finner att huvudförhandling
icke behöves och part ej begär sådan huvudförhandling.

6
kap. Erläggande av expropriationsersättning och fullbordande av
expropriation m.m.

1 §
Löseskilling eller inlrångsersättning skall nedsättas hos länssly

relsen, om fastigheten svarar för bevUjad eller sökt inteckning. Delta

gäller dock ej om samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten

medgivit atl ersättning utbetalas direkt till den ersätlningsberättigade.

Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de

medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11

§ jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare

fordras ej, om expropriationen är väsentligen utan betydelse för honom.

I
samband med atl domstolen bestämmer ersättning skall domstolen ange i vad mån
nedsättning skall ske.

SkaU
nedsättning ej ske, åligger det den exproprierande alt göra anmälan hos
länsstyrelsen och därvid styrka att ersättningen erlagts.

Denna
paragraf äger motsvarande tUlämpning i fråga om förskott.

2 §
Vid nedsättning eller anmälan skall den exproprierande inge domen

eUer beslutet saml lagakraftbevis. När nedsättning sker skall den

exproprierande även inge gravationsbevis rörande fastigheten.

Försummar
den exproprierande att inge handling som anges i första stycket, skall
länsstyrelsen anskaffa den på den exproprierandes bekostnad.

3 §
Expropriationsersättningen skaU nedsättas eller anmälan ske inom

tre månader från det målet blev slutligt avgjort.

Har
fastigheten hek eUer delvis tUlträtts, skall ersättning som hänför sig tUl den
tUlträdda egendomen nedsättas eUer anmälan ske inom en månad från del
ersättningen blev slutligt bestämd.

4 §
Överstiger expropriationsersättningen icke vad som utgått på grund

av domstols beslut om förskott eUer skaU expropriationsersättning icke

utgå, skall den exproprierande sedan domen har vunnit laga kraft göra

anmälan därom tiU länsstyrelsen. Anmälan behöver dock icke ske om

s. 355 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 355

egendomen
övergått på den exproprierande enligl 6 §.

5 §
När den exproprierande har fullgjort vad som åligger honom enligt

1, 3 och 4 §§ i fråga om slutlig expropriationsersättning, är expropria

tionen fuUbordad.

Har
tillträde ej redan skett, är den nye ägaren berättigad att genast tiUträda
egendomen.

6 § Anmäler den exproprierande hos länsslyrelsen alt
han viU utnyttja medgivande, som avses i 5 kap. 20 §, och visar han därvid att
domen vunnit laga kraft och att han fullgjort vad som åligger honom som viUkor
för utnyttjande av medgivandet, övergår egendomen genom anmälningen på den
exproprierande med samma rätt som om expropriationen fullbordats. Sker
anmälningen före den dag då medgivandet tidigast får utnyttjas, övergår dock
egendomen först nämnda dag.

7 § Försummar den exproprierande atl beträffande
slutlig expropriationsersättning iakttaga vad som åligger honom enligt 1 och 3
§§ och har han ej tiUträtt egendomen eller utnyttjat medgivande, som avses i 5
kap. 20 §, är expropriationsrätten förverkad.

Visar
faslighetens ägare vid domstolen alt expropriationsrätten är förverkad, skall
domstolen göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken.

8 § Är expropriationsrätten förverkad enligl 7 § och
påfordrar fastig-helsägaren inom tre månader därefter hos länsstyrelsen att
expropriationen fuUbordas, skaU länsstyrelsen på ansökan av fastighetsägaren
låta uttaga expropriationsersättningen hos den exproprierande.

9 § Har den exproprierande tiUträtt egendomen eller
utnyttjat medgivande, som avses i 5 kap. 20 §, och försummar han all erlägga
förskott enligt 5 kap. 17 § eller slutlig expropriationsersättning, skaU länsstyrelsen
på ansökan av den ersättningsberältigade låta uttaga beloppet.

10 §
Vid ansökning som avses i 8 eller 9 § skall fogas domen eller

beslutet saml lagakraftbevis,

I
fråga om uttagande av ersättning skall bestämmelserna i utsökningslagen
(1877:31 s, 1) om verkställighet av lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom
betalningsskyldighet blivit någon ålagd, äga motsvarande tiUämpning.

Expropriationen
är fullbordad då den slutiiga expropriationsersättningen inkommit tiU
länsstyrelsen. Vad nu sagts gäUer dock ej, om anteckning skett enligt 7 § andra
stycket att expropriationsrätten är förverkad.

s. 356 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 356

11 § Har domstolen enligt 5 kap. 26 § hänvisat sakägare att föra talan om
ersättning för skada eller intrång i särskUd rättegång, äger i fråga om
ersättning, som bestämmes i sådan rättegång, föreskrifterna i 1-3 §§, 9 § samt
10 § första och andra styckena motsvarande tiUämpning.

12 § Erlägges expropriationsersättning efler den i 3 § första stycket
bestämda tiden eller, om tUlträde har skett eller medgivande enligt 5 kap. 20 §
utnyttjats, efter tidpunkten härför, skaU den exproprierande utge sex procent
årlig ränta i förra faUet från den nämnda tidens utgång och i senare faUet från
den dag tiUträdet skedde eller medgivandet utnyttjades.

Expropriation
fuUbordas utan hinder av atl ränta enligt första stycket ej erlägges.

13 § Medel som nedsatts eUer uttagits skall av
länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

14 § Ersättning som nedsatts eller uttagits samt ränta
därpå skall av länsstyrelsen utbetalas till den som är berättigad därtUl.

Har
domstolen förordnat att ersättningen skall nedsättas, äger bestämmelserna om
fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande
tiUämpning. Är egendomen förutom av inteckning besvärad av annan särskUd rätt,
som minskar egendomens värde och åtnjuter sämre rätt än inteckningen, skall
borgenär som har panträtt på gmndval av inteckningen, i den mån det erfordras
för att han skall få full betalning för sin fordran, erhålla betalning såsom om
egendom icke vore besvärad av nämnda rätt. Ersättningen för rätten minskas i
motsvarande mån.

Sammanträde
för fördelningen skaU hållas så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet
sändes tUl egendomens ägare, kända borgenärer som har panträtt i egendomen och
innehavare av annan särskild rätt minst två veckor i förväg. Om borgenär är
okänd, införes kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

7
kap. Särskilda bestämmelser

1
§ Den exproprierande skall svara för rättegångskostnaderna vid
fastighetsdomstolen samt för kostnaderna vid expropriationsersättningens
fördelning och eljest i anledning av expropriationen, om ej annat följer av 18
kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. Har sakägare förebragt utredning i slrid mol
riktlinjer som fastig-

s. 357 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 357

hetsdomstolen
angett enligl 5 kap. 12 § ersätts kostnaden härför endast i den mån utredningen
haft betydelse för målets utgång.

Beträffande
skyldigheten alt svara för kostnad i expropriationsmål i högre rätt gäUer, med
tUlämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att den exproprierande själv
skaU svara för sina kostnader och kostnad som uppkommer för motpart genom att
den exproprierande fullföljt talan. Vad nu sagts gäller ej, om annal följer av
18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

2 §
Fastighetsdomstolen får, i avvaktan på att målet avgöres, förordna

att förskott skall utgå i avräkning på den ersättning för rättegångs

kostnader vid domstolen, som kan komma att slutligen faststäUas.

Första
stycket äger motsvarande tillämpning på rättegångskostnader i högre rätt som
åsamkas motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.

Bestämmelserna
i 5 kap. 21 § äger motsvarande tillämpning i fråga om förskott på
rättegångskostnad.

3 §
Har Konungen enligt 3 kap. 7 § förordnat om rätt tUl återlösen av

exproprierad fastighet, får talan om återlösen väckas av den som

närmast före expropriationen var fastighetens ägare eller hans rätts

innehavare.

Om
en del av en fastighet har exproprierats, tiUkommer rätten atl väcka talan i stället
ägaren av den återstående delen av fastigheten.

När
särskild rättighet har exproprierats, får talan om återlösen väckas av ägaren
av den fastighet som besväras av rättigheten,

4 § Vid återlösen får värdet ej sättas högre än den expropriationsersättning
som utgivks. Har höjning i aUmänna prisläget skett, skaU dock ersättningen
jämkas med hänsyn därtiU, I övrigt skall bestämmelserna i denna lag gälla i
tiUämpliga delar. Såvitt avser skyldigheten att svara för rättegångskostnader
tUlämpas dock aUmänna regler,

5 § VUl den som väcker talan om återlösen ej lösa byggnad eUer annan
anläggning, som uppförts på egendomen efter expropriationen, får ägaren
bortföra den. Egendomen skall återstäUas i det skick den befann sig vid
expropriationen.

Har
anläggning som avses i första stycket ej bortförts inom tre månader från det
den nye ägaren fick tiUträda egendomen, tiUfaller anläggningen honom utan
lösen.

Har
virke eller annat hämtats från den exproprierade egendomen tUl byggnad eller
annan anläggning på egendomen, är den nye ägaren berättigad till ersättning
härför. Vid bestämmandet av ersättningen gäller

s. 358 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 358

föreskrifterna
i denna lag i tiUämpliga delar. Anläggningen får ej bortföras innan ersättning
erlagts.

6 §
ViU någon för expropriation upprätta karta över fastighet eller

eljest utföra undersökning på egendom som annan äger eller innehar, får

länsstyrelsen, om skäl föreligger, föreskriva att tillträde tiU egendomen

skall lämnas under viss tid.

Talan
mot länsstyrelsens beslut föres hos Konungen genom besvär.

Undersökningsarbetet
skall utföras så atl minsta skada och intrång vållas. För skada och intrång
skall ersättning utgå. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol
inom vars område egendomen är belägen.

7 §
Om förbud att vid expropriation meddela föreskrift som inskränker

fastighetsägarens rätl all för torrläggning av sin mark erhålla vatten

avlopp genom väg, järnväg eUer spårväg finns bestämmelser i 7 kap.

vattenlagen.

8 § Uppkommer fråga om ersättning för skada eller
intrång, som uppstått efter expropriationsmålets slutliga avgörande och ej
kunnat fömtses i målet, är bestämmelserna i denna lag ej tiUämpliga,

9 § Lider borgenär som har panträtt i fast egendom
förlust tiU följd av att explropriationsersättning blivit för lågt beräknad och
har ersättningen till följd av överenskommelse mellan den exproprierande och
sakägaren eller av annan anledning ej blivit prövad av domstolen, är borgenären
berättigad att av den ersättningsskyldige få gottgörelse för förlusten mot
avskrivning på fordringshandlingen. Talan om gottgörelse skall väckas vid
fastighetsdomstolen. I mål om sådan gottgörelse gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna om rättegången i expropriationsmål och om expropriationskostnad,

10 §
Har säkerhet, som skall ställas enligt denna lag, ej godkänts av

den, tUl vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen
får ej godkännas, om ej borgensmannen svarar som för egen skuld och, om två
eUer flera tecknat borgen, de tiUika svarar solidariskt.

Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

s. 359 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 359

Bilaga
3 De remitterade förslagen

1
Förslag till Expropriationslag

Härigenom
förordnas som följer.

1
kap. Inledande bestänunelser

1 § Fastighet eUer del av fastighet, som tiUhör annan
än staten, får tagas i anspråk genom expropriation enligt denna lag med
äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Genom expropriation kan även
särskild rätt till faslighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tUlkommer
annan än staten.

2 § Bestämmelsema i denna lag om fastighet äger
motsvarande tiUämpning i fråga om byggnad eller annan anläggning på annans
mark.

Exproprieras
särskild rätt tUl fastighet, gäller bestämmelserna om expropriation av
fastighet i tillämpliga delar, om ej annat anges.

Bestämmelsen
i 1 § om särskild rätt gäller ej vägrätt tUl allmän väg eller renskötselrätt
enligt rennäringslagen (1971:437).

3 §
Exproprieras fastighet med äganderätt, upphör sådan särskUd rätt

till fastigheten som tillkommit genom frivillig upplåtelse, om rättigheten

ej skall lämnas orubbad på gmnd av förordnande i expropriationstUl

ståndet eUer överenskommelse som faststäUts av domstolen. Förord

nande att särskild rätt skall bestå får meddelas endast om del uppen

barligen är utan betydelse för den rätt som tillkommer borgenär med

panträtt i fastigheten. Överenskommelse som nämnts nyss får fastställas

endast om de borgenärer som har panträtt i fastigheten eUer fastighet

som är gemensamt intecknad med denna och vUkas rätt beröres av

åtgärden har lämnat medgivande tUl fastställelsen. Medgivande fordras

dock ej av borgenär för vars rätt beståndet av rättigheten är väsentligen

utan betydelse.

Annan
särskild rätt till fastigheten än som avses i första stycket består

s. 360 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972:109 360

efter
expropriationen, om ej annat har förordnats i expropriationstUlståndet,

Första
och andra styckena gäller ej särskUd rätt som tUlkommer staten. Sådan rättighet
består alltid efter expropriationen. Vad som sagts nu gäUer också vägrätt tUl
allmän väg som tUlkommer annan än staten.

Genom
expropriationen upphör fastighetens ansvar för fordran. Detta gäller dock ej
fordran som åtnjuter förmånsrätt enligl 6 § I förmånsrättslagen (1970:979).

4 § Nyttjanderätt eUer servitutsrätt, som har
tillskapats genom expropriation, har företräde framför annan rätt tUl
fastigheten med undantag av särskUd rätl som har tUlkommit genom expropriation
eller annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbUdning eUer på liknande sätt.

5 § I denna lag förstås med särskUd rätt tUl
fastighet nyttjanderätt, servitut och rätt tiU elektrisk kraft samt liknande
rätt.

Bestämmelserna
i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vUken fastigheten
svarar.

6 § Om förbud att vid expropriation meddela
föreskrift som inskränker fastighetsägares rätt att för torrläggning av sin
mark erhålla vattenavlopp genom väg, järnväg eUer spårväg finns bestämmelser i
7 kap. vattenlagen (1918:523),

7 § Uppkommer fråga om ersättning för skada eller
intrång som har uppstått efter det att expropriationsmålet har avgjorts och som
ej kunnai fömtses i målet, är denna lag ej tiUämplig,

2
kap. Expropriationsandamålen

1
§ Expropriation får ske för att ge kommun möjlighet att förfoga över mark som
med hänsyn tUl den framtida utvecklingen kräves för tätbebyggelse eUer därmed
sammanhängande anordning eller för att annars i kommunens ägo överföra mark för
upplåtelse med tomträtt.

Expropriation
för ändamål som anges i första stycket får avse endast mark som är belägen inom
kommunens eget område eller inom området för det kommunblock som kommunen eUer
dess huvuddel tUlhör,

Inom
tätbebyggt område får expropriation ske endast om del med skäl kan antagas att
marken inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller
anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från aUmän synpunkt, eller om
det tiU främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig
orsak är angeläget att kommunen får rådighet över marken.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 361

Med
motsvarande tillämpning av första-tredje styckena får expropriation ske tUl
förmån för landstingskommun eUer kommunalförbund, som handhar sådan
angelägenhet som avses i första stycket,

2 § Expropriation får ske för all bereda utrymme för
anläggning som tUlgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan
kommunikation.

3 § Expropriation får ske för att tUlgodose allmänt
behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad
nyttighet eller av att bortföra eller oskadliggöra avloppsvallen eller annan
orenlighet.

Skall ledning för
nyttighet som avses i första stycket eUer för avloppsvatten eller annan
orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller
är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får
expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej föreligger.

Första slyckel gäller ej
sådanl ianspråktagande av fastighet för tillgodogörande av vattenkraft eller
för gmvdrift varom bestämmelser finns i annan lag.

4 §
Expropriation får ske för att bereda utrymme åt näringsverksamhet

eUer anläggning därför av större betydelse för rikel eller orten eUer för

viss befolkningsgmpp.

Första
stycket gäUer ej sådant ianspråktagande av fastighet för gmvdrift varom
beslämmelser finns i annan lag.

5 § Expropriation får ske för att upprätta skydds- eUer säkerhetsområde
eller bereda utrymme för särskUd anordning, om området eller anordningen behövs
tiU skydd mot allmänfarlig eller annars från allmän synpunkt menlig
naturhändelse, mot vatten- eUer luftförorening eller mot menlig inverkan i
övrigt från industri eller annan anläggning.

6 § Expropriation får ske för det militära försvaret eller för annat
ändamål som är av särskUd betydelse för totalförsvaret,

7 § Expropriation får ske för att försätta eller håUa fastighet i tiUfredsstäUande
skick, när grov vanvård föreligger eller kan befeuas uppkomma,

8 § Expropriation får ske för att bevara historiskt eUer
kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller bereda
erforderligt utrymme däromkring.

s. 362 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 362

9 §
Expropriation får ske för att bevara område som nationalpark,

naturreservat eller naturminne eller för alt annars lillgodose väsentligt

behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, om marken

eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänhelen,

10 §
Även i annat fall än som avses i 1-9 § får expropriation ske för att

tUlgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning

för verksamhet som är avsedd att drivas av slalen, kommun, lands

tingskommun eller kommunalförbund eller som annars är av väsentiig

betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

11 § Skall genom statens, kommuns, landstingskommuns
eller kommunalförbunds försorg inom visst område vidtagas byggnads- eUer
anläggningsåtgärd som kan föranleda expropriation enligt I-10 § och kan med
skäl antagas att åtgärden medför väsentligt ökat värde för faslighet i områdets
omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna all utnyttja sådan
fastighet, får fastigheten exproprieras av den som vidtar åtgärden, om det med
hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Vad
som sagts nu om faslighet äger molsvarande tillämpning på särskild rätt till
fastighet.

12 § ExpropriationstiUstånd skall icke meddelas, om
ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen
från aUmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Om
ej annat framgår av detta kapitel, får expropriation ske till förmån för staten
eller kommun eller annan som på belryggande sätt kan svara för att den
exproprierade egendomen användes för avsett ändamål.

3
kap. Tillstånd till expropriation m.m.

1 §
Fråga om tillstånd till expropriation prövas av Konungen.

Konungen kan dock överlämna tiU länsstyrelsen eller, när särskilda

skäl
föreligger, till annan myndighet att pröva fråga om tillstånd lill
expropriation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendet från allmän och
enskild synpunkt är av mindre vikt.

2 §
Ansökan om expropriationstillstånd skall vara skriftlig och ange

1. yrkandet
och de omständigheter på vilka del grundas,

2. fastighet som beröres av expropriationen,

3. namn och adress på samtliga för sökanden kända sakägare.

I
övrigt skall till ansökningshandlingen fogas den utredning som kan anses
behövlig i varje särskilt fall.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 363

3
§ Om den som ansöker om expropriationstillstånd har nyttjanderätt tUl
fastigheten och tUlstånd beviljas, har sökanden rätt att utan hinder av vad som
annars skulle gäUa nyttja fastigheten i samma omfattning som tidigare tUl dess
att expropriationen är fullbordad eller till den fardag som inträffar närmast
efter tre månader från det att expropriationstiUståndet förföU eUer
expropriationsrätten förverkades. I avvaktan på att tillståndsfrågan blir
slutligt avgjord kan förordnas att sökanden icke mot sitt bestridande får
skiljas från fasligheten tidigare än på den fardag som inträffar närmast efter
tre månader från det att ansökan prövades. Saknas bestämmelse om fardag,
inträder i stället skyldigheten all flytta när tre månader förflutit från det
att expropriationstiUståndet förföll eller expropriationsrätten förverkades
eller från det att expropriationsansökningen prövades.

Nyttjar
sökanden med stöd av första stycket fastigheten utöver den dag då
nyttjanderätten annars skulle ha upphört, har fastighetsägaren rätt tiU skälig
ersättning för del fortsatta nyttjandet. Kan överenskommelse om ersättningen
ej träffas, bestämmes den av fastighetsdomstolen.

Kommer
expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att föra bort egen byggnad
eller annat från fastigheten begränsad enligt avtal eller lag tUl viss tid
efter nyttjanderättens upphörande, skall tiden räknas från den dag då sökanden
enligt första stycket skall lämna fastigheten.

Första-tredje
styckena äger molsvarande tillämpning på fall då sökande har servitutsrätt till
fastigheten.

4
§ I expropriationstillstånd skaU bestämmas vad expropriationen skall
omfatta och med vUken rätt expropriaiionen skall ske.

Föreligger
särskilda svårigheter för sökanden att i detalj ange vad som behöver tagas i
anspråk, innan han börjat utföra de åtgärder för vilka expropriation sökes, kan
tiUstånd ges till expropriation i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
angivits på karta eUer på marken eller på annat sätt.

5
§ Om det behövs särskilda föreskrifter för att trygga att den exproprierade
egendomen användes för det avsedda ändamålet, skall sådana meddelas i samband
med expropriationstUlståndet, Del ankommer på länsstyrelsen alt se till att
meddelade föreskrUier efterleves.

6
§ BevUjas expropriationstiUstånd, skall bestämmas viss tid inom vUken saken
skall fullföljas genom ansökan om stämning tUl domstol.

s. 364 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 364

FöreUgger
särskUda skäl, kan tiden förlängas. Ansökan om förlängning skall göras före
utgången av den löpande tidsfristen.

Myndighet
som har bestämt tid inom vUken saken skaU fullföljas kan på fastighetsägarens
begäran bestämma ny kortare tidsfrist, om fastighetsägaren visar att hans
olägenhet av att expropriationsfrågan hålles öppen har ökat avsevärt. Beslut om
kortare tidsfrist får ej meddelas förrän ett år förflutit efter det atl
expropriationstiUståndet meddelades.

Om
den som erhållit expropriationstillstånd ej har väckt talan inom den bestämda
tiden, är liUståndet förfallet, såvida han icke inom samma tid har ansökt om
förlängning av tidsfristen och ansökningen bifalles.

Har
expropriationstiUståndet förfallit enligt tredje stycket eller enligt 5 kap. 15
§ andra stycket och begäres därefter nytt expropriationstiUstånd tiU egendomen
av samme sökande och på samma expropriationsgmnd som tidigare, kan sådanl tillstånd
bevUjas endasl om särskilda skäl föreligger.

7 § Expropriationsrätt får övergå från innehavaren på
annan endast efter medgivande av den myndighet som har meddelat expropriationstUlståndet.

8 § Har expropriationstiUstånd meddelats beträffande
del av fastighet och lider en återstående del av fasligheten synnerligt men
genom expropriationen eller det sätt på vUket den exproprierade delen användes,
skall rätten förordna om expropriation av den del som lider sådanl men, om
ägaren begär det. Skall nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas och våUar
detta synnerligt men för fastigheten eller någon del av den, skall rätten på
begäran av ägaren förordna om expropriation av område som lider sådant men.

SkaU
endast del av fastighet exproprieras eUer skall nyttjanderätt eller
servitutsrätt upplåtas, har den exproprierande rätt tUl sådan utvidgning av
expropriationen som avses i första stycket, om detta skulle medföra endasl en
ringa höjning av den expropriationsersättning som tillkommer fastighetsägaren
och denne icke har ett beaktansvärt intresse av att behålla den återstående
delen av fastigheten.

Vid
tillämpning av andra stycket skaU kostnaden för åtgärd som avses i 4 kap. 1 §
andra stycket räknas in i expropriationsersättningen.

9 §
Har beslut i fråga som avses i detta kapitel meddelats av annan

förvaltningsmyndighet än Konungen, föres talan mot myndighetens

beslut hos Konungen genom besvär.

s. 365 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 365

4
kap. Expropriationsersättning

1 §
För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej

annat följer av vad som sägs nedan, betalas löseskUling med belopp som

motsvarar faslighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet,

skaU inttångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minsk

ning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expro

priationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropria

tionen, skaU också sådan skada ersättas.

Har
den exproprierande åtagit sig alt vidtaga åtgärd för att minska skada, skall
hänsyn tagas lUl det vid bestämmande av expropriationsersättning, om åtagandet
är sådant att det skäligen bör godtagas av den ersättningsberättigade.

2 §
Har det förelag för vars genomförande fastighet exproprieras

medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde,

skall löseskilling bestämmas på gmndval av del marknadsvärde fastig

heten skulle ha haft om sådan inverkan icke förekommit, dock endast i

den mån det finnes skäligt med hänsyn tiU förhållandena i orten eUer till

den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga

förhållanden. Avser expropriationen del av fastighet, skall vad som sagts

nu om beräkning av marknadsvärde tiUämpas i fråga om värdet före

expropriationen.

Exproprieras
fastighet enligt 2 kap. 11 §, skaU första stycket tiUämpas på värdestegring som
beror på den åtgärd som utgör grund för expropriationen.

3 §
Vid bestämmande av löseskiUing skall sådan ökning av fastighetens

marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden från dagen

tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton år före

talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det

blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens

tiUåtna användningssätt. Avser expropriationen del av fastighet, skall

vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tiUämpas i fråga om

värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till

fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eUer, om fastigheten

dessförinnan har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 6

kap. 10 §, när tUlträdet eller övergången skedde.

Har
stadsplan eller byggnadsplan, enligt vUken marken avsetts för enskilt
bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation, skall första stycket
tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det att planen fastställdes.

s. 366 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 366

Avser expropriaiionen bebyggd faslighet som innehas i
huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den
begränsningen för tUlämpningen av första stycket att löseskillingen ej i något
faU får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan
likvärdig bostadsfastighet.

I den mån del blir utrett att värdestegringen utan att ha
samband med förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt beror på
inverkan av del företag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2
§,

4 § Har fastigheten i sin helhel tUlträtts eller övergått
på den expro

prierande enligt 6 kap, 10 §, skall vid bestämmande av exproprialions

ersättningen hänsyn icke tagas lill sådan ändring i fastighetens värde som

uppkommer därefter. Detsamma gäUer i fall då fastigheten endasl delvis

har tUlträtts eller övergått på den exproprierande, om ej värdeändringen

beror på att den återstående delens skick ändras.

Har höjning i allmänna prisläget skett efter det att
fastigheten tUl-ttäddes eller övergick på den exproprierande enligt 6 kap. 10
§, skaU ersättningen jämkas med hänsyn därtiU,

5 § Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja den
ersättning, som

den exproprierande har att erlägga, skall, om skäl föreligger till det,

ökning av fastighetens värde som uppkommit genom åtgärden icke tagas

i beräkning vid ersättningens bestämmande.

Exproprieras särskild rätt till fastighet, skaU första
stycket, i fall då åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges
där, tillämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning
av den ersättning som tiUkommer ägaren.

5 kap. Rättegången i expropriationsmål m.m.

1 § Första domstol i expropriationsmål är
fastighetsdomstol.

2 § Expropriationsmål upptages av den fastighetsdomstol
inom vars

område fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske av fastigheter som är belägna inom
olika fastighetsdomstolars områden och bör fastigheterna vid bestämmandel av
expropriationsersättningen lämpligen behandlas som en enhet, upptages frågan om
expropriationen av den av fastighetsdomstolarna som Konungen eller, efter
Konungens förordnande, annan myndighet bestämmer.

s. 367 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 367

3 § Yrkande som har samband med expropriation men rör
rättsförhållande som ej skall prövas enligt denna lag får prövas i expropriationsmålet,
om det är lämpligt.

4 § Talan i expropriationsmål får väckas av den som
har sökt eller erhållit tUlstånd till expropriation. Har tillstånd meddelats
och har fastigheten eller del därav tiUträtts av den exproprierande, får även
fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rätt beröres av tiUträdet, väcka
talan.

5 §
Väckes talan av den exproprierande, skall han i stämningsansök

ningen uppge

1. de
omständigheter på vilka han grundar sin talan,

2. yrkande som framställes,

3. namn och adress på samtliga för honom kända sakägare,

4. den
ersättning han erbjuder och de omständigheter varpå erbju

dandet gmndas,

5. de skriftiiga bevis han åberopar,

6. den tidpunkt då han önskar tillträda egendomen eller, om tUlträde har
skett, dagen för detta,

7. de omständigheter som betingar domstolens behörighet, om denna ej
framgår av vad som annars anföres.

Första
stycket 1-3, 5 och 7 äger motsvarande tUlämpning när talan väckes av annan än
den exproprierande.

6 §
Avvisas ej stämningsansökan, skall fastighetsdomstolen, om

ansökningen gjorts av den exproprierande, utfärda stämning på fastig-

helsägaren och övriga kända sakägare. Har ansökningen gjorts av annan,

skall domstolen utfärda stämning på den exproprierande och kalla övriga

kända sakägare att inträda som parter i rättegången. Kallelse delges

sakägare på sätt som är föreskrivet för stämning i tvistemål.

I
stämning som utfärdas på den exproprierande skaU han anmodas alt lämna
uppgifter i de avseenden som anges i 5 § första stycket 3-6.

Föreligger
anledning antaga att okända sakägare finns, skall kungörelsedelgivning äga
rum. Härvid gäUer 17 § delgivningslagen (1970:428) i tillämpUga delar.

7 §
Fastighetsägaren skaU, även om han ej ansökt om stämning, uppge

sakägare som är kända för honom. Underlåter han det utan giltigt skäl

och uppstår skada för sakägare tUl följd av underlåtenheten, skall han

ersätta skadan. Fastighetsdomstolen skall erinra honom härom i

stämning eUer kallelse eller på annat sätt.

s. 368 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 368

8 §
Har sakägare uppgivits eller annars bUvit känd sedan stämning

utfärdats och har han ej kommit tiUstädes, äger 6 § första stycket

motsvarande tiUämpning.

9 §
Den exproprierande skaU förete gravationsbevis beträffande

fastigheten. Är egendom som skall exproprieras samfälld för två eller

flera fasligheter med skUda ägare, behöver dock gravationsbevis företes

endast om domstolen begär det.

10 § Innebär expropriation att fastighetsindelningen
ändras eller all nyttjanderätt eUer servitutsrätt bildas, upphäves eller
begränsas, skall den exproprierande överlämna karta med beskrivning över
området i två exemplar tUl domstolen. Kartan och beskrivningen skall vara
upprättade av fastighetsbildningsmyndigheten med motsvarande tUlämpning av vad
som är föreskrivet för fastighetsbUdningsförrättning. Ny gräns skall vara
utmärkt av fastighetsbUdningsmyndigheten i enlighet med vad som är föreskrivet
belräffande gräns som tUlkommer genom fastighetsbUdning.

11 § Talan i expropriationsmål kan med laga verkan
riktas mot den för vUken lagfart senast är bevUjad eUer sökt, även om denne
före talans väckande har överlåtit fastigheten. Den tUl vilken fastigheten
sålunda överlåtits har i målet samma stäUning som om överlåtelsen skett under
rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsboken,
kan talan riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Ny
ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eUer annan
åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förte ägaren.

12 §
Fastighetsdomstolen skall under förberedelsen verka för att

utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med

hänsyn tUl målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se

tUl att onödig utredning icke förebringas i målet.

Om
del ej är uppenbart obehövUgt, skall fastighetsdomstolen så snart det kan ske
genom särskUt beslut meddela parterna vUken utredning som enligt domstolens
mening bör förebringas i målet (utredningsbeslut). Har utredningsbeslut
meddelats beträffande viss del av målet, får nytt beslut i samma del meddelas
endast om särskUda skäl föreligger,

13 §
Undersökning enligt 9 § lagen (1969:246) om fastighetsdomstol

skall verkställas, om det ej måste antagas att sådan undersökning saknar

betydelse.

s. 369 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 369

14
§ Domstolen fär
handlägga och avgöra målet utan hinder av parts utevaro.

15
§ Återkallas
talan om expropriation helt eller delvis, skall målet avskrivas i den delen.
ÅterkaUelse är dock ulan verkan, såvitt gäller egendom som har övergått på den
exproprierande enligt 6 kap. 10 §. Är fräga om egendom som i annat fall har
tillträtts av den exproprierande, skall målet prövas utan hinder av
återkallelsen, om sakägare vars rält beröres av lillirädet begär det. Detsamma
gäller om sakägare återkallar talan om expropriation och den exproprierande
begär alt målet prövas.

Avskrives målet helt eller delvis på grund av återkaUelse
av den exproprierande, är expropriationstiUståndet i den delen förfallet.

16 § Har skada uppställ för sakägare på grund av
expropriations

anspråk som återkallats och avskrives målet i den delen, skall den

exproprierande ersätla skadan.

Första stycket äger molsvarande tillämpning när domstolen
skiljer målet från sig med anledning av atl tillstånd till expropriation
vägrats.

Innan avskrivning sker på grund av återkaUelse av den
exproprierande skall han, om han har fått tillstånd till expropriationen, hos
länsstyrelsen ställa säkerhet för ersättning som avses i första stycket, såvida
icke samtliga sakägare förklarat sig avstå frän alt yrka sådan ersättning.

17 § Är det av väsentlig betydelse för den exproprierande,
får

domstolen medge au egendom som skall avstås genom expropriation

tillträdes ulan hinder av alt expropriationen ej har blivit fullbordad

(enkelt förhandstiUträde). Domstolen får under samma förutsättning

medge all egendom som skall avstås genom expropriation övergår lill

den exproprierande med samma rält som om expropriationen full

bordats, innan lagakraftägande dom i fråga om expropriationsersätt

ningen föreligger (kvalificerat förhandstillträde).

Om del ej är uppenbart att expropriationsersättningen blir
obetydlig, skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan sakägare,
vars rält beröres av tillträdet, som villkor för förhandslilllräde föreskriva
alt den exproprierande utger förskott på den expropriationsersättning som
slutligt fastställes.

Som villkor för förhandslilllräde skall domstolen vidare
föreskriva atl den exproprierande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den
slutliga expropriationsersättningen, lill den del den överstiger förskott som
avses i andra slyckel, jämte den ränta som kan komma all ulgå enligt 6 kap. 16
§ första stycket.

18 § I dom eller beslul om medgivande till
förhandstillträde skall

24 Riksdagen 1972. I .umil. \r 109

s. 370 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 370

domstolen ange den dag då medgivandet tidigast fär
utnyttjas. Dagen skall bestämmas sä, att fastighetsägaren och annan, vars rält
beröres, fär skäligt rådrum. Medgivande fär icke utnyttjas förrän den
exproprierande har fullgjort vad domstolen föreskrivit som villkor för
förhandstillträdet.

Domstolen skal! vidare ange den dag dä den exproprierande
senast skall ha fullgjort de villkor som domstolen föreskrivit. Har den exproprierande
icke den dagen fullgjort villkoren, är medgivandet till förhandstillträde
förfallet.

Utnyttjas medgivande till enkelt förhandstillträde, är
innehavare av särskild rätl till fastigheten icke längre berättigad att utöva
rättigheten, i den mån den avser egendom som omfattas av medgivandet.

19 § Fastighetsdomstolen får förordna atl medgivande lill
enkelt

förhandslilllräde fär utnyttjas utan hinder av atl beslutet därom icke har

vunnit laga kraft, under förutsättning atl den exproprierande hos

länsslyrelsen ställer säkerhet för det skadestånd som kan komma att

utgå, om domstolens beslul ändras.

Fullföljes talan mol beslul om medgivande till enkelt
förhandstillträde, får hovrätten omedelbart upphäva förordnande som avses i
första stycket.

20 § Har den exproprierande tillträtt egendom som
skall avstås genom

expropriation, får domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan

sakägare, vars rält beröres av tillträdet, föreskriva att förskott skall utgä

på den exproprialionsersältning som siulligl fastställes. Sådan föreskrift

får dock ej meddelas, om det är uppenbart atl förskottet blir obetydligt.

Har beslul i fråga om förskott meddelats på yrkande av
viss sakägare, får nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till prövning
förrän sex månader förflutit sedan det föregående beslulel vann laga kraft.

Förskott som avses i första stycket skall betalas inom en
månad frän det beslutet därom vann laga kraft.

21 § Fråga som avses i 17-20 § får avgöras utan
huvudförhandling.

Fråga om förhandslilllräde får prövas ulan hinder av au expro

priationsersättning i viss del har blivit slutligt bestämd. Frågan prövas i

den instans där fastighetsägaren är part eller, om fastighetsägaren slutligt

har skilts från målet, i den lägsta instans där någon del av målet är

änhängig. Frågan får väckas ulan stämning.

22 § Mot beslut, som fastighetsdomstol meddelat under
rättegången i

fräga som avses i 17, 18 eller 20 §, föres talan särskilt.

Mot hovrättens avgörande i fråga som avses i 17-20 S fär
talan ej föras.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 371

23 § Ersättning skall bestämmas särskilt för varje
sakägare. Löse

skilling, intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för

sig.

Avser expropriation samfäUighet och finns för
samfäUigheten känd styrelse eller förvaltare med rätt atl uppbära medel som
härrör från samfäUigheten, kan domstolen ulan hinder av första stycket bestämma
gemensam ersättning för samfäUigheten i den mån nedsättning icke skall ske
enligt 6 kap. 1 § första stycket.

24 § När fastighet exproprieras, skall domstolen
uppskatta såväl

fastighetens värde som värdet av särskild rätt som ej lämnas orubbad.

Medför särskild rält minskning av värdet av fastighet som skall expro

prieras, skäll uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn till

den värdeminskning för fastigheten som rättigheten innebär. Skall

ersättning ulgå lill innehavare av sådan särskild rält och svarar fastig

heten för beviljad eller sökt inteckning med bättre rält. skall domstolen

uppskatta även det värde fastigheten har ulan den särskilda rättigheten.

Särskild uppskattning enligl första stycket iredje punkten
behövs ej. om nedsättning enligt 6 kap. 1 S första stycket icke skall äga rum.

25 § Ersättning får icke bestämmas til! högre
belopp än den ersätl

ningsberättigade här begärt.

Besväras fastigheten av beviljad eller sökt inteckning,
får dock löseskilling och inlrångsersätlning ej sällas lägre än som föranledes
av 4 kap., om del icke är väsentligen ulan betydelse för borgenärernas rätt.

Är parterna överens om slorieken av löseskilling eller
inträngsersättning, får domstolen meddela dom i enlighet därmed, om medgivande
lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras
fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 S jordabalken föreskrives
för relaxation. Medgivande fordras dock ej av den för vars rält domstolens
avgörande är väsentligen utan betydelse.

Bestämmelserna i andra och Iredje styckena om löseskilling
och intrångsersättning gäller ej ersättning till innehavare av särskild räll,
om rättigheten upphör eller begränsas ulan att fastigheten eller del av
fastigheten avstås.

26 § Ersättning får ej bestämmas lill lägre belopp
än den exproprie

rande erbjudit.

Har domstolen med stöd äv denna lag förordnat om förskott,
får den slutliga ersättningen ej heller bestämmas till lägre belopp än det
eller de förskott som beslämts. Vad som sagts nu gäller icke förskott som
utgjort

s. 372 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 372

villkor för förhandslilllräde, om medgivandet lill
förhandstillträde har förfallit,

27 § Ersättning skall bestämmas i pengar att betalas pä en
gäng.

Domstolen får dock på yrkande av part hänvisa sakägare att i särskild

rättegång föra talan om ersättning för skada eller intrång som ej

lämpligen kan prövas i målet. Sädan talan skall väckas genom ansökan

om stämning inom den tid, högst tio år, som domstolen bestämmer.

Yrkande som avses i första stycket får upptagas för sig
och avgöras särskilt. Mol beslul under rättegången i sådan fråga föres talan
särskilt.

28
§ Dom skall
grundas på vad som förekommit vid syn eller annan förhandling och vad handlingarna
innehåller i övrigt.

29
§ Högre rätt
får avgöra mäl utan huvudförhandling, även om det ej följer av vad som i
allmänhet gäller, om huvudförhandling icke behövs och part ej heller begär
sådan förhandling.

6 kap. Betalning av expropriationsersättning och
fullbordande av expropriation m.m.

1 § Löseskilling och inlrångsersättning betalas genom
nedsättning hos

länsstyrelsen i det län där fasligheten är belägen. Avser expropria

tionsersättningen fastigheter i olika län, skall nedsällningen ske hos den

länsstyrelse som domstolen bestämmer.

Bestämmelserna i första stycket om löseskilling och
inlrångsersättning gäller ej ersättning till innehavare av särskild rätt, om
rättigheten upphör eller begränsas utan alt fastigheten eller del av
fastigheten avstås.

2 § Nedsättning enligl 1 § första stycket skall ej ske, om
fastigheten

icke svarar för beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som

har panträtt i fastigheten medgivit alt ersättningen utbetalas lill den

ersältningsberälligade. Besväras fastigheten av gemensam inteckning,

gäller vad som sagts nu endasl om dessutom de medgivanden från

fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken

föreskrives för relaxation föreligger. Medgivande fordras dock ej av den

för vars räll expropriaiionen är väsentligen ulan betydelse.

3 § I samband med att domstolen beslämmer löseskilling
och

inträngsersättning skall den ange i vad mån nedsättning skall ske.

4 § Exproprialionsersältning som ej skall nedsättas
utbetalas lill den

s. 373 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 373

ersältningsberälligade. Det åligger i sådant fall den
exproprierande att hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen
anmäla och styrka att ersättningen har betalats. Avser ersättningen fastigheter
i olika län, äger 1 § första stycket andra punkten molsvarande tillämpning.

5 § Bestämmelserna i 1-4 §§ äger motsvarande
tillämpning pä förskott.

6 § Vid nedsättning eller anmälan skall den
exproprierande till

länsslyrelsen ge in domen eller beslutet samt lagakraftbevis och vid

nedsättning dessuiom gravationsbevis rörande fastigheten. Sker det ej.

skall länsslyrelsen anskaffa handlingarna på den exproprierandes

bekostnad.

7 § Expropriationsersättning skall nedsättas eller anmälan
ske inom tre

månader från det att dom, varigenom målet slutligt avgjordes, vann laga

kraft.

Har fastigheten hell eller delvis lillirätts eller
övergått på den exproprierande enligt 10 §, skall nedsättning eller anmälan
ske inom en månad efler det alt den dom, varigenom ersättningen bestämdes, vann
laga kraft.

8
§ Skall exproprialionsersältning
ej utgå eller överstiger den slutliga ersättningen icke vad som har utgått i
form av förskott, åligger det den exproprierande att anmäla detta till
länsslyrelsen sedan målet har slutligt avgjorts. Anmälan behöver icke ske
belräffande egendom som har övergått på den exproprierande enligt 10 §.

9
§
Expropriaiionen är fullbordad, när målet har siulligl avgjorts och den
exproprierande inom föreskriven lid har fullgjort vad som åligger honom enligt
1 § första stycket och 4 §. Detsamma gäller, när den exproprierande gjort
anmälan enligt 8 §. När expropriationen är fullbordad, har den exproprierande
räll atl genast tillträda egendomen.

10
§ Anmäler den
exproprierande hos länsslyrelsen atl han vill utnyttja medgivande till
kvalificerat förhandslilllräde och visar han därvid atl domen om medgivande har
vunnit laga kraft och all han inom föreskriven lid har uppfyllt de villkor som
knutits till medgivandet, övergår egendomen genom anmälningen på den
exproprierande med samma rält som om expropriaiionen hade fullbordats. Sker
anmälan före den dag då medgivandel tidigast fär utnyttjas, övergår dock
egendomen först nämnda dag.

11
§ Försummar
den exproprierande att inom föreskriven lid iakttaga

s. 374 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 374

vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 §
och har ej fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den
exproprierande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Visar fastighetsägaren vid fastighetsdomstolen atl
expropriationsrätten är förverkad, skall domstolen anmäla det till
inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastigheisboken eller tomträltsboken.

12 § Är expropriationsrätten förverkad
enligt 11 § första stycket men har ej anmälan enligl andra stycket i samma
paragraf ägt rum. skall länsstyrelsen låta uttaga exproprialionsersättningen
jämte ränta enligt 16 § första stycket hos den exproprierande, om
fastighetsägaren inom tre månader efter förverkandet hos länsstyrelsen begär
att expropriaiionen skall fullbordas.

13 § Har fastigheten helt eller delvis
tillträtts eller övergått pä den exproprierande enligt 10 § och försummar han
att inom föreskriven tid betala förskott enligl 5 kap. 20 § eller slutlig
expropriationsersättning. skall länsstyrelsen på begäran av den
ersätlningsberättigade låta uttaga beloppet jämte ränta enligt 16 § första
stycket.

14 § Vid begäran som avses i 12 eller
13 § skall fogas domen eller beslutet samt lagakraftbevis.

I fråga om uttagande av ersättning jämte ränta äger
bestämmelserna i utsökningslagen (1877:31 s. 1) om verkställighet av
lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivil nägon
ålagd, motsvarande tillämpning,

15
§ Föreligger
fall som avses i 12 eller 13 § och har målet slutligt avgjorts, är
expropriationen fullbordad, när den slutliga expropriationsersältningen har kommit
in lill länsslyrelsen.

16
§ 1 den mån
expropriationsersättning betalas efler utgången av den i 7 § första stycket
föreskrivna tremånadersfristen eller, om fastigheten dessförinnan helt eller
delvis har tilllrälls eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, efter
tidpunkten härför, skall den exproprierande utge sex proceni årlig ränta på
ersättningen, i förra fallet från fristens utgång och i senare fallet frän den
dag dä tillträdet eller övergången skedde.

Expropriation fullbordas ulan hinder av atl ränta enligt
första stycket ej betalas.

17 § Medel som har nedsatts eller uttagits enligt
detta kapitel skall av

länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

s. 375 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 375

18 §
Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta utbetalas

av länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen.

Vid utbetalning av medel
som enligt domstolens bestämmande skall nedsättas äger, med de avvikelser som
anges i tredje och fjärde styckena, bestämmelserna om fördelning av
köpeskilling för fast egendom som sålts på exekutiv auktion motsvarande
tillämpning. Om räll för innehavare av pantbrev atl avstå från sin rätt till
betalning och verkan därav finns särskilda bestämmelser.

Är
fastigheten, förutom av inteckning, besvärad av särskild rätl som minskar
fastighetens värde och har sämre rält än inteckningen, skall borgenär som har
panträtt på grundval av inteckningen erhålla betalning som om fastigheten icke
besvärades av rättigheten, i den mån det krävs för att han skall få full
betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i
motsvarande mån.

Har
löseskilling eller inlrångsersättning bestämls av domstolen till högre belopp
än fastighetens ägare har yrkat och uppstår efler betalning av de fordringar
som skail utgä ur ersättningen överskott som ej faller inom det yrkade
beloppet, skall överskottet återställas till den exproprierande.

19 § Sammanträde för fördelningen hålles så snart del kan ske. Kallelse
till sammanträdet sändes minsl två veckor i förväg lill fastighetsägaren,
annan sakägare samt kända innehavare av panträtt eller med panträtt jämställd
rätt. Om borgenär är okänd, införes kallelsen i Post-och Inrikes Tidningar och
tidning inom orten.

20 § Har domstolen enligt 5 kap. 27 § hänvisat sakägare att föra talan om
ersättning för skada eller intrång i särskild rättegång, äger 1-7, 13, 14 och
16-19 §§ motsvarande tillämpning i fråga om förskott eller ersättning som
bestämmes i sådan rättegång.

7
kap. Särskilda bestämmelser

1
§ Har expropriationstillstånd beviljats, skall den exproprierande svara för
samtliga kostnader som uppkommit i saken dels i ärendet om tillstånd lill
expropriation, dels vid fastighetsdomstolen och vid expropriationsersättningens
fördelning, allt i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken
eller vid en motsvarande lillämpning av något av dessa lagrum.

Har
sakägare vid fastighetsdomstolen förebringat utredning i strid mot
utredningsbeslul som domstolen meddelat med slöd av 5 kap. 12 § andra

s. 376 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 376

stycket,
ersattes kostnaden för sådan utredning endast i den män utredningen haft
betydelse för utgången i målet.

2 § Avslås ansökan om expropriationstillstånd eller
återkallas ansökningen innan tillstånd beviljats, skall sökanden svara för
kostnaderna i saken, i den mån ej annat följer vid en motsvarande tillämpning
av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

3 § I högre rält svarar den exproprierande för sina
egna kostnader och för kostnad som uppkommit för motpart genom att den
exproprierande fullföljt talan, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8
§ rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande
skyldigheten all svara för kostnad i högre räll.

4 § Fråga om ersättning för expropriationskostnad som
avses i 1 eller 2 § prövas av fastighetsdomstolen, även om frågan ej gäller
kostnad vid domstolen.

5 § 1 avvaktan pä att målet avgöres får
fastighetsdomstolen förordna alt förskoll skall utgå på den ersättning för
rättegångskostnader vid domstolen som slutligt faststäUes.

Första
stycket äger motsvarande tillämpning på rättegångskostnader i högre rätl som
uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.

Fråga
om förskott enligt första eller andra stycket får avgöras utan
huvudförhandling. Mot beslut som fastighetsdomstolen meddelat under rättegången
i sådan fråga föres talan särskilt. Mot hovrättens beslut i frågan får talan ej
föras.

6 §
Vill någon för expropriation upprätta karta över eller annars

undersöka fastighet som annan äger eller innehar, får länsstyrelsen

föreskriva atl tillträde till fastigheten för sådan undersökning skall

lämnas under viss lid.

Undersökningsarbetet
skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. I trädgård, liknande
plantering eller park får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke
eller medgivande av länsslyrelsen. För skada och intrång ulgär ersättning.
Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område
fastigheten är belägen.

7 §
Har säkerhet som skall ställas enligl denna lag ej godkänts av den.

till vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas endast om borgensmannen svarar som för egen skuld och, om två
eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

s. 377 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 377

Staten, kommun, landslingskommun och kommunalförbund
behöver ej ställa säkerhet.

8 § Talan mot länsstyrelsens beslut i fräga som avses
i 6 eller 7 § föres hos Konungen genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I
januari 1973.

2. Genom lagen upphäves lagen
(1917:189) om expropriation.

3. Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna
lag, liilämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Bestämmelserna i denna lag om ägare
till fastighet äger motsvarande tillämpning på den som innehar fastighet med
ständig besittningsrätt eller med fideikommissräll.

5.
Bestämmelserna
i denna lag om fordran för vilken panlräll har upplåtits i fastigheten äger
motsvarande tillämpning pä sådan fordran pä ogulden köpeskilling som åtnjuter
företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Vad
som sagts nu gäller även i fråga om rätl lill avkomst eller förmän som avses i
8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten icke är att anse som
särskild rätl lill fastighet.

6.
Har ansökan om
expropriation gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet, prövas frågan om
tillstånd lill expropriationen enligl äldre beslämmelser. I sådanl fall skall
ocksä fråga om lösningsrätt lill exproprierad egendom prövas enligl äldre
bestämmelser.

7.
Har tillstånd
lill expropriation meddelats enligt 1 S första stycket 7 lagen (1917:189) om
expropriation, äger 100 och 101 §§ samma lag fortfarande tillämpning.

8.
Har tillstånd
att expropriera fastighet med äganderätt meddelats pä grund av ansökan som
gjorts före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser om inverkan av
expropriaiionen på särskild rätt till fastigheten fortfarande lillämpning.

9.
Har tillstånd
till expropriation av nyttjanderätt till mark för allmän väg meddelats på grund
av ansökan som gjorts före ikraftträdandei, äger 79 a § andra slyckel lagen
(1917:189) om expropriation fortfarande tillämpning.

10.
Bestämmelserna
i 3 kap. 3 § nya lagen tillämpas även om ansökan om expropriation har gjorts
före ikraftträdandet.

11.
I fråga om
grunderna för bestämmande av expropriationsersättning gäller äldre
bestämmelser, om talan vid domstol väckts före ikraft-

s. 378 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 378

trädandet. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § gäller
ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

12.
Bestämmelserna
i 5 kap. 12 § andra stycket. . kap. 25 och 26 SS samt 7 kap. I § andra stycket
nya lagen gäller ej expropriationsmål som är anhängigt vid domstol vid
ikraftträdandet. I stället för 5 kap. 25 och 26 §§ gäller motsvarande äldre
bestämmelser. Vidare gäller äldre bestämmelser i fråga om talan mot hovrätts
dom beträffande kvalificerat förhandslilllräde. om domen har meddelats före
ikraftträdandet.

13.
Löseskilling
och inttångsersättning för fastighet som innehas med fideikommissräll får icke
sällas lägre än som föranledes av 4 kap. nya lagen. Ersättning som nämnts nu
och som tillkommer innehavaren av fideikommissegendomen skall alltid nedsättas
hos länsslyrelsen och får icke utbetalas, innan Konungen har förordnat hur det
skall förfaras med ersättningen.

14. Äldre bestämmelser om sättet för betalning av
expropriations

ersättning och förskoll på sådan ersättning äger fortfarande tillämpning i

fråga om ersättning och förskott som har beslämts före ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom
förordn;is. att l.> k;ip. 24 S jord:ib;ilken' sk;ill ha nedan angina Kdelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvdriiiulc
hdelse

F<>rcshn;cn
hdehc

opaginerad Kontrollera mot PDF

.Angående
rättegängen i mäl som avses i 2? S gäller i tillämpliga delar bestäininelserna
om expropriation i allmänhet. Rör tvisten fräga som kan inverka pä den rätt som
tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten
ej bunden a\ parts yrkande eller medgivande.

1 mäl angäende bestämmande av lösesumma skall
fastighetsiigaren vidkännas pä ömse sidor uppkomna rättegängskostnader vid
fastighetsdomstolen, i den män ej annal föranledes av 18 kap. 6 och 8 SS rättegångsbalken.
Beträffande skyldigheten ätt svara för kostnad i högre rätt gäller med
tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att fastighetsägaren, om ej
annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 SS samma balk. alltid själv skall vidkännas
säväl sina egna kostnader som kostnad som åsamkas motpart genom att
fastighetsägaren fullföljt talan.

Angäende rättegången i mal som

avses i 23 S gäller i tillämpliga delar

expropriationslagen (1972: ).

Rör
tvisten fråga som kan inverka pä den rätt som tillkommer innehavare av
panträtt eller riittighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts
yrkande eller medgivande.

1 mål
angäende bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse
sidor uppkomna rättegängskostnader vid fastighetsdomstolen, i den män ej annat
föranledes av 18 kap. 6 och 8 SS rättegångsbalken. Har motpart förebringat
utredning i strid mot utredningsbeslut som fastighetsdomstolen meddelat,
ersattes dock kostnaden för sådan utredning endast i den mån utredningen haft
betydelse i målet. Belräffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt
gäller med tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegängsbälken. att fastighetsägaren,
om ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 SS samma balk. alltid själv skall
vidkännas såväl sina egna kostnader som kostnad som åsamkas motpart genom att
fastighetsägaren fullföljt talan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1973.

Bestämmelsen i 13 kap. 24 S andra stycket andra punkten
gäller ej mäl som är anhängigt vid ikrafttriidandel.

Omtrvcki 1971.1209.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom förordnas i fräga om lagen (1902:71 s. 1).
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

dels att I S och 3 S I mom. skall ha nedan angivna
lydelse.

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf. 5 b S. av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
hdelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

H(jr. för
migon orts förseende med belysning eller drivkraft eller för dylikt ändamål
eller för beredande av drivkraft ät sådan industriell anläggning, som finnes
vara av större betydelse för det allmänna. Konungen prövat nödigt, att fastighet,
som tillhör annan än kronan, användes tiU station för alstrande av elektrisk
kraft annoriedes än medelst vattenkraft, till framdragande av elektrisk
starkströmsledning eller eljest till elektrisk starkströmsan-läggniiig. skall
vad för ändamålet erfordras emot ersättning avstås eller upplåtas. Tarvas för
viss fastighets förseende med belysning eller drivkraft, att elektrisk starkströmsledning
framdrages över annan fastighet, som ej tillhör kronan. skaU. ändå att
ledningen ej ar avsedd för anläggning av större betydelse för det allmänna, vad
för ändamålet erfordras avstås eller upplåtas, såframt det intrång, som därav
förorsakas, av Konungen prövas ringa i jämförelse med nyttan av ledningen. Har
fastighets ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt eller
servitutsrätt för elektrisk starkströmsledning och medför expropriation därav
allenast ringa men,vare Konungens lillständ till expropriationen ej
erforderligt.

Om
expropriation för elektriska anläggningar finnas bestämmelser i
expropriationslagen (1972: ).

Har
fastighets ägare förklarat sig villig att upplåta nyltjanderätt eller
servitutsrätt för elektrisk ledning och medför expropriation därav allenast
ringa men. vare tillstånd enligt expropriationslagen (1972: >ej
erforderligt.

Vid
expropriation enligt andra stycket äger bestämmelserna i 3 kup. 2 I) expropriationslagen 11972: ) om
ansökan om expropriationstUlständ motsvarande tillämpning pä ansökan om
stämning som inges till fastighetsdomstolen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Seniiste Kdelse 19.8:429.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
hdelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Menighet vare ej pliktig att ulan synnerliga skäl inom
område, för vilkel finnes stadsplan eller byggnadsplan. eller inom faststiillt
hamnområde avstä eller uppliita gata. torg. allmiin plats eller vattendrag.

Ej heller vare. där ledningen skall Inom område, för
vilket ej finnes stadsphin eller byggnadsplan. framdragas pä mindre avstiind
an ett-huiulrafemtio meter frun boningshus eller annan vid gurd uppförd
byggnad eller tomtplats eller trädgård, som tiUhör fastighetens ägare, denne
skyldig något avstå eller upplåta, utan sä är. att Konungen finner annan
sträckning, som utan synnerlig olägenhet för anläggaren kan användas, medföra
minst lika stort men som den föreslagna.

Skall enligt vad i denna paragraf är sagt fastighet avstås
eller upplåtas, äge. där ej här nedan annorlunda föreskrives. vad i lagen om
expropriation i allmänhet stadgas samt. i fråga om elektriska starkströmsledningar,
i sagda lag meddelade särskilda bestämmelser om expropriation för elektriska
svagströmsledningar motsvarande till-lumpning: och skall vad dar stadgas med
avseende ä upplåtelse av nytijanderätt för svagströmsledning gälla jämväl
beträffande upplåtelse av servitutsrätt för starkströmsledning.

3S

opaginerad Kontrollera mot PDF

/
Hiom.-Ansökan om rätt att för elektrisk starkströmsanlaggning påfordra
avstående eller upplåtande av fastighet eller om linjekoncession skall vara
åtföljd av fullständig beskrivning över det tillämnade

/ mom.
Ansökan om linjekoncession skall vara åtföljd av fullständig beskrivning över
det tillämnade företaget med kostadsförslag, avfattning på karta av föreslagen
lednings sträckning och av den jord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Senaste lydelse IM-'57:.1X.1.

s. 382 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 382

Nuvarande lydelse Föreslagen hdelse

företaget med kostnadsförshig. som för anläggningen erfordras,

avfattning pä karta av föreslagen bestyrkta förteckningar pä ägare

lednings sträckning och av den jord. och
innehavare av de fastigheter,

som för anläggningen erfordras, över
vilka ledningen skall framdra-

bestyrkta förteckningar pä ägare gas
eller i vilkas mark den skall

och innehavare av de fastigheter, nedläggas eller som eljest äro för

över vilka ledningen skall framdra- anliiggningen behövliga, samt upp

gås eller i vilkas mark den skall gift pä de överenskommelser, som

nedläggas eller som eljest äro för blivit triiffade. eller de hinder, vilka

anläggningen behövliga, samt upp- däremot
mött.

gift pä de överenskommelser, som

blivit träffade, eller de hinder, vilka

däremot mött.

.ibS

/ mom. Har elektrisk ledning efler e.xpropriation dragits
frum i eller över gata. torg. allmän plats eller vattendrag inom område, för
vilket finns stadsplan eller byggnadsplan. eller inom fastställt hamnområde och
visar det sig att ledningen hindrar eller vuniktigt fi)rsviiriir egendomens
anvcindning fiir avsett ändamål eller dar hindrar nägon för samhällel nödvändig
anläggning eller utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för
heiwvligu arbeten pä egendomen eller ör synnerligen vanprydande, skall ledningen
pä hekostncul uv dess innehavare Undras, flyttas eller borttagas, i den man
det heluns f('tr hindrets eller olägenhetens undanröjande.

Har i unnat fall än som avses i första stycket
nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtits gfiioiii e.xpropriation för
framdragande av ledning, och medför ledningen pä grund av ändrade förhåUanden
betydande olågenhet för fastigheten, år ledningens innehurure skyldig att på
sin bekostnad Undra eller flytta ledningen, i den män del behovs for olågenhetens
undanröjande och det kan ske ulan synnerligt men for ledningen.

s. 383 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 383

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket
priivas av fastighetsdomstol.

2 mom. ViU ägare av fastighet,

där elektrisk ledning år framdragen

efter expropriation, för undanrö

jande av därmed förenad olågenhet

för fastigheten pa egen bekostnad få

ledningen andrad eller flyttad, kan

länsstyrelsen, i den mån det prövas

skäligt med hänsyn till å ena sidan

nämndu olägenhet och å andra

sidan sådant men för ledningen som

följer av ändringen eller flyttningen .

ge fastighetsågaren rätt atl själv

utföra erforderlig ändring eller

flyttning, om sådan åtgärd ej ulföres

av ledningens innehavare inom viss.

av länsstyrelsen förelagd tid.

Fastighetsågaren år i sådant fall

skyldig att ersatta uppkommande

men för ledningen. Har ledningens

innehavare utfört andringen eller

flyttningen, skall fastighetsågaren

ersatta även kostnaden för sådan

åtgärd. Kan parterna ej enas om

ersättningen, heståmmes den av

fastighetsdomstol.

3 mom. Upphör egendom att varu

gata. torg. allinån plats eller vat

tendrag inom område, för vilket

finns stadsplan eller hyggmidsplan.

eller inom fastställt hamnområde,

gäller ej längre sådan rått att ha

ledning framdragen dar som förut

förvärvats genom expropriation.

Denna lag triider i kraft den 1 januari 1973.

Har expropriationsförfarande inletts före
ikrafttriidandel. prövas frägan om tillstånd till expropriationen enligt äldre
bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom
förordnas, att 26 och 29 SS rennäringslagen (1971:437) skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 S

Konungen kan förordna om upphävande av renskötselrätten
för visst markområde, när omrädet behövs för ändamål som avses i / § lagen
(1917:189) om expropriation eller för annat ändamål av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt. För område som väsentligen är utan betydelse för renskötseln
får sädant förordnande meddelas, när omrädet behövs för allmänt ändamål.

Konungen kan förordna om upphävande av renskötselrätten
för visst markområde, när omrädet behövs för ändamål som avses i 2 kap.
exproprialionslogen (1972: ) eller för annat ändamål av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt. För område som väsentligen är utan betydelse för renskötseln
får sådanl förordnande meddelas, när området behövs för allmänt ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Upphävande kan begränsas till att avse viss tid eller
vissa i renskötselrätten ingående befogenheter.

29 S

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fråga
om upphävande av renskötselrält och ersättning med anledning därav gäller,
utöver bestämmelserna i 26-28 SS, i tilllämpliga delar de allmänna
bestämmelserna om expropriation av särskild rätt till fast egendom i lagen
(l9n:189>om expropriation.

1 fråga
om upphävande av renskötselrält och ersättning med anledning därav gäller,
utöver bestämmelserna i 26-28 SS. i tilllämpliga delar bestämmelserna
expropriationslagen (1972: ) om expropriation av särskild rält lill fastighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 38i

Bilaga 4:1 Mål som handlagts av expropriationsdomstolarna
åren 1967-1970

M å l

(967

l%8

1969

(970

Inkomna

!79

.107

420

3.16

Slutiigt
handlagda

4t9

4.13

411

371

Avskrivna

lO.S

104

107

91

Annoriedes
ä n genom av-

skrivning
avgjorda

?.M

.129

1(t4

2 « 0

D ä rav

Utan huvudf ö rhandling

« .S

64

76

.S6

Efter huvudf ö rhandling

i omedelbart samband

med f ö rberedelse

83

97

116

104

Efter huvudf ö rhandling

i andra fall

IW)

168

92

120

Bilaga 4:2

Handläggningstider för mål som avgjorts av
expropriationsdomstolarna på annat sätt än genom avskrivning åren 1967och 1968

Hela antalet m å l

Tiden mellan talans v ä ckande
avg ö rande utgjorde

och

m å lets

Å r

tom 6 m å n.

6-12 m å n.

mer ä n 12 m å n.

1967 (%8

334 329

56

79

.S8 44

220 206

25 Riksdagen 1972. I saml Nr 109

s. 386 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 386

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 28 september 1972

Närvarande:
Justitierådet PETREN, regeringsrådet WIESLÄNDER, justitierådet HOLMBERG,
justUierådel GÄRDE WIDEMAR.

Enligt
lagrådet den 30 augusti 1972 tUlhandakommei utdrag av protokoll över
justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 augusti 1972,
hade Kungl. Maj:t förordnal, alt lagrådets yttrande skulle inhämtas över
upprättade förslag till 1) expropriationslag, 2) lag om ändring i jordabalken,
3) lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar, 4) lag om ändring i vattenlagen (1918:523), 5) lag om
upphävande av lagen (1947:290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom,
6) lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), 1) lag om ändring i
delgivningslagen (1970:428) och 8) lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Förslagen,
som finns bUagda detla protokoll, hade inför lagrådet före-dragUs, kap. 2 i
lagförslaget under 1) samt förslagen under 3)-6) av hovrättsassessorn Bengt
EUasson samt förslagen i övrigt av hovrättsassessorn Lars-Göran Åsbring.

Lagrådet
yttrade:

I
ExL har under senare år genomförts ett stort anlal ändringar och flera av dessa
har varit av betydande vikt. I det förslag till helt ny expropriationslag som
framlägges genom remissen har de sålunda vidtagna reformerna genomgående
upptagits. Förslaget innehåller emellertid också flera betydelsefuUa nyheter.
Främst bland dessa är att nämna en omgestaltning av expropriationsandamålen,
ändring av ersättningsreglerna, varigenom bl.a. den 1971 införda
presumtionsregeln belräffande orsaken till värdestegring utsträckes att gäUa
vid expropriation även för andra ändamål än tätbebyggelse, samt åtskilliga
reformer beträffande förfarandet, såsom möjlighet att delegera beslutanderätten
om tillstånd lill expropriation från Kungl. Maj:t till länsstyrelse eller
central myndighet och särskilda regler i syfte alt motverka att
expropriationsmålen blir onödigt vidlyftiga. Lagrådet kommer atl i skilda
sammanhang ingå pä vissa av de viktigare nyheter förslaget sålunda innehåller.
Därvid kommer lagrådet på några punkter att uttala viss tveksamhet. Enligl
lagrådels uppfattning har emellertid genom förslaget den föreliggande
lagsliflningsuppgiften i det stora hela lösts på ett förtjänstfullt sätt. I
delta sammanhang kan framhållas att den genomarbetning från systematisk
synpunkt som skett medfört att förslaget är överskådligt och till sin
uppbyggnad följdriktigt.

s. 387 Kontrollera mot PDF

Förslag
tUl de av föredragande statsrådet berörda, av den nya expropriationslagen
betingade ändringarna i lagen om enskilda vägar m.fl. lagar har ännu ej
överlämnats till lagrådet. Granskningen i fråga om följdändringar har därför i
detta sammanhang begränsats till de förslag som remitterats i anslutning till
förslaget till expropriationslag.

Förslaget
till expropriationslag

/
kap.

1
§

Föremål
för expropriation är enligt förslaget fastighet eller del av fastighet. Med
fastighet torde intill dess nytt fastighetsregister blir upplagt enligt
kungörelsen (1968:379) om uppläggande av nytt fastighetsregister, m,m, förstås sådan
enhet som redovisas eller skall redovisas i jordregisler eUer
fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna. Utanför
fastighelsbegreppet faller bl.a. mark som aUtjäml redovisas i bihang C tiU
fastighetsregister för stad. Hinder synes ej böra möta all, trots ordalydelsen
av förevarande paragraf, sådan mark skall kunna exproprieras enligt den
föreslagna lagen.

Med
uttrycket 'del av fastighet' i det remitterade förslaget torde avses alt
utmärka att expropriation kan omfatta en del av fastighetens område på marken,
andel i fastigheten eller visst tillbehör till fastigheten, Samma uttryck
återfinnes bl,a, i rubriken framför 4 kap, 7 § samt i 20 kap, 6 och 7 §§ JB men
avser där ej det sistnämnda fallet. Till undvikande av missförstånd bör det nu
diskuterade uttrycket ej upptagas i förevarande paragraf. Då det av andra
bestämmelser i lagen klart framgår, alt expropriation med äganderätt ej
behöver avse en hel fastighet, synes uttrycket kunna utgå utan att ersättas av
annal.

Enligt
uttalande i remissprotokollet avser bestämmelsen även samfälUghet och del av
samfällighel. Här må endast anmärkas, alt föremålet för expropriationen i
sådant fall i själva verket är de skUda fastigheternas andelar i samfälUgheten
eUer i delen av denna; tillhör en av de delägande fastigheterna staten kan
f.ö,, med hänsyn tUl förbudet att expropriera slalen tillhörig fastighet,
expropriation ej ifrågakomma belräffande annat än övriga delägande fastigheters
andelar i samfäUigheten. Då 10 kap. 1 § FBL ger möjlighet att avstycka
fastighets andel i samfällighel för att utgöra fastighet för sig, kan hinder
från fastighetsbildningsrättslig synpunkt ej anses möta mol den ordning det
remitterade förslagel i detla hänseende innebär.

s. 388 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 388

Som
förut nämnts skaU expropriation med äganderätt kunna begränsas att gälla
tiUbehör tiU fastighet, t.ex. en byggnad. Häremot synes intet vara att invända
och delta oavsett huruvida det exproprierade skall avlägsnas från eller kvarbli
på fastigheten. När en sådan expropriation blivil fullbordad, bör
uppenbarligen läget vara det att äganderätten till del exproprierade övergått
tiU den exproprierande. Att beakta är, att enligt 2 kap. 7 § JB överlåtelse av
föremål som hör tUl fastighet ej gäUer mol tredje man, förrän föremålet skiljes
från fastigheten på sådant sätt att det ej längre kan anses höra liU denna. För
exekutiv auktion, som avser fastighetstillbehör, har därför också ansetts
nödvändigt med en särskUd regel, upptagen i 15 § lagen (1971:494) om exekutiv
försäljning av fast egendom, att tillbehör som säljes för sig upphör att höra
till fastigheten, även om det ej skiljes från denna, 1 klarhetens intresse
synes en motsvarande regel böra upplagas i expropriationslagen, lämpligen i 6
kap, 9 §,

I
detta sammanhang får lagrådet ifrågasätta huruvida det icke kan vara lämpligl
med en erinran i 2 kap, 7 § JB om de nu berörda två undanlagsbestämmelserna.
Erinringen kan ges det innehållet att särskilda bestämmelser finns om verkan
av försäljning av tUlbehör vid exekutiv försäljning och ianspråktagande av
tUlbehör genom expropriation.

Första
gången uttrycket 'särskild rätt till fastighet' förekommer i lagförslaget är i
förevarande paragraf. Enligt legaldefinitionen av begreppet, som återfinnes i 5
§ första stycket, förstås därmed nyttjanderätt, servitut och rätt till
elektrisk kraft samt liknande rätt. Vad som i remissprotokoUet anförts lUl
belysning av innebörden av detta stadgande föranleder ej erinran. Under
begreppet 'särskild rätl till fastighet' sådant del sålunda beslämts ingår också
tomträtt och vattenfaUsrätt, Såsom framhållits i remissprotokollet gäUer dels
enligt 13 kap, 26 § JB att vid expropriation som avser lomträti denna är
likställd med fast egendom och dels enligt 12 § JB:s promulgationslag, jämförd
med vissa andra stadganden, att motsvarande regel även gäller vattenfallsrätt.

Innebörden
av regeln om tomträtt i 13 kap. 26 § JB kan icke sägas vara helt klar. Enligt
ordalagen kan meningen vara att sedan tillstånd till expropriation beträffande
tomträtten bevUjats, tomträtten vid det fortsatta förfarandet och vid
bedömandet av verkningarna av expropriationen skall betraktas som fast egendom.
Emellertid torde undantagsstadgandet rörande tomträtten böra ges den tolkningen
att tomträtten skall anses som fast egendom så snart fråga är om expropriation
som berör tomträtten, vare sig expropriationen riktar sig mot den fastighet som
upplåtits med tomträtt eller mot tomträtten. Med denna tolkning synes läget
enligt det remitterade förslaget bli, att om genom expropriaiionen själva fasligheten
tages i anspråk med äganderätt eller med nyttjanderätt eller servitutsrätt,
tomträttens stäUning ej berörs ulan tienna kvarstår orubbad. Bestämmelserna i
förslagets 3 och 4 §§ blir aUtså ej tUlämpliga, Genom expro-

s. 389 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 389

priation
mot själva tomträtten blir möjligt alt överflytta tomträtten till annan trots
att institutet överflyttning av'särskild rätt har utmönstrats ur lagen saml
atl instifta nyttjanderätt och servitut i tomträtten och att upphäva och
begränsa särskild rätt som upplåtits i tomträtten. Av stadgandet följer
vidare, att vid expropriation som riktar sig mot tomträtten de skyddsregler som
givits för panthavare och innehavare av begränsade rättigheter i fastighet
kommer atl äga lillämpning. Hittills berörda verkningar av undantagsregeln ger
ej anledning till erinran. Av undantagsregeln följer emeUertid att lomlrält vid
expropriation ej är alt betrakta som särskild rätt. Detta leder tiU att
möjlighet icke finns att genom expropriation skapa eUer upphäva eUer begränsa
en tomträtt. Behov synes knappast finnas av möjligheten alt genom expropriation
tillskapa tomträtt. Däremol måste det anses behövligt att kunna genom
expropriation upphäva eUer begränsa en tomträtt. Med den uppbyggnad förslaget
och undantagsregeln i 13 kap. 26 § JB har synes härför erfordras en särskild
regel.

Vad gäller utformningen av
en sådan regel är att beakta alt såsom förul sagts förslaget i 5 § upptager en
definition på särskUd rätt, vilken i och för sig omfattar även tomträtt, och
att regeln, som enligt vad nyss sagts utesluter tomträtten från begreppet
särskild rätt, står i JB utan att någon antydan därom finns i den föreslagna
lagen. Den regel varom nu är fråga innefattar i sin tur ett undantag från
stadgandet i 13 kap. 26 § JB. Erforderlig klarhet synes kunna vinnas om till
det stadgande varigenom särskild rätt definieras knytes en andra punkt av
innehåll alt utan hinder av att tomträtt enligt 13 kap. 26 § JB vid
expropriation är likställd med fast egendom sådan rätl får genom expropriation upphävas
eller begränsas.

På
skäl som anförs vid 2 § bör definitionen av särskUd rätl till fastighet jämte
den nu förordade regeln upptagas i 2 §.

Vad
i det föregående sagts om tomträtt gäller även beträffande vattenfallsrätt. För
att kunna genom expropriation upphäva eller begränsa vattenfaUsrätt erfordras
därför en särskild regel. Med hänsyn till att vattenfallsrätt finns endast
övergångsvis synes denna regel lämpligen kunna upptagas bland
övergångsbestämmelserna tUl den föreslagna expropriationslagen och få
innehållet att bestämmelsen om tomträtt i 1 kap. 2 § äger motsvarande
tillämpning i fråga om vattenfallsrätt som avses i 12 § lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken,

2§

I
denna paragraf har upptagits, i första stycket en regel varigenom möjligheten
till expropriation utsträckes att gälla anordningar som har karaktär av lös
egendom, i andra stycket en bestämmelse som efter ordalydelsen gäller del faU
att särskild rätl tiU fastighet exproprieras samt i tredje stycket ett undantag
från regeln i 1 § andra punkten om särskild rätt

s. 390 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 390

till
faslighet. Då redan i I § särskUd rätt till faslighet omnämnes och ytterligare
regler om sådan rätt förekommer i 3 och 4 §§, är av värde om legaldefinitionen
belräffande särskild rätt, i förslaget upplagen i 5 §, kommer så tidigt som
möjligt. Definitionen och den därmed sammanhängande, vid I § förordade
bestämmelsen synes därför lämpligen kunna upptagas i förevarande paragraf.
Definitionen av särskild rätt synes vara av den vikt alt den lämpUgen bör
upptagas i ett första stycke. Till della stycke torde då också som en tredje
punkt böra föras bestämmelsen i förslagets tredje stycke rörande vägrätt och
renskötselrält. I anslutning till bestämmelsen om vägrätt må framhållas att
ordet 'vägrätt' är den i lag upptagna beteckningen på den särskilda
nyttjanderätten lill allmän väg. De i förslaget upptagna orden 'tUl allmän väg'
torde därför såsom obehövliga böra utgå.

Stadgandet
i första stycket i förslaget att bestämmelserna om fastighet äger molsvarande
tillämpning i fråga om byggnad eller annan anläggning på annans mark torde
upptagas i andra stycket.

Föreskriften
i förslagets andra stycke att när särskild rätt till fastighet exproprieras,
bestämmelserna om expropriation av fastighet skall gälla i tiUämpliga delar, om
ej annat anges, avses enligt vad som framgår av remissprotokollet skola gälla
icke blott, såsom ordalydelsen närmast ger vid handen, vid självständig
expropriation av särskild rält utan även vid osjälvständig sädan. I 3 och 4 §§
har upptagits reglerna om den inverkan som expropriation av äganderätt och
expropriation, varigenom nyttjanderätt eller servitut tUlskapas, har på
tidigare bestående särskilda rättigheter. Det synes lämpligt alt den nu
behandlade föreskriften vilken bör gälla i de fall som avses i 3 och 4 §§
upplages försl efter dessa paragrafer och får sin plats i 5 §. För att det
tydligt skall framgå att föreskriften gäller även situationerna enligt 3 och 4
§§, kan den lämpligen inledas på följande sätt: 'Om särskUd rätt tiU fastighet
exproprieras eller rubbas genom expropriation, gäller etc.,.,'

3
§

Under
hänvisning till vad som anförts vid 2 § bör uttrycket 'vägrätt till aUmän väg'
utbytas mol ordet 'vägrätt'.

4§

I
fråga om bestämmelserna i 3 § göres undantag för särskild rätt som tiUkommer
staten; sådan rätt rubbas icke av expropriationen. Någon motsvarande
undantagsregel återfinnes ej i 4 §. Konsekvensen synes kräva att undanlag bör
göras för rätt som tUlkommer staten även i fall som avses i 4 §,

Av
den föreslagna lydelsen av 4 § lorde följa, atl särskild rätt som har
tUlkommit genom expropriation eller annal tvångsförvärv eller vid

s. 391 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 391

fastighetsbildning
eller pä liknande sätt icke rubbas av att nyttjanderätt eller servitut
tUlskapas genom expropriation. De nya rättigheterna får icke företräde framför
de äldre rättigheterna. Del innebär att, t ' den del rättigheterna icke kan
utövas vid sidan av varandra, expropriationen blir utan värde. Om
expropriationssökanden är klar över att konkurrens kan föreligga mellan de
olika rättigheterna, kan han, såsom föredragande statsrådet anför i
specialmotiveringen, låta ansökningen om exproprialionstillstånd avse jämväl
upphävande eller begränsning av äldre rättigheter. Skulle emellertid
konkurrensfrågan icke bli löst vid tiUståndsgivningen, finns icke något
utrymme för domstol eUer annan myndighet atl sedermera vid tvist mellan olika
rättighetshavare förklara alt den genom expropriation tillskapade rätten skall
ha företräde framför äldre rättighet. Ny ansökan om expropriation, avseende
upphävande eller begränsning av den äldre rätten, kan visserligen göras. Det
synes dock vara lämpligt atl konkurrensfrågan såvitt möjligt aUlid löses i
samband med tiUståndsgivningen. Del kan ske om i lagen stadgas, att nytijanderätt
eller servitut som tiUskapats genom expropriation har företräde framför annan
rätt till fasligheten, om icke i expropriationstiUståndet annat förordnats
såviti avser särskild rätt som tiUkommit genom tidigare expropriation eller
genom annat tvångsförvärv eUer vid fastighetsbildning eller på liknande sätt.

Liksom
i 3 § tredje stycket torde böra stadgas att särskUd rätt som tillkommer staten
och vägrätt som icke kan bli föremål för särskild rättighetsexpropriation
icke rubbas av expropriationen.

5§

På
sätt framhållits vid 2 § förordas, atl regeln i förevarande paragrafs första
stycke överflyttas till 2 § och att föreskriften i 2 § andra stycket får sin
plats i denna paragraf,

2
kap.

Reglerna
i gäUande expropriationslag om expropriationsandamålen är i betydande
omfattning så utformade att de kommer att gälla relativt bestämda och väl
avgränsade situationer. I ej oväsentUg utsträckning kompletteras reglerna av
särskUda bestämmelser, som uppställer detaljerade vUlkor för möjligheten att
erhålla expropriation, sä exempelvis belräffande vem som kan få tUlstånd att
expropriera. I det remitterade förslagel har bibehåUits ordningen att ange
bestämda ändamål, för vilka expropriation kan ske. Angivandet av ändamålen har
emeUertid skett genom tämligen allmänt håUna uttryck. De särskUda
bestämmelserna i gällande rätt, vilka inskränker möjligheterna till
expropriation, saknar mestadels motsvarighet i det remitterade förslaget.

s. 392 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 392

Genom
omarbetningen har vunnUs en önskvärd systematisering av bestämmelserna om
ändamålen, så att de skilda intressen som skall kunna tiUgodoses sammanförts i
oUka, relativt enhelliga grupper. Gruppindelningen har dock ej kunnat göras
sådan att ett visst intresse kan hänföras till endast en grupp. Den valfrihet
vid åberopande av expropriationsgmnd som härigenom i vissa faU föreligger för
den exproprierande torde ej innebära någon olägenhet. Genom att
förutsättningarna för expropriation är ganska allmänt hållna torde resultatet
av prövningen oftast bli detsamma oavsett vUket ändamål som åberopas.

Den
omständigheten att ändamålen ej angives mera detaljerat medför att möjlighet
föreligger att i praxis i viss omfattning anpassa beviljandet av
expropriationstiUstånd tiU de ändrade behov som föranledes av
samhäUsutvecklingen. Härigenom kan undvikas att med korta mellanrum genomföra
lagändringar beträffande bestämmelserna om förutsättningarna för bevUjande av
expropriation. Så som bestämmelserna härom i det föreliggande förslaget är
utformade, får önskemål av den art nu antytts anses väl tillgodosedda.

En
följd av att de ändamål för vUka expropriation medgives har angivits tämligen
obestämt är, att ramen, inom vilken expropriation kan ske, enligt förslaget är
vidgad i förhåUande lill gällande rätt. Vidgningen kan emellertid ej anses
störte än att likväl tämligen klara gränser råder beträffande arten av de
intressen som skall kunna tillgodoses. Av vikt är emellertid de begränsningar
som ligger i att inttesset skall ha en viss intensitet. Så skall exempelvis ett
allmänt behov tUlgodoses eller skall den ifrågasatta åtgärden vara av större
betydelse eller särskild betydelse i visst hänseende. Härutinnan uppstäUer
förslaget närmast strängare krav för expropriation än gäUande lag, enligt
vilken i detta hänseende är avgörande huruvida Kungl, Maj:t finner det begärda
ianspråktagandet nödigt. Bestämmelserna i såväl gällande lag som i förslaget är
dock av den obestämda beskaffenhet att det i själva verket i mycket hög grad
överlämnas åt tillståndsgivaren alt fastställa gränsdragningen. Avgörandet
kommer därför att i mycket bero på dennes uppfattning om vad som är ett aUmänt
behov eUer av särskild betydelse i visst hänseende samt om i vUken utsträckning
den enskUdes ställning skäligen bör lämnas orubbad. En sådan ordning torde
emeUertid vara ofrånkomlig för att en expropriationslagstiftning skaU få
behövlig effektivitet. Enligt förslaget kommer ansvarel för utvecklingen i
praxis att i princip ligga hos Kungl. Maj:t, Detta får anses utgöra en garanti
för enhetiighet i tillämpningen.

Med
hänsyn till vad nu anförts föranleder uppläggningen av förslaget såvitt gäller
angivande av förutsättningarna för expropriation ej erinran. Förslaget får
fastmera i detta hänseende anses väl avvägt.

s. 393 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 393

5§

För
att expropriation skall få ske i syfte att upprätta skydds- eller
säkerhetsområde eller bereda utrymme för särskild skyddsanordning skall enligt
motiven krävas atl den allmänfara mot vilken skydd behövs framstår som
någorlunda betydande, I den föreslagna lagtexten anges i fråga om naturhändelse
att den skall vara allmänfarlig eller annars från allmän synpunkt menlig, medan
i fråga om annan inverkan från industri än vatten-eUer luftförorening krävs atl
den skall vara menlig. Den närmare bestämning som kan ligga i orden
'allmänfariig eller annars' är inte berörd i motiveringen. Det synes vara
tillräckligt att i förstnämnda fallet ange alt skydd behövs mol naturhändelse
som är menlig från allmän synpunkt.

10
§

Förslagets
innebörd lorde vara alt expropriation skall få ske för ändamål som det ankommer
på staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund alt tiUgodose och i
övrigt för verksamhet som är av väsentiig betydelse för riket eller orten eller
för viss befolkningsgmpp, vare sig verksamheten handhas av elt aUmänt eUer
enskilt subjekt. Denna innebörd kommer tydligare till uttryck om i lagtexten
anges verksamhel som staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund har
att tillgodose eller som annars är av väsentlig betydelse för rikel eller orten
eUer för viss befolkningsgrupp.

12
§

Några av bestämmelsema om
expropriationsandamålen är så utformade att endast vissa angivna rättssubjekt
kan få expropriationstillstånd. Det gäller de expropriationsändamål som anges i
1 och 11 §§ saml till viss del del i 10 § upptagna ändamålet. De rättssubjekt
som härvid anges är staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund eller
vissa av dem. Såvitt gäller övriga expropriationsändamål innefattar reglerna om
dem ej begränsning i kretsen av dem som kan få expropriationstillstånd och
sådant kan därför i och för sig utverkas av ettvart rättssubjekt som bär upp
det intresse ändamålsbestämmelsen avser. En annan sak är att intressena i
flertalet fall är sådana att i praktiken offentligrättsliga rättssubjekt oftast
kommer i fråga. Innebörden av den i förevarande paragrafs andra stycke upptagna
regeln synes vara begränsad till att ange, att när annan än staten eUer kommun
ansöker om expropriation, denna ej får ske med mindre sökanden har sådana
kvalifikationer att trygghet finns att egendomen kommer att användas för
angivet ändamål. Anledning synes föreligga att i detta sammanhang jämställa
landstingskommun och kommunalförbund med staten och kommun. Regelns angivna
innebörd skulle komma till klarare uttryck om regeln får den lydelsen, atl
expropriation till förmån för

s. 394 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 394

annan än staten, kommun, landstingskommun eller
kommunalförbund får ske endast om den exproprierande på belryggande sätt kan
svara för alt den exproprierade egendomen användes för avsett ändamål.

3 kap.

1 §

Med anledning av vad som uttalats i specialmoliveringen
angående frågan när ansökan får anses bestridd må framhållas, att enligt
förslagel någon skyldighet icke föreligger för sakägare alt ange grunden för
bestridandet och de omständigheter han vill åberopa. Förslagel torde få förstås
så, att hinder för delegering föreligger även om inlaga från sakägare icke
innehåller mer än att ansökan om expropriationstillstånd bestrides. Det kan
vidare ifrågasättas, om värdei å egendomen alllid kan lämnas hell å sido vid
bedömningen av hur expropriationsändamålet lämpligen bör tiUgodoses. Över huvud
taget kan av det föreslagna stadgandet icke utläsas, att grunden för
bestridandel av ansökningen skall öva inflytande på frågan huruvida delegering
är utesluten.

Delegering avses icke skola ske om kommun eller myndighet
som hörts i ärendet motsätter sig bifaU tiU ansökningen. Vad som anföres i
motiveringen ger närmast vid handen att avsikten är atl uppställa förbud mol
delegering i sådant fall. I det i den föreslagna lagtexten använda ullrycket
'ansökningen ej har bestritts' torde emellertid icke kunna inläggas mer än alt
bestridande ej föreligger från någon som har stäUning som sakägare. Skall
förbud mot delegering gälla även när kommun eller myndighet som ej är sakägare
motsätter sig expropriationen, torde uttrycklig beslämmelse böra meddelas
därom. Även om sådan bestämmelse ej upptages i lagen, föreligger emeUertid
självfallet intet hinder för Kungl, Maj:l alt tillämpa stadgandet så att
prövningen av frågor om expropriationstUlstånd icke delegeras i fall som nu
avses.

3§

I remissprotokollel anförs vid denna paragraf att någon
motsvarighet lill 104 § tredje stycket ExL inte behövs av skäl som närmare
utvecklas i protokoUet, Då denna fråga hör samman med ersättningsreglerna i 4
kap,, återkommer lagrådet till den vid behandlingen av 1 § i detta kapitel.

4§

I anledning av uttalandena i remissprotokollel vid
förevarande paragraf för det fall att tvist råder mellan den exproprierande och
expropriaten rörande expropriationsrättens omfattning må framhållas, atl del
städse måste ankomma på domstolen all tolka del beslut, varigenom tillstånd
till

s. 395 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 395

expropriaiionen lämnats. Det ligger i sakens natur, att om
den exproprierande yrkar alt erhålla en vidsträcktare räll än den, vartill
domstolens tolkning av beslutet om tillstånd till expropriationen leder, hans
yrkande i den delen skall ogillas. Vad nu anförts utgör självfallet ej hinder
mot alt den exproprierande, om det vid handläggningen av expropriationsmålet
framstår som tveksamt huruvida tillståndet har den omfattning han i målet
påstår och anser behövligt, hos tiUståndsmyndigheten gör en ny ansökan om
expropriation innebärande förtydligande av eUer tillägg lill det tidigare
tillståndet. Görs sådan ansökan, kan domstolen, om i övrigt förutsättningar
därför föreligger, låta med målets fortsatta handläggning anslå i avbidan på
att den nya expropriationsansökningen blir avgjord.

5§

För att trygga alt den exproprierade egendomen användes
för del avsedda ändamålet kan enligl förevarande stadgande särskilda
föreskrifter meddelas; länsslyrelsen har alt kontrollera efterlevnaden av
föreskrifterna. 1 lagen upptages emellertid icke några beslämmelser om tvångsmedel
för det fall alt föreskrifterna icke efterleves. När stadgande om
länsstyrelsens skyldighet atl 'hålla hand' över föreskrifternas efterlevnad
infördes i nu gällande expropriationslag anförde departementschefen atl, om
överträdelse av föreskrifl skett och rättelse ej kunde åvägabringas, vid
fortsatt tredska föreläggande vid vile torde vara den bästa utväg som står till
buds. Särskild bestämmelse härom upptogs emellertid ej i lagen. Den i
förevarande paragraf föreslagna bestämmelsen torde icke ge länsstyrelsen
befogenhet att förelägga vite; uitryckligl stadgande torde erfordras för att länsstyrelsen
skaU kunna använda tvångsmedel.

6§

Då i lagtexten ej anges på vem beslutanderätten skall
ankomma beträffande fråga om förlängning av tid inom vilken talan om expropriation
skall väckas, får 1 § anses tillämplig även på denna fråga. Avgörandet ligger
alltså hos Kungl. Maj:t med möjlighet för Kungl. Maj:t att under i 1 § angivna
förulsätlningar delegera uppgiften. Uttalandet i remissprotokollet all fråga om
förlängning alltid skall avgöras av Kungl. Maj:t torde därför vara atl förslå
så att delegationsmöjligheten ej skall utnyttjas beträffande fråga om
förlängning. Ärende om förkortning av tidsfristen skaU enligt lagtexten alltid
prövas av den myndighet som bestämt tiden. Den sålunda föreslagna ordningen
leder till att när annan än Kungl. Maj:t bestämt fristen och ansökan göres om
såväl förlängning som förkortning av den, dessa saker, som båda gäller
bestämmandet av ny dag för talans väckande, skall avgöras av skilda organ.
Denna ordning, enligt vilken motstridiga beslut kan meddelas, måste anses olämplig.
Enhelliga regler torde böra gälla om beslutanderätten i fråga om förlängning
och förkortning.

s. 396 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 396

Någon
närmare motivering tUl att frågan om förlängning icke skall kunna delegeras
lämnas inte. Del synes dock praktiskt alt den myndighet som handlagt
expropriationsärendet också är behörig alt besluta om förlängning av
tidsfristen. Uppenbarligen fömtsattes att anlalel ärenden om förkortning skaU
bli relativt ringa. Det sägs sålunda alt omprövning av en beslutad tidsfrist
normalt endasl kommer att ske när förlängning av expropriationstiUståndet har
ägt mm. Givetvis skaU omprövning kunna ske i de undantagsfaU då
tUlståndsmyndigheten från början har satt ut en längre tidsfrist än ett år.
Även om antalet ärenden avseende förlängning kan förväntas bli större än
avseende förkortning, synes varken fastighetsägaren eller den exproprierande
kunna utsättas för några ölägenheter eUer risker, om ärenden angående
förlängning kan delegeras från Kungl. Maj:t.

Med
hänsyn till vad nu anförts och för att erhålla en enhetlig regel bör upptagas
ett stadgande av innebörd att beslutanderätten beträffande säväl förlängning
som förkortning skall tillkomma Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer. Anledning att begränsa delegationsrätten till obestridda fall synes
ej föreligga. Det ankommer sedan på Kungl, Maj:t att utforma
delegationsbeslutet så att beslut beträffande samma sak ej kan träffas av mer
än ett organ.

Vid
bifall tiU vad nu förordats torde första och andra styckena böra omdisponeras så
att i första stycket upptages de materieUa reglerna om förlängning och
förkortning, medan bestämmelsen om beslutanderätten får sin plats i andra
stycket. Dessa två stycken kan då, med viss jämkning av redaktioneU natur, få
följande lydelse: 'I expropriationstillstånd skall bestämmas viss tid inom
vilken saken skall fuUföljas genom ansökan om stämning tUl domstol. Föreligger
särskilda skäl, kan tiden förlängas. Ansökan om förlängning skall göras före
utgången av den löpande lidsfristen. Om fastighetsägaren visar att hans
olägenhet av att expropriationsfrågan hålles öppen har ökat avsevärt, kan på
hans begäran tiden inom vUken saken skaU fuUföljas förkortas. Beslut om kortare
tidsfrist får ej meddelas förrän ett år förflutit efter det att
expropriationstiUståndet meddelades.

Fråga
om förlängning eller förkortning av tid inom vilken talan om
expropriationstiUstånd skall väckas prövas av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer,'

4
kap.

En
av de principiella nyheterna i förslaget är att presumtionsregeln om orsaken
tiU viss värdestegring i ExL utvidgas tiU att gälla vid all expropriation
oberoende av ändamålet. Regeln har störst betydelse för de fall för vilka den
nu gäller dvs, vid tätbebyggelseexpropriation och värde-

s. 397 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 397

slegringsexpropriation
i samband med tätbebyggelse. Förutsättningen för att sträcka ut
presumtionsregeln måste rimligtvis vara att sannolikheten är betydande för alt
del inom det nya området verkligen förhåller sig så som regeln säger. Göres
regeln generellt tUlämplig, kommer den otvivelaktigt atl avse även fall i vilka
grund för dess riktighet saknas. Detta inger betänkligheter. Å andra sidan är
tydligt, att många prisstegringsfall finns i vilka presumtionsregeln slår väl
in alldeles oberoende av det ändamål för vUket expropriationen sker. Något
klarläggande av frekvensen av de skilda typerna av situationer har ej
förebragts i lagstiftningsärendet. Från rent allmän erfarenhet torde dock kunna
sägas att antalet fall då presumtionsregeln svarar mot verkligheten är betydande.
Den föreslagna utvidgningen av presumtionsregelns tiUämpningsområde får därför,
trots de betänkligheter utsträckningen inger, anses försvarlig. Åberopas
presumtionsregeln i situationer fÖr vilka enligt allmänt bedömande antagandel
bakom regeln framstår som osannolikt, skall domstolen självfallet icke kräva
mera omfattande bevisning för atl anse presumtionen vederlagd.

Beträffande den praktiska
tiUämpningen av presumtionsregeln har föredragande statsrådet i
remissprotokollet tiU en början hänvisat tUl vad han anförde i 1971 års
lagstiftningsärende, då presumtionsregeln infördes. Såsom framgår av vad
lagrådet i dåvarande sammansättning anförde i detla ärende torde vissa
svårigheter visa sig vid tUlämpningen. Genom den föreslagna utvidgningen av
presumtionsregelns tiUämpning kan uppkomma ytterligare komplikationer. Det må
emellertid framhållas att det är mycket svårt att, innan presumtionsregeln ens
hunnit tillämpas i någon omfattning, vid vidgning av dess tiUämpningsområde
motivledes ge klara och entydiga anvisningar om hur en så allmänt hållen regel
skall tiUämpas i de olika faU som kan uppstå i praktiken. Det får överlämnas åt
rättstillämpningen att i varje enskilt faU söka träffa avgörandet med ledning
av de principer på vUka presumtionsregeln och övriga ersättningsregler vUar.

1 §

I motiven tUl förslagels 3
kap. 3 § anförs att någon uttrycklig bestämmelse motsvarande 104 § Iredje
stycket ExL inte behövs därför att vad som där sägs lorde följa av grunderna
för 8 kap. 21 § JB. Avsikten är aUtså att enligt förslaget fortfarande skall
gälla atl vid värderingen hänsyn inte skaU tas till förbättring som
nyttjanderättsbavaren åstadkommit utöver vad som ålegat honom eUer
uppenbarligen varit förutsatt. Det kan visserligen sägas att en sådan reglering
ligger i linje med JB:s bestämmelser om arrendators rätt att bortföra honom
tiUhörig egendom, när han lämnar arrendestället. ViU man emellertid med
säkerhet nå det uttalade syftet vid värderingen, torde behövas en uttrycklig
regel motsvarande 104

s. 398 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 398

§ Iredje stycket ExL. Regeln kan ges en mera generell
räckvidd och lämpligen fogas lUl förevarande paragraf som etl Iredje stycke med
följande lydelse: 'Exproprieras fastighet till vilken den exproprierande har
nytijanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av fastighetens värde
hänsyn icke lagas tiU förbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbele eller
kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätl övergått
till denne, nedlagt på fasligheten ulöver vad som ålegat honom'.

3§

Med hänsyn till sambandet mellan reglerna i första och
tredje styckena av förevarande paragraf är utan vidare tydligt all regeln i
sistnämnda stycke, ehuru den enhgt ordalydelsen endast avser löseskilling,
gäller även vid delexproprialion, då ersättningen utgår i form av
intrångsersättning.

Delexpropriation kan göra fastigheten mindre lämpad tUl
bostad än förut men likväl tiUåta all ägaren kan bo kvar i fastigheten. Det
skulle kunna hävdas atl bestämmelsen i tredje stycket enligt ordalagen ger ägaren
rätt att välja om han vill bo kvar mol intrångsersättning beräknad enligl
presumtionsregeln eller erhålla det högre belopp som kan fordras för all skaffa
annan likvärdig bostadsfaslighel. Av sammanhanget lorde emellertid klart
framgå all så icke är fallet utan att regeln avser endasl det lägel att ägaren
på grund av expropriationen inle kan bo kvar i bostaden.

5§

Bestämmelsen i första stycket tar enligl sin ordalydelse
sikte endasl på del fallet all den åtgärd som vidtagits medfört en ökning av
fastighetens värde eUer, vid rättighetsexpropriation, av rättighetens värde.
Det är tydligt alt bestämmelsen för att fylla sitt ändamål måste gälla också
del fallet, att åtgärden har vidtagits i uppenbar avsikt att höja annan
ersättning åt fastighetsägaren eller rättighetshavaren än löseskilling eller
inlrångsersättning. För all detla skall komma lill klart uttryck bör orden
'ökning av fastighetens värde som uppkommit genom åtgärden icke tagas i
beräkning vid ersättningens bestämmande' bytas ut mol 'ersättningen bestämmas
så som om åtgärden icke vidtagits'.

5 kap.

3§

Den ulvidgning av fastighetsdomstolens kompetens som
föresläs i förevarande paragraf har utformats med 11 kap. 22 § VL som förebild.
Sistnämnda bestämmelse, som ger vattendomstol viss möjlighet att upptaga
yrkanden som rör rättsförhållanden som icke skall prövas enligt

s. 399 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 399

VL, har enligt remissprotokollel visat sig ändamålsenlig.
Det föresläs nu att fastighetsdomstol får en liknande möjlighet i
expropriationsmål. Yrkanden som äger samband med expropriationen skall, om
faslig-hetsdomstolen finner lämpligt, kunna prövas i expropriationsmålet även
om de rör rättsförhållanden, som icke skall prövas enligt expropriationslagen.
I fråga om yrkandets beskaffenhet har icke såsom i nämnda lagrum i VL gjorts
något undanlag för frågor om äganderätt till fastighet eller omfattningen av
fastighets ägoområde. Med hänsyn till fastighetsdomstols uppgifter i övrigt
synes något sådant undanlag icke heller behöva göras, utan del får ligga i
domstolens fria skön att pröva även sådana frågor om del skulle anses lämpligt.

I ett avseende inställer sig emellertid en viss tvekan i
fråga om paragrafens innebörd. Det framgår således inle om avsikten är atl på
något sätt begränsa kretsen av dem som skall kunna framställa yrkanden som där
avses. Inte heUer motiven ger någon ledning på denna punkt. Det synes dock
rimligt och naturligt att endasl yrkande från den exproprierande eller sakägare
skall kunna bli föremål för prövning. Även om det i vissa fall skulle vara ändamålsenligt
alt även yrkande från den som ej är sakägare kunde prövas i
expropriationsmålet, synes det, bl.a. av hänsyn till intresset av en snabb
rättegång i detta slag av mål, inte finnas skäl alt på sådant sätt utvidga
kretsen av dem som får föra talan med stöd av förevarande paragraf. Del
förtjänar i delta sammanhang att påpekas all yrkande från den exproprierande
och sakägare givelvis skall kunna upptagas utan särskild stämning. Skulle man
gå utanför denna krets, synes det ofrånkomligt att yrkande skall väckas genom
stämning.

Begränsas kretsen av rättssubjekt på ovan angivet sätt,
bör del komma

till uttryck i lagtexten. Paragrafen kan dä inledas på följande sätt: 'Sådant

yrkande från den exproprierande eller sakägare som äger samband med

expropriationen men rör etc '

5§

Denna paragraf ersätter 42 kap. 2 § första stycket RB. Det
ligger i sakens natur atl, utan att det uttryckligen anges i lag, hänvisningen
i 42 kap. 3 § RB tUl föreskrifterna i 2 § skall beträffande expropriationsmål i
stället avse förevarande paragrafs bestämmelser. Underlåtenhet att iakttaga
någon av dessa skall alltså föranleda föreläggande atl avhjälpa bristen och
efterkommes ej föreläggandet kan enligt 42 kap. 4 § RB stämningsansökningen

6§

Såväl enligt ExL som enligl förslagel har expropriationen
i princip den verkan att all tidigare rätt till fastigheten utsläckes. Samband
härmed har bestämmelsen i 23 § ExL att till underrättelse för möjligen
befintliga

s. 400 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 400

okända
sakägare kungörelse om målet skaU 'uppläsas i kyrkan' och införas i allmänna
tidningarna och tidning inom orten. Genom detta kungörande har möjlighet
öppnats för envar som kan drabbas av expropriationen att få göra sin rätt
gäUande i målet, låt vara alt sättet att sprida kunskap om målet i realiteten är
tämligen ineffektivt. Kungörandet har dock den verkan att domen i målet
otvivelaktigt bUr bindande för envar, oavsett om han inställt sig i
rättegången.

1
förslaget har del obligatoriska kungörandet ersatts med den ordningen all, om
anledning föreligger antaga att okända sakägare finns, kungörelsedelgivning
skaU äga rum. Sker ej sådan delgivning och visar sig efter målets avgörande att
det finns en rättsägare som ej kallats till rättegången och ej heUer inställt
sig, blir fråga om vUken verkan domen har i förhållande tiU honom. Det kan
göras gäUande, att domen över huvud taget ej gäller mot honom. Om domen likväl
gäller mot honom, föreligger otvivelaktigt den situation som anges i 59 kap, I
§ 3 RB.

De
fall när okända sakägare finns torde väl vara tämligen fåtaliga och den risk
för obehagliga överraskningar den exproprierande på grund av underlåten
kungörelse löper synes därför vara förhållandevis liten. Genom att slopa det
obligatoriska kungörandet vinnes förenkling och besparing. Lagrådet, som ej
anser sig ha anledning taga ställning tUl den avvägningsfråga det här gäUer,
har velat klargöra den ändring i förhållande till gällande rätt förslaget på
denna punkt innebär. I anslutning tUl det sagda må ytterligare anmärkas, att
utformningen av regeln i förslagets 11 § om möjligheten att rikta talan mot den
som har eUer sökt lagfart är av betydelse för spörsmålet humvida en person, som
ej längre har lagfart men som fortfarande är den rätte ägaren, även utan att
kungörande skett blir bunden av domen.

Med
den uppbyggnad delgivningslagen har saknas anledning att så som skett i andra
punkten i tredje stycket stadga att 17 § nämnda lag skall gälla i tiUämpliga
delar. Detta följer nämligen redan av första punkten. Andra punkten bör därför
utgå,

10
§

I
det remitterade förslaget finns lika litet som i ExL någon bestämmelse om
expropriationens fastighetsbildande verkan. Att expropriation kan medföra
ändring i fastighetsindelningen är emellertid klart. När genom lagändring 1939
bestämmelser infördes om upprättande av karta och utmärkande av gräns, var ett
motiv att fuU klarhet skulle vinnas om den ändring som expropriationen innebar,
Expropriationens verkan i nu nämnda avseende inträder i och med att
expropriationen fullbordas; har medgivande lämnats till kvalificerat förhandstiUträde
tiU område av fastighet, torde verkan inträda när området övergått på den exproprierande
enligt 40 § ExL, Några ytterUgare åtgärder krävs ej men anmälan

s. 401 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 401

skall göras till den som för fastighetsregistret (42 S och
58 S tredje stycket ExL). Med hänsyn till att fastighetsbildning enligt FBL är
fullbordad först när uppgift om åtgärden införts i fastighetsregistret (I kap.
2 S FBL). torde det vara lämpligt att i den expropriationslag som nu föreslås
upptages uttrycklig beslämmelse av vilken framgår att expropriationen har
inverkan på fastighetsindelningen och att denna verkan inträder när
expropriaiionen fullbordas. En sädan bestämmelse torde kunna upptagas i 6 kap.
9 S och ges det innehållet, att om omräde av fastighet exproprieras med äganderätt,
fastighetsindelningen ändras när expropriationen är fullbordad. 1 6 kap. 10 S
bör lämpligen anges, att motsvarande skall gälla, när egendomen övergått på den
exproprierande.

Enligt
förslaget skall karta med beskrivning överlämnas till domstolen icke endast
säsom för närvarande när expropriation innebär att fastighetsindelningen
ändras, dvs. dä omräde av fastighet exproprieras, utan även dä nyttjanderätt
eller servitut bildas, upphäves eller begränsas genom expropriationen. Nägon
motivering för utvidgningen av skyldigheten att inge karta har icke anförts.
Alt pä föreslaget sätt ett klarläggande sker av vad expropriationen innebär när
rättighet tillskapas eller begränsas synes kunna vara av värde. Däremot kan
knappast finnas anledning att kräva att karta upprättas, med de kostnader det
medför, i de fall dä rättighet av nu nämnt slag skall upphävas.

Då den i
förslaget upptagna bestämmelsen om utmärkande av ny gräns icke fär nägon
lillämpning i andra fall än dä fastighetsindelningen ändras genom
expropriaiionen. synes lämpligt att paragrafen uppdelas i två stycken. 1 första
stycket torde därvid böra upplagas bestämmelser om karta med beskrivning och om
utmärkande av gräns fördel fall att område av fastighet exproprieras med
äganderätt. Andra stycket kan ges innehållet, att om expropriationen innebär
all nyltjanderätt eller servitut bildas eller begränsas, vad i första stycket
sägs om karta med beskrivning skall äga motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna
i paragrafen är tillämpliga icke endast när expropriationstillständet avser
del av fastighet. Även i de fall dä tillständet avser hel fastighet men den
exproprierande begränsat sin talan vid fastighetsdomstolen lill ätt avse
endast visst omräde av fastigheten eller återkallat sin talan lill viss del
blir bestämmelserna att tillämpa. Kvalificerat förhandstillträde som avser
viss del av fastighet inverkar enligt vad förut sagts pä fastighetsindelningen.
Förevårande paragraf lorde vara alt första så att karta skall upprättas och
utmärkande av gräns ske även innan frägan om sädant tillträde prövas.

11 S

Förebilden till stadgandet i första stycket anges vara 18
kap. 9 S JB. Denna paragraf innebär alt talan om bättre rält lill fast egendom
kan med

26 Riksdaeeii 1972. t saml. Sr 109

s. 402 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 402

laga verkan väckas mot den som. när rättegången inleds, på
grund av beviljad eller sökt lagfart framstår som senaste ägare, även om han
överlåtit egendomen. En följd av lagfartens legitimerande verkan enligt nämnda
stadgande är att domens rättskraft i mäl om bättre rätt till en fastighet
kommer att omfatta varje överlåtelse, utan att lagfart sökts, som kan härledas
frän den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt. Däremol har en sådan
dom inle rättskraft mot tidigare ägare.

Om man, som här skett, i förslaget använder samma
konstruktion som i JB kan regeln icke rimligen ges vidsträcktare innebörd eller
annars annan betydelse än den har i JB. Detta innebär alt den som icke längre
har lagfart pä fastigheten men som likväl är dess rätte ägare blir om vetskap
om det verkliga förhållandet ej föreligger all anse som en okänd sakägare.
Och om verkan mol honom av en dom i mål, till vilket endast den lagfarne ägaren
stämts, kommer att gälla vad lagrådet uttalat vid 6 S.

Vill man säkerställa, att domen blir bindande mot den
okände rätte ägaren finns två sätt att gä lill väga.

Det ena är att i förslagets förevarande paragraf stadga
att talan i expropriationsmäl alltid kan med laga verkan riktas mot den för
vilken lagfart senast är beviljad eller sökt. Au göra lagfartens legitimerande
verkan sä vidsträckt torde vara en nyhet i svensk rätt. Fören sädan regel talar
atl del vid expropriation är meningen att dess verkan skall gälla mot varje
ägare av den fastighet expropriationen gäller. Det är alltså inte fråga om all
såsom i en process om bättre räll lill fastighet avgöra vem av tvä parter som
är fastighetens rätte ägare. Nackdelen med en sådan regel är att den verklige
ägaren av en fastighet vid expropriation kan bli helt ställd ät sidan, ulan att
ha beretts något tillfälle att inträda som sakägare. Tillägges lagfarten sådan
legitimerande verkan som här förutsatts, kan ifrägasättas huruvida icke staten
i likhet med vad som gäller enligt 18 kap. JB bör vara skyldig utge ersättning
för skada som uppstår genom att annan än rätte ägaren har lagfart.

Det andra sättet är atl behålla förslagel i förevarande
del och såsom närmare angivits av lagrådet vid 6 S göra kungörelsedelgivning
med okända sakägare obligatorisk.

12 §

Såväl enligt gällande rätt som enligt förslaget är
huvudregeln i expropriationsmäl att den exproprierande skall svara för
expropriatens rättegångskostnader vid första domstolen. Det är med denna regel
naturligt om expropriaten ej visar äterhållsamhet beträffande anskaffande och
förebringande av utredning. Vad i detta lagstiftningsärende förekommit ger
dock ej något otvetydigt belägg för att expropriaterna mera allmänt belastar
expropriationsmålen med material som helt eller väsentligen saknar betydelse
för bedömningen av föreliggande tvistefrågor. Oavsett

s. 403 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 403

hur härmed mä förhälla sig. är i oth för sig av värde om
man genom särskild processuell anordning kan motverka sådant missbruk vartill
huvudregeln om ansvaret för rätiegångskostnaderria vid fastighetsdomstolen kan
inbjuda.

Det
remitterade förslaget upplager i nu angivet syfte vissa regler. Så skäll
domstolen under förberedelsen verka för att utredningen får den inriktning och
omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Vidare skall
domstolen regelmässigt pä ett tidigt stadium under förberedelsen genom särskilt
utredningsbeslut meddela parterna vilken utredning som enligl domstolens mening
bör förebringas. Slutligen skall kostnaden för utredning som sakägare
förebringar vid fastighetsdomstolen i strid mot utredningsbeslutet vara
ersättningsgill endast i den mån utredningen haft betydelse för utgången' i
målet. Dessa regler ger domstolen möjlighet atl pä ett vida mer aktivt säu än
vad eljest gäller beträffande frågor av dispositiv natur söka styra parterna. Vidare
innebär den föreslagna ordningen att styrningen väsentligen skall rikta sig mot
parterna på ena sidan, sakägarna, lät vara att detta är betingat av innehållet
i den grundläggande rättegångskostnadsregeln. Det avsteg från eljest gällande
grundregler om domstols handlande som förslaget sålunda innefattar inger viss
tveksamhet. Härtill kommer, att om utredningsbeslutet säsom avsikten är skall
meddelas pä ett tidigt stadium under förberedelsen, domstolen ofta kan ha
svårt att överblicka hur utredningsarbetet bör inriktas. Det kan vidare länkas
att domstolen omedvetet blir bunden av etl pä tidigt stadium meddelat
utredningsbeslut, ehuru det senare visar sig att innehållet i beslutet ej är
helt välgrundat.

Även om
sålunda den föreslagna ordningen icke kan anses helt invändningsfri. kan ej
bestridas att, som redan förut antytts, behov kan föreligga att kunna ingripa
mot avarter som den grundläggande rättegångskostnadsregeln möjliggör. För
sådant ändamål får anordningen anses i och för sig väl lämpad. Lagrådet anser
därför att den bör godtagas och kan införlivas med
expropriationslagsliftningen. Med hänsyn till de vanskligheter som pä sätt
förul antytts mäste anses förenade med de nu berörda reglernas tillämpning kan
man räkna med att domstolarna kommer au iakttaga betydande försiktighet.
Domstolen fär sålunda självfallet ej ge mera detaljerade anvisningar om
inriktningen av utredningen förrän klarhet vunnits om de bedömningsgrunder som
bör vara avgörande. Det ligger i sakens natur, att sedan den exproprierande
framlagt utredning i visst hänseende, exempelvis angående ortspriset, domstolen
icke får utforma utredningsbeslutet sä att det ej avser ortspriset och
därigenom betager sakägaren möjligheten att pä den exproprierandes bekostnad
förebringa motbevisning rörande detta. Vidare må framhållas, att om i målet
göres gällande att den s.k. presumtionsregeln skall vinna tillämpning vid värderingen
och att följaktligen bevisbördan rörande orsaken till viss

s. 404 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 404

prisstegring ligger på sakägaren, domstolen självfallet ej
skall ge sådan anvisning om utredningen atl bevisning om nämnda orsak uleslutes.
Att närmare än som nu gjorts exemplifiera situationer där återhållsamhet frän
domstolens sida krävs synes ej påkallat. Här mä endast beröras den situation
som uppkommer vid fullföljd lill högre rätt. Mot utredningsbeslut kan ej talan
föras särskilt utom i fall som avses i 49 kap. 6 S RB. Emellertid kan talan mot
beslutet föras i samband med domen. Skulle högre rätt därvid finna
fastighetsdomstolens utredningsbeslul oriktigt, ligger i fall, då sakägaren på
grund av beslutet ej förebragt den av honom önskade ulredningen, äierförvisning
av målet närmare lill hands än eljest: endast genom äierförvisning kan
sakägaren nämligen med säkerhet fä ersättning förden utredning
fastighetsdomstolen ej medtagit i sitt utredningsbeslul.

Kan domstolen under förberedelsen uppnå enighet mellan
parterna om den utredning som skall förebringas, så atl målet inriktas pä vad
som är av vikt och betydelse, är detla naturligtvis frän processuell synpunkt
av stort värde. Den nu föreslagna anordningen kan uppenbarligen vara etl bra
hjälpmedel för domstolen i dess verksamhel för att nä sädan enighet. Även vid
begagnande av regeln i detta syfte lorde dock viss försiktighet böra iakttagas.

Vad så angår den närmare innebörden av reglerna i
förevarande paragraf må framhållas, au stadgandena i första stycket fär anses
utgöra ett tillägg till främst föreskrifterna i 42 kap. 8 S andra stycket RB.
Delta stadgande ger anvisningar att vid förberedelsen skall tillses atl
frågeställning eller bevisning som kan bli aktuell i målet ej förbises, medan
bestämmelserna i förevarande första stycke inskärper au frågeställning och
bevisning som är irrelevant skall föras åt sidan, Frägan om i vad mån erbjuden
bevisning skall avvisas under förberedelsen är såsom föredragande statsrådet
anger alt bedöma enligl 35 kap, 7 S RB, Vad i förevarande paragrafs första
stycke stadgas kan ej medföra all angivna lagrum fär annat innehåll såvitt
gäller expropriationsmål än eljest.

17 §

Avgörande angående enkelt förhandstillträde träffas genom
beslut under rättegången eller beslul som meddelas i samband med domen. När
kvalificerat förhandstUlträde medges, innebär del etl avgörande av en del av
själva saken och avgörandet skall alltså ske genom dom. 1 gällande räll framgår
denna skillnad i avgörandenas natur direkt av lagtexten. Det är i klarhetens
intresse av värde atl vad nu angivits framgår redan av förevarande paragraf.
Lagrådet förordar därför atl i första och andra punkterna i första slyckel
framför ordet "medge" inskjutes genom beslut" respektive 'genom
dom".

s. 405 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 405

18 S

Stadgandet i tredje stycket om enkelt förhandstillträdes
inverkan pä rätten att utöva äldre särskild rätt i fastigheten avser efter
ordalydelsen all sådan särskild rätt. Tydligt är emellertid att stadgandet
skall gälla endast sädan särskild rätl som enligt I kap. 3 och 4 SS rubbas
genom expropriationen. 1 klarhetens intresse torde därför stadgandet böra få
del innehållet, att om medgivande lill enkelt förhandstillträde utnyttjas,
innehavare av sädan särskild rätt till fastigheten som enligt 1 kap. 3 och 4 SS
rubbas genom expropriationen icke längre är berättigad atl ulöva rättigheten, i
den män den avser egendom som omfattas av medgivandet.

19 S

Av vad som anföres i specialmotiveringen framgår att
avsikten är. att förordnande om utnyttjande av förhandstillträde innan beslulel
vunnit laga kraft skall kunna meddelas endast om den exproprierande har ställt
säkerhet för skadestånd som kan komma att utgå. Denna innebörd av stadgandet
torde komma till bättre uttryck, om del stadgas i en första punkt, att
fastighetsdomstolen får förordna all medgivande till enkelt förhandstiUträde fär
utnyttjas ulan hinder av all beslulel därom icke har vunnit laga kraft, och i
en andra punkt, atl förordnande får meddelas endast under förutsättning att den
exproprierande hos länsstyrelsen ställt säkerhet för det skadestånd som kan
komma att utgå, om domstolens beslut ändras.

Enligt 52
kap. 7 S iredje stycket RB äger hovrätten, om besvär anförls mot underrätts
beslut, omedelbart, dvs. utan att motparten höres, förordna att vidare åtgärd
för verkställighet av beslutet ej må äga rum. Denna beslämmelse är tillämplig
på fastighetsdomstols förordnande enligt första stycket av förevarande
paragraf, om icke särskild bestämmelse meddelas. Dä det knappast kan anses
påkallat atl upptaga en bestämmelse om att hovrätten får utan atl kommunikation
skett upphäva ett förordnande enligt första stycket, torde den i paragrafens
andra stycke föreslagna bestämmelsen böra utgä. Särskild talan mot
förordnandet om utnyttjande av förhandstiUträde innan beslutet vunnit laga
kraft fär. såsom framgår av 22 S. icke föras.

21 S

I ExL har i 38 S upptagits etl stadgande som direki
utsäger att. innan beslut meddelas i fräga om enkelt förhandslilllräde och
därmed sammanhängande spörsmål, parterna skall erhålla lillfälle yttra sig.
Enligt remissprotokollel anses av allmänna processuella regler följa all så
skall ske. varför del nyss nämnda stadgandet icke har motsvarighet i förslaget.
Väl är hörandel av motpart en allmänt gällande grundsats, men med den
uppbyggnad RB har finns ej någon uttrycklig regel som i fall som det

s. 406 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 406

förevarande säkerställer att motpart erhåller tillfälle
yttra sig. En uttrycklig regel därom är enligt lagrådets mening päkallad.

Av de spörsmål som behandlas i 17 20 SS är det endast
medgivande till kvalificerat förhandslilllräde som är av beskaffenhet att skola
lämnas genom dom. Övriga avgöranden träffas genom beslut. För besluts fattande
krävs enligl RB ej huvudförhandling. Huvudförhandlingen är däremot den normala
formen för den handläggning som föregår ett avgörande som har karaktär av dom.
Den i första stycket upptagna regeln bör därför begränsas all gälla fräga om
kvalificerat förhandstillträde.

Med hänsyn till vad nu anförts förordar lagrådet att
första sivcket erhåller följande lydelse: 'Före avgörande av fråga som avses i
17 20 SS skall parterna erhålla tillfälle att yttra sig. Fråga om
kvalificerat förhandslilllräde fär avgöras utan huvudförhandling."

22 S

Enligl bestämmelsen i andra stycket av förevarande
paragraf får talan mot hovrättens avgörande beträffande kvalificerat förhandslilllräde
ej föras. Atl beakla är att ett medgivande till kvalificerat förhandstillträde
innefattar att själva saken till viss del avgöres. Medgivandet lämnas ju ocksä
genom dom. Lämnas ej medgivande till kvalificerat förhands-tillträde, kommer
den fräga som skulle slutligen avgjorts genom ett sädant medgivande i stället
att prövas genom den slutliga domen och då gäller ej begränsning av fullföljdsräiten.
Den omständigheten att viss tvistefråga t.ex. om innebörden i expropriationslillståndet
avgöres genom dom om medgivande till kvalificerat förhandslilllräde i stället
för genom dom i ordinär väg synes ej utgöra skäl för att fullföljdsräiten skall
vara olika. Möjliga tvistefrågor av denna art torde i expropriationsmål väl
vara begränsade. Men reglerna äger genom hänvisningar i annan lagstiftning t.ex
byggnadslagen tillämpning även pä andra rättsområden och därvid ankommer
frågan huruvida lösningsrätt föreligger pä domstolen. Självfallet finns
möjlighet att, i likhel med vad som nu gäller enligt 140 S byggnadslagen
rörande enkelt förhandstillträde, i lag föreskriva att förhandstillträde får
ske först sedan laga kraft ägande dom om lösningsrätten föreligger. Anmärkas
må att förslag till följdändringar i byggnadslagen och åtskilliga andra lagar
av intresse i detta sammanhang ännu icke överlämnats till lagrådet. Oavsett om
följdändringar av nu angiven innebörd genomföres, kvarstår emellertid för expropriationsmålens
del de principiella skälen mot den föreslagna ordningen. Med hänsyn till vad nu
anförts bör den föreslagna fullföljdsbegränsningen ej omfatta medgivande lill
kvalificerat förhandstiUträde. Den i andra stycket upptagna regeln torde därför
böra gälla ej hovrättens 'avgörande " i fräga som avses i 17 20 SS utan
hovrättens "beslut' i sädan fråga.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 407

23 S

Vid
expropriation frän samfällighel är såsom framhållits vid 1 kap. 1 S föremålet
för expropriationen i själva verkel de skilda fastigheternas andelar i samfäUigheten.
Denna omständighet synes ej utgöra hinder mot den i andra stycket föreslagna
ordningen, dock endast under den ytterligare förutsättningen au expropriaiionen
avser samtliga delägares andel i samfäUigheten. Denna förutsättning brister t.ex.
i fall då staten ingår bland delägarna eller då en kommun, som exproprierar,
själv äger fastighet som har del i samfäUigheten. För att stadgandets nu
angivna innebörd skall tydligt framgå kan stadgandet lämpligen erhålla denna
lydelse: 'Avser expropriation samtliga delägares andel i samfällighel eller del
av denna och finns .... gemensam ersättning för delägarna i den mån ....'.

25 S

Bestämmelsen
i fjärde stycket av förevarande paragraf har samband med bestämmelsen i 6 kap.
I S andra stycket. Där stadgas atl reglerna om nedsättning ej gäller ersättning
till innehavare av särskild rätt, om rättigheten upphör eller begränsas utan
alt fastigheten eller del av fastigheten avstås. Såväl i förevarande paragraf
som i 6 kap. 1 S andra stycket torde med uttrycket alt fastigheten eller del av
fastigheten avstås åsyftas endast det fall atl fastigheten eller del av den tages
i anspråk med äganderätt. Nedsättning av ersättning till innehavare av särskild
rätt liksom inskränkning i avtalsfriheten rörande sådan ersättning är alltså enligl
förslaget begränsad till de fall dä äganderättsexpropriation sker eller med
andra ord dä den särskilda rättens stäUning rubbas enligt 1 kap. 3 S. 1 dessa
fall är alltså säkerställt atl ersättning till innehavare av särskild rätt, som
har sämre läge i förmånsrältsordningen än panthavare, om det behövs tillfaller,
ej rättighetshavaren utan panthavaren och att ersättning ej genom
överenskommelse kan eftergivas lill panthavarens nackdel. När däremot särskild rätl
rubbas genom atl faslighet genom expropriation tages i anspråk med nyltjanderäti
eller servitutsrätt dvs. den situation som avses i 1 kap. 4 S torde enligl
förslaget den ersättning som utgår på grund av rubbningen av rättigheten alltid
tillfalla rällighetshavaren och full avtalsfrihet råda rörande ersättningen.
Även i detta fall kan emellertid panthavarens ställning rubbas genom expropriationen.
Som exempel må blott nämnas den situation att i en fastighet, belastad av
särskild rätt med förmånsrätt efter inteckningarna, genom expropriation
tillskapas en särskild rätt med samma innehåll som den förut upplåtna. Genom expropriationen
har sistnämnda räll i realiteten upphört, medan den nya rätten har förmånsrätt
före panthavaren. Det synes svårt finna nägon hållbar grund varför icke även i
denna situation den för rättighetshavaren bestämda ersättningen i princip skall
tillkomma panthavaren och varför ej avtalsfriheten skall begränsas.
Nedsättning enligl 6 kap. 1 S och

s. 408 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 408

inskränkning i avtalsfrihet enligt denna paragraf bör
följaktligen galla även i dessa situationer eller med andra ord-de som avses i
1 kap. 4 S. Nedsättning och inskränkning i avtalsfriheten är däremol obehövlig
när enligt 1 kap. 1 S andra punkten genom expropriation särskild rätt till
fastigheten upphäves eller begränsas: bortfallet eller minskningen av
belastningen på fastigheten kan aldrig lända panthavaren till skada. Med hänsyn
till vad nu anförts bör undantagsregeln i förevarande paragrafs fjärde stycke
och 6 kap. 1 S andra stycket anges gälla då rättigheten upphör eller begränsas
utan att fastigheten eller del av fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nytijanderäu
eller serviiuisrätl.

Tillfogas må endast att nedsättning även i den situation
varom 1 kap. 4 S handlar självfallet blott skall avse den del av ersättningen
till rättighetshavaren som angives genom reglerna i 24 S. Dessa regler svnes
så utformade att de ger ledning även i denna situation.

6 kap.

1 S

Av skäl som anförts vid 5 kap. 25 S bör undanlagsregeln i
andra stycket anges gälla det fall au räuigheien upphör eller begränsas utan
att fastigheten eller del av fastigheten tages i anspråk med äganderätt,
nyttjanderätt eller servitutsrätt.

2 S

Den förenkling av betalningen av expropriationsersättningen
som den föreslagna regleringen i fråga om nedsättning innebär föranleder ingen
erinran. Domstolens kontroll av att föreskrivna medgivanden lämnats lorde
emellertid knappast kunna göras sä enkel som antydes i specialmotiveringen. En
noggrannare prövning än vad där anges fär anses päkallad. Anteckning om innehav
av pantbrev kan icke utgöra nägon säkerhet för alt den som är antecknad som
innehavare är den panträttshavare som skall lämna medgivande. Det synes även
tveksamt om domstol bör underlåta att kräva att pantbrev företes enbart av det
skälet att bank uppger sig vara panträtlshavare. Om domstolen utan nöjaktig
kontroll godtager medgivande från någon som ej är innehavare av pantbrev och beslutar
atl nedsättning ej skall ske. torde panträtlshavare som lider skada härigenom
kunna vända sig med skadeståndsanspråk mot staten (3 kap. 2 och 3 SS
skadeståndslagen, 1972:207).

Till vad som anförts om alt fastighetsägaren skall visa
upp pantbrev må anmärkas, att enligt förslaget avgörandet huruvida nedsättning
skall ske eller ej är oberoende av om fastighetsägare lämnat medgivande,
bortsett från vad som gäller på grund av hänvisningen till bestämmelserna om

s. 409 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 409

relaxation. Lydelsen av paragrafens första punkt täcker
icke det fallet, an ingen borgenär finns som har panträtt men fastighetsägaren
innehar pantbrev som utfärdats på grundval av inteckning i fastigheten. Det får
emellertid anses självklart, att om fastighetsägaren begär att nedsättning ej
skall ske och visar att han innehar alla utfärdade pantbrev. nedsättning ej bör
föreskrivas.

7 S

1 förevarande paragraf anges utgångspunkten för den tid
inom vilken nedsättning av expropriationsersättning och anmälan om att den erlagts
skall ske. Under specialmotiveringen till paragrafen sägs att nedsättning eller
anmälan skall ske inom tre månader från det målet i dess helhet blivit avgjort.
Om i mälet förekommer flera avgöranden, skall tiden räknas frän den dag dä det
sista avgörandet vinner laga kraft. Uttrycket i motiven att målet i sin helhet
avgjorts kan möjligen inge viss tvekan om därmed av ses atl även frågan om rättegångskosinaderna
skall vara slutligt avgjord. Rimligen bör så inte vara fallet. Avsikten måste
vara att endast samtliga frågor i saken skall vara avgjorda. Detta hör komma
till uttryck i lagte.Men.

Det avgörande som sålunda avses skola ligga till grund för
beräkning av fristen framgår enligt lagrådets mening ej klart av orden 'målet
slutligt avgjordes'. Detta uttryck betyder nämligen i lagspråk genomgående att
ett lagakraftägande avgörande föreligger. Med hänsyn till vad i det föregående
anförts bör i paragrafen anges att fristen räknas från "det att dom. som
medfört att samtliga frågor i saken avgjorts, vunnit laga kraft".

Motsvarande uttryckssätt förekommer även i 8. 9 och 15 SS.
Det förordas, att i dessa paragrafer ordet 'mälet' ersattes med orden
"samtliga frågor i saken".

8 S

Lagrådet fär hänvisa till vad som anförts vid 7 S.

9 S

1 paragrafen bör. såsom förordats vid 7 S. uttrvcket
'målet' ersättas med orden 'samtliga frågor i saken'.

Under hänvisning till vad som anförts vid 1 kap. I S
förordas, att i förevarande paragraf i ett andra stycke upptages ett stadgande
av innehåll att. om tillbehör till fastighet exproprieras med äganderätt,
tillbehöret efter expropriationens fullbordan upphör att höra till fastigheten!
även om det ej skiljes frän denna. 1 detla stycke torde vidare, såsom anförts
vid 5 kap. 10 S. även böra upptagas ett stadgande om expropriationens
fastighetsbildande verkan.

s. 410 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 410

10 S

Såsom anförls vid 5 kap. 10 S lorde i förevarande paragraf
böra upplagas ett stadgande om au bestämmelsen i 9 S om expropriationens
fastighetsbildande verkan äger motsvarande tillämpning, när egendom övergått
pä den exproprierande enligt förevarande paragraf. Stadgandet torde lämpligen
fä omfatta även vad i 9 S sägs om tillbehör till fastighet.

11 och 12 SS

1 enlighet med vad nu gäller upptages i förslaget en regel
om att expropriationsrätten är förverkad om den exproprierande inte betalar expropriationsersättning
inom den tid och pä del säu som är föreskrivet, såvida inle fastigheten redan
övergått på honom på grund av kvalificerat förhandslilllräde eller på annal
sätt. Denna verkan skall i motsats till vad som nu gäller vara definitiv för
den exproprierande. Han skall alltså enligt förslaget inle efter medgivande av
fastighetsägaren kunna begära att expropriaiionen skall fullbordas utan hinder
av hans försummelse. Däremot skall enligl förslaget fastighetens ägare liksom
nu kunna påfordra all expropriaiionen skall fullbordas. Han måste komma in till
länsstyrelsen med sin begäran härom inom tre månader efter förverkandet. Som
ytterligare förutsättning skall gälla att fastighetsdomstolen icke till
inskrivningsmyndigheten anmält atl expropriationsrätten förverkats. Anmälan
skall ske om fastighetsägaren vid domstolen visat att sådant förverkande
föreligger. 1 denna del överensstämmer förslaget i sak och även huvudsakligen
i form med vad som nu gäller. Det betyder med andra ord au. om fastighetsägaren
före tremånadersfristens utgång bestämt sig för att icke kräva expropriationens
fullbordande, och exempelvis genast v ill överlåta fastigheten, han bör se till
att anmälan till inskrivningsmyndigheten sker för anteckning i fastighetsboken
om att expropriationsrätten är förverkad. Har sädan anmälan skett kan han
därefter inte ändra sig och begära att expropriaiionen skall fullbordas.

Det kan lill en början ifrågasättas om det överhuvudtaget
behövs någon föreskrift om anmälan lill inskrivningsmyndigheten. Den praktiska
nyttan synes vara ringa. Om föreskriften likväl behålles samtidigt som man skär
bort expropriandens möjlighet atl begära att expropriationen skall fullbordas,
synes den i förslaget valda formen att i huvudsak kopiera ExL inte vara
lämplig.

Innebörden av förslaget som det här ovan har beskrivits
skulle tydligare komma till uttryck om andra stycket i 11 S fick följande
lydelse: "Vill fastighetsägaren au expropriaiionen ändock skall
fullbordas, har han att inom tre månader efler förverkandet hos länsstyrelsen
begära det. Vill han det ej, fär han hos fastighetsdomstolen visa att
expropriationsrätten är förverkad. GÖr han det. skall domstolen anmäla
förverkandet lill inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Vad
som sagts

s. 411 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 411

nu om anteckning i fastighetsboken äger. när fråga är om
tomträtt, motsvarande tillämpning beträffande tomträttsboken'.

Till följd härav bör 12 S fä följande Kdelse: 'Har
fastighetsägaren begärt att expropriationen. utan hinder av att
expropriationsrätten är förverkad enligt 11 S första stycket, skall fullbordas
och har ej anmälan enligt andra stycket i samma paragraf ägt rum. skall
länsstyrelsen låta uttaga expropriationsersättningen jämte ränta enligt 16 S
första stycket hos den exproprierande.'

14 S

Om institutet anmälan enligt andra stycket i förslagets 11
S bibehålles och reglerna om det utformas enligt lagrådets förslag, bör
hänvisningen i förevarande paragraf till 12 S utbytas mot en sådan till 11 S.

l-i S

Under hänvisning lill vad som anförts vid 7 S bör ordet
'målet' utbytas mot uttrycket 'samtliga frågor i saken'.

19 S

I paragrafen har tagits upp bestämmelser om kallelser till
fördelnings-sammanträde och kungörelse om sådant sammanträde m.m. Bestämmelserna
bör anslutas närmare till vad som gäller när medel skall fördelas mellan
rättsägare i utmätt fastighet utan att fastigheten sålts exekutivt (jfr 143 S
andra och iredje mom. UL och 36 S kungörelsen. 1971:1097. om exekution i fast
egendom). Enligt förslaget skall kallelse sändas även till kända innehavare av
med panträtt jämställd rätt. Med hänsyn till punkt 5 i de föreslagna övergångsbestämmelserna
till den nya expropriationslagen synes orden "eller med panträtt jämställd
rätt" kunna utgä som obehövliga.

Paragrafen bör alltså fä följande lydelse:
"Sammanträde för annan

sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i
kallelsen uppmanas alt anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger
särskilda skäl. skall kungörelse om sammanträdet minst tvä veckor i förväg
också föras in i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten".

7 kap.

1 och 2 SS

Enligl 18 kap. 6 S RB är part. som på grund av processuell
försummelse vållat motparten kostnad, skyldig att ersätta denna huru rättegångskostnaden
i övrigt än skall bäras. Förevarande paragrafer innehåller den huvudregeln alt sakägaren
är berättigad till gottgörelse för kostnader. Undantag härifrän stadgas dock
genom hänvisningen till 18 kap. 6 S RB för

s. 412 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 412

del fall att sakägaren gjort sig skyldig till processuell
försummelse, i vilket fall alltså paragrafernas huvudregel ej gäller. När det
är fråga om kostnader i expropriationsmål blir dä pä grund av 2 S lagen om
fastighetsdomstol 18 kap. RB tilllämpligt och därmed iiven dess 6 S. Den
försumlige sakägaren skaW aWtsä gottgöra sin motpan i expropTiaiionsmälel
dennes kostnad på grund av försummelsen. Vad åter gäller den situationen att
det är i ärendet om tillstånd till expropriation eller i ärendet om expropriationsersättningens
fördelning som sakägaren försummat sig. får som nämnts hänvisningen lill 18
kap. 6 S anses innebära att huvudregeln i förevarande paragrafer ej gäller. Då
eljest inga regler finns om kostnader beträffande dessa ärenden, blir
resultatet att den försumlige sakägaren visserligen ej får gottgörelse för sina
kostnader men å andra sidan ej heller är skyldig gottgöra motparten denne genom
försummelsen åsamkade kostnader. Med den ordning som i allmänhet gäller inom förvaltnings-förfarandet
synes intet vara au erinra mot den ordning förslaget sålunda fär anses
innebära.

4 S

Kan överenskommelse ej träffas mellan den exproprierande
och sakägaren om gottgörelse för dennes kostnad i ärende om tillstånd till
expropriation eller i ärende om fördelning av expropriationsersältningen och
tvisten alltså skall slitas av fastighetsdomstol, synes ulan särskilt stadgande
klart atl anhängiggörandet av tvisten i princip skall ske genom ansökan om
stämning. Enligt grunderna för bestämmelsen i 5 kap. 3 S vilken tar sikte på
rättsförhållanden som skall prövas enligt annan lag än expropriationslagen
bör hinder dock ej möta att under förutsättningar som gäller enligt nämnda lagmm
i expropriationsmålet taga upp yrkande om gottgörelse för dessa kostnader utan
stämning.

5 S

I likhet med vad som skett vid 5 kap. 21 S förordas, att i
iredje stycket av förevarande paragraf upptages en regel av innehåll att innan
förordnande meddelas att förskott ä rättegångskostnad skall ulgå till part.
motparten skall erhålla tillfälle att yttra sig. Fråga om sädant förskott skall
alltid avgöras genom beslul. Av skäl som anförts vid 5 kap. 21 S kan därför
bestämmelsen i tredje stycket första punkten som obehövlig utgå.

Övergångsbeståm melserna

Säsom förordats vid 1 kap. 1 S bör bland
övergångsbestämmelserna upptagas ett stadgande av innehåll att bestämmelsen om tomträu
i 1 kap. 2 S nya lagen äger motsvarande tiUämpning i fråga om vattenfallsrätt
som

s. 413 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 413

avses i 12 S lagen (1970:995) om införande av nya
jordabalken. Till frägan om stadgandets placering återkommer lagrådet.

6.

Avsikten
med första punkten i förevarande övergångsbestämmelse är atl äldre bestämmelser
skall tillämpas icke endast vid prövningen av frågan huruvida tillstånd lill
expropriation skall lämnas utan även beträffande förfarandet i tiUslåndsärendet.
För au denna innebörd av övergångsbestämmelsen skall komma till klart uttryck
torde böra anges au. då ansökan om expropriation gjorts före nya lagens ikraftträdande,
frågan om tillstånd till expropriationen prövas och ärendet därom handlägges
enligt äldre beslämmelser. 1 fall som här avses kommer därför bl.a. vad nya
lagen stadgar i 3 kap. 6 S om förlängning och förkortning av tid för ansökan om
stämning och i 7 kap. 1 S första stycket om kostnader i tillståndsärendet icke
att vara tillämpligt.

Till beslämmelser
om förfarandet i tillståndsärendet är att räkna även vad som stadgas i 3 kap. 3
S nya lagen. Att bestämmelserna i nämnda paragraf, enligt vad som föreskrives
under 10 i övergångsbestämmelserna, skal! tillämpas även om ansökan om
expropriation gjorts före nya lagens ikraftträdande framstår därför som ett
undanlag frän vad som stadgas i förevarande punkt. Innehållet i bestämmelsen
under 10 torde med hänsyn härtill böra sammanföras med förevarande bestämmelse.
I fräga om tillämpningen av 3 kap. 3 S må framhållas, atl övergångsbestämmelsen
icke medför, all vad i paragrafen stadgas kommer att gälla då sökandens
nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten har upphört redan före
lagens ikraftträdande.

Den i
andra punkten av förevarande övergångsbestämmelse upptagna regeln angående
lösningsrätt är av annan karaktär än innehållet i första punkten. Regeln avser
icke endast ärenden som är beroende på prövning när nya lagen träder i kraft.
Den skall gälla även då expropriation fullbordats dessförinnan. Innebörden av
övergångsbestämmelsen torde komma till tydligare uttryck om bestämmelsen ges
lydelsen, au äldre bestämmelser om lösningsrätt skall alltjämt gälla belräffande
egendom som exproprierats pä grund av ansökan före ikraftträdandet. Som föredragande
statsrådet anfört i anslutning lill den under 9 upptagna övergångsbestämmelsen
innehåller 79 a S första stycket ExL en bestämmelse angående återlösningsrätt.
Denna bestämmelse får anses höra till de äldre beslämmelser som alltjämt skall
gälla enligl förevårande övergängs-bestämmelse.

7.

Såväl 100 S som 104 S iredje stycket ExL. vilka lagrum
båda tar sikte på fall då marken innehaves med nyltjanderätt. upptager en regel
av innebörd

s. 414 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 414

att vid uppskattning av det exproprierade områdets värde
hänsyn icke får lagas till förbättring, vilken omrädet vunnit genom arbete
eller kostnad som nytljanderättshavaren eller dennes företrädare nedlagt å omrädet
utöver vad som ålegat honom enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller
uppenbarligen varit förutsatt. Vid 4 kap. I S har lagrådet på anförda skäl förordal
alt en regel med allmän räckvidd motsvarande 104 S iredje stycket ExL upptages
i 4 kap. 1 S. Bifalles denna hemställan, kommer det i den nya lagen att finnas
en generell bestämmelse med samma innehåll som 100 S ExL. Med hänsyn till detta
förhällande ävensom innehållet i över-gängsbestämmelsen under 11 är
föreskriften i förevarande övergångsbestämmelse att 100 S ExL fortfarande
skall äga tillämpning obehövlig och bör utgå.

Däremol bör. såsom föreslagits. 101 S ExL fortfarande
gälla. Bestämmelsen skall tillämpas på all egendom som exproprierats enligt 1 S
första stycket 7 ExL. Detta skulle framstå tydligare om regeln får den lydelse
att beträffande egendom, som exproprierats enligl 1 S första stycket 7 lagen
(1917:189) om expropriation. 101 S samma lag fortfarande skall gälla.

Genomföres vad lagrådet föreslagit under 1 kap. 4 S.
kommer lill-ständsmyndigheten. även när det är fråga om att genom expropriation
tillskapa särskild rätt till fastighet, att fä pröva frågan om expropriationens
inverkan på äldre rättighet som besvärar fastigheten. Vad som sägs i
förevarande punkt bör därför gälla vid all expropriation. 1 den föreslagna
lagtexten bör alltså orden 'med äganderätt' utgä.

9.

Tillämpning av 79 a S andra stycket ExL kommer icke i fräga
i andra fall än dä expropriation av nyttjanderätt verkligen kommit till stånd.
Innebörden av förevarande övergångsbestämmelse, som har avseende på alla fall
då expropriation för angivet ändamål skett med tillämpning av ExL. skulle komma
till tydligare uttryck om det stadgas, au beträffande egendom som genom
expropriation tagits i anspråk med nyttjanderätt för allmän väg på grund av
ansökan före ikraftträdandet. 79 a S andra stycket lagen (1917:189) om
expropriation fortfarande skall gälla.

12.

1 anledning av ett uttalande i motiven lill denna
bestämmelse om att reglerna i 7 kap. om expropriationskostnad bör tillämpas
från det den nya lagen har trätt i kraft må framhållas att. säsom lagrådet
uttalat \ id övergångsbestämmelsen under 6. regeln i 7 kap. 1 S första stycket
om kostnader i tillståndsärendet icke skall vara tillämplig när ansökningen om
expropriation gjorts före nya lagens ikraftträdande. Detta följer av nämnda
övergångsbestämmelse.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 415

Vid bifall till lagrådets vid 5 kap. 22 S framförda
förslag att talan mot hovrätts dom. varigenom medgivande till kvalificerat
förhandstillträde lämnats, skall få föras i högsta domstolen, bör tredje
punkten i förevarande övergängsbesiämmelse utgä.

14.

Av uttalanden i remissprotokollet vid denna
övergångsbestämmelse framgår att med uttrycket "sättet för betalning"
i första hand åsyftas vad den exproprierande har att åtgöra för att han skall
anses ha fullgjort vad på honom ankommer. Däremot får anses oklart huruvida
avsikten varit att under nämnda uttryck inbegripa även förfarandet för
fördelning och utbetalning av nedsatta eller eljest av länsstyrelsen omhänderhavda
medel. Även i denna del föreligger vissa skiljaktigheter mellan den nya lagen
och gällande ordning; så saknas exempelvis i nya lagen motsvarighet till
bestämmelsen i 35 S ExL och därtill anknytande regler om formen för betalning
av ersättning för expropriation av jordområde samfällt för flera än tio
fastigheter med skilda ägare. Över huvud taget kan sägas, att det råder sådant
samband niellan domstolens avgörande, formen för den exproprierandes erläggande
av betalning samt länsstyrelsens fördelning och utbetalning av nedsatta eller
eljest omhänderhavda medel att icke skilda regelsystem bör gälla för olika
delar av detta i sak sammanhängande förfarande. Enligt lagrådets mening bör
därför för hela detta förfarande tillämpas äldre beslämmelser när ersättningen
respektive förskottet bestämts före nya lägens ikraftträdande. Au detta skall
gälla får anses framgå av lagtexten med erforderlig tydlighet om. såsom
lagrådet härmed förordar, orden "sättet för' får utgå ur densamma.

Dispositionen

De i övergångsbestämmelserna under 4 14 upptagna stadgandena
är av tre olika arter: dels regler varigenom bestämmelser i nya lagen göres
tillämpliga på vissa äldre, endast övergångsvis kvarlevande rättsinstitut, dels
regler, enligt vilka vissa stadganden i ExL fortfarande skall gälla beträffande
egendom som exproprierats enligt föreskrift i ExL. vare sig expropriationen
fullbordats före eller efler nya lagens ikraftträdande, och dels regler om
vilka bestämmelser som efter nvä lagens ikraftträdande skall tillämpas
beträffande ärende om expropriationstillstånd och expropriationsmäl som är anhängigt
vid ikraftträdandet och beträffande likvidförfarande som grundas pa avgörande
dessförinnan. 1 förslaget har reglerna ej upptagits enligt denna
gruppindelning. Enligt lagrådets mening skulle övergångsbestämmelserna bli lättillgängligare
om utöver de jämkningar som förordats i det föregående en omdisponering
vidtages i enlighet med nämnda gruppindelning. Detta skulle innebära att till
den

s. 416 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 416

första gruppen, avseende nya lagens tillämpning pä äldre
rättsinstitut, skulle under 4 7 hänföras den förut berörda bestämmelsen om
vattenfallsrätt samt reglerna i förslaget under 4. 13 och 5. att i den andra
gruppen, enligt vilken vissa äldre beslämmelser i ExL fortfarande skall gälla
viss enligt samma lag exproprierad egendom, skulle under 810 upptagas
bestämmelser motsvarande reglerna under 6 andra punkten samt 7 och 9 i
förslaget samt att till den iredje gruppen, avseende tillämplig lag efter nya
lagens ikraftträdande i förfaranden som därvid pågår, skulle under 1 1 föras
regeln under 6 första punkten i förslagel ävensom den därmed i sak
sammanhängande föreskriften under 10 i förslaget samt under 12 15 upptagas
regler motsvarande dem under 8. 11. 12 och 14 i förslaget.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

2 kap. 7 S

Här må erinras om au lagrådet vid 1 kap. 1 S
expropriationslagen ifrågasatt visst tillägg till förevarande paragraf.

13 kap. 24 S

Hänvisningen i första stycket av denna paragraf i gällande
rätt får anses avse endast det avsnitt i ExL som upptagits under rubriken 'Om
domstolar och rättegång i expropriationsmål". Ehuru frågan om
rättegångskostnad i och för sig är en rätlegängsfräga, gäller nämnda hänvisning
alltså ej ExL:s bestämmelser därom, vilka upptagits under den särskilda
rubriken "Om expropriationskostnad": i paragrafen har också särskilda
regler i detta ämne upptagils i dess andra stycke. Den omdisponering som gjorts
i förslagel till ny expropriationslag utgör ej hinder mot att fortfarande
begagna den hittills tillämpade metodiken. Hänvisningen i första stycket av
paragrafen avser alltså endast reglerna i 5 kap. i förslaget till expropriationslag.

Såsom framgår av vad som anförts till stöd för förslaget
att tillskapa institutet utredningsbeslut föreligger elt intimt samband mellan detia
och den från vad eljest gäller avvikande ordningen att den exproprierande i
princip skall svara för båda parters rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen
oavsett målets utgång. Genom utredningsbeslulet och reglerna om verkan därav
avses sålunda främst att förhindra sädant missbruk vartill regeln om den exproprierandes
principiella kostnadsansvar kan leda. Med hänsyn till vad nu anförls kan det
ej anses motiverat att med avvikelse frän vad annars allmänt gäller inom
processrätten införa regler om utredningsbeslul i fall då ej ena parlen har
att i princip svara för båda sidors rättegångskostnad oavsett utgången i målet.
Enligt det föreslagna andra stycket i förevarande lagrum har i likhet med vad
som

s. 417 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 417

nu gäller fastighetsägarens principiella kostnadsansvar
inskränkts all gälla mäl angående bestämmande av lösesumma. Med hänsyn till vad
förut anförts bör då också regeln om utredningsbeslul inskränkas till denna typ
av mäl. En begränsning av den i lagrummets första stycke upptagna hänvisningen
till expropriationslagen är därför påkallad. Det förordas att i första stycket
som en andra punkt infogas en regel av innehåll atl bestämmelserna om utredningsbeslul
dock skall äga tillämpning endast i den mån målet avser bestämmande av
lösesumma.

Övergångsbestämmelserna

För de expropriationsmål
som är anhängiga vid den nya expropriationslagens ikraftträdande har upptagils
regler under 12 i övergångsbestämmelserna. Samma reglering som för expropriationsmålen
är påkallad för de mål som på grund av ändringen i förevarande paragrafs första
stycke överföres från rätlegångsbeslämmelserna i ExL lill dem i den nya lagen.
I förevarande lagförslag torde därför böra upptagas en övergångsregel av
innehåll att beträffande mål, som är anhängigt vid ikraftträdandet, stadgandena
i övergångsbestämmelserna till expropriationslagen (1972: ) om expropriationsmål
anhängigt vid sistnämnda lags ikraftträdande skall äga motsvarande lillämpning.
Vid bifall härtill skall, enligt övergångsbestämmelserna till
expropriationslagen, 5 kap. 12 § andra stycket samma lag, dvs, reglerna om
utredningsbeslut, ej gälla mål anhängigt vid ikraftträdandet. Härav följer att tUlämpning
av den nya punkten i 13 kap. 24 § andra stycket aldrig kan bli aktuell i övergångsmålen.
Oavsett att den i förslaget upptagna övergångsbestämmelsen därför egentligen är
obehövlig, kan den likväl i klarhetens intresse bibehållas.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

1 §

1 samband
med att bestämmelserna om expropriation för eleklriska anläggningar överföres
från I § ellagen till expropriationslagen synes del från redaktionell och
systematisk synpunkt lämpligt att inleda lagen med det stadgande som betecknas
1 a § i gällande lag och som innefattar en definUion på elektrisk anläggning.
För atl undvika en ändrad paragrafindelning föreslås att I § i det remitterade
förslaget och I a § byter plats inbördes.

Vad angår avfattningen av I § i det remitterade förslaget
kan i fråga om Iredje stycket anmärkas, att det ej tillräckligt klart framgår
att fråga om proformaexpropriation skall upptagas av fastighetsdomstol. Del
synes

27 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

s. 418 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 418

lämpligt
atl inleda delta stycke med en bestämmelse atl fräga om sådan expropriation
upplages av fastighetsdomstol samt all därefter föreskriva att därvid
bestämmelserna i 3 kap. 2 § expropriationslagen (1972: ) om ansökan om expropriationstillstånd
skall äga motsvarande tUllämpning på ansökningen om stämning.

Övergångsbestämmelserna

På
molsvarande sätt som lagrådet förordat vid 6 i övergångsbeslämmelserna till
expropriationslagen bör i övergångsbestämmelsen till förevarande lag anges,
att om expropriationsförfarande har inletts före ikraftträdandet, frågan om tUlstånd
lill expropriationen prövas och ärendel därom handlägges enligt äldre beslämmelser.

Förslaget
till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

I
anledning av vad som anföres i motiveringen tUl förevarande lagförslag får
lagrådet framhålla, all förslaget icke innehåUer någon ändring av lagens 16 §.
De förutsättningar som lagen uppstäUer för att kungörelsedelgivning skall få
användas kommer därför atl vara oförändrade. I vilken mån bestämmelserna om kungörelsedelgivning
kan ha tillämpats mer restriktivt än vad lagen ger möjlighet tUl undandrar sig
lagrådets bedömande.

Förslaget
till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Genom
ändringen i förslagels 29 § blir från och med ikraftträdandet den nya
expropriationslagens regler gällande i stället för dem i ExL. En särskild
övergångsregel synes påkallad för de mål som kan vara anhängiga vid
ikraftträdandet. Den torde kunna givas samma innehåll som den vid förslaget lill
lag om ändring i JB förordade.

Övriga
lagförslag

Övriga
lagförslag lämnas utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

s. 419 Kontrollera mot PDF

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet på Stockholms slott den 29 september 1972.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
lagrådels yttrande över förslag lill

1. expropriationslag,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

4. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

5. lag
om upphävande av lagen (1947:290) om tvängsinlösen av

vanhävdad jordbruksegendom,

6. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

7. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428), S.
lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådets
yttrande innehåller många värdefulla påpekanden rörande de framlagda
lagförslagens närmare utformning. Som kommer att framgå av det följande kan jag
med några undantag ansluta mig tiU vad lagrådet anfört. Jag konstaterar med
tillfredsställelse alt lagrådet ansett sig kunna godta de nyheter av större
räckvidd som expropriationslagförslaget innehåller. Jag åsyftar därvid i
första hand uppläggningen av förslaget i fråga om angivande av expropriationsandamålen,
utvidgningen av presumtionsregeln och föreskrifterna om utredningsbeslul. Belräffande
de olika punkterna i lagrådets yttrande vill jag anföra följande.

Förslaget
till expropriationslag

/
kap.

Lagrådet
förordar en omdisposilion av 1 kap, i det remitterade förslaget. Sålunda
föreslås, att definUionen av begreppet särskild rätt i 5 § första

s. 420 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 420

stycket
flyttas till 2 § för atl där utgöra första punkten i första stycket och att
bestämmelserna i 2 § iredje stycket i det remitterade förslaget tas upp som en
tredje punkt i första slyckel. Vidare förordas, alt 2 § andra slyckel i det remitterade
förslaget, som handlar om tillämpningen av lagen vid expropriation av särskild
rätt, får sin plats i 5 §. Mot vad lagrådet anför i detta hänseende har jag
inte något atl erinra. Jag föreslår därför all kapitlet disponeras på sätt
lagrådet har förordat.

I
likhet med lagrådet finner jag det överflödigt atl i / # särskilt ange att del
av fastighet får exproprieras. Uttrycket 'del av fastighet' bör därför utgå ur
paragrafen. Mot vad lagrådet i övrigt anför om innebörden av begreppet
fastighet som föremål för expropriation har jag inte något att erinra. Jag
biträder också lagrådels förslag att i den nya expropriationslagen skall tas
in en bestämmelse om att tUlbehör tUl fastighet som exproprieras med äganderätt
upphör att höra till fastigheten, även om del ej skUjes från denna.
Bestämmelsen bör som lagrådet förordar tas in i 6 kap, 9 §.

Lagrådet
diskuterar ingående frågan om expropriation av lomlrält och vattenfallsrätt och
expropriation av fastighet i vilken sådan rätl gäller. Jag är helt ense med
lagrådet om vad som i detta hänseende bör gälla. Också enligt min mening bör
sålunda tomträtt och vattenfallsrätl kunna genom expropriation såväl bl.a,
överflyttas tiU annan innehavare som upphävas eUer begränsas. Enligt min mening
borde det sistnämnda trots bestämmelsen i 13 kap, 26 § JB kunna följa av att
tomträtt och vattenfallsrätl omfattas av begreppet 'särskild rätt' sådant detta
är definierat i den föreslagna lagen. Jag vill dock inte motsätta mig att
frågan uttryckligen regleras. Jag ansluter mig tiU lagrådets förslag till
utformning av sådana regler.

Jag
delar lagrådets uppfattning att det inte behöver särskilt anges att 'vägrätt'
avser rätt tiU allmän väg. 2 och 3 §§ bör utformas i överensstämmelse härmed.

Mot
vad lagrådet anför om innebörden och utformningen av 2 § andra stycket i det
remitterade förslagel har jag inte något att erinra. Bestämmelserna bör därför
ändras i enlighet med lagrådets förslag. Av vad jag fömt anfört framgår atl
bestämmelsen bör få sin plats i 5 §.

Innebörden
av 4§\ det remitterade förslaget är som framgår av lagrådels yttrande bl.a. att
särskild räll som har tUlkommit genom expropriation eUer annat tvångsförvärv eUer
vid fastighetsbildning eller på liknande sätt inte behöver stå tiUbaka för nytijanderätt
eller servitut som har tillskapats genom expropriation, om rättigheterna inte skuUe
kunna utövas vid sidan av varandra och expropriationen inte avsett också
upphävande eller begränsning av den äldre rättigheten. Enligt lagrådets mening
bör i stället gälla att den genom expropriation tUlskapade rättigheten skall ha
företräde framför den äldre rättigheten, om inte annat förordnats i expropriations-

s. 421 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 421

tillståndet.
Denna mening kan jag inte dela. Det kan här vara fråga om rättigheter av stor
allmän betydelse. Har kännedom saknats i expropriationsärendet om en sådan
rättighet, bör konkurrensfrågan, om så behövs, lösas av tillständsmyndigheten
efter ansökan om expropriationstillstånd i fråga om den äldre rättigheten.

I tydlighetens intresse
bör, som lagrådet förordar, till paragrafen fogas en särskild beslämmelse av
innehåll att särskild rätt som tillkommer staten och vägrätt som tillkommer
annan än staten icke rubbas genom expropriationen.

2 kap.

lag
ansluter mig till lagrådets förslag tiU ändrad utformning av 5 §.

Som lagrådet anför är
innebörden av 10 § i det remitterade förslaget alt expropriation får ske för
ändamål som det ankommer på staten, kommun, landstingskommun eller
kommunalförbund alt tUlgodose och i övrigt för verksamhet som är av väsentiig
betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp, vare sig
verksamheten handhas av ett allmänt eller enskilt subjekt. Jag ansluter mig lill
lagrådets förslag lill ändrad utformning av paragrafen.

Jag har inte heller något
att erinra mot vad lagrådet anför om innebörden av 12 § andra stycket i det
remitterade förslaget. Av bestämmelsen följer att, när annan än staten eUer
kommun ansöker om expropriation, sådan får ske endasl om sökanden har sådana
kvalifikationer, atl trygghet finns atl egendomen kommer att användas för
angivet ändamål. Jag biträder lagrådets förslag att landstingskommun och
kommunalförbund i bestämmelsen skall jämslällas med staten och kommun och kan
ansluta mig till lagrådets förslag tUl ändrad utformning av bestämmelsen,

3 kap.

I
anslutning till 1 § har jag i remissprotokollet gjort uttalanden av innehåU bl.a.
att ansökan om tillstånd lUl expropriation får anses bestridd endast när
sakägare på saklig grund motsätter sig expropriationen och att man därför vid
tillämpningen av bestämmelserna om delegation av tiUståndsgivningen torde få
bortse från bestridanden som hänför sig till atl sökanden och sakägaren har
olika uppfattning i värderingsfrågan. Lagrådet påpekar att vad jag sålunda har
uttalat inte har kommit tUl uttryck i lagtexten, där del endast talas om
bestridande. Efter ytterligare överväganden anser jag mig inte böra vidhålla
min i specialmotiveringen till 1 § redovisade uppfattning. Delegation av tiUståndsgivningen
bör således inte äga rum, om ansökningen om tUlstånd tUl expropriation
bestrids, oavsett på vilken grund detla sker.

s. 422 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 422

Som
jag har anfört i remissprotokollel bör delegation inle heller ske, när kommun
eller myndighet motsätter sig bifall lill ansökningen. Något förbud mol delegation
i sådana fall anser jag inle behöva tas in i lagtexten. Denna begränsning i
underordnad myndighets rätl all avgöra tiUslåndsärende får i stället komma
till uttryck i kungörelse eller annal beslut av Kungl. Maj:l om delegation.

Mol
lagrådets uttalanden i anslutning tiU 4 § har jag inle något alt erinra.

Lagrådet
påpekar alt 5 §, som gör del möjligl för tillslåndsmyndigheten att meddela
särskilda föreskrifter för att trygga att den exproprierade egendomen användes
för det avsedda ändamålet, inte upptar några beslämmelser om tvångsmedel för
del fall all föreskrifterna inte eflerievs. Enligl min mening behövs i
allmänhet inle några särskilda tvångsmedel. Skulle del visa sig att den
exproprierande inle iakttar föreskrifter som har meddelats, torde länsslyrelsen
åtminstone i vissa fall kunna verka för att ny expropriation för samma ändamål
men med annan expropriant kommer till stånd. Vid expropriation för
naturvårdsändamål kan länsstyrelsen i stället meddela naturreservatsföreskrifler
enligl NVL för det exproprierade området och i andra fall kan annan
speciallagstiftning bli tiUämplig. I undanlagsfall kan del dock föreligga behov
av att kunna framtvinga föreskrifternas efterlevnad genom vitesföreläggande.
Länsstyrelsen bör därför i lagen ges rätl atl för sådanl ändamål förelägga
vite. Utdömandet av förelagt vite bör ankomma på domstol efter talan av
åklagare. Självfallet blir bestämmelserna i 5 § tillämpliga endast om expropriationen
fullbordas.

Den
i 6 § föreslagna regleringen av frågan om gUtigheten av expropriationstiUstånd
i förening med mitt uttalande i remissprotokollet att Kungl. Maj:ls delegalionsmöjlighet
inte skall utnyttjas beträffande fråga om förlängning leder som lagrådet
framhåller lill all ansökningar om förlängning resp. förkortning av den tid
inom vilken samma expropriationstiUstånd skall utnyttjas kan komma att prövas
av skilda organ. Denna möjlighet torde dock vara av övervägande teoretiskt
intresse med tanke på att frågorna regelmässigt måste bli aktuella vid skilda
lidpunkter. 1 sammanhanget vill jag också framhålla att, om tiden förlängs av Kungl.
Maj:t, det är Kungl. Maj:l som enligt nyss angivna riktlinjer därefter skall
pröva fråga om förkortning av tiden. De fall då frågor om förlängning och
förkortning av tidsfristen kan komma all prövas av olika myndigheter inskränks
således lill fall då tillståndet från början getts av underordnad myndighet för
längre tid än ett år.

Enligl
lagrådets mening skulle varken fastighetsägaren eller den exproprierande kunna
utsättas för några olägenheter eUer risker om ärenden angående föriängning
kunde delegeras från Kungl. Maj:t. Med anledning härav vill jag framhålla all
frågan huruvida förlängning skall medges ofla innefattar svåra
avvägningsproblem. Jag vidhåller därför min

s. 423 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 423

uppfattning att Kungl. Maj:t själv bör pröva alla frågor
om föriängning åtminstone till dess alt en klar praxis har hunnit utbilda sig i
fråga om tillämpningen av de nya bestämmelserna. Därefter bör del eventuellt
kunna komma i fråga att under de fömtsättningar som anges i 1 § delegera också
förlängningsfrågorna. Molsvarande gäller fråga om nytt tillstånd beträffande
samma egendom. Vissa skäl talar onekligen för att frågan om beslutanderätten i
ärende om förkortning behandlas på samma sätt. Även i denna situation kan det
bli fråga om svåra avvägningsproblem som gör det önskvärt att en enhetlig
praxis utbildas genom prövning hos Kungl. Maj:t. Jag föreslår atl en sådan
ordning genomförs. På detla sätt kan också lagrådets önskemål om enhetlig
reglering av beslutanderätten i fråga om förlängning och förkortning
tillgodoses. En föreskrift om möjlighet till delegation i fråga om förlängning
och förkortning bör redan nu finnas i lagen, ehuru den t.v. inle bör utnyttjas.
Jag förordar därför att i paragrafen las upp föreskrift om alt 1 § äger molsvarande
tillämpning beträffande prövning av fråga om förlängning eller förkortning av
tid inom vUken saken skaU fullföljas. I likhel med vad lagrådet föreslår bör i
sådant faU de materiella bestämmelserna om förlängning och förkortning tas upp
i första stycket, medan hänvisningen till 1 § bör få sin plats i andra stycket.
Självklart är, att bestämmelserna i 1 § är direki tillämpliga på fråga om nytt
tillstånd beträffande samma egendom.

4 kap.

Lagrådet förordar i anslutning lill ett motivutlalande
till 3 kap. 3 § i remissprotokollet en regel i / § av innebörd alt vid
expropriation av fastighet till vUken den exproprierande har nyttjanderätt
eller servitutsrätt, hänsyn vid bestämmande av fastighetens värde inte skall
tas till förbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad,
som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått till
denne, nedlagt på fastigheten utöver vad som ålegat honom. Mitt motivutlalande
var visserligen av mera begränsad innebörd och tog närmast sikte på det fall
som nu regleras i 104 § tredje stycket. Den av lagrådet föreslagna regeln har
en mera generell räckvidd. Jag finner det emellertid både önskvärt och lämpUgt atl
det i princip slås fast i den nya expropriationslagen att exproprierande som
har nyttjanderätt eller servitutsrätt tUl den exproprierade fastigheten inte
skall behöva ersätla förbättringar som han, utan alt vara skyldig lill del,
själv bekostat; 1 likhel med lagrådet anser jag all den förordade bestämmelsen
bör föras in som ett nytt Iredje stycke i 4 kap. I §. Jag vill påpeka alt
regeln blir tillämplig också när den exproprierande har haft nyttjanderätt
eller servitutsrätt bara till en del av vad som exproprieras, t.ex. vissa
lokaler i en hyresfastighet.

s. 424 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 424

Med
anledning av vad lagrådet anfört om tillämpningen av 3 § tredje stycket vid delexpropriation
vill jag påminna om att fastighetsägaren under de förutsättningar som anges i 3
kap. 8 § första stycket har rätt tUl utvidgning av expropriationen. Vid
bedömning av frågan om en återstående del av fastigheten lider synnerligt men
genom expropriationen skall domstolen självfallet beakta bl.a. om expropriaiionen
påverkar den återstående delens användning för bostadsändamål. I övrigt har jag
inte något atl erinra mot lagrådets uttalanden i anslutning till 3 §.

Jag
ansluter mig tiU lagrådets förslag till ändrad utformning av 5 §.

5
kap.

1
3 § i det remitterade förslagel föreslås alt yrkande som har samband med
expropriation men rör rättsförhållande som inte skall prövas enligt
expropriationslagen får prövas i expropriationsmålet, om det är lämpligt. Med
anledning av lagrådets uttalande i anslutning tUl paragrafen vill jag framhålla
att del är avsett att endast yrkande från den exproprierande eller sakägare
skall kunna bli föremål för prövning. Jag delar lagrådets uppfattning att detta
bör komma till uttryck i lagtexten och kan ansluta mig till den av lagrådet
föreslagna lydelsen. Som lagrådet framhåller skall sådant yrkande från den
exproprierande eller sakägare som avses i paragrafen självfallet kunna tas upp
utan särskild stämning.

I
anslutning till 6 och 11 §§ pekar lagrådet på de konsekvenser som kan uppslå
genom alt kungörande av expropriationsmål inte är obligatoriskt enligt det
remitterade förslaget. Enligt lagrådets mening kan del göras gällande att domen
i expropriationsmål, om kungörande inle skett, inte blir bindande för en
rättsägare som blir känd först efler målets avgörande och, om domen skulle
gälla mot honom, kan han otvivelaktigt angripa domen i extraordinär väg.
Lagrådet framhåller vidare att bestämmelsen i 11 § om lagfartens legitimerande
verkan inte medför all dom i expropriationsmål blir gällande mot den som inte
längre har lagfart på fastigheten men som likväl är dess rätte ägare. För att
säkerställa att domen blir bindande mol den okände rätte ägaren kan enligt
lagrådet antingen föreskrivas atl talan i expropriationsmål alltid skall kunna
med laga verkan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt
eller uppställas krav på att kungörelsedelgivning med okända sakägare alllid
skall äga rum.

Enligt
min mening är det ett väsentiigt krav alt tidigare rält till fasligheten med i
lagen angivna begränsningar utsläcks genom expropriationen. Detta krav får
självfallet inte leda lill att expropriationsmål genom överdrivna
försiktighetsmått görs onödigt tillkrånglade och kostsamma. Del merarbete och
den merkostnad som uppslår om kungörelsedelgivning enligl 17 § delgivningslagen
skall äga rum i alla expropriationsmål bör emellertid inte överdrivas. Vad
lagrådet anför har efler förnyat över-

s. 425 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 425

vägande lett mig till den uppfattningen alt i expropriationsmål
kungörelsedelgivning alltid bör äga rum lill underrättelse för okända sakägare
som möjligen finns. Det är emellertid tydligt alt del finns åtskUliga fall där
del är högsl osannolikt atl del finns någon okänd sakägare. Som exempel kan
anföras expropriation som endasl syftar till upphävande eller begränsning av
särskild rätt tUl fastighet och expropriation av elt par kvadratmeter mark för galureglering,
när den lagfarne fastighetsägaren innehaft fastigheten under längre lid. 1
sådana fall ter sig införande i tidning av meddelande som avses i 17 § första
stycket delgivningslagen meningslöst. Efter viss förebild av 17 § första
stycket andra punkten samma lag föreslås därför att domstolen i klara fall
skall kunna underiåta att införa meddelandet i tidning och i stäUel låta anslå
det i fastighetsdomstolens lokal.

Självfallet
skall den i 6 § iredje stycket upptagna bestämmelsen om kungörelsedelgivning
ses mol bakgrunden av bestämmelserna i paragrafens första stycke. Detta
innebär, all den handling som skall delges genom kungörelsedelgivning är
stämning, när stämningsansökan har gjorts av den exproprierande, och kallelse
att inträda som part i rättegången, när ansökan har gjorts av sakägare. För att
delta sakll framgå tydligare bör bestämmelsen jämkas formellt. Stämning bör
rikta sig både tiU eventuell okänd fastighetsägare och tiU andra okända
sakägare.

Den nu föreslagna ordningen leder till att bestämmelsen i
11 § om lagfartens legitimerande verkan kan behållas oförändrad, vUket
onekligen är en fördel eftersom överensstämmelsen med motsvarande bestämmelse i
JB därigenom bevaras.

I
anslutning till 10 § uppehåller sig lagrådet vid expropriationens
fastighetsbildande verkan. I ExL saknas bestämmelser i ämnet, och jag kan inte
finna atl den föreslagna nya lagstiftningen medför något behov av att närmare
reglera frågan. Som lagrådet påpekar är emellertid fastighetsbUdning enligt FBL
fullbordad först när uppgift om åtgärden införts i fastighetsregislrel. Även fastighetsbUdning
som sker genom expropriation bör självfallet registreras. Föreskrifter om
underrättelse till fastighets-registreringsmyndigheten bör för detta ändamål
las in i tUlämpningskungörelse. För mig står del emeUertid klart att, när
expropriation av del av fastighet har fullbordats, inskrivningsåtgärder och Uknande
beträffande återstoden av fastigheten inte bör medföra några verkningar i fråga
om den exproprierade delen. För alt del inte skall behöva råda någon tvekan om
när expropriationens fastighetsbildande verkan inträder kan det vara lämpligl
att i huvudsaklig överensslämmelse med vad lagrådet föreslår föreskriva i den
nya lagen att ändring av fastighetsindelningen på grund av expropriation sker,
när expropriationen är fullbordad eUer egendomen har övergått pä den
exproprierande enligt 6 kap. 10 §, Bestämmelser av detta innehåll bör tas in i
6 kap. 9 och 10 §§.

28 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 109

s. 426 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 426

Också
i övrigi kan jag i allt väsentligt ansluta mig liU vad lagrådet anför om 10 §.
I lagen bör således inte uppställas något krav på karta med beskrivning, när nytijanderätt
eller servitutsrätt upphävs. Detla hindrar självfallet inte den exproprierande
att, om han finner det ändamålsenligt, ange föremålet för expropriationen även
i ett sådant faU genom hänvisning till en karta. Jag vill peka på atl i de fall
där upprätlande av karta med beskrivning är obligatoriskt enligt paragrafen,
kartan självfallet inle behöver göras mera noggrann än ändamålet kräver (jfr 4
kap. 28 § FBL), Med hänsyn härtill bör kartan ofla kunna göras enklare när
nyttjanderätt eUer servitutsrätt bildas eller begränsas än när
fastighetsindelningen ändras.

Lagrådets
exempel på fall när fastighetsdomstolen bör iaktta försiktighet vid tiUämpning
av 12 § andra stycket synes mig ganska självfallna. Vad lagrådet i den delen
har anfört föranleder därför ingen erinran från min sida. Däremot kan jag inte
ansluta mig tUl lagrådels uttalande atl det skulle ligga närmare lUl hands än eljesi
att högre rält återförvisar målet, när rätten finner fastighetsdomstolens
utredningsbeslut oriktigt. Enligt min mening torde del endasl undantagsvis
kunna komma i fråga att högre rätt återförvisar mål tUl fastighetsdomstolen i
ett sådant fall. Förebringas utredningen i överrätten och medför den att
avgörandet ändras lill sakägarens förmån, fär han ju ersättning för sina
rättegångskostnader. Har fastighetsdomstolen funnit utredningen onödig, kan del
i princip inte vara motiverat att målet återförvisas till fastighetsdomstolen
bara av del skälet att sakägaren skall få ersättning för utredningen även om
den inte påverkar målets utgång.

Lagrådet
avslyrker förslaget i 22 § att talan inte skall få föras mot hovrätts dom
varigenom medgivande lill kvalificerat förhandstillträde lämnats. Jag vill till
en början erinra om att motsvarande förslag i justitiedepartementets promemoria
inte mötte någon erinran under remissbehandlingen. För min del kan jag i
motsats till lagrådet inle finna några principiella betänkligheter möta mol att
begränsa fullföljdsräiten i en fråga av denna art. Till sina faktiska
konsekvenser skiljer sig det kvalificerade förhandstillträdel föga från del
enkla förhandstUllrädet. Lagrådet viU uppenbarligen inte göra gällande att den
föreslagna begränsningen skulle medföra några nämnvärda praktiska ölägenheter
vid tillämpningen av den nya expropriationslagen. Däremot påpekar lagrådet all
reglerna genom hänvisningar får tillämpning även på andra rättsområden t.ex.
byggnadslagstiftningen där även frågan huruvida lösningsrätt föreligger
ankommer på domstolen. För egen del anser jag att spörsmålet har praktisk
betydelse främsl i fråga om BL. Som lagrådet framhåller gäller enligt 140 § BL
att, om i mål angående inlösen av mark uppkommer tvist om rätt eUer plikt att
lösa, bestämmelserna om enkeU förhandstUlträde i ExL skall tillämpas först
sedan del genom lagakraftägande dom blivil

s. 427 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 427

avgjort
all inlösen skall äga rum. Fråga om att införa molsvarande föreskrift också
med avseende på kvaUficerat förhandslilllräde kommer att anmälas för Kungl. Maj:l
av chefen för civildepartementet senare denna dag i samband med föredragning av
förslag till lagstiftning om fysisk riksplanering. Vid tillämpning av övriga
lagar vari hänvisas till expropriationslagens förfaranderegler torde frågan om
kvalificerat förhands-tillträde i regel sakna praktisk betydelse. Skulle den
någon gång uppkomma, räknar jag med att domstolarna kommer atl iaktta motsvarande
begränsning även utan uttrycklig föreskrift därom. Jag vidhåller därför mitt
förslag på denna punkt.

Jag
kan i alll väsentiigt biträda de förslag tiU ändrad utformning av 17-19, 21, 23
och 25 §§ som lagrådet för fram och har inte heller något att erinra mol vad
lagrådet i övrigt anför i anslutning till dessa paragrafer samt beträffande 5 §.

6
kap.

Med
anledning av vad lagrådet anför om specialmoliveringen till 2 § i vad denna
behandlar domstolens kontroU av att föreskrivna medgivanden lämnas av räll fordringshavare
vill jag för min del framhålla, att kravel på kontroll inte får ställas för
högt. Meningen är att domstolen utan alltför stor omgång skaU kunna föreskriva
att nedsättning inte behöver ske. Jag kan emellertid godta lagrådets
uppfattning att innehavsanteckning inte utgör någon säkerhet för att den som är
antecknad som innehavare är den panträttshavare som skaU lämna medgivande.
Däremot vidhåller jag att uppgift av bank eller annat välkänt kreditinstitut om
att man innehar pantbrevet bör vara tUlräcklig. Som lagrådet antyder kan
skadeståndsskyldighet för slalen till följd av domstols beslut om atl
nedsättning inte skaU ske inträda endasl om domstolen åsidosatt de krav som skäligen
kan ställas på kontrollen (3 kap. 3 § skadeståndslagen). Vad som är skäligt i
detta hänseende får självfallet bedömas mot bakgrund av mina uttalanden i
frågan, om dessa godtas av riksdagen.

Vad
lagrådet anför om att nedsättning inte behöver ske, om fastighetsägaren själv
innehar alla utfärdade pantbrev, föranleder inte någon erinran från min sida.

Jag
anser att fastighetsägaren bör få behålla den möjlighet som gällande rätt ger
alt genom anteckning i fastigheisboken omedelbart få klarlagt, om
expropriationsrätten förverkats. Jag kan i aUt väsentiigt ansluta mig till
lagrådets förslag om hur 11 och 12 §§ under denna förutsättning bör utformas.

Jag
har inte något a» erinra mot vad lagrådet anför om /, 7-10, 14, 15och 19 §§ och
kan i allt väsentiigt ansluta mig till lagrådets förslag till ändrad utformning
av dessa paragrafer.

s. 428 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 428

7 kap.

Jag
har inte något atl erinra mot vad lagrådet anför om / och 2, 4 saml 5 § och kan
ansluta mig till lagrådets förslag tUl utformning av sistnämnda paragraf.

Övergångsbestämmelserna

Med
anledning av atl lagrådet i anslutning lill punkterna 6 och 12 i det
remitterade förslaget pekar på att regeln i 7 kap. 1 § första stycket om
kostnader i tillståndsärendet inte bUr tUlämplig, när ansökningen om
expropriation har gjorts före den nya lagens ikraftträdande, vill jag erinra om
atl enligt en uppfattning, om vars riktighet jag dock hyser tvekan, gäUande
bestämmelser i 66 § ExL har samma innebörd som den föreslagna regeln.

Efiersom
jag inte har kunnat ansluta mig till lagrådels förslag i fråga om talan mot
hovrätts dom belräffande kvalificerat förhandslilllräde bör bestämmelsen därom
i punkt 12 stå kvar.

Som
har framgått bilräder jag lagrådets förslag atl en generell beslämmelse införs
i den nya expropriationslagen om värderingen i vissa fall när fastigheten har
förbättrats genom att den exproprierande har nedlagt arbele eller kostnader på
den. Om så sker är som lagrådet framhåller bestämmelsen i punkt 7 i det
remitterade förslagel om forlsall tillämpning av 100 § ExL obehövlig och kan
utgå.

Lagrådet
förordar all, om lagrådels förslag under 1 kap. 4 § genomförs, vad som sägs i
punkt 8 i del remitterade förslaget skall gälla vid all expropriation och alt
orden 'med äganderätt' därför skall utgå. Som har framgått kan jag inte ansluta
mig till lagrådets förslag beträffande 1 kap. 4 §. På grund härav bör inle den
av lagrådet föreslagna ändringen av punkt

8 genomföras.

Föreskriften
i punkt /3om utbetalning av expropriationsersättning som tiUkommer innehavare
av fideikommissegendom bör utformas så, att Kungl, Maj:t kan överlämna frågan
hur det skall förfaras med ersättningen tiU underordnad myndighet, i första
hand fideikommissnämnden.

I
övrigi kan jag biträda lagrådels förslag belräffande övergångsbestämmelserna.
Detta innebär också all de bör disponeras om på det sätt som lagrådet förordar.

Förslaget
till lag om ändring i jordabalken

Jag
finner det lämpligt att, som lagrådet under 1 kap. 1 § expropriationslagen
ifrågasatt, i 2 kap. 7 § JB las in en erinran om alt särskilda bestämmelser
finns om verkan av exekutiv försäljning av tillbehör till faslighet och ianspråktagande
av tillbehör genom expropriation.

s. 429 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 429

Jag
biträder vidare lagrådets förslag alt i 13 kap. 24 § föreskrivs alt bestämmelserna
om utredningsbeslul i expropriationslagen skaU äga tillämpning endast i den mån
målet avser bestämmande av lösesumma.

Lagrådet
föreslår slutligen en övergångsbestämmelse till förevarande lagförslag av
innebörd att beträffande mål som är anhängigt vid ikraftträdandet
föreskrifterna i övergångsbestämmelserna till expropriationslagen om expropriationsmål,
som är anhängigt vid sistnämnda lags ikraftträdande, skall äga motsvarande tUlämpning.
Även om detta enligt min mening borde kunna följa av hänvisningen tiU
expropriationslagen i 13 kap, 24 §, vUl jag inte motsätta mig att frågan
regleras genom en uttrycklig övergångsbestämmelse, 1 sådant faU blir, som
framgår av lagrådets yttrande, den i det remitterade förslagel upptagna
övergångsbestämmelsen överflödig. För min del anser jag att den på grund därav
bör utgå.

Förslaget
till lag om ändring i 1902 års ellag

Jag
biträder lagrådets förslag alt i i § tredje stycket av det remitterade förslagel
skall tas in en bestämmelse om att fråga om proformaexpropriation skaU
upptagas av fastighetsdomstolen. Jag kan också ansluta mig till lagrådets
förslag att 1 § och I a § i gällande lag skall byta plats inbördes.

Övergångsbestämmelsen
tiU lagen bör ändras på det sätt som lagrådet föreslår.

Förslaget
till lag om ändring i delgivningslagen

Med
anledning av vad lagrådet anför om förevarande förslag vill jag framhåUa, att
domstolen vid sin bedömning av frågan om kungörelsedelgivning skaU äga rum
eller ej självfallet har att hålla sig inom den ram som de i lagen angivna
förutsättningarna för sådan delgivning anvisar. Men när de förutsättningar som
anges i 16 § första stycket andra punkten delgivningslagen föreligger, är det
enligt min mening mycket rimligt, om domstolen också tar hänsyn till utsikterna
atl nå resultat genom kungörelsedelgivning. Om denna kan göras effektivare
genom förslaget, bör domstolen kunna vara mindre restriktiv vid sin bedömning.

Förslaget
tiU lag om ändring i rennäringslagen

Enligl
lagrådets mening krävs en särskild övergångsregel för de mål enUgt lagen som
kan vam anhängiga vid ikraftträdandet. Jag vill inte motsätta mig en sådan
bestämmelse som kan ges samma innehåll som den vid förslaget tUl lag om ändring
i JB förordade.

29
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109

s. 430 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 430

Utöver
vad jag har anfört i del föregående bör vissa redaktionella jämkningar vidtas i
några av de remitterade förslagen.

Jag
hemställer, atl Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga de
av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Med
bifaU tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att tUl
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll
utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

TabeU
över ExL:s bestämmelser och motsvarande bestämmelser i det remitterade
förslaget tiU ny expropriationslag och i propositionen

opaginerad Kontrollera mot PDF

ExL

1 §

2 §

3 §

Det

remitterade

Proposi-

förs

'aget

tionen

1 st.

inledn.

1:1,

2:12,
1st., 3:1

Ip.

2:6

2p.

2:2

3p.

2:10

4p.

2:10

5p.

2:3,

2:5

6p.

2:10

7p.

2:1

8p.

2:10

9p.

2:7

10 p.

2:7

11 p.

2:9

12 p.

2:8

13 p.

2:3,

2:4

14 p.

2:4

16 p.

2:1

17 p.

2:4

18 p.

2:3,

2:4,
2:5

19 p.

2:7

2 st.

1:1

3 st.

2:11

1 st.

1:1

2 st.

1:1

3 st.

1:3,

1-3 st.

4 st.

- (13:26 JB)

jfr 1:2, 1 st.2p

1:2,

2 st.

1:5, 1st.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

1 st.

3:2

2 st.

3:2

3 st.

-

1 st.

3:4, 1 st.

2 st.

2:12, 1 st.

3 st.

3:5

4 st.

3:6, 1 0. 3 st

3:6, I st. l-3p.,3:6, 3sl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 § 3:7

' Om inte annat anges, överensstämmer propositionen med
det remitterade förslaget.

s. 432 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 432

ExL Det remitterade Proposi-

förslaget tionen

7 § 1 st 4:1, 1 st.

2 st. 4:1, 2 st.

8 § 4:2, 1 st.

10
§ 4:5, 1 st.

11
§ 1:2, 2 st., 4:5, 2 st. 1:5, I st.,4:5, 2st.

12
§ I
st. 3:8, 1 st.

2 st. 3:8, 2 o.
3 st.

14 § 5:1

20 § 1 st. 5:2, 1
st,

2 st. 5:2, 2
st,

21 § 1 st, 5:4

2
st. 5:5

3
st, Ip. 5:5, I st. 3 st. 2p,

22
§

1 st.

5:6,

1 st.

2 st.

5:7

3 st,

5:6,

2 st,

4 st.

5:8

23
§

1 st.

5:6,

3 st.

2 st.

-

24
§

1:5,

2 st.

25 § 1 st. 5:11, 1 st.

2 st. Ip. 5:11, 2 st,

2
st, 2p,

3
st.

26 § 1 st, 5:9

2
st, 5:10 5:10, 1 st.

3
st. 5:14

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972.109 433

* Det remitterade Proposi-

förslaget tionen

27
§

30
§ 5:24, 1 st.

31
§ 1 st. 5:23, 1 st.

2
st. 1:6

32
§ I st. 5:25, 1 st 5:26

2
st, 5:25, 2 st.

33
§ 4:4, 1 o. 2 st.

34
§ 1 st, 5:27, 1 st.

2
st. 1:7

35
§

36
§ 1 st.lp. 5:17, 1 st.lp.

'
st.2p. 5:18, 1 st.

2 st. 5:17,3
st.

3 st. 5:17,
2 st.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37
§ 1 st. 5;20, 1 st.lp.

2
st.lp. 5:20, 1 st.2p.

st.

2
st.2p. 5:20, 2

s. 1 Kontrollera mot PDF

38 § 1 st.lp. 5:21, 1 st

1 st,2p.

2 st.lp. 5:22. 1 st. 2 st.2p, 5:22, 2 st.

lit. ;:22..st. ''"-

s. 2 Kontrollera mot PDF

39
§ I st. 5:17, 1 st,2p,

2«- 5:17,
2o, 3 st., 5:18, Isl,

s. 2 Kontrollera mot PDF

10
§ Ip, 2p.

6:10

6:1.

1 st 6:2-4,

6:7.

6:13-15

6:10,
1 st. 6:6,

s. 434 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 434

ExL Det remitterade Proposi-

förslaget tionen

41 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

§

1 st.

2 st.

3 st.

-

48

§

1 st.lp.

6:1,

1 st.

1 st.2p.

5:20,

3 st,

1 st.3p.

6:2,

6:3

1 st.4p.

6:4

1 st.5p.

-

2 st,

6:6,

Ip.

3 st.

-

49

§

1 st,

2 st,

3 st.

6:9 1:3 1:4

50

§

1 st.lp. 1 st.2p.

6:11,

2 st.

2 st.

6:6,

2p.

51

§

1 st.

2 st.

3 st.

6:12 6:12

6:7

6:9,
I st.

6:11,
2st,2p,

6:11,
2st,lp,, 6:12 6:11, 2st,2p,,6:12

s. 1 Kontrollera mot PDF

53

§

1 st,

2 st,

3 st.

54§

1 st,

2 st,

6:14
6:15

6:8,
6:9 6:8, 6:9, 1 st,

6:20

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.

1972:109

ExL

Det remitterade

Proposi

förslaget

tionen

57 §

1 st.

6:18, 1 st.

2 st.lp.

6

18, 2 st.lp.

2 st.2p.

6

18, 3
st.

2 st,3p.

6

18, 4
st.

3 sr.

6

19

4 st.

-

5 st.

-

6 st.

-

7 st.

övergängsbesl. p.l3

p.6

58 §

1 st.

2 st.

-

3 st.

-

59 §

1 st.

5:25, 3 st.

2 st.

5:25, 3 st.

3 st.

-

4 st.lp.

övergängsbesl. p.l3

p.6

4 st.2p.

-

5 st.

-

435

s. 3 Kontrollera mot PDF

61 § 1 st.lp. 1 st.2p.

1 st.3p.

2 st.

3 st.

5:15, 1
st., 5:16, 3 st.

5:15, I st.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62 §

1 st.lp.

1 st.2p.

2 st.

5:16. 1
st. 5:16, 2 st. 5:16, 3 st.

opaginerad Kontrollera mot PDF

63 §

Ip. 2p.

5:15, 1
st. 5:25, 2 o. 3 st.

opaginerad Kontrollera mot PDF

66 §

1 st.

2 st.

7:1, Isl.,
7:2 7:3

opaginerad Kontrollera mot PDF

67 §

1 st.

2 st.

3 st.

7:5, 1 st.
7:5, 2 st. 7:5, 3 st.

s. 436 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 436

ExL Det remitterade Proposi-

förslaget tionen

68
§ 1 st.

2
st. -

69
§

70
§ 1 st.

_

2 st.

_

3 st.

-

71
§ 1 st.lp.

7:6,

1st,

1 st.2p.

-

2 st,

3 st.

7.6,

2 st.2p.

72
§ 1 st.lp, 7:6, 2 st,3p,

1 st.2p, 7:6, 2 st.4p,

2 st.

73 §
1 st, 7:7, I st,

2 SL 7:7, 2 st,

74 § 7:7,3 st,

76 § 3:2

77
§ 3:4, 2 st,

opaginerad Kontrollera mot PDF

79a §

1 st.

2 st,

80
§

1 st.

2 st.

81
§

1 st.

2 SL

3 st.

87
§

1 st.

2 st,

övergångsbest,
p,9 p,10

3:2

3:4,

1 st

3:4

3:4,

2 st

3:4,

1 st

3:4,

2 st

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109

ExL

Det remitterade förslaget

Propositionen

89
§ 1 st. 2 st.

3:2

-
(1 § 3st. 1902 års ellag)

(la
§ 3 st, 1902 års ellag)

90 §

2:12,
1 st.

95
§ 1 st. 2 st.

5:25,
3 st.

96 § 1 st.

2 st.

3 st.

- (5b
§ 1 mom,

1902 års ellag)

- (5b
§ 2 mom.

1902 års eUag)

- (5b
§ 3 mom,

1902 års ellag)

437

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

§

1 st,

2 st,

99

§

1 st.

2 st.

100

§

101

§

1 st.

2 st.

3 st,

4 st.

5 st.

2:12, 1 st, 2:12, I st.

ö verg å ngsbest, p.7 p.9 ö verg å ngsbest. p.7 p.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 st,

2 st,

2:12,

1 st

1 st.

2 st.lp,

2 st.2p.

3 st.

3:3,
3:3, 3:3,

1 st,

2 SL

3 st.

102
§ 2:12, 2 st,

103
§

104
§

4:1, 3 SL

s. 438 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 438

ExL Det remitterade Proposi-

förslaget tionen

105
§

106
§ 2:12, 2 st,

107 § 1 st, 2:12, I st.

2 st. 3:5

108 § 2:12, 2 st.

Ill § 2:1, 2o. 3 st.

llla§

1 st.

4:3,

1 st.

2 st.

4:3,

2 st.

3 st.

4:3,

3 st.

4 st.

4:3,

4 st.

112
§

1 st.

2:12

2 st.

-

113
§

1 st.

3:2,

2 st.

2 st.

. 2:3

114 § 3:2, 2 st.

115 § 1 p. 4:2, 2 st.

2p.

s. 439 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 439

Innehåll

Propositionen
.................................................. .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll .................... .... 1

Lagförslag

1. Förslag till expropriationslag .......................... .... 3

2. Förslag till lag om ändring i jordabalken ............ .. 23

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar .............................................. .. 25

4. Förslag till lagom ändringi vattenlagen (1918:523) 29

5. Förslag till lag om upphävande av lagen (1947:290)
om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom ................................................................. 30

6. Förslag till lagom ändring i civilförsvarslagen
(1960:74) 30

7. Förslag tiU lag om ändring i delgivningslagen
(1970:428) 31

8. Förslag
till lagom ändring i rennäringslagen (1971:437) 33

Utdrag av
statsrådsprotokollet över justitieärenden den 11 augusti

1972 .............................................................. 34

1. Inledning ................................................... 34

2. Allmänna synpunkter ..................................... 37

2.1 Frågan om ny expropriationslag ................. .. 37

2.2 Expropriation av särskild rätt till
fastighet, Sakägarbegreppet 46

2.3 Expropriation av kronojord m, m................. .. 52

3, Expropriationsandamålen
............................. .. 56

3.1 Inledande synpunkter .............................. 56

3.2 Vissa återstående frågor om expropriation för
tätbebyggelseändamål 64

3.3 Expropriation för samfärdsel, transport
och annan kommunikation 69

3.4 Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m. m 76

3.5 Expropriation för näringsverksamhet ........... .. 84

3.6 Expropriation för skydds-och säkerhetsområden 87

3.7 Expropriation för försvarsändamål ............. .. 90

3.8 Expropriation av vanvårdad egendom ........ .. 93

3.9 Expropriation för kulturella ändamål ............ .. 98

3.10 Expropriation för naturvård och fritidsändamål 99

3.11 Expropriation för diverse ändamål ............. . 108

3.12 Allmänna avvägningsfrågor ....................... . 112

4. TiUstånd
till expropriation m, m........................ . 115

4.1 TiUståndsmyndighet i expropriationsärenden 115

4.2 Återlösen av exproprierad egendom ............ 127

4.3 Giltigheten av expropriationstillstånd m, m.... . 130

5, Expropriationsersättningen ........................... . 133

6, Förfarandet i expropriationsmål ....................... 145

6.1 Inledande synpunkter .............................. . 145

6.2 Processledning och rättegångskostnader m,m 149

6.3 Förhandstillträde .................................. 156

6.4 ÅterkaUelse av expropriationsanspråk m, m.. 162

s. 440 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:109 440

6.5
Pantriättshavares stäUning i expropriationsmål
163

6.6
Måls avgörande utan huvudförhandling i
överrätt 169

7. Nedsättning av expropriationsers'ättning ............ . 172

8. Föredraganden ............................................ 177

8.1 Allmänna
synpunkter ................................ 177

8.1.1 Frågan om ny expropriationslag .......... 177

8.1.2 Expropriation av särskild rätt tiU fastighet. Sakägarbegreppet
181

8.1.3 Expropriation av kronojord m.m............ . 188

8.2 Expropriationsandamålen
......................... . 190

8.2.1 Inledande synpunkter ........................ 190

8.2.2 Vissa återstående frågor om expropriation för tätbebyggelseändamål
194

8.2.3 Expropriation för samfärdsel, transport och annan
kommunikation 197

8.2.4 Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp
m.m 199

8.2.5 Expropriation för näringsverksamhet .... 202

8.2.6 Expropriation för skydds- och säkerhetsområden 205

8.2.7 Expropriation för försvarsändamål ....... 206

8.2.8 Expropriation av vanvårdad egendom ... 208

8.2.9 Expropriation för kulturella ändamål ..... 211

8.2.10 Expropriation för naturvård och fritidsändamål .,, 211

8.2.11 Expropriation för diverse ändamål ....... 216

8.2.12 Allmänna avvägningsfrågor ................. 217

8.3 TiUstånd
tiU expropriation m.m.................... 221

8.3.1 TUlståndsmyndighet i expropriationsärenden 221

8.3.2 Återlösen av exproprierad egendom .... 224

8.3.3 Giltigheten av expropriationstUlstånd m.m 226

8.4
Expropriationsersättningen ....................... 230

8.5
Förfarandet i expropriationsmål ................... 238

8.5.1 Inledande synpunkter ....................... 238

8.5.2 Processledning och rättegångskostnader m.m 240

8.5.3 FörhandstiUträde ............................. 246

8.5.4 ÅterkaUelse av expropriationsanspråk m, m 254

8.5.5 Panträttshavares StäUning i expropriationsmål 255

8.5.6 Måls avgörande utan huvudförhandling i överrätt 258

8.6
Nedsättning av expropriationsersättning
....... 258

8.7
Ikraftträdande, övergångsförhållanden
och följdändringar i annan lagstiftning 261

9. Upprättade
lagförslag ...................................... 262

10.
Specialmotivering ......................................... 262

10.1
Förslaget tiU expropriationslag ............... 262

1 kap...................................................... 262

2 kap...................................................... 269

3 kap...................................................... 279

4 kap...................................................... 287

5 kap...................................................... 289

6 kap...................................................... 305

7 kap...................................................... 316

Övergångsbestämmelserna
........................ 324

s. 441 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:109 441

10.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken ...... 327

10.3 Förslaget tiU lag om ändring i 1902 års ellag .. 328

10.4 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen .... 332

10.5 Förslaget tUl lagom upphävande av lagen om
tvångsinlösen

av
vanhävdad jordbruksegendom ................ 333

10.6 Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen 333

10.7 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen 335

10.8 Förslagel till lag om ändring i rennäringslagen . 339

11,
Hemställan ................................................. 339

Bilagor

1, Expropriationsutredningens förslag till
allmän expropriationslag 340

2, Förslaget i DS Ju 1971:23 liU vissa bestämmelser
i expropriationslag 349

3, De remitterade förslagen' ................................. 359

1 Förslag till expropriationslag .......................... 359

2 Förslag till lag om ändring i jordabalken ........... 379

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s, 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar .............................................. 380

8
Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) 384

4, Vissa
statistiska uppgifter ........... :*,................ 385

Utdrag
av lagrådets protokoU den 28 september 1972 . 386

Utdrag
av statsrådsprotokollet över justUieärenden den 29 september

1972
................................................................ 419

Tabell över ExL:s
bestämmelser och motsvarande bestämmelser i det

remitterade förslaget och
i propositionen................... 431

Jfr fotnot på s. 262.

Doktrin (12)

  1. Bertil Bengtsson, Avtal om naturvård, SvJT 2014 s. 256, på s. 257 · Fritt tillgänglig
  2. Fredrik Bonde, Professorskritik mot den nya reformen om förhöjd ersättning vid expropriation skjuter över målet, SvJT 2011 s. 202, på s. 209 · Fritt tillgänglig
  3. Nyheter i expropriationslagstiftningen, SvJT 2010 s. 621, på s. 624 · Fritt tillgänglig
  4. Departementen och Lagrådet, SvJT 2009 s. 216, på s. 241, 244 · Fritt tillgänglig
  5. Peter Ekbäck, Krav på väsentlighet, lönsamhet och utformning vid tvångsförvärv av mark och rättigheter — en analys av gällande skyddsvillkor, SvJT 2008 s. 688, på s. 692 · Fritt tillgänglig
  6. Thomas Kalbro, Har expropriationslagens presumtionsregel spelat ut sin roll?, SvJT 2003 s. 537, på s. 540, 542 · Fritt tillgänglig
  7. Carl-Otto Lindberg, Om besvärsprövningen av planbeslut, FT 1992 nr 5 s. 465, på s. 479 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  8. Lars Andersson, Det fria handredskapsfisket och 2 kap. 18 § regeringsformen, SvJT 1986 s. 601, på s. 602 · Fritt tillgänglig
  9. Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 209 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  10. Egendomsskyddet och löntagarfondsfrågan, SvJT 1983 s. 295, på s. 298 · Fritt tillgänglig
  11. Lars Werin, Expropriation — en studie i lagstiftningsmotiv och ersättningsrättsliga grundprinciper, SvJT 1978 s. 81, på s. 84, 91, 111 · Fritt tillgänglig
  12. Stig Strömholm, Förslaget om s. k. löntagarfonder i rättslig belysning, SvJT 1976 s. 452, på s. 461, 462, 466 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

197 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (99)

99 kopplingar i 50 dokument.

  1. SOU 2026:54 Stärkt egendomsskydd i regeringsformen s. 150 om s. 60 · s. 151 om s. 219 · s. 152 om s. 230 · s. 155 om s. 289 i texten
  2. SOU 2024:38 Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner s. 150 om s. 274 · s. 167 om s. 274 · s. 184 om s. 274 · s. 336 om s. 221 i texten
  3. Skr. 2023/24:106 Riksrevisionens rapport om statens hantering av markintrång s. 21 om s. 218 · s. 29 om s. 218 · s. 87 i texten
  4. SOU 2023:46 Jakt och fiske i renbetesland s. 688 om s. 276 · s. 689 om s. 217 i texten
  5. SOU 2019:34 Förbättrat skydd för totalförsvaret s. 158 om s. 207 i texten

Visa alla 50

Rättsfall (23)

23 kopplingar i 16 dokument.

  1. RÅ 2001 ref. 80 om s. 322 ur registret
  2. RH 1995:131 om s. 46 ur registret
  3. Mark- och miljööverdomstolen, mål F 12781-25 2026 om s. 219 i texten
  4. Mark- och miljööverdomstolen, mål F 9370-25 om s. 218 i texten
  5. Högsta domstolen, mål ÖF 5877-24 om s. 263 · om s. 294 i texten

Visa alla 16

Doktrin (75)

75 kopplingar i 29 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 227 om s. 201 · s. 228 om s. 218 · s. 228 om s. 219 · s. 229 om s. 218 · och 10 till i texten
  2. Westberg, Domstols officialprövning, 1988 s. 651 om s. 154 · s. 664 om s. 153 · s. 844 om s. 257 · s. 852 om s. 256 · och 5 till i texten
  3. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 95 om s. 400 · s. 468 om s. 163 · s. 585 om s. 46 · s. 585 om s. 56 · och 4 till i texten
  4. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 2, 1991 s. 314 om s. 398 · s. 331 om s. 187 · s. 331 om s. 268 i texten
  5. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 1, 1986 s. 35 om s. 217 · s. 103 om s. 206 · s. 170 om s. 232 i texten

Visa alla 29